I rätt riktning : etniska relationer i Sverige : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Slutb etänkande av

diskrimineringsuuedningen

Etniska relationer i

Sverige

IS 2_

å Statens

offentliga utredningar

EE 1984:55

g

Arbetsmarknadsdepartementet

I rätt

riktning

Etniska relationer i

Sverige

Slutbetänkande av giskrimineringsutredningen

_Stockholm 1984

Omslag Jan Bohman ISBN 91-38-08351-5 ISSN 0375-250X Liber Tryck Stockholm 1984 327841

Till statsrådet Anita Gradin

Regeringen bemyndigade den 3 augusti 1978 dåvarande chefen

för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Rolf Wirtén, att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en utredning om fördomar och diskriminering i fråga om invandrare m.fl. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom utredningsman dåvarande generaldirektören i statens invandrarverk, Kjell

Öberg.

Utredningen har antagit namnet diskrimineringsutredningen.

Till sekreterare i utredningen förordnades departementssekre-

teraren Erland Bergman och byrådirektören Bo Swedin. Utredningens assistent är Kerstin Sjeldrup.

En rad till utredningen knutna experter har följt och påverkat vårt arbete. Vilka experterna är och vilka funktioner de haft framgår av bilaga 2 i slutbetänkandet. I bilagan förtecknas också

de remissyttranden som utredningen lämnat.

Utredningen har avgivit följande rapporter och delbetänkanden.

D Antologin Att leva med mångfalden, LiberFörlag (juni 1981)

D Delbetänkandet SOU 1981:38 Om hets mot folkgrupp (juni

1981) D Rapporten Etnisk diskriminering och social identitet, LiberFör-

lag (augusti 1981) D Rapporten Vittnesmâl, LiberFörlag (maj 1982)

D Rapporten Ds A 1982:6 invandrarna i svenskarnas ögon (maj

1982)

D Delbetänkandet SOU 1983:18 Lag mot etnisk diskriminering i

arbetslivet (juni 1983) D Rapporten Fostran till tolerans?, LiberFörlag (september 1983)

D Delbetänkandet Ds A 1984:6 Om utlänningars rättsliga ställ-

ning (maj 1984) D Rapporten Majoritet om minoritet, LiberFörlag (juni 1984)

D Delbetänkandet Ds A 1984:7 Om olaga diskriminering (ju-

ni 1984)

I utarbetandet av slutbetänkandet har byrådirektören Per Almqvist medverkat som expert.

Diskrimineringsutredningen får härmed överlämna sitt slutbetänkande I rätt riktning. Utredningen kommer att redovisa resultatet av sin massmediestudie i december 1984. Därmed är utred-

ningens uppdrag slutfört.

Stockholm den 20 maj 1984

Kjell Öberg

/Erland Bergman

Bo Swedin

Innehåll

Sammanfattning

Samhällsförändring . . . . . . . . . . 26

Diskriminering

Fördomar 46

Stereotypi 46

Svenskarna i invandrarnas ögon 49

Svenskarnas uppfattning om etnisk diskriminering i Sverige 67 Sammanfattning 68

6 Innehåll

Etniska minoriteter och svenska institutioner 71

Institutionell diskriminering . . . . . . 71

Diskriminering och samhälleliga motsättningar 74

Några svenska institutioner . . . . . 78

Inledning . . . . . . . . 87

Yrkeskategoriundersökningen . . . . 89

Svenskarnas syn på invandrare i ett tolvårsperspektiv . . . . . . . . . . . 95

Bakgrundens betydelse . . . . . . 98

Kön . . . . . . 111

En flerorsaksteori . . . . 129

Det samhälleliga sammanhanget 130

. . . . . 149

Utgângspunkter

9 överväganden och förslag 167

9.1 Allmänt om åtgärder . . . . 167 Åtgärdernas grundförutsättningar . . . 168 Ojämlik makt- och resursfördelning, bristande kontakter och bristande självkänsla 169 Möjliga åtgärder . . . . 172 Sammanfattande synpunkter 174 9.2 Lagstiftning och rättstillämpning 175 Om hets mot folkgrupp . . . . . . . 180 Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet 181 Om utlänningars rättsliga ställning 182 Om olaga diskriminering . . . . . . . . . 184 Förslag om förbud mot organisationer som främjar etnisk diskriminering 185 9.3 Information och opinionsbildning 189 Masskommunikationssituationen . . . 191 Masskommunikationens möjligheter och begränsningar 192 Hur uppstår värderingsförändringar? . 196 Invandrarverkets kunskapsspridning och opinionsbildning . . . . . . . . . . 198 9.4 Forskning och annat kunskapsinhämtande 201 Allmänt 201 Exempel på angelägen forskning 204 9.5 De statliga myndigheterna . . 206 Om likvärdig behandling . . . . . . . . . 208 Några exempel från statliga sektorsmyndigheter 210

Arbetsmarknadsverket . . . . 210

Socialstyrelsen 213

Skolöverstyrelsen 215

Rikspolisstyrelsen . . . . . 2 l 6

Följa och redovisa de etniska relationernas utveckling . . . . . 228 Mål - delmål - 229

etappmål Uppföljning av rättstillämpningen . . 230

SIV och FN:s konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering 231

8 Innehåll

I övrigt verka för förbättrade etniska relationer 232

Sammanfattningsvis om SIV:s uppgifter inom

området . 232

Resursfrågan för SIV 233

9.6 Kommuner och landsting 234 9.7 Massmedierna . 240

9.8¶Organisationerna . . . . . 246

Invandrarnas organisationer 247

Fackföreningsrörelsen 249

- 250

Kyrkorna

Idrottsrörelsen 252

Partierna 253

10 I rätt - tankar om 257

riktning några framtiden

Bilaga l Diskrimineringsutredningens direktiv 269

Bilaga 2 Utredningsarbetet 275

Besvarade remisser 278

SOU l984z55

Sammanfattning

Efter drygt fem års arbete överlämnar diskrimineringsutredningen nu sitt slutbetänkande. Utredningens uppdrag från regeringen

var att presentera ett samlat program” mot fördomar och diskriminering på etnisk grund. Det samlade programmet består av slutbetänkandet tillsammans med tidigare utarbetade dokument jämte en massmediestudie som blir färdig i december i år.

Slutbetänkandet har fått titeln I rätt riktning. Med det vill utredningen framhålla dels att relationerna mellan majoritetsbefolkningen och de etniska minoriteterna klart förbättrats sedan 60-talet trots försämrad samhällsekonomi och växande arbetslös-

het, dels också att många möjligheter till ytterligare förbättring

står till buds. Sitt resonemang kring detta har utredningen fört ur ett Med detta skall bl.a. förstås att minoritets-

konfliktperspektiv.

grupperna bör stärkas genom egna och samhälleliga åtgärder. Utbildning och starka organisationer är faktorer som verkar för större social mobilitet och ökad förmåga att konkurrera om samhällets totala resurser.

Utredningen har i sin analys av orsaker till etnisk konflikt strukturerat dem i kategorier som är möjliga att påverka och

sådana som med vår samhällsordning knappast kan undanröjas

genom beslut av statsmakterna. Viktiga orsaker som bedömts

vara möjliga att påverka är ojämlik makt- och resursfördelning,

bristande kontakter och bristande självkänsla. Mot dessa orsaker bör åtgärderna sättas in.

Utredningen finner det uteslutet att konflikter på etnisk grund mellan enskilda människor helt skall kunna förhindras. Åtgärderna bör syfta till att eliminera risken för att sådana konflikter får samhällsfarlig utbredning samt till att konfliktens offer er-

bjuds effektivt skydd.

Utredningens formella förslag tar sikte på områden som är

för statsmakterna. Det har emellertid ingått i uppgif-

påverkbara

terna att belysa hela problemets omfattning och karaktär. Utredningen riktar därför också ett antal rekommendationer till kommuner, landsting, massmedier och organisationer. Vad de gör

eller inte gör avgör i hög grad hur de etniska relationerna utvecklas.

Inom lagstiftningsområdet har utredningen lämnat följande

förslag: precisering av lagreglerna om hets mot folkgrupp skärpning av lagreglerna om olaga diskriminering

lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet utrensning av sådana lagregler som särbehandlar utländska

EIEIDEI

medborgare och som inte längre är motiverade

El att regeringen ånyo överväger frågan om att förbjuda organisationer som främjar etnisk diskriminering.

föreslår följande administrativa reformer inom

Utredningen statsförvaltningen:

EI bör klart slå fast statsmyndigheternas ansvar för

Regeringen

invandrare och etniska minoriteter och uttrycka kravet på att

de ges en med befolkningen i övrigt likvärdig behandling.

EI Statens invandrarverk ges i uppdrag att intensifiera sin bevak-

ning av de etniska relationernas utveckling. I] Verket får därtill i uppdrag att utöva tillsyn av förvaltnings-

myndigheterna i detta avseende, att bevaka rättstillämpningen av diskrimineringsförbuden i brottsbalken samt att fullgöra vissa uppgifter föranledda av Sveriges anslutning till FN:s

rasdiskrimineringskonvention.

Information som ett verksamt medel att påverka de etniska relationerna nämns i sammanhang, bl.a. i regeringens direk-

många

tiv. har analyserat frågan och funnit starkt

Utredningen utförligt

för slutsatsen att centralt spridd information till be-

expertstöd

är ett och i stort sett verkningslöst medel.

folkningen dyrbart

insatser för att tillgodose behov av kunskaper hos

Systematiska

dem som själva söker sådana är däremot meningsfulla.

Massmediernas effekt på opinionsbildningen diskuteras på flera ställen i betänkandet. En slutsats är att den konfliktladdade bild som ges i medierna riskerar att bidra till en negativ utveck-

ling av attityderna. En ökad medvetenhet hos journalistkåren om

dessa effekter är angelägen. För etermediernas del föreslår utred-

att risker av detta slag bör uppmärksammas i det förestå-

ningen

ende arbetet med de nya avtalen mellan staten och programföretagen.

I ett försök till framtidsbedömning skärskådar utredningen befolkningsutvecklingen till följd av invandringen. Den tidiga

har nu avsatt sin tredje generation, och i

efterkrigsinvandringen

av nästa århundrade kommer fjärde generationen på bred

början

front. Blandäktenskapen, som är vanliga redan bland första ge-

nerationens invandrare, kommer då att ha lett till att fjärde generationen är så ”utspädd” att bara mycket få personer har en härstamning vars samtliga fjorton individer tillhör samma invandrade nationalitet. De allra flesta kommer att ha två eller flera nationaliteter i sitt stamträd tre generationer tillbaka, oftast den svenska. Bortåt halva landets befolkning kommer att ha invandrare i stamträdet.

De etniska gränserna blir då mycket uppluckrade och etniska gruppers överlevnad starkt påverkad. Det kommer att bli stora variationer mellan de olika grupperna, beroende bl.a. på deras storlek, påfyllning från ursprungslandet och andra kontakter med detta.

Ouvertyr

I kapitel 1 redovisas utredningsuppdragets bakgrund och de am-

bitioner och förhoppningar det uttryckte. Därefter diskuteras några skilda perspektiv som är för att kom-

nödvändiga frågans plexitet skall förstås. De i samhällsforskningen sedan länge använ-

da konflikt- och harmoniperspektiven diskuteras, och utredningen söker klarlägga att de inte behöver utesluta varandra som modeller för att förklara samhällsutveckling eller när de läggs till grund för diskussioner om åtgärder. Jordmånen för etnisk konflikt kan sägas bestå av olikheterna i människors sätt att acceptera

och förstå själva förändringen.

I kapitlet granskas de invandrar- och minoritetspolitiska må-

len, hur de förhåller sig till målformuleringar inom andra samhällsområden och vad de innebär för frågan om de etniska relationerna. Diskussionen leder in på frågan om etnisk assimilering och etniska gruppers överlevnad. Utredningen hävdar att assimileringen på lång sikt är oundviklig för grupper som inte är mycket stora eller inte fylls på. Politiken bör kännetecknas av aktiva insatser för att främja den etniska gruppsammanhållningen. Bara så kan de etniska gruppernas olika vilja till och förutsättningar för överlevnad beaktas. Tornedalsfmnar och zigenare är

exempel på grupper som med olika gränsskyddsmekanismer uppvisar ett helt annat assimileringsmönster än de tidiga grupper som inledde arbetskraftsinvandringen efter andra världskriget. En påskyndad upplösning av gruppsammanhållningen skulle

innebära en grym brytning mellan invandrarna och deras nästa

generation.

Svenskarnaii invandrarnas ögon

I andra kapitlet redovisas den kunskap om förekomsten av etnisk

diskriminering i Sverige som utredningen samlat. Den funktion

12 sou 1984:55

Sammanfattning

av som utredningen kommit att få har inneburit ett

klagomur väsentligt inflöde av kunskaper om diskriminering. Någon repre-

sentativ statistisk undersökning av etniska minoriteters erfarenheter av diskriminering har inte genomförts. I stället har utred-

valt djupintervjuer med invandrare ur ningen att göra ett antal fem etniska Undersökningen finns utförligt redovisad i

grupper. en särskild Därutöver har en referensgrupp av invand-

rapport. rare och företrädare för minoriteter bidragit med vittnesbörd från

etnisk Vittnesbörden sammanfattas i kapitlet.

respektive grupp.

Utredningen har funnit att det inte finns några stora skillnader mellan de olika etniska i fråga om erfarenheterna av

grupperna diskriminering. Bilden är ganska entydig av inom vilka samhällsområden diskrimineringen starkast kommer till uttryck.

samhällsområde drabbas av en så omfattande och sam-

Inget stämmig kritik som arbetslivet. Svårigheter att överhuvudtaget

komma in arbetsmarknaden, problem i kontakterna med en-

på

skilda och fackliga ombud och den nonchalans som

arbetsgivare visas utländsk yrkeserfarenhet och utbildning är drag i en mörk

bild. Utredningen föreslog 1983 en lag mot etnisk diskriminering

i arbetslivet.

Det omvittnas ofta att statliga och kommunala myndigheter behandlar svenskar bättre än invandrare. Främst redovisas i ka-

pitlet polisen, de sociala myndigheterna, försäkringskassorna,

vården och utbildningssektorn. Särskilt allvarligt bör man ta den omfattande kritiken mot polisen, vars förhållande till enskilda

bör ägnas ökad uppmärksamhet.

Vittnesbörden redovisar negativ särbehandling både från bo-

och bostadsförmedlingen. Det vanligaste är att stadsföretagen tas som exempel på ojämlik behandling. Bilbostadssegregation

den är invandrare klagar på att bostads-

motsägelsefull: många

leder till gettobildningar. Många andra visar hur bo-

politiken

och försök att styra bort enskilda

stadsföretag förmedlingars

bostadssökande från invandrartäta områden är en kränkande särbehandling som också är brott mot bestämmelsen om olaga

i

diskriminering. av diskriminering på fritiden gäller restau- Många upplevelser

rangbesök, inom handeln eller på allmänna kommunikationer.

I slutet av kapitlet redovisas uppgifter om vilka uppfattningar

svenskar har om omfattningen av etnisk diskriminering. De ger vid handen att mer än hälften av svenskarna anser att diskriminering förekommer.

Etniska minoriteter och svenska institutioner

Tredje kapitlet uppehåller sig vid de institutioner som av invandrare ofta utpekas när frågor om diskriminering kommer på tal.

Med institutioner avses då begreppet i sin vidaste bemärkelse: de statliga och kommunala organen, men också näringslivets institutioner, de stora folkrörelserna och massmedierna.

Exempel ges från olika områden i samhället där viktiga institutioner är verksamma. Skolan, socialtjänsten, hälso- och sjukvården diskuteras.

Att förhållandena inom arbetslivet alltjämt återspeglar den etniska homogenitet som till för bara några decennier sedan kännetecknade hela samhället står klart för dem som studerat relationerna på arbetsmarknaden. De många aktörernas gemensamma ansvar innebär att arbetet att förbättra de etniska relationerna måste ske på bred front.

Bostadsmarknaden präglas av stark segregation, främst som en följd av socioekonomiska faktorer. Förutsättningarna för den ”boendemobilitet” som är ett uttryck för välfärdsutvecklingen för svenskar är inte desamma för invandrare. Mekanismerna på bostadsmarknaden kan förstås och förändras endast mot denna

bakgrund.

Massmediemas betydelse för den allmänna opinionen är svår att mäta och därför också omtvistad. Klart är dock att mediernas förkärlek för den konfliktfyllda och dramatiska bilden av invandrarfrågorna måste leda till en ofullständig och ibland negativ bild av invandrare i Sverige.

Rättsväsendets syn på etnisk diskriminering förefaller stämma dåligt överens med lagstiftarens avsikter. De rättsvårdande organen måste ägnas särskild uppmärksamhet, inte bara med tanke på de invandrare som blir diskriminerade, utan också därför att rättsväsendet har en så viktig funktion som normbildare. I ett delbetänkande som avlämnas samtidigt med slutbetänkandet föreslås åtgärder som berör polis, åklagare och domstolar.

Invandrarna i svenskarnas ögon

Kapitel 4 redovisar svenskarnas attityder till invandrare och in-

vandring som de framträder ur några undersökningar. I huvudsak bygger utredningen på kvantitativa data från intervjuer år

1981 med l 202 vuxna svenskar. I en delstudie intervjuades ett trettiotal personer ur stickprovet vilka hade visat mycket toleranta eller mycket intoleranta attityder till invandrare och invandring. Denna del genomfördes för att komplettera huvudstudien med mer kvalitativa data.

En tredje delstudie omfattade 500 personer ur fem olika yrkeskategorier i de 29 mest invandrartäta kommunerna och 100 kommunalpolitiker från dessa kommuner. Den samlade attitydundersökningen finns redovisad i en särskild rapport. Undersökningen utformades så att vissa jämförelser skulle kunna göras med en motsvarande undersökning från 1969.

Sammanfattning

Mot bakgrund av mätningarna kan opinionsförändringarna

tolkas så här: Svenskarnas till invandrare har utvecklats i positiv

inställning

och tolerant sedan 1969. En polarisering av åsikterna har

riktning

har blivit betydligt positivare till invandra-

ägt rum. Majoriteten

re. En liten minoritet starkt utlänningsñentliga har under senare

år tillgripit metoder som gör dem mer synliga.

har inte bara polariserats, den har också artikule-

Opinionen

rats alltsedan 1969. har blivit positivare till invandrare

Opinionen

i den bemärkelsen att allt fler svenskar tar avstånd från den typ av som att invandrare kommer till Sverige

vulgära uppfattningar

för att sociala förmåner. Även påståenden att invandrare

utnyttja

tar från svenskarna förefaller, den växande arbetslöshe-

jobben

ten till alltför och ovederhäftiga för den

trots, genomskinliga

större allmänheten. visar också på vissa samband mellan attityder

Undersökningen till invandrare och de intervjuades bakgrundsförhållanden som,

utöver de traditionella variablerna ålder och kön, är massmediekonsumtion, utlandsvistelser, kontakt med invandrare, bostadsort, utbildning och social ställning. Några slutsatser var väntade, är mer toleranta än äldre. Andra slutsatt.ex. att unga människor ser stämde inte med den bild utgått från:

många slentrianmässigt

den ekonomiska nedgången under senare år har inte satt spår i Svenskar i in-

någon generellt tilltagande främlingsfientlighet.

vandrartäta områden förefaller inte vara mer intoleranta än andra. Tvärtom har de ofta en mer nyanserad inställning till olika invandrade etniska minoriteter.

Teorier om orsaker till etnisk diskriminering

I femte en av vetenskapliga teorier som

kapitlet görs genomgång

var för eller tillsammans kan läggas till grund för diskussion

sig

om orsakerna till etnisk Kapitlet bygger på den

diskriminering.

som återfinns i rapporten Etnisk diskrimine-

forskningsöversikt

ring och social identitet. På individuell nivå är teorin om social identitet central. Den att medlemmar i grupper kan tycka illa om

bygger på antagandet

medlemmar i andra grupper först när de identifierat sig själva som klart och åtskilda från den senare gruppen. Det som

tydligt

är - denna teori - hur man definierar

har störst betydelse enligt

i relation till andra Dessa tankar ligger till grund för sig grupper. en annan teori, etnocentrismteorin. Etnocentrismens funktion är här att utveckla solidaritet gentemot den egna gruppen och markera ñentlighet mot andra grupper. Andra gruppers egenskaper kommer inte att bedömas objektivt utan omstöpas till

härigenom

fientliga tillvitelser.

Sammanfattning

Dominerande på den socialpsykologiska arenan under hela 50- och 60-talen har varit teorin om den auktoritära personligheten, som har sina rötter i psykoanalytiskt tänkande. Auktoritära personlighetsdrag formas mer av sättet för uppfostran än av innehållet i den. Personer som så formats till auktoritära kommer att utveckla entydigt negativa attityder till människor som är annorlunda än de själva. Begreppet förakt för är cen-

svaghet

tralt i denna teori.

Enligt attributionsteorin skulle människor vara benägna att utifrån hur andra människor handlar dra slutsatser om deras inre disposition. Teorin om denna benägenhet att tillskriva grupper

vissa egenskaper gör inte anspråk på att förklara diskriminering

- i värsta fall kan dock sådana

stereotypa tillskrivningar legitimera negativ särbehandling, t.ex. på etnisk grund.

På strukturell nivå återfinns en teori

generell socialpsykologisk

av särskilt intresse för de etniska relationerna,

nämligen referens-

gruppsteorin. Den förklarar diskriminerande beteende genom att en person som är medlem i en grupp handlari överensstämmelse med gruppens normer även i de fall han inte själv helt delar dessa.

Risker som uppkommer när rasism blir en del av en

ideologi,

eller blir en ideologi i sig själv, har utifrån amerikanska förhållanden påvisats av Gunnar Hans arbete, som främst rör

Myrdal. sig

inom sociologi och ekonomi, kan illustrera hur flera olika sam-

hällsvetenskapliga discipliner, var och en från sin utgångspunkt,

tagit upp frågan om etniska relationer.

