SOU 1971:58

Rätten till abort

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Genom beslut den 5 mars 1965 bemyndiga- de Kungl. Maj:t dåvarande chefen för justi- tiedepartementet statsrådet Herman Kling att tillkalla åtta sakkunniga för utredning om abortlagens tillämpning och därmed sam- manhängande spörsmål samt allmän översyn av abortlagstiftningen. Genom beslut den 17 april 1970 bemyndigade Kungl. Maj:t depar- tementschefen att tillkalla ytterligare en sak- kunnig.

Med stöd av bemyndigandena tillkallades den 5 mars 1965 såsom sakkunniga ordfö- randen i arbetsdomstolen f.d. justitierådet Bengt Hult, ordförande, förste byråsekrete— raren Görel Alm, dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare redaktören Ruth Hamrin-Thorell, riksdagsledamöterna barna- vårdsmannen Mary Holmqvist, förbunds- direktören Astrid Kristensson och fru Elvy Olsson, dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare generaldirektören Bo Mar- tinsson samt f. d. överläkaren Verner West— berg. Den 17 april 1970 tillkallades biträdan- de överläkaren Gunnar af Geijerstam såsom sakkunnig.

Att såsom experter biträda de sakkunniga förordnades den 12 maj 1965 af Geijerstam, den 26 oktober 1965 överläkaren Torsten Hegnelius, kuratorn Margit Jonsson, kura- torn Gudrun Odqvist och medlic. Elisabet Sjövall, den 13 februari 1967 byrådirektören Dag Swenson samt den 30 juni 1967 docen- ten Sven Englund och med.]ic. Kjell Öhr- berg. Hegnelius avled den 31 december

1966. af Geijerstam entledigades från sitt expertuppdrag den 17 april 1970. De sak- kunniga har biträtts av kanslirådet jur.dr. Gerhard Simson med vissa undersökningar rörande utländsk rätt.

Till sekreterare åt de sakkunniga förord- nades den 29 mars 1965 kanslirådet Gunvor Bergström och byrådirektören Sven Rengby.

Sedan de sakkunniga, som har antagit namnet 1965 års abortkommitte, nu har slutfört sitt arbete får de härmed överlämna sitt betänkande ”Rätten till abort”. Betän- kandet innehåller förslag om att nuvarande förbudslagstiftning i fråga om abort upphävs och ersätts av lag om rätt till abortoperation. I bilagor till betänkandet redovisas i sam- manställd form bl. a. resultaten av undersök- ningar som de sakkunniga har fått i uppdrag att utföra.

Till betänkandet har fogats reservationer av ledamöterna Alm och Kristensson och särskilt yttrande av experten Sjövall.

Stockholm den 1 augusti 1971. Bengt Hult Görel Alm Gunnar af Geijerstam

Ruth Hamrin-Thorell

Mary Holmqvist Astrid Kristensson Bo Martinsson Elvy Olsson Verner Westberg

/Gunv0r Bergström

. . ,.1 I '_' . ' ," '

. ' ' |:'

| " ' v '- N' ' .:

. _ ,, .,=.,. __:_:',,., ,|,_

" . '""L'E" ...-_.. .:.,,._,.. ,__' ' '__ _ _ _".."L, 'fI',I|..å-' 4.1,ij 17.111 I.,"!Iå'l ”',-:, ,'f- »- '..r":-- ..

:;,._,:._.._ ,,. _-... _,"4

' '. ' , '_"',. .l_',.___,"' "|_:,_ | _ ' 341 _'_.|' ” - f,. __lli, ' I ",I' ___ , .' _':—. - .. IJ: _' '

.. ___-'” . ' __ . . "__ ”__, _ -.__ ____ ,. _ nu . ___ __ | ._ __ ,__1 _ .' -"_ ':l' __,.__ '. Ir - |. | _ il.____r1'_l_*'- ____I _ '. _ _ ' 'L'tiv" |. ”FM?” "%li " ' ' lil. Wm.... ..., . - .

"" ' | . ' , ”' M"? ":"-| d.! u, . ., , ._,:-, . ' " en.” m.," _' rr'll' '""l._" "r..:t'] 'L' | ' "I—” .IS'F'J " _: "' ' . - " - _ _ _ . .'.],'.'.'l .1. ...g' ' ,,||'4-',-. _l.:- .,.. ' ' ':. . ..:| .. .: 'erb' "- :H- ,_ .. ._—-_._u '|.'|'_”"I?'i:j;'- _ __ Il Il' . | j_”.l - __ . F '." . _ I , _, y'..." .. "42- "i" .,.,., ' - __ ' __'_ .- " ' ' glnnul .I: . inl-=.". " .-".-". ,-'u' ". ' Mia;"? held _ ' .. ." _ _,,___' " _: "IRM" 171 .1'l " "15.55 __ " :|...i..-._qa.tu|.t.-.-'-.|,.. i,, mmm.. ', ... __ _, '-;.111'...' 'QMS. ,,,|'|_|1_l' 151538 '- ,,_=-- "..?”.l:_' ' " .___L'v....f_1 ...g—pm ., . . .rbqamlllän .,, . __ __|. ,| ' 11 . ':.'.'.'.' . - , 'se'-"" ,...... 1. , ' ' _|” _ _ . _ ,ii'i'fih-llE-IEL'JIJ ' .. -. . . . .l'r',.— ' :'5'.'_.' f,. ,, t.f. |."|u:|.'Ln.'L ' ' ' .1."'""" """ .. "" "" ' ' ',7|l| f_l'lOEElÖ | ' ' _1',| ' .'_, .. :r|-, |,_, " -.,' ' ' I ' ' '- '-1,' ' '. ., | [' . _:I W'_»'_|Etl,'.mfi&_'1nl _ , |__ . , | | ., .., - .. | ." .., > 1 |"-' _ .. |. . . rr ' .- -' . , "__..1" ,..1' _.|-| |,:11.»_-—"' '.' . "mfl-Cl - . . ' "J..-' 1. ”'"';” - .. - . . .. .. | . "'i-: .. , _. , ,, .. . .' '”'"_" |.|_,'.'|l __...._._-__.'..'.i' Far-åhl- . ,-:. - ...._ %.. ..-. _ .. ,,.mTqulr. " , —, "' .l|.- li...... |_'--i- ,. .. ris.. .. '.'-.. :- 'l - . _ .., , _ .. , ,J' . . . . .. ._.;_. LI ' "i.-' _ _, _ _ ____._ ,V'F.,_.i'.. ". , ...,;.'_,,',,.-1' _

Sammanfattning

Kapitel 1 Inledning ......... 1.1 Direktiven ........... 1.2 Utredningsarbetet

1.2.1 Undersökningsverksam- heten . . . . . 1.2.2 Nordiskt samarbete m. m.

Initiativ från Nordiska rå- det ........... Samarbetet med kommit- téerna i Danmark och Finland ........ Reformer i Danmark och Finland m. m. ..... 1.2.3 Utredningsarbetet i övrigt

Kapitel 2 Födelsekontroll ...... 2.1 Inledning ............ 2.1.1 Den accelererade befolk- ningstillväxten

2.1.2 Etiska värderingar m. m. 2.1.3 Graviditet; biologiska för-

9

11

14

16

17

23 23 25

25

27

28

28 30

32 32

32 33

utsättningar och förlopp 2.1.4 FödelsekontrolliSverige 2.2 Metoder för födelsekontroll

2.2.1 Preventivmetoder

2.2.2 Abortmetoder ..... Abortoperation Osakkunniga metoder

2.2.3 Sammanfattningavmeto- derna 2.3 Pågående forskning m. m.

Kapitel 3 Födelsekontroll genom abortoperation ............ 3.1 Inledning ............ 3.2 Metoder för tidig abortoperation 3.3 Metoder för sen abortoperation 3.3.1 Tvåstegsmetoder 3.3.2 Ettstegsmetoder 3.4 Omedelbara och tidiga följder av abortoperation ......... 3.4.1 Följder av metoder för

smärtlindring ..... 3.4.2 Blödning ........ 3.4.3 Inflammation ..... 3.4.4 Dödsfall ........ 3.5 Sena följder av abortoperation .

3.5.1 Nedsatt fruktsamhet 3.5.2 Komplikationer vid föl- jande graviditet och för- lossning ........ 3.5.3 Rh-immunisering genom abortoperation ..... 3.6 Psykiatriska följdtillstånd 3.6.1 Allmänna synpunkter

34 34 36 37 39 39 41

41 42

43 43

45 46 47

48

48 48 49 49 50 50

51

52

52 52

3.6.2 Följdtillstånd när opera- tion ej sker ....... 3.6.3 Följdtillstånd efter abortoperation ..... Kapitel 4 Födelsekontroll; informa- tion och rädgivning ......... 4.1 Inledning ........... 4.1.1 Nuläget ........ 4.1.2 Behovet av ökade insat- ser från samhällets sida 4.2 Pågående reformarbete 4.3

4.4

De nuvarande formerna för indi- viduell rådgivning Kommittén

Kapitel 5 Samhällsstödet vid gravidi-

tet och föräldraskap ......... 5.1 Familjestödets framväxt 5.1.1 Den ideologiska bakgrun- den .......... 5.2 Kontantstöd .......... 5.2.1 Allmänna barnbidrag 5.2.2 Förlängt barnbidrag och studiehjälp ....... 5.2.3 Bidragsförskott 5.2.4 Bostadstillägg ..... 5.2.5 Allmän försäkring Barnsbörd ....... Barntillägg vid sjukdom Pension ........ 5.2.6 Arbetsmarknadsutbildning 5.2.7 Bosättningslån ..... 5.3 Vård och service ........ 5.3.1 Mödra- och barnhälso— vård ......... 5.3.2 Försöksvis anordnad fa- miljerådgivning; abort- rådgivning ....... 5.3.3 Psykisk barn- och ung- domsvård ....... 5.3.4 Barntillsyn ....... 5.3.5 Social hemhjälp 5.3.6 Ferieverksamhet för barn

5.3.7 Skolmåltider, skolhälso- vård, tandvård m. m. 5.3.8 Bostadssociala åtgärder — mödrahem, kategori- hus m. m. ....... 5.4 Skyddslagstiftning m. m.

54

56

60 60 61

62 63

64 65

68 68

68 69 69

69 70 70 71 71 71 71 72 72 72

72

73

74 74 75 75

75

76 76

5.5

5.6

5.7

5.8

5.4.1 Rätt till ledighet och an- ställningsskydd

5.4.2 Barnavårdsman .

5.4.3 Underhållsbidrag . . . .

Studiesocialt stöd, studerande

barnfamiljer m. m. Den familjepolitiska verksamhe- ten i primärkommunerna för bi- stånd i anledning av föräldraskap m. m. 5.6.1

Ensamstående kvinnors möjlighet till socialhjälp för vård av egna barn Åtgärder för att lösa en— samstående föräldrars bostadsproblem Sanering av ekonomi Samarbete mellan abort- kurator och kommunens sociala organ ...... Kommunernas informa- tion till allmänheten om sociala förmåner Kommunförbundets re- kommendationer vid in- terkommunal ersättning Barnfamiljerna inom socialhjäl- pen .............. Kommitténs överväganden och 5.6.2 5.6.3 familjens 5.6.4 5.6.5 5.6.6

förslag ............. 5.8.1 Allmänna synpunkter 5.8.2 Anställningstryggheten 5.8.3 Existensmöjligheterna 5.8.4 Bostaden ........ 5.8.5 Information och rådgiv- ning ..........

5.8.5.1 Allmän information 5.8.5.2 Individuell rådgivning

Kapitel 6 Förbudet mot abort 6.1

6.2 6.3

6.4

Gällande bestämmelser om fos- terfördrivning Anledningen till förbudet Förbud eller ej — tidigare diskus- sioner Praxis i fråga om åtal mot kvin- norna

76 77 77

77

79

79

79

80

80

80

80

80

81 81 83 84 86

88 88 88 94

94 95

6.5 Övriga nordiska länder m m. 6.6 Kommittén 6.6.1 De traditionella värde- ringarna ........ 6.6.2 Allmänna synpunkter 6.6.3 Verkanavförbud 6.6.4 Sammanfattning och för- slag .......... Kapitel 7 Behövs lagstiftning om abort? ................ 7.l Abortmetoder ......... 7.2 Behöver kvinnan opereras på sjukhus? ............ 7.3 Behöver abortoperation regleras ilag? .............. 7.3.1 Allmänna rättsregler för operation ....... 7.3.2 Operationer som rör fortplantningen 7.3.3 Bör operationer tillåtas som en ny metod för fö- delsekontroll? ..... 7.3.4 Samhällets förpliktelser

vid oplanerad graviditet

Kapitel 8 Grunder för rätt till abort- operation

8.1 lnledning ........... 8.2 Den gällande lagens abortindika- tioner m. m. .......... 8.2.1 Medicinsk och socialme- dicinsk abortindikation (1 & 1. och 2. abortla- gen) .......... 8.2.2 Humanitär abortindika- tion (1 5 3. abortlagen) 8.2.3 Eugenisk abortindikation (1 :$ 4. abortlagen) Det s. k. steriliseringsvill- koret .......... 8.2.4 Fosterskadeindikationen (1 % 5. abortlagen) 8.3 Erfarenheter av den gällande la- gen m. m. ........... 8.4 Omständigheter som grundar rätt till abortoperation ..... 8.4.1 Hälsorisker

100 100 105

106

108 108

109

111

111

112

113

114

116 116

117

117

119

120

120

121

121

124

8.4.2 Risk för skador under fosterutvecklingen m. m. 128 Abortoperation och ste- rilisering ........ 130

8.4.3 Övriga omständigheter 131 Kvinnan har flera barn 131 Kvinnan närmar sig kli- makteriet ....... 133 Kvinnan är i en allvarlig konfliktsituation 134 Tonåringarna och de unga kvinnorna 135 Kvinnan saknar erforder- liga resurser för föräldra- skap .......... 136 Kvinnan har speciella eller personliga skäl att inte föda ........ 137 Sammanfattning 139

8.5 Skäl mot operation ...... 139 Kapitel 9 Tidpunkten för ope- ration ................ 142 9.1 Gällande rätt m. rn ...... 142 9.2 De nuvarande bestämmelserna i sin tillämpning ......... 143 9.3 Behövs bestämmelser i fråga om

tidpunkten för operation? 144 Kapitel 10 Nämnderna och deras verksamhet .............. 148 10.1 Inledning ........... 148 10.2 Organisationen, sammansättning,

arbetsformer m. m. ...... 151 10.3 Övriga frågor .......... 159 Kapitel 11 Specialmotivering 161 Summary in English ......... 165 Reservationer ............ 17 l Särskilt yttrande ........... 181

Bilaga ] Socialstatistiska data m. m. rörande kvinnor, som ansökt om legal abort hos medi- cinalstyrelsen eller genomgått legal abort efter tvåläkarintyg

Bilaga 2 Statsunderstödd abortförebyggande verksamhet i Sverige 1963—1969

Bilaga 3 Undersökning av abortärenden un- der oktober—november 1967 Bilaga 4 Stickprovsundersökning av tidiga somatiska komplikationer m.m. vid abort- operationer (1964) Bilaga 5 Kvinnors upplevelser i samband med abortoperation Bilaga 6 Handläggningen av abortärenden på det lokala planet Bilaga 7 Undersökning av vissa ärenden från åren 1963—1965 där abortoperation inte ut- fördes trots att kvinnan fått bifall från då- varande medicinalstyrelsen till ansökan om legalt avbrytande Bilaga 8 Penningbidrag till stöd åt kvinnor i abortsituation Bilaga 9 Undersökning av familjepolitisk verksamhet i primärkommunerna Bilaga 10 Om abortproblemet i utomnordis- ka länder Bilaga 11 Rapport från studiebesök i Polen och Tjeckoslovakien Bilaga 12 Verkningar av det i abortlagen uppställda steriliseringsvillkoret

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas, att ibrottsbalken dels 3 kap. 4 & skall upphöra att gälla, dels 3 kap. 10 och l ] 55 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) ( Föreslagen lydelse)

3 Kap. 4å

Den som med hjälp av invärtes eller utvär- tes medel olovligen fördriver eller eljest dö- dar foster, dömes för fosterfördrivning till fängelse i högst två är. Har sådan gärning förövats av kvinnan själv, mä påföljden för henne eftergivas, såframt omständigheterna äro mildrande.

Är fosterfördrivning, som förövas av an- nan än kvinnan själv, att anse som grov, dömes till fängelse, lägst ett och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen skett vanemässigt eller för vinnings skull eller ock inneburit särskild fara för kvinnans liv eller hälsa.

10%

För försök eller förberedelse till mord, dråp, barnadråp eller sådan misshandel som ej är ringa eller försök till fosterfördrivning sä ock för stämpling till mord, dråp eller grov misshandel eller underlåtenhet att av- slöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

För försök eller förberedelse till mord, dråp, barnadråp eller sådan misshandel som ej är ringa och för stämpling till mord, dråp eller grov misshandel eller underlåtenhet att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

11%

För fosterfördrivning eller försök därtill mä kvinnan själv ej åtalas av åklagare, med

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) mindre åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Misshandel, som — — — — allmän synpunkt. Vällande till — — — — allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den H — — — .

Förslag till

Lag om rätt till abortoperation

lå

Med abortoperation förstås i denna lag operativt ingrepp, som kvinna underkastar sig för att slippa föda och som läkare utför i syfte att hindra att hennes havandeskap fortsätter.

Zå

Kvinna som är berättigad till vård enligt sjukvårdslagen (19622242) har rätt till abortoperation

1. när det kan antas att hennes hälsa skulle råka i fara eller hennes krafter allvarligt nedsättas om havandeskap fortsätter;

2. när det kan antas att det barn, som hon sannolikt skulle föda om hennes havandeskap fortsätter, kommer att lida av svårartad sjukdom eller svårt lyte;

3. när det av annan anledning är oskäligt betungande för henne att hennes havandeskap fortsätter.

3ä

Kvinnan opereras så tidigt som möjligt och alltid med för henne skonsammast möjliga metod.

4å

Kvinnan opereras på allmänt sjukhus eller på annan sjukvårdsinrättning, som socialstyrelsen godkänner.

Så

Rätten för kvinnan att undergå operation fastställs av nämnd inom den gynekologiska sjukvården. Nämnd finns vid sjukhus, där läkare med specialistkompetens i kvinnosjukdomar och förlossningar ansvarar för sådan vård och vid annat sjukhus som socialstyrelsen bestäm- mer.

6?

Nämnd består av ordförande, som är läkare vid sjukhuset och har specialistkompetens i gynekologi och obstetrik, en läkare som är särskilt kunnig i psykiatri och en person med erfarenhet i allmänna värv.

Finns vid sjukhuset ej läkare med specialistkompetens i gynekologi och obstetrik, är

läkare med motsvarande kompetens i allmän kirurgi ordförande i nämnden. För ledamot av nämnden finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare. Ersättare för ordföranden tjänstgör vid förfall för honom som ordförande.

7é

Ledamöterna i nämnden utses av sjukvårdsstyrelsen i den landstingskommun eller primär- kommun som driver sjukhuset. De utses för högst tre år i sänder. Avgår ledamot före tidens utgång, utses ny ledamot för återstående tid.

85

l nämnds beslut deltar samtliga ledamöter. Som nämndens beslut gäller den mening som omfattas av flertalet.

Nämnd får uppdra åt ordföranden och ersättare för honom att fastställa rätt för kvinnan att undergå operation i brådskande fall samt i fall då det är uppenbart, att sådan rätt föreligger enligt någon av de i 2 & 1 och 3 angivna grunderna och kvinnan inte har varit havande längre tid än omkring tre månader.

Efter socialstyrelsens hörande får nämnd lämna sådant uppdrag som sägs i andra stycket till annan läkare än ordföranden och ersättare för honom.

9ä

Finner nämnd att det är erforderligt, inhämtar den yttrande från socialstyrelsen, innan kvinnans rätt att undergå operation på den i 2 5 2 angivna grunden fastställs.

105

Beslut av nämnd att kvinnan ej har rätt att undergå operation underställs omedelbart socialstyrelsens prövning. Mot socialstyrelsens beslut får talan ej föras.

11%

Har för kvinnan fastställts rätt att undergå operation, ombesörjer sjukvårdsstyrelsen att hon blir opererad.

12%

Läkare som bryter mot vad som sägs i4 ?; döms till böter eller fängelse ihögst sex månader.

Den som utan att vara läkare utför ingrepp på kvinna i syfte att hindra att hennes havandeskap fortsätter döms till böter eller fängelse ihögst ett år. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen skett vanemässigt eller för vinnings skull eller inneburit särskild fara för liv eller hälsa.

För försök till gärning som sägs i andra stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. "

Ledamot av nämnd och ersättare för denne får ej obehörigen yppa vad han erfarit om enskilds personliga förhållanden.

14%

Vad som sägs i denna lag om sjukvårdsstyrelse gäller i fråga om statligt sjukhus dess direktion.

15%

Närmare bestämmelser om tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av socialstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den — - — —, då lagen (1938:318) om avbrytande av havandeskap upphör att gälla.

Förslag till Kungörelse med tillämpningsföreskrifter till lagen om rätt till abortoperation. 1 5

Beslut angående rätt för kvinnan att undergå operation antecknas i journalhandlingarna.

2å

Meddelas beslutet av nämnd inom den gynekologiska sjukvården och förekommer inom nämnden skiljaktig mening, antecknas den i handlingarna.

35

Beslut enligt uppdrag av nämnd anmäls vid nästa sammanträde, varvid journalhandlingarna finns tillgängliga.

Meddelas beslut som sägs i första stycket av annan läkare än nämndens ordförande och ersättare för honom, sänds handlingarna eller avskrift av dessa till nämnden.

4å

Skall beslut av nämnd underställas socialstyrelsens prövning, sänder nämnden omedelbart journalhandlingarna eller avskrift av dem till styrelsen.

Om socialstyrelsen begär det, lämnar nämndens ordförande eller ersättare för honom de närmare upplysningar som kan behövas.

55

Nämnd underrättas om socialstyrelsens beslut genom telegram eller på annat lika skyndsamt sätt. Ordföranden i nämnden eller ersättare för honom meddelar kvinnan styrelsens beslut.

6 % Har för kvinnan fastställts rätt att undergå operation, anmäler nämndens ordförande eller ersättare för honom detta till sjukvårdsstyrelsen, om det behövs för fullgörande av sjukvårdsstyrelsens åliggande enligt 1 l 5 lagen om rätt till abortoperation.

7 % Socialstyrelsen har tillsyn över nämnds verksamhet.

Denna kungörelse träder i kraft den _ _ — — ,då kungörelsen (19382571 ) med tillämpnings- föreskrifter till lagen den 17 juni 1938 om avbrytande av havandeskap upphör att gälla.

Förslag till

Instruktion för nämnderna inom den gynekologiska sjukvården.

lå

Nämnd sammanträder på det sjukhus där den är inrättad.

25

Nämnd sammanträder på kallelse av ordföranden så ofta omständigheterna föranleder det eller när någon av nämndens övriga ledamöter begär det.

3.32

I sin verksamhet samarbetar nämnd med kurator inom mödra— och barnhälsovården.

41%?

Ordföranden övervakar att nämndens arbete bedrivs i föreskriven ordning och med största möjliga skyndsamhet.

5 & Nämnd avger varje år före den 1 mars berättelse till socialstyrelsen om sin verksamhet under

det senaste kalenderåret.

Denna instruktion träder i kraft den — — - _ .

Sammanfattning

Kommittén lägger i sitt betänkande fram förslag till lag om rätt till abortoperation och till de bestämmelser som kan behövas för tillämpningen av lagen. Denna avses skola träda i stället för den gällande lagstiftningen i fraga om abort, dvs. bestämmelserna i 3 kap. brottsbalken om straff för fosterfördriv- ning och 1938 års lag om avbrytande av havandeskap med tillhörande författning. I ett flertal närmare angivna hänseenden re- kommenderar kommittén, att socialstyrelsen i sin egenskap av tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvården i landet ger råd och anvis- ningar för omhändertagandet och vården av kvinnan när hon finner att hon bör under- kasta sig operation hellre än att ta ansvaret att föda.

Efter en inledning som anger ramen för kommitténs arbete, det samarbete som har ägt rum med motsvarande kommittéer i Dan- mark och Finland m. m. belyser kommittén det centrala problem i vilket frågan om abort ingår. dvs. frågan om födelsekontrollen. Så- lunda behandlas till en början behovet av sådan kontroll, de biologiska förutsättningar- na för fortplantning och de andra metoder som finns att bestämma över denna än att avhålla sig från samlag. En beräkning av födelsekontrollens omfattning i Sverige av- seende förhållandena år 1969 ger vid handen att förutan sådan kontroll mellan 400 000 och 500 000 barn skulle ha fötts medan det i realiteten föddes ca 108000. Beräkningen

grundar sig på det faktum att det fanns ca 1 miljon gifta kvinnor i de fruktsamma åld- rarna och ytterligare ett antal kvinnor i sådan ålder, vilka utan att vara gifta hade samlag så regelbundet att de kunde bli gra- vida. De olika kontrollmetoderna redovisas närmare beträffande verkningssätt, skyddsef- fekt och kända biverkningar. Pågående forsk- ning för att nå nya kontrollmetoder redovi- sas också. Frågan om födelsekontroll genom operation av kvinnan sedan hon har blivit gravid behandlas i ett särskilt kapitel. Redo- görelse lämnas för olika operationsmetoder och de komplikationer som kan vara för— bundna med dem. Även andra följder av abortoperation, vilka kan inträffa oberoende av vilken operationsmetod som används, an- ges och diskuteras.

Beträffande födelsekontrollen i vårt land har kommittén funnit att den enskildes vilja och förmåga att planera föräldraskap står på en hög nivå och att det bl. a. är den medvet- na satsningen från samhällets sida på upplys- ning i stället för mörkläggning av sexuallivet och på stöd för användningen av skyddsme- del som har lett till att kontrollen nästan helt nås genom ofarliga metoder. Förhållan— devis få kvinnor behöver underkasta sig abortoperation; antalet kvinnor, som ser sig hänvisade till att anlita osakkunniga med- hjälpare för att hindra fortsatt graviditet, är okänt men tillgängliga uppgifter tyder på att detta antal numera är lågt. Av uppgifter om

förhållandena i andra länder framgår att den svenska kvinnan intar en jämförelsevis gyn- nad ställning när det gäller födelsekontrol- len. I det förhållandet 'att ca 16 000 kvinnor är 1970 underkastade sig operation på våra sjukhus för att undgå följderna av samlag finner kommittén ett exempel på att bördan av födelsekontroll är ojämnt fördelad mellan könen. Kommittén föreslår att samhället för att skydda kvinnan på ett mera effektivt sätt än hittills tillgodoser behovet av upplysning på det sexuella området, inte minst behovet av en saklig upplysning om abortoperation, samt underlättar födelsekontrollen genom skydd mot graviditet. Det reformarbete som pågår bör påskyndas och samhället bör öka sina insatser, så att utbudet av läkarhjälp i bättre mån än hittills motsvarar den enskil- des efterfrågan — detta gäller såväl man som kvinna — på ofarliga metoder att planera föräldraskap. Kommittén rekommenderar att sjukvårdshuvudmännen för att förbättra servicen på området avdelar ett tillräckligt antal läkartimmar för preventivrådgivning. All rådgivning som lämnas i samhällets regi bör tillhandahållas utan kostnad för den enskilde och frågan om samhällets möjlig- heter att lämna ekonomiskt stöd för använd- ningen av skyddsmedel bör utredas.

För att fullgöra uppdraget att föreslå lämpliga åtgärder från samhällets sida i abortförebyggande syfte har kommittén gått igenom det stöd som kvinnan kan räkna med från samhällets sida f. n, om hon vill föda och även vårda barnet. Sådant stöd utgår i form av allmänna barnbidrag, förlängt barn— bidrag och studiehjälp, bidragsförskott, bo- stadstillägg, moderskapspenning, tilläggssjuk- penning, hjälp med barntillsyn, social hem- hjälp m.m. Kommittén har också låtit un- dersöka den familjepolitiska verksamheten i primärkommunerna och det bistånd, som kvinnan kan räkna med från kommunens sida, om hon vill föda. Efter en analys av den ideologiska bakgrunden-till familjestödets framväxt finner kommittén att samhället bör öka sina insatser för att genom generella stödåtgärder ge kvinnan en grundläggande social och ekonomisk trygghet och göra det

möjligt för båda könen att förena vården om barnen med sina åtaganden inom yrkes- och förvärvslivet. I den rätt till stöd från samhäl— lets sida, som tillkommer kvinnan i anled- ning av att hon är gravid, att hon föder och att hon vill vårda sitt barn, är hon inte betjänt med att få bostad, hjälp till nödvän- diga utgifter, daghemsplats, utbildning, hjälp i hemmet osv. först om hennes graviditet är ovälkommen. Kommittén fäster uppmärk- samheten på några av bristerna i det stöd som samhället hittills har ansett sig böra ge kvinnan om hon vill föda. Kommittén har därvid tagit upp endast det väsentligaste nämligen anställningstrygghet, existensmöj- ligheter och bostad.

När det gäller anställningstryggheten anser kommittén, att den sex månaders tjänstledig- het för att föda och få ha hand om barnet, som kvinnan har rätt till enligt lag, är snävt tilltagen och föreslår, att rätten utvidgas till förslagsvis ett år. Gifta eller sammanlevande kan själva avgöra, vem av dem som bör ta tjänstledigt för att få vårda barnet, och anställningstrygghet bör beredas även man- nen i den mån det är han som tar ledigt från arbetet för detta ändamål. Vad beträffar existensmöjligheterna, föreslås att kvinnan ges ett sådant ekonomiskt stöd från sam- hällets sida att hon kan utnyttja rätten att vara ledig från arbete eller utbildning om hon vill föda; stödet bör ges generellt utan kategoriindelningar och bör ges även åt man- nen, när det är han som är ledig för att vårda barnet. Möjligheten till deltidsledighet för endera av eller båda föräldrarna med motsva- rande reduktion av det ekonomiska stödet bör också kunna övervägas. Vad beträffar bostaden konstaterar kommittén, att mödra- hemmens roll är utspelad i sin traditionella form, medan erfarenheterna däremot är posi— tiva av de serviceinriktade boendeformer som har prövats i begränsad omfattning på senare år.

I fråga om det familjepolitiska stödet framhåller kommittén vidare, att det är vä- sentligt att socialvården samt hälso- och sjuk- vården fmner närmare anknytning till var- andra. Familje- eller familjevårdsprincipen

bör vara vägledande för rådgivning och andra insatser från samhällets sida för att ge indivi- duellt stöd och råd i anledning av graviditet och föräldraskap. Sedan ett 30-tal år sker omvårdnaden om kvinnan, när hon är gravid och vill föda, inom organisationen för möd- ra- och barnhälsovården. Resurserna är be- gränsade och medger omsorg huvudsakligen om hennes kroppsliga tillstånd och hälsa. Social och psykologisk sakkunskap är sällan representerade och för att få råd och prak- tisk hjälp när det gäller t. ex. barntillsyn, hemhjälp, ev. samlevnadsproblem osv. hänvi- sas familjen oftast till andra hjälporgan. För omhändertagandet av kvinnan, när hon blivit gravid trots att hon inte vill föda, har inrät— tats särskilda rådgivningsbyråer. Också vid dessa är resurserna begränsade att på längre sikt bistå henne eller familjen. Kommittén anser. att kvinnan bör kunna lita till mödra- hälsovården vid oplanerad likaväl som vid planerad graviditet och att hon bör få till- gång till kuratorshjälp antingen hon vill föda eller är beredd att bli opererad för att slippa göra det. Genom en bättre disposition av tillgängliga resurser bör samhället kunna få mödra- och barnhälsovården att fungera som ett vård- och serviceorgan, när det gäller preventivteknik, graviditetsrådgivning och råd åt blivande eller nyblivna föräldrar. I sammanhanget understryker kommittén, att även mannens anspråk bör beaktas på att få råd och vägledning hur han på bästa sätt kan stödja kvinnan och vad han kan göra för att minska påfrestningarna på henne när hon är gravid och i samband med att hon föder. Han bör ha möjlighet att då biträda henne och även få del av undervisningen om hur deras barn bör skötas och vårdas. Samhället bör också öka sina insatser för att lindra smärtan för kvinnan, då hon föder, genom att prioritera behovet av narkosläkare åt henne.

Vid sin översyn av den nuvarande abort- lagstiftningen har kommittén funnit, att samhället på senare år har avstått från att kräva ut det straff som det f.n. hotar kvin- norna med om de inte finner sig i att ställa sig i fortplantningens tjänst sedan de har

blivit befruktade. Efter en analys av de traditionella värderingarna kring fortplant- ningen har kommittén funnit, att omvälv- ningarna i samhället efter industrialismens genombrott har medfört ändrade värderingar härvidlag och att i vårt land gentemot uppfattningen om skyldighet för kvinnorna att föda ställs uppfattningen att de bör bestämma över fortplantningen och bära största bördan av födelsekontrollen. Ström- ningarna iden allmänna debatten penetreras. Som ett faktum konstateras, att bägge könen i dagens samhälle har åtagit sig andra uppgif- ter än som av tradition anses tillkomma dem — för mannen försörjningen och för kvinnan att föda och vårda barnet — och att den yngre generationen söker efter nya former för delat ansvar. Den ökande sexualkunska- pen och de radikalt ändrade villkoren för födelsekontroll (p—piller och spiral), som har gett kvinnan egna möjligheter att bestämma om och när hon vill föda, har medfört, att sexuell avhållsamhet inte längre anses efter- strävansvärd i och för sig och att även ett flertal synpunkter som har anlagts på abort- frågan, som t. ex. den befolkningspolitiska, ter sig föråldrade numera. I stället har ett förtroende vunnit insteg för kvinnan och hennes ansvarskänsla. Insikten har blivit allt- mera allmän om att hon liksom mannen längtar efter barn och att hon gärna föder, då hon är säker på att hon kan ge barnet den omvårdnad det behöver och en tryggad upp- växt. Straffhotet mot henne har inte samma resonans som förut och hennes förmåga er- känns att själv bedöma vilka hennes och mannens möjligheter är att ta ansvaret för ett barn. Kommittén föreslår därför också, att samhället avstår från straffhotet mot kvinnan — dvs. slopar förbudet mot abort — och inte längre genom förbudspolitik drar sig undan sitt ansvar gentemot henne. I stället bör samhället inse, att hon behöver samhäl- lets stöd såväl när det gäller födelsekontrol- len som för att kunna föda. Över en miljon kvinnor har samlag så regelbundet, att de är utsatta för risk att bli gravida. Ingen av dem vill ”få” abort utan alla vill slippa undergå abortoperation.

Med utgångspunkt i förslaget att samhället avstår från straffhotet mot kvinnan granskar kommittén, om det behövs någon lagstift- ning om abort. Vid genomgång av de meto- der, som finns f.n. att hejda det naturliga förloppet för fortplantning sedan kvinnan har blivit befruktad, finner kommittén att några särskilda bestämmelser från statsmak- ternas sida inte behövs i fråga om de meto- der vilka är i bruk som skyddsmedel, dvs. p-piller med viss sammansättning och spiral. I sammanhanget framhåller kommittén att dagens abortdebatter mycket snart kan kom- ma att framstå som föråldrade med hänsyn till den forskning som pågår för att få fram nya metoder för födelsekontroll och som kan innebära, att skydd mot fortsatt gravidi- tet för en kvinna som inte vill föda kan komma att huvudsakligen gälla att använda ett farmaceutiskt preparat. Utöver de abort- metoder, som används numera som skydds- medel, står f. n. inte några andra metoder för abort till buds än ingrepp på kvinnan, vilka i och för sig är straffbelagda som misshandel av henne enligt 3 kap. 5 & brottsbalken och som är förenade med risker för hennes hälsa även när de utförs tidigt och av sakkunnig läkare.

Kommittén tar avstånd från att dylika ingrepp på kvinnan legaliseras som en ny metod för födelsekontroll — dvs. godkänns som ett nytt ”preventivmedel”. Med hänsyn till riskerna för kvinnans hälsa och påfrest- ningarna för henne av att opereras bör män och kvinnor inte lita till abortoperation an- nat än som en nödfallsutväg. Kommittén tar därför också avstånd från att operation av kvinnan regleras som en ”beställningsopera- tion”, dvs. att kvinnan opereras enbart på begäran och utan hänsyn till de i det enskil- da fallet förbundna riskerna med operatio- nen. Vid sin granskning av behovet av lag- stiftning har kommittén funnit, att samhället har anledning att skydda kvinnan mot att osakkunniga personer åtar sig att göra in- grepp på henne. Samhället har också anled- ning att tillförsäkra kvinnan vård utan sär- skilda kostnader för henne på sjukhus eller på annan likvärdig sjukvårdsinrättning. Mot

bakgrunden av de allmänna rättsregler som gäller för operation har samhället även i övrigt anledning att ge vissa bestämmelser om abortoperation. För den kvinna, som är gravid men inte vill ta ansvaret att föda, innebär hennes graviditet sådana påfrest- ningar, att hon lämpligen bör vara tillförsäk- rad en i lag inskriven rätt att bli opererad. Även den läkare, som skall ta på sitt ansvar att operera henne, har anspråk på att fa regler till ledning för sitt handlande. Kom- mittén föreslår, att i lag tas upp bestämmel- ser angående omständigheter som grundar rätt för kvinnan att bli opererad och att hon och läkaren även ges rättssäkerhetsgarantier för att denna hennes rätt blir allsidigt be- dömd. För det ändamålet föreslås, att sär- skilda nämnder med lekmannainslag inrättas vid sjukhusen i omedelbar anslutning till det medicinska verksamhetsområde som kvin- nans efterfrågan gäller, dvs. gynekologi och obstetrik.

När det gäller omständigheter, som grun- dar rätt för kvinnan att bli opererad, fram- håller kommittén, att frågan om operation av henne bör bedömas med utgångspunkt i att hon inte är skyldig att finna sig i att hennes graviditet fortsätter. Finner hon, att hon bör underkasta sig operation hellre än att ta ansvaret att föda, gäller därför som princip att hon opereras. Ett annat bedö- mande kommer ifråga när de risker av fysisk och psykisk natur som är förenade med operation av henne i det enskilda fallet hindrar att hon opereras. På grundval av uppgifter, som kommittén har samlat in via kuratorerna om de skäl som kvinnor anger när de är beredda att bli opererade hellre än att ta ansvaret att föda, och de erfarenheter, som har samlats av biverkningar för kvinnan av att opereras, påpekar kommittén, att det inte är möjligt att ilagtext i detalj reglera de omständigheter som bör grunda rätt för hen- ne att bli opererad. De regler som tas upp i lagförslaget är utformade så att de i största möjliga utsträckning täcker omständigheter- na i de enskilda fallen och att de lämnar utrymme för att en avvägning sker mellan kvinnans skäl att bli opererad och skäl mot

att hon utsätts för operation.

1 den allmänna debatten har beretts stort utrymme åt tanken att samhället för att bespara kvinnorna påfrestningarna av att bli opererade sent bör ställa upp en tidsfrist på 12 veckor för operation av dem; genomsnitt- ligt sett kan de för kvinnan mera skonsamma operationsmetoderna, s.k. skrapning samt vakuumexaeres, inte användas längre än ca 3 månader räknat från kvinnans senaste menst- ruation. Kommittén har granskat om en sådan frist utgör ett lämpligt medel för samhället att bespara kvinnan påfrestningar— na av sen operation, och har även prövat behovet av fastställda tidsfrister. Oavsett de gällande tidsfristerna av 20 eller under vissa förutsättningar 24 veckor för abortopera- tion har den tid under vilken en kvinna kan få gå gravid, trots att hon inte vill föda, avkortats under senare år. De kvinnor, som i oktober och november 1967 anmälde sig för att bli opererade, inställde sig för rådgivning i nära anslutning till att deras menstruation uteblev för andra gången. Kommittén påpe- kar olägenheterna med en 12-veckorsfrist, bl.a. svårigheten att inrätta sig efter en tidsfrist om man inte vet från vilken dag den skall börja räknas, det vilseledande i en dylik frist för vissa kvinnor — företrädesvis unga flickor, som inte har fött barn och som ofta nog inte kan bli Opererade med skrapning eller vakuumexaeres så länge som fristen antyder _ och att kvinnan skulle kunna anse sig tvungen att underkasta sig operation inom den fastställda fristen av rädsla för att annars inte bli opererad. När det gäller att bespara kvinnan påfrestningarna av sen ope- ration, kan samhället utgå från att hon inte behöver pressas att söka vård tidigt. En saklig upplysning om abortoperation, om hur mycket mera påfrestande det är att bli opererad sent än tidigt, om möjligheterna att få tidig graviditetsdiagnos kostnadsfritt inom mödrahälsovården och om att det även är möjligt att få hjälp av kurator där erbjuder en effektivare metod att bespara kvinnan upplevelserna av sen operation än den om- diskuterade lZ-veckorsfristen. Kommittén föreslår, att samhället i stället för att ställa

upp en tidsfrist skyddar kvinnan genom att i lag tillerkänna henne rätten att bli opererad så tidigt som möjligt och alltid med för henne skonsammast möjliga metod.

De nämnder inom den gynekologiska sjuk- vården, som fastställer rätten att bli opere- rad, skall enligt kommitténs förslag finnas vid sjukhus, där kvinnan kan räkna med att få specialistvård. Med hänsyn till svårighe- terna att tillgodose efterfrågan på specialister på alla vårdområden är möjligheten inte ute- sluten att sjukvårdshuvudmännen får inrätta nämnd också vid sjukhus, där den gynekolo- giska vården ombesörjs av läkare utan specia- listkompetens i kvinnosjukdomar och för— lossning men med sådan kompetens i allmän kirurgi. Nämnd består av tre personer, en läkare — gynekolog eller kirurg A som enligt sjukvårdslagen är ansvarig för gynekologisk vård vid sjukhuset, en läkare med särskild erfarenhet i psykiatri och en lekman. Veder- börande gynekolog eller kirurg är ordförande och för samrådet i nämnden — som nämn- dens beslut gäller den mening som omfattas av flertalet — föreslås en så smidig anpass- ning till det övriga arbetet vid kliniken som möjligt. Varje ledamot har en eller flera ersättare och till ersättare för ordföranden utses den eller de övriga läkare vid sjukhuset som svarar för gynekologisk vård där. Nämn- den är det ansvariga sjukvårdsorganet, när det gäller omhändertagandet och värden av den kvinna som är beredd att hellre bli opererad än att föda. Den föreslås arbeta med möjligheten att i relativt vid omfattning uppdra åt ansvarig gynekolog eller kirurg vid sjukhuset eller sådan läkare vid annat sjuk- hus eller likvärdig sjukvårdsinrättning att be- sluta på nämndens vägnar. Möjligheten för nämnd att lämna sådant uppdrag avser en- bart beslut om rätt för kvinnan att bli opererad. Beslut av motsatt innehåll, dvs. att rätt ej föreligger att bli opererad, kan ej delegeras. För att bereda kvinnan ytterligare rättssäkerhetsgarantier föreslås, att ett sådant beslut av nämnden vid sjukhuset omedelbart underställs socialstyrelsen och att den social- psykiatriska nämnden i styrelsen prövar be- slutet. Har rätt att bli opererad fastställts av

nämnd inom den gynekologiska sjukvården eller av socialpsykiatriska nämnden, ombe- sörjer sjukvårdshuvudmannen att kvinnan blir opererad.

Med utgångspunkt i förslaget att abort avkriminaliseras behövs enligt kommitténs mening inte några andra bestämmelser än som har angetts för att i lag trygga kvinnans rätt att bli opererad för abort utan särskilda kostnader för henne och av sakkunnig läka- re. Någon motsvarighet till nuvarande pröv- nings— eller tillståndsförfarande tas inte upp i förslaget; det är inte ett prövningsförfarande som kvinnan är hjälpt med när hon är beredd att underkasta sig operation för att slippa föda utan personligt stöd och bistånd att analysera sin situation och sina möjligheter att ta ansvar för ett barns vård och fostran. De uppgifter om sin situation som kvinnan är beredd att lämna läkaren eller kuratorn, om hon vill rådgöra med henne, utgör en tillfredsställande utredning av situationen. Några intyg eller annan skriftlig dokumenta- tion utöver den inom mödrahälsovården och sjukvården vanliga journalföringen behövs inte, lika litet som några speciella föreskrif- ter i övrigt rörande omhändertagandet och vården av den enskilda kvinnan. Söker kvin- nan vård för abortoperation, har hon givetvis rätt till samma diskretion och hänsyn som när hon annars omhändertas inom sjukvår- den eller mödrahälsovården.

1. Inledning

1.1 Direktiven

Direktiven för kommitténs utredningsupp- drag finns i yttrande till statsrådsprotokollet den 5 mars 1965 av dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling. Han började med att redogöra för gällande bestämmelser om legal abort:

Förutsättningarna för legal abort anges i 15 första stycket lagen den 17 juni 1938, nr 318, om avbrytande av havandeskap (abortlagen). Lagen upptar i sin nu gällande lydelse fem abortindika- tioner. Havandeskap får sålunda enligt punkt 1) avbrytas, när på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinnan barnets tillkomst skulle med- föra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa (medicinsk indikation). Enligt punkt 2) tillåts abort, när det med hänsyn till kvinnans levnadsför- hållanden och omständigheterna iövrigt kan antas, att hennes kroppsliga eller själsliga krafter skulle allvarligt nedsättas genom barnets tillkomst och vården om barnet (socialmedicinsk indikation). Vidare upptas som giltiga grunder för abortingrepp i punkt 3) att kvinnan har hävdats genom våldtäkt eller blivit havande till följd av vissa andra brottsliga gärningar (humanitär indikation) och i punkt 4) att det med skäl kan antas att kvinnan eller det väntade barnets fader genom arvsanlag kommer att på avkomlingar överföra sinnessjuk- dom eller sinnesslöhet eller också svårartad sjuk- dom eller svårt lyte av annat slag (eugenisk indikation). Slutligen får havandeskap enligt punkt 5) avbrytas, när det med skäl kan antas att det väntade barnet på grund av skada under fostersta— diet kommer att lida av svårartad sjukdom eller svårt lyte.

Enligt 1 & andra stycket får avbrytande av havandeskap på annan grund än sjukdom eller kroppsfcl hos kvinnan inte företas efter havande— skapcts tjugonde vecka. Om synnerliga skäl förelig- ger, kan dock medicinalstyrlesen medge att ingrep- pet får ske intill utgången av tjugofjärde veckan.

Enligt 4 & får havandeskap inte avbrytas utan att två läkare, av vilka den ene skall vara den som utför ingreppet, i skriftligt utlåtande har förklarat förut- sättningarna för åtgärden vara för handen eller också medicinalstyrelsen lämnat tillstånd därtill. När fråga är om tillämpning av de under punkterna 4) och 5) upptagna indikationerna skall prövningen alltid göras av medicinalstyrelsen. Detsamma gäller när kvinnan på grund av rubbad själsverksamhet saknar förmåga att lämna giltigt samtycke till åtgärden.

lndikationen under punkt 2) infördes genom en är 1946 vidtagen lagändring (SFS nr 210) och den under punkt 5) angivna indikationen genom lag- ändring år 1963 (SFS nr 213). Övriga indikationer förefanns enligt lagens ursprungliga lydelse.

För anordnande och upprätthållande av verk- samhet för stöd och rådgivning åt havande kvinnor i abortförebyggande syfte utgår enligt kungörelse den 21 december 1945 statsbidrag till landsting och städer, som ej deltar ilandsting. Rådgivning åt abortsökande kvinnor lämnas också inom ramen för den försöksvis anordnade familjerådgivningen. Även till denna verksamhet utgår statsbidrag.

Departementschefen erinrade därefter om att sakkunniga hade tillkallats 1950 för att samla material för bedömningen av hur den abortförebyggande verksamheten borde ord- nas och för att göra en översyn av de abortprofylaktiska åtgärderna. De sakkunni- ga — 1950 års abortutredning — avgav 1953 betänkande i abortfrågan (SOU 195329). Utredningen hade då gjort en på socialstatis- tiskt material grundad analys av abortklien- telet och abortfrekvensen. I betänkandet diskuterade utredningen sociala och ekono- miska hjälpåtgärder ät klientelet, abortären- denas handläggning samt sexualupplysning och födelsekontroll. Utredningen hade också

försökt att uppskatta frekvensen av illegala aborter och beräkna hur en stigande frekvens av legala aborter inverkar på frekvensen av illegala.

Departementschefen framhöll vidare att abortfrågan och Spörsmål som samman- hänger med denna föranleder en livlig debatt i vårt land, samt att det under senare tid har förts fram åtskilliga förslag till ändring av abortlagstiftningen i den ena eller andra riktningen. Lämpligheten av förslagen kunde emellertid inte rätt bedömas utan att huvud- dragen av det aktuella sakläget och iakttag- bara utvecklingstendenser fixerades så klart som möjligt. Det hade förflutit avsevärd tid sedan 1950 års abortutredning hade avslutat sin verksamhet och de resultat som utred- ningen hade redovisat kunde inte längre anses vara aktuella. En förnyad utredning borde därför äga rum.

I fortsättningen av sitt anförande preci- serade departementschefen i huvudsak tre uppgifter för utredningen — att undersöka abortlagens tillämpning och vissa andra fak- tiska förhållanden, att ta upp frågan om den framtida inriktningen av lagstiftningen och göra en allmän översyn av denna, samt att utreda frågan om samhällets åtgärder i abortförebyggande syfte och överväga hur verksamheten bäst kan utbyggas och effek- tiviseras.

Vad beträffar uppgiften att undersöka abortlagens tillämpning m.m. yttrade depar- tementschefen:

Som jag hade anledning framhålla i samband med att förslag framlades till 1963 års ändringar i abortlagen (prop. 1963:100 s. 14) bör den nuvarande tillämpningen av lagen undersökas. Utredningen bör innefatta en statistisk bearbetning av föreligande material rörande ansökningar om avbrytande av havandeskap, behandlingen av så- dana ansökningar samt utförda legala aborter. Materialet bör bl.a. redovisas fördelat på de olika abortindikationerna och uppdelat för olika delar av landet. Det synes lämpligt att särskild uppmärk- samhet ägnas åt att klarlägga vissa tidpunkter av betydelse för bedömningen av hur förfarandet fungerar, nämligen tidpunkterna, när graviditeten först konstaterats eller kunnat konstateras, när ansökan avgetts, när beslut förelegat och när ingreppet ägt rum. I anslutning till den statistiska bearbetningen bör undersökas bl.a. i vad mån förändringar har inträffat i klientelets sammansätt— ning, antalet ansökningar, bifallsprocenten och

tidsåtgången för ansökningarnas behandling samt försök göras att ange orsakerna till inträffade förändringar.

Bilden av abortlagens tillämpning bör komplette- ras med undersökningar på ett par särskilda områden. Sålunda bör försök göras att analysera de skilda motiv som kan ligga bakom önskan om abort och att klarlägga den betydelse som i detta sammanhang kan tillmätas skilda sociala faktorer som ekonomi, familje- och bostadsförhållanden samt utbildningssituation. Även psykologiska sam- manhang bör belysas. Av särskilt intresse är i vad mån det förekommer typiska variationer i kvinnans inställning till aborten under olika skeden av graviditeten. Vidare bör frågan om somatiska och psykiska komplikationer vid legala och illegala abortingrepp upptas till undersökning. [ngreppens beskaffenhet vid olika graviditetsstadier bör redo- visas och såvitt möjligt bör klarläggas i vad mån risken för komplikationer varierar med tiden för ingreppet. Ett särskilt förhållande som i detta sammanhang bör undersökas är i vilken utsträck- ning det har förekommit att lasarettsläkare vägrat att utföra operationen sedan abort beviljats och vilka konsekvenser sådan vägran har haft för de abortsökande kvinnorna. Det bör även undersökas om det har förekommit andra hinder mot att få en beviljad abort utförd.

Utredningen bör vidare söka få fram en så tillförlitlig beräkning som möjligt av antalet illegala aborter per år under den tid undersökningen avser.

Utvecklingen i fråga om antikonceptionella åtgär- der har också stort intresse, när det gäller att bedöma de allmänna förhållanden under vilka abortlagens regler fungerar. Denna utveckling bör därför belysas samt formerna för preventivmedels- rådgivningen och omfattningen därav beröras.

Medicinalstyrelsen har nyligen fått i uppdrag att sammanställa och analysera vunna erfarenheter dels av den hittills på försök anordnade familjerådgiv- ningen och dels av den organiserade abortföre- byggande rådgivningsverksamhet som bedrivs i annan form än i samband med familjerådgivning samt att till Kungl. Maj:t inkomma med redogörel- se härför. Detta material bör utredningen använda i sitt arbete.

I fråga om uppgiften att göra en allmän översyn av abortlagstiftningen anförde de- partementschefen, att översynen borde före- tas mot bakgrunden av den undersökning av praxis och de andra faktiska förhållanden som han hade angett och sedan en ingående kartläggning i de hänseendena hade skett. Han angav därjämte vissa riktlinjer för utredningsarbetet i denna del:

Som jag redan har anfört är abortfrågan ett samhällsproblem av starkt kontroversiell karaktär och man kan säga att abortlagen innefattar en kompromiss mellan de skilda uppfattningarna i frågan. En ingående analys av de etiska värderingar

som ligger till grund för de olika uppfattningarna är givetvis värdefull. De utvidgningar av möjligheten till abort som har gjorts under lagens giltighetstid torde emellertid vara att se som uttryck för förskjutningar i det allmänna betraktelsesättet i riktning mot en friare abortlagstiftning. linligt min mening är tiden nu inne att överväga om en ytterligare liberalisering bör ske. Jag syftar då på en reform i den riktningen att kvinnans egen inställ- ning i abortsituationen skall tillmätas ökad betydel- se. Härvid är det tänkbart att gå fram på olika vägar. Det bör sålunda övervägas om abortlagstift- ningen fortsättningsvis bör vara konstruerad på motsvarande sätt som den nuvarande eller om andra lösningar kan tänkas. Det förhåller sig otvivelaktigt så, att skälen mot abort tilltar i styrka ju längre havandeskapet har fortskridit. Detta förhållande har i abortlagen beaktats såtillvida att abort inte kan beviljas efter det att havandeskapet har fortskridit ett visst antal veckor. Under den återstående delen av graviditeten får ingreppet företas bara om det föreligger en sådan nödsitua- tion som enligt allmänna grundsatser anses upphäva gärningens karaktär av brott. Man kan emellertid tänka sig en ytterligare differentiering. Många skäl talar för att kvinnan under ett mycket tidigt graviditetsstadium i princip får rätt att själv bestämma, om hon vill föda det väntade barnet. Även med denna principiella utgångspunkt kan dock särskilda villkor för abort behöva uppställas, bl.a. i syfte att skapa bästa möjliga garantier för att en abortansökan verkligen uttrycker kvinnans egen inställning. Hon måste såvitt möjligt skyddas mot otillbörliga påtryckningar från andra personers sida. Under en därefter följande period av havande- skapet skulle abort få ske enligt i stort sett det regelsystem som nu gäller och under den sista delen av graviditetstiden skulle abort liksom nu begränsas till nödsituationer. Utredningen bör emellertid vara oförhindrad att pröva även andra lösningar.

Vilken lösning som än väljes bör utredningen överväga vilka bestämmelser som bör reglera förfarandet i abortärenden. Att de nuvarande icke är ändamålsenliga i alla avseenden har allmänt omvittnats. Bl.a. är angeläget att möjligheter skapas att påskynda förfarandet så att beslut kan erhållas på ett betydligt tidigare stadium av graviditeten än hittills. Av vikt är vidare att en kvinna som har beviljats abort har möjlighet att få ingreppet utfört snarast och till låg kostnad. De reformförslag som utredningen finner påkallade i dessa hänseenden bör den framlägga successivt.

I sammanhanget tog departementschefen också upp frågan om den nuvarande krimina- liseringen av abort och yttrade:

[ utredningsuppdraget bör också ingå att behand— la vissa straffrättsliga frågor rörande abort. Enligt stadgandet i brottsbalken om fosterfördrivning anses inte bara ubortören utan också kvinnan själv som gärningsman. På grund av en bestämmelse om särskild åtalsprövning åtalas kvinnan endast i undantagsfall. Vid tillkomsten av brottsbalken

övervägdes att slopa kriminaliseringen beträffande kvinnan. Så skedde inte men det förutsattes att frågan i fortsättningen skulle följas med upp— märksamhet. Utredningen bör enligt min mening överväga om icke straffhotet mot kvinnan helt kan avvaras. I detta sammanhang bör utredningen vidare gå in på frågan om den straffrättsliga behandlingen av abortingrepp som företas utom riket på kvinnor som är svenska medborgare eller har hemvist här i riket. Flertalet länder torde ha en mera restriktiv abortlagstiftning än den svenska men det finns också länder där man har friare tillgång till legal abort. Med vår tids intensiva samfärdsel över gränserna skapar detta förhållande problem som bör utredas.

Vad beträffar samhällets åtgärder i abort- förebyggande syfte underströk departe- mentschefen frågans betydelse och anförde:

Det gäller här både den rådgivningsverksamhet, som bedrivs av olika samhällsorgan i skilda former, och sociala och ekonomiska åtgärder till stöd åt kvinnor i abortsituation. Mot bakgrund av det material rörande rådgivningsverksamheten som medicinalstyrelsen har att inkomma med och de undersökningar som utredningen själv har att företa rörande de motiv som ligger bakom önskan om abort och om betydelsen i detta sammanhang av skilda sociala faktorer såsom ekonomi och bostadsförhållanden bör utredningen överväga hur samhällets verksamhet på detta område på bästa sätt kan utbyggas och effektiviseras. Det gäller härvid bl.a. hur rådgivningsverksamheten lämpligen bör vara organiserad. Vidare bör eftersträvas en effektivisering av vad som kan göras från samhällets sida för att ge upplysning om graviditetsförebygg- ande åtgärder.

1.2. Utredningsarbetet

1.2.1. Undersökningsverksamheten

För att fullgöra uppdraget att utreda hur den nuvarande abortlagen tillämpas har kommit- tén enligt anvisningarna i direktiven låtit undersöka och statistiskt bearbeta det akt— material i socialstyrelsen som utgörs av handlingarna rörande kvinnor som hos sty- relsen har ansökt om tillstånd att få undergå abortoperation och rörande kvinnor som har Opererats efter beslut av två läkare. De rapporter som läkare avger till styrelsen om utförda abortOperationer har också utnytt- jats. Det material som kommitten har använt hänför sig till åren 1964—1966. Undersök- ningen (bil. 1) utgör delvis en direkt uppfölj- ning av den undersökning som 1950 års

abortutredning .orde av abortklientelet. Undersökningen har letts av en särskild arbetsgrupp inom kommitten bestående av Alm, Hamrin-Thorell, Swenson, Westberg samt Öhrberg och har verkställts av Rengbv. Det uppdrag som gavs åt dåvarande medicinalstyrelsen att sammanställa och ana- lysera erfarenheterna av bl.a. verksamheten vid de statsunderstödda abortrådgivnings— byråerna har socialstyrelsen redovisat i skri- velse den 14 mars 1968 till Kungl. Maj:t. Redogörelsen från styrelsen avser erfaren- heterna från åren 1963—1966 och återger resultatet av en sammanställning av de årsberättelser som byråerna avger till styrel- sen. Sammanställningen lämnar uppgifter som är av betydelse när det gäller att klarlägga hur den nuvarande abortlagen tillämpas — uppgifter om praxis också på det lokala planet — och ger sålunda data även beträffande den del av byråernas klientel som sedermera inte återfinns i socialstyrelsens aktmaterial. För fullgörande av sitt uppdrag anlitade styrelsen af Geijerstam och för kommitténs räkning har han följt upp undersökningen för åren 1967—1969 (bil. 2).

För att lösa uppgiften att analysera de skilda motiv som kan ligga bakom kvinnors begäran att få undergå abortoperation och klarlägga vilken betydelse som sociala fakto- rer av olika slag kan ha i sammanhanget, har kommitten låtit göra en stickprovsundersök- ning avseende samtliga kvinnor som under en tid av två månader (oktober och november 1967) har tagit kontakt med kurator med förfrågan om möjligheterna att få undergå en sådan operation. Undersökningsmetoden har använts för att skaffa upplysningar även beträffande kvinnornas bruk av preventiv- medel eller andra metoder för födelsekon- troll. och för att samla tidsmässiga data i fråga om själva utredningen och handlägg- ningen av deras ärende. Undersökningen har kunnat genomföras tack vare medverkan från de kuratorer som sysslar med abortråd- givning. På av kommittén utskickade formu- lär har kurator för varje enskild kvinna antecknat vilka skäl som denna har uppgivit

för sin begäran att undergå abortoperation, samt uppgifter i de övriga hänseenden som undersökningen har avsett. Även denna undersökning (bil. 3) har letts av den särskilda arbetsgruppen inom kommitten och har verkställts av Rengby.

För att försöka klarlägga om det finns några påtagliga skillnader i fråga om risk för komplikationer och i fråga om vårdtid mellan abortoperation som utförs när kvin- nan befinner sig i tidigt, respektive sent graviditetsstadium och om skillnader före- ligger i de hänseendena beroende på opera- tionsmetoden har kommittén låtit göra en stickprovsundersökning på grundval av jour- nalerna från tio olika sjukhus rörande kvin- nor som under 1964 har opererats på ifrågavarande sjukhus. Undersökningen (bil. 4) har planlagts och letts av en arbetsgrupp bestående av Englund, af Geijerstam, Reng- by, Swenson och Westberg. Undersöknings— resultatet har analyserats och sammanställts av med.lic. Agneta Kinman och Staffan Kinman, Stockholm.

Kvinnors psykiska upplevelser i samband med abortoperation och frågan i vad mån som deras inställning till att undergå opera— tion varierar under olika graviditetsstadier har belysts genom efterundersökningar som kommitten har medverkat till beträffande kvinnor som har blivit opererade i tidiga, respektive sena stadier. Undersökningarna har företagits genom intervjuer med kvinnor— na — och har genomförts under frivillig medverkan från deras sida — av psykologerna fil.kand. Sylven Schmidt, Stockholm, och fil.kand. Tord Berntsson, Örebro. För kom— mitténs räkning har undersökningarna letts av Öhrberg. Kommittén har de båda under— sökningarna tillgängliga i sitt aktmaterial. De viktigaste undersökningsfynden redovisas i sammandrag i bil. 5.

Vad beträffar den abortförebyggande råd- givningsverksamheten fann kommittén redan i början av planläggningen av sitt utrednings- arbete, att material som belyser hur abort- lagen tillämpas inom sjukvårdsområden där rådgivningsbyråer med statsunderstöd inte har inrättats måste samlas genom faltunder-

sökningar (byråorganiserad rådgivning sakna- des inom 11 sjukvårdsområden när kommit- ten började sitt arbete). Det stod också klart för kommitten att utredningsuppdraget iett flertal andra hänseenden fordrade att erfa- renheter samlades ute på fältet, bl.a. för bedömningen av hur rådgivningsverksamhe- ten lämpligen bör vara organiserad och av frågor rörande preventivrådgivning och andra åtgärder från samhällets sida i abortförebyg— gande syfte. Under tiden december 1965 — juli 1966 har kommitth inom landets olika sjukvårdsområden (utom Gotland) hållit s.k. hearings med kuratorer och läkare inom abortrådgivningsverksamheten och med sjuk— vårdshuvudmännen. Dessa ”hearings” har hållits med utgångspunkt i tidigare utsän- da frågeformulär och har protokollförts. En sammanställning av protokollen i vissa delar redovisas i bil. 6. Det kan nämnas i sammanhanget att kommittén i augusti 1966 har avlagt studiebesök vid modrahjälpen i Köpenhamn och i Holbaek för att få motsvarande frågeställningar belysta utifrån danska erfarenheter.

Särskild granskning och uppföljning har företagits i ett begränsat antal enskilda ärenden från åren 1963—1965, nämligen ärenden i vilka kvinnor efter tillstånd av dåvarande medicinalstyrelsen att undergå abortoperation inte opererades eller blev opererade på annat sjukhus än hemortens. Undersökningen (bil. 7) har verkställts av Jonsson med biträde av styrelsens statistiska avdelning.

Hur det statliga anslaget för hjälp att klara överhängande ekonomiska bekymmer har använts under budgetåren 1962—1965 och i vad mån som kuratorer under de åren har haft till förfogande och för samma ändamål betalat ut även andra penningmedel än statliga, framgår av bil. 8.

Samhällsstödet i anledning av graviditet och vid föräldraskap har kartlagts och kommittén har även låtit undersöka den familjepolitiska verksamheten i primärkom- munerna. Genom frågeformulär som har ställts till socialnämnden i samtliga primär- kommuner i landet har uppgifter hämtats

om läget beträffande barntillsyn, bostäder för ensamstående föräldrar, lånemöjligheter, tillämpningen av lagen om socialhjälp i vissa delar m.m. Undersökningen (bil. 9) liksom kartläggningen av det sociala och ekono- miska stödet vid graviditet och föräldraskap (kap. 5) har verkställts av Jonsson och Odqvist. Vid den skriftliga avfattningen har de biträtts av amanuensen Christer Sahlin, Stockholm.

För undersökningen av främmande rått (bil. 10) har Simson fått bistånd från utrikesdepartementet och svenska beskick- ningar i utlandet.

1.2.2. Nördiskt samarbete m.m.

Initiativ från Nordiska rådet

Inom Nordiska rådet väckte den 16 mars 1966 Nina Andersen och Lis Groes, Dan- mark, Ingrid Gärde Widemar, Sverige, Grethe Haekkerup, Danmark, och Judit Neder- ström-Lundén, Finland, medlemsförslag om enhetlig nordisk abortlagstiftning. Förslaget var närmast föranlett av de reformsträvanden som har kommit till uttryck i direktiven för kommitténs utredningsarbete. Förslags- ställarna framhöll, att vår tids intensiva samfärdsel över gränserna skapar förutsätt- ningar för en kvinna att utan större svårig- heter få abortoperation utförd t.ex. i ett land som Polen, där kvinnorna har friare tillgång till abort än i de nordiska länderna. Skulle de svenska bestämmelserna om möj- ligheterna att få undergå abortoperation reformeras i den riktning som hade angettsi direktiven för kommitten, skulle bestäm- melserna komma att skilja sig avsevärt från övriga nordiska länders regler på området. Ett sådant förhållande skulle skapa betydan- de praktiska olägenheter och för att förebyg- ga att sådana uppkom var det enligt förslags— ställarna angeläget, att man strävade efter att få till stånd en så långt möjligt enhetlig abortlagstiftning i Norden. De hemställde därför, att Nordiska rådet ville rekommen- dera regeringarna att undersöka förutsätt- ningarna för att lagstiftningen på området

gjordes enhetlig.

Medlemsförslaget remitterades till ett an- tal myndigheter och organisationer i de fyra nordiska länderna. De flesta remissorganen — bl.a. kommitten -— ställde sig i princip positiva till förslaget. Från norsk sida uttala- des dock viss tveksamhet om det fanns tillräcklig anledning att inleda en debatt i abortfrågan i Norge så snart efter det att man där hade fått en ny abortlagstiftning; abortlagen hade trätt i kraft den I februari 1964.

Den fråga som hade väckts genom med- lemsförslaget behandlades sedan ytterligare inom Nordiska rådets organ. När rådets juridiska utskott sammanträdde i oktober 1966 var justitieministrarna i de fyra länder- na ense om att inbjudan borde utgå från svensk sida till samarbete i det hänseende som avsågs i medlemsförslaget. Sverige in- bjöd i december samma är Danmark, Finland och Norge till sådant samarbete.

[ februari och april 1967 tillsattes i Danmark och Finland kommittéer med uppdrag att överväga frågan om de gällande bestämmelserna om abort borde ändras. Den norska regeringen beslöt att följa kommitté— arbetet i de övriga länderna genom en observatör. Den finska kommitten har avgett betänkande i december 1968 och den danska kommitten ijanuari 1969. Nya abortlagar har trätt i kraft i Danmark den 1 april ochi Finland den 1 juni 1970. Sedan Nordiska rådets juridiska utskott hade konstaterat, att den undersökning av förutsättningarna för rättslikhet i fråga om abort som efterlyses i medlemsförslaget hade kommit till stånd men att tidtabellerna för reformarbetet i de olika länderna inte var koordinerade, beslöt Nordiska rådet i februari 1970 (18:e ses- sionen) att inte företa något ytterligare i anledning av medlemsförslaget.

Samarbetet med kommittéerna i Danmark och Finland

Frånsett kontakterna på sekreterarplanet har kommitten i februari och september 1968 haft gemensamma överläggningar med det

danska svangerskabsudvalget och medlem- mar av den finska abortlagskommitten. Över- läggningarna har följts av den norske obser- vatören.

[ början av september 1967 företog ledamöter av kommittén med den ena av sekreterarna studieresor till Polen och Tjeckoslovakien. I resorna deltog en medlem av det danska svangerskabsudvalget. På mot- svarande sätt deltog en av kommitténs ledamöter i de studieresor som medlemmar av det danska udvalget jämte sekreterare företog till Jugoslavien och Rumänien i slutet av september och början av oktober det året. Rapport från studiebesöken iPolen och Tjeckoslovakien återfinns i bil. 11. Motsvarande rapport från det danska udval- get om besöken i Jugoslavien och Rumänien finns i bil. 7 till udvalgets Betaenkning om adgang till svangerskabsafbrydelse (1969 nr 522)

Reformer i Danmark och Finland m m

De nya abortlagar som har trätt i kraft i Danmark och Finland är båda daterade den 24 mars 1970. De överensstämmer i allt väsentligt med kommittéernas förslag till ny lagstiftning på området och innebär en liberalisering av de tidigare bestämmelserna om abort.

Den danska loven om svangerskabsafbry- delse m.m. innebär i sina huvuddrag att kvinnorna inte längre riskerar straff om de utsätter sig för abortingrepp i en annan ordning än lagen medger. Kvinnornas möjlig- heter att få undergå abortoperation har också ökats. En nyhet är att de i vissa fall kan få bli Opererade utan särskilt tillstånd. Kvinnor som har fyllt eller kommer att fylla 38 år innan de har varit gravida mer än 12 veckor behöver inte sådant tillstånd. Detsam- ma gäller kvinnor som har fött minst fyra barn om dessa bor hemma och är under 18 år (25). När Operationen av läkarvetenskap— liga skäl är nödvändig för att avvärja fara för kvinnans liv eller fara för att hennes fysiska eller psykiska hälsa blir allvarligt nedsatt, behöver inte heller tillstånd inhäm-

tas(1å).

] övrigt gäller att kvinnor kan få undergå abortOperation om de har fått särskilt tillstånd till det (3å). Tillstånd kan ges i följande fall (4å).

— Graviditeten, förlossningen eller värden om barnet innebär fara för att kvinnans hälsa blir nedsatt. Hänsyn tas inte bara till fysisk eller psykisk sjukdom utan också till svaghetstillstånd och till kvinnans levnadsförhållanden.

— Kvinnan har blivit gravid under omständigheter som anges i vissa lagrum i den danska strafflagen.

— Det är risk för att barnet på grund av arvsanlag eller skada i fosterstadiet kommer att drabbas av allvarligt fysiskt eller psykiskt lidande.

— Kvinnan är på grund av fysiskt eller psykiskt lidande eller bristande begåvning ur stånd att ge barnet tillfredsställande vård.

— Kvinnan kan på grund av sin ungdom eller bristande mognad inte ge barnet tillfredsställande vård.

— Graviditeten, förlossningen eller vården om barnet kan antas komma att medföra så allvarliga påfrestningar för kvinnan att det får anses påkallat att graviditeten avbryts. Hänsyn tas inte bara till kvinnan själv, hennes ålder, arbetsbörda och andra personliga förhållanden, utan även till familjen i övrigt, dess hälsotillstånd, bostadsförhällandcn och ekonomiska villkor.

Tidsfristen för abortoperation är i den nya lagen nedkortad från de 16 veckor som gällde enligt den tidigare lagen till 12 veckor. Bortsett från de fall då operation måste företas av läkarvetenskapliga skäl, fordras särskilt tillstånd för att få bli opererad efter 12:e veckans utgång (éå).

[ de fall då kvinnorna inte behöver ha särskilt tillstånd, kan läkare vid sjukhuset besluta om operationen. Tillståndsgivningen handhas av modrehjaelpens samråd. Samrå- den är en redan före den nya lagen etablerad organisation. Varje samråd består av tre personer, föreståndaren för mödrahjälpskon- toret vilken är socialrådgivare, dvs. kurator, och två läkare. Av läkarna är den ene Speciellt utbildad i psykiatri och den andrei gynekologi. För tillstånd fordras enhälligt beslut av samrådet. En nyhet är att samrå- dens avslagsbeslut kan överklagas till en central tillsynsnämnd. Denna är beslutför med tre personer, en jurist som tillika är ordförande, en gynekolog och en psykiater.

Också i den centrala nämnden fordras att ledamöterna är ense för att tillstånd skall kunna meddelas.

Den finska reformen innebär i stort sett, att den tidigare lagstiftningen består oför- ändrad i sina grundprinciper. Enligt straffla— gens bestämmelser om fosterfördrivning är abort förbjuden, dvs. kvinnorna är under straffhot skyldiga att finna sig i att graviditet fortsätter. De slipper göra det och kan få lov att undergå abortoperation under de förut- sättningar som anges i lagen om avbrytande av havandeskap. Får de abort till stånd utan att de villkor är uppfyllda som anges i den lagen, riskerar de straff.

Genom den nya lagen om avbrytande av havandeskap har kvinnorna beretts ökade möjligheter att få undergå abortoperation. På motsvarande sätt som enligt den danska abortlagen kan vissa kvinnor få bli Opererade redan på grund av sin ålder eller sedan de har fött ett visst antal barn. Nyheten gäller i den finska abortlagen flickor som inte har fyllt 17 och kvinnor som har fyllt 40 år vid den tidpunkt då de har gjorts havande samt kvinnor som redan har fött 4 barn (15 4). På finsk sida fordras inte att barnen bor hemma och är under 18 år. Beslut om att kvinnor i de nu angivna kategorierna får Opereras kan fattas av Sjukhusläkaren ensam (Oå 2). Öv- riga kvinnor kan få undergå abortoperation i följande fall (1 å3. 5 och 6).

— När havandeskapets fortskridande eller förloss— ningen på grund av sjukdom, kroppslyte eller svaghet hos kvinnan skulle medföra fara för hennes liv eller hälsa. — När förlossningen och skötseln av barnet med beaktande av kvinnans och hennes familjs levnads- förhållandcn samt övriga omständigheter skulle vara avsevärt betungande för henne. — När kvinnan gjorts havande under förhållanden som anges i strafflagen. — När det finns skäl att förmoda, att barnet skulle komma att vara psykiskt cfterblivet eller bchäftat med eller senare komma att behäftas med svår sjukdom eller svårt kroppslytc. — När hos barnets föräldrar eller någondera av dem sjukdom, rubbad själsverksamhet eller annan där- med jämförbar orsak allvarligt bcgränsar deras förmåga att sköta barnet.

Bortsett från de fall då abortoperation företas av läkarvetenskapliga skäl och någon

tidsfrist inte gäller, består möjligheten för kvinnorna att få bli opererade fram till dess att de har varit gravida i 16 veckor. Medicinalstyrelsen kan dock medge att flic- kor som har gjorts havande innan de har fyllt 17 år och även andra kvinnor i speciella fall kan få undergå operation t.o.m. 20:e veckan. En nyhet är att lagen uttryckligen föreskri- ver att Operation skall ske i ett så tidigt graviditetsstadium som möjligt (Så).

Frånsett de fall då sjukhusläkare ensam beslutar om operation, fordras för att få bli opererad tillståndsbeslut av två läkare eller alternativt medicinalstyrelsen. I vissa fall måste tillstånd inhämtas av styrelsen.

Det kan nämnas i sammanhanget, att den norska abortlagstiftningen i sina grunddrag överensstämmer med den nuvarande svenska och den finska lagstiftningen på området. Sålunda är abort förbjuden i strafflagen. ] lagen den 11 november 1960 om svanger- skapsavbrot i visse hove (ändrad den 15 februari och den 21 juni 1963) regleras under vilka förutsättningar som kvinnorna kan få lov att undergå abortoperation; utför de själva abortingrepp eller låter de sådant utföras i en annan ordning än lagen medger, hotas de av straff. Kvinnorna kan få lov att undergå abortoperation i följande fall (ål). _ När det är nödvändigt för att avvärja en allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa. Vid värderingen av faran tas hänsyn till om kvinnan är särskilt disponerad för Organisk eller psykisk sjukdom och likaledes till levnadsvillkor och andra omständig— heter, som kan göra henne sjuk eller medföra att hon kan få en fysisk eller psykisk ”helseknekk”.

— När detär allvarlig fara att a. arvsanlag hos någon av föräldrarna, eller b. sjukdom hos kvinnan medan hon går med barnet, eller c. skada på fostret i moderlivct kan medföra att barnet kan komma att lida av

allvarlig sjukdom eller svårt kroppsligt eller själs- ligt lyte.

_ När det finns anledning att antaga att kvinnan har blivit gravid till följd av en grov kränkning under omständigheter som anges i vissa lagrum i den norska strafflagen samt när kvinnan är sinnes- sjuk eller har särskilt ringa själsförmögenheter.

Abortoperation får inte utföras efter tredje graviditetsmånadens utgång såframt inte sär- skilda skäl föreligger (& 2). För att få bli opererad fordras i princip tillstånd av två

läkare (& 6). I vissa fall fordras dessutom tillstånd av fylkesläkaren (& 9).

Den 5 januari 1968 tillsattes i Norge en utredning med uppdrag att komma med förslag om hjälpåtgärder som alternativ till abort. Betänkande har avgetts den 12 no- vember 1969 och innehåller förslag bl.a. att frågan om sexualupplysning och preventiv- rådgivning utreds snarast från medicinsk, mentalhygienisk, pedagogisk och etisk syn- punkt. Vidare föreslås att familjevärnsinsti- tutionen och familjerådgivningskontoren byggs ut så att kuratorsrådgivning skall kunna bli i princip obligatorisk samt att en försöksverksamhet startas bestående i att familjevärns- och rädgivningskontoren får förfoga över anslag för att avhjälpa överhäng- ande ekonomiska bekymmer hos abortsö- kande. Utredningen föreslår också att det ekonomiska stödet åt ogifta kvinnor med barn som utgår inom den allmänna försäk- ringen skall förbättras och att även gifta kvinnor med ekonomiska svårigheter skall kunna beredas en behOVSprövad ekonomisk hjälp i anledning av att de är gravida. Kurator i samarbete med läkare skall hos socialnämnden i kommunen kunna utverka hjälp åt sådana kvinnor med 40% av basbelOppet inom den allmänna försäkringen — för 1970 motsvarande 226 kronor per månad 4 under 6 månader innan de föder. Ytterligare föreslås att staten skall bidra till inrättande av mödrahem, att möjligheterna att få barntillsyn ordnas snarast genom bl.a. ökat daghemsbyggande, att bostadsfrågan bör lösas och att lägenheter bör ställas till förfogande — i första hand som genomgångs- bostad — för särskilt illa ställda familjer där frågan om abort är aktuell på grund av dåliga bostadsförhållanden.

1.2.3. Uredningsarbetet i övrigt

Förutom det nyss berörda utlåtandet till Nordiska rådets presidium i anledning av medlemsförslaget om enhetlig nordisk abort— lagstiftning har kommittén efter remiss av- gett följande utlåtanden till Kungl. Maj:t: Den 27 maj 1966 över tillkallade sakkun-

nigas betänkande Förenklad statsbidragsgiv- ning till hälso- och sjukvården (SOU 1966:6), den 7 november 1966 över förslag från dåvarande medicinalstyrelsen om tillägg till lagen om avbrytande av havandeskap för att möjliggöra klinisk prövning av vissa läkeme— del, samt den 17 juni 1968 över förmyndarskapsutred- ningens PM med förslag till författningsänd- ringar vid en sänkning av myndighetsåldern till 20 år (Stencil Ju 196829).

Under arbetets gång har kommitten sam- rått med utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings— och upp lysningsarbetet, USSU, och i ett begränsat avsnitt också medverkat vid planläggningen av den undersökning som USSU har redovi- sat i betänkandet Om sexuallivet i Sverige (SOU 1969:2). Ett relativt omfattande ut- redningsmaterial har samlats genom överlägg- ningar med andra utredningar, myndigheter och enskilda. Informationer om den pågåen- de vetenskapliga forskningen i frågor med direkt anknytning till utredningsarbetet har lämnats av ett flertal enskilda forskare. Kommittén har anledning att tacka dem för deras värdefulla medverkan.

Under den tid som kommitten har varit verksam har den mottagit ett flertal fram- ställningar från politiska och religiösa sam— manslutningar och organisationer och även från enskilda personer. Vissa av de synpunk- ter och önskemål som uttrycks i framställ— ningarna återkommer under 6. Kommittén har även tagit del av ett antal brev från all- mänheten till Sveriges Radio med anledning av ett program i TV om abortfrågan.

2. Födelsekontroll

2 .1 Inledning

Önskan hos människan att själv bestämma över sin fortplantning är lika gammal som människan själv. Under tidigare utvecklings- skeden, då hon saknade eller hade endast bristfällig kännedom om de anatomiska och fysiologiska förhållandena, hade hon få medel att reglera sin fruktsamhet.

Sexuella tabun, dvs. att belägga köns- akten med förbud, och att överge eller döda barnet, utgjorde verkningsfulla medel att begränsa barnantalet i familjen eller gruppen. Under sin utveckling till kulturvarelse fann människan dock relativt tidigt även mindre primitiva metoder att bestämma över fort- plantningen. Både att förhindra befruktning, antikonception, och att hindra att det natur- liga förloppet fortsätter efter befruktning, abort, är metoder för födelsekontroll som är kända sedan äldsta tider.

Önskan att begränsa antalet födelser har varit betingad av de sociala och ekonomiska förhållandena i det samhälle som människan har levt i. Förändringar i de förhållandena har medfört ändrade attityder till födelse- kontroll. De sociala förhållandena i väst- världen har under många århundraden varit sådana att ett stort antal födelser inom familjen var inte bara önskvärt utan också nödvändigt för dess fortbestånd och för de äldres vård och försörjning. Få av barnen nådde vuxen ålder, och behovet av arbets— kraft var stort i bondehushället. Att kvinnor- na födde var m.a.o. ett livsvillkor.

Med industrialiseringen Och den tekniska utvecklingen följde bl.a. att människan allt-

mer bosatte sig i städer och att naturahus- hållet övergavs. Familjefadern blev löntagare. Behovet av en talrik avkomma försvann. Antalet söner blev inte längre avgörande för familjens sociala status. Andra värderingar trädde in. Under 1800-talet började också en minskad dödlighet att göra sig gällande och allt flera barn överlevde spädbarnsåldern. Läkarvetenskapen gjorde snabba framsteg och genom förebyggande och behandlande åtgärder kunde bl.a. infektionssjukdomarna i allt större utsträckning fås under kontroll. Också en allmän höjning av levnadsstandar- den och en förbättrad omgivningshygien ledde till att dödligheten minskade. Samti- digt fick allt fler människor möjlighet att bilda familj. Mot den bakgrunden började allt fler få klart för sig betydelsen av födelsekontroll och metoderna för kontrol- len blev mera allmänt spridda. Under 1800- talets senare årtionden började den lång- samma sänkning av fruktsamheten i Väst- europa som har fortsatt under innevarande århundrade med korta avbrott i anslutning till de båda världskrigen.

2.1.1 Den accelererade befolkningstillväxten

När dödskurvan för en befolkning börjar sjunka utan att det sker någon sänkning av födelsekurvan, betyder detta ett ökat födelseöverskott och en accelererad befolk- ningstillväxt. En alltför snabb folkökning kan leda till kristillstånd i ett samhälle. Vid 1800—talets slut var det många länder i Väst-

eurOpa, däribland Sverige, som hotades av ett alltför stort födelseöverskott. Att situa- tionen inte blev katastrofal berodde dels på att dödligheten minskade endast långsamt, dels på att folktätheten i allmänhet inte var särskilt stor när utvecklingen började, dels på att det fanns en säkerhetsventil i form av emigration, framför allt till Nordamerika. Sänkta dödstal vid oförändrat höga födelse- tal ligger bakom den folkökning som för när- varande äger rum iutvecklingsländerna. Men den nuvarande situationen i dessa länder är långt allvarligare än situationen var i Väst- europa på 1800-talet.

De medicinska landvinningarna har besegrat många av de tidigare massdödarna, t.ex. malaria, och dödligheten har kunnat sänkas påtagligt i utvecklingsländerna. I många av dem har utgångsläget varit ogynn- samt genom att stor folktäthet rådde redan då dödligheten började minska. Dessutom har sociala och ekonomiska förändringar ännu inte gjort sig gällande på samma sätt som när de i Västeuropa blev grundförutsätt- ningen för en motivation hos människorna att begränsa sitt barnantal.

Medan den årliga befolkningstillväxten i de västeuropeiska länderna under deras över- gångsperiod från bondesamhällen till industrisamhällen utgjorde omkring 1 %, är motsvarande siffra för utvecklingsländer nu minst 2 %, i enstaka fall så hög som 3 1/2—4 %. 1 % årlig befolkningsökning be— tyder en fördubbling av folkmängden på 70 år, medan med 2 1/2 % ökning sker fördubb- lingen på mindre än 30 år. Det är ganska uppenbart att få länder skulle orka med belastningen av en så häftig befolkningsex- pansion, även om den tekniska och ekono- miska utvecklingshjälpen från de rika län— derna gavs mera generöst och effektivt än vad som nu är fallet. Att öka det ekono- miska framåtskridandet i de fattiga länderna med stor befolkningstillväxt måste bli en mänsklighetens huvuduppgift för oöverskåd- lig tid framåt. Skall strävandena mot socialt, kulturellt och ekonomiskt framåtskridande bära frukt, måste något så när jämvikt råda mellan födelse och död. Att födelsekontroll

är en brännande angelägenhet står också numera klart på ett annat sätt än det gjorde för bara några årtionden sedan. Kring mål- sättningen, familjeplanering, år uppslut- ningen allmän. När det gäller frågan med vilka medel målet bör nås, råder däremot starka åsiktsmotsättningar. De religiösa tradi- tioner och etiska värderingar, som är för- bundna med olika trosåskådningar, gör att strävandena mot det målet såväl nationellt som på det internationella planet bygger på skilda metoder. Metoderna för födelsekon- troll dikteras m.a.o. i stor utsträckning av den moralbildning kring fortplantningen som av tradition råder i olika länder och kultur- kretsar.

2.1.2 Etiska värderingar m.m.

Enligt kristna moralbildningar strider an- vändande av preventivmedel mot den romersk-katolska sedeläran. Enligt denna föreligger en form av mänskligt liv redan i sädescellen och den obefruktade äggcellen. Från den utgångspunkten är varje av- brytande eller ingrepp i fortplantningens naturliga förlopp förbjudet. Att avbryta sam- laget— s.k. coitus interruptusveller att med andra medel hindra att befruktning sker, är förkastligt och att hindra förloppet efter det att befruktning har skett är ett brott. Den enskilde — man såväl som kvinna — är skyldig att underordna sig fortplant- ningen. Någon annan metod för födelse- kontroll kan inte tillhandahållas människan än att hon får utnyttja naturen och för- lägga samlag till den tid i kvinnans menstrua- tionscykel då kvinnan kan antas vara ej befruktningsbar, den s.k. rytmmetoden. Inom den internationella biståndsverksam- heten drivs omfattande familjeplanerings— projekt på grundval av rytmmetoden och på att sprida upplysning om denna. Veten- skaplig forskning för att finna tillförlitliga och bättre metoder för födelsekontroll, bör enligt romersk-katolsk uppfattning bygga på upptäckten att de fysiologiska för- utsättningarna för att kvinnan skall bli befruktad föreligger endast några dygn i

menstruationscykeln. Någon annan inrikt- ning än att nå ökade kunskaper om den enskilda kvinnans möjligheter att bli befruktad — och därigenom förbättra rytm- metoden — får forskningen inte ta.

Inom andra kristna trossamfund har moralbildningen blivit mera differentierad genom att uppkomsten av mänskligt liv har förlagts till äggcellens befruktning (jfr. 6.2). Att hindra befruktning är inte förkastligt. Med den värderingen befrias mannen från skyldighet att underordna sig fortplant- ningen. I länder, där den religiösa traditionen vilar på en sekulariserad kristen trosåskåd- ning, går de etiska värderingarna av fort- plantningen ut på att det enbart är sedan kvinnan har blivit befruktad, som det är moraliskt förkastligt att hindra det naturliga förloppet. Med den värderingen är kvinnan skyldig att underordna sig fortplantningen.

Mot den nu antydda bakgrunden har strävandena i många länder kunnat inriktas på att nå så tillförlitliga och rationella meto- der för antikonception som möjligt. Med massproduktionens hjälp har människan fått tillgång till preventivmedel som är enklare att hantera och framför allt tillförlitligare än rytmmetoden. Målsättningen för familje- planeringspolitiken i de sekulariserat kristna länderna är att få fram effektivaste möjliga medel för födelsekontroll. En intensiv veten- skaplig forskning pågår för att få fram bättre skyddsmedel och man har därvid framför allt inriktat sig på medel som kvinnorna kan an— vända.

2.1.3 Graviditet; biologiska förutsättningar och förlopp

I kvinnans menstruationscykel inträffar nor- malt en ägglossning. Under den tid som för- löper från den första dagen för en menstrua- tion till nästa blödnings första dag avsöndrar kvinnans äggstockar m.a.o. i allmänhet endast ett ägg. Exakt hur länge det obefruk- tade ägget lever — dvs. den biologiska grund- förutsättningen föreligger för kvinnan att bli gravid — vet man inte, men vetenskapen räk- nar med en tid på ca 1 eller högst 2 dygn.

När i menstruationscykeln ägglossningen inträffar går inte att avgöra på förhand, eftersom detta varierar från kvinna till kvinna och kan variera också för den enskilda kvinnan från cykel till cykel. För de flesta kvinnor sker ägglossningen i regel någon gång mellan 10:e — 18:e dagen efter blödningens första dag. Även beträffande sädescellernas livslängd saknas exakta kun— skaper, men deras förmåga till fortplantning antas bestå upp till 4 dygn efter samlaget.

8—10 dagar efter det att befruktnings- processen är fullbordad fäster ett befruktat ägg i livmoderslemhinnan (nidation, implan- tation). Bortfallsprocenten, dvs. andelen befruktade ägg som inte fäster i livmodern anses dock vara hög. Har ett ägg fäst i liv- modern, uteblir menstruationen iallmänhet. Med gängse metoder kan graviditet fastställas 10:e dagen efter det att menstruationen skulle ha börjat. Eftersom det inte går att slå fast när befruktning eller nidation avsluta- des, räknas graviditet från den senaste menstruationens första dag, dvs. med ut- gångspunkt från en tidigare dag än då befruktning skedde, respektive graviditet började.

Graviditet pågår genomsnittligt 280 dagar. Efter omkring 200 dagar, dvs. i slutet av 28:e graviditetsveckan räknar man med att utvecklingen har nått ett stadium som kan medge självständigt liv utanför moderor- ganismen.

2.1.4 Födelsekontroll i Sverige

Det finns flera belägg för att människorna i vårt samhälle är i hög grad inställda på famil— jeplanering och på att den enskilde inte vill sätta andra barn till världen än han eller hon själv kan ta hand om och ge en tryggad upp- växt. Redan det låga antalet födelser under en lång följd av år tyder på att människor allmänt använder sig av de metoder som finns att skydda sig mot graviditet.

1968 fanns i Sverige över 1,5 miljoner kvinnor i fruktsamma åldrar. Hur många av dem som blev gravida går inte att faststäl- la, antalet graviditeter per år kan man dock

bilda sig en ungefärlig uppfattning om. 1968 föddes ca 114000 barn. 1 ca 11 000 fall hindrades graviditet från att fortsätta i enlig- het med abortlagen. Ett Okänt antal kvinnor förhindrade fortsatt graviditet på annat sätt; att det är få bland de kvinnorna som behöv— de sjukhusvård av den anledningen, är den enda omständighet som man säkert vet be- träffande dem. I senast gjorda vetenskapliga undersökning1 uppskattas antalet fall, då graviditet hindras att fortsätta utan att det sker i den ordning som abortlagen medger, till troligen 3 000—4 000 och högst 6000 per år. Enligt läkarvetenskapen har man att vid graviditet hos kvinna räkna även med en bortfallsprocent på 10—12 % i form av miss- fall. Också med en avrundning uppåt av de osäkra talen kan man således för 1968 inte räkna med graviditet i mer än 114 000 +11 000+6 000+16 000, dvs. ca 150 000 fall.

Det kan nämnas i sammanhanget att 1968 såldes här i landet från grossister till apote- ken s.k. p-piller till ett antal som motsva- rade årsförbrukningen för omkring 270 000 kvinnor. Det såldes 217526 gross (drygt 31,3 miljoner) kondomer, 23 860 pessarer, 214 471 förpackningar kemiska medel för befruktningskontroll och 12 935 s.k. spira- ler. P-pillerförsäljningen till apoteken ökade 1969 till att motsvara årsförbrukningen för drygt 400000 kvinnor. Ökade gjorde även försäljningen av kemiska medel till drygt 260 000 förpackningar och försäljningen av spiraler till något över 31 000, medan försälj— ningen av kondom och pessar minskade nå- got. Försäljningssiffrorna har lämnats av Apotekens Centrallaboratorium och AB Lä- kemedelsstatistik. Även den undersökning som USSU har låtit göra för att få grepp om människors värderingar och beteenden på det sexuella området (SOU 1969:2) pekar i riktningen att planeringsstandarden är hög. Undersökningen har gjorts av SIFO genom gallup, dvs. på grundval av intervjuer. Från intervjuerna har SIFO räknat ut att ungefär 9,7 miljoner samlag ägde rum under en månad—undersökningen gällde en månad på förvintern 1967. Felkällorna kan diskute-

ras, men också om felmarginalen är avsevärd, ger undersökningsresultatet vid handen att de tal som man har att räkna med från familje- planeringssynpunkt är gynnsamma och tyder på en hög standard ifråga om förmågan att ; skydda sig mot graviditet.

Att få ett närmare begrepp om födelse- kontrollens omfattning stöter på svårigheter. Vetenskapen på området är relativt ny och är hänvisad till att i stor utsträckning röra sig med antaganden och osäkra tal. Hur många barn som skulle födas per år i vårt land om inte människorna tillämpade födelsekontroll, är en fråga som naturligtvis inte kan besvaras annat än på ett ungefär och uppskattnings- vis. Kommittén har begärt yttrande från en arbetsgrupp inom statistiska centralbyrån (Erland Hofsten, Anders Ahlbom och Britta Holmbeck) om möjligheterna att göra en beräkning överslagsvis för år 1969.

I PM om antalet genom födelsekontroll förhindrade födelser framhåller arbetsgrup- pen att svårigheterna att göra kalkyler hän- för sig bl.a. till (a) att man inte vet så myc- ket om hur många kvinnor i de fruktsamma åldrarna som har samlag regelbundet, dvs. är något så när regelbundet utsatta för risk att bli gravida, och (b) att man inte heller vet med bestämdhet, hur stort barnantal en kvinna föder, när hon regelbundet är utsatt för den risken.

Beträffande frågan under a) anförs att det i Sverige 1969 fanns i runt tal 936 000 gifta kvinnor i åldern upp till 45 år. Man vet att fruktbarheten avtar snabbt för kvinnor i åldersgruppen över 45 år. Inte så få kvinnor mellan 45 och 49 år födde dock förr barn. Antalet gifta kvinnor i denna åldersgrupp ut- gjorde 224 000. Det kan därför vara försvar- ligt att räkna medjämnt 1 000 000 gifta kvin- nor i de fruktsamma åldrarna. De får förut- sättas ha ett regelbundet sexuellt samliv.

Vad därefter gäller ej gifta, fanns det 1969 475 000 ej gifta kvinnor i åldrarna 18—44 år. Enligt SIFO-undersökningen hade 17 % av de ej gifta i åldern 18—44 är aldrig

! F. Petterson, Epidemiology of Early Pregnancy Wastage, Gävle (1968).

haft något samlag. Av de återstående ej gifta kvinnorna hade 54 % haft något samlag un- der månaden före undersökningstidpunkten. Hälften av dessa hade haft 5 eller flera sam- lag under denna månad. En grov skattning skulle ge vid handen att 100 000 21 200 000 ej gifta kvinnor i åldern 18444 är lever iett sexuellt samliv, som utan preventivåtgärder skulle regelbundet utsätta dem för risk att bli gravida. Därtill kommer ytterligare ett an- tal ej gifta kvinnor i åldern 15—17 år samt i

, åldern 45—49 år. Det kan därför vara för- ' svarligt att räkna med att 200 000 ej gifta

kvinnor i de fruktsamma åldrarna har regel-

,. bundet sexuellt samliv.

/

Vid en uppskattning överslagsvis skulle man under a) kunna utgå från 1200 000 kvinnor.

När det gäller frågan under b) diskuteras i promemorian en i familjeplaneringssamman- hang använd metod för beräkningen, nämli- gen att ofruktsamhet hos kvinnan i anled- ning av att hon föder består under 15 måna- der. Detta betyder att man kan räkna med högst 0,8 födslar per kvinna och år. Med tillämpning av den beräkningsgrunden och med beaktande av att man också måste räk- na med att 10% av kvinnorna (eller deras partner) är varaktigt sterila, skulle antalet fö- delser i Sverige 1969 ha varit 1200 000x 0,8 x 0,9 = 864 000. Av flera skäl syns dock den siffran vara för hög. För det första är den fysiologiska fruktsamheten i de lägsta och de högsta åldrarna nedsatt. För det and— ra fordras det genomsnittligt rätt många sam- lag för att en fruktbar kvinna skall bli gravid. Utgår man i det hänseendet från 10 men- struationscyklar (Colin Clark, Population Growth and Land Use, St. Martin”s Press, New York 1967), ökar avståndet för gravidi- tet två på varandra följande gånger från 15 till 25 månader och medelantalet födslar per kvinna och år reduceras från 0,8 till 0,48. Med den beräkningsmetoden skulle —utan födelsekontroll — antalet födslar ha varit 520000 under 1969. Till grund för upp- skattningen under b) kan också läggas talet 0,4 — dvs. den fruktsamhet som har observe- rats inom en nu levande befolkningsgrupp

som får antas stå främmande för födelse- kontroll på grund av sina religiösa föreställ- ningar om en plikt att föda högsta möjliga

an

antal barn.l Med utgångspunkt i det talet skulle födslarna 1969 ha uppgått 432 000.

Promemorian utmynnar i slutsatsen att antalet födelser 1969 skulle ha varit mellan 400 000 och 500 000 om inga metoder för ' födelsekontroll hade använts. _

I realiteten föddes 1969 i runt tal 108 000 barn, 1970 var motsvarande siffra 110 000. Angående födelsekontrollen se också 4.1.1.

2.2. Metoder för födelsekontroll

Samtliga metoder för födelsekontroll har bå- de fördelar och nackdelar Och är mer eller mindre tillförlitliga. De är Också verksamma på olika sätt. Hur pass lämplig den ena eller andra metoden är, kan värderas med olika mått och från skilda utgångspunkter. Den enskilda människan _ man som kvinna — torde fästa avseende främst vid att metoden är oskadlig, dvs. utan allvarligare biverkningar såväl för henne själv som för sexualpartnern, och tillförlitlig. Även andra synpunkter Spe- lar in som t.ex. att metoden är något så när lätthanterlig och att den i__t_e heller ter sig motbjudande estetiskt eller känslomässigt. Också kostnadsfrågan har betydelse.

Metoder för födelsekontroll kan inde- las i preventivmetoder eller antikonceptio- nella metoder och abortmetoder, beroende på om metoden verkar före eller efter det att kvinnan blivit befruktad. I Sverige är i prin- cip de preventiva metoderna tillåtna och me- toderna att hindra förloppet efter befrukt- ning förbjudna. De metoder för födelse- kontroll som är i allmänt bruk i vårt land är nästan alla uteslutande antikonceptionella. Övergången från antikonception till abort är emellertid diffus och beträffande de intra- uterina medlen, populärt kallade ”spiral”, är det troligt att de verkar huvudsakligen abortivt genom att det redan befruktade äg-

1 Den religiösa sekten hutteriter i Kanada.

get efter passagen genom äggledaren hindras att fästa i livmoderslemhinnan eller mycket snart förlorar sitt fäste i denna. Också en del av p-pillernas verkan torde på motsvarande vis sätta in även sedan kvinnan har blivit be- fruktad.

2.2.1. Preventivmetoder

*En preventivmetod är inte godkänd för all- . mänt bruk, nämligen metoden att bli sterili-

serad. Sterilisering sker genom operation.

_ Operationen regleras i lagen (1941:282) om

sterilisering. Steriliseringsoperation får inte komma ifråga som alternativ till andra preventivmetoder utan bara som en nöd- lösning. Detta sammanhänger med att det enligt brottsbalkens bestämmelser om miss- handel är förbjudet att tillfoga människor kroppsskada eller smärta. Operationer görs därför inte annat än i nödfall, när starka motstående intressen väger upp de värden som skyddas genom misshandelsbestämmel- serna. Enligt 1 & tredje stycket steriliserings- lagen får kvinna undergå Steriliseringsopera- tion om det på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos henne är påkallat att hon steriliseras för att förebygga havandeskap som skulle medföra allvarlig fara för hennes liv och hälsa.

Det skydd som en korrekt utförd sterilise- ringSOperation erbjuder är 100 %-igt och per- manent. ] motsats till andra preventivmeto- der innebär en steriliseringsoperation, åtmins- tone för en kvinnas del, ett nära nog defini- tivt val. Det är ovisst om möjligheten att få barn över huvud taget kan återställas för hen- ne. Andra ”biverkningar” av steriliserings- Operation utgörs för henne av de risker för liv och hälsa som är förbundna med en buk- operation.

De andra preventivmetoder som finns ger ett mer eller mindre säkert skydd mot gravi- ditet. ] huvudsak är det följande metoder som används f.n.

Metoder för mannen a. avbrutet samlag b. kondom

Metoder för kvinnan a. rytmmetoden (”säkra perioder”) b. pessar

c. kemiska medel ' d. preventivtabletter (p-piller)

e. intrauterina medel (spiral)

P-piller ger ett fysiologiskt sett nära nog 100 %-igt skydd och även spiralen är ett ef- fektivt skyddsmedel. Att dessa båda medel är mycket effektiva som skydd samman- hänger även med att de till skillnad mot and- ra preventivmetoder inte behöver inverka störande på den sexuella samvaron; med det varaktiga skydd som medlen ger kvinnan be- frias man och kvinna från att i det samman- hanget vidta särskilda åtgärder för födelse- kontroll. Samtliga industriellt framställda medel anses också ge ett säkrare skydd gene- rellt sett än både rytmmetoden och metoden att avbryta samlaget. Hur pass effektivt skydd den ena eller andra preventivmetoden kan ge den enskilde är emellertid i hög grad individuellt och beror på en rad olika fakto- rer — den sociala och kulturella bakgrunden, anatomi, fysiologi, sexualvanor, den aktuella samlevnadssituationen osv. Tillförlitlighe- ten av en preventivmetod är m.a.o. beroende först och främst av hur pass väl metoden accepteras av och är lämpad för individen. Så t.ex. är det möjligt för åtskilliga kvinnor, som inte kan använda spiral eller p-piller, att skydda sig genom att använda pessar. Kon- dom kan i det ena förhållandet vara ett hög- effektivt skydd men i ett annat vara otillför- litlig som preventivmetod. I en del fall kan även de otillförlitliga kostnadsfria meto- derna — alltså rytmmetoden och avbrutet samlag _med fördel användas för födelse- kontroll, men större säkerhet nås om parter- na kan kombinera två metoder och därige- nom uppnå ett fullgott skydd.

Vad beträffar verkningssättet åstadkom- mer kondom, pessar och spiral födelse- kontroll på mekanisk väg. De kemiska medel som används är verksamma genom att de för- ändrar den naturliga miljön i slidan, så att så- descellerna dödas eller hindras att tränga in i livmodern. P-piller verkar på hormonell väg.

Flertalet preventivtabletter som används tor- de också sätta fortplantningsmekanismen ur spel på ett tidigare stadium än de andra med- len genom sin huvudeffekt att blockera re- dan ägglossningen hos kvinnan. I fråga om lätthanterlighet är det en avsevärd skillnad mellan de metoder som står till mannens för- fogande och dem som kvinnan kan använda. Flertalet metoder för kvinnan —det gäller inte bara p-piller, spiral och pessar utan ock- så rytmmetoden — fordrar medicinsk service för högsta möjliga effektivitet och riskfrihet vid användningen.

Frågan om biverkningar, dvs. frågan om preventivmetoderna är oskadliga för hälsan, är inte längre aktuell när det gäller de båda metoderna för mannen. Tidigare föreställ- ningar att avbrutna samlag skulle medföra allvarliga hälsorisker för honom saknar ve- tenskapligt underlag. När det gäller metoder- na för kvinnan är det enbart spiral och p-pil- ler som ger några bieffekter av betydelse. De övriga metoderna för kvinnan är lika harmlö- sa för hennes hälsa, som metoderna för man- nen är för hans.

Ungefär en fjärdedel av de kvinnor som får en spiral insatt av den typ som f.n. gäller som den bästa, upphör med användningen under det första året, de flesta därför att spi- ralen stöts ut spontant och övriga därför att andra biverkningar av spiralen inträffar som gör att den måste avlägsnas. En nästan lika stor del av kvinnorna upphör med använd- ningen under andra året, men därefter är den ofrivilliga avgången ganska liten. De vanli- gaste biverkningarna är småblödningar under de första månaderna efter insättningen, ibland också rikligare och långvarigare men- struationer, sällan menstruationssmärtor. För ungefär 2 % av kvinnorna utgörs biverk- ningarna av inflammationer ibäckenorganen som kan leda till framtida ofruktsamhet. I hälften av dessa fall är det en tidigare sjuk- dom som åter blir akut. För de kvinnor som är toleranta mot metoden och inte drabbas av de nu angivna bieffekterna, torde spiralen vara oskadlig. Någon cancerframkallande effekt av spiralen har inte påvisats och anses inte heller vara sannolik.

De vanligaste biverkningarna av p-piller består av illamående, småblödningar, vikt- ökning, huvudvärk, bröstömhet och psyko- sexuella störningar. Oftast avtar biverk- ningarna för varje tablettomgång som kvin- nan tar, och är i allmänhet borta efter två omgångar. Ibland kvarstår de emellertid och kan för den enskilda kvinnan medföra så- dana besvär att p-piller är en olämplig pre- ventivmetod för henne. Toleransen mot me- toden varierar inom olika grupper av kvin- nor, men antas i allmänhet ligga på 70—90 %.

Frågan om andra biverkningar av p-piller än de nu angivna är föremål för livliga dis- kussioner. Forskningen på området är inte avslutad. Riskerna för ytterligare bieffekter har tilldragit sig allmänt intresse sedan pre- ventivmetoden kom till, dvs. sedan hormon- preparaten frigavs för användning i födelse- kontrollerande syfte. I Sverige skedde det 1964. Preparaten hade då prövats som läke- medel och hade utomlands använts av ett mycket stort antal kvinnor utan andra bi- verkningar än de nyss angivna fysiska och psykiska besvären, och med resultat att ris- ken för andra skador kunde bedömas som så ringa att preparaten kunde anses oskadliga som medel för födelsekontroll. Tidigare far- hågor att preparaten kunde vara otillförlit- liga som preventivmetod och att de i början av graviditet kunde skada äggets vidare ut- veckling, har visat sig vara ogrundade. De ytterligare biverkningar som därefter har kommit i förgrunden gäller bl.a. om prepara- ten kan tänkas påverka blodets koagulerings- mekanism och medföra ökad risk för blod- propp. Ett sådant samband anses numera fastslaget, men risken uppfattas som ringa. I undantagsfall kan en särskild benägenhet hos en kvinna för blodproppsbildning med- föra att hon får blodpropp när hon börjar ta p-piller. Tidigare sådan sjukdom och allvarliga cirkulationsrubbningar räknas där- för från läkarvetenskaplig synpunkt som kontraindikationer mot p-piller. Vidare har hos en del kvinnor, som använder preven- tivtabletter, prover på leverns funktion visat vissa avvikelser från det normala; även

gulsot har kunnat fastställas. Symtomen har försvunnit efter det att kvinnorna har upphört att ta tabletterna. Några varaktiga förändringar eller allvarliga leverskador har inte inregistrer'ats. Tidigare leverrubbningar anses dock utgöra kontraindikation mot preventivmetoden. Menstruationsbortfall efter avslutad p-pilleranvändning har obser— verats företrädesvis hos kvinnor som har haft sådana rubbningar tidigare. I sådana fall och då det gäller flickor, vilkas menstrua- tioner ännu inte har blivit regelbundna och normala, har återhållsamhet med p-piller tillråtts.

2.2.2. Abortmetoder

Som nämndes förut är abortmetoder inte tillåtna i vårt land. Att hindra fortplant- ningens naturliga förlopp, sedan kvinnan har blivit befruktad, är förbjudet iprincip enligt bestämmelserna i 3 kap. 4 & brottsbalken om straff för fosterfördrivning, jfr 6.1. Straffbe- stämmelserna är inte tillämpliga när förlop- pet hindras genom spiral eller vid användning av sådana p-piller som är verksamma även sedan kvinnan har blivit befruktad. De övriga metoder, som f.n. finns att hindra att gravi- ditet fortsätter, är i och för sig straffbelagda som misshandel enligt 3 kap. 5 & brottsbal- ken och är även de förenade med biverk- ningar för kvinnan. Under vissa förutsätt- ningar som anges i lagen (1938z318) om avbrytande av havandeskap, den s.k. abort- lagen, är det emellertid straffritt, dvs. tillåtet, för kvinnor att undergå abortopera- tion eller att på annat sätt hindra att gravidi- tet fortsätter. 1938 års abortlag ger något= ? större möjligheter till abortoperation än ; 1941 års steriliseringslag ger möjlighet åt kvinnorna att få gå igenom en steriliserings- operation, men i likhet med steriliseringsla- gen öppnar den inte möjlighet till operation annat än som en nödlösning.

A bortoperation

Senare, i kap. 3, lämnas en närmare redogö- relse för födelsekontroll genom abortopera-

tion, för de olika operationsmetoderna och de komplikationer, tidiga eller sena, som kan vara förbundna med dem. I detta samman- hang är det skäl att i korthet framhålla föl- jande.

Hur länge kvinnan har varit gravid har be- tydelse för vilken Operationsteknik som läka- ren använder. Som påpekades nyss (2.1.3) räknas hennes graviditet från den senaste menstruationens första dag. Den operations- teknik som används under de tre första måna- derna är mindre komplicerad och även mind- re riskfylld än de operationsmetoder som kommer i fråga senare.

Operation under de tre första månaderna utförs i allmänhet genom s.k. primärexaeres. Eftersom ingreppet vållar smärta, brukar pa- tienten få totalbedövning med narkos e.d. Ända till för något eller några år sedan gjor- des primärexaeres som en ”skrapning”. Ope- rationen innebär att läkaren vidgar livmoder- halsen samt tömmer livmodern på innehållet och skrapar rent i livmoderhålan med spe- ciella instrument.

En ny metod för primärexaeres, s.k. va- kuumaspiration (”sugmetoden”) har i allt större utsträckning kommit att ersätta ”skrapning”. Vakuumaspiration innebär att läkaren använder ett metallrör i förbindelse med en sugpump i stället för de sedvanliga instrumenten. Livmoderhalsen behöver då in- te heller utvidgas lika mycket och i de tidi- gaste stadierna kan utrymning ske utan nå- gon särskild åverkan på denna.

Frånsett vad det innebär av personligt obehag att undergå operation under narkos och vara oförmögen till arbete under den tid som kan behövas för att återhämta krafter- na, består de vanligaste biverkningarna av abortoperation som utförs genom ”skrap- ning” eller vakuumaspiration av blodförlust, feber och infektioner av olika slag.

Forskningen är inte avslutad och kun- skaperna när det gäller bieffekterna är rela- tivt begränsade. På läkarvetenskapligt språk kallas biverkningarna komplikationer; till- stöter de vid eller i nära anslutning till opera- tionen går de under beteckningen tidiga komplikationer och inträffar de sedan pa-

tienten har återhämtat sig efter denna brukar de kallas följdverkningar eller senkomplika- tioner. Undersökningar som har gjorts av hur ofta komplikationer inträffar belyser vilka biverkningarna är och riskerna för att de in— träffar. Väsentliga skillnader föreligger mel- lan resultaten av de Olika undersökningarna på området beroende bl.a. på att det inte finns någon enhetlig definition av vad som skall anses utgöra komplikation men framför allt på olika sammansättning av undersök- ningsmaterialet. När det gäller svenska un- dersökningar av komplikationer i samband med abortoperation måste man ha klart för sig att erfarenheterna i vårt land av tidiga abortoperationer hittills har varit begränsade och att undersökningsresultaten inte heller är jämförbara med resultaten av motsvarande undersökningar i andra länder. Frånsett att abortoperation hos oss inte får kommai fråga annat än som en nödlösning, är tidsfristen för operation längre i Sverige än iandra län- der; undersökningsmaterialet i de flesta svenska undersökningarna på området utgörs också till större delen av operationer som har utförts efter 12:e graviditetsveckan. I Dan- mark är erfarenheterna av tidiga abortopera- tioner något större; operation är liksom här reserverad som en nödlösning, men tidsfristen är kortare. En dansk undersökning (se bil. 4 8.49) som baserar sig på 21 730 operationsrap- porter från olika sjukhus till Sundhetsstyrel- sen under 1961—1965 omfattar sålunda till ca 85 % operationer som har utförts före 12:e veckans utgång. De ojämförligt flesta erfa- renheterna av tidiga abortoperationer har dock samlats i t.ex. Japan, Polen, Ungern och andra länder där metoden att kvinnorna undergår abortoperation före 12:e veckan används för födelsekontroll.

Som sena komplikationer betecknas bl.a. hinder för eller nedsättning av den framtida fruktsamheten samt biverkningar av psykisk art i form av t.ex. ångerreaktioner och för- sämrade relationer till omgivningen. För en närmare redogörelse hänvisas till kap. 3, där frågan om biverkningar behandlas mera in- gående.

För abortoperation i senare graviditetssta-

dier används oftast någon av de s.k. intra- eller extraamniala injektionsmetoderna. Des- sa innebär, att läkaren försöker att åstad- komma missfall genom att spruta in en väts- ka i livmodern på patienten; livmoderhalsen vidgas genom det värkarbete som sätter in och livmoderinnehållet töms genom slidan. För insprutningen, som i regel sker genom bukväggen eller livmoderhalsen och under lokalbedövning, används oftast 20 %-ig kok- saltlösning. Inom något eller några dygn bru- kar patienten få missfall. Sedan detta har in- träffat, undergår hon i allmänhet en avslu- tande ”skrapning” under narkos. Metoderna går därför ibland också under benämningen ”tvåseans”- eller ”tvåstegsmetoder”.

En operation enligt någon av injektions- metoderna är påfrestande för patienten. Bl.a. är den tid, som hon får vänta på att insprut- ningen skall göra verkan, psykiskt särskilt krävande och smärtförnirnmelserna i sam- band med missfallet att jämföra med födslo- värkar. Det händer att en insprutning inte har avsedd verkan och att missfall inträffar först efter upprepade insprutningar, och det före- kommer också att insprutningar är utan ver- kan så att en annan operationsmetod måste användas för att operationen skall kunna ge- nomföras.

Som alternativ till injektionsmetoderna och om dessa är verkningslösa används Oftast s.k. vaginal eller abdominell hysterotomi. Lä- karen öppnar därvid livmodern och tömmer den. När operationen sker underifrån genom slidan kallas ingreppet vaginalt och när buk- väggen öppnas kallas operationsmetoden ab- dominell. Metoderna har fördelen att opera- tionen kan genomföras som en engångspro- cedur och utan de speciella påfrestningar som injektionsmetoderna innebär för patien- ten. Å andra sidan utsätts hon i dessa fall för riskerna av en betydligt större operation, som kan jämställas med ett operativt ingrepp i bukhålan. Läkare räknar i sådana fall med att de komplikationer som kan tillstöta inte så sällan är av allvarlig natur och i regel all- varligare än då livmodern töms den naturliga vägen. Också nackdelarna av ett synligt ärr beaktas vid ett abdominellt ingrepp. Till det

vaginala snittets nackdelar hör risken för vis- sa organiska följdskador, se kap. 3.

Osakkunniga metoder

Vissa giftiga ämnen, som t.ex. kinin och fos- or, hindrar att graviditet fortsätter under förutsättning att de intas ilivsfarliga mäng- der. Även i vårt land dog för några decennier sedan en och annan kvinna i förgiftning av så- dana ämnen. Att döma av erfarenheterna vid sjukhusen förekommer det inte numera att kvinnor tar gift för att hindra att graviditet fortsätter Ett förhållande som kan vara värt att nämnas i sammanhanget är att det däremot alltjämt torde förekomma att kvinnor använ- der olika medicinska preparat i gängse doser när menstruationen dröjer över tiden och de är rädda för att vara gravida. Huruvida efter- frågan på dessa preparat har kunnat minskas genom de förbättrade möjligheterna till tidig graviditetsdiagnos är ovisst. Preparaten är

doser som innebär risk för kvinnans liv. Fler- talet av dessa preparat är receptbelagda.

För abort, sedan menstruationen har ute- blivit, är lekmannen — likaväl som läkaren _ tvungen att göra ingrepp på kvinnan med ett eller annat instrument. En komplett ut- rymning av livmodern genom ”skrapning” kan utföras endast av den som har medicinsk ! verkningslösa mot graviditet om de inte tasi _

utbildning och erfarenhet. Lekmannameto- spiralen och p-pillren ger den när det gäller ! derna går också enbart ut på att få in något i främmande föremål genom livmoderhalsen; f avstannar fosterutvecklingen, töms livmodern på "naturlig” väg. Metoden att spruta in en främmande vätska i livmoderhålan är också en av lek- män, kvacksalvare, anlitad metod. Tillräck- ' ligt långa och vassa metallföremål, katetrar

och sonder torde ha varit de oftast använda '

instrumenten. Enligt förordning (1938z569) med vissa bestämmelser angående fosterför- drivande medel är det förbjudet att impor- tera, tillverka eller sälja medel som med skäl kan antas komma till användning för att hej- då det naturliga förloppet.

Kvinnor som har anlitat lekmän för att hindra att graviditet fortsätter, har inte så

sällan tillfogats allvarliga skador. Ännu för ett par decennier sedan kunde de kvinnor som vårdades på sjukhus i anledning av så- dana skador räknas i 100tal per år. Under 1960-talet har sjukhusvård av den anled- ningen varit aktuell i ett mycket begränsat antal fall.

2.2.3. Sammanfattning av metoderna

Det är tydligt att spiralen och p-pillren har inneburit radikala förändringar av villkoren för födelsekontroll. Som nämndes förut är de båda medlen generellt sett tillförlitligare än andra skyddsmedel, bl.a. genom att kon- trolleffekten nås utan åtgärder i samband med sexualakten. Skyddet mot graviditet är varaktigt men kan i regel lätt hävas. Medlen befriar sålunda män och kvinnor från att i anslutning till samlagen vara verksamma för att inte få barn och åtgärder kan i stället vidtas när de vill få barn genom att kvinnan då låter avlägsna spiralen eller slutar att ta pillren.

Egenskapen att åstadkomma födelsekon- troll utan anknytning till den sexuella sam- varon har f.n. — förutom spiralen och p-pill- ren — endast steriliseringsoperation och abort- operation. Steriliseringsoperation har också den ytterligare egenskapen att ge ett varak- tigt skydd mot graviditet. Till skillnad mot

operation av kvinnan inga valmöjligheter; när hennes förmåga att få barn avskärs, är utsik- terna ringa att den skall kunna återställas. Operationen är enklare och mindre ingripan- de för mannen, men torde på läkarvetenska- pens nuvarande ståndpunkt medföra nästan samma inskränkning av hans valmöjligheter som motsvarande operation medför för kvin- nan. Abortoperation ger icke något varak- tigt skydd, och den är för kvinnan förbun- den med risk att hennes valmöjligheter in- skränks genom hinder för eller nedsättning av den framtida fruktsamheten.

Ser man till andra biverkningar än de som har att göra med själva fortplantnings- förmågan, är både spiral och p-piller för-

bundna med risk för fysiska — och för p-pill- rens vidkommande även psykiska — obehag och besvär. Om besvären är större eller mindre än de besvär som individen åsamkas genom operation kan vara föremål för dela- de meningar. Det bör dock observeras att be- svär inträffar endast för en minoritet av de kvinnor som använder spiral eller p-piller och besvären är i regel lindriga, övergående och föranleder inte sjukskrivning. Dessutom kan vid uttalade besvär användningen av metoden alltid avbrytas. Medan det i fråga om spiralen och p-pillren ytterst sällan är klart ivad mån som det råder ett samband till medlen, när kvinnor som använder dem har drabbas av all- varliga skador, råder det vad operationerna be- träffar oftast ett klart sådant samband och själva Operationen innebär ju att kvinnan till- fogas skada.

2.3 Pågående forskning m.m.

De fördelar från kontrollsynpunkt som spira- len och p-pillren erbjuder framför övriga pre- ventivmedel och framför sterilisering- re- spektive abortoperation bygger den veten- skapliga forskningen vidare på. Strävandena att förbättra människans — inte minst man- nens — möjligheter att bestämma över fort- plantningen är framför allt inriktade på att med andra och ofarligare metoder än opera- tiva ingrepp åstadkomma ett varaktigt gravi- ditetsskydd och ett skydd som samtidigt är lätt att häva. Också de ytterligare möjlig- heterna att med ofarligare metoder än Opera- tion hindra att graviditet fortsätter utfors- kas f.n. på skilda håll i världen.

Försöken att på biokemisk och fysiolo- gisk väg åstadkomma ett varaktigt skydd be- finner sig ännu på det djurexperimentella stadiet. Inom immunologin ägnar forskare sig åt uppgiften att genom aktiv immunise- ring av mannen åstadkomma en temporär hämning av testiklarnas produktion av sper- ma. Man försöker också att åstadkomma temporär ofruktsamhet hos kvinna genom att aktivera den immunologiska försvars- mekanismen hos henne mot t.ex. vissa ämnen i sperma. Försöken ser ut att kunna

ge upphov till nya antikonceptionella medel. Inom hormonforskningen och inom bio- kemin har vissa substanser kunnat isoleras, som hindrar graviditet att forsätta, och forskningen har nått så långt att dessa sub- stanser har kunnat börja prövas på människa. Genom lagen (1967zl85) om klinisk pröv- ning av vissa medel för födelsekontroll (jfr 6.1) har även svenska forskare fått möjlighet att pröva nya sådana metoder. Som särskilt lovande bedöms f.ö. de svenska försöken med vissa kroppsegna fettsyror, s.k. prostaglandiner, som förkommer i sperma och kan framställas på syntetisk väg. Somliga prostaglandiner har egenskapen att framkalla kraftiga livmodersammandragningar och i de fall, då de har prövats på kvinnor i ett tidigt graviditetsstadium, har det naturliga förlop- pet hejdats utan att några allvarliga biverk- ningar har kunnat iakttas. Något praktiskt alternativ för födelsekontroll kommer emel- lertid sådana metoder sannolikt inte att er- bjuda under lång tid. Dessförinnan återstår ett mycket kostsamt och tidsödande forsk- nings- och utvecklingsarbete.

3. Födelsekontroll genom abortoperation

3.1. Inledning

Sannolikt är abortingrepp den metod för födelsekontroll som används mest i världen just nu, mer än någon av de metoder som förebygger att kvinnan blir gravid. Eftersom ingreppen på kvinnan mera sällan sker under former som är betryggande från hälsosyn- punkt, har de kommit att utgöra ett av värl- dens stora folkhälsoproblem. Internationellt sett är det förhållandevis få länder som offi- ciellt erkänner problemet och som låter kvin- norna få anlita läkare för ingreppet. Så är dock fallet i t.ex. Japan, Sovjetunionen och flertalet av de socialistiska länderna i Öst- europa — länder som till skillnad mot de nor- diska länderna saknar antikonceptionella tra- ditioner och där abortoperation är accepte- rad som metod för födelsekontroll. Därifrån, och från de nordiska länderna, föreligger den största redovisade erfarenheten av den medi- cinska metodiken vid abortoperation.

Även om risken vid abortoperation är vida mindre än då graviditet hindras fortsätta med andra, osakkunnigt använda metoder, har det visat sig att direkta komplikationer och sena följdtillstånd inte går att helt und- vika, trots att nya operationsmetoder har ut- vecklats och de gamla förbättrats. Av hän- syn till de komplikationer, som man har att räkna med, utförs i vårt land varje abortope- ration av läkare som har omedelbar tillgång till sådana medicinska resurser som i stort sett står till förfogande endast på sjukhusen. Risken vid abortoperation ökar med den tid

som kvinnan har varit gravid oavsett vilken operationsmetod som används. Vidare före- ligger ganska avsevärda skillnader mellan operationsmetoder som kommer till använd- ning huvudsakligen under de tre första gravi- ditetsmånaderna (tidig abortoperation) och operationsmetoder som lämpar sig för att därefter hindra fortsatt graviditet (sen abort- operation). Detta gäller såväl i fråga om in- greppets omfattning, den Operationstekniska svårighetsgraden som typen av komplika- tioner som läkaren måste vara beredd att möta.

Somliga omedelbara komplikationer och sena följdtillstånd är karakteristiska för en viss metod av abortoperation. [ det följande redovisas de i samband med redogörelsen för själva metoden. Men det finns också följder av abortoperation som kan inträffa oberoende av vilken metod som har kommit till användning och vilka därför kräver en allmän diskussion. Hit hör t.ex. blödning och infektion som omedelbar eller tidig komplikation samt, som sena följder, nedsatt eller upphörd fruktsamhet och komplikationer vid senare graviditet och förlossning. Till sena följdtill- stånd kan även hänföras de psykiska reak- tioner och sjukdomstillstånd som bedöms stå i samband med att kvinnans graviditet har hindrats fortsätta. De kan antingen vara en följd av de påfrestande upplevelserna i sam- band med den utredning som sker och av själva abortoperationen eller en följd av dessa händelsers emotionella innebörd, t.ex. ångerreaktioner.

3.2. Metoder för tidig abortoperation

Under de tre första graviditetsmånaderna kan ett fortsatt förlopp hindras genom en jämförelsevis enkel operation genom slidan. Gränsen brukar sättas ungefär vid utgången av 12:e graviditetsveckan, men kan i indivi- duella fall utsträckas 2—3 veckor när det gäller kvinnor som förut har fött, liksom den ibland måste inskränkas för kvinnor utan föregående barnsbörd.

Operationen utförs antingen i narkos, var- vid läkaren i allmänhet använder snabbver- kande sömnmedel som sprutas in i en blod- åder (intravenös narkos), eller i lokalbedöv- ning. I det senare fallet görs ofta injektionen av lokalbedövningsvätska omkring nerverna på bägge sidor av livmoderhalsen (paracervi- kal blockad). Lokalbedövningen kan kom- pletteras med någon form av ytlig narkos, t.ex. med lustgas.

Smärtlindring vid ingreppet fordras hu- vudsakligen för den vidgning av livmoder- halsen (cervixdilatation) som är nödvändig för att operatören skall kunna få plats att föra in de instrument som han behöver för att tömma livmoderhålans innehåll och för att han skall kunna få ut fosterdelar, moder- kaksvävnad och hinnor. Cervixdilationen ut- förs i allmänhet med metallstavar som förs in i livmoderhalsen. Stavarna byts allteftersom ut mot stavar av större diameter, till dess man har nått den dilatation som behövs för ingreppet. Hur stor dilatation som behövs be- ror på graviditetslängden och ökar med denna. Operatörens bedömning av den störs- ta cervixdilatationen som kan genomföras är i det enskilda fallet avgörande för hur långt fram i graviditet som denna operationsmetod kan användas. För cervixdilatationen använ- des förut ibland sterila stavar, tillverkade av torkade och sammanpressade havsalger (laminariastift). Läggs de in i livmoderhalsen, sväller de sakta genom att ta upp vatten. Den slutliga operationen kunde utföras följande dag. På grund av den större infektionsrisken har laminariastift numera nästan helt kom- mit ur bruk. Efter dilatation fullföljdes abortoperation också tidigare alltid genom

att huvuddelen av livmoderhålans innehåll togs ut med aborttång och återstoden genom ”skrapning” av väggarna. För denna används ett i toppen ögleformat instrument (kyrett) eller ett slevformat instrument.

1958 publicerades i kinesisk fackpress den första redogörelsen för en ny metod för tidig abortoperation, i Sverige kallad vakuumaspiration eller vakuumexaeres, i den internationella litteraturen oftast uterusaSpi- ration. I stället för att ta ut livmoderhålans innehåll med tång och kyrett suger opera- tören ut det med ett rör som står i förbin- delse med en sugpump. Vakuumexaeres bör- jade tidigt användas i Sovjetunionen och redogörelser för metodens användning i större skala publicerades också snart från Östeuropa, framför allt från Tjeckoslova- kien. ] Sverige kom de första meddelandena om tillämpning av metoden 1966—1967, och sedan dess har metoden alltmer kommit att dominera vid tidig abortoperation.

Röret som förs in i livmodern är vanligtvis av metall, men plast eller glas föredras ibland på grund av materialets genomskinlighet. Öppningen i röret är ofta placerad helt nära dess trubbiga ände, som brukar vara rak eller lätt böjd. Öppningen bör ha trubbiga kanter för att inte skada livmoderväggen.

Jämförelser med den instrumentella ut- rymningen har från så gott som alla syn- punkter utfallit till vakuumexaeresens för- del. Att operationsinstrumentet tränger ige- nom livmoderväggen, perforation, år synner- ligen sällsynt. Vid universitetssjukhuset i Ljubljana i Jugoslavien hade tidigare före- kommit 1 perforation av livmoderväggen på 500 abortoperationer med tång Och kyrett. Med vakuumexaeres hade denna allvarliga komplikation sänkts till 1 på ungefär 12 000 operationer.l

Den tid operationen tar och hur mycket blod patienten förlorar beror på graviditets- längden och ökar successivt med denna, men i båda hänseendena visar vakuumexaeres för- delar framför instrumentell utrymning. Be-

1 Novak, F. i "Abortion in a Changing World" Col. Univ. Press, New York (1970). s. 78.

hovet av cervixdilatation är förhållandevis lägre vid vakuumexaeres och i en del fall, fram till utgången av 2:a månaden, kan exaeresen utföras utan dilatation. Ofullstän- dig tömning av livmoderinnehållet med behov av förnyad ”skrapning” förekommer ungefär lika ofta vid båda metoderna, men när det gäller vakuumexaeres förefaller det som om den komplikationen skulle kunna bli mera sällsynt, ju större erfarenheten är av metoden. Att bedöma och jämföra olika statistiska redovisningar i fråga om inflam- matoriska följdtillstånd efter tidig abort- operation är svårt, eftersom det inte finns några enhetliga definitioner av basfakta, men också i detta avseende tycks resultaten vara bättre vid vakuumexaeres än vid instrumen- tell utrymning.

Enligt undersökningar som har redovisats från bl.a. Ungern och Tjeckslovakien är ris- ken läg för sådana biverkningar av abortope- ration med ”skrapning” som t.ex. blodför- lust, infektioner och livmoderperforation. 1964 redovisades från Ungern 0,62 % blöd- ningar, 0,37 % infektioner och 0,3 % perfora- tioner. En kvinna på 100 behövde bli återin- tagen på sjukhuset inom fyra veckor efter operationen på grund av blödningar. 1969 redovisades i Tjeckoslovakien 0,2% blöd- ningar, 0,6 % infektioner och 0,1 % perfora- tioner. Samtliga nu nämnda siffror gäller abortoperation med skrapning.

Medlemmar av kommittén inhämtade vid den gynekologiska kliniken vid Kung Karls universitet i Prag resultatet av en då ännu inte publicerad undersökning avseende 2 500 patienter som hade opererats före 12:e veckan. De flesta hade opererats enligt sug- metoden. lngen av patienterna hade åsamkats perforation av livmodern. Andra komplika- tioner hadc inträffat för 10—12 % av patien- terna. Till 2.5 "0 utgjordes bieffekten av feber.

Vid forskningsinstitutet för moder och barn i Prag fick kommittén del av under- sökningar som hade gjorts 1958—1963 på inalles 20 000 patienter för att klargöra hur ofta biverkningar i form av bl.a. infektioner inträffade i samband med operationen. Som tidiga rubricerades infektioner som konsta-

terades inom 3 dagar från denna och som sena de infektioner som kunde konstateras vid undersökning av patienten 3 veckor efter operationen. 1958 konstaterades tidiga in- fektioner hos 5,2 % av patienterna och sena hos 12,5 %; återintagning på sjukhus skedde i 4% av Operationsfallen. 1963 hade talen sjunkit till 2 % respektive 4,9 % och 2,4 %. Förklaringen till den gynnsamma utveck- lingen ansåg forskarna vid institutet ligga i att operationstekniken hade förbättrats genom att allt flera läkare hade blivit för- trogna med vakuumaspiration.

Erfarenheterna från de östeuropeiska länderna talar för att det är sannolikt att vakuumaspiration är förbunden med lägre risk för omedelbara komplikationer än skrap- ning. Också en dansk undersökning, (Uge- skrift for Laeger 1967 s. 1356 ff) avseende de 100 första operationer som utfördes med vakuumaspiration på Frederiksbergs sjukhus, tyder på en avsevärt ringare blodförlust för patienten och en minskad risk för organiska skador.

Att vakuumexaeres ter sig mera skonsam torde bero på att operatören med denna metod mera sällan förorsakar djupa skador på livmoderväggen. Medan trådar från muskellagret nästan alltid återfinns vid mik- roskopisk undersökning efter användning av kyrett, förekommer detta efter vakuum- exaeres endast i 0—20 % av fallen.

”Skrapning” kan leda till sammanväx- ningar i livmoderhålan — i synnerhet om en infektion redan är på gång —, till menstrua- tionsstörningar, ofruktsamhet och komplika- tioner i följande graviditet. Risken för så- dana komplikationer anses vara mycket ringa, särskilt om operationen utförs med vakuumexaeres.

3.3 Metoder för sen abortoperation

Från 13:e graviditetsveckan — gränsen är flexibel med en eller ett par veckor åt vart- dera hållet beroende på om kvinnan har fött förut — måste mera komplicerade metoder

användas för abortoperation. De medför större risker för kvinnan än de operations- metoder som används vid tidig graviditet. Metoderna för sen abortoperation kan in- delas i tvåstegsmetoder, respektive ettstegs- metoder. Tvåstegsmetoder utgörs av ett inledande ingrepp för att få igång missfall och, sedan missfall inträffat, de ytterligare åtgärder som eventuellt måste vidtas i anslut- ning därtill. Till ettstegsmetoder förs sådana metoder vid vilka abortoperation genomförs som en engångsprocedur.

3.3.1. Tvåstegsmetoder

Metoden att föra in en sond, kateter e.d. genom slidan och livmoderhalsen in i liv- moderhålan, eller att samma väg spruta in något flytande eller halvfast medel i denna har ofta använts både av läkare och av osak- kunniga för att framkalla missfall. Flertalet sådana metoder har övergivits för medicinskt bruk på grund av att risken för allvarliga komplikationer, framförallt livmoderinflam- mation och allmän blodförgiftning, är stor. Förmodligen är det en uppåtstigande infek- tion som i många sådana fall förorsakar de livmodersammandragningar som leder till missfall. I Danmark och Storbritannien an- vänds fortfarande i ganska stor utsträckning injektion av steril såpkräm genom livmoder- halsen mellan livmoderväggen och foster- hinnorna, men denna metod har aldrig an- setts tillräckligt säker av svenska läkare. I stället har man här på många håll använt sig av metoden att spruta in steril 20 % koksalt- lösning på motsvarande sätt (extra-amnial koksaltinjektion). Metoden anses vara sär- skilt lämplig fram till 16:e—17:e graviditets- veckan.

Insprutningen är inte smärtsam och nar- kos är olämplig, därför att kvinnan bör vara i stånd att tala om ifall hon får besvär, som skulle kunna tyda på att koksaltlösningen kommit in i blodbanorna. Detta kan leda till allvarliga komplikationer Om injektionen inte avbryts. Eftersom kvinnan i de flesta fall upplever ingreppet som mycket spännings- fyllt och oroande, får hon som regel ett

lugnande och avspännande medel före. In- sprutning av koksaltlösning görs genom en kateter som förts in i livmodern via slidan och som sedan åter tas ut. Därefter får kvin- nan komma tillbaka till vårdavdelningen i av- vaktan på att missfallsvärkarna skall börja. Enligt svenska erfarenheterl är det genom- snittliga intervallet mellan injektion och missfall 2 1/2 dygn. I drygt 10% av fallen resulterar inte den första injektionen i miss- fall utan måste upprepas eller ersättas med annan metod för abortoperation. Till unge- fär 85 % måste missfall avslutas med en in- strumentell utrymning, som på senare tid i stor utsträckning ersätts med vakuumexae- res.

Väntetiden före missfall utgör en psykisk belastning för kvinnan, och smärtorna vid detta upplevs ofta som alldeles särskilt svåra och låter sig inte alltid effektivt påverkas av smärtlindrande medel. Den genomsnittliga vårdtiden på sjukhus är ungefär 6 dygn.

Efter 16:e graviditetsveckan anses i all- mänhet insprutning av koksaltlösningen i fostervattnet vara att föredra (intra-amnial koksaltinjektion). Detta kan ske genom sli- dan eller vanligare genom bukväggen. Ingrep- pet sker vanligen i lokalbedövning, även här är det olämpligt med narkos för att de farliga konsekvenserna av att en större mängd kok- saltlösning kommer in i blodet skall und- vikas. Tekniken vid intra-amnial injektion anses vara något svårare än vid den extra- amniala metoden: vanligen använder man först en nål för punktionen men sedan för man en fin plastkateter in genom nålen för att undvika skador på ömtåliga vävnader. Genom katetern sugs därefter ut så mycket vatten som möjligt och sedan sprutas i mycket långsam takt in en motsvarande mängd koksaltlösning. Väntetiden innan missfall inträffar är ungefär lika lång som efter en extra-amnial insprutning; missfall förlöper på ett likartat sätt och innebär sam- ma påfrestningar för kvinnan. Enligt de nyss

1 Bengtsson, L.P.: Läkartidningen 64 (1967), s. 5037. Bengtsson, L.P. & Ryde. E.: Läkartidningen 64 (1967). s. 5046.

angivna undersökningarna behövdes mer än en injektion eller måste annan metod använ- das i ungefär 5 % av fallen. Försök att använda metoden misslyckades dock till ganska stor del (23 %) särskilt när injektions- försöken gjordes före 1616 veckan. Exaeres vid missfall behövdes i 72 % av fallen.

Med en omsorgsfullt tillämpad teknik kan man numera så gott som fullständigt undvika de betydande risker som det skulle medföra att en större mängd koksaltlösning passerar ut i blodbanorna på kvinnan. Av hänsyn till risken för en sådan komplikation föredrar man dock på sina håll att använda 50% druvsockerlösning i stället för koksaltlös- ning. Den större infektionsrisken med soc- kerlösningen anser man sig ha kunnat und- vika genom en tillsats av antibiotika. Teknik och förlopp är för övrigt ungefär desamma som vid koksaltmetoden. På några få ställen i Sverige används också 40% lösning av för- malin. Väntetiden mellan insprutning och missfall tycks då vara i genomsnitt längre än då salt- respektive sockerlösning används, men i övrigt är förloppet likartat.

3.3.2. Ettstegsmetoder

På grund av nackdelarna med tvåstegsmeto- derna, framför allt väntetiden mellan in- sprutning och missfall, eller då de av annan särskild anledning bör undvikas, kan läkaren i stället utföra ett ingrepp som genast med- för abort. Därvid har han att välja mellan att öppna livmodern från slidan (vaginal hyste- rotomi) eller genom ett buksnitt (abdominell hysterotomi). Den senare metoden är som regel nödvändig då abortoperation skall kombineras med sterilisering. Metoden före- dras också efter 16:e—17:e graviditetsveckan. På det stadiet börjar nämligen operationer genom slidan bli svåra att genomföra; opera- tören har otillräcklig överblick och minskade möjligheter att klara av hastigt uppkomna kri- tiska situationer på bästa möjliga sätt. Bägge operationerna företas i allmänhet med kvin- nan sövd. Full smärtlindring kan också er- hållas med lokalbedövning i form av paracer- vikal blockad (vid vaginal hysterotomi) eller

någon form av ryggbedövning, men även då en sådan smärtlindringsmetod används får kvinnan som regel en ytlig narkos för att hon skall slippa ifrån den psykiska påfrestningen under ingreppet.

Vid vaginal hysterotomi görs ett insnitt genom främre väggen av livmoderhalsen ända upp mot dess övergång i livmoderkroppen sedan den täckande delen av slidslemhinnan och urinblåsan skjutits upp. Genom insnittet tas sedan livmoderinnehållet ut, huvudsak- ligen med aborttång, och genom ”skrapning” med kyrett eller slev.

Abdominell hysterotomi utförs som en bukoperation med ett snitt genom bukväg- gen antingen på längden nedom naveln eller på tvären strax ovan blygdbensfogen. Ett ”litet kejsarsnitt” görs i livmoderväggen och genom detta tas sedan livmoderinnehållet ut.

Tidigare användes vaginal hysterotomi mer än någon annan metod för sen abortope- ration, men bruket minskade kraftigt, sedan man i slutet av 1950-talet hade kunnat visa att operationen inte sällan kunde ge upphov till en speciell följdåkomma, som någon gång kunde ge svåra besvär. Åkomman (endome- trios) uppkommer genom att små fragment av livmoderslemhinnan fastnar i såret under operationen. Dessa fragment börjar senare blöda vid kvinnans menstruationer och för- orsakar växande cystbildningar som trycker på omgivande vävnader och organ. I en svensk undersökning1 kunde endometrios påvisas hos 20 % av något mer än 800 kvin- nor, vilka tidigare hade undergått abortope- ration enligt den ifrågavarande metoden. När en särskilt noggrann Operationsteknik hade använts hade frekvensen av endometrios ned- bringats betydligt. Med en tilltagande mot-

vilja mot tvåstegsmetoderna bör man kunna , emotse att vaginal hysterotomi kommer att börja användas vid sen abortoperation i större utsträckning än f.n.

Abdominell hysterotomi för med sig sam- ma risker som en större bukoperation och fordrar därför de personella och materiella

1 Lindahl, J.: Somatic Complications Following Legal Abortion. Heinemann, London (1959).

resurserna hos en välutrustad operationsav- delning, längre vårdtid på sjukhuset efter operationen och längre konvalescens efter utskrivningen. Nackdelen med ett synligt ärr bör också uppmärksammas i en del fall.

3.4 Omedelbara och tidiga följder av abort- operation

3.4.1 Följder av metoder för smärtlindring

Endast i undantagsfall kan abortoperation utföras utan någon form av smärtlindring eller endast med förmedicinering som verkar lugnande och nedsättande på smärtkänslig- heten. Eftersom alla smärtlindringsmetoder i sig själva är förenade med vissa faromoment och följder, innebär bedövning en ökad risk vid abortoperation. Specialutbildad personal, helst särskild narkosläkare, erfordras i prin- cip, och operationen bör därför utföras vid operationsavdelning på sjukhus. Operationer som fordrar fullständig muskelslapphet, t.ex. abdominell hysterotomi, kräver djupare nar- kos och medför därför ökade risker. Någon särskild undersökning av följder av bedöv- ning vid abortoperation har inte gjorts, men generellt kan sägas att lokalbedövning med- för mindre risk än nedsövning. Å andra sidan upplever kvinnan Operationen som mer på- frestande om hon är vaken. Enligt undersök- ningen i bil. 5 uppgav 21 av 34 kvinnor som hade fått lokalbedövning att de skulle ha föredragit narkos, medan endast 2 av 39 skulle ha velat byta ut narkos mot lokalbe- dövning. Det föreföll också som om bedöv- ningsmetoden haft betydelse för kvinnans upplevelse av sitt fysiska tillstånd omedel- bart efter operationen: de som fått lokalbe- dövning hade känt smärtor strax efteråt i större utsträckning än de som fått narkos.

3.4.2. Blödning

På grund av den rikliga blodförsörjningen av livmoder och moderkaka under graviditet är blödning alltid en riskfaktor att räkna med vid abortoperation. Detta gäller oavsett ope-

rationsmetod och graviditetslängd, även om den genomsnittliga blodförlusten förefaller öka med graviditetslängden och den tid som operationen tar. Blödningsrisken är en av de viktigaste anledningarna till att även mycket tidiga abortoperationer äger rum på sjukhus. Kvinnan blodgrupperas alltid före opera- tionen och blod hålls i beredskap för snabb transfusion vid behov.

1 Ungern, där nästan enbart tidig opera- tion förekommer, rapporteras denna vara förenad med ökad blödning i 142 % av fal- len. Enligt undersökningen i bil. 4 förekom blodförlust med minst 2 flaskor blod givna vid 58 av 1 427 operationer (5 %). 1 en tidi- gare citerad svensk undersökning från början av 1950-talet1 var motsvarande proportion 32 av 1 188 (3 %). De operationer som ingår i dessa båda undersökningar utfördes emel— lertid i endast 10 %, respektive 5%, före 12:e veckans utgång. Det är sannolikt att sådana större blödningar numera inte inträf- far lika ofta som undersökningsresultaten anger, främst därför att Operation nu sker i förhållandevis tidigare graviditetsstadium. Medelvärdet för graviditetslängden vid beslu- tet om operation har sjunkit från 14,8 veckor (1964) till 13,4 veckor (1966). Även förbätt- ringar i operationsmetodiken har medfört minskad risk för sådan blödning. Enligt en nyligen publicerad undersökning från Upp- sala2 hade abortoperationa till 40 % utförts med exaeres - tidigare hade metoden an- vänts till endast 3 %. Under 1965 förekom vid primärexaeres med instrument större blödning i 11 fall av 29. 1966—1967, då pri- märexaeres utfördes i 244 fall och en liv- modersammandragande hormonlösning (oxy- tocin) tillfördes som bloddrOpp under operationen, åtföljdes primärexaeres i endast 5 fall av större blodförlust. 1967 utfördes va- kuumexaeresi 133 fall utan någon enda stör- re blödning. I en svensk sammanställning3 av erfarenheterna av omkring 6 000 abortopera- tioner med antingen extraarnnial eller intra—

1 Lindahl, J., se not 5. 47. 2 Johansson, E.D.B.: Acta obst. gynec. Scand. 49 (1970), s. 129. 3 Bengtsson, L.P., se not 5. 46.

amnial koksaltinjektion förekom större blöd- ning i 5 % när den förra, och i 8 % när den senare metoden användes.

3.4.3. Inflammation

Frekvensen av inflammatoriska komplika- tioner vid abortoperation varierar i de under- sökningar som har gjorts på området. Den huvudsakliga anledningen till skillnaderna i undersökningsresultaten torde vara att en- hetliga definitioner saknas. Också i sådana förhållanden som operationsmetodik, före- byggande medikamentös behandling, kvin- nornas ålder, graviditetstid vid operation m.m. utgår undersökningarna från skilda för- utsättningar. Att jämföra de olika undersök- ningsresultaten är därför vanskligt.

Enligt undersökningen i bil. 4 (se tabell 11, 5. 4:27 samt 5. 4:11) förekom inflammatoriska komplikationer till ett antal av 187 (13%), därav 157 lindriga (11%) och 30 medelsvåra eller svåra (2%). Risken för inflammation har visat sig vara större om operationen åtföljs av ökad blödning. I un- dersökningen från Uppsala redovisas 11 fall av äggledarinflammation och 3 av feber 1 an- slutning till 29 primärexaereser 1965; mot- svarande siffror var endast 8, respektive 12, för de 244 primärexaereser som utfördes 1966—1967 och som inte komplicerades av blödning i samma utsträckning som skedde tidigare.

Vid tvåstegsoperationer är det särskilt svårt att fastställa om inflammatorisk kom- plikation är för handen, eftersom missfall i och för sig inte sällan åtföljs av en tempera- turstegring och ömhet över bäckenorganen. Enligt den tidigare nämnda sammanställ- ningen av svenska erfarenheter av abortope- ration med extra-amnial och intra-amnial koksaltinjektion', förekom inflammation i bäckenorganen efter den förra metoden i 2,3 % av fallen och efter den senare i 1,6 %. Lindahl2 fann att av 983 kvinnor som un- dergick vaginal hysterotomi, fick 9 inflam- mation i livmodern eller äggstockarna i nära anslutning till operationen.

Även andra inflammatoriska direkta följ-

der till abortoperation förekommer, men är mera sällsynta. Blodpropp i benen är en komplikation, för vilken risken ökar vid in- grepp som måste följas av sängläge, t.ex. abdominell hysterotomi.

3.4.4. Dödsfall

Den enda komplikation till abortoperation som redovisas årligen i Sveriges officiella sta- tistik är dödsfall. Under 5-årsperioden 1959- 1963 inträffade 9 dödsfall på 15 505 abortoperationer och under den följande 5-årsperioden 1964— 1968 7 dödsfall på 38 777 abortoperatio— ner. Dödligheten hade sålunda sjunkit från 58,0 till 18,1 per 100000 abortoperatio- ner. I jämförelse med de siffror som redo- visas från länder, där tidig abortoperation är en accepterad metod för födelsekontroll, är de svenska siffrorna höga. I Ungern rapporte- rades 1964—1967 9 dödsfall på 739000 abortoperationer och i Tjeckoslovakien 1963—1967 10 dödsfall på 406 000 abort- operationer, en dödlighet på 1,2 respektive 2,5 per 100 000. Statistiken i Japan 1959—1963 visar 210 dödsfall på 5 138 000 abortoperationer eller 4,1 per 100000. I Danmark låg dödligheten 1961—1965 på samma nivå som i Sverige med 9 dödsfall på 21 807 abortoperationer eller 41,3 per 100 000. Anledningen till den lägre dödlig- heten i Östeuropa och Japan, samt de sänkta talen för dödlighet hos oss under senare år, ligger sannolikt dels i en genomsnittligt kor-

År Antal abort- Antal operationer dödsfall 1950 5 889 7 1955 4 562 5 1959 3 071 3 1960 2 792 1 1961 2 909 — 1962 3 205 2 1963 3 528 3 1964 4 671 1 1965 6 209 4 1966 7 254 1 1967 9 703 ' 1968 10 940 l

1Bengtsson, L.P., se not s. 46. 2 Se not 5. 47.

tare graviditetstid vid abortoperation, dels i en lägre andel operationer på grund av allvar- liga kroppsliga sjukdomar, vilka i sig själva medför hög operationsrisk — men en risk som bedöms som lägre än risken vid fortsatt graviditet och förlossning.

Lindahls undersökning1 samt undersök- ningarna i bil. 2 och bil. 4 redovisar var och en 1 dödsfall i anslutning till abortoperation. Samtliga inträffade vid sen abortoperation på grund av svår kroppslig sjukdom. 1 ett av de tre dödsfallen efter koksaltinjektion som Bengtsson redogör för2 tillskrevs den olyck- liga utgången till största delen ett medfött hjärtfel, men i de båda andra fallen måste själva operationsmetoden fattas som huvud- orsaken.

I en undersökning av 5 567 abortopera- tioner vid universitetssjukhuset i Helsingfors 1956—19653 redovisas 4 dödsfall. 2 av dessa följde efter intra-amnial koksaltinjektion, vil- ken åtminstone i det ena fallet gjordes på ett sätt som avviker från vad som är vedertaget nu. 1 av dödsfallen inträffade till följd av tannvred efter abdominell hysterotomi, och 1 var helt förorsakat av den grundsjukdom för vilken abortoperationen företogs, idetta fall hjärntumör.

Bland 21730 abortoperationer som an- mäldes till danska sundhetsstyrelsen 1961—19654 förekom 2 dödsfall, som inget- dera helt kunde tillskrivas operationen.

Frekvensen av allvarliga tidiga följder av abortoperation har visat sig i stort sett pro- portionell till frekvensen av dödsfall. Trots att dödsfall är mycket sällsynta, måste dock den omständigheten att de inträffar ses som ett uttryck för att farorna med sådan opera- tion enligt den operationsmetodik som är känd hittills inte är eliminerade. En fortsatt noggrann medicinsk kontroll när det gäller dessa operationer är därför nödvändig.

3.5 Sena följder av abortoperation

3.5.1. Nedsatt fruktsamhet

Ett särskilt uppmärksammat och fruktat följdtillstånd till abortoperation är att kvin-

nan inte blir gravid när hon vid ett senare tillfälle vill ha barn. En sådan ofrivillig sterili- tet kan förorsakas av äggledarinflammation som förändrar äggledarnas rörlighet och för- svårar eller omöjliggör passagen genom dem. Sterilitet kan också härledas från operations- skador eller inflammatoriska förändringar i livmoderslemhinnan som ger sammanväx- ningar och åstadkommer att slemhinnan inte längre kan reagera riktigt på hormonstimula- tion: menstruationen uteblir eller blir oregel- bunden. En normal nidation av ett befruktat ägg kan därigenom försvåras eller förhindras. Eftersom behandlingsresultaten av sådana sterilitetsorsaker inte är gynnsamma, är det angeläget, dels att undvika en operationstek- nik som kan leda till följdtillstånd av detta slag, dels att ha sådana följder i speciell åtan- ke när det gäller abortoperation på kvinnor som kan tänkas önska sig graviditet längre fram.

Efterundersökningar som tillåter en siffer- mässig värdering av risken för ofrivillig steri- litet efter abortoperation saknas ännu. Kun- skaperna är otillräckliga särskilt när det gäl- ler sådana metoder som har börjat användas i större utsträckning först under de senaste åren, t.ex. vakuumexaeres. Iakttagelsen att 95 % av kvinnorna snart återfår normala menstruationer efter operation enligt den metoden tyder dock på att nedsatt fruktsam- het måste vara ovanlig, åtminstone på grund av störningar som ger menstruationsrubb- ningar som yttre symtom. Lindahls tidigare nämnda efterundersökning är än så länge den noggrannaste som har gjorts. 989 av de 1 188 abortoperationerna utfördes med vaginal hysterotomi. Fastän 16 kvinnor visade tecken till äggledarinflammation, 13 livmoderinflammation och 78 livmo- derhalskatarr 3 veckor efter operation, upp- gav endast 5 av 881 kvinnor att de var ofri- villigt sterila vid undersökning upp till 5 år

| Se not 5. 47. 2 Se not 5. 46. 3 Nieminen, V.: Duodecirn 83 (1967) s. 1112. 4 Olsen, C.F., Borch Nielsen, H. & Ostergaard, E.: Ugeskr. Laeg. 129 (1967) s. 1341.

senare. Endast i 1 av dessa fall kunde man finna en med abortoperationen samman- hängande orsak till steriliteten.

Av hittills framlagda undersökningsresul- tat framgår att risken för Ofrivillig sterilitet efter abortoperation är högst 4—5 % och med största sannolikhet lägre.

3.5.2. Komplikationer vid följande gravidi- tet och förlossning

Farhågor att tidigare genomgången abortope- ration skulle inverka ofördelaktigt vid gravi- ditet och barnsbörd har ofta uttalats, men det har visat sig vara svårt att få säkert belägg för att de är välgrundade, respektive ogrun- dade. Svenska försök att pröva frågan veten- skapligt har givit motstridiga resultat. Lin- dahl fann vid sin efterundersökning att 259 förlossningar efter föregående vaginal hyste- rotomi inte nämnvärt avvek från det vanliga ifråga om komplikationer. Andra svenska undersökare har funnit en ökad komplika- tionsfrekvens. Enligt en undersökning utförd av japanska familjeplaneringsförbundetI fö- rekom missfall och benägenhet för uppre- pade missfall (”habituell abort”) påtagligt oftare efter abortoperation än efter förloss- ning. Statistiska uppgifter från Ungern visar att frekvensen av vissa obstetriska komplika- tioner, bl.a. onormalt läge och för tidig av— lossning av moderkakan, har ökat jämsides med den kraftiga ökningen av antalet abort- operationer. Också från Tjeckoslovakien har liknande rapporter publicerats. Den tillgäng- liga statistiken klarlägger emellertid inte något generellt orsakssamband, och man har också uttryckt tvivel på att något sådant verkligen skulle föreligga. Detta hindrar givetvis inte att förlossningskomplikationer av detta slag i enstaka fall direkt kan härle- das från tidigare abortoperation.

Av större betydelse är sambandet mellan abortoperation och förtidsbörd. Barn som kvinnan föder före den beräknade tiden för sin nedkomst betecknas som ofullgångna eller prematura, om de har en födelsevikt av 2 500 g. eller därunder. De har en högre död-

lighet än normalviktiga barn och utsikten att de skall överleva blir mindre ju tidigare de föds och ju mindre de väger. De flesta döds- fall under första levnadsveckan har samband med ofullgångenhet. Att förebygga för tidig födelse utgör därför en hälsovårdsuppgift av största betydelse.

Antalet ofullgånga barn per 100 levande födda (prematuritetstalet) hade i Ungern oavbrutet stigit från 6,0 1950 och 9,2 1960 till 10,8 1967. Motsvarande tal i Sverige har så gott som oförändrat hållit sig omkring 4,5 och även i andra östeuropeiska länder än Ungern är prematuritetstalet lägre och ej heller lika stigande. Ungerska och tjeckoslo- vakiska undersökningar visar att prematuri- tetstalet stiger med antalet abortoperationer som kvinnan har undergått. Så t.ex. fann man 1964 vid _ett sjukhus i Budapest ett pre- maturitetstal på 9,6 för kvinnor som inte hade genomgått abortoperation; talet ökade till 13,7 efter 1, 15,2 efter 2 och 20,1 efter 3 eller flera genomgångna operationer.2 Nog- granna analyser3 talar för att det höga pre- maturitetstalet i Ungern främst förorsakas av att betydande olikheter i användning av fö- delsekontroll gör att de lägsta socialgrupper- na svarar för en jämförelsevis stor del av födslarna. Eftersom dåliga sociala och eko- nomiska förhållanden ökar tendensen till förtidsbörd och lägre födelsevikt hos barnet, leder detta till en ökning av prematuritetsta— let för befolkningen i sin helhet. Att abort- operation är den mest använda metoden för födelsekontroll anses ytterligare öka risken för förtidsbörd: omkring 12% av de ofull- gångna födslarna i Budapest och 4 % i hela Ungern anses kunna härledas till tidigare genomgången abortoperation.4 Huruvida ris- ken för förtidsbörd har minskat genom in- förandet av vakuumexaeres som normalme- tod för abortoperation har ännu inte klar-

! Family Planning Federation of Japan: Effects of lnduced Abortion. Tokyo (1966).

2 Hirschler, l.: W.H.O. doc. nr HR/SG/AB/69.5 (1969). 3 Czeizel, A., Bognär, Z., Tusnädy, G. & Reve- sesz, P.: Brit.J.Prev.soc. Med. 24 (1970) s. 146. 4 K. Miltényi: Demogrälia 7 (1964) s. 419.

lagts, men eftersom vidgningen av livmoder- halsen kan begränsas vid denna metod, bör man också kunna reducera de skadeverk- ningar som senare kan leda till förtidsbörd.

3.5.3. Rh-immunisering genom abortopera- tion

Ungefär 15 % av Sveriges befolkning är Rh— negativ, dvs. saknar den särskilda Rh-blod- gruppen. En Rh-negativ kvinna kan få barn som är Rh-positivt om mannens blod har Rh-egenskapen. Särskilt vid förlossning pas- serar blodkroppar från barnet in i kvinnans blod och kan framkalla överkänslighet hos henne mot Rh-egenskapen, hon blir Rh- immuniserad. Hon själv får inga besvär av detta, men vid följande graviditet kan hennes överkänslighet överföras till fostret som rea- gerar mot sina egna blodkroppar, vilket kan resultera i missfall eller dödföddhet och även i mer eller mindre svår sjukdom hos det ny- födda barnet. Genom att i riskfallen tillföra ett blodäggviteämne med särskilda egenska- per (gammaglobulin anti-D) omedelbart efter förlossning, kan man numera ofta för- hindra Rh-immunisering av kvinnan och på så sätt förebygga skadeverkningar vid senare graviditet.

Även vid abortoperation övergår mindre mängder fosterblod i kvinnans cirkulation och kan i enstaka fall framkalla Rh-immuni- sering. Forskningen har hittills inte givit en- tydiga svar på viktiga frågor såsom: När under graviditet inträder risk för dylik Rh- immunisering genom abortoperation, är ris- ken större vid sen än vid tidig abortoperation och varierar den med olika operationsmeto- der?

Socialstyrelsen har rekommenderat före- byggande behandling med gammaglobulin anti-D vid abortoperation efter 12:e gravidi- tetsveckan när det gäller Rh-negativ kvinna som inte är immuniserad. Anledningen till att rekommendationerna tar sikte enbart på operation efter 12:e veckan är dels att ris-

ken för irnmunisering troligen är lägre vid tidig abortoperation och vid användning av vakuumexaeres, dels att tillgången till och kostnaderna för gammaglobulin anti-D gör det angeläget att läkemedlet i första hand reserveras för kvinnor som är i säkert behov därav. Risken för Rh-immunisering bör alltid uppmärksammas när det gäller abortopera- tion för Rh-negativ kvinna som inte har fött barn eller inte har varit gravid förut.

3.6. Psykiatriska följdtillstånd 3.6.1 Allmänna synpunkter

I facklitteraturen jämförs ofta fynden av olika undersökningar rörande psykiska följd- tillstånd efter genomgången abortoperation utan att tillräcklig hänsyn tas till förhållan- dena i det samhälle, den kultur etc. som kvinnan lever i. Resultaten av t.ex. skandina- viska undersökningar är inte utan vidare giltiga för länder med en annan abortlagstift- ning. En restriktiv lagstiftning som förbjuder abort med blott några få drastiska undantag är inte enbart ett uttryck för en sträng normbildning när det gäller kvinnornas skyl- dighet att finna sig i att graviditet fortsätter och att föda, utan ger också en antydan om normtrycket på de kvinnor som underkastar sig abortoperation trots detta tryck. En restriktiv lagstiftning ger också en selektion såtillvida att inom det psykiatriska indika- tionsområdet endast de från psykiatrisk syn- punkt mest sårbara eller ömtåliga kvinnorna tillåts undergå operation. Resultaten av undersökningar från länder med restriktiv lagstiftning och praxis kan ej heller betraktas som relevanta inom länder med mindre restriktiv lagstiftning och praxis.'

Om det är svårt att jämföra undersök- ningar från olika länder blir svårigheterna än större när man försökerjämföra den emotio- nella eller psykiatriska effekten av att föda barn reSpektive undergå abortOperation.

1 Walter, G.S.: Obstet, G nec. 36 (1970), s. 482.

Upplevelsen av att föda ett barn, som båda föräldrarna önskar sig, kan inte jämföras med upplevelsen av att undergå abortopera- tion, och inte heller är det utan vidare möjligt att jämföra upplevelsen av abortope- ration med upplevelsen att behöva acceptera oplanerad graviditet och föda efter avslag på abortansökan. Allmänt anses att man kan räkna med starkare psykisk reaktion efter abortoperation hos de psykiskt mer ömtåliga kvinnorna;l det blir alltså ett urval av typen att om operation jämförs med förlossning efter avslag, kan man förvänta att de kvinnor som undergått operation skulle reagera mer negativt även under förutsättning att de båda utvägarna skulle vara lika belastade. _Reaktio- nerna på operation respektive förlossning efter avslag kan ej heller jämföras annat äni fråga om utpräglade reaktioner av typen psykisk sjukdom.2 Reaktionen ”ångra sig” har ett ojämförligt annorlunda innehåll för den kvinna som ångrar sig sedan hon har fött och har ett barn att ta vård om, än reaktio- nen har för den kvinna som har undergått

abortoperation. En annan svårighet när det gäller att

jämföra olika undersökningar är att kvinnor- na har opererats under Olika förhållanden. Några författare3 hävdar att kvinnan uppnår ett objektförhållande till den individ hon skulle kunna föda och att abortoperation måste följas av en eller annan typ av ”sorg- arbete” eller ersättningsreaktion för detta. Från den utgångspunkten borde reaktionen efter en operation bli starkare ju längre detta objektförhållande har bestått. Missfall i 2—3:e månaden utlöser också vanligen mindre reaktion än missfall i 7:e månaden. I det senare fallet upplever kvinnan (och mannen) en förlust av något som man redan har hunnit knyta känslor av förväntan till medan tidiga missfall upplevs känslomässigt mindre dramatiskt. I den totala bilden av de belastande faktorerna vid abortoperation in- går inte bara i tidsfaktorn, dvs. hur länge kvinnan hade varit gravid när hon operera- des, utan också frågan hur undersökningarna före operationen genomfördes, hur lång ut- redningstiden var, om anhöriga kopplades in

under utredningen osv. Det är sällan möjligt att ur redogörelser för psykiatriska kompli- kationer efter abortoperation få en klar bild av alla dessa omständigheter.

De vid efterundersökningar konstaterade psykiska effekterna av abortoperation för kvinnan kan mätas på olika sätt, t.ex. genom personliga intervjuer eller genom frågeformu- lär som kvinnan besvarar utan undersökarens medverkan; intervjuerna kan företas Olika lång tid efter operationen osv. Undersökar- nas egna värderingar och motiv färgar ibland undersökningsresultaten. Belysande för för— hållandena är de ryska publikationerna efter 1920 års liberala abortlagstiftning, då entu- siastiskt positiva resultat publicerades fram till år 1934, varefter artikel på artikel började publiceras om de fruktansvärda följdtillstånden efter abortoperation; 1935 vidtogs en lagändring i restriktiv riktning av de befolkningspolitiska skäl som då an- sågs vara aktuella inför det hotande andra världskriget.4

Det förekommer inte heller så sällan att undersökningsresultat tolkas på olika sätt. Så t.ex. har Ekblad redovisat att i hans under- sökning 10 % av kvinnorna inte hade några självförebråelser, men tyckte att själva opera- tionen var obehaglig. 14 % hade känt själv- förebråelser av övergående och mild natur, 11 % hade självförebråelser av allvarligare art eller ångrade sig, medan 65 % var helt nöjda även om operationen var ett obehagligt minne. I artiklar med abortkritisk linje refe- reras dock dessa undersökningsresultat så att 35% av kvinnorna hade haft ogynn- samma psykiska reaktioner efter abortopera-

1 Walter, C.S.: Obstet. Gynec. 36 (1970), s. 482. Ekblad, M.: lnduced Abortion on Psychiatric Grounds. A Follow-up Study of 479 Women. Acta Psychiat. Neurol. Scand. Suppl. 99 (1955). Jfr. Callahan, D.: Abortion: Law, Choice and Morality. London (1970). 2 Jansson, B.: Acta Psychiat. Scand. 41 (1965), s. 87. 3 Deutsch, H.: The Psychology of Women. Volu- me II; Motherhood. New York (1945). Carpelan, H.: Föredrag Helsingfors 1970, in- lämnat för publ. Nord. Psykiat. Tidskrift. 4 Guttmacher, A.F.: J. Mt Sinai HOsp. 21 (1954—55), 5. 111.

tion.] På liknande sätt finner man att referat av tidigare undersökningar varierar med refe— renterna.

3.6.2. Följdtillstånd när Operation ej sker

Frågan om följderna från psykiatrisk syn- punkt av att en kvinna som är beredd att undergå abortoperation inriktar sig på eller tvingas finna sig i att graviditet fortsätter har behandlats från olika utgångspunkter av oli- ka författare. Undersökningar i de hänseen- dena har gjorts både beträffande kvinnor som har fått tillstånd att bli opererade men som inte har undergått operation, och be- träffande kvinnor som har nekats tillstånd att bli opererade. Undersökningar har också gjorts beträffande de barn som kvinnor har fött efter det att de nekats tillstånd att bli opererade.

Reaktionerna hos kvinnor som har fått tillstånd till men som inte har undergått abortoperation har undersökts bl.a. av Aren och Åmark.2 Undersökningen, som daterar sig från 1950—1952 avser 195 kvinnor. 33 av dem (17 %) fick missfall eller utsatte sig för behandling av osakkunniga (ca 9%), 162 födde. 12 av de kvinnor som födde (7 %) adopterade bort barnet eller lämnade det i fosterhem för varaktig vård. 7 barn (5 %) dog när de föddes eller strax därefter. Av de 195 kvinnorna var det 142 som födde och behöll sina barn. 21 % av kvinnorna hade försämrats till sin psykiska hälsa jäm- fört med när de utverkade tillstånd att bli opererade, 42 % var oförändrade och 37 % var förbättrade. För de 21 % som hade försämrats kunde försämringen för ca hälf- ten av kvinnorna tillskrivas att de hade fött. Författarna har tolkat sina undersöknings- resultat så att det i 89 % var berättigat att kvinnorna inte undergick operation, och för- fattarna har också argumenterat för en mer restriktiv abortlagstiftning. l värderingen att det iendast ll % skulle ha varit berättigat att kvinnorna hade undergått operation ingår ej en värdering av upplevelserna för de kvinnor som adopterade bort sitt barn eller lät sig behandlas av osakkunniga; de kvinnornas

upplevelser beaktas inte heller i författarnas argumentering för en mer restriktiv abortlag- stiftning.

Hoffmeyer3 fäster uppmärksamheten på att undersökningar beträffande kvinnor, som får tillstånd men inte undergår opera- tion, inte är relevanta i fråga om kvinnor som undergår operation.

Höök4 har granskat efterförloppet för 249 kvinnor som 1948 inte fick tillstånd att bli opererade. För 484 kvinnor (1 l %) avslog dåvarande medicinalstyrelsen detta år ansö- kan om tillstånd att undergå abortoperation. Av dessa var 303 bosatta inom Stockholm, Stockholms län och Uppsala län; endast 260 av dem kunde av olika skäl komma i fråga för efterundersökningen, men 11 av dem vägrade att delta i undersökningen. Av de 249 kvinnorna hade 213 (86 %) fött barn (medan 8 hade fått missfall och 28 hade anlitat andra medhjälpare för att slippa fortsatt graviditet). Vid efterundersökningen (i medeltal 9,2 år efter avslaget) hade 81 % av de kvinnor, som hade fött, själva vården om barnet medan 14 % hade lämnat över det för vård hos andra. 69 % av kvinnorna kunde betecknas som väl anpassade till sin situation och nöjda medan 31 % var missnöjda, även om de i yttre mening hade anpassat sig till situationen. Dålig anpassning noterades ofta- re bland kvinnor med avvikande personlighet (sjukdom etc.) än bland de friskare (42% resp. 12 %). Av samtliga 249 kvinnor hade 73% anpassat sig till sin situation medan 23 % skulle ha föredragit att de hade blivit opererade.

Till resultatet av undersökningen bör an- märkas att undersökningen avser endast

1 Se t.ex. debatten i Brit.Med. J. 1966—67. Brit. Med. J. (1966), s. 1342. Kay, D.W.K. & Shapira, K.: Brit. Med. J. (1967), s. 299. Enoch, D.M.: Brit. Med. J. (1967), s. 563. Sim, M.: Brit. Med. J. (1967), s. 563. 2 Aren, P. & Åmark, C.: Läkartidningen, 54 (1957), s. 3709. 3 Hoffmeyer, H.: i Smith, D. (ed.) Abortion and the Law. Cleveland (1967), s. 201. 4 Höök, K.: Refused Abortion, a Follow-up Stu- dy of 249 Women whose Applications were Re- fused by the National Board of Health in Sweden. Acta Psychiat. Scand. Suppl. 168, 39 (1963).

kvinnor som kom så långt som till att inge ansökan hos medicinalstyrelsen; kvinnor som har varit inne på tanken att undergå opera- tion men med mindre vilja, mindre möjlig- heter eller mindre tålamod att gå igenom utredningsförfarandet och som har funnit sig i ett fortsatt förlopp finns sålunda inte representerade (av de 1586 kvinnor som 1948 vände sig till rådgivningsbyrån i Stock— holm fick ca 10% avslag men drygt 1/3 av det totala antalet avstod från att inge ansö- kan till styrelsen och opererades ej heller på tvåläkarintyg). Skillnaden mellan Hööks material av kvinnor som nekats tillstånd till operation och Ekblads undersökningsmate- rial av kvinnor som undergått operation är ej påfallande stor vad gäller tidigare psykiska störningar. Av kvinnorna i Hööks undersök- ning hade ca 40 % psykiska störningar redan före tiden för ansökan medan resten beteck- nas som normala personligheter. För kvin- norna i Ekblads undersökning var förhållan- dena närmast motsatta, 58% hade tidigare psykiska störningar och resten betecknades som friska.

Den utländska litteraturen när det gäller undersökningar beträffande kvinnor som inte fått tillstånd till abortoperation är spar- sam och även svår att bedöma men hänsyn till olikheterna i rättssystemen och om- händertagandet av de kvinnor som har blivit gravida utan att vilja föda. De danska under- sökningar som Hoffmeyer refererar till ger ungefär samma resultat som Hööks. Från England finns en undersökning] som enligt författarna visar att abortoperation förorsa- kade små störningar förutsatt att kvinnan verkligen ville slippa föda, medan avslag när kvinnan var beredd att underkasta sig opera- tion ibland ledde till allvarliga psykiska svårigheter. 1/3 av de kvinnor som födde och behöll barnet hade emotionella svårigheter i kontakten med detta. De flesta ogifta kvin- nor som fick avslag anlitade andra medhjäl- pare eller förhindrade på annat sätt att graviditet fortsatte. Forssman och Thuwe2 har undersökt 120 barn som kvinnor har fött efter det att de nekats tillstånd att bli opererade. Ansökan

om tillstånd gjordes varen 1939—1942. Undersökningen lades upp med utgångs- punkt från 199 ”avslagsärenden” men måste av olika skäl begränsas till 196 sådana ärenden. 68 av de 196 kvinnorna (34,7 %) fick missfall eller utsatte sig för behandling av osakkunniga. De återstående 128 kvinnor- na födde och 21 år senare levde 120 av barnen, bland dem 4 tvillingpar. Dessa ung- domar jämfördes med en serie andra ungdo- mar i samma ålder, utvalda slumpmässigt så att det barn av samma kön som fick nästa joumalnummer vid den förlossningsavdel- ning där de undersökta barnen föddes, regi- strerades och fick utgöra kontrollmaterial. En jämförelse visade att ungdomarna i undersökningsgruppen i nästan alla avseen- den avvek negativt från ungdomarna i kon- trollgruppen. Bland de förra iakttogs en statistiskt säkerställd större frekvens psykis- ka störningar, kriminalitet och asocialt be- teende. Det finns anledning att påpeka att två faktorer kan ha spelat in i den sämre utvecklingen för ungdomarna inom under- sökningsgruppen, dels kvinnans (och famil- jens) sämre psykiska tillstånd och sociala förhållanden, dels rester av en känslomässig störning i relationen kvinna — barn.

Höök har följt upp och utvidgat sin tidigare undersökning till att avse även bar- nen. Hon har försökt att finna en mera jämförbar kontrollgrupp än den som Forss- man — Thuwe har använt sig av, nämligen en kontrollgrupp snarast av typen social tvilling. Det preliminära resultatet tycks visa att det inte föreligger någon större skillnad vad beträffar studieprestationer, social skötsam- het, neurotiseringsgrad etc. mellan ungdo- marna i undersökningsgruppen och ungdo- marna i kontrollgruppen.3

Resultaten av de båda undersökningarna, Forssmans och Thuwes samt Hööks är inte jämförbara, bl.a. därför att Forssmans och Thuwes undersökning utgår från ”avslags—

1 Pare, (I.M. and Raven, H.: Lancet (1970), s. 635. 2 Forssman, H. and Thuwe, I.: Acta Psychiat. Scand. 42 (1966), s. 71. 3 Höök, K.: personligt meddelande.

ärenden” 1939—1942 och Hööks från såda— na ärenden 1948. Man bör räkna med att 1946 års ändringar i abortlagen medförde en ändrad bedömning och beakta att kvinnorna i Forssmans och Thuwes undersökning troli- gen har haft en tyngre psykisk och social belastning än kvinnorna i Hööks undersök- ning; efter 1946 torde de sämst ställda inte ha fått avslag i samma utsträckning som ' tidigare utan blivit opererade.

I olika svenska undersökningar belyses även frågan i vilken omfattning som kvinnor efter avslag på ansökan om tillstånd att undergå abortoperation låter sig behandlas av osakkunniga eller själva hindrar att gravi- ditet fortsätter. Undersökningsresultaten varierar. Ottosson och Hultin1 anger frekven- sen s.k. illegal abort efter avslag i ett klinikobservationsmaterial och en matchan- de kontrollgrupp till 20—25 %. Undersök- ningen avser en grupp kvinnor från samma delar av landet som kvinnorna i Hööks undersökning men avser åren 1954—1956. Höök fann en dylik frekvens på ca 11%, Lindberg2 fann från 1940-talet en frekvens på ca 10% och HultgrenEl från 1950-talet ungefär samma siffra. Liknande resultat fin- ner man hos Aren—Åmark.

3.6.3. Följdtillstånd efter abortoperation

De psykiatriska följdtillstånden efter abort- operation har studerats och undersöknings— resultaten används flitigt i offentliga debat- ter. ] de skandinaviska och anglosaxiska länderna utgör de kvinnor som undergår abortoperation en mer eller mindre skev urvalsgrupp, och av undersökningar från dessa länder är det svårt att dra några slutsatser om hur abortoperation inverkar på kvinnan när hon (och mannen) använder tidig operation som metod för födelsekon- troll. Urvalet i de angivna länderna sker bl.a. genom att kvinnor i vissa situationer har svårare att acceptera oplanerad graviditet än de har när de lever under andra förhållanden. Den Speciella situationen under vilken kvin- nan har blivit gravid kan inverka på hennes reaktion sedan hon har blivit opererad.

Oplanerad graviditet kan sätta en ännu icke fast etablerad relation inför ett prov, och att kvinnan underkastar sig operation kan vara resultatet av en besvikelse, som är mer upprörande eller psykiskt belastande än operation i sig själv.

Den oftast citerade och utförligaste under- sökningen har gjorts av Ekblad. Undersök- ningen avser 479 kvinnor som opererades på psykiatriska och blandade psykiatriska och sociala indikationer i Stockholm under åren 1949 och 1950. Intervjuerna med kvinnorna ägde rum dels några dagar efter operationen. dels i form av en efterundersökning tidigast 22, senast 54 månader efter operationen. Efterundersökningen utfördes dels som en fri intervju, dels med intelligenstest. Förfat- taren anger olika bakgrundsdata och av intresse är även hans indelning av kvinnorna i friska personer och i personer med olika avvikande personlighetsdrag. Samtliga hade fått tillstånd att bli opererade på indikatio- ner med krav på någon form av psykisk avvikelse eller slitenhet men sedan de hade blivt opererade betecknades 42 % av dem som normala personligheter. De övriga dia- gnostiska grupperna domineras av de psyk- astheniska med 19 % och ångestneuroser + tvångsneuroser med 17 %.

I sin värdering av kvinnornas reaktioner sådana de tedde sig vid efterundersökningen poängterar författaren att hans egen attityd till abortproblemet kan färga hans bedöm- ning i enlighet med hans förhandsinställning, men att vissa data inte kan misstolkas. Han framhåller också att gränslinjerna mellan olika reaktionsgrupper är oklar. Samtliga kvinnor i undersökningen mindes operatio— nen som något obehagligt, men de flesta var endast nöjda och tacksamma över att de hade sluppit ansvaret att föda; kvinnorna i denna grupp hade inte några psykiska följd- tillstånd efter operationen. Författaren in-

1 Ottosson, J.O. och Hultin, M.: Läkartidningen 59 (1962), s. 1365. 2 Lindberg, B.: Läkartidningen 45 (1948), s. 1381. 3 Hultgren, G.: Nordisk Medicin 62 (1959), s. 1182.

delar kvinnorna i 4 grupper alltefter deras reaktioner

]. de som var enbart nöjda och hade varit så hela tiden, 65 %

2. de som var nöjda men tyckte att operationen hade varit obehaglig, 10 %

3. de som medgav att de vid vissa tillfällen hade känt självförebråelser, vilka kunde bedömas vara av endast mild eller av övergående natur, 14 %

4. de som ångrade sig eller hade känt allvarliga självförebråelser, ll %

De psykiska följdtillstånd som kunde regi- streras i form av depressioner eller andra psykiska insufficiensreaktioner var alltid kombinerade med självförebråelser. Depres- sionerna betecknas som milda från psykia- trisk synpunkt. 5 kvinnor led av en mera varaktig och allvarlig nedsättning av arbets- förmågan, men för 4 av dem berodde arbets- oförmågan troligen mer på de faktorer som hade föranlett dem att underkasta sig opera- tion än på Operationen. Vidare var i gruppen normala personligheter 74% helt nöjda medan gruppen ångestneuroser och tvångs- neuroser uppvisade blott 54 % nöjda. Allvar- liga självförebråelser var minst representera- de i gruppen normala personligheter (6 %) och högst i gruppen ångestneuroser och tvångsneuroser (22 %). Sammanfattningsvis konstaterade Ekblad att ju tyngre den psyki- atriska indikationen är för abortoperation, desto större risk finns det för negativa följdtillstånd. Ekblad visar också att risken för allvarliga självförebråelser är större om kvinnan har påverkats av andra (partner eller föräldrar) att avstå från sina möjligheter att föda.

De kvinnor som omfattas av Ekblads undersökning opererades med ettstegsmetod och flertalet i sena eller mycket sena 20:e—24:e veckan) graviditetsstadier och ef- ter långvarig utredning. För frågan om den tid, som kvinnan har varit gravid när hon opereras, har betydelse för hennes efterreak-

tion kan det vara av intresse att jämföra Ekblads resultat med resultaten av den un- dersökning som Schmidt har gjort avseende 92 kvinnor vilka samtliga undergått tidig operation (bil. 5). Jämförelsen bör givetvis göras med största försiktighet, eftersom Ekblads undersökning skiljer sig från Schmidts inte bara ifråga om undersöknings- metod utan framför allt också vad beträffar undersökningsmaterialet. Så t.ex. opererades de kvinnor som omfattas av Ekblads under- sökning på den tid (1949—1950) då bifalls- procenten vid rådgivningsbyrån i Stockholm var 40 %; för kvinnorna i Schmidts under- sökning (1966—1967) var siffran 93,2 %. Frånsett skillnaderna i urval har den metodik som Schmidt har använt inte gett besked om depression e.d. i efterförloppet eller med- gett någon analys av i vad mån som avvikan- de personlighetsdrag kan ha inverkat på efterreaktionen, osv.; vad som fångas upp genom de frågeformulär som Schmidt har använt är svar på frågan om kvinnan har ångrat att hon underkastade sig abortopera- tion. Av de 9 kvinnor i Schmidts undersökning (ca 10 %) som ombads medverka i undersök- ningen men som sedan inte gjorde det, kan några (2—3 %) tänkas ha vägrat sin medver- kan på grund av sina negativa upplevelser i samband med eller efter operationen. Bland dem som lät sig intervjuas hade 2 kvinnor (ca 2 %) ångrat sig ofta, 5 hade ångrat sig ibland och 5 kvinnor uppgav att de inte hade ångrat sig men med tillägget ”knappast”. Det före- faller troligt att de 2 kvinnor, som ångrade sig ofta, har reagerat på ungefär samma sätt som de kvinnor i Ekblads undersökning (11 %) som ångrade sig eller hade känt allvarliga självförebråelser. Om man antar att de kvinnor i Schmidts undersökning, som inte medverkade i denna på grund av negati- va upplevelser, skulle ha svarat att de ångra— de sig ofta, motsvaras gruppen på 11% i Ekblads undersökning av en grupp på högst 5 % i Schmidts undersökning. Ekblad finner i sin undersökning att 65 % av kvinnorna var helt nöjda. Av kvinnorna i Schmidts under— sökning anges 85 % ha varit helt nöjda.

Ekblads iakttagelse att de kvinnor som hade påverkats av andra att underkasta sig operation ångrade sig i större utsträckning än andra, bestyrks av Schmidts undersöknings- resultat. Av 80 kvinnor i undersökningen uppgav 22 att partnerns inställning hade medverkat till att de hade bestämt sig för att hellre undergå operation än föda; 8 bland dem ångrade sig mer eller mindre och 2 kvinnor, som ansåg att maken hade varit initiativtagaren, hade båda ångrat sig, den ena ofta och den andra ibland.

De kvinnor som omfattas av Berndtssons undersökning (bil. 5) hade till 77% gått igenom sen operation med tvåstegsmetod. Undersökningsresultaten är svårtolkade framförallt på grund av att bortfallsprocen- ten är så hög som 46 % och att 32 % av olika skäl intervjuades per telefon och inte vid personligt sammanträffande. Av de 57 kvin- nor som intervjuades personligen var 67% helt nöjda med att de hade underkastat sig operation. Trots osäkerheten ijämförelser mellan Ekblads, Schmidts och Berndtssons undersökningar förefaller det som om kvin— norna i Berndtssons undersökning ångrade sig i större utsträckning än kvinnorna i Schmidts samt att kvinnorna i Schmidts undersökning hade lättare reaktioner iefter- förloppet än kvinnorna i Ekblads undersök- ning.

I utländsk litteratur och i översiktsartiklar finner man siffror på måttliga till svåra skuldkänslor efter genomgången abortopera- tion i tal som varierar mellan 0—60 %.1 Niswander och Patterson2 har undersökt reaktionen hos kvinnor som har undergått operation av olika terapeutiska skäl (risk för skada under fosterutvecklingen, medicinska och psykiatriska indikationer). Resultatet blev att 95% eller, om bortfallsgruppen räknas som negativ reaktion, 90% av kvin- norna var helt nöjda med sitt val. Anmärk- ningsvärt är att efterreaktionen hos hälften av de kvinnor som hade underkastat sig operation på grund av risk för skador under fosterutvecklingen (röda hund) betecknas som osäker eller negativ. Gruppen är dock alltför liten (17 kvinnor) för att man skall

kunna dra säkra slutsatser av detta förhållan- de. I övrigt kommer författarna till samma resultat som Ekblad, dvs. att de kvinnor som hade de allvarligaste psykiatriska indikatio- nerna hade de svåraste efterreaktionerna. Pare och Raven3 kommer till liknande resul- tat. Bland 128 kvinnor i deras undersökning ångrade sig 2, av vilka den ena var allvarligt psykiskt sjuk och den andra undergick operation av hänsyn till psykisk sjukdom hos mannen. I en annan undersökningsserie hos samma författare hade kvinnorna opererats på indikationer av mer somatisk typ. Av 22 efterundersökta kvinnor i denna serie hade 9 depressiva ångerreaktioner.

Simon, Senturia och Rothman4 har undersökt 65 kvinnor som hade opererats av olika psykiatriska eller medicinsk-somatiska skäl eller på grund av risk för skador under fosterutvecklingen. Av dem som opererades av psykiatriska skäl anger författarna att 67 % var lättade eller helt nöjda. Motsvaran— de siffra var bland dem som opererades av medicinsk-somatiska skäl 50 % och bland dem som opererades på grund av risk för fosterskada 38 %. De allvarligaste följdsymp- tomen förekom dock hos dem som hade undergått operation av medicinsk-somatiska skäl. Underlaget är osäkert för bedömningen av efterreaktionen hos kvinnor som opere- rats av hänsyn till risk för fosterskada, eftersom de undersökningar som har gjorts avser så få kvinnor, men det förefaller som om denna grupp utgör ett observandum från följdtillståndssynpunkt. Att kvinnan i dessa fall tycks löpa ökad risk för psykiska följd- tillstånd kan möjligen bero på att hon påverkas av expertråd till att undergå abort- operation och detta skulle kunna ha samma inverkan som när hon har påverkats därtill av partner eller föräldrar.

1 Simon, N.M. &Scnturia, A.G.: Arch. Gen. Psy- chiat. 15 (1966), s. 378. Callahan, D.: Se not 5. 53. 2 Niswander, K.R. & Patterson, R.J.: Obstet. Gy- nec. 29 (1967), s. 702. 3 Pare,C.M. & Raven, H.: Se not 5. 55. 4 Simon, M., Senturia, G. & Rothman, D.: Am. J. Psychiat. 124 (1967), s. 59.

Jansson1 har i sin undersökning av psykia- triska följdtillstånd efter abortoperation undersökt ett antal kvinnor som fick så allvarliga följdtillstånd att de måste söka psykiatrisk vård, och jämför denna grupp med ett antal kvinnor som måst söka sådan vård efter missfall eller efter ett osakkunnigt utfört ingrepp samt med frekvensen av psyk- iska insufficienstillstånd hos kvinnor som har fött. Bland de 34 kvinnor som hade sökt psykiatrisk vård sedan de hade blivit operera- de finner han en tidigare vårdfrekvens på 50 % (mot 4 % i Ekblads undersökning). Den psykiatriska komplikationsrisken efter abort- operation för kvinnor som erhållit psykia- trisk vård tidigare befanns ligga på 25 % mot 1 % hos kvinnor som ej erhållit sådan vård tidigare.

Sammanfattningsvis kan sägas att de un— dersökningar, som har gjorts beträffande följdtillstånden, visar att de psykiatriskt sämst ställda är utsatta för en större risk för psykiatriska följdtillstånd efter abortopera- tion samt att de även uppvisar en sämre anpassning om de inte undergår operation. Psykiatriskt väl ställda kvinnor, som själv- ständigt fattat sitt beslut, syns löpa en liten risk för att få några allvarligare följdtillstånd efter abortoperation. De kvinnor som under- kastar sig operation på grund av risk för skador under fosterutvecklingen utgör en observansgrupp; hittills gjorda undersök- ningar omfattar endast få kvinnor, men det är möjligt att risken för följdtillstånd, om ock av relativt mild natur, här är större.

1 Jansson, B.: Se not 5. 53.

x

4. Födelsekontroll; information och rådgivning

4.1 Inledning

För födelsekontrollen har vårt samhälle länge litat till den kristna sedelärans tabu- beläggning av sexuallivet för annat än barn- alstring. Under generation efter generation har den kyrkliga uppfattningen om tukt och sedlighet upprätthållits. Förbuden på det sexuella området har varit talrika och upp- fattningen att människorna skall klara födel- sekontrollen genom att avhålla sig från samlag har varit utbredd ända in i modern tid.

En omsvängning skedde på 1930-talet. Vid 1929 års riksdag väcktes likalydande motioner av Kerstin Hesselgren (1:102), Olivia Nordgren och Agda Östlund (111202) om att riksdagen skulle begära hos Kungl. Maj:t att åtgärder vidtogs för att människor— na skulle få undervisning och upplysning i sexuella frågor. ] motiveringen för sin hem- ställan var motionärerna inne på abortfrågan och i särskilda motioner (1:103 och 11:203) ville de få en utredning till stånd om inte strafflagen behövde ändras i de delar som den dels förbjöd försäljning av och upplys- ning om preventivmedel till allmänheten (18 kap. 13 å), dels förbjöd abort (14 kap. 26 och 27 åå). Motionerna föranleddewinte några åtgärder från riksdagen. Betydelsen av sexualupplysning och preventivinformation för en födelsekontroll utan att kvinnan skulle behöva riskera sin hälsa genom att utsätta sig för abortingrepp underströks av

befolkningskommissionen. I sitt betänkande i sexualfrågan (SOU 1936:59) lade kommis- sionen fram detaljerade förslag till en allmän sexualupplysning för barn, ungdom och vuxna, till preventivinformation även för ungdom och till individuell rådgivning för vuxna i fråga om preventivteknik.

Förbudet mot att sälja och upplysa om preventivmedel upphävdes 1938; bruket av kondom torde då ha varit ganska allmänt spritt, i synnerhet inom de socialt och ekonomiskt bättre ställda grupperna i sam- hället. Sedan preventivmedel släpptes fria har den traditionella förbudspolitiken kom- mit alltmer i bakgrunden. För födelsekon- trollen har samhället i stället understött i första hand sexualupplysning och preventiv- rådgivning. 1942 infördes sexualundervisning i skolorna. Undervisningen blev obligatorisk 1956. Sexualupplysning för vuxna har un- derstötts inom folkbildningsarbetets ram. Sedan 1940-talet har preventivrådgivning ägt rum inom mödravården. 1956 upptogs ut- trycklig föreskrift om att sådan rådgivning skulle ingå bland mödravårdens uppgifter. För närmare upplysningar om utvecklingen under 1940- och 50-talen hänvisas till betän- kandena av 1941 års befolkningsutredning (SOU 194451) och 1950 års abortutredning (SOU 1953129).

Av vad som anfördes tidigare (2.1.4) är det tydligt att människorna i vårt land uppnår födelsekontroll utan att avstå från samlag. Det är också tydligt att kontrollen nås nästan helt och hållet med hjälp av förebyg- gande metoder (inklusive p-piller och spiral). Bland de uppskattningsvis 300 OOO—400 000 födelser som förhindrades 1969 var det högst 20 000 och troligen färre som undveks genom abortingrepp; ca 14 000 kvinnor opererades med stöd av abortlagen och ett okänt antal kvinnor — troligen högst ca 6 000 och sannolikt betydligt färre ; hindra- de på annat sätt sin graviditet från att fortsätta. Dessa ca 20 000 förhindrade födel- ser ryms m.a.o. inom en felmarginal i planeringen på omkring 5 %. [ det hänseen- det befinner sig Sverige i en gynnsam situation i förhållande till andra länder.

Situationen framgår av följande tabeller. [ tab. 1 bygger siffrorna beträffande det totala antalet graviditeter, som hindrades att fort- sätta med och utan stöd av lagen i respektive länder, på uppskattningar som i sin tur baserats på mer eller mindre tillförlitliga sociologiska, demografiska och sjukvårds— statistiska data. Fastän man givetvis inte får tillmäta de enskilda sifferuppgifterna någon avgörande betydelse, kan dock en del ten- denser av vikt utläsas vid jämförelse mellan de olika länderna i tabellen. En rätt tydlig skillnad i frekvens framkommer mellan å ena sidan länder där den romersk—katolska sede- läran är normerande och, å andra sidan, länder som de skandinaviska och anglosaxis- ka, där sedeläran inte förbjuder antikon- ceptionella åtgärder för födelsekontroll (jfr. 2.1.2). Också bland länderna med antikonceptionella traditioner har Sverige en av de allra lägsta siffrorna. I tab. 2 tyder

Tabell ] Land lnvånar— Födelsetala Avbrutna graviditeter antala (uppskattat antal) (milj.) lev. föddaa per 1 000 1 OOO—tal inv. tusental per 1 000 per 100 inv. födda

Argentina 23,3 518 22,3 500b 22 96 Australien 11,8 229 19,4 404801) 3—7 17—35 Belgien 9,6 146 15,3 35—200c 4—21 24—137 Chile 9,1 283 30,9 100—200b 11—22 35—70 Colombia 19,2 670 34,9 isob s 22 Danmark 4,8 81 16,8 13—22d 3—5 16—27 Finland 4,7 77 16,6 23e 5 30 Frankrike 50,0 841 17,0 300—[ 200c 6—24 36— 143 Italien 52,4 940 18,1 150—900c 3—17 16—95 Norge 3,8 67 17,6 Siffror ej tillgängliga Storbrittannien 55,1 962 17,5 90_250c 2—5 9—26 Uruguay 2,8 61 21,7 150b 54 248 USA 199,1 3 521 17,8 300—2 000b 2—10 9—57 Västtyskland 57,7 944 17,2 1 000C 17 106 Östtyskland 16,0 237 14,8 100—150b 6—9 42—63 Österrike 7,3 127 17,4 100—300C 14—41 78—235 Sverige 7,9 121 15,4 20 3 16

A rim. Siffrorna i tabellen avser 1967. ” United Nations Demographic Yearbook 1969, New York (1970). Klingor, A., ”Demographic Aspects of Abortion” i Proceedings of the London Conference of the international Union for the Scientific Study of Population 1969, vol. 2 (1971). c Hubinont. P.O. i Abortion in a Changing World, vol. 1, Col. Univ. Press, New York (1970), s. 325 ff. d Betzekning om adgang till svangersskapsafbrydelse, Köpenhamn (1969). e Lahti, R., stencil med beräkning av kriminella aborter i Finland (1966).

siffrorna på antalet registrerade abortopera- tioner i länder med en mer liberal abortlag- stiftning på att de skandinaviska länderna har hållit sin frekvens relativt låg även under de senaste årens stegring.

Att det är så förhållandevis få kvinnor i Sverige som underkastar sig abortoperation och åtskilligt färre som anlitar osakkunniga medhjälpare för att hindra att graviditet fortsätter, sammanhänger med att den angiv- na omsvängningen i den officiella politiken när det gäller födelsekontrollen hos oss skedde så pass tidigt som redan på 1930- talet. Utan den medvetna satsningen från samhällets sida under åtskilliga år på upplys- ning i stället för mörkläggning av sexuallivet och på stöd för användningen av skydds- medel samt, inte minst, en ekonomisk standard som har tillåtit import och förbruk- ning av sådana medel, är det inte heller troligt, att den svenska kvinnan skulle ha varit så skonad som hon i dagens läge är i jämförelse med kvinnorna i andra länder.

4.1.2 Behovet av ökade insatser från samhällets sida

Att abortfrågan hos oss, tack vare upplys- ningen och tillgången till skyddsmedel, inte längre är ett folkhälsoproblem och är reduce-

rad till en marginalfråga från födelsekontroll- synpunkt, förtar inte abortfrågan dess allvar— liga karaktär.

Den enskildes behov av sexuell samvaro erkänns numera som självklart av de flesta människor. Att han eller hon inte skulle ha rätt att tillfredsställa det behovet, är en tanke som flertalet ställer sig främmande inför. Att sexuell avhållsamhet skulle ha ett egenvärde är en uppfattning, som av SIFO:s undersökningsresultat att döma omfattas av en minoritet inom befolkningen. Under de förhållandena är födelsekontroll en så viktig angelägenhet, att samhället ansvarar för att den enskilde får tillgång till andra metoder att bestämma över fortplantningen än att avstå från samlag. Samhället ansvarar också för att metoderna är ofarliga för honom.

Det ansvaret har samhället rimligtvis gent- emot bägge könen. 1 lika hög grad som männen har kvinnorna ett berättigat anspråk på att bestämma över fortplantningen med metoder som är ofarliga för dem. Lika litet som steriliseringsoperation är abortoperation en ofarlig metod för födelsekontroll, utan innebär tvärtom påfrestningar som fordrar sjukhusvård och leder till sjukskrivning.

Att, som skedde under 1970, ca 16000 kvinnor underkastade sig abortoperation för att undgå följderna av samlag, är ett exempel

Tabell 2 Land lnvånar- Födelsetal Avbrutna graviditeter (antal

antal rapporterade abortoperationer)

(milj.) lev. födda per 1 000 ———_——————

l OOO-tal inv. tusental per 1 000 per 100 inv. födda

Bulgarien 8,3 125 15,0 98,2 12 79 Danmark 4,8 81 17,2 6,3 l 8 Finland 4,7 77 16,6 5,6 1 7 Japan 99,9 1 936 19,4 748,4 7 39 Jugoslavien 19,9 390 19,5 210,9 11 54 Norge 3,8 67 17,6 5,1 1 7 Polen 31,9 520 16,3 146,1 5 28 Storbrittanniena 48,4 819 17,5 37,7 1 5 Tjeckoslovakien 14,3 216 15,1 96,4 7 45 Ungern 10,2 149 15,6 187,5 18 126 Sverige 7,9 121 15,4 9,7 1 8 Sverige (1969) 8,0 108 13,5 14,0 2 13

Anm. Siffrorna i tabellen avser 1967, då ej annat anges. a April 1968—april 1969.

i l (

fördelad mellan könen (undersökningar an- gående användningen av preventivmedel re- dovisas i bil. 3 under 4). Människornas behov av en saklig upplysning på sexuallivets område och om kontrollmetoderna är inte tillräckligt tillgodosett. Den enskilda männi- skan måste ha både rätt till sexuell intimitet utan rädsla för barnalstring och möjlighet att planera föräldraskap utan att behöva riskera sin hälsa. För att detta skall kunna ske måste samhället på ett mera effektivt sätt än hittills tillgodose behovet av upplysning och under- lätta födelsekontroll genom skydd mot opla- nerad graviditet.

4.2. Pågående reformarbete

Att samhället bör öka sina insatser för att förmedla upplysning och kunskaper om sexuallivet samt ge en saklig preventivinfor- mation, och att samhället bör ställa större resurser till förfogande för att den enskildes behov av individuell preventivrådgivning skall kunna tillgodoses, har framhållits från flera håll under senare år. Sedan riksförbun- det för sexuell upplysning, RFSU, i maj 1966 hos Kungl. Maj:t begärde utredning om en utbyggnad av preventivrådgivningen inom mödravårdens ram, har socialstyrelsen i skrivelse den 17 januari 1968 till Kungl. Maj:t lagt fram ett omfattande program för åtgärder i fråga om informationsverksam- heten och den individuella rådgivningen.

När det gäller informationsverksamheten framhåller styrelsen, att sexualundervis- ningen i skolan bör utökas så att tonårsung- domen får en bättre vägledning i preventiv- teknik än den får med nuvarande undervis- ning; föräldrarna bör på de sedvanliga infor- mationskanalerna — föräldramöten, upplys- ningsskrifter från skolöverstyrelsen och skolstyrelserna m.fl. — hållas underrättade om vad den utökade undervisningen innebär.

Frågor som gäller sexualundervisningen i skolan och samhällsinformationen inom upp- lysningsarbetet för ungdomen utreds av USSU. Utredningen har låtit kartlägga kun- skapsnivån i sexuella frågor hos elever i

grundskola ochi gymnasium (Sexualkunska- pen på grundskolans högstadium 1, SOU 1969:8 och 11, SOU 1969:44, Sexualkun- skapen på grundskolans låg- och mellan- stadier, SOU 1970239 samt Sexualkunskapen i gymnasiet, SOU 1969:28) och har lagt fram ett preliminärt förslag till del av ny lärar- handledning för sexualundervisningen.1

När det gäller informationsverksamheten utanför det allmänna skolväsendet framhål- ler socialstyrelsen i nyssnämnda skrivelse, att en saklig och ingående sexual- och preventiv- upplysning bör lämnas till allmänheten i större omfattning än som har skett, varvid bl. a. massmedia bör användas. För att få en uppfattning om riktlinjerna för en upplys- ningsverksamhet i större skala och känne- dom om hur preventivinformation lämpligen bör kunna meddelas även inom hälso- och sjukvårdsorganisationernas ram, föreslår sty- relsen att försöksverksamhet anordnas inom de större sjukhusen med modern informa- tionsteknisk utrustning, såsom intern televi- sion och film. Program för televisionsavsnitt, antingen som spelfilm eller tecknad film, bör utarbetas om olika skyddsmedel, hur de används, deras fördelar respektive nackdelar, tillförlitlighet m.m. Programmen kan lämp- ligen inledas genom personlig introduktion av läkare och bör visas inom den gynekolo- giska vårdenheten för såväl patienterna som deras män. Styrelsen pekar också på att lämpligt upplysningsmaterial för allmän- heten bör utarbetas. Detta bör kunna göras av en arbetsgrupp inom styrelsen, samt dess hälsovårdsupplysningsdelegation (l—lVUD) i samarbete med RFSU.

