SOU 1985:12

Skolbarnsomsorgen

Till statsrådet och chefen för socialdepartementet

Regeringen beslutade den 16 september |982 att tillkalla en kommitté med uppdrag att belysa frågan om fritidshemsverksamhet för skolbarn (dir. l982:77).

Den 30 december 1982 förordnades till ledamöter i kommittén riks- dagsledamoten Anita Persson (s), ordförande, riksdagsledamoten Ann- Cathrine Haglund (m), kommunalrådet Lena Josefsson (s), kommunal- rådet Ingvar Samuelsson (s) och riksdagsledamoten Ulla Tillander (c).

Som sakkunniga i kommittén förordnades departementsrådet Peter Honeth, utbildningsdepartementet (t.o.m. 1985-01-31), departementssek- reteraren Eva Sjöberg, utbildningsdepartementet (fr.o.m. 1985-02-01), departementssekreteraren Karin Mossler, finansdepanementet (t.o.m. 1984-04-23), departementssekreteraren Maj-Britt Grufberg, finansde- partementet (fr.o.m. 1984-04-24), numera kulturchefen Bodil Rosen- gren, Stockholms läns landsting, och departementssekreteraren Sten Svensson, socialdepartementet.

Som experter i kommittén förordnades utredningssekreteraren Elise Claesson, SACO/SR, metodikläraren Bengt Colliander, TCO, ombuds— mannen Eva Nilsson Schiitze, LO, fastighetsförvaltaren Leif B. Svens- ' son, Riksförbundet Hem och Skola, (fr.o.m. 1983-05- 01) och sekretera- ren Louise Fernstedt Landskog, Svenska kommunförbundet (fr.o.m. 1983-06-01).

Sekreterare i kommittén har varit förste byråsekreteraren Björn Norr- häll (fr.o.m. 1982-12-01), rektorn Jan Olsson (fr.o.m. 1983-08-15) och socionomen Harald D. Horntvedt (1984-01-01-04-30). ] sekretariatet har också assistenten Mariana Lernhagen arbetat.

Kommittén har antagit namnet fritidshemskommittén. Kommittén publicerade i juni 1984 diskussionspromemorian ”Skol- barnsomsorg — utveckling och behov”. Promemorian diskuterades med företrädare för ett 30-tal kommuner vid en konferens i augusti 1984.

Forskningsassistent Björn Flising och filosofie doktor Pia Björklid har lämnat underlag till sekretariatet för avsnittet som berör barns utveck- ling och behov. Filosofie doktor Inge Johansson har på uppdrag av kommittén utarbetat en översikt över aktuell forskning. Inge Johanssons rapport bifogas betänkandet som bilaga. Underlaget till bilagan om produktionskostnader för skolbarnsomsorgen har utarbetats av arkitekt Thomas Ericsson. Forskningsassistent Ole Olsson har på uppdrag av kommittén gjort en uppföljning av försöksverksamheten med utvidgat fritidshem på Bäckagårdsskolan i Halmstad.

Under utredningsarbetet har sekretariatet samrått med förskola- skola-kommittén, språk- och kulturarvsutredningen, stat- och kommun- beredningen, 1983 års demokratiberedning samt med arbetsgruppen för utveckling av lokala organ. Samråd har också skett med socialstyrelsens expertgrupp för utarbetande av ett pedagogiskt program för fritidshem och med universitets- och högskoleämbetets arbetsgrupp för översyn av förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna. Kommitténs preliminä- ra förslag har under våren 1985 redovisats för barn- och ungdomsdele- gationen i statsrådsberedningen.

Kommittén genomförde år 1983 en enkätundersökning i samtliga kommuner om sommaraktiviteter för barn i åldern 7— 12 år. Under år 1984 har kommittén gjort en enkätundersökning för att beräkna kostna- derna för skolbarnsomsorgen i kommunerna. Via en enkät till samtliga länsskolnämnder har också genomförandet och omfattningen av den samlade skoldagen kartlagts.

Kommittén får härmed överlämna sitt betänkande "Skolbarnsomsor- gen". Uppdraget har därmed slutförts.

Reservationer har lämnats av Ann-Cathrine Haglund och Ulla Tillan- der. Särskilda yttranden har lämnats av Bengt Colliander och Eva Nils- son Schiitze.

Stockholm i maj 1985 Anita Persson Ann-Cathrine Haglund Lena Josefsson

Ingvar Samuelsson Ulla Tillander

/ Björn Norrhäll Jan Olsson

Begrepp och definitioner

I detta betänkande används begreppet skolbarnsomsorg. Fritidshems- kommittén avser då all den verksamhet för 7— 12- åringar som beskrivs i socialtjänstlagens avsnitt ”omsorger om barn och ungdom” 13, 15 och 17 55. Som framgår av den schematiska översikten innefattas i skol- barnsomsorgen dels verksamheter där barnen är inskrivna, dels verk- samheter där det inte finns krav på inskrivning.

Skolbarnsomsorg: bedrivs i form av fritidshem, familjefritidshem, all- män fritidsverksamhet samt öppet fritidshem.

Fritidshem: erbjuder omsorg dels för barn i åldern 7— 12 år vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar, dels för de barn i åldersgruppen som har behov av särskilt stöd. Fritidshemmet tar emot barn under den skolfria delen av dagen samt under skolans lovdagar och ferier. Fritids- hem kan vara heldagsöppna (heldagsfritidshem) eller eftermiddagsöpp- na (eftermiddagsfritidshem).

Familjefritidshem: leds av dagbarnvårdare som i sitt eget hem tar emot dels barn i åldern 7— 12 år vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar, dels barn i åldersgruppen som har behov av särskilt stöd. Familjefritids- hemmet tar emot barn under den skolfria delen av dagen samt under skolans lovdagar och ferier.

Allmän fritidsverksamhet: av kommunen eller föreningslivet bedriven fritidsverksamhet som står öppen för alla barn utan krav på inskrivning eller medlemskap.

Öppet fritidshem: vänder sig till barn i åldern 7— 12 år. Det öppna fritidshemmet har regelbundna öppettider måndag till fredag och erbju- der en fritidsverksamhet före eller efter skolans slut samt under skolans lovdagar.

Olika former av skolbarnsomsorg

Schematisk översikt

Barnomsorg 0—6 år

Skolbarnsomsorg 7—12 år

Inskrivna barn

Familjefritidshem

åläggs- åtgång-et Utvidgaf fritidshem _orgonaktiviteter _itermiddagsaktiviteter fritidshem fritidshem

Sammanfattning

Utredningsuppdraget

Fritidshemskommittén har haft i uppgift att se över skolbarnsomsorgens innehåll, organisation och samordning med övrig verksamhet i kommu— nerna. Kommittén har enligt direktiven bl.a. haft följande uppdrag:

att

att

att

att

att

att

att

ge förslag till lösningar inom skolbarnsomsorgen som är mera ändamålsenliga och mindre resurskrävande än nuvarande verk- samhetsformer överväga i vilka former som samverkan mellan fritidshemmen och skolan skall ske, liksom vilka möjligheter som finns till samverkan med andra kommunala förvaltningar och frivilliga organisationer se över utgångspunkterna för ett pedagogiskt program för skol- barnsomsorgen analysera konsekvenserna för utbildningen av personal inom skol- barnsomsorgen klargöra skolbarnsomsorgens funktion för barn med behov av sär- skilt stöd se över möjligheterna till samordning av skolbarnsomsorgen och olika sommarverksamheter för barn redovisa problemområden där det krävs fortsatt forskning om skol- barnsomsorgen.

Fritidshemskommittén har också arbetat inom ramen för de tilläggsdi- rektiv som gäller för samtliga kommittéer och särskilda utredare. Genom tilläggsdirektiven åläggs kommittéerna stor restriktivitet då det gäller förslag som kan leda till kostnadsökningar för staten eller kommunerna.

Betänkandets uppläggning

Betänkandet Skolbarnsomsorgen är indelat i fyra olika huvudavsnitt

Innehåll— Mål

Ansvar— Ledning

Former—Verksamhet

Personal — Ekonomi — Forskning

De fyra inledande kapitlen ger en bakgrund till och ett underlag för de följande kapitlen. Här behandlas skolbarnsomsorgens framväxt, barns utveckling och behov i olika perspektiv, förutsättningarna för en bra skolbarnsomsorgsamt fritidshemskommitténs förslag till mål, innehåll och inriktning av skolbarnsomsorgen.

De följande kapitlen 5—8 behandlar hur beslut på statlig och kom- munal nivå påverkar skolbarnsomsorgens utformning, kommunens an- svar för och ledningsorganisationens uppgifter vad gäller skolbarnsom- sorgen samt tillsynsansvaret för det enskilda barnet.

I kapitlen 9— 14 redovisas skolbarnsomsorgens omfattning och hur lång tid olika barn är i skolan och skolbarnsomsorgen. Här presenteras också fritidshemskommitténs förslag till olika verksamhetsformer, över- väganden om barn med behov av särskilt stöd, skolbarnsomsorg som- martid och hur olika verksamheter för barn och ungdom kan samordnas så att resurserna kan utnyttjas bättre.

I de avslutande tre kapitlen 15— 17 behandlas konsekvenser av kom— mittens förslag vad gäller personalens utbildning och sammansättning, kostnader för verksamheten samt behov av framtida forsknings- och

utvecklingsarbete.

Pedagogiska mål för skolbarnsomsorgen

Skolbarnsomsorgens uppgift är att erbjuda barn i åldern 7 — 12 år en god omsorg under den tid som föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar. Barn som har behov av ett särskilt stöd är berättigade till plats i skol- barnsomsorgen med förtur.

Själva innehållet i och inriktningen av arbetet i skolbarnsomsorgen utformas genom beslut, anvisningar och arbete på fyra olika nivåer.

Med utgångspunkt i vissa övergripande samhällsmål, ett centralt pe- dagogiskt program och lokalt anpassade kommunala riktlinjer förbere- der personalen arbetet genom en kontinuerlig planering som manifeste- ras i en arbetsplan för det enskilda fritidshemmet.

I kapitel 4 behandlar fritidshemskommittén mål, innehåll och arbets- sätt i skolbarnsomsorgen och anger vad som bör utvecklas i ett pedago- giskt program. Kommittén föreslår att det pedagogiska arbetet inriktas på individen, gruppen, närsamhället och samhället. Målet är att skol- barnsomsorgen

El skall stödja barnens individuella utveckling El skall utveckla barnen som gruppmedlemmar CI skall orientera barnen i närmiljön El skall stödja barnens utveckling till samhällsmedlemmar Verksamheten skall anpassas till lokala förutsättningar och behov och utformas i samarbete med föräldrarna och samverka med övrig verksam- het för barn och ungdom.

Kommunen och socialtjänsten har ansvaret för skolbarnsomsorgen

För att fullgöra kommunens uppgifter enligt socialtjänstlagen skall det finnas en socialnämnd. Enligt socialtjänstlagen är kommunen skyldig att

genom en planmässig utbyggnad sörja för att barn bereds plats i skol- barnsomsorgen när behovet inte kan tillgodoses på annat sätt.

Lagstiftningen reglerar myndighetsutövandet, t.ex. ansvaret för att det finns en verksamhet. Socialtjänstlagen reglerar däremot inte hur kom- munen skall organisera arbetet med socialtjänsten eller hur det praktiska arbetet med skolbarnsomsorgen skall genomföras. Det finns enligt 50- cialtjänstlagen inget hinder för att ett annat organ än socialnämnden anlitas för genomförandet av den praktiska verksamheten.

1 socialtjänstlagen finns det dock vissa begränsningar i möjligheterna att anlita annat organ för genomförandet av skolbarnsomsorgen. I lagen sägs klart att det endast är socialnämnden som kan anvisa plats med förtur eftersom den enskildes behov av stöd och hjälp skall prövas från en helhetssyn inom socialtjänsten. Beslut om vem som skall tilldelas plats i en bristsituation där behovet är avgörande för platstilldelningen är också enligt fritidshemskommitténs uppfattning förbehållet social- nämnden i kommunen.

Vid sidan av socialnämnden kan en social distriktsnämnd eller ett lokalt organ (kommundelsnämnd) ha hand om socialtjänsten i kommu- nen. Det är enligt fritidshemskommittén naturligt att någon av dessa också ansvarar för genomförandet av skolbarnsomsorgen i kommunen.

Begränsningarna vad gäller det yttersta ansvaret och platstilldelning utesluter enligt fritidshemskommitténs uppfattning inte att kommunen genom ett samarbete mellan socialtjänsten och andra förvaltningar kan finna lösningar som_ är ändamålsenliga och ekonomiskt fördelaktiga. Det praktiska genomförandet av verksamheten bör även kunna handhas av skolstyrelsen eller fritidsnämnden i de fall kommunen anser detta vara den bästa lösningen i den enskilda anläggningen, i hela eller delar av kommunen eller för en viss typ av verksamhet.

Annan huvudman än kommunen har enligt socialtjänstlagen möjlig- het att driva fritidshem efter särskilt tillstånd från länsstyrelsen. Dessa fritidshem skall stå under tillsyn och inspekteras av kommunens social- nämnd.

Ledningsorganisationen är en länk mellan politiska beslut och den service skolbarnsomsorgen erbjuder

Fritidshemskommittén konstaterar i kapitel 7 att ledningsorganisationen har ansvaret för att de politiska beslut som fattats om verksamheten omsätts till praktisk handling. Ledningsfunktionens insatser mellan det politiska beslutet och arbetet i barngruppen är till för att denna verksam- het skall kunna fortgå, utvecklas och förbättras. Ledningspersonalen måste ha kännedom om vilka resurser som finns för att nå de förväntade resultaten. Dessa resurser är inte bara pengar, lokaler och tjänster utan också kunskap, insikt och motivation m.m. bland personalen. Även barnen och föräldrarna är viktiga resurser i arbetet.

Ledningsorganisationen har också en viktig uppgift när det gäller att få en bra samverkan i kommunen. Genom samverkan med andra kom- munala verksamheter kan arbetet inriktas på att förbättra och utveckla stödet för det enskilda barnet.

Den centrala ledningsorganisationen skall enligt fritidshemskommit- tén skapa så goda förutsättningar som möjligt för verksamheten med barnen. Speciellt bör arbetet kring barn med behov av särskilt stöd, invandrarbarn och familjefritidshemmen uppmärksammas.

På fritidshemmet har föreståndaren ansvaret för verksamheten. Det är väsentligt att denne ges stöd och förutsättningar för att klara av sin föreståndarroll.

För att kunna utveckla arbetet inom skolbarnsomsorgen i enlighet med de politiska besluten ställs det stora krav på initiativrikedom, mål- medvetenhet och förändringsberedskap hos ledningsorganisationen.

De utbildningsinsatser som kan behövas för ledningspersonalen bör enligt fritidshemskommittén stödjas genom gemensamma insatser från staten och kommunen.

Olika former av skolbarnsomsorg

För att kunna planera skolbarnsomsorgen på ett rationellt sätt och utnyttja personalens arbetsinsatser bra bör skolans arbetstider vara re- gelbundna både för den enskilda eleven och för de olika klasserna. Skolans och skolbarnsomsorgens verksamheter bör också förläggas till olika tidpunkter under dagen. Ju kortare tid som verksamheten pågår samtidigt desto större blir möjligheterna till ett rationellt resursutnyttjan- de.

I kapitel 10 redogör fritidshemskommittén för den tidsmässiga om- fattningen av barnens vistelse i skolan och skolbarnsomsorgen och pekar på behovet av en bättre tidsmässig samordning mellan skola och skol- barnsomsorg.

Det är, konstaterar kommittén, en klar skillnad i omsorgsbehovet för barn i årskurs 1—2 och 3—6. Förutom att skoldagens längd successivt ökar från ca 4 timmar i årskurs 1—2 till ca 6 timmar i årskurs 5 —6 så har barnen i årskurs 1 —2 en mycket varierad skoldag på grund av gruppun— dervisning där olika grupper i samma klass kan börja och sluta skolda- gen vid olika tidpunkter. Från och med årskurs tre har i stort sett alla barn i klassen undervisning samtidigt.

Strävan att finna verksamhetsformer som möjliggör en förbättrad samverkan och ett mera ändamålsenligt utnyttjande av resurserna har legat till grund för fritidshemskommitténs förslag till organisatoriska former för skolbarnsomsorgen. Kommittén betonar att det är genom vistelsen i skolan i kombination med vistelse i olika former av fritidshem som omsorgsbehovet kan tillgodoses.

En grundtanke i kommitténs förslag är att skolbarnsomsorgen både i organisatoriskt och pedagogiskt avseende skall utformas efter lokala förutsättningar och behov. Behovet av stöd och tillsyn varierar från barn till barn. En del behöver tillsyn under större delen av dagen. Andra har ett tillsynsbehov som är koncentrerat till en viss del av dagen. Av det skälet har fritidshemskommittén inte förordat en organisatorisk lösning framför någon annan.

Barn på mellanstadiet står i dag oftast utanför den kommunala barn-

omsorgen. Fritidshemskommitténs förslag har utformats med tanke på att även dessa barn i framtiden skall erbjudas tillsyn i skolbarnsomsor- gen.

I kapitel 11 redovisas fritidshemskommitténs förslag till olika verk— samhetsformer. För att tillgodose olika barns och familjers behov av stöd och tillsyn bör det i kommunen finnas

E] heldagsöppna fritidshem El utvidgade syskongrupper D eftermiddagsöppna fritidshem med förlängt öppethållande under

loven El familjefritidshem

Vid behov kan dessa vara öppna på El kvällar och nätter El lördagar och söndagar

Dessutom kan kommunen ha [] samlad skoldag [] öppet fritidshem |:] allmän fritids- och föreningsverksamhet

Kommunen väljer och organiserar de verksamhetsformer, som var för sig eller i kombination med varandra, bäst motsvarar barnens behov och de lokala förutsättningarna i kommunen eller kommundelen. Målet är att finna en bra lösning för varje enskilt barn.

Skolan eller en samlad skoldag i kombination med heldagsöppna fritidshem och familjefritidshem behövs för i första hand de yngsta skolbarnen. För de äldre barnen med ett annorlunda tillsynsbehov bör skolan eller den samlade skoldagen kunna kombineras med eftermid- dagsöppna fritidshem.

De flesta fritidshemmen har i dag endast öppet under dagtid. I kom- muner där många föräldrar på grund av långa resvägar, obekväma arbetstider eller skiftarbete har behov av tillsyn för sina barn under andra tidpunkter än vad som vanligen efterfrågas, krävs speciella insat- ser.

Heldagsfritidshemmen svarar väl mot de yngre barnens behov. Barn- gruppen har en fast sammansättning och en personaldimensionering som möjliggör trygga och kontinuerliga vuxenkontakter. En lång öppet- hållandetid medger tillsyn både före och efter den relativt korta och ibland mycket varierande skoldagen.

Den begränsade barngruppen ökar personalens möjligheter att möta och stimulera enskilda barns intressen. Under vissa delar av dagen finns också möjligheter att bilda grupper omkring olika frågor. Personalen har också möjligheter att ge särskilt stöd åt de barn som behöver detta.

Heldagsfritidshemmet behövs i framtiden särskilt för barn ur årskurs 1 och 2. Detta utesluter dock inte att äldre barn, speciellt de i årskurs 3 med behov av direkt tillsyn och omvårdnad i mindre grupp, kan gå kvar i sitt fritidshem.

Enligt fritidshemskommitténs uppfattning är den utvidgade syskon- gruppen en form som kan erbjudas de yngre skolbarnen.

Den utvidgade syskongruppen som vanligen omfattar ett femtontal barn mellan 0—9 år har sina största fördelar för förskolebarnen som genom kontakter med äldre barn får stöd för sin språkutveckling och sin sociala utveckling.

För att skolbarnens behov skall kunna tillgodoses i de utvidgade syskongrupperna krävs att dessa organiseras som flera samverkande avdelningar, gärna 3—4 i samma anläggning. Detta är en förutsättning för att man skall kunna bilda grupper med barn i samma ålder.

De utvidgade syskongrupperna erbjuder få möjligheter till samverkan och samordning med andra verksamheter.

För de äldre skolbarnen med en relativt omfattande och sammanhål- len skoldag, bör fritidshem med ett öppethållande enbart under efter- middagstid kunna tillgodose behovet av heldagsomsorg.

De eftermiddagsöppna fritidshemmen bör ta emot barn från den tid- punkt då eleverna i årskurs 3 slutar sin skoldag och ha öppet 4— 5 timmar per skoldag.

Det är fritidshemskommitténs bedömning att många barn i 10— 12-årså1dern kan klara sig på egen hand före det att skolan öppnar på morgonen. Under de dagar skolan är stängd måste dock behovet av heldagsomsorg tillgodoses genom att eftermiddagsfritidshemmen har öppet hela dagen.

Befintliga lokaler i skolor eller på fritidsgårdar kan med små föränd- ringar användas för eftermiddagsfritidshemmen. Verksamheten kan också förläggas i anslutning till kommunens övriga barnomsorg.

Förutsättningarna för arbetet ifamiljefritidshemmen är enligt kommit- tén sådana att det krävs kompletterande insatser för att målen skall kunna uppnås.

En bra samlad skoldag för lågstadiets barn kan enligt kommittén åstadkommas genom en samverkan mellan skolan och heldagsfritids- hemmet. En samlad skoldag på t.ex. maximala 5 timmar och 20 minuter innebär att alla barn är ”i skolan” denna tid och att fritidshemmets personalresurser kan friställas för insatser under den samlade skoldagen.

Genom en ökad tid för skolarbetet och genom de speciella kunskaper som både skolans och fritidshemmens personal har, kan alla barn erbju- das en både mer innehållsrik och varierad verksamhet. Skolans och fritidshemmens personal kan genom sina olika arbetsinsatser stödja och komplettera varandra. Fritidshemmets lokaler är många gånger lämpli- gare för skapande, laborativt och kreativt arbete än klassrummet.

Sommarverksamhet bedrivs i dag av flera förvaltningar i kommunen och av föreningslivet. Fritidshemskommittén förordar en bättre samord- ning av de kommunala verksamheterna och en gemensam planering av sommarverksamheten.

Heldagsfritidshem och eftermiddagsfritidshem bör under sommaren även kunna ta emot barn som i vanliga fall inte är inskrivna i skolbarns- omsorgen i den mån det finns tillgängliga platser. Kommunen bör också anpassa skolbarnsomsorgen under sommaren så att sommarens särskil- da möjligheter kan utnyttjas.

Verksamheter som dagkoloni och veckokoloni och sommargårdar bör i statsbidragshänseende betraktas som skolbarnsomsorg.

En del barn behöver särskilt stöd för sin utveckling

Fritidshemskommittén anser att skolbarnsomsorgens arbete måste utgå från att både resurser och brister ligger i relationen mellan individen och omgivningen och inte hos den enskilde individen. Det är inte behoven i sig själva som är särskiljande mellan individer utan snarare förutsätt- ningarna att få behoven tillgodosedda.

I kapitel 12 behandlar fritidshemskommittén olika insatser för barn med behov av särskilt stöd. Huvudprincipen bör enligt fritidshemskom- mittén vara att barnen integreras individuellt. De behov och egenskaper som barnen har gemensamt bör alltid sättas i förgrunden.

Personalens kunskaper och förmåga att tillämpa dessa är av avgöran- de betydelse, speciellt i grupper där alla barn inte har lika goda förutsätt- ningar att delta på lika villkor.

Vid sidan av omprövningar och förändringar i arbetssätt och pedago- gik och som komplement till kompetenshöjande åtgärder kan det ibland vara nödvändigt att till stöd för det enskilda barnet vidta åtgärder som t.ex. att minska barngruppen eller att anställa extra personal.

Det är också angeläget att skolbarnsomsorgen samverkar med andra verksamheter och myndigheter kring barn med behov av särskilt stöd.

För varje barn med ett behov av särskilt stöd som placeras inom skolbarnsomsorgen föreslår fritidshemskommittén att det upprättas en arbetsplan eller ett åtgärdsprogram som bl.a. beskriver vilket stöd barnet behöver och hur detta behov skall tillgodoses.

lnvandrar- och minoritetsbarnens behov av språkligt och kulturellt stöd och stimulans skall enligt fritidshemskommitténs uppfattning också uppmärksammas i skolbarnsomsorgen så att de har möjlighet att känna sig hemma i två kulturer med olika språk och traditioner.

Samordning och samverkan leder till ett bra resursutnyttjande och en bättre verksamhet

Genom att samordna lokaler, verksamheter och personal kan enligt fritidshemskommittén kostnaderna för arbetet med barn och ungdom sänkas och samtidigt kan verksamheten bli bättre. I kapitel 14 ger fritids- hemskommittén ett antal exempel på hur denna samordning och sam- verkan kan utformas och utvecklas. En lokalmässig samordning innebär att kommunen söker utnyttja de lokaler som finns eller vid en nybygg- nation planerar så att samma lokal kan användas för verksamheter som pågår vid olika tider på dagen. Skola, olika former av fritidshem, fritids- och kvartersgårdar kan kombineras på olika sätt.

En verksamhetsmässig samordning innebär att personalen används på ett bättre sätt och att olika verksamheter stödjer varandra. Den personella samordningen går ut på att deltidstjänster och eventuella strötimmar läggs samman till hela tjänster genom att personalen får tjänstgöra inom olika verksamheter.

De övergripande målen för de båda verksamheterna är i stort sett samstämmiga. Däremot förekommer ofta i praktiken skillnader i synsätt på barns utveckling, oklarheter om roller och uppgifter. För barnen är

det viktigt att känna trygghet och lojalitet till de vuxna som de möter i skola och skolbarnsomsorg. En förutsättning för att skapa denna trygg- het är att de vuxna i barnens omvärld försöker åstadkomma en samver- kan för barnens bästa.

Viktiga förutsättningar för ett bra samarbete mellan skola och fritids— hem är att barnen hålls samman så att barn i samma klass får gå i samma fritidshem, att skolans och fritidshemmens personal träffas regelbundet och att skolan och fritidshemmet ligger relativt nära varandra.

En förändrad verksamhet får konsekvenser för personalens utbildning och sammansättning

Det är, konstaterar fritidshemskommittén i kapitel 15, av central bety- delse att den grundläggande utbildningen ger den blivande skolbarns- omsorgspersonalen de redskap som behövs för de framtida yrkesuppgif— terna.

Personalen bör enligt kommittén ha kunskaper om barn och barns utveckling, om samhället och de mål som satts upp för skolbarnsomsor— gen. De måste också ha förmåga att samarbeta med andra verksamheter för barn och ungdom i kommunen och en förmåga att anpassa arbetssätt till barns olika livsvillkor både i det nuvarande och i ett framtida förän- derligt samhälle.

Det är fritidshemskommitténs uppfattning att den personal som arbe- tar i fritidshem och liknande verksamheter bör ha en så likartad utbild- ningsbakgrund som möjligt. En likvärdig utbildning och en omfattande erfarenhets- och kunskapsbakgrund är en förutsättning för att persona- len skall kunna delta i lagarbetet på lika villkor. Att på sikt förändra personalsammansättningen i fritidshem mot en personalkategori blir därmed ett viktigt mål. Förändringen måste enligt kommittén ske i samråd med dem som berörs.

Eftersom detär samma barn som berörs i skolan och skolbarnsomsorg finns det mycket som talar för att olika personalkategorier med inrikt- ning på barn i 7— 12-årså1dern kan ha en utbildning där vissa delar är gemensamma.

Fritidshemskommittén har liksom de fackliga organisationerna upp- fattningen att all personal som arbetar inom skolbarnsomsorgen skall ha utbildning för den verksamhet de arbetar i. Detta gäller även dagbarn- vårdare som arbetar med barn i skolåldern. Kommittén menar att de dagbarnvårdare som tar emot skolbarn bör ha en grundläggande utbild- ning som tar hänsyn till de krav som ställs på verksamheten i familjefri- tidshem. Utbildningen bör som kommittén ser det motsvara barnskötar- utbildningen.

En samverkan mellan förskola, grundskola och skolbarnsomsorg be- ror till stor del på i vilken grad de olika personalgrupperna uppfattar samarbete som något meningsfullt.

Olika grundutbildningar bör i framtiden utformas så att en mera gemensam syn på barnens kunskapsmässiga, färdighetsmässiga, sociala och känslomässiga utveckling kan uppnås. Utbildningarna har också stor betydelse för om de olika personalgrupperna med sina specifika

yrkeskunskaper skall kunna komplettera varandras insatser. Fritidshemskommittén anser att det i framtiden endast bör finnas en utbildning för arbete i fritidshem. Denna utbildning bör

:] inriktas mer på arbete i åldersgruppen 7— 12 år än på institutions- formen 3 ge de studerande specifika yrkeskunskaper, samarbetsförmåga och möjligheter att anpassa verksamheten i ett föränderligt sam- hälle :l samverka och ha gemensamma kursmoment med utbildningar för förskolan och grundskolans lägre årskurser.

Vad gäller möjligheterna till samverkan mellan olika utbildningar för barn- och ungdomsverksamheten konstaterar fritidshemskommittén att det finns etablerade gränser mellan olika utbildningar.

I propositionen om den nya lärarutbildningen menar utbildningsmi- nistern att utbildningarna till grundskollärare, förskollärare och fritids— pedagoger har självklara beröringspunkter och att det är angeläget att utbildningarna samverkar.

Fritidshemskommittén anser att samtliga utbildningar för arbete inom skolbarnsomsorgen och deras samordning med utbildningarna inom förskolan och skolområdet måste ses över i ett sammanhang.

Ett övergripande utredningsarbete är nödvändigt för att på lång sikt skapa enhetlighet inom skolbarnsomsorgen och bättre möjligheter till samordning med andra verksamhetsformer.

Statens, kommunernas och föräldrarnas kostnader för skolbarnsomsorgen

Kostnaderna för skolbarnsomsorgen varierar mellan olika kommuner. Kostnadernas storlek påverkas främst av barngruppens storlek, perso- naldimensionering, öppethållandetider och kostnader för de lokaler som används för verksamheten.

De totala kostnaderna för skolbarnsomsorgen var år 1984 ca 2,5 miljarder kronor. Genom statsbidrag svarade staten för ca 40 % av dessa kostnader. Omkring 10 % täcktes av föräldraavgifter.

I kapitel 16 behandlar och analyserar fritidshemskommittén kostna- derna för skolbarnsomsorgen och föreslår vissa förändringar i reglerna för statsbidraget till skolbarnsomsorgen.

Av kostnaderna för verksamheten i fritidshem utgör 60 % kostnader för personal. Resten fördelas på 13 % för lokaler/hyror/räntor, 14 % för drift och underhåll av lokaler och inventarier samt 13 % för kost/ lekmaterial/övrigt. Kommunförbundet har beräknat att den genom— snittliga kostnaden för en plats i ett heldagsfritidshem var 33 000 kr. år 1984. Fritidshemskommittén genomförde våren 1984 en undersökning av kostnaderna för skolbarnsomsorgen i kommunerna. Enligt denna var kostnaden för en plats i heldagsfritidshem år 1982 28 000 kr. Omräknat till 1984 års kostnadsnivå blir platskostnaden 31 000 kr.

Kostnaden för skolbarn i åldersblandade grupper (utvidgad syskon-

grupp) har varit mycket svår att beräkna. Vid kommitténs undersökning visade det sig att många kommuner inte kunde skilja ut kostnaderna för dessa barn. Kommitténs beräkningar bygger därför på antagandet att skolbarnen i denna tillsynsform i genomsnitt utnyttjar sin plats 1 350 timmar per år (ca 5 timmarper dag under skoldagar och ca 9 timmar per dag under 50 lovdagar). Kostnaden per timme för skolbarn i åldersblan- dade grupper uppskattas till 26 kr. Kostnaden per barn blir då ca 37 000 kr. om året (1984).

Den genomsnittliga kostnaden för skolbarn i familjefritidshem beräk- nas av kommunförbundet till 24 805 kr. (1984). [ fritidshemskommitténs undersökning var den genomsnittliga kostnaden vid vistelsetiden 1 350 timmar 22 890 kr. (1984).

Eftermiddagsfritidshem förekommer i dag i mycket liten omfattning. Kommitténs beräkning av kostnaderna för denna verksamhetsform ba- seras därför på vissa antaganden (25 barn, 1,7 årsanställda samt att övriga kostnader är 75 % av heldagsfritidshemmets). Enligt dessa förut- sättningar blir kostnaden för en plats i eftermiddagsfritidshem 14 700 kr.

Utbyggnaden av skolbarnsomsorgen skall, förutsätter fritidshems- kommittén, fortsätta minst i den omfattning som ägt rum under den senaste femårsperioden. I genomsnitt har tillskottet av platser i fritids- hem och familjefritidshem varit ca 6 000 resp. 4 000 per år under perio- den. Servicenivån (antalet platseri relation till hela åldersgruppen 7— 12 år) ökar från nuvarande 17 % till ca 27 % resp. 32 % vid de olika utbygg- nadsalternativ som kommittén redovisar. De totala kostnaderna för denna utbyggnad beräknas till mellan 200 och 400 milj. kr. per år.

Fritidshemskommittén föreslår inga större ändringar i statsbidraget till skolbarnsomsorgen utan endast en anpassning av bidraget till de olika verksamhetsformer som presenterats tidigare. Förslagen bygger på att barnen skall erbjudas heldagsomsorg genom en kombination av skola och skolbarnsomsorg. Enligt kommitténs uppfattning behöver barnen i de lägre årskurserna med en relativt kort skoldag en längre och mera personalkrävande verksamhet än barnen i de högre årskurserna. Kom- mittén föreslår därför att statsbidraget per barn differentieras.

Statsbidraget bör också enligt kommittén i möjligaste mån konstrue- ras så att det är kostnadsneutralt i förhållande till omsorgsformerna fritidshem och familjefritidshem.

Det krävs enligt kommitténs mening inte någon ändring i de nu gällande reglerna för bidrag till årsarbetare i fritidshem, för barn med behov av särskilt stöd eller till verksamhet som har annan huvudman än kommunen.

Fritidshemskommittén föreslår att statsbidraget per barn relateras till barnens ålder bl.a. på grund av att det är enkelt att administrera, redo- visa och kontrollera. Det tar på ett schablonartat sätt också hänsyn till de yngsta barnens längre tillsynstider och mera personalkrävande verk- samhetsformer. Det lämnar också utrymme för flexibilitet och samver- kan i kommunen. Bidraget bör vara lika stort för fritidshem och famil- jefritidshem. Ett högre belopp (8 000 kr.) bör utgå för skolbarn till och med det år de fyller 9 år. Ett lägre belopp (4 000 kr.) bör utgå från och med det år som barnet fyller 10 år.

föreslår kommittén att det utgår statsbidrag för kommunalt anställd personal med 30 000 kr. per årsarbetare.

Fritidshemskommittén beräknar att statsbidraget till skolbarnsomsor- gen år 1984 uppgår till ca 1,1 miljarder kronor. De föreslagna föränd-

ringarna kan enligt kommitténs bedömning genomföras inom befintliga ramar.

På vilka områden behövs mer forskning?

I kapitel 17 redovisar fritidshemskommittén inom vilka områden det finns ett behov av fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete. Det är viktigt, konstaterar kommittén, att forskningen om barn också får en mera profilerad ställning inom den samhällsvetenskapliga forskningen. För att åstadkomma detta krävs att det inom högskolan inrättas fasta forskningstjänster.

1. Barns utveckling och livsvillkor är utgångspunkter för kommitténs arbete

1.1. Omsorgen om skolbarn har vuxit fram under den senaste 20-årsperioden

Olika former för tillsyn av skolbarn med förvärvsarbetande förälder har funnits sedan slutet av 1800-talet. I de arbetsstugor som bedrevs i våra större städer vid sekelskiftet kunde barn till fattiga och förvärvsarbetan- de mödrar "beredas sysselsättning” och få ett mål mat. Verksamheten hade en stark välgörenhetskaraktär. Ofta var det kyrkans församlingar som var huvudmän för arbetsstugorna.

Under 1930- och 1940-talen fick stat och kommun ett allt större infly- tande över verksamheten. Arbetsstugorna ändrade namn till eftermid- dagshem. Eftermiddagshemmens uppgift var bl.a. att hjälpa barnen med läxläsning samt att ge tillfälle till vila och avkoppling. Verksamheten förestods i regel av en förskollärare som under den tid som skolbarnen var i skolan också ledde en lekskolegrupp i lokalerna.

År 1964 startades en fritidspedagogutbildning på försök vid Fröbel- seminariet i Norrköping. Initiativet till en särskild personalutbildning för arbete i fritidshem kom från förskollärarkåren som ansåg att den egna utbildningen inte var tillräcklig för arbete bland skolbarnen.

Det var också i mitten av 1960-talet som den egentliga utbyggnaden av fritidshem påbörjades. Fram till denna tidpunkt hade det funnits ett par tusen platser i hela landet. Från år 1963 och framåt kan man notera en ständig ökning av antalet platser i fritidshem till de ca 65 000 platser som vi har i dag.

Den ökade efterfrågan på kvinnlig arbetskraft under högkonjunktu- ren på l960-talet var ett av de viktigaste skälen till att fritidshemmen kom att byggas ut just vid denna tidpunkt.

Formerna för fritidshemsverksamheten utreddes av 1968 års barnstu- geutredning som presenterade sina förslag i betänkandet (SOU 1974:42) Barns fritid.

Även utredningen om skolans inre verksamhet (SIA) berörde fritids- hemmens framtida utformning i sitt betänkande (SOU 1974z92) Skolans arbetsmiljö.

Att de båda utredningarna presenterades samtidigt kan antas ha bi- dragit till att skapa en viss osäkerhet inför valet av modeller i skolbarns- omsorgen. Inte minst diskuterades hur efterfrågan på platseri fritidshem skulle påverkas av SIA-utredningens förslag om en samlad skoldag.

I slutet av 1970-talet presenterades familjestödsutredningens förslag om s.k. utvidgade syskongrupper med barn t.o.m. 12 års ålder i samma avdelning. Familjestödsutredningens förslag bidrog till en ny diskussion om hur fritidshemmen skulle organiseras i framtiden.

Utvecklingen på 1970-talet karaktäriseras av ständiga diskussioner omkring valet av former för verksamheten. Detta kan ha bidragit till att frågan om fritidshemmens innehåll och inriktning kom att hamna i bakgrunden.

Socialstyrelsen utarbetade under åren 1975-1980 på uppdrag av rege- ringen särskilda arbetsplaner för förskolan. Något liknande uppdrag för att stödja fritidshemmens verksamhet fick inte socialstyrelsen. Fritids- hemmen saknar fortfarande statliga måldokument. Under år 1985 kom- mer dock socialstyrelsen att presentera ett förslag till pedagogiskt pro- gram för fritidshem.

Under hela perioden från år 1965 till år 1985 har antalet platser i fritidshem varit lägre än efterfrågan. Detta har medfört att kommunerna i första hand har erbjudit plats till de yngsta skolbarnen och till barn som enligt socialtjänstlagen har haft rätt till förtur till plats i fritidshem.

1.2. Skolbarnsomsorgen år 1985

År 1985 finns ca 120 000 barn inskrivna i fritidshem och i familjefritids- hem. 85 % av dessa äri åldern 7—9 år.

Efterfrågan på platser är fortfarande större än tillgången. SCB upp- skattar behovet av nya platser för barn i åldern 7—9 år till ca 27 000. Till detta kommer de barn i åldern 10— 12 år som inte omfattas av SCB:s undersökning 1982. (SM S 1983:11)

Ca 65 000 av de tillgängliga platserna finns i fritidshem. Dessa kan organiseras på flera olika sätt. I en större statistisk undersökning som genomfördes år 1980 förekom följande organisatoriska modeller:

121 Fristående fritidshem 22 % El Lägenhetsfritidshem 11 % Fritidshem i skola 5 % Fritidshem i fritidsgård 3 % Fritidshem i barnstuga 37 % Utvidgad syskongrupp 16 % Fritidshem med deltidsförskola ] % Övriga modeller 4 %

DDDDDCI

Omkring 20 000 personer arbetar inom skolbarnsomsorgen. Av dessa finns ca 7 500 årsarbetare i arbete på fritidshemsavdelningar. De anställ- da på fritidshemmen är huvudsakligen fritidspedagoger eller barnsköta- re. Av de anställda är ca 17 % män.

De flesta platserna i skolbarnsomsorgen finns i de största'kommuner- na. 42 % av platserna finns i Stockholms län. Den lägsta utbyggnadsgra- den finns i Jönköpings, Västerbottens och Blekinge län.

1.3. Samhällsmålen i lagar och förordningar

Samhällets ansvar för barn och ungdom i skolåldern uttrycks i lagar och förordningar. Inom familje-, skol- och kulturpolitiken formuleras rikt- linjer för insatser av olika slag. Sådana samhälleliga insatser förekom- mer i olika former inom områden som barnomsorg, skola, kultur, idrott, hälsovård, allmän fritidsverksamhet och föreningsliv.

Samhällets förpliktelser gentemot barn i åldern 7—— 12 år regleras bland annat i socialtjänstlagen och skollagen.

Socialtjänstens övergripande mål framgår av socialtjänstlagens (SoL) 15.

”Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet.

Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.

Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmande och integritet.” '

I 12 & SoL preciseras uppgifterna och målen för socialnämndens verk- samhet rörande omsorger om barn och ungdom:

"Socialnämnden skall verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden, i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom och sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet".

Till socialnämndens uppgifter hör enligt 5 5 SoL att:

”Göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen, medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med andra samhällsorgan, organisationer, föreningar och enskilda främja goda miljöer i kommunen . . . genom uppsökande verksamhet och på annat sätt främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden, svara för omsorg och service, upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det”.

Socialnämndens ansvar för barnen markeras ytterligare i 13 5 SoL som anger att:

"För barn som stadigvarande vistas i kommunen skall bedrivas förskole- och fritidshemsverksamhet...”

Här framgår också att fritidshemsverksamheten skall bedrivas till och med tolv års ålder. Enligt 155 SoL skall vissa barn beredas plats i fritidshem med förtur:

"De barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall . . . med förtur anvisas plats i fritidshem, om inte barnets behov av sådant stöd tillgodoses på något annat sätt. . .

Kommunens ansvar för utbyggnad av förskole- och fritidshemsverksam- heten anges i 17 & SoL:

”Kommunen skall genom en planmässig utbyggnad av förskole- och fritidshems- verksamheten sörja för att de barn som på grund av föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller av andra skäl behöver omvårdnad utöver vad som följer av 14 och 15 55 får sådan omvårdnad, när inte behovet tillgodoses på annat sätt.

I kommunen skall finnas en av kommunfullmäktige antagen plan för förskole- och fritidshemsverksamheten. Planen skall avse en period av minst fem år".

Socialtjänsten skall vidare i sitt arbete med barn och ungdom och deras familjer arbeta efter de mål som angivits av barnstugeutredningen, (SOU 1972:27) bl.a. 121 i samarbete med föräldrarna ge varje barn bästa möjliga betingelser att rikt och mångsidigt utveckla sina känslo- och tankemässiga till- gångar D lägga grunden till att barnet utvecklas till en öppen, hänsynsfull människa med förmåga till inlevelse och till samverkan med andra samt att kunna komma fram till egna omdömen och problemlösning- ar D hos barn lägga grunden till en vilja att söka och använda kunskap för att förbättra såväl egna som andras levnadsvillkor.

Socialtjänsten bör vidare på olika sätt underlätta för familjen att ge barnet trygghet såväl beträffande materiella behov som känslomässiga. Insatserna skall också ta till vara barnens möjligheter till identitetsut- veckling och självständighet.

Men barnen behöver inte bara trygghet, stöd och stimulans, de måste också lära sig samhällets normer och värderingar samtidigt som de bör uppmuntras till att skaffa sig egna uppfattningar.

En helhetssyn, sägs det vidare i kommentarerna, skall prägla social- tjänstens arbete. Detta innebär att man skall försöka förstå hur enskildas svårigheter och symptom sammanhänger med omgivning och händelser i hans tidigare liv och lämna ett stöd som syftar till att förbättra hela livssituationen.

Att staten ser skolbarnsomsorgen som en viktig del av samhällets insatser för barnfamiljerna bekräftas bl.a. av att statsbidrag utgår till kommunerna för del av deras kostnader för skolbarnsomsorgen.

Reglerna för statsbidragsgivningen har fastställts av regeringen ge- nom Förordningen om statsbidrag till daghem och fritidshem (SFS 1983:943).

Iskollagens 1 & uttrycks mål som till sin innebörd väl stämmer överens med socialtjänstlagens:

”Den genom samhällets försorg bedrivna undervisningen av barn och ungdom har till syfte att meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter samt att i samarbete med hemmen främja elevernas utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar”.

I Läroplan för grundskolan 1980 anges att arbetet i skolan skall spegla och präglas av en demokratisk samhälls- och människosyn. ”Människan

är aktiv, skapande, kan och måste ta ansvar och söka kunskap för att i samverkan med andra förstå och förbättra sina egna och sina medmän- niskors livsvillkor.”

Skolan skall vidare genom skolarbetet och genom samarbete med hemmen ”stimulera elevernas verksamhetslust och fostra dem till an- svar, till goda arbets- och fritidsvanor och till ett demokratiskt hand- lingssätt.”

Genom skolans försorg skall ”normer och värderingar inte endast föras vidare från en generation till nästa utan även aktivt bearbetas och vidareutvecklas.”

1 synen på människan råder det stor överensstämmelse mellan social- tjänstlag, skollag och läroplan kring hur man vill att människan skall vara eller bli och därmed vilka möjligheter och skyldigheter den enskilde har. I såväl socialtjänstens som i skolans målformuleringar betonas följande: D Alla skall omfatta och föra vidare vår demokratiska grundsyn. El Vi skall och kan söka kunskap och ta ansvar för att förbättra egna och andras livsvillkor. ; El Människan är aktiv, har verksamhetslust och skall stimuleras till deltagande i samhällslivet. [1 I samhället är självbestämmanderätt, personlig integritet, jämlikhet och jämställdhet självklara rättigheter.

1.4. Barns utveckling och livsvillkor

Barns utveckling kan beskrivas med många olika utgångspunkter. I detta avsnitt har vi främst valt att referera sådana teorier som kan bidra till att förbättra våra kunskaper om hur skolbarnsomsorgen skall planeras och hur den skall utformas.

Barns utveckling är en helhet som omfattar många olika delar exem- pelvis fysisk, motorisk, emotionell, kognitiv och social utveckling. Dessa olika aspekter av barns utveckling är nära sammanflätade och står i ett inbördes samband.

Barns utveckling kan också beskrivas i mer eller mindre lagbundna faser eller stadier. Sådan kunskap kan vara betydelsefull då det gäller att bedöma vad som är normalt att förvänta sig av barn i olika åldrar. Kunskap om de normala faserna eller stadierna i barns utveckling utgör en viktig men inte tillräcklig grund då det gäller att planera och genom- föra en pedagogisk verksamhet.

En pedagogisk verksamhet utmärks av att den leder till en utveckling hos dem som berörs av den. Utvecklingsprocessen sker genom en mängd samverkande faktorer både inom barnet och bland de människor, ting och händelser som barnet möter i sina kontakter med omgivningen. För pedagogiskt arbete krävs därför kunskap och förståelse inte enbart om utvecklingsstadier utan också om utvecklingsprocessen dvs. hur utveck- ling kommer till stånd och fortlöper.

Inom barnomsorgen har sedan länge etablerats ett perspektiv, som innebär att barns utveckling äger rum i ett aktivt samspel med omgiv-

ningen. I ett sådant interaktionistiskt perspektiv kan barns utveckling inte separeras från de miljöer där de lever och från det samhälle som de växer in i.

1.4.1. Barns utveckling i ett utvecklingspsykologiskt perspektiv

Barn i åldern 7— 12 år karaktäriseras som åldersgrupp bl.a. av att de är i färd med att utvecklas till sociala individer. Deltagande i grupper av olika slag har stor betydelse i den processen. Barn i den här åldersgrup- pen rör sig inom ett större geografiskt område än förskolebarnen och kan också genomföra aktiviteter utan direkt stöd från vuxna.

Ett viktigt skeende i 7-årsåldern och de närmast följande åren är att den tidiga barndomens egocentrism bryts och ”att de konkreta operatio- nernas kognitiva funktionssätt etableras”. Detta innebär att barnet kan se objektivt på världen omkring sig och hantera kunskaper och färdig- heter på ett medvetet plan. I 10—12-årsåldern har barnen också utveck- lat en förmåga att tankemässigt hantera symboler och relationer. Utveck- lingspsykologer framhåller också åldern mellan 7— 12 år som en central period för barnets moralutveckling. Tankar om rättvisa och fel, att följa spelets regler, handlingars och avsikters följder upptar de yngre skolbar- nens tänkande en hel del.

Barn i den här åldern börjar också att medvetet söka sig bort från hemmet och det direkta beroendet av föräldrarna. Frigörelseprocessen blir uttalad och tydlig och det omedelbara behovet av fysisk omvårdnad förändras.

Frigörelseprocessen är en del av identitetsutvecklingen. I 7—12-årså1- dern blir barnet alltmer medvetet om att han eller hon är en självständig individ och ägnar mycken tid åt att utveckla och pröva sin individualitet vilket tidvis kan ta sig uttryck i ett intensivt deltagande i olika aktiviteter och engagemang i olika intressen.

Medvetenheten om att manär en självständig individ innebär också en medvetenhet om relationer till andra individer och att man ingår i ett större sammanhang. Utvecklingen till samhällsvarelse tar fart i de lägre skolåldrarna. Detta tar sig uttryck i att barnet medvetet söker sig till och prövar sig självt i olika typer av grupper. Kamratgruppen blir betydel- sefull i de här åldrarna. Efterhand övertar kamratgruppen en allt större del av den normskapande funktion som tidigare legat på föräldrarna. _

Den ökade medvetenheten om det egna jaget innebär också att barnen blir alltmer medvetna om att de är blivande män och kvinnor vilket leder till ett sökande efter och utvecklande av en könsidentitet och ett könsrolls- beteende.

Från utvecklingspsykologisk utgångspunkt kan man säga att identi- tetsutvecklingen står i fokus under skolåldern. Grunderna för denna utveckling läggs under de tidiga barnaåren men det är i skolåldern som den blir medveten och myckert känslig för påverkan.

Man kan också säga att detär barnets utveckling till social individ och till samhällsmedlem som står i centrum i åldern mellan 7— 12 år. Barnet söker sin identitet i den miljö där det lever. Det som dominerar miljön kommer därför också att dominera barnets utveckling till samhällsmed- lem.

1.4.2. Barns utveckling i ett ekologiskt perspektiv

Hur barn utvecklas i allmänhet eller varför barn utvecklas på ett visst sätt kan alltså inte studeras enbart med utgångspunkt i individuellt oriente- rade utvecklingspsykologiska teorier. För att kunna förstå vilka faktorer som påverkar barns utveckling i olika skeden i livet är det nödvändigt att vid sidan av den utvecklingspsykologiska teoribildningen också skapa en bild av under vilka villkor som barn lever i vårt samhälle.

Inom den utvecklingsekologiska forskningstraditionen har man ut- vecklat en struktur som främst syftar till att erbjuda ett teoretiskt forsk- ningsperspektiv. Vi har här använt den som ett instrument för att analy- sera barnets utvecklingsmöjligheter utifrån fritidshemmets närmiljö.

De utvecklingspsykologiska teorier som barnstugeutredningen utgick ifrån har främst inriktats på individens utveckling i samspelet mellan individen och miljön. De ekologiska ansatserna inom psykologin har i stället koncentrerats på miljöns betydelse i denna samspelsprocess.

] ett ekologiskt perspektiv är det inte bara barnets närmiljö som är betydelsefull för utvecklingen utan också omkringliggande miljöer som är mera perifera och som barnet inte har någon direkt kontakt med.

De komponenter genom vilka barnet samspelar med sin miljö är de aktiviteter de kommer i kontakt med, de roller de möter och själva försätts i samt de sociala relationer som utvecklas i miljön.

Den omedelbara närmiljön

Den omedelbara närmiljö som barnet möter benämns i utvecklingseko- login mikrosystemet. Fritidshemmet kan vara en av dessa närmiljöer, i vilken barnet utvecklas. Andra betydelsefulla närmiljöer är vid sidan av hemmet exempelvis kamratgruppen, föreningen och skolklassen.

Genom att pröva och nå framgång i aktiviteter av varierande kom- plexitet och svårighetsgrad ökar barnets känsla av duglighet och kom- petens.

De miljöhändelser som främst påverkar barnet är således de aktivite- ter som såväl andra som barnet självt deltar i. Detta förstärks ytterligare om aktiviteterna genomförs tillsammans med personer som barnet har utvecklat en känslomässig relation till.

Roller kan associeras till såväl vuxen—barn-roller som till könsroller. Att bryta traditionella rollmönster innebär en större möjlighet att ta tillvara de resurser och möjligheter som människor har, genom att de därmed får större erfarenhet av skilda ansvars- och verksamhetsområ- den. Liksom utvecklingen påverkas av de aktiviteter som barn får pröva på och exponeras för, gäller detsamma för skilda rollmönster. Barns utveckling underlättas av att de får samspela med andra som innehar varierande roller, framför allt om barnen själva får en ständigt vidgad rollrepertoar.

] relationer till eller genom umgänget med andra barn och vuxna lär sig barnen gradvis förstå och acceptera att omvärlden inte enbart kan styras utifrån deras egna önskningar och krav. De lär sig samarbeta, följa normer och regler.

Systemet eller nätverket av relationer på ett fritidshem innebär att fritidshemsmiljöer som fysiskt sett kan förefalla ganska likartade kan innebära helt olika utvecklingsmöjligheter beroende på de roller, relatio- ner och aktiviteter som utvecklas.

Samverkan i närmiljön

Barn utvecklas givetvis inte enbart i en miljö utan genom alla de miljöer som de kommer i kontakt med. Barnet rör sig hela tiden mellan olika grupper eller institutioner. Hemmet, skolan, fritidshemmet, parkleken, föreningen osv. är närmiljöer som utövar en ömsesidig påverkan på varandra. De kan därmed motverka eller förstärka varandras effekter på barnets utveckling.

Vilka effekterna blir beror på vilka relationer som utvecklats mellan de olika närmiljöerna. Barnets erfarenheter av skilda aktiviteter, roller och sociala relationer i ett sammanhang kan berikas av upplevelser i ett annat sammanhang såvida de stöder och kompletterar varandra.

En väl fungerande samverkan mellan barnets olika närmiljöer är alltså av stor betydelse för utvecklingen. Samverkan bör då utformas så att de olika verksamheterna stöder och kompletterar varandra. Det innebär inte att aktiviteter, roller och relationer behöver vara desamma i skilda verksamheter.

Påverkan av faktorer utanför närmiljön

Barn påverkas också av förhållanden och faktorer som ligger utanför de egna närmiljöerna. Exempel på sådana faktorer är boendemiljön, för- äldrarnas arbetsvillkor och sociala nätverk. Vidare har massmedia och de kulturella och kommersiella krafterna betydelse för barnens utveck-

lingsmöjligheter. Påverkan genom samhällsstrukturen

De mer övergripande, ideologiska, ekonomiska och politiska värdering- ar och förhållanden som råder i samhället skapar ramarna för barns uppväxtvillkor och utvecklingsmöjligheter. Ett konkret exempel är de centrala och kommunala mål och regelsystem som exempelvis gäller för skolbarnsomsorgen och som därmed lägger fast ramarna för den peda- gogiska planeringen av det enskilda fritidshemmets verksamhet.

1.4.3. Socialisation — social integration

För att kunna beskriva hur människan utvecklas är det nödvändigt att se individen ur två perspektiv samtidigt — individen i samhället och sam- hället i individen.

Individen i samhället innebär att det uppväxande barnet successivt träder in i samhällets olika delsystem — familjen, daghemmet, fritids- hemmet, skolan, kamratgruppen, arbetslivet osv. Genom denna process förbinder sig individen successivt med samhällets olika delar. Det upp-

står ett komplicerat nätverk av krav, motkrav, känslor, värderingar m.m. [ detta nätverk är individen en aktiv person — hon är verksam.

Förloppet har också en motsatt riktning: samhället i individen. För att individen skall kunna fungera i sitt sociala sammanhang måste hon utveckla de egenskaper som upplevs som ändamålsenliga i de delar av samhället som hon integreras i. Man kan säga att samhället — i sin mest konkreta form på mikronivån — successivt tränger in i individen; sam- hället bosätter sig i henne i form av hennes utveckling av kapaciteter, förhållningssätt och personlighetsstruktur. Detta innebär inte att indivi- den passivt formas av samhället. Tvärtom är det genom sina aktiva handlingar som individen tillägnar sig samhället.

Att socialiseras betyder att inlemmas. Det betyder att man utifrån den position som man har (får) i systemet blir en del av och själv blir bärare och utformare av de sociala relationer som bygger upp det sociala systemet. Barnet växer in i och blir en del av ett nätverk av sociala relationer.

De resultat som en socialisationsprocess avsätter hos den individ som socialiseras är huvudsakligen av två slag. Dels en uppsättning handlings- beredskaper, dels en uppsättning kapaciteter eller kompetenser.

Handlingsberedskap kan närmast beskrivas som ett ”socialt verktyg”. Barnet utvecklar en förmåga att agera i olika situationer.

Kapacitet eller kompetens innebär enkelt uttryckt att barnet blir ”bra” på att göra vissa saker. De kompetenser som barnet utvecklar är i första hand de som gör att barnet kan klara sig och nå framgång i det sociala system som det gäller.

Beroende på en mängd olika faktorer utvecklas barnets uppsättning av handlingsberedskaper respektive kapaciteter på ett mer eller mindre ändamålsenligt sätt i förhållande till de krav som samhället ställer. Till vardags talar vi om barnen som mer eller mindre väl anpassade.

Varje barn utvecklar dessutom, oavsett hur väl anpassade de bedöms vara, en unik kombination av handlingsberedskaper och kapaciteter — en personlighet.

Varje samhälle måste utveckla en viss grad av social integration för att inte kaos och sönderfall skall uppträda. Den sociala integrationen har som synes både en samhällelig och en individuell sida.

1.4.4. Faktorer som påverkar barns utveckling

En diskussion om barns utveckling i skolåldrarna kan alltså inte föras avgränsad från en diskussion om de samhälleliga förutsättningarna för denna utveckling. Detsamma gäller, enligt fritidshemskommitténs upp- fattning, diskussioner omkring skolbarnsomsorgens utformning eller behovet av skolbarnsomsorg.

Barns livsvillkor har i de allra flesta avseenden förändrats till det bättre jämfört med hur det var förr. I synnerhet gäller detta materiell standard såsom bostad, mat, kläder etc. Det gäller även förhållanden som exempelvis hälso- och sjukvård, föräldraförsäkring och socialför- säkring som ju ger dagens barn och föräldrar en trygghet som var okänd i tidigare generationer.

De samhällsförändringar som har lett till dessa förbättringar har emellertid också skapat ändrade betingelser för barns utveckling i vid mening.

lndustrialiseringen och en ökad specialisering i samhället har bidragit till ett livsmönster där arbete, fritid och boende skiljts åt. Barnen vistas huvudsakligen i det egna bostadsområdet med mycket få kontakter med produktivt arbete, beslutsprocesser och andra viktiga delar av samhälls- livet.

De samhälleliga förutsättningarna för barns utveckling varierar dels mellan olika kommuner och kommundelar, dels mellan barn i olika sociala skikt.

Kommittén har inte haft möjlighet att ge en allsidig bild av hur olika faktorer påverkar utvecklingen. Ambitionen har närmast varit att peka på några faktorer som bör vägas in i bedömningen av vilka insatser i form av skolbarnsomsorg som är nödvändiga.

Familjen

Under hela 1900—talet har familjemönstren förändrats. Familjerna består av färre medlemmar oftast ett eller två barn med föräldrar. Omkring 10 % av barnen i skolåldern lever med en ensamboende vårdnadshavare, vanligen modern. Många barn upplever också under sin uppväxttid separationer från någon av de biologiska föräldrarna eller syskonen.

För barnens del betyder förändringarna i familjemönstren och famil- jefunktioner att tiden för kontinuerliga vuxenkontakter i det egna hem- met har minskat. Antalet syskon är färre i dag än tidigare. Möjligheterna till nära kontakter med barn i andra åldrar i hemmet har därmed mins- kat.

Den kvinnliga förvärvsfrekvensen har ökat under hela 1900-talet och fortsätter att öka. Andelen förvärvsarbetande småbarnsföräldrar har mer än fördubblats under 1960- och 1970- talen. Under perioden 1982—— 1990 beräknas förvärvsfrekvensen bland kvinnor i åldern 25—54 år att öka från 82,5 % till 91,5 %. (AKU)

Förändringarna har också inneburit att andra vuxna än de egna för- äldrarna uppträder som förmedlare av roller och värderingar. För de barn som deltar i skolbarnsomsorgen fyller personalen en sådan funk- tion. Flera olika undersökningar visar dock att ca 20 % av barnen på mellanstadiet saknar vuxenkontakt under den skolfria delen av dagen under den tid som föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar.

K amratgruppen

För barn i skolåldrarna spelar kamratgruppen en viktig roll i socialisa- tionsprocessen. En stor del av förmedlingen av normer och värderingar sker inte direkt från vuxna till barn utan från äldre barn till yngre barn. Socialisering genom kamratgruppen har tidigare inte diskuterats i den svenska pedagogiska debatten annat än som en negativ faktor. Destruk- tiva eller asociala gängbildningar har då varit utgångspunkten för dis- kussioner om kamratgruppens betydelse för barns utveckling.

Under senare tid har dock även de positiva effekterna av socialisering genom kamratgruppen uppmärksammats inom olika nordiska forsk- ningsprojekt. Det framstår som helt klart att en väsentlig del av social inlärning och träning sker just i kamratgruppen. Denna kulturförmed- ling som sker från barn till barn kan inte ersättas med samvaro med vuxna.

Boendemiljön

Det egna bostadsområdet är den miljö där barnen tillbringar merparten av den tid som de inte går i skolan. De miljömässiga förutsättningarna varierar starkt mellan olika bostadsområden och kommuntyper.

Inflyttningen till nya och stora bostadsområden har under 1960- och 1970-talen varit omfattande. Den fysiska miljöns utformning och den sociala segregationen i boendet medför olika kulturella mönster i olika bostadsområden.

Generellt kan man påstå att ett modernt bostadsområde innehåller förhållandevis få ytor som kan brukas av skolbarn för egna aktiviteter. Barn i skolåldrarna har bl.a. behov av ytor för rörelselekar och konstruk- tionslek. Även om det under senare år gjorts försök att förbättra barn- miljön i våra nya bostadsområden finns det på många håll fortfarande ett behov av att förbättra skolbarnens villkor. Lekplatserna l bostadsom- rådet är oftast utrustade för förskolebarn.

En boendemiljö som är dåligt utrustad för att möta skolbarnens behov innebär att behovet av kompletterande verksamhet ökar. Om barnens behov inte tillgodoses i det egna bostadsområdet kan detta bidra till att barnen söker sig till andra och ibland mindre önskvärda miljöer för att söka spänning och utrymme för gruppgemenskap.

Skolan

Vid sidan av uppgiften att förmedla bestämda kunskaper och färdigheter fyller skolan också en viktig funktion för barnets utveckling till sam- hällsmedlem. Grundskolan när alla barn med sin verksamhet och är den kvantitativt största samhälleliga insatsen för barn och ungdom.

Skolan fyller också en omsorgsfunktion. I synnerhet gäller detta i de kommuner som genomfört en längre samlad skoldag. Om skolans sam- verkan och kontakter med andra verksamheter i området är väl utveck- lade kan skolan utgöra ett naturligt centrum för samverkan i barnens uppväxtmiljö.

Även skolor präglas i hög grad av sin närmiljö. Social segregation i bostadsområden anses ha bidragit till att omöjliggöra en allsidig sam- mansättning av grundskolans klasser.

Föreningsliv och allmän fritidsverksamhet

Drygt hälften av barnen på låg- och mellanstadiet är medlemmar i en eller flera föreningar. Barn i villaområden är mera föreningsaktiva än

barn i hyreshusområden. Undersökningar som genomförts av statens ungdomsråd ger följande bild av hur föreningsintresset fördelas:

Pojkar Flickor

Idrottsförening 59 % 36 % Religiös förening 7 % 9 % Nykterhetsförening 3 % 5 % Politisk förening 1 % 3 % Scouter 6 % l % Övriga 8 % 16 %

Föreningsengagemangets tidsmässiga omfattning framgår inte av under- sökningarna. I regel omfattar ett föreningsengagemang en till två sam- mankomster per vecka under en till två timmar per tillfälle.

Flera undersökningar har visat att ett tidigt föreningsengagemang har stor betydelse för individens fortsatta deltagande i förenings- och sam- hällsliv.

Allmän fritidsverksamhet för barn och ungdom bedrivs vid omkring 1 500 fritidsgårdari landet. Fritidsgårdarna drivs antingen i kommunal regi med kommunalt anställd personal eller av föreningar med egen personal. Till den allmänna fritidsverksamheten räknas också den park- leksverksamhet som bedrivs i vissa kommuner. 1 de kommuner där parkleken är väl utbyggd spelar den en viktig roll när det gäller att bidra till en meningsfull fritidsmiljö för barn och ungdom. I den mån som fritidsgårdarna har verksamhet under eftermiddagstid har även denna betydelse för den totala barnmiljön. Fritidsgårdarna koncentrerar dock ofta sin verksamhet till kvällstid.

Påverkan genom massmedia

Genom det utbud som finns i form av press, radio, TV och video har barn i vårt samhälle fått andra möjligheter till social omvärldsorientering än vad som varit fallet med tidigare generationer. Barn i låg- och mellansta- dieåldrarna är storkonsumenter av TV-program. Om vi undantar pensio- närer så är det barn i dessa åldrar som är den största tittargruppen oavsett typ av program.