Just det breda perspektivet och de orsakssambanden

många

ligger till grund för Anders Lange och Charles Westin i deras arbete med en över etnisk

flerfaktorteori diskriminering. Teorige-

nomgången avslutas med en förenklad sammanfattning av denna modell.

Om svenskhet i kulturmötet

Någon entydig uppfattning om vad som är typiskt svenskt i den

nya omvärld som möter utlänningar som besöker eller bosätter sig i Sverige kan ingen med säkerhet sägas ha. om svensk-

Frågan

heten och om svenska kulturyttringar har heller inte debatterats särskilt ingående. Utredningen hävdar att man inte har särskilt goda förutsättningar att förstå frågor om de etniska relationerna om man inte bjuder pâ en viss kulturell självrannsakan. En sådan skulle på intet sätt vara ägnad att försvara eller fördöma svenska kulturyttringar. Men den måste göras om man vill förstå de hinder som reses för människor som med annan kulturell bakgrund besöker oss eller bosätter sig här.

Det blir meningslöst att tala om kulturmöten om man inte inser

Sammanfattning

att dessa möten sker med en svensk kultur. De risker som är med sökandet efter det som är svenskt har avhållit

förknippade från att skaffa mer välgrundad uppfattning om många sig någon

dessa 6 inleds med resonemang om vad som kan

frågor. Kapitel

ha varit orsakerna. Därefter en av vad olika personer, forskare

görs genomgång

och författare, i vetenskaplig eller mer kåserande form fört fram. Rationalitet och att undvika konflikter, vårt kristna

benägenhet

könsroller, våra barn och gamla, vårt förhålarv, vår syn på på lande till arbetet och och inte minst till naturen är

privatlivet

sådant som fallit i ögonen på dessa forskare och

exempel på

författare.

En historisk skiss

Behovet av att ett historiskt perspektiv på etniska relatio-

anlägga

ner har försökt i kapitel 7. Olika föreställ-

utredningen tillgodose

om svensk särart kan ända till de senmedeltida

ningar spåras

krönikorna. I Olof Rudbecks arbeten framhåller det

synnerhet

götiska, eller nationalistiska, som sedan påverkat uppfattningen

om Sveriges stora betydelse.

Med sitt sinne för och klassifikation inordnade Carl

ordning

von Linné människan i ett system. Olika sådana ansat-

biologiskt

ser har sedan dess varandra i fram till våra dagar.

följt spåren

Genetiken kom att låna sin vetenskapliga etikett till en ny och skrämmande riktning under de första decennierna på 1900-talet: och Ett svenskt rasbiologiskt institut inrät-

rasbiologi rashygien.

tades 1921. om den nordiska rasens överlägsenhet kunde

Uppfattningar

under flera årtionden i alla samman-

spridas opinionsbildande

i demokratisk riktning har sedan

hang. Värderingsförändringar

dess kunnat hålla rent från sådana

någorlunda framgångsrikt Den höjning av folkbildningsnivån som den pouppfattningar.

litiska förutsatte och medförde har sedan dess

demokratiseringen

varit ett gott skydd.

Dilemma, dialektik och paradoxer

I l-7 har utredningen presenterat kunskap den samlat.

kapitlen

Den har också försökt att belysa några olika perspektiv och synsätt som den menar måste anläggas på frågor om de etriska relationerna och hur de utvecklas över tiden. Ingen behöver

på

tveka om hur motsägelsefull och komplex bilden är. g därefter Den bro som man måste bygga mellan insikten om det motsäoch de förslag som förväntas består av ett bräckligt

gelsefulla nätverk av paradoxer.

överväganden och förslag

inleder i kapitel 9 sina överväganden och förslag Utredningen med en förutsättningarna för olika åtgärdsförslag genomgång av

och av orsaker till etnisk konflikt som bedöms möjliga att påverka. I kan dessa överväganden sammanfattas sålunda:

punktform

D föreskriver att de förslag som utarbetas inte får

Regeringen

medföra nya ekonomiska åtagande. D om etniska konflikter

Något fullständigt kunskapsunderlag

och deras orsaker föreligger inte och kan inte väntas. D beställdes vid en tidpunkt då den stora

Åtgärdsprogrammet

till redan ägt rum och de etniska mino-

invandringen Sverige

riteternas existens är ett faktum. D Problemet med etnisk konflikt kan inte reduceras till att avse förhållanden mellan enskilda personer på olika ”arenor” i samhället utan måste samtidigt betraktas som ett strukturellt

betingat samhällsproblem.

D mot för etnisk konflikt blir varaktigt verk-

Åtgärder uttryck

samma först om de riktas mot problemens verkliga orsaker i den mån de är möjliga att påverka, vilket långt ifrån alltid är fallet. D Av orsaker till etnisk konflikt är de viktigaste

påverkbara

makt- och bristande kontakter och

ojämn resursfördelning,

bristande självkänsla. D Orsakerna påverkas mycket mera av den allmänpolitiska ut-

vecklingen i Sverige än av nytillkommande invandrarpolitiska

reformer. D Utredningens uppgift är i stort sett begränsad till att formulera

förslag till åtgärder på det invandrar- och minoritetspolitiska

fältet.

D åtgärdskategorier är bl.a. lagstiftning, allmän jämlik- Viktiga forskning, utbildning och kontaktfrämjande åthetspolitik, gärder.

D Statsmakterna anger i väsentliga avseenden förutsättningar

för samhällsutvecklingen i form av bl.a. lagstiftning och annan

normbildning och medelstilldelning. Många angelägna åtgär-

der har dock andra huvudmän. Ett stort ansvar âvilar kommuner och landsting, folkrörelserna och de stora institutionerna, bland dem massmedierna. De förslag som utvecklas för de

bör i många avseenden vara tillämpli-

statliga myndigheterna

ga också för dessa.

I kapitlet görs en sammanställning av förslag som utredningen

lämnat i andra sammanhang och som rör lagstiftning och rättstill-

för överväganden inom detta område

Iämpning. Utgångspunkter

bör vara:

Sammanfattning

Lagarna bör ha som tydligt angivet mål att påverka de etniska

relationerna. Den politiska avsikten måste göras helt klar.

Lagarna bör vara heltäckande i fråga om det beteende som

regleras. Det som är förbjudet på ett samhällsområde bör vara förbjudet också på andra.

Så långt möjligt bör lagstiftaren redan i lagarna reglera even-

tuella intressekonflikter och inte överlämna dessa till rättstill-

lämpningen.

E] Lagarna måste göras kända. E] Rättstillämpningen måste vara offensiv.

Om hets mot folkgrupp (SOU 1981:38)

I betänkandet behandlas brottsbalkens och tryckfrihetsförordningens bestämmelser om skydd mot uttryck för hot eller missaktning på etnisk grund. Förslaget innebar att bestämmelserna borde ändras så att de inte enbart skyddar folkgrupper av viss ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller med viss trosbekännelse, utan också skyddar kollektiv av sådana grupper, exem-

pelvis invandrare eller utlänningar. Förändring av åtalsreglerna

föreslogs också så att även brott mot enskilda personer skulle kunna falla under allmänt åtal. Riksdagen beslöt ändra lagen i

enlighet med utredningens förslag.

Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet (SOU 1983:18)

Idag är det tillåtet att diskriminera på den privata arbetsmarknaden: de flesta vittnesbörd från invandrare om diskriminering gäller arbetslivet. Sverige har i FN förbundit sig att förbjuda och

avskaffa sådan negativ särbehandling. Utredningen har föreslagit ett arbetsrättsligt förbud för arbetsgivare att diskriminera på

etnisk grund. Arbetsdomstolen föreslås vara forum för rättslig prövning av sådant handlande. Lagförslaget omfattar både anställda och arbetssökande och innehåller regler som förbjuder såväl direkt som indirekt diskriminering.

Om utlänningars rättsliga ställning (Ds A 1984:6)

Betänkandet redovisar resultatet av en omfattande kartläggning

av lagregler som på olika sätt begränsar utlänningars rättigheter.

Förslag till förändringar lämnas inom en rad rättsområden där

utredningen funnit att krav på svenskt medborgarskap saknar

berättigande.

Om olaga diskriminering (Ds A 1984:7)

En genomgång av de rättsvårdande organens handläggning av

anmälningar om olaga diskriminering (och hets mot folkgrupp)

under perioden 1973-83 visar att rättstillämpningen inte överensstämmer med lagstiftarens syften. Det föreslås bl.a. en skärpning av straffsatsen och en förändring av reglerna för förundersökning och åtal. Invandrarverket föreslås få en tillsynsuppgift och därtill informationsuppgifter, framför allt i förhållande till invandrare och deras organisationer.

Förbud mot organisationer som främjar etnisk diskriminering

Utredningen förordar nu att regeringen ånyo överväger att för-

bjuda bildande och medverkan i organisationer som främjar eller uppmanar till förföljelse på etnisk grund. För ett förbud talar

framför allt Sveriges anslutning till FN:s rasdiskriminerigskon-

vention och de allt kraftigare anmärkningarna som i FN riktats

mot Sverige.

Avsnittet 9.3 innehåller överväganden om informationsverksamhet och opinionsbildning. Inget särskilt åtgärdsslag nämns så ofta

som just information. Utredningen anser att man inte märkbart

kan påverka den svenska befolkningens attityder till invandrare

enbart genom information riktad till enskilda och deras närmil-

jöer. Ett långsiktigt kunskapsbyggande måste till. Informations-

avsnittet i betänkandet avslutas med en översiktlig genomgång av invandrarverkets arbete med att sprida invandrarkunskap till strategiskt valda delar av den svenska befolkningen.

Under avsnitt 9.4 redovisas vissa överväganden om forskning inom området etniska relationer. Ämnesområdet har hittills inte rönt det intresse det förtjänar i forskarsamhället. Ett antal forsk-

ningsområden redovisas som särskilt angelägna.

De statliga myndigheterna är av särskilt intresse. Det är viktigt

att de bedriver ett eget kartläggnings- och programarbete ägnat

att ge invandrare och medlemmar av minoriteter en likvärdig

behandling. Begreppet likvärdig behandling diskuteras. Det bör

sättas upp som mål för verksamheten.

Några särskilt viktiga sektorsmyndigheter får utgöra bakgrund för överväganden av hur statsmyndigheternas arbete kan förbätt-

ras. Statsmyndigheterna bör ges klarare riktlinjer för sitt arbete.

En kritisk genomgång görs av nuvarande förordning

(SFS 1976:310) om ”åtgärder för invandrare mil.” och av hur den kommit att tillämpas. Förslag lämnas till hur regeringen

tydligare kan ge uttryck för kravet på likvärdig behandling och

att statsmyndigheterna tar samma ansvar för invandrare som för befolkningen i övrigt. Invandrarverket föreslås få en uttalad till-

synsroll i denna fråga.

20 Sammanfattning sou 1984:55

Verket bör få i uppdrag att fortlöpande bevaka de etniska relationernas utveckling. Det bör ske genom: D att följa och redovisa de etniska relationernas

systematiskt utveckling, bl.a. genom

-

egna studier

- återkommande av

periodiskt uppföljningsundersökningar

attitydstudie i samarbete med

diskrimineringsutredningens

EIFO

- initierande av i

nödvändig forskning övrigt; D att systematiskt följa och redovisa de centrala statliga myndig-

heternas utarbetande och genomförande av egna handlingsprogram på invandrar- och minoritetspolitikens område;

D att följa och redovisa tillämpningen av lagstiftsystematiskt

mot och hets mot folkgrupp, en-

ningen olaga diskriminering

ligt en ordning som vi föreslagit i betänkandet (Ds A 1984:7)

Om att SIV utses att vara det organ om

olaga diskriminering; vilket rasdiskrimineringskonventionen, artikel 14, talar;

D att även i övrigt verka för förbättrade etniska relationer genom

bl.a.

-

opinionsbildning

- stöd till aktiva

grupper

- m.m.

materialproduktion

Det är i den kommunala verkligheten invandrare oftast möter

och det är minst lika viktigt att de genomgångar

myndigheterna av praxis och det programarbete som föreslås för statsmyndighe-

terna också kommer till stånd inom kommuner och landsting.

Massmediernas betydelse för de etniska relationernas utveck-

är av största betydelse, fast svärbedömd och omtvistad. Om

ling

man ser till invandrarnas andel av totalbefolkningen kan man konstatera att de är i medieinnehâllet när

underrepresenterade

det situationer och överrepresenterade när det

gäller vardagliga

konfliktfyllda och kontroversiella situationer. Effekterna

gäller

av invandrarbilden i massmedierna behandlas och vägar att på sikt förändra bilden anvisas. Av särskild betydelse är det att frågan beaktas i arbetet med de nya avtal med staten som kommer att etermediernas verksamhet fr.o.m. 1986.

reglera

9 avslutas med överväganden om möjligheter för folk-

Kapitel

rörelser och att verka för en positiv utveckling av

organisationer

de etniska relationerna.

I rätt I- tankar om framtiden

riktning några

Betänkandets avslutande resonerar om den framtida ut-

kapitel

vecklingen av de etniska relationerna. Den framtida invandringens storlek och sammansättning är viktiga faktorer för utveck-

I

Sammanfattning 21

Men också den invandring som redan har skett avsätter

lingen.

framtida effekter. Vi har redan många av den tredje generationen och i början på 2000-talet kommer den fjärde på bred front. Denna blir mycket stor och kommeri de flesta fall att härstamma från två eller flera nationaliteter. Den blir så uppblandad att de etniska gränserna blir mindre tydliga.

Den ekonomiska utvecklingen är sannolikt av betydelse för de etniska relationerna, men sambandet är inte så klart som många hävdat.

Den politik som syftar till att stärka invandrarnas egna resurser bör vara ägnad att öka den sociala mobiliteten bland invandrarna och deras ättlingar. Då kommer invandrare och svenskar att arbeta sida vid sida i fler yrken. De fördjupade kontakterna bidrar till bättre relationer.

Bland f rämjandeåtgärderna bedöms en upprustning av svenskför vuxna som utomordentligt angelägen, inte undervisningen

minst för att öka den sociala mobiliteten.

l

Ouvertyr

I rätt

riktning

Den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jan Bergqvist från Göteborg interpellerade den 2 maj 1978 dåvarande invandrarministern Rolf Wirtén och frågade om ”regeringen var beredd att föreslå ett samlat program för att bekämpa rasfördomar och

rasdiskriminering”. Interpellationen var föranledd av en reportageserie i tidningen Arbetet om hur svarta systematiskt diskri-

minerades på restauranger och klubbar i Göteborg, utan några nämnvärda reaktioner från rättsväsendets sida. Wirtén svarade en tid senare att regeringen skulle låta utreda förekomsten av fördomar och diskriminering i fråga om invandrare m.fl. Det gav

till som nu står i att

upphov diskrimineringsutredningen begrepp

avsluta sitt arbete efter drygt fem år och ett tiotal rapporter.

Vårt uppdrag visade sig vara mer komplicerat än vad både vår uppdragsgivare och vi själva insett. Den verklighet vi varit satta

att utreda uppvisar många motsägelsefulla drag. I den etniska

mångfaldens Sverige har vi gjort erfarenheter som varit oväntade och motstridiga. De som väntat sig entydiga och klara slutsatser kommer att bli besvikna, kanske t.o.m. irriterade. Vår uppgift har varit att anvisa en väg att gå. Med en sliten jämförelse kan man säga att vägarna är många. En insikt har vi dock med tiden nått, trots motsägelserna. Den har vi försökt ge uttryck åt både i tidigare publikationer och i det här betänkandet. Sammanfattad på enklast möjliga sätt innebär den att utvecklingen i Sverige på det etniska området det - den i rätt

på hela taget är positiv går

riktning. Journalisten Ylva Bru-

nes redogörelse för de

händelser som skildra-

Harmoni eller konflikt?

des i reportageserien

återfinns i Erland Berg- Det heter i direktiv till utredningen att invandringen man och Bo Swedin:

regeringens

Vittnesmál. Invandrares har förändrat och fortsätter att förändra det svenska samhället.

syn på diskriminering i

Språk, kulturtraditioner och religioner som tidigare knappast var

Sverige. LiberFörlag, företrädda här i landet har blivit vanliga inslag i samhällsbilden. 1982.

Vidare sägs det att utvecklingen i riktning mot ett mångkulturellt

samhälle är positiv för landet i dess helhet och berikar det kulturella livet i vidaste bemärkelse. Synsättet återspeglas i olika beslut av statsmakterna sedan mitten av 1970-talet i samband med olika

invandrar- och minoritetspolitiska reformer. Men regeringen fann det också uppenbart att mötet mellan majoritetsbefolkning-

ens och minoriteternas värderingar och kulturmönster givit upphov till problem. Det står i direktiven att

Det finns ett visst mått av kulturell och språklig intolerans inom varje folkgrupp. Invandring medför således att risker uppstår för fördomar, diskriminering och motsättningar på etnisk eller liknande grund. l motsats till vad som har varit kânnetecknande för situationen i ett stort antal länder i Europa har samhällsutvecklingen i Sverige hittills i stort sett kunnat fortskrida utan att störas av konflikter som har sitt ursprung i sådana motsättningar. Men under 1970-talet har tendenser till fördomar, diskriminering och motsättningar på etnisk grund blivit mera märkbara även i vårt samhälle

Direktiven erinrade vidare om att statsmakterna dittills hade inriktat sina ansträngningari första hand på att förbättra invandrarnas och minoriteternas ställning. Åtgärder för att motverka

tendenser till diskriminering genomfördes i början av 1970-talet

genom att vissa former av diskriminering straffbelades och ge-

nom av lagstiftningen i övrigt. några marginella förändringar Vår uppdragsgivare har utgått från att minoritetsproblem i själva verket lika mycket är majoritetsproblem. Det skulle man

kunna komma till rätta med genom att höja minoritetsgruppernas ställning. I direktiven heter det att de åtgärder som dittills vidta-

gits inte varit tillräckliga.

De skildringar av diskriminering och fördomar mot invandrare och medlemmar av andra minoritetsgrupper som på senare tid har förekommit i massmedia, och som även har påtalats i riksdagen och samhällsdebatten i övrigt, är emellertid enligt min mening mycket oroväckande. De väcker frågan om kännedomen om problemens karaktär och omfattning är tillfredsställande och om de hittills vidtagna åtgärderna är tillräckliga. Det saknas en allmän överblick över i vilken utsträckning det i Sverige förekommer diskriminering på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Det samlade kunskapsunderlaget om varför rasfördomar uppkommer och om hur de kan motverkas är också bristfälligt. Vi vet inte heller vilken effekt de hittills vidtagna åtgärderna har haft.

Direktiven utmynnar i följande beställning:

Mot bakgrund av det kartläggningsarbete som nu har berörts, och som således innefattar såväl en utredning av de nu aktuella problemens

Ouvertyr

bakgrund, karaktär och omfattning som en undersökning av rättsregler som berör invandrare i Sverige, bör utredaren utarbeta ett samlat program för att motverka fördomar och diskriminering i fråga om invandrare och etniska, språkliga, nationella eller religiösa minoriteter i Sverige och föreslå de åtgärder som kartläggningen kan ge upphov till. (Direktivens fullständiga lydelse framgår av bilaga 1.)

Vårt uppdrag enligt direktiven kan sålunda sammanfattas i en fråga: Hur skall man på bästa sätt förebygga uppkomsten av motsättningar på etnisk grund?

Denna formulering utgår från ett sam-

harmoniperspektiv på

hällsutvecklingen. Sedan gammalt diskuteras inom samhälls-

forskningen två skilda perspektiv på samhälleliga och sociala

företeelser. Med en förenkling kan man säga att diskussionen gäller vad som är samhällets ”normala” tillstånd. Enligt harmoniperspektivet betraktas konflikter som avvikelser från det normala och önskvärda tillstånd som kännetecknas av

intressege-

menskap, samförstånd och harmoni mellan samhällsmedlemmar. En strejk är enligt detta synsätt ett brott mot den normala

ordningen. Enligt konjliktperspektivet betraktas samhälleliga fe-

nomen som effekter eller utslag av bakomliggande konflikter och intressemotsättningar mellan skilda grupper i samhället.

Harmoniperspektivet utgår från att överensstämmelse i åsikter och värderingar (konsensus) i stort sett råder i samhället. Konsensus leder enligt denna föreställning till likformighet, som leder till jämvikt, som i sin tur kan störas av avvikande beteenden och konflikter, vilka kan kontrolleras genom av traditionel-

inlärning

la värderingar och beteendemönster och social

(socialisation)

kontroll, som leder till konsensus.

Konfliktperspektivet ger i stället följande mönster: knapphet

på resurser av olika slag leder till som leder till konflikter

tvång

som leder till olika värdesystem, som tillsammans med konflikterna utgör drivkrafter för social förändring, som leder till andra . eller nya former av knapphet.

Annorlunda uttryckt är stabilitet ett nyckelord för

harmoniperspektivet och förändring för konfliktperspektivet.

Ur konfliktperspektivet blir den fråga vi skall besvara: Hur skall den etniska konflikten kunna utvecklas i konstruktiv

riktning

och bli ett medel att uppnå jämlikhet mellan olika etniska

grupper

i Sverige?

En berömd sentens går ut att när människor definierar sin

på

verklighet på ett visst bestämt sätt så blir den också verklig till sina konsekvenser. Det sätt på vilket man konstruerar sin världsbild påverkar ens sätt att handla. Det blir alltså av särskild vikt ur vilket av de nämnda perspektiven som man formulerar både frågan och svaret.

Ouvertyr

Vi har i vårt arbete haft ambitionen att anlägga ett konfliktpersnarare än ett harmoniperspektiv på den del av samhället

spektiv

och samhällsutvecklingen som vi har utrett. Konflikt när individer eller grupper i konkurrensen

uppstår

samma fördel - i form av om ändliga resurser söker uppnå materiella territorium, ställning i samhället etc. - el-

tillgångar,

ler strävar mot mål eller använder motstridiga medel

motstridiga

för att sina Klasskonflikter är starka krafter i

uppnå syften.

samhällsutvecklingen. Även etniska konflikter kan vara det un-

der vissa betingelser.