Det kan nämnas att en försöksverksamhet som den av styrelsen skisserade är igång vid regionsjukhuset i Linköping.

Vad beträffar den individuella rådgiv- ningen understryker socialstyrelsen behovet av personalförstärkning inom i första hand mödrahälsovården. För att öka tillgången på sakkunnig personal bör utbildningen av sådan personal intensifieras och kurser i

1 Sexualitet och samlevnad, fakta och synpunkter för sexualundervisningen (1971)

ämnet preventivrådgivning anordnas i större utsträckning än hittills. Kurserna bör ordnas vid kvinnoklinikerna på centrallasaretten där gynekologisk expertis finns. Läkare inom mödrahälsovården som anser att han saknar tillräcklig utbildning på preventivteknikens område bör genom sjukvårdshuvudmannens försorg få tillfälle till vidareutbildning genom sådana kurser. Kurserna bör stå öppna också för läkare inom den privata sektorn; industri- läkare och privatpraktiserande läkare bör med tillräcklig utbildning på området kunna utöva rådgivningsverksamhet. Även barn- morskor och vissa sjuksköterskor i öppen vård bör få kompletterande undervisning, framhåller styrelsen.

En särskild arbetsgrupp inom socialstyrel- sen har tillsatts för att utreda hur preventiv- rådgivningen lämpligen bör inordnas under hälso- och sjukvården i administrativt hän- seende och vilka åtgärder som bör företas för en bättre service på området. Arbetsgruppen beräknas komma med förslag i dessa frågor inom kort. Även kostnadsfrågan när det gäller födelsekontrollen _ för den enskilde såväl som för samhället — är under utredning i vissa delar. 1 maj 1966 anhöll RFSU i skrivelse till den då arbetande sjukförsäk- ringsutredningen att frågan skulle prövas, om inte kostnader för preventivmedelsrådgivning borde kunna ersättas enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Ärendet över- lämnades till socialstyrelsen för vidare hand- läggning. l brev 29.5.1969 har Kungl. Maj:t gett styrelsen i uppdrag att utreda utveck- lingen i första hand av hälsoundersökningar, men också av annan förebyggande hälsovård, och att i samråd med riksförsäkringsverket överväga avgränsningen av de sjukvårdsåtgär- der som ersätts från den allmänna försäk- ringen. Så sent som vid årets riksdag har i motion (1971:349) väckts frågan om ersätt- ning från den allmänna försäkringen för anskaffande av p-piller m. m.

4.3 De nuvarande formerna för individuell rådgivning

Det är i huvudsak inom två vårdgrenar, som statsmakterna genom bidrag till sjukvårds—

huvudmännen har försökt att få människors behov av individuell vägledning och rådgiv- ning i fråga om förebyggande födelsekontroll tillgodosett — inom mödrahälsovården (se 5.3.1) och den försöksvis anordnade familje- rådgivningen (5.3.2). Enligt normalregle- mentet för mödra- och barnhälsovården omfattar mödrahälsovården inte bara förvård och eftervård utan också preventivrådgivning (7 %) och sådan rådgivning bör även lämnas vid särskilda för ändamålet anordnade mot- tagningar där så är lämpligt (11 5). Rådgiv- ningen meddelas kostnadsfritt. 1 de bestäm- melser som gäller görs inte skillnad mellan könen, men i praktiken är rådgivningsverk- samheten riktad uteslutande till kvinnor.

Mödrahälsovården är väl utbyggd över landet, men när det gäller att tillgodose allmänhetens behov av individuell vägledning i preventivteknik, har socialstyrelsen i den skrivelse till Kungl. Maj:t som nämndes förut framhållit, att de flesta mödravårdscentraler i sin nuvarande utformning inte har möjlig- het att ta hand om sådan verksamhet i större skala. Det största hindret utgörs av bristen på resurser, särskilt på personalsidan. Att det finns möjlighet att få preventivrådgivning kostnadsfritt på mödravårdscentralen har knappast heller trängt in i det allmänna medvetandet. Den rådgivning som före- kommer meddelas i huvudsak till kvinnor som kommer på återbesök sedan de nyss har fött barn. Den försöksvis anordnade familje- rådgivningen fungerar primärt som en social verksamhet med inriktning på att behandla relationsproblem av olika slag och den preventivrådgivning som meddelas inom den— na vårdform är av relativt begränsad om- fattning. Den nuvarande abortrådgivningen fungerar inte heller som förmedlingsorgan åt allmänheten av vägledning i fråga om före- byggande födelsekontroll.

[ någon omfattning meddelas preventiv- rådgivning även vid kvinnoklinikerna. De kvinnor som har vårdats på kliniken i anledning av att de har fött barn får sällan den servicen, men kan i gengäld anlita mödrahälsovården. De kvinnor som har gått igenom abortoperation brukar få tid för

återbesök på kliniken och får då anlita den för att få råd om preventivmedel. [ övrigt torde rådgivningsverksamheten vid kvinno- klinikerna numera vara av tämligen blygsam omfattning.

Preventivrådgivning förekommer också vid två kliniker som drivs av RFSU, en i Stockholm och en i Göteborg. Överhuvud- taget gäller, att den enskildes möjligheter att utan större omgång få råd och anvisningar om lämpliga metoder för födelsekontroll är mycket olika i olika delar av landet, och att människorna i de större städerna har något bättre möjligheter därtill än de som bor i landets övriga delar. I sammanhanget kan nämnas, att Malmöhus läns landsting vid lasarettet i Lund driver en byrå för sexual— rådgivning där kostnadsfri preventivrådgiv- ning meddelas. De privatpraktiserande läkare som tillhandagår med rådgivning är i huvud- sak bosatta i de större eller medelstora stä- derna.

4.4 Kommittén

I fråga om viljan och målsättningen från samhällets sida att underlätta för individen att bestämma över fortplantningen och pla- nera föräldraskap, torde det inte råda någon tvekan. Med den utveckling som har skett på preventivteknikens område under de senaste åren, har efterfrågan allt mer kommit att koncentreras kring de högeffektiva metoder för födelsekontroll som kvinnan använder, dvs. i första hand p-piller och även spiral. Härigenom ställs avsevärt större krav på preventivrådgivning än tidigare. Till skillnad mot kondom och i viss mån pessar ställer användningen av dessa skyddsmedel anspråk på fortlöpande och högt kvalificerad medi- cinsk service. Enligt de råd och anvisningar som socialstyrelsen1 har meddelat bör re- ceptförskrivning av p-piller föregås av gyne- kologundersökning och kvinnor som använ- der metoden bör stå under fortlöpande gynekologisk kontroll. För att få spiral inlagd måste kvinnan på motsvarande sätt ha tillgång till läkare.

Som nämndes tidigare (2.1.4) använde sig

ca 400000 kvinnor i vårt land av p-piller under 1969. Med den utveckling som har skett befinner sig samhället i en situation, där de resurser som är avdelade för att tillgodose behovet av skyddsmedel har visat sig inte räcka till. Kvinnor som har skrivits ut från sjukhus efter att ha fött barn eller att ha blivit opererade för abort har, när det utskrivna receptet på p-piller löpt ut, svårig- heter att få detta förnyat. Kvinnor vänder sig till närmaste kvinnoklinik, ibland på flera mils avstånd, och får besked om att vänte- tiden är en, två eller tre månader. Även för den mest ”företagsamma kan det vara svårt att få tillgång till privatpraktiserande gyne- kolog. Därtill kommer att de flesta tvekar inför de kostnader som är förenade med besök hos privatpraktiserande läkare. Många kvinnor känner oro inför val av preventiv- metod. Särskilt information i massmedia om biverkningar, som i undantagsfall kan vara förenade med p-piller, har haft betydelse härvidlag. Andra kvinnor är allmänt des- orienterade och har svårt att realisera sina eventuella planer på att skaffa skyddsmedel av något slag, samtidigt som de lever i ständig oro för att bli gravida osv. l realiteten har kvinnan sålunda snarare hinder att övervinna för att få skyddsmedel än hon erbjuds hjälp att skydda sig mot graviditet; att behovet av individuell vägledning i fråga om preventivteknik inte är tillräckligt till- godosett kan avläsas ur statistiken över antalet kvinnor som underkastar sig abort- operation. Genom de radikalt ändrade vill- koren för födelsekontroll under senare år har också bristen på en organiserad preventiv- rådgivning för män blivit märkbar; mannen från den yngre generationen efterlyser säkra- re preventivmetoder även för egen del.

Bland de ökade insatser från samhällets sida som behövs för att trygga individens rätt till sexuell samvaro utan rädsla för barnalstring spelar den allmänna informa- tionen en betydelsefull roll. De åtgärder som socialstyrelsen har föreslagit i den tidigare

1Meddelanden från socialstyrelsen nr 1 (1968): Råd och anvisningar angående oral antikonception.

nämnda skrivelsen till Kungl. Maj:t (se 4.2) bör också vidtas snarast. Det är väsentligt att upplysningsverksamheten drivs fortgående och uppmuntrar användningen av förebyg- gande metoder, så att ännu fler människor utnyttjar den kunskap de redan har på området. Lika väsentligt är att den upplys- ning som meddelas är så ingående och saklig som möjligt, så att den klargör de olika metodernas fördelar och nackdelar, att olika metoder ofta med fördel kan användas i olika samlevnadssituationer eller i skilda åldrar och att metoderna ger individen större trygghet ju mera konsekvent de används.

När det gäller att tillgodose behovet av individuell vägledning i preventivteknik och kvinnans efterfrågan på medicinsk service för födelsekontroll står samhället i dagens läge med otillräckliga resurser, och de begränsade resurser som finns tillgängliga är dessutom inte särskilt väl samordnade. Organiserade mottagningar i samhällets regi, som genom annonsering och uppgifter i telefonkatalog m.m. utåt uppträder så att var och en som vill ha råd om preventivmedel vet var och när han eller hon kan få sådan rådgivning, är det sålunda ont om. Att människorna ännu i så pass stor omfattning är hänvisade att söka råd och hjälp inom den privata sektorn när det gäller förebyggande födelsekontroll sam- manhänger bl.a. med den gräns som av tradition dras mellan sjukvård, å ena, och förebyggande hälsovård, å andra sidan.

Gränsdragningen, som ursprungligen har föranletts av strävanden att inte binda samhället till övermäktiga kostnader, upp- rätthålls i sjukvårdslagen, i lagen om allmän försäkring, i läkarvårdstaxor osv. Sålunda är sjukvårdens huvudmän — landstingskommun och i vissa fall primärkommun — inte skyldiga att svara för vad som är att anse som enbart förebyggande eller hälsovårdande åtgärder och eftersom preventivrådgivning räknas höra till den förebyggande vården, ingår det inte bland deras skyldigheter att sörja för sådan rådgivning. De bidrag som statsmakterna lämnar huvudmännen för att stödja och underlätta användningen av pre- ventivmedel täcker inte heller deras kostna-

der för rådgivning i den omfattning som de ombesörjer för närvarande. Genom gräns- dragningen har samhällets insatser för att underlätta den förebyggande födelsekon- trollen kommit att släpa efter på ett sätt som kan ställa kvinnan i en brydsam situation, särskilt om hennes ekonomiska resurser är begränsade, och som illa rimmar med hennes egen ansvarskänsla och hennes insikt om vikten av att hon planerar sitt födande (jfr. 2.1.4). På grund av samma gränsdragning är kvinnan inte heller berättigad till återbäring från försäkringskassan, såframt hon inte kan rubriceras som sjuk. Det råder emellertid knappast någon tvekan om att gränsdrag- ningen har kommit att te sig ohållbar när det gäller preventivrådgivning; för de flesta män- niskor är familjeplaneringen så viktig, att medicinsk service för ändamålet uppfattas som en rättighet. Samhället bör därför öka sina insatser så att utbudet av läkarhjälp i bättre mån än hittills motsvarar den enskil- des efterfrågan på ofarliga metoder för födelsekontroll.

Vad som är mest väsentligt för att förbättra servicen på området är att sjuk- vårdshuvudmännen avdelar ett tillräckligt antal läkartimmar för preventivrådgivning och att allmänheten underrättas om att den har rätt att ta dessa i anspråk. Den tidigare nämnda arbetsgruppen inom socialstyrelsen kommer att lägga fram förslag om i vilka administrativa former som rådgivningen lämpligen bör tillhandahållas. Mest praktiskt är det enligt kommitténs mening om sjuk- vårdshuvudmännen i det hänseendet bygger på den redan etablerade organisation som mödra- och barnhälsovården utgör (jfr. un- der 5.8.5.2) och att de särskilda mottag- ningar som omtalas i normalreglementet kommer i gång. Oavsett den organisatoriska uppbyggnaden, är det önskvärt att mottag- ningarna i varje fall lokalmässigt inte är sjukhusbundna; särskilt för yngre människor ter det sig egendomligt att behöva gå på sjukhus för att skaffa preventivmedel. Mot- tagningarna bör stå öppna för både män och kvinnor och det är önskvärt att de även står till tjänst med kvällsmottagning någon gängi

veckan. Ökade insatser för att preventiv- rådgivning skall bli mera lättillgänglig än den är för närvarande bör göras inte bara inom den öppna vårdsektorn; de kvinnor som vårdas på kvinnoklinik i anledning av att de har fött barn bör ha möjlighet att få rådgivning redan på kliniken, om de vill det, lika väl som de kvinnor som har blivit opererade för abort bör kunna lita till kliniken för att få vägledning i preventiv- teknik.

Att samhällets åtaganden beträffande om- sorgen om människors hälsa har begränsats till sjukvård i traditionell mening, har när det gäller födelsekontrollen lett till en — för samhället och i synnerhet för kvinnan — egendomlig prioritering kostnadsmässigt sett. Kvinnan opereras för abort utan kostnader för henne, men får betala om hon vill skaffa skyddsmedel. All preventivrådgivning som lämnas i samhällets regi bör i stället till- handahållas utan kostnad för den enskilde, oavsett om den lämnas inom mödra- och barnhälsovården, inom familjerådgivningen, på kvinnoklinik, på tjänsteläkarmottagning, vid vårdcentral e. d. De kostnader som sjukvårdshuvudmännen åsamkas genom att tillhandahålla fri rådgivning bör staten bidra till genom ökat anslag för bidrag till viss hälso- och sjukvård. Det är också rimligt att samhället prövar sina möjligheter att ställa ytterligare resurser till förfogande för att stödja kvinnan och bidra till att bördan av födelsekontrollen blir mera jämnt fördelad mellan könen.

Sålunda bör de ekonomiska konsekven- serna utredas snarast av att utgifter för besök hos privatläkare för preventivrådgivning be- rättigar till återbäring från försäkringskassan. Den nuvarande situationen är inte tillfreds- ställande när det för den enskilda läkaren måste bli en samvetsfråga vid t.ex. utskrivning av sjukdom (och medger läkemedelsrabatt) eller gäller skyddsmedel (ej läkemedelsrabatt). De kostnader som den enskilde. man som kvinna, bär för födelsekontrollen är icke obetydliga och utgifterna är kännbarare ju lägre inkomsten är. Frågan om samhällets möjligheter att här lämna ekonomiskt stöd bör enligt kommitténs mening utredas.

5. Samhällsstödet vid graviditet

och föräldraskap

5.1. Familjestödets framväxt

5.1.1. Den ideologiska bakgrunden

En medveten familjepolitik började bedrivas i vårt land först under senare delen av 1930- talet. Utgångspunkten för den familjepoli- tiska aktiviteten var de låga födelsetalen vid mitten av 1930-talet och syftet var framför allt att öka nativiteten. Efter förslag främst av 1935 års befolkningskommission genom- fördes en rad åtgärder för att underlätta familjebildningen och förbättra barnfamiljer- nas levnadsvillkor.

Redan innan dessa reformer hunnit omsät- tas i praktiken hade födelsetalen visat en viss uppgång. Med krigsutbrottet sjönk födelse- talen åter och 1941 års befolkningsutredning tillsattes för att fullfölja reformarbetet.

Motiven för utvidgat barnstöd kunde en- ligt befolkningsutredningen delas upp på tre huvudgrupper:

befolkningspolitiska skäl som borde syfta till att motverka folkminskning

rättviseskäl som innebar att man strävade efter att ge barnlösa och barnrika samma standard

socialpolitiska skäl som innebar att man skulle garantera alla medborgare en minimi- standard. Barnen skulle alltså garanteras en standard som var nödvändig för att uppväxt- förhållandena skulle vara tillfredsställande.

Utredningen ansåg att det gällde att

”eftersträva att undanröja de hinder av mate- riell natur, som för närvarande avhålla alltför många familjer att skaffa sig önskvärt antal barn”.

Genom denna valfrihetsmotivering hade utredningen i viss mån avlägsnat sig från 1930-talets resonemang om behovet av folk- ökning, även om uttalandet innehåller glid- ningar mellan vad som är önskvärt antal barn ur den enskilda familjens synpunkt och vad som är det ur samhällets synpunkt. Utveck- lingen till ett svagare intresse för de rent befolkningspolitiska motiven är märkbar även i propositionen om allmänna barn- bidrag till 1947 års riksdag.

Familjestödets betydelse ur abortföre- byggande synpunkt betonades starkt av I 950 års abortutredning.

De befolkningspolitiska frågorna kom till- baka i diskussionen vid 1950-talets mitt. 1954 års familjeutredning ansåg att en inten- sifierad familjepolitik var påkallad från be- folkningspolitiska synpunkter ilika hög grad som under 30-talet. Utredningen betonade emellertid främst penningvärdeförsämringen och de betydande skillnaderna i konsum- tionsnivå och arbetsbelastning mellan hushåll med barn och hushåll utan barn.

Under de senare årens diskussioner har rättvise- och valfrihetsargumenten varit de dominerande. 1962 års familjeberedning har betraktat stödet till barnfamiljerna främst som en fråga om jämlikhet mellan såväl

barnlösa och barnfamiljer, som mellan barn- familjerna inbördes. Vid sidan härav pekade familjeberedningen också på valfrihetssyn- punkterna. ”Att göra valfriheten fullständig innebär att ge familjerna ekonomisk trygghet för det barnantal de väljer, även om det blir större än normalfamiljens. Likaså att låta kvinnan slippa välja mellan barn och yrke, utan göra det möjligt för henne ett både/och som kan tillfredsställa henne både som kvinna och individ."

Familjepolitiska kommittén (direktiv se Riksdagsberättelsen 19652536) ansluter sig också till rättvise- och valfrihetsmotiv för samhällets stöd till barnfamiljerna. De befolkningspolitiska synpunkterna tillmäter kommittén mindre betydelse.

Under senare år har könsrollsdebatten i Sverige intensifierats och kommit att få ett delvis nytt innehåll. Från att tidigare ha präglats huvudsakligen av synpunkten att kvinnan skall ha valfrihet att välja mellan hem och yrke, har även uppfattningen, att en förutsättning för jämställdhet mellan könen är att kvinnan blir ekonomiskt själv- ständig, kommit att dominera debatten. Krav har rests på att äktenskapet som ”för- sörjningsinrättning” skall försvinna och att kvinnan skall få samma möjligheter till utbildning och yrkesverksamhet som man- nen. Kraven innebär att mannens roll föränd- ras, eftersom kvinnans åtagande utanför hemmet gör att han får ökat ansvar för barnens vård och fostran samt för hemar- betet. Detta menar man är positivt inte minst för barnen som ges möjlighet till ökade och icke-traditionella kontakter med fadern. De dubbla rollerna för både man och kvinna är emellertid ännu långtifrån accep- terade. Att kvinnan skall kunna välja mellan hem och yrke, åtminstone när det finns småbarn i familjen, finns fortfarande kvar som huvudsaklig målsättning. Från den utgångspunkten har man sett det som en jämlikhetsåtgärd att jämställa hemmarollen och yrkesrollen i första hand för hennes del.

5.2.1. Allmänna barnbidrag

Det centrala i samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna är de allmänna barnbi- dragen som infördes 1948. Bidragen ersatte då de tidigare barnavdragen vid beskattning. Barnbidragen utgår för alla barn under 16 år och betalas ut till den som har vårdnaden om barnet. Om barnet vårdas gemensamt av föräldrarna, utgår i regel bidraget till modern.

Bidragets storlek är 1 200 kr per barn och år. Någon inkomstprövning förekommer inte och bidragen är skattefria.

Bidragsbestämmelserna återfinns i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag (ändrad senast 1970:146).

Familjepolitiska kommitten utreder frå- gan om ett vårdnadsbidrag för familjer med små barn. Utredningsarbetet beräknas fortgå under hela är 1971.

5.2.2. Förlängt barnbidrag och studiehjälp

Det allmänna barnbidraget upphör när barnet fyller 16 år. Många ungdomar fort- sätter emellertid sin skolgång och för dem finns ett statligt studiestöd.

Det förlängda barnbidraget utgår till ung- domar över 16 år som går i grundskola eller motsvarande. Bidraget ärinte inkomstprövat och utgår med 100 kr i månaden dock inte under ferierna (3mån).

För ungdomar mellan 16 och 20 år som studerar vid bl.a. gymnasier, yrkesskolor, fackskolor och folkhögskolor utgår studie- stödet i form av studiehjälp. Grundstommen utgörs av ett studiebidrag på 100 kr i måna- den. De som inte kan gå i skola på hemorten kan få antingen inackorderingstillägg eller resetillägg. Dessa bidrag är inte inkomstprö- vade.

Om den studerandes och hans föräldrars sammanlagda beskattningsbara inkomst inte överstiger 20 000 kr per år utgår ett inkomstprövat tillägg till studiebidraget.

Dessutom kan studerande som är i behov

av studiekredit enligt vissa regler få borgens- fria studielån som löper med ränta.

Studiestödet för elever över 20 år samt för elever vid universitet och högskolor redovisas under 5 .5 .

Bestämmelserna återfinns i förordningen (1964:400) om förlängt barnbidrag (ändrad 1970:270), 1 studiehjälpsreglementet (1964: 402, ändrat 1970:267) samt i studiehjälps- kungörelsen (l964z502, ändrad 1970:268).

5.2.3. Bidragsförskott

Bidragsförskott kan utgå till barn som endast en av föräldrarna har vårdnaden om eller som inte står under föräldrarnas vårdnad. Dessa barn är tillförsäkrade underhåll obero- ende av om en dom eller ett avtal på under- hållsskyldighet föreligger. Denna bestäm- melse ger bl. a. ensamstående kvinna rätt att söka och erhålla bidragsförskott i direkt anslutning till att hon har fött barn. Bidraget utgår längst till dess barnet fyller 18 år.

Bidragsförskottet utgör f. n. 40 % av bas- beloppet enligt lagen om allmän försäkring.'

Bidragsförskott beräknades under 1970 utgå till ca 115 000 barn, vilket motsvarar ca 6,5 % av totala antalet barn under 16 år. De underhållsskyldiga beräknas betala tillbaka ca 36 % av de utbetalda beloppen.

Bidragsbestämmelserna återfinns i lagen (l964:143) om bidragsförskott (ändrad 1970:147).

5.2.4. Bostadstillägg

Barnfamiljer med lägre inkomster och famil- jer med flera barn får statligt bostadstilläg. Stödet är utformat så att det medverkar till att höja familjernas bostadsstandard.

Dessa barnfamiljer får ett visst grund- belopp utan särskilda villkor. Grundbeloppet ökar med antalet barn i familjen. Detta är 720 kr per år för familjer med ett barn under 16 år. Beloppet ökar med 240 kr per år för varje ytterligare barn under 16 år.

Bidrag utöver grundbeloppet kan utgå och då gäller att bostaden måste ha vatten

Bostads— Antal barn under 16 år villkor 1 2 3 4 5

Ej särskilda 720 960 1 200 1 440 1 680 villkor 2 r.o.k. 720 I 680 1 920 2 160 2 400 3 r.o.k. 720 1680 2 640 2 880 3 120 4 r.o.k. 720 1680 2 640 2 880 3840 och större

och avlopp. För att få de högsta beloppen fordras att det till bostaden finns tillgång även till badrum eller duschrum och att antalet boende inte är fler än två per rum.

Bostadstilläggets maximibelopp per år framgår av följande tabell.

Helt bostadstillägg utgår upp till en beskattningsbar årsinkomst av 8000 kr. Detta motsvarar i årsinkomst ca 18000. Bostadstillägget reduceras sedan stegvis för varje ökning av den beskattningsbara inkoms- ten. 1 1971 års statsverksproposition före- slås att inkomstgränsen för oreducerat bostadstillägg fr.o.m. 1 januari 1972 skall höjas från 8000 kr till 10000 kr, vilket motsvarar en årsinkomst av ca 20 000 kr.

För att stimulera kommunerna att ge ett kompletterande bostadstillägg till barn- familjer med höga bostadskostnader utgår statsbidrag till kommunerna. Bidraget är 50 % av kommunens kostnader för det kom- munala bostadstillägget. Under år 1970 utgick kommunala bostadstillägg i samtliga kommuner utom tre.

Inkomstprövningen är densamma som för det statliga bostadstillägget men för det kommunala bostadstillägget fordras alltid den standard som gäller för rätt till högsta statliga bostadstillägg. Vid en reduktion minskas i första hand det statliga bidraget.

Bostadsstyrelsen har .ort en undersök- ning om barnfamiljer som fick bostadstillägg i maj 1969. Den visar bl.a. att ca 35 % av landets barnfamiljer fick sådant tillägg. Ca 45% av samtliga tvåbarnsfamiljer och ca 60 % av samtliga familjer med 3 eller flera barn fick ekonomiskt stöd. Av de sambo- ende familjeförsörjare som fick statligt

1Ang. basbeloppet se under 5.2.5

bostadstillägg hade 24 % inkomst som under- steg gränsen för oreducerat tillägg. Motsva- rande andel bland de ensamstående var 80 %.

Bidragsbestämmelserna finns i kungörel- sen (1968z425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer (ändrad senast 1970:177) samt kungörelsen (1968:583) om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer (ändrad 19692583).

Tillsynsmyndighet är bostadsstyrelsen som även utfärdar tillämpnings'bestämmelser.

5.2.5. Allmän försäkring

Inom den allmänna försäkringen spelar begreppet basbelopp en framträdande roll. Även andra förmåner bygger på basbeloppet som t. ex. bidragsförskott (5.2.3) och studie- medel (5.5).

Basbeloppet är indexreglerat och är f.n. (juni 1971) 6 900 kr. Genom att basbeloppet följer den allmänna prisutvecklingen behåller de förmåner som är knutna till detta belopp sitt värde. Det fastställs av Kungl. Maj:t för en månad i taget.

Barnsbörd

All förlossningsvård inom hemlandstinget är kostnadsfri.

Kvinna är berättigad till moderskaps- penning på 1080 kr om hon föder barn. Föder hon flera än ett barn samtidigt ökar beloppet med 540 för varje barn utöver det första.

En kvinna som har över 2 600 kr i in- komst per år av förvärvsarbete får tilläggs- sjukpenning, dvs. den del av sjukpenningen som överstiger 6 kr, om hon avbryter sitt förvärvsarbete på grund av barnsbörd. Detta är hon berättigad att göra två månader före den beräknade nedkomsten. Det fordras att hon har förvärvsarbetat minst 270 dagar före denna; den som har blivit gravid före 16 år behöver dock ej ha arbetat så länge. Belop- pet varierar med inkomsten och ligger mellan 1 kr och 46 kr per dag. Tilläggssjukpenning betalas för den tid kvinnan inte förvärvs- arbetar, dock högst under 180 dagar. Hon får

_rätten till fortsatt tilläggssjukpenning för-

loras.

Under det att kvinnan är gravid och 270 dagar efter det att hon har fött ersätts hennes tandvårdskostnader med i princip 3/4 enligt fastställd taxa för folktandvården.

Barn tillägg vid sjukdom

Kvinna eller man som är sjukskriven får som tillägg till sjukpenningen barntillägg för barn under 16 år som bor hemma med 1 kr per dag för ett eller två barn, 2 kr för tre eller fyra barn och 3 kr för fem eller flera barn.

Barntillägget är dock minst 2 kr per dag för barn under 10 år.

Pension

Beträffande änkor som har vårdnaden om barn under 16 år gäller att de får änkepen- sion från folkpensioneringen med 90 % av basbeloppet dvs. f.n. 6 210 kr per år. För den som blivit änka före 1.7 1960 är änke- pensionen inkomstprövad. Till änkepen- sionen kan utgå dels pensionstillskott och dels kommunalt bostadstillägg. Pensionstill- skottet utgår om pension från ATP (se nedan) saknas eller är låg. Tillskottet är 6 % av basbeloppet per år och kommer att öka med 3 procentenheter per år tills det uppgår till 30 %. Storleken av bostadstillägget varie- rar från kommun till kommun. Det är inkomstprövat. ,

Från folkpensioneringen utgår barnpen- sion till varje barn under 16 år som mist sin far eller mor. Pensionen för barn som mist en av föräldrarna är 25 % av basbeloppet. Föräldralösa barn får 35 % av basbeloppet.

Inom den allmänna försäkringen finns också ett vårdbidrag i form av invaliditets- ersättning som utgår till svårt handikappade barn under 16 år. Bidraget utgör 60% av basbeloppet och ges i princip endast om barnet vårdas hemma.

Änkepension och barnpension från folk- pensioneringen kan kompletteras med tilläggspension (ATP). Denna står i relation

till inkomster som den avlidne har haft. För änka med barn under 19 år är änkepensionen 35 % av mannens pension.

Barnpensionen enligt ATP är 15 % av faderns pension om modern samtidigt får änkepension. Om ingen änkepension utgår är barnpensionen 40% av förälders pension. Barnpensionen utgår till barn under 19 år.

Rätt till barnpension föreligger efter såväl far som mor. Har båda föräldrarna avlidit betalas dock endast den barnpension som är störst.

Änklingspension saknas både inom folk- pensioneringen och ATP.

Bestämmelserna om moderskapsförsäk— ring, vårdbidrag, folkpensionering och tilläggspension finns i lagen (19622381) om allmän försäkring (ändrad 1970:186).

Pensionsförsäkringskommittén (direktiv: Se Riksdagsberättelse 196428 38, 1966:S 24 och 1968:S 16) behandlar bl.a. frågan om likställighet mellan män och kvinnor inom pensioneringen. Utredningsarbetet beräknas kunna avslutas under 1971.

5.2.6. Arbetsmarknadsutbildning

Inom arbetsmarknadspolitiken och då sär- skilt arbetsmarknadsutbildningen har ökade insatser gjorts för att bl. a. underlätta kvin- nans återinträde på arbetsmarknaden.

Hemmavarande kvinnor som under längre tid varit borta från arbetsmarknaden p. g. a. t. ex. vård av eget barn kan genom arbetsmarknadsutbildningen få en kvalifice- rad yrkesutbildning. Arbetsmarknadsutbild- ning kan också beviljas bl.a. ensamstående föräldrar som har sådan arbetstid att barntill- synen försvåras.

Förutom fri undervisning, undervisnings- material och fria resor får eleverna grund- bidrag som är högst 575 kr per månad för gift eller ensamstående med barn, hyresbi- drag för den faktiska bostadskostnaden och barntillägg med högst 150 kr per barn. Bidra- gen är skattefria. De reduceras med hänsyn till bl.a. makes inkomst eller underhålls- bidrag. Grundbidraget får dock inte minskas under hälften och barntillägget inte till un-

Utbildningsbidrag ges inte vid utbildning där det utgår studiemedel (jfr 5.5). Ensam- stående förälder kan dock få hyresbidrag.

Bestämmelserna om arbetsmarknadsut- bildning finns i arbetsmarknadskungörelsen (19661368, senast ändrad 1970:182).

5.2.7. Bosättningslån

Förlovade, makar och personer som sam- manlever under äktenskapsliknande former kan få bosättningslån på högst 6 000 kr för att underlätta inköp av möbler m.m. vid bosättning i gemensam bostad. Samma rätt har ogift förälder som bildar eget hem.

Lånen lämnas utan säkerhet och löper med fast ränta som fastställs av Kungl. Maj:t. Lånen skall i allmänhet återbetalas på fem år men lånetiden kan förlängas till högst åtta år.

F. n. beviljas ca 10 0001ån årligen. Lånebestämmelserna återfinns i kungörel- sen (1946:570) om statliga bosättningslån (ändrad 1969:267).

5.3 Vård och service

5.3.1. Mödra- och barnhälsovård

Till mödravårdscentraler får gravida kvinnor och nyblivna mödrar vända sig för undersök— ning och råd. De får bl. a. mödraundervis- ning, fria läkemedel och preventivrådgivning. Också graviditetsdiagnoser utförs. Servicen är kostnadsfri. Angående särskilda mottag- ningar för preventivrådgivning åt allmän- heten, jfr. 4.3.

Även vid barnavårdscentralerna är servicen kostnadsfri. Centralerna tar emot barn upp till skolåldern. De får där hälsokontroll, vissa vaccinationer och skyddsläkemedel. Social och psykologisk sakkunskap är sällan repre- senterad inom mödra- och barnhälsovården.

Ca 90% av de kvinnor som är gravida besöker mödravårdscentralerna och anslut- ningen till barnavårdscentralerna är i det närmaste total för spädbarnen. Även för ettåringarna är den hög men avtar sedan

Barnhälsovården är inom vissa landstings- områden väl utbyggd, inom andra har svårig- heterna varit av sådan art att verksamheten på vissa orter inte är utbyggd över 2-årsål- dem. Detta gäller särskilt landsbygden. Socialstyrelsen har bl.a. mot bakgrund av detta lagt fram förslag till anvisningar för en allmän frivillig hälsokontroll av 4-åringar som skall ingå som en integrerad del i barn- hälsovården. En del sjukvårdshuvudmän in- ledde denna verksamhet under 1969/70.

Verksamheten inom mödra- och barn- hälsovården står under huvudmannaskap av landstingen.

Normalreglemente för denna vårdgren har fastställts av socialstyrelsen 1969 (nr 39).

5.3.2. Försöksvis anordnad familjerådgivning; abortrådgivning

Många landsting och städerna utanför dessa driver på försök sedan 1960 med statliga bidrag familjerådgivning vid särskilda byråer. Dessa är i huvudsak av två slag. Dels byråer med både familjerådgivning och abortrådgiv- ning som är förlagda till sjukhus och står under ledning av läkare, dels fristående byråer med enbart familjerådgivning under ledning av en kurator. Rådgivningen är kost- nadsfri.

Det uppdrag som lämnades åt dåvarande medicinalstyrelsen att analysera erfaren- heterna av familjerådgivningen har styrelsen redovisat i skrivelse till Kungl. Maj:t 18.6 1965. Genom beslut 25.10 1968 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att verkställa en förnyad sammanställning och analys av familjerådgivningsverksamheten. Styrelsen har i anledning därav iskrivelse 2.4 1969 till Kungl. Maj:t anfört bl. a. följande.

Vid slutet av år 1968 fanns det 22 byråer som beviljats statsbidrag. 12 av dessa var fristående familjerådgivningsbyråer — de 10 övriga byråerna var förlagda till sjukhus och kombinerade familje- och abortrådgivning. Några av byråerna hade även filialmot- tagningar. Vid de kombinerade byråerna

dominerade i allmänhet abortrådgivningen, och familjerådgivningen blev vid dessa byråer eftersatt. Flera landsting har beslutat utreda om en övergång till fristående familjerådgiv- ningsbyråer. I fråga om lämpligheten att ha familjerådgivning knuten till sjukhus, fram- hålls från flera håll att det är fråga om en i första hand social verksamhet avsedd för friska personer och att denna bör förläggas i fristående lokaler utanför sjukhus. Vänte- tiderna vid familjerådgivningsbyråerna är ofta flera veckor och flera huvudmän plane— rar en utvidgning med filialmottagning och undersökningar av det latenta behovet av familjerådgivning. Sammanfattningsvis har socialstyrelsen framhållit, att starka skäl talar för att familjerådgivningen hålls skild från abortrådgivningen, och att det är önsk- värt att statsbidragsbeloppen räknas upp till nuvarande löneläge för personalen.

Vid ingången av budgetåret 1970/1971 utgick statsbidrag för 23 familjerådgivnings- byråer.

Bidragsbestämmelserna återfinns i kungö— relsen (1960:710) om statsbidrag till försöks- vis anordnad familjerådgivning. Den är 1967 tillkallade socialutredningen (direktiven se Riksdagsberättelse 1969 :S 29) har att utreda även vissa frågor angående familjerådgivning. Utredningsarbetet beräknas pågå hela 1971.

Många sjukvårdshuvudmän driver abort- rådgivning med bidrag av statsmedel enligt kungörelsen (1945z863) angående stats- bidrag till viss verksamhet för stöd och råd- givning åt havande kvinnor i abortföre- byggande syfte (ändrad senast 19552456). Som nämndes är rådgivningen på vissa håll hopkopplad med familjerådgivningen, men på andra ställen har inrättats särskilda rådgiv- ningsbyråer för de kvinnor som umgås med tanken att få abortoperation utförd. Normal— instruktion för verksamheten har fastställts av dåvarande medicinalstyrelsen 1967 (nr 21). Enligt instruktionen skall verksam- heten regelmässigt ledas av läkare med biträde av kvinnlig kurator. Verksamheten skall underlätta för kvinnan att lösa hennes svårigheter och det bör ske genom förmed- ling av hjälp, i förekommande fall genom

andra samhällsorgan. Om indikation för abortoperation kan anses föreligga och kvin- nan slutligt önskar undergå operation, skall hon få hjälp med ansökan om operation. Rådgivningen och de intyg som kan behöva utfärdas är avgiftsfria. Kurator förfogar ock- så över särskilda medel som är avsedda till hjälp åt kvinnorna att klara överhängande ekonomiska bekymmer; om indikation för abortoperation anses föreligga, får dock sådan hjälp inte utgå av statliga medel.

Vid ingången av budgetåret 1970/1971 utgick statsbidrag till 25 rådgivningsbyråer och en filialmottagning (inom 14 landstings- områden och tre städer). Dessutom bedrivs på fyra orter i landet abortrådgivning inom familjerådgivningen.

5.3.3. Psykisk barn- och ungdomsvård

Sjukvårdshuvudmännen får statsbidrag till psykisk barn- och ungdomsvård som bedrivs i anslutning till barn- och ungdomspsykia- trisk lasarettsklinik eller som fristående cen- traler. Här finns specialutbildad personal, kuratorer, läkare och psykologer, som vid problem hos barn och ungdom diagnostice- rar och behandlar störningar i familjen. De står i samarbete med och utövar konsultverk- samhet i skolor och barnavårdsnämnder.

De fristående centralerna är särskilt väl utbyggda i storstäderna. ] övrigt är anslut- ning till lasarettskliniker mest vanlig.

Bidragsbestämmelserna återfinns i kungö- relsen (1960:619) om statsbidrag till psykisk barna- och ungdomsvård. Socialutredningen (jfr 5.3.2) prövar vissa frågor med anknyt- ning till även denna vårdform.

5.3.4. Barntillsyn

Den av samhället organiserade barntillsynen förekommer i olika former, nämligen dag- hem för tillsyn och omvårdnad av barn från spädbarnsåren till skolpliktig ålder (6 mån.— 7 år) under den tid föräldrarna är borta från hemmet på grund av förvärvsarbete, studier etc, fritidshem för tillsyn av barn iden lägre skolåldern under den skolfria delen av dagen

och under lovdagar samt lekskolor för för- skolebarn i åldern 3—6 år under i regel 3 timmar per dag.

Den gemensamma benämningen för denna verksamhet är barnstugor. Deras pedagogiska betydelse som förberedelse till inträde i sko- lan, social träning m.m. har alltmer upp- märksammats och är föremål för forskning och utredningar.

Som komplement till barnstugeverksam- heten har många kommuner organiserat kommunala familjedaghem. Det är av barna- vårdsnämnden godkända privata hem, som mot ersättning svarar för tillsynen av barn till förvärvsarbetande föräldrar.

Föräldrarnas avgifter för barntillsyn är beroende bl. a. på familjeinkomsten och antal barn. Kommunförbundet har utfärdat rekommendationer beträffande avgifterna senast 2.10 1970.

Antalet platser på daghem, fritidshem och lekskolor har ökat under senare år. Utveck- lingen 1966—1970 framgår av följande tabell:

År Antal platser Antal barn

daghem fritidshem lekskolor

1966 13 402 3 256 56 362 1967 16 500 3 850 60 000 1968 20717 4 500 64 586 1969 26 862 5 219 71 384 19701 33 000 6 500 81000

Antalet barn i familjedaghem kunde 1970 uppskattas till ca 30 000.

Antalet förvärvsarbetande gifta kvinnor har ökat kraftigt. Mest anmärkningsvärd är ökningen av antalet kvinnor med barn under 7 år som mellan 1966—1969 ökat med i genomsnitt 17000 per år. Mot detta skall ställas ökningen av daghemsplatser som varit ca 4 500 per år.

Den barntillsyn som samhället f.n. er— bjuder tillgodoser — trots utbyggnaden under senare år » behovet för endast ett mindre antal av de förvärvsarbetande föräld- rarna. Hur barntillsynen ordnas i övriga familjer där kvinnan förvärvsarbetar finns inga aktuella uppgifter om. Slutsatsen från

chräknat antal

1966 års familjedaghemsutredning bör fort— farande gälla, dvs. att åtskilliga föräldrar över- huvudtaget inte lyckats ordna någon tillsyn av barnen under sin arbetstid eller tvingats till nödlösningar. Svårigheten att trygga till- synen av barnen upplevs av många kvinnor som ett av de främsta hindren för att för- värvsarbeta.

Bestämmelserna finns i kungörelsen (19662173) om statsbidrag och lån till barn- stugor (ändrad senast 1970:136) samt kun- görelsen (19681236) om statsbidrag till kom- munal familjedaghemsverksamhet.

1968 års barnstugeutredning (direktiv: Se Riksdagsberättelse 1969 :S 31 och 197028 26) är ålagd att ompröva bl. a. barnstugeverk- samheten för barn i förskoleåldern och i de lägre skolåldrarna. Utredningsarbetet beräk- nas kunna slutföras under 1971.

5.3.5. Social hemhjälp

Den sociala hemhjälpen för barnfamiljer lämnas av kommunalt anställda hemvårdare och barnvårdare (barnsamariter). Hemvår- darna är främst avsedda för korttidshjälp till barnfamiljer, där den som vårdar barnen — man eller kvinna — p.g.a. sjukdom och liknande ej kan sköta hemmet.

Barnvårdarna är anställda för tillsyn av barn som i vanliga fall vistas på daghem eller i familjedaghem, men som måste vara hem- ma på grund av sjukdom.

. Avgifterna för den sociala hemhjälpen beror av inkomsten. Kommunförbundet har utfärdat rekommendationer senast 2.10 1970. Antalet barnfamiljer som haft hemvår- dare var år 1965 ca 64000 och hade 1968 sjunkit till ca 58 000. I övervägande antalet' fall lämnades hjälpen p. g. a. husmors sjuk- dom. 1 endast 10% av fallen fick familjen hjälp på grund av sociala indikationer. Enligt tidigare gjorda undersökningar fick 20 % av de anmälda hjälpbehövande barnfamiljerna inte någon hemvårdare alls och hos ungefär 4 % av de hjälpta familjerna avbröts hjälpen i förtid. Det är f. n. också svårt att få långtids- hjälp — dvs. mer än 14 dagar — i den utsträckning det skulle behövas. I 1971 års

statsverksproposition (bil. 7.D.1) beräknas 90 000 barnfamiljer ha fått hjälp under 1970.

Barnvårdarverksamhet fanns under 1968 organiserad i endast 70 kommuner och anta- let hjälpta barnfamiljer var 16 214. Ställer man denna siffra mot att det samtidigt fanns ungefär 180000 förvärvsarbetande kvinnor med barn under 7 år är bristen på barnvår- dare uppenbar. Den sociala hemhjälpen är emellertid under utbyggnad i många kommu- ner.

Staten lämnar bidrag till kommunernas nettokostnad dvs. efter avdrag för influtna avgifter för den hjälp som lämnas i hemmen med 35 %.

Bestämmelserna finns i kungörelsen (l964z427) om statsbidrag till social hem- hjälp och i Kungl. brev 6.5 1970.

5.3.6. Ferieverksamhet för barn

Flera kommuner ordnar särskild verksamhet under sommaren genom barnkolonier, enskilda feriehem för barn eller genom bad- resor och liknande. Resor och vistelse ordnas gratis eller till låg kostnad.

För att stimulera olika åtgärder för bar- nens ferievistelse utgår statsbidrag. Under 1969 omfattade den statsbidragsberättigade ferieverksamheten drygt 37 000 barn varav ca 20000 vistades på barnkoloni. Utveck- lingen sedan 1964 visar en kraftig minskning av koloniverksamheten medan antalet barn i feriehem ökat något. Erfarenheten visar, att de barn som får vistas på koloni, i ökad utsträckning har instabila hemförhållanden.

Bidragsbestämmelser finns i kungörelsen (1967:473) om statsbidrag till ferievistelse för barn.

5.3.7. Skolmåltider, skolhälsovård, tandvård m. m.

Av betydelse för alla familjer med skolbarn är de avgiftsfria skolmältiderna, som barnen får i grundskolan och vissa högre skolor, liksom fria skolböcker och fri hälsovård genom Skolläkare och Skolsköterskor. Vidare

ordnar i regel kommunerna sko/skjutsar för elever, som har lång eller besvärlig resväg.

En annan från ekonomisk synpunkt viktig förmån är den fria tandvården som de flesta skolbarn under 17 år får inom ramen för folktandvården. Under 1967 behandlades ca 76% av samtliga barn i åldern 7—15 år. Antalet behandlade barn varierade dock i olika delar av landet och låg mellan 50 och 90 %.

5.3.8 Bostadssociala åtgärder — mödrahem, kategorihus m. m.

Mödrahemmen tar emot kvinnor med späd- barn när de har bostadsproblem och måste ha någonstans att bo till dess att deras personliga förhållanden och planer för fram- tiden hunnit utformas. Vistelsetiden är i allmänhet begränsad till 1 år.

Antalet mödrahem — som i de flesta fall drivs av landstingen _ har minskat kraftigt under 1960-talet och de platser som finns utnyttjas inte heller helt.

Arbetsmarknadsverket driver sedan hösten 1965 försöksverksamhet i Örebro med lägen- heter och barntillsyn för kvinnor som är ensamförsörjare och som genomgår arbets- marknadsutbildning. Verksamheten sker i samarbete med lokala myndigheter. Lägen- heterna finns insprängda i den övriga bebyg- gelsen och staden ställer platser till förfo- gande för barnen på daghem eller i familje- daghem.

Vad beträffar studentbostäder har stu- dentbostadskommittén gjort en enkät hos samtliga studentkårer. Man har från alla håll intygat att bostadsfrågan bland de stude- rande numera inte är något problem. Studentföräldrar kan erhålla familjebostad. Rätten till studentbostad har också vidgats till att omfatta samtliga studerande med undantag för sjuksköterskeelever och kort- tidsstuderande. Det kan nämnas i samman- hanget att 1971 års statsverksproposition upptar förslag om att de särskilda villkoren för lån till studentbostäder skall upphöra efter en övergångstid så att lånevillkoren inte längre skall utgöra hinder för uthyrning av

studentbostäder till andra än studerande. Förslaget syftar bl.a. till att undvika en kategoriindelning i boendet och frångå en allsidig hushållssammansättning i bostads- områdena.

1 Stockholm finns ca 400 lägenheter is. k. kategori— och fondhus för ensamstående kvinnor med barn. De har billig hyra, tillgång till daghemsplats och på sina håll till kurator. Lägenheterna består av 1 rum och kokvrå eller 1—3 rum och kök. De större lägenhe- terna är få. Standarden är mycket varie- rande. Eget wc och varmvatten saknas i de flesta lägenheterna i de äldre fondhusen. Lägenheterna är avsedda att vara genom- gångsbostäder. Omsättningen var tidigare mycket låg, men har under senare år ökat. Kategorihus förekommer förutom i Stockholm endast i Norrköping. där det finns ett hus av den typen. En annan boendeform som endast finns på ett fåtal platser är de 5. k. kollektiv- eller servicehusen. [ dessa finns tillgång till gemen- samma lokaler och service som t. ex. barntill- syn, mathållning och städhjälp. Trots att kollektivhusidén är gammal, har de försök som gjorts att förverkliga den varit få. Under de senaste åren har uppmärksamheten fästs på frågan om boendemiljö med service och intresset för servicehus/serviceomräden har ökat. Den 5. k. servicekommittén (direktiven: Se Riksdagsberättelse 1968zln 16), utreder frå- gan om bättre boendeservice. Kommittén har avgett betänkande ”Boendeservice 2” (SOU 1970:68) och i övrigt beräknas utred- ningsarbetet pågå under hela är 1971.

5.4 Skyddslagstiftning m.m.

5.4.1. Rätt till ledighet och anställningsskydd

En kvinna har rätt att vara ledig sex veckor före väntad nedkomst och får inte återgå till vissa arbeten under de sex första veckorna efter det att hon har fött barn, om hon inte med läkarintyg styrker att hon orkar med det. Hon får inte heller vägras ledighet för att

Ingen får heller avskedas från sin anställ- ning för att hon/han förlovat sig eller gift sig. Vidare får en kvinna som varit anställd hos en arbetsgivare minst ett år inte avskedas för att hon väntar eller föder barn. Hon har också rätt att vara ledig från arbetet under högst sex månader i samband med havande- skap och barnsbörd.

Bestämmelserna återfinns i lagen (1945: 844) om förbud mot arbetstagares avske- dande med anledning av äktenskap eller havandeskap m.m. samt i arbetarskydds- lagen (194911) kap. 5.

5.4.2. Barnavårdsman

Barnavårdsnämnden utser för varje utom- äktenskapligt barn en barnavårdsman. För barn i äktenskap utses också barnavårdsman när föräldrarna inte lever tillsammans och såvida en av dem begär det eller om barna- vårdsnärnnden finner särskilda skäl.

Barnavårdsmannen skall för barn fött utom äktenskap medverka till att fader- skap och underhållsbidrag fastställs samt även i övrigt se till att barnets rätt tas tillvara i bl. a. ekonomiska frågor, biträda inför dom- stol och stödja föräldrar vid behov.

Bestämmelserna om barnavårdsman finns i föräldrabalkens 8:e kapitel och i kungörelsen (1950:146) om barnavårdsmans verksamhet.

Barnavärdsmannainstitutionen har varit föremål för kritik under senare år. Främst är det bestämmelsen om att barnavårdsman är obligatorisk för utomäktenskapliga barn. Man har också tagit upp frågan om det kurativu stödet som barnavårdsmanncn kan ge. Denne har ofta alltför många uppdrag —- detta gäller särskilt i storstäderna — och har därför små möjligheter att ägna tillräcklig tid för personligt stöd.

Riksdagen har i skrivelse (l970:399) an- hållit att Kungl. Maj:t — efter erforderlig översyn av de regler på vilka den nuvarande barnavärdsmannainstitutionen vilar — snarast framlägger förslag till reformerad lagstift- ning. Kungl. Maj:t har den 5 februari 1971 tillkallat en sakkunnig med uppdrag att verk-

ställa utredning angående barnavårdsmanna- institutionen. Utredningen bedrivs i samråd med socialutredningen och med familjelags- sakkunniga (direktiven se riksdagsberättelse 1970: Ju 52) som arbetar med en allmän översyn av den familjerättsliga lagstiftningen.

5.4.3. Underhållsbidrag

Fr. o. m. 1 juli 1967 anpassas utgående familjerättsliga underhållsbidrag till föränd- ringar i penningvärdet. Detta sker genom att de är knutna till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Bestämmelserna gäller en- bart underhållsskyldighet som fastställts enligt svensk rätt och som avser regelbundet bidrag i svenskt mynt.

Bestämmelserna finns i lagen (19662680) om ändring av vissa underhållsbidrag.

5.5 Studiesocialt stöd, studerande barnfa- miljer m. m.

Studerande har möjlighet att finansiera sina studier genom statlig studiehjälp och genom studiemedel.

Studiehjälp avser studier vid grundskola, gymnasium, yrkesskola etc. Studiemedel avser universitetsstudier eller motsvarande. (Jfr. även arbetsmarknadsutbildning 2.6.)

Studiehjälp utgår med 100 kronor i måna- den till elever som ej fyllt 20 är (jfr. 5.2.2). Till äldre elever utgår 175 kr i månaden i studiehjälp. Dessutom kan studielån beviljas med högst 6 500 kr om studietiden uppgår till minst 10 månader och med 6 000 kr per läsår om den är 9 månader. Den som har försörjningSplikt mot barn under 16 år kan få studielån med upp till 1 800 kr per barn och läsar. Någon prövning av elevens studie— lämplighet förekommer inte.

För att få studielån med högsta belopp gäller för äldre elever att den egna inkomsten inte får överstiga 5000 kr per år och ev. makes 17 600 kr. Studielänet betalas ut en gång per termin och studiebidraget månads- vis. Avbryts studierna äterkrävs i regel hjäl- pen (i förhållande till kvarstående studietid). Då det gäller frågan om återbetalning görs en

prövning från fall till fall. Elev som vid sjukdom eller graviditet kan följa undervis- ningen i hemmet får studiehjälp.

Studiemedlen som består av en bidragsdel och en lånedel utgår med högst 70% av basbeloppet. Studerande som har vårdnaden om eller fullgör underhållsplikt mot barn under 16 år kan få barntillägg för varje barn med 12,5 % av basbeloppet per termin. Om båda makarna är studiemedelsberättigade utgår barntillägg för ett och samma barn endast till en av makarna. Bestämmelserna medför att vid s.k. sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden kan dub- belt barntillägg utgå. Dessutom kan extra studiemedel utgå efter särskilda regler. Studiemedlen minskar med hänsyn till egen och makes ekonomi, inkomst och förmögen- het. Studerande som är berättigad till högsta studiemedelsbeloppet uppbär 875 kr per ter- min i studiebidrag och resten som lån. Åter- betalningsskyldigheten börjar tredje året efter det studiemedel senast betalades ut. Nyinskrivna studerande som tidigare inte har studerat vid annan läroanstalt där studie- medel utgår, får studiemedel utan särskild prövning av studielämpligheten. Övriga stu- derande får studiemedel först efter bedöm- ning av tidigare studieresultat varvid bl.a. tages hänsyn till personliga förhållanden, som kan ha påverkat studieresultatet — exempelvis graviditet.

Bestämmelserna om studiestödet finns i studiehjälpsreglementet (19641402, ändrat 1970:267) 1 studiehjälpskungörelsen (1964: 502, ändrad 1970:268) samt i studiemedels- förordningen (19642401, ändrad 1970:266) och i studiemedelskungörelsen (19641592, ändrad 1969zl82). ,

1968 års studiemedelsutredning skall pröva angelägenheten av reformer som tar sikte på vissa grupper av studiemedelstagare t. ex. studerande barnfamiljer. (direktiv: Se Riksdagsberättelse 1969zU 48). Utrednings- arbetet beräknas pågå under hela 1971 . Vidare prövar kommitten för studiestöd dt vuxna olika former av studiefrnansieringen inom vuxenutbildningen. (direktiv: Se Riks- dagsberättelse 1969:U 51.) Utredningsarbe-

Under de år kommittén har arbetat har studerande barnfamiljer varit föremål för diskussion och konkreta problem har belysts när det gäller socialförsäkring, bostäder och barntillsyn. Det kan därför — mot bakgrund av den hittillsvarande utvecklingen — vara skäl att närmare granska de studerandes situation i dessa avseenden.

Angående studentbostäder för studerande föräldrar se 3.8. Det kan nämnas att stude— rande med barn beviljas bostadstillägg på samma villkor som andra barnfamiljer då varken studiehjälp eller studiemedel räknas som inkomst.

Även för studerande gäller försäkrings- skyddet enligt lagen om allmän försäkring. Alla gifta och alla med barn under 16 år är obligatoriskt försäkrade för grundsjuk- penning även om de inte har inkomst av förvärvsarbete (hemmamakeförsäk'ring). Det- ta gäller alltså även vid studier. Övriga stude- rande är däremot inte obligatoriskt försäk- rade för sådan grundsjukpenning. Moder- skapspenning utgår oberoende av inkomst.

Förvärvsarbetande som har tilläggssjuk- penning mister i regel denna vid studier eller utbildning som varar minst ett halvt år. Däremot kan studerande som under några år tar sommararbete efter anmälan placeras i sjukpenningklass på grundval av den förvän- tade årsinkomsten. Överstiger den 2 600 kr utgår tilläggssjukpenning. Studerande kan också frivilligt försäkra sig för sjukpenning, högst 15 kr per dag, vilken dock ej utgår till kvinna som föder barn.

Folkpensionsförmånerna omfattar även studerande medan däremot tilläggspension endast gör det om årsinkomsten är 100 kr utöver basbeloppet.

Kungl. Maj:t har uppdragit åt riksrevi- sionsverket att i samråd med centrala studie- hjälpsnåmnden, riksförsäkringsverket och socialstyrelsen utreda frågan Om obligatorisk sjukpenningförsäkring för studerande.

Utredningsuppdraget kommer att redovi- sas inom kort. Frågan om utvidgat för- säkringsskydd för studerande i anledning av graviditet och barnsbörd berörs ej av de

framlagda förslagen. Studiemedelsnämn- dema tillämpar som praxis för kvinnlig studerande att hon i samband med att hon föder barn får studiemedel under sex månader på grundval av tidigare studiemeriter. Efter

denna tid måste normala studieresultat pres-' teras för att studiemedel skall beviljas i fortsättningen. Som framgått tidigare i detta avsnitt är studiemedlen i huvudsak län. De som får studiehjälp har emellertid inte denna möjlighet.

Barntillsyn för studerande familjer har till viss del behandlats i en promemoria avgiven av en arbetsgrupp inom utbildningsdeparte- mentet (utbildn.dep. 1968zl). Man tar i denna upp barntillsynen för studerande vid universitet och högskolor. Det framgår att på orter där antalet studerande är störst, dvs. i universitetsstäderna, är behovet av barntill- synsplatser inte tillgodosett för barn till studerande föräldrar.

På några orter driver studenterna barntill- synsverksamhet i egen regi, men i de flesta fall är de helt beroende av den kommunala barntillsynsverksamheten eller av privata familjedaghem.

Särskild barntillsynsverksamhet för icke högskolestuderande tycks förekomma endast i undantagsfall. Förutom arbetsmarknads- verkets försöksverksamhet i Örebro (jfr 5.3.8) finns som försöksverksamhet ett omskol- ningscenter i Stockholm med ca 25 barntill- synsplatser. Några folkhögskolor kan också ta emot föräldrar med barn och ordnar då barntillsynen.

Hur majoriteten av de studerande ordnar barntillsynsfrågan finns det inga uppgifter om. Att många tvingas till nödlösningar torde dock vara säkert.

Avslutningsvis kan man alltså konstatera att uppgifter om de studerande barnfamiljer- na — och särskilt då icke-högskolestuderande — och deras sociala och ekonomiska situation är knapphändiga.

5.6 Den familjepolitiska verksamheten i primärkommunerna för bistånd i anledning av föräldraskap m rn.

Som nämndes förut (1.2.1) har kommitten låtit undersöka den familjepolitiska verksam- heten i primärkommunerna genom direkta frågor till socialnämnderna om praxis i fråga om stöd åt företrädesvis ensamstående kvin- nor med anledning av att de föder barn (bil. 9).

5.6.1. Ensamstående kvinnors möjlighet till socialhjälp för vård av egna barn

De flesta kommuner uppger att kvinnan kan få ekonomisk hjälp av kommunen för att själv vårda sitt eller sina barn. Detta gäller särskilt i större kommuner. l nio av tio kommuner med över 10 000 invånare finns denna möjlighet för kvinnan under barnets första levnadsår och i åtta av tio även under barnets andra levnadsår.

Några generella riktlinjer för ekonomiskt bistånd förekommer vanligtvis inte i de mindre kommunerna, utan prövningen sker från fall till fall. Brist på arbete och möjligheter till barntillsyn spelar emellertid en viktig roll. Många av de mindre kommu- nerna uppger också, att frågan om social- hjälp i åsyftade fall inte är eller har varit aktuell på länge. I de större kommunerna sker handläggningen i stor utsträckning på tjänstemannaplanet och med fasta riktlinjer.

Den tidsperiod under vilken man är villig att ge socialhjälp varierar i hög grad mellan de olika kommunerna. Många anser att gränsen bör ligga vid sex månader, andra föreslår 1—2 år. De viktigaste faktorerna då man bestämmer tidsgränsen är tillgången till barntillsyn och kvinnans möjligheter på arbetsmarknaden. Det är ytterst sällan man anför psykologiska skäl till att modern själv bör eller skall få ta hand om sitt spädbarn.

5.6.2. Åtgärder för att lösa ensamstående föräldrars bostadsproblem

8 kommuner — samtliga med fler än 50 000 invånare — har undersökt ensamstående

Bostadsbristen är ofta koncentrerad till de större tätorterna. Det är också här särskilda åtgärder oftast sätts in för att lösa bostads- problemen. De ensamstående är helt natur- ligt inte den enda grupp som kan få särskild hjälp, utan de får konkurrera med t.ex. åldringar och handikappade och det avgö- rande blir individens eller familjens totala situation. Åtgärder förbereds t.ex. genom samarbete mellan kommun och bostadsföre- tag. I vissa fall lämnas förtur i bostadskön eller reserveras lägenheter i kommunens fastigheter osv.

5.6.3. Sanering av familjens ekonomi

Kommittén har genom sina ”hearings” med kuratorer och läkare inom abortrådgivnings— verksamheten inhämtat, att statsanslaget för överhängande hjälpbehov och övriga anslag som vissa sjukvårdshuvudmän ställer till förfogande är klart otillräckliga. De bidrag som kvinnorna kan få utgör inte något långsiktigt ekonomiskt stöd. Det kan t. ex. gälla kvinnori en familj som är skuldsatt och vars ekonomi är baserad på att båda makarna förvärvsarbetar. Ibland kan ett sådant och likartade problem lösas genom att s.k. förebyggande hjälp beviljas av socialnämn- den. Detta förekommer relativt sällan.

5.6.4 Samarbete mellan abortkurator och kommunens sociala organ

Samarbetet är enligt undersökningen i bil. 9 föga utvecklat. 48 kommuner uppger att kontakt ofta förekommer med kuratorerna. Några kommuner menar, att orsaken till att samarbete så sällan förekommer, är att kuratorerna av diskretionsskäl inte vill kon- takta sociala myndigheter vid handlägg- ningen av abortärenden.

5.6.5 Kommunernas information till allmän- heten om sociala förmåner

Den information som de mindre kommu- nerna lämnar till allmänheten är i regel

osystematisk, och flera kommuner litar på massmedia eller på att folk själva skaffar sig upplysningar.

Ju större kommunerna är, desto vanligare är det att information sprids regelbundet och att annonsering eller användning av tryck- saker förekommer. Två försäkringsbolag som ger ut skrifter om sociala förmåner erbjuder de olika kommunerna specialutgåvor av dessa skrifter med uppgift om förhållandena i vederbörande kommun.

Ibland har det framhållits att information varit påtänkt men hindrats av ekonomiska skäl. Förestående kommunsammanslagning åberopas på flera håll som skäl för avvak- tande av ev. beslut i frågan.

5.6.6 Kommunförbundets rekommenda- tioner vid interkommunal ersättning

De flesta kommuner följer kommunförbun- dets rekommendationer vid interkommunal ersättning. Även om det finns både generösa och restriktiva kommuneri fråga om normer för obligatorisk socialhjälp, torde rekom- mendationerna ha stor betydelse som utjäm- nande effekt. Rekommendationer har senast utfärdats 2.3 1971.

5.7 Barn familjerna inom socialhjälpen

En undersökning av socialhjälpsförhållandena under 1967 har gjorts inom socialdeparte- mentet och har redovisats i ”Socialhjälpen i län och kommuner 1967” (Soc. dep. 1969z9). Undersökningen som omfattar per- soner eller familjer utan annan känd inkomst än de belopp som de har uppburit som socialhjälp, belyser äterverkan av generella trygghetsanordningar på socialhjälpsbero- endet. Ett av undersökningsresultaten är att trygghetssystemets utbyggnad har verkat kraftigt återhållande på behoven av social- hjälp, och att socialhjälpsberoendet under lång tid har kunnat hållas på en relativt konstant nivå också om det inte har kunnat elimineras.

[ fråga om barnfamiljer — familjer med barn under 16 är —— konstateras i undersök-

ningen (13.8. s. 203) att de har större hjälpbehov än andra:

Av landets totala socialhjälpskostnader 1967 avsåg ca 45 procent barnfamiljer.

Av samtliga familjetyper fick ensamma mödrar med minderåriga barn högsta medel— beloppet i landet år 1967 — 2 039 kr. Det var genomgående så att en viss familjetyp (ensam man, ensam kvinna, makar) med minderåriga barn hade högre medelbelopp än motsvarande familjetyp utan minderåriga barn. Beloppsskillnadernä beror inte på att barnfamiljerna skulle ha längre hjälptider under året. De högre beloppen för barnfamil- jerna orsakas av den större försörjnings- bördan. Men det tillkommer kanske särskilt för de ensamma mödrarna ett slags ”indirek- ta bamkostnader”. De binds till vården av barnen, vilket i förening med brister i kommunernas barntillsynsverksamhet och med arbetsmarknadsförhållandena samt tra- ditionella inställningar försvårar mödrarnas möjligheter till förvärvsarbete och självför- sörjning och ger dem därmed också sämre socialförsäkringsförmåner vid sjukdom och arbetsoförmåga.

Drygt 6 procent av alla minderåriga i Sverige fick socialhjälp 1967. I norrlands- länen hade landsbygden högre siffror än städerna. Av länssiffroma var Södermanlands den högsta (8,3 %), Kristianstads och Hal- lands de lägsta (4,0 %). I kommunerna varierade procentandelen från knappt 2 procent till 18 procent. Högsta procentan- delen hade vissa norrlandskommuner. Unge- fär var tredje hjälptagare i landet var minderårig.

Socialhjälpsberoendet ökade med barnan- talet. Familjer med två barn ärinte vanligare bland socialhjälpsklientelet än de är inom hela befolkningen. Men fr. o. m. tre barn blir den relativa förekomsten väsentligt större bland hjälptagarna. Jämförelsen inkluderar både ensamma föräldrar och makar med barn. Tidigare statistiska undersökningar med civilståndsgruppering (Stockholm) visar höga socialhjälpsfrekvenser för ensamma föräldrar redan vid ett barn.

Socialutredningen, (jfr. 3.2) som har i upp- drag att pröva socialvårdens målsättning och organisation,utreder socialhjälpens funktion och innehåll samt dess ställningi trygghets- systemet.

5.8 Kommitténs överväganden och förslag

5.8.1. Allmänna synpunkter

Alltsedan den nuvarande abortlagens till- komst i slutet av 1930-talet, är det i huvudsak två tankegångar som har präglat tidigare utredningars förslag om lämpliga åtgärder från samhällets sida i abortföre- byggande syfte. Den ena berörde kommitten förut (4.1) — tanken om en skyldighet för samhället att verka för upplysning beträf- fande sexuallivet, och att underlätta för människor att planera sitt föräldraskap. Den andra tankegången innebär i korthet att antalet aborter bör kunna nedbringas genom stödåtgärder från samhällets sida av ekono- misk-social natur, som gör det lättare för kvinnorna att acceptera ovälkommen gravi- ditet.

Den abortförebyggande effekten åbero- pades sålunda på 1930-talet bland argumen- ten för den då aktuella välfärdspolitiken. Uppfattningen att social och ekonomisk trygghet är av väsentlig betydelse från abortförebyggande synpunkt låg också till grund för de förslag och önskemål om ett ökat familjepolitiskt stöd som framfördes av 1941 års befolkningsutredning och 1950 års abortutredning. Förslagen speglar de förhål- landen som rådde i samhället när de fördes fram, den tidens uppfattning om hur hjälp- behövande människor kunde tas om hand och den tidens uppfattning om kvinnornas roll i familj och samhälle. Kvinnornas behov av skydd och stöd ansågs vara omfattande och värnades på olika sätt i lagstiftningen. De sociala förmåner som kom i fråga var till stor del beroende av individuell behovspröv- ning. Med utgångspunkt i de traditionella värderingarna kring fortplantningen (jfr. 2.1.2) utgjorde ensamstående kvinnor en sär- skild grupp hjälpbehövande när de blev gravi- da; speciella hjälpåtgärder behövdes för t. ex. ogifta mödrar. En annan sådan kategori ut- gjordes av abortsökande kvinnor. 1 den mån som skälen till att de var beredda att under- kasta sig abortoperation var ”rent socia- la”, ansågs det böra åligga samhället att ge

dem ett sådant ekonomiskt och socialt stöd att de kunde föda. Ett tillspetsat uttryck fann denna tankegång under 1950-talets abortdebatter, då det talades om den ”in— kompetensförklaring” åt samhället som god— tagandet av en ”rent social” abortindikation skulle utgöra, och om den fara som en dylik abortindikation utgjorde för att sociala re— former kunde fördröjas eller utebli. Den nuvarande organisationen med rådgivnings- byråer för abortförebyggande verksamhet kom också till mot bakgrunden av tänkesätt som de nu angivna.

De förslag som fördes fram av tidigare abortutredningar om åtgärder i syfte att skapa social och ekonomisk trygghet vid havandeskap och barnsbörd har i stort sett genomförts och familjestödet i dagens sam- hälle är utbyggt även därutöver. Värdet av samhällets stöd i anledning av graviditet och föräldraskap råder det knappast delade me- ningar om och ansträngningarna är inriktade på en fortsatt utbyggnad. Arbetet på att ge ökad ekonomisk och praktisk hjälp åt t. ex. ensamstående föräldrar och åt flerbarnsfa- miljer pågår, inte på grund av, utan oberoen- de av den abortförebyggande verkan som en effektiv familjepolitik kan ha.

Att i dagens läge utgå från att sociala reformer eller hjälpåtgärder skall inriktas på att underlätta för kvinnorna att acceptera ovälkommen graviditet och därmed förutsät- ta att de skulle vara ”abortförebyggande” ter sig främmande av flera skäl. Ett sådant skäl är den utveckling som har skett från indivi- duellt behovsprövade sociala hjälpformer till generella, ej behovsprövade eller enbart in- komstprövade, trygghetsanordningar. Famil- jepolitikens och den övriga socialpolitikens inriktning på generella stödformer har bidra- git till att stärka den personliga integriteten och att öka valfriheten för den enskilde, man som kvinna. En ytterligare faktor att räkna med, och otvivelaktigt den främsta, är de nya metoderna för födelsekontroll som ger kvinnan möjlighet att själv planera när hon vill ha barn och hur många barn hon vill ha.

De förändringar som har ägt rum framgår av en jämförelse mellan resultaten av den

motivundersökning se'n! 1941 års befolk- ningsutredning gjorde (se SOU 194425 5. 229 ff) och den som kommitten har låtit göra (bil. 3). Jämförelsen visar en tydlig förskjut— ning från övervägande praktisk-ekonomiska skäl mot mer nyanserade personligt-emotio— nella och planeringsmässiga skäl. Föränd- ringarna återspeglas också i den pågående könsrollsdebatten (jfr. 5.1.1) och i de omvär- deringar som håller på att ske i fråga om inte bara kvinnornas, utan även männens roll när det gäller vården om barnen och hemmet, och när det gäller möjligheterna till utbild- ning och till yrkes- och förvärvsliv (jfr. även 6.6.2). Stödet från samhällets sida i anled- ning av graviditet och föräldraskap spelar otvivelaktigt en viss roll vid själva familjepla- neringen, dvs. man som kvinna räknar med vad barnbidrag, bostadstillägg, egna studie- medel etc. kommer att betyda för familjens ekonomi, med vilka möjligheter som finns att få hjälp med barntillsyn, osv. Även den kvinna som är beredd att underkasta sig abortoperation räknar med stödåtgärderna som självklara rättigheter. Både dessa och ett individuellt stöd — t.ex. via socialhjälpen eller privata fonder för understöd — spelar emellertid oftast en underordnad roll vid hennes bedömning av sin situation, och fun- gerar sällan som någon väsentlig stimulans för henne att vilja ta ansvaret att föda.

Det finns därför anledning att ta avstånd från tanken att ökad social och ekonomisk trygghet eller en utbyggnad av det familjepo- litiska stödet skulle ha någon större ”abort- förebyggande” effekt. Det skulle tvärtom kunna ifrågasättas, om inte förhållandet är det motsatta, nämligen att det föreligger en allt mindre benägenhet hos kvinnan att ac- ceptera ovälkommen graviditet, ju större so- cial trygghet och ekonomiskt oberoende som hon åtnjuter. Ju större insatser som samhäl- let gör på det familjepolitiska området för att öka stödet i anledning av graviditet och föräldraskap och ju större självständighet som kvinnan vinner, desto mer kan samhället lita till att hon genom en förebyggande födelsekontroll inte föder andra barn än dem som hon och mannen har planerat att få och

Mot bakgrunden av vad som har anförts är det enligt kommitténs mening angeläget att samhället ökar sina insatser för att genom generella familjepolitiska stödåtgärder ge kvinnan och familjen grundläggande social och ekonomisk trygghet, och att ge— nom en väl utbyggd service göra det möjligt för båda könen att förena vården om barnen med sina åtaganden inom yrkes— och för- värvslivet. Ökade insatser från samhällets si- da i de hänseendena behövs alltså inte enbart för större jämlikhet och rättvisa och för att trygga kvinnornas valfrihet när det gäller barn och yrke, utan också för att mannen skall kunna få sin naturliga längtan efter barn uppfylld. Samhället bör avstå från ti- digare kategoritänkande i fråga om kvinnor- na, som kön, som ”ogifta mödrar" eller som ”abortsökande”.

Den kvinna som är beredd att underkasta sig abortoperation intar inte någon särställ- ning. Att bli gravid utan att kunna ta hand om barnet ställer en kvinna i en så svår situation, att hon skall ha stöd och hjälp från samhällets sida. Men bortsett från påfrest- ningarna av oplanerad graviditet skiljer sig hennes behov av stöd i princip inte från andra gruppers. [ den rätt till stöd från samhällets sida som tillkommer kvinnan i anledning av att hon är gravid, att hon föder och att hon vårdar barn, är hon inte betjänt med att få bostad, daghemsplats, hjälp i hemmet, möjlighet till omskolning osv. först om hennes graviditet är ovälkommen.

Ett flertal frågor som gäller den fortsatta utbyggnaden av det familjepolitiska stödet utreds f. n. av andra kommittéer och sakkun- niga, frågor om t. ex. boendemiljö och servi- ce, om barntillsynen, det ekonomiska stödet till barnfamiljerna, om större likställdhet mellan man och kvinna inom pensioneringen osv. Reformer förbereds även på det familje- rättsliga området. Kommittén har inte heller sett som sin uppgift att ingripai det pågåen- de reformarbetet genom konkreta förslag i dessa eller i liknande frågor av motsvarande räckvidd, utan har endast funnit anledning att fästa uppmärksamheten på några av bris—

tema i det stöd som samhället hittills har ansett sig böra bereda kvinnan i anledning av att hon föder. Den fortsatta utbyggnaden av det familje- politiska stödet bör ske med beaktande av de ändrade villkoren för födelsekontroll. Re- formarbetet bör m.a.o. bedrivas med insikt om att kvinnan bestämmer över fortplant- ningen och att hon inte vill föda utan att ha säkra garantier för att hon har möjlighet att ta hand om och vårda barnet.

5.8.2. Anställningstryggheten

Enligt 1945 års lag om förbud mot arbets— tagares avskedande i anledning av äktenskap eller havandeskap m. ni. har en yrkesarbetan- de kvinna rätt att vara ledig från sitt arbete under högst sex månader i samband med att hon är gravid och föder. Därefter måste hon återgå till arbetet, om hon inte vill riskera att förlora sin anställning.

Som nämndes förut (5.3.4) är samhällets barntillsyn ännu inte utbyggd så att alla kvinnor som har fött barn kan yrkesarbeta om kvinnan så önskar och få någon annan att ta hand om barnet. Den kvinna som vill föda barn måste därför ännu i många fall räkna med att hon får ge upp sitt yrkesarbe- te om hon föder. Det är skäl att observera vilka faktiska möjligheter som hon då har att finna sin försörjning, om hon saknar egna medel och inte kan eller vill leva av mannens inkomster; hon kan lita till bidrag från för- äldrar eller andra anhöriga eller hon kan få socialhjälp om hon uppfyller förutsättningar- na härför. Risken att hon kan förlora sin anställning om hon föder barn och inte kan ordna barntillsynen på de sex månader som lagen ger henne rätt att vara ledig, utgör för många yrkesarbetande kvinnor en väsentlig faktor när de bedömer sina möjligheter att föda. Kvinnor som arbetar inom den allmän- na sektorn, dvs. har stat eller kommun som arbetsgivare, är något bättre ställda såtillvida att de brukar ges en längre respit, oftast upp till ett år och ibland även något längre.

De sex månaders tjänstledighet som 1945

års lag medger kvinnan för att föda och få ha hand om barnet är snävt tilltagen. Staten brukar som arbetsgivare i regel medge kvin- norna ett års tjänstledighet för det ända- målet. För att stödja kvinnan år det inte tillräckligt att samhället som arbetsgivare utgör föredöme, utan föredömet bör fullföljas genom lagstiftning.

Kommittén föreslår att rätten till tjänst- ledighet utvidgas till förslagsvis ett år. Gifta eller sammanlevande bör själva kunna avgöra vem av dem som bör ta tjänstledigt för att få vårda barnet under den första tiden, dvs. anställningstrygghet bör beredas även man- nen för det fall att de finner det mest lämpligt att han utnyttjar en del av tjänst- ledigheten.

5.8.3. Existensmöjlighetema

Som nämndes förut (5.2.5) tryggas existens- möjligheterna för en yrkesarbetande kvinna, som föder barn, genom att hon har rätt att uppbära tilläggssjukpenning under 180 dagar, dvs. under samma tid som hon har rätt att vara ledig från arbetet. Under den tiden får hon förvärvsarbeta 30 dagar utan att gå miste om fortsatt sjukpenning.

Enligt låginkomstutredningen (SOU 1970: 34 s. 212 ff och 308 f) har enförälderhushåll — vanligen ensamstående kvinnor med barn — den i särklass ogynnsammaste ekonomiska situationen av samtliga hushållstyper med barn. Av hushållstypen en vuxen med barn hade 1966 56% en hushållsinkomst under 15 000 kronor och 74% en sådan inkomst under 20000 kronor. Utredningen konsta- terar att ökad hushållsstorlek i regel är före- nad med ökad hushållsinkomst, men att motsatsen kan iakttas för barnhushåll med antingen en ensam vuxen eller tre och fler barn. De sistnämnda hushållen omfattar endast ca S% av samtliga hushåll i landet, men i dem finns drygt 1/3 av samtliga minderåriga barn. Även om man räknar med inkomststrukturens förändring 1966 _ 1970 torde någon större förändring i de inkomst- skillnader som har angetts inte ha inträffat. 1 de fall då tilläggssjukpenningen ligger under

socialhjälpsnivån kan kvinnan efter prövning i det enskilda fallet beviljas socialhjälp för sig och barnet. Det är tydligt att åtskilliga ensamstående kvinnor som har barn — trots inkomstförstårkningarna i form av barnbi- drag, bostadstillägg, bidragsförskott osv. —har förutsättningar att kunna få socialhjälp. Av den undersökning som har gjorts inom socialdepartementet beträffande socialhjälps- behovet liksom av undersökningen i bil. 9, framgår att de utnyttjar denna möjlighet i förhållandevis ringa utsträckning.

Det mått av ekonomisk trygghet som till- låggssjukpenningen ger en kvinna som vill föda barn, åtnjuter de kvinnor som förvärvs— arbetar. De som studerar har en viss trygghet i det att de får en respit på 6 månader när det gäller bedömningen av om studieresulta- ten berättigar till studiemedel även i fortsätt- ningen. När det gäller återbetalningsskyldig— heten sätter de sig i skuld för motsvarande tid, om de föder. Det ekonomiska stöd som de kan räkna med från samhällets sida i anledning av att de föder ett barn utgår i form av moderskapspenningen på 1 080 kronor. Denna utgör samhällets stöd även åt alla andra kvinnor som inte förvärvsarbetar och åt dem som driver förvärvsverksamhet gemensamt med sin make. Dessa kvinnor har inte heller möjlighet att skaffa sig större ekonomisk trygghet genom att teckna frivil- lig sjukpenningförsäkring, eftersom den fri- villiga försäkringen inte gäller vid havande- skap och förlossning.

Genom att stödet åt kvinnan är ringa, om hon inte själv har relativt höga inkomster av förvärvsarbete, är hon vid sin bedömning av sina möjligheter att föda antingen hänvisad att lita till det ekonomiska stöd som hon kan räkna med att få av mannen, eller är hon hänvisad till att anlita socialhjälp för att trygga sin och barnets existens. I många fall kan hon under sådana förhållanden lätt kän— na sin valfrihet inskränkt på så sätt att hon är tvingad att avstå från att föda.

Enligt undersökningen av det bistånd, som en ensamstående kvinna med barn kan räkna med från kommunens sida om hon uppbär tilläggssjukpenning under socialhjälpsnivån,

eller om hon inte är berättigad till sådan sjukpenning, tillämpas olika praxis i olika kommuner. På många håll — företrädesvis i större kommuner där det finns efterfrågan på kvinnlig arbetskraft och möjligheter att få barntillsynen ördnad — räknar man f. n. med att bistå henne under de 6 månader som gäller för tilläggssjukpenningen och att hon därefter börjar förvärvsarbete, påbörjar en utbildning eller en omskolning. Inom andra kommuner — främst de mindre med sviktan— de befolkningsunderlag och få industrier och där inte större efterfrågan råder på den kvinnliga arbetskraften — är man från kom- munens sida inställd på att låta henne få ta hand om barnet under en längre tid. Enligt undersökningen ställer sig kommunerna i stort sett positiva till tanken att bidra till hennes uppehälle under barnets första lev- nadsår, samtidigt som det poängteras att det är väsentligt att barntillsyn och arbete ord- nas för henne.

Som kommitten föreslog nyss, bör kvin- nan tillförsäkras rätt att vara ledig från arbe- tet under förslagsvis ett år, om hon vill föda. Kvinnan måste ha ett sådant ekonomiskt stöd från samhällets sida att hon kan utnytt- ja rätten att vara ledig ett år från arbete eller utbildning när hon vill föda barn. Den moderskapsförsäkring inom den allmänna sjukförsäkringens ram som samhället f.n. bistår henne med ger henne inte egna eko- nomiska möjligheter till det. I det betän- kande om stöd åt barnaföderskor (SOU 1961138), som har legat till grund för nuva- rande moderskapspenning och tilläggssjuk- penning, framhölls att det borde ställas andra och större krav än förut på moder- skapsförsäkringen. Enligt departements- chefens uttalande i propositionen med för- slag till den sjukpenningförsäkring och moderskapshjälp som finns nu (se prop. 196290 s. 278) borde moderskapsförsäk- ringen göras lika effektiv som annan social- försäkring, så att behovsprövad hjälp endast undantagsvis behöver ifrågakomma. Kvinnan väntar på en sådan försäkring för att se sina möjligheter att föda tryggade. Hur det eko- nomiska stödet åt henne bör utformas _

som ett allmänt vårdbidrag utöver moder- skapspenningen, genom en utbyggnad av sjukpenningförsäkringen eller i andra former — hör till de frågor som utreds av familje- politiska kommjttén. Väsentligt är att stödet ges generellt och utan kategoriindelningar och att även mannen uppbär stöd om det är han som är ledig från sitt arbete för att vårda barnet. Möjligheten till deltidsledighet för endera eller båda föräldrarna med motsva- rande reduktion av det ekonomiska stödet bör övervägas.

En fråga som i hög grad angår existens- möjlighetema och som är av avgörande bety— delse för att trygga kvinnans valfrihet, är frågan om samhällets barntillsyn. Det ur- sprungliga syftet med denna kvarstår i prin- cip oförändrat; fram till 1960-talets början ansågs det visserligen vara mest angeläget att tillgodose behovet av tillsyn för barn till i första hand ensamstående eller mindre be- medlade föräldrar. Men i och med att en omvärdering har börjat ske i fråga om roll- fördelningen i familjen, har kraven på den av samhället organiserade barntillsynen vidgats. På grund av bl. a. de ändrade villkoren för födelsekontroll är det realistiskt att planera den fortsatta utbyggnaden med utgångs- punkt i att föräldrar från den yngre gene- rationen i allt större utsträckning kom- mer att ta för självklart att de båda skall ha samma möjligheter till yrkesarbete, studier eller annan utbildning, även om de har små- barn. Detta kommer att öka kraven på den av samhället organiserade barntillsynen, som trots den väsentliga utbyggnaden under se- nare år inte motsvarar efterfrågan. En fort- löpande målmedveten satsning från samhäl- lets sida på en utbyggnad av barnstugeverk- samheten är av väsentlig betydelse bl. a. för att trygga kvinnans rätt till likvärdig utbild- ning och till verksamhet inom yrkeslivet; att den rätten tryggas är en grundförutsättning för att den kvinnliga arbetskraftens värde på arbetsmarknaden skall kunna höjas.

I nära samband med barnstugeverksamhe- ten står den barnvårdarverksamhet som sam- hället anordnar inom ramen för hemhjälpsor- ganisationen med uppgift att se till barn som

har blivit sjuka eller som av annan anledning inte kan tas om hand på daghemmet eller i den ordning som de annars brukar bli tillsed- da. Bamvårdarverksamheten är inte samord- nad med barnstugeverksamheten och saknas i många kommuner. Det är också väl känt att förvärvsarbetande föräldrar försätts i en brydsam situation om barnet insjuknar, och att kvinnan då kan se sig tvungen att uppge egen sjukdom som orsak till att hon inte kan gå till arbetet. Arbetar hon inom den offent- liga sektom ger anställningsavtalen henne möjlighet att få vara hemma ett visst antal dagar per år med endast smärre löneavdragi anledning av att barnet har blivit sjukt; på den privata sektorn accepteras inte alltid detta som giltig anledning till frånvaro från arbetet. Vid längre tids sjukdom hos barnet kan det ekonomiska bortfallet bli så känn- bart att kvinnan blir hänvisad att söka social- hjälp. Många av de svårigheter som förvärvs- arbetande föräldrar ställs inför när barnet blir sjukt, skulle kunna minskas genom att en samordning sker mellan barnstugeverk- samheten och barnvårdarverksamheten och att den senare byggs ut i direkt anslutning till den barntillsyn som finns för friska barn. Frågor av det här slaget utreds f.n. av 1968 års barnstugeutredning. Möjligheten att vara hemma från arbetet för att vårda barnet, när det som mest behöver omvårdnad, är en så angelägen fråga för föräldrarna, att de har ett berättigat anspråk på stöd från samhällets sida för att få sina möjligheter att vara lediga i anledning av barnets sjukdom tryggade och få kompensation för lönebortfallet. Denna fråga bör enligt kommitténs mening lösas lagstiftningsvägen.

5.8.4. Bostaden

Bostadsfrågan har alltsedan slutet av 1930-talet haft sin givna plats i diskussioner- na om lämpliga åtgärder från samhällets sida i abortförebyggande syfte. På 1940-talet drevs också kravet på t. ex. flerbarnsfamiljers och ensamstående mödrars rätt till bättre bostäder mot överkomliga hyror. På

1950-talet stod bristen på bostäder i förgrun— den, medan dagens debatt går därutöver och gäller inte enbart bostadsbrist och höga hy- ror utan också boendemiljön, t.ex. frågan om tillgång till service av olika slag samt frågan om den kategoriindelningi boendet som tycks drabba bl. a. pensionärer och unga storstadsfamiljer med småbarn. Bostads— frågan, dvs. tillgången till en egen fast bostad, är också av lika vital betydelse som existensmöjligheterna är för den enskilda människan — man som kvinna # när hon bedömer sina möjligheter att sätta barn till världen.

Bostadsbristen är ett problem som fram- träder i storstäderna och i kommuner med tätortsbebyggelse. Förtursrätten till bostad är en kommunalpolitisk fråga där kommu- nens organ beslutar om vilka eller vem som bör beredas förtur. Av undersökningen i bil. 9 framgår att såväl flerbamsfamiljer som ensamstående föräldrar ges företräde i så stor utsträckning som möjligt. Men många unga föräldrar i storstäderna är trots detta hän- visade att bo under provisoriska förhållanden i väntan på permanent bostad. Ett annat problem, som inte är koncentrerat uteslutan- de till storstadsregionerna, är de höga hyror- na i nyproducerade hus. Hyreskostnaderna utgör en väsentlig faktor vid familjebildning och bosättning; den enskilde kan behöva anlita socialhjälp för att inte tvingas avstå från att hyra den anvisade bostaden. Genom bostadstilläggen strävar samhället efter att tillförsäkra barnfamiljerna en rimlig bostads- standard.

Kommunernas kontroll över bostadstill- gången och medverkan vid fördelning av bostäder sker i allmänhet, särskilti de större kommunerna, i samarbete med kommunens organ för socialvård och social service, så att hjälpbehovet för de familjer eller ensam- stående som behöver särskilt stöd från sam- hällets sida skall om möjligt kunna tillgodo- ses även i fråga om bostadsförhållandena. Vad beträffar förtursregler varierar praxis i olika kommuner, men det är tydligt att ensamstående kvinnor med barn inte är den enda grupp som bereds förtur utan konkur-

rerar med andra grupper som t. ex. pensionä- rer, flerbarnsfamiljer, handikappade eller sjuka. I stort sett torde sociala, medicinska och arbetsmarknadspolitiska faktorer tillmä- tas betydelse, men individens eller familjens totala situation är avgörande vid bedöm- ningen av prioriteringsbehovet. Kuratorer och läkare inom olika vårdsektorer arbetar på en del håll också efter principen att skriva ”katastrofintyg” till bostadsförmedlingen i särskilt ömmande fall. Även inom den nuva- rande rådgivningsverksamheten i abortföre- byggande syfte skrivs sådana intyg, när det avgörande skälet till att en kvinna är beredd att undergå abortoperation utgörs av att hon saknar egen bostad, men är beredd att föda under förutsättning att hon får ordnade bo- stadsförhållanden. Enligt motivundersökning— en (bil. 3) åberopade 460 av 1 987 kvinnor, dvs. 23,2 %, bostadsproblem bland skälen till att de föredrog att bli opererade framför att föda. För 10 av kvinnorna har kurator angett bostadsproblemen som det enda skälet, för 33 av dem har ytterligare ett skäl antecknats, för 88 ytterligare två skäl, för 124 ytterligare tre, för 71 ytterligare fyra skäl osv. För 4av kvin- norna har kurator antecknat 1 1 andra skäl till att kvinnan ville slippa föda (bil. 3 tabell 24). Av de skäl som kvinnorna åberopade var kom- binationen ”för ung, bostadsproblem och då- lig ekonomi” mycket vanlig. Andra motiv för- utom dessa, som anfördes relativt ofta, var bl. a. motivet att kvinnan inte var färdig med sin utbildning, att hon hade blivit gravid med en man som var okänd för henne eller som hade övergett henne, att hennes förhållande till mannen var dåligt, att hon inte kunde räk- na med något stöd från honom, att förhållan- det till eller stödet från föräldrarna var dåligt samt att dessa var psykiskt eller socialt miss— anpassade.

Bostadsfrågan och frågan om förtur där det råder brist på bostäder är ett samhällsekono- miskt problem av stor räckvidd. Av det program för bostadsbyggandet om 1 milj. lägenheter under perioden 1965—1974 som statsmakterna har uttalat sig för, har något mer än 600 000 lägenheter färdigställts un- der periodens första sex år. Enligt 1971 års

statsverksproposition innebär bostadsbygg- nadsplanen för de närmaste åren ett fullföl- jande av tioårsprogrammet. På orter där brist på bostäder ännu råder, måste det också uppenbarligen ankomma på de kommunala beslutsorganen att bereda förtur alltefter an- gelägenhetsgraden i det individuella fallet — inte efter en schablonmässig kategoriindel- ning i bostadslösa, abortsökande, ensam- stående föräldrar, barnrikefamiljer, pensio- närer e. (1. Strävandena bör också vara inrik- tade på att i största möjliga utsträckning undvika nödbostäder eller övergångsboende i olika former. Boendeförhållandena för en- samstående med barn bör fortlöpande upp- märksammas av hänsyn till den ofta svåra och ömtåliga sociala situation som en ensam förälder lever i och som kan förorsaka isole- ring.

En tillfällig boendeform som samhället har ombesörjt för ensamstående kvinnor med barn, de s. k. mödrahemmen, är numera på avskrivning. Hemmen har aldrig varit at- traktiva som boendeform. Skälen därtill är flera, bl. a. att hemmen ofta ligger långt från hemorten, att kvinnorna både i fråga om ålder och bakgrund utgör en heterogen grupp och ofta har svårt att finna sig i det påtvingade kollektivet. Därtill kommer att åtskilliga är i dålig psykisk balans, då de lever i ovisshet om hur deras bostadsproblem och övriga förhållanden skall lösas för framtiden. Numera är många av kvinnorna på mödrahem- men invandrare som befinner sig i en särskilt svår situation. Efterfrågan på platser har mins- kat under hela 1960-talet och mödrahemmen har börjat nedläggas successivt. Detsamma gäller spädbamshemmen. F.n. återstår 12 mödrahem med sammanlagt ca 170 platser; 100 mödrahemsplatser finns i Stor-Stock- holmsregionen och 16 i Göteborg. Medan mödrahemmens roll är utspelad i sin traditio- nella form, är erfarenheterna däremot positi- va av den serviceinriktade boendeform, som arbetsmarknadsverket i samarbete med de lokala myndigheterna tillhandahåller i Öre- bro åt kvinnor som är ensamförsörjare och som genomgår arbetsmarknadsutbildning. Lägenheterna finns insprängda i den övriga

En annan boendeform för ensamstående kvinnor med barn är de för Stockholm spe- ciella s.k. kategorihusen. Dessa ter sig föga lockande för många kvinnor, trots att de erbjuder förmåner som låg hyra, ordnad barntillsyn, centralt läge etc. Också om den institutionella prägeln saknas, utgör husen en form av övergångsboende, som begränsar möjligheterna till normala sociala kontakter. Enligt kommitténs mening bör motsvarande förmåner erbjudas i annan boendeform, i någon typ av servicehus e. d. Det stöd från samhällets sida som kvinnan är berättigad till, om hon vill föda, är bristfälligt så länge som hon finner sig och barnet hänvisade till olika slags övergångsbostäder.

5.8.5. Information och rådgivning

5.8.5.1 Allmän information

Av den tidigare lämnade redogörelsen för det familjepolitiska stödet framgår att det för den enskilda människan kan vara svårt att leta sig fram till de olika stödformerna och att få en uppfattning om sina rättigheter. De selektiva åtgärderna i form av bidrag efter inkomstprövning eller bidrag, som utgår un- der vissa förutsättningar till vissa grupper, är förbundna med en rik flora av bestämmelser som de flesta inte överblickar. På det statliga planet är också uppmärksamheten riktad på att det behövs en fortlöpande information till allmänheten för att inte den enskilde skall gå miste om bidrag som han är berätti- gad till, och för att han skall kunna veta vart han kan vända sig för hjälp och stöd i svåra situationer. Som ett exempel har socialde- partementet för det ändamålet distribuerat den s.k. socialkatalogen till samtliga hushåll. Vissa statliga verk och myndigheter infor- merar också om sin verksamhet genom olika trycksaker.

När det gäller informationen på det kom- munala planet är det tydligt (bil. 9 under 6.2), att en genomtänkt och organiserad upplysningsverksamhet till allmänheten an-

gående praktisk eller ekonomisk hjälp i an— ledning av graviditet och föräldraskap och angående den sociala omvårdnaden över hu- vud taget, bedrivs främst i de större kommu- nerna. Resurserna för en planmässig informa- tion och praxis när det gäller denna varierar mellan olika kommuner. ] många mindre kommuner litar man till den egna person- kännedomen eller till att människor som behöver hjälp själva skaffar sig upplysningar.

Den kommunala socialvården arbetar nu- mera med en förebyggande målsättning och planerar sina insatser på grundval även av en uppsökande verksamhet. Socialvårdens upp- gifter går med andra ord utöver socialhjälpen (att bistå dem som ansöker om pengar för livsuppehållet), och innefattar skyldighet att så tidigt som möjligt tillgodose individens eller familjens behov av socialt stöd och omvårdnad genom praktiska eller ekonomis- ka åtgärder samt personlig rådgivning.

En fortlöpande information till allmän- heten om vilka hjälpmöjligheter som finns är av primär betydelse när det gäller att nå de människor som behöver hjälp. På det familje- politiska området har en sådan information en väsentlig uppgift att fylla för att tillgodo- se även de behov av samhällsstöd som inte täcks genom socialförsäkring eller andra ge— nerella stödåtgärder. De nuvarande bristerna i upplysningsverksamheten bör också av- hjälpas snarast. Det bör lämpligen ske genom att Landstingsförbundet och Svenska kom- munförbundet ger kommunerna anvisningar om hur informationen bör bedrivas för att bli så allsidig och nå så många som möjligt.

5.8.5.2 Individuell rådgivning

Ett utmärkande drag för nutida socialvård är att den s.k. funktions- eller specialiserings- principen—baserad i huvudsak på de tre vårdlagarna om socialhjälp, barnavård och nykterhetsvård—i allt större utsträckning har börjat ersättas av den s.k. familjevårds- eller familjeprincipen. Denna innebär en i viss mån ändrad människosyn och som ar- betsmetod innebär den att olika slags ären- den rörande en och samma person eller

familj handläggs av en och samma socialar- betare eller grupp av socialarbetare, oberoen- de av om hjälpbehovet spänner över flera vårdområden. [ arbetsmetoden ligger en strä- van efter en helhetssyn på individen och på dennes och familjens behov av stöd och hjälp. Metoden medför ökade anspråk på en samordning av de kommunala insatserna, bl.a. för bistånd åt särskilt utsatta grupper, inom vilka behovet av hjälpåtgärder ofta sträcker sig över mer än ett vårdområde.

Ett annat utmärkande drag är strävandena mot en bättre samordning mellan socialvård, förebyggande hälsovård och sjukvård. Som exempel kan nämnas att socialstyrelsen i sitt principprogram för den öppna sjukvården har dragit upp riktlinjer för inrättande av vårdcentraler med en integrerad sjuk- och socialvård. Ett annat exempel är förslaget i 1971 års statsverksproposition (prop. 1971 :1 bil. 7 s. 84) om försöksverksamhet med socialcentraler i anslutning till dylika vård- centraler.

Samordningen inom den kommunala so- cialvården samt mellan denna och den öppna hälso- och sjukvården berörs av flera utred- ningar. Bl.a. har socialutredningen iuppdrag att undersöka förutsättningarna att i lämplig form skapa socialcentra i kommunerna, dit allmänheten kan vända sig för vård, hjälp, service, råd och upplysning, samt att beakta möjligheterna till samordning med den öpp- na sjukvårdens organ; utredningen skall ägna uppmärksamhet åt bl.a. familjerådgivningen.

När det gäller det familjepolitiska stödet är det enligt kommitténs mening väsentligt att socialvården samt hälso- och sjukvården finner en närmare anknytning till varandra. Skall samhället kunna medverka till att lösa individuella svårigheter och problem —i sexuella frågor, i fråga om födelsekontrollen och i fråga om möjligheterna att bilda familj och få barn — måste en helhetssyn anläggas på den enskildes personliga och sociala för- hållanden. Familje— eller familjevårdsprinci- pen bör med andra ord vara vägledande inte bara när det gäller rådgivning och andra insat- ser från samhällets sida för att underlätta den förebyggande födelsekontrollen (angående

vägledning och undervisning i preventivteknik för män och kvinnor, se 4.4.) utan också när det gäller råd och stöd i anledning av graviditet och föräldraskap.

Omvårdnaden om kvinnan när hon är gravid och vill föda sker sedan ett 30-tal år tillbaka inom organisationen för mödra- och barnhälsovården och som nämndes förut (5.3.1) besöker ca 90 % av alla gravida kvin- nor mödravårdscentralerna. Resurserna inom mödrahälsovården medger omsorg huvudsak- ligen om kvinnans kroppsliga tillstånd och hälsa. Social och psykologisk sakkunskap är sällan representerad, och möjligheterna att bistå med råd och praktisk hjälp är begränsa- de i frågor som för individen eller familjen är väsentliga — eventuella bostadsproblem, sam- levnadsproblem, möjligheterna att få hjälp i hemmet, barntillsynsfrågan o.s.v. Vid uppen- bara hjälpbehov hänvisas familjen till andra hjälporgan; på åtskilliga håll förekommer dock ett nära samarbete med de socialvår- dande organen.

Omhändertagandet av kvinnan när hon har blivit gravid, men helst inte vill föda, sker på många håll i landet vid särskilt inrättade rådgivningsbyråer (5.3.2). De flesta byråerna är knutna till sjukhus och har ibland direkt anknytning till kvinnoklini- ken eller till psykiatriska kliniken; på några håll bedrivs rådgivningen tillsammans med familjerådgivning. 1 Stockholm och Göte- borg, där byråerna är fristående, fungerar de i nära kontakt med sjukhusens läkare och kuratorer (jfr. bil. 2 under 3.1). Inom sjukvårdsområden där rådgivningsbyråer sak- nas, drivs en i stort sett likvärdig rådgivnings- verksamhet vid sjukhus, där kvinnoklinik finns inrättad, av kuratorer på sjukhuset.

Med den nu gällande abortlagstiftningen fyller byråerna och rådgivningsverksamheten i övrigt funktionen av samhällsorgan för utredning, prövning och beslut i frågan, huruvida kvinnorna kan ges tillstånd att un- dergå abortoperation. Vid sidan härav fyller rådgivningsverksamheten uppgiften att bistå kvinnan med social information, personlig rådgivning och psykologiskt stöd i den svåra situation som uppkommer för varje par som

saknar erforderliga resurser för att kunna unna sig barn och som inte har skyddat sig tillräckligt. Som antyddes förut (5.8.4)visar motivundersökningen i bil. 3 att den kvinna, som ser sig tvungen att bli opererad för att uppnå födelsekontroll, oftast befinner sig i en komplicerad konfliktsituation psykiskt och socialt; det är sällan en, utan en mång- fald olika omständigheter, som hindrar hen- ne från att vilja föda och ta ansvaret för ett barn (jfr. även i det följande under 8.3). Så t.ex. är de fem vanligaste motiven i under- sökningen i nu nämnd ordning följande: dålig ekonomi (låg inkomst, arbetslös- het) — för trött, för sliten, orkar inte _ bo— stadsproblem — planeringsrubbning (studier, yrkesliv) — psykiskt sjuk eller svag redan in- nan hon blev gravid (bil. 3 under 6.5). Genom att få upplysning om vilken hjälp som står till buds från samhället och genom att få stöd i den akuta situationen eller på längre sikt, har dock åtskilliga kvinnor, som varit beredda att underkasta sig operation, funnit tillräckliga resurser för att kunna föda och ta hand om barnet, även om de sociala och ekonomiska resurserna har varit ringa och ibland också utan något stöd från mannens sida vare sig personligt eller mate- riellt.

Möjligheterna för kuratorerna inom råd- givningsverksamheten att stödja kvinnan el- ler familjen på längre sikt är begränsade, och praxis när det gäller att tillgodose förekom- mande fortsatta vårdbehov varierar mellan olika byråer och sjukhus. På många håll anslår kuratorerna åtskillig tid för förebyg- gande och eftervårdande insatser. Kvinnan erbjuds fortsatt kontakt och kan, oavsett om hon är inriktad på att föda eller bli opererad, genom kurator få råd och hjälp i frågor av praktiskt social natur, få tid för preventiv- rådgivning när det blir aktuellt o.s.v. På andra håll har kurator till huvudsaklig upp— gift att utreda och medverka vid beslut i frågan om kvinnan kan få lov att bli opere- rad och är därför hänvisad till att remittera henne till andra vårdorgan för de råd och det bistånd familjen behöver sedan frågan har avgjorts (se bil. 2 under 5.2). Vid tiden för

kommitténs undersökning av rådgivnings- verksamheten beklagade också flera kurato- rer bristen på resurser just för eftervården och för att kunna bistå även på längre sikt (jfr. bil. 6 under 4.2).

Trots knappheten på resurser och trots att rådgivningsverksamheten i hög grad präglas av specialiseringsprincipen, har den haft en väsentlig funktion att fylla för att stödja kvinnan vid oplanerad graviditet. Verksam- heten tyngs f.n. av det skriftliga förfarande som praktiseras för att fylla vissa formella bestämmelser i den gällande abortlagen; om- vårdnaden om kvinnan och det personliga omhändertagandet får sålunda inte så sällan stå tillbaka för en omfattande intygsskriv- ning till socialstyrelsen. Och psykiaktrisk expertis anlitas inte vid behov, utan rutin- mässigt o.s.v. Kommittéen vill redan här förutskicka, att den kommer att föreslå, att prövningsförfarandet i dess nuvarande form avskaffas och att det skall ankomma på lokala nämnder att i samarbete med rådgiv- ningsverksamheten svara för stödet åt kvin- nan (se i det följande under 10). Rådgivningen med anledning av oplanerad

graviditet, bör enligt kommitténs mening i fortsättningen organiseras så att den bättre än hittills medger omsorger enligt familje- vårdsprincipen och kan fungera som ett or- gan dit kvinnan och mannen kan vända sig för att få social information, hjälp att analy- sera sin situation, råd i eventuella samlev- nadsproblem och stöd även på längre sikt. Psykiatrisk expertis, som kommer att vara representerad inom nämnderna (se 10.2), bör stå till förfogande när sådan expertis behöver anlitas. Kuratorerna inom rådgiv— ningsverksamheten bör vara socionomer och fylla kompetenskrav i fråga om psykologisk och mentalhygienisk utbildning. 1 avvaktan på att de lämpliga formerna tillskapas för en ökad integrering mellan den förebyggande hälsovården och socialvården, bör de även vara väl insatta i de olika kommunernas hjälpmöjligheter och bör kunna förmedla hjälp genom nära samarbete med vårdorga- nen i vederbörande hemkommun. Rådgiv- ningen bör vara mera lättåtkomlig än den är

f.n. Kvinnan skall inte behöva hänvisas till olika kliniker, fristående byråer, öppna psy- kiska vården e.d. utan kunna anlita mödra- vården vid oplanerad, likaväl som vid plane- rad graviditet. Om kuratorerna får arbeta inom ramen för den nuvarande organisatio- nen för mödra- och barnhälsovård kan de även beredas bättre möjligheter till fortsatt kontakt och förebyggande och eftervårdande insatser. Rådgivningsverksamheten bör där- för samordnas med mödrahälsovården och bör lämpligen knytas till de mödravårds- centraler som enligt normalreglementet för mödra- och barnhälsovården betecknas som typ 1. Enligt reglementet (6 5 a) skall central av detta slag vara knuten till kvinno— klinik vid sjukhus och förestås av överläkare eller biträdande överläkare vid kvinnokli- niken eller också av annan läkare med spe- cialistkompetens i kvinnosjukdomar och förlossningar; i det senare fallet förutsätts en mera indirekt anknytning mellan cen- tralen och kvinnokliniken. F.n. finns 95 mödravårdscentraler av typ I i landet. Det kan vara lämpligt att rådgivningen meddelas vid särskilda mottagningar och på tider då även gynekologen har sina mottagningar. Antalet kuratorer som f.n. arbetar inom rådgivningsverksamheten och deras anställ- ningsförhållanden varierar inom olika sjuk- vårdsområden, i första hand efter verksam- hetens omfattning, men också beroende på huvudmannens möjligheter att med nuvaran— de knappa tillgång på kuratorer täcka beho- vet av kuratorshjälp på de många områden där sådan hjälp behövs. En del kuratorer ägnar sig åt rådgivningen på heltid medan många tjänstgör på halvtid och i övrigt an- litas för andra arbetsuppgifter; personal- rekryteringen underlättas just genom möjlig- heten till deltidstjänst och att kombinera rådgivningen med annan verksamhet. Det är vanligt att extra personal anlitas, särskilt vid tider av stor patienttillströmning. Anställ- ningsförhållandena för denna personal varie- rar. Den nuvarande rådgivningsverksam- hetens kapacitet och omfattning kan därför inte heller återges i sådana faktorer som antalet kuratorstjänster, årliga lönekostnader

e.d. ' lika litet som det går att göra några säkra kalkyler i de hänseendena för fram- tiden. En viss ledning för sådana beräkningar torde dock kunna hämtas i kuratorernas genomsnittliga arbetsprestationer. För kura- torerna vid ett par av landets största byråer (mentalvårdsbyrån i Stockholm och mental- vårdscentralen vid Danderyds sjukhus) inne- bär rådgivningen f.n. att de vid heltidstjänst- göring kan räkna med att per månad kunna bistå 18 kvinnor under förutsättning att de har sekreterarhjälp och annars 16. Patienttill- strömningen har ökat kraftigt under senare år. Så t.ex. har från 1965 till 1969 antalet kvinnor, som har sett sig tvungna att bli opererade för att slippa föda, ökat från ca 6 000 till ca 14 000. Det är omöjligt att hysa någon bestämd uppfattning om huruvida efterfrågan på att bli opererad kommer att fortsätta att öka. Familjeplaneringsstandar- den i vårt land står som framhölls förut (4.1.1) på en hög nivå och f.n. klarar män- niskorna födelsekontrollen till ca 95 % med ofarliga metoder. Om felmarginalen i plane- ringen skall kunna nedbringas och patienttill- strömningen minska, beror i hög grad på samhällets insatser för ökad upplysning i frågor som gäller sexuallivet och fortplant- ningen samt för att ge man och kvinna en individuell och efter samlevnadssituationen anpassad vägledning och undervisning i pre- ventivteknik (jfr. 4.4). Vid ökade insatser i det hänseendet —— och inte minst en saklig information om vilka abortmetoder som finns och deras biverkningar _ torde någon mera markant ökning av tillströmningen

knappast behöva befaras. I dagens läge går så pass mycket av en kurators arbetstid åt för

att skriva intyg, att hon på samma tid, men utan det nuvarande skriftliga prövningsför- farandet och i direkt samarbete med nämn- derna, uppskattningsvis borde kunna ansvara för omhändertagandet och de socialrnedi- cinska insatserna för i det närmaste dubbla antalet kvinnor; och någon ökad tillström- ning av tillnärmelsevis denna omfattning tor- de inte behöva befaras. Genom att rådgiv- ningen i anledning av oplanerad graviditet knyts till mödrahälsovården, bör sålunda en

viss upprustning kunna komma till stånd av de nuvarande resurserna inom denna, så att samhället får möjlighet att ställa kurators- hjälp till förfogande även när kvinnan vill föda och ta ansvar för ett barns vård och fostran. Mödrahälsovården bör därigenom bättre än hittills kunna fungera som ett vård- och serviceorgan för blivande och nyblivna föräldrar. Det är väsentligt att också beakta mannens anspråk på att få råd och vägled- ning, hur han på bästa sätt kan stödja kvin- nan och vad han kan göra för att minska de fysiska och psykiska påfrestningarna på hen- ne under det att hon är gravid och i samband med att hon föder. Även hans anspråk på att få tillgång till undervisning om hur deras nyfödda barn bör skötas och vårdas bör bli tillgodosedda.

I sammanhanget kan det vara skäl att understryka att strävandena bör vara inrikta- de på att i största möjliga utsträckning mins- ka påfrestningarna på kvinnan, så att även hennes fysiska och psykiska upplevelser i samband med att hon föder blir positiva. Möjlighet bör finnas för mannen eller annan anhörig att då biträda henne, och samhället bör också öka sina insatser för att lindra smärtan för henne då hon föder. Tillgången till särskilda narkosläkare vid kvinnokliniker- nas förlossningsavdelningar är ett behov som bör prioriteras.

Det är betydelsefullt att verksamheten inom mödra- och barnhälsovården _ efter utvidgningen förslagsvis kallad familjehälso— vård _ i administrativt hänseende står under samma ledning såväl vad beträffar rådgiv- ningen i preventivteknik, graviditetsrådgiv- ningen som servicen åt blivande eller nybliv- na föräldrar. Socialstyrelsen bör få i uppdrag att komplettera nuvarande normalreglemen- te för mödra- och barnhälsovården med de råd och anvisningar som behövs för den utvidgade verksamheten. Kommittén förut- sätter att verksamheten kommer att överfö- ras till vårdcentraler i den takt som princip- programmet för den öppna sjukvården reali- seras.

Statsmedel utgår till sjukvårdshuvudmän- nen från ett årligt reservationsanslag för bi-

drag till viss hälso- och sjukvård. Detta inne- fattar bidrag bl.a. till deras kostnader för avlöningar m.m. inom mödra- och barnhälso- vården. De statsmedel som utgår enligt kun- görelsen (1945:863) om statsbidrag till viss verksamhet för stöd och rådgivning åt havan- de kvinnor i abortförebyggande syfte avser bidrag till avlöning av läkare och kurator, till vissa resor, till kostnader för utförande av graviditetsreaktioner samt för tillgodoseende av överhängande hjälpbehov hos kvinnor som besöker kurator. För budgetåret 1970/71 har anslagits 800 000 kr, varav 435 000 kr till rådgivningsverksamheten. 45 000 kr till kostnader för graviditetsreak- tioner och 320 000 kr för tillgodoseende av de överhängande hjälpbehoven. Som en sti- mulerande faktor för huvudmännen att driva rådgivningsverksamheten i byråorganiserad form har statsbidraget kommit att förlora i betydelse. När rådgivningen knyts till mödra- hälsovården bör också bidragsgivningen sam— ordnas. Det syns lämpligt att detta sker genom att de nuvarande bidragen till kostnader för avlöningar, resor och för utförande av gravi— ditetsreaktioner får utgå från det årliga reser- vationsanslaget för bidrag till viss hälso- och sjukvård och med den fördelning mellan sjukvårdshuvudmännen som gäller för detta. Frågor härom torde på sedvanligt sätt få lösas genom förhandlingar mellan vederbö- rande statsdepartement och huvudmannaor- ganisationerna.

Vad beträffar bidraget för tillgodoseende av överhängande hjälpbehov _beräknings— grunden är 30 kr per nyinskriven kvinna — är det vanligt att kurator förfogar inte enbart över statsmedlen, utan även över motsva- rande belopp som sjukvårdshuvudmännen har tillskjutit (angående användningen av statsmedlen under budgetåren 1962—1965 se bil. 8). Inom sjukvårdsområden, där rådgivningen drivs utan statsunderstöd, ar- betar kuratorerna med i stort sett mot- svarande tillgångar i medel som huvud- mannen har anslagit; de sjukvårdshuvudmän som låter kuratorerna arbeta uteslutande med bidrag ur privata fonder eller med möj- ligheten att utverka hjälp från den kommu-

nala socialvården är få. Också om anslagen är ringa, har de varit till god hjälp både för kvinnorna och kuratorerna genom att peng- arna kan betalas ut utan större omgång. Stats- medlen får användas för hjälp endast åt kvinnor som inriktar sig på att föda. För att förmå kvinnan att föda, när hon saknar resurser att dra försorg om och vårda barnet, har anslagen ringa verkan. De har däremot stor betydelse från synpunkten att de erbju- der omedelbar hjälp i en akut svår situation. För att tillgodose de överhängande hjälp- behoven hos kvinnor som hellre underkastar sig operation än tar ansvaret att föda brukar kuratorerna använda medel som sjukvårds- huvudmannen har tillskjutit.

Som stödform är statsbidraget otidsenligt genom att utgående belopp drar opropor- tionerligt höga administrationskostnader; om bidraget räknas upp med hänsyn till penning- värdesförändringen sedan det fastställdes, skulle administrationen ändå te sig onödigt dyr. [ avvaktan på de lämpliga formerna för en bättre samordning mellan socialvården och den förebyggande hälsovården, bör kura- torerna dock fortfarande ha möjligheten att kunna lämna kvinnan omedelbar hjälp till nödvändiga utgifter, och denna möjlighet bör inte begränsas till kvinnor som inriktar sig på att föda. Kommittén förutsätter att sjukvårdshuvudmännen övertar kostnaderna härför. Under denna förutsättning kan stats- bidraget upphöra.

Kommittén vill framhålla att den delar socialstyrelsens uppfattning (se under 5.3.2) angående den försöksvis anordnade familje- rådgivningsverksamheten, dess organisation och arbetsuppgifter. Familjerådgivningen be- höver inte förläggas till sjukhus och bör hållas skild från graviditetsrådgivning för att kunna tas i anspråk när samlevnadssvårig- heter eller andra problem fordrar en mera långvarig rådgivande och stödjande hjälp. Hur familjerådgivningen bör bedrivas och organiseras är en fråga som ligger utanför kommitténs utredningsuppdrag; frågan om inte rådgivningens karaktär av försöksverk- samhet borde upphöra bör dock enligt kom- mittens mening kunna prövas ganska om- gående.

tu...-__ .

6. Förbudet mot abort

6.1 Gällande bestämmelser om fosterfördriv- ning

l 3 kap. 4 & brottsbalken stadgas straff för den som med hjälp av invärtes eller utvärtes medel olovligen fördriver eller eljest dödar foster. Kvinnan kan undgå påföljd, såframt omständigheterna är mildrande. Enligt 3 kap. 11 % brottsbalken får hon åtalas endast om åtal av särskilda skäl är påkallat ur all- män synpunkt.

Straffet för fosterfördrivning är fängelse i högst två år. För andra än kvinnan gäller en strängare straffskala, som omfattar fängelse från och med ett till och med sex år och som tillämpas om brottet är grovt. För att avgöra om brottet är grovt skall särskilt beaktas, orn gärningen har skett vanemässigt eller för vinnings skull eller om den har inneburit särskild fara för kvinnans liv eller hälsa.

Bestämmelser om att fosterfördrivning är straffbar även på försöksstadiet finns i 3 kap. 10 ?; brottsbalken.

Genom ordet olovligen undantas från det straffbara området fall, då kvinnan underkas- tar sig abortoperation i överensstämmelse med abortlagen. Abortlagen gör fosterför— drivning tillåten under vissa förutsättningar och det är också i denna lag som gränsen mellan straffbar och tillåten fosterfördriv- ning — s.k. illegal och legal abort — närmare preciseras (10 &) Avgörande för gränsdrag- ningen är föreskrifterna om ett visstprjiy; ningsförfarande (4, 6 och 7 åå), om att

___-M

abortoperation inte får utföras sedan gravidi- tet har nått ett visst stadium (15 andra stycket) (sä—enim kvinnorna i regel inte heller får opereras utan att de begär det (3 s)./öm någon av dessa föreskrifter har åsidosatts, är det straffbart, illegalt, att hindra att graviditet fortsätter.

Den i 3 kap. 4 & brottsbalken genomförda kriminaliseringen avser åtgärder som företas för att fördriva eller på annat sätt döda foster. Någon allmänt vedertagen enhetlig innebörd av begreppet foster torde knappast finnas. Enligt medicinsk terminologi talar man om en befruktad äggcell, om embryo och om foster. Det torde dock bero på subjektiva värderingar, om man därmed avser endast en benämning av olika stadier i det biologiska förloppet eller en begränsning av begreppet foster till att avse uteslutande de senare stadierna av detta. I fråga om den straffrättsliga innebörden av fosterbegreppet, kan ur lagmotiv och rättspraxis utläsas att begreppet är avsett att täcka det naturliga förloppet från befruktningSprocessen till dess att kvinnan börjar föda. Att hindra förloppet är i princip straffbart som foster- fördrivning, oavsett på vilket stadium åtgär- den vidtas och även om den företas så tidigt, att graviditet ännu inte har kunnat konstate- ras.1

1Thornstedt, Hans, The Beginning and the End of Life from the Perspective of Swedish Criminal Law. Scandinavian Studies in Law, 5. 227. Stock- holm 1970.

Som nämndes förut (2.2.2) är straffbe- stämmelserna inte tillämpliga, när fortplant- ning hindras genom spiral eller genom de hormon som ingår i vissa ppiller. Enligt lagen (1967:187) om klinisk prövning av vissa medel för födelsekontroll får även andra medel att hindra förloppet prövas försöksvis. Det undantag som 1967 års lag medger från straffbestämmelserna om foster- fördrivning är snävt begränsat. Försöksverk- samhetens syfte anges i lagen — att få fram lämpligt medel för födelsekontroll — och verksamheten får bedrivas endast efter sär- skilt tillstånd av Kungl. Maj:t. Försöken står under tillsyn av socialstyrelsen.

6.2. Anledningen till förbudet

Nuvarande bestämmelser om straff för fos- ll terfördrivning har gällt sedan den 1 januari i å'och att ett konsekvent befolkningspolitiskt %resonemang skulle leda till en ytterligare 1965, då brottsbalken trädde i kraft. Motsva- rande kriminalisering gällde även tidigare enligt 14 kap. 26—28 åå strafflagen. Skyldig"? heten för kvinnan att underordna sig fort- plantningen sedan mannen har befruktat Ähenne, har f.ö. sedan länge upprätthållits

, ”

med strafflagstiftningens hjälp. Samhället har hotat såväl henne som envar medhjälpare med stränga straff, om det naturliga förlop- pet hindras att fortsätta. För en närmare redogörelse för äldre svensk rätt hänvisas till 1941 års befolkningsutrednings betänkande i abortfrågan (SOU 1944:51 s. 13 ff).

Den skyldighet att finna sig i att graviditet fortsätter som samhället ålägger kvinnan under straffhot har på 1900—talet föranlett livliga debatter. Gång efter annan har ifråga- satts, om inte samhället borde avstå från förbudet mot abort och kriminalisera enbart de osakkunniga metoderna att hindra fort- satt graviditet och då av hänsyn till den fara som de innebär för kvinnans liv och hälsa.

Under förarbetena till abortlagen skedde en inventering av skälen för och emot att ; slopa förbudet eller m.a.o. skälen för och

bars upp av huvudsakligen etiska och huma- nitära skäl. I sin strävan att/upprätthålla en ovillkorlig respekt för livets__l_1_elgd förbjuder samhället under straffhot dödande av män— niska. Som ett led i denna strävan gäller av analoga skäl förbud mot åtgärder, som hindrar foster från att _ utvecklas till män- niska. Den humanitära grunden för förbudet befanns ligga i det förhållandet att inte bara de osakkunniga metoderna utan också abort- operation är förenad med risker för kvinnans hälsa.

1934 års kommitté underkände däremot de befolkningspolitiska skäl — samhällets intresse av att ett tillräckligt antal barn föds — som tidigare ibland hade åberopats som skäl för att samhället borde ålägga kvinnorna skyldighet under straffansvar att finna sig i att graviditet fortsätter. Kommittén anförde ' att samhället inte rimligen kan tvinga någon genom straffansvar att sätta barn till världen,

orimlighet, nämligen förbud mot preventiv— medel. Ä andra sidan tog kommittén avstånd också från de argument som hade anförts till stöd för kraven på fri abort, t.ex. argumentet att även kvinna bör ha rätt att själv bestämma över fortplantningen, och argu- mentet att kvinnorna inte skulle använda sig av osakkunniga metoder om det vore tillåtet att hindra graviditet från att fortsätta. Enligt 1934 års kommitté måste abort motarbetas oavsett vilka metoder eller vilka medhjälpare kvinnorna anlitade, och en avkriminalisering skTille komma att påverka___ den allmänna rättsuppfattningen om åtgärdens moraliska värde ”och därmedleda till en ökad abort-_ frekvens. Av allmänpreventiva skäl borde d_älför förbudet mot abort bibehållas __i men

Abortlagstiftningen utformades ienlighet med förslaget och har alltsedan 1938 bestått oförändrad i sin principiella uppläggning. Straffbestämmelserna om fosterfördrivning ,innebär att kvinnorna måste underordna sig

emot fri abort. ldet betänkande av 1934 års äfortplantningen, efter det att de har blivit abortkommitté som låg till grund för lagen lbefruktade Abortlagen är den undantagslag (SOU 1935: 15) konstaterades, att förbudet

som anger ivilka fall det från samhällets sida

; har ansetts försvarligt att de slipper finna sig I i att graviditet fortsätter, och i vilka fall ( läkare har lov att utföra abortoperation.

6.3 Förbud eller ej — tidigare diskussioner.

Vid två tillfällen efter abortlagens tillkomst har statsmakterna haft anledning att ta sin förbudspolitik när det gäller abort under omprövning, nämligen i samband med änd- ringar som gjordes i abortlagen och straffla- gen 1946, och i samband med att brottsbal- f ken antogs 1962. [' Till grund för 1946 års lagändringar låg i" _1941 års befolkningsutrednings betänkande i , abortfrågan. Utredningen förordade en fort- satt förbudspolitik av principiella skäl. [ yttranden över betänkandet yrkade man på sina håll, att samhället skulle avstå från straffhot mot kvinnorna om de hindrade graviditet från att fortsätta. När departe- mentschefen i propositionen med förslag till 1946 års lagstiftning (prop. 1946:156) avslog dessa yrkanden, skedde det under uttalande av en viss tvekan. Han menade att det var möjligt att förbudet var mer till skada än nytta. Man borde emellertid inte bortse från de allvarliga betänkligheter, som på många håll restes mot en mera vidsträckt legalise- ring av abort. Dessutom skulle kanske reaktionen mot obefogad abort komma att bli starkare i samma mån som ökade hjälpätgärder ställdes till förfogande. Också om förbudet borde bibehållas, borde emel- lertid straffansvaret kunna mjukas upp ge- nom en regel om straffrihet vid synnerligen förmildrande omständigheter.

Som exempel på fall då den föreslagna regeln om straffrihet skulle tillämpas, anför- de departementschefen fallet att kvinnan enligt abortlagen inte behövde finna sig i fortsatt graviditet, men inte hade känt till att hon hade kunnat få abortoperation utförd eller hade trott att det skulle vara omöjligt, samt fall då kvinnan hade utsatts för påtryckningar av mannen eller anhöriga. Utanför bestämmelsens räckvidd borde däre- mot ligga fall då kvinnorna som motiv för att de hade använt osakkunniga metoder

eller utverkat abortoperation, utan att abort- lagen medgav det, kunde åberopa enbart likgiltighet i omgivningen eller frånvaron av positivt stöd.

Första lagutskottet (194639) och riksda- gen tog avstånd från en obligatorisk regel om straffrihet i de åsyftade fallen och förordade en motsvarande regel i fakultativ form. Statsmakterna beslöt sig för den senare

lösningen. Bestämmelserna om fosterfördriv- _ ning mjukades upp med en regel om möjlig— het att befria kvinnorna från straff, när _

omständigheterna var synnerligen förmild- rande. Tillämpningen av straffbestämmelser- na begränsades också genom föreskrifter om särskild ätalsprövning.

Vid den förnyade prövning som skedde av förbudspolitiken under förarbetet till brotts- balken fann straffrättskommitten (SOU 1953114) att samhället av i första hand allmänpreventiva skäl inte kunde undvara straffhotet mot kvinnorna. Om det var straffritt, dvs. tillåtet, för dem att hindra graviditet från att fortsätta, kunde man också 4 enligt kommittén — befara att kvacksalvare och andra osakkunniga med- hjälpare för att undgå ansvar skulle överlåta åt kvinnorna att själva utföra ingreppen. Det straff som samhället därför måste föreskriva för kvinnorna i händelse de hindrade fortsatt graviditet, borde de enligt straffrättskommit- tén kunna undgå när omständigheterna var mildrande. Eftersom straffriheten skulle komma att bero, inte på gärningens objekti- va beskaffenhet, utan av mera svårbestämba- ra subjektiva förhållanden, avböjde kommit- te'n dock en obligatorisk regel om straffrihet i sådana fall, och förordade att regeln alltjämt gjordes fakultativ.

[ propositionen med förslag till brottsbalk (prOp 1962: 10 5. B 81), anslöt sig departe- mentschefen till straffrättskommitténs för- slag. I motion (112654) vid 1962 års riksdag ifrågasattes riktigheten av antagandet att kvacksalvarna skulle komma att överlåta åt kvinnorna att själva vidta de nödvändiga åtgärderna. Det åsyftade förhållandet var i varje fall inte relevant för lösningen av själva förbudsfrägan, och enligt motionärens me-

'! |

V 1

ning borde samhället avstå från straffhotet mot kvinnorna. När statsmakterna vid brottsbalkens införande ställde den frågan på framtiden, skedde det under hänvisning till att man borde avvakta ytterligare erfarenhe- ter av det genom möjligheten att efterge påföljd och särskilda åtalsregler väsentligt uppmjukade straffansvaret för kvinnorna.

[ den offentliga debatt som har föregått ställningstaganden från statsmakternas sida, är det i stort sett samma synpunkter och argument som har återkommit när man har opponerat mot förbudspolitiken och yrkat på straffrihet för kvinnan. De flesta argu- ment har en gemensam nämnare, nämligen den s.k. illegala abortfrekvensen, dvs. den utsträckning i vilken kvinnorna anlitar osak- kunniga medhjälpare för att hindra graviditet från att fortsätta. Det livligaste meningsutby- tet har skett kring frågan, huruvida samhäl- lets möjligheter att ingripa mot kvacksalvar- na påverkas av att det är förbjudet för kvinnorna att hindra fortsatt graviditet. Å ena sidan har man .ort gällande att förbudet inte bara avhåller kvinnorna från att söka sjukhusvård för skador efter ingreppet, utan också gör dem obenägna att ange kvacksal- varna. Förbudet har därigenom en direkt skadlig verkan, såväl för kvinnans hälsa som för samhället. Vid en kriminalisering, som endast drabbade annan medverkande till fosterfördrivning än kvinnan, skulle möjlig- heterna att avslöja kvacksalvarna öka och dessutom skulle dessa hindras i sin hantering redan därav, att de inte längre kunde lita på kvinnornas tystnad.

Häremot har invänts att det inte kan vara förbudet, dvs. straffhotet, som avhåller kvin- norna från att vilja uppge osakkunniga medhjälpare. Det förekommer ju irealiteten så ytterst sällan att en kvinna åtalas, och i de fall då så sker, innebär den ådömda påfölj- den så gott som aldrig ett frihetsberövande. Vad som avskräcker kvinnan från att uppge medhjälparen torde snarare vara obehaget att behöva höras under polisutredning och i rättegång. Avkriminalisering för kvinnans del skulle inte förbättra hennes situation idetta hänseende, eftersom hon ändå måste höras

under utredningen rörande kvacksalvarens verksamhet, och eventuellt också som vittne i målet mot denne.

Som ytterligare argument för straffrihet för kvinnan har anförts, att förbudet och den illegala hanteringen gör att abortfrågan hålls utanför samhällets insyn och kontroll. Samhället skulle ha väsentligt större möjlig- heter att komma i kontakt med de kvinnor som inte vill finna sig i att graviditet fortsätter, om dessa inte hotades med straff. Vid oplanerad graviditet skulle kvinnorna vända sig till läkare och övriga hjälporgan, i stället för att hindra det naturliga förloppet med osakkunniga metoder. Eftersom en hel del kvinnor i sådant fall skulle kunna förmås att avstå från abortoperation, kunde man räkna med minskad abortfrekvens. Gente- mot detta resonemang har anförts, att samhället även utan att avstå från straffhotet skulle kunna uppnå att kvinnorna i första hand vände sig till läkare, samt att straffrihet med all sannolikhet skulle komma att leda till att kvinnorna i ökad omfattning hindrade graviditet från att fortsätta.

Antaganden om den s.k. illegala abortfre- kvensen har också legat till grund för den kritik som har riktats mot uppfattningen, att förbudet bör upprätthållas av allmänpreven- tiva skäl. Sålunda har man anfört, att straffbestämmelserna inte har någon eller i varje fall en mycket ringa avskräckande effekt, och att de, när de tillämpas, drabbar synnerligen ojämnt, med hänsyn till att det stora flertalet kvinnor som bryter mot förbudet, undgår upptäckt och lagföring. Vidare har anförts att den allmänpreventiva effekten av straffbestämmelserna måste vara mycket liten, eftersom samhället ju tillåter abort i vissa fall, samt att straffbestämmel- serna bör SIOpas även av det skälet, att de tillämpas så ytterst sällan.

En livlig debatt kring samhällets förbuds- politik när det gäller abort bröt ut kort efter det att brottsbalken hade trätt i kraft. Debatten intensifierades i anslutning till de s.k. abortresorna till Polen. Sedan förunder- sökning hade inletts med anledning av misstanke att svenska kvinnor hade genom-

gått abortoperation i Polen och att personer här i landet hade .ort sig skyldiga till straffbar medverkan genom att förmedla kontakt med polska läkare, meddelade Kungl. Maj:t den 26 februari 1965 beslut om abolition. Beslutet innebar, att både kvinnor- na och de som hade förmedlat kontakten med läkare utomlands skulle vara fria från åtal. De inledda förundersökningarna lades ned. Konstitutionsutskottet granskade aboli- tionsbeslutet vid sitt dechargearbete (KU:s memorial 1965 nr 27) och utskottets leda- möter stannade i skilda meningar, bl.a. beträffande lämpligheten av att Kungl. Maj:ts beslut omfattade även sådana former av medverkan som att i brev utbjuda abortresor med löfte om ersättning till den som anvisade deltagare i resorna. Utskottet beslöt tillkännagivande till riksdagen att denna omfattning av abolitionsbeslutet fram- stod som stötande för rättsmedvetandet. Reservanter inom utskottet fann inte skäl till någon anmärkning, och framhöll särskilt att kvinnorna hade varit i god tro och att beslutet hade tillkommit för att hindra att de utsattes för lidande. Riksdagen anslöt sig till vad reservanterna hade anfört. Under riksdagsdebatten förekom inte några egentli- ga meningsmotsättningar beträffande de kvinnor som hade underkastat sig abortope- ration i Polen, utan man ansåg allmänt att det var riktigt att de undgick åtal. I en del inlägg gavs uttryck åt uppfattningen, att kvinnor inte borde straffas om de hindrade fortsatt graviditet även i andra fall än abortlagen medger.

Polenresorna och den offentliga debatten i anledning av dessa resor ägnades stor upp- märksamhet i press, radio och TV. 1 den allmänna diskussionen har framförts krav på vad som utan närmare precisering brukar kallas fri abort. I argumentationen härför har huvudvikten lagts vid tanken, att kvinnan bör ha rätt att själv bestämma över fortplant- ningen. Det har framhållits, att lagstiftningen i vissa andra länder inte ålägger henne skyldighet att underordna sig denna. En uppfattning som ofta har framförts är, att bestämmanderätten dock bör begränsas be-

roende på vilket graviditetsstadium som kvinnorna befinner sig i, och gälla endast i tidiga stadier.

6.4 Praxis i fråga om åtal mot kvinnorna

Som nämndes förut (6.1) är förbudet mot abort uppmjukat genom en bestämmelse av innehåll, att kvinnor som hindrar graviditet att fortsätta utan att abortlagen medger det, inte får åtalas annat än om åtal av särskilda skäl är påkallat ur allmän synpunkt. Före brottsbalken gällde en motsvarande bestäm- melse i strafflagen om att åklagare, som fann skäl till åtal, var skyldig att hänskjuta åtalsfrågan till riksåklagarens prövning.

Under förarbetena till brottsbalken redo- visade straffrättskommittén antalet fall un- der 1948—1952, då frågan hade varit aktuell om kvinna borde åtalas. Riksåklagaren hade under den femårsperioden prövat samman- lagt 69 fall och beslutat om åtal i 43 fall. Även följande år fram till brottsbalkens ikraftträdande var fallen få. Femårsperioden 1953—1957 prövade riksåklagaren 40 fall och beslutade åtal i 36 fall, 1958—1962 prövades 12 och väcktes åtal i 11 fall. 1963 prövades 2 och 1964 9 fall, varvid beslut om åtal fattades i samtliga fall.

Fram till 1954 fördes summariska anteck- ningar beträffande de omständigheter som låg till grund för riksåklagarens beslut i åtalsfrågan. Trots sin summariska form, ger anteckningarna en viss uppfattning om vilka förhållanden som då tillmättes betydelse för beslut om åtal. Anteckningarna i de fall åtal väcktes, upptar ett eller flera av följande skäl: kvinnan hade tidigare lagförts för att hon hade brutit mot förbudet, hon hade inte bara själv använt sig av osakkunniga metoder utan också medverkat till att annan kvinna hindrade fortsatt graviditet med sådana metoder, mannen hade avrått henne från abort eller hade velat stödja henne om hon fann sig i fortsatt graviditet. hon hade haft ekonomiska resurser att klara ett barn, hon hade hindrat fortsatt graviditet trots avslag på ansökan att få undergå abortoperation, hon hade befunnit sig i ett framskridet

graviditetsstadium. Tidigare lagföring och samtidig delaktighet i att annan kvinna hindrade graviditet från att fortsätta, utan att ha tillstånd till det enligt abortlagen, utgjorde de oftast anförda skälen till åtal.

Efter brottsbalkens ikraftträdande har åtal mot kvinna blivit ändå mera sällsynta. Enligt den allmänna rättsstatistiken förekom under 1965 vid underrätterna sammanlagt 9 mål om fosterfördrivning, varvid 13 män och 7 kvinnor stod åtalade. En genomgång av handlingarna i dessa mål visar, att de mot kvinnorna väckta åtalen i endast 2 fall avsåg egen graviditet. I det ena fallet frikändes kvinnan från ansvar, och i det andra efter- gavs påföljd med hänsyn till att omständig- heterna ansågs vara förmildrande. Av uppgif- ter, som genom riksåklagarens försorg har skaffats från åklagarna i riket, framgår att under 1966 förundersökning inleddes i an- ledning av misstanke om otillåten fosterför- drivning i 23 fall. I endast ett fall ledde undersökningen till att åtal väcktes mot kvinnan. Åtalet avsåg dessutom medverkan till att fyra andra kvinnor hindrade oplane- rad graviditet från att fortsätta, utan att ha lov till det, och innefattade även yrkande om ansvar för medhjälp till vane- och yrkesmäs- sig fosterfördrivning. Enligt uppgifterna för åren 1967—1970 inleddes under denna tid förundersökning i 37 fall. Kvinnorna ställdes inte under åtal i något av fallen.

6.5 Övriga nordiska länder m.m.

I Finland, Island och Norge råder samma förbud mot abort som i Sverige, dvs. kvinnorna är under straffansvar i princip skyldiga att finna sig i att graviditet fortsät- ter. I Danmark däremot slopades bestämmel- serna om straff för fosterdråp 1956. I stället infördes bestämmelser om straff för ingrepp i strid mot föreskrifterna i abortlagen. Enligt 1956 års abortlag gällde straff även för kvinnan. Som nämndes förut (1.2.2) riske- rar hon, enligt den nya abortlag som trätt i kraft 1970, inte längre straff om hon hindrar fortsatt graviditet i en annan ordning än lagen medger. För annan än kvinnan gäller

olika straffskalor för läkare och för den som icke är läkare.

I samtliga övriga västeuropeiska länder och ide flesta stater i USA råder förbud mot abort; kvinnorna brukar dock straffas lindri- gare än de medhjälpare de anlitar. Ett amerikanskt förslag till strafflag, Model Penal Code, upptar förslag om straffrihet för kvinnorna till och med 26:e graviditets- veckan. I staten New York gäller fr.o.m. 1970 till 24:e graviditetsveckans utgång fri abort på så sätt, att kvinnan och hennes läkare avgör, när det fortsatta förloppet skall hejdas, och att kvinnan inte heller bestraffas om hon inom den tiden anlitar annan medhjälpare än läkare för att hindra att graviditet fortsätter.

Vad beträffar östeuropeiska länder är abort kriminaliserad både i Ungern och Rumänien. I Sovjetunionen, Polen, Tjecko- slovakien, Jugoslavien och Östtyskland råder däremot straffrihet för kvinnorna. När för— budspolitiken övergavs i Sovjetunionen 1954, skedde det under motiveringen att upplys- ningen hade ökat, och att kvinnornas kultu- rella nivå hade stigit i så hög grad, att de sociala hjälpåtgärder som stod till buds utgjorde ett tillräckligt skydd för kvinnan och barnet. I Polen anfördes att den ändrade politiken var nödvändig för att bekämpa kvacksalvarnas verksamhet. I stället för för- bud mot abort gäller bestämmelser om straff för den som utför ingrepp på en kvinna i strid mot de gällande föreskrifterna om abort; kvacksalvaren bestraffas enligt dessa bestämmelser i regel avsevärt mycket sträng- are än den läkare som överträder föreskrif- terna på området. I Rumänien gäller sedan 1966, att kvinnorna endast undantagsvis får underkasta sig abortoperation. I de flesta övriga östeuropeiska länder är bestämmelser- na utformade så, att kvinnorna får undergå abortoperation för födelsekontroll medan de ännu befinner sig i tidiga graviditetsstadier. Angående utländsk rätt se även bil 10.

När statsmakterna hittills har haft att ta ställning till abort, har en utgångspunkt varit given — att hindra graviditet från att fortsätta har ansetts vara något ej önskvärt, ett ont som samhället bör förbjuda med strafflagstiftningens hjälp.

Det förhållandet att nästan alla metoder att hindra fortsatt graviditet innebär miss- handel i straffrättslig mening av kvinnan, är inte anledningen till förbudet. Detta grundar sig huvudsakligen på etiska skäl, dvs. de etiska värderingar av fortplantningen som av kvinnorna fordrar att de underordnar sig denna när de har blivit befruktade.

6.6.1. De traditionella värderingarna

En ny celldelning börjar hos ett ägg när befruktningsprocessen är avslutad, och redan då föreligger de anlag som skulle prägla den nya individ som kvinnan föder, om celldel- ningen och en vidare utveckling fortsätter. Sedan gammalt har också — under påverkan av kristet tänkande — celldelningen och den vidare utvecklingen betecknats som ”mänsk- ligt” liv eller en ”form” av mänskligt liv och därmed har redan den delade cellen tillagts samma — eller nästan samma — etiska värde som kvinnans eget liv.

Som nämndes förut (2.1.2) ålägger den romersk-katolska sedeläran bägge könen skyldighet att underordna sig fortplant- ningen. För kvinnokönets del innebär detta totalförbud mot abort. Kvinnorna är skyldiga att utan undantag finna sig i det naturliga förloppet och föda. Förloppet får inte hindras fortsätta ens om deras liv är i fara.

Inom andra kristna kyrkor har kvinnans eget liv tillagts ett större värde etiskt sett än den ”form av mänskligt” liv som fortplant- ningen representerar. I enlighet därmed har kvinnorna ansetts böra slippa fortsatt gravi- ditet, om de skulle riskera livet. Ett ytter- ligare undantag från principen om skyl- dighet för dem att ställa sig i fortplant- ningens tjänst sedan de har blivit befruktade torde emellertid numera i allmänhet medges, nämligen vid graviditet efter våldtäkt.

Det har åtminstone tidigare varit en utbredd _ om än omtvistad — uppfattning, att en människas liv uppkommer vid befruktning, och att kvinnorna därför av hänsyn till livets helgd är skyldiga att underordna sig fort- plantningen sedan de har blivit befruktade.

Omvälvningarna i samhället efter indu- strialismens genombrott och kvinnans ändra- de ställning i familj och samhälle har med- fört ändrade värderingar rörande fortplant- ningen. I de flesta frågor som avgör indi- videns livsvillkor — uppfostran och vård om barnen, hemvården, utbildning och möj- ligheter till arbete, lönen för arbetet osv. — debatteras mannens respektive kvinnans rättigheter och skyldigheter. Vad som efter- strävas är jämställdhet mellan könen. I fråga om kvinnans skyldighet att finna sig i fortsatt graviditet och föda barn har förts en särskilt intensiv debatt. Därvid har mot den traditionella uppfattningen om skyldighet att föda ställts kravet att bestämma över fortplantningen.

Då man i den allmänna debatten vill bevara föregående generationers syn på kvin- norna och deras roll i samhället eller vill driva igenom en ändrad syn, blir uttrycken ofta tillspetsade. Sålunda hävdar man å ena sidan ”det ofödda barnets rätt”, och å andra sidan förfäktar man ”kvinnans rätt att själv be- stämma om hon vill föda barnet eller inte”. I det förra fallet blundar man för att uttrycket ”ofödd” föregriper ett händelseförlopp, om vilket man i realiteten inte vet något med säkerhet, och att begreppet ”barn” används i fråga om något som inte är ett barn; ofta använder man sig av ordet ”liv” utan att redovisa, om man använder det i biologisk bemärkelse eller i den betydelse som det annars har. I det senare fallet ger man sken av att en gravid kvinna befinner sig i en situation, där hon har faktiska möjligheter att kunna välja mellan två alternativ. Att man faster mindre avseende vid att det ena alternativet — att föda ett barn — inte kan vara föremål för en bestämmanderätt, om inte annat med hänsyn till risken för

missfall, är naturligt. Det är ju enbart en rätt till det senare alternativet _ att slippa föda — som man vill kräva. Men man beaktar då inte alltid vilka praktiska möj- ligheter som finns att utöva bestämman- derätt i det avseendet. Abortoperation är inte enbart kvinnans egen angelägenhet. Man får inte glömma bort i sammanhanget, att abortoperation förutsätter medverkan av läkare och annan sjukvårdande personal. Beaktas bör den påfrestning för kvinnan som födelsekontroll genom abortoperation är.

Med utgångspunkt i den traditionella synen på kvinnornas skyldigheter när det gäl- ler fortplantningen, efterlyser man i diskussio- nerna kring abortfrågan också ”mannens rätt till barnet”. Frågeställningen griper direkt in i ursprunget till de traditionella värderingar- na. I sin längtan efter att bilda familj och att få barn skiljer sig könen inte från varandra. För mannen liksom för kvinnan represente- rar barnet ett av livets stora värden.

Frågeställningen om en ”rätt” för mannen att bli förälder ter sig numera främmande för många människor. Detta beror bl.a. på de ändrade villkoren för födelsekontroll. De nya skyddsmedlen, som ger kvinnan egna möjligheter att — med eller mot mannens vilja och med eller utan hans vetskap — skydda sig mot graviditet, har medfört en frigörelse för kvinnan som den yngre genera- tionen torde ta för självklar. Att kvinnornai det moderna samhället på ett helt annat sätt än tidigare med männen delar uppgifterna inom yrkes— och förvärvslivet torde också ha verkat i samma riktning. Det finns därför skäl att förmoda, att mannen från den yngre generationen är inställd på att få sin ”rätt” till avkomma tillgodosedd på frivillighetens väg, och att han räknar med att ett föräldraskap för honom beror av hans beredvillighet att med kvinnan dela ansvaret för ett barn.

När man frågar efter mannens ”rätt” till barnet i samband med abort, bör man ha klart för sig, att den roll som mannen brukar spela i de fall då en kvinna är beredd att underkasta sig abortoperation oftast är en annan än den som frågeställaren tillägger

honom. Att en kvinna begär att få undergå operation sker inte så sällan av det skälet, att hon är medveten om att mannen inte vill att hon föder barnet, eller att hon känner sig sakna det stöd hos honom som hon anser sig behöva för att föda och ta hand om ett barn. Det är inte heller någon alldeles sällsynt före- teelse för läkare och kuratorer, att de i sin verksamhet möter en kvinna som är utsatt för påtryckningar från mannens sida att begära abort. När en kvinna underkastar sig abortoperation är det m.a.o. i realiteten säl- lan sin ”rätt” till fortplantning, som mannen gör gällande. Den större jämlikheten mellan könen och den mera öppna synen på sexuallivet torde dock i allt större omfatt- ning få till följd, att den manliga ungdomen är beredd till ett större ansvarstagande än som var vanligt förr. Man bör därför inte längre räkna med som allmängiltigt, att oplanerad graviditet är kvinnans ensak. När hon är villig att undergå abortoperation, är hon inte längre alltid ensam om beslutet. Ett barns födelse anses numera i växande ut- sträckning för mannen innebära andra åta- ganden i fråga om barnets vård och upp— fostran än dem som mannen inom äldre generationer ansågs böra fullgöra. Rör det sig inte om vad som båda parter anser vara en tillfällig könsförbindelse, börjar graviditet uppfattas såsom bägges angelägenhet. Man och kvinna börjar m.a.o. numera i betydligt större utsträckning än förr dela ansvaret, inte bara när kvinnan föder barn, utan också när hon måste finna sig i att undergå abort- operation.

Bägge könen har i dagens samhälle åtagit sig andra uppgifter än som av tradition anses tillkomma dem — dvs. för mannen försörj- ningen och för kvinnan vården om barnen _ och den yngre generationen söker efter nya former för delat ansvar. När det gäller abort förs dock diskussionerna huvudsakligen med utgångspunkt i den nedärvda synen på kvinnorna och kretsar i stor utsträckning kring frågan, i vilka fall och under vilka förutsättningar samhället bör kunna tillåta abort. Ett flertal synpunkter och argument har förts fram till stöd, än för att samhället

bör visa större liberalitet, än för att det bör iaktta större restriktivitet i det hänseendet än för närvarande.

En av de synpunkter som anläggs på frågan är den befolkningspolitiska. Den underkändes av 1934 års abortkommitte men har sedan skymtat fram gång efter annan och även på senare tid. Den mening som företräds innebär i korthet att samhället i sitt eget intresse — i tidigare debatter liktydigt med svenska folkets fortbestånd men numera oftast med inhemsk arbetskraft — bör föra en restriktiv politik, när det gäller att dispensera från skyldigheten att föda. Den tidigare kommitten påpekade att kon- sekvensen av ett befolkningspolitiskt resone- mang skulle innebära förbud mot preventiv- medel, vilka ju utgör det ojämförligt största hotet mot nativiteten. En ytterligare anled- ning, och dessutom den främsta, till att 1965 års kommitté så bestämt vill ta avstånd från att befolkningspolitiska synpunkter anläggs på abortfrågan är, att sådana synpunkter — även i den mån de inte vilar på närmast rasistiska tankegångar — strider mot respek- ten för den enskilde.

De förbättrade preventivmetoderna, sär- skilt p-pillren och spiralen, har gett upphov till vissa delvis nya synpunkter och värde- ringar, när det gäller frågan i vilka fall samhället borde kunna tillåta abort. Sålunda har man ansett att de kvinnor, som inte vill ha barn, med de tillförlitliga medel som finns numera har skyldighet att förebygga att de blir gravida. Vill de inte ha barn, skulle de m.a.o. ha sig själva att skylla och borde inte medges abort i någon större utsträckning än f.n. Å andra sidan har även den meningen blivit företrädd, att det vore hårt att inte tillåta abort, om kvinnorna har .ort allt som rimligen kan begäras av dem i preventions— hänseende. Graviditet har exempelvis inträtt trots att de har använt spiral. För sådana fall har man ifrågasatt, om kvinnorna inte borde vara mer eller mindre garanterade bistånd från samhällets sida för att hindra fortsatt graviditet, i varje fall medan de ännu befinner sig i tidiga graviditetsstadier.

Företrädarna för de båda nu angivna

uppfattningarna lägger vikt vid om kvinnor- na har ”slarvat” eller inte, när det gäller preventivmedel. Medan man i det förra fallet presumerar sådant slarv hos kvinnan, utgår man i det senare från en situation, då hon bevisligen inte har slarvat. I bägge fallen är det i grund och botten ett moraliskt ansvars- resonemang som förs, dvs. vad man i första hand gör gällande är, att kvinnornas större eller mindre moraliska skuld till att de har blivit gravida har betydelse för om de bör få slippa föda. Vad sedan själva skuldfrågan beträffar, är det deras användande av tillför- litliga preventivmedel som tillmäts avgörande betydelse. Av ett moraliskt ansvarsresone- mang är det nära nog en konsekvens att finna, att abort bör vara tillåten i de fall, då graviditet har inträtt s.a.s. utan kvinnans egen förskyllan. Att tanken på det egna ansvaret har påverkat utformningen av den gällande abortlagen, kommer till synes i den s.k. humanitära indikationen. Den måttstock som har anlagts på skuldfrågan är den, om kvinnan av egen fri vilja har inlåtit sig på samlag eller ej. De nyss återgivna preventiv- moraliska synpunkterna innebär m.a.o. principiellt sett inte någon ny metod för att bedöma tillåtligheten av abort, utan endast att en annan måttstock används för att avgöra om kvinnan har moraliskt ansvar för att hon har blivit gravid.

Kommittén påpekade förut (4.1.2), att den ökade sexualkunskapen och tillgången till preventivmedel har ändrat värderingarna på det sexuella området, och att sexuell avhållsamhet inte längre anses eftersträvans- vård i och för sig. De flesta människor anser tvärtom att samlag har ett positivt egenvärde helt vid sidan av fortplantningen. Det avseen- de i vilket värderingarna skiftar inom olika delar av befolkningen gäller de krav som bör ställas i fråga om mannens och kvinnans relation till varandra för att samlag skall vara tillåtet — äktenskap, förlovning, stadig- varande förbindelse, ett visst känsloengage- mang, osv. I den mån de krav som man ställer i detta avseende är uppfyllda _ exempelvis att de båda är gifta med varandra — anser man att samlag är tillåtet moraliskt

sett även om avsikten inte är att alstra barn. Härunder torde inbegripas att man, om relationskraven är uppfyllda, inte heller fordrar att kvinnan avhåller sig från samlag när hon inte vill ha barn. Det kan alltså på goda grunder ifrågasättas, om inte den synen är allmänt övergiven, enligt vilken kvinnans moraliska ansvar för graviditet knyts till själva det faktum att hon har inlåtit sig på samlag. Det är möjligt att den har ersatts av uppfattningen, att den kvinna som inte vill ha barn är skyldig att med till buds stående medel förebygga att hon blir gravid. Hennes moraliska ansvar för graviditet skulle därmed kunna anses vara knutet till användandet av preventivmedel. Huruvida denna uppfattning är allmänt omfattad, undandrar sig kommit- tens bedömande och några säkra slutsatseri det hänseendet går inte heller att dra av SIFO:s undersökningsresultat (angående un- dersökningen se 1.2.3 och 2.1.4).

Av vad som har anförts nu framgår hur godtyckliga de värderingar är, som man möter när man försöker följa de olika tankegångarna att kvinnans egen skuld till att hon har blivit gravid är avgörande för under vilka förutsättningar som abort bör tillåtas. De slutsatser, som man har velat dra från preventivmoraliska utgångspunkter, ger en god illustration av hur pass subjektiv bedömningen kan bli. Sålunda bör man fråga sig, varför abort bör vara tillåten när kvinnan har blivit gravid efter att ha använt just spiral. Varför inte lika gärna när hon och mannen har använt någon annan preven- tivmetod i tron att den skulle vara den mest tillförlitliga? Eller när kvinnan inte har använt något preventivmedel alls, om just den kvinnan bevisligen saknat kännedom om sådana medel? I de båda sista fallen hade kvinnan kanske inte önskat hellre än att få tillgång till spiral, om hon bara hade känt till att metoden fanns. Exemplifreringen kan fortsättas, men den torde vara tillräcklig för att belysa hur omöjligt det är att anlägga moraliska värderingar när det gäller frågan om abort, om man inte vill hamna i rent godtyckliga lösningar. Exemplifieringen visar också något annat av väsentlig betydelse i

detta sammanhang. Det beteende som man anser vara önskvärt på det sexuella området, antingen det nu kan gälla preventivmedelsan- vändning, återhållsamhet e.d., är uppenbarli- gen i första hand en fråga om att sprida information, dvs. om upplysning, undervis- ning och rådgivning.

Den offentliga debatten _ som här endast har antytts i sina huvuddrag har naturligt nog rört sig om kvinnor i abortsituation. Härigenom har intresset kommit att riktas mot kvinnor som inte vill finna sig i fortsatt graviditet. Denna inriktning av debatten är ägnad att undanskymma att kvinnan i allmänhet _ liksom mannen — längtar efter barn, och att kvinnan gärna föder då hon är säker på att de kan ge barnet den omvård- nad det behöver och en tryggad uppväxt.

Vissa inslag i de senaste årens abortdiskus— sioner tyder emellertid på att förtroendet för kvinnans ansvar är ett annat i dagens sam- hälle än tidigare och att förbudet mot abort inte längre har samma resonans i samhället som förut. Detta kom särskilt till uttryck i debatten med anledning av de s.k. Polenresorna. Den allmänna opinionen _ präglad av medlidande med kvinnorna — krävde utan att efterfråga kvinnornas skäl för abort att åtgärder inte skulle vidtas mot dem. Som tidigare har omtalats, skedde detta inte heller.

En tilltro till kvinnan och hennes längtan efter barn, till hennes förmåga till rationellt tänkande och planering och förmåga att själv bedöma, vilka hennes möjligheter är att ta hand om ett barn, kommer också till uttryck när man i den allmänna debatten gör gällande varje barns rätt att födas önskat. Vad som man vill framhålla är, att den rätt till trygghet och omvårdnad som tillkommer varje barn, har bättre förutsättningar att bli säkerställd när kvinnan vill ha barnet, än när hon vill slippa föda, eller m.a.o. att planerat föräldraskap ligger i både den enskildes och samhällets intresse. Med utgångspunkt i den nedärvda kvinnosynen hänvisas från andra håll till möjligheten till bortadoption och till att många barnlösa makar väntar på att få adoptera.

Det faktiska underlaget är ringa när det gäller att bedöma om de barn som kvinnorna vill slippa föda, men av samhället åläggs att föda, får det sämre ställt än de barn som kvinnorna föder frivilligt. De undersök- ningar, som har slutförts hittills] beträffande ett antal barn som har fötts efter oplanerad graviditet och efter avslag på ansökan om tillstånd till abort, visar att sociala anpass- ningssvårigheter har varit vanligare bland dem än hos barnen inom en slumpvis vald kontrollgrupp, vilkas mödrar inte hade be- gärt att få slippa föda. Huruvida det är just den omständigheten, att barnet har varit ”oönskat”, som har varit den huvudsakliga orsaken till de större anpassningssvårigheter— na eller om dessa svårigheter bör tillskrivas andra omständigheter, exempelvis uppväxt- miljön för de barn som undersökningen har avsett, vet man inte någonting om med säkerhet.

Vad som däremot finns att tillgå är de erfarenheter som har samlats av kuratorer och läkare inom abortrådgivningen. Vid tiden för kommitténs undersökning av råd- givningsverksamheten ville kuratorerna och läkarna på många håll markera sitt avstånds- tagande gentemot tanken, att bortadoption skulle vara ett godtagbart alternativ till abort. Några kuratorer hade erfarenhet av att kvinnor hade avstått från abort för att låta lämna bort sitt barn. I de flesta fallen ansågs abort ha varit den bättre lösningen. Andra kuratorer hade i sin verksamhet inte mött någon enda kvinna, som hade kunnat finna sig till rätta med tanken på fortsatt graviditet för att sedan lämna det barn, som hon sannolikt skulle föda, till andra. Inom rådgivningsverksamheten avstod man också ofta från att med kvinnan ens diskutera möjligheten av bortadoption. Problematiken i sin helhet är välkänd för psykiatrer. Ett oplanerat föräldraskap redan i tonåren t.ex. vållar inte sällan tragedier i enskilda män- niskoöden. När ungdomarna inte själva är mogna att ta hand om ett barn, är det i regel flickans föräldrar som får ta på sig ansvaret eller också är det samhället som träder in. Det bör öppet erkännas, att barn

till unga mödrar på så sätt kan få starta under ogynnsamma förhållanden, som kan prägla dem för hela livet. De konflikter som kan uppstå mellan modern och hennes föräldrar eller andra fosterföräldrar till bar- net, när modern några år senare är mogen för föräldraskap och vill ha tillbaka sitt barn, är uppslitande för alla berörda parter.

För kommittén är det uppenbart, att varken bortadoption, placering kortare eller längre tid i fosterhem eller på barnhem, eller någon annan form för omhändertagande av barnet från samhällets sida, är lösningar som kvinnan skulle kunna godta när hon begär att få slippa föda. Tanken att det bör fordras av henne, att hon finner sig i fortsatt graviditet för att lämna sitt barn till andra, är inhuman.

Det är emellertid inte bara i själva grundsynen på kvinnan som även andra värderingar än de traditionella har trätt in, när det gäller fortplantningen. Genom den moderna vetenskapliga forskningen är det numera på ett annat sätt än tidigare klarlagt, vad ett fortsatt förlopp innebär av ökade möjligheter till att kvinnan föder ett barn. Sannolikheten för att ett ägg efter befrukt- ning kommer att utvecklas till en ny individ är relativt ringa. I det skedet är bortfallspro- centen hög. Att ett ägg fäster i livmoderslem- hinnan (nidation) innebär en ökad sannolik- het, som stegras ytterligare allteftersom utvecklingen fortskrider (egen blodcirkula- tion, hormonförsörjning osv). Det är därför naturligt att människor i allmänhet står främmande för den rent biologiska synen på graviditet. I stället är det en dynamisk syn de anlägger. De flesta människor utgår m.a.o. från att graviditet utgör ett allt större känslomässigt värde för kvinnan, ju längre den framskrider — och successivt ökade påfrestningar för den kvinna som vill slippa föda.

1 Forsman, H. och Thuwe, Inga. En socialpsy- kiatrisk efterundersökning av 120 barn födda efter avslag på abortframställning. Nord. Psyk. Tidskr. Bd XIV:265 (1960).

Som nämndes förut (6.2 och 6.3) har abortlagstiftningen bestått oförändrad i sin principiella uppläggning alltsedan 1938. Som grundprincip gäller förbud mot abort. Yr- kanden om straffrihet för kvinnan har avslagits med motiveringen, att samhället måste av allmänpreventiva skäl i princip upprätthålla skyldigheten under straffansvar för kvinnorna att underordna sig fortplant- ningen sedan de har blivit befruktade. Straffhotet mot dem, om de hindrar gravidi- tet från att fortsätta utan att abortlagen medger det, har mildrats genom särskilda åtalsföreskrifter och föreskrift om möjlig— het att efterge påföljd.

Som tidigare omtalats (6.3.) har stort utrymme i den offentliga debatten ägnats spörsmålet, huruvida samhällets möjligheter att komma till rätta med kvacksalvare på- verkas av straffhotet mot kvinnorna eller inte.

Att frågan har blivit föremål för motstridi- ga bedömningar är naturligt med hänsyn till att det är enbart antaganden som ställs mot varandra. Inte något av dessa antaganden kan vare sig bevisas eller vederläggas. Antagandet att straffhotet skulle avhålla kvinnorna från att söka läkare, när de har fått allvarliga skador av ingreppet, torde dock sakna grund. Kvinnor är så pass upplysta, att de söker läkarvård när de behöver sådan vård. Under sina överläggningar med läkare vid kvinnokli- nikerna i landet inhämtade kommittén, att läkarna någon enstaka gång i sin verksamhet hade haft anledning att misstänka att patien- ten hade anlitat kvacksalvare. Intrycket var, att hon då inte så sällan hade fått uttryckliga instruktioner om att uppsöka sjukhus när missfall väl hade inträffat. Mot antagandet att kvacksalvaren gynnas i sin verksamhet av att han kan räkna på kvinnornas tystnad, borde också ställas antagandet att han gynnas av deras talförhet. Utgår man från att straffrihet för kvinnorna skulle göra dem mera benägna att röja kvacksalvaren, borde man nämligen räkna med deras talförhet inte bara i förhållande till de rättsvårdande

myndigheterna, utan också i förhållande till väninnor, arbetskamrater och andra i bekant- skapskretsen. Kännedomen om abortörens verksamhet borde m.a.o. då spridas lättare och kundkretsen öka. Vissa erfarenheter, som kommittén inhämtade under sitt studie- besök i Tjeckoslovakien, kan nämnas i detta sammanhang. Från det tjeckiska hälsovårds- ministeriet uppgavs, att när straffansvaret för kvinnorna avskaffades genom 1958 års lag- stiftning, hade detta skett med den huvud- sakliga motiveringen att man skulle få bättre möjligheter att ingripa mot kvacksalvarna. Förhoppningarna hade inte blivit infriade, utan svårigheterna att få kvinnorna att avslöja dessa kvarstod oförändrade. Som trolig anledning till kvinnornas förtegenhet uppgav man, att kvinnor ofta hyste en känsla av lojalitet gentemot den som hade bistått dern. Den främsta anledningen till förtegen- heten ansåg man dock ligga i en önskan hos kvinnan att inte gå miste om möjligheten att anlita abortören på nytt.

Det utrymme, som i den offentliga debat- ten har ägnats frågan om samhällets möjlig- heter att komma till rätta med kvacksalvare, ger dess bättre inte rättvisa åt dagens situa- tion. Själva frågeställningen anknyter till det ”kvacksalvarproblem”, som var aktuellt framför allt under 1930— och 1940-talen och som då utgjorde ett folkhälsoproblem. Som nämndes förut (4.1.2) är abort inte längre ett sådant problem i vårt land. Att kvinnor behöver söka sjukhusvård i anled- ning av följderna av kvacksalvarabort före- kommer i mycket ringa utsträckning. Säkra uppgifter om i vilken omfattning abortin- grepp utförs utanför sjukhusen går inte att få, men allt tyder på att de tal som 1950 års abortutredning räknade med, ca 10 000 fall om året, har sjunkit väsentligt (jfr. 2.2.2 och

4.1.1). Man har spekulerat över anledningarna till

den gynnsamma utvecklingen. Kvacksalvarna har blivit ”skickligare” och den utbredda användningen av antibiotika gör att kvinnor- na inte längre behöver sjukhusvård. Verk- samheten upptäcks därför inte. De sociala förändringarna under senare tid har gjort det

lättare för kvinnorna att acceptera oväl- kommen graviditet, osv. Närmast till hands ligger att räkna med dels den ökade sexual- upplysningen och de effektiva metoder som kvinnan har fått under senare år att skydda sig mot graviditet, när hon inte vill ha barn, dels att hon vid oplanerad graviditet inte längre är hänvisad till kvacksalvare utan kan räkna med att få sjukhusvård och bistånd av läkare för abortoperation.

Att förbud mot abort är ineffektivt som åtgärd från samhällets sida för att förhindra abortingrepp, kan avläsas av abortfrekvensen i länder där totalförbud råder (se 4.1.1 och bil. 10, kap. 6).

6.6.4. Sammanfattning och förslag

Alltsedan abortlagens tillkomst har statsmak- terna utgått från att de bör av allmänpreven- tiva skäl ställa upp förbud mot abort. Härigenom markeras att abort är förkastligt, och denna syn har färgat även de fall då samhället tillåter abort. Numera ter sig en sådan syn inhuman. De flesta människor nu för tiden stämplar inte varje abort som förkastlig. De hyser i stället medkänsla för de kvinnor som underkastar sig abortin- grepp, antingen det sker i den ordning abortlagen föreskriver eller ej. Det straff som samhället hotar kvinnorna med, om de hindrar graviditet från att fortsätta utan att abortlagen medger det, utkrävs inte helleri praktiken.

Av vad som har anförts är det tydligt, att förbudet mot abort på väsentliga punkter bygger på tänkesätt som numera är övergiv- na. Själva grundsynen på kvinnorna har ändrats och är i dagens samhälle inte densamma som lagstiftaren har gett uttryck åt med förbudet. De traditionella värde- ringarna av kvinnokönets roll för fortplant- ning har ersatts av en allt större tilltro till människornas — kvinnors såväl som mäns _ egen längtan att få barn och att vårda barn, samt deras egen förmåga att bedöma sina möjligheter att ta ansvar för ett barn. Detta är ett långt bättre värn för kvinnans graviditet än samhällets förbuds-

politik. Ett så svagt skydd för ”det ofödda barnet” som ett förbud mot abort bör samhället inte lita till.

Att avstå från förbudet när kvinnan befinner sig i långt framskridna gravidi- tetsstadier stöter på betänkligheter av prin- cipiell natur. Kommittén har därför över— vägt möjligheten av en ordning liknande den som finns upptagen i den amerikanska Model Penal Code och som gäller i staten New York (jfr 6.5).

Lagstiftaren skulle sålunda kunna ålägga kvinnorna skyldighet under straffansvar att finna sig i att det naturliga förloppet fortgår från och med den tidpunkt, då de bär en livsduglig varelse. Tidpunkten varierar från fall till fall och är även i det enskilda fallet svår att fastställa. Givetvis skulle man kunna schematisera och dra en gräns vid den graviditetsvecka, då det regelmässigt inte längre med säkerhet kan uteslutas att livs- duglighet har inträtt. Man torde dock kunna förutse, att ett sålunda konstruerat straffan- svar på grund av bevissvårigheterna knappast kommer att kunna utkrävas i praktiken. Vad som man emellertid också i detta samman- hang bör räkna med är kvinnans egen känsloinställning. Hon är i dessa framskridna graviditetsstadier inriktad på sitt barn och på att föda det. Enstaka awikelser kan tänkas förekomma. En kvinna, som vidtar åtgärder för missfall på detta sena stadium, torde befmna sig i en sådan situation att straffpå- följder inte är adekvata behandlingsåtgärder. I den mån kvinnan skulle vara i behov av psykiatrisk vård, kan och bör sådan beredas henne. På grund av det anförda föreslår kommit- tén, att samhället slår in på en ny och hittills oprövad väg i abortfrågan _ att avstå från förbud mot abort. Samhället bör inte längre genom förbudspolitik dra sig undan sitt ansvar, när det gäller sexuallivet Och fort- plantningen utan inse, att kvinnan behöver samhällets stöd såväl för födelsekontroll som när hon vill föda.

Stödet är ofullständigt, när ca 16000 kvinnor under ett år underkastar sig abort- operation på våra sjukhus (4.1.2). Det är 1

detta sammanhang även anledning att obser- vera vad som gäller i fråga om sterilisering av kvinna respektive man (se 2.2.1). Att sam- hället brister i sina förpliktelser mot kvinnan när det inte tillgodoser människors efterfrå- gan på ofarliga metoder att skydds sig mot graviditet, har kommittén framhållit förut (4.4). Kommittén har därvid förordat att statsmakterna prövar sina möjligheter att bidra till den enskildes kostnader för preven- tivmedel. Frågan berör över en miljon kvin- nor som har samlag så regelbundet, att de är utsatta för risk att bli gravida. Ingen av den vill ”få” abort — de vill slippa undergå abort— operation. Det är genom aktiva insatser som samhället kan lösa abortfrågan: dels genom att underlätta för den enskilde — man som kvinna — att planera föräldraskap med ofar— liga metoder för födelsekontroll och dels genom en målmedveten familjepolitik som ger föräldrar ett sådant stöd, socialt och eko- nomiskt, att kvinnan frivilligt väljer att föda. Den nuvarande förbudslagstiftningen — det gäller bestämmelserna i 3 kap. brottsbalken om straff för fosterfördrivning lika väl som 1938 års abortlag — har inte längre någon funktion att fylla utan bör upphävas. Där— _med är inte sagt, att lagstiftning rörande abort kan undvaras. Till denna fråga åter— kommer kommitten i nästa kapitel. Kommitténs förslag, att abort avkriminali- seras innebär, att kommittén inte har anled— ning att gå närmare in på den i direktiven anvisade frågan om den straffrättsliga be- handlingen av kvinnor som söker sig utom- lands för att där undergå abortoperation.

7. Behövs lagstiftning om abort?

Kommitténs förslag innebär att den nuvaran- de förbudslagstiftningen upphävs (6.6.4). Frågan är då, om samhället över huvud taget behöver inskrida med lagstiftning på om- rådet.

För att kunna bedöma om det behövs några särskilda föreskrifter rörande abort från statsmakternas sida, bör man först och främst granska de abortmetoder som står till buds, dvs. vilka metoder som finns att hejda det naturliga förloppet efter befruktning.

7.1 Abortmetoder

Förut (2.2.2) nämndes, att den s.k. spiralen och p-piller med viss sammansättning är verksamma på ett mycket tidigt stadium efter befruktning. Användningen av dessa medel är underkastad läkarkontroll, och socialstyrelsen har utfärdat anvisningar för att säkra största möjliga riskfrihet vid an- vändningen av medlen. De ytterligare åtgär- der som behövs från samhällets sida när det gäller dessa båda skyddsmedel, har kommit- ten pekat på förut _ att samhället avdelar resurser som kan motsvara kvinnornas efter- frågan (4.4).

På vetenskapens nuvarande ståndpunkt finns i övrigt inte några andra erkända metoder att hindra att graviditet fortsätter än ingrepp, vilka i princip omfattas av rekvisiten för misshandel enligt 3 kap. 5 & brottsbalken. Som nämndes (2.3) har den

vetenskapliga forskning, som är inriktad på att finna nya och för moderorganismen ofarliga medel att hejda förloppet, gjort beaktansvärda framsteg under senare år, och man har kunnat börja pröva vissa nya medel kliniskt. Försöken görs med stöd av 1967 års lag om klinisk prövning av vissa medel för födelsekontroll (jfr. 6.1). Försöksverksamhet i detta hänseende bör också för framtiden ske med de begränsningar och på de villkor som 1967 års lag uppställer. Några ändrade föreskrifter, när det är fråga om att utsätta kvinnan för sådan behandling, bör inte ges i anledning av att samhället frångår förbuds- politiken i fråga om abort.

Den försöksverksamhet som bedrivs för- tjänar att uppmärksammas på grund av de resultat som har nåtts. Vissa försök tyder på att den tid kanske inte är alltför avlägsen, då man kommer att kunna hindra fortsatt graviditet på farmaceutisk väg. Når utveck- lingen därhän, att vetenskapen kan ställa abortmedel till förfogande, t.ex. kemiska eller hormonella, som är oskadliga för kvin- nan, och visar sig ett sådant preparat vara förenat med mindre olägenheter än t.ex. p-piller eller spiral, kommer de flesta män och kvinnor att föredra det preparatet. Vad som man också kan förutse är en allt bredare opinion för aktiva insatser från samhällets sida för att ge abortmedlen spridning. I det läget torde dagens debatt om skyldigheten för kvinnorna att föda, sedan de har blivit

befruktade, komma att snabbt framstå som föråldrad. Med den utveckling som kan skön- jas bör man således ha klart för sig, att skydd mot fortsatt graviditet för den kvinna som inte vill ha barn kan komma att huvudsak- ligen gälla användandet av ett farmaceutiskt preparat. I dagens läge finns sådana abort- medel inte tillgängliga, men om och när de kommer, bör samhället fordra noggrann kontroll av att de är ofarliga för kvinnan och även från andra synpunkter, innan de till- handahålls för födelsekontroll. Preparaten och deras användning bör således bedömas enligt de bestämmelser som gäller om läke- medel och medel för födelsekontroll enligt läkemedelsförordningen (19621701) och tor- de inte behöva bli föremål för särskild lagstift— ning.

Vad beträffar övriga abortmetoder har man att utgå från förhållandet, att ingreppen på kvinnan är förbundna med risker för hennes hälsa, inte bara när de utförs av osakkunniga personer, utan också när frågan är om abort- operation som utförs av sakkunnig läkare.

Nyss framhöll kommittén (6.6.3), att kvacksalveriet på området inte längre torde ha den omfattning eller utgöra ett fullt så allvarligt samhällsont, som man tidigare har föreställt sig. Osakkunnigt utförda abort- ingrepp innebär emellertid så allvarliga risker för kvinnors liv och hälsa, att samhället bör bibehålla sina nuvarande möjligheter att in- skrida mot den som utför ett sådant ingrepp, även när han gör det med kvinnans sam- tycke. Angående det förbud, som således bör gälla för osakkunniga att företa abortin- grepp, se i det följande under 11.

Huruvida samhället har anledning att 'i fortsättningen ge särskilda föreskrifter för läkare när det gäller att inskrida med abort- operation, är en fråga som har flera aSpekter. En första uppgift är att ta ställning till om samhället liksom f.n. bör upprätthålla ord- ningen att kvinnorna i princip opereras på sjukhus. Vidare bör man göra klart för sig, vilka bestämmelser och regler det är som gäller för läkares handlande, och granska i vilka hänseenden som de kan behöva frångås i anledning av abortoperation.

Den nuvarande abortlagens bestämmelser (6 &) innebär, att abortoperation — frånsett s.k. nödfall — måste utföras på allmänt sjukhus av där anställd läkare. Socialstyrel- sen kan emellertid i enskilda fall ge viss läkare dispens från bestämmelserna. För nödfallen, vilka utmärks av att en kvinnas liv eller hälsa är i överhängande fara om inte förloppet hejdas, erinrar lagen (7 &) om att envar legitimerad läkare får lov att operera, oavsett var det sker.

I den allmänna debatten har de gällande bestämmelserna blivit ganska livligt kritisera- de när det gäller tidig abortoperation.

Polen har anförts som exempel, och frå- gan har väckts varför inte varje läkare som är kompetent att utföra abortoperation också skulle kunna få besluta att företa sådan och utföra den _ antingen det sker på sjukhus eller på hans privata mottagning.

En omständighet som bör uppmärksam- mas är, att den ifrågasatta ordningen kan medföra, att samhället går miste om insynen i abortverksamheten. I varje fall har man i både Polen och Japan gjort den erfaren- heten, att ett betydande antal privat utförda abortoperationer förblir oredovisade (jfr. bil. 10, 3.9). Härigenom försvåras samhällets kontroll över att kvinnor, som undergår abortoperation, bereds tillfredsställande vård.

Vad som man först och främst bör ta ställning till är, vilken medicinsk standard som kvinnan bör vara tillförsäkrad. Anser man att hon bör kunna fordra, att även . tidig abortoperation sker under sådana för— hållanden, att riskerna är de minsta möjliga och att operationen är så skonsam som möj- ligt, måste man ha klart för sig, att de ford- ringarna innebär att det är avsevärda resurser, som den opererande läkaren måste kunna för- foga över. De resurser som fordras för smärt— lindringen (jfr. 3.4.1) och för att möta bl.a. blödningsrisken (jfr. 3.4.2) är det i stort sett bara våra sjukhus som kan ställa till förfo- gande. Anser man att fordringarna är för höga, bör man göra noggrant reda för sig, i

vilka hänseenden som de bör prutas ned. Att t.ex. kvinnorna bör få nöja sig med att få en s.k. skrapning utförd utan smärtlindring? Att perforationsrisken vid en skrapning (risken att operationsinstrumentet tränger igenom livmoderväggen) är så ringa, att det är en risk, som läkare bör ta — och utsätta patienten för — utan att vara garderad, för den händelse perforering sker? Sådana ska- dor förekommer inte ofta, men när de inträffar, står samhället inte till svars med att erforderliga vårdresurser saknas. Kommittén utgår från att det är få av läkarkårens ansvarskännande medlemmar, som skulle vilja åta sig att utföra abortoperation utan att ha sådana resurser bakom sig.

Emellertid är det inte bara en medicinsk standardfråga, som samhället ställs inför när det gäller att uppfylla sina förpliktelser mot de kvinnor som är beredda att underkasta sig abortoperation. Frågan gäller också vad sam- hället kan göra för att ge dem en chans att ta vara på möjligheten att få barn. Erfaren- heterna av den verksamhet som bedrivs av kuratorerna vid abortrådgivningsbyråerna här i landet visar, att inte så få kvinnor som går igenom en abortutredning accepterar fortsatt gräs/iditet. Enligt undersökningen i bil. 2 (se under 11 samt tab. 11 och tab. 12) utgorde de av denna undersökning omfatta- de kvinnor, som ej undergick operation och inte heller ansökte om tillstånd hos socialsty- relsen, l2,6 % av byråernas klientel 1969. Under åren 1966—1969 uppgick deras antal till 1 100— 1 300 per år. För landet i sin helhet bör man räkna med ett betydligt större antal. Enligt undersökningen i bil. 3 avstod 468 av de 2 112 kvinnor som avses i undersökningen, dvs. 22,2 %, av olika skäl från fortsatt utredning (se bil. 3 under 5 och tab. 20). Inom dessa tal ryms kvinnor, som när de väl fött sitt barn, gläder sig över att deras graviditet fick den utgången. För att inte svika kvinnan bör samhället därför tillför— säkra den som umgås med tanken på abort- operation hjälp av en kunnig och erfaren kurator att analysera situationen, och att undersöka vilka möjligheter hon har att föda och ta hand om ett barn. Garantier för att

kvinnan erhåller denna hjälp från samhällets sida går inte att åstadkomma utan att det är samhällets egna organ som svarar för om- händertagandet av de kvinnor som är bered— da till abortoperation.

På grund av vad som har anförts nu anser kommittén att samhället bör svara för vår- den av kvinnor i abortsituation och att operationerna även för framtiden i princip bör vara bundna till våra sjukhus.

Ett detaljSpörsmål som berör ett fåtal kvinnor är, om samhället bör utesluta möjlig- heten till privat sjukvård för abortoperation. Är garantierna, som angavs nyss, uppfyllda och är de förhållanden, som kvinnan opere- ras under, lika betryggande som på ett allmänt sjukhus, finns det inte någon anled- ning till att kvinnan inte skulle kunna få välja att underkasta sig operation på en privat sjukvårdsinrättning lika väl som på en all— män. Det bör ankomma på socialstyrelsen som tillsynsmyndighet för hälso- och sjuk- vården att avgöra, om enskild sjukvårdsin- rättning fyller de medicinska standardkraven och kan godkännas för abortoperation. Med hänsyn till att det är så få privata sjukvårds- inrättningar, som är utrustade för operation, här frågan en begränsad räckvidd. Vad nu sagts bör även gälla allmän sjukvårdsinrätt- ning, som inte är sjukhus (exempelvis vård— centraler).

Kommittén vill understryka, att samhället genom att avstå från förbudet mot abort inte befriar sig från sitt ansvar gentemot de kvin- nor som är beredda att undergå abortopera- tion. De är berättigade till samma omsorger som samhället består de kvinnor som föder, till vård utan kostnad och till samma garantier för största möjliga skonsamhet och minsta möjliga risker. Sådana omsorger är kvinnan berättigad till också när hon ännu befinner sig i tidiga graviditetsstadier. För kvinnans egen skull bör därför bestämmelser ges, att hon opereras på allmänt sjukhus eller på annan sjukvårdsinrättning som socialstyrelsen god- känner. Angående ansvar för den läkare som överträder bestämmelserna, se i det följande under 1 1.

Vad som däremot kan undvaras för fram-

tiden, är en motsvarighet till den nuvarande lagens erinran om att legitimerad läkare utan hinder av de angivna bestämmelserna får lov att inskrida med operation i en nödsituation. Att varje läkare bör ha lov att ingripa och hejda ett fortsatt förlopp för att rädda en kvinnas liv och för att avvärja en allvarlig och överhängande fara för hennes hälsa, torde det numera inte råda någon tvekan om, utan detta uppfattas som en skyldighet för denne. Uttrycklig erinran om att det i nödfall inte föreligger något hinder för läkare att över- träda en bestämmelse, som tillförsäkrar kvin- nan vård på sjukhus eller på en annan likvär- dig sjukvårdsinrättning, behövs inte heller av hänsyn till den i brottsbalken 24 kap. 4 & upptagna regeln om straffrihet för den som handlar i en nödsituation.

7.3. Behöver abortoperation regleras i lag?

För att kunna bedöma om statsmakterna behöver ge särskilda bestämmelser i fråga om operativa ingrepp, bör man först veta vilka regler som gäller utan inskridande från lag- stiftarens sida. Därnäst är det anledning att undersöka, vilka skäl som finns att göra avsteg från de reglerna, och granska i vilka hänseenden de kan behöva frångås. Allmänt sett gäller, att alla slags operationer av människor, även de mest ingripande, beslutas och utförs av läkare på eget ansvar. Det är enbart i fråga om operationer som rör könet och fortplantningen, som statsmakterna har inskridit med särskild lagstiftning.]

7.3.1. Allmänna rättsregler för operation

Att samhället fölier principen att inte binda läkarens handlande genom särskilda före- skrifter i lag, utan utgår från att denne själv får avgöra om operation skall utföras eller ej, sker mot bakgrunden av de bestämmelser i brottsbalken som gäller till skydd för männi- skors liv och hälsa (jfr. 2.2.1). Enligt 3 kap. 5 & brottsbalken straffas för misshandel den som tillfogar annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta, eller försätter honomi vanmakt eller annat sådant tillstånd. Lag-

rummet gäller också läkare som utför en operation. För att han skall undgå straff- ansvar fordras först och främst, att patienten samtycker till att utsättas för ingreppet. Om patientens liv står på spel eller om en allvarlig fara för hans hälsa föreligger som är så överhängande, att läkaren måste ingripa omedelbart, får denne operera även om patientens samtycke inte kan inhämtas. Att läkaren i sistnämnda fall går fri från ansvar följer av den nyss nämnda regeln i 24 kap. 4 & brottsbalken om straffrihet för den som handlar i en nödsituation.

Att patienten samtycker till att bli opere- rad är emellertid inte alltid tillräckligt för att operation skall vara rättsenlig, dvs. tillåten. Inte heller en uttrycklig begäran från patien- ten att bli opererad har denna verkan. Ett ytterlighetsexempel härpå är barmhärtighets— dödande. En operation i syfte att avliva skulle inte frita läkaren från ansvar för dödande, även om den utfördes på patien- tens begäran och för att bespara denne lidande. Görs en operation t.ex. för att dölja ett brott, kan straffansvar inträda enligt 17 kap. 11 & brottsbalken. Syftet med opera- tionen är också av avgörande betydelse för frågan om den är tillåten. Att bota, lindra eller förebygga en kroppslig eller själslig sjukdom hos patienten är ett syfte, som gör operation tillåten. En operativ åtgärd som sker med patientens samtycke, torde i övrigt anses rättsenlig, så länge som ändamålet med åtgärden år att bota eller att undanröja risker för patientens egen hälsa — på fackspråk kallas syftet terapeutiskt. För vilka andra ändamål än det terapeutiska som operation får utföras är oklart. Är en operation före- nad med risk för patientens liv eller hälsa och skall den fylla ett annat ändamål än det terapeutiska, torde man kunna utgå från att den enskilde läkaren ställer anspråk på att statsmakterna genom särskild lagstiftning tar ansvaret för att ändamålet är legitimt.

Det är inte enbart mot den straffrättsliga

' Tillvaratagande av vävnader Och annat biolo- giskt material från avliden person regleras i lag (19581104).

bakgrund som har angetts nu — att läkaren har personligt ansvar för att operation var nödvändig av hänsyn till patientens egen hälsa — som samhället följer principen, att läkaren själv avgör om operation skall ut- föras eller ej. Enligt allmän läkarinstruktion (19631341) är varje läkare skyldig att i överensstämmelse med vetenskap och be- prövad erfarenhet ge patienten de råd och den behandling som dennes tillstånd fordrar (3 5). Åsidosätter läkare den skyldigheten, straffas han enligt 105 instruktionen med böter eller fängelse i högst sex månader. Läkare i allmän tjänst, som handlar i strid mot vetenskap och beprövad erfarenhet är även underkastad ansvar för tjänstefel enligt bestämmelserna i 20 kap. 4 & brottsbalken. Enligt lagen (1960z408) om behörighet att utöva läkaryrket kan socialstyrelsen återkalla läkares legitimation bl. a. om denne har dömts till fängelse för brott, som han har begått under utövningen av sitt yrke, och därigenom visat sig olämplig för yrket, eller om han i övrigt har visat sig vara uppenbart olämplig som läkare (3 och4 55).

Vad som utgör vetenskap och beprövad erfarenhet är inte ämne för lagstiftning, utan utformas ytterst av medicinalväsendets an- svarsnämnd. Socialstyrelsen meddelar också råd och anvisningar i frågor som kan behöva förtydligas.

7.3.2. Operationer som rör fortplantningen

De avsteg som samhället har gjort från principen att inte binda läkarens handlande genom särskilda föreskrifter i lag, avser abort-, steriliserings- och kastreringsopera- tioner. De sistnämnda båda operationerna regleras i lagen (1941:282) om sterilisering och lagen (1944zl33) om kastrering. Lagarna har i stort sett samma uppbyggnad. Förut- sättningarna för operation (indikationer) anges och en särskild beslutsordning är inrät- tad för avgörande huruvida förutsättningar för operation föreligger. Det huvudsakliga skälet till att abortoperation har föranlett lagstiftning har redan angetts, nämligen att brottsbalken förbjuder abort. Skälen till att

steriliserings- och kastreringsoperationer har ansetts behöva regleras bör granskas när— mare. Brottsbalken innehåller inte — säsomi fråga om abort — någon särskild kriminalise- ring av vare sig sterilisering eller kastrering. Det är inte heller behovet av en lag som ger läkaren lov att ingripa med operation när patientens hälsa är i fara, som har föranlett statsmakterna att ge särskilda föreskrifter beträffande dessa operationer.

Av förarbetena till 1941 års lag om steri- steriliseringl och 1944 års lag om kastre— ring2 framgår, att det är för att operationer av det slaget skall kunna utföras även utan samtycke från patientens sida och i annat syfte än det terapeutiska, som sterilisering och kastrering har blivit föremål för lagstift- ning. Att sådana ändamål som att t.ex. hindra spridning av vissa arvbetingade sjukdo- mar, eller förhindra att personer som kan an- ses olämpliga att ha vård om barn, får barn, är så legitima syften att operation är tillåten, rådde det av förarbetena att döma inte någon tvekan om. Inte heller rådde det någon tvekan om att ett ingrepp var rätts- enligt, om patienten samtyckte till att bli opererad för sådana ändamål.

Människor som var så svårt psykiskt sjuka eller utvecklingsstörda, att de inte kunde lämna något giltigt samtycke, kunde inte bli opererade för de ifrågavarande ändamålen utan operation kunde ske bara om deras egen hälsa stod på spel. Lagstiftning var därför nödvändig. Det framhölls under för- arbetena, att ingrepp av hänsyn till patien— tens egen hälsa i och för sig inte behövde regleras ilag. En lagstiftning på området som var ofullständig skulle emellertid kunna kringgås; fanns inte de terapeutiska skälen angivna, skulle operation kunna ske under åberopande av just sådana skäl. Också de terapeutiska skälen måste därför regleras. Beträffande kroppsliga sjukdomar och deras behandling var begreppen dock så pass otve-

lProp. [941213 5. 22 ff. jfr prop. 1934:103 med förslag till lag om sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra som lida av rubbad själsverk— samhet.

2 Prop, 1944114 s. 18 ff.

tydiga, att de inte kunde tänjas. Lagen om sterilisering är inte tillämplig i de fall, då patienten opereras på grund av sjukdom i könsorganen och lagen om kastrering är inte tillämplig när operation är påkallad av kroppslig sjukdom.

Även den nuvarande abortlagen medger att kvinnor underkastas operation utan att det är nödvändigt för deras egen hälsas skull, och utan att de har begärt att bli opererade. Enligt gällande lag (1 & 4 p.) är abort sålunda tillåten för att hindra spridning av vissa arvbetingade sjukdomar. Utan att kvinnan har begärt att bli opererad får operation utföras, om hon ”på grund av rubbad själsverksarnhet saknar förmåga att lämna giltigt samtycke till åtgärden” (3 $).

Med nuvarande värderingar ter sig tanken att någon skulle behöva undergå operation för ett annat ändamål än omsorgen om den egna hälsan ganska främmande. Att en operation skulle avskära möjligheterna att få barn, torde de flesta människor numera finna vara ägnat att öka kravet på att operationen verkligen är nödvändig av hänsyn till hälsan, såframt det inte är patienten själv som begär att få operationen utförd. Att en kvinna skulle behöva gå igenom abortopera- tion utan att hon har begärt det och utan att hennes egen hälsa är i fara, är med nutida betraktelsesätt inte tilltalande. Den i 3ä abortlagen inskrivna möjligheten tillämpas inte heller. Över huvud taget här frågan om abortoperation på grund av risk för arvbe- tingad sjukdom, s.k. eugeniska skäl, i prak- tiken en relativt begränsad räckvidd. Av de abortoperationer som utfördes 1964 före- togs 14 eller 0,3 % av hänsyn till sådana och liknande risker, 1965 inalles 6, dvs. 0,1 % och 1966 9, vilka även det året utgjorde 0,1 % av samtliga operationer (angående indikationsställandet se dock 8.4.2 och bil. 12).

Problematiken kring steriliserings- och kastreringsoperationer ligger utanför kom- mitténs utredningsuppdrag och kommittén kan inte uttala sig angående behovet av en dylik särskild lagstiftning i fråga om dessa operationer. Riksdagen har under höstses—

sionen 1970 på förslag av första lagutskottet (1970:60) hemställt hos Kungl. Maj:t att steriliseringslagen blir föremål för översyn. När en översyn blir aktuell, torde den komma att klarlägga i vad män och av vilka skäl som statsmakterna har anledning att ge särskilda förskrifter beträffande sådana operationer.

7.3.3 Bör operationer tillåtas som en ny metod för födelsekontroll?

I den allmänna debatten och i framställ- ningar till kommittén har tanken skymtat att operationer borde utföras enbart i syfte att hindra fortplantning, dvs. för födelsekon- troll. Önskemål i den riktningen har förts fram, i första hand när det gäller abortopera— tion. Att kvinnorna begär att bli opererade har ansetts böra utgöra skäl nog för att operation skall utföras, så länge de ännu befinner sig i tidiga graviditetsstadier. Även i fråga om steriliseringsoperation har man varit inne på motsvarande tankegångar.

När det gäller att ta ställning till om tidig abortoperation bör godtas som metod för födelsekontroll — dvs. godkännas som ett nytt ”preventivmedel” — är de erfarenheter av intresse, som har samlats i länder, där man har tillgripit tidig abortoperation som kon- trollmetod.

Under sina studiebesök i Polen och Tjeckoslovakien kunde kommittén konsta- tera, att situationen där inte berättigar till slutsatser om verkan i vårt land av att abortoperation friges för födelsekontroll. Därtill är de sociala, ekonomiska och reli- giösa förhållandena alltför olikartade. Den främsta anledningen till att förhållandena är ojämförbara är den höga antikonceptionella standarden i vårt land. Kommittén kunde konstatera, att strävandena i de båda länder- na går i en och samma riktning _ att ge människor andra metoder för födelsekon- troll än tidig abortoperation. Att inte behöva utsätta kvinnorna för operation ut|orde i dessa länder målet för ansträngningarna från myndigheternas sida att sprida kännedom om preventivmedel och att underlätta an-

De flesta preventivmedel som män och kvinnor i vårt land har tillgång till f.n., är oskadliga. De s.k. p-pillren fyller allmänt sett de fordringar som samhället ställer på läke- medel, nämligen att medlet inte får medföra skadeverkningar som står i missförhållande till den avsedda effekten. De fordringar som allmänheten har rätt att ställa på att ett medel för födelsekontroll skall vara oskad- ligt, för att det skall få användas, uppfyller inte tidig abortoperation. Det strider mot den politik som samhället för i fråga om läkemedel och födelsekontrollerande medel att tillhandahålla ett skadligt medel till all- mänt bruk i förlitan på att det är tillräckligt med upplysning om att det inte bör an- vändas.

Frågan om operationer söm alternativ till preventivmedel har också en sjukvå rdsekono- misk sida. Vid fördelningen av resurserna för att tillgodose olika behov i samhället måste hänsyn tas till hur pass angeläget behovet är. Födelsekontroll kan nås med metoder som, frånsett att de är ofarliga, även är ojämförligt mycket enklare och billigare än sjukhusope- ration. I och för sig är det m.a.o. inte något angeläget behov vare sig från allmän eller enskild synpunkt att operationer tillhanda- hålls för födelsekontroll. När människor inte kan botas från sjukdom på något annat sätt än genom en operation, är detta ett betydligt angelägnare behov att tillgodose. Samhället har avsevärda svårigheter att täcka ens detta behov. Människor, som är utsatta för svåra påfrestningar, får inte alltid sitt vårdbehov tillgodosett. Inte heller kan samhället bestå operationer i förebyggande syfte annat än i begränsad omfattning.

Tanken att operationer borde kunna till- handahållas på begäran som en alternativ metod för födelsekontroll röjer okunnighet om de villkor som sjukvården arbetar under. De sjukvårdens huvudmän som har svårt att skaffa personal och att få pengarna att räcka för att kunna motsvara efterfrågan på sjuk- vård från människor, vilka är hänvisade till operation som det enda medlet att bli botade, torde ha svårt att acceptera den

tanken. Att ingripa med en operation, som är förenad med risker för hälsan, för ett ändamål som kan nås med ofarliga medel, strider mot läkarvetenskapens grundprin- ciper.

På grund av de skäl som har angetts nu tar kommittén avstånd från att tidig abortopera- tion skulle tillhandahållas som alternativ till preventivmedel. Med hänsyn till de risker som är förenade med operationen, bör man och kvinna inte lita till abortoperation annat än som en nödfallsutväg.

7.3.4. Samhällets förpliktelser vid oplanerad graviditet

Av vad som har anförts hittills är det tydligt, att frågan huruvida bestämmelser behöver ges från statsmakternas sida beträffande abortoperation, befinner sig i ett annat läge nu, än 1938, då abortlagen kom till. I ett hänseende finns det anledning att bibehållai stort sett den nuvarande ordningen, näm- ligen att tillförsäkra de kvinnor som är beredda att underkasta sig operation omhän- dertagande på sjukhus eller på annan likvär- dig sjukvårdsinrättning. I övrigt är utgångs- punkterna för bedömningen av behovet av särskilda bestämmelser inte desamma som förr. Lov att tillmötesgå kvinnans begäran om abortoperation behöver läkaren inte till- försäkras, när förbudet mot abort slopas. Inte heller behövs, som nämndes nyss, be- stämmelser som dispenserar från vad som annars gäller i fråga om samtycke från patientens sida.

I det läget skulle samhället i och för sig kunna avstå från att ge andra föreskrifter beträffande abortoperation än en bestäm- melse som tillförsäkrar kvinnorna vård på sjukhus. Någon ökning av operationsfrekven- sen skulle inte behöva befaras. Det är näm- ligen uppenbart, att det inte är någon som har mera omedelbar anledning att avböja en operation än den läkare som avses skola utföra ett enligt hans uppfattning obefogat ingrepp.

En ordning som den angivna skulle inne-

bära, att samhällets ansvar gentemot kvinnan skulle vila på läkaren, och att han ensam skulle ha att svara för att samhället fyller sina förpliktelser, också gentemot de kvinnor som vill slippa föda. Emellertid har de kvin- nor som är beredda att underkasta sig abort- operation hellre än att ta ansvaret att föda ett rimligt krav på att veta, vad som gäller om deras möjligheter att bli opererade. Om inte detta anges, skulle den enskilde läkarens bedömning av i vilka fall det är befogat att de slipper föda vara utslagsgivande.

Det kan invändas, att detta inte är något skäl att gå ifrån vad som annars gäller i fråga om operativa ingrepp. För alla andra vård- sökande, även för den hårdast drabbade och svårast sjuke, är möjligheterna att bli opere- rad beroende just av läkarens subjektiva bedömning av vårdbehovet och dennes upp- fattning, huruvida ett ingrepp står i överens— stämmelse med läkarvetenskap och beprövad erfarenhet. Invändningen är inte hållbar. Abortoperation skiljer sig från andra opera- tiva ingrepp genom att den ger anledning till skiftande moraliska och etiska värderingar. Hur godtyckliga lösningar som man hamnar i, när det är sådana värderingar som man lägger till grund för sin bedömning, berörde kommittén förut (6.6.2). Risken för subjek- tivitet i den enskilde sjukhusläkarens av- görande är m a o. så mycket större, när det är abortoperation som det är fråga om, än annars. Samhället bör därför inte låta frågan om operation vara en angelägenhet enbart mellan kvinnan och den ansvarige läkaren, utan bör ge föreskrifter om abortoperation.

Vad beträffar frågan i vilken ordning sådana föreskrifter lämpligen bör ges, är det skäl att erinra om att samhällets skyldigheter på hälso- och sjukvårdens område regleras i sjukvårdslagen (l962z242, Sij). Skyldighet att ombesörja vård gäller enligt 3 5 Sij för sjukdom, skada, kroppsfel och barnsbörd. Förpliktelser för samhället i anledning av graviditet är sålunda inskrivna i lagen endast för det fall att kvinnorna föder. ] praktiken råder det dock inte någon tvekan om att vårdskyldighet inträder också vid abort- operation. När det gäller att för framtiden ge

föreskrifter om abortoperation, erbjuder sig den möjligheten, att själva grundprincipen, dvs. skyldigheten att ombesörja vård, skrivs in i Sij; lagen skulle kunna ändras så att vårdskyldighet knyts till graviditet i stället för som f.n. enbart till barnsbörd. De når- mare föreskrifterna om själva operationen skulle kunna ges i administrativ ordning.

Den främsta anledningen till att samhället bör gå fram på en annan linje än den angivna är hänsynen till kvinnan. Graviditet innebär för kvinnan, när hon anser sig inte kunna ta ansvaret för ett barn, sådana påfrestningar att hon bör vara tillförsäkrad en i lag inskri- ven rätt till operation. En sådan rätt för hen- ne förutsätter, att statsmakterna anger fall då rätt till abortoperation föreligger. Att sådana fall anges är av väsentlig betydelse även för den enskilde sjukhusläkaren. Frågan om operation ställer honom inför ett an- svarskrävande avgörande. Till skillnad mot vad som gällde vid abortlagens tillkomst finns visserligen numera en betydande vetenskap och beprövad erfarenhet att falla tillbaka på. Det torde dock vara ofrånkomligt, att läka- ren i sin verksamhet ställs inför fall som ter sig svårbedömda. För att inte vara lämnad att följa enbart egna värderingar, har även han ett rimligt krav på att samhället ger regler till ledning för hans bedömning.

På grund av vad som har anförts nu anser kommittén, att samhället för framtiden böri lag reglera kvinnans rätt till abortoperation. Förutom att omständigheter bör anges som grundar rätt till sådan operation, bör ges rättsäkerhetsgarantier för att frågan om rätt till operation blir allsidigt bedömd. För det ändamålet bör särskilda nämnder med lek- mannainslag inrättas vid sjukhusen i omedel- bar anslutning till det medicinska verksam- hetsområde som efterfrågan gäller, dvs. gyne- kologi och obstetrik. Möjlighet till central överprövning bör finnas. Grunder för rätt till abortoperation, nämndorganisationen samt ytterligare frågor som behöver regleras be- handlas i det följande.