En positiv effekt av barns TV-tittande är att barn i dag ofta är bättre orienterade än tidigare generationers barn har varit. Bland de negativa effekterna kan nämnas att barn ofta ser på TV ensamma och att de därmed inte alltid kan få hjälp med att förstå och bearbeta det som de ser.

Genom utbudet i massmedia förmedlas också värderingar som ibland strider mot de normer som förmedlas genom fostran i familjen, skolan och barnomsorgen.

För barn som har få eller dåliga kontinuerliga vuxenkontakter kan en ensidig konsumtion av exempelvis våldsinriktade video eller TV-filmer få direkt negativa konsekvenser för utvecklingen.

2. Krav på och förutsättningar för en bra skolbarnsomsorg

2.1. Kommitténs uppdrag

1 fritidshemskommitténs direktiv (bilaga 1) sägs bl.a. att arbetet skall inriktas på att utnyttja befintliga resurser inom olika kommunala verk- samheter på ett bättre sätt och att förslagen till organisatoriska lösningar skall vara mer ändamålsenliga och mindre resurskrävande än nuvarande verksamhetsformer.

Kommittén har enligt direktiven begränsade möjligheter att lägga förslag utanför de ekonomiska ramarna. Kommitténs förslag får inte innebära att kommuner och landstingskommuner åsamkas nya utgifter till följd av statliga beslut. Enligt senare tilläggsdirektiv till alla kommit- téer får förslagen inte heller öka de offentliga utgifterna eller minska statsinkomsterna. Alla förslag till förändringar skall kunna genomföras med oförändrade eller minskade resurser.

Enligt kommitténs uppfattning ingår i den ekonomiska ramen den utbyggnad av skolbarnsomsorgen som kontinuerligt ägt rum under se- nare år. Denna utbyggnad bör kunna fortsätta i oförminskad omfatt- ning. Tillskottet under den sista femårsperioden har i genomsnitt varit ca 6 000 platser i fritidshem och ca 3 000 platser i familjedaghem. Kostna- derna för 9 000 nya platser per år utgör alltså tillsammans med kostna- derna för den befintliga verksamheten den ekonomiska ramen för kom- mitténs arbete.

Skolbarnsomsorgen når endast ca 16 % av alla barn i åldersgruppen 7— 12 år. Många barn står därför utanför verksamheten på grund av platsbrist. Mot bakgrund av detta faktum menar fritidshemskommittén att utredningsarbetet måste inriktas dels på den verksamhet som redan finns i dag och de barn som vistas där, dels på att skapa platser för de barn som står utanför skolbarnsomsorgen och som önskar plats i denna.

Kommitténs förslag måste ses mot bakgrund av att många barn i dag saknar omsorg efter skoldagens slut. Kommittén anser att målet måste vara att de som vill ha eller behöver skolbarnsomsorg också skall få det även om resurserna är begränsade. Detta mål kan inte uppnås inom givna ekonomiska ramar om resurser och utvecklingsarbete ensidigt koncentreras på befintlig verksamhet och den begränsade grupp barn som finns där. För kommittén är kvalitet och kvantitet lika viktigt.

2.2. Barns fritid och olika former av insatser under denna

Kommitténs förslag till olika former av skolbarnsomsorg för 7—12-åringar skall i första hand avse verksamheter under den tid av dagen då barnen inte äri skolan eller har föräldrarna hemma. Denna tid varierar från barn till barn beroende på ålder, föräldrarnas arbetstid, tid i skolan osv.

De flesta barn i de lägre skolåldrarna tillbringar, som framgår av nedanstående tabell, ca en tredjedel av sin ”vakna” tid i skolan under Skoldagarna.

Årskurs Ålder Skolan Fritid Sömn ca 1 7-8 4 9,5 10,5 3 9-10 5 9 10 6 12-13 6 9 9

Om vi räknar in restiden för både föräldrar och barn så blir deti de flesta fall en skillnad på minst 5 timmari årskurs 1 och minst 4 timmar i årskurs 6 mellan den heltidsarbetande förälderns arbetsdag och barnets skoldag. ] familjer där de vuxna arbetar på obekväma arbetstider kan skillnader- na givetvis bli större.

Barnens fritid är som framgår av tabellen i genomsnitt dubbelt så lång som tiden i skolan. Om vi lägger till fritiden under lördagar och söndagar så blir fritiden under veckan tre gånger så lång som skoltiden.

Under denna fritid behövs

— ett samhälle som är utformat så att det finns tid, plats och möjlig- heter för barnen att utvecklas

— en skolbarnsomsorg för barn som behöver tillsyn — en öppen fritids- och föreningsverksamhet för alla barn.

2.3. Kommunala verksamheter som stöd för familj och barn

De ekonomiska och sociala villkoren i samhället påverkar familjernas liv och ger förutsättningar för barnens fostran och för hur deras liv kommer att gestalta sig.

Som regel finns i familjerna numera ett eller högst två barn, varför en naturlig syskonfostran inte är så vanlig. Den lekkultur som förmedlas från barn till barn riskerar därför att uttunnas.

Många föräldrar har sin arbetsplats långt från hemmet. En avskildhet mellan familjernas arbete och boende får konsekvenser för barnens fostran genom att de inte ser föräldrarna i arbete eller på ett naturligt sätt växer in i ett arbetande liv. Långa restider ger långa dagar och mindre utrymme för kontakt mellan föräldrar och barn.

Förvärvsfrekvensen bland 7—12-åringarnas föräldrar är hög. För barnfamiljerna är det ofta nödvändigt med två inkomster. Ensamföräl-

dem och föräldrar med låga inkomster är beroende av inkomster från en full arbetsdag.

Efter skoldagens slut har flertalet barn någon av föräldrarna hemma, någon annan vuxen att gå eller vända sig till eller plats i skolbarnsom- sorgen.

År 1983 hade ca 16 % (107 000) av barnen i åldersgruppen 7— 12 år, främst barn i åldern 7—9 år, tillgång till fritidshemsplats eller plats i familjedaghem. Fritidshemmen är dock ojämnt fördelade över landets kommuner med en stark koncentration till storstadsregionerna.

Ungefär vart femte barn i åldersgruppen 7 — 12 är, totalt drygt 134 000 barn, får klara sig på egen hand tillsammans med kamrater eller vara ensamma i bostaden på grund av att de saknar skolbarnsomsorg.

Skolan och skolbarnsomsorgen fyller mer än tidigare en social funk- tion. Det sociala nätverket i bostadsområde och närsamhälle med vuxna och barn i olika åldrar som känner, bryr sig om och ser varandra är viktigt. Skolbarnsomsorgens insatser får mot bakgrund av många famil- jers och barns situation en allt större betydelse som komplement och stöd till familjen.

Samhället måste därför

— på olika sätt stödja föräldrarna och familjen — stödja de familjer och de barn som behöver tillsyn genom en skolbarnsomsorg som tillsammans med föräldrarna tar ett ansvar för barnens fostran — på sikt skapa möjligheter att erbjuda alla barn, vars föräldrar så önskar, tillgång till en bra skolbarnsomsorg.

2.4. Familjerna har olika behov av tillsyn, hjälp och stöd

Barnen och deras familjer lever i dag liksom tidigare under skiftande villkor. Den sociala och ekonomiska situationen, bostadsorten, bostads- områdets varierande karaktär, de vuxnas arbetstider, arbetsplatser och arbetsresor, utbildningsnivå, kulturell bakgrund, tillgång på jämnåriga kamrater och mycket annat medför att barnen har olika möjligheter och olika behov.

Behoven varierar också mellan individer och mellan olika åldrar, vilket ställer stora krav på att skolbarnsomsorgen är både flexibel och varierad. Socialtjänsten och skolan har ett speciellt ansvar för de barn som av olika skäl behöver stöd i och för sin utveckling.

Familjer utsätts för olika påfrestningar. Arbetslöshet, ekonomiska problem och skilsmässor leder inte sällan till personliga svårigheter för de vuxna och sämre förhållanden mellan barn och föräldrar. De vuxnas kriser, isolering och pressade situation i kombination med anonymitet och främlingskap har fått till konsekvens att förutsättningarna för många människors engagemang i gemensamma angelägenheter har minskat. En del föräldrar kan inte ensamma ge barnen det stöd och den grundläggande tillit till omvärlden som är en viktig förutsättning för en gynnsam utveckling.

Det behövs därför en skolbarnsomsorg som kan — anpassas efter olika barns och familjers behov och — vara ett stöd för och komplement till den fostran som ges i famil- jen.

2.5. En del barn har behov av särskilt stöd

Enligt socialtjänstlagen har kommunen ett övergripande ansvar för alla barn och ett speciellt ansvar för att de barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och leva som andra.

Socialtjänsten skall verka för att dessa barn växer upp under trygga och positiva omständigheter. De barn som riskerar en ogynnsam utveck- ling skall socialtjänsten försöka komma i kontakt med och se till att de får det stöd och det skydd de behöver.

Utvecklingsstörda barn, fysiskt funktionshindrade barn, barn med språkstörningar, vissa invandrarbarn och barn i familjer med psykoso- ciala svårigheter kan ha behov av särskilt stöd och stimulans. Dessa barn är berättigade till plats i skolbarnsomsorgen med förtur.

Genom nya kunskaper har samhället sedan 1960-talet successivt för- ändrat arbetssätt och attityder vad beträffar barn och vuxna som på något sätt är funktionshindrade eller handikappade av fysiska, psykiska eller sociala skäl. 1 dag är målet att dessa skall bli delaktiga i samhälls- gemenskapen på samma sätt som andra. De integreras därför vanligtvis i den kommunala barnomsorgen.

Denna integrering får emellertid inte enbart bli en placering. Det krävs också att barnet får en reell möjlighet till social gemenskap. Skol- barnsomsorgen måste utveckla nya arbetssätt för barn med olika behov av särskilt stöd och skapa sådana förhållanden att delaktighet, ömsesi- dighet och möjlighet till kommunikation och gemenskap föreligger.

Det dagliga arbetet måste bygga på att resurser och brister ligger i relationen mellan individen och omgivningen och inte hos den enskilde individen och att behov och egenskaper som barn har gemensamt alltid sätts i förgrunden. Personalens kunskaper och förmåga att tillämpa sitt kunnande är av avgörande betydelse för att alla barn skall kunna delta i verksamheten på lika villkor.

Förutom en kunnig personal krävs

— politiker och ledningspersonal som tar ansvar och utvecklar arbe- tet för barn i behov av särskilt stöd — kontinuerligt stöd och fortbildning för berörd personal — möjligheter att variera gruppstorlekar och personalinsatser — att den fysiska miljön utformas efter barnens behov och möjlig- heter.

2.6. Föräldrar som deltar i och bidrar till verksamhetens utformning

Föräldrarna har huvudansvaret för barnens fostran och vård. Samhället skall genom skolan, skolbarnsomsorgen och andra verksamheter stödja

familjen. I både skol- och socialtjänstlag sägs att arbetet med barn och ungdom skall utformas i nära samarbete med hemmen.

Barnen rör sig dagligen mellan olika verksamheter, "kulturer" och miljöer. I hemmet, skolan och skolbarnsomsorgen kan de därför möta olika normer och värderingar. För en del barn blir skillnaderna stora och ibland konfliktfyllda. Personalen och föräldrarna kan genom kunskaper om varandras syften och värderingar minska och överbrygga dessa konflikter. Personalen måste ha kunskap om barnens värld utanför skola och fritidshem och föräldrarna behöver veta hur barnet har det och hur verksamheten bedrivs i skolan och under fritiden.

Skolbarnsomsorgen är en stor och viktig resurs för familjerna. För att verksamheten skall kunna utformas i nära samarbete med hemmen behövs

—— regelbundna samtal och kontakter med barnens föräldrar — kunskap om hemmets värderingar och normer — möjlighet för föräldrarna att tillsammans med personalen aktivt delta i och bidra till verksamhetens utveckling och utformning.

2.7. En lämplig organisation och gemensamma grundläggande mål för arbetet med barn och ungdom

Stat, landsting och kommun har valt att dela upp barn- och ungdomsfrå- gor på olika organ/förvaltningar, t.ex. skola, fritid, kultur och social- tjänst. Verksamheter för barn och ungdom drivs ofta med utgångspunkt från behov i de olika sektorerna och inte från en övergripande värdering och analys av barnens situation och behov.

Både SIA-utredningen och barnstugeutredningen betonade starkt kravet på och värdet av samverkan mellan olika verksamheter. Ekono- miska skäl och behov av helhet och kontinuitet var några av argumenten för en bredare samverkan.

Ur det enskilda barnets eller den enskilda familjens synpunkt är det mindre intressant vem som organiserar och sköter vad i kommunen än vad man som kommuninvånare erbjuds i form av olika verksamheter och service.

För att kunna tillgodose barnens behov och kunna stödja deras ut- veckling enligt intentionerna i socialtjänstlag och skollag behövs en verksamhet för de yngre skolbarnen

— där olika insatser stödjer och kompletterar varandra och — som utgår från en grundläggande gemensam målsättning.

2.8. Resurser för skolbarnsomsorgen måste fördelas efter behov

Behovet av resurser för skolbarnsomsorgen varierar inte enbart mellan olika barn och olika familjer, utan det varierar också mellan olika kommuner, kommundelar och bostadsområden. Ett områdes förvärvs- frekvens, antal barn i behov av särskilt stöd, invandrarbarn, sociala förhållanden, barnens vistelsetider, antal barn med ensamstående för-

åldrar och det totala antalet barn i 7 — 12-årsåldern är några faktorer som kan ge underlag för en total bedömning av behoven i ett område eller ett enskilt fritidshem.

Det finns i dag en stelhet i sättet att fördela resurser t.ex. i form av personaltimmar inom barnomsorgsverksamheten. Man låter ofta, med utgångspunkt i ett rättviseresonemang, personaldimensionering, grupp- storlek, öppettider och olika former av verksamheter vara lika över hela kommunen trots att förutsättningarna kan vara väldigt olika från kom- mundel till kommundel. Även inom de olika kommundelarna sker för- delningen ofta schablonartat. Enskilda fritidshem kan ha stora problem och behöva mer resurser samtidigt som andra kan vara mer än väl tillgodosedda.

Resurser för skolbarnsomsorgen måste fördelas efter behov

-— mellan olika kommundelar och bostadsområden — mellan olika verksamheter inom en kommundel eller ett bostads- område.

2.9. I skolbarnsomsorgen behövs personal med kunskaper och utbildning för sitt yrke

Genom föreningslivet, olika kommersiellt inriktade verksamheter och det kommunala arbetet med barn och ungdom möter barn i 7—12- årsåldern många vuxna utanför den egna familjen.

Den personal som arbetar med barn och ungdom i kommunen har olika bakgrund, utbildning, lön och arbetsuppgifter. Personliga värde- ringar har stor betydelse för den praktiska verksamhetens utformning. Ju mindre kunskap personalen har om de mål och riktlinjer för verksam- heten som de arbetar inom desto större betydelse får de personliga värderingarna eller den ”dolda läroplanen” för hur barnen fostras.

Negativa kommersiella verksamheter, ofta med helt andra mål än samhällets, ställer stora krav på dem som arbetar inom bl.a. skola och barnomsorg. Det behövs både insikt, kunskap och argument för att hjälpa barnen att värdera och välja, för att stödja dem, och inte minst för att erbjuda dem ett bra och intresseväckande alternativ.

En del barn växer upp under otrygga förhållanden till följd av isole- ring, rotlöshet, alkoholproblem, skilsmässor och kriser hos de vuxna. De vuxna som dessa barn träffar utanför familjen blir mycket viktiga för barnen. Personal i skola och skolbarnsomsorg får många gånger en social funktion som går långt utanför den som förutsattes vid utbildning- en och när arbetsuppgifterna fastställdes.

I skolbarnsomsorgen behövs personal med en god utbildning och med en reflekterande syn på sin yrkesroll som

— känner till, har bearbetat och analyserat de mål som samhället ställt upp för den egna och näraliggande verksamheter — har en bred kunskap om människor och hur samhället är uppbyggt och fungerar — kan lyssna, argumentera och samverka med andra under demo- kratiska former

— har erfarenheter och goda yrkeskunskaper och som kan tillämpa dessa i ett föränderligt samhälle.

2.10. Det behövs lämpliga lokaler för mångsidig användning

En kommunal verksamhet för barn och ungdom som förutsätter en bred samverkan mellan olika förvaltningar och personalgrupper och mellan barn, personal och föräldrar måste lokalmässigt organiseras så att det finns praktiska möjligheter till samverkan.

Om skolans, skolbarnsomsorgens och andra lokaler som barnen vistas i ligger långt från varandra uppstår problem. Personalen har svårt att träffa varandra för information, diskussion och planering av gemensam verksamhet. De har små möjligheter att utnyttja varandras lokaler och barnen lever i olika ”världar” med många förflyttningar.

För att barnen skall kunna träffa sina kamrater och fritt kunna röra sig i det område de känner bör skolans och skolbarnsomsorgens lokaler ligga nära barnens bostad.

Många lokaler för barn- och ungdomsverksamhet används bara under en begränsad tid i veckan. Det kan samtidigt finnas ett behov av lokaler för samvaro och andra verksamheter just på de tider dessa lokaler står tomma.

Det behövs lämpliga lokaler för verksamheter bland 7— 12- åringar som

— ligger nära varandra och helsti anslutning till barnens bostadsom- råde — kan utnyttjas flexibelt även för andra ändamål än verksamhet för barn.

2.1 l Skola och skolbarnsomsorg måste i samverkan bidra till varje barns positiva utveckling

Skolan är med sina nio obligatoriska år samhällets största insats för barn och ungdom. Under skolans arbetsdagar är alla barn i skolan ungefär en tredjedel av sin vakna tid. [ Läroplan för grundskolan står det att ”en huvuduppgift för skolan är att ge eleverna kunskaper och färdigheter.” Genom skolarbetet skall skolan ”i samarbete med hemmen stimulera elevernas verksamhetslust och fostra dem till ansvar, till goda arbets- och fritidsvanor och till ett demokratiskt handlingssätt.” (Lgr 80)

En omtanke om elevens psykiska och fysiska hälsa skall prägla sko- lans arbete och miljö.

För barnen skall skolan enligt läroplanen inte bara vara fostrare, kunskaps- och kulturförmedlare. Den skall även ha tillsyn över barnen under skoldagen, som också skall innehålla tid för avkoppling och vila. Genom den samlade skoldagen kan barnen i de lägre skolåldrarna enligt läroplanen dessutom ”erbjudas en utökad och förbättrad omsorg”. Sko- lan skall också vara ett stöd för hemmet och samverka med elever,

föräldrar, förskola och fritidshemsverksamhet, sociala myndigheter, yr- kesliv, föreningar och kulturinstitutioner så att befintliga resurser utnytt- jas på bästa sätt.

Skolan och skolbarnsomsorgen bör samverka med varandra. Ur sko- lans synpunkt är det enligt läroplanen ”väsentligt att fritidshemmens lokaler och verksamhet kopplas till skoldagen”. Skolbarnsomsorgen är för sin planering beroende av skoldagens omfattning, förläggning och innehåll. Lov- och studiedagar ökar kraven på tillsyn. En samlad insats från skola och skolbarnsomsorg är då naturlig.

Skolan och skolbarnsomsorgen har mycket gemensamt men samtidigt olika villkor. De övergripande målen för skolan och skolbarnsomsorgen sammanfaller delvis och bör därför vara en utgångspunkt för samverkan kring barnen.

Det behövs en skola och skolbarnsomsorg som

— är beredda att se sina insatser som en del av barnens hela liv — är öppna för samarbete och tar ett gemensamt ansvar för detta —- tillsammans är ett verkligt stöd för familjen och barnens utveck-

ling.

3. Barns behov och samhällets förväntningar redovisas på fyra nivåer

För att ett barn skall utvecklas behöver det stöd och stimulans. Utveck- lingen sker i ett samspel med miljön där familjen, andra barn och vuxna är viktiga faktorer.

I vår lagstiftning betonas individens behov och rätt till stöd för sin egen utveckling. Denna utveckling skall ske på ”demokratins och soli- daritetens grund” och målet är ”harmoniska, dugliga och ansvarskän- nande samhällsmedlemmar” som ”aktivt deltager i samhällslivet”.

Det är alltså inte bara barnet som individ utan också barnet som samhällsvarelse som skall stå i centrum. Kommittén har valt att med utgångspunkt i dessa individuella och samhälleliga behov göra en upp- delning i fyra nivåer. Den första och primära nivån är barnets behov som individ. Andra nivån berör vad som behövs för att kunna fungera i grupp. Närsamhället är nästa nivå. Hår vidgas barnets perspektiv och behov av relationer till omgivningen. I den fjärde nivån redovisas vad som behövs för att bli samhällsmedlem och för att kunna delta i sam- hällsutvecklingen. Indelningen skall ses som ett sätt att organisera vårt vetande kring barn, så att vi kan diskutera olika behov som en funktion av individuella och samhälleliga faktorer.

Behoven inom de olika nivåerna och olika behov på en och samma nivå får inte ses som isolerade företeelser. De utgör var för sig en del i en helhet.

Indelningen kan också visa de olika världar som barnet efter hand blir bekant med. Från att ha upptäckt, utforskat och upplevt sig som centrum i världen blir barnet efter hand medvetet om sin roll som en medlem i familjen och andra grupper. Via ökade kunskaper om den egna perso- nen, rumsliga upplevelser och upptäckter kombinerat med en större medvetenhet om sin roll i olika grupper, blir det successivt medvetet om och en medlem i närsamhället. Från närsamhället tar barnet efter hand allt större del i den abstrakta verksamhet som begreppet samhälle står för.

Vår beskrivning av de fyra nivåerna är generell. Det är därför väsent- ligt att påpeka att även om alla barns behov i grunden är lika så varierar förutsättningarna att få behoven tillgodosedda.

Barn lever under skiftande villkor. Svårigheter och möjligheter är mestadels kopplade till familjens sociala och ekonomiska situation, men även svårigheter av fysisk eller psykisk art kan skapa ojämlikhet.

Samhällets förväntningar som de uttrycks i socialtjänstlagen är att

dessa skillnader skall utjämnas och att vi på solidarisk grund skall främja människors ekonomiska och sociala trygghet och verka för en gynnsam fysisk och social utveckling hos alla barn och ungdomar.

Alla barns behov att kunna delta i samhällets gemenskap och leva som andra blir därmed ytterligare en dimension på varje nivå. För att detta skall vara möjligt måste samhällets insatser och stöd baseras på varje barns aktuella förutsättningar.

3.1. Individen

Behovet att söka kunskap, uttrycka sig och att få erkännande och känna tillfredsställelse är grunden för individens utveckling.

Dessa individuella behov kan kopplas till samhällets behov av kultur- bärare och arbetskraft, av yngre som tar vid när de äldre faller ifrån.

För att utvecklas gynnsamt behöver barnen växa upp i miljöer som är anpassade efter deras behov. De behöver vara tillsammans med föräld- rar och andra vuxna hos vilka de känner sig trygga, omtyckta och accepterade.

Barnet lär känna sig självt genom att överta omgivningens attityder. De vuxna i barnets omgivning måste därför behandla barnet som en oberoende person och samtidigt ange gränser för barnets agerande. Barn behöver känna att vad de gör och säger respekteras och tas på allvar av de vuxna. Då tar de också sig själva och vad de gör på allvar. De behöver också vuxna som har respekt och förtroende för varandra och som har en likartad syn på uppfostran och utveckling.

Barn som möter kärlek, vänlighet och uppskattning stärks i sin själv- känsla och kan då visa upp och möta andra med positiva attityder.

För att barnet skall få kunskaper om sig självt och omvärlden behöver det söka, upptäcka och värdera sin omvärld och möta vuxna som anger gränser för barnet och som är goda förebilder. Barnet behöver också pröva egna lösningar och även ta itu med sådant som det inte helt behärskar.

Behovet av omsorg innefattar till att börja med omsorg på alla plan, både fysisk och känslomässig. Det direkta behovet av fysisk omvårdnad och tillsyn avtar sedan med stigande ålder medan behovet av stöd för den sociala utvecklingen tilltar.

3.2. Gruppen

I vårt samhälle är människan medlem i en mängd olika grupper. Dessa grupper fungerar på olika nivåer och har olika syften. I ett demokratiskt samhälle behövs grupper och grupperfarenhet bl.a. för att lösa problem, fullgöra gemensamma uppgifter och för att producera varor och tjänster.

Som individer behöver vi gruppen för att den ger trygghet och för att samspelet mellan olika gruppmedlemmar är en förutsättning för inlär- ning och utveckling. Den första grupp som barnet blir medlem i är familjen. Här kan det känna trygghet och få många behov tillgodosedda.

1 kontakten med vuxna och syskon tillägnar det sig efter hand familjens spelregler.

Förhållandena mellan medlemmarna i familjegruppen och andra vuxen-barn-grupper är dock till sin natur ojämlika genom att de vuxna har ett ansvar för barnet och måste sätta gränser för det. För att på mera jämlika villkor få kunskap om mänskliga relationer som likhet, beroende och underkastelse och för att främja sin egen självständighet behöver barn kamratgrupper. I den jämnåriga kamratgruppen frigörs barnets egocentricitet och auktoritetstro. Det lär sig att följa regler på lika villkor och utvecklar en känsla för rättvisa och lojalitet.

Gruppen ger också utrymme för barnens egna aktiviteter. Barnen kan lära av varandra, förstå andras sätt att tänka och tolka omvärlden. Härigenom förmedlas också det som vi kallar barnens egen kultur.

1 situationer där vuxna lägger till rätta och uppträder auktoritärt begränsas delvis denna barnens förmåga till lyssnande, ansvar och sam- spel. För barnen är det dock viktigt att det finns vuxna, hos vilka de känner sig trygga, som kan betona villkoren för gruppsamvaro och hjälpa till vid konfliktlösning.

3.3. Närsamhället

Närsamhället är ett nätverk av barnens närmiljöer. Det är också det lilla samhället i det stora samhället. Det är ett geografiskt begränsat område gemensamt för en grupp människor och med en rad viktiga funktioner av betydelse för de boende i området. Kommundel, bostadsområde kan vara andra namn på samma sak. Här finns familjer, bostäder, barnom- sorg, skola, kulturinstitutioner och annan kommunal verksamhet liksom föreningsliv, kommersiella verksamheter, arbetsliv och områden för olika typer av verksamhet.

För att bli medlemmar och kunna fungera i samhället behöver barnen, efter hand som deras självförtroende, erfarenheter och förmåga ökar, komma i kontakt med och lära känna närsamhället.

Barn behöver bra relationer till olika lokala miljöer där de kan se, upptäcka och tillägna sig kunskaper om och för livet. De behöver vistas i, se och skapa ett förhållande till och delta i den verklighet som omger dem. I närsamhället kan de ända upp till tonåren få en social omvärlds- orientering av stor betydelse för det fortsatta livet.

Det är också viktigt att barnen möter olika generationer, träffar vuxna människor i arbete och ser olika arbets- och bostadsområden.

3.4. Samhället

Samhället kan sägas bestå av en mängd sociala system som befinner sig i ett dynamiskt samspel med varandra. De olika systemen är skapade för att tillgodose olika behov som finns bland systemets medlemmar. Bar- nen behöver och har rätt att få tillgång till tidigare generationers erfaren- heter.

För att undvika osäkerhet och främlingskap behöver barnen hjälp och stöd för att förstå samhälleliga skeenden och sammanhang. De behöver kunskaper och redskap för att kunna växa in i och fungera i olika sociala system. '

Som vuxna förväntas de bli aktiva deltagare i samhällslivet, beredda att ta ansvar, visa solidaritet och i samverkan med andra förbättra sina och sina medmänniskors livsvillkor. För att möjliggöra detta behöver barnen själva uppleva och vara i miljöer som präglas av solidaritet, ansvarskänsla och meningsfull verksamhet.

De behöver familjer, barnomsorg, fritidsverksamhet, kulturverksam- het och föreningliv som alla verkar i denna anda och hjälper dem att förstå varför samhället ser ut på ett visst sätt.

4. Förslag till mål, innehåll och inriktning av skolbarnsomsorgen

4.1. Mål och arbete på fyra nivåer

Skolbarnsomsorgens uppgift är att erbjuda barn omvårdnad under den tid som föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar och då barnen inte är i skolan.

Själva innehållet och inriktningen av arbetet med de inskrivna barnen i skolbarnsomsorgen som är en del av denna omvårdnad behandlas i detta kapitel.

Detta innehåll liksom mål och metodisk inriktning av verksamheten bör enligt fritidshemskommittén utformas genom beslut, anvisningar och arbete på fyra olika nivåer.

De övergripande samhällsmålen fastställs av riksdag och regering. I dessa redovisas samhällets människosyn, ideologiska grund och skol- barnsomsorgens roll.

De övergripande målen utvecklas och konkretiseras centralt i form av pedagogiska program för skolbarnsomsorgen. Programmen som utarbe- tas av socialstyrelsen anger ramarna och målen för verksamheten. De har karaktären av styrdokument där den tidigare regelstyrningen ersatts av målstyrning och de är ett underlag för kommunernas ledning, plane- ring och utveckling av verksamheten.

Med det pedagogiska programmet och de övergripande samhällsmå- len som grund och med hänsynstagande till lokala förutsättningar och behov utarbetar kommunen riktlinjer för skolbarnsomsorgen. Riktlin- jerna skall vara kommunens instrument för ledning och utveckling av verksamheten, de bör antas av kommunfullmäktige och ange hur man på olika sätt skall arbeta för att nå de uppställda målen.

Personalen vid de olika fritidshemmen i kommunen bör i samråd med barnens föräldrar utarbeta en lokal arbetsplan och förbereda arbetet genom en pedagogisk planering.

Familjefritidshemmen bör enligt kommitténs uppfattning i princip arbeta efter samma målsättning som för övriga former av skolbarnsom- sorg. Det behövs dock kompletterande verksamheter för barn som pla- ceras i familjefritidshem.

Övergripande samhällsmål

Pedagogiskt program

Kommunala riktlinjer

Lokal arbetsplan och pedagogisk planering

Verksamhet

4.2. Förslag till pedagogiska mål för skolbarnsomsorgen

I detta avsnitt tar vi upp mål, innehåll och arbetssätt för skolbarnsom- sorgen. Vi anger därigenom också vad som enligt kommitténs uppfatt- ning bör vidareutvecklas i ett pedagogiskt program.

Socialstyrelsen arbetar för närvarande på uppdrag av riksdag och regering med att utforma ett mera detaljerat förslag. Detta arbete har skett i nära samråd med fritidshemskommittén. Socialstyrelsens förslag till pedagogiskt program för skolbarnsomsorgen kommer enligt planer- na att presenteras under år 1985.

Alla barn behöver stöd för att utvecklas, fostras och få redskap så att de kunskapsmässigt, känslomässigt och socialt kan fungera som indivi— der och som gruppmedlemmar i bostadsområdet och i samhället.

Från samhällets sida finns ett intresse av att förmedla bestämda kun- skaper, färdigheter och gemensamma normer och värderingar. Denna kulturförmedling, socialisation, sker genom den fostran som barnen får i familjen och den verksamhet som samhället erbjuder som stöd till familjerna genom bl.a. skola och barnomsorg.

Det är därför viktigt att den av kommunen ordnade omsorgen för barn i åldern 7— 12 år sker på ett pedagogiskt medvetet sätt.

Vuxna är och måste vara förebilder för barnen. Personalen måste därför vara väl insatt i de mål som ställts upp för verksamheten bland barn och ungdom. Personalens sätt att arbeta måste präglas av dessa mål. En ingående kännedom om vårt samhälle, barns utveckling och behov är också nödvändigt för att kunna ge varje barn det stöd det behöver.

Iskolbarnsomsorgen skall de vuxna tillsammans med barnen struktu- rera arbetet så att barnen får stöd för sin utveckling inom de områden som tidigare redovisats i kapitel 1—3. Målet är att stödja, utveckla, fostra

och ge barnen kunskap så att de kunskapsmässigt, emotionellt och socialt kan fungera och verka: C] som individ II] som gruppmedlem [] i närsamhället D i samhället Dessa begrepp blir därmed de hörnstenar omkring vilka verksamhe- ten skall byggas upp.

Skolbarnsomsorgen skall stödja barnens individuella utveckling

Skolbarnsomsorgen skall vara ett stöd till den vård och fostran som barnet får i familjen. Verksamheten skall utformas så att den ger barnet bästa möjliga förutsättningar att rikt och mångsidigt utveckla sina tan- kemässiga och känslomässiga tillgångar.

Tillsammans med hemmet och skolan skall personalen i skolbarnsom- sorgen medverka till att barnet utvecklas till en hänsynsfull människa med förmåga till inlevelse och till samverkan med andra. Skolbarnsom- sorgen skall också bidra till att barnet utvecklar en vilja att söka kunskap för att förbättra sina egna och andras levnadsvillkor.

För att barnet skall få kunskap om sig självt och omvärlden behöver det upptäcka och värdera sin omvärld. Skolbarnsomsorgen skall därför stimulera olika intressen och uppmuntra barnens egna initiativ i olika avseenden. Det är också viktigt att barnen får lära sig att de egna intressena ibland kan hamna i konflikt med andra intressen.

Barnets skapande förmåga och kulturella intressen måste uppmunt- ras. Skapande i färg och form, ljud och bild liksom kontakter med litteratur, konst, teater och musik bör vara naturliga inslag i verksamhe- ten.

Skolbarnsomsorgen skall utveckla barnen som gruppmedlemmar

En central uppgift för skolbarnsomsorgen är att stärka barnens kompe- tens som gruppmedlemmar och att använda gruppen som en viktig pedagogisk byggsten i det dagliga arbetet. De förutsättningar som barn- gruppen erbjuder skall användas på ett pedagogiskt medvetet sätt.

I gruppen skall barnen tränas att fatta beslut och att ta konsekvenserna av fattade beslut. En fungerande barngrupp där barnen känner medan- svar och delaktighet är en förutsättning för att man skall kunna bearbeta begrepp som solidaritet, jämlikhet etc.

För att gruppen skall ge barnen möjlighet till utveckling har persona- len en viktig roll. De vuxna måste betona villkoren för gruppsamvaro och hjälpa till vid och peka ut modeller för konfliktlösning och vara tydliga och bra förebilder för barnen.

Fritidshemsgruppen är en av de basgrupper där barnets sociala trä- ning byggs upp. Det är därför viktigt att barnen deltar i verksamheten regelbundet och att kamratgrupper i skola och fritidshem hålls samman.

För att förstå andras sätt att tänka och tolka omvärlden och för att stärka kulturförmedlingen barn emellan bör skolbarnsomsorgen också

ha kontakt med andra grupper i närmiljön, intressegrupper inom den allmänna fritidsverksamheten eller de föreningar som är verksamma i området. Barnens egna kontakter med föreningar och grupper utanför skolbarnsomsorgen bör därför uppmuntras.

Genom skolbarnsomsorgen skall barnen lära känna sin närmiljö

För att bli medlemmar i och kunna fungera i vårt komplicerade samhälle behöver barnen, efter hand som självförtroende, erfarenheter och för- måga ökar, komma i kontakt med och lära känna närsamhället.

Genom skolbarnsomsorgen skall barnen få kännedom om det egna bostadsområdet och de verksamheter som pågår där. Kontakter med den allmänna fritidsverksamheten, kulturförvaltningens verksamheter och föreningslivet i området är viktiga inslag i det dagliga arbetet.

Verksamheten bör organiseras i närmiljön på ett sådant sätt att den blir en angelägenhet inte bara för barnens föräldrar utan också för övriga boende i området.

Under de första skolåren börjar barnen att röra sig över allt större områden. Med fritidshemsgruppen som bas kan barnen i takt med ökande mognadsgrad delta i aktiviteter utanför fritidshemmet på egen hand eller i grupp.

Genom skolbarnsomsorgen bör barnen uppmuntras att ta aktivt an- svar för olika aktiviteter och för miljön i det egna bostadsområdet.

Närsamhället är många barns hela livsmiljö under veckorna. Genom skolbarnsomsorgen finns det stora möjligheter att stärka barnens kon- takt med och tillhörighet i närsamhället. Genom skolbarnsomsorgen kan det sociala nätverket i närmiljön också stärkas.

Skolbarnsomsorgen kan om den organiseras på rätt sätt bli en tillgång även för andra boende i området än de barn och föräldrar som direkt deltar i verksamheten.

De lokaler som under dagtid utnyttjas för skolbarnsomsorgen bör under kvällstid kunna utnyttjas för andra aktiviteter av de boende i området.

Genom skolbarnsomsorgen skall barnen lära känna samhället och få stöd för sin utveckling till samhällsmedlemmar

För att kunna fungera i samhället är det nödvändigt att känna till tidigare generationers erfarenheter och att få vetskap om de normer och etiska regler som gäller i samhället.

Skolbarnsomsorgen skall tillsammans med hemmen sörja för att bar- nen utvecklas till goda samhällsmedlemmar och att de lär känna det samhälle där de växer upp.

Barnen behöver kunskaper och redskap för att kunna växa in i och fungera i samhällets olika system. Skolbarnsomsorgen skall hjälpa och stödja barnen så att de efter hand kan förstå olika skeenden i samhället.

Som vuxna förväntas barnen bli aktiva deltagare i samhället, beredda att ta ansvar, visa solidaritet och i samverkan med andra förbättra sina egna och andras levnadsvillkor. För att detta skall var möjligt behöver barnen växa upp i miljöer som präglas av solidaritet, ansvarskänsla och" meningsfull verksamhet.

Skolbarnsomsorgen skall anpassas till lokala förutsättningar och behov

Vid valet av organisatoriska modeller, metoder och pedagogisk inrikt- ning av skolbarnsomsorgen måste man ta stor hänsyn till de lokala förutsättningarna och barnens behov och levnadsvillkor i kommunen eller kommundelen.

De kommunala riktlinjerna för skolbarnsomsorgen bör därför inne- hålla bedömningar av vilka insatser som fordras och hur dessa skall utformas med hänsyn till de lokala förutsättningarna. 15 åSoL anges att: ”Till socialnämndens uppgift hör att göra sig väl förtrogen med levnads- förhållandena inom kommunen . . Inom ramen för denna skyldighet bör socialnämnden löpande göra bedömningar av hur skolbarnsomsor- gen skall utformas i olika kommundelar.

Av de kommunala riktlinjerna bör det framgå dels hur verksamheten skall utformas för att erbjuda en god uppväxtmiljö för barnen i kom- munen, dels hur verksamheten för de i skolbarnsomsorgen inskrivna barnen skall bedrivas och vilken inriktning den skall ha.

Resurserna för skolbarnsomsorgen skall fördelas på ett behovsorien- terat sätt. En bedömning av personalinsatser, gruppstorlekar, öppettider etc. måste göras både på lokal och central nivå i kommunen.

En lokal anpassning innebär också att innehåll och arbetssätt i verk- samheten planeras med hänsyn till förhållandena i bostadsområdet, barnens villkor, bakgrund och barngruppens sammansättning.

Verksamheten skall utformas i samarbete med föräldrarna och samverka med övrig verksamhet för barn och ungdom

För att kunna tillgodose barns behov och för att kunna stödja deras utveckling är det nödvändigt att skolbarnsomsorgen samverkar med barnens föräldrar. Av både ekonomiska och pedagogiska skäl bör verk- samheten också samverka med andra kommunala verksamheter och med det lokala föreningslivet.

Genom den samlade skoldagen eller genom en samordning av verk- samheten i skola och fritidshem kan dubbla insatser undvikas samtidigt som verksamheterna kan förstärka varandra. De vuxna får en bättre överblick över innehållet i de olika verksamheterna. En samordning bör därför leda till att olika verksamheter stödjer och kompletterar varandra.

Verksamheten kan också samordnas med fritidsgårdsverksamheten i kommunen, andra delar av barnomsorgen, eller med annan verksamhet där sambruk av lokaler och/eller personal är möjligt.

En nära samverkan med föreningslivet är av stor betydelse för barnen inom skolbarnsomsorgen. Föreningslivet är ett viktigt komplement till den kommunala verksamheten och ger barnen möjligheter att pröva intressen och knyta kontakter utanför skolbarnsomsorgen.

Det framgår tydligt av lagstiftningen att verksamheten skall utformas i nära samarbete med hemmen. Personalen och föräldrarna kan genom kunskap om varandras syften minska och överbrygga de skillnader i värderingar och normer som barnen ställs inför.

Samverkan i kommunen skall ses som en arbetsmetod för att bättre kunna tillgodOSe barns behov. ] de kommunala riktlinjerna måste tydligt framgå vilka mål som gäller för det gemensamma arbetet med barn och ungdom och vilka resultat och insatser som förväntas av personalen.

5. Beslut på både statlig och kommunal nivå påverkar skolbarnsomsorgens

utformning

5.1 Staten

Riksdagen beslutar om mål och inriktning för barnomsorgen, utform- ning av statsbidrag m.m.

Regeringen verkställer riksdagens beslut, utfärdar förordning om statsbidrag och följer utvecklingen på barnomsorgsområdet. Riksdag och regering anger genom sina beslut ramarna för hur skolbarnsomsor- gen skall utformas.

Socialstyrelsen är statlig tillsynsmyndighet för socialtjänsten. Detta innebär att socialstyrelsen tillsammans med länsstyrelserna skall följa och vidareutveckla verksamheten inom skolbarnsomsorgen.

Under senare år har det skett en förskjutning i såväl innebörden av tillsynsansvaret som i myndighetens sätt att utöva detta. Förskjutningen hänger bl.a. samman med en allmän strävan efter att minska den statliga regleringen av verksamheter som kommunerna har det yttersta ansvaret för.

Socialstyrelsen utövade tidigare sin tillsyn genom att utfärda regler för lokalernas utformning, gruppstorlekar, personaldimensionering m.m. Numera inriktas socialstyrelsens arbete alltmer mot innehållet i verk- samheten. Inom ramen för sin skyldighet att utfärda allmänna råd inom socialtjänstområdet utarbetar socialstyrelsen Arbetsplanförfritidshem. I serien Arbetsplan för fritidshem utkommer under år 1985 ett Pedagogiskt program för fritidshem.

Det pedagogiska programmet för fritidshemmen anger ramarna och redovisar och konkretiserar målen för verksamheten. Vidare redovisas en struktur för innehållet och viktiga principer för innehållet. Det peda- gogiska programmet skall kunna användas som ett underlag för kom- munernas ledning, planering, utvärdering och utveckling av verksam- heten och för personalens planering i det enskilda fritidshemmet.

Ett centralt utarbetat pedagogiskt program kan emellertid inte direkt omsättas i praktisk pedagogisk verksamhet. För att fritidshemmen skall kunna bidra till kontinuitet och samverkan i barnens uppväxtmiljö måste den ha en klar anknytning till hem, skola, natur-, kultur- och samhällsliv. Programmet måste därför utvecklas med hänsyn till lokala förhållanden.

Socialstyrelsen har också ett övergripande ansvar för att utveckla metoder och innehåll i en allmän fortbildningsverksamhet för skolbarns-

omsorgens personal. ] samarbete med Svenska kommunförbundet och berörda fackliga organisationer skall socialstyrelsen framställa lämpligt fortbildningsmaterial samt följa och utvärdera verksamheten.

År 1981 fick socialstyrelsen i uppdrag av regeringen att redovisa modeller för verksamheten som är anpassade till framtidens behov av en god barnomsorg. Detta uppdrag kommer att redovisas under år 1985. Socialstyrelsen kommer även i fortsättningen att ha rådgivande funktion vad avser utformning av lokaler för barnomsorg.

5.2 Kommunen

Kommunen har det yttersta ansvaret för skolbarnsomsorgen. Av social- tjänstlagens 2 och 4 55 framgår att varje kommun skall svara för social- tjänsten inom sitt verksamhetsområde samt att det för att fullgöra kom- munens uppgifter inom socialtjänsten skall finnas en socialnämnd.

Inom kommunen fattas beslut på flera olika nivåer som påverkar utformningen av skolbarnsomsorgen. Beslut eller rekommendationer från socialstyrelsen eller andra statliga organ bildar ramen för de kom- munala besluten. Det bör dock poängteras att det i dag finns mycket få bindande regler från statens sida då det gäller utformningen av skol- barnsomsorgen.

Kommunen/socialnämnden beslutar om kommunala riktlinjer för det pedagogiska arbetet i skolbarnsomsorgen, vilka fritidshemsformer som kommunen skall ha, personaldimensionering, barngruppstorlekar etc.

De kommunala riktlinjerna för skolbarnsomsorgen är ett kommunal- politiskt dokument för ledning och samordning av verksamheten. Rikt- linjerna skall vara en lokal anpassning av det pedagogiska programmet och ange förutsättningar och preciseringar för programmets genomfö- rande.

5.3 Skolbarnsomsorgen

En pedagogisk planering av verksamheten för de inskrivna barnen i olika former av fritidshem skall utföras av personalen i nära samarbete med barnens föräldrar. Det pedagogiska programmet och de kommu- nala riktlinjerna skall ligga till grund för personalens planering.

Pedagogisk planering innebär att personalen med kunskap om verk- samhetens mål och med kännedom om den egna barngruppen utformar den pedagogiska verksamheten med utgångspunkt i barns livsvillkor, erfarenheter och behov.

6. Kommunen och socialtjänsten har ansvaret för skolbarnsomsorgen

6.1. Lagstiftning m.m.

I socialtjänstlagen, socialutskottets betänkande över propositionen om socialtjänsten och i läroplan för grundskolan berörs frågan om ansvaret för skolbarnsomsorgen.

I Socialtjänst/agens 2 och 4 55 behandlas kommunens ansvar för so- cialtjänsten.

”Varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område". ”För att fullgöra kommunens uppgifter inom socialtjänsten skall det i varje kommun finnas en socialnämnd”.

Fritidshemsverksamhet (skolbarnsomsorg) behandlas i 13 och 17 && un- der avsnittet omsorger om barn och ungdom.

"För barn som stadigvarande vistas i kommunen skall bedrivas förskole- och fritidshemsverksamhet”. "Kommunen skall genom en planmässig utbyggnad av förskole- och fritidshems- verksamheten sörja för att de barn som på grund av föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller av andra skäl behöver omvårdnad. . . får sådan omvårdnad . .

I 15 å sägs att

"De barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall . . . . med förtur anvisas plats i fritidshem om inte barnens behov av sådant stöd tillgodoses på något annat sätt. Socialnämnden skall genom uppsökande verksamhet ta reda på vilka barn som behöver anvisas plats i förskola eller fritidshem . .

Av 6 & följer att fritidshemsplats kan tilldelas som bistånd.

Kommunen är alltså ansvarig för socialtjänsten inom sitt område. Det skall finnas en socialnämnd i varje kommun och kommunen skall bedri- va fritidshemsverksamhet (skolbarnsomsorg) och tillgodose behovet av denna genom en planmässig utbyggnad.

] socialutskottets betänkande (SOU l979/80:44) med anledning av propositionen l979/80:1 om socialtjänsten behandlas nämndorganisa- tionen på s. 88—93.

Ur avsnittet 3.11.2 Kommunallagsreglerade nämnder har vi hämtat följande citat:

"I propositionen framhölls att kommunerna har principiell frihet att utforma sin organisation efter egna förutsättningar och behov. Socialnämnden skall dock ha vissa bestämda uppgifter. Detta begränsar möjligheterna att inrätta fakultativa nämnder som kan avhända socialnämnden någon del av dess ansvar för dessa uppgifter. Detta innebär dock inte att det föreligger något hinder mot att inrätta särskilda nämnder vars verksamhet delvis kan sägas falla inom socialnämndens ansvarsområde. Socialnämnden kommer emellertid att ha kvar sitt ansvar för att ytterligare åtgärder kommer till stånd om detta erfordras med hänsyn till inne- hållet i socialtjänstlagen."

"I konstitutionsutskottets yttrande framhölls vidare att det naturligtvis inte finns något hinder för att socialnämnden för genomförandet av t.ex. färdtjänsten anlitar lokala eller regionala kommunikationsföretag. Sådana uppgifter som att bevilja hemvård eller färdtjänst till enskilda personer kan däremot enligt konsti- tutionsutskottet inte uppdras åt annan än socialnämnden utan att det görs en ändring i förslaget till socialtjänstlag. Slutligen erinrar konstitutionsutskottet om att lagen (1979:408) om vissa lokala organ i kommunerna (Lokalorganslagen) i dag ger kommunerna väsentligt större frihet i valet av organisatoriska lösningar än som var fallet när propositionen om socialtjänsten avlämnades till riksdagen."

”Socialutskottet delar den principiella uppfattning som kommer till uttryck såväl i konstitutionsutskottets yttrande som i propositionen, nämligen att den nya socialtjänstlagstiftningen bör ge största möjliga utrymme för olika organisatoris- ka lösningar som kan anpassas efter de varierande lokala förutsättningarna." . .. ”Å andra sidan får inte denna kommunernas handlingsfrihet innebära att andra viktiga grundtankar i reformen äventyras. Helhetssynen i vårdarbetet är en sådan princip."

"Det anförda innebär att utskottet ansluter sig till propositionens övervägan- den i denna del. De individinriktade insatserna inom socialtjänsten bör således bedömas och handläggas med utgångspunkt i helhetssynen och i ett samlat kommunalt ansvar gentemot den enskilde. Sådana resurser som social hemhjälp och färdtjänst måste därför kunna disponeras av den nämnd som har detta samlade ansvar, nämligen socialnämnden eller i förekommande fall social di- striktsnämnd. Även ett lokalt organ enligt lokalorganslagen kan ha sådana sam- lade funktioner.”

"Beslutanderätten i fråga om den enskildes rätt till individuella hjälpåtgärder bör således inte kunna läggas på annat organ än som nu sagts. Däremot finns som konstitutionsutskottet framhållit inget hinder mot att annat organ anlitas för själva genomförandet av den serviceverksamhet som är i fråga. Socialnämnden måste emellertid tillförsäkras avgörande beslutanderätt i fråga om resursernas användning i individuella ärenden.”

I Läroplanen för grundskolan [980 berörs skolbarnsomsorgen under avsnittet — Skolan ett centrum för samarbete — (s. 20—21)

”Det ankommer på skolstyrelsen att besluta när samlad skoldag skall införas.”

"För verksamheten under skoldagen är skolstyrelsen huvudman."

"Beslut om samlad skoldag medför att kommunen . . . . skall svara för omsorg och aktiviteter.”

"Det är väsentligt att fritidshemmens lokaler och verksamhet naturligt kopplas till skoldagen.”

I Lagen om lokala organi kommunerna som trädde i kraft den 1 januari 1980 ges kommunerna viss frihet att utforma sin nämndorganisation och anpassa denna efter lokala förhållanden.

Inom ett eller flera geografiska områden (kommundelar), kan kom- munen inrätta lokala organ som övertar uppgifter från de centrala fack- nämnderna. Lokala organ får inrättas inom det kommunallagsreglerade området samt inom följande nämnders specialreglerade kompetensom- råde: socialnämnd, hälsovårdsnämnd, byggnadsnämnd, trafiknämnd och skolstyrelse.

Dessa nämnder skall dock finnas kvar för handläggning av övergri- pande uppgifter. Ett lokalt organ kan överta uppgifter från en eller flera facknämnder. I det senare fallet kan ett och samma organ arbeta med t.ex. fritids-, kultur-, skol- och sociala frågor inom sin kommundel.

6.2. Kommitténs slutsatser

För att fullgöra kommunens uppgifter enligt socialtjänstlagen skall det finnas en socialnämnd. Enligt socialtjänstlagen är kommunen skyldig att genom en planmässig utbyggnad sörja för att barn bereds plats i skol— barnsomsorgen när behovet inte kan tillgodoses på annat sätt.

Genom lagstiftningen regleras myndighetsutövandet t.ex. ansvaret för att det finns en verksamhet. Socialtjänstlagen reglerar däremot inte hur kommunen skall organisera arbetet med socialtjänsten eller hur det praktiska arbetet med skolbarnsomsorgen skall genomföras.

Socialutskottet påpekar i de ovan redovisade kommentarerna till so- cialtjänstlagen att den nya lagstiftningen om möjligt bör ge största möj- liga utrymme för olika organisatoriska lösningar som kan anpassas efter varierande lokala förutsättningar. Det finns heller inget hinder i lagstift- ningen för att annat organ anlitas för själva genomförandet av den ”serviceverksamhet som är i fråga”.

1 socialtjänstlagen finns det dock vissa begränsningar i möjligheterna att anlita annat organ för genomförandet av skolbarnsomsorgen. I lagen sägs klart att det endast är socialtjänsten som kan anvisa plats med förtur eftersom den enskildes behov av stöd och hjälp skall prövas från en helhetssyn inom socialtjänsten. Beslut om vem som skall tilldelas plats i en bristsituation där behovet är avgörande för platstilldelningen är också enligt fritidshemskommitténs uppfattning förbehållet socialtjäns- ten i kommunen.

Genom beslut av kommunfullmäktige kan socialnämndens ansvar för socialtjänsten överlåtas på lokala organ eller i vissa fall social distrikts- nämnd. Något av dessa tre organ har således det yttersta ansvaret för skolbarnsomsorgen i kommunen, kommundelen eller distriktet. Kom- mittén anser därför att det är naturligt att socialnämnd, social distrikts- nämnd eller kommundelsnämnd också har hand om den praktiska verk- samheten.

För kommunen gäller det att organisera driften av skolbarnsomsorgen på ett ändamålsenligt sätt. I detta betänkande pekar fritidshemskommit- tén i många sammanhang på behovet och värdet av en samordning och

ett samarbete kring barn och ungdom i kommunen. För att möjliggöra en stor flexibilitet kan den praktiska verksamheten också handhas av skolstyrelsen eller fritidsnämnden i de fall kommunen anser att detta är den bästa lösningen i den enskilda anläggningen, i hela eller delar av kommunen eller för en viss typ av verksamhet.

I ett samarbete mellan socialtjänsten och andra förvaltningar som arbetar med barn och ungdom och genom en öppenhet i dessa frågor kan kommunen troligtvis finna lösningar som i de enskilda fallen är både ändamålsenliga och ekonomiskt fördelaktiga. Begränsningarna vad gäl- ler det yttersta ansvaret och platstilldelning är inte av den karaktären att de är hinder för en samverkan. Tvärtom bör kommunen genom att ta hänsyn till lokala behov och förutsättningar kunna organisera skol- barnsomsorgen på ett mycket ändamålsenligt sätt.

Det är också väsentligt att påpeka att kommunfullmäktige alltid har det yttersta ansvaret för verksamheten i kommunen. Formellt lyder samtliga nämnder under fullmäktige. Via övergripande beslut och bud- get kan fullmäktige (inom ramarna för gällande lagar) styra och samord- na olika verksamheter i önskad riktning.

I de flesta av landets kommuner är det socialnämnden som har hand om den praktiska delen av skolbarnsomsorgen. I övriga kommuner är det lokala organ, skolstyrelsen eller fritidsnämnden som svarar för verk- samheten. l % av landets fritidshem hade år 1983 annan anordnare än kommunens socialnämnd.

6.3. Alternativa lösningar för det praktiska genomförandet

För att nå ett bra resursutnyttjande och underlätta olika former av samverkan i kommunen har kommittén diskuterat olika lösningar. Om vi ser till innehållet i och syftet med skolbarnsomsorgen så bör den praktiska delen av verksamheten kunna handhas antingen genom en eller i ett samarbete mellan olika nämnder. Vi redovisar här olika alter- nativa lösningar.

Socialnämnden/Social distriktsnämnd

Den traditionella lösningen att socialnämnden som har det yttersta ansvaret även har hand om det praktiska genomförandet av skolbarns— omsorgen har många förtjänster. Det finns inom det sociala området stor erfarenhet från både förskola och skolbarnsomsorg. Man har en i de flesta fall väl utbyggd gemensam ledningsorganisation för verksamhe- terna vilket både ger kontinuitet och underlättar övergången mellan förskola och fritidshem. Båda verksamheterna har som huvuduppgift att ge omsorg och tillsyn. Innehåll och arbetssätt präglas av detta gemen- samma mål och personalen har en likartad utbildningsbakgrund. Andra argument för att socialnämnden skall ha det praktiska verk- samhetsansvaret är kravet på en helhetssyn i socialtjänsten. Det är social- nämnden som upprättar barnomsorgSplaner och som anvisar barn plats

med förtur. I en bristsituation är platstilldelningen också en uppgift för socialnämnden eller motsvarande organ.

Om vi får en utveckling mot allt fler åldersblandade grupper med både förskole- och fritidshemsbarn torde socialnämnden vara det enda tänk- bara alternativet. Detsamma gäller också dagbarnvårdarnas verksamhet som berör både förskole- och skolbarn.

Kommundelsnämnd

På många håll i landet har man börjat diskutera och i flera fall även börjat arbeta med kommundelsnämnder. Man menar att kommundels- nämnderna bör ges det politiska helhetsansvaret för barn- och ungdoms- frågor i sitt område. Detta lokala ansvar bör utformas i ett samlat barn- och ungdomsprogram inom ramen för de mål kommunfullmäktige ställt upp.

Med det politiska helhetsansvaret i kommundelen menar man ökar möjligheten att skapa en bra uppväxtmiljö för barn och ungdom. Det blir sannolikt ett minskat revirtänkande och resurserna kan samordnas på ett relativt enkelt sätt. Möjligheter till samverkan mellan olika personal- grupper ökar om det finns en gemensam ledning.

[ denna modell kan skolbarnsomsorgen integreras på ett naturligt sätt och samverka med andra insatser för barn och ungdom. Man får en helhetssyn och en överblick över samtliga resurser och en närhet mellan behov, beslut och verkställighet.

Skolstyrelsen

I ett perspektiv med en väl utbyggd samlad skoldag kan det vara natur- ligt att skolan har hand om den praktiska delen av skolbarnsomsorgen.

En lokalmässig och pedagogisk samordning mellan skola och skol- barnsomsorg torde på lång sikt ha större förutsättningar att lyckas om skolan handhar den praktiska verksamheten i skolbarnsomsorgen än om socialförvaltningen har det.

Alla barnen finns redan i skolan och därför borde skolan kunna ta hand även om skolbarnsomsorgen. Inom skolan finns emellertid inga traditioner eller erfarenheter av arbete i fritidshem. Det finns också en risk att skolbarnsomsorgen kan komma i skymundan av skolans huvud- uppgift, undervisningen.

Skolan har facksalar som kan vara bra resurser för fritidshemmen. En generell nedgång i antalet eleveri landets skolor medför också att lokaler inom skolan kan friställas för andra ändamål. Skolan har dessutom ofta tillgång till en lokal ledningsorganisation och service (kontor, vaktmäs- teri) som borde kunna utnyttjas för skolbarnsomsorgen.

Skolan när alla barn och deras föräldrar och skolan finns i de flesta kommundelar vilket borde kunna underlätta information, kontakt och integrering med annan verksamhet.

Skolans fasta position i samhället och dess mera centralstyrda verk- samhet kan vara ett argument både för och emot detta alternativ.

Fritidsnämnden

Fritidsnämnden som i regel har ansvar för fritids- och kvartersgårdar i kommunen och som har många föreningskontakter är ett alternativ främst när det gäller verksamheter för de äldsta barnen i åldersgruppen.

En verksamhetsmässig samverkan mellan eftermiddagsfritidshem och fritidsgårdsverksamheten som mestadels har öppet på kvällstid har flera fördelar. De äldre barnen kan successivt slussas ut från fritidshemmet och in i förenings- eller fritidsgårdsverksamheten. En viss samordning av personal mellan verksamheterna kan också bidra till att barnen känner sig tryggare när de endast får tillgång till den allmänna fritidsverksam- heten.

Kommunens bedömning

Det är viktigt att kommunen väger samman ett flertal faktorer vid bedömningen av hur kommunen skall organisera den praktiska delen av skolbarnsomsorgen. Inget alternativ är i alla avseenden det bästa. Olika kombinationer är också möjliga. Vid bedömningen bör i första hand följande faktorer vägas samman: D Möjligheter till kontinuitet och helhet för barnen. [] Möjligheter till olika former av skolbarnsomsorg för att tillgodose olika barns och familjers behov. D Möjligheter till en skolbarnsomsorg som starkt kopplas till bostads-

område och närsamhälle. Möjligheter till gemensamt resurs- och lokalutnyttjande. Möjligheter att utnyttja befintliga resurser på ett effektivt sätt. Möjligheter till samverkan med annan verksamhet för barn och ung- dom. [1 Möjligheter till kontakt med alla föräldrar och barn både inom och utanför skolbarnsomsorgen.

DDD

6.4. Skolbarnsomsorg med annan huvudman än kommunen

Förskolor och fritidshem är en viktig del av det förebyggande arbete som enligt socialtjänstlagen åligger kommunerna. Som framgått av tidigare är kommunerna enligt lagen skyldiga att bedriva förskole- och fritids- hemsverksamhet för de barn som stadigvarande vistas i kommunen.

Kommunen skall genom en planmässig utbyggnad verka för att de barn som har förvärvsarbetande eller studerande föräldrar kan erbjudas plats i fritidshem. Vissa barn skall erbjudas plats inom barnomsorgen med förtur om barnets behov av stöd inte kan tillgodoses på annat sätt. Kommunen skall genom uppsökande verksamhet ta reda på vilka barn som behöver särskilt stöd.

Skolbarnsomsorgen är alltså primärt en kommunal uppgift. Social- tjänstlagen (69 &) gör det dock möjligt för enskilda att driva ett fritids- hem efter det att de erhållit tillstånd från länsstyrelsen.

Ett fritidshem som drivs av annan än kommunen skall stå under tillsyn och inspekteras av kommunens socialnämnd.

Kommunen kan inte genom att hänvisa till andra verksamheter än sina egna frånsäga sig det lagstadgade ansvaret att exempelvis med förtur anvisa plats i fritidshem för de barn som har behov av särskilt stöd för sin utveckling eller de barn som anvisas plats efter socialtjänstlagen 6 & (rätten till bistånd).

Statsbidrag utgår f.n. till de enskilda fritidshem som finns upptagna i kommunens barnomsorgsplan. De måste också i övrigt uppfylla de krav som ställs på motsvarande kommunal verksamhet dvs. de skall drivas fortlöpande, barnen skall vara inskrivna osv.

De fritidshem som hade enskild huvudman kan grovt delas in i kate- gorierna föräldrakooperativa, föreningsdrivna och andra privata fritids- hem.

Föräldrakooperativa fritidshem

De första föräldrakooperativa fritidshemmen startades av föräldrar i några kommuner under 1970-talet. Det huvudsakliga motivet anses ha varit bristen på plats inom den kommunala barnomsorgen.

Det finns två former av föräldrakooperativa fritidshem. I den ena formen är föräldrakooperativet arbetsgivare och har hela ansvaret för personalen i fritidshemmet. I den andra formen är kommunen arbetsgi- vare och personalen ställs till förfogande för tjänstgöring i fritidshem- met.

I vissa föräldrakooperativa fritidshem deltar föräldrarna i verksam- heten genom att göra arbetsinsatser. Graden av arbetsinsats kan variera mellan olika kooperativ. Arbetsinsatsen är dock en förutsättning för att man skall få tillhöra kooperativet.

I andra föråldrakooperativ äger föräldrarna andelar i fritidshemmet men arbetar inte i barnverksamheten.

Den kooperativa idén förutsätter ett stort föräldrainflytande och goda relationer mellan föräldrar och personal. Ett väl fungerande föräldrako- operativt fritidshem bör kunna bidra till att stärka det sociala nätverket i området.

Föräldrakooperativa förskolor och fritidshem har ibland kritiserats för att bidra till en ökad segregation i samhället genom att resursstarka föräldrar ges möjlighet att lösa sitt barnomsorgsbehov ”vid sidan" av den kommunala barnomsorgskön. Man har också vänt sig mot att avgif- terna i de föräldrakooperativa fritidshemmen ibland skiljer sig från avgifterna inom den kommunala barnomsorgen.

Färeningsdrivna fritidshem

I några kommuner har ideella föreningar som bedriver barn- och ung- domsverksamhet ansvaret för driften av ett eller flera fritidshem. I något fall driver ungdomsorganisationer fritidshemsverksamhet för i första hand barn i åldern 10— 12 år. De inskrivna barnen rekryteras ur kom- munens barnomsorgskö.

1 ett annat fall driver en idrottsförening ett fritidshem. Den verksam- heten riktar sig i första hand till de egna medlemmarna. Barnen rekry- teras efter intresse.

Till följd av de begränsade erfarenheter som finns av föreningsdrivna fritidshem är det svårt att göra några generella bedömningar av verksam- heten. Vissa erfarenheter tyder dock på att föräldrar i kommunens barn- omsorgskö inte självklart accepterar en plats i ett fritidshem som drivs med en ideologisk profil som skiljer sig från de egna värderingarna. För de barn och föräldrar som har ett uttalat intresse och engagemang kan dock den föreningsdrivna verksamheten vara ett alternativ.

Det har visat sig att vissa idéburna föreningar har haft svårigheter med att bevara sin profil då de skall driva ett fritidshem.

Från ungdomsorganisationernas sida är man i de flesta fall positiv till verksamheten. Man har framför allt uppskattat möjligheten att kunna heltidsanställa ledare.

Andra enskilda anordnare som förekommer är stiftelser eller föräld- raföreningar som inte kan betraktas som kooperativa. Det kan även förekomma att studentkårer m.fl. har ett fritidshem för sina medlemmars barn.