Man kan se på de etniska relationerna ur ett konfliktperspektiv

även om man på samhället i övrigt anlägger ett harmoniperspek-

tiv, dvs. menar att det av konsensus i fråga om grundläg-

präglas

Konflikt och harmoni kan alltså förekomma

gande värderingar.

sida vid sida i ett samhälle. Det är viktigt att betona att det här är om - det sätt man att beskriva

fråga analytiska perspektiv väljer

samhället Allra för oss är att hålla fast vid det

på. viktigast centrala elementet i ett konfliktperspektiv, nämligen förändring.

Samhällsförändring

I skall vi i olika former variera just temat föränd-

fortsättningen

börja med att ange en utgångspunkt för dessa temaring. Låt oss tiska variationer. Vilket än decenniets man än anlägger

tidsperspektiv längre

kan man stora av det svenska samhället.

peka på förändringar

är ett annat än Sverige för 50 år sedan. Det är än

Dagens Sverige

mer ett annat än det fattiga utvandringslandet för 100 år sedan. De konkreta nog inser man

exemplen ger sig själva. Egendomligt

inte lika lätt att av vårt samhälle fortfarande

förändringarna

Ändå är det så.

pågår.

har i stora stycken förändrat det

Efterkrigstidens invandring svenska samhället. Den förändringen pågår alltjämt. Vilka djup-

faktiskt kommer att sätta kan bara en

gående spår invandringen

framtid utvisa. Vad för effekt en samhållsförändring har i

slags

det är alltid svårt att veta när man står

långa loppet naturligtvis

mitt i den. I amerikansk används begreppet ”latent

sociologi

för att beteckna en effekt av förändringar i ett

dysfunction” där effekten finns osynligt inbyggd i själva förändringen.

system På stadium kommer denna latenta effekt i dagen, och då är

något

det så dags. Man kan från den svenska historien exempliñera med de stora skiftesreformerna 1700- och 1800-talen. Den omedelbara ef-

på

fekten i form av blev snart uppenbar.

högre jordbruksavkastning

Den inverkan av ”byarnas sprängning” på svenskar-

långsiktiga

Ouvertyr

nas sätt att förhålla sig till varandra, på svensk mentalitet, svensk kultur kort sagt, är oerhört stor och än idag vet väl ingen riktigt att till fullo beskriva den. Det var ett slags ”latent dysfunction”.

Om uttrycket verkar ungefär liktydigt med ”dolda fel i godset”

vill vi bara understryka att det handlar om den oavsiktliga effekten i förhållande till den avsedda utan någon värdering. Kanske kan man rentav med tala om ”historiens list?

Hegel Invandringsutvecklingen är oåterkallelig. Om vi för tillfället bortser från flyktinginvandringen, började den som av ”import

arbetskraft” och så - som någon har sagt - ”kom det människor”. De mötte andra människor som redan var bofasta här. Något som till sina ekonomiska effekter ganska snart visade

sig

vara ur samhällelig synpunkt positivt och tilläts växa, hade också i sig fröet till ur inte

någonting samhällelig synpunkt negativt,

förutsett eller diskuterat - en när människor

”dysfunction:

med olika etniskt ursprung möttes i inte utan

Sverige uppstod

vidare ljuv musik.

Våra direktiv har redan citerats. I mån andas de en sorts

någon

förtröstan som är svår att dela idag.

Det ska nog gå att lösa, det här problemet också, för vi är ju så bra att lösa sociala

på problem

här i Sverige. Ungefär så kan man sammanfatta det som står i direktiven. Liksom på sin tid - som

integrationsutredningen

sysslade med de situation i skolan - tänkte vi oss

handikappades

ett tag att vi skulle kalla det här betänkandet för ”Drömmen om Svaret” som en ironisk grimas. Dock har insikten växt starkare

sig

i allt bredare kretsar att i ett samhälle, där olika etniska

grupper lever sida vid sida, finns den etniska konflikten, den etniska diskrimineringen, som en latent risk. Denna insikt leder åtminstone oss vidare till en annan sorts förtröstan - de

nämligen på långsiktiga förändringarna. Det vi föreslår i kapitel 9 syftar bara

delvis till insatser på kort sikt för att avskaffa etnisk diskriminering där den finns idag.

Den förändring av samhället som vi talar om är inte lika uppenbar för alla människor. Människors uppfattning om samhället och samhällsutvecklingen sammanfaller som bekant inte

vid varje given tidpunkt. Inom vetenskapssociologin används

begreppet ”paradigm” numera ymnigt. Det brukar översättas

med världsbild eller mönster. Forskare, främst

naturvetenskapli-

ga, får från tid till annan anledning att ”byta när nya

paradigm,

stora upptäckter görs. Ett nytt paradigm kan ta tid att acceptera, både för forskare, allmänhet och beslutsfattare.

Det tog exempelvis mer än trehundra år innan den katolska

kyrkan accepterade

Kopernikus bild av universum.

Också när det gäller samhällsutvecklingen används i Överförd form paradigmbegreppet. Det nya skulle i vårt sam-

paradigmet

Ouvertyr

vara den som invandringen har

manhang samhällsförändring

medfört. Det tar dock tid för detta nya paradigm att vinna insteg överallt. På samma sätt som kyrkliga myndigheter på sin tid

motverkade utbredningen av den kopernikanska kosmologin

- finns det krafter som både avsiktligt och oavsiktligt

idag

motverkar att den som lett till framväxten av

samhällsförändring

etniska minoriteter blir accepterad. Etniska relationer förutsätter att det finns andra etniska grupper i Sverige än den svenska. Vi har nyss sagt att statsmakterna - kom till insikt om att relatiosent - alltför sent, menar många nerna kan vara Långt var man dock på

problematiska. tidigare

det klara med att invandrare krävde särskilda åtaganden, en särskild invandrar- och minoritetspolitik. Vi skall inte här diskutera dess i utan i stället uppehålla oss vid den

utformning detalj, i grund på vilken politiken vilar. ideologiska

De invandrar- och målen

minoritetspolitiska

Målen för invandrar- och minoritetspolitiken har av statsmaktervara valfrihet och samverkan. Jämlikhets-

na angetts jämlikhet,

målet som ett mål i invandringspolitiken fastställ-

övergripande

des år 1968. De övriga tillkom genom 1975 års reform. (Valfrihet

nämndes i förbigående redan i 1968 års riksdagsbeslut.)

Målen är föremål för debatt bland dem som är enga-

ständigt

inom området, både när det gäller hur vart och ett av dem

gerade

bör tolkas och om faktiska och potentiella kon-

rimligen ifråga

flikter mellan dem. Eftersom de i stort sett återspeglar de klassiska från den franska revolutionen (”frihet, jämlikhet,

principerna

skulle den invandrar- och minoritetspolitiska dis-

broderskap”)

kussionen om målkonflikter kunna den debatt som

återspegla

förts dessa sistnämnda principer allsedan de först formule-

kring

rades. har detta skett i alltför liten utsträckning.

Tyvärr

Utan att i samhället i och för sig har försvun-

motsättningarna

nit är det lätt att nå om abstrakta, allmänt for-

politisk enighet

mulerade mål. Så var fallet med 1975 års invandrar- och minori-

liksom med målformuleringar på en tetspolitiska riktlinjer,

andra samhällsområden. Innan vi går in på en granskning

mängd

av invandrar- och mål kan det därför vara av

minoritetspolitikens

intresse att från andra

ange några exempel på formuleringar

samhällssektorer. De är nästan alla av formellt samma slag, nämuttalanden i vilka godkänts av en enig riks-

ligen propositioner,

dag.

Ouvertyr

Målformuleringar inom andra samhällssektorer

Överst i målhierarkin finner vi dock mål som har en helt annan

formell dignitet, nämligen regeringsformens l kap. 2 §:

Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö.

Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden. Det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas.

Sålunda stadgar Sveriges konstitution. I den här delen står den säkert ingen annan konstitution efter när det gäller retorisk

glans.

Häri utsågs vart den offentligt bedrivna verksamheten i

Sverige

bör sträva. Det sista stycket i citatet är naturligtvis av särskilt intresse för oss.

När en paragraf av det här slaget först föreslogs av fri- och

rättighetsutredningen mötte den betydande stöd men också viss

kritik. Kritikerna ansåg bl.a. att man borde iaktta stor återhållsamhet med införandet i lagtext av sådana stadganden, som inte kan göras gällande av medborgarna gentemot det allmänna och som således får karaktären av i realiteten oförbindande

programförklaringar. Grundsatser av detta slag skall ändå,

naturligen,

sätta sin prägel på ”det allmännas handlande”. Om

grundsatser-

na skrivs in i grundlagen, menade kritikerna, finns risk för att de uppfattas som uttryck för att vilja men inte kunna, och att effekten blir den motsatta mot den avsedda. Såvitt vi förstår ligger det en hel del i sådan kritik. Vi exemplifierar med mål som återfinns inom några viktiga samhällssektorer. E! Målen för den ekonomiska politiken anges vara

full sysselsättning

rimlig prisstabilitet

ekonomisk tillväxt

rättvis inkomstfördelning

regional balans. E] Kulturpolitikens mål är att

skydda yttrandefriheten V

bidra till människors egen skapande verksamhet motverka kommersialismens negativa verkningar

Ouvertyr

medverka till decentralisering

tillgodose eftersatta gruppers behov bidra till konstnärlig och kulturell förnyelse bevara äldre tiders kultur främja utbyte över gränserna. EI Skolans mål är att

meddela kunskaper öva färdigheter

elevernas till harmoniska människor och

främja utveckling

och ansvarskännande samhällsmedlemmar.

dugliga

D mål är att bereda hela befolkningen sunda,

Bostadspolitikens

och ändamålsenligt utrustade bostäder

rymliga, välplanerade

av god kvalitet till skäliga kostnader.

mål för olika samhällssektorer. Inom varje sek-

Exemplen gäller

tor finns medel i olika former avsatta för att genomföra målen. mellan de målen och målen för in-

Skillnaden exemplifierade

är att de sistnämnda inte gäller en sektor i

vandrarpolitiken

(I viss mån gäller detta även för kulturpolitiken.)

egentlig mening.

Samhällets i av en hög grad av

organisation Sverige präglas

Det är bl.a. en av samhällets höga grad av

”sektorisering”. följd

har till total överblick, allra minst

komplikation. Ingen möjlighet

den som har att särskilt fördjupa sig i ett visst samhällsområde och dess Centralt politiker och

speciella problematik. placerade

kan endast förväntas ha överblick över sin egen sek-

tjänstemän

tor, dess mål och dess problem. - i kanslihuset - Inte ens den samordnande nivån

på högsta

finns den samlade överblicken annat än när det gäller en politisk-teknisk av olika ekonomiska behov för

sammanjämkning

de olika sektorerna. Vissa är sektorsövergripande. En så-

frågor

dan är och dess för det svenska samhället.

invandringen följder

Ansvaret för av invandrar- och minoritetspoliti-

genomförandet

ken åvilar invandrarministern i arbetsmarknadsdepartementet. Denna karaktär har medfört, att ett

politiks sektorsövergripande

särskilt finns inrättat mellan olika departe-

samordningsorgan

ment i kanslihuset. Sektorsmodellen innebär att de invandrar- och minoritetspomålen är avsedda att slå de villkor som råder för

litiska igenom på

varje enskild sektor: social, arbetsmarknad, kultur, utbildning osv. Sektorsmodellen för central har en stark ställning i

planering

svensk kultur. I och för hade man kunnat tänka sig ett

politisk sig en samverkansmodell vars tillämpning i

annat sätt att planera, skulle innebära att analys, un-

praktiken problemformulering,

för beslut m.m. inom området invandrar- och minoritets-

derlag

Ouvertyr 3 l

politik gjordes gemensamt på den överordnade nivån. De olika samhällssektorerna skulle därefter tilldelas medel för

genomfö-

rande av besluten.

Åter till invandrar- och

minoritetspolitiken

De mål som gäller inom en samhällssektor är väl kända för dem som arbetar inom sektorn. Man kan med säkerhet från att de

utgå

invandrar- och minoritetspolitiska målen är litet kända

mycket

på övriga håll i samhället. Det vi kommer att föreslå syftar till att förankra invandrar- och minoritetspolitiken bättre i de olika samhällssektorerna och i de myndigheter som är verksamma på olika nivåer inom dessa sektorer.

Naturligtvis är de invandrar- och minoritetspolitiska målen

endast återspeglingar av hur politiken i stort utformas i samhället, i första hand av statsmakterna. Vid en jämförelse mellan olika länders invandrarpolitik blir det uppenbart att denna överensstämmelse går igen på många håll. Tomas Hammars

jämförande

studie? av sex länders politik i fråga om

invandringsreglering

respektive åtgärder för invandrare visar detta med stor tydlighet. Det som skiljer går tillbaka på skillnader i politiska

värdering-

ar i respektive land. Länderna är alla väst- och

nordeuropeiska: Schweiz, Storbritannien, Nederländerna, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och och Sverige. Invandrings- invandrarpo-

litik skiljer sig mer mellan länderna än de allmänna

värdering-

arna. Dock visar Hammars studie att en håller

på konvergens på

att ta form i fråga om ett antal viktiga invandrarpolitiska ställ-

ningstaganden.

Den officiella av de svenska målen -

beskrivningen jämlik-

samverkan - så här het, valfrihet, lyder (den som yttrar sig är invandrarministern i 1975 års proposition om för in-

riktlinjer vandrar- och minoritetspolitiken):

Jämlikhetsmålet innebär ett fortsatt arbete för att invandrarna skall få samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter i som befolkningen övrigt. Målet innebär vidare att alla grupper i samhället skall ha likvärdiga möjligheter att bibehålla och utveckla sitt modersmål och att utöva kulturverksamhet. Invandrar- och minoritetspolitiken bör därför syfta till att ge medlemmar av språkliga minoritetsgrupper möjlighet att inom ramen för en intressegemenskap, som omfattar hela det svenska samhället, ge uttryck för en egen språklig och kulturell identitet. _ Valfrihetsmålet innebär att medlemmar av språkliga minoriteter skall 2 kunna Tomas Hammar: Eurovälja i vilken grad de vill uppgå i en svensk kulturell identitet och pean Immigration Policy. i vilken grad de vill bibehålla och utveckla identiteten. den ursprungliga Utkommer på Cambrid- Åtgärder för att bevara kontakten med ursprungslandets kultur underge University Press 1984.

32 Ouvertyr

lättar även valet mellan att stanna i Sverige eller återvända och återan-

passas i ursprungslandet. innebär att en ömsesidig och omfattande samver- Samverkansmålet kan bör komma till stånd mellan invandrar- och minoritetsgrupperna Målet inbegriper ömsesidig tolerans och

och majoritetsbefolkningen.

invandrarna och den inhemska befolkningen. Ett försolidaritet mellan av samverkansmålet förutsätter bl.a. att invandrarna ges verkligande större möjligheter att aktivt delta i det politiska livet i Sverige, att de ges till kulturell egenverksamhet och att invandringens vidgade möjligheter kulturella effekter uppmärksammas i ökad utsträckning. (Ur positiva prop. 1975:26 s. 60)

Det finns i huvudsak två sätt att förhålla sig till de här målbeskrivi dem och det budskap som är nedlagt ett pragma-

ningarna

tiskt och ett ideologiskt. om hur målen skall tolkas är det framför allt I diskussionen och är om det inte är valfrihetsmålet som står i centrum frågan till detta mål som för skillna-

inställningen utgör själva grunden

den mellan ett och ett ideologiskt sätt att förhålla sig

pragmatiskt

till målen. Om valfrihetsmålet inte funnes skulle nog alla vara lika och att det finns det ohållbart att uteslutan-

goda pragmatiker gör

de inta en Eller möjligen är den pragmatiska

pragmatisk hållning.

till den kulturella valfriheten av det slag som samman-

hållningen

fattats sätt av en amerikansk forskare:

på följande

mångfald i sam- Det begreppsmässiga knepet är att bejaka kulturernas men därvid främst handlar om hur man klär hället, utgå från att kultur sig och lagar sin mat och har relativt litet inflytande på ambitioner, moraliska och samhälleliga mål? ställningstaganden

den eller den hållningen till de

Varken pragmatiska ideologiska

målen att renodla i prak-

invandrar- och minoritetspolitiska går

snarare åt det hållet. Nedan utvecklas tiken. Vi lutar ideologiska i till en diskussion om valfrihetsmålet, som

detta något anslutning

i sin tur leder vidare till den centrala frågan om etniska gruppers i det svenska samhället. Först skall vi uppehålla oss överlevnad vid de båda andra målen, jämlikhet och samverkan.

något

J ämlikhet

innebär fortsatt arbete för att invandrarna skall J ämlikhetsmålet få samma och skyldigheter som befolk-

möjligheter, rättigheter

i är således att invandrare och

ningen övrigt. Utgångspunkten

har lika värde, vilket berättigar till svenskar, dvs. alla människor, 3 Cynthia H. Enloe: Eth- jämlika villkor. nic Conjlict and Political till att invandrarna skall bli delaktiga i J ämlikhetsmålet syftar Development. Boston, välfärden samma villkor som för den inhemska befolk-

1973. på gäller

Ouvertyr

ningen. Samma reella möjligheter för alla är ett i praktiken ouppnåeligt men ändå förpliktande mål. Detta förutsätter särskilt för invandrare att s.k. kompensatoriska åtgärder måste sättas in. Det är åtgärder som syftar till att eliminera de handikapp som invandrare har i det svenska samhället genom att inte vara födda och uppvuxna i Sverige.

I teorin kan det vara relativt lätt att inse behovet av kompen-

satoriska åtgärder. Vid det praktiska genomförandet blir proble-

men genast större. En orsak är att åtgärder för att uppfylla jämlikhetsmålet ofta hämmas av krav på enhetlighet. Detta begrepp är centralt i den svenska politiska kulturen och är rättesnöret för förvaltningen. När åtgärder utformas skall de inte bara vara lika för alla - de skall också alla. En

gälla långtgående anpassning

av åtgärder innebär således ett avsteg från ett traditionellt synsätt.

j Anvisningen om att ge invandrare samma möjligheter pekar således ut nödvändigheten av åtgärder som skall avse invandrare

och t.o.m. ibland endast någon eller några invandrarkategorier.

Därför måste i samhällsplaneringen byggas in mekanismer som tar hänsyn till var problem av olika slag i realiteten finns. Där det för närvarande finns ett normtänkande som utgår från att behov av olika slag är proportionellt fördelade över befolkningen, landets yta, landets skolor etc. måste det elimineras. I stället bör fördelningen av resurser inriktas på att skapa reellt lika villkor för alla befolkningsgrupper. Detta omöjliggörs ofta av de

mot t.ex. befolkningsstorleken proportionella bidragen.

Utan tvivel har den svenska byråkratiska traditionen en förkär-

lek för likformiga lösningar, dvs. lösningar som syftar till att

behandla olika individer på lika sätt.

Ett oreflekterat betraktande av jämlikhetsmâlet kan leda till att jämlikhet blir likformighet. Det leder i sin tur lätt till krav att

invandrare skall anamma majoritetens värdesystem för att få del

av samhällets åtgärder på samma sätt som majoriteten. För att komma till rätta med likartade problem för svenskar och olika invandrargrupper kan olika lösningar behövas. Den svenska modellen är emellertid inte utformad så. Centraliserade administrativa lösningar på samhällsproblem är förhärskande i svensk politisk tradition. Om invandrarna skall få likvärdiga möjligheter erfordras således ett annat förhållningssätt.

Samverkan

Samverkansmålet uppges i citatet ovan innebära att en ömsesidig och omfattande samverkan kommer till stånd mellan invand-

rar- och minoritetsgrupperna och majoritetsbefolkningen. Målet

inbegriper ömsesidig tolerans och solidaritet mellan invandrarna och den inhemska befolkningen.”

34 Ouvertyr SOU l984z55

Frågan inställer sig om det inte snarare förhåller sig så att ömsesidig tolerans och solidaritet är målen för politiken och att samverkan mellan invandrare och den inhemska befolkningen är ett medel som statsmakterna anvisar för att nå detta mål. För

myndigheternas del skulle diskriminering av invandrare som

kunder då stå i strid med ett uttalat minoritetspolitiskt mål. För-

utsättningarna för att bedriva kontaktbefrämjande åtgärder måste analyseras och göras operationella för centrala och regionala/

lokala myndigheter. Detta har erfarenheterna hittills tydligt visat. Invandrarverkets projekt ”Samverkan i grannskapet” visar klart att samverkan mellan befolkningsgrupper uppstår först när den baseras på frågor av gemensamt intresse. Samverkan kan sällan vara något i sig. Enbart det förhållandet att människor bor som grannar, har barn i samma klass i skolan, är hundägare som träffas på promenader etc. kan vara en början till umgänge. Men om samverkan skall vara något som man vill initiera från samhällets sida föreligger helt andra förutsättningar. Den måste utgå från konkreta och gemensamma behov. Då blir samverkan ett medel att tillfredsställa dessa behov och i bästa fall skapas kontakter som leder till fortsatt umgänge och ökad kunskap och förståelse människor emellan, till respekt och tolerans.

Valfrihet

Med valfrihetsmålet har statsmakterna uttryckt tolerans och respekt för invandrarnas och de etniska minoriteternas kulturella

särdrag. Avsikten kan ha varit att påverka majoritetsbefolkning-

en i riktning mot en sådan kulturell respekt, med det vidare syftet att på sikt positivt främja relationerna mellan olika etniska grupper i samhället. För invandrare och etniska minoriteter anses valfrihetsmålet bl.a. innebära rätten och möjligheten att bibehålla den etniska identiteten som grund för en positiv självkänsla.