8. Grunder för rätt till abortoperation

8.1. Inledning

Att precisera vilka risker för hälsan som bör undanröjas genom operation är förenat med vanskligheter, inte minst av språklig natur. Redan grundläggande begrepp som ”sjuk- dom” och ”hälsa” har en oklar innebörd (jfr. 8.3). Läkarvetenskapen står under en snabb utveckling. Nya begrepp tillkommer allt- eftersom nya upptäckter görs, och innehållet i vedertagna begrepp ändras.

Som kommittén nämnde tidigare (7.1) har kvinnan numera tillgång till abort genom spiralen som anses så ofarlig för henne att den är allmänt tillåten. Ytterligare abortmetoder är att vänta. Också när det gäller att hejda förloppet med abortoperation har förhållan- dena ändrats efter den gällande lagens till- komst. Genom de erfarenheter av sådana operationer som har samlats under mer än 30 år i vårt land och genom det livliga interna- tionella utbytet av olika undersökningsfynd har operationsmetodiken kunnat förbättras och nya operationsmetoder tas i bruk. Möjlig- heterna till tidig diagnostik har också för- bättrats, liksom möjligheterna till behandling. Nya medel har tillkommit att t. ex. förebygga eller bekämpa infektioner av olika slag, och de påfrestningar för kvinnans hälsa som abort- operation innebär har kunnat nedbringas, särskilt om hon opereras i tidiga graviditets- stadier (jfr. 3.2).

När det gäller att ange omständigheter som grundar rätt till abortoperation, är det skäl att granska i vilka fall som den nuvarande lagen tillåter abortoperation och att utnyttja erfarenheterna av hur lagen har tillämpats. Som påpekades förut (6.2) byg-

ger den gällande lagen emellertid på förbudet mot abort i brottsbalken, och i de s.k. indikationerna avgränsas fall då det från statsmakternas sida har ansetts rimligt att kvinnorna befrias från skyldigheten att finna sig i att graviditet fortsätter. Förslaget att abort avkriminaliseras innebär att det inte finns utrymme för en motsvarande bedöm- ning. Avkriminaliseras abort, bör också av- görandet i det enskilda fallet ske från andra utgångspunkter än f. n. och med beaktande av att kvinnan inte är skyldig att föda. I princip bör därför gälla som presumtion att abortoperation utförs när kvinnan - efter den belysning av hennes situation som rådgivningen ger — står fast vid att hon föredrar att underkasta sig operation framför att ta ansvaret att föda. Som abortmetod är emellertid operation förenad med risker för kvinnans liv och hälsa, och när vägande skäl talar mot att hon opereras, bör också ett annat bedömande komma i fråga. Att i lagtext ange de skälen med tillräcklig utför- lighet är inte möjligt. Inte heller är det möjligt att beakta alla förekommande indivi- duella fall när det gäller att i lag ange omständigheter som grundar rätt till abort- operation. Endast mer eller mindre typiska eller uppenbara fall kan beaktas och allmän- na riktlinjer anges för bedömningen av det enskilda fallet. Det bör understrykas att de individuella variationerna är stora. Bestäm- melser i fråga om rätt till abortoperation bör därför utformas på sådant sätt att de i största möjliga utsträckning täcker de om- ständigheter som i det enskilda fallet grundar

rätt till operation och de omständigheter som utgör vägande skäl mot att kvinnan ut- sätts för operation. Prövningen i båda dessa hänseenden bör ankomma på de lokala nämnderna (jfr. 7.3.4). Frågan om skäl mot operation liksom den härmed samman- hängande frågan om tidpunkten för opera- tion behandlas senare (8.5 och 9).

8.2 Den gällande lagens abortindikationer m. m.

De fall, då kvinnorna får befrias från skyldigheten att föda sedan de har blivit befruktade, tas upp under fem abort- indikationer. Var och en av abortindika- tionerna har en gängse benämning — den medicinska indikationen, den socialmedi- cinska, den humanitära, den eugeniska samt den femte indikationen eller fosterskade— indikationen. Den medicinska, den humani- tära och den eugeniska abortindikationen togs upp i abortlagen enligt dess ursprungliga lydelse 1938, medan den socialmedicinska infördes genom 1946 års lagändringar och fosterskadeindikationen 1963.

8.2.1 Medicinsk och socialmedicinsk abort- indikation (l ä 1. och 2. abortlagen)

Enligt l & l. abortlagen är abort tillåten, när på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinnan barnets tillkomst skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Giltiga skäl att hindra ett fortsatt förlopp föreligger enligt 1 % 2, när det med hänsyn till kvinnans levnadsförhållanden och omstän- digheterna i övrigt kan antas att hennes kroppsliga eller själsliga krafter skulle allvar— ligt nedsättas genom barnets tillkomst och vården om barnet. Det är enligt dessa två punkteri l & abortlagen och framför allt den första punkten som det övervägande antalet abortoperationer utförs. Övriga abortindika- tioner har i jämförelse med dem som upptas där en endast ringa betydelse, se bil. 1 5. 1:47 och bil. 2 under 9.

Beskrivningen i l ä 1. av fall, i vilka abort

är tillåten, har_bestått oförändrad alltsedan abortlagen kom till. Beskrivningen anses återge såväl ”rent medicinska” som blandat ”medicinskt-sociala” skäl för abort. Med ”rent medicinska” skäl åsyftas fall, dåläkare finner att han i patientens tillstånd har täckning för de kliniska begreppen sjukdom eller kroppsfel. ”Medicinskt-sociala” skäl sägs föreligga i fall, då det bedöms vara svaghet som kan orsaka allvarlig fara för patientens liv eller hälsa. Gränsen mellan de ”rent medicinska” och de blandat ”medicinskt-sociala” skälen anses vara flytande och det är just svårigheterna att göra en klar avgränsning mellan dem, som ytterst har varit anledningen till att ”rent medicinska” skäl över huvud taget har tagits upp bland abortindikationerna. På grund av de allmänstraffrättsliga reglerna om s.k. nödfall har även före abortlagens tillkomst abort ansetts vara tillåten, om ett ingrepp var nödvändigt för att rädda livet på kvinnan eller för att undanröja en allvarlig fara för hennes hälsa. 1934 års abortkomrnitté mena- de därför att de medicinska fallen borde lämnas utanför en laglig reglering av abort. Enligt samma kommitté rådde det inte någon tvekan om att det var tillåtet att hejda det naturliga förloppet i sådana fall och, eftersom uppfattningen om vad som utgjor- de medicinska skäl för abort måste växla alltefter den vetenskapliga utvecklingen, skulle det vara direkt olämpligt att hindra denna utveckling genom att binda den i snäva stadganden i lag. För abort på blandat ”medicinskt—sociala” skäl (utsläpade mödrar och liknande fall) fordrades däremot stöd i lag och detta stöd skulle hämtas ur en av 1934 års kommitté föreslagen s. k. social abortindikation. Vid utformningen av lagen gick man i väsentlig-a delar ifrån kommitténs förslag. Förslaget om en social abortindikation avvisades. Abort på blandat ”medicinskt-sociala” skäl ansågs böra tillåtas, och som nämndes nyss, var det den omständigheten att gränsen mellan dessa skäl och de ”rent medicinska” var flytande, som i första hand åberopades till stöd för att även de ”rent medicinska” skälen reglerades

i lagen. Därigenom blev de önskemål till- godosedda som hade framförts från bl.a. läkarhåll om att frågan om abort på sådana skäl skulle underkastas samma betryggande prövning som gällde för övriga fall.

Regleringen i lag av de ”rent medicinska” fallen har inte avseende på de 5. k. nödfallen, som utmärks av att faran för en kvinnas liv eller hälsa är överhängande. Bestämmelsen i 7 & abortlagen om att läkare i sådant fall får operera utan att följa det särskilda förfaran- de som föreskrivs i lagen (se 10.1) har tillkommit för att undanröja eventuell tvek- samhet i frågan.

I lden socialmedicinska abortindikationen under l ä 2. har enligt uttalanden i förarbetena de medicinska kraven något avtrubbats och det sociala momentet blivit starkare understruket än vid den blandat ”medicinskt-sociala”. Det krävs sålunda inte att svaghet kan konstateras föreligga hos en kvinna vid tiden för operationen och därmed inte heller att faran är akut. I stället används i lagen en bestämning som är avsedd att föra tanken på en mera långsam nedslitning i framtiden av en kvinnas krafter (s. k. förut- sedd svaghet). Hänsyn skall tas inte bara till den kraftnedsättning som kan följa av fortsatt graviditet och förlossning utan också till de påfrestningar som kan uppkomma genom vården om ett barn. Detta utmärks särskilt i lagtexten, men eftersom uttrycket ”barnets tillkomst” i och för sig täcker även den framtida omvårdnaden om barnet — och en sådan tolkning av uttrycket var avsedd enligt förarbetena — innebär den social- medicinska abortindikationen i detta hänse- ende mera ett förtydligande än en utvidgning i förhållande till den ”rent medicinska” och den ”medicinskt-sociala”.

Den utvidgade möjligheten till abort som man ville uppnå med den socialmedicinska indikationen utmärks genom föreskriften, att vid bedömningen hänsyn skall tas till ”kvinnans levnadsförhållanden och omstän- digheterna i övrigt”. Tanken bakom före- skriften framgår av departementschefens ut— talande i lagrådsremissen (Prop. 1946:156): ”Vad...angår de sociala skäl som skola

motivera att avbrytande av havandeskapet må ske, trots att i och för sig tillräckliga medicinska skäl ej föreligga, har jag ansett dem böra utmärkas genom angivande att åtgärden skall framstå som motiverad när hänsyn tages jämväl till kvinnans levnads- omständigheter.” I anslutning till detta ut- talande fann departementschefen anledning att ta avstånd från vad som i diskussionerna kring abortindikationer brukar kallas ”rent sociala” skäl. Sålunda framhöll departe- mentschefen att det inte var lämpligt att överväga en ”rent social” abortindikation, innan erfarenheter hade vunnits av de sociala och ekonomiska välfärdsåtgärder som hade vidtagits eller skulle komma att genomföras inom den närmaste tiden. Som ytterligare skäl för att avböja en ”rent social” abortindi- kation framhöll han att det var förenat med särskilt stora svårigheter att finna någon avgränsning av de fall då abort skulle kunna anses motiverad av ”rent sociala" skäl. Första lagutskottet (1946130) var av samma me- ning, och poängterade att den socialmedi— cinska indikationen inte omfattade exempel- vis det fallet att kvinnor ansåg sig bli utsatta för ”social vanära” genom att föda barn, utan tog sikte på framför allt sådana fall då det var en nedslitning av deras krafter i framtiden, som kunde befaras. Riksdagen anslöt sig till denna mening.

Den begränsning, som ligger i att kvinnor- na slipper föda under de i l & 2. angivna förutsättningarna men däremot inte på grund av vad som kan anses vara ”rent sociala” skäl, har blivit livligt omdiskuterad. Alltsedan den socialmedicinska abortindika- tionen togs upp i lagen, är det i stort sett kring just denna gränsdragning som menings- motsättningarna har varit koncentrerade. Det som är avgörande för tillämpningen av l ä 2. är, huruvida de fysiska och psykiska krafterna kan antas räcka till för att föda och ta hand om ett barn. Om läkare tror att en kvinna inte kommer att klara detta utan att hennes krafter blir allvarligt nedsatta, är förutsättningarna för abort uppfyllda. I den mån en sådan nedsättning av krafterna hos en kvinna inte kan förutses, är däremot

abort inte tillåten enligt nuvarande lag, hur besvärlig kvinnors situation än må te sig eller hur små eller obefintliga de själva än bedömer sina möjligheter att ta hand om ett barn. Det är situationer av det sistnämnda slaget som åsyftas med beteckningen ”rent sociala skäl”.

8.2.2. Humanitär abortindikation (l ä 3. abortlagen)

Med denna abortindikation åsyftas fall då graviditet är resultat av straffbelagt köns- umgänge. Fallen anges genom en direkt hänvisning till vissa lagrum i brottsbalkens 6 kap. om sedlighetsbrott, nämligen 6 kap. l & (våldtäkt och våldförande), 2 & (frihets- kränkande otukt), 3 % (otukt med barn), 5 % (otukt med avkomling respektive syskon) och 4 % 1 st. (otukt med ungdom). Det sistnämnda lagrummet avser fall, då en kvinna är under 18 år och står i viss beroendeställning till mannen. Eftersom den- ne är straffbar för samlagen, även om han inte har gjort sig skyldig till något direkt missbruk av sin auktoritetsställning, kräver abortlagen i detta fall uttryckligen att samlag skall ha inneburit ett grovt åsidosättande av kvinnans handlingsfrihet. Den humanitära abortindikationen har på det stora hela taget inte någon större praktisk betydelse annat än i fråga om flickor som blivit gravida före 15 år,se bil. 1 5. 1:47 f.

Som nämndes förut togs abortindikatio- nen upp i lagen enligt dess ursprungliga lydelse. De ändringar som sedan har skett har vidtagits med anledning av att bestäm- melserna om de brott, som abortlagen här hänvisar till, har ändrats och utan att abortindikationen som sådan har diskuterats. I samband med brottsbalkens genomförande, då våldtäktsbrottet vidgades till att avse även fall då mannen och kvinnan är gifta med varandra, kritiserades visserligen den mot- svarande utvidgningen av indikationens till- lämpningsområde, men detta skedde främst som ett led i kritiken mot vidgningen av brottsområdet för våldtäkt.

I de flesta fall som täcks av den humani-

tära abortindikationen är det medkänsla med kvinnorna som har föranlett att abort har ansetts böra tillåtas, nämligen i de fall då samlag har inneburit en kränkning av deras integritet på det sexuella området eller ett grovt åsidosättande av deras handlingsfrihet på detta område. Den bakomliggande tanken är uppenbar; genom en kriminalisering för- söker man att skydda kvinnorna från sådana kränkningar. Men om de trots detta har blivit kränkta, är det rimligt att de befrias från de fysiska följderna. [ andra fall som åsyftas med denna indikation är samlag kriminaliserade även för kvinnans del, såsom vid otukt mellan syskon eller med manlig avkomling. Enligt förarbetena är det i dessa fall främst hänsynen till det barn, som hon sannolikt skulle föda, men också vissa arvsbiologiska synpunkter som ligger bakom bedömningen att kvinnorna bör slippa föda.

I fråga om flickor, som var under 15 år när de blev gravida, fordras enligt 2 & 2 st. abortlagen i princip att deras vårdnadshavare samtycker till att de undergår abortopera- tion. Föreligger särskilda omständigheter, får dock operation företas på begäran av flickan ensam och alltså vare sig vårdnadshavaren samtycker eller ej.

För flertalet övriga fall som avses med den humanitära abortindikationen, gäller enligt 2 & 1 st. som förutsättning för abort att brottet har åtalats eller angetts till åtal ”där så kunnat ske”. Föreskriften gäller inte i fråga om svårt psykiskt sjuka eller psykiskt utvecklingsstörda kvinnor. Inte heller avser den de fall då graviditet har uppkommit till följd av samlag mellan släktingar. Föreskrif- ten har tillkommit för att hindra att abort- indikationen missbrukas, dvs. att kvinnor skulle utverka abort genom att — eventuellt i samförstånd med mannen — sanningslöst uppge att de varit utsatta för något av de avsedda övergreppen. Bakom föreskriften ligger tanken att vederbörande utredare inte bör vara hänvisad enbart till kvinnornas egna uppgifter. Även om utredaren naturligtvis är i sin fulla rätt att vägra att sätta tilltro till dem, om kvinnan inte kan hänvisa till att åtal eller angivelse till åtal har skett, skulle

han kanske — har man menat — dra sig för att ställa ett sådant krav, om han inte hade uttryckligt stöd i lag för sin begäran.

8.2.3. Eugenisk abortindikation (1 & 4. abort- lagen)

Enligt denna abortindikation får det natur- liga förloppet hejdas ”när med skäl kan antagas att kvinnan eller det väntade barnets fader genom arvsanlag kommer att på av- komlingar överföra sinnessjukdom eller sin- nesslöhet eller ock svårartad sjukdom eller svårt lyte av annat slag”. Indikationen, som har bestått oförändrad alltsedan abortlagens tillkomst, tillämpas som nämndes förut (7.3.2) sällan numera.

På senare tid (se Prop. 1963;100 och lLU 196332) har man menat att abortlagen här tar sikte främst på det barn en kvinna sannolikt skulle föda, och att det framför allt är av hänsyn till detta barn och dess utvecklingsmöjligheter, som lagen tillåter abort. Jämsides härmed har abortindika- tionen ansetts vara färgad av tanken att vissa arvbetingade sjukdomar inom befolkningen bör bekämpas och såvitt möjligt utrotas. Redan av ordalydelsen — lagen talar om risken för att sjukdom överförs på avkom- lingar — torde framgå att det ursprungligen har varit enbart tanken på att utrota en del arvbetingade sjukdomar, som har legat till grund för bedömningen att kvinnoma slipper _föda i de angivna fallen. Förarbetena till abortlagen ger också klart besked. Indika- tionen sågs som ett direkt komplement till den då gällande steriliseringslagen och skulle tillgodose något som man på den tiden kallade ”samhällets eget intresse att före- bygga undermåliga individers tillkomst”.

Vad man åsyftade var att nedbringa frekven- :

sen av vissa ärftligt betingade svåra psykiska och neurologiska sjukdomar samt vissa utvecklingsrubbningar men också sjukdomar som blödarsjuka, en del former av dövstum- het, vissa ögonsjukdomar osv.

l Av samtliga nu gällande abortindikationer 1är den eugeniska den abortindikation som ." har föranlett minst diskussion. Det är påfal-

lande hur den har accepterats som berätti- gad, även av dem som annars hävdar en mer eller mindre absolut skyldighet för kvinnor- na att föda sedan de har blivit befruktade.

Det s. k. steriliseringsvillkoret

Enligt 2 5 3 st. abortlagen får abortoperation på grund av arvsanlag hos kvinnan i princip inte företas utan att hon också steriliseras. Undantag gäller bara för det fall att sterilise- ring ”av särskilda skäl finnes olämplig”.

1950 års abortutredning fäste uppmärk- samheten på nackdelarna av att sterilisering ställdes som villkor för abort, och menade att steriliseringsfrågan borde frikopplas från den eugeniska abortindikationen och bedö- mas från fall till fall. Till stöd för stånd- punkten åberopade utredningen bl. a. följan- de. De kvinnor, som i valet att antingen få abort och samtidigt steriliseras eller att finna sig i fortsatt graviditet, föredrog det senare alternativet på grund av ovilja att låta sterilisera sig var visserligen fåtaliga, men det gällde — menade utredningen — i dessa fall ofta gravt hållningslösa eller efterblivna kvinnor som från alla synpunkter var olämp- liga att föda barn. Att en sådan kvinna på grund av steriliseringsvillkoret avstod från abort var beklagligt från samhällets synpunkt och villkoret var i sådant fall till uppenbar nackdel. Vidare fanns det i fråga om yngre kvinnor, som kunde förefalla efterblivna jeller vilkas livsföring kunde tala om svår ,. psykisk abnormitet, ofta anledning att ta . hänsyn till möjligheten av efterrnognad och

en bättre anpassning. Att då ställa sterilise- ' ring som villkor för abort var olämpligt. Det förekom också att en kvinna i sådant fall beviljades abort på ”medicinskt—social” eller socialmedicinsk indikation just för att vill- koret skulle kunna undgås. Men eftersom detta inte var regel kunde en annan kvinnai en likartad situation mycket väl bli sterilise- rad i samband med abort. Inte heller då kvinnorna själva önskade sterilisering hade villkoret något berättigande, eftersom ingen— ting hindrade att de efter abort själva ansökte om sterilisering.

I två motioner till 1960 års riksdag ; ställdes på nytt frågan, om inte sterilisering ! borde upphöra att gälla som förutsättning för abort på grund av arvsrisk hos kvinnan. Sedan motionerna hade behandlats av första lagutskottet (1960225), anhöll riksdagen i enlighet med utskottets hemställan om un- dersökning av de ifrågavarande bestämmel- sernas tillämpning och verkningar (riks- dagens skrivelse 1960:l73). Kungl. Maj:t lämnade dåvarande medicinalstyrelsen upp- drag att göra den begärda undersökningen och styrelsen uppdrog denna åt medlemmen av styrelsens vetenskapliga råd docenten Torsten Romanus. Utredningen är slutförd och Kungl. Maj:t har i februari 1968 överlämnat den åt kommittén (bil. 12).

8.2.4. Fosterskadeindikationen (l ä 5. abort- lagen)

Abortindikationen anses ta sikte på det barn som sannolikt skulle födas om inte förloppet hejdas.'Abort är sålunda tillåten ”när med skäl kan antagas att det väntade barnet på grund av skada under fosterstadiet kommer att lida av svårartad sjukdom eller svårt lyte”. Som förut nämndes infördes indika- tionen genom en lagändring 1963. Den har inte tillämpats annat än i ett relativt begrän- sat antal fall,se bil. 1 s. l:48,jfr. bil. 2under 9.

Den närmaste anledningen till att befarade skador under fosterutvecklingen kom att tas upp i lagen som ett giltigt skäl för abort var, att ett läkemedel — dets. k. neurosedynet — hade visat sig kunna förorsaka allvarliga missbildningar hos barnet, om det användes av gravida kvinnor. Problemet om abort på grund av fosterskada var emellertid då inte nytt. Även tidigare hade graviditet hindrats fortsätta i fall, då risk för sådana skador föreligger, exempelvis när kvinnan har haft röda hund (rubella) i ett tidigt graviditets- stadium eller när kvinnans och hennes fosters blodgruppskombination är ogynn- sam. I viss utsträckning hade abort i sådana fall beviljats genom en vid tillämpning av den medicinska eller den socialmedicinska abort- indikationen. En sådan tillämpning antogs

vara vidare än som hade varit avsett från början. Dessutom kunde det vara svårt att. ens med en vid tillämpning av lagen få den att täcka det fallet att en kvinna var igod fysisk och psykisk balans och den skada som befarades inte hade föranletts genom arvs- anlag. Vad som man framför allt avsåg med att i lagen ta upp den femte indikationen, var att undanröja den tvekan som kunde råda om lagens inställning till abort isådana fall.

Trots att abortindikationen sålunda knappast har inneburit mera än att stöd har getts i lagen åt en redan rådande praxis, föregicks den av livliga diskussioner under vilka den utsattes för stark kritik. I anled- ning av propositionen med förslag till lag- ändringen (Prop. 1963:100) väcktes sex riksdagsmotioner, i vilka hemställdes att propositionen skulle avslås, och en majoritet inom första lagutskottet avstyrkte också bifall till densamma (196332). Kritiken gick ut bl. a. på att det rent principiellt kunde ifrågasättas, om det verkligen var berättigat att hejda det naturliga förlöppet enbart av hänsyn till den nya individen och på grund av att dennes möjligheter att nå ett lyckligt eller drägligt liv kunde förmodas bli mindre än normalt. På längre sikt kunde detta, menade man. påverka synen på dem som föds handikappade och deras uppfattning av sin situation. Även tillämpningen av indika- tionen förutsågs bli ytterst vansklig, framför allt på grund av svårigheterna att bedöma risken för att skada inträffat under foster- utvecklingen och att avgöra om risken var sådan, att abort kunde anses indicerad. Riksdagen antog dock lagen.

8.3 Erfarenheter av den gällande lagen m.m.

Redan 1950 års abortutredning konstaterade att gränserna mellan abortindikationerna var flytande i den praktiska tillämpningen av lagen. Undersökningen av praxis vid rådgiv- ningsbyråema 1963—1969 visar också avse- värda skillnader mellan olika byråer i fråga om indikationsställandet i de fall då skäl för abortoperation har ansetts föreligga. Skillna-

derna är alltför stora för att de skulle kunna förklaras av att klientelet har varit olika sammansatt. När man under t. ex. är 1966 vid en byrå (Linköping) har utfört abort- operation på grund av sjukdom eller kropps- fel hos kvinnan i något över 56 % av fallen och på grund av svaghet i omkring 15 % av dessa, men vid en annan byrå (Gävle) har ansett sjukdom eller kroppsfel föreligga i inte fullt 5 % och svaghet i över 70% av fallen (bil. 2, tabell 7:1), kan skillnaderna knappast bero på något annat än att man i Linköping har laborerat med ett annat sjukdomsbegrepp och har gett en annan innebörd åt ”svaghet” än vad man har gjort i Gävle.

När sådana differenser kan registreras i fråga om uppfattningen av begreppen sjuk- dom och kroppsfel — de begrepp som av tradition anses vara de verkligt fasta och objektiva hållpunkterna för avgörandet av om skäl föreligger för abortoperation — är det inte heller förvånansvärt att under samma är kvinnor har blivit opererade enligt den s. k. socialmedicinska abortindikationen i inte fullt 3 % av fallen vid en byrå (Motala), medan man vid en annan byrå (Lund) har ansett att svaghet hos dem kan förutses i så gott som 50% av de fall då operation har blivit utförd. När operation har utförts enligt den nuvarande lagen, har det skett av skäl som har rubricerats än som sjukdom eller kroppsfel, än som svaghet och än som förutsedd svaghet, beroende på den innebörd som vederbörande bedömare har gett åt vart och ett av dessa begrepp. Det är m. a. o. eni hög grad subjektiv bedömning som här sker över hela linjen. Sådana föreställningar som att t. ex. ”sjukdom” skulle erbjuda en fastare eller mera objektiv hållpunkt för bedömningen än andra begrepp stämmer inte med verkligheten.

Att de nuvarande abortindikationerna till- lämpas så olika i olika delar av landet är förklarligt. Varje lag är i sin tillämpning beroende av den som handhar lagen och av hans subjektiva uppfattning om vad som är lagens innehåll och om vad som ryms under lagen. Emellertid vilar bestämmelserna om

abortindikationer i den gällande lagen på ett begreppsmässigt betraktelsesätt, och de dis- kussioner som sedan har förts om vilka skäl som borde kunna godtas för abort, har till stor del förts med utgångspunkt i ett sådant betraktelsesätt och till synes i omed— vetenhet om subjektiviteten i bedömning- arna när det gäller abortoperation.

Under förarbetena till den gällande lagen utgick man från en begreppsbildning, enligt vilken de olika faktorer som ansågs vara ägnade att inverka på frågan om abort kunde tillåtas, antogs vara objektivt sett artskilda. Somliga var medicinska till sin natur och andra av social beskaffenhet. Med utgångs- punkt härifrån har ”rent medicinska” skäl för abortoperation ansetts kunna föreligga — nämligen i sådana fall, då det är enbart medicinska faktorer och inte någon enda av social beskaffenhet, som antas ligga till grund för bedömningen. I den mån faktorer av båda slagen har antagits ligga till grund för denna, har blandat ”medicinskt-sociala” eller socialmedicinska skäl ansetts föreligga, be- roende på vilket slags faktorer som antas ha haft avgörande betydelse. Med begrepps- mässig konsekvens har man diskuterat — och avböjt — ”rent sociala” skäl för abortopera- tion.

När det har framhållits att gränsdrag- ningarna är flytande, är det inte skillnaden mellan ”medicinska” faktorer, å ena, och ”sociala”, å andra sidan, som har avsetts, utan enbart den omfattning i vilken faktorer av det ena eller andra slaget ingår i bedöm- ningen. Gränserna har sålunda ansetts flytan- de mellan ”rent medicinska”, blandat ”medi- cinskt-sociala” och socialmedicinska skäl för operation, men det har aldrig ifrågasatts annat än att avgränsningen är helt klar mellan dessa skäl å ena, och ”rent sociala” skäl å andra sidan. Den konventionella indelningssystematik som på så vis har fått utslagsgivande betydelse i fråga om abort- operation torde numera vara föråldrad. På flertalet områden inom medicinsk och övrig vetenskap har den ersatts av ett mera nyanserat synsätt. För utövaren av praktisk läkarvetenskap

av i dag är det svårt att dra någon exakt gräns mellan ”medicinskt” och ”socialt”. Den arbetsmetod som denne följer består i att han på grundval av undersökningsfynden beträffande patienten har att ställa en diagnos, dvs. rubricera fallet, för att med ledning därav bedöma vilka behandlings- utsikterna är och vilken behandling som bör komma i fråga. [ arbetsmetoden kan ingå att vissa undersökningsfynd betecknas som ”me- dicinska” och andra som ”sociala” för att hanteringen av sakmaterialet skall underlät- tas, men vid bedömningen såväl av behand- lingsutsikterna som av frågan om vilken be- handling som bör sättas in, är det en totalvärdeiing av samtliga insamlade fakta som läkaren gör. Vid t. ex. hjärtsvaghet hos patienten är både prognosen och behand- lingsåtgärderna beroende av att läkaren vet, under vilka omständigheter patienten lever och skall fungera — familjeförhållandena, arbetsbördan, ekonomin och bostaden, kom- munikationerna till arbetsplatsen, möjlig— heterna att få hjälp i hemmet eller med tillsyn av barn m.m. Det är sålunda inte hjärtsvagheten i och för sig som är avgöran- de, utan det är sin helhetsbild av patienten som läkaren utgår från när han avgör vilken behandling som bör sättas in. Jämsides med den allt större specialisering som äger rum inom läkarvetenskapen, ökar insikterna om de sociala undersökningsfyndens betydelse för möjligheterna att bota människor och vårda deras hälsa. Föreställningen om ”rent medicinska” respektive ”rent sociala” om- ständigheter framstår därför numera som en övervägande teoretisk konstruktion, och en boskillnad i det hänseendet ger inte rättvisa åt den moderna läkarvetenskapliga metodi- ken. Om den verklighet det gäller betecknas som medicinsk eller social, är ett terminolo- giskt spörsmål och som sådant av underord- nat intresse, eftersom nägra slutsatser av praktisk betydelse inte kan dras av ett svar, vare sig i den ena eller andra riktningen. Inte heller kan den terminologiska etikett som eventuellt sätts på verklighetsunderlaget tjä- na till ledning för att ange i vilka situationer som kvinnor bör vara tillförsäkrade rätt till

abortoperation. Den bedömningen bör ske med verkligheten som direkt underlag och utan att den först klassificeras som ”medi- cinsk” eller ”social”.

Att nå verkligheten i de fall då kvinnor föredrar att undergå abortoperation framför att föda är förenat med svårigheter i mer än ett avseende. Genom den undersökning av den nuvarande lagens tillämpning som har gjorts på grundval av aktmaterialet i socialstyrelsen (bil. 1) har ett flertal data samlats i sådana ärenden. Man bör dock hålla i minnet att undersökningen till övervägande del åter- speglar fall, då kvinnor har fått lov att undergå abortoperation. I vilka övriga fall som det har förekommit att kvinnor har varit beredda att underkasta sig operation för att slippa föda, har inte gått att klarlägga annat än i begränsad omfattning. Data har inte kunnat samlas in beträffande de sämst ställda, kvinnor som — förutom att ha blivit gravida när de inte vill ha barn — har funnit sig i att låta sig misshandlas av osakkunniga. Möjligheterna har visat sig vara begränsade att i efterhand registrera och få en bild av situationen också för de kvinnor som har sökt sig till samhällets sjukvårdsorgan och som själva har bedömt sin situation vara sådan att de inte borde ta ansvaret att föda, men som inte har blivit opererade därför att den gällande lagen har ansetts inte medge abort. Kvinnor har funnit sig iatt föda efter utredning och beslut på det lokala planet att abortindikation saknas (se bil. 6 under 3.3). Situationen för ett antal kvinnor, som har funnit sig i fortsatt graviditet efter sådant beslut men som har fått sin ansökan prövad och bifallen av socialpsykiatriska nämnden, redovisas i bil. 7. De ärenden, i vilka kvinnor har fått avslag på sin ansökan om tillstånd av socialpsykiatriska nämnden att få undergå operation, är inte representativa för hela den grupp kvinnor, som har velat slippa ansvaret att föda, men som av samhället har ålagts att finna sig i att göra det. Att en del kvinnor avstår från fortsatt utredning efter kontakt med rådgivningsverksamheten nämndes förut (7.2).

Kommittén har samlat in uppgifter om de

skäl som kvinnor anger för att de är beredda att underkasta sig abortoperation hellre än att föda (bil. 3); skälen har antecknats och vidarebefordrats till kommittén av veder- börande kurator. Vid de motivundersök- ningar som har gjorts tidigare och senast av 1950 års abortutredning har framhållits bristfällighetema i det material och osäker- heten i de undersökningsfynd, som grundar sig på kvinnornas egna uppgifter (SOU 1953:29 s. 66 ff). Kvinnornas upplysningar om sina subjektiva upplevelser av den egna situationen kan knappast, har man menat, förmedla en objektiv bild av den faktiska situationen och man har satt ett frågetecken för om kvinnornas uppgifter motsvaras av en objektiv verklighet.

Den problematik, som det här är fråga om, är välkänd inom rättstillämpningen, men har lätt förbisetts när det gäller tillämp- ningen av i lag reglerade indikationer för operation. Subjektiviteten i indikationsstäl— landet, dvs. i den rättsliga bedömningen av de faktiska omständigheterna, påpekades tidigare. Det är emellertid skäl att också observera svårigheten att registrera de faktis- ka omständigheterna; även härvidlag finns utrymme för subjektivitet. Vid rättstillämp- ning är det annars vanligt att räknajust med dessa svårigheter — dvs. svårigheterna att få fakta helt objektivt återgivna — och att ge särskild akt på det subjektiva momentet i återgivandet. Vid tillämpningen av de gällan- de abortindikationema är det huvudsakligen subjektiviteten i kvinnornas eget återgivande som har observerats, trots att det är påfal- lande i vilken ringa utsträckning som det är rent objektiva fakta som finns att tillgå. Till stor del är de faktiska omständigheter, som har legat till grund för den rättsliga bedöm- ningen, mer eller mindre subjektivt färgade _ dålig eller bristfällig bostad, ekonomiska svårigheter, bristande stöd från mannen, påtryckningar från denne eller från föräldrar, trött, sliten, orkar inte, för gammal, för ung, ett sjukt eller besvärligt barn, mannen alkoholist, kriminell osv. Var och en — antingen det är kvinnan eller den som utreder hennes ärende — återger vad som har

uppfattats vara fakta. När det gäller att ange omständigheter som grundar rätt till abort- operation, bör man sålunda ha klart för sig att ”fakta” sällan utgörs av exakta eller ob- jektiva fakta utan i stor utsträckning av sub- jektiva iakttagelser, omdömen och slutsatser.

Ett ytterligare förhållande som bör poäng- teras och som kommittén berörde förut (8.1) är, hur utomordentligt skiftande de faktiska förhållandena är i det enskilda fallet. Det är inte vanligt att det är bara en omständighet som kvinnan anför som skäl till att hon hellre underkastar sig abortOpera— tion än tar ansvaret att föda. Enligt under— sökningen i bil. 3 uppgav 15% av kvin- norna endast ett skäl till att de var be- redda att underkasta sig Operation; antalet skäl som åberopas är enligt undersökningen i medeltal 3,2 per kvinna. Skillnaderna i det antal skäl som har rapporterats av kurator vid byråerna och sjukhusen är så pass stora, att de inte kan förklaras av att klientelet skulle ha varit olika sammansatt — bl.a. i fråga om förmågan att uttrycka sig — utan måste avspegla olika utredningspraxis för vederbörande kurator (bil. 3 under 6.2 och tabell 23). Den som utreder kvinnornas situation torde ofta konstatera att det är en rad olika omständigheter iskiftande samspel med varandra som ligger bakom valet att hellre undergå operation än att föda. De faktiska förhållanden som bör grunda rätt till abortoperation kan därför inte heller annat än exemplifieras.

8.4 Omständigheter som grundar rätt till abortoperation

8.4.1 Hälsorisker

Enligt undersökningen i bil. 3 uppgav 252 av 1 987 kvinnor, 12,7 %, bl. a. omständigheten att de var kroppsligt sjuka eller klena redan innan de hade blivit gravida som skäl till att de ville slippa föda (se bil. 3 under 7.1 och följande). Av dessa kvinnor var 24,6% ogif- ta, 68,7 % var gifta och 6,7 % tidigare gifta. 56 %av dem var 30 år eller äldre, 64.3 % hade 1—3 barn och 18,3 % av dem hade 4 barn

eller flera. 89 av de kvinnor som omfattas av undersökningen, dvs. 4,5 %, angav att de hade blivit kroppsligt sjuka eller klena i samband med att de hade blivit gravida (bil. 3 under 7.2). 61 % av dessa kvinnor var 30 år eller äldre. 41 kvinnor i undersökningen, dvs. 2,1 %, anförde att de i samband med att de hade varit gravida eller fött hade av läkare varnats för att bli gravida ännu en gång (bil. 3 under 7.3). 76% av dem var 30 år eller äldre, och medelantalet barn som kvinnorna hade fött var 2,8. 83 kvinnor av 1 987, dvs. 4,2 %, angav svåra illamåenden och andra graviditetsbesvär bland skälen till att de var beredda att undergå abortoperation (bil. 3 under 7.4). För 30% av dem var besvären förenade med uppfattningen att ha blivit kroppsligt sjuk eller klen på grund av eller i samband med att ha blivit gravid. För 1 av de 83 kvinnorna är graviditetsbesvären an- tecknade som enda skäl till att kvinnan hell- re ville undergå operation än föda, för 11 av dem har kurator antecknat två skäl, för 13 tre skäl, för 17 av dem har kurator vidarebe- fordrat fyra skäl osv. För 1 av de 83 kvinnor- na har kurator antecknat 10 skäl och för 1 av dem har 12 skäl antecknats (bil. 3 tab. 24).

313 kvinnor, dvs. 15,8 %. och 207, dvs. 10,4 %. angav som sina motiv bl. a. att de var psykiskt sjuka eller svaga redan innan, respektive till följd av eller i samband med att de hade blivit gravida (bil. 3 under 7.5 och 7.6). 545 kvinnor, 27,4 %, åberopade att de var för trötta eller slitna eller att de inte orkade föda och ta hand om ett barn (bil. 3 under 7.8 och följande). Av dessa kvinnor var 13,8% ogifta, 76,0% gifta och 10,3 % tidigare gifta. 26,8 % av dem hade yrkesarbe- te på heltid, 16,8 % arbetade mindre än hel- tid och 56,5 % hade ej yrkesarbete. 3,3 % av dem hade inte barn, 67,3 % hade 1—3 barn och 29,4 % hade 4 barn eller flera. För 22 av de 545 kvinnorna har de bristande krafterna antecknats som enda skäl, för 133 har ett ytterligare skäl angetts, för 147 två ytterliga- re skäl, för 100 tre ytterligare skäl osv. För 2 av kvinnorna har kurator antecknat ytterliga- re 11 anledningar till att de var beredda att

underkasta sig operation (bil. 3 tab. 24). 228 av de kvinnor som omfattas av undersök- ningen, 1 1 ,5 %, uppgav bland sina motiv om- ständigheten att de hade blivit gravida för tätt inpå sin senaste graviditet, 182 kvinnor, 9,2 %, att de hade för många barn. Angående undersökningsfynden beträffande dessa kvin- nor. se bil. 3 under 7.9 och 7.11.

Framstegen inom den moderna läkar- vetenskapen har gjort att riskerna för en frisk kvinna när hon föder numera är små. De medicinska behandlingsmetoderna har förbättrats också i fråga om de svåra sjukdomarna. Inom mödrahälsovården har man möjlighet att i tid upptäcka och behandla brister i hälsotillståndet hos kvinnan när hon är gravid och att minska påfrestningarna för henne lika väl som riskerna för henne då hon föder.

Till framstegen hör att man har andra möjligheter än tidigare att följa olika gravidi- tetsstadier och att göra en noggrannare bedömning av riskerna för kvinnan av att hennes graviditet fortsätter och av att föda. Så t. ex. har läkaren ett ganska stabilt vetenskapligt underlag för att med ledning av sina undersökningsfynd bedöma vad en hjärt- eller lungsjukdom, skador i njurar eller andra vitala organ, sockersjuka etc. innebär av ökade risker för kvinnan om hon föder. Fall förekommer — exempelvis vid gravidi- tetsförgiftning — då han har sådant underlag för bedömningen att kvinnans liv är i överhängande fara eller att hon vid fortsatt graviditet hotas av t. ex. havandeskaps- kramper (eklampsi). I sällsynta undantagsfall kan han så sent som när hon har börjat föda vara tvungen att ingripa med operation för att rädda henne ur en akut livsfara. Då läka- ren ingriper med operation på en kvinna som har varit gravid sålänge att hon bär en livs- duglig varelse, är det dock inte fråga om abortoperation; de åtgärder som han då kan se sig tvungen att vidta om vitala intressen står på spel, går ut på att framkalla för tidig födsel (partus arte prematurus).

När en gravid kvinna är beredd att undergå abortoperation, är det inte bara kroppsliga sjukdomstillstånd, kroniska eller

akuta, som läkaren måste räkna med när han bedömer vilka risker hon utsätts för om hennes graviditet fortsätter. Bedömningen gäller inte heller enbart själva graviditets- förloppet och födandet. 1 den prognos, som han ställer, ingår också en bedömning av efterförloppet, dvs. ett ställningstagande till frågan hur kvinnans hälsotillstånd skulle påverkas av att ha ett barn att sörja för. Även när kvinnan inte företer kroppsliga sjukdomssymtom, kan hennes kroppskonsti- tution vara så bräcklig eller hennes fysiska kondition så nedsatt, att läkaren utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet måste säga sig, att kvinnan kanske klarar att föda, men att hennes kraftresurser sannolikt också blir uttömda eller i vart fall avsevärt nedsatta redan därigenom eller genom vården om ett barn. Från samma utgångspunkt är det som läkaren vid sin riskbedömning tar avgörande hänsyn även till kvinnans psykiska tillstånd.

Sålunda vet man av erfarenhet' att ner- vösa störningar ofta förvärras och att kon- flikter och problem, som annars hålls under kontroll, inte sällan tar en allvarlig vändning i samband med graviditet. Detta gäller särskilt om kvinnan anser sig inte kunna ta ansvaret att föda. Då konflikterna är mycket påtagliga, inställer sig en depression, som kan bli så djup och intensiv att självmordstankar ingår i sjukdomsbilden. Ibland är depres- sionen åtkomlig för behandling, eventuellt i samband med sjukhusvård. i form av t.ex. vila, medicinering, psykoterapi eller miljö- sanering. Ibland är det nödvändigt att ingripa med abortoperation för att förhindra att kvinnan sätter självmordsplanerna i verket, eller för att häva depressionen. Man vet också att de närmaste dagarna och veckorna efter det att kvinnan har fött normalt sett är mycket psykiskt påfrestande för henne. Det förekommer att psykoser, t. ex. schizofreni och manisk-depressiv sjukdom, men även svära depressioner av annat slag kan bryta ut under den tiden. I andra fall kan psykiska förvirringstillstånd inträda, som oftast ford- rar sjukhusvård. då kvinnan är ur stånd att ta hand om sig själv eller barnet. Ännu 2—3 månader efter det att kvinnan har fött,

ibland även senare och i en del fall i anslutning till att hon slutar amma, kan svåra depressioner uppträda. Även då är de ibland förenade med risk för självmord.

[ och för sig är de här angivna allvarliga psykiska sjukdomstillstånden hos en kvinna i anslutning till att hon är gravid och föder ganska sällsynta och risken för att kvinnan skall drabbas av en sådan sjukdom är i vanliga fall ringa. Redan lindrigare psykaste- nisk eller depressiv insufficiens, uttröttnings- tillstånd eller allmän nerslitning har läkaren emellertid att räkna med när han skall bedöma, om fortsatt graviditet medför fara för kvinnans hälsa. Han är också skyldig att uppmärksamma den risk för hennes hälsa som föreligger, när hennes aktuella tillstånd är utan anmärkning, men allvarliga psykiska störningar har inträffat i samband med tidi- gare graviditet.

Läkaren har att bedöma inte bara i vad man som kvinnans tillstånd skulle försämras, om inte förloppet hejdas. Lika väsentlig är för honom frågan i vad mån som fortsatt graviditet kan antas hindra att hon blir bättre eller återställd till hälsa. När kvinnan t. ex. befinner sig i ett psykiskt sjukdoms- tillständ, kan det ibland vara nödvändigt att tillgripa abortoperation för att förbättra hennes tillstånd eller för att kunna genom- föra en psykiatrisk behandling eller också för att förebygga att hennes tillstånd försämras. På motsvarande sätt utgör graviditet en fara för kvinnans hälsa, inte bara i de fall då hon är fysiskt eller psykiskt nersliten och hennes graviditet skulle sätta ned hennes tillstånd ytterligare, utan också när hennes krafter inte kan återställas utan att hon opereras. Abortoperationen utgör i sådant fall ett led i den medicinska behandlingen av kvinnan i syfte att om möjligt återställa hennes hälsa.

Målsättningen för den moderna läkar- vetenskapen har vidgats i takt med de vunna framstegen och de nya vetenskapliga rönen. Lika självklar, som man tidigare har tagit uppgiften att bota, dvs. att återställa männi- skors hälsa, lika självklar anses numera

1 Jfr. SOU 1964:40 s. 91 ff

uppgiften vara att bibehålla en god hälsa, dvs. att förebygga uppkomsten av sjukdomar eller andra brister i hälsotillståndet, fysiskt och psykiskt. Möjligheterna till tidig diagnos och behandling har som nämndes nyss förbättrats även inom psykiatrin. Frågan om behandling är sålunda aktuell, innan ett psykiskt insufficienstillstånd är ett faktum. Behandlingssituationen föreligger redan när risken är påtaglig för att det skall inträda. Det är också från den utgångspunkten, som riskerna för kvinnans hälsa bedöms när hon är beredd att undergå abortoperation. Det är sålunda inte bara när hennes krafter redan är allvarligt nedsatta och fortsatt graviditet skulle hindra att de återställs eller medföra att hennes svaghetstillstånd förvärras, som hennes hälsa är i fara läkarvetenskapligt sett. Detta gäller också när en påtaglig risk föreligger att en sådan allvarlig kraftned- sättning skall inträda. I bägge fallen är läkaren skyldig att behandla kvinnan efter vetenskap och beprövad erfarenhet, och kan faran inte undanröjas på annat sätt, kan han av behandlingsmässiga skäl se sig nödsakad att utföra abortoperation. Utförs operatio- nen för att återställa patientens hälsa, torde ] 5 l. i den nuvarande lagen åberopas och utförs den i förebyggande syfte torde l 5 2. anföras.

Rätten till abortoperation under de angiv- na förhållandena bör för framtiden säker- ställas genom bestämmelser som ger rättvisa åt den läkarvetenskapliga metodiken av i dag. och som motsvarar vad som numera utgör vetenskap och beprövad erfarenhet på området. När den gällande lagen angeri vilka fall som läkare får utföra abortoperation straffritt, fordrar den t.ex. att faran för hälsan skall kunna tillskrivas sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinnorna; att hänsyn tas till deras levnadsförhållanden och övriga omständigheter föreskrivs bara när det gäller operation i förebyggande syfte. Som framhölls nyss. är det emellertid alltid på en totalvärdering av samtliga undersöknings- fynd i det enskilda fallet - psykologiska, medicinska eller sociala — som läkare bygger sitt ställningstagande, både när det gäller

prognos och behandling. Syftet med behand— lingen må vara att förebygga eller bota, likaväl som det må vara sjukdom eller andra brister i hälsotillståndet som det är fråga om. Det är inte heller sjukdom i och för sig, som tillmäts avgörande betydelse när abortopera- tion utförs, utan den avgörande frågan är om ett fortsatt förlopp medför fara för kvinnans hälsa. Att knyta an till sådana begrepp som sjukdom eller kroppsfel är därför inte rättvisande, och att ange att hänsyn tas till levnadsförhållandena — som t. ex. personliga eller ekonomiska omständig- heter. familjens bostadssituation, arbets- bördan rn. m. — är lika överflödigt som att ange att hänsyn tas till exempelvis kvinnans ålder och tidigare graviditeter. Inte heller behöver bestämmelser ges om vad som ligger i sakens natur, nämligen att bedömningen av riskerna vid ett fortsatt förlopp inte gäller enbart graviditetsförloppet, utan också fö- dandet, amningen, omhändertagandet av ett barn och vården om detta. Att den gällande abortlagen tar upp bestämmelser i det hänseendet för läkarens bedömning beror på att den har till syfte att uttömmande ange vad som är straffritt och tillåtet, dvs. vilka risker som får beaktas. Om läkare numera vid bedömningen av vilka risker för hälsan, som är förbundna med fortsatt graviditet, skulle låta bli att ta hänsyn till exempelvis en uppenbar risk för amningspsykos eller risken att en rygginsufficiens förvärras genom vår- den om ett barn, handlar han i strid med beprövad erfarenhet.

Bland förutsättningarna för att det natur— liga förloppet skall få hejdas upptar den nu- varande Iagen också bestämmelse om att fa- ran för kvinnans hälsa skall vara allvarlig. Be- stämmelsen leder närmast tanken till en överhängande fara och är missvisande för lä— karvetenskaplig praxis. Det är inte enbart sannolikhetsgraden för att skada inträffar som är avgörande, utan avgörandet gäller i hög grad även skadans omfattning, t. ex. hur pass mycket försämrat en kvinnas tillstånd skulle bli, om hon inte opereras, respektive hur pass dålig hon är, när hennes graviditet riskerar att hindra en förbättring eller ett till-

frisknande. Är det en svår sjukdom eller all- varliga fysiska eller psykiska skador, som det är fråga om, utgår läkaren från att kvinnans hälsa är i fara, även om den grad av sannolik- het som han har att räkna med är jämförelse- vis ringa. I andra fall kan det vara just den höga graden av sannolikhet, som beaktas i samband med en nedsättning av kvinnans hälsotillstånd.

För att uttrycka rådande praxis när det gäller den läkarvetenskapliga bedömningen av risker för hälsan, och för att säkra kvin- nans rätt till abortoperation då ett fortsatt förlopp innebär sådana risker för henne, bör i lagstiftning ges bestämmelse om att kvinna har rätt till abortoperation, när det kan antas att hennes hälsa skulle råka i fara eller hen- nes krafter allvarligt nedsättas, om havande- skap fortsätter. En bestämmelse av sådant innehåll tas upp i 2 & l. i kommitténs förslag till lag om rätt till abortoperation. Att efter förebild av den gällande abortlagen ta upp en föreskrift om att kvinnan har rätt att bli ope- rerad när hennes liv är i fara är överflödigt med nuvarande betraktelsesätt.

8.4.2. Risk för skador under fosterutveck— lingen m. m.

Ärftlighetsfaktorernas betydelse för upp- komsten av vissa sjukdomar och lyten har varit kända sedan länge. Under de senaste decennierna har forskningen på det genetiska området gett sådana resultat att det beträf- fande en del sjukdomar är känt hur de nedärvs. I fråga om sjukdomar och ärftligt betingade utvecklingsrubbningar, där arvs- gången ännu är okänd eller osäker, finns goda möjligheter att med ledning av erfaren— hetsmässigt framräknade värden bedöma ris- ken för att de överförs direkt från föräldrar till barn.] Möjligheterna till tidig diagnostik och uppspårning av skadliga arvsanlag har förbättrats. Rådgivningi genetiska frågor har prövats endast i blygsam omfattning, men erfarenheterna av den rådgivning som har bedrivits är positiva. Inom den rådgivnings- verksamhet som förekommer på något en- staka håll i anslutning till vården av utveck-

Iingsstörda barn har det visat sig vara till hjälp och stöd för föräldrarna att få en sakkunnig bedömning och vägledning beträf- fande eventuella risker för nästa barn. På senare tid har man också fått klart för sig hur arvsanlag kan modifieras och hämmas, inte bara av övriga arvsanlag hos individen. utan även av den miljö som han lever i. Möj- ligheterna till behandling har förbättrats vid t. ex. svåra psykiska sjukdomar. Vården av psykiskt eller på annat sätt utvecklingsstörda har gett påtagliga resultat. Med insikten att andra faktorer än arvsanlag kan göra sig gäl- lande har följt att ärftligt betingade sjuk- domar och lyten inte längre intar en särställ— ning. På samma sätt som när det gäller andra sjukdomar och lidanden hos människorna är samhällets strävanden inriktade på behand- ling av den sjuke eller utvecklingsstörde och på åtgärder för hans anpassning i samhället.

Det är bl. a. mot denna bakgrund som den gällande abortlagen har kommit att tillämpas restriktivt när det gäller abortoperation på grund av arvsrisk. De tankegångar, som lagen vilar på, när den för att komplettera vad som gäller om sterilisering medger abort av hänsyn till risken att vissa sjukdomar sprids inom befolkningen, ter sig som nämndes tidigare (7.3.2) numera främmande. Man har också funnit att det saknas tillräckligt vetenskapligt underlag för tanken att abort- operation skulle vara ett medel att utrota vissa sjukdomar. Även när det gäller s.k. dominant ärftliga sjukdomar — svåra sådana sjukdomar är mycket sällsynta A är abort— operation ett ineffektivt medel för att hindra Spridningen. Detta gäller än mera vid s.k. recessivt ärftliga sjukdomstillstånd. Psykiska utvecklingsstörningar är mera sällan ärftligt betingade. I den mån som de orsakas av skadliga arvsanlag, följer de i sin nedärvning inga enkla linjer utan antas vara betingade av komplicerade arvsförhållanden, s.k. polyge- na system. För vissa former av grava utveck- lingsstörningar är det en recessiv arvsgång som har påvisats.

] Ang. ärftligt betingade sjukdomar m. m. se SOU 1960:21 bil. III och SOU 1966:9 s. 38 f.

I den praktiska tillämpningen anses också den eugeniska abortindikationen ta sikte främst på risken för sjukdom eller lyte hos just den individ, som kvinnan sannolikt skulle föda om hennes graviditet fortsätter. Föreligger det inte någon sådan risk, utgör den omständigheten att denne skulle föra sjukdomsanlag vidare till följande genera- tioner endast undantagsvis skäl för abort— operation. I praktiken har problemställ- ningen når det gäller att tillämpa den eugeniska abortindikationen m. a. o. blivit i stort sett densamma som när det gäller tillämpningen av den s. k. fosterskadeindika- tionen — fall då risken för sjukdom eller lyte hos den nya individen har uppkommit under fosterutvecklingen av andra orsaker än arvs- anlag.

Det är nyligen som statsmakterna hade anledning att precisera sin ståndpunkt, när det gäller abortoperation på grund av risk för sådana fosterskador. Det konstaterades då, att kunskaperna ännu är otillräckliga om vilka faktorer det är utom arvsanlag som kan orsaka skador under fosterutvecklingen. Att en kvinna har haft sjukdomen röda hund, att hon har utsatts för röntgenbestrålning eller att hon har tagit in vissa läkemedel nämndes som exempel. Det var inte heller frågan om varför eller i vilka fall skada uppstår, som var lagstiftarens ärende. Det var för de fall, då risk föreligger att skada har inträffat, som han ville precisera sin ståndpunkt, nämligen att tillåta abort i sådana fall. Skälen för ståndpunkten var medmänskliga hänsyn.

Den praktiska räckvidden av de spörsmål som det här är fråga om är begränsad, ett förhållande som är värt att observera. När avslag yrkades på Kungl. Maj:ts pr0position med förslag till den nuvarande fosterskade— indikationen, skedde det bl. a. med motive- ringen att en betydande risk skulle föreligga att ”kvinnorna _ med eller utan bakomlig- gande påtryckning från männen — åberopar tablettätande _ — _”. När det i propositionen påpekades att det var få fall som avsågs, invändes att kritiska läkare menade att ”vi här öppnar möjlighet för all kriminell abortering att nu utföras på laglig

väg” och att den bedömningen var mer realistisk än den, som kom till uttryck i propositionen (motion II:836 vid 1963 års riksdag).

I den undersökning som redovisas i bil. 3 angav 67 kvinnor av 1 987, 3,4 %, rädsla för fosterskada bland skälen till att de var beredda att underkasta sig abortOperation. Bland de övriga skäl som dessa kvinnor uppgav förekom ofta omständigheten att kvinnan hade fött ett sjukt. skadat eller eljest besvärligt barn samt att hon ansåg sig vara för gammal att få barn (bil. 3 under 7.15). 33 kvinnor i undersökningen. 1,7 %, åberopade ärftlighet och även för dessa kvinnor var motivet ofta kombinerat med omständigheten att kvinnan hade fött ett sjukt, skadat eller eljest besvärligt barn. Bland övriga motiv, som dessa kvinnor angav, förekom också ofta skälet att mannen var alkoholist, kriminell, psykiskt sjuk etc. (bil. 3 under 8.21). Som nämndes tidigare (7.3.2) har under 1960—talets senare år endast ett fåtal abortoperationer utförts under åberopande av arvsrisk. Sedan foster- skadeindikationen infördes, är det inte fullt 100-talet operationer per år som har utförts av hänsyn till risk för fosterskada av annan orsak än arvsanlag. 1964 förekom en omfat— tande epidemi av röda hund och 1 16 kvinnor Opererades enligt den ifrågavarande abort- indikationen. 1965 gällde det 57 kvinnor, 1966 59 och 1967 likaledes 59 samt 1968 76 kvinnor.

Att de flesta barn föds friska och att det är i undantagsfall. som gravida kvinnor har att räkna med risken att arvsanlag eller skador av andra orsaker under fosterutveck- lingen ger upphov till svåra lidanden för det barn som de sannolikt skulle föda, förringar inte tragedien i de fall då sådan risk föreligger. Vid medvetandet om att avsevärd risk föreligger att barnet kan födas skadat eller till svåra lidanden, torde de flesta kvinnor vilja avstå från att föda, även om deras graviditet var planerad och oavsett vilken hjälp från samhällets sida som de kan räkna med att barnet får.

En kvinna, som befarar att hon kommer

att föda ett sjukt eller skadat barn, har rätt att få tillgång till vetenskaplig expertis för bedömningen av riskerna i det hänseendet och stöd och råd från samhällets sida. Befinner hon sig i den situationen, att det enligt vetenskap och beprövad erfarenhet finns skäl att anta att hon kommer att föda sitt barn till svår sjukdom eller svårt lyte, bör hon vara tillförsäkrad rätt till abortopera- tion. Frågan om Operation torde för åtskil- liga kvinnor i den situationen utgöra ett svårt val och ofta torde situationen innebära sådana påfrestningar för kvinnan, att hon har rätt till abortOperation redan på grund av de risker för hennes hälsa som påfrestningarna innebär. Är en kvinna i sin önskan att få barn villig att utstå fortsatt graviditet och att föda trots riskerna för barnet, bör hon ha rätt till hjälp och stöd från samhällets sida. När det är risk för att skador under fosterutvecklingen kommer att ge upphov till svåra kroppsliga eller själsliga lidanden hos en ny mänsklig individ, bör samhället dock av hänsyn såväl till denne som till kvinnan och hennes familj bistå med rådet att kvinnan underkastar sig operation i de fall då hon själv är beredd till det.

De upptäckter som har gjorts under det senaste decenniet har gett ökad aktualitet åt frågan om fosterskador. Med hänsyn till den omfattning, i vilken undersökningar bedrivs rörande inverkan av olika faktorer på foster- utvecklingen — virus, strålning, gifter av olika slag, läkemedel m.m. — och rörande sambandet mellan sjukdomar hos föräldrar och deras barn, bör lagstiftaren inte stå främmande för att nya orsakssammanhang blir kända och att det vetenskapliga under- laget för bedömningen av faran för den nya individen kan ändras. När det gäller att ilag tillförsäkra kvinnan rätt till abortoperation i de fall, då hon löper risk att föda sitt barn till svåra lidanden, bör rätten därför inte bindas vid orsaken till att sådan risk förelig- ger utan knytas till det förhållandet att en sådan risk är för handen.

Med hänsyn till vad som har anförts föreslår kommittén att kvinna för framtiden tillförsäkras rätt till abortoperation när det

kan antagas att det barn, som hon sannolikt skulle föda om hennes graviditet fortsätter, kommer att lida av svårartad sjukdom eller svårt lyte (2 5 2. lagförslaget).

Abortoperation och sterilisering

I de fall då orsaken till att kvinnan riskerar att föda sitt barn till svåra lidanden utgörs av skadliga arvsanlag hos henne, ställer den nuvarande abortlagen sterilisering som vill- kor för att hon skall få undergå abortopera- tion (jfr. 8.2.3). Anledningen till att lagen ställer detta villkor berördes nyss; vid arvs— risk har abortoperation ansetts vara ett naturligt komplement till sterilisering och det är för att komplettera vad som gäller om sterilisering som abortlagen medger abort. Genom att fordra att kvinnorna steriliserasi samband med abortoperation på grund av arvsrisk, har lagstiftaren velat hindra att kvinnor som bär skadliga arvsanlag återkom- mer för abortOperation. Att de skulle göra det, har han ansett vara stötande (se SOU 1935zl3, förslaget till lag om avbrytande av havandeskap Zå s. 40). Från kravet på sterilisering medges undantag för de fall, då sterilisering befinns vara olämplig av sär- skilda skäl. Enligt råd och anvisningar som den dåvarande medicinalstyrelsen utfärdade 1947 beträffande tillämpningen av abortla— gen och steriliseringslagen avser undantaget dels sådana fall då kvinnors hälsotillstånd talar mot att abortoperation utökas med sterilisering, dels sådana fall då sterilisering är onödig, t. ex. därför att det är fråga om kvinnor som snart är i klimakteriet eller som kommer att omhändertas varaktigt.

Enligt utredningen av hur steriliserings- villkoret har tillämpats, ställdes under IO—års- perioden 1956—1965 sterilisering som vill- kor för sammanlagt 171 kvinnor i samband med att de fick tillstånd att undergå abort- operation (se tabellen bil. 12). 13 av de kvinnorna avstod från att underkasta sig Operation. 1960 ändrades tillämpningen mar- kant. Steriliseringsvillkor meddelades det året för 7 kvinnor. Året dessförinnan var det mer än 4 gånger så många kvinnor som fick

tillståndet till abort förbundet med ett sådant villkor. Efter 1964 — det rörde sig det året om 2 kvinnor och båda undergick abort— och steriliseringsoperationen — har sterilise- ring inte stipulerats som villkor för abort- operation. Det framgår av utredningen att numera abortindikationen ”förutsedd svag- het” tillämpas i en del av de fall, där tidigare abortoperation brukade medges enligt den eugeniska abortindikationen med villkor att kvinnan steriliserades. I andra fall har man även utan en ändrad rubricering kunnat undvika att ställa sterilisering som villkor för abortoperation, därför att ansökan om att få undergå abortOperation från kvinnor som lider av ärftligt betingade psykiska utveck- lingsstörningar i regel åtföljs av ansökan om sterilisering. Utredningen utmynnar i att erfarenheten visar att abortärenden går att handlägga utan att sterilisering behöver före- skrivas som villkor för abortoperation, och utan att man därmed behöver eftersätta målet att försöka förhindra att människor föds med arvbetingad sjukdom eller anomali.

När abortlagen skrevs gällde lagen den 18 maj 1934 om sterilisering av vissa sinnes- sjuka, sinnesslöa eller andra som lida av rubbad själsverksamhet. 1934 års sterilise- ringslag, som hade till syfte att tillgodose ”samhällets intresse att förebygga undermå- liga individers tillkomst”, har ersatts av den nu gällande lagen (l94lz282) om sterilise- ring. Kommittén har förut fram- hållit att abortlagen har kommit att tillämpas restriktivt i de delar som den är avsedd att komplettera vad som gäller om sterilisering, att möjligheten att utföra abortoperation för att hindra spridningen av vissa ärftliga sjukdomar utan att kvinnan har begärt att bli opererad inte utnyttjas, och att abortlagen i dessa hänseenden vilar på tankegångar som ter sig främmande numera. Vid sin hemstäl- lan att steriliseringslagen skall bli föremål för översyn (jfr. 7.3.2) har första lagutskottet påpekat att den samhällsutveckling som har ägt rum under de snart 30 år som sterilise- ringslagen har gällt har medfört att vissa av de värderingar som ligger bakom lagens stadganden numera torde få bedömas annor-

lunda än vid lagens tillkomst. Enligt kom- mitténs mening kan man lämna därhän, huruvida steriliseringsvillkoret i den nuva- rande abortlagen har medfört några nack- delar. Villkoret ställs inte längre. Att det inte bör få någon motsvarighet för framtiden, anser kommittén vara klart.

8.4.3. Övriga omständigheter

Det framhölls förut, att den verklighet är svårfångad som man bör söka efter för att kunna ange fall, då kvinnor som inte vill ta ansvaret att föda bör vara tillförsäkrade rätt till abortoperation. Situationen för de kvin- nor, som har sett sig hänvisade att anlita osakkunniga medhjälpare för att hindra oplanerad graviditet att fortsätta, går över- huvudtaget inte att klarlägga och ur hand- lingarna i socialstyrelsen går det att ta fram enbart vissa data beträffande kvinnor som har opererats efter tillstånd av två läkare eller som har begärt tillstånd av styrelsen att få undergå operation. Kvinnors egna upp- gifter om hur deras situation är beskaffad, då de är beredda att undergå operation, torde ge den mest omedelbara beskrivningen av omständigheter som bör grunda rätt till abortoperation. Mot bakgrunden av de upp- gifter som kvinnor har lämnat via kurator om anledningarna till att de hellre underkas- tar sig operation än föder (bil. 3), framstår vissa situationer som mer eller mindre typiska. De kan därigenom tjäna som exem- pel på fall, då samhället för att fylla sina förpliktelser gentemot kvinnan bör tillför- säkra henne rätt till abortoperation. Den exemplifiering av sådana fall som lämnas i det följande bygger i allt väsentligt på uppgifterna från kvinnorna själva.

Kvinnan har flera barn

Som nämndes nyss uppgav 182 kvinnor av 1987, dvs. 9,2 %, att de hade för många barn som skäl till att de var beredda att un- dergå abortoperation (bil. 3 under 7.1 1). För endast 7 av dem har detta skäl antecknats som enda motiv; för 28 av dem har ytterliga-

re ett skäl antecknats, för 46 ytterligare två skäl, för 45 ytterligare tre, för 32 ytterligare fyra skäl osv. (bil. 3 tabell 24). De andra skäl som oftast angavs var att kvinnan upplevde sig vara för trött och inte orka, att hon hade varit gravid för många gånger och att hon var för gammal för att föda ännu ett barn. Kvinnorna hade varit gravida i medeltal 4,4 gånger och hade fött i medeltal 3,9 barn,varav 3,5 ännu fanns i hemmet. 58 % av kvinnorna hade ej yrkesarbete och 65,9 % av dem var 30 år eller äldre.

Vid den undersökning som redovisas i bil. 1 har framgått att kvinnor, som under 1964 undergick abortoperation efter tillstånd av två läkare eller som fick tillstånd av social- psykiatriska nämnden att undergå operation, till 39,7 % hade hade fött 3 barn eller flera, 1965 var det 36,0 % och 1966 33,8 % av kvinnorna som redan hade redan hade fött motsvarande antal barn. Under samma år var det 22,2 % respektive 18,8 % och 16,7 % av kvinnorna som redan fött 4 barn eller flera. 240 kvinnor, respektive 157 och 98 med 3 eller flera barn, fick under 1964—1966 av- slag på sin ansökan hos nämnden att få undergå abortoperation. Bland kvinnor med 4 barn eller flera fick 102 avslag under 1964, 58 under 1965 och 35 under 1966.

Den miljö, som kvinnorna lever i, har engagerat rätt många statliga utredningar. Samhället strävar efter att skapa social och ekonomisk trygghet åt flerbarnsfamiljerna. I regel har flerbarnsmamman, som är beredd att underkasta sig abortoperation därför att hon anser sig inte orka med ytterligare ett barn, knappa eller i varje fall begränsade resurser. De räcker till för livsuppehället, men bostaden är Ofta ett problem antingen det gäller bostadsstandarden eller hyreskost- naderna. Vad som kvinnan brukar sakna är hjälp i hemmet, hjälp med passning och tillsyn av barnen och möjlighet till vila och rekreation för egen del. När hon inte vill ta ansvar för ett barn till, leds kvinnan ofta mer eller mindre uttalat av ängslan och oro för de barn som hon redan har och farhågor för att de inte längre skall kunna få samma omvård— nad, som hon har gett dem hittills.

När den gällande abortlagen har tillämpats så att kvinnan har fått löv att undergå Operation, torde man ofta ha använt sig av abortindikationen svaghet under förutsätt- ning att hon redan har varit påtagligt nersliten krOppsligt eller själsligt, och annars av möjligheten att förutse en allvarlig ned- sättning av hennes krafter.

Att den arbetsbörda, som omsorgen om och uppfostran av flera barn utgör, av den ena kvinnan upplevs som en hård belastning, hindrar inte att den kan lämna en annan kvinna i det närmaste eller helt oberörd. Det är inte heller kvinnan i det senare fallet, som är beredd att undergå abortoperation. Vad beträffar situationen för den flerbarns- mamma som föredrar att underkasta sig operation framför att ta ansvaret att föda, torde en utomstående ha svårt att avfärda hennes farhågor som obefogade, när hon oroar sig för att inte orka med den ökade arbetsbördan av ytterligare ett barn. Antalet av de barn, som hon har fött, är inte utslagsgivande. Även barnens ålder. utveck- lingsgrad och hälsotillstånd är väsentliga faktorer för den arbetsmässiga belastningen. För att inte nämna något så väsentligt som i vad mån som kvinnan ensam sköter de barn, som hon har hos sig. Även barn som kvinnan själv inte har fött men som hon har omsorg om — t. ex. barn till mannen i ett tidigare äktenskap — hör med i bilden. Redan ett par barn i tät följd kan också många gånger vara både fysiskt och psykiskt mer krävande för föräldrarna än en åtskilligt större barnskara, där åldersskillnaden mellan barnen är en annan.

1 de flesta fall torde det av undersöknings- fynden vara påtagligt att kvinnans krafter blir så allvarligt nedsatta om hon inte Opereras, att rätt till abortoperation förelig- ger på grund av de risker för hennes hälsa, som fortsatt graviditet medför. Även om situationen inte är så klar, bör samhället utgå från att, om en kvinna vill slippa föda därför

att hon finner bördan av att vårda och fostra ytterligare barn för betungande, avsevärd risk föreligger för att denna kvinna blir nersliten, om inte hennes graviditet hindras

att fortsätta. Hon bör därför vara tillförsäk- rad rätt till abortoperation.

Kvinnan närmar sig klimakteriet

183 kvinnor av 1 987, dvs. 9,2 %, angav att de var för gamla för att föda som skäl till att de var beredda att underkasta sig abortopera- tion (bil. 3 under 7.17). Ingen av dem var under 30 år, 20 av dem var 45 år eller äldre och medelåldern var 40,8 är. 1/3 av kvinnor— na hade redan fött 4 barn eller flera och för mer än 1/3 av dem var det 10 år eller mer sedan de sist födde. Endast 4 av kvinnorna (2,2 %) hade inte fött barn. Upplevelsen att vara för gammal för att ta ansvaret att föda åberopades oftare av kvinnor från glesbygd än av kvinnor från storstadsområde. För 6 av kvinnorna är denna upplevelse antecknad som enda skäl till begäran om operation, för 36 av dem har ytterligare ett skäl antecknats, för 51 ytterligare två skäl, för 35 ytterligare tre skäl, för 24 ytterligare fyra skäl osv. De övriga skäl som kvinnorna oftast åberopade var bl. a. att de hade varit sjuka eller klena redan innan de hade blivit gravida, att de hade graviditetsbesvär, att de var för trötta eller slitna, att de redan hade för många barn och att de var rädda att föda ett sjukt eller skadat barn.

Av de kvinnor som under åren 1964— 1966 fick tillstånd av socialpsykiatriska nämnden att bli opererade var 25,8 % resp. 25,7 % och 24,0 % 35 år eller äldre. 10,4 %, 9,9 % reSp. 9,0 % av kvinnorna var 40 år eller äldre. Bland kvinnor som var 35 år eller äldre vid ansökan om tillstånd fick under de åren 12,1 % resp. 6,8 % och 4,6 % avslag på sin ansökan. Talen avser 153, 107 resp. 66 kvinnor. 8,7 % resp. 2,9 % och 1,7 % av kvinnor som var 40 år eller äldre fick avslag; 1964 var dessa kvinnor 43 till antalet, 1965 gällde det 17 kvinnor och 1966 9 kvinnor. Att ange något som är utmärkande för den miljö som kvinnorna lever i eller något som är speciellt karakteristiskt för deras situation är knappast möjligt — utöver den omständigheten att de anser sig vara för gamla för att föda och ta ansvar för ett barn.

Deras relationer till sin man och övriga närstående, hem- och arbetsförhållandena, den sociala och ekonomiska bakgrunden liksom kvinnornas fysiska och psykiska hälsotillstånd ter sig sällan anmärknings- värda. Typiskt sett är kvinnan i 40-årsåldern, gift och har barn, bland vilka det yngsta äri skolåldern, ibland de övre tonåren, och det äldsta vuxet. Inte så sällan har kvinnan redan barnbarn. Hon och hennes man har rn. a. o. för länge sedan fått de barn, som de har velat få och deras liv är inrättat därefter. Kvinnan kan ha trätt in i förvärvslivet igen eller tagit upp aktiviteter utanför hemmet, som hon under många år har hindrats från genom skötseln av det och barnen. Att hon har blivit gravid, och tanken att hon skulle föda ett barn, ter sig ibland närmast chockerande för henne och kan också vara förbunden med skamkänsla. När hon frånsäger sig ansvaret att föda, kan hon anföra skäl som ”vad skall barnen säga” eller ”vi kan inte be- rätta det för barnen” eller ”vi är ju redan morföräldrar”. Det torde dock vara mera sällan, som det år uppfattningen att det är opassande att bryta det konventionella gene- rationsmönstret som dominerar. Vad som kvinnan Oftast upplever som den största påfrestningen är insikten om att det fordras en total omställning av hennes och makens liv, om hon föder, en omställning som de anser sig oförmögna till; barnets uppväxttid skulle komma att sammanfalla med en övergångstid i föräldrarnas liv som kan innebära särskilda påfrestningar för dem.

Något annorlunda brukar situationen te sig för den barnlösa ensamstående kvinnan. Hennes barnlöshet kan under tidigare år ha varit ofrivillig, men hon har kommit att helt inrätta sig efter den. Ofta har hon yrkes- eller förvärvsarbete sedan många år och litar till de egna resurserna. Föredrar hon att föda, innebär det för henne inte sällan ett ensamt föräldraskap, även när mannen inte är gift på annat håll. Är hon beredd att underkasta sig abortoperation, är det i regel också ett sådant föräldraskap, som hon anser att hon inte skulle klara. Det är Ofta inte en fråga om rent materiella resurser

och inte heller så mycket en fråga om påfrestningarna i och för sig av att vara ensam förälder. Det som brukar dominera även för hennes del är just att hon inser, att hon måste ställa om hela sin tillvaro för att kunna ta ansvaret att inte bara föda utan också ge barnet den omvårdnad som det har rätt till och att hon har klart för sig, att hon inte går i land med den omställningen.

Inom läkarvetenskapen räknar man med att de biologiska förutsättningarna för kvin- nan att föda försämras något med stigande ålder och att även riskerna för barnet är något större, om hon föder vid relativt framskriden ålder. Enligt anvisningar från socialstyrelsen vårdar sig läkare också speci- ellt om de något äldre kvinnorna, när de föder; åtskilliga kvinnor accepterar mer än gärna de ökade riskerna för att få barn. De insatser som samhället gör för den kvinna som föder är det enligt kommitténs mening i lika hög grad skyldigt att göra för den kvinna som har blivit gravid trots att hon inte vill föda. Redan den omständigheten att kvinnan är i framskriden ålder hör därför till omstän- digheter som bör grunda rätt till abortopera- tion.

Kvinnan är i en allvarlig konfliktsituation

En del omständigheter, som kvinnor åbero- par när de är beredda att underkasta sig operation, år av etisk natur. Kvinnans situa- tion utmärks ibland av att hon ser sig brista i lojalitet mot de människor, som står henne närmast — man eller fästman, barn eller föräldrar — om hon föder. 74 kvinnor av 1 987, dvs. 3,7 %, uppgav att de hade varit otrogna som det huvudsakliga skälet till att de var beredda att undergå Operation. 16 av dem var ogifta, 57 gifta och en förut gift (bil. 3 under 8.22).

Kvinnan som har man och barn och som har blivit gravid efter otrohet i äktenskapet ser sig ofta inte någon annan möjlighet att rädda äktenskapet — eller skjuta upp en skilsmässa så länge som barnen ännu är små — än att undergå operation. Hennes make kan vara ovetande om otroheten. Det kan

också vara i samförstånd med honom som hon begär att bli opererad, därför att ingen av makarna anser sig kunna hålla samman äktenskapet, om hon föder. Vad som de inte står ut med kan lika gärna vara ovissheten, huruvida det är efter deras samlag eller efter hennes samlag med den andre som hon har blivit gravid, som medvetandet att hon har blivit gravid med denne. Det som kvinnan äventyrar om hon föder är värden, som för henne är väsentliga eller omistliga, bl.a. möjligheten att fortsätta äktenskapet om inte annat så för barnens skull.

Det är emellertid inte bara kvinnans otrohet, som ger anledning till konfliktsitua- tioner av det slag, som det här är fråga om. Anledningen står inte sällan att finna i svårigheter av ett eller annat slag i samlev- naden med mannen. De samlevnadsproblem, som man här skall räkna med, är de mest skiftande. Det kan gälla en handikappad eller invalidiserad make, eller att maken är alko- holsjuk, att han är fysiskt eller psykiskt sjuk, att han är otrogen, att han avvisar tanken på att makarna får barn eller ställer sig helt likgiltig därtill, att han är socialt missanpas- sad, undergår frihetsstraff m.m. Sålunda nämnde 303 kvinnor av 1 987, dvs. 15,2 %, ett allmänt dåligt förhållande till mannen bland skälen till att de föredrog att under- kasta sig abortoperation. 132 kvinnor, dvs. 6,6 %, anförde omständigheten att han var alkoholsjuk, kriminell eller psykiskt sjuk, 184 kvinnor, 9,3 %, att de hade övergetts av honom och 187, 9,4 %, att han inte stödde dem utan förhöll sig neutral och passiv (bil. 3 under 8.32, 34 och 35). De människor, som konflikten gäller, kan vara barnen — an- tingen kvinnan är beredd att för deras skull fortsätta samlevnaden med mannen eller hon står inför en nära skilsmässa, kan det vara sina möjligheter att klara dem, som hon ser hotade om hon föder. Den människa det gäller kan emellertid lika gärna vara mannen. Det kan vara av lojalitet mot honom och för att inte prisge deras fortsatta samlevnad, som kvinnan föredrar att underkasta sig opera- tion. Konflikten kan vara aktuell också för den ogifta, t. ex. för kvinnan som har varit

otrogen i ett långvarigt och stabilt förhål- lande och som sviker mannen i deras gemensamma planer för framtiden om hon inte undergår operation. Exemplifieringen skulle kunna fortsättas och avse mänskliga relationer över huvud taget, som normalt förpliktar individen till särskild hänsyn och lojalitet mot en annan människa. Det torde knappast vara nödvändigt att belysa dem med ytterligare exempel utom möjligen vad beträffar relationen till föräldrar. Att oplane— rad graviditet kan ge upphov till en konflikt, som är olöslig för kvinnan just på grund av lojaliteten mot dem, hör till det mera ovanliga. När det gäller unga flickor eller kvinnor i yngre åldrar som har kvar kontak- ten med föräldrahemmet, kan en sådan konfliktsituation uppstå, t. ex. när flickan har blivit gravid efter en tillfällig förbindelse med en man från en främmande miljö.

Något som utmärker de nu behandlade omständigheterna är, att de i så ringa utsträckning kan avhjälpas genom stödåtgär- der från samhällets sida. Det är inte på det familjepolitiska eller ekonomiska planet som svårigheterna kan angripas. Otroheten är begången, den sedan många år alkoholsjuke botas inte på några månader och det vore hyckleri att förneka, att det finns miljöer där t. ex. en avvikande hudfärg inte accepteras inom familjen. Det är uppenbart att konflik- ter av detta slag innebär sådana påfrest- ningar, att en normalt utrustad individ riskerar att bli psykiskt nersliten på kortare eller längre tid och att samhället bör räkna med att risken blir alltmer påtaglig, ju längre påfrestningarna varar. För att fylla sina förpliktelser gentemot kvinnan bör samhället därför tillförsäkra henne rätt till abortopera- tion vid nu angivna och liknande konflikter för henne.

Tonåringarna och de unga kvinnorna

De problem som samhället ställs inför, när det gäller gravida barn och tonårsflickor som inte vill föda, är i viss mån annorlunda beskaffade än när det är vuxna kvinnor som är beredda att underkasta sig abortoperation.

Det är inte bara i frågor som avser sexuallivet och fortplantningen utan i flera andra sammanhang som man har blivit medveten om hur snabbt ungdomens situation har förändrats under senare år. Med utvecklingen har följt att ett stigande antal ungdomar blir gravida medan de ännu saknar tillräcklig mognad och materiella resurser för att kunna ta hand om ett barn.

Det är ett flertal faktorer, som spelar in i sammanhanget. Förbättrade levnadsvillkor har medfört, att könsmognaden inträder tidigare för både kvinna och man. Enligt resultatet av den undersökning som USSU har låtit göra sker även den sexuella debuten något tidigare än som var vanligt förr (SOU 1969:2, 3.2). Att den sexuella samvaron inleds före äktenskapet och att paret gifter sig när flickan blir gravid utgör det traditio- nella mönstret när det gäller familjebild- ningen inom majoriteten av befolkningen. Mönstret är karakteristiskt inte bara i vårt land utan också i de övriga nordiska länder- na. Samhällsutvecklingen under bara de senaste årtiondena har medfört svårigheter för ungdomen att upprätthålla detta möns- ter. Kraven på utbildning har ökat för båda könen och har i motsvarande mån skjutit upp det ekonomiska oberoendet. Att gifta sig utan bostad är svårt och att hitta en bostad till ett överkomligt pris är för många storstadsungdomar ändå svårare. På det stora hela taget tycks ungdomen ha följt mönstret intill mitten av 1960-talet. Att paret får barn leder numera inte lika ofta som förr till äktenskap; åtskilliga unga föräldrar lever samman utan att gifta sig.

309 av de kvinnor som omfattas av motivundersökningen, dvs. 15,6 %, angav att de var för unga för att föda bland skälen till att de var beredda att undergå operation. 2/3 av kvinnorna utgjordes av flickor i åldern 15—17 år. 38,2 % hade yrkesarbete på heltid, 2,4 % arbetade på deltid och 59,5 % hade ej yrkesarbete. 27 hade trots sin ungdom varit gravida tidigare. 4 hade varit gravida två gånger förut, 23 hade tidigare fött, 3 hade redan fött 2 barn. Bland de ytterligare skäl till att de inte ville föda som

kvinnorna anförde förekom ofta förhållan- det att deras graviditet innebar en allvarlig planeringsrubbning och sådana omständig- heter som bostadsproblem, dåligt förhållan— de till föräldrarna, bristande stöd från dessa och att föräldrarna var psykiskt eller socialt missanpassade.

Det är uppenbart att tonåringen och den unga kvinnan i dagens läge har små möjlig- heter att ensam klara ett barn. Detta gäller inte bara skolflickan och den studerande ungdomen i övrigt utan också de unga flickor i förvärvsarbete som ännu inte har funnit sin framtida plats i yrkeslivet. Även om förhållandet till pojken eller den unge mannen är stabilt, befinner sig denne i regel i motsvarande situation, dvs. inte heller han är mogen för ett föräldraskap.

Som kommittén påpekade förut (6.6.2) vållar ett oplanerat föräldraskap redan i tonåren inte sällan tragedier, när inte ung- domarna själva är mogna att ta hand om ett barn. Samhället har dåligt lyckats med sin uppgift att tillgodose behovet av sexualupp- lysning och ge individen möjlighet att planera föräldraskap med ofarliga metoder, när flickor och unga kvinnor blir gravida medan de ännu står under utveckling — med vad det innebär av fortsatt skolgång, studier eller annan utbildning och förberedelser för att i framtiden försörja sig och bilda familj. De psykiska och sociala resurser som fordras för att ta ansvar för ett barns vård och uppfostran är det få kvinnor som förfogar över i de åren. Samhällets ansvar gentemot flickan eller den unga kvinnan är desto större, som hon så ofta blir lidande antingen hon väljer att underkasta sig abortoperation eller att föda. Redan det förhållandet, att kvinnan ännu inte är mogen för föräldraskap hör därför till omständigheter som grundar rätt till abortoperation.

Enligt de erfarenheter som har samlats av kuratorer och läkare inom rådgivningsverk- samheten upplever de unga kvinnorna inte så sällan en press från omgivningen att undergå operation — från den unge man, för vilken de ekonomiska konsekvenserna skulle kunna bli kännbara om hon föder, men också från

föräldrarna, flickans och ibland även poj- kens. Bland skälen för att de var beredda att bli opererade uppgav 79 av de 1 987 kvinnorna i motivundersökningen i bil. 3, dvs. 4,0 % av dem, att föräldrarna drev på dem att avstå från att föda (bil. 3 under 8.41). 58,2 % av kvinnorna var 17 år eller yngre. Denna inställning hos föräldrarna har antecknats som enda skäl för 11 kvinnor, för ytterligare 11 kvinnor har ännu ett skäl antecknats, för 16 ytterligare två skäl, för 15 ytterligare tre skäl osv. Att maken eller partnern drev på uppgavs av 43 kvinnor, dvs. av 2,2% (bilagan under 8.33). 5 av dessa kvinnor nämnde detta som enda skäl. för 4 av kvinnorna har två skäl antecknats, för 8 kvinnor tre skäl, för ytterligare 8 fyra skäl osv. De 43 kvinnorna representerar dock kvinnor av alla åldrar. Vad beträffar ung- domar kan det förekomma, att flickan begär att få ett avslag att visa upp. I sådana fall kan det vara alldeles speciella problem, som kuratorer och läkare ställs inför. Ofta nog är det inte någon realistisk bedömning, som flickan gör av sina möjligheter när det gäller att äta sig omvårdnaden om ett barn och att svara för uppfostran. Att den eller de som skulle få ta det ansvaret, dvs. i regel föräldrarna till flickan, iden situationen kan verka pådrivande och vilja ”pressa” dottern till att undergå operation, är i och för sig ganska förståeligt. I de nu ifrågavarande fallen har en socialpsykiatrisk rådgivning en väsentlig funktion att fylla (jfr. 8.5).

Kvinnan saknar erforderliga resurser för föräldraskap

Nyss behandlades de förhållanden som mö— ter flickor och unga kvinnor när de blir gravida och bl. a. de små möjligheter, som de normalt har att klara ett barn. Mer eller mindre starka farhågor att inte kunna ta hand om barnet är nästan alltid det huvud- sakliga skälet till att en kvinna är beredd att underkasta sig abortoperation. Anledningar- na till att hon varken vill eller kan ta hand om barnet skiftar. Oftast är det flera olika omständigheter som bidrar till att hon inte

vill äta sig ansvaret att föda. Ibland är hennes bristande förutsättningar för föräldraskap mera framträdande.

Som exempel kan nämnas vissa uppenbara sociala anpassningssvårigheter. Det kan röra sig om Olika former av missanpassning — upprepade lagöverträdelser, alkohol— eller narkotikamissbruk, arbetshämningar, prosti— tution m. m. Att kvinnan när hon är beredd att underkasta sig operation inte kan ta vård om och uppfostra ett barn, kan ibland framgå av det förhållandet att hon inte kan ta vård om sig själv utan är omhändertagen inom någon av samhällets Olika vårdformer.

Det är dock mera sällan, som kvinnans insikt om att hon inte klarar av ett föräldra- skap, är så tydligt dokumenterad, som när hon själv är omhändertagen. De sociala anpassningssvårigheterna kan ha tagit sig mindre flagranta uttryck eller det kan röra sig om en missanpassning, som år allvarlig nog men som inte är av det slaget att den föranleder ett samhällsingripande. Liksom anledningarna växlar — konstitutionella egenskaper, omogenhet, miljöpåverkan från psykiskt eller socialt missanpassade föräldrar m.m. — är det de mest skiftande uttryck, som den bristande anpassningen kan ta sig och som samhället bör räkna med — från grava till mera lindriga störningar i kvinnans relationer till omvärlden. Även sexualpart— nern kan ha motsvarande eller liknande anpassningssvårigheter eller också är det av någon annan anledning uteslutet för kvinnan att räkna med honom, när hon bedömer sina möjligheter att föda och ta hand om ett barn. Hon kan vara gravid efter en tillfällig förbindelse och kanske inte känner honom ens till namnet eller hon kan ha haft samlag med flera män och vet själv inte efter vilket samlag, som hon blev gravid.

När det gäller bristande resurser för föräldraskap bör även andra psykiska och sociala anpassningssvårigheter än de hittills nämnda beaktas. Som exempel kan nämnas kvinnor, som här i landet lever i en för dem främmande miljö — kvinnan i immigrant- eller flyktingsituation. 47 av de kvinnor som omfattas av motivundersökningen, dvs.

2,4 %, angav detta förhållande som skäl till att de ville bli opererade (se bil. 3 under 8.27). De intar en särställning inte bara såtillvida, att de ofta inte behärskar språket och har en annan kulturell och religiös bakgrund, utan också på grund av den genomgripande omställning och anpassning, som fordras av dem. Svårigheter i det hänseendet gör, att kvinnan lever i osäkerhet beträffande den egna existensen. Därtill kommer oftast de ekonomiska bekymren och svårigheter med bostad. När hon anser att hon saknar de resurser, som fordras för att ta ansvar för ett barn och är beredd att undergå operation, kan det vara den svårig- het, som ligger närmast som hon åberopar — där hon bor, kan hon inte ta hand om barnet och var någonstans hon skall kunna få en annan bostad, vet varken hon eller bostads- förmedlingen. I det hänseendet intar hon inte någon särställning. 460 av de kvinnor som omfattas av motivundersökningen, dvs. 23,2 %, angav bostadsproblem bland skälen till att de föredrog att undergå Operation. För endast 10 av kvinnorna fann kurator anledning att anteckna bostadsproblemen som enda skäl till att kvinnan var beredd att undergå operation.1

Kvinnan i dagens samhälle bör ha rätt att själv ta hand om det barn som hon föder och ha det hos sig; som kommitten redan har framhållit (6.6.2) bör bortadoption inte betraktas som ett alternativ till abortopera- tion. Samhället bör tillförsäkra kvinnan rätt till abortoperation, när hon av någon anled— ning skulle sakna möjligheter att själv ta hand om barnet.

Kvinnan har speciella eller personliga skäl att inte föda

Bland de 1987 kvinnorna i motiv- undersökningen i bil. 3 befann sig 4 ungdomar under 18 år, en kvinna i 20-års- åldern och en i 30-åldern. som anförde

1 Angående bostadssituationen särskilt för kvinnor från Göteborg, se Elisabet Sjövall. De abortsökan- de kvinnornas situation i samhället (1967) sid. 180 ff.

omständigheten att de hade blivit våldtagna och även hade gjort polisanmälan om förhål- landet, bland skälen till att de hellre ville underkasta sig operation än föda (bil. 3 under 8.19). För en av dem har två ytterligare skäl antecknats, för en har tre och för en har fem ytterligare skäl antecknats.

29 kvinnor i undersökningen, 1,5 %, angav upplevelsen av våldtäkt bland skälen för att bli opererade (bil. 3, 8.20). För en av dem har denna upplevelse antecknats som enda skäl, för 6 kvinnor har ytterligare ett, för 7 ytterligare två och för 6 ytterligare tre skäl antecknats. För en av kvinnorna har tio andra skäl än våldtäktsupplevelsen anteck- nats som motiv för att hon inte ville föda.

421 kvinnor, 21,2 %, uppgav att de var beredda att undergå operation av plane- ringsskäl (studier, yrkesliv). För 25 av dem har dessa skäl antecknats som enda anled- ning att inte föda, för 64 har ännu ett motiv antecknats, för 103 ytterligare två, för 86 ytterligare tre, för 48 ytterligare fyra motiv, osv. För 9 av dem har kurator vidarebeford- rat ytterligare åtta skäl varför kvinnan föredrog att underkasta sig Operation fram- för att föda. Bland de ytterligare anledningar som de 421 kvinnorna åberopade för att inte föda förekom oftast motiven för ung, bo- stadsproblem, bristande ekonomiska resur- ser, att sexualpartnern var utlänning, dåligt förhållande till föräldrarna eller bristande stöd från dem samt att föräldrarna var psykiskt eller socialt missanpassade (bil. 3 under 8.23). 69,4 % av kvinnorna var ogifta, 24,2 % gifta och 6,4 % förut gifta. Bland de ogifta hade över hälften ej yrkesarbete. 70 % av kvinnorna var under 25 år, medelåldern var 22,9 år.

76 av de 1 987 kvinnor som omfattas av undersökningen, dvs. 3,8 %. angav förhållan- det "vill ej ha barn” som skäl för att undergå operation. För endast 6 av dem har förhål- landet antecknats som enda skäl; för 16 av dem har ytterligare ett skäl antecknats, för 13 ytterligare två skäl, för 14 ytterligare tre skäl osv. För en av dem har kurator vidarebefordrat nio skäl, som kvinnan angav för att förklara varför hon ansåg sig inte böra

ta ansvaret att föda förutom det att hon inte ville ha barn. Bland de skäl som dessa 76 kvinnor åberopade förekom ofta omständig— heten att förhållandet till mannen var dåligt. Kvinnorna hade jämförelsevis färre barn än övriga kvinnor i undersökningen och hade också använt preventivmedel i något större utsträckning än dessa — 40,5 % mot 33,3 % (bil. 3 under 8.28).

Som nämndes förut (8.2.2) öppnar den gällande lagen genom den s.k. humanitära abortindikationen möjlighet för kvinnorna att få undergå abortoperation om de har blivit gravida till följd av våldtäkt. Enligt samma abortindikation har de också möjlig- het att få bli opererade för att undgå följderna av samlag som är förbjudna enligt vissa andra bestämmelser i brottsbalken om sedlighetsbrott.

När lagen kom till, åberopades bl.a. barmhärighetsskäl för att kvinnorna borde ”få” abort om de hade blivit våldtagna.

Som kommittén påpekade tidigare (6.6.2) har den ökade sexualkunskapen och de radikalt ändrade villkoren för födelse- kontroll ändrat värderingarna på det sexuella området. Kvinnan har fått egna möjligheter att skydda sig mot följderna av samlag och själv planera, när hon vill ha barn. De flesta människors medkänsla är därför numera inte heller reserverad för kvinnor, som har blivit gravida trots att de inte av egen fri vilja har inlåtit sig på samlag, utan gäller den kvinna, som har blivit gravid trots att hon inte vill ha barn. Skall samhället fylla sina förpliktelser gentemot kvinnan i anledning av oplanerad graviditet bör hon tillförsäkras rätt till abort- operation när hon har så speciella och rent personliga skäl att inta föda som de nyss an- givna; står hon i dessa fall fast vid att hon föredrar att bli opererad framför att föda, även efter klarläggandet av hennes situation och den rådgivning hon därvid erhållit, måste det nämligen antas vara så betungande för henne att hennes graviditet fortsätter, att hon bör vara tillförsäkrad rätt till abortope- ration.

I det föregående har kommittén på grundval av uppgifter från kvinnorna själva angett exempel på omständigheter som bör grunda rätt till abortoperation. När det gäller att ta ställning till hur bestämmelser bör utformas lagtekniskt för att reglera samhällets för- pliktelser gentemot kvinnan är det tydligt, att det är omöjligt att precisera de omstän- digheterna närmare. Inte heller är det lämp- ligt. Som framhölls förut (8.1) bör nämligen de föreskrifter som statsmakterna bör ge i fråga om kvinnas rätt till abortoperation utformas på sådant sätt, att de i största möjliga utsträckning täcker omständighe- terna i det enskilda fallet. Kommittén har därför valt att ta fasta på det som utmärker kvinnans situation, när hon inte kan ta hand om ett barn men ändå har blivit gravid, nämligen de påfrestningar som hon är utsatt för genom att graviditet fortsätter. Enligt kommitténs mening bör räckvidden av sam- hällets förpliktelser mot henne lämpligen anges genom en allmän bestämmelse om att rätt till abortoperation föreligger, när det av hänsyn till de påfrestningarna är oskäligt betungande för kvinnan att hennes graviditet fortsätter (2 & 3. lagförslaget).

8.5 Skäl mot operation

Kommittén har hittills angett exempel på fall, då samhället för att fylla sina förplik- telser mot de kvinnor som vill slippa föda, bör tillförsäkra dem rätt till abortoperation. Som nämndes inledningsvis är varje sådan operation förbunden med risker för kvinnans hälsa och rätten till abortoperation bör därför gälla endast i princip. Liksom i fråga om varje annan patient och i fråga om de kvinnor, som föder, är läkare i fråga om de kvinnor, som vill slippa föda, skyldig att följa yrkets normer, dvs. att följa vetenskap och beprövad erfarenhet vid sin bedömning av riskerna med abortoperation. Föreligger vä- gande skäl mot Operation, måste kvinnan kunna förlita sig på att hon inte utsätts för denna.

Uppfattningama om vilka omständigheter som utgör skäl mot abortoperation, och har sådan tyngd att de bör leda till bedömningen att hinder föreligger mot att kvinnan opere- ras, har förskjutits allteftersom erfaren- heterna av abortoperationer har vidgats. Det vetenskapliga underlaget har breddats för bedömningen av riskerna för omedelbara komplikationer och sena följdtillstånd efter sådana operationer. Även om kunskaperna på området är ofullständiga, finns det en rad olika omständigheter som erfarenhetsmässigt är ägnade att öka riskerna påtagligt i det enskilda fallet och som kan utgöra hinder mot att kvinnan undergår operation. Att ange dessa omständigheter rent generellt är inte möjligt, eftersom de skiftar från kvinna till kvinna och till stor del beror såväl av hennes fysiska och psykiska tillstånd som av hur länge hon har varit gravid. Så t. ex. har erfarenheten visat att riskerna med abort— operation är större ju längre kvinnan har varit gravid (3.1) både vad beträffar sanno- likheten för skadeverkningar och vad beträf- far allvaret av den skada som kan åsamkas henne. Riskerna för att komplikationer inträffar vid eller till följd av operation måste i det enskilda fallet vägas mot de risker som är förenade med att operation ej sker, dvs. mot de risker som är förbundna med ett fortsatt förlopp. I de fall, då riskerna med operationen är påtagligt myc- ket större, bör givetvis kvinnan inte opereras. Allmänt sett har erfarenheten visat, att ju sämre kvinnans hälsotillstånd är, dvs. ju starkare de läkarvetenskapliga skälen är för abortoperation, desto större är riskerna för att komplikationer inträffar, dvs. skälen mot operation. Dylika skäl mot operation, an- tingen de gäller kroppsliga eller själsliga förhållanden. brukar i de allra flesta fall utgöra skäl även mot att kvinnans graviditet fortsätter och att hon föder. Erfarenheten bestyrker också det omvända förhållandet, att ju svagare läkarvetenskapliga skäl som föreligger för operation, desto mindre är riskerna för komplikationer, dvs. desto mera sällan finns det anledning att räkna med skäl mot operation.

Vissa skål mot operation är av kroppslig natur. Förutom sådana sjukdomstillstånd och rubbningar i kroppsfunktionerna — t. ex. hjärtsvaghet, lungsjukdomar eller njur— lidanden — som utgör skäl inte bara mot abortoperation utan också mot att förloppet fortsätter, utgör även andra brister i hälso- tillståndet skäl mot Operation av hänsyn till de påtagligt ökade risker för skadeverkningar som de medför för kvinnan, om hon opereras. Hit hör pågående infektion, t. ex. en akut inflammation i könsorganen. Ofta kan infektionen hävas, men så länge den pågår, utgör den ett så starkt skäl mot operation, att hinder föreligger mot att kvinnan opereras, även om hon har varit gravid endast kort tid och— oavsett opera- tionsmetod. Vissa andra organiska sjukdoms- tillstånd utgör skäl mot att en viss opera- tionsmetod används. Sjukdomar som medför försämrad koksaltutsöndring kan t. ex. inne- bära, att koksalt inte bör användas för injektion vid någon av tvåstegsmetodema (jfr 3.3.1).

Andra omständigheter som utgör skäl mot operation hänför sig till kvinnans förmåga att bli gravid och att föda vid ett senare tillfälle. Som nämndes förut (se under 3.5.1) utgör sålunda ofrivillig sterilitet ett särskilt fruktat följdtillstånd till abortoperation. Ris— ken i det hänseendet går inte att värdera säkert i siffror, men enligt hittills framlagda undersökningsresultat kan den skattas till högst 4—5% och med största sannolikhet lägre. För kvinnnor som önskar sig barn läng— re fram, bör även den i och för sig ringa risken för sterilitet beaktas som skäl mot operation, särskilt när det gäller unga flickor och kvinnor som är gravida för första gången eller som ännu inte har haft tillfälle att föda. För en kvinna som är Rh-negativ och inte har fött eller inte har varit gravid förut bör på motsvarande sätt beaktas risken för att komplikationer tillstöter, när hon vid ett senare tillfälle vill bli gravid och föda (se 3.5.3). Även andra omständigheter som är ägnade att minska möjligheterna för en kvin- na som vill ha barn vid ett senare tillfälle — t. ex. att hon lider av sockersjuka — utgör

Huruvida de nu angivna skälen mot operation har sådan tyngd, att de utgör hinder mot att kvinnan undergår Operation, måste avgöras från fall till fall. Som allmän regel torde gälla, att kvinnan får upplysning om de risker som föreligger och möjlighet att diskutera igenom problemen och att opera— tion ej bör utföras, då hon själv inte är villig att ta några risker i fråga om sin förmåga att föda barn senare eller inte vill riskera, att ett barn som hon eventuellt senare föder kan komma att lida av sjukdom eller missbild- ning.

Andra skäl mot operation år av psykisk natur. Efterundersökningar av det psykiska tillståndet hos kvinnor som har undergått abortoperation (jfr 3.6) bestyrker det för- hållande som angavs nyss, nämligen att riskerna för sjukdomstillstånd, insufficienser och negativa reaktioner är större, ju sämre kvinnans psykiska tillstånd är när hon opereras. Erfarenheterna har också visat, att risken för icke önskvärda efterreaktioner är större, ju längre hon har varit gravid. Av de undersökningar som refereras i bil. 5 fram går, att negativa reaktioner i form av t. ex. ånger hos kvinnor som har gått igenom abortoperation var vanligare bland dem som hade undergått sen operation än bland dem som hade undergått tidig operation (bil. 5 under 6). Några av de faktorer som utlöser de kraftigare efterreaktionerna vid sen abort- operation är väl kända, bl. a. de större påfrestningarna på kvinnan av att uppleva sin graviditet under längre tid och av de opera- tionsmetoder som används för att hejda förloppet när hon har varit gravid ända bortåt 4—5 månader.

På ett annat sätt än tidigare finns det också numera anledning att räkna med ett samband mellan psykiska efterreaktioner och bristande självständighet i beslutet att undergå abortoperation. Negativa reaktioner efter sådan operation inträffar sålunda före- trädesvis för den kvinna som har utsatts för påtryckningar från mannen eller andra i sin omgivning att underkasta sig operation. och som upplever att hon inte frivilligt har

avstått från att föda utan har pressats till det av andra. Att kvinnan hellre vill föda men är beredd att underkasta sig operation av hänsyn till påtryckningar från någon i hennes närmaste omgivning, utgör därför ett starkt skäl mot operation. För att säkerställa minsta möjliga risk för negativa efterreak- tioner är det också väsentligt, att rådgiv- ningen åt kvinnor som är beredda till abortoperation är inriktad just på att under- söka, att kvinnan inte har pressats till sitt beslut och att hon inte avstår från sina möjligheter att föda utan att själv vilja det. Det stöd som kvinnan behöver för att övervinna sina valsvårigheter varierar från kvinna till kvinna. Erfarenhetsmässigt är stödbehovet störst för ungdomar, men också mogna kvinnor kan i vissa situationer vara i behov av särskilt stöd. Ett sådant exempel är att kvinnan av sin omgivning har pressats att begära operation. Ett annat är att kvinnan gärna vill ha barn men är beredd att under- kasta sig operation av hänsyn till risken för fosterskada.

Som nämndes tidigare innebär frågan om skäl mot att kvinnan opereras sådana avväg- ningar i det individuella fallet att den lika litet som skälen för operation kan regleras i detalj. Att såväl kvinnans skäl för operation som skälen mot att hon utsätts för Operation avvågs innan rätt till operation fastställs en- ligt lagförslagets Zå I eller 3 framgår med erforderlig tydlighet av de där angivna grun- derna. I sakens natur ligger att en liknande avvägning sker enligt 2 5 2, och en uttrycklig bestämmelse härom har därför inte ansetts erforderlig.

Tidpunkten för operation

9.1 Gällande rätt m. m.

Med utgångspunkt från den traditionella sy- nen på kvinnorna och deras roll för fort- plantning, reglerar den nuvarande abortlagen frågan, hur länge de kan få vara gravida för att ännu kunna få lov att undergå abortope— ration. Enligt bestämmelser i 1 & 2 st. abort- lagen får de inte bli opererade om de har varit gravida i mer än 20 veckor, utom då de är sjuka eller har något krOppsfel. Som nämndes förut (2.1.3) räknas tiden från den sista menstruationens första dag. Om synner- liga skäl föreligger, kan socialstyrelsen ge tillstånd till att en kvinna blir opererad senare, men inte sedan 24 veckor har gått från den dagen. Enligt lagens ursprungliga lydelse gällde 20 veckor som en absolut gräns och möjligheten för socialstyrelsen att medge dispens till och med 24 veckor inför- des genom 1946 års lagändringar.

Tidsfristen har ställts upp efter avväg- ningar av olika intressen. 1934 års abort- kommitté övervägde att ställa upp en relativt kort frist. dvs. att tillåta kvinnorna att bli Opererade endast sålänge som de ännu befin- ner sig i tidiga graviditetsstadier. Vad som ifrågasattes var att efter mönster av utländsk lagstiftning införa en tidsfrist för dem på 12 veckor från sista menstruationens första dag. Skälen mot en sådan kort frist ansågs dock vara så starka, att 1934 års kommitté före- drog att koncentrera sig på frågan i hur pass sena graviditetsstadier kvinnorna ännu kunde

tänkas få lov att undergå abortoperation utan att det rörde sig om sjukdom eller kroppsfel hos dem. Diskussioner om vilken frist som gav ett tillräckligt betryggande avstånd från den tidpunkt, då det naturliga förloppet har fortskridit så långt att det medger självständigt liv utanför moderorga— nismen, ledde till den 20-veckorsfrist som skrevs in i lagen.

De synpunkter på en kort frist som anför- des under förarbetena till den gällande lagen (se SOU 1935:15 s. 116 f) var i huvudsak följande. Att kvinnorna själva kunde uppfat— ta tidig abortoperation snarast som en åtgärd att få igång menstruationen, kunde i och för sig inte godtas som skäl för att fristen gjor- des kort. För lekmannen kunde tidig abort- Operation framstå som en mindre åtgärd än sen abortoperation. Biologiskt sett var en sådan uppfattning felaktig, eftersom varje stadium i det naturliga förloppet var likvär- digt. lnte heller fanns det belägg för att tidiga abortoperationer skulle vara lättare att utföra och mindre riskfyllda för kvinnorna, än sena operationer. En kort frist var därför varken biologiskt eller medicinskt motiverad. Däremot var det önskvärt i och för sig att kvinnorna opererades så tidigt som möjligt, av den anledningen att Operationen blev mera stötande för känslan ju längre de hade varit gravida. Flera skäl ansågs emellertid tala emot att det önskemålet skulle tillgodoses genom en kort frist. Vad som främst talade

emot en sådan frist var den s. k. fysiologiska depressionen hos kvinnorna — en psykisk omställning hos dem som pågick under några månader sedan de hade blivit gravida och som hade till följd att de såg på sin situation på ett mindre omdömesgillt sätt. Att genom en kort frist tvinga dem att begära att bli Opererade när de var som" minst skickade att bedöma sin situation, skulle vara olämpligt. Läkarens uppgift att förmå dem att finna sig i att graviditet fortsätter och i att föda skulle försvåras, och hans försök att få dem att i lugn och ro tänka över saken skulle mötas med oförstående och ovillighet. Ytterligare skäl mot en kort frist utgjordes bl. a. av att handläggningen av ärendena måste ta en viss tid i anspråk samt att det inte alltför sällan hände att det var först irelativt framskridna graviditetsstadier som kvinnorna kom med sin begäran om att bli opererade.

När frågan om en kort frist för operation har väckts på nytt under senare år (jfr. lLU 1957:14 och 1964148), har det skett under åberOpande av negativa erfarenheter av att kvinnan undergår sen abortoperation. Så t. ex. har både kvinnans och operatörens känslomässiga upplevelser i samband därmed ansetts böra utgöra skäl nog för en ändring av gällande bestämmelser. Också den större risken för komplikationer vid sen abortope- ration har framhållits. De nuvarande bestäm- melserna har kritiserats även från andra ut- gångspunkter, nämligen vad beträffar av- gränsningen av fall, då kvinnor får opereras även efter utgången av gällande frister _ dvs. vid sjukdom eller kroppsfel. Som en egen- domlig konsekvens därav har det förhållan- det betecknats, att abortoperation måste ut- föras inom en viss tid när det gäller kanske psykiskt gravt utvecklingshämmade eller ut- vecklingsstörda kvinnor A som dessutom of- ta begär att bli Opererade först sedan de varit gravida en längre tid — medan motsvarande begränsning inte gäller beträffande kvinnor, som t.ex. lider av en kanske inte alltför allvarlig psykisk sjukdom (jfr. yttrande över 1941 års befolkningsutrednings betänkande i prop. 1946:156).

tillämpning

Av undersökningen i bil. 1 framgår hur länge de kvinnor som undergick abortoperation 196441966 hade varit gravida när de opere- rades. Undersökningen (se bil. ] tabell 23) visar att den tiden var längre genomsnittligt sett under de åren än 1949. Så t.ex. hade 0,8 % av de kvinnor som undergick abort- operation 1949 varit gravida kortare tid än 2 månader när de opererades, 1964 var det endast 0,1 % av de kvinnor som då underkas- tade sig abortoperation som opererades så tidigt, 1965 och 1966 0,3 %. 1949 hade 23,9 % av kvinnorna varit gravida 2—»3 måna- der när de undergick operation. 1964 var det endast 8,4 %, 1965 11,2 % och 1966 18,7 % som opererades så pass tidigt. 1949 operera- des 29,7 % av kvinnorna sedan de hade varit gravida 4—5 månader. 1964 gällde detta 47,6 %, 1965 40,5 % och 1966 31,8 % av de kvinnor som då undergick operation. Undersökningsresultaten 1964—1966 speglar inte nuläget. Utvecklingen under de åren i riktning mot en avkortning av den tid, som en kvinna kan få gå gravid trots att hon inte vill föda, har fortsatt. Som nämndes förut (3.4.2) har medelvärdet av den tiden sjunkit från 14,8 veckor (1964) till 13,4 veckor (1966) (jfr. även bil. 4 inledningen). Av undersökningen i bil. 3, som belyser förhållandena under oktober och november 1967, framgår hur snart de kvinnor, som inte ville föda men ändå blev gravida, beslöt sig för att underkasta sig operation. Genomsnitt- ligt sett anmälde de sig för rådgivning i nära anslutning till att menstruationen uteblev för andra gången; graviditetstiden da de tog förs- ta kontakt med kurator var i medeltal 9,0 veckor (bil. 3 under 2.7.1 och tabell 8). De gifta och förut gifta anmälde sig ännu något tidigare. särskilt de som inte hade yrkesarbe- te. När de tog första kontakt med kurator hade det gått i medeltal 8.2 veckor från sista menstruationens första dag. 81 % av samtliga kvinnor som omfattas av undersökningen anmälde sig inom 11 veckor fran den dagen.

9.3 Behövs bestämmelser i fråga om tid- punkten för operation?

Som nämndes nyss (8.5) är abortoperation förenad med risker för kvinnan. När den nuvarande lagen kom till, kunde statsmakter— na vid sin bedömning av behovet av bestäm- melser i frågan utgå från att riskerna för kvinnorna när de opererades var i stort sett desamma, oavsett hur länge de hade varit gravida, och att det inte fanns några belägg för att tidig abortoperation var lättare att utföra eller mindre riskfylld för kvinnorna än sen Operation. De erfarenheter som finns att tillgå numera ger klart belägg för att de risker som kvinnan utsätts för när hon un- dergår abortoperation är större, ju längre hon har varit gravid.

Förut redogjorde kommittén för tidig och sen Operation (se under 3) och skillnaderna i fråga om operationsmetoder, ingreppets om- fattning och typen av komplikationer som kan tillstöta. Vad beträffar påfrestningarna för kvinnan av att undergå abortoperation är skillnaden avsevärd mellan tidig och sen ope- ration.

Vad sålunda beträffar hennes upplevelser i samband med att hon opereras torde man inom läkarkretsar allmänt vara ense om att det är ytterst påfrestande för henne att opereras enligt någon av tvåstegsmetoderna. Pa sina håll torde dessa metoder rent ut betecknas som inhumana (jfr. bil. 5 under 5.2) och varje annan operationsmetod anses vara att föredra som mindre påfrestande för henne. Det kan tilläggas att hennes upplevel- ser när hon opereras enligt tvåstegsmetod delas av vårdpersonalen och innebär obehag- liga upplevelser även för medpatienter. Två» stegsmetoderna innebär däremot en viss av— lastning. känslomässigt och personligt sett, för operatören och den som biträder denne. medan operation med ”skrapning” är en relativt svar och krävande uppgift; en sadan operation är f. ö. på grund av beskaffenheten hos en gravid livmoder inte jämförbar med en ”vanlig skrapning”, dvs. utrymning av en icke gravid livmoder. Den under senare år alltmer använda vakuumexaeresen erbjuder

dock även Operationstekniska fördelar fram- för ”skrapning”.

Som kommittén nämnde förut (8.5) är skillnaderna avsevärda även när det gäller negativa efterreaktioner för kvinnan då hon opereras tidigt och då hon opereras sent. De psykiska efterverkningarna illustreras i de båda undersökningarna från Stockholm och Örebro av kvinnans reaktion vid personlig intervju på ett påstående om att hon inte skulle kunna tänka sig att gå igenom abort- operation en gång till (se bil. 5 under 6). 6 kvinnor av 80 i Stockholmsundersökningen instämde helt och 3 delvis i påståendet, mot de 20 av 57 kvinnor i Örebro som instämde helt och de 8 som delvis instämde i att de inte kunde tänka sig att stå ut med samma lidande en gång till. Undersökningsresultaten antyder att efterreaktioner i form av anger på motsvarande sätt kan tänkas stå i sam- band med om kvinnan opereras tidigt eller sent; 85 % av kvinnorna i Stockholmsunder- sökningen svarade nej på den direkta frågan om de någon gång hade ångrat sig, mot 67 % av kvinnorna i Örebroundersökningen.

Ett av resultaten av Stockholmsundersök- ningen är det skäl att framhålla särskilt i detta sammanhang. Pa få undantag när har de kvinnor som har blivit opererade tidigt efter ett koncentrerat och relativt snabbt utredningsförfarande visat sig vara positivt inställda, inte bara till att de hade sluppit föda utan också till själva omhändertagandet i anledning av att de var beredda att undergå operation. Nagra definitiva eller säkra slut- satser kan visserligen inte dras av detta för- hållande, men det ger en ganska påtaglig antydan om bristfällighetema i det resone- mang, som har förts om den s. k. fysiologis- ka depressionen hos gravida kvinnor. Redan i och för sig är resonemanget sadant att det kan ifrågasättas om det inte vilar på förhasta- de slutsatser. Utgångspunkten för detta är otvivelaktigt riktig, nämligen att kvinnan går igenom en omställningsprocess sedan hon har blivit gravid, som påverkar henne även psykiskt. Att denna omställning generellt sett. dvs. hos de allra flesta kvinnor, skulle ta sig uttryck i en depression, är dock obe-

styrkt. Det nyss angivna undersöknings- resultatet ger inte något stöd härför, lika litet som det stöder uppfattningen att kvin- nan under de första månaderna skulle vara oförmögen att se på sin situation på ett fullt omdömesgillt sätt och då vara som minst skickad att bedöma sina möjligheter att ta ansvaret för ett barn. Av undersökningsresul- tatet att döma har i varje fall majoriteten av kvinnor, som har blivit opererade tidigt, själva en annan uppfattning. Det koncentre- rade utredningsförfarandet och just det för- hallandet att de Opererades tidigt, har av dem upplevts som en positiv faktor och själva har de inte något intryck av att de skulle ha varit mindre lämpade att träffa det avgörande, som de fattade när de beslöt att underkasta sig operation. Vad som också bör noteras i sammanhanget är det positiva värde som dessa kvinnor ger åt ett utredningsförfa— rande, som har gett dem möjligheter att med kurator diskutera igenom de mest angelägna problemen.

Mot bakgrund av vad som har anförts finns det anledning att frångå antagandet att gravida kvinnor under de första månaderna år så deprimerade, att de är oemottagliga för sakskäl, eller mer eller mindre oförmögna att bedöma sin situation. Däremot är det skäl att erinra om att en kvinna inte så sällan företer tecken på depression när hon är beredd att underkasta sig abortoperation och att depressionen ofta nog kan vara relativt allvarlig. Depressionstillståndet utgör oftast en adekvat reaktion hos henne på den situa- tion som hon befinner sig i. Även när detta inte är direkt påfallande, kan den sakkunnige bedömaren som regel spåra ett samband mellan depressionstillståndet och kvinnans situation. I regel torde det m.a.o. vara förhål- landet att kvinnan är gravid, trots att hon inte kan ta ansvaret för ett barn, som är den primära och huvudsakliga anledningen till depressionen. Det är givetvis väsentligt att en kvinna som lider av depression får den hjälp hon behöver och en väl utbyggd rådgivnings- verksamhet' inom mödrahälsovårdens ram har en viktig uppgift att fylla för kvinnor som drabbas av depression i samband med

Även i andra hänseenden än som har angetts hittills är påfrestningarna för kvinnan större när hon undergår sen operation än när hon opereras tidigt. Hon måste t. ex. finna sig i en längre sjukhusvistelse när hon opere- ras enligt de metoder som används för sen operation, än när hon undergår ”skrapning” eller vakuumexaeres (se bil. 4 5. 4:15 och tab. 18). Genom den förbättrade operationstek- niken har riskerna då hon opereras tidigt kunnat nedbringas så pass mycket att hon även kan undgå intagning på sjukhus. Sedan några år utförs tidiga abortoperationer på flera håll i landet vid sjukhusens öppna vård utan att olägenheter har kunnat märkas från vårdsynpunkt.

På grund av vad som har anförts är det inte rimligt att utgå från att det skulle vara enbart ett önskemål i och för sig att abort- operation utförs så tidigt som möjligt. Kvin- nan har rätt att fordra att hon utsätts för minsta möjliga risker, antingen hon föder eller måste finna sig i att bli opererad. Med hänsyn till att operationsriskerna ökar ju längre hon är gravid, har den kvinna, som finner att hon bör underkasta sig operation hellre än att föda, ett berättigat anspråk på att bli opererad snarast. Eftersom påfrest- ningarna för henne är så avsevärt mycket större när hon opereras sent, har hon också ett oavvisligt krav på att inte behöva genom- lida sen operation annat än undantagsvis, då hon själv önskar i det längsta behålla sina möjligheter till fortsatt graviditet. För att fylla sina förpliktelser mot kvinnan när det gäller sexuallivet och fortplantningen har samhället sålunda ansvar för att den kvinna som har blivit gravid och vill slippa föda ope- reras så tidigt, att det naturliga förloppet kan hejdas på det för henne mest skonsamma sättet, nämligen f. n. genom vakuumexaeres eller ”skrapning”. Hur länge de båda mera skonsamma metoderna kan användas beror inte enbart på hur länge kvinnan har varit gravid utan också på t. ex. hennes kropps— konstitution och på om hon har fött barn förut. Genomsnittligt sett brukar den avgö- rande gränsen för hur länge vakuumexaeres

eller ”skrapning” kan användas gå vid unge- fär 12 veckor från sista menstruationen (se 3.2). Tanken att en tidsfrist bör ställas upp på 12 veckor har också beretts stort utrym- me i den allmänna debatten på senare år. Det kan därför vara skäl att granska om en sådan frist kan utgöra ett lämpligt medel för sam- hället att fylla sitt ansvar gentemot kvinnan.

En omständighet som bör beaktas i fråga om en lZ-veckorsfrist är svårigheten att iakt- ta en tidsfrist, när det är ovisst från vilken dag som fristen skall börja räknas. Både kvinnan och läkaren kan komma att ställas inför den svårigheten, om hon inte kommer ihåg när hon hade sin menstruation senast eller missminner sigi det hänseendet; särskil- da svårigheter att inrätta sig efter en frist som den ifrågasatta uppkommer för den kvinna som har blivit gravid trots att men- struationen har uteblivit under längre eller kortare tid, t. ex. när hon ammar eller befin- ner sig i närheten av klimakteriet. En tids- frist på 12 veckor har vidare egenskapen att den lätt kan inge föreställningen att kvinnan alltid skulle kunna bli opererad med va- kuumexaeres eller ”skrapning” inom den ti- den. Ofta nog är detta inte fallet, t. ex. för unga kvinnor som inte har fött barn ännu. I stället för att bespara kvinnan påfrestningar- na av sen operation skulle fristen kunna vil- seleda henne att söka vård alltför sent för att kunna bli opererad med de metoderna. Skall en tidsfrist användas för att säkerställa att kvinnan opereras på det för henne mest skonsamma sättet, bör den av hänsyn till den enskilda kvinnan i varje fall sättas väsentligt kortare än den tid, under vilken vakuumexae- res eller ”skrapning” kan användas genom- snittligt sett (jfr. Schmidts undersökning. bil. 5 under 6, angående inställningen bland kvinnor som själva har undergått tidig abort- operation till frågan om en eventuell 12- resp. 8-veckorsfrist). En allvarlig olägenhet med en tidsfrist utgörs av att kvinnan skulle kunna anse sig tvungen att underkasta sig operation inom den tiden av rädsla för att annars inte bli opererad.

Av vad som har anförts är det tydligt, att en lZ-veckorsfrist är förenad med betydande

olägenheter och att det därför kan vara skäl att undersöka om det inte kan finnas andra medel att nå ändamålet, dvs. att bespara kvinnan påfrestningarna av sen operation. Vad som oundgängligen fordras för att det målet skall kunna nås är, att kvinnan har klart för sig, hur viktigt det år att hon kommer till sjukhuset i tid om hon inte vill föda men ändå har blivit gravid samt att utredningen av frågan om riskerna för henne av en operation inte fördröjs i onödan utan sker så snabbt som möjligt. Som nämndes nyss (9.2) har utvecklingen under senare år gått i riktning mot en allt större avkortning av graviditetstiden vid operation. De under— sökningar som iakttagelsen grundar sig på avser åren 1964—1966 samt oktober och november 1967, men tendensen är klar och det finns anledning att anta att utvecklingen har fortsatt i samma riktning. Kvinnan har tydligen blivit alltmer medveten om sin situation och inriktad på att söka vård tidigt, om hon har blivit gravid men inte vill ta ansvaret att föda; även utredningstiden har kunnat förkortas trots att kuratorer och läkare måste ägna sig åt en Omfattande in- tygsskrivning för att fylla formföreskrifterna i den nuvarande lagen. Bestämmelser om en tidsfrist ter sig således ganska överflödiga mot bakgrunden av de förändringar som har skett. Den främsta anledningen till utveck- lingen torde utgöras av den mera öppna debatten under senare år om betydelsen av födelsekontroll och även i frågor som avser abortoperation. När det gäller att söka lämp- ligare medel än en 12-veckorsfrist för att bespara kvinnan upplevelserna av sen opera- tion torde samhället också kunna utgå från att kvinnan inte behöver pressas — utan bör ges orsak — att söka vård tidigt om hon inte vill föda men ändå har blivit gravid. En saklig upplysning och information om abortopera- tion och om hur avsevärt mycket mera på- frestande det är att bli opererad sent än tidigt, om möjligheterna att få tidig gravidi- tetsdiagnos kostnadsfritt inom mödrahälso- vården och även hjälp av kurator där samt om vikten av att komma till sjukhuset sna- rast torde därför vara en effektivare metod

att bespara kvinnan sen operation än en kort tidsfrist.

På grund av vad som har anförts anser kommitten att samhället inte behöver ge bestämmelser om en sådan frist; det har bättre möjligheter att fylla sitt ansvar för att kvinnan opereras på det för henne mest skonsamma sättet genom att sprida sådan information och upplysning och genom att ge bestämmelser om att kvinnan opereras så tidigt som möjligt och alltid med för henne skonsammast möjliga metod (3 % lagförsla- get). Operationstekniken är stadd under stadig utveckling och skonsammare metoder än de nuvarande kan väntas. Socialstyrelsen bör fortlöpande följa utvecklingen och ge råd och anvisningar om operationsmetoder, om för- och nackdelar av olika sådana meto- der och deras användningsområde.

Med den ordning som kommittén förordar har man anledning att vänta sig att de allra flesta kvinnor som inte vill föda, men som ändå har blivit gravida, i fortsättningen kom- mer att opereras tidigt. Att enstaka kvinnor kommer att få genomlida sen operation tor- de dock inte kunna undvikas och det är därför skäl att ta ställning till om det behövs några bestämmelser om hur pass sent de bör kunna bli opererade.

De nuvarande tidsfristerna på 20 respekti- ve 24 veckor har ställts upp för att tillför- säkra operatören en betryggande marginal mot att ingrepp sker då kvinnan bär en livsduglig varelse (jfr. 2.1.3). Fristerna får överskridas när det föreligger strikt läkar- vetenskapliga skäl därtill, dvs. vid vad som går under benämningen sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan. Att den nuvarande lagen på detta sätt vill reglera läkarens inskri- dande med sen operation har sin naturliga förklaring i att vid lagens tillkomst och även för bara ett tjugotal år sedan erfarenheterna av abortoperationer var ringa. För att på detta område fastställa normen för läkarens handlande — vetenskap och beprövad erfa— renhet — fordrades då uttalande av den samlade expertisen. Dagens situation är en annan. Man behöver inte hysa något tvivel om att en läkare inte skulle avböja att

inskrida med operation om han har ens den ringaste anledning att befara att livsduglighet har inträtt, annat än då rent vitala intressen står på spel. Under sådana förhållanden framstår bestämmelser i frågan som överflö- diga.

10

10.1. Inledning

Som kommitten har angett tidigare (8.2) innehåller den nuvarande lagstiftningen ett antal 5. k. abortindikationer — bestämmelser om i vilka fall som kvinnorna kan få befrias från skyldigheten att föda. I abortlagen finns också inrättad en särskild ordning för utred- ning, prövning och beslut i frågan om en kvinna som är gravid uppfyller de i abort— indikationerna angivna förutsättningarna för att få slippa föda. För att hon skall få lov att bli opererad (s.k. legal abort eller legalt avbrytande) måste beslut att abortindikation är för handen meddelas i den föreskrivna ordningen _ det s.k. prövningsförfarandet. Beslut att abortindikation saknas och att kvinnorna har att finna sig i att graviditet fortsätter och i att föda meddelas däremot formlöst.

Bestämmelserna om prövningsförfarandet (4 och 7 %% abortlagen) innebär i stort sett att beslut att abortindikation föreligger kan träffas antingen av två läkare (lokal pröv- ning) eller av socialstyrelsen (central pröv- ning). I vissa särskilda fall kan dock enbart styrelsen meddela beslutet, och i s. k. nödfall får läkare ensam besluta att operera.

l kungörelsen (19382571) med tillämp- ningsföreskrifter till abortlagen finns mera detaljerade bestämmelser om prövningsför- farandet, bestämmelser bl. a. om vilken läka- re det är jämte operatören som får besluta att abortoperation är laglig och om det skriftliga utlåtande (s.k. tvåläkarintyg) som

Nämnderna och deras verksamhet

de båda läkarna avger enligt fastställt formu- lär när de anser att operation är laglig, om den skriftliga ansökan som kvinnan kan göra hos socialstyrelsen om att få tillstånd att undergå operation och om de intyg enligt fastställda formulär, som då skall fogas till ansökan. I styrelsen avgörs hennes ansökan av en särskild nämnd, socialpsykiatriska nämnden. I nämnden ingår två av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Den ene är läkare och nämndens ordförande. Den andra är lekman. Som ledamot tjänstgör även chefen för byrån för social- och rättspsykiatri inom socialstyrelsen samt den ledamot av styrel- sens vetenskapliga råd som företräder arvs- biologi och arvshygien. Chefen för social- och rättspsykiatri är föredragande i nämn- den. Nämnden har varit verksam sedan 1947. På grund av den ökade arbetsbördan har det ursprungliga antalet ledamöter utökats. För var och en av de två platser i nämnden som besätts med personer utanför styrelsen finns två ordinarie ledamöter och två ersättare. Alla fyra tjänstgör alternerande. Antalet föredragande har också utökats och före- dragandena tjänstgör i tur och ordning som ledamot av nämnden. Till följd av tjänst- göringsförhållandena kan socialpsykiatriska nämnden således sägas bestå av flera nämn- der beroende på sammansättningen.

De nuvarande bestämmelserna granskades på sin tid av 1950 års abortutredning. En detaljerad redogörelse för de diskussioner som fördes i samband med bestämmelsernas tillkomst och de överväganden som de vilar

på finns i utredningens betänkande (SOU 1953129 5. 123 ff), vartill hänvisas.

Tillämpningen av de gällande bestämmel— serna har ändrats under 1960-talet särskilt fr.o.m. 1966. Trots att lokal prövning tas upp i lagen som första alternativ har tidigare de kvinnor, som har sett sig tvungna att bli opererade för att inte föda, oftast varit hänvisade att ansöka hos styrelsen om till- stånd att få bli opererade, och endast ett fåtal har opererats enligt beslut av två läkare. Numera är det fler kvinnor som blir operera- de på tvåläkarintyg än som först måste an- söka om tillstånd från styrelsen.

De förändringar som har skett framgår av följande uppgifter ur socialstyrelsens sta- tistik.

Förändringarna under 1964 — 1966 speg- las i den undersökning som redovisas ibil. l (bil. 1 under 6). Den ändrade tillämpningen analyseras också i bil. 2 såvitt avser praxis inom den statsunderstödda rådgivningsverk— samheten åren 1963 — 1969 (bil. 2 under 8, jfr. under 10).

Av undersökningarna är det tydligt, att utvecklingen mot en ökad användning av tvåläkarintyg har skett ojämnt inom landet och att tillämpningen av bestämmelserna om prövningsförfarandet varierar mellan olika byråer och sjukhus i minst lika hög grad som tillämpningen skiftar när det gäller bestäm- melserna om abortindikationer. Så t. ex. har under 1968 8 % av de kvinnor, som fick sitt ärende handlagt vid rådgivningsbyrån i Södertälje, blivit opererade på tvåläkarintyg medan 86% har ansökt hos styrelsen om tillstånd att få bli opererade. 1 Uppsala där- emot opererades samma år 87 % av kvinnor- na på tvåläkarintyg, och hänvisades 8 % att ansöka om tillstånd hos styrelsen (bil. 2 under 8.2 och tab. 6).

Skillnaderna i lagtillämpningen beror" på

att de principer som följs i valet mellan den lokala och den centrala prövningen varierar från byrå till byrå och från sjukhus till sjukhus. Angående några av de vanligaste principerna vid tiden för kommitténs under- sökning av rådgivningsverksamheten, se bil. 6 under 3.4. Ytterst åt ena hållet följde man då vid byrån eller inom ”sjukhusteamet” principen att hänvisa kvinnan till socialsty- relsen för bedömning av abortindikations- frågan oavsett sin egen uppfattning i denna. Också om läkarna och kurator var ense om att det var lagligt att kvinnan opererades, föredrog man att förmedla hennes ansökan till styrelsen med uttalande att hon borde få bli opererad, hellre än att man tillämpade tvåläkarförfarandet. De avsteg från principen som kom i fråga gällde företrädesvis sådana fall, då en kroppslig sjukdom hos kvinnan kunde diagnostiseras. Ytterst åt det andra hållet hade man som riktlinje att låta den egna bedömningen vara avgörande. Var man på det klara med att man tyckte att abort- indikation förelåg eller med andra ord att operation var laglig, opererades kvinnan på tvåläkarintyg; att en kvinna ansökte om till- stånd hos styrelsen kom i fråga främst om man var tveksam eller oense i abortindika- tionsfrågan eller om kvinnan inte nöjde sig med avslagsbeslut på de lokala planet utan ville ha sitt ärende prövat av styrelsen. Vil— kendera av de båda principerna som domi- nerade i fråga om valet mellan den lokala och den centrala prövningen berodde, såvitt kommittén kunde bedöma, inte på rådgiv- ningsverksamhetens organisation. Avgörande var snarare den personliga inställningen hos den läkare som skulle ansvara för en even- tuell operation —i regel läkare med tjänst som överläkare eller biträdande överläkare vid kvinnokliniken. Eftersom det var denne som skulle bära ansvaret att operera kvinnan,

År 1964 1965 1966 1967 1968 19691 19701 Ansökningar 5 469 6 669 6 499 7 365 7 554 7 660 7 575 Tvåläkarintyg 596 860 1 876 3 315 4 441 7 079 9 314 |Preliminär beräkning

var det naturligt nog hans uppfattning om vad som kunde utgöra de bästa garantierna för att operation var tillåten, som avgjorde valet av prövningsförfarande. I andra hand var det graden av förtroendefullt samarbete mellan denne läkare och kurator samt psyk- iater, som hade avgörande betydelse; ett sådant samarbete utgjorde i varje fall en tydlig förutsättning för tillämpningen av principen att den egna bedömningen gällde, inte bara i fråga om olagligheten utan också i fråga om lagligheten av abortoperation. Under överläggningarna med kommitten framförde kuratorer och läkare åtskilliga kri- tiska synpunkter på det nuvarande pröv- ningsförfarandet. Att operationsfrågan av- gjordes centralt och ”på papperen” av per- soner som själva inte behövde ta ansvaret att operera kvinnan eller för eftervården av hen- ne ansågs sålunda vara mindre tillfredsstäl— lande från principiell synpunkt. Att kurato- rer och läkare måste lägga ner tid och möda på en omfattande intygsskrivning innebar också olägenheter praktiskt sett, och tidsför- lusten innebar påfrestningar för kvinnan. Många ansåg därför att den lokala pröv- ningen var att föredra både från principiella och praktiska synpunkter men framhöll sam- tidigt, att inte heller tvåläkarförfarandet var tillfredsställande. Vad som efterlystes var bl. a. garantier för att de gällande bestäm- melserna om abortindikationer tillämpades enhetligt över landet; tvåläkarförfarandet er- bjöd inte sådana garantier. Vidare gick två- läkarintyg inte att använda i de mera svår- bedömda eller tveksamma fallen utan i stort sett endast om kvinnan utgjorde ett ”klart abortfall”. Om en av läkarna — eller båda — var osäker eller tveksam om kvinnan uppfyll- de de i abortindikationerna ställda villkoren för att få slippa föda och kvinnan trots detta inte ville finna sig i fortsatt graviditet, var man hänvisad att remittera laglighetsfrågan till styrelsen — hur kritisk man än ställde sig mot den skriftliga proceduren och mot att en operationsfråga skulle hanteras av perso- ner som inte hade haft någon personlig kontakt med kvinnan. Vid en hel del byråer och sjukhus brukade man följa ett slags

nämndliknande förfarande i formav s. k. kon- ferenser för att bedöma och ta ställningi laglighetsfrågan särskilt när denna syntes tveksam (ang. dessa konferenser se bil. 6 under 3.2).

Ett förhållande som är värt att observerai sammanhanget är, att 85 % av de kvinnor vilkas ansökan om operation remitterades från rådgivningsbyråerna till styrelsen under 1969, hade fått sin ansökan tillstyrkt på det lokala planet, för 9% hade ansökan av— styrkts och för 6% hade den överlämnats utan ställningstagande. Bland de 3 906 kvin- nor som hade fått sin ansökan tillstyrkt var det endast 23 kvinnor som inte fick bifall till denna av styrelsen. Bland de 429 återigen, som hade fått ansökan avstyrkt, var det så många som 257 kvinnor eller 60 % som fick bifall h05 styrelsen. För kvinnor vilkas ansö— kan hade remitterats till styrelsen utan ställ— ningstagande, biföll styrelsen ansökan till 93 %. 1 vilken utsträckning som kvinnorna hade fått sin ansökan tillstyrkt, avstyrkt, respektive överlämnad utan ställningstagan- de, varierade mellan olika byråer. Enligt undersökningen i bil. 2 (se bil. 2 under 10 samt tab. 8 och 9) är det också uppenbart att läkarna vid en del byråer tycks ha en betydligt restriktivare uppfattning om inne— börden av de i den nuvarande lagen uppställ- da abortindikationerna än socialstyrelsen har.

Att kvinnan enligt den gällande förbuds- lagstiftningen har stått utan rättsskydd i laglighetsfrågan genom att var och en som representerar sjukvård i någon form eller av något slag — distriktssköterska, barnmorska, läkare i allmän eller enskild tjänst, kurator eller annan — har varit behörig att efter eget omdöme och med ledning av enbart egna undersökningsfynd avgöra att abortindika- tion saknas, noterades av 1950 års abortut- redning. Utredningen fann anledning att framhålla som en brist i rådande prövnings- förfarande att ett stort antal kvinnor inte fick sin situation prövad och inte heller den hjälp de behövde av samhället. De utvägar, som 1950 års utredning anvisade för att råda bot på missförhållandet, var en utbyggnad av

rådgivningsverksamheten samt inrättande av lokala prövningsinstanser för beslut i ären- den om s. k. legal abort. Enligt utredningens förslag borde en prövningsinstans inrättas inom varje sjukvårdsområde och bestå av tre ledamöter — en ledamot med social erfaren- het och gott psykologiskt omdöme, vilken tillika skulle vara ordförande, samt två läka- re, varav den ene skulle vara psykiater i viss tjänsteställning och den andre gynekolog el- ler kirurg verksam som tjänsteläkare vid lasa- rett eller motsvarande inom sjukvårdsområ- det. Förslaget i övrigt gick bl.a. ut på att den lokala prövningsinstansens beslut i laglig- hetsfrågan skulle motiveras och i regel före- gås av personlig kontakt med kvinnan; beslu- tet skulle fattas med enkel röstövervikt och kunna överklagas både av henne och av ledamot som hade blivit överröstad.

Det är tydligt att det nuvarande prövnings— förfarandet och tankegången att bestämmel- ser behövs om en särskild ordning för utred- ning och beslut i frågan om kvinnan kan ges tillstånd att undergå abortoperation vilar på förbudet mot abort ibrottsbalken. Kommit- téns förslag att abort avkriminaliseras inne- bär att det inte är en ordning av det slaget som samhället behöver upprätthålla; avstår samhället från straffhotet mot kvinnan, med— ger det henne frihet från skyldighet att finna sig i att hennes graviditet fortsätter och att föda, om hon inte vill det. Det ärinte heller ett prövningsförfarande som kvinnan är hjälpt med, när hon är beredd att underkasta sig operation hellre än att föda; vad som hon mänskligt att döma behöver är personligt stöd och råd, bistånd att reda ut sin situation samt belysning av de möjligheter hon har att kunna föda och ta ansvar för ett barns vård och fostran. Finner hon att hon bör avstå från att föda, bör hon som kommitten nämnde förut (8.1) också kunna lita till att hon opereras, såframt inte vägande skäl talar mot att hon utsätts för operation. Som angavs tidigare (7.3.4) har samhället anled- ning att i lag tillförsäkra kvinnan rätt till abortoperation och att bereda henne garan- tier för att hennes rätt blir allsidigt prövad; även läkaren har anspråk på att få regler till

ledning för sin bedömning och att inte en- sam behöva stå för uppgiften att tillämpa en lag med så vittgående konsekvenser för den enskilde som en lag om operation. De nämn- der, som därför bör inrättas vid sjukhusen, bör knytas direkt till det medicinska verk- samhetsområde som kvinnans efterfrågan gäller, dvs. gynekologi och obstetrik. Som framhölls förut (5.8.5.2) bör dessa sjukvårds- organ i sin verksamhet vara sammankopplade med den graviditetsrådgivning som enligt kommitténs förslag bör tillhandahållas inom mödra- och barnhälsovårdens ram. Den kura- tor som står till tjänst för personlig rådgiv- ning och social service kommer sålunda att samarbeta med den gynekolog vid sjukhuset som ingår i nämnden och svara för vården av kvinnan i samråd med denne.

10.2 Organisationen, sammansättning,! ar- betsformer m. m.

Nämndorganisatipnen bör följa de sjukvårds- organisatoriska former i vilka huvudmännen ombesörjer gynekologisk vård men bör sam- tidigt inte splittras i alltför många enheter. Den omfattning i vilken gynekologisk vård meddelas vid sjukhuset är därför avgörande för om nämnd behöver inrättas vid detta. De flesta huvudmän tillhandahåller specialist- vård vid ett eller ett par sjukhus, där kvinno- klinik finns inrättad. I storstadsregionerna Stockholm och Göteborg finns kvinnoklinik vid flera sjukhus. De läkare som svarar för värden har specialistkompetens i kvinnosjuk- domar och förlossning. Man kan utgå från att den gynekologiska vården vid de sjukhus, där läkare med sådan kompetens svarar för denna, har sådan omfattning, att nämnd bör finnas vid sjukhuset. Dessa sjukhus är f.n. 55 till antalet:

Karolinska sjukhuset, Allmänna bam— bördshuset, Sabbatsbergs sjukhus, S:t Eriks sjukhus, Södersjukhuset, Danderyds sjukhus, Nacka sjukhus, Södertälje sjukhus och Löwenströmska sjukhuset inom Stockholms län.

Akademiska sjukhuset inom Uppsala län.

Eskilstuna lasarett, Nyköpings lasarett och Kullbergska sjukhuset inom Södermanlands län.

Regionsjukhuset i Linköping, Norrköpings lasarett och Motala barnbördshus inom Östergötlands län.

Jönköpings lasarett och Eksjö lasarett inom Jönköpings län.

Växjö lasarett inom Kronobergs län.

Västerviks sjukhus och Kalmar lasarett inom Kalmar län.

Visby lasarett inom Gotlands län.

Karlskrona lasarett inom Blekinge län.

Kristianstads lasarett och Ängelholms lasarett inom Kristianstads län.

Malmö allmänna sjukhus, Lunds lasarett och Helsingborgs lasarett inom Malmöhus län.

Halmstads lasarett inom Hallands län.

Sahlgrenska sjukhuset, Östra sjukhuset, Uddevalla lasarett och Mölndals lasarett inom Göteborgs och Bohuslän.

Vänersborgs-Trollhättans lasarett och Borås lasarett inom Älvsborgs län.

Falköpings lasarett och Lidköpings lasarett inom Skaraborgs län.

Karlstads lasarett inom Värmlands län.

Regionsjukhuset i Örebro inom Örebro län.

Västerås lasarett och Köpings lasarett inom Västmanlands län.

Falu lasarett och Mora lasarett inom Kopparbergs län.

Gävle lasarett och Hudiksvalls lasarett inom Gävleborgs län.

Sundsvalls sjukhus, Örnsköldsviks lasarett och Sollefteå lasarett inom Västernorrlands län.

Östersund-Frösö sjukhus inom Jämtlands län.

Umeå lasarett och Skellefteå lasarett inom Västerbottens län.

Bodens lasarett, Luleå lasarett, Gällivare lasarett och Piteå lasarett inom Norrbottens län.

Många sjukvårdshuvudmän brottas med svårigheter att tillgodose efterfrågan på spe- cialister inom alla vårdområden och detta gäller även gynekologi och obstetrik. [ viss omfattning är läkare utan specialistkompe- tens på området men med sådan kompetens i allmän kirurgi ännu engagerade i sådan vård. Vid en del sjukhus i landet förekommer det sålunda att gynekologiska operationer och bl.a. abortoperationer utförs vid kirurgiska kliniker. Kvinnan vårdas vid kliniken i före— trädesvis okomplicerade fall och remitteras för specialistvård i mera riskfyllda och svår- bedömda fall. I vilken utsträckning som läka- re med kompetens i allmän kirurgi utför även gynekologiska operationer beror på vederbörandes kunskaper och erfarenhet och det beror också på personliga faktorer av det slaget om abortoperationer utförs vid sjuk- huset. I regel är den gynekologiska vård som meddelas vid sjukhus utan kvinnoklinik av så ringa omfattning, att inrättande av nämnd inte kan komma i fråga. Undantagsvis kan dock de lokala förhållandena vara sådana, att den gynekologiska vården vid sjukhuset är relativt omfattande trots att läkaren inte har specialistkompetens på området, som t. ex. vid Värnamo, Alingsås och Skövde lasarett. Strävandena är inriktade på en fortsatt ut- byggnad av specialistvård och det kan väntas att kvinnoklinik inrättas eller att specialist- kompetent läkare knyts till sjukhus som tillgodoser vårdbehovet för så pass många kvinnor som exempelvis Skövde lasarett gör. Utbyggnadstakten bestäms av tillgängliga re- surser. För huvudmän som har svårigheter att tillgodose efterfrågan på specialistkompe- tenta läkare bör under utbyggnadsskedet möjligheten inte vara utesluten att nämnd inrättas även vid sjukhus där den gynekolo- giska vården ombesörjs av läkare utan specia- listkompetens i kvinnosjukdomar och för— lossning men med sådan kompetens i allmän kirurgi. Vårdens omfattning, vederbörande läkares personliga kvalifikationer och de 10-

kala förhållandena i övrigt bör vara utslags- givande. Med utgångspunkt håri skulle i da- gens läge inrättande av nämnd kunna över- vägas vid ett eller ett par sjukhus utöver de tidigare angivna 55.

Bestämmelser om vilka sjukhus som har nämnd inom den gynekologiska vården utan att specialistkompetent läkare är ansvarig för vården bör ges i administrativ ordning. I sin egenskap av central förvaltningsmyndighet för hälso- och sjukvården i landet har social- styrelsen överblick över resurserna inom de olika sjukvårdsområdena och ledningen även beträffande utbyggnaden av specialistvården. Skall nämndorganisationen följa de sjuk— vårdsorganisatoriska former i vilka huvud- männen ombesörjer gynekologisk vård, bör den utan större omgång kunna anpassas till aktuella förhållanden inom varje sjukvårds- område. Det bör därför uppdras åt social- styrelsen att ge de närmare bestämmelserna i förevarande hänseende. l överensstämmelse med vad som har anförts bör i lag föreskrivas att nämnd inom den gynekologiska sjukvår- den finns vid sjukhus där läkare med specia- listkompetens i kvinnosjukdomar och för- lossningar ansvarar för sådan vård samt vid annat sjukhus som socialstyrelsen bestämmer (5 & lagförslaget).

Nämnd bör bestå av tre personer. Självskri- ven som ledamot och även som ordförande är den som ansvarar för vård av det slag som kvinnans efterfrågan gäller, dvs. gynekolog eller kirurg. Vad beträffar övriga ledamöter är det skäl att ta vara på ett inslag som har visat sig vara värdefullt i det nuvarande systemet, nämligen sammansättningen av den socialpsykiatriska nämnden. Att läkare med särskild erfarenhet i psykiatri medver- kar och att även lekmannens uppfattning inhämtas erbjuder kvinnan, lika väl som den ansvarige läkaren, garantier för att frågan om rätten att undergå operation blir allsidigt bedömd. Sålunda ligger det i sakens natur, att en gynekolog och en kirurg genom sitt personliga engagemang i en operation mer än någon annan är inställd på att inte behöva skada kvinnan och på att söka garantier för att det är berättigat att utsätta henne för

operation; att hon vill slippa föda fritar som angavs förut inte den ansvarige läkaren från att följa vetenskap och beprövad erfarenhet vid bedömningen av de med operationen förbundna riskerna (se 8.5). För att säker- ställa frågan om riskerna för henne och sådana som inte är av enbart kroppslig natur kan han behöva konsultera psykiater. För detta är remissvägen ofta en onödig omgång och en kvinna som inte vill rådfråga psykia- ter skall inte heller behöva bli ålagd att göra det i anledning av att hon får finna sig i att bli opererad. Genom att psykiater ingår i nämnden bereds gynekologen tillfälle till ett direkt muntligt samråd i fråga om sina un- dersökningsfynd och kan få frågan belyst om det är anledning att räkna med t. ex. någon risk för negativa efterreaktioner. Genom att även lekmannens uppfattning kan inhämtas bör också de omedelbart mänskliga hänsyn, som rätten till abortoperation grundar sig på kunna bli belysta i det enskilda fallet.

Det bör ankomma på sjukvårdshuvudmän- nen att utse ledamöterna av nämnden. An- svarig för den gynekologiska vården vid sjuk- huset är överläkare (16% 1 och 2 mom. Sij). Biträdande överläkare är likställd med överläkare såtillvida att han självständigt an- svarar för den vård som har anförtrotts honom (16 ä 3 mom. Sij samt 23 ä 3 st. och 24 % sjukvårdskungörelsen l970:703). När huvudmannen utser den ledamot av nämnden som även är ordförande ligger det närmast till hands att överläkaren utses. Även om det är önskvärt att denne leder nämndens verksamhet, råder frihet i person- valet och det är inte uteslutet att uppgiften anförtros biträdande överläkare, om det bättre överensstämmer med arbetsförhållan- dena på kliniken och önskemålen där. När det gäller att utse läkare med särskild erfa- renhet i psykiatri till ledamot av nämnden har huvudmannen fria händer att tillsätta den som är lämpad för uppgiften. Några större svårigheter att rekrytera specialist- kompetent läkare behöver knappast befaras om psykiatrisk klinik finns vid sjukhuset. Bristen på psykiatrer är dock alltjämt känn- bar för många huvudmän och bland de läka-

re som anlitas f. n. för s. k. psykiaterutred- ning i abortärenden finns läkare i allmän eller enskild tjänst som utan att besitta specialistkompetens har kommit att förvärva betydande erfarenheter och en grundlig in- blick i de problem och konflikter som före- ligger när en kvinna är beredd att hellre underkasta sig operation än att ta ansvaret att föda. Har huvudmannen anledning att ta vara på de speciella erfarenheter som veder- börande läkare har skaffat sig i sin praktiska verksamhet, är det inte heller någonting som hindrar att han eller hon utses till ledamot av nämnden. Eftersom det av den tredje leda- tnoten förväntas gott omdöme, självständig- het och intresse för livsvillkoren i samhället utses person — man eller kvinna — med erfa- renhet av allmänna värv.

Det är lämpligt att nämndens ledamöter utses för viss tid i sänder, förslagsvis tre år, och att de också har ersättare. Hur många ersättare som behöver utses beror i första hand på den gynekologiska vårdens omfatt- ning; denna återspeglas bl. a. i antalet läkare vid sjukhuset som har självständigt ansvar för vården. Till ersättare för ordföranden i nämnden utses den eller de läkare som har sådant ansvar. Vid förfall för ordföranden, t. ex. om denne har andra brådskande upp- 'gifter eller när det gäller frågor som rör ersättarens verksamhetsområde, tjänstgör er- sättare i ordförandens ställe både som leda- mot och ordförande. Ersättare för övriga ledamöter tjänstgör i tur och ordning ileda- motens ställe. Bestämmelser om nämndens sammansättning och de övriga frågor som har behandlats nu tas upp i 6 och 7åä lagförslaget.

När det gäller samrådet inom nämnden bör den allmänna regel gälla som iakttas i kolle- gialt samarbete, nämligen att majoritetens uppfattning är utslagsgivande. Sålunda ligger det närmast till hands att ordföranden eller hans ersättare som enda ledamot med per- sonlig kännedom om kvinnan informerar om vad han har erfarit om hennes förhållanden och vilka omständigheter som kan tala emot att hon utsätts för riskerna med operation (angående samarbetet med kurator inom

mödra- och barnhälsovården, se under 10.3). Till följd av den belysning av omständighe- terna i det enskilda fallet som kommer till stånd genom att ledamöterna i nämnden diskuterar igenom dem är det att förvänta, att de i allmänhet kommer fram till samma uppfattning i fråga om rätten för kvinnan att bli opererad; skulle skiljaktiga meningar upp— komma, bör den mening som omfattas av två ledamöter gälla som nämndens beslut i ope- rationsfrågan. I anslutning till en sådan före- skrift kan det vara lämpligt att även ge en uttrycklig bestämmelse av innehåll att samt- liga ledamöter deltar i nämndens beslut (8 & 1 st lagförslaget).

Vad beträffar arbetsformerna iövrigt bör för nämndens verksamhet sökas en så smidig anpassning till sjukhusets arbetsrutin som möjligt. Systemet med s.k. konferenser— informella sammankomster för gemensamma diskussioner i frågor som rör vården och behandlingen — är en vanlig arbetSform inom sjukvården och nämnd bör i huvudsak kunna arbeta på liknande sätt. I sammanhanget kan det vara skäl att framhålla, att det inte är någon motsvarighet till praxis enligt den gällande lagstiftningen som kan komma ifrå- ga för nämndens verksamhet. Med den nuva— rande abortlagstiftningens konstruktion an— kommer det på läkare att granska om en kvinna som är gravid uppfyller förutsätt- ningarna i abortindikationerna för att kunna få slippa föda och som nämndes nyss öppnar lagen inte någon annan möjlighet än att läkare och kuratorer skriver intyg till social- styrelsen om de känner sig tveksamma i det hänseendet; de formulär som måste användas för intygen är dessutom avfattade så, att intygsskrivaren tvingas till en utfrågning som för både utfrågaren och den tillfrågade kan te sig indiskret och även ovidkommande för den aktuella situationen. Omhändertagandet och värden av de kvinnor, som har blivit gravida trots att de inte vill föda, har därför också kommit att präglas av drag som är främmande för det omhändertagande som annars sker av den som söker sig till sjukvår- den. Ännu vid tiden för kommitténs resor i landet tillämpades på något enstaka håll

inom konferenssystemets ram ett prövnings- förfarande som var av nära nog domstolslik- nande karaktär (jfr. bil. 6 under 3.2); person- lig inställelse av kvinnan och även av mannen kunde förekomma och konferenser bevista- des av t. ex. barnmorskeelever och medicine studerande och även av andra utomstående personer istudiesyfte. Sådana företeelser har varit sparsamma och strävandena under sena- re år har alltmer inriktats på omhändertagan— de och vård under så enkla former som den nuvarande lagen över huvud taget tillåter, dvs. genom tillämpning av tvåläkarförfarandet. Att även detta förfarande utmärks av en påtaglig formalism är uppenbart; det är ock- så bara i fråga om operationer som rör fortplantningen som skriftliga förklaringar avkrävs om att förutsättningar förelåg för operation och t.o.m. av den som inte har stått för operationen (jfr. 7.3.2). Avkrimina- liseras abort, är det som påpekades förut inte något prövningsförfarande, som läkare och kuratorer behöver åläggas att medverka i. Den operation som kvinnan kan se sig tvungen att undergå för att inte föda är för henne lika tillåten som varje annan operation som hon kan se sig nödsakad att gå igenom. För att nämnderna skall kunna fylla sin uppgift som samrådsorgan inom den gyneko- logiska sjukvården bör också för deras verk- samhet sökas enklast tänkbara arbetsformer.

När ledamöterna träffas är det för att i direkt muntligt samråd ta ställning till rätten för kvinnan att bli opererad. De uppgifter som hon själv är beredd att lämna till kura- tor inom mödrahälsovården eller till läka- ren — dvs. nämndens ordförande eller hans ersättare ——om sin situation utgör en till— fredsställande utredning av denna. Att den läkare som ansvarar för vården av henne också svarar för att eventuella brister i hen- nes fysiska och psykiska hälsotillstånd inte blir förbisedda ligger i sakens natur. Någon skriftlig dokumentation i fråga om de enskil- da vårdsökande utöver den inom mödrahäl- sovården och sjukvården vanliga journalfö- ringen, som är nog så utförlig, behövs sålun- da inte.

Vidare är det uppenbart att det ändamål

som nämnden är inrättad för inte hindrar att den erhåller befogenhet att ge den ansvarige läkaren uppdrag att på nämndens vägnar fastställa att rätt föreligger att bli opererad. Skall nämnden kunna fungera som sjukvårds- organ när det gäller ett så akut vårdbehov som eventuell operation bör möjligheterna att lämna sådant uppdrag också vara relativt vida. Så t. ex. har nämnden att i sin verksam- het iaktta den grundläggande bestämmelsen i 3 % lagförslaget om att kvinnan opereras så tidigt som möjligt och alltid med för henne skonsammast möjliga metod. Som den för vården av kvinnan ytterst ansvarige ankom— mer det på nämndens ordförande och ersät- tare för honom att se till att bestämmelsen följs, men i det enskilda fallet kan omstän- digheterna vara sådana att den inte skulle kunna följas om nämndens bedömning av operationsfrågan måste avvaktas; kvinnan har exempelvis varit gravid så pass länge, när hon finner att hon bör avstå från att föda, att det är risk för att hennes graviditet inte kan hindras fortsätta med någon av de för henne mera skonsamma metoderna, om hon inte opereras omgående. Operationsfrågan kan även i andra fall vara så brådskande, att nämnden bör ha möjlighet att förlita sig på att ordföranden eller ersättare för honom beslutar om operation; att kvinnan har gått gravid en längre tid trots att hon inte vill ta ansvaret att föda kan exempelvis ha medfört att hennes krafter har blivit så nedsatta, att hon måste opereras genast för att de skall återställas. Också när operationsfrågan inte är brådskande på samma omedelbara sätt, kan omständigheterna i det enskilda fallet vara sådana, att det skulle innebära betydan- de olägenheter, framför allt i form av ökade påfrestningar på kvinnan, om hon skulle be- höva invänta att nämnden sammankallas för att fastställa rätt för henne att bli opererad. Vad beträffar frågan i vilken ytterligare om- fattning som nämnden sålunda bör kunna arbeta med möjligheten att uppdra åt ord- föranden och ersättare för honom att beslu- ta om operation, kan olika hänsyn göra sig gällande; avgörande bör vara hänsynen till kvinnan och vad som erfarenhetsmässigt är

känt beträffande biverkningarna av att ope— reras. Som framhölls förut (9.3) är det mycket mera påfrestande att opereras sent än tidigt och risken för psykiska följdtill- stånd är allmänt sett också större när någon av metoderna för sen abortoperation måste användas för att hindra fortsatt graviditet. Den för vården ansvarige läkaren har i regel svårt att utan att samråda med övriga leda- möter värdera riskerna för sådana skadeverk- ningar för den enskilda kvinnan. Det är där- för lämpligt att nämnden själv svarar för prövningen av operationsfrågan när kvinnan har varit gravid så pass länge, att det är fråga om att utsätta henne för sen operation. När metoder för sen operation måste tillgripas varierar, men som nämndes förut står ge- nomsnittligt sett enbart sådana metoder till buds då kvinnan har varit gravid i ca 12 veckor, dvs. omkring tre månader, räknade från sista menstruationen. Nämnden bör också själv svara för prövningen av opera- tionsfrågan i det fall då en kvinna är beredd att underkasta sig operation av rädsla för att föda ett sjukt eller skadat barn. I övriga fall bör nämnden kunna anförtro åt ordföranden och de läkare vid sjukhuset som har utsetts att ersätta honom att besluta om operation på nämndens vägnar. Med hänsyn till vad som har anförts tas i lagförslaget upp en bestämmelse om att nämnd får uppdra åt ordföranden och ersättare för honom att fastställa rätt för kvinnan att undergå opera- tion i brådskande fall samt i fall då det är uppenbart, att sådan rätt föreligger enligt någon av de i 2 & 1 och 3 angivna grunderna och kvinnan inte har varit havande längre än omkring tre månader (8 & 2 st. lagförslaget).

Ger nämnden ordföranden och ersättare för honom uppdrag att besluta om operation bör den som ansvarigt vårdorgan ha möjlig- het att följa deras verksamhet och även kunna återkalla uppdraget om de inte mot- svarar förtroendet. De bör därför hålla nämnden underrättad om sina beslut. Lämp— ligen sker det genom att besluten antecknas i journalhandlingarna och att det vid nästa sammanträde med nämnden lämnas redo- görelse för hur många kvinnor som har blivit

opererade och efter vilka grunder som opera- tionerna har utförts. Även om de övriga ledamöterna av nämnden givetvis kommer att vara ålagda tystnadsplikt är det inte nödvändigt att redogörelsen avser nanm eller andra personliga data, som röjer den enskilda kvinnans identitet. Det är dock lämpligt att journalhandlingarna finns tillgängliga, som stöd för minnet eller om någon av de övriga ledamöterna önskar ta del av dem. De be— stämmelser som behövs i dessa delar ges i administrativ ordning.

Som kommitten framhöll förut (9.3) har riskerna för kvinnan om hon opereras tidigt kunnat nedbringas så pass mycket genom den förbättrade operationstekniken på sena- re år, att hon på flera håll i landet opereras vid sjukhusens öppna vård utan att olägen- heter har kunnat märkas från vårdsynpunkt. Utbyggnaden av den öppna vården är beslu- tad i princip och pågår i takt med tillgängliga resurser genom att bl. a. vårdcentraler inrät- tas; även gynekologisk vård genom specialist- kompetent läkare är avsedd att meddelas vid sådan central. Tidigare (7.2) har påpekats att ingenting hindrar att kvinnan blir omhänder- tagen och opererad även på annan sjukvårds- inrättning än allmänt sjukhus, under förut- sättning att denna förfogar över de resurser som behövs för att bereda henne tillfredsstäl- lande vård samt att socialstyrelsen bör avgöra om förutsättningarna är uppfyllda. Sjuk- vårdsorganisatoriskt kan den gynekologiska vården vid de planerade centralerna komma att vara knuten till sjukhuset genom att den vid centralen verksamme läkaren är anställd i tjänst som överläkare eller biträdande över— läkare vid detta; han utses då till ersättare för ordföranden i nämnden. Den omständig- heten att han arbetar under andra tjänsteför- hållanden bör givetvis inte hindra, att han av nämnden får samma uppdrag att besluta om operation som nämnden skulle ha kunnat ge honom om han hade kunnat utses till ersät- tare för ordföranden. Också i andra fall bör nämnd inom den gynekologiska sjukvården ha möjlighet att ge sådant uppdrag åt annan läkare än ordföranden och ersättare för honom, t.ex. åt läkare i tjänst vid annat

sjukhus än där nämnd finns inrättad eller åt specialistkompetent läkare vid privat sjuk- vårdsinrättning, under förutsättning att socialstyrelsen godkänner den sakkunskap som vederbörande läkare representerar och de vårdresurser som denne förfogar över. 1 det hänseendet bör styrelsen ha uppmärk- samheten riktad inte bara på de rent medi- cinska resurserna utan också på vederböran- des möjligheter att genom samarbete med kurator inom mödra- och barnhälsovården eller på annat sätt sörja för att kvinnan får tillgång till social service, om hon så önskar det.

Innan nämnd lämnar uppdrag till annan läkare än ordföranden och ersättare för honom bör den sålunda höra socialstyrelsen (8 5 3 st. lagförslaget). De uppdrag som har lämnats bör redovisas för nämnden utan större omgång. Det sker smidigast genom att journalhandlingarna med den anteckning som har gjorts om beslutet om operation sänds till nämnden och att den som tjänstgör som ordförande lämnar en redogörelse för dem vid nästa sammanträde med nämnden. Bestämmelser härom lämnas i administrativ ordning.

I sammanhanget kan det vara skäl att fästa uppmärksamheten på att den befogenhet som har angetts nu för nämnd inom den gynekologiska sjukvården att ge ordförande eller annan läkare uppdrag att besluta på nämndens vägnar avser enbart beslut om rätt att bli opererad. Beslut av motsatt innehåll, dvs. att rätt ej föreligger att bli opererad, får sålunda ej delegeras. Det är nämnd inom den gynekologiska sjukvården som är det ansvari— ga sjukvårdsorganet när det gäller omhänder- tagandet och värden av de kvinnor som är beredda att underkasta sig operation hellre än att ta ansvaret att föda och i den mån som ordförande eller annan läkare med upp- drag från nämnden finner att han inte kan besluta om operation av kvinnan, ombesörjer han givetvis att operationsfrågan tas upp i nämnden, om kvinnan vill det. Det kan också vara lämpligt att läkare, distriktsköter- skor och barnmorskor genom cirkulär från socialstyrelsen informeras om kvinnans rätt

till abortoperation och om att hennes rätt fastställs av nämnd inom den gynekologiska sjukvården. 1 cirkuläret bör klargöras att de i förekommande fall skall ge kvinnan upplys- ning härom.

I regel förfogar nämnd inom den gyneko— logiska sjukvården över de resurser som be- hövs för vården av kvinnan. Den kvinna som är beredd att underkasta sig operation av rädsla för att föda ett sjukt eller skadat barn bör som framhölls förut (8.4.2) ha rätt att få tillgång till en vetenskaplig expertis, som emellertid sällan finns representerad vid sjuk- husen i landet. När så inte är fallet bör

nämnden förmedla den sakkunskap som be- hövs för att hon skall få besked om vilka risker hon löper i det hänseendet. Nämnden bör därför inhämta yttrande från socialsty— relsen, som förfogar över expertis på områ- det, innan nämnden fastställer kvinnans rätt att bli opererad på den i 2 % 2 lagförslaget angivna grunden (9 % lagförslaget).

Som påpekades nyss erbjuder den om- ständigheten att rätten till abortoperation fastställs av nämnd inom den gynekologiska sjukvården garantier för att kvinnans rätt att bli opererad blir allsidigt bedömd. Uppgiften att i det enskilda fallet fatta beslut angående operation av kvinnan är inte så sällan en svår uppgift och att en nämnd ansvarar för beslut angående operation är en ny företeelse på sjukvårdens område; för den kvinna som har blivit gravid trots att hon inte vill föda har ett beslut att rätt ej föreligger att bli opere- rad genomgripande konsekvenser. Det är där- för rimligt att ett sådant beslut kan omprö- vas och att prövningen görs av den myndig- het som har tillsynen över hälso- och sjukvår- den i landet, dvs. socialstyrelsen. Att låta kvinnan vara hänvisad till att få en ompröv- ning till stånd genom besvär hos styrelsen, skulle dock snarast vara ägnat att öka de påfrestningar som hon är utsatt för. Därtill kommer frågans brådskande natur. Av hän- syn till kvinnan är det därför rimligt att nämnden själv styr om att beslutet snarast tas upp till omprövning av styrelsen. Finner nämnd inom den gynekologiska sjukvården att rätt ej föreligger för kvinnan att bli

opererad, bör beslutet således omedelbart underställas socialstyrelsens prövning (lOå lagförslaget). Underställningen sker genom att journalhandlingarna genast skickas in till styrelsen. Föreskrift härom ges i administra- tiv ordning. I samma ordning kan det vara lämpligt att framhålla, att den anteckning som görs i handlingarna om beslutet givetvis även bör innehålla uppgift om skiljaktig mening, när sådan har förekommit inom nämnden.

I styrelsen bör det ankomma på den nämnd inom styrelsen Åsocialpsykiatriska nämnden — som f. n. fungerar som tillstånds- myndighet i abortärenden, att pröva de frå- gor som underställs styrelsen från nämnder- na. Mot styrelsens beslut bör talan inte få föras. Den socialpsykiatriska nämndens be- dömning av operationsfrågan sker på grund- val av journalhandlingarna; behöver denna nämnd ytterligare upplysningar i något av- seende som den anser vara väsentligt för sin bedömning av rätten för kvinnan att bli opererad, står vederbörande nämnd inom den gynekologiska sjukvården till tjänst med upplysningarna. Skulle sådana upplysningar behövas, är det lämpligt att föredragande i den socialpsykiatriska nämnden tar kontakt med den som har tjänstgjort som ordförande i nämnden på sjukhuset. Skriftväxling bör dock undvikas med hänsyn till frågans brådskande beskaffenhet. Om socialpsyki- atriska nämndens beslut bör nämnden vid sjukhuset också underrättas så snart som möjligt, dvs. genom telegram eller per tele- fon.

Med hänsyn till avkriminaliseringen av abort och den grundläggande bestämmelsen i 3 & lagförslaget att kvinnan opereras så tidigt som möjligt och alltid med för henne skon- sammast möjliga metod kan det förutses, att underställning av Operationsfrågan kommeri fråga endast för ett fåtal kvinnor. Att styrel— sen tar befattning med enskilda vårdsökande kommer sålunda att inträffa i begränsad utsträckning. Som förvaltningsorgan för hälso- och sjukvården bör styrelsen dock ha möjlighet att följa nämndernas verksamhet och vaka över att tillämpningen av lagen sker

jämnt över landet så att omhändertagandet och vården av de kvinnor som underkastar sig operation är något så när likvärdig inom de olika sjukvårdsområdena. Nämnderna inom den gynekologiska sjukvården bör där- för lämna en noggrann årsredogörelse för sin verksamhet. Redogörelsen bör vara utformad så att styrelsen har möjlighet att inte bara följa utvecklingen—dvs. hur pass många kvinnor som har behövt bli opererade och deras ålder—utan också kunna utläsa de förhållanden som ger ett mått på belast- ningen för den enskilda kvinnan, nämligen hur länge hon hade varit gravid när hon först sökte för abortoperation och när hon opere- rades, vilken operationsmetod som har an- vänts och eventuella komplikationer i sam- band med operation. Väsentligt är att redo- görelsen också innehåller uppgifter om efter- vården av kvinnan och särskilt de insatser som har gjorts för att tillgodose behovet av skyddsmedel. Det är lämpligt att socialstyrel- sen i cirkulär ger de närmare föreskrifter som behövs för att den socialpsykiatriska nämn- den skall kunna följa nämndernas verksam— het. Finner den socialpsykiatriska nämnden genom den underställning som sker eller genom granskningen av redogörelserna från nämnderna vid sjukhusen att vården vid något sjukhus avviker påtagligt från om- händertagandet vid andra sjukhus bör den givetvis göra vederbörande nämnd uppmärk— sam på förhållandet.

Kommittén har anledning att räkna med att kvinnan opereras på det sjukhus där nämnd finns inrättad så snart rätt för henne att bli opererad har fastställts av nämnden eller av socialstyrelsens socialpsykiatriska nämnd. I något enstaka fall kan det dock tänkas att läkare som i sin tjänst är ansvarig för vården vid sjukhuset inte själv vill ta ansvaret att operera henne. Kvinnan är inte betjänt av att vara hänvisad till att driva igenom sin rätt att bli opererad av vederbö- rande läkare personligen, utan ansvaret för att hon blir opererad åvilar den huvudman som driver sjukhuset. Ledningen av huvud- mannens sjukvårdande verksamhet utövas av sjukvårdsstyrelsen (9 & Sij). I lagförslaget

(11 &) tas därför upp bestämmelse om att sjukvårdsstyrelsen ombesörjer att kvinnan blir opererad när rätt för henne att undergå operation har fastställts. För den händelse kvinnan inte skulle bli opererad på sjukhu- set, anmäler ordförande i nämnden eller ersättare för honom till sjukvårdsstyrelsen att hon har rätt att bli opererad, så att sjukvårdsstyrelsen kan skaffa henne plats för operation på annat sjukhus inom eller utom sjukvårdsområdet (jfr. meddelande nr 1 (1971) från utskottet för utomlänsvård angående tillämpningen av det s.k. utom- länsavtalet). Bestämmelser om anmälnings- skyldigheten ges i administrativ ordning.

10.3. Övriga frågor

Som kommittén påpekade nyss bör nämn- dernas verksamhet drivasi sådana former, att verksamheten i största möjliga utsträckning anpassas efter det övriga arbetet på kvinno- kliniken eller den kirurgiska kliniken. Avkri- minaliseras abort, bör samma formlöshet som utmärker omhändertagandet inom möd- rahälsovården och sjukvården kunna få präg- la omhändertagandet av kvinnan när hon söker vård för abortoperation. Värdbehovet för den enskilda kvinnan bör sålunda vara avgörande för omhändertagandet och kvin- nan bör tillerkännas samma diskretion och hänsyn när hon söker vård för abortopera- tion som när hon annars söker mödrahälso- vården eller sjukvården.

Nämnd inom den gynekologiska sjukvår- den bör också i princip kunna anförtros att själv finna det arbetssätt som bäst passar de lokala förhållandena vid sjukhuset. I admini- strativ ordning kan det vara lämpligt att ge vissa riktlinjer för arbetssättet och anvis- ningar om detta. Det är sålunda mest praktiskt att nämndledamöterna träffas på sjukhuset för att inte vålla avbräck i det övriga arbetet där. En anvisning härom tas upp i förslag till instruktion för nämnderna inom den gynekologiska sjukvården (l ä). Hur ofta nämnden behöver träffas beror på omständigheterna och framför allt på hur stor efterfrågan som råder på att bli opere- rad. De gemensamma överläggningar som

brukar hållas inom sjukvården i form av konferenser är ofta schemalagda på så sätt, att någon eller några timmar en bestämd dag i veckan eller varannan vecka är anslagna för konferens. En sådan ordning för nämndens arbete kan vara lämplig särskilt vid de större sjukhusen. På andra sjukhus kan det visa sig vara bättre att ledamöterna bestämmer tid för nästa sammanträde varje gång de träffas. En regel som tillämpas vid kollegialt samar- bete är, att sammanträde hålls när någon anser att det behövs och att den som i egenskap av ordförande leder arbetet kallar till sammanträde. En erinran härom har » liksom en erinran om att det är ordföranden som leder arbetet och som ansvarar för att detta bedrivs i enlighet med givna föreskrif- ter och med största möjliga skyndsamhet _ sin plats bland anvisningar om hur nämnden arbetar (2 och 4 åå förslaget till instruktion för nämnderna).

Att binda samrådet mellan nämndleda- möterna till en viss sammanträdesordning är däremot mindre lämpligt och inte heller är det lämpligt att ge föreskrifter beträffande omröstning, protokollföring e. (1. Samrådet bör som framhölls förut (10.2) ske i samma informella ordning som brukas när det gäller annan vård och behandling inom sjukvården. 1 den mån som de vårdsökande är flera än ordförande eller ersättare för honom kan hålla aktuella vid ett sammanträde, kan det vara lämpligt att göra någon form av minneslista e. d. För detta och liknande göromål av expeditionell natur, t. ex. för att kalla de båda övriga ledamöterna till kliniken per telefon eller brevledes, att i förekom— mande fall skicka journalhandlingar till so- cialstyrelsens socialpsykiatriska nämnd, för annan korrespondens med socialstyrelsen eller för att hålla reda på inkommande journalhandlingar, bör nämnden kunna räk— na med att biträde lämnas av sjukhusets personal. Även i andra hänseenden kommer personalen på kvinnokliniken respektive den kirurgiska kliniken att få lämna nämnden den sekreterarhjälp som behövs, exempelvis för att ställa samman Och skriva ut årsredo- görelse för verksamheten.

Samrådet i nämnd inom den gynekolo- giska sjukvården är inte av offentlig karaktär. En uttrycklig bestämmelse därom är över- flödig; det ligger i sakens natur att inte utomstående personer är närvarande vid samrådet. Har kvinnan anlitat kurator inom mödrahälsovården, hör kurator givetvis inte till kretsen av utomstående och det är även lämpligt att hon är närvarande då nämnden sammanträder. Genom att vidarebefordra de uppgifter som kvinnan har velat lämna om sin situation kan kurator bidra till att omständigheterna i det enskilda fallet blir allsidigt belysta. Vidare får kurator möjlighet att t. ex. reservera plats direkt vid kliniken när rätt till operation har fastställts och att även i övrigt underlätta kontakten med sjukhuset. En erinran om att nämnd inom den gynekologiska sjukvården samarbetar med kurator inom mödrahälsovården tas upp i förslaget till instruktion för nämnderna (3 5). Som framhölls förut (5.8.5.2) bör socialstyrelsen få i uppdrag att genom komplettering av nuvarande normalregle- mente för mödra- och barnhälsovården ge de närmare anvisningar som behövs för kurators arbete där. Det är lämpligt att anvisningarna utformas så att de ger kvinnan upplysning om den personliga service som hon kan räkna med att få, om hon vill rådgöra med kurator.

Läkare, sjuksköterskor och alla andra som är anställda inom sjukvården och mödrahäl- sovården är skyldiga att iaktta tystnad beträffande patientens enskilda förhållan- den. Sädan skyldighet föreskrivs i 35 & Sij och åsidosättandet av tystnadsplikten med- för ansvar för vissa personalkategorier enligt 20 kap. 3å brottsbalken och för andra jämlikt 12 å samma kapitel. De förtroende- män som är knutna till sjukhusen är också skyldiga att iaktta tystnad enligt ifrågava- rande bestämmelser. För flertalet grupper av medicinalpersonal är tystnadsplikt föreskri- ven även i vederbörande instruktion eller reglemente och för andra grupper, t.ex. kurator. gäller motsvarande skyldighet enligt bestämmelser som socialstyrelsen har utfär- dat i sin egenskap av chefsmyndighet för

hälso- och sjukvården. Frågor som gäller tystnadsplikt och sekretess är under utred— ning f.n. Som framhölls nyss bör kvinnan tillförsäkras samma hänsyn när hon söker vård för abortoperation som när hon annars anlitar mödrahälsovården eller sjukvården och speciella sekretessbestämrnelser liknande dem som finns upptagna i den nuvarande abortlagen och i t. ex. smittskyddslagen, bar- navårdslagen och nykterhetsvårdslagen är in- te påkallade. Däremot bör till komplettering av bestämmelserna om tystnadsplikt i 35 å Sij ges föreskrifter som jämställer ledamö— terna i nämnd inom den gynekologiska sjuk— vården och ersättare för dessa i fråga om skyldighet att iaktta tystnad beträffande pa- tients personliga förhållanden. Bestämmelser idet hänseendet tas uppi 13 & lagförslaget. De kostnader som uppkommer inom den gynekologiska sjukvården genom nämnder- nas verksamhet komrner främst att avse arvoden åt ledamöterna och eventuellt även någon förstärkning av sekreterarhjälpen vid kvinnoklinik respektive kirurgisk klinik. Kostnaderna bör lämpligen bestridas av den sjukvårdshuvudmän som driver sjukhuset. Lika litet som när det gäller kostnaderna för huvudmännen av att ge kvinnan tillgång till kuratorshjälp och låta henne lita till mödra— hälsovården vid oplanerad, lika väl som vid planerad graviditet (jfr. 5.8.5.2), är det möjligt att göra några säkra beräkningar av omkostnaderna för nämndernas arbete. I förhållande till den nuvarande lagstiftningen på området bör dock de kostnader som är förbundna med nämndernas verksamhet mer än väl uppvägas av de besparingar som görs genom att frågan om operation avgörs direkt vid sjukhuset och utan nuvarande intygs— skrivning samt genom att den för vården av kvinnan ansvarige läkaren befrias från skyl— dighet att rutinmässigt remittera henne till psykiater. Att den grundläggande bestäm- melsen i 3 å lagförslaget om rätten för kvinnan att opereras så tidigt som möjligt säkerligen kommer att få motsvarande kon— sekvenser framgår av undersökningen i bil. 4 (5. 4:18) och beräkningen av sammanlagda vårdtiden vid tidig, respektive sen operation.

l ] Specialmotivering

Flertalet av de bestämmelser som tas upp i förslaget till lag om rätt till abortoperation har behandlats förut under 840. Särskild motivering till de enskilda paragraferna i förslaget är därför påkallad endast i vissa delar.

Lagens rubrik och l &

Som kommittén har påpekat förut (7.3.4) innebär graviditet för kvinnan när hon anser att hon inte kan ta ansvaret för sitt barns vård och fostran sådana påfrestningar, att den kvinna som har blivit gravid trots att hon inte vill föda bör vara tillförsäkrad en i lag inskriven rätt att bli opererad. Att sam- hället inte längre ålägger kvinnorna skyldig- het att finna sig i att graviditet fortsätter och att föda, antingen de vill eller ej, utan tvärt- om tillerkänner kvinnan rätt till abortopera- tion, har sådan betydelse, att det bör komma till uttryck i lagens rubrik. Begreppet abort- operation klargörs i l &. Abortoperation är inte liktydligt med vad som brukar innefat- tas under ”abort” utan avser enbart sådana operativa ingrepp som en gravid kvinna mås- te underkasta sig, om hennes graviditet skall kunna hindras att fortsätta. Den rätt för kvinnan att undergå dylika ingrepp för att slippa föda som tryggas i lagen innefattar rätt att anlita läkare för att bli opererad. Också detta förhållande bör finna uttryck i en definition av vad som menas med abort- operation. Vem som är behörig att utöva

läkaryrket anges i lagen (1960:408) om be- hörighet att utöva läkaryrket. Angående straff för den läkare som överträder de be- stämmelser i 4 % lagförslaget som tillförsäkrar kvinnan vård på sjukhus eller annan likvärdig sjukvårdsinrättning, se under 12 %.

Det kan vara skäl att framhålla, att det i begreppet abortoperation ligger en begräns- ning av lagens tillämpningsområde. Utanför detta faller sålunda sådana ingrepp på kvin- nan som läkare kan se sig tvungen att företa för att framkalla för tidig födsel (jfr. 8.4.1). Vidare blir lagen genom begreppet abortope- ration tillämplig endast i fråga om operativa ingrepp, sedan läkaren har fastställt graviditet. Det strider nämligen mot läkarvetenskap och beprövad erfarenhet att utsätta någon för operation i onödan och läkare är skyldig att övertyga sig om att kvinnan är gravid innan abortoperation kan komma i fråga. Med för närvarande gängse metoder kan man med stor säkerhet konstatera om kvinnan är gra- vid från omkring 10 dagar efter det att en menstruation skulle ha börjat (jfr. 2.1.3). Angående straffansvar för den läkare som handlar i strid mot vetenskap och beprövad erfarenhet, se under 7.3.1.

Den föreslagna lagen om rätt till abortope- ration tar heller inte sikte på sådana opera- tiva ingrepp som läkare är skyldig att företa för att rädda en människas liv eller för att avvärja en allvarlig och överhängande fara för hennes hälsa (jfr. under 7.2).

Zé

I paragrafen anges grunder för kvinnans rätt att bli opererad. Härom hänvisas närmare till framställningen under 8.

Som villkor för rätt att bli opererad före- skrivs, att kvinnan är berättigad till vård enligt sjukvårdslagen. De grundläggande be- stämmelserna om samhällets skyldigheter på sjukvårdens område finns i 3 & Sij, som ålägger huvudmannen att ombesörja vård för den som är bosatt inom sjukvårdsområdet och även för den som vistas inom området utan att vara bosatt där, om vederbörande är i behov av omedelbar vård. 1 bestämmelserna görs inte någon skillnad mellan svenska och utländska medborgare. Bosättning inom landet är av avgörande betydelse för rätten att få sjuk- vård; den som är bosatt utomlands kan inte räkna med att få vård här enligt Sij, om han inte under sin vistelse här i landet är i akut behov av vård. För utlandssvenskar har träffats särskilda överenskommelser mellan sjukvårdshuvudmännen, och direktionen för de statliga sjukhusen i Stockholm (karolins- ka sjukhuset och serafimerlasarettet) har åta- git sig att ombesörja vård i mån av tillgång till vårdplatser.

För att anses som bosatt inom landet fordras en fastare anknytning hit än enbart tillfälligt besök eller genomresa. På ett närlig- gande område, nämligen när det gäller sjukför- säkringen, skiljer lagen mellan svenska och utländska medborgare och fordrar bosätt- ning i Sverige för att utländsk medborgare skall tillhöra försäkringen (] kap. 3 5 lagen om allmän försäkring). Med bosättning i landet torde i det sammanhanget avses, att man vistas stadigvarande här eller har för avsikt att stanna här under längre tid. I praktiken tillämpas Sij på motsvarande sätt, när det gäller att bereda vård åt ut- ländsk medborgare; utländska medborgare som inte vistas här stadigvarande och inte heller har för avsikt att bosätta sig i landet är sjukvårdsberättigade endast om de är i behov av omedelbar vård. Genom att rätt till abort- operation tillkommer endast kvinna, som är berättigad till vård enligt Sij, kan en ut-

ländsk kvinna, som inte är bosatt här, inte räkna med att bli opererad för abort enligt de bestämmelser som tas upp i lagförslaget, såframt hon inte är i behov av omedelbar vård. Frågan huruvida vårdbehovet är akut avgörs från fall till fall av den sjukhusläkare som ansvarar för den gynekologiska värden på sjukhuset. Det kan nämnas, att den dans- ka lagen om svangerskabsafbrydelse tar upp en bestämmelse som utesluter kvinnor som är bosatta utomlands från möjligheten att bli opererade i Danmark, såframt inte ”rent me- dicinska" skäl föreligger att operera dem. Motsvarande bestämmelse saknas i den fins- ka lagen om avbrytande av havandeskap.

3s

Skälen till att det i lag bör tas upp en bestämmelse om att kvinnan opereras så tidigt som möjligt och alltid med för henne skonsammast möjliga metod har behandlats utförligt under 9. Bestämmelsen innebär en nyhet i principiellt hänseende och har bety- delsefulla återverkningar i fråga om omhän- dertagandet och värden av den enskilda kvin- nan. Sålunda förhindrar bestämmelsen, att hon utsätts för sådana behandlingsmetoder som exempelvis att hennes ”avslagsreaktion” iakttas eller att hon tilldelas ”betänketid” utan att hon har begärt att få någon sådan. I det cirkulär som socialstyrelsen utfär- dar (jfr. 10.2) informeras läkare, distrikts- sköterskor och barnmorskor om bestämmel- serna i denna paragraf och om att de också bör upplysa kvinnan om de rättigheter be- stämmelserna ger henne.

125

l paragrafen finns bestämmelser om de straffsanktionerade förbud som bör gälla till skydd för kvinnan. Som kommitten har re- dogjort för tidigare (se under 3) är riskerna för hennes hälsa i samband med att hon opereras för abort inte eliminerade. För att riskerna skall nedbringas till minsta möjliga och operation bli så skonsam som möjligt för henne tillförsäkras hon i 4 % lagförslaget vård på sjukhus eller annan likvärdig sjukvårdsin-

rättning. Som tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvården avgör socialstyrelsen, om an- nan sjukvårdsinrättning än allmänt sjukhus kan anses ge betryggande vård (se 7.2 och 10.2).

I paragrafens första stycke tas upp be- stämmelser om straff för läkare, som överträ- der bestämmelserna i 4 å. Straffskalan har bestämts till böter eller fängelse i högst sex månader. Frihetsstraff bör komma i fråga om överträdelse sker i mer än något enstaka fall eller om kvinnan har avkrävts betalning. Någon ytterligare straffbestämmelse för läka- re har inte tagits upp i förslaget, eftersom andra straffbestämmelser (se 7.3.1) är till- lämpliga om denne opererar någon istrid med vetenskap och beprövad erfarenhet.

För annan än läkare, som utför ingrepp på kvinnan i syfte att hindra fortsatt graviditet, ges bestämmelser om straffi andra stycket av paragrafen. Som kommittén har framhållit tidigare är straff motiverat av hänsyn till de risker för liv och hälsa, som kvinnan utsätts för genom osakkunnigt utförda ingrepp på henne. Av ordalydelsen framgår, att krimina— liseringen avser sådana åtgärder som att till— foga kvinnan skada eller smärta med instru- ment eller andra liknande föremål och att straffansvar inträder oavsett om gärningen har lett till missfall. Sådana åtgärder som att åstadkomma förgiftning av kvinnan när hon är gravid omfattas inte av gärningsbe- skrivningen; kvinnan är numera så pass upp- lyst, att hon ej samtycker till att underkasta sig en sådan behandling (jfr. 2.2.2), och skyddas tillräckligt mot sådana åtgärder ge- nom bestämmelserna i 3 kap. brottsbalken om misshandel. Försök på henne i vetenskapligt syfte med kemiska eller andra ämnen är tillåtna endast i den begränsade omfattning och på de villkor som föreskrivs i 1967 års lag om klinisk prövning av vissa medel för födelsekontroll (jfr. 6.1).

Straffet har delats upp i två straffskalor. För normalfall är straffet böter eller fängelse i högst ett år (jfr. hälsofarligt kvacksalveri, lagen (19601409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens områ- de, 7 å). För grov brottslighet har straffet

satts till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Som exempel på omständighe- ter, som föranleder att brottet är att anse som grovt, anges att gärningen har skett vanemässigt eller för vinnings skull eller har inneburit särskild fara för liv eller hälsa. Frågan huruvida kvacksalvaren ådrar sig straff även enligt de lagrum i brottsbalken, som skyddar liv och hälsa, bedöms efter allmänna regler. Så tex torde misshandels- brott i regel anses konsumerat genom brott mot andra stycket iparagrafen. Vid vållande till kvinnans död ådrar kvacksalvaren sig däremot gemensamt straff för brotten, näm- ligen dels enligt denna paragraf och dels enligt 3 kap. 7 % brottsbalken.

Med hänsyn till den fara, som den osak- kunnige utsätter kvinnans hälsa för om han gör abortingrepp på henne, har gärning som avses i paragrafens andra stycke ansetts böra föranleda ansvar även när den stannar vid försök; i tredje stycket av paragrafen tas upp bestämmelse om att försök straffas enligt 23 kap. brottsbalken. Enbart förberedelse till brottet, tex att skaffa instrument som kan användas för ingrepp på kvinnan, behö- ver däremot inte straffbeläggas.

Utan att det särskilt nämns i lagen blir bestämmelserna i 23 kap. 4 och 5 55 brotts- balken om fleras medverkan till brott i prin- cip tillämpliga på gärningar, som avses i paragrafens första och andra stycken. Efter- som kriminaliseringen gäller till skydd för kvinnans hälsa, ligger det i sakens natur att hon inte kan ställas till ansvar vare sig som anstiftare eller medhjälpare. Av samma skäl kan inte heller den straffas för delaktighet som på ett eller annat sätt — genom t ex råd eller ekonomiskt stöd * medverkar till kvin- nans beslut att utsätta sig för behandling som avses i paragrafen. Hos läkare anställd personal kommer med hänsyn till sin under- ordnade ställning knappast att kunna dömas för medverkan, om denne överträder förbu— det i paragrafens första stycke.

155

[ paragrafen erinras om att bestämmelser ges för tillämpningen av lagen. Kommittén har utarbetat förslag till kungörelse med tillämp- ningsföreskrifter och även instruktion för nämnderna inom den gynekologiska sjukvår- den. De ytterligare anvisningar som behövs för tillämpningen bör Kungl. Maj:t ge till- synsmyndigheten för hälso- och sjukvården i landet, dvs. socialstyrelsen, i uppdrag att meddela. Som kommittén har haft anledning att framhålla i åtskilliga sammanhang (se bl. a. under 5.8.5.2, 9.3 och 10.2) bör sådana anvisningar ges i ett flertal hänseenden, ge- nom komplettering av nuvarande norrnalreg- lemente för mödra- och barnhälsovården, i cirkulär och genom råd och anvisningar.

Lagen om rätt till abortoperation avses skola träda i kraft samtidigt med att bestämmelser- na i 3 kap. brottsbalken om straff för foster- fördrivning och lagen (1938318) om avbry- tande av havandeskap upphävs. Den nuvaran- de lagen om avbrytande av havandeskap åberopas i vissa författtningar, som alltså berörs av den föreslagna reformen. Följdänd- ringar av redaktionell natur bör sålunda gö- ras i 14 5 lagen (1937:249) om inskränk- ningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar och i Kungl. Maj:ts instruktion (1967:606) för socialstyrelsen (40 5). Även 5 5 lagen (1941:282) om sterilisering och 1 & 3 st. kungörelsen (1941387) med tillämp- ningsföreskrifter till denna behöver ändras. Ändringarna är av sådan natur att de förut- sätter att steriliseringslagen blir föremål för översyn (jfr. 7.3.2) och bör lämpligen företas i samband därmed.

Summary

The Committee*s report contains recommen- dations for legistation on the right to under- go an operation for abortion and the regula- tions which may be necessary in the applica- tion of the Law. It is intended that this should supersede the current legislation go- verning abortion, i. e. the provisions in Sec- tion 3 of the Penal Code governing the penalty for abortion and the 1938 Law and its relevant statutes regarding legal abortion. In a number of specified respects the Com— mittee recommends that the Board of Health and Social Welfare, in its capacity of super- visory authority for health and medical care in Sweden, should give advice and instruc- tions for the care and treatment of women who consider that they should undergo an operation rather than take the responsibility of giving birth to a child.

Following an introduction detailing the ('ommittee”s terms of reference, its collabo— ration with similar committees in Denmark and Finland, etc.. the Committee surveys the fundamental problem of which the question of abortion forms a part, i. e. the question of birth control. First the need of such control is dealt with, the biological pre-conditions for reproduction and the methods available for regulating this, other than refraining from sexual intercourse. An estimate of the scale of birth control in Sweden relating to 1969 shows that in the absence of such control between 400 000 and 500 000 chil-

dren would have been born, whereas the actuel number of births was about 108 000. The estimate is based on the fact that there were about 1 million married women in the child-bearing age-group as well as a consider- able number of unrnarried women who had sexual intercourse so regularly that they could become pregnant.

An account is also given of the various methods of contraception — their func- tioning, protective effect and known second- ary effects. Current research on new contra- ceptive methods is also described. The ques- tion of birth control by surgical intervention after a woman has become pregnant is dealt with in a separate chapter.

An account is given of various operation methods and their possible complications. Other consequences of abortion operations which can arise regardless ofwhat procedure is used are detailed and discussed.

As far as birth control in Sweden is concerned, the Committee has found that the will and the ability of private individuals to plan parenthood are at a high level, and that some of the reasons why birth control has been achieved almost entirely by safe methods are the determined efforts made by the community to give information instead of banning sexual education, and the sup— port it has given to the use of contraceptives. Comparatively few women need to undergo surgical abortion; their number is unknown, but developments in recent years indicate

that only a very few women regard it neces- sary to resort to unqualified persons in order to discontinue a pregnancy. Information re- garding conditions in other countries indi- cates that the Swedish woman is in a com- paratively favourable position as regards birth control. The Committee regards the fact that last year about 16 000 women underwent operations in Swedish hospitals in order to avoid the consequences of sexual intercourse as an indication that the respon- sibility of birth control is unequally divided between the sexes, and the Committee is of the opinion that in order to give the woman greater protection than hitherto, the com- munity should supply the need for informa- tion in the field of sexual relations, particu- larly the need for factual information about the abortion operation, and also promote birth control by the prevention of preg— nancy. The reform work now in progress should be speeded up and the community should increase its investments in this field, so that the supply of medical expertise available to both men and women for the safe planning of parenthood should be more in proportion to the demand than it has been up to now. The Committee recom- mends that the authorities responsible for medical welfare should improve services in this field by allocating a sufficient number of physicians” working hours to consultation on questions of contraceptives. All advisory services run by the community should be free of charge for the citizen and the ques- tion of possible financial assistance from the State for the cost of contraceptives should be studied.

In order to be able to recommend measu- res for the community to take to prevent the necessity of abortion, the Committee has studied what assistence a woman can count on getting from the State at present if she wants to give birth to and also look after a child. The specification of assistance in- cludes the general children's allowance, pro- longed children's allowance and study grants, maintenance advances, housing al- lowance, maternity allowance, additional

sickness benefit, help with day-care of chil- dren, social home-help service etc. The Com- mittee has also had a study made of the family policies of the primary municipalities and the assistance they can give to a woman who wants to give birth to a child. Having made an analysis of the ideological back- ground of the growth of family assistance, the Committee finds that the community should increase its efforts by means of gener— al support measures to give the woman fundamental social and economic security, and make it possible for both sexes to combine the care of the child with their obligations in professional and working life. The right a woman has to assistance from the community because she is pregnant, that she gives birth to and wishes to take care of her child, is worth little if she is given housing, help with necessary expenses, a place in a day nursery, education, home help etc., only if her pregnancy is unwelcome. The Committee points out some of the defects in the aid the community has so far considered necessary to give to the woman wanting to have her child. The Committee has restricted itself to discussing certain vital forms of aid viz., job security, means of existence and housing.

As regards job security, the Committee is of the opinion that the six-month leave of absence for giving birth to and taking care of the child, which a woman now has a legal right to, is too short a period and recom- mends a period in the region of one year. Married persons or persons living together can themselves decide which of them should take leave of absence to look after the child and the male partner should also be guaran- teed job security should he wish to take out some of the leave-of—absence period. As re— gards means of existence, it is recommended that the woman should be given such eco— nomic assistance from the State that she can take advantage of the right to be absent from work or training if she wants to give birth to a child; such assistance should be given generally, without categorization, and should also be given to the male partner

should it be he who takes leave of absence in order to look after the child. Part-time leave of absence for one or both parents with a corresponding reduction of the financial as- sistance should also be a possible alternative. As far as housing is concerned, the Commit- tee holds that the traditional type of home for mothers has no longer a role to play in modern society, whereas the experience gained from the service-orientated residential accomodation tried out on a limited scale in recent years has been favourable.

When it comes to measures of family policy, the committee also points out that it is important that social welfare and health and medical services become more closely integrated. The family or family welfare should be the guiding principle for advisory and other services on the part of the com- munity in order to give individual support and advice in matters of pregnancy and parenthood. For the past thirty years or so, the care of the pregnant woman who wishes to give birth to her child has been the responsibility of the organization for mater- nity and childrenis health services. Resources are limited and provide primarily for the care of her physical condition and health. Social and psychological expertise is rarely represented and in order to get advice and practical help about such matters as day-care of children, home help, possible problems in domestic relationships and so on the family often has to go to other service institutions. Special advisory agencies have been created for the purpose of taking care of women who have become pregnant although they do not wish to have the child. The resources of these agencies are also inadequate to provide these women or their families with longer- term assistance. The Committee is of the opinion that the woman should be able to turn to the maternity services both in the case of unplanned and of planned pregnan- cy, and that she should also be able to receive the help of an almoner whether she wants to give birth to the child or is willing to undergo an operation to avoid doing so. By means of an improved distribution of

available resources the community should be able to arrange for maternity and child health services to function as a welfare and service organization dealing with contracep- tive technique, advice on pregnancy and advice to parents-to-be or parents who have recently had a baby. In this context, the Committee emphasises the importance of considering the needs of the man to be given advice and guidance in how he can best give the woman his support, and what he can do to reduce the strains of pregnancy and child— birth. He should be given the possibility of being with her when she gives birth to the child and also of obtaining training in how their child should be handled and taken care of. The community should also increase its efforts to alleviate the pains of childbirth by giving priority to the provision of anaesthe— tists in obstetrics.

In its survey of the current abortion leg- islation, the Committee has found that the community has refrained in recent years from exacting the penalty it at present threatens women with if they refuse to fulfil their reproductive function once they have been made pregnant. Having analysed the traditional views surrounding reproduction, the Committee has found that the upheavals in society following the industrial revolution have resulted in a changed scale of values in this matter, and that in Sweden against the view that it is the obligation of women to give birth to children stands the view that they should decide on the question of repro- duction and shoulder most of the burden of birth control. The currents in the public debate have been thoroughly studied. lt is an established fact of modern social living that both men and women are undertaking tasks other than those which tradition has as- signed to them — for the man, the task of breadwinning, and for the woman, the task of giving birth to and taking care of the child — and that the younger generation are seeking new ways of sharing responsibility. lncreasing knowledge of the sexual life and the radical changes in methods of birth control (the Pill and the coil), which have

made it possible for the woman to decide if and when she will have a child, have meant that sexual abstinence is no longer regarded as desirable per se and furthermore, that many aspects of the question of abortion, e. g. the population trend, now appear to be irrelevant. Instead, more confidence is being placed in the woman and her sense of re- sponsibility. It is becoming more generally realized that she, like the man, wants to have children and that she is happy to give birth to a child when she is sure that she can give the child the care it needs and a secure upbringing. The threat of punishment has not the impact it once had and we acknowl- edge her ability to judge for herself whether she can take the responsibility of bearing a child. Therefore, the Committee also recom- mends that the community should refrain from penalizing the woman — in other words, abolish the prohibition of abortion — and no longer by such prohibition back out of its responsibility towards her, but realize that she needs the support of the commu- nity both as regards birth control and the ability to give birth to a child. More than one million women have sexual intercourse so regularly that they are exposed to the risk of becoming pregnant. None of them ”want” an abortion; all would prefer to avoid an operation.

With the recommendation that the com- munity should refrain from penalizing the woman in this respect as the point of depar- ture, the Committee studied the question of whether any legislation on abortion is neces- sary. On examination of the methods avail- able at present for checking the natural course of reproduction after the woman has become pregnant, the Committee finds that no special governmental regulations are ne— cessary as regards the methods now in use, i. e. contraceptive tablets of certain composi- tion and the coil. In this context, the Com- mittee is of the opinion that the present debate on abortion may quite soon appear to be out—of—date in the light of the research now being done to produce new means of birth control and which may mean that

protection against the continuance of a preg— nancy will primarily consist in the use of a pharmaceutical preparation. In addition to the abortion methods, now used as contra- ceptives, there are at present no methods of abortion available other than surgical inter- vention, which is in fact punishable as as- sault on the person of the woman pursuant to Section 3, 55 of the Penal Code and which involves a risk for her health even when the operation is done early on in the pregnancy and by a qualified medical practi— tioner.

The Committee is not in favour of such surgical intervention being legalized as a new method of birth control — i. e. approved as a new ”contraceptive”. With due regard to the health risks involved and the strain on the woman resulting from having to undergo an operation, men and women should not rely on surgical abortion other than as a last resort. Therefore, the Committee is also against such operations being regulated as ”commissioned operations", i.e. that the woman is operated upon just on request and without regard to the risks involved in each separate case. In their examination of the need for legislation regarding surgical inter- vention, the Committee has found that the community has reason to protect the woman against the activities of unqualified persons. The community should also guarantee her treatment without special charge in a hospi- tal or similar medical institution. In the light of the general legal regulations applicable to surgical intervention, the community also has reason to lay down certain provisions regarding surgical abortion. For the woman who is pregnant but who does not wish to take the responsibility of bearing the child, her pregnancy involves such strain that she should be ensured the legal right to undergo an operation, and also, the surgeon who takes upon himself the responsibility of car- rying out the operation has the right to claim rules for the guidance of his actions. The Committee recommends that legislation should include provisions regarding the cir- cumstances on which the woman”s right to

surgical abortion is founded, and that she and the surgeon shall also be given guaran- tees of legal security that this, her right, shall be judged from all aspects. For this purpose, it is recommended that special boards in- cluding lay members shall be set up at the hospitals within the medical field concerned with the woman's requirements, i.e. gynae- cology and obstetrics.