7. Ledningsorganisationen är en länk mellan politiska beslut och den service skolbarnsomsorgen erbjuder

7.1. Skolbarnsomsorgen är en kommunal service

De vuxna kommuninvånarna har ett behov av tillsyn och stöd för sina barn under den tid de arbetar. Barnen har behov av stöd för sin utveck- ling, trygghet, kamrater m.m. under den tid som föräldrarna inte är hemma. Skolbarnsomsorgen är en service med uppgift att tillgodose dessa behov.

Denna form av service är personalkrävande och bygger mycket på personalens personliga egenskaper. Ingen insats är exakt lik den andra utan färgas av den person som utför arbetet. Skolbarnsomsorgen bygger på en aktivitet från alla inblandade.

Servicen är hela tiden baserad på ett samspel och på personalens handlingar. Den är därför svår att styra genom detaljerade regler och direktiv. Personalens agerande avgörs av situationen. Detaljerade regler och inskränkningar i handlingsutrymmet begränsar ibland personalens möjligheter att lösa sina uppgifter. I det ögonblick en tjänst skall utföras måste personalen lita på sig själv. Motivation, kunskap och erfarenhet måste fälla avgörandet. I arbetet med barnen kan inte behovet ”bordläg- gas” eller sändas på ”remiss”.

I motsats till serviceorganisationer på den fria marknaden som kon- kurrerar om kundunderlaget förutsätts olika kommunala serviceverk- samheter samarbeta för att medborgarna skall få så bra service som möjligt. En dålig samordning och samverkan mellan olika verksamheter som arbetar med barn och ungdom i kommunen kan vara till nackdel för dem som skall utnyttja tjänsterna, barnen och deras föräldrar.

Fritidshemskommittén har i tidigare kapitel formulerat de övergripan- de mål som skall vara vägledande för den framtida skolbarnsomsorgen. För att förverkliga dessa mål och för att erbjuda en god service till kommuninvånarna krävs en skicklig och kompetent personal. Personal som känner de mål som formulerats för verksamheten och som har en beredskap att motsvara de krav som ställs.

Tydliga politiska beslut om skolbarnsomsorgens inriktning och ut- formning, en effektiv central ledningsfunktion och en kunnig ledning på det enskilda fritidshemmet är det stöd som behövs för att personalen i skolbarnsomsorgen skall ha möjlighet att utveckla arbetet enligt dessa intentioner.

7.2. Skolbarnsomsorgen är ett resultat av politiska beslut

Kommunernas skolbarnsomsorg är resultatet av politiska beslut. Detta gäller oavsett om besluten är fattade på statlig eller kommunal nivå. Politikernas roll är att besluta hur skolbarnsomsorgen skall utformas, att ange färdriktningen och att bedöma utfallet av verksamheten.

Av naturliga skäl varierar detaljnivån på de politiska besluten beroen- de på var och med vilket syfte de fattas. De statliga övergripande mål- formuleringarna representerar uppfattningar som i stort sett delas av hela svenska folket. De statliga övergripande målformuleringarna har ofta den utformningen och är värdefulla då de utgör en samstämmig manifestation över gemensamma värden.

De politiska besluten anger inte bara den önskvärda inriktningen av skolbarnsomsorgen. I dessa beslut formuleras också det huvudsakliga tillvägagångssättet för att komma dit och de ekonomiska förutsättning- arna eller ramarna för detta arbete.

7.3. Den centrala ledningsfunktionens roll

Ledningsfunktionen skall ta emot och översätta de politiska besluten till en så tydligt formulerad handlingsplan att personalen får tillräcklig vägledning och stöd för att kunna arbeta enligt dessa.

Ledningsfunktionens insatser mellan det politiska beslutet och arbetet i barngruppen är till för att verksamheten skall kunna fortgå, utvecklas och förbättras.

Ledningspersonalen måste ha kännedom om vilka resurser som finns för att nå de förväntade resultaten. Dessa resurser är inte bara lokaler, pengar och tjänster utan också kunskap, insikt och motivation m.m. bland personalen. Även barnen och föräldrarna är viktiga resurser i arbetet.

I ledningspersonalens uppgifter ingår också att fortlöpande redovisa för de politiskt ansvariga om och i vilken grad verksamheten lyckats nå de uppställda målen.

Ledningen har en viktig uppgift i arbetet för att nå en bra samverkan inom kommunen. Genom samverkan med andra kommunala verksam- heter kan arbetet inriktas på att förbättra och utveckla stödet för det enskilda barnet. Den politiska viljeinriktningen och ledningspersona- lens engagemang i dessa frågor är avgörande för om samarbetet mellan skolbarnsomsorg, skola, fritids- och kulturverksamheter skall kunna utvecklas till en bättre och mer omfattande verksamhet för barnen i skolåldern.

Den centrala ledningen för skolbarnsomsorgen skall skapa så goda förutsättningar som möjligt för verksamheten med barnen. Stödet kan utformas på många sätt. Det kan ske genom en centraliserad eller en decentraliserad organisation. Decentralisering innebär inte nödvändigt- vis att alla resurser fördelas mellan distrikt och omiäden. Många kom- muner har valt att behålla vissa resurser för stöd till speciella grupper

centralt medan övrig ledningsorganisation decentraliserats.

Decentralisering och delegering innebär inte bara att man lämnar över arbetsuppgifter och befogenheter till andra. Det innebär också att led- ningen aktivt måste arbeta för att ge den som får nya uppgifter förutsätt- ningar att klara av dem. Genom att informera, stödja olika initiativ och försök och se till att de resurser som behövs finns på plats kan detta underlättas.

Oavsett hur det administrativa och pedagogiska stödet är organiserat har ledningen ett ansvar för att stödet stimulerar och inte hindrar en bra verksamhet. Det gäller för administratörerna att frigöra och inte binda resurser i verksamheten.

Vissa delar av skolbarnsomsorgen bör enligt fritidshemskommitténs uppfattning speciellt uppmärksammas i kommunen.

Arbetet kring barn med behov av särskilt stöd kan, som beskrivits i kapitel 12, behöva förstärkas med särskild kompetens i form av handled- ning, konsultation eller annat. På samma sätt kan det i arbetet med invandrarbarn och vad gäller ansvaret för mottagandet av flyktingar behövas särskilda överväganden och insatser från ledningsorganisatio- nens sida.

I kapitel 11 har kommittén påpekat att familjefritidshemmens verk- samhet bör uppmärksammas. För att denna skall kunna tillgodose bar- nens, föräldrarnas och personalens behov krävs stöd t.ex. genom öppen verksamhet, handledning och fortbildning.

Kommunen bär ansvaret för fortbildningen av personalen. Genom allmänna målformuleringar och kommunala riktlinjer för skolbarnsom- sorgen anges inriktningen av verksamheten. Det är väsentligt att all personal inom skolbarnsomsorgen får ta del av denna kunskap.

Genom kurser, studiedagar och andra fortbildningsinsatser kan led- ningsfunktionen medverka till att personalen får kännedom om utveck- lings- och forskningsarbete och att innehållet i skolbarnsomsorgen ut- vecklas i önskad riktning. Det är önskvärt att all personal fortlöpande får tillfälle att skaffa sig ytterligare kunskaper om barn och pröva nya idéer inom den verksamhet de arbetar i.

Personalen kan också behöva personligt stöd i sitt arbete. I första hand är det naturligt att arbetslaget och arbetskamraterna ger den enskilde stöd och hjälp. Ibland räcker inte detta. Vid konflikter och andra mer djupgående svårigheter har ledningen ett särskilt ansvar.

Ett utvecklingsarbete inom skolbarnsomsorgen måste hela tiden ha sin utgångspunkt i verksamheten och ta till vara personalens kunskaper. Ledningens roll är att stödja utvecklingsarbete genom att bl.a. uppmunt- ra initiativ och förändringsarbete.

Vi beröri kapitel 14 de vinster som kan göras genom en samverkan och samordning i kommunen. Ledningspersonalens engagemang är av av- görande betydelse för om lokaler, personal och olika verksamheter skall kunna utnyttjas och samordnas bättre än hittills. Personal med särskild kompetens i vissa frågor t.ex. psykologer, logopeder m.m. kan med fördel anställas gemensamt och användas i samma distrikt av flera förvaltningar/verksamheter vars arbete berör barn och ungdom.

En väsentlig insats är också att samordna personalfortbildningen i

kommunen så att denna i tillämpliga delar kan vara gemensam för den personal som barnen möter i olika verksamheter under dagen elleri ett större perspektiv i verksamheter som de kommer i kontakt med under olika perioder av sina första 16 är.

7.4. Ledningen på fritidshemmet

På fritidshemmet skall de politiska besluten om skolbarnsomsorgen i kommunen genom ledningens arbete och stöd resultera i en verksamhet för och med barnen. Med ledning av de politiskt beslutade målen och med utgångspunkt i de resurser som disponeras bedömer och beslutar personalen hur arbetet skall utföras. Genom denna planering och i själva verksamheten förverkligas det arbete som utförts på de två andra nivåer- na. Arbetsplaneringen inom det enskilda fritidshemmet, vad man tänkte göra och hur det blev år en viktig kunskap för politikerna när utveckling- en skall styras vidare.

Föreståndarna i barnomsorgen är som regel förskollärare eller fritids— pedagoger. Föreståndarskapets omfattning är beroende av antalet avdel— ningar. Många fritidshem ligger för sig själva och omfattar endast en avdelning. Föreståndaren arbetar i dessa fall mesta tiden i barngruppen. Vid större anläggningar är föreståndarfunktionen mera frikopplad från det direkta arbetet med barnen.

Föreståndaren har ansvar för planering och genomförande, liksom för utvärdering och resultatrapportering. Som antytts tidigare pågår i många kommuner en decentralisering av befogenheter, vilket naturligtvis ställer nya krav på personalen.

Det är väsentligt att föreståndaren som den lokala arbetsledaren ges förutsättningar att klara av förändringar i föreståndarrollen.

7.5. Det ställs stora krav på ledningspersonalen

Vi har här beskrivit ledningsorganisationens roll som kommunikations- länk mellan de politiska besluten och själva verksamheten. Vi har också berört dess roll som stödfunktion för både personalen och den verksam- het som barnen möter.

För att kunna utveckla arbetet inom skolbarnsomsorgen i enlighet med de politiska besluten och svara mot de krav som barn och föräldrar ställer på verksamheten fordras en ledningsorganisation och lednings- personal som har erfarenheter av skolbarnsomsorg och som känneteck- nas av initiativrikedom, målmedvetenhet och förändringsberedskap.

Att svara för ledningen av skolbarnsomsorgen både centralt och lokalt och samtidigt stimulera till utvecklingsarbete ställer stora krav på led- ningspersonalens förmåga.

De utbildningsinsatser som kan behövas för ledningspersonalen bör enligt fritidshemskommittén stödjas genom gemensamma insatser från staten och kommunen. Ett samarbete med den utbildning som redan finns för ledningspersonal inom skolområdet bör vara möjlig.

8. Skolbarnsomsorgens ansvar för det enskilda barnet beror på barnets ålder, utveckling och mognad

8.1. Tillsynsansvar i skolbarnsomsorgen

För de barn som är inskrivna i skolbarnsomsorgen har kommunen ett omsorgsansvar. Detta ansvar är en förutsättning för att statsbidrag skall kunna utgå till verksamheten.

I 25 i förordningen om statsbidrag till kommunal barnomsorg SFS 19831943 anges bl.a.

. . För annan kommunal verksamhet än öppen förskola krävs också att barnen är inskrivna. Därmed avses att överenskommelse har träffats mellan föräldrarna och kommunen om att kommunen skall svara för omsorgen under en viss del av dygnet. Denna överenskommelse skall dokumenteras av kommunen.”

l statsbidragsförordningen använder man begreppet ”omsorg”. I detta begrepp lägger man vanligen en kombination av tillsyn, omvårdnad och pedagogisk verksamhet som bedrivs i fritidshem och familjefritidshem. I andra sammanhang har man talat om personalens eller kommunens tillsynsansvar för den inskrivna barngruppen. Fritidshemskommittén är av den uppfattningen att tillsynsansvaret skall betraktas som en del av omsorgsansvaret.

I de närmast följande avsnitten diskuterar fritidshemskommittén de frågor som särskilt berör tillsynsansvaret och tillämpningen av detta då det gäller skolbarn. Vidare diskuteras vissa avgränsningsfrågor mellan skolbarnsomsorgens respektive skolans tillsynsansvar.

Vad innebär tillsynsansvaret?

Några närmare anvisningar i lagar eller förordningar om tillsynsansvar finns inte. Enkelt uttryckt kan tillsynsansvaret sägas innebära att kom- munen övertar en del av ansvaret för vård och tillsyn av de inskrivna barnen under den tid som de vistas i fritidshemmet eller familjefritids- hemmet.

Ju äldre barnen blir desto tydligare blir den konflikt som ibland kan finnas mellan de vuxnas behov av att utöva en fullgod tillsyn och barnets behov av att pröva sin självständighet. Detta gäller oavsett om barnet vistas i det egna hemmet eller i fritidshemmet.

De lagar som finns på detta område — skadeståndslagen, brottsbalken och föräldrabalken — tillåter att barnen i fritidshem och familjefritids- hem ges samma frihet som barn i det egna hemmet.

Med stigande ålder avtar barnens behov av tillsyn och övervakning. En godtagbar tillsyn innebär således inte att man hela tiden måste ha alla barn inom synhåll.

Då man bedömer vållande av skada genom bristande tillsyn enligt skadeståndslagen tar man stor hänsyn till barnets utveckling och förmå- ga att klara sig självt under olika förhållanden.

Hur tillsynsansvaret skall tillämpas måste bedömas från fall till fall och flera olika faktorer måste då vägas samman t.ex.: ] Barnens ålder [] Fritidshemmets placering i närmiljön [Zl Trafikmiljön j Föräldrarnas önskemål :! Eventuella kommunala regler

Vad är bristande tillsyn ?

Bristande tillsyn innebär att personalen genom ett vårdslöst eller för- sumligt sätt bidrager till att barnet skadar sig eller vållar en skada.

I likhet med föräldrar kan fritidshemspersonalen bara anses ha vållat en skada om det finns ett direkt samband mellan vårdslöshet i tillsynen och barnets skadevållande.

Om exempelvis barn som bedöms vara stora nog att på egen hand spela ishockey och som har en lämplig utrustning, skadar varandra under spelet utanför fritidshemmet kan det i regel inte anses vara fråga om vårdslöshet i tillsynen.

Att låta bli att ingripa i en situation som kan leda till skada, kan i vissa fall bedömas som vårdslöshet. Har man däremot sagt ifrån eller varnat barnet för riskerna, eller på annat sätt beroende på barnets ålder och utvecklingsnivå, försökt att hindra att en skada inträffar kan man inte anses som vårdslös.

Överenskommelser med barnens föräldrar

De inskrivna barnen befinner sig på olika utvecklingsstadier och föräld- rar har olika syn på vad deras barn klarar. Det är därför viktigt att personalen inom skolbarnsomsorgen har möjlighet att tillämpa tillsyns- ansvaret på ett varierat sätt. Ett nära och förtroendefullt samarbete med barnens föräldrar är en förutsättning för detta.

På många fritidshem och familjefritidshem förekommer ett system som innebär att föräldrarna skriftligt meddelar om och när barnet får lämna fritidshemmet på egen hand, cykla till och från fritidshemmet, färdas i personalens bilar osv. Ett sådant förfarande saknar, enligt vad kommittén erfarit, juridiskt värde. Systemet bidrar dock till att undvika missförstånd och är ett viktigt stöd för vikarier och nyanställd personal.

8.2. Avgränsning av tillsynsansvaret mellan skolbarnsomsorgen och skolan

Under utredningsarbetet har fritidshemskommittén ofta stött på uppfatt- ningen att skolbarnsomsorgen har ett övergripande tillsynsansvar även

under den tid som barnen vistas i skolan. Detta är enligt kommitténs mening en missuppfattning. Det är från alla utgångspunkter tillräckligt att tillsynsansvaret åvilar en institution i taget. Ett dubbelt tillsynsansvar eller otydlig ansvarsfördelning leder till dåliga planeringsförutsättning- ar och kan också medföra onödigt höga kostnader.

Under den tid som barnen vistas i skolan har skolan tillsynsansvaret för barnen. Detta innebär att skolan måste planera och genomföra sin verksamhet så att skolbarnsomsorgens personal inte upplever att de måste finnas på plats i den händelse att barn blir sjuka eller av andra skäl måste lämna skolan. Skolans tillsynsansvar gäller oavsett om samlad skoldag genomförts eller inte.

Ett klarläggande av tillsynsansvaret för båda verksamhetsformerna bör göras i de kommunala riktlinjerna för skolbarnsomsorgen respektive i den lokala arbetsplanen för grundskolan.

Fritidshemskommittén anser att klarare markeringar av gränserna för tillsynsansvaret bör kunna förbättra möjligheterna till samverkan mel- lan skola och skolbarnsomsorg och underlätta ett effektivare utnyttjande av kommunens resurser.

Ramarna för tillsynsansvaret bör framgå av de kommunala riktlinjerna för skolbarnsomsorgen

Det är kommunen som bär ansvaret för tillsynen. Även i de fall som personalen vållar skada genom vårdslöshet eller försumlighet blir det oftast kommunen som genom sitt arbetsgivaransvar blir skadestånds- skyldig.

Kommunen bör ange regler för tillsynsansvaret i de kommunala rikt— linjerna för skolbarnsomsorgen. Det kan gälla anvisningar för transport av barnen i personalens bilar, för lägervistelse, utflykter, förvaring av eggverktyg osv. och hur man ser på tillsynsansvaret för barn i olika åldersgrupper.

I de kommunala riktlinjerna måste också avvägningar göras mellan vad som är lämpligt ur pedagogisk synvinkel med hänsyn till barnens behov av en viss grad av självständighet och vad som är juridiskt lämp- ligt.

Kommunen bör också ta hänsyn till att personalen ofta känner ett moraliskt/etiskt ansvar som sträcker sig utöver vad som är reglerat i skadeståndslagen och brottsbalken.

9. Tillgång, behov och fördelning av platser inom skolbarnsomsorgen

9.1. Tillgängliga platser och planerad utbyggnad

År 1975 träffade regeringen och kommunförbundet en överenskommel- se om utbyggnad av barnomsorgen. Enligt överenskommelsen skulle 50 000 fritidshemsplatser byggas under perioden 1975—1980. Det målet uppnåddes inte. Det genomsnittliga tillskottet av platser har, som fram- går av nedanstående uppställning, varit omkring 6 000 platser per år i fritidshem och omkring 3 500 platser per år i familjedaghem.

År Fritidshem Familjedaghem för skolbarn Antal platser Nytillskott Antal platser Nytillskott 1977 32 500 5 300 23 000 4 100 1978 39 200 6 700 25 300 2 300 1979 43 900 4 700 30 300 5 000 1980 49 700 5 800 33 200 2 900 1981 53 100 3 400 34 700 1 500 1982 60 400 7 300 40 500 5 800

Uppgifter om tillgång, behov och fördelning av platser i fritidshem och familjedaghem kan erhållas dels genom SCB:s barnomsorgsundersök- ning (1982), dels genom statistiska meddelanden SM 1984zl8. Socialsty- relsens sammanställning av kommunernas barnomsorgsplaner ger också en uppfattning om utbyggnad och behov (Barnomsorgsplanering 19832, 808).

Materialen är inte helt jämförbara. Enligt senast tillgänglig statistik (SM 1984218), var den 31/121983:

— 46 500 barn inskrivna i kommunala familjedaghem och — 64 700 barn inskrivna i fritidshem.

De barn som var inskrivna i fritidshem fördelades på följande sätt: — 50 300 i vanliga fritidshem — 11 200 i utvidgade syskongrupper — 3 200 i utvidgade fritidshem.

I socialstyrelsens sammanställning av kommunernas barnomsorgspla- ner för åren 1983— 1987 redovisas ett planerat nytillskott på ca 17 000

fritidshemsplatser under perioden. Dessutom beräknas att ca 2 300 nya platser kommer att inrättas i familjedaghem.

Enligt Sveriges officiella statistik (1983) antas antalet barn i åldern 7— 12 år minska från 662 800 i slutet av år 1982 till 586 800 i slutet av år 1987. Det minskande barnantalet och den planerade utbyggnaden inne- bär att andelen skolbarn med plats i fritidshem kommer att öka från 9 % till 13 % under planeringsperioden 1983—1987. Om man inkluderar även familjedaghemsplatserna ökar andelen skolbarn med plats i barn- omsorgen från 15 % år 1982 till 20,5 % år 1987.

Figur 9.1 Utbyggnad avfritidshem och familjedaghem åren 1976—1987

Antal platser

80 000

70 000

Fritidshem

60 000

Familjedaghem

30 000

20 000

| 1 | I

|__;

1 1 1 | |

10000 : |

76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87

(efter 1983 anges planerad utbyggnad)

År

Källa: Socialstyrelsen 1983.

9.2. Tre olika sätt att beräkna behovet

9.2.1. Kommunernas barnomsorgsplaner

l kommunerna skall det enligt socialtjänstlagen finnas en plan för för- skole- och fritidshemsverksamheten. Planen skall bl.a. redovisa behovet av förskolor, familjedaghem och fritidshem i kommunen. Planen skall också redovisa på vilket sätt som detta behov skall tillgodoses. Detta

framgår av socialtjänstlagens 17 & och socialtjänstförordningens 4 & (SFS 1981 :750).

Socialstyrelsen ger årligen ut en vägledning för kommunernas barn- omsorgsplanering. Syftet är att få behovsberäkningarna utförda på ett enhetligt sätt så att sammanställningar för samtliga kommuner och jäm- förelser mellan olika kommuner kan göras. För skolbarn beräknas be- hovet av platser för barn i åldern 7—9 år och behovet för barn i åldern 10— 12 år. Behovet anger det antal barn som har förvärvsarbetande eller studerande föräldrar eller som av särskilda skäl behöver plats i fritids- hem eller familjefritidshem.

Den metod som används vid barnsomsorgsplaneringen tar inte hän- syn till den verkliga efterfrågan på platser i kommunerna. Det redovisa- de behovet kan därmed, i synnerhet vad gäller äldre skolbarn, vara större än efterfrågan.

Enligt de senast tillgängliga barnomsorgsplanerna behövdes

— 107 688 platser för barn i åldern 7—9 år — 118 321 platser för barn i åldern 10— 12 år.

9.2.2. Barnomsorgsundersökningen

I SCB:s barnomsorgsundersökning mäts efterfrågan på platser under de närmast kommande åren genom en postenkät till ett slumpmässigt urval av föräldrar till barn i de aktuella åldersgrupperna. Urvalet i 1982 års barnomsorgsundersökning omfattade drygt 91 000 personer.

Barnomsorgsundersökningen omfattar endast barn i åldern 7— 10 år och ger därför inte en komplett bild av platsbehovet.

Av den senast genomförda barnomsorgsundersökningen framgår att de föräldrar som inte hade barn i skolbarnsomsorgen år 1982 efterfrå— gade

— 24 000 platser i fritidshem — 3 000 platser i familjefritidshem

Den totala efterfrågan på platser för åldersgruppen 7— 10 år fås genom att till dessa siffror lägga de barn som redan har plats och vars föräldrar uppger att de önskar behålla denna. Platsbehovet var (1982):

— 78 000 platser i fritidshem — 43 000 platseri familjefritidshem

9.2.3. Behov i förhållande till daghemsutbyggnaden

Behovet av platser i skolbarnsomsorgen påverkas i stor utsträckning av förskolans utbyggnad i kommunen. Om det finns många förskoleplatser blir efterfrågan på platser i skolbarnsomsorgen stor.

De föräldrar som har fått plats för sina förskolebarn i daghem räknar också med att de skall få barnomsorg då barnet börjar i skolan och så länge som de har behov av tillsyn. Enligt fritidshemskommitténs uppfatt- ning är det därför viktigt att den nuvarande eftersläpningen i utbyggna- den av fritidshemsplatser rättas till. År 1983 fanns ca 27 000 6-åringar och 30000 5-åringar inskrivna i

daghem. För att dessa barn skall kunna få plats på fritidshem tillsam- mans med de barn som redan har en fritidshemsplats och behålla denna t.o.m. 12 års ålder krävs ca 18 000 nya fritidshemsplatser under de närmaste två åren. Motsvarande beräkning för familjefritidshemmen ger ett behov av ca 5 000 nya platser.

Samtidigt bör understrykas att förvärvsfrekvensen bland kvinnor i åldern 25—54 år enligt arbetskraftsundersökningen beräknas öka från 82,5 % år 1982 till 91,5 % år 1990. Samtidigt kommer andelen kvinnor med kort deltidstjänstgöring att minska från 10,7 % år 1982 till 7,5 % år 1990. Detta kan innebära att efterfrågan på platser både i förskolan och skolbarnsomsorgen ökar under den kommande planeringsperioden.

F.n. finns det få platser för barn i åldern 10— 12 år. Detta innebär att antalet fritidshemsplatser måste byggas ut från två håll.

En genomsnittlig utbyggnad på 6 000 platser årligen under den när- maste femårsperioden skulle innebära att flertalet av de lågstadiebarn som önskade plats skulle kunna få detta i slutet av planeringsperioden. För mellanstadiebarnen skulle det dock alltjämt vara brist på platser.

Om utbyggnaden av fritidshemmen fördelas både på nya platser för de yngsta barnen i form av heldagsfritidshem och på nya platser i form av eftermiddagsfritidshem för de äldre barnen bidrar detta till att behovs- täckningen för mellanstadiebarnen ökar snabbare.

9.3. Behovet måste också bedömas med hänsyn till de lokala förutsättningarna

Fritidshemskommittén har tidigare framhållit vikten av att utbyggnaden av skolbarnsomsorgen sker med hänsyn till lokala förutsättningar och behov.

Behovet av platser i skolbarnsomsorgen påverkas också av de villkor som barn och föräldrar lever under i kommunen eller i kommundelen. Bedömningar av barns uppväxtvillkor bör därför, enligt kommitténs uppfattning, kunna utgöra ett väsentligt komplement till de nuvarande planeringsmetoderna. Det är också viktigt att i planeringen redovisa behovet av barnomsorg på s.k. obekväm arbetstid.

9.4. Fördelning av platser inom skolbarnsomsorgen

Bristen på platser inom skolbarnsomsorgen har medfört att det i regel endast är barn på lågstadiet som erbjuds plats. Många kommuner be- gränsar rätten till plats i fritidshem och familjefritidshem till att endast omfatta barn i åldern 7—9 år, trots att fritidshemsverksamheten enligt socialtjänstlagen omfattar barn t.o.m. 12 års ålder.

Detta medför att barn utestängs från skolbarnsomsorgen trots att de fortfarande kan ha behov av en plats.

Fritidshemskommitténs förslag att inrätta eftermiddagsfritidshem för de äldre skolbarnen syftar dels till att få en verksamhet riktad till denna åldersgrupp, dels till att nå ett bättre utnyttjande av befintliga resurser

och därigenom få till stånd en utbyggnad av skolbarnsomsorgen även för mellanstadiebarnen.

Den nuvarande fördelningen av platser i fritidshem och familjefritids- hem framgår av följande tabeller.

Tabell 9:l Fritidshem

Län Inskrivna barn födda år 1975 och 1974 1973 1972 1971 1970 och Summa senare tidigare Årskurs | 2 3 4 5 6

Uppsala län 663 570 276 63 12 5 1 589 Södermanlands län 536 471 358 168 33 33 1 599 Ostergötlands län 1 068 1 034 724 154 50 43 3 073 Jönköpings län 343 378 221 87 41 15 1 085 Kronobergs län 292 286 156 47 15 7 803 Kalmar län 503 394 239 46 15 13 1 210 Gotlands län 74 73 64 31 11 4 257 Blekinge län 150 112 84 45 12 4 407 Kristianstads län 375 378 180 45 18 3 999 Malmöhus län 1 759 1 784 938 255 55 24 4 815 Hallands län 304 260 167 44 16 2 793 Göteborgs o Bohus län 1 684 1 589 966 272 78 22 4 611 Älvsborgs län 643 570 432 98 32 4 1 779 Skaraborgs län 344 307 197 71 26 14 959 Värmlands län 427 423 289 143 53 7 1 342 Örebro län 637 654 492 235 91 36 2 145 Västmanlands län 655 657 452 219 55 21 2 059 Kopparbergs län 471 461 329 162 45 27 1 495 Gävleborgs län 519 454 278 61 20 31 1 363 Västernorrlands län 341 360 254 34 11 3 1 003 Jämtlands län 205 184 101 26 9 — 525 Västerbottens län 247 293 192 1 16 42 22 912 Norrbottens län 677 550 226 73 18 6 1 550 Hela riket 20 086 19 419 13 358 5 030 1 603 573 60 069

Källa: Statistiska meddelanden S 1983:13/tabe11 12.

Tabell 9:2 Familjedaghem (1)

Län/kommuner Antal dagbarn födda år 1975 1974 1973 1972 1971 1970 (2) Summa Årskurs 1 2 3 4 5 6

Stockholms län 3 037 2 900 2 184 958 464 140 9 683 Uppsala län 414 323 168 56 25 7 993 Södermanlands län 585 489 329 138 42 6 1 589 Ostergötlands län 886 849 595 352 574 28 3 284 Jönköpings län 424 300 219 90 30 6 1 069 Kronobergs län 361 259 148 54 13 2 837 Kalmar län 382 330 179 82 34 20 1 027 Gotlands län 258 253 124 82 29 9 755 Blekinge län 474 376 205 106 48 2 1 211 Kristianstads län 611 398 154 65 18 8 1 254 Malmöhus län 1 550 1 180 598 229 45 14 3 616 Hallands län 382 322 174 86 25 7 996 Göteborgs o Bohus län 1 039 846 520 258 103 22 2 788 Alvsborgs län 1 082 874 473 165 55 9 2 658 Skaraborgs län 530 466 264 71 39 7 1 377 Värmlands län 465 389 238 102 59 22 1 275 Örebro län 654 630 495 292 163 47 2 281 Västmanlands län 614 496 342 148 51 10 1 661 Kopparbergs län 493 360 184 90 36 11 1 174 Gävleborgs län 366 275 163 38 27 7 876 Västernorrlands län 443 352 125 22 12 — 954 Jämtlands län 247 190 110 23 8 2 580 Västerbottens län 769 475 276 121 57 20 1 718 Norrbottens län 279 219 108 38 7 2 653 Hela riket 16 345 13 551 8 375 3 666 1 964 408 44 309

Not (1): Inklusive trefamiljssystem Not (2): Inklusive ett fåtal barn födda tidigare än är 1970.

Källa: Statistiska meddelanden S 1983zl3/tabell 17

10. Hur länge är barnen i skola och skolbarnsomsorg?

Skolan har av tradition planerat sina arbetstider relativt oberoende av andra verksamheter i kommunen. Fritidshem och andra aktiviteter för barn på låg- och mellanstadiet har rättat sig efter och anpassat sig till dessa förhållanden.

I detta kapitel redogör vi för de bestämmelser som reglerar skolda- gens, den samlade skoldagens och skolårets omfattning och de konse- kvenser dessa får för skolbarnsomsorgen.

10.1. Skoldagens längd

Läroplanens avsnitt om timplaner anger hur många timmar som varje årskurs skall omfatta. Utöver den verksamhet som skall äga rum enligt timplanen skall på mellan- och högstadiet även förekomma fria aktivi- teter, för mellanstadiets del skall dessa omfatta två stadieveckotimmar.

Dessa förläggs som regel med en veckotimme till vardera årskurs 75 och 6.

Antalet veckotimmar i de olika årskurserna på låg- och mellanstadiet blir då

Årskurs 1 2 3 4 5 6

Veckotimmar 20 24 30 34 34+ [ 34+ 1

Under skoldagen har eleverna också raster och lunchuppehåll. En del dagar har man dessutom samlingar och/eller klassråd, även detta utöver själva timplanen.

I figur 1021 har vi schematiskt återgivit skoldagens tidsmässiga omfatt- ning för barn i åldern 7— 12 år dvs. årskurserna 1—6. Tidpunkten för skolans början och slut varierar från kommun till kommun. De flesta skolor börjar någon gång mellan kl. 08.00 och 09.00. I vårt exempel har vi förutsatt att skoldagen börjar kl.08.00 och att skolarbetet fördelas lika över veckans olika dagar.

Figur 10:l Skoldagens tidsmässiga omfattning och behovet av skolbarnsomsorg i årskurs 1—6

Årskurs klockan

Teckenförklaring

[::] Skoldag enligt timplan inklusive raster och lunchtid

Maximalt tillägg för samlad skoldag

Behov av skolbarnsomsorg vid en maximal samlad skoldag

_ : Behov av skolbarnsomsorg om samlad skoldag inte införts

Figur 10:2 Variationer i skoldagens början och slut i årskurserna ] och 2

Årskurs klockan

Teckenförklaring

Skoldag för grupp A (halva barnantalet) Skoldag för grupp B (andra halvan av klassen) =.,- v - '+' Skolbarnsomsorg

1 årskurs 3—6 har i stort sett samtliga elever i klassen undervisning samtidigt. För eleverna i årskurs 1 —2 kan det däremot vara stora varia- tioner. Samma barn kan börja och sluta skolan vid olika tidpunkter under veckans dagar. Barn i samma klass kan dessutom ha olika tid- punkter för skolans början och slut under en och samma dag (se fig. 102).

Vi har i figur 10:1 utgått från att veckans arbetsdagar är lika långa. Så är dock inte alltid fallet. I många skolor fördelas klassernas lektioner ojämnt över veckans olika dagar, vilket får till följd att även klasserna och eleverna i årskurs 3—6 får oregelbundna tider både för skoldagens början och slut.

10.2. Samlad skoldag ger regelbundna tider

Samlad skoldag innebär att eleverna genom särskilda åtgärder skall tas om hand under hela den tid som skoldagen omfattar. Fria aktiviteter skall anordnas för eleverna under de delar av skoldagen, som inte tas upp av lektioner eller annan verksamhet t.ex. tid för vila, raster och måltider.

En skoldag får enligt skolförordningen omfatta högst 5 timmar och 20 minuter i årskurs 1—2 och högst 8 timmar i årskurs 3—9. Någon mini- mitid för samlad skoldag finns inte angiven. Den samlade skoldagen behöver inte innebära någon förlängning av skoldagen. Det är respek- tive länsskolnämnds uppgift att mot bakgrund av gällande målsättning bedöma om villkoren för statsbidrag uppfylls.

Av figur 1011 kan vi, förutom att vi ser den ”vanliga skoldagens” omfattning också se omfattningen av en maximal samlad skoldag. Vi kan också se skillnaden mellan en vanlig skoldag och en maximal samlad skoldag.

Vid utformningen av den samlade skoldagen bör enligt skolförord- ningen ”särskilt för elever på lågstadiet, eftersträvas att vistelsetiden i skolan för en och samma elev inte växlar under veckans olika dagar".

Om man inför samlad skoldag kan de variationer i skoldagens början och slut i årskurs 1—2 som redovisats i figur 10:2. elimineras för det enskilda barnet och i de flesta fall även för hela klassen. Även för eleverna i årskurs 3—6 innebär den samlade skoldagen regelbundna tider för skoldagens början och slut under veckans olika dagar.

10.3. Det är en skillnad i tillsynsbehovet mellan barn i olika årskurser

Tillsynsbehovet för det enskilda barnet har också redovisats i figur 1011 och är beroende av om samlad skoldag införts eller ej. Utan samlad skoldag minskas tillsynsbehovet med den tid som omfattas av skoldagen enligt timplanen. Om barnet deltar i en samlad skoldag minskar tillsyns- behovet med hela tiden för den samlade skoldagen.

Om vi enbart räknar med en skoldag enligt timplanen (inkl. raster och

lunchuppehåll) kan vi se en klar skillnad i tillsynsbehovet mellan årskurs 1—2 och årskurs 3—6.

Barnen i årskurs 3—6 är i skolan mellan kl. 08.00 (vårt exempel) och kl. 13.00—14.00. Under denna tid finns det normalt inget behov av skolbarnsomsorg eftersom skolan har ansvar för tillsyn av barnen under den tid skolan pågår. (Skolförordningen 14 kap. 10 &, 12 kap. 7 5.)

Barnen i årskurs 1 —2 kan, som redovisats i figur 10.2, däremot behöva tillsyn både kl. 08.00—09.40 (09.00) och kl. 11.40(12.00)— 13.20 på grund av att olika grupper kan börja och sluta skolan vid olika tidpunkter. Beläggningen på fritidshemmet under dessa tider är mycket låg.

Vid en samlad skoldag i årskurs 1—2 på 5 timmar och 20 minuter bortfaller behovet av tillsyn inom skolbarnsomsorgen under skoltid, eftersom skolans omsorgsansvar i detta fall även omfattar den tid av skoldagen som inte upptas av lektioner (Lgr 80 s. 20—21).

10.4 36 % av eleverna har samlad skoldag

Genom en enkät till samtliga länsskolnämnder har fritidshemskommit- tén kartlagt omfattningen av den samlade skoldagen i hela landet läsåret 1984/85.

1 nedanstående redovisning anges dels andelen barn i hela årskursen som har samlad skoldag, dels hur lång skoldagen är för dessa barn. Siffrorna vad gäller skoldagens omfattning är något osäkra eftersom ca 20 % av redovisningarna i detta avseende varit ofullständiga.

Årskurs Andel elever Skoldagens omfattning i timmar, med samlad skol- % av elever med samlad skoldag dag %

3 ( 4 4 ( 5 5 ( 6 6 ( 7 7 — 8

1 33 15 45 38 2 — 2 35 3 36 58 3 — 3 37 — 3 63 29 5 4 37 — — 13 72 15 5 38 — — 6 74 20 6 38 — — 6 74 20

I genomsnitt har 36 % av barnen i åldersgruppen 7—12 är samlad skoldag. Något större andel av de äldre barnen deltar i den samlade skoldagen. Skoldagens längd ökar successivt från ett genomsnitt av strax under 5 timmar i årskurs 1 till mellan 6 och 7 timmar i årskurs 6.

10.5. Skolåret omfattar endast 40 av årets 52 veckor

Under de dagar och tider som skolan pågår är alltså flertalet av barnen i åldern 7— 12 år i skolan under 4—6 timmar varje dag. Om den samlade skoldagen införts är vistelsetiden i skolan längre.

Under den tid som skolan pågår har den ett tillsynsansvar för barnen.

Det uppstår dock problem för både familjer och skolbarnsomsorg då skolan har lov eller studiedagar.

Ett läsår omfattar 40 av årets 52 veckor. 1 nedanstående tabell kan vi se att eleverna är i skolan ca 179 dagar och är lediga ca 75 vardagar under ett år (exkl. lördagar). För dessa 75 dagar måste skolbarnsomsorgen ha en extra beredskap.

Skolårets omfattning Hösttermin Vårtermin Summa Antal dagar (månd-fred) 90 110 200 Bortfall Helgdagar 0 4 4 Studiedagar 3 2 5 Lovdagar 2 10 12 Återstående undervisn.dag. 85 94 179 Vard. under jullovet 5 3 8 under sommarlovet 34 16 50

Endast läsårets 200 arbetsdagar, de 5 studiedagarna och de 12 lovdagar- na är fastställda. Antalet undervisningsdagar skall vara minst 178. Dag- antalet i övrigt kan variera.

10.6. Det behövs en bättre samordning mellan skola och skolbarnsomsorg

Skolbarnsomsorgen har av tradition anpassat sig till och rättat sig efter skolans arbetstider.

Vid skolans planering och schemaläggning har lokaltillgång, skol- skjutsorganisationen och personalens önskemål om arbetstider varit avgörande för schemats uppläggning på låg— och mellanstadiet.

Föräldrarnas behov å ena sidan och skolbarnsomsorgens behov å andra sidan av regelbundna scheman för den enskilda eleven resp. skolan som helhet har inte alltid beaktats eller tillgodosetts.

Den oregelbundenhet som speciellt präglar skolgången i årskurs 1 och 2 har skapat problem för många föräldrar när det gällt att ordna tillsyn för sina barn vid sidan om skolan. Skolbarnsomsorgen tvingas samtidigt sprida ut sin personalresurs under större delen av dagen för att alla inskrivna barn skall få tillsyn.

Det förekommer också arbetsdagar av mycket varierande omfattning på hela låg- och mellanstadiet. En tendens att bl.a. avkorta läsningen under fredagarna är tydligt märkbar.

Även detta har inneburit att skolbarnsomsorgens resurser måste spri- das ut, eftersom variationen mellan olika klasser på den enskilda skolan samtidigt kan vara mycket stor. Lösningarna blir både orationella och oekonomiska.

För att skolbarnsomsorgen skall kunna planera sin verksamhet på ett rationellt sätt och utnyttja personalens arbetsinsatser bra bör skolans arbetstider vara regelbundna både för den enskilda eleven och de olika klasserna. Skolans och skolbarnsomsorgens verksamheter bör också förläggas till olika tidpunkter under dagen. Ju kortare tid som verksam-

heterna pågår samtidigt desto större blir möjligheterna till ett rationellt resursutnyttjande.

Ett av målen med den samlade skoldagen var att skapa en regelbun- denhet i skolgången för att därmed underlätta för föräldrarna att ordna tillsyn för sina barn och samtidigt skapa förutsättningar för en samord- ning med andra verksamheter.

Kravet på regelbundna tider för den samlade skoldagen gälleri första hand för den enskilda eleven.

Införandet av en samlad skoldag i landets kommuner har skett i begränsad utsträckning. Intresset för en samlad skoldag i den bemärkel- sen att skolan börjar och slutar på bestämda tider under veckans olika dagar torde vara betydligt större inom barnomsorgsområdet än inom skolan.

Problemet är som tidigare antytts att det är olika befattningshavare och oftast två olika nämnder som planerar och svarar för skola och skolbarnsomsorg. Samordningen är i många fall obefintlig. Verksamhe- terna har olika intressen att bevaka och skolan som har en större orga- nisation och omfattning blir oftast den som styr.

Fritidshemskommittén anser inte att det finns några hinder för kom- munen att samordna skolans och skolbarnsomsorgens tider på ett bättre och mer rationellt sätt.

Oavsett om samlad skoldag införs eller ej är det enligt kommittén möjligt att fördela arbetet för eleverna mer jämnt över veckans olika dagar och ha relativt fasta tider för den enskilda elevens skoldag. En samlad skoldag där lektioner och fria aktiviteter varvas och med fasta tider för skoldagens början och slut för de olika årskurserna ökar ytter- ligare möjligheterna för ett rationellt resursutnyttjande.

En förbättrad samordning mellan skola och skolbarnsomsorgi dessa avseenden måste enligt fritidshemskommittén komma till stånd. I vissa fall torde beslut av kommunfullmäktige eller kommunstyrelse vara nöd- vändiga för att överbrygga de svårigheter som föreligger.

11. Förslag till olika former av skolbarnsomsorg för stöd och tillsyn av barn i åldern 7— 12 år

Strävan att finna verksamhetsformer som möjliggör en förbättrad sam- verkan och ett mera ändamålsenligt utnyttjande av resurserna har legat till grund för fritidshemskommitténs förslag till organisatoriska former för skolbarnsomsorgen.

Kommittén utgår från att de mål och den inriktning som kommittén förordat i kapitel 4 skall gälla alla former av skolbarnsomsorg som tar emot inskrivna barn. Förutsättningarna för arbetet i familjefritidshem- men är dock sådana att det behövs kompletterande verksamheter för att målen skall kunna uppnås. Kommittén föreslår inte någon inskränkning i socialtjänstlagen vad avser kommunens skyldighet att erbjuda barn i åldern 7— 12 år heldagstillsyn.

En förbättrad samverkan i planeringen av skola och skolbarnsomsorg ger möjlighet att erbjuda heldagstillsyn genom en kombination av skolan och olika former av fritidshem. Detta gäller i synnerhet de äldre barnen som tillbringar en förhållandevis lång tid i skolan varje dag.

Barn på mellanstadiet står i dag oftast utanför den kommunala barn- omsorgen. Fritidshemskommitténs förslag har utformats med tanke på att även dessa barn i framtiden skall erbjudas tillsyn.

En annan viktig grundtanke i kommitténs förslag är att skolbarnsom- sorgen både i organisatoriskt och pedagogiskt avseende skall utformas efter lokala förutsättningar och behov. Behovet av stöd och tillsyn varie- rar från barn till barn. En del behöver tillsyn under större delen av dagen. Andra har ett tillsynsbehov som är koncentrerat till en viss del av dagen. Av det skälet har fritidshemskommittén inte förordat en organisatorisk lösning framför någon annan.

Kommittén vill framhålla att barnens behov av kontinuerliga vuxen- och kamratkontakter bör vara vägledande då verksamheten organiseras. Även om kommittén i det följande föreslår flera olika modeller så bör det enskilda barnet inte delta i olika former av skolbarnsomsorg under dagen.

De olika formerna syftar främst till att möjliggöra ett varierat utbud inom kommunen för att bättre kunna tillgodose olika barns och familjers behov.

De yngre skolbarnens korta och ojämna skoldagar ställer krav på en mera omfattande tillsyn före och efter skoldagens slut. Barn på mellan- stadiet har en betydligt längre och mera sammanhållen skoldag vilket innebär ett mera avgränsat tillsynsbehov under de dagar som skolan pågår.

Enligt kommitténs uppfattning bör de platser som finns i heldagsöpp- na fritidshem i framtiden främst erbjudas de yngre barnen. De äldre barnen bör anvisas plats i fritidshem som har ett begränsat öppethållan- de. Under skolloven eller då skolan har studiedagar måste dock även dessa avdelningar vara heldagsöppna.

Skolbarnsomsorgen skall bedrivas året runt med undantag för de begränsningar som kan göras under semesterperioden. I kapitel 13 har kommittén lämnat särskilda förslag som rör skolbarnsomsorg sommar- tid.

En väl fungerande samverkan mellan skola och skolbarnsomsorg är av central betydelse för barnen och för möjligheterna till ett bra resurs- utnyttjande. I kapitel 10 har kommittén understrukit behovet av en bättre samordning av skolans och skolbarnsomsorgens scheman. Det är önskvärt att skolan fördelar arbetet så jämnt som möjligt över veckans olika dagar. Verksamheten i skola och fritidshem bör i så liten utsträck- ning som möjligt pågå samtidigt. En sådan planering ökar också möjlig- heterna till sambruk av olika personalkategorier. För att begränsa anta- let vuxenkontakter och öka kontinuiteten speciellt för de yngsta barnen är det väsentligt att skola och fritidshem planerar så att barnen om möjligt kan möta samma vuxna i fria aktiviteter, samlad skoldag och på fritidshemmet.

En samlad skoldag erbjuder goda möjligheter till ett effektivt sambruk av personal genom att fritidshemspersonalen kan vara ledare för fria aktiviteter inom den samlade skoldagens ram. Fritidshemskommitténs förslag har utformats så att de kan tillämpas oavsett om samlad skoldag införts eller ej eller vid ett successivt införande av den samlade skolda- gen.

Det är också önskvärt att olika verksamheter för barn och ungdom planeras och organiseras så att kommunens lokaler kan användas för mer än en aktivitet och att personalen ses som en resurs i allt arbete med barn och ungdom i kommunen.

Följande verksamheter bör enligt kommitténs uppfattning finnas för att vid sidan av skolan tillgodose olika barns och familjers behov av stöd och tillsyn: El HELDAGSÖPPNA FRITIDSHEM El UTVIDGADE SYSKONGRUPPER El EFTERMIDDAGSÖPPNA FRITIDSHEM MED FÖRLÄNGT ÖPPETHÅLLANDE UNDER LOVEN [] FAMILJEFRITIDSHEM

Vid behov kan en del av dessa vara öppna på 121 KVÄLLAR OCH NÄTTER [] LÖRDAGAR OCH SÖNDAGAR

Dessutom kan kommunen ha

:] SAMLAD SKOLDAG

El ÖPPET FRITIDSHEM [Zl ALLMÄN FRITIDS- OCH FÖRENINGSVERKSAMHET

Kommunen väljer och organiserar sedan de verksamhetsformer, som var för sig eller i kombination med varandra, bäst motsvarar barnens behov och de lokala förutsättningarna i kommunen eller kommundelen. Målet är att finna en bra lösning för varje enskilt barn.

För flertalet barn i skolåldrarna har heldagsfritidshemmen och efter- middagsfritidshemmen störst möjlighet att erbjuda en verksamhet som svarar mot deras utveckling.

Skolan eller en samlad skoldag i kombination med heldagsöppna fritidshem och familjefritidshem behövs för i första hand de yngsta skolbarnen. För de äldre barnen med ett annorlunda tillsynsbehov bör skolan eller den samlade skoldagen kunna kombineras med eftermid- dagsöppna fritidshem.

De flesta fritidshemmen har i dag endast öppet under dagtid. Barn- omsorgsundersökningen visar att en del av 7—12-åringarna har behov av barnomsorg också under andra tider på dygnet. 1 kommuner där många föräldrar på grund av långa resvägar, obekväma arbetstider eller skiftarbete har behov av tillsyn för sina barn under andra tidpunkter än vad som vanligen efterfrågas, krävs speciella insatser.

Det kan finnas behov av fritidshem som också har lördags-, söndags-, natt-, eller kvällsöppet, eller fritidshem som öppnar extra tidigt på mor- gonen. Kommittén vill understryka att även dessa behov måste upp- märksammas, kartläggas och tillgodoses vid planeringen i kommunen.

I glesbygder liksom i områden med stor arbetslöshet eller med mycket säsongsarbete krävs också speciella insatser och en stor flexibilitet. Sam- ordning och samverkan mellan förskola, skola och skolbarnsomsorg är speciellt viktig i glesbygden där barnen har långa resvägar och begrän- sad tillgång på kamrater.

1 1.1 Heldagsöppet fritidshem

De heldagsöppna fritidshemmen erbjuder i dag en relativt begränsad barngrupp, främst ur årskurs 1 och 2, stöd och tillsyn under morgonen, eftermiddagen och under skolans lovdagar. Heldagsfritidshemmen sva- rar väl mot de yngre barnens behov. Barngruppen har en fast samman- sättning och en personaldimensionering som möjliggör trygga och kon- tinuerliga vuxenkontakter. En längre öppettid medger tillsyn både före och efter den relativt korta och ibland mycket varierande skoldagen.

Den begränsade barngruppen ökar personalens möjligheter att möta och stimulera enskilda barns intressen. Under vissa delar av dagen finns också möjligheter att bilda grupper omkring olika frågor. Personalen har också möjligheter att ge särskilt stöd åt de barn som behöver detta.

Heldagsfritidshemmet behövs i framtiden särskilt för barn ur årskurs 1 och 2. Detta utesluter dock inte att äldre barn, speciellt de i årskurs 3 med behov av direkt tillsyn och omvårdnad i mindre grupp, kan gå kvar i sitt fritidshem. De äldre barnen bör anvisas plats i fritidshem som har öppet enbart under eftermiddagstid (se avsnitt 1 1.3).

En vanlig fritidshemsavdelning omfattar i dag 15—20 barn. Fram till år 1984 fastställdes antalet platser av socialstyrelsen efter förslag från

kommunen. Socialstyrelsen utgick dels från en ytnorm, dels från den s.k. ”pedagogiska normen”. Den senare gällde önskvärd barngruppsstorlek. Det av socialstyrelsen fastställda platsantalet låg sedan till grund för utbetalning av statsbidrag till kommunen.

Även om socialstyrelsens beslut om platser endast hade en vägledande funktion för hur många barn som verkligen skulle skrivas in i fritidshem- men kan man förmoda att kopplingen till statsbidragen innebar en stark styrning. Fr.o.m. den 1 januari 1984 beslutar kommunen själv hur många barn som skall finnas på varje fritidshemsavdelning.

Det är en allmän uppfattning att en gruppstorlek på 15—20 barn är lämplig med hänsyn bl.a. till det antal kontakter som barn i de aktuella åldrarna kan antas klara av och med hänsyn till den föräldrakontakt som är nödvändig i heldagsfritidshemmet. Hur stor barngruppen skall vara måste tillåtas att variera beroende på områdets sociala struktur, den enskilda barngruppens sammansättning och andelen barn med behov av särskilt stöd.

Då det gäller att fastställa personaldimensioneringen i fritidshemmen är det liksom vid diskussionen om barngruppens storlek olyckligt att låsa upp sig omkring fasta tal som sedan tillämpas strikt.

För att kunna beräkna behovet av personal för ett fritidshem måste man ta hänsyn till hur många timmar just detta fritidshem skall vara öppet, hur många vuxna som samtidigt skall arbeta med barngruppen och framför allt under vilka förhållanden som det skall fungera.

11.2. Utvidgad syskongrupp

Sedan mitten av 1970-talet erbjuds skolbarn tillsyn i utvidgade syskon- grupper. De utvidgade syskongrupperna omfattar vanligen ett femtontal barn mellan 1—9 år. Flertalet barn i de utvidgade syskongrupperna är förskolebarn. Vissa kommuner hävdar att de utvidgade syskongrupper- na innebär ett effektivt utnyttjande av personalen genom att de anställda för skolbarnsverksamheten kan tas i anspråk för andra uppgifter under den tid som skolan pågår.

Enligt fritidshemskommitténs uppfattning är de utvidgade syskon- grupperna en form som kan erbjudas de yngre skolbarnen.

De utvidgade syskongrupperna har sina största fördelar för förskole- barnen som genom kontakter med äldre barn får stöd för sin språkut- veckling och sin sociala utveckling. En stor åldersspridning anses också vara önskvärd för att minska konkurrens inom barngruppen.

I de utvärderingar som gjorts av utvidgade syskongrupper har skol- barnens roll och situation i grupperna behandlats mycket knapphändigt. I de rapporter där skolbarnen nämns är det ofta problem av olika slag som man pekar på. En vanlig anmärkning är att skolbarnen stör dags- rytmen genom sina oregelbundna vistelsetider.

, För att skolbarnens behov skall kunna tillgodoses i de utvidgade syskongrupperna krävs att dessa organiseras som flera samverkande avdelningar, gärna 3—4 i samma anläggning. Detta är en förutsättning för att man skall kunna bilda grupper med barn i samma ålder.

De utvidgade syskongrupperna erbjuder få möjligheter till samverkan och samordning med andra verksamheter för barn och ungdom genom att förskolebarnens och skolbarnens vistelsetider och behov är olika och genom att personalen och verksamheten ofta binds till institutionen genom de yngre barnens behov.

I glesbygd och områden med få barn i förskole- och skolåldern kan den utvidgade syskongruppen bl.a. av praktiska skäl vara en bra lösning.

1 1.3 Eftermiddagsöppet fritidshem med förlängt öppethållande under loven

De äldre skolbarnen står i dag praktiskt taget utanför den kommunala barnomsorgen. Bristen på platser i fritidshemmen har medfört att kom- munerna ofta tvingas att begränsa rätten till fritidshemsplats till att endast omfatta de yngsta barnen. Verksamheten har mestadels också inrättats efter dessa barn vilket fått till följd att de äldre barnens behov inte alltid kunnat tillgodoses. Barnens föräldrar anser ibland att kostna- den för fritidshemsplatsen inte står i relation till barnets tillsynstid.

Samtidigt som många barn på mellanstadiet utesluts ur den kommu- nala barnomsorgen vet vi att de befinner sig i ett utvecklingsskede då de i vissa avseenden ännu inte kan klara sig på egen hand. De har fortfaran- de behov av kontinuerliga vuxenkontakter, ordnad gruppverksamhet, stöd i socialisationsprocessen och stöd för sin omvärldsorientering.

De eftermiddagsöppna fritidshemmen bör ta emot barn från den tidpunkt då eleverna i årskurs 3 slutar sin skoldag och ha öppet 4—5 timmar per dag. Detta begränsade öppethållande kräver betydligt färre personaltimmar per dag än det heldagsöppna fritidshemmet.

För barnen i årskurs 3—6, som har en relativt omfattande och sam- manhållen skoldag, bör skolan i kombination med fritidshem med ett öppethållande enbart under eftermiddagstid kunna tillgodose behovet av heldagsomsorg.

Det är fritidshemskommitténs bedömning att många barn i 10— 12- årsåldern kan klara sig på egen hand före det att skolan öppnar på morgonen. Under de dagar skolan är stängd måste dock behovet av heldagstillsyn tillgodoses genom att eftermiddagsfritidshemmet har öp- pet hela dagen.

De äldre barnen rör sig över större områden än de yngre. Eftermid- dagsfritidshemmen kan därför ha samma upptagningsområde som en låg- och mellanstadieskola.

Barngruppens storlek i eftermiddagsfritidshemmen bör motsvara en klass på mellanstadiet, dvs. ca 25 barn. I likhet med vad som gäller för övriga fritidshemsformer bör dock barngruppens storlek avgöras av de lokala förutsättningarna, områdets struktur och barngruppens samman- sättning. Erfarenheterna från den försöksverksamhet med eftermiddags- öppna fritidshem som bedrivits i några kommuner visar att det är önsk- värt att två vuxna finns på plats under större delen av den tid som fritidshemmet är öppet.

Ett öppethållande under ca 5 timmar per dag och med ett utökat

öppethållande under skolans lovdagar ger dock inte underlag för två hela tjänster. Det går åt ca 65—70 personaltimmar i veckan för att två vuxna skall kunna planera och genomföra verksamheten tillsammans. Kommittén vill i detta sammanhang framhålla att den personal som så önskar skall kunna erbjudas heltidstjänst. Personalen i eftermiddagsfri- tidshemmen bör därför erbjudas tjänstgöring i annan eller angränsande verksamheter.

Befintliga lokaler i skolor eller på fritidsgårdar kan med små föränd- ringar användas för eftermiddagsfritidshemmen. Verksamheten kan också förläggas i anslutning till kommunens övriga barnomsorgsverk- samhet. Erfarenheterna från försöksverksamheter visar att utrymmet för eftermiddagsfritidshemmet har kunnat begränsas till några få rum om sammanlagt ca 100 m2 under förutsättning att barnen har tillgång till kompletterande lokaler för t.ex. rörelselekar.

Verksamheten erbjuder möjligheter till samvaro i en fast kamratgrupp med kontinuerlig vuxenkontakt. Barngruppens fasta sammansättning ger goda förutsättningar för att utveckla barnets ansvarskänsla och dess förmåga att fungera som gruppmedlem. Den större barngruppen mins- kar dock personalens möjligheter att ge individuellt stöd på samma sätt som i det traditionella fritidshemmet.

De öppnare sätt som dessa avdelningar förutsätts arbeta på ställer krav på en viss utvecklingsnivå och mognad hos de deltagande barnen. Inte minst av den anledningen är det av stor betydelse att denna form förbehålls de barn som kan klara den.

Heldagsöppet fritidshem med eftermiddagsgrupp

Kommitténs förslag till olika former av skolbarnsomsorg bygger på att barn har ett varierat tillsynsbehov främst på grund av de yngsta skolbar- _ nens korta och varierande skoldag. Detta innebär inte att kommittén avvisar former där barn med olika långa vistelsetider integreras i samma verksamhet eller att kommittén är negativ till större åldersspridning i barngruppen.

Ett alternativ till speciella eftermiddagsfritidshem kan vara en utök- ning av verksamheten i det heldagsöppna fritidshemmet.

För kommuner som önskar ha en större åldersspridning och/eller kommuner som har få barn i de högre åldrarna som efterfrågar tillsyn kan en sådan samordning vara en bra lösning.

De flesta barnen i heldagsfritidshemmet går i skolans första och andra klass. Kommittén har utgått från att gruppstorlekarna varierar mellan 15—20 barn på dessa avdelningar. Att ytterligare öka gruppstorleken med barn i de lägsta skolåldrarna är inte önskvärt. Däremot menar kommittén att några enstaka äldre barn vars vistelsetid begränsas till eftermiddagarna mycket väl kan knytas till den befintliga gruppen på fritidshemmet utan att personalstyrkan behöver ökas.

Om lokaler och förhållanden i övrigt tillåter det kan t.o.m. en grupp om 6—8 barn knytas till fritidshemmet. Detta förutsätter enligt kommit- tén emellertid en personalförstärkning och att dessa äldre barns tillsyns- behov är koncentrerat till eftermiddagstid.

”Eftermiddagsgruppen” kan då vara en grupp i gruppen. En vuxen kan avdelas och ha ett speciellt ansvar för dessa barn under 3—4 timmar under dagen. Gruppen kan ha både ”egna” aktiviteter och samverka med de yngre barnen.

Fördelarna med denna lösning är flera. Barnen kan genom denna konstruktion gå kvar på sitt gamla fritidshem trots att tillsynsbehovet minskat. Befintliga lokaler och personal kan utan alltför stora omställ- ningar utnyttjas för en utökad verksamhet. Investeringskostnaderna är låga.

1 1.4 Familjefritidshem

Av barnomsorgsundersökningen framgår att de flesta föräldrar som efterfrågar barnomsorg för sina skolbarn i första hand önskar plats i heldagsfritidshem, övriga önskar plats i familjefritidshem. Föräldrarnas önskemål bör ligga till grund för den kommunala planeringen. Av det totala antalet platser för 7—12-åringarnai barnomsorgen utgörs ca 40 % av platser i kommunala familjefritidshem. Till dessa skall också läggas de platser i privata familjedaghem som redovisas i SCB:s barnomsorgs- undersökning (SM Sl983:11).

Familjefritidshemmen används ofta i glesbygder och för barn till föräldrar med obekväma arbetstider.

Förutsättningarna för arbetet i familjefritidshemmen är enligt kom- mittén sådana att det krävs kompletterande verksamheter för att målen som formulerats i kapitel 4 skall kunna uppnås. De kompletterande verksamheterna skall bl.a. ge barnen möjlighet till flera kamrat- och vuxenkontakter. Aktiviteterna kan därigenom bättre anpassas till bar- nens skiftande behov.

När familjefritidshem används för skolbarn är det en fördel om flera skolbarn placeras i samma familjefritidshem. Att ordna familjefritids- hem som endast tar emot skolbarn möter dock ofta svårigheter genom att arbetet inte ger dagbarnvårdaren tillräcklig inkomst.

Familjestödsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1981:25) Bra daghem för små barn föreslagit en rad åtgärder för att förbättra kvalite- ten i familjedaghemsverksamheten. Bland de föreslagna åtgärderna kan nämnas följande:

El Dagbarnvårdarna skall på sikt ges en kompetens som motsvarar barnskötarutbildning. De skall dessutom beredas möjligheter till kontinuerlig fortbildning. [] Dagbarnvårdarna skall ges ökade möjligheter till pedagogisk handledning och stöd i första hand av barnomsorgsassistenten. El Dagbarnvårdarna skall ges möjlighet att arbeta i grupper med gruppledare och att grupperna samarbetar med den övriga försko- leverksamheten, t.ex. öppen förskola och daghem.

Fritidshemskommittén vill i likhet med familjestödsutredningen fram- hålla värdet av att dagbarnvårdarnas arbetssituation förbättras och att de erbjuds utbildning.

1 1.5 Kvälls- och nattöppna fritidshem och familje- fritidshem

Barnomsorgsundersökningen (SM S 1983:l 1) visar att det finns ett be- hov av barnomsorg som ligger utanför de tider som fritidshem och familjedaghem normalt har öppet. Det handlar dels om barn till föräld- rar vars arbetstider inte stämmer överens med barnomsorgens öppetti- der, dels om barn till föräldrar som arbetar helger och nätter.

Barnomsorgsundersökningen omfattar barn i åldern 7— 10 år. Om- sorg på obekväm arbetstid efterfrågades för 13 000 barn (11 % av alla barn som behövde kommunal barnomsorg).

7 % behövde omsorg på kvällstid 3 % behövde omsorg tidigt på morgonen 4 % behövde omsorg på dagtid lördag och/eller söndag 2 % behövde omsorg nattetid

Heldagsfritidshemmen har normalt öppet mellan kl. 06.30— 18.30 i de större kommunerna. Öppettiderna bör så långt som möjligt anpassas till varje förälders behov. Behöver flera av de inskrivna barnen tillsyn utöver den normala öppettiden anser fritidshemskommittén att det är möjligt för kommunen att förlänga öppethållandet på fritidshemmet.

Enligt fritidshemskommitténs uppfattning är det viktigt att kontinui- teten i tillsynen upprätthålls och att barnen inte flyttas mellan olika verksamhetsformer.

Familjefritidshemmen har möjlighet att ta emot barn tidigt på morgo- nen och sent på kvällen. Det finns också möjlighet att låta barnen stanna över natten eller vara i familjefritidshemmet under lördagar och sönda- gar.

Renodlade nattöppna fritidshem är mycket ovanliga. I regel blandas både förskolebarn och skolbarn i de nattöppna institutionerna. Ett natt- öppet fritidshem innebär att barnen övernattar tillsammans med några ur personalgruppen i en lägenhet som liggeri anslutning till fritidshem- met. Barn som har plats i nattöppet fritidshem behöver i regel också beredas omsorg under den del av dagen då den skiftarbetande föräldern vilar. De nattöppna fritidshemmen hålls i regel öppna även under lör- dagar och söndagar.

Utvärderingar av barnomsorg nattetid har genomförts i Luleå och Surahammar. Föräldrarna är nöjda och erfarenheterna är övervägande positiva.

Ett annat sätt att ordna omsorg nattetid som prövats med positiva resultat är att låta en barnvårdare övernatta i barnets hem under de nätter som föräldrarna arbetar. Denna verksamhet är förhållandevis kostsam.

Då det gäller barnomsorg under obekväm tid anser fritidshemskom- mittén att det inte är möjligt att föreslå generella lösningar. Det är endast med kännedom om lokala förutsättningar och behov som dessa frågor kan lösas.

Fritidshemskommittén vill understryka betydelsen av att behovet av

barnomsorg på obekväm tid kartläggs i samband med kommunens barn- omsorgsplanering och att detta behov tillgodoses.