För syftet att påverka majoritetsbefolkningen genom ett signal-

ord är det möjligt att man uppnår effekter, om än inte de avsedda,

genom blott att ihärdigt sprida själva budskapet. Möjligen har

effekten blivit mer irritation och förvirring än etnisk tolerans och

respekt.

För syftet att möjliggöra för invandrare och minoriteter att bibehålla och bygga vidare på den ursprungliga etniska identiteten till gagn för en positiv självkänsla är resultatet nära knutet till vilka reella resurser samhället avsätter för att förverkliga målet. Ett i reell mening mångkulturellt Sverige, där etniska grupper lever sida vid sida, är möjligt att uppnå för ett antal etniska minoriteter av någon storlek i Sverige under förutsättning av stora framtida samhälleliga insatser.

Man kan ifrågasätta om inte valfrihetsmålet bör bytas ut mot något som bättre svarar mot statsmakternas egentliga intentioner och reella insatser. Som alternativ till valfrihet som signalord kan man t.ex. tänka sig respekt.

Invandrarnas kulturella valfrihet fastslogs officiellt för första

gången i 1968 års proposition med förslag till ”riktlinjer för invandringspolitiken”, enhälligt antagen av riksdagen.

Några år dessförinnan hade en starkt polariserad diskussion börjat mellan anhängare och motståndare till etnisk assimilering. Talesmän för invandrarna befann sig nästan undantagslöst inom den senare kategorin. Vad de sade innebar ofta en direkt anklagelse mot statsmakterna för avsiktlig och planmässig assimile-

ringspolitik. Sannolikt ville regeringen freda sig mot anklagelser-

na, men därvid stannade det hela i stort sett. Något egentligt

_ materiellt stöd för valfriheten gavs inte. Då verkade visserligen

den av regeringen tillsatta arbetsgruppen för invandrarfrågor och

- utan att bli desavouerad av den hade regeringen propagerat för ömsesidig anpassning mellan invandrarna och deras svenska

omgivning och även lyckats utverka statliga medel för begränsade åtgärder i denna riktning.

Samma år som propositionen lades på riksdagens bord tillsat-

tes invandrarutredningen. Sex år senare hade utredningen for-

mulerat principerna för det som i 1975 års proposition presenterades under rubriken ”Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken”. Någon utförligare konkretion av valfrihetens innehåll, begränsningar och villkor förekom knappast. Bristen på konkretion - åtminstone i efterklokhetens

gör att man likaledes

- är att fästa större avseende vid rubrik.

ljus böjd propositionens

Termen minoritetspolitik hade dessförinnan mycket sällan kommit till användning i officiellt sammanhang, trots att flera distinkta etniska minoriteter rymts inom landets gränser sedan urminnes tid. Nu manifesterade statsmakterna för första gången att

invandringen och invandringspolitiken oundvikligen skulle leda

till uppkomsten av nya etniska minoriteter vid sidan av de redan existerande. Därmed var en av förutsättningarna för etniska gruppers överlevnad uttalad, och ett principiellt nej sagt till stat-

lig assimileringspolitik.

Etniska gruppers överlevnad

Det finns exempel på tämligen stark gruppgemenskap, baserad

på nationellt eller annat etniskt ursprung, hos individer som i allt

anammat värdlandets språk, seder och bruk. För

väsentligt

svensk del är det tillräckligt att erinra om svenska föreningar i USA vars medlemmar ofta inte har annat gemensamt än just det

svenska ursprunget och där detta sällan kommer i dagen utanför föreningsarrangemangen. Det finns emellertid också mer aktiva,

livskraftiga sammanslutningar och alltjämt några svenska tid-

ningar.

Det omvända är också möjligt. Individer kan vara mycket medvetna om sin etniska tillhörighet, öppet eller i hemlighet identifiera sig själva med det etniska ursprunget, utan att därför liera sig med andra individer i samma situation.

När den svenska valfrihetsdoktrinen på sin tid formulerades grundades det politiska beslutet inte på resultaten av svensk

forskning. Anklagelserna för assimileringspolitik antogs med rät-

ta vara uttryck för ett utbrett invandrarönskemål att slippa just assimilering. Med andra ord accepterades invandrarnas egen uppfattning att det var till deras fördel att få bevara sitt invanda sätt att leva och sin syn på livet. Eventuella fördelar eller nackdelar för samhället i stort beaktades knappast.

Från tid till annan har tvivel dock uttryckts både på den etniska överlevnadens reella möjligheter och dess “fördelar för individerna och för samhället. Assimilering är ändå oundviklig i det långa

loppet och invandrarnas etniska särdrag har i längden inga möj-

ligheter att överleva, har det hävdats. Stark etnisk gruppbildning har också sagts inbjuda till segregation, ojämlikhet och diskriminering. Vore det då inte bättre att med ens ta det oundvikliga steget fullt ut?

För att bejaka en sådan ståndpunkt måste man bortse från flera centrala faktorer eller bestrida deras existens. Etnicitet är mera beständig än de flesta föreställer sig och låter sig inte alltid utrotas ens med de mest brutala medel. Sådana försök att undertrycka den kan till och med leda till att den förstärks. I alla händelser överlever den i många generationer i samhällen där undertryckandet mest består i uteblivet erkännande och brist på offentligt stöd åt minoriteterna. Ett sådant exempel erbjuder tornedalsfinnarna. Deras språk och traditioner har med framgång motstått

mer än 150 års försvenskningsförsök. Ett än tydligare exempel är

samerna, vars gemensamma näring dock spelat den utslagsgivande rollen. Om man så vill kan landskapens dialekter och seder anföras som tecken på seglivad särprägel. Folkskolan sedan mitten av 1800-talet, radion sedan 1920-talet och televisionen sedan

50-talet har naturligtvis inneburit nivellering på åtskilliga områ-

den, men ändå inte utplånat etniska skillnader mellan olika landsändar. Under den här tiden har en stark utveckling mot ekonomisk, social och politisk jämlikhet ägt rum. Politiken behöver tydligen inte vara ett val mellan etniska särdrag och jämlikhet.

En påskyndad upplösning av gruppsammanhållningen måste

förmodligen använda assimilering som en metod. Om en sådan

alls hade att bli framgångsrik skulle den

politik förutsättningar

kräva en invandrarna och deras nästa genera-

brytning mellan

en familjeupplösning och därmed en nästan

tion, framtvingad

utstuderad mot människor. Det skulle vara att

grymhet många

tacka till kulturella och framförallt att

nej många nytillskott

utesluta den valfrihet som, alla begränsningar till trots, förblivit en för vår invandrar- och minoritetspolitik.

ledstjärna

Vår strävan för individernas och vårt gemensamma bästa bör således vara att den etniska Då

främja gruppsammanhållningen.

återstår att finna de faktorer som verkar stimulerande respektive samt medlen och metoderna

nedbrytande på sammanhållningen

att nå och önskade mål. Lösningarna är långtifrån

preciserade

”Driv oss samman med skrev Heidenstam

självklara. gisselslag”,

i dikten Åkallan och Ett tryck kan framtvinga eller

löfte. yttre

åtminstone stimulera den inre sammanhållningen. Skall man just därför sätta in ett sådant tryck? Skall man tillgripa bostadssegreinte bara eller ens i första hand för att tillfredsställa etniska

gation

gruppers önskan att hålla ihop geografiskt? Dilemmat kan illustreras omvänt med zigenarnas situation. man för att de lärare som skulle svara för de Länge tog givet - och de vuxnas -

svenska zigenarnas barnens undervisning

borde lära romanes. Det borde inte bara göra undervisningen

sig

mera effektiv utan också vara en gest av respekt för zigenarnas kultur. tacksamhet uteblev. Tvärtom, de strävade

Zigenarnas

emot. Deras exklusiva tillgång till det egna språket var en gränssom de inte ville förlora. Ett försvagat gräns-

skyddsmekanism

kan vara första mot assimilering och sviktande inre skydd steget

”Folkmord genom assimilering” löd en anklagelgruppbindning.

se från en av de första internationella zigenarkongresserna på 70-talet. blir då: skall svenska lärare låta bli att lära sig

Frågan

för att på så sätt medverka till att de inre banden

zigenarnas språk

bevaras? envetna strävan att upprätthålla gränser till

Zigenarnas egen

det samhället har alltid motsvarats av denna omgiv-

omgivande

mindre nu än tidigare och mindre i Sverige än

nings inställning,

i många andra länder. Förakt, förföljelse, stigmatisering, segreutifrån, därtill jämte starka tradigation gruppens egen reaktion tioner och en utpräglad gruppstolthet är tillsammans näranog hinder mot upplösning. Skall denna in-

oöverkomliga gruppens

från omgivningen bejakas för den etniska överlevna-

ställning

dens skull? De anförda faktorerna är övervägande negativa till sin karaktär; Omvända förhållanden stärker också gruppens inre band.

Vallonerna sig otvivelaktigt som överlägsna sin svenska upplevde

och var också i vissa avseenden. Ännu

omgivning överlägsna

århundraden efter invandringen till Sverige såg de som

sig själva

en etnisk grupp och betraktades också så av omgivningen. Ännu långt in på 1900-talet fanns ett särskilt vallonkompani vid

Upp-

lands regemente, ett tecken så gott som något på att även över-

heten såg positivt på en etnisk minoritetsgrupp och sökte hjälpa

den att överleva. Överheten ”hjälpte” zigenarna genom att för-

trycka dem.

Man kan således fråga sig om det är enklare eller svårare för individen att ”bibehålla och utveckla den identite-

ursprungliga

ten” i ett samhälle som är tillåtande, öppet, liberalt, än i ett repressivt, förtryckande. Påverkan på individen från den egna gruppen blir olika. Detta innebär att medlemmarna i en etnisk minoritetsgrupp sluter sig starkare samman i ett etniskt repressivt samhälle - de individuella valen blir -

så gott som omöjliga och de etniska gränserna definieras klarare och försvaras med större intensitet och förtvivlan. I ett öppet samhälle är valfriheten skenbar för individen. Allteftersom trycket från den egna gruppen blir mindre och de gränsbevarande krafterna svagare, blir majoritetskulturens inflytande starkare. För individer födda i Sverige av invandrade föräldrar (eller inflyttade hit som

barn)

finns egentligen inget annat val än ”det svenska alternativet”. Men för samma individer i ett etniskt repressivt samhälle finns egentligen inte heller något annat val än ”det etniska alternativet”. Man kunde kanske den indivi-

säga att endast upproriska den, den som tar upp kampen mot förkvävande strukturer, till-

kämpar sig en reell, individuell, valfrihet.

Vissa faktorer gynnar alltså etniska gruppers överlevnad, andra verkar i motsatt riktning. Effekten är inte alltid entydig. ”Gisselslagen” driver gruppen samman men frestar enskilda medlemmar att lämna den. Tiden medför också variationer, ett slags

konjunkturväxlingar. Ett ofta iakttaget händelseförlopp är att

- invandrarnas barn - andra - i sitt mot

generationen uppror

föräldrarna blir likgiltiga eller rent negativa till föräldrarnas språk och traditioner, medan nästa släktled återigen får ett nyväckt intresse för ursprunget.

På 30-talet menade den amerikanske historikern M.L. Hansen rentav att detta vore något av en lagbunden och myn-

utveckling

tade begreppet ”Hansens Man kan med Erik

lag. sociologen

Allardt peka på det paradoxala i etniska existens som

gruppers ligger i deras säregna blandning av bestånd och

föränderlighet.

Listan på faktorer med positiv eller negativ eller dubbel verkan kan göras lång och ändå aldrig bli fullständig. Till de övervägande - oftast starkt - hör kontakterna med hem-

positiva positiva

landet. Fortsatt invandring därifrån, hemresor under semestrar och helger, värdlandets förbindelser med hemlandet, innebär

Ouvertyr 39

av Å andra sidan kan det gamla

ständig påfyllning impulser.

hemlandets försök att kontrollera och styra de utvandrade leda till att de söker sig från ursprunget. Diktaturstaters

avlägsna

strävan att skrämma till är välbekant, liksom försöken att

lojalitet

av en som man flytt ifrån. Det gemensam-

undgå påverkan regim

ma intresset att regimen kan i sin tur stärka gruppens

bekämpa

så som fallet var med som i Sverige

sammanhållning, grekerna

mot militärjuntan i hemlandet. Detsamma gäller

engagerade sig

chilenarna som binds samman av sin avsky för Pinochet. Gemenbehov och intressen är för den etniska

samma grundläggande

överlevnaden. Ekonomisk starka band, särskilt starka om

gemenskap skapar

i Det är visserligen sant att

de tar sig uttryck yrkesgemenskap.

kanske flera samer lever utanför rennäringen och samebyarna än denna ram - Stockholm är landets största sameby i en inom vidsträckt - men och

mera mening yrkes- näringsgemenskapen

är i alla händelser en mera faktor än någon annan. Den

påtaglig

också särskilt stor distans till andra etniska grupper, me-

skapar

dan samerna i Stockholm i alla avseenden kommit närmare sin

icke-samiska omgivning. Med reducerad kulturell distans till majoritetssamhället följer i andra än den ursprungliga. Man ansluter

medlemskap grupper till organisationer av olika slag, fackliga, kulturella, religiösa, sig

och blir i mindre formella allt

idrottsliga indragen gemenskaper,

tvärs mot de etniska som då tenderar att försva-

på bindningarna,

gas. stor kulturell distans kan också i sig bli ett incitament

Mycket

till att lämna den etniska Det är tänkbart att etnis-

gemenskapen.

där kvinnor i allt eller det mesta är underordnade ka grupper, männens kommer att bli skådeplatsen för uppror av kvin-

vilja,

nor som kräver att få leva ett icke mansdominerat liv, särskilt ett

utanför familjen. Blandäktenskapens gränsöverskridan-

yrkesliv

de och roll är intressant men hos oss knappast

gränsförsvagande

belyst annat än skönlitterärt. Den svenska invandrar- och minoritetspolitiken sådan den utvecklats sedan 70-talet verkar i stort sett till förmån för den etniska överlevnaden, åtminstone hos de större grupperna. Normalt är det som först förlorat. Det har redan börjat ske

språket går

i men det tar längre tid än i länder där

Sverige också, säkerligen

invandrarnas modersmål inte får ens ett samhälleligt erkännan-

de, än mindre stöd. På motsvarande sätt förhåller det sig med invandrarnas organisationer På håll uppstår sådana hos

och egna tidningar. många

invandrar- och som instrument i kampen mot

minoritetsgrupper

och I har invandrarna stimu-

ojämlikhet diskriminering. Sverige

lerats att bilda egna organisationer genom att stat och kommun kanaliserat särskilda subventioner genom dem. Den etniska gruppens överlevnad institutionaliseras och

förlängs därigenom.

Åtgärder som de nämnda syftar till kompensation till människor i underläge. Detta kallas i USA ”affirmative action” och hos

oss positiv diskriminering, men vårt uttryck har en mera begränsad betydelse. Sådana undantagsbestämmelser till invandrarnas

förmån finner man på många områden, dock sällan eller

aldrig

på det rent ekonomiska. En mycket stor del av vår

invandring

kommer från länder där små företag, ofta

familjeföretag, är myc-

ket vanliga. Sådana börjar också bland invandrare i Sve-

uppstå

rige, inte till följd av samhällelig stimulans utan snarare trots utebliven sådan. Mycket skulle vara vunnet

förmodligen om nya

förorter och stadsdelar planerades också med sikte

på företags-

bildning bland etniska grupper. Men planeringen tar i allmänhet sikte på stora och dyra lokaler för kedjor som ICA, Metro, Tempo, Konsum och sedan blir utrymmet inte stort för småbutiker och verkstäder för hantverkare. Obeaktad etnisk ojämlikhet skapar konflikt. Särskilda insatser för underprivilegierade grupper kan väcka och motstånd

ovilja

och även leda till konflikt. Politiken blir därmed inte ett val mellan harmoni och konflikt utan mellan alternativa konflikter, den ena destruktiv och den andra konstruktiv, en väg till lösning,

ett medel att uppnå jämlikhet.

Centrala

begrepp

Innan vi går vidare måste vi göra en och resonera

utvikning kring

de centrala begrepp som vi rör oss med i betänkandet. ”Etnisk”, diskriminering , minoriteter” m.fl. har redan förekommit i texten och flera liknande begrepp framöver.

dyker upp

Etnisk grupp

En grupp utgörs av ett antal individer som har form av

någon

gemensamt kännetecken och någon känsla av att tillhöra en kollektiv enhet med gemensam och delade normer.

målsättning

För en etnisk grupp är det den etniska som är

tillhörigheten

central. Med etnisk tillhörighet brukar avses ”Etnisk”

följande.

har sin rot i ett grekiskt ord, ”ethnos”, som människor av

betyder

ens egen sort, nation eller folk. Nedanstående uppställning visar vilka beståndsdelar (attribut) som den etniska som

tillhörigheten

mest kan omfatta. De är av olika relativ vikt för olika etniska grupper. Ett viktigt delbegrepp är ”markör”. Det sammanfattar allt så-

Ouvertyr

dant som utgör yttre kännetecken på att en person har en viss etnisk tillhörighet. Markörer är av

mångahanda slag: hudfärg,

hårfärg, andra kroppsliga kännetecken, namn, klädsel,

språk, brytning, språkbehandling m.m. Medlemskap i alla de katego-

rier, grupper och delkulturer som finns i samhället markeras på ett eller annat sätt, mer eller mindre framträdande.

Attributen är följande:

gemensamt ursprung territorialitet gemensam kultur, seder, kulturella markörer religion, trosbekännelse ”ras” eller andra fysiska kännetecken

språk (modersmål), namn, icke verbalt språk sammanhållning, lojalitet, chauvinism normer för familjebildning, familjestruktur

exklusiv ekonomisk bas

endogami.

DEJDEIEJDEIDDE]

Etnisk tillhörighet är således tillhörighet till en etnisk

grupp. Medlemmarna i gruppen har införlivat medlemskapet i sin självuppfattning. En etnisk grupp behöver inte omfatta

samtliga upp-

räknade attribut, men den omfattar oftast ett flertal av dem. Erfarenheterna ger vid handen att det inte finns sådana

några

kriterier för medlemskapet i etniska grupper att de gäller alla medlemmar i en etnisk grupp. Beroende på omständigheterna kan människor anse sig tillhöra samma etniska men

grupp på

olika grunder.

Med en sammanfattande bestämning är således en etnisk grupp en grupp som har en gemensam kultur och om vilken det finns föreställningar om ett gemensamt ursprung.

En etnisk minoritet i Sverige är en etnisk grupp som är ickedominant i det svenska samhället. Etniska minoriteter i Sverige är alla etniska grupper utom den svenska. Enligt en FN-deñnition från l95l är en minoritet en icke-dominant befolkningsgrupp som besitter och önskar bevara stabila etniska, religiösa eller språkliga traditioner eller kännetecken, klart annorlunda än

den övriga befolkningens”. En i Sverige allmänt omfattad upp-

fattning är att de enskilda individerna avgör om de tillhör en minoritet eller -

ej.

Vårt arbete utgår från att etniska minoriteter uppstått och

uppstår i Sverige som en följd av efterkrigsinvandringen. De

förslag vi har lagt fram.i tidigare betänkanden liksom de som kommer att presenteras här kommer givetvis .även äldre minoriteter till godo. Vi har däremot inte ägnat oss åt frågor som spe-

Ouvertyr

ciñkt endast en minoritet. Det finns många skäl att ägna

gäller

åt de äldre minoriteternas - främst

särskild uppmärksamhet

samernas - Detta har emellertid utanför vårt

problem. legat

uppdrag.

Etnisk tillhörighet är alltså inte detsamma som ras. Begreppet ras - använt människor - är ett av nutidens mest belasta-

på

de. Det beror framför allt på en sammanblandning av ett oklart definierat och en underförstådd uppfattning om att det

begrepp

skulle finnas eller mentala egenskaper hos ”raserna” som

fysiska

medför att individer av den ena rasen” skulle vara överlägsna eller individer av andra ”raser”. Det har gjorts för-

underlägsna

sök att klarare, framför allt omedelbart efter

göra rasbegreppet

andra under aktiv medverkan från bl.a. Unesco. Ett

världskriget

har därvid utvecklats enligt vil-

slags antropologiskt rasbegrepp

ket det skulle finnas endast tre ”raser” av människosläktet: den vita, den svarta och den gula. (Andra benämningar brukar användas men de har samma Samtidigt medverkade främst

innebörd.)

till att begreppet ”rasgrupp” i den samhällsveten-

antropologerna

litteraturen kom att ersättas med ”etnisk grupp” i den

skapliga

det har enligt ovanstående resonemang. Inom geneti-

betydelse

ken har utvecklats ett annat rasbegrepp än det som antropologerna avskaffade. Genetikerna vill att man skall bibehålla underav-

delningar av de tre raserna och ge även dessa underavdelningar

raser. Det finns att

benämningen naturligtvis ingen anledning

invända mot inom genetiken av ett rasbegrepp som

utvecklingen

är så att det i mångfald kan jämföras med de

mångskiftande etniska Att biologiska skillnader exempelvis i fråga

grupperna. om faktiskt finns och att de kan bestämmas får

blodgrupper aldrig vara utgångspunkt för social särbehandling.

Våra direktiv talar bl.a. om diskriminering på grund av trosbekännelse. Skälet härtill är att trosbekännelse är ett av de s.k. - rekvisiten brottsbalkens bestämmelser om hets mot folk-

enligt och diskriminering. Som framgått ovan ingår det grupp olaga

som ett av attributen för den etniska tillhörigheten. Det kan dock

ensamt grund för kategorisering av så gott som aldrig utgöra

människor i etniska grupper. I straffrätten finns emellertid skydd

mot diskriminering eller uttryck för hot eller missaktning på

av enbart trosbekännelse. Man kan fråga sig varför mot-

grund svarande inte finns för exempelvis politisk uppfattning. Ett skydd

skäl till att trosbekännelse finns som ett rekvisit i beskrivningen av brottsbalkens skyddsobjekt är historiskt. Trosbekännelse synes kunna med härstamning”, hette det i straffrätts-

jämställas

kommitténs betänkande år 1944 när ett förbud mot hets mot först diskuterades på grund av den antisemitiska pro-

folkgrupp

före och under Bakom citatet ligger säkert

pagandan krigsåren.