As regards the circumstances constituting the right for the woman to undergo an operation, the Committee points out that the question of surgical intervention should be judged from the assumption that she is not obliged to accept the continuance of her pregnancy. Should she consider that she ought to undergo an operation rather than take the responsibility of giving birth to a child, the guiding principle should be that she undergoes the operation, but should the risks of a physical and psychological nature involved in such an operation be such that surgical intervention is inadvisable then the judgment of her case must be founded on other considerations. On the basis of infor- mation the Committee has received from almoners and welfare officers regarding the reasons given by women for wanting to have a surgical abortion rather than take the responsibility of giving birth to a child and the knowledge we have of the secondary effects of such operations, the Committee points out that it is impossible to word the law so that it can in detail cover the cir- cumstances which can constitute the right for a woman to undergo an operation for abortion. The provisions of the draft law are so formulated that they to the greatest pössible extent cover circumstances in the individual case and that they allow scope for a weighing of the reasons a woman wishes to have a surgical abortion and the reasons why she should not undergo such an operation.

A good deal of attention has been paid in the public dabate to the thought that in order to spare women the strain of under- going an operation later on in a pregnancy, the community should fix a time limit for surgical intervention; generally speaking, the

types of operation preferable from the point of view of the woman's health, curettage and vacuum exaereses, cannot be used after the third month following the last menstruation. The Committee has studied whether such a time limit constitutes a suitable means for the community to spare the woman the strain of a later operation and the need of fixed time limits. Regardless of the current time limits of 20 or possibly 24 weeks. the period during which a woman has to allow the pregnancy to continue, in spite of the fact that she does not wish to bear the child, has been shortened during recent years. The women who in October and November 1967 applied for legal abortion came to the advi— sory agencies very soon after the second non—appearance of menstruation. The Com- mittee points out the drawbacks of a lZ-week time limit, such as the difficulty of keeping within a time limit if the date from which the time limit shall begin is not known, that such a time limit may be mis- leading for certain women — particularly young girls who have not borne children and who often cannot undergo curettage or vacu- um exaereses during so long a period as indicated by the time limit — and that a woman might consider herself compelled to undergo an operation within the fixed peri— od for fear of otherwise not being able to have an operation. When it comes to sparing a woman the strain of an operation later on in pregnancy, the community can assume that it need not exert pressure to get her to seed treatment early. Factual information on abortion procedures, about how much more of a strain it is to undergo the operation late then early on in pregnancy, about the possi- bilities of getting pregnancy diagnosed early free of charge through the maternity serv- ices, and about the help available from al- moners, is a much more effective method of sparing the woman the experience of a late abortion operation than the much discussed 12-week time limit. The Committee recom- mends that instead of fixing a time limit, the community protects the woman by giving her the legal right to be operated on as early

as possible and always with the procedure least exacting for her.

The boards set up in the gyneacological treatment services which determine whether a woman shall be operated should, according to the Committee, be connected to hospitals where a woman can get specialist care. With regard to how difficult it is to meet the demand for specialists in all fields of medi- cine, it may be necessary for the authorities responsible for medical services to set up boards at hospitals where gynaecological treatment is in the charge of doctors who are not specialists in gynaecology and obstetrics, but who have specialist qualifications in general surgery. The board shall have three members, a medical practitioner — gynaeco- logist or surgeon — who according to the Medical Treatment Law is responsible for gynaecological treatment at the hospital, a medical practitioner with particular expe- rience in psychiatry and a layman. The gynaecologist or surgeon shall be chairman and the consultations of the board shall be adapted as smoothly as possible to the other work in the hospital. The decisions made by the Board will be in accordance with the opinions held by the majority of its mem- bers. Each member will have one or more deputies and the chairman's deputy or depu- ties will be the other doctor or doctors in charge of gynaecological treatment there. The board is the responsible medical body for the care and treatment of a woman who prefers to undergo an operation rather than give birth to a child. It is proposed that a board shall have comparatively extensive powers to instruct the responsible gynaeco- logist or surgeon at the hospital or a similar specialist at another hospital or comparable medical institution to decide on behalf of the board. The board can only delegate such an assignment when the decision relates to the right of the woman to be operated; decisions to the contrary, i. e. that the wom— an does not have the right to undergo oper— ation cannot be delegated. In order to fur— nish the woman with additional guarantees of legal security, it is recommended that

such a decision of the board at a hospital shall be immediately referred to the National Board of Health and Social Welfare and that the socio-psychiatric council of the Board reconsider the decision. If the board connec- ted to the gynaecological department of a hospital or the socio-psychiatric council de- cides that a woman has the right to undergo an operation, the authority responsible for medical services in her area shall ensure that the operation is performed.

Based on its recommendation that abor- tion should no longer be regarded as a punishable offence, the Committee is ofthe opinion that no other regulations are neces- sary than those specified for the legal protec- tion of the woman”s right to undergo an operation for abortion performed by a quali- fied medical practitioner and without her incurring special expense. A procedure cor- responding to the present procedure of exa- mining cases and granting permission for abortion is not dealt with in the Commit- teeis proposals; this kind of procedure is of no help to a woman when she is prepared to undergo an operation in order to avoid bearing a child, but instead she needs perso- nal support and assistance in analysing her situation and the possibilities she has of taking responsibility for the care and up— bringing of a child. The particulars of her situation the woman is prepared to give to the doctor or almoner, if she wants to consult the latter, give an adequate picture of the circumstances. Testimonials or other written documentation other than that avail- able from the files of the maternity and medical services are not necessary, no more than are any other special regulations re- garding the care and treatment of the indi- vidual woman. lf a woman seeks medical treatment for abortion she naturally has the right to the same discretion and considera- tion as she would otherwise be given in the medical or maternity services.

Reservationer

av Görel Alm

Det förslag, som abortkommitténs majoritet har enats om i detta betänkande, utgår från väsentligt andra värderingar än dem som präglat nuvarande lagstiftning. Det är en ny grundsyn, när kommittén menar, att abort- frågan skall avgöras på basis av förtroende för kvinnan och hennes förmåga att själv bedöma sina möjligheter att ta ansvar för barn, när den påvisar att moraliska gradering- ar av aborternas berättigande alltid medför godtycke och när den betonar att det är upplysning, inte förbud, som kan förebygga aborter. Kommittén föreslår i enlighet här- med, att abort skall avkriminaliseras och att straffbarhet endast bör finnas för den som utför abortingrepp under för kvinnan inte betryggande former. Till förslaget i denna del och dess motiveringar ansluter jag mig helt. Emellertid anserjag att kommittén inte tillfullo dragit konsekvenserna av sitt förslag att avskaffa förbudet mot abort; av den principiella rätt, som därmed tillerkänns kvinnan att inte behöva föda. då hon befinner sig i en oönskad graviditet, följer att hon också bör vara garanterad samhällets bistånd att få aborten sakkunnigt utförd — en annan slutsats skulle innebära en brist på omsorg om individen.

Men inför den faktiska svårigheten att utfästa en absolut garanti av detta slag redovisar kommittémajoriteten betänklighe- ter, som jag inte delar, mot att ge en generell rätt till abortoperation. Den gör sålunda

rätten till abort villkorlig med ett system, där abortoperation skall medges på vissa ”grunder”. Dessa är vittomfattande och det är kommitténs avsikt att de alltid bör tolkas så att en presumtion för abort föreligger. Men de innehåller inte någon formulering som gör tydligt att kvinnans egna värderingar bör vara de avgörande i abortsituationen. Jag kommer i fortsättningen att föreslå en komplettering härvidlag. Mot abortoperation i det enskilda fallet kan enligt kommittén anföras ”vägande skäl”, om läkare finner sådana vara för handen. De risker med abort, som därmed främst åsyftas, har kommitté- majoriteten enligt min mening gett en överdriven tyngd och de har fått motivera ett prövningsförfarande, vars omständlighet jag ifrågasätter behovet av.

Kommitténs huvudinvändning mot en ge- nerell rätt till abort är att abortoperation som metod innebär större risker än andra födelsekontrollerande medel. Men kom- mittén anför också de otillräckliga sjukvårds- resurserna och för om dessa ett resonemang, som lätt skulle kunna missuppfattas och tas till intäkt för tesen att en vidgning av rätten till abort måste vägas mot tillgängliga sjuk- vårdsresurser. Jag vill ta avstånd från detta och understryka att kommitténs resonemang om att en generell rätt till abort skulle kunna bli en alltför stor belastning för sjukvården, utgår från det tänkta förhållandet, att abortoperation skulle komma att betraktas

som ett preventivmedel. ingen hörbar opi- nion har dock, såvitt jag vet, hävdat att abortoperation bör utnyttjas som ett alterna- tiv, i betydelsen ersättning för preventiva metoder, och att man av sådan anledning skulle behöva räkna med en större frekvens aborter finner jag otroligt. [ stället borde kommittén ha påvisat det oriktiga i att ställa aborter i motsatsställning till andra vårdbe- hov. Det faktum att kommittén föreslår en särskild lag om rätt till abortoperation — till skillnad från alla andra operationer, som utförs av läkare på eget ansvar — innebär i sig självt att kommittén gör en prioritering av alla abortoperationer. En rätt till abort på grund av "oskäligt betungande” graviditet förutsätter således en prioritering. Men det vore överdrivet att uppfatta detta som en konkurrens om sjukvårdsresurser: de kvinnor som det här gäller skulle ändå komma att bli prioriterade, om inte som abortpatienter såi stället som förlossningsfall, vilka sjukhusen under alla förhållanden måste ta emot för behandling och vård. Ett antagande, att en garanterad rätt till abort skulle medföra ökad press på sjukvården, utgår ifrån att denna rätt skulle leda till ett markant ökat antal graviditeter, totalt sett, vilket som nämnts är osannolikt, eller att de kvinnor, som i dagens läge gör illegal abort, skulle vända sig som abortsökande till sjukhusen. Deras antal är obekant, kanske inte så obetydligt trots den liberala tolkningen av nuvarande lag, men att denna grupp skall få hjälp med sakkunnigt utförd abort är ju ett starkt önskemål, hävdat under flera årtion- dens arbete på en humaniserad abortlagstift- ning.

Som sagts redan anser jag det verklighets- främmande att abortoperationer skulle kom— ma att betraktas som ett lämpligt alternativ till andra födelsekontrollerande medel. Ingen kvinna uppfattar abort annat än som en nödfallsutväg. Att kvinnan ändå skulle kun- na förvägras denna nödfallsutväg med hänvis- ning till riskerna med abort kan jag inte godta. Abortoperation liksom varje annan operation och även förlossning är förbunden med vissa allmänna risker men inte i den

utsträckning, att dessa motiverar en in- skränkning av rätten till abort. Också an- vändningen av p-piller och spiral innebär vissa statistiskt säkerställda risker. om än inte så stora att de står ”i missförhållande till den avsedda effekten”. När abortkommitten betecknar dessa metoder som ofarliga och jämför dem med abortoperation som en skadlig metod, inger det föreställningen att metodernas "avsedda effekt” är densamma. Men medan ju de gängse preventivmedlen alla är avsedda att förhindra graviditet, är abortoperation avsedd att som nu enda tillgängliga metod hindra att en redan kon- staterad och oönskad graviditet fortsätter. Metoderna är därför inte utan vidare jämför- bara utan bör bedömas var och en med sina för— och nackdelar i förhållande till sitt respektive ändamål. Vad abortoperation be- träffar framgår av redovisningen i betänkan- dets kapitel 3. att komplikationsfrekvensen varierar i olika undersökningsmaterial och att vissa risker är ytterst svåra att beräkna. Exempel av det senare slaget är sterilitets- risken, som skattats till ”högst 4_5 % och med största sannolikhet lägre”: i den under— sökning som refereras som mest noggrann har sterilitet på grund av abortoperation påvisats hos bara 0,1 % av kvinnorna. Den slutsatsen kan dock dras, att riskerna tende- rat att minska ju mer operationstekniken utvecklats och aborterna förskjutits från sena till tidiga operationer. Riskerna för skadeverkningar av tidiga aborter betecknas numera som ”mycket ringa”.

Om de statistiska riskerna för t.ex. sterilitet kunde anföras som ”vägande skäl” mot operation för de kvinnor som befinner sig i abortsituation, skulle överhuvudtaget inga operationer utföras. Vad beträffar de förhöjda risker som eventuellt kan förutses på grund av sjukdomstillstånd hos den enskilda kvinnan — hjärtsvaghet. socker- sjuka, psykisk depression m.m. _ är det uppenbart att dessa risker kan anföras som lika starka skäl mot att graviditetsförloppet fortsätter. Detta säger visserligen kommittén i ett stycke, men efterlämnar ändå intrycket att det finns medicinska skäl, som ”kan öka

riskerna påtagligt i det enskilda fallet och kan utgöra hinder mot att kvinnan undergår operation”. I stället borde klart ha utsagts. att sådana skäl aldrig kan utgöra hinder mot abortoperation, om kvinnan — efter att ha fatt upplysning om riskmomenten — vidhål- ler sin begäran om abort.

En annan avvägning än den nyss nänmda av riskerna med operation i förhållande till den principiella rätten till abort kan enligt min uppfattning bara ifrågakomma om kvin- nan själv är vacklande i sin begäran om abort. Den olust, som kvinnor naturligt nog upplever i abortsituationen, har tidigare alltför ofta tolkats som ”ambivalens” inför abort. ] de jämförelsevis få fall, då kvinnan dock har tydliga valsvårigheter i abortsitua- tionen, kan det rimligtvis inte förväntas att läkaren utan vidare skall medverka till operation. Möjligheten av att en sådan konfliktsituation ibland uppstår och nödvän— digheten av att lösa den måste därför beaktas i abortlagstiftningen. Detta är bl.a. ett av skälen mot en gränsdragning mellan tidiga och sena aborter vid ca 12:e graviditets- veckan, med total rätt till abort före och inskränkt rätt till abort efter denna tid- punkt. Kommittén har också övertygande visat att en sådan gräns för rätten till abort av flera orsaker inte är motiverad. Desto mer förvånande är det, att kommittén ändå bibehåller denna gräns i den del av förslaget som rör de lokala nämndernas befogenheter att granska kvinnans begäran om abortopera- tion. Detta är inkonsekvent och kan för kvinnan framstå som en faktisk inskränkning i rätten till abort. Jag återkommer till nämnderna och deras uppgifter, men vill här understryka att lagen under inga förhållan- den bör innehålla någon tremånadersgräns.

] lagförslaget om rätt till abortoperation har intagits de ”grunder”, som berättigar kvinnan till operation. Det kan ifrågasättas om kvinnan, när hon inte längre blir skyldig att föda ett barn som hon inte är beredd att ta ansvaret för, skall behöva bli klassificerad enligt endera eller flera av de uppräknade grundema. Fastän det uppenbart är överflö- digt med grunderna i 52 mom. 1 och 2,

eftersom grunden 1 mom. 3 övergriper dem alla, vill jag inte motsätta mig att de finns angivna i lagen för att förtydliga att andra skäl än hälsoskäl grundar rätt till operation och att lagen räknar med alla de mänskliga komplikationer som ett oönskat föräldra— skap innebär. ] betänkandet har kommittén exemplifierat de olika grunderna med rader av typfall. Tillsammans täcker dessa exempel alla de situationer som kan tänkas förekom- ma. Som bakgrund för en tolkning av lagförslaget är denna sammanställning nöd- vändig: operatörer, nämndledamöter m.fl. måste ju få veta vad den allmänna tredje grundregeln i själva verket innebär. Dvs. att den är så vittomfattande att abortoperation skall ske i varje tänkbart fall, om kvinnan vidhåller sin begäran därom. Alltjämt fram- står hon dock som ett objekt för andras beslut, om inte hennes roll som huvudperson och subjekt markeras i lagtexten. För egen del kan jag till nöds acceptera denna lagtext i fråga om grunder för operation. om man formulerar den tredje grundregeln så att kvinnans egen värdering blir det centrala, exempelvis sålunda: när det av annan anled- ning upplevs av kvinnan som oskäligt betung- ande att havandeskap fortsätter.

Den ordning för behandling av abortären- den som kommittén föreslår är knappast sa förenklad, som man kunde förvänta sig då kvinnan ges en principiell rätt till abort. Prövningen av om kvinnan bör opereras eller ej har enligt kommittéförslaget decentralise- rats till lokala nämnder som i sin tur ma delegera beslut att operera henne i brådskan- de eller klara fall till nämndens ordförande -- och undantagsvis även annan läkare e med den inskränkningen att graviditeten inte skall vara äldre än tre månader. Läkaren skall efteråt anmäla för nämnden de ärenden han avgjort på egen hand och sina åtgärder i samband därmed. Nämnden skall alltså enligt kommitténs skrivning ta befattning med varje individuellt ärende före eller efter ett abortingrepp och göra en ovillkorlig pröv- ning före abortingreppet av alla graviditeter över tre månaders längd utom i brådskande fall.

Flera invändningar kan göras mot denna ordning. Det förhållandet att läkaren för att få besluta om operation av kvinnan måste ha en av nämnd delegerad rätt till detta överensstämmer dåligt med kommitténs egen regel, att kvinnan alltid bör få operation utförd såvida inte läkaren finner vägande skäl däremot, samt med det faktum att det ju enligt kommittéförslaget inte heller är straffbart för någon läkare att utföra abort- operation om det sker under betryggande former. Mot den föreslagna tidsgränsen för delegeringen har jag redan tidigare gjort invändningar. Men även om en lokal nämnd skulle få till uppgift att pröva endast tvek- samma fall är frågan, om inte en sådan prövning i lokal nämnd — vari kan inväljas personer som känner kvinnan eller hennes familj — för kvinnan kan framstå som ett sämre alternativ än en direkt central pröv- ning i socialstyrelsen.

Om jag ändå är beredd att acceptera att lokala nämnder, med den sammansättning som kommittén föreslår, inrättas för uppfölj- ning av abortverksamheten i respektive sjuk- vårdsområde, är det under förutsättning att deras funktion beträffande individuella ären- den reduceras. ] motsats till kommitténs majoritet, som ju menar att nämnderna skall ha avgörandet i operationsfrågan men i vissa fall kunna delegera detta till läkare, anser jag att varje kompetent läkare vid sjukhus eller sjukvårdsinrättning, som socialstyrelsen god- känner, skall ha rätt att företa abortopera- tion utan annat medgivande än som even- tuellt erfordras av överordnad. Läkaren skall ha skyldighet att hänskjuta till den lokala nämnden endast de fall, om vilka han är tveksam och då han inte vill medverka till abortoperation omedelbart. Därmed bör kvinnan kunna påräkna att abortingreppet regelmässigt sker utan den omväg som en prövning i nämnden innebär med den fara för dröjsmål, som all byråkrati innesluter. Även om kommittén med ord som ”sna- rast”, ”omedelbart” och ”brådskande” i lagförslaget vill tillförsäkra en snabbehand- ling av abortansökningar, kan opreciserade uttryck av det slaget inte hindra att det blir

en faktisk tidsutdräkt, när en extra beslutsin- stans läggs in mellan läkaren och hans klient.

Nämnden bör alltså enligt min mening inkopplas endast i tveksamma fall. Enligt de synpunkter jag tidigare utvecklat är tveksam- ma fall endast sådana där läkaren är tveksam på grund av att kvinnan själv är vacklande i sin önskan om abort. Vid överläggningen om ett sådant ärende må beslutsordningen vara den som kommittén har föreslagit. Men givetvis bör den läkare som närmast haft kontakt med kvinnan om möjligt delta i sammanträdet, och om kvinnan rådgjort med kurator bör även denna delta i överläggning- en. För läkaren kan nämnden då få betydelse som samrådsgrupp och flera sakkunnigas bedömning kan bli ett stöd för hans egen. För kvinnan, som kanske stannat vid ett beslut som står i motsättning till läkarens första intryck, kan nämnden å andra sidan bli en garant för att hennes rätt blir tillgodosedd enligt lagen. ] den händelse ärendet måste gå till socialstyrelsen för avgörande bör naturligtvis, vilket jag inte tycker klart framgår av kommittéförslaget. samtliga handlingar medfölja — således även journaler från kurator och psykiater, om kvinnan har rådgjort med dessa.

Vad åter beträffar läkares anmälningsskyl- dighet i fråga om abortoperationer, som han utfört utan nämndens hörande, så bör denna kunna inskränkas till en rapportering en eller ett par gånger årligen med uppgifter om kvinnornas ålder. graviditetsstadium, even- tuella komplikationer och andra statistiskt relevanta data utan angivande av kvinnornas nanm. Också vid behandling i nämnden av tveksamma ärenden torde namnuppgifter vara obehövliga. Risk för identifikation kan ändå uppstå på andra vägar, t.ex. genom kvinnans yrkesanknytning till sjukvården. Det är därför önskvärt med en rekommenda- tion till landstingen att i sådana särskilda fall tillåta en kvinna som vill bli opererad för abort att få behandling inom annat sjuk- vårdsområde än vad bosättningen anvisar.

Vad jag med min reservation har velat betona och precisera ytterligare kan sam- manfattas sålunda: Kommitténs förslag att

abort skall avkriminaliseras bör tolkas så att kvinnan inte kan förmenas rätten att erhålla abort under betryggande former genom samhällets försorg. Detta innebär att abort- operationer lika lite som förlossningar, till vilka de utgör ett alternativ, får undanskjutas vid dispositionen av sjukvårdsresurserna. Abortoperation är ingen lämplig metod för planerat föräldraskap, men riskerna vid abortingrepp bör inte tillmätas annan vikt i en abortsituation än vad kvinnan själv ger dem. Detta bör gälla utan gränsdragning i graviditeten mellan tidiga och sena aborter. De grunder som skall tillförsäkra kvinnan rätten till abortoperation täcker visserligen enligt betänkandet alla tänkbara situationer då en kvinna kan behöva abort. Men det är nödvändigt att detta framgår av lagtexten, och jag föreslår därför ett tillägg till den paragraf där grunderna uppräknas, så att det markeras att det är kvinnans egen upplevelse av de oskäligt betungande förhållandena som bör avgöra att abortoperation skall ske. [ konsekvens härmed bör de lokala nämnder-

av A strid Kristensson

Vid bedömningen av hur en abortlagstiftning skall vara utformad är kärnfrågan om fostret skall ha ett rättsskydd eller ej. Kommitténs majoritet anser att tiden nu är inne att avkriminalisera abort och att någon generell regel ej längre erfordras till skydd för rätt till liv. Begreppen laglig respektive olag- lig abort behöver ej längre användas eftersom abort i princip föreslås tillåten.

Bakgrunden till majoritetens förslag är det nuvarande rättsläget, vilket i kapitel 6 av kommittén beskrives på följande egendom- liga sätt:

”Skyldigheten för kvinnan att under- ordna sig fortplantningen sedan mannen har befruktat henne har f.ö. sedan länge upprätt- hållits med strafflagstiftningens hjälp.”

”Den skyldighet att finna sig i att gravidi— tet fortsätter som samhället ålägger kvinnan under straffhot har på 1900-talet föranlett

nas inflytande reduceras till främst rådgivan- de organ. De skall sålunda icke delegera viss del av sin beslutanderätt till läkare utan i stället skall läkare ha en generell rätt att utföra abortoperationer och endast ha skyl- dighet att hänskjuta till ett samrådsförfaran- de i nämnden sådana fall, som det råder tveksamhet om. Med den innebörd, som grunderna för rätt till abortoperation här- med får, är tveksamma fall endast sådana där kvinnan själv är vacklande i sin önskan om abort som utväg ur en svår situation. Övriga fall skall inte behöva tas upp i nämnden utan vara en förtroendesak mellan läkaren och kvinnan. Generellt bör förutsättas en absolut diskretion. I särskilda fall bör kvinnan ha rätt att erhålla abort inom ett annat sjuk- vårdsområde än det hon tillhör. Det är nödvändigt, att man på allt sätt undviker ett omständligt prövningsförfarande, då varje extra beslutsinstans medför tidsutdräkt, som fördröjer abortingreppet och gör det mer påfrestande för kvinnan.

livliga debatter."

”Straffbestämmelserna om fosterfördriv- ning innebär att kvinnorna måste underord- na sig fortplantningen efter det att de har blivit befruktade.”

Kommittén underlåter att nämna att an- ledningen till de nuvarande straffbestämmel- serna är att fostret anses böra ha ett rätts- skydd.

Jag kan inte ansluta mig till kommitténs grundläggande tankegång att fostrets rätts- skydd skall avskaffas. Oavsett om man har kristet grundade värderingar eller bedömer abortfrågan från kultursamhällets hittills in- tagna allmänmänskliga-etiska utgångspunkter om respekten för mänskligt liv måste det finnas normer för ingrepp däri och det är samhällets skyldighet att de uttryck för des- sa i lagstiftning. Ett foster har liv och bör som blivande människa alltså ges rättsskydd. Därav följer att abort även i fortsättningeni

princip bör vara förbjuden, men att i abort- lagen, som bör bibehålla karaktären av un- dantagslagstiftning, bör stadgas när abort är tillåten.

Fostrets rättsskydd måste självfallet av- vägas mot andra legitima intressen, i första hand den blivande moderns. Det bör även i fortsättningen vara lagstiftningens uppgift att lösa de intressekonflikter som därvid uppkommer. I princip bör fostrets skydd successivt förstärkas allt eftersom havande- skapet fortskrider. Medan alltså av kvinnan åberopade och av lagstiftningen godtagna motiv för havandeskapets avbrytande bör tillmätas särskild vikt under graviditetens första skede bör fostrets rätt ges ökad tyngd allt eftersom havandeskapet fortskrider. Efter viss tidpunkt bör abort överhuvudtaget ej medges med mindre — liksom för när- varande — intressekonflikten gäller fostrets liv eller moderns hälsa. Efter dessa grunder bör enligt min mening den svenska abortlag- stiftningen utformas. Jag har emellertid ej fått gehör för mina synpunkter inom koru- mittén och som ensam reservant inte heller kunnat göra anspråk på att ett fullständigt genomarbetat lagförslag skulle utarbetas byggt på mina tankegångar. Min reservation maste av förklarliga skäl därför bli allmänt avfattad. Skulle senare allmän anslutning vin- nas till min principiella grundsyn på detta för ett utvecklat kultursamhälle utomordent- ligt betydelsefulla etiska, rättsliga och medi- cinska problemkomplex torde därför krävas kompletterande lagstiftningstekniska över— väganden.

Anledningen till att kommittén lägger fram förslag till lag om rätt till abortopera- tion trots att abort föreslås avkriminaliserad är dels att grunden för abortoperation enligt kommitténs förslag helt skiljer sig från andra operationer, dels behovet av att i lag reglera var och av vem abortoperation får utföras. Vid vanliga operationer gör läkaren ett ope- rativt ingrepp när han finner indikationer föreligga för ett dylikt. När det gäller abort- operation förutsätter kommittén att ingrepp skall ske såvida inte indikationer emot ett dylikt föreligger. Kommitténs förslag kan

därför sägas innebära att sedvanliga läkaretis- ka regler ej kommer att gälla vid abortopera- tion. Det strider nämligen mot läkarveten- skap och beprövad erfarenhet att underkasta någon operation utan att indikationer för en sådan föreligger. Ett ytterligare motiv för kommitténs lagförslag är att kommittén inte vill låta frågan om abortoperation vara en angelägenhet enbart mellan kvinnan och den ansvarige läkaren. Fall kan nämligen tänkas då gynekologen försöker avråda kvinnan från att genomgå abortoperation. Kvinnan bör därför ges en i lag uttryckligen angiven rätt till abort.

I kapitel 8 anger kommittén de skäl som kan tänkas mot att abortoperation skall verkställas. Dessa skäl är dels medicinska (somatiska eller psykiska) kontraindika- tioner och dels att kvinnan inte önskar abort men är utsatt för påtryckningar att begära sådan. Beträffande de medicinska kontra- indikationerna anför kommittén följande: ”Dylika skäl mot operation, antingen det gäller kroppsliga eller själsliga förhållanden, brukar i de allra flesta fall utgöra skäl även mot att kvinnans graviditet fortsätter och att hon föder.” Det torde därför höra till sällsyntheterna att medicinska kontraindika- tioner mot abort kommer att kunna åbero- pas. Kommittén anger också som huvudsak- ligt skäl för att abort ej skall komma ifråga, att kvinnan egentligen ej önskar abort men att hon är utsatt för påtryckningar. Kom- mittén menar att den rådgivning till abort- sökande kvinnor, som förutsättes, bör vara ”inriktad just på att undersöka, att kvinnan inte har pressats till sitt beslut och att hon inte avstår från sina möjligheter att föda utan att själv vilja det”.

Av kommitténs förslag följer att något förbud mot ingrepp inte ens stadgas i sena graviditetsstadier. Kommittén anför under 6.6.4 att det givetvis vore möjligt att schema- tisera och dra en gräns vid den graviditets- vecka dä det regelmässigt inte längre med säkerhet kan uteslutas att livsduglighet har inträtt. Pa grund av bevissvårigheterna torde man dock, säger kommittén, kunna förutse att ett sålunda konstruerat straffansvar knap-

past kommer att kunna utkrävas i praktiken. Med hänsyn härtill och till frågans ringa praktiska betydelse anser kommittén att inte heller ingrepp i sena stadier bör kriminalise- ras.

Under avsnittet 8.4.1 anför kommittén att läkaren i sällsynta undantagsfall kan vara tvungen att ingripa med operation så sent som när kvinnan har börjat föda för att rädda henne ur en akut livsfara och kommit- tén tillägger: ”Då läkaren ingriper med ope- ration på en kvinna som har varit gravid så länge att hon bär en livsduglig varelse är det dock inte fråga om abortoperation; de åtgär- der han då kan se sig tvungen att vidta, om vitala intressen står på spel, går ut på att framkalla för tidig födsel.”

Detta gäller alltså fall då en läkare ser sig nödsakad att göra ett ingrepp för att skydda vitala intressen t.ex. kvinnans liv. Kommit- tén förbigår helt rättsläget vid ingreppi sena stadier då avsikten med operationen ej är att rädda kvinnans liv eller andra vitala intressen står på spel utan då kvinnan kräver sin lagenliga rätt till abort. Enligt min mening bör även här liksom vid andra operationer syftet med operationen vara av avgörande betydelse för frågan om den är tillåten. Eftersom livsdugliga foster enligt lagförslaget inte tillförsäkras något rättsskydd före fram- födandet har frågan lämnats olöst om vad som gäller vid en abortoperation där opera- tören finner ett livsdugligt foster. Hur be- döms för övrigt åtgärder mot ett livsdugligt foster innan det blivit framtaget? Vi har neu- rosedynfallen i färskt minne men även andra åtgärder kan tänkas. Experiment förekom- mer sålunda, som syftar till att höja intelli- gensnivån genom att öka blodcirkulationen mellan kvinnan och fostret.

Inte heller lämnas svar på frågan vad som avses med livsdugligt foster; är det ett foster som utan speciella åtgärder kan hållas vid liv eller ett foster som kräver särskilda åtgärder i enlighet med vetenskapens senaste rön för att fortleva? På vetenskapens nuvarande ståndpunkt har foster som inte vägt mer än 500 gram och varit 4—5 månader kunnat hållas vid liv. Läkaren kommer att ställas i

svåra situationer då beräkningen av gravidi- tetstiderna nu på grund av p-pillren är svåra- re att göra än tidigare. Därför ökar riskerna för att abortingrepp företas på kvinnor som bär livsdugliga foster.

Är det rimligt att tiden för det naturliga framfödandet av fostret får så avgörande betydelse för rättsläget? Den medicinska ve- tenskapens utveckling innebär att foster kan hållas vid liv vid allt tidigare stadier. De problem och konflikter jag här berört följer av att kommittén inte velat bereda det icke framfödda fostret ett eget rättsskydd.

Som jag redan inledningsvis anfört bör fostret ej tillerkännas samma rättsskydd vid mycket tidiga fosterstadier. Åtgärder för att hindra den fortsatta utvecklingen, insatta under de allra första veckorna efter befrukt- ningen, upplevs ej lika stötande som senare vidtagna åtgärder. Det må i detta samman- hang erinras om den lag som riksdagen antog år 1967 om klinisk prövning av vissa medel för födelsekontroll. Riksdagen uttalade där- vid att försöksverksamheten fick bedrivas endast i mycket tidiga graviditetsstadier i nära anslutning till nidationen. Riksdagen har också i efterhand godkänt användande av spiral, som även kan ha en abortiv effekt. Riksdagen har alltså därmed anslutit sig till tanken att ingrepp i mycket tidiga stadier kan medges. Enligt min mening bör, som redan sagts, abortlagstiftningen utformas i enlighet härmed.

I kapitel 8 talar kommittén om samhäl- lets förpliktelser mot kvinna som inte önskar föda: ”Skall samhället fylla sina förpliktelser gentemot kvinnan i anledning av oplanerad graviditet bör hon tillförsäkras rätt till abort- operation . . .” Kommittén gör sig här skyl- dig till en cirkelbevisning. Först i och med att man bestämmer sig för att fostret ej läng- re skall ha något rättsskydd kan en förplik- telse sägas uppkomma för samhället att till- försäkra kvinnan rätt till abortoperation. Framhållas bör också att av kommitténs ställningstagande följer att abort medges även vid medvetet planerad graviditet. Även i det fall då mannen och kvinnan, förenadei äktenskap eller samboende i äktenskapslik-

nande förhållanden, gemensamt bestämt sig för att skaffa barn kan alltså abortoperation medges om kvinnan av en eller annan anled— ning ändrar mening.

Av mitt ståndpunktstagande följer också att någon ovillkorlig principiell rätt till abort icke föreligger. Även i tidiga graviditetssta- dier krävs att lagstiftningen anger de indika- tioner som skall föreligga för att intresseav— vägningen skall leda till abortmedgivande. Enligt min mening bör den nuvarande lagens principiella konstruktion bibehållas. Nuva- rande praxis torde i tillräcklig grad tillgodose kvinnans önskemål att få abort. Enligt min mening är uttrycket oskäligt betungande, som kommittén föreslår i 2 &, 3 punkten i förslag till lag om rätt till abortoperation ett lämpligt sammanfattande uttryck för de situationer som kan motivera att abortan- sökan bifalles.

Av verkställda undersökningar framgår de typsituationer då abortönskan föreligger. Av dessa bottnar många i sociala problem, bo- stadsbrist, dålig ekonomi o.d. Det är djupt tragiskt att många ungdomar som helst av allt skulle vilja få barn anser sig böra avstå därifrån på grund av trångboddhet, ekono- miska problem eller andra socialt betingade skäl. Det är ett underbetyg åt det samhälle som ej i tillräcklig grad beaktar barnfamiljer- nas situation. Det är givetvis en enkel men enligt min mening helt felaktig väg att kom- ma ur detta dilemma genom det av kommit- tén framlagda utomordentligt radikala för- slaget. Det är samhällets primära uppgift att tillse att de som önskar barn inte av ekono- miska eller andra sociala skäl hindras från att förverkliga denna önskan. Samhället kan inte undkomma sitt ansvar för vettiga barnvänliga sociala reformer genom att säga att det är kvinnan som har avgörandet i sin hand. Hon har ingen valmöjlighet. Valet är endast ett — abort.

Som jag framhållit tidigare utgör den praxis som utvecklats i abortärenden en för kvinnan i stort sett tillfredsställande intresse— avvägning. I stället för att uppdra nya mera schematiska regler bör det anförtros veder- börande läkare att ta ställning efter en total—

bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet, psykologiska, medicinska, sociala. Abort bör beviljas då dessa omstän- digheter sammantagna uppfattas som oskä— ligt betungande, varvid stort avseende bör fästas vid kvinnans och mannens egen be- dömning. Med den uppfattning jag hyser beträffande fostrets integritet blir frågan så— ledes även fortsättningsvis i vilken utsträck- ning kvinnans och mannens intresse skall beaktas i konkurrens med fostrets.

Utredningen framhäver med rätta kvin- nans intresse och hennes självbestämmande- rätt men gör det på ett utomordentligt en- sidigt sätt. Det är tre parter som är inblanda- de i en abortsituation — kvinnan, mannen och fostret. Kommittén bortser helt från fostret och anser synbarligen inte heller att mannen skall ha något inflytande på abort- frågan. Det är egendomligt och enligt min mening ett steg bakåt i förhållande till den utveckling som nu sker med ökat engage- mang och medansvar från männens sida ifrå- ga om vården och omsorgen om barnen. Man ställer sig frågan när mannen enligt kommit- téns uppfattning blir delaktig av faderska- pet? lnträder hans rättigheter Och skyldig- heter först med barnets födelse? Som redan framhållits, har ju enligt kommittén kvinnan rätt till abort även i bestående äktenskap där graviditeten planerats av båda makarna. Det grundläggande syftet med kommitténs för- slag är kvinnans frigörelse och självständig- het. Det är en målsättning somjag helt delar men jag är osäker om utredningens förslag verkligen leder till detta mål. Det är inte självklart ett uttryck för omsorg om kvinnan att överlämna åt henne att ensam fatta det många gånger svåra avgörandet. Det gäller inte bara rätten att besluta utan också tvång- et att besluta och därmed att få ta hela an- svaret antingen för konsekvenserna av abort- ingreppet eller av att föda ett icke önskat barn.

Det är inte heller säkert att kommitténs förslag leder till att kvinnans vilja alltid blir utslagsgivande. Jag tänker på de situationer då kvinnan blivit pressad att begära abort. Finns det inte något lagligt förbud mot abort

kan en kvinna icke heller åberopa lagen till stöd för sin önskan att föda sitt barn. Kom- mittén undervärderar även de situationer som flertalet kvinnor befinner sig i i början av en graviditet; ett tillstånd av psykisk oba- lans, som gör det svårt för dem att själva klart kunna bedöma sin situation. En logisk konsekvens av utredningens förslag skulle vara att fädernas underhållsskyldighet till ett icke önskat barn omprövas liksom också ett sådant barns arvsrätt efter sin far.

Mannens uppfattning i abortärendet skall alltså enligt min mening inhämtas såvida icke särskilda skäl föreligger däremot. Att så sker bör vara självklart när fråga är om gifta eller eljest närstående. Därigenom kan också kvin- nans situation få en närmare belysning. En bestämmelse härom bör inrymmas i lagstift- ningen.

Utredningen i abortärendet bör dock ske snabbt och utan onödiga formaliteter. Det får anses till fyllest att kurator skaffar sig en allmän uppfattning om bakgrunden till abortansökan. Gynekologen bör därefter en- sam kunna besluta om abort när han finner det uppenbart att förutsättningar härför före- ligger. Härvidlag har jag en från kommittén avvikande uppfattning. Kommittén menar att läkarens beslut om operation förutsätter en delegation av nämnden. Enligt min me- ning är det inte förenat med några risker att ge gynekologen förtroendet att ensam be- sluta i uppenbara fall. Läkarnas yrkesetik och medicinska utbildning är helt inriktad på att bevara liv. Förfarandet kommer härige- nom att förenklas. Om gynekologen är tvek- sam, eller om han anser att skäl ej föreligger för avbrytande av havandeskapet skall han hänskjuta ärendet till nämnden om kvinnan vidhåller sin önskan om abort. Om nämnden då finner att skäl för operation ej föreligger är abortärendet därmed avgjort såvida kvin- nan ej underställer ärendet socialstyrelsens prövning. Jag biträder således inte kommit- téns förslag att abortärendet automatiskt underställes socialstyrelsen om nämnden ej anser skäl föreligga för rätt till abortopera- tion. Om kvinnan inte låter sig nöja med ett avslagsbeslut bör hon dock ha möjlighet att

Abort bör ske så tidigt som möjligt dels med hänsyn till att operationsmetodema då är skonsammare för kvinnan, dels emedan komplikationsrisken då är mindre och dels av psykologiska skäl. Förbudet mot abort bör under de av mig angivna omständigheter— na kunna genombrytas före 12:e veckan. Efter denna tidsgräns bör starkare motiv åberopas för att abort skall medges och efter 4—5 månader, då risk för ett livsdugligt foster finns, bör abort icke få ske med mindre så vitala skäl föreligger som en kon- flikt mellan kvinnans hälsa och fostrets liv. Att uppställa absolut fasta tidsgränser torde inte vara möjligt, inte minst med hänsyn till svårigheterna att bedöma graviditetstidens längd. Som riktpunkt bör dock ovannämnda gränser kunna anges. Som inledningsvis fram- hållits bör vid ett eventuellt godtagande av mina här återgivna tankegångar ytterligare lagtekniska överväganden ske såväl i detta hänseende som också beträffande tolkningen av kriteriet ”oskäligt betungande” och röran- de de skärpta krav som måste uppställas för abort efter 12 veckor. Inte minst med hän- syn till den av mig förordade utformningen av straffbestämmelserna torde en närmare precisering i nämnda hänseenden vara ofrån- komlig.

Det bör observeras att kommitténs förslag om en 3-månadersgräns, som återfinnes i 8 & lagförslaget endast avser hur förfarandet i abortärendet skall ske och inte har att göra med bedömningen av om abort skall ske eller ej.

Med den av mig intagna ståndpunkten i huvudfrågan följer att lagstadgande måste bi- behållas som kriminaliserar abortingrepp i uppenbar strid mot lagen även i de fall dessa utföras av läkare. Eftersom enligt mitt för- slag ansvaret för om abortoperationen skall medges eller inte åvilar vederbörande läkare kan kvinnan inte rimligen dömas till ansvar för en av läkare i strid med lagen utförd operation. Endast i de fall då kvinnan själv eller annorledes i strid med lagen utför eller underkastar sig abortoperation bör straffan- svar utkrävas av kvinnan.

Den föreslagna lagen reglerar endast rätt till abortoperation. Beträffande avbrytande av graviditet med farmaceutiska preparat an- ser kommittén att dessa bör bedömas på samma sätt som läkemedel och att särskilt stadgande härför ej krävs. Jag kan inte dela denna uppfattning. Nya medel kan mycket väl tänkas i en framtid, som kan verka abortframkallande i sena graviditetsstadier.

En konsekvens av kommitténs ställnings— tagande att abort i fortsättningen skall vara tillåten kan bli att abort betraktas som något naturligt och normalt. Jag vill häremot be- stämt hävda att abortingrepp är en ofysiolo- gisk operation. Man avbryter ett fysiologiskt skeende medelst en ofysiologisk metod. Komplikationsfrekvensen är visserligen inte hög men den är i varje fall lika hög som vid operationer i allmänhet. Abortoperation måste betraktas som en nödlösning. Om kommitténs förslag genomföres kan man riskera att abort i stället får karaktären av ett medel för födelsekontroll. Kommittén anför visserligen att detta ej får bli konsekvensen men underlåter att ange hur detta skall kunna undvikas. Den nuvarande liberala tillämpningen av abortlagen som väsentligt fjärmat sig från lagstiftarnas intentioner vål- lar redan problem på sjukhusen där det nu är stor beläggning av abortklientel. De abort- sökande utgör en speciellt känslig patient- grupp som kräver tid och intresse från sjuk- vårdspersonalens sida. En kraftig ökning av antalet abortfall leder till rutinmässiga in- grepp och medger ej den nära patienkontakt som är önskvärd.

Kommitténs förslag kommer enligt min bedömning att innebära ökade'krav på sjuk- vårdsresurser. För närvarande prioriteras en- ligt socialstyrelsens riktlinjer öppen vård, psykiatrisk vård och långtidsvård. Erfaren- heten visar att det praktiskt taget är omöjligt att få nya läkartjänster inrättade på gyneko- logiska avdelningar och kvinnokliniker. Skul- le förslaget till abortlag genomföras måste en omprövning ske av hittillsvarande priorite- ring. Awägningen av sjukvårdsresurserna blir en allt svårare fråga. Kommittén har tillgripit den drastiska åtgärden att genom lag tillför-

säkra kvinnan rätt till abortoperation. En dylik i lag stadgad rätt till operation förelig- ger inte vid några sjukdomstillstånd. Det betyder att en abortsökande kvinna alltid kommer att ha förtur framför även patienter som lider av allvarliga sjukdomar. Detta mås- te i många fall te sig uppseendeväckande. Det är inte rimligt att skapa en lagligt grun- dad rätt till sjukvårdsresurser som medför att andra minst lika angelägna vårdbehov måste eftersättas.

I specialmotiveringen till 2 & hänvisar kommittén till bestämmelserna i 3 & sjuk- vårdslagen som ålägger huvudmannen att ombesörja vård för den som är bosatt inom sjukvårdsområdet och även för den som vis— tas inom området utan att vara bosatt där om vederbörande är i behov av omedelbar vård. Av olika orsaker bl.a. sekretesskäl bör kvinnan enligt min mening ha möjlighet att anlita gynekolog utanför det egna sjukvårds- området. En bestämmelse härom bör införas i sjukvårdslagen.

Kommitténs förslag till abortlagstiftning är utan tvivel det mest radikala i västvärl- den och skiljer sig också drastiskt från abort- lagstiftningen i övriga nordiska länder. Dan- mark har nyligen genomfört en ny abortlag- stiftning som i princip bibehåller förbudet mot abort, låt vara att vissa undantag gjorts. Finland har också haft en abortutredning och i den nya lag som antagits har även där kriminaliseringen bibehållits. ] Norge har en förändring av abortlagstiftningen ännu ej ak- tualiserats. När det gäller en så central lag- stiftningsfråga är det angeläget att ett nor- diskt land inte fjärmar sig allför mycket från de övriga ifråga om lagstiftningens principiel- la innehåll. Också med hänsyn till önske- målet om nordisk rättslikhet bör kommit- téns förslag avvisas.

Särskilt yttrande av Elisabet Sjövall

Aborter som samhällsproblem och som kvin- noproblem

I alla—länder karakteriseras sarnhällsutveck- lingen i dag av utomordentligt snabba för— ändringar. Dessa omfattar inte enbart ge- nomgripande omdaningar av samhället utan också av de enskilda individernas livsbe- tingelser. Parallellt härmed ändras såväl sam- hällets som individernas värderingsnormer och handlingsmönster. Allt detta kan inte enbart bero på ökat kunnande om omvärld- ne genom snabb spridning av informationer- och kunskap utan måste också bero på en hög förmåga hos människorna att acceptera nya idéer och nytt kunnande.

Ingen samhällsföreteelse står utanför den- na globala utveckling. Modern familjeplane- ring och den aktuella abortsituationen värld- en över kan lika väl som varje annat sam- hällsfenomen belysa detta. Efter det att Japan 1948 legaliserat abortoperationer, be- hövdes det ca femton år för för att Japan skulle uppnå motsvarande låga födelsetal som västvärlden tidigare behövt 75—150 år för att uppnå. Ett decennium senare (1957) tog motsvarande utveckling ca nio år.

Den globala befolkningstillväxten tillskrivs sedan länge effekten av medicinska landvin- ningar. Genom dessa har antalet missfall, förtidsbörder och dödfödda barn sänkts vä- sentligt. Än mer har den tidigare mycket höga spädbarnsdödligheten sjunkit. En an— nan effekt av dessa medicinska landvinningar

har kommit att bli en allt snabbare ökning av de illegala aborterna.

De illegala aborterna utgör i dag ett av de mest seriösa världshälsoproblemen. De utgör en av de vanligaste dödsorsakerna för kvin- norna och senkomplikationerna efter dem en av de vanligaste kvinnosjukdomarna. Detta gäller inte enbart och framför allt i u-länder- na utan även i de mindre rika i-länderna. På grund av den tabubeläggning som omger abortfrågan är detta fakta som tillsvidare öppet erkänns främst av ett fåtal internatio- nellt verksamma gynekologer och demogra- fer.

De illegala aborterna tenderar överallt att öka. Detta är en av förklaringarna till att allt fler länder legaliserar aborter, även om många u-länder ännu ej kan genomföra detta på grund av markerad läkarbrist. Andra skäl till legalisering av aborter är fattigdom, nöd, frekventa sjukdomstillstånd hos befolk- ningen (även hos männen) och överbefolk- ning.

Aborter, illegala och Iegala, har alltså kommit att ersätta de ”familjeplaneringsme- toder” som tidigare alltid stått människan till buds, dels de direkta: barnamord och utsättande av barn, dels de indirekta: spontan- aborter, förtidsbörder och barnadödlighet. Sett ur historiskt perspektiv måste aborterna anses vara den mest humana och minst tra- giska metoden för den enskilda kvinnan och hennes familj.

I amerikanska översikter om abortproble- met har flera forskare framhållit, att inget land i sin lagtext klart angivit att legala aborter skulle tillåtas av befolkningspolitiska skäl. Däremot har man senare ofta kunnat konstatera att den genomförda lagen haft demografiska'effekter. I Japan erkänns så- lunda öppet att 1948 års abortlag varit en av huvudförutsättningarna för landets snabba återhämtning efter kriget och för dess nuva- rande ekonomiska välstånd.

Sammanställningar av ökningen av de le- gala aborterna visar i praktiskt taget alla länder en oväntat snabb ökning av legalabor- terna, som inom några år kommit att uppgå till 30—125 % av antalet förlossningar; olika i olika länder beroende på deras struktur men också olika inom olika regioner och åldersgrupper inom samma land (se även kap 4, tabell 2).

I alla länder har man sålunda överraskats av den snabba ökningen efter lagarnas ikraft- trädande. De sista exemplen härpå är utveck- lingen i England och i New York. Förkla- ringen kan inte enbart ligga i ett skifte av illegala aborter till legala d:o, även om många storstäder sedan länge haft utomordentligt höga illegala aborttal. Ej heller kan ett stort dolt behov vara tillräcklig förklaring. Kvin- nornas (och männens) accepterande av abor- ter måste ha en mer komplex förklaring. Möjligen finns likartade orsaker bakom den globala abortföreteelsen som bakom den glo- bala migrationsrörelsen till städerna. Vid vär- deringen av abortfrekvenser bortser man ju också ifrån att det hela icke handlar om en legal abort en gång i kvinnans liv utan om hur hon löser sitt totala fruktsamhetspro- blem; med växlingar mellan förlossningar och aborter och perioder med antikoncep- tion.

Den demografiska effekt med väsentlig sänkning av födelsetalen som de legala och illegala aborterna kan innebära för ett land, har lett till att man i länder som länge haft en legal abortlag börjat diskutera aborternas återverkningar på samhället. Har befolk- ningstillväxten tidigare varit för hög, är effekten under den första perioden gynnsam

(och eftersträvadl). När något decennium gått, kan bilden bli annorlunda. Det är en- dast för diktaturer det är en framkomlig väg att genom ny kriminalisering av aborter och antikonception — samt att därigenom riskera en ev. ny snabb ökning av födelsetalen (Ru- mänien) ändra det stabila beteendemönster en liberal abortlagstiftning skapat.

Den gängse pessimistiska uppfattningen att man ej skulle kunna komma tillrätta med ett lands befolkningstillväxt ens inom över- skådlig tid gäller alltså inte med säkerhet för länder, som inför en liberal abortlag och som har tillräcklig läkartäthet för att effektivt realisera reformen. Har landet även resurser att använda modern antikonception uppnår det sannolikt ännu tidigare en befolknings- minskning. Samtidigt kommer sannolikt bå- de aborterna och antikonceptionen att höja giftermålsåldern för såväl kvinnor som för män.

När kommittén ”bestämt vill ta avstånd från att befolkningspolitiska synpunkter an- läggs på abortfrågan . . . därför . . . att så- dana synpunkter strider mot respekten för den enskilde” (kap. 6 s. 102) samt när kommittén, i annat sammanhang, uttalar att ”abortfrågan hos oss är reducerad till en marginalfråga från födelsekontrollsynpunkt" (kap. 4 s. 62), gör kommittén sig skyldig till sammanblandning av olika problem. Självfallet skall ingen abortlagstiftning utfor- mas med ”baktanke” på befolknings- eller arbetsmarknadspolitiska effekter av lagen. Lika självklart är emellertid att om en liberal abortlag får negativa effekter genom att abortfrekvensen ej längre förblir marginell (i förhållande till antikonceptionseffekten), kommer detta att få återverkningar på sam- hället. Överskrider abortfrekvensen i ett be- stämt land ett för detta land specifikt opti- mum, ställs landet inför svåra problem. En- bart markanta svängningar i födelsetalen ska— par erfarenhetsmässigt svåra planeringspro- blem och ger olika sociala och ekonomiska återverkningar ute i samhället, också långt efter det att dessa svängningar inträffade.

Skulle en hög abortfrekvens uppkomma och skulle den bli bestående, föreligger risker

för befolkningsminskning. Det är skenbart enkelt att lösa detta genom immigration. En omfattande immigration är i praktiskt taget i alla länder ett utomordentligt brännbart och ömtåligt politiskt problem. Det är tillika ett socialt problem, för landet självt och för immigranterna. De hänvisas i regel till låg- löneyrken och det tar i regel tre generationer innan immigranterna uppnår social och eko- nomisk jämlikhet med den inhemska befolk- ningen.

Kommittén framhåller att Sverige länge haft en hög konceptionell standard — och därmed också fåbarnsfamiljesystemet. Det skulle ha varit av stort värde om kommittén inte bara beräknat effekten av antikoncep- tionen utan också försökt beräkna aborter- nas effekt, sedan lagen trätt i kraft. Utveck- lingen av de legala aborternas antal under senare år har varit så markant att ett flertal forskare under det sista året berört deras ev. demografiska effekt. Vi har i Sverige icke haft en seriös befolkningspolitisk debatt se- dan makarna Myrdal publicerade sin bok.

Aborter som medicinsk åtgärd och som fa- miljeplanering

Aborter är historiskt dokumenterade sedan många tusen år tillbaka liksom barnamord, utsättande av barn och olika födelsekontroll- medel. Aborterna kriminaliserades sannolikt i lika hög grad på grund av de risker kvin- norna löpte till liv och hälsa som på grund av uppfattningen om fostrets integritet och bar- nets värde. Först med moderna antibiotika, blev aborter, illegala som legala, en relativt ofarlig metod.

Kvinnorna själva, deras män och deras om- givning har alltid upplevt aborter och barna- mord i olika former som en metod att begränsa familjens storlek, oavsett vilken officiell attityd samhället haft.

Legalisering av aborter i modern tid är en relativt sen företeelse. Det skedde först i Sovjetunionen efter revolutionen. Sedan dröjde det till mitten av l930-talet innan de skandinaviska länderna tillät legala aborter. Först efter andra världskriget kom nästa

lagstiftningsskov, avslutad mot slutet av 1950-talet. Sedan slutet av 1960-talet upple- ver vi en ny lagstiftningsvåg.

De äldre abortlagarna präglades av restrik- tiva indikationer — ur kvinnornas synpunkt och liberala arvshygieniska synpunkter — ur samhällets synpunkt. Läkarna var i början negativt inställda men redan då 1950 års abortutredning framlade sitt betänkande (SOU 195339) underströk de läkare som då sysslade med abortklientelet att deras första och väsentliga uppgift inte var att avråda kvinnorna från abort utan att fastställa om kvinnorna var berättigade till abort. Man hade redan då fått tillräcklig erfarenhet om olika sjukdomstillstånd som var karakteris- tiska för den gravida kvinnan. Motsvarande erfarenheter hade de danska läkarna gjort.

Man kan i korthet säga att abortläkaren lade pussel med alla tillgängliga data för att få fram en helhetsbild av kvinnans situation och kapacitet. Om just denna kvinna icke orkade just detta barn, var hon berättigad till abort. Både medicinska och sociala faktorer bedömdes; de kunde ha enahanda tyngd eller endera kunde överväga. Bedömdes barnet vara en normal börda, ansågs indikationer icke föreligga. Eftersom psykiatriska (och sociala faktorer med deras äterverkan) ut- gjorde huvudparten av indikationerna, blev det naturligt att psykiatriker blev abortlä- kare. Huvudparten av alla aborter avgörs i dag fortfarande av psykiatriker.

Under 1950-talets första hälft hade vi relativt många abortsökande och en relativt liberal tillämpning av lagen. Den blev däref- ter mer restriktiv — färre kvinnor sökte också.

1966/67 inträdde en förändring; tillämp- ningen blev alltmer liberal och allt tler kvin- nor sökte. Polenresorna och debatten kring dem har anförts som en orsak bakom denna förändring. En annan orsak skulle 1965 års abortkommittes studieresor ha varit. Orsaks- sammanhanget är säkerligen inte så entydigt. Förändringen sammanhänger säkerligen också med den globala kunskapsspridning och den globala värdeförskjutning som tidi- gare påpekats.

Samtidigt ändrade klientelet karaktär och detta inte bara i Sverige. I alla länder som tagit en abortlagstiftning har i början gifta omföderskor dominerat bland de sökande. Så småningom har unga kvinnor och ensam- stående kvinnor ökat. Allt fler av dessa unga kvinnor, både gifta och ogifta, har varit barnlösa eller endast haft ett barn.

I länder som länge haft en liberal abortlag- stiftning eller en mycket liberal tillämpning av gällande lag har denna förskjutning av klientelet mot unga och yngre kvinnor in- trätt tidigare än hos oss. Det är sannolikt en förklaring till att man i dessa länder nu börjat varna för aborternas skadliga biverk- ningar. Primärkomplikationerna i samband med själva abortoperationen bedöms som låga. Det är seneffekterna man varnar för — att genomgångna legala (och illegala) aborter skulle komma att i ökad omfattning kompli- cera kvinnans efterföljande graviditeter. Om kvinnorna genomgått legala aborter skulle de därefter riskera fler spontanaborter, fler utomkvedshavandeskap, fler förtidsbörder (med deras ökade risk för barnet att ej överleva) och fler dödfödslar än kvinnor som ej genomgått legala aborter. I vissa länder anges även att kvinnor som avbryter sin första graviditet, skulle löpa högre risker än kvinnor som avbryter senare graviditeter. Slutligen påpekas att sterilitetsrisk också kan föreligga efter aborter och inte bara efter förlossningar (ett välkänt obstetriskt fak- tum) samt att denna sterilitetsrisk möjligen skulle vara högre efter aborter än efter för- lossningar.

Problemet är ytterligt svårbedömt — alla fertilitetsfaktorer är komplicerade. Tillika är det välkänt att nöd och fattigdom ger dessa komplikationer i ökad omfattning; inte minst har data från andra världskriget och senare från u-länderna omigen bestyrkt det- ta. Sverige har en väsentligt högre levnads- standard och en väsentligt högre sjukhusstan- dard än flertalet av dessa länder. Detta bör hos oss ge lägre senkomplikationsrisker. Å andra sidan har Sverige haft ett högt antal sena aborter, där dessa risker med dagens medicinska kunnande bedöms vara högre än

vid tidigare aborter. ([ Sverige finns idag en tendens att övervärdera riskerna vid senabor- ter och att tona ner riskerna vid tidiga aborter — allt material från Japan och Öst- staterna baserar sig i huvudsak på tidiga aborter!) Även om det sålunda föreligger stora svårigheter att överföra utländska data till svenska förhållanden, går det icke att komma ifrån att dessa samstämmiga uppgif- ter från länder som länge haft liberal abort- lagstiftning, innebär ett allvarligt observan- dum. Dessa ökade risker för rubbning av det normala havandeskapets förlopp och för nedsatt eller upphävd fruktsamhet rymmer inom sig säkerligen abortproblemets allvarli- gaste dilemma.

Att ofruktsamhet för den enskilda kvin- nan kan komma att utgöra den mest allvar- liga komplikationen efter en legal abort ut— gör i dag ett praktiskt taget okänt kliniskt (och humanitärt) problem i Sverige. Förkla- ringen härtill ligger säkerligen i att det är först under de allra sista åren de unga kvin- norna ökat i antal och att de först nu i ökad omfattning också fått legal abort. De kom- mer icke att söka för sin ev. sterilitet förrän om ytterligare ett par år.

När abortkommitten nu framlägger sitt betänkande, har vi i praktiken redan fri abort i Sverige. Under de sista åren, i kon- trast mot praxis tidigare, har allt fler friska kvinnor fått legal abort. För dessa kvinnor är det ej längre fråga om att de ej orkar klara fler barn eller att de av olika skäl är för sjuka för att klara ett barn. För denna nya typ av kvinnor gäller, ”att visst vill de ha barn men inte just nu”. Olika lämplighetsskäl och olika bristfenomen i samhället utgör i dag tillräck- liga skäl — och godtages också. Rena sociala indikationer göms alltså bakom den nu do- minerande abortindikationen, förutsedd svaghet, som i hela landet uppgår till ca 50 % av alla använda indikationstyper. Också kvin- nans önskan att ej föda barnet utgör skäl nog, särskilt om hon inför ev. avslag hotar med utlandsabort.

Denna utveckling under senare år har främst skett på det lokala planet. Det förtjä— nar här att understrykas att på det lokala

planet har alltid huvudparten av alla abort- ärenden avgjorts. Tidigare accepterade kvin- norna det avslag de erhöll av abortläkaren och dessa avslag kunde vissa år regionalt uppgå till hälften eller mer av alla ansök- ningar. Också tvåläkarutlåtanden utgör avgö- randen på det lokala planet. Numer avgörs huvudparten av alla abortärenden genom två— läkarförfarande,vilket kommittén framhåller.

Detta innebär att medicinalstyrelsen resp. socialstyrelsen i realiteten aldrig haft direkt kännedom om mer än ungefär hälften av alla abortärenden i riket.

Samtidigt har dock samma liberala glid- ning i tolkningen av nu gällande lag skett inom socialstyrelsen och den utveckling vi redan nu har, måste vara ett resultat av interaktion mellan central- och lokalinstan- serna.

Abortärendena avgjordes tidigare i abort- läkarens konsultationsrum, där han försökte tolka medicinska fynd och rådande samhälls- värderingar så gott han kunde. Abortärenden är i dag ofta avgjorda innan kvinnan kommer till läkaren; avgörandet har träffats i hennes hem och av hennes omgivning. Ju liberalare abortlagstiftning vi har, dess mer utsätts kvinnan för påtryckningar att abortera — det blir en normal lösning. En kvinna som ensam skulle avgöra ett väsentligt mänskligt pro— blem är en chimär, liksom det är en chimär att tro att någon mänsklig individ någonsin skulle ensam kunna avgöra ett för henne väsentligt problem.

Abortkommittens förslag

Majoriteten av kommitténs ledamöter före- slår i sak fri abort — det finns enligt kom- mentarerna praktiskt taget inte ett enda skäl, som inte kommer att utgöra abortindikation, ”såvida kvinnan står fast vid sin önskan att erhålla abort”. Kommittémajoriteten konfir- merar härigenom de sista årens utveckling men den slår uttryckligen fast att grunderna för kvinnans rätt att erhålla abort skall vara baserade på en modern samhällssyn, på kvin- nans möjligheter att planera sitt föräldrar-

skap samt på uppfattningen att kvinnan (och mannen) bör ha möjligheter att ta hand om det väntade barnet. Trots detta tar kommit- témajoriteten ”avstånd ifrån att tidig abort- operation skulle tillhandahållas som alterna- tiv till preventivmedel. Med hänsyn till de risker som är förenade med operationen, bör man och kvinna inte lita till abortoperation annat än som en nödfallsutväg”, (se kap. 7 s. 114).

Kommittén har vidare utförligt redogjort för de skiftande motiv som ligger bakom kvinnornas begäran om abort. Inte minst gäller detta olika sociala och ekonomiska skäl, av olika styrkegrad. Trots detta ”tar kommittén avstånd från tanken att ökad social och ekonomisk trygghet eller en ut- byggnad av det familjepolitiska stödet skulle ha någon större ”abortförebyggande” effekt”, (se kap. 5 s. 82).

Nu gällande lag har innehållit möjligheter att ge legal abort på sociala indikationer, när kvinnans hälsa brutits ner av hennes sociala miljö — sjuk make, sjuka barn, dålig bostad, dålig ekonomi etc. Praxis under senare år har kommit att innebära att normala situationer gömts under diagnosen förutsedd svaghet. När ett välfärdssamhälle nu står inför att ta en ny abortlag bör det allvarligt överväga omfattningen av dessa sociala indikationer.

Om kvinnor skall tillerkännas rätten till abort, skall de också tillerkännas rätten att föda. De skall erbjudas sådana sociala och ekonomiska hjälpåtgärder, att de ställs inför ett fritt val. Det har sagts tidigare att legala aborter konserverar sociala brister. Detta är icke mindre sant i dag.

Erkänner man begreppet fri abort, måste man samtidigt erkänna att fortfarande kom- mer de fattigaste och de relativt fattigaste att vara de som oftast söker abort. Aborter har alltid, kortfristigt sett, varit billigare för varje samhälle än omfattande reformer. Men skall det fortfarande få gälla att kvinnor som egentligen önskar barnet, tvingas välja abor- ten därför att det råder brist på daghemsplat- ser, därför att de eller deras män är tempo- rärt arbetslösa — en indikation som nu för första gången sedan slutet av 1930-talet dykt

upp på nytt. Skall de ”nyfattiga”, de lågavlö- nade fortfarande tvingas att välja abort hellre än barn. Skall ungdomar som utbildar sig, tvingas välja aborter etc. etc. Den påtryck- ning kvinnorna utsätts för kommer inte en- bart från föräldrar och från barnafadern, som vill slippa ett ansvar. Den härrör sig ännu oftare ur kvinnans och läkarens känne- dom om att intet kan ändra hennes sociala och ekonomiska villkor till det bättre — och därför har abortläkarna i decennier beviljat aborter!

Gravida kvinnor kan inte entydigt indelas i två grupper, en med välkomna och en med ovälkomna graviditeter, där den senare skulle önska och alltid borde erhålla abort. Det finns en mycket stor grupp tveksamma kvin- nor, som skulle önska föda om de erhöll effektiv och för dem avpassad hjälp av sam- hället. För mig som abortläkare har det länge framstått som en nödvändighet att konsti- tuera abortsökande kvinnor som en särskild enhet, berättigad till speciella hjälpåtgärder. Sker icke detta, kan icke de tveksamma erhålla erforderligt stöd från samhället; ett stöd som är speciellt önskvärt om de utsätts för starka påtryckningar att abortera och/ eller om graviditeten är långt framskriden. Jag kan inte finna att ett speciellt stöd för gravida kvinnor i abortsituation skulle vara principiellt stötande för det svenska samhäl- let. Principiellt skulle det vara av enahanda karaktär som lagfästs för socialvården att bedriva uppsökande verksamhet samt att ge den vårdsökande den omvårdnad "som med hänsyn till hans behov och förhållanden i övrigt kan anses tillfredsställande”.

Jag kan sålunda icke dela kommitté'majo- ritetens ställningstaganden. För mig framstår abortoperationer som i vissa fall berättigade medicinska ingrepp, i andra fall som sociala hjälpåtgärder samt i många fall som en ren familjeplaneringsåtgärd, där abortoperatio- nen kompletterar övrig födelsekontroll (anti- konception). I konsekvens härmed anser jag att lagen bör innehålla en familjeplanerings- indikation och en social indikation. Omfatt- ningen av dessa indikationer kommer i hög grad att bli beroende av utformningen av

samhällets hjälpåtgärder för abortsökande kvinnor.

Kommittén föreslår att nu gällande övre tidsgräns för möjlighet att erhålla abort slo- pas. Samtidigt understryker kommittén i olika sammanhang de psykologiska påfrest- ningar särskilt sena abortoperationer utgör för kvinnorna. Kommittén understryker ock- så de risker som är förbundna med abortope- rationer. Dessa komplikationer utgör tillika huvudparten av de kontraindikationer mot abortoperation som kommittén diskuterar, främst i kap. 8.

Kommittén utgår vidare ifrån att någon mer markant ökning av de abortsökande knappast torde behöva befaras (se kap. 5, s. 91). I konsekvens härmed förutsätter kom- mittén indirekt att nuvarande sjukhusresur- ser kommer att vara tillräckliga.

Kommittén förslår vidare att den centrala prövningen slopas utom i vissa bestämda fall samt att i stället lokala nämnder inrättas. Gynekolog ersätter den funktion psykiatern tidigare haft inom rådgivningsverksamheten. Vid tidiga abortoperationer föreslås en om- fattande delegeringsmöjlighet till gynekolo- ger (ev. andra läkare), vilka dels ingår i föreslagen lokal nämnd, dels står utanför densamma men har rapportskyldighet till nämnden.

För att något belysa dessa problem samt de föreslagna lokala nämndernas kommande verksamhet lämnas nedan vissa uppgifter från Göteborg. De torde ha motsvarighet på flera håll i landet.

1955 inrättades i Göteborg i sak en fristå- ende poliklinik för de abortsökande; for- mellt är den en statlig abortrådgivningsbyrå. Fram till 1965 handlades vid byrån mellan 350—ca 600 ärenden årligen. Under årens lopp kom allt färre ärenden att avgöras utanför byrån. 1967 inträdde en betydande ökning av antalet abortsökande. De har där- efter ökat med ca 50% år från år. De upp- gick 1970 till 1 300; de beräknas i år uppgå till ca 2 000.

Abortbyrån utgör i dag den största en- skilda ”mödravårdscentralen” i Göteborg.

Vid densamma tjänstgör tre psykiatrer på

heltid och en konsulterande psykiater, i praktiken på heltid; (1967—1970 hade vi årligen ca ett trettiotal olika psykiaterkon— sulter). Vidare tjänstgör som konsulter årli- gen ca femton gynekologer med mottag- ningar tre gånger i veckan. De kommer från de två kvinnoklinikerna. Byrån har därtill tre heltidsanställda kuratorer.

1967 uppgick antalet abortsökande till knappt tio procent av antalet förlossningar samma år. 1970 uppgick de till 20% av antalet förlossningar och under första kvar— talet 1971 till 25 % av antalet förlossningar under samma tid. De abortsökande har även beräknats mot antalet nybesök vid mödra- vårdscentralerna i hela Göteborg. De uppvi- sar här samma relationstal som när de beräk- nats mot förlossningarna, alltså knappt 10 % 1967, 20 % 1970 och 25 % första kvartalet 1971. (De abortsökande ingår praktiskt taget inte i mödravårdsklientelet; mödravårds- centralerna har för lång väntetid för de abortsökande.) Förlossningarna har fluk- tuerat mellan 1967 och 1970, de abortsö- kande har kvartal för kvartal sedan 1967 visat en jämn ökning.

Denna utveckling i Göteborg, som stäm- mer med den internationella utvecklingen, gör att jag inte kan dela kommitténs optimis- tiska syn på att inte den nya lagen kommer att ytterligare väsentligt öka antalet abortsö- kande. Majoriteten får nu legal abort, varför siffrorna ovan även anger ett sjukhusbehov.

Göteborgs sjukvårdsförvaltning tillsatte för ett år sedan en samplaneringsgrupp för kvinnosjukvården i staden. Dess insamlade material visar att kvinnosjukvården står inför en kris, som skärpts och kommer att skärpas bl. a. på grund av den snabba ökningen av legala abortfall. Mödravården i Göteborg har idag ej tillräckliga läkarresurser. Den förebyg- gande hälsovården kan inte bedrivas i önsk- värd omfattning. Möjligheterna att ge mo- derna antikonception är så begränsade att gruppens Iåkarledamöter diskuterat möjlig- heten av att finna former för att överlåta detta åt barnmorskorna. De legala aborterna kräver ett ökat antal sjukhusplatser. Det förtjänar här att understrykas, vilket i regel

förbises i debatten, att legala abortpatienter av humanitära skäl vårdas på de gynekolo- giska avdelningarna.Vidare sköts fortfarande huvudparten av alla förlossningar av barn- morskor medan abortoperationer kräver lä- karresurser, operationspersonal, narkosper- sonal——detta oavsett om de genomförs på inneliggande patienter eller om de utförs som polikliniska operationer.

En betydande ökning av antalet legala aborter utan en samtidig betydande ökning av antalet gynekologer kan dörför komma att innebära risk för att mödravården eftersät- tes, att kvinnorna ej kan erhålla narkos vid förlossningen,att fostren under förlossningen ej kan övervakas med de nya tekniska hjälp- medel som nu står till buds. Vidare föreligger risk för att den gynekologiska vården, den förebyggande hälsovården och antikoncep— tionen kan komma att eftersättas.

Gynekologerna tilldelas alltså enligt försla- get en ny omfattande arbetsbörda, som tidi- gare utförts av främst psykiatriker.

Vid sin sida får gynekologen kuratorer. På grund av rådande bristsituation på sociono- mer, är det nu närmast praxis att abortkura- torer tillträder ordinarie tjänster samma år de utexaminerats.

I den lokala nämnden skall ingå psykiater med vilken gynekologen skall kunna samar- beta under pågående sammanträde, när han behöver konsultera dem. ”Remissvägen är ofta en onödig omgång — i nämnden får gynekologen tillfälle till direkt muntligt sam- råd — och kan få belyst . . om risk för negativa efterreaktioner finns.”

”En kvinna som inte vill rådfråga psykia- ter, skall inte heller behöva bli ålagd att göra det . . . ”,(se kap. 10 s. 154).

Kommittén gör en i praktiken olycklig identifiering av socialpsykiatriska nämnden och de föreslagna lokala nämnderna. Social- psykiatriska nämnden dömer visserligen ”pappersvägen" men på grundval av på tjäns— temannaansvar utfärdade läkarintyg. Psykia- tern i nämnden skall ge muntliga råd, oftast utan att ha sett kvinnan.

Skall psykiater eller annan läkare tjänst- göra i nämnderna, måste deras funktion,

arbetsformer och ansvar preciseras väsentligt klarare än vad som skett i kommitténs för- slag. Det måste strida mot den allmänna läkarinstruktionen och mot de föreskrifter läkarna skall följa vid utfärdade av intyg om man av vissa läkare begär diagnostiska värde- ringar, vilka i sak har tyngd av intygsutlåtan- de, när man samtidigt förutsätter att vissa läkare skall lämna dessa råd utan att i regel ha sett kvinnan. Skulle statsmakterna accep- tera kommitténs förslag om inrättande av lokala nämnder, föreslår jag därför en sam- tidig överbearbetning av formerna för läkar- nas arbetsinsatser och utfärdande av regler för de olika läkarnas ansvarsbörda.

I varje land som tagit en liberal abortlag- stiftning har man efter ett par år funnit att ett omständligt nämndförfarande endast le- der till att väntetiderna för kvinnorna ökar och att allt fler aborter får utföras som senaborter.

Av ovanstående skäl ställer jag mig utom- ordentligt tveksam till värdet av att inrätta lokala nämnder. Mot bakgrunden av den utveckling som skett under senare år här hemma kan jag heller inte inse att de skulle behövas som någon slags garanter för att kvinnan verkligen skulle få legal abort. Re- dan nu beviljas mellan 80—90 % av alla abortansökningar — några bortfall måste ju ske, bland annat av de kvinnor som ej önska- de abort men väl rådgivning.

Abortoperationer skulle vara ett enkelt problem, om de icke vore förenade med komplikationer. De allvarligaste är sannolikt av obstetrisk art — ökade risker för kompli- kationer under nästföljande och kanske då önskade graviditet, risk för framtida sterili- tet. De är också av psykologisk art — att kvinnan ångrar den utförda aborten. Ju mindre bärande motiv hon haft för sin abort, ju lättare hon fallit offer för påtryckningar utifrån, dess högre är erfarenhetsmässigt ris- ken för abortånger. Frigiditet efter aborter är också ett relativt vanligt symtom. Abort- kommittén har genom att undervärdera an- talet abortsökanden i framtiden också kom- mit att undervärdera personalbehoven på utredningsplanet. Gynekologen fåri dag tilli-

ka vid sin sida oftast en kurator, som utexa- minerats i regel samma är hon får sin tjänst. Det är länge sedan det låg ett statusvärde i att vara ”abortkurator”. Mot bakgrunden av detta ställer jag mig tveksam till att psykia- tern nu frånkopplas den direkta bedöm- ningen av abortärenden. Han bör finnas kvar i alla de fall då gynekologen önskar konsul— tera honom — eller då kvinnan skulle vilja söka honom. Gynekologen kan även behöva konsultera andra specialister. Av detta skäl föreslår jag att tvåläkarförfarandet i sin nu- varande form fortfarande bibehålles. Det fyl- ler tillika en bestämd praktisk funktion på landsbygden och i glesorterna.

Kommittén föreslår att utredningen bör baseras på kvinnans uppgifter; dessa bör vara tillräckliga. Om kvinnorna utsätts för på- tryckning att begära abort men själva är tveksamma till densamma, föreligger erfaren- hetsmässigt stora risker för efterreaktioner, inte bara av abortångertyp utan troligen också negativa reaktioner mot ”påtrycka- ren”. För att värdera halten av denna på- tryckning är det många gånger av väsentligt värde att kunna samtala med barnafadern, resp. någon förälder. Tillika kan olika fakto- rer hos barnafadern eller i kvinnans föräldra- hem vara av sådan art att de reellt utgör abortindikationer. Möjligheterna att inhämta en fylligare anamnes, främst då kvinnan söker sent, bör därför icke avvisas så kategoriskt som kommittén gjort.

De unga omyndiga flickorna utgör ett särproblem. Kommittén har understrukit att en abortlag är nödvändig (ochjag instämmer i kommitténs principförklaringar här) både som vägledning för kvinnorna men även för läkarna. Det finns inga skriftliga föreskrifter om hur läkare bör förfara vid operationsfall, men enligt Sveriges Läkarförbund ”tillhör det självklarheterna att läkare före en opera- tion av icke bagatellartad natur och speciellt där utgången är oviss ser till att patientens närmaste underrättas”. Gällande abortlag och många utländska d:o innehåller före- skrifter härom för omyndiga kvinnor (även dödsfall kan dock trots allt inträffa).

Eftersom de unga ökar i antal kan detta

komma att bli ett problem, rymmande även bl.a. ekonomiska ansvarsyrkanden mot ope— ratören. l kommentarerna till lagen borde därför klara regler anges om föräldrar till omyndiga abortsökande bör resp. icke bör höras.

Sammanfattning och konklusioner

Ett införande av helt fria aborter, vilket kommittémajoriteten i sak föreslår, dels genom utformningen av lagtexten, dels genom slopande av den övre tidsgränsen för operationernas genomförande, utgör ett all- varligt Och unikt steg för ett land.

Vi saknar i dag möjligheter att överblicka konsekvenserna av ett så omfattande lagför- slag.

Vi har ej tillräcklig erfarenhet av hur kvinnorna kommer att uppleva aborterna, särskilt inte hur de kommer att uppleva sena aborter, om dessa utförs av olika lämplig- hetsskäl och inte som tidigare, då kvinnan var väl motiverad, därför att hon visste att hon ej orkade barnet.

Ett införande av helt fria aborter kommer även att ställa sa betydande anspråk på våra sjukhusresurser, att vi ej i dag kan överblicka konsekvenserna därav.

Jag kan i princip godtaga att abortopera- tioner icke borde ha någon övre tidsgräns. Det är främst av ovanstående skäl jag ställer mig tveksam till helt fria aborter utan övre tidsgräns. Hänsyn till kvinnorna spelar en tung roll för mitt ställningstagande. Skulle vi icke sätta en övre gräns för operationen, före- ligger bestämda risker enligt min mening att sjukvårdens huvudmän ej tillräckligt snabbt bygger ut erforderliga sjukvårds— och läkar— resurser _ kvinnan har ju alltid rätt till senabort!

Vi har i Sverige alltid haft möjlighet för kvinnorna att erhålla sena aborter. Denna möjlighet bör bibehållas men begränsas till att i sak motsvara nu gällande lag.

Kvinnan bör äga rätt att erhålla legal abort som en familjeplaneringsåtgärd, såvida abort- operationen kan utföras som primäoperation

genom primärexaeres, vacuumextraktion eller genom andra likvärda metoder. För en kvinna som tidigare ej genomgått förlossning ligger denna gränsi regel vid 12:e veckan, för omföderskor kan detta ske även något sena- re. Det bör alltså icke vara graviditetens längd utan operationsmetodens art som ut- gör gräns mellan tidiga och sena aborter.

Gynekolog må ensam samman med kvin- nan avgöra om hon är berättigad till tidig legal abort.

Kvinnan bör äga rätt till såväl tidiga som sena aborter å grunder som i huvudsak mot- svarar nu gällande lag. Gynekolog måjämväl ensam avgöra sådana ärenden.

När gynekolog anser, att han ej ensam kan avgöra indikationerna för tidig eller för sen abort, må han konsultera annan läkare.

Annan läkare må även primärt avgöra om en kvinna har rätt till legal abort. Detta bör ske i samråd med gynekolog. Kvinnan äger jämväl rätt att hos gynekologen begära att få konsultera annan läkare. Behöriga att besluta i abortärenden är läkare i tjänsteställning Konungen föreskriver, vilket förutsättes motsvara nuvarande regler. Gynekolog äger alltså att ensam utfärda intyg för legal abort. Det är sannolikt att han under en relativt lång övergångsperiod kommer att vilja kon- sultera andra läkare, då främst psykiatriker. Detta kommer sannolikt ofta att ske på grund av tidsnöd men också därför att han ännu ej har någon medicinsk tradition att bygga på, när han skall avgöra abortärenden. Detta måste gälla framför allt när kvinnan har olika psykiska sjukdoms- och svaghetsbil- der, när hennes sociala kapacitet skall värde- ras och när hon är tveksam inför en legal abort.

Kurator bör biträda som nu i utrednings- arbetet och i eftervården.

Rådgivning hos annan läkare och hos kurator bör vara frivillig. Anser sig en gyne- kolog ej kunna genomföra en abortoperation på basis av de uppgifter kvinnan lämnat honom, och vill hon ej tillåta vidgning av utredningen, mä hennes ärende underställas socialstyrelsens prövning i ofullständigt skick. Kvinnan äger rätt att överklaga gyne—

kologens respektive annan läkares ställnings- tagande hos socialstyrelsen.

Jag avstyrker alltså inrättandet av lokala nämnder. De har erfarenhetsmässigt alltid försenat handläggningen av abortärenden. Jag gör det även därför att endast en central nämnd kan garantera en likvärdig behandling och bedömning av abortärenden. Det har alltid rätt stora regionala olikheter i kvinnor- nas möjligheter att erhålla legal abort, vilket både 1950 och 1965-års abortkommittéer understrukit.

] stället föreslår jag alltså att utöver nu gällande tvåläkarförfarande även införes en rätt för operatören att ensam avgöra de abortärenden, han anser sig äga erfarenhet och kunnande nog att ensam bedöma.

För att klarare exemplifiera ovanstående bifogas ett förslag till lagtext; jag ber om överseende med dess lagtekniska brister.

Slutligen ställer jag mig skeptisk till att den av kommittén föreslagna förändringen av mödrahälsovårdens organisation och ar- betsuppgifter är tillräckligt omfattande för att kunna lösa antikonceptionsproblemet. Det har i utländsk litteratur framhållits att endast i u-länder finns omfattande statligt uppbyggda och understödda familjeplane- ringsprogram medan i-länderna saknar såda- na. Frågan är av sådan storleksordning att den säkerligen kräver ytterligare utredning. Varken aborter eller nu förekommande p-pil- ler eller spiraler erbjuder tillräckliga lös- ningar av kvinnornas fruktsamhetsproblem. Majoriteten av de kvinnor som nu söker i Göteborg är f. d. p-pillerkonsumenter! P-pil- ler har visat sig ofta ge både somatiska och psykiska biverkningar, många gånger av all- varlig art.

En modern abortlag bör även komplette- ras med en modern steriliseringslag. omfat- tande även männen.

Förslag till Lag om rätt till abortoperation

lé

Rätt till abortoperation enligt denna lag tillkommer svensk kvinna och i Sverige varaktigt bosatt utländsk kvinna.

2å

Legal abort må utföras som familjeplaneringsåtgärd om detta kan ske genom en primäroperation. Gynekolog må ensam samman med kvinnan avgöra detta.

3å

Legal abort må utföras om a. vägande medicinska och sociala skäl kan åberopas. Hänsyn bör tagas till såväl kvinnans egen hälsa som till hennes kapacitet att vårda barnet. b. om det väntade barnet riskerar att bli sjuk på grund av arvsanlag eller på grund av ådragna fosterskador. c. om kvinnans graviditet är resultat av brottslig gärning.

4å

Behörighet att handlägga abortärenden och att utfärda intyg tillkommer läkare i tjänsteställning Konungen föreskriver.

55

Operatören må ensam avgöra ärenden fallande under 2 & och under 3 & moment a och c. Ärenden under 3 & moment b avgöres av socialstyrelsen som jämväl avgör ärenden, där kvinnan begär samtidig sterilisering.

654

Abortoperation må ej utföras efter 20 :e veckan, såvida icke synnerliga skäl föreligger.

7?

Är kvinnan ej nöjd med läkarens/läkarnas ställningstagande äger hon rätt att överklaga hos socialstyrelsen. Mot socialstyrelsens beslut får ej talan föras.

och följande: överensstämmer med kommitténs förslag utom beträffande de åå som handlar om lokal nämnd.

Bilaga 1

Socialstatistiska data m.m. rörande kvinnor, som 1964—1966 ansökt om legal abort hos medicinalstyrelsen eller genomgått

legal abort efter tvåläkarintyg

av Sven Rengby

||| | |||.| |? | | _|T|_ ||.T'|_.:|| ,| |||_|,]|| ., " |','||| ”?.W'i' "" ä'" l' _.', "' ||' 'i'- """'l|-|""-—" ' l—| '.||",J ".*l'.|F ål,,

. ,..... |..- .J|,' .,.,,,, | C;, |||._,_ . |||l'|,.,|,__|'|l||_|_J| "4,1" ,,||||,|||||

' _' cl”'"|l .. ”|,,?! ÄLJ , |,|.i"|1.',|,||r "' * | i'— ' *I _'||" P%. ,.||.,j|f|,| ,'| ||'|r|i|

' " ' |

,|'. .|-f'_ . ', på;, —, g,, .? , |,q|,.,|j, F | .'_ "",|,'|:'.E|'l'| _ ' ,|.|-,.—'| "l..—i'- 3.1' ",'lll' i.

. .,. M:. | ' ali

.; - || ,||, , , "tv-"";: |» | JL” . " '.i' ,. ,'|.|.,.',.-. "'.'".I'fd' ..'| "'.' __| | _. f, |I ' 'r*|||||,, | ,,,—'i llnäl'j , p , 'L— ._|- ._',._.|| | M,." ' |||, '|'|||',;,|_||,|,_r |||-. är; .. ' "'||'||'"r""""—" ||'. 1: "l' "' i;” "|.”

' . ..-.._ » :..-f lig-r 13% "" -..|| "' _r — ' .hnl'. "& E'H'la'i . "# m' 'lg'| " :' '.=,—.' _.—'_| .. , " . , u_.','....|.'-?| , |,,| .' — . | , l|-. |. u'_|— ' ”% 'n1|"a"3|"' , .- ,lll Il(ll' ' _ ' ' I'ZF- i n:'— A .u _ '. TI:— ' ' r ' .. ' " 'a'" '_ gult)" F- .

,' ”Filé-t,.” I'IJI

II A -| J | _ *_ ,—| | | . -.' ' —.|' ' T" ' '— ' || .' |',| ,

. .. ll

1 Inledning

1 . ] Direktiv

l direktiven för 1965 års abortkommitté föreskrives bl. a. att kommittén borde under- söka tillämpningen av abortlagen. Denna undersökning skulle innefatta en statistisk bearbetning av föreliggande material rörande ansökningar om avbrytande av havandeskap, behandlingen av sådana ansökningar samt utförda legala aborter. Materialet skulle bl. a. redovisas fördelat på de olika abortindikatio- nerna och uppdelat för olika delar av landet. I anslutning härtill skulle undersökas bl.a. i vad mån förändringar har inträffat i kliente- lets sammansättning, antalet ansökningar och bifallsprocenten.

l .2 Metod och omfattning

Med anledning härav beslöt kommittén att låta företa en genomgång av de ansökningar om legal abort och de tvåläkarintyg, vilka inkommit till medicinalstyrelsen under åren 1964—1966, ävensom av de operationsredo- görelser, som avsett de i undersökningen medtagna fallen. Tidsperioden valdes med tanke på att den livliga debatt i abortfrågan, som föranledde tillsättandet av abortkom- mittén, ägde rum år 1965. Undersökningen omfattar alltså såväl året före som året efter denna debatt. Eftersom dels den av medici- nalstyrelsen (nu socialstyrelsen) publicerade statistiken (Allmän Hälso— och Sjukvård i Sveriges Officiella Statistik) visat, att ande- len tvåläkarintyg alltmera ökat, dels kom-

mittén vid sina besök på abortrådgivnings- byråer och lasarett funnit, att denna andel varierade mycket starkt, ansåg kommittén det nödvändigt, att undersökningen — i motsats till huvuddelen av den statistiska undersökning, som 1950 års abortutredning låtit utföra — i möjlig mån omfattade icke blott ansökningar till medicinalstyrelsen utan även tvåläkarintygen.

1.2.1 Vid bedömningen av de i det följande redovisade resultaten är det två omständigheter, som bör hållas i minnet. För det första att undersökningen ej omfattar alla kvinnor, som försökt få legal abort. Den undersökta gruppen består av de kvinnor, som beviljats legal abort eller fått sin ansökan om legal abort avslagen i medicinalstyrelsen (då det i det följande talas om ”de abortsökande”, avses hela denna population). Däremot saknas de många, som framfört en önskan om abort till någon, som arbetar inom abortrådgivnings- verksamheten, eller till sin läkare men blivit övertygade om att legal abort icke skulle kunna beviljas eller blivit övertalade att avstå från att fullfölja. En del av de kvinnor, som tillhörde denna grupp, har emellertid be- handlats i bilaga 3 (kap. 5). För det andra har det utan tvivel under den behandlade treårsperioden skett en förändring i den undersökta populationen. Som skäl för detta uttalande kan anföras, bl.a. att den häftiga debatt i abortfrågan,

som förekom under år 1965, torde ha lett till att kännedom om möjligheterna till legal abort spritts till en långt större del av befolkningen. Till förändringen i populatio- nen har säkerligen också den ändrade praxis i beslutshänseende bidragit. Som nedan kom- mer att visas, har det under de tre åren förekommit en markerad ökning, dels av andelen tvåläkarintyg, dels av andelen ansök- ningar till medicinalstyrelsen, vilka tillstyrkts av de lokala utredarna, dels slutligen av andelen ansökningar, som beviljats av medi- cinalstyrelsen. Att denna utveckling under treårsperioden 1964—1966 ej är en rent tillfällig företeelse, torde framgå av bilaga 2, där vissa uppgifter lämnas också för åren efter 1966.

1 .3 Utförande

Planläggningen och utförandet av undersök- ningen uppdrogs åt en arbetsgrupp bestående av ledamöterna G. Alm, R. Hamrin-Thorell och V. Westberg, experterna D. Swenson och K. Öhrberg, samt sekreteraren S. Rengby.

1 .4 Saknade handlingar

Vid genomgången av materialet hos medici- nalstyrelsen visade det sig, att ett antal akter icke fanns tillgängliga, enligt uppgift bero- ende på att de lånats ut till andra avdelningar eller till något lasarett. Från statistisk syn- punkt saknar dock denna omständighet betydelse — för alla tre åren tillsammans torde det ha gällt 19 ansökningar och 12 tvåläkarintyg.

l .5 Signifikansnivå

Vid den statistiska bearbetningen har räknats med en signifikansnivå på 2 % (dvs. sannolik- heten för att en konstaterad skillnad skulle bero på slumpen, torde vara högst 2 %).

2 Socialstatistiska data

2.1 Jämförelser med 1950 års abortutred- nings siffror

Som framgår av vad ovan anförts (1.2), har det ansetts vara av speciellt intresse att se vilka förändringar som inträffat i fråga om den undersökta gruppen under åren 1964—1966. Det vore emellertid givetvis värdefullt att också göra jämförelser med den undersökning, som 1950 års abortutred- ning lät utföra och som avsåg år 1949. Olyckligtvis omfattar denna undersökning i huvudsak endast kvinnor, som hos medici- nalstyrelsen ansökt om abort, medan nu föreliggande undersökning omfattar också kvinnor, för vilka tvåläkarintyg utfärdats. Med hänsyn till de skillnader, som påvisats nedan, t. ex. i 8.2.5 och 8.3, torde man icke kunna få en riktig bild av läget, om icke hänsyn tages även till tvåläkarintygen. Vis- serligen utgjorde antalet på tvåläkarintyg år 1949 utförda aborter 14% av summan av antalet ansökningar hos medicinalstyrelsen och antalet på tvåläkarintyg utförda aborter, medan motsvarande tal för år 1964—1966 utgjorde 15 % (tabell 33 5. 1:68), men denna nära överensstämmelse innebär ej, att det icke kan finnas avsevärda skillnader mellan de båda tidsperioderna beträffande andelen tvåläkarintyg i olika delgrupper. Stor försik- tighet är därför nödvändig vid jämförelser mellan de båda undersökningarna, även då jämförelser göres mellan 1949 års siffror och enbart ansökningsfallen åren 1964—1966.

Jämför också vad som sagts ovan under 1.2.1.

2.2 Civilständ

De sökandes civilstånd framgår av tabell 1 (5. 1:49). Om man lägger samman värdena för de tre åren, visar det sig, att 38,8 % var ogifta, 48,4% gifta, 3,6% hemskilda, 8,1 % från- skilda och 1,1 % änkor. Ser man på de enskilda åren, finner man en utveckling i riktning mot större andel ogifta och lägre andel gifta (inkl. hemskilda). Denna utveck- ling synes ha börjat redan tidigare, vilket framgår av jämförelserna i fråga om ansök- ningarna (tablå 1).

Slutligen må nämnas, att i det stickprov från 1967, som kommittén låtit undersöka (se bilaga 3) 44,5 % av kvinnorna var ogifta. Denna trend har påvisats även i bilaga 2.

2.2.1 En ytterligare granskning visar, att den nyssnämnda utvecklingen beror på en ändrad civilståndsfördelning bland de kvinnor, som icke var yrkesverksamma. För de yrkesverksamma var proportionerna 50,3 % ogifta och 35,1 % gifta (inkl. hem- skilda) utan någon märkbar utvecklingsten- dens under treårsperioden; i förhållande till 1949 har andelen gifta ökat på bekostnad av de ogifta, nämnda år var 56,7 % ogifta och 27,0 % gifta. Däremot visar procenttalen för de ej yrkesverksamma just den tendens, som

Civilstånd Fördelning i procent 1949 1964 1965 1966

Hela gruppen Ogifta 35,6 39,3 40,8 Gifta (inkl. hemskilda) 54,3 51,7 50,6

Enbart ansökningar Ogifta 26,4 35,5 39,4 41,5 Gifta (inkl. hemskilda) 65,1 54,0 51,3 50,3

påvisats ovan i 2.2 (tablå 2). _

Det var år 1949 uppenbarligen ganska sällsynt, att en ogift kvinna, som ansökte om abort hos medicinalstyrelsen, icke hade ”förvärvsarbete” (att man i 1949 års under- sökning använt termen ”förvärvsarbetande” och i förevarande undersökning ”yrkesverk- sam” torde sakna betydelse). 1967 var andelen ogifta bland de yrkesarbetande 40,8 % (bilaga 3, tabell 3). Det är tänkbart, att denna utveckling åtminstone i viss mån har samband med den ändrade åldersfördel- ningen (se nedan 2.4.1), i det att det ökade antalet ej yrkesverksamma till viss del torde bero på ett ökat antal studerande.

2.3 Yrkesv erksamhet

Det tillgängliga materialet medgav på grund av ofullständiga — och troligen i stor utsträckning osäkra _ uppgifter icke någon undersökning av i vilka yrken de sökande arbetade och icke heller någon fördelning på heltids- och deltidsarbete. Vi har därför nöjt oss med en enkel redovisning av huruvida den sökande var yrkesverksam vid den tid- punkt, då abortutredningen gjordes. Detta

Tablå 2.

Civilstånd Fördelning i procent 1949 1964 1965 1966

Hela gruppen

Ogifta 25,9 27,6 31,1 Gifta (inkl. hemskilda) 69,6 67,6 64,8

Enbart ansökningar ,

Ogifta 5,8 25,5 27,3 30,8 Gifta (inkl. hemskilda) 91,9 69,9 67,8 65,3

var fallet med 61,1 % (62,4 %) av de ogifta, 31,9 % (32,1 %) av de gifta (inkl. hemskilda) och 74,3% (74,6 %) av de förut gifta (uppgifterna inom parentes gäller enbart ansökningsfallen). Siffrorna för de olika åren tyder icke på någon bestämd tendens i utvecklingen. 1949 års siffror för andelen förvärvsarbetande var 86,9% av de ogifta, 16,8% av de gifta och 78,2 % av de förut gifta. Även om man vid bedömningen av dessa siffror tar hänsyn till att i 1949 års undersökning uppgift saknats i ett relativt stort antal fall — för de ogifta ] %, gifta 5 % och förut gifta 6,6 % — synes det tydligt att andelen yrkesverksamma bland de ogifta inom den undersökta gruppen åren

' 1964—1966 var väsentligt lägre än 1949 och

att å andra sidan andelen yrkesverksamma bland de gifta var väsentligt högre än tidigare. Motsvarande siffror för år 1967 var: ogifta 56,7 %, gifta (inkl. hemskilda) 45,0 % och förut gifta 71,6 % (bilaga 3, 2.2).

2.4. Ålder

[ tabell 2 (s. 49) redovisas åldersfördelningen i absoluta tal och procentuellt. Procentsiff— rorna ger intryck av en utveckling i riktning mot lägre åldrar. Om man lägger samman antalen upp till och med 24 år visar det sig att denna grupp utgjorde 38,9% år 1964, 41,8 % år 1965 och 43,1 % år 1966, medan andelen sökande om 25 år och däröver sjunkit från 61,1 % till 56,9 %. Ändringen beror icke på en ökning av antalet yngre kvinnor i hela befolkningen; antalet abort- sökandel i åldern 15—24 år utgjorde 1964 0,4% av hela antalet kvinnor i denna åldersgrupp, 1965 hade siffran stigit till 0,5% och 1966 till 0,6 %. Den nämnda utvecklingen avspeglar sig också i medelvär- det, som var 28,0 år, 27,6 år och 27,4 år. Motsvarande siffror för 1967 var 47,1 % under 25 år och ett medelvärde av 26,7 år (bilaga 3, 2.1 ).

1 Som tidigare (1.2.1) framhållits, avses med ut- trycket "abbrtsökande" hela den undersökta grup- pen.

Ålder Fördelning i prOcent

Ogifta Gifta (inkl. hemskilda) Förut gifta

1949 1964/66 1949 1964/66 1949 1964/66 19 år eller därunder 22,8 48,6 0,5 1,7 0,8 20 —24 år 37,1 33,5 11,0 15,0 7,8 14,9 25—29 år 24,8 10,5 27,0 21,9 23,5 25,8 30—34 år 7,4 4,3 26,7 25,0 32,1 24,5 35—39 år 5,7 2,2 23,2 22,5 24,9 21,3 40—44 år 2,1 0,7 10,5 12,8 11,3 12,0 45 är eller däröver 0,1 0,1 1,1 1,1 0,4 0,7

Summa 100 100 100 100 100 100

2.4.1 Om man jämför enbart ansök- Uppdelningen i olika områden har gjorts en— ningsfallen med siffrorna från 1949, får man ovanstående tablå 3. Den visar tydligt, att avsevärda förändring- ar ägt rum. I fråga om de ogifta hade alla åldersklasser från och med 20 år och uppåt minskat i betydelse, medan de yngsta _ om högst 19 år (denna grupp hade icke delats upp i 1949 års undersökning) — hade ökat från 23% till 49 %. dvs. deras andel hade mer än fördubblats. Däremot gällde ökning- en bland de gifta grupperna upp t.o.m. 24 är, vilka ökat från 11,5 % till 16,7 %, och bland de förut gifta ända upp t.o.m. 29 år med 41,5 % mot 31.3 % är 1949. Utveckling- en har emellertid inom sistnämnda grupp varit speciellt kraftig för de yngre — grupper- na upp t.o.m. 24 år ökade från 7,8% till 15,7 %. En jämförelse med antalet kvinnor i olika åldrar, vilka fött barn, finns nedan (2.4.3). Anmärkningsvärt är. att både de gifta och de förut gifta företedde en ökning beträffan- de gruppen 40—44 år, som för de gifta ökade från 10,5 % till 12,8 % och för de förut gifta från 11,3 % till 12,0 %. Ändringen är signifi- kant i fråga om de gifta. Den skulle kunna hänga samman med en ökad obenägenhet för s. k. sladdbarn.

2.4.2 En jämförelse, som ofta använ- des för att bedöma storleken av frekvensen abortsökande, är att ställa denna frekvensi relation till antalet barnaföderskor. En dylik jämförelse har gjorts i tabell 3 (5. 1:50), där även procentsiffrorna från 1949 medtagits.

ligt de principer, som tillämpades av 1950 års abortutredning (SOU 1953:29 s. 45). Till storstadsområdena har förts Stockholms stad, Stockholms län, Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län. Som områden med medelhög agglomerering (”tätortsboende- grad”) har räknats de län, där minst 60 % av den totala folkmängden vid 1965 års folk— räkning bodde i tätort. Län med lägre andel tätortsbefolkning utgör områden med låg agglomerering. Sammanlagt 216 fall (64 är 1964, 67 år 1965 och 85 år 1966) har icke medtagits i tabellen, enär de avser utländska, i Sverige icke bosatta kvinnor. Av procent- siffrorna i tabellen framgår, att en ändring i förhållande till 1949 ägt rum endast beträf- fande områdena med svag agglomerering, för vilka värdena alla de tre åren 196441966 låg klart över 1949 års siffra. Däremot gick tyd- ligen utvecklingen under treårsperioden mot allt högre procentsatser i fråga om alla tre områdena. Liksom tidigare hade storstads- områdena högst värden och glesbygderna lägst, men en utjämning synes vara på väg. Om man dividerar procentsatserna för stor- stadsområdena och för områdena med me- delhög agglomerering med procentsatsen för glesbygderna, får man för år 1949 kvoterna 3,6 respektive 2,0 medan år 1966 motsvaran— de kvoter var endast 1,9 respektive 1,2.

1 1953 års betänkande redovisades antalet ansökningar i procent av antalet barnaföder- skor med fördelning på län, särskilt för gifta och icke gifta. Med hänsyn speciellt till de stora regionala variationerna i användningen

av tvåläkarintyg (se 8.2.5) ansågs värdet av en jämförelse med dessa siffror icke vara tillräckligt stort för att motivera det omfat- tande arbete, som skulle erfordras härför.

2.4.3 1 tabell4 (s. 1 :50) har antalet abortsökande likaledes ställts i relation till antalet barnaföderskor, men antalen har uppdelats efter ålder. Den yngsta gruppen, under 15 år, har icke medtagits, emedan antalet barnaföderskor i denna grupp är mycket litet i förhållande till antalet abort- sökande (procentsiffrorna skulle bli 350, 388 och 586).

Som synes var procenttalen höga för de yngsta och de äldsta åldersgrupperna, medan åldersgrupperna från 18 till 34 år visade relativt låga siffror. Högsta värdena företed- de gruppen 45 år eller däröver (observera dock vad som nyss sagts om gruppen under 15 år). För alla åldersgrupperna visade procenttalen en tydlig stegring under treårs- perioden.

2.4.4 En jämförelse med antalet bar- naföderskor i olika åldrar gjordes också av 1950 års abortutredning, men de kvinnor, som hos medicinalstyrelsen ansökt om abort, delades därvid på två grupper, gifta å ena sidan och ogifta, änkor och frånskilda å den andra. Eftersom befolkningsstatistiken (Folkmängdens förändringar 1964—1966)

Tablå 4 Ålder Fördelning i procent Gifta (inkl. lcke gifta hemskilda) 1949 1964/66 1949 1964/66 19 år eller därunder 0,4 0,7 9,0 14,4 20—24 år 1,6 1,3 14,0 15,7 25429 är 2,8 1,9 27,3 28,4 30—34 år 4,0 4,0 32,9 40,8 35—39 år 5,6 7,6 38,2 56,1 40—44 år 7,4 15,2 42,9 69,2 45 år eller däröver 10,1 20,6 — 70,0 Samtliga 3,4 2,8 17,4 18,8

icke ger någon fördelning av barnaföderskor- na efter ålder och civilstånd, använde man i stället en uppdelning med hänsyn till om det födda barnet hade äktenskaplig börd eller icke. Detta innebar, att till gifta räknats frånskilda och änkor, vilka fått barn i äktenskap, samt att till gruppen ”Icke gifta” förts gifta kvinnor, som fött barn utom äktenskap. Dessa felkällor torde emellertid sakna praktisk betydelse. Om samma metod tillämpas på ansökningarna från 1964—1966, får man tablå 4, som visar förändringarna från 1949.

Om man ser på totalsiffrorna finner man att ändringen från 1949 varit relativt obetyd- lig. Anmärkningsvärt är att procentsiffran gått ned för de gifta (från 3,4 % till 2,8 %) men däremot ökat för de icke gifta (från 17,4 % till 18,8 %). Gemensam för båda grupperna var en kraftig ökning hos de högre åldersgrupperna, en ökning, som för de icke gifta började redan från 30 år men för de gifta först från 35 år. De icke gifta hade för övrigt ökat i alla åldersgrupperna, ökningen var kraftig icke blott för grupperna från 30 år och uppåt utan också för den yngsta gruppen, högst 19 år. De gifta hade minskat inom gruppen mellan 20 och 29 år; på grund av att denna grupp var mycket stor, har minskningen slagit igenom, så att också siffran för samtliga har sjunkit.

2.4.5 Redovisningen ovan (2.4.4) har, som nämnts, lämnats för att ge en jämförelse med de siffror, som redovisats av 1950 års abortutredning. Vissa anmärkningar kan emellertid riktas mot den använda metoden. Någon fullständig redogörelse här- för kommer ej att lämnas, här skall endast nämnas två omständigheter, som har speciell betydelse för jämförelsen mellan gifta och ogifta kvinnor i fråga om den relativa frekvensen av ansökningar om abort. Den i tablån under 2.4.4 använda gruppen ”lcke gifta” innebär ett, just då det gäller åldersfördelningen, mindre lämpligt samman- förande av två grupper med mycket olika åldersfördelningar, nämligen de ogifta med en medelålder av 21,0 år och de förut gifta,

En ogift kvinna, som blivit gravid, kom- mer schematiskt sett i allmänhet att tillhöra en av följande tre grupper: 1) de som föder barnet utom äktenskap; 2) de som gifter sig, innan barnet fötts, och sedan föder barnet i äktenskap; samt 3) de som avslutar gravidite- ten utan att något barn föds. Om man vill jämföra frekvensen av abortansökningar bland gifta kvinnor och ogifta kvinnor, som råkat ut för en oönskad graviditet, genom att ställa dessa frekvenser i relation till antalet barnaföderskor, synes det uppenbarligen va- ra missvisande att jämföra antalet ogifta abortsökande med endast antalet barnafö- derskor i grupp 1) och låta barnaföderskorna i grupp 2) ingå i det antal, som jämföres med antalet gifta abortsökande (se härom utför- ligare Kr. Skajaa: Antallet av aborter og svangerskapsavbrytelser i Norge, i Instilling fra straffelovrådet om adgangen til å avbryte svangerskap, Trondheim 1956 s. 71).

Om man i möjlig mån gör korrektioner för de omständigheter, som skulle göra resulta- tet missvisande, finner man, att den relativa frekvensen av abortansökningar bland ogifta kvinnor torde varit omkring dubbelt så hög som bland gifta.

På grund av att erforderliga befolknings- statistiska data saknas, kan motsvarande korrektioner icke göras i fråga om de förut gifta. Det synes emellertid klart, att den relativa frekvensen av abortansökningar inom denna grupp måste vara hög. Antalet änkor och frånskilda, som hos medicinalsty- relsen ansökt om abort, torde ha uppgått till närmare hälften av antalet barnaföderskor, som var änkor eller frånskilda.

2.5. Föregående graviditeter

2.5.1 1 tabell 5 (5. 1:50) har de sökande uppdelats efter antalet föregående graviditeter. Procentsiffrorna tyder på att en utveckling i riktning mot ett lägre antal dylika ägt rum under treårsperioden. Detta framgår tydligt, om man ser på tablå 5. Gruppen med högst två föregående gravi- diteter har ökat, och gruppen med fyra eller

Antal föregåen- Fördelning iprocent de graviditeter

1964 1965 1966 Hela perioden 0—2 57,2 59,6 61,7 59,7 3 14,9 16,0 15,0 15,3 4 eller flera 27,9 24,4 23,3 25,0 Summa 100 100 100 100

flera har minskat. Utvecklingen är märkbar också om man ser på medeltalet, som sjönk från 2,39 är 1964 till 2,22 år1965 och 2,15 är 1966. Denna utveckling torde hänga samman med den tidigare påvisade utveck- lingen mot lägre ålder och högre andel ogifta.

2.5.2 Ålderns betydelse för antalet graviditeter framgår klart av tabellö (5. 1:51). Anmärkningsvärda är de höga värden på antalet graviditeter, som förekom, ända upp till 19 föregående graviditeter. Höga värden fanns även bland de yngre åldersgrupperna — en kvinna i åldern 25429 är har varit gravid tolv gånger och en i åldern 20—24 är nio gånger.

2.6. Förlossningar

2.6.1 På grund av missfall och abor- ter blir antalet förlossningar givetvis lägre än antalet graviditeter. Denna inverkan är spe- ciellt märkbar dels vid högt antal gravidite- ter, dels för de yngsta. Så gäller att för sammanlagt 196 kvinnor redovisats nio eller flera graviditeter, men endast 48 eller 25 % hade genomgått minst nio förlossningar. Högsta antalet förlossningar i gruppen 25—29 år var nio (mot tolv graviditeter) och i gruppen 20—24 år sex (mot nio gravidite- ter). För gruppen 15—17 år redovisades sammanlagt 191 graviditeter, av vilka 127 eller 66 % hade lett till förlossning. Ingen av de tre graviditeterna i gruppen om 14 år eller därunder hade slutat med förlossning. Det må nämnas, att under tiden 1964—1966 förekom sammanlagt 60 förlossningar, där modern var 14 år eller därunder.

1964 1965 1966 Hela perioden

Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent 1) 1 153 26,1 1 368 25,7 1438 24,8 3 959 25,5 2) 2719 61,6 3274 61,6 3604 62,2 9597 61,8 3) 541 12,3 674 12,7 752 13,0 1967 12,7

Summa 4 413 100 5 316 100 5 794 100 15 523 100

2.6.2 Av intresse är icke blott anta- sammandragen form visasitablå 7. let förlossningar utan också tiden för den senaste förlossningen. Om kvinnan genom- gått en förlossning relativt kort tid före den aktuella graviditeten, kan detta vara en anledning för henne att ansöka om abort, emedan hon anser, att hennes krafter icke kommer att räcka till. Men också den omständigheten, att det är många år sedan den senaste förlossningen, kan vara en anledning att söka abort — kvinnan har kommit från spädbarnskötseln, hon har ett yrkesarbete, som hon ej önskar avbryta, varken hon eller hennes make önskar få ett s.k. sladdbarn etc. 1 tablå 6 har en uppdel- ning gjorts på tre grupper efter tiden för se- naste förlossningen av de kvinnor, som ge- nomgått en förlossning: 1) under samma år, som abortansökan gjorts, eller under kalenderåret närmast före; 2) under andra till och med nionde kalen- deråret före; samt 3) under tionde kalenderåret före eller ti- digare (s. k. sladdbarn). Av de kvinnor, som tidigare fött barn, var det alltså omkring en fjärdedel, som haft den senaste förlossningen relativt kort tid före den aktuella graviditeten, och omkring en åttondel, som skulle få 5. k. sladdbarn (enligt den definition, som här använts). Om man räknar på samtliga sökande blir andelarna lägre, 18 % resp. 9 %.

2.7 Levande barn

2.7.1 De abortsökande kvinnorna hade i medeltal vardera 1.96 levande barn är 1964, 1,84 är 1965 och 1,77 är 1966 (tabell 7, s. 1:52). Den procentuella fördelningen 1

I förhållande till fördelningen av gravidi- teterna (2.5.1) visar denna sammanställning en förskjutning nedåt, det är endast grupper- na utan barn och med ett barn, som har ökat, medan minskningen träder in redan vid tre barn.

2.7.2 Antalet levande barn varierar, som framgår av tabell 8 (s. 1:52), med moderns ålder. Om man jämför med 2.6.1 finner man, att av de 48 kvinnor, som haft minst nio förlossningar, hade endast 36 minst nio barn i livet. För åldersgrupperna 20—24 år och 25—29 år var högsta antalet levande barn 1 mindre än högsta antalet förlossningar.

2.7.3 En sammanställning av antalet levande barn med fördelning på län har gjorts i tabell 9 (5. 1:53). Variationerna var oregelbundna, storstadsområdena hade vis- serligen ett lågt medeltal, 1,64 mot 1,85 för hela landet, men detta berodde på att Stockholms stad och län samt Malmö stad hade låga värden, medeltalen för Göteborgs stad, Göteborgs och Bohus län i övrigt samt Malmöhus län utom Malmö stad läg däremot över riksmedeltalet. Extrema medeltal fram— går av tablå 8.

Tablå 7. Antal levande Fördelning i procent barn 1964 1965 1966 Hela perioden 0—1 44,3 47,1 48,7 46,9 2 20,6 20,0 20,2 20,3 3 eller flera 35,1 32,9 31,0 32,8 Summa 100 100 100 100

Höga

Norrbottens län 2,42 Kristianstads län 2,33 Västmanlands län 2,28 Gävleborgs län 2,18 Skaraborgs län 2,18 Hallands län 2,17 Låga Stockholms stad 1,34 Malmö stad 1,70 Stockholms län 1,73 Uppsala län

Det allra lägsta värdet uppvisade gruppen utländska medborgare med hemort i utlan- det, för vilken medeltalet var så lågt som 1,14.

2.7.4 Hur barnantalet varierade med olika civilstånd och yrkesverksamhet framgår av tabell 10 (5. 1:54). Skillnaderna var som synes mycket stora. Fördelningen för de ogifta var väsentligt annorlunda än för de övriga och vidare visade de ej yrkesverksam- ma en tydlig förskjutning mot högre barn- antal jämfört med de yrkesverksamma. Detta framgår klart av medelantalen, se tablå 9. I allmänhet hade de ej yrkesverksamma högre barnantal, ett undantag utgjorde de ogifta. Anledningen härtill torde vara ålders- fördelningen, de ogifta, ej yrkesverksamma torde till stor del ha bestått av unga flickor, som alltså skulle kunna betecknas som ”ännu ej yrkesverksamma”, medan denna grupp torde varit praktiskt taget obefintlig bland de övriga. Även den procentuella fördelningen, som visas i tablå 10, gav en likartad bild. Bland de yrkesverksamma hade 35 % av de ogifta levande barn, motsvarande siffra för de övriga var 85 %. För de ej yrkesverk- samma var skillnaden avsevärt större, 19%

Tablå 9. Yrkesverksam Ej yrkesverksam Ogift 0,44 0,30 Gift 2,39 3,10 Hemskild 1,92 2,61 Frånskild 2,19 3,00 Änka 2,12 3,1 ]

av de ogifta men 99% av de övriga hade levande barn.

Någon bestämd trend har icke kunnat konstateras för treårsperioden 1964/66.

274] 1 det tidigare betänkandet (SOU 1953:29 s. 208) redovisades antalet förvärvsarbetande i procent av samtliga abortsökande med olika barnantal. 1 tablå 1 l jämförs dessa siffror med de motsvarande för treårsperioden 1964/66 (enbart ansökning— ar).

De gifta visade en markant ökning av andelen yrkesverksamma. en ökning, som var starkare ju flera barn kvinnan hade. För de ogifta visade det sig däremot, att andelen yrkesverksamma kraftigt minskat; till stor del torde detta bero på den tidigare om- nämnda ökningen av antalet unga flickor, som ännu ej avslutat sin utbildning. Vad slutligen beträffar de förut gifta, så synes ingen väsentlig förändring ha skett sedan 1949.

2.8 Hemmavarande barn

2.8.1 Vad som har betydelse för kvinnans arbetsbörda är förmodligen icke så mycket antalet levande barn som snarare antalet hemmavarande barn. Detta antal, som redovisasitabell]1(s. 1:55), vari många fall lägre än antalet levande barn, därför blev medeltalet 1,73 mot 1,85 för levande barn. Även i fråga om detta antal finner man, att en signifikant nedgång ägt rum under perio— den 1964/66, medeltalet var 1,80 är 1964, 1,73 är 1965 och 1,68 är 1966. Denna utveckling framgår tydligt även av det sam— mandrag av den procentuella fördelningen, som finnsi tabla 12. Det har skett en tydlig förskjutning mot lägre barnantal.

2.8.2 En jämförelse mellan antalet levande barn och antalet hemmavarande barn har gjorts i tabell 12 (5.1:56). ] det övervägande flertalet fall (20158, dvs. 91,9 %) var de båda antalen lika. Tolv kvinnor (mindre än 0,1 %) hade flera barn i

Antal levande Fördelning i procent

barn _

Ogift Gift (inkl. hemskild) Förut gift

Yrkes— Ej yrkes- Yrkes— Ej yrkes— Yrkes- Ej yrkes- verksam verksam verksam verksam verksam verksam 0 65,4 81,3 5,5 0,9 4,8 1,4 1—3 34,1 17,4 77,2 66,3 81,4 68,5 4 eller flera 0,6 1,3 17,4 32,8 13,8 30,2

Summa 100 100 100 100 100 100 Tablå II. Fördelning i procent 0 barn 1 barn 2 barn 3 barn 4 eller flera barn

Gift (inkl. hemskild) 1949 57,6 35,3 17,4 11,7 6,0 1964/66 79,4 53,0 35,2 27,7 20,2 Förut gift 1949 96,4 87,4 80,6 65,9 50,8 1964/66 96,6 88,9 79,0 67,2 55,7 Ogift 1949 84,5 93,1 100,0 100,0 100,0 1964/66 57,6 78,6 68,4 54,6 40,6

hemmet än de egna; det kan t.ex. ha varit adoptivbarn, fosterbarn, makens barn i ett tidigare äktenskap eller utom äktenskap. Antalet kvinnor, som hade färre barn i hemmet än antalet av deras egna levande barn, var 1768 eller 8,1% av samtliga. Anledningarna härtill kan ha varit t.ex. att barnen var vuxna och därför lämnat hemmet eller att ett eller flera barn av någon anledning uppfostrades på annat håll än i hemmet (anstalt, fosterhem, adoptivhem).

2.8.2.1 Hur många barn, som i de olika fallen fanns på annat håll än i hemmet

framgår av tablå 13.

Det vanligaste var att endast ett eller två barn lämnat hemmet, detta gällde för 89 % av de kvinnor, som hade barn på annat håll än i hemmet. Det förekom emellertid också höga siffror, en kvinna med nio barn hade icke något av dem i hemmet och en annan med åtta barn hade endast ett barn hemma. Av de 1 768 hade 582 eller nära en tredjedel alla barnen utanför hemmet.

2822 Som framgår av tablå 14, var det vanligare att något barn vistades utanför hemmet i de fall, då antalet levande barn var högt.

Tablå 12. Antal hemma- Fördelning i procent Tablå 13. varande barn

1964 1965 1966 Hela Antal barn Antal kvinnor Procent

perioden 1 1 206 68,2 0—1 48,1 49,5 51,0 49,7 2 370 20,9 2 20,2 19,7 19,9 19,9 3 119 6,7 3 eller flera 31,7 30,8 29,1 30,4 4 eller flera 73 4,1 Summa 100 100 100 100 Summa 1 768 100

Antal levande Antal Antal kvinnor med lägre bam kvinnor antal hemmavarande barn %

1 3 754 370 9,9 2 4 449 391 8,8 3 3 582 371 10,4 4 2 018 260 12,9 5 955 175 18,3 6 406 109 26,8 7 eller flera 235 92 39,1

Tablå 15.

Antal levande Sammanlagda Därav antal Procent barn antalet barn borta från hemmet 1 3 754 370 9,9 2 8 898 518 5,8 3 10 746 559 5,2 4 8 072 424 5,3 5 4 775 321 6,7 6 2 436 218 8,9 7 eller flera 1 777 226 12,7 Tablå 16. Antal missfall Procent 0 76,3 1 18,0 2 3,9 3 eller flera 1,9 100 Tablå ] 7. Ålder Antal Antal Procent graviditeter missfall 15—17 191 13 6,8 18—19 789 65 8,2 20—24 6 078 563 9,3 25—29 10 275 955 9,3 30—34 .12580 1383 11,0 35—39 11727 1291 11,0 40—44 6 805 852 12,5 45 —49 670 95 14,2 Samtliga 49 123 5 217 10,6 Tablå 18. Antal legala aborter Procent 0 86,4 1 11,6 2 eller flera 2,0 100

Bland de kvinnor, som hade minst sju barn i livet, var det alltså icke mer än något över sextio procent, som hade alla barnen i hemmet.

Om man i stället ser på hela antalet barn i de olika grupperna får man tablå 15.

Mer än en åttondel av de barn, som tillhörde kullar om minst sju levande barn, vistades alltså på annat håll än i hemmet. Inom så stora barnkullar torde i stor utsträckning det äldsta barnet ha hunnit sluta sin skolgång och därefter lämnat hemmet. Även ettbarnsgruppen uppvisade en hög siffra, 10% av dessa barn vistades på annat håll än hos modern. Detta kan hänga samman med att det inom denna grupp torde ha funnits ett ganska stort antal unga, ogifta kvinnor, som på grund av studier, dålig ekonomi, besvärliga bostadsförhållan- den o.dyl. icke haft möjlighet att själva ta hand om barnet.

2.9 Missfall, aborter

2.9.1 [ handlingarna redovisas upp- gifter om missfall (baserade på kvinnans egna upplysningar samt i viss utsträckning på anteckningar i journaler o.d.). Det är tänk- bart, att dessa siffror är något för höga på grund av att illegalt provocerade aborter av kvinnan uppgivits som missfall. Någon utvecklingstendens under treårsperioden 1964/66 har icke kunnat konstateras. Siff- rorna för de olika åldersgrupperna finns i tabell 13 (s. 1:56).

Som synes har fyra kvinnor haft minst nio missfall var.

Medeltalet för samtliga de kvinnor, som tidigare varit gravida, blev 0,33. Den procentuella fördelningen visas i tablå 16.

2.9.2 Om man ur tabell 6 (5. 1:51) beräknar hela antalet graviditeter och ur tabell 13 (5. 1:56) hela antalet missfall i de olika åldersgrupperna, kan man enligt tablå 17 beräkna hur stor andel av de tidigare gra- viditeterna, som avslutats med missfall. Totalvärdet 10.6 % stämmer väl med uppgifter, som lämnats från andra undersök-

ningar (se t. ex. Folke Pettersson: Epidemio- logy of Early Pregnancy Wastage, Gävle 1968, s. 114). Andelen ökade tydligt med åldern.

2.9.3 [ tabell 14 (5. 1:57) visas antalet legala aborter, som tidigare genom- gåtts av de kvinnor, som förut varit gravida minst en gång. Någon utvecklingstendens under treårsperioden 1964/66 har icke kun- nat påvisas. Medelantalet legala aborter är 0,16, och ungefär var åttonde av dessa kvinnor har tidigare undergått en sådan abort. Anmärkningsvärt är, att för två kvinnor, en 30434 är och den andra 35—39 är, redovisats minst nio legala aborter varde- ra. Den procentuella fördelningen framgår av tablå 18.

2.9.4 Om man för de legala aborter- na gör samma beräkningar som ovan i 2.9.1 beträffande missfallen, får man tablå 19, som visar, hur många procent av de tidi- gare graviditeterna, som avslutats med legal abort. I gruppen 15—17 år hade 25 % av de tidigare graviditeterna avslutats med legal abort _ i gruppen under 15 år hade alla de tre tidigare graviditeterna lett till legal abort. För de äldre grupperna var procentsiffrorna väsentligt lägre och synes sjunka med stigan- de alder. Av samtliga graviditeter hade 5,3 ”0 avslutats genom en legal abort.

Ålder Antal legala Procent aborter 15—17 48 25,1 18—19 53 6,7 20—24 374 6,2 25—29 529 5,1 30—34 691 5,5 35—39 579 4,9 40—44 279 4,1 45-49 25 ,7 Samtliga 2 581 5,3 2.9.5 En redovisning av missfall och tidigare aborter lämnades i fråga om ansök- ningarna i SOU 1953:29 s. 206. För vad som i föreliggande undersökning kallats ”miss- fall”, har man tydligen där använt termen ”annan abort". Av tabellens uppställning framgår, att några fall med mer än en legal abort men utan något missfall uppenbarligen icke förekommit, i 1949 års material. ] tablå 20 jämförs ansökningarna 1949 och 1964/66.

Eftersom de fall, då en sökande tidigare haft flera legala aborter men icke något missfall, icke har medtagits, blir procentsum- morna för 1964/66 mindre än 100. Tablån visar tydligt vilka ändringar,som skett sedan 1949. Andelen kvinnor. som icke haft någon form av abort, har minskat. Å andra sidan har för alla civilståndsgrupperna de två kolumner, som innefattar legal abort, klart ökat. Ännu mera markant framstår denna

Tablå 20. Civilständ Fördelning i procent Summa lngen En legal lin eller Både le— abort abort flera gal och andra annan aborter abort Gif! (inkl. hemskild) 1949 74,1 4,1 20,0 1,8 100 1964/66 67,1 6,6 21,3 3,8 98,8 Förr” gift 1949 71,7 6,1 20,0 2,2 100 1964/66 59,7 11,0 19,5 7,8 98,0 Ogift 1949 93,0 2,9 4,1 — 100 1964/66 90,9 4,0 3,9 0,7 99,5 1:16 SOU 1971:58

1964 1965 1966 Gift med kvinnan 47,3 45,7 44,0 lckc gift, icke samman- boende mcd kvinnan 35,1 39,0 40,9

Tablå 22. Fördelning i procent 1964 1965 1966 förbindelse, som varat mer än 6 månader 17,4 19,8 19,8 Förbindelse, som varat mindre än 6 månader 11,1 11,5 14,0 Tillfällig förbindelse 6,5 7,7 7,0

ökning, om man tänker på att det enligt nyssnämnda anmärkning dessutom finns ett antal fall med flera legala aborter, vilka icke medtagits. Det torde därför kunna konstate- ras, att de hos medicinalstyrelsen åren 1964/66 abortsökande kvinnorna tidigare undergått legal abort i betydligt större ut- sträckning än de kvinnor, som sökte legal abort år 1949.

2 .l 0 Barnafadern

2.101 Tillgängliga uppgifter om bar- nafadems civilstånd m. m. återfinnes i tabell

15 (5. 1:57). ”Frånskild make” avser person, som varit gift med den abortsökande. Övriga frånskilda män ha förts som ”Icke gift”. 1 292 fall eller 1,3 % finns över huvud taget inga uppgifter om barnafadern, denna om- ständighet torde sakna betydelse i fråga om de kommentarer, som lämnas nedan. Två stora grupper dominerar, de fall, då kontra- henterna var gifta med varandra (därav ett fåtal, som var hemskilda, något under 1,4 %), och de, där barnafadern icke var gift och icke sammanbodde med kvinnan. Den sistnämnda gruppen har ökat under treårs- perioden, 1964 var den tre fjärdedelar av den förstnämnda men 1966 mer än nio tiondelar. Utvecklingen för de båda grupperna framstår än tydligare om man ser på procentsiffrorna. (tablå 21).

Ökningen av den senare gruppen motsva- ras alltså av en något svagare minskning för gruppen gifta kontrahenter.

Gruppen ”lcke gift, icke sammanboende” har delats upp på sätt, som framgår av tablå 21.

Ökningen beror till huvudsaklig del på ökningar i de två grupper, vilkas kontrahen- ter haft en förbindelse, som varat längre eller kortare tid.

Någon signifikant utvecklingstendens för övriga grupper har icke kunnat konstateras.

Tablå 23. Barnafadcrn Kvinnan Ogift Gift Hemskild Förut gift Samtliga

Gift med kvinnan . . 92,5 17,1 1,4 45,5 Frånskild make . . 0,0 — 3,4 0,3 Gift med annan 6,7 1,6 11,5 13,5 5,0 lcke gift, sammanboende 7,5 0,3 8,3 18,7 5,1 Icke gift, icke samman— boende, förbindelse som varat mer än 6 månader 39,3 0,9 18,3 30,6 19,2 Icke gift, icke samman- boende, förbindelse som varat mindre än 6 månader 24,5 1,3 21,8 15,5 12,4 Icke gift, icke samman- boende, tillfällig förbindelse 19,8 3,1 15,3 14,2 11,2 Okänd Ingen uppgift i handlingarna 2,2 0,2 3,7 2,6 1,3

Summa 100 100 100 100 100 SOU 1971:58 1:17

1 4,1 % av fallen har barnafadern angivits som okänd. Det är troligt att denna siffra är för låg på grund av att en del sådana fall redovisats under ”Ingen uppgift”.

2.102 I tabell 16 (5. 1:58) har uppgifterna om barnafadern sammanställts med uppgifter om kvinnans civilstånd. De nio fall, då om barnafadern angivits ”Gift med kvinnan” och om kvinnan ”Frånskild”, torde avse att kontrahenterna varit gifta men skilts före abortansökningen. På motsvaran— de sätt torde de tjugo fall, då barnafadern angivits som gift men kvinnan som änka, avse, att maken dött före abortansökningen.

2.103 Om man ser på den procen- tuella fördelningen inom kvinnornas civil- ståndsgrupper, får man tablå 23. Grupperna ”Tillfällig förbindelse” och ”Okänd” har förts samman, emedan det säkerligen i de flesta fall varit fråga om en tillfällig förbindelse, även då mannen redo- visats som okänd. För de gifta kvinnorna var den dominerande gruppen, den där de båda kontrahenterna var gifta med varandra. Den- na grupp omfattade icke mindre än 92,5 %. Om man jämför fördelningen av de övriga 7,5 procenten gifta kvinnor' med fördel- ningen av de ogifta kvinnorna, finner man mycket stora skillnader. Störst betydelse i fråga om dessa senare har de båda grupper, där det förekommit en mera fast förbindelse, främst då denna varat i mer än sex månader. Dessa båda grupper var signifikant överrepre- senterade, medan de övriga grupperna var underrepresenterade. För de gifta kvinnor, som var gravida med annan än maken övervägde signifikant de tillfälliga förbindel- serna och de med okänd barnafader, därefter kom gruppen med barnafader. som var gift med annan kvinna, medan de tre övriga grupperna var underrepresenterade. Om fördelningen i fråga om de hemskilda kvinnorna må nämnas endast, att de grupper där barnafadern är kvinnans make eller är gift med annan kvinna är överrepresenterade, däremot företer grupperna med en mera fast

förbindelse underskott, speciellt den, där förbindelsen varat mer än sex månader. Vad slutligen de förut gifta kvinnorna beträffar, så visar siffrorna en överrepresentation för de icke gifta men sammanboende och för fall, där barnafadern var gift med annan kvinna. Grupperna med icke gift, icke sammanboende barnafader liksom med okänd barnafader är underrepresenterade.

De fall, där barnafadern varit en tillfällig förbindelse eller varit okänd, utgör en anmärkningsvärt hög andel, mer än 11 % av samtliga. För ogifta, hemskilda och förut gifta kvinnor är denna procentsats ännu högre: 20 %, 15 % respektive 14 %. Den låga siffran 3,1 % för de gifta beror på att för huvuddelen av dessa maken är fader till det väntade barnet. Om man ser enbart på de övriga gifta kvinnorna, finner man att ande- len tillfälliga förbindelser eller okänd barna- fader utgör över 41 %.

Otrohet från kvinnans sida har förelegat i 1 404 fall (12,3 %) av vilka dock 628 avser kvinnor under hemskillnad (79,2% av de hemskilda kvinnorna). De övriga 776 utgör 7,3 %.

2.10.4 Den procentuella fördel- ningen för tabell 16 kan också beräknas på annat sätt, nämligen med utgångspunkt i de olika grupperna barnafäder, vilket ger det resultat, som finns i tablå 24. Vid de beräkningar, som resulterat i nedan- stående kommentarer, har man liksom i närmast föregående avsnitt (2.103) bortsett från den grupp, där de båda kontrahenterna var gifta med varandra. För barnafader gift med annan kvinna var andelen ogifta kvinnor betydligt lägre än kunnat väntas, de tre övriga grupperna däremot var överrepresen- terade. De fall, då kvinnan sammanbodde med en icke gift man, visade en mycket stark överrepresentation av förut gifta kvinnor, medan de ogifta och gifta kvinnorna var underrepresenterade. De båda grupperna

1 I de följande kommentarerna har man bortsett från den grupp, där de båda kontrahenterna var gif- ta med varandra.

Barnafadern Kvinnan Summa Ogift Gift Hemskild Förut gift

Gift med kvinnan . 98,3 1,4 0,3 100 Frånskild make . 5,5 i 94,5 100 Gift med annan 51,9 15,1 8,2 24,8 100 Icke gift, sammanboende 57,1 3,2 5,9 33,8 100 Icke gift, icke samman- boende, förbindelse, som varat mer än 6 månader 79,5 2,3 3,4 14,7 100 Icke gift, icke samman- boende, förbindelse, som varat mindre än 6 månader 77,0 5,1 6,4 11,6 100 Icke gift, icke samman-

boende, tillfällig förbindelse 68,6 13,4 6,2 11,7 100 Okänd Ingen uppgift i handlingarna 63,4 8,6 9,9 18,2 100 Summa 38,8 48,4 3,6 9,2 100

med en mera fast förbindelse överensstämde däri att andelen ogifta var överrepresenterad, de övriga grupperna var i allmänhet under- representerade. De tillfälliga förbindelserna och de med okänd barnafader, slutligen, uppvisade en mycket hög andel ur gruppen gifta kvinnor.

Otrohet från mannens sida har förelegat i minst 1 106 fall (5,0 %), antagligen flera eftersom det förmodligen i en del av de tillfälliga förbindelserna och de med okänd barnafader varit fråga om gifta män. Otrohet från båda parters sida har ägt rum i minst

258 fall (1,2 %), varav dock i 91 fall kvinnan var hemskild.

2105 För ansökningarnas del finns en procentuell redovisning av kontrahenter- nas civilstånd för år 1949 i SOU 1953:29 s. 201. Denna jämföres i tablå 25 med motsva- rande siffror för åren 1964/66. Den enda signifikanta ändring, som skett beträffande de gifta kvinnorna, är att ande- len icke gifta barnafäder har ökat. Även i fråga om de förut gifta visar endast en av

Tablå 25. Kvinnans civilstånd Barnafaderns civilstånd Summa Gift med Gift med Icke gift Okänt (eller sökanden annan icke angivet) (även under hemskillnad) Gift (inkl. hemskild) 1949 90,8 2,6 5,1 1,5 100 1964/66 87,2 2,4 8,7 1,7 100 Förut gift 1949 3,5 16,9 67,4 12,2 100 1964/66 1,1 14,2 78,4 6,2 100 Ogift 1949 . 17,0 69,2 13,8 100 1964/66 . 6,7 84,6 8,7 100 Samtliga 1949 59,2 7,6 27,5 5,7 100 1964/66 45,3 5,2 44,7 4,9 100 SOU 1971:58 1:19

kolumnerna en signifikant ändring, nämligen den med okänt civilstånd för barnafadern. Andelen av dessa har sjunkit till endast något över hälften av 1949 års värde. För ogifta kvinnor liksom för samtliga kvinnor har däremot signifikanta ändringar skett i alla kolumnerna. Dessa har inneburit en ökning av andelen icke gifta barnafäder och en minskning av de övriga grupperna. Tidigare (2.2) har påvisats, att andelen ogifta kvinnor har ökat betydligt sedan år 1949. Förevaran- de siffror tyder på att en motsvarande utveckling ägt rum beträffande barnafäder- na.

2.1 1 Graviditetslängd vid beslutsdagen

2.11.1 Graviditetslängden, som räk- nas från sista menstruationens första dag, är av betydelse i abortsammanhang, emedan man använder olika operationsmetoder vid olika graviditetslängd. De metoder, vilka används i senare stadier av graviditeten, torde i allmänhet medföra större risk för att komplikationer skall inträffa eller att ingrep- pet icke skall ha avsedd effekt (se bilaga 4). Att märka är också, att gällande abortlag anger vissa fasta tidsgränser: abort av annan anledning än sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan får icke ske efter utgången av havandeskapets tjugofjärde vecka och får efter den tjugonde veckan utföras endast om medicinalstyrelsen (nu socialstyrelsen) på grund av synnerliga skäl medgivit detta. I tabell 17 (5. 1:59) lämnas en översikt över fördelningen av graviditetslängden vid be- slutsdagen, dvs. vid den dag, då medicinal- styrelsens beslut respektive tvåläkarintyget daterats. Den procentuella fördelningen finns i tablå 26. Som synes har det under treårSperioden skett en kraftig ändring i fördelningen. Den tidigaste gruppen med en graviditetslängd om högst 11 veckor, har i det närmaste fördubblat sin andel, medan antalet fall i sjuttonde veckan eller högre sjunkit från 30 till 16%. Denna utveckling gör sig gällande också i fråga om medelvärdet, som utgjorde

Graviditetslängd Fördelning i procent

1964 1965 1966 Hela perioden Högst 11 veckor 13,9 18,9 27,3 20,7 12—16 veckor 53,7 55,6 49,5 52,8 17—20 veckor 28,0 20,5 14,5 20,3 21—24 veckor 1,8 1,5 1,1 1,4 Uppgift saknas 2,7 3,5 7,6 4,8 Summa 100 100 100 100

14,8 veckor år 1964, 14,2 veckor är 1965 och 13,4 veckor är 1966. Troligen har det under tiden efter år 1966 skett en fortsatt sänkning av graviditetslängden.

Eftersom den här undersökta variabeln beror på den sammanlagda inverkan av två olika omständigheter, dels vid vilken tid. punkt under graviditeten den sökande kvin- nan tagit kontakt med abortrådgivningen, dels hur lång tid abortutredningen tagit, är det icke möjligt att ange, huruvida den påvisade utvecklingen berott på att kvinnor- na anmält sig på ett tidigare stadium eller på att utredningstiden förkortats eller bådadera. Det synes emellertid troligt, att utrednings- tidens medellångd verkligen har förkortats, detta på grund av den starkt ökade andelen tvåläkarintyg (som framgår av bilaga 3, 3.5.1 är totala utredningstiden väsentligt kortare för tvåläkarintygen).

2.112 1 åtskilliga fall har uppgift om graviditetslängd icke funnits i handlingar- na. Detta beror på att man vid vissa lasarett underlåtit att i tvåläkarintygen lämna upp- gift härom. Denna praxis synes sprida sig, medan dylik underlåtenhet förekommit inom tre län är 1964 och två år 1965, var antalet är 1966 uppe i tretton. I flera län utgjorde dessa ofullständiga intyg en bety- dande andel av samtliga uppgifter. Detta gäller speciellt år 1966, då uppgift om graviditetslängd saknades för 42 % av samt- liga kvinnor i den undersökta gruppen i Östergötlands län (utom Norrköpings stad), motsvarande siffror var för Kopparbergs län 39 %, Västernorrlands län 26 % och Hallands län 21 %.

Med anledning härav synes det icke vara anledning att redovisa graviditetslängden med fördelning på län. Här må nämnas endast, att variationerna i fråga om medel- värdena var relativt små; låga medelvärden uppvisade Västmanlands län med 12,3 vec- kor, Skaraborgs Iän med 13,1 veckor och Jämtlands län med 13,3 veckor — höga värden Göteborgs stad med 15,2 veckor, Malmö stad med 15,1 veckor och Blekinge län med 14,9 veckor. Medeltalet för samtliga fall med uppgift om graviditetslängden var 14,1 veckor. Om anledningen till avvikelser- na från riksrnedeltalet gäller i tillämpliga delar vad som ovan (2.ll.1) sagts om anledningen till utvecklingen från 1964 till 1966.

3 Den sökande kvinnan och/eller barnafadern utlänning

3 .1 Nationalitetsförhållanden

3.1.1 En översikt av kvinnornas och barnafädernas nationalitetsförhållanden läm- nas i tablå 27. En signifikant utveckling har förekommit endast i fråga om de fall, där båda kontra- henterna var utlänningar. Dessa har ökat från 4,2% till 6,0 %, något som förmodligen hänger samman med den ökade immigratio- nen. Antalet fall med svensk kvinna och ut- ländsk barnafader var, som synes, nära tre gånger så högt som antalet med utländsk kvinna och svensk barnafader.

3.1.2 En närmare undersökning av nationalitetsförhållandena redovisas i tabel- lerna 18.

3.1.3 I tabell 18 a) (s. 1:59) finns barnafaderns nationalitet för de fall, då kvinnan var svensk. Endast de länder har redovisats särskilt, för vilka antalet uppgick till minst tio. Ett mycket stort antal nationa-

liteter var representerade, utöver ”statslösa” och ”okända” fanns medborgare från 81 länder, vilkas fördelning framgår av tablå 28.

Tablå 28.

Europa 28 Afrika 21 Asien 17 Nordamerika 6 Sydamerika 7 Oceanien 2

81 Dessutom fanns ett antal fall, för vilka endast uppgift om världsdel lämnats, nämli- gen 42 män från Afrika, 5 från Nordamerika och 6 från Sydamerika. En signifikant ökning under treårsperio- den kan konstateras för greker och marocka- ner.

3.1.4 Svenska barnafäder och ut- ländska kvinnor finns i tabell [8 b) (5. 1:59). Även i denna tabell har särredovisning skett endast av länder med minst tio fall. Som synes var icke blott antalet fall utan också deras spridning på olika länder väsentligt

Tablå 27. Kvinnan Barnafadern 1964 1965 1966 Samtliga

Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent Svensk Svensk 5 078 83,8 6 266 83,4 6 863 82,0 18 207 83,0 Svensk Utlänning 548 9,0 610 8,1 741 8,9 1 899 8,7 Utlänning Svensk 173 2,9 207 2,8 258 3,1 638 2,9 Utlänning Utlänning 257 4,2 432 5,7 505 6,0 I 194 5,4

Summa 6 056 100 7 515 100 8 367 100 21938 100

Europa 20 Afrika 1 Asien 3 Nordamerika 3 Sydamerika 1

28

mindre än i föregående grupp. Antalet länder var för denna grupp 28 (se tablå 29).

Det är uppenbarligen främst de utomeuro- peiska länderna, som var representerade i avsevärt mindre utsträckning än i gruppen med svensk kvinna och utländsk barnafader _ 8 länder mot minst 53 och 19 fall (dvs. 3 %) mot 432 (dvs. 22,7 %).

En signifikant ökning under treårsperio- den kan konstateras för danskorna.

3.1.5 Slutligen redovisas de fall, då båda kontrahenterna var utlänningar i tabell [8 c) (5. 1:60). De länder för vilka redovisats minst tio kvinnor eller barnafäder har uppta- gits särskilt. En blick på diagonalen från övre vänstra till nedre högra hörnet visar, att det i flertalet fall varit fråga om två kontrahenter av samma nationalitet, av de I 194 har 973 eller 81,5 % tillhört denna kategori.

I fråga om grupperna med man och kvinna av samma nationalitet gäller, att antalet jugoslaviska par visat en signifikant ökning från 1964 till 1966.

3 .2 Utländska kvinnor

3.2.1 Åldersfördelningen för de ut- ländska kvinnorna finns i tabell 19 (5. 1:60). Endast de hemländer har specificerats, för

Tablå 30.

Ålder Fördelning i procent Svenska Utländska kvinnor kvinnor

— 19 år 20,5 8,1 20—34 är 55,4 74,0 35— år 24,1 17,9

Summa 100 100

Medelåldern var något högre bland de utländska än bland de svenska abortsökande, nämligen 28,2 år mot 27,6 år. Åldersfördel- ningarna för dessa grupper skilde sig tydligt från varandra (tablå 30).

Att bland de utländska abortsökande gruppen 20—34 år var så dominerande, torde bero på åldersfördelningen bland immigran- terna. En liknande åldersfördelning kunde konstateras för alla de stora nationalitets- grupperna med ett undantag. Åldersfördel— ningen för kvinnor från Förenta staterna företedde större likheter med åldersfördel- ningen för svenska kvinnor, gruppen omfat- tade emellertid endast 45 sökande.

3.2.2 De utländska sökandena förde- lade sig mycket ojämnt på olika delar av landet, detta framgår av tabell 20 (s. 1:61). Endast länder med minst 100 fall har redovisats särskilt. Mycket höga siffror upp- visade Stockholms stad och län, även Älvs- borgs län och Göteborgs stad hade ett stort antal. Tre län hade mindre än tio fall, nämligen Gotlands, Jämtlands och Kalmar län. I fråga om de olika nationalitetsgrupper- nas fördelning syntes de alla uppvisa en koncentration till Stockholms stad och län. Vad angår fördelningen i övrigt företedde de vissa olikheter. Den största gruppen, kvinnor från Fin- land, vilken omfattade mer än hälften av samtliga dessa kvinnor, företedde en anhop- ning i en rad områden i mellersta Sverige. Utom i de redan nänmda Stockholms stad och län var antalet högt i Södermanlands, Västmanlands, Örebro och Älvsborgs län samt Göteborgs stad. Däremot var antalet lågt i de sydöstra och södra delarna av landet — de fem länen Kronobergs, Kalmar, Got- lands, Blekinge och Kristianstads redovisade sammanlagt endast elva. Även Norrland redovisade, möjligen något överraskande, lå— ga siffror.

I fråga om kvinnor från Jugoslavien uppvisade sydvästra Sverige en kraftig an-

Tablå 31. Älvsborgs län 12,2 % Örebro län 10,5 % Stockholms län 10,3 % Norrköpings stad 10,1 % Gotlands län 0,8 % Jämtlands län 1,9 % Kalmar län 2,0 % Västerbottens län 3,3 % Kristianstads län 3,6 % Norrbottens län 4,2 %

hopning, nära en tredjedel av samtliga fanns i Malmö stad samt Malmöhus och Hallands län. Ett stort antal norska sökande fanns i Göteborg, i övrigt företedde denna grupp inga anmärkningsvärda anhopningar. De väst- tyska sökandena syntes främst finnas i Stockholms stad och län, medan siffrorna för landet i övrigt var relativt låga. Kvinnor från övriga Europa fanns främst i storstads- områdena.

3.2.3 Om man jämförde antalen ut- ländska sökande med totala antalen (finns i tabell9 s. l:53),visade det sig, att 8,4 % av de sökande kvinnorna var utländska medborga- re. För de olika länen var procentsiffrorna mycket växlande, några extrema värden redovisas i tablå 31.

Det anmärkningsvärt höga värdet för Älvsborgs län skulle kunna hänga samman med immigrationen av kvinnlig arbetskraft (särskilt från Finland) till textilindustrin i Borås — även Norrköping med stor textil— industri redovisade en hög siffra.

Stockholms stad hade lägre värde än riksrnedeltalet, nämligen 7,4 %. I övrigt redovisades däremot relativt höga siffror för de största städerna: Norrköping 10,1 %, Malmö 9,9 % och Göteborg 9,2 %.

3.2.4 En speciell grupp utgjorde de 189 utländska sökande, som hade sin hemort i utlandet. Denna grupp, som utgjorde ungefär en tiondel av antalet utländska sökande, omfattade mycket växlande ande- lar av de olika nationaliteterna. Bland de finländska kvinnorna omfattade den endast

3,6 % och bland de norska 6,3 %. Däremot saknade 17,1 % av västtyskorna svensk hem- ort och för kvinnor med hemland utanför Europa omfattade denna grupp mer än 60 % av samtliga.

3.2.5 En fullständig redovisning ef- ter hemland för de utländska kvinnor, som icke hade svensk hemort lämnas i tablå 32. Sammanlagt var således inom denna grupp 18 europeiska och 10 utomeuropeiska natio— naliteter representerade. Särskilt anrnärk- ningsvärt var givetvis det stora antalet kvin- nor från Förenta staterna, 37, vilket utgjorde 82 % av samtliga sökande från detta land.

3.2.6 Gruppen utländska kvinnor, som icke var bosatta i Sverige, skilde sig i vissa avseenden från de övriga sökandena. Ovan (3.2.1) har påvisats, att de utländska kvinnornas medelålder låg högre än svenskor- nas, 28,2 år mot 27,6. För den nu aktuella gruppen var medelåldern tvärtom klart lägre

Tablå 32. Belgien

Danmark Finland 3 Frankrike Grekland Island Italien Jugoslavien Nederländerna Norge Polen Schweiz Spanien Storbritannien Tjeckoslovakien Ungern Västtyskland 3 Österrike

,..

r— r—' oxow—qu—ruoooo-waN-haxi—

Marocko

Indien

Turkiet

Nordamerika Canada Förenta staterna

DJ NICNN N

Argentina

Australien Cuba Trinidad och Tobago Brasilien

H...—__.—

än för de övriga, nämligen endast 26,1 år. Skillnaden återspeglas också i den procen— tuella fördelningen. Av de svenska kvinnorna var 21 % och av de utländska 8 % under 20 år, för denna grupp var motsvarande siffra 18 %. Ännu större var skillnaden i fråga om kvinnor om 35 år eller däröver: svenska kvinnor 24 %, utländska 18 %. den aktuella gruppen endast 12 %.

Civilståndsfördelningen skilde sig väsent- ligt från de övriga kvinnornas. 45,6 % var gifta mot 38,8 % bland de övriga och 4,1 % utgjordes av änkor eller frånskilda mot 9,3 %.

Att som tidigare nämnts (2.7.3), barn- antalet var extremt lågt i denna grupp, medelvärde 1,14 mot 1,85 för samtliga sökande, kan hänga samman med ålders- och civilståndsfördelningen.

Egendomligt är, att dessa kvinnor uppen- barligen sökt abort redan på ett mycket tidigt stadium av graviditeten, medelgravidi— tetslängden vid beslutsdatum (jfr 3.11.1) var så låg som 10,3 veckor mot 14,1 för samtliga sökande. Den procentuella fördelningen finns i tablå 33. För icke mindre än 51,4 % var beslutet klart före elfte graviditetsvec- kans slut mot endast 20,5 % för de övriga.

3.2.7 [ tabell 2] (s.1:60) redovisas uppgifter om barnafaderns civilstånd m.m. i huvudsaklig överensstämmelse med fördel- ningen i tabellerna 15 och 16. Endast hemländer med minst 100 fall har redovisats separat. En jämförelse mellan fördelningarna för svenska kvinnor och utländska kvinnor visade väsentliga skillnader på två punkter (se tablå 34). De utländska kvinnorna vari större utsträckning gifta med barnafadern — 54,9 % mot 44,6 % för de svenska. Å andra sidan var antalet fall med en icke gift barna- fader, som icke sammanbodde med kvinnan, betydligt vanligare bland de svenska kvin- norna — 39,6 % mot 28,3 %.

Fördelningarna visar tydliga skillnader på tre punkter. Bland de utländska kvinnorna förekom de fall, då kontrahenterna var gifta med varandra i betydligt större utsträckning. Även fall med en icke gift barnafader, som

Graviditetslängd vid beslutsdagen

Fördelning i procent

Den aktuella Samtliga gruppen sökande — 11 veckor 51,4 20,5 12—16 veckor 33,8 52,8 17—20 veckor 1,4 20,3 21—24 veckor — 1,4 Uppgift saknas 13,4 4,8

sammanbodde med kvinnan, var klart vanli- gare bland utländskorna. Å andra sidan företedde grupperna med en icke gift barna- fader, som icke sammanbodde med kvinnan, väsentligt lägre siffror än bland svenskorna, 28 % mot 40 %.

3.2.8 Fördelningarna för de olika nationalitetsgrupperna överensstämde i stort sett. Två grupper visade dock signifikanta avvikelser, nämligen kvinnor från Jugoslavien och från andra världsdelar än Europa. Avvi- kelserna gällde främst de avsnitt i vilka skillnader fanns mellan svenska och utländs- ka kvinnor. De jugoslaviska kvinnorna visade avvikel-

Taba 34.

Barnafadern Fördelning i procent Utländska Svenska kvinnor kvinnor

Gift med kvinnan 54,9 44,6 Frånskild make 0,3 0,3 Gift med annan 4,9 5,1 Icke gift, sammanboende med kvinnan 6,6 5,0 Icke gift, icke samman- boende med kvinnan, för-

bindelse, som varat mer än 6 månader 11,5 19,9

Icke gift, icke samman- boende med kvinnan, för-

bindelse som varat mindre än 6 månader 10,4 12,5 Icke gift, icke samman-

boende med kvinnan, till- fällig förbindelse 6,4 7,2

Okänd 4,2 4,1 Ingen uppgift i handlingarna 0,9 1,4

Summa 100 100 1 :25

Barnafadern gift med kvinnan Förbindelse, som va- rat mindre än 6 må— nader + tillfällig förbindelse + okänd

ser från de svenska på samma punkter, som samtliga utländska sökande, men avvikelser- na var betydligt mera markerade. De båda kontrahenterna var gifta med varandra i 58,7 % av fallen, och i 21,7 % av fallen var

Fördelning i procent Antal Procent 1) 2) 3) 4) Gift med kvinnan 1 1,0 Gift med annan 3,9 Icke gift, sammanboende 53,3 2378 10,9 48,0 med kvinnan 2 2,0 Icke gift, icke samman— boende med kvinnan, för- bindelse som varat mer 195 423 56,3 21,0 änömånader ' 15 14,7 Icke gift, icke samman- boende med kvinnan, för- bindelse som varat mindre än 6 månader 27 26,5 Icke gift, icke samman- boende med kvinnan, till- fällig förbindelse 37 36,3 Okänd 16 15,7 Summa 102 100

barnafadern icke gift och sammanbodde icke med kvinnan. Däremot anslöt sig fördel- ningen för de utomeuropeiska kvinnorna egendomligt nog ganska väl till den fördel- ning, som konstaterats för de svenska kvin- norna med procentsatserna 44,9 % respekti— ve 40,5 %.

3.3 Utländska barnafäder

33.1 Slutligen har i tabell 22 (5. 1:62) en redovisning lämnats av barnafaderns civilstånd också för utländska barnafäder. Särredovisning har skett av länder med minst 100 fall. Den procentuella fördelningen skilde sig på flera punkter starkt från den, som gällde för svenska barnafäder. [ endast 30% av fallen var de båda kontrahenterna gifta med ,varandra mot 48% för svensk barnafader. Å andra sidan var de tillfälliga förbindelserna vanligare, nämligen i 15,6% mot 5,7 %, och likaledes fall av förbindelse, som varat mindre än 6 månader, 19,3 % mot 1 1 ,2 %.

3.3.2 En närmare undersökning visar emellertid, att förhållandena var mycket varierande för olika hemland. Man kan i själva verket avskilja tre olika grupper: I) de nordiska länderna, Danmark, Finland och Norge. ävensom Ungern; 2) Jugoslavien, Västtyskland och de europeiska länder, som icke särredovisats; samt 3) Grekland, Italien, Spanien samt de övriga världsdelarna. Om

man dessutom vid jämförelsen medtar Sveri- ge som grupp 4), får man sammanställningen i tablå 35.

3.3.3 1 102 fall, dvs. i 3,3 % av fallen, har i handlingarna antecknats, att barnafadern varit ”färgad”. Det är troligt, att detta är en alltför låg siffra, någon föreskrift om att denna omständighet skall antecknas i handlingarna finns ej och det kan därför vara så att anteckning gjorts huvudsakligen i sådana fall, där barnafaderns hudfärg anförts som ett motiv för abort. Hur dessa fall förde- lade sig framgår av tablå 36.

De båda grupper, som undersökts ovan i 3.3.2, hade för färgade barnafäder värdena 1,0 % respektive 78,4 %.

4 Fall där kvinnan hos medicinalstyrelsen ansökt om både abort och sterilisering

4.1 Frekvens och regionalfördelning

4.1.1 1 nära en femtedel (19,3 %) av de fall, vilka resulterade i en ansökan till medicinalstyrelsen, hade denna ansökan kombinerats med en ansökan om sterilise- ring. Dessa ansökningar fördelade sig enligt tablå 37.

Det relativa antalet sådana ansökningar sjönk, som synes, under treårsperioden.

4.1.2 Andelen ansökningar om både abort och sterilisering var, som framgår av tabell 23 (5. 1:63), mycket olika iolika län. Högsta värdet uppvisade Blekinge län med 43,6 %. Dessutom hade Gävleborgs län (36,8 %), Östergötlands län (utom Norrkö- pings stad) (31,7 %) samt Norrbottens (31,7 %) och Hallands län (31,0 %) värden, som var över eller nära en tredjedel. De tre storstäderna däremot visade låga värden, Stockholm 8,3 %, Göteborg 13,6 % och Malmö 15,3 %. Till gruppen med få sådana ansökningar hörde också Uppsala län med 13,0 %.

4.2.1 1 tabell 24 (5. 1:64) redovisas hur graviditeter, förlossningar och legala aborter fördelade sig på de kvinnor, som sökt både abort och sterilisering. Medelantalet föregående graviditeter var

mycket högt, nämligen 4,37 mot 2,24 för samtliga abortsökande (och 3,87 för samtliga sökande i åldern 45—49 är) Och varierade för de olika länen mellan 5,15 i Västmanlands län och 3,81 i Blekinge län. Den procentuella fördelningen jämföres i tablå 38 med den i 2.5.1 redovisade, som gällde samtliga sö— kande.

4.2.2 Antalet förlossningar var lika- ledes mycket högt, i medeltal 3,67 mot 1,88 för samtliga. Den procentuella fördelningen visade liknande avvikelser som den för antalet graviditeter, ehuru de var mindre markerade (tablå 39).

4.2.3 Medelantalet tidigare genom- gångna legala aborter för de kvinnor, som förut varit gravida, var 0,27 mot 0,16 för samtliga förut gravida sökande (2.9.3). Nå- got mer än en femtedel av dessa kvinnor hade genomgått en eller flera legala aborter — motsvarande siffra för samtliga var en åttondel. Den procentuella fördelningen vi- sas i tablå 40.

4.2.3.1 Tidigare (2.9.4) har beräk— nats att cirka 5,3 % av de sökandes tidigare graviditeter avslutats med en legal abort. Om motsvarande beräkning göres för här om- handlade grupp finner man, att detta gällde för 954 av totalt 15773 graviditeter, dvs. 6,0 %. Skillnaden är signifikant.

1964 1965 1966 Summa De 3 601 ansökningarna om abort och steri— __ , lisering resulterade i att sterilisering bevilja- Ansoknmgar om . . , .. både abort och des I 3 248 fall eller 1 90,2 %. Dessa forde- sterilisering 1 254 1 228 1 119 3 601 lade sig enligt tablå 41. ' Procent ” Procenten avslag var år 1964 väsentligt hela antalet ” ,, , , ansökningar 22,9 18,4 [7,2 19,3 hogre (13,0 %) an de bada senare aren (omkring 8 %). Tablå 38. Antal föregående Ansökan om Samtliga graviditeter både abort och sterilisering 0—2 16,9 59,7 3 17,3 15,3 4 eller flera 65,8 25,0 Summa 100 100 Tabä 39. Antal Ansökan om Samtliga förlossningar både abort och sterilisering 0—2 24,6 66,4 3 22,9 16,3 4 eller flera 52,5 17,3 Summa 100 100 Tablå 40. Antal legala Ansökan om Samtliga aborter både abort och sterilisering 0 78,4 86,4 1 17,4 11,6 2 eller flera 4,3 2,0 Summa 100 100 Tablå 41. 1964 1965 1966 Summa Antal beviljade steriliseringar 1 090 1 132 I 026 3 248 [ procent av an- talet ansökningar 86.9 92,2 9 I ,7 90.2

5 Avslagna abortansökningar

5.1 Antalet avslag

5.1.1 Av tabell 33 (5. 1:68) framgår, att hela antalet fall, som omfattats av undersökningen, uppgick till 21 938 och att i 3 320 av dessa tvåläkarintyg utfärdats. Av de 18 618 ansökningar, som sänts till medici- nalstyrelsen, avslogs 2 789, dvs. 15,0 % eller 12,7 % av hela den undersökta gruppen. Som framgår av vad tidigare sagts (1.2.1) omfattar undersökningen endast en del av de kvinnor, vilka icke fått bifall till sin önskan om en legal abort. Det är här fråga om dem, som hos medicinalstyrelsen ansökt om abort men fått ansökan avslagen. Beträffande ett antagligen ganska stort antal kvinnor gäller emellertid att deras begäran om legal abort ”avslagits” (visserligen icke formellt men reellt) redan på det lokala planet. Denna grupp har icke kunnat behandlas i förelig- gande undersökning. De avslagna ansök- ningarnas fördelning på de tre åren 1964—1966 framgår av tablå 42. Avslagsprocenten har sjunkit så snabbt, att den, räknad på samtliga sökande, år 1966 var mindre än hälften av 1964 års värde.

5 .2 Civilstånd

5.2.1 Fördelningen efter kvinnans civilstånd finns i tabell 25 (5. 1:64). Procent- siffrorna framgär av tablå 43. Den starka sänkningen, med värden för

1966, som utgör mellan hälften och tredje- delen av 1964 års procentsatser, gjorde sig gällande för alla civilståndsgrupperna utom för änkor. Denna grupp uppvisade redan 1964 ett mycket lågt värde, 10,4 % mot 19,0% för samtliga, men sänkningen har därefter varit obetydlig, så att värdet för 1966 var 8,3 % mot 8,6 % för samtliga.

Gruppen ogifta intog en särställning med en klart högre avslagsprocent än de övriga under alla tre åren. Sänkningen har dessutom varit svagare än för de gifta och de förut gifta. Detta bör ses i samband med vad som visas nedan i 5.3 och 5.4.1.

5.3 Ålder

5.3.1 Åldersfördelningen (tabell 26 5. 1:64) för de kvinnor, vilkas ansökan avslagits, avvek tydligt från åldersfördel— ningen för samtliga kvinnor (se tablå 44). Gruppen under 25 år utgjorde alltså avsevärt större andel av de kvinnor. som fått ansökan avslagen. Medelåldern för dem var endast 24,8 år mot 280 är för kvinnor med bifallen ansökan eller tvåläkarintyg.

5.3.2 Procenten avslag bland de oli— ka åldersgrupperna visas i tablå 45. De tre grupperna 18—19 år, 15417 är och 20—24 år hade högst avslagsprocent, med högre ålder sjönk avslagsprocenten ganska snabbt. För alla åldersgrupper mellan 15 och

Ålder Fördelning i procent 1964 1965 1966 Avslag Samtliga Avslag Samtliga Avslag Samtliga 24 år eller därunder 51,0 38,9 59,7 41,8 59,8 43,1 25 år eller däröver 49,0 61,1 40,3 58,2 40,2 56,9 Summa 100 100 100 100 100 100 Tablå 42- Det synes anmärkningsvärt, att medan den 1964 1965 1966 Samtliga å, yngsta gruppen, den om högst 14 år, visade en mycket låg avslagsprocent (något över en 232355" 6056 7 515 8 367 21938 procent ? ett fall per år), hade redan den Ayslng 1148 924 717 2789 narmast aldre gruppen, 15—17 är, alla tre % 19,0 12,3 8,6 12,7 åren den näst högsta procenten. % av antalet ?,Tfäfåinåäj 5.3.3 En jämförelse med förhållan- styrelsen 21,0 13,9 11,0 15,0 dena år 1949 kan göras genom att uppgifter — med fördelning på ålder och civilstånd — om hur många procent av ansökningarna till medicinalstyrelsen, som avslagits, har läm- Tablå 43- nats i SOU 1953:29 s. 212. Dessa siffror Civilstånd 1964 1965 1966 Samtliga år tillika med motsvarande värden för åren

_ 1964/66 återfinns i tabell 27 (5. 1:65). Att åfflnunkl 24,2 110 !2'0 16*8 märka är, att dessa procentsatser utvisar hur hemskild) 16,8 9,4 6,5 10,4 många procent av ansökningarna till medici- Änka 10,4 9,4 8,3 9,3 nalstyrelsen som avslagits, medan det där- Mångknd 12'2 82 4,2 8'1 emot i avsnitten 5.1.145.3.2 varit fråga om

su'm'ig" 19'0 123 8,6 12,7 andelen avslag beräknad i förhållande till

hela den undersökta gruppen, dvs. ansök-

ningar och tväläkarintyg sammanlagda. De

Tablå 45- procentsatser, som satts inom parentes, Ålder 1964 1965 1966 baserar sig på endast ett fåtal fall.

. __ För alla delgrupper (med olika kombina- ågf'lälgerrdamndc' Zåå 231 låg tioner av civilstånd och ålder) gäller, att 13-195" 2824 225 1410 värdena för 1964 var högre, i flertalet fall 20434 är 24.5 15.4 11.1 t.o.m. avsevärt högre än för 1949. Den 31333? 122 132 216) förut konstaterade utvecklingen (5.1) har 35-39 år 123 820 413 sedan medfört, att 1966 års värden för alla 40—44 är 8.1 2.7 1,4 delgrupper utom en var lägre än 1949 års, 23225; däröver 8 8 2 medan år 1965 intog en mellanställning.

Samtliga 19,0 123 8,6 Om man jämför procentsatserna för gifta

44 år sjönk avslagsprocenten under treårs- perioden, denna sänkning var mera markerad för de äldre grupperna.

och ogifta, finner man, att avslagsprocenten visserligen i så gott som alla fall var högre för de ogifta men att skillnaden i allmänhet var relativt obetydlig och ej alls motsvarade den stora skillnad, som konstaterats under 5.2.1.

Antal föregående Fördelning i procent

graviditeter 1964 1965 1966 Avslag Samtliga Avslag Samtliga Avslag Samtliga 0—2 72,7 57,2 78,7 59,6 82,1 61,7 3 12,7 14,9 10,1 16,0 9,7 15,0 4 eller flera 14,5 27,9 11,3 24,4 8,1 23,3 Summa 100 100 100 100 100 100

Att sistnämnda skillnad var stor, torde bero på den kombinerade inverkan av civilstånds- fördelningen och åldersfördelningen. De ogifta befann sig i stor utsträckningjust i de åldersgrupper, för vilka avslagsprocenten var hög, medan de gifta vanligen var äldre.

5.4. Föregående graviditeter

5.4.1 På grund av den funna sam— mansättningen av den här behandlade grup- pen — en hög andel unga, ogifta kvinnor _ kan man vänta sig, att antalet föregående graviditeter skall vara lågt. Som framgår av tabell 28 (s. 1 :65) stämmer detta, medelanta- let föregående graviditeter var 1,43 mot 2,35 för de kvinnor, vilka beviljats abort. Det framgår också av jämförelsen i tablå 46 med den fördelning av samtliga sökande,

Tablå 47. Antal föregående Avslagsprocent graviditeter 1964 1965 1966

0 25,4 20,2 14,2 1 25,4 13,5 9,6 2 21,1 12,2 8,3 3 18,2 7,7 5,6 4 13,1 7,6 3,5 5 9,9 4,6 2,7 6 eller flera 5,7 3,7 2,5 Tablå 48. Grupp (enligt 2.6.2) 1964 1965 1966 1) 15,8 9,4 6,3 2) 17,8 9,7 6,8 3) 12,4 5,5 3,6

Samtliga 16,6 9,1 6,2

vilken redovisats tidigare under 2.5.1.

Gruppen med det lägsta antalet gravidite— ter omfattade betydligt större andel av de kvinnor, vilkas ansökan avslagits. Därtill kommer, att den under treårsperioden på- gående förskjutningen i riktning mot lägre antal graviditeter uppenbarligen ägt rum snabbare för avslagsgruppen.

5.4.2 Hur avslagsprocenten varierat med olika antal föregående graviditeter, visas i tablå 47. Procenten avslag sjönk således snabbt vid stigande graviditetsantal, något som säkerli- gen har ett samband med att kvinnor med många graviditeter i allmänhet tillhör de äldre grupperna.

5.5 Tid för senaste förlossning

Ovan, under 2.6.2, har de kvinnor, som tidigare fött barn, uppdelats på tre grupper efter den tidpunkt. då den senaste förloss- ningen ägt rum. Avslagsprocenten för dessa tre grupper redovisas i tablå 48.

De låga värdena för grupp 3) torde hänga samman med att dessa kvinnor i allmänhet har uppnått högre ålder än de övriga. Skillnaden mellan grupperna ]) och 2) är icke signifikant.

5.6 Levande bam, hemmavarande barn

(5.4.1). Medelantalet levande barn var 1,19 och hemmavarande barn 1,12. Motsvarande siffror för de kvinnor, vilka beviljats abort, var: levande barn 1,94 och hemmavarande barn 1,82.

5.6.2 Avslagsprocentens variationer vid uppdelning efter antalet levande barn respektive hemmavarande barn följde i hu- vudsak variationerna vid uppdelning efter antalet föregående graviditeter (5.4.2).

5.6.3 ltabell 29 (s. 1:65) har i frå- ga om ansökningar till medicinalstyrelsen av- slagsprocenten för grupper med olika antal levande barn jämförts med motsvarande siffror för år 1949 (SOU 1953:29 s. 212). Liksom vid jämförelsen mellan olika ålders- ocli civilståndsgrupper (5.3.3) finner man, att avslagsprocenten år 1964 var betydligt högre än är 1949 samt att den därefter skedda utvecklingen resulterat i att 1966 års siffror var väsentligt lägre än 1949 års.

5 .7 Barnafadern

5.7.1 En undersökning av hur av- slagsprocenten varierar med barnafaderns civilstånd och förhållande till kvinnan visar, att signifikanta avvikelser från de under 5.2.1 redovisade värdena finns endast i fråga om ogifta kvinnor. En redovisning av denna grupp lämnas i tablå 49. Gruppen med relativt långvariga förbindel- ser, dvs. den där förbindelsen varat mer än sex månader, uppvisade höga avslagssiffror, år 1964 t. o. m. nära en tredjedel av samtliga sökande i denna grupp. Däremot var avslags- procenten lag för fall med okänd barnafader och för tillfälliga förbindelser.

5.7.2 Otrohetsfallens avslagsprocent framgår av tablå 50. Dessa avslagsprocenter synes ligga inom det normala variationsområdet.

5.8.1 En fördelning av de avslagna ansökningarna efter graviditetslängden vid tiden för beslutet (tabell 30 5. 1:66) skiljer sig, som av tablå 51 framgår, avsevärt från den tidigare (2.1 1.1) funna fördelningen av samt- liga fall. Avslagsfallen visade vid jämförelse med samtliga fall en klar förskjutning i riktning mot sena beslut. Visserligen har andelen avslag senast i elfte veckan under treårsperio- den ökat från 5,6'7r till 14,2 %, men även motsvarande andel av samtliga fall ökade, nämligen från 13,9 % till 27,3 %. Skillnaden skulle antagligen varit ännu större, om uppgift om graviditetslängd funnits för alla fall, eftersom denna uppgift saknas i en del tvåläkarintyg och utredningen normalt slut- föres snabbare för tvåläkarintygen. Medelvärdet för graviditetslängden var (siffrorna inom parentes avser fall, där abort beviljats) 16,0 veckor 1964 (14,5 veckor), 15,7 veckor 1965 (14,0 veckor) och 15,3 veckor 1966 (13,2 veckor).

5.8.2 De nyss funna avvikelserna i fördelningen av avslagsfallen medförde givet- vis konsekvenser i fråga om avslagsprocen- tens storlek (se tablå 52). Det är tydligt, att procenten avslag snabbt ökade med stigande graviditetslängd och att den under treårsperioden skedda utveck- lingen mot lägre avslagsprocent har ökat skillnaderna i fråga om avslagsprocenten vid olika graviditetslängd. Det högsta värdet var år 1964 icke fullt sju gånger det lägsta, medan motsvarande kvot år 1966 var nära tio.

5.8.3 En av anledningarna till det ovan funna sambandet mellan avslagen och graviditetslängden är uppenbarligen den i abortlagen fastställda tidsgränsen tjugo vec- kor. Efter havandeskapets tjugonde vecka får abort av annan anledning än sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan utföras endast om synnerliga skäl finns härför. Man kan därför vänta sig, att andelen avslag skall öka starkt,

Barnafadern 1964 1965 1966 Antal Procent Antal Procent Antal Procent Gift med annan 37 21,9 33 14,6 22 12,3 lcke gift, sammanboende med kvinnan 27 15,5 28 15,5 28 9,9 lcke gift, icke sammanboende med kvinnan, förbindelse, som varat mer än 6 månader 258 31,9 262 22,1 219 16,3 Icke gift, icke sammanboende med kvinnan, förbindelse, som varat mindre än 6 månader 123 24,8 118 16,8 101 11,4 Icke gift, icke sammanboende med kvinnan, tillfällig för- bindelse 47 18,1 39 10,1 24 6,1 Okänd 28 14,7 21 9,4 13 5,7 Ingen uppgift i handlingarna — — — — 2 2,1 Summa 520 24,2 501 17,0 409 12,0 Tablå 50. 1964 1965 1966 Antal Procent Antal Procent Antal Procent Otrohet hos kvinnan 72 16,8 43 9,1 33 5,9 Otrohet hos barnafadern 51 14,7 49 11,5 26 7,8 Otrohet hos båda kontrahenterna 7 8,3 7 7,2 2 2,6 Tablå 51. Graviditetslängd Fördelning i procent 1964 1965 1966 Avslag Samtliga Avslag Samtliga Avslag Samtliga Högst 11 veckor 5,6 13,9 7,9 18,9 14,2 27,3 12—-16 veckor 48,0 53,7 52,2 55,6 50,2 49,5 l7--20 veckor 41,6 28,0 34,5 20,5 29,7 14,5 21—24 veckor 4, 1,8 5, 1,5 5,9 1,1 Uppgift saknas — 2,7 — 3,5 — 7,6 Summa 100 100 100 100 100 100

då graviditeten fortgått så länge, att opera- tionen icke kan hinnas med före tjugonde veckans slut. Av tablån syns tydligt, att avslagsprocenten visat höga värden fr.o.m. nittonde veckan.

Denna omständighet kan emellertid ha inverkat endast i fråga om de sena fallen, medan det funna sambandet sträckte sig över hela området. I en annan undersökning (bilaga 3, 2.7.2) har påvisats, att ogifta kvinnor i allmänhet tagit kontakt med

abortrådgivningskurator under ett senare stadium av graviditeten än de gifta. Eftersom avslagsprocenten är högre för de ogifta än för de gifta (5.2.1) skulle inverkan av denna skillnad mellan de ogifta och de gifta gå i den funna riktningen. Skillnaden synes dock icke räcka till för att förklara den påvisade samvariationen, därtill är skillnaden i fråga om graviditetslängd mellan ogifta och gifta alltför liten.

Graviditetslängd Avslagsprocent

1964 1965 1966 Högst 11 veckor 7,6 5,1 4,5 12—16 veckor 16,9 11,5 8,7 17—18 veckor 25,2 16,9 13,3 19 veckor 34,2 27,6 24,5 20 veckor 43,9 38,8 38,3 21—24 veckor 50,9 43,1 44,2 Samtliga 19,0 12,3 8,6 Tablå 53. Avslagsprocent 1964 1965 1966 Utländsk kvinna 19,0 14,4 9,3 Svensk kvinna 16,6 8,8 6,2 Tablå 54. Avslagsprocent 1964 1965 1966 Utländsk barnafader 22,6 13,6 10,2 Svensk barnafader 16,2 9,0 6,1

5.9 Den sökande kvinnan och/eller barna- fadern utlänning

5.9.1 Antalet sökande av utländsk nationalitet är alltför litet för att man skulle kunna studera avslagsprocentens variationer mera ingående med uppdelning på olika hemländer. En fördelning av samtliga ut- ländska sökande efter barnafaderns civil- stånd m.m. (se tabell 15) visade, att procenten avslag endast för en grupp avvek signifikant från motsvarande värde för hela den undersökta gruppen, nämligen i fråga om de fall, då de båda kontrahenterna var gifta med varandra. Avslagsprocenten för denna grupp har i tablå 53 jämförts med den för motsvarande grupp av svenska sökande. Avslagsprocenten var klart högre för de utländska kvinnorna. Anledningen härtill är svår att ange. En jämförelse mellan siffrorna

i tablåerna under 3.2.1 Och 5.3.2 tyder på att det icke kan bero på åldersfördelningen. Det är naturligtvis tänkbart, att det kan vara fråga om lågt barnantal eller långt framskri- den graviditet eller bådadera. Jämför emel- lertid även nästföljande avsnitt.

5.9.2 En sammanställning av avsla- gen i de fall, då barnafadern var utländsk medborgare visade inga signifikanta skillna- der från vad som funnits för hela den undersökta gruppen, utom beträffande den grupp, där kontrahenterna var gifta med varandra. Denna grupp har i tablå 54 jäm- förts med gruppen med svensk barnafader. Avslagsprocenten var, som synes. klart högre, då barnafadern var utlänning.

5.9.3 Vid behandlingen av fall med utländsk barnafader har ovan under 3.3.2 angivits, att man kunde urskilja tre grupper beroende på hemlandet. I fråga om avslags— procenten visade dessa tre grupper emellertid inga signifikanta skillnader.

6 Användningen av tvåläkarintyg

6.1 Anledningen till den speciella undersök- ningen härav

På grund av den kraftiga ökningen av antalet aborter, som utförts med stöd av tvåläkar- intyg — från 1964 till 1968 har detta antal enligt uppgifter i Allmän Hälso- och Sjuk- vård ökat med 645% och ökningen har sedan fortsatt — ansåg kommittén det vara av mycket stort intresse att undersöka, hur användningen av tvåläkarintyg varierat. [ 4 & av nu gällande abortlag har tvåläkarintyget satts som första alternativ utom för vissa speciella fall, nämligen då abort sker på grund av eugeniska skäl eller på grund av risk för fosterskada, då kvinnan på grund av rubbad själsverksamhet saknar förmåga att lämna giltigt samtycke till åtgärden samt då abort av annan anledning än kroppsfel eller svaghet hos kvinnan skall ske efter utgången av den tjugonde graviditetsveckan.

6.2 Lån och utredarindikation

Av tabell 3] (5. 1:66), som för hela perioden 1964—1966 visar antalet av utredarna till— styrkta ansökningar och antalet tvåläkar- intyg fördelade på län och den abortindika- tion, som utredarna funnit tillämplig, fram- går emellertid tydligt, att tvåläkarintygen i allmänhet använts endast i undantagsfall. Ännu bättre synes detta i tabell 32 (8. 1:68), som för de fyra första indikationerna visar hur många procent tvåläkarintygen utgjorde

av hela antalet i varje grupp. De båda indikationerna eugeniska skäl och risk för fosterskador har icke medtagits, eftersom enligt abortlagen medicinalstyrelsens till- stånd alltid erfordras i dessa fall (som framgår av tabell 31 (5. 1:66), har emellertid tvåläkarintyg likväl utfärdats i tre fall på grund av risk för fosterskada), men dessa fall ingår i siffrorna i kolumnen ”Samtliga”.

6.2.1 Det var, som synes, endast då indikationen var ”Sjukdom”, som tvåläkar- intygen använts i någon större utsträckning, i 44,6 % av samtliga fall. Stora olikheter fanns emellertid, så hade Västmanlands län 82,6 %, Norrköpings stad 73,3 %, Värmlands län 68,4 % samt ytterligare sju län mellan 50 och 60 %. Å andra sidan hade denna beslutsform i vissa län uppenbarligen ej verkligt accepte- rats ens i fråga om sjukdom, Kronobergs län hade 11,5 %, Kalmar län 15,4 %, Jämtlands län 16,4 %, Kristianstads län 18,4 % och Malmö stad 19,6 %.

6.2.2 Då indikationen ”Svaghet” uppgivits, har tvåläkarintyg använts endast i undantagsfall, i 12,4 % av samtliga fall. I Gotlands län har man ej utfärdat något enda intyg med denna indikation, Skaraborgs län uppvisar 0,5 % och Kristianstads län 0,9 %, medan ytterligare femton län hade under 10 %. I några län var emellertid tvåläkarinty- gen ganska vanliga även vid denna indikation — Västmanlands län hade 64,9 %, Malmöhus

län (utom Malmö stad) 36,6 %, Norrköpings stad 36,3 % och Västerbottens län 35,9 %.

6.2.3 Ännu ovanligare var tvåläkar- intygen vid indikationen ”Förutsedd svag- het”, endast 8,6 % av samtliga fall. I sex län hade man över huvud taget ej använt tvåläkarintyg vid denna indikation och i ytterligare fjorton län var procentsiffrorna under 10%. Även i detta fall användes emellertid tvåläkarintygen på en del håll i stor utsträckning, Malmöhus län (utom Malmö stad) hade 61 ,l %, Västmanlands län 41,8 %, Östergötlands län (utom Norrkö- pings stad) 36,2% och Kopparbergs län 30,8 %.

6.2.4 För den humanitära indikatio- nen var de absoluta frekvenstalen så låga, att några slutsatser icke kan dragas från procent- siffrorna för de olika länen. I hela riket hade tvåläkarintyg använts i 19,3 % av fallen.

6.2.5 Om man ser på användningen av tvåläkarintyg över huvud taget, finner man, att de i endast fyra av länen använts i mer än en tredjedel av fallen: Västmanlands län 64,9 %, Malmöhus län (utom Malmö stad) 46,8 %, Kopparbergs län 41,0% och Västerbottens län 36,7 %. 1 icke mindre än sju län var siffrorna under 10 %, därav i Gotlands län endast 2,4 %. En anledning till de låga siffrorna kan vara en inställning, som kommitten påträffade vid åtskilliga lasarett under sina studieresor. Det visade sig nämli- gen, att vissa läkare icke ville använda tvåläkarintyg annat än vid klara fall av somatisk sjukdom.

6.3. Ålder

Av hela den undersökta gruppen (dvs. både ansökningar och tvåläkarintyg) utgjorde an- talet tvåläkarintyg 15,1 %. Skillnaderna mel- lan olika åldersgrupper var, som framgår av tabell 33 (5. 1:68), ganska betydande, avse- värt högre andel tvåläkarintyg företedde grupperna under 15 år med nära 37 %, och grupperna från 40 år och uppåt med nära

20%. Låga siffror visade å andra sidan gruppen 15—19 år med 12 %. Det sistnämn— da, liksom den höga siffran för de äldre, kan hänga samman med att, som ovan visats (6.2.1) tvåläkarintyg använts främst vid sjukdom. Denna indikation användes för- modligen i större utsträckning just beträffan- de de äldre, men torde vara relativt ovanlig inom gruppen 15—19 är. Vad angår de yngsta flickorna synes det anmärkningsvärt, att hälften av flickorna under 14 år, därav en, som ännu icke fyllt 13 år, måst sända ansökan till medicinalstyrelsen. I gruppen 15—17 år ingår 59 flickor, som vid koncep- tionstillfället ännu icke fyllt 15 är, tvåläkar— intyg hade använts för endast en av dem. 1 någon utsträckning kan det naturligtvis ha varit fråga om kvinnor, som på grund av rubbad själsverksamhet saknat förmåga att lämna giltigt samtycke till ingreppet.

6.4 Graviditeter, förlossningar, levande barn

Hur tvåläkarintygen fördelar sig vid olika antal tidigare graviditeter och efter när senaste förlossning ägt rum, framgår av tabell 34 (5. 1:69). Om det ärlänge ) minst tio år — sedan kvinnans senaste förlossning, dvs. det skulle bli ett s.k. sladdbarn, har tydligen tvåläkarintyg använts i något större utsträck- ning än annars, nära 19% mot 15%. En anledning härtill kan ha varit, att dessa kvinnors ålder i allmänhet varit högre och att de på grund därav varit mera utsatta för sjukdomar än den yngre gruppen. Det omvända förhållandet kan vara förklaringen till att andelen tvåläkarintyg är relativt låg, endast 12 %, för kvinnor vilkas senaste förlossning eller missfall ägt rum tidigast under kalenderåret före det aktuella året. Det är också troligt, att utredarna i dessa fall ofta i stället tillämpat någon av svaghets- indikationerna och därför ej använt tvåläkar- intyg.

6.4.1. Egendomligt är, att andelen tvåläkarintyg både i fråga om samtliga kvinnor och i fråga om sistnämnda grupp

Antal Samtliga Därav två- Procent levande barn kvinnor läkarintyg

0 6 439 1 063 16,5 1 3 854 570 14,8 2 4 449 707 15,9 3 3 582 564 15,7 4 2 018 258 12,8 5 955 99 10,4 6 406 41 10,1 7 eller flera 235 18 7,7

varit klart lägre för kvinnor med minst fem föregående graviditeter än för de övriga, procenttalen var för samtliga kvinnor med minst fem föregående graviditeter omkring 11 mot omkring 16 för gruppen med högst fyra föregående graviditeter. Denna skillnad kommer också till uttryck. Om man beräknar medelantalet graviditeter för ansökningsfal- len var detta 2,27 mot 2,06 för tvåläkar- intygen. En åtminstone bidragande orsak till detta kan ha varit ett relativt högt barnantal i åtskilliga län med låg andel tvåläkarintyg. Det kan också tänkas. att det för utredarna legat nära till hands att använda indikatio- nerna "Svaghet" och ”Förutsedd svaghet”, då ett stort antal graviditeter lett till att kvinnan har många barn att vårda.

6.4.2 Ett likartat resultat får man också, om man delar upp populationen efter antalet levande barn (se tablå 55). Medelan- talet för ansökningsfallen var 1,88 mot 1,68 för tvåläkarintygen. Den lägre andelen tvåläkarintyg sträckte sig emellertid ända ned till fyra barn, för gruppen med minst fyra barn var andelen 11,5 % mot 15,8 % för de övriga.

7 Utrednings— och beslutsförfarandet

vid ansökningar

7.1 Omfattningen av detta kapitel

Det är uppenbart, att möjligheterna till en undersökning av förfarandet vid beviljandet av legal abort genom studium av de hos medicinalstyrelsen befintliga handlingarna ställer sig väsentligt olika för ansökningar och för tvåläkarintyg. I fråga om ansök- ningarna gäller ju dels att själva beslutet fat- tas inom styrelsen, dels att den lokala myn- digheten måste i de insända handlingarna lämna så utförliga upplysningar, att det blir möjligt att fatta ett beslut. Vid tvåläkarintyg däremot fattas beslut på det lokala planet, och de till medicinalstyrelsen insända handlingar- nas huvudsakliga funktion torde vara att möjliggöra en efterhandskontroll av att be- slutet om legal abort icke står i strid med lagens bestämmelser, samt att tjäna som underlag för medicinalstatistiken. Dessa om- ständigheter medför, att ansökningarna nor- malt innehåller betydligt mera information än tvåläkarintygen.

På grund härav och då dessutom använd- ningen av tvåläkarintyg relativt utförligt behandlats i kap. 6, kommer föreliggande ka- pitel att enbart syssla med ansökningarna.

På grund av den stora vikt, som tillmätts användningen av de olika indikationerna för legal abort, har emellertid frågan om medici- nalstyrelsens tillämpning av dessa brutits ut och behandlats i ett särskilt kapitel (kap. 8).

7.2 Utredarnas uppfattning, länsvis

7.2.1 Det normala är, att en begäran om legal abort, som resulterat i en ansökan till medicinalstyrelsen, på det lokala planet handlagts av tre utredare — i kronologisk ordning kurator, gynekolog och psykiater. Om man undersöker de tre utredarnas ställningstaganden, finner man, att två grup- per tillsammans omfattade mer än 90 % av samtliga fall, nämligen den, där alla utredar- na tillstyrkte abort, och den, där alla utredarna avstyrkte abort. Dessa båda grup- per, fördelade på län, redovisas i tabell 35 (5. 1:70). En sammanfattande redovisning av alla de sex förekommande kombinationerna i fråga om utredarnas ställningstagande lämnas itabell 36 (5. 1:71).

7.2.2 Redan av de absoluta antalen enhälliga avstyrkanden i tabell 35 framgår, att skillnaderna mellan de olika områdena är mycket stora. Ännu tydligare ser man detta vid ett studium av de siffror i tabell 37 (5. 1:71), som visar, hur stor procent av ansök- ningarna som avstyrkts av utredarna. Denna procentsats varierar mellan 2,7 och 44,4. Höga siffror visade Kristianstads län med över 40 % samt Västmanlands län och Malmöhus län (utom Malmö stad) båda med över 30 %. Å andra sidan hade Hallands och Jämtlands län mindre än 10 %. Rikssiffrorna hade sjunkit från 26,2 % år 1964 till 19,4 % år 1965 och 16,7% år 1966. Detta synes

Fördelning i procent

1964 1965 1966 Tillstyrkanden 2 ,3 1,8 2,0 Avstyrkanden 10,4 8,5 18,8 Utan ställningstagande 35,4 16,6 33,2 Samtliga 5 ,5 3 ,6 5 ,8

överensstämma med den allmänna tenden- sen, för 21 av de 29 områdena var 1966 års värde lägre än 1964 års. Se även uppgifterna i bilaga 2.

7.2.3 Även andelen ansökningar, som insänts utan att utredarna eller majorite- ten av dem tagit ställning till frågan om abort. visade stora variationer, ehuru antalet dylika fall i allmänhet varit lågt. Några län uppvisade dock betydligt högre siffror än de övriga så t. ex. Malmöhus län (utom Malmö stad) och Kopparbergs län. Man skulle kunna tänka sig ett samband mellan dessa fall och de avstyrkta, på det sätt att då procenten avstyrkanden minskat, utredarna i stället skulle i större utsträckning utnyttjat möjlig- heten att icke taga ställning. Det visar sig emellertid, att förhållandet i själva verket varit det motsatta; de båda procentsatserna — för avstyrkanden och för utan ställnings- tagande — samvarierade med en korrelations- koefficient av + 0,36.

7.2.4 Andelen tvåläkarintyg har medtagits i tabell 37, emedan det ansetts tänkbart att, då tvåläkarintyg utfärdats för en större andel av de sökande, andelen tveksamma fall och fall med indikationer mot abort skulle öka bland de återstående

och sålunda leda till en ökning av andelen avstyrkta ansökningar. Detta synes stämma för vissa områden, se t.ex. Malmöhus län (utom Malmö stad) och Västmanlands län ävensom Kopparbergs län år 1966. Men det fanns också gott om exempel, som pekar åt annat håll, så t. ex. Norrköpings stad, Öster- götlands län i övrigt samt Värmlands, Väster- bottens och Norrbottens län. Om man jämför de två procentsatserna för samtliga fall (3 år och 29 områden, dvs. 87 fall), finner man icke något samband mellan dem.

7 .3 U tredarna oeniga

7.3.1 Av tabell 36 (s. 1:71) framgår, att de fall, där de lokala utredarna varit oeniga, fördelar sig enligt tablå 56. Utredarna har uppenbarligen haft relativt lätt att ena sig om att tillstyrka abort. Då det varit fråga om att överlämna ansökan utan något ställningstagande, har däremot oenig- het förekommit i ett stort antal fall. Avstyr- kandefallen intar en mellanställning.

7.3.2 1 det övervägande flertalet fall har det varit kuratorn, som reserverat sig mot de övrigas ställningstagande. Fördelningen framgår av tablå 57.

7.4 Jämförelse mellan utredarnas och medi- cinalstyrelsens uppfattning

7.4.1 Medicinalstyrelsens avslags- procent hade uppenbarligen starkt påverkats av utredarnas inställning (se tablå 58). Det synes tydligt, att medicinalstyrelsen avvikit från utredarnas uppfattning framför

Tablå 57. Rcscrvant 1964 1965 1966 Antal Procent Antal Procent Antal Procent

Gynekolog 1 0,3 2 0,8 — — Psykiater 5 1,7 36 15,1 — — Kurator 294 98,0 201 84,1 379 100

Summa 300 100 239 100 379 100 SOU l971:58 1:39

Tablå 58. Utredarnas inställning Avslagsprocent 1964 1965 1966

Alla hade tillstyrkt 1,0 0,3 0,3 Majoriteten hade till- styrkt 14,9 10,7 6,7 Alla hade avstyrkt 79,2 70,4 70,0 Majoriteten hade av- styrkt 33,6 20,9 22,0 Alla utan ställnings- tagande 14,5 23,4 16,5 Majoriteten utan ställ- ningstagande 28,1 8,8 11,6

Samtliga 21,0 13,9 11,0

Tablå 59.

Majoritetens yrkande Procenten fall, där medi- cinalstyrelsen följt re- servanten 1964 1965 1966 Tillstyrkande 14,9 10,7 6,7 Avstyrkande 66,4 79,1 78,0 Tablå 60. Ålder Fördelning i procent 1964 1965 1966 14 år eller därunder 4,5 3,4 5 ,7 15—17år 33,0 27,4 22,2 18—19 år 34,7 29,0 23,9 20—24 år 33,2 22,8 20,2 25—29 år 26,3 19,3 16,7 30—34 år 22,2 16,0 13,5 35—39 år 19,0 14,3 11,0 40—44 år 17,8 9,1 9,6 45—49 år 10,7 — — Samtliga 26,2 19,4 16,7 Tablå 61. Fördelning i procent 1964 1965 1966 Ansökan enbart om abort 74,6 83,8 87,3 Ansökan om abort och sterilisering, bifall till abort 93,8 96,3 97,2 Samtliga 79,0 86,1 89,0 1 :40

allt, då abortansökan avstyrkts. År 1966 bifölls nära en tredjedel av de ansökningar, som enhälligt hade avstyrkts av utredarna, och i fråga om de ansökningar, där någon reserverat sig mot avstyrkandet, gäller, att andelen bifall ökat från två tredjedelar upp till nära fyra femtedelar.

7.4.2 Om man ser på de fall, då endast en majoritet bland utredarna till- styrkt eller avstyrkt abort, visar det sig, att medicinalstyrelsen varit avsevärt mera benä- gen att följa reservantens uppfattning, då denne yrkat på bifall, än i motsatta fallet (se tablå 59).

7.5 Utvecklingen i fråga om avstyrkanden och avslag

Sammanfattningsvis kan följande sägas om utvecklingen under treårsperioden 1964/66. Andelen abortsökande, som fått abort bevil— jad enligt tvåläkarintyg har ökat starkt, men trots detta har såväl andelen av utredarna avstyrkta ansökningar som andelen av medi— cinalstyrelsen avslagna ansökningar minskat. Detta tyder på att det under perioden istort sett skett en utveckling i riktning mot en liberalare tillämpning av abortlagen och detta icke blott inom medicinalstyrelsen utan även på det lokala planet. Som klart framgår av tabell37(s.1 :7 1) har dock flera län icke deltagit i denna utveckling.

7.6. A vstyrkta ansökningar efter ålder

En uppdelning av ansökningarna efter den sökandes ålder ger en fördelning av procen- ten avstyrkta ansökningar, som finns i tablå 60.

Denna tablå visar stora likheter med tablån under 5.3.2 över avslagsprocenten för olika åldersgrupper. Relativt höga siffror redovisas för grupperna 15—24 är, relativt låga för grupperna under 15 år och 30 år eller däröver. Maximivärdet uppvisade grup- pen 18—19 år, med stigande ålder sjönk värdet. Från 1964 till 1966 sjönk värdet för alla åldersgrupper utom den yngsta, högst 14

år, som emellertid ej omfattade mer än sju avstyrkta ansökningar under hela perioden.

7.7 Medicinalstyrelsens beslut

7.7.1 En sammanställning av medici- nalstyrelsens beslut samt av vissa åtgärder under förfarandet har gjorts i tabell 38 (5. 1:72). Antalet bifallna ansökningar i procent av samtliga ansökningar framgår av tablå 61. Under treårsperioden har, som synes, andelen bifallna ansökningar stadigt ökat. Bifallsprocenten var betydligt högre för de ansökningar, vilka gällde även sterilisering, än för de övriga.

7.7.2 1 fråga om ansökningar om både abort och sterilisering fanns fem olika möjligheter till definitivt beslut. Den pro— centuella fördelningen på dessa möjligheter framgår av tablå 62.

7.7.3 1 sammanlagt 689 fall har medicinalstyrelsen ansett sig icke kunna fatta beslut omedelbart. 1 269 av dessa fall har det ansetts, att ytterligare utredning erfordrades, innan ett avgörande kunde träf-

skett mera informellt. I förhållande till samt- liga ansökningar utgjorde dessa fall, som av tablå 63 framgår, en ganska liten del.

En ytterligare uppdelning efter beslutets innebörd visade endast oregelbundna varia— tioner.

7.8 ”24-veck0rstillstånd”, abortoperationer efter tjugonde veckan

7.8.1 Efter havandeskapets tjugonde vecka får enligt gällande abortlag abort av annan anledning än sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan utföras endast, om synnerliga skäl finns härför, och då efter särskilt tillstånd av medicinalstyrelsen (nu socialsty- relsen). Under treårsperioden meddelades 354 sadana s. k. 24-veckorstillständ fördela- de enligt tablå 64.

7.8.2. Utan tjugofyraveckorstillstånd utfördes på grund av sjukdom eller kroppsfel

Tablå 63.

Fördelning i procent

fas. Beträffande de övriga 420 gäller, att [964 1965 1966 1964/66 ärendet bordlagts för att avgöras först vid ett Bordläggning 4,6 0,9 1_7 33 senare tillfälle. Det torde vara så, att man Ytterligare även i en stor del av dessa sistnämnda fall in— ”ned””lg 20 1'5 0'9 1*4 förskaffat ytterligare upplysningar från sö- kanden eller från lasarettet, ehuru detta Tablå 64. 1964 1965 1966 Summa Tablå 62. Antal 178 59 117 354 1 procent av Beslut Fördelning i procent samtliga bi- fallna ansök- 1964 1965 1966 ningar 4,1 1,0 2,0 2,2 Abort och steri- lisering, bifall 82,0 89,4 89,0 Abort, bifall, med Tablå 65. sterrlisermg som Villkor 0.2 _ — 1964 1965 1966 Summa Abort bifall, ste- rilisering avslag 1 1,6 6,8 8,2 Antal 116 85 40 241 Abort avslag, ste- [ procent av rilisering bifall 4,8 2,3 2-7 samtliga ut- Avslag 1,4 1.0 0,1 förda abort- Summa 100 100 100 operationer 2,9 1,6 0,7 1,6 SOU1971:58 1:41

hos kvinnan 241 abortoperationer efter utgången av tjugonde veckan. Fördelningen framgår av tablå 65.

Andelen operationer av denna typ har under treårsperioden snabbt minskat.

7 .9 Beviljade men ej utförda aborter

7.9.1 Tabell 39 (5. 1:73) visar, att något över 93 % av de bifallna ansökningarna resulterat i en legal abort. De fall, där legal abort ej utförts, har i tabellen delats upp i sju grupper, av vilka dock den första och den sjunde intar en särställning. De fem övriga innebär en orsaks- fördelning, de anger anledningen till att legal abort icke blev utförd. Beteckningens ”Graviditeten fullföljd” in- nebär ju ej ett angivande av någon orsak utan endast ett konstaterande av ett faktum. Anledningen till att graviditeten fullföljts, kan vara olika i olika fall. Så kan man t. ex. tänka sig, att den sökande ångrat sig och önskar föda barnet, att hon genom påtryck- ningar från läkare eller kurator (vilka av— styrkt ansökningen) förmåtts avstå från aborten, eller att gynekologen efter att ha avstyrkt ansökningen vägrat att utföra abort- operationen och kvinnan icke lyckats få operationen utförd på annat lasarett. Några upplysningar härom finns ej i det undersökta materialet. En närmare redogörelse för ett antal fall, där operation icke skett, finns i bilaga 7. Vad beträffar gruppen ”Okänd anledning” består den förmodligen nästan uteslutande av fall, som i själva verket var hänförliga till någon av de andra sex grupperna. Någon nämnvärd betydelse kan detta dock icke ha för de två större grupperna, ”Graviditeten fullföljd" och ”Spontan abort”. Antalet fall, där enda upplysningen var, att graviditeten fullföljts, utgjorde 3,2 % av samtliga, antalet fall med spontanabort 2,8 % och antalet övriga fall 0,6 %.

7.9.2 En fördelning efter län visade stora olikheter i fråga om de fall, där ingen abortoperation ägt rum (tabell 40 5.173).

Medan som ovan nämnts, antalet fullföljda graviditeter i hela landet uppgick till 3,2 %, var procentsatsen i Kronobergs län 7,8 %, Norrköpings stad 7,7 %, Värmlands län 7,2 % och Jönköpings län 6,6 %. Låga siffror visade Gotlands län, som icke hade något dylikt fall och Älvsborgs län med 1,6 %.

Signifikanta olikheter uppvisade också fördelningen av spontanaborterna. Riks- siffran var 2,8 %, men Västmanlands län hade 5,2% och Skaraborgs län 4,5 %. A andra sidan hade ingen spontanabort uppgivits från Norrköpings stad.

7.10 Väntetid mellan bifallsbeslut och abortoperation 7.10.1 När medicinalstyrelsens bi- fallsbeslut kommit, torde det ha legat i den sökandes intresse, att få abortingreppet utfört så snart som möjligt. Många om- ständigheter kan emellertid ha inverkat på sådant sätt, att tidsintervallet mellan beslut och operation förlängts. Främst må nämnas dels platsbristen på lasarettens gynekologiska avdelningar, dels valet av operationsmetod (eftersom vissa av de allmänt begagnade metoderna icke lämpade sig för tidiga abor- ter). På grund härav har längden av detta tidsintervall, såsom framgår av tabell 4] (5. 1:74), företett stora variationer. Medelvärdet var 12,3 dagar, under 1964 var det något lägre (11,7 dagar) än 1965 och 1966 (12,5 dagar). De anmärkningsvärt låga siffrorna för dagarna nummer 2, 9, 16 och 23 samt de visserligen något högre men dock låga siffror- na för dagarna nummer 8, 15 och 22 hänger samman med att besluten normalt fattades på fredagarna, varför de nyssnämnda grup— perna av dagar i allmänhet var söndagar resp. lördagar.

7.10.2 Det synes klart, att de i nästföregående avsnitt nämnda omständig- heterna skulle leda också till stora lokala variationer. Men även andra faktorer inverka- de härvidlag, bland dem den synnerligen varierande praxis i fråga om reservation av

Stockholms stad 13,4 Stockholms län 10,8 Uppsala län 12,6 Södermanlands län 12,8 Norrköpings stad 9,7 Östergötlands län i övrigt 10,2 Jönköpings län 1 1,3 Kronobergs län 10,3 Kalmar län 10,7 Gotlands län 9,2 Blekinge län 15,1 Kristianstads län 8,3 Malmö stad 20,2 Malmöhus län i övrigt 13,9 Hallands län 6,5 Göteborgs stad 14,2 Göteborgs och Bohuslän i övrigt 13,7 Älvsborgs län 13.4 Skaraborgs län 14,2 Värmlands län 11,4 Örebro län 11,9 Västmanlands län 18,2 Kopparbergs län 13,0 Gävleborgs län 8,5 Västernorrlands län 7,6 Jämtlands län 9,1 Västerbottens län 11,1 Norrbottens län 10,8 Utländsk medborgare med hemort i utlandet 9,9

plats på lasaretten för de abortsökande. Vid sina besök på olika lasarett har abortkom- mittén funnit mycket stora variationer i detta avseende. Det förekom å ena sidan att kuratorn, redan i samband med att utredarna beslutat tillstyrka abort, gjorde en förhands— beställning av plats, och å andra sidan att det fick ankomma på den sökande att. sedan hon fått medicinalstyrelsens beslut, själv vända sig till lasarettet. Som nämnts under 7.9.1 vägrade man i vissa fall att utföra den av medicinalstyrelsen beviljade aborten, var- vid kvinnan blev hänvisad till att på egen

Tablå 68.