11.6. Samlad skoldag

SIA-utredningen (SOU 1974z53) markerade en helhetssyn på eleven och arbetet i skolan. Genom att samla och samordna samhällets resurser för barn och ungdom ville man ge skolan ett mer mångsidigt innehåll. Man ville också öka skolans tillsynsansvar.

Skoldagen hade tidigare genom sin konstruktion med lektioner, ras- ter, lunchuppehåll och oregelbundna tider, skilt sig från den vistelsetid för barnen som föräldrarna varit vana vid från förskolan. För att för— verkliga en sammanhållen och samtidigt mer varierad skoldag skapade man den samlade skoldagen. Regelbundna tider för skolans början och slut skulle underlätta planeringen av övrig tillsyn för barnen i de lägre skolåldrarna.

Liksom den samtida barnstugeutredningen föreslog SIA-utredningen att samhället skulle ta ett större ansvar för skolbarnens omsorg och fritid.

Båda utredningarna menade att det borde ske en lokal- och personal- mässig samverkan mellan skola, fritidshem, familjedaghem och fritids- verksamhet. Även organisations- och föreningslivet förutsattes delta i fritidsverksamheten.

Den samlade skoldagen skulle enligt förslaget organiseras så att un- dervisning och annan verksamhet varvades och kompletterade varandra för att understryka skolans sociala och personlighetsutvecklande upp- gifter.

Skolförordningen innehåller följande bestämmelser och anvisningar om den samlade skoldagen (5 kap. 3 och 26 59”).

"En samlad skoldag innebär att eleverna genom särskilda åtgärder skall tas om hand under hela den tid som skolan omfattar. Fria aktiviteter skall anordnas för eleverna under de delar av skoldagen, som inte tas upp av lektioner eller annan verksamhet som skall förekomma enligt skolförordningen eller av behövlig tid för vila och måltid. Tid för fria aktiviteter får läggas ut även före dagens första och efter dagens sista lektion.”

"Vid utformningen av den samlade skoldagen bör, särskilt för elever på lägsta- diet, eftersträvas att vistelsetiden i skolan för en och samma elev inte växlar under veckans olika dagar.”

"Skoldagen i grundskolan skall utformas som en samlad skoldag om kommu- nen beslutar det. Beslutet får begränsas till ett visst stadium eller en viss årskurs i skolenheten."

”Skolstyrelsen bestämmer vilken tidsmässig omfattning skoldagen skall ha och när skoldagen tidigast får börja och senast sluta.”

I Läroplan för grundskolan 1980 behandlas den samlade skoldagen * under avsnittet Skolan — ett centrum för samarbete (s. 20—23). Ett beslut om samlad skoldag innebär enligt läroplanen att:

. .kommunen skall svara för omsorg och aktiviteter även under den återstående del av skoldagen som inte upptas av lektioner."

”Skolan bör dessutom engagera föräldrar, föreningar, och representanter för t.ex. sociala organ, kultur- och fritidsförvaltning. Det är väsentligt att fritidshem- mets lokaler och verksamhet naturligt kopplas till skoldagen. Fritidsgårdar, bib- liotek och föreningslivets lokaler bör om möjligt utnyttjas så att ett rikt utbud och en god samverkan kan uppnås.”

Man menar att de fria aktiviteterna skall vara en naturlig del av skolans verksamhet som inte bara innebär en förbättrad omsorg om eleverna utan också en förbättring av individualiserings- och stödmöjligheterna inom skolan.

Förutom att erbjuda en trygg omsorg om barnen i de lägre åldrarna bör skolan enligt läroplanen arbeta efter följande riktlinjer vid plane- ringen av de fria aktiviteterna under skoldagen:

[] Tillse och stimulera elevernas verksamhetsbehov, sociala kontakt-

behov och behov av kulturell stimulans. 121 Stimulera elevernas egen föreningsverksamhet. 121 Stimulera eleverna till deltagande i skolans beslutsprocesser och

elevrådsarbete. D Öka och bredda kontakterna med vuxna verksamma utanför sko-

lan.

El Öka elevernas kännedom om och deltagande i ortens förenings-, kultur- och friluftsliv. Engagera elever i olika åldrar och kön i samma grupper. Engagera speciellt svagpresterande elever. Utveckla ett naturligt och otvunget umgänge mellan elever och vuxna.

[11:11]

De fria aktiviteterna måste också, enligt läroplanen, ge eleverna ett ansvar för delar av arbetet inom skolan. De bör hjälpa till med dagliga göromål, äldre elever kan hjälpa yngre och de kan leda vissa gruppak- tiviteter så att aktivitet och ansvar och inte en passiv serviceinställning präglar elevernas roll i skolan.

Under arbetet i grupper ledda av föreningar, lärare, fritidspedagoger, kulturarbetare, föräldrar, elever och andra bör eleverna få möjligheter att utveckla olika intressen.

På lågstadiet kan enligt läroplanen de fria aktiviteterna knyta an till vad eleverna är vana vid från tiden i förskolan. Gränserna mellan lektioner och fria aktiviteter kan bli flytande. ”Det kan upplevas positivt att under fria aktiviteter få tid att göra färdigt en arbetsuppgift som påbörjats under lektionerna.”

I kapitel 10 Hur länge är barnen i skola och skolbarnsomsorg? har vi redovisat omfattningen av en maximal samlad skoldag i förhållande till en vanlig skoldag enligt timplanen. I detta kapitel redovisas också hur många elever som omfattas av samlad skoldag och hur lång denna är.

Kommunerna har, som framgått av citaten ur skolförordningen, stor frihet att utforma den samlade skoldagen både vad gäller innehåll och omfattning. Någon minimitid för eller krav på ett visst minsta innehåll i den samlade skoldagen finns inte. Det är länsskolnämnden som mot bakgrund av gällande målsättning gör bedömningen om statsbidrag skall utgå eller ej.

Den samlade skoldagen och fritidshemmet

Som framgår av ovanstående redovisning är syftet med den samlade skoldagen att dels genom en helhetssyn på verksamheten öka kvaliteten och bredden på innehållet under skoldagen för att bl.a. öka individua- liserings- och stödmöjligheterna, dels erbjuda en utökad och förbättrad tillsyn av eleverna.

De två delarna kan inte ses isolerade från varandra. Om man skall höja kvaliteten i verksamheten måste man självfallet ta hänsyn till ele- vernas behov och möjligheter. En utökad tillsyn utan krav på kvalitet och innehåll har å andra sidan ett mycket begränsat värde.

En bra samlad skoldag för lågstadiets barn kan enligt kommittén åstadkommas genom en samverkan mellan skolan och heldagsfritids- hemmet. En samlad skoldag på t.ex. maximala 5 timmar och 20 minuter innebär att alla barn är ”i skolan” denna tid och att fritidshemmets personalresurser kan friställas för insatser under den samlade skoldagen.

Klassens och heldagsfritidshemmets personal bildar ett arbetslag. Till- sammans planerar man med utgångspunkt i läroplanens målsättningar och barnens behov för verksamheten under skoldagen.

Genom en ökad tid för skolarbetet och genom de speciella kunskaper som både skolans och fritidshemmens personal har, kan alla barn erbju- das en både mer innehållsrik och varierad verksamhet. Skolans och fritidshemmens personal kan genom sina olika arbetsinsatser stödja och komplettera varandra. Fritidshemmets lokaler är många gånger lämpli- gare för skapande, laborativt och kreativt arbete än klassrummet.

Det finns under skoldagen utrymme för en ökad satsning på basfär- digheter men framför allt ökar möjligheterna till konkretisering, studie- besök och verksamhet utanför själva klassrummet genom att det under stora delar av dagen är minst två vuxna tillsammans med barnen i klassen.

I vårt fortsatta resonemang om den samlade skoldagen och barnom- sorgen förutsätter vi att kvalitetsaspekten är det centrala och att en utökad tillsyn blir ett resultat av en breddad och förbättrad verksamhet i skolan.

De erfarenheter som hittills gjorts tyder på att det är i de lägsta årskurserna som den samlade skoldagen fått en reell betydelse för tillsy- nen.

I figur 11.1 illustrerar vi den utökade tillsyn som blir följden av den beskrivna samverkan mellan ett heldagsöppet fritidshem och en klass ur vardera årskurs 1 och 2.

Genom den fortfarande mycket vanliga lösningen med grupper (halv- klasser) i undervisningen under de två första årskurserna är en del barn i klasserna i behov av tillsyn även under den tid då en del kamrater äri skolan. (Figur 11.1:I).

En maximal samlad skoldag på 5 timmar och 20 minuter för barnen i de två klasserna kan tillgodose detta behov. (Figur 11.1:II). Inom befintliga resurser har det antal barn och de timmar som dessa får tillsyn utökats nära tre gånger.

Personalen i ett fritidshem som medverkar i en samlad skoldag möter

Figur 11.1 Traditionell undervisning i grupper (I) och maximal samlad skoldag ( I [)

Exempel klockan

Teckenförklaring l:] Undervisning av grupp A. resp. grupp B

Undervisning och fria aktiviteter i samlad skoldag

' Ej skoltid. Någon form av tillsyn kan behövas om föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar

fler barn och får genom de regelbundna gruppaktiviteterna en annan arbetssituation än personalen i ett vanligt fritidshem. Samtidigt har personalen efter skoldagens slut ansvar för de barn som är inskrivna i fritidshemmet. Verksamheten i ett fritidshem efter en samlad skoldag, med dess mer strukturerade inslag, blir dock väsentligt annorlunda jämfört med den verksamhet man har utan en sådan.

Vårt exempel har byggt på en samverkan mellan skola och ett heldags- fritidshem. Aven andra former av samverkan mellan skola, skolbarns- omsorg och andra kommunala verksamheter för barn och ungdom lik- som med föreningslivet torde vara förutsättningar för genomförandet av den samlade skoldagen på låg- och mellanstadiet. Genom att samla en del av kommunens kultur-, fritids- och föreningsutbud under den sam- lade skoldagen når man alla barn och ger dem därmed både kunskaper om vad som finns och möjligheter till variation, omväxling och inte minst till ett personligt val inför den egna fritiden.

Utökningen av tillsynen i årskurs 3—6 till följd av en samlad skoldag torde bli betydligt mindre än vad som kan bli fallet i årskurs 1—2. Dels ärju den vanliga skoldagen redan betydligt längre i dessa årskurser, dels är barnens behov av tillsyn och därmed en väsentligt utökad skoldag lägre. Den samlade skoldagens mera fasta tider för skolans början och slut underlättar dock arbetet med att ordna kompletterande verksamhe- ter efter skoldagens slut och före dess start.

1 1.7 Öppet fritidshem

Fritidshemskommittén menar att det kan finnas ett behov av komplette- rande verksamheter för alla de barn i åldern 7— 12 år som inte har plats på fritidshem. Det öppna fritidshemmet skall därför ses som en motsva- righet till den öppna förskolan.

Det öppna fritidshemmet har regelbundna öppettider måndag— fre-

dag. Verksamheten pågår liksom för fritidshemmen under hela året med ett uppehåll under semesterperioden. Under några timmar före eller efter skoldagen skall det öppna fritidshemmet under enkla former kunna erbjuda barnen olika aktiviteter eller möjligheter till lek på egen hand.

Något tillsynsansvar i samma mening som gäller för fritidshemmen har inte det öppna fritidshemmet. Barnen behöver inte heller vara in- skrivna i verksamheten.

Det öppna fritidshemmet kan utnyttja befintliga lokaler i skolor, kvarters- och fritidsgårdar eller i anläggningar för barnomsorg om detta är möjligt med hänsyn till utnyttjandetiden. Flera olika former av sam- ordning mellan det öppna fritidshemmet och andra verksamheter bör vara möjliga. Under den tid skolan pågår kan t.ex. personal och lokaler användas för en öppen förskola.

Ett öppet fritidshem är exempel på en sådan kompletterande verksam- het som kommittén i avsnitt 11.4 föreslagit för de barn som vistas i familjefritidshem.

Verksamheten i det öppna fritidshemmet bör i princip vara avgiftsfri. Det bör dock vara möjligt att ta ut en mindre avgift för ett termins- eller årskort, för att täcka kostnader för eventuella måltider eller speciella aktiviteter t.ex. utflykter och resor.

Fritidshemskommittén förutsätter att det öppna fritidshemmet kom- mer att ha sin verksamhet i första hand förlagd till tiden efter skolans slut på vardagarna. Det öppna fritidshemmet kan vara en träffpunkt för barnen i bostadsområdet och en resurs i grannskapsarbetet. Förutom olika former av aktiviteter och lek kan föreningar erbjudas att presentera sin verksamhet eller så kan det öppna fritidshemmet förmedla informa- tion och erbjudanden om kulturaktiviteter, idrottsevenemang eller tea- terföreställningar. Det öppna fritidshemmet kan också vara en kontakt- punkt för de dagbarnvårdare i området som tar emot skolbarn.

Det öppna fritidshemmet skall tas upp i kommunens barnomsorgs- plan. Om kommunens målsättning och riktlinjer för verksamheten följs kan öppna fritidshem också drivas av föreningar.

De parklekar som finns i dag och som vänder sig till åldersgruppen 7— 12 år kan betraktas som en form av öppet fritidshem. Däremot anser kommittén inte att fritidsgårdar och kvartersgårdar som mestadels har öppet under kvällstid och vänder sig till en något äldre åldersgrupp uppfyller kraven för ett öppet fritidshem.

Utvidgat fritidshem

Barnstugeutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1974:42) Barns fritid att det skulle inrättas s.k. utvidgade fritidshem. Inom låg- och mellanstadieskolans lokaler skulle dessa dels vara en hemvist för en grupp fast inskrivna barn, dels ett centrum för den allmänna fritidsverk- samheten i området. Den allmänna fritidsverksamheten skulle i form av ett öppet hus i anslutning till hemvisten vända sig till barn som inte var inskrivna i fritidshemmet. Förslaget förutsatte en omfattande samverkan mellan hemvisten och den öppna verksamheten.

Utvärderingar av den försöksverksamhet som genomfördes med ut-

vidgade fritidshem åren 1975—1979 visade på problem i verksamheten som barnstugeutredningen inte hade förutsett. Verksamheten vid de utvidgade fritidshemmen visade sig i första hand passa för de något äldre skolbarnen. De yngre barnen hade ibland svårt att välja ur utbudet av aktiviteter och kunde också uppleva verksamheten som ”stimmig”.

[ några kommuner, främst Stockholm, bedrivs det verksamhet för skolbarn i form av utvidgade fritidshem. Erfarenheterna är nu efter många års arbete övervägande positiva.

Fritidshemskommittén menar att en kombination av en eller flera fritidshemsavdelningar med ett öppet fritidshem är en motsvarighet till det utvidgade fritidshemmet och ett bra sätt att organisera verksamheten.

Kommittén vill dock inte enbart koppla det öppna fritidshemmet till denna modell utan menar att ett öppet fritidshem kan bedrivas på många olika sätt och anpassas till eller kombineras med andra verksamheter efter lokala förutsättningar och behov.

Tillsyn på morgonen

Beläggningen på daghem och heldagsfritidshem är i regel inte så hög under morgontimmarna. Ofta finns det plats för ytterligare några barn i varje avdelning om deras vistelsetid begränsas till dessa tider.

Genom att integrera barn som på grund av föräldrarnas arbetstider endast har ett tillsynsbehov under morgnarna i befintliga dag- eller heldagsfritidshem kan detta begränsade tillsynsbehov tillgodoses. 1 de flesta fall kan enstaka skolbarn placeras i befintliga grupper utan att det behövs personal eller resurstillskott. Ibland kan den berörda verksam- heten dock behöva extra resurser. En resursförstärkning behöver inte nödvändigtvis användas för en ökad personalinsats under morgontim- marna. Behovet av personal eller avlastning kan kanske utnyttjas bättre vid andra tidpunkter under arbetsveckan.

Om det inte finns möjlighet att lösa barnens tillsynsbehov under morgontimmarna i ett fritidshem bör även andra möjligheter t.ex. en öppen verksamhet som tar emot barnen under morgontimmarna prövas. Genom att utnyttja befintliga lokaler för barnomsorg, skola eller fritids- gårdsverksamhet som i många fall står tomma vid denna tidpunkt kan kommunen med enkla medel starta ett öppet fritidshem för tillsyn på morgnarna.

Eftersom detär relativt få barn som i dag utnyttjar sin fritidshemsplats under morgnarna kan vi förmoda att behovet av morgontillsyn i det öppna fritidshemmet inte är så stort.

Enligt kommitténs uppfattning är målet med morgontillsynen i det öppna fritidshemmet främst att barnen tillsammans med någon vuxen i lugn och ro skall kunna äta sin frukost, förbereda sin skolstart eller leka med några kamrater.

1 1.8 Allmän fritidsverksamhet och föreningsverksamhet

Allmän fritidsverksamhet Med allmän fritidsverksamhet avses vanligen den verksamhet som mer

eller mindre regelbundet bedrivs av kommuner, föreningar, kyrkan eller andra organisationer och som står öppen för alla barn och inte kräver ett medlemskap.

Den allmänna fritidsverksamheten har stor betydelse som komple- ment till övriga samhällsinsatser på barn- och ungdomsområdet. Verk- samheten fyller viktiga funktioner för både barn och vuxna och kan genom sin öppna karaktär stimulera kontakten mellan generationerna och vara ett sätt för barn och ungdomar som står utanför föreningslivet att fylla sin fritid med ett meningsfullt innehåll.

För de yngre skolbarnens del är det värdefullt att den allmänna fritidsverksamheten byggs ut så att den även omfattar verksamhet på eftermiddagstid och tidig kvällstid.

Förenings verksamhet

Samhällsförändringarna har påverkat ungdomsorganisationerna i både positiv och negativ riktning. Den ökade fritiden, den allt längre utbild- ningstiden och demokratiseringen av arbetslivet ökar behoven av ett rikt och brett föreningsliv.

Såväl de idéburna ungdomsorganisationerna som idrottsrörelsen fyl- ler viktiga roller som kulturförmedlare för barn och ungdom. Samtidigt som folkrörelserna i egenskap av riksorganisationeri dag är starkare än någonsin upplevs de ibland som svagare än tidigare såsom förmedlare av normer och värdering på lokal nivå. För ungdomsorganisationerna har den snabba samhällsutvecklingen inneburit att de ibland haft svårig- heter med att anpassa sitt arbetssätt till de rådande förhållandena.

Det är omöjligt att bedöma hur många timmar per vecka som läggs ner på ideellt arbete inom olika barn- och ungdomsorganisationer. Detta oftast oavlönade arbete måste dock anses spela en central roll för upp- fostran av den kommande generationen.

Det är av största betydelse att folkrörelserna på allt sätt stimuleras att intensifiera och bredda sitt arbete med barn och ungdom genom att samhället på olika sätt bidrar till att ge dessa bättre förutsättningar för att bedriva sin verksamhet.

Föreningslivet och den kommunala fritidsverksamheten måste i sam- verkan kunna utgöra ett alternativ till det kommersiella utbudet av fritidsaktiviteter.

Under de senaste åren har utbudet av kommersiella fritidsaktiviteter i allt större omfattning kommit att rikta sig direkt till de yngre skolbar- nen. I våra större tätorter växer det upp ”flipperhallar”, biljardklubbar, knattediskotek etc.

Idealbildningen i seriemagasin och veckopress samt i den mindre seriösa delen av videoutbudet kan ofta strida mot de ideal som samhäl- let, skolan och fritidshemmen försöker förmedla.

Det är fritidshemskommitténs uppfattning att kommunerna och för- eningslivet måste ges bättre möjligheter att erbjuda en kvalitativt bra verksamhet som alternativ till det snabbt ökande kommersiella fritidsut- budet.

1 1.9 Gruppstorlekar och personaldimensionering inom skolbarnsomsorgen

Fritidshemskommittén har tidigare påpekat att barngruppens storlek och personaldimensioneringen alltid skall bedömas och avgöras efter de lokala förutsättningarna, områdets struktur och barngruppens samman- sättning.

För att kunna diskutera och jämföra personalinsatser inom olika verksamhetsformer måste hänsyn tas både till den totala öppettiden och hur många vuxna som samtidigt skall arbeta med gruppen.

En bedömning av barngruppens storlek bör göras med utgångspunkt i hur många kontakter/kamrater som är lämpligt för barn i den aktuella åldern. Antalet vuxna som kan disponeras för verksamheten har också betydelse för hur stor gruppen kan vara.

För att kunna göra vissa jämförelser har vi under resp. verksamhets— form berört frågan om barngruppens storlek och personaldimensione- ring. Siffrorna är inga rekommendationer utan endast underlag för en diskussion kring dessa faktorer.

Utgångspunkterna är följande:

El Ett heldagsöppet fritidshem tar emot 15—20 barn per avdelning. Fritidshemmet har 2,25 årsarbetare och har öppet 10— 12 timmar per dag. [1 Ett eftermiddagsöppet fritidshem tar emot ca 25 barn och har öppet 4—5 timmar per skoldag samt ca 10 timmar under skolans lovdagar. Det eftermiddagsöppna fritidshemmet har 1,7 årsarbe— tare per avdelning. EJ En eftermiddagsgrupp i ett heldagsfritidshem tar emot 6—8 barn, har öppet 4—5 timmar per dag och har en halv årsarbetare.

Personaldimensionering kan mätas på flera sätt. Traditionellt har ”an- talet barn per heltidstjänst” använts. Ett heldagsöppet fritidshem får då enligt ovanstående förutsättningar en personaldimensionering om l:7,8. Motsvarande siffra för eftermiddagsfritidshemmet är 1:14,7.

Socialstyrelsen gav år 1979 ut rekommendationer om personaldimen- sionering och använde då antalet årsantällda per barn. Rekommendatio- nerna är 0,40 i åldersgruppen 0— 1,5 år, 0,20 i åldersgruppen 1,5—6 år och 0,17 i åldersgruppen 7—12 år. Rekommendationerna utgår från heldagsöppna institutioner. Fritidshemskommittén har i sina beräkning- ar då det gäller verksamhet för inskrivna barn i åldern 10— 12 år utgått ifrån riktmärket 0,07 årsarbetare per barn.

Dessa båda sätt att mäta personaldimensionering tar emellertid inte hänsyn till hur lång tid avdelningen hålls öppen utan redovisar endast barn per vuxen eller antalet vuxna per barn. Antalet vuxna per öppettim- me, antalet personaltimmar per barn och antalet barn dividerat med det genomsnittliga antalet vuxna per öppettimme kan ge andra infallsvink- lar när personalinsatser och gruppstorlekar skall analyseras.

I nedanstående tabell har vi utgått från de genomsnittliga värden för heldagsöppet fritidshem, eftermiddagsfritidshem, och en eftermiddags- grupp i ett heldagsöppet fritidshem som vi redovisat i detta kapitel. Vi

har dessutom beräknat motsvarande värden för heldagsöppet fritidshem inklusive en eftermiddagsgrupp.

Antal Personal- Öppettid/ Personal- Vuxna/ Antalet barn/ barn tim./vecka dag tim./barn öppet tim. vuxna per öppettimme Helgdagsöppet fritidshem 15—20 90 10—12 5,1 1,4 12,5 Eftermiddags- öppet fritidshem 25 68 4—5 2,7 2,0 12,5 Eftermiddagsgrupp i heldagsfritidshem 6—8 20 4—5 2,8 0,75 9,3 Heldagsöppet fritidshem inkl. eftermiddagsgrupp 21—28 110 10— 12 4,5 2,0 12,3

Personaltimmarna har beräknats exklusive ekonomipersonal. När vi har beräknat vuxna per öppettimme har vi antagit att ca 15 % av personalens tid behövs för planering av verksamheten. Denna tid har inte tagits med i kolumnen. Eftermiddagsgruppen i heldagsfritidshemmen får under viss tid (t.ex. sist på dagen) tillsyn också genom heldagsfritidshemmets personal (därav 0,75 vuxna/öppettimme).

Siffrorna i tabellen visar på att det heldagsöppna fritidshemmet som behövs för de yngsta barnen har ett betydligt större antal personaltim- mar per barn trots att antalet barn per vuxen 1 förhållandetill öppettiden inte blir så högt.

Eftermiddagsfritidshemmen behöver genom den mera omfattande skolgången för de äldre barnen betydligt färre personaltimmar per barn. Trots detta kan två vuxna arbeta med hela gruppen samtidigt.

12. En del barn behöver särskilt stöd för sin utveckling

12.1. Inledning

Skolbarnsomsorgen är inriktad på de behov och de egenskaper som barn har gemensamt. Det är en allmän strävan att samhällets serviceutbud skall vara utformat på ett sätt som främjar allas delaktighet. Barns behov och förutsättningar ser olika ut. En del barn har sämre förutsättningar än andra att tillgodogöra sig innehållet i verksamheten. Skolbarnsomsorgen har ett alldeles speciellt ansvar för att dessa barn blir delaktiga i gemen-

skapen.

12.1.1. Bakgrund

Uttrycket barn med särskilda behov eller barn med behov av särskilt stöd enligt en senare modifiering introducerades av barnstugeutredningen i början av 1970-talet. Uttrycket används för att ange en bestämd grupp barn ”vars svårigheter kan ha sin grund i fysisk, psykisk, social, emotio- nell eller språklig skada eller ha uppstått genom en bristsituation i uppväxtmiljön (SOU 1972:26 s. 122 Förskolan, del 1).

Barnstugeutredningen betonade att samhället har ett ansvar för att uppmärksamma och utjämna skillnader i barns uppväxtvillkor. Försko- lan och fritidshemmet skulle enligt utredningen kompensera brister i uppväxtmiljön. Utredningens arbete resulterade i att man först 1 Lagen om förskoleverksamhet (5 &) och senare Barnomsorgslagen (6 &) och Socialtjänstlagen (15 &) lagstadgade om att barn ”som av fysiska, psykis- ka eller andra skäl behöver särskilt stöd för sin utveckling skall anvisas plats i förskola före sex års ålder eller plats i fritidshem med förtur om inte barnens behov av sådant stöd tillgodoses på något annat sätt”.

Förskolelagen berörde, som namnet säger, endast förskolan. 1 och med barnomsorgslagen kom också fritidshemsbarnen att omfattas av denna bestämmelse. I socialtjänstlagen har formuleringen ”andra skäl” ersatt den tidigare skrivningen ”språkliga och sociala skäl”. 1 social- tjänstlagen 15 & anges också att kommunen är skyldig att bedriva upp- sökande verksamhet för att nå de barn som med förtur borde erbjudas plats i barnomsorg.

För att bl.a. utreda formerna för denna uppsökande verksamhet och de handikappade barnens förskoleverksamhet tillsattes barnomsorgs- gruppen vars betänkanden (SOU 1975z87, D55 197617) i många viktiga

avseenden kom att prägla verksamheten för barn med behov av särskilt stöd under andra hälften av 1970—talet.

lntegrationsutredningen med uppgift att utreda frågan om integration av handikappade elever i skolväsendet har i ett antal delbetänkanden och slutbetänkandet (SOU 1982: 19) behandlat och givit förslag till för- bättringar för de handikappade barnen i skolan. Efter remissbehandling och proposition nr 1983/84:27 har riksdagen fattat beslut i stora drag i enlighet med integrationsutredningens förslag.

lnvandrarbarn eller barn tillhörande språkliga minoriteter med ett annat modersmål än svenska tillhör generellt inte gruppen barn med behov av särskilt stöd. 1 förordningen om statsbidrag till förskolor och fritidshem (1983/84:9) innefattas dock ”vissa invandrarbarn och barn som av språkliga skäl behöver stöd” i denna kategori. Till följd av dessa barns speciella behov har vi valt att behandla denna fråga som en fristående del i slutet av detta kapitel.

12.1.2. Resurser och brister ligger i relationen mellan individen och omgivningen

Barn med behov av särskilt stöd är enligt kommittén ingen speciell urskiljbar grupp barn med brister. Såväl barn med medicinskt betingad funktionsnedsättning (handikapp), som barn, vilka utan påvisbar skada uppvisar beteendeavvikelser eller andra psykiska svårigheter, kan ha mer eller mindre varaktiga behov av stödinsatser.

Enligt kommitténs uppfattning är det inte behoven i sig själva som är särskiljande mellan individer utan snarareförutsåttningarna att få beho- ven tillgodosedda. Vi menar alltså inte att barn med behov av särskilt stöd har avvikelser eller brister som skall korrigeras.

Utgångspunkten är i stället att skolbarnsomsorgens arbete bör bygga på att både resurser och brister ligger i relationen mellan individen och omgivningen och inte hos den enskilde individen.

[ detta kapitel söker vi belysa förhållandet mellan behov och insatser och peka på vad som behövs för att barn och föräldrar skall få det stöd som erfordras.

12.1.3. Barn med funktionshinder

Världshälsoorganisationen har slagit fast att handikapp är ett relativt begrepp och menar att det är i relationen mellan individen och omgiv- ningen som svårigheter uppstår. Världshälsoorganisationen använder begreppen skada, funktionsned- sättning och handikapp där

— skadan (sjukdomen) är en egenskap hos individen — funktionsnedsättningen är en konsekvens av skadan eller sjukdo-

men — handikapp är de sociala konsekvenserna av funktionshindret.

Om miljöer och attityder inte innebär några hinder för den funktions- hindrade föreligger således inget handikapp.

Vi använder till följd av detta beteckningen funktionshindrade barn och avser då de barn som på grund av en medicinskt betingad funktions- nedsättning är i behov av särskilda insatser från samhällets sida.

Barn med funktionshinder är ingen homogen eller klart avgränsad grupp. Vi kan dock urskilja följande kategorier:

_ rörelsehindrade

psykiskt Utvecklingsstörda synskadade

hörselskadade och döva barn som fordrar särskild medicinsk tillsyn (t.ex. astma, allergi, cystisk fibros, diabetes, medfödda hjärtfel, blödarsjuka) _ barn med röst-, språk- och talstörningar __ psykotiska barn [ barn med MBD.

l_ll_l|l|

En mycket stor del av dessa barn, speciellt de Utvecklingsstörda, är flerhandikappade. På grund av avgränsningssvårigheter och att många är flerhandikappade är det svårt att finna tillförlitliga uppgifter om antalet barn med funktionshinder.

Antal barn med funktionshinder per årskull (ca 100000 levande födda barn) i Sverige år 1983.

Antal barn Andel barn i % per årskull av årskullen Psykiskt Utvecklingsstörda 700—900 070—090 Rörelsehindrade 400—500 0.40—O.50 — Cerebral Pares (CP) 180—200 018—020 — Ryggmärgsbråck 20— 100 0.020—0.10 — Neuromuskulära sjukdomar 30 0.030 — Extremitetsmissbildningar 30—60 0.030—0.060 — Övrigt 100 0.10 Hörselskadade och döva 150—200 015—020 Synskadade 60—70 0.060—0.070

Källa: Socialstyrelsen 1983.

För inte sålänge sedan vistades de flesta barn med svåra funktionshinder i en sluten institutionsvärld långt från föräldrar och syskon. De var avskärmade från många av de erfarenheter och intryck som behövs för utveckling och mognad.

Man hävdade då att institutioner med tillgång till specialister som lärare, vårdpersonal, medicinsk expertis var den bästa uppväxtmiljön för dessa barn. I dag har man nästan helt frångått dessa tankar. Man menar att även barn med funktionshinder bör få växa upp under så normala förhållanden som möjligt i fråga om boende, förskola, skola, fritid osv. Slutna institutioner för dessa barn blir allt ovanligare. Samti- digt har behovet av avlastningar för de anhöriga i hemmavården ökat väsentligt.

Ungefär 90 % av barnen med rörelsehinder går i vanliga klasser. Ett

fåtal gravt synskadade och flertalet gravt hörselskadade och döva under- visas i specialskolor.

12.1.4. Barn med psykosociala problem

I vårt samhälle har en ökad materiell välfärd, högre utbildningsnivå och utbyggd hälso- och sjukvård medfört hälsovinster för barnens del i form av sänkt dödlighet och sjuklighet. Nya problem har emellertid aktuali- serats. Många menar att barnen, trots på många sätt förbättrade livsbe- tingelser, fått betala ett högt pris för de senaste årtiondenas strukturom- vandling. De visar genom beteendeavvikelser, funktionsstörningar och psykosomatiska symtom att de inte mår bra. '

Barn som utan någon påvisbar medicinsk skada uppvisar beteendeav- vikelser eller andra psykiska svårigheter utgör i dag en stor del av den grupp barn som med förtur anvisas plats inom skolbarnsomsorgen. Enligt mångas uppfattning har antalet barn med behov av särskilt stöd ökat inom skolbarnsomsorgen under senare år. I många fall anses bar- nens svårigheter ha något samband med föräldrarnas psykiska och/eller sociala situation, t.ex. livskriser inom familjen som skilsmässor, psykiska sjukdomar, missbruksproblem, arbetslöshet m.m. Barnen beskrivs som mycket utagerande, impulsstyrda, aggressiva, oroliga, splittrade, okon- centrerade eller inåtvända, självförsjunkna och hämmade. Barnens be- teende kan också återverka negativt på kontakterna med andra barn och med vuxna. Ofta brukar svårigheter i kamratkontakten vara det största problemet för barnen.

12.2. Kommunen är ansvarig för skolbarnsomsorgen för alla grupper av barn

Utvecklingen mot att allt fler barn med funktionshinder bor hemma och deltar i reguljär verksamhet inom barnomsorg och skola har skapat ett stundtals oklart ansvarsförhållande mellan primärkommun och lands- ting. Det finns en uppenbar risk att man lägger över ansvaret på varand- ra och att de enskilda barnen kommer i kläm. Flera statliga utredningar (Barnomsorgsgruppen, Omsorgskommittén) har under senare år utrett hur ansvaret skall fördelas mellan huvudmännen.

I socialtjänstpropositionen diskuteras allmänt gränsdragningspro- blem som kan uppkomma mellan primärkommun och landsting. Den föreslagna och i riksdagen beslutade lagstiftningen syftar inte till att detaljreglera fördelningen av ansvar mellan olika huvudmän. I stället förutsätts en flexibel samverkan. Propositionen utgår från att tveksam- heterna skall lösas genom överenskommelse mellan huvudmännen.

Enligt socialtjänstlagen har kommunen ett övergripande ansvar för alla barn (12 å) och ett speciellt ansvar för att de barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra (21 5). Det är kommunens uppgift att planera, leda och utfärda riktlinjer för innehållet i skolbarnsomsorgen för alla barn upp till 12 år. Kommunen

är också skyldig att se till att de stödinsatser som behövs för att alla barn skall kunna tillgodogöra sig vistelsen i skolbarnsomsorgen, t.ex. anpass- ning av fysisk och pedagogisk miljö, personalinsatser, transporter m.m., kommer till stånd.

Isocialtjänstlagens 15 & talas om att barnen har rätt till förtur, om inte barnens behov av särskilt stöd tillgodoses på något annat sätt. Av detta följer att placeringen skall leda till att barns behov tillgodoses. Möjlig- heten att delta i en bra skolbarnsomsorg har i allmänhet positiva effekter för barn och i vissa fall kan naturligtvis placeringen som sådan vara en tillräcklig stödåtgärd. I andra fall ställs speciella krav på anpassning av miljö och verksamhet och särskilda stödinsatser kan då behövas för att barnens behov skall kunna tillgodoses.

Det är den enskilda kommunen som beslutar om förtursplaceringar. [ anslutning till dessa beslut är det viktigt att bedömningen kring behov av stödinsatser kommer till stånd.

Socialtjänstlagens bestämmelse att kommunerna skall bedriva en upp- sökande verksamhet förutsätter enligt fritidshemskommittén ett väl fun- gerande samarbete mellan barnavårdscentral, barnomsorgens personal, socialsekreterare och personal i skolan.

Barn som anvisats plats i förskolan med förtur bör få plats även inom skolbarnsomsorgen om behovet av stöd kvarstår. Skolans personal upp- märksammar ofta barn som har behov av extra stödinsatser utanför skolan. Genom samtal med föräldrarna bör skolan då peka på möjlig- heten att få en plats inom skolbarnsomsorgen. Skolan bör också i samråd med familjen, kunna ta de kontakter som behövs för att barnet skall kunna börja på ett fritidshem eller i familjefritidshem.

Det är också väsentligt att socialsekreterarna i kommunen har goda kontakter med skolbarnsomsorgen och känner till dess möjligheter att ge stöd för det enskilda barnet.

Kommunens arbete med och insatser för barn med behov av särskilt stöd bör ingå som ett speciellt avsnitt i de kommunala riktlinjerna för skolbarnsomsorgen. I riktlinjerna bör kommunen fastställa mål för verk- samheten och ta upp ansvarsfördelning, principer för personalförstärk- ning och gruppstorlekar liksom stödinsatser för personal och former för samverkan mellan olika verksamheter både inom och utom kommunens verksamhetsområden.

1 det generella statsbidraget till barnomsorgen som riksdagen besluta- de om år 1983 ingår medel för stödåtgärder åt barn med behov av särskilt stöd. Dessa medel bör kommunen utnyttja för de insatser som beskrivs i detta kapitel.

Landstingen har genom sin habiliteringsverksamhet åtagit sig ett gans- ka omfattande ansvar för stöd till olika grupper av barn med funktions- hinder. l habiliteringen kan ingå medicinsk kontroll med bedömning och behandling, sjukgymnastik, hjälpmedelsutprovning, språk- och tal- träning, psykologiska utvecklingsbedömningar och psykoterapi samt social rådgivning. Det är viktigt att påpeka att landstingens insatser skall komplettera, inte ersätta den hjälp kommunerna skall ge. Landstingen bör indirekt stödja dessa barn genom att förmedla kunskaper till perso- nalen inom skolbarnsomsorgen.

Genom omsorgslagen har landstingen fått huvudansvaret för att psy- kiskt utvecklingsstörda får den hjälp som deras svårigheter gör dem beroende av. Omsorgslagen föreskriver ingen skyldighet att erbjuda fritidshem för barn mellan 7 och 12 år. Landstingen har däremot gjort vissa ekonomiska åtaganden för insatser som ges av kommunernas so- cialtjänst. Landstingsförbundet och kommunförbundet har träffat ett avtal där man beträffande de utvecklingsstörda barnen rekommenderar ett betalningsansvar för vistelse i kommunens fritidshem i de fall om- sorgsstyrelsens tjänstemän bedömer att det utvecklingsstörda barnet bör erhålla plats på fritidshem (Cirk. 76.147).

Kommunen ansvarar för skolbarnsomsorgen upp till 12 års ålder. För de barn som är mer än 12 år har kommunen f.n. inget annat ansvar än det som beskrivs i socialtjänstlagens allmänna målsättningar.

En höjd åldersgräns i skolbarnsomsorgen för barn med funktionshin- der har diskuterats. I omsorgskommitténs betänkande (SOU 1981 :26) tas denna fråga upp och kommittén menar att en höjd åldersgräns för de psykiskt utvecklingsstörda barnen bör kunna medges ”individuellt för handikappade på fritidshem”. För elever högre upp i tonåren menar omsorgskommittén är ”placering på fritidshem en mindre lämplig åt- gärd. Vid sidan av fritidshemmen måste primärkommunen därför ansva- ra för att andra och varierande former av tillsyn och aktiviteter kommer till stånd.”

Riksdagen har begärt ett klarläggande av ansvarsfördelningen mellan primärkommun och landstingskommun ”beträffande fritidshemsverk- samhet för utvecklingsstörd ungdom över 12 år”. Omsorgsberedningen har behandlat frågan och föreslagit att landstingskommunen skall an- svara för de psykiskt störda barnens fritidshemsverksamhet efter 12 års ålder.

I proposition 1984/85:176 med förslag till lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. föreslås i enlighet med omsorgsbe- redningens förslag att landstingskommunerna skall vara huvudmän för de särskilda omsorgerna och att dessa ”inriktas på att psykiskt utveck- lingsstörda och psykotiska barn skall kunna bo kvar hemma hos föräld- rarna. För att möjliggöra detta skall föräldrarna få rådgivning och stöd samt hjälp med korttidstillsyn utanför hemmet. Korttidstillsynen skall även tillgodose tillsynsbehovet före och efter skoldagen för barn och ungdomar som är över 12 år och som inte längre har rätt till plats i kommunernas fritidshem.”

Fritidshemskommittén har inte fått i uppgift att pröva en förhöjd åldersgräns eller att ge förslag till former och innehåll i en verksamhet som även innefattar barn över 12 års ålder. Kommittén anser dock att många barn har behov av stödinsatser även efter 12 års ålder. Genom olika former av fritidsaktiviter inom allmän fritidsverksamhet och/eller föreningsverksamhet bör dessa behov kunna tillgodoses.

12.3. Kommunens ansvar för barn som har behov av särskilt stöd

har behov av särskilt stöd tas upp i socialtjänstlagens ], 12 och 21 55. I lagen talas om att socialtjänsten på demokratins och solidaritetens grund skall främja människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnads- villkor och aktiva deltagande i samhällslivet och att verksamheten skall bygga på respekt för människors självbestämmande och integ- ritet att socialnämnden skall verka för att barn växer upp under trygga och goda förhållanden och att socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska, psykis— ka eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra.

Omsorgskommittén skriver i sitt betänkande (SOU 1981 :26):

"Vårt samhälle utgör en gemenskap som omfattar alla. Var och en skall ha rätt till bostad, arbete, meningsfull fritid, privatliv och till kontakter med andra. En gemenskap som inte omfattar alla blir torftigare och fattigare. Därför är det ett gemensamt intresse att alla kan vara med.”

Skolbarnsomsorgen har således ett speciellt ansvar för barn med behov av särskilt stöd. Alla barn, även de med funktionshinder, psykosociala problem och invandrarbarn har rätt till en meningsfull fritid och till kontakter med andra. För dessa barn fyller skolbarnsomsorgen en viktig funktion.

Skolan som omfattar alla barn har också ett speciellt ansvar för barn med svårigheter. I Läroplan för grundskolan står:

"att skolans insatser skall planeras och krav ställas utifrån varje barns aktuella förutsättningar. Skolan har skyldighet att ta väl hand om alla elever och att stödja och uppmuntra envar att utveckla sin förmåga och sina intressen. Ett särskilt ansvar har skolan för elever med svårigheter och för barn som tillhör olika minoriteter. Den måste speciellt och i samverkan med andra stödja dem som av olika anledningar har särskilda svårigheter."

Man kan enkelt säga att skolans målsättning i arbetet med elever som har svårigheter i första hand inte är att verka för integration utan att motver- ka segregation vilket betyder att arbetet måste anpassas till individernas förutsättningar. Svårigheter i själva skolarbetet uppstår när det finns skillnader mellan krav och förutsättningar att uppfylla kraven.

Det är olyckligt om man betraktar orsaken till särskilda behov som brister hos det enskilda barnet. Det ökar svårigheterna hos dem som redan har en utsatt ställning. Det är inte behoven som i sig själva är särskiljande mellan individer utan snarare förutsättningarna att få be- hoven tillgodosedda. Benämningen barn med behov av särskilt stöd får inte heller tolkas så att dessa barn har behov som inte andra har.

Skador, sjukdomar och andra svårigheter som har bestående effekt kan utestänga människor från delaktighet och gemenskap. Genom för- ändringar i miljöer och verksamheter kan dessa hinder helt eller delvis undanröjas. Huvudregeln för skolbarnsomsorgen bör därför vara att miljö och verksamhet skall anpassas så att den kan bli tillgänglig för alla. Barn med funktionshinder och andra svårigheter skall kunna delta i

verksamheten tillsammans med och på likartade villkor som andra barn. Skolbarnsomsorgen har för dessa barn både sociala och pedagogiska motiv. De behöver social gemenskap för sin utveckling samtidigt som de behöver verksamheter och miljöer som är anpassade efter deras behov och förutsättningar.

I skolbarnsomsorgen får barn vara tillsammans med andra barn och möta andra vuxna än de egna föräldrarna. Här finns många möjligheter att stimulera barns utveckling i olika avseenden och lära dem ömsesidig- het, solidaritet, ansvar och hänsyn. Vistelsen i fritidshem och eftermid- dagsfritidshem bör dock primärt inte motiveras från barnens behov av träning och behandling utan från behovet av att i samvaro med andra på ett naturligt sätt stimuleras och utvecklas.

12.3.1. Målet är integrering men olika barn har olika behov '

En förutsättning för normalisering är integrering. De behov och egen- skaper som barn har gemensamt bör alltid sättas i förgrunden.

En integrering av barn med svårigheter i skolbarnsomsorgen får inte enbart bli en placering. En fullständig och verklig integrering kräver betydligt mer än praktiska åtgärder och pedagogiska insatser. Framför allt krävs ett väl fungerande samspel mellan de människor som berörs.

Barn som avviker från andra barn på grund av språk, funktionshinder eller andra skillnader löper alltid risk att isoleras. Många betraktar sig själva och betraktas ofta av omgivningen som avvikande. Psykiska pro- blem kan ofta bli följden. Samvaron med andra barn blir för dessa barn extra viktig. För att de skall få möjlighet till samvaro och delaktighet krävs att verksamheten förändras och anpassas till barnens möjligheter och behov.

Personalen kan behöva nya kunskaper. Miljöer och attityder måste kanske förändras. Extra resurser kan behövas. För att ett barn med svårigheter och i behov av särskilt stöd skall sägas vara integrerad måste han/hon kunna etablera sociala relationer, få språklig stimulans, ha möjlighet till kommunikation, känna trygghet och bli accepterad i sin grupp.

Det är svårt att generellt bedöma vad som är den bästa lösningen för varje enskilt barn. Att målet skall vara individuell integrering är de flesta överens om. Men denna integrering måste ske på det enskilda integrera- de barnets villkor. En integrering som leder till att barnet alltid upplever sig som avvikande, sämst och isolerad är olämplig.

Det väsentliga är att man i varje enskilt fall frågar sig hur man skall gå till väga för att nå de mål som satts upp på de fyra nivåerna individ, grupp, närsamhälle, samhälle så att vistelsen i skolbarnsomsorgen blir bra, utvecklande och stimulerande. Det fordras att de tjänstemän och den personal som berörs i varje enskilt fall tar ställning bl.a. till behovet av ett förändrat arbetssätt anpassning av lokaler hjälpmedel personell assistans

[31:11:15

transporter föräldramedverkan psykolog- och handledarresurser annan expertis personalfortbildning

DDDDD

Utformningen av skolbarnsomsorgens lokaler har stor betydelse för vissa funktionshindrade barns möjligheter att delta i skolbarnsomsor- gen.

Även om individuell integrering är huvudprincipen, kan det vara en fördel för barnet om en grupp barn med (samma) svårigheter eller handikapp lokal- och/eller verksamhetsmässigt integreras tillsammans med andra barn i skolbarnsomsorgen.

Kan inte barnet individualintegreras bör man i första hand välja gruppintegrering där några barn med behov av särskilt stöd ingår i en större grupp. I undantagsfall kan också speciella avdelningar med en- bart ”handikappade” barn vara ett nödvändigt alternativ men det är svårt att med denna form uppfylla det vidare syftet med integreringen och tveksamt om denna s.k. lokalintegrering leder till någon egentlig gemenskap med andra barn. En lokalintegrering kräver därför speciella insatser för att den skall ge möjlighet till gemenskap och delaktighet.

När det gäller döva och hörselskadade barn bör det senare alternativet vara huvudregeln om kravet på kommunikation med andra hörande barn inte kan tillgodoses. En integrering där barnet inte kan kommuni- cera med andra barn blir verkningslös. Kravet på kommunikation fram- förs också från de hörselskadades organisationer.

I de överväganden som måste göras om det enskilda barnet skall integreras individuellt eller i grupp måste som nämnts tidigare också vägas in de problem som kan uppstå om barnet måste förflyttas långa sträckor till och från skolbarnsomsorgen. Svårigheterna är särskilt stora i glesbygden.

Socialtjänstlagens 15 & anger att barn skall anvisas plats i fritidshem med förtur om inte barnets behov av stöd kan tillgodoses på annat sätt. Familjedaghem nämns inte i detta sammanhang.

Om det primärt inte är en gruppvistelse man eftersträvar bör enligt fritidshemskommittén en placering i familjefritidshem dock kunna ses som en insats för det enskilda barnet. Det gäller speciellt barn som på grund av allergier eller andra fysiska problem har svårt att delta i verksamheten på fritidshemmet.

12.3.2. Personalen behöver stöd och kunskaper

Den viktigaste resursen i skolbarnsomsorgen är personalen. Personalens kunskaper och förmåga att tillämpa dessa är därför av helt avgörande betydelse. Att tillämpa detta kunnande så att alla barn får ett utbyte av verksamheten blir särskilt viktigt i en grupp, där inte alla barn har lika goda förutsättningar att delta på lika villkor. Det måste då finnas en beredskap att ompröva det invanda, att utveckla och förändra arbetet så att alla blir delaktiga. Grunden för denna handlingsberedskap måste ges under utbildningen.

Det uppstår emellertid situationer, då personalens kunnande inte räcker till. En osäkerhet inför dessa situationer i kombination med en känsla av otillräcklighet och en pressad arbetssituation leder lätt till att man tappar tron på sin egen förmåga.

De känslor och reaktioner hos personalen som barns svårigheter kan ge upphov till och personalens svårigheter att ibland avgränsa arbets- uppgiften gentemot familj, skola och eventuellt andra inblandade verk- samheter måste bearbetas. I sådana situationer krävs ofta stöd från annat håll. Kommunen som är ansvarig för skolbarnsomsorgen bör därför utveckla olika former av stöd till dem som arbetar med barn som har behov av särskilt stöd.

Bästa effekter på sikt uppnås om stödet i första hand inriktas på kompetenshöjande åtgärder, som gör det möjligt för personalen att hantera den aktuella och andra likartade situationer i framtiden. Genom sådana kompetenshöjande åtgärder ökar den allmänna beredskapen efter hand, kvaliteten på verksamheten utvecklas i riktning mot den uttalade strävan och särlösningar kan undvikas.

Exempel på sådana kompetenshöjande åtgärder är handledning, kon- sultation och fortbildning.

Handledning aVSer främst rådgivning och stöd från ledningspersonal inom skolbarnsomsorgen medan konsultation främst innebär att någon person, i regel med annan yrkeskompetens, exempelvis psykolog, social- sekreterare eller kurator, tillför kunskaper och förståelse för att hjälpa personalen att klara av ett enskilt barn eller en speciell arbetssituation.

Konsultation bygger oftast på att konsulten enbart träffar berörd personal och inte barn eller föräldrar. Målsättningen är att tillföra per- sonalen kunskap som kan bidra till en positiv förändring i personalens arbete med enskilda barn, barngrupper eller föräldrarna och att samti- digt öka personalens förmåga att klara liknande problem i framtiden.

Ämnesområden som kan aktualiseras under konsultationerna är t.ex. barns normalutveckling resp. avvikande utveckling, hur barngruppen fungerar, utformningen av den pedagogiska verksamheten, föräldra- kontakter och samarbete med andra verksamheter.

I konsultationerna arbetar man också med att bearbeta känslomässiga hinder hos personalen som försvårar arbetet med barnet, barngruppen eller föräldrarna. Konsulterna arbetar på uppdrag av personalen och konsultationen utgår från de problem personalen upplever i arbetet. I kommunens ledningsorganisation bör finnas ledningspersonal med bre- da kunskaper som har ansvar för dessa frågor och som kan ge personalen stöd och handledning i särskilt besvärliga situationer.

Skolbarnsomsorgen har generella mål och personalens yrkeskunnan- de är av en allmän karaktär inriktad mot dessa mål. Om man inom skolbarnsomsorgen skall kunna ge alla barn som vistas där stöd och stimulans måste personalens kunskaper och arbetssätt ständigt utveck- las.

Grunden för denna utveckling är personalens egna erfarenheter av barn i olika situationer och kunskaper om det enskilda barnet och barnets familj. För att personalen skall kunna utveckla nya arbetssätt, få information och nya fakta eller för att bearbeta attityder krävs dessutom

kommunala fortbildningsinsatser i form av studiedagar, studiecirklar, samtalsgrupper eller olika utvecklingsarbeten. Det är en fördel om den- na fortbildning kan samordnas med skolans fortbildningsinsatser.

12.3.3. Personalförstärkning och förändrad gruppstorlek

Personalen i barnomsorgen har varken kunnande eller skyldighet att utföra specifika behandlingsinsatser för enskilda barn, men måste hela tiden vara beredd att utveckla och förändra arbetet så att alla barn får ett utbyte av att delta i verksamheten. Verksamhet och arbetssätt skall anpassas till barnens behov och inte tvärtom.

Vid sidan av omprövningar och förändringar i arbetssätt och pedago— gik och som komplement till kompetenshöjande åtgärder som fortbild- ning, handledning, konsultation, är det ibland nödvändigt att också vidta andra, mer kortsiktiga åtgärder, som reducering av barngrupp eller extra personal. Vi vill dock understryka att en tilldelning av extra resur- ser eller minskning av barngrupperna aldrig kan kompensera brister i arbetssätt och kunskaper hos personalen.

En personalförstärkning bör i första hand rikta sig mot gruppen som helhet, så att det speciella barnet inte ges någon särställning. Vissa barn fordrar dock att någon av personalen ger dem särskild omsorg. Det kan då vara motiverat med en personlig assistent.

Vi har tidigare påpekat att gruppernas storlek inom skolbarnsomsor- gen alltid måste bedömas och avgöras efter de lokala förutsättningarna, områdets struktur och barngruppens sammansättning. 1 grupper där det finns barn som har särskilda stödbehov är denna avvägning speciellt viktig.

12.3.4. Plan för arbetet till stöd för barnen

För att kunna avgöra om verksamheten kan fortgå utan några extra stödresurser eller om det krävs en minskning av barngruppen eller andra resurser är det nödvändigt att den kommunala och lokala ledningen före placeringen av ett barn med behov av särskilt stöd noga diskuterar igenom situationen med berörd personal, barnets föräldrar och eventuell personal från landsting eller annan verksamhet som känner barnet.

Fritidshemskommittén anser att det för varje barn, som till följd av ett behov av särskilt stöd placerats inom skolbarnsomsorgen, skall upprät- tas en arbetsplan eller ett åtgärdsprogram. I planen eller programmet skall man beskriva vilket stöd barnet behöver, hur man skall arbeta i gruppen för att kunna tillgodose barnets (barnens) behov och hur sam- arbete med föräldrar, skolpersonal och annan expertis skall etableras.

Det är också väsentligt att det i planen klargörs vem som skall göra vad, vad personalens åtaganden skall omfatta, vilka expertinsatser som behövs och hur dessa skall utformas.

Planen bör alltid upprättas i samarbete med barnets föräldrar och revideras med jämna mellanrum efter hand som arbetet framskrider och så länge de särskilda behoven kvarstår. Den tjänsteman som har till uppgift att besluta om placering med förtur bör ansvara för att en sådan

plan upprättas. Ansvaret för samordning av insatserna inom fritidshem- met bör ligga på föreståndarnivå.

12.3.5. Samordning med andra verksamheter

För barn som har behov av ett särskilt stöd är det angeläget att skolbarns- omsorgen samarbetar och samverkar med andra verksamheter och myn- digheter. Skolbarnsomsorgens viktigaste samarbetspartners är lärare och elevvårdspersonal i skolan, socialsekreterare och annan personal inom socialförvaltningen samt landstingsanställd personal inom barn- habilitering, särskola och barn- och ungdomspsykiatrisk verksamhet.

För att samordna insatser för barn och ungdomar med olika funk- tionshinder inom det allmänna skolväsendet finns det fem s.k. plane- ringsregioner. Arbetet i resp. region leds av en planeringsberedning. Beredningen har till sitt förfogande en samordnare med ett samlat an- svar för verksamheten. (SFS 1984175).

För barn med synskador finns centrala resurscentra. Regionalt finns förskolekonsulenter och reselärare placerade på länsskolnämnderna.

De rörelsehindrade skolbarnen får stöd av speciella konsulter (rh-konsulenter). Även dessa är placerade på länsskolnämnderna.

För döva och hörselskadade barn svarar hörselvårdskonsulenterna inom landstinget för det pedagogiska stödet. Länsskolnämnderna kan köpa tjänster för insatser på skolområdet från dessa centra.

Trots att denna centrala och regionala organisation i första hand vänder sig till förskola och skola bör det enligt fritidshemskommittén även finnas möjligheter att utnyttja dessa resurser för insatser inom skolbarnsomsorgen. F.n. är möjligheterna mycket begränsade.

För att underlätta övergången från förskola till skolbarnsomsorg är det viktigt att förskolans kunskaper och erfarenheter tas till vara både när det gäller det enskilda barnet med behov av särskilt stöd och de arbetsformer och det arbetssätt som tillämpats i förskolan.

De barn som har behov av särskilt stöd inom skolbarnsomsorgen har med stor sannolikhet uppmärksammats också i skolan. En samordning av stödinsatser för dessa barn mellan skolbarnsomsorgen och grundsko- lan resp. sär- och träningsskolan är mycket angelägen. 1 det första fallet handlar det om två primärkommunala verksamheter, i de senare om både primärkommun och landsting.

Om barnet behöver personlig assistans eller annan form av speciell personalförstärkning inom skolbarnsomsorgen behöver det troligen också det i skolan. Det är då en fördel om samma person följer barnet under hela dagen.

Andra stödinsatser för barnen kan också samordnas t.ex. psykolog-, kurators- och talpedagoginsatser. Att grundskolan och skolbarnsomsor- gen i en kommun gemensamt anställer dessa personalkategorier för arbete med barn och ungdom i kommunen borde vara en självklar lösning.

Likaså bör landstingens och särskolans resurser samordnas med kom- munens så att barn, personal och föräldrar får ett begränsat antal ”ex- perter” att ha kontakt med.

För barn med behov av särskilt stöd är det också viktigt att skolans och skolbarnsomsorgens personal regelbundet träffas för att diskutera och planera stödinsatser och verksamhetens utformning för berörda barn. Skolledning och skolbarnsomsorgens ledning i kommunen bör ha ett gemensamt ansvar för att sådana träffar kommer till stånd.

När det gäller barn med funktionshinder bör kommunen också eta- blera kontakter med landstinget så att de kunskaper som finns hos de olika experterna inom barnhabilitering och hörselvårdscentral kan ut- nyttjas för att tillföra personalen nya kunskaper.

En konsekvens av sekretesslagen är att samarbetet med föräldrarna måste förbättras och intensifieras speciellt kring de barn som har ett behov av särskilt stöd. Genom detta samarbete och genom att inhämta föräldrarnas medgivande att förmedla information till andra berörda kan många problem undvikas och ibland lösas.

Kommittén vill betona att skolbarnsomsorgen är ett generellt erbju- dande som inte annat än i speciella fall och inom bestämda ramar skall förväntas klara uppgifter av behandlingskaraktär. Som vi tidigare anfört skall en placering av barn med behov av särskilt stöd i skolbarnsomsor- gen ingå som ett led i ett medvetet och planerat arbete där Olika stödin- satser definieras. I regel skall inte skolbarnsomsorgens personal ha det övergripande behandlingsansvaret utan detta ansvar bör ligga på de socialsekreterare, psykologer, kuratorer eller andra specialister från t.ex. barnhabiliteringen som arbetar med barnen och deras familjer.

Skolbarnsomsorgens personal kan självfallet göra viktiga insatser av behandlingskaraktär för barn med såväl medicinska som psykosociala problem. För ett barn med fysiska funktionshinder kan det vara viktigt att personalen deltar i den träning barnen är beroende av. Det kan också vara naturligt att en fritidspedagog håller en speciellt nära kontakt med föräldrar till ett barn med psykosociala problem. Hela tiden måste denna typ av speciella insatser ske i nära samråd med den som har det övergri- pande behandlingsansvaret och höga krav måste ställas på uppföljning- en av insatserna.

Kraven på skolbarnsomsorgen måste ställas utifrån realistiska för- väntningar. Om de speciella insatserna inte definieras väl är det lätt att personalen förväntas klara uppgifter som man varken har tidsmässiga eller kompetensmässiga möjligheter till. Det är också viktigt att olika verksamheters insatser klargörs. Ofta behöver exempelvis uppgifterna för skolbarnsomsorgen, den övriga socialtjänstens och skolans elevvår- dande verksamheter preciseras. De stödinsatser skolbarnsomsorgen kan förvänta sig från de andra verksamheterna liksom hur kontakterna mel- lan de olika verksamhetena skall ske måste klargöras.

12.4. Skolbarnsomsorg i skoldaghem

En del barn får inte sina mest elementära behov tillgodosedda. De saknar stöd och omsorg från vuxna, lever utan tillhörighet och gemen- skap och saknar tilltro både till sin egen förmåga och andras möjligheter att hjälpa dem. Dessa barn behöver stöd genom långvariga, kontinuer-

liga kontakter med vuxna och en tillrättalagd verksamhet både under skoltid och efter denna.

Ett sätt att stödja dessa barn kan vara att låta dem gå i speciella skoldaghem, som drivs i samverkan mellan skola, skolbarnsomsorg och andra sociala myndigheter och eventuellt barn- och ungdomspsykiatrisk klinik.

Skoldaghemmets målsättning är att ge barnen möjlighet att bygga upp en förtroendefull kontakt med ett begränsat antal vuxna. Verksamheten äger rum i små grupper där skolarbete varvas med olika former av fritidsaktiviteter. [ skoldaghemmet får barnen en heldagsomsorg som tidsmässigt kan motsvara den som erbjuds av den traditionella skol- barnsomsorgen.

En speciellt tillrättalagd verksamhet i skoldaghemmet är ett sätt att skapa trygghet. Klart avgränsade uppgifter, fasta rutiner och positiva accepterande vuxenattityder kan bidra till att barnens ofta mycket dåliga självförtroende och sociala förmåga byggs upp.

Syftet med verksamheten i skoldaghemmet måste hela tiden vara att stärka barnen så att de skall kunna återgå till den vanliga skolan och skolbarnsomsorgen. Återgången bör vara en process som långsamt får mogna fram under nära samverkan mellan barn, familj och berörd personal.

Lärare, fritidspersonal och andra som arbetar i skoldaghem blir ofta hårt prövade i sin arbetssituation. Ett fungerande lagarbete är därför en förutsättning för att den totala misstro mot vuxenvärlden som dessa barn ofta känner skall kunna vändas. Personalen behöver också stöd genom handledning eller konsultation för att kunna klara av och bearbeta dessa svårigheter. '

Erfarenheten visar att skoldaghemmens insatser för dessa barn också måste omfatta åtgärder med syfte att hjälpa barnens föräldrar att bear- beta sin situation för att ge dem möjligheter att orka med sitt föräldra- skap. Barnens problem är ofta att hela familjen lever under ogynnsamma livsvillkor.

Ett familjearbete som utgår från personalen på skoldaghemmet, so— cialförvaltningen eller den barnpsykiatriska rådgivningsbyrån och som tar sikte på elevens totala situation måste ofta komplettera själva arbetet i skoldaghemmet.

Skoldaghem finns f.n. i ett flertal kommuner. En del skoldaghem vänder sig främst till de högre åldersgrupperna i grundskolan, andra har en verksamhet främst avsedd för barn på låg- eller mellanstadiet. Varia- tionen är stor vad gäller både arbetssätt, gruppstorlek och tidsmässig omfattning.

I en del kommuner ansvarar skolan helt för verksamheten. I andra kommuner drivs skoldaghemmen i samverkan mellan t.ex. skolan och barnomsorgen. De flesta skoldaghem har en omfattande fritidsverksam- het vid sidan av själva skolarbetet.

Enligt kommitténs uppfattning uppfyller skoldaghem, som erbjuder heldagsomsorg för 7—12-åringar och drivs i samverkan mellan skola och skolbarnsomsorg, de villkor som anges i förordningen om statsbi- drag till barnomsorgen. Fritidshemskommittén vill peka på möjligheter- na för kommunerna att utnyttja nämnda statsbidrag.

12.5. Barn med annat modersmål än svenska

År 1975 fastställde riksdagen riktlinjer för invandrar- och minoritetspo- litiken m.m. Som en övergripande målformulering användes begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan.

Jämlikhetsmålet innebär att man skall arbeta för att invandrare skall ha samma rättigheter och skyldigheter som den övriga befolkningen men också att invandrare skall ha samma praktiska möjligheter som befolk- ningen i övrigt att förverkliga sina önskemål.

Valfrihetsmålet innebär att medlemmar av språkliga minoriteter skall kunna välja i vilken grad de vill uppgå i en svensk identitet och i vilken grad de vill bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten.

Samverkansmålet innebär att en ömsesidig och omfattande samver- kan bör komma till stånd mellan invandrar- och minoritetsgrupperna och majoritetsbefolkningen. Målet inbegriper ömsesidig tolerans och solidaritet mellan invandrarna och den inhemska befolkningen.

De invandrarfamiljer som kommit till Sverige har gjort det med olika motiv under de mest skiftande förhållanden. Majoriteten invandrare har kommit från de nordiska länderna, dvs. från länder med en samhälls- form och en kultur som i allmänhet uppfattas som lik den som råder i Sverige. Efter andra världskriget fram till början av 1970-talet har de flesta invandrare varit arbetskraftsinvandrare. Sedan dess har invand- ringen av anhöriga och flyktingar dominerat. Ett ökat antal invandrare har under senare år kommit från utomeuropeiska länder. Bland invand- rarna i Sverige finns således människor från många olika språkområden, med olika kulturer och religioner.

Läsåret 1983/84 var i genomsnitt 9 % av eleverna i grundskolan elever med annat hemspråk än svenska. De flesta av dessa barn finns i stor- stadsregionerna. Variationen mellan olika kommuner är stor både vad gäller antalet barn med invandrarbakgrund och det antal språk som är representerade.