Ouvertyr

uppfattningen att trosbekännelse i flertalet fall är en tillskriven egenskap, dvs. man har inte valt den själv eller förvärvat den. I vårt förslag till lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet (SOU 1983:18) ingick bl.a. att undanta trosbekännelse som särskild s.k. diskrimineringsgrund. Vårt förslag i denna del har mött kritik. Man kan därför förutskicka att regeringen i sitt förslag till

riksdagen kommer att behålla alla de tidigare diskriminerings-

grunderna, således även trosbekännelse. Religion åtnjuter alltjämt vördnad och respekt även i vårt sekulariserade samhälle.

Etniska relationer

Etniska relationer betecknar de ömsesidiga förhållningssätt som utvecklas mellan etniska grupper inom och mellan samhällen. Etniska relationer i Sverige omfattar alla etniska grupper som finns representerade i landet. Det rör sig således inte enbart om relationer mellan majoritetsbefolkningen å ena sidan och minoriteterna å den andra. Etniska relationer omfattar alla tänkbara kombinationer av etniska grupper. Dessa relationer äger rum på

alla det samhälleliga skeendet och i skärningspunkten

nivåerli

mellan individ och samhälle: alltifrån individernas föreställningsvärldar till maktstrukturer på den överordnade samhälleliga nivån.

Även om samspelet mellan majoritet och minoriteter är blott en av aspekterna på etniska relationer i Sverige så är det utan vidare den viktigaste och den som betänkandet handlar om. De individer som tillhör majoriteten kan i de flesta fall av kontakter med medlemmar av etniska minoriteter stödja sig på den grundläggande maktskillnaden mellan majoritet och minoritet, ett förhållande som ofta ger upphov till diskriminering.

Vi uppehåller oss i det här betänkandet nästan enbart vid den aspekten av de relationerna i Sverige. Vi gör därmed en

etniska

begränsning av behandlingen av området etniska relationer. Att vi talar om etniska relationer är ändå en väsentlig utvidgning av

det som egentligen är vårt mandat: fördomar, stereotypier, anti-

patiska attityder, invandrarfientlighet, diskriminering. Utvidgningen är nödvändig eftersom vi menar att diskriminering möj-

liggörs främst genom de grundläggande maktskillnaderna mellan majoritet och minoritet. Vi griper härigenom över ett större fält än tidigare utredningar inom ”invandrarområdef”. Vi har dock

vår självklara förankring inom detta område. Våra värdepremis-

ser utgörs av de invandrar- och minoritetspolitiska målen. Våra förslag grundas därför på en kombination av dessa båda förutsättningar: den strikt invandrarpolitiska och den som innebär en

utvidgning till att innefatta majoritetsbefolkningen, dess indivi-

der, grupper och institutioner.

Ouvertyr

Diskriminering

Ordet i uppslagsverk vara synonymt med

diskriminering anges

särskillnad, urskillnad och åtskillnad. När man diskriminerar särbehandlar man. Inte all särskillnad är av ondo för den som utsätts för den. Man måste skilja mellan positiv, värdeneutral och

särbehandling. En person som har låg inkomst och hög

negativ

får och särbehandlas därigenom positivt. Att

hyra bostadsbidrag

en får kvittera ut större uniformskläder än en

läng Värnpliktig

kortare person som står bakom honom i kön är exempel på en

som måste betraktas som värdeneutral.

särskiljande behandling Det är uppenbarligen den negativa särbehandlingen som intres-

serar oss här.

En definition som täcker diskriminering med av-

begreppet

seende den särbehandlingen lyder så här: Diskrimi-

på negativa

är särbehandling av en grupp eller av en individ som

nering

tillhöra gruppen i fråga. Genom särbehandlingen ska-

uppfattas

av för gruppen eller individen i fråga.

pas en olägenhet något slag

En av de för utredningens arbete är

primära utgångspunkterna

den FN-konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskri-

till vilken Sverige anslöt sig år 1971. I denna definieras

minering diskriminering som

varje skillnad, uteslutning, inskränkning eller företräde på grund av

eller nationellt eller etniskt ursprung som har ras, hudfärg, härstamning till syfte eller verkan att omintetgöra eller inskränka erkännandet, åtnjutandet eller utövandet på lika villkor av mänskliga rättigheter och grund-

på politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och andra läggande friheter områden av det offentliga livet.

I rapport Etnisk diskriminering och

diskrimineringsutredningens

. social identitet av Anders Lange och Charles Westin (LiberFörlag, 1981) diskuteras bl.a. ett antal dimensioner av begreppet

diskriminering:

El Föremålet för diskriminering (den utsatta personen eller grup-

- utövaren av

pen, offret) diskriminering (agenten)

EI av individer - och

Diskriminering diskriminering av grupper

folkslag

erfarenhet av -

El Subjektiv diskriminering objektivt förelig-

gande diskriminering

Individuell - institutionell

diskriminering diskriminering

-

Oavsiktlig diskriminering avsiktlig diskriminering

- som

DDEJ Diskriminering som produkt (resultat) diskriminering

process EJ Positiv -

diskriminering negativ diskriminering

När det gäller frågan om offer och agent förutsätts offret vanligtvis tillhöra en etnisk minoritetsgrupp i samhället som av en härskande eller dominerande agent utsätts för politiskt, ekonomiskt eller socialt förtryck. Vidare är offret oftast en enskild

individ ur en minoritetsgrupp. Man uppmärksammar vanligtvis oftare individuell diskriminering, även om negativ särbehandling

av hela folkgrupper knappast är mindre frekvent.

En individs subjektiva upplevelse av att vara diskriminerad är inte detsamma som att diskriminering faktiskt ägt rum. Upplevelsen i sig är dock ofta ett tecken på att något inte står rätt till.

Distinktionen mellan individuell och institutionell diskriminering har med agenten att göra. Det kan vara frågan om en enskild person som diskrimineras av en annan enskild person eller något så svåröverblickbart som en administrativ byråkratisk apparat

_ som bedriver en verksamhet med avsiktligt eller oavsiktligt diskriminerande konsekvenser.

Skillnaden mellan diskriminering som produkt och som process hänför sig framför allt till valet av observationsmetod. I ett

individuellt fall kan man naturligtvis följa diskrimineringen som

process, men oftast är detta inte möjligt. Folk drar öronen åt sig när de blir varse att deras handlande observeras. Ännu svårare är att observera institutionell diskriminering i verksamhet. I stor utsträckning har man därför inom forskningen fått hålla till godo

med diskrimineringens produkter, antingen dessa nu framträder

i form av statistiskt material eller i form av spår som offret kan tillhandahålla.

Vi har ovan försökt att i ett par enkla satser sammanfatta vad

är. Ännu enklare - och en slutsats

diskriminering uttryckt logisk

av ovanstående - är att all

resonemang negativ särbehandling på etnisk grund är (etnisk) diskriminering.

Detta skulle emellertid innebära att alla åtskillnader som den svenska staten gör med utgångspunkt i kravet på medborgarskap

vore diskriminering, något som skulle föra för långt exempelvis

med hänvisning till rättigheten att resa in i landet och vistas här.

Rätten att delta i riksdagsval respektive lagreglerade begränsningar av tillträde till vissa offentliga tjänster är ytterligare exem-

pel. Man kan alltså tala om förekomsten av såväl laglig som

olaglig diskriminering. Diskriminering är i princip liktydigt med negativ särbehand-

ling, men andra principer, värderingar och intressen måste ta överhanden i vissa konkreta fall och leda till att en handling inte kan betecknas som etnisk diskriminering. Att den negativa sär-

behandlingen har skett på etnisk grund är ett nödvändigt villkor

för att överhuvudtaget bedöma om diskriminering är för handen. I enskilda fall kan detta vara svårt att visa.

46 SOU l984z55

Ouvertyr

Fördomar

Ordet fördom innebär ju bokstavligen att det är fråga om en dom

i dvs. en illa grundad uppfattning. Begreppet fördom är förväg, nära förenat med begreppet diskriminering. Fördomen uppfattas

som en attityd, alltså som en beredskap att handla, medan diskri-

mineringen är själva handlingen.

En definieras vanligen som det en individ har lagrat i

attityd

minnet som resultat av tidigare inlärning och erfarenheter och som bibehålls i form av en benägenhet att handla på ett visst sätt.

en klassisk definition är fördomar antipatier som bygger

Enligt och nästan orubbliga generaliseringar. Denna defipå felaktiga

nition ut en känslomässig beståndsdel (antipatin) och en

pekar

Arne Trankell har utvecklat

begreppsmässig (generaliseringen).

en liknande definition som går ut på att förhandsuppfattningar i allmänhet är nödvändiga för att information om verkligheten skall kunna tolkas och organiseras av individen. Fördomar skiljer sig från andra förhandsuppfattningar genom att de är förbundna

med starka antipatier, vilka hindrar korrigering av föreställning-

en även om starka motargument, bevis eller liknande skulle uppbringas och företes. Ett bättre uttryck än fördomar är enligt Trankell oresonliga antipatierå

Fördomar uppfattas alltså som idéer och föreställningar som i

dömer nedvärderar) eller individer

förväg (i betydelsen grupper på grundval av gruppens verkliga eller föregivna egenskaper.

I av fördomsbegreppet brukar man ofta betona att

analyser

fördomar kan innehålla tre komponenter: en känslomässig,

sägas en begreppsmässig och en viljemässig. Fördomens känslomässiga komponent rör således den antipa-

tiska känslan. När det gäller fördomens begreppsmässiga kom-

sätts vanligen ett likhetstecken mellan denna och stereoponent

typin (se vidare nedan). Fördomens viljemässiga komponent,

har ansetts vara den som rör social distansering och

slutligen, diskriminering.

Stereotypi

En kan definieras som en förenklad mental bild av

stereotypi

av personer, institutioner eller händelser som i

någon kategori

allt väsentligt delas av en viss grupp människor. Kategorierna

kan vara vida eller Stereotypier åtföljs vanligen men begränsade.

inte nödvändigtvis av fördomsfullhet, dvs. fördelaktiga eller

ofördelaktiga förhållningssätt till medlemmar av kategorin i frå-

4 Arne Trankell: Invand-

ga. Etniska stereotypier är sålunda generaliseringar (ofta negati-

rarprøblem. Norstedts, 1975. av egenskaper hos människor av annan etnisk tillhörighet än

va)

den egna. Stereotypiemas individuella och sociala funktioner är att begreppsmässigt strukturera den sociala verkligheten, att för-

svara personliga värderingar, att skapa och upprätthålla gruppvärderingar som legitimerar sociala handlingar samt att i termer

av positiva värden skilja den egna gruppen från andra sociala grupper.

sou 19:54:55 49

2¶Svenskarna i invandrarnas

ögon

I varje samhälle där etniska minoriteter lever sida vid sida med

en majoritetsbefolkning finns den etniska diskrimineringen som

en latent risk. Den etniska indelningen av samhället bidrar på _ olika sätt till en form av konflikt som resulterar i diskriminering. Vi hävdar att det i - liksom i alla andra

på goda grunder Sverige

länder med etniska minoriteter - förekommer etnisk diskriminering. Vad som däremot är svårt att med säkerhet fastställa är i vilken omfattning det faktiskt förekommer diskriminerande handlingar och i vilken mån det svenska samhället är så inrättat att den etniska diskrimineringen blivit inbyggd i systemet.

I den internationella litteraturen om diskriminering finns myc-

ket få exempel på undersökningar som syftat till att svara på

om ”hur och ”vilka medlemmar av etniska mi-

frågor många”

noriteter som drabbas av hur mycket” diskriminering. Det mest kända exemplet är kanske den studie som genomfördes i Storbritannien i slutet av l960-talet. Däri uppmärksammades diskriminering inom samhällets institutioner såväl som diskriminering av enskilda. I övrigt avser så gott som all empirisk forskning och alla

undersökningar om diskriminering dess yttringar och effekter. I

dessa studier är diskriminering det som förklarar, inte det som skall förklaras.

Diskrimineringsutredningen har inte genomfört någon statis-

tiskt representativ undersökning av etniska minoriteters erfarenheter av diskriminering i det svenska samhället. Vi har emellertid

olika sätt skaffat oss kunskaper som redovisas i det här kapit-

på

let.

För det första genomförde vi under våren 1980 en intervjuun-

bland invandrare ur fem olika etniska grupperz. För

dersökning

det andra har till utredningen varit knuten en referensgrupp

l W.W. Daniel: Racial bestående av representanter för olika etniska minoriteter. Några discriminatiøn

in Engledamöter har sammanfattat de ytterligare vittnesmål om etnisk land. Penguin Books,

1968. diskriminering som kommit dem till del antingen genom den organisation de representerar eller genom undersökningar i den 2 är re-

Undersökningen egna etniska gruppen. För det tredje har utredningen fungerat dovisad i Vitmesmâl.

50 Svenskarna i invandrarnas ögon

som en klagomur för personer som ansett sig ha varit utsatta för etnisk diskriminering. Detta har inneburit ett väsentligt inflöde av kunskaper. (I vissa fall har det också gett oss anledning att ingripa genom att föra ett ärende vidare till berörda myndigheter - i första hand och

polis åklagare.)

Vittnesmålsrapporten

Rapporten är resultatet av en intervjuundersökning genom vilken vi sökt fånga in den etniska diskrimineringens olika ansikten och former. Vi sökte utröna var, när och hur invandrare upplever diskriminering i det svenska samhället och koncentrerade oss

alltså på en lokalisering av problemhärdar.

Intervjuerna ägde rum i fem olika grupper: finnar, italienare, turkar, latinamerikaner och svarta. Sammanlagt 201 intervjuer

genomfördes på intervjupersonernas modersmål av för ändamå-

let särskilt utbildade intervjuare. Mycket ingående intervjuer ge-

nomfördes; huvudämnet var diskriminering. Vid en analys av materialet framgick att några större skillnader i fråga om erfarenheter av diskriminering egentligen inte fanns mellan de olika etniska grupper som medverkade i undersökningen. Här delar vi upp redovisningen på olika samhällsområden.

Arbetsmarknaden

Arbetet är ett av de viktigaste inslagen i en människas liv. En stor del av sitt vuxna liv ägnar människan åt arbetet och genom det

tjänar hon sitt uppehälle. Genom arbetet kan självförverkligan-

de, arbetsgemenskap och en mening i tillvaron nås. Ett bra arbete med god lön ger inte bara köpkraft och socialt anseende, det bidrar aktivt till självtilliten och självrespekten och det är en av

de väsentligaste förutsättningarna för en positiv identitetsutveck-

ling. Människors arbete är en nödvändig förutsättning för samhällets fortlevnad och för välståndsutvecklingen.

Inget samhällsområde drabbas av en så omfattande och samstämmig kritik för diskriminering som arbetslivet. Mer än 60 % av samtliga intervjuade har tagit upp händelser där de ansett sig ha blivit särbehandlade på arbetsmarknaden i det ena eller andra avseendet. De besvikelser och den bitterhet som många förmedlar kan visserligen upplevas lika starkt också av en svensk som t.ex. förlorar i konkurrensen om ett arbete. Det förefaller emellertid klart att många invandrare mer eller mindre grundlöst utsätts

för ett antal extra sorteringsmekanismer.

I vårt material belyses svårigheterna för många att överhuvudtaget komma in på arbetsmarknaden och att där bli accepterade:

Svenskarna i invandrarnas ögon 51

svårigheter i kontakter med enskilda arbetsgivare och med fackliga ombud; utländska arbetslivserfarenheter och utländska utbildnings- och studiemeriter räknas inte; vissa arbeten är stängda för utländska medborgare.

Det finns naturligtvis en mängd olika skäl till invandrares svårigheter på den svenska arbetsmarknaden. En persons bris-

tande kunskaper i svenska språket är en grund. Ett annat exempel är lagen om rätt till ledighet och lön vid svenskundervisning för

anställda invandrare. Den innebär att en arbetsgivare måste betala lön under studietiden för anställd invandrare som saknar

tillräckliga kunskaper i svenska. Så länge fler lediga arbeten än

arbetssökande fanns var detta en extrakostnad som vissa arbetsgivare tog på sig. Vid det omvända förhållandet har lagen lett till att arbetsgivare undviker att anställa invandrare med rätt till g

ledighet och lön för sådan undervisning.

Många av de personer som i undersökningen vittnat om upplevelser av diskriminering på arbetsmarknaden har varit inför-

stådda med att problem på saklig grund kan uppstå på en arbets-

marknad som fylls på med människor med annan utbildning och erfarenhet, begränsade kunskaper i svenska och om svenskt samhälls- och arbetsliv osv. Det många i stället pekar på är vad som

uppfattas som osakliga skäl till negativ särbehandling. Så här heter det exempelvis i en av intervjuerna:

Diskrimineringen på arbetsmarknaden sker på ett mycket rafñnerat sätt; i allmänhet finns det inga synliga regler som hindrar invandrare, men de osynliga reglerna hindrar oss på ett väldigt effektivt sätt. Det gäller att få bort fördomarna: turkar är diskare, greker är städare, jugoslaver är fabriksarbetare osv.

De flesta redovisningar av diskriminering i arbetslivet gäller ut-

sagt eller underförstått arbetsgivare eller deras företrädare. Ett viktigt led mellan arbetssökande och arbetsgivare är dock arbetsförmedlingen, som bl.a. har att bedöma den sökandes kvalifikationer i förhållande till anmälda lediga arbeten. Arbetsförmedlingen personiñerar för många invandrare en diskriminerande arbetsmarknad. Så här hette det i en av intervjuerna:

Arbetsförmedlingen är ett exempel på en diskriminerande myndighet där invandrarna inriktas mot vissa områden inom arbetsmarknaden som kräver inga eller låga kvalifikationer. Det är utomordentligt svårt för en invandrare att få ett jobb som motsvarar ens kvalifikationer och erfarenheter.

Det finns många utsagor om upplevelser av diskriminering som

intervjupersonerna lämnat om möten med arbetsgivare och per-

sonalanställare. I intervjuerna heter det bl.a. att vissa företag

52 Svenskarna i invandrarnas ögon

överhuvudtaget inte anställer invandrare, att arbetsgivare bryter

mot ingångna muntliga avtal om anställning när de fått klart för sig att den sökande var invandrare eller hade svart hudfärg eller något annat liknande skäl.

En del av den negativa särbehandlingen upplever invandrare

från arbetsgivarnas sida, men också från de fackliga företrädarna och från arbetskamraterna under själva anställningen. Ett intervjuuttalande låter så här:

Det förekommer en fruktansvärd diskriminering av invandrare från arbetsgivarhåll. Man använder invandrare som ett sätt att få större vinst. Man anställer och sparkar invandrararbetare godtyckligt. De måste jobba övertid och får ingen betalning eftersom de inte känner sina rättigheter; särskilt gäller det här i småindustrier, restauranger etc.

En speciell form av diskriminering på arbetsmarknaden som

många i undersökningen berör handlar om att tvåspräkighet inte

är meriterande i anställningar där just språkkunskaper skulle

kunna vara till stor nytta. Det exempliñeras ofta med tjänster inom den offentliga sektorn som arbetsförmedlare, bostadsför-

medlare, poliser, tjänstemän vid försäkringskassa och socialsek-

reterare.

En intervjuperson har följande erfarenhet:

Jag har turkisk psykologexamen, men jag får inte samma lön som en svensk skolpsykolog och det trots att jag är anställd som skolpsykolog. Den enda skillnad som jag kan se är att jag inte talar precis perfekt svenska, men mina kunskaper är ju desamma. Dessutom kan jag ju faktiskt tala turkiska.

Utsagor om diskriminering på arbetslivets område är alltså mycket vanliga i våra intervjuer. Mot bakgrund av den friktion som rimligen måste uppstå i ett samhälle som under mer än tre decennier erhållit en betydande del av arbetskraften utifrån är det knappast förvånande, men väl oroande. Vi har efter samråd med arbetsmarknadens parter föreslagit regeringen en lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet (SOU 1983:18). Behovet av ett förbud får starkt stöd i vittnesmålen från invandrarna.

Myndigheterna

Invandrarnas största hinder i Sverige är myndigheterna. Diskrimineringen från allmänheten kan man undgå genom att undvika allmänheten, men från myndigheterna kan man inte fly.

Så svarar en invandrare på frågan om erfarenheter av etnisk

från de samhälleliga institutionernas sida. Han är

diskriminering

9.

Svenskarna i invandrarnas ögon 53

inte ensam om sin kritik. De allmänt formulerade Synpunkterna handlar ofta om att invandrare tycker att svenskar får bättre än de själva i kontakter med myndigheter av olika

behandling

”Det är enkelt att se hur riktiga svenskar får en annan

slag.

En del svenskar är så djärva att de till och med

behandling.

det”, säger en person med flera negativa erfarenheter av

medger

i kontakter med samhälleliga organ. Inte sällan

diskriminering

handlar den allmänna kritiken om att myndigheterna inte tillhandahållit tolk eller att tolkarna har otillräckliga kunskaper för uppdraget, vilket kan få diskriminerande effekter.

av tolkanvändningen lämnar inte Förvaltningslagens reglering

stort för valfrihet. I lagen fastslås att

myndigheterna utrymme

myndighet vid behov bör använda tolk när den har att göra med som inte behärskar svenska tillräckligt bra.

någon

Särskilt omfattande kontakter har invandrare med statens invandrarverk och med polisen. När det gäller dessa myndigheters av utlänningsärenden är den bild som framträder i

behandling undersökningen i huvudsak positiv. Några negativa synpunkter

finns dock. De flesta handlar om långa handläggningstider för Under den tid man väntar har man inte rätt

förstagångstillstånd. att arbeta. Andra negativa synpunkter gäller invandrarverkets

i enskilda ärenden. Flera personer upplever att vissa

bedömning nationalitetsgrupper behandlas generösare än andra.