1964 1965 1966 Göteborg 12,0 14,0 15,0 Malmö 17,7 19,1 22,1

hand försöka få plats på ett annat lasarett.

Att skillnaderna i fråga om tiden för väntan på operation var mycket olika, framgår tydligt av tabell 42 (5. 1:75), som redovisar dessa tidsintervall fördelade på län. Medelvärdena återfinnsi tablå 66.

Variationerna i medelvärdet sträckte sig från 6,5 dagar i Hallands län till 20,2 dagar i Malmö stad.

En signifikant förändring under treårs- perioden kunde konstateras för Göteborg och Malmö, där medeltalen för de tre åren framgår av tablå 67.

7.10.3 Hur olika förhållandena är i olika områden, framträder kanske ännu tydligare, om man väljer att i stället för me- delvärdena studera den procentuella fördel- ningen. Denna visas i tablå 68 för dels två områden med höga, dels tre områden med lå- ga medelvärden. 1 Hallands län hade mer än hälften opererats t.o.m. femte dagen och mer än tre fjärdedelar t. o. m. sjunde dagen, medan man i Malmö stad först under nittonde dagen kom upp till hälften och under tjugosjunde dagen till tre fjärdedelar. Mot- svarande siffror för hela riket var elfte respektive sextonde dagen.

Tid från beslutsdatum Fördelning i procent till operationsdatum Malmö stad Västmanlands Hallands Västernorrlands Kristianstads Samtliga

län län län län 0—7 dagar 14.7 20.1 81.5 69,3 66,9 36,7 8414 dagar 24,5 28,0 15,3 26,4 26,8 35,6 15—21 dagar 22,8 23,7 2,1 3,1 3,3 16,7 22—28 dagar 18,0 9,9 0,3 — 0,8 6,1 29 dagar eller däröver 19,5 17,4 0,3 0,6 2,1 3,9 Uppgift saknas 0,6 1,0 0,3 0,6 — 0,9 Summa 100 100 100 100 100 100

7.10.4 Om väntetiden till operatio- ner fördelades efter graviditetslängden, fann man icke något samband mellan dessa två faktorer i fråga om samtliga sökande. Där- emot förelåg ett klart samband om endast kvinnor med relativt långt gången graviditet medtogs, så t.ex. var för kvinnor med en graviditetslängd vid beslutet av minst sexton veckor korrelationskoefficienten —0,36. Det- ta berodde emellertid huvudsakligen på de båda tidsgränserna, tjugo och tjugofyra veckor, som förhindrade långa väntetider vid höga värden på graviditetslängden.

7.10.5 Ej heller kan i fråga om hela populationen något samband konstateras mellan väntetiden och den sökandes ålder. Om man emellertid ser på de olika ålders- grupperna, finner man, att medelvärdet för de båda yngsta grupperna var signifikant lägre än för samtliga kvinnor, nämligen 99 dagar för gruppen om högst 14 år och 11,5 dagar för gruppen 15—17 år mot 12,3 dagar för samtliga. Även för gruppen 45—49 år var medeltalet lågt, 10,7 dagar.

7.1 1 Komplikationer och dödsrisk

Enligt 6 % Kungl. kungörelsen den 9 septem- ber 1938 med tillämpningsföreskrifter till lagen den 7 juni 1938 om avbrytande av havandeskap skall läkare. som utfört abort- operation, inom en månad insända berättelse därom å särskilt formulär till medicinalsty- relsen (nu socialstyrelsen). Avsikten är, att uppgift därvid skall lämnas om komplikatio- ner i samband med operationen. Det har emellertid visat sig, att de lämnade uppgifter- na är i hög grad ojämnt ifyllda bl. a. beroende på växlande uppfattningar om vad som skall anses vara en sådan komplikation, som bör rapporteras. Operationsberättelser- na kunde därför ej användas för en under- sökning av risken för komplikationer vid abortoperation. Kommittén har för den skull låtit företa en särskild undersökning härav (bilaga 4). [ föreliggande undersökning har endast dödsfallsfrekvensen beräknats.

Det visade sig, att dödsrisken vid abort-

operation uppenbarligen var mycket låg. Enligt tabell 39 (s.1:73) utfördes med stöd av bifallen ansökan 14 873 operationer och en- ligt tabell 31 (5. 1:66) utfärdades 3 314 tvåläkarintyg. På dessa över 18 000 operatio- ner inträffade endast sex dödsfall, dvs. omkring en tredjedels promille.

I tre av dessa fall hade abort beviljats med indikationen ”Svaghet” och i tre med indika- tionen "Sjukdom". [ fråga om de tre sistnämnda var de angivna diagnoserna: psy- koneuros, kronisk njurintlammation samt defekt i hjärtats skiljevägg.

8 Användningen av de olika abortindikationerna

8.1 Utredarna, medicinalstyrelsen

8.1.1 En jämförelse mellan utredar- nas inställning och medicinalstyrelsens beslut har gjortsi tabell 43 (5. 1:76). Att under de tre åren undersökningen omfattar, fördelningen på olika indikationer i utredarnas förslag varierat i hög grad, framgår av tablå 69, som visar indikationerna vid tillstyrkta ansökningar. Starkaste ändring uppvisade ”Förutsedd svaghet”, vars andel mer än fördubblades från 1965 till 1966. ”Sjukdom” minskade i betydelse, 1965 och 1966 var värdet endast något mer än hälften av 1964 års. En egendomlig utveckling visade ”Svaghet” med 55 %, åren 1964 och 1966 men 71 % år 1965. 8.1.2 Hur medicinalstyrelsens an- vändning av de olika indikationerna varierat, framgår av tablå 70, som bör jämföras med den närmast föregående. Den största ,gruppen ”Svaghet” har an- vänts i betydligt större utsträckning än av utredarna under åren 1964 och 1966 men i något mindre utsträckning är 1965 beroende på att ökningen detta år var endast 3,5 % jämfört med nära 16% för utredarna. An- vändningen av ”Sjukdom” har minskat också i medicinalstyrelsen, medan ”Förutsedd svaghet” kraftigt ökat, ehuru denna indika-

tion inom medicinalstyrelsen dock under hela treårsperioden använts i väsentligt mind- re utsträckning än av utredarna,

Vad beträffar övriga indikationer visar siffrorna, att den eugeniska indikationen användes i signifikant färre fall av medicinal- styrelsen (sammanlagt 24 fall) än av utredar- na (sammanlagt 56 fall), vilket synes natur— ligt med hänsyn till att en särskild expert deltar i handläggningen av dessa ärenden inom styrelsen.

8.1.3 Fastän, som nyss visats, vissa skiljaktigheter finns i fråga om utredarnas och medicinalstyrelsens användning av de olika abortindikationerna, överensstämde den i ungefär fyra femtedelar av fallen. Om man räknar endast de fall, där både utredar- na och medicinalstyrelsen angivit en indika- tion, visar det sig, att indikationerna överens- stämde i fråga om 79,1 %, år 1964, 80,1 % är 1965 och 78,1 % är 1966. Förhållandet var emellertid väsentligt oli- ka för de enskilda indikationerna. vilket framgår av nedanstående sammanställningar.

8.2 Utredarnas indikation: ”Sjukdom "

Redovisning finns i tablå 71 . Samstämmigheten var åren 1964 och 1965 klart större än för samtliga fall men sjönk 1966 på grund av att medicinalstyrel- sen detta år i väsentligt större utsträckning använde indikationen ”Svaghet” i dessa fall.

Utredarnas indikation Fördelning i procent Medicinalstyrel- sens indikation

Fördelning i procent

1964 1965 1966 1964 1965 1966 Sjukdom 23,6 12,4 12,4 Sjukdom 3,7 3,7 1,6 Svaghet 55,3 71,1 55,3 Svaghet 76,2 53,5 49,8 Förutsedd svaghet 16,1 14,2 29,7 Förutsedd svaghet 17,9 42,6 48,3 Humanitär 2,2 1,3 1,1 Ovriga 2,2 0,1 0,3 Eugenisk 0.6 0.2 0,4 Summa 100 100 100 Risk för fosterskada 2,3 0,8 1,1 Summa 100 100 100 med maximivärden för ”Sjukdom” och ”Förutsedd svaghet” men ett minimivärde Tablå 70. för ”Svaghet”. Detta torde hänga samman Medicinalstyrelsens Fördelningiprocent med all" 59m__ovan (8'1'1) Vlåats* utredarna indikation detta år hanfort ett osedvanligt stort antal 1964 1965 1966 fall (71 % mot 55 %. de andra åren) under Sjukdom 23,8 17,2 11,7 indikationen ”Svaghet”. Medicinalstyrelsen Svaghet 66,0 69,5 67,4 har uppenbarligen funnit sig icke kunna Förutsgdfl Svaghet 5,1 10,8 18,6 godta denna ökade användning av svaghets- Igägzräar åå (I)? (I)? indikationen och därför i större utsträckning Risk för fosterskada 2,7 1,0 1,1 använt andra indikationer. Summa 100 100 100

8.3 Utredarnas indikation: ”Svaghet”

Redovisning finns i tablå 72. Samstämmigheten var hög under hela perioden. Intressanta är siffrorna för är 1965

Tablå 7] .

Medicinalstyrel- sens indikation

Fördelning i procent

8.4 Utredarnas indikation: ”Fönrtsedd svaghet ”

Redovisning finns i tablå 73.

Det är tydligt. att utredarna och medici- nalstyrelsen haft synnerligen olika uppfatt- ning om tillämpligheten av indikationen ”Förutsedd svaghet”. Ar 1964 godtogs ut- redarnas val av denna indikation ej ens i ett fall på fem av medicinalstyrelsen. Därefter har visserligen en utveckling skett i riktning

1964 1965 1966 mot bättre överensstämmelse, men ännu ar Sjdeom 87.8 86,7 79,2 1966 använde medicinalstyrelsen denna indi- Svaghet 12,2 12,8 20,5 Övriga » 0,5 0,3 Summa 100 100 100 Tablå 74_ Medicinalstyrelsens Utredarnas indikation indikation i procent Tablå 72' Huma- Euge- Risk för Medicinalstyrel— Fördelning i procent nitär ”iSk fosterskada sens indikation 1964 1965 1966 Sjukdom — 7,1 1,1 Svaghet 7.9 35,7 4,4 Sjukdom 5,8 9,7 3,5 lförutsedd svaghet 3,0 25,0 3,9 Svaghet 92,6 86,2 93,8 Humanitär 89.2 7.1 0.6 Förutsedd svaghet 1,2 3,6 2,4 Eugenisk — 25.0 — Övriga 0,4 0,5 0,3 Risk för fosterskada — — 90,1 Summa 100 100 100 Summa 100 100 100 1:46 SOU 1971:58

Andelen tvåläkarin- tyg i procent

1966

1964 1965 Mentala sjukdomar m. m. 20,7 26,3 48,1 Övriga sjukdomar 66,7 73,9 85,4

kation i mindre än hälften av de fall, där utredarna använt den. Under hela treårs- perioden var den största gruppen den, där medicinalstyrelsen ändrat indikationen ”För- utsedd svaghet” till ”Svaghet”.

8.5 Utredarnas indikationer: ”Humanitär”, ”Eugenisk ” och "R isk för fosterskada ”

Dessa indikationer har tillämpatsi relativt få fall, varför siffrorna icke delats upp efter år (se tablå 74).

För den humanitära indikationen liksom för ”Risk för fosterskada” var tydligen överensstämmelsen mellan utredarnas och medicinalstyrelsens uppfattningar mycket god.

Däremot är skillnaderna i uppfattning uppenbarligen mycket stora i fråga om den eugeniska indikationen. Medicinalstyrelsen har icke godtagit utredarnas uppfattning om tillämpligheten av denna indikation i mer än en fjärdedel av fallen. I mer än 60 % av dessa fall har medicinalstyrelsen använt indikatio- nerna "Svaghet” och ”Förutsedd svaghet”.

Tablå 76.

För de fall, då ansökan bifallits av medicinal- styrelsen med sjukdom som indikation, ävensom för tvåläkarintyg med sjukdom som indikation har i tabell 44 (s. 1 :77) redovisats, hur de åberopade sjukdomarna fördelade sig på olika grupper. Grupperingen har skett enligt medicinalstyrelsens 1965 utgivna pu- blikation ”Klassifikation av sjukdomar. Del 1”.

Det övervägande flertalet fall redovisades under gruppen mentala sjukdomar m.m., som omfattade mer än 82% av samtliga, medan ingen av de övriga grupperna nådde upp till 5 % av antalet fall. Denna grupp var vanligast bland ansökningsfallen, med nära 93 %, medan den utgjorde icke fullt 66 % av tvåläkarintygen. Detta stämmer med vad som sagts ovan under 6.2.5, att man på flera håll icke ville använda tvåläkarintyg annat än vid klara fall av somatisk sjukdom.

Andelen tvåläkarintyg ökade kraftigt från 1964 till 1966 och denna ökning var, som synes av tablå 75, speciellt stark i fråga om de» mentala sjukdomarna.

Det är tydligt, att en utveckling skett i riktning mot ett jämställande av de mentala sjukdomarna med de somatiska såsom till- räcklig anledning för att utfärda tvåläkar- intyg. Andelen tvåläkarintyg har från 1964 till 1966 ökat med mer än 132 %.

Inom gruppen mentala sjukdomar har några viktigare undergrupper redovisats, hu- vuddelen av fallen tillhörde gruppen ”neuro-

Anledning (lagrum)

Bifallna ansökningar

1964 1965

Tvåiäkarintyg

1966 1964 1965 1966

Våldtäkt (611 BrB) 8 2 Incest (6:5 BrB) [ 2 Kvinnan under 15 år vid konceptionen (613 BrB) 83 77 Kvinnan sinnessjuk eller sinnesslö

(612 BrB) — —

48 4 18 22

Summa 92 81 5 8 5 20 24

tisk-depressiv reaktion”, som omfattade 76,7 % I fråga om 8,2 % av fallen var diagnosen ”psykoneuroser”.

8.7 Hzmzanita'r indikation

De bifallna ansökningarna och tvåläkarinty- gen med humanitär indikation fördelade sig efter anledningen enligt tablå 76.

Även i fråga om denna grupp finner man en mycket kraftig ökning av andelen tva- läkarintyg — mer än en femdubbling fran 1964 till 1966.

8.8 Eugenisk indikation

Den eugeniska indikationen har av medici- nalstyrelsen tillämpats i endast 24 fall sammanlagt. Detta utgjorde säkerligen icke hela antalet fall. där eugenisk indikation verkligen förelegat. Eftersom tvåläkarintyg icke får användas. da abort medgives på grund av eugenisk indikation, torde det ha förekommit. att man, i fall med både eugenisk indikation och annan indikation (svaghet, förutsedd svaghet), för att slippa onödig omgång utfärdat tvåläkarintyg med åberopande av den andra indikationen.

8.9 Indikationen ”Risk förfostcrskada"

Indikationen ”Risk för fosterskada” har tillämpats huvudsakligen på rubeolafall (röda hund). Redovisning finnsi tablå 77.

Rubeola hade konstaterats i 154 eller två tredjedelar av de 228 rubeolafallen. [ fråga om de övriga 74 hade diagnosen icke kunnat objektivt verifieras.

Tabla" 77.

Antal

1964 1965 1966 Rubeola 111 57 60 Rh-immunisering 4 2 1 Övriga 2 2 5

Summa 117 61 66

Tabeller

Tabell ] Civilstand Yrkesverksam Ej yrkesverksam Samtliga2 1964 1965 1966 1964 1965 1966 1964 1965 1966 Ogift 1 283 1 885 2 034 870 1 055 1366 2 153 2 950 3 410 Giftl 773 1 156 1 172 2 247 2 532 2 726 3 020 3 690 3 898 Hemskild 175 142 213 91 54 118 266 196 331 Eranskild 420 450 505 120 143 138 540 594 644 Anka 44 45 40 33 40 43 77 85 84 Summa 2 695 3 678 3 964 3 361 3 824 4 391 6 056 7 515 8 367

1 Ej hemskilda. 2 I dessa siffror ingår för 1965 och 1966 tretton resp. tolv kvinnor, för vilka ingen uppgift om yrkesverksamhet fanns i handlingarna. Av dessa var 1965 tio ogifta, två gifta och en frånskild och 1966 tio ogifta, en frånskild och en änka.

Tabell 2 Ålder 1964 Procent 1965 Procent 1966 Procent Summa Procent 14 eller därunder 77 1,3 93 1,3 82 1,0 252 1,1 15—17 588 9,7 760 10,1 867 10,3 2 215 10,1 18—19 415 6,9 638 8,5 750 9,0 1803 8,2 20——24 1 275 21,1 1648 21,9 1909 22,8 4 832 22,0 25—29 1 123 18,5 1348 17,9 1494 17,8 3 965 18,1 30—34 1 123 18,5 1204 16,0 1354 16,2 3 681 16,8 35—39 882 14,6 1 123 15,0 1 178 14,1 3183 14,5 40.44 533 8,8 640 8,5 659 7,9 1832 8,4 45—49 39 0,6 60 0,8 74 0,9 173 0,8 50 eller däröver ] 0,0 1 0,0 — — 2 0,0

Summa 6 056 100,0 7 515 100,0 8 367 100,0 21938 100,0 Tabell 3 Område Abortsökande Barnaföderskor Antal abortsökande

i procent av antalet barnaföderskor 1964 1965 1966 1964 1965 1966 1949 1964 1965 1966

Storstadsområden 2 983 3 571 3 903 44 450 44 196 44 042 8,2 6,7 8,1 8,9 Områden med medel- hög agglomerering 2 701 3 471 3 913 69 124 68 303 69 156 4,7 3,9 5,1 5,7 Områden med svag agglomerering 308 406 466 9 261 10 307 10 224 2,3 3,3 3,9 4,6 Hela landet 5 992 7 448 8 282 122 835 122 806 123 422 5,5 4,9 6,1 6,7 SOU 1971:58 1:49

Ålder Abortsökande Barnaföderskor Antal abortsökande i procent av antalet barnaföderskor 1964 1965 1966 1964 1965 1966 1964 1965 1966 15—17 588 760 867 3910 3 991 3903 15,0 19,0 22,2 18—19 415 638 750 10 877 10 940 11099 3,8 5,8 6,8 20—24 1275 1648 1909 38 779 40 714 42 712 3,3 4,0 4,5 25—29 1 123 1348 1494 35 686 35 494 35 547 3,1 3,8 4,2 30—34 1 123 1204 1354 20 633 19 480 18 757 5,4 6,2 7,2 35—39 882 1123 1178 9816 9281 8825 9,0 12,1 13,4 40—44 533 640 659 2 951 2 692 2 386 18,1 23,8 27 ,6 45 eller däröver 40 61 74 161 190 179 24,8 32,1 41,3 Samtliga1 6 056 7 515 8 367 122 835 122 806 123 422 4,9 6,1 6,8 1 Inkl. gruppen under 15 år. Tabell 5 Antal före- Antal kvinnor gående gravidi- teter 1964 Procent 1965 Procent 1966 Procent Summa Procent 0 1 524 25,2 2 073 27,6 2 399 28,7 5 996 27,3 1 923 15,2 1 147 15,3 1 329 15,9 3399 15,5 2 1014 16,7 1257 16,7 1441 17, 2 3 712 16,9 3 904 14,9 1203 16,0 1 25115,0 3 358 15,3 4 703 11,6 802 10,7 850 01,2 2 355 10,7 5 456 7,5 496 6,6 527 6,3 1479 6,7 6 282 4,7 282 3,8 292 3,5 856 3,9 7 116 1,9 135 1,8 140 1,7 391 1,8 8 60 61 75 196 9 39 28 31 98 10 20 19 17 56 11 6 4 5 15 12 3 2,2 5 1,6 3 1,6 11 1,8 13 2 1 4 7 14 2 1 —— 3 15 -— e 3 3 16 1 » — 1 18 — 1 — 1 19 1 — — 1 Summa 6 056 7 515 8 367 21938 1:50 SOU 1971:58

Tabell 6

Antal före-

Kvinnans ålder

Summa

gående gra— 14 eller

viditeter

därunder

18—19

20— 24

25—29 30—34 35—39 40—44

50 eller däröver

OHNMVU') 05000

10

249 3

1 193 461 125 19 4 1 1 709 1 358 983 505 190 56 21 8 1 1

461 628 924 861 573 295 149 46 22

5

192 354 699 810 667 450

98 264 575 729 562 431 63 141 361 393

FWVNV |u—4v—4

N .— (x m '_.-1

05 IN # .— I

"I—_ [

Summa 252 2215

1 803 4 832 3 965 3 681

3183

1 832

173 2 21938

Antal Antal kvinnor levande barn 1964 Procent 1965 Procent 1966 Procent Summa Procent 0 1 653 27,3 2 201 29,3 2 585 30,9 6 439 29,4 1 1027 17,0 1336 17,8 1491 17,8 3 854 17,6 2 1 249 20,6 1 506 20,0 1 694 20,2 4 449 20,3 3 1004 16,6 1 247 16,6 1 331 15,9 3 582 16,3 4 592 9,8 695 9,2 731 8,7 2018 9,2 5 317 5,2 317 4,2 321 3,8 955 4,4 6 137 2,3 135 1,8 134 1,6 406 1,9 7 45 0,7 44 0.6 50 0,6 139 0,6 8 20 0,3 18 0,2 22 0,3 60 0,3 9 eller flera 12 0,2 16 0,2 8 0,1 36 0,2 Summa 6 056 100 7 515 100 8 367 100 21 938 100 Tabell 8 Antal Kvinnans ålder Summa levande barn 14 eller 15—17 18—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50 eller därunder däröver 0 252 2 092 1242 1859 535 233 141 79 6 _ 6 439 1 — 121 468 1468 740 469 356 214 18 — 3 854 2 — 2 83 997 1 099 955 781 480 51 1 4 449 3 — — 8 399 921 928 821 457 47 l 3 582 4 — — 1 94 463 586 555 297 22 — 2 018 5 — — 1 15 150 305 302 167 15 — 955 6 — — — — 47 143 140 72 4 — 406 7 — — — — 6 44 47 38 4 — 139 8 — — — — 4 12 23 18 3 — 60 9 eller tlera — — — — — 6 17 10 3 — 36 Summa 252 2 215 1803 4 832 3 965 3 681 3183 1832 173 2 21938 152 SOU 1971:58

Län Antal kvinnor Summa Antal levande barn 0 1 2 5 6 7 8 9 el. fl.

Stockholms stad 1 705 901 822 492 247 91 36 10 3 l 4 308 Stockhoms län 755 521 566 430 217 81 38 9 3 1 2 621 Uppsala län 245 143 171 122 56 36 12 4 — 3 792 Södermanlands län 206 108 135 119 67 43 17 6 2 1 704 Norrköpings stad 64 63 67 60 22 17 2 1 — — 296 Östergötlands län i övr. 129 90 96 70 59 25 15 5 1 1 491 Jönköpings län 148 66 92 67 55 21 14 2 — 2 467 Kronobergs län 63 31 33 31 25 14 5 3 — — 205 Kalmar län 148 56 89 58 56 22 14 6 1 — 450 Gotlands län 42 23 20 9 13 8 5 1 2 1 124 Blekinge län 51 36 38 40 26 5 5 — 1 — 202 Kristianstads län 83 47 67 75 53 21 8 8 2 1 365 Malmö stad 211 165 168 115 68 20 7 3 — 1 758 Malmöhus län i övrigt 229 153 157 139 66 51 16 3 3 2 819 Hallands län 100 37 76 90 41 22 11 l 1 1 380 Göteborgs stad 273 241 268 240 127 50 18 3 2 — 1 222 Göteborgs och Bohus län i_övrigt 179 110 171 144 79 40 14 3 4 3 747 Alvsborgs län 282 165 206 211 100 40 20 5 5 3 1 037 Skaraborgs län 117 62 89 79 54 17 14 6 6 2 446 Värmlands län 177 119 145 148 81 44 20 3 3 1 741 Orebro län 220 112 158 101 72 48 10 9 3 1 734 Västmanlands län 179 135 172 176 108 56 25 8 5 2 866 Kopparbergs län 130 75 91 79 39 23 14 4 —— 1 456 Gävleborgs län 113 87 90 93 58 32 15 6 1 — 495 Västernorrlands län 190 96 180 146 82 39 12 4 1 — 750 Jämtlands län 75 53 55 58 38 18 8 — 4 1 310 Västerbottens län 81 37 65 50 31 22 8 5 1 —— 300 Norrbottens län 145 98 132 118 70 46 21 20 6 7 663 Utländsk medborgare med hemort i utlandet 99 24 30 22 8 3 2 1 — 189

Summa 6 439 3 854 4 449 3 582 2 018 995 406 139 60 36 21 938

Tabell I 0

y = yrkesverksam

Ej y = Ej yrkesverksam

Antal Kvinnans civilstånd och yrkesverksamhet

Summa

levande barn Ogift Y

3 401 1423

N N o—va-n 0500

Ej y 2676 390 142 40 29 11 3

S:a 6 087; 1 821 441 91; 52 16

5

Gift V

164 639 978 733 392 135

39 15 4

2

Ej y S:a

73 2383 700 1339 2w5 30% 2136 287& 1312 1704 682 817 303 342 109 124 53 57

32 34

Hemskild

Y

35 174 189 89 27

9 5 2

Fä v

42 105 60 35 15

4 1 l

S:a

35 216 294 149 24

Frånskild

y

67 386 444 287 113 50 20 5 2

1

Ely 7 44 103 127 57 38

20 5

Änka S:a y Ej y 52

743 5 » 5 431 35 12 47 547 48 36 843 4143 25 32 58 171 13 16 29 88 2 8 10 40 1 9 10 10 — 2 2

Yrkes- verksam

3 672 2 657 1 958 1 184 567 201 67 22

Ej yr- kesverk- sam

2 756 1 188 2 491 2 395 1449

754 339 117 54

33

6 439 3 854 4 449 3 582 2 018

Summa 5 202

3 291 8 513

3101

7 505 10 608

530 263 793

1 375

401

1778 129 116 246

10337 11576 21938

1 2 3

1 summan ingår 10, för vilka uppgift om yrkesverksamhet saknas. 1 summan ingår 8, för vilka uppgift om yrkesverksamhet saknas. 1 summan ingår 1, för vilken uppgift om yrkesverksamhet saknas.

Antal Antal kvinnor hemma- varande 1964 Procent 1965 Procent 1966 Procent Summa Procent barn

0 1 852 30,6 2 403 32,0 2 766 33,1 7 021 32,0 1 1059 17,5 1314 17,5 1501 17,9 3 874 17,7 2 1 223 20,2 1484 19,7 1 664 19,9 4 371 19,9 3 952 15,7 1207 16,1 1 279 15,3 3 438 15,7 4 538 8,9 662 8,8 687 8,2 1 887 8,6 5 267 4,4 296 3,9 299 3,9 862 3,9 6 115 1,9 101 1,3 118 1,4 334 1,5 7 27 0,4 26 0,3 32 0,4 85 0,4 8 14 0,2 12 0,2 15 0,2 41 0,2 9 eller flera 9 0,1 10 0,1 6 0,1 25 0,1

Summa 6 056 100 7 515 100 8 367 100 21938 100

Tab ell ] 2

Antal levande barn

Antal kvinnor

Antal hemmavarande barn

7 8 9 el. flera

Summa

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

eller flera

Summa

N_— I

4 053 230 54 16

11

2

3 210 160 45 14

| N 1 778

58 17

6439 3 854 4449 3 582 2 018

7 021 3 874 4 371 3 438

862

21938

Tabell 13 Kvinnor med minst en föregående graviditet

Antal missfall Ålder

14 eller 15 — 17 därunder

18—19 20—24 25—29

40—44 45—49 50 eller däröver

Summa

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

eller flera

Summa

3 173 — 11 — 1

548 60 1

1

2 650 407 51

9 4 1 1

2 746

_om_—:.—

1236 113 2 348 41 — 112

39 20 7

| honom

| 1 (f_n—a_i

12160

3 185

610

3123

3 489

1769 172 2

15 942

Tabell 14 Kvinnor med minst en föregående graviditet

Ålder

14 eller därunder

— 137 3 48

An tal legala

aborter 15 — 17

i | o—varn schooos

II) 00 H m

Summa

Tabell 15

Barnafadern

Gift med kvinnan därav: hemskild F rånskild make Gift med annan Icke gift, sammanboende med kvinnan Icke gift, icke sammanboende med kvinnan därav: förbindelse, som varat mer än 6 mån. förbindelse, som varat mindre än 6 mån. tillfällig förbindelse Okänd Ingen uppgift

Summa

18—19

1964 2862 24 347 349

2 124

262 88

20—24

2 785 303 34

1

51

1 055

672 397

25—29

3 048

1965 3 433 26 426 322

2 933

313 62

30—34

2 936 449 84 15

1 2

29

1491

864 578

35—39

2616 384 74

-—1-—1v—t

3 085

1966 3681 23 333 448

3421

319 142

40—44

1 531 207 25

3 2 1

56

1 660

1 175 586

45 —49

152

50 eller däröver

2

Summa 9 976 73 1 106 1 119

8 478

894 292

Summa

4 206

2711 1561

6 056

7515

8 367

21938

Tabell 1 6

Barnafadern

Kvinnans civilstånd

Ogift

Gift

Hemskild Frånskild

Änka

Summa

Gift med kvinnan därav: hemskild

Frånskild make

Gift med annan

Icke gift, sammanboende med kvinnan Icke gift, icke sammanboende med kvinnan därav: förbindelse, som varat mer än 6 mån. förbindelse, som varat mindre än 6 mån. tillfällig förbindelse

Okänd Ingen uppgift

574 639 6 471 664 185

3 343

2087 1041

9811

167 36 460 105 25

98

137 225

136 91 66

421

50 29

136 145 173 103

9

69 242

327 1 003

83 45

546 289 168

20 32 51 123

12

74 25

9 976 73 1 106

1119 8478

894 292

Summa 8 513

10 608

793

1 778

246

21938

Tabell ] 7 Graviditetslängd Antal sökande Summa i veckor vid be- slutsdagen 1964 1965 1966 5 3 1 I 5 6 5 8 24 37 7 26 24 88 138 8 68 101 216 385 9 123 251 398 772 10 261 460 688 1 409 11 354 573 871 I 798 12 516 754 942 2 212 13 582 861 876 2 319 14 712 876 843 2 431 15 736 881 783 2 400 16 705 806 701 2 212 17 701 633 516 1 850 18 531 496 368 1 395 19 354 294 220 868 20 107 121 107 335 21 54 54 46 154 22 29 31 33 93 23 17 23 11 51 24 6 6 3 15 Uppgift saknas 166 261 632 I 059 Summa 6 056 7 515 8 367 21938

Tabell 18. a Svensk kvinna, barnafadern Tabell 18. b Utländsk kvinna, barnafadern

utlänning svensk Barnafaderns hemland Antal Kvinnans hemland Antal Danmark 92 Danmark 34 Finland 160 Finland 328 Frankrike 65 Italien 10 Grekland 100 Jugoslavien 19 Italien 140 Norge 75 Jugoslavien 154 Polen 10 Nederländerna 30 Ungern 15 Norge 74 Yästty skland 74 Polen _ 14 Övriga Iiuropa 51 Schweiz 22 Afrika 2 Spanien 1 12 . Storbritannien 63 Am” , 4 Ungern 91 Nordamerika 1] Västtyskland 224 Sydamerika 2 Österrike 73 Stam” 3 Övriga Europa 37 S 587 Afrika (utan vidare uppgift) 42 umma Algeriet 28 Marocko 35 Övriga Afrika 66 Indien 15 Iran 11 T_urkict 36 Ovriga Asien 49 Förenta Staterna 83 Övriga Nordamerika 24 Sydamerika 40 Oceanien 3 Statslös 6 Okänt 10

Summa 1 899 SOU 1971:58 1:59

Barnafaderns hemland Kvinnans hemland Danmark Finland Grek- Italien Jugo- Neder- Norge land slavien länderna Danmark 30 7 — — — _ 2 Finland 1 512 — — — — 1 Grekland — 7 18 — 2 — Italien — 8 — 21 2 — 1 Jugoslavien 1 4 — — 109 — 3 Nederländerna — 4 A , 1 12 — Norge — 3 — 1 — _ 42 Spanien 1 12 — f f — 1 Storbritannien 2 l _ ; — _ 1 Ungern 2 7 _ _ 2 _ , Yästtyskland I 9 — I 3 — Qsterrike — 5 — — l l — Ovriga Europa 1 9 f 2 2 — * Turkiet — 4 f * — _ _ Förenta Staterna 1 1 — — — I 1 'Övriga 1 13 — f 1 2 — Summa 41 606 18 24 119 21 52 Tabell 19 Utländsk kvinna Kvinnans hemland Kvinnans ålder Summa 14 eller 15—17 18—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 därunder Danmark 4 7 4 17 12 16 16 3 — 75 Finland — 16 61 232 268 207 116 31 2 933 Jugoslavien — 2 5 37 34 40 16 4 — 138 Norge — 5 10 27 29 27 22 5 2 127 Ungern 1 2 — 8 23 12 10 3 — 59 Yästtyskland — 3 1 35 61 45 20 10 — 175 Ovriga Europa 1 5 11 58 67 47 38 8 1 236 Iförenta Staterna 3 2 5 13 6 7 4 5 — 45 Ovriga — — 4 11 10 7 8 4 — 44 Summa 5 42 101 438 510 408 250 73 5 1 832 Tabell 21 Utländsk kvinna Barnafadern Kvinnans hemland Summa Finland Jugo- Norge Väst— Övriga Övriga slavien tyskland Europa Gift med kvinnan 526 81 68 89 201 40 1 005 Frånskild make [ 1 1 — 2 — 5 Gift med annan 39 6 9 11 20 4 89 Icke gift, sammanboende med kvinnan 52 16 12 12 25 3 120 Icke gift, icke sammanboende med kvinnan; därav förbindelse, som varat mer än6 mån. 114 13 14 21 42 7 211 förbindelse, som varat mindre än 6 mån. 96 12 15 19 35 14 191 tillfällig förbindelse 54 5 4 14 25 15 117 Okänd 46 3 3 7 15 3 77 Ingen uppgift i handlingarna 5 1 1 2 5 3 17 Summa 933 138 127 175 370 89 1 832

Summa

Spanien Storbri- Ungern Väst— Öster— Övriga Turkiet Förenta Övriga tannien tyskland rike Europa Staterna — — — 5 — l — — f 45 _ , _ 2 1 _ _ _ _ 517 , l — 2 — I — 1 f 32 f — — 2 — 1 — 1 f 36 — 1 I 1 2 — — — f 122 — — I — l — — — 19 k — — 1 » — I * 48 15 — — 2 — — 1 1 33 — 10 — l — — — — 1 16 f _ 42 3 1 2 » — 1 60 1 1 65 1 I _ — 2 86 f — — 2 14 1 -— — — 24 1 v — 7 2 34 — l 1 60 l l — 1 l 1 10 - _ 19 ** — — 3 1 — — 32 f 40 — — 4 — 3 — — 13 37 18 14 44 101 24 46 10 37 19 1194 Tabell 20 Utländsk kvinna Län Kvinnans hemland Summa Summan i pro- _ cent av samt- Finland Jugo- Norge Väst— Ovriga Övriga liga sökande i slavien tyskland Europa länet Stockholms stad 180 12 18 34 68 8 320 7,4 Stockholms län 159 8 13 38 48 5 271 10.3 Uppsala län 18 1 4 4 9 — 36 4,5 Södermanlands län 50 2 4 3 10 I 70 9,9 Norrköpings stad 22 1 1 — 6 — 30 10,1 Östergötlands län i övr. 15 3 2 3 6 — 29 5,9 Jönköpings län 20 11 1 I 10 I 44 9,4 Kronobergs län 3 3 I — 5 1 13 6,3 Kalmar län 2 l — _ 6 — 9 2,0 Gotlands län 1 - — ' — — 1 0,8 Blekinge län 3 2 — 1 4 — 10 5,0 Kristianstads län 2 I 1 2 6 1 13 3,6 Malmö stad 13 18 9 5 24 6 75 9.9 Malmöhus län i övrigt 12 12 1 9 29 1 64 7,8 Hallands län 8 13 I I 2 2 27 7,1 Göteborgs stad 47 9 19 12 22 3 112 9.2 Göteborgs och Bohus län i__övrigt 31 — 8 7 9 1 56 7.5 Alvsborgs län 95 4 8 9 9 1 126 12,2 Skaraborgs län 21 7 1 2 8 — 39 8,7 Värmlands län 19 I 6 4 7 1 38 5,1 Örebro län 52 6 10 3 6 » 77 10,5 Västmanlands län 55 7 2 2 10 3 79 9,1 Kopparbergs län 13 l 2 l 3 — 20 4,4 Gävleborgs län 16 — — 2 3 — 21 4,5 Västernorrlands län 14 1 2 I I — 19 2,5 Jämtlands län 3 — 2 1 — 6 1,9 Västerbottens län 4 — 1 1 4 10 3,3 Norrbottens län 21 — 2 — 5 — 28 4,2 Utländsk medborgare med hemort i utlandet 34 14 8 30 49 54 189 100 Summa 933 138 127 175 370 89 1 832 8,4

Barnafadern Barnafaderns hemland Danmark Finland Grekland Italien Jugo- Norge slavien

Gift med kvinnan 58 413 22 23 79 51 Frånskild maka — — — — 2 1 Gift med annan 10 17 2 10 14 8 Icke gift, sammanboende med kvinnan 13 40 7 11 27 9 Icke gift, icke sammanboende med kvinnan;

därav förbindelse, som varat mer än 6 mån. 24 90 23 50 5 3 23 förbindelse, som varat mindre än 6 mån. 18 69 36 32 58 18 tillfällig förbindelse 12 32 33 40 33 10 Okänd 2 14 8 7 10 — Ingen uppgift i handlingarna — 2 1 3 — 2

Summa 137 677 132 176 276 122

Tabell 23 Kvinnor som ansökt om både abort och sterilisering

Län Antal 1 procent av samtliga ansökningar Stockholms stad 297 8,3 Stockholms län 438 18,1 Uppsala län 91 13,0 Södermanlands län 99 16,8 Norrköpings stad 51 23,1 Östergötlands län i övr. 121 31,7 Jönköpings län 120 27,0 Kronobergs län 44 22,6 Kalmar län 107 26,0 Gotlands län 30 24,6 Blekinge län 78 43,6 Kristianstads län 82 23,2 Malmö stad 110 15,3 Malmöhus län i övrigt 151 27,6 Hallands län 98 31,0 Göteborgs stad 15 2 13,6 Göteborgs och Bohus län i övrigt 148 21,5 Älvsborgs län 169 18,0 Skaraborgs län 115 27,4 Värmlands län 129 22,2 Örebro län 170 25,7 Västmanlands län 123 28,7 Kopparbergs län 84 25,9 Gävleborgs län 169 36,8 Västernorrlands län 122 19,2 Jämtlands län 73 24,5 Västerbottens län 46 21,7 Norrbottens län 170 31,7 Utländsk medborgare med hemort i utlandet 14 11,1 Summa 3 601 19,3 1:62 SOU l971:58

Summa

Spanien Ungern Väst- Övriga Afrika Asien Förenta Övriga tyskland Europa Staterna 18 57 65 96 3 14 18 11 928 — — — 2 — — — — 5 18 10 11 20 7 7 1 1 8 15 3 8 22 16 18 2 5 5 5 188 29 22 75 93 41 33 17 11 584 30 17 75 87 57 44 22 34 597 32 18 47 80 55 29 40 22 483 9 2 21 21 14 4 7 1 1 130 l 3 — 6 2 1 3 1 25 145 151 310 423 181 137 123 103 3093 Tabell 24 Kvinnor som ansökt om både abort och sterilisering Antal Antal kvinnor Föregående För- Legala graviditeter lossningar aborter 0 97 112 2 844 1 143 200 608 2 369 575 127 3 623 824 14 4 757 843 1 5 664 563 3 6 459 300 1 7 239 95 1 8 118 54 —— 9 el. flera 132 35 2 Summa 3 601 3 601 3 601 Tabell 25 Civilstånd 1964 1965 1966 Summa Ogift, samtliga 2 151 2 946 3 407 8 504 avslag 520 501 409 1 430 Gift (inkl. hemskild) samtliga 3 287 3 890 4 232 11 409 avslag 552 366 274 1 192 Änka, samtliga 77 85 84 246 avslag 8 8 7 23 Frånskild, samtliga 541 594 644 1 779 avslag 68 49 27 144 Summa, samtliga 6 056 7 515 8 367 21 938 avslag 1 148 924 717 2 789 SOU 197158 1:63

Ålder Antal Summa 1964 1965 1966 14 eller därunder ] l 1 3 15- 17 155 153 112 420 18— 19 118 145 105 368 20— 24 312 253 211 776 25 — 29 224 153 128 505 30— 34 185 112 94 391 35 — 39 110 90 57 257 40 — 44 43 17 9 69 45 — 49 — — — - 50 eller däröver _ _ _ _ Summa 1 148 924 717 2 789 TabellZ7 Avslagna ansökningar i procent av samtliga ansökningar Civilstånd Ålder Samtliga Under 20 _ 25 — 30 år och 20 är 24 år 29 år däröver Gift (inkl. hemskild) 1949 - 20,4 12,1 7,6 10,3 1964 25,5 25,8 22,5 14,7 16,8 1965 14,9 16,9 12,6 8,0 10,0 1966 12.5 12,7 11,6, 6,1 7,7 Förut gift 1949 — 16,4 10,7 12,6 1964 (16,7) '26,5 19,0* 12,1 22,8 1965 (50,0) 9,9 14,2 8,5 13,3 1966 (37,5) 6,7 9,7 5,9 10,8 Ogift 1949 25,1 21,9 15,7 8,2 19,0 1964 27,3 28,0 23,3 23,7 26,8 1965 22,2 18,5 12,2 10,7 19,1 1966 16,4 15,5 11,6 10,2 15,2 Samtliga 1949 25,1 21,3 13,2 8,0 12,8 1964 27,2 27,0 22,0 14,8 21,0 1965 22,0 17,2 12,8 8,3 13.9 1966 I6,4 14,0 11,3 6,4 11,0 1:64 SOU 1971:58

Antal föregående Antal kvinnor Summa graviditeter 1964 1965 1966 0 387 419 341 1 147 1 234 155 128 517 2 214 153 120 487 3 146 93 70 309 4 92 61 30 183 5 45 23 14 82 6 16 12 10 38 7 6 5 2 13 8 6 3 1 10 9 eller flera 2 — 1 3 Summa 1 148 924 717 2 789 Tabell 29. Avslagna ansökningar i procent av samtliga ansökningar År Abortsökande med Summa inga 4 eller barn 1 barn 2 barn 3 barn flera barn 1949 18,7 17,3 12,6 10,4 4,5 12,8 1964 29,0 26,3 21,9 15,9 8,7 21,0 1965 23,0 13,4 12,7 9,5 4,5 13,9 1966 17,6 12,1 9,8 6,5 3,0 11,0 Tabell 30 Avslagna ansökningar Graviditetslängd Vid beslutet, 1964 1965 1966 veckor 9 eller mindre 9 14 11 10 24 24 46 11 31 35 45 12 70 69 64 13 85 91 80 14 126 88 68 15 128 111 61 16 142 123 87 17 169 97 61 18 141 94 57 19 121 81 54 20 47 47 41 21 eller mera 55 50 42 Summa 1 148 924 717 SOU l971:58 1:65

Län Utredarnas indikation

Sjukdom Svaghet Ansök- Tvåläkar- Ansök- Tvåläkar— ningar intyg ningar intyg Stockholms stad 433 395 1 776 289 Stockholms län 194 148 1 060 49 Uppsala län 137 78 355 6 Södermanlands län 39 49 390 57 Norrköpings stad 8 22 86 49 Östergötlands län i övrigt 97 71 155 10 Jönköpings län 68 17 165 4 Kronobergs län 46 6 63 4 Kalmar län 37 27 221 6 Gotlands län 11 2 47 — Blekinge län 32 15 85 2 Kristianstads län 31 7 1 13 1 Malmö stad 119 29 308 5 Malmöhus län i övrigt 60 87 184 106 Hallands län 50 58 199 4 Göteborgs stad 74 87 511 11 Göteborgs och Bohuslän i övrigt 119 45 246 9 Alvsborgs län 84 5 9 5 5 0 24 Skaraborgs län 40 21 188 1 Värmlands län 43 93 287 60 Örebro län 92 3 3 305 36 Västmanlands län 15 71 183 338 Kopparbergs län 65 87 95 28 Gävleborgs län 47 26 209 8 Västernorrlands län 70 81 372 25 Jämtlands län _ 51 10 135 2 Västerbottens län 22 30 75 42 Norrbottens län 81 68 251 35 Utländsk medborgare med hemort i utlandet 29 44 65 14

Summa 2194 1 766 8 679 1225

Summa

Förutsedd svaghet Humanitär Eugenisk Risk f. fosterskador Ansök- Tvåläkar- Ansök- Tvåläkar- Ansök- Ansök- Tvåläkar- Ansök- Tvåläkar- ningar intyg ningar intyg ningar ningar intyg ningar intyg 5 30 26 38 3 3 22 — 2 802 713 505 8 20 — 8 17 — 1 804 205 1 32 2 9 5 3 2 — 638 91 79 5 5 3 l 5 — 519 1 14 64 4 2 — — 1 — 161 75 44 25 4 3 1 1 l — 312 109 45 — 10 1 1 3 — 292 22 25 — 3 — 4 1 — 142 10 83 5 5 1 1 4 — 351 39 17 — 2 — — 3 — 80 2 33 — 3 6 1 — — 154 23 25 3 6 — 1 5 — 18 1 1 1 64 3 5 — 1 l — 498 37 44 69 7 8 5 7 — 307 270 40 — 1 — — 6 — 296 62 237 7 15 — 1 11 — 849 105 105 5 1 1 1 2 15 — 498 60 17 7 14 9 1 1 15 — 836 98 106 2 7 3 3 3 — 347 27 61 6 5 2 5 8 — 409 161 66 3 11 — 3 2 — 479 72 39 28 — — — — 1 237 438 18 8 8 9 l 3 — 190 132 70 2 3 — 2 10 — 341 36 62 7 5 — 3 16 — 5 28 113 77 — 3 — 1 3 — 27 0 12 49 14 1 2 2 3 — 152 88 86 21 5 — 1 5 2 429 126 14 4 2 1 1 2 — 113 63 2 897 271 205 49 56 184 3 14 215 3 314

Län Utredarnas indikation Samt- Sjuk- Svag- Förut- Humani— liga dom het sedd tär

svaghet

Stockholms stad 47,7 14,0 4,7 7,3 20,3 Stockholms län 43,3 4,4 1,6 — 10,2 Uppsala län 36,3 1,7 1,5 35,7 12,5 Södermanlands län 55 ,7 12,8 6,0 37,5 18,0 Norrköpings stad 7 3,3 36,3 5 ,9 — 31,8 Östergötlands län i övr. 42,3 6,1 36,2 42,9 25,9 Jönköpings län 20,0 2,4 — 9,1 7,0

Kronobergs län 11,5 6,0 — — 6,6

Kalmar län 42,2 2,6 5,7 16,7 10,1

Gotlands län 15,4 — — — 2,4

Blekinge län 31,9 2,3 — 66,7 13,0 Kristianstads län 18,4 0,9 10,7 — 5 ,7 Malmö stad 19,6 1,6 4,5 — 6,9 Malmöhus län i övrigt 59,2 36,6 61,1 53,3 46,8 Hallands län 5 3,7 2,0 — — 17 ,3 Göteborgs stad 54,0 2,1 2,9 — 11,0 Göteborgs och Bohuslän i övr. 27,4 3,5 4,5 8,3 10,8 Alvsborgs län 41,3 4,2 7,3 10,0 10,5 Skaraborgs län 34,4 0,5 1,9 30,0 7,2 Värmlands län 68,4 17,3 9,0 28,6 28,3 Örebro län 26,4 10,6 4,3 — 13,1 Västmanlands län 82,6 64,9 41,8 — 64,9 Kopparbergs län 57 ,2 22,8 30,8 5 2,9 41,0 Gävleborgs län 35,6 3,7 2,8 — 9,5 Västernorrlands län 5 3,6 6,3 10,1 — 17,6 Jämtlands län 16,4 1,5 — — 4 ,3 Västerbottens län 57,7 35,9 22,2 66,7 36,7 Norrbottens län 45,6 12,2 19,6 — 22,7 Utländsk medborgare med hemort iutlandet 60,3 17,7 22,2 33,3 35,8

Samtliga 44 ,6 12,4 8,6 19,3 18,9

Tabell 33

Ålder Abortsökande Tvåläkarintyg

Antal Antal Procent 13 eller därunder 32 16 50,0 14 220 76 34,5 15—17 2215 277 12,5 18—19 1803 204 11,3 20—24 4 832 698 14,4 25—29 3965 616 15,5 30—34 3 681 543 14,8 35—39 3183 493 15,5 40-44 1 832 346 18,9 45—49 173 49 28,3 50 eller däröver 2 2 100

Summa 21 938 3 320 15.1

Antalet före- Samtliga Senaste förlossning minst Senaste förlossning eller gående gravi- 10 år före missfall det aktuella ka- diteter lenderåret eller kalender- året före därav tvåläkar— därav tvåläkar- därav tvåläkar- intyg intyg intyg 0 S 996 977 16,3 % - - ' - ' 1 3 399 490 14,4 % 392 74 18,9 % 1066 126 12,5 % 2 3712 608 16,4% 635 125 19,7% 1044 131 12,5% 3 3 358 542 16,1% 471 90 19,1% 841 116 13,8% 4 2 355 352 14,9 % 247 42 17,0 % 637 87 13,7 % 5 1479 166 11,2 % 129 20 15,5 % 432 40 9,3 % 6 856 100 11,7 % 47 9 19,1 % 275 25 9,1 % 7 eller flera 783 85 10,9 % 45 9 22,7 % 282 22 7,8 % Summa 21938 3 320 15,1 % 1966 369 18,8 % 4 517 547 12,1 %

Tabell 35 Ansökningar

Län

Alla utredarna har

tillstyrkt abort avstyrkt abort

Övriga fall

Summa

1964 1965 1964 1965 1966 1964 1965 1966 1964 1965 1966

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Norrköpings stad

Östergötlands län i övr. ] önköpings län Kronobergs län Kalmar län

Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmö stad Malmöhus län i övrigt Hallands län

Göteborgs stad Göteborgs och Bohus län i_ övrigt

Alvsborgs län

Skaraborgs län Värmlands län

Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län

Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

Utländsk medborgare med hemort i utlandet

Summa

783 385 160 127

35

1 031 629 223 173

82

42

326 238 21 28 14

38 49

6 15 11 8 31 50 68 1

33

9

230 156 21 17 21

7

132 131

10

46 38 6 l l 4

MQMNDV #0 -—4

7

NSD? QN l—ll—l _ ONV) (Nb—tölt'hlx (603030

4

43 1 155 1 303 1 129 45 661 811 940 6 187 248 265 7 166 199 223 10 53 108 60 5 171 117 94 13 113 154 178 9 51 69 75 10 90 165 156 10 34 45 43 4 53 66 60 16 79 130 144 20 144 291 285 24 216 146 184

2 75 128 113

44 222 441 451 29 284 186 216 39 306 295 336 16 109 146 164 14' 191 232 156 39 182 253 225 24 115 169 143 23 92 131 101 19 117 146 196 11 215 233 188

10 77 104 117 10 72 88 52 10 185 209 143

6 51 44 58

5 096

1281

1 183

881 417 390

518 5466 6657 6495

Tabell 36 Ansökningar Utredarnas inställning 1964 1965 1966 Antal därav Antal därav Antal därav avslagna avslagna avslagna Alla har tillstyrkt 3 768 36 5 084 17 5 096 17 Majoriteten har till— styrkt 87 13 75 8 105 7 Alla har avstyrkt 1 281 1014 1 183 833 881 617 Majoriteten har av- styrkt 149 50 110 23 205 45 Alla utan ställnings— tagande 117 17 171 40 139 23 Majoriteten utan ställ- ningstagande 64 18 34 3 69 8 Summa 5 466 1 148 6 657 924 6 495 717 Tabell 3 7 Län Avstyrkta ansökningar Ansökningar utan Tvåläkarintyg i pro- i procent av hela an- ställningsta ande i cent av hela antalet talet ansökningar procent av ela anta— sökande let ansökningar 1964 1965 1966 1964 1965 1966 1964 1965 1966 Stockholms stad 29,3 18,5 13,5 2,3 1,3 1,3 11,3 12,9 24,9 Stockholms län 37,5 20,6 16,2 3,0 1,1 1,6 8,6 6,1 8,7 Uppsala län 12,3 8,5 4,5 1,1 — 0,8 7,4 9,5 15,9 Sö ermanlands län 20,5 11,1 4,5 — 1,0 0,4 8,8 15,3 22,0 Norrköpings stad 30,2 20,4 18,3 1,9 3,7 10,0 5,4 7,7 51,2 Östergötlands län i övrigt 22,2 10,3 14,9 1,2 — 3,2 2,8 15,2 46,9 Jönköpings län 49,6 33,1 21,9 1, 0,6 — 5,1 3,1 5,3 Kronobergs län 13,7 29,0 26,7 — 1,4 6,7 — 2,8 9,6 Kalmar län 18,9 13,3 4,5 4,4 5,5 0,6 6,3 5,7 12,8 Gotlands län 41,2 28,9 27,9 — — 4,7 — 4,3 — Blekinge län 15,1 9,1 11,7 — 1,5 1,7 7,0 12,0 14,3 Kristianstads län 41,8 42,3 44,4 3,8 6,2 5,6 4,8 2,3 3,4 Malmö stad 35,4 25,8 22,1 7,6 2,7 5,6 7,7 3,0 5,3 Malmöhus län i övrigt 33,3 31,5 34,2 6,0 19,2 10,9 21,2 37,1 40,8 Hallands län , , 3,5 2,7 1,6 — 20,2 9,2 22,1 Göteborgs stad 19,8 21,5 15,1 9,0 4,5 3,6 5,1 7,2 11,6 Göteborgs och Bohus län i övrigt 20,4 21,0 33,3 2,8 2,7 3,7 3,4 8,8 12,9 Alvsborgs län 11,4 10,8 6,0 1,3 1,7 1,5 4,7 6,3 15,8 Skaraborgs län 15,6 19,2 14,6 0,9 — 0,6 5,2 3,9 8,4 Värmlands län 29,5 22,0 28,8 4,2 1,7 3,8 4,0 16,2 40,9 Örebro län 22,5 16,2 16,4 9,3 9,1 10,2 3,2 3,1 20,5 Västmanlands län 38,3 37,3 33,6 7,0 7,1 9,8 49,1 44,2 57,4 Kopparbergs län 27,2 16,0 42,6 14,1 17,6 9,9 14,8 19,1 45,7 Gävleborgs län 23,9 21,9 20,9 1,7 3,4 5,1 7,9 5,2 8,4 Västernorrlands län 20,0 14,6 10,1 1,9 2,1 2,7 4,9 5,3 32,1 Jämtlands län 6,5 8,7 7,7 — — 3,4 2,5 3,7 4,9 Västerbottens län 20,8 21,6 26,9 5,6 5,7 7,7 10,0 11,1 57,0 Norrbottens län 27,0 17,2 , 1,6 2,9 3,5 2,1 11,1 40,2 Utländsk medborgare med hemort i utlandet 23,5 20,5 20,7 5,9 2,3 3,4 20,3 34,3 31,8 Samtliga 26,2 19,4 16,7 3,3 3,1 3,2 9,7 11,4 21,7

Tabell 38 Ansökningar

Beslut

1964. Antal därav efter

1965. Antal

därav efter

1966. Antal därav efter

Summa Antal

därav efter

bord- lägg- ning ytter- ligare utredn. bord- lägg— ning ytter- ligare utredn. bord- lägg- ning ytter- ligare utredn. bord- la_gg- ning ytter- ligare utredn.

Ansökan enbart om abon

Bifall

Avslag

Ansökan om abort och sterilisering

Abort och sterilise- ring, bifall Abortlbifall med steri- lisering som villkor Abort bifall, sterili- sering avslag Abort avslag, steri- lisering bifall

AVslag

Summa

4 212 3 142 1 070 1 254 1 028 2

146

60 18

214 132 82

40 30

NO?

96 50 46 14 5 429 4 551 878 1 228 1 098 84 34 12 42 39 3

15 13

95 94 l 5 376 4 690 686 1 119 996 92 30 90 69 21 19 12 56 27 29

3

15 017 12 383 2 634

3601 3122

322 124 31

346 240 106

74 55

247 171 76

5 466

254

6 657 57

100

6 495

109

59

18618

269

Resultat 1964 1965 1966 Summa Legal abort utförd 4 070 5 336 5 377 14 783 Le al abort ej utförd 248 397 401 1 046 ärav: Graviditeten fullföljd 130 176 206 512 Spontan abort 92 179 175 446 Kvinnan icke gravid 7 6 10 23 Självmord 4 — — 4 Abort utförd utomlands — 1 5 6

Illegal abort — — 2 2

Okänd anledning 14 35 3 52

Uppgift saknas 1 _ _ 1 Summa 4 318 5 733 5 778 15 829

Tabell 40 Bifallna ansökningar

Län Legal Legal abort ej utförd Summa abort - . " - .. Gravrdi- Spontan- Ovriga utfo'd teten abort fullföljd

Stockholms stad 2 853 65 75 22 3 015 Stockholms län 1 853 42 53 11 1 959 Uppsala län 607 19 18 4 648 Södermanlands län 502 19 11 4 536 Norrköpings stad 166 14 — 1 181 Östergötlands län i övr. 310 17 8 2 337 Jönköpings län 325 24 15 2 366 Kronobergs län 150 13 3 — 166 Kalmar län 355 10 10 2 377 Gotlands län 93 — 4 — 97 Blekinge län 155 7 3 — 165 Kristianstads län 239 7 9 1 256 Malmö stad 518 26 14 3 561 Malmöhus län i övrigt 401 14 9 2 426 Hallands län 287 7 8 — 302 Göteborgs stad 905 25 24 2 956 Göteborgs och Bohuslän inövrigt 527 19 15 3 564 Alvsborgs län 830 14 26 1 871 Skaraborgs län 338 17 17 5 377 Värmlands län 416 34 19 4 473 Örebro län 523 23 17 6 569 Västmanlands län 304 9 17 — 330 Kopparbergs län 261 12 4 4 281 Gävleborgs län 378 15 12 2 407 Västernorrlands län 515 22 18 1 556 Jämtlands län 268 5 12 — 285 Västerbottens län 166 5 6 1 178 Norrbottens län 422 25 15 1 463 Utländsk medborgare med hemort i utlandet 116 3 4 4 127

Summa 14 783 512 446 88 15 829

Tid från besluts— 1964 1965 1966 Summa datum till opera— tionsdatum, dagar

O 6 20 12 38 1 28 21 21 70 2 8 15 12 35 3 80 91 176 347 4 285 316 314 915 5 345 437 422 1 204 6 405 457 454 1 316 7 419 575 506 1 500 8 127 154 124 405 9 43 41 128 10 169 212 259 640 11 336 471 439 1 246 12 313 367 422 1 102 13 261 335 313 909 14 216 303 318 837 15 47 89 105 241 16 32 28 20 80 17 85 117 114 316 18 157 227 219 603 19 143 184 192 519 20 91 133 149 373 21 75 132 136 343 22 23 36 41 100 23 9 10 14 33 24 28 40 45 113 25 65 77 67 209 26 48 71 79 198 27 32 53 41 126 28 26 54 41 121 29—35 73 156 138 367 36—42 24 47 66 137 43 och däröver 12 31 36 79 Uppgift saknas 59 36 38 133

Summa 4 070 S 336 S 377 14 783

Län Tid från beslutsdatum till opera— Summa tionsdatum, dagar 0—7 8—14 15—21 22—28 29 el. Uppg. däröv. sakn.

Stockholms stad 611 1 339 621 175 85 22 2 853 Stockholms län 792 686 263 70 24 18 1 853 Up sala län 254 169 73 63 33 15 607 Söåermanlands län 188 155 97 35 22 5 502 Norrköpings stad 81 68 8 5 3 1 166 Östergötlands län iövrigt 156 99 31 14 5 5 310 Jönköpings län 115 140 54 9 3 4 325 Kronobergs län 88 33 17 4 6 2 150 Kalmar län 203 76 42 ' 17 16 1 355 Gotlands län 52 29 10 2 — — 93 Blekinge län 48 45 28 18 16 — 155 Kristianstads län 160 64 8 2 5 —— 239 Malmö stad 76 127 118 93 101 3 518 Malmöhus län i övrigt 152 107 57 41 36 8 401 Hallands län 234 44 6 1 1 1 287 Göteborgs stad 171 366 261 77 24 6 905 Göteborgs och Bohus län i övrigt 172 180 91 41 38 5 527 Alvsborgs län 237 295 189 73 31 5 830 Skaraborgs län 86 113 91 30 16 2 338 Värmlands län 141 187 67 14 6 1 416 Örebro län 214 173 82 31 19 4 523 Västmanlands län 61 85 72 30 53 3 304 Kopparbergs län 91 91 39 21 15 4 261 Gävleborgs län 220 123 24 4 5 2 378 Västernorrlands län 357 136 16 — 3 3 515 Jämtlands län 149 82 28 3 1 5 268 Västerbottens län 74 57 22 7 4 2 166 Norrbottens län 175 169 52 18 6 2 422 Utländsk medborgare med hemort i ut- landet 67 29 8 2 6

Summa 5 425 5 267 2 475 900 583 133 14 783

.; ... ... as

Utredarnas indikation Vid bifall i medicinalstyrelsens indikation

Sjukdom Svaghet Förutsedd svaghet 1964 1965 1966 1964 1965 1966 1964 1965 1966 Sjukdom 794 556 511 110 82 132 — — 1 Svaghet 122 355 101 1953 3149 2 692 25 133 70 Förutsedd svaghet 22 27 25 459 387 761 108 308 739 Humanitär —— - — 8 1 7 — 2 4 Eugenisk 1 1 2 7 6 7 5 3 6 Risk för fosterskada l — 1 5 1 2 4 — 3 Ansökan avstyrkt eller över- lämnad utan ställningstagande 88 46 35 308 360 295 77 172 253 Summa 1 028 985 675 2 850 3 986 3 896 219 618 1 076 Tabell 44 indikation: sjukdom Sjukdom Bifallna ansökningar Tvåläkarintyg Samtliga 1964 1965 1966 1964 1965 1966 1964 1965 1966 [nfektionssjukdom och para- sitära sjukdomar 12 l 1 11 17 12 23 18 13 Tumörer — 4 — 16 30 23 16 34 23 Allergiska sjukdomar. Endo- krina systemets sjukd. Amnes- omsättningssjukd. 8 12 7 27 37 65 35 49 72 därav sockersjuka 1 2 5 2 $ 37 3 7 42 Blodbildade organens och blodets sjukd. 2 2 — — 1 4 2 3 4 Mentala sjukd. Psykoneuroser. Patologiska personlighetstyper 952 910 634 249 325 588 1 201 1 235 1 222 därav schizofreni 39 36 34 6 8 14 45 44 48 ångestneuros 55 46 25 8 17 19 63 63 44 neurotisk—depressiv reaktion 721 702 485 197 254 445 918 956 930 psykoneuroser 80 71 62 24 17 45 104 88 107 Nervsystemets och sinnes- organens sjukd. 23 23 16 18 30 22 41 53 38 Cirkulationsorganens sjukd. 6 8 5 28 22 41 34 30 46 Respirationsorganens sjukd. — — 1 2 2 l 2 2 2 Digestionsorganens sjukdomar 1 2 2 5 6 11 6 8 13 Uro—genitalorganens sjukdomar 2 7 1 12 19 12 14 26 13 l-lavandeskapets, förlossningens och barnsängstidens sjukd. 3 2 2 15 18 22 18 20 24 Hudens och underhudens sjukd. 1 — — — — 1 l — 1 Skelettets och rörelseorga- nens sjukd. 9 7 3 10 16 14 19 23 17 Medfödda missbildningar 3 3 —— 3 9 6 6 12 6 Symptom från angivet organ- system eller organ 5 4 2 1 4 — 6 8 2 Skador genom yttre våld och förgiftning 1 — l 4 l 6 5 1 7 Summa 1 028 985 675 401 537 828 1429 1 522 1503

Avslag Summa Humanitär Eugenisk Risk för fosterskada 1964 1965 1966 1964 1965 1966 1964 1965 1966 1964 1965 1966 1964 1965 1966 — — l — — — — 3 — 4 — — 908 641 645 6 11 3 l 2 l 3 4 2 23 14 9 2133 3668 2878 5 l 3 2 — — 6 — 1 18 10 15 620 733 1 544 74 63 44 — — — — — — 2 — — 84 66 55 2 — 2 8 l 5 — — — — — — 23 11 22 — l — — — — 75 37 51 2 1 — 87 40 57 S 5 5 2 l 1 32 15 12 1099 899 693 1 611 1498 1 294 92 81 58 13 4 7 116 59 66 1148 924 717 5 466 6657 6495 SOU1971:58 1:77

| | '|' ||r | |

| , —| ' ' . ,- || _ | || ||_ H”. . : *.izluäk | | | '_* '— I' 1- ' 11 | | | | | ||| _' ll. __ " H _ || | | ' ||' ' || | | [_ | | | | | _ _ l " | | 15 |_ " Z-I ! || || __ _ » ||| H _ | | ,.1 H l | I II II 1 H I | .— | — _ |" |'le 11 J,! 1H1 , | !" IlllI H I " Hll ' . ' _ _|_ - 1' ." —|"|,' | | | | . | _ ;* l ' -: _*_ __ ,— || ”1". ' . |. | _, | 1| ' . Z _ || j' - _ __lllllr1 | _ '| IAI. ”TÖI | | || _. " H I | . l l ,, || | . ' ' ||: . _ | | _ || 1 H l l ' '|' ' | | :|. —" | = |'|| |.-' ' | _; || . . |._ '|» ' ' Ulula. | 'i:

Bilaga 2

Statsunderstödd abortförebyggande verksamhet i Sverige 1963 -1969

av Gunnar a f Geijerstam

| 433111. _| '1._.,'.9;|'j%,c | 1 :; |__ [Flagg-r:? . .' .- __. '_.—'._..rc - ' '._-';|'; .|'| .. ""P"-åhäu'u fu .'ri'.""' .| 1,11 &%%'-' '|'1 | I " |. .. '-| _ ||. » l'.'.-'-.-' .”. . "". " . - ' .1- "" " " |' |i|| F. 1 '. ”':" '.'?" "ii'.'"'j.|i".|""'i'|" "

1. .."...,.|,_.l.-g. ,-'.5-— - - - = .. '. .' upp-4;5--;9L'a.d,-'|5';a.'-24||—-, ' ._'!,-," .l.'"'|, .:. ._ '

||' '

|]-

1 | - || || I |_'- I -. | | , _ |

InnehåH

]. Författningsbestämmelser ...... 2,5 2. Verksamhetens omfattning ..... 215 3. Arbetsformer och personaluppsätt- ning ....................... 2;7 3.1 Arbetsformer ............. 2;7 3.2 Personalens sammansättning 27 4. Årsrapporternas kvalitet och bety— delse ....................... 2:8 5. Besöksfrekvens .............. 29 5.1 Utveckling ............... 29 5.2 Besök hos kuratorn ........ 29 5.3 Kuratorns hembesök ....... 2;1o 6. Anmälan för rådgivning och utför- da operationer ............... 2;1 1 7. Civilstånd, ålder och graviditetsför- hållanden ................... 232 7.1 Civilstånd ................ 2;12 7.2 Ålder ................... 2:12 7.3 Tidigare graviditet och barnsbörder ............ 2:13 8. Beslutsförfarandet ............. 2:15 8.1 Utveckling ............... 2:15 8.2 Beslutsförfarandet under 1969 2:15 9. Indikationer för operation ...... 2:18 10. Läkarens ställningstagande i ären- den som underställs styrelsen . . 2:20 11. Efterförloppet för ej opererade . 2221 11.1 Antal och utveckling ...... 2:21 11.2 Okänd utgång ............ 2:21 1 1.3 Ej gravida ............... 2:21 11.4 Förlossning ............. 2:21 1 1.5 Illegal abort och missfall . 2:21 12. Dödsfall vid abortoperation ..... 2:24 SOU 1971 :58

Tabell förteckning

1.

2.

Lh

10. 11.

12.

Besök hos läkare och kuratorer, avslutade ärenden, 1969 ........ 2:25 Anmälningar för rådgivning och ut- förda operationer, 1963—1969 . 2:26 . Civilstånd, 1963—1969 ........ 2:27 321 Relativ fördelning ......... 2:27 3:2 Del som opererats ......... 2:27 3 3 Absoluta tal .............. 2:27 . Ålder, 1965—1969 ............ 2:28 421 Relativ fördelning ......... 2:28 412 Del som opererats ......... 2:28 43 Absoluta tal .............. 2:29 .Graviditetshistoria,1965—1969 .. 2:29 _ Beslutsförfarandet, 1969 ....... 2:30

6:1 Ärenden som underställts sty- relsen ................... 2:30 6:2 Ärenden som ej underställts styrelsen ................. 2:30 . Huvudindikationer för abortopera- tion, 1963—1969 ............. 2:31 7:1 Relativ fördelning ......... 2:31 712 Absoluta tal .............. 2:32 . Läkarens ställningstagande i under- ställda ärenden, 1969 .......... 2:33 . Läkarens ställningstagande och styrelsens beslut, 1969 ......... 2:33 Fortsatt förlopp efter avslag, 1969 234 Fortsatt förlopp efter bifall men ej operation, 1969 .............. 2:35

Fortsatt förlopp i ej underställda

ärenden och ej operation, 1969 . . 236 23

13. Fortsatt förlopp för alla ej operera- de, 1969 .................... 2:37 14. Fortsatt förlopp i underställda ärenden, efter styrelsens beslut och läkarens ställningstagande, 1969 . 2:37

1 Författningsbestämmelser

Den statsunderstödda abortförebyggande verksamheten är organiserad enligt Kungl. kungörelse 1945 (nr 863), som föreskriver bl.a. att statsbidrag skall utgå till lands- ting eller stad utom landsting om verk- samheten utövas av legitimerade läkare och kvalificerade kvinnliga kuratorer vid särskilda rådgivningsbyråer enligt en plan som godkänts av medicinalstyrelsen, dvs. numera socialstyrelsen. Någon avgift får inte tas ut av byråns klienter. Vidare föreskrifter finns utfärdade i en normalinstruktion, se- nast fastställd av styrelsen 1967 (MF nr 21), vilken innehåller bl.a. bestämmelser om ledning, personal och mottagningstider för byrån, om arbetsfördelningen mellan läkare och kurator, om vissa bidrag som kuratorn kan ge åt kvinnor med över- hängande hjälpbehov samt om journaler och årsberättelse.

Under senare år har dessutom abortrådgiv- ning på flera platser bedrivits tillsammans med familjerådgivning i enlighet med Kungl. kungörelse 1960 (nr 710) om statsbidrag till försöksvis anordnad familjerådgivning samt styrelsens 1962 fastställda cirkulär och normalinstruktion (MF nr 93—94). Abortrådgivningsverksamheten enligt sist- nämnda författningar har uteslutande haft den organisationsform som i styrelsens cirkulär beskrivs som ”familjerådgivnings- byrå med abortrådgivning, förlagd till sjuk- hus och under ledning av läkare (typ I B)”.

2 Verksamhetens omfattning

Vid 1969 års utgång fanns 31 rådgivnings- byråer och två filialmottagningar med abort- förebyggande verksamhet anordnade inom 18 av de 25 landstingsområdena och i alla tre städerna utom landsting, nämligen:

Stockholms stad Stockholms län: Danderyd, Södertälje (fi- lial)

Uppsala län: Uppsala Sörmlands län: Eskilstuna, Katrineholm, Nyköping

Östergötlands län: Linköping, Motala, Norrköping

Jönköpings län: Jönköping

Gotlands län: Visby Kristianstads län: Kristianstadx, Ängel- holmx, (filial)

Malmöhus län: Helsingborgx, Lund Malmö stad Göteborgs stad Göteborgs och Bohus län: Mölndalx, Uddevallax

Älvsborgs län: Boräsx, VänersborgX Skaraborgs län: Falköping, Lidköping

Värmlands län: Karlstadx Västmanlands län: Västeråsx Kopparbergs län: Falunx Gävleborgs län: Gävle, Hudiksvall Västernorrlands län: Sundsvall. Örnskölds- vik

Västerbottens län: Umeåx, Skellefteåx

Norrbottens län: Boden

Samtliga byråer där den abortförebyggande

verksamheten vid denna tid var en del av en allmän familjerådgivning har utmärkts med ett kryss. Av uppräknade rådgivningsbyråer har de 20 som anges i tabell ] varit i funktion sedan minst fem år tillbaka. För att kunna genom- föra den här presenterade undersökningen av verksamhetens utveckling samt förändringar i klientelets struktur och behandling under 1963—1969 har därför årsrapporterna från endast dessa 20 byråer sammanställts och bearbetats. 1965 fastställdes det formulär som numera används för årsrapport från vederbörande byrå och som upptar utförliga— re uppgifter om efterförIOppet i varje ärende än tidigare formulär gjorde.

3 Arbetsformer och personaluppsättning

3. l Arbetsformer

Organisationen av arbetet vid de olika byråerna är individuellt ganska varierande. De flesta är knutna till lasarett, ibland närmare anslutna till kvinnokliniken, ibland mer oberoende eller anslutna till psykiatriska kliniken. En likartad variation återfinns inom den abortförebyggande verksamhet utan statsbidrag som förekommer vid landets övriga lasarett med kvinnoldinik.

1 Stockholm och Göteborg är byråerna fristående, men fungerar i nära kontakt med sjukhusens läkare och kuratorer och är delvis beroende av denna personals direkta med- verkan. Vid 10 byråer är en gynekolog föreståndare och då nästan alltid överläkaren inom kliniken, de resterande 10 förestås av psykiater.

3.2 Personalens sammansättning

Personalens storlek och anställningsformer varierar, i första hand efter verksamhetens omfattning, men också för att huvudmannen med hänsyn till nuvarande personalknapphet på smidigaste sätt skall kunna infoga den abortförebyggande verksamheten i de många andra arbetsupppgifter för vilka kuratorer och läkare behövs. En jämförelse mellan personaluppsättningen vid de olika byråerna är sålunda föga givande. Som ett ytterlig- hetsexempel kan nämnas mentalvårdsbyrån i

Stockholm, vid vilken under 1968 följande personal helt eller delvis var anställd för att ta hand om abort- och steriliseringsärenden: gynekologer: l föreståndare, 43 konsulter psykiatrer: 4 poliklinikläkare, 22 konsulter kuratorer: 12 heltidsanställda, 8 halvtids- anställda, 12 extra anställda. Läkarkonsulterna och de anställda kurato- rerna anlitades i individuellt mycket olika utsträckning, somliga endast för någon ensta- ka utredning, andra för flera hundra fall. Som ytterlighetsexempel åt andra hållet kan de mindre byråerna i Nyköping, Motala, Visby, Örnsköldsvik och Boden nämnas. Med undantag för kortare tids vikariat tjänstgjorde vid envar av dessa en förestånda- re, gynekolog eller psykiater, en företrädare för den andra specialiteten samt en kurator. En närmare redogörelse för byråernas organisation, arbetsformer samt en diskus- sion om dessa kan inte göras endast på basis av årsrapporternas uppgifter. Beträffande denna sida av den abortförebyggande verk- samheten hänvisas till den i bilaga 6 redovisa- de utredning som abortkommittén gorde i samband med besök hos samtliga år 1966 verksamma rådgivningsbyråer.

4 Årsrapporternas kvalitet och betydelse

Denna redogörelse kommer fortsättningsvis att ägnas huvudsakligen åt en sammanställ- ning och analys av årsrapporternas uppgifter om byråernas arbetsbelastning, om en del karakteristiska drag hos klientelet, om ären- denas handläggning och bedömning samt om förloppet efter det att ärendena avgorts. Sammanställningen och analysen gäller så- lunda, väl att märka, endast de variabler som årsrapporterna upptar. Vidare är att märka att rapporternas värde sakligt sett är begrän- sat genom sitt beroende av den bearbetning av primärmaterialet som verkställts vid by- råerna. I en del fall finns smärre skillnader emellan siffermaterialet i olika tabeller. De är emellertid så obetydliga att de inte ansetts kunna ha någon betydelse vid bedömningen. 1 enstaka andra fall har någon eller några av byråerna lämnat ofullständiga uppgifter för en tabell, och sammanställningen hari så fall fått göras på grundval av de tillgängliga siffrorna. Inte heller detta synes i något fall ha medfört någon betydelsefull förändring av bedömningsgrunden.

Av legala avbrytanden har flertalet utförts efter bedömning på de 20 byråerna.

Abortby- Procen- År Totalt råutredda tuellt 1963 3 528 2 171 62 1964 4 671 2 835 61 1965 6 208 3 847 62 1966 7 254 4 624 64 1967 9 703 6 000 62 1968 11 000 (prel.) 6 829 62 1969 13 900 (prel.) 8 618 62

Byråernas klientel torde också ha en sam- mansättning som i stort sett är representativ för hela det klientel som begår legalt avbrytande. Ålderssammansättningen torde dock utgöra ett viktigt undantag. Detta har dock inte gått att visa i siffror eftersom gruppindelningen är olika i medicinalstyrel- sens (socialstyrelsens) statistik och byråernas rapporter. På många byråer föredrar man tydligen att låta mer specialiserad personal, t.ex. inom psykiska barn- och ungdomsvår- den, sköta utredningen beträffande frågan om avbrytande av graviditet hos yngre tonåringar. Denna åldersgrupp torde därför vara relativt underrepresenterad iden följan- de sammanställningen, vilket i någon mån torde ha betydelse vid bedömningen av and- ra variabler, t.ex. civilstånd och tidigare gra- viditetshistoria. Denna ålderskategori har vi- dare sitt alldeles särskilda sociologiska och medicinska intresse, vilket alltså inte kan till- godoses i denna redogörelse.

5 Besöksfrekvens

Byråernas arbetsbörda kanske bäst framgår av en uppställning över varje byrås besöks- frekvens 1969 samt det totala antalet besök 1966—1968 (tab. 1). Även kuratorernas hembesök finns angivna, liksom antalet kontakter med läkare och kurator per patient. Motsvarande siffror från tidigare år har inte kunnat erhållas. Även för de angivna åren har flera av byråerna endast kunnat lämna en ungefärlig siffra på bl.a. återbesök och gynekologundersökning. Värdet av sif- feruppgifterna minskas vidare av att byråer- nas verksamhet i flera fall är så nära knuten till den öppna mottagningen på sjukhuset att kontakterna med gynekolog och — kanske mindre ofta — psykiater kunnat ske den vägen. I sådana fall har läkarens utredning av ärendet påbörjats eller t.o.m. slutförts utan- för själva byrån och har då inte kommit att ingå i årsredovisningen. Till gruppen icke bokförda hör vidare det förmodligen ganska stora antalet kvinnor, som söker en läkare som de vet är verksam vid en byrå för att höra om möjligheterna att få graviditeten avbruten, men som är ambivalent inställda till ett avbrytande och snabbt accepterar att fortsätta sin graviditet. Också kuratorerna torde få ganska många besök av motsvarande slag. Besöksfrekvensen vid byrån sådan som den går att redovisa kan därför inte ses som ett uttryck för den av personalen utövade totala abortförebyggande verksamheten, el-

Ier än mindre förekomsten av abortönskan i det upptagningsområde som byrån försörjer. Detta är av alldeles särskild vikt att lägga på minnet då man diskuterar och försöker bedöma nyttan och effektiviteten av abort- förebyggande verksamhet i föreliggande form.

En del synpunkter av intresse går ändå att få fram av de redovisade besökssiffrorna. Medan det totala antalet årliga besök både hos läkare och hos kurator ökat mellan 1966 och 1969, så har antalet besök som varje klient avlägger minskat. Det är emellertid en- dast de rena abortärendenas antal som ökat; både antalet kombinerade abort- och sterili- seringsärenden och antalet rena steriliserings- ärenden har hållit sig ungefär oförändrade.

5.2 Besök hos kuratorn

Antalet besök inom byråns ram är större hos kuratorn än hos läkaren. Detta stämmer väl överens med erfarenheten att samtidigt som en av läkarna är byråns formella förestånda- re, så fungerar ofta kuratorn som praktisk organisatör och samordnare av byråns arbe- te. Det faller också på hennes lott att göra huvuddelen av den sociala och socialmedi- cinska insatsen för patienten, oavsett om patienten blir opererad eller ej. 1 tabell 1 är emellertid endast besöken fram till ärendets slutliga avgörande medräknade. Här finns alltså inte eventuella återbesök efter opera-

tion, återbesök under den fortsatta gravidite- ten eller efter barnsbörd, t.ex. för preventiv- medelsrådgivning. Sådan vidarevård före- kommer i stor omfattning vid en del av byråerna och är otvivelaktigt att anse som den kanske allra viktigaste delen av en abortförebyggande verksamhet i egentlig me- ning. Men eftersom den verksamheten inte ingår i byråns författningsmåssiga uppgifter, så har man inte heller ansett sig kunna fordra en siffermässig redogörelse för den i årsrap- porten. Vid en del andra byråer har man däremot sett som sin huvudsakliga uppgift att utreda och ta ställning först och främst till frågan huruvida indikation för operation förelegat, och man har därför remitterat patienterna till andra samhällets vårdresurser vid förekommande fortsatt vårdbehov. Per- sonalen vid flera av byråerna har beklagat att den starkt ökade patienttillströmningen .ort att önskvärd eftervård fått stå tillbaka.

5.3 Kuratorns hembesök

Under 1966—1968 gjorde kuratorerna sam- manlagt årligen endast ett hundratal hembe- sök, 1969 ändå färre. Nära hälften av dessa skedde från en enda byrå. Även beträffande hembesöken har man på många håll beklagat att man blivit tvungen att göra inskränk- ningar på grund av en allmänt ökad arbets- belastning.

6 Anmälan för rådgivning och utförda

operationer

Av tabell 2 framgår att inte bara antalet kvinnor som anmäler sig för att få sin graviditet avbruten och antalet utförda öpe- rationer ökat för varje år sedan 1963, utan också att allt större proportion av de kvinnor som anmält sig vid byråerna fått sin gravidi- tet avbruten. Det senare var fallet för knappt 1/2 av kvinnorna under 1963, nära 3/4 under 1966 och drygt 4/5 under 1969.

Denna utveckling återfinns med få undan— tag hos samtliga byråer, men är särskilt påtaglig i några fall. Det procentuella förhål- landet mellan antalet utförda operationer och antalet anmälda kvinnor gick för samt- liga byråer upp 33,7 enheter (från 48,9 till 82,6 %) mellan 1963 och 1969. Men för Falun var ökningen 47,6, för Boden 54,4 och för Lund 59,9. En förhållandevis låg proportion utförda Operationer 1969 hade Hälsingborg med 65,4% och Motala med 53,1 %. Byrån i Gävle visade 1963—1967 en oförändrat låg siffra på mellan 40 och 50 % (vilken dock 1963 var föga lägre än siffran för samtliga byråer), men 1968 hade den ökat till 69 % och 1969 till 73 %. Lägst av alla både 1963 och 1969 låg Motala med endast 18,3 % resp. 53,1 % av anmälningarna följda av operation.

Skillnaden mellan olika byråer kan förkla- ras genom olikheter i organisationen. En byrå kan t.ex. redovisa en relativt hög proportion utförda operationer genom att kvinnor i stor utsträckning avstått från att genomföra sina planer redan efter besök på

sjukhusets öppna mottagning eller på mödra- vårdscentralen, och därigenom aldrig regi- strerats vid byrån. I andra fall tycks skillnaden huvudsakligen ha berott på en generellt mera restriktiv inställning vid byrån. Så förefaller den förhållandevis låga proportionen utförda operationer i Motala, Hälsingborg och (intill 1968) Gävle kunna förklaras. [dessa fall har mellan 1/3 och 1/2 av kvinnorna ej fått sin graviditet avbruten och inte heller har deras ansökan underställts medicinal- (social-)sty- relsen för avgörande (tab. 17). Detta är en större proportion än några av de andra byråerna uppvisar. Andelen av sådana fall vid samtliga byråer var 16% (1967) och 13 % (1968 och 1969).

7 Civilstånd, ålder och graviditetsförhållanden

7.1 Civilstånd

Som framgår av tabell 3 var 1969 45 % både av totala antalet kvinnor och av de kvinnor som undergick operation gifta, medan 47 % var ogifta och 8 % tidigare gifta. Den sistnämnda siffran har minskat något sedan 1963 (från 11% till 8%), medan propor- tionen gifta—ogifta ändrat sig till förmån för de senare, från 1,8: 1 (1963) till 1,2:1 (1966) och till en knapp övervikt för de ogifta 1969.

Olikheten mellan gifta och ogifta under denna tidsperiod är än tydligare iakttagbar beträffande proportionen av kvinnor som blivit opererade. För de gifta har denna stigit med drygt hälften från 53 till 83 %, men för de ogifta till nästan det dubbla, från 42 till 82 %. Högst av alla grupper ifråga om proportionen utförda operationer 1969 låg de tidigare gifta med 83 %, men skillnaden mellan de olika civilståndsgrupperna har så gott som helt utjämnats.

7.2 Ålder

Av legala, sociala och även medicinska skäl har följande fyra ålderskategorier valts för byråernas årsrapporter: 14 år och yngre, 15—17 år, 18—34 år samt 35 år och äldre. Åldern har enligt anvisningarna räknats vid första dagen av den sista normala menstrua-

tionen före den aktuella graviditeten. Tabell 4:l visar den procentuella åldersfördelningen under åren 1965—1969 hos hela klientelet, samt hos de kvinnor som fått sin graviditet avbruten. Uppgifterna i rapporterna för 1963 och 1964 har visat sig otillräckliga för denna sammanställning.

Av tabellen kan utläsas att intill 1969 i stort sett samma åldersfördelning återfinns såväl i hela klientelet som hos de opererade, hos de senare oberoende av om socialstyrel- seförfarandet eller tvåläkarförfarandet har använts: Drygt 1/5 var 35 år och äldre, ungefär 2/3 mellan 18 och 34 och 1/10 mellan 15 och 17 år samt 1—3 % under 15 år. 1969 tycks den stora mellangruppens andel ha ökat något på den äldsta åldersgrup- pens bekostnad.

Undersöks förhållandet inom en och sam- ma åldersgrupp (tab. 4:2) skall man emeller- tid finna att proportionen mellan antalet utförda operationer och antalet sökande ökat i alla grupperna, men mest hos 15—17- åringarna. Den sistnämnda gruppen låg ända till 1968 lägst av de fyra i detta hänseende, men i och med detta år tycks skillnaden mellan de olika åldersgrupperna ha elimine- rats. Ökningen 1965—1969 följer en tillta- gande användning av tvåläkarförfarandet, som 1969 svarade för 52 % av de utförda operationerna jämfört med 13 % 1965. För 15—17-årsgruppen hade operationerna på tvåläkarintyg ökat ännu mera, från 12%

1965 till 56% 1969. Det kan väl knappast vara ägnat att förvåna att den allra yngsta åldersgruppen har den största proportionen tvåläkarintyg i fallen som gått till operation: 1965 användes detta förfaringssätt i nära 1/3, 1969 i drygt 3/4 av fallen under 15 år. Eftersom den humanitära indikationen är självfallen i dessa ärenden måste avgörandet mer vara beroende av förekomsten och bedömningen av kontraindikationer, varför socialstyrelsens medverkan får mindre bety- delse.

7.3 Tidigare graviditeter och barnsbörder

Ifråga om klientelets tidigare graviditetsför- hållanden begärs i årsberättelsen en uppdel- ning i två huvudgrupper, som vardera inne- håller två undergrupper:

]. tidigare barnsbörd: a) har minst ett av sina barn hos sig, b) har inte något av sina barn hos sig;

2. tidigare ej barnsbörd: a) tidigare abort eller extrauteringraviditet (utomkvedsha- vandeskap), b) tidigare ej gravid.

Uppdelningen av den första huvudgruppen har ej kunnat genomföras av alla byråerna och användbara data har endast gått att få fr.o.m. 1965, vilka redovisas i tabell 5. Av denna framgår att kvinnor som tidigare fött barn minskat i proportion, från 71 % 1965 till 62% 1969. Av kvinnor utan tidigare barnsbörd har det stora flertalet inte alls varit gravida tidigare.

Jämför man frekvensen utförda operatio— ner i de olika grupperna finner man att medan 1965—1967 kvinnor som fött barn fick ett legalt avbrytande betydligt oftare än kvinnor utan tidigare barnsbörd, så hade denna skillnad blivit mindre framträdande 1968 och nästan utjämnats 1969: Av uppställningen framgår att den tidigare större restriktiviteten med legalt avbrytande av havandeskapet hos kvinnor utan barn än hos mödrar med åtminstone något barn hos sig blivit allt mindre märkbar. 1965 blev endast varannan graviditet avbruten hos barnlösa kvinnor, men två av tre hos kvinnor med barn; 1969 var avbrytandefrekvensen 79 resp. 84 % i de båda kategorierna, vilket innebär en ökning med 58 resp. 25 %.

Proportionen avbrutna gravidite- ter bland kvinnor med tidigare Relativ förändring

barnsbörd 1965 1966 1967 1968 1969 1965—69 0,71 0,75 0,79 0,82 0,84 + 18 % Pro ortionen avbrutna gravidite- ter land kvinnor utan tidigare Relativ förändring barnsbörd 1965 1966 1967 1968 1969 1965—69 0,57 0,67 0,67 0,77 0,77 +44 %

Fullständiga data med också den första huvudgruppen uppdelad i sina två undergrupper har erhållits från 15 byråer för de fyra åren 1965—1969. En sammanfattning av dessa data ger följande resultat beträffande frekvensen av legala aborter:

Proportionen avbrutna graviditeter bland kvin- nor som fött barn tidigare

och har minst ett barn hos sig men inte har något barn hos sig inte fött barn tidigare men varit gravida (abort e.d. och inte varit gravida

1965

0,67 0,47

0,50 0,69

Relativ förändring

1969 1965—69

0,84 + 25 % 0,77

0,69 0,69 + 58 %

8 Beslutsförfarandet

8 . l Utveckling

Av de två formerna för beslut huruvida abortoperation är tillåten (”nödfallsparagra- fen” tillämpas ytterligt sällan och saknar helt betydelse i detta sammanhang) har förfaran- det att hänvisa ärendet till styrelsen för avgörande sedan länge varit det domineran- de. 1963 användes tvåläkarförfarandet en- dast i fråga om 12% av samtliga kvinnor i landet som blev opererade, 1964 i fråga om 13 % av dem. Av de 3 522 kvinnor som 1965 fick sin graviditet avbruten efter utredning vid byråerna, blev 473 eller fortfarande endast 12 % av byråernas patienter operera- de på två läkarintyg och 3 049 efter styrelse- beslut. 1966 inträffade en tydlig förändring. Medan styrelseförfarandet då kom till an— vändning för 3 427 kvinnor, så blev 1 197 opererade på tvåläkarintyg (26 %). Denna tendens fortsatte under 1967, 1968 och 1969 med 33 %, 41 % och 52 % av patienter- na opererade på tvåläkarintyg.

Ser man på förhållandet vid varje enhet för sig skall man emellertid finna att utvecklingen är ojämn och att det ofta var de byråer som redan tidigare använde sig av tvåläkarförfarandet i någon större utsträck- ning som ökade sin användning av detta efter 1966. Särskilt stor var ökningen vid Lin- köpingsbyrån, från 17 % 1965 till 88 % 1969. Undantag i den gruppen utgör byråer- na i Stockholms stad och i Boden som ökade andelen tvåläkarintyg från endast 8% till

60 % resp. från 6 % till 85 %. Vid byråerna i Uppsala och Sundsvall kom ökningen först 1967; Uppsala låg högst av alla byråer 1968 och 1969 med 90 resp. 92 % tvåläkarintyg. efter att 1966 ha haft endast 3 %. Vid ett par byråer med omfattande verksamhet —— Danderyd och Södertälje — blev under 1969 fortfarande 80—90 % av patienterna operera- de efter styrelsens avgörande. En särställning intar byrån i Karlstad där andelen tvåläkar- intyg i stället minskat från 48 % (1966) till 21 % (1969). Vid Västeråsbyrån har under de senaste åren en motsvarande tendens gjort sig gällande fastän i mindre grad. Vid båda byråerna har ett personbyte på föreståndar- posten skett.

8.2 Beslutsförfarandet under 1 969

En närmare analys av beslutsförfarandet under 1969 har gjorts i tabell 6, där slutresultatet operation resp. icke operation undersökts beträffande å ena sidan de ärenden där kvinnans begäran om operation underkastades styrelsens prövning, och å andra sidan de ärenden som bedömts endast vid byrån. Av tabellen framgår att 44 % av samtliga avslutade abortärenden från byråer- na remitterats till styrelsen, med en indivi- duell variation mellan 8% (Uppsala och Visby) och 86 % (Södertälje). I 95 % av de remitterade ärendena meddelade styrelsen bifall till begäran om operation -— här är

variationen byråerna emellan mindre: minst 84 %, högst 100 %. I 94 % av de ärenden där styrelsen meddelade bifall blev patienten opererad; här är det endast 5 byråer som har ett lägre operationstal än 90 %; lägst av dessa ligger Uppsala med 79 %, men antalet ären- den där var ringa, endast 42 remitterades, 39 fick bifall och 31 opererades.

Vad beträffar de icke remitterade ärende- na är förhållandena mer växlande mellan de olika byråerna. För alla byråerna tillsam- mans avslutades 77 % av sådana ärenden med att patienten opererades på tvåläkarintyg. För de enskilda byråerna förelåg tidigare som en tydlig allmän tendens att i ju större utsträckning som en byrå behållit ärenden för egen bedömning, i desto större omfatt- ning har dessa ärenden avslutats med opera- tion på tvåläkarintyg. Denna tendens är fortfarande skönjbar i statistiken från 1969,

men den har blivit mindre tydlig från år till år efter 1966, på grund av den allmänna successivt ökade operationsfrekvensen. (Se diagrammet nedan.) Under 1969 har sålunda Uppsala, Visby och Lundabyråerna behållit 90 % eller mera av sina ärenden; 86—87 % av dessa ärenden har avslutats med operation. Byråerna i Södertälje, Danderyd och Gävle å andra sidan har behållit 20 % eller mindre av sina ärenden. Bland dessa har 50—60 %eller endast 11 % (Gävle) avslutats med operation. Övriga byråer ligger emellan dessa båda mer extrema grupper.

Något awikande från regeln är Motala- byrån som behöll drygt 2/3 av ärendena samtidigt som så pass många som 68 % av dessa avslutades med operation.

De nu nämnda förhållandena kan ha haft sin huvudsakliga förklaring i en olikhet i principerna för val av beslutsförfarande.

C 100— '(U % "O "5 90 ä "0 C .. .. a.. (I) i? ;o olmuniks 072513an 70 E 8 06 Hälsingborg & 50— vd 5 o se :a 54 5 e a'lelszlarlsftad ös2hyköning & 50 5 U) 2,5 40 E .. 2 g 30 .nMctala N '(U 0. h— d.) 20 C .9 .. i? _ 8 ,,,—__.n avi O .. C (D 8 & 15 20 2530 35 40 455055 60 65 70 15 80 85 90 95

Procent bedömda endast vid byrån av alla avslutade ärenden

Sådana byråer som hänvisar huvuddelen av sina klienter att söka tillstånd hos styrelsen behåller tydligen för egen bedömning huvud- sakligen ärenden där indikationsstyrkan för operation bedömes vara låg och där kvinnan snart blir övertygad om detta och avstår från att fullfölja sitt ärende. Byråer som behåller huvuddelen av sina ärenden behandlar där- emot självständigt ansökningar med alla gra- der indikationsstyrka. Siffrorna kan emeller- tid också ge visst stöd för antagandet att en viss olikhet i principerna för bedömningen av indikationerna kan spela in, så att styrelsen och ”hänvisande” byråer i allmänhet har en liberalare uttolkning av lagbestämmelserna än ”ej hänvisande” byråer. Den mera restrik- tiva inställningen hos de sistnämnda skulle då ta sig uttryck inte bara i en strängare sovring och indikationssättning i de ärenden som inte har underställts styrelsen, utan också i mera restriktiva utlåtanden och rekommendationer i de ärenden som sänds vidare, samt också en fortsatt strävan att få kvinnan att avstå från operation efter till- stånd från styrelsen.

Det är emellertid inte uteslutet att åtrnins- tone en mindre del av skillnaderna istället skulle kunna förorsakas av olikheter i pri- märmaterialet. En sådan selektion av klien- telet är dock mindre sannolik eftersom kännedom om en restriktiv inställning hos en viss byrå snarare skulle verka i riktning mot att endast de allvarligare fallen skulle söka sig dit och att operationsfrekvensen iförhål- lande till antalet ansökningar därför skulle stiga. Fördelningen av de indikationer som läkarna använt i sina intyg till styrelsen (tab. 7) styrker det sistnämnda antagandet.

9. Indikationer för operation

I sina årsberättelser har samtliga byråer 1966—1969, (samtliga utom Göteborg 1965 och 11 byråer 1963—1964) kunnat samman- ställa indikationerna för abortoperation så- dana som de angivits i läkarintyget vid tvåläkarförfarandet eller i meddelandet om tillstånd från styrelsen. Endast i ett mycket ringa antal fall har indikationerna inte angivits. Fördelningen av de tre huvudindika- tionerna framgår av tabell 7:1—2. Den medicinska indikationen (sjukdom, kropps- fel), den medicinsk-sociala (svaghet) och den social-medicinska (förutsedd svaghet) svarar tillsammans för 98—99 % av de angiv- na indikationerna, medan de tre övriga indikationsgrupperna (humanitära, eugenis- ka, ökad risk för intrauterin fosterskada) fördelas på det resterande fåtalet. Fördel- ningen stämmer väl överens med förhållande-

na för totala antalet utförda operationer i hela landet. ”Risk för fosterskada” spelade något större roll 1964 på grund av epidemisk förekomst av röda hund detta år, och svarade då för 2,5 % av operationerna.

Då risk för fosterskada eller den eugeniska indikationen åberopas, måste enligt lagen ärendet underställas styrelsens prövning. Man kan därför förutsätta en ganska likfor- mig bedömning av sådana fall. Även om tillämpningen av dessa indikationer ibland varit föremål för livliga diskussioner från medicinska, genetiska och andra utgångs- punkter, så kan inte några slutsatser dras från det sparsamma material som rapporte- ras från byråerna. Samma sak gäller den humanitära indikationen, som ju dessutom ges en förhållandevis klar avgränsning i lagen och där följaktligen någon nämnvärd för-

Procentuell fördelning av huvudindikationema 1966—1969

År Sjukdom Svaghet Förutsedd svaghet

högst 1966 56,6 (Linköping) 82.3 (Västerås) 44,9 (Lund)u 1967 52,1 (Linköping) 88,0 (Nyköping) 52,7 (Västerås) 1968 40,9 (Linköping) 85,6 (Nyköping) 62,6 (Västerås) 1969 27,2 (Linköping) 78,7 (Nyköping) 89,5 (Visby)

alla 1966 15,7 65,0 17,6 byråerna 1967 8,8 57,5 32,1 1968 6,3 53,5 39,5 1969 9,3 40,4 48,2

lägst 1966 4,7 (Västerås) 15,5 (Linköping) 2.8 (Motala) 1967 1,9 (Södertälje) 8,4 (Linköping) 8,0 (Nyköping) 1968 0 (Nyköping) 18,2 (Linköping) 5,8 (Motala) 1969 1,1 (Södertälje) 3,2 (Visby) 9,6 (Motala)

Jämför man användningen av de tre domi— nerande indikationerna sjukdom, svaghet och förutsedd svaghet skall man däremot finna stora olikheter mellan byråerna inbördes. Dessa framgår av tabellen på 5. 2:18 (siffror ur tab. 7).

Byråer som använder tvåläkarförfarandet i större utsträckning förefaller också i allmän- het oftare motivera sina operationer med sjukdomsindikationen. Delar man byråernai två grupper efter den utsträckning i vilken de hänvisade sina ärenden till socialstyrelsens avgörande, finner man att de tio byråer som hänvisade mindre, använde sjukdomsindika- tionen för 18% av Operationerna, medan motsvarande proportion för de övriga byrå- erna var 6 %. Inom de båda grupperna finns emellertid ganska stora variationer mellan de enskilda byråerna. Trots de stora individuella variationerna återfinner man ett typiskt utvecklingsdrag hos nästan alla byråerna, nämligen en tilltagande användning av den social-medicinska indikationen, ”förutsedd svaghet" (tab. 7). 1963 och 1964 åberOpades denna indikation vid mindre än 3 % av operationerna, mot 9% 1965, 18% 1966, 32% 1967, 40% 1968 och 48% 1969. Denna successiva ökning, som alltså är särskilt iögonenfallande fr.o.m. år 1965, återfinns hos många av de enskilda byråerna. Uppsalabyrån uppvisar ett gott exempel på en uttalad stegring: från så gott som inga fall under denna indikation 1963—1964 hade användningen ökat till nästan 2/3 av fallen 1968—1969.

Enstaka byråer använder emellertid fort- farande den social-medicinska indikationeni relativt liten utsträckning, t.ex. byråerna i Motala, Örnsköldsvik, Nyköping och Falun. Samtidigt har bruket både av sjukdoms- och av svaghetsindikationen minskat relativt sett, det senare särskilt under 1969. En särställ- ning intar Linköpingsbyrån som 1969 använ- de sig av sjukdomsindikationen i 27 %, svaghetsindikationen i 9% och förutsedd svaghetsindikationen i 60 % av fallen.

Av ovanstående redovisning framgår att det existerar betydande olikheter i uppfatt-

ningen om vad som aVSes med de i abort- lagen angivna medicinska och socialmedi— cinska förutsättningarna för abortoperation. En uppdelning i ”sjukdom”, ”svaghet” och ”förutsedd svaghet” som man traditionellt använder för att beskriva indikationernas olika och stigande innehåll av sociala kom- ponenter, har inte heller någon riktig mot- svarighet i lagens ganska allmänna formule- ring. Skiljelinjerna mellan de tre kategorierna har därför med nödvändighet kommit att bli diffusa och olika uppfattade av olika be- dömare. En liberalare tolkning av lagtexten kan ha givit utrymme för ett hänsynstagande till nya sociala komponenter i den social- medicinska indikationen. Ett sådant förhål- lande kan ha svarat för en del av ökningen av antalet utförda operationer under de senare åren. Den huvudsakliga förklaringen därtill ligger emellertid förmodligen däri att lagtex- tens villkor om ”allvarlig” fara för kvinnans liv eller hälsa, eller ”allvarlig” nedsättning av hennes krafter genom förlossningen och vården av barnet fått en allt mindre sträng uttolkning. Man skulle m.a.o. ha breddat sin uppfattning om lagens indikationer utan att man brutit igenom dess bokstav.

10. Läkarens ställningstagande i ärenden som underställs styrelsen

Det läkarintyg som bifogas en ansökan hos styrelsen skall avslutas med att intygs- skrivaren uttalar sig för eller emot ett avbrytande av graviditeten hos den sökande. På detta sätt var 85 % av de ansökningar som behandlades av styrelsen 1969 tillstyrkta, 9 % avstyrkta och 6 % utan ställningstagande för eller emot operation (tab. 8). Propor- tionen tillstyrkta ärenden för de enskilda byråerna varierar från 43 % till 100 %. Högsta proportionen avstyrkta ärenden var 43 % och ärenden utan ställningstagande 23 %.

Skillnaden mellan olika byråer i detta avseende kan bero på olika selektion av de fall som underställts styrelsen. På somliga platser behandlas i första hand alla ärenden självständigt och de sändes vidare endast ifall kvinnan fordrar att få sin ansökan prövad av en annan instans efter negativt besked från byrån, eller då intygsskrivande läkaren själv är tveksam eller olika meningar har gort sig gällande bland bedömarna vid byrån. Självfallet bör i dylika situationer läkarens ställningstagande i allmänhet bli avstyrkande eller neutralt.

Tabell 9 visar styrelsens beslut i förhållan- de till den intygsskrivande läkarens ställ- ningstagande. Endast 23 av 3 906 ansök- ningar som läkaren hade tillstyrkt blev 1969 avslagna av socialstyrelsen. Å andra sidan fick 257 av 429 eller 60% av de patienter för vilka läkaren avstyrkt operation likväl bifall till sin ansökan hos styrelsen. När läkaren inte hade tagit ställning för eller emot operation i sitt intyg biföll styrelsen ansökan i det stora flertalet av fallen (93 %).

Granskar man förhållandet beträffande de enskilda byråerna i fråga om skiljaktigheter mellan läkarens bedömning och socialstyrel- sens, skall man finna att styrelseavslag mot läkarens tillstyrkan överhuvudtaget endast förekommer i något enda fall vid 5 byråer och i 17 fall från Stockholmsbyrån. Social- styrelsebifall mot läkarens avstyrkan är där- emot vanligt vid en del byråer; så t.ex. meddelade styrelsen 1969 bifall i 77 av 91 eller 85 % av de ärenden som insänts med avstyrkan från Gävle. Andra byråer varifrån samma år ett relativt stort antal avstyrkta ärenden underställdes socialstyrelsen och styrelsen i en stor del av dessa meddelade bifall, var byråerna i Falun (65/80=81 %), Göteborg (23/37=62 %) och Karlstad (20/34=59 %). Totalt visar alla byråerna en fortlöpande stegring i proportionen bifall mot läkarens avstyrkan: 228/701=33 % (1966), 348/740=47 % (1967), 337/649= =52 % (1968) och 257/429=6O % (1969). I huvudsak samma byråer dominerade statisti- ken från dessa fyra år.

Det är sålunda uppenbart att läkarna vid en del byråer tycks ha en betydligt restrik- tivare uppfattning om innebörden av abort- lagens bestämmelser än socialstyrelsens so- cialpsykiatriska nämnd. Sådana betydande uppfattningsskillnader måste inte sällan med- föra konflikter mellan de primära bedömarna och den centrala instansen, konflikter som ju är allt annat än önskvärda, särskilt som man kan ta för givet att de ofta kommer att gå ut över den som man på båda håll är inställd på att hjälpa, nämligen kvinnan.

11. Efterförloppet för ej opererade

11.1 Antal och utveckling

Redovisningen av det fortsatta förloppet för kvinnor vilkas kontakt med byrån ej avslu- tats med operation avser tre olika kategorier. Den första omfattar kvinnor som fått styrel- sens avslag på sin ansökan (tab. 10). Det årliga antalet sådana fall vid de undersökta byråerna minskades från 500 (1966), 425 (1967), 346 (1968) till 220 (1969), vilket i förhållande till hela byråklientelet utgör 7,8 %, 5,5 %, 4,1 % och 2,1 %. I 1 fall 1966, 6 fall 1967 samt 3 fall vartdera 1968 och 1969 blev kvinnan opererad på tvåläkarintyg efter avslag från styrelsen, troligen för att hennes tillstånd försämrats under den tid som förflutit i awaktan på styrelsens beslut.

I den andra kategorin, omfattande kvin- nor som erhållit styrelsens tillstånd men trots detta ej blivit opererade (tab. 11), har det absoluta antalet stigit något, medan antalet i förhållande till hela byråklientelet hållit sig ganska oförändrat: 205 (3,2 %) 1966, 234 (3,2 %) 1967, 242 (2,8 %) 1968 och 284 (2,7 %) 1969.

Den tredje kategorin omfattar kvinnor som ej blivit opererade och inte heller hänvisats att söka tillstånd hos styrelsen (tab. 12). För samtliga de genomgångna byråerna har deras årliga antal 1966—1969 uppgått till 1 100—1 300, i förhållande till hela byråklientelet har deras frekvens under de 4 åren minskat: 17,1 %, 15,6 %, 13,1 % och 12,6 %. Vid några av byråerna har denna

proportion legat högre, vid Motala-byrån t.ex. omkring 40 % (1969 :47 %), vid Helsing- borgs-byrån omkring 35 % (1969:29 %) och vid Linköpings-byrån omkring 25 % (1969:23 %).

11.2 Okänd utgång

Vid rådgivningsbyråerna har man 1969 i allmänhet kunnat redovisa utgången i nästan alla ärenden som avslutades på annat sätt än med operation (tab. 13). Endast vid 2 byråer är utgången okänd i mer än 10 % av dessa ärenden: Malmö-byrån har 16 sådana fall av totalt 102 och Nyköpings-byrån 8 av 59. För samtliga byråer är utgången okänd i knappt 4 %.

11.3. Ejgravida

Bland de 1 744 ärenden där utgången var känd, förekom det i 224 fall (13%) att kvinnan ej var gravid. Flertalet av dessa fall har utretts på byrån och många liknande fall har säkerligen inte kommit så långt som till en utredning och därför oftast inte ens registrerats vid byrån. 4 av de 224 ej gravida kvinnorna fick emellertid en ansökan prövad och bifallen av styrelsen. I dessa fall kan man felaktigt ha fått den uppfattningen att det förelåg tidig graviditet genom att ett hor- monellt graviditetstest gett falskt positivt

resultat, vilket kan förekomma någon en- staka gång.

Tabell 12 visar att kvinnan ej var gravid i 18 % av de ärenden som behållits vid byrån och inte avslutats med operation. Antalet dylika fall vid varje byrå är dock litet och säkert inte alls motsvarande det antal man verkligen tagit emot. Rådgivningsbyråerna har ju rättighet att få kostnadsfria gravidi- tetsreaktioner utförda vid godkända labora- torier på sitt klientel, och detta är en mycket viktig abortförebyggande funktion. Däri- genom kan man dels förmå ovälkommet gravida kvinnor att söka råd och hjälp tidigt i graviditeten, dels i stor utsträckning elimine- ra de ingrepp på ej gravida kvinnor som med största sannolikhet utgör en av kvacksalvares säkraste inkomstkällor.

] 1.4 Förlossning

1969 gick kvinnorna graviditeten ut och födde barn i 1 032 av 1 744 fall med känt fortsatt förlopp (59 %). 199 av dessa kvinnor (19 %) hade fått sin ansökan avslagen av styrelsen. 182 av dem (18 %) hade fått tillstånd men undergick ej operation. För de resterande 651 i gruppen (63 %) bedömdes ärendet helt inom byrån. Andelen av de ej opererade kvinnorna som födde barn mins- kades från 71 % (1966), 67 % (1967), 61 % (1968) till ovannämnda 59 % (1969), medan de absoluta talen inte förändrades påtagligt. Det totala antalet ansökningar som avslogs av styrelsen 1969 var 220, i 10 av dem finns inte efterförloppet fastställt. Av de 210 fallen med känd utgång fortsatte 199 (95 %) till förlossningen (tab. 10). Eftersom både antalet styrelseavslag och antalet förloss- ningar efter sådant avslag har minskat har det sistnämnda relationstalet hållit sig unge- fär oförändrat under de senaste 4 åren. Efterförloppet har 1969 redovisats för 280 kvinnor som inte fått sin graviditet avbruten trots tillstånd av styrelsen (tab. 11). 182 av dem (65 %) fortsatte gravidite- ten ut och födde barn. Motsvarande siffror för närmast tidigare år var: 97/194=50% (1966), 107/222=48 % (1967) och

119/234=51 % (1968). Antalet sådana fall vid varje enskild byrå är alltför litet för att man skall kunna göra några jämförelser eller dra några slutsatser angående orsakerna till att operation uteblivit. Att operationen inte utfördes berodde kanske i en del fall på att kvinnan själv inte ville bli opererad, i andra på att graviditeten framskridit utöver den lagligt tillåtna tiden. I enstaka fall torde operation ej ha skett därför att kvinnan inte kunnat finna någon läkare som åtog sig att utföra operationen.

Av tabell 14 framgår att en fortsatt graviditet trots tillstånd från styrelsen var vanligare ifall den intygsskrivande läkaren avstyrkte operation — och även om han inte tagit ställning — än om han tillstyrkt. Antalet fall var inte stort och förhållandet kan synas ganska naturligt, men det kan också tänkas att här ingår en del fall då kvinnan kommit att bli den lidande i en konfliktsituation, där läkaren mycket av prestigeskäl vidhållit sin uppfattning gent- emot styrelsen.

1969 kunde efterförloppet konstateras för 1 258 eller 96 % av de 1 311 kvinnor vilkas ansökan ej underställdes styrelsen och som inte blev opererade (tab. 12). Drygt hälften av dem födde barn. Här växlar siffran mellan de enskilda byråerna från 35 % till närmare 80 %. Det är emellertid inte troligt att dessa skillnader till någon större grad reflekterar olikheter i behandlingen av kvinnorna eller bedömningen av deras ärenden. I stället torde de huvudsakligen bero på sådana olikheter i organisationen av byrån och registreringen av klientelet, vilka berörts tidigare i denna sammanställning.

11.5 Illegal abort och missfall

Illegala aborter förefaller vara sällsynta i efterförloppet hos kvinnor som begärt men inte fått operation på legal väg. Av byråernas 1744 fall för vilka utgången kunde fast- ställas 1969 slutade endast 14 med en säkerställd illegal abort. I 12 av dessa fall hade ärendet handlagts inom byrån, i 1 av dem hade en i läkarintyget tillstyrkt ansökan

bifallits av styrelsen och i 1 en avstyrkt avslagits.

Ytterligare illegala aborter kan emellertid döljas bland de fall för vilka man inte kunnat fastställa utgången av graviditeten och bland dem som rubricerades som missfall. Den första gruppen är liten och kan inte omfatta mer än ett 10-tal illegala aborter även om man räknar med en 10 gånger större frekvens i den än i hela materialet (vilket måhända inte är helt orimligt).

Bland kvinnor som inte blivit opererade förefaller frekvensen missfall att vara hög, 475 av 1 744 fall med känd utgång = 27 % (tab. 13), och särskilt för de kvinnor som fått bifall av styrelsen (33 %) eller som ej fått sitt ärende prövat av denna (30 %). Sätts emellertid abortfrekvensen irelation till hela byråklientelet, vilket är det korrekta, reduce- ras denna till 4,6 % (475/ 10 430). Därtill bör läggas det 20-tal missfall som kan beräknas ha inträffat i fallen med okänd graviditets- utgång. Om summan, en frekvens på om- kring 5 %, skall anses vara normal, hög eller låg är beroende på graviditetsterminen. Ris- ken för missfall anses vara störst under den första graviditetsmånaden, men är ytterst svår att fastställa då. Den fortsätter att vara relativt stor under andra och tredje månader- na men sjunker sedan. Fr.o.m. andra måna- den har frekvensen missfall uppgivits till 10—15 % av alla graviditeter. Någon statistik över graviditetslängden hos klientelet ingår inte i årsrapporternas uppgifter, men säker- ligen har majoriteten därav passerat 10:e till 12:e graviditetsveckan vid första kontakten med byrån. Tiden för avbrytande av gravidi- teten torde ligga 2 till 4 veckor senare, varför det stora flertalet opererade kvinnor torde ha passerat tiden för hög risk för missfall då operationen utförts och alltså i liten frekvens skulle fått missfall om de fortsatt gravidite- ten. Det är dock tänkbart att risken är ökad för kvinnor som vill få sin graviditet avbru- ten beroende på den speciella stress som de är utsatta för.

Av ovanstående diskussion kan slutsatsen dras att frekvensen av missfall hos byråernas klientel bör vara väsentligt under 10 %, men

att den funna frekvensen på omkring 5 % inte berättigar till vidare slutsatser. Hur många illegala aborter som ingår i siffran för missfall är osäkert. Det övervägande flertalet av de 106 missfall som avslutade graviditeten hos kvinnor som fått sin ansökan bifallen av styrelsen, torde ha inträffat under den tid som förflöt innan beskedet kom och opera- tionen hann göras. Det torde bara ha varit i enstaka undantagsfall som kvinnan tagit saken i egna händer och skaffat sig en illegal abort innan hon fått besked eller sedan hon blivit nekad operation efter tillståndet. Läka- re och kuratorer vid rådgivningsbyråerna har också genomgående meddelat sitt intryck av att frekvensen av illegala aborter hos kliente- let är mycket ringa. Detta har uppgivits bero dels på omhändertagandet vid byråerna och den i allmänhet ganska framskridna gravidi- teten då den direkta kontakten med kvinnan avslutats, dels på att kvinnor som skaffar sig illegal abort i allmänhet torde tillhöra en helt annorlunda grupp och personlighetstyp än de som vänder sig till en rådgivningsbyrå. Av byråernas erfarenhet kan man därför inte dra några slutsatser rörande förekomsten av illegala aborter i allmänhet i Sverige.

12. Dödsfall vid abortoperation

Någon statistik över vid vilken tidpunkt i graviditeten som operation utfördes, över operationsmetoden eller över tidiga och sena komplikationer ingår inte i byråernas årsbe- rättelser. Däremot skall man lämna redo— görelse för dödsfall i samband med abort- operation, under fortsatt graviditet eller vid förlossning.

I årsberättelserna för 1963—1969 (full- ständiga för åren fr.o.m. 1965) finns endast ett sådant dödsfall rapporterat, i samband med en abortoperation 1965. Enligt uppgift från den byrå som hade handlagt kvinnans ärende var det en 44-årig kvinna, svårt fysiskt och psykiskt invalidiserad i multipel scleros, som dog hastigt natten efter ingrep- pet (legal abort + sterilisering). Indikationen i tvåläkarintyget var sjukdom och diagnosen Atrophia cerebri et athetosis, (hjämatrofi med följdtillstånd).

Tabeller

Tabell 1. Besök hos läkare och kuratorer, avslutade ärenden angående abort, sterilisering eller båda delarna, 1969.

Antal besök för abort och/eller steril. Antal avslutade ärenden hos läkare hos kurator antal per antal hem- er Endast Abort + Endast Summa Rådgivningsbyrå fall besök fall abort steril. steril. Stockholm 4 457 2,0 4 413 1 1,9 2 224 43 28 2 295 Danderyd 1 386 1,0 2 616 2 1,9 1 283 105 40 1428 Södertälje 622 1,0 790 0 1,3 508 92 15 615 Uppsala 1 075 2,0 1 182 0 2,2 518 16 20 554 Nyköping 306 1,5 615 0 2,9 193 16 1 210 Linköping 492 1,9 748 3 2,9 238 18 10 266 Motala 112 1,1 264 12 2,7 77 21 4 102 Visby 110 1,0 112 2 1,0 109 1 0 110 Lund 1 138 2,3 1 293 1 2,6 466 24 14 504 Helsingborg 368 1,9 789 28 4,1 167 24 10 201 Malmö 490 1,0 1 181 0 2,5 448 32 10 490 Göteborg 1 791 2,2 1 793 0 2,2 759 47 9 815 Karlstad 926 2,0 967 2 2,1 385 79 17 481 Västerås 620 0,9 1 795 0 2,5 647 61 24 732 Falun 921 1,8 520 0 1,0 507 8 15 530 Gävle 665 1,8 638 1 1,7 303 66 28 397 Hudiksvall 311 1,9 291 6 1,8 127 33 19 179 Sundsvall 324 1,0 326 2 1,0 315 0 9 324 Örnsköldsvik 378 1,9 201 0 1,0 189 8 4 201 Boden 532 1,9 293 0 1,1 250 23 20 293 Totalt 1969 17 024 1,6 20 827 60 2,0 9 713 717 297 10 727 1968 14 031 1,6 19 963 92 2,3 7 815 714 315 8 844 1967 13 662 1,7 19 442 88 2,4 7 142 738 324 8 204 1966 12 406 1,8 18 033 116 2,7 5 691 742 304 6737

Tabell 2. Anmälningar för rådgivning och utförda operationer 1963—1969.

Antal anmälningar Utförda operationer

Antal Rådgivningsbyrå 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1963 1964 1965

Stockholm 1 201 1 341 1 433 1 605 1 350 2 024 2 267 672 782 1 045 Danderyd 374 481 616 673 375 1015 1 388 153 239 404 Södertälje 159 173 249 284 395 452 600 71 108 197 Uppsala 226 244 288 345 416 439 534 153 171 226 Nyköping 22 92 95 94 140 147 209 12 56 67

Linköping 132 153 162 193 229 256 256 50 86 94 Motala 71 78 79 63 74 95 98 13 24 36 Visby 36 41 62 50 71 75 110 22 18 36 Lund 160 190 211 280 322 386 490 39 80 120 Helsingborg 89 88 115 146 134 154 191 40 44 64 Malmö 291 318 325 333 387 425 480 139 189 208 Göteborg 522 598 580 621 649 635 806 219 273 323 Karlstad 158 208 288 265 340 344 464 89 137 183 Västerås 275 321 389 440 575 573 708 151 190 264 Falun 193 235 224 193 366 393 515 53 94 131

Gävle 110 24 164 199 262 290 369 46 14 49 Hudiksvall 72 85 81 109 140 120 160 64 55 53 Sundsvall 142 163 190 203 260 256 315 86 114 118 Ornsköldsvik 55 74 88 131 141 145 197 40 61 66 Boden 153 193 195 201 254 305 273 59 100 153

1966 1967 1968 1969 1500 1674 1917

113 171

123 112 187 116 228

823 1 197 385 524 377 457 118 150

273 254

Summa 4441 5100 5834 6428 7880 8529 10430 2171 2835 3847 4624 6000 6830 8618

I förhållande till anmälningar, procent

1963 56,0 40,9 44,6 67,7 54,5

37,9 18,3 61,1 24,4 44,9

1964

58,3 49,7 62,4 70,1 60,9 56,2 30,3 43,9 1965 73,1 65,6 79,1 78,5 70,5 58,0 45,6 58,1 56,9 55,6 64,0 56,6 63,5 67,9 58,5 29,9 71,6 62,1 75,0 77,4 65,9

1966 1967

81,1 81,0 78,0 82,7 71,4 72,9 56,2 77,5 76,1 59,0 75,5 71,0 76,1

1968

82,7 90,0 85,1 85,9 80,2 68,8 54,7 78,7

Tabell 3:I. Sökande resp. opererade kvinnor efter civilstånd 1963—1969. Procentuell fördelning.

Civil- Sökande Opererade stånd 1963 64 65 66 67 68 69 1963 64 65 66 67 68 69 Ogifta 35,9 36,8 40,2 41,4 44,4 45,2 47,4 30,9 32,0 36,7 39,8 43,4 44,7 47,2 Gifta (44,1) (43,3) (43,1) (42,0) (44, 7) (44, 4) (43, 6) (42, 0) Hem- 52,8 53,8 50,7 48,7 47,4 46,5 44,9 56, 7 57, 4 53, 4 49, 8 48, 2 ,1 skilda (4,6) (3,6) (3,4) (3,0) (5, 0) (3, 8) (3, 3) (3, 1)

Tidigare gifta 11,3 9,3 9,0 9,9 8,2 8,2 7,7 12,5 10,6 9,9 10,4 8,4 8,4 7,7 Samt- liga 100,0100,0100,0100,0 100,0 100,0 100,0 100,0100,0100,0100,0 100,0 100,0 100,0

Tabell 3:2. Opererade kvinnor efter civilstånd 1963—1969. Procentuell fördelning inom varje civilståndsgrupp av sökande.

Opererade

Civilstånd 1963 64 65 66 67 68 69 Ogifta 42,1 48,8 60,5 70,0 74, 6 79,2 82,2 Gifta (73,8) (77, 4) (80,9) (82,5)

_ 52,5 59,8 69,7 74,4 80,7 82,7 Hemskuda (79,7) (80, 7) (78,7) (85,2) Tidigare gifta 54,1 63,8 72,5 76,2 78,2 81,8 83,0 Samtliga 49,0 56,1 66,2 72,7 76,4 80,1 82,5

Tabell 3.3. Sökande resp. opererade kvinnor efter civilstånd 1963—1969. Absoluta tal.

_ Sökande Opererade stånd 1963 64 65 66 67 68 69 1963 64 65 66 67 68 69 Ogifta 1555 1831 2301 2667 3473 3857 4954 655 893 1392 1866 2592 3053 4071

Gifta (2 838) (3420) (3679) (4385) (2095) (2649) (2975) (3618) Hem- 2286 2677 2902 3134 3700 3970 4696 1201 1602 2022 2331 2875 3204 3883 skilda (296) (280) (291) (311) (236) (226) (229) (265) Tidiga regifta 488 464 516 639 642 702 800 264 296 374 487 502 574 664

Sam liga 4329 4972 5719 6440 7815 8529 10450 212027913783 4684 5969 6831 8618

Tabell 4.'I. Sökande resp. opererade kvinnor efter åldersgrupper 1965—1969. Procentuell fördelning.

Ålder

Sökande

1965 21,2 67,4 10,1

1,3

Samtliga 100,0

66 21,3 68,0

9,6 1,1

100,0

67 68 21,4 2 66,2 6

11,

1

1,0

100,0

1,8 6,5 0,7 1,0

100,0

69 18,9 69,2 10,5 1,4

100,0

Opererade på styrelsetillst. 8 69

1965

22,9 67,3 8,7 1,1

100,0

66 21 ,3 69,6 8,5 0,6

100,0

67

6

22,0 66,3 10,9

0,8

100,0 1

21,0 67,5 10,9

0,6

00,0 1

19,0 70,5 9,8 0,7 00,0

Opererade på 2-1äkarbeslut

1965

24,2 64,4 8,0 3,4

100,0

66 67 24,7 23,1 62,0 64,3 10,4 11,0

2,9 1,6

100,0 100,0

Tabell 4.2. Opererade kvinnor efter ålder 1965—1969. Procentuell fördelning inom varje åldersgrupp.

Ålder År

35— 18—34 15—17 under 15

Samtliga

På styrelsetillstånd

På 2-1äkarbeslut

Samtliga opererade

1965 86,3 87,4 87,7 68,0

86,9

66

70,9 76,0 69,8 37,5 73,8

67

65,9 67,6 66,7 50,8 67,0

68

59,1 60,4 56,9 35,2 59,5

69 48,1 48,6 44,4 22,3

47,7

1965 13,7 12,6 12,3 32,0

13,1

66

29,1 24,0 30,2 62,5 26,2

67

34,1 32,4 33,3 49,2 33,0 40,9 39,6 43,1 64,8 40,5

69 51,9 51,4 773 52,3

1965 73,3 66,8 57,4 73,5

67,3

66

74,9 71,7 67,5 75,9 72,1

67

79,5 75,5 72,9 84,0 76,1

68 69

80,5 82,2 80,1 82,1 79,4 83,0 79,8 85,2 80,1 82,3

68 22,1 65,0 11,2

1,7

100,0

69 18,7 68,0 11,2

2,1

100,0

Samtliga opererade

1965

23,1 66,9 8,6 1,4

100,0

66 22,2 67,6

9,0 1,2

100,0

67

22,4 65,6 11,0

1,0

100,0

68

21,9 66,5 10,6

1,0

100,0

Tabell 4.3. Sökande resp. opererade kvinnor efter åldersgrupper 1965—1969. Absoluta tal.

Ålder År

35— 18—34 15—17 under 15

Samtliga

Antal sökande

1965

1 112 3 535 526 68 5 241 66 67

1370 1687 4 359 5 216 618 902 71 75

6 418 7 880

68 1 859 5 675 906 89 8 529 69

1 979 7 254 1 096

142

10471

Opererade på styrelsetillstånd

1965

703

2 064 265 34

3066

66

727

2 375 291 21 3 413

67

884

2 661 439 32 4 016

68

885

2 744 409 25 4 063

2-läkarbeslut

1965 66 112 298 37 16

463

299 752 1 126

35

1212 1

67 68

612 1 799 310 46

2 767

457 275 219

31

932

Tabell 5. Graviditetshistoria hos sökande re sp. opererade kvinnor 1965—1969. Procentuell fördelning.

69

844

3 065 506 94 4 509

Samtliga opererade

1965

815

2 362 302 50 3 529

66 1 026 3 127 417 56 4 626 67

1 341 3 936 658 63 5 998 68

1497 4 543 719 71

6 830

69 1 626 5 959 910 121 8 616

Sökande

Graviditetshistoria

Tidigare fött barn (antal) Tidigare abort el. extrauteringrav. men ej fött barn (antal) Tidigare ej gravid (antal)

Samtliga

(antal)

1965

71,4 (4 032)

1,4 (78) 27,2 (1 538)

100,0 (5 648)

66

69,2 (4 439)

1,7 (112) 29,1

(1 865)

100,0 (6 416)

67

65,9 (4 762)

2,5 (182) 31,6

(2 287)

100,0 (7 231)

68 69

64,6 (5 506)

2,9 (246) 32,6 (2 778)

100,0

(8 5 30)

61,5 (6 342)

3,0 (310) 35,5 (3 667)

100,0

(10 319)

Opererade

1965

66

75,8

(2 858) 1,0 (39) 23,2

(874) 100,0

(3 771)

71,7 (3 335)

1,8

(85) 26,4 (1 229)

100,0 (4 647)

67

69,6 (3 761)

2,3 (124) 28,1

(1517)

100,0 (5 402)

68

65,9 (4 501)

2,7 (186) 31,4

(2 143)

100,0 (6 830)

69

61,7 (5 245)

2,9 (246) 35,4 (3 010)

100,0 (8 501)

Opererade inom varje grupp

1965 70,9

50,0 56,8 66,8

66

75,1 75,9 65,9 72,4

67

79,0 68,1 66,3 74,7

68 81,7

75,6 77,1 80,1

Tabell 6:I. Ärenden som underställts styrelsen jämfört med det totala antalet ärenden, 1969. Med bifall Opererade % av

% av samtliga samtliga abort- ärenden ärenden

Totala an- % av under- under- % av bi- talet ären- samtliga ställda ställda fall hos

Rådgivningsbyrå den Antal ärenden Antal SoS Antal SoS SoS Stockholm 2 267 877 38,7 819 93,4 756 86,2 92,3 Danderyd 1 383 1 111 80,0 1 089 98,0 1 031 92,8 94,7 Södertälje 600 513 85,5 504 98,2 477 93,0 94,6 Uppsala 534 42 7,9 39 92,9 31 73,8 79,5 Ny öpmg 209 96 45,9 94 97,9 91 94,8 96,8 Linköping 256 28 10,9 26 92,9 23 82,1 88,5 Motala 98 31 31,6 31 100,0 31 100,0 100,0 Visby 110 9 8,2 8 88,9 8 88,9 100,0 Lund 490 49 10,0 41 83,7 36 73,5 87,8 Helsingborg 191 44 23,0 37 84,1 33 75,0 89,2 Malmö 480 265 55,2 244 92,1 224 84,5 91,8 Göteborg 806 399 49,5 384 96,2 368 92,2 95,8 Karlstad 464 323 69,6 305 94,4 281 87,0 92,1 Västerås 708 160 22,6 149 93,1 140 87,5 94,0 Falun 515 144 28,0 127 88,2 110 76,3 86,6 Gävle 369 294 79,7 279 94,9 261 88,8 93,5 Hudiksvall 160 82 51,3 79 96,3 77 93,9 97,5 Sundsvall 315 58 18,4 55 94,8 53 91,4 96,4 Ornsköldsvik 197 35 17,8 33 94,3 30 85,7 90,9 Boden 273 43 15,8 40 93,0 38 88,4 95,0 Samtliga 10 430 4 603 44,1 4 383 95,2 4 099 89,1 93,5

Tabell 6.2. Ärenden som ej underställts styrelsen jämfört med det totala antalet ärenden, 1969. Opererade (2-läkarintyg) Ej opererade

% av % av

samtliga samtliga ärenden ärenden

Totala % av % av ej under- % av ej under-

Rädgivnings— antalet samtliga samtliga ställda samtliga ställda byrå ärenden Antal ärenden Antal ärenden 508 Antal ärenden 805 Stockholm 2 267 1 390 61,3 1 146 50,6 82,4 244 10,8 17,6 Danderyd 1 383 277 20,0 166 12,0 59,9 111 8,0 40,0 Södertälje 600 87 14,5 47 7,8 54,0 40 6,7 46,0 Uppsala 534 492 92,1 426 79,8 86,6 66 12,4 13,4 Nyköping 209 113 54,1 59 28,2 52,2 54 25,8 47,8 Linköping 256 228 89,1 168 65,6 73,7 60 31,3 26,3 Motala 98 67 68,4 21 21,4 31,3 46 46,9 68,7 Visby 110 101 91,8 87 79,1 86,1 14 12,7 13,9 Lund 490 441 90,0 377 76,9 85,5 64 13,1 14,5 Helsingborg 191 147 77,0 92 48,2 62,6 55 28,8 37,4 Malmö 480 215 44,8 154 32,1 71,6 61 12,7 28,4 Göteborg 806 407 50,5 328 40,7 80,6 79 9,8 19,4 Karlstad 464 141 30,4 73 15,7 51,8 68 14,7 48,2 Västerås 708 548 77,4 447 63,1 81,6 101 14,3 18,4 Falun 515 371 72,0 277 53,8 74,7 94 18,3 25,3 Gävle 369 75 20,3 8 2,2 10,7 67 18,2 89,3 Hudiksvall 160 78 48,7 58 36,3 74,4 20 12,5 25,6 Sundsvall 315 257 81,6 219 69,5 85,2 38 12,1 14,8 Ornsköldsvik 197 162 82,2 135 68,5 83,3 27 13,7 16,7 Boden 273 230 84,2 216 79,1 93,9 14 5,1 6,1 Samtliga 10 430 5 827 55,9 4 504 43,2 77,3 1 323 12,7 22,7 SOU 197115 8

Tabell 7:1. Huvudindikationer för abortoperation, 1963—69. Procentuell fördelning.

Sjukdom, kroppsfel Svaghet Förutsedd svaghet (medicinsk indikation) (medicinsk-social indikation) (social-medicinsk indikation)

Rådgivningsbyrå 1963 64 65 66 1963 64 65 66 67 68 69 1963 64 65 66

ON NO 00 0 (x D

68,1 67,7 66,1 61,6 49,9 63,4 72,8 73,3 68,6 59,5 52,5 43,2 68,6 75,0 61,4 67,3 59,4 68,0 57,3 65,5 66,8 53,1 36,1 28,7 75,0 69,6 71,6 81,4 88,0 85, 78,7 39,4 15,5 8,4 18,2 50,0 52,8 7225 78,8 5 68,2 72,2 77,8 75,7 56,4 44,1 43,6 35,0 45,3 33,0 31,0 35,9 1 75,0 75,0 82,8 71,6 69,6 62,3 6 5

3 5,0 2, 66,9 64,6 79,3 74,6 75,3 73,2 1,4 62,6 56,3 41,1 50,7 75,3 67,2 70,5 66,7 48,7 39,8 34,2 2,2 5,1 81,1 82,3 42,3 32,5 48,9 43,5 51,5 51,1 60,1 59,4 34,7 70,4 58,1 53,8 46,8 87,5 83,6 82,8 75,3 60,9 66,0 64,4 3,1 66,3 74,6 72,0 76,8 46,0 44,6 50,0 0 75,0 65,6 56,1 35,7 61,2 71,8 73,3 0 62,9 52,6 64,0 51,6 38,6 68,7 66,2 68,5 65,0 57,5 53,1 40,4 2,7 2,9

58,4 60,8 64,2 61,1 56,6 3,8 4,4

40000ch 066100an _!

VFwKDO WOOMGOF D 'I)

Stockholm 16,3 12,4 Danderyd 28,8 18,0 16,8 12 0 Södertälje 11,7 7 2 Uppsala 28,1 40,9 25,2 7,3 2 9 6 6 1 7

O Ntflm II)

_!

v—dv—qu—tN ., . _ QNl—lN

HOO-

Nyköping 16,6 23,2 16,4

1 Linköping 39,4 5 Motala 33,3 4 Visby 22,7 22,2 16,7 16,2 Lund 43,6 43,8 25,8 17,0 Helsingborg 12,5 20,5 10,9 13,6

Malmö 28,3 27,0 18,8 19,7 Göteborg

Karlstad 20,2 24,1 22,4 Västerås 9,5 Falun 45,0 Gävle 12,2 Hudiksvall 7 3 16 4 22,4 Sundsvall 29,1 11,4 19,5 Ornsköldsvik 17 5 23 0 34,8 Boden 28,5 Abortbyråernal 25,2 25,3 20,0 ,

Helariketz 34,0 24,9 23,6 20,3

ecco—omv viofooer'm too—nam rx—crx N :r— ?— NNv—l

-—1 W—lv—Iv—C

50:4va saco—(ana m—o—co ann-nala xqounoux WOONQN en

8,9 9,6 3,2 6,2 10,3 1 4,0 2,9

N ooqm o

("i

N

-—4

N V

o—tooq—ox nr:-nemo? Nxomxoxo xo _.

_(v—t

v—c

vhhmq mur-3530 (x _. v—l '_'-1 u-t—tq-

o—uxo qouv— Gunv— srmwm ,

_: N

FONOXNO HQWNON Ol'—OVR NWO'OO oo kollar-CMM Nln'd'mw ”VOQW'O mmxoasrx

0_ (x —1

NOW—(No NOv—tmN Oslo—una »avxonm m NN—UOQ' FWNNM NQMOOM NQ'GNNKD Q'

oå [x WW N—t

nox -cov.>_xoxo m 50 lnooxo at 14140 ax ex

”1 N -—1

16,6

lEnl. rådgivningsbyråernas årsrapporter: 1963—1964 11 byråer, 1965 ej Göteborg, 1966—1969 alla 20. 2 Enl. "Allmän Hälso- och Sjukvård”.

(x 80

lleNGQNO Choi/ämm 50011!)th too-nine Nmmm (")—ONQ'N

Tabell 7.2 Huvudindikationer för abortoperation, 1963—69. Absoluta tal.

Rådgivningsbyrå

Stockholm Danderyd Södertälje Uppsala Ny öping Linköping Motala Visby

Lund Helsingborg

Malmö Göteborg Karlstad Västerås Falun

Gävle Hudiksvall Sundsvall Ornsköldsvik Boden

Abortbyråerna Hela riketz

1

1Enl. rådgivningsbyråernas årsrapporter: 1963—64 11 byråer, 1965 ej Göteborg, 1966—69 alla 20.

44

25 7

211 1199 1395 1463 1470 1208

43 70 13

9 13 14

300

Sjukdom, kroppsfel (medicinsk indikation)

1963 64 65

694

2Enl. ”Allmän Hälso— och Sjukvård".

66

716

30 11 16

525

68

17 430

69

50 30

6 26 6

Svaghet (medicinsk-social indikation)

1963 64

97 104 9 15 17 30 43 69 56 57 30

575

174

98 39 13 28 33

122 92

46 85 40

65

712 296 134 148

48

37 95

66

57 58 116 40 90 71 146

770 2 383 2962 3448 2060 2840 3988 4433 5498

68 69

1026 956 432 517

3 606 3 797

Förutsedd svaghet

(social-medicinsk indikation) 1963 64 65

N— OQN N N NCO

23 133

12

o— 0—1—1 O (* ooo—n

45

119 35 37 15

6

M

co.-qm—um O omen NOOUA v—(N

O v—1

323

66 67

14 47

9 36 11 65 20 34 37 65

802 1 928

207 597 1205 2854

28 85 157 285 24 38

72 158 258 309 136 209 258 247

79 89

83 269 24 135 80 272 14 165 114 137

2 681 4 530

Utan ställ- Med tillstyrkan Med avstyrkan ningstagande Antal Rådgivningsbyrå ärenden Antal % Antal % Antal % Stockholm 877 802 91,4 57 6,5 18 2,1 Danderyd 1 111 1 073 96,6 21 1,9 17 1,5 Sodertalje 513 493 96,1 12 2,3 8 1,6 Uppsala 42 37 88,1 4 9,5 1 2,4 Nykopmg 96 90 93,8 6 6,2 0 — Linköping 28 21 75,0 5 17,9 2 7,1 M_otala 31 31 100,0 0 — 0 — Visby 9 9 100,0 0 — 0 — Lund 49 28 57,1 10 20,4 11 22,5 Helsmgborg 44 19 43,2 19 43,2 6 13,6 Malmö 265 237 89,4 23 8,7 5 1,9 Goteborg 399 306 76,7 37 9,3 56 14,0 Karlstad 323 234 72,5 34 10,5 55 17,0 Västeras 160 133 83,1 10 6,3 17 10,6 Falun 144 53 36,8 80 55,6 11 7,6 Gävle 294 154 52,4 91 31,0 49 16,6 Hudiksvall 82 76 92,7 2 2,4 4 4,9 Sundsvall 58 54 93,1 4 6,9 0 — Örnsköldsvik 35 26 74,3 3 8,6 6 17,1 Boden 43 31 72,1 10 23,3 2 4,6 Totalt 1969 4 603 3 907 84,9 428 9,3 268 5,8 1968 4 651 3 716 79,9 649 14,0 286 6,1 1967 4 602 3 634 79,0 740 16,1 228 5,0 1966 4130 3 259 78,9 701 17,0 170 4,1 Tabell 9. Läkarens ställningstagande och styrelsens beslut, 1969. Tillstyrker Avstyrker Inget Bifall Avslag ställningstagande Rådgivningsbyrå Bifall Avslag Antal % Antal % Bifall Avslag Stockholm 785 17 20 35,1 37 64,9 14 4 Danderyd 1 071 2 4 19,0 17 81,0 14 3 Södertälje 493 '0 3 25,0 9 75,0 8 0 Uppsala 37 0 2 50,0 2 50,0 0 1 Nyköping 90 0 4 66,7 2 33,3 0 0 Linköping 21 0 3 60,0 2 40,0 2 0 Motala 31 O 0 — 0 — 0 0 Visby 8 1 0 — 0 — O 0 Lund 28 0 3 30,0 7 70,0 10 1 Helsingborg 19 0 12 63,2 7 36,8 6 0 Malmö 236 0 5 26,3 19 73,7 3 2 Göteborg 305 1 23 62,2 14 37,8 56 0 Karlstad 234 0 20 58,8 14 41,2 51 4 Västerås 133 0 3 30,0 7 70,0 13 4 Falun 53 0 65 81,3 15 18,7 9 2 Gävle 154 0 77 84,6 14 15,4 48 1 Hudiksvall 75 1 2 100,0 0 — 2 2 Sundsvall 53 1 2 50,0 2 50,0 0 0 Örnsköldsvik 26 0 2 66,7 1 33,3 5 1 Boden 31 O 7 70,0 3 30,0 2 0 Totalt 1969 3 883 23 257 59,9 172 40,1 243 25 1968 3 703 13 337 51,9 312 48,1 265 21 1967 3 623 11 348 47,0 392 53,0 208 20 1966 3 248 11 228 32,5 473 67,5 155 15 2:32 SOU 1971:58

Tabell 10, Fortsatt förlopp för de kvinnor som fick avslag på sin ansökan hos styrelsen, 1969.

Okänt Legal efter- För- abort på för- loss- 2-läkar- Miss— Illegal Ej Rådgivningsbyrå Antal lopp ning intyg fall abort gravid Stockholm 58 4 5 4 O 0 0 0 Danderyd 22 2 19 0 1 0 0 Södertälje 9 0 8 O 1 0 0 Uppsala 3 0 3 O 0 0 0 Ny öping 2 0 2 O 0 0 0 Linköping 2 0 2 0 0 0 0 Motala 0 0 O O 0 0 0 Visby 1 0 1 0 0 O 0 Lund 8 0 7 O 1 0 0 Helsingborg 7 0 6 O 1 0 0 Malmö 21 l 1 9 0 0 1 0 Göteborg 15 0 1 3 1 1 0 0 Karlstad 18 2 15 0 1 0 0 Västerås 1 1 0 1 1 O 0 0 0 Falun 17 0 15 2 0 0 0 Gävle 15 0 15 0 0 0 0 Hudiksvall 3 0 3 0 0 0 0 Sundsvall 3 1 1 0 1 0 0 Örnsköldsvik 2 0 2 0 O 0 0 Boden 3 0 3 0 0 0 0 Totalt 1969 220 10 199 3 7 1 0 1968 346 10 319 3 12 0 2 1967 425 11 393 6 14 l 0 1966 500 70 407 1 19 2 1

Tabell 1 l . Fortsatt förlopp för de kvinnor som fick bifall på sin ansökan hos styrelsen, men ej opererades, 1969.

Okänt efter- För- för- loss- Miss- illegal Ej Rådgivningsbyrå Antal lopp ning fall abort gravid Stockholm 63 0 42 20 0 1 Danderyd 58 3 33 19 1 2 Södertälje 27 0 18 9 0 0 Uppsala 8 0 6 2 0 0 Nyköping 3 0 3 0 0 0 Linköping 3 0 3 0 0 0 Motala 0 0 0 0 0 0 Visby 0 0 0 0 0 0 Lund 5 0 3 2 0 0 Helsingborg 4 0 2 2 0 0 Malmö 20 1 12 6 0 1 Göteborg 16 0 9 7 0 0 Karlstad 24 0 17 7 0 0 Västerås 9 0 4 5 0 0 Falun 17 0 16 l 0 0 Gävle 18 0 10 8 0 O Hudiksvall 2 0 0 2 O 0 Sundsvall 2 0 1 1 0 0 Ornsköldsvik 3 0 1 2 0 0 Boden 2 0 2 0 0 0 Totalt 1969 284 4 132a 93b 1 4 1968 242 8 119 106 2 7 1967 234 12 107 100 3 12 1966 205 11 97 91 3 3

a 65 %av 280 b 33 %av 280

Tabell 12. Fortsatt förlopp för kvinnor vilkas ansökan ej underställdes styrelsen och som ej opererades, 1969.

Fortsatt förlopp Illegal Samtliga okänt Förlossning Missfall abort Ej gravid Fortsatt

Rådgiv- förlopp ] ] ] ningsbyrå Antal sök. Antal % okänt Antal % Antal % Antal Antal % Stockholm 229 .l , 12 5,2 217 96 44,2 93 42,9 0 — 28 12,9 Danderyd 111 4 3,6 107 48 44,9 32 30,0 1 0,9 26 24,2 Södertälje 40 0 — 40 24 60,0 8 20,0 1 2,5 7 17,5 Uppsala 66 1 1,5 65 33 50,8 25 38,5 0 — 7 10,8 Nyköping 54 8 14,8 46 19 41,3 12 26,1 0 — 15 32,6 Linköping 60 4 6,7 56 34 60,7 15 26,8 0 » 7 12,5 Motala 46 0 , 46 32 69,6 5 10,9 1 2,2 8 17,4 Visby 14 0 — 14 6 42,9 7 50,0 0 — 1 7,1 Lund 64 1 1,6 63 30 47,6 18 28,6 0 — 15 23,8 Helsingborg 55 2 3,6 53 42 79,2 9 17,0 1 1,9 1 1,9 Malmö 61 12,7 14 23,0 47 33 70,2 11 23,4 1 2,1 2 4,3 Göteborg 80 9,9 0 — 80 40 50,0 34 42,5 3 3,8 3 3,8 Karlstad 68 14,7 1 1,5 67 36 53,7 20 29,9 2 3,0 9 13,4 Västerås 101 14,3 1 1,0 100 35 35,0 30 30,0 0 — 35 35,0 Falun 96 18,6 4 4,2 92 49 53,3 18 19,6 1 1,1 24 26,1 Gävle 67 18,2 0 — 67 36 53,7 18 26,9 1 1,5 12 17,9 Hudiksvall 20 12,5 0 — 20 10 50,0 2 10,0 0 — 8 40,0 Sundsvall 38 12,1 0 — 38 23 60,5 9 23,7 0 —- 6 15,8 Ornsköldsvik 27 13,7 0 — 27 19 70,4 7 25,9 0 — 1 3,7 Bodcn 14 5,1 1 7,1 13 6 46,2 2 15,4 0 — 5 38,5 Totalt 1969 1 311 12,6 53 4,0 1 258 651 51,7 375 29,8 12 1,0 220 17,5

1968 1 115 13,1 57 5,1 1058 546 50,7 314 29,7 14 1,3 184 17,4 1967 1 227 15,6 63 5,1 1 164 694 59,6 276 23,7 20 1,7 174 14,9 1966 1 099 17,1 71 6,4 1 028 665 64,4 244 23,6 21 2,0 102 9,9 1 Av alla ej opererade med känt efterförlopp. sou 197158 2:35

Fortsatt

förlopp Illegal Samtliga okänt Förlossning Missfall abort Ej gravid % Fortsatt Rådgiv- av alla förlopp 1 1 ] 1 ningsbyrå Antal sök. Antal % okänt Antal % Antal % Antal % Antal % Stockholm 350 15,4 16 4,6 334 192 57,5 113 33,8 0 — 29 8,7 Danderyd 191 13,8 9 4,7 182 100 54,9 52 28,6 2 1,1 28 15,4 Södertälje 76 12,7 0 — 76 50 65,8 18 23,7 1 1,3 7 9,2 Uppsala 77 14,4 1 1,3 76 42 55,3 27 35,5 0 — 7 9,2 Nyköping 59 28,2 8 13,6 51 24 47,1 12 23,5 0 — 15 29,4 Linköping 65 25,4 4 6,2 61 39 63,9 15 24,6 0 — 7 11,5 Motala 46 46,9 0 — 46 32 69,6 5 10,9 1 2,2 8 17,4 Visby 14 12,7 0 — 14 6 42,9 7 50,0 0 — 1 7,1 Lund 77 15,7 1 1,3 76 40 52,6 21 27,6 0 — 15 19,8 Helsingborg 66 34,6 2 3,0 64 50 78,1 12 18,7 1 1,6 1 1,6 Malmö 102 21,2 16 15,7 86 64 74,4 17 19,8 2 2,3 3 3,5 Göteborg 110 13,6 0 — 110 62 56,4 42 38,2 3 2,7 3 2,7 Karlstad 110 23,7 3 2,7 107 68 63,5 28 26,2 2 1,9 9 8,4 Västerås 121 17,1 1 0,8 120 50 41,7 35 29,2 0 — 35 29,1 Falun 128 24,9 4 3,1 124 80 64,5 19 15,3 1 0,8 24 19,4 Gävle 100 27,1 0 — 100 61 61,0 26 26,0 1 1,0 12 12,0 Hudiksvall 25 15,6 0 — 25 13 52,0 4 16,0 0 — 8 32,0 Sundsvall 43 13,7 1 2,3 42 25 59,5 11 26,2 0 — 6 14,3 Örnsköldsvik 32 16,2 0 — 32 22 68,8 9 28,1 0 — 1 3,1 Boden 19 7,0 1 5,3 18 11 61,1 2 1,1 0 — 5 2,8 Totalt 1969 1 811 17,4 67 3,7 1 744 1 031 59,1 475 27,2 14 0,8 224 12,9 1968 1700 19,9 75 4,4 1625 984 60,6 432 26,5 16 1,0 193 11,9 1967 1880 23,9 85 4,6 1795 1154 66,6 390 21,7 24 1,3 186 10,4 1966 1 808 28,1 153 8,5 1 655 1 169 70,6 354 21,4 26 1,6 106 6,4 1 Av alla ej opererade med ”känt efterförlopp”. Tabell 14. Fortsatt förlopp för kvinnor vilkas ansökan underställdes styrelsen, efter styrelsens beslut och läkarens ställningstagande, 1969. Bifall på ansökan hos styrelsen Avslag på ansökan hos styrelsen när läkaren när läkaren ej tagit ej tagit tillstyrkt avstyrkt ställning tillstyrkt avstyrkt ställning Fortsatt förlopp Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Abortoperation Socialstyrelsen tillst. 3664 94,4 219 85,2 217 89,3 Abortoperation 2-läkarintyg 0 3 1,7 0 Förlossning 129 3,3 34 13,2 18 7,4 22 95,7 156 90,7 23 92,0 Missfall 82 2,1 3 1,2 8 3,3 0 7 4,1 0 Illegal abort 1 0,0 0 0 1 0,6 0 Ej gravid 4 0,1 0 0 0 0 0 Okänt 3 0,1 1 0,4 0 1 4,3 5 2,9 2 8,0 Totalt 3883 100,0 257 100,0 243 100,0 23 100,0 172 100,0 25 100,0 236 SOU 1971:58

Bilaga 3

Undersökning av abortärenden under oktober — november 1967

. Fu'hd &

ll! ”"|

| '. :'ni lig.;— '

_,Lr

»] ,

;— '|'—|, ' '-=,,*__-"w,11» . l' ' 2 H

x m, | A | ”?.fb

*Flvlflll» ' ' ' q— ' nus

|. _| 1_ ||-.

H.,; ' ,. nr _ vi . :*l-V ' ”I :c; ',, k .' | == 1 L

,, ;1 |" A'. j'i

1 Inledning

1 . l Direktiv

I direktiven för 1965 års abortkommitte föreskrivs bl. a. att kommittén borde göra försök att analysera de skilda motiv, som kan ligga bakom önskan om abort, och att klarlägga den betydelse, som i detta samman- hang kan tillmätas skilda sociala faktorer som ekonomi, familje- och bostadsförhållan- den samt utbildningssituation. Vidare skulle kommittén ägna särskild uppmärksamhet åt att klarlägga en rad tidpunkter, som är av betydelse för bedömningen av hur det nuva- rande förfarandet fungerar.

Kommittén har funnit, att upplysningarna i de handlingar rörande abortärenden, som insänts till medicinalstyrelsen (nu socialsty— relsen) icke lämpar sig för en undersökning av abortmotiven. Dels är de lämnade uppgif- terna i mycket stor utsträckning alltför ofull— ständiga, detta gäller framför allt tvåläkar- intygen, dels synes utredarna ha tillämpat mycket olika principer, då det gällt att avgö- ra vilka uppgifter. som var relevanta och därför borde medtagas.

Dessutom saknar dessa handlingar helt sådana uppgifter om tidpunkten för de olika utredningsmomenten, som erfordras, om det nuvarande förfarandet skall kunna studeras från tidssynpunkt.

1.2 Metod

Med anledning härav beslöt kommittén att — under förutsättning att vederbörande kurato-

rer förklarade sig villiga till medverkan — låta företa en stickprovsundersökning av de mo- tiv för abort, som uppgivits av de sökande. Undersökningen skulle också avse tidssche- mat för utredningen och eventuell preventiv- medelsanvändning vid det samlag, som enligt kvinnans uppfattning resulterade i gravidite- ten. I den utsträckning det var möjligt, skulle uppgifter ifyllas även i fråga om kvinnor, som visserligen tagit kontakt med kurator i abortsyfte, men för vilka förfarandet av nå- gon anledning avbrutits i förtid. Det ansågs vara av speciellt intresse att få någon upp- fattning om denna grupp, eftersom den ej omfattas av den officiella statistiken.

1.3. Utförande

Planläggningen och utförandet av undersök- ningen uppdrogs av kommittén åt en arbets- grupp bestäende av ledamöterna G. Alm, R. Hamrin—Thorell och V. Westberg, experterna D. Swenson och K. Öhrberg, samt sekretera— ren, S. Rengby.

Den använda uppgiftsblanketten, vars in- nehåll framgår av bil. A (5. 3:80), utarbetades i samråd med kuratorer från mentalvårdsby- rån i Stockholm, där man redan tidigare använde en statistikblankett av liknande typ. Tre av kuratorerna vid byrån, nämligen G. Beander. 1. Eriksson och M. Jonsson, åtog sig dessutom att besvara förfrågningar från upp- giftslämnarna vid ev. tveksamhet om hur blanketten skulle ifyllas. Under utredningens

gång kompletterades blanketten, därigenom att uppgiftslämnarna anmodades att i avdel- ningen "Sökanden" (längst ned till vänster) markera med ”4”, om den sökande fått spontanabort, och med ”5”, om förfarandet icke fullföljts på grund av att den sökande icke var bosatt i Sverige och kommit hit enbart för att få abort.

Till kuratorer sysselsatta med abortrådgiv- ning vid de lasarett, där enligt vad kommit- tén inhämtat vid sina besök hos olika lands- ting och lasarett, abortutredningar företogs någorlunda regelmässigt, ställdes en förfrå- gan, huruvida de var villiga att svara för uppgiftsinsamlingen. Jakande svar erhölls från samtliga utom från lasarettet i Örebro, varifrån meddelades, att vid regionsjukhusets psykiatriska klinik kuratorstjänsterna icke var besatta med ordinarie innehavare, att abortrådgivningen ombesörjdes av deltidsan- ställda kuratorer och att möjlighet för under- sökning av abortmotiven därför icke förelåg. Trots detta har emellertid 19 blanketter inkommit från regionsjukhuset i Örebro, vil- ket dock icke torde innebära någon fullstän- dig redovisning.

Undersökningen avsåg tiden 1 oktober —30 november 1967 och skulle omfatta samtliga kvinnor, som iabortsyfte tagit förs- ta kontakt (per telefon eller annorledes) med rådgivningsbyrån eller lasarettet under denna tid eller för vilka därunder remiss inkommit från t. ex. provinsialläkare. Eftersom i blan- ketterna skulle anges, när tvåläkarintyg ut- färdats reSp. när efter ansökningsförfarande svar expedierats från medicinalstyrelsen, re— dovisades en stor del av blanketterna icke förrän under 1968.

Från lasarettet i Falun har 44 vederbörli- gen ifyllda blanketter inkommit, medan i 19 fall ingen redovisning skett.

Med anledning av vad ovan anförts kom- mer i det följande, då fråga blir omjämförel- ser mellan olika lasarett eller mellan olika län, Falu och Örebro lasarett resp. Koppar- bergs och Örebro län ej att ingå.

Blanketterna från lasarettet i Halmstad har ej ifyllts fullständigt och icke redovisats inom sådan tid, att de kunnat medtagas vid

databearbetningen av det övriga materialet. En särskild genomgång av dessa har därför gjorts och redovisas i bil. B (5. 3 :81).

1.4. Omfattning

Bearbetningen omfattade sammanlagt 2 1 12 blanketter. I de 1644 fall, då abortutred- ningen resulterat i ett tvåläkarintyg (551 fall) eller en ansökan till medicinalstyrelsen (1 093 fall) har blanketterna ifyllts fullstän— digt (med undantag för några fall. där det angivna datum för själva utfärdandet av två- läkarintyget icke kunnat användas; se 3.1). I fråga om de 468 fall, där utredningsförfaran- det avbrutits i förtid, har blanketterna ifyllts mer eller mindre fullständigt. Antalet lämna- de uppgifter varierar för dessa fall från blan- ketter, vilka ej innehåller andra uppgifter än om lasarettet, födelsetiden och datum för första telefonkontakt, till dem, som ifyllts fullständigt och t.o.m. innehåller uppgift om anledningen till att förfarandet avbrutits (även om denna anledning var en annan än de tre, varom uppgift begärts, dvs. att kvin— nan icke var gravid, att spontanabort skett eller att kvinnan icke var bosatt i Sverige och kommit hit enbart för att få abort). Denna omständighet har medfört, att totalantalet fall i de olika tabellerna varierar något.

1.5 Jämförelse med den officiella statistiken

Statistik över legala aborter publiceras arli— gen i socialstyrelsens (tidigare medicinalsty- relsens) publikation ”Allmän Hälso— och Sjukvård”. En jämförelse med siffrorna däri skulle kunna ge en uppfattning om huruvida stickprovet är representativt. En svårighet vid en sådan jämförelse är tidsförskjutning- en: i den officiella statistiken redovisas abortansökningar, som inkommit till medici- nalstyrelsen under ett kalenderår, medan för en stor del av fallen i stickprovet gäller, att ansökningarna avsänts först under 1968. Den procentuella åldersfördelningen för kvinnor, som hos medicinalstyrelsen ansökt om abort, dels i den officiella statistiken för åren 1967 /68, dels i stickprovet, framgår av tablå 1.

Procentuell fördelning

Den officiella Stickprovet statistiken 19 år eller därunder 22,1 23,4 20—24 år 23,5 23,7 25—29 år 17,1 18,3 30—34 år 15,5 14,1 35—39 år 13,5 12,3 40444 är 7,5 6,9 45 år eller däröver 0,8 1,4 Summa 100 100

Överensstämmelsen är, som synes mycket god.

Inom stickprovet är andelen tvåläkarintyg 33,5 % av det sammanlagda antalet ansök- ningar och tväläkarintyg. Den officiella stati- stikens motsvarande siffror är 31,0 % för år 1967 och 37,0 % för år 1968.

I fråga om båda dessa jämförelser gäller således, att stickprovet visar mycket god överensstämmelse med den officiella statisti— kens siffror.

1 .6 Sign:]?kansnivå

Vid den statistiska bearbetningen har räknats med en signifikansnivå på 2 % (d v s. sanno— likheten för att en konstaterad skillnad skul- le bero på slumpen. torde vara högst 2 %).

2 Stickprovets sammansättning

l tabell 4 (5. 3:66) redovisas också antalet tidigare aborter, legala eller illegala, samt antalet säkra missfall. Medelantalet aborter var 0,13 och missfall 0,19. De sökandes procentuella fördelning finnsi tablå 14.

Ur tabellen kan man beräkna, att antalet födda barn uppgick till 3 368 (eller möjligen något högre, eftersom för de sju kvinnor, som fött nio barn eller flera, räknats med

sammanlagt 63 barn), antalet aborter till 261 och antalet missfall till 382. Sammanlagda antalet graviditeter skulle bli 4 011, av vilka 65% avslutades med en abort och 9,5% med ett missfall. Naturligtvis är dessa pro- centsiffror endast ungefärliga; som redan nämnts torde antalet födelser och därmed antalet graviditeter vara något för lågt. Å andra sidan har ett nittiotal kvinnor icke lämnat uppgift om aborter och missfall. Det kan också tänkas, att en del icke velat tala om, att de tidigare genomgått abort.

2.7 Graviditetslängd vid första kontakt

2.7.1 Av stor betydelse för frågan om abort är den tidpunkt vid vilken utred- ningen kan börja. l tabell8 (5. 3:68) redovisas graviditetens längd i veckor vid den tid- punkt, då den sökande tagit första kontak- ten med kurator (per telefon eller på annat sätt). Denna tid var i medeltal 9,1 veckor. Man finner en klar skillnad mellan de ogifta å ena sidan och de gifta och förut gifta å andra; denna skillnad framgår tydligt, om man ser på medellängden för de sex grupper- na i tabellen (tablå 15). De ogifta har uppenbarligen tagit första kontakt senare än de övriga. Ännu tydligare

Tablå 13. Senaste för— Sammanlagda antalet födda barn Tablå 14- lossning är 1 2 3 4 eller Antal aborter

flera resp. missfall 1966/67 39,8 30,8 24,7 30,6 0 90,3 85 ,0 1957/65 48,] 59,5 65,0 61,5 1 7,3 11,9 före 1957 12,1 9,7 10,3 7,9 2 eller flera 2,4 3,1

Summa 100 100 100 100 Summa 100 100

Ogift Gift och förut gift Yrkesarbete, heltid 10,0 veckor 8,8 veckor Yrkesarbete, mindre än heltid 10,0 veckor 8,3 veckor Ej yrkesarbete 10,1 veckor 8,3 veckor

framträder denna skillnad, om man ser på den procentuella fördelningen i tablå 16.

Anmärkningsvärt är att så många som 81 % av samtliga kvinnor tagit första kontakt i abortsyfte före slutet av elfte graviditets- veckan.

2.7.2 En redovisning av graviditets- längd och ålder har gjorts i tabell 9 (5. 3:69). Det visar sig föreligga ett svagt samband mellan åldern och graviditetslängden, korre- lationskoefficienten blir — 0,20, vilket skulle innebära att omkring fyra procent av varia— tionerna i graviditetslängd kunde förklaras av åldersvariationer. En närmare undersökning visar emellertid, att detta resultat är vilsele- dande; det beror nämligen på att den under- sökta populationen var sammansatt av två grupper. dels 852 ogifta, som var unga (me- delålder 20,7 år) och tagit första kontakt relativt sent (medelgraviditetslängd 10,0 vec— kor), dels 1080 gifta och förut gifta, som var äldre (medelålder 31,6 år) och tagit första kontakt tidigare (medelgraviditets- längd 8,4 veckor). Om man delar upp tabell 9 i två tabeller, en för ogifta och en för gifta och förut gifta, visar dessa båda tabeller ingen signifikant korrelation mellan ålder och graviditetslängd.

Tablå 16. Graviditetslängd Ogift Gift och Samtliga förut gift

1] veckor eller därunder 71,2 88,1 80,7 12—16 veckor 22,0 10,6 15,5 17—20 veckor 5,9 1,0 3,2 21 veckor eller däröver 1,0 0,3 0,6 Summa 100 100 100

Undersökningen ger alltså som resultat, att ogifta kvinnor i allmänhet tagit kontakt med kurator i abortsyfte på ett senare sta- dium av graviditeten än gifta och förut gifta kvinnor. Däremot ger den icke något stöd åt uppfattningen, att det skulle finnas ett sam- band mellan åldern och det stadium av gravi- diteten, då kvinnan vänt sig till kurator för abortrådgivning.

2.7.3 Det skulle kunna tänkas, att graviditetslängden vid första kontakt skulle vara olika i olika delar av landet. En under- sökning av graviditetslängden med fördelning på län visar emellertid, att så icke varit fallet. Detta framgår tydligt av tabell 10 (5. 3:69) som anger medelgraviditetslängden vid första kontakt för varje län. Det enda län, som signifikant avvek från de övriga. var Uppsala län med 8,0 veckor mot 9,1 veckor för hela riket.

2.1. Ålder, civilstånd

Fördelningen efter ålder och civilstånd fram- går av tabell 1 (5. 3:65). Antalet flickor om 14 år eller därunder var 10 och i åldern 15—17 år 283. 30 kvinnor hade fyllt 45 år. Den procentuella fördelningen på åldersgrup- perna framgår av tablå 2.

Av de 2081 sökande, som uppgivit sitt civilstånd, var 44,5% ogifta, 46,9% gifta (inkl 3,7 % hemskilda) och 8,6 % förut gifta.

Medelåldern var för hela stickprovet 26,7 år, för de ogifta 20,6 år, för de gifta och för de frånskilda 31,5 år samt för änkorna 34,7 år.

Tablå 2.

Procentuell fördelning

Ogift Gift Förut Samtliga

(inkl. hem- gift skild) 14 år eller därunder 1,1 — * 0,5 15— 17 år 29,9 0,4 — 13,4 18— 19 år 20,0 1,4 0,6 9,5 20—24 år 33,7 16,1 11,7 23,7 25— 29 år 9,8 24,6 27,0 18,3 30—34 år 3,5 22,0 25,8 14,1 35—39 år 1,5 21,1 20,2 12,3 40—44 är 0,4 12,1 12,9 6,9 45 år eller däröver 0,2 2,2 1,7 1,4

Summa 100 100 100 100

2.1.1 Det synes kunna vara av intres- se att göra en jämförelse med åldersfördel- ningen bland de kvinnor, som fött barn under år 1967. En sådan jämförelse har gjorts i tablå 3 i fråga om de gifta och i fråga om samtliga. Vid uppdelningen av barnafö- derskorna på gifta och ogifta böt hänsyn tagas till följande resonemang. En ogift kvin- na, som blivit gravid, kommer schematiskt sett i allmänhet att tillhöra en av följande tre grupper: I) de som föder barnet utom äkten- skap; 2) de som gifter sig, innan barnet fötts, och sedan föder barnet i äktenskap; 3) de som avslutar graviditeten utan att något barn föds. Gruppen 2) förs i befolkningsstatisti- ken tillsammans med övriga gifta barnaföder- skor. Uppenbarligen skulle man få ett missvi- sande resultat om man jämförde antalet ogif- ta abortsökande med endast antalet barnafö- derskor i grupp 1) och lät barnaföderskornai grupp 2) ingå i den grupp, som jämfördes med antalet gifta abortsökande (se härom Kr. Skajaa: Antallet av aborter og svanger- skapsavbrytelser i Norge. i Instilling fra straf— felovrådet om Adgangen til å avbryte svang- erskap, Trondheim 1956, s. 71). Ett approxi- mativt jämförelsetal för de gifta har för den skull beräknats på följande sätt: från anta- let kvinnor. som fött barn iäktenskap, har dragits antalet barn, som fötts i äktenskap men inom 8 månader efter äktenskapets ingående. Resultatet blir på grund av nedan-

Procentuell fördelning

Gifta Gifta Hela Samtliga i stick- barnafö- stick- barnafö— Samtliga kvinnor provet derskor provet derskor i åldern 10—49 år

14 år eller

därunder — — 0,5 0,0 12,5

15417är 0,4 0,0 13,4 2,8 7,5 18—l9år 1,4 1,4 9,5 8,6 6,4 20—24 år 16,1 30,9 23,7 35,7 15,3 25429 är 24,6 37,1 18,3 29,5 11,8 30434 år 22,0 19,3 14,1 14,1 10,5 35—39 år 21,1 8,8 12,3 6,8 11,0 40444 är 12,1 2,3 6,9 1,8 12,1 45 år eller däröver 2,2 0,2 1,4 0,1 13,0

Summa 100 100 100 100 100

stående felkällor endast approximativt: a) avdraget gället antalet födda barn, ej antalet kvinnor, dvs. en kvinna, som fött tvillingar, har dragits av två gånger och den, som fött trillingar tre gånger; b) avdrag har icke gjorts för frånskilda kvinnor och änkor, som fött barn i äktenskap; samt c) till gruppen borde lagts också de gifta kvinnor, som fött barn utom äktenskap. Grupperna a) och b) utgör var för sig mindre än 1 % av huvudgruppen, och de inverkar dessutom i motsatta rikt- ningar. Inga siffror föreligger beträffande grupp c), men den är med all säkerhet mycket liten. Någon motsvarande beräkning för andra civilståndsgrupper kan icke göras, emedan inga uppgifter finns om huruvida det för de i stickprovet ingående frånskilda och änkorna är fråga om graviditet, som skulle leda till ett barn i äktenskap eller ej. Av tabell 1 framgår, att från och med 30 år och uppåt antalen frånskilda plus änkor är be- tydligt större än antalen ogifta, varför inver- kan av detta icke som i fråga om de gifta kan försummas.

Skillnaderna mellan stickprovet och bar- naföderskorna går i den riktning man kunde vänta. Bland de abortsökande var de yngsta (under 18 år) och de äldsta (35 år och däröver) åldersgrupperna starkt överrepre- senterade, medan gruppen 20—29 år var underrepresenterad. Ser man enbart på de gifta förelåg också där en stark överrepresen- tation för de högre åldersgrupperna (redan

fr.o.m. gruppen 30—34 år) och en under— representation för gruppen 20—29 år. De yngsta åldersgrupperna omfattar endast ett fåtal fall, varför någon signifikant skillnad icke kunnat konstateras. Den i fråga om hela stickprovet konstaterade överrepresentatio- nen inom grupperna under 18 år måste därför tillskrivas de ogifta abortsökande.

2.2 Yrkesarbete

Uppgift om huruvida den sökande hade yr- kesarbete hade lämnats av 2023 kvinnor (tabell 2, 5. 3:65). 47,5 % hade ej yrkesarbe- te, 39,0% yrkesarbetade på heltid, medan l3,6% hade yrkesarbete i mindre omfatt- ning eller sporadiskt. Den procentuella för- delningen för de olika civilståndsgrupperna finns i tablå 4.

Den höga andelen ogifta utan yrkesarbete hänger givetvis samman med att de yngsta, som ännu icke avslutat sin utbildning, till

Tablå 4. Procentuell fördelning Ogift Gift Förut gift Yrkesarbete, heltid 52,2 23,5 54,0 Yrkesarbete, mindre än heltid 4,5 21,5 17,6 Ej yrkesarbete 43,3 55,0 28,4 Summa 100 100 100 319

Tablå 5. Tablå 7. Ogift Gift Förut gift Procentuell fördelning 19 år el- 20— 35 år Yrkesarbete, heltid 21,6 år 30,9 år 32,4 år ler där. 34 år ler där. Yrkesarbete, mindre under över än heltid 21,6 år 32,0 år 31,5 år Ej yrkesarbete 19,2 år 30,9 år 31,1 år Ogift Yrkesarbete, heltid 42,0 62,4 68,4 . _ Yrkesarbete, mindre övervägande del var ogifta (se nedan). An- än heltid 2,8 6,6 _ märkningsvärt är att yrkesarbete i mindre Elyfkesarbete , 55,2 31,0 31,6 omfattning än på heltid bland de ogifta Summa 100 100 100 synes ha förekommit ganska sällan jämfört _ _ _ d (1 .. . "f Gift (mk/. hemskild) me 6 OVf'ga gruPPema- [ ngPPe" gl ta Yrkesarbete, heltid 33,3 24,2 22,4 ovan ingår även de hemskilda; om man räk- Yrkesarbete, mindre nar särskilt för dessa, får man 47,3 %, 17,6 % i? hellt” b öff ååå 4312; och 35,1 % dvs. gruppen låg mellan de gifta ] yr em me ' ' ' OCh de förut gifta. Summa 100 100 100 Förutgift . . . . Yrkesarbete, heltid - 50,9 60,7 2.3 Civilstand, yrkesarbete, alder Yrkesarbete, mindre — , , , än heltid — 20,2 13,1 En uppdelnrngefter alla tre ovan behandlade Ej yrkesarbete 100 28,9 26,2 faktorer — crvrlstånd, yrkesarbete och ålder Summa 100 100 100 — tyder på att i abortsammanhang yrkesar- betet hade relativt svagt samband med ål- dersfördelningen (tabell 3, 5. 3:66), utom i fråga om de ogifta. Medelåldern för de olika grupperna framgår av tablå 5.

De ej yrkesarbetande ogifta hade klart lägre medelålder än de övriga. Ännu tydliga- re framträdde denna skillnad vid en procen-

Tablå 6.

Procentuell fördelning

19 år el- 20— 35 år el- Summa ler där- 34 år ler där- under över Yrkesarbete, heltid Ogift 40,9 56,4 2,8 100 Gift 2,7 64,7 32,6 100 Förut gift — 61,1 38,9 100 Yrkesarbete, mindre än heltid Ogift 31,7 68,3 — 100 Gift 0,5 51,7 47,8 100 Förut gift — 74,2 25,8 100 Ej yrkesarbete Ogift 64,8 33,7 1,5 100 Gift 2,1 66,4 31,5 100 Förut gift 2,0 66.0 32,0 100

tuell uppdelning på tre åldersgrupper enligt tablå 6.

Skillnaderna mellan gifta och förut gifta var i allmänhet små; den avvikande gruppen förut gifta med yrkesarbete mindre än heltid omfattade endast 31 kvinnor.

Andelen på heltid yrkesarbetande var, som framgår av tablå 7, hög både bland de ogifta och bland de förut gifta. om man undantar den yngsta gruppen. Bland de gifta utgjorde däremot de ej yrkesarbetande den största gruppen i alla åldrarna. Yrkesar- bete. mindre än heltid, hade stor andel bland gifta och förut gifta i åldern 20 år och däröver. Anmärkningsvärt är, att denna typ av yrkesverksamhet bland gifta kvinnor över 34 är t. o. in. var vanligare än yrkesarbete på heltid.

2.4 Antal födda barn

2.4.1 Fran tabell4 (5. 3:66) kan man beräkna, att de sökande tidigare i medeltal fött 1.64 barn. Om man emellertid räknar med endast de ungefär två tredjedelar. som över huvud taget fött barn. blir medeltalet

Antal födda barn resp. barn i hemmet

0 34,0 28,2 1— 3 52,4 61,1 4 eller flera 13,6 10,7 Summa 100 100

för dessa 2,49.

Uppgifter lämnades också om antalet barn, som fanns i hemmet. Eftersom avsik- ten härmed var att få veta, hur många barn de sökande hade ansvaret för, undantogs sökande under 18 år från denna redovisning. Medelantalet barn i hemmet var 1,65. Pro- centuellt fördelade sig de sökande enligt tablå 8.

Skillnaderna i fördelningen beror huvud- sakligen på att gruppen under 18 är icke medtagits i redovisningen av barn ihemmet. Om man korrigerar detta, återstår icke nägra signifikanta skillnader. Totalt visar det sig, att antalet redovisade barn i hemmet är 15,3 % lägre än antalet födda barn.

2.4.2 Av tabell 5 (5. 3:67) framgår, att de gifta hade fött flera barn än de övriga. Medelantalet var för ogifta 0.39. för gifta (inkl. hemskilda) 2.74 och för förut gifta 2,28. En procentuell fördelning enligt ovan finnsi tabla 9.

2.4.3 Som framgår av tabell 6 (5. 3:67) var även yrkesarbetet av betydelse för barnantalet. Medelantalen födda barn redo- visas i tablå 10. Gruppen övriga omfattade gifta (inkl.

Tablå 9. Sökanden Anta] födda barn ogift gift förut gift 0 72,5 2,1 4,5 1—3 26,5 72,7 79,5 4 eller flera 1,0 25,2 15,9 Summa 100 100 100

Tablå I 0.

Ogift Övriga Yrkesarbete, heltid 0,34 2,10 Yrkesarbete, mindre än heltid 0,94 2,64 Ej yrkesarbete 0,40 3,00

hemskilda), frånskilda och änkor. Det är tydligt att barnantalet var högre bland de ogifta, som hade yrkesarbete men icke på heltid. än för de på heltid yrkesarbetande och de ej yrkesarbetande (till största delen ”ännu ej yrkesarbetande”). I fråga om de gifta och förut gifta fanns klara skillnader efter graden av yrkesarbete. De skillnader, som kunde utläsas ur medeltalen, framgår tydligt också av den procentuella fördelning- en i tablä ] 1.

2.5 Senaste förlossning

För de kvinnor. som tidigare fött barn, redovisas året för senaste förlossning i tabell 7 (5. 3:68). Av intresse är särskilt att se, dels hur många som haft senaste förlossningen nära inpå den aktuella graviditeten, dels ock- så för hur många ett fullföljande av gravidi- teten skulle innebära födelse av ett s. k. sladdbarn. Procentuella andelen av dessa grupper framgår av tablå 12.

Tablå 1]. Antal Sökande godda med yrkesarbete med yrkesarbete utan yrkesarbete arn på heltid mindre än heltid

Ogift Övriga Ogift Övriga Ogift Övriga 0 72,6 5,0 32,4 1,3 75,9 1,4 1—3 27,0 82,2 67,6 77,4 22,3 68,0 4 eller flera 0,4 12,9 — 21,4 1,8 30,6

Summa 100 100 100 100 100 100

Senaste Sökande forloss- med yrkesarbete med yrkesarbete utan yrkesarbete "mg på heltid mindre än heltid Ogift Övriga Ogift Övriga Ogift Övriga ! 1966/67 38,9 21,3 69,6 17,7 59,7 35,4 1957/65 55,5 60,5 30,4 66,3 34,9 59,2 före 1957 5,6 18,2 16,0 5,4 5,4 100 100 100 100 100 100

Andelen kvinnor, som nyligen haft en förlossning var betydligt högre bland de ogif» ta än bland de övriga. [ allmänhet var ande- len kvinnor, som nyligen haft en förlossning, högst bland de ej yrkesarbetande. Ett undan- . tag utgjorde gruppen ”ogifta med yrkesarbe— te mindre än heltid”. men denna grupp omfattade blott 23 kvinnor.

Antalet kvinnor, som skulle få sladdbarn, var obetydligt, utom bland de yrkesarbetan- de gifta och förut gifta.

En sammanställning av året för senaste förlossning och antalet födda barn, tydde på att dessa båda variabler icke hade något starkare samband, vilket framgår av den pro- centuella fördelningen i tablå 13.

3 Abortutredningen

3.1 Graviditetslängd vid ansökans avsändan— de resp. utfärdandet av tvåläkarin tyg

l tabell 1] (5. 3:70) visas graviditetslängden vid tiden för slutförandet av abortutredning- en på det lokala planet, dvs. vid avsändandet av ansökan till medicinalstyrelsen resp. utfär- dandet av tvåläkarintyget. Tabellen omfattar ej alla fall, som lett till ansökan eller tvålä- karintyg, enär det i 44 resp. 26 fall icke varit möjligt att säkert fastställa graviditetsläng- den varjämte i 19 fall vid lasarettet i Kalmar tvåläkarintyget daterats först långt efter det abortoperationen utförts. Dessa sistnämnda fall har uteslutits också ur andra tabeller, där tidpunkten för utfärdandet av tvåläkarintyg varit av betydelse.

Ovan (2.7.1) har nämnts, att graviditets- längden vid första kontakt i medeltal var 9,1 veckor. Vid avsändandet av ansökan var me- deltalet 11,7 veckor och vid utfärdandet av tvåläkarintyget 10.8 veckor. Skillnaden tor- de bero dels på att utredningstiden i medel- tal är något längre. då ansökan skall göras än då man använder tvåläkarintyg, dels på att man måste sända ansökan i sådana fall, då det blir fråga om att utföra operationen efter tjugonde veckan. Fördelningen efter gravidi- tetslängd framgår av tablå 17.

3.2 Regionala skillnader i graviditetslängden

Ovan har angivits, att graviditetslängden vid första kontakt icke synes förete några regio- nala variationer. Om man däremot ser på

Tablå ] 7.

Graviditets- Procentuell fördelning vid längd första ansökans utfärdan—

kontakt avsändande det av tvålä-

karintyget

11 veckor eller därunder 80,7 54,0 67,0 12416 veckor 15,5 37,9 27,7 l7»—20 veckor 3,2 7,1 5,3 21 veckor eller däröver 0,6 1,0 —

Summa 100 100 100

graviditetslängden vid tiden för avsändandet av ansökan resp. utfärdandet av tvåläkarinty- get, finns tydliga olikheter mellan de olika lasaretten. ] tabell 12 (5. 3:70) redovisas me- delgraviditetslångderna vid dessa två tid- punkter; uppgift har lämnats endast för de lasarett där antalet ansökningar resp. tvålä- karintyg uppgick till minst 15. Siffror signifi- kant lägre än riksrnedeltalet (11,7 veckor resp. 10,8 veckor) visade i fråga om ansök- ningar Falköping med 9,5 och Danderyd med 11,1 veckor samt i fråga om tvåläkarin- tyg Sundsvall med 9,7 och Uppsala med 10,1 veckor. Beträffande ansökningar hade Karl- stad med 13,5, Göteborg med 12,9 och Gävle med 12,7 veckor medeltal, som signifi— kant överstiger riksrnedeltalet.

3.3 Väntetider under utredningen

3.3.1 Tiderna för ett antal etapper i en abortutredning finns angivna i tabell 13

Väntetid Kurator Gynekolog Psykiater

7 dagar eller därunder 72,5 41,9 26,6 8—14 dagar 18,2 33,1 39,7 15—21 dagar 7,7 15,8 20,7 22—28 dagar 0,9 5,2 8,5 29 dagar eller däröver 0,7 4,1 4,6

Summa 100 100 100

(5. 3:71). Det normala var, att de sökande fick besöka tre utredare: kurator, gynekolog och psykiater. Anledningen till att det redo— visade antalet besökande för gynekolog och psykiater är 144 resp. 267 lägre än för kurator, är dels att utredningen i vissa fall avbrutits efter besök hos endast en eller två utredare, dels — vad beträffar psykiaterbesö— ken — att några lasarett icke disponerade någon psykiater för abortutredningar samt att det i vissa fall, då abort föranletts av somatisk sjukdom, ansetts onödigt med be— sök hos psykiater. I de 318 fall, för vilka angivits, att gynekologbesöket skett redan dagen för första kontakt, ingår 85 fall, där besöket hos gynekologen i verkligheten ägt rum innan kvinnan tog första kontakt med kurator. Motsvarande antal för besök hos psykiater år 4. Väntetiden för besöken hos de tre utredarna var i medeltal för besök hos kurator 6,0 dagar, hos gynekolog 10,2 dagar och hos psykiater 13,0 dagar, allt räknat från dagen för första kontakt. Väntetiderna varie-

rade emellertid mycket starkt, vilket framgår av tabellen och av den procentuella fördel- ningen i tablå 18.

Till kuratorn fick nära tre fjärdedelar av de sökande komma inom en vecka efter det de tagit första kontakt, medan motsvarande andel, då fråga var om besöket hos psykia- tern, uppnåddes först under tredje veckan. Medianen, dvs. den dag då hälften av de sökande fått komma, faller för kuratorn på den femte dagen, för gynekologen på den nionde och för psykiatern på den tolfte.

3.3.2 Väntetiderna vid de olika lasa- retten skilde sig mycket starkt. Medeltalen redovisas i tabelll4 (5. 3:72); endast medeltal baserade på minst 15 sökande har medtagits. Variationsbredden var som synes för besök hos kurator från 0,4 till 13,1 dagar, hos gynekolog från 0 till 22,8 dagar och hos psykiater från 3,6 till 23,6 dagar. Anmärk- ningsvärt är, att i flera fall lasarett i samma län skiljer sig avsevärt från varandra i fråga om alla tre väntetiderna. Som exempel härpå må nämnas: Danderyd och Södertälje, Nykö- ping och Eskilstuna, Lund och Hälsingborg samt Gävle och Hudiksvall. Antalet lasarett, vilkas medeltal signifikant skilde sig från riksrnedeltalet är stort. Jag skall därför här endast nämna de lasarett, som i fråga om alla tre väntetiderna företedde låga resp. höga siffror (tablå 19).

3.3.3 Det normala är att kvinnan Tablå 19 först besökte kuratorn och sedan de andra utredarna, men det finns många undantag V" t t'd f" b "k h .. an e 1 M 650 os från denna huvudregel. Hur fallen fordelade kurator gynekolog psykiater Tablå 20. Falköping 0,7 0,8 3,6 Ostersund 2,7 2,2 4,6 Dagen för första utredningsbesöket Procent VäXJO 2,3 2,5 7,9 besökte kvinnan Eskilstuna 1,6 2,4 9,4 Sundsvaall 3,0 5,2 9,0 kurator (enbart) 65,1 Västerås 3,9 7,0 8,9 gynekolog (enbart) 12,7 Hela riket 6,0 10,2 13,0 Psykiater (enbart) 1»5 _, _ _ kurator och gynekolog 13,7 Södertälje 113 14,7 17,7 kurator och psykiater 3,1 Gavle 12,3 15,6 1717 gynekolog och psykiater 0,2 Karlstad 10,9 19,8 23,6 alla utredarna 3,7 Malmö 11,9 20,5 18,7 Göteborg 13,1 22,8 22,9 Summa 100 SOU l971:58 3:15

sig på de olika möjligheterna, framgår av tablå 20.

I den sista gruppen ingår icke blott de fall, där kvinnan besökt alla tre utredarna samma dag, utan också de, vid vilka endast två utredare medverkat och dessa besökts sam- ma dag.

Som ovan nämnts (3.3.1), har i en del fall besök hos gynekolog resp. psykiater ägt rum redan innan första kontakt tagits med kura- torn.

Vid det övervägande flertalet av lasaretten var typen med förstabesök hos kurator den klart vanligaste. Förstabesök hos gynekolog var det vanligaste vid lasaretten i Kalmar, Ängelholm, Karlskoga, Örnsköldsvik och Umeå. Vid lasaretten i Växjö, Västervik, Oskarshamn, Visby, Kristianstad, Falköping, Köping, Hudiksvall och Östersund var den vanligaste metoden att både kurator och gynekolog besöktes dagen för första utred- ningsbesöket. Vid lasarettet i Boden var det vanligaste, att alla utredarna besöktes samma dag.

3.4 Totala utredningstiden på det lokala planet

3.4.1 Av ännu större intresse än des- sa väntetider är kanske totallängden av ut- redningstiden på det lokala planet. Dessa tider, dvs. tiden från dagen för första kon- takt till dagen för avsändandet av ansökan till medicinalstyrelsen resp. till dagen för utfärdandet av tvåläkarintyget, återfinns i tabell 13 (5. 3:71). Medelvärdena var för ansökningar 18,5 dagar och för tvåläkarinty- gen 14,0 dagar, dvs. den lokala utrednings- tiden var klart längre för ansökningar än för tvåläkarintyg. Även skillnaderna i den pro- centuella fördelningen gick i samma riktning (tablå 21). Den tidpunkt, då den lokala utredningen varit färdig för halva antalet sökande, låg för ansökningar på den sjuttonde dagen och för tvåläkarintygen på den trettonde dagen. För att undersöka, om det här var fråga om en verklig skillnad eller om den uppkommit därigenom att utredningstiderna generellt va-

Tablå 21. Ansökningar Tvåläkarintyg

7 dagar eller därunder 7,3 17,9

8—14 dagar 26,5 40,4 15—21 dagar 35,7 28,3 22—28 dagar 16,2 9,4 29—35 dagar 9,8 2,6 36 dagar eller däröver 4,4 1,3

Summa 100 100

rit längre på de platser, där andelen ansök- ningar varit hög, har i tabell 15 (s. 3:73) redovisats medelvärdena för de lokala utred- ningstiderna fördelade på län. Liksom i ta- bellerna 12 och 14 har endast medeltal beräknade på minst 15 fall medtagits. För åtta län finns medeltal beräknade både för ansökningar och för tvåläkarintyg. [ sex län var tiden för ansökningarna längre och i två län tiden för tvåläkarintygen. Om man emel- lertid undersöker i vad mån det finns signifi- kanta skillnader mellan båda medeltalen och därvid tar hänsyn också till de län, för vilka något av medeltalen baserade sig på ett mindre antal fall än 15, visar det sig, att medeltalen skilde sig signifikant för fem län; i alla fem var medeltalet högst för ansökning- arna. Det synes därför troligt, att riksmedel- talens siffror ger uttryck för en verklig skill- nad mellan utredningstiderna för ansökning- ar och för tvåläkarintyg. Denna skulle kunna bero på den omständigheten att, när utredar- na tagit ställning, återstod i ansökningsfallen att skriftligen utforma det yttrande, som skulle sändas till medicinalstyrelsen, medan däremot i fråga om tvåläkarintygen förfaran- det i stort sett var färdigt i och med att ställning tagits.

3.4.2 Speciellt värda att uppmärk— samma år de korta utredningstiderna i vissa län, beträffande ansökningar i Jämtlands och Kalmar län med 5,7 resp. 7,1 dagar och beträffande tvåläkarintyg i Västerbottens län med 7,8 dagar. Mycket höga värden före- kommer emellertid också, beträffande an-

sökningar i Värmlands län med 30,3 dagar samt i Gävleborgs och Göteborgs och Bohus län med något över 24 dagar ävensom beträf- fande tvåläkarintyg i Norrbottens och Öster- götlands lån med omkring 20 dagar.

3.4.3 En sammanställning av utred- ningstiderna uppdelad efter åldersgrupper vi- sar i stort sett inga signifikanta skillnader. Undantag utgör endast de yngsta grupperna. I fråga om ansökningarna hade gruppen 15— 17 år ett medelvärde av 16,8 dagar mot 18,8 dagar för de äldre. Vad beträffar tvåläkarin- tygen var medelvärdet för flickor upp till och med 14 år 8,4 dagar mot 14,2 dagar för de äldre; däremot skilde sig gruppen 15—17 år med 13,6 dagar icke signifikant från de övriga.

3.4.4 Om man i stället fördelar ut- redningstiderna efter graviditetslängden vid tiden för första kontakt får man fram en svag negativ korrelation (korrelationskoeffi- cienten blir —0,24 för ansökningarna och —O,l9 för tvåläkarintygen), vilket alltså skul- le innebära, att utredningstiden tenderade att minska med stigande graviditetslängd. En närmare undersökning visar, att sambandet främst beror på att grupperna med lägsta och högsta graviditetslängd visar signifikant avvi- kande värden, se tablå 22. Det synes vara så att då kvinnan anmälde sig först på ett ganska sent stadium av graviditeten, påskyndades utredningen, me- dan man å andra sidan lät längre tid förflyta, om hon kommit på ett mycket tidigt stadi- um. Det sistnämnda kan hänga samman med

I övrigt må framhållas, att tablån för alla fyra graviditetslängdsgrupperna visade en klart längre _ mellan 3,5 och 5,5 dagar — utredningstid för ansökningarna, vilket be- styrker vad ovan sagts om att det synes troligt, att det förelåg en verklig skillnad mellan ansökningar och tvåläkarintyg i fråga om utredningstid.

Medelgraviditetslängden vid utredningens av- slutande på det lokala planet, dvs. vid avsän- dandet av ansökan resp. utfärdandet av två- läkarintyg, var i fråga om ansökningar 11,7 veckor och i fråga om tvåläkarintyg 10,8 veckor. Denna skillnad återspeglades också i

den procentuella fördelningen — 54% av ansökningarna avsändes senast i elfte veckan, medan 67% av tvåläkarintygen utfärdades inom denna tid. Variationerna i fråga om medelvärdena för olika lasarett var emeller- tid ganska stora, de sträckte sig från 9,5 veckor till 13,5 veckor.

Det normala var, att den sökande fick träffa tre utredare: kurator, gynekolog och psykiater. Kuratorn besöktes dagen för förs- ta utredningsbesöket i 85,6 % av fallen. Vän- tetiderna för besöken hos de tre utredarna var i medeltal 6,0 dagar för kuratorn, 10,2 dagar för gynekologen och 13,0 dagar för psykiatern. Medelvärdena för de olika lasa- retten varierade emellertid starkt: i fråga om kuratorn från 0,4 till 13,1 dagar, i fråga om gynekologen från 0 till 22,8 dagar och i fråga om psykiatern från 3,6 till 23,6 dagar.

Den totala utredningstiden på det lokala planet var i medeltal i fråga om ansökningar 18,5 dagar och i fråga om tvåläkarintyg 14,0 dagar. För olika lasarett varierade medelvär- dena från 5,7 till 30,3 dagar. Det fanns en viss tendens till att utredningstiden var lång- re, då kvinnan tagit första kontakt mycket tidigt, och kortare, då hon tagit första kon- takt på ett relativt sent stadium.

För ansökningar var den sammanlagda ut- redningstiden fram till den dag, då medici- nalstyrelsens beslut expedierades, i medeltal 25,0 dagar; handläggningen hos medicinal- styrelsen tog i medeltal 6,8 dagar.

3.7 Undersökningens even tuella inverkan

En osäkerhetsfaktor, när det gäller att be- döma det nu behandlade avsnittet av under- sökningen, är naturligtvis frågan om i vad mån väntetider och handläggningstider på det lokala planet kunnat påverkas av att denna undersökning företogs. Man skulle kunna tänka sig, att utredarna, omedvetet eller medvetet, sökt hålla tiderna nere för att kunna visa ett ”gott resultat”. Å andra sidan skulle man också kunna tänka sig inverkani andra riktningen, om det kunde anses önsk- värt att påvisa hur bristande resurser försvå- rat arbetet.

3.5. Utredningstiden hos medicinalstyrelsen

3.5.1 I de fall, då utredarna beslutat om tvåläkarintyg, var utredningsförfarandet därmed avslutat. Om däremot beslutet blev, att ansökan skulle sändas till medicinalstyrel- sen, tillkom ytterligare ett tidsmoment; det- ta redovisas i tabell 13 (s. 3:71). Tabellen anger tiden från första kontakt till den dag, då medicinalstyrelsens beslut expedierades. Sistnämnda dag och inte den dag, då svaret kommit fram, har valts dels på grund av svårigheten att konstatera, när den sökande fått svaret, dels för att den olika tidslängden för postbefordran till olika delar av landet icke skulle inverka. Vid bedömande av denna redovisning bör man alltså komma ihåg, att det visserligen förekommit, att i brådskande fall beslutet meddelats till den sökande eller till lasarettet per telefon eller telegram, men att man i det övervägande flertalet fall måste räkna med ytterligare någon eller några da- gar, innan beslutet blev känt för vederböran- de. Medelvärdet blev 25,0 dagar, vilket när- mast bör jämföras med det ovan funna vär- det l4,0 dagar för tvåläkarintyg. Halva anta-

Tablå 23.

. . . Expedieringsdag Utfärdandet svangheten att säkert konstatera, att en gra- för medicinal- av tvåläkar- viditet verkligen föreligger. Styrelsens besm intyg

, 7 dagar eller Tabla 22. därunder 0,4 17-9 . . .. .. . .. .. . 8—14 dagar 6,7 40,4 Gravrditetslangd Ansoknmgar Tvalakarintyg 15_21 dagar 28,4 28,3 22—28 dagar 34,0 9,4 S.,WCkO' cm" 29—35 dagar 16,6 2,6 darunder 22,2 dagar 16,7 dagar 36—42 dagar 9 7 0 8 6—13 veckor 19,0 dagar 14,3 dagar 43 dagar eller ' , 14—15 veckor 15,7 dagar 10,7 dagar däröver 4 1 0 6 16 veckor eller , , däröver 10,7 dagar 7,2 dagar Summa 100 100 SOU 1971:58 3:17

let fall blev klara den tjugofjärde dagen mot den trettonde dagen för tvåläkarintygen. Den stora skillnaden mellan denna tidrymd och utredningstiden för tvåläkarintyg fram- går klart också av en jämförelse mellan de procentuella fördelningarna (tablå 23).

Det synes anmärkningsvärt, att det i mer än fyra procent av de fall, som ledde till en ansökan hos medicinalstyrelsen, dröjde mer än sex veckor efter första kontakt innan styrelsens beslut expedierades. Jämför dock vad nedan (3.5.2) sägs om handläggningsti- den hos medicinalstyrelsen.

3.5.2 En undersökning har dessutom gjorts av handläggningstiden hos medicinal- styrelsen. l tabell 16 (s. 3174) angives tiden från den dag, då ansökan avsändes, till den dag, då medicinalstyrelsens beslut expediera- des, dvs. egentligen befordringstiden från lasarettet till medicinalstyrelsen plus hand- läggningstiden hos medicinalstyrelsen. Me- deltalet blev 6,8 dagar. Fördelningen visar, som synes, en kraftig topp vid 7 dagar (38,3 %), något som torde bero på att dessa ärenden normalt föredrogs på fredagarna, varvid de ansökningar, som inkommit i bör- jan av veckan, behandlades. För den skull försökte man på lasaretten i stor utsträck- ning att få iväg sina ansökningar på fredagen för att alltså få beslut nästa fredag.

3.5.3 De angivna tiderna har också ställts samman med graviditetslängden'vid tiden för avsändandet av ansökan. Det visade sig emellertid, att något samband mellan handläggningstiden i medicinalstyrelsen och graviditetslängden icke kunde påvisas.

4 Användningen av preventivmedel

4.1 Ålder

4.1.1 Den sökande kvinnan har av kuratorn anmodats att uppge om vid det samlag. som, enligt vad hon själv tror, ledde till graviditeten, använts någon preventivme- tod och i så fall vilken. De olika svar, som var möjliga, framgår av blanketten (bil. A, 5. 3:80) samt av tabell 17 (5. 3:74). Ett antal kvinnor har uppgivit ”P—piller” men med anmärkning— en, att man slarvat med tagningen eller glömt bort att ta pillret. Dessa fall har redovisats under gruppen ”Vet ej”. Under gruppen ”Övriga” har förts icke blott, som framgår av blanketten, ”skum, vagitorier, andra kemiska medel, sköljningar etc.", utan också ett fåtal fall, då kvinnan uppgivit, att man tillämpat systemet med ”säkra perioder”. Om man i tabell 17 för samman preventiv- metoderna i tre grupper på följande sätt: a) "Ingen" och ”Vet ej”; b) ”Försök till coitus interruptus” (avbrutet samlag); samt c) Samtliga övriga metoder, får man fram den procentuella fördelningen i tablå 24. i viss utsträckning har mer än en preven- tivmetod använts vid det aktuella samlaget; som framgår av summakolumnen är det dock endast något mer än en procent av kvinnor- na, som uppgivit detta. Som synes har mer än hälften av kvinnor- na uppgivit, att preventivmedel ej använts eller att man ej vet, huruvida det använts (dessa sistnämnda utgjorde 7,2 %). Denna grupp visade en klart sjunkande andel från

Tablå 24 Ålder a b c Summa 14 år eller därunder lO0,0 — — 100,0 15—17 år 66,7 8,0 26,1 100,8 18—19 år 67,9 8,7 23,9 100,5 20—24 år 56,8 11,5 33,3 101,6 25—29 år 46,4 14,8 40,3 101,5 30—34 år 42,8 15,6 43,9 102,3 35—39 år 39,4 25,3 36,1 lOO,8 40—44 år 43,0 20,7 37,8 101,5 45 år eller däröver 52,6 21,1 26,3 100,0 Samtliga 52,4 14,3 34,6 101,3

100 % för de allra yngsta ned till mindre än 40% för kvinnor i åldern 35—39 år. För högre åldrar steg andelen åter, förmodligen beroende på att kontrahenterna ansett risken för en graviditet vara ringa. Endast något mer än en tredjedel av kvinnorna har uppgi- vit, att man använt en av de preventivmeto- der, som hör till gruppen c). Fördelningen mellan coitus interruptus och de övriga me- toderna var den, att den senare gruppen omfattade ungefär tre gånger så många fall som coitusinterruptus-gruppen i åldersklas- serna upp till och med 34 år, därefter sjönk den relativa andelen fall med övriga metoder markant, så att förhållandet mellan de båda grupperna för åldersgrupperna fr. o. m. 35 år låg mellan ett och två. Detta kan återspegla en verklig skillnad i fråga om preventivme- delsvanorna hos en yngre och en äldre gene- ration.

En olikhet i fråga om preventivmedelsan— vändningen framträder också, om man be- räknar kvinnornas medelålder med uppdel- ning efter preventivmetod. Det visar sig att grupperna ”Ingen” och ”Försök till coitus interruptus” med medelålder av 25,2 år resp. 29,5 år klart avvek från de övriga, vilkas medelålder låg vid 27,7 år.

4.1.2 I en enkätundersökning mars —april 1967 har svenska institutet för opi- nionsundersökningar (Sifo) samlat in vissa data om svenska folkets sexualvanor, där- ibland just om användningen av preventiv- medel. Den fråga, som är av intresse i före- varande sammanhang, avsåg preventivmedels- användning vid senaste samlaget. I redovis- ningen (hämtad ur RFSU-Statistik 1969 s. 23) medtogs icke kvinnor, som uppgivit sig: ]) vilja ha barn; 2) redan vara gravida; samt 3) icke kunna få barn. Materialet uppdelades på två åldersgrupper ”18—30 år” och ”30— 60 år”. Något svarsalternativ motsvarande det i vårt stickprov använda ”Vet ej” fanns icke medtaget på uppgiftsblanketten, De kvinnor, som icke kände till huruvida pre- ventivmedel använts, har därför troligen av— stått från att besvara denna fråga. Gruppen ”Vet ej” i stickprovet har för den skull icke medtagits vid nedanstående jämförelse. I ta- blå 25 har den procentuella fördelningen i Sifoundersökningen jämförts med fördel- ningen inom närmast motsvarande grupper i stickprovet.