Många invandrare har erfarenheter av de olika komplikationer som kan uppstå i mötet med det svenska samhället och dess representanter. Komplikationerna är olika för olika invandrare. Många problem som betecknas som invandrarproblem och som därmed påverkar barnen i invandrarfamiljerna härrör ur invandrarnas socio-ekonomiska situation i Sverige. Skillnader i normer och värderingar t.ex. synen på familjen, kvinnors och mäns ställning och roller samt barnuppfostran kan förstär- ka dessa problem.

Föräldras möjligheter att erbjuda sina barn goda uppväxtvillkor är beroende av deras egna materiella och icke-materiella resurser. Det stöd föräldrarna erhåller i sin föräldraroll av det omgivande samhället är också av stor betydelse.

Att vara icke-svensk förälder till barn som växer upp i det svenska samhället ställer stora krav på förmågan att möta den situation som deras barn har i skola, skolbarnsomsorg och bland kamrater. Det kan också vara svårt att vara invandrarförälder om man från svenskars och det svenska samhällets sida möter en helt annan uppfattning, om hur barn skall bemötas och tas om hand, än den man själv har.

viktiga för barnen. Genom barnens fostran överförs kulturen till nästa generation. Det egna språket är en del av denna kultur. Föräldrarnas samtal och kontakter med barnen på det egna modersmålet är grunden för språkinlärningen. Förskolans och skolans insatser för barn med annat hemspråk än svenska skall ses som ett stöd både för och en vidareutveckling av hemspråket och för att stärka svenska språket.

Vid uppfostran av invandrar- och minoritetsbarn kan olika kulturer och fostringsmönster komma i konflikt med varandra. Det är angeläget att invandrarbarnen känner samhörighet både med den egna kulturen och med det svenska samhället. Ett väl utbyggt kontaktnät mellan familj och skolbarnsomsorg måste därför eftersträvas.

1 nyligen avgivna betänkanden har utredningen Språk- och kulturstöd för invandrar- och minoritetsbarn i förskoleåldern (SOU 1983z43), Språk- och kulturarvsutredningen (SOU 198357) och Invandrarpolitis- ka kommittén (SOU 1984:55) behandlat olika invandrarpolitiska frågor.

Sedan år 1976 har barn fått hemspråksundervisning i skolan och hemspråksträning i förskolan om ett annat språk än svenska ”utgör ett levande inslag i deras hemmiljö” (prop. 1975/76:118). Genom riksdags- beslut våren 1985 preciseras rätten till hemspråksundervisning. Kravet att hemspråket skall ”utgöra ett levande inslag i hemmiljön” ersätts med att det skall vara ”barnets dagliga umgängesspråk i hemmet”. Barnet skall således ha etablerade kunskaper i hemspråket genom att minst en förälder/vårdnadshavare har detta språk som sitt modersmål och an- vänder det i sitt umgänge med barnet.

Enligt Läroplan för grundskolan 1980 syftar hemspråksundervisning- en till att ”vidmakthålla och utveckla kunskaper i det språk, som barnet använder i sin dagliga miljö. Därigenom främjas barnets känslomässiga, språkliga och intellektuella utveckling. Barnet får också möjlighet att leva sig in i och känna samhörighet med föräldrarnas/vårdnadshavar- nas kulturella bakgrund. Syftet med undervisningen är vidare att elever- na senare skall kunna utveckla tvåspråkighet som gör det möjligt för dem att känna sig hemma i två kulturer.”

Statsbidrag utgår för hemspråksträning i förskolan och hemspråks- undervisning i grund- och gymnasieskolan.

Behovet av språkligt och kulturellt stöd och stimulans vad avser barn med annat hemspråk än svenska skall enligt kommittén uppmärksam- mas i skolbarnsomsorgen så att de har möjlighet att känna sig hemma i två kulturer med olika språk och traditioner. I skolan samlas ofta in- vandrarbarn eller barn tillhörande språkliga minoriteter med samma hemspråk i sammanhållna grupper eller speciella klasser. Det är en fördel ur barnens synpunkt om flera barn med samma hemspråk place- ras i samma fritidshem.

Härigenom förstärks barnens möjligheter att använda sitt hemspråk och känna gemenskap både med majoritetssamhället och sin minoritets- grupp. Personal som kan tala barnens modersmål och känner deras kulturella bakgrund bör finnas i de avdelningar som har grupper av barn med ett annat gemensamt språk än svenska. För de invandrar- och minoritetsbarn som har psykosociala svårigheter är detta speciellt ange- läget.

Särskilda krav måste ställas på utformningen av stöd och service till invandrar- och minoritetsbarn som är handikappade eller som har drab- bats av psykosociala problem. Hänsyn måste också tas till att invandrare inte utgör någon enhetlig grupp utan har sin bakgrund i mycket skiftan- de kulturer. Människans kulturella, sociala och ekonomiska bakgrund har stor betydelse både för behovet och bedömningen av samhällets stöd och service.

Enligt proposition 1983/84:124 och beslut i riksdagen förs från den 1 januari 1985 det statliga ansvaret för mottagande av flyktingar över från arbetsmarknadsstyrelsen till statens invandrarverk. Invandrarverket har fått i uppdrag att träffa överenskommelser med kommuner om motta- gande av asylsökande och flyktingar mot statlig ersättning.

Efter 2—4 veckor i statliga mottagningsförläggningar skall de orga- niserat överförda flyktingarna och i normala fall även asylsökande utlänningar erbjudas bostad i kommun med vilken invandrarverket träffat överenskommelse.

Kommunerna får sedan stöd från staten dels i form av en generell ersättning för bistånd under tillståndsåret och ytterligare tre är, dels genom en schablonmässigt beräknad engångsersättning för varje flyk- ting resp. asylsökande. I vissa fall skall också bidrag för vissa särskilda kostnader kunna utgå.

Vid sidan av dessa speciella bidrag utgår som vanligt de generella statsbidrag som kommunen får för t.ex. skola, barnomsorg och under- visning i svenska för vuxna invandrare.

Att mera allmänt sprida erfarenheter av och kunskap om den verk- samhet för flyktingar och de arbetsmetoder som används i socialt arbete bland flyktingar är även i fortsättningen en uppgift för socialstyrelsen.

I samråd med statens invandrarverk kan detta främst ske genom utarbetande av allmänna råd för socialt arbete bland olika minoritets- grupper och en kurs- och konferensverksamhet för den personal inom kommunens socialtjänst som arbetar med flyktingar.

När flyktingarna och de asylsökande bosatt sig i kommunen har kommunen i princip samma skyldigheter mot dessa som mot övriga kommuninvånare.

Det kommunala flyktingmottagandet bör enligt propositionen inne- bära bl.a. att flyktingarna får

— bostad och utrustning till denna — socialbidrag till sitt uppehälle om så erfordras — annat bistånd, socialt stöd och tolkservice där det behövs — svenskundervisning för vuxna och om flyktingarna är analfabeter undervisning inom grundutbildning för vuxna.

Barnen behöver tillsyn när föräldrarna deltar i svenskundervisning och kan anvisas plats med förtur i barnomsorgen. De barn som är skolplik- tiga skall omedelbart skrivas in i grundskolan.

I propositionen pekar man på behovet av samordning mellan olika kommunala organ som är engagerade i flyktingmottagandet liksom med sjukvård, arbetsförmedling och försäkringskassa.

Ur skolbarnens synpunkt är det enligt fritidshemskommitténs uppfatt-

ning angeläget att skola och skolbarnsomsorg samverkar med varandra och att dessa verksamheter också kopplas till förskoleverksamhet för de yngre barnen och svenskundervisning för de vuxna. En både lokal- och verksamhetsmässig samordning innebär att föräldrar och barn kan ha sällskap till sina olika aktiviteter.

Viss verksamhet kan vara gemensam för hela familjen och det blir lätt för skola och skolbarnsomsorg att ha kontakt med föräldrarna under den första tiden i kommunen. De kommunala resurserna utnyttjas på ett bra sätt och de enskilda familjemedlemmarna och flyktingarna har större möjlighet att stödja varanda och känna trygghet.

13. Sommarverksamheten är en del av skolbarnsomsorgen

13.1. Inledning

] direktiven till fritidshemskommittén säger föredragande statsrådet bl.a.:

"Jag vill i sammanhanget (bättre samordning av resursutnyttjande, vår anm.) också peka på det angelägna i att se över vilka möjligheter som finns att samordna olika sommarverksamheter för barn med fritidshemmens verksamhet".

Kommitténs uppdrag är således inte att göra en översyn av hela sommarverksamheten för barn och ungdom utan snarare att pröva hur resurserna inom skolbarnsomsorgen kan tas till vara på ett bättre sätt. En sådan översyn förutsätter dock att även annan verksamhet än skolbarns- omsorgen kommenteras.

13.2. Behov av skolbarnsomsorg under sommaren

Under skolterminerna löser vissa föräldrar sitt barnomsorgsbehov ge- nom att anpassa sina arbetstider till barnets skoltider. Under skolloven och speciellt under sommarmånaderna upphör den möjligheten. Samti- digt stänger en del av kommunernas övriga barn- och ungdomsverksam- heter eller så minskas öppethållandet. Det finns därför anledning att anta att betydligt fler barn är hänvisade till att klara sig själva under sommarmånaderna. Med undantag för semesterperioden är behovet av skolbarnsomsorg därför större på sommaren än under året i övrigt.

Långt ifrån alla barn har möjlighet att få miljöombyte under somma- ren. De hänvisas i stället till att tillbringa sommarlovet i det egna bo- stadsområdet och dess omgivningar.

Av barnomsorgsundersökningen (SM 1983:l 1) framgår att ca 17 % av barnen i åldern 7— 10 år hänvisas till att klara sig själva under den tid som föräldrarna förvärvsarbetar. Beräknat på hela åldersgruppen 7— 12 år skulle detta innebära att ca 102 000 barn saknar tillsyn. Därtill kom- mer de barn som under terminstid får hela eller en del av sitt omsorgs- behov täckt genom den verksamhet som erbjuds i skolan. Genom att barnen ofta får klara sig själva finns det anledning anta att många av dem far illa.

Kommittén utgår ifrån att behovet av skolbarnsomsorg före och efter semesterperioden är större än normalt. Det är samtidigt troligt att be-

läggningen på fritidshemmen är lägre eftersom vissa föräldrar har möj- lighet att påverka semesterperiodens förläggning och att vissa barn del- tar i sommargårds- eller lägerverksamhet.

Behovet av skolbarnsomsorg under sommarperioden varierar liksom under året i övrigt beroende på kommuntyp och bostadsområdets karak- tär. 1 glesbygder tenderar behovet att vara lägre än i tätorter.

13.3. Socialtjänstlagen och förordningen om statsbidrag

Socialtjänstlagen gör inget undantag för sommarperioden då det gäller kommunens skyldighet att genom en planmässig utbyggnad sörja för att barn kan beredas barnomsorg. Det yttersta ansvaret för planeringen av socialtjänsten åvilar kommunens socialnämnd.

Kommunen kan om den så önskar överlåta driften av olika anlägg— ningar på annan anordnare men det yttersta ansvaret för att verksam- heten kommer till stånd åvilar alltid socialnämnden.

Skolbarnsomsorgen skall alltså bedrivas efter samma riktlinjer och med samma ambitionsnivå under sommarperioden som under resten av året.

1 förordningen om statsbidrag till daghem och fritidshem anges att statsbidrag inte utgår till fritidshem som endast hålls öppna under skol- terminerna. Kommunen äger dock rätt att göra en rimlig begränsning i öppethållandet under semesterperioden.

13.4. Olika former av skolbarnsomsorg under sommarperioden

Genom förfrågningar i kommunerna samt genom den enkät som fritids- hemskommittén genomförde sommaren 1983 har vi kunnat konstatera att skolbarnsomsorgen under sommarperioden ofta skiljer sig från den verksamhet som bedrivs under övriga tider på året.

lett 20-ta1 kommuner stänger fritidshemmen helt och barnen hänvisas till en allmän fritidsverksamhet eller till att klara sig själva. I andra kommuner pågår verksamheten som vanligt men kompletteras med verksamheter som badresor och/eller lägervistelse.

Kommitténs enkät har besvarats av 222 kommuner, en svarsfrekvens på 78 % vilket får anses vara acceptabelt för att ge en översiktlig bild av situationen i landet vad avser skolbarnsomsorg under sommaren.

Enkäten visar att en övervägande del av de svarande kommunerna (79 %) genomför någon typ av särskild sommarverksamhet. Verksamhe- terna vänder sig vanligen till barn i åldern 7— 16 år.

Frågan om var i kommunen som ansvaret ligger för skolbarnsomsorg och allmän fritidsverksamhet under sommaren förefaller vara oklar i vissa kommuner. Verksamheter planeras och drivs av flera olika nämn- der och det är inte alltid som detta sker utifrån en samlad bedömning av vilka behov som skall fyllas och vilka resurser som finns att tillgå.

Genom enkätresultaten kan vi också konstatera att föreningslivet tar en aktiv del i att planera och genomföra verksamhet för barn och ungdom även under sommarperioden. 77 % av de svarande kommuner- na har uppgivit att det förekom sommarverksamhet i föreningsregi eller att kommunen i samverkan med en eller flera föreningar bedrev som- marverksamhet.

De barn som är inskrivna i den kommunala skolbarnsomsorgen skall erbjudas fortsatt omsorg även under sommarperioden. Detta skall enligt kommitténs uppfattning ske med beaktande av barnens behov av kon- tinuitet i vuxenkontakter och kamratkontakter. Även om verksamhetens utformning delvis ändrar karaktär under sommaren är det av stor bety- delse att man strävar efter att hålla samman barngrupper och personal- grupper i så stor utsträckning som detta är möjligt.

I de följande resonemangen kommer vi att skilja på dels sådan som- marverksamhet som kan betraktas som skolbarnsomsorg med ett direkt tillsyns/omsorgsansvar för en inskriven grupp barn, dels allmän fritids- verksamhet som bedrivs av kommunen och slutligen den föreningsdriv- na sommarverksamheten.

H eldagsfritidshem/ eftermiddagsfritidsh em

Fritidshemmen och andra delar av skolbarnsomsorgen utgör en väsent- lig del av den resurs som kan användas för skolbarnsomsorg under sommaren. De föräldrar vars barn är inskrivna i verksamheterna har rätt att räkna med att platsen skall finnas tillgänglig även under sommaren. Utformningen av verksamheten i fritidshemmen kan givetvis anpassas till de särskilda förutsättningar som sommaren erbjuder. Under som- martid bör även andra barn än de som är inskrivna på fritidshemmet under terminstid kunna beredas plats. De barn som skall erbjudas plats i skolbarnsomsorgen under sommaren bör dock i första hand vara de som har ett uttalat tillsynsbehov.

Inom de danska fritidshemmen är det mycket vanligt att sommaren utnyttjas för lägervistelse eller resor tillsammans med hela fritidshems- gruppen. Danska fritidspedagoger påpekar ofta den stora betydelse som sommarverksamheten har för det gruppdynamiska klimatet i fritidshem- met under resten av året. I svenska fritidshem har vi inte utvecklat samma tradition även om de sommaröppna fritidshemmen under senare år alltmer strävat efter att ge barnen tillfälle till omväxlande upplevelser under sommarlovet.

Dagkoloni/dagläger

Dagkoloni eller dagläger är en verksamhetsform som erbjuder omsorg i kombination med utevistelse och ordnade fritidsaktiviteter. Tillsynsan- svaret i denna verksamhetsform är inte fullt ut detsamma som i skol- barnsomsorgen. Personalen ansvarar för de barn som kommer till dag- lägret under den tid som de är där men kan inte alltid på samma sätt som fritidshemspersonalen kontrollera att barnen verkligen kommer dit. Daglägerverksamheten får dock anses ingå i kommunens skolbarnsom-

sorg som ett fullvärdigt alternativ till fritidshemmen under sommartid. Genom dagkoloniverksamheten kan barnen erbjudas en omväxlande verksamhet med naturupplevelser, bad och andra fysiska aktiviteter som inte alltid kan tillgodoses i det egna bostadsområdet eller i fritidshem- mets närmiljö.

Liksom det sommaröppna fritidshemmet bör dagkoloniverksamheten i första hand erbjudas barn med ett uttalat tillsynsbehov. Om det finns möjlighet bör även andra barn ges tillfälle att delta i verksamheten.

Den vanligaste modellen för dagkoloniverksamhet innebär att barnen hämtas med bussar i resp. bostadsområde för att sedan transporteras till daglägret. Verksamheten pågår 5—6 timmar per dag och barnen erbjuds i regel lunch eller ett mellanmål. Innehållet i dagkoloniverksamheten skiftar givetvis efter de lokala förutsättningarna. Ett vanligt inslag vid sidan av bollspel, lekar och andra aktiviteter är simundervisning, olika kulturaktiviteter etc.

I fritidshemskommittens enkät uppger 62 % (129 st.) av kommunerna att personalen i fritidsgårdar, parklek och fritidshem används inom sommarverksamheten. Många av dessa återfinns säkerligen som ledare för dagkoloniverksamhet. Det är naturligt både med hänsyn till ett gott resursutnyttjande och med hänsyn till barnens behov av kontinuitet i vuxenkontakterna att den befintliga personalen är den som i första hand tas i anspråk.

Personalinsatsen i relation till antalet barn på daglägret avgörs av kommunen. 1 vuxen per 10 barn kan dock utgöra ett riktmärke för planeringen. Till detta måste sedan läggas de särskilda personalinsatser som krävs för simundervisning, transporter etc.

Dagkoloniverksamheten bör enligt kommitténs uppfattning få räknas in i kommunens underlag vid beräkning av statsbidraget för skolbarns- omsorgen vad avser kostnaderna för personal. Kommunen tar i regel ut en avgift för dagkoloniverksamheten.

Koloni/sommargård

Ca hälften av landets kommuner har tillgång till en sommargård, endera i egen ägo eller genom förhyrning. Under de senaste 10 åren har antalet sommargårdar halverats. Skälen är huvudsakligen ökade driftkostnader i kombination med att gårdarna inte längre förmår att uppfylla de krav som ställs av hälsovårds- och brandmyndigheter. Enligt den senast till- gängliga statistiken fanns ca 6 000 platser på sommargårdar i Sverige år 1980. SCB uppger att antalet platser fortsätter att minska. Sommargår- darna tog år 1980 emot ca 12 000 barn som i genomsnitt vistades 23 dagar i verksamheten. Vissa sommargårdar drivs av föreningar eller stiftelser. Det vanliga är dock att kommunen fördelar platserna på sommargården.

Under 1950- och 1960-talen kritiserades sommargårdarna med viss rätt för sitt sätt att behandla barn. Diskussionen från den tiden kan i viss mån också antas ha bidragit till att verksamheten har krympt i omfatt- ning.

Den sommargårdsverksamhet som bedrivs i dag måste genomgående anses hålla en hög kvalitet. I de kommuner där sommargårdsverksamhet

erbjuds är efterfrågan på platser större än tillgången.

För många barn till förvärvsarbetande föräldrar innebär sommar- gårdsvistelse eller placering i feriehem den enda möjligheten till miljö- byte och omväxling under sommarperioden.

Sommargårdarna bedriver sin verksamhet under längre perioder. I regel tas barnen emot för ca 20 dagars heldygnsvistelse. Även inom sommargårdsverksamheten eftersträvas kontinuitet i vuxen- och barn- gruppen. Om möjligt samlas barn från samma geografiska område på en sommargård. Ambitionen är att samma barn och vuxna skall kunna återkomma till sommargården årligen.

Det ligger inte inom fritidshemskommitténs uppdrag att lägga några konkreta förslag om utformningen av den framtida sommargårdsverk- samheten. Kommittén vill dock peka på möjligheten att i första hand utnyttja den redan befintliga personalen inom skolbarnsomsorgen som ledare vid sommargårdar.

Kommittén gör också den bedömningen att om sommargårdsverk- samheten skall finnas kvar om ytterligare 10—20 år så krävs ett aktivt intresse från statens sida. De upprustningsbidrag som fördelades av regeringen ur allmänna arvsfonden under mitten av 1970-talet anses ha haft en gynnsam effekt för bevarandet av befintliga gårdar. För att kunna bibehålla nuvarande nivå i sommargårdsverksamheten skulle en motsvarande satsning vara önskvärd under perioden 1985-1990.

Det särskilda statsbidraget som tidigare utgick till sommargårdsverk- samheten upphörde år 1980. Fritidshemskommittén vill inte förorda återinförande av särskilda statsbidrag till sommargårdsverksamheten men anser däremot att denna bör få räknas in i kommunens underlag vid beräkning av statsbidraget för skolbarnsomsorgen vad avser kostnader- na för personal.

För vistelse på sommargård betalar föräldrarna en avgift som varierar från kommun till kommun. Oftast är avgiften inkomstprövad och mot- svarar avgiften inom barnomsorgen.

Veckokoloni

I några kommuner anordnas veckokolonier. Dessa tar emot barn för heldygnsvistelse under en eller flera veckor. Verksamheten bedrivs van- ligen endast under vardagar och barnen återvänder hem under helgerna. Veckokolonier har ibland utnyttjats för att ge barnen i fritidshemmen möjlighet att tillbringa någon vecka utanför institutionen.

Även då det gäller veckokolonier är det en fördel om de kan bemannas med personal som har sin ordinarie arbetsplats inom kommunens skol- barnsomsorg. Vistelse i veckokoloni bör i första hand komma i fråga för barn som har ett uttalat tillsynsbehov men i mån av plats bör även andra barn ges möjlighet att delta.

Avgiften i veckokolonier överensstämmer i de flesta fall med avgiften i skolbarnsomsorgen. I likhet med vad som tidigare föreslagits för som- margårdsverksamheten bör även veckokolonierna få räknas in i statsbi- dragsunderlaget för skolbarnsomsorgen vad avser kostnader för perso- nal.

Ferieh em

20 000—30 000 barn i förskole- och skolåldrarna vistas varje sommar i feriehem. Detta innebär att barnet placeras hos en värdfamilj under en viss tid av sommaren.

Placering i feriehem sker vanligen efter en behovsprövning i hemkom- munen. Feriehemmet erhåller en ersättning från barnets hemkommun efter ett system som påminner om det som gäller för fosterbarn. Barnets föräldrar betalar en avgift till kommunen.

Feriehemsverksamheten ligger utanför fritidshemskommitténs direk- _tiv och föranleder därför inga förslag från kommittén.

13.5. Allmän fritidsverksamhet

I många kommuner försöker man anpassa den allmänna fritidsverksam- heten så att de möjligheter som sommaren erbjuder utnyttjas.

Genom den försöksverksamhet som bedrevs med medel ur allmänna arvsfonden från år 1975 och några år framåt kom särskilda sommarverk- samheter att utvecklas. Flera av dessa finns beskrivna i boken ”Sommar- lov” samt i en serie rapporter från socialstyrelsen.

Även inom den allmänna fritidsverksamheten är det vanligast att man utnyttjar den personal som i vanliga fall arbetar på kommunens fritids- anläggningar.

Den verksamhet som bedrivs av föreningar är av mycket skiftande slag. Många barn- och ungdomsorganisationer har av tradition en om- fattande lägerverksamhet medan andra koncentrerar sina insatser till verksamhet i bostadsområdet. Föreningsverksamheten vänder sig ofta även till barn som är äldre än 12 år och i vissa fall till hela familjen.

Fritidshemskommittén har i andra sammanhang framhållit vikten av att insatserna för barn i åldern 7— 12 år skall samordnas i kommunen eller i kommundelen. Det är viktigt att det inte skapas konkurrens mellan det kommunala och det idéburna utbudet.

Kommitténs enkät visar också att många kommuner har hittat ett system för rationell samverkan med föreningslivet just då det gäller planering och samordning av sommaraktiviteter.

Den sommarverksamhet som bedrivs av barn- och ungdomsorganisa- tionerna dokumenteras i viss utsträckning genom statens ungdomsråds försorg.

14. Samordning och samverkan är en arbetsmetod för att få ett bra resursutnyttjande och en bättre verksamhet

Genom samordning av lokaler, olika verksamheter och personal kan man minska de kommunala kostnaderna för arbetet med barn och ungdom och samtidigt med stor sannolikhet få en bättre verksamhet. Samordningen kan ske både inom den enskilda förvaltningen och mel— lan olika förvaltningar.

I detta avsnitt berör vi främst en samordning av verksamheter för barn mellan 7— 12 år vilket dock inte utesluter att man i kommunerna har andra verksamheter aktuella när man diskuterar dessa frågor.

En lokalmässig samordning innebär att man söker utnyttja befintliga lokaler eller att man vid nybyggnation planerar så att samma lokal kan användas för verksamheter som pågår vid olika tider på dagen. Skola, olika former av fritidshem, fritids- och kvartersgårdar kan kombineras på olika sätt t.ex.

[] öppen förskola — eftermiddagsfritidshem — allmän fritidsverk-

samhet EJ samlad skoldag (skola) — eftermiddagsfritidshem

El öppet fritidshem — samlad skoldag (skola) — eftermiddagsfri- tidshem

El fritidshem -— fritidsgårdsverksamhet El öppet fritidshem — fritidsgårdsverksamhet.

En verksamhetsmåssig samordning innebär att personalen utnyttjas på ett bättre sätt och att olika verksamheter stödjer varandra t.ex.

Cl två eller flera samverkande fritidshemsavdelningar innebär att man kan planera personalinsatsen efter hur många barn som finns närvarande vid olika tidpunkter El heldagsfritidshem och skola i en gemensam samlad skoldag kan öka omsorgen för de yngsta barnen nära tre gånger 1] eftermiddagsfritidshem och fritidsgårdsverksamhet kan stödja varandra under kvällstid 121 det öppna fritidshemmet kan vara ett komplement till andra verk- samheter och ett stöd för familjefritidshemmet.

Den personella samordningen innebär att deltidstjänster och eventuella strötimmar läggs samman till hela tjänster genom att personalen tjänst- gör inom olika verksamheter t.ex.

El heldagsfritidshemmets eller eftermiddagsfritidshemmets personal

kan tjänstgöra i öppen förskola eller deltidsgrupp under förmid- dagen elleri fritidsgårdsverksamheten under kvällen 13 fritidsgårdspersonal och förskolepersonal kan få fyllnadstjänst i skolbarnsomsorgen när det är som mest barn där D fritidsgårdspersonal och fritidshemspersonal kan ha tjänsgöring inom skolans fria aktiviteter.

Vi redovisar i följande avsnitt några exempel på olika former av samord- ning och samverkan som speciellt berör skolbarnsomsorgen.

14.1. Fritidshem i en låg- och mellanstadieskola

Enligt SCB:s prognoser kommer elevunderlaget i grundskolan fram till år 1995 att minska med ca 14 %. Under de närmaste åren är det antalet barn i åldersgruppen 7—9 år som minskar mest. Samtidigt som skolan förbereder och anpassar sin organisation för färre barn pågår en utbygg- nad av skolbarnsomsorgen. Genom att lägga fritidshem till de skollokaler som efter hand blir lediga kan kommunerna göra flera vinster: [1 det blir låga nyinvesteringar vid en utbyggnad av verksamheten 121 en lokalsamordning innebär att man kan dela på vissa lokaler, den totalyta som krävs blir mindre El fristående fritidshemsanläggningar kan läggas ned och uppstå i nya kombinationer i lediga skolanläggningar [1 genom att flytta fritidshemsavdelningar till skolan kan lokaler frigöras och utnyttjas för förskolebarn 121 utbyggnaden av barnomsorgen kan gå snabbare. Mindre kOstna- der för kommunen som helhet 121 skolan kan kanske undgå nedläggning.

Om fritidshemmen placeras i anslutning till eller i skolan finns dessutom möjligheter till sambruk av lokaler som t.ex. rum för rörelselek och verkstadsutrymmen. Detta innebär att anläggningen utnyttjas på ett effektivt sätt.

Erfarenheter från lokalintegrerade anläggningar har visat att det är en arbetssam process och tar lång tid att finna former för en samordning och ett effektivt utnyttjande av kommunens lokaler. Vid en lokalisering av fritidshem till skolans lokaler förutsätter kommittén att kommunen i förväg klart anger för berörda parter syftet med reglerna för lokalsam- bruket.

Förutom de vinster som kan göras genom sambruk och samordning av lokaler ökar enligt fritidshemskommitténs uppfattning också möjlighe- terna till samverkan mellan skolans och fritidshemmets personal. Perso- nalgrupperna i skola och fritidshem får bättre kännedom om och respekt för varandras verksamheter och möjligheterna till gemensamma och oftast mer varierade aktiviteter blir större.

Fritidshemskommittén delar inte den oro som ibland framförts att det skulle vara arbetssamt för skolbarnen att vistas i samma anläggning under en hel dag. Det är främst lokalernas beskaffenhet och vistelseti-

dens längd som avgör hur barnen upplever sin dag. Väsentligt är att anläggningen möjliggör en varierad verksamhet och att de lokaler som speciellt disponeras för skolbarnsomsorgen kan tillgodose barnens be- hov av främst läxläsning, avkoppling och vila.

14.2. Fritidshem kombinerat med deltidsgrupp eller öppen förskola

Genom att kombinera ett heldagsfritidshem med en deltidsgrupp i för- skolan kan enligt kommittén vissa samordningsvinster göras. Deltids- gruppen utnyttjar då den tid när flertalet av skolbarnen är i skolan. Denna samordning innebär ett effektivare utnyttjande av lokalerna. I vissa fall kan också fritidshemspersonalen tas i anspråk för arbete i deltidsgruppen.

Att utnyttja fritidshemslokalen för öppen förskoleverksamhet under den tid som lokalen inte används för skolbarnsverksamhet är ett annat sätt att öka användningen av fritidshemslokalen. Då det gäller ledningen av verksamheten i en sådan öppen förskola bör det inte vara uteslutet att låta fritidshemspersonalen ta ansvar för verksamheten.

14.3. Fritidshem i en fritidsgård

De flesta kvarters- och fritidsgårdar har sin verksamhet förlagd till kvällstid. Ibland har de också öppet under lördagar och söndagar. Un- der dagtid utnyttjas lokalerna som regel i liten utsträckning. Det bör därför finnas goda möjligheter att utnyttja dessa för skolbarnsomsorgen, i första hand eftermiddagsfritidshem eller öppet fritidshem.

Skolbarnsomsorgen och gårdsverksamheten kan delvis knytas till var- andra genom att verksamheten i eftermiddagsfritidshemmet eller det öppna fritidshemmet i slutet av eftermiddagen samverkar med fritids- gårdsverksamheten.

Viss personal kan också vara gemensam. För speciellt de äldre barnen innebär en sådan samverkan och mötet med samma vuxna i olika verk- samheter en ökad trygghet när de efterhand skall lämna skolbarnsom- sorgen.

Kombinationen möjliggör ett effektivt utnyttjande av lokaler och personal. Under förmiddagarna kan det dessutom finnas möjligheter för den öppna förskolan att utnyttja gårdens lokaler — och eventuellt också fritidshemmets eller fritidsgårdens personal för sin verksamhet.

14.4. Samverkande fritidshem

En del av de problem som vi i dag upplever omkring skolbarnsomsorgen kan hänföras till sättet att bygga och planera fritidshem. Fristående anläggningar med en eller två avdelningar är fortfarande mycket vanli- ga. Några egentliga skäl till detta sätt att planera verksamheten har fritidshemskommittén inte kunnat finna om man undantar att brist på

platser har gjort det nödvändigt att sprida fritidshemmen så jämnt som möjligt i kommunen.

Enligt fritidshemskommitténs beräkningar kommer servicenivån i fri- tidshem att öka från nuvarande 9 % till omkring ca 18 % under de närmaste 5 åren. Inom upptagningsområdet för en tvåparallellig låg- och mellanstadieskola kommer det då att i genomsnitt behövas ca 3 fritids- hemsavdelningar.

Av både ekonomiska och innehållsmässiga skäl finns det mycket som talar för att fritidshemmen i framtiden förläggs till anläggningar som möjliggör en samverkan mellan två eller flera fritidshemsavdelningar och eventuellt andra verksamheter för barn och ungdomar.

I en sådan anläggning kan personalen samordnas mellan olika avdel- ningar och utnyttjas mera effektivt. I början och slutet av dagen då det är få barn i verksamheten behöver det inte vara personal på varje avdelning. Under andra delar av dagen speciellt under tiden närmast efter skolans slut kan det däremot vara behov av många vuxna.

I en anläggning med flera avdelningar och verksamheter kan lokaler- na också i större utsträckning anpassas till mer varierande aktiviteter även om dessa förutsätter en förhållandevis avancerad utrustning. Verk- städer för trä och metallarbeten, lokaler för annan skapande verksamhet t.ex. arbete i lera eller textil kan utnyttjas gemensamt av alla barn på anläggningen.

I ett läge då skolbarnsomsorgen skall byggas ut ser fritidshemskom- mittén det som naturligt att kommunen på olika sätt söker samordna olika verksamheter på detta sätt. Det gäller både vid en nybyggnation och vid en omstrukturering av verksamheten inom befintliga lokaler.

En sådan anläggning som ger goda förutsättningar för ett mångsidigt utnyttjande kan t.ex. bestå av: 121 två heldagsöppna fritidshemsavdelningar [1 en eftermiddagsöppen fritidshemsavdelning [I] en fritidsgård som under dagen också rymmer ett öppet fritids- hem.

I eftermiddagsfritidshemmets lokaler kan dessutom finnas en öppen förskola under förmiddagarna. En del lokaler bör dessutom användas för annan verksamhet under kvällstid. Anläggningens storlek medger också att en del av personalen anställs med hänsyn till specialkunskaper inom olika områden.

14.5. Fritidshem och samlad skoldag

I flertalet kommuner som genomfört samlad skoldag har fritidshemmens och skolans verksamheter samordnats. Den samlade skoldagen medför att heldagsomsorg kan erbjudas genom att barnen deltar i verksamheter under den samlade skoldagen och genom att en del barn före och efter denna deltar i skolbarnsomsorgen. (Se även avsnitt 11.6) Förutsättningarna för genomförandet av den samlade skoldagen va- rierar starkt från kommun till kommun. Inte minst gäller detta den resurs som finns tillgänglig genom personalen i fritidshemmen. 1 kommuner

som har låg utbyggnad av fritidshem utgör fritidshemspersonalen knap- past någon märkbar resurs som ledare för fria aktiviteter inom skolda- gens ram. 1 kommuner med många fritidshem kan man däremot, om man samorganiserar skola och fritidshem, genomföra en samlad skoldag för de yngsta barnen utan att de totala kostnaderna ökar nämnvärt.

En tidsmässigt väl utbyggd samlad skoldag löser omsorgsbehovet för den grupp barn på låg- och mellanstadiet som har deltidsarbetande föräldrar vars arbetstider stämmer någorlunda överens med skoltiderna. För barn med heltidsarbetande föräldrar måste den tid som återstår täckas genom vistelse i skolbarnsomsorgen.

Fritidshemslokalerna utgör inte sällan ett värdefullt tillskott till sko- lans lokaler i den mån som de fria aktiviteterna skall genomföras på skolan eller i närheten av denna.

Förutsättningarna för att samverkan mellan fritidshemmet och skolan skall falla väl ut ökar om fritidshemmet är beläget i eller nära skolan.

Även fritidshem som är belägna en bit från skolan kan användas för samverkan under den samlade skoldagen under förutsättning att de är så placerade att barnen kan röra sig fritt mellan skolan och fritidshemmet.

En förutsättning för att samarbetet inom den samlade skoldagen skall lyckas är att kommunen sätter upp klara och tydliga mål för verksam- heten och att personalen accepterar och upplever dessa mål som me- ningsfulla i arbetet med barnen. Målen för samverkan inom den samlade skoldagen bör framgå av de kommunala riktlinjerna för skolbarnsom- sorgen och den lokala arbetsplanen för skolan.

14.6. Samarbete mellan skola och skolbarnsomsorg

Samverkan, ser kommittén som en arbetsmetod, för att bättre kunna tillgodose olika barns behov. De barn som finns i skolbarnsomsorgen finns också i skolan. Allt större andel av barnen deltar i skolbarnsomsor- gen. Oavsett om det finns en samlad skoldag eller ej i kommunen måste enligt kommitténs uppfattning samarbetet mellan skolan och skolbarns- omsorgen utvecklas.

De övergripande målen för de båda verksamheterna är i stort sett samstämmiga. Däremot förekommer ofta i praktiken skillnader i synsätt på barns utveckling, oklarheter om roller och uppgifter de båda verk- samheterna emellan. För barnen är det viktigt att känna trygghet och lojalitet till de vuxna som de möter i skola och skolbarnsomsorg. En förutsättning för att skapa denna trygghet är att de vuxna i barnens omvärld försöker åstadkomma en samverkan för barnens bästa. Den gemensamma synen på barns fostran och utveckling som uttrycks i målen för skolan och skolbarnsomsorgen bör kunna underlätta en sådan samverkan. Eventuella konflikter och olikheter i synsätt mellan skola och skolbarnsomsorg måste bearbetas aktivt av båda parter för att und- vika att man motverkar varandras syften.

Skolans kunskaps- och kulturförmedling är en viktig utgångspunkt för det pedagogiska arbetet i skolbarnsomsorgen. Skolbarnsomsorgen kan hjälpa barnen att använda och tillämpa vad de lärt sig. Detta befäster

och fördjupar det inlärda och ökar barnens kompetens. Skolan kan å sin sida tillvarata skolbarnsomsorgens kunskap om barnens närmiljö och om barns och ungdomars uppväxtmiljö i kommunen. Skolbarnsomsor- gens förhållandevis stora frihet att välja innehåll i verksamheten är en stor fördel i samarbetet.

Samverkan skolbarnsomsorg — skola skall ge utbyte för båda parter. Ett mål skall vara att man hjälper varandra att fullgöra sina uppgifter gentemot barn och samhälle. Samverkan måste inriktas på kontinuerliga insatser som stimulerar barnens utveckling. Samverkan skall också gälla samarbetet med hemmen. För invandrar- och minoritetsbarn samt barn med handikapp är kontinuitet i stödinsatserna särskilt viktigt. Samver- kan behövs också för att ge personalen kunskaper om respektive verk- samhets funktion, villkor och arbetsformer.

Det är främst heldagsfritidshemmen och eftermiddagsfritidshemmen som har goda möjligheter att samverka med skolan. Utvidgade syskon- grupper och familjefritidshem har däremot sämre möjligheter eftersom personalen i dessa arbetar med både skolbarn och förskolebarn.

I kapitel 11 har vi under avsnittet om den samlade skoldagen givit ett konkret exempel på hur ett heldagsfritidshem kan samordnas med två klasser i en samlad skoldag för årskurs 1 och 2.

Samarbetet mellan fritidshem och skola underlättas om barnen hålls samman genom att barn i samma klass går i samma fritidshem. Samma klass och samma fritidshemsgrupp för barnen innebär att personalen får ett begränsat antal vuxna att ha kontakt och samverka med. Om inte dessa villkor uppfylls är samarbetsmöjligheterna små eftersom det en- skilda barnet eller barngruppen är utgångspunkter och målet för samar- betet.

En förutsättning för samarbete är att skolans och fritidshemmens personal träffas regelbundet. Samarbete förutsätter gemensam plane- ring, där de som berörs kan komma överens om hur man skall arbeta, vad som skall göras och när detta skall ske. Ett rikt mått av inflytande och medverkan i planeringen från barnens sida är också önskvärt.

Ytterligare en förutsättning är att skolan och fritidshemmet finns relativt nära varandra. Stora avstånd försvårar och omöjliggör i vissa fall samarbete. Möjligheterna att disponera om lokaler för att verksamheter- na skall komma nära varandra bör undersökas i de fall avstånden är stora.

Det fordras också att personalen har tid för samarbete. Det är stor skillnad på tjänsterna i fritidshemmen och i skolan. På fritidshemmen har personalen en fast reglerad arbetstid. Lärarna har en helt annan tjänstekonstruktion med skyldighet att fullgöra ett visst antal lektioner i veckan. Dessutom ingår i en hel lärartjänst skyldigheten att fullgöra 240 minuter s.k. kollektiv arbetstid (konferenser, vakttjänstgöring m.m.) i veckan. Planering, lektionsförberedelse, efterarbete m.m. kan läraren fullgöra när som helst. Det är denna ”förtroendearbetstid” som mest skiljer tjänsterna åt. Fritidshemspersonalen fullgör sin planering inom tidsramen för tjänsten.

Trots de olika tjänstekonstruktionerna finns det enligt kommitténs uppfattning utrymme för de olika personalkategorierna att kunna träf-

fas. Skolans personal kan göra detta under den kollektiva arbetstiden och personalen på fritidshemmet under den tid som står till förfogande för den egna planeringen. Det kan dock bli svårigheter att finna en gemensam, lämplig tid för planeringen. Det är väsentligt att arbetsledar- na inom resp. område tar ett ansvar och underlättar så att personalen kan träffas.

Eftersom skolans lektioner inte alltid sammanfaller med fritidshems- personalens tjänstgöring är möjligheterna, att ha gemensamma aktivite- ter där alla personalkategorier och barn deltar samtidigt, begränsade. Detta är dock inget hinder för andra former av samarbete där olika aktiviteter och insatser stödjer varandra, på basis av en gemensam pla- nering, fast vid olika tidpunkter under dagen.

I vissa fall kan en utökad tjänstgöring eller samordning av tjänster mellan skola och fritidshem t.ex. för personalen i eftermiddagsfritids- hemmet ge nya dimensioner på samarbetet och mycket goda förutsätt- ningar för en bra verksamhet för barnen.

Pedagogiska mål och kommunala riktlinjer för fritidshem, läroplan för grundskolan och eventuella lokala arbetsplaner är dokument som anger ramarna för verksamheten och innehållet i denna. Personalen från fritidshem och skola som arbetar med samma barn har stora möjligheter att i samverkan planera och utforma verksamheten i enlighet med dessa mål.

Ett samarbete där olika aktiviteter och verksamheter i skola och fri- tidshem kompletterar och stödjer varandra och ger barnen kunskaper, upplevelser och erfarenheter är ett av samarbetsmålen. Fria aktiviteter, temaarbete av olika slag, gemensamma studiebesök eller utflykter är bra utgångspunkter för detta samarbete. De vuxna kan då delta på lika villkor i arbetet och barnen uppfattar i allmänhet dessa aktiviteter som positiva.

På sikt kan samarbetet fördjupas och utvecklas. Genom att ta till vara och utnyttja personalens personliga färdigheter, intressen och yrkesmäs- siga kunskaper så kan alla berörda få ut mer av verksamheten och samarbetet mellan skola och fritidshem.

Ett annat resultat av samarbetet är att personalen får förbättrade kunskaper om det enskilda barnet, dess behov och möjligheter. De olika personalkategorier som möter barnen kan se olika sidor hos dem. De kan diskutera detta med varandra och kunskaperna om det enskilda barnet ökar. Möjligheterna att förstå och stödja varje barn blir därmed större.

Gemensamma föräldrakontakter är ett konkret exempel på hur sam- arbetet kring det enskilda barnet kan utvecklas och fördjupas. I dessa kontakter finns goda möjligheter till en nyanserad dialog kring barnet mellan föräldrarna och personalen i skola och fritidshem. Det är också bra om barnet självt kan vara med och ge sin syn på det som sägs eller för att kunna ta upp något som känns angeläget.

För barnens skull finns det också ett behov av samverkan mellan familjefritidshemmen och skolan. Förutsättningarna för denna samver- kan är dock annorlunda än för samverkan mellan fritidshemmet och skolan. Möjligheterna är störst om dagbarnvårdaren enbart tar emot skolbarn och om dessa går i samma klass eller årskurs. Om dagbarnvår-

daren även tar emot förskolebarn så blir möjligheterna liksom för den utvidgade syskongruppen mindre goda.

Eftersom det är mest realistiskt att räkna med att dagbarnvårdarna tar emot både förskolebarn och skolbarn måste samarbetet med skolan främst utvecklas genom någon form av kontaktmöten där, liksom vid föräldramöten, berörda lärare och dagbarnvårdare träffas för samtal kring de barn som berörs.

Någon direkt pedagogisk samverkan bedömer inte fritidshemskom- mittén som möjlig. Däremot bör dagbarnvårdarna om det finns förut- sättningar och ekonomiska möjligheter kunna medverka i skolans arbete vid t.ex. utflykter, friluftsdagar och temadagar. De vuxna kan då på olika sätt lära känna varandra och barnen.

Trots de svårigheter som finns att formalisera denna samverkan har fritidshemskommittén förhoppningen att kommunerna på olika sätt, allt efter lokala förutsättningar, skall kunna tillgodose behovet av samver- kan mellan skolan och familjefritidshemmen.

15. En förändrad verksamhet får konsekvenser för personalens utbildning, sammansättning och fortbildning

15.1. Inledning

Personalens erfarenheter, förmåga och kunskaper är av avgörande bety- delse för kvaliteten i skolbarnsomsorgen.

Personalen behöver ha en god utbildning och en reflekterande syn på sin yrkesroll. En väl utbildad personal ger stora möjligheter till flexibi- litet i verksamheten. Förmågan att arbeta självständigt efter de mål kommunen ställt upp ökar. En tilltro till denna förmåga är ett effektivt resursutnyttjande.

De krav som enligt kommittén bör ställas på personalen i skolbarns- omsorgen kan formuleras ur olika aspekter. Personalen skall ha: [1 Kunskaper om barn och barns utveckling, om samhället och de mål som satts upp för skolbarnsomsorgen. De behöver också ha speciella yrkeskunskaper och en förmåga att stödja barnen och rikta in arbetet mot de uppställda målen. El Insikter om betydelsen av och förmåga att samarbeta både inom den egna verksamheten och med andra verksamheter för barn och ung- dom i kommunen. El Förmåga att anpassa arbetssätt till barns olika livsvillkor både här och nu och i ett framtida föränderligt samhälle.

Det är av central betydelse att den grundläggande utbildningen ger den blivande skolbarnsomsorgspersonalen de redskap som behövs för de framtida yrkesuppgifterna.

En bra skolbarnsomsorg kräver också att personalen får stöd i sitt arbete och att den kontinuerligt tillförs nya kunskaper. Kommunerna bör på olika sätt konkretisera och levandegöra målen för verksamheten. Genom fortbildning, utvecklingsarbete och en regelbunden dialog kring skolbarnsomsorgen skapas förutsättningar för en utveckling så att dessa mål kan nås.

Den lokala ledningsorganisationen för skolbarnsomsorgen har liksom de politiska instanserna en viktig funktion i detta avseende.

15.1.1. Barnen och verksamheten kräver personal med goda yrkeskunskaper

För att verksamheten skall kunna inriktas mot de mål som ställs upp måste personalen ha god kännedom om innebörden i dessa mål.

Målen kan dock aldrig ses som något helt fristående utan måste hela tiden kopplas till den verklighet de är avsedda för.

Personalens uppgifter är att med utgångspunkter i och kunskaper om denna verklighet, det samhälle och de människor som berörs rikta in arbetet mot målen. Detta kräver att personalen har goda kunskaper om barn och barns utveckling och praktiska erfarenheter från arbete med barn. Personalen måste känna grunderna och förutsättningarna för vårt samhälle i ett bredare perspektiv; den enskilda kommunen, det enskilda bostadsområdet och de villkor olika familjer och barn lever under.

Personalen behöver också speciella yrkeskunskaper för att kunna stimulera, stödja och bidra till barnens utveckling i det dagliga arbetet i fritidshemmet. De behöver kunskaper för att kunna hjälpa de barn som av olika anledningar har behov av ett särskilt stöd. Vuxna med erfaren- heter av andra arbetsuppgifter i samhället, speciellt olika hantverksyr- ken, kan också vara en tillgång för verksamheten i skolbarnsomsorgen.

15.1.2. Arbetet med barn och ungdom fordrar att personalen inom skolbarnsomsorgen samarbetar

Arbetet med barn och ungdom i kommunen skall bl.a. på demokratins och solidaritetens grund främja människornas aktiva deltagande i sam- hällslivet.

Vad de vuxna gör, hur de handlar och förhåller sig i olika situationer är viktigt för barnen. De vuxna är förebilder och måste i sitt arbete visa tydliga och goda exempel på praktisk demokrati. De måste kunna lyss- na, argumentera och samverka med andra under demokratiska former. De måste kunna förstå att svaren på frågor och lösningar på problem kan variera med de olika utgångspunkter och sätt att se på olika frågor som vi människor har.

1 arbetslaget kan det individuella komma till sin rätt genom att olika ståndpunkter prövas mot varandra och att personalen genom olika insatser kompletterar varandra.

En gemensam grundsyn på barn (formulerat i ett övergripande pro- gram för barn och ungdom i kommunen) är en av flera viktiga förutsätt- ningar för att de många yrkeskategorier som möter barnen under dagen skall kunna förstå och stödja både varandra och barnen. Det är viktigt att personalen känner till, accepterar och kan tillämpa denna grundsyn och dess intentioner i arbetet.

15.1.3. Personalen skall ha resurser att verka i ett föränderligt samhälle

Vårt samhälle, vårt sätt att leva och uppfatta oss själva, omgivningen och världen omkring oss förändras ständigt. Personalen måste ha en bered- skap att möta nya eller förändrade behov och att utveckla eller förändra verksamheten till följd av detta. Samtidigt gäller det att föra vidare och aktivt bearbeta den kunskap vi i dag har inom skolbarnsomsorgen. Personalen behöver, som vi tidigare berört, ha en reflekterande syn på sitt arbete. Ett kritiskt tänkande som tar till vara "det nya” men som

samtidigt prövar ”det gamla" och bygger vidare på den kunskapsbas vi redan har ger förutsättningar både för utveckling och en mindre sårbar verksamhet.

Det är väsentligt att personalens kunskaper inte binds till olika orga- nisationsformer inom skolbarnsomsorgen utan till ett arbete med barn i 7—12-årsåldern i ett bredare perspektiv så att barnen och inte formen uppfattas som det väsentliga.

15.2. Det finns flera olika personalkategorier och utbildningar inom skolbarnsomsorgen

Barnomsorgspersonalen har tidigare indelats i tre kategorier, personal med pedagogiska uppgifter, vårdpersonal och ekonomipersonal. I dag finns en sådan uppdelning delvis kvar. Under 1950- och 1960-ta1en var det vanligt att pedagogiskt utbildad personal främst användes i avdel- ningar där barnen var över tre år. För de yngre barnen anställdes barn- skötare.

För fritidshemmen har uppdelningen i olika personalkategorier aldrig varit lika uttalad som i förskolan. I råd och anvisningar från socialsty- relsen som utgavs i mitten av 1960-talet rekommenderas en heltidsan- ställd förskollärare samt timanställd gymnastik- eller slöjdlärare.

Den nuvarande personalsammansättningen inom skolbarnsomsorgen är ett resultat av barnstugeutredningens ställningstaganden (Barns fritid SOU 1974:42). Enligt barnstugeutredningen borde en ”jämn fördelning av dels fritidspedagoger, dels barnskötare/fritidsledare/ungdomsledare eftersträvas.” ] de beräkningar av personalbehovet fram till år 1980 som utredningen gjorde konstaterades att det var en stor brist på samtliga personalkategorier.

Barnstugeutredningens slutsats att förhållandena mellan personalka- tegorierna skulle vara 50 % fritidspedagoger, 25 % barnskötare och 25 % fritidsledare/ungdomsledare bör troligtvis ses som ett uttryck för de praktiska förutsättningar, som utredningen utgick från för att kunna få personal till fritidshemmen vid en snabb utbyggnad.

Barnstugeutredningen redovisar inte varför man valt att föreslå just denna fördelning mellan personalkategorierna. Man betonar endast att detär viktigt ”att personalen har en pedagogisk utbildning som syftar till arbete med barn i fritidshems- och fritidsverksamheter”. Förskollärarna förbehölls förskolan ”där framför allt småbarnsavdelningarna behöver förstärkas med pedagogiskt kvalificerad personal”.

Det är också sannolikt att barnstugeutredningen tänkte sig att fritids- ledarna eller ungdomsledarna skulle vara en bra resurs i de utvidgade fritidshemmen, inte minst i samarbetet med föreningslivet som var en förutsättning för denna organisationsform.

Barnskötarna som enligt barnstugeutredningen skulle utbildas i steg 1 i en framtida barnpedagogutbildning gjorde det möjligt, som man nu kan se det, att snabbt få fram personal till den expanderande barnom- sorgen.

Under 1970-talet startades en mängd olika utbildningar till barnskö-

tare inom gymnasieskolan, AMU och kommunal vuxenutbildning med en omfattning från 20 veckor till 2 år.

Den tidigare uppdelningen i personal med pedagogiska uppgifter och biträdespersonal, var förmodligen anledningen till att personalen med den kortaste utbildningen förlagd till gymnasieskolan föreslogs få ar- betsuppgifter med barn från 1— 12 år medan däremot de längre och mera avancerade steg 2-utbildningarna till förskollärare och fritidspedagoger koncentrerades mot åldersgruppen 1—6 år resp. 7— 12 år.

Barnstugeutredningens förslag har i stora drag följts ute i kommuner- na. Enligt senast tillgänglig statistik (dec. 1983) fördelar sig de olika yrkeskategorierna i skolbarnsomsorgen (exkl. dagbarnvårdarna) så här:

fritidspedagoger 43 % förskollärare 4 % fritidsledare 3 % barnskötare 36 % annan barnavårdsutbildning l % utan barnavårdsutbildning 13 %

17 % av de sammanlagt 7 590 anställda är män.

Utbildningen av dagbarnvårdarna skulle enligt barnstugeutredningen ”anordnas i en omfattning som svarar mot konstaterat behov. Utbild- ningen bör förändras på sådant sätt att den svarar mot verksamhetens utformning och innehåll”.

Många dagbarnvårdare saknar i dag formell utbildning för arbete bland barn. Flertalet av dessa har dock många års erfarenheter av egna barn och av arbete med barn. Det har visat sig att de dagbarnvårdare som genomgått utbildning till barnskötare e.d. efter genomgången utbildning ofta sökt och fått arbete på förskole— eller fritidshemsavdelning.

15.2.1. Utbildningen av fritidshemspersonal startade på 1960-ta1et

På initiativ av förskollärarkåren startades år 1964 fritidspedagogutbild- ningen vid Fröbelseminariet i Norrköping. Barnskötarutbildningen har funnits längre men utbildningen var ända fram till 1970-talet helt inrik- tad på arbetsuppgifter i förskolan. En förskoletradition har således präglat den tidigare fritidspedagog- och barnskötarutbildningen.

Sedan början av 1970-talet har antalet anställda inom barnomsorgen mer än femdubblats. Under detta intensiva utbyggnadsskede har det ställts stora krav på utbildningsverksamheten inom barnomsorgsområ- det. Diskussioner och ibland motsättningar mellan olika intressenter i fråga om olika utbildningars värde och kvalité har varit och är fortfaran- de mycket aktuella.

Genom extraordinära utbildningsinsatser föreslog barnstugeutred- ningen i betänkandet (SOU 1974:12) Barns fritid ”temporärt” olika varianter av förkortad barnskötarutbildning och fritidspedagogutbild- ning utöver den ordinarie utbildningen för att kunna tillgodose behovet av utbildad personal.

Barnstugeutredningen föreslog senare i betänkandet (SOU 1975:67) Utbildning i samspel en enhetlig utbildningsgång i en barnpedagogisk utbildning för arbete i förskole- och fritidsverksamheter. Man tänkte sig att denna utbildning skulle organiseras i tre steg. Det första steget mot- svarar barnskötarutbildningen och utgör bas för steg 2 som omfattar utbildningar till förskollärare och fritidspedagoger. Tredje steget skulle vara en vidareutbildning/fördjupning mot mera specialiserade funktio- ner inom dessa sektorer. 1 steg 2 skulle första och sista terminen enligt förslaget vara gemensamma för fritidspedagoger och förskollärare.

Fritidsledarna skulle också enligt barnstugeutredningen vara en per- sonalresurs i fritidshemmen. Tillsammans med barnskötarna skulle de utgöra ca 50 % av personalstyrkan i denna verksamhet. Utbildningen till fritidsledare låg utanför barnstugeutredningens direktiv. Folkhögskole- utredningen behandlade denna fråga vid samma tidpunkt. (Ds U 1974:l ])

1974 års lärarutbildningsutredning (LUT 74) fick i tilläggsdirektiv år 1975 i uppgift att även utreda frågan om en förändring av stadieinrikt- ningen inom lärarutbildningarna och att även behandla personalutbild- ningen för förskola och fritidshem.

Vad gäller det senare så begränsades, med hänvisning till att förskol- lärarutbildningen och fritidspedagogutbildningen nyligen reformerats, förslagen (SOU 1978:86) till att gälla endast vissa samordningsfrågor.

År 1976 startades på initiativ av riksdagens utbildningsutskott (UbU 1975/76:26) en försöksverksamhet med en intensifierad samverkan mel- lan utbildningarna av lågstadielärare, förskollärare och fritidspedagoger i Härnösand. Senare har liknande arbeten påbörjats på andra högsko- leorter.

Härnösandsprojektet hade enligt linjenämndens ställningstaganden tre mål utöver de som anges i resp. utbildningsplaner. Man ville att utbildningen skulle ge

Cl en god kunskap om varandras utbildningar och kommande yrkes-

verksamhet El ett gemensamt synsätt på barns utveckling 121 en god beredskap att ta initiativ till samverkan med varandra i den

kommande yrkesutövningen.

Förutom en helt gemensam introduktionstermin med bl.a. praktikperio- der i förskola, skola och fritidshem har det ingått samläsningskurser under hela utbildningen. Ungefär 50 % av utbildningstiden har skett i samläsningsklass med elever från samtliga utbildningsgrenar.

Höstterminen 1982 fick Härnösand också mellanstadielärarutbild- ning som integrerades i försöksmodellen.

Utvärderingen av projektet har visat att de mål som satts upp i stort sett har uppfyllts. Efter ett års yrkesarbete betonade de tidigare eleverna att de genom samspelet i samläsningsklasserna lärt sig att leva sig in i och förstå andra människors situation och att kunna samarbeta. De ansåg sig inte låsta av sin yrkesidentitet.

Ett tiotal lärarhögskolor har f.n. gemensamma kurser med samläsning från tre veckor till drygt två terminer.

15.2.2. Utbildningar av olika slag med varierande omfattning

Under de sista åren har platsantalet inom fritidspedagog- och barnskö- tarutbildningen minskat något. Minskningen har motiverats av ekono- miska skäl och främst skett genom nedläggning av hela utbildningsen- heter. Från utbildningsanstalternas sida har man sökt möta de ekono- miska kraven genom ökad samordning/samläsning mellan olika utbild- ningar på sätt som redovisats ovan.

Fritidsledarutbildningen som genom riksdagsbeslut år 1979 helt och hållet är förlagd till folkhögskolorna har sedan starten haft ett i stort sett oförändrat antal studerande.

Tillgång och efterfrågan på personal inom skolbarnsomsorgen är f.n. i stort sett i balans. Ett visst överskott finns dock i södra Sverige.

Barnskötarutbildningen finns sedan den nya gymnasieskolan startade år 1971 som en del av den tvååriga vårdlinjen. Läsåret 1984/85 finns ca 3 200 platser i denna utbildning. Sedan början av 1980-talet har ca 1 200 utbildningsplatser försvunnit.

Inom gymnasieskolan och AMU/KOMVUX finns Specialkurser för utbildning av barnskötare med arbetsuppgifter inom barnomsorgsområ- det och den allmänna fritidsverksamheten. Denna utbildning omfattar 1—2 terminer. Den första terminen förbereder för arbete inom familje- daghem, förskola, lekplatsverksamhet och sommarverksamhet för barn i åldersgruppen 0—7 år. Den andra terminen är en fristående påbyggnad på den första och inriktas på verksamheter bland äldre barn t.ex. arbete inom fritidshem och kommunal fritidsverksamhet. Dessa Specialkurser omfattar i dag ca 3 600 utbildningsplatser. För att kunna söka dessa utbildningar krävs grundskolekompetens och att den sökande är över 18 år.

Skolöverstyrelsen föreslog hösten 1984 en revidering av tim- och kursplaner för vårdlinjens tvååriga gren för barna- och ungdomsvård med syftet att få till stånd en mera enhetlig utbildning som är anpassad efter de krav som samhällets barnomsorg ställer. Denna reviderade utbildning föreslås i budgetpropositionen 1985 starta läsåret 1985/86. Namnet ändras till tvåårig vårdlinje, gren för omsorger om barn och ungdom. Den nuvarande varianten för barnsjukvård utgår och ersätts med en påbyggnadsutbildning. Genomgången utbildning (inkl. tillval engelska) ger f.n. behörighet till förskollärar- och fritidspedagoglinjerna.

Fritidsledarutbildningen har genom riksdagsbeslut år 1979 förlagts till folkhögskolan. F.n. finns ca 1 500 utbildningsplatser vid 36 folkhögsko- lor. Utbildningen är tvåårig och förbereder de studerande för pedago- giska och administrativa arbetsuppgifter.

Från år 1983 gäller en ny utbildningsplan som utarbetats av skolöver- styrelsen i samverkan med arbetsmarknadens parter och berörda lärar- och elevorganisationer.

Enligt folkhögskolans utbildningsplaner är utbildningen ”jämställd med högskoleutbildning”. Varje folkhögskola har en lokal plan som bygger på den centrala utbildningsplanen. Varje skola får härigenom sin egen profil med inriktning mot arbete inom kyrka, frikyrka, arbetarrö- relse, nykterhetsrörelse eller idrottsrörelse. Den gemensamma utbild-

ningsplanen garanterar att utbildningarna som helhet står nära varand- ra. Ca en fjärdedel av utbildningstiden kan ägnas åt lokala utvidgningar.

Fritidsledarnas arbetsområde är omfattande. F.n. arbetar fritidsledar- na inom följande sektorer:

kommuner 60 % organisationer och församlingar 28 % vårdområdet 8 % företag m.m. 4 %

Fritidspedagogutbildningen finns på 17 orter och omfattar f.n. drygt 1 000 utbildningsplatser. Utbildningen på de särskilda högskolelinjerna om- fattar 5 terminer (100 poäng) och bygger på genomgången gymnasiesko- la.

Det finns även varianter av utbildningen som omfattar 80 och 50 poäng. För dessa utbildningar gäller särskilda behörighetsvillkor. Inom högskolan anordnas också olika varianter av enstaka kurser som på- byggnad på fritidspedagogutbildningen.

Utbildningen har, som tidigare framgått, på olika håll i varierande omfattning kopplats samman med andra motsvarande högskoleutbild- ningar. Utvecklingsarbetet på olika högskoleorter har kommit olika långt. Den snabba expansionen av utbildningen under 1970-talet har på många håll inneburit svårigheter när det gällt att koppla utbildningen till den verksamhet, de mål och de behov som funnits på fältet.

Socialstyrelsen lämnade den 14 maj 1982 rapporten Utvecklingsplan för barnomsorgen till regeringen. I planen framhålls att samordningen mellan intentioner och praktisk utbildningsverklighet inte har varit till- fredsställande och att grundutbildningen för personal inom barnomsor- gen behöver ses över.

1 proposition 1982/83:34 instämmer statsrådet i denna bedömning. Hösten 1983 fick UHÄ i uppdrag att utreda frågan om förändringari fritidspedagog- och förskollärarutbildningarna.

I direktiven sägs bl.a. att UHÄ skall beakta att utbildningarna skall ge den blivande personalen

El träning i lagarbete D kunskaper om språkutveckling och begreppsbildning 111 större medvetenhet om och förmåga att arbeta med kulturaktivi-

teter och estetisk verksamhet

[1 kunskap om invandringens orsaker, invandrarnas bakgrund och

förbereda dem för arbete i ett flerkulturellt samhälle

D kunskaper om barn med behov av särskilt stöd.

Vidare betonas värdet av ett gruppinriktat arbetssätt och att UHÄ bör analysera de olika former av samverkan mellan barnomsorgs- och klass- lärarutbildningarna som finns och pröva dem i förhållande till målen för barnomsorgsutbildningarna.

Under utredningsarbetets gång har UHÄ som betonas i direktiven haft kontakt med fritidshemskommittén. Utredningen skall vara klar senast i samband med anslagsframställningarna inför budgetåret 1986/87.

Lärarutbildningen för låg- och mellanstadiet bygger på genomgången gymnasieskola. På 14 utbildningsorter finns det både låg- och mellansta- dielärarutbildning. Dessa omfattar läsåret 1984/85 ca 500 resp. 800 utbildningsplatser. Utbildning till lågstadielärare omfattar 5 terminer (100 poäng) och till mellanstadielärare 6 terminer (120 poäng). Under senare år har antalet utbildningsplatser inom båda dessa sektorer mins- kat kraftigt.

I proposition 1984/85:22 föreslår regeringen en ny mera samlad ut- bildning för grundskolans lärare. Enligt propositionen skall utbildning- en organiseras som en allmän utbildningslinje, grundskollärarlinjen, med två skilda inriktningar, en för tidigare årskurser (l —7) och en för senare årskurser (3—9). Förslaget innebär i korthet följande: 121 Utbildningen för tidigare årskurser omfattar 140 poäng. De studeran- de kan fördjupa sig antingen i matematik och naturorienterande ämnen eller svenska och samhällsorienterande ämnen. [] Utbildningen för senare årskurser omfattar fyra alternativa speciali- seringar, en mot samhällsorienterande ämnen om 160 poäng, en mot naturorienterande ämnen om 160 poäng, en mot svenska och två främmande språk om 180 poäng och en mot praktiskt-estetiskt ämne i kombination med svenska, matematik eller språk om 140— 180

poäng.