Om man i huvudsak fär en positiv bild av utlänningspolisens av tillståndsärenden så framträder en annan bild i

handläggning

av invandrares kontakter med andra delar av

undersökningen

den svenska poliskårens verksamhet. Polisen är den myndighet som får de flesta kritiska kommentarerna. De negativa erfarenheterna fördelar över samtliga fem etniska grupper. När

sig jämnt

det verksamhet återfinns många allmänna

gäller polisens vanliga

utsagor om hur man upplever enskilda polismän. De sägs vara aggressiva, våldsamma, särskilt misstänksamma, provokativa, fördomsfulla, respektlösa mot invandrare osv. Flera

ñentliga,

berättar detaljerat om händelser de varit med om. Av

mycket

av den inre - sär-

polisens handhavande utlänningskontrollen

skilt i storstadsområdena - finns också erfaren-

många negativa

heter. Polisens uppgift i denna kontroll är utomordentligt grann- Kritiken handlar inte om själva förekomsten av kontrollen,

laga.

utan det sätt på vilket den utförs. Det finns att ta särskilt allvarligt på kritiken mot

anledning

Kritik kan med fog riktas mot vissa enskilda polismäns

polisen.

liksom mot polisbefäl och polisledning som inte aktivt

agerande,

söker komma till rätta med problemen. Dock bör man inte se de enskilda agerande isolerat från sitt sammanhang.

polismännens

Deras arbetsförhållanden, som också innebär täta kontakter med

54 Svenskarna i invandrarnas ögon

kriminella utlänningar (varav en del är invandrare), brister i

utbildning och fortbildning och andra brister i personalpolitiskt

hänseende kan vara viktiga faktorer som påverkar polisernas

möjligheter att fullgöra sina uppgifter med den respekt för den enskildes integritet och värdighet som skall prägla all offentlig myndighetsutövning.

Inställningen hos polis och åklagare till diskriminerande beteende återspeglas också av deras av

handläggning anmälningar

om brott mot bestämmelserna om hets mot

folkgrupp och olaga diskriminering. Den genomgång av sådana anmälningar för den

senaste tioårsperioden som utredningen redovisar i betänkandet (Ds A 1984:7) Om olaga diskriminering ger vid handen ett stort

antal felaktigt nedlagda ärenden.

Också i kontakten med de sociala myndigheterna redovisar invandrare erfarenheter av negativ Hos

särbehandling. försäk-

ringskassan är det vanligt att invandrare vara utsatta

upplever sig

för särskild misstänksamhet från kassans personal. Så här uttrycker sig en person: ”Försäkringskassan diskriminerar invandrare genom sin stora misstänksamhet. Att misstänka människor är att förnedra dem.” Flera personer ha haft med

säger sig problem försäkringskassan i samband med sjukdomsfall utomlands under

semestern. Brist på information från är också

försäkringskassan

ett stort problem som man uppfattar som diskriminerande: ”Försäkringskassan har inte informerat på finska om nya regler om t.ex. föräldrapenning fast det bor massor av finnar i mitt område”, säger en person. Sjukvården är en del av samhällets ”vårdapparat” där även många svenskar känner sig främmande och utan rimliga möjligheter att fungera och kommunicera. Många av de erfarenheter av diskriminering inom sjukvården som omvittnas i vår undersökning utgår från uppfattningen att invandrare får sämre vård än » infödda svenskar. Inte sällan om

handlar utsagorna bristfällig

kommunikation mellan personal och patienter, om brist på tvåspråkig personal eller tolkhjälp, men också om att man som invandrare inte alltid blir tagen riktigt på allvar inom sjukvården. Ibland blir mötena mellan de två kulturer som representeras av den invandrade patienten och den svenske läkaren till veritabla kulturkrockar. Negativa omdömen om socialvárden består dels av utsagor av allmän natur, som berör bemötandet från socialsekreterare och annan personal, dels av preciserade berättelser om av

upplevelser

felaktig och fördomsfull handläggning av enskilda ärenden. Frågan om fosterhemsplacering av invandrarbarn har många känt sig föranlåtna att ta upp. Några har berört problemet med fosterhemsplacering av invandrarbarn i helt svenska miljöer.

Svenskarna i invandrarnas ögon 55

Också barnomsorgen, främst barnstugeverksamheten, har för-

anlett en hel del kommentarer från intervjupersonerna i undersökningen. Många är av resonerande karaktär och belyser de

svåra frågor som hänger samman med dels själva placeringen av

barnen i enspråkiga eller flerspråkiga grupper, dels den försvenskning som barnen på dagis blir utsatta för. Många uttalar sig till förmån för enspråkiga grupper, dvs. att man om möjligt

placerar barn från ett språkområde tillsammans i en daghemsav-

delning. Å andra sidan menar några att helt enspråkiga daghem

får en lägre standard i många kommuner och att detta blir till ett

problem för sig i sammanhanget. I intervjuerna riktas också kritik mot utbildningsområdet. Den

berör nästan uteslutande förhållandena på utbildningsinstitutioner av olika slag. Det kan gälla situationen för invandrarbarnen i grundskola och gymnasieskola, de vuxna invandrarnas svensk-

undervisning m.m. I många fall riktas kritiken mot politikerna med krav på politiska åtgärder som exempelvis att man bör ge

skolan ökade ekonomiska möjligheter att bedriva undervisningen på modersmålet i enspråkiga klasser.

I intervjuerna finns också många berättelser om hur invandrarbarn är särskilt utsatta för förtryck eller mobbning från svenska elevers sida och att detta får fortgå utan att särskilda åtgärder vidtas. Enligt några har invandrareleverna problem inte bara med de svenska eleverna utan också med lärarna. Många kritiska

synpunkter på den otillräckliga hemspråksundervisningen fram-

förs, främst av ñnska intervjupersoner. De menar att en sådan

undervisningsform är en förutsättning för att man verkligen skall

kunna bibehålla sin kulturella identitet och för att kunna återvända hem en gång.

I undersökningen ställdes också ett par frågor som gällde de intervjuades kunskaper i svenska, viljan att lära sig mer och

eventuella obehagliga erfarenheter av bristande kunskaper i svenska eller av den brytning som de allra flesta har som invandrat hit som vuxna. Mer än 85 % av de intervjuade ansåg att de talade svenska sämre eller mycket sämre än sitt modersmål. De flesta uttryckte också en vilja att förbättra sin svenska för att klara sig lättare i samhället och för att bli mer accepterade av den svenska befolkningen. Friktionen mellan invandrare och det svenska samhället skulle rimligen bli betydligt mindre om kunskaperna i svenska språket förbättrades. Många ställer kravet att samhället skall göra det möjligt för invandrare att lära sig svenska bättre än vad som är möjligt idag. De finner den nuvarande

svenskundervisningen helt otillräcklig och dessutom illa organiserad. (Ett reformförslag på detta område presenterades av SFI-

kommittén redan år 1981. En regeringsproposition lades på riks-

dagens bord i maj 1984.)

56 Svenskarna i invandrarnas ögon

Boende

Invandrarnas bosättning i Sverige är koncentrerad främst till de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö och till industriorter i mellersta och södra delarna av landet. Inom dessa regioner är många invandrare dessutom koncentrerade till vissa bostadsområden, företrädesvis till relativt ny bebyggelse i storstä-

dernas ytterområden.

Intervjupersonerna har mycket att säga om boendet. De ser

svårigheterna att få hyra eller byta lägenhet som ett utslag av

diskriminering. Det handlar om en bostadspolitik som leder till gettobildning och om diskriminerande grannar, men också om den diskriminering som består i att bostadsföretag försöker begränsa inflyttningen av invandrare till vissa bostadsområden ge-

nom kvotering. Bostadsföretagens tanke är att genom inflyttningsstopp till ett visst område uppnå en jämnare fördelning av

invandrare i hela bostadsbeståndet. Om kvoteringen i ett enskilt fall leder till att någon vägras hyra en bostad på de grunder som anges i brottsbalken står man inför ett brott mot bestämmelsen

om olaga diskriminering (brottsbalken 16:9).

I det här och i andra sammanhang kommer bostadsförmedlar-

na i skottgluggen. För många invandrare med begränsade kun-

skaper om villkoren på den svenska bostadsmarknaden kan det tyckas att bostadsförmedlarna bär huvudansvaret när förmed-

lingsverksamheten leder till en ojämlik fördelning av bostäder.

Privata fastighetsägare anses också diskriminera invandrare. Det omvittnas att invandrare är mindre väl sedda som hyresgäs-

ter av vissa fastighetsägare. Bostadsförmedlingarna har ofta an-

passat sig till detta och anvisar inte invandrare till lägenheter om man på förhand kan räkna med att hyresvärden kommer att säga

nej.

. I högre grad än både enskilda privata värdar och bostadsrättsföreningar (som också nämns i flera intervjuer) sägs bostadsföre-

tag, privata och allmännyttiga, ha diskriminerande praxis. De allmännyttiga bostadsföretagen, som äger ca 20 % av bostadsbe-

ståndet i landet, har i flertalet fall framstått som enda möjligheten för en stor del av invandrarna. Inte desto mindre anses de diskriminera.

Av alla svar som behandlar upplevelser av diskriminering på bostadsmarknaden i det ena eller andra avseendet är det segre-

gationen som oftast tas upp som exempel på diskriminering inom

boendet.

På bostadsförmedlingen skickar man alla invandrare till samma bostadsområde. De vill inte att man som invandrare förstör deras svenska bostadsområden.

Svenskarna i invandrarnas ögon 57

I några intervjusvar tar man också upp segregationens konse-

kvenser när det gäller den snedrekrytering av svenskar till dessa områden som ibland tycks vara ett faktum:

Visst är det diskriminering att samla alla invandrare och fattiga och socialt utslagna svenskar i samma område.

I undersökningen ställdes också frågor om boendemiljön och

grannkontakterna. Kontakter utöver att man bara hälsar på varandra säger sig de flesta sakna. Det gäller för de intervjuade i allmänhet, men det finns stora skillnader mellan olika grupper. Av finnar och italienare uppger ungefär hälften att de har grannkontakter, medan bland de övriga (latinamerikaner, turkar och svarta) bara en bråkdel har sådana.

Det förekommer en mängd förklaringar i intervjusvaren till

varför det är så dåligt ställt. Några ser det som en del av svenskarnas fördomsfulla, avvaktande och misstänksamma

attityd

mot invandrare. Andra menar att svenskarna har lika svårt att få kontakt med varandra, att var och en lever i sin lilla värld, på sin lilla ö eller i sitt lilla glashus. Ytterligare andra menar att erfarenheterna skiljer sig så mycket att det inte finns någon gemensam

grund att bygga upp en närmare bekantskap på.

Fritid

Nästan samtliga upplevelser av diskriminering på fritiden gäller

händelser på restauranger, nattklubbar och liknande. Några intervjupersoner nämner också trakasserier på tåg, bussar och tun-

nelbana. Många berättar om upplevelser av diskriminering i de-

taljhandeln: dålig service, snorkigt bemötande, att hamna sist i köer eller att misstänkas för stöld, vilket naturligtvis upplevs som

mycket obehagligt.

När det gäller restaurangernas värld kan de intervjuades erfarenheter summeras så här: svårt att komma in och lätt att åka ut. Några har stoppats redan vid ingången utan närmare förklaring. Det talas också om särregler för invandrare, bl.a. en noggrann kontroll i entrén som svenskar tycks passera lättare. Man bör helst vara snyggare klädd och nyktrare än vad svenskarna behöver vara eller ha medlemskort som ingen svensk behöver ha och som kanske aldrig ens existerat.

Varför diskriminerar svenskarna?

En av de frågor som ställdes i intervjuundersökningen var avsedd

att spegla intervjupersonernas uppfattning om varför svenskar

diskriminerar. De flesta intervjupersonerna har någonting att anföra. Här finns det skillnader mellan olika etniska

intressanta

58 Svenskarna i invandrarnas ögon

grupper, framför allt mellan äldre grupper (finnar, italienare) och nya (turkar, latinamerikaner, svarta).

Vid en närmare granskning av svaren framträder ett tydligt mönster. Det kan formuleras som en hypotes:

Ju längre en invandrargrupp har varit i Sverige, desto sanno-

likare är det att man förklarar svenskarnas diskriminerande handlande och beteende i termer av inneboende egenskaper (psy-

svensk - Ju kortare tid en

kologiska förhållanden, personlighet).

invandrargrupp varit i Sverige, desto sannolikare är det att man förklarar svenskarnas handlande och beteende i termer av sociala

förhållanden (kulturskillnader, strukturella förhållanden).

Varje person som invandrar till Sverige skaffar sig med tiden en viss föreställning och kunskap om hur det svenska samhället fungerar och om hur svenskarna är. Denna subjektiva kunskap kan ta sig uttryck i formuleringar som handlar om hurdana svenskarna är och vad svensk kultur är.

sammanfattande vittnesmål

Ytterligare

Det finns bara små skillnader mellan grupperna när det gäller erfarenheter av diskriminering från de olika samhällsområden som redovisats. Däremot finns det alltså skillnader i fråga om

till varför svenskarna diskriminerar. För att fördju-

förklaringar

bilden av har med-

pa och nyansera diskrimineringserfarenheter

lemmar i invandrar- och minoritetsgrupp samman-

utredningens

fattat de vittnesmål om etnisk diskriminering som

ytterligare

kommit dem till del antingen genom den organisation de representerar eller genom undersökningar i den egna etniska gruppen. Vi lämnar ordet till några medlemmar och redovisar deras sam-

av situationen inom respektive grupp. Det skall

manfattningar

handla om finnar, jugoslaver, greker, turkar, italienare, latiname- . rikaner, svarta och samer; således en handfull av alla de etniska minoriteter som bor i Sverige. Det är inte heller här fråga om statistisk representativitet. De som yttrar sig är dock personer med god inblick i förhållandena i den egna gruppen.

Finnar

Med tiden har sverigefinnarnas medvetenhet som språklig minoritet i Sverige blivit starkare och deras överblick och administrativa kompetens större. Detta innebär att många sverigeñnnar är observanta på även mildare former av etnisk diskriminering. Den första invandrargenerationen ansåg att de hade fått bättre levnadsstandard och bättre bostad nästan som en gåva i och med utvandringen till Sverige. De tyckte inte att det passade att klaga över skol-, kultur- och språkproblem. De ansåg

Svenskarna i invandrarnas 59

ögon

dem som naturliga. Så är inte fallet numera. sverigefinnarna tycker att även sådana behov är viktiga. Skolfrågorna har visat sig vara speciellt svåra. Bristen på jämställdhet på det området anser man nu vara djupt orättvis; detsamma gäller massmedierna. sverigefinnarna torde möta de allra grövsta formerna av diskriminering mindre ofta än andra invandrar- och minoritetsgrupper. Inte heller är diskriminering något vanligt samtalsämne i gruppen. Härnedan görs en genomgång av några finska erfarenheter av etnisk diskriminering.

Många finnar har klagat över att de under 50-, 60- och 70-talen alltid fick de tyngsta och smutsigaste arbetena i de näringsgrenar där de var sysselsatta. Fortfarande är deras ställning på arbetsmarknaden sämre än svenskarnas. Befordran går långsammare för finnarna. Dock har de på sistone fått fler förtroendemannauppdrag i de fackliga organisationerna.

När anställning sker till tjänster där tvåspråkighet anges vara en merit upplever finnar i många situationer att de diskrimineras eftersom tjänsterna tillsätts med enspråkiga svenska sökande. Dock är den höga arbetslösheten bland sverigefinnarna inte enbart beroende av att man på grund av deras finska ursprung diskriminerar dem vid anställning och befordran, utan huvudsakligen därför att sverigefinnarna av andra skäl fortfarande är svagare på arbetsmarknaden. Brister i yrkesutbildning, arbetslivserfarenhet och språkkunskaper är sådana hinder. Arbetsmarknadsutbildning skulle med säkerhet ge bättre resultat om den anordnades på finska för dem som så önskade.

Många finnar bevakar lediga arbeten både i Finland och i Sverige. Valet står då ofta mellan auktoritärare atmosfär på finska arbetsplatser och varierande former av etnisk diskriminering

och andra svårigheter på den svenska arbetsmarknaden.

Massmedieförhållandena är ytterst dåliga för sverigefinnarna. Tidningspressen är outvecklad och radio och TV har hittills bjudit på ett magert utbud. Svenska massmedier är inte speciellt intresserade av Finland eller av sverigefinnarna. Svenskarna i allmänhet får en ytlig och felaktig bild av de finska invandrarna. Denna situation medverkar till att utveckla och bevara svenskarnas fördomar om finnarna.

Diskussionerna i den finska gruppen om diskriminering inom området social omsorg rör sig ofta om bristen på vård och service på det egna modersmålet. Man anser att mycket av den tvåspråkiga servicen hittills har varit mera resultatet av slump än av en medveten planering från huvudmännens sida. Den tvåspråkiga personal som finns används inte så att den ger effektiv service och omvårdnad. Det har hänt att tvåspråkiga tjänstemän har nekats att tala finska med en finsktalande klient. På vissa arbetsplatser är situationen den motsatta och det leder många gånger till en alltför tung arbetsbelastning för den tvåspråkiga personalen.

Det är främst inom denna sektor som de nämnda diskriminerande tjänstetillsättningarna äger rum. Arbetsgivarna bortser från att en tvåspråkig person skulle medverka till bättre vård för invandrare.

Många sverigefinska föräldrar anser att de diskrimineras då de inte ges reella möjligheter att välja finskspråkig barntillsyn. Möjligheterna varierar starkt från kommun till kommun och mellan olika delar av

60 Svenskarna i invandrarnas ögon

samma kommun. Personal på finska avdelningar på barnstugorna upplever att de inte får tillräckligt stöd från arbetsgivaren i sitt arbete t.ex. i form av adekvat handledning och andra resurser som personal och barn på svenska avdelningar får.

Flera rapporter från olika håll i landet tyder på att sverigefinska barn är överrepresenterade när det gäller olika typer av samhällsingripanden, t.ex. omhändertagande av barn. Sverigefinska barn placeras dessutom

hem, och det upplevs som medvetna försök till ofta i svenskspråkiga försvenskning.

Även inom missbrukarvården, hälso- och sjukvården och den psykiatriska vården finnarna stora brister som i flera fall har med

upplever bristen på tvåspråkig personal att göra.

finnar anser att de blir diskriminerade i kontakten med försäk-

Många ringskassan. Olika tolkningar, missförstånd och dålig information orsakar att kassornas beslut upplevs som orättvisa. Detta gäller särskilt beslut om förtidspensionering.

Det är på utbildningsområdet - främst inom grundskola och gymnasieskola - som finnarna redovisar de flesta erfarenheterna av etnisk

På det området har de blivit mycket mer medvetna under diskriminering. de senaste fyra-fem åren. De säger allt oftare öppet att det är en

att få behålla det egna språket och därigenom nå bättre rättvisefråga status i det svenska samhället.

När det inte finns någon lagstiftning som klart anger ramar för hur finskspråkig undervisning skall bedrivas fattas besluten lokalt i större utsträckning än i andra frågor. Besluten har i många fall haft diskriminerande karaktär. Bristen besked från centralt politiskt håll

på klara visar sig också då exempelvis fackliga organisationer har sagt nej till finskspråkiga daghemsavdelningar eller klasser. De fackliga förhandlarna är oftast svenska och försvarar de svenskspråkigas arbetstillfällen som är hotade på grund av en efterfrågad Ökning av finskspråkig verksamhet.

Det invandrar- och minoritetspolitiska jämlikhetsmålet åberopas i rent diskriminerande syfte när det sägs att finskspråkig undervisning inte kan anordnas eftersom man inte kan ge alla andra språkgrupper samma förmåner.

Även inom skolsystemet saknas tvåspråkig personal, exempelvis som speciallärare, kuratorer, psykologer etc. Relativt sett får då svensktalande elever bättre service och minoritetsgrupperna står helt utanför. Detta har bl.a. att göra med sättet att fördela generella resurser. Å andra sidan har man upplevt från finskt håll att de särskilda invandrarresurser som står till buds ger upphov till negativa attityder från majoritetsbefolkningens sida. Klarare regler och tydligare budskap från politikernas sida vore något att eftersträva.

Finska lärare upplever ofta situationen i lärarrummet diskriminerande. Svensktalande lärare säger öppet att finsktalande inte får prata finska eller klagar över att de isolerar sig. På skolgårdarna blir finska barn mobbade på grund av språket.

Sammanfattningsvis har sverigefinnarna erfarenheter av etnisk diskriminering från olika offentliga organs sida. Många har också en utsatt

Svenskarna i invandrarnas ögon 61

ställning i arbetslivet. Men framför allt känner många stark frustration över den negativa särbehandling som förmedlas som ett socialt arv till den kommande generationen genom den svenska skolans försorg.

Jugoslaver

Det finns erfarenheter av diskriminering av jugoslaver inom alla samhällsområden. Erfarenheterna av och inte minst kännedomen om diskriminerande beteende från myndigheters och privatpersoners sida har samtidigt skapat en viss överkänslighet hos många jugoslaver. Den tar sig uttryck i att de upplever diskriminering också när den inte förekommer. Många jugoslaver har svårt att skilja mellan vad som är faktisk diskriminering, uttryck för antipatiska attityder och en allmän känsla av att bli kränkt, misstrodd, behandlad med misstänksamhet och avoghet.

i Brist på kunskap om samhället och få naturliga kontakter med svenskar och svenskt föreningsliv bidrar till den bild som skapas. Naturligtvis finns det också många med resurser och självförtroende som står emot och visar att de fungerar lika bra som sina svenska kamrater på en arbetsplats eller för övrigt i samhället. Men för många dominerar känslan av att stå långt ner på den sociala skalan.