4.1.2.l Om man ser på den yngre gruppen, finner man mycket stora skillnader mellan de båda undersökningarnas siffror, skillnader, som emellertid går just iden rikt- ning man kunnat vänta sig med tanke på att Sifoundersökningen gäller ett normalklien- tels senaste samlag, medan däremot stick- provsundersökningens preventivmedelssiffror uteslutande avser gravida kvinnor och det samlag, som förmodas ha lett till graviditet. Mer än hälften av de abortsökande har upp- givit, att preventivmedel ej använts, mot mindre än en fjärdedeli Sifoundersökningen. Till följd härav är andelen kvinnor, som uppgivit, att preventivmedel använts, klart högre i Sifoundersökningen; samtliga de re- dovisade preventivmetoderna uppvisar lägre siffror i stickprovet. Av speciellt intresse synes vara, att p-piller använts av endast tre procent av kvinnorna i stickprovet mot nära tjugosju procent i Sifoklientelet. Denna om- ständighet synes visa effektiviteten av detta preventivmedel.

Slutligen, av summasiffrorna framgår, att det bland Sifoklientelet varit relativt vanligt, att man vid samlag använt mer än en preven- tivmetod, detta i motsats till vad som gäller för abortklientelet. I själva verket hade om- kring en femtedel av de kvinnor i Sifounder- sökningen, som över huvud taget använt preventivmedel, redovisat mer än en metod mot endast cirka tre procent bland de abort- sökande.

Tablå 25.

Preventiv- Procentuell fördelning metod Stickprovet Sifo Stickprovet Sifo

18—29 år 18—30 år 30 år eller 30—60 år däröver

Ingen 51,5 24,4 37,3 41,0 Försök till coitus interruptus 13,1 15, 21,9 21,6 Kondom 23,5 32, 27,9 28,0 Pessar 6,0 6, 6,0 10,6 P-piller 3,0 26 4,2 6,1 Spiral 1,4 1 0,5 1,0 Övriga 2,9 8, 3,7 6,9 Summa 101,4 115, 101,5 115,2

41.22 I fråga om den äldre gruppen är skillnaderna mellan de båda undersökning— arnas resultat i allmänhet oväsentliga. En tänkbar orsak till denna olikhet torde vara den olika åldersfördelningen i de båda popu- lationerna. Sifoundersökningen omfattar ett stort antal kvinnor i åldern 45—60 år, vilka förmodligen i avsevärd utsträckning ansett sig icke ha behov av preventivmedel. Stick- provet däremot innehöll inga kvinnor om 50 år eller mera och endast 19 (av 664) var i åldern 45—49 år. På en punkt visar emellertid de båda klientelen en markant skillnad även i denna åldersgrupp, nämligen i fråga om andelen kvinnor, som redovisat mer än en preventiv- metod. Denna andel uppgicki Sifoundersök- ningen till omkring en fjärdedel av de kvin- nor, som redovisat något preventivmedel, mot endast mellan två och tre procent för de abortsökande.

4.1.3 Om man ser på fördelningen inom stickprovet på preventivmetoder, för vilkas användning mannen resp. kvinnan sva- rar, visar det sig, att det i ungefär tre fjärde- delar av de fall, där någon preventivmetod använts, varit mannen, som haft att svara för preventionen. Två grupper avviker dock sig- nifikant från nämnda värde, bland de yngsta — högst 17 år — har mannen svarat för preventionen i 88 % av fallen men däremot för åldersgruppen 25—29 år i endast 68 %.

4.1.3.1 På grund av den förut nämn- da höga andelen kvinnor, som redovisat mer än en preventivmetod i Sifoundersökningen, är det svårt att jämföra de båda undersök- ningarna i fråga om mannens ansvar för preventionen. Det synes dock klart, att inom Sifoundersökningens yngre grupp (18-30 år) kvinnan själv svarat för preventionen i betydligt större utsträckning än inom stick- provets motsvarande grupp, nämligen i unge- fär hälften av fallen mot en fjärdedel. I fråga om de äldre gäller, att skillnaden torde vara väsentligt mindre.

a b c Summa Ogift 64,7 9,8 26,6 101,1 Gift (inkl. hemskild) 39,0 18,8 43,8 101,6 Förut gift 61,1 13,8 26,3 101,2 Samtliga 52,4 14,3 34,6 101,3 4.2 Län

En uppdelning efter preventivmetod och län visade starka men oregelbundna variationer. Det kunde icke påvisas några regionala skill- nader mellan t. ex. storstads- och glesbygds- län eller liknande.

4.3 Civilstånd

4.3.1 I tabell 18 (3. 3:74) har en fördelning gjorts efter kvinnans civilstånd. Om man använder de ovan, under 4.1.1, definierade grupperna a), b) och c), får man den procentuella fördelningen i tablå 26. Det fanns tydligen en mycket klar skillnad i fråga om användningen av preventivmedel mellan de gifta kvinnorna och de övriga. Vad angår de ogifta kan det höga värdet under a) hänga samman med åldersfördelningen — de ogifta tillhörde i allmänhet de yngre åldrarna, däremot kan värdet för de förut gifta icke bero på denna fördelning. Det må nämnas, att de hemskilda i detta avseende intog en mellanställning mellan de gifta och de förut gifta. Procentsatsen för grupp a) är för de hemskilda 53 % mot 38 % för de övriga gifta. Summakolumnen tyder på att det icke förelegat några nämnvärda skillnader i fråga om frekvensen för samtidig användning av mer än ett preventivmedel.

4.3.2 Populationens storlek är för liten för att det skulle löna sig att dela upp materialet efter både civilstånd och ålder. En undersökning av de båda största åldersgrup- perna, 20—24 år och 25—29 år, vid vilken de ogifta förts samman med de förut gifta, ger den pröcentuella fördelningen i tablå 27.

Tablå 2 7. Tablå 29. a b C Summa Ålder Yrkesarbete på Ej yrkesarbete heltid 20—24 år Icke gift 59,1 10,7 30,6 101,2 17 år eller Gift 50,0 13,2 38,9 102,7 därunder 68,4 67,1 25—29 år 18—19 år 67,4 67,9 Icke gift 63,1 10,0 27,7 100,8 20—24 år 61,0 53,2 Gift 36,3 17,7 47,9 101,9 25—29 år 56,7 38.4 30—34 år 55,2 37,1 35 år eller Gruppen 25—29 år stämmer väl överens däröver 47,4 395 med vad som framgått beträffande hela stickprovet. Däremot var skillnaderna mel— lan de båda civilståndsgrupperna betydligt mindre för den yngre gruppen.

4.3.3 Fördelningen på preventivme- toder, som handhas av mannen resp. kvin- nan, synes icke ha haft något samband med civilståndet.

4.4 Yrkesarbe te

4.4.1 En fördelning efter kvinnans yrkesarbete finnes i tabell 19 (s. 3:75). Den procentuella fördelningen visas i tablå 28. Man ser, att de på heltid yrkesarbetande i betydligt större utsträckning än de övriga på frågan om preventivmetod svarat ”Ingen” eller ”Vet ej”. Att detta ej är en följd av åldersfördelningen framgår av tablå 29, som visar den procentuella andelen kvinnor, som tillhör gruppen a) av de på heltid yrkes- arbetande och de ej yrkesarbetande (gruppen ”yrkesarbete mindre än heltid” har icke medtagits, emedan antalet fall är för litet). Bilden är klar, upp till och med nittonårs- åldern märks ingen skillnad mellan de på heltid yrkesarbetande och de ej yrkesverk- samma, men i de högre åldrarna var använd-

Tablå 28. a b c Summa Yrkesarbete heltid 59,2 12,0 29,7 100,9 Yrkesarbete mindre än heltid 43,2 17,8 41,7 102,7 Ej yrkesarbete 49,4 15,3 36,4 101,1 Samtliga 52,4 14,4 34,5 101,3

ningen av preventivmedel betydligt vanligare bland de ej yrkesarbetande. Skillnaden kan naturligtvis hänga samman med civilstånds- fördelningen. Det må framhållas, att denna skillnad icke ger någon uppfattning om pre- ventivmedelsvanorna bland kvinnor i allmän— het. Inom den grupp av kvinnor, som ej använt preventivmedel, torde en oplanerad graviditet ha lett till begäran om abort i betydligt större utsträckning bland de yrkes- arbetande kvinnorna, eftersom svårigheterna att ta hand om det väntade barnet i allmän- het torde varit större för dem än för de ej yrkesarbetande.

4.4.2 Ej heller yrkesarbetet synes ha haft någon betydelse i fråga om fördelningen på ”manliga” resp. ”kvinnliga” preventiv- metoder.

5.1.1 Som ovan nämnts (1.4) har utredningsförfarandet avbrutitsi förtid i 468 fall, dvs. i 22,2% av samtliga 2112. En sammanställning av dessa finnes i tabell 20 (5. 3:75).

5.1.2 Enligt instruktionen för under— sökningen skulle uppgift lämnas om de an- ledningar till avbrott, som redovisas under punkterna l)—3) i tabellen, dvs. fall, då sökanden visat sig icke vara gravid eller fått spontanabort under utredningens gång, samt de fall, då sökanden var bosatt i utlandet och kommit till Sverige enbart för att få abort. Vad beträffar de icke gravida och spontan— aborterna, som omfattar 3,9 % resp. 4,8 % av samtliga, gäller att de redovisade antalen utan tvivel är för låga. Bland de fall, där kvinnan avstått utan att något skäl redovi- sats, finns säkerligen en del i vilka kvinnan uteblivit från fortsatta besök av ett av dessa skäl. På flera av lasaretten hade man på grund av arbetsbelastningen ingen möjlighet att efterforska anledningen, om en av de anmälda kvinnorna helt enkelt uteblev. Även på de lasarett, där man regelmässigt utförde sådana efterforskningar, var det i många fall icke möjligt att få tag i kvinnan — detta gällde naturligtvis speciellt i de fall, då hon endast tagit en första kontakt per telefon och därefter icke hörts av. Den här beskrivna redovisningen av utländska kvinnor gäller,

som nämnts, uteslutande dem, för vilka abortutredningen icke fullbordats. I ett fåtal fall torde hitresta utländska kvinnor ha fått legal abort beviljad. Dessa fall har icke redo- visats särskilt.

5.1.3 Vad angår grupperna under 4) och 5) i tabell 20, dvs. extrauterin graviditet (utomkvedshavandeskap) och kriminell abort, gäller, att någon redovisning härav icke begärts. Man torde därför kunna räkna med att uppgift om dessa förhållanden läm- nats endast i undantagsfall.

5.1.4 Enligt tabell 20 har första kon- takt tagits av tolv kvinnor (0,6 % av samtli- ga) med en graviditetslängd, som var över 24 veckor. Att endast tre av dessa redovisatsi tabellerna 8 och 9, torde bero på att flertalet brutit kontakten med kuratorn, då det gjorts klart för dem, att en abort icke kunde beviljas. Några upplysningar om ålder, yrkes— verksamhet och civilstånd har därför aldrig lämnats.

5.2 Utredningar, som avbrutits utan upp- given anledning

] fråga om 228 kvinnor (10,8 %av samtliga) gäller, att de avstått från att fullfölja utred- ningen utan att något av de under l)—6) angivna skälen har uppgivits. En procentuell

Endast första kontakt 36,4 Besök endast hos kurator 20,2 Besök endast hos gynekolog 1,8 Besök endast hos kurator och gynekolog 14,9 Besök endast hos kurator och psykiater 1,8 Besök hos alla tre utredarna 25,0

Summa 100

uppdelning efter hur långt utredningsförfa- randet hunnit, finnsi tablå 30.

Slutligen må nämnas, att enligt uppgift i rapporterna kvinnan avstått i 15 fall efter att ansökan beviljats av medicinalstyrelsen och i 3 fall efter att tvåläkarintyg utfärdats.

5.3 Icke gravida

Den uppgivna graviditetslängden för de kvin- nor, som visade sig icke vara gravida, variera- de mellan 1 vecka och 18 veckor' (uppgift fanns för 73 av de 83 kvinnorna i denna grupp). Medelvärdet blev 6,6 veckor mot 9,0 veckor för hela materialet. I gruppen med uppgiven graviditetslängd 4 veckor och där- under visade sig 46 % icke vara gravida och i gruppen med 5 veckor 18 %, därefter sjönk andelen kraftigt. Aldersfördelningen för de icke gravida framgår av tablå 31.

Den visar en signifikant överrepresenta- tion för åldersgrupperna från 40 år och uppåt — av de kvinnor i åldern 45 år eller däröver, som tog första kontakt, visade sig en femtedel icke vara gravida. Civilståndsför- delningen för de icke gravida visade inga

Tablå 3].

Ålder Antal 1 procent av he- la åldersgruppen i stickprovet

17 år eller därunder 11 3,8 18—19 år 7 3,5 20—24 år 19 3,8 25—29 år 13 3,4 30—34 år 12 4,0 35—39 år 7 2,7 40—44 år 8 5,5 45 år eller däröver 6 20,0

Summa 83 3,9

Ålder Antal [ procent av he- la åldersgruppen 17 år eller därunder 6 2,0 18— 19 år 6 3,0 20—24 år 18 3,6 25—29 år 19 4,9 30—34 år 12 4,0 35439 är 22 8,5 40—44 år 12 8,3 45 år eller däröver 7 23,3 Summa 102 4,8

signifikanta avvikelser från totalpopulatio- nen.

5 .4 Spontanabort

De kvinnor, som uppgivit sig ha fått spontan- abort, hade likaledes en åldersfördelning med starkt överskott för de äldre (se tablå 32).

Antalet födda barn, antalet tidigare abor- ter och antalet tidigare missfall visade inga signifikanta avvikelser från hela stickprovet.

4.5. Övriga variabler

En undersökning av å ena sidan antalen födda barn, missfall och tidigare aborter i kombination med civilstånd och å andra sidan preventivmetod (tre grupper enligt ovan dock att gruppen a) omfattade endast dem, som svarat ”Ingen”) visade inga signifi- kanta skillnader mellan de olika preventiv- metodsgrupperna.

4.6. Sammanfattning

I korthet kan följande sägas om preventiv- medelsanvändningen. Mer än hälften av de sökande hade svarat, att preventivmedel ej använts vid det aktuella samlaget eller att

den sökande icke visste huruvida det använts något medel. Denna andel var högst för den yngsta gruppen (100 %), sjönk med stigande ålder till ett minimum på 39 % i gruppen 35439 är men ökade på nytt i de högre åldersgrupperna.

Preventivmedel användes i betydligt större utsträckning av de gifta (61 %) än av de ogifta (35 %) och de förut gifta (39 %).

En liknande skillnad visade sig i fråga om yrkesverksamheten. Av dem, som yrkesar- betade men icke på heltid, hade 57 % använt preventivmedel, av de ej yrkesarbetande 51% men av de på heltid yrkesarbetande endast 41 %.

I de fall, då preventivmedel hade använts, var det i ungefär tre fjärdedelar av fallen mannen, som hade svarat för preventionen. Denna andel varierade endast föga för olika undergrupper; dock var den högre för de yngsta grupperna (87 % för 15—17 år).

Om man jämförde användningen av å ena sidan coitus interruptus, å andra sidan samt— liga övriga preventivmetoder, visade det sig, att upp t. o. m. 34 år hade de senare använts i ungefär tre gånger så många fall som coitus interruptus. För de äldre grupperna låg där- emot detta förhållande mellan ett och två.

Något över en procent av samtliga hade uppgivit, att man vid det aktuella samlaget använt mer än en preventivmetod.

4.6.1 En jämförelse har gjorts med resultaten av en Sifoundersökning av preven- tivvanorna. Kvinnor, som ville ha barn, redan var gravida eller icke kunde få barn, hade icke medtagits. Av intresse var jämförelsen främst i fråga om gruppen 18—29 år. Det visade sig, att mer än hälften av de abortsö- kande uppgivit, att preventivmedel ej an- vänts, mot en knapp fjärdedel av Sifogrup- pen, att andelarna för alla preventivmetoder, var högre inom Sifogruppen samt att endast omkring tre procent av de abortsökande, som använt preventivmedel, hade använt mer än en preventivmetod vid det aktuella samla- get mot omkring 20 procent av Sifogruppen. Dessa skillnader gick uppenbarligen i den

riktning som man kunnat vänta sig. Om Sifogruppen kan anses representativ för to- talantalet kvinnor, så kan de abortsökande betraktas som ett urval av detta totalantal, ett urval, som omfattar kvinnor, som miss- lyckats med preventionen, dvs. vilka råkat ut för en ej önskad graviditet. Det är naturligt att andelen misslyckanden måste vara högre bland de kvinnor, som ej använt preventiv- medel, än bland de andra, varför abortklien- telet bör innehålla en större andel kvinnor, som ej använt preventivmedel. Det är också naturligt, att andelen misslyckanden blir sär- skilt liten i fråga om de kvinnor, som samti- digt använt mer än ett preventivmedel, var- för denna grupp bör vara liten i abortklien- telet.

Fall då utredningsförfarandet avslutats utan att ansökan avsänts eller tvåläkarintyg utfärdats

5.5. Ingen uppgiven anledning

5.5.1 Den grupp, som avstått redan efter första kontakt, har fördelats efter ålder och graviditetslängd men visar i fråga om dessa faktorer inga signifikanta avvikelser från hela populationen.

Tablå 33. l tabell 2] Hela stickprovet Ogift 19,4 20,6 Gift (inkl. hemskild) 29,9 31,5 Förut gift 27,7 32,0

]Som framgår av anmärkning till tabell 8 (5. 3:68), har 28 kvinnor uppgivit sådan dag för sista menstruationen, att graviditeten vid tiden för förs- ta kontakt ännu icke skulle kunnat konstateras. Tretton av dessa kvinnor visade sig icke vara gravi- da.

5.5.2 Efter minst ett utredningsbe- sök har förfarandet avbrutits för 145 kvin- nor, vilka redovisats i tabell 21 (s. 3:76). Civilståndsfördelningen överensstämmer mycket bra med den för hela stickprovet. Vad beträffar åldern synes den i denna grupp ligga något lägre än för de övriga. Detta framgår tydligt om man ser på medelvärde- na i tablå 33.

5.5.3 Även i fråga om graviditets- längden, som redovisas i tabell 22 (s. 3:76), skilde denna grupp sig från de övriga. Medel- värdet var så högt som 12,5 veckor mot 9,0 veckor för hela stickprovet. Denna skillnad framgår också klart av tablå 34, som visar hur stor del de till denna grupp hörande fallen utgör av motsvarande graviditets- längdsgrupp i hela stickprovet.

5.5.4 Antalet födda barn låg för de ogifta och för de gifta klart under antalen för hela stickprovet med medeltalen 0,16 resp. 2,17 mot 0,39 resp. 2,74. De förut gifta visade i detta avseende ingen skillnad, medeltalet var 2,27 mot 2,28 för hela stick- provet. Slutligen må nämnas, att dessa kvinnor i avseende på preventivmedelsan— vändningen icke syntes skilja sig från de övriga.

5.6 Utländska kvinnor

I fråga om 38 kvinnor har som anledning till att förfarandet icke fullföljts, uppgivits, att vederbörande var bosatt i utlandet och kom- mit till Sverige enbart för att få abort. I fråga om ålders- och civilståndsfördelning skiljer denna grupp sig icke från de övriga. De flesta

Tablå 34. Graviditetslängd Procent 11 veckor eller därunder 4,4 12— 16 veckor 13,9 17—20 veckor 32,3 21—24 veckor [00,0

hade kommit från Förenta staterna, nämli- gen 17, "från Västtyskland 8, Belgien och Canada 2 vardera samt Danmark, England, Grekland, Holland, Jugoslavien, Libanon och Portugal [ vardera (nationalitetsuppgift sak- nades för två kvinnor i denna grupp). Tre av dessa kvinnor avstod redan efter första kon- takt, medan de övriga besökte kuratorn. Därutöver besökte två gynekologen, en psyki- atern samt en både gynekologen och psyki- atern. Vad angår de uppgivna motiven till abortönskan var det vanligaste ”Konventio- nella skäl (skam, vanära)”, medan däremot frekvensen av sociala skäl, ”bostad” och ”ekonomi (för låg inkomst, arbetslöshet)", var klart lägre än bland de övriga kvinnorna (se även 5.1.2).

6 Uppgivna abortmotiv

6.1 Metod

Ett av stickprovsundersökningens huvudsyf- ten var att ge upplysning om vilka motiv för abortönskan, som angivits av de sökande. För att underlätta för kuratorerna att fyllai uppgiftsblanketten (s. 3:80) utarbetades en lista med nedanstående 43 motiv. Numre- ringen syftar till att underlätta hänvisningar.

1 Kroppslig sjukdom och/eller svaghet före graviditeten 2 Kroppslig sjukdom och/eller svaghet på grund av eller i samband med graviditeten 3 Av läkare varnad för fler graviditeter 4 Graviditetsbesvär (svåra illamåenden etc.) 5 Psykisk sjukdom och/eller svaghet re- dan före graviditeten 6 Psykisk sjukdom och/eller svaghet på grund av eller i samband med graviditeten 7 Extrem motvilja mot barn (av sjuk- domskaraktär) 8 För trött, för sliten, orkar inte 9 För kort tid mellan graviditeterna 10 För många graviditeter 11 För många barn 12 Tidigare sjukt, skadat eller eljest be- svärligt barn 13 Tidigare haft barn, som dött 14 Rädsla för missfall 15 Rädsla för fosterskada 16 Förlossningsrädsla 17 För gammal

18 För ung 19 Humanitära skäl (sökanden under 15 år; polisanm. våldtäkt; incest) 20 Upplevelse av våldtäkt (även om före- gående rad ej är tillämplig)

21. Ärftlighet (från sökanden och/eller make/barnafader)

22 Otrohet från sökandens sida

23. Allvarlig planeringsrubbning (studie- planering, planering av yrkesliv)

24 Konventionella skäl (skam, vanära) 25 Sociala skäl: bostad 26 Sociala skäl: ekonomi (för låg in- komst, arbetslöshet) 27 lmmigrant- eller flyktingsituation 28 ”Vill ej ha barn” (utan att ange skäl) 29 Barnafadern okänd 30 Flera tänkbara barnafäder 31 Övergiven av make/barnafader 32 Dåligt förhållande till make/barnafa— der 33 Make/barnafader abortpådrivande 34 Bristande stöd från make/barnafader (neutral, passiv) 35 Make/barnafader alkoholist, kriminell, psykiskt sjuk etc. 36 Make/barnafader allvarligt kroppsligt sjuk och/eller svag 37 Make/barnafader utlänning 38 Make/barnafader färgad 39 Make/barnafader har annat familje- mönster, annan kultur, annan religion 40 Dåligt förhållande till föräldrar 41 Föräldrar abortpådrivande

42 Bristande stöd från föräldrar (neutra- la, passiva) 43 Psykiskt eller socialt missanpassade föräldrar

Dessutom lämnades plats på blanketten för motiv, som icke fanns upptagna i listan. Denna möjlighet utnyttjades i ett relativt stort antal fall, men det var endast två av dessa motiv, som uppgivits i minst 10 fall. Till ovanstående lista bör därför läggas föl- jande rader:

44 Barnafadern gift med annan 45 Sökanden är ensamstående 46 Motiv, som icke kan föras under annat nummer

1 instruktionen för ifyllande av blanketten angavs följande beträffande motiven: ”Un- dersökningen avser den sökandes subjektiva abortmotiv. Någon gradering eller värdering av motiven skall alltså inte göras. Samtliga motiv sökanden nämner spontant skall med— tagas. Blanketten skall ej användas som ett frågeformulär.” Dessutom fanns på själva blanketten en varning: ”ej ledande frågor.”

Av utrymmesskäl har i det följande på många ställen motiven angivits endast med nummer. För att underlätta låsningen utgörs sidan av ett utvikningsblad upptagande mo- tiven med deras nummer.

6.2 Antalet motiv per rapport

Antalet motiv, som angivits per rapport, var mycket olika, vilket framgår av tabell 23 (5. 3:77). Skillnaderna mellan lasaretten var så stora, att de måste avspegla en olika praxis. I medeltal fanns 3,2 motiv per rapport, men starka avvikelser både uppåt och nedåt före- kommer, se t. ex. tablå 35.

Antal motiv per rapport

Procent

r—NN—

u—v—N-IåOOxlb-lUIUI åwaDUA—LANDO

1 2 3 4 5 6 7 8 9 eller flera

Summa 100

En procentuell fördelning efter antalet motiv per rapport ger tablå 36.

6.3 Frekvenser för de olika motiven

Frekvensen för olika motiv varierar starkt. Så har 8 kvinnor uppgivit motiv nr 7 men 718 motiv nr 26. Dessa frekvenser redovisas i tabell 24 (5. 3:78), som också ger en uppställ- ning visande hur många motiv, som redovisas på varje rapport upptagande ett visst motiv. Så hade t.ex. motiv nr 7 uppgivits av 8 kvinnor, av vilka ingen hade nöjt sig med endast detta motiv. En av dem hade dess- utom uppgivit ett annat motiv, fyra hade uppgivit två andra motiv, två hade uppgivit tre andra motiv samt en slutligen fyra andra motiv. Sistnämnda redovisning ger vid han- den, att det i detta avseende råder ganska stora skillnader mellan de olika motiven. Vissa motiv förekommer tydligen speciellt ofta tillsammans med flera andra, vilket framgår av medeltalen (tablå 37).

I fråga om motiven nr 40, 42 och 43 gäller för övrigt, att dessa tre ofta förekommer tillsammans på rapporterna. Andra motiv synes vara kombinerade med flera andra i

Tablå 37. Tablå 35.

Motiv nr Medelantal

Medelantal Medelantal motiv

Karlskoga 7,5 Gävle 1,3 43 5,7 Umeå 5,5 Vänersborg 2,0 42 5,5 Lidköping 4,7 Göteborg 2,1 37 5,3 Boden 4,4 Malmö 2,2 40 5,1 Stockholm 4,3 Västerås 2,2 2, 4, 6 4,9 3:28 SOU 1971:58

Motiv nr Medelantal motiv

19 2,5 14 3,1 22 3,2 8, 18, 46 3,7 9 3 9

betydligt mindre utsträckning. I tablå 38 redovisas de motiv, för vilka medeltalen var signifikant lägre än medeltalet för samtliga, dvs. 4,2.

Det synes i flera fall vara fråga om motiv, som torde kunna anses vara av stor vikt och därför ej i så stor utsträckning behöver stöd- jas av andra motiv; så förekommer bland dessa: ”Humanitära skäl", ”Otrohet”, ”För ung” och ”För kort tid mellan graviditeter-

n

na

6.4 Frekvenser för parvisa kombinationer av motiv

6.4.1 Om två motiv icke har något som helst samband, vare sig positivt eller negativt, kommer slumpen att avgöra, i vil- ken utsträckning de förekommer tillsam- mans. Den teoretiska frekvensen för en kom- bination av två motiv kan då beräknas på följande sätt: frekvensen av det första moti- vet multipliceras med frekvensen av det and- ra motivet och produkten divideras med hela antalet uppgifter (dvs. 1 987). Om den verk- liga frekvensen för en viss kombination är signifikant högre än den teoretiska, så inne— bär detta, att de båda motiven förekom till— sammans oftare, än man kunnat vänta sig. Om å andra sidan den verkliga frekvensen för en kombination är signifikant lägre än den teoretiska, så innebär detta, att de båda motiven förekom tillsammans mindre ofta, än man kunnat vänta sig. Möjligheten att konstatera, huruvida en funnen avvikelse från den teoretiska frekvensen är signifikant, beror dels av avvikelsens storlek, dels av frekvenserna för de båda motiven tagna vart för sig. Detta medför, att det för de motiv, som förekommit mera sällan, i allmänhet ej är möjligt att draga några slutsatser beträf-

För klargörande av vad ovan sagts lämnas följande exempel. Motiv 1 (Kroppslig sjuk- dom och/eller svaghet före graviditeten) med 252 uppgifter och motiv 3 (Av läkare varnad för fler graviditeter) med 41 uppgifter skulle teoretiskt ha förekommit tillsammans i 5—6 fall, men den verkliga frekvensen för kom- binationen var 21. Motiv 8 (För trött, för sliten, orkar inte) med 545 uppgifter och motiv 18 (För ung) med 309 uppgifter skulle teoretiskt ha förekommit tillsammans i om- kring 85 fall, men den verkliga frekvensen för kombinationen var 10. Slutligen, ett extremfall, motiv 17 (För gammal) med 183 uppgifter och motiv 18 (För ung) med 309 uppgifter skulle vid slumpvis fördelning ha förekommit tillsammans i 28—29 fall, medan de i verkligheten — helt naturligt — över huvud taget icke förekom tillsammans.

Man kan också se på procentsiffrorna. Motiv ] hade uppgivits av 12,7% av de sökande, men bland de sökande, som uppgi— vit motiv 3, hade icke mindre än 51,2% medtagit också motiv l. Motsvarande beräk- ning för motiven 8 och 18 visar, att 27,4 % av de sökande uppgivit motiv 8, men att bland de sökande, som uppgivit motiv 18, hade endast 3,2 % uppgivit också motiv 8.

6.4.2 Frekvenserna för de 1 035 möjliga parkombinationerna har beräknats, och jag har undersökt, huruvida dessa fre- kvenser var signifikant högre eller lägre, än vad man, med hänsyn till de båda i en viss kombination ingående motivens frekvenser var för sig, kunnat förvänta sig vid en slump- vis fördelning. 1 den mån enskilda dylika kombinationer har ansetts vara av intresse, behandlas de nedan under de olika motiven. Här må emellertid nämnas att det vid denna undersökning av parkombinationerna visade sig, att de i blanketten angivna moti- ven kunde delas upp i två klart skilda grup- per, den ena omfattande motiven nr 1—17 samt motiv 36 och den andra de övriga motiven nr 18 och uppåt. Vid enjämförelse mellan antalet parkombinationer med signifi-

Motiv Antal fall 26 718 8 545 25 460 23 421 5 313 18 309 32 303 1 252 9 228 6 207

kant hög frekvens och antalet sådana kombi- nationer med signifikant låg frekvens blev resultatet, då det var fråga om kombinatio- 'ner mellan motiv hörande till samma grupp, att antalet med hög frekvens var omkring åtta gånger så stort som antalet med låg frekvens. Om man däremot tog kombinatio- ner mellan motiv hörande till olika grupper var antalet med hög frekvens endast omkring en niondel av antalet med låg frekvens. Med tanke på att skiljelinjen mellan grupperna går mellan motiven 17 och 18, synes man kunna tala om en äldre grupp, vars motiv är sjuk- dom, svaghet, trötthet o.d. och en yngre grupp, i vilken motiven är sociala skäl, plane- ringsrubbning, svårigheter av olika slag med barnafadern eller föräldrarna m. m.

6.5 De vanligaste motiven

De vanligaste motiven redovisas i tablå 39. Av dessa tillhöra nr 8. 5, 1,9 och 6 den äldre gruppen och nr 26, 25, 23, 18 och 32 den yngre gruppen.

7 Den äldre gruppen

De kvinnor, som främst uppgivit motiv hö— rande till den äldre gruppen kan karaktärise- ras på följande sätt: de tillhörde i större utsträckning de högre åldersgrupperna — från 30 år och uppåt — de ogifta var under— representerade i förhållande till de gifta, de hade i allmänhet fler barn än de övriga, de yrkesarbetade på heltid i betydligt mindre utsträckning än de övriga. Se även kapitel 10 nedan.

Av praktiska skäl har motiven behandlats i följd efter numren i uppgiftsblanketten. Dock har motiv 36, som synes tillhöra den äldre gruppen, behandlats i samband med denna.

Detta motiv hade uppgivits av 207 kvinnor, dvs. 10,4 % av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiven 2, 4, 5, 8, 13. 16 och 17 var hög i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Detsamma gäller om motiven 32 och 34 trots att dessa tillhör den yngre gruppens motiv. Däremot var frekvensen av kombinationen med motiv 18 låg.

7.6.1 Civilståndsfördelningen avvek visserligen i samma riktning som för föregå- ende motiv, men avvikelserna var mindre och icke signifikanta. I fråga om yrkesverksamheten skilde dessa sig klart från de övriga i den äldre gruppen. Andelen på heltid yrkesarbetande var nämli- gen normal, medan andelen på deltid yrkes- arbetande var hög, 20,9 % mot [3,6% och slutligen andelen ej yrkesarbetande låg, 40,8 % mot 47,5 % hos hela stickprovet. Även avvikelsen i åldersfördelningen var, fastän signifikant, svagare än för motiv 5. Överrepresentationen började emellertid lik- som för detta motiv redan i gruppen 25429 år. 64 % av kvinnorna med detta motiv var 25 år eller mera. I fråga om graviditetslängden avvek grup- pen icke från de övriga.

7.7 Motiv 7. Extrem motvilja mot barn (av sjukdomskaraktär)

Detta motiv hade uppgivits av 8 kvinnor, dvs. 0,4 % av samtliga. Av dessa kvinnor var fyra ogifta, tre gifta och en frånskild.

Tablå 45. Tablå 4 7. Antal Procent Hela StiCkPFO' Ålder Antal Procent Hela stickpro- vet, procent vet, procent

Ogift 75 13,8 44,5 14 år eller Gift (in1- därunder — — 0,5 hemskild) 414 76,0 46,9 15_17 år 5 0,9 13,4 Förut gift 56 10,3 8,6 18—19 år 23 4,2 9,5 20—24 år 77 14,1 23,7 Summa 545 100 100 25_29 år 121 22,2 18,3 30—34 år 129 23,7 14,1 . .. .. .. . . 35—39 år 113 20,7 12,3 7.8 Motiv 8. For trott, for sliten, orkar inte 40_44 år 67 12,3 6,9 Detta motiv hade uppgivits av 545 kvinnor, gigas?" 10 1 8 14 dvs. 27,4 % av samtliga. Motivet var det Summa 545 100 100 vanligaste och troligen det viktigaste, inom den äldre gruppen. Detta framgår också, om man ser på dess parkombinationer. Frekven- sen av parkombinationerna med motiven 1, 4, 5, 9, 10, 11, 12, 13 och 17 dvs. mer än hälften av alla motiv i denna grupp, var hög i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Å and— ra sidan var frekvensen av kombinationerna med motiven 18, 22, 23, 24, 25, 28, 29, 31, 37, 40, 41, 42 och 43 låg.

7.8.1 Denna grupp uppvisade samma egenskaper som i allmänhet karaktäriserar grupperna med motiv tillhörande den äldre gruppen. Civilståndsfördelningen framgår av tablå 45.

7.8.2 Fördelningen efter yrkesarbete avvek också i den riktning som kunnat vän- tas (tablå 46).

7.8.3. Äldersfördelningen visade en klar förskjutning uppåt i åldrarna med en

Tablå 46. Antal Procent Hela stickpro- vet, procent

Yrkesarbete, heltid 145 26,8 39,0 Yrkesarbete, mindre än heltid 91 16,8 13,6 Ej yrkesarbete 306 56,5 47,5

Summa 542 100 100

överrepresentation, som började i gruppen 25—29 år (tablå 47).

7.8.4 I fråga om barnantalet var bil- den likartad (tablå 48).

7.8.5 En regional fördelning efter agglomereringsgrad visade icke några signifi- kanta avvikelser från hela stickprovet.

7.8.6. Även preventivmedelsanvänd- ningen har undersökts för denna grupp, någ- ra signifikanta skillnader mellan områden med olika agglomerationsgrad kunde icke

Tablå 48. Antal Procent Hela stickpro- kvinnor vet, procent Antal födda barn 0 18 3,3 34,0 1—3 367 67,3 52,4 4 eller flera 160 29,4 13,6 Summa 545 100 100 Antal barn i hemmet (endast kvinnor om 18 år eller däröver) 0 31 5,7 28,2 1—3 395 73,1 61,1 4 eller flera 114 21,1 10,7 Summa 540 100 100

Tablå 49. Preventivmetod Antal Procent Hela stickpro- vet, procent

"Ingen" eller ”Vet ej” 211 39,7 52,4 Försök till coi- tus interruptus 94 17,7 14,3 Ovriga metoder (se tab. 17) 226 42,6 34,6 Summa 531 100 101,3

påvisas. För hela gruppen framgår resultatet av tablå 49. Avvikelserna hänger säkerligen samman med civilståndsfördelningen (se 4.3.1).

7.8.7 Denna grupp utgör, som nämnts, den största gruppen bland ”de äld- re”. Den torde tillsammans med grupperna med motiv nr 10 (För många graviditeter) och 11 (För många barn) i stort sett motsva- ra den grupp för vilken man ville möjliggöra abort genom att införa begreppet ”svaghet” i 1 % 1) Abortlagen (den s. k. medicinsk-sociala indikationen). Gruppen kan karaktäriseras på följande sätt: högre ålder, mindre yrkesarbe- te,litet antal ogifta, antalet födda barn är lik- som antalet barn i hemmet högt. Några klara sociala skäl i gängse mening har ej uppgivits av någon större andel av dessa kvinnor.

7.9 Motiv 9. För kort tid mellan gravidite- terna

Detta motiv hade uppgivits av 228 kvinnor, dvs. 11,5 % av samtliga. Frekvensen av par—

Tablå 50. Ålder Antal Procent Hela stickpro- vet, procent

17 år eller därunder 6 2,6 13,9 18—19 år 28 12,3 9,5 20— 24 år 85 37,3 23,7 25—29 år 59 25,9 18,3 30—34 år 35 15,4 14,1 35—39 år 9 3,9 12,3 40 år eller däröver 6 2,6 8,3

Summa 228 100 100

kombinationerna med motiven 4, 8 (ch 10 var hög och med motiven 17, 18, 23, 24 och 28 låg, i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av var- andra. Detta motiv intar en särställning inom den äldre gruppen, eftersom frekvensen var låg icke bara för kombinationen med nr 18 ”För ung” utan också för kombinationen med nr 17 ”För gammal”. Anledningen är uppenbarligen, att motivets karaktär i all- mänhet förutsätter, att kvinnan skall befinna sig i den mest reproduktiva åldern.

7.9.1 Att så var fallet framgår också av åldersfördelningen, som klart skilde sig från de tidigare motivens (tablå 50). Som synes var åldrarna 17 år och därun- der samt 35 år och däröver starkt underre- presenterade, medan en markerad överrepre- sentation märktes för gruppen 20—29 år.

7.9.2 I fråga om civilstånd, yrkesar- bete och barnantal gick, som man kunnat vänta, avvikelserna i samma riktning som i allmänhet inom den äldre gruppen, men de var väsentligt mera markanta än för de förut behandlade motiven (tablå 51).

7.9.3 En undersökning av vilket är kvinnan haft sin senaste förlossning gav till resultat att denna för 21 1 av kvinnorna skett är 1966 eller 1967, dvs. samma eller närmast föregående år. Detta utgör 93 % mot endast 32 % av hela antalet kvinnor, som fött barn. Enligt tabell 7 (5. 3:68) hade 428 av samtliga kvinnor haft en förlossning under åren 1966 eller 1967. Endast 49 % av dessa hade emel- lertid anfört detta som motiv för sin önskan om abort. För 12 hade senaste förlossningen ägt rum är 1965, för 3 är 1964 och för 1 år 1962 (uppgift saknas för 1 kvinna).

Antal Procent Hela kvinnor stickprovet, procent Ogift 54 23,7 44,5 Gift (inkl. hemskild) 162 71,1 46,9 Förut gift 12 5,3 8,6 Summa 228 100 100 Yrkesarbete, heltid 48 21,3 39,0 Yrkesarbete, mindre än heltid 27 12,0 13,6 Ej yrkesarbete 150 66,7 47,5 Summa 225 100 100 Födda barn 0 — — 34,0 1—3 183 80,3 52,4 4 eller flera 45 19,7 13,6 Summa 228 100 100 Barn i hemmet (endast kvin- nor om 18 år el— ler däröver) 0 10 4,5 28,2 1—3 181 81,5 61,1 4 eller flera 31 14,0 10,7 Summa 222 100 100 7.9.4 Preventivmedel hade använts av dessa kvinnor i något större utsträckning än av de övriga, men skillnaden var icke signifikant.

7.10 Motiv 10. För många graviditeter

Detta motiv hade uppgivits av 61 kvinnor, dvs. 3,1 % av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiven 8, 9, 11 och 17 var hög och med motiv 18 låg i förhållan- de till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

7.10.l Åldersfördelningen avviker i den riktning, man kunnat vänta, icke mindre än 92 % av dessa kvinnor var över 24 år mot endast 53 % för hela stickprovet. lngen var under 20 år.

7.10.2 Fördelningen av graviditeter, födda barn och barn i hemmet finnesi tabell 25 (5. 3:79). Medelantalet graviditeter var 5,9 och födda barn 4,7 (mot 2,5 för alla de. kvinnor i stickprovet, som tidigare fött barn). Högsta antalet födda barn var 9, det var 4 kvinnor, som fött detta antal. Antalet graviditeter var däremot 9 för 4 kvinnor, 10 för 2 och 11 för 2. Sammanlagt redovisades 362 graviditeter men endast 288 födda barn. 20,4 % av graviditeterna skulle alltså ha av— slutats med missfall eller abort (legal eller illegal); tidigare (2.6) har beräknats, att för hela stickprovet motsvarande procentsats skulle ligga omkring 16 %. Antalet barn, som fortfarande fanns i hemmet var emellertid lägre, nämligen 232, vilket innebär ett me- deltal av 3,8 barn, även denna siffra var dock betydligt högre än motsvarande för hela stickprovet. Den stora skillnaden mellan an- talet födda barn och antalet barn i hemmet (19,4 %) kan bero dels på att en del av barnen var vuxna och hunnit lämna hemmet, dels på att ett antal barn av någon anledning, t. ex. moderns arbetsbörda, måst placeras på annat håll. Om man på samma sätt som tidigare jämför fördelningarna med hela stickprovet får man tablå 52.

Skillnaderna är som synes mycket stora.

7.1 1 Motiv 11. För många barn

Detta motiv hade uppgivits av 182 kvinnor, dvs. 9,2 % av samtliga. Frekvensen av par-

Tablå 52.

Antal Procent Hela stickpro- kvinnor vet, procent Födda barn 0 — — 34,0 1— 3 15 24,6 52,4 4 eller flera 46 75,4 13,6 Summa 61 100 100 Barn i hemmet 0 3 4,9 28,2 1— 3 24 39,3 61,1 4 eller flera 34 55,7 10,7 Summa 61 100 100

Antal Procent Hela stickpro— Antal Procent Hela stickpro- vet, procent kvinnor vet, procent_ Ogift 24 13,2 44,5 Födda barn Gift (inkl. 0 1 0,5 34,0 hemskild) 137 75,3 46,9 1—3 73 40,1 52,4 Förut gift 21 11,5 8,6 4 eller flera 108 59,3 13,6 Summa 182 100 100 Summa 182 100 100 Yrkesarbete, Barn i hemmet heltid 39 21,5 39,0 0 7 3,8 28,2 Yrkesarbete, 1—3 86 47,3 61,1 mindre än heltid 37 20,4 13,6 4 Eller flera 39 48,9 10,7 Ej yrkesarbete 105 58,0 47,5 Summa 182 100 100 Summa 181 100 100

kombinationerna med motiven 8, 10 och 17 var hög och med motiven 18, 23,24, 32, 40 och 42 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av var— andra.

7.11.1 Även denna grupp visade de för den äldre gruppen gemensamma avvikel- serna i fråga om civilstånd och yrkesarbete (tablå 53).

7.112 Detsamma gällde, enligt vad i tablå 54 visas, om åldersfördelningen. Andelen kvinnor över 24 år var alltså 86 % mot 53 ”a för hela stickprovet.

7.ll.3 En sammanställning av anta- let graviditeter, födda barn och barn i hem- met har gjorts i tabell 26 (5. 3:79). Liksom i

fråga om de kvinnor, som uppgivit motiv 10, var värdena höga men dock lägre än för motiv 10. För hithörande kvinnor var medel- antalet graviditeter 4,4 och födda barn 3,9 (de riktiga värdena borde kanske vara en eller två tiondelar högre, eftersom vid dessa beräkningar gruppen ”9 eller flera” har räk— nats som ”9”). Den med ledning av denna tabell beräknade andelen graviditeter, som avslutats med missfall eller abort, utgjorde i detta fall 11,3 % alltså väsentligt mindre än vad som beräknats för motiv 10 (den nyss- nämnda avkortningen till högst 9 kan inte vara av någon större betydelse härvidlag). För antalet barn i hemmet var medelantalet 3,5 mot 3,8 för motiv 10. Jämför också den procentuella fördelningen i tablå 55.

7.ll.3.1 Egendomligt nog fanns det en klar skillnad mellan de kvinnor, som uppgivit motiv 10 (För många graviditeter), och dem, som uppgivit motiv 11 (För många barn), i fråga om graviditeter och barn.

Tablå 54. _ Denna skillnad var så stor, att den kommer Ålder Antal Procent Hela stickpro- till tydligt uttryck trots att 32 kvinnor, dvs. vet' Procent mer än hälften av dem, som uppgivit motiv 19 år eller 10, hade uppgivit båda dessa motiv. Skillna- därunder 3 1,6 23,4 20—24 år 23 12,6 23,7 -= 25—29 år 36 19,8 18,3 Tab!” 56' 30— 34 år 48 26,4 14,1 ' ' 35—39 år 47 25,8 12,3 Medelantal Mm” 10 Mem ” 40 år elle däröver ! 25 13,7 8,3 Graviditeter 5,9 4,4 Födda barn 4,7 3,9 Summa 182 100 100 Barn i hemmet 3,8 3,5 338 SOU1971158

Motiv Motiv Hela Barn i Antal Procent Hela stickpro- 10 11 stick- hemmet kvinnor vet, procent

provet 0 — — 28,2 Graviditeter, som av- 1—3 78 81,3 61,1 slutats genom miss- 4 eller flera 18 18,7 10,7 fall eller abort 20 11 16 Summa 96 100 100 Barn, som dött eller vistades annorstädes än i hemmet 19 11 15

den gällde ej endast medelantalen per kvinna utan också andelen graviditeter, som avslu- tats genom missfall eller abort, resp. barn, som icke fanns i hemmet.

Medelantalen var enligt tablå 56 klart högre för motiv 10 men skillnaden var högst i fråga om graviditeterna (1,5) och lägst i fråga om barn i hemmet (endast 0,3). ”Bortfallet” är, enligt tablå 57, i båda fallen nästan dubbelt så högt för de kvinnor, som uppgivit motiv 10. För gruppen med motiv 11 var däremot ”bortfallet” t.o.m. klart lägre än för samt. liga kvinnor.

7.11.4 Om man fördelade efter ag- glomeringsgrad visade medelantalet födda barn inga signifikanta skillnader mellan de olika regionerna.

7.115 I motsats till vad man kanske kunnat vänta, gällde för både motiv 10 och motiv 11, att andelen kvinnor, som uppgivit dessa motiv, icke företedde några signifikan— ta skillnader mellan områden med olika ag- glomeringsgrad.

7.12 Motiv 12. Tidigare sjukt, skadat eller eljest besvärligt barn

Detta motiv hade uppgivits av 96 kvinnor, dvs. 4,8 % av samtliga. Med uttrycket ”eljest besvärligt barn” avsågs bam, vars vård måste anses vara betungande för modern. Frekven- sen av parkombinationerna med motiv 1, 5 och 8 var hög och med motiv 18 lag i

förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

7.121 Medelantalet barn i hemmet var 2,7. Fördelningen framgår av tablå 58.

7.13 Motiv 13. Tidigare haft barn, som dött

Detta motiv hade uppgivits av 31 kvinnor, dvs. 1,6% av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiv 8 och 12 var hög i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

7.13.1 Åldersfördelningen var starkt förskjuten mot högre åldersgrupper, gruppen 30 år och däröver utgjorde 77 % mot 35 %i hela stickprovet. Användningen av preventivmedel visade inga signifikanta särdrag.

7.14 Motiv 14. Rädsla för missfall

Detta motiv hade uppgivits av 13 kvinnor, dvs. 0,7 % av samtliga. Medelantalet missfall för denna grupp var 1,69 mot 0,19 för hela stickprovet. Skillnaden är signifikant. Dessa kvinnor synes alltså i allmänhet ha haft objektiv grund för det uppgivna abortmoti— vet. Endast en av dem hade icke haft något missfall tidigare.

7.15 Motiv 15. Rädsla för fosterskada

Detta motiv hade uppgivits av 67 kvinnor, dvs. 3,4 % av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiv 12 och 17 var hög och med motiv 18 och 23 låg i förhållan-

de till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Av dessa kvinnor hade 16 % redan ett sjukt eller skadat barn (mot 5 % i hela stickprovet), och 22 % (mot 9 % i" hela stickprovet) hade ansett sig vara för gamla (som bekant ökar risken för vissa former av fosterskada vid stigande ålder hos kvinnan).

7.15.l Åldersförskjutningen gick i samma riktning som för övriga motiv iäldre gruppen: 52 % var 30 år eller däröver mot 35 % i hela stickprovet.

I hela stickprovet hade tre kvinnor uppgi- vit, att de blivit gravida trots användning av p-piller, och en, att hon blivit gravid trots att hon haft spiral. Dessa fyra hade samtliga angivit detta motiv som anledning till abort- önskan.

7.16 Motiv 16. Förlossningsrädsla

Detta motiv hade uppgivits av 39 kvinnor, dvs. 2 % av samtliga. Åldersfördelningen var förskjuten mot högre åldrar med 56% i åldern 30 år eller däröver mot 35 % i hela stickprovet, men denna skillnad är signifi- kant endast på 5 %-nivån.

7.17 Motiv ] 7. För gammal

Detta motiv hade uppgivits av 183 kvinnor, dvs. 9,2 % av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiven 1, 2, 4, 6, 8, 10, 11 och 15 var hög och med motiven 9, 18, 23, 25, 26, 31,32, 34,40,41 och 421åg

Tablå 60. Antal Procent Hela stickpro— kvinnor vet, procent Födda barn 0 5 2,7 34,0 1—3 117 63,9 52,4 4 eller flera 61 33,3 13,6 Summa 183 100 100 Barn i hemmet 0 12 6,6 28,2 1—3 138 75,4 61 ,1 4 eller flera 33 18,0 10,7 Summa 183 100 100

i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Kom- binationen med motiv 9 avvek, som synes, från det vanliga mönstret, se härom under detta motiv (7.9).

7.17.1 Åldersfördelningen var, som man kunnat vänta sig, extrem (tablå 59). Ingen var under 30 år och medelåldern var 40,8 år. Siffrorna i sista kolumnen är mini- mivärden, eftersom en del kvinnor icke läm- nat uppgift om motiv (i fall då förfarandet icke slutförts). Dessa siffror tydde på att de abortsökande från 40 år och uppåt i allmän— het ansåg åldern som ett skäl för abort.

7.17.2 Barantalet var högre än i hela stickprovet, som framgår av tablå 60. Medelantalet födda barn var 3,0 och barn i hemmet 2,4. Antalet barn i hemmet var

Tablå 59. Ålder Antal Procent Hela stickpro— ] procent av mot- vet, procent svarande ålders—

grupp i hela stickprovet

30—34 år 6 3,3 14,1 2,0 35— 39 år 53 29,0 12,3 20,5 40—44 år 104 56,8 6,9 71,7 45 år eller däröver 20 10,9 1,4 66,7

Summa 183 100 34,7

Senaste för- Antal Procent Hela stickpro- lossning är kvinnor vet, procent

1966/67 16 9,0 32,0 1957/65 95 53,4 57,8 Före 1957 67 37,6 10,2 Summa 178 100 100

20 % lägre än antalet födda barn (15 % i hela stickprovet) förmodligen beroende på att ett relativt stort antal av barnen hunnit växa upp och lämna hemmet.

7.17.3 Senaste förlossningen låg i ett stort antal fall ganska långt tillbaka. Som synes av tablå 61 hade mer än en tredje- del av dessa kvinnor haft sin senaste för- lossning före 1957, dvs. det väntade bar- net skulle bli ett ”sladdbarn”.

7.17.4 Agglomereringsgraden hade stor betydelse för den regionala fördelning- en; detta motiv var vanligare ju lägre agglo- rnereringsgraden var (tablå 62). Några skillnader i åldersfördelningen för kvinnor i allmänhet, som skulle kunnat ligga bakom denna ojämna fördelning, synes icke ha förelegat. En tänkbar orsak skulle kunnat vara, att kvinnorna i glesbygderna i större utsträckning hade tungt kroppsarbete och därför i högre grad känt sig trötta och utslitna.

Tablå 62. Hela stickpro— Med Procent vet motiv 17 Storstadsomrädcn ] 037 72 6,9 Områden mcd: medelhög agglo- merering 950 91 9,6 svag agglome— rering 125 20 16,0 Samtliga 2 112 183 8,7

7.1. Motiv ]. Kroppslig sjukdom och/eller svaghet före graviditeten

Detta motiv hade uppgivits av 252 kvinnor, dvs. 12,7 % av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiven 2, 3, 4, 5, 8, 12 och 17 var hög och med motiv 18,22, 23, 24, 31 och 42 mycket låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

7.1.1 De kvinnor, som uppgivit det- ta motiv, hade följande civilståndsfördelning: Ogifta 62 (24,6 %), gifta (inkl. hemskilda) 173 (68,7 %) och förut gifta 17 (6,7 %). De ogifta var starkt underrepresenterade (44,5 % i hela stickprovet) och de gifta 1

Tablå 40. Ålder Antal Procent Hela stickprovet, procent

14 år eller

därunder — — 0,5

15—17år 19 7,5 13,4 18— 19 år 14 5,6 9,5 20—24 år 36 14,3 23,7 25—29 år 41 16,3 18,3 30—34 år 47 18,7 14,1 35—39 år 51 20,2 12,3 40—44 år 37 14,7 6,9 45 år eller däröver 7 2,8 1,4

Summa 252 100 100

motsvarande mån överrepresenterade (46,9 % i hela stickprovet). Yrkesarbete på heltid hade 27,6% (38,9 % i hela stickpro- vet), utan yrkesarbete var 56,4% (47,5 % i hela stickprovet). Åldersfördelningen ger en motsvarande bild (tablå 40).

Kvinnor om trettio år och däröver utgjor- de 56 % mot endast 35 % i hela stickprovet.

7.1.2 Som man kunnat vänta med hänsyn till ålders- och civilståndssamman-

Tablå 41.

Antal födda

Hela stickprovet

barn

0 17,5 34,0 1—3 64,3 52,4 4 eller flera 18,3 13,6 Summa 100 100

Antal barn Procent Hela stickprovet, i hemmet procent 0 13,3 28,2 1—3 76,0 61,1 4 eller flera 10,7 10,7 Summa 100 100

sättningen hade dessa kvinnor tidigare ett relativt högt antal barn. En procentuell för- delning finns i tablå 41.

Även när det gäller antalet barn i hemmet (endast kvinnor om 18 år eller däröver med- tagna) blir resultatet likartat (tablå 42).

Anmärkningsvärt är att skillnaden gällde endast de två första grupperna, medan grup- pen med minst fyra barn hade samma andel som i hela stickprovet. Huruvida detta be— rodde på kvinnans ålder — barnen är vuxna och har lämnat föräldrahemmet — eller på att sjukdom föranlett att en del av barnen i de stora kullarna måste placeras på annat håll än i föräldrahemmet, framgår ej av materialet.

7.1.3 En uppdelning på ansökningar och tvåläkarintyg visade 41,3 % tvåläkarin- tyg mot 33,5 % i hela stickprovet. En sådan fördelning kunde man vänta sig, eftersom man på många håll använde tvåläkarintyg just vid kroppslig sjukdom.

7.1.4 Slutligen har materialet förde— lats geografiskt efter agglomereringsgrad (”tätortsboendegrad”) enligt de principer, som tillämpades av 1950 års abortutredning (SOU 1953:29 s. 45). Man delade upp landet i storstadsområden, områden med medelhög agglomerering och områden med svag agglo-

merering. Till storstadsområdena fördes Stockholms stad och län, Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län. Som områden med medelhög agglomerering har räknats 17 län, där tätbebyggelsen omfattade minst 60% av hela folkmängden. Resultatet av denna uppdelning visas i tablå 43.

Skillnaderna är som synes mycket stora. I glesbygdsområdena angavs detta motiv av i det närmaste var femte sökande mot endast var elfte i storstadsområdena. Flera olika orsaker till detta kan tänkas, så kan det t. ex. förhålla sig så att man i glesbygderna var mindre benägen att söka abort och därför gjorde detta endast när det förefanns skäl, vilka kunde uppfattas som starka. Men det kan också tänkas, att frekvensen av sådana sjukdomar och svaghetstillstånd, som skulle kunna ha betydelse vid en graviditet, verkli- gen var högre i glesbygderna kanske delvis beroende på en lägre läkartäthet; sistnämnda omständighet kan dessutom ha bidragit till att öka den sjuka eller svaga kvinnans osäker- het och oro inför ett fullföljande av gravidi- teten. Självfallet ger det föreliggande materi- alet icke någon möjlighet att finna vilken förklaring som är den riktiga.

7.1.5 1 avseende på graviditetsläng- den vid första kontakt visade denna grupp inga signifikanta skillnader från de övriga.

7.2. Motiv 2. Kroppslig sjukdom och/eller svaghet på grund av eller i samband med graviditeten

Detta motiv hade uppgivits av 89 kvinnor, dvs. 4,5 % av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiven 1, 3, 4, 6 och

Tablå 43. Hela Med motiv Procent stickprovet nr 1 Storstadsområden 1 037 95 9,2 Områden med medelhög agglomerering 950 133 14,0 svag agglomerering 125 24 19,2 Samtliga 2 112 252 11,9

17 var hög och med motiv 18 låg i förhållan- de till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

7.2.1 Frekvensen av tidigare aborter och av missfall visade för denna grupp inga signifikanta skillnader från de övriga. Där- emot var de högre åldersgrupperna starkt överrepresenterade, 61 % av dessa kvinnor var minst 30 år mot endast 35% i hela stickprovet.

7.3 Motiv 3. Av läkare varnad för fler gravi— diteter

Detta motiv hade uppgivits av 41 kvinnor, dvs. 2,1 % av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiven 1 och 2 var hög och med motiv 18 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. En kombination av de tre motiven 1, 2 och 3 förekom i 8 fall mot teoretiskt 0,2. Av dessa kvinnor hade 51 % uppgivit också motiv 1, 29 % motiv 2. Trippelkombinationen förekom i 20% av fallen.

7.3.1 Äldersfördelningen visade än- nu större förskjutning mot de högre åldrarna än de båda föregående motiven, 76% var minst 30 år. Medelantalet födda barn var 2,8.

7.4 Motiv 4. Graviditetsbesva'r (svåra illa- måenden etc. )

Detta motiv hade uppgivits av 83 kvinnor, dvs. 4,2% av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiven 1, 2, 6, 8, 9, 11 och 17 var hög och med motiv 24 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. 1 30 % av fallen hade också motiv 2 uppgivits.

7.4.1 I åldern 30 år och däröver befann sig 49 % av de sökande men 68 % av dem med både motiv 2 och motiv 4 (i hela

Graviditetslängden vid första kontakt var i medeltal endast 7,9 veckor mot 9,1 för hela stickprovet.

7.5 Motiv 5. Psykisk sjukdom och/eller svag- het redan före graviditeten

Detta motiv hade uppgivits av 313 kvinnor, dvs. 15,8 % av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiven l, 6, 8 och 12 var hög och med motiven 18, 23, 25 och 41 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av var- andra.

7.5.l De kvinnor, som uppgivit det- ta fnotiv, hade följande civilståndsfördelning: Ogifta 98 (31,3 % mot 44,5 % i hela stick- provet), gifta (inkl. hemskilda) 184 (58,8 % mot 46,9% i hela stickprovet) och förut gifta 31 (9,9 %). De gifta var således överrep- resenterade och de ogifta underrepresentera- de.

Om man ser på yrkesverksamheten, finner man, att gruppen ”Yrkesarbete på heltid” omfattade endast 31,1 % (mot 39,0 % i hela stickprovet). En egendomlighet är, att denna underrepresentation för de på heltid yrkes- verksamma motsvarades av en överrepresen- tation icke för de ej yrkesverksamma utan för dem som yrkesarbetat imindre utsträck- ning än på heltid. Denna grupp omfattade

Tablå 44. Ålder Antal Procent Hela stickpro- vet, procent

14 år eller

därunder — — 0,5 15—17 år 9 2,9 13,4

18— 19 år 17 5,4 9,5 20—24 år 69 22,0 23,7 25—29 år 65 20,8 18,3 30— 34 år 65 20,8 14,1 35—39 år 55 17,6 12,3 40—44 år 26 8,3 6,9 45 år eller däröver 7 2,2 1,4

Summa 313 100 100

I fråga om åldersfördelningen visade sig en förskjutning mot de högre åldrarna enligt tablå 44.

Denna förskjutning är dock icke lika mar- kerad som enligt ovan i fråga om motiv 1 (7.1.1), men den började redan före 30 är, nämligen med gruppen 25—29 år, så att gruppen 25 år och däröver omfattade 70 % mot 53 % för hela stickprovet.

7.5.2 Antalet födda barn är något högre än för hela stickprovet (i medeltal 1,97 mot 1,64), medan däremot antalet barn i hemmet icke visade några signifikanta avvi- kelser.

7.5.3 Av dessa psykiskt sjuka eller svaga kvinnor var 11 eller 3,5 % icke gravida, denna grupp skilde sig således i detta avse- ende icke från de övriga (3,9 %). Ej heller med avseende på graviditetslängd och pre- ventivmedelsanvändning kunde några signifi- kanta skillnader konstateras mellan dessa kvinnor och hela stickprovet.

7.5.4 Denna grupp, kvinnor med psykisk sjukdom och/eller svaghet redan före graviditeten, är av Speciellt intresse med hän- syn till att kvinnor av denna typ vid psyki- atriska efterundersökningar uppvisat en benä- genhet för psykiatriska följdtillstånd efter utförd abort. Gruppen avvek från hela stick— provet på följande sätt: den hade en överre- presentation av gifta (möjligen också av förut gifta), åldern var relativt hög (medeltal 29,6 år mot 26,7 år) och barnantalet var något högre (medeltal 1,97 mot 1,64), yrkesarbe- tet var i större utsträckning deltidsarbete (i 20% av fallen mot 14%). Å andra sidan avvek antalet barn i hemmet inte från det normala i stickprovet och dessa kvinnor sy- nes ha använt preventivmedel i samma ut- sträckning som de övriga och framlagt sin önskan om abort vid samma tidpunkt under graviditeten som de övriga.

Gruppen företedde tydligare än den föl- jande gruppen ”Psykisk sjukdom och/eller svaghet i samband med graviditeten” (7.6), de för den äldre motivgruppen utmärkande karaktäristika. Det bör dock framhållas, att möjligheten, att symptom på psykisk sjuk- dom eller svaghet framträder och uppmärk- sammas, ökar med stigande levnadsålder.

7.36. Motiv 36. Make/barnafader allvarligt kroppsligt sjuk och/eller svag

Detta motiv hade uppgivits av 44 kvinnor, dvs. 2,2 % av samtliga. Frekvensen av par- kombinationen med motiv 8 var hög i förhål- lande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

Otrohet förekom i fyra fall, dvs. 9,1 % mot 2,2 % i hela stickprovet. På grund av det ringa antalet är denna avvikelse icke signifi- kant. Dessa fall ha icke medtagits i det följande, emedan det av uppgifterna icke framgår, vem som avses, maken eller barna— fadern. Samma uteslutning har gjorts i fråga om motiven 31—35 och 37—39.

Som tidigare nämnts (6.4.2) synes detta motiv närmast tillhöra den äldre gruppen. Härpå tyder ej endast det faktum, att den enda signifikant avvikande parkombinations- frekvensen gällde motiv 8, dvs. ett motiv hörande till den äldre gruppen, utan också, som synes nedan, gruppens sammansättning i olika avseenden.

7.36.1 Andelen gifta (inkl. hemskil- da) var väsentligt högre än i hela stickprovet (tablå 63).

7.362 Åldersfördelningen överens- stämde närmast med den för de gifta. Medel- åldern var 32,3 år mot 31,5 för samtliga gifta. Gruppen 30 år och däröver omfattade 62,5 % mot 57,4 % för samtliga gifta och 34,7 % för hela stickprovet.

7.363 Motsvarande gäller om för- delningen efter yrkesarbetet (tablå 64).

Tablå 63. Antal Procent Hela stickpro- vet, procent

Ogift 4 10,0 44,5 Gift (inkl. hemskild) 33 82,5 46,9 Förut gift 3 7,5 8,6

Summa 40 100 100

Antal Procent Samtligagif— ta, procent

Yrkesarbete, heltid 9 22,5 23,5 Yrkesarbete,

mindre än heltid 9 22,5 21,5 Ej yrkesarbete 22 55,0 55,0 Summa 40 100 100

7.364 Antalet barn i hemmet var högt. Det är som framgår av tablå 65, fråga om en förskjutning från gruppen utan barn till gruppen med fyra eller flera barn (flickor under 18 år har inte medtagits).

7.365 Preventivmedel synes ha an- vänts i stor utsträckning, även vid en jämfö- relse med gruppen gifta (inkl. hemskilda), som ju använt preventivmedel i betydligt större utsträckning än de ogifta, finner man en klar skillnad, gruppen ”ingen” eller ”Vet ej” omfattade endast 26% mot 39 % för samtliga gifta (tablå 66).

Tablå 65. Antal barn Antal Procent Hela stickpro- i hemmet kvinnor vet, procent 0 5 13,2 28,2 1—3 23 60,5 61,1 4 eller flera 10 26,3 10,7 Summa 38 100 100 Tablå 66. Preventivmetod Antal Procent Samtliga gif- ta, procent

”lngen” eller ”Vet ej” 10 26,3 39,0 Försök till coi- tus interruptus 12 31,6 18,8 Samtliga övriga 16 42,1 43,8

Summa 38 100 101,6

8 Den yngre gruppen

De kvinnor, som i allmänhet uppgivit motiv tillhörande den yngre gruppen, bildade ej en lika klar och tydlig grupp, som de, vilka tillhörde den äldre gruppen. Rent allmänt kunde de givetvis karaktäriseras med attribut motsatta dem, som anförts ovan under kapi- tel 7. De tillhörde alltså i större utsträckning åldersgrupperna under 30 år, de var i större utsträckning ogifta, de hade färre antal barn och hade relativt oftare yrkesarbete på heltid (se emellertid även kapitel 10 nedan).

8.18 Motiv 18. För mig

Detta motiv hade uppgivits av 309 kvinnor, dvs. 15,6 % av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiven 23, 24, 25, 40, 41, 42 och 43 var hög och med motiven 1, 2, 3, 5, 6, 8, 9, 10, 11, 12, 15 och l7,dvs. med 12 av de 18 motiven i äldre gruppen, låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Låga värden visade även kombinationerna med motiven 22 (Otrohet från sökandens sida), 27 (Immigrant- eller flyktingsituation) och 32 (Dåligt förhållande till make/bf).

8181 De ogifta dominerade helt naturligt, med 299 kvinnor eller 96,8 %, de återstående 10 var gifta, varav en hemskild. Om de ogifta fördelades efter yrkesverksam- het blev resultatet tablå 67.

Tablå 67. Antal Procent Hela stickpro- vet, procent

Yrkesarbete, heltid 113 38,2 52,2 Yrkesarbete,

mindre än heltid 7 2.4 4,5 Ej yrkesarbete 176 59,5 43,3

Summa 296 100 100

Den höga andelen ej yrkesarbetande beror givetvis på att denna grupp omfattar ett stort antal studerande, som ännu icke börjat nä- gon yrkesverksamhet.

Ovan har angivits att parkombinationen med motiv 23 (Allvarlig planeringsrubbning) hade hög frekvens. Detta synes hänga sam- man med den höga andelen ogifta. Det visar sig nämligen, att kombinationen med motiv 23 var ungefär lika vanlig i de båda grupper- na ”Ogift, Yrkesarbete, Heltid” och ”Ogift, Ej yrkesarbete” som inom motsvarande grupper i hela stickprovet.

8.182 Denna grupp var naturligtvis ung, medelåldern var endast 17 år, vilket bör jämföras med 26,7 år för hela stickprovet och 20,6 år för samtliga ogifta. Fördelningen framgår av tablå 68. Den sista kolumnen kan möjligen ge en uppfattning om kvinnornas (och deras när- ståendes) åsikt om betydelsen av låg ålder.

Ålder Antal Procent Hela 1 procent av mot- stickprovet svarande ålders-

grupp i hela stickprovet

14 år eller därunder 9 2,9 0,5 90,0 15—17 år 207 67,0 13,4 73,1 18—19år 67 21,7 9,5 33,3 20—24 år 26 8,4 23,7 5,2

Summa 309 100 47,1 Anmärkningsvärt synes vara, att abort är samma andel, som redovisats för hela uppenbarligen begärts för en flicka om 14 år eller därunder utan att detta motiv angivits. Siffrorna i denna kolumn för de övriga ål- dersgrupperna är minimivärden (se 7.17.1).

I gruppen 15—17 år har tre fjärdedelar ansett sig vara för unga, men redan i gruppen 18—19 år har denna andel sjunkit till blott en tredjedel, medan i nästa grupp, 20—24 är, detta motiv angivits endast i undantagsfall.

8.183 Trots sin ungdom har dock 27 av dessa kvinnor varit gravida tidigare (därav 4 två gånger) och 23 har tidigare fött barn (därav 3 två barn). Deras ålder framgår av följande. Siffrorna inom parentes anger, hur många som varit gravida två gånger, resp. fött två barn (tablå 69). Av sammanlagt 31 graviditeter har 5 eller 16 % avslutats med missfall eller abort. Detta

stickprovet (2.6).

8.18.4 Fördelningen på olika gravi- dietslängder, visas i tablå 70.

Om man jämför med hela stickprovet, ser man en tydlig avvikelse i riktning mot högre värden, medelvärdet blir också 10,0 veckor mot 9,1 veckor för hela stickprovet. Denna avvikelse torde, som framgår av vad tidigare sagts (2.7.2) hänga samman med civilstånds- fördelningen; siffrorna i sista kolumnen, dvs. för samtliga ogifta, visade god överensstäm- melse med dem för den aktuella gruppen och medelvärdet för de ogifta var just 10,0 vec— kor.

8.19 Motiv 19. Humanitåra skål (sökanden under 15 år; polisanm. våldtäkt; incest)

Detta motiv hade uppgivits av 10 kvinnor,

Tabla 69' dvs. 0,5 % av samtli a. Fyra flickor hade e" 8 1 Ålder Förut Förut uppnått 15 år, av de övriga i denna grupp var grand fettbam fyra i åldern 15—17 år, en 20—24 och en 15—17 år 5 3 30—34 ”' 18—19år 16 (3) 14 (2) 20—24 år 6 (l) 6 (1)

Tablå 70.

Graviditetslängd Antal Procent Hela stickpro- Samtliga ogif-

vet, procent ta, procent

11 veckor eller därunder 205 71,7 80,7 71,2 12— 16 veckor 60 21,0 15,5 22,0 17 veckor eller däröver 21 7,3 3 8 6,9

Summa 286 100 100 100 3:44 SOU 1971:58

Tablå 71. Tablå 72. Födda barn Antal Procent Hela stickpro- Antal Procent Hela kvinnor vet, procent stickprovet, procent 0 12 36,4 34,0 1—3 16 48,5 52,4 Ogift 16 21,6 44,5 4 eller flera 5 15,2 13,6 Gift (inkl. hemskild) 57 77,0 46,9 Summa 33 100 100 Förut gift 1 1,4 8,6 Summa 74 100 100 8.20 Motiv 20. Upplevelse av våldtäkt (även om föregående rad ej är tillämplig)

Detta motiv hade uppgivits av 29 kvinnor, dvs. 1,5 % av samtliga. En av dessa kvinnor hade uppgivit också motiv nr 19. Frekven— sen av parkombinationen med motiv 8 var låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

8.21 Motiv 21. Ärftlighet (från sökanden och/eller make/ bf )

Detta motiv hade uppgivits av 33 kvinnor, dvs. 1,7 % av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiv 12 och 35 var hög i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

8.21.1 Med avseende på antalet föd- da barn skilde denna grupp sig icke signifi- kant från de övriga (tablå 71). De hithörande kvinnor, som fyllt 18 år (25 st.), hade sammanlagt fött 47 barn, av vilka 35 fanns i hemmet. Tolv barn eller 25,5% vistades alltså på annat håll än i hemmet eller var döda. En motsvarande be— räkning för hela stickprovet gav 15,3 %, men på grund av det ringa antalet fall i denna grupp är skillnaden icke signifikant. Slutligen må nämnas, att under hela året 1967 beviljades sammanlagt endast sex abor- ter på eugenisk indikation.

8.22 Motiv 22. Otrohet från sökandens sida

Detta motiv hade uppgivits av 74 kvinnor, dvs. 3,7 % av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiv 24 var hög och

med motiven 1, 8, 9, 18 och 26 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Redan dessa uppgifter gör det troligt, att detta motiv intaget en särställning i det att fre- kvensen för två parkombinationer med mo- tiv hörande till den yngre gruppen var signifi- kant lägre än väntat. Frågan om åldern (kombinationen med motiv 18) behandlas nedan, det andra av dessa motiv är 26, dvs. ekonomiska skäl. Av samtliga kvinnor hade 36% angivit detta motiv, men bland otro- hetsfallen hade endast 19 % uppgivit ekono- min som motiv. Omvänt, otrohetsfallen ut- gjorde 3,7% av samtliga, men bland de kvinnor, som uppgivit motiv 26, hade endast 1,9 % dessutom uppgivit otrohet som motiv.

8.221 Civilståndsfördelningen visa- de en klar övervikt för de gifta (tablå 72). Även åldersfördelningen avviker från den, som gäller för hela stickprovet. En närmare undersökning av civilståndsgrupperna visar, att åldersfördelningen bland de gifta icke visar någon avvikelse, medan bland de ogifta den yngsta gruppen — högst 19 år — är klart underrepresenterad, endast 6% mot 51 % för hela stickprovets ogifta. Det kan tänkas, att de mera fasta förbindelser, som år en förutsättning för att man skall kunna tala om otrohet, är mindre vanliga i de yngsta åldrarna. I fråga om barnantal och preventivmetod visar gruppen inga signifikanta avvikelser.

Antal Procent Hela Ålder Antal PrOcent Hela stickpro- stickprovet, vet, procent procent

14 år eller Ogift 292 69,4 44,5 därunder 1 0,2 0,5 Gift (inkl. 15— 17 år 96 22,8 13,4 hemskild) 102 24,2 46,9 18—19 år 71 16,9 9,5 Förut gift 27 6,4 3,5 20—24 år 130 30,9 23,7 25—29 år 50 11,9 18,3 Summa 421 100 100 30_34 år 36 8,6 14,1 35—39 år 26 6,2 12,3 , , . _ 40—44 år 10 2,4 6,9 8.23 Motiv 23. Allvarlig planeringsmbbmng 45 år eller ( studieplanering, planering av yrkesliv) däröver 1 0,2 1,4

Summa 421 100 100

Detta motiv hade uppgivits av 421 kvinnor, dvs. 21,2 % av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiven 18, 24, 25, 26, 37, 40, 42 och 43 var hög och med motiven 1, 5, 8, 9, 11 och 17 låg i förhållan— de till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

8.23.1 Som man kunnat vänta var relativa antalet ogifta betydligt högre än i hela stickprovet och de båda andra grupper- na i motsvarande mån lägre (tablå 73).

8.232 1 tablå 74 visas fördelningen efter yrkesverksamhet för de ogifta resp. de gifta (inkl. hemskilda).

Båda dessa grupper visade signifikanta av-

vikelser. För de ogifta gick denna avvikelsei väntad riktning, dessa kvinnor torde till stor del ha utgjorts av ungdomar, som ännu studerade eller i varje fall ännu icke börjat yrkesverksamhet. Som en följd härav var andelen ej yrkesarbetande hög och andelen på heltid yrkesarbetande låg. I fråga om de gifta var däremot förhållandet det rakt mot- satta, andelen yrkesarbetande (både på hel- tid och på deltid) var hög Och andelen ej yrkesarbetande låg. Det kan vara fråga om kvinnor, som antingen planerat, att först senare lämna sin yrkesverksamhet för att föda och taga hand om barn, eller redan fött ett eller flera barn och avsett att därefter ägna sig åt yrkesverksamhet.

Tablå 74. Antal Procent Hela stickprovet, Tablå 76. procent Antal Procent Hela stickpro- Ogift kvinnor vet, procent Yrkesarbete, heltid 109 37,7 52,2 Antalfödda Yrkesarbete, barn mindre än heltid 10 3,5 4,5 0 260 61,8 34,0 1st yrkesarbete 170 58,8 43,3 143 146 34,7 52,4

4 eller flera 15 3,6 13,6

Summa 289 100 100 Summa 421 100 100 Gift (inkl. hemskild) Yrkesarbete. Antal barn heltid 35 34,3 23,5 i hemmet Yrkesarbete, () 175 54,0 28,2 mindre än heltid 26 25,5 21,5 1f3 143 44,1 61,1 l'lj yrkesarbete 41 40,2 55,0 4 cllcr flera 6 1,9 10,7 Summa 102 100 IOO Summa 324 100 100

Tablå 77. Tablå 78. Län Procent Antal Procent Hela stickpro- vet, procent

Våsterbottens län 40,0 Norrbottens län 37,0 Ogift 108 80,6 44,5 Stockholms stad 32,1 Gift (inkl.

.. hemskild) 12 9 0 46 9 Skaraborgs lan 7,1 .. . ' ' Värmlands län 10,0 Förut gift 14 10'4 8'6 Västmanlands län 12,5 Summa 134 100 100 Stockholms län 14,1 8.233 Åldersfördelningen framgår kombinationerna med motiven 18, 22, 23,

av tablå 75, den visade en stark förskjutning nedåt.

Mer än 70% av dessa kvinnor var under 25 år mot blott 47% i hela stickprovet. Medelåldern blev därför låg, endast 22,9 år.

8.234 Med sådan fördelning på ci- vilstånd och ålder borde givetvis barnantalet vara lågt, vilket också visade sig vara fallet (tablå 76).

Att gruppen utan barn i hemmet var så mycket mindre än antalet kvinnor, som icke fött barn, hänger samman med att i den förra gruppen icke medtagits flickor under 18 år.

8.23.5 En fördelning efter preventiv- metod visade inga nämnvärda avvikelser från hela stickprovet. Detsamma gällde om en fördelning av de kvinnor, som tidigare fött barn, efter året för den senaste förloss- ningen.

8.23.6 De regionala skillnaderna i fråga om åberopandet av detta motiv var anmärkningsvärt stora men hängde icke sam- man med agglomereringsgraden. 1 tablå 77 an- ges några extrema värden för procentsatsen av fall, där detta motiv uppgivits. För hela stickprovet utgjorde de 21,2 %.

8.24 Motiv 24. Konventionella skål (skam, vanära)

Detta motiv hade uppgivits av 145 kvinnor, dvs. 7,3% av samtliga. Frekvensen av par-

25, 29, 30, 31, 37, 38, 42 och 45 var hög och med motiven 1, 4, 8 och 11 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Man kunde vänta, att detta motiv ofta skulle åberopas i otrohetsfallen, dvs. ikombination med motiv 22. Det visade sig också, att otrohet uppgivits i 7,6 % av dessa fall mot 3,7 % i hela stickprovet. 1 det följande har de elva otrohetsfallen icke medtagits.

8.24.1 Helt naturligt dominerade de ogifta i denna grupp, vilket framgår av tablå 78.

8.242 Åldersfördelningen var för— skjuten mot de yngre åldrarna, under 30 år var 83,6% mot 65,4% i hela stickprovet. Om man emellertid ser enbart på de ogifta, blir bilden en annan, i det att denna grupp visade en tydlig förskjutning mot de högre åldersgrupperna (tablå 79), dvs. det förefaller som om inställningen till detta motiv skulle varit en generationsfråga.

Tablå 79. Ogift Antal Procent Samtliga ogif- ta, procent 17 år eller därunder 21 19,4 31,0 18— 19 år 17 15,7 20,0 20—24 år 39 36,1 33,7 25—29 år 21 19,4 9,8 30 år eller däröver 10 9,3 5,6 Summa 108 100 100 3:47

Tablå 80. Tablå 82. Antal Procent Hela stick— Samtliga Antal Procent Hela stickpro- kvinnor provet, ogifta, vet, procent procent procent Yrkesarbete, a 96 74,4 52,4 64,7 heltid 179 49,7 39,0 b 13 10,1 14,3 9,8 Yrkesarbete, c 22 17,1 34,6 26,6 mindre än heltid 62 9,2 13,6 E' 218 4 Summa 129 101,6 101,3 101,1 ”'kesarbete 41”2 7*5 Summa 459 100 100 Ogift 8.243 I fråga om preventivmetoder Yrkesarbete, - — -- - heltid 167 57,8 52,2 skilde denna grupp srg klart från de övriga. Yrkesarbete Om man fördelade på de tre grupper, som mind", än hand 13 63 4,5 definierats i 4.1.1, fick man tablå 80. Ej yrkesarbete 104 36,0 43.3 Andelen kvinnor, som svarat ”Ingen” eller Summa 239 100 100 ”Vet ej” på frågan om preventivmetod var _ . betydligt högre än bland de ogifta i allmän- 25; 327151) het, å andra sidan hade någon av de under c) Yrkesarbete, redovisade preventivmetoderna använts i be- heltid 40 30,8 23,5 - - - -- .. - Yrkesarbete, tydligt mindre omfattning an bland övriga mindre än heltid 20 15,4 21,5 kvmnor. Ej yrkesarbete 70 53,8 55,0 Summa 130 100 100

8244 De regionala skillnaderna var stora, men på grund av det ringa antalet fall i allmänhet icke signifikanta. Nämnas må blott att Stockholms stad intog en särställ- ning, i det 16,4 % av samtliga kvinnor uppgi» vit detta motiv. De övriga storstadsområdena visade ingen motsvarighet, procenten var 2 för Göteborgs och Bohus län samt 4 för Stockholms län och Malmöhus län.

8.25 Motiv 25. Sociala skål: bostad

Detta motiv hade uppgivits av 460 kvinnor, dvs. 23,2 % av samtliga. Frekvensen av par-

hög och med motiven 5, 8 och 17 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

8.25.1 Civilståndsfördelningen över- ensstämde, som synes av tablå 81, med det vanliga för den yngre gruppen, dvs. de ogifta var betydligt fler än de gifta.

8.252 Antalet på heltid yrkesarbe- tande var högt (tablå 82).

kombinationerna med motiven 18, 23, 24, Tablå 83- 26, 27, 29, 31, 32, 34, 37, 40, 42 OCh 43 var Antal Procent Hela stickpro- vet, procent Tablå 81. 17 år eller därunder 69 15,0 13,9 Antal Procent Hela stickpro- 18_19 år 80 17,4 9,5 VCt, procent 20—24 år 150 32,6 23,7 25—29 år 78 17,0 18,3 Ogift 289 62,8 44,5 30—34 år 40 8,7 14,1 Gift (inkl. 35—39 år 29 6,3 12,3 hemskild) 131 28,5 46,9 40 år eller Förut gift 40 8,7 8,6 däröver 14 3,0 8,3 Summa 460 100 100 Summa 460 100 100 3:48 SOU1971158

De ogifta och de gifta (inkl. hemskilda) visade ganska likartade avvikelser från hela stickprovet.

8.253 Fördelningen efter ålder visa- de en överrepresentation för de yngre (tablå 83). Detta gällde dock främst åldrarna 18—24 år, medan avvikelsen för den yngsta gruppen icke var signifikant. Anledningen härtill var säkerligen, att en stor del av flickorna under 18 år bodde och skulle fortsätta att bo i föräldrahemmet. Denna förklaring bestyrk- tes, om man såg på åldersfördelningen enbart bland de ogifta. Det visade sig då, att bland dessa grupper de under 18 år utgjorde endast 23,5 % mot 31,0 % för samtliga ogifta.

8254 Antalet kvinnor utan barn var, som väntat, ganska högt (tablå 84). Skillnaden mellan hela antalet födda barn och hela antalet barn i hemmet var, om flickor under 18 är icke medtogs, 19 % mot 15 % för hela stickprovet. Denna skillnad, som är signifikant, synes tyda på att dessa kvinnor på grund av bostadssvårigheterna måst lämna barnen till vård på annat hålli större utsträckning än normalt.

8.255 De regionala skillnaderna är mycket markerade, medan 23,2 % av samt-

Tablå 84. Antal Procent Hela stickpro- kvinnor vet, procent Födda barn 0 218 47,4 34,0 1—3 202 43,9 52,4 4 eller flera 40 8,7 13,6 Summa 460 100 100 Barn i hem- met (endast kvinnor om 18 år eller däröver) O 187 47,8 28,2 1—3 178 45,5 61,1 4 eller flera 26 6,6 10,7 Summa 391 100 100

Län Procent Västerbottens län 50,0 Stockholms stad 47,4 Blekinge län 3,8 Västmanlands län 7,7 Södermanlands län 8,8 Älvsborgs län 10,4 Göteborgs och Bohus län 10,7

liga kvinnor uppgivit detta motiv, redovisa- des i några län de procenttal, som återfinnsi tabell 85.

8.26. Motiv 26. Sociala skål: ekonomi (för låg inkomst, arbetslöshet)

Detta motiv, som var det vanligast förekom- mande av alla, hade uppgivits av 718 kvin- nor, dvs. 36,1 % av samtliga. Frekvensen av parkombinationerna med motiven 23, 25 , 27, 34 och 42 var hög och med motiven 17 och 22 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av var- andra (beträffande kombinationen med mo- tiv 22 se 8.22).

8.261 Civilståndsfördelningen visa- de som väntat en förskjutning från gifta mot ogifta, men denna var betydligt mindre än för de tidigare behandlade motiven i yngre gruppen (tablå 86). Anmärkningsvärt är, att även gruppen för- ut gifta företedde en signifikant överrepre- sentation. Att detta berodde på en hög andel frånskilda, framgår av tablå 87, där dock pro- centsiffrorna är i genomsnitt knappt 5 % för

Tablå 86. Antal Procent Hela stickpro- vet, procent

Ogift 342 47,6 44,5 Gift (inkl. hemskild) 291 40,5 46,9 Förut gift 85 11,8 8,6

Summa 718 100 100

Antal 1 procent av motsvarande Gift (inkl. Antal Procent Hela stickpro- civilståndsgrupp i hela hemskild) vet, procent stickprovet

Yrkesarbete, Ogift 342 36,9 heltid 84 29,0 23,5 Gift 263 29,2 Yrkesarbete, Hemskild 28 36,8 mindre än heltid 70 24,1 21,5 Frånskild 75 49,3 Ej yrkesarbete 136 46,9 55,0 Ä k 10 38

" a *5 Summa 290 100 100 Samtliga 718 36,1

låga, emedan civilståndsgrupperna i tabell 1 omfattar 2 081 fall, medan uppgift om motiv lämnats endasti 1 987 fall.

Som synes intog de frånskilda en särställ- ning — med hänsyn till att värdena är för låga, torde det vara säkert, att mer än hälften av de frånskilda, som över huvud taget upp- givit några motiv, tagit med ekonomin som abortmotiv. Det ekonomiska läget syntes betyda minst i fråga om de gifta — mindre än en tredjedel har uppgivit detta motiv — de övriga grupperna skiljer sig föga.

8.262 Fördelningen efter yrkesarbe- te visade en tydlig överrepresentation för kvinnor med yrkesarbete på heltid och en motsvarande underrepresentation för dem, som ej yrkesarbetade (tablå 88).

Om man undersöker de olika civilstånds- grupperna med avseende på yrkesverksam- heten, finner man, att endast gruppen gifta (inkl. hemskilda) avvek signifikant med hög frekvens yrkesarbete både på heltid och på deltid (tablå 89).

Detta torde hänga samman med att, i de fall då familjens ekonomi är beroende av båda makarnas yrkesarbete, ett avbrott i kvinnans yrkesarbete måste få ekonomiska konsekvenser.

8.263 lå 90.

Värdena för åldrarna 18424 är var höga medan frekvensen iåldersgruppen under 18 år t.o.m. var lägre än i hela stickprovet. Detta har troligen samma förklaring, som nämnts ovan under motiv 25 (8.253), dvs. de unga flickorna bor i stor utsträckning kvar i föräldrahemmet och har därför mindre känning av ekonomiska svårigheter på grund av graviditeten. Resultatet förorsakas av ål- dersfördelningen bland de ogifta — flickor under 18 år utgjorde 24,9 % mot 31,0 % för samtliga ogifta.

Åldersfördelningen visas i tab-

8.26.4 [ fråga om antalet födda barn och antalet barn i hemmet avvek denna

Tablå 90. Antal Procent Hela stickpro- vet, procent Tablå 88. 17 år eller Antal Procent Hela stickpro- därunder 86 12,0 13,9 vet, PYOCCUt 18— 19 år 86 12,0 9,5 20— 24 år 208 29,0 23,7 Yrkesarbete, 25—29 år 131 18,2 18,3 heltid 322 45,0 39,0 30— 34 år 102 14,2 14,1 Yrkesarbete, 35—39 år 69 9,6 12,3 mindre än heltid 100 14,0 13,6 40 år eller Ej yrkesarbete 293 41,0 47,5 däröver 36 5,0 8,3 Summa 715 100 100 Summa 718 100 100 3:50 sou l971:58

Tablå 91. Antal Procent Hela stickpro- kvinnor vet, procent Antal födda barn 0 232 32,3 34,0 1—3 397 55,3 52,4 4 eller flera 89 12,4 13,6 Summa 718 100 100 Antal barn i hemmet (endast kvinnor om 18 år eller däröver) 0 190 30,1 28,2 1— 3 383 60,6 61 ,1 4 eller flera 59 9,3 10,7 Summa 632 100 100

grupp i samma riktning, som den under närmast föregående motiv nämnda, men av- vikelserna var, ehuru signifikanta, ganska små och betydligt mindre än i föregående grupp (tablå 91).

Skillnaden mellan antalet födda barn och antalet barn i hemmet utgjorde, i fråga om kvinnor om 18 år eller däröver, endast 8,6 % av förstnämnda antal mot 15% för hela stickprovet. Om man betänker, att i dessa 8,6% ingå även dödfödda och döda (död— födda och under första levnadsåret döda torde uppgå till åtminstone 2%), är det tydligt, att det i denna grupp är relativt sällsynt, att barn vistas annorstädes än i föräldrahemmet.

8.265 Även i fråga om detta motiv var de regionala skillnaderna stora, som

Tablå 92.

Län Procent Västerbottens län 62,5 Stockholms stad 57,1 Västernorrlands län 50,7 Skaraborgs län 50,0 Blekinge län 15,4 Göteborgs och Bohuslän 18,0 Gävleborgs län 18,6 Västmanlands län 22,1 Älvsborgs län 22,4

nämnts hade 36,1 % av samtliga uppgivit mo- tivet, men siffrorna i vissa län skilde sig avse- värt från detta, se tablå 92.

8.27 Motiv 27. Immigrant- eller flykting- situation

Detta motiv hade uppgivits av 47 kvinnor, dvs. 2,4% av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiven 25 och 26 var hög och med motiv 18 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Det är tydligt, att kvinnor i immigrant- eller flyktingsituation ofta haft svårigheter med bostad (53 % mot 23 % för samtliga) och med ekonomin (64 % mot 36 % för samtliga).

8.27.1 Åldersfördelningen var, som man kunnat vänta sig redan därav att fre- kvensen av kombinationen med motiv 18 var låg, en annan än den normala för motiv hörande till den yngre gruppen (tablå 93). Antalet unga flickor (under 20 år) var mycket litet, nära två tredjedelar befann sig i åldern 20—29 år, medan relativa antalet äld— re än 29 år skilde sig endast obetydligt från hela stickprovets värde. I fråga om användningen av preventiv- medel visade gruppen ett relativt högt antal kvinnor, som uppgivit, att preventivmedel ej använts, eller sagt sig icke veta, om något sådant använts. Avvikelsen är dock icke signifikant. Detta motiv hade använts i endast nio av länen, och det förekom i allmänhet endast i ett fåtal fall. Anmärkningsvärt höga siffror

Tablå 93. Antal Procent Hela stickpro— vet, procent 19 år eller därunder 2 4,3 23,4 20—29 år 30 63,8 42,0 30 år eller däröver 15 31,9 34,7 Summa 47 100 100

Tablå 94. Tablå 95. Antal Procent Hela stickpro- Antal Procent Hela stickpro- vet, procent vet, procent Ogift 44 57,9 44,5 19 år eller Gift (inkl. därunder 17 22,3 23,4 hemskild) 28 36,8 46,9 20— 24 år 25 32,9 23,7 Förut gift 4 5,3 8,6 25—29 år 14 18,4 18,3 30 år eller Summa 76 100 100 däröver 20 26,4 34,7 Yrkesarbete, Summa 76 100 100 heltid 44 57,9 39,0 Yrkesarbete, . mindre än heltid 10 13,2 13,6 8.283 Antalet barn ! hemmet var El yrkesmbete 22 28,9 47,5 lågt för kvinnor om 18 år eller däröver, icke Summa 76 100 100 mindre än 57 % saknade hemmavarande barn

har redovisats från Kronobergs län med 25,0 % av samtliga, Södermanlands län med 8,8 % och Stockholms stad med 5,3 %.

8.28 Motiv 28. ”Vill ej ha barn” (utan att ange skål )

Detta motiv hade uppgivits av 76 kvinnor, dvs. 3,8 % av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiv 32 var hög och med motiv 8 och 9 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit obe- roende av varandra.

8.281 Ej oväntat var detta motiv särskilt använt av ogifta kvinnor och av de på heltid yrkesarbetande (tablå 94). För de ogifta var andelen på heltid yrkes- arbetande så hög som 75 % mot 52 % i hela stickprovet, men denna andel var hög även för de gifta, nämligen 29 % mot 23 % i hela stickprovet.

8.282 Åldersfördelningen var gans- ka oregelbunden. I sammandrag finns den i tablå 95. Andelen under 19 år samt mellan 25 och 30 år var ungefär densamma som i hela stickprovet, medan gruppen 20—24 år var överrepresenterad och den äldsta gruppen, 30 år och däröver, underrepresenterad. Skill- naderna var dock ej signifikanta.

(28 % i hela stickprovet).

8.284 En fördelning efter preventiv- medel visade, att man i 40,5 % av fallen (mot 34,6 % i hela stickprovet) hade använt en av de metoder, som ovan (4.1.1) betecknats med c), och att 47,3 % uppgivit, att preven— tivmedel ej använts eller att de icke visste, huruvida det använts (mot 52,4 %). Dessa avvikelser från hela stickprovet är dock ej signifikanta.

8.285 Slutligen må nämnas att en- dast sex kvinnor, dvs. 7,9% av dessa 76, uppgivit detta motiv som det enda.

8.29 Motiv 29. Barnafadern okänd

Detta motiv hade uppgivits av 54 kvinnor, dvs. 2,7 % av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiven 18, 23, 24 och 25 var hög och med motiven 8, 32 och 34 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av var- andra. Vad kombinationer med motiven 32 och 34 beträffar, för vilka frekvensen liksom för övrigt med motiven 33, 35 och 36 var noll, hänger detta uppenbarligen samman med att dessa fem motiv förutsätter en känd barnafader.

8.29.1 Civilståndsfördelningen avvek i hög grad från hela stickprovets. De ogifta

Tablå 96. Tablå 98. Antal Procent Hela stickpro- Antal Procent Hela stickpro— vet, procent vet, procent

Ogift 46 85,2 44,5 Ogift 134 74,4 44,5 Gift — — 43,2 Gift (inkl. Hemskild 3 5,6 3,7 hemskild) 16 8,9 46,9 Förut gift 5 9,3 8,5 Förut gift 30 16,7 8,6

Summa 54 100 100 Summa 180 100 100

dominerade och återstoden utgjordes av för- ut gifta och hemskilda (tablå 96).

8.292 Frekvensen på heltid yrkes- arbetande var hög (tablå 97).

Även om man ser enbart på de ogifta, gäller detsamma, 76,1 % av dessa yrkesarbe- tade nämligen på heltid mot 52,2 % i hela stickprovet.

8.293 Åldersfördelningen företedde en stark förskjutning mot de lägre åldrarna. Högst 24 år var 80 % av dessa kvinnor mot endast 47 % av hela stickprovet.

8.294 Preventivmedel hade använts i mycket ringa utsträckning, 80 % hade sva— rat ”Ingen” eller ”Vet ej” på frågan om pre- ventivmedel (därav 69 % ”Ingen”) mot 52,4 % i hela stickprovet.

8.295 Dessa fall förekom särskilt i storstadsområdena, där detta motiv uppgivits i 4,1 % av fallen, medan motsvarande siffra för områden med medelhög agglomerering

Tablå 97. Antal Procent Hela stickpro- vet, procent

Yrkesarbete, heltid 39 72,2 39,0 Yrkesarbete,

mindre än heltid 2 3,7 13,6 Ej yrkesarbete 13 24,1 47,5

Summa 54 100 100

var 1,2 %. Inget dylikt fall rapporterades från områden med låg agglomerering.

8.30 Motiv 30. Flera tänkbara barnafäder

Detta motiv hade uppgivits av 19 kvinnor, dvs. 1,0 % av samtliga. På grund av det ringa antalet var det omöjligt att konstatera om det fanns signifikant höga eller låga parkom- binationsfrekvenser. Det syntes dock som om frekvensen kombinationer med motiven 22 och 24 var relativt hög.

Denna grupp har undersökts på samma sätt som den nästföregående, men det låga antalet fall har gjort att några signifikanta avvikelser icke kunnat påvisas.

8.31 Motiv 31. Övergiven av make/barna- fader

Detta motiv hade uppgivits av 184 kvinnor, dvs. 9,3 % av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiven 24, 25, 37, 41 och 42 var hög och med motiven 1, 8, 9, 17 och 32 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

I den följande redogörelsen har fyra fall,i

Tablå 99.

Preventivmetod Antal Procent Hela stickprovet, procent

”Ingen" eller ”Vet ej” 128 73,1 52,4 Försök till coi- tus interruptus 16 9,1 14,3 Övriga metoder (se tab. 17) 31 17,7 34,6

Summa 175 100 101,3

vilka även motiv 22 (dvs. otrohet) uppgivits, icke medtagits (se ovan under 7.36).

8.3l.1 Såväl de ogifta som de förut gifta förekom i större antal än väntat, de gifta (inkl. hemskilda) hade i motsvarande mån låg frekvens (tablå 98).

8.31.2 Åldersfördelningen visade en koncentration till de lägre åldersgrupperna, i gruppen upp till och med 29 år fanns 86 % av samtliga mot 65 % i hela stickprovet. I motsats mot vad som gällde beträffande nästföljande motiv sträckte sig överrepresen- tationen även ned i gruppen under 18 år, som omfattade 17,2% mot 13,9% i hela stickprovet.

8.313 Preventivmedelsanvändningen avvek starkt från den, som funnits för hela stickprovet, förmodligen delvis, men icke helt, som en följd av civilstånds- och ålders- fördelningarna (tablå 99).

8.31.4 Några regionala skillnader av betydelse har icke kunnat konstateras.

8.32. Motiv 32. Dåligt förhållande till make/ barnafader

Detta motiv hade uppgivits av 303 kvinnor, dvs. 15,2 % av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiven 6, 25, 26, 34 och 35 var hög och med motiven 11, 17, 18, 29 och 31 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Som synes var frekvensen hög även för en kombination med motiv 6, som tillhör den äldre motivgruppen. Förklaringen kan vara, att det ofta torde finnas ett sam- band mellan kvinnans psykiska sjukdom eller svaghet och det dåliga förhållandet till maken/barnafadern. Anmärkningsvärt är att kombinationerna med både motiv 17 och motiv 18 visar låga frekvenser. Anledningen härtill framgår av åldersfördelningen, som behandlas nedan. I fråga om kombinationen

Tablå 100. Antal Procent Hela stickpro- vet, procent

Ogift 152 51,9 44,5 Gift (inkl. hemskild) 103 35,2 46,9 Förut gift 38 13,0 8,6

Summa 293 100 100

med motiv 35 visade det sig, att överrepre- sentationen gällde såväl för de gifta (inkl. hemskilda) som för de icke gifta.

1 det följande har tio fall av otrohet icke medtagits (se ovan under 7.36).

8321 Antalet ogifta var liksom anta- let förut gifta relativt högt. Däremot var andelen hemskilda endast obetydligt för hög, 4,4 % mot 3,7 % i hela stickprovet — denna skillnad är icke signifikant (tablå 100).

8.322 Andelen på heltid yrkesarbe— tande var hög och andelen ej yrkesarbetande låg (tablå 101), detta gällde såväl gruppen i

Tablå 101. Antal Procent Hela stickpro- vet, procent Yrkesarbete, heltid 143 48,8 39,0 Yrkesarbete, mindre än heltid 39 13,3 13,6 Ej yrkesarbete 111 37,9 47,7 Summa 293 100 100 Ogift Yrkesarbete, heltid 87 57,2 52,2 Yrkesarbete, mindre än heltid 13 8,6 4,5 Ej yrkesarbete 52 34,2 43,3 Summa 152 100 100 Gift (inkl. hemskild) Yrkesarbete, heltid 36 35,0 23,5 Yrkesarbete, mindre än heltid 20 19,4 21,5 Ej yrkesarbete 47 45,6 55,0 Summa 103 100 100 SOU 1971:58

Tablå 102. Tablå I 04. Antal Procent Hela stickpro- Antal Antal Procent Hela stickpro— vet, procent aborter kvinnor vet, procent 17 år eller 0 251 88,7 90,3 därunder 24 8,2 13,9 1 20 7,1 7,3 18— 19 år 39 13,3 9,5 2 eller flera 12 4,2 2,4 20—24 9 90 ,7 , 2549; 66 32 5 få; Summa 233 100 100 30— 34 år 39 13,3 14,1 35—39 år 21 7,2 12,3 __ 40 år eller 8.32.4 Antalet fodda barn och anta- däröver 14 4,8 8,3 let barn i hemmet visade båda anmärknings— Summa 293 100 100 värda avvikelser från det normala för hela

sin helhet som de båda delgrupperna ogifta och gifta (inkl. hemskilda).

8.323 Ett studium av parkombina- tionsfrekvenserna visade, som ovan nämnts, låga värden för kombinationerna med både motiv 17, ”För gammal”, och motiv 18, "För ung”. Åldersfördelningen klarlägger hur detta kan komma sig (tablå 102). Som synes hade grupperna under 18 år och över 29 låga värden; huvuddelen av kvinnorna befann sig i åldern 18—29 är, denna grupp omfattade två tredjedelar av samtliga mot endast något över hälften i hela stickprovet. Nämnas må, att ungefär en fem- tedel av alla sökande i denna åldersgrupp hade uppgivit detta abortmotiv.

Tablå 103. Antal Procent Hela kvinnor stickprovet, procent A ntal födda barn 0 94 32,1 34,0 1—3 183 62,5 52,4 4 eller flera 16 5,5 13,6 Summa 293 100 100 Antal barn [ hern— met (endast kvin- nor om 18 år el- ler däröver) 0 84 31,2 28,2 1— 3 176 65 ,4 61,1 4 eller flera 9 3,3 10,7 Summa 260 100 100

stickprovet endast i fråga om grupperna med fyra eller flera barn, för vilka siffrorna var låga (tablå 103).

Skillnaden mellan hela antalet födda barn och hela antalet barn i hemmet utgjorde, med flickor under 18 år icke medtagna, 14,5 % (mot 15,3 % i hela stickprovet).

8.325 I fråga om tidigare genom- gångna aborter fanns ingen signifikant avvi- kelse (tablå 104).

8.33 Motiv 33. Make/barnafader abortpå- drivande

Detta motiv hade uppgivits av 43 kvinnor, dvs. 2,2 % av samtliga. Frekvenserna av par— kombinationerna med andra motiv visade icke några signifikanta avvikelser.

l fem av dessa fall, dvs. i 11,6 %. uppgavs också motiv 22 (otrohet). Av hela stick- provet utgjorde otrohetsfallen 3,7 %.

lnga signifikanta avvikelser kunde påvisas i fråga om fördelningen efter civilstånd, ålder och antalet barn i hemmet.

8.34 Motiv 34. Bristande stöd från make/ barnafader (neutral, passiv)

Detta motiv hade uppgivits av 187 kvinnor, dvs. 9,4% av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiven 6, 25,26, 32, 35 och 42 var hög och med motiv 17 lågi förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. I fråga

om kombinationen med motiv 35 gällde detta såväl för de gifta som för de icke gifta.

] det följande har två fall av otrohet icke medtagits (se ovan under 7.36).

8341 Grupperna ogifta och förut gifta visade båda en relativt hög frekvens (tablå 105). Åldersfördelningen erinrade om den, som påvisats vid motiv 32, dvs. låga värden för såväl de yngsta som de äldsta grupperna och mer än två tredjedelar i åldern 18—29 år (tablå 106).

I fråga om antalet födda barn och preven- tivmedelsanvändningen kunde inga signifi- kanta avvikelser påvisas.

8.35 Motiv 35. Make/barnafader alkoholist, kriminell, psykiskt sjuk etc.

Detta motiv hade uppgivits av 132 kvinnor, dvs. 6,6% av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiven 5, 32 och 34 var hög i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av var— andra. Av speciellt intresse är den höga frekvensen för kombinationen med motiv 5 (psykisk sjukdom och/eller svaghet hos kvin-

Tablå 105. Antal Procent Hela stickpro- vet, procent Ogift 11 1 60,0 44,5 Gift (inkl. hemskild) 50 27,0 46,9 Förut gift 24 13,0 8,6 Summa 185 100 100 Tablå 106. Antal Procent Hela stickpro- vet, procent 17 år eller därunder 22 11,9 13,9 18—29 år 126 68,1 51,5 30 är eller däröver 37 20,0 34,7 Summa 185 100 100

Antal Procent Hela kvinnor stickprovet, procent Antal födda barn 0 31 24,0 34,0 1— 3 79 61,2 5 2,4 4 eller flera 19 14,7 13,6 Summa 129 100 100 Antal barn i hem- met (endast kvin- nor om 18 år el- ler däröver) 0 24 20,0 28,2 1— 3 85 70,8 61 ,1 4 eller flera 11 9,2 10,7 Summa 120 100 100

nan redan före graviditeten), 23,5 % hade uppgivit även detta motiv mot 15,8 % ihela stickprovet.

] det följande har två fall av otrohet icke medtagits (se ovan under 7.36).

8.35.1 Civilståndsfördelningen avvek endast obetydligt från den för hela stick- provet gällande: 40% ogifta, 50% gifta (inkl. hemskilda) och 10 % förut gifta.

8.35.2 Åldersfördelningen visade lik- som i fråga om de närmast föregående moti- ven låga siffror för de yngsta och de äldsta grupperna med 77,7 % i åldern 18—34 år (mot 65,6 % i hela stickprovet). Under 18 är var 6,2 % (mot 13,9 %) och 35 år eller däröver 16,1 % (mot 20,6 00).

8.35.3 Såväl antalet födda barn som antalet barn i hemmet visade något högre värden än de för hela stickprovet gällande (tablå 107). En uppdelning efter antalet födda barn på gifta (inkl. hemskilda) och icke gifta visade, att den förra gruppen väl överensstämde med vad som funnits för hela stickprovet medan

Antal Icke gifta deda bam Antal Procent Hela stickpro-

kvinnor vet, procent

0 31 48,4 61,3 1— 3 30 46,9 35,2 4 eller flera 3 4,7 3,5

Summa 64 100 100

Tablå 109.

Preventivmetod Antal Procent Hela stickprovet, procent

"lngen", ”Vet ej” 85 66,9 52,4

Försök till coi- tus interruptus 13 10,2 14,3 Samtliga övriga 29 22,8 34,6

Summa 127 100 101,3

däremot de icke gifta uppvisade ett klart högre antal barn än man kunnat vänta (tablå 108).

l medeltal hade dessa icke gifta fött 0,84 barn mot ett medeltal på 0,70 för samtliga icke gifta.

8.35.4 Preventivmedel hade använts i endast omkring en tredjedel av dessa fall (tablå 109). Den låga frekvensen av preventivmedels- användning gällde både för de gifta (inkl. hemskilda) och de icke gifta.

8.37. Motiv 37. Make/barnafader utlänning

Detta motiv hade uppgivits av 89 kvinnor, dvs. 4,5 % av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiven 23, 25 och 31 var hög och med motiv 8 lågi förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra. Kombinationen med motiv 38 förekom i sex fall och med motiv 39 i sju fall, medan man vid slumpfördelning icke skulle ha väntat mer än ett fall av vartdera. På grund av de låga antalen är emellertid dessa avvikelser icke signifikanta.

1 det följande har sju fall av otrohet, dvs.

7,9 % mot 2,2 % i hela stickprovet icke medtagits (se ovan under 7.36). På grund av det ringa antalet fall är avvikelsen icke signi- fikant.

8.37.l Huvuddelen av dessa kvinnor — 80,5 % mot 44,5 % i hela stickprovet — var ogifta och endast 11 % gifta (inkl. hem- skilda) mot 46,9 % i hela stickprovet.

En fördelning efter ålder visade, att de flesta tillhörde gruppen 18—29 år (79,3% mot 51,5% i hela stickprovet). Anmärk- ningsvärt är att den yngsta gruppen, under 18 år, omfattade endast 7,3 % mot 13,9 % i hela stickprovet och 31,0 % bland samtliga ogifta.

] Stockholms stad uppgavs detta motiv av 12,4% av de sökande. De övriga storstads- områdena visade inga anmärkningsvärda siff- ror: Stockholms län 3,6 %, Göteborgs och Bohus län 2,4% och Malmöhus län 1,3 %. För återstoden av landet var procenten 2,3.

8.38. Motiv 38. Make/barnafader färgad

Detta motiv hade uppgivits av 17 kvinnor, dvs. 0,9 % av samtliga. Frekvensen av par— kombinationerna med andra motiv visade icke några signifikanta avvikelser (se dock vad som sagts ovan under 8.37).

I det följande har två fall av otrohet icke medtagits (se ovan under 7.36).

8.381 Av dessa kvinnor var 13 ogif- ta, 1 gift och ] frånskild. Åldersfördelningen: 15—17 år 1, 18—19 år 1, 20—24 år 9, 25—29 år 3 och 35—39 år 1. I Stockholms stad uppgavs detta motiv av 1,8 % av de sökande.

8.39 Motiv 39. Make/barnafader har annat familjemönster, annan kultur, annan religion

Detta motiv hade uppgivits av 19 kvinnor, dvs. 1,0 % av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med andra motiv visade icke några signifikanta avvikelser (se dock

Tablå ] I 0. Antal Procent Samtliga ogif- ta, procent

17 år eller därunder 39 37,9 31,0 18— 19 år 23 22,3 20,0 20—24 år 30 29,1 33,7 25—29 år 10 9,7 9,8 30 år eller däröver ] 1,0 5,6

Summa 103 100 100

vad som sagts ovan under 8.37).

Ett fall av otrohet förekom, av de övriga var tre gifta (inkl. hemskilda) och femton icke gifta.

8.40 Motiv 40. Dåligt förhallande till föräldrar

Detta motiv hade uppgivits av 103 kvinnor, dvs. 5,2 % av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiven 18, 23, 25, 41, 42 och 43 var hög och med motiven 8, 11 och 17 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

8.40.l Helt naturligt tillhörde fler- talet de lägre åldersgrupperna (tablå 110). Jämförelse har gjorts med samtliga ogifta i stället för med hela stickprovet.

8.41 Motiv 41. Föräldrar abortpådrivande

Detta motiv hade uppgivits av 79 kvinnor, dvs. 4,0% av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiven 18, 31,40,

42 och 43 var hög och med motiven 1, 5,8, 9 och 17 låg i förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

8.41.1 För denna grupp var ålders- fördelningen ännu mer extrem än den, som visades för motiv 40 (tablå 111). Det är som synes endast den yngsta gruppen, som var överrepresenterad.

8.42 Motiv 42. Bristande stöd från föräldrar (neutrala, passiva)

Detta motiv hade uppgivits av 87 kvinnor, dvs. 4,4% av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med motiven 18, 23, 24, 25, 26, 31, 34, 40, 41 och 43 var hög och med motiven 1, 8, 11 och 17 låg i förhållan- de till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

8.42.1 Åldersfördelningen visade även för detta motiv en klar förskjutning nedåt mot de lägre åldrarna, men denna var mindre markerad än för nästföregående mo- tiv (tablå 112).

8422 Av åldersfördelningarna till motiven 40, 41 och 42 synes framgå, att de unga i en graviditetssituation i större ut- sträckning räknar med föräldrastödet upp till en ålder mellan 20 och 24 år.

Tablå Il]. Tablå 112. Antal Procent Samtliga ogif- Antal Procent Samtliga ogif- ta, procent ta, procent 17 år eller 17 år eller därunder 46 58,2 31,0 därunder 29 33,3 31,0 18w19 år 14 17,7 20,0 18— 19 år 25 28,7 20,0 20— 24 år 15 19,0 33,7 20—24 år 25 28,7 33,7 25—29 är 4 5,1 9,8 25—29 år 8 9,2 9,8 30 är eller 30 år eller däröver — — 5,6 däröver » — 5,6 Summa 79 100 100 Summa 87 100 100 3:58 SOU l971:58

Procent Antal Samtliga ogif— ta, procent

17 år eller därunder 19 45,2 31,0 18—19år 8 19,0 20,0 20—24 är 12 28,6 33,7 25—29 år 1 2,4 9,8 30 år eller däröver 2 4,8 5,6

Summa 42 100 100

8.43 Motiv 43. Psykiskt eller socialt miss- anpassade föräldrar

Detta motiv hade uppgivits av 42 kvinnor, dvs. 2,1 % av samtliga. Frekvensen av par— kombinationerna med motiven 18, 23, 25, 40, 41 och 42 var hög och med motiv 8 lågi förhållande till vad man kunnat vänta, om motiven varit oberoende av varandra.

8431 Vid detta motiv var ålders— fördelningen något mera oregelbunden, men tendensen överensstämde med vad som fun- nits för de närmast föregående motiven (tab- lå 113).

8.44 Motiv 44. Barnafadern gift med annan

Detta motiv hade uppgivits av 18 kvinnor, dvs. 0,9% av samtliga. Frekvensen av par- kombinationerna med andra motiv visade icke några signifikanta avvikelser.

8.44.l Civilståndsfördelningen var: 10 ogifta, 3 gifta (inkl. hemskilda) och 5 förut gifta. Andelen gifta utgjorde alltså endast 16,7 % mot 46,9 % i hela stickprovet.

Det ogifta var samtliga under 30 år, av de övriga var två under 30 år, en i åldern 30—34 är och fem i åldern 35—39 är.

8.45 Motiv 45. Sökanden år ensamstående

Detta motiv hade uppgivits av 23 kvinnor, dvs. 1,2 % av samtliga. Frekvensen av par-

kombinationerna med andra motiv visade icke några signifikanta avvikelser.

8.45.1 Ogift och frånskild var de enda civilstånd, som förekom i denna grupp, det förra med 16, det senare med 7 kvinnor. De ogifta var under 30 år utom en — i gruppen 35—39 år. De frånskildas ålder va- rierade mellan 20 och 44 år, icke mindre än tre var i åldern 40—44 år.

9 Utanför grupperna

9.46 Motiv 46. Motiv, som icke kan föras under annat nummer

Sådana motiv hade uppgivits av 162 kvinnor, dvs. 8,2 % av samtliga.

Denna grupp omfattade ett mycket stort antal motiv, som endast i ett fåtal fall var gemensamma för två eller flera fall. Bland de motiv, som använts i ett flertal fall (dock aldrig så många som tio) kan nämnas följan- de exempel: barnafadern är för ung eller för gammal; maken är barnafader men skilsmäs- sa är på väg; vårdnadsplikt mot föräldrar eller syskon; kvinnans föräldrar orkar inte ta hand om barnet; lurad av p-piller eller spiral; sladdbarn. Till någon del kan denna grupp ha berott på praxis hos vederbörande kurator. Om det av kvinnan uppgivna motivet ej exakt stämde överens med något av de i uppgiftsblanketten angivna motiven, torde vissa kuratorer ha sökt ”översätta” uppgiften till det närmast tillämpliga motivet i blanket- ten, medan andra varit mera benägna att helt enkelt skriva ned kvinnans egna ord.

I allmänhet var dessa motiv kombinerade med ett eller (oftast) flera andra; i endast åtta fall har enbart motiv hörande till denna grupp uppgivits.

I dessa åtta fall hade följande motiv uppgi- vits:

"Smittad av bfi Spanien med gc — åkte hem till Sverige för abort”

”Tidigare haft ett svårt liv; två misslyckade äktenskap”

”Knark” ”Ogift, har 1 barn 8 män. med annan bf”

”Maken inkallad till Vietnam"

"Soc.ass och övervakare abortpådrivande! ” ”Då pat. själv skall omhändertas av barna- vårdsnämnden och placeras på flickhem för- står hon att hon ej får behålla barnet. Vill hellre abort än föda barnet och sedan lämna bort det.”

”Vill vara fri längre. Bf nekar till faderska- pet.”

Frekvensen av parkombinationerna med and- ra motiv visade icke några signifikanta avvi— kelser.

I fråga om civilståndsfördelning, åldersför- delning och regional fördelning kunde inga signifikanta avvikelser påvisas.

1 O Motivgrupperna

10. 1 Indelningen

Ovan har ett försöks gjorts att indela de uppgivna abortmotiven i grupper med ut- gångspunkt i frekvenserna för de parvisa kombinationerna (se 6.4, 7 och 8). Det är givet, att en sådan uppdelning ofta mött stora svårigheter beroende på att möjligheten att påvisa signifikanta avvikelser hänger sam- man med frekvenserna för de båda i kombi— nationen ingående motiven. Om båda dessa frekvenser är låga, är det troligt, att det blir omöjligt att påvisa en eventuell, signifikant avvikelse. På grund härav blir placeringen av åtskilliga motiv med låga frekvenser ganska osäker; utan särskilda kommentarer har de placerats i samma grupp som de båda grann- motiven.

lO.2 Den äldre gruppen

Det synes dock, som om den första gruppen — de äldre var någorlunda klart bestämd, det var egentligen endast i fråga om de båda motiven nummer 7 och 14, som det kunde råda någon osäkerhet på grund av det ringa antalet fall. I övrigt visade grupperna med dessa motiv ganska god överensstämmelse; i större utsträckning än de övriga var hithöran- de kvinnor äldre och gifta, de yrkesarbetade i mindre utsträckning än de övriga på heltid (men möjligen i större utsträckning på del- tid) och hade relativt många barn.

10.3 De båda yngre grupperna

Som redan tidigare (8) nämnts, var den andra gruppen — de yngre — icke lika klart avgränsad. Detta berodde till en del på att de faktorer, som studerats för de olika motiv- grupperna, i mindre utsträckning än för den förra gruppen visade signifikanta avvikelser. En undersökning icke blott av frekvenserna av parkombinationer utan också av de fakto— rer, som finns redovisade för flertalet av dessa motiv, tyder emellertid på att man kan dela upp en stor del av dessa motiv i två undergrupper. [ fråga om civilståndet över- vägde de ogifta hos praktiskt taget alla grup- perna, men i fråga om åldersfördelningen fanns skillnader, vilkas betydelse framstår starkare vid en jämförelse med parkombina- tionsfrekvenserna.

10.3.1 I den första undergruppen var åldersfördelningen förskjuten nedåt, så att överrepresentation rådde upp till en viss åldersgräns och därefter underrepresenta- tion. Hit hörde motiven 18 (för ung), 23 (planeringsrubbning), 29 (barnafadern okänd), troligen 30 (flera möjliga barnafä- der), 31 (övergiven av make eller barnafader) samt de motiv, som anknyter till föräldrarna, dvs. 40 (dåligt förhållande till föräldrarna), 41 (abortpådrivande föräldrar), 42 (neutrala eller passiva föräldrar) och 43 (psykiskt eller

socialt missanpassade föräldrar). Utöver pla- neringsrubbningar var det alltså främst fråga om förhållandet till föräldrarna, medan där- emot förhållandet till barnafadern varit av mindre betydelse och inverkat huvudsakligen genom att bindningen till barnafadern varit svag.

10.3.2 För den andra undergruppen gällde däremot, att både de yngsta och de äldsta åldersgrupperna var underrepresente- rade. Överrepresentation förelåg för en mel- langrupp, vanligen 18—29 år. Hit hörde mo- tiven 25 (bostaden), 26 (ekonomin), 27 (im- migrant- eller flyktingsituation) och 28 ("Vill ej ha barn”) ävensom huvuddelen av de motiv, som gäller förhållandet till ma- ken/barnafadern, dvs. 32 (dåligt förhållan— de), 33 (abortpådrivande make eller barna- fader), 34 (neutral eller passiv make eller barnafader) och 35 (maken eller barnafadern var alkoholist, kriminell, psykiskt sjuk etc.) samt troligen 37 (utländsk make eller barna— fader), 38 (färgad make eller barnafader) och 39 (maken eller barnafadern har annat famil- jemönster, annan kultur, annan religion etc.). Det har alltså här varit fråga om dels de sociala skälen, dels de skäl, som beror på förhållandet till maken eller barnafadern.

10.3.3 Redan tidigare har framhål- lits, att motiv 22 (otrohet) synes intaga en särställning (8.22). Detsamma torde gälla för motiv 24 (skam, vanära), eftersom åldersför- delningen för de ogifta — som utgjorde mer än 80 % av dem, som uppgivit detta motiv — visade en markerad förskjutning uppåt i åld- rarna.

10.3.4 De övriga motiven i den yng- re gruppen, alltså nummer 19, 20, 21, 44 och 45, har icke kunnat placeras in i någon av dessa grupper på grund av det ringa antalet fall.

Motivförteckning

1 Kroppslig sjukdom och/eller svaghet före graviditeten Kroppslig sjukdom och/eller svaghet på grund av eller i samband med graviditeten Av läkare varnad för fler graviditeter 4 Graviditetsbesvär (svara illamåenden etc.) 5 Psykisk sjukdom och/eller svaghet re— dan före graviditeten 6 Psykisk sjukdom och/eller svaghet på grund av eller i samband med gravidi- teten 7 Extrem motvilja mot barn (av sjuk— domskaraktär) 8 För trött. för sliten. orkar inte 9 För kort tid mellan graviditeterna 10 För manga graviditeter 11 För många barn 12 Tidigare sjukt, skadat eller eljest be- svärligt barn 13 Tidigare haft barn, som dött 14 Rädsla för missfall 15 Rädsla för fosterskada 16 Förlossningsrädsla 17 För gammal 18 För ung 19 Humanitära skäl (sökanden under 15 är; polisanm. våldtäkt; incest) 20 Upplevelse av valdtäkt (även om före- gaende rad ej är tillämplig) 21 Ärftlighet (fran sökanden och/eller make/bf) 22 Otrohet från sökandens sida R)

U.)

37 38 39

40 41 42

43 44

45 46

Allvarlig planeringsrubbning (studie— planering, plan. av yrkesliv) Konventionella skäl (skam. vanära) Sociala skäl: bostad Sociala skäl: ekonomi (för lag in- komst, arbetslöshet) lmmigrant- eller flyktingsituation ”Vill ej ha barn” (utan att ange skäl) Bf okänd

Flera tänkbara bf Övergiven av make/bf Daligt förhallande till make/bf Make/bf abortpådrivande Bristande stöd från make/bf (neutral, passiv) Make/bf alkoholist. kriminell, psy— kiskt sjuk etc. Make/bf allvarligt och/eller svag Make/bf utlänning Make/bf färgad Make/bf har annat familjemönster. annan kultur. annan religion Dåligt förhallande till föräldrar Föräldrar abortpådrivande Bristande stöd fran föräldrar (neutra- la, passiva) Psykiskt eller socialt missanpassade föräldrar Bf gift med annan Sökanden är ensamstående Motiv. som icke kan föras under an— nat nummer

kroppsligt sj uk

Motivförteckning (utvikningsblad)

Tabeller

Tabell 1 Ålder Civilstånd Summa Ogift Gift Hem- Från- Änka Uppgift skild skild saknas

14 eller därunder 10 — — — — — 10 15 — 17 277 4 — — -— 2 283 18 — 19 185 14 — 1 — 1 201 20 — 24 312 140 17 19 2 10' 500 25 — 29 91 216 24 44 4 8 387 30 — 34 32 201 14 41 5 4 297 35 — 39 14 191 15 28 8 3 259 40 — 44 4 1 13 5 16 7 — 145 45 eller däröver 2 21 1 3 — 3 30

Summa 927 900 76 152 26 31 2 112 Tabell 2 Yrkesarbete Civilstånd Summa

Ogift Gift Hem- Från- Änka skild skild Heltid 472 186 35 87 8 788 Halvtid 16 73 7 8 3 107 Mindre än halvtid 3 77 2 4 2 88 Sporadiskt 22 40 4 13 1 80 Ej yrkesar— betande (inkl. studerande) 392 492 26 39 11 960 Summa 905 868 74 151 25 2 023

Ålder Yrkesarb. på heltid Yrkesarb. mindre än helt. Ej yrkesarb. (inkl. stud.) Summa Ogift Giftl Förut Ogift Gift1 Förut Ogift Gift1 Förut gift gift gift 14 eller därunder — — — — — — 10 — — 10 15 — 17 97 3 — 4 — — 172 1 — 277 18 — 19 96 3 — 9 l — 72 10 1 192 20 — 24 185 40 10 21 20 2 102 93 9 482 25 — 29 57 51 27 6 45 10 23 132 11 362 30 — 34 24 52 21 1 40 11 7 119 13 288 35 — 39 10 40 20 — 60 5 3 98 10 246 40 — 44 1 28 15 — 32 3 3 55 5 142 45 eller däröver 2 4 2 — 5 — — 10 1 24 Summa 472 221 95 41 203 31 392 518 50 2 023 'lnkl. hemskild Tabell 4 Antal Antal kvinnor Födda Barn i hemmet Tidigare Säkra barn Kvinnans ålder aborter, missfall 18 år eller legala/ däröver illegala 0 697 485 1 771 1 664 1 380 372 143 234 2 390 402 32 45 3 303 277 10 11 4 167 118 3 1 5 69 43 1 3 6 24 17 — 1 7 9 3 1 — 8 2 2 _ _ 9 eller flera 7 1 _ _ Summa 2 048 1 720 1 961 1 959

Antal Kvinnans civilstånd Summa födda barn Ogift Gift Hem— Från- Änka skild skild O 647 19 1 7 1 675 1 179 138 14 42 5 378 2 46 262 28 45 9 390 3 11 236 17 35 4 303 4 5 138 9 13 2 167 5 2 56 1 8 2 69 6 2 20 — 1 1 24 7 — 8 — — 1 9 8 — 2 — — — 2 9 eller flera — 6 1 — — 7 Summa 892 885 71 151 25 2 024 Tabell 6 Antal Antal kvinnor Summa &??? Yrkesarbete Yrkesarbete, Ej yrkesarbete på heltid mindre än (inkl. stude- heltid rande) Ogift Övriga Ogift Övriga Ogift Övriga 0 331 15 11 3 293 8 661 1 102 93 16 33 57 66 367 2 19 94 5 84 22 158 382 3 2 62 2 64 7 161 298 4 2 30 — 35 3 92 162 5 — 5 — 8 2 52 67 6 — 4 — 4 2 14 24 7 — — — 3 — 6 9 8 — — — — — 2 2 9 eller flera — — — — — 7 7 Summa 456 303 34 234 386 566 1 979

Senaste Yrkesarbete Yrkesarbete, Ej yrkesarbete SummaI förloss- på heltid mindre än (inkl. stude- ning år heltid rande) Ogift Övriga Ogift Övriga Ogift Övriga

1967 14 23 6 13 24 73 157 1966 35 39 10 28 31 124 271 1965 23 30 1 26 13 95 189 1964 15 35 4 21 14 71 160 1963 12 17 2 22 — 41 95 1962 7 21 — 18 2 40 89 1961 6 18 — 20 1 24 69 1960 2 12 — 14 2 20 51 1959 3 22 — 10 — 17 52 1958 — 10 — 13 — 12 35 1957 2 11 — 9 — 10 33 1956 — 14 — 7 4 10 35 1955 1 6 — 6 — 1 14 1954 3 6 — 5 1 4 20 1953 — 5 — 5 — 1 12 1952 — 7 — 5 — 6 19 1951 el. tidigare 3 15 — 9 — 8 37

Summa 126 291 23 231 92 557 1 338

] 1 summorna ingår också 18 kvinnor, för vilka uppgift saknas om civilstånd eller yrkesarbete eller bådadera.

Tabell 8 Gravidi- Yrkesarbete Yrkesarbete, Ej yrkesarbete Summa1 tetslängd på heltid mindre än (inkl. stude- i veckor heltid rande) vid första kontakt Ogift Övriga Ogift Övriga Ogift Övriga 5 12 23 — 11 9 36 99 6 52 38 4 43 40 117 308 7 70 55 3 46 40 101 325 8 48 48 7 34 65 85 293 9 52 36 4 27 40 63 231 10 51 32 4 26 42 48 209 11 27 20 4 14 19 24 113 12 41 17 4 3 22 20 11 1 13 23 9 2 7 17 12 72 14 15 9 1 3 14 7 49 15 8 5 1 4 14 1 34 16 12 3 1 2 8 9 37 17 10 1 — , 8 6 26 18 8 — -— — 7 1 17 19 3 1 l — 2 l 8 20 7 1 — — 3 — 11 21 2 — — — l 1 5 22 1 — — — 2 4 3 23 — — — — — — — 24 — — — — — 1 1 mer än 24 —— 1 — 2 — 3 Summa 442 299 36 220 355 533 1 955

1 ] summan ingår också 70 kvinnor, för vilka uppgift om yrkesarbete saknas.

Anm.: Den dag för sista menstruation, som uppgivits av den sökande, var i fråga om 28 kvinnor så sen, att graviditeten vid tiden för första kontakt ännu icke skulle ha kunnat konstateras. Dessa 28 har icke medtagits i tabellen.

Gravitlitcts- Ålder Summa längd i veckor vid första 14 eller 45 eller kontakt därunder 15—17 18—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 däröver 5 — 5 3 24 21 21 12 9 2 97 6 — 18 23 65 59 49 56 28 4 302 7 — 35 25 72 56 53 49 32 1 323 8 2 40 22 66 51 49 42 14 3 289 9 1 29 25 43 50 36 21 20 3 228 10 2 27 22 51 41 30 22 11 2 208 11 — 13 10 24 23 15 17 8 2 112 12 1 24 9 34 14 9 12 5 1 109 13 — 12 7 25 12 6 6 l 2 71 14 2 10 10 8 8 4 3 4 — 49 15 — 7 5 12 3 1 2 2 1 33 16 — 10 8 5 6 3 2 3 — 37 17 — 8 7 5 3 —— 1 2 — 26 18 — 4 4 8 — — 1 — — 17 19 — 2 2 1 3 — — — — 8 20 — 4 1 4 1 — 1 — — 11 21 — 2 — — 2 — 1 — — 5 22 — 1 1 1 — — — — — 3 23 — — — — — — — — — — 24 — — 1 — —— — — — — 1 mer än 24 — 1 1 1 — — — — — 3 Summa 8 252 186 449 353 276 248 139 21 1932

Anm.:. Den dagför sista menstruation, som uppgivits av den sökande, var ifråga om 25 kvinnor så sen, att gravrditeten Vid tiden för första kontakt icke skulle ha kunnat konstateras. Dessa 25 har icke medtagits i tabellen.

Tabell 10 Län Antal Graviditetslängd i medeltal vid första kontakt, veckor Stockholm 379 9,2 Stockholms län 222 8,7 Uppsala ” 69 8,0 Södermanlands ” 70 9,1 Ostergötlands ” 76 10,0 Jönköpings " 27 9,4 Kronobergs " 21 8,8 Kalmar " 50 9,0 Gotlands " 16 8,8 Blekinge " 25 9,3 Kristianstads " 37 9,4 Malmöhus " 140 9,6 Göteborgs och Bohus " 222 9,2 Alvsborgs " 64 9,7 Skaraborgs ” 38 8,7 Värmlands ” 73 9,2 Västmanlands " 97 8,8 Gävleborgs ” 60 8,8 Västernorrlands " 72 9.2 Jämtlands " 25 9,2 Västerbottens " 37 9,8 Norrbottens " 54 8,8 Samtliga1 1 955 9,1

' Inkl. inkomna uppgifter från Örebro och Kopparbergs län. Anm.: Beträffande Hallands, Orebro och Kopparbergs län se 1.3.

Graviditets- Vid ansökans längd i veckor avsändande

Vid utfärdandet av tvåläkarintyget

5 — 3

6 4 8 7 34 32 8 103 59 9 131 80 10 148 83 11 146 74 12 124 46 13 104 35 14 75 23 15 61 22 16 34 14 17 30 15 18 28 8 19 8 4 20 8 — 21 5 22 3 23 3

Summa 1 049 506 Tabell 12 Lasarett Antal Graviditetslängd i medeltal, Antal ansök- veckor tvåläkar- ningar vid ansö- vid utfär- intyg kans av- dandet av sändande tvåläkar- intyget

Stockholm] 193 11,6 11,0 100 Danderyd 134 11,1 x x Södertälje 51 11,6 — — Uppsala x x 10,1 54 Nyköping 17 10,8 - — Eskilstuna 17 11,8 x x Linköping x x 12,2 24 Jönköping 19 12,6 — — Visby 16 10,8 — — Karlskrona 16 11,8 x x Kristianstad 19 12,5 x x Lund 24 11,3 10,9 23 Malmö 46 12,4 x x Mölndal 19 11,5 x x Uddevalla 20 11,4 x x Göteborg 101 12,9 x x Vänersborg 18 10,9 x x Borås x x 10,7 24 Falköping 19 9,5 — — Karlstad 35 13,5 x x Västerås x x 10,0 41 Gävle 25 12,7 — — Hudiksvall 19 11,7 x x Sundsvall x x 9,7 25 Ornsköldsvik x x 10,4 18 Ostersund 21 10,2 — - Umeå x x 10,5 28 Boden 18 11,4 x x

1 Fördelning på olika lasarett i Stockholm och Göteborg saknas. Anm. Beteckningen x anger att antalet fall är mindre an 15. Be och Falun se 1.3 samt beträffande lasarettet i Kalmar 3.1.

träffande lasaretten i H almstad, Örebro

Antal Tid från första kontakt till dagar besök hos ansökans medicinal- utfärdande '_'—___— avsändande styrelsens av tvåläkar- kurator gynekolog psykiater svar intyg 0 260 318 29 1 — l 1 214 39 22 5 — 5 2 165 34 28 7 — 6 3 151 50 30 9 — 5 4 152 58 41 13 1 17 5 136 47 53 8 — 9 6 158 88 104 8 — 24 7 182 125 142 29 3 28 8 80 105 121 33 8 39 9 48 82 71 39 14 29 10 57 89 82 38 12 26 11 39 48 90 57 16 22 12 50 81 82 23 1 22 13 46 97 114 37 3 33 14 37 98 111 62 19 43 15 37 84 83 54 43 34 16 25 42 38 70 52 30 17 23 37 45 59 57 15 18 20 21 48 73 68 23 19 19 37 55 34 5 16 20 18 25 36 29 10 12 21 9 40 45 70 75 20 22 9 17 39 40 78 11 23 2 16 15 40 67 6 24 1 13 16 32 78 11 25 1 16 17 27 62 6 26 1 7 17 9 5 3 27 3 7 20 6 20 7 28 1 18 19 23 61 6 29 1 18 10 16 43 2 30 1 9 15 26 41 3 31 4 9 7 20 36 3 32 — 6 10 17 28 2 33 2 3 6 9 4 1 34 2 6 7 7 4 — 35 — 9 5 12 25 3 36 — 4 4 5 19 1 37 — 3 3 11 21 1 38 l 1 2 6 22 1 39 — 2 2 10 18 — 40 — 3 1 3 1 — 41 l — 1 1 7 1 42 — — — 2 18 — mer än 42 1 1 4 10 45 3 Summa 1957 1813 1690 1090 1090 530

Lasarett Tid från första kontakt till besök hos (medeltal dagar) kurator antal gynekolog antal psykiater antal kvinnor kvinnor kvinnor

Stockholml 4,0 329 11,5 316 9,9 313 Karolinska

sjukhuset 1,2 37 x x x x Danderyd 6,9 151 11,5 145 12,3 147 Södertälje 11,3 62 14,7 60 17,7 54 Uppsala 7,3 67 10,2 60 12,8 61 Nyköping 7,0 23 10,5 22 18,8 17 Eskilstuna 1,6 35 2,4 34 9 ,4 29 Linköping 5,7 48 8,7 43 17,6 38 Norrköping 5,7 23 9,5 22 8,7 21 Jönköping 4,0 23 8,6 23 16,7 21 Växjö 2,3 18 2,5 19 7,9 18 Västervik 0,4 16 0 16 x x Kalmar 1,7 30 1,2 30 x x Visby 4,1 18 4,9 18 x x Karlskrona 4,4 25 8,7 25 10,4 21 Kristianstad 5,5 29 5,1 29 12,0 26 Angelholm 4,4 15 0,9 15 x x Lund 7,1 63 12,8 60 13,6 58 Helsingborg 1,6 19 7,4 19 9,4 18 Malmö 11,9 58 20,5 48 18,7 48 Mölndal 6,3 29 12,9 27 14,8 27 Uddevall 3,4 32 7,8 31 12,3 23 Göteborg 13,1 148 22,8 121 22,9 128 Vänersborg 3,4 35 9,7 32 11,7 30 Borås 4,7 32 7,7 33 10,9 31 Falköping 0,7 25 0.8 25 3,6 23 Lidköping 7,4 15 5,4 15 x x Karlstad 10,9 66 19,8 57 23,6 50 Karlskoga 0,5 15 1,0 15 x x Västerås 3,9 70 7,0 67 8,9 63 Köping 3,0 18 2,9 18 10,4 15 Gävle 12,3 33 15,6 30 17,7 31 Hudiksvall 6,3 23 5 ,7 23 13 ,6 20 Sundsvall 3,0 44 5,2 45 9,0 38 Örnsköldsvik 4,5 31 0,0 31 10,3 29 Östersund 2,7 25 2,2 25 4,6 21 Umeå 4,1 32 2,2 32 4,8 32 Boden 10,6 37 9,6 37 11,5 35

lFördelning på olika lasarett i Stockholm och Göteborg saknas.

Anm. Beteckningen x anger att antalet fall är mindre än 15. Beträffande lasaretten iHalmstad, Örebro och Falun se 1.3.

Län Antal Tid från första kontakt Antal ansök- (medeltal dagar) till tvåläkar- ningar ——————————- intyg

ansökning- tvåläkar- ens av— intygets sändande utfärdande

Stockholm 204 16,7 15,5 107 Stockholms län 186 17,8 x )( Uppsala län x x 12,8 55 Södermanlands län 43 17,7 x x Ostergötlands län 19 17,2 19,8 41

Jönköpings län 21 23 ,3 — — Kronobergs län x x x x Kalmar län 23 7,1 x x Gotlands län 17 15,9 — — Blekinge län 16 22,0 x x

Kristianstads län 28 15,1 x x

Malmöhus län 83 20,1 13,5 33 Göteborgs och Bohuslän 144 24,2 17,3 18 Alvsborgs län 26 16 ,8 12,5 35 Skaraborgs län 34 12,4 x x Värmlands län 44 30,3 x x Västmanlands län 22 11,0 10,9 64 Gävleborgs län 43 24,3 x x Västernorrlands län 19 14,8 10,2 43

Jämtlands län 21 5,7 — — Västerbottens län x x 7,8 29

Norrbottens län 24 19,8 20,5 21 1090 18,5 14,0 530

1Inklusive inkomna uppgifter från Örebro och Kopparbergs län.

Anm. Beteckningen x anger att antalet fall är mindre än 15. Beträffande Hallands, Örebro och Kopparbergs län se 1.3.

Antal Tid från ansökans avsändande dagar till expedieringsdagen för medicinalstyrelsens svar 1 6 2 12 3 48 4 145 5 28 6 188 7 418 8 105 9 45 10 42 11 12 12 7 13 8 14 14 15 eller flera 12 Summa 1 090 Tabell 1 7 Preventiv- Ålder Summa metod 14 eller 15—17 18—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45 eller därunder däröver Ingen 9 160 106 224 137 94 79 47 10 866 Försök till coitus interruptus — 21 16 52 52 42 62 29 4 278 Kondom -— 58 35 106 76 79 63 32 2 451 Pessar (av någon typ) — 10 3 24 30 18 10 9 2 106 P-piller — 1 3 13 11 17 7 3 — 55 S iral — — — 4 9 2 l — — 16 vriga — 2 4 10 17 9 8 8 1 59 Vet ej 1 16 19 32 23 22 17 11 — 141 Summa 10 268 186 465 355 283 247 139 19 1 972 Summa kvinnor 10 266 185 458 350 275 243 137 19 1 943 Tabell 18 Preventiv- Civilstånd Summa metod " Ogift Gift Hem- Från- Anka skild sklld Ingen 489 251 31 81 14 866 Försök till coitus interruptus 84 165 6 22 1 278 Kondom 166 242 19 19 5 451 Pessar (av någon typ) 36 56 4 8 2 106 P—piller 16 28 1 8 2 55 S iral 4 11 - 1 — 16 vriga 15 40 3 1 — 59 Vet ej 66 62 6 7 — 141 Summa 876 855 70 147 24 1 972 Summa kvinnor 867 837 70 145 24 1 943 3:74 SOU l971:58

Preventiv- Yrkes- Yrkes— Ej yrkes- Summa metod arbete arbete, arbete på heltid mindre än (inkl. heltid studerande) Ingen 383 " 91 387 861 Försök till coitus interruptus 89 48 140 277 Kondom 145 70 236 451 Pessar (av någon typ) 40 16 45 101 P-piller 18 10 27 55 Spiral 7 3 6 16 Ovriga 17 18 24 59 Vet ej 56 24 61 141 Summa 755 280 926 1 961 Summa kvinnor 748 271 914 1 933 Tabell 20 Antal 1) Sökanden icke gravid 83 2) Spontan abort 102 3) Sökanden är bosatt i utlandet och har kommit till Sverige enbart för att få abort 38 4) Extrauterin graviditet 2 5) Kriminell abort 3 6) Graviditetslängd över 24 veckor 12 A ndra fall, där sökanden avstått efter 7) endast första kontakt 83 8) besök endast hos kurator 46 9) besök endast hos gynekolog 4 10) besök endast hos kurator och gynekolog 34 11) besök endast hos kurator och psykiater 4 12) besök hos alla tre utredarna 57 Summa 468 SOU 1971:58 3:75

Tabell 21 Kvinnor, som utan att uppge något skäl avstått från att fullfölja efter ett eller flera utredningsbesök

Ålder Civilstånd Summa Ogift Gift Förut

(inkl. gift hemskild) 15— 17 år 26 — — 26 18— 19 år 16 2 — 18 20— 24 år 20 13 6 401 25— 29 år 3 15 3 21 30— 34 år 2 13 4 19 35— 39 år - 16 2 18 40— 44 år — 3 — 3

Summa 67 62 15 1451

1 Inkl. 1 för vilken civilståndsuppgift saknas.

Tabell 22 Kvinnor, som utan att uppge nå- got skäl avstått från att fullfölja efter ett eller flera utredningsbesök

Graviditetslängd Antal vid första kontakt kvinnor veckor

xD N—

u— r—- 43 N _- _— omaaqagou—lwm—v—mu 21 eller mera

Summa 141

Lasa- Antal markerade motiv per rapport Antal rett fall 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1 1 12 Stockholm' 31 43 63 73 46 32 15 19 10 2 3 3 340 Karolinska sjukhuset 3 11 10 9 2 1 _ 1 — — — — 37 Danderyd 20 50 44 21 9 5 2 — — — — _ 151 Södertälje 8 16 25 6 5 1 1 — — — — — 62 Uppsala 11 10 27 16 2 2 2 — - — — — 70 Nyköping 1 8 7 4 1 1 1 — — — — _ 23 Eskilstuna 3 6 10 12 3 1 — _ — — — _ 35 Katrineholm ] 4 1 2 1 l — — — — — — 10 Linköping 2 8 17 9 9 — — 2 — — — — 47 Motala 3 2 2 4 -— 1 — — _ — — — 12 Norrköping 9 3 5 5 — l — — — — — — 23 Jönköping — 7 5 6 3 2 1 — — l — — 25 Eksjö 2 1 l — _ _ —— _ — _ _ _ 4 Växjö 2 8 3 5 l — — — — — — — 19 Ljungby — _ 1 1 1 2 _ — _ — — _ 5 Västervik 3 3 3 6 l — — — _ _ _ _ 16 Oskarshamn 1 — -— — 1 2 2 2 —- — — — 8 Kalmar 2 13 9 5 1 — — — — -— — _ 30 Visby — 2 3 9 l 2 1 — _ _ — _ 18 Karlskrona 8 6 5 5 — 1 1 _ — — _ _ 26 Kristianstad 5 8 5 8 2 1 1 — — — - — 30 Angelholm 3 7 1 4 _ _ _ _ _ _ _ _ 15 Lund 9 13 15 13 6 4 3 1 — — — — 64 Helsingborg 2 6 4 4 3 — — — — — — — 19 Malmö 19 21 18 4 _ — _ — — —- _ — 62 Mölndal 2 _ 6 10 6 3 1 _ _ — _ — 28 Uddevalla 4 14 9 3 l — — — — — _ _ 3] Göteborg' 47 56 30 10 1 1 1 _ — — _ _ 146 Vänersborg 9 17 9 — — —- — — _ _ — _ 35 Borås 5 12 6 3 5 1 — — — — — — 32 Falköping 3 7 3 11 2 1 — — — _ _ _ 27 Lidköping 1 1 2 2 4 3 — 2 — — _ — 15 Karlstad 13 39 20 5 2 1 — — - — — _ 80 Karlskoga — — — 2 2 1 1 4 3 1 _ 1 15 Lindesberg 1 2 4 2 _ — _ _ _ _ _ _ 9 Västerås 13 39 13 6 1 — _ _ _ — — _ 72 Köping 2 10 4 2 — — _ _ _ _ _ _ 18 Fagersta 5 3 4 2 _ — — _ _ _ _ _ 14 Gävle 29 6 2 — _ _ _ _ _ _ _ _ 37 Hudiksvall 3 6 10 3 — _ _ _ _ _ _ _ 22 Sundsvall 2 6 10 11 7 5 2 1 1 — — — 45 Ornsköldsvik 1 10 3 3 3 — — — _ _ _ _ 20 Östersund _ 2 8 4 9 l 1 — — — _ — 25 Umeå _ 2 2 3 8 10 3 3 1 — — _ 32 Skellefteå 2 3 3 — _ _ _ _ _ _ _ 8 Boden _ 5 4 12 9 6 3 — _ _ _ _ 39 Luleå 4 3 1 _ — _ _ _ _ _ _ _ 8 Gällivare 1 2 2 l l _ _ _ _ _ _ _ 7 Summa2 298 515 462 340 164 98 47 36 16 4 3 4 1 987 1! ördelning på olika lasarett | Stockholm och Göteborg saknas. 21 summorna ingår de uppgifter, som inkommit från Örebro och Falun. Anm. Beträffande lasaretten i Halmstad, Örebro och Falun, se 1.3. SOU 1971:58 3:77

Motiv Antal markerade motiv per rapport Antal nummer fall 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 1 15 45 61 43 35 22 11 8 8 2 2 _ 252 2 4 10 14 11 16 14 7 7 4 1 — 1 89 3 1 10 5 6 7 5 2 1 4 _ — — 41 4 1 11 13 17 8 16 7 4 4 1 _ 1 83 5 20 60 72 65 37 18 10 19 7 2 2 1 313 6 2 20 38 46 34 23 14 14 11 2 — 3 207 7 _ 1 4 2 _ 1 _ — _ — — _ 8 8 22 133 147 100 67 28 14 17 11 3 1 2 545 9 12 47 52 59 22 12 . 7 9 5 1 _ 2 228 10 2 9 7 12 14 4 2 4 3 2 1 1 61 11 7 28 46 45 32 11 3 4 2 2 1 1 182 12 1 20 19 14 15 10 6 4 5 2 — — 96 13 — 3 3 9 5 6 l 1 1 l _ 1 31 14 1 3 3 4 l _ _ — _ — — — 12 15 7 14 9 14 7 7 4 2 2 — _ 1 67 16 3 4 8 3 7 7 2 4 — 1 _ — 39 17 6 36 51 35 24 11 8 5 6 1 _ — 183 18 27 69 70 60 26 28 19 5 2 1 l 1 309 19 2 5 1 l — l _ — _ — _ _ 10 20 1 6 7 6 3 5 _ — _ — 1 _ 29 21 3 3 6 5 2 6 2 5 — _ l _ 33 22 22 16 6 8 13 3 3 2 1 _ — — 74 23 25 64 103 86 48 40 22 17 9 2 3 2 421 24 S 21 26 30 25 18 7 7 2 1 2 1 145 25 10 33 88 124 71 59 31 25 10 3 2 4 460 26 18 98 165 179 92 72 38 31 14 4 3 4 718 27 4 4 11 8 5 5 5 4 1 — _ — 47 28 6 16 13 14 11 9 5 — 1 1 _ — 76 29 1 5 15 16 5 7 _ 3 _ 1 1 — 54 30 1 3 2 4 5 — 2 l — 1 _ — 19 31 11 30 48 39 18 19 10 6 2 — _ 1 184 32 13 65 55 66 42 22 15 13 6 1 2 3 303 33 S 4 8 8 7 4 4 1 2 — — — 43 34 6 23 42 40 24 19 9 17 5 _ — 2 187 35 9 22 28 27 18 9 4 7 4 _ 1 3 132 36 _ 5 16 10 7 3 — 1 — _ — 2 44 37 _ 11 16 16 8 11 9 10 1 1 3 3 89 38 1 1 4 4 3 2 1 — _ — 1 — 17 39 l _ 3 8 l 3 1 1 1 _ — — 19 40 1 9 21 25 10 8 13 7 3 1 2 3 103 41 11 11 16 15 8 7 5 3 1 1 _ 1 79 42 1 4 11 20 9 15 11 10 2 1 1 2 87 43 — 3 4 12 3 6 5 3 2 — 2 2 42 44 _ 3 3 6 4 2 _ — _ — — — 18 45 2 6 3 5 3 1 l 2 _ _ — — 23 46 8 36 43 33 18 9 9 4 2 _ — _ 162 Samtliga 298 515 462 340 164 98 47 36 16 4 3 4 1 987

Antal Antal kvinnor Gravidl- Födda Barn 1 teter barn hemmet 0 _ _ 3 1 _ _ 2 2 1 4 6 3 2 11 16 4 12 17 15 5 16 12 9 6 10 8 7 7 8 5 2 8 4 — _ 9 4 4 1 10 2 _ — 11 _ _ Summa 61 61 61 Tabell 26 Motiv 11. För många barn Antal Antal kvinnor Gravidi- Födda Barn i teter barn hemmet 0 _ _ 6 1 7 9 10 2 22 24 30 3 27 40 46 4 49 56 50 5 34 28 20 6 17 13 13 7 11 5 3 8 5 — 2 9 eller flera 9 6 1 Summa 181 181 181

Anm.: Av misstag hade inga uppgifter lämnats i fråga om 1 fall.

1965 års abortkom mittd Rådgivningsbyrå/Sjukhus:

Journalnummer: Länsbokstav: PERSONUPPGIFTER Födelsetid år _____ månad___

Civilstånd 0 = ogift 1 = gift 2 = hemskild 3 = franskild 4 = änka

Yrkesarbete

1= heltid 2 = halvtid 3 = mindre än halvtid 4 = sporadiskt 5 = ej yrkesarbetande

Fött antal barn ___ Antal barn i hemmet ___ Sista partus år ___ Antal tidigare ahorter(1egala/illegala) ___ Antal säkra m1sstall ___

TlDTABELL FÖR UTREDNINGEN

Sista menstruation Graviditet konstaterad (om möjl.) Första kontakt med byrån/sjukhuseti abortsyfte (eller ankomstdatum för remiss) Första utredningsbesök hos kurator

” " ” gynekolog

" psykiater Första ansökan sänd till Med. stvr. Svar från Med. styr., expdatum

” ” ” SA-nummer ___ Tvaläkarintyg, datum /

xx

n n

xxxxxx

PREVFNTIVMETOD VlD TROLlGT KON- CEPTIONSTILLFÄLLE

1 Ingen 2 Försök till coitus interruptus 3 Kondom 4 Pessar (av någon typ) 5 P-pillcr 6 Spiral 7 Ovriga (skum, vagitorier, andra kemiska ine- del, sköljningar etc.) 8 Vet ej

SÖKANDl-ZN

] Ej gravid 1 2 Har avstått efter anmälan. men före utred. ) 3 Har avstått efter utredning?)

1)dvs. innan denna rapport kunnat bli fullstän- digt ifylld 2) dvs. vid tidpunkt, då denna rapport kunnat ifyllas fullständigt

STlCKPROVSUNDERSÖKNlNG AV ABORTMOTIV, SOM UPPGlVlTS AV SÖKANDE

SUBJEKTIVA ABORTMOTlV (ej ledande frågor)

1 Kroppslig sjukdom och/eller svaghet före graviditeten 2 Kroppslig sjukdom och/eller svaghet på grund av eller i samband med graviditeten 3 Av läkare varnad för fler graviditeter 4 Graviditetsbesvär (svåra illamåenden etc.) 5 Psykisk sjukdom och/eller svaghet redan före graviditeten 6 Psykisk sjukdom och/eller svaghet på grund av eller i samband med graviditeten 7 Extrem motvilja mot barn (av sjukdomskaraktär) 8 För trött, för sliten, orkar inte 9 För kort tid mellan graviditeterna 10 För många graviditeter 11 För många barn 12 Tidigare sjukt, skadat eller eljest besvärligt barn 13 Tidigare haft barn, som dött 14 Rädsla för missfall 15 Rädsla för fosterskada 16 Förlossningsrädsla 17 För gammal 18 För ung 19 Humanitära skäl (sökanden under 15 år; polisanm. våldtäkt; incest) 20 Upplevelse av våldtäkt (även om föregående rad ej är tillämplig) 21 Ärftlighet (från sökanden och/eller make/bf) 22 Otrohet från sökandens sida 23 Allvarlig planeringsrubbning (studieplanering, plan. av yrkesliv) 24 Konventionella skäl (skam, vanära) 25 Sociala skäl: bostad 26 Sociala skäl: ekonomi (för låg inkomst, arbetslöshet) 27 immigrant— eller flyktingsituation 28 ”Vill ej ha barn” (utan att ange skäl) 29 Bf okänd 30 Flera tänkbara bf 31 Övergiven av make/bf 32 Dåligt förhållande till make/bf 33 Make/bf abortpådrivande 34 Bristande stöd från make/lif (neutral, passiv) 35 Make/hf alkoholist, kriminell. psykiskt sjuk etc. 36 Make/bf allvarligt kroppsligt sjuk och/eller svag 37 Make/bf utlänning 38 Make/bf färgad 39 Make/bf har annat familjemönster, annan kultur, annan religion 40 Dåligt förhållande till föräldrar 41 Föräldrar abortpådrivande 42 Bristande stöd från föräldrar (neutrala, passiva) 43 Psykiskt eller socialt missanpassade föräldrar Övriga (ange kortfattat vilka):

Bilaga B

I inledningen (1.4) har meddelats, varför uppgifterna från lasarettet i Halmstad icke kunnat medtagas vid databearbetningen. En särskild genomgång av de 42 uppgifterna från detta lasarett har därför gjorts. Givetvis har denna genomgång kunnat omfatta endast huvuddragen av den bearbetning, som gjorts beträffande de övriga uppgifterna.

Av dessa 42 kvinnor var 14 ogifta, 25 gifta (av vilka 3 hemskilda) och 3 frånskilda. Detta innebär en större andel gifta än bland de övriga, 60 % mot 47 %, men avvikelsen är icke signifikant.

Fördelningen efter yrkesverksamhet öve- rensstämmer väl med den för det övriga stickprovet: 17 yrkesarbetade på heltid och 6 på kortare tid, 18 var ej yrkesarbetande. För en kvinna saknades uppgift om detta.

Åldersfördelningen visade en del avvikel- ser från vad som funnits för det övriga stickprovet, men de var icke signifikanta (tablå 1). Medelåldern var 28,2 år mot 26,7 år för det övriga stickprovet.

Däremot visade barnantalet markanta äv-

Tablå ]. Ålder Antal Procent

15—17 år 18—19 år 20—24 år 25—29 år 30—34 år 35—39 år 40—44 år

16,7 4,8

N»— 'soo'u'oob

,.. MmÖOOle

4 3 9 9 1

,.....

Uppgifterna från lasarettet i Halmstad

Tablå 2. Antal Antalbarn födda barn i hemmet

0 11 5 1 5 7 2 4 3 3 12 12 4 6 4 5 1 3 6 l l

7 1 _ 8 1 _

vikelser och detta gäller både antalet födda barn, som i medeltal var 2,36 mot 1,64, och antalet barn i hemmet (endast kvinnor om 18 år och däröver), medeltal 2,46 mot 1,65 (2.4.1). Det förelåg en kraftig överrepresen- tation från och med tre barn och uppåt (tablå 2). Av dessa kvinnor hade mer än 52% fött minst tre barn (mot 28 % i det övriga stick- provet) och av de 35 kvinnor, som var 18 år eller däröver, hade 57 % minst tre barn i hemmet (mot 28 % i det övriga stickprovet). Visserligen var, som ovan visats, andelen gifta (inkl. hemskilda) större än i det övriga

stickprovet, men det höga barnantalet kan icke förklaras genom detta. Om man ser enbart på de gifta (inkl. hemskillda), hade 76% fött minst tre barn mot 52 % för det övriga stickprovet.

I fråga om antalet tidigare aborter och missfall överensstämmer denna grupp väl med det övriga stickprovet, fyra av kvinnor- na hade tidigare fått abort och sju missfall.

Graviditetslängden vid första kontakt visa- de inga anmärkningsvärda drag, medelvärdet för de 40 kvinnor, för vilka uppgift fanns, var 9,8 veckor (mot 9,1 ).

Praxis synes ha varit, att kvinnan fått göra första besöket hos kurator redan samma dag hon tagit första kontakt. Så hade skett i 34 av de 40 fall, för vilka uppgift finnes (upp- gift saknas i två fall). Av de övriga sex hade endast en behövt vänta mer än en vecka på kuratorsbesöket (11 dagar).

Även för besöket hos gynekologen har väntetiden varit relativt kort, i medeltal 5,9 dagar mot 10,2 för det övriga stickprovet. Uppgiften saknades i ett fall, de övriga 40 fördelade sig på följande sätt: under första veckan 31, under andra veckan 6, under tredje veckan 2 och under fjärde veckan ].

Däremot har väntetiderna för psykiater- besök varit långa, medeltalet var 17,5 dagar mot 13,0 för det övriga stickprovet. Detta värde är dock något osäkert, eftersom upp- giften saknades för fem av de 36 fallen. De övriga 31 fördelade sig på följande sätt: under första veckan 6, under andra veckan 3, under tredje veckan 5, under fjärde veckan 9 och senare än fjärde veckan 8. Längsta tiden var 41 dagar.

Förfarandet ledde i 9 fall till tvåläkarintyg och i 25 fall till ansökan hos medicinalstyrel- sen. Den totala utredningstiden kan icke beräknas för tvåläkarintygen, ty uppgift där- om saknades för tre av de nio fallen, De övriga sex hade utredningstider mellan 6 och 30 dagar.

I fråga om de 26 ansökningarna fanns uppgift om längden av utredningstiden fram t.o.m. ansökans avsändande för 24, medel- talet var så högt som 28,4 dagar mot 18,5 dagar för det övriga stickprovet. Av tabell 15 framgår, att ett högre värde än detta redo- visats endast för ett län. Fördelningen på veckor var följande: under första veckan 1, under andra veckan 1, under tredje veckan 2, under fjärde veckan 7, under femte veckan 10 och senare än femte veckan 3. Längsta tiden var 43 dagar.

Uppgift om tiden fram t.o.m. den dag, då medicinalstyrelsens beslut expedierades,

fanns för 24 fall av 25 (en ansökan hade återkallats), den varierade mellan 15 och 49 dagar med ett medelvärde av 34,1 dagar (mot 25,0 dagar för det övriga stickprovet).

I 39 fall har uppgift lämnats om preventiv- metod vid troligt konceptionstillfälle. För- delningen var synnerligen egendomlig. Meto- derna 3) — 7) (se tab. 17) hade uppgivits av 9 kvinnor, ingen hade uppgivit metod 2), medan icke mindre än 30, dvs. 77 %, hade svarat ”Ingen” eller ”Vet ej”. De sistnämnda svaren hade i det övriga stickprovet lämnats av 52,4 % av kvinnorna (4.1.1). Skillnaden är så mycket mera anmärkningsvärd, som den här behandlade gruppen innehöll relativt flera gifta kvinnor än det övriga stickprovet, och de gifta visat sig ha använt preventiv- medel i betydligt större utsträckning än de ogifta (4.3.1). Man skulle alltså här snarast ha väntat sig en lägre procentsats än den för det övriga stickprovet. Det högsta värde, som förekom bland övriga län, var 70 %.

Antalet kvinnor, för vilka förfarandet av- brutits, är ej anmärkningsvärt: två var icke gravida, en fick spontanabort och fem av- stod utan att något skäl angivits, därav en först efter det ansökan redan avsänts.

Givetvis är antalen för de olika abort- motiven för låga för att det skulle löna sig

Tablå 3. Antal Antal

Motiv nr kvinnor Motiv nr kvinnor

1 6 24 2 2 4 25 6 3 1 26 12 4 1 27 l

5 11 28 — 6 10 29 4 7 — 30 2

8 6 31 2 9 2 32 7 10 2 33 — 11 7 34 4 12 4 35 3 13 4 36 — 14 — 37 _ 15 — 38 _ 16 1 39 — 17 4 40 4 18 5 41 1 19 1 42 4 20 1 43 4 21 1 44 f 22 4 45 , 23 1 46 —

att göra någon bearbetning av de olika grup- perna. 1 tablå 3 visas hur många kvinnor, som uppgivit de olika motiven (innebörden av de olika numren framgår av 6.1 samt av blan- ketten). Av de tio motiv, som i det övriga stickprovet visade de högsta frekvenserna (6.5), återfanns åtta bland de tio med högst frekvens i Halmstad, motiven nr 9 och 23 hade där- emot låg frekvens i denna grupp. Ett motiv, nämligen nummer 11, intog fjärde plats ibland uppgifterna från Halmstad men fjor- tonde plats i fråga om det övriga stickprovet. Siffrorna för motivfördelningen synes icke tyda på att Halmstadsklientelet skulle skilja sig nämnvärt från det övriga.

r.hf.'_'

.urrl; . ; ' _ Il'hl'l I 1 I'Iflll'll ur.—lr

|.-'_'|I.| ..3'4. .|.-"."_ "|

, , ”Lil" ”Alt-" :--

åhh. lib limmat! ”Hå-hfl- "i” [' '._1-r' |_ J

YA lähab _!l'n

qv. L-uildi

1 mini,-kam 4531"; mi,: Die ' Hmrfiq .me ?kning...”

Bilaga 4

Stickprovsundersökning av tidiga somatiska komplikationer m.m. vid abortoperationer (1964)

_._ _._äl .. -. "i'll-uf ' - . —_ ! .._ .... __ | .,.” ' |"f Fi:.” &] . |li- vhf | 4,11 ' _rllj l"" . _ mi,, F ' _Liljtpllrl F.] |_lI _l ;;IL_" !" l .. * " J,. .' in S I|||-f_ "hl" ( ". It'll-121. |' _J klå- 'n'! -- 'n' (313111 " ' ||||.||-"._ .. ",.l' fli '. _ ,; -l_|_k_||| | _ _: J | |_ _ , . || _ || _ T -_ r . |_'l ., . _ . — "| __. '.. | ." _i_.l_l_;:|1JJf_ ..= _ ._.:-_'_.__'l._| — ' .- -- --=','.'_..|.*;"r1=r'w ,_ . —. . _ I 1 [ |_. | __ ___Fuu— ._ l. _ ' - 'p' || | ' " Ir! ' ' '.!. .' _ g . ..”. ,..-113554. " " | -. _ , '_, .. utg:”? _ . -- - _ .. |-..| :: .-_"__ f_n . 14.-"' |__ |... ; __ ' " |. ' _ Hifi _.,. ,; '-.H_ ' — _g'u l.'. " -_. 'l .1 ' .. . __ _ ' få? ".'i'J . _ .r'-||| ,.L -4 "sz auf.-.” »| .. . ”&_. . '5'3.=.,...— _' '

I II ||| | I Illjl | ' '”." J. _.. |__ 'I . .., _ ' |. - |—= ..._||",.L—_ ...-a.ij' ! ._ ,. _. .._.. _.,. r "Lil. pwmw'a? __ U_ _ . .LII— ' |. _..;iL, »j_|-—'. 'r-. _ _ .. .. , - l.. - — ' j_" . - .. . 4 | '— ..il. . _ ._, . .. . .

Sammanfattning

1 föreliggande undersökning av 1 427 abort- operationer utförda under 1964 vid 10 svenska kvinnokliniker låg åldersmedeltalet på 26,5 år och medelgraviditetslängden på 17,0 veckor.

De unga patienterna opererades något senare än de äldre. 11,2% av patienterna hade tidigare genomgått legal abortopera- tion.

Den vanligaste metoden var amniocentes med koksaltlösning, därnäst i nämnd ordning transabdominell hysterotomi, primär exae- res, vaginal hysterotomi, extraovulär injek- tion, laminariastift +exaeres, amniocentes med sockerlösning och ett litet antal fall där andra metoder användes. Metoderna förkla- ras ibilaga A 5. 4:39. Medelgraviditetslängden för primärexaeres var 13,7 veckor och för amniocentes med koksaltlösning 18,3 vec- kor.

Injektionsmetoderna har undersökts sär- skilt. Medeltalet ingrepp i fall, som inletts med extraovulär injektion, var signifikant högre (2,33) än medeltalet ingrepp i fall, som inletts med amniocentes med koksalt- lösning eller sockerlösning (2,00 resp. 2,08). 1 de flesta av dessa fall utgjordes ett av ingreppen av en avslutande utskrapning av kvarvarande moderkaka. Vid användning av amniocentes med koksalt misslyckades man i 17,3 % av fallen med att åstadkomma miss— fall med en injektion. Motsvarande siffror för amniocentes med sockerlösning var

15,3 % och för extraovulär injektion 30,3 %. Komplikationer förekom i 18,5 % av fallen. Svåra komplikationer förekom i 6,6% av fallen. Beträffande definitionerna se 3. 4:12. Bland de fall, vid vilka förfarandet inletts med amniocentes med koksaltlösning inträf- fade, oberoende av svårighetsgrad, komplika- tioner i 20,1 % jämfört med 15,7 % för primär exaeres. För transabdominell hystero- tomi uppgick antalet fall med komplikation till 15,3 %. Den lägsta totala komplikations- frekvensen påträffades bland de fall som inletts med extraovulär injektion (9,8 %). Amniocentes med sockerlösning följdes av komplikation i 42,3 % av fallen och gruppen ”annan metod” i46,2 %. I dessa bägge fall är dock materialet för litet för att slutsatser skall kunna dras.

Vid sammanställning av samtliga fall med avvikande förlopp (se 5. 4:13) fann man, att dessa inom gruppen med amniocentes med koksaltlösning utgjorde 33,1 % och inom gruppen med amniocentes med sockerlös- ning 46,2 %, medan ettstegsmetoder som primär exaeres och abdominell hysterotomi inte hade mer än 15,7 resp. 15,6 % avvikan- de fall.

De flesta komplikationerna inträffade i efterförloppet mellan sista ingreppet och utskrivningen från sjukhuset. Ingen signifi- kant skillnad i komplikationsfrekvens förelåg mellan olika operationsmetoder och ej heller mellan operationer företagna vid olika gravi-

ditetslängd. Dock förelåg signifikanta skillna- der både mellan operationsmetoderna och mellan olika graviditetslängder om man undersökte andelen fall med avvikande för- lopp (se 5. 4:14)

Slutsatser av undersökningen :

1. Vårdtid (kommentarerna till tabell 18 s.4:15)

a) Vårdtiden är längre för de kvinnor, som opereras sent.

b) Vårdtiderna är olika för olika abortmeto- der; i fråga om de metoder, vilka använts i minst 100 fall, var vårdtiden lägst för primär exaeres, därefter följde extraovu- lär injektion, vaginal hysterotomi samt amniocentes med koksaltlösning och transabdominell hysterotomi.

Det synes klart, att primär exaeres fram t.o.m. 16:e veckan ger det från vårdtids- synpunkt bästa resultatet. Även under 17:e — 20:e veckorna är vårdtiden lägst för primär exaeres, men denna siffra bygger på ett relativt litet material. Bland de övriga metoderna är vaginal hysterotomi för denna grupp klart bättre än de övriga.

2. Komplikationer

a) Procenten av fall med komplikationer stiger visserligen med ökad graviditets- längd, men skillnaderna är icke signifi- kanta (kommentaren till tabell 14 5. 4:13).

b) Procenten av fall med komplikationer är olika för de olika operationsmetoderna, men skillnaderna är icke signifikanta (kommentaren till tabell 11 5. 4:11).

c) Om man emellertid ser på antalet fall med avvikande förlopp, dvs. till antalet fall med komplikationer lägger antalet fall utan komplikationer, där man icke lyckats få till stånd missfall genom första ingreppet, får man fram två grupper som skiljer sig signifikant från varandra. Pro- centen sådana fall är för amniocentes med koksaltlösning och extraovulär in- jektion i det närmaste dubbelt så hög

som för primär exaeres, vaginal hystero- tomi och transabdominell hysterotomi.

Beträffande skillnaderna mellan kvinnor som fött barn och kvinnor som icke fött barn visade den senare gruppen något fler kom- plikationer än den förra. I gengäld var vårdtiden kortare för de kvinnor som icke fött barn. Man fann även ett samband mellan komplicerad senaste förlossning och kom- plikation i samband med aborten. Beträf- fande vårdtiden förelåg dock ingen signifi- kant skillnad här.

3. Praktiska synpunkter

Från praktisk synpunkt torde undersök- ningens resultat vara av värde i följande avseenden.

1. Sammanlagda vårdtiden efter operations- dagen för de 1425 fallen i undersökningen var 8 706 dagar, dvs. imedeltal 6,11 dagar. I de 73 fall då ingreppet utfördes som primär exaeres före slutet av tolfte veckan, var sammanlagda vårdtiden 278 dagar, dvs. i medeltal 3,81 dagar. Om man kunnat hålla denna vårdtid i alla de 1 425 fallen skulle sammanlagda vårdtiden blivit 5 429 dagar, alltså 38 % lägre än den funna.

Under år 1964 utfördes 4 671 abortin- grepp, vilka skulle erfordra följande antal vårddagar:

28 537 dagar 17 416 "

11121 ”

Med medelvärdet 6,11 dagar .. 1 ..

9

Skillnad

Det är givet att detta endast är ett tankeex- periment. I ett antal fall kommer det alltid att bli nödvändigt att utföra abortingrepp på ett senare stadium är tolfte veckan av graviditeten, t.ex. emedan anledningen till aborten uppkommit sent eller på grund av att kvinnans inställning varit vacklande, så att hon först senare bestämt sig för abort. Med hänsyn till den svåra belastningen på de gynekologiska avdelningarna vid flertalet lasarett är det tydligt att en åtgärd, som kan minska denna belastning genom att förkorta

vårdtiderna, är samhällsekonomiskt värde- full.

2. De båda vanligaste metoderna vid abortin- grepp före slutet av tolfte veckan är primär exaeres (53 %) och extraovulär injektion (21 %). Den senare metoden synes icke vara lämplig vid tidiga abortoperationer. I nära häften (48 %) av fallen lyckades man icke få till stånd missfall genom en injektion, utan måste upprepa injektionen en eller flera gånger eller också tillgripa en annan metod.

Tabeller

Tabell 1 Lasarett Operation med stöd av Summa bifallen ansökan tvåläkarintyg % Karolinska, Sthlm 117 9 7,1 126 S:t Eriks, Sthlm 353 24 6,4 377 Södra BB, Sthlm 127 11 8,0 138 Danderyd 174 4 2,2 178 Akademiska, Uppsala 121 15 11,0 136 Södertälje 61 3 4,7 64 Norrköping 50 - — 50 Allmänna, Malmö 126 9 6,7 135 Västerås 42 76 64,4 118 Sundsvall 98 6 5,8 104 Summa 1 269 157 11 0 1426

Anm. I 1 fall på Karolinska sjukhuset har man inte kunnat konstatera, huruvida det varit fråga om bifallen ansökan eller tvåläkarintyg.

Tabell 2

Ingreppet Ålder

gjordes under vecka nr 13

14 15 16 17 18

l 9

20/ 24 30/ 34 45/ 49 50/ 54

Summa

llv—llN 0 W 0 '_! -—4 N 21 —

v—a Q. N

v-dI—l Iv—(l-i QmmNhWWmN—l v—i

-—1N

| —i _

HWth—Immv—tu—t

[

NQMMQOth-A—q—i _iu-i

_md—MMQOWWHhv—l '—

|—i

.—

lu—t l—d '—

Q' nu 5 E 5 m

52

C 80 'I) IF) :|- ln 0

'_'—_WWQ'INXDOXQMI—(HN .—

217

Anm. I ett fall i åldersgruppen 30—34 år har man icke kunnat konstatera under vilken vecka ingreppet gjordes.

N Tabell3 5 ångagåås & Ålder Antal tidigare Summa 51 ** legala abortoperationer 0 1 2el. % flera % % ass M a 14 16 — — 16 m | I | _. 15—17 164 3 — 167 m är å” .2 3 i” ”» — 4 40 5 77 ;; 25-29 241 28 2 271 g '" ," |:, , , ”5 30—34 182 27 9 218 35—39 129 30 5 1614 _ 4044 75 14 i 90 '0 45—49 6 1 — 7 € 0 * g—i & 50—54 1 — _ 1 2 | | i |._. _. Summa 1 267 140 19 1426 år) "_a. % Anm. l1falliåldersgruppen25—29årsaknasupp- 0 Hsu-v ... o giftom ev. tidigare abort. Z "' "" ' ' ' 'n 2 % Tabell4 TU _, No ,, % | | | I—unl ..; Ålder Ingen Minst en Summa & tidigare tidigare & förlossning förlossning a. .,, o NQNM (o ;S— .-4 [rn ' m = 14 16 — 16 15—17 157 10 167 18—19 71 44 115 'å 20—24 124 232 2376 % 25—29 6 2 5 71 3044 16 203 219 2 * ,?3, ,E”. &” 35—39 15 148 163 40—44 7 83 90 45—49 — 7 7 en 50—54 _ 1 1 ": Summa 462 963 1425 5 00 200 g %% | |.—.| | | _. m Anm. l 1 fall i vardera grupperna 20—24 år och .'ä 25—29 år saknas uppgift om tidigare förlossning. kl N...,» 0 a,... .a '.'! v—i olet—. _! (* u) _. N I M GU % "% ln Q' NQN lN & N| | ['_'V' 2 är 5 m vr & O % så. % nr o'" & åxåg gå _8 323.255 ä Stars?—ååå == lo % g-gssgeegå =” a åsåå Oäå= 53 3 e g'==åå5" e-e sååååäeå

Tabell 6

Första operationsmetod Första ingreppet gjordes under vecka nr Summa 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 19 20 21 22 23 24

Primär exaeres 1 3 6 9 20 34 21 42 32 20 13 1 6 — — — — 216 Laminariastift + exaeres —— l 2 1 7 8 7 8 9 5 6 — Amniocentes, koksaltlösn. -— 1 3 5 20 26 27 49 126 75 Amniocentes, sockerlösn. — — _ — 7 Extraovulär injektion —— 6 10 13 7 7 Vaginal hysterotomi — 6 4 6 42 27 Transabdominell hysterotomi — — 1 5 10 13 24 42 41 62

2 3 5

227 192 62 19 12 13 1426

00 _|

m _ I |

[ röv—im 101 cc ax N lN

I en N

A_N-Arx N 1 [ |-1

wthVIkDSNM oo ln

Q'

v—i

oo |—

M _|

(x v—1

Annanmetod — — — —- — 1 Summa 1 7 10 20 40 61 59 109 111 119 152

N .— N

Anm. I 1 fall, där operationen utfördes medelst amniocentes med koksaltlösning, saknas uppgift om vilken vecka ingreppet skett.

Tabell 7

Första ingreppet Antal ingrepp Summa 1 2 3 4 Amniocentes, koksaltlösning 78 339 32 12 468 därav: missfall genom denna metod 78 324 21 1 424 " abortoperationen avslutad med annan metod - 15 11 11 44 Amniocentes, sockerlösning 1 22 3 — 26 därav: missfall genom denna metod 1 21 — — 22 ” abortoperationen avslutad med annan metod —— 1 3 — 4 Extraovulär injektion — 98 28 4 132 därav: missfall genom denna metod — 92 14 2 108 ” abortoperationen avslutad med annan metod _ 6 14 2 24 Summa 79 459 63 16 626 därav: missfall genom den metod, som användes vid första ingreppet 79 437 35 3 554 abortoperationen avslutad med annan metod — 22 28 13 72 424 SOU 1971:58

a amniocentes med koksaltlösning b ” ” sockerlösning c extraovulär injektion

Operationsmetoder Antal fall

a, enbart, en gång 78 a, primär exaeres a, laminariastift +exaeres a, sekundär exaeres 30 a, vaginal hysterotomi a, transabdominell hysterotomi a, cervixklipp, primär exaeres a, dilatation, hinnsprängning a, ,sekundär exaeres a, evacuatio partialis, hinnsprängning, sekundär exaeres a, hinnsprängning a, ,laminariastift + exaeres

a, ” , sekundär exaeres

a, laesio ovi, laminariastift +exaeres, sekundär exaeres

sou->

>—r—r—tr—r—b-noxwr—r—Nr—AUn—Nr—wi—ONr—r—r-uh—r—b—

a, , sekundär exaeres a, manuellt plac. lösn. a, två gånger 1 a, ” ,sekundär exaeres 2 a, " ,dilatation, hinnsprängning, sekundär exaeres a, ” , ,vaginal hysterotomi a, " , " ' ” ,laesio ovi, primär exaeres a, ” , hinnsprängning a, ” , ” , sekundär exaeres a, ” , " , två gånger, sekundär exaeres a, ” , ” ,vaginal hysterotomi a, ” , ” ,evacuatio partialis två gånger a, ” , " ,laesio ovi, sekundär exaeres a, " , ” , manuellt plac. lösn. a, tre gånger, sekundär exaeres Summa 468 b. enbart, en gång 1 b, sekundär exaeres 21 b, hinnsprängning, laminariastift + exaeres ] b, ,sekundär ex aeres 2 b, manuell exstr. ] Summa 26 c, primär exaeres 5 c, primär exaeres, laminariastift + exaeres 1 c, laminariastift + exaeres, sekundär exaeres 1 c, sekundär exaeres 92 c, amniocentes med koksaltlösning, sekundär exaeres 2 c, vaginal hysterotomi 1 c, laesio ovi, sekundär exaeres 1 c, laesio ovi två gånger, hinnsprängning, manuell expL, primär exaeres 1 c, två gånger, primär exaeres 9 c, sekundär exaeres 14 c, tre ganger, primär exaeres 2 c, sekundär exaeres 2 c, fyra gånger, primär exaeres _] Summa 132

Tabell 9 a)

lnjektionsmetod

Räknat från dagen för första ingreppet har sekundär exaeres Summa som avslutande åtgärd efter missfallet skett dag nr

() 1 2 3 4 5 Amniocentes, koksaltlösning 1 119 142 30 12 5 309 Amniocentes, sockerlösning l 9 10 1 — 21 Extraovulär injektion — 55 34 3 _ _ 92 Summa 1 175 185 43 13 5 422 Tabell 9 b) Injektionsrnetod Räknat från dagen för första ingreppet har missfall, som Summa icke följts av sekundär exaeres, skett dag nr 1 2 3 4 5 6 Amniocentes, koksaltlösning 47 19 8 2 1 1 78 Amniocentes, sockerlösning — — _ — 1 — 1 Extraovulär injektion — — _ — —— — — Summa 47 19 8 2 2 1 79 Tabell 10 0) Första ingreppet Räknat från dagen för första ingreppet har sekundär exaeres Summa som avslutande åtgärd efter missfallet skett dag nr 0 1 2 3 4 5 6 7 8 Över 8 Amniocentes, koksaltlösn. ] 119 142 38 15 13 6 7 1 7 349 Amniocentes, sockerlösn. — 1 9 10 l 1 — _ — 1 23 Extraovulär injektion — 57 35 6 8 1 2 1 — 2 112 Summa 1 177 186 54 24 15 8 8 1 10 484 Tabell 10 b) Första ingreppet Räknat från dagen för första ingreppet har missfall, som icke Summa följts av sekundär exaeres, skett dag nr 0 1 2 3 4 5 6 Över 8 Amniocentes, koksaltlösn. — 48 24 14 7 6 5 6 110 Amniocentes, sockerlösn. _ — —_ 1 — 1 — — 2 Extraovulär injektion — — -— — -— l — — 1 Summa — 48 24 15 7 8 5 6 113

Komplikationer Första operationsmetod Summa Primär Lami- Amino- Amino- Extra- Vagi— Trans- Annan exae- naria- centes, centes, ovulär nal abdo- metod res stift koksalt- socker- injek- hy ste- minell- + exae— lösning lösning tion rotomi hyste- res rotomi Inga 182 47 374 15 119 162 250 14 1 163 Lindrigt: Antibiotika 9 4 18 4 1 11 14 2 63 Antibiotika + febertopp 2 — 10 l 2 1 _ 2 18 Blodtransf u sion 1 —— 8 —- — 3 2 2 16 Blodpropp, ytlig — — _ — — 1 — — 1 Feber 3 7 20 5 3 3 4 5 5 0 Febertop p — — 1 — _ 1 — _ 2 Inflammation i livmoderslemhinnan 2 1 13 — 1 3 2 — 22 Inflam mationskom- plikationer i nedre förlossningsvägarna — 1 — _ — — 1 _ 2 Överkänslighets— reaktion — — — — 1 — — — 1 Sum ma: L in driga komplikationer 17 13 70 10 8 23 23 11 175 A ntal fall med enbart lindriga komplikationer 15 13 61 10 7 18 21 10 155 Medelsvåra Buksmärtor, oklara _ _ _ — _ 1 _ _ 1 Ledin flammation _ _ 1 _ _ _ _ _ 1 Livm odershalsrup tur _ _ 5 _ 1 _ _ _ 6 Lunginflammation _ _ 1 _ _ __ _ _ 1 Ofullständig utry'm- ning, komplika- tioner ef ter _ _ 4 _ 2 _ _ _ 6 Sårkomplikationer, svårare _ — _ _ _ _ 4 _ 4 Summa: Medelsvårt: komplikationer _ — 11 _ 3 1 4 — 19 A ntal fall med me- delsvåra men ej svåra komplikationer — _ 8 — 2 1 4 _ 15 S våra Blodpropp i hjärnan — — 2 — — — — — 2 Blod try cksfall , kraftigt _ _ 3 — 1 _ 1 — 5 Blåsskador — — — — — 1 _ — 1 Blödning 11 3 12 _ 2 12 17 1 58 Bukhinncinflammation — — _ 1 _ — — l 2 Hjärtstilleständ — _ 1 _ — _ — — 1 Inflam mat ioner i ägg- ledare, äggstockar och deras upphäng- ningsapparat _ 9 1 1 7 2 1 2 7 Livm odcrperfo ration 2 _ — 1 — _ 3 Tarm sk ador 1 — — __ — _ -— _ 1 Sum ma: Svåra kom- plikationer 20 3 2 7 2 4 21 20 2 99 A ntal fall med svår komplikation 19 3 25 1 4 20 20 2 94 Summa: A ntal komplikationer 37 16 108 12 15 45 47 13 293 A ntal fall med komplikation 34 16 94 11 13 39 45 12 264 SOU 1971:58 4:27

Tabell 12

Antal Första operationsmetod Summa Primär Lami— Amnio- Amnio— l'lxtra- Vagi- Trans— Annan exae- naria- centes, centes, ovulär nal abdo- metod res stift koksalt- socker- injek- hystc- minell + exac— lösning lösning tion rotomi hyste- res rotomi Fall med kompli- kationer 34 16 94 11 13 39 45 12 264 Fall utan kompli- kationer, där man icke lyckats få till stånd abort genom första in— greppet _ 1 61 1 33 1 1 3 101 Ovriga fall 182 46 313 14 86 161 249 11 1 062 Summa 216 63 468 26 132 201 295 26 1 427 Tabell 13 Första operationsmetoden Antal fall _ Antal fall med komplikationer i??? kompli- Vid opera- Under tiden Vid ett Vid efter— Efter a ioner tionen resp. mellan två senare förloppet utskriv- första in- ingrepp ingrepp (men under ningen greppet sjukhusvis- telsen) Primär exaeres 182 11 1 _ 16 6 Laminariastift + exaeres 47 — _ _ 9 7 Amniocentes, koksaltlösn. 374 4 13 15 45 24 Amniocentes, sockerlösn. 15 _ 6 _ 5 — Extraovulär injektion 119 2 2 3 4 3 Vaginal hysterotomi 162 17 1 _ 21 5 Transabdominell hysterotomi 250 20 _ _ 21 6 Annan metod 14 1 6 2 4 1 Summa 1 159 55 29 20 125 52 4:28 SOU 1971:58

Tabell 14

Första operationsmetod Ingreppet resp. första ingreppet gjordes under vecka nr

Fall med komplikationer 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18

Primär exaeres lnga 1 3 4 9 17 2

8 18 11 6 Enbart lindriga — _ 2 — 3 3 3 8

Svåra _ — _ — _ Lamiariastift + exaeres

Inga _ 1 2 1 3

Enbart lindriga — _ — — 2 —

Svåra _ — _ — 2 Amniocentes, koksaltlösning

inga — _ _ l 1 3 4 17 1

Enbart lindriga — _ — — — — — Medelsvåra men ej svåra — _ — — — — 1 — — —

Svåra — — — _ _ — _ _ Amniocentes, sockerlösning

Inga _ — — — _ _ _ 1 _ _

Enbart lindriga _ _ — — — _ _ _ _ _

Svåra _ _ — — _ _ _ _ _ _ _ _ Extraovulär injektion

lnga — 2 2 9 6 10 12 15 12

Enbart lindriga _ _ _ — — _ 1 1 _

1

lN vm

0! U')—

| Nr') *DN? (__—4.—

O"? ND—

_

v—t mer st- 'I)— N och

Nm IN "' v—l v—4

[

ND N -—1 Q!— --4

Medelsvåra men ej svåra _ _ _ _ _ _ _ Svåra _ _ _ _ Vaginal hysterotomi inga _ _ _ _ Enbart lindriga _ _ _ _ Medelsvåra men ej svåra _ _ _ _ Svåra _ _ _ _ Transabdominell hysterotomi Inga ————— 13101121 Enbart lindriga _ _ _ _ _ _ 2 _ 1 Medelsvåra men ej svåra _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Svåra _ 1 _ _ _ _ _ _ 1 Annan metod lnga _ _ _ _ _ _ 1 2 _ Enbart lindriga — _ _ _ _ 1 _ _ 1 Svåra _ _ _ _ _ _ 1 _ _ _

| u—u

OON m com _. '— tr)— '— o— m "'t QN

m |-—( (x_n—N _— |N ] I I |n- Inq- q- |m oci-__N N—

in N— N ... en.—4

19

99

sov—1 | to—n ||!) u—qQNq- N— M m

58

Ohlin WN— v—l

Vä [IN ("|

lm Ove-__ v—tmv—l

mun—cv | -—4 mm—

23 24

I =? "' -—

Summa

182 19 47 13 374 61 24 15 10 119 7 162 18

20

250 21

20 14

Inga 1 6 8 20 31 53 45 94 89 102 130 177 Enbart lindriga _ _ 2 — 7 5 8 8 13 11 12 24 Medelsvåra men ej svåra — _ _ — — — 1 1 — 1 1 1 _l? Svåra — 1 — — 2 3 5 6 9 5 9 10 N "3 Anm. 1 1 fall (amniocentes med koksaltlösning. svår komplikation) saknas uppgift om vilken vceka ingreppet skett

180 25 147 23

19

45 10 1 163 155 93

Tabell 15 Fall med avvikande förlopp Första

Första ingreppet gjordes under vecka nr

operationsmetod

8 9

10

11 12 13

I!) -—4

_- !— v—l N

24

Primär exaeres _ Laminariastift + exaeres — Amniocentes, koksaltlösning —

" , sockerlösning _ Ex traovulär injektion 2 Vaginal hysterotomi — Transabdominell hysterotomi 1 Annan metod — Summa 3

2 6

||m.—4 | —-1

11

II)—(N | MMO!-" [_

Q' VINON—Nom | !—

27

&DNV l—NN—c _

00 N

ommvl

Intl-(rv— m

N

IN N—n—q IXDNOQ'N !—

32

tt) NMv—IMHBFN ND Q'

|m—N1Qv—v— v—l N ll? INI

|m—

Amn. [ 1 fall (amniocentes med koksaltlösning) saknas uppgift om vilken vecka ingreppet skett.

Tabell 1 6

Första opera- Ålder Summa tionsmetod Fall med kom- 15— 18— 20— 25— 30— 35— 40_ 45— 50_ plikationer — 14 17 19 24 29 34 39 44 49 54 Primär exaeres 2 18 15 50 58 28 22 21 2 _ 216 Inga 2 12 13 43 49 24 19 18 2 _ 182 Enbart lindriga — 4 1 2 4 2 1 1 _ — 15 Svåra _ 2 1 5 5 2 2 2 — — 19 Laminariastift + exaeres 1 5 6 17 10 13 6 4 1 _ 63 Inga 1 3 3 11 7 12 6 3 1 — 47 Enbart lindriga _ 1 3 6 2 _ — 1 _ — 13 Svåra — 1 — — 1 1 _ — _ — 3 Amniocentes, koksaltlösning 4 64 38 138 80 67 49 25 3 — 468 Inga 3 52 30 99 66 53 45 24 2 — 374 Enbart lindriga 1 7 5 26 10 9 2 — 1 — 61 Medelsvåra men ej svåra _ 2 1 4 — _ 1 — — _ 8 Svåra _ 3 2 9 4 5 1 1 — — 25 Amniocentes, sockerlösning _ 4 3 9 3 2 3 2 _ — 26 Inga _ 3 2 7 _ — 2 1 — — 15 Enbart lindriga — 1 1 2 3 1 1 l _ — 10 Svåra — _ — _ _ 1 _ — — _ 1 Extraovulär injektion — 13 10 30 22 22 21 14 _ — 132 nga _ 13 8 25 20 21 20 12 — _ 119 Enbart lindriga — — _ 3 2 — 1 l _ — 7 Medelsvåra men ej svåra — — 1 — _ 1 _ — _ — 2 Svåra _ — 1 2 — _ — 1 — _ 4 Vaginal hysterotomi 2 20 17 53 38 36 28 7 — — 201 lnga 2 17 13 45 31 27 21 6 _ — 162 Enbart lindriga — 2 l 2 4 2 6 1 — — 18 Medelsvåra men ej svåra — - — 1 — - — _ — — l Svåra — 1 3 5 3 7 1 — _ — 20 Transabdominell hysterotomi 6 42 23 74 58 45 31 14 1 1 295 Inga 5 37 19 63 49 38 25 12 1 1 250 , Enbart lindriga 1 2 1 8 4 2 2 1 — _ 21 Medelsvåra men ej svåra —- 1 _ 2 _ 1 _ — _ _ 4 Svåra — 2 3 l 5 4 4 1 _ — 20 Annan metod 1 1 3 6 3 5 4 3 _ — 26 inga 1 _ _ 4 — 3 3 3 — — 14 Enbart lindriga — 1 2 2 3 1 1 _ — — 10 Svåra — 1 — _ 1 _ _ — _ 2 Summa 16 167 115 377 272 218 164 90 7 1 1427 lnga 14 137 88 297 222 178 141 79 6 1 1 163 Enbart lindriga 2 18 14 51 32 17 14 6 1 — 155 Medelsvåra men ej svåra _ 3 2 7 — 2 1 — _ — 15 Svåra _ 9 11 22 18 21 8 5 — _ 94 SOU 1971:58 4:31

Första Ingen för- Minst en Summa

operationsmetod lossning förlossning Fall med kompli- tidigare tidigare kationer

Primär exaeres 62 153 215 Inga 48 133 181 Enbart lindriga 8 7 15 Svåra 6 13 19 Laminariastift + exaeres 15 48 63 Inga 9 38 47 Enbart lindriga 5 8 13 Svåra 1 2 3

Amniocentes, koksaltlösning 174 294 468 Inga 136 238 374 Enbart lindriga 23 38 61 Medelsvåra men ej svåra 4 4 8 Svåra 11 14 25 Amniocentes,

sockerlösning 15 1 ] 26 Inga 9 6 15 Enbart lindriga 6 4 10 Svåra _ 1 l Extraovulär injektion 31 101 132 Inga 25 94 1 19 Enbart lindriga 2 5 7 Medelsvåra men ej svåra 1 1 2 Svåra 3 1 4 Vaginal hysterotomi 54 147 20] Inga 42 120 162 Enbart lindriga 4 14 18 Medelsvåra men ej svåra _ 1 1 Svåra 8 12 20 Transabdominell hysterotomi 100 194 294 lnga 86 163 249 Enbart lindriga 7 14 2] Medelsvåra men ej svåra 1 3 4 Svåra 6 14 20 Annan metod 6 20 26 11183 _ _ 2 12 14 Enbart lindriga 4 6 10 Svåra _ 2 2

Summa 457 968 1 425

lnga 357 804 1 161 Enbart lindriga 59 96 155 Medelsvåra men ej svåra 6 9 15 Svåra 35 59 94

Anm. ] 1 fall av vardera primär exaeres och transabdominell hysterotomi saknas uppgift om tidigare förlossning,

Första Tid från ingreppet resp. första ingreppet till utskrivningen, dagar Summa operationsmetod. Ingreppet resp. första ingreppet Mer gjordes under an vecka nr 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1 1 12 12

Primär exaeres

7 1 — — — — — _ — — — — — _ l 8 — 1 2 — — — _ _ — — — _ _ 3 9 1 _ 1 1 l — 2 _ — _ — — _ 6 10 _ 1 2 3 1 2 _ — — — _ _ — 9 11 l 4 7 4 — 3 — 1 — _ — — — 20 12 — 6 12 7 5 _ 2 _ 2 _ — _ _ 34 13 — 5 5 5 3 2 l _ _ — _ _ _ 21 14 _ 6 9 14 7 4 1 _ — — 1 _ — 42 15 2 1 5 8 11 3 _ — — _ _ — 2 32 16 — 2 4 4 5 3 2 — _ — — — _ 20 17 _ 6 — 5 1 1 _ _ _ — _ _ — 13 18 — 1 3 1 2 — 1 — — — — — _ 8 19 _ — _ — l — _ — _ — _ — — 1 20 — _ 3 1 2 — _ — _ _ — — _ 6 Summa 5 33 53 53 39 18 9 1 2 - 1 — 2 216 Laminariastift + exaeres 8 _ 1 — _ _ — _ — — _ _ — _ 1 9 _ — — 1 _ 1 _ — — — — — _ 2 10 — _ _ — 1 _ _ — — _ — — — 1 11 — _ 1 3 2 1 _ — — _ — — — 7 12 — 1 1 2 3 _ — 1 _ _ — — — 8 13 _ _ — 2 3 1 l — — — _ _ — 7 14 _ _ I 2 3 1 1 _ _ — _ _ — 8 15 — — 1 1 6 1 — — _ _ — _ — 9 16 — — 2 1 — l _ 1 _ _ — — — 5 17 _ — — 2 3 1 — — _ _ — _ _ 6 18 _ — — 1 5 — 1 — _ _ _ — — 7 19 — _ — _ _ — — — — _ — _ _ — 20 — _ _ 1 1 — — _ _ _ _ — _ 2 Summa _ 2 6 16 27 7 3 2 _ _ — — _ 63 Amniocentes, koksaltlösning 10 — _ — 1 — _ — _ _ _ — — _ 1 11 — — _ 1 — _ — — — _ — — — 1 12 — — _ 1 1 -— 1 _ — — _ — _ 3 13 — — — 2 _ l — 1 _ — 1 _ — 5 14 — _ — 3 2 4 3 2 2 1 _ 1 2 20 15 — 1 — 4 3 5 4 5 _ — 1 1 2 26 16 — — 3 5 9 4 3 _ 2 — — 1 _ 27 17 — — 3 5 13 15 7 — 1 1 2 1 1 49 18 — — 3 9 16 27 21 3 1 2 — 3 2 87 19 — 1 3 8 34 33 26 4 7 3 2 — 5 126 20 — _ 5 7 13 24 9 3 3 _ 2 1 8 75 21 _ — — 3 8 3 5 3 2 3 1 _ 5 33 22 _ _ — 1 2 2 1 _ _ — — _ 1 7 23 _ _ _ _ — — 1 _ _ — — — — 1 24 _ _ — — 1 1 2 1 — _ — _ 1 6 Summa — 2 17 50 102 119 83 22 18 10 9 8 27 467

forts.

Första Tid från ingreppet resp. första ingreppet till utskrivningen, dagar Summa operationsmetod. Ingreppet resp. första ingreppet Mer gjordes under än vecka nr 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 12

Amniocentes, sockerlösning

$ lilllllllll |l||||l|||| llllillllll lllllllllli IIII—wlliil ID—lliNlb—lli —IIIIN—|11| v—lliN-Ab—u—nlll ||||b-|>-|||| IlllilhllH IlllNllllll lllilllllil lll—IIIIIIH N—I—mqm—II—

i | I I N A & xo N ... N I N 2»?

Summa

Extraovulär injektion

i

.. mwoml u-Nwl ]

illll—Illl'llll

i

IIN—II—Nh—wN—INH— Ilil—IIIIIm————I—

Illililllllllllll INIIIHN—qNåleI—l Ill—|Iiwill———NII IIIIIIIIHIIHIIIII ||||llllll_l|l!||

_ ON Ilillllliilillill IIIIHII—Illllllll iiIINIIHH||1||||1

IlllwlwlNIIIIN—I

_ll—Iml

1

|

.::. N (o) o ls. .. .. ... xo so .... N N .... .» ... (» N

Summa —

Vaginal hystero- tomi

owmoaw—Nu [Illllll lllll || it

c:a->o

,.. &! ii—Iillll l—ID—l HiluN—AAaNN—H .—

Nv— [IIHH—lllll

| | | | lb-Av—I >—-| | | | llll—INi—llll | | | &oUuU-thNNv—n—n—n—n ' | Iu—anUuwt—Jv—n—l >— I | | i ib—nl [—| | | | lilll—li lllllll—ll

Illxo |||—wwllln—ni & A

|||! IIIII

... (» A |.» N u: &» x! ox ... se i...) N I ... .. ax N O ...

Summa

forts.

Första Tid från ingreppet resp. första ingreppet till utskrivningen, dagar Summa operationsmetod Ingreppet resp. första ingreppet Mer gjordes under än vecka nr 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 12 Transabdominell hysterotomi 8 — — — — _ _ 1 _ _ _ — _ 1 9 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _. _ _ __ _ 10 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 11 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 12 — _ — l — _ — — _ — _ — _ 1 13 — — — _ — 1 1 1 1 — l — _ 5 14 — — — _ 1 4 3 2 — _ — — — 10 15 _ — — — 2 4 4 3 _ — _ — _ 13 16 _ _ _ 1 2 6 10 3 l 1 — — _ 24 17 _ _ — — 5 16 10 6 4 — 1 — — 42 18 _ _ — _ 5 17 18 10 l 1 _ — _ 52 19 _ — 1 1 3 17 14 — 1 1 _ _ 3 41 20 _ — — _ 5 19 28 6 1 _ 1 _ 1 61 21 — _ — _ 3 6 8 4 _ — l _ 1 23 22 — _ — — 1 1 3 2 3 — — _ — 10 23 _ — _ — 3 2 2 — _ — — _ — 7 24 _ — _ _ 2 _ 1 — _ — — _ — 3 Summa _ _ 1 3 32 93 102 38 12 3 4 — 5 293 Annan metod 12 — _ _ _ — — — — _ 1 _ — — 1 13 _ _ _ _ 1 _ _ 1 — — — — _ 2 14 — — _ _ _ — 1 _ _ _ 1 — — 2 15 _ _ _ _ _ _ _ _ — _ _ — 1 1 16 _ _ _ — — — 1 1 _ _ 1 1 — 4 17 _ _ _ — _ _ _ 2 — — _ 1 _ 3 18 — — — _ _ 1 1 — — — — 1 — 3 19 — _ _ — _ 1 — _ _ _ _ — 2 3 20 — _ _ _ — — 1 2 _ — 1 — 1 5 21 _ _ _ _ — — 1 — l — — — — 2 Summa _ _ — — 1 2 5 6 1 1 3 3 4 26 Samtliga opera- tionsmetoder 7 I — — _ _ — — — _ — — — _ 1 8 _ 2 2 _ 1 — 1 1 — — — _ — 7 9 1 _ 1 3 2 1 2 — _ _ _ — _ 10 10 — I 5 4 4 3 1 2 _ _ — — _ 20 11 1 4 10 9 3 9 2 2 _ _ — — _ 40 12 _ 7 18 14 11 2 4 2 2 1 — — _ 61 13 _ 5 5 18 12 6 5 4 1 _ 3 — — 59 14 _ 6 16 24 19 16 13 4 2 1 2 2 4 109 15 2 3 17 17 29 17 10 8 1 _ 1 1 5 111 16 — 2 12 20 24 26 19 6 3 1 2 3 1 119 17 1 7 10 18 28 38 22 13 6 2 3 2 2 152 18 _ 2 6 18 40 68 45 15 4 4 l 4 5 212 19 — 1 11 15 51 71 45 8 8 4 2 _ 11 227 20 _ _ 8 18 29 57 40 13 5 I 6 1 13 191 21 — — I 3 12 9 14 8 3 3 2 _ 7 62 22 — — _ 1 5 3 4 2 3 _ _ _ 1 19 23 — — — 2 4 3 3 — _ _ _ _ _ 12 24 — — 1 — 3 I 4 2 _ _ 1 12 Summa 6 40 123 184 277 330 234 90 38 17 22 13 50 1424 Anm. I 1 fall (amniocentes mcd koksaItIösning, vårdtid 4 dagar) saknas uppgift om vilken vecka ingreppet skett.