I propositionen säger föredraganden om samverkan med utbildningen inom barnomsorgen bl.a.:

”Samverkan mellan utbildningarna av förskollärare, fritidspedagoger och lågsta- dielärare har prövats sedan läsåret 1977/78, då försök i detta avseende startade vid högskolan i Sundsvall/Härnösand. Verksamheten avser numera också mel- lanstadielärarutbildningen där. Även andra högskoleenheter prövar utbildnings- samverkan i varierande omfattning.

De resultat som hittills redovisats från verksamheten är positiva. Arbetet har bidragit till att skapa bättre förståelse för och ökad kunskap om de olika lärar- kategoriernas arbetsfält. Det har också gett de studerande en helhetssyn på barns utveckling. Samverkan har inte medfört att något avsteg behövt göras från de skilda utbildningarnas mål.

Behovet av en ökad samverkan mellan förskola och skola var bakgrunden till att dåvarande statsrådet Mogård tillkallade en kommitté för att utreda dessa frågor, förskola-skola-kommittén (U 1981:01). Kommittén väntas avge sina för- slag under våren 1985. En av utgångspunkterna för en ökad samverkan mellan förskola och skola är enligt min mening att personalgrupperna inom de olika områdena har goda kunskaper om varandras verksamheter och känner till målen för dem. En gemensam syn på barns utveckling, villkor och behov är vidare av grundläggande betydelse.

För grundskolIärarutbildningens del betyder detta att den blivande läraren måste ha kunskap om mål för samhällets barnomsorg och om innehållet och arbetsmetoderna i förskolan. Sett från förskollärarens och fritidspedagogens synpunkter föreligger motsvarande behov vad beträffar grundskolan. Enligt min mening har därmed berörda utbildningar självklara beröringspunkter. Jag anser att det är angeläget att utbildningarna samverkar även fortsättningsvis. Plane- ringsarbetet får visa i vilken utsträckning en samordning är möjlig. Jag vill erinra om att UHÄ på regeringens uppdrag f.n. ser över förskollärar- och fritidspeda- gogutbildningarna."

Inom högskolan finns en omfattande fortbildningsverksamhet för lärare vilken finansieras genom ett särskilt statligt anslag ”Personalutbildning för skolväsendets behov”. Fördelningen av medlen baseras på antalet lärare inom resp. högskoleregion.

I samband med en reformering av fortbildningsorganisationen över- fördes år 1983 beslutanderätten vad avser personalfortbildning till kom- munerna inom av staten beslutade ramar.

15.3. Personal i den framtida skolbarnsomsorgen

Fritidshemskommittén ser som tidigare redovisats skolbarnsomsorg som ett samlat övergripande begrepp. Med skolbarnsomsorg menar vi både verksamhet på olika ”institutioner” t.ex. fritidshem, eftermiddagsfritids- hem, utvidgad syskongrupp och den verksamhet som bedrivs för skol- barn i familjefritidshem.

I detta avsnitt behandlas personalbehovet och frågan om personalens sammansättning och utbildning med utgångspunkt i denna indelning.

15.3.1. Målet är en enhetlig personalkategori för arbete i fritidshem

Fritidspedagoger och barnskötare är de yrkeskategorier som i de flesta fall arbetar med skolbarn i fritidshem och utvidgade syskongrupper.

1 arbetslagen arbetar personer med olika utbildningar som ofta skiljer sig åt både vad gäller innehåll och utbildningstid. Även lön och arbets- villkor som t.ex. utrymme för planering av arbetsuppgiften är olika.

Arbetsuppgifterna inom verksamheten är sådana att det, som tidigare redovisats, ställs stora krav på personalens förmåga att planera, struktu- rera och arbeta tillsammans med barnen och deras föräldrar.

Det är fritidshemskommitténs uppfattning att den personal som arbe- tar inom denna del av skolbarnsomsorgen bör ha en så likartad utbild- ningsbakgrund som möjligt. En likvärdig utbildning och en omfattande erfarenhets- och kunskapsbakgrund är en förutsättning för att persona- len skall kunna delta i lagarbetet på lika villkor.

Att på sikt förändra personalsammansättningen i fritidshem och lik- nande organisationsformer mot en enhetlig personalkategori blir där- med enligt fritidshemskommittén ett viktigt mål.

Personalorganisationerna inom skolbarnsomsorgen delar denna upp- fattning. ] ett gemensamt uttalande säger Svenska kommunalarbetarför- bundet och Svenska facklärarförbundet vad gäller personalens utbild- ning:

"Förbunden anser det vore önskvärt att det i barnomsorgen finns en enhetlig personalkategori med gemensam utbildningsbakgrund. Denna enhetliga perso- nalkategori skall omfatta de arbetsuppgifter som i dag utföres av förskollärare resp. fritidspedagoger och barnskötare. Förbunden anser att en total översyn bör komma till stånd. Denna översyn bör även omfatta utbildning för dagbarnvår- dare." (Barnomsorgen - mål och innehåll - april 1984.)

Förändringen måste enligt kommittén ske på lång sikt och i samråd med dem som berörs.

Om utbildning av personal för skolbarnsomsorgens gruppinriktade verksamhetsformer blir mer enhetlig så ökar också möjligheterna att samordna vissa delar av utbildningen eller samverka i vissa kursmoment med lärarutbildningen.

Det finns mycket som talar för att olika personalkategorier med inrikt- ning på 7—12-årsåldern kan ha en utbildning där vissa avsnitt är gemen- samma. Det är samma barn som berörs i skola och skolbarnsomsorg. De vuxnas behov av kunskaper för sitt arbete, om barns utveckling och livsvillkor, om vårt samhälle och om pedagogik och metodik i ett vidare perspektiv är delvis lika. Ämnesstoffet inom speciellt de kreativa, ska- pande områdena som konst, musik, idrott, språk, dramatik och teater har också gemensamma beröringspunkter.

Samtidigt är det enligt kommitténs uppfattning väsentligt att perso- nalen inom olika arbetsområden behåller en yrkesprofil. Därför krävs också kunskaper som är specifika för den egna yrkesrollen och de egna arbetsuppgifterna.

Enligt kommitténs uppfattning är såväl en förbättrad samverkan mel- lan utbildningarna för skolan och skolbarnsomsorgen viktig som en samverkan mellan utbildningarna för förskola och skolbarnsomsorg. En enhetlig syn på barn, arbetssätt och kontinuitet är i och för sig betydel- sefull i övergången mellan förskola och skolbarnsomsorg. På sikt är det dock det gemensamma, barnen i en viss åldersgrupp och utvecklingsfas, som knyter skolbarnsomsorgen och skolan till varandra. Det blir i hög grad samarbetet med skolan som berör personalens arbetsuppgifter och verksamheten i skolbarnsomsorgen.

Samverkan måste som kommittén tidigare påpekat ses som en arbets- metod för att bättre kunna tillgodose barnens behov. Om de blivande yrkeskategorierna till viss del får samma kunskapsstoff under utbild- ningarna kan detta bidra till en ökad förståelse hos de studerande för de olika arbetsuppgifter de som personal har att fullgöra, när de är färdig- utbildade och kommer ut i arbetslivet.

Fritidsledarna berörs inte av kommitténs förslag om en enhetlig per- sonalkategori för skolbarnsomsorgen. Möjligheterna att utnyttja fritids- ledare i verksamheter för de äldsta barnen i skolbarnsomsorgen (efter- middagsfritidshem e.d.) bör dock finnas kvar. Fritidsledarna har genom sin utbildning och traditionella verksamhet mycket kunskaper om för- eningslivet och kommunernas allmänna fritidsverksamhet. Fritidsleda- ren kan stödja och intressera de äldsta barnen så att de när de lämnar skolbarnsomsorgen kan engageras i dessa aktiviteter.

15.3.2. Fritidshemskommittén föreslår utbildning för dagbarnvårdare som arbetar med skolbarn

Det är stor skillnad på verksamheterna i familjefritidshem och fritids- hem. ] familjefritidshemmet är barngruppen ganska liten och omfattar mestadels barn i både förskole- och skolåldern. Den vuxne är större delen av tiden ensam med barnen i det egna hemmet. -Ett antal kommu-

ner har dock speciella lokaler för gemensamma aktiviteter för dagbarn- vårdarna och deras barn.

Många dagbarnvårdare saknar utbildning för pedagogiskt arbete med barn. Flertalet har dock många års erfarenheter av egna barn och av arbete med barn.

Familjefritidshemmet kan tillgodose rent omvårdnadsmässiga krav och kan med speciella stödinsatser även i övrigt arbeta efter de mål som satts upp för skolbarnsomsorgen. För att detta skall vara möjligt krävs att barnen får tillgång till kompletterande verksamheter. (Se kapitel 11.)

Fritidshemskommittén har liksom de fackliga organisationerna upp- fattningen att all personal som arbetar inom skolbarnsomsorgen skall ha utbildning för den verksamhet de arbetar i. Detta gäller även dagbarn- vårdare som arbetar med barn i skolåldern. Kommittén menar att de dagbarnvårdare som tar emot skolbarn bör ha en grundläggande utbild- ning som tar hänsyn till de krav som ställs på verksamheten i familjefri- tidshem. Utbildningen bör som kommittén ser det motsvara barnskötar- utbildningen.

15.3.3. Behov av personal vid fortsatt utbyggnad

Det fanns vid årsskiftet 1983—1984 ca 7 500 anställda inom skolbarns- omsorgen, ca 1 300 av dessa var män. Behovet av ny personal till verk- samheten är beroende av dels vilken omfattning utbyggnaden får, dels vilka verksamhetsformer som byggs ut. Det krävs mer personal per barn i heldagsfritidshem och syskongrupper än i eftermiddagsfritidshem.

Vid sidan av själva utbyggnaden uppstår efter hand också behov av ny personal med utbildning för att fylla vakanser som uppstår.

Kommittén förutsätter att den nuvarande utbyggnaden med ca 6 000 platser per år fortsätter under den kommande femårsperioden. Enligt de beräkningar om personaldimensionering som görs i detta betänkande och med hänsyn tagen till beräknade pensionsavgångar och vakanser på grund av olika slags tjänstledigheter beräknar kommittén att det erford- ras ett tillskott av ca 900 heltidstjänster per år. Kommittén vill understry- ka att nya tjänster inom skolbarnsomsorgen bör vara heltidstjänster. Härigenom ökar bl.a. möjligheterna att komma till rätta med den sneda könsfördelningen inom skolbarnsomsorgen.

15.4. Personalens utbildning, fortbildning och vidareutbildning

Grundutbildning, vidareutbildning och fortbildning är de hörnstenar vi har att bygga på för att vidmakthålla och utveckla innehåll och kvalité i skolbarnsomsorgen. Grundutbildningen är ett långsiktigt medel att påverka verksamhetens innehåll. En intensiv utbyggnad av skolbarnsomsorgen ställer krav på ökad grundutbildning och ger därmed större förutsättningar för ett förändringsarbete än om utbyggnad och utbildning ligger på en låg nivå. Grundutbildningen skall som namnet säger ge personalen en grund för

arbetet i skolbarnsomsorgen. I och genom utbildningen skall de stude- rande förberedas för arbetet i skolbarnsomsorgen. Häri innefattas kun— skaper av olika slag, förhållningssätt, attityder och beredskap att omprö- va, anpassa och förändra arbetssättet i förhållande till barnens och verksamhetens förutsättningar.

Vidareutbildningen har en kompetenshöjande funktion. Den skall främst ses som ett sätt för den enskilde som arbetar inom skolbarnsom- sorgen att höja sin kompetens i det dagliga arbetet eller för mera specia- liserade uppgifter inom t.ex. ledningsfunktionen.

Fortbildningen är i första hand ett sätt att fördjupa och aktualisera personalens kunskaper. Den bygger hela tiden på de kunskaper som personalen fått i sin grundutbildning och syftar på olika sätt till att genom mera generella insatser öka personalens förmåga att förbättra verksamheten. Det kan gälla t.ex. stöd åt barn med svårigheter, samar- bete i arbetslaget, samarbete med föräldrar eller andra kommunala verksamheter. Fortbildningen kan också beröra pedagogiska eller meto- diska frågor eller syfta till attitydförändringar eller annorlunda inrikt- ning på arbetet.

Fortbildning och vidareutbildning kan ge effekter på kort sikt och kan ha stor betydelse för om ett planerat förändringsarbete skall lyckas.

Grundutbildning och merparten av vidareutbildningen för verksam- heter med barn och ungdom handhas direkt eller stöds indirekt av staten. Utbildningen sker i dag huvudsakligen inom högskolan, gymnasiesko- lan, folkhögskolan och KOMVUX/AMU. Fortbildningen är en kom- munal angelägenhet och har delvis behandlats i kapitlet om den kom- munala ledningsorganisationen.

15.4.1. Fritidshemskommittén föreslår en samverkan mellan olika utbildningar inom barn- och ungdomsområdet och en ' utbildning för arbete i fritidshem

Diskussionen för och emot en samordning eller samverkan mellan olika utbildningar inom barn- och ungdomsområdet har inte alltid handlat om barnens behov i ett helhetsperspektiv.

Hur grundutbildningen i framtiden utformas för de olika kategorierna är avgörande för om denna specialisering kan förändras mot en mera gemensam syn på barnens kunskapsmässiga, färdighetsmässiga, sociala och känslomässiga utveckling. Utbildningen har också stor betydelse för om de olika personalgrupperna med sina specifika yrkeskunskaper skall kunna komplettera varandras insatser.

En samverkan mellan förskola, grundskola och skolbarnsomsorg be- ror till stor del på i vilken grad de olika personalgrupperna uppfattar samarbete som något meningsfullt. Detta är möjligt först om det finns en gemensam syn på barns utveckling och de mål samhället ställt upp.

Det är därför väsentligt att de olika utbildningarna ger de studerande specifika kunskaper för deras framtida arbetsuppgifter och att de oavsett inriktning ger kunskaper om barn, pedagogik, metodik och olika färdig- heter. De studerande behöver också lära sig att anpassa och ompröva arbetssätt i förhållande till verksamhetsform och till barnens och bo- stadsområdets olika förutsättningar.

F.n. finns det flera utbildningar för arbete i fritidshem och liknande verksamhetsformer. Fritidshemskommittén anser att det i framtiden en- dast bör finnas en utbildning för arbete i fritidshem. Denna utbildning bör: 1: inriktas mer på arbete i åldersgruppen 7— 12 år än på institutionsfor-

men

1: ge de studerande specifika yrkeskunskaper, samarbetsförmåga och

möjligheter att anpassa verksamheten i ett föränderligt samhälle (se 15.1) [: samverka och ha gemensamma kursmoment med utbildningar för förskolan och grundskolans lägre årskurser.

I dag skiljer sig utbildningarna för arbete i fritidshem mycket åt, inte bara vad gäller utbildningens omfattning innehåll och målsättning. Oli- ka organisationsformer, nivåer och värderingar är också hinder för en förändringsprocess. Det är därför inte realistiskt att tro att målsättningen — en utbildning för arbete i fritidshem — kan förverkligas på kort sikt.

Vad gäller möjligheterna till samverkan mellan olika utbildningar för barn- och ungdomsverksamheten konstaterar fritidshemskommittén att det finns etablerade gränser mellan olika utbildningar som är motstånds- kraftiga mot förändringar. Tidigare lösningar och modeller är i vissa fall hinder för nya former av utbildningar. För att kunna komma förbi dessa svårigheter är det av största vikt att klarlägga vad det är som är gemen- samt och vad som skall skilja de olika utbildningarna åt.

I propositionen om den nya lärarutbildningen menar utbildningsmi- nistern att utbildningarna till grundskollärare, förskollärare och fritids- pedagoger har självklara beröringspunkter och att det är angeläget att utbildningarna samverkar.

Fritidshemskommittén anser:

att samtliga utbildningar för arbete inom skolbarnsomsorgen och deras samordning med utbildningarna inom förskolan och skolområdet måste ses över i ett sammanhang och i enlighet med de målsättningar som formulerats i detta avsnitt.

De översyner som gjorts hittills har inte haft sådana förutsättningar. Hittills har resp. myndighet utrett inom sitt ansvarsområde. Ett övergri- pande utredningsarbete är nödvändigt för att på lång sikt skapa enhet- lighet inom skolbarnsomsorgen och bättre möjligheter till samordning med andra verksamhetsformer.

15.4.2. Vidareutbildningen för personal inom skolbarnsomsorgen behöver utökas

Som framgår av tidigare avsnitt har fritidshemskommittén föreslagit att det i framtiden endast skall finnas en personalkategori med arbetsupp- gifter på fritidshem och liknande verksamheter inom skolbarnsomsor- gen.

Kommittén har också föreslagit att dagbarnvårdare som tar emot skolbarn i sin verksamhet skall ha en utbildning som motsvarar de krav som ställs på verksamheten.

Erfarenheterna visar att närhet till utbildning och möjlighet att erhålla lön under utbildningstiden är de faktorer som främst inverkar på perso- nalens intresse för vidareutbildning.

Strävan måste vara att olika former av vidareutbildning blir så till- gänglig som möjligt för den personal som berörs.

Genom distansutbildning och andra former av lokalt anordnade ut- bildningar t.ex. genom kommunalivuxenutbildning och olika former av studiecirklar blir sådana faktorer som familje- och bostadsförhållanden mindre avgörande för den enskildes möjligheter att delta i vidareutbild- ningen.

Frågan om de ekonomiska hindren och den enskildes möjligheter att få lön eller utbildningsbidrag under tiden bör också kunna lösas i sam- verkan mellan staten, länsarbetsnämnd och berörd kommun. Vid sidan av dessa omfattande långsiktiga utbildningsmål finns också ett behov av vidareutbildning för att öka kompetensen både på verksamhets- och ledningsnivå. Möjligheterna till vidareutbildning för fritidshemsperso— nal och ledningspersonal är i dag mycket begränsade. Vissa påbyggnads- utbildningar och enstaka kurser finns men de är otillräckliga.

Vidareutbildningen inom högskolans ram för personal inom skol- barnsomsorgen måste enligt fritidshemskommittén förbättras och ut- ökas väsentligt. Kraven på kunskaper och kompetens hos föreståndare och ledningspersonal måste följas upp i olika former av vidareutbild- ning. Antalet kurser måste utökas väsentligt och resurser avsättas för att vidareutbilda dessa personalkategorier.

15.4.3. Olika insatser för personalfortbildning

[ tidigare avsnitt har vi pekat på behovet av olika utbildnings- och fortbildningsinsatser för skolbarnsomsorgens personal. Det övergripan- de ansvar som staten har för de olika grundutbildningarna har ingen motsvarighet vad gäller fortbildning. De statliga medel som finns för denna verksamhet specialdestineras till högskolor och kommuner och avser fortbildning av lärarna, som har statligt reglerade tjänster. Resul- tatet har blivit ett i jämförelse med skolbarnsomsorgens personal omfat- tande kursutbud för lärarna. Grundutbildning och fortbildning har kopplats samman för lärarna.

Inom barnomsorgen ansvarar staten för grundutbildningen medan kommunen svarar för fortbildningen. Det ankommer på varje kommun att stå för fortbildningskostnaderna och avsätta medel till vikarier för skolbarnsomsorgens personal då de deltari fortbildning. En mindre del av kommunernas vikariekostnader täcks genom årsarbetarbidraget till anställda inom skolbarnsomsorgen.

Det måste ses som en stor brist att de olika yrkeskategorierna har så olika villkor för sin fortbildning. Fritidshemskommittén bedömer det som angeläget att fortbildningen av personal inom skola, förskola och

skolbarnsomsorg samordnas i kommunerna och att högskolan får ar- betsuppgifter även inom förskole- och skolbarnsomsorgssektorerna.

Kommunerna har möjlighet att köpa fortbildning från högskolan. Så sker också. Inom högskolan finns redan nu en beredskap för att utveckla denna verksamhet. Det finns dock ingen särskild organisation för detta.

För att möjliggöra en samordning med skolans fortbildning och sam- tidigt bygga upp en verksamhet för skolbarnsomsorgens personal krävs ekonomiska resurser. Högskolan betalar för närvarande en ersättning till kommunerna för praktiktjänstgöringen inom förskollärar- och fritids- pedagogutbildningarna. En överenskommelse mellan kommunerna och högskolan om ett annorlunda utnyttjande av dessa medel så att en del stannar kvar inom högskolan för vissa fortbildningsinsatser kan vara en väg att få till stånd en intensifierad fortbildning.

Dessa medel bör sedan utnyttjas för att lokalt anordna kurser som riktar sig mot personalen inom förskola och skolbarnsomsorg. En sam- ordning med kursutbudet inom lärarsektorn bör ske inom de områden som är angelägna för samtliga personalkategorier enligt de intentioner som tidigare framförts.

Vid sidan av högskolans kurser bör kommunen också på egen hand eller via kommunal vuxenutbildning, studieförbund e.d. verka för en intensifierad fortbildning av all personal som arbetar i skolbarnsomsor- gen.

För att möjliggöra den kommunalanställda personalens deltagande i fortbildningen krävs att kommunen avsätter medel för vikarier. I pro- position 1976/77z76 om utbildning av förskollärare och fritidspedago- ger anför föredragande statsrådet att frågan om personalfortbildningens omfattning och formerna för denna bör regleras i avtal mellan arbetsta- gare och arbetsgivare. Något sådant avtal har dock ännu inte träffats.

16. Statens, kommunernas och föräldrarnas kostnader för skolbarnsomsorgen

16.1. Att göra kostnadsanalyser av skolbarnsomsorgen

I detta avsnitt diskuterar vi kostnaderna för skolbarnsomsorgen i några olika alternativ. Vi vill redan inledningsvis slå fast att en exakt beräkning av genomsnittskostnaden för en plats i skolbarnsomsorgen inte har varit möjlig att genomföra. De siffror som används som utgångspunkt för våra resonemang härrör huvudsakligen från två källor dels från den enkät som kommittén genomförde under våren 1984, dels från de kost- nadsanalyser som kommunförbundet genomför årligen.

Av fritidshemskommitténs direktiv framgår bl.a. att kommittén skall söka former för skolbarnsomsorgen som är mera ändamålsenliga och mindre resurskrävande än nuvarande verksamhetsformer. Kommittén har tidigare kunnat konstatera att vad gäller befintliga verksamhetsfor- mer bör detta mål kunna nås genom ett bättre utnyttjande av lokaler och personal.

De vinster som uppstår genom ett effektivare utnyttjande av de befint- liga resurserna låter sig inte alltid mätas i kronor och ören. Vinster kan också uppstå i form av en ökad kvalitet i omsorgen.

Innan vi kommer in på de konkreta diskussionerna om fördelningen av kostnader vill kommittén nämna några andra faktorer som bör beak— tas då vi strävar efter att förbättra resursutnyttjande i skolbarnsomsor- gen.

l6.l.1 Kvantitet — kvalitet

Kvantitet (= plats för många barn) och kvalitet (= hög personaldimen- sionering, liten barngrupp och bra lokaler) är två begrepp som använts och används som varandras motsatser i barnomsorgsdebatten. Under den intensiva utbyggnadsperioden på 1970-talet dominerade stundtals kvantitetsfrågorna i diskussionen. Frågor som berörde kvalitet fick mindre utrymme.

Under senare år har man alltmer börjat uppmärksamma även andra kvalitetsaspekter än dem som nämns ovan. Kvalitetsfrågor har kommit att kopplas samman med skolbarnsomsorgens innehåll och vad vistelsen i skolbarnsomsorgen betyder för barn och föräldrar.

Synen på vad som är kvalitet varierar. En god kvalitet kan ha olika innebörd för förtroendevalda, ledningspersonal, fritidshemspersonal

och föräldrar. Ytterligare tolkningar får vi om vi tillfrågar personer utanför den kommunala barnomsorgen.

Ett ställningstagande till vad som är god kvalitet i skolbarnsomsorgen innebär ofta också ett ställningstagande för en grupps intressen. Frågan om vad som är bra kvalitet får alltså olika svar beroende på om den ställs till föräldrar vars barn på grund av platsbrist lämnats utanför skolbarns- omsorgen eller om den ställs till de föräldrar vars barn redan har en plats.

Det finns inga generella eller absoluta samband mellan insatta resur- ser och åstadkommen kvalitet. Man kan därför inte självklart dra slut- satsen att höga kostnader för skolbarnsomsorgen innebär att kommunen har en hög kvalitet på verksamheten.

Andra viktiga frågor som bör uppmärksammas är vad som kan betrak- tas som hög effektivitet och ändamålsenligt utnyttjande av resurserna. De tjänster som personalen utför är inte till alla delar mätbara på samma sätt som inom många andra delar av den offentliga sektorn. Ett mått på effektivitet är givetvis det antal platser som kan erbjudas inom skol- barnsomsorgen och priset för dessa platser. Ett annat mått på effektivitet bör då bli av vilken kvalitet denna omsorg är. Den senare frågan måste ställas i relation till de mål som kommittén tidigare ställt upp för skol- barnsomsorgen. Erfarenhetsmässigt vet vi att en sådan kvalitetsdiskus- sion är svår att föra.

Vad som är effektivitet och god kvalitet i skolbarnsomsorgen är som vi nämnt tidigare i hög grad en fråga om värderingar.

16.1.2. Personalen är en viktig kvalitetsfaktor

Personalkostnaderna utgör den största andelen av de totala kostnaderna för skolbarnsomsorgen. En förutsättning för att kommunen skall kunna nå ett fullgott resursutnyttjande är att den anställda personalen används på ett ändamålsenligt sätt.

De anställdas trivsel på arbetsplatsen, stöd från föräldrar och led- ningspersonal, möjligheter till fortbildning osv. påverkar naturligtvis deras arbetsinsatser.

Samverkan mellan de olika personalgrupperna samt samordning av personalinsatserna inom skola, skolbarnsomsorg och allmän fritidsverk- samhet kan bidra till en bättre effektivitet och högre kvalité inom skol- barnsomsorgen. Vi vill framhålla att en fungerande samverkan mellan personalgrupperna krävs av flera andra skäl än de vi här diskuterar för att skolbarnsomsorgen skall kunna nå sina mål. (Se kap. 14).

De ekonomiska effekterna av personalsamverkan är svåra att kartläg- ga. Konkreta byten av tjänster kan naturligtvis beräknas exempelvis då fritidshemspersonalen leder fria aktiviteter inom den samlade skolda- gen. Effekten av en mera samordnad planering och ett bättre utnyttjande av personalresursen kan dock inte uttryckas i kronor och ören.

För att underlätta en bra samverkan ute i de olika verksamheterna fordras att ledningsorganisationen noggrant planerar och ger tydliga mål och riktlinjer för resp. verksamheter.

Allmänna uttalanden om värdet av en bra samverkan följda av för- hoppningen att de olika personalgrupperna själva skall finna sina sam-

verkansformer ger sällan ett effektivare utnyttjande av personalen. Vaga riktlinjer från ledningsorganisationen i samverkansfrågor kan i vissa fall bidra till att öka kostnaderna och minska effektiviteten.

16.1.3. Bättre utnyttjande av lokalerna

Kostnader för att bygga, driva och underhålla lokaler för skolbarnsom- sorgen utgör en betydande del av de totala kostnaderna. En ny plats i ett traditionellt fritidshem beräknas kosta 60 000—70 000 kr. att bygga. Kostnaden för drift och underhåll av lokalerna är omkring 7 000 kr. per plats och år.

Fritidshemskommittén har tidigare framhållit värdet av att befintliga lokaler utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt. Lokaler för skol- barnsomsorgen bör exempelvis kunna samordnas med skollokaler, fri- tidsgårdar eller andra barnomsorgslokaler i syfte att minska kommunens totala lokalkostnader.

Lokalkostnaderna är ”fasta” i den bemärkelsen att hyreskostnad, kostnad för uppvärmning, underhållskostnad osv. är desamma oavsett om lokalen används fem eller tolv timmar per dag. Kombinationsmo- deller av typ fritidshem/öppen förskola, fritidshem/deltidsgrupp eller fritidshem/skola bedöms därför av kommittén som ekonomiskt förmån- liga lösningar.

Det är fritidshemskommitténs uppfattning att de lokaler som byggs i framtiden både för skola, skolbarnsomsorg och allmän fritidsverksam- het, på ett helt annat sätt än vad som är fallet i dag, måste uppfylla kraven på mångsidig användning.

De hinder som vi i dag kan se för en mångsidig användning av kommunens lokaler är dels den invanda uppfattningen att resp. perso- nalgrupp ”äger” sin anläggning, dels att lokalerna till sin utformning inte tillgodoser kravet på mångsidig användning och av den anledningen upplevs som tungarbetade. Båda dessa hinder bör enligt kommitténs uppfattning vara möjliga att undanröja. Kommittén ger i bilaga 2 prak- tiska exempel på anläggningar där detta har varit möjligt.

I viss utsträckning finns också hinder mot mångsidig användning inbyggda i delar av regelsystemet som också berör barnomsorgen och skolan. Fritidshemskommittén föreslår att resp. tillsynsmyndighet får i uppdrag att skyndsamt se över sina anvisningar i syfte att underlätta ett mångsidigt utnyttjande av kommunernas lokaler.

16.1.4. Decentralisering av ekonomiska beslut

För bara 20 år sedan var förskole- och fritidshemsverksamhet en liten och behändig del av den kommunala verksamheten. Den kraftiga ut- byggnaden under 1970-talet innebar att ledningsorganisationen inte all- tid anpassades till verksamhetens volym. Främst har detta gällt ledning- en av det pedagogiska innehållet. Det pågår f.n. i många kommuner ett intensivt arbete för att förbättra ledningsorganisationen.

Många ekonomiska beslut som rör skolbarnsomsorgen fattas fortfa- rande förhållandevis långt bort från den konkreta verksamheten. Detta

gäller även beslut där det vore naturligt att anta att den berörda perso- nalgruppen skulle kunna göra en bättre bedömning än förvaltningsper- sonalen.

Många av de kommuner som besvarat fritidshemskommitténs enkät har uppgivit att man inte kan bedöma kostnaden för en fritidshemsplats. Man har inte kunnat skilja kostnaden för fritidshemsplatsen från kost- nader för andra barnomsorgsformer. Skälen till detta har bl.a. varit att kostnaderna för de olika barnomsorgsformerna har slagits samman i kommunens budget. Detta medför i sin tur att det blir svårare att bevaka kostnadsutvecklingen i de olika omsorgsformerna.

Det är fritidshemskommitténs uppfattning att en mera långtgående delegering av ekonomiska beslut bör prövas inom skolbarnsomsorgen inte minst i syfte att få till stånd ett bättre utnyttjande av de befintliga resurserna. Försöksverksamhet på detta område pågår i flera kommuner och erfarenheterna är övervägande positiva.

16.2. Kostnader för skolbarnsomsorgen

16.2.1. Inledning

Kostnaderna för skolbarnsomsorgen varierar mellan olika kommuner. Kostnadens storlek påverkas främst av faktorer som personaldimensio- nering, öppethållandetider och kostnader för de lokaler som används för verksamheten.

De totala kostnaderna för skolbarnsomsorgen var ca 2,5 miljarder kronor år 1984. Genom statsbidrag svarade staten för ca 40 % av dessa kostnader. Omkring 10 % av kostnaderna täcktes genom föräldraavgif- ter.

Till de totalkostnader som fritidshemskommittén redovisar skall läg- gas kostnaderna för den allmänna fritidsverksamheten samt stödet till föreningar som bedriver verksamhet för barn i berörda åldersgrupper.

Under senare år har flera Olika försök till samhällsekonomiska analy- ser av barnomsorgen presenterats. Fritidshemskommittén anser inte att det ligger inom Utredningsuppdraget att göra en sådan analys av skol- barnsomsorgen. Familjeekonomiska kommittén har i sitt slutbetänkan- de (SOU 1983114) Barn kostar översiktligt gått igenom olika ansatser som gjorts för att beräkna de samhälleliga kostnaderna för och intäkter- na av barnomsorgen. I betänkandet framhålls också de svårigheter som föreligger då det gäller att göra analyser av detta slag. Familjeekonomis- ka kommittén framhåller att de samhällsekonomiska kalkylernas värde som beslutsunderlag begränsas av de antaganden som gjorts för att kalkylerna skall vara möjliga att genomföra. Kommittén pekar också på det faktum att kalkylerna oftast har begränsats till att omfatta jämförel- ser av daghemsutbyggnad resp. vård i det egna hemmet.

Brist på platser inom barnomsorgen för förskolebarn leder oftast till ett förvärvsavbrott för den ena av förskolebarnets föräldrar. I flertalet av de samhällsekonomiska analyserna är det just detta förvärvsavbrott och dess ekonomiska konsekvenser som har diskuterats. Fritidshemskom-

mittén vill framhålla att problemen delvis kan se annorlunda ut då det gäller skolbarnen.

Med hänvisning till vad kommittén tidigare skrivit om barns utveck- ling och livsvillkor i skolåldrarna bör kostnaderna för skolbarnsomsor- gen delvis ses som en del av samhällets kostnader för förebyggande socialt arbete. Brist på platser inom skolbarnsomsorgen innebär inte med samma säkerhet att någon av föräldrarna avstår från förvärvsarbete eller att man ordnar privat tillsyn för barnet. Fritidshemskommittén utgåri stället från antagandet att en stor delav de barn som inte får plats, eller vars föräldrar inte efterfrågar plats inom skolbarnsomsorgen, hän- visas till att klara sig själva under den tid som föräldrarna förvärvsarbe- tar. Inte minst av den anledningen anser kommittén det vara motiverat att se kostnaderna för skolbarnsomsorgen i ett bredare socialt perspek- tiv.

I detta kapitel redovisas kostnader för skolbarnsomsorgen. De kost- nader som har varit möjliga att kartlägga har främst varit de direkta kostnaderna för fritidshem och familjefritidshem. Kommittén har ge- nom enkäter till kommunerna fått ta del av senast tillgängliga bokslut.

Kommitténs enkät har besvarats av ca 60 % av landets kommuner. Bortfallet består till viss del av de kommuner som inte bedriver skol- barnsomsorg och av de kommuner som inte har kunnat särskilja kost- naderna för fritidshemsplatserna.

16.2.2. Kostnad för heldagsfritidshem

En uppdelning av kostnaden för fritidshem i olika poster ger följande fördelning:

60 % personal 13 % lokaler/hyror/räntekostnader etc. 14 % drift och underhåll av lokaler och inventarier 13 % kost/lekmaterial/övrigt

Löner och sociala avgifter för personalen utgör den största andelen av kostnaderna för fritidshemmen. En ökning av antalet anställda och en positiv löneutveckling för fritidspedagoger och barnskötare ger snabbt ökade driftkostnader.

Kostnaderna för lokaler, dvs. hyror, avskrivningar, räntor etc. utgör en betydande del av den totala fritidshemskostnaden. Metoderna för att beräkna dessa kostnader varierar från kommun till kommun. Kommun- förbundet beräknar kapitalkostnaden med hjälp av en real annuitets- metod. De årliga annuiteterna beräknas utifrån en real ränta på 4 %. Den årliga annuiteten uppräknas varje år med inflationen. Avskrivningstiden beräknas vara 33 år. Kommunförbundet utgår i sina beräkningar från den genomsnittliga produktionskostnaden per kvadratmeter i nya barn- stugor som SCB redovisar årligen. Produktionskostnaden var år 1983 drygt 6 000 kr./ml.

Kostnaden för drift och underhåll av lokaler och inventarier avser dels direkta kostnader som exempelvis el, värme vatten, dels nyanskaffning och avskrivning av inventarier.

De övriga kostnaderna fördelar sig på livsmedel, lekmaterial, resor m.m. som direkt är förknippat med arbetet i barngruppen. Här redovisas också kostnaden för administration av verksamheten. Den genomsnitt- liga administrationskostnaden uppskattas av kommunförbundet till 6 % av kommunens totala barnomsorgskostnader.

Kostnad per barn i heldagsfritidshem

Den genomsnittliga kostnaden för en plats i heldagsfritidshem var enligt kommunförbundets beräkningar 33 800 kr. (1984). Fritidshemskommit- téns enkät som genomfördes våren 1984 visar en genomsnittskostnad per inskrivet barn på 28 000 kr. I enkäten redovisas kommunernas verkliga kostnader för fritidshemmen år 1982. Platskostnaden enligt enkäten omräknat till 1984 års nivå blir 31 000 kr.”

Jämförelser av kostnaderna

Kommunernas system för att redovisa kostnader varierar. De redovisade kostnaderna utgör medelvärdet i 20 st. slumpvis utvalda kommuner som har redovisat sina kostnader på ett sådant sätt att man kan urskilja exempelvis personalkostnaden, kostnaden för drift och underhåll osv.

Den genomsnittliga bruttodriftkostnaden per barn stämmer i de 20 kommunerna med den genomsnittliga bruttodriftkostnaden i hela enkät- materialet.

Personalkostnaden varierar mellan 27 700 kr./barn och 10 600 kr./ barn i de undersökta kommunerna. Det högre beloppet motsvarar tre heltidsanställda i en barngrupp med 15 barn. Detta kan innebära att annan personal än den avdelningsbundna av något skäl har bokförts på fritidshemmet. Det kan givetvis också innebära att kommunen har en hög personaltäthet.

Personalkostnaden utgör i genomsnitt 68 % av kommunens brutto- kostnader i fritidshemskommitténs enkät. I kommunförbundets beräk- ning utgör personalkostnaden 59 %.

Kostnaderna för drift och underhåll av lokaler är i genomsnitt 15 % av kostnaderna i fritidshemskommitténs material. Kommunförbundet gör i stort sett samma bedömning (13 %). Variationen i kapitaltjänstkostnad är betydande. Maximala värdet är 11 942 kr. per barn och minimala värdet är 565 kr. per barn. Detta beror sannolikt på att kommunerna har olika utgångspunkter för beräkning av dessa kostnader.

Driftkostnader för heldagsfritidshem vid olika barngruppstorlekar

Fritidshemmens kostnader varierar beroende på faktorer som barngrup- pens storlek, antal anställda, institutionens yta osv.

Nedan redovisas kostnaderna för ett heldagsfritidshem med 2,25 års- anställda och 142 m2 avdelningsyta vid olika antal inskrivna barn.

') 4 % kostnadsökning.

Alt. 1 Alt. 2 Alt. 3 Antal inskrivna barn 15 18 20 Statsbidragstäckning i % 41,5 43,8 45,2 Total kostnad kr/barn 30 082 26 832 25 207 Kommunal nettokostnad kr/barn 14 574 12 399 l 1 311

Driftkostnader för heldagsöppet fritidshem vid olika antal årsanställda

I nedanstående beräkning varieras antalet årsanställda medan barn- gruppen konstant hålls till 15 inskrivna barn och ytan antas vara 142 m3.

Alt. 1 Alt. 2 Alt. 3 Alt. 4 Antal årsanställda 2,0 2,25 2,5 2,75 Statsbidragstäckning i % 43,0 41,6 40,3 39,2 Total kostnad kr/barn 27 915 30 082 32 248 34 415 Kommunal nettokostnad kr/barn 13 124 14 574 16 024 17 474

Driftkostnader för heldagsöppet fritidshem vid olika produktionskostnad

I de två föregående fallen har vi utgått ifrån att produktionskostnaden har varit ca 7 000 kr./m3. Fritidshemskommittén utgår ifrån att denna kan sänkas i de fall som befintliga lokaler byggs om till fritidshem. I nedanstående uppställning varierar produktionskostnaden per plats mellan 1 000 kr. och 7 000 kr. Antalet inskrivna barn är 15, antalet årsanställda 2,25 och ytan är 142 m3.

Alt. 1 Alt. 2 Alt. 3 Alt. 4 Produktionskostnad/m2 7 000 5 000 3 000 1 000 Statsbidragstäckning i % 41,6 42,6 43,8 45,0 Total kostnad kr/barn 30 082 29 325 28 569 27 813 Kommunal nettokostnad kr/barn 14 574 13 893 13 212 12 531

I exempel 16.1 redovisas kostnaderna i heldagsfritidshemmet vid olika förutsättningar.

16.2.3. Kostnad för eftermiddagsfritidshem

Renodlade eftermiddagsfritidshem förekommer i dag i mycket liten omfattning. Det ärinte heller särskilt vanligt att mellanstadiebarn deltar i skolbarnsomsorgen. Kommittén måste därför utgå ifrån egna bedöm- ningar av hur stora kostnaderna blir för dessa barn.

Exempel 16:l Kostnader i heldagsfritidshem år 1984

Personalkostnader 292 500 260 000 260 000 Kostnader för drift och under- håll av lokaler, avskrivning av inventarier 112 605 121 500 107 892 Livsmedel Lekmaterial Administration . 46 125 55 350 55 350 Bruttokostnad 451 230 436 850 423 242 Bruttokostnad per barn 30 082 24 269 23 513 Intäkter

Statsbidrag årsanställda 67 500 60 000 60 000 Statsbidrag för inskrivna barn 120 000 144 000 144 000 Avgifter 45 120 43 685 42 324 Summa intäkter 232 620 247 685 246 324 Kommunal nettokostnad 218 610 189 165 176 918 Kommunal nettokost. per barn 14 574 10 509 9 828 Förutsättningar: Antal inskrivna barn 15 st 18 st 18 st AntalLårsanställda 2,25 2 2 Yta per barn 9 m2 9 in2 9 m2 Produktionskostnad 7 000 kr/m2 5 000 kr/m2 3 000 kr/m2 Statsbidrag per barn 8 000 kr 8 000 kr 8 000 kr Statsbidrag per årsanställd 30 000 kr 30 000 kr 30 000 kr

Det är svårt att bedöma eftermiddagsfritidshemmens kapitaltjänst- kostnad. Kommittén utgår ifrån att eftermiddagsfritidshemmen skall inrättas i befintliga lokaler och integreras med andra delar av den kom- munala barnomsorgen.

De tidigare redovisade kostnaderna för produktion av nya platser inom barnomsorgen blir därmed inte tillämpliga på eftermiddagsfritids- hemmen. I de olika försöksverksamheter som bedrivits med eftermid- dagsfritidshem har det visat sig vara möjligt att arbeta med en betydligt mindre avdelningsyta än vad som gäller för övriga fritidshemsformer. Under förutsättning att eftermiddagsfritidshemmet får tillgång till kom- pletterande ytor för rörelselek, verkstadsarbete etc. kan ytan i hemvistet' minskas från nuvarande 9,5 m2 per inskrivet barn till omkring 5 m2.

Vid beräkning av kostnaderna för produktion och drift av eftermid- dagsfritidshem utgår fritidshemskommittén från en hemvistyta på 5 m2 och en bruttoyta på 6 m2 per inskrivet barn.

I kapitel 11 framhåller kommittén att det är önskvärt att två vuxna finns på plats under större delen av den tid som eftermiddagsfritidshem- met är öppet. Vid ett öppethållande om 5 timmar per skoldag och 9— 10 timmar under skolans lovdagar ger detta en tjänstgöringsgrad i eftermid— dags fritidshemmet på 85 %. Vid kostnadsberäkningarna för eftermid- dagsfritidshem har kommittén i sitt grundalternativ utgått från denna tjänstgöringsgrad. Principen bör dock, enligt kommitténs uppfattning,

vara att tjänster inom skolbarnsomsorgen i största möjliga utsträckning inrättas som heltidstjänster.

De övriga kostnaderna för eftermiddagsfritidshemmen har förutsatts vara 75 % av motsvarande kostnader i de heldagsöppna fritidshemmen.

Kommittén har också utgått ifrån att intäkterna av föräldraavgifter kommer att vara ca 10 % av bruttokostnaden även för eftermiddagsfri- tidshemmen.

De utgångspunkter som kommittén har använt för att beräkna kost- naderna för eftermiddagsfritidshemmen framgår av exempel 16.2.

Exempel 16:2 Kostnader i eftermiddagsfritidshem år 1984

Personalkostnader 221 000

Kostnader för drift och underhåll av lokaler, avskrivning och underhåll av inventarier 70 200

Livsmedel Lekmaterial Administration 76 875

Bruttokostnader 368 074 Brultokostnad/barn 14 722

Intäkter Statsbidrag för årsanställda 51 000 (1,7 x 30 000) Statsbidrag för inskrivna barn 100 000 (25 x 4 000) Avgifter 36 807

Summa intäkter 187 807

Kommunal nettokostnad 180 267

Kommunal nettokostnad per barn 7 210

Beräkningen är gjord med följande förutsättningar:

Antal inskrivna barn 25 st Antal årsanställda 1,7 Yta per barn 5 m2 Produktionskostnad 2 000 kr/m2 Statsbidrag per barn 4 000 kr Statsbidrag per årsanställd 30 000 kr

Driftkostnader vid olika produktionskostnader

I nedanståendejämförelse har samtliga variabler utom produktionskost- naden och de variabler som påverkas av denna hållits konstanta. Vi får då följande fem alternativ.

Kommunförbundet utgår i sin kostnadsanalys från en produktionskost- nad som är drygt 6 000 kr. per m2 i nyproducerade barnstugor (1984).

Alt. 1 Beräkn. Alt. 2 Alt. 3 Alt. 4 Produktionskostnad per m: 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 Statsbidragstäckning i % 41,6 41,0 40,5 40,0 39,5 Total kostnad kr/barn 14 534 14 723 14 912 15 101 15 290 Kommunal nettokostnad kr/barn 7 040 7 210 7 381 7 551 7 721

Sambruk och samutnyttjande av lokaler kan bidra till att produktions- kostnaderna kan spridas på flera olika verksamheter. Inom försöksverk- samheten med fritidshem för barn i åldern 10— 12 år har kostnaderna för omvandling av exempelvis en fritidsgårdslokal till fritidshem varit om- kring 1 000 kr. per m3.

Genom att ta i anspråk befintliga lokaler i skolor, fritidsgårdar eller parklekar bör kostnaderna för inrättande av eftermiddagsfritidshem kunna hållas under 2 000 kr. per ml. Ett effektivt sambruk av lokalerna kan innebära att kostnaden i vissa fall kan bli ännu lägre.

Kostnader vid olika antal årsanställda

Ändrad personaldimensionering ger snabbt utslag på driftkostnaden. I grundalternativet har vi förutsatt att två vuxna (85 % tjänst) skall finnas anställda i en barngrupp med 25 barn. Här nedan visas variationer i driftkostnaden för en barngrupp med 25 inskrivna barn. Alla övriga variabler är desamma som vi utgått ifrån tidigare.

Alt. 1 Beräkn Alt. 2 Alt. 3 Antal årsanställda 1,2 1,7 2,1 2,55 Statsbidragstäckning i % 44,4 41,0 38,7 36,9 Total kostnad kr./barn 12 383 14 723 16 907 19 143 Kommunal nettokostnad kr./barn 5 644 7 210 8 672 10 168

Kostnader vid olika barngruppsstorlekar

På motsvarande sätt varierar kostnaderna vid olika barngruppsstorle- kar. l nedanstående tabell ges exempel på variationer i kostnaden om personaldimensioneringen hålls konstant till 2 x 85 % tjänst.

Alt. 1 Beräkn. Alt. 2 Alt. 3 Alt. 4 Antal inskrivna barn 15 25 18 20 30 Statsbidragstäckning i % 35,9 41,0 37,6 38,7 43,0 Total kostnad kr./barn 20 616 14 723 18 160 16 933 13 249 Kommunal nettokostnad kr./barn 11 154 7210 9511 8689 6224

Kostnader vid olika statsbidragsnivåer

Den kommunala kostnadens storlek kan antas ha stor betydelse för hur kommunerna kommer att påverkas i valet mellan olika modeller. Den kommunala kostnaden varierar betydligt beroende på statsbidragets storlek. Här nedan visar vi variationer i den kommunala kostnaden vid olika statsbidragsnivåer.

Alt. 1 Beräkn. Alt. 2 Alt. 3 Statsbidrag per inskrivet barn 3 500 4 000 5 000 8 000 Statsbidrag per årsanställd 15 000 30 000 30 000 30 000 Kommunal nettokostnad 8 730 7 210 6 210 3 210 Statsbidragstäckning i % 30,7 41,0 47,8 68,2

16.2.4. Kostnad för skolbarn i åldersblandade grupper

Kostnaden för skolbarn i åldersblandade grupper har varit mycket svår att beräkna. Många kommuner har inte kunnat skilja ut en specifik kostnad för dessa barn. Kommitténs beräkningar måste därför bygga på ett antagande om hur många timmar som skolbarnet i genomsnitt utnytt- jar sin plats. Kostnaden per timme för skolbarn i åldersblandade grup- per beräknas till 26 kr. Den genomsnittliga nyttjandetiden har antagits vara 1 350 timmar per år. Kostnaden per barn blir då ca 37 000 kr. (1984)

Kommunförbundet har inte beräknat kostnaden för skolbarn i ålders- blandade grupper.

l6.2.5 Kostnad för skolbarn i familjefritidshem

Den genomsnittliga kostnaden för ett skolbarn i familjefritidshem be- räknas av kommunförbundet till 24 805 kr. (1984) I fritidshemskommit- téns enkät är den genomsnittliga kostnaden 22 890 kr. (1984).

Ovanstående kostnader bygger på att barnet vistas i familjefritidshem- met ] 350 timmar per är, ca 5 timmar per dag under skoldagar och ca 9 timmar per dag under 50 lovdagar.

En svårighet med att beräkna kostnaderna för familjefritidshem är att varken kommunförbundet eller fritidshemskommittén har kunnat bedö- ma i hur stor utsträckning som öppen förskola eller andra kvalitetshö- jande åtgärder som exempelvis fortbildningsinsatser för dagbarnvårdar- na har tagits med i beräkningsunderlaget. Det mest troliga är emellertid att genomsnittsbeloppet bör justeras något uppåt.

Den lägre kostnaden i familjefritidshemmen kan delvis förklaras av att dessa inte belastas med någon kapitaltjänstkostnad. Om kapital- tjänstkostnaden räknas från bruttokostnaden för fritidshem kostar båda verksamheterna ungefär lika mycket.

Den kommunala nettokostnaden för barn i familjefritidshem beräk- nas av kommunförbundet till 13 500 kr. Nettokostnaden avser då endast priset för barnets vistelse i familjefritidshemmet och inte i eventuella kompletterande verksamheter. Därtill kommer att kostnaderna för ad-

ministration av familjefritidshemmen är betydligt högre än för daghem och fritidshem, vilket kommunförbundet också framhåller i sin kOst- nadsanalys.

16.3. Utbyggnad och kostnader fram till år 1990

Fritidshemskommittén förutsätter att utbyggnaden av skolbarnsomsor- gen skall fortsätta i minst den omfattning som planerats. Vi förutsätter också att utbyggnadstakten kommer att vara ungefär som den vi har i dag.

I detta avsnitt redovisar vi servicenivån, dvs. antalet platser inom skolbarnsomsorgen i relation till antalet barn i hela åldersgruppen 7 — 12 år, vid olika utbyggnadsalternativ. Vi redovisar också de kostnader som kommittén beräknar för en utbyggnad av skolbarnsomsorgen.

16.3.1. Servicenivå vid olika utbyggnadsalternativ

Under den senaste 5-årsperioden har det genomsnittliga tillskottet av platser i fritidshem varit ca 6 000 årligen. Kommunernas barnomsorgs- planer visar en planerad utbyggnad av ca 4 000 nya fritidshemsplatser under de närmaste åren.

I tabell 1613 visar vi utvecklingen av antalet platser i fritidshem samt servicenivån för tre Olika utbyggnadsalternativ. I beräkningen utgår vi ifrån att driftkostnaden för en plats i heldagsfritidshem motsvarar drift- kostnaden för två platser i eftermiddagsfritidshem.

Alternativ 4 000 innebär att kostnaden för en årlig nyproduktion av 4 000 heldagsfritidshemsplatser fördelas så att vi i stället bygger 3 000 platser i heldagsfritidshem och 2 000 platser i eftermiddagsfritidshem.

Alternativ 6 000 innebär att kostnaden för en årlig nyproduktion av 6000 heldagsfritidshemsplatser fördelas på 4000 nya heldagsfritids- hemsplatser och 4 000 nya platser i eftermiddagsfritidshem.

Alternativ 8 000 innebär enligt samma beräkningsmetod att kostna- den fördelas på 6 000 nya heldagsfritidshemsplatser och 4 000 nya plat- ser i eftermiddagsfritidshem årligen.

Tabellen avser endast att exemplifiera utfallet av olika utbyggnadsal- ternativ. Fördelningen mellan platser i heldagsfritidshem och eftermid- dagsfritidshem kan givetvis vara annorlunda än den som vi arbetat med här.

Tabell 16:3 Servicenivå vid olika utbyggnadsalternativ

Årlig utbyggnad, antal platser Alt. 4 000 Alt. 6 000 Alt. 8 000 Heldagsfritidshem 3 000 4 000 6 000 Eftermiddagsfritidshem 2 000 4 000 4 000 1985 Heldagsfritidshem 68 000 69 000 71 000 Eftermiddagsfritidshem 5 000 7 000 7 000 Summa 73 000 76 000 78 000 Servicenivå i % 11,9 12,4 12,7 1986 Heldagsfritidshem 71 000 73 000 77 000 Eftermiddagsfritidshem 7 000 11 000 11 000 Summa 78 000 84 000 88 000 Servicenivå i % 13,1 14,1 14,7 1987 Heldagsfritidshem 74 000 77 000 83 000 Eftermiddagsfritidshem 9 000 15 000 15 000 Summa 83 000 92 000 98 000 Servicenivå i % 14,2 15,7 16,7 1988 Heldagsfritidshem 77 000 81 000 89 000 Eftermiddagsfritidshem 11 000 19 000 19 000 Summa 88 000 100 000 108 000 Servicenivå i % 15,3 17,3 18,8 1989 Heldagsfritidshem 80 000 85 000 95 000 Eftermiddagsfritidshem 13 000 23 000 23 000 Summa 93 000 108 000 118 000 Servicenivå i % 16,3 18,9 20,7 1990 Heldagsfritidshem 83 000 89 000 101 000 Eftermiddagsfritidshem 15 000 27 000 27 000 Summa 98 000 116 000 128 000 Servicenivå i % 17,2 20,3 22,4

Den 1 januari 1984 fanns 46 700 skolbarn i familjefritidshem. Service- nivån i familjefritidshemmen vid en konstant utbyggnad av 3 000 platser per år blir:

År Nya platser Antal platser Servicenivå 1984 3 000 43 000 6,8 %

1985 3 000 46 000 7,5 % 1986 3 000 49 000 8,2 %

1987 3 000 52 000 8,8 % 1988 3 000 55 000 9,6 % 1989 3 000 58 000 10,1 %

16.3.2. Kostnader vid olika utbyggnadsalternativ

Den sammanlagda statliga och kommunala kostnaden för skolbarnsom- sorgen var år 1984 ca 2,5 miljarder kr. Här inräknas då kostnader för driften av 64 000 fritidshemsplatser och 47 000 platser i familjefritids- hem men inte kostnader för den allmänna fritidsverksamheten eller för samhällets stöd till barn- och ungdomsorganisationerna.

I tabell 16:4 redovisar vi kostnaderna för utbyggnad av barnomsorgen enligt ”alt. 6 000”. Beräkningen grundas på att kostnaden för produktion

av nya platser i eftermiddagsfritidshem är 12 000 kr. per plats. I alla de tre redovisade alternativen finns också kostnaden för driften av familje- fritidshem inräknad. Vi förutsätter här en årlig utbyggnad med ca 3 000

platser. 1 tabell 16:4 varierar vi kostnaden för nya platser i heldagsfritidshem

mellan 32 000 kr. och 72 000 kr. Vilken kostnad som vi får i framtiden beror i hög grad på i hur stor utsträckning som vi kan nå lösningar som innebär en bättre samordning och ett effektivare utnyttjande av lokaler—

na.

Fritidshemskommittén har i bilaga 2 givit exempel på anläggningar där produktionskostnaden genom ett välplanerat samutnyttjande av lokaler mellan skola och fritidshem endast är omkring hälften av den som kommunförbundet i dag räknar med.

Tabell 16:4 Kostnader i milj. kr. för drift och utbyggnad av skolbarnsomsorgen. 1984 års prisläge

Kostnad per ny fritidshemsplats 72 000 kr. 60 000 kr. 32 000 kr.

1985 Drift . 3 231 3 231 3 231 Utbyggnad 336 288 176 1986 Drift 3616 3616 3616 Utbyggnad 349 299 183 1987 Drift 4 026 4 026 4 026 Utbyggnad 363 31 1 190 1988 Drift 4 464 4 464 4 464 Utbyggnad 377 323 197 1989 Drift 4 930 4 930 4 930 Utbyggnad 393 336 205 1990 Drift 5 427 5 427 5 427 Utbyggnad 408 350 214

En fortsatt årlig utbyggnad av ca 8 000 fritidshemsplatser, och 3 000 platser i familjefritidshem, vilket motsvarar den genomsnittliga utbygg- naden under den senaste 5-årsperioden, beräknas kosta mellan 200 och 400 milj. kr. årligen fördelat på 100—300 milj. kr. i anläggningskostnader och 160 milj. kr. för drift av verksamheten. Ett effektivare utnyttjande av befintliga lokaler samt ett bättre sambruk av lokaler på det sätt som kommittén föreslår bör sänka anläggningskostnaderna betydligt. Det finns dessutom anledning att förmoda att den minskade statliga styr- ningen av lokalutformningen i förskolor och fritidshem och den pågå- ende debatten omkring mångsidigt utnyttjande av lokaler också kommer att bidra till minskade anläggningskostnader.

Vi har tidigare pekat på att anläggningskostnaden kan bli betydligt lägre om lokalerna sambrukas med annan verksamhet och samplaneras exempelvis med lokaler i skolan. Vikande elevantal i skolan kommer också att innebära att det bör finnas möjligheter att efter hand ta i anspråk skollokaler för olika verksamheter inom skolbarnsomsorgen.

Det årliga tillskottet av platser i familjedaghem har varit något lägre än vad som gällt för fritidshemsplatserna. Kommittén har tidigare kon-

staterat att man även för framtiden får räkna med att familjedaghem kommer att vara ett alternativ för många skolbarn. (Se kap 1 1).

16.4. Statsbidrag till skolbarnsomsorgen

16.4.1. Nuvarande statsbidragsregler

Statliga bidrag till olika former av kommunal barnomsorg har funnits sedan mitten av l940-talet. Ursprungligen utformades statsbidragen som lönebidrag till utbildade förskollärare. Senare ändrades bidraget så att det utgick ett belopp för varje plats som socialstyrelsen fastställde.

Nuvarande statsbidragssystem togs i bruk den 1 januari 1984 och är f.n. föremål för utvärdering inom regeringskansliet.

Bidragen regleras genom förordningen om statsbidrag till kommunal barnomsorg (SFS 1983:943) och utbetalas av socialstyrelsen. För varje barn som är inskrivet i kommunens fritidshem utgår ett bidrag med 7 000 kr. per år. Dessutom utgår ett bidrag per årsanställd med 30 000 kr. per år. Antalet inskrivna barn som skall utgöra underlag för utbetalning av statsbidraget mäts vid två tillfällen under året dels i slutet av mars, dels i slutet av oktober.

För daghem utgår statsbidrag med 22 000 kr. per barn med en vistel- setid på 7 timmar eller mera per dag. För barn med vistelsetid som överstiger 4 timmar per dag utgår 11000 kr. För barn med kortare vistelsetid än 4 timmar utgår inget statsbidrag. Bidrag per årsanställd utgår med 30 000 kr. per år.

För barn i kommunala familjedaghem utgår statsbidrag med 15 000 kr. för barn med mer än 7 timmars vistelsetid och 7 500 kr. för barn med kortare vistelsetid. Bidrag per årsanställd utgår inte för anställda i fa- miljedaghem.

Statsbidraget utgår per inskrivet barn vilket innebär att det skall finnas en överenskommelse mellan föräldrarna och kommunen om att kom- munen skall ansvara för tillsynen av barnet under en bestämd del av dagen. Bidraget per årsanställd beräknas genom att kommunens löne- kostnader inklusive lönebikostnader för avdelningsbunden personal i daghem och fritidshem delas med en för riket fastställd genomsnittlig lönekostnad.

Förutom bidraget till inskrivna barn och till årsanställda utgår också ett särskilt bidrag med 6 000 kr. per år för varje helt tiotal barn som är inskrivna i kommunens daghem och fritidshem. Detta bidrag är avsett för insatser riktade mot barn med behov av särskilt stöd.

Till barnomsorgsverksamhet som bedrivs av annan än kommunen utgår bidrag per inskrivet barn på samma sätt som i kommunal verksam- het. Förutsättningen är att verksamheten finns upptagen i kommunens barnomsorgsplan och att den inte bedrivs i vinstsyfte. Bidrag per årsar- betare utgår inte i de fall annan än kommunen är huvudman för verk- samheten. I stället utgår ett bidrag med 30 000 kr. per avdelning under förutsättning att den faktiska kostnaden för anställd personal uppgår till minst detta belopp. (SFS 1984:943.)

16.4.2. Förslag till ändringar i statsbidraget till fritidshem och familjefritidshem

Enligt det nuvarande statsbidragssystemet får kommunerna ett enhetligt belopp per barn i fritidshem. Detta skiljer sig således från bidraget per barn i familjedaghem och daghem genom att bidraget inte är vistelsetids- beroende. Det tar heller inte hänsyn till barnets ålder eller till vilka kostnader kommunen har för verksamheten. Detta betyder även att bidraget per barn är lika stort i ett eftermiddagsöppet fritidshem som i ett heldagsöppet. Förutom detta bidrag per barn i fritidshemmen utgår också ett bidrag per årsarbetare.

För barn i familjefritidshem får kommunen, som nämnts i föregående avsnitt, statsbidrag med ett högre belopp för barn som har mer än 7 timmars vistelsetid och ett lägre belopp för barn med en kortare vistel- setid. Personalbidrag utgår inte för verksamheten i familjefritidshem.

Kommittén har inte funnit anledning att föreslå ändringar i statsbi- dragskonstruktionen som helhet. Däremot anser kommittén det angelä- get att inom befintliga ramar göra vissa förändringar med anledning av de förslag till olika verksamhetsformer som kommittén presenterar. Dessa bygger på att barn mellan 7— 12 år skall erbjudas heldagsomsorg i samverkan mellan skolan och skolbarnsomsorgen. Barn i de lägre årskurserna med relativt korta skoldagar behöver enligt kommitténs uppfattning en längre och mera personalkrävande skolbarnsomsorg än barn i de högre årskurserna som allmänt sett är självständigare och har en relativt lång skoldag.

För att statsbidrag skall utgå skall kommunerna även fortsättningsvis tillhandahålla heldagsomsorg i samverkan mellan skolan och skolbarns- omsorgen. Skolbarnsomsorgen bör också, med vissa undantag för se- mesterperioden, ta emot barn under hela året.

Enligt kommitténs mening bör vidare statsbidraget i möjligaste mån konstrueras så att det är ”kostnadsneutralt” i förhållande till omsorgs- formerna fritidshem och familjefritidshem.

En konsekvens av dessa resonemang blir att det inte krävs någon ändring i de nu gällande reglerna för bidraget till årsarbetare inom fritidshemmen eller för barn med behov av särskilt stöd. Det krävs heller ingen ändring i statsbidragen till verksamhet som har annan huvudman än kommunen.

Våra överväganden om förändringar begränsas således till bidraget per barn. Kommittén anser att ett bidrag per barn bör behållas men att detta bör differentieras efter barnets behov av omsorg. Kommitténs resonemang kring statsbidraget koncentreras därför till denna fråga. Kommittén har diskuterat två olika sätt att differentiera ett bidrag per barn. I det ena fallet relateras bidraget till barnets ålder och i det andra fallet till barnets vistelsetid.

Kommittén har förutsatt att det blir lika stora kostnader för staten i båda alternativen. Beräkningarna av vistelsetidsalternativets kostnader bygger på antagandet att alla barn i årskurs 1—2 och häften av barnen i årskurs tre har en vistelsetid på mer än 5 timmar medan övriga barn har en kortare vistelsetid. Kalkylen över vistelsetidsalternativet blir härige-

nom av nödvändighet något osäkrare än kalkylen över det åldersbase- rade alternativet.

Ett vistelsetidsbaserat bidrag per barn

Vid ett vistelsetidsbaserat bidrag per barn bör enligt fritidshemskommit- tén följande belopp utgå per barn:

Vistelsetid Vistelsetid 2 5 tim. ( 5 tim. Fritidshem 8 000 kr. 4 000 kr. Familjefritidshem 8 000 kr. 4 000 kr.

För ett vistelsetidsbaserat statsbidrag krävs vissa definitioner och preci- seringar. Dessa är följande:

Med vistelsetid avses den tid som kommunen och barnets föräldrar har kommit överens om att barnet skall utnyttja platsen. Normalt bör vistelsetiden motsvara föräldrarnas arbetstider inklusive restider och exklusive den tid barnet vistas i skolan.

Föräldrarnas arbetstider är endast en utgångspunkt för beräkningen av den genomsnittliga vistelsetiden. Om föräldrarna önskar förlänga vistelsetiden utöver arbets- och restiderna, och om kommunen kan till- mötesgå ett sådant krav, finns det inga hinder för detta i statsbidragsför- ordningen eller i anvisningar till denna.

Vistelsetiden beräknas vidare med hänsyn till hur lång tid som barnet vistas i skolan. För att kommuner som infört en längre samlad skoldag inte skall missgynnas inräknas i skoltiden endast den tid som åtgår för undervisningen och raster enligt följande uppställning.