Inom arbetsmarknaden har många jugoslaver erfarenheter av diskriminering vid anställningstillfállena. Data från bl.a. levnadsnivâundersökningarna visar att jugoslaver avancerar inom sitt yrke i mycket mindre omfattning än svenskar med exakt samma bakgrund. Det beror inte på att de skulle vara mindre duktiga.

Kontakter mellan jugoslaviska organisationer och arbetsförmedlingar på de orter där det bor många jugoslaver har givit vid handen att vissa arbetsgivare öppet säger att de inte anställer invandrare och framför allt inte jugoslaver. Exempel från Göteborg visar också på den onda cirkel som lätt kan uppstå: i en rapport om jugoslavernas psykiska och sociala situation i kommunen framkom att jugoslaver oftare sökte psykiatrisk vård än svenskarna; spridningen av dessa uppgifter i lokalpressen medförde att arbetsgivare började kräva intyg från arbetssökande jugoslaver på att de var psykiskt friska.

Många jugoslaver klagar också på att de fackliga organisationerna inte lämnar samma bistånd till jugoslaver som till svenskar t.ex. vid yrkesskada eller liknande.

På boendemarknaden upplevs de flesta kommuner vara starkt segregerade. Många jugoslaver har anvisats lägenheter i lågstatusområden”. Många har gjort erfarenheter av att privata hyresvärdar inte vill hyra ut till invandrare.

- främst kvinnor - att de är diskriminerade

Många tycker i sjukvården, att de inte får adekvat hjälp, att sjukvårdspersonalen misstror dem. Ofta bestämmer sjukvårdspersonalen att patienten inte behöver tolk, trots att kunskaperna i svenska är bristfälliga. Det har blivit vanligt att jugoslaver i avsaknad av adekvat behandling i Sverige söker läkarvård i Jugoslavien i samband med hemresor.

Jugoslaviska kulturarbetare har mycket svårt att utöva sina yrken. Den

62 Svenskarna i invandrarnas ögon

del av det jugoslaviska kulturarvet som förs vidare av författare och konstnärer riskerar att dö ut i den svenska miljön.

l skolan är direkt diskriminering av jugoslaviska barn och ungdomar inte så vanlig, men det finns exempel på mobbning av jugoslaviska elever. Det är också vanligt att dessa elever erbjuds sämre möjligheter. Lärarna har i regel inte så stora kontakter med jugoslaviska föräldrar. Information om yrkesval och annat når inte fram i den utsträckning som den borde.

Greker

För grekernas del är det många som omvittnar diskriminering från myndigheternas sida. De flesta nämner bara en myndighet i det sammanhanget: polisen. Men också rättsväsendet i övrigt får kritik, bl.a. domstolarna. .

Ett skäl till att grekerna tycker sig vara diskriminerade från de rättsvårdande myndigheternas sida kan vara att massmedierna genom åren spritt en bild av att greker i allmänhet är hemfallna åt brott. Massmediernas bild anses också i övrigt vara kränkande. Allt som är negativt om greker (och andra invandrare) uppmärksammas, men inte det som är positivt.

På arbetsmarknaden upplevs inte diskrimineringen som lika omfattande. Däremot anser sig greker ha dåliga kontakter med sina svenska arbetskamrater på arbetsplatserna.

Likadant är det på bostadsmarknaden. Det är sällan fråga om diskri-

från de allmännyttiga bostadsföretagen - i vars bestånd de minering flesta greker bor - eller från bostadsförmedlingarnas sida. Däremot kan i många fall inställningen från de svenska grannarnas sida, särskilt i invandrartäta områden, kännas fördomsfull och kränkande.

Turkar

Många turkar tycker att invandrarñentligheten ökat och att svenskarnas attityder hårdnat. Denna inställning från majoritetsbefolkningen bidrar till att många turkar får en negativ uppfattning om sin egen etniska identitet. Det gäller framför allt turkiska ungdomar.

Det är uppenbart att många turkar i tider av ekonomisk kris, arbetslöshet och vidgade sociala klyftor inte bara finner diskrimineringen mer kännbar. Då skapas också en grogrund för antidemokratiska och fascistiska grupper att odla sitt förakt för de svaga, sitt främlingshat och sin våldsdyrkan. Invandrare och minoriteter blir syndabockar och det är ofta de allra svagaste som blir mest utsatta. Det är inte fransmän, britter eller amerikaner som diskrimineras. Det är turkar.

Man kan finna flera förklaringar till varför vissa grupper blir mera utsatta för diskriminering och invandrarfientlighet än andra. EI Gruppen i fråga är ganska ny i landet. Turkarnas invandring till

Sverige är av relativt sent datum. Genom att vara en relativt ny etnisk

grupp har turkarna dragit uppmärksamheten till sig.

Svenskarna i invandrarnas 63 ögon

El Det har också betydelse vilket land en invandrargrupp kommer från. De som kommer från u-länder - turkarna - har som exempelvis lägre status än de som kommer från i-länder. E] Det kan ha historiska orsaker när det gäller turkarna. Dessa har genom en stor del av västerlandets historia betraktats som barbarer och rövare. D Den stora kulturella distansen spelar naturligtvis en väsentlig roll. Turkar betraktas som mer annorlunda än finnar, danskar och tyskar. E] Massmediernas presentation av turkarna blir ofta negativt snedvriden. E] Det har stor betydelse till vilken samhällsklass en invandrargrupp huvudsakligen hör. En stor del av turkarna i Sverige tillhör arbetarklassen. I:) Den etniska gruppens relativa rikedom på resurser avgör om de blir utsatta för diskriminering eller invandrarfientlighet. Turkarna är en ur resurssynpunkt svag grupp: majoriteten av turkar har låg utbildning, analfabetismen är utbredd, särskilt bland kvinnorna; många turkar har bristfälliga kunskaper i svenska; graden av formell etnisk organisering är låg.

Ur turkisk synpunkt ser framtiden inte heller särskilt ljus ut när det gäller att stärka gruppens resurser. Utbildningspolitiken har en mycket viktig uppgift att fylla när det gäller att motverka en negativ utveckling på arbetsmarknaden. Om den misslyckas att ge invandrareleverna bättre utbildning kommer de att få svårigheter att finna sig tillrätta i samhället, inte minst på arbetsmarknaden. Idag finns det ca 2 000 turkiska elever i grundskolan. Mer än 80 % av dem har stort behov av stödundervisning för att kunna klara skolarbetet. Läs- och skrivsvårigheter är ett vanligt problem. För att förbättra undervisningsresultaten att är det nödvändigt invandrareleverna får genomgå hela grundskolan med undervisning på sitt eget modersmål. Om de tvingas in i en främmande språkmiljö innan de utvecklat sitt modersmål sådana att de inte kan uppstår problem använda sig av eller uttrycka sig ordentligt kan på något språk. Eleverna då inte tillgodogöra sig undervisningen och kommer så småningom i underläge på arbetsmarknaden. Detta är den för turkarna mest kännbara diskrimineringen i det svenska samhället.

italienare

Den italienska gruppen är en av de äldsta av efterkrigstidens invandrargrupper. Blandäktenskapen är många. Den andra generationen och i förekommande fall den tredje generationen är ofta ”försvenskad”. Trots detta finns det gemensamma erfarenheter av etnisk diskriminering. Framför allt är det myndigheterna som röner många klagomål, särskilt skattemyndigheterna på kommunal och statlig nivå. Italienare tycker att de i myndigheternas ögon anses vara skyldiga och att de måste bevisa sin oskuld. Många italienare säger att de har varit att tvungna ständigt bevisa att de är ordentliga, inte är kriminella, inte är våldsam-

64 Svenskarna i invandrarnas ögon

sina arbeten och betalar skatt. Ibland räcker det att ma, att de sköter

eller inom samma kommun för att det skall vara flytta till en ny kommun nödvändigt att behöva bevisa allt från början igen.

Personer med maktposition hos myndigheterna anses tolka lagar och andra bestämmelser så negativt som möjligt för den enskilde invandraren. Också inom rättsväsendet har man funnit sådana attityder. (Ett extremfall är den domare i Västerås som öppet i massmedierna talar om sina fascistiska sympatier.)

På arbetsmarknaden finns det också erfarenheter av diskriminering, främst bland högutbildade.

I skolan förekommer ofta mobbning mot barn med ”utländskt utseende”. Lärarnas roll är viktig i det sammanhanget. Man tycker att lärarna inte gör tillräckligt för att förhindra mobbning eller bearbeta dåliga etniska relationer. Hemspråkslärarna har ingen status i skolorna och har ibland svårt att samarbeta med sina svenska kolleger. Deras utbildning värderas inte särskilt högt av svenska lärare. Många italienska föräldrar

att den kulturella distansen gör att personalen i förskolan har tycker

förälder och att man även här ständigt måste svårt att lita på en italiensk bevisa sin oskuld, t.ex.visa att man inte misshandlar sina barn.

Inom möter man också misstänksamma attityder hos lä-

sjukvården karna. Dessutom händer det ofta att man vägras tolkhjälp vid läkarbesök.

Latinamerikaner

Latinamerikanernas situation i diskrimineringshänseende skiljer sig nå-

Säkert betraktas de av personer ur andra grupgot från andra gruppers. per som mindre diskriminerade och sannolikt är inte diskrimineringen ett så aktuellt problem, framför allt på grund av att de inte är en grupp som blivit så tydligt marginaliserad som andra.

Dock har även de latinamerikanska grupperna gjort erfarenheter av

i olika former. Förhållandet mellan dem och den negativ särbehandling svenska är således inte entydigt positivt: latin-

majoritetsbefolkningen amerikaner över isoleringen från det svenska samhället.

klagar mycket

är problematisk. Det är dessutom latinamerikaner Språkinlärningen som har blivit utsatta för det mest uppmärksammade politiskt-rasistiska angreppet under senare år (korsbränningen i Segeltorp sommaren 1982).

Myndigheterna har klagat över deras orealistiska krav på arbetsmarknaden. har varit svår medan tillvänjningen till

Arbetsanpassningen konsumtionssamhället blan-

har gått lättare. Olika sociala ingredienser das i en invecklad process där diskriminering i många fall tar sig ovanliga uttryck.

Det är naturligtvis alltid problem att skilja mellan det som objektivt sett är diskriminering och det som av individen uppfattas som diskriminerande beteende, inte minst när man är nyanländ till en helt främmande kulturell miljö. Särskilt svårt är detta i fråga om latinamerikanska flyktingar i Sverige.

Nyanlända flyktingar upplever ofta stora svårigheter. De upphör efter

Svenskarna i invandrarnas ögon 6.

en viss tid för flertalet flyktingar. För andra kan svårigheterna bli större eller bestående. Om man exempelvis jämför polacker och latinamerikaner visar det sig att de förstnämnda snabbare kommer över de inledande svårigheterna och också fortare lär sig svenska och lättare lyckas placera sig på arbetsmarknaden. Skillnaden kan grunda sig på många saker, exempelvis på att latinamerikaner i högre grad än andra flyktinggrupper räknar med att återvända till hemlandet.

Vilka skälen än är så är det ett faktum att många latinamerikaner idag befinner sig i en karusell av avbrutna kurser, korta städjobb, perioder av arbetslöshet och nya kurser, något som de i viss utsträckning har gemensamt med andra flyktinggrupper.

Tillsammans med effekterna av den ekonomiska krisen blir också de ”normala” svårigheterna större och långvarigare för invandraren och de förändras lätt till diskriminerande situationer. Det ställs större krav på den som söker ett arbete när också medlemmar av majoritetsbefolkningen konkurrerar med invandrarna om lågstatusjobben”, och då blir diskrimineringen en vanlig företeelse i den latinamerikanska invandrarens liv. I det läget blir de betyg som latinamerikanerna har från sin utbildning i hemlandet värdelösa.

Redan från början upplevde latinamerikaner i Sverige mycket speciella former av negativ särbehandling från arbetsgivarnas sida. Många arbetsgivare kände en rädsla att få arbetare med vänsterorienterad politisk bakgrund bland sina anställda. Det kan ha funnits en föreställning hos arbetsgivarna om att latinamerikanerna skulle komma att bli politiskt aktiva på arbetsplatserna och därmed skapa oro.

Under perioden 1974-1980 fick bara 9 % av de latinamerikanska kvottlyktingarna arbete i Sverige. Naturligtvis var det många faktorer som bidrog, inte minst det försämrade arbetsmarknadsläget. Bristande språkkunskaper kan också ha bidragit.

Arbetslösheten är regelmässigt dubbelt så hög bland invandrare som bland svenskar. Latinamerikaner tillhör de mest utsatta grupperna. Det är möjligt att det hos arbetsmarknadsmyndigheterna finns en tendens att betrakta vissa invandrargrupper som omöjliga att placera på den normala arbetsmarknaden.

Det finns dock tre grupper bland latinamerikanerna som i viss mån har lyckats få arbete inom yrkesområden där de har utbildning. Det gäller sjukvårdspersonal (läkare och sjuksköterskor), skol- och barnomsorgspersonal (hemspråkslärare, förskollärare) och psykologer.

Latinamerikaner har negativa erfarenheter av bosättning i invandrartypiska” miljöer. Många försöker flytta från de invandrartäta områden dit de kommit, främst i stora och mellanstora kommuners förortsområden, dock utan att lyckas. Många har erfarenheter av diskriminering från främst privata hyresvärdars sida.

Få inslag i latinamerikanernas situation i Sverige är mer problematiska än fritiden. Många latinamerikaner ägnade fritiden de första åren nästan hundraprocentigt åt solidaritetsarbete. När entusiasmen med tiden bleknade blev ett tomrum kvar som de flesta fortfarande har svårt att fylla. Fritiden är en viktig del av socialisationsprocessen för varje etnisk grupp i samhället. Det finns vissa invandrargrupper som har

i invandrarnas sou 193455 66 Svenskarna ögon

att komma svenskarna närmare just genom sättet att lättare än andra sin fritid. För latinamerikanernas del är detta inte fallet och använda bidrar till den känsla av isolering som man känner inom gruppen. till den svenska ökar i stället för att

Avståndet majoritetsbefolkningen

minska.

Svarta

Den övergripande frågan man som svart ställer sig i Sverige är om man blir mer diskriminerad än andra invandrare just på grund av hudfärgen. och omedvetet iakttagande av svarta. Det beror Det finns ett oundvikligt skillnaderna. När en svart människa på de skarpa utseendemässiga registrerar nästan allas ögon henne, vilket stiger in i en tunnelbanevagn knappast är fallet med en vit person även om denna är en invandrare. är det mycket mer sannolikt att Gör en svart person något avvikande än om det var en vit person. många fler lägger märke till det av svarta är förhållandena i Sverige När det gäller diskriminering direkt med dem i andra länder där det just är konflikten jämförbara vit-svart som dominerar den etniska scenen. och kvinna. Det finns en En speciell aspekt av detta är att vara svart om att de svarta kvinnorna är förtryckta av sina män. förutfattad mening relationerna mellan svenskar Denna mening är utbredd och påverkar

och svarta invandrare. På arbetsmarknaden har många svarta gjort erfarenheter av negativ Vid har de kunnat komsärbehandling. telefonkontakt med arbetsgivare att den sökande varit ma överens om anställning, trots att det framgått När denne sedan inställt sig hos arbetsgivaren har han en icke-svensk. Härtill kommer trots detta avvisats med hänvisning just till hudfärgen. som kommit hit som flyktingar från i första att många svarta akademiker hand Afrika möter stora problem på arbetsmarknaden på grund av att inte räknas här. de utbildningsmeriter som de skaffat sig i hemlandet i själva benäm- När det gäller de svarta finns det också något speciellt ningen. Ingen svart vill bli kallad för neger. Ingen enda av de svarta afrikaner och amerikaner som lever i Sverige använder ordet neger, inte för hur andra använder ordet. Detta ens de som anser sig vara likgiltiga del av de svartas befrielsekamp i USA, som också är en viktig symbolisk i andra länder dit svarta invandrat under har visat sig ha betydelse efterkrigstiden, exempelvis Storbritannien, men även Sverige. Inte heller av de svarta. Det associerar till att ordet färgad upplevs som positivt deras hudfärg inte vore naturlig utan som om någon hade färgat dem.

Samer

att samerna etnisk minoritet i Sverige saknar Trots är en ursprunglig om den samiska kulturen. Denna brist svenskar i allmänhet kunskaper

och ryktesspridning. I en dis-

har gjort utrymmet stort för mytbildning kussion om fördomar och diskriminering i fråga om samer är det histo-

Svenskarna i

ögon 67

invandrarnas

riska perspektivet nödvändigt att anlägga, eftersom samerna är ett av svenskarna koloniserat folk, vilket skapat en konkurrens om livsutrymmet som alltjämt präglar relationerna. Diskrimineringen av samer är av gammalt datum.

Den diskriminering som upplevs av dagens samer kan sägas ske både på ett strukturellt plan, med rötter i historien, och på ett individuellt plan där det finns många erfarenheter från enskilda samers sida av negativ särbehandling på olika samhällsområden.

Den strukturella diskrimineringen är särskilt

uppenbar i rennäringslagstiftningen. Den nu gällande rennäringslagen från 1971 härstammar i rätt nedstigande led från lagar från 1928, 1898 och 1886. I 1886 års renbeteslag fråntogs samerna rätten att bl.a. upplåta sina jakt- och fiskerättigheter inom samebyn med en uppenbart rasistisk

motivering. Denna ordning gäller fortfarande. I det s.k. skattefjällsmålet hävdade samerna förbud mot

att 1971 års lag stod i strid med regeringsformens att i lag missgynna etniska minoriteter. Den tolkningen vann dock inte gehör hos Högsta Domstolen. Efter HD-domen i det målet - som gick samerna emot -- övervägde Svenska Samernas Riksförbund

att gå vidare med saken till Europadomstolen men avstod och

i Strasbourg, valde den politiska vägen. Det har hittills resulterat

i att regeringen tillsatt en samerättsutredning. kommer den strukturel-

Förhoppningsvis la diskrimineringen att behandlas där.

Den individuella diskrimineringen av samer är till stor del beroende av den brist på kunskap som nämndes. Vid intressekonflikter mellan samer och svenskar händer det alltför

ofta att detta kunskapsvakuum skapar förutsättningar för att fördomarna får fritt spelrum. Samiska barn mobbas i skolan, samer provoceras

på arbetsplatser och på restauranger och andra offentliga platser. Det sker ofta i samband med att samerna använder sin traditionella klädsel eller talar samiska, dvs. när de exponerar sin etniska tillhörighet. Det här sker framför allt i sameområdet i kontakten med lokalbefolkningen, men är mindre

vanligt i Sydoch Mellansverige.

I kontakt med kommunala myndigheter samer diskrimine-

upplever ring som också den beror på bristande kunskaper. Det leder till att samiska initiativ uppfattas som provokationer och besvaras defensivt och fördomsfullt.

Svenskarnas om etnisk i

uppfattning diskriminering Sverige

Hur uppfattar svenskarna själva förekomsten av

diskriminering

i det svenska samhället? I

utredningens attitydundersökning

ställdes frågor som var avsedda att mäta om före-

uppfattningen

komsten av etnisk diskriminering. En av löd: Hur ofta

frågorna

tror du invandrare i behandlas sämre än infödda svens-

Sverige

kar a) i affärer, b) på av av socialvår-

restauranger, c) polisen, d) den, e) av arbetsgivare, f) av grannar?” Svaren av taframgår

bell 2.1.

i invandrarnas 68 Svenskarna ögon

Hur ofta tror du invandrare i Sverige behandlas sämre än Tabell 2.1 infödda svenskar ...? Procentuell fördelning horisontellt

Mycket Ibland Ofta Alltid Tveksam/ Aldrig sällan Vet ej

8 23 44 20 1 3 a). . .I affärer? 8 22 39 19 1 11 b). . . På restauranger? 11 19 34 24 2 10 c)...Av polisen? 24 34 24 6 1 11 d). . .Av socialvârden? 12 23 39 21 1 6 e). . .Av arbetsgivare? 6 16 44 26 1 7 f). . .Av grannar?

är det mellan 60 °/o och 70 % av den svenska befolk- Som synes

som tror att etnisk i de angiv-

ningen diskriminering förekommer

na utom vad beträffar socialvården, där endast situationerna, att inträffar ibland, ofta eller alltid. De

31 % anger diskriminering

hade svarat så Fick frågan ”Varför tror

som på delfrågorna a)-f)

du de behandlas sämre?” Här svarade 27 % ”språksvårigheter”

medan 26 °/o att det berodde olika kulturer” och 15 °/o

ansåg på

att ”svenskarna har fördomar” ; 12 % trodde att det berodde på

på

att invandrarna annorlunda”. Flera av de övriga

”uppför sig svaren i ungefär samma riktning. gick

På ”Vilka av invandrare tror du blir sämst frågan grupper

behandlade?” svarade 31 % Vidare nämndes assyrier

zigenare”. (25 %), turkar (24 %), färgade (13 %), greker (9 %), jugoslaver nämndes endast av några få intervjupersoner.

(6 %). Finnar

Sammanfattning

Vad får man för bild av den etniska diskrimineringen i Sverige på

av de vittnesmålen? På vilka områden anser

grundval återgivna

medlemmar av etniska minoriteter vara mest utsatta? Vad är

sig

att förändra? Skall man försöka sig på en sammanfatt-

viktigast är det av brist på likvärdig behandling från ning upplevelserna

sida som är det som förenar många av de redo-

myndigheternas

vi ovan. Lika i en mängd avseenden

görelser återgett möjligheter

är ett krav som också ställs av dem som yttrar sig, uttalat eller

outtalat. I övrigt är det mest framträdande gemensamma draget

för alla vittnesmål som vi har omsorgen om den egna presenterat etniska fortlevnad. Den tar i kritik mot den

gruppens sig uttryck

svenska skolan, mot att modersmålet inte värderas tillräckligt

mot att den egna kulturen förkvävs.

högt,

De skillnader som mellan svenska och utländska medbor-

görs

alltså är en annan form av etnisk diskriminering än vad gare (som som för diskuteras i det här nämns inte av särskilt

övrigt kapitlet)

Svenskarna i invandrarnas ögon 69

många. Det har den senaste tioårsperioden gjorts mycket för att

undanröja många av de rättsliga skillnader som funnits mellan svenskar och utlänningar i den svenska lagstiftningen. Vårt be-

tänkande (Ds A 1984:6) Om utlänningars rättsliga ställning är det

senaste bidraget härtill.