Tabell 19

Första operationsmetod Fall med komplikationer

Tid från ingreppet resp. första ingreppet till utskrivningen, dagar

1 2 3 4 5 6 8 9

10 11 12 13 14 17

19— 22—

Primär exaeres Inga Enbart lindriga Svåra

Laminariastif t + exaeres Inga Enbart lindriga Svåra

Amniocentes, koksaltlösn. Inga Enbart lindriga Medelsvåra men ej svåra Svåra

Amniocentes, sockerlösning Inga Enbart lindriga Svåra

Extraovulär injektion Inga Enbart lindriga Medelsvara men ej svåra Svåra

Vaginal hysterotomi Inga Enbart lindriga Mcdelsvåra men ej svåra Svåra

Transabdominell hysterotomi Inga Enbart lindriga Medelsvåra men ej svåra Svåra

Annan metod Inga Enbart lindriga Svåra

Summa Inga Enbart lindriga Medelsvara men ej svåra Svåra

||-—u—4

mo mm

|mNN| |NN

IMNl

1 v—4

53 48

_q-eov—c—nxh

u—u—r

| Nam Vm | v—(va—t | u—uv—q—q | |

53 47 39 36 3 27 23 3

1 102 86 10

| somm

1—1—

277 243 21

12

l l"**0o*fl |__ QQ Nmtxv—NMNv—l—t 0 ('$ m

289

0 N

13

v-(|—4|N-—1-—||NxDlI)1'—OOXQV)|OROO—c| |mN|v-4100l_'h N— MN

massmor— O_o—oo €»on

| v—d _!

|wNva—1N—1v—i |__| IlNNI |NONN1—4—4 __|

| -—1

38 25 9

2

IlI|IIIIENMIIHNIINNIIIIIIllmmlll"*|"'l 17 13

v—u—

lamm—(|N|—tv—1N—1v—|||—iu—1 ||?Nv—c 1—1mN—1

|v— |-—1|-—1-—4

| ww— ("1me -—4

ION—”"| II i | [N|v—ll—1NI—l'u—1v—(I—t |N|—1-—4 omm _ | M llOOONI l_*l'—' llNl—tl—U'lIH [,...—4 vbn->”» _. | | ( Ilmlm

! l

['_'l ||-—o.—4

|N'_'_*I II"—' l—ll |n—n—1

W—N—t—i

] Imon——

möh—4 l

|N |__|—1—

v—(

|"'l'—* xo—a—q—tm

[|__—Nm !

Första Tid från ingreppet resp. första ingreppet till Sum- opcrationsmetod utskrivningen, dagar ma Mer 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 än 12 Primär exaeres 3 5 6 3 5 7 1 2 » _ _ 2 34 Laminariastift + ex acres _ 2 2 5 5 2 l _ _ — — _ 17 Amniocentes, koksaltlösning _ _ 5 17 27 32 12 15 7 8 6 26 155 Amniocentes, sockerlösning _ — — _ 1 1 5 1 _ 2 _ 2 12 Extraovulär injektion _ 3 l 8 7 9 8 1 2 2 1 4 46 Vaginal hysterotomi 1 2 7 8 6 8 2 _ _ _ — 6 40 Transabdominell hysterotomi — _ _ l 6 18 11 3 1 2 _ 4 46 Annan metod _ — _ _ l 2 3 l 1 1 3 3 15

Summa 4 12 21 42 58 79 43 23 11 15 10 47 365

MMUMJQmmnmmUågmwummumHmnTm&hmgwmnwp%mmmymeMUmmmmgmdaä

Första operationsmetod Fall med komplikationer

Senaste förlossningen var icke komplicerad

komplicerad

123

4 5

10 1112

Merän Summa 1 2 3 4 5 12

101112. Mer än Summa

12

Total- summa

Primär exaeres Inga Enbart lindriga Svåra

Laminariastift + exaeres Inga Enbart lindriga Svara

Amniocentes, koksaltlösn. lnga Enbart lindriga Medelsvåra men ej svåra Svåra Amniocentes, sockerlösn. Inga Enbart lindriga Svåra

Ex traovulår injektion Inga Enbart lindriga Medelsvåra men ej svåra Svåra

Vaginal hysterotomi [nga Enbart lindriga Medelsvåra men ej svåra Svåra

Transabdominell hysterotomi Inga Enbart lindriga Medelsvåra men ej svåra Svåra

Annan metod Inga Enbart lindriga Svåra

Summa

Inga

Enbart lindriga Medelsvåra men ej svåra Svåra

vm NN mm I 1_NN1

1NN

**1NllllmmlllmlemNNllll|| M NN N—

134 122

18 17

1 20

oxh—c—cv—dN—OON | "lN-'_' NED

INDO

[ NO 30

th—u—m—ru

210 188 13

NOPÅNNNv—t—

10wm—mmm11wm mm

uta—m _

|th? 'I)?

linnen 1

143 112

l 1 | |Nu-4u—u 1OQNl|——1IMMI IIMNI_ |Nvm NI—l

1111-0wa— N #

F&F—ko N

|om—

1 _!

|InmN1

w 0N|

IMN1_1N1__N__11__ !Nv—(v-l llmN_ _

|") INV—1—

| (VIN—4 GN Anm.-—

[ l l | In m 1 sansa—am _!

m m

ON v—u-A

2 139 1 121 1

7 _____ 11 _ _ 45 ___ __ 37 ___

MN v—l | |

lx

IHH |

IMN_1 (11 |""_1 1 ||| |__ 1 |l||NN | 1 ||| | | | Ill 1 0 m ONDM (_ ä _- 05 | | | lm

|

|

I

|

| m | N

|__|

| 1

l_ l

" 1

| |

(_ ?r m _ _

|v-un|—i

l l l | I _

]v—lv—C |__! | l [1 Il mm 0010 __ 1QWNN—

1 1

1 |

1 |

1 1

1 1

NN _! |N—

| w (N'—

| [_ 0—

1 _ so

I I

| I N !N I" N

I

| |— N

9 53 —

1QMH

IWWl 1MN1_1_1_

15

NNv—4 | —

|__—|

CNN N

11—1—4

QN1NN__1vmm___|_|vv _ l _ | | 1

ow||Nwm———N|N| F.! |

153 133

Bilaga A

Beskrivning av de använda operationsmetodema

1 Primär exaeres( 'brimämtrymning” är en ettstegsoperation som i allmänhet utförs med kvinnan nedsövd. För nedsövning används mestadels snabbverkande medel som insprutas i en blodåder i annbågsvecket, intravenös narkos. Lokalbedövning kan ock- så ges, ofta som injektion genom slidan på bägge sidor om livmoderhalsen, paracervikal- blockad. Ingreppet inleds med en vidgning, dilatation, av livmoderhalsen genom att man successivt för in allt tjockare metallstavar. Ju längre graviditeten framskridit desto mer behöver livmoderhalsen vidgas: i 8:e veckan till en vidd av ungefär 8 mm., i 10:e till 10—12 mm. och i 12:e till 13—14 mm. Därefter töms livmoderhålan på sitt innehåll av fostervävnader, hinnor och moderkaks- vävnad medelst särskilda aborttänger och skrapning av livmoderhålans vägar med ett ögleformat instrument, kyrett. Numera ut- förs primärexaeres som regel inte senare än till utgången av 12:te graviditetsveckan. Under senare år har i allt större utsträckning utsugning genom ett rör, vakuumexaeres, börjat användas i stället för aborttång och kyrett för tömning av livmoderhålan.

2 Laminariastift+exaeres. I detta fall ut- förs dilatationen av livmoderhalsen före skrapningen genom insättning av en steril stav gjord av torkade alger, laminariastift, som har förmågan att svälla genom vatten- upptagning. lnsättningen brukar inte vara smärtsam men vid uttagningen av staven något dygn senare och den följande töm- ningen av livmoderhålan (som vid primär exaeres) ges narkos och annan smärtlindring.

3 Amniocentes med installation av koksalt- lösning utföres helst i lokalbedövning efter- som kvinnan bör kunna meddela eventuella symptom under operationen. En nål förs genom bukväggen och livmoderväggen in i fostervattnet. Av detta avtappas upp till ett par dl antingen direkt eller genom ett fint plaströr som förts in genom nålen. Foster- vattnet ersätts med en motsvarande mängd 20 % koksaltlösning. Efter en varierande tidsperiod, i allmänhet minst ett dygn, börjar

livmodersammandragningar som leder till missfall. I regel kommer också moderkakan vid samma tillfälle, men på vissa håll görs alltid en instrumentell tömning av livmoder- hålan efter missfallet (sekundär exaeres) på samma sätt som vid primär exaeres. Amnio- centesmetoden används helst inte före 16:de graviditetsveckan beroende på svårigheten dessförinnan att komma rätt med nålen.

4 Amniocentes med installation av socker- lösning utföres alldeles som då koksaltlös- ning används men i stället insprutas 50% druvsockerlösning.

5 Extraovulär injektion utföres i allmänhet med 20 % koksaltlösning. Lokalbedövning är att föredra. Lösningen sprutas in mellan fosterhinnorna och livmoderväggen med en kateter som förts in genom slidan och livmoderhalsen. Även vid detta ingrepp kom- mer missfall i gång efter en väntetid på ett eller annat dygn. Operationen kan användas i tidigare graviditetsstadier än amniocentes- metoden, men skiljer sig för övrigt föga från denna i fråga om förlopp och komplikatio- ner.

6 Vaginal hysterotomi är en ettstegsopera- tion som ofta används på primär exaeres blir mer riskfylld från och med 13:e graviditets- veckan, och fram till 17:e_18:e veckan. Den utförs oftast i narkos. Från slidan görs ett insnitt i livmoderhalsen upp till livmoder- hålan och genom detta töms den senare. En skrapning följer och därefter sys insnittet ihop omsorgsfullt.

7 Transabdominell hysterotomi är den ett- stegsoperation som på vissa sjukhus föredras framför tvåstegsmetoder som amniocentes eller extraovulär injektion och även framför vaginal hysterotomi under Sze graviditets- månaden och senare. Transabdominell hyste- rotomi är regel då abortOperationen skall förenas med sterilisering. Den utförs nästan alltid i djup narkos och har karaktären av en fullständig bukoperation. Buksnittet görs antingen längsgående nedom naveln eller

tvärgående strax ovanför blygdbenet. Genom bukhålan kan operatören nå livmodern och ta ut dess innehåll genom ett direkt insnitt.

8 Andra metoder. Här har sammanförts tvåstegsmetoder som inleds med ingrepp vilkas gemensamma princip är att skada livmoderinnehållet i avsikt att få igång miss- fall. Man har t.ex. tagit hål på hinnorna så att fostervattnet tömt sig (hinnsprängning), klippt av navelsträngen (evacuatio partialis) e.d. och sedan oftast avslutat med en sekun— dår exaeres när missfall kommit igång. Dessa metoder är numera nästan helt övergivna till följd av otillförlitlighet och hög komplika- tionsfrekvens.

Vissa åtgärder har ibland vidtagits i kombina- tion med någon av de ovannämnda meto- derna, särskilt med tvåstegsmetoderna för att påskynda missfall efter det första ingreppet. Sådana åtgärder, t.ex. tillföi'sel av kinin eller hormonpreparat (oxytocin) har använts som rutin eller bara på vissa indikationer och kan ej räknas som självständiga metoder.

,....1 311-___:

. | _ WN" '1 minimi-1." WWW 1111

. 11,1... .; _

"= 354—5411 "!!!". ""”1' "'_'|-'""'-xl_" _ '.'. ' "' F." frun pr twuådnrliää 'i'-'"- ” Murmamnpapem—._ " .,. .4' , "' . Wi! "mfimmleZI' Mätut- "MI-Mimi '. Althin-iu ..1111 ml—1anmlm MT.

. ' ”smartwi l'i don 9111 . 5.111" H. "3_ lån?-i'll! föredm

åfkigiilllåmn av

i'lh

Bilaga 5

Kvinnors upplevelser i samband med abortoperation

x "1.5' "$#—&R

h*n!"

1 Inledning

Kommittén h rr medverkat till två undersök- ningar av kvinnors upplevelser i samband med abortoperation (jfr. Del 1 1.2.1). Under- sökningarna har utförts som licentiatavhand— lingar vid Pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet. Undersökningarna avser dels kvinnor från Stockholm (Stock- holmsundersökningen (S)) och dels kvinnor från Örebro län (Örebroundersökningen (Ö)). Stockholmsundersökningen har utförts av fil.lic. Sylven Schmidt, Stockholm, och Örebroundersökningen av fil.lic. Tord Berndtson, Psykiatriska kliniken, Örebro. Avhandlingarna finns tillgängliga endast i ett mindre antal exemplar och de viktigaste undersökningsfynden refereras därför här.

1. ] Undersökningarna; uppläggning och genom förande

Avsikten med de båda undersökningarna var att försöka klarlägga om skillnader föreligger och vilka de i så fall äri upplevelsen av tidig respektive sen abortoperation. Stockholms- undersökningen omfattar 92 kvinnor som alla har undergått tidig abortoperation efter försök till snabb utredning och efter tillstånd av två läkare. Samtliga har blivit opererade genom ettstegsmetod före utgången av 12:e graviditetsveckan. Örebroundersökningen omfattar 105 kvinnor av vilka de flesta har fått tillstand att undergå abortoperation av dåvarande medicinalsstyrelsens socialpsykiat- riska nämnd. 77 % av kvinnorna har under- gått operation genom tvåstegsmetod. Under-

sökningarna hänför sigi Stockholm till tiden 1.10.1966 — 27.6.1967 och i Örebro till 1.7.1966 — 30.6.1967. De 92 kvinnorna i Stockholmsundersökningen utgör 93,2 % av dem som anmälde sig för rådgivning och de 105 i Örebro utgör 75 %; övriga avstod eller fick avslag.

I båda undersökningarna har använts ett likartat intervjuformulär med frågor som rört bakgrundsdata, den sexuella förbindel- sen, preventivmedelsteknik, sociala förhål- landen, abortmotiv samt kvinnornas upple- velser i samband med graviditeten, sexual— partnerns reaktion, kvinnornas upplevelser av väntetider, utredning, operation och vård i samband med denna, reaktioner i efterför- loppet. Dessutom ingär en attitydundersök- ning där kvinnorna har besvarat frågor som rör sexualitet. kvinnors yrkesarbete, åsikter om barnuppfostran samt egen inställning till abort.

lntervjuformuläret, som är omfattande, finns som bilaga i Berndtsons undersökning. Det innehåller en mängd påståenden som kvinnorna fått ta ställning till. För varje enskilt påstående har kvinnorna angett, om de för egen del ansåg att påståendet stämde helt, om det stämde delvis, om de var osäkra, om påståendet knappast stämde eller om det inte stämde, dvs. kvinnorna har i en S-gradig skala angett sin reaktion på påståendet i fråga. Exempel: Kvinnans reaktion när hon började misstänka att hon hade blivit gravid kartläggs genom 11 olika påståenden. Ett av dessa lyder ”Jag slog bort tanken — ville inte

tänka på det”. Kvinnan anger om detta på- stående för hennes del stämde helt, delvis etc.

1 Stockholm hade kvinnorna redan under utredningen fått meddelande om att någon form av efterundersökning skulle utföras, i Örebro kom förfrågan om medverkan i en intervjuundersökning mer oförberett. Undersökningarna genomfördes i form av en personlig intervju ledd av en psykolog som ej deltagit i abortutredningen och svaren behandlades konfidentiellt i förhållande till utredarna. ! Stockholm kallades 92 kvinnor till intervju, 80 invjuades personligen, 3 per telefon och 9 bortföll av olika skäl. Av de 9, som ej besvarade kallelsen eller vägrade intervju var 3 ej längre bosatta i Sverige, 3 troligen inte längre kvar i landet och l förbjöds av sin man att medverka i undersök- ningen. De återstående 2 kvinnorna beteck- nades i utredningen som gravt psykiskt sjuka. I Örebro kallades 105 kvinnor till under- sökningen. 57 intervjuades personligen, 33 per telefon och 15 bortföll av liknande skäl som i Stockholm. 2 uteslöts av sekretesskäl. [ Örebro var 3 avflyttade till okänd adress, 2 samtyckte till personlig intervju men ute- blev, 8 svarade aldrig på kontaktförsök. [ Stockholm, där telefonintervjuerna var få. avböjde blott en av kvinnorna att medverka av emotionella skäl. [ Örebro avböjde 24 eller 73 ”o av de telefonintervjuade kvinnorna av emotionella skäl att medverka i personlig intervju. 5 av praktiska skäl, 2 därför att de ogillade undersökningen och 2 av kombinerade skäl. Analysen av bortfallsgrupperna har ej gett säkra skillnader vad beträffar bakgrundsdata m. m. jämfört med de kvinnor som låtit sig intervjuas personligen.

Undersökningarna omfattar kvinnor i åldern 16—43 år.

I båda undersökningarna är ca hälften av kvinnorna 25 år eller yngre. 40 % av kvin- norna i Stockholmsundersökningen S och

46 % av kvinnorna i Örebroundersökningen Ö var gifta, 26 % S och 16 % Ö var förlovade eller hade stadigt sällskap. l7,5% S och 21 % Ö av kvinnorna hade blivit gravida i en förbindelse som de betecknade som tillfällig. 31 % S och 27 % Ö hade ej fött barn tidigare, 14% S och 9% Ö hade tidigare undergått abortoperation i Sverige. Ca hälf— ten S resp. 1/3 Ö hade använt preventiv- medel vid samlaget i fråga.

1.3 Reaktioner inför att ha blivit gravid och partnerns roll i beslutet att begära tillstånd att fa" undergå abortoperation

73/80 (91 %) S och 53/57 (93 %) Ö instäm- de inte alls i det i undersökningen uppställda påståendet ”jag blev väldigt glad först”. 56/80 (70 %) S och 26/57 (46 %) Ö instäm— de helt i påståendet "jag beslöt att göra abort till varje pris”. Styrkan i abortönskan under den första tiden sedan graviditet hade konstaterats varierade, men endast några få kvinnor uppgav att den hade varit så desperat, att självmord sågs som enda utväg. 2/3 S hade haft för avsikt att försöka göra abort på annat sätt om de skulle ha vägrats abortoperation på sjukhus här i landet.

Partnerns roll i beslutet att begära abort- operation belyses av ett flertal frågor. 5/80 (6 %) S talade inte alls med partnern, 22/80 (27 %) S och 21/57 (37 %) Ö ansåg att partnerns inställning hade spelat roll i ställ- ningstagandet, 6 (7,5 %) S och 9 (16%) Ö skulle ha handlat annorlunda. om partnern hade intagit en annan attityd. Om det tvekande svaret ”kanske” läggs till ”ja”- svaren på denna fråga, finner man att 13/80 (16%) S och 13/57 (23%) Ö skulle eller kanske skulle ha handlat annorlunda om partnern hade intagit en annan attityd dvs. hade önskat att kvinnan skulle föda.

[ Stockholmsundersökningen visade det sig att partnerns negativa hållning till att kvinnan skulle föda, dvs. att han direkt eller indirekt hade försökt att övertala henne till abortoperation, spelade roll för senare ånger- reaktion. [ Örebroundersökningen har denna faktor inte analyserats.

2 Upplevelser av abortutredningen

Tiderna mellan de olika momenten i utred- ningen, från ansökan (telefonanmälan vid abortbyrån) till besked varierade starkt. I Stockholm förekom utredningstider varie— rande mellan 3 och 18 dagar; 28 kvinnor fick besked inom 10 dagar. I Örebro är siffrorna något osäkra beroende på att telefonanmälan ej alltid hade antecknats i journalerna. Medeltiden i Örebro mellan första kurators- samtal till besked om beslut var dock 19,9 dagar, alltså en längre väntetid än i Stock- holm.

I Stockho]msundersökningen har kvinnor- nas subjektiva upplevelser av tiden mellan de olika momenten i utredningen av deras ärende jämförts med den faktiska som är registrerad ijournalhandlingarna. Visserligen visar en studie att tendensen att feluppskatta ökade något med den tid som hade förflutit mellan operation och intervju, men felskatt- ningarna visar en intressantare tendens, näm- ligen att väntetider uppskattades som längre än de i realiteten var, ju närmare de låg tidpunkten för beskedet. Att det inte var närheten till själva operationen som åstad- kom denna felaktiga uppskattning, framgår av att väntetiden mellan besked och opera- tion av flertalet kvinnor upplevdes som kortare än den i realiteten var. Den direkta frågan om vilken väntetid som upplevdes som den plågsammaste, besvarades också klart — väntetiden före beskedet var svårast.

Också i Örebroundersökningen hade kvin— norna upplevt väntan på beskedet (här huvudsakligen i form av brev eller telegram från socialpsykiatriska nämnden) som påfres- tande lång, trots att väntetiden för operation ofta reellt var längre.

Nästan alla kvinnor i Stockholmsunder— sökningen tyckte att utredningen i stort sett hade gått snabbt (förmodligen med utgångs- punkt i vad man ryktesvis hört om ex- tremt långa väntetider och utredningar), men de flesta hade dock gärna sett att den hade gått snabbare. 3/4 av kvinnorna ansåg att det hade varit bättre om utredningstiden inte hade överskridit ett par dagar.

I Örebroundersökningen ansåg drygt hälf- ten av kvinnorna att utredningen som helhet hade varit allt för långdragen.

Sammanfattningsvis kan sägas att väntan på beskedet om tillstånd var den plågsam- maste, medan väntan på operation tolerera- des bättre.

2.2 Utredarna (kurator, psykiater och gynekolog)

Frågor ställdes om reaktionen på de tre utredningssamtalen (det första hos kurator, det andra hos psykiatern, det tredje hos gynekologen). Frågorna omfattade grade- ringar om svåraste samtal, hur kvinnorna kände sig förstådda, om psykiatersamtalet kändes som en onödig upprepning etc.

I Stockholm upplevde kvinnorna kurators— samtalet som värdefullt i den meningen att det kändes lättande att få tala ut, och nästan alla upplevde mer eller mindre uttalat att de blev förstådda, Psykiatersamtalet upplevdes inte lika ofta som det svåraste samtalet, men å andra sidan upplevde färre kvinnor detta samtal som lättande, färre upplevde sig helt eller delvis förstådda, 35/80 (44 %) ansåg att psykiatersamtalet kom som en onödig upp- repning efter kuratorssamtalet, vilket väl kan förklaras, då psykiatersamtalet i 85% av fallen kom 1—5 dagar efter kuratorssamtalet. Flertalet kvinnor hade inte känt att kurator eller psykiater försökte påverka deras eget ställningstagande, endast 10/80 (12,5 %) hade upplevt någon sådan påverkan från ku- rator och psykiater. Gynekologsamtalet upp— levdes av flertalet mer som en gynekolog- undersökning och ett informativt samtal, än som ett undersökningssamtal.

Örebroundersökningen ger i stort sett samma resultat som Stockholmsundersök- ningen. Kuratorskontakten upplevdes som mer positiv och stödjande, mer lättande. Kvinnorna upplevde sig mest förstådda vid detta samtal och 24/57 (42 %) upplevde psykiatersamtalet som en onödig upprep- ning. Svaren på frågan om kvinnan under utredningssamtalen hade känt sig utsatt för påverkan ger resultatet att ca 60 % av kvinnorna inte hade känt någon påverkan från kurator eller psykiater.

[ Stockho]msundersökningen ingår också frågor för att klarlägga om kvinnorna hade svartmålat sin situation för att lättare få tillstånd att undergå operation. Intervju- materialet har jämförts med journaldata. 16 av 80 kvinnor (20 %) uppgav att de hade haft en vag känsla av att de under utred- ningen behövde ge sin framställning en negativ slagsida. 10 av dem (12,5 %) uppgav att de medvetet hade framställt sig själva, sin partner, och sin allmänna situation i en sämre dager i rädsla för att annars inte få undergå operationen. Dessa medvetna för— ändringar eller fargningar var oftast av typen att en fast förbindelse betecknades som mer tillfällig etc. När det gällde att redovisa sin

egen tveksamhet inför valet att begära att få undergå abortoperation var det dock betyd- ligt svårare att våga redovisa denna under utredningen. Nära 1/4 av samtliga inter- vjuade hade känt sådan tvekan, men bara 3 (3,8 %) hade upplevt att de kunde ge uttryck åt den.

3 Upplevelser av operationen och sjukhusvistelsen

Upplevelserna i samband med operationen och sjukhusvistelsen var helt andra i Stock- holmsundersökningen, där samtliga kvinnor hade opererats med ettstegsmetod än i Örebroundersökningen, där flertalet hade opererats med tvåstegsmetod.

3. ] Stockholmsundersökningen

Den kritik som kvinnorna verbaliserar både i svaren på frågorna och i de fria kommenta- rerna rör huvudsakligen bedövningsmetoden. Hälften av kvinnorna hade erhållit narkos, nagra narkos + lokalbedövning. 34/80 (43 %) hade erhållit lokalbedövning samt någon form av smärtstillande premedicinering. 23 av dessa 34 kvinnor (68 %) skulle hellre ha valt att få narkos, och kvinnornas fria kommentarer till tiden på sjukhuset inne- haller påfallande ofta kritiken att kvinnan hade känt smärta eller upplevt operationen som skrämmande eller obehaglig p. g. a. att hon ej hade varit sövd. Kvinnorna har även kommenterat vård, skötsel, bemötande etc. Påfallande ofta har andra kvinnors sena abortoperationer upplevts mycket negativt liksom även att de vårdades tillsammans med andra gynekologpatienter. De fria kommen- tarerna från Stockholmsundersökningen jäm- förda med motsvarande kommentarer från Örebroundersökningen ger vid handen att sjukhusvistelsen inte så sällan har lämnat vissa negativa erfarenheter, men att erfaren- heterna dock ej efterlämnat alltför starka intryck.

Kvinnornas upplevelser av tvåstegsmetoder framstår som långt svårare än de smärt- och obehagsupplevelser som speglas i Stock- holmsundersökningen. Berndtson samman- fattar resultatet av intervjuerna med de kvinnor som har gått igenom abortoperation enligt tvåstegsmetod på följande sätt: ”Ca 1/10 av dem som genomgick metoden med framkallat missfall upplevde inget obehag medan övriga rapporterade starkt obehagi samband med en eller flera procedurer, som sammanhänger med denna metod. Dels rör det sig om en direkt smärta i samband med koksaltinstillation, värkar och missfall. Vikti- gare är dock att denna långdragna metod genom att vara så lnaturligt” _ så starkt påminna om en vanlig förlossning — kom att upplevas på ett intensivt personligt sätt. Kvinnan får här uppleva att fostret dödas och får sedan aktivt delta i hela den ansträngande processen som innebär fostrets avstötande." Sammanfattningen illustreras av svar som har lämnats på frågorna angå- ende obehagsupplevelser i samband med operationsmetodernas olika moment.

Koksaltinstillationen: "När dom sprutade in saltlösningen — det var ingen återvändo.” ”Det var hemskt vid koksaltinsprutningen, dom spände fast mig och det var mycket folk som tittade på i rummet.” ”Insprut- ningen av koksaltlösningen _ det stack i hela kroppen.” ”Första koksaltinsprutningen —

det .orde fruktansvärt ont.” ”Jag fick något slags kramp och kunde inte andas. Det värsta jag varit med om.” ”Det finns inget ord för hur det var.” ”När saltlösningen sprutades in — man visste att dom dödade fostret.” ”Det kändes som om man skulle sprängas.”

Värkarna: ”Jag fick värkar på normalt sätt — det var mycket nedbrytande.” ”Värkarna gjorde mycket ont och man visste att alla visste om det man låg inne för." ”Det var som en vanlig förlossning. Jag blev inkörd på ett förrådsrum och fick ingen hjälp alls.” ”När värkarna satte igång — det påminde om en förlossning.” ”Värkarna gjorde ont och höll på en hel dag.” ”Värkarna gjorde hemskt ont och man kände sig ensam.” ”Att gåi tre dagar med värkar.”

Missfall: 5 kvinnor upplevde missfallet som speciellt obehagligt; som skäl anges dels smärta, dels den speciella upplevelsen av att få ta hand om det själv. ”Jag fick gå in på toaletten och då kom missfallet. Jag fick ta hand om fostret själv.” ”Jag kände att det var något som kom och då ryckte jag av täcket och fick se fostret och allt. Jag låg inne på salen i en vanlig säng och kamraten bredvid mig såg också.” ”Det var fasans- fullt.” ”Det är inte hälften så smärtsamt att föda barn.”

Reaktioner efter abortoperation

Skillnaden i kvinnors upplevelse av tidig respektive sen abortoperation illustreras av reaktioner på det i intervjuformuläret upp- tagna påståendet: ”Jag kan inte tänka mig att genomgå en abort till.”

Av de 57 kvinnor i'Örebroundersökningen som hade intervjuats personligen (12 hade undergått tidig abortoperation och en hade gått igenom bukoperation) instämmer 20 av dem (35 %) helt och 8 (14%) delvis i påståendet i fråga. Av de 80 personligt intervjuade kvinnorna i Stockholmsunder- sökningen instämmer 6 (7,5 %) helt och 3 (3,8 %) delvis i detta. 1 Örebro instämmer 16 av 57 (28%) inte alls i påståendet och i Stockholm 65 av 80 (81 %).

Att så många kvinnor i Örebro jämfört med i Stockholm inte kunde tänka sig att stå ut med samma lidande en gång till måste rimligtvis bero på det sena graviditetsstadium som de opererades i, men framförallt på att konsekvenserna av operationsmetodiken av så många upplevdes som svår.

Den direkta frågan: ”Har Ni någon gång ångrat att Ni gjorde den här aborten?” besvaras nekande av 68 kvinnor i Stock— holmsundersökningen (85 %) och 38 i Öre- broundersökningen (67 %). 1 övrigt anges varierande grad av ånger.

! Stockholmsundersökningen analyseras denna grupp (15 %) mer ingående. 2 kvinnor (2,5 %) hade ångrat sig ofta, 5 (6,25 %) ibland och 5 (6,25 %) ej men med tillägget ”knappast”. Även dessa 5 kvinnor har

räknats till dem som hade ångrat sig. Statistiskt signifikanta skillnader föreligger när det gäller reaktionen inför att ha blivit gravid mellan de kvinnor som hade ångrat sig och de som icke hade känt ånger. De som hade ångrat sig hade från början varit mindre inställda på att undergå operation och övervägde i större utsträckning att föda. Signifikanta skillnader mellan dem som hade ångrat sig och dem som inte hade gjort det föreligger även i fråga om självständigheten i beslutet att avstå från att föda. Fler av dem som hade ångrat sig hade känt sig utsatta för påtryckningar, särskilt från partnerns sida, att begära att få underkasta sig abortopera- tion. Fler av dem som hade ångrat sig hade också känt sig deprimerade när de undergick operationen och kunde inte tänka sig att gå igenom en abortoperation en gång till utan skulle i samma situation välja att föda.

Enligt Schmidts sammanfattning var de 12 kvinnor som hade ångrat sig antingen mycket unga utan barn eller kvinnor med två eller flera barn, varav det yngsta i förskole- eller den tidiga skolåldern. 10 var studerande eller hemmafruar och 2 hade yrkesarbete. Av de 13 kvinnor i undersökningen som var studerande var 5 (26 %) bland de 12 som hade ångrat sig, av de 16 som var hemma- fruar, befann sig 5 (32 %) och av de 51 som hade yrkesarbete var 2 (4 "n) bland dem som hade ångrat sig.

11 av de 80 personligt intervjuade kvinnor- na i Stockholmsundersökningen (14 %) fick

kroppsliga besvär som stod i direkt samband med att de hade blivit opererade och som var av den arten att de måste söka läkarvård. 5 av dem (45 %) hade ångrat sig. Frågan om de hade ångrat sig på grund av besvären eller om besvären hade samband med ångern måste lämnas obesvarad.

l Stockholmsundersökningen ingår ett flertal frågor för att klarlägga om relationen till partnern hade förändrats i samband med abortoperation. [ den delen ger undersök- ningen vid handen att legaliserade förbin- delser sällan hade förändrats. Kvinnor som redan tidigare hade känt tvekan inför rela- tionen, hade i mycket mindre utsträckning fortsatt denna. En väletablerad relation visade sig sällan skadas, och i den mån relationen påverkades, ändrades den ofta till det bättre, sällan till det sämre.

I Stockholmsundersökningen redovisas också en sammanställning av svaren på de frågor som har ställts för att fånga attityder- na till sexualitet, kvinnors yrkesarbete, icke auktoritär barnuppfostran och abort. Schmidt har funnit att det möjligen kan förhålla sig så att kvinnor som har en ex— tremt negativ inställning till abort också har en negativ inställning till sexualitet, till att kvinnor yrkesarbetat och kanske också till att barn uppfostras icke-auktoritärt. Av de kvinnor som hade en negativ inställning till abort innan de blev opererade hade de flesta en positivare inställning till abort sedan de hade blivit opererade.

Alla tyckte att kvinnor borde opereras tidigt. 3/4 ansåg att gränsen för ”fri abort” borde sättas vid 8:e graviditetsveckan.

Vad beträffar utredningsförfarandet tog 14/80 (17,5 %) avstånd från någon form av samtal. 23/80 (25 %) tog avstånd från att det skulle göras en utredning. Drygt hälften av dem som ångrade sig tog avstånd från utredning.

Ett negativt fynd som finns med i primärmaterialet, men som Schmidt ej har publicerat, är att religiositet inte står i samband med ångerreaktioner.

Bilaga 6

Handläggningen av abortärenden på det lokala planet

1 Inledning

Denna bilaga utgör en sammanställning av protokoll som fördes vid kommitténs ”hearings” under tiden december 1965 » juli 1966 med läkare och kuratorer inom abortrådgivningsverksamheten i olika sjuk- vårdsområden (jfr. betänkandet 1.2.1).

Flertalet frågor som kommittén diskutera- de med läkarna och kuratorerna var avsedda att klargöra, hur en kvinna enligt gällande lagstiftning får en begäran om abortopera- tion prövad, vilken utredning som sker, i vilken ordning beslut fattas i ärendet och under vilka förhållanden över huvud taget som en kvinna får en operation utförd.

I det följande lämnas en redogörelse för praxis vid olika byråer och sjukhus i angivna hänseenden och för erfarenheter som läkare och kuratorer hade av sin verksamhet.

1.2 Första kontakt med abortrådgivningen

För en kvinna som önskar abort torde det vara av väsentlig betydelse att veta vart eller till vem hon kan vända sig för att få eller för att diskutera möjligheterna att få en abort- operation utförd. Kommittén försökte där- för bilda sig en uppfattning om hur abort- ärendena uppkom, dvs. på vilka vägar kvin- norna sökte sig till rådgivningsverksamheten. De samlade erfarenheterna inom verksam- heten gav vid handen att flertalet kvinnor, om man bortser från dem som var omhän- dertagna i öppen eller sluten sjukhusvård

eller som tillhörde barn- och ungdoms- psykiatriska klientelet, antingen uppsökte läkare — privatpraktiserande läkare eller tjänsteläkare — eller anmälde sig på eget initiativ vid de öppna mottagningarna på lasaretten, vanligen lasarettets kvinnoklinik. Inom några sjukvårdsområden där rådgiv- ningsverksamheten var byråorganiserad, vän- de sig kvinnorna i ganska stor utsträckning direkt till byran' . Radgivningsverksamhetens organisation tycktes dock, av erfarenheterna inom de flesta sjukvårdsområdena att döma, inte ha någon större betydelse för det sätt på vilket kvinnorna anmälde sig som abort- sökande. En direkt hänvändelse till rådgiv- ningsverksamheten skedde m.a.o. inte i någon påtagligt högre grad inom sjukvårds- områden där denna var byråorganiserad än inom områden där byrå saknades.

Man hade på många håll också erfarenhet av att kvinnor i viss utsträckning anmälde sig vid rådgivningsverksamheten efter att tidiga- re ha varit i kontakt med mödravårdscentral eller annat mödravårdsorgan. Dessa kvinnor hade i regel fått sin graviditet fastställd på mödravårdscentralen och där fått vägledning om vart de skulle vända sig för att få en abortutredning till stånd. Framför allt i Stockholm och dess omnejd var det inte så

lStockhoIm. Danderyd (ungefär hälften av de abortsökande), Uppsala samt i någon mån Lund (ungefär en femtedel av de sökande) Västerås, Göteborg och Sundsvall.

få kvinnor, som efter att ha fått positivt svar på graviditetstest från RFSU-laboratoriet hade fått motsvarande vägledning genom RFSU:s försorg. Ett mindre antal kvinnor i landet — fler i de norra länen än i övriga delar av landet —— anmälde sig för abortutred- ning efter att tidigare ha varit i kontakt med distriktssköterska eller barnmorska. Slutligen förekom det inom några få sjukvårdsområ- den fall då kvinnan hade remitterats till rådgivningsverksamheten av socialvårdsmyn- dighet i hemorten.

Den allmänna uppfattningen bland läkar- na och kuratorerna var att en kvinna som önskade abort väl visste vart hon skulle vända sig och att hon i regel inte hade några svårigheter att få en utredning till stånd. På något håll hade man dock ett intryck av att de kvinnor som sökte rådgivningsverksam- heten efter läkarremiss kunde vara i viss mån ”utgallrade”. Man antog alltså att ytterligare ett antal kvinnor hade sökt läkare i önskan om abort men ångrat sig eller av annan anledning avstått från att fullfölja sitt ären- de. På ett annat håll förmodade man att de kvinnor, som sökte efter läkarremiss, hade haft långa väntetider inför besöket hos läkaren och att detta delvis kunde utgöra en förklaring till att de anmälde sig vid rådgiv- ningsverksamheten så pass sent i gravidite- ten. Vidare var man på åtskilliga håll medveten om att de kvinnor som anmälde sig direkt vid sjukhuset kunde löpa risk att få sitt ärende fördröjt. Kvinnorna sökte så gott som alltid kontakt med sjukhuset per telefon för att beställa tid. Om kvinnan blev kopplad till kurator — vilket skedde när kvinnan begärde det eller om hon i telefonväxeln uppgav att hon var abortsökande — kunde hon vid de flesta sjukhus få tid för besök hos kurator så gott som omgående. Om hon däremot begärde att få bli kopplad till kvinnokliniken, förekom det vid vissa klini- ker att hon av den som tog emot samtalet — mottagningssköterska, sekreterare eller skriv- biträde —— fick tid för besök efter den vanliga väntetiden, såframt hon inte sade att hennes ärende gällde abortl. Väntetiderna var i dessa fall betydande, i regel två till tre

månader och sällan under en månad. Om kvinnan uppgav att hon var abortsökande, bereddes hon förtur och kunde i regel få tid för besök omgående eller åtminstone inom en eller annan vecka (se 2.2.3). Vid andra kliniker brukade den som tog emot telefon- anmälningar alltid fråga vad saken gällde2 och bereda förtur åt abortsökande. Man hade dock vid någon klinik erfarenhet av att en kvinna, som önskade abort, inte alltid under ett telefonsamtal ens vid tillfrågan uppgav sitt egentliga ärende.

1 Eskilstuna, Norrköping, Kristianstad, Mölndal, Uddevalla, Falköping, Orebro, Köping, Ostersund, Umeå, Skellefteå och Luleå. 2 Kalmar, Karlskrona, Angelholm, Malmö, Halm- stad, Lidköping och Gällivare.

2 Utredningen

Kommittén ägnade särskild uppmärksamhet åt praxis i fråga om antal utredare och utredningsmaterial, åt väntetider och åt omständigheter som i övrigt kunde vara av betydelse för att ge en uppfattning om hur en abortsökande kunde tänkas uppleva hand- läggningen av sitt ärende. Diskussionerna med läkarna och kuratorerna gällde framför allt utredningsförfarandet i de ärenden där ansökan om abort gick till medicinalstyrel— sen, eller där kvinnan efter avslutad utred- ning accepterade att fullfölja graviditeten och någon ansökan således inte .ordes. Vissa uppgifter inhämtades även beträffande ärenden i vilka beslut fattades om avbrytan- de på tvåläkarintyg och om ärenden, som avslutades utan fullständig utredning, dvs i regel sådana ärenden där kvinnan ångrade sig eller avstod från abort redan efter sin anmälan eller under utredningens gång.

2.1 Återkallade ärenden

Vid de allra flesta byråer och sjukhus förekom det i enstaka fall att en kvinna som hade anmält sig som abortsökande och fått tid för besök sedan inte lät höra av sig. På vissa håll1 brukade man i sådana fall sätta sig i förbindelse med kvinnan för att höra efter anledningen till att hon hade uteblivit och, om hon så önskade, på nytt ge henne tid för besök. På andra håll2 vidtog man inte några

sådana åtgärder utan ansåg ärendet avslutat. Meningarna var också i viss mån delade beträffande lämpligheten av att man från rådgivningsverksamhetens sida tog kontakt med kvinnan, när hon själv inte hade velat låta höra av sig efter att ha beställt tid. Vid några byråer och sjukhus3 kunde det vidare undantagsvis förekomma att en kvinna av- stod från att fullfölja sitt ärende efter sitt första samtal med kurator. Enligt kuratorer- nas erfarenhet rörde det sig i sådana fall i regel om kvinnor som var långt gångna i graviditeten eller som inte hade någon egentlig abortönskan utan framför allt ville ha någon att diskutera sin situation med. Det kunde också förekomma att kvinnan som skäl till att hon ville avstå från abort angav, att hon fann utredningsförfarandet alltför omständligt.

Vid några byråer4 som var knutna till centrallasarettets kvinnoklinik och på ett flertal ställen5 där rådgivningsverksamheten inte var byråorganiserad, förekom det också

lSödertälje, Uppsala, Nyköping, Motala, Norr- köping, Kalmar, Visby,__Karlskrona, Kristianstad, Halmstad, Vänersborg, Orebro, Karlskoga, Väster- ås, Falun, Gävle och Boden.

2 Linköping, Växjö, Angelholm, Malmö, M_öln— dal, Uddevalla, Göteborg, Karlstad, Sundsvall, Orn- sköldsvik, Umeå, Luleå och Gällivare. 3 Norrköping, Jönköping, Växjö, Ljungby, Vis- by, Kristianstad, Angelholm, Göteborg, Borås och Falun. 4 Linköping, Motala, Helsingborg och Falun. 5 Norrköping, Eksjö, Växjö, Västervik, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Halmstad, Mölndal, Uddevalla, Falköping, Lidköping, Ostersund och Skellefteå.

ärenden, i vilka någon fullständig utredning inte gjordes av den anledningen att kvinnan avstod från abort efter sitt samtal med gynekologen. Fallen uppgavs vara ganska sällsynta. Läkarnas erfarenheter i fråga om dessa ärenden var också mycket olika. Vid en klinik var det inte ovanligt att kvinnor i ett sent stadium av graviditeten och kvinnor som åberopade rent sociala skäl för ett avbrytande, avstod från att fullfölja sitt ärende efter besked från gynekologen att det inte fanns någon indikation för abort. Vid ett par andra kliniker kunde det ibland förekomma att kvinnor ”propsade” på att få en utredning till stånd, även sedan kvinnan av gynekologen hade fått besked om att abortindikation saknades. I något enstaka fall hade kvinnan vänt sig till ett annat sjukhus och där fått en utredning. De kvinnor som avstod från abort brukade av några läkare remitteras till mödravårdscent- ralen. Andra läkare brukade remittera kvin- nan till lasarettskurator för hjälp och stöd under den fortsatta graviditeten. Det före- kom också att gynekologen hänvisade kvin- nan till sin privata mottagning och utan kostnad för kvinnan tog emot henne för regelbundna kontroller och stödde henne fram till förlossningen.

Vid en byrål förekom ärenden i vilka någon fullständig utredning inte gjordes, därför att kvinnan avstod från abort efter sitt första samtal med psykiatern. Detsamma var förhållandet vid ett sjukhusz, där det var ganska vanligt att abortsökande anmälde sig hos en av de läkare som anlitades såsom psykiatrisk konsult inom rådgivningsverk- samheten.

Erfarenheterna från det lokala planet Visade en relativt enhetlig utredningspraxis, särskilt vad beträffade kuratorsutredningen. I vissa andra hänseenden och framför allt när det gällde gynekologs medverkan i utredningen förelåg avsevärda skiljaktigheter mellan olika

På de flesta byråer och sjukhus skedde utredningen nästan alltid under medverkan av tre utredare, kurator, psykiater och gynekolog. Vid ett par rådgivningsbyråer3 deltog dock inte gynekolog i själva utred- ningen. Man godtog där inremitterande läka- res graviditetsdiagnos eller att kvinnan hade fått sin graviditet konstaterad på annat sätt. På några ställen4 där rådgivningsverksam- heten var knuten till lasarettets gynekolo- giska avdelning medverkade inte heller psy— kiater i samma utsträckning som i övriga delar av landet.

Inom sjukvårdsområden med fristående rz'idgivningsbyräer5 eller med byråer anknut- na till centrallasarettets psykiatriska avdel- ning6 eller den öppna psykiska varden7 var det regel att kvinnorna i sitt ärende först kom i kontakt med kurator. Utredningen inleddes sålunda med kvinnans besök hos kurator. Inom områden där rådgivningsbyrån var knuten till lasarettets gynekologiska eller kirurgiska avdelning3 eller där rådgivnings- verksamheten inte var byråorganiserad utan ingick i den sjukvardande och kurativa verksamheten vid lasaretten9 var det vanligt- vis den av utredarna till vilken kvinnan hade vänt sig först — oftast gynekologen eller kurator — som började utredningen av ärendet. Oavsett rådgivningsverksamhetens organisation var det i regel kurator som ledde och samordnade utredningen, beställde tid åt kvinnan för besök hos övriga utredare

1 Göteborg 2 Karlskrona 3 Byråerna i Karlstad och Västerås jämte filialen i Fagersta. 4 Byrån i Visby samt rädgivningsvcrksamheten i Kalmar och Gällivare. 5 Stockholm, Uppsala och Karlstad. 6 Danderyd, Lund, Malmö och Västerås. 7 Göteborg. 8 Södertälje. Nyköping, Linköping, Motala, Vis- by, Helsingborg, Falun, Gävle, Hudiksvall, Sunds- vall, Ornsköldsvik och Boden. 9 Eskilstuna, Katrineholm, Norrköping, Jön- köping, Eksjö, Växjö, Ljungby, Våstervik, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Angelholm, Halmstad, Mölndal, Uddevalla, Vänersborg, Borås, Falköping, Lidköping, Orebro, Karlskoga, Lindesberg, Sollef— teå, Ostersund, Umeå, Skellefteå, Luleå och Gälli- vare.

o.s.v. På några ställen hade kurator en något mindre självständig ställning, då det var gynekologen som avgjorde utredningsgången i ärendenal.

Det antal besök som en kvinna kunde räkna med att få avlägga hos kurator och läkare under utredningen av hennes ärende variera- de inom olika sjukvårdsområden. Från råd- givningsverksamheten kunde man naturligt nog endast lämna approximativa uppgifter, men de gav ändå en viss uppfattning om hur många besök som i genomsnitt krävdes för utredningen av ett abortärende utan speciella komplikationer. På de flesta ställen2 bruka- de kvinnan göra minst fyra besök, nämligen två hos kurator samt ett hos vardera gyneko- logen och psykiatern, eller fyra till fem besök, nämligen oftast ytterligare ett kura- torsbesök3. På några få häll var det regel att kvinnan besökte varje utredare endast en gång4 och på andra att hon eventuellt gjorde ytterligare ett besök hos kurators. Samman- lagt minst fem besök av kvinnan under utredningen ansågs erforderligt vid vissa rådgivningsbyråer och sjukhusé. Kvinnan besökte där i regel kurator vid minst tre tillfällen eller också var det vanligt att hon utöver två kuratorsbesök .orde minst två besök hos psykiatern. Vid en rådgivings- byrå7 räknade man med att kvinnan besökte utredarna åtminstone fem och ibland ända upp till tio gånger, nämligen kuratorn och psykiatern vardera vid två till fyra tillfällen samt gynekologen vid ett eller två tillfällen.

2.2.2 Hembesök

I utredningen av ett ärende kunde på många håll också ingå ett besök i kvinnans hem. Vid en rädgivningsbyrå8 gjorde kurator hembe- sök i så gott som samtliga ärenden och vid ett sjukhus9 skedde det i flertalet fall. Vid några rådgivningsbyråer företogs hembesök i ett inte obetydligt antal ärenden”), medan man på de flesta ställenll gjorde sådana

besök endast undantagsvis och då framför allt i fall när kvinnans bostadsförhallanden var av särskild betydelse för utredningen. På några hålll2 anlitades ibland distriktssköter- ska, barnmorska, socialassistent eller annan lämplig person föratt skaffa upplysningar om kvinnans hemförhållanden. Kurator hann där själv inte med att avlägga hembesök. Den allmänna uppfattningen bland kuratorerna var att dessa besök, som inte företogs annat än med kvinnans medgivande, var av stort värde för utredningen, och man beklagade att man på grund av tidsbrist inte kunde göra hembesök i den omfattning man önskade. Några kuratorer sade sig dock ha erfarenhet av att de flesta kvinnor inte tyckte om hembesöken. Även den meningen företräd- des att sådana besök var direkt olämpliga eller i varje fall saknade betydelse för utredningen.

En fråga som diskuterades ingående med läkarna och kuratorerna var hur lång tid en abortutredning normalt brukade ta. Efter- som man inom rådgivningsverksamheten i regel inte hade tillgång till exakta uppgifter

[ Eksjö, Kalmar, Visby, Ängelholm, Östersund och Gällivare.

2 Södertälje, Uppsala, Norrköping, Vänersborg, Falköping, Orebro, Karlskoga, Lindesberg, Hu- diksvall, Skellefteå och Luleå. _ 3 Växjö, Ljungby, Kalmar, Karlskrona, Angel— holm, Lund, Helsingborg, Malmö, Borås, Karlstad och Umeå. __ 4 Västervik, Lidköping, Ostersund och Boden. 5 Nyköping, Eskilstuna, Katrineholm, Linköping och Gävle. 6 Danderyd, Motala, Jönköping, Halmstad, Mölndal och Falun. 7 Göteborg. 8 Helsingborg. 9 Norrköping. '0 Danderyd (26 fall under 1963 och 23 fall under l964). Södertälje (21 fall under 1963, 17 fall under 1964 och 10 fall under 1965), Motala (39 fall under 1965) och Karlstad (29 fall under 1964). _ ” Jönköping, Växjö, Västervik, Visby, Angel- holm, Haimstad, Mölndal, Göteborg, Vänersborg, Borås, Örebro, Lindesberg, Västerås, Falun, Gävle, Hudiksvall, Sundsvall, och Umeå. __ 12 Kalmar, Kristianstad, Lund, Lindesberg, Orn— sköldsvik, Östersund och Skellefteå.

Kristianstad,

om tidsåtgången i varje enskilt ärende som hade handlagts där], försökte man att göra en ungefärlig uppskattning av väntetider för besök hos varje utredare samt av vilken tid som minst, respektive längst, brukade förfly- ta från det att kvinnan kom för sitt första besök till dess att utredningen var klar. En sådan ungefärlig uppskattning var emellertid vansklig att göra. Dels ingick ju utredningen som ett led i ett individuellt omhändertagan- de av kvinnan och tiden för utredningen blev därmed beroende av omständigheterna i det enskilda fallet, dels påverkades utrednings- tiderna också av sådana faktorer som perso- nalens semestrar, tillströmningen av sökande o.d. och varierade därför vid olika tider på året. De uppgifter som lämnas idet följande om den genomsnittliga tidsåtgången för abortutredningarna i olika delar av landet, grundar sig alltså på beräkningar av rent överslagsmässig karaktär. Uppgifterna kan därför inte läggas till grund för några slutsatser beträffande den exakta tidsåt- gången i de enskilda fallen, men de torde kunna ge en ungefärlig uppfattning om hur lång tid en abortsökande i genomsnitt kunde räkna med att utredningen av hennes ärende normalt skulle ta.

Tidigare har berörts väntetiderna vid kvin- noklinikernas öppna mottagningar och att de kvinnor som anmälde sig direkt dit ibland kunde riskera att få vänta längre på utred- ning än de kvinnor som i första hand vände sig till kuratorn vid sjukhuset. Vid de flesta sjukhus kunde kurator ta emot kvinnan för besök så gott som omgående och i varje fall inom en veckaz. Detsamma var förhållandet på några ställen där rådgivningsverksamheten var byråorganiserad3. [ övrigt tycktes vänte- tiderna för besök hos kurator överlag vara något längre vid rådgivningsbyråerna än inom den icke byråorganiserade verksamhe- ten. En väntetid på normalt en vecka4 var mera vanligt inom sistnämnda verksamhet än vid rådgivningsbyråerna, där väntetiden i regel var minst en till två veckors eller längre. Vid en byrå6 var sålunda två veckor den normala väntetiden, vid ett par andra7 utgjorde den minst två till tre veckor och vid

två byråer8 fick en abortsökande normalt räkna med en väntetid på omkring tre veckor för sitt första besök hos kurator.

Den förhärskande uppfattningen bland kuratorerna var, att en kvinna som anmälde sig för utredning borde ha ett visst rådrum innan hon kom för besök hos kurator och att från denna synpunkt en veckas väntetid kunde vara rimlig. På de ställen där längre väntetider förekom, hade vissa prioriterings- regler utbildats. En allmänt tillämpad princip var att bereda förtur åt de kvinnor som anmälde sig sent i graviditeten — bland de uppgifter som kvinnan alltid fick lämna när hon anmälde sig per telefon ingick uppgift om den dag då hennes sista menstruation hade börjat — och åt kvinnor som föreföll vara speciellt oroade och pressade av sin situation. Däremot brukade man i allmänhet inte bereda förtur av den anledningen att kvinnan befann sig i ett tidigt stadium av graviditeten. Så skedde emellertid på några håll. Vid mentalvårdsbyrån i Stockholm beredde man inte bara förtur för besök hos kurator åt kvinnor som anmälde sig före nionde veckan utan tillämpade, bl.a. i för- sökssyfte, i sådana fall också ett särskilt utredningsförfarande. På övriga håll där prioritering skedde med anledning av tidig

| Från rådgivningen i Karlskrona lämnades följan— de uppgifter om tidsåtgången i de enskilda ärende- na under år 1965:

— 2 veckor för 18 abortsökande _4 ,. ,, 24 .. 6

n n 9 " sv n [ n n ., 1 "

ooxlmw— l

? Jönköping, l'iksjö, Växjö, Ljungby, Västervik, Kalmar, Karlskrona, Mölndal, Uddevalla, Borås, Falköping, Lidköping, Qrebro, Karlskoga, Lindes- berg, Köping, Fagersta, Ostersund, Lulezi och Gälli— vare.

3 Stockholm,. Visby, Lund, Karlstad, Västerås, Sundsvall och Ornsköldsvik. 4 Eskilstuna, Katrineholm, Kristianstad, Halm- stad och Vänersborg samt byrån i Motala. 5 Byråerna i Uppsala, Nyköping, Linköping och Helsingborg samt rädgivningsverksamheten iNorr- köping. 6 Södertälje. 7 Malmö och Falun. 8 Danderyd och Göteborg.

graviditet1 gällde det i regel kvinnor vilkas ärende man skulle kunna hinna utreda innan det blev för sent att avbryta graviditeten genom s.k. skrapning. Vid ett par av byråer- na2 brukade man dock inte alltid ge förturi dessa fall utan endast under förutsättning att kvinnan var ”ett klart abortf ” och vid ytterligare en byrå3 i regel endast om kvi- nan verkade vara pressad eller uppriven.

När kvinnan väl var anmäld som abort- sökande var väntetiden för gynekologisk undersökning i allmänhet ganska kort. Vid de flesta kliniker kunde hon få tid för besök inom ett par dagar eller högst en vecka4. Det hörde således mera till undantagen att väntetiden normalt var en vecka5 eller högst två veckor6 eller två veckor som regel7. Endast vid en klinik räknade man normalt med en väntetid av två till tre veckor8 och vid ytterligare en klinik kunde den ibland uppgå till tre veckor'). Den väntetid en kvinna hade att räkna med för gynekologisk undersökning var uppenbarligen inte av- hängig av rådgivningsverksarnhetens organisa— tion. Några påtagliga skillnader förelåg m.a.o. inte mellan den byråorganiserade och den icke byråorganiserade rådgivningen i detta hänseende.

När det däremot gällde väntetiden för psykiatrisk undersökning rådde en viss skill- nad å ena sidan mellan de rådgivningsbyråer som var fristående eller anknutna till psyk- iatrisk klinik och, å andra sidan, övrig rådgivningsverksamhet. På många ställen där väntetiden var relativt kort, dvs. i regel inte översteg en vecka10 eller höll sig omkring en veckall bedrevs rådgivningen vid byråer av denna typ, och längre väntetid än en vecka — nämligen upp till två veckor — förekom endast vid en sådan byrå”. Eljest var en väntetid på en till två veckor13 eller två veckor14 den vanliga vid byråer knutna till kvinnoklinik och inom den icke byråorgani- serade verksamheten, och det var inte heller ovanligt att man där räknade med en väntetid på upp till tre veckor15 . På ett par håll var tiden normalt tre veckor”. Just väntetiden inför besök hos psykiater, särskilt under semestrar, angavs dock på flera ställen

vara orsak till att en abortutredning kunde dra ut på tiden”. På något håll hade det ibland förekormnit att kvinnor fått vänta sex veckor på att få inställa sig hos psykiater.

På vissa håll samordnades väntetiderna på så sätt, att kvinnan kunde få besöka två eller samtliga utredare på en och samma dag, eller så att väntetiden för besök hos en av utredarna, exempelvis psykiatern, utnyttja- des för besök hos någon av de andra utredarna. På vissa ställen, där rådgivnings- byrån var knuten till kvinnoklinik eller där rådgivningsverksamheten inte var byråorgani— serad, kunde sålunda en kvinna, som hade anmält sig vid kvinnokliniken, i regel få besöka kurator i omedelbar anslutning till att hon hade blivit undersökt av gynekologl 8 . Om hon hade anmält sig hos kurator, fick hon på några håll19 så gott som alltid tid för besök hos kurator och gynekolog en och samma dag, och på andra håll20 skedde detta under förutsättning att kvinnan hade lång resväg till sjukhuset eller att kommunika-

1 Danderyd, Uppsala, Eskilstuna, Katrineholm, Linköping, Motala, Malmö, Halmstad och Orebro.

2 Linköping och Motala. 3 Malmö. 4 Uppsala, Nyköping, Eskilstuna, Katrineholm, Linköping, Motala, Ljungby, Västervik, Kalmar, Visby, Karlskrona, Kristianstad, Ängelholm, Lund, Hälsingborg, Malmö, Karlskoga, Lindesberg, Köping, Falun, Hudiksvall, Sundsvall, Örnskölds- vik, Östersund, Umeå, Skellefteå, Boden, Luleå och Gällivare. 5 Danderyd, Växjö och Falköping. 6 Södertälje, Norrköping, Vänersborg, Lidköping och Gävle. 7 Halmstad och Uddevalla. 8 Mölndal. 9 Jönköping. 10 Danderyd, Uppsala, Västervik, Kalmar. Lund, Helsingborg, Karlstad, Västerås, Fagersta, Sunds- vall, Örnsköldsvik, Ostersund, Boden och Luleå. 1 1 Södertälje, Växjö och Köping. 12 Malmö. 13 Linköping, Motala, Norrköping, Ljungby, Kristianstad, Halmstad, Borås, Falköping, Orebro, Karlskoga, Lindesberg, Falun, Gävle, Umeå och Skellefteå. 14 Uddevalla och Lidköping. 15 Nyköping,__ Eskilstuna, Katrineholm, Jön- köping, Eksjö, Angelholm, Mölndal och Hudiksvall. 16 Visbv och Vänersborg. 17 Jönköping, Växjö, Visby, Lund, Malmö, Göte— borg, Vänersborg, Borås, Falköping och Lidköping. 13 Eksjö, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad,

Ängelholm, Halmstad, Falköping, Lidköping, Köping, Gävle, Hudiksvall och Skellefteå. 1 Nyköping, Eskilstuna, Katrineholm, Fal- köping, Lidköping, Falun och Sundsvall. 20 Linköping, Karlskrona och Halmstad.

tionerna var på annat sätt besvärliga. En sam- ordning så att kvinnan regelmässigt besökte alla tre utredarna samma dag skedde på några ställen1 i de norra länen samt vid en råd- givningsbyrå2 undantagsvis av hänsyn till kommunikationsförhållandena. Vid en byrå3 utsattes besöken hos kurator och psykiater till samma dag, och på ett par andra ställen4 besöken hos gynekolog och psykiater. En relativt vanlig form för samordning av väntetiderna var den att kurator redan i samband med kvinnans första besök beställ- de tid åt henne hos såväl gynekologen som psykiaterns. På ett par hall var det däremot regel, att kurator beställde tid hos psykiatern först sedan hon själv var klar med sin utred- ningf”, eller sedan även gynekologen gjort sin undersökning7. Vid en byrå8 fick kvinnan tid hos gynekologen efter besöken hos kura- tor och psykiater, och vid en annan byrå9 fick kvinnan vid sitt besök hos kurator tid hos psykiatern och vid besöket hos psykia- tern fick hon av denne tid för besök hos gynekologen.

Den ungefärliga uppskattningen som läka- re och kuratorer gjorde av den totala utredningstiden i ärendena, räknad från kvinnans första besök hos någon av utredar- na till dess att utredningen var klar och beslut hade fattats i ärendet, gav mycket olika resultat inom de olika sjukvårdsområ- dena, alltifrån en vecka1 0 på ett fatal hall till normalt tre till fyra veckor, I pa andra. På de flesta ställen uppskattades dock utred— ningstiden till tva12 eller tva till tre13 vec- kor. En något kortare14 eller nagot längre' 5 tid förekom mera sällan om man ser till den samlade rådgivningsverksamheten. En viss skillnad kunde iakttas mellan den byråorgani- serade och den icke byråorganiserade verk- samheten. En längre utredningstid än tva till tre veckor var betydligt mera sällsynt vid by— raer än inom den övriga rådgivningen vid endast tre byråer men på närmare hälften av de ställen där verksamheten inte var byrå- organiserad. I förhållande till vad som gällde om väntetid inför första kuratorsbesök tyck- tes således läget här vara det motsatta, dvs. vid rådgivningsbyråerna, där väntetiden för

besök hos kurator i allmänhet var längre än inom rådgivningsverksamheten i övrigt, var utredningstiden generellt sett kortare och vice versa.

Under överläggningarna gav läkarna och kuratorerna på många håll uttryck för vad de ansåg om utredningstiden i abortärenden. Några anförde att det enligt deras erfarenhet var till fördel för kvinnan att utredningen inte gick alltför snabbt. De allra flesta kvinnor behövde betänketid, och många kvinnor övergav tanken på ,abort under utredningens gång. Man ansåg därför att de rådande väntetiderna hade viss positiv funk- tion att fylla. Andra uttalade sig inte om värdet av en kortare eller längre utrednings- tid rent generellt sett, men sade sig ha erfarenhet av att vissa abortsökande behövde särskilt rådrum. Sålunda förekom det vid något fåtal byråer och sjukhus att man ibland beslöt att fördröja, eller att i varje fall inte påskynda, utredningen av ett ärende. Det gällde då oftast kvinnor som tedde sig påtagligt ambivalenta i sin abortönskan och i fråga om vilka man hade anledning att anta att de under en betänketid skulle bestämma sig för att fullfölja graviditeten. Någon gång kunde det huvudsakliga skälet till att man beslöt att fördröja utredningen vara tveksam- het hos utredarna själva, huruvida indikation för abort förelåg eller inte. Genom att låta utredningen dra ut något på tiden fick man

1 Örnsköldsvik, Östersund och Boden. 2 Uppsala. 3 Danderyd. 4 Lund, Helsingborg och Mölndal. 5 Södertälje, Uppsala, Norrköping, Jönköping, Ljungby, Mölndal, Uddevalla och Vänersborg. 6 Borås. 7 Växjö. 5 Malmö.

9 Göteborg. __ ..

10 Sundsvall, Örnsköldsvik, Ostersund, Boden och Gällivare. 11 Linköping, Jönköping, Karlskrona, tianstad, Halmstad, Mölndal och Uddevalla. 12 Danderyd, Södertälje, Uppsala, Malmö, Fal— köping, Västeras, Köping, Fagersta, Gävle. Umeå och Skellefteå. 13 Nyköping, Eskilstuna, Katrineholm, Vaster- vik, Visby, Lund, Helsingborg, Göteborg, Väners- borg. Boras, Orebro, Karlskoga, Lindesberg och Hudiksvall. 14 En till tva veckor i Kalmar, Solleftea och Luleå. 15 Tre veckor i Motala, Norrköping, Växjö, Ljungby, Ängelholm, Lidköping och Falun.

Kris-

möjlighet att ”se hur saken utvecklades” och vann därmed större säkerhet i indikations- ställandet. En förutsättning för att man använde sig av metoden att förlänga utred- ningstiden var dock att kvinnan inte hade anmält sig i ett alltför framskridet stadium av graviditeten. Vid ett par sjukhus där metoden tillämpades kom den i fråga endast för kvinnor som hade anmält sigi ett mycket tidigt graviditetsstadium. Vid dessa sjukhus hade man dock gjort den erfarenheten att de ärenden i vilka kvinnan hade beretts särskild betänketid oftast resulterade i ansökan till medicinalstyrelsen.

Några läkare och kuratorer tog rent generellt sett avstånd från långa utrednings- tider och ansåg att väntetiderna borde nedbringas, och att hela utredningsförfaran- det borde förkortas avsevärt. Oftast skedde detta under motiveringen att en rymligt tilltagen utredningstid kanske kunde vara av värde i enstaka fall, för kvinnan själv eller för dem som skulle avgöra indikationsfrågan, men att dessa eventuella fördelar mer än väl uppvägdes av nackdelen att operationen kom att utföras i ett senare stadium än vad som eljest hade kunnat ske. Enligt dessa läkare och kuratorer var intresset av att ett abortin- grepp gjordes så tidigt i graviditeten som möjligt så starkt, att en awägning mellan intresset av säkerhet och intresset av snabb— het i utredningsförfarandet avgjort utföll till förmån för snabbheten.

2.2.4. Socialutredning

Såväl vid rådgivningsbyråerna som inom den övriga rådgivningsverksamheten utfördes so- cialutredningen i ärendena regelmässigt av någon som innehade tjänst som kurator. Vad rådgivningsverksamheten beträffade hörde det alltså till undantagen, att annan än en kurator utredde kvinnans sociala förhållan- den. Vid ett par sjukhusl hade det förekom- mit att en socialassistent hade gjort ett fåtal socialutredningar, vid ett sjukhus2 hade man också anlitat socialsyssloman i kvinnans hemstad för sådan utredning. Vid ytterligare ett sjukhus3 hade en psykolog vid psykiatris-

ka kliniken gjort utredningar under kurators semester. Även vad beträffar ärenden som ut- reddes av andra än läkarna och kuratorerna inom rådgivningsverksamheten hade man inom de allra flesta sjukvårdsområden den uppfattningen, att det bara var kurator som avfattade intygen till medicinalstyrelsen, i den mån sådana intyg skrevs. Endast vid en byrå4 hade man erfarenhet av att intyg om sökandens sociala förhållanden skrevs av anförvanter till kvinnor som fick abortansö- kan tillstyrkt av tjänsteläkare. Från ytterliga- re en byråS samt ett sjukhus*5 anfördes, att det undantagsvis kunde förekomma, att läkare vid den psykiatriska kliniken gjorde socialutredningen när det gällde privatpatien— ter till överläkarna på kvinnokliniken eller den psykiatriska kliniken.

Under överläggningarna redogjorde kura- torerna för sina erfarenheter av att göra socialutredningar. Som nämndes tidigare tycktes det råda en relativt enhetlig utred- ningspraxis. Om man bortser från det varie- rande bruket av hembesök och det olika antal besök av kvinnan som ansågs nödvändi- ga för en utredning, använde sig nämligen kuratorerna av i stort sett samma undersök- ningsmetoder för att skaffa uppgifter om kvinnan och hennes förhållanden. Den normala gången var att kurator i första hand av kvinnan själv fick uppgift om hennes viktigare personliga data, såsom namn och adress, ålder och civilstånd, den dag då sista menstruationen inträffat, tidiga- re graviditeter, antal barn o.s.v. Vidare brukade kurator under det eller de besök som kvinnan gjorde hos henne försöka att få så fullständiga uppgifter som möjligt om kvinnans tidigare och nuvarande hälsotill- stånd och levnadsförhållanden, samt mot- svarande uppgifter och övriga data beträffan- de den man med vilken hon hade blivit gravid. 1 den bild av kvinnans aktuella

! Växjö och Karlskrona. 2 Karlskrona. 3 Borås. 4 Falun. 5 Malmö. 6 Halmstad.

situation som kurator försökte skaffa sig, ingick också kvinnans uppgifter om moti— venl för att hon önskade abort. Alla data och uppgifter som kvinnan lämnade journal- fördes. De flesta kuratorer brukade även fråga kvinnan vilka personer hon ansåg att kurator kunde kontakta under utredningen.

När det gällde att hämta uppgifter från annan än kvinnan själv, tillämpades allmänt den principen att kurator sökte kontakt med utomstående personer endast under förut- sättning att kvinnan medgav att så skedde. Ganska påtagliga skillnader förelåg dock när det gällde kurators kontakt med den man med vilken kvinnan var gravid, och med föräldrarna till kvinnor som inte hade fyllt 21 år. Vid de flesta byråer och sjukhus2 var det regel att mannen hördes under utred- ningen och att man underlät att kontakta honom endast när speciella omständigheter talade emot att han hördes, såsom att kvinnan hade brutit förbindelsen med honom, att förbindelsen bara hade varit av tillfällig natur eller att kvinnan var gift med en annan man. På andra håll3 brukade kurator kontakta mannen endast om han var gift eller varaktigt sammanboende med den abortsökande, vid ett par sjukhus4 brukade kurator oftast inte kontakta honom alls. Vid en byrå5 hördes mannen endast i de fall då han själv eller kvinnan hade begärt att det skulle ske. På ganska många ställen6 brukade kurator inte bara höra mannen muntligen utan också låta honom lämna ett skriftligt medgivande till aborten.

Pa andra hall7 nöjde man sig med att ta ett sadant skriftligt medgivande enbart av gifta män. Vid ett sjukhus8 brukade kurator skriva till mannen och bifoga ett betalt svarsbrev med sådant medgivande. På några få hall9 brukade kurator sända det skriftliga medgivandet till medicinalstyrelsen samtidigt med intyget.

En utbredd praxis var att kurator under utredningen tog kontakt med föräldrar till minderariga abortsökande”). Pa nagra stäl- len drog man gränsen vid 2] ar' ' . Pa andra hall brukade man sa gott som alltid vilja höra föräldrarna om kvinnan var 1812, respektive

1713 eller 16 år' 4 eller yngre. Många kurato- rer tog också hänsyn till sådana faktorer som huruvida den abortsökande bodde i föräldra— hemmet eller inte, om hon hade eget arbete eller gick i skolan, om hon var gift eller ogift o.s.v. Vad det allra yngsta klientelet beträf- far var det vanligt att det var modern som anmälde flickan som abortsökande. ] fråga om de unga flickor som anmälde sig själva hade kuratorerna olika erfarenheter när det gällde flickornas inställning till att föräldrar- na kontaktades i ärendet. På många håll brukade det sällan bereda kurator några större svårigheter att utverka flickans med- givande att det skedde, men på andra håll hade man erfarenhet av att det ibland fordrades en viss övertalning för att förmå flickan att gå med på att man fick tala med föräldrarna. Någon enstaka gång kunde det förekomma att flickan bestämt motsatte sig att de skulle få reda på ärendet. Vid några byråer och sjukhus] 5 ansåg man sig i sådant fall kunna slutföra utredningen utan att kon- takta föräldrarna. Vid andraI 6 fordrade

b'l E:? undersökning av abortmotiv redovisas i l. .

2 Danderyd, Södertälje, Uppsala, Nyköping, Lin— köping, Motala, Norrköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Karlskrona, Angelholm, Lund, Helsing- borg, Malmö, Halmstad, Vänersborg, Boras, Lid— köping, Karlstad,__0rcbro, Köping, Falun, Hudiks- vall, Sundsvall, Ostersund, Umeii, Skellefteå och Boden. 3 Visby, Kristianstad, Falköping, Fagersta, Öm- sköldsvik, Luleå och Gällivare. 4 Västervik och Uddevalla.

5 Gävle.

6Linköping. Motala, Växjö, Malmö, Mölndal. Karlskoga, Köping, Hudiksvall, Skellefteå och Bo- den.

7 Jönköping, Vänersborg, Falköping, Lidköping, Västeras, Fagersta och Ostersund,

8 Kristianstad. _-

9 Jönköping, Malmö, Mölndal och Ostersund. '0 Nyköping, Linköping, Visby, Karlskrona, l..-und, Helsingborg, Halmstad, Göteborg, Borås, Orebro, Västeras, Köping, Fagersta, Falun och Sundsvall. " Södertälje, Uppsala, Jönköping, Växjö, Kris- tianstad, Angelholm, Mölndal, Uddevalla, Väners— borg och Skellefteå. 12 Malmö, Lidköping, Gävle. Östersund och Unica. ' 3 Norrköping och Kalmar. 14 Falköping. 15 Nyköping, Halmstad, Falköping, Västeras, Fa- lun, Sundsvall och Boden. 16 Kristianstad och Karlstad.

man att flickan åtminstone skulle vara i 17-årsåldern och vid ett sjukhus] att hon hade fyllt 18 år, för att utredningen skulle kunna slutföras under sådana förhållanden. På övriga ställen tog man i princip avstånd från att s.a.s. bakom föräldrarnas rygg göra en utredning för ett operativt ingrepp på en ung flicka.

I viss mån liknande svårigheter mötte kuratorerna när det gällde att utreda ett ärende där kvinnan var gravid i en otrohets- situation. Den allmänna uppfattningen var, att omständigheterna i det enskilda fallet fick avgöra, huruvida den man med vilken kvinnan var gift skulle kontaktas under utredningen eller inte. Några kuratorer me- nade, att utredningen fordrade att man hörde äkta make med vilken kvinna samman- bodde. De sade sig nämligen av erfarenhet veta, att denne alltid frågade efter anled- ningen till att kvinnan togs in för operation och att man fick svårt att besvara hans frågor, om han hade hållits ovetande om ärendet.

2.2.5. Gynekologs medverkan under utredningen

På de allra flesta håll i landet ingick det i utredningen av ett ärende att kvinnan under- söktes gynekologiskt av läkare vid kvinno- klinik, eller på de ställen där sådan klinik saknades2 av läkare vid lasarettets kirurgiska avdelning. Läkarnas tjänsteställning variera- de. På vissa håll3 var det alltid överläkaren vid kvinnokliniken som utförde undersök— ningarna, medan han på andra håll4 delade arbetet med den biträdande överläkaren. Vid ganska många kvinnokliniker5 utförde även underläkare undersökningarna av de abort- sökande. Vid en kliniké var det alltid en, ibland två, av de äldre underläkarna som svarade för undersökning av rådgivnings- byräns klientel och vid en annan7 var det biträdande överläkare eller den läkare han bemyndigat som gjorde undersökningarna av de abortsökande kvinnorna. Pa de ställen där kvinnan undersöktes på lasarettets kirurgiska avdelning gjordes undersökningarna vid två

lasarett8 av läkare med överläkares tjänste- ställning och vid övriga lasarett även av andra läkare på avdelningen.

Det nämndes tidigare, att gynekologernas medverkan i utredningarna var olika vid olika sjukhus. Vid nästan alla sjukhus bruka- de läkaren avge ett skriftligt utlåtande över resultatet av sin undersökning, men det förekom också att han endast .orde journal- anteckningar eller muntligen delgav kurator resultatet. Vid några sjukhus9 var det praxis att läkaren i sitt utlåtande enbart återgav de gynekologiska undersökningsfynden, gravidi- tetens längd o.d., medan läkarna vid andra sjukhus”) alltid angav även sin inställningi indikationsfrågan. Vid några kliniker bruka- de gynekologen ange sitt ställningstagande i flertalet ärendenll vid andra hände det att han gjorde så ibland12 eller undantagsvis13 eller endast i vissa ärenden, nämligen i ärenden där en klar indikation för abort förelåg”. På något ställe förekom det att gynekologen ofta angav sitt ställningstagande i ärenden där han efter sin undersökning av kvinnan hade funnit att indikation för abort inte förelåg. Han brukade då i utlåtandet anteckna ”denna patient vägrar jag att operera”.

Gynekologerna och de övriga läkare som utförde de gynekologiska undersökningarna

1 Växjö. ? Nyköping, Katrineholm, Visby, Karlskoga, Lin— desberg och Ljungby. 3 Motala, Eksjö, Västervik, Karlskrona, Mölndal, Köping, Hudiksvall, Sundsvall, Ostersund, Luleå och Gällivare. 4 Linköping, Norrköping, Jönköping, Kalmar, Ängelholm, Halmstad. Uddevalla, Vänersborg, Fal— köping, Lidköping, Falun och Gävle. 5 Danderyd, Södertälje, Växjö, Kristianstad, Lund, Helsingborg, Göteborg, Borås, Orebro och Ulrica. 6 Uppsala. 7 Malmö. 8 Nyköping och Visby. 9 Eskilstuna, Katrineholm, Jönköping, Ljungby, Ängelholm, Göteborg, Karlskoga, Lindesberg och Hudiksvall. 10 Danderyd, Norrköping, liksjö, Kalmar, Visby, Karlskrona, Halmstad, Mölndal, Uddevalla, Väners— borg,._Falköping, Lidköping, Orebro, Gävle, Sunds— vall, Ostersund, Skelleftea, Boden och Lulea. ” Linköping, Västervik, Malmö, Köping, Falun och Sollefteå. .. '? Nyköping, Motala, Ornsköldsvik och Umeå. 13 Södertälje, Uppsala, Lund och Borås. ” Växjö och Kristianstad.

tillämpade också olika metoder för att bilda sig en uppfattning i indikationsfrågan. Vid ganska många byråer och vid några sjukhus arbetade man på det sättet, att överläkaren eller biträdande överläkaren vid kvinno- kliniken deltog i regelbundna s.k. konferen- ser, där de tog ställningi ärendena (3.2). Det vanligaste tillvägagångssättet var emellertid, att gynekologen i princip bildade sig sin uppfattning i frågan efter sin undersökning av kvinnan. I den mån han samrådde med övriga utredare skedde det skriftligt eller muntligt, oftast per telefon, under utred- ningens gång. På många ställen' arbetade gynekologerna så, att de i anslutning till sin undersökning av kvinnan brukade diskutera fallet med kurator eller ta del av socialut- redningen. Samråd med psykiatern förekom däremot inte alltid. På några håll2 följde man den ordningen att psykiatern tog kontakt med gynekologen när han fann fallet tveksamt eller när han hade kommit till en annan uppfattning iindikationsfrågan än denne. På andra håll3 förekom det aldrig eller endast undantagsvis att gynekologen och psykiatern konfererade med varandra. På några ställen4 återigen var det regel, att alla tre utredarna tog kontakt med varandra under utredningens gång och diskuterade ärendet, och vid en byrås var det praxis att gynekologen konfererade med psykiatern men däremot inte med kurator.

Man hade också en varierande praxis när det gällde att redovisa gynekologens inställ- ning i de ärenden som underställdes medici- nalstyrelsen. På några ställen6 brukade gyne— kologen underteckna intyget till styrelsen jämte psykiatern eller kontrasignera dennes underskrift med ett ”vidi”, ”instämmer”, ”tillstyrker” eller ”avstyrker”. Det vanligaste var dock att antingen kuratorn eller psykia- tern i sitt intyg återgav gynekologens utlå- tande7 eller att detta bifogades intygenö. Vid några byråer9 brukade man i intygen anteckna gynekologens inställning endast i de fall då han var av skiljaktig mening och på vissa ställen10 redovisades hans utlåtande över huvud taget inte i de handlingar som sändes till medicinalstyrelsen.

Som nämndes tidigare ingick det i allmänhet som ett led i utredningen att kvinnan undersöktes av psykiater. I regel avfattades intyg till styrelsen också endast av de läkare som utförde de psykiatriska undersökningar- na. Dessa läkares anknytning till abortrådgiv- ningsverksamheten och deras tjänsteför- hållanden varierade ganska starkt inom olika sjukvårdsområden. Relativt få byråer hade en psykiater som föreståndare" och i den mån byråerna var anknutna till centrallasa- rettets psykiatriska klinik]2 var undersök- ningarna och intygsskrivningen närmast en del av arbetet vid kliniken för de läkare som var anställda där. Vid de byråer som var anknutna till kvinnoklinik, liksom inom rådgivningsverksamheten i övrigt, anlitade man inom de flesta sjukvårdsområden läkare vid centrallasarettets psykiatriska klinik el- ler, om sjukhuset saknade sådan klinik, läkare vid mentalsjukhus som konsulter. På ett par ställen' 3 anlitades hjälpverksamhets— läkare och vid ett sjukhus” tjänsteläk- are för undersökningarna. Vid ett sjukhus15 delade socialläkare arbetet med sjukhusläk- are och vid ett annat' 6 anlitades även privat- praktiserande psykiater som konsult i ett flertal abortärenden. På två byråer' 7 och ett

1 Nyköping, Motala, Växjö, Västervik, Kalmar, Visby, Kar]skrona,_l—lalmstad, Mölndal, Boras, Lid- köping, Sundsvall, Ostersund och Gällivare. ? Motala, Växjö, Västervik, Halmstad, Mölndal, Vänersborg, Örebro, Sundsvall och Ostersund, 3 Eskilstuna, Katrineholm, Boras, Lidköping, Karlskoga, Lindesberg, Hudiksvall och Skellefteå. 4 Uppsala, Eksjö, Uddevalla, Falköping, Orn- sköldsvik, Sollefteå och Luleå. 5 Göteborg. 6 Danderyd, Linköping, Jönköping, Eksjö, Väx— jö, Kristianstad, Uddevalla, Lidköping och Luleå. 7 Nyköping. Norrköping, Angelholm, Halmstad, Mölndal, Göteborg, Vänersborg, Falköping, Falun och Örnsköldsvik. 3 Karlskrona, Malmö och Skellefteå. 9 Motala, Lund, Karlstad och Boden, 10 Uppsala, liskilstuna, Katrineholm, Helsing— borg, Örebro, Karlskoga, Lindesberg och Oster- sund. 1' Danderyd, Uppsala, Lund, Malmö, Göteborg, Karlstad och Västerås. 12 Danderyd, Lund, Malmö och Västerås. 13 Växjö och Ljungby. '4 Västervik. 15 Borås. 16 Karlskrona. 17 Hudiksvall och Sundsvall.

sjukhus' saknade den läkare som gjorde undersökningarna behörighet att avge ut- låtande för abort pä tvaläkarintyg.

Kuratorerna och de intygsskrivande läkar- na samarbetade vid de flesta sjukhus på ungefär samma sätt som vid byråerna. Det var sålunda en allmänt utbredd praxis att kurator och psykiater samrådde med varand- ra såväl under utredningens gång som i samband med avfattandet av intygen. På många ställen2 arbetade man så, att läkaren också hade tillgång till kurators journalan- teckningar eller till en färdig socialutredning när kvinnan inställde sig hos honom för undersökning.

Många läkare och kuratorer anförde, att den rådande bristen på psykiater var den främsta anledningen till att det abortråd- givande arbetet ibland försvårades. Bristen på sådana läkare sades sålunda inte bara medföra olägenheter i form av väntetid för kvinnan. Den inverkade också ogynnsamt på själva handläggningen av ärendena. För kura— torerna var olägenheterna av denna läkarbrist mest påtagliga på de ställen där flera läkare anlitades som hade åtagit sig att undersöka ett begränsat antal abortsökande under viss tid, exempelvis två till tre eller högst fyra sökande per vecka. Kurator fick där höra sig för om besökstid för varje enskild sökande och det var på några håll inte någon sällsynthet att antalet abortsökande vissa tider översteg det antal varje läkare var beredd att undersöka. Kuratorerna vid ett par sjukhus räknade med att under sådana förhållanden få ”jaga” psykiater åt kvinnan. Vid en hel del byråer och sjukhus underlätta- des kurators arbete av att läkarna hade på förhand angivna tider reserverade för ett visst antal sökande eller vissa dagar i veckan eller månaden anslagna för mottagning av rådgivningsverksamhetens klientel.

Några gynekologer framhöll, att deras önskemål om ett utbyggt samarbete med den intygsskrivande läkaren hade strandat huvud- sakligen på grund av dennes brist på tid. Rätt många psykiater ansåg att ett ökat samarbe- te, helst i form av regelbundna konferenser, skulle vara av värde men att de inte hade tid

därtill. En psykiater ifrågasatte om inte psykiatrisk undersökning av kvinnan kunde undvaras i vissa fall. Exempelvis borde abort kunna företas på den s.k. humanitära indika— tionen eller i varje fall när det gällde flickor under 15 år, utan att sådan undersökning hade föregått. Psykiatern borde i sådana fall i stället anlitas huvudsakligen för eftervård av kvinnan. På ytterligare ett par håll gav man uttryck för liknande tankegångar. Vid ett sjukhus tog gynekologen principiellt avstånd från att de abortsökande skulle undergå psykiatrisk undersökning mer eller mindre slentrianmässigt och menade att sådan undersökning var överflödig inte bara vid somatisk sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan utan också i en hel del fall av svaghet, nämligen när denna var av rent somatisk beskaffenhet . något som enligt hans erfarenhet ofta var fallet bland de s.k. utsläpade mödrarna.

2.2.7 lntagning för observation

Under utredningen av ett abortärende kunde det på många håll förekomma, att kvinnan togs in på sjukhus för observation. I regel kom sådan intagning, som inte föranleddes av sjukdom hos kvinnan, i fråga endast i enstaka fall. Men vid några byråer och sjukhus3 hade man erfarenhet av att kvinnor inte så sällan lades in på psykiatriska kliniken eller kvinnokliniken för observation under en kortare tid i anledning av abortut- redning. lnom sjukvårdsområden där psy— kiatrisk klinik saknades, fick inläggningen ske på mentalsjukhus. Anledningen till dessa observationsintagningar varierade. På några håll4 var det ganska vanligt att unga abort- sökande togs in huvudsakligen av det skälet att man önskade freda dem från föräldrarnas påtryckningar. Vid några sjukhus5 för att

' Mölndal. 2 Nyköping, Norrköping, Eksjö, Växjö, Ljungby, Västervik, Kristianstad, Lund, Borås och Fal- köping. 3Linköping, Jönköping, Kristianstad, Lund, Uddevalla, Falun och Umea. __ 4 Jönköping, Kristianstad och Orebro, 5 Jönköping, Halmstad och Umea.

bespara henne de långa resorna under utred- ningen. På ett par ställen kom inläggning i fråga i fall som bedömdes vara tveksamma' eller där man inte var ense i indikationsfrå— ganz. Vid en kvinnoklinik”, där observa- tionsintagning f.ö. förekom ganska ofta, var det framför allt kvinnor som var ambivalenta i sin abortansökan eller som behövde särskilt stöd under graviditeten som kom i fråga för sådan intagning. En stor del av dessa kvinnor brukade efter en tids sjukhusvistelse besluta sig för att fullfölja sin graviditet. Vid ytterligare ett sjukhus4 hade man på grund av den knappa tillgången på psykiatrer i nå- got enstaka fall varit nödsakad att ta in kvin- nan på sjukhus för att få en psykiatrisk ut- redning till stånd.

I regel var det psykiatern och någon gång även gynekologen som tog initiativet till observationsinläggning. Däremot var det säll- synt att intagning skedde på begäran av medicinalstyrelsen. I den mån det hade förekommit under de senaste åren hade det på de flesta ställen gällt enstaka fall och på många håll hade sådana intagningar över huvud taget inte förekommit.

Läkarna och kuratorerna hade skilda uppfattningar om behovet och värdet av observationsinläggning. Några läkare ansåg att man borde ha möjlighet att lägga in alla kvinnor som sökte abort för en veckas observation. Därmed skulle man vinna bl.a. att utredarna kunde göra säkrare iakttagelser — en kvinna kunde lätt förställa sig under ett besök på en eller två timmar men knappast under en hel vecka -— samt att kvinnan kom ifrån sin vanliga miljö och den press hon där var utsatt för. Andra poängterade uteslutan- de den sistnämnda synpunkten och framhöll värdet av sjukhusintagning för vissa katego- rier abortsökande såsom de unga flickorna, vilka bodde i sina föräldrahem, de utsläpade flerbarnsmammorna, de påtagligt ambivalen- ta o.s.v. Också för kvinnor som levde under speciellt svåra sociala förhållanden ansåg man att en tids sjukhusvistelse kunde vara lämplig för att bereda kvinnan den avspän- ning och vila hon behövde under gravidite- ten. Några kuratorer ansåg att observations-

intagningarna inte hade något värde från utredningssynpunkt utan snarare tvärtom, eftersom de fann det svårare att bilda sig en uppfattning om kvinnan och hennes förhål- landen då hon inte vistades i sin vanliga miljö. Vidare ansåg en kurator att en kortare tids sjukhusvistelse knappast utgjorde någon ”hjälp” åt en abortsökande som levde under svåra sociala förhållanden, i synnerhet inte om kvinnan därvid beslöt sig för att fortsätta graviditeten, eftersom kvinnan ju alltid förr eller senare måste återvända till sin vanliga miljö och då förmodligen skulle komma att ångra sig om hon hade avstått från att fullfölja sitt ärende.

Vissa kritiska synpunkter anfördes också från enstaka läkare i fråga om medicinal- styrelsens begäran om observationsintagning. Sålunda hade man svårt att förstå, hur styrelsen kunde komma till det resultatet att en inläggning var indicerad, då den läkare som hade undersökt kvinnan hade haft motsatt uppfattning. En intagning kunde ibland vara direkt olämplig. Man hade erfarenhet av att det i vissa fall kunde utgöra en svår press på kvinnan att bli intagen på ett mentalsjukhus och av att kvinnor också hade vägrat att lägga in sig på sådant sjukhus. i något sådant fall hade man berett kvinnan plats på kvinnoklinik i stället. På ett par håll framhöll läkarna att styrelsens begäran om observationsintagning oftast kom olägligt på grund av bristen på vårdplatser. Av denna anledning hade det vid ett par byråer i några enstaka fall förekommit att styrelsens be- gäran inte hade kunnat effektueras.

' Linköping och Falun. 2 Umeå. 3 liksjö. 4 Lidköping.

3 Beslutsförfarandet

En allmän erfarenhet bland läkarna och kuratorerna var, att man vid utredningen nästan alltid blev ense i indikationsfrågan, också i fall där avgörandet var tveksamt. Vid varje byrå och sjukhus hörde det alltså mer eller mindre till undantagen att utredarna stannade i olika uppfattningar huruvida abortoperation borde utföras eller ej. Till- vägagångssättet vid ärendenas avgörande var emellertid mycket olika vid byråer och gukhus

3.1 Beslut under utredningen

På de flesta ställen i landet tillämpade man den ordningen, att var och en av utredarna tog ställning i indikationsfrågan under utred- ningens gång. I regel samrådde alltid kura- torn och psykiatern med varandra innan de fattade sina beslut i frågan, medan en varierande praxis rådde beträffande det samråd med andra utredare och det utred- ningsmaterial, utöver de egna undersöknings- fynden, som låg till grund för gynekologens ställningstagande. Vid rätt många byråerl och några sjukhus2 tillämpade man emeller- tid ett från själva utredningen skilt besluts- förfarande, d.v.s. ärendena avgjordes i prin- cip inte under utredningens gång utan först vid vad man kallade konferenser.

3.2 S. k. konferenser

Konferenser hölls en gång i veckan, vid två byråer3 varannan vecka. På de flesta ställen deltog även andra personer i konferenserna än den kurator, psykiater och gynekolog som hade utrett ärendet. Överläkaren vid kvinnokliniken eller biträdande överläkaren vid denna var alltid närvarande och på många håll deltog alltid båda samtidigt. På vissa ställen deltog underläkare vid kliniken i en konferens under förutsättning att han hade utfört undersökningen i något ärende som skulle avgöras vid denna. På andra håll var det praxis att samtliga läkare vid kvinnokli- niken regelbundet deltog i konferenserna. Där rådgivningsverksamheten var knuten till psykiatrisk klinik var det vanligt att alla läkarna vid denna klinik var närvarande, jämte en eller flera gynekologer och kurato- rer. Vad kuratorerna beträffar deltog vid byråerna i regel samtliga kuratorer och vid sjukhusen varje kurator som hade någon anknytning till rådgivningsverksamheten.

lStockhoIm, Danderyd, Södertälje, Linköping, Lund, Helsingborg, Malmö, Karlstad, Västerås, Falun, Gävle och Boden. __

2Norrköping, Jönköping, Kristianstad, Angel— holm och Umeå.

3 Danderyd och Gävle.

Vid en byrål bereddes barnmoskeelever tillfälle att närvara, på två ställen2 brukade medicine studerande få delta och vid några sjukhus3 kunde det förekomma att kurators- praktikanter deltog i konferenserna. På ett par håll förekom det att ärenden avgjordes vid konferenser i vilka inte alla utredarna deltog. Vid en sjukhusanknuten byrå4 och ett centrallasarettS gällde detta beträffande ärenden i vilka socialutredningen hade gjorts av kurator vid annat sjukhus. Vid samma byrå avgjorde man vid sina konferenser också ärenden i vilka överläkare vid annat sjukhus än det, vartill byrån var knuten, hade gjort den gynekologiska undersök- ningen av kvinnan och utan att läkaren var närvarande.

Vid en byrå6 och ett sjukhus7 brukade i flertalet fall kvinnan själv vara närvarande vid konferensen och höras i ärendet.

Vid ytterligare en byrå8 förekom det ibland, i uppskattningsvis 10 % av ärendena, att den abortsökande hördes personligen i samband med avgörandet av hennes ärende. Vid ännu en byra9 kunde det undantagsvisi tveksamma fall förekomma att kvinnan kallades till byrån och väntade under kon- ferensen för den händelse någon av läkarna skulle finna att en kompletterande undersök- ning var nödvändig.

Vid en byrå10 hördes vid konferenserna även äkta make och föräldrar i ett icke obetydligt antal ärenden.

Vid de flesta byråer och sjukhus behandla- de man vid konferenserna endast sådana ärenden som var klara för avgörande, d.v.s. i vilka utredningen var slutförd. Vid två byråerll vardet dock praxis att man vid varje konferens gick igenom samtliga aktuella ärenden och således även dem i vilka utredning ännu pågick. Vid dessa två byråer var det därför inte ovanligt att ett och samma ärende behandlades vid två eller flera sammanträden, medan detta på övriga håll i landet skedde undantagsvis och då man på grund av särskilda omständigheter i det enskilda fallet beslöt bordläggning till ett kommande sammanträde.

Vid ett sjukhus12 tillämpade man den

ordningen, att endast ärenden i vilka avgö- randet syntes tveksamt behandlades vid konferens, medan de helt klara abortfallen avgjordes efter samråd under hand mellan utredarna. En princip som tillämpades på de flesta håll var att brådskande ärenden avgjor- des under sist nämnda former och således inte vid konferenserna.

Vad beträffar det skriftliga material som fanns tillgängligt när ett ärende behandlades vid konferens rådde skiftande praxis. På några halll 3 var intygen i regel redan skrivna så när som på "klämmen", dvs. det slutliga ställningstagandet. Vid ett par byraer14 att intygen var utskrivna och även underteckna- de i de helt klara fallen, medan de i övriga fall brukade föreligga i koncept när ärendet behandlades. Vid ytterligare en byrå1 5 hade man till konferenserna i regel färdigställt intygen i de helt klara fallen, medan man i övriga fall använde sig av journalanteck— ningar eller andra anteckningar som utredar- na hade gjort. På de flesta andra håll utgjordes materialet av sådana anteckningar, och i de ärenden som underställdes medici- nalstyrelsen avfattades således intygen efter konferensen. Vad intygsskrivningen i sådana ärenden beträffar var det nästan överallt regel att intygen färdigställdes och att handlingarna i ärendet expedierades inom ett par dagar eller högst en vecka efter det att ärendet hade avgjorts vid konferens. Vid ett par byråer förekom dock expeditionstider på en till tva veckor' 6. Vid en av byråerna kunde expeditionstiden undantagsvis bli ännu läng- re och i de flesta fall var expeditionstiden där längre än tiden för själva utredningen.

' Danderyd. 2 Lund och Umeå. 3 Norrköping, Jönköping och Umea. 4 Västerås. 5 Jönköping. 6 Lund. 7 Umeå. 8 Västerås. 9 Linköping. 10 Lund. ' ' Danderyd och Karlstad. '? Umea. '3 Linköping, Jönköping och Umea. '4 Danderyd och Södertälje. '5 Karlstad. 16 Karlstad och Falun.

Konferenserna hölls genomgående som helt informella sammanträden. Protokoll— föring förekom i regel inte. På några håll förde kurator en sammanträdesbok eller föredragningslistor i vilka de beslut som fattades antecknades och på andra brukade man i ärendena göra kortfattade journalan- teckningar om vad som hade förekommit vid konferensen. Inte heller tillämpades någon enhetlig ordning för föredragning av ärende- na. Oftast var psykiatern föredragande och kurator lämnade kompletterande uppgifter i den mån det behövdes. På några ställen var det praxis att varje utredare i tur och ordning redogjorde för resultatet av sin undersökning. Överläggningarna skedde i form av diskussioner i vilka samtliga närva- rande i regel hade tillfälle att yttra sig. På några ställen brukade dock endast utredarna själva delta i diskussionen av ett ärende. De medicine studerande som var närvarande vid konferenserna på ett par håll var uteslutande åhörare. Däremot förekom det på några ställen att även närvarande kuratorsprakti- kanter deltog i diskussionerna.

Vid en byrå' följde man den ordningen att det alltid var psykiatern som efter diskussionerna först avgav sin mening i indikationsfrågan. På övriga ställen brukade varje utredare fatta beslut i ärendet under överläggningarnas gång och utan att några särskilda omröstningsregler iakttogs. Som nyss nämndes uppnådde man i regel enhälli- ga beslut, även i de tveksamma fallen. Vid en byrå2 var det dock i sådana fall inte ovanligt att man avstod från att ta ställning i indika- tionsfrågan och intygen innehöll då varken till— eller avstyrkande till kvinnans ansökan. I de undantagsfall då utredarna stannade i skiljaktiga meningar följde man på samtliga håll den principen, att kuratorn och psykia- tern redovisade den egna meningen isina in— tyg medan principerna för redovisningen av gynekologens ställningstagande varierade. Vid ett sjukhus3 återgav man i intygen även resultatet av den omröstning som skedde i sådana fall. Var och en som deltog i konferensen och var innehavare av tjänst som läkare eller kurator avgav en röst.

De flesta läkare och kuratorer i landet ansåg att det av dem tillämpade beslutsför- farandet fungerade väl. Förut har nämnts att några gynekologer och psykiatrer dock öns- kade ett utbyggt samarbete med övriga utredare och ansåg att detta borde ske i form av regelbundna konferenser. Vid ett sjukhus där ärendena avgjordes genom samråd under hand mellan utredarna efterlyste kurator ett beslutsförfarande så inrättat att det erbjöd garantier för att ingen av utredarna skulle kunna ta ställning i indikationsfrågan enbart på grundval av de egna undersökningsfyn- den.

3.3 Besked om beslut

En särskild fråga som diskuterades med läkarna och kuratorerna i samband med beslutsförfarandet var i vilken ordning de abortsökande underrättades om de för dem negativa besluten — d.v.s. att utredarna inte hade funnit skäl för bifall till deras begäran om abort — och vilka åtgärder som vidtogs i sådana ärenden.

På några få häll4 upplystes kvinnan i regel inte om beslutet. Alla ärenden utom det fåtal fall i vilka avbrytande företogs på tvåläkarintyg underställdes nämligen där automatiskt medicinalstyrelsen, oavsett vil- ken uppfattning utredarna hade i indika- tionsfrågan och oftast var det endast på direkt förfrågan fran kvinnan som man hade anledning att upplysa henne om sitt ställ- ningstagande. Inom rädgivningsverksamheten i övrigt brukade man däremot alltid ge kvinnan besked när beslutet innebar ett avstyrkande av hennes ansökan. Man förför härvid på olika sätt vid de olika byråerna och sjukhusen. Vid en hyras, där ärendena avgjordes vid konferens, brukade kuratorn skriftligen underrätta kvinnan om att hennes begäran om abort inte kunde bifallas. I brevet erinrades kvinnan inte om möjlighe- ten att få sitt ärende prövat av styrelsen.

1 Helsingborg. 2 Lund. 3 Umeå. 4 Västervik, Luleå. 5 Gävle.

Karlstad, Skellefteå, Boden och

Man ansåg nämligen att det skulle vara olämpligt att ge ett slags besvärshänvisning, som troligen skulle få till följd att alla som fått avslag skulle begära styrelsens prövning. Vid en annan byrå1 där de abortsökande i regel hördes personligen vid konferensen, brukade kvinnan få besked i ärendet av kurator, så snart beslutet var fattat. Vid avstyrkande upplystes kvinnan tillika om att abortingreppet inte skulle komma att utföras vid sjukhuset. Den abortsökande underrätta- des därvid inte alltid om möjligheten att vända sig till styrelsen med sin ansökan, men för den händelse kvinnan begärde det, förmedlade man hennes ansökan till styrel— sen. I intyget lämnades då samma upplysning som man hade gett kvinnan, d.v.s. att aborten inte skulle komma att utföras vid sjukhuset. Vid de övriga byråerna och sjukhusen följde man däremot allmänt prin- cipen att erinra kvinnan om möjligheten till central prövning i samband med att man gav henne besked om avstyrkande, samt att förmedla ansökan för de kvinnor som önska- de det. Oftast fick kvinnan beskedet av kuratorn eller psykiatern. På några håll2 förekom det att man ibland i samband med beskedet framhöll för kvinnan att hon hade små utsikter att vinna ändring i beslutet. Den allmänna erfarenheten bland läkarna och kuratorerna var att många kvinnor avstod från att fullfölja sitt ärende sedan de fått besked om att man inte hade kunnat finna att någon indikation för abort förelåg.

Oavsett vilken praxis som rådde vid byrån eller sjukhuset i fråga om tillämpning av tvåläkarförfarandet, ansåg man inom råd- givningsverksamheten på de allra flesta håll i landet att detta förfarande kunde ha vissa betydande fördelar framför prövningen i medicinalstyrelsen. Vid några byråer fram- höll man, att det egentligen bara var läkarna och kuratorerna på det lokala planet som genom sin personliga kontakt med kvinnan hade de erforderliga förutsättningarna att rätt bedöma hennes situation. Vidare ansåg man det rent principiellt mera tillfredsstäl- lande att ett beslut om avbrytande fattades av den som också hade ansvaret för operatio- nen än att det fattades av personer som inte hade något sådant ansvar. Ganska många

läkare och kuratorer poängterade de rent praktiska fördelarna med tvåläkarförfaran- det. Dels vann man tid, minst en eller två veckor, dels innebar det en rätt betydande arbetsbesparing för kurator att hon inte behövde avfatta intyg i ärendet.

På många håll ansåg läkarna och kurato- rerna emellertid att de nu angivna fördelarna med tvåläkarförfarandet knappast kunde uppväga dess brister. [ dessa såg man också den huvudsakliga anledningen till att man ofta föredrog att hänskjuta ärendena till styrelsen även i sådana fall då man var ense om att kvinnans begäran om abort borde bifallas. Inte heller läkare och kuratorer vid byråer och sjukhus där tvåläkarförfarandet tillämpades i relativt stor omfattning ansåg att det fungerade tillfredsställande i alla hänseenden.

En av de huvudsakliga nackdelarna med det lokala beslutsförfarandet utgjordes enligt de flestas mening av de bristande garantierna för att abortärendena avgjordes enhetligt. Beslut om bifall till kvinnans begäran om abort borde fattas med minsta möjliga avvikelser mellan olika sjukvårdsområden och anledningen till att ett ärende underställ- des styrelsen var inte sällan just den att man ville vinna trygghet i detta hänseende. Vidare ansåg många läkare och kuratorer att det lokala avgörandet inte hade samma auktori— tativa tyngd som ett centralt fattat beslut. Många kvinnor, särskilt de som var ambiva- lenta i sin abortönskan, erfor lättnad i sina osäkerhetskänslor genom vad de uppfattade som ett beslut ”från högsta ort”. Ett avslag accepterades i regel lättare och försvårade inte den fortsatta kontakten med kvinnan på samma sätt som ett lokalt avslagsbeslut ofta gjorde. Man menade också att det för kvinnor som fick bifall till sin ansökan och som kände ånger efter operationen ofta var en tröst att veta att det var medicinalstyrel- sen som hade prövat hennes ärende.

lEskilstuna, Västervik, Karlskrona, Halmstad, Borås, Orebro och Skellefteå.

? Vänersborg. 3 Danderyd, Södertälje, Linköping, Vänersborg, Borås och Orebro.

4 Västerås. 5 Karlskrona, Mölndal och Falun.

Enligt flera läkares mening var det framför allt i de tveksamma fallen som tvåläkarför- farandet hade uppenbara brister, medan det kunde erbjuda en lämplig beslutsform i ärenden där en klar medicinsk indikation för abort förelåg. Ställningstagandet i indika- tionsfrågan var svårare och mera tveksamt ”ju mer det lutade åt det sociala” och för både gynekologen och psykiatern innebar den centrala prövningen en enligt deras mening nödvändig avlastning av det egna ansvaret. Inte heller styrelsens prövning ”på papperen” var i och för sig tillfredsställande. Man efterlyste därför en radikal omläggning av den nuvarande ordningen. De flesta läkare som hade denna uppfattning menade, att ärendena borde avgöras på det lokala planet och att det borde inrättas ett beslutande organ, gärna en nämnd, med den huvudsak- liga uppgiften att jämte läkarna ta ansvaret för beslut om avbrytande i fall som var tveksamma. Hur det beslutande organet borde vara sammansatt hade man inte någon bestämd uppfattning om. Några menade att två läkare och tre lekmän borde vara en lämplig sammansättning. Andra ansåg att det viktigaste var att de som skulle besluta hade tillgång till juridisk eller annan expertis som

garanterade att ärendena avgjordes enhetligt. och i överensstämmelse med lagen.

3.4. Tvålåkarförfarandet

Under överläggningarna i frågan hur man på det lokala planet gick till väga när man tog ställning i indikationsfrågan redogjorde lä- karna också för i vilka fall man brukade föredra att utföra aborten på tvåläkarintyg framför att awakta medicinalstyrelsens be- slut i ärendet. Praxis var mycket varierande och ett flertal olika principer följdes i valet mellan den lokala och den centrala pröv- ningen. .

På rätt många håll3 tillämpades tvåläkar- förfarandet uteslutande i sådana ärenden där

medicinsk indikation för abort förelåg i form av somatisk sjukdom hos kvinnan, och på vissa andra håll4 undantagsvis också vid psykisk sjukdom. På ett par ställen i landet5 användes förfarandet dessutom nästan alltid i fråga om flickor under 15 år och vid en byrå6 även vid ingrepp på grund av svaghet hos kvinnor som tillhörde den barn- och ungdomspsykiatriska klinikens klientel.

En princip som följdes på många håll var att utföra ingreppet på tvåläkarintyg i ärenden som bedömdes vara ”helt klara fall”. Avgränsningen av dessa fall skedde dock efter skiftande kriterier. Vid några byråer och sjukhus ansågs avgörande att utredarna var ense om att en abortindikation förelåg7. På andra håll drog man en snävare gräns genom att man för sådant ingrepp dessutom krävde att en medicinsk eller en medicinsk-social indikation förelåg8 eller att ärendet var särskilt brådskandeg. Principen att använda tvåläkarförfarandet i brådskande fall med klar indikation för abort tillämpa- des på ganska många ställen. Som brådskan- de bedömdes fall i vilka kvinnan befann sig i ett så sent stadium av graviditeten att man kunde befara att 20-veckorsgränsen skulle överskridas, om ärendet underställdes medi— cinalstyrelsen. På något enstaka håll behand- lade man som brådskande även de fall där graviditeten ännu kunde avbrytas genom s.k. skrapning.

I utredningshänseende skiljde sig de åren- den i vilka man inom rådgivningsverksam- heten tillämpade tvåläkarförfarandet i regel inte från de ärenden som underställdes styrelsens prövning. När ingrepp företogs på

1 Lund. 2 Hudiksvall och Umeå.

3 Södertälje, Jönköping, Eksjö, Växjö, Ljungby, Västervik, Mölndal, Borås, Orebro, Karlskoga, Lindesberg, Gävle, Hudiksvall, Sundsvall, Oster- sund och Gällivare. " 4Nyköping, Kalmar, Kristianstad, Angelholm, Göteborg, Vänersborg, Falköping, Lidköping, Karl— stad och Skellefteå.

5 Eskilstuna och Karlskrona. 6 Falun. 7 Linköping, Norrköping, Lund, Helsingborg, Uddevalla, Västerås, Köping, Fagersta, Ornskölds— vik och Umeå. 3 Danderyd, Uppsala, Luleå. 9 Eskilstuna och Motala.

Halmstad, Boden och

medicinsk indikation, i synnerhet vid soma- tisk sjukdom hos kvinnan, var det dock på en hel del håll vanligt att socialutredning inte gjordes' eller att denna utredning inte gjordes lika utförligt som i övriga ärendenz.

Vad intygsskrivningen beträffade var det i de fall då kvinnan led av somatisk sjukdom vanligt att överläkaren vid den klinik där ifrågavarande sjukdom behandlades _ i regel den medicinska kliniken — undertecknade intyget jämte läkare vid den klinik där operationen utfördes. [ övriga fall brukade det i stället oftast vara psykiatern som undertecknade intyget jämte nyssnämnde läkare. På de flesta kliniker, där operationer- na utfördes, var det praxis att det var den läkare som hade gjort operationen som skrev under intyget. Vid några kvinnokliniker3 följde man dock den ordningen att överläka- ren eller biträdande överläkaren ensam un- dertecknade intyget och detta även om in- greppet utförts av annan läkare vid kliniken. Vid en klinik4 skrev överläkaren alltid på intyget, men om han själv inte hade utfört Operationen undertecknades det även av ope- ratören. På några få håll5 kunde det ibland förekomma att tvåläkarintyg skrevs av över- läkaren vid kvinnokliniken jämte annan läkare vid denna klinik.

4 Åtgärder efter beslut i indikationsfrågan

Som nämndes tidigare ingick en abortutred- ning som ett led i ett individuellt omhänder- tagande av den abortsökande kvinnan. Även ärendenas handläggning efter avslutad utred- ning och de åtgärder som vidtogs, sedan man hade tagit ställning i indikationsfrågan, be- rodde på omständigheterna i det enskilda fallet. Det fortsatta omhändertagandet av kvinnan var också i stor utsträckning beroen- de av de tillgängliga resurserna inom rådgiv- ningsverksamheten. Av avgörande betydelse för den fortsatta handläggningen av ett abortärende var dock själva beslutet i indika- tionsfrågan, d.v.s. huruvida man vid veder- börande byrå eller sjukhus hade kommit till den uppfattningen, att kvinnans begäran om abort borde bifallas eller inte.

4.1 Tillstyrkta ärenden

Vad beträffar ärenden, i vilka man hade funnit att indikation för abort förelåg valde man, som tidigare nämndes, vid de flesta byråer och sjukhus oftast att hänskjuta ärendet till medicinalstyrelsens prövning med tillstyrkan av kvinnans ansökan. Den allmänna erfarenheten bland läkarna och kuratorerna var att styrelsen i dessa fall så gott som alltid biföll ansökan. Den normala gången i ärendet var på de flesta ställen den, att kurator fick beskedet om styrelsens bifall och att hon samma dag som beskedet kom, anmälde kvinnan för operation vid den klinik där denna skulle ske. Vid ett fåtal

byråer och sjukhus' brukade det vara kvin- nan själv och inte kurator som fick beskedet från styrelsen. Det var på dessa ställen inte heller ovanligt att kvinnan efter beskedet anmälde sig för operation utan kurators medverkan. Vid en hel del byråer och sjukhus var det praxis att kurator anmälde kvinnan för operation redan innan styrelsen hade meddelat beslut i ärendet. Sålunda brukade kurator vid en byrå2 beställa plats på lasarettets kvinnoklinik omedelbart efter det att man vid konferens hade beslutat att tillstyrka kvinnans ansökan om abort. Vid ytterligare några byråer3 och sjukhus4 var det regel att man anmälde behovet av sjukhusplats samma dag som handlingarna i ärendet expedierades till styrelsen. På vissa håll tillämpades en motsvarande ordning i viss begränsad omfattning, d.v.s. en sådan förhandsanmälan för operation skedde i fall som ansågs brådskande5 eller i vad man ansåg vara klara fall6 eller i samtliga fall där man räknade med att styrelsen skulle bifalla ansökan7. ] övriga fall skedde anmälan först efter det att man hade fått del av styrelsens beslut om bifall.

' Södertälje, Norrköping, Malmö och Mölndal. 2 Linköping.

:ll Danderyd, Uppsala, Helsingborg och Hudiks- va .

4 Eksjö, Halmstad och Örebro. 5 Växjö och Mölndal. 6 Angelholm, Vänersborg och Falun. 7 Uddevalla och Umeå.

De flesta läkare och kuratorer uppgav att det var ganska sällsynt att abortoperation inte utfördes i de bifallsärenden som man hade tillstyrkt. En och annan gång kunde det hända att en kvinna ångrade sig och ville fullfölja graviditeten och i något enstaka fall inträffade missfall. Abortingreppen företogs regelmässigt på hemortslasarettet. [ vissa fall utfördes operationen på annat sjukhus, exempelvis då kvinnan begärde det under åberopande av diskretionsskäl. På de sjuk- hus, där vårdresurserna gav möjlighet till det, försökte man i allmänhet att lägga in kvinnan på den gynekologiska avdelningen och inte på barnbördsavdelningen. Vad till— gången på vårdplatser beträffar rådde bety-' dande skillnader mellan olika sjukvårdsområ- den. Väntetiden från beskedet om bifall till dess att kvinnan togs in för operation varierade också i hög grad mellan olika sjukvårdsområden och från ett sjukhus till ett annat.

Tillgången på gynekologiska vårdplatser ansågs allmänt vara otillräcklig och på de flesta håll var det endast kvinnor som kunde anses vara i akut behov av sjukhusvård som togs in omedelbart, medan övriga vårdbeho- vande, bland dem även svårt sjuka kvinnor, fick räkna med betydande väntetider innan de kunde beredas plats. En kvinna som hade fått bifall till ansökan hos medicinalstyrelsen om abort ansågs allmänt vara ett ”akutfall” eller i varje fall berättigad till förtur i kön av vårdsökande. Vid några sjukhus brukade hon kunna få plats omedelbartl eller inom högst en vecka2 efter besked om bifall. Vid andra fick hon i regel räkna med en väntetid på en vecka3 eller en till två veckor4. På en hel del håll räknade man med längre väntetider, nämligen tider på en till tre veckors, på två till tre veckor6 och, vid ett par kliniker, på två till fyra veckor7. Vid en kvinnoklinik8 var det inte ovanligt att en kvinna kunde få vänta upp till sex veckor från beskedet till dess att hon kunde få plats för operation.

Vid sjukhus där man, trots prioriteringen av abortsökande framför övriga vårdsökande, inte kunde behandla samtliga bifallsårenden som ”akutfall”, tillämpade man ofta särskil-

da förtursregler i fråga om dessa ärenden. De principer efter vilka abortsökande bereddes förtur i vissa bifallsärenden, men inte i andra, varierade. Sålunda var det vid en klinik9 praxis att kvinnan fick plats för operation omedelbart efter beskedet från styrelsen i ärenden, som ansågs vara bråds- kande. Som brådskande bedömdes framför allt ärenden, i vilka kvinnan befann sig i ett sent stadium av graviditeten. [ övriga ären— den uppgick väntetiden för operation i regel till tre veckor. Vid en annan klinikl 0 följde man den ordningen, att kvinnan bereddes plats omedelbart efter beskedet om bifall under förutsättning att graviditeten då ännu kunde avbrytas genom ”skrapning” (primär- exaeres). Om kvinnan var längre gången i graviditeten, brukade man av operationstek- niska skäl se till att hon om möjligt togs in när hon var i 18:e graviditetsveckan. En prioritering av primärexaeresfallen liksom av de fall där kvinnan befann sig i ett sent stadium av graviditeten, tillämpades ganska allmänt, men vid en hel del sjukhus innebar prioriteringen inte att kvinnan kunde tas in omedelbart efter beskedet om bifall, utan endast att väntetiden för Operation var kortare för henne än för övriga abortsökan- de. Exempelvis var det vid en klinikl [ vanligt att intagning för operation i primärexaeres- fallen skedde en till två veckor från beskedet medan väntetiden i övriga fall var betydligt längre.

Som nämndes tidigare hade man inom rådgivningsverksamheten allmänt den erfa- renheten att styrelsen numera så gott som

! Nyköping, Eskilstuna, Katrineholm, Västervik, Lidköping, Köping, Fagersta, Gävle, Hudiksvall, Boden, Luleå och Gällivare. _

2 Danderyd, Ljungby, Kalmar, Kristianstad, Ang— elholm, Lund, Helsingborg., Halmstad, Uddevalla, Borås, Falun, Sundsvall, Ornsköldsvik, Sollefteå och Ostersund. 3 Motala, Norrköping, Lindesberg. 4 Södertälje, Uppsala, Karlstad. Umeå och Skel- lefteå. 5 Jönköping, Eksjö och Göteborg. 6 Linköping och Malmö. 7 Vänersborg och Orebro.

8 Västerås. 9 Mölndal. 10 Karlskrona. ” Falköping.

Växjö, Karlskoga och

alltid biföll kvinnans ansökan när den hade tillstyrkts av intygsskrivarna. På de flesta byråer och sjukhus hade det under senare är över huvud taget inte förekommit att en tillstyrkt ansökan hade avslagits och man hade därför inte några erfarenheter att redovisa i fråga om den fortsatta handlägg- ningen av sådana ärenden. Vid ett par byråer1 menade man att styrelsens beslut om avslag i princip inte utgjorde något absolut hinder mot att ingreppet utfördes, om man på byrån var övertygad om att indikationer för abort förelåg. Den övervä- gande meningen inom rådgivningsverksam- heten i övrigt var dock att ett avslag från styrelsen innebar ett definitivt avgörande av indikationsfrågan och att i sådant fall ett avbrytande på tvåläkarintyg eller en förnyad ansökan om abort till styrelsen skulle kunna komma till stånd endast om förhållandena i ärendet hade förändrats avsevärt efter styrel— sens beslut.

1 de ärenden, i vilka man hade funnit att ingrepp borde företas på tvåläkarintyg, före- kom i regel inte några väntetider för opera- tion. Även i de fall, då kvinnan inte var intagen på någon av klinikerna vid sjukhuset, kunde hon i allmänhet beredas plats för Operation inom ett par dagar eller högst en vecka från det att man hade fattat beslut om avbrytandet. På en del håll rådde markanta skillnader i väntetid för operation mellan tvåläkarfallen och medicinalstyrelsefallen. Exempelvis var det vid en klinik2 regel att kvinnan togs in för operation inom tre dagar eller högst en vecka från beslutet om avbrytande på tvåläkarintyg, medan en kvin- na som hade fått bifall efter ansökan till styrelsen ofta kunde räkna med en väntetid på upp till sex veckor från beskedet om bifall, såframt hon inte fick förtur enligt de där tillämpade reglerna om prioritering av tidiga, respektive sena fall.

4.2 Avstyrkta ärenden

Handläggningen av de ärenden, i vilka man inom rådgivningsverksamheten inte hade

kunnat finna att indikation för abort förelåg, berodde till stor del på verksamhetens resurser. Som nämndes i tidigare samman- hang avstod mänga kvinnor från att fullfölja ärendet efter beskedet om utredarnas beslut att abortindikation saknades och vid de flesta byråer och sjukhus inriktade man sig därmed på att förmedla kontakten med andra hjälporgan eller personer, som kunde vara kvinnan till stöd under den fortsatta graviditeten. Detsamma gällde ärenden i vilka kvinnan begärde medicinalstyrelsens prövning och efter utredarnas avstyrkan fick avslag på sin ansökan. Vid en del byråer och sjukhus3 hade kurator relativt goda möjlig- heter att även själv hålla kontakt med kvinnan fram till förlossningen. Vid andra4 fortsatte kurator i regel att hålla sådan kontakt endast i vissa ärenden, nämligen när det gällde unga ogifta kvinnor, ensamstående kvinnor eller kvinnor som på ett eller annat sätt hade en särskilt otrygg social bakgrund. På några håll5 framhöll man att verksam- hetens resurser inte gav tillräckligt utrymme för en efterkontakt med kvinnan ide fall då hon avstod från abort eller fick avslag på sin ansökan, och menade att resurserna borde ökas så att det kunde ske i önskvärd omfattning.

Praxis var också skiftande när det gällde att förmedla kontakten med andra hjälpor- gan och att sörja för fortsatt omhändertagan- de av kvinnan. På många håll såg kurator som sin främsta uppgift att informera kvin- nan om vart hon borde vända sig, medan kurator på andra ställen i regel själv satte sig i förbindelse med de organ som kunde komma i fråga, barnavårdsnämnden för förordnande av barnavårdsman, bostadsför- medling, socialnämnd, mödravårdscentral

' Västerås och Falun. 2 Västerås. 3 Danderyd, Södertälje, Norrköping, Lund, Hel- singborg, Halmstad, Göteborg, Västerås och Köping.

4Uppsala, Linköping, Jönköping, Kristianstad, Malmö,_ Mölndal, Uddevalla, Falköping, Väners- borg, Orcbro, Gävle, Hudiksvall, Sundsvall, Luleå och Gällivare.

5 Mölndal, Karlstad, Borås och Lidköping.

osv. Vid några sjukhus och byråer] före- kom det i vissa fall att kvinnan under den fortsatta graviditeten omhändertogs på kvin- nokliniken eller på gynekologens privata mot— tagning i stället för att hänvisas till mödra- vårdscentral. På de allra flesta ställen sakna- de man inom rådgivningsverksamheten resur- ser för en fullständig uppföljning av varje enskilt ärende. Vid några sjukhus tjänstgjor— de kurator emellertid även på barnbörds- avdelningen och fick därigenom klart för sig i vilka avslagsärenden som kvinnan födde barnet. På andra håll2 var det vanligt att kurator ”kollade” journalerna på förloss- ningsavdelningen eller hörde sig för på avdelningen, huruvida kvinnan hade fött barn där. Endast på ett fåtal byråer3 skedde en uppföljning av samtliga nu ifrågavarande ärenden genom att kurator försökte få reda på graviditetens fortsatta förlopp även när det gällde kvinnor som inte hade fött barn på sjukhuset. Några kuratorer skrev eller ringde till kvinnan vid den tidpunkt då förlossningen kunde beräknas ha skett. I brevet ombads kvinnan att höra av sig och om så inte skedde, frågade kurator på vederbörande pastorsämbete, huruvida nå- gon anmälan inkommit om barnets födelse. Andra kuratorer tog inte kontakt med kvinnan utan förhörde sig direkt hos pastors- ämbetet.

Den allmänna erfarenheten bland kurato- rerna inom rådgivningsverksamheten i dess helhet var, att såväl de kvinnor, som avstod från att fullfölja ärendet efter utredning, som de kvinnor, vilka hade fått avslag på sin ansökan, så gott som alltid fullföljde gravidi- teten. Endast i något enstaka ströfall hade man anledning att tro att kvinnan hade fått ett avbrytande till stånd på illegal väg. Kuratorernas uppfattning delades av gyneko- logerna. lnom de allra flesta sjukvårdsområ- den framhöll dessa att det på senare år var ytterst sällsynt att en kvinna hade feber, när hon togs in på sjukhus efter missfall. Den utbredda användningen av antibiotika gjorde dock, att avsaknaden av feber inte längre berättigade antagandet att missfallet var spontant. Det var således tänkbart att en del

av de missfall som antogs vara spontana var provocerade. Å andra sidan förelåg vid nästan varje sjukhus ett sådant förhållande mellan antalet missfall och antalet förloss- ningar, att missfallen enligt allmänt vedertag- na beräkningsgrunder med fog kunde antas vara spontana. Flertalet gynekologer menade därför, att den illegala abortverksamheten troligen var mycket ringa och att talet om de illegala aborternas förödande verkan på kvinnornas hälsa i själva verket saknade täckning under senare är.

] ärenden där man inom rådgivningsverk- samheten inte hade kunnat finna att någon indikation för abort förelåg och där kvinnan fullföljde ärendet till medicinalstyrelsen upp- .kom ibland speciella svårigheter, nämligen när kvinnan fick bifall till sin ansökan trots avstyrkan från utredarnas sida. Från rådgiv- ningsverksamheten uppgavs att sådana ären- den var relativt sällsynta. Det var emellertid problemen med den fortsatta handlägg— ningen av just dessa ärenden, som enligt de flesta läkares och kuratorers uppfattning visade de mera påtagliga bristerna i gällande prövningsförfarande. På många håll riktade man under diskussionerna en skarp kritik mot styrelsen för dess handläggning av nu ifrågavarande ärenden.

Vid flertalet sjukhus i landet ansåg gyne- kologerna, att styrelsens beslut om bifall till ansökan — lika väl som dess beslut Om avslag — innebar ett för dem bindande avgörande av indikationsfrågan. Om kvinnan inte ändra— de sin inställning utan begärde operation, utfördes således denna trots det tidigare avstyrkandet. Vid ett sjukhus4 följde man alltid principen att för Operationen i dessa fall anlita en annan läkare än den som hade medverkat vid avstyrkandet. Vid ett annat sjukhusS brukade gynekologen i regel vänta med operationen ett par dagar, under vilka kvinnan var intagen på kvinnokliniken. Un-

! Södertälje, l-stjö, Karlskrona, Lund och Skel— lefteå.

2)Danderyd, Södertälje, Uppsala, Linköping, Norr— köping, Växjö, Karlskrona, Lindesberg, Köping, Falun och Sundsvall.

3Danderyd, Motala, Göteborg och Falun. 4 Umeå. 5 Eksjö.

der denna tid brukade han ta till vara möjligheterna att samtala med henne och ibland sökte han även kontakt med mannen. Inte så sällan hände det att kvinnan ändrade inställning under sjukhusvistelsen och accep- terade att fullfölja graviditeten.

Vid en hel del byråer och sjukhus1 var emellertid den principiella inställningen till styrelsens beslut om bifall en annan än den nyss nämnda, dvs. läkarna där ansåg att ett beslut om bifall _ i motsats till ett beslut om avslag — inte innebar ett i och för sig bindande avgörande av indikationsfrågan. Samma uppfattning i fråga om styrelsens bifallsbeslut rådde vid de två byråer, där läkarna menade, att inte heller ett avslagsbe— slut var i och för sig bindande. Vid de byråer och sjukhus där läkarna inte ansåg sig bundna av ett beslut om bifall från styrelsen hade det i några fall — det rörde sig i regel om två eller tre fall och på något enstaka håll om ett knappt tiotal fall per år — förekom- mit att kvinnan hade vägrats operation efter bifall från styrelsen. Ärendenas handläggning efter styrelsens beslut varierade, liksom även i viss mån de principer efter vilka kvinnan vägrades Operation.

Vid en byrå2 följde man den ordningen att vid avstyrkande kvinnan själv — och inte såsom vid tillstyrkan kurator — tog emot beskedet från styrelsen. Som nämndes i ett tidigare sammanhang fick vid denna byrå kvinnan redan vid konferensen i förevarande fall besked om att operationen inte skulle komma att utföras vid det sjukhus till vilket byrån var knuten. Enligt kurators erfarenhet var det mera sällan som kvinnan i dessa fall sökte ytterligare kontakt med byran. På de flesta andra håll däremot var det regel, att rådgivningsverksamhetens kontakt med kvin- nan bestod, även sedan hennes ansökan hade avstyrkts och att kvinnan återkom för fortsatt handläggning av ärendet sedan sty- relsen hade bifallit hennes ansökan. [ den man någon av utredarna hade redovisat tvekan vid sitt ställningstagande i ärendet, brukade ingreppet utföras och det fåtal fall, i vilka kvinnan vägrades Operation, utgjordesi regel av sådana ärenden, i vilka utredarna

enhälligt hade avstyrkt hennes ansökan. Vid några sjukhus3 utgick gynekologen i sist- nämnda fall helt eller delvis från den tidigare utredningen av ärendet, medan han vid andra sjukhus4 oftast inte tog slutlig ställning till frågan om operation förrän kvinnan hade undergått förnyad undersökning av psykiater eller ärendet hade förekommit vid ny konfe- rens. På ett sjukhuss, där gynekologen i princip inte utförde abortoperation på kvin- na som befann sig i ett längre framskridet stadium än 20:e graviditetsveckan, utgjordes de fall i vilka Operation hade vägrats av ärenden, där kvinnan hade befunnit sig i ett så långt framskridet stadium och själv hade ställt sig tveksam till aborten. Rådgivningsverksamhetens vidare befatt- ning med de ärenden, i vilka kvinnan vägrades operation, var också olika vid olika byråer och sjukhus. Vid en byrå6 vidtogs över huvud taget inte några åtgärder, sedan kvinnan hade fått beskedet att hon inte kunde få operationen utförd och man kände därför inte heller till, hur graviditeten hade utfallit i dessa ärenden. Vid en annan byrå7 om- besörjde men alltid att kvinnan fick plats för Operation på sjukhus inom annat sjukvårds- område. På ett par ställena, hade man etablerat ett visst samarbete med rådgiv- ningsverksamheten vid andra sjukhus inom sjukvårdsområdet och hade på så sätt möjlig- het att se till att kvinnan fick plats för Operation på annat sjukhus inom området. På de flesta övriga håll var det vanligt att kurator _ med eller mot gynekologens vilja — försökte ordna sjukhusplats, framför allt om kvinnan var särskilt pressad av sin situation, men allmänt gällde att svårigheter- na var betydande. Inte minst hänsynen till kostnaderna hindrade att kvinnan fick opera-

' Danderyd, Södertälje, Linköping, Motala, Norr— köping, Jönköping, Karlskrona, Lund, Malmö, Mölndal, Falköping, Karlstad, Gävle och Sundsvall.

2 Lund. 3 Danderyd, Norrköping. Gävle och Sundsvall. 4 Södertälje, Linköping, Malmö, Karlstad och Västerås. 5 Falköping. & Gävle. 7 Danderyd. 8 Linköping, Motala och Norrköping.

tionen utförd. På något håll hade dock kostnaderna för operation på privat sjukhus bestritts av landstinget i samtliga fall där kvinnan hade vägrats operation på sjukhuset i hemorten' .

Den övervägande uppfattningen bland lä- karna och kuratorerna var att handläggning- en i styrelsen av de ärenden, i vilka kvinnans ansökan blev bifallen trots att den hade avstyrkts på det lokala planet, inte var tillfredsställande. Vad man vände sig emot var i första hand att styrelsen beslutade enbart ”på papperen” och utan att ange skälen till sitt beslut. Många menade, att styrelsen borde ta kontakt med den läkare som hade utrett ärendet och samråda med honom, innan den fattade sitt avgörande och, om detta innebar en alltför stor omgång, borde den i varje fall kontakta honom efter avgörandet och närmare förkla- ra skälen till sitt ställningstagande. Även en skriftlig motivering till beslutet skulle — hur kortfattad den än vore — underlätta förståel- sen av ärendet. Med den nu tillämpade ordningen kunde det förekomma att styrel- sens beslut tedde sig helt oförklarligt för dem som hade utrett ärendet, exempelvis i ett fall, då man hade funnit och i intygen redovisat att starka kontraindikationer mot abort förelåg. Från en hel del håll påpekades, att styrelsen även på annat sätt än genom att ange skälen i det enskilda fallet borde ge läkare och kuratorer en bredare information om sina beslut, så att man på det lokala planet fick möjlighet att bilda sig en uppfatt- ning om vad som kunde vara gällande praxis i abortärenden. Man tänkte sig att detta kunde ske genom att styrelsen fortlöpande publicerade avgöranden av principiellt intres- se eller att den med jämna mellanrum kallade till gemensamma överläggningar, in- formationsdagar e.d. En del läkare kritisera- de även sammansättningen hos styrelsens socialpsykiatriska nämnd och menade att den borde förstärkas med psykiatrisk och social expertis. Något av den ytterligare kritik som framfördes mot nämnden gick huvudsakligen ut på att nämnden hade visat sig vara alltför känslig för svängningarna i

den allmänna debatten. Från en byrå2 anfördes att man på senare tid inte hade kunnat lita på att få ett avslagsbeslut från nämnden ens i de fall, då man hade avstyrkt kvinnans ansökan uteslutande av den anled- ningen, att man skulle få tillfälle att studera hennes s.k. avslagsreaktion. På annat håll betecknade läkarna metoden att avgöra indikationsfrågan genom att iaktta denna ”avslagsreaktion” som ”ett för kvinnan förfärligt experiment”. Slutligen framhöll man från en byrå3 att styrelsen borde ta ansvaret för och ombesörja att operation utfördes i de fall, då den biföll kvinnans abortansökan mot avstyrkan från den, som hade utrett ärendet.

' Mölndal. 2 Göteborg. 3 Gävle.

Bilaga 7

Undersökning av vissa ärenden från åren 1963—1965 där abortoperation inte utfördes trots att kvinnan fått bifall från dåvarande medicinalstyrelsen till ansökan om legalt

avbryt ande

| .|- . -j . " '5

"lj'J...|ll---l gi": *”.

. En?

" lil F-. _uuu |

Inledning

213 av de kvinnor, som under år 1963 fick sin ansökan om legalt avbrytande bifallen av medicinalstyrelsen, undergick inte abort- Operation. 1964 gällde detta i fråga om 241 kvinnor och 1965 beträffande 399 kvinnor. Efter genomgång av handlingar hos social- styrelsen och i samråd med dess statistiska avdelning utvaldes vissa av dessa ärenden för närmare granskning av omständigheterna och utredning av det fortsatta förloppet. De ärenden som har undersökts är ärenden, där samtliga utredare — psykiater, gynekolog och kurator —- eller någon av dem hade avstyrkt kvinnans ansökan.

Motsvarande granskning har gjorts av ett fåtal likaledes av utredarna avstyrkta ären- den, i vilka Operation har utförts, men utförts på annat sjukhus än kvinnans hemortslasarett.

Undersökningen redovisas dels i samman- ställd form och dels genom kortfattad redovisning av vissa av de enskilda fallen. l sammanställningen redovisas l30 abort- ärenden — 40 ärenden från 1963, 42 från 1964 och 48 från 1965 — och endast de ärenden har utelämnats, där kvinnan själv skriftligen återkallade sin ansökan eller där enligt uppgift missfall inträffade innan besked om styrelsens beslut expedierades.

Utredningen av det fortsatta förloppet i ärendet har skett genom en uppföljning av vad som i handlingarna är antecknat under rubriken ”fortsatt förlopp”. [ de ärenden, där anteckningen lyder ”sökanden fullföljt

graviditeten, barnet fött”, har som verifie— ring godtagits utdrag ur förlossningsjournal, skrivelse till medicinalstyrelsen från kurator eller läkare som utrett ärendet, samt munt— liga uppgifter från vederbörande kurator. [ några fall har det inte gått att verifiera anteckningen på annat sätt än genom hänvåndelse till vederbörande pastors- ämbete. Anteckningen ”vägrades operation” eller ”fick ej ingreppet utfört” har ansetts verifierad genom skriftväxling mellan läkare och medicinalstyrelsen, genom brev till styrelsen från kvinnan själv — i några fall från hennes närmaste anhöriga — eller av uppgifter från kurator. ”Avstod från ingrepp" och ”sökanden ångrade sig” är uttryck som har godtagits med denna inne— börd, när de har förekommit också i kuratorsjournal eller i skrivelse från veder- börande gynekolog till styrelsen.

Sammanställning

Beslut på det lokala planet 1963 1964 1965 Totalt

Samtliga utredare

avstyrker 14 18 14 46 Kurator och

psykiater avstyrker, gynekolog

inget ställ- ningstagande 14 10 14 38 Kurator och psykiater tillstyrker, gynekolog avstyrker 2 5 3 10 Ovriga kom- binationer 10 9 17 36

Totalt 40 42 48

Civilstånd 1963 1964 1965 Gift 24 25 22 Ogift 12 12 25 Frånsk. 1 4 ] Hemsk. 2 l — Anka 1 — , Totalt 40 42 48 Ålder 1963 1964 1965 Totalt Över 40 år 6 6 5 17 16 — 40 år 28 33 43 104 Under 16 år 6 3 — 9 Barnantal 1963 1964 1965 Totalt Fler än 3 15 13 8 36 barn

1 — 3 barn 25 23 20 68 Inget barn # 6 20 26 Graviditetens längd vid tiden för ansökan,) 1963 1964 1965 10 — 12 v. 2 5 9 13 — 15 v. 15 14 18 16 — 18 v. 19 18 19 19 — 20 v. 4 5 — över 20 v. — _ 2 Totalt 40 42 48

1 Här och i det följande hänför sig uppgifter Olli graviditetslängd till den dag då ansökan inkom till medicinalstyrelsen. 1 vilket graviditetsstadium kvin- norna hade vänt sig till rådgivningsverksamheten på orten framgår ej av handlingarna. Allmänt sett gäller att utredningspraxis har ändrats sedan 1963 — 1965; bl.a. är utredningstiderna kortare och s.k. tvåläkarintyg används i större utsträckning än då var fallet.

Fortsatt förlopp 1963 1964 1965 Totalt

Förlossning 37'7 36,7 385 111 Missfall 3 ed se 15 Illegal abort 2f 2 Operation men ej på hemorts- lasarctt 2 2

Operation vägrad 1963 1964 1965

8 15 714

a Död ], bortadopterad ]. h Död ], bortadopterade 2. (' Döda 2, bortadopterade 3, missbildade (pågrund av röda hund) 2. a' 1 ett fall efter resa till Polen före beslutet från medicinalstyrelsen. ” Hot om illegal abort uttalat i två fall.

1 det ena fallet utomlands. K Två opererades på annat sjukhus än hemortslasa- rettct.

Enskilda fall

De uppgifter om omdömen som lämnas i det följande är hämtade direkt ur medicinalsty— relsens handlingar.

1. Gift 28-äring. Gravid för åttonde gängen. nu i sitt andra äktenskap. (Äldsta barnet. 12 år, fött u.ä. bortad0pterat, barn nr två i första äktenskapet i fosterhem. Tre barn i nuvarande äktenskap 5, 4 och 1 är vistas hos sökanden.) Två illegala aborter. Gravid 14 v. + 3 d. Motiv. Orkar ej större arbetsbörda. Dålig ekonomi, maken sjuklig. Bor i halvmodern enrumslägenhet. Söker även sterilisering. Kuratorn. Tillstyrker ej abort men sterilise-

ring. Psykiatern. Avstyrker abort. Tillstyrker ste- rilisering. Gynekologen. Avstyrker abort. Tillstyrker sterilisering.

Med.styr. Bifall abort + sterilisering. Fortsatt förlopp. Avstod frän abort. Kontakt med kurator. Barnet fött. Ville ej steriliseras.

2. Gift 33-åring. Hernmafru med tre barn i.a'. Gravid 16 v. + 5 d. Motiv. Haft röda hund. Trött, nedstämd. graviditeten överhuvudtaget oönskad. Kuratorn. Tillstyrker ej. Psykiatern. Avstyrker (konf. med gynekolo— gen).

Gynekologen. Avstyrker. Medstyr. Bifall. Fortsatt förlopp. Fullföljt graviditeten. Bar- net fött. friskt välskapat.

3. Gift 25-åring. Hemmafru med fyra barn. Relativt god ekonomi. Gravid 18 v. Motiv. Orkar ej flera barn. Är sjuklig. Två barn på barnhem därför att sökanden ej orkar med dem. Kuratorn. Tillstyrker ej.

Psykiatern. Avstyrker. Gynekologen. Avstyrker. Medstyr. Bifall.

Fortsatt förlopp. Accepterade att fortsätta graviditeten, rädd för uppdykande skuld- känslor efter aborten. (Tillhör frikyrkoför— samling.) Höll kontakt med kurator under graviditeten. Fick ekonomisk-praktisk hjälp. Barnet fött. Sterilisering efter förlossningen.

4. Gift 35—åring. Hemmafru med sju barn. Maken skogsarbetare och jordbrukare. Gra- vid 14 v. Motiv. Trött, många barn. Tillika ansökan om sterilisering. Kuratorn. Tillstyrker.

Psykiatern. Avstyrker. Gynekologen. Tillstyrker (abort+steri1ise- ring) med tvekan. Med.styr. Bifall. Fortsatt förlopp. Angrade sig. Fortsatte gra— viditeten.

5. Gift 33-äring med två barn, 5 och 3 år. Bra förhållande mellan makarna. Gravid 15 v. Motiv. Nervosa besvär som förstärkts i sam- band med tidigare graviditet och förlossning. Kuratorn. Tillstyrker ej.

Psykiatern. Avstyrker. Gynekologen. Inget ställningstagande. Med.styr. Avslag.

Omprövning. Sökanden begärde omprövning direkt hos med.styr. Intyg från annan psy- kiater. Nytt avslag sedan den först utredande psykiatern yttrat sig på med-styr:s begäran. Sökanden begär äter omprövning. Bifogar nytt intyg från psykiater nr 2 som nu klart tillstyrker. "Allvarlig ängestneurotisk bild." Med.styr. Bifall, sjukdom. Fortsatt förlopp. Nekades operation. Fort- satte graviditeten. Vid kontakt med sökan- den sent under graviditeten kände hon sig negativ till denna. Barnet fött.

6. Fränskild 4l—äring. Gravid för elfte gängen. Fem barn i två olika äktenskap. 15778 är samt tre barn u.ä. varav två är bortadopterade. Två missfall. Sökt legal abort en gäng tidigare. Avslag på grund av tveksamhet hos sökanden. Har nu endast tvä barn hemma (fyra barn födda i.ä. har respek- tive fäder värdnaden om). Sökanden även nu mycket tveksam. Hoppas på äktenskap med barnafadern. Gravid 14 v. Motiv. Känner sig trött. Litar inte helt på barnafaderns stöd. Har själv just ätergätt till förvärvsarbete. Vill undvika socialhjälp. Kuratorn. Tillstyrker ej.

Psykiatern. Tillstyrker. Gynekologen. Avstyrker. Med.styr. Bifall. Fortsatt förlopp. Erbjöds plats på gyneko- logavdelning. Gynekologen beredd göra ett sent ingrepp. Sökanden önskade dock fort- sätta graviditeten. Barnet fött. Fortsatt läng- varig kontakt med kurator.

7. Gift 43-äring med tre barn. 13,2 är. Tidigare legal abort. Sociala, ekonomiska och äktenskapliga förhållanden goda. Sökan-

den tidigare psykiskt sjuk, vardad på sjukhus upprepade gånger. Under de senaste tre aren i god balans. Gravid 18 v. Motiv. Rädd för ytterligare belastning. rädd att åter bli sjuk. Kuratorn. Tillstyrker med tvekan. Psykiatern. Abort tillstyrkes med tvekan. Sterilisering tillstyrkes. Gynekologen. Har ej haft kontakt med

sökanden. Anser att en abort innebär bety- dande risk för ångestkänslor och psykos. Föreslår sterilisering efter förlossning. Med.styr. Bifall. Fortsatt förlopp. Brev till med.styr. fran kvinnoklinikens överläkare med meddelande om att sökanden intogs på kliniken för observation under tre dagar. "Överensstäm— mande med preliminärt utlåtande frän psy- kiatriska kliniken fann man ingen som helst abortindikation, varför patienten gick hem oopererad. Detta skedde i full överensstäm- melse med patientens egna önskemal." Bar- net fött. Sterilisering utförd.

8. Gift 43-äring med sex barn 19 är _. 11 månader. Tvä missfall. Maken egen företaga- re, knapp ekonomi. Strax efter senaste för— lossningen började sökanden yrkesarbeta. Stor besvikelse över att behöva lämna arbe- tet pä grund av graviditeten. Gravid 19 v. Motiv. För stor arbetsbörda redan. Vill ha tid för sina barn. Känner sig för gammal för ännu ett spädbarn. Ej benägen söka sterilise- ring.

Kuratorn. Tillstyrker ej. Psykiatern. Avstyrker abort. Sterilisering till- styrkes. Gynekologen. ring. Med.styr. Bifall abort + sterilisering. Fortsatt förlopp. intogs pä kvinnoklinik. Därifrån meddelades att hon avstår från abort men vill steriliseras. Fortsatt kontakt med kurator. Ekonomisk hjälp. Barnet fött. Sterilisering utförd.

Tillstyrker abort + sterilise-

9. Ogift 36-aring med kvalificerat yrkesar- bete. Ett barn, 12 är. Fortsatt förbindelse

med fadern till barnet men har under senare är känt sig utnyttjad och är på väg ut ur förhållandet. Nu gravid i tillfällig förbindelse med utlänning. semesterbekantskap. Mycket tveksam till abort. Talar stundtals om sin längtan efter syskon till barnet, stundtals pockar hon hårt på abort. Gravid 18 v. + 3 d. Motiv. Rädd för reaktionen från det första barnets far trots att brytning är på tal. Kuratorn. Tillstyrker ej

Psykiatern. Avstyrker. Gynekologen. Inget ställningstagande. Med.styr. Bifall.

Fortsatt förlopp. Avstod frän abort. Barnet fött.

10. lö-arig skolflicka, uppfostrad i morför- äldrahemmet. Dålig kontakt med föräldrar- na. Känt barnafadern ca ett är, gott förhål- lande mellan parterna. Han fullgör sin värn- plikt efter studentexamen. Fast gemensam framtidsplanering. Sökanden beskrivs som en välutvecklad, intelligent flicka. 1 den aktuella situationen olycklig och nedstämd, stundtals upprorisk och desperat. Gravid 14 v + 4 d. Motiv. Kan inte bindas av ett barn just nu. Vill komma hemifrån och bo närmare barna- fadern. Kuratorn. Tillstyrker lned tvekan. Psykiatern. Tillstyrker. Gynekologen. Avstyrker. Med.styr. Bifall. Fortsatt förlopp. Avstod frän abort. Fortsatt kontakt med kurator. Hjälp till studentbo- stad. Barnet fött. Parterna har gift sig.

11. 15-äring som bor i föräldrahemmet under problematiska förhållanden. Fadern spritmissbrukare, modern oförmögen att hålla ihop hemmet. Sökanden är lågbegåvad. Har känt barnafadern, 19 är gammal, i åtta månader. Han åtalad för misshandel och fylleri. Gravid 13 v. Motiv. Kan ej klara ett barn ensam. Kuratorn. Tillstyrker.

Psykiatern. Avstyrker. ”Sökanden visserligan bara 15 är gammal men väl utvuxen. klent

begåvad men inte gravt undermålig. Det förefaller sannolikt att hon lever i ett någor- lunda stabilt förhållande."

Gynekologen. Inget ställningstagande. Med.styr. Bifall.

Fortsatt förlopp. Avstod från abort. Kände viss tveksamhet. Barnet fött. Har själv hand om det. (Ny ansökan om abort året därpå som beviljades och utfördes.)

12. lS-årig skolflicka, gravid två månader innan hon fyllde 15 år. Vet ej vem som är barnafader. Kan vara vilken som helst av fyra män. Föräldrarna villiga hjälpa henne. Över- lämnar ät läkarna att avgöra vad som är bäst för flickan. Gravid 18 v. + 5 d. Kuratorn. Tillstyrker ej. Psykiatern. Avstyrker. ”Visserligen kan den humanitära indikationen vara tillämplig, men sökanden ambivalent till abort.” Gynekologen. Inget ställningstagande. Med.styr. Bifall, humanitär indikation. Fortsatt förlopp. Avstod från abort. Barnet fött.

13. 15-aring under yrkesutbildning. Osäkra hemförhållanden. Fadern sjukpension. Bo- staden usel. Är lågbegåvad, svår att fa kon- takt med. Känt barnafadern i ett år, även han har dåliga hemförhållanden. Yrkesskole- elev. Närmast benägen förneka faderskapet. Gravid 14 v. Motiv. Rädd för sin fars reaktion. Kuratorn. Avstyrker.

Psykiatern. Avstyrker. Gynekologen. Inget ställningstagande. Med.styr. Bifall.

Fortsatt förlopp. Lades in på kvinnoklinik för att fa ingreppet utfört. Rymde emellertid från sjukhuset. Fortsatte graviditeten. Barnet fött.

14. Änka. 43 år, fabriksarbeterska. fyra barn, det yngsta 9 är. Ekonomi och bostad utan anmärkning. Barnafadern gift. ej tal om gemensam framtid. Gravid 18 v. + 4 d.

Motiv. Orkar ej större arbetsbörda. Har svåra åderbråck på benen. Kuratorn. Tillstyrker ej.

Psykiatern. Avstyrker. Gynekologen. Avstyrker. Med.styr. Bifall.

Fortsatt förlopp. Avstod från abort. Opere— rad för sina åderbråck under graviditeten. Barnet fött.

15. Ogift 24—åring. Ej tidigare gravid. Barna- fadern har Spritproblem vilka lett till separa- tion mellan parterna redan innan graviditet konstaterades. Sökanden är just färdig med kvalificerad yrkesutbildning. Uppvuxen i sträng Schartauansk miljö, kan ej tänka sig att berätta för föräldrarna om graviditeten. Gravid 11 v. Motiv. Saknar egen bostad. Kan ej räkna på hjälp av anhöriga. Vill studera vidare. Rädd att hennes far skall insjukna då han får reda på hennes belägenhet. Kuratorn. Tillstyrker ej. Psykiatern. Avstyrker. Gynekologen. Inget ställningstagande. Med.styr. Föreslår klinikprövning (eller mot- svarande ytterligare utredning). Fortsatt förlopp. Intogs på lasarett efter missfall, fem dagar efter med.styr:s svar.

16. Ogift 29-åring med kvalificerat yrkesar- bete, har hoppats på giftermål med barna- fadern, men sviken av honom i samband med graviditeten. Under utredningen talat om bortadoption som alternativ till abort men även planer på abort utomlands. Gravid 18 v. Motiv. Kan ej ta hand om ett barn ensam. Djupt besviken på barnafadern. Kuratorn ”Sannolikt otillräckliga skäl.” Psykiatern. Tillstyrker. Gynekologen. Avstyrker. Med.styr. Förslag om intagning på psykia- trisk klinik för vidare utredning.

Fortsatt förlopp. Innan sökanden fick svar från med.styr. for hon till Polen. Nekades där operation. Återvände till rådgivnings- byrån. Kompletterande intyg från psykiater med förnyad tillstyrkan ”Klara socialmedi-

cinska indikationer. ångestladdad.” Med.styr. Bifall. Fortsatt förlopp. Missfall en vecka efter beslutet om bifall.

17. Gift 20—åring. Båda makarna invandrare. Två barn, 2 år — 5 månader. Makarna har anpassat sig väl i Sverige. Välordnade sociala förhållanden. Gravid 13 v. + 5 d. Motiv. Orkar ej så täta graviditeter. Har dålig rygg. Hot om illegal abort vid eventuellt avslag. Eventuellt resa till hemlandet. Kuratorn. Tillstyrker ej.

Psykiatern. Avstyrker. Gynekologen. Avstyrker. Med.styr. Bifall.

Fortsatt förlopp. Missfall innan med.styr:s svar hann komma.

18. Frånskild 33-åring med fyra barn, 16—4 år. Sammanboende med barnafadern. För- hållandet mellan dem beskrivs som tämligen gott. Gravid 18 v. + 2 d. Motiv. Ängslig för att barnafadern skall svika. Han är 10 år yngre än sökanden. Kuratorn. ”Tveksamt om indikationer före— ligger.”

Psykiatern. Avstyrker.

Gynekologen. Tillstyrker med viss tvekan. Med.styr. Bifall. Fortsatt förlopp. Bestämde sig för att fort- sätta graviditeten. Missfall i sjätte månaden vilket sökanden upplevde som en stor besvi- kelse.

19. Gift 20åring. Gravid för femte gången. Två legala aborter. ett missfall, ett barn u.ä., 3 år gammalt, som sökanden har vårdnaden om. Nu gravid med maken som är interne- rad, har tvingat sökanden till prostitution, misshandlat henne. Sökanden har tagit ut hemskillnad. Har socialhjälp. Gravid 15 v. Motiv. Kan inte klara två barn ensam. Saknar egen bostad. Kuratorn. Tillstyrker.

Psykiatern. Tillstyrker.

Gynekologen. Avstyrker. Med.styr. Bifall. Fortsatt förlopp. Nekades operation. Då gravid i 17:e veckan. Brev från sökanden till med.styr. med bön om hjälp. Brev från med.styr. till sökanden: Operatören äger avgöra. Sökanden bör hålla kontakten med kurator. Missfall ca 6 v. efter operatörens avslag.

20. Ogift 21-årig danska med komplicerad bakgrund. Född u.ä. under ockupationen. Förde en flackande tillvaro tillsammans med modern, som arbetade som hembiträde. Barnhem från 7—15 års ålder. Som 18-åring fick sökanden ett barn u.ä. Bröt förbindelsen med barnafadern. Barnet i fosterhem. Nu gravid i tillfällig förbindelse med utlänning. Gravid 17 v. Motiv. Kan ej klara det barn hon redan fött. Kan ej tänka sig bortadoption. Känner sig ensam och övergiven. Har tidvis Spritpro- blem. Ej främmande för tanken på illegal abort. Kuratorn. Tillstyrker ej. ”Patzs sociala situa- tion onekligen svär men abortindikation synes ej föreligga.” Psykiatern Avstyrker. ”Rent socialt är fallet ömmande men någon påtaglig psykisk_kon- stitutionell svaghet av relevant betydelse i abortfrågan föreligger ej.” Gynekologen. Inget ställningstagande. Med.styr. Bifall. Fortsatt förlopp. Innan sökanden fick med. styrzs svar, intogs hon på lasarett för infekte- rat missfall i tredje månaden.

21. Ogift 17-åring. Affärsbiträde. Föräldrar- na östeuropeiska invandrare, enda barnet. Har känt barnafadern, 20årig fabriksarbeta- re, endast några månader. Gravid 10 v. Motiv. För ung. Föräldrarna så stränga. Sökanden rädd att bli utfrusen hemma. Saknar egna resurser att klara ett barn. Kuratorn Tillstyrker ej. Psykiatern. Tillstyrker med tvekan. Gynekologen. Inget ställningstagande. Med.styr. Bifall.

Fortsatt förlopp. Enligt uppgift från kurator: Sedan sökanden fått svaret från med.styr. ringde hon och meddelade att hon inte tänkte utnyttja bifallet. Sökanden nämnde samtidigt, att hon skulle resa med sina föräldrar till deras hemland under somma- ren. Senare framkommit att sökanden fått abort där.

22. Ogift 19-åring. Ej tidigare gravid. Be- skrivs som allmänt håglös och ointresserad av yrkesutbildning. Vid ansökningstillfället dock spirande planer på utbildning efter folkhögskolekurs. Barnafadern 18 år, utan utbildning eller fast arbete. Har vistats på ungdomsfängelse. Sökanden vill ej fortsätta förbindelsen. Gravid 17 v.

Motiv. Hänvisar till sin egen otrygga barn- dom. Vill att hennes barn skall få det bättre. Dåliga sociala resurser. Anhöriga kan ej hjälpa.

Distriktssköterskan. Tillstyrker. Psykiatern. Avstyrker. Gynekologen. Avstyrker och anför i särskild skrivelse bl.a.: ”Därest med.styr. trots vår enhälliga avstyrkan skulle finna skäl att tillstyrka sökandens anhållan, vore vi tack— samma om hon samtidigt med sådant besked finge hänvisning till sjukhus, där operationen kan verkställas ” Med.styr. Bifall. Hänvisad till annat sjukhus än hemortens, där hennes tillstånd uppfatta— des som förstadium till allvarlig mentalsjuk- dom. Ingreppet utfördes Rekommenderad återkomma för fortsatt utredning och terapi.

23. 16—årig studerande. Socialt välordnade förhållanden, men dålig emotionell kontakt, speciellt med sin far. Betraktas som genom- snittligt mogen för åldern. Kort bekantskap med barnafadern som är obenägen att be- trakta förbindelsen som ”annat än en lek”. Gravid 16 v. Motiv. För ung. Kuratorn. Tillstyrker ej. Psykiatern. ”Avsaknad av medicinska skäl och min uppfattning är att ett avbrytande

skulle vara till direkt skada för sökanden”; avstyrker. Gynekologen. ningen. Med.styr. Bifall. Fortsatt förlopp. Lades in pa kvinnoklinik men nekades operation. Sökte med faderns hjälp på annat lasarett inom sjukvårdsområ- det men mottogs ej. Hänvisades till lands- tinget, som äterremitterade henne till det första lasarettet. Enligt psykiatern ingen ändring i ställningstagandet. Åter i kontakt med landstinget. som nu hänvisade till med. styr. Därefter hänvisad till psykiatrisk klinik vid annat sjukhus än hemortens. Ansågs där vara ytterst pressad och i behov av hjälp. Ingreppet utfördes.

Ej inkopplad under utred-

24. Gift 45-äring med sex barn (födda i två olika äktenskap). 20 _ 7 är. En legal abort. Tre av barnen kvar i hemmet. Gott förhallan- de mellan makarna. Relativt god ekonomi, träng bostad. Under senare är trött. nervös. lättirriterad. Enligt maken "inte riktigt frisk, deprimerad _ nästan apatisk". Gravid 17 v. + 5 d. Motiv. Känner sig för gammal för att fa barn. Under senare ar trött, nervös, lättirriterad. Ängslig för att fa ett missbildat barn. Trött och nedstämd. Kuratorn. Avstyrker.

Psykiatern. Avstyrker. Gynekologen. Avstyrker. Med.styr. Bifall. Fortsatt förlopp. Vägrad operation. Accepte- rade fortsätta graviditeten. Barnet fött. (Föreslogs sterilisering men avböjde.)

25. Gift 21-äring med ett barn, 5 år. Frisk, förhållandet till maken bra. Gravid 15 v. + 6 d. Motiv. Uteslutande bostadsbrist. Makarna bor hos hans föräldrar. barnet vistas hos sina morföräldrar.

Kuratorn. Avstyrker. Psykiatern. Underställer ärendet med.styr:s bedömning.

Gynekologen. Avstyrker. Med.styr. Avslag.

Omprövning. Stark press på sökanden frän anhöriga. Bifall. Fortsatt förlopp. Vägrad operation. Gyneko- logen yrkar i stället pa katastrofintyg till bostadsförmedlingen. Lang efterkontakt. kontakt med bostadsförmedlingen, vilket resulterade ilägenhet. Barnet fött.

26. Gift 42.-åring med två barn, 17 , 13 är. Tvä missfall efter sista förlossningen. Gravid 18 v. Motiv. Känner sig för gammal. är psykiskt labil. Har depressioner var och höst. Kuratorn. Tillstyrker ej.

Psykiatern. Avstyrker. Gynekologen. Avstyrker. Med.styr. Bifall.

Fortsatt förlopp. Vägrad operation. Barnet föll.

27. Frånskild 32-äring med två barn, 12 ' 1 är. Det äldsta hos mormor. Sammanbor med barnafadern. som också är far till ett-aringen. Bra förhallande mellan parterna. Gravid 17; 18 v.

Motiv. För täta graviditeter. Känner motvilja mot barnafadern i den aktuella situationen. Graviditeten planeringsrubbning. Vill återgå till sitt yrkesarbete. Kuratorn. Tillstyrker ej.

Psykiatern. Avstyrker. Gynekologen. Inget ställningstagande. Med.styr. Bifall. Fortsattförlopp. Enligt uppgift till med.styr. från kvinnoklinikens överläkare intagen två dagar på kliniken. Gick hem utan operation. Enligt kuratorsjournalen: "Övertalades att avstår från ingreppet. Barnet fött."

28. Gift 45-äring. Hemmafru med fyra barn, det yngsta 13 är. Ekonomin ansträngd. Tre av barnen studerar. Gravid 15 v. + 3 d. Motiv. Anser sig inte orka fler barn. Vill söka även sterilisering. Samtliga utredare. Avstyrker abort, tillstyr-

ker sterilisering. Med.styr. Bifall abort + sterilisering. Fortsatt förlopp. Vägrad operation efter någon tids intagning på kvinnoklinik. Åter- kom till sjukhuset ca 6 veckor senare, där man konstaterade att sökanden hade försökt att själv framkalla missfall men misslyckats därmed. Utskrevs från sjukhuset, fortsatte graviditeten. Barnet fött. Sterilisering efter förlossningen.

29. Gift 39-åring med tre barn, det yngsta 3 är. Affärsbiträde på deltid. Välordnade socia— la och äktenskapliga förhållanden. Kroppsli— gen frisk men nervös sedan några år. Upplev- de sista förlossningen som mycket skräm- mande. Bäda makarna inställda på att de ej orkar fler barn. Gravid 18 v. + 4 d. Motiv. Känner sig för gammal, obenägen släppa sitt deltidsarbete. Kuratorn. Tillstyrker ej.

Psykiatern. Avstyrker. Gynekologen. Opererar ej vid eventuellt bi— fall.

Ovanstående ställningstagande föregicks av team-konferens där sökanden var närvarande. Efter detta vägrade hon att fortsätta kon- takten med kurator. Maken återkom dock senare, oroad av sökandens tillstånd. Hon förmåddes återkomma till psykiatern, som fortfarande ej fann indikation för abort. Er- bjöds inläggning på sjukhus, men avstod. Efter ytterligare en vecka begärde sökanden prövningi med.styr. Gravid i 18 v. Med.styr. Bifall. Fortsatt förlopp. Vägrad operation. Reste runt till olika sjukhus utan att få den utförd. Enligt kurator är barnet fött.

30. Ogift 17-åring med ett barn på 1 år. Har haft anpassningssvårigheter, står under över- vakning av barnavårdsnämnden, är lågbegå- vad. Faderskapet för barnet ej fastställt. Nu gravid med alkoliserad man, som hon redan brutit med. Gravid 16 v. Motiv. Kan ej klara två barn ensam. Kan ej tänka sig bortadoption. Kuratorn. Tillstyrker. Psykiatern. Tillstyrker med tvekan.

Gynekologen. Avstyrker. Med.styr. Bifall.

Fortsatt förlopp. Gynekologen nekade att utföra ingreppet. Sökanden accepterade först att fortsätta graviditeten men återkom efter en månad till psykiatern. Ville då ha abort. Kvinnoklinikens överläkare vägrade fortfarande att utföra ingreppet. Psykiatern vände sig till annan chefgynekolog inom sjukvårdsområdet. Denne ville ej åtaga sig ingreppet. ”Den psykiatriska indikationen för svag. Graviditeten för långt gängen." Därefter kontakt med privatpraktiserande gynekolog, som ställde sig solidarisk med de båda andra gynekologerna. På detta stadium inkopplades en advokat (på sökandens för- äldrars initiativ). Denne fick kontakt med en kirurg, som var villig att utföra ingreppet. Sökanden var då emellertid i 20:de veckan och hade känt fosterrörelser, varför kirurgen slutligen avböjde. Sökanden fortsatte gravidi- teten. Barnet fött.

31. Ogift 229-årig studerande. Barnafadern frånskild och har vårdnaden om två minder- åriga barn. Vill gifta sig med sökanden, vill att hon fortsätter graviditeten. Gravid 17 v. Motiv. Kan inte klara ett moderskap. Vill inte leva som gift. Känner sig osäker på barnafaderns stabilitet. Osäker på om hon kan ta hand om hans barn. Har dock av utredningen att döma i början en viss tvek- samhet inför abort. Ärendet diskuterades på konferens, där sökanden var närvarande. Man fann hennes situation svår, men ansåg ej abort vara en god utväg. ”Abort kontraindi- cerad på grund av den ambivalens sökanden visat samt med hänsyn till hennes personlig- hetstyp." Muntligt avslag efter konferensen. Sökanden begärde prövning i med.styr. An- sökan gjordes, men sökanden upplystes om att hon, vid eventuellt bifall, ej skulle få ingreppet utfört på lasarettet. Kuratorn. Tillstyrker ej. Psykiatern. Avstyrker. Gynekologen. Avstyrker. Med.styr. Bifall. Fortsatt förlopp. Till en början angelägen att

få ingreppet utfört. Fick genom med.styr. anvisning till privat sjukhus på annan ort. Där nekade man utföra ingreppet. Avstod från vidare försök. Barnet fött.

32. Ogift 17-åring med ett barn, 10 månader. Ämnar gifta sig med barnafadern, far också till det första barnet. Bor hos sin mor, som är beroende av socialhjälp. Barnafadern, två år äldre än sökanden, är dömd villkorligt, är lågbegåvad. Gravid 18 v. + 4 d. Motiv. För täta graviditeter. Uttrycket dock viss tveksamhet inför abort. Kuratorn. Tillstyrker ej.

Psykiatern. Avstyrker. Gynekologen. Avstyrker. Med.styr. Bifall.

Fortsatt förlopp. Fortsatte graviditeten. Hade kontakt med kuratorn, fick ekonomisk hjälp. Barnet fött. Bortadopterat.

33. Ogift l7-åring, som känt barnafadern ca ett år och sammanbott med honom en månad. Återvände till föräldrahemmet då barnafadern upphörde att arbeta. Vid under- rättelse om graviditeten försvann han. Sökandens bakgrund orolig på grund av att familjen flyttat mycket och ekonomin varit knapp. Fadern död. God sammanhållning i föräldrahemmet. Familjen trångbodd. Väl känd av socialnämnden. Också känd i barna- vårdsnämnden. Beskrivs som lågbegåvad, fysiskt frisk och välutvecklad. Gravid 17 v. + 4 d. Motiv. Kan ej ta hand om ett barn. Kuratorn. Tillstyrker med tvekan. Psykiatern. Avstyrker. Gynekologen. Avstyrker. Med.styr. Bifall. Fortsatt förlopp. Avstod från Barnet fött. Bortadopterat.

ingrepp.

34. lS-åring född u.ä. Uppvuxen hos mor- mor. Under sista skolåret dåligt anpassad. Omhändertagen av barnavårdsnämnden. Placerad i fosterhem. Åter till mormor,

yrkesarbete. Inblandad i två otuktshistorier. Gravid 17 v. Motiv. Kan ej räkna på hjälp av mormor. Anser sig själv för ung att ta hand om ett barn. Vill inte heller ha barn med barna— fadern. Kuratorn. Tillstyrker ej.

Psykiatern. Avstyrker. Gynekologen. Avstyrker. -Med.styr. Bifall. 'Fortsatt förlopp. Fortsatte graviditeten. Barnet fött. Bortadopterat.

35. Gift 18-åring med två barn, 2 — 1 år. Sökte abort vid andra graviditeten på grund av trötthet. Äktenskapet beskrivs som hygg- ligt, bostaden omodern, ekonomin knapp. Gravid 19 v. + 6 d.

Motiv. Täta graviditeter. Trötthet, ängslan att ej orka med tre barn. Kan ej tänka sig bortadoption av barnet. Kuratorn. Tillstyrker ej. Psykiatern. Avstyrker. Gynekologen. Avstyrker. Med.styr. Bifall, 24-veckorstillstånd. Fortsatt förlopp. Vägrad operation på samt- liga tre lasarett inom sjukvårdsområdet. Födde barnet som sedan lämnades för adoption enär äktenskapet upplöstes. Flyt- tade till sitt föräldrahem med de två tidigare födda barnen.

36. Ogift ]9-åring. Gravid för tredje gången. Tidigare ett barn bortadopterat, ett missfall. Dömd villkorligt. Barnafadern intagen på fångvärdsanstalt. Gravid 15 v. + 5 d.

Motiv. Inget hem eller arbete. Inget stöd av barnafadern. Har svårt att tänka sig ännu en bortadoption.

Kuratorn. Tillstyrker ej. Psykiatern. Avstyrker. Gynekologen. Avstyrker. Med.styr. Bifall. Fortsatt förlopp. Avstod från abort. Fortsatt kontakt med kurator. Barnet fött. Dog strax efter födelsen.

Bilaga 8

Penningbidrag till stöd åt kvinnor i abortsituation

av Sven Rengby

» |. "- += r.:f =.va .. ,'g- » » - - v . .. "i | : _| .. ' J , | [ . . t' . .1 i ' . 'I.'.|_-.. '|' " ..- , _ .|.! u" fr | |. || | _ J: | ' ull J...? . . .1 "L,; — .'_;

! 'l- .h mar

.. .- .|.' Må:-"'.-

'.tl'

_: .

.'jts”

'lI

. mu — _W' ll. wi t,"

1 Inledning

1 . 1 Direktiv

I direktiven för 1965 års abortkommitte föreskrivs bl.a. att utredningen skulle be- handla samhällets åtgärder i abortförebyg- gande syfte: rådgivningsverksamhet samt so- ciala och ekonomiska åtgärder till stöd åt kvinnor i abortsituation.

1.2 Undersökning av det statliga anslaget

På ett tidigt stadium av kommitténs arbete diskuterade man möjligheten av att, redan innan de mera omfattande utredningarna färdigställts, utarbeta ett delbetänkande, som skulle behandla de sociala hjälpåtgärder- na för kvinnor i abortsituation. Med anled- ning härav beslöts under hösten 1965 en undersökning av storleken av de belopp, vilka utbetalats från det statliga anslaget för tillgodoseende av överhängande hjälpbehov hos kvinnor, som besöker kurator vid abort— rådgivningsbyrån. Denna undersökning ut- fördes som en genomgång av de till medici- nalstyrelsen insända räkenskaperna för de tre budgetåren 1.7 1962 — 30.6 1965.

1.3 Undersökning av andra anslag

Vid de besök på olika lasarett, som kommit- ten företog under första halvåret 1966, he- fanns det, att kuratorerna i många fall dispo- nerade anslag också från landstinget för 1

stort sett samma ändamål som det nyss- nämnda statliga. I några fall hade kurator dessutom möjlighet att använda medel från allmänna eller enskilda understödsfonder. Dessa båda typer av anslag förekom icke blott, som det statliga anslaget, vid abortråd- givningsbyråerna utan även vid lasarett, där någon sådan byrå icke fanns inrättad.

Med anledning härav anhöll kommitten, att abortrådgivningsbyråerna samt — vid lasa- rett, där abortrådgivningsbyrå ej inrättats — de kuratorer, som arbetade med abortrådgiv- ning, skulle insända uppgifter rörande utbe- talningar som hjälp till abortsökande kvinnor dels från anslag, som för detta ändamål ställts till förfogande av landstinget, dels av andra medel såsom allmänna eller enskilda understödsfonder osv. För varje mottagare skulle anges, vilket eller vilka belopp hon i samband med en viss graviditet erhållit under tiden 1.7 1962 — 30.6 1965. I sådana fall, då en viss mottagare erhållit hjälp också från det statliga anslaget. skulle även dessa be- lopp anges, detta för att man skulle få veta hur stort sammanlagt belopp en viss motta- gare erhållit. Slutligen skulle också meddelas, huruvida legal abort utförts på mottagaren.

De begärda uppgifterna erhölls från samt- liga tillfrågade byråer och lasarett utom Göteborgs stads rådgivningsbyrå.

2 Det statliga anslaget för tillgodoseende av överhängande hjälpbehov hos kvinnor, som besöker kurator vid abortrådgivningsbyrå

2.1 Anslagets tillkomst

Befolkningsutredningen förklarade i sitt be— tänkande i abortfrågan (SOU 1944:5l), att under den första tiden av havandeskapet ekonomiska bekymmer, som skulle kunna avhjälpas relativtenkelt, för kvinnorna kan te sig omöjliga att komma till rätta med och därför bli kraftigt verkande abortmotiv. Det skulle för den skull vara av värde för kura- torns arbete, om man till hennes förfogande ställde medel, avsedda att tillgodose sådana överhängande hjälpbehov. Utredningen före— slog, att ett belopp av 4 000 kr. per år skulle ställas till varje kurators förfogande, och anförde om medlens användning: ”Några be- stämda regler och anvisningar för medlens användning, såsom fastställande av högsta belopp för varje klient, en övre inkomst- gräns, de behov som få medräknas m.m., synes icke böra komma i fråga. Medlen böra överlämnas till kuratorns disposition utan andra inskränkningar än att hon bör i fråga om större summor samråda med institutio- nens läkare samt omedelbart efter utbetal- ningen av varje anslag för denne anmäla och motivera detta. Så långt det är möjligt skall hon göra utbetalningen till en bestämd per- son eller firma för ett visst bestämt ändamål och icke ge den abortsökande kvinnan kon- tanta medel i handen, som för denna skulle kunna vara en frestelse till att uppsöka en abortör. Givetvis kan det i vissa situationer

visa sig vara nödvändigt att överlämna kon- tant hjälp till den abortsökande, så exempel- vis om hon genom besöket eller besöken hos kuratorn gått miste om arbetsförtjänst, vil- ken enligt kuratorns uppfattning bör ersättas med hjälp av dessa medel. Det måste här bli kuratorns sak att, med den intima kännedom hon förutsättes skola erhålla om sina klien- ter, avgöra i vilka former hjälpen bör utgå i varje särskilt fall.”

Detta utredningens förslag biträddes av regeringen och bifölls av 1945 års riksdag.

2.2 Anslagets storlek

Anslaget höjdes sedermera i ett par om- gångar. Det beräknades under den tidsperiod undersökningen omfattar till 30 kr för varje vid abortrådgivningsbyrå nyinskriven kvinna och uppgick till 160 000 kr per är.

2.3 Utbetalningarna vid olika byråer

En redovisning av utbetalningarna från ansla- get finns i tabell 1 (5. 8:11). I fråga om de beräknade medelbeloppen gäller, att de är minimisiffror. Detta beror på följande om- ständigheter:

1 En kvinna kan ha flyttat från en ort till en annan och därigenom fått bidrag från två olika byråer; 2 En kvinna kan ha ändrat namn t.ex.

genom giftermål och fått bidrag både före och efter namnändringen utan att dessa be- lopp kunnat sammanföras i beräkningarna; samt

3 En kvinna, som fått bidrag i början av den avsedda tidsperioden, kan för samma graviditet ha fått bidragsbelopp även före den 1 juli 1962. På motsvarande sätt kan ett bidrag i slutet av perioden ha följts av ytterli- gare belopp efter den 30juni 1965. Inverkan av de båda första av dessa fakto- rer torde dock vara ytterst liten. Den tredje faktorns inverkan kan man bedöma genom att undersöka i vilken utsträckning utbetal- ningar förekommit på båda sidor om budget- årsskiftena under 1963 och 1964. Man torde kunna uppskatta det riktiga medelbeloppet till 316 kr per kvinna i stället för 307 kr, som tabellen visar. Medeltalen varierade som synes starkt, från 204 kr i Visby till 699 kr i Nyköping (där verksamheten bedrivits endast under de två sista budgetåren). För alla byråer utom två gällde dock, att medeltalet låg mellan 400 och 200 kr. Anmärkningsvärt är det låga medeltalet i Göteborg, endast 232 kr, medan Stockholm hade 415 kr och Malmö 342 kr. I fråga om mer än 80 % av samtliga kvin- nor gjordes endast en utbetalning. Mer än två utbetalningar förekom för 86 kvinnor.

2.4 De individuella beloppen

Hur de individuella beloppen varierat, fram- går av tablå 1.

Det lägsta beloppet var 9 kr (för en annons), det högsta I 400 kr. De låga belop- pen -— under 50 kr — avsåg i åtskilliga fall inköp av pessar. De högsta beloppen var ofta avsedda för inköp av tvättmaskin.

En undersökning av de ändamål, för vilka utbetalningarna gjorts. finns redovisad i statsrevisorernas berättelse till 1965 ars riks— dag.

SOU 1971:58

Tabla" ]. Belopp per kvinna Antal kronor kvinnor Högst 50 22 51 — 100 109 101 — 200 451 201 — 300 372 301 — 400 177 401 — 500 264 501 _ 600 37 601 — 700 9 701 — 800 14 801 _ 900 6 1 000 8 1 100 l 1 300 2 I 323 1 1 400 1 Summa 1 474

3.1 Förekomst av andra anslag [in det statliga

I flertalet fall har landstingen som en kom- plettering av det statliga anslaget ställt medel till abortrådgivningskuratorernas förfogande för ekonomisk hjälp. Av de i tabell 1 upptag- na 20 statsunderstödda abortrådgivnings- byråerna var det endast sex, som icke hade något dylikt anslag från landstinget.

Abortrådgivningsverksamhet förekom emellertid också inom de fjorton områden, där någon statsunderstödd abortrådgivnings- byrå ej inrättats. I åtta av dessa områden hade landstinget ställt anslag för ekonomisk hjälp till kuratorernas förfogande, varjämte vid åtminstone ett par av lasaretten kurator disponerade ett anslag till hjälp åt patienter överhuvud taget, vilket i viss utsträckning hade använts för här avsett ändamål.

Vid följande lasarett hade abortrådgiv- ningsverksamhet bedrivits utan att kuratorer- na disponerade vare sig statligt eller lands- tingskommunalt anslag till ekonomiska stöd- åtgärder: Eskilstuna, Katrineholm, Västervik, Kalmar, Mölndal, Uddevalla, Borås, Fal- köping, Lidköping, Umeå, Luleå och Gälliva- re. Vid lasarettet i Uddevalla synes kurato- rerna dock ha haft goda möjligheter att disponera medel från understödsfonder.

Penningbidrag till stöd åt kvinnor i abortsituation

3.2 Utbetalningarna vid olika byrder och lasarett

Utbetalningarna från de tre typerna av an— slag, statligt, landstingskommunalt och un- derstödsfonder, har sammanställts i tabell 2 (5. 8:12). Då två eller tre namn angetts tillsam— mans, innebär detta, att kuratorerna vid båda eller alla tre lasaretten har att anlita ett gemensamt anslag. Medelbeloppen per kvin- na (som utgjorde minimisiffror — se 2.2) varierade avsevärt mer än motsvarande be— lopp för det statliga anslaget enbart, även om flertalet medelvärden också i denna tabell låg mellan 200 och 400 kr.

Om man bortser från Östersund och Skellefteå, där kurator disponerat endast re— lativt obetydliga belopp (ur anslag för pa- tienter i allmänhet), uppvisade Halmstad lägsta medelvärdet med 125 kr, därnäst kom Norrköping med 171 kr. Högsta värdena hade Ängelholm, 875 kr, Kristianstad, 754 kr, och Uddevalla, 628 kr. 1 Uddevalla före- kom varken statligt eller kommunalt anslag utan medlen härrörde från understödsfon- der. I fråga om de andra fyra lasaretten gäller. att de disponerat endast landstings- kommunala anslag.

Medelbeloppet per kvinna för hela landet var 332 kr, varvid dock Göteborgs stad icke

kunnat medtagas (1.4). Om hänsyn kunnat tagas till utbetalningar, som skett före den 1.71962 eller efter den 30.61965, torde medelvärdet höjts till mellan 340 och 350 kr.

3.3 De individuella beloppen

Fördelningen av de individuella beloppen visas i tablå 2.

1 det närmaste hälften av alla utbetal— ningar har avsett belopp mellan 101 och 300 kr. Medianbeloppet låg mellan 201 och 300 kr.

Vid vissa av de statsunderstödda abortråd- givningsbyråerna har man i stor utsträckning gjort utbetalningar till samma kvinna från både det statliga och det landstingskommu- nala anslaget, medan man på andra håll synes ha undvikit detta förfaringssätt.

Tablå 2. Belopp per kvinna Antal kronor kvinnor Högst 50 89 51 — 100 169 101 — 200 576 201 — 300 477 301 — 400 235 401 — 500 345 501 — 600 86 601 — 700 37 701 — 800 43 801 » 900 15 901 — I 000 51 I 001 — I 200 10 I 201 — I 400 4 I 500 4 1 623 1

Summa 2 142

4 Penningbidrag till kvinnor, som erhållit abort

4.1 Förekomst

Det statliga anslaget för tillgodoseende av överhängande hjälpbehov är i princip avsett för kvinnor, som avstår från abort, varför utbetalningar från detta anslag till kvinnor, vilka erhallit abort. ägt rum endast i ett fåtal fall t.ex. då en kvinna först avstått och erhallit bidrag men därefter på grund av ändrade omständigheter återkommit med be- gäran om abort och fått bifall härtill.

För vissa av de landstingskommunala an- slagen gäller motsvarande regler, medan där- emot på andra håll bestämmelserna icke hindrar utbetalning av understöd till kvin- nor, som genomgått abort.

4.2 Utbetalningarna vid olika byråer och lasarett

Dessa utbetalningar finns i tabell 3 (5. 8:1 1). Omkring 12 % av de kvinnor, som fått eko- nomisk hjälp, tillhörde den grupp, som fått abort, men de till dessa kvinnor utbetalda medlen utgjorde endast 5,8 % av totala utbe- talningen. Andelen varierar emellertid mycket, på några håll uppgick utbetalningar- na till kvinnor, som fått abort, till en väsent- lig del av hela det utbetalda beloppet, i Uddevalla 89 %, Halmstad 43 %, Norrköping 42 % och Uppsala 24 %.

Medelbeloppet per kvinna uppgick till 158

kronor dvs. mindre än hälften av medeltalet av samtliga utbetalningar (3.3).

4.3 De individuella beloppen

Att de utbetalda beloppen var låga framgår också av översikten i tablå 3 av de individuel- la beloppen.

Drygt 70 % av beloppen låg inom interval- let från 51 till 200 kr och belopp över 400 kr har förekommit endast i undantagsfall.

Tablå 3.

Belopp per kvinna Antal kronor kvinnor Högst 50 39

51 — 100 59 101 _ 200 125 201 — 300 17 301 —- 400 11 401 f 500 3 501 — 600 3 601 — 700 1 800 1 900 2 Summa 261 SOU 1971:58

Abortrådgivningsbyrå

Utbetalat belopp Antal hjälpta I medeltal per kronor kvinnor kvinna, kronor

Stockholm 100 883:50 267 415129 Danderyd 51 250 129 397129 Södertälje 13 000 58 224114 Uppsala 21 425 74 289153 Nyköpingl 2 096 3 698267 Linköping 13 300 55 241182 Motala 8 590125 36 238162 Visby 5 911163 29 203285 Lund 20 875 85 245159 Helsingborg 9 394168 45 208177 Malmö 27 400 80 342150 Göteborg 52 665 227 232 Karlstad 14 000 41 341146 Västerås 27 000 88 306182 Falun 17 425 50 348150 Gävle 14 300 45 317178 Hudiksvall 8 900 30 296167 Sundsvall 14 205 58 244191 Örnsköldsvik 7 000 25 280 Boden 13 500 49 275151

Samtliga 453 121106 1 474 307141

1 Verksamheten bedrevs endast de två sista budgetåren.

Tabell 3 Utbetalningar till kvinnor, som fått abort.

Abortrådgivningsbyrå Utbetalat belopp Antal hjälpta

] medeltal per

resp. lasarett kronor kvinnor kvinna, kronor Stockholm 17 607 120 146173 Danderyd 1 647 12 137125 Uppsala 7 129.13 42 169174 Nyköping 50 2 25 Linköping 183 3 61 Norrköping 1 660142 12 138137 Växjö, Ljungby 395 1 395 Karlskrona 1 660 8 207150 Lund 502:82 7 71183 Malmö 500 4 125 Halmstad 2 374 22 107291 Uddevalla 5 050 8 631125 Göteborg . . . . Karlstad 250 1 250 Örcbro, Karlskoga, Lindesberg 500 1 500 Örnsköldsvik, Sollefteå 1 200 10 120 Östersund 225 3 75 Skellefteå 400 5 80 SamtligaI 41 333137 261 158:37

1 Utom Göteborg.

Tabell 2

Abortrådgivningsbyrå resp. lasarett

Stockholm Danderyd Södertälje Uppsala Nyköpingl Linköping Motala Norrköping Jönköping, Eksjö Växjö, Ljungby

Visby Karlskrona Kristianstad Ängelholm Lund

Helsingborg Malmö Halmstad Uddevalla Göteborg

Statligt anslag kronor

110 883150 51250 13 000 21425

2 096

13 300 8 590125

5 911163

20 875

9 394168 27 400

52 665

Landstingskommunalt anslag kronor

80 089 11 040150 850 8 701113 205

9 262150 3 997 3 938102 14 450 11 145

15 200 21100 10500 31625117

3849 11298 5516

Övriga medel

kronor

Summa kronor

190 972150 62 290150 13 850 30 126:13

3 101

22 562150 12 617125 3 938102 14 450

11 145

5 911163 17 285 21 100 10 500 52 500117

13 243168 38698 5 516 5 650

Antal hjälpta kvinnor

562 186 122

88 48 23 26 41 29 35 28

127

61 101 44

I medeltal per kvinna, kronor

339181 334189 213108 246194 387163 256139 283169 171122 555177 271183 203185 493186 753157 875 413139 217111 383115 125136 627178

Tabell 2 (forts.)

Abortrådgivningsbyrå resp. lasarett

Statligt anslag kronor

Landstingskommunalt anslag

kronor

Övriga medel

kronor

Summa kronor

Antal hjälpta kvinnor

[ medeltal per kvinna, kronor

Vänersborg2 Karlstad

Örebro, Karlskoga, Lindesberg

Västerås, Köping, Fagersta

Falun

Gävle

Hudiksvall

Sundsvall Örnsköldsvik, Sollefteå Östersund

Skellefteå

Boden

14 000 27 000 17 425 14 300

8 900

14 205 7 000 13 500

2503110 11924155

34 095 :50

5 850 1 050 225 425

2 503110 25 924155

34 095150

27 000 21 275 14 300

8 900

20 055 8 050 225 625 13 500

9 64

59 88 60 45 30 80 34 3 7 49

278112 405107 577189 306182 35458 317178 296167 250169 236177 75 89:29 27551

Samtliga3 400 456106

_. ('.. F.

Utom Göteborg.

Verksamheten bedrevs endast de två sista budgetåren. Avser de två första budgetåren enbart. Något anslag hade icke beviljats för budgetåret 1964/65.

298 839147

12 615

711910153

2 142

332136

;. | _-., . ". .. ...'|-,| . * 311 |',"_', _ ,, "Url-i | ||? l,. ” || ,, | '|| , ” ":""1 || ' " f . || . . I I ” .. I 'I . ' - ., 511. ,| | , || , . _- ,, | I - | | ,qu .:. | I |. | || ,|- | | | | - ||, || '. ,, " | ' ' .. || 71 | 1. "| , , ' |r . '. - ' '=' ll l _” " _ | j,,l %.],- l || "|,, . . * | . _ ' | . ' G | - - _... - |l ._.i.. . ;— II | | l l I =- | ' ' ' »: ä' . _ . til, .,, . , | |5| '_||| |'|-r'| | .__,,| , ' "|| 1 ' _ L ulf-"1 |',|, _lu: &: I .._ "|'-—.4" .. -.l

_ .. . " '. 'jl— ,.

' . :;"-"'i', '_:'1" . l l _ [;d-" f,:"j—Ll ur 5, ' 5 _ .. |- '.- ,

'*_rå"lnt'n!!4=qt'.uammi'lrl

2— Finn»!

i | 1 1

. .: . | . 1 l l i | IJ _ |I , .w _ . . . . _, 1

|

”571311." . .. _ pdf-' ”j,”,

I'I . ' , 'l|' . ' . - - i. , ' ' ”_ i _ ,|| | :i | | || | L | I | | |' . , |' '1 |' V

Bilaga 9

Undersökning av familjepolitisk verksamhet i primärkommunerna

av Gudrun Odqvist och Margit Jonsson

Inledning

Undersökningen har verkställts på uppdrag av 1965 års abortkommitte och i samarbete med statistiska centralbyråns utredningsinsti- tut i syfte att klarlägga vilka resurser som finns för socialt och ekonomiskt stöd åt bl. a. ensamstående kvinnor med barn i kom- muner av olika storleksordning. Undersök- ningen hänför sig till tiden juli 1968— februari 1969 och har företagits genom di- rekta frågor på särskilt utarbetade formulär, som har ställts till socialnämnden i samtliga primärkommuner i landet. På frågeformulä- ren har lämnats utrymme för synpunkter och fria kommentarer i anslutning till svaren.

Av de 900 kommuner som har ombetts medverka vid undersökningen, har 833 in- kommit med svar (angående fördelningen efter folkmängd, se tab. 1). Svaren har för kommunens räkning avgivits av socialnämn- dens ordförande eller tjänsteman vid kom- munalkontor eller socialförvaltning. De in— komna svaren har sammanställts och bearbe- tats. [ det följande redovisas frågorna, svaren sammanställda i tabellform, sammandrag av de synpunkter och kommentarer som har framförts i anslutning till svaren samt under- sökningsfynden i form av de slutsatser som vi har dragit av det insamlade materialet.

Det bör understrykas att undersökningen speglar förhållandena före februari 1969.

2. 1 Fråga

Till rådgivningsbyråerna för abortsökande kvinnor vänder sig ett relativt stort antal

ogifta kvinnor — ofta tonåringar — som om de fortsätter graviditeten, kan bli ställda i en svår situation som ensamförsörjare.

Den allmänna försäkringens moderskaps- penning och tilläggssjukpenning ger förvärvs- arbetande mödrar viss kompensation vid in- komstbortfall och därmed möjlighet att vår- da barnet tills det uppnått 5—6 mån. ålder. Ett väsentligt ekonomiskt stöd utgör också bidragsförskotten.

Den ensamstående moderns ställning som familjeförsörjare medför att hon av ekono- miska skäl oftast måste börja arbeta när tilläggssjukpenningen upphör. Förutsätt— ningen för att hon skall kunna göra det är dock att kommunen ordnat tillfi'edsställande barntillsyn. Till skillnad mot de flesta gifta mödrar saknar de ensamstående mödrarna som regel möjlighet att fritt välja mellan att antingen ta förvärvsarbete eller att, om de så önskar, helt ägna sig åt värden av barnet i hemmet tills det fyllt t. ex. 2 år.

Nedanstående fråga är ställd mot bakgrun- den av att den ensamstående modern tvingas antingen att börja arbeta tidigare än hon själv vill efter barnets födelse, eller att stanna hemma längre än hon önskar på grund av att barnet ej kan placeras under dagarna. I det senare fallet kan hon bli ”handikappad” på arbetsmarknaden om hon alltför lång tid avstår från yrkesarbete och ej heller kan utnyttja de möjligheter till yrkesutbildning eller omskolning som arbetsmarknadsstyrel— sen ställt till förfogande för denna grupp.

Kan friska ensamstående mödrar i Eder kom- mun med stöd av 12 & socialhjälpslagen få avstå från förvärvsarbete och uppbära under- stöd, om de önskar vårda sitt eller sina barn i hemmet?

Under barnets första levnadsår? Under barnets andra levnadsår?

Ange i förekommande fall de riktlinjer som beslutats inom socialnämnden eller eventuel- la regler som utgör praxis.

2.2 Svar och anförda synpunkter

Som framgår av tabell 2 a) och 2 b) svarar drygt 50 % av kommuner med en folkmängd på högst 4 000 inv. ja, när det gäller barnets första levnadsår och ca 40 % på frågan om det andra levnadsåret. 108 kommuner — oberoende av ja- eller nej-svar — uppger att frågan ej är eller varit aktuell på länge. Många av dem framhåller dock att inställ— ningen är välvillig och att en ensam kvinna med barn kan räkna med att få hjälp. De kommuner som har lämnat jakande svar saknar i stor utsträckning enhetliga riktlinjer; 102 av dem uppger att bedömningen av hjälpbehovet sker från fall till fall. En del har kompletterat svaren ytterligare med uppgift om att det är ont om arbetstillfällen och/ eller att barntillsyn ännu ej har ordnats. Några förlitar sig på att en ung ogift kvinna blir omhändertagen av föräldrar eller anhöri- ga om hon föder barn. ”Bara hemmadöttrar är ensamstående mödrar”, ”Släkten hjälper”. Några anger att kommunförbundets rekom- mendationer utgör praxis, andra anger att de följer generella regler tills barnet är 2—4 år eller, om kvinnan har flera barn, till dess att barnen kan klara sig själva. Mindre vanliga är svar som t. ex. "Ur allmänpreventiv syn- punkt torde ett sånt förslag ej vinna gehör." ”Frågan torde ej bli aktuell”, ”Vi är så lyckligt lottade att abort och därmed sam- manhängande frågor ej förekommer”.

Vad beträffar kommuner med högst 7 000 inv. anger ca 15 av dem att förfrågningar om hjälp sällan förekommer och att de därför ej

haft anledning ta ställning till några riktlin- jer. 33 kommuner anger att bedömning sker från fall till fall. Ofta framhålls i svaren att understöd kan utgå tills arbete och barntill- syn ordnats. 2 kommuner har svarat att fosterhemsplacering aktualiseras, om en kvinna begär socialhjälp för sig och sitt barn. Från 12 kommuner uppges att brist på arbe- te i orten där utgör skäl till beviljande av socialhjälp. Många svar, företrädesvis från de mindre bland kommunerna, ger vid handen att barntillsynsverksamhet ej är organiserad. Familjedaghemsverksamhet anges dock av flera kommuner skola komma igång hösten 1968. (Bestämmelser om statsbidrag till fa- miljedaghem trädde i kraft 1.7.1968.) Några kommuner arbetar efter principen ”Ensam mor skall ha valfrihet”, och ”Ensamstående mor har förtur till daghem. Vill hon vårda barnet får hon socialhjälp”. ] ett fåtal svar uttrycks uppfattningen att det är betydelse— fullt att modern själv har hand om barnets dagliga omvårdnad de första levnadsåren. En motsatt uppfattning kommer till uttryck i svar som ”Har modern tillfälle till arbete och barnpassning beviljas ej socialhjälp”. "Mo- derskapet kan ej berättiga till socialhjälp i åratal”.

] svaren från kommuner med högst 10 000 inv. nämns endast undantagsvis att frågan ej är eller varit aktuell på länge. Bedömningen sker vanligen från fall till fall och ibland åberopas att kommunförbundets rekommendationer följs. Många kommuner anser som mest väsentligt att arbete och barntillsyn i första hand bör ordnas. Barn- stugor och familjedaghem planeras tillkom— ma 1968 eller 1969. Arbetstillgången — sär- skilt för kvinnor — uppges av en del kommu— ner vara dålig. i enstaka fall påpekas att den ekonomiska standarden blir lägre med gällan- de socialhjälpstaxor än vid förvärvsarbete.

När det gäller kommuner med mer än 10 000 inv. blir svaren alltmer koncisa och det framgår också att ensamma föräldrar kan erbjudas barntillsyn i betydligt större om- fattning än i småkommuner samt att arbets- tillgången sällan nämns som ett särskilt pro- blem. Svaren kan tolkas som att ärendena i

helt annan utsträckning handläggs på tjänste- mannaplanet än i mindre kommuner, där förtroendemännen i många fall har den di- rekta kontakten med allmänheten.

2.3 Slutsatser

I stort sett är kommunerna positiva i sin inställning till att genom ekonomiskt stöd ge kvinnor möjlighet att själva vårda sina späd- barn.

[ manga småkommuner saknas erfarenhet i frågan. i mindre samhällen torde få kvinnor föda som ensamstående och i den mån så sker torde kvinnan förlita sig på stöd från sina föräldrar och sällan framställa någon begäran till myndigheterna om hjälp.

Den tidsperiod under vilken kommunerna är villiga att utge socialhjälp åt en kvinnai anledning av att hon har fött barn växlari hög grad. Många anser att gränsen bör ligga vid 6 månader, andra föreslår 1—2 år. Det finns även exempel på kommuner som är villiga att bevilja socialhjälp till dess att barnet är skolmoget. Viktiga faktorer då man bestämmer tidsgränsen är tillgången till barntillsyn samt kvinnans möjligheter på ar- betsmarknaden. Ytterst sällan anförs psyko- logiska skäl till att kvinnan själv bör ta hand om eller få ta hand om sitt spädbarn.

Frågan är inte av den art att den bör bli ämne för lagstiftning. Enhetliga riktlinjer för tillämpningen av 12 å socialhjälpslagen kan uppnås genom en rekommendation. som ut- går från kommunförbundet. Detta skulle utan tvekan vara en styrka för den som biträder vid abortutredningar att kunna med- dela kvinnan att hon — likaväl som hon exempelvis kan räkna på tilläggssjukpenning = kan räkna med kommunalt stöd. om hon föder, för att själv få ta hand om barnet åtminstone ett år. Mest väsentligt är dock att alla kommuner ikläder sig ansvaret att ordna barntillsyn när kvinnan återgår till förvärvs- arbete. pabörjar utbildning etc.

3. 1 Fråga

De ensamstående kvinnor. som söker abort men som fortsätter graviditeten och tar hand

om barnet, utgör ingen speciell kategori av ensamstående föräldrar i vårt samhälle. Bo— stadsbristen är ett generellt problem och vid en oönskad graviditet kan just bristen på bostad vara ett av de väsentligaste motiven för ansökan om abort.

Vad som är väsentligt i detta sammanhang är att bostadsproblemet mot bakgrunden av den rådande situationen får sin permanenta lösning först i en avlägsen framtid och intill dess är den blivande modern hänvisad till mer eller mindre provisoriska alternativ. Somliga är hänvisade att stanna kvar i föräld- rahemmet med barnet och det uppstår ofta en konfliktfylld situation. Andra hänvisas till mödrahem. Även denna lösning är proviso- risk och under rådande förhållanden föga populär. Beläggningssiffrorna för mödrahem— men i landet har minskat kraftigt under senare år. Detta torde bero bl.a. på att mödrarna ej kan gå ut i förvärvsarbete under den tid de vistas på mödrahemmet.

I Uppsala publicerades under 1967 en Utredning angående ensamma föräldrars bo- stadsproblem, vilken visade att förhållandena var mycket otillfredsställande. [ utredningen föreslogs bl.a. att stadsfullmäktige skulle besluta om anskaffande av 15 lägenheter årligen under en S-årsperiod för uthyrning till ensamstående föräldrar. Av intresse i detta sammanhang är också de s.k. service- husen med olika praktiska arrangemang, som skulle vara till stor nytta för ensamstående föräldrar och i någon mån kanske också bryta den isolering många upplever i stora hyreshus.

Har någon liknande utredning som den i Uppsala företagits i Eder kommun?

Har några speciella åtgärder vidtagits i Eder kommun för att lösa ensamstående föräld- rars bostadsproblem?

Finns servicehus i kommunen?

3.2 Svar och anförda synpunkter

Som framgår av tabell 3 a) har den typ av utredningar som efterfrågas utförts endast på

några få håll. Som exempel kan nämnas att utredning liknande den i Uppsala har företa- gits i Borås. Huddinge och Lund. I Karlstad har problemen uppmärksammats och vissa åtgärder har vidtagits. ] Göteborg har en beredning varit tillsatt för att utreda frågor avseende ”Svärplacerat hyresklientel”. Även förhållandena för ensamstående kvinnor med barn har därvid diskuterats: i de förslag som har framlagts uttalas att dessa kvinnor ”så- som grupp ej bör betraktas som något kate- goriproblem. Om enstaka mödrar av ekono- miska eller sociala skäl är att hänföra till svårplacerat hyresklientel, skall problemen behandlas på det sätt beredningen föreslagit för övriga svårplacerade” (Göteborgs stads- fullrnäktiges handlingar 1966 nr 225 A). I Malmö har utarbetats Förtursprövning vid bostadsförmedlingen, vari anges vilka två hu- vudgrupper av skäl som kan motivera förtur, nämligen dels sociala eller medicinska skäl, dels arbetsmarknadspolitiska skäl. Enhetlig handläggning föreslås ske. Någon kategori- indelning förekommer inte. Förslaget har enligt uppgift genomförts i praktiken med gott resultat. 1 betänkande av Göteborgs stadsfullmäktiges beredning för abortföre- byggande verksamhet (Göteborgs stadsfull- mäktiges handlingar 5/68) diskuteras olika åtgärder i abortförebyggande syfte, bl.a. ifråga om bostäder, och bland beredningens förslag ingar tillsättande av en tjänstemanna- delegation för handläggning av förtursären- den.

Enligt sammanställningen i tabell 3 b) har åtgärder för att lösa ensamstående föräldrars bostadsproblem vidtagits i 62 av 833 kom- muner. Allmänt sett bör dock beaktas att antalet småkommuner vid tiden för under— sökningen var stort och att bostadsproble- men blir mer markanta i större städer för att i de största städerna beröra många grupperi samhället. inflyttningen till städer fortgår alltjämt och både familjer och ensamstående flyttar från kommuner med brist på arbets- tillfällen. De som kan bo kvar i en mindre kommun, tycks av svaren att döma i allmän- het kunna räkna med att få bostad.

Vad beträffar svaren från kommuner med

högst 4000 inv. anges i endast 3 svar att bostadsbrist rader. i flera svar anges att kommunen äger hus, medverkar till anskaf- fande av bostad och även till hyra vid behov. En kommun producerar smålägenheter. som kan hyras bl.a. av ensamma föräldrar. Sär— skilda kommentarer till frågan är sparsamma. något som kan tänkas tyda på att problem inte föreligger beträffande bostadstillgången; att sådana problem skulle föreligga men vara okända för uppgiftslämnaren, förefaller knappast troligt med den personkännedom som har redovisats i svaren på frågan under 6.1.

7 av kommunerna med högst 7000 inv. uppger att samarbete förekommer med s. k. allmännyttiga bostadsföretag. 5 uppger att ensamstående kvinnor med barn har viss förtur på bostadsmarknaden och på likartat sätt förhåller det sig i 7 andra kommuner där social- eller barnavårdsnämnden hjälper till med anskaffande av bostad. Några kommu- ner anger att de äger eller förhyrt ett antal lägenheter för ensamstående föräldrar och vid behov hjälper till med hyran. Regelbundet samarbete med förmedlingsorgan förekom- mer också. Enstaka kommuner uppger att bostadsbrist råder och att ensamstående för- äldrar anvisas lägenhet, när sådan blir ledig.