Årskurs 1 3 timmar 40 minuter " 2 4 ” 10 " " 3 5 " 20 ” " 4 6 " 00 " " 5 6 ” 20 " ” 6 6 " 20 "

Den genomsnittliga vistelsetiden i fritidshem och familjefritidshem skall alltså beräknas med utgångspunkt från föräldrarnas önskemål, barnets behov och med hänsyn till hur stor del av tillsynstiden som barnet vistas i skolan under en normal skoldag. Vid samlad skoldag skall den tid i skolan som inte består av lektioner och raster läggas till den vistelsetid som läggs till grund för statsbidraget. Barnets heldagsvistelse under skolans lovdagar skall inte räknas in i den genomsnittliga vistelsetiden. Ett vistelsetidsbaserat bidrag knyter an till de kostnader som kom- munen har för skolbarnsomsorgen och kan därmed innebära ett bättre resursutnyttjande. Vistelsetiden som grund för statsbidragsgivningen kan väntas innebära att i första hand barn med långa vistelsetider kom- mer att anvisas plats i heldagsfritidshemmen. Ett vistelsetidsbaserat system tar inte hänsyn till att kostnaderna för de yngre skolbarnen kan vara högre även vid korta vistelsetider genom att de kan behöva mindre grupper och vara mera personalkrävande.

1 ett vistelsetidsbaserat statsbidrag tas hänsyn till fritidshemmens öp- pethållande och därigenom underlättas möjligheterna för barn till för- äldrar med obekväma arbetstider att utnyttja fritidshemmen.

Ett vistelsetidsbaserat statsbidrag är svårare att administrera än det nuvarande genom att även barnens vistelsetider skall beräknas. Staten och kommunerna får också svårare att förutse utfallet av statsbidraget.

Ett vistelsetidsbaserat statsbidrag till skolbarnsomsorgen innebär en enhetlighet i statsbidragsgivningen på barnomsorgsområdet.

Ett åldersbaserat bidrag per barn

Vid ett åldersbaserat bidrag bör enligt fritidshemskommittén följande belopp utgå per skolbarn:

T.o.m. det år Fr.o.m. det år barnet fyller 9 år barnet fyller 10 år Fritidshem 8 000 kr. 4 000 kr. Familjefritidshem 8 000 kr. 4 000 kr.

Ett åldersbaserat bidrag tar indirekt och mer schablonartat hänsyn till barnets vistelsetid genom att barnens skoldag är kortare i de lägre årskurserna än i de högre. Om barnen i olika årskurser har behov av lika lång tillsynstid under dagarna är det de yngsta barnen som behöver vara längst tid i skolbarnsomsorgen. De äldre barnen behöver vid samma tillsynstid vara i skolbarnsomsorgen ca 2,5 timmar kortare tid per dag.

Genom det saxade schema med tidig och sen skolstart som mestadels tillämpas i de lägre årskurserna och där skoldagen kan variera ganska mycket mellan olika veckodagar krävs en ganska omfattande organisa- tion för att tillgodose omsorgsbehovet för de yngsta barnen.

De yngre barnen behöver också enligt kommittén i allmänhet delta i verksamheter med mindre gruppstorlekar och högre personaldimensio- nering än de äldre. Detta innebär att omsorgen per tidsenhet generellt sett kostar mer för de yngre barnen än för de äldre. Ett åldersbaserat bidrag tar hänsyn till detta genom att det är de yngsta barnen som får det högre bidraget.

Ett åldersbaserat statsbidrag är lätt att kontrollera och lätt att hantera för både stat och kommun. Skoldagen och en eventuell samlad skoldag ingåri omsorgen utan särskild reglering.

] det åldersbaserade systemet kan staten och kommunerna överblicka och förutse utfallet av statsbidraget. Systemet är schabloniserat och ställer inga särskilda villkor utöver barnens ålder och nu gällande krav.

Kommunerna kan planera öppethållande m.m. i skolbarnsomsorgen utan hänsyn till statsbidragets konstruktion. Kommunen kan anpassa verksamheten till barnens behov och till de lokala förutsättningarna utan speciella tidsgränser och förbehåll.

Ett åldersbaserat bidrag underlättar samverkan mellan skolbarnsom- sorgen, skolan och andra verksamheter för barn och ungdom till följd av att det inte finns några förbehåll eller skäl att avgränsa en verksamhet från en annan.

Genom att det högre beloppet utgår för de yngsta barnen styrs dessa mot heldagsöppna fritidshem medan de äldre skolbarnen med längre skoldag kommer att hänvisas till eftermiddagsöppna fritidshem. För barnen i årskurs tre som enligt kommitténs tidigare resonemang kan hänvisas till antingen heldagsöppet eller eftermiddagsöppet fritidshem utgår det högre bidraget under höstterminen och det lägre under vårter- minen. Detta innebär inte att barnen skall byta verksamhetsform under pågående läsår.

Ett åldersbaserat bidrag tar inte hänsyn till de äldre barn som kan ha behov av en längre vistelsetid. Systemet ger också en hög kostnadstäck- ning för yngre barn med korta vistelsetider som placeras i familjefritids- hem.

Kommittén har diskuterat behovet av en ”spärr” eller nedre tidsgräns som villkor för att statsbidrag skall utgå. Kommittén har dock, med motiveringen att inga barn bör utestängas ur skolbarnsomsorgen, valt att inte föreslå ett sådant villkor.

Kommitténs förslag

Ett differentierat bidrag kan som kommittén tidigare påpekat fördelas på flera olika sätt. De två alternativ som kommittén i det föregående har diskuterat utgår båda från att kommunerna skall erhålla ett statsbidrag som står i relation till kostnaderna. Båda förslagen innebär också som framgår av kostnadsberäkningarna att bidraget per inskrivet barn gene- rellt sett blir större för yngre barn och mindre för äldre barn.

I det ena fallet är barnets ålder avgörande för vilket bidrag som skall utgå och i det andra fallet avgör den överenskomna vistelsetiden stats- bidragets storlek. Båda förslagen fyller kommitténs syfte att få till stånd en mera rättvis fördelning av statsbidraget.

Fritidshemskommittén bedömer att det åldersbaserade alternativet har flest fördelar och föreslår att det införs ett statsbidrag som baseras på barnets ålder.

Det är enkelt att administrera, redovisa och kontrollera. Det tar hän- syn till de yngsta barnens längre tillsynstider och mer personalkrävande verksamhetsformer. Det lämnar också utrymme för stor flexibilitet och samverkan i kommunen.

Ett åldersbaserat statsbidrag bör således införas för både verksamhe- ten i fritidshem och familjefritidshem. Bidraget bör vara lika stort för båda formerna och det högre beloppet bör utgå för skolbarn till och med det år då de fyller nio.

16.4.3. Statsbidrag till öppet fritidshem och till skolbarnsomsorg sommartid

I flera kommuner pågår försöksverksamhet med öppet fritidshem som riktar sig till de barn i åldern 7— 12 år som inte är inskrivna i skolbarns- omsorgen. Kommittén har beskrivit det öppna fritidshemmet i kapitel 1 1.

De barn som deltar i det öppna fritidshemmet är inte inskrivna och

kommunen har inte påtagit sig något tillsynsansvar för barnen. Det öppna fritidshemmet kan därför inte betraktas som en statsbidragsberät- tigad barnomsorgsform.

Fritidshemskommitténs bedömning är emellertid att denna typ av öppen verksamhet riktad till de yngre skolbarnen utgör ett värdefullt komplement i synnerhet för de barn som är inskrivna i familjefritidshem.

Fritidshemskommittén har också i andra sammanhang framhållit vär- det av att kompletterande former av öppen karaktär utvecklas. Det är kommitténs bedömning att den stimulans som ett statsbidrag till öppet fritidshem innebär har stor betydelse för kommunernas möjligheter att pröva nya former. Kommittén föreslår därför att det för verksamhet i öppet fritidshem utgår statsbidrag för kommunalt anställd personal med 30 000 kr. per årsanställd.

I kapitel 13 har fritidshemskommittén framhållit nödvändigheten av att kommunerna får tillgodoräkna sig personalbidrag även om persona- len under en viss del av året tjänstgör på sommargård eller dagkoloni.

Kommittén föreslår att kommunerna i den lönesumma som skall ligga till grund för utbetalning av statsbidraget även får räkna in kostnaderna för personalen i sommargårdar och dagkolonier.

Genom att knyta statsbidraget till årsarbetare inom såväl kommunala fritidshem som för kommunalanställd personal i öppet fritidshem, som- margårdar och dagkolonier blir det enkelt och rationellt att hantera även denna del av statsbidraget till skolbarnsomsorgen.

16.4.4. Kostnadsjämförelser

I tabell 16:5 visas schematiskt utfallet av det nu gällande och det före- slagna statsbidragssystemet. Beräkningarna är gjorda på de inskriv- ningstal som gällde år 1984. 85 000 barn kommer under dessa förutsätt- ningar att ge ett statsbidrag till kommunerna med det högre beloppet. För ca 26 000 barn kommer det lägre beloppet att utgå.

Tabell 16:5 Jämförelse av kostnaderna i det nu gällande och det av kommittén föreslagna statsbidragssystemet

Enligt Enligt nuvarande förslaget system milj. kr milj. kr. Fritidshem Personalbidrag 281,2 281,2 Bidrag per barn i åldern 7—9 år ) 452 7 392,8 Bidrag per barn i åldern 10— 12 år * 62,3 Familjefritidshem Bidrag per barn i åldern 7—9 år 285,7 Bidrag per barn i åldern 10— 12 år l 349'0 43,2 Övrigt Bidrag för barn med behov av särskilt stöd 38,0 38,0 Bidrag till sommarverksamhet och öppet fritidshem 0 17,7

Summa: 1 120,0 1 [20,0

Utrymmet för statsbidrag till öppet fritidshem och skolbarnsomsorg sommartid, ca 18 milj. kr., bör enligt fritidshemskommitténs uppfattning vara tillräckligt för att täcka förväntade kostnader.

16.4.5. Begränsningar i rätten att erhålla statsbidrag

Fritidshemskommittén förutsätter att verksamheten i fritidshem och fa- miljefritidshem drivs i enlighet med de intentioner som anges i social- tjänstlagen och i de mål och riktlinjer som riksdagen antagit. Statsbidrag till skolbarnsomsorgen bör därför endast utgå under förutsättning att barnen erbjuds heldagsomsorg. Denna omsorg kan erbjudas genom kombination av den verksamhet som bedrivs i skolan och fritidshemmet eller familjefritidshemmet.

Statsbidrag bör inte utgå till fritidshem som hålls stängda under sko- lans lovdagar. I likhet med vad som gäller i dag anser fritidshemskommittén att fritidshem som drivs av annan än kommunen skall kunna erhålla bidrag för inskrivna barn under förutsättning att fritidshemmet finns upptaget i kommunens barnomsorgsplan och att det i övrigt uppfyller de krav som ställs. Statsbidrag bör dessutom enligt kommitténs uppfattning även fortsättningsvis betalas med 30 000 kr. per normalstor avdelning under förutsättning att de verkliga personalkostnaderna uppgår till minst detta belopp.

16.5. Avgifter i skolbarnsomsorgen

Kommunen har enligt 35 & socialtjänstlagen rätt att ta ut en skälig avgift för plats i fritidshem och familjefritidshem. Avgiften får inte överstiga kommunens egen andel av kostnaderna. Under senare år har de kom- munala avgiftssystemen blivit alltmer varierade. Man kan dock urskilja tre huvudmodeller dels en fast, inkomstrelaterad taxa som innebär att föräldrarna betalar samma pris oavsett hur mycket platsen utnyttjas under månaden, dels en typ av taxa som består av en fast del i kombi- nation med en rörlig avgift per dag som barnet utnyttjar platsen. Slutli- gen finns också en fast icke inkomstrelaterad avgift.

Avgiften för fritidshem och familjefritidshem är ofta hälften av dag- hemsavgiften. Kommunförbundet uppskattar att ca 10 % av kommuner- nas bruttokostnader täcks av föräldraavgifter. Den genomsnittliga avgif- ten för en fritidshemsplats är omkring 250 kr. per månad. Variationerna är dock betydande och avgifter från 0 till 900 kr. per månad förekommer.

Erfarenheterna visar att benägenheten att låta barnet sluta vid stora taxehöjningar eller att avstå från platsen om taxan upplevs som alltför betungande är större hos föräldrar till skolbarn än hos förskoleföräldrar. En tänkbar förklaring till detta är att skolbarnet i viss utsträckning kan klara sig självt. Föräldrarna kan reagera mot taxan genom att ta barnen ur verksamheten. Den möjligheten är mycket begränsad då det gäller förskolebarn där föräldern mäste ordna tillsyn på annat sätt om barnet lämnar verksamheten.

Höga taxor för skolbarnsomsorgen innebär enligt fritidshemskommit- téns uppfattning en risk för att barnen tvingas klara sig själva före och efter skolan. Detta gäller i synnerhet de äldre barnen som har korta vistelsetider. Känsligheten för taxehöjningar ökar med barnets ålder.

Fritidshemskommittén har i sina förslag visat på olika metoder för att sänka kostnaderna för skolbarnsomsorgen. Det är enligt kommitténs mening möjligt att till en lägre kostnad erbjuda kvalitet och sänka kostnaderna för de äldre barnens fritidshemsvistelse betydligt. Kommit- tén förutsätter att sänkta driftkostnader också innebär en anpassning av taxorna.

Fritidshemskommittén föreslår ingen begränsning i kommunens rätt att ta ut en avgift för plats i barnomsorgen enligt grunder som kommu- nen själv bestämmer. De resonemang som kommittén fört i detta avseen- de skall endast uppfattas som ett påpekande om att skolbarnsomsorgens socialpedagogiska karaktär medför att flera olika aspekter måste beaktas då kommunen fastställer avgiftens storlek.

17. Behov av forskning och utvecklingsarbete omkring skolbarnsomsorgen

17.1. Inriktning av forskning och utvecklingsarbete

Forskning och utvecklingsarbete med inriktning på fritidshemmens or- ganisation och innehåll påbörjades i mitten av 1970-talet. Att forsknin- gen inte kom i gång tidigare har sin förklaring i att verksamheten är förhållandevis ny. De första forskningsprojekten var delvis effekter av den försöksverksamhet med olika former av fritidshem som barnstuge- utredningen initierade år 1974.

Genom det forsknings- och utvecklingsarbete som pågått under de senaste 10 åren har vi förbättrat våra kunskaper om olika former av skolbarnsomsorg och om barns utveckling, livsvillkor och behov i de aktuella åldersgrupperna. Vi har dock fortfarande ett stort behov att förjupa våra kunskaper.

I bilaga 3 presenteras översiktligt delar av det arbete som hitintills genomförts. Såväl forskningsinsatser som utvecklingsarbete har varit av olikartad karaktär och har bedrivits under skiftande förutsättningar. Forskningen har oftast varit mindre och avgränsade projektarbeten.

Fritidshemskommittén ser dels ett behov av att ytterligare förbättra kunskaperna om barns utveckling och livsvillkor i de yngre skolåldrar- na, dels ett behov av utvecklingsarbete och försöksverksamheter kring skolbarnsomsorgen.

Socialstyrelsen publicerar år 1985 ett pedagogiskt program för fritids- hem. Programmet bör enligt fritidshemskommitténs uppfattning följas av utvecklings- och utvärderingsarbete på flera olika nivåer.

Fritidshemskommittén vill också framhålla värdet av att det utvecklas metoder för att systematiskt återföra forskningsresultat till den praktiska verksamheten. Härvid spelar en av kommunerna konsekvent genomförd fortbildning en väsentlig roll.

Enligt fritidshemskommitténs uppfattning är skolbarnsomsorgens mål, innehåll, arbetsformer och organisation huvudmålen för den fram- tida forskningen kring skolbarnsomsorgen.

Nedanstående forskningsuppgifter är exempel hämtade från dessa områden.

1] Forskning kring innehållet i skolbarnsomsorgen. Hur påverkas barn av offentlig omsorg? Vilken kompetens finns/krävs för att bedriva verksamheten? Vilket pedagogiskt innehåll och vilka me- toder behöver utvecklas inom skolbarnsomsorgen?

13 Forskning om barns sociala utveckling. Vad karaktäriserar barns utveckling i åldern 7—12 år? Vilka omständigheter styr denna utveckling? 121 Forskning om skolbarnsomsorgens familjepolitiska, fördelnings- politiska och, i ett vidare perspektiv, socialpolitiska betydelse för barn, föräldrar och samhälle. 1] Forskning om det pedagogiska programmets betydelse för utfor- mandet av skolbarnsomsorgen och för de kommunala riktlinjerna för fritidshem och familjefritidshem. El Forskning om effekterna av samverkan mellan skolbarnsomsor- gen och andra näraliggande verksamheter. D Forskning om effektiviteten i olika former av skolbarnsomsorg. Vilken samhällsekonomisk betydelse kan tillmätas skolbarnsom- sorgen ?

Under utredningsarbetet har fritidshemskommittén också kunnat kon- statera att det finns ett behov av utvecklingsarbete inom flera områden. Kommittén anser att lokala behov och initiativ bör styra utvecklingsar- betet. Exempel på områden med behov av utvecklingsarbete:

El Utveckling av arbetsmetoder och rutiner omkring barn med behov av särskilt stöd. El Utveckling av arbetsmetoder till stöd för invandrarbarnen i skol- barnsomsorgen. 121 Föräldramedverkan och föräldrainflytande i skolbarnsomsorgen. El Metoder för och organisation av samverkan mellan skolan och skolbarnsomsorgen. 121 Utveckling av metoder för pedagogisk planering av skolbarnsom- sorgen med utgångspunkt från lokala förutsättningar men inom ramen för ett pedagogiskt program. El Analys av behovet av skolbarnsomsorg med hänsyn till barns livsvillkor i kommunen eller kommundelen.

17.2. Resurser för forskning omkring skolbarnsomsorg

Det är viktigt att i framtiden utöka stödet till forskning om skolbarns- omsorgen och de yngre skolbarnen. En sådan satsning kräver ekonomis- ka resurser å ena sidan och kompetens å andra sidan. Enligt fritidshems- kommitténs uppfattning vore det värdefullt att man i framtiden på ett mera långsiktigt sätt än vad som hittills har varit fallet bygger upp och systematiserar kunskap omkring skolbarnsomsorgen. Detta måste äga rum över en relativt lång tidsperiod och kräver uppbyggnad och etable- ring av forskningskompetens inom området.

Det är önskvärt att ge forskningen om barn en mera profilerad ställ- ning inom den samhällsvetenskapliga forskningen. För att åstadkomma detta krävs att det inom högskolan inrättas fasta forskningstjänster.

I regeringsskrivelse 1983/84:11 ”Om socialstyrelsens fortsatta arbete med innehållet i barnomsorgen” refereras socialstyrelsens förslag att inrätta två nya professurer i pedagogik med inriktning på barnomsorg.

En sådan satsning skulle enligt fritidshemskommitténs uppfattning ut- göra ett värdefullt tillskott i syfte att säkerställa en fortsatt kompetens- uppbyggnad och för att rekrytera forskare till området. .

Under budgetåret 1984/85 har regeringen anslagit 30 milj. kr. för kommunala utvecklingsprojekt på barnomsorgsområdet. Anslaget har inneburit väsentligt förbättrade möjligheter för kommunerna att bedriva eget utvecklingsarbete. Fritidshemskommittén vill framhålla betydelsen av att medel för kommunalt utvecklingsarbete ställs till förfogande även fortsättningsvis.

Socialstyrelsen kommer under är 1985 att på uppdrag av regeringen kartlägga olika tänkbara områden för framtida utvecklingsarbete på barnomsorgsområdet.

Delegationen för social forskning har sedan 1983 inrättat en initiativ- grupp för barn- och ungdomsforskningsfrågor. Initiativgruppen skall områdesvis analysera och redovisa forskningsbehovet samt föreslå åt- gärder för att stimulera angelägen forskning.

De centrala myndigheterna bör enligt fritidshemskommitténs mening också avsätta resurser för att dokumentera och återföra de olika erfaren- heter som vinns genom forskning och kommunalt utvecklingsarbete.

Reservationer och särskilda yttranden

Reservation

Av Ann-Cathrine Haglund (m)

Familjen är grunden för vår samhällsordning. Föräldrarna har huvud- ansvaret för barnens vård och fostran. Familjepolitiken skall underlätta för föräldrar att ta detta ansvar.

Respekten för familjen, oavsett samlevnadsform, och för dess integ- ritet skall vägleda familjepolitikens utformning. Fungerande familjer ger trygghet i livets olika skeden. Barnen behöver sina föräldrar och den samhörighet, fostran och omsorg som familjen kan ge. Det är därför viktigt att på olika sätt stödja familjen och föräldrarnas fostrande roll. Det allmänna har också ett grundläggande ansvar för att ge hjälp och stöd i svåra situationer.

Familjen själv skall med hänsyn till barnens bästa avgöra vilken livsform, arbetsfördelning och barnomsorg som är bäst under olika perioder av livet. Ingen kan bättre avgöra om båda föräldrarna skall förvärvsarbeta helt eller delvis och hur barnomsorgen skall ordnas. Genom sänkt inkomstskatt, grundavdrag för barn, vårdnadsersättning och avdragsrätt för styrkta barntillsynskostnader upp till en viss nivå, stärks familjens oberoende. Familjen får ökad valfrihet mellan omsorg i hemmet och andra former av omsorg.

Att föräldrarna kan välja mellan olika barn/skolbarnsomsorgsformer — enskilda eller kommunala — på någorlunda likvärdiga villkor är viktigt för valfriheten och tryggheten. Samhällets stöd till olika former av barn- och skolbarnsomsorg måste därför vara neutralt till omsorgsform och huvudman.

Med ovanstående grundsyn kan jag inte reservationslöst ansluta mig till kommitténs skrivningar. Mina främsta invändningar är följande:

Inriktningen på kommitténs arbete

Fritidshemskommittén skall enligt utredningens direktiv lägga fram för- slag till lösningar som är mer ändamålsenliga och mindre resurskrävade än nuvarande verksamheter.

Enligt min mening borde därför kommittén främst ha inriktat sitt arbete på att stimulera och föreslå modeller för skolbarnsomsorg i en- skild regi.

Kommittén har konstaterat att behovet av tillsyn och omsorg av barn efter skolans slut är stort. Man lägger fram olika förslag till lösningar, samarbete, samordning och samutnyttjande av lokaler. Dessa förslag är i och för sig bra och ger kommunerna möjligheter att finna ändamåls- enliga lokala lösningar som innebär ett effektivare utnyttjande av befint- liga resurser och som därmed kan ge fler platser i den kommunala skolbarnsomsorgen.

Förslagen gäller dock huvudsakligen skolbarnsomsorg i kommunal regi. På sikt innebär kommitténs olika förslag en förstärkning av offent— lig verksamhet i en tid då man måste ifrågasätta den offentliga sektorns expansion såväl av besparingsskäl som av skälet att människor önskar alternativ, valfrihet och självbestämmande.

Kommittén lägger inga förslag på åtgärder som skulle underlätta för föräldrar att ordna skolbarnsomsorg i det egna hemmet. Ej heller lägger man förslag som är ägnade att stimulera framväxten av enskilda alter- nativ såsom t.ex. föräldraledda och föräldrakooperativa fritidshem, för- eningsdrivna fritidshem, fritidshem i annan enskild regi och på entrepre- nad. Man anger inte heller klart att kommitténs föreslagna verksamhe- ter, lösningar och samverkan kan ske med annan huvudman än kom— munen.

Även om kommunen har det övergripande ansvaret för skolbarnsom- sorgen hade kommittén bort betona att skolbarnsomsorg som bedrivs av ideella föreningar, föräldrar, företag, kyrkor och samfund — självfallet under förutsättning att den fyller kravet på god kvalitet — skall ingå i den kommunala planen för skolbarnsomsorgen.

För att tillgodose krav på variation och valfrihet måste alternativa lösningar stimuleras. De innebär dessutom hushållning med samhällets resurser eftersom enskild verksamhet är billigare än offentlig.

Alltför många barn saknar tillsyn och omsorg efter skoldagens slut. Jag ställer mig bakom kommitténs mål att de som vill ha eller behöver skolbarnsomsorg också skall få det även om resurserna är begränsade. Målet kan dock endast uppnås om den enskilda/alternativa skolbarns- omsorgen kan utvecklas. Först då kan behovet av nya platser i skolbarns- omsorgen tillgodoses.

Familjefritidshem

Kommittén överbetonar den institutionella delen av skolbarnsomsorgen och intar en för negativ inställning till familjefritidshemmen.

De kommunala familjefritidshemmen svarar i dag för ca 40 % av skolbarnsomsorgen. Därtill kommer ett stort antal platser i privata fa- miljefritidshem. Enligt min mening kommer familjefritidshemmen att spela en mycket stor roll i skolbarnsomsorgen även i framtiden.

Familjefritidshemmen är ett värdefullt alternativ i skolbarnsomsorgen för alla barn. Familjefritidshemmen har goda förutsättningar att ge barn den omvårdnad och avkoppling de behöver före eller efter arbetet i skolan. Många föräldrar önskar plats i familjefritidshem för sina barn därför att där kan erbjudas en lugn och hemlik miljö. Familjefritidshem- men är dessutom en mer flexibel och mindre kostnadskrävande om- sorgsform än en institution.

Självfallet skall höga krav på kvalitet ställas på familjefritidshemmen liksom på alla andra omsorgsformer. Kvalitén hos varje familjefritids- hem — liksom varje enskild eller kommunal institution — bör prövas individuellt. Att dagbarnvårdarna fortlöpande erbjuds utbildning och fortbildning samt samarbete med andra verksamheter inom skolbarns- omsorgen -— inte minst öppna fritidshem — är viktigt.

De flesta dagbarnvårdare har dock erfarenhet av egna barn och även av annan yrkesverksamhet som kan vara till gagn för barnen. Jag kan därför inte instämma i kommitténs mening att de dagbarnvårdare som tar emot skolbarn bör ha en grundläggande utbildning som motsvarar barnskötarutbildningen.

Skolbarnsomsorg nattetid

Om skolbarnsomsorg måste ges nattetid, anser jag att den i första hand bör ges i barnets hem. 1 andra hand skall familjefritidshem användas för barn som behöver omsorg på natten. Omsorg nattetid på institution bör avvisas.

Samverkan mellan skolan och skolbarnsomsorgen

Kommittén betonar vikten av samverkan mellan skolan och skolbarns- omsorgen, särskilt heldagsfritidshemmen och eftermiddagsfritidshem- men. Man visar på stora möjligheter till samutnyttjande av lokaler.

Jag instämmer i värdet av samverkan och samarbete. Det är till gagn för barnen och kan leda till ett effektivare resursutnyttjande.

Det finns dock anledning att understryka att skolan och skolbarnsom- sorgen har, och skall ha, olika uppgifter och särprägel. Även om de olika personalkategorierna i skola och fritidshem behöver samverka och bör ha gemensamma moment i utbildningen, skall deras speciella yrkespro- filer bibehållas. Skolans huvuduppgift är att ge barnen kunskaper och färdigheter. Denna huvuduppgift får aldrig åsidosättas för samverkan med andra verksamheter.

Skolbarnsomsorgen är till för att barn till föräldrar som förvärsarbetar eller studerar skall kunna få tillsyn före eller efter skoldagen. Skolbarns- omsorgen är därmed ett komplement till familjens fostran och omvård- nad samtidigt som den är ett komplement till skolan.

Ej heller får kraven på pedagogisk inriktning av skolbarnsomsorgen och på samutnyttjande och samverkan betonas så kraftigt att variation, flexibilitet och alternativ i skolbarnsomsorgen åsidosätts för enhetlighet. De får inte leda till att all skolbarnsomsorg skall ges på institution.

Den samlade skoldagen

Kommittén ägnar stor uppmärksamhet åt den samlade skoldagen och de möjligheter i synnerhet en maximal skoldag ger till samverkan mellan skolan och fritidshemmen/eftermiddagsfritidshemmen. Kommitténs skrivningar kan ge intrycket att den samlade skoldagen skall genomföras för alla barn och att dess införande är nödvändigt för att underlätta för kommunen att ordna skolbarnsomsorg under hela dagen.

Det sägs visserligen i kapitel 6 att det ankommer på kommunen att besluta om, när och hur samlad skoldag skall genomföras. Det finns dock stor risk att samlad skoldag genom kommitténs formuleringar som helhet uppfattas som ett obligatorium och som en förutsättning för samverkan mellan skola och fritidshem, vilket inte är fallet. Dessutom betonar kommittén det positiva i en maximal samlad skoldag utan att beröra att skoldagen särskilt för barn i årskurserna 1 och 2 på detta sätt kan bli alltför tröttande.

Enligt min mening bör ett eventuellt införande av samlad skoldag endast ske efter noggrann prövning av behov och förutsättningar vid varje skola, årskurs och arbetsenhet för sig. Den enskilde elevens behov skall stå i centrum vid bedömningen.

S ta tsbidragssystemet

Det statsbidragssystem för skolbarnsomsorgen som kommittén föreslår ser jag som ett led i en övergång till ett system med icke specialdestine- rade statsbidrag. Man bör dock överväga om inte ett åldersbaserat stats- bidragssystem bör förutsätta en vistelsetid om minst 2 timmar per dag i genomsnitt eller 10 timmar i veckan.

Moderata Samlingspartiet anser att de specialdestinerade statsbidra- gen till kommunerna i huvudsak skall avvecklas med undantag för ett väl fungerande skatteutjämningssystem. Detta är nödvändigt mot bakgrund av den allvarliga statsfinansiella situationen. Det är orimligt att kom- munsektorn med dess goda finansiella situation skall erhålla statsbidrag på över 50 miljarder kr., samtidigt som statsbudgeten visar ett stort underskott.

Statsbidragen till barn- och skolbarnsomsorgen bör efter hand av- vecklas och ersättas av ett familjepolitiskt stödsystem som ger barnfa- miljerna valfrihet samt av en väl utformad kommunal skatteutjämning. Redan på kort sikt bör grundavdrag för barn, vårdnadsersättning och avdragsrätt för nödvändiga barntillsynskostnader genomföras.

Statsbidraget till skolbarnsomsorg med annan huvudman än kommunen

Skolbarnsomsorg med annan huvudman än kommunen förekommer i dag i ringa omfattning med undantag för den som sker i enskilda famil- jefritidshem. I praktiken fungerar dock många föreningar — inte minst idrottsföreningar — delvis som eftermiddagsfritidshem för många barn.

Kommittén har en negativ attityd till alternativ/enskild skolbarnsom- sorg, såväl när det gäller beskrivningen av den som i statsbidragshän- seende. Den orättvisa behandlingen av enskild/alternativ skolbarnsom- sorg föreslås fortsätta. Även om det redan framgått vill jag understryka att jag har en helt annan inställning än kommittén.

Enskilda förskolor och skolor har ofta varit föregångare i olika av- seenden. Alternativ pedagogik, enskilda daghem, förskolor och skolor är oumbärliga för att ge valfrihet och föra utvecklingen vidare. Framväx- ten av alternativ i skolbarnsomsorgen bör därför stimuleras av såväl

pedagogiska och ekonomiska skäl som för att åstadkomma valfrihet.

Samhällets stöd till skolbarnsomsorgen skall därför vara neutralt till huvudman och omsorgsform. Det skall utgå likvärdigt till kommunal och enskild verksmhet. Därmed underlättar man för föräldrar, ideella föreningar och idrottsföreningar, kyrkliga föreningar, entrepenörer etc. att bedriva omsorgsverksamhet för skolbarn.

Reservation

Av Ulla Tillander (c) Inriktningen på familjepolitiken

Barnens behov skall vara utgångspunkten för familjepolitiken. Alla barn har rätt till en trygg uppväxt. Samhällets familjepolitik måste sätta bar- nen och deras bästa i centrum. Det är i första hand föräldrarna som har ansvar för sina barn och deras uppväxtvillkor. Barnens och föräldrarnas behov av mer tid för varandra är en viktig grundprincip för familjepo- litiken.

Barnfamiljerna måste garanteras en ekonomisk grundtrygghet genom bl.a. vårdnadsersättning, skattereduktion för familjer med en inkomst, barnbidrag och flerbarnsstöd.

Barn behöver sina föräldrar främst av allt. Det gäller inte bara under spädbarnsåldern, det gäller inte ens enbart till skolåldern utan behovet av föräldrarnas stöd gör sig också gällande under hela skoltiden. Bar- nens fostran och prägling sker och bör främst ske i hemmet.

I många familjer väljer båda föräldrarna att förvärvsarbeta. I många fall tvingas båda att av ekonomiska skäl arbeta heltid. Konsekvensen blir då att barnomsorgen i ökande grad måste förläggas utanför hemmet. Alla barn kan få god omsorg när det finns valfrihet i barnomsorgen, dvs. när barnfamiljerna kan få ekonomisk ersättning för sin insats att vårda egna barn i hemmet och när samhällsstödd barnomsorg i olika former täcker behoven.

Det betyder inte att man ensidigt satsar på institutionell barnomsorg, inte heller att man ger upp kampen för en återerövring av föräldrarnas roll i omsorgen. Tvärtom bör skolbarnsomsorgen erbjuda många alter- nativa former. Samtidigt som man också stärker föräldrarnas rätt och möjligheter att självständigt träffa ett val mellan olika erbjudanden vad gäller formen för barnomsorg så måste också rätten och möjligheten att själva ta på sig en större del av omsorgen stärkas.

Med utgångspunkt från denna grundsyn på familjepolitiken kan jag inte helt instämma i kommitténs slutsatser. Kommitténs uppgift har enligt direktiven varit att framlägga förslag som är mer ändamålsenliga och mindre resurskrävande än vad fallet är i dag. I det avseendet har inte alla möjligheter utnyttjats varför jag har invändningar på framför allt följande punkter.

Samlad skoldag

Det grundläggande syftet med skolbarnsomsorgen är att erbjuda en trygg omsorg under den tid då föräldrarna och skolan inte gör det.

När det gäller samlad skoldag kan man från början slå fast det enligt ett riksdagsbeslut att den enskilda kommunen har full frihet att bedöma behovet av ett sådant införande och man kan i kommunen pröva behovet från skola till skola. I en situation när de ekonomiska resurserna är begränsade är detta särskilt angeläget. Till det kommer att man rent allmänt ifrågasätter den offentliga sektorns ohämmade tillväxt. En ob- ligatorisk samlad skoldag är en onödig utväxt som återfaller till 60-talets byråkratiska institutionalisering. De ekonomiska resurser som står till buds bör satsas på de barn som är i behov av omsorg utanför skoldagen. För många elever föreligger inget behov av samhällets åtgärder. För deras fritid är väl sörjt genom det ideella föreningslivets stora utbud och främst genom hemmet.

För de barn som är i behov av tillsyn kan den dessutom ske i mer decentraliserade former än genom införandet av samlad skoldag för alla barn i en kommun, t.ex. genom familjefritidshem, föräldrakooperativa fritidshem eller genom fritidshem i kommunal eller annan regi.

Familjefritidshem

Många föredrar plats i familjefritidshem och ser det som ett utmärkt alternativ. 40 % av barnen i aktuell ålder vistas i familjefritidshem. Enligt min uppfattning så får kommitténs förslag mycket prägel av en överam- bitiös och ensidig inriktning på pedagogisk, schemalagd verksamhet som kommer att fylla barnets lediga tid. Man frågar sig: Skall inte barnen ha möjlighet att självständigt disponera någon fritid? På egen hand och spontant få utveckla lekar så som man alltid har gjort utan att någon vuxen måste finnas med i alla sammanhang? Det kan hända att vuxenvärlden också i form av ett aldrig så pedagogiskt nit berövar barn tid och möjlighet att få utveckla och leva i sin hemlighetsfulla värld. Olle Adolphssons visa om det hemliga folket säger en del om det.

Därför erbjuder familjefritidshemmet med dess hemlika miljö i många fall en väl så god lösning som fritidshemmet.

Jag kan inte instämma i kommitténs krav på barnskötarutbildning för dem som arbetar som dagbarnvårdare. Kravet på en formell utbildning tenderar att omöjliggöra en individuell bedömning av de kvaliteter som livserfarenhet, annan utbildning och föräldraerfarenhet ger. Kvaliteten kan upprätthållas genom en fortlöpande utbildning.

Fritidshem med annan huvudman

I motsats till vad kommitténs förslag innebär så måste föräldrarna få större valfrihet när det gäller barnomsorgen. En återerövrad föräldraroll med den insikt, självkänsla, kunskap och glädje som det kan innebära skulle kunna vara en ny ansatspunkt inte bara när det gäller ett självstän- digt val mellan olika alternativ utan också när det gäller medverkan i

skapandet av olika alternativ, t.ex. föräldraledda eller kooperativa fri- tidshem.

Varje lösning där föräldrarna erbjuds flera möjligheter att välja mel- lan är i sig bättre än en lösning där bara en möjlighet finns eller där en möjlighet starkt prioriteras.

Det grundläggande syftet med skolbarnsomsorgen är att erbjuda en trygg omsorg under den tid då föräldrarna och skolan inte ger den och detta grundläggande krav kan uppfyllas på olika sätt.

En positiv inställning till fritidshem med annan huvudman än kom- munen skulle ha en gynnsam inverkan på kvaliteten i skolbarnsomsor- gen och också vad gäller utbyggnaden. Det skulle ta vara på det kapital av ideell kraft som bör utnyttjas och det skulle ge utrymme för stor variation och uppfinningsrikedom.

Skolbarnsomsorg på obekväm arbetstid

Skolbarnsomsorg för barn vars föräldrar arbetar på obekväm arbetstid bör förläggas till barnets hem eller ombesörjas i familjefritidshem. Det är bättre än att barnet tvingas vistas på institution natt efter natt med bara tillfällig kontakt med det egna hemmet.

Samarbete skola — skolbarnsomsorg

Det är viktigt att slå fast att skolans viktigaste uppgift är att ge goda kunskaper. Att skolan också har sociala uppgifter får på intet sätt undan- skymma det förhållandet. Kommittén betonar samarbetet mellan olika personalgrupper. Det finns enligt min uppfattnig en uppenbar risk att ett samarbete formaliseras och byråkratiseras och som slutresultat avkastar enbart ett tröttsamt sammanträdande. Den risken måste från början förebyggas.

Statsbidraget

I centerns familjepolitik ingår valfriheten som en hörnsten. Samhällets familjepolitiska uppgift och ansvar är att skapa förutsättningar för barn och föräldrar att tillsammans och utifrån egna förutsättningar forma tillvaron så att den bäst passar den egna familjen. Ingen känner bättre familjens önskemål och förutsättningar än familjemedlemmarna själva. Därför måste valet av omsorgsform för barnen göras av föräldrarna.

Statsbidraget skall därför vara neutralt utformat gentemot alla om- sorgsformer och inte favorisera någon. Det skall enligt vår uppfattning utgå med 40 % av bruttokostnaden för all skolbarnsomsorg som liksom barnomsorgen finns upptagen i kommunernas barnomsorgsplan.

Alltså bör fritidshem, familjefritidshem, föräldraledda eller koopera- tiva fritidshem, föreningsdrivna fritidshem och fritidshem i annan privat regi och med annan huvudman än kommunen kunna finnas som alter- nativ i kommunerna.

Särskilt yttrande

Av Bengt Colliander (TCO)

Fritidshemskommitténs betänkande visar tydligt på ett stort behov av nya platser i fritidshem. Det ger också förslag om viss fortsatt utbyggnad. Dock saknas diskussioner om alla barns rätt till plats i fritidshem, oavsett om föräldrarna förvärvsarbetar eller inte. Regering och riksdag bör garantera alla skolbarn 7— 12 år en likvärdig barnomsorg. Fritids- hemmen måste byggas ut till full behovstäckning och kvaliteten skall vara hög. Ett mått på hög kvalitet är att intentionerna i det pedagogiska programmet för fritidshem kan uppnås, genom utvecklande verksamhet och möjlighet för barnen att utveckla nära och stabila vuxenkontakter.

Kommitténs behandling av området ”barn med behov av särskilt stöd” har när det gäller "barn med psykosociala problem” blivit ofull- ständigt. Det saknas försök att göra en uppskattning av andelen barn som behöver extra stöd av psykosociala skäl. Det finns bl.a. en undersök- ning gjord i Uppsala som pekar mot att fler barn än man tidigare uppskattat behöver extra stöd. Undersökningen pekar också mot att problemen ökar väsentligt i lO-årsåldern.

Med en uppskattning av hur många barn som behöver stöd av psyko- sociala skäl, skulle det vara lättare att ta ställning till lagda förslag om personaltäthet och barngruppers storlek, och därmed också om de eko- nomiska beräkningarna är rimliga. Andelen barn med behov av särskilt stöd påverkar också den totala utbyggnaden om barngrupperna skall kunna ges en allsidig sammansättning.

Kommitténs förslag att statsbidraget skall vara åldersbaserat innebär en förändring av statsbidraget så att fullt statsbidrag endast utgår för barn i åldern 7—9 år. Detta innebär att statsbidraget för barn i årskurs 3 endast utgår med det högre beloppet under höstterminen.

Det är mycket allvarligt att förslaget lockar kommunerna att utestänga alla tredjeklassare från sitt fritidshem under vårterminen. Barnen över- förs då till eftermiddagsfritidshem med betydligt större barngrupper eller blir, i värsta fall, utan möjlighet till vuxenkontakt under en stor del av dagens ”skolfria” tid.

När det gäller statsbidrag är det ett rättvisekrav att inte den enskilda kommunens ekonomi avgör om barnen skall få en god fritidshemsverk- samhet eller inte. Samhällets barnomsorg för skolbarn bör i huvudsak bedrivas i kommunernas regi med utnyttjande av den ledningsorganisa- tion som utvecklats inom socialförvaltningarna. Det är viktigt att ta till vara många års erfarenhet av omsorg om skolbarn.

Kommittén har under sitt arbete sökt hitta ett nytt begrepp för att ersätta ”fritidshemsverksamhet”. Det nya begrepp som nu används är ”skolbarnsomsorg”. Detta begrepp har dock visat sig oklart — det ges olika innebörd beroende på sammanhang. Begreppet kommer att vålla problem i stället för att förenkla. Inte minst vid tolkningar i statsbidrags- frågor. Man kan också se oklarheter när det gäller vilken verksamhet som egentligen omfattas av de målbeskrivningar som kommittén gör. I vissa sammanhang måste tillägget inskrivna barn i skolbarnsomsorgen

göras för att klarhet skall ges. Skolbarnsomsorgen som begrepp håller inte vad det lovar. Det är ofta inte fråga om omsorg, utan om kortare intressebaserade aktiviteter, utan den trygghet för barn och föräldrar som fritidshem erbjuder.

Fritidshem behövs för barnens skull. Fritidshemmen är också en för- utsättning förjämställdhet mellan män och kvinnor. Jämställdheten i sig är dessutom en viktig del av innehållet i fritidshemmens verksamhet. Här bör uppmärksamhet riktas på risken för att en större mängd deltidstjäns- ter uppstår med anledning av förslaget om fritidshem som inte är hel- dagsöppet. En större mängd, eller i värsta fall enbart, deltidstjänster skulle säkerligen innebära att antalet män i fritidshemmen skulle minska kraftigt. Detta innebär i sin tur en minskning av möjligheterna till ett bra jämställdhetsarbete bland de yngre skolbarnen.

När det gäller olika former av fritidshem har kommitténs ambition varit att presentera mindre resurskrävande organisatoriska modeller. Ett annat sätt att arbeta kunde varit att utgå ifrån fritidshemmens innehåll. Det skulle fått till följd en förändringsprocess även när det gäller orga- nisatoriska former. Genom ett förslag med utgångspunkt från fritids- hemmens behov av förändring skulle även på sikt resursbesparingar göras, samtidigt som tryggheten för barn och föräldrar hade kunnat bibehållas. Särskilt stor tveksamhet riktas mot statsbidragsförslaget som riskerar att dela upp fritidshemsverksamheten, så att tredjeklassarna inte får plats i sitt fritidshem på vårterminen. Mindre resurskrävande verk- samheter borde ha inneburit att man redovisat hur man bättre kan samordna fritidshemmens och skolans verksamhet, dvs. hur skolan och fritidshemmen tillsammans skulle kunna klara omsorgen om barnen. Detta skulle varit intressant från såväl ekonomisk som verksamhetsmäs- sig synpunkt.

Tveksamhet kan riktas mot förslaget till ”öppet fritidshem". Det måste för föräldrarna klargöras om verksamheten tar ansvar för barnen eller inte. Utan ansvarstagande kan ”öppet fritidshem” inte accepteras som en del av barnomsorgen. Vissa av de positiva effekter som beskrivs i öppet fritidshem kan uppnås med en typ av ”utvidgat fritidshem” som utveck- lats i Stockholm. Dessa fritidshem har vissa barn med i sin verksamhet via intressegrupper som man anmäler sig till.

Fritidshemskommittén borde ha varit tydligare i argumenten kring nödvändigheten av en enhetlig personalkategori i framtiden. Nya ökade krav på personalen måste ge alla samma möjlighet att klara uppgifterna via en bra grundutbildning till fritidspedagog.

Särskilt yttrande

Av Eva Nilsson Schätze (LO)

Enligt min uppfattning vore det på sikt önskvärt med en enhetlig perso- nalkategori med gemensam utbildningsbakgrund i all barnomsorg. För barnens skull men även för verksamheten är detta viktigt. Berörda fack-

liga organisationer har gett uttryck för samma bedömning i ett gemen- samt yttrande, som framgår av utredningens punkt 15.3.1.

En enhetlig personalkategori skall, som jag ser det, svara för de arbetsuppgifter som i dag utförs av barnskötare respektive förskollärare och fritidspedagoger. Mot denna bakgrund anserjag att en total översyn av berörda utbildningar måste komma till stånd. Vidare vill jag klargöra LO:s uppfattning på en väsentlig punkt: Teoretiska kunskaper och for- mell utbildning får inte överskattas i förhållande till praktiska erfaren- heter av arbete bland barn och ungdom. Praktiska färdigheter och ett stort intresse för arbetsuppgifterna är en viktig resurs i barnomsorgen.

Barnskötarutbildning är en bra utbildning. Den ger bl.a. de viktiga sociala och omvårdande baskunskaperna om barns utveckling. De kun- skaper som barnskötarutbildningen ger är därför en lämplig grund för arbete i skolbarnsomsorg och övrig barnomsorg även framdeles. Denna syn bör enligt min mening vara utgångspunkt för ett kommande utred— ningsarbete.

Det finns också enligt min uppfattning starka skäl som talar för att utbildningen bör påbörjas på gymnasial nivå och ge rätt till arbete inom såväl förskola som skolbarnsomsorg. Den ger bl.a. garantier för att personer med praktiskt handlag och stort intresse för att arbeta bland barn och ungdom har förutsättningar att söka sig till yrket. Detta försvå- ras inte minst av studiesociala skäl om utbildningen påbörjas på högsko- lenivå.

Bilagal Kommittédirektiv

Översyn av fritidshemsverksamheten för yngre skol- barn Dir. 1982177

Beslut vid regeringssammanträde 1982-09-16

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Söder, anför. Olika frågor som rör fritidshemsverksamheten har aktualiserats under senare år i samband med diskussioner om barnomsorgens utveckling och inriktning. Det gäller t. ex. samhällets ansvar för hur barn och ungdom tillbringar sin fritid, den allmänna fritidsverksamhetens inriktning, fritids- hemsverksamhetens målsättning och organisation samt möjligheter till samverkan mellan fritidshemmen, barnomsorgen i övrigt. skolväsendet och fritidsgårdarna.

Enligt socialtjänstlagen (1980:620) har socialnämnden i varje kommun till uppgift att svara för bl. a. omsorg och service m. m. till familjer och enskilda som behöver det. Nämnden skall bl. a. verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden.

Samhällets barnomsorg omfattar enligt socialtjänstlagen förskole- och fritidshemsverksamhet. Fritidshemsverksamheten avser skolpliktiga barn t. o. m. 12 års ålder. I socialtjänstförordningen (1981:750) anges bl. a. att fritidshemsverksamheten bedrivs i form av fritidshem och därtill anknuten fritidsverksamhet samt familjedaghem.

Barnstugeutredningen behandlade i betänkandet (SOU 1974:42) Barns fritid frågan om de yngre skolbarnens behov av omsorg och fritidsverksam- het. Utredningen formulerade ett program dels för en allmän fritidsverk- samhet för alla barn, dels för samhällets ansvar för de skolbarn som behöver heldagsomsorg under den tid föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar och när skolans ansvar inte gäller.

Utredningen om skolans inre arbete (SIA) diskuterade i betänkandet (SOU 1974:58) Skolans arbetsmiljö frågor som rör skolbarnens behov av en utökad omsorg under skoldagen. Utredningen föreslog bl.a. en samlad skoldag bestående av undervisning och olika fn'a aktiviteter. SIA-utredning- en liksom barnstugeutredningen underströk betydelsen av att föreningslivet engageras i fritidsverksamheten.

190

Riksdagen har uttalat sig för (prop. 1975/76:39, UbU 30, rskr 367) införandet av en samlad skoldag. Vidare behandlades i beslutet frågan om behovet av en samordning mellan skolans och fritidshemmens resurser under skoldagen och i den allmänna fn'tidsverksamheten. ,

. Det har emellertid visat sig att den samlade skoldagen och en allmän fritidsverksamhet inte genomförts i den omfattning och med den utformning som ursprungligen avsågs. Riksdagen har också uttalat att ett genomförande av en samlad skoldag kan accepteras endast under förutsättning att det totalt sett inte innebär någon ökad resursanvändning (prop. 1980/81:150, FiU 40, rskr 420). Detta har också följts upp i ett regeringsbeslut.

Ett införande av den samlade skoldagen ställer högre krav på samarbetet mellan fritidshemmen och skolan än vad som tidigare varit fallet. Det gäller såväl i fråga om utnyttjandet av lokalmässiga som personella resurser.

Fritidshemmet och skolan arbetar delvis utifrån olika förutsättningar, målsättningar och traditioner.

En stor osäkerhet föreligger om hur fritidshemsverksamheten skall samordnas med skolans verksamhet. Min uppfattning är att problemen berör personal såväl i skola som fritidshem, och i viss mån även lokalernas samordning.

Organisatoriska modeller för fritidshemsverksamheten

Fritidshemsverksamheten kan organiseras på flera olika sätt och lösning- arna kan variera från kommun till kommun alltefter lokala förutsättningar och behov.

Barnstugeutredningen föreslog bl. a. en mera öppen form av fritidshems- verksamhet i s. k. utvidgade fritidshem. I dessa skulle hemvistrum för de inskrivna barnen kombineras med utrymmen för en öppen fritidsverksamhet för både inskrivna och andra barn i bostadsområdet. Som en basmodell föreslogs att lokalerna skulle knytas till bostadsområdenas låg- och mellanstadieskolor.

I prop. 1975/76:92 om utbyggnad av barnomsorgen betonades det angelägna i att i enlighet med barnstugeutredningens förslag få till stånd en utbyggnad av fritidshemmen och en förändring av fritidshemmens verksam- hetsformer och funktioner. Detta skulle bl. a. kunna ske genom en sådan samordning mellan skolans och fritidshemmens lokaler som barnstugeutred- ningen föreslagit.

Socialstyrelsen har bl. a. utifrån de förslag som lades fram av barnstuge- utredningen bedrivit en försöksverksamhet omkring bl. a. den organisato- riska utformningen av fritidshemsverksamheten.

Även andra modeller har prövats så att exempelvis försöksverksamheter med s. k. utvidgade syskongrupper bedrivits bl. a. inom projektet för mångsidigt användbara förskolor och fritidshem (MAFF-projektet) och på initiativ av familjestödsutredningen.

Några kommuner har på eget initiativ prövat olika former av fritidshems- verksamhet och redovisat utvärderingar av dessa.

För barn i åldrarna 10—12 år har i några kommuner startats enklare former av fritidshemsverksamhet i s. k. fritidsklubbar. Verksamheten är mer

utåtriktad och mindre personalkrävande än i de traditionella fritidshem- men. .

En begränsad forskning om fritidshemsverksamheten för 7—12—åringar bedrivs därutöver vid Göteborgs universitet.

Svenska kommunförbundet har som en vägledning till kommunerna utarbetat ett underlag med exempel på pågående forsknings- och utveck- lingsarbete omkring fritidshemmens verksamhet och miljö.

Det finns således f. n. flera olika modeller för fritidshemsverksamhetens organisation och anknytning till övrig fritidsverksamhet för barn. Vissa pågående försök har som nämnts utvärderats av socialstyrelsen m. fl., men många kommuner ställer sig frågande till de modeller som finns och vilken eller vilka modeller som är att föredra för den egna kommunen.

Enligt min mening finns flera skäl som talar för att befintliga modeller för fritidshemsverksamheten inte är de som bäst svarar mot de varierande behov av omsorg som finns hos barn i åldern 7—12 år. Riksdagen har nyligen fattat beslut om ett nytt statsbidragssystem för barnomsorgen. Vidare har riksdagen uttalat att nya platser inom barnomsorgen i stor utsträckning måste skapas genom ett effektivare utnyttjande av redan befintliga resurser. Dessa ställningstaganden innebär att kommunerna ges frihet att utforma och organisera sin barnomsorgsverksamhet efter de förutsättningar och behov som finns i resp. kommun. Nya mindre resurskrävande lösningar för fritidshemsverksamheten när det gäller organisation och samordning med övrig barnomsorgsverksamhet bör därmed bli möjliga att utveckla i kommunerna.

Det saknas emellertid en mer omfattande översyn av hur befintliga resurser inom barnomsorgen, skolan och fritidsverksamheten i övrigt i komunerna bäst kan tas till vara för att bidra till en verksamhet för barn i åldrarna 7—12 år som i takt med barnens ökande ålder anpassas till ett successivt minskande behov av omsorg. Jag vill i sammanhanget också peka på det angelägna i att se över vilka möjligheter som finns att samordna olika sommarverksamheter för barn med fritidshemmens verksamhet.

Pedagogiskt innehåll, personal m. m.

Barnstugeutredningen formulerade ett pedagogiskt program för fritids- hemsverksamheten med syfte att på olika sätt främja barnens självständighet och deras intellektuella och sociala utveckling. Barn skulle också ges möjligheter att orientera sig i vuxenvärlden, inte minst i arbetslivet. Vidare betonades behovet av barnens egen aktiva medverkan i utformningen av den fysiska miljön och innehållet i verksamheten.

Riksdagen ställde sig bakom denna inriktning (prop. 1975/76:92, SOU 28. rskr 219).

En ständig utveckling och debatt pågår om målsättningen och det pedagogiska innehållet i barnomsorgen. Inte minst gäller detta fritidshem- mens verksamhet. Enligt min mening är det angeläget att målen för fritidshemmens verksamhet är tydliga vilket också innebär att en uppföljning och utveckling av det pedagogiska programmet bör ske kontinuerligt.

Det är också viktigt att utbildningen förändras i takt med förändringarna i

verksamheten. Jag anser det också angeläget att man i detta sammanhang ser över vilka möjligheter det finns att få till stånd en jämnare fördelning av personalen vad avser kön, ålder och utbildning.

Barn med behov av särskilt stöd

Enligt 15 åsocialtjänstlagen (1980:620) skall barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling anvisas plats i förskola eller fritidshem med förtur om ej barnets behov av sådant stöd tillgodoses på annat sätt.

Lagen anger vidare att kommunerna genom uppsökande verksamhet skall ta reda på vilka barn som behöver anvisas plats i förskola eller fritidshem av ovan angivna skäl.

Gruppen barn med behov av särskilt stöd är svår att definiera och avgränsa på ett enhetligt sätt. Många tolkningar kan göras av begreppet "särskilt stöd och stimulans". Det är samtidigt varken önskvärt eller möjligt att dra en skarp gräns mellan barn med resp. utan behov av särskilt stöd.

Tolkningen av denna lagregel har vållat vissa problem i landets kommun— er. Kriterier för förtursbedömning och synpunkter på vilka stödinsatser som erfordras för förskolor och fritidshem har efterfrågats.

Socialstyrelsen har givit ut visst material som vägledning till kommunerna. [ första hand har diskussionen emellertid gällt förskolebarn. För barn i åldrarna 7—12 år finns det kvar oklarheter om vilka åtgärder som fordras för att ge barnen det stöd de behöver i sin utveckling.

Uppdraget

Jag anser att en kommitté bör tillkallas för att se över frågor om fritidshemverksambetens innehåll, organisation och samordning med övrig verksamhet m. m.

Kommitténs arbete bör ske mot bakgrund av behovet av ett bättre utnyttjande av befintliga resurser inom olika kommunala verksamheter för barn och ungdom och förslag bör ges med denna inriktning. Kommittén bör därför utifrån en kartläggning och analys av hittills prövade och tänkbara modeller för fritidshemsverksamheten ge förslag på lösningar för organisa- tionen av verksamheten som är mer ändamålsenliga och mindre resurskrä- vande än nuvarande verksamhetsformer.

Kommittén bör i övrigt beakta de tilläggsdirektiv (Dir 1980120) som utfärdats till samtliga statliga kommittéer och särskilda utredare. Kommittén bör noga beakta de kommunalekonomiska konsekvenserna av lämnade förslag mot bakgrund av att kommuner och landstingskommuner inte skall åsamkas nya utgifter till följd av statliga beslut.

Kommittén bör särskilt överväga i vilka former samverkan mellan fritidshem och skola skall ske, liksom vilka möjligheter till samarbete med andra kommunala förvaltningar och frivilliga organisationer som finns.

Vidare bör kommittén se över det pedagogiska programmet för fritids- hemsverksamheten utifrån de erfarenheter som erhållits under senare år i olika försöksverksamheter och inom den aktuella forskningen på områ- det.

Komittén bör mot bakgrund av översikten av det pedagogiska innehållet i fritidshemsverksamheten och utifrån tänkbara organisatoriska lösningar analysera konsekvenser för utbildningen av personal för arbete i fritidshems- verksamheten. liksom konsekvenserna för personalens sammansättning m. m.

När det gäller frågan om barn i åldern 7—12 år med behov av särskilt stöd bör kommittén söka klargöra fritidshemmens funktion och möjligheter att vid sidan av skolans insatser möta barnens behov.

Kommittén bör vidare redovisa väsentliga problemområden där det krävs fortsatt forskning om fritidshemsverksamheten m. m.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med uppdrag att belysa frågan om fritidshemsverksamheten för skolbarn

att utse en av ledamöterna att vara ordförande att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Socialdepartementet)

Produktionskostnaden för nya platser i skolbarnsomsorgen kan enligt fritidshemskommitténs uppfattning sänkas framför allt genom att olika verksamheter integreras i samma lokaler.

I många kommuner minskar antalet elever i skolanläggningarna vilket kommer att medföra ett överskott av skollokaler. Det bör då vara natur- ligt att integrera lokaler för skolbarnsomsorg i befintliga anläggningar.

I nedanstående figur visas byggnadsbeståndet i relation till elevut- vecklingen.

elevantal

byggnadsbeslånd

. ql & lll ledig byggnadskapacire:

tid

Sambruk av lokalerna förutsätter en fungerande samverkan och innebär att attityder, specialisering och revirtänkande hos dem som skall utnyttja lokalerna liksom hos ledningspersonal och berörda myndigheter måste ersättas med en helhetssyn på samhällsservicen.

Förutsättningarna för ett sambruk måste noga analyseras i samråd med personal och förvaltningar inom kommunen före dess att lokal- och funktionsprogrammet fastställes och projekteringen påbörjas.

Om anläggningen skall användas till flera olika verksamheter är det viktigt att lokalerna anpassas till de funktionskrav som de olika verk- samheterna ställer.

Detta kan i vissa fall innebära att det blir nödvändigt att bryta med traditionella synsätt och vanor beträffande lokalutformning, utrustning och utnyttjande.

Ett noggrant planeringsarbete är av central betydelse om man vill skapa en anläggning där de olika delarna i helheten fungerar friktions- fritt.

Olika kostnader för produktion av lokaler

Kapitaltjänstkostnad är årskostnaden för produktionskostnaden. Stor- leken beror på produktionskostnaden, ränteläget och amorterings- /avskrivningstiden.

Kostnad för drift, skötsel och underhåll beror mycket på produktions- kostnaden. Om man investerar i bra, tåliga material kostar kanske inves- teringen mer samtidigt som kostnader för drift, skötsel och underhåll minskar.

Om man använder olämpliga material som behöver bytas ut efter något år ökar underhållskostnaden. Är materialet så dåligt att man till och med behöver totalrenovera efter kort tid så kanske det kommer att handla om tillkommande produktionskostnad.

] programarbetet måste man klargöra nyttjarnas krav på god funktion och miljö, förvaltarens krav på god investerings- och driftsekonomi och samhällets krav på goda möjligheter till sambruk med andra verksam- heter.

Läge, storlek, kalkylerad livslängd och alternativa användningssätt i framtiden bör också diskuteras.

I projekteringen definieras objektet. Om projekteringen är undermå- lig blir den totala produktionskostnaden okontrollerbar.

Ytbehovet räknat i byggnadsyta per plats varierar i de olika anlägg- ningarna.

Typ av anläggning Byggnadsyta per plats Förskola ca 14 rnZ Fritidshem ll— 14 m2 Utvidgat fritidshem ca 8,5 m2 Eftermiddagsfritidshem ca 6 rn2 Lågstadieskola (L2p) ca 7 m3 Låg- och mellanstadieskola (L2pM2p) ca 8 ml Högstadieskola (H2p) ca 17 ml Högstadieskola (H7p) ca 10,5 m2

Samhällets totala kostnader per plats är direkt beroende av ytan i anlägg- ningen och hur denna utnyttjas. Integrerade anläggningar kan minska årskostnaden avsevärt.

Produktionskostnad

Produktionskostnad är totalkostnad för en produktion och innehåller kostnader för tomt, konsulter, byggnad, markplanering, VVS, EL, all- männa byggherrekostnader, index, oförutsett och moms.

Beroende på objektstorlek är produktionskostnader för en barnom- sorgslokal mellan 7 OOO—8 500 kr./m2 (1985 års prisläge). Även de in- gående kostnaderna varierar från objekt till objekt.

Vid normala förutsättningar är ombyggnadskostnaden ungefär halva nybyggnadskostnaden.

Allmänt kan sägas att ju större objekt desto lägre produktionskost— nad/må Aven konsultkostnadens del i produktionskostnaden minskar vid större objekt.

TOMTKOSTNAD, råmark, gator, parkering, belysning, anslutningsavgifter 4—5 % KONSULTKOSTNAD, utredning, projektering 4—7 % BYGGNADSKOSTNAD, byggnad, fast inredning, målning, lös inredning, 40—43 % PLANERINGSKOSTNAD, markplanering, utrustning 15—20 % VVS, VA, vatten, avlopp, värme 6— lO % EL, elinstallationer, hissinstallationer 3—4 % ALLMÄNNA BYGGHERREKOSTNADER, intern ränta, myndighetsavgifter, byggledning etc 2—4 % INDEX, OFÖRUTSETT 6—7 % MOMS 9— 10 %

Ett exempel på en anläggning där lokaler för skola och skolbarnsomsorg samordnats är Nolbyskolan i Alingsås kommun.

Anläggningen innehåller lokaler för LM-skola, fritidshem och skol- daghem. Fritidshemmet har 15 inskrivna elever och är helt integrerat med skolan. Den helt ”egna” ytan per plats är ca 3 m2 och innehåller utrymme för entré, tvättrum, kapprum, vil—mysrum och förråd.

Skolan är uppförd på 40-talet och stod inför ett om- och tillbyggnads- behov. Bland annat skulle slöjdlokaler och kök— matsal lyftas upp från källaren och man saknade utrymmen för specialundervisning/gruppar- bete. I samband med detta skulle plats beredas för ett fritidshem. Dess- utom skulle skyddsrum anordnas för l80 pl. Dessa lokaler anordnades i en tillbyggnad.

Fritidshemmets kärna ligger mitt i tillbyggnaden och med egen entré. På ömse sidor är allrum placerade. Det ena är utrustat med kök och två spisar. Här finns det möjlighet för skolan att ha hemkunskapsundervis- ning på "ledig tid”. Det andra kan även användas för specialundervis- ning/grupparbete av skolan.

Fritidshemmet kan vid ytterligare behov växa in i direkt angränsande lokaler för specialundervisning/grupparbete. Fritidshemmets expedi- tionsplats är integrerad i personalmatsalen.

Slöjdlokalerna är utrustade med extra förråd och alla ”farliga” maski- ner i trä- och metallslöjden är inhysta i ett läsbart utrymme. Lokaler för våtverkstad och keramikugn länkar samman Slöjdlokalerna.

Tillbyggnaden har skyddsrum i källaren, som används för bordtennis, motion m.m. Vindsväningen innehåller biblioteksamlingssal.

Skolans utrymda källare har iordningställts till uppehållsrum och skoldaghem.

Innu:

(o.—un: ltttorso-rlde: Skolchef: Rektor:

Tills lir-re:

frltldshe-s- föreståndare:

Huvud-an: Generalprojektör: S&alorgonisution:

Fri tidshem Drlftstart:

Nolbyskolan Alingsås Ostlycle

Agne njörnberg [gon Svnntesson lipar Jonsson

Iréne Lidén Skolstyrelsen Gr—Arlltekter LZWZP

1 avd (15 pl) 1984

GF—Ark'l tekter Hus och Inredning

Thomas Ericsson

Arkitekt SAR

BOTTENVÅNING

. Fritidshemslokaler , Gemensamma lokaler [:] Skollokaler

..?—”_l

f—n—u—u—u—u— ___ -—-—- .

r—— .1—_——_r-— _l- ————— w——-— ' - —'-l_— —- '

EFI? TTT El "E

T T i. VINDSVÅNING | mm

_ SKVDDSR

0 V

'" 'I ru—F-GIJ—q-ÅTJ

%%: _ H—Tii L åtala

ä———sxmnnanrn _)

l KÄLLARVÅNING i I l ?