Manga kommuner med högst 10 000 inv. uppger att socialnämnden tillvaratar ensam- stående föräldrars intressen och ibland står som ”vård" i s.k. allmännyttig bostadsstif— telse. Viss förtur i eventuell bostadskö kan beredas "katastroffall". Från en kommun uppges ”Praxis skall utarbetas i X-stad, som kommunen ämnar följa”, från en annan sva— ras ”F. n. har pensionärer prioritet, men man ämnar ta upp barnfamiljer”. Regelbundna överläggningar mellan barnavårdsnämnden och bostadsförmedlingen eller kommunalt bostadsbolag ger enligt svaren att döma i flera kommuner ofta positiva resultat och viss förtur kommer i fråga för ensamstående förälder. En mindre stad uppger ”God till- gang på bostäder, alla ensamma mödrar bor modernt” och en kommun "Rätt gott om lägenheter. Problemet är snarare vem som skall ordna hyresbetalningen”.

Av svaren från kommuner av storleksord- ningen 10—20 000 inv. framgår att organise- rat samarbete förekommer i ganska stor ut- sträckning mellan socialförvaltning och bo- stadsförmedling, alternativt kommunalt bo- stadsföretag. Kommentarer som ”Vid bo- stadsförmedlingens sammanträden är social- chefen närvarande och bevakar angelägna ärenden” och ”i åtskilliga fall har bostad erhållits genom samarbete med bostadsför- medlingen” är relativt vanliga.

Servicehus förekommer ännu inte i så stor utsträckning i landet, jfr. tab. 3 c). Stock- holm har dock ej inkommit med svar på frågan. Lunds generalplanekommitté har 1967 publicerat ”Servicehus i Lund, en stu- die av konsumentintresset” och från några städer har uppgetts att frågan om servicehus och serviceområden har diskuterats samt, i några fall, även varit föremål för viss utred- ning.

3.3 Slutsatser

I storkommuner, där det i regel finns arbets- tillfällen, barntillsyn och möjligheter att vid behov få ekonomiskt stöd utöver det gene- rella, är det uppenbarligen svårare att få bostad än i de mindre kommunerna och bostadsproblemet är mest framträdande ide största städerna. Vad de mindre kommuner- na beträffar framgår det av svaren att det på många håll inte förekommer någon uttalad bostadsbrist och att ensamstående föräldrar och barnfamiljer i regel kan beredas bostad med hygglig standard. De problem som mö- ter i dessa kommuner är bristen på organise- rad barntillsyn och på arbetsmöjligheter, för en ensamstående kvinna med barn ibland inte kan lösas utan att socialnämnden bevil- jar medel till uppehälle.

] de större kommuner som har känning av bostadsbrist, är det tydligt att ensamstående föräldrar inte är den enda grupp som bereds förtur, utan är en grupp som konkurrerar med andra grupper, t. ex. åldringar. fler- barnsfamiljer, handikappade; individens eller familjens totala situation är avgörande vid bedömningen av prioriteringsbehovet. Pro-

blemen är mest komplexa i storstäderna, där bostadsbristen gör avvägningsfrågorna betyd- ligt svårare än på andra håll.

Med hänsyn till att bostadsbristen är ett stort och generellt problem i de större tät- orterna kan vi inte rekommendera att ensam- stående kvinnor med barn betraktas som en grupp vilken bör beredas första förtur i bostadskön — lika litet som vi kan rekom- mendera att abortsökande kvinnor bereds sådan förtur. Skulle dessutom abortsökande kvinnor prioriteras framför t. ex. ensam- stående kvinnor med barn, skulle mottagning för abortsökande kunna bli den instans dit man vänder sig för att få förtur på bostads- marknaden. Bostadsbristen och frågan om förtur är på sina håll ett problem av sådan storleksordning att det måste lösas på det politiska planet.

Däremot vill vi rekommendera att boende— förhållandena för ensamstående med barn fortlöpande uppmärksammas av de kommu- nala myndigheterna med hänsyn till den ofta svåra och ömtåliga sociala situation som en ensam förälder lever i och som kan förorsaka isolering eller alltför starkt beroende till anhöriga. Ett önskvärt alternativ till nuvaran- de s.k. kategorihus är servicehus med sub- ventionerade lägenheter eller hus med sådana lägenheter i bostadsområden med differen- tierade kollektiva serviceanordningar.

4. 1 Fråga

En del kommuner beviljar på vissa villkor barnfamiljer eller ensamstående föräldrar lån till insatslägenheter eller liknande. Främst gäller detta personer med små barn Och för vilka en lämplig bostad är av största vikt ur hälsosynpunkt.

Finns det möjligheter att inom Eder kom- mun bevilja sådana lån. exempelvis i de fall då bostadsförmedlingen eller motsvarande organ hänvisar en familj till insatslägenhel?

4.2 Svar och anförda synpunkter

Även av svaren på denna fråga framgår att bostadssvårigheterna ej är lika alarmerande

över hela landet. 1 mindre kommuner syns bostäder kunna erbjudas barnfamiljer eller ensamma föräldrar utan att de hänvisas till insatslägenheter. Lägenheter som upplåts med bostadsrätt och fordrar kapitalinsats tycks förekomma huvudsakligen i de större kommunerna med tätortsbebyggelse. 216 av 833 kommuner har besvarat frågan jakande (tabell 4) och möjligheten att erhålla någon form av län är förhållandevis större ju större kommunen år. Flera kommuner lämnar bor- gen för ”egna hem”. ”Det har hänt att kommunen uppträtt som hjälpare. Räntefria län har lämnats.” Många kommuner äger fastigheter eller insatslägenheter, som vid behov anvisas familjer och ensamstående med barn. ”En kommunal bostadsstiftelse äger de flesta nya bostäderna och därför ej aktuellt med län.” Även bland de 80 kom- muner som inte har besvarat frågan med ja eller nej har ett flertal uppgett att kommu- nen har ”en positiv inställning”. Uppgifterna ”Som regel löser man bostadsproblemen” och ”Några borgensförbindelser har ej be- hövt tecknas” återkommer också relativt of- ta.

1 de fall då lån beviljas sker det i regel enligt 13 eller 14 & socialhjälpslagen. Oftast tycks länet avse 1/2 eller 3/4 av insatsbelop- pet, men det förekommer också att lån beviljas till ett maximerat belopp, exempel- vis 5 000 kr. Återbetalningstiden är i regel 5 år; ibland tar kommunen bostadsrättsbeviset e. d. som pant. [ de fall då kommunen ikläder sig borgen för banklån, brukar det ske genom kommunalfullmäktige, drätsel- kammaren eller socialnämnden.

4. 3 Slutsatser

De små kommunerna har i allmänhet inte bostadsproblem och har tydligen inte haft behov av att skapa speciella lånemöjligheter för ensamstående föräldrar. Däremot ges of- ta flerbarnsfamiljer ekonomisk möjlighet till egna hem genom att kommunen ger räntefria lån eller tecknar borgen.

Med stigande invånarantal i kommunen ökar svårigheterna på bostadsmarknaden,

men ocksa i viss mån försöken att avhjälpa bristerna genom fördelaktiga lanemöjlig- heter, genom att lämna borgen eller genom organiserat samarbete mellan socialnämnd och bostadsförmedling eller bostadsstiftelser av olika slag. Många kommuner äger lägen- heter som mer eller mindre tillfälligt kan upplåtas till olika kategorier, bl.a. ensam- stående föräldrar, barnrika familjer. åldringar m. fl.

5 .1 Fråga

Kuratorerna på rådgivningsbyråerna har på förfrågan uppgivit att statsbidraget och de ekonomiska bidrag som vissa av sjukvardens huvudmän ställer till förfogande för den abortförebyggande rådgivningsverksamheten är otillräckliga. De bidrag som den abort- sökande kan få är alltför ringa och utgör inte något långsiktigt ekonomiskt stöd. Det kan exempelvis gälla en uttröttad husmor som behöver ett kostnadskrävande hushållstek- niskt hjälpmedel. Det kan också gälla en abortsökande i en familj som är skuldsatt och vars ekonomi är baserad på att båda makarna förvärvsarbetat. 1 en del av dessa ärenden är det tänkbart att kvinnan accepte- rar graviditeten under förutsättning att hon erbjuds möjlighet att sanera ekonomin. Ibland kan dessa och likartade problem lösas genom att man söker bidrag ur fonder eller genom att s.k. förebyggande hjälp beviljas av socialnämnden.

Kuratorerna möter fortfarande i en hel del fall ett visst motstånd från den abortsökandes sida när socialhjälp förs på tal. Ofta torde detta bero på en ovilja hos kvinnan att avslöja sin situation för ännu ett samhälls- organ. [ andra fall förekommer ett livligt samarbete mellan kuratorerna och t. ex. so- cialassistenterna.

Har under de senaste två aren 13 & social- hjälpslagen tillämpats i ovan exemplifierade fall som bidrag till ekonomisk sanering?

Kommer Ni i sådana ärenden ofta i kontakt med kuratorer inom abortrådgivningen?

Av tabell 5 a) framgår att 96 av 833 kommu- ner, dvs, ca 11 %, har svarat ja på frågan om frivillig socialhjälp har utgått genom förmed- ling av kurator inom abortrådgivningsverk- samheten. Kommentarer till de avgivna sva- ren — ja- såväl som nejsvar — är sparsamma. [ den man som svaren kommenteras, betonas oftast kommunens positiva inställning till eventuellt inkommande framställningar. Fran en universitetsstad där abortrådgiv- ningen bedrivs i byraorganiserad form upp- ges "att ekonomiska hjälpbehov i regel ej finns" och från en annan stad med abortråd- givning på lasarettet uppges att socialbyråns tjänstemän ”under sista fyra åren inte haft sådan framställning”. Av kommentarerna framgår att samarbete av det slag som åsyftas däremot ofta förekommer med barnavards- nämnd.

Endast 49 kommuner har svarat ja på frågan. om de ofta kommer i kontakt med kuratorer inom abortrådgivningen (se tabell 5 b). Kommentarer till de avgivna svaren förekommer sparsammare än till svaren på den nyss behandlade frågan och rör mesta- dels olika orsaker till att samarbete sker i så begränsad omfattning. Fran flera kommuner med högst 10 000 inv. uppges ”Någon abort- sökande har ej varit aktuell”. Att kontakt ej förekommer uppges av en kommun bero på att kommunen ”ej är så stor”. Från en annan framhålles "Tystlåtenheten fran kurators si- da är påfallande”. En mindre stad konstate- rar ”Abortärendena har ökat under 1967, men intet samarbete mellan kurator och socialvård, vilket är märkligt, då socialmedi— cinska indikationer åberopas". En annan stad konstaterar ”Förr var det mer kontakt med abortrådgivningen” eller ”De kuratorer som handlägger abortärenden synes ej ha något intresse av samarbete med kommunal socialvårdsmyndighet. Anser tydligen sina ärenden så sekretesskyddade att även kom- munala socialvården ska hållas utanför." Andra erfarenheter som redovisas är "De som sökt abort, men fått avslag. ringer sen barnet fötts till socialnämnden. Aberopar

läkares och kurators försäkringar om rätt till ekonomisk hjälp. Skulle ge mer tyngd ät framställningen om läkare eller kurator tog kontakt med kommunen. Den sökande skul— le under graviditeten leva i större lugn då.” Från en storstadskommun uppges att kurato— rerna inom abortrådgivningen enligt social- assistenternas uppfattning är ovilliga avslöja detaljer. vilket försvårar hjälpbeviljning.

5.3 Slutsatser

Det är tydligt att kommunen sällan anlitas för ekonomiskt bistånd åt kvinnor som för— klarar sig beredda att hellre undergå abort- operation än att föda. Det ringa samarbetet mellan kuratorerna inom abortrådgivningen och socialvården kan inte förklaras enbart med att kommunikationerna skulle vara bristfälliga mellan de bada samhällsorganen. Andra faktorer spelar in, som det finns skäl att uppmärksamma.

För socialarbetaren är det en oskriven lag att inte kontakta myndigheter eller enskilda personer utan att sökanden samtycker till det och att inte heller lämna upplysningar utan sådant samtycke.

Om det råder ett motstånd hos allmän- heten mot att vända sig till socialvården må vara osagt, men från kuratorer inom abort- rådgivningen kan det omvittnas att de även med försök till övertalning sällan förmår en kvinna att lita till socialhjälp för att föda.

6. 1 Fråga

Det har visat sig råda brist på information angående sociala hjälpmöjligheter i praktiskt taget hela landet. Allmänheten hindras där- för från att utnyttja de möjligheter som finns både inom den kommunala socialvår— den och den mer generellt inriktade statliga sektorn. Vi har dock funnit att vissa kommu- ner genom lättillgängliga folders e. (1. har lyckats sprida information inom olika omrä- den.

Hur är kommunens information till allmän- heten om sociala hjälpmöjligheter utformad?

Svaren på den öppna frågan redovisas i tabell 6 efter principen organiserad information i olika former. planerad information samt ej organiserad information. Då varje svar upp- förts endast i en kolumn, ger tabellen inte full rättvisa åt de största kommunernas in- formativa verksamhet. Dessa ger nämligen ut både regelbundet återkommande publika- tioner och folders etc. riktade till speciella grupper. Annonsering sker också i varierande omfattning ? från ] gång/år med ”Vart vänder man sig i sociala frågor” till med- delanden om nyheter såsom att barnstuga öppnas, att reglerna för familjebostadsbidrag har ändrats osv.

350 kommuner med högst 4 000 inv. sak- nar organiserad information: ”Ej någon som helst information”, ”Hembesök i varje by”. ”Massmedia”, ”Särskild arbetsgrupp inom förvaltningen sysslar med information”, ”De som det behöver håller minsann väl reda på de möjligheter som finns”. ”Allmänheten vet utan information”, ”Djungeltelegrafen". Från nagra kommuner uppges att ledamöter av socialnämnden ansvarar för informa- tionen, var och en inom det distrikt där han är bosatt. 5 kommuner uppger att den upp- sökande verksamheten är livlig. Från några häll anförs att staten lämpligen bör ta hand om informationen.]

Från kommuner med högst 7000 inv. anförs ofta att kommunalkontoret lämnar muntliga upplysningar eller kort och gott ”God information”. De vanligaste svaren är ”God personkännedom”, ”God personlig kontakt och därigenom kan information ges”, ”Om sa skulle önskas lämnas ”Våra sociala förmåner” ut till folk”, ”Allmänheten välinformerad och behov ej ansetts förelig- ga”, ”Folder skulle vara välkommen" och ”Endast genom massmedia”. Relativt ofta ges svar som ”Socialnämnden, distriktsskö- terskan och sociala hemhjälpen informerar”, ”Socialassistenten ger information vid förfrå- gan” och ”Rådgivning sker på kommunal— kontoret”.

Även fran kommuner med högst 10000

inv. uppges ofta ”Alla känner alla”, ”Djungeltelegrafen”, ”ingen missar berätti- gade bidrag tror vi”, ”Radio och TV precis tillräckligt”, ”Distriktssköterskan och all personal inom socialvården har anmodats anmäla varje aktuellt förhållande”, ”Nämnd- ledamöter i olika distrikt lämnar upplys- ningar”, ”Informationen är obefintlig, men kommer så småningom”, ””Information ges vid tid och tillfälle” samt ”Våra sociala förmåner bekantgöres genom tjänstemän-

" nen .

6.3 Slutsatser

Det är tydligt att en organiserad information till allmänheten om sociala förmåner och rättigheter förekommer i endast blygsam omfattning i de små kommunerna och att man där från kommunens sida litar i första hand till att genom sin personkännedom tillgodose de hjälpbehov som finns. Ibland har det framhållits i svaren att allmän infor- mation har varit påtänkt men hindrats av ekonomiska skäl eller uppskjutits i avvaktan på förestående kommunsammanslagning. De större kommunerna är bättre försedda med informationsmaterial, t. ex. folders som var och en upplyser om en viss förmån. Det kan nämnas att försäkringsbolagen Framtiden och Folksam, som verkar för information på bred bas, erbjuder kommunerna specialutgå- va av sina publikationer; Framtiden har upp— lyst att 25 kommuner har beställt lokalt utformade upplagor av foldern ”Våra sociala förmåner". Denna samt Folksams ”Vår trygghet” tycks vara de mest spridda f.n. Om de sänds till alla hushåll eller enbart halls tillgängliga hos samhällsorgan, som allmän- heten ofta besöker, framgår dock inte alltid av de svar, i vilka hänvisas till dessa publika- tioner.

Undersökningen i denna del visar enligt var uppfattning att man alltjämt bör räkna med att det kan vara ganska svårt för den

1 Efter undersökningen har genom socialdeparte- mentcts försorg utgivits broschyren ”Sucialkata- logen" som distribuerats till samtliga hushåll.

enskilda människan att leta sig fram till hjälpmöjligheterna. Erfarenheten har också visat att åtskilliga åldringar, hemmadöttrar m. fl. inte har förstått att utnyttja självklara rättigheter och att manga människor inte känner till t.ex. möjligheterna att få bo- stadsförbättringslån, bostadsbidrag etc. Det hänseende i vilket informationen brister tor- de dock inte gälla sa mycket de generella eller enbart inkomstprövade stödåtgärderna fran samhällets sida utan gäller framför allt den ekonomiska hjälp, som kommunen är skyldig att tillhandahålla via socialnämnden. Den kvinna som vill föda barn kan genom barnavårdscentraler Och barnavårdsnämnder ganska lätt få upplysning om vilka generella förmåner som finns, om tillgänglig service osv., men det är oklart vilken ekonomisk hjälp som hon kan räkna med att få från kommunen för att kunna ta hand om sitt barn. Enligt var mening bör kommunförbun- det genom rekommendation till kommuner- na (jfr. vad som har anförts under 2.3) ange riktlinjerna för ekonomisk hjälp åt ensam- stående kvinnor med barn under den tid som de vårdar barnet.

Rekommendation bör inga i det upplys- ningsmaterial som mödravårdscentralerna delar ut. En väl utarbetad skrift, som tar sikte enbart på det stöd som kvinnan kan räkna med fran samhällets sida, om hon föder. skulle vara till stor nytta.

7. l litliga

Kommunförbundets socialsektion har avgivit en rekommendation beträffande högsta må— nadsersättningsbelopp vid interkommunal er- sättning för socialhjälp som har utgivits un- der året.

Följer Ni i Eder kommun denna rekom- mendation'?

Om frågan besvaras med nej, med vilka belopp utgar socialhjälp i Eder kommun? 7.2 Sva/"0011 synpunkter

Som framgår av tabell 7 har 633 kommuner svarat ja på fragan om kommunen följer

förbundets rekommendationer vid interkom- munal ersättning. Flertalet svar har komplet- terats med upplysningen att kommunen är generösare än vad som anges i rekommenda- tionen när det gäller att tillgodose den en- skildes behov av hjälp _ t. ex. att det är den faktiska hyreskostnaden som denne får hjälp med även om kostnaden överstiger vad som anges i rekommendationen. Av de synpunk- ter som har anförts i anslutning till nej-sva- ren är det tydligt att även de kommuner som har svarat nej, följer förbundets rekommen- dationer i fraga om den interkommunala ersättningen, och att de har svarat nej för att framhålla att rekommendationerna inte är normerande för bistånd i det enskilda fallet.

Till ca 100-talet svar har fogats avskrift av vad som i vederbörande kommun har ansetts böra gälla i fråga om socialhjälp, exempelvis de gemensamma normerna för kommuner inom Kopparbergs län och Gävleborgs län, bestämmelser utarbetade av samarbetsdelega- tionen för skånska städer osv.

Vad beträffar hjälpens omfattning tycks den i samtliga kommuner avse de faktiska utgifterna för hyra, el-avgift o.d. När det gäller bidrag till mat, kläder, fickpengar, hygien m.m. anges varierande belopp, som rör sig mellan 300 och 375 kr/man. för den vuxne själv och mellan 80 och 115 kr/män. för varje barn beroende även av åldern. En del kommuner utgår från basbeloppet i den allmänna försäkringen och bistår t. ex. med 60 % av detta -— vid tiden för undersök- ningen 5 800 kr/ar för den vuxne och med 25 % av beloppet för ettvart barn. Höjs basbeloppet aterverkar det automatiskt på understödet. En kommun uppger att en vux- en person nyter det belopp som motsvarar hel förtidspension; är det skäl att stimulera honom till att söka pension får han dock vidkännas en reduktion på 10 '/r.

7.3 Slutsatser

Det finns generösa och restriktiva kommuner ifråga om normer för den obligatoriska so- cialhjälpen, men kommunförbundets vägle- dande normer har betydelse som utjämnande

effekt. Understödens storlek ger inte utrym- me för annat än minimistandard. Vid lång- variga understödsperioder sjunker levnads- standarden. Samtidigt torde i många fall förmågan att ta egna initiativ till arbete, utbildning etc. reduceras. En rekommenda- tion från kommunförbundet om ekonomisk hjälp åt ensamstående kvinnor som föder barn bör därför ta fasta på en tidsgräns då hjälpen bör omprövas i syfte att ge henne tillfälle att välja alternativa existensmöjlig— heter.

Tabeller

Tabell 1 Antal kommuner med nedanstående folkmängd Summa Under 4 000- 7 OOOv 10 OOOf 20 000- Över 4 000 7 000 10 000 20 000 50 000 50 000 Antal kommuner som besvarat enkäten 459 175 67 70 42 20 833 lij besvarat enkäten 37 19 6 4 — 1a 67 Totalantalet kommuner vid undersökningstillfället 496 194 73 74 42 21 900 21(Stockholm part. besvarat gm barnavårdsnämnden se tabell 6) Tabell 2 a Antalet kommuner med nedanstående folkmängd Summa Under 4 000- 7 000— 10 000 20 000-- Över 4 000 7 000 10 000 20 000 50 000 50 000 Positiv 240 131 58 59 39 20 547 Negativ 128 30 9 9 2 — 178 Ej besvarat frågan 91 14 f 2 1 f 108 Summa 459 175 67 70 42 20 833 Tabell 2 b Antal kommuner med nedanstående folkmängd Summa Under 4 000- 7 000- 10 000— 20 000— Över 4 000 7 000 10 000 20 000 50 000 50 000 Positiv till både A och B 187 105 48 55 33 18 446 Negativ 22 13 7 4 1 50 Ej besvarat frågan 250 57 12 11 6 1 337 Summa 459 175 67 70 42 20 833 50111971158 9:13

Tabell 3 a Antal kommuner med nedanstående folkmängd Summa

Under 4 OOOf 7 000— 10 0007" 20 000-— Över 4 000 7 000 10 000 20 000 50 000 50 000

Ja ' v — — ' 8 8 Nej 456 175 67 70 42 12 822 Ej besvarat frågan 3 f f f — 3 Summa 459 175 67 70 42 20 833

Tabell 3 b Antal kommuner med nedanstående folkmängd Summa

Under 4 000? 7 OOOf 10 000— 20 000— Över 4 000 7 000 10 000 20 000 50 000 50 000

Ja 19 13 5 8 7 10 62 Nej 390 142 53 54 28 8 671 Ej besvarat frågan 50 20 9 8 7 2 96 Summa 459 175 67 70 42 20 833

Tabell 3 c Antal kommuner med nedanstående folkmängd Summa

Under 4 000- 7 000— 10 000— 20 000— Över 4 000 7 000 10 000 20 000 50 000 50 000

Ja ,, _ , — 1 l 2 Nej 447 175 67 70 41 19 815 Ej besvarat frågan 12 — f f —- — 12 Summa 459 175 67 70 42 20 833

Tabell 4 Antal kommuner med nedanstaende folkmängd Summa

Under 4 000— 7 OOOf 10 000 20 000— Över 4 000 7 000 10 000 20 000 50 000 50 000

Ja 64 49 32 33 24 14 216 Nej alt. ej varit aktuellt 350 108 28 29 18 4 537 Ej besvarat frågan 45 18 7 8 — 2 80 Summa 459 175 67 70 42 20 833

Tabell 5 a Antal kommuner med nedanstaende folkmängd Summa

Under 4 000 7 OOO-f 10 000 20 000" Över 4 000 7 000 10 000 20 000 50 000 50 000

Ja 17 15 10 20 19 15 96 Nej alt. ej varit aktuellt 433 159 56 50 22 4 724 Ej besvarat frågan 9 1 l — l 1 13

Summa 459 175 67 70 42 20 833

Antal kommuner med nedanstående folkmängd Summa Under 4 000— 7 000— 10 000— 20 000— Över 4 000 7 000 10 000 20 000 50 000 50 000 Ja 8 11 5 10 9 6 49 Nej 422 157 57 56 32 12 736 Ej besvarat frågan 29 7 5 4 1 2 48 Summa 459 175 67 70 42 20 833 Tabell 6 Antal kommuner med nedanstående folkmängd Summa Under 4 000— 7 000— 10 000— 20 000— Över 4 000 7 000 10 000 20 000 50 000 50 000 Annonsering i lokalpressen, folders, stencilmeddelanden om t.ex. fam. bost. bidrag och till spec grupper ss åldringar, handikappade, föräldrar 40 24 18 16 20 10 128 "Våra sociala förmåner" eller motsvarande skrift till hus— hållen 19 6 1 5 4 3 38 Kommunen utger egen publikation, som bl.a. innehåller viss so- cial information 15 6 2 l 2 — 26 Förtroendemän och tjänstemän informerar vid föreningsmö- ten, Studieverksamhet etc. 13 6 5 5 1 2 32 Information planeras eller kommunsammanslagning avvaktas 22. 18 7 18 9 4 78 lnformation genom tjänstemän och förtroendemän på kommunal- kontor etc ”Alla känner alla". lngen organiserad eller uppgift saknas 350 115 34 25 6 2 532 Summa 459 175 67 70 42 21 834 Tabell 7 Antal kommuner med nedanstående folkmängd Summa Under 4 000— 7 000— 10 000— 20 000— Över 4 000 7 000 10 000 20 000 50 000 50 000 Ja 401 126 39 40 20 7 633 Nej 42 41 27 24 18 12 164 Ej besvarat frågan 16 8 1 6 4 1 36 Summa 459 175 67 7.0 42 20 833 SOU1971:58 9:15

t' Il|11| ! _1 1 -'. | | | | | || z||||— Jll ,.,;.' . .|.-..... —'=._ r""':.. .,,'| _..... ' ' , _ ' '11 l '.

__|' |. ._| __ |..,|. .'- |. .'. | .|. :|,3, .||.|.| '5| | .|'||.'.'n_. "..7 '. . .. 14") ; T |..'"u" "M...-"' |'.

|'. '” '| - . . - fi.»

* .1-||'|. -

" _TJ'| " '- 'l|| .|||_|||||r,|__'_ Jm' _ _ - . ';; |'.l -.- _.41. — |||

. ' .' . |.ll'1.'-'J" " |ll|l| :lljjpl- .'||L'|"| ' |... |__ ',. ||| |.|||— ”||-||| Jl'J'hf'f'i ".” EJ .

. ,. , |"_"1.|| | ,|, ' ' | _| _ _ .' ||- '|"'|.|_|L|' r" " .Il'JJ '.,||.|| .

' ' "1.1-."" - . _. |.|.,.,. .'_.wrm; . " || '|....j'..1_|""".r..l

|| 11 V' . l i """. |, ||. ...a-_| . _.,, - .. '.'.'.|"|.||*|1 31.-||.| _; 'I ' || "v"” |||' _'||'|||I _ Li:-lll”. |"|_:n|'t | |" . . ' |'.::.|"||||' ' 'fl','.r'|' .' . .' |— .'|r,. - ._|.) |'|-"|||, är,—....» ..?5'.' |" | '._ | __ .r , '1"" ' —' '—"|L . | || ... | || ||. || ||.|| || | .|1-411Jljl-m 'JlJ'wJJ'” L|g|p_ || . | || | , .| | .. ||.|. ,. .. |...||| ,, | |" ; || ,'|.|.|—, '_| ".'. |.flq'L...f . |||,'n|.|',|'.|L'||'11||.' |||1'.'|.'|,'||||w.|.g|. gu” | iaf?-lill» '|' ': »' ' ""' '='”.'. '.""a'l, lh||1' 1 ||]? . T&N?" | .| lh'l' tull.!pf'fpg' | ,|. | _, | || ., .|., , £1|.|-|||...|...-|,..| ». ' . '|51. . "| ' |.| r| '|':4||'|]|'|;'F'T"'BJ|.N|911|'1. ""Ni—H ..'F-.||| | = _ | .'—|...l|. .|||L'|j|' - |_||__JJ..||—Li| ' || |.Hl' t' r ||'- .,.'1 _,|_L||1l|'|_—ll||' ' .|l _Äl I .>||_ A ' _..-|'|" Jll|11|lllll_|||| . "lr, _. 'r' . . .. . |'|. - . ' . .. '...z'a . .. '1' * '. : . * I "|" | "'n-': ' .|' ",. " ' * ' ' . . .. .. '_'",1' :F | f.*|_".;|'ä| . ||.|.||l_'. ' .. .» . ||| ||'” | | || , |||-||| |_|||. | '|. '.' " " '».fr | .. » ., :. ||g||||.|'ul|.|! 1. _|. .aj aj.; | » '.h . | | .. _| |. . "|".||.'..|" ||,'- '-'|»".:"|lJ.'i _".1"l'|_. ' ||'" "' ".. ", ' . '.' . '.:—$'.|_',-|-b' $'".” "' |' 'l_||. E. |. . ' ||...|'_|'|.|.'_ | .it ” F;- . - _|. 5 _. 'rr .- ':"1' .| " |.||,_ . _||| |__ . _... , '..» - _ — '11, ..'...,.'-,..1ri..,.'-' — L. — . E'

'. '..*,|. |.. . .. p.ga ua., ”:|-|||" & | .

| . ”||| _ _|: |||| ggr '|'" ' r .. ._., ,. .,w |'.|_'." |'$|%, __ |, .. .||'|.||

l . F. | *-I |. || || |:"... ' ..:||'?.|l3..|,. ' '_- 11'5"..— ..;f- .

||'.—ni.. -- -. . :' __r'.._,_

_, ,' _|.||_. 1|.|-_' _ ._|-, .| 1.|F_.|...||:|||||_||,||||-|||| ' || |||-||

r, ' ' ||| u . ||. .- . ..||.'||.'. . , ' , av”; ' -|||_'1'. i..— "'f'ur - ' "'." ' ||" "(H-' .— '='? ."'7 '.'. — " ' " ,. .| ' ': .. 'QE?—'|.:-':'CJ— ...' |||||.h|.,|,| .| ' | rl

||H_.|_||||1| ." ' _" |E || _ . __PZ

""x"—"*" ||| || - , .,'r|.||'|_'|-_nd||_'||| UC||_|I'|E'|'|||'|1; ;:p'|| ||||||u

' | |.|_|" || .'_|_|..,.—.J|. . "...—"'|-|—|,..i|='|l.','..|'

. .|_'|| '| "" . _ "-'."," '.-|»l" ""_—'r'| — . |...l". ' . .- -',,—_.|—. , =,r.:;'| '.' Hbg'- 'n w'ä' .'_ u. » ' 3' "" '|'-'». "J.! '1""J'.|.|'|'|'.|';l=|t |'..'| "E' , .|||..| ||| |?! | . . _ ._|||;,|—|_ ||,'| .. ||_.. |; == . |||_| ._|, ||. |||J||||||.£||||$j|gul ' |.||"|| _||

J.»

. _ ;... |.|,.—.-,.'...|| ||.| . 1;

Bilaga 10

Om abortproblemet i utomnordiska länder1

av kanslirådet jur. dr. Gerhard Simson

' Angående lagstiftningen i de nordiska länderna, se inledningen till betänkandet.

”wifi

- _u'.": '. ." _ '|_=v .:. TI» ' "1." ||»; ...—]" | |

'.— . .. . . |.| | || .||;|..|I . | .|-| '|1| "1- |_."|'1> _.|,||.| . '11_ '.' .. |_L'

'.

|.|. _ _ .- |||r_ '..(fll|'|| |||:|| -'. .. "" . "

:.r | -- ml." ..| . n'" '||1|I| _._|;|_|||'|."|-||| får .. ...'. " . .| .,|| ||||_ ||

. .J *..Ä'IH. '| ' ||!.'1_-'J|'|'|J _ lj?"- ||,.|'| .-'

_ . . , :|" . .-. ::. . ||'v' -. . . '.. . . = .. .. .'4' _._. '. . ||| . . |||" ||| ||-|._ "".—" .|, "".-'"'H-Jk! -. ,|'| , _"- ; .. |-|:|.._| . | . '| .|_.- .. —|.| | . ||.|, .. ..T ",-'H- ' . '.ä'rf' ”'| ': |.. !=- || "”Åh” |_|J . . 4.1—||" [| fi.-||| ' '. |— ||'. |."|.|=||:*"" .1|| | : "'.' '_' ?"" '1' '_.:_'

|..; || '. | |||-|| -. ||| ||||| ||., "'å' |'|-" !- fu ria. 1"— .|.-H,- t-th' ||| _ _ . » #" |||. |'.'ä.'= | '

', ..| | -""'_|- '|ng "(' . . ." "'.'." |__||||,.-,| ' I I LII 's .. |'|'.'| |1|.|,. . . ...,.| . * ." _ '.: ||.| _"|.- ||| 'i' 1." '|.|L . .- | .

. _ . — 2 '.' nu.-|',| - ' '. '-IT','_.| ' - . |. | fikk; . .. '-_ .. .||f|||_'_| _, ä;;

1 Inledning

Abortproblemet och dess rättsliga aspekter utgör en av lagstiftningens ömtåligaste och mest omtvistade frågor.' Att den grund- läggande uppfattningen i frågan, nu liksom tidigare, är helt enstämmig, betyder här inte mycket. I alla länder betraktar man avbry- tande av havandeskap som en ej önskvärd företeelse som samhället bör bekämpa. Bety- dande meningsskiljaktigheter råder emeller- tid angående de medel, som bäst tjänar detta syfte, och meningsskiljaktigheterna är som störst, när det gäller frågan, vilken roll den moderna strafflagstiftningen bör spela i detta sammanhang. De olika meningarna bestäm- mes i hög grad av vars och ens livsåskådning och världsuppfattning. ] vissa länder är den religiösa, i andra den etiska, i andra åter den sociala inställningen avgörande. Således till- mäter lagstiftaren vid sina försök att lösa abortproblemet den principiella utgångs- punkten mycket större vikt än på de flesta andra rättsområden.

l katolska länder t.ex. är det påvliga ställningstagandet avgörande, i auktoritärt styrda länder önskan att öka folkmängden, i socialistiska länder den aktuella sociala situa- tionen och i andra länder återigen läggs den avgörande vikten vid en liberal-individualis- tisk eller humanitär lösning pä problemet. Karakteristiskt är att i alla länder varje försök till lagändring väcker hetsiga dis- kussioner. Man torde kunna utgå från att den gällande abortlagstiftningen nästan ald- rig återspeglar en enhällig opinion inom befolkningen.

I äldre tider behandlades abortfrågan endast som en straffrättslig fråga och det gör den i viss mån fortfarande i många länder. Med undantag för de skandinaviska länderna och England existerar inom den västliga världen över huvud taget inte särskilda abortlagar utan abort behandlas endast i strafflagen.

Trots olikheterna kan dock ett visst mått av enhetlighet spåras i den straffrättsliga behand-

lingen. Om man bortser från det relativt kortvariga experimentet i Sovjetunionen

(1917—1936), som senare tidvis slog om till sin direkta motsats, finns det numera inte något land, där varje avbrytande av havande- skap anses vara legalt och straffritt. Exem- pelvis godtas i Europa inte andra indikatio- ner än den medicinska och den eugeniska för avbrytande av havandeskap som har fortskri- dit mer än tre månader. I den utomeuro- peiska världen utgör 1970 års strafflag- stiftning i den amerikanska delstaten New York ett undantag genom att denna tid utsträckts till tjugofyra veckor (se 5.2). I alla länder bekämpas kvacksalvare och andra, som genom sin osakkunnighet eller vardslös- het äventyrar kvinnans hälsa eller som handlar vanemässigt och i vinningssyfte.

' Mera utförligt än i det följande Gerhard Simson und Friedrich Geerds, Straftaten gegen die Person und Sittlichkeitsdelikte in rechtsverglcichendcr Sicht, Miinchen [969 s. 81— 151 (Verlag CH. Beck).

2 Abortfrågan i historisk belysning

En jämförande redogörelse för abortlagstift- ningen i olika länder kräver en historisk tillbakablick. Endast genom en sådan kan skiljaktigheterna i de nu gällande rätts- systemen få en tillfredsställande förklaring. En sådan tillbakablick visar också att anta- gandet att abort alltid har förkastats såsom ett brott mot naturens ordning är ohållbart.

Fosterfördrivningen går tillbaka till människans tidigaste historia. Abortproble- matiken torde ha uppstått redan i och med klyvningen mellan den mänskliga köns- och fortplantningsdriften. Uppgifter om aborter och abortmedel finns redan i den egyptiska s.k. Papyrus Ebers (1600-talet f. Kr.) men artificiellt avbrytande förekom även hos azte- ker, israeliter, kineser, indier och greker samt även hos nästan alla s. k. naturfolk. Det första kända läkarreceptet för abort (kvicksilver) kan utläsas ur ett ca 4 600 år gammalt kinesiskt manuskript av kejsaren Shen Nung. I forntiden tolererades fosterfördrivning i unge— fär samma omfattning som utsättande av barn. Det förefaller som om ett avbrytande av fosterutvecklingen tidvis har värderats endast som en särskild form av dråp eller vållande av kroppsskada begånget mot kvinnan (kodex Hammurabi). Platon och Aristoteles förorda- de bl. a. fosterfördrivning eller utsättande av barnet, om föräldrarna var alltför unga eller alltför gamla.

Den viktigaste talesmannen för en motsatt uppfattning är den store grekiske läkaren Hippokrates (460—377 f. Kr.), som betraktas

som läkaretikens upphovsman. l Hippokrates” ed (punkt 4) heter det ”. . . lika litet kommer jag att lämna till en havande kvirma ett medel för det spirande livets förintande”. Enär från och med 300-talet varje grekisk läkare var skyldig att avlägga den hippokratiska eden, ansågs detta löfte utan tvivel av den dåvarande läkarkåren som förpliktande, trots att det vid denna tid ej fanns något straffrättsligt skydd för foster. Vad som emellertid inte har analy- serats är, när för Hippokrates och hans sam- tida livet i moderlivet ansågs som ”spirande”. [ denna fråga bör följande beaktas.

I Rom var man böjd att betrakta foster som en del av kvinnans kropp. Under kejsartiden (Septimius Severus) bestraffades visserligen abort, som företogs av en gift kvinna utan makes samtycke, med exil. Syftet med detta stadgande var dock icke att skydda foster utan den bestämmanderätt som tillkom mannen i hans ställning som äktenskapets herre. I princip utgjorde abort ej ett brott enligt romersk rätt.

Vid 300-talet e. Kr. börjar kristendomens inflytande göra sig gällande. Nya testamentet innehåller inte något uttalande om abort, men kyrkans hållning i denna fråga har haft stor betydelse ända in ivår tid. Först genom det kristna tänkandet har foster som sådant försetts med ett straffrättsligt skydd. Väl att märka intog kyrkan dock under mycket lång tid en annan ståndpunkt när det gällde den tidiga fosterutvecklingen.

Moderna jurister och författare har med

orätt blandat ihop nutidens medicinska kunskaper med antika och gammalkristliga föreställningar. Abort i ett tidigt graviditets- stadium förbands under antiken och medel- tiden icke med tanken på mord eller dråp. Den dåvarande embryologin skilde med stöd av Hippokrates mellan sädens inträngande i uterus och "konceptionen". Denna utgjordes icke som för oss av äggets befruktande och nidation -— om ägget och dess funktion visste man då ingenting; de första upptäckterna härom gjordes 1827 — utan ansågs besta i att säden hölls kvar i livmodern (concipere=hålla fast). Ännu sju dagar efter samlag ansågs kon- ception icke ha skett. Enligt Hippokrates och andra läkare ansågs ett spirande liv föreligga först efter 40 dagars havandeskap. Dessför- innan förelåg endast en oformad massa utan gestalt och liv, som inte kunde tillerkännas något rättsskydd.

Dessa antikens föreställningar har under mer än 1 500 år också legat till grund för den kristna uppfattningen. Kyrkofadern Tertullianus (omkring 200 e. Kr.) som först haft en annan uppfattning intog den slutliga ståndpunkten att ”fostret är människa från det ögonblick då dess form är fulländad” (kap. 37 i ”De anima”).1 Även Augustinus (354A430 e. Kr.) skilde i sin kommentar till Exodus (quaestio 80) mellan ett format Och ett oformat foster och ansåg, att det endast var angrepp mot ett format foster som utgjorde ”homicidium” (dödande). Kyrko- fadern Hieronymus (345—420 e. Kr.) hade samma uppfattning och godtog ett foster som människa först när det visade människo- liknande drag.

Av central betydelse inom den kristna åskådningen var frågan, när foster kunde anses erhålla en odödlig själ Och därmed vara att betrakta som en mänsklig varelse. Några kyrkofäder företrädde uppfattningen att mannens säd var bärare av själen och att människan därför uppkom i och med att säden flöt in i livmodern. Denna uppfattning var dock endast tidvis den förhärskande. Redan på konsiliet i Elvira (305 e. Kr.) och på senare konsilier företräddes den endast av en kyrklig minoritet. Den store kyrkofadern

Albertus Magnus menade, att man idet tidiga fosterstadiet inte kunde tala om en själ, eftersom en själ som saknade möjlighet att ge sig till känna med lemmars hjälp var utan all betydelse. Den mest framträdande skolas- tikern, Thomas ab Aquino, var påverkad av Aristoteles” föreställning om själens succes- siva tillblivelse — dvs. att ett foster i detta hänseende genomgår en utveckling och till en början har själ som växt, därefter som djur och till sist som människa. Tanken på själens successiva tillblivelse återspeglades inom den kyrkliga rätten. Det manliga embryot ansågs besjälat på 40:e och det kvinnliga på 60:e dagen. Senare framflytta— des tidpunkten till 80:e, 90:e eller 100:e dagen. Ett avbrytande av havandeskap före de angivna dagarna utgjorde begreppsmässigt sett inte något dödande och ansågs därför inte strida mot något Guds bud.

Visserligen förklarade påven SixtusV (1585—1590) att varje abort var att anse som synd, men redan hans efterträdare Gregorius XIV tillkännagav år 1591 att denna stämpel vidlådde abort först sedan foster hade ”fått liv”. Denna toleranta inställning till abort var mycket länge be- stående och har sedan slutgiltigt ändrats först under 1800-talet.

De kristna kyrkorna _ och även den romersk-katolska — har intill i dag lämnat frågan öppen, när foster besjälas. Sedan 1800-talets början har emellertid den frågan kommit att träda i bakgrunden och ersättas av synpunkter på det biologiska skeendet. Påven Pius IX:s ställningstagande år 1869 satte definitivt punkt för alla diskussioner om när foster i sin utveckling kunde anses få liv teologiskt och juridiskt sett.

Tanken att foster bör skyddas straffrätts- ligt som ett självständigt rättssubjekt var lika främmande för den germanska rätten som för den romerska. Först senare vann den kyrk- liga rätten insteg och fosterfördrivning bela- des med straff, dock endast om det rörde sig

' Skälet för ändringen i Tcrtullianus* uppfattning tycks ligga däri att texten i 2 Mos. 21, 22 och 23 hade översatts olika i Septuaginta (grekisk översätt— ning) och i Vulgata (latinsk översättning).

] Kristian V:s danska lag av år 1683 hette det, att lättfärdig kvinna, som bringar sin livsfrukt om livet, skall mista sin hals och att hennes huvud skall sättas på en stång. Även enligt den svenska missgärningsbalken be— straffades abort principiellt med döden. Dödsstraffet avskaffades först i Joseph II:s österrikiska strafflag (1787) och Preussisches Allgemeines Landrecht (1794) följde med i utvecklingen. I England undanröjdes döds- straffet så sent som 1837. Före 1803 kunde gärningsmannen i England dock straffas med döden, endast om fostret redan givit livs- tecken.

I Frankrike avskaffades kriminaliseringen av abort 1791 genom den franska revolu- tionen och detta gällde till 1810. Kvinnan ansågs ha rätt att ”själv bestämma över sin kröpp”. Även inom Europa i övrigt skedde vid denna tid en omvärdering, som ledde till att man stundom underlät att straffrättsligt beivra fosterfördrivning, i vart fall om den företagits av kvinnan ensam.

Sedan dess har abortproblemet alltmer inriktats på de s.k. indikationerna, dvs. frågan under vilka omständigheter som av— brytande av havandeskap undantagsvis kan anses som tillåtet.

Den katolska kyrkan tar emellertid avstånd från frågan om indikationer för abort. Enligt den moderna katolska moralteologin kan ald- rig en rättsligt relevant konfliktsituation uppkomma i förhållandet mellan foster och kvinna. Det naturliga förloppet och därmed fostret har från begynnelsen ett etiskt värde som är helt likställt med individens — i före- kommande fall kvinnans — och är förläkaren ivarje situation lika oantastbart som en levan- de varelse är. Även en uppenbar och allvarlig risk för en kvinnas liv tillåter ej. att det natur- liga förloppet hejdas. Ar 1898 förklarade på- ven Leo Xlll, att avbrytande av havandeskap för att rädda kvinnans liv måste anses som för- kastligt. Den katolska kyrkan tillåter ej abort ens i detta fall, emedan faran för kvinnans liv inte framkallats genom en angripares ”skuld”. ] ”Encyklica Casti Connubii” (31 december 1930) förklarade påven Pius Xl att varje läka-

re, som dödar ett oskyldigt väsen, är ovärdig sitt kall. Även påvarna Pius Xll och Paul Vl har med eftertryck bekräftat sina företrädares åsikt att abort för att rädda kvinnans liv är lika förkastlig som dödande av en oskvldig. Enligt katolsk uppfattning är sterilisering ett brott mot kroppens integritet, och därför helt och hållet förbjuden (1940 års påvliga dekret), och att använda preventivmedel eller metoden att avbryta samlaget är enligt den kanoniska rätten en allvarlig synd mot den gudomliga ordningen. Förebyggande av havandeskap får ske endast genom avhall- samhet från könsumgänge (jfr. canon 1013 å ] codex juris canonici). Paven Pius Xll har i ett tal av den 29 oktober 1951 gett begreppet avhållsamhet en mera utsträckt tolkning, så att äkta makar i fall av allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa — men endast i detta fall — även får för att undvika befruktning begagna sig av den s. k. rytmme- toden, vilken innebär, att samlag äger rum i tidér av sannolik ofruktsamhet under kvin- nans menstruationsrytm. 1 1968 års Encyk- lica Humanae Vitae har Paul Vl understrukit att varje annan metod för födelsekontroll ut- gör en allvarlig synd mot den gudomliga ord- ningen.

Den evangeliska läran anser i motsats till den katolska, att avbrytande av havandeskap är förenligt med den kristna etiken och en läkares samvete, om kvinnans liv eller hälsa utsättes för allvarlig fara genom havandeskap eller förlossning.

Utom av religiösa och etiska värderingar har rättsutvecklingen påverkats av sociala och befolkningspolitiska förhållanden. Att man numera i vissa länder ser på abortfrågan med större tolerans än förr, har delvis sin grund i att merkantilismen och industrialise— ringen lett till en ökning inte endast av välståndet utan även av den sociala nöden. Nationalekonomer som den engelske prästen Thomas Robert Malthus oeh andra varnade — som på sin tid Platon — för en alltför snabb och stor folkökning, som nödvändigt- vis måste öka nöd och fattigdom.

Ännu större betydelse ifråga om synen på abortproblemet fick 1791 års franska pro-

klamation av de mänskliga rättigheterna, vilka ofta tolkades så, att varje människa bör kunna fritt förfoga över sin egen kropp, och att fos- ter, som ännu inte fått eget liv, i fysiologiskt avseende utgör en del av moderns kropp (pars ventris).

Under de senaste årtiondena har i de flesta länder utvecklingen gått mot större mildhet och tolerans. Flertalet länder har således mildrat maximi- och minimigränsernå för straffmätningen, särskilt för kvinnan själv. I några länder är kvinnan i dag straffri, i andra finns en laglig möjlighet att efterge åtal eller påföljd. Därutöver har under de senaste årtiondena ett större antal länder, frånsett de katolska, tillåtit abort även på andra indikationer än rent medicinska.

] vissa länder har den politiska utveck- lingen satt sin prägel på synen på abortpro- blemet. Ett exempel härpå är Spanien. Monar- kins stränga straffbestämmelser nedsattes avsevärt av republiken. Under Franco- regimen har man återgått till de gamla straffsatserna. Andra exempel är öststaterna och Japan.

3 Abortlagstiftning

3.1 Sovjetunionen

Sovjetunionen har 237 miljoner invånare.

Lenin _ liksom Karl Marx — avvisade födelsekontroll och abort som antisocia— listiska företeelser.l Den 18 november 1920 utfärdades emellertid med hänsyn till nöden under den revolutionära tiden en kungörelse, det 5. k. Semaschkow-dekretet, enligt vilken kvinnan fick möjlighet att kostnadsfritt un- dergå abortoperation på sjukhus av medicins- ka och sociala skäl.I kungörelsen framhölls att denna ordning infördes som en nödåtgärd av hänsyn till hungern och eländet och till det utomordentligt stora antalet illegala aborter. Enligt de sovjetiska strafflagerna av 1922 (art. 146) och 1926 (art. 140) var endast aborter, företagna under ”olovliga” resp. ”hälsovåd- liga” omständigheter dvs. utanför offentligt sjukhus straffbelagda. Trots detta infördes re- dan under åren 1924—1927 vissa begräns- ningar. Medan tidigare medicinsk eller social indikation alltid tagits för god, fordrades sena- re en undersökning genom en särskild nämnd om kvinnans hälsotillstånd och om hennes lev— nadsomständigheter.

En omsvängning skedde under Stalin- epoken genom lagen den 27 juni 1936 om familjens skydd, som i art. ] fastslog att abort var att anse som skadlig. Rätten till legalt avbrytande av havandeskap inskränk- tes till undantagsfall, då en allvarlig medi- cinsk eller eugenisk indikation förelåg. Enligt en lag den 10 maj 1937 kriminaliserades abort i princip. Vid illegal abort straffades

även kvinnan själv (offentligt klander eller böter till högst 300 rubler), abortören straffades med fängelse. För aborter utförda av andra än läkare eller under hälsovådliga omständigheter infördes en särskild straff- skala. I 1936 års lag infördes också ett nytt system av familjefrämjande åtgärder såsom förhöjda bidrag till mödrar efter barnsbörd, inrättande av förlossningshem, skärpning av straffen vid underlåten betalning av under- hållsbidrag samt avsevärda inskränkningar i möjligheterna att erhålla äktenskapsskillnad. Genom ett dekret 1944 infördes bl.a. särskatter för barnlösa, mödramedalj instif- tades liksom även hederstiteln ”modern- hjältinnan".

Efter Stalins död förändrades den ryska abortpolitiken radikalt genom ett av Sovjet- unionens högsta presidium den 5 augusti 1954 utfärdat dekret, varigenom kvinnan blev fri från straff även när hon hade anlitat medhjälpare för abort. Genom ett nytt dekret den 23 november 1955 blev även abortören straffri, om ingreppet hade verk— ställts på sjukhus och med kvinnans sam- tycke. Genom en kungörelse den 11 januari 1956 ändrades den ryska strafflagen på motsvarande sätt, och endast aborter som utförts utanför allmänt sjukhus blev illegala och belagda med straff. I den nya strafflagen från år 1960 (art. 116) stadgas endast att ”olagligt utförande av abort” skall bestraf- fas. 1 lagen anges dock ej under vilka

' Lenins Werke, bd 19 (1952) s. 206 f.

förutsättningar en abort är att anse som olaglig. För kvalificerade fall (brist på medi- cinsk utbildning, återfall, dödsfall) före- skrivs skärpta påföljder. Abort utförd av kvinnan själv är alltid straffri. Abort utförd av läkare bestraffas endast om ingreppet verkställts annorstädes än på allmänt sjuk- hus.

I ett dekret. som meddelats av det sovjetryska hälsovårdsdepartementet, uttalas att kvinnans önskan om abort i regel bör uppfyllas så länge havandeskapet inte över- skridit tolv veckor och någon kontraindika- tion inte föreligger. Efter denna tid skall abortansökan avslås, om ingreppet ej är erforderligt av medicinska skäl. Offentliga statistiska uppgifter om antalet abortopera- tioner finns inte att tillgå.1

3.2 Polen

Polen har 32 miljoner invånare.

Enligt den polska strafflagen av år 1932 var abort i princip straffbar. Straffrihet gällde endast i fall av medicinsk eller humanitär indikation. Bestämmelserna var i kraft ännu länge efter andra världskriget. Först den 27 april 1956 antogs en lag, genom vilken nya principer infördes. 1 förarbetena till lagen framhölls det skräm- mande antalet oupptäckta brott — enligt häl- sovårdsdepartementets uppskattningar före- kom 250 OOO—300 000 kriminella aborter är- ligen. 1956 års lag godkänner bland annat ”kvinnans besvärliga levnadsförhållanden” som indikation för abort. Varje ansökan om abort skulle utsprungligen prövas noga. År 1959 uppskattades antalet illegala aborter till 80 000. Till följd av reaktionerna mot det allt- jämt förekommande kvacksalveriet och en häftig kritik mot prövningsförfarandet, för- enklades detta genom en kungörelse av den polske hälsovårdsministern den 19 december 1959. Sedan dess äger kvinnan rätt till abort om hon inför en läkare förklarar att hennes levnadsomständigheter i samband med gravi- diteten är besvärliga. Läkaren bör uppteckna kvinnans förklaring på ett registerkort, som han förelägger kvinnan för underskrift (& 122).

Därefter undertecknar läkaren, om ingen kontraindikation föreligger, ett formulär i vil- ken ingreppet förklaras tillåtet (å 211 ). Någon ytterligare granskning förekommer icke, så— vida läkaren inte ifrågasätter uppgifternas rik- tighet. ] sådant fall får han låta kontrollera kvinnans uppgifter genom distriktssköters— kan. Avslås kvinnans begäran om abort, äger hon besvära sig inför en nämnd.

Läkaren bör ge kvinnan adress på sjukhus, där hon kan få operationen utförd (% 3:l p.2). Är läkaren själv verksam vid sadant sjukhus, åligger det honom att genast ge kvinnan tid för operation (% 3:2).

Ursprungligen fordrades att ingreppet skulle verkställas på allmänt sjukhus. 1959 års kungörelse medförde emellertid en kraf- tig ökning av efterfrågan på abortoperation och på grund av de långa väntetider som uppstod vid sjukhusen slopades sjukhus- bandet samma år. Samtidigt inrättades sär- skilda polikliniker för abort. Envar gyne— kolog är Ocksa berättigad att utföra abort- operation på sin egen mottagning. Mer än två tredjedelar av operationerna verkställes dock på offentligt sjukhus.

Den nuvarande lagstiftningen innebär inte, att abort är helt fri, men i praktiken är den dock i det närmaste fri. Antalet utförda abortingrepp uppgick enligt den officiella statistiken 1962 till 199429. Senare har antalet minskat och för är 1966 anges 156 784 utförda ingrepp. Av dessa hänförde sig endast 2 191 till medicinska eller euge- niska indikationer. Nästan alla andra ingrepp utfördes enligt indikationen ”besvärliga lev- nadsförhållanden”. Den minskade abortfre- kvensen torde stå i samband med att användningen av antikonceptionella medel uppges ha ökat avsevärt. Abort ses som ett ”nödvändigt ont” och från myndigheternas sida strävar man efter att förbättra sexual- undervisningen och ge en ökad upplysning om preventivmedel. Antalet födelser har mellan aren 1957 och 1966 minskat från

'K.H. Melt/an (Östtyskland), World Medical Journal vol. 13, 1966 s. 86, uppskattar antalet abortoperationer under 1960—1963 till 3 ä 4 miljo- ner per år.

776 600 till 531 700. Utvecklingen tillskrivs inte endast aborterna utan också den ökade användningen av antikonceptionella medel. Illegala aborter betecknas numera som säll- synta undantag.

Enligt 1969 års strafflag (art. 153) gäller, att abort i strid mot abortlagen bestraffas med frihetsstraff från sex månader upp till åtta år. Kvinnan är dock alltid straffri. Hon anses ensam ha bestämmanderätt över sin hälsa.

3.3 D'eckoslovakien

Tjeckoslovakien har 14 miljoner invånare.

1950 års strafflag (å 218) har ersatts av en lag den 19 december 1957 om avbrytande av havandeskap. Denna har i sin tur komplette- rats av kungörelse den 13 juni 1961 från hälsovårdsdepartementet och med ett rege- ringsdekret den 21 december 1962.

] straffrättsligt hänseende gäller att kvin- nan alltid är straffri (1957 års lag äö). Personer som har medverkat till en abort, som utförsi strid mot lagen, bestraffas enligt bestämmelsen i 1961 års strafflag (art. 227—229).

Abort får ske om tillstånd därtill har meddelats och kvinnan Opereras på sjukhus. Tillstånd får lämnas av medicinska eller ”andra synnerligen behjärtansvärda” skäl. Dekretet den 21 december 1962 preciserar vad som är att anse som sådana skäl (5 5): kvinnan är i framskriden ålder, hon har redan fött tre eller flera barn, hennes make är avliden eller invalid, söndring råder i familjen, en rimlig levnadsstandard skulle äventyras genom att det ekonomiska ansva- ret för familjen till övervägande grad åvilar kvinnan, ogift kvinna befinner sig i en ”besvärlig situation”. Skälen för abort är sålunda mycket vittgående, särskilt som enligt uttrycklig föreskrift hänsyn skall tagas till kvinnans situation i sin helhet, fysiskt, psykiskt och socialt (& 7). I fråga om ogifta kvinnor utgör begreppet ”besvärlig situa- tion” en generalklausul för abort.

Till skillnad mot vad som gäller i Polen skall en närmare prövning av abortansökan

ske. Medan kvinnan tidigare kunde anlita vilket sjukhus hon ville, gäller sedan 1962 att hon måste uppsöka sjukhuset i hemorten eller på den ort där hon arbetar. Hennes sociala situation utreds och prövningen av ansökan om tillstånd till abort görs av en särskilt inrättad nämnd. Nämnd finns vid varje sjukhus som har abortpoliklinik. Nämn- den består av tre personer och utgörs av chefen för kvinnokliniken eller överläkaren för sjukhusets gynekologiska avdelning samt två lekmän, vanligtvis ledamöter av national- kommitten eller befolkningskommissionen. Avslås ansökan om abort, får kvinnan överklaga beslutet till en nämnd på läns- planet (åå 9, 10). Mannen bör höras, likaså kvinnans föräldrar, om hon inte fyllt arton år (5 12). Kvinnan själv skall alltid höras personligen inför nämnden.

Vad som utgör kontraindikationer mot abort anförs särskilt; att graviditet har pågått i mer än tre månader anses principiellt som kontraindikation. Endast om medicinsk eller eugenisk indikation föreligger, får abort utföras i senare stadier (& 6).

Tidigare gällde att abortoperation i prin- cip utfördes kostnadsfritt. Numera sker operationen utan kostnader för kvinnan endast i fall av medicinsk indikation. 1967 rörde sig kostnaderna om 200800 kronor för abortoperation. Kvinnan kan dock befrias från betalningsskyldighet om hon är medellös (& l l ).

Före 1957 års lag uppskattades antalet illegala aborter till mellan 70 000 och 100 000 årligen. 1953 föddes 271 700 barn, 1966 föddes ca 222 000 barn och utfördes 90163 legala aborter. Antalet kriminella aborter torde ha gått tillbaka; säkra uppgifter finns av naturliga skäl inte att tillgå. Stora an- strängningar görs från myndigheternas sida att främja användningen av antikonceptionella medel.

Jugoslavien har 20,1 miljon invånare. Enligt 1951 års strafflag i 1959 års utformning är endast annan än kvinnan själv

straffbar vid illegal abort (art. 140). I kungörelse den 16 februari 1960 regleras förutsättningarna för tillstånd till legal abort samt prövningsförfarandet.

Som skäl för legal abort gäller enligt 1960 års kungörelse (art. 2) medicinska, eugeniska och humanitära indikationer. Därtill kom- mer en social indikation, vilken är den som i praktiken har den största betydelsen. Enligt denna indikation föreligger förutsättningar för abort, om "skäl talar för att kvinnan genom att föda skulle komma i en personligt, familjemässigt eller ekonomiskt svår situa- tion, som inte kan avhjälpas på annat sätt” (art. 211 p. 4). 1 praxis tas hänsyn — förutom till sjukdom eller lyte hos kvinnan — till att redan flera barn finns, till att kvinnan är änka eller frånskild, till att bostadsför- hållandena är dåliga eller till att ekonomin är dålig.

Ansökan om abort skall underställas en nämnd, som finns vid varje sjukhus och som har att verkställa en ”samvetsgrann och omfattande prövning huruvida förutsätt- ningar för abort finns”. Nämnden, som består av två läkare och en socialarbetare, får vid sidan av de framlagda bevisen även införskaffa andra bevis (art. 6). Avslås ansökan av nämnden, kan kvinnan överklaga beslutet till en nämnd, som avgör ärendet i andra instans (art. 9). Även i Jugoslavien skall abort utföras på allmänt sjukhus eller gynekologisk klinik (art. 11). Vid eugenisk eller social indikation får abort ske endast under de första tre graviditetsmånaderna (art. 2).

Antalet abortoperationer har ökat avse- värt fran är till år. 1959 registrerades 54 500 operationer. 1960 76 700, 1961 104700, och den preliminära beräkningen för 1965 löd på ca 220000. Eftersom inte alla operationer registreras, uppskattades det fak- tiska antalet under 1965 och 1966 till 250 000 300000. Födelsetalet var 1960 432 595, 1965 408 158 och 1966 398 898. En statistik över nämndernas verksamhet för hela Jugoslavien föreligger inte; i delstaten Serbien meddelades under 1965 avslag till 9- 10 % i första instans.

Medan kvacksalveriet i Polen och Tjecko- slovakien betecknas som relativt sällsynt, utgår man i Jugoslavien från att antalet kvacksalvaraborter alltjämt är mycket stort. För 1962 uppskattades antalet sådana ingrepp till omkring 50000 och 1965 till omkring 80 000.] Antalet abortingrepp är störst i de industrialiserade områdena. I vissa städer kan ingreppen vara dubbelt så många som födelserna eller ändå flera. Kvacksal— veriet på området förklaras av olika omstän- digheter som t. ex. att kvinnor anlitar osak- kunniga medhjälpare när tidsgränsen på tre månader är överskriden, eller när de inte vill underkasta sig personundersökningen i sam- band med det legala förfarandet, eller när de inte nått lagstadgad ålder för könsumgänge eller över huvud vill undvika kontakt med myndighet. I vissa jugoslaviska delstater finns enligt pålitliga källor alltjämt många analfabeter; 1961 var t. ex. 32,5 % av befolk- ningen i Bosnien icke läs— eller skrivkunnig mot 19,7 %ihela landet.

Sedan 1963 satsar myndigheterna mycket på familjeplanering och på upplysning om preventivmedel.

3.5 Ungern

Ungern har 10 miljoner invånare.

Genom beslut av ministerrådet den 3juni 1956 och i tillämpningsförordning den 26 juni samma år föreskrevs, att en kvinna som själv framkallade abort bestraffades enligt den dåvarande strafflagen (art. 358) med fängelse i högst två år om hon var gravid utom äktenskap och med fängelse i högst tre år om hon var gravid inom äktenskap. Även enligt 1961 års strafflag gäller straff för kvinnan, om hon framkallar eller låter fram- kalla abort i en annan ordning än den medgivna. Straffet är fängelse i högst sex månader (& 256). Abort får utföras endast på statligt sjukhus. Bryter annan än kvinnan mot bestämmelsen, gäller frihetsstraffi högst tre år. En strängare straffskala gäller vid

1 Se Betaenkning nr 552 om Adgang til Svangcr— skabsafbrydclse, Köpenhamn 1969 s. 176 ff.

återfall eller när gärningen har förövats vanemässigt.

Enligt strafflagen är abort straffri, om den ”utförs på grund av tillstånd, som meddelats av behörig myndighet på grundval av en rättsnorm”. Sådant tillstånd meddelas f. n. i praktiken nästan alltid.

Enligt kungörelser den 3 och den 26 juni 1956 gäller förutom medicinska skäl även en humanitär. en eugenisk och en social indika- tion för abort. Av texten i kungörelserna att döma har kvinnan fri tillgång till abortopera— tion under havandeskapets första tolv veckor. Visserligen föreskrivs, att abort endast bör be- viljas av godtagbara personliga skäl och få- miljeskäl, men det påpekas. att abortopera- tion skall utföras även utan denna förutsätt- ning. om kvinnan trots upplysning och försök att förmå henne att avstå ändock vidhåller sin begäran att fa undergå operationen.

Vid sjukhusen finns nämnder som har att pröva och besluta om abortansökningar. Nämnden bestar av tre ledamöter och för- farandet är utförligt reglerat (åå 4--12).

Enligt en i USA utkommen publikationl utfördes 187 500 abortOperationer och föd- des 148 900 barn är 1967. Antalet födelser sjönk 1954 1965 från 223000 (20.9 per 1 000 invånare) till 133 000(l3,l per 1 000 invånare). Kvacksalvaraborter lär alltjämt förekomma men det är ovisst i vilken omfattning.

3 .6 Rumänien

Rumänien har 19 miljoner invånare.

Intill 1957 gällde stränga straffstadganden som förbjöd abort om inte medicinsk eller eugenisk indikation var för handen (& 484 i 1948 års strafflag). Ett dekret den 25 september 1957 genomförde nyordningen att kvinnor fick lov att under de första tre graviditetsmanaderna undergå abortopera- tion utan särskilda formaliteter pa statliga specialkliniker. Straff för abortingrepp kunde endast ådörnas om ingreppet utfördes utanför sjukhus eller om operation utfördes efter tredje månadens utgång av andra än

medicinska skäl.

Under de följande åren steg abortfre- kvensen väldigt. 1966 räknade man med ca en miljon abortoperationer, dvs. 4 operationer per födelse. 1963 var pr0portionen 7 abort- operationer per födelse i vissa städer. 1961 visade en beräkning i Bukarest att kvinnor som undergick abortoperation i genomsnitt hade genomgått 3,9 operationer tidigare.

Genom kungörelsen den 29 september 1966 skedde en omsvängning. Kungörelsen innehåller till en början det generella stad- gandet: ”Avbrytande av havandeskap är förbjudet” (art. 1). Därefter följer en upp- räkning av vissa undantagsfall (art. 2). Vid sidan av den eugeniska och medicinska indikationen (livsfara) godtas humanitär indikation (våldtäkt och incest). Vidare gäller som indikation fall då svåra kroppsliga eller psykiska hinder föreligger mot att kvinnan fortsätter graviditeten. Den s.k. sociala indikationen är numera begränsad till fall, då kvinnan är över 45 år eller då hon redan har fyra barn.

Abort är vidare tillaten i princip endast under de första tre graviditetsmånaderna. Vid fara för kvinnans liv (ej hälsa) kan abort medges t. o. m. sjätte månaden. Om tillstand till abort beslutar en nämnd som i regel finns vid varje gynekologisk klinik, beslutet kan inte överklagas. 1 särskilt brådskande fall medverkar åklagarmyndigheten i stället för nämnden (art. 6).

1 ingressen till kungörelsen uttalas att ”abort inte endast är ett ingrepp med allvarliga följder för kvinnan utan samtidigt äventyrar födelsetalet och nationens natur— liga tillväxt”. Rumäniens befolkning har under aren 1957- 1966 ökat med 9,2 %. dvs. med endast 0,88 % om året. Dessförinnan var antalet födelser mycket högt. 1930 uppgick det till 482 084 (34,1 per 1 000 invånare). Motsvarande tål 1966 var 273 678 (14,3 per 1000 invånare). 1966 höjdes det statliga barnbidraget, en ändring av skatteskalorna till nackdel för ogifta vidtogs och snävare

] Christopher Tietze, American Journal of Public Health vol. 57 (1967) s. 1923.

bestämmelser genomfördes i fråga om möj- ligheterna att erhålla äktenskapsskillnad. (1930 uppgick antalet skilsmässor till 6 338 och 1965 nu 36 914).1

Propaganda för antikonceptionella medel synes inte ha stor spridning i Rumänien.

Enligt bestämmelser i strafflagen som gäller sedan 1966 bestraffas olovligt avbry- tande av havandeskap med fängelse, lägst ett och högst tre är. För kvinnan gäller en lägre straffskala, nämligen fängelse från sex måna- der till två år. För annan än kvinnan gäller en straffskala som omfattar fängelse i högst fem år i kvalificerade fall (skada till kvinnans hälsa m. m.).

3.7. Bulgarien

Bulgarien har 8,3 miljoner invånare.

Utvecklingen i Bulgarien visar vissa parallel- ler med den i Rumänien. Abort var princi- piellt otillåten och straffbar till dess att 1951 års strafflag ändrades genom kungörelse den 5 april 1956 samt en därtill anslutande instruktion, så att endast aborter som utför- des utanför hälsovårdsväsendets institutioner bestraffades. lnstruktionen föreskrev att alla gravida kvinnor, som förklarade sig beredda därtill, fick undergå abortoperation på all- mänt sjukhus före 12:e graviditetsveckan. En särskild nämnd fanns inte, utan endast en rådgivningsbyrå för kvinnor som skulle upp— lysa om ingreppets allvar och faror. Man kunde därför tala om helt fria aborter inom tolv veckor. 1964 utfördes ca 87 000 legala abortoperationer (67 % i förhållande till antalet födda barn).

Genom en instruktion. publicerad den 16 februari 1968, skedde en avsevärd skärpning av abortlagstiftningen. Den medicinska, eugeniska och s. k. humanitära indikationen gäller alltjämt, däremot begränsades den s. k. sociala indikationen. Fri tillgång till abort- operation har endast kvinnor som är äldre än 45 år och kvinnor som redan har tre eller flera barn. Är kvinnan yngre och har hon bara ett eller två barn, medverkar en nämnd som skall förmå henne att avstå från abort men eventuellt äger medge ingreppet. Har

kvinnan icke något barn alls, skall aborti princip inte ske, såframt inte ett synnerligen allvarligt undantagsfall är för handen (art. 1).

Att kvinnan har varit gravid i mer än tio veckor skall i regel anses som kontraindika- tion mot abortoperation. Detsamma gäller om operation utförts under de senaste sex månaderna (art. 2).

Restriktionerna i förhållande till tidigare motiverades av den bulgariska regeringen med de risker för kvinnans hälsa och fruktsamhet, vilka det tidigare friare systemet ansetts medföra.

Till skillnad mot vad som gäller enligt rumänsk strafflag är kvinnan alltid straffri enligt den bulgariska strafflagen (55126). Medhjälpare bestraffas för illegal abort med fängelse i högst tre år och i kvalificerade fall ännu strängare. En läkare som utför abort- operation i strid mot gällande bestämmelser kan få sin legitimation återkallad för minst ett år (art. 28 i 1968 års instruktion).

3.8. Tyska Demokratiska Republiken ( D.D.R. )

Östtyskland (inkl. Östberlin) har 17 miljoner invånare.

Enligt lagen den 27 september 1950 om moder- och barnaskydd samt kvinnans rättig— heter är avbrytande av havandeskap tillåtet endast om fortsatt graviditet och förlossning innebär allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa eller om en av föräldrarna är belastad med svår ärftlig sjukdom (& ll). lalla andra fall är abort förbjuden. Tillstånd till abort lämnas av särskilt inrättade nämnder. Be- greppet ”medicinsk indikation” har icke officiellt definierats och har sedan 1950 varit föremål för varierande tolkningar. Mellan 1950 och 1962 tolkades lagen mycket snävt. Antalet abortansökningar och tillstånd till abort var också ringa. I genomsnitt medgavs en abort på 20000 invånare och antalet illegala aborter ökade. Sedan 1963 har nämnderna tillämpat en något mera liberal

' Se tabell i Betaenkning nr 522 om Adgang til Svangcrskal)safbrydelsc, Köpenhamn 1969 s. 183.

praxis och antalet ansökningar har ökat snabbt. Nämndernas praxis har dock varit mycket varierande. Enligt officiella uppgifter lämnades 1964 i vissa distrikt tillstånd till abort i en omfattning som motsvarar 0,2 på 10000 invånare, i andra distrikt uppgick tillstånden till 2,4 på 10 000 invånare.

Den 15 mars 1965 utfärdades en instruk- tion med nya anvisningar för tolkningen av % 11 i 1950 års lag. Anvisningarna har utan lagändring medfört att begreppet ”hälsa” fått en ändrad innebörd. [ instruktionen sägs att uttrycket ”skada för hälsan” ofta hade varit föremål för en alltför inskränkt tolk- ning och att uttrycket tog sikte såväl på de medicinska som på de sociala undersöknings- resultaten. En rent medicinsk-somatisk dia- gnos var ej tillräcklig, utan även kvinnans levnadsomständigheter och hennes sociala villkor borde beaktas och bedömas i en prognos beträffande graviditetens och för- lossningens framtida fysiska och psykiska följder och eventuella skadeverkningar. Vidare sägs i instruktionen att det skall prövas hur ”spädbarnets vård och uppfostran med hänsynstagande till kvinnans hela lev- nadssituation kan tänkas inverka på hennes fysiska och psykiska hälsa”. Därutöver upp- räknas vissa bestämda abortindikationer, nämligen avseende ”kvinnor som inte fyllt 16 år eller är minst 39 år, samt kvinnor som tidigare fött fyra barn med genomsnittligt mindre än 15 kalendermånader mellan varje barnsbörd, under förutsättning att den nuva- rande graviditeten inte tagit sin början senare än sex månader efter senaste barnsbörd, Och slutligen kvinnor som ensamma eller till- sammans med sin man har vårdnaden om minst fem barn".

Behörig att besluta om tillstånd till abort är den nämnd inom vars verksamhetsområde kvinnan är bosatt. Beslut meddelas inom två veckor från ansökan. Nämnden grundar i regel sitt beslut på undersökningar som har gjorts av läkare och socialvårdare. men kan också begära kompletterande utredningar. Avslär nämnden ansökan om abort, kan beslutet inom en vecka överklagas till en distriktsnämnd. Frånsett fall, där kvinnans

liv är hotat, kan tillstånd till abort inte lämnas efter 12:e graviditetsveckans utgång. Tillstand får ej heller lämnas om abort har skett under de senaste sex månaderna. Abort får endast utföras av specialläkare och på sjukhus (& 1113).

Enligt 1968 års strafflag (& 153) är kvin- nan alltid straffri; den som utför abort i strid med gällande bestämmelser bestraffas med frihetsstraff i högst tre år.

Det betecknas såsom självklart att ”i den socialistiska samhällsordningen varje kvinna skall ha möjlighet att med hänsyn till sin hälsa och sina levnadsomständigheter själv bestämma tidpunkten för havandeskap".l

3.9. Japan

Japan har 101 miljoner invånare.

Enligt den gällande strafflagen av är 1953 bestraffas fosterfördrivning mycket strängt. Abort som utförs av kvinnan själv beivras med frihetsstraff i högst ett är och, om den företas av annan person, med frihetsstraffi högst två år. Läkare och barnmorskor, som medverkar vid abort, kan ådömas frihets— straff upp till fem år. Även i 1961 års förslag till ny strafflag, som dock inte upphöjts till lag, har de stränga sanktionerna bibehållits (åå 288 ”291), dock med viss nedsättning av straffminima. [ praktiken har emellertid straffbestämmelserna i många år varit nästan ur bruk. Det händer m.a.o. mycket sällan att ansvar för fosterfördrivning utkrävs. l motiven till 1961 års förslag till strafflag ifrågasattes också huruvida kriminaliseringen borde bibehållas. Ett av argumenten mot kriminaliseringen var att endast de fattiga eller mindre bemedlade, som riskerar sitt liv eller sin hälsa genom att själva utföra ingrep- pet med primitiva medel eller genom att anlita kvacksalvare. drabbas av straff, medan en väl- situeradjapansk kvinna nästan alltid anlitar en kirurg eller gynekolog som utan större risk företar ingreppet under hygieniska förhallan- den.

lBeyer, K.-ll. och Rot/ie, J. ”Zur Vcrhiitung illegalcr Schwangcrschaftsuntcrbrcchungen", Ncuc Justiz (Östberlin) 1966 s. 398.

Att åtal för fosterfördrivning i praxis före- kommer i ytterst ringa omfattning, beror i första hand på åtalsreglernas utformning. Åklagare äger nämligen underlåta åtal, om lag- föring av olika skäl ej är påkallad (246 5 i straffprocesslagen). Åtal har eftergivits i allt större omfattning. År 1937 dömdes i 452 upp— täckta fall 254 personer. 1952 avkunnades 15 fällande domar, 1958 4 och 1959 2 sådana domar. 1960 dömdes endast en person för fosterfördrivning.

Efter det andra världskriget, som med- förde att Japan förlorade de områden som hade ockuperats på den asiatiska kontinen— ten och dit mångajapaner hade flyttat under 1900-talet, framstod det som nödvändigt att hindra en alltför kraftig befolkningsökning. 1948 utfärdades en lag om folkhygien, som hade till syfte att förhindra undermålig avkomma samt att skydda kvinnans liv och hälsa (& 1). Lagen, som har ändrats 1952, fungerar i praktiken så, att abortoperation används som metod för födelsekontroll. Lagen upptar visserligen både en humanitär och en eugenisk indikation (& 14:1, 2 och 5), men den största praktiska betydelsen har en allmänt hållen bestämmelse om att havande- skap må avbrytas, när kvinnans ”fysiska och ekonomiska omständigheter kan allvarligt äventyra hennes hälsotillstånd” (ä 1414).

Tidigare, fram till 1952, prövades frågan om havandeskap fick avbrytas av lokala nämnder, men numera är det läkaren som ensam prövar indikationsfrågan. [ varje kom- mun finns en eller flera läkare, speciellt tillsatta för att utföra abortoperationer. 1 december 1969 fanns det ca 12000 för sådant ändamål tillsatta läkare. Enligt upp— gifter från japanska hälsmårdsministeriet utfördes 1 170 000 operationer 1950, 1 063 000 utfördes 1960 och 843 000 utför- des 1965. Talen har fortsatt att sjunka; 1968 utfördes 757 000 abortOperationer och 1969 744 000.

Siffrorna återspeglar dock inte det verkliga antalet abortoperationer, utan avser endast de operationer som har utförts av de speciellt till-

satta läkarna. lngrepp som utförs av andra lä-

kare föranleder ej åtal, trots att operationen inte är legal, tolereras den i praktiken genom att påföljd efterges. Uppskattningarna går isär, men det torde enligt olika källor ha rört sig om ytterligare flera hundratusen aborterl. Antalet födelser har sjunkit be- tydligt; 1950 var antalet 28 per 1 000 invå- nare, 1966 utgjorde det 17.

' Hirano (Tokio) uppskattar antalet på detta sätt utförda ingrepp för är 1960 till 700000 (Revue internationale dc Droit Penal 1964 nr 3/4 s. 926); i Handwörterbuch der Kriminologie (1965 s. 9) uppges ett ännu högre tal.

4 Abortindikationer

4.1 Medicinsk indikation

Allvarlig fara för kvinnans liv torde numera godtas som skäl för abort enligt lag eller rättspraxis i så gott som alla länder, möjligen med undantag för Spanien. Eftersom den katolska moralläran icke accepterar abort ens i detta fall, är dock rättsläget något oklart i en del katolska länder och man har även att räkna med att en liten del katolska gynekologer av religiösa samvetsskäl alltjämt tar avstånd från att ingripa med abortopera- tion, trots att kvinnans liv är i fara. Abort i fall av medicinsk indikation är dock ingen- städes uttryckligen förbjuden i lag. 1 den mån särskilda föreskrifter saknas, föreligger i regel möjlighet att tillämpa stadganden om straffrihet vid nödsituation. Så är fallet i t.ex. Italien (stato di necessitå), om kvin- nans liv inte kan räddas på annat sätt (art. 54). Detsamma gäller i Portugal (art. 44). Även doktrin och praxis i Belgien accepterar av denna anledning medicinsk indikation för abort (art. 70). Att frågan om rättsläget i Spanien är oklar, beror på att straffbestäm- melsen om fosterfördrivning endast kan till- lämpas om läkaren handlat frivilligt och un- der missbruk av sitt yrke. Det råder delade meningar om dessa rekvisit är uppfyllda i fall av medicinsk indikation. Enligt lag den 24 januari 1941 är nämligen varje abort, som inte sker spontant, lagstridig.

Även i andra länder än de nu angivna saknar rättsordningen uttryckliga föreskrif-

ter i fråga om medicinsk indikation för abort. Så är t.ex. fallet i Nederländerna, trots att doktrin och praxis redan under överläggningarna om en ny strafflag godtagit indikationen. [ Tyskland godtogs ifråga- varande skäl för abort för första gången i två utslag av Reichsgericht år 1927 och 1928, vilka på den tiden väckte stort uppseende (s. k. ”iibergesetzlicher Notstand”, domar av Reichsgericht in Strafsachen bd. 61 s. 242 och bd. 62 s. 137). Senare reglerades frågan av nazisterna i 1933 resp. 1935 års lag till förebyggande av förekomsten av ärftligt un- dermåliga avkomlingar. Lagens & 14, som behandlar den medicinska indikationen, har även efter krigets slut fortsatt att gälla i nag- ra västtyska delstater. ] övriga delstater anses indikationen gälla som sedvanerätt'. 1962 års tyska förslag till ny strafflag innehaller en bestämmelse (& 157), enligt vilken fara för liv eller svår kroppsskada utgör indikation för abort.

1 Chile regleras indikationen i art. 226 hälsovårdslagen. 1 Argentina och Kuba har bestämmelserna upptagits i strafflagen? [ Argentina är abort tillåten om ingreppet utförs med kvinnans samtycke och av läkare för att förebygga en fara för hennes liv eller hälsa som icke kan avvärjas på annat sätt. 1 Brasilien (art. 128) får läkare inskrida med

1Se Bundesgerichtshof in Strafsachen bd. 2 s. 111 och 242, bd. 3 s. 7. _ 2 Argentina art. 86: 1, Kuba art. 443 A.

abortoperation, om det icke finns något annat sätt att rädda kvinnans liv. 1 Schweiz är enligt stadgande i strafflagen (art. 120) abort tillåten för att avvärja ”en omedelbar fara för livet eller en stor fara för kvar- stående skada till hälsan, som icke kan hind- ras på annat sätt”. För ingrepp fordras kvinnans skriftliga samtycke och läkaren skall i princip också först inhämta utlåtande av annan läkare med specialistkompetens]. Enligt österrikisk strafflag (& 357 a) gäller i stort sett samma ordning som i Schweiz. 1 Frankrike kompletterades att. 317 Code pe- nal genom en lag den 29 juli 1939 (relatif a la famille et la nationalité francaise). Den medicinska indikationen godtogs uttryck- ligen, men endast i fall då abort är nödvändig med hänsyn till ”la sauvegarde de la vie de la mere gravement menacée” (art. 87). Be- stämmelsen har senare upptagits i Code de la santé publique (dekret av den 5 oktober 1953). Läkarens skyldigheter regleras i Code de deontologie médicale (art. 38). Föreskrif- terna är mycket snäva och av läkare legalt utförda abortoperationer är sällsynta? Yt- terligare två läkare, bland dem en expert, som är inskriven i ett hos civildomstolen fört register, skall konsulteras före operationen och skriftligen intyga att operationen är nödvändig. Dessutom fordras i princip kvin- nans samtycke. I Grekland (art. 304) är abort tillåten om ingreppet utförs av läkare för att avvärja fara för kvinnans liv eller varaktig skada för hennes hälsa och faran icke kan avvärjas på annat sätt. Att skäl för operation föreligger måste bekräftas även av annan läkare än operatören.

Att abort anses tillåten av medicinska skäl utesluter inte att man iolika länder hänför mycket olika omständigheter till sådana skäl. Enighet råder såtillvida, att vissa somatiska sjukdomar eller kroppsliga missbildningar kan utgöra skäl för abort; i fråga om psy- kiska sjukdomar och svaghetstillstånd råder dock starkt delade meningar.

En ökad kännedom om arvsbiologiska fak- torer har i ett icke ringa antal länder medfört att eugeniska skäl godtas för abort.

De som har motsatt sig sådana skäl för abort — i främsta rummet den katolska kyrkan — anför att varje abort är ett otillåtet ingrepp i Guds vilja och naturens gång, samt att kunskaperna om arvsanlag och arvgång ännu är ofullständiga. Eugenikens anhängare anser däremot det vara ett stort framsteg, om abort leder till effektiv bekämpning av ärftliga sjukdomar och framhåller vidare, att psykiskt sjuka med primitiva arvsanlag inte sällan utan att man kan förutse detta begår meningslösa dråp eller andra våldsdåd till följd av hypersexualitet och bristande moraliska hämningar.

Eugeniska skäl för abort gäller enligt lag- stiftningen i samtliga östeuropeiska länder samt i England, South Australia, Kuba, Japan och Turkiet. Ett amerikanskt lagutkast av år 1962. som har utarbetats av American Law Institute, den s.k. Model Penal Code, tar också upp sådana skäl för abort (sec. 2303). Nio amerikanska delstater hade redan den 1 september 1969 följt Model Penal Code på denna punkt. Förslag till lagändringar i det hänseendet föreligger imånga andra delstater.

I Tyskland infördes den eugeniska indi- kationen i lagen den 26juni 1935 om ärftligt undermåliga avkomlingar (& 10 3). Lagen gäller fortfarande i flertalet tyska delstater. Emellertid kan abort på eugenisk indikation inte längre genomföras iVästtyskland, efter- som lagen förutsätter tillstånd av särskild domstol (Erbgesundheitsgericht) och dessa domstolar avskaffades efter nazismens sam- manbrott. 1962 års västtyska utkast till ny

1 Schweiz art. 12012 hänvisar för övrigt uttryckv ligen till regleringen av ett ”nödläge" i art. 3412. Tolkningen av strafflagens föreskrifter synes variera i de olika kantonerna. 2 [ Paris utfördes 132 tillåtna aborter under 1947—1950. En motion av den gaullistiske depute- raden och läkaren Claude Peyre! om utvidgning av abortindikationerna diskuteras f.n. i nationalför- samlingen. De franska biskoparna visar sig dock av— visande; radikala franska kretsar kräver fria aborter.

strafflag tar icke upp indikationen i fråga. I den Tyska demokratiska republiken anses risk för svår ärftlig sjukdom föreligga, när man med stor sannolikhet kan vänta sig att ”bamet kommer att lida av en ärftlig sjuk- dom, varigenom dess förmåga att bli en fullvärdig medlem av samhället äventyras i hög grad” (kungörelse den 4 oktober 1950 5 1). I instruktionen den 22 oktober 1965 nämnes sinnessjukdomar och andra allvarliga abnormiteter.

[ många länder har på senare tid faran för missbildning eller förändringar av skelettet genom thalidomid (neurosedyn, contergan) och liknande droger givit upphov till diskus- sioner om behovet av viss utvidgning av den eugeniska indikationen eller av en speciell neurosedynindikation. Strävandena går ut på att abort bör medgivas, då på grund av skada under fosterutvecklingen fara föreligger att barnet skulle komma att lida av svårt lyte.

Utanför de nordiska länderna är det hit- tills endast vissa östeuropeiska länder samt England, Turkiet (sedan 1967) och några amerikanska delstater, i vilka hänsyn tagits till ifrågavarande risker. I Frankrike diskute- ras f . n. lagändring i frågan.

I Västtyskland, där contergan (dvs. neu- rosedyn) inte var receptbelagt och därför spelade en mycket större och mera ödesdiger roll än i Sverige, diskuterade man på sin tid länge om icke abort borde tillåtas i sådana fall. Inom kyrkliga kretsar har man dock skarpt reagerat mot en sådan tanke och abort är därför hittills inte tillåten i dessa fall.

4.3 S.k. humanitär indikation

Bestämmelser om s.k. humanitära skäl för abort finns i många länder, förutom i de nordiska bl. a. i Argentina, Brasilien, Kuba, Grekland, Jugoslavien, Polen, Rumänien, Tjeckoslovakien, den Tyska demokratiska re- publiken samt hittills ielva amerikanska del- staterl. Det utkast till abortlagstiftning som f.n. diskuteras i Frankrike tar också upp dy- lika skäl för abort.

Frågan, vilka sedlighetsbrott som utgör tillräckligt skäl för abort, har besvarats täm- ligen enhetligt. Överallt godkänns våldtäkt i olika former (våld, hot, bedövningsmedel m.m.). Därtill kommer i flertalet länder även andra sexualbrott (incest m.m.) som anses vara svårartade.

I den polska lagen föreskrivs helt allmänt att ”grundade misstankar måste finnas att havandeskapet uppstått på grund av ett brott” (art. 111 1956 års lag). [ Jugoslavien anges utom incest (art. 198) även ”förförelse", varmed menas lögnaktigt äktenskapslöfte till en flicka som är under 14 år (art. 165).

I samtliga länder förutsätts att kvinnan fattar beslut om abort själv och av fri vilja. Den humanitära indikationen anses inom protestantiska kretsar berättigad huvudsak- ligen som ett bud av kärlek och barmhär- tighet. Katolska kyrkan vänder sig däremot med bestämdhet mot indikationen.

4.4 Social indikation

Frågan om sociala skäl för abort utgjorde under lång tid en lidelsefullt omtvistad lag— stiftningsfråga, särskilt på 1920-talet, då syn- nerligen allvarliga sociala missförhållanden rådde i många europeiska länder. Stora radika- la grupper krävde att lagstiftaren skulle godta sådana skäl. Hittills har man i Västeur0pa dock ansett att sociala skäl inte är tillräckliga för abort, utan att i stället rådande missför- hållanden skall bekämpas. Det bör inte få förekomma, har man menat, att social nöd, elände eller andra sociala missförhållanden är så stora, att kvinnan enbart av den anled- ningen hindras föda sitt barn. Detta utesluter inte att sociala skäl har tillagts straffmildrande inverkan. Sä t. ex. får i Schweiz (art. 12013)

' Argentina art. 86, Brasilien art. 128, Kuba art. 4433, Grekland art. 304, Jugoslavien art. 140 i samband med art. 213 kungörelse av den 16.2.1960 om villkor för havandeskaps avbrytande och för— farandet, Polen art. 2 lagen av den 27.4.1956. Tjeckoslovakien & 212 g kungörelse av hälsovårds— dcpartementet av den 13.9.1961. Vidare Uruguay, Mexiko, 1948 års japanska lag samt USA Model PenalCode1962(sec.230.3).

domaren nedsätta straffet om abort utförts "på grund av ett svårt ekonomiskt nödläge”. I den schweiziskalitteraturen talar man här om social indikation. Även i andra länder (Spa- nien m. fl.) tas i straffskalan hänsyn till kvin- nans levnadsomständigheter. Som nämndes förut (se under 3) godtas sociala eller social- medicinska skäl för abortoperation före 12:e graviditetsveckans utgång enligt lagstiftningen ide östeuropeiska länderna och iJapan.

5 Rättsutvecklingen i anglosaxiska länder

5.1 Storbritannien

England och Wales har 55,5, Nordirland 1,5 och Skottland 5,1 miljoner invånare.

Enligt Offences against the Person Act, 1861 (sec. 60) har abort ansetts vara ett svårt sedlighetsbrott, på vilket kännbara straff kan följa; teoretiskt har till och med livstids fängelse kunnat ådömas.1 Att för- driva foster och att döda ett barn, som håller på att födas, är belagt med straff såväl för kvinnan som för envar annan per- son. Medicinska skäl har dock ansetts rättfär- diga sådana åtgärder. Att döda barnet vid födseln var enligt tidigare gällande bestäm- melser i Infant Life Preservation Act, 1929 (sec. l) icke straffbart, om gärningen ”före- tagits i god tro och dess enda ändamål varit att rädda kvinnans liv”. Likaledes har abort i praxis förklarats vara tillåten vid allvarlig fara för kvinnan. Vägledande har varit rätts- fallet R.v. Bourne, 1939. En fjorton års flicka hade våldtagits och gynekologen Alec Bourne hade avbrutit flickans havandeskapi samförstånd med hennes föräldrar. Bourne frikändes med motiveringen att hans hand- lingssätt icke hade varit lagstridigt, enär fort- satt havandeskap skulle ha skadat flickan allvarligt och barnets födelse skulle ha gjort henne till ett ”nervvrak”.2

1967 antogs den nu gällande Abortion Act. Lagen, som är daterad den 25 oktober 1967, grundar sig med vissa modifikationer på ett av den liberale underhusledamoten David Steel 1966 framlagt förslag. Abortion

Act upptar två typer av indikationer för abort. Sålunda är abort tillåten när ingreppet utförs av legitimerad läkare och under förut- sättning att ”fortsatt havandeskap skulle in- nebära större fara för kvinnans liv eller hen- nes kr0ppsliga eller psykiska hälsa eller hen- nes övriga barns hälsa än abort”. Vid pröv- ning av frågan, om fortsatt havandeskap innebär fara för hälsan, skall hänsyn tagas till kvinnans eller familjens levnadsomständig- heter (environment). Den andra indikationen avser fall, då allvarlig fara är för handen att barnet skulle komma att lida av fysisk eller psykisk abnormitet som skulle allvarligt hämma dess utveckling. Stadgandet tar sikte inte enbart på arvsrisk utan också på skador till följd av t. ex. neurosedyn.

Att indikation för abort föreligger måste konstateras av två läkare, om abort skall vara tillåten. Det är däremot inte nödvändigt att någon av dem är i allmän tjänsteställning. Läkare som hyser samvetsbetänkligheter (conscientious objections) mot att utföra abortoperation, har i princip rätt att avböja att utföra en sådan operation (sec. 4). 1 så fall måste han dock kunna bevisa att han har letts av samvetsbetänkligheter. Läkare får dock aldrig undandra sig skyldigheten att rädda en kvinnas liv eller att förebygga en svår och allvarlig skada för hennes hälsa (sec. 4 (2).

1 Jfr. härom Kenny's Outlines ot'Criminal Law, 18'uppl. 1962 s. 189. 2.Ifr. även R.v. Bergmann and Ferguson, 1948.

Under 1968, då Abortion Act hade gällt endast under åtta månader, utfördes enligt den slutgiltiga statistiken 23 461 abortope- rationer. Närmare 16 000 (omkring 70%) motiverades med fysiska eller psykiska hälso- risker för kvinnan. Bland kvinnorna var 475 under 16 år, 5 825 ensamstående i åldern 20-34 år och 3 059 gifta isamma ålder. 861 kvinnor opererades av hänsyn till risk för allvarligt handikapp för det väntade barnet. 13 609 operationer utfördes vid allmänna sjukhus (National Health Service) och resten (ca 40%) vid auktoriserade privata kliniker. I fråga om andelen abortoperationer utanför National Health råder en livlig diskussion i Storbritannien.1

Under 1969 var antalet abortoperationer mer än dubbelt så stort som under 1968. Enligt statistiken för 1969 utfördes 54 819 abortoperationer i England och Wales, därav ca 33 150 vid sjukhus inom National Health Service och ca 20 860 vid auktoriserade pri- vata kliniker. Under första halvåret 1970 företogs inalles 38 824 abortoperationer och enligt preliminära ej officiella statistiska upp- gifter under hela året 1970 91766 (inkl. Skottland). Siffrorna visar en alltjämt stigan- de tendens. I 17996 fall var under första halvåret 1970 kvinnorna i England och Wales ogifta.

5.2 USA

USA har 201 miljoner invånare.

Ursprungligen har abort varit straffbar endast under förutsättning att ”quickening” ägt rum, dvs. att fostret hade givit livstecken när åtgärderna för att hejda den vidare utvecklingen vidtagits. Ståndpunkten är nu- mera övergiven. Strafflagarna i de olika del- staterna nämner uttryckligen ”whether quick or not” eller också används sådana begrepp som ”pregnant" eller ”being with child”.l många delstater har kvickningen dock ännu i dag betydelse för straffmätningen vid foster- fördrivning.2

] hela USA erkänns rent medicinska skäl för abort. om också skälen ges varierande innebörd. 1967 gällde dylika skäl för abort

enligt uttryckligt stadgande i lag i 46 delsta- ter och i övriga delstater enligt rättspraxis. I äldre lagstiftning föreskrivs som villkor att kvinnans liv är i fara, i nyare lagar talas om fara för både liv och hälsa. Enligt Model Penal Code (jfr. 4.2) bör abort vara tillåten — förutom vid medicinska skäl (fysisk och psykisk hälsa) — när barnet skulle komma att födas med svårt fysiskt eller psykiskt lyte samt när havandeskap är en följd av våldtäkt, incest eller annat brott. Som brott stämplas könsumgänge med flicka under 16 år.

De första amerikanska delstater, som har infört de bestämmelser som rekommenderas i Model Penal Code, är Arkansas, Colorado, Delaware, Georgia, Kansas, New Mexico och North Carolina. I stort sett motsvarande lagstiftning har införts i California. Ännu längre har delstaterna Oregon, Maryland, Alaska och Hawaii gått; lagstiftningen iOre- gon motsvarar i huvudsak British Abortion Act. Andra delstater har hittills stannat vid att tillåta medicinska skäl för abort. Utvecklingen torde troligen komma att följa skilda vägari olika delstater, detta gäller bl. a. också när det avser prövningsförfarandet.

Delstaten New Yorks abortlag, som träd- de i kraft den 1 juli 1970, torde få stor betydelse för utvecklingen. Lagen — en enda paragraf — avser en ändring av strafflagen (chap. 127 sec. 125.05 st. 3 New York Rev. Penal Law) och avkriminaliserar abort t.o.m. 24:e graviditetsveckan. Varje läkar- abort, som sker med kvinnans samtycke, och varje abort, som kvinnan själv utför på det stadiet, är juridiskt berättigad (justi- fiable). Efter 24:e veckans utgång är abort tillåten endast om kvinnans liv är i fara. Förarbetena till ändringen i strafflagen torde vara av särskilt rättskomparativt intresse. Det ursprungliga förslaget, daterat den 17 februari 1970, gick längre än den slutligen

' Se enkäten bland Storbritanniens gynekologer ”The Abortion Act (1967)” i British Medical Journal 1970 s. 529—535.

2 Jfr. B. James George Jr. "Abortion and the Law" utgiven av David T. Smith, Cleveland 1967 s. 10 ff.

antagna lagändringen. Enligt det ursprung- liga förslaget skulle abort tillåtas, om legi- timerad läkare var överens med kvinnan om att hon borde bli opererad, oavsett hur långt graviditeten framskridit. Förslaget blev liv- ligt debatterat i och utanför delstatens lag- stiftande församlingar. Grundligt förberedda inlägg gjordes av kvinnoorganisationen ”Women's Liberation Movement,” men ock- så från kyrkligt håll. ”New York State Catho- lic Committee” opponerade sig i sitt yttrande av den 9 mars 1970 i skarpa ordalag mot förslaget; det heter där att abort ” is opposed to man's dignity and to the aspirations of our modern civilisation”. De evangeliska kyrkor- nas samråd ”New York State Council of Churches” (Syracuse, N.Y.), framhöll däre- mot i sitt remissvar att rådet till fullo vill stödja lagförslaget; någon begränsning för tiden efter konceptionen yrkades inte. I remissvaret uttalades, att abort i vissa fall kan vara moraliskt försvarlig och i andra fall moraliskt oförsvarlig, men att det är vanskligt för lagstiftaren att avgränsa moraliskt tillåtna och otillåtna" aborter; ansvarsfrågan när det gällde abort borde avgöras av individen efter eget samvete och i överensstämmelse med egen tro samt beprövad medicinsk praxis. Staten New Yorks senat antog det ursprung- liga lagförslaget den 18 mars 1970.

Efter förnyade och livliga offentliga de- batter gjordes vid förslagets senare behand- ling ett tillägg av innebörd att abort må företagas av legitimerad läkare med kvinnans samtycke utan särskilda villkor endast under graviditetens första 24 veckor samt under senare stadium endast om den bedöms nöd- vändig för att rädda kvinnans liv. I denna form antogs Abortion Bill i Assembly med 76 mot 73 röster och i senaten vid ny behandling den 10 april 1970 med 31 mot 26 röster.

I USA håller man det för sannolikt att lagen i New York, som redan genom delsta- tens befolkningsmängd å mer än 16 miljoner människor har ett stort tillämpningsområde,

med tiden kommer att påverka också lag- stiftningen i andra delstater. Hittills har inte fordrats att kvinnan skall ha haft hemvist i

staten New York under viss tid. Många kvinnor från hela USA reser också till olika städer i delstaten för att bli opererade. Detta har medfört att alla allmänna sjukhus är överbelastade och att väntetiderna på sjuk- hus i New York City är relativt långa. Man vet, att väntetiden under de första två måna— derna efter lagens ikraftträdande på staden New Yorks allmänna sjukhus utgjorde i ge- nomsnitt 25 dagar. Enligt uppgifter från Department of Health (januari 1971) ut— fördes då 350 till 400 abortoperationer i veckan på staden New Yorks allmänna sjuk- hus. Dessa sjukhus hade en väntelista på omkring ett tusen sökande, som redan fått tid för besök. Enligt departementets upplys- ningar lär väntetiden på privata sjukhus, där operation kostar 500—700 dollar, inte vara avsevärt kortare. Detta överensstämmer dock inte helt med vissa amerikanska tid- ningsuppgifter.

På allmänt sjukhus är operationen kost- nadsfri för medellösa och andra kvinnor betalar där 110—150 dollar. Priset betingas bl.a. också av hur långt graviditeten är framskriden; kostnaderna skall i regel be- talas i förskott. Vid en del katolska sjukhus, t.ex. St. Vincent—sjukhuset som är ett av New Yorks största, har många katolska gy- nekologer förklarat att de inte utför abort- operation annat än av medicinska skäl.

Under tiden juli till oktober 1970, alltså under de första fyra månaderna efter det abort har varit tillåten t. 0. m. 24:e veckan, har enligt officiella men endast preliminära upp- gifter från New York State Department of Health i hela delstaten New York 34 175 abortoperationer utförts, därav 21 468 (62%) i New York City. Som jämförliga siffror skall nämnas att under är 1969 en- dast 1 856 legala (s.k. terapeutiska) abort-

operationer inrapporterades. Av de nämnda 34 175 fallen avsåg 12 271

(ca 37 %) kvinnor med hemvist utanför de]- staten New York. Denna relation var dock ganska olik beträffande staden och övriga del- staten New York.

Tretton dödsfall har rapporterats under den nämnda tiden, samtliga i New York

Omkring två av tre abortoperationer (68,8 %) utfördes i delstaten före eller under tolfte graviditetsveckan, åtta av tio (79,5 %) före sextonde veckan och endast 8,4 % efter nittonde veckan. Department of Health har beräknat att ingreppen skulle minska med endast 5 % om den legala tiden av 24 veckor skulle nedsättas till 20 veckor. Vid nedsätt- ning till 16 veckor skulle ingreppen minska med mer än 20 %.

I hela delstaten var 345 kvinnor (1 %) yngre än 15 år, 7410 (21,7 %) mellan 15 och 19 år, 11 887 (34,8 %) mellan 20 och 24 år, 6557 (19,2 %) mellan 25 och 29 år, 6761 (19,8 %) mellan 30 och 39 år och 1 168 (3,4 %) äldre än 40 år.

Att beräkna den nya relationen mellan aborter och födelser är f.n. redan därför vanskligt att antalet opererade kvinnor som haft hemvist utanför delstaten har varierat under den tid som den nya lagen har tilläm- pats. Hälsovårdsdepartementet har dock be- träffande New York City preliminärt uppskat- tat att — om man eliminerar födelser och aborter av non-residents under de första fyra månaderna — relationen är 233,6 aborter på 1 000 födelser. Emellertid brukar de första månaderna av en ny abortlagstiftning knap- past vara fullt representativa. Över huvud är situationen i delstaten och staden New York ännu inte överskådlig och det är för tidigt att dra definitiva slutsatser.

Abortoperationer utanför sjukhusen var under lagens första månader tillåtna, men har sedan förbjudits av Board of Health i New York City. Förbudet avser sålunda endast staden och ej delstaten New York. Det bör tilläggas att förhållandena ännu inte har stabiliserats; delstatens parlament skall under 1971 ta ställning till förslag som har väckts om att kvinnorna bör ha hemvist inom delstaten för att få undergå operation, om att tidsgränsen bör sänkas från 24 till 12 veckor samt om ändringar av tillämpningsbe- stämmelserna. Å andra sidan har kvinno- organisationen Women's Liberation Move— ment framställt krav på mera genomgripande lagändringar än de genomförda under fram-

hållande att operationerna ställer sig för dyra, att väntetiderna är för långa och läkarnas beslut för godtyckliga samt yrkat ”helt fri” abort.

Enligt en preliminär statistik, som offent- liggjordes av New Yorks hälsovårdsmyndig- het i april 1971, genomfördes under de åtta första månaderna (1 juli 1970 till 28 februari 197 1 ) omkring 98 000 abortoperationer.

Även i andra amerikanska delstater är den nuvarande rättspolitiska situationen svår att överskåda. De nya abortlagarnai Alaska och Hawaii visar likheter med New Yorks lag- stiftning, dock skall kvinnan ha haft hemvist i delstaten under 30 resp. 90 dagar före in- greppet. Nya förslag angående abort före- ligger i de flesta delstatsparlament, men vilka som kommer att leda till lagstiftning är det för tidigt att uttala sig om. Generellt sett torde en viss tendens till liberalisering kunna iakttas, men motståndet är avsevärt i många delstater.

lnom amerikansk opinion anses, att US Supreme Courts syn på dejuridiska aspekter- na på abort eventuellt kan bli avgörande för hela USA. I vissa amerikanska delstater har några domstolar i första instans fastslagit, att förbudet mot abort under de första gravidi- tetsmånaderna strider mot konstitutionen och är ogiltigt. Att endast livsfara för kvin- nan gäller som skäl för abort, även innan foster har visat livstecken, har ansetts kränka kvinnans i konstitutionen kodifierade mänsk- liga rättigheter. Sålunda har United States District Court i delstaten Wisconsin i utslag den 5 mars 1970 konstaterat att den gäl- lande abortlagen från 1858, som endast god- tar livsfara som indikation för abort under hela havandeskapet (necessary to save the life of the mother), gör intrång på den amerikanska kvinnans ”right of privacy” (Ninth Amendment) och är inkonstitu- tionell. l utslaget hänvisas till att i en ännu äldre lag från 1849 ordet ”quick” förekom och i samma utslag konstateras också att enligt konstitutionens grundläggande mänsk- liga rättigheter kvinnan under graviditetens första fyra och en halv månader har rätt att själv bestämma. om hon vill föda barnet eller

ej. Även i andra delstater har domstolar i första instans med varierande motivering kommit till liknande resultat.

I ett utslag, som meddelades i oktober 1970, beslöt US Supreme Court att ej till prövning upptaga det ovan nämnda målet i delstaten Wisconsin, där District Court för- klarat nu gällande Wisconsin-abortlag vara inkonstitutionell. Domen i första instans, enligt vilken en Milwaukee-läkare, som åta- lats för illegal abort i graviditetens början, frikänts med åberopande av Ninth Amend- ment står således fast. Om detta utslag kan bli av principiell betydelse som prejudikat vet man inte ännu. En federal dom i första instans, enligt vilken District of Columbias abortlag ogiltigförklarats på grund av textens oklarhet, skall prövas av US Supreme Court.'

5.3 Kanada

Kanada har 20,7 miljoner invånare.

1970 publicerades en utredning om kvin- nans ställning (Report of the Royal Commis- sion on the Status of Woman in Canada). Utredningen utmynnar i inte mindre än 167 olika förslag avsedda att förbättra den kana- densiska kvinnans ställning. Även abortfrå- gan behandlas.

Enligt bestämmelser i strafflagen (sec. 23714), som gäller sedan 1969, får kvinnan undergå abortoperation om en nämnd vid allmänt eller godkänt sjukhus har fastställt, att fara föreligger för hennes liv eller hälsa för den händelse operation ej sker. Utred- ningen fastslår att dessa bestämmelser är otillfredsställande, och förordar (punkt 242), att strafflagen ändras på så sätt att abort skall vara tillåten på kvinnans egen begäran (on the sole request of any woman) under förutsättning att hon opereras av lä- kare inom graviditetens första tolv veckor. Därefter bör enligt utredningen abortopera- tion vara tillåten, om fara för kvinnans fy- siska eller mentala hälsa har fastställts av en läkare eller om allvarlig risk är för handen att barnet skulle födas mentalt eller fysiskt handi- kappat (punkt 243).

1 Enligt tidningen "Minneapolis Star” av den 12 oktober 1970.

6 Den nuvarande kriminalpolitiska situationen i utlandet

I samtliga länder, där förbud råder och endast medicinska skäl godtas för abort, är det karakteristiskt att det s.k. mörktalet, dvs. antalet oupptäckta brott, är högt. Endast ett ringa antal fosterfördrivningsbrott beivras. Detta gäller även i länder, där straffet för fosterfördrivning är eller har varit mycket strängt. Straffskaloma — särskilt när det gäller åtgärder som kvinnan själv vidtar för abort — nedsattes i många länder redan efter första världskriget. I Tyskland skedde detta 1926, då straff för fosterfördrivning i ej kvalificerade fall lindrades från tukthus till fängelse. Först under nazistregimens sista tid (1943) skärptes straffet igen och även döds— straff kunde ådömas. Dessa skärpta bestäm- melser gäller ännu iVästtyskland, dödsstraff har dock avskaffats genom Bonngrundlagen och tukthus existerar inte mera. Enligt en partiell reform 1969 är fosterfördrivning som har förövats av annan än kvinnan (s.k. Fremdabtreibung) inte längre Verbrechen utan Vergehen. I särskilt lindriga fall får där- för nu eftergift av åtal eller påföljd ske (& 153 i straffprocesslagen). En mera omfattan— de västtysk reform på detta område är att vänta inom de närmaste åren och troligen redan 1972.

Av viss betydelse för rättsutvecklingen i Västtyskland kan vara den s.k. Alternativent- wurf till 1962 års strafflagsproposition — ett utkast till strafflag, som 16 tyska straffrätts— professorer håller på att utarbeta och redan har publicerat i vissa delar. Till de publicera-

de delarna hör även utkast till abortlagstift- ning. Såtillvida är de sexton författarna ense i sitt förslag, att de förordar, att abort skall vara tillåten under den första graviditetsmå- naden samt att abort även i övrigt bör tillåtas i större utsträckning än f. n. Majoriteten föreslår, att abortoperation av läkare skall vara tillåten under andra och tredje gravidi- tetsmånaden under det enda villkoret att kvinnan först har uppsökt en rådgivnings- byrå (Beratungsstelle).

Minoriteten tar dock avstånd från tanken att kvinnan under denna förutsättning alltid fritt får avgöra om abortoperation skall ut- föras eller ej. I stället föreslås att tillstånd till abortoperation under andra och tredje mana- den skall beviljas av nämnd. Som villkor för tillstånd till abort skall gälla, att det med hänsyn till kvinnans samtliga levnadsomstän- digheter inte rimligen kan begäras av henne att hon föder barnet. Omständigheter som talar för tillstånd till abort exemplifieras i fem indikationer. Dessa ärinte uttömmande. utan även andra skäl för abort än de angivna kan åberopas. Nämnden skall ha visst svängrum vid prövningen av varje enskilt fall] .

I Frankrike lindrades straffet för foster- fördrivning 1923, i Österrike 1937, i Jugo- slavien 1929; även i andra länder har straff- nedsättningar genomförts. 1 Schweiz och Östtyskland har även preskriptionstiderna

] Se Simson, Der Alternativentwurf zu den Straf- tatcn gegen die Person i Juristenzcitung 1970 s. 568.

avkortats. Lagändringarna har genomförts för att minska avståndet mellan lagens före- skrifter och den reella situationen. ] motive- ringen till 1962 års tyska lagförslag uttalas: ”Kriminalstatistiken visar, att straffstad- ganden som på grund av sin stränghet strider mot allmänhetens rättsuppfattningar visar sig i praxis vara verkningslösa.”

Frågan hur stort antal fosterfördrivnings- brott, som förblir oupptäckta, är en ofta diskuterad fråga. Från vederhäftigt håll räk- nar man med att det i de stora länderna rör sig om miljontals fall årligen. Dessa uppskatt- ningar är dock ganska vaga och någon pålitlig statistisk beräkning finns inte, vare sig för de absoluta talen eller beträffande relationen mellan antalet födelser och antalet krimi- nella aborter, enär antikonceptionens inver- kan på födelsetalen är svår att mäta. Kvack— salveriets omfattning, när det gäller abort, kan man inte längre försöka gissa sig till med ledning av uppgifter om antalet kvinnor, som har vardats på sjukhus och som haft feber efter missfall. Manga kvacksalvare antas numera använda antibiotiska preparat och antalet infekterade fall och dödsfall efter il- legal abort har därför minskat i åtskilliga län- der. Emellertid råder det enligt den krimino- logiska facklitteraturen knappast något tvivel om att det trots stränga straffbestämmelseri vissa länder rör sig om hundratusentals kri— minella aborter årligen. Mot den bakgrunden har antalet lagförda särskilt intresse. Nedan- stående siffror har hämtats från officiell kri- minalstatistik (siffrorna återger senast till— gängliga uppgifter för åren 1960—1968). De omfattar både män och kvinnor samt avser såväl abort utförd av kvinnan själv som abort utförd av medhjälpare.

I fråga om dessa i och för sig mycket låga siffror bör beaktas att de avser antalet döm- da personer och inte antalet brottstillfällen. Vid kriminell abort som inte utförts av kvinnan ensam, brukar ofta tre är fyra personer vara inblandade (kvinna, kvacksalvare, adressförmedlare, penninggivare). Också när kvinnan ensam utför ingreppet, brukar hon inte så sällan få bistånd av annan person. Det antal aborter som har föranlett lagföring

År Land Milj. Dömda inv. personer 1967 Västtyskland 60,1 729 inkl. Västberlin 1965 Frankrike 47,7 588 1966 Österrike 7,3 378 1967 Belgien 9,1 138 1959 Italien 49,9 1371 1968 Schweiz 6,1 134 1966 Spanien 32,4 71 1968 England och Wales 48,5 60 1967 Holland 12,7 30 1960 Grekland 8,3 11 1968 Portugal 9,5 8

torde sålunda ligga väsentligt lägre än antalet dömda. Under alla förhållanden är det tyd- ligt att lagföring och bestraffning drabbar endast ett minimalt antal skyldiga. Mörktalet kan uppgå till 1:1000 eller ännu högre. Straffbestämmelser, som inte tillämpas, har inte någon större allmänpreventiv effekt, enär varje gärningsman då utgår från att risken att bli straffad är minimal. Det bör kunna konstateras att straffbestämmelser om fosterfördrivning i dag inte längre har någon effektivt moralbildande eller avskräckande verkan. utan att de mer eller mindre exi- sterar endast på papperetz.

Det är dessutom påfallande, hur antalet lagföringar minskat under de senaste åren i nästan alla länder, i Västtyskland från 1 509 till 729 under 1963— 1967, i Spanien från 327 till 71 under 1953—1966. i Schweiz från 767 till 134 under 1950—1968, i Belgien från 272 till 138 under 1952—1967. i Frankrike från 1 436 till 588 under 1953—1965 och i Öster- rike från 780 till 378 personer under 1950—1966. Orsakerna härtill kan knappast ligga enbart i den ökade användningen av preventivmedel. utan bör sökas även i den omständigheten att antalet polisanmälningar

1 i italiensk kriminalstatistik uppförs sedan 1960 inte längre kriminella aborter (åå 545— 551) för sig utan gemensamt med andra "brott mot släktets integritet och hälsa” (art. 552 ff). Till dessa hör bl. a. också smittöverföring av venerisk sjukdom.

Av annan uppfattning Johs. Andanacs "Om almenprevensjon og kriminalitetstypc" i Festskrift till lvar Agge 1970 s. 17.

alltmer har gått tillbaka när det gäller abort. Även detta torde mer eller mindre stå i samband med att allmänhetens inställning till abortproblemet har ändrats.

Det kan nämnas att abortfrågan behand— lades vid den nionde internationella krimina- listkongressen i Haag 1964, vid vilken mer än femtio nationer var representerade. Efter förberedande överläggningar antog kongres- sen följande resolution: ”1 länder som kri— minaliserar abort, är det nödvändigt att vidga möjligheterna till legal abort. De fall, då det är tillåtet för kvinna att avbryta havande- skap, bör noggrant preciseras genom lag.” För resolutionen röstade 118 delegater, 38 röstade emot medan 11 delegater nedlade sina röster.

|'_"'"| l]|'l|||""|| i .'|.|| : "|Em-”|| || |_| || *.._| , '.!—.. "||T|| || _| || | . | | ,, ' ' ' ||| ' , , | "" | |" ' | 5-"'H | | I | "|| ,_ II "| || ' " |||_— T '. '||||||' ||' || ' ". .' , _ | , || |. '| :| .|. |'| IL *. | ' | | n |I * l|ll| " .|.—' ' ' . | _ ||' | || _ | | | _ ' . _ | |— || || || | | . |_., || |..|'-|. ""',"i.'|"" ' __.]'. ._._- '1'" _|,_ '. "1: ||| |,_ ||, | _ || , , | _ | * ||. | | |, ||| | || ||. . ||| . | |||-|| .|.|..'| *,,|_ || - || ( |_|_|_._ |ÅIE|...:|||-'|_, 'T||||||||,_|||| _ || ||. | || | .»| _—.. .. |UL '— | .,n

?".||.'I|,|"..,' | IJI|I_ "'_'” SIM-| __h

'- II 'I'l l | | , ' || ' ' '||||,".." | | |||. _ .F' ' .|',, | '|' ' |||"|| || | |_ | . .,|| ||_ . | | | | | ||.|| || ||,|_,| | || | || " " '|' ||' ' | ||||'||.. ,,, | ' |||| _, || | |'|| '_ II .' 3 | » _ | ' ..|... |':' "|""" . —| | | | ||||»|| |' |.| , ||| |'|" . I' l' l 'II "l"'l_l'|' " " ' ' ' ' |' _| | ' | ' ' = . | || ' . | |'|'|| " " | || .' | '. -'. .. |'F""b'|"',']'-jl'"1 "|" | " " ' ' |||: ' | ,, "|| .m'r ”||-"' ' | ._| - II *I |' ||| " | "_ _| ll|| — || . '.. '”'- - "' ' | I _ _ '|| | ..| || | " L ' | | I | — l | || || || _ '|'| | "' ||| . _ i ' | | || Å | |_| || l' | || || . .. .. , . | . . |. ||| , I . -*F." _ ,|| | I 4) 'l 'i '|' | | |. '|'|||.'_ i... -,..I | | _ _ I | | | ||. || |||, ,,_ ' | | ull-"*I. ' |, || , | _ ' | | ' || " ' '|'—"'||| ' | " ' ""| ' ' _ "' k _ || || * _.'| ||" — _ | || | '|| — ||'- || . . ||| |- . || , | _ ,_.__ ||_ || || |'|-11 ,l- . . | , , | | '.,I|| _|. '. ' | | ' "|'|_|'|| ., |__| ._ .| |'|.|. . .. | .. |||||||=-al|||- , ' ||| ' 'l|""' ' | |'| —| . . | ||,||||||.| | ||||_ || ' | | ,, |l||u , . ||| | — — _L_| , r _| I' | | , |'| II | ' . | _ | : || | | |||||| | | | ' __ J— ||| ||| || ,| || '| " ' ||"— ' | I ' II | vf ' , | | I "I _ || , | _ | | I ' ' _I | . | | , , | ..| I.|| ” — "|. I ' T l || ' ' | | |:- "' ' || " ||

Bilaga 1 1

Rapport från studiebesök i

Polen och Tjeckoslovakien

' I II " | . |||- ""-"| "_|—|| Jr' '. "" | "" ' ..-l.| |,||,;..|,_| '.| " '|- ' * .My -"" "" "F:" "" _" 4.5; ""' "' "" "" 'L'| ll ':' :'l" $'"" .-- |'." 4 || |."Il ' " "' "?” |_=| ||)— .,.| _| |.' _| _|. D ._|: |. : . | . . ,1 !."i'h. "-"'|' E' . | | - -|-; r..: = ' " _ '.' ' | | ' "T,. | || .— ' :" " ." - |'| ' "' u" ' .|.-.. .. _|. .|.-' _. .- .,vaL'h | . |,,, "||: | .|||_|,||||.-| håll:-uta '|""" " . '":hgkrl'd . "|||" -. ||. ' "| '|" ||. '|-

. . ' |||" |-J|r |||?”

"'—'|'F-'|I |'-"'|r u

1 Inledning

I den offentliga debatten kring abortfrågan riktades uppmärksamheten mot de östeuro- peiska länderna, vilkas lagstiftning i större utsträckning än de skandinaviska ländernas medger att kvinnan undergär abortoperation. Under sitt samarbete med motsvarande dans- ka kommitté (se betänkandet under 1.2.2) diskuterade 1965 års abortkommitté möjlig- heterna att få en så ingående uppfattning som möjligt om lagstiftning, praxis och de erfarenheter som kunde ha samlats i de östeuropeiska länderna. Kommittéerna fann att det skulle vara av värde om nägra av deras ledamöter kunde fa tillfälle att sätta sig in i förhallandena i en del av dessa länder. Det beslöts att kommittéerna skulle gemensamt utarbeta en plan för studiebesök i Polen. Tjeckoslovakien och Jugoslavien, där lagstift- ningen medger att kvinnan undergär opera- tion enligt s.k. social abortindikation. Stu- dieprogrammet omfattade ocksä förhallande- na i Ungern. där kvinnan har fri tillgång till abortoperation inom de första 12 veckorna Och Rumänien, där en lagstiftning av liknan- de innehall l966 ersattes av en mera restrik- tiv lagstiftning. Planerna pa att studera praxis och erfarenheter i Ungern övergavs dock på grund av svårigheterna fran ungersk sida att motta studiebesök av hänsyn till den då pägaende omläggningen av administratio- nen av hälso— och sjukvården i landet.

För att genomföra studiebesöken med minsta möjliga kostnader beslöt kommit- téerna att dela på uppgifterna så att medlem-

mar av den danska kommittén jämte en ledamot av den svenska kommittén skulle besöka Jugoslavien och Rumänien medan ledamöter av den svenska kommittén tillsam- mans med en ledamot av den danska skulle studera förhållandena i Polen och Tjeckoslo- vakien. Studiebesöken i de olika länderna planlades genom förmedling av utrikesdepar- tementen och med hjälp av dansk respektive svensk ambassad i vederbörande land. Vid den svenska kommitténs studiebesök i Polen deltog ledamöterna Ruth Hamrin-Thorell, Bo Martinsson. Astrid Kristensson, Elvy Olsson och Verner Westberg samt sekretera- ren Gunvor Bergström. Den danska kommit- tén representerades av ledamoten överläka- ren Henrik Hoffmeyer. Samtliga utom Mar- tinsson deltog även i studieresan till Tjecko- slovakien.

Studiebesöket i Polen ägde rum under tiden lO—l7 september 1967 i Warszawa och inleddes med överläggningar med repre- sentanter för det polska hälso- och social- vårdsministeriet. varvid lämnades ingående informationer om hälso- och sjukvårdens or- ganisation, om den polska abortlagstift- ningens historiska utveckling och nuvarande bestämmelser samt praxis. De upplysningar som inhämtades kompletterades sedan ge- nom att studiegruppen fick besöka olika institutioner och sjukhus och ta del av erfa- renheter och synpunkter som framfördes av där verksamma administratörer, forskare. lä- kare och socialarbetare. Siilunda samman-

trädde studiegruppen med representanter för centralstyrelsen för Sällskapet för planerat rnoderskap (en nära motsvarighet till det svenska RFSU och vars verksamhet subven- tioneras av statsmedel) och besökte ett par av sällskapets kliniker för sexual- och preven- tivrådgivning. Överläggningar hölls med hälso- och sjukvårdsstyrelsen för Warzawa och besök gjordes på dess central för mödra- och barnhälsovård, på en gynekologisk och en obstetrisk vårdavdelning vid sjukhus, på en öppen vårdcentral för ca 11 OOOinvånare och en industripoliklinik för ca 40 000 an- ställda. Slutligen besökte studiegruppen institutet för mödrar och barn, ett statligt forskningscenter med vetenskaplig forskning, specialistutbildning av läkare och konsultativ verksamhet som huvudsaklig uppgift.

Studiegruppens besök i Tjeckoslovakien under tiden 18—24 september 1967 inleddes med sammanträde i det tjeckiska hälsovårds- ministeriet där gruppen fick en översikt av abortlagstiftningen och erfarenheterna av denna. Gruppen bereddes sedan tillfälle att besöka den gynekologiska kliniken vid Kung Karls universitet i Prag och forskningsinstitu- tet för moder och barn, som är centrum för gynekologisk och obstetrisk forskning i lan- det och utbildningsanstalt för läkare som önskar specialistkompetens på området; in— gående överläggningar hölls även med den centrala statliga befolkningskomrnissionen, vars huvudsakliga uppgift är att bistå den tjeckiska regeringen med råd i befolknings- frägor, samt med det tjeckiska parlamentets hälsovårdsutskott.

[ denna rapport lämnas i sammanställd form en redogörelse för de upplysningar som studiegruppen inhämtade rörande lagstift— ning och praxis i de båda länderna samt de erfarenheter som redovisades i abortfrågan och därmed sammanhängande spörsmäl.

2 Polen

Landets 32 miljoner invånare är bosatta till ungefär hälften i stad och hälften på lands— bygden. 70% av befolkningen omfattas av allmän sjukförsäkring och har fri läkarvård. För övriga 30% är hälso- och sjukvården avgiftsbelagd men de olika taxorna är förhål- landevis låga. Mödrahälsovården är väl ut- byggd; alla gravida kvinnor, även de som inte är försäkrade, har fri läkarvård. Tillgången på läkare med specialistkompetens igynekologi och obstetrik beräknas till 7,2 per 100000 invänare men är ojämnt fördelad över landet. De barnmorskor som är verksamma inom mödrahälsovården strävar efter att hälla fort— löpande kontakt med de kvinnor som är gravida. Man räknar med att anslutningen fran kvinnornas sida är 100 %—ig i städerna och 70 '/r-ig på landsbygden.

Den perinatala dödligheten har sjunkit som framgår av tabell 1. Uppgifterna avser den perinatala dödligheten pä sjukhusen 1961—1966 och redovisas per 1 000 födslar.

Den allmänna hälso- och sjukvården admi-

nistreras av folkrådspresidier på distrikts- och på länsplanet och ytterst av hälsovårds- ministeriet. Varje län omfattar ca 30 distrikt. Warszawa med 1 300 000 invånare är uppde- lat i 7 olika distrikt. Folkrådspresidierna har alla hälsovårdsutskott och på länsplanet ar- betar inom detta en särskild avdelning för mödra- och barnhälsovård. Till hälsovårdsut- skottet är knuten en specialistkompetent läkare, oftast en vetenskapsman, som tjänst- gör som konsult åt utskottet och även som klagoinstans i det att allmänheten kan besvä- ra sig hos honom i frågor som har handlagts på distriktsplanet. Vid den särskilda avdel- ningen för mödra- och barnhälsovård finns inrättad en inspektörstjänst för gynekolo- giska och obstetriska frågor. Tjänsten inne- has oftast av överläkaren vid länssjukhusets kvinnoklinik. Hälsovärdsministeriet anlitar i abortfrägor som konsult en medicine profes- sor som tillika är föreståndare vid det för landet centrala forskningsinstitutet för möd- rar och barn. Med tjänst som överläkare vid

Tabell I

Dötllighct 1961 1962 1963 1964 1965 1966

Antc partum 15,3 14,3 11,61 14.12 10,7' 13,32 10,2' 12,52 9,2' 11,32

lntrapartum 6,4 5,5 4,8 5,4 4,2 4,5 4,3 4,8 3,9 4,3 Post partum l8,4 18,9 17,5 20,3 16,7 19,6 17,5 20,7 15,8 19,3 Totalt 40,1 38,8 33,9 39,8 31,6 37,4 32,0 38,0 28,9 35,4

' lixkl. ej livsdugliga med en födelsevikt av 601fl 000 g. 2 lnkl. ej livsdugliga med en födelsevikt av 601—[ 000 g.

kvinnoklinik följer skyldighet att organisera och övervaka kvinnovärden inom distriktet eller, om kliniken är förlagd till länssjukhus, inom länet.

2 . l Abortlagstifm ingen

Abort har tidigare varit kriminaliserad i den polska strafflagen och kvinnorna kunde förr bli opererade endast på strikt medicinska skäl. Redan på 1920- och 1930-talen debat- terades abortfrågan livligt och krav restes på en liberalare lagstiftning. På många håll gavs uttryck åt tanken att kvinnorna bör ha rätt att bestämma över sin kropp och att själva forma sitt liv. Genom 1956 års lag angående villkoren för tillåtelse till abort avskaffades straffhotet mot kvinnan och förbudet mot abort ströks ur strafflagen. [ stället upptas i 1956 års lag bestämmelser om straff för den som tvingar en kvinna att underkasta sig abortingrepp (art. 3). Straffet är fängelse upp till 5 år. Vidare straffas den som med kvinnans samtycke utför ingrepp på henne i strid med lagens bestämmelser om under vilka förutsättningar hon får opereras. Straf- fet är fängelse upp till 3 år (art. 4). Samma straff gäller för den som hjälper kvinnan att själv göra abortingrepp (art. 5).

Det huvudsakliga skälet till 1956 års lag- stiftning var att man ville komma till rätta med den illegala hanteringen som var synner- ligen omfattande och som bedömdes ha en för kvinnornas hälsa förödande verkan. Man räknade med att den gravida kvinna som inte vill föda alltid ser till att hon får ett abortin- grepp utfört och ansåg att hon i stället för att behöva vända sig till kvacksalvare borde få möjlighet att anlita läkare. Befolknings- politiska skäl torde däremot inte ha spelat någon större roll vid lagens genomförande. Dock är det möjligt att man inom det styran- de skiktet tillmätte abortoperation en viss betydelse för en sänkning av födelsetalet. En hämning av befolkningstillväxten var inte oundgängligen nödvändig, men den torde ha ansetts önskvärd.

Enligt den rådande uppfattningen är den höga operationsfrekvensen ett nödvändigt

ont som bör bekämpas med ökad sexual- och preventivupplysning. Operation av kvinnan accepteras inte som ett normalt led i familje- planeringen utan maste ses som en nödlös- ning till dess att kvinnorna själva har lärt sig att undvika graviditet genom att använda preventivmedel. Det sjunkande födelsetalet inger inte någon oro utan snarare en viss tillfredsställelse och man ser i detta # liksom i minskningen under senare är av operations— frekvensen — ett bevis på att den intensiva propagandan för antikonception har gett re- sultat. Man påpekar att antalet födslar är dubbelt så stort som antalet abortoperatio- ner, att kvacksalvaraborter torde vara ytterst sällsynta samt att det numera, till skillnad mot de första åren efter lagens ikraftträdan- de, är sällsynt att en kvinna klagar över bemötandet från läkarnas sida när hon ber att få undergå abortoperation.

2.2 Gällande bestämmelser

1956 års lag angående villkoren för tillåtelse till abort har enligt sin ingress till syfte att skydda kvinnans hälsa för negativa följder av abortingrepp, utförda under olämpliga för- hållanden eller av personer som inte är läka- re. Enligt lagen (art. 1.1) kan abortingrepp utföras av läkare i det fall att skäl för abort föreligger i form av

a) medicinsk indikation

b) svåra levnadsförhållanden för den gravida kvinnan (social indikation)

c) grundad misstanke att graviditeten har uppstått till följd av brott.

Vidare gäller (art. 1.2 och 3) att abortin— grepp inte får utföras i de under b) och c) avsedda fallen om medicinska skäl mot att göra ingreppet föreligger. Inte heller får in— grepp på minderåriga utföras utan samtycke av föräldrar, vårdnadshavare eller vård- nadshavande myndighet.

Beträffande den ordning i vilken det kon- stateras att skäl föreligger för abort föreskrivs (art. 2.1), att medicinsk indikation eller svåra levnadsförhållanden för den gravida kvinnan bekräftas genom utlåtande fran lä—

kare; misstanke att graviditeten har uppstått till följd av brott bekräftas genom intyg från åklagare.

[ lagen bemyndigas hälsovårdsministern att närmare reglera vilka kvalifikationer som bör fordras av läkare för att denne skall vara behörig att utföra abortoperationer samt i vilken ordning som läkare utfärdar intyg om att abort är tillåten. Bestämmelser i de hän- seendena finns i hälsovårdsministerns förord- ning 19.12.1959 angående abort. 1 en in- struktion samma dag har hälsovardsministern utfärdat ytterligare föreskrifter — enligt in- gressen till instruktionen föranledda av upp- repade klagomäl från kvinnorna att läkare vid de allmänna sjukvårdsinrättningarna hade komplicerat utfärdandet av intyg om till- stånd till abort och även verkställandet av operation. Ännu en instruktion har utfärdats samma dag angående verkställandet av abort- ingrepp pa poliklinik; enligt sin ingress har instruktionen till syfte att bekämpa det allt- jämt utbredda kvacksalveriet och ge ökad effektivitet vid utförandet av abortingrepp i konstaterat nödvändiga fall. Enligt denna instruktion skall vid sjukhus, sjukhusmottag— ning eller inom den öppna hälsovården fin- nas institutioner där kvinnorna kan bli opererade polikliniskt; som förutsättning gäl- ler bl.a. att det finns tillgång till lämplig operationslokal, väntrum och lokal där kvin- norna kan vila ut sedan de blivit opererade samt att lokalerna i den man de inte är inrymda i sjukhus befinner sig inom sadant avstand från sjukhus att det finns reell möj- lighet att begagna sig av sjukhusets hjälp om det skulle bli nödvändigt. På dylika poliklini- ker skall ett visst antal timmar vissa bestäm- da dagar vara anslagna för abortoperationer och på kliniken skall då finnas tillgängliga läkare med specialistkompetens i gynekologi eller kirurgi samt barnmorskor eller sjukskö— terskor. Fran hälsovårdsministeriet har vida- re 5.5.1965 avgetts förklaringar angående tillämpning av lagen om villkoren för att kunna verkställa abort i fraga om utländskor. Enligt dessa förklaringar kan läkare ej utfär- da intyg om nödvändigheten av abort pä social indikation om kvinnan är utländska på

tillfälligt besök i Polen, eftersom läkaren inte känner till de element som är nödvändiga för ett riktigt bedömande av fakta som kvinnan uppger. Utan sådant intyg kan operation ej utföras. Samtidigt erinras om att ersättning för råd och utförd operation endast kan tas i polsk valuta och att mottagande av främ- mande valuta skulle innebära ett överskri- dande av bestämmelserna i valutalagen.

I fråga om den gällande lagen och de övriga bestämmelser som har utfärdats fick studiegruppen av representanterna för hälso- vårdsrninisteriet upplysningen att under den medicinska indikationen hänförs även opera- tioner av eugeniska skäl och operationer på grund av risk för fosterskada. De flesta operationer på den medicinska indikationen utförs på grund av att kvinnan är kroppsligt sjuk och endast ett fåtal på grund av att hon är psykiskt sjuk. Psykiskt sjuka kvinnor tor- de oftast bli opererade enligt den sociala indikationen. | lagtillämpningen följs en mycket restriktiv linje när det gäller opera- tion av medicinska skäl; det är alltid två läkare som medverkar, den gynekolog som skall utföra operationen och en läkare med specialistkompetens i fråga om den förelig- gande sjukdomen. Någon tidsgräns gäller inte och kvinnan opereras alltid på sjukhus.

Vad beträffar den sociala indikationen innebär lagtillämpningen inte att en kvinna medges operation enbart på den grund att hon begär att bli Opererar] och utan att ange skälen därför. Det ankommer på den läkare till vilken hon vänder sig att avgöra, huruvida hennes levnadsförhållanden är så svåra, att skäl för operation föreligger. Om det är distriktsläkaren i hemorten som kvinnan vän— der sig till, känner denne i regel väl till hennes förhållanden och om han tvivlar på hennes uppgifter har han möjlighet att själv eller genom distriktssköterskan kontrollera huruvida de är riktiga. Kvinnan är inte hänvi- sad att söka distriktsläkaren i hemorten utan kan vända sig till läkare inom vilket distrikt som helst och även till privatpraktiserande läkare. Frågan om abort anses vara en kvin- nas privata angelägenhet och lagstiftaren har eftersträvat ett system som tillgodoser hen-

nes behov av diskretion i sadan grad att hon vänder sig till läkare och inte till kvacksalva- re. Mannen anses inte berörd av frågan om kvinnan opereras eller ej; i den till allmänhe- ten riktade upplysningsverksamheten i sexuella fragor fästes dock uppmärksamhe- ten pa hälsoriskerna med abortoperation. Läkaren avgör ensam indikationsfrågan efter- som han är den som är bäst skickad, för att inte säga den ende, som kan träffa ett sådant avgörande. Är kvinnan utsatt för påtryck- ningar frän mannens sida eller av föräldrar eller andra i sin omgivning, torde läkaren helt stå på kvinnans sida och avstyra opera- tion. Om det behövs tar läkaren troligen kontakt med mannen eller föräldrarna. Art. 3 i lagen som skyddar kvinnan mot påtryck- ningar har tillämpats; uppgifter om antalet lagföringar har ej samlats. Läkaren torde också när det behövs försöka tala kvinnan till rätta genom att för henne framhålla den hälsorisk som operationen utgör, särskilt om hon är gravid för första gången, och genom att resonera igenom hennes möjligheter att fortsätta graviditeten. Läkaren är också skyl- dig att ta ställning till frågan om kontraindi— kationer.

Som kontraindikation mot abortoperation gäller, förutom vissa inflammationer och sjukdomar i genitalorganen, att kvinnan har blivit opererad förut så pass nyligen som inom de senaste 6 månaderna, att hon har varit gravid i mer än 12 veckor samt att hon är gravid för första gången och ogynnsam blodgruppskombination har konstaterats hos makarna. Kontraindikationerna anges i de utförliga råd och anvisningar som hälsovårds- ministeriet har gett ut i fråga om abortopera- tion. Att kvinnan har varit gravid i mer än 12 veckor anses regelmässigt utgöra hinder för operation av henne. Kvinnorna är iallmän- het väl medvetna om vikten av att de anmä- ler sig tidigt och de allra flesta söker i god tid, i 8:e eller 9:e graviditetsveckan. Det fåtal kvinnor — oftast är det unga flickor — som söker för sent, vägras i regel operation. Nä- gon enstaka gång när omständigheterna är särskilt ömmande, kan det hända att kvinnan opereras i ett mera framskridet stadium, men

då sker det genom att läkarna tillämpar eller ”tänjer” på den medicinska indikationen. 12-veckorsgränsen har fastställts för att skydda kvinnan från att behöva uppleva sin graviditet annat än som en utebliven men- struation. Det är möjligt att en och annan kvinna begär att bli opererad under inflytan— de av en ”fysiologisk depression” och av denna eller annan anledning sedermera ång- rar sig. Man anser sig dock ha anledning att anta, att detta utgör enstaka undantagsfall och att flertalet kvinnor accepterar abort- operation som en lösning av en svar situa- tion. Man ställer sig också främmande inför tanken att psykiater skulle ha någon uppgift att fylla vid omhändertagandet av de kvinnor som vill bli opererade.

2.3 Förfarandet och omhändertagandet för operation

Enligt 1956 års lag fordrades till en början att abortoperation skulle utföras på allmänt sjukhus. Det visade sig emellertid att de allmänna sjukvårdsresurserna inte räckte till och att kvinnorna fick vänta alltför länge på operation. Sedan 1959 finns särskilda poli- kliniker inrättade och varje gynekolog eller kirurg som uppfyller de föreskrivna kompe- tenskraven får också utföra abortoperationer inom sin privata mottagning. [ de större städerna opereras kvinnorna i allmänhet på sjukhus medan polikliniskt utförda operatio- ner förekommer huvudsakligen på landsbyg— den och på ställen där det råder brist på vårdplatser.

Kvinnan kan vända sig till läkare inom eller utom det egna sjukvårdsområdet eller till privatläkare. Om läkaren finner att hon bör medges operation av sociala skäl utfärdar han ett kortfattat intyg om att abortopera- tion är tillåten enligt lag. I intyget skall också bekräftas att kvinnan har fått veder- börliga instruktioner om preventivmedel. Den normala gången är att kvinnan inställer sig på sjukhus med intyget. Detta utgör remiss för operation och det åligger sjukhu- sets läkare att ge henne tid för denna såframt inte kontraindikation mot att hon opereras

föreligger. Den enskilde sjukhusläkaren kan avböja att utföra abortoperation av etiska skäl, såframt han inte är ende gynekolog på sjukhuset. I det senare fallet står han ansva- rig för att sjukhuset fullgör sina skyldigheter.

Det har förekommit att sjukhusläkare har klagat över sin arbetsbörda men klagomålen har inte direkt avsett abortverksamheten. Enligt en genomsnittlig beräkning för landet i dess helhet utför gynekolog i allmän tjänst mindre än 10 sådana operationer per år. På många ställen råder det ännu väntetider för operation. Det förekommer dock inte att kvinnan inte bereds plats före utgången av 12:e veckan. Från sjukhuset brukar hon skri- vas ut på tredje dagen efter operation. Har kvinnan opererats på poliklinik eller på läka- res privatmottagning får hon vila några tim- mar. Läkaren är skyldig att ge henne nog— granna instruktioner om hur hon bör förfara för den händelse komplikationer inträffar och även att se till att hon anmäler sig hos honom 5 dagar senare samt för kontroll- undersökning sedan hennes menstruation har inställt sig.

Vid sitt besök på ett av de större sjukhu- sen i Warszawa med 206 vårdplatser och 21 heltidsanställda läkare för gynekologi och obstetrik inhämtade studiegruppen att den genomsnittliga vårdtiden efter abortopera- tion där var 2,7 dagar. 1 särskilda fall kunde det hända att kvinnan fick ligga kvar på sjukhuset ända upp till 7 dagar. Före opera- tionen gavs en insprutning av s.k. lugnande medel (t.ex. scopolaminmorfin). Operatio- nerna utfördes som primärexaeres, varvid vakuummetoden oftast användes. På sjukhu- set fanns endast en narkosläkare, varför det var praktiskt omöjligt att ge kvinnorna nar- kos. Dessutom ansågs den lugnande insprut- ningen vara tillräcklig för att de inte skulle uppleva operationen som alltför smärtsam. På den senaste tiden hade man i försökssyfte på kvinnor som önskade det satt in spiral i omedelbar anslutning till abortoperation. Försöksverksamheten hade pågått alltför kort tid för att tillåta några definitiva slutsat- ser, men rent preliminärt verkade det som om anbringandet av spiral i samband med

abortoperation inte skulle medföra flera eller andra komplikationer än de eljest förekom- mande.

Vid kvinnokliniken inom institutet för mödrar och barn, där ca 2 000 abortopera- tioner utfördes per år och till 90 % av sociala skäl, var den vanligaste operationsmetoden primärexaeres efter vidgning med hegarstift. Vid graviditet i 6—8 veckor användes 12- millimetersstift och i 9—10 veckan 13.1 mil- limeters. Vid något äldre graviditet användes även kontraherande medel. Fall av endo- metrios hade inte förekommit vid kliniken. Sterilitetsrisken vid abortoperation bedöm— des som ganska liten i och för sig, men som allvarlig nog eftersom den var omöjlig att förutse. Det fanns kvinnor som hade gått igenom 17 eller 18 operationer och som ändå hade blivit gravida på nytt och kvinnor, som hade varit sterila redan efter en abort— operation. Risken för psykiska komplikatio- ner bedömdes däremot som ringa och knap- past större än efter en förlossning. lnget fall av grav psykos hade inträffat efter abort- operation men däremot hade vid kliniken förekommit fall då sådan psykos inträtt efter förlossning. Försök hade gjorts med insätt- ning av spiral tredje dagen efter abortopera- tion. Utstötningsprocenten, 7 %, var densam- ma som när spiral hade applicerats på vanligt sätt, dvs. omedelbart efter en menstruations- period, och detsamma gällde infektions- frekvensen. Två års försök med Lippes spiral vid kliniken visade att denna gav 97 'är-igt skydd mot graviditet.

Från hälsovårdsministeriet uppgavs att myndigheternas kontroll över abortverksam— heten i landet möjliggörs genom att sjukhu- sen och läkarna utanför dessa är skyldiga att till hälsovårdsutskottet i folkrådspresidiet i distriktet kvartalsvis rapportera hur många intyg om tillstånd till operation som har utfärdats och hur många operationer som har utförts. Det är också skyldiga att föra kartotek över utförda operationer. I princip föreligger skyldighet att tillhandahålla sådant kartotek för granskning men i praktiken torde en sådan granskning inte förekomma annat än i sällsynta undantagsfall när någon

speciell anledning föreligger därtill. Den kontroll av enskilda läkares verksamhet som företas gäller i regel endast att de fullgör sin rapportskyldighet och skyldigheten att föra kartotek. Hälsovårdsutskottet på länsplanet har att genom besök eller på annat sätt försäkra sig om att motsvarande utskott på distriktsplanet fullgör sina kontrollerande uppgifter, men i realiteten har de små möjlig- heter därtill bl. a. på grund av att avstånden ofta är betydande inom länen. Hälsovårds- ministeriet granskar lånsmyndigheternas verksamhet, omkring 8 län årligen, och ut— nyttjar i regel inte möjligheten till direkt kontroll av distriktsmyndigheterna.

De första åren efter abortlagens ikraftträ— dande fick hälsovårdsministeriet motta ett betydande antal brev från kvinnor ute i landet med klagomål över att läkare på sjukhusen låt dem vänta eller inte ville opere- ra dem; kvinnorna var på den tiden också tvungna att genom bostadsintyg eller intyg om sin och mannens lön eller på annat sätt bevisa att deras sociala förhållanden var svå- ra. Genom 1959 års förordningar och det förenklade förfarande som då infördes änd- rades situationen och sådana brev är sällsyn- ta numera. Eftersom kvinnorna får anlita vilket sjukhus eller vilken privatpraktiseran- de gynekolog som helst i landet finns det i realiteten inte heller någon annan möjlighet för läkaren än att lita till kvinnans uppgifter

när han vill ta reda på när hon opererades senast.

Efter hälsovårdsrninisteriets förklaringar 1965 tas inga utländska kvinnor emot på sjukhusen för abortoperation annat än på strikt medicinska skäl. Att operera en ut- ländsk kvinna som uppehåller sig tillfälligt i landet är straffbart enligt lagen, men från ministeriets sida kan man inte utesluta att mindre nogräknade läkare bryter mot be- stämmelserna i sin privata praktik, Möjlighe- terna att från officiellt håll ingripai hante- ringen är små och lagföring torde inte heller ha förekommit.

2.4 Erfarenheter av lagstiftningen

l hälso- och socialvärdsministeriets abortsta- tistik redovisas antalet fall då kvinnor dels har opererats på sjukhus, dels har tagits in på sjukhus sedan missfall har börjat och dels har opererats i öppen vård, dvs. polikliniskt. ] fråga om kvinnor som har opererats på sjuk- hus redovisas operation inom 12:e veckani regel som utförd på social indikation och operation efter 12:e veckan alltid som utförd på medicinsk indikation. Operations och missfallsfrekvensen sammanställd med anta- let födslar framgår av tabell 2.

Något högre tal anslås för abortoperatio- ner än vad som statistiken utvisar med hän— syn till att de läkare som Opererar inom sin

Tabell 2 År Abortoperationer på sjukhus Missfall som Abortopera- Summa Födslar ".—'___.— börjat före tioner i (1000-tal) Mcq'c'mk Socral 'n_ intagning på öppen vård indikation dikatlon sjukhus 1957 6 698 29 670 85 374 121 742 776,6 1958 7012 37221 82194 126427 755,9 1959 5 384 73 573 82 875 161832 723,9 1960' 4185 153 958 75 092 233 235 661,7 1961 3164 152152 74186 . 229 502 628,0 19622 2 890 148118 72 415 48 421 271844 599,25 1963 2 524 143 593 70 244 43 925 260 286 589,8 1964 2 563 141 035 69 242 33 936 246 776 564,9 1965 3 232 130 410 67 133 33 849 234 624 548,0 1966 2 191 124 246 65 375 30 347 222 159 531,7

' Sedan 1960 redovisas uppgifter även från andra sjukhus än statliga 2 Sedan 1962 redovisas även uppgifter från den öppna vården

Ålder 1951 1955 1960 1961 1962 Summa 72 323 103 039 212 234 203 797 204 897 Under 15 år 42 32 150 160 60 15—19 2532 4740 7 000 6833 7732 20—24 15 835 23 710 44 732 40 633 42 091 25—29 20 565 29 087 59 409 55 424 54 572 30— 34 13 099 23 653 53 907 52103 52 477 35f39 11234 11614 34 783 36 063 34 544 40—44 6 833 7 523 9 842 10 620 11941 45—49 1119 1156 1580 1150 1190 50 0. äldre 135 221 231 250 230 Okänd ålder 929 1 303 600 561 60 privata mottagning visserligen är skyldiga att 1965 61 rapportera hur många intyg om tillstånd de 1966 74 har utfärdat och att föra kartotek över hur många operationer de utför, men kanske inte alltid registrerar alla operationer.

Åldersfördelningen bland kvinnor som un- dergår abortOperation eller tas in på sjukhus i anledning av missfall följs upp. De uppgif- ter som fanns tillgängliga avsåg kvinnor som hade vårdats vid de statliga sjukhusen (tabell 3).

Vid värderingen av förhållandena sådana de har utvecklat sig under den gällande lagstiftningen påpekas att denna har fyllt sin främsta uppgift väl, nämligen att få till stånd en minskning av kvacksalveriet. Man har anledning att tro att de missfall som i sta- tistiken tas upp under rubriken ”missfall som börjat före intagning på sjukhus” nume- ra i realiteten till allra största delen är spon— tana och inte framkallade. Läkare är skyldig att till polisutredning anmäla misstanke om att en kvinna har låtit sig behandlas av kvacksalvare. Antalet verksamma kvacksalva- re torde ha minskat kraftigt sedan den nuva- rande lagstiftningen infördes. De fall i vilka någon har åtalats för sådan verksamhet är i varje fall betydligt färre under senare år när lagen trädde i kraft:

1955 väcktes åtal i 218 fall 1956 169 1962 104 1963 121 1964 102

Även vid de institutioner Och sjukhus som studiegruppen besökte betecknades verk- ningarna av lagstiftningen som gynnsamma. Inom mödrahälsovården räknade man för Warszawas del med att kvacksalveriet numera hade en ringa omfattning. 1959 förekom sålunda ca 17 000 förlossningar, 9 000 ”spontana” missfall och 1000 abortopera- tioner. 1966 hade siffrorna ändrats till 12 000 förlossningar, 2 000 ”spontana” missfall och 7 000 abortoperationer. Från ett av de större sjukhusen i Warszawa gavs följande uppgifter om de förändringar som hade inträffat:

Den markanta nedgången av såväl förloss- ningar som abortoperationer tillskrevs först och främst den intensiva propagandan för preventivmedel. Erfarenheten att det totala antalet fall av graviditet hade sjunkit mar- kant under senare år redovisades också av läkare i öppen vård. Vid läkarmottagningen i förstaden Wilanow till Warszawa räknade man med knappt hälften av det antal graviditeter som förekom för 5 år sedan trots ett något

År Förloss- Abortopera- Missfall som bör- ningar tioner jat före intag- ning på sjukhus 1964 2 292 1 827 386 1965 2163 1591 352 1966 1 638 998 211

ökat befolkningsunderlag. Preventivrådgiv- ningen vid mottagningen var också omfattan- de. I samråd med bammorskorna anordnade läkaren även rådgivning i grupper; kvinnorna inom upptagningsområdet kallades till s.k. pratstunder och männen försökte man att nå genom att hålla korta sammankomster på de större arbetsplatserna. Den allmänt omfat- tande meningen bland läkare och övrig medi- cinalpersonal var, att abortverksamheten ted- de sig som ett nödvändigt ont i avvaktan på att den propaganda som pågick för förebyg- gande födelsekontroll skulle ge ytterligare resultat i form av sänkta graviditetstal. Med hänsyn till att en så avsevärd förbättring hade inträtt i kvinnans hälsotillstånd efter abortlagens tillkomst torde flertalet gyneko- loger knappast anse att abortoperation stred mot läkaretiken. Lagstiftningen hade i själva verket ändrat förhållandena på sjukhusen; tidigare upptogs vårdplatserna till stor delav kvinnor med skador efter kvacksalvarabort — ett eller flera fall av svårartad infektion 'hörde till den dagliga rutinen »— medan såda- na fall numera var ytterst sällsynta. De läka- re som arbetade vid kvinnokliniken inom institutet för mödrar och barn uppgav, att ännu 60—70 % av dem som vårdades på kliniken utgjordes av kvinnor med sjukdo- mar som kunde härröra från en för flera år sedan genomgången kvacksalvarabort. En jämförelse mellan förhållandena före och efter lagens tillkomst utföll därför avgjort till fördel för den nuvarande situationen.

2.5 Förebyggande verksamhet

2.5.1 Sexualupplysning och preventivrådgiv- ning

Sedan 1956, då den familjeplaneringskom— mitte bildades som numera arbetar under namnet Sällskapet för planerat moderskap, har i Polen drivits en intensiv propaganda för familjeplanering genom förebyggande födel- sekontroll. Sällskapet samarbetar med hälso- vårdsmyndigheterna och har möjlighet att vid behov anlita även andra myndigheter. Verksamheten är omfattande och avser bl. 3.

även tillverkning av preventivmedel. Man till- verkar intravaginala medel, pessar och liv- moderhättor samt p—piller. Från och med i år kommer även spiraler att tillverkas. Sexualundervisning meddelas i skolorna under ämnet biologi. Sällskapet har utarbe- tat en handbok i ämnet för biologilärarna och anordnar även föreläsningar för skolung- dom. Deltagandet är frivilligt men föreläs- ningarna, som hålls för pojkar och flickor var för sig, har vunnit 100 %-ig anslutning. En- ligt ett nyligen framlagt förslag skall under- visningen i grundskolans 7:e och 8:e klass avse ”familjelivets hygien” och gälla även antikonception. Böcker, broschyrer och tid- skrifter riktade speciellt till ungdom utkom- mer och trots de stora upplagorna blir de slutsålda inom kort. För barn i förskoleål— dern har utarbetats två broschyrer som an- vänds av lekskolelärarinnor. På högskolor och universitet meddelas sexualundervisning vid särskilt anordnade föreläsningar och kur- ser. På många håll organiseras också studie- verksamhet för vuxna. Utbildningsplanen för värnpliktiga upptar ämnet sexual- och hem- kunskap. Varje årskurs avslutas med fråge- tävling och prisutdelning. Sexual- och pre- ventivupplysning meddelas också alltid i samband med vigsel. Vidare anlitas radio, TV och press för att sprida upplysning; reklam för preventivmedel görs i dagspressen. Från och med 1960 bedrivs antikonceptionell forskning vid institutet för mödrar och barn. För närvarande pågår en undersökning av sexualvanorna hos barn och ungdom. Under— sökningen omfattar 800 flickor i åldern 18—24 år från alla samhällsklasser. Prelimi— närt visar undersökningen att 9 % av flickor- na har haft samlag före 18 år. Den nuvarande faktiska giftasåldern är 18—21 år för kvinnor och ca 24 år för män. Skolungdom är under— kastad skolornas bestämmelser om hur länge eleverna får vistas ute om kvällarna; lärare och polis övervakar att bestämmelserna efterlevs. Utbildningstakten är hårt driven, alla studielinjer är spärrade och konkurren- sen om platserna är hård. Man har uppmärk— sammat att könsmognaden tenderar att in- träffa vid tidigare ålder. Inställningen till

föräktenskapliga förbindelser har förändrats något på senare år och är inte längre fullt så fördömande som tidigare. En smärre ökning av veneriska sjukdomar har gjort sig märkbar under senare år; enligt den polska lex veneris är det straffbart att ej uppge vem man har blivit smittad av men däremot ej att ha könsumgänge med vetskap om sin sjukdom.

Preventivrådgivning meddelas vid sjukhu- sens öppna mottagningar, vid vårdcentraler och polikliniker samt av privatpraktiserande läkare. Vid de läkarmottagningar som drivs av sällskapet för planerat moderskap betalar kvinnan 20 zloty för rådgivningen. Kostna- derna för p-piller uppgår för kvinna som omfattas av den allmänna försäkringen till 27 zloty per sats och för övriga kvinnor till 90 zloty per sats. Pessar kostar 15 zloty och ersätts inte av försäkringen. Priserna för kon- domer varierar från 3,40 till 7 zloty för en förpackning om tre stycken. Insättning av spiral sker kostnadsfritt på de allmänna sjuk- vårdsinrättningarna.

Från representanter för sällskapet för pla- nerat föräldraskap inhämtade studiegruppen vidare, att målet för sällskapets verk- samhet har varit att ge landets befolkning medel att reglera sin tillväxt i kvantitativt hänseende, men att man för framtiden bör inrikta sig på att reglera tillväxten även i kvalitativt hänseende. Till stor utsträckning är det f.n. ”fel” människor som får många barn. De som bildar barnrika familjer är ofta genetiskt och socialt belastade och är svårast att nå med preventivupplysning. Enligt en utbredd opinion är en prerniering av barna- födande i form av progressiva barnbidrag förkastlig. Läkare inom den förebyggande mödravården kan ibland också tänkas få göra den gravida kvinnan eller mannen uppmärk- sam pa möjligheterna att få abort av sociala skäl. Manga problem kan dock inte ventileras i en allmän debatt på grund av minnena från nazismens dagar. Hit hör bl.a. frågan om sterilisering. Såväl sterilisering som kastrering är förbjudna operationer enligt lag med det undantaget att sterilisering kan utföras i samband med annan operation men endast av rent medicinska skäl. Ett av polska blind-

föreningen väckt förslag om frivillig sterilise- ring för blinda tillstyrktes av läkarföreningen men avslogs av hälsovårdsministeriet under hänvisning till en ökad preventivupplysning.

2.5.2 Sociala och ekonomiska stödåtgärder

Bland de sociala åtgärder som har vidtagits för att ge stöd åt gravida kvinnor har framför allt mödrahemmen en viktig funktion att fylla. Ogifta kvinnor har möjlighet att få vistas på ett sådant hem från 7:e månaden till tre månader efter förlossningen. På möd- rahemmen finns socialarbetare anställda och dessa brukar hjälpa kvinnan att efter vistel- sen på hemmet få arbete och plats för barnet på bamkrubba och även försöka få till stånd äktenskap med barnafadern. Det finns också goda möjligheter att ordna fosterhem för barnet. Kvinnan avråds i regel från att adop- tera bort barnet. Enligt familjebalkens be- stämmelser bör en kvinna inte tillrådas bort- adoption och hon får inte besluta därom inom den närmaste månaden efter förloss- ningen. Domstol beslutar i fråga om adop- tion. Faderskapstalan kan väckas endast på begäran av kvinnan. Vad beträffar gifta kvin- nor kan de få hjälp av socialarbetare inom den allmänna hälso- och socialvården.

Barnbidrag utgår till medborgare inom den allmänna försäkringen med 90 zloty för första, 120 för det andra och 150 zloty för det tredje barnet. Bidrag utgår till dess bar- net fyllt 16 är eller, om barnet studerar och icke uppbär stipendium, till dess det fyllt 24 år. För icke försäkrade medborgare är barn- bidragen behovsprövade.

För kvinnor gäller en särskild arbets— skyddslagstiftning. Enligt en förordning från år 1951 är det förbjudet att anlita kvinnlig arbetskraft för vissa arbeten eller under vissa arbetsförhållanden och särskilda regler gäller för gravida kvinnor. Kvinnor får inte anstäl- las för arbete i gruvor eller eljest på arbets- platser underjord, inte för tyngre lastnings- eller lossningsarbete, däribland traktorkör- ning, och inte heller för arbete med vissa giftiga ämnen. Gravid kvinna får inte syssla exempelvis med arbete som utsätter henne

för röntgenstrålning, inte arbeta i nattskift osv. lnalles torde det vara ett 90-tal arbeten som är förbjudna för gravida kvinnor. Efter— levnaden av skyddsbestämmelserna överva- kas rigoröst. En gravid kvinna kan också påräkna lättnad i sitt yrkesarbete med bibe— hållen lön. Två och ibland fyra veckor före förlossningen bereds hon s.k. moderskaps- semester. Under denna semester, som f.n. uppgår till 12 veckor, uppbär kvinnan full lön. Statsmakterna skall inom kort ta ställ- ning till ett förslag om att kvinna som fött barn skall ha rätt till att förutom moder- skapssemester åtnjuta tjänstledighet under ett år med garanti att hon sedan får återupp- ta sitt yrkesarbete.

Ett ökat socialt och ekonomiskt stöd knu- tet till att en kvinna begär att få undergå abortoperation skulle enligt hälsovårdsminis- teriet kanske kunna medföra att en eller annan kvinna skulle inrikta sig på att föda i stället för att undergå operation; man håller dock knappast för troligt att ett sådant stöd skulle ha någon avgörande betydelse för en minskning av operationsfrekvensen.

3 Tjeckoslovakien

Landet har 14 miljoner invånare och hade 1966 ett födelsetal på 15,6 med 222000 levande födda. Enligt den centrala statliga befolkningskommissionen är Tjeckoslova- kien det land i Europa som har det propor— tionellt sett högsta antalet yrkesarbetande kvinnor — mer än 80% av alla kvinnor förvärvsarbetar utom hemmet — och allt yrkesarbete utövas i heltidsanställningar. Kvinna med hemmavarande barn under 15 är har laglig rätt att åtnjuta förkortad arbetstid, men i praktiken torde annat än heltidsan- ställningar vara sällsynta. F.n. finns det ca 1 500 läkare med specialistkompetens i gynekologi och obstetrik i landet.

Fram till 1958 var abort kriminaliserad i strafflagen och kvinnorna kunde bli operera- de endast pa medicinska skäl efter beslut av två läkare, operatören och annan läkare i viss tjänsteställning. Kvacksalveriet på området var omfattande; antalet illegala abortingrepp uppskattades till mellan 70 000 och 100 000 per år och omkring 60 dödsfall inträffade om aret som en direkt följd av abortingrepp. Det förekom också att unga flickor begick självmord i anledning av att de hade blivit gravida.

Vid forskningsinstitutet för moder och barn gjordes i början av 1950—talet omfattan- de undersökningar av den illegala abortfre— kvensen, vilka gav till resultat att det troligen

rörde sig om ca 100 000 ingrepp per år. Vid undersökningarna använde man sig av två metoder. Den ena innebar att 30000 kvin- nor som hade fyllt 45 år tillfrågades om hur många abortingrepp eller missfall de hade gått igenom och för hur många av ingreppen eller missfallen de hade behandlats på sjuk- hus. Man fann att hospitaliseringsfrekvensen i fråga om illegala och spontana aborter var 20 %. Undersökningsresultatet sammanställ- des med resultatet av den andra undersök- ningsmetoden som innebar att man med utgångspunkt i antalet extrauterina gravidite- ter räknade fram totala antalet graviditeter och med franräkning av förlossningar, legala samt spontana aborter nadde antalet illegala aborter. Erfarenheterna efter 1957 års abort- lag har bekräftat att de tillfrågade kvinnorna lämnade sanningsenliga svar, eftersom det antal ingrepp som man fick fram av svaren väl överensstämmer med det antal abort- operationer som sedan har utförts legalt. Med hänsyn till de rådande förhållandena och till att en liberalisering av abortlagstift- ningen genomfördes i de övriga socialistiska länderna reformerades lagstiftningen på om- rädet. Straffhotet mot kvinnorna avskaffades och förbudet mot abort ströks ur strafflagen. I stället togs i 1957 ars lag om avbrytande av havandeskap upp bestämmelser om straff för den som hjälper eller förleder en gravid kvinna att undergå abortingrepp i strid med lagen, eller att själv göra sådant ingrepp, med fängelse i högst tva är (& 4). Medhjälparen

straffas med fängelse i minst ett och högst fem är (ä 5). Om vederlag har utgatt eller om kvinnan har lidit allvarlig skada stadgas strängare straff.

3.2 Gällande bestämmelser

Enligt ett inledande stadgande har 1957 ars abortlag till syfte att främja en sund familje- bildning och att avvärja de faror som denna hotas av genom de risker som kvinnorna löper till liv och hälsa genom osakkunnigt utförda abortingrepp (& 1). Lagens bestäm— melser om de villkor under vilka abortopera- tion får utföras är relativt summariska. Så— lunda föreskrivs (åå 2 och 3) att abortopera- tion får utföras endast med kvinnans eget samtycke och efter särskilt tillstånd; saknar kvinnan rättslig handlingsförmaga ersätter medgivande från förmyndare hennes eget samtycke. Kvinnan får vidare opereras en- dast på sjukhus. Tillstånd till operation med— delas av för ändamålet särskilt inrättade nämnder och kan ges endast på grund av 1) medicinska skäl 2) andra skäl som förtjänar särskilt beaktan-

de. 1 lagen bemyndigas hälsovärdsministeriet att närmare ange vad som är att anse som medicinska skäl för abortOperation och de andra skäl som förtjänar särskilt beaktande samt att reglera nämndernas organisation och prövningsförfarandet i övrigt. Bestäm- melser i dessa hänseenden finns i förordning 21.12.1962 med tillämpningsföreskrifter till abortlagen.

Vad som är att anse som medicinska skäl för operation anges i en utförlig förteckning över Olika sjukdomstillstånd. Förteckningen är publicerad som appendix till förordningen och tar bland gynekologiska och obstetriska skäl för abortoperation upp även förhållan- det att kvinnan har blivit gravid med släkting i rätt upp- eller nedstigande led samt att hon har blivit gravid före fyllda 16 år eller efter det att hon har fyllt 45 är.

De andra skäl som förtjänar beaktande exemplifieras i förordningen (& 5) enligt föl- jande:

b) kvinnan har minst tre barn

c) kvinnan är änka eller mannen är invalid (I) äktenskapet håller på att upplösas

e) kvinnan svarar ensam för sin eller famil- jens försörjning och hotas av sänkt lev- nadsstandard om hon föder

i) den svåra situation som en ogift kvinna rakar i när hon blir gravid

g) misstanke att kvinnan har blivit gravid efter valdtäkt eller annat sedlighetsbrott.

Tillstand till abortoperation får inte ges om medicinska skäl mot ingreppet, kontrain- dikationer, föreligger (& 6). Som kontraindi- kation anges, förutom vissa sjukdomstill- stånd, att kvinnan har varit gravid i mer än 12 veckor och att hon har undergått abort— operation inom de senaste 6 manaderna. Om kvinnan eller mannen lider av en allvarlig ärftligt betingad sjukdom utgör dessa om- ständigheter dock inte hinder mot att kvin- nan opereras. För avgörandet huruvida kvin- nan kan få tillstånd att undergå abortopera- tion föreskrivs vidare (5 7) att avgörandet skall ske på grundval av en bedömning av kvinnans hela livssituation. Har hon inte fött barn tidigare, skall risken för sterilitet sär- skilt beaktas.

Vad beträffar prövningsförfarandet anges i 1962 års tillämpningsföreskrifter att de nämnder som avgör om kvinnan kan få tillstånd till abort tillsätts av nationalkom- mittéerna pa distriktsplanet. lnom varje distrikt kan inrättas flera nämnder, i regel en nämnd för varje sjukhus med kvinnoklinik. Nationalkommitteerna på regionsplanet in- rättar regionsnämnder vilka fungerar som klagoinstans. Regionsnämndens beslut kan inte överklagas.

Varje nämnd består av tre ledamöter, överläkaren vid kvinnokliniken på distrikts- eller regionssjukhuset och två lekmän. Av lekmännen är en medlem i nationalkommit— ten och tjänstgör som ordförande i nämnden och en medlem i befolkningskommissionen. Om befolkningskommissionen inte är repre- senterad inom distriktet eller regionen utses även den andre lekmannen i regel bland

medlemmar av nationalkommittén (åå 1 och 2). Nämndledamöterna är oavlönade men uppbär ersättning för förlorad arbetsför- tjänst och för direkta utlägg i anledning av sin tjänstgöring i nämnden.

Kvinnan skall vända sig — direkt eller efter remiss — till kvinnokliniken vid sjukhuseti hemorten. Som hemort anses den ort där hon arbetar eller där hon studerar även om hon inte är mantalsskriven där (& 8). Om kvinnan inte avstår från sin anhållan att bli opererad, skall hennes ansökan skyndsamt underställas distriktsnämnden. Om nämnden avslår hennes ansökan, skall hon upplysas om sina möjligheter att överklaga beslutet hos regionsnämnden och om hon beslutar sig för att överklaga skall överklagandet ske omedelbart (& 9). Hela prövningsförfarandet får inte ta längre tid i anspråk än att kvinnan i förekommande fall kan opereras inom två veckor från det att hon först anhöll om abort (& 10). Nämnden kan kalla mannen och, om kvinnan är under 18 år, även hennes föräldrar för att höras i ärendet (& 12). Om kvinnan får abort på andra skäl än medicins- ka, skall nämnden fastställa kostnaderna för operationen till ett belopp på lägst 200 och högst 800 kronor. Kvinnan är skyldig att betala detta belopp kontant. I särskilt öm- mande fall kan nämnden befria kvinnan från betalningsskyldighet (& 11).

3.3 Prövningsförfarandet och omhänderta- gandet för operation

lnalles finns det 108 distriktsnämnder för prövning av tillstånd till abort och 10 sådana nämnder är verksamma i Prag.

Den normala gången är att kvinnan vänder sig till sjukhusets kvinnoklinik och att hon undersöks av läkare där. Underläkare redovi- sar fallet för överläkaren, som eventuellt också undersöker kvinnan innan hennes an- hållan om att bli opererad behandlas i nämn- den. Den ansvarige gynekologen tar ställning till om kvinnan behöver remitteras för psyki- aterundersökning; det förekommer dock endast sällan att sådan undersökning sker. ] vissa städer har man tillgång till socialassi-

stenter som kan anlitas för utredning av kvinnans levnadsförhållanden. Det råder dock stor brist på sådana assistenter. På många håll torde barnmorskor anlitas för ändamålet, men det ankommer på kvinnan själv att med intyg från arbetsgivare eller annan styrka sina uppgifter om dålig ekono- mi eller dålig bostad. En bostad anses otill- räcklig om den inte överstiger 81112 per person.

Nämnden brukar sammanträda en gång i veckan. Vid skilda meningar inom nämnden gäller den mening som omfattas av flertalet. Intill 1963 var läkaren vid kvinnokliniken ordförande, men numera fungerar den leda— mot som är medlem i nationalkommittén som ordförande Och läkaren är föredragande. Om nämnden bifaller kvinnans ansökan är läkare i princip skyldig att utföra operatio- nen. Nämnden tar ställning även till frågan huruvida kontraindikationer föreligger. An- svaret för avgörandet i fråga om kontraindi- kationer ligger dock i sista hand hos operatö- ren. Anser denne att hinder föreligger mot operation är han skyldig att avge rapport till nämnden. Tillstånd av nämnden fordras även när det gäller operation av rent medicinska skäl. i praktiken brukar frågan då avgöras genom ”telefonsammanträde” och föredrag- ningen av dessa ärenden inför nämnden är mera en formsak. I regel hörs kvinnan per- sonligen inför nämnden utom i de rent medi— cinska fallen. Det förekommer att kvinnor inte gärna vill inställa sig inför nämnden och av den anledningen antingen finner sig i fortsatt graviditet eller anlitar en illegal abor- tör. Det förekommer också att även andra personer än kvinnan hörs av nämnden, äkta make, den man med vilken kvinnan har blivit gravid i en otrohetssituation och föräldrar. Kvinnans myndighetsålder är 18 år. Föräld- rars eller vårdnadshavares tillstånd fordras inte för abortoperation på omyndig. Om kvinnan är under 16 år opereras hon på medicinska skäl. Unga kvinnor som inte har fött barn brukar oftast avrådas från abort- operation på grund av komplikationsriskerna och ansträngningar görs ibland att få den unge mannen att inställa sig för nämnden.

Det förekommer, att man då försöker för- må denne att gifta sig med flickan. Även möjligheten till bortadoption brukar fram- hållas. Nämnden fastställer det belopp som kvinnan skall betala för abortoperation med beaktande inte bara av hennes ekonomiska förhållanden utan också av behovet utav att hon i uppfostringssyfte åläggs att betala för ingreppet. En nämnd kan ”straffa” en kvin- na genom att fastställa det högsta beloppet, 800 kronor, exempelvis om hon anhåller att bli opererad trots att hon efter en tidigare abortoperation bevisligen har fått preventiv- upplysning.

Bland läkarna vid de sjukhus som studie- gruppen besökte ansågs nämndförfarandet fungera i stort sett väl. Samarbetet mellan läkare och lekmän är gott. Före sammanträ- det har ledamöterna studerat handlingarna i de ärenden som skall avgöras och det före- kommer endast sällan att ledamöterna stan- nar i olika uppfattningar; i allmänhet anslu- ter lekmännen sig till läkarens uppfattning. Något delade meningar råder i fråga om nämndens deltagande i de helt klara medi- cinska fallen; av några uppfattades förfaran- det som en formalitet som borde kunna avskaffas, medan det av andra uppskattades på grund av att läkaren genom att ha ett beslutsorgan bakom sig undgick påtryck- ningar från de kvinnor som ansökte om att bli opererade. Enighet rådde däremot om att nämnderna i realiteten hade mycket begrän- sade möjligheter att fullgöra den uppgift, för vilken de ursprungligen hade inrättats, nämli- gen att fungera som hjälporgan och för att- förebygga att kvinnan skulle behöva under- kasta sig operation. Inom den centrala be- folkningskommissionen har man haft frågan om nämnderna och deras funktion uppe till diskussion, men har stannat för att de fyller en viss funktion som återhållande faktor. Man vill dock ifrågasätta om man inte borde återgå till den tidigare ordningen med gyne— kolog som ordförande och man skulle även vilja se att en viss upprustning skedde på lekmannasidan. Någon av lekmännen borde ha kvalificerad utbildning och dessutom bor- de nämnderna förses med resurser för rådgiv-

ning Och hjälp åt kvinnorna.

Det torde höra till undantagen att kvin- norna på grund av brist på vårdplatser inte skulle kunna bli intagna på sjukhus omedel- bart efter det att de har fått bifall till sin ansökan. Efter operation skall de i princip ligga kvar på sjukhuset i fyra dagar, men det torde ibland förekomma att de blir utskrivna något tidigare. Vid utskrivningen från sjuk- huset får kvinnan besked om att hon skall återkomma för preventivrådgivning, men om hon underlåter att göra det, torde några särskilda åtgärder inte vidtas från sjukhusets sida.

Vid de sjukhus som studiegruppen besök- te uppgav läkarna att nämnderna brukade hålla strikt på att tillstånd inte ges om kvinnan har varit gravid i mer än 12 veckor; endast om förhållandena var särskilt ömman- de, kunde det hända att nämnden lyckades ”leta upp” medicinska skäl för operation av kvinnan. Tidig operation utfördes oftast ge- nom vakuumexaeres och efter utsugningen gjordes en lätt ”skrapning”. Kvinnan bruka- de få narkos. Samstämmigt intygades att operationsmetoden tycktes medföra färre komplikationer än tidigare använda metoder för utrymning av livmodern. Som metod för sena operationer — vilka var sällsynta _ användes såväl tvåseansmetoder som litet kejsarsnitt.

Ett flertal undersökningar hade gjorts för att försöka klarlägga komplikationsrisken vid tidig abortoperation. Vid kvinnokliniken på Kung Karls universitet hade nyligen avslutats en undersökning avseende 2 500 kvinnor och resultatet av undersökningen skulle komma att publiceras inom kort. lntet fall av liv- moderperforation förekommer i undersök— ningsmaterialet. Komplikationer har registre- rats til_l 10—12 % och bland dem utgör feber 2,5 %.

Vid forskningsinstitutet för moder och barn pågick en omfattande undersöknings- verksamhet. En av de undersökningar som hade gjorts vid institutet omfattade 20 000 utförda operationer. Undersökningen ansågs ge vid handen att operationstekniken hade förbättrats ganska avsevärt redan under de

Grav. tid lnfektioner 5—6 veckor 2,7 % 9-10 veckor 3,4 % 11-12 veckor 9,6 % 13—14 veckor 18,0%

första fem åren efter lagens ikraftträdande och att man under samma tid hade nått säkrare kontraindikationer. I fråga om kom- plikationer i form av infektion avsåg under- sökningen dels tidiga infektioner, dvs. sådana som inträffade inom 3 dagar från operatio- nen, och dels sena, dvs. infektioner som kunde konstateras föreligga 3 veckor efter det att kvinnan hade blivit opererad. 1958 förelåg tidiga infektioner för 5,2 % och sena för 12,5 % av kvinnorna och 4% av dem återintogs på sjukhus. Motsvarande siffror för 1963 var 2 % respektive 4,9 % samt för återintagning 2,4 %.

Förekomsten av infektioner hade också undersökts i förhållande till hur länge kvin- nan hade varit gravid när hon opererades.

En sammanställning av kvinnans ålder och tidigare graviditeter med komplikationsfre— kvensen hade visat att risken för komplika- tioner är tre gånger så stor för den kvinna, som är gravid för första gången och för den kvinna, som är under 17 år, än för andra kvinnor.

I fråga om infektioner har skillnader iakt- tagits mellan spontanabort och abortopera- tion. Efter operation uppstår infektionen oftast i cervix, medan den vid spontanabort oftast börjari uterus.

Genom en specialundersökning har beträf— fande en operationsmetod, s.k. skrapning eller ”curetage”, kunnat fastställas att blod— koaguleringen förändras under själva opera- tionen till följd av mikroemboli av foster- vattnet. Risken för hyprofibrogenemi ökar ju längre kvinnan har varit gravid. Har hon varit det mer än 9 veckor, är A, B och O-egenskaperna utvecklade hos fostret och den immunologiska processen kan därför förekomma redan efter 9:e graviditets- veckan. C och D-egenskaperna föreligger först i 24:e graviditetsveckan.

Vad beträffar sena följder berättigar en

undersökning som har gjorts avseende sterili- tet inte till några slutsatser. Undersökningen avser 700 kvinnor, som har vänt sig till institutet just i anledning av sterilitet. Av dem hade enligt deras egna uppgifter 26% fött ett barn, 20 % hade haft ett missfall och 3,5 % hade gått igenom en abortoperation.

Försök har även gjorts att undersöka sen- komplikationer i form av sexuella störningar (minskad libido, utebliven orgasm osv.) hos kvinnan. Några säkra slutsatser kan inte dras av undersökningarna. Ca 75 % av kvinnorna uppgav att de hade haft sådana störningar sedan de hade blivit opererade men vid undersökning 6 månader senare uppgav sam- ma %-tal att de inte hade några störningar. 20 % av kvinnorna uppgav tvärtom att deras sexuella aktivitet hade stegrats.

3.4 Erfarenheterna av lagstiftningen

Samtidigt med att 1957 års abortlag genom- fördes startades familjeplaneringskontor i olika delar av landet. Verksamheten vid des- sa mottagningar har dock tyvärr inte varit särskilt framgångsrik hittills. Med lagstift- ningen har följt en kraftig stegring av opera- tionsfrekvensen och en minskning av kvack- salveriet på området. Enligt undersökningar- na vid forskningsinstitutet för moder och barn finns det numera inte anledning att räkna med att den illegala abortfrekvensen överstiger ca 5 000 ingrepp årligen. Dödsfal— len efter kvacksalvarabort har också minskat; 1957 registrerades 21 dödsfall, 1962 9 fall samt 1963 och 1964 14 dödsfall om året. Gjorda undersökningar visar att en skärp- ning av abortlagstiftningen medför att den ”Spontana” abortfrekvensen stiger. Sålunda gällde under de fyra första åren efter lagens ikraftträdande inte något bostadsband såtill- vida, att kvinnorna kunde vända sig till vilket sjukhus de ville med sin anhållan om att bli opererade. Eftersom systemet visade sig för- enat med vissa nackdelar, infördes genom 1962 års förordning, som trädde i kraft 1.1.1963, den nuvarande ordningen att kvin- norna endast får anlita sjukhuset i hemorten. 1962 utfördes 90 000 abortoperationer, för-

Antal Därav Utan Komplikationer Komplicerade komplikationer kllllli- febri- subfe- kirur- blöd- övriga febril.+ febril.+ febril.+ skada+ lloner litet brili- gisk ning kom- skada blöd- skada+ blöd- tet skada plika— ning blöd- ning tioner ning

Abort-

opera- tioner 90263 89 722 98 140 33 157 92 3 9 1 7

Spon— tanabor-

ter 25494 24392 287 206 3 504 71 — 26 1 5 Övriga 50 33 7 2 — 4 2 — 2 — — summa 115807 114147 392 348 36 665 165 3 37 2 12

lossningarna var 217 000 och spontanabor- terna 26000. Motsvarande siffror för 1964 var 70000 abortoperationer, 243 000 för- lossningar och 29 000 spontanaborter.

En ytterligare erfarenhet som har gjorts är att straffriheten för kvinnorna inte i någon påtaglig grad har förbättrat möjligheterna att avslöja de illegala abortörerna. Läkare är skyldiga att föranstalta om polisutredning vid misstanke att en kvinna har låtit sig behandlas illegalt och att upplysa henne om att hon inte är straffbar. De kvinnor som hade anlitat en illegal abortör vägrade dock oftast att röja denne; den troliga anledningen därtill var att de ville ha kvar möjligheten att vända sig till honom om de på nytt skulle bli gravida.

Abortsituationen följs upp av hälsovårds- ministeriet genom de uppgifter som lämnas från distrikts- och regionsnämnderna och ministeriet redovisar varje år situationen för riksdagens hälsovårdsutskott; varje medlemi utskottet följer situationen i sitt valdistrikt. I den allmänna statistiken redovisas även kom- plikationer i samband med abort. Ovan- stående uppgifter föreligger för 1966. Med febrilitet avses mer än 37,5O under mer än 24 timmar och med subfebrilitet mindre än 370 under samma tid.

Med utgångspunkt i de statistiska upp- gifter som lämnas anses risken för tidiga komplikationer vid abortoperation uppgå till 2—4 %. Beträffande sena följder saknas un- derlag för en bedömning, men 12—15 %

brukar anges som en trolig risksiffra och avse bl. a. menstruationsrubbningar och prematur födsel. Risken för dödsfall anses vara mini- mal; på 71 000 abortoperationer hade inte ett enda dödsfall förekommit.

Vid de värderingar som studiegruppen mötte av förhållandena sådana de hade ut- vecklat sig under den nuvarande lagstift- ningen ansågs denna ha fungerat i stort sett väl. Enligt den centrala statliga befolknings- kommissionen var den relativt låga nativite- ten i landet en direkt följd av strukturför- ändringarna i samhället. En ensidig propa- ganda för familjebildning och ökat barnantal ansågs också vara av ondo och samhället borde inte bidra till mer än tre eller högst fyra barn per familj. Ett tredje barn innebär alltid en väsentligt sänkt levnadsstandard och de flesta torde välja att behålla den standard de har uppnått. l samma man som levnads- standarden höjs i landet räknade man med att operationsfrekvensen kommer att mins- ka. Frågan om abort utgjorde f.n. helt en kvinnas egen angelägenhet — och inte man- nens. Abortfrågan var emellertid till stor del en fråga om upplysning, även när det gäller männen. Genom att kvinnorna har tagits i anspråk för förvärvsarbete har samhällsstruk- turen förändrats och männen mäste uppfost- ras till att fullgöra sin andel av arbetet med hemmet och barnen. Lärare oeh föräldraför- eningar ute i landet hade börjat att organise- ra föreläsningsserier för att meddela den manliga delen av ungdomen upplysning där-

om. Upplysning för männen om att de bör använda preventivmedel pågick också; svårig- heter fanns att nå männen inom den jordbru- kande delen av befolkningen och inom de socialt svagare skikten på industriorterna. Man visste att en restriktivare abortlagstift- ning skulle medföra en något större nativitet och att priset skulle få betalas med ett ökat kvacksalveri och ett ökat antal dödsfall som följd. I stället för att införa en restriktivare abortlagstiftning ville man för att komma till rätta med abortfrågan sträva efter större social och ekonomisk trygghet samt öka propagandan för förebyggande födelse- kontroll; även om det inte var aktuellt f.n. skulle man följa samma linje, om det var fråga om att behöva höja nativiteten.

1965 fäste den centrala statliga befolknings- kommissionen regeringens uppmärksamhet på att sexualupplysningen var otillfredsstäl— lande och att verksamheten vid de familje- planeringskontor som startades i samband med att abortlagen genomfördes inte hade varit särskilt framgångsrik. Kommissionen fick i uppdrag att utreda frågan och att framlägga de förslag som kunde finnas lämp- liga. Efter samarbete med utbildnings— och hälsovårdsministeriet har kommissionen 1966 lagt fram ett förslag om att upplysning bör meddelas på sexuallivets område. Försla- get har antagits av regeringen. Meningen är att undervisningen i hithörande frågor skall börja så snart man har hunnit få fram erfor— derlig litteratur för barn och vuxna. Viss undervisning har redan påbörjats.

Vad beträffar upplysning åt barn och skol— ungdom innebär regeringens beslut att man bör sträva efter att få till stånd en kontinuer- lig undervisning allt ifrån lekskolan och till högstadiet i syfte att ge människorna en naturlig inställning till sexuallivet och kun- skap om detta. Undervisningen skall kallas fostran till föräldraskap och integrerasi övri— ga skolämnen. Tanken är att den skall med-

delas av lärarna i skolan. Läkare skall anlitas för att upplysa lärare och föräldrar. Frågan om på vilket skolstadium upplysning om metoder för födelsekontroll skall börja ges, har varit kontroversiell. De flesta menar att barnen bör få del av sådan upplysningi 12-års- åldern, men från mera konservativt håll vill man att upplysningen skall anstå till dess barnen är 15 år. Den obligatoriska skolplik- ten upphör vid 15 år och man räknar med vissa svårigheter när det gäller att nå den ungdom som då går ut i förvärvslivet. Me- ningen är att fr. o. m. sjätte klassen undervis- ningen skall anpassas så att den tillgodoser pubertetsungdomens behov av moralisk och etisk vägledning i det sexuella. Vikten av valet av lämplig partner skall framhållas lik- som vikten av att sexuella förbindelser inte inleds förrän man är psykiskt mogen. Flic- korna skall även meddelas undervisning i moderskap. Ungdomen skall avrådas från lösliga sexuella förbindelser och upplysas om de veneriska sjukdomarna. Militärläkarna skall tas i anspråk för vidare upplysning av den manliga ungdomen. Broschyrer avsedda att överlämnas i samband med vigsel har utarbetats. Kurser för kvinnor som är gravida föreslås bli obligatoriska och knutna till rät- ten att uppbära moderskapspenning. Äkten- skapsrådgivningsbyräer skall inrättas och vi- dare skall press, radio och TV anlitas.

3.5.2 Socialt och ekonomiskt stöd

Några speciella hjälpåtgärder ärinte knutna till ansökan om att få undergå abortopera— tion. En kvinna som föder har rätt till moderskapsledighet med lön under 22 veckor. Är hon ensamstående har hon rätt till sådan ledighet under 36 veckor. Därefter har hon rätt att vara tjänstledig under ett är utan lön. Moderskapspenning utgår med 650 kr. Personer med barn åtnjuter skattelindring som ökar med antalet barn. Barnbidrag utgår i regel med 70 kronor för det första barnet, 170 kronor för två barn och 340 kronor för tre barn. För det fjärde barnet och följande utgar 300 kronor per barn. Andra och lägre belopp än de nu nänmda utgår till högre

inkonimtagare, dvs. personer tned en in— komst av 3 000 kronor eller mera per må- nad, bl. a. utgår för dem inte bidrag till det första barnet. Ogifta kvinnor har alltid möj- lighet att placera barnet på bamkrubba. Fa- dern är skyldig att betala bidrag till under- hållet av detta med belopp som varierar med hänsyn till hans betalningsförmåga. National- kommittéerna förfogar över särskilda fonder, ur vilka underhållsbidrag kan förskotteras till kWnnan.

Daghemmen tar emot barn från 3 rnåna— ders ålder till 3 år. Från 3 till 6 års ålder kan barnet vistas på lekskola. Daghemsplatserna är otillräckliga. F. n. finns det 222 000 barn i de aktuella åldrarna och 60 000 daghems- platser. Avgiften är 8 kronor om dagen, resten av kostnaderna täcks genom statsbi- drag. Man försöker att begränsa antalet s.k. veckodaghem, där barnet vistas på daghem- met under veckorna och hos modern endast över helgerna, till förmån för den ordinarie typen av daghem. Den förra typen har vissa fördelar endast om barnet kommer från splittrade familjer, om modern är ogift e. dyl.

Inom den centrala befolkningskommissio- nen sysslar man f. n. med huvudsakligen två projekt. I samarbete med justitieministeriet förbereder man en brett upplagd forskning angående orsakerna till äktenskapsskillnad och tillsammans med hälsovårdsministeriet förbereds en konferens i abortfrågan. Rätten för kvinnan att vara tjänstledig i anledning av barnsbörd önskas utvidgad från ett till tre år.

Bilaga 12

Verkningar av det i abortlagen uppställda steriliseringsvillkoret

Yttrande av docent Torsten Romanus

Verkningar av det i abortlagen uppställda steriliseringsvillkoret.

Gällande abortlag av den 17 juni 1938 (med ändringar senast juni 1963) lyder i % 2 tredje stycket:

”Havandeskap må ej avbrytas på grund av arvsanlag hos kvinnan, varom i 1 54. för— mäles, med mindre jämväl sterilisering före- tages, utan så är att sådan åtgärd av särskilda skäl finnes olämplig.”

[ råd och anvisningar rörande tillämpning av 1941 års steriliseringslag och abortlagen (Meddelande från K. Medicinalstyrelsen nr 93, 1947) angives på sida 17: ”De, som undantages från regeln om sterilisering som villkor för abortframkallning, äro dels de fall, där kvinnans hälsotillstånd är sådant, att skäl tala mot abortOperationens utökning med en sterilisering, dels de fall. där en sterilisering är onödig (t.ex. därför att kvinnan befinner sig nära klimakteriet eller därför att hon kommer att varaktigt intagas å anstalt)"

Vid tillämpningen av denna lag har man i praktiken att huvudsakligen räkna med följ- ande tre slag av arvsanlag:

[. Autosomalt dominant. Anlaget behö- ver endast förekomma i enkel ”dos” för att manifestera sig. Risken för barn till en anlagsbärande kvinna med en anlagsfri man och om anlaget har full penetrans är 50 % (ex. Chorea Huntington).

2. Autosomalt recessivt. Anlaget måste förekomma i dubbel ”dos” för att manifeste- ra sig. Ett sjukt barn får anlaget från vardera föräldern, som vanligen är frisk. Risken för

syskon i den givna föräldrakombinationen att träffas av sjukdomen i fråga är 25 % och att de skall bliva anlagsbärare ytterligare 50 % (ex. phenylketonuri).

3. Könsbundet (X-kromosomalt) reces- sivt. Anlaget kommer från modern, som vanligen är symtomfri. Risken för hennes barn med en barnafader som är fri från sjukdomen är 25 % (alltid en gosse). Risken att barnet skall bliva enbart anlagsbärare ytterligare 25% (alltid en flicka); (ex. hemofili A). Vid sjukdomstillstånd eller lyten där arvs- gången ej är känd kan arvsprognosen ställas med ledning av empiriskt framräknade vär— den.

Vid arvsbetingad oligofreni har man att räkna med en risk för barn, om en förälder är oligofren, på ca. 30 % att bliva sinnesslöa och med ytterligare ca. 20% att träffas av mental rubbning av annat slag.

Vid bedömningen av om en eugenisk indikation kan tillämpas har man bl.a. att taga hänsyn till lytets eller sjukdomens svår- hetsgrad hos personen och dess släkt ifråga.

[ de fall där kvinnan är latent anlagsbärare för ett autosomalt recessivt arvsanlag har det icke ansetts befogat att ställa steriliserings— villkor för bifall till abortansökan på euge- nisk indikation (i'arvsrisk för det väntade barnet”). I en kombination med en icke anlagsbärande man föreligger ingen ökad arvsrisk för hennes barn. Parterna har fått skriftlig information om den föreliggande

risken och om möjligheten att (för kvinnan eller mannen) få en steriliseringsansökan bifallen på eugenisk indikation.

Av de steriliseringsvillkor som ställts sedan början av 1950-talet har flertalet gällt sjuk- domsanlag med autosomal dominant eller könsbunden recessiv arvsgång samt fall av arvbetingad sinnesslöhet. Fall har förekom- mit där en abortsökande kvinna själv ut- tryckt ett önskemål om att sterilisering ställdes som villkor. Ett sådant ärende gällde en gång en sinnesslö kvinna vars anhöriga motsatt sig hennes steriliseringsansökan.

Vid social-psykiatriska nämndens sam- manträden har t.o.m. år 1965 ”det veten- skapliga rådet i arvsbiologi” deltagit som rådgivare. Endast om nämndens röster varit delade har ”rådet” med sin röst deltagit i beslutet. Har nämnden yrkat på att endast en eugenisk indikation varit godtagbar och utredningen givit stöd härför har ansök- ningen i fråga bifallits på denna indikation med ty åtföljande steriliseringsvillkor även om samtidig steriliseringsansökan ingivits.

Av tabell ] framgår frekvensen av ställda steriliseringsvillkor, hur många därav som avstått från Operation samt hela antalet bifallna abortansökningar respektive ej utför— da ingrepp under åren 1956—1965. Under femårsperioden 1956—1960 ställdes villkor för sterilisering i 161 abortärenden och under följande femårSperiod 1961—1965 i 10 ärenden. Av dessa ställdes åren 1963 och l964 i vardera två abortärenden sterilisering som villkor. I dessa fyra ärenden hade sam- tidigt steriliseringsansökan inlämnats.

Det gives flera förklaringar till denna på- tagligt sneda förskjutning av steriliseringsvill- kor inom de angivna femårsperioderna.

Vissa arvsbetingade sjukdomstillstånd de- butera icke förrän senare under livet i andra eller tredje decenniet. Först när sjukdomen brutit ut kan man ännu så länge avgöra om vederbörande är anlagsbärare. Exempel på en sådan är Chorea Huntington. En kvinna som icke passerat den för hennes släkt gängse insjukningsåldern löper en teoretisk risk på 25% att få anlagsbärande barn som framde- les insjukna. Numera tillämpas i sådana fall

icke en eugenisk indikation som skulle medföra ett steriliseringsvillkor.

Genom en cytologisk undersökning av fostervattnet har man möjlighet förutbe- stämma det väntade barnets kön. En kvinna, som är bärare för ett X-kromosomalt sjuk- domsanlag kan om hon föder en flicka få ett friskt barn (som dock löper 50% risk att i likhet med modern bliva anlagsbärare). I sådana fall har man, Speciellt om mödrarna varit unga, bifallit abortansökningen på indi- kationen ”förutsedd svaghet”. Efter en even- tuell könsbestämning har patienten i samråd med vederbörande gynekolog kunnat avgöra om aborttillståndet skall utnyttjas eller ej.

Under det senaste decenniet har en gradvis förskjutning av uppfattningen om sinnesslö- hetens etiologi trängt igenom med insikt om att andra faktorer än arvsanlag kan göra sig gällande. Detta har medfört att abortansök- ningar i oligofrenifall numera som regel åtföljs av samtidig steriliseringsansökan; om ej har ärendet där graviditeten ej varit för långt framskriden och tiden det medgivit remitterats för steriliseringsutredning. Ge- nom sådant förfaringssätt kan man undvika ett kanhända provocerande steriliseringsvill- kor, som kanske i fall av exempelvis eretisk imbecillitet kunnat medföra en vägran till abortingreppet. Starka sociala skäl indicerar här ofta en sterilisering. Enahanda kan förfaras i andra arvbetingade fall. Fördelen med att en sterilisering diskuteras på utred- ningsstadiet är uppenbar.

Hos en arvbelastad kvinna föreligger ofta en psykisk palagring som i och för sig kan motivera ett bifall på en abortansökan. En felaktig uppfattning om arvsriskens storlek kan också medföra en psykisk traumatise- ring. I varje fall där en arvsrisk för det väntade barnet varit aktuell har, om ej utredningen givit klart besked, skriftlig infor- mation härom meddelats.

För att utröna om ett direkt samband föreligger mellan ej utförd abort och ett steriliseringsvillkor, skulle det krävas en psykiatrisk efterundersökning jämte ett kon- trollmaterial. Det fall som nämnts som exempel härpå i den tidigare diskussionen

Sammanställning på grundval av aborthandlingar i social-psykiska nämnden åren 1956— 1965.

Är Med villkor sterilisering Hela antalet bifallna abortärenden

hela antalet ej utförda hela antalet ej utförda 1956 57 4 3 583 318 1957 32 1 2 994 112 1958 34 1 2 830 454 1959 31 5 2 821 193 1960 7 — 2 552 175 1961 6 2 2 664 190 1962 0 — 2 957 185 1963 2 — 3 313 213 1964 2 — 4 314 241 1965 0 — 5 745 399 1956—1965 171 13 33773 2480

7,6 i2,0% 7,3 iO,14%

har icke kunnat Spåras. En långt framskriden graviditet och en för övrigt ändrad situation kan vara faktorer, som även vid enkla bifall till en abortansökan får kvinnan att avstå från ingreppet. Av tabellen framgår att under en tioårsperiod 1956—1965 frekvensen av samtliga bifall till abortansökningar där ingreppet ej utförts utgör 2 480 fall av 33 773 eller 7,3i0,14%. Motsvarande värde för ärenden där villkor ställts för sterilisering är 13 av 171 ärenden = 7,6t2,0%.

Efter år 1964 har icke något villkor ställts för sterilisering i samband med bifall till en abortansökan. Erfarenheten har visat, att det med gällande lag går att handlägga abortären- den utan att sådant villkor behöver stipuleras och utan att målet, att söka förhindra att barn med arvbetingad sjukdom eller anomali födas, behöver eftersättas.

På enahanda sätt har förfarits med åren- den som prövats på grund av lysningshinder. [ sådana ärenden har något villkor icke ställts sedan är 1962. Då intet hindrar att barn födas utom äktenskapet saknar steriliserings- villkoret här biologisk relevans.

Statens offentliga utredningar 1971

Kronologisk förteckning

&

_ _ __ w p

14. 15. 16. 17.

18. 19.

20.

21.

22.

23.

24. 25. 27.

28. 29.

30.

. SOU 71.

. Svensk

#? m e se me 9 N

Handbok för det officiella utred- ningstrycket. Beckman. Fi. Post- och inrikes Tidningar. Norstedt & Söner. Ju. Veterinärdistriktsindelningen, Reproduktions AB. Jo. Kommunala val. Esselte. C. industri under 70-talet med utblick mot 80-talet. Bilaga 2. Esselte. Fi. Ny siömanslag. Esselte. K. Finansiella tillväxtaspekter 1960—1975. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 4. Esselte. Fi. Arbetskraftsresurserna 1965—1990. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 1. Esselte. Fi.

m.m. Svenska

. Större företags offentliga redovisning. Esselte. Fi. Snatteri. Berlingska Boktryckeriet, Lund. Ju. Ett nytt bilregister. Göteborgs Offsettryckeri AB. K. Miliövården i Sverige under 70vta|et. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 8. Esselte. Fi. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 6. Esselte. Fi. Varuhandeln fram till 1975. 1970 års långtids- utredning. Bilaga 3. Esselte. Fi. Förslag till aktiebolagslag m.m. Tryckeribola— get. Ju. Regional utveckling och planering. 1970 års Iångtidsutredning. Bilaga 7. Esselte. Fi.

Malm — Jord — Vatten. Svenska Reproduk- tions AB.I.

Mått och vikt. Norstedt & Söner. Fi. Familjepensionsfrågor m.m. Berlingska Bok- tryckeriet, Lund. S. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Be- tänkande l. Norstedt & Söner. K. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. Norstedt & Söner. K. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga B. Norstedt & Söner. K. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Re— gister m.m. Norstedt & Söner. K. Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. Berlingske Boktryckeriet, Lund. U. Boendeservice 3. Kommunstudien. Esselte. In. Boendeservice 4. Projektstudien. Esselte. ln. Boendeservice 5. Totalkostnadsstudien. Essel- te, In. Boendeservice 6. Strukturstudier. Esselte. In. Kyrkan kostar. Göteborgs Offsettryckeri AB. U Sjömanspension. Göteborgs Offsettryckeri AB. K.

31. 32.

33. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41. 42. 43. 44.

45. 46.

47. 48.

49. 50.

51.

52. 53.

54. 55. 56. 57. 58.

Den svenska betalningsbalansstatistiken. Essel- te. Fi. Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga till Den svenska betalnings- balansstatistiken. Esselte. Fi. Fri affärstid. Göteborgs Offsettryckeri AB. H. Lastbil och Taxi. Beckman. K. Den fria rörligheten för personer inom EEC. Esselte. In. Produktionsresurser för tv och radio i utbild— ningen. Esselte. U. Konsumentpolitik—riktlinjer och organisation. Tryckeribolaget. H. Särskilda tandvårdsanordningar för vissa pa— tientgrupper. Göteborgs Offsettryckeri AB. 5. Den svenska köpkraftsfördelningen 1967. Ber- Iingska Boktryckeriet, Lund. In. Export och import 1971—1975. 1970 års lång— tidsutredning. Bilaga 5. Esselte. Fi. Ny domstolsadministration. Göteborgs Offset— tryckeri AB. Ju. Försäkring och annat kontant stöd vid arbets- löshet. Esselte. ln. Arbetskraftens struktur och dimensioner. Esselte. In. Bilagor till KSA-utredningens betänkande. Esselte. ln. Utsökningsrätt XI. Norstedt & Söner. Ju. Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. Norstedt & Söner. Fi. Psykologiska urvalsmetoder inom statsförvalt- ningen. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. Personurval med hjälp av psykologiska under- sökningar. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. Unga lagöverträdare I. Esselte. Ju. Räddningstjänst. Göteborgs Offsettryckeri AB. C. lnvandrarutredningen |. tryckeri AB. ln. Byggandets industrialisering. Beckman. In. Lärarnas arbete. En statistisk arbetsstudie. Göteborgs Offsettrvckeri AB. U. Lärarnas arbete. Bilaga |. Tekniska rapporter. Göteborgs Offsettrvckeri AB. U. Lärarnas arbete. Bilaga Il. Tabeller. Göteborgs Offsettrvckeri AB. U. Handräckning inorn försvaret. Esselte. Fö. Utbildning av vissa värnpliktiga i stabstiänst. Esselte. Fö. Rätten till AB. Ju.

Göteborgs Offset—

abort. Göteborgs Offsettryckeri

Anm. Om särskild tryckort ej anges är tryckorten Stockholm.