Av Inge Johansson

I denna bilaga sammanfattas huvuddelen av den forskning om fritids- hem som hittills förekommit i Sverige. Dessutom refereras några exem- pel på undersökningar rörande yngre skolbarns livsvillkor och lokalt bedrivna försök med olika typer av skolbarnsomsorg.

Översikten gör inte anspråk på att vara heltäckande eller fullständig. Den redovisar endast i grova drag vad som gjorts inom området.

Forskning om fritidshem

Sedan mitten av 70-talet har sammanlagt fyra renodlade forskningspro- jekt gällande fritidshem genomförts. Arbetet har bedrivits vid högskolor eller i nära sammarbete med dessa. Projektet har finansierats av FoU- medel från delegationen för social forskning och/eller socialstyrelsen.

Till sin karaktär och uppläggning har forskningsprojekten varit gans- ka olika. De har bedrivits med sin huvudsakliga förankring i olika vetenskapliga discipliner såsom pedagogik, sociologi, psykologi och arkitektur. Dessa olikheter, vilka också avspeglar sig i arbetenas pro- blemställningar, metodiska och teoretiska utgångspunkter, gör att det inte är meningsfullt att göra någon övergripande "sammanvägning” av deras resultat.

Varje projekt sammanfattas därför i sitt eget avsnitt. Det kan vara värt att uppmärksamma att de här projekten är den ”första generationen” inom fritidshemssektorn. De innehåller, var och en utifrån sina specifika utgångspunkter, möjliga och sannolikt även i framtiden fruktbara perspektiv som den kommande forskningen kan använda sig av och utveckla.

Projekten

De forskningsprojekt som studerat fritidshem är följande:

I:] Mångsidigt användbara förskolor och fritidshem (MAFF) El Fritidshemmets organisation och verksamhet (FOV) El Offentlig socialisation — det nya fritidshemmet i teori och praktik. (Avhandlingsarbete som bygger på ett försök med utvidgat fritids- hem) lZl Fritidshemmets roll i barns livssituation (FRIB)

Projekten presenteras i kronologisk ordning vad gäller deras start.

Mångsidigt an vändbara förskolor och fritidshem (MA FF)

Projektet ”Mångsidigt användbara förskolor och fritidshem” igångsattes 1975.

Utgångspunkter var de försöksverksamheter som prövade Barnstuge- utredningens förslag angående lokalutformning, organisation, innehåll och mål för barnomsorgen.

Projektet initierades av socialstyrelsen som sedan också haft det över- gripande ansvaret för arbetets förlopp. Själva projektarbetet har emeller- tid gjorts i nära samarbete med Lunds tekniska högskola, sektionen för arkitektur, Stockholms tekniska högskola, sektionen för arkitektur samt de pedagogiska institutionerna vid lärarhögskolorna i Stockholm och Malmö.

Forskarna som deltagit har till sina professioner varit arkitekter, pe- dagoger, psykologer och sociologer. Arbetets tvärvetenskapliga inrikt- ning har varit uttalad.

Det övergripande syftet med projektet var att skapa underlag till rekommendationer för planering och projektering av energisnåla och mångsidigt användbara förskolor och fritidshem.

De problemställningar som man utgick från var:

— samspelet mellan pedgogik, organisation och fysisk miljö i försko- la och fritidshem. — förskolans och fritidshemmets möjligheter att ge kontaktmiljö i bostadsområdet bland annat genom att skapa plats för olika akti- viteter för barn, ungdomar och vuxna.

Man ville minska uppdelningen och sektoriseringen av barns och vuxnas miljö. Försöken att göra så, innefattade dels olika arkitektoniska lös- ningar med flexibel lokalanvändning, t.ex. genom att göra flyttbara väggar i daghem, dels organisatoriska förändringar genom en bred ål- dersblandning i barngrupperna så att såväl förskole- som skolbarn kun- de vara tillsammans i samma grupp.

MAFF-projektet bedrev försök i åtta kommuner, vilka uppfyllde vissa krav på heterogenitet och representativitet.

Projektets frågeställningar och studieobjekt sträcker sig avsevärt utan- för fritidshemsomrädet. Det kanske mest intresseväckande ur fritids- hemmets perspektiv är den del av projektet som koncentrerar sig på att studera åldersblandade grupper med fritidshemsbarn och förskolebarn blandade.

Denna del har framför allt utförts vid pedagogisk-psykologiska insti- tutionen vid lärarhögskolan i Malmö-Lunds universitet. De resultat som hittills publicerats finns i ett par rapporter från denna institution. Perso- nalen vid de tre barnstugor som studien omfattar har arbetat tillsammans i ett enda personallag. Verksamheten bland barnen har dels byggt på åldersblandade "basgrupper" med ansvar för olika ansvarsområden (dukning, skötsel av växter etc.), dels åldershomogena aktivitetsgrupper. Dessa åldershomogena gruppers syfte är att tillgodose de speciella behov av aktiviteter som barn i skilda åldrar har.

Resultaten från försöken visar på huvudsakligen positiva effekter av de organisatoriska och pedagogiska förändringarna. Men vissa resultat tyder också på att fritidshemsbarnen som går viss tid i skolan kan ha svårighet att komma in i den totala barngruppen. Så här sammanfattar forskarna själva resultaten:

”Personalen på våra tre barnstugor säger ofta att de inte kan tänka sig att återgå till en mera traditionell institution. Den från början anställda personalen är med få undantag fortfarande kvar. Detta innebär inte att arbetssättet inte medför både svårigheter och konflikter. En noggrann planering är A och O för verksamheten. Resurser för denna både i tid och mer personal är en förutsättning för ett bra resultat. Den åldersintegrerade verksamheten är beroende på en jämn åldersför- delning bland barnen. Allför många småbarn medför att personalen inte kan ägna tillräcklig tid åt de övriga barnen. Då så varit fallet vid våra institutioner har fritidshemsbarnen kommit i kläm. Den erfarenhet vi pedagoger erhållit genom att få vara med och starta tre åldersintegrerade barnstugor gör att vi rekommenderar att de som planerar för att börja en dylik verksamhet noga sätter sig in i vad det verkligen innebär."

Resultaten från MAFF visar att kontakterna inom daghemmen utveck- lats till att bli täta och öppna. Den avsedda ökningen i kontakterna mellan daghemmet och omgivningen har däremot inte kommit till stånd.

Inte heller har kontinuiteten i de sociala kontakterna mellan hem och daghem utvecklats på det sätt som avsågs. Ett hinder härvidlag var att personalen i daghemmen inte hade någon naturlig anknytning till de bostadsområden där de arbetade. Mångsidigheten hos lokalerna har i stort fungerat tillfredsställande och slutsatsen dras att det sätt som loka- lerna kunnat användas på skapar framtida möjligheter att anpassa sig efter hur behoven i området förändras.

Den övergripande slutsatsen från projektet är att verksamhet, organi- sation och lokalernas utformning bör utvecklas och förändras i nära relation till de behov och förutsättningar som lokalt finns. De lokala brukarnas inflytande och handlingsfrihet bör göras så omfattande som möjligt.

Fritidshemmets organistion och verksamhet ( FO V)

Projektet ”Fritidshemmets organisation och verksamhet” genomfördes under tiden 1977—1980 vid institutionen för praktisk pedagogik vid Göteborgs universitet.

Syftet med arbetet var att skapa en bred kunskap om förhållanden som rörde vilka olika organisatoriska former för fritidshem som fanns i landet och hur verksamheten på dessa var organiserad. Huvudfrågeställ- ningen var således att studera relationen mellan organisation och verk- samhet.

Inledningsvis inriktades projektarbetet på att mera teoretiskt analyse- ra vilka funktioner fritidshemmets verksamhet kan ha i förhållande till övriga samhället. Fritidshem befanns ha sådana samhälleliga uppgifter som innebär vård, förvaring, pedagogik och behandling/kompensation samt utgöra en viktig socialiserande länk i samhällets fostran av barn till samhällsmedlemmar.

Under projektets senare del genomfördes en större enkätundersök- ning som riktade sig till ca två tusen fast anställd personal på fritidshem i sextionio kommuner.

Genom en sådan undersökning ville forskarna få en empirisk grundad kunskap om förhållandena på fritidshem av olika typ belägna över hela landet.

Undersökningen innefattade, förutom uppgifter rörande institutio- nen, barngruppen och personalen även frågor om samarbete och sam- arbetsintressen, personalens upplevelse av sin utbildning, val av fort- bildning etc.

Data från denna enkätundersökning redovisades i några rapporter av huvudsakligen beskrivande karaktär.

Redovisningen tar upp vilka yrkeskategorier som ingår i personal- gruppen, olika typer av fritidshem, barnens ålderskategori, åldersfördel- ning, könsfördelning, platsantal, antal inskrivna barn, öppettider, när- varo vid olika tider på dagen, barn med behov av särskilt stöd, bostads- områdestyp varifrån barnen rekryteras, fritidshemmets läge i förhållan- de till andra institutioner och annan samhällsservice m.m. Resultaten från hur fritidshemspersonalen ser på sin yrkesutbildning visar på att det inte i första hand är utbildningen som upplevs som den viktigaste stöt- tepelaren vid yrkesutövningen. Det som väger tyngst är erfarenheterna inom yrket.

Majoriteten anser dock att utbildningen som helhet givit många prak- tiskt användbara kunskaper.

De viktigaste effekterna av utbildningen verkar vara att man fått ökad självsäkerhet, fått större förståelse för barnens behov samt lärt sig sam— arbeta. Vad man anser sig sakna i utbildningen är främst tillräcklig förmåga att arbeta med barn i grupp, förmedla samhällsorientering eller stimulera barns skapande aktiviteter.

En annan del av resultaten gäller personalens samarbete med olika andra institutioner/personer utanför fritidshemmet. Dessa resultat visar att det mest utvecklade och intensiva samarbetet finns i förhållande till förskolan. Fritidshemspersonalens ambitioner att vilja utöka samarbetet är störst gentemot skolan.

Samarbetets omfattning eller ambitioner att samarbeta kunde inte entydigt kopplas till någon speciell typ av institution.

Offentlig socialisation. Det nya fritidshemmet i teori och praktik

Arbetet inom detta projekt utgörs dels av en utvärdering som gjordes av en s.k. ”utvidgad fritidshemsverksamhet” i en kommun norr om Stock- holm, dels av en avhandling som på ett mera teoretiskt och analyserande sätt diskuterar fritidshemmet som en del av samhällets offentliga socia- lisation. Arbetet med båda delarna av projektet utfördes vid sociologiska institutionen, Göteborgs universitet. Som teoretisk utgångspunkt an- vänds sociologiska teorier för att beskriva vad som utmärker den offent- liga socialisationen i vårt samhälle.

Därefter görs en genomgång och kritisk granskning av modellen för utvidgat fritidshem, dess organisatoriska och pedagogiska program.

Olika delar av verksamheten penetreras genom teoretiska resonemang grundade på författarens egna erfarenheter. Viktiga frågor som i detta sammanhang tas upp är: El Vad betyder och vilken inverkan har de organisatoriska ramarna för verksamhetens utformning och inriktning? l:] Vilken roll spelar målen för att styra verksamheten? El Vad har föreningslivet för uppgift i det utvidgade fritidshemmet? El Vilken slags miljö representerar fritidshemmet för de inskrivna barnen?

Detta är endast exempel på frågor som finns behandlade i arbetet. Avslutningsvis är författaren kritisk mot det nuvarande fritidshemmets sätt att fungera, vilket sägs representera en servicemodell. Denna modell är skild från de som deltar i verksamheten då det gäller möjligheten att engagera sig och påverka fritidshemmets innehåll och inriktning. I stället föreslås en ”deltagarmodell” som bygger på nyckelbegreppen, självför- valtning, meningsfullhet, avprofessionalisering och politisering.

Resultaten av arbetet innebär kritik av det utvidgade fritidshemet och verksamheten som enbart bygger på formell organisering utan inflytan- de från brukarna. Denna kritiska inställning ligger i linje med vad som ungefär samtidigt fördes fram av statens ungdomsråd i en rapport från en arbetsgrupp som haft i uppdrag att granska det kommersiella fritids- och kulturutbudet bland barn och ungodmar.

Fritidshemmets roll i barns livssituation ( F R I B)

Projektet ”Fritidshemmets roll i barns livssituation” pågick mellan 1982—84 vid institutionen för praktisk pedagogik, Göteborgs universi- tet. Utgångspunkten för arbetet var den kunskap om förhållanden på fritidshem som erhållits i det tidigare nämnda projektet om fritidshem- mets organisation och verksamhet.

Syftet med arbetet var att studera vilken roll fritidshemmets arbete spelar för barnen i deras globala livssituation.

De teoretiska utgångspunkterna var socialpsykologi och organisa- tionsterori. Intensivstudier genomfördes på tre friliggande fritidshem i tre olika typer av bostadsområden. Dessutom gjordes en enkätundersök- ning som omfattade samtliga barn i årskurserna två och fem inom dessa områden. Personalen och samtliga barn på fritidshemmen intervjuades och verksamheten observerades under en längre tidsperiod. Beskriv- ningar av området där respektive fritidshem låg gjordes också. Syftet var att få en djupare grundad kunskap om vad som karakteriserar fritids- hemmets verksamhet och hur den påverkar barnen.

Resultaten från enkätundersökningen visar på en drastisk nedgång i tillgången på offentlig omsorg mellan andra och femte klass.

Barnen i samtliga typer av bostadsområden är i hög utsträckning föreningsaktiva. Aktivitet i föreningar uppfattas dock inte kunna ersätta offentlig barnomsorg. Barn i flerfamiljshusområden har i större utsträck- ning släktingar och bekanta på nära håll till vilka de kan gå efter skolan då ingen vuxen finns i hemmet.

Intervjuerna med personal används tillsammans med tidigare resultat från FOV-projektet till att analysera fritidspedagogernas yrkesroll på fritidshemmet.

Resultaten från denna analys visar att fritidspedagogens yrke (samt även de andra yrkeskategorier som arbetar på fritidshem) har sin grund i omsorgsarbete, men att det också har relativt stora och unika pedago- giska inslag som utgår från det kontinuerliga omsorgsarbetet.

Fritidspedagogernas arbete påverkades också av i vilken typ av bo- stadsområde fritidshemmet var beläget samt hur verksamheten var or- ganiserad. På det hela taget upplever fritidspedagogerna i undersöknin- gen förväntningarna från omgivningen på sitt arbete som oklara. Gent- emot barn och föräldrar vill man inte framstå som någon expert utan vill helst vara en jämbördig ”medmänniska”.

Bristen på klara samhälleliga mål för fritidshemmets verksamhet tas också upp som en försvårande omständighet för fritidspedagogerna att tydliggöra sitt arbete. Man har stora ambitioner att genomföra ett utåt- riktat arbete mot området runt fritidshemmet, men de organisatoriska omständigheterna uppfattas här som starkt begränsade. Slutsatsen av undersökningen är att fritidspedagogens yrkesroll är unik och självstän— dig samt att den i framtiden inte bör avprofessionaliseras utan i stället omprofessionaliseras, så att den i ökad utsträckning kan tillgodose de behov som finns bland allmänheten och brukarna.

Rapporteringen från FRIB-projektet avslutas under 1985.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan den forskning som bedrivits och vilken här refererats sägas ha byggt upp en kunskap om situationen på fritidshem som kan utgöra en referenspunkt för fortsatta studier om fritidshems- verksamhet, dess utformning, resurser, personalens kompetens och på- verkan på barn och familj. De empiriska och teoretiska analyser av skilda slag som gjorts betonar flexibilitet hos fritidshemmets verksamhet i förhållande till de lokala förhållanden som råder.

Relationerna mellan fritidshem som formellt inrättad insitution och det informella sociala nätverket i ett område, är problematiska och behöver fortsatt uppmärksamhet.

I nuläget pågår inget renodlat forskningsprojekt som studerar fritids- hemmens verksamhet.

Exempel på utredningar och studier som rör yngre skolbarns uppväxtvillkor och livssituation

Under de senaste två årtiondena har en mängd studier gjorts om hur barn i Sverige har det, hur deras vardag ser ut och hur de kan tänkas påverkas av den situation i vilken de växer upp.

Ingen av dessa studier är dock riktad specifikt mot yngre skolbarn i åldern 7 — 12 år. Denna åldersgrupp finns oftast med som en bland andra åldrar mellan födelsen och sen tonårstid.

I detta avsnitt ska några exempel på undersökningar som rör barns

livsvillkor sammanfattas med tonvikten lagd vid vad de innehåller om yngre skolbarns situation och levnadsförhållanden.

Studierna kan grovt sett delas upp i tre kategorier, nämligen utred- ningar och faktaöversikter, studier av skolbarns sociala utveckling samt undersökningar om den fysiska miljön i bostadsområden och vilken betydelse den har för barn. Oftast har inte barnens livsvillkor och den miljö de lever i studerats enbart med avseende på barnen utan varit en del i bredare perspektiv som innefattar även de vuxnas förhållanden. Hur de vuxna har det och vilka resurser som finns, eller inte finns, i familjen antas i mycket hög utsträckning påverka barnen och ange gränser och möjligheter för deras sociala utveckling.

Barnmiljöutredningen

Barnmiljöutredningen hade direktiv att systematiskt skapa en bild över hur barns livsvillkor har utvecklats. Utredningens huvudbetänkande kom i mitten på 70-talet (Barns livsmiljö 1975130).

Tonvikten i utredningens beskrivning ligger på barnens situation i förskoleåldern, men vissa delar av arbetet tangerar också de yngre skolbarnens situation. Inom barnmiljöutredningen framställdes ett antal delrapporter som tog upp olika aspekter av barn i livsmiljö (SOU 1975231-38), t.ex. samhällets betydelse för barns utveckling hur föräld- rarnas arbetstider påverkade familjens liv, barns hälsa, barnkultur etc.

Rita Liljeström analyserar i en av delrapporterna hur samhällets struk- tur samverkar och integrerar med barns utveckling (SOU l97523l).

Kulturens inverkan på barnets sätt att utvecklas gentemot sin omvärld framhålls. Det blir genom kulturen som normer och förhållningssätt förmedlas till barnet.

Då barnet börjar skolan träffar det på en värld som kraftigt avviker från den värld influerad av kvinnokultur, som barnet dittills vistats i. Barnen får anpassa sig till ett annat socialt system vilket framhåller andra värderingar och fostrar till andra normer jämfört med tidigare. Skolstarten blir därför en omställningsperiod som för många barn är krävande. Det som allra mest påverkar barns sociala utveckling är från vilken social miljö det kommer. Liljeström beskriver skillnaderna mellan olika slags sociala miljöer som en fråga om handlingsfrihet (Liljeström 1973). Dessa skillnader i handlingsfrihet beskrivs i termer av offensiva och defensiva miljöer. Offensiva miljöer karakteriseras av stora resurser och stor handlingsfrihet, vilket präglar barn.

I defensiva miljöer är förhållandena de rakt motsatta. Slutsatsen blir att de villkor som barn möter under sin uppväxt kommer att prägla dem och grundlägga skillnader i kultur, språk och synsätt på omvärlden. De livsvillkor varunder barn utvecklas varierar oerhört mellan olika sociala miljöer och mellan flickor och pojkar, från mycket gynnsamma förhål- landen till ogynnsamma, av vilka de senare omständigheterna förhind- rar och fördröjer utvecklingen.

Statistiska centralbyråns undersökning om barns villkor

Statistiska centralbyrån genomför sedan ett tiotal år tillbaka regelbund— na undersökningar om befolkningens levnadsförhållanden. (Undersök- ningarna förkortas ULF). Som ett led i dessa genomfördes under senare delen av 70-talet en delundersökning om barns levnadsförhållanden. Resultatet publicerades i en rapport som heter ”Om barns villkor" (SCB 1981 :21).

Undersökningen innefattar ett representativt urval av barn i åldern 0— 15 år i hela landet. Barn i åldern 7— 15 särredovisas som en särskild grupp. De flesta av de yngre skolbarnen bor med båda föräldrarna (dvs inte nödvändigtvis båda de biologiska föräldrarna). De allra flesta av barnen i denna ålder har också minst ett syskon. (Ca 14 % saknar sys- kon). För huvuddelen av barnen har minst den ene av föräldrarna mer än grundskole utbildning. En sjättedel av barnen har någon förälder som är invandrare. I stort sett tre skolbarn (upp till 15 år) av fyra bor i villa eller radhus (de flesta i villa). Mycket få barn (10 %) är trångbodda, dvs måste bo fler än två personer per rum, kök och vardagsrum oräknade. Barn i åldern 7—- 15 år har i mycket hög utsträckning en familjesituation där båda föräldrarna arbetar. Sju barn av tio i denna ålder har föräldrar som båda förvärvsarbetar.

Den vanligaste kombination är att fadern arbetar 8 till 10 timmar brutto medan modern arbetar 8 timmar.

Ca hälften av alla barn med sammanboende föräldrar har föräldrar som båda arbetar mer än 8 timmar per dag.

Ungefär 250 000 barn har en mor som inte bara arbetar under dagtid och nästan lika många har en far som har samma förhållanden vad gäller arbetstidens förläggning.

Av undersökningen framgår också att mindre än en fjärdedel av alla barn mellan 7— 10 år, vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar, har kommunal barnomsorg. Sammanlagt 17 % av 7— 10- åringarna har en sådan situation att de får klara sig själva före och/eller efter skolan.

Drygt 60 % av barnen i skolåldern med två föräldrar i hemmet hade minst en av dessa som var aktiv i någon förening. Detta är en högre siffra jämfört med gruppen föräldrar till förskolebarn.

Skolbarn som bor i villor/radhus lämnas mera sällan helt ensamma jämfört med barn som bor i flerfamiljshus. Denna skillnad tolkas som att flerfamiljshus är vanligare i tättbebyggda områden där det finns färre hemarbetande föräldrar som kan se till barnen då de inte längre har plats inom den offentliga barnomsorgen. Förhållandena för arbetarbarn, in- vandrare och de som bor i flerfamiljshus jämförs också med tjänsteman- nabarn, barn till infödda svenskar och barn som bor i villa. Av jämfö- relsen framgår att det på område efter område är så att arbetarbarnen, invandrarbarnen och barnen i flerfamiljshus har sämre villkor än barn till tjänstemän, infödda svenskar och barn i villa/radhus. Detta hänger självklart samman med att grupperna i viss mån överlappar varandra, dvs. andelen arbetarbarn är större såväl bland invandrarbarnen och barnen i flerfamiljshusområden, barn till invandrare bor oftare i flerfa- miljshus etc. Även denna undersökning visar på flera stora och påtagliga skillnader i barns levnadsförhållanden mellan olika sociala miljöer.

"Föräldrars arbete och barns villkor" — en studie gjord av arbetslivscentrum

Liknande resultat som visats i SCB:s undersökning om barns levnadsför- hållanden framkommer också i en studie som gjorts inom arbetslivscen- trum. Studien har avrapporterats under rubriken ”Föräldrars arbete och barns villkor” (Näsman m.fl. 1983) och är en kunskapsöversikt, vilken sammanfattar resultat från ett flertal undersökningar inom området.

Av samtliga barn i dagens Sverige är det ca 10 % som lever tillsammans med endast en förälder. Utvecklingen går mot allt färre sociala relationer inom familjens sociala nätverk, menar forskarna.

Det är vanligt bland barnfamiljer att man, dvs. någon av föräldrarna har någon del av sin arbetstid förlagd till ”obekväm arbetstid.”

Tendensen i undersökningen pekar på att en sådan här förskjutning av arbetstiderna inom familjen är självvald för att kunna klara barnom- sorgen på ett bättre sätt.

Då det gäller tillgång till plats inom den offentliga barnomsorgen är det vanligare att föräldrar som arbetar som tjänstemän har tillgång till omsorgsplats jämfört med de föräldrar som arbetar inom arbetaryrken.

Denna skillnad tolkas som till en del beroende på att tjänstemannayr- ken är mera representerade i områden med väl utbyggd barnomsorg.

En annan skillnad mellan olika grupper som beläggs är andelen föräldrar som är med i någon förening. Bland föräldrar inom arbetaryr- ken var 50 % föreningsaktiva; medan motsvarande andel förtjänstemän- nens del var 70 %. Denna skillnad visar sig också då man ser på i vilken utsträckning barn till olika sociala grupper är föreningsaktiva.

Överhuvudtaget visar den sammanställning som gjorts av forskar- gruppen på att föräldrars arbetsförhållanden, yrkestillhörighet, boende, fritidsvanor etc. skiljer sig åt mellan olika sociala grupper och att dessa skillnader också påverkar barnen och deras livsmönster.

Yngre skolbarns sociala utveckling

Inom skolan har forskning utförts som studerat yngre skolbarns sociala utveckling. Naturligtvis har problemställningarna inom denna forsk- ning varit relaterade till skolsituationen, men det torde vara mycket i de resultat som erhållits, som också i hög grad är generaliserbart till barnens sociala liv utanför skolan. Vid pedagogiska institutionen, Göteborgs universitet bedrevs under första delen av 70-talet ett forskningprojekt som hette ”Studier av socialisationsprocessen i grundskolan” (SOS, Ekholm—Lander, 1979). Med begreppet socialisation avses den process varigenom barnet lär sig det vuxna samhällets spelregler, liksom färdig- heter, tänkesätt och kunskaper som det behöver för att klara sig i livet.

Ca 2 000 barn i årskurs 4—9 fick besvara frågeformulär som bl.a. innehöll frågor om hur de uppfattade sin sociala kompetens, t.ex. hur lätt/svårt man tyckte att det skulle vara att spela huvudrollen i en pjäs eller sitta barnvakt för yngre syskon. Även barnens attityder gentemot olika typer av avvikare mättes. Resultaten visar att det finns vissa skill- nader mellan socialgrupper för hur man uppfattar sin kompetens. Skill- nader finns också mellan pojkar och flickor. På det hela taget upplever

pojkar från de högre socialgrupperna (ett och två) den högsta sociala kompetensen,jämfört med de andra grupperna. Socialgruppsskillnader- na är mera uttalade bland pojkarna än för flickorna, där skillnaderna på vissa frågor t.o.m. saknas.

För de frågor som inte var knutna till skolans arbete (se exemplen ovan) ökade barnens upplevelse av sin kompetens generellt sett med åldern. Flera av delstudierna inom projektet visade på skillnader i själv- tillit och kompetensupplevelse mellan kön och mellan socialgrupper (Sjöstrand 1974, Johansson 1977).

Dessa skillnader antogs ha sin grund i att barn lär sig efter de ”sociala” modeller som fmns i deras närmaste omgivning och genom vars påver- kan barnets normsystem och sätt att hantera regler byggs upp.

En delstudie visade på skillnader i barns moralutveckling mellan olika åldrar. Utvecklingen gick här från en mera statisk syn på regler och bestraffning mot en mera relativistisk syn som tog hänsyn till de bakom- liggande omständigheterna då en handling bedömdes (Ekholm-Sand- gren 1974, Bondesson-Johansson- Sundström 1975).

Då det gäller synen på avvikare är huvudtendensen att flickorna har en mildare bedömning av avvikande beteenden än pojkarna. I social- grupp ett har samtliga barn en mindre vilja att hjälpa en elev med skolsvårigheter jämfört med barn från socialgrupp tre. Detta antyder en större prestationsinriktning bland barnen från socialgrupp ett. Toleran- ser mot avvikare ökar ju äldre barnen blir.

Genom social träning anser man att barns upplevelse av sin självtillit, kompetens och att se på moralnormer kan förändras. Försök att föränd- ra och utveckla barns sätt att bedöma regler, bestraffningar och andra moralfrågor visade på positivt resultat.

Social träning i en miljö (i detta fall skolan) har också effekter i andra situationer där barnen befinner sig.

Barnen och den fysiska miljön

Vilken betydelse den fysiska miljön har för barn i den yngre skolåldern har undersökts i flera studier, bl.a. av Dahlén (1977) och Björklid (1982). Dahlén studerade barns uppväxtmiljö i ett småhusområde inom en kommun belägen ett par mil norr om Stockholm. Björklid studerade barns utemiljö i två bostadsområden i Stockholm.

I småhusområdet fann Dahlén att barnens miljö var segregerad i den bemärkelsen att de minskade möjligheterna för dem att komma i kontakt med den generation som var äldre än deras föräldrar, med andra kultu— rer och med andra samhällsskikt än den de själva kom från.

De miljöer som skapades för barn inom villaområdet befanns ha två övergripande funktioner, dels att kompensera den brist på naturliga ”samhälleliga” aktiviteter som finns och dels att skapa trygghet.

Då det gäller hur de yngre skolbarnen använder utemiljö konstateras att barn i åldern 7— 10 är relativt ofta leker på lekplatserna, men att de ofta ger intrycket att vara uttråkade av de sysselsättningar som erbjuds (leka i sandlådan, gunga etc.). Pojkarna använde i stor utsträckning fotbollsplanen. De är också mera fysiskt aktiva än flickorna. Lekredska—

pen på lekplatserna användes mest att sitta på då man pratar med varandra. De äldre barnen mellan 10 och 13 år, var sällan synliga på lekplatserna. De passerade ofta endast förbi dessa, undantagen var fotbollsplanen som även användes av de äldre pojkarna. Slutsatsen dras att lekplatserna inte har något att erbjuda denna äldre åldersgrupp barn och att lekplatserna som miljöer är dåligt utformade för att tillgodose de äldre barnens behov. De vuxna som vistas i de miljöer som skapats för barns fritid är mycket få. (Undantaget är mammorna till de allra minsta barnen, som måste var med för att se till dem.)

Miljöer, som den i det småhusområde som studerades, är så uppbygg- da, anser Dahlén, att de blir specialiserade för vissa åldersgrupper och de kommer därför inte att fungera som några platser där barn och ungdom kan se andra roller än de som finns i den närmaste kamratgrup- pen eller i hemmet. På detta sätt försvåras det sociala lärande som består i att man träffar människor med andra roller än man själv och kan lära sig av dem.

Som tidigare nämndes studerade Björklid barns utemiljö i två flerfa- miljshusområden, centralt belägna i Stockholm. Barnens utelek obser- verades och samtliga familjer (ca 200 i det ena området och 100 i det andra) som hade barn mellan 1— 15 år fick besvara frågeformulär. Ett mindre antal familjer intervjuades också.

Björklid fann att de som huvudsakligen utnyttjade utemiljön i områ- dena var barn, företrädesvis i åldern 4—12 år. Pojkar var utomhus i större utsträckning än flickor. Vädret och årstiden hade stor betydelse för barnens utevistelse. Vid dåligt väder och under vinterhalvåret var barnen i stor utsträckning inomhus. Bland de yngre skolbarnen var pojkarna de som var mera fysiskt aktiva, de spelade fotboll, hockey och cyklade omkring. Flickorna ägnade sig företrädesvis åt att hoppa rep och liknande. Pojkarnas fysiska aktivitet tilltog då de blev äldre (10— 15 år).

Så var inte fallet bland flickorna. De fasta redskapen på lekplatserna användes mindre av barn i skolåldern än av de mindre barnen.

De yngre skolbarnen tenderade att leka i större grupper jämfört med de mindre barnen. Grupperna utvecklades också mot större homogenitet vad gäller kön, men inte nödvändigtvis vad gäller åldersmässig samman- sättning. Pojkarna lekte i större grupper än flickorna. Skolbarnens rela- tivt låga frekvens av utevistelse tolkas som att de begränsas av utemiljöns karaktär, dvs. höga hus, staket som spärrade av vissa områden, gator med biltrafik etc. Flickorna uppfattade denna begränsning i utemiljön mera än pojkarna. Liksom Dahlén drar Björklid slutsatsen att planering- en av utemiljön i ett område måste utformas så att den inte blir avpassad för någon specifik åldersgrupp och därmed verkar segregerande. Istället måste en satsning på mötesplatser för alla, såväl vuxna som barn, skapas. Då barnen kan fritt orientera sig i sin närmaste utemiljö kan de också på ett bättre och mera fullständigt sätt utveckla sin sociala uppfattning av omvärlden. Att vara aktiva i och ta tillvara utemiljön är något barn måste lära sig på ett aktivt sätt. Detta gäller särskilt barn som bori städer och tättbefolkade områden.

Studierna av barnen och den fysiska miljön i deras närmaste omgiv- ning visar att det är gruppen yngre skolbarn som är mest begränsade av

utemiljöns planering och att de yngre skolbarnen i ganska liten utsträck- ning använder sig av ”färdiga” miljöer som planerats för barns lek. På vilket sätt bostadsområdets miljö påverkar barns lek och deras kultur har undersökts av Bjurman (1982). Hon fann att barn i flerfamiljshusområ- den ofta lekte utomhus i grupp och utifrån detta lättare formade sin egen ”kultur”, jämfört med barn i villaområden, som hade längre avstånd till andra barn och som lekte mera individuellt och innanför hemmets väggar.

En inventering av hur barn, föräldrar och personal ser på fritidshemmets verksamhet och yngre skolbarns livsvillkor

I syfte att göra en inventering av de frågor som föräldrar, barn och personal inom barnomsorgen ansåg angelägna gjordes inom Stockholms socialförvaltning en intervjuundersökning som omfattade ett mindre urval personer som arbetade inom, resp. erhöll service från, socialtjäns- ten. Som en del i detta arbete intervjuades några barn, föräldrar och fritidshemspersonal. Även några personer som inte hade sina barn inom offentlig barnomsorg ingick i studien (Nygren & Thulin 1984). Såväl föräldrar, barn och personal hade en positiv inställning till fritidshem- mets fysiska miljö. De kritiska synpunkter som fanns gällde främst utemiljön, vilken av några upplevdes steril och ”betongaktig”.

Såväl personalen som föräldrarna ansåg att fritidshemmet var ett komplement till hemmet. Personalen på fritidshem ansåg att en fördel med fritidshem i förhållande till familjedaghem var att det fanns flera vuxna tillsammans på fritidshemmet och att barnen fick vistas i en större grupp. Samtidigt upplevde man att barngruppens storlek även ställde större krav på personalens kompetens att hantera relationerna i gruppen. Föräldrarna tyckte att fördelarna med fritidshem var att de visste vad som ägde rum där och att man kunde ställa högre krav på verksamheten, jämfört med om det bara är en person som har hand om barnen. Alla föräldrar hade medvetet valt att ha sitt/sina barn på fritidshem. Barnen i undersökningen upplevde trivsel på fritidshemmet. Denna positiva inställning innebar inte att man upplevde frånvaro av problem.

Ett problem var föräldramedverkan. Trots att såväl personal som föräldrar upplevde sig ha bra kontakt med varandra ansåg personalen att det var svårt att få föräldrarna att engagera sig i fritidshemmets arbete. En omständighet som förtjänar att nämnas vid värderingen av resultaten från denna studie är att den bygger på ett litet antal intervjupersoner. De ovan nämnda resultaten verifieras dock av andra studier av verksamhet på fritidshem (t.ex. Johansson 1984).

Några exempel på utvecklingsarbete gällande fritidshem och yngre skolbarn

Utvecklingsarbete av olika karaktär och omfattning har bedrivits och pågår i nuläget vad gäller fritidshemsverksamhet. Att ge någon helhets- bild av detta utvecklingsarbete är inte möjligt. Här ska i stället presente- ras några framträdande exempel som rör fritidshemmets organisation och inre verksamhet.

Dessutom ska försöksverksamheter för omsorg om 10—12-åringar beröras. Gemensamt för alla de verksamheter som här nämnts år att de dokumenerats och utvärderats, vilket haft till följd att erfarenheter från försöken kunnat spridas till en vidare publik än bara de närmast berör- da. För närvarande pågår sannolikt mycket utvecklingsarbete som kun- nat komma till stånd tack vare de särskilda medel som disponeras av socialdepartementet och där kommuner kan söka för att bedriva olika typer av försök inom barnomsorgen.

Försöken med utvidgade fritidshem

Barnstugeutredningen presenterade i sitt betänkande (SOU 1974:42) ”Barns fritid” en modell för fritidshem som avsågs vara beläget i elleri omedelbar anslutning till en låg- och mellanstadieskola. Detta utvidgade fritidshem skulle innehålla en öppen del som var tillgänglig för alla barn på skolan. Fritidshemmet skulle även samverka med föreningslivet och med andra fritidsverksamheter i närområdet. Modellen med utvidgat fritidshem kom att utvärderas i en rad försöksverksamheter som var belägna i några kommuner, vilka var geografiskt spridda över landet. Några försök utvärderades med medel från statligt håll, ett par var rent inomkommunala försök. Det sista av dessa försök utgjordes av ett utvid- gat fritidshem i västra Göteborg, vilket skiljer sig något från de övriga därför att socialtjänstlagen trädde i kraft under dess genomförande (Johansson m.fl. 1984).

Redan under barnstugeutredningens arbete med betänkandet om barns fritid igångsattes ett försök med utvidgat fritidshem i Uppsala (Amcoff & Gustavsson 1975). De försök som utvärderades efter betän- kandet och som innefattade utvidgade fritidshem med något olika ka— raktär och resurser var följande:

Bäckagård, Halmstad (Flising & Johansson 1978, Mattsson & Kullen- gren 1977)

Hammerö, Kungsbacka (Flising & Johansson 1978) Upplands-Bro (Svensson 1980)

Lindängehus och Kryddgård, V:a Skrävlinge, Malmö (Persson & Wed- berg 1978)

Holmadal, Malmö (Wedberg & Tillberg 1975) Stockholm (Nilstein & Strandberg 1980) Tynnered, Göteborg (Johansson, Flising & Nord 1984)

Gemensamt för de här utvärderingsstudierna är att de gjorts av utvär- derare som befunnit sig ”utanför” själva verksamheten, antingen varit anställda på högskolan eller inom någon annan del av den kommunala förvaltningen. Tiden för utvärderingarna har varierat mellan 1—2 år. Tillvägagångssättet har i stort grundat sig på ”mjukare” typer av data

(intervjuer och olika slags observationer) samt sammanställningar t.ex. av måldokument, protokoll, dagboksanteckningar m.m.

Erfarenheter från försök med utvidgade fritidshem

De generella erfarenheter från försöksverksamheten som här ska tas upp kan struktureras under följande rubriker:

Huvudmannaskapet

Samarbete fritidshem - skola

Gemensamt resursutnyttjande Verksamheten (barngruppen, öppen verksamhet) Föreningslivets anknytning

DDDBD

Dessa rubriker speglar de mest centrala tankarna bakom modellen ut- vidgat fritidshem.

Huvudmannaskapet

Huvudmannaskapet för det utvidgade fritidshemmet är i Barnstugeut- redningens förslag tänkt att överflyttas till en ”programgrupp för barn- och ungdomsfrågor”. I denna programgrupp tänktes de berörda nämn— dernas representanter ingå. En sådan här organisation av huvudmannas- kapet prövades i en av försöksverksamheterna.

En programgrupp skapades med representanter för sociala central- nämnden, skolstyrelsen, fritidsnämnden och kulturnämnden. Nämnder- na representerades från början på chefsnivå.

Relativt snabbt visade sig svårigheter att samordna programgruppens verksamhets- och ansvarsområde med den reguljära verksamheten inom resp. nämnd. Vidare diskuterades också ansvarsfördelningen mellan de olika nämnderna som ingick.

Dessa samordningssvårigheter hade till följd att programgruppens praktiska arbete och funktion starkt försvårades.

Det vanligaste i övriga försök med utvidgat fritidshem har dock varit en traditionell fördelning av huvudmannaskapet mellan skolstyrelsen och sociala centralnämnden.

Flera utvärderingar har dock uppmärksammat de svårigheter vad gäller samordning och styrning som kan bli följden av skilda huvudman- naskap.

IGöteborgsförsöket lyckades den ledningsgrupp på distriktschefsnivå inom de olika förvaltningarna som tillsattes väl med att gemensamt leda försöket och samordna resurserna till en helhetlig verksamhet.

Samarbete mellan fritidshem och skola

Erfarenheterna från försöken visar på att samarbete mellan fritidshem och skola inte utan svårigheter kan etableras.

Mest framträdande är initialsvårigheterna då samarbete mellan lärare och fritidshemspersonal ska planeras och sättas igång. De flesta av de utvärderingar som gjorts har uppmärksammat samarbetet och proble- matiken kring detta.

Som tänkbara förklaringar till problemen med att få ett väl fungeran- de samarbete till stånd har angetts oklara eller orealistiska förväntningar mellan parterna, samordningsproblem (olika arbetstider, fackligt oreg- lerade frågor m.m.) olika yrkesroller och yrkestraditioner, revirtänkande etc.

Utökad och förbättrad information om samarbetet, dess syfte och utgångspunkter har i flera försök starkt efterfrågats av personalgrupper- na. Generellt sett har dock efter en tid samarbetet mellan skola och fritidshem utvecklats.

Sådant samarbete har i hög utsträckning haft former som skilt sig från såväl skolans som fritidshemmets traditionella arbetssätt. Mycket av samarbetet har skett i s.k. projekt eller teman som gemensamt utarbetats av personalgrupperna. Omfattningen av samarbetet har varierat mellan olika försöksverksamheter.

Sammantaget har efter vissa initialsvårigheter ett samarbete mellan fritidshem och skola funnit former som lett till ökade kontakter och konkreta förändringar i såväl skolans som fritidshemmets verksamhet.

I Göteborgsförsöket infördes den samlade skoldagen i skolans första och andra årskurser i mitten av försöksperioden. Enligt den organisa- tionsmodell för den samlade skoldagen som utformats inom kommunen innebar detta att personalen på det utvidgade fritidshemmet ledde de fria aktiviteterna i halvklass under förmiddagstid.

Denna verksamhet ökade inte samarbetet med skolan, men fick till följd att samverkan mellan personalen på fritidshemmet och i den öppna delen förbättrades.

Gemensamt resursutnyttjande

Som en följd av samordning och samverkan ses också möjligheterna till gemensamt resursutnyttjande som en värdefull ”vinst” inom det utvid- gade fritidshemmet.

Utnyttjande av gemensamma resurser har förekommit i varierande utsträckning inom verksamheterna med utvidgat fritidshem.

Vad gäller gemensamt utnyttjande av personalresurser har inget kon- tinuerligt byte av arbetsuppgifter mellan skolpersonal och personal från fritidshemmet genomförts.

Utvärderingarna pekar i flera fall på att det främst är skolan som fått den reella resursförstärkningen genom gemensamma aktiviteter med det utvidgade fritidshemmet. Till exempel hjälp vid utflykter, på friluftsda- gar, vid inskolning av nybörjare osv.

Gemensamma resurser har använts vid planering och genomförande av samarbete fritidshem-skola, t.ex. vid temaarbeten, utställningar och

” av

dylikt såsom U-landsveckor, ”hösten , våra kläder”, inom ämnet ma- tematik m.m. I många fall har gemensamt utnyttjande av lokalresurser regelmässigt på olika sätt genomförts. Exempel på lokaler som samut- nyttjats är gymnastiksal, slöjdsal, bespisning och undervisningslokaler. I samband med det gemensamma resursutnyttjandet har flera av de svårigheter som togs upp under rubriken ”samarbete” accentuerats.

Verksamhetens utformning och innehåll

Avsnittet om verksamheten indelas i några erfarenheter från den inskriv- na barngruppen och några från den öppna delen av fritidshemmet.

Det vanligaste har varit att den inskrivna barngruppen haft ungefär likartad storlek och sammansättning som på ett vanligt fritidshem, dvs. 15—18 barn. I något fall har den inskrivna gruppen varit väsentligt större.

Erfarenheter visar att inga svårigheter har påvisats med att integrera en inskriven fast barngrupp och barn som besöker den öppna verksam- heten. Vad gäller tillsynsansvaret som personalen har för den inskrivna barngruppen har detta ansvar utan svårighet kunnat upprätthållas även i den integrerade verksamheten.

Verksamheten för den inskrivna barngruppen i hemvistet har i de flesta fall i hög grad överensstämt med den som bedriVS på ett fristående fritidshem.

Den öppna verksamheten har dels innehållit föreningsdrivna aktivi- teter, vilka redovisas i separat avsnitt och dels aktiviteter som personalen på det utvidgade fritidshemmet bedrivit.

Besöken av andra barn än de inskrivna i den öppna verksamheten har varit flest i början av försöksperioderna. Därefter har besöksfrekvensen stabiliserat sig. Få utvärderingar har närmare studerat barngruppen i den öppna verksamheten. Men tendenserna i de resultat som finns pekar på att denna barngrupp hela tiden varit heterogen och varierande till sin storlek.

Ett försök redovisar en mycket stor tillströmning av barn till den öppna verksamheten. Denna starka tillströmning påverkade i hög grad verksamhetens kvalité på ett negativt sätt.

Den öppna verksamheten har också innehållit öppna aktiviteter för barn. Erfarenheter från denna typ av verksamhet är i stort positiva.

Föreningslivets medverkan

En grundtanke i modellen för öppen verksamhet är föreningslivets koppling till denna. I barnstugeutredningens betänkande om det utvid-

' gade fritidshemmet ser man föreningslivet som en värdefull brygga till

inlärande av aktiva och engagerade fritidsvanor under ungdomen och i vuxenlivet. I det utvidgade fritidshemmets öppna verksamhet finns där- för anknytningen till föreningsaktiviteter av skilda slag med som en del.

I de flesta försök beslöt man att huvudsakligen erbjuda verksamhet i den öppna delen till föreningar som inte förut hade en bred förankring i många barns fritidsvanor såsom till exempel stora idrottsföreingar. Erfarenheterna visar dock att det varit stora svårigheter att engagera föreningslivet och bredda dess medverkan i verksamheten. Problemen har främst bestått i att föreningarna haft svårigheter med sina resurser, främst ledarresurser, under de tider på eftermiddagen som medverkan planerats på.

Föreningslivet har i stort varit positiva till att arrangera aktiviteter i fritidshemmets öppna verksamhet. Men ett flertal föreningar har också redovisat svårigheter med att i praktiken genomföra sådan.

Det utvidgade fritidshemmet som en del i socialtjänsten

Det senaste försöket, det i Göteborg, genomfördes inom ramen för lagen om socialtjänst. Som en del av den anda om öppet socialt servicearbete som genomsyrar denna lag placerades en tjänst som socialsekreterare på det utvidgade fritidshemmet. Efter vissa initialproblem vad gäller att utforma ett öppet förebyggande arbete med fritidshemmet som bas lyc- kades socialsekreterarna (två personer fördelade tjänsten på en halvtid vardera) att genom gruppverksamhet för familjer, hembesök, samarbete med skolan etc. etablera ett väl fungerande arbete på det utvidgade fritidshemmet.

Erfarenheterna från försöket visar att verksamheter av den typ som ett utvidgat fritidshem representerar har möjlighet att vara en väl fungeran- de bas för ett öppet socialt arbete i linje med andan i socialtjänstlagen.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis visar erfarenheterna från försöksverksamheten med utvidgat fritidshem på många av de svårigheter som finns med att samordna två verksamheter med olika tradition, innehåll, inriktning och professioner.

Erfarenheterna visar också på såväl möjligheter att få en helhetsbild av barns utveckling och fostran i fritidshem som i skola genom samar- bete och gemensamt resursutnyttjande fritidshem—skola.

Föräldrarnas reaktioner på verksamheten i det utvidgade fritidshem- met har överlag varit positiva. Föräldrasamarbetet har dock till sina former inte i nämnvärd utsträckning skilt sig från vad som är vanligt i fristående fritidshem.

Försöksverksamheterna med utvidgat fritidshem har varierat till sin omfattning och utformning. De har också i hög grad anpassats efter de förutsättningar som rått inom området där de genomförts och de totala resurserna för omsorg om barn och ungdomars fritid som funnits lokalt. Liknande problem som tidigare redogjorts för fann Björklid (1983) vid en utvärdering av en totalintegrerad verksamhet mellan fritidshem och skola i Stockholm. Personalen på fritidshemmet och i skolan såg, trots de samverkanssvårigheter som fanns, också flera fördelar med ett nära samband och samarbete mellan fritidshemmet och skolan.

Försök med åldersintegrerade verksamheter mellan förskola och fritidshem

Försök med åldersintegrerad verksamhet mellan förkola och fritidshem, dvs. förskolegrupper som även innefattade barn i skolåldern samt fri- tidspedagoger, påbörjades på initiativ av familjestödsutredningen.

Till försöken med vidgade syskongrupper har det inte kopplats några utvärderingsprojekt såsom det gjordes vid försöken med utvidgade fri- tidshem. Dock finns det ett antal rapporter av utvärderingskaraktär.

Edenhammar (1979) har för Familjestödsutredningen skrivit en rap— port om ett försök i Stockholm.

I de försöksverksamheter som ingick i projektet ”Mångsidigt använd—

bara förskolor och fritidshem” hade man åldersintegrerade grupper med skolbarn. Frågan om åldesintegrationens effekter på daghemmets arbete ingår som en delaspekt av projektets studier och erfarenheter från åldersin- tegrerade verksamheter har rapporterats (Hedlund, Angel & Carlsson 198 l ).

Utöver dessa studier har det gjorts ett antal smärre utvärderingar inom kommunerna, oftast av barnomsorgsinspektör, barnstugepsykolog och liknande. Den mest omfattande av dessa är rapporten från Södertälje kommun (Guvå och Wallskog 1980).

Generellt sett är utvärderingsrapporterna mycket positiva till de ålder- sintegrerade grupperna. Bland de fåtaliga kritiska punkterna intar dock skolbarnens situation en central plats.

De vidgade syskongrupperna gäller som sagt främst en omorganisa- tion av daghemmen. Detta märks också såväl i målformuleringar som i verksamhetsbeskrivningar och utvärderingsrapporter. Det är framför allt verksamheten för daghemsbarnen (upp till 7 år) som behandlas.

Här ska dock fokuseras på de erfarenheter som gäller yngre skolbarn. I Familjestödsutredningens målformuleringar avseende vidgad syskon- grupp (Familjestödsutredningen 1978) anges om åldersgruppen 7— 12 år att det är viktigt att dessa barn får umgås med och i viss mån ta hand om yngre barn. Samtidigt ska de fungera som förebilder för de yngre barnen. I målformuleringen påpekas att institutionerna bör vara så stora (minst två samverkande avdelningar) att man kan bilda mer tillfälliga ålders- homogena grupper (sekundärgrupper enligt Familjestödsutredningens terminologi).

Där påpekas också att den vidgade syskongruppen ej kan tillfredsstäl- la skolbarnens alla behov, utan måste kompletteras med annan verksam— het. Över huvud taget behandlas skolbarnen mycket sparsamt i rappor- terna, och när de behandlas gäller det främst påpekanden om att det varit svårt att integrera dessa barn på ett meningsfullt sätt.

De svårigheter som nämns är att skolbarnen, jämfört med förskolebar- nen, är få och kommer in i verksamheten på ”udda” tider (morgon och eftermiddag). Det är därför svårt att integrera dem i förskoleverksam- heten. De är ju inte närvarande när merparten av den planerade och intensiva pedagogiska verksamheten äger rum. Av bl.a. schematekniska skäl är det också svårt att avdela personal, som särskilt kan ägna sig åt skolbarnen. I en sammanställning av försöksverksamheter med åldersin- tegrerade grupper (Roos 1982) framhålls att de övergripande erfarenhe- terna som gjorts bl.a. är att enjämn fördelning av barnens ålder i grupper bör eftersträvas och att den framför allt inte bör innehålla för många småbarn. Studierna har även visat på vikten av att öka personalens kunskap om barns behov och vad som utmärker deras utveckling i olika åldrar.

Erfarenheterna när det gäller skolbarnens situation i försöken med åldersintegrerade grupper kan sammanfattas till att det krävs en nog- grann planering med speciell uppmärksamhet på verksamhet för skol- barnen. Annars är det risk att skolbarnen bara ”flyter omkring” utan någon anknytning till eller delaktighet i barnstugans pedagogiska verk- samhet, med i sämsta fall resultatet att barnstugan enbart blir en plats att ställa skolväskan och äta mellanmål.

Ett par andra exempel på utvecklingsarbete

Vid ett friliggande fritidshem i Göteborg startades på personalens initia- tiv ett utvecklingsarbete som rörde det inre arbetet på institutionen. Försöket utvärderades under en treårsperiod av en särskilt tillsatt pro- jektledare (Anevret 1982).

Den inre verksamheten på fritidshemmet organiserades i ett stations- system med tre större stationer, nämligen snickeri, textil/keramik och dramatik. På dessa stationer arbetade personal och barn tillsammans under en viss tidsperiod (ca 2—3 veckor) innan byte skedde.

Detta gjorde att man bland fritidshemmets ca 45 barn inte hade några fasta avdelningsgränser, utan aktiviteterna knutna till stationerna fick utgöra basen för verksamheten. Andra framträdande principer i perso- nalens mål för utvecklingsarbetet var att lära barnen återbruka material o.d., för att motverka ”slit och släng-mentalitet” och att man ville göra föräldrar och andra vuxna i närmiljön delaktiga i husets verksamhet. Fritidshemmet var också öppet för 10— 12-åringar och sexåringar. För de äldre barnen skapades en klubbverksamhet två kvällar i veckan. Utvärderingen av arbetet visade att stationssystemet fungerade väl efter att ha utprovats en tid. Personalens samarbete och arbetsrutiner utveck- lades också efter hand till att löpa mera smidigt (man hade till exempel ett föreståndarskap som roterades bland personalen).

Föräldrasamarbetet visade sig vara svårt. Det kom relativt få föräldrar till verksamheten och den föräldraförening som bildades förde en tynan- de tillvaro. Likaledes var det svårigheter att skapa en väl fungerande och attraktiv verksamhet för 10— lZ-åringarna, i form av de tidigare nämnda klubbarna. Vad gäller att lära barnen principen om återbruk lyckades man bättre och personalen var mot slutet av försöksperioden nöjd med hur man lyckats utveckla fritidshemmets inre arbete. Vad som man inte kunnat utveckla lika långt var dock kontakterna med föräldrar, närmiljö och skolan. På flera håll i landet har genomförts eller genomförs för närvarande utvecklingsarbete vad gäller omsorg om mellanstadiebarn på fritidshemett sådant försök i Stockholm har utvärderats av Asplund (1984).

Studien omfattade verksamheten vid fem fritidshem, geografiskt lo- kaliserade inom lika typer av områden inom kommunen. Utvärderings- arbetet genomfördes med begränsade resurser och under en kort tidspe- riod vilket naturligtvis inverkar på de slutsatser som är möjliga att dra från det. Fritidshemmen innehöll endast barn i åldern 10— 12 år. Resul- taten av utvärderingen visade emellertid att verksamheten fungerade väl för barnen. Övergången från ”vanligt” fritidshem till den nya verksam- heten upplevde barnen på det hela taget som något positivt. Även den övervägande delen av föräldrarna upplevde övergången till ny verksam- het på ett mycket positivt sätt. På samtliga fem fritidshem uttryckte såväl föräldrar som barn mycket stor tillfredsställelse med det sätt på vilken verksamheten fungerade.

Fritidshemmen drevs i samverkan mellan fritids- och socialförvalt- ningen. Denna samverkan förlöpte i stort utan komplikationer och för själva verksamhetens del drar utvärderaren den slutsatsen att det inte

tycktes ha någon praktisk betydelse var huvudmannaskapet var beläget.

Sammantaget föreföll verksamheten vid 10—12-årsfritidshemmen till sin karaktär inte skilja sig från verksamheten vid ”ordinära” fritidshem. Vad barnen själva satte högst i verksamheten var den sociala gemenska- pen med andra barn som den gav.

Referenser

Almqvist, S & Isaksson, B: Barnkultur. SOU 1975:38 Amcoff S & Gustavsson, H: Det utvidgade fritidshemmet vid Liljefors- skolan i Uppsala: Slutrapport. Rapport nr 5, Pedagogiska utveck- lingsblocket i Uppsala. Skolstyrelsen i Uppsala kommun 1975 Anevret, M: Fritidshemmet Fantasia. Utvärdering av ett försök med nya arbetsformer. Institutionen för praktisk pedagogik, Göteborgs universitet. Rapport nr 73 1982 Angel m.fl.: Försök med MAFF. Lärarhögskolan i Malmö. Pedagogisk-psykologiska problem nr 388, April 1981 Asplund, O: Erfarenheter av fritidsverksamhet för mellanstadiebarn. Stockholms socialförvaltning, FoU-byrån, Rapport nr 8 1984 Berndtsson m.fl.: Förstudie till energiexperiment, BFR R 48: 1980 Berg m.fl.: Någorlunda annorlunda förskola, BFR T 29: 1977

Barns fritid. SOU 1974:42 Bjurman, E—L: Barn och barn. Om barns olika vardag. Stockholm 1981 Björklid, P: Children's outdoor environment. A study of children's out- door activities on two housing estates from the perspective of envi- ronmental and developmental psychology. Stockholm Institute of Education, Department of Educational Re- search. Studies in Education and psychology 11. Stockholm 1982 Björklid, P: Skola — fritidshem — närmiljö. Högskolan för lärarutbildning i Stockholm. Institutionen för pedagogik 1983 Bondesson, E, Johansson, 1 & Sundström. L: Moralutveckling genom rollspel. Pedagogiska institutionen, Göteborgs universitet. Rapport från SOS-projektet nr 13 1975 Carlsson, G: Verksamhetsrapport från Ragnvalla daghem och fritids- hem. Lärarhögskolan i Malmö. Särtryck och småtryck nr 418, No- vember 1981 Cederquist, B: Rapportering från MAFF. Utkast april 1983. (Opubl. stencil) Colven, R & Bengtsson, H: Planering och projektering av anpassbara byggnader. BFR R 10:1982 Dahlén, U, Rönnmark, E & Thiberg, S: Barnen och den fysiska miljön. SOU 1975:36 Dahlén, U: Småhusbarnen. Stockholm 1977

Edenhammar, K: Försöksverksamhet med åldersintegrerade grupper. Rapport om Gamlebyplan 9, 1976—78. Familjestödsutredningen, rapport nr 7, 1979 Ekholm, M & Sandgren, B: Upplevelsebearbetning — ett praktiskt för- sök att påverka mellanstadieelevers medmänskliga förståelse och moraluppfattning. Pedagogiska institutionen, Göteborgs universitet. Rapport nr 109 1974 Ekholm, M & Lander, R: Elevernas sociala utveckling. Utbildningsforskning, FoU-rapport 36. Skolöverstyrelsen 1979 Flising, B: Barnomsorg för 7—12-åringar. Institutionen och barngrup- pen, redovisning av några enkätresultat. Institutionen för praktisk pedagogik, Göteborgs universitet. Rapport nr 100 1981 Flising, B: Barnomsorg för 7—12-åringar. Personalens uppfattning av sin utbildning. Institutionen för praktisk pedagogik, Göteborgs universitet. Rapport nr 108 1982 Flising, B: Analys av bortfallet vid enkät avseende fritidshemmets orga- nisation och verksamhet. Institutionen för praktisk pedagogik, Göteborgs universitet. Rapport nr 123 1982 Flising, B & Johansson, 1: Utvärdering av försöksverksamhet med utvid- gat fritidshem i Halmstad. Socialstyrelsen, Stockholm 1978 Flising, B & Johansson, ]: Hammeröförsöket.

Institutionen för praktisk pedagogik, Göteborgs universitet. Rapport nr 83 1978 Flising, B & Johansson, 1: Fritidshemmets organisation och verksamhet. Presentation av ett forskningsprojekt, bakgrund, referensramar, frå- geställningar. Institutionen för praktisk pedagogik, Göteborgs universitet. Rapport nr 84 1979 Flising, B & Johansson, I: Fritidshemmen under 70-talet. Insitutionen för praktisk pedagogik, Göteborgs universitet. Rapport nr 72 1982

Flising, B & Johansson, 1: Fritidssituationen för 7— 12-åringar i tre bostadsområden.

Institutionen för praktisk pedagogik, Göteborgs universitet. Rapport nr 139 1984

Gradin, M: Arbete på fritidshem. Studier av arbete med barn ur grup- psykologiskt perspektiv.

Institutionen för praktisk pedagogik, Göteborgs universitet. Uppsats nr 71 1982 Guvå, G & Wallskog, C: Utvidgade syskongrupper, en utvärdering. Familjestödsutredningen och Södertälje kommun, 1980 Hedlund m.fl.: Erfarenheter från utvidgade syskongrupper i tre MAFF- försök. Lärarhögskolan i Malmö. Särtryck och småtryck nr 405:198l

Henning, C & Lieberg, M: Barnens stuga kvarterets träffpunkt. Stadsförnyelsekampanjen 80—81 Holgersson, L: Förskolan, skolan och fritiden. SOU 1975:34 Institutetför socialforskning: Barnfamiljernas ekonomi. 1975:35 Johansson, 1: Kompetensupplevelse och attityder till avvikare. Enkätre- sultat och några bakgrundsanalyser. Psykologexamensuppsats. Pedagogiska institutionen, Göteborgs uni- versitet nr 94 1977 Johansson, ]: Fritidshemmet i samhället. Liber läromedel, Lund 1981 Johansson, ]: Barnomsorg för 7—12-åringar. Personalen på institutio- nerna. Institutionen för praktisk pedagogik, Göteborgs universitet. Rapport nr 101 1981 Johansson, 1: Barnomsorg för 7 — l2-åringar. Samarbete, omfattning och attityder till samarbete mellan fritidshemmets personal och möjliga samarbetspartners. Institutionen för praktisk pedagogik, Göteborgs universitet. Rapport nr 105 1981 Johansson, I: Fritidspedagog på fritidshem. En yrkesgrupps syn på sitt arbete. Acta universitatis gothoburgensis. Göteborgs studies in educational sciences 48 1984 Johansson, 1, Flising, B & Nord, L: Utvärdering av försök med utvidgat fritidshem vid Vättnedalsskolan i Göteborg. Institutionen för pedagogik, Göteborgs universitet 1984. Rapport [984101 Kullengren, S & Mattsson, M: Utvidgat fritidshem i L-M skola — en uppföljningsstudie. Arbetsrapport 4. Institutionen för byggnadsfunktionslära. Tekniska Högskolan i Lund, sektionen för arkitektur 1977 Köhler, E-M: Barns uppfostran och utveckling, SOU 1975:33 Liljeström, R: Uppväxtvillkor. Stockholm 1973 Liljeström, R: Samhället och barns utveckling. SOU 1975:31 Nilstein, C & Strandberg, S: Rapport från verksamheten med utvidgat fritidshem i anslutning till skola. Stockholms socialförvaltning. Barntillsynsavdelningen. (Stencil) 1980 Nygren, P & Thulin, A-B: Barn, ungdom, föräldrar och Stockholms socialtjänst. FoU-byrån, Stockholms socialförvaltning. Rapport nr 2 1984 Närman, E, Nordström, K & Hammarström, R: Föräldrars arbete och barns villkor. Arbetslivscentrum, Stockholm 1983 Persson, R & Wedberg, C: Fritid — skola-projektet. En utvärdering av försök till samverkan mellan fritidsgård, fritidshem och skola på Lindängehus och Kryddgård, V:a Skrävlinge i Malmö. Sociologiska institutionen, Lunds universitet, i samarbete med fritidsförvaltning- en, socialförvaltningen och skolkontoret i Malmö 1978 Petersson, O: Barns hälsa. SOU 1975:32

Regeringens skrivelse 1983/84:11: Om forsknings- och försöksverksam- het på barnomsorgsområdet m.m. (stencil). Stockholm 1983 Reimer, 1: Barn och föräldrars arbete. SOU 1975:37 Roos, B: Barngruppers sammansättning. En sammanställning av nu pågående och avslutade försöksverksamheter med åldersblandade grupper. Göteborgs socialförvaltning. Socialavd. V (stencil) 1982 Sjöstrand, C: Grundskolemiljö och tonårselevers självvärdering. Peda- gogiska institutionen, Göteborgs universitet 1974 Socialstyrelsen byrå HB 2:n Miljöer och människori MA FF. Februari 1980

Statistiska centralbyrån: Om barns villkor. Levnadsförhållanden. Rap- port 21, Stockholm 1981 Svensson, R: Det utvidgade fritidshemmet. Rapport från en försöksverk- samhet i Upplands-Bro kommun. Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet 1980 Svensson, R: Offentlig socialisation. Det nya fritidshemmet i teori och praktik. Liber, Lund 1981 Wedberg, C & Tillberg, L: Holmadalsprojektet. En försöksverksamhet med integration av fritidshemsverksamhet och fritidsgårdarnas dag- verksamhet på l-lolmadal i Malmö. (Stencil) källa ej angiven 1975 William-Olsson, I: Personalen planerar en barnstuga. Lärarhögskolan i Stockholm, Barnpsykologiska forskningsgruppen. Rapport nr 4 1981

Statens offentliga utredningar 1985

Kronologisk förteckning

Församlingar i samverkan. C. Livsmedelsforskning ll. Jo.

Leva som äldre. S.

Rättshjälp. J. Barn genom befruktning utanför kroppen m. m. J. Förköp av bostadsrätter. B. Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde. A. Beredskapsarbete i AMS-regi. A. Kulturarbetsförmedling. A. Pantsättning av patent. J. . Ny räntelag. J.

. Skolbarnsomsorgen. S.

PPPFPPPPN?

__ M..

Statens offentliga utredningar 1985

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Rättshjälp. [4] Barn genom befruktning utanför kroppen rn. m. [5] Pantsättning av patent. [10] Ny räntelag. [11]

Socialdepartementet Leva som äldre. [3] Skolbarnsomsorgen. [12]

Jordbruksdepartementet Livsmedelsforskning II. [2]

Civildepartementet Församlingar i samverkan. [1]

Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde. [7] Beredskapsarbete & AMS-regi. [8] Kulturarbetsförmedling. [9]

Bostadsdepartementet Förköp av bostadsrätter. [6]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningens nummer i den kronologiska förteckningen.

samm-samm.-

ber issn asterism

_ | ., '.I " ; .. ' .;-3 ; ' l