I andra länder är det ofta minoritetsorganisationernas sak att peka på missförhållanden av det slag som vi tagit upp här. Med

några få undantag har dock de svenska invandrarorganisationerna inte gjort frågan om etnisk diskriminering till något stort tema.

Deras roll i den etniska konflikten handlar snarare om att bidra till de etniska minoriteternas överlevnad på längre sikt.

Svenska institutioner - främst olika - får klä

myndigheter

skott i en hel del av den kritik som framförs. Det finns därför anledning att närmare diskutera om det förekommer något som man kan kalla institutionell diskrimineringi det svenska samhället.

3¶Etniska minoriteter och svenska

institutioner

Institutionell diskriminering

I förra kapitlet fick vi möta exempel på hur diskriminerande handlingar i olika delar av det svenska samhället upplevs av invandrarna själva. Beskrivningarna handlade i många fall om institutionella förhållanden. I det här kapitlet skall vi uppehålla oss vid de institutioner som utpekades av invandrarna. Är

något

institutionernas praxis diskriminerande? Finns det något man kan kalla institutionell diskriminering?

Med institutioner avser vi följande: centrala, regionala och

lokala offentliga myndigheter och verk, dvs. hela den ojfentliga

sektorn med dess olika delar. Statsmaktema, regering och riks-

är institutioner liksom också rättsväsendets olika

dag, viktiga

delar: domstolar, åklagare, polis och rättshjälp i olika former. Det enskilda näringslivet består också av en mängd institutioner i form av stora, medelstora och mindre företag samt intresseor-

ganisationer, branschorganisationer och liknande. Till institutio-

nerna räknar vi här även delar av folkrörelsesverige: fackföre-

ningsrörelsen, nykterhetsrörelsen, idrottsrörelsen men också

svenska och massmedierna. «

kyrkan

Det är som synes större delen av det svenska samhället som är

berört. Naturligtvis är det inte fråga om någon fullständig ge-

nomgång. Vi koncentrerar oss på några institutioner som är sär-

“ skilt viktiga när det gäller de etniska relationerna.

De flesta fall av diskriminering utspelas mellan individer. Detta förhållande ändras inte av att den som diskriminerar agerar som företrädare för en grupp och den person mot vilken handlingen riktas betraktas som företrädare för en annan grupp. De flesta diskrimineringsfall inträffar i en siamspelssituation mellan enskilda individer eller individer som representerar parter. Man kan göra en distinktion mellan individuell och institutionell diskriminering som har just med den- diskriminerande agenten att göra. I det ena fallet är det fråga om en enskild person som diskriminerar, i det andra fallet kan det -vara något så svåröver-

Etniska minoriteter och svenska institutioner

blickbart som exempelvis en administrativ byråkratisk apparat.

Institutionell diskrimineringinnebär att vissa regler, föreskrifter eller utvecklad praxis i ett socialt system avsiktligt eller oavsiktligt får diskriminerande konsekvenser. De diskriminerande handlingarna kan vara endera aktiva beteenden eller uraktlåtenhet att reagera på uppenbara missförhållanden. De utförs av personer som representerar olika typer av organisationer eller institutioner. Handlingarna är en del av de formella och informella rutiner som .gäller i institutionerna. Denna institutionella

kan vara både direkt och indirekt - direkt om

diskriminering handlandet avsiktligt föreskrivs av organisationen i fråga, indi-

rekt om handlandet i och för sig inte är avsett att diskriminera men gör det ändå. Handlingarna blir på så sätt institutionellt

förankrade.

Socialt förankrade är de diskriminerande handlingarna när de inte möter något motstånd bland människor i allmänhet som bevittnar, hör talas om eller på annat sätt kommer i kontakt med dem. I vissa fall är denna förankring positiv, dvs. det är inte bara fråga om utebliven kritik, utan även om uppskattning. I-lär kommer frågan om normer in. I ett visst socialt sammanhang säger normerna att man skall diskriminera på etnisk grund. Det sociala trycket, den sociala kontrollen och de olika typer av sociala sanktioner som är förhärskande påverkar människor till diskriminerande handlingar. Här finns bl.a. föreställningen om att den person som blir utsatt för diskriminering faktiskt får stå ut med den - att den hör till villkor.

migrationens

Det finns ett samspel mellan det som är socialt förankrat och det som är institutionellt förankrat. De sociala normerna för samvaro i den grupp som en diskriminerande person tillhör kan vara entydiga; människor påverkas härav till diskriminerande

handlingar. Det är i många fall sådana omständigheter som styr

. handlande. För den skull är det inte mänskligt sagt att människan skulle sakna en fri vilja. Det finns givetvis ett samband också med den enskilda människans föreställningar och attityder. Att stå emot den sociala kontrollen, att bryta med sådant beteende som är socialt förankrat kräver ofta ett stöd utifrån, från andra som tänker likadant och som man vill efterlikna.

De normer som utvecklas inom institutionerna kan också vara starkt styrande på det som sker utanför institutionerna. De regler som finns i varje samhälle om hur samspelet mellan människor skall ske - med andra ord normer - omfattas i

samhälleliga olika utsträckning av medborgarna. Vad som uppfattas vara in-

stitutionellt förankrat påverkar därmed den sociala förankringen av ett beteende.

Institutionell diskriminering har även att göra med det sätt på

Etniska minoriteter och svenska institutioner 73

vilket en institution fungerar. Man brukar tala om att det som händer - eller inte händer - är strukturellt

betingat. Det kan i

strukturerna finnas sådana mekanismer som konsekvent missgynnar medlemmar av etniska minoriteter när beslut fattas, pla-

ner utformas, frågeställningar definieras, antaganden, värderingar och attityder förs fram och blir allmänt vedertagna, åtaganden

görs och resurser fördelas.

Det går inte att komma ifrån att de svenska institutionerna och invandrarna och de etniska minoriteterna på många områden förfogar över olika grad av expertis. Ulf Hannerz skriver:

Men det är lätt gjort att institutionernas befattningshavare då, i kraft av denna mera påtagliga sakkunskap och ofta helt enkelt på grundval av sin maktställning, tar för givet att deras kultur skall definiera formerna för det sociala samspelet med invandrare också i övrigt. Eller kanske, för att uttrycka saken något annorlunda, att de tror att deras egen kultur i sin helhet har samma expertisprägel, som däremot skulle saknas i invandrarnas tänkande och beteende.

Den negativa särbehandling som blir resultatet av

myndigheter-

nas handlande är som nämnts inte alltid avsiktlig. I fall

många

kan den rent av vara oönskad, dvs. myndighetens är i

syfte själva

verket att åstadkomma en likvärdig behandling. På grund av de kulturella skillnaderna kan det bli fel där ”rätt man tänkt”. I en uppsats i vår antologi Att leva med mångfalden

(LiberFörlag, 1982) ger Charles Westin ett belysande exempel på hur oavsiktlig

institutionell diskriminering kan inträffa utan att någon enskild

befattningshavare har gjort sig skyldig till någon avsiktlig negativ

särbehandling. Det rörde sig om ett försök att anordna arbete åt

zigenare. De socialarbetare som engagerade sig gjorde betydande

insatser för - som man trodde - I

zigenarnas sak. grunden

fanns dock den aldrig övervunna skillnaden mellan det svenska och det zigenska. sättet att definiera vad arbete egentligen syftar till.

Ett annat exempel på indirekt institutionell

diskriminering

anförs från judiskt och muslimskt håll i Sverige och

gäller frågan

om s.k. rituell slakt. En lag från 1937 förbjuder den slakt som i olika former är påbjuden i dessa religioner. Ortodoxa judar och muslimer kan inte äta annat kött än det som är slaktat

enligt

föreskrifterna. De är därför hänvisade till import av mycket dyrare kött från utlandet. (Av länderna i västvärlden har endast Sverige, Norge och Schweiz ett förbud mot rituell slakt av detta

slag.) Religionen och dess betydelse för kulturen i vid är mening

en av grunderna för dessa gruppers etniska identitet. De hävdar .. .. .. . . . . . Ulf Hannerz : Över darfor att detta ar en fråga om etnisk diskriminering.

gränser. LiberFörlag,

1983.

74 Etniska minoriteter och svenska institutioner

och samhälleliga motsättningar Diskriminering

Låt oss nu diskussionen till att omfatta det motsatsförhål-

utvidga

lande som kan mellan olika delar av institutionerna i sägas råda samhället och mellan olika institutioner. Vi skall göra det i form av en teoretisk beskrivning av några olika typfall och diskutera huruvida den svenska situationen låter sig beskrivas av något

eller några av dessa. En är den i l beskrivna strävan hos

utgångspunkt kapitel

etniska minoriteter att bevara en viss kulturell autonomi. I de som nedan kommer tecknet (+) att

uppställningar presenteras

markera ett av denna strävan. Tecknet (-) betecknar

bejakande

en eller åtminstone en reserverad inställ-

assimilationsideologi

till minoritetens att bevara sin kulturella särart. Man

ning vilja

kan tänka att invandrade etniska minoriteter strä-

naturligtvis sig

var efter att assimilera sig kulturellt med majoritetsbefolkningen. Vi oss dock till det fall där de etniska minoriteterna

begränsar

och deras är inställda på viss kulturell au-

själva organisationer

tonomi och valfrihet. Tecknet markerar i också en positiv inställning till

(+) övrigt kulturell pluralism och en strävan efter likvärdig behandling.

En annan är det tidigare beskrivna konfliktper-

utgångspunkt

Etniska minoriteters strävan att bevara de egna kultu-

spektivet.

rerna innebär att sociala friktioner som ibland kan anta

uppstår,

formen av mellan minoriteterna och majo-

djupa motsättningar

Dessa motsättningar, denna etniska konflikt,

ritetsbefolkningen.

tar i fall i som är eller uppfattas som

sig många uttryck något

diskriminering.

Vi skall behandla motsatsförhållanden inom skilda nivåer av det dominerande samhället. På den första nivån har vi statsmakoch Denna nivå befinner sig på stort

terna, regering riksdag.

från invandrarnas och de etniska motsättningarnas kon- _ avstånd kreta Den andra nivån står för den dömande och den

verklighet.

verkställande makten i samhället, dvs. rättsväsendet samt de centrala i deras olika uppenbarelseformer. På

statliga myndigheterna

denna nivå finns också myndigheter på det kommunala planet,

såväl myndigheter som primär- och landstingskommunastatliga

la. Här finns även större och bostadsföretag m.fl.

arbetsgivare

inom den sektorn. Den tredje nivån motsvarar enskilda

privata handläggare eller andra yrkesbefattningshavare, tjänstemän,

verksamma som i sin verksamhet direkt hanterar de etniska rela-

tionerna. Tabell 3.1 av förhållanden mellan central

återger fyra typfall

statsmakt å ena sidan och m.fl. å den andra när

myndigheterna

det centrala i en invandrar- och minoritetspolitik.

gäller inslag

Dessa typfall är avsedda att vara generella.

Etniska minoriteter och svenska institutioner 75

Tabell 3.1 Minoritetspolitikens fyra typfall

Typfall 1 Typfall 2 Typfall 3 Typfall 4 statsmakterna + - - +

+ + - - Myndigheterna

Typfall 1 beskriver en situation som åtminstone på papperet är

oproblematisk. Lagstiftande, beslutsfattande, dömande och

verkställande myndigheter på såväl central som lokal nivå samt

organisationer och näringsliv ser inte några problem i att verka för en kulturell pluralism och en likvärdig behandling. Det finns

emellertid anledning att tro att detta i själva verket är en mycket instabil eller tillfällig social situation. Om inte en invandrar- och

minoritetspolitik där målen innebär en positiv värdering av kulturell pluralism är mycket väl förankrad hos folkopinionen är

denskenbara stabiliteten ständigt hotad. En serie i och för sig mindre väsentliga incidenter kan utlösa hotet.

Typfall 2 beskriver en situation som närmast kan liknas vid en intern kolonialism (detta begrepp beskrivs närmare i kapitel 5). Centralmakten motsätter sig en relativ etnisk autonomi inom en region där en minoritet har ett lokalt politiskt fotfäste. Detta typfall avser närmast förhållandet mellan centralmakt och territoriella minoriteter. Motsättningen kommer i dagen när statsmaktens intressen inte är förenliga med de värden som minoriteten värnar om. Även detta typfall innebär ett instabilt socialt system, där centralmaktens auktoritet ifrågasätts. Antingen un-

dergrävs den lokala myndighetens ställning genom centralt ingri-

pande eller också måste Centralmakten ge vika. Situationen kan alltså inte bestå över någon längre tid.

Typfall 3 beskriver en situation där varken central statsmakt

eller myndigheter m.fl. tolererar etniska självständighetsyttring-

ar. Detta motsvarar ett monolitiskt centraliserat socialt system där makten utgårfrån centrum. Systemet som sådant är stabilt, ty varje självständighetsyttring från etniska minoriteter underkuvas med kraft. Det är en renodlad assimilationspolitik som bedrivs. Etniska minoriteter har inget politiskt gehör och saknar politiska kanaler inom systemet. Minoritetspolitiken i Turkiet, många öststater liksom politiken gentemot urinvånare i USA, Kanada och

Australien under tidigare perioder låter sig exempliñeras med

detta typfall, liksom även den tidigare svenska politiken gentemot samerna.

Typfall 4 beskriver ett system där Centralmakten är positiv till ett begränsat etniskt oberoende för minoriteterna, åtminstone inom det kulturella området, men där lokala myndigheter av

76 Etniska minoriteter och svenska institutioner

olika skäl har svårigheter att konsekvent genomföra den fastställ-

da politiken. De lokala myndigheterna har begränsade resurser till sitt förfogande, de kanske har en invandrarfientlig opinion

emot sig, arbetsgivare och hyresvärdar vill kanske undvika friktioner och i bostadsområdet. Detta typfall mot-

på arbetsplatsen

svarar ett förhållandevis decentraliserat system med självständi-

och stora frivilliga organisationer med väsentligt ga myndigheter

på olika områden. Paradoxalt nog är det ett stabilt

inflytande

socialt system. Den etniska motsättningen balanseras så att säga av andra motsättningar mellan den centrala nivån och den nivå

som av myndigheter, organisationer etc.

representeras

Vilket av beskriver bäst situationen i Sverige? Teck-

typfallen

nen och (-) är sammanfattande beteckningar av förhållan-

(+)

den som oftast präglas av både positiva och negativa inslag.

Tecknet att de positiva dragen överväger och (-)

(+) betyder

motsatsen. I modellen är typfall 2 och 3 uteslutna för

betyder

Sveriges del. I de fallen motsätter sig statsmakterna etnisk pluralism och strävar inte efter likvärdig behandling, vare sig i ord eller

Så är det inte hos oss. I typfall l och 4 har statsmakter-

handling.

na en det hela taget positiv attityd. Även om de svenska

på

statsmakternas politik förtjänar att kritiskt skärskådas och även om det finns negativa inslag i den råder det inget tvivel om att det

huvudsakligen är en politik med positiva förtecken.

Om man den nivån kan beteckna situationen i Sve-

på högsta

med frågan vad som överväger på nästa nivå.

rige (+) uppstår

Det är svårare att fastslå entydigt för hela dess mångfald av institutioner. Det finns inslag i ett antal framför allt invandrartäta

- andra institutioner - som att kommuner men också förtjänar betecknas med betyder alltså att typfall l skulle vara det

(+ ). Det

och det passiva motståndet i flertalet and-

tillämpliga. Trögheten

ra kommuner och institutioner gör dock att tecknet (-) ligger . närmast till hands för helheten. Därför är det typfall 4 som bäst beskriver situationen i Sverige.

Man kan utveckla den tabellen till att även omfatta

föregående

den tredje nivån: tjänstemän, handläggare, enskilda arbetsgivare och arbetsledare, hyresvärdar, näringsidkare och andra yrkes-

verksamma som i sin dagliga gärning har att arbeta med den

etniska motsättningens konsekvenser och yttringar.

Tabell 3.2 En utveckling av minoritetspolitikens fyra typfall

Typfall 1 Typfall 2 Typfall 3 Typfall 4

1a 1b 2a 2b 3a 3b 4a 4b

i statsmakterna + - - +

+ + - Myndigheterna

etc. + - + - + - + - Tjänstemän

Etniska och svenska institutioner 77

minoriteter

Typfall 1a med en tjänsteman som arbetar enligt myndigheter-

nas intentioner för minoriteternas intressen är på papperet oproblematiskt. I den mån system av typfall l verkligen existerar och

beständighet är denna variant dess naturliga form. I

äger någon

Ib har vi en enskild tjänsteman som utan stöd från sin

typfall

handlar diskriminerande. Det är relativt lätt att i så

myndighet

fall ersätta denna person så att typfall 1a återställs. Handlar det om en privat hyresvärd eller en enskild arbetsgivare kan det vara svårare, men man får förutsätta att en lagstiftning mot diskriminering i ett socialt system som detta verkligen är effektiv.

Typfall 2a är oproblematiskt. Föreligger typfall 2b uppstår dock

en komplicerad konfliktkonstellation. Den av tjänstemännen diskriminerade minoriteten kan få stöd för sin sak på närmast högre

nivå. Tjänstemännen kan å sin sida förbigå den lokala myndig-

heten och söka stöd hos statsmakterna och i deras politik. Vilken variant som kommer att dominera i ett sådant socialt system

till sist av den relativa styrkan hos parterna i motsättning-

avgörs

en mellan statsmakt och lokal myndighet.

Typfall 3a beskriver en situation där den etniska minoriteten har flyttat fram sin position och vunnit ett begränsat men kanske inte Öppet fotfäste hos enskilda företrädare för den lokala myndigheten. Det är emellertid en enkel sak att ersätta en sådan person om konsekvenserna av vederbörandes verksamhet alltför

strider mot såväl myndigheternas som statsmakternas

uppenbart

intressen. Den naturliga ordningen i ett system av typfall 3 är varianten 3b.

Typfall 4a beskriver en situation där en tjänsteman med statsmaktens uttryckliga stöd verkar för den etniska minoritetens intressen som dock under vissa betingelser kan komma att kollidera med den lokala myndighetens. Vi ser att även här kan en

komplicerad konfliktkonstellation uppstå. Tjänstemännen som

skulle kunna karakteriseras som medlare kan inte utan vidare ersättas. Skulle den lokala myndigheten vara inne på en sådan linje kan tjänstemännen söka stöd hos den centrala statsmakten

eller åberopa gällande lagstiftning. Typfall 4b gäller en situation

där tjänstemännen är lojal mot sina närmaste överordnade på den lokala myndigheten och kan räkna med deras stöd. Skulle den etniska minoriteten anklaga honom för diskriminerande handlingar kan han sannolikt räkna med att backas upp av kolleger och överordnade. Ärendet stannar därmed.

Vi påstår naturligtvis inte att verkställande myndigheter, före-

tag etc. är programmatiskt inriktade på att motarbeta minoriteternas strävanden efter viss kulturell autonomi eller att de vill und-

vika att tillämpa en likvärdig behandling. Men vi menar att bristande resurser, olika hänsynstaganden och prioriteringar in-

78 Etniska minoriteter och svenska institutioner

nebär svårigheter att verkställa en politik som går ut på jämlikhet,

valfrihet och samverkan. Jämfört med statsmakterna är det de lokala myndigheterna och organisationerna m.fl. som måste bära den tyngre bördan av de etniska motsättningarna. Dessa omständigheter kan av enskilda invandrare uppfattas som diskriminering. Vi finner det sannolikt att samhörighet inom en kår, ett

kollegium, en förvaltning eller en arbetsplats kan innebära att

enskilda tjänstemän som faktiskt handlat diskriminerande inte

utan vidare förskjuts av sina kolleger eller arbetsgivare, i all

om den diskriminerande handlingen är svår att fast-

synnerhet

ställa eller bevisa.

Några svenska institutioner

Med denna modell som utgångspunkt kan man exempliñera med några olika områden i det svenska samhället där viktiga institutioner är verksamma.

Skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård

Först de ”reproduktiva” institutionerna. Vi uppehåller oss därvid

i skolans värld. Skolan är en central institution i

huvudsakligen

det svenska samhället. Den utgör ett delsystem i en större helhet och står i ett komplicerat förhållande till andra institutioner. Framför allt är skolan en institution med egna regler, skrivna och oskrivna. Under långa perioder kan den framleva sitt institutionella liv nästan utan att ta intryck av det omkringliggande samhället. Dessutom är det viktigt att se skolväsendet som ett system. Vad som händer (och inte händer) inom detta kan förklaras genom strukturer och krafter i systemet som helhet. Individernas beteende liksom deras i systemet beror inte på deras

betydelse

inneboende egenskaper (även om dessa också har betydelse) utan

på deras position i systemet. Men de samhälleliga förändringarna

in i skolsystemet. Det finns t.o.m. de

tränger mycket långsamt

som anser att sådana politiska beslut som är direkt avsedda att

det i liten - i vart

förändra just skolan gör mycket omfattning

fall i mycket mindre omfattning än vad som avsetts.

Man kan alltså konstatera att de institutionella hindren för att ta in och bearbeta etniska relationer är mycket starka. Annorlunda uttryckt utmärks det svenska skolsystemet av vad vissa teoretiker kallar ”inramning”. Detta innebär att man måste arbeta inom en på förhand fastställd ram och lära sig vilka frågor som får ställas och när de får ställas. Det innebär vidare att vardagsverkligheten får stryka på foten för skolboksvetandet. Den starka ”inramningen” av kunskaperna bidrar bl.a. till att den etniska konflikten mycket sällan tillåts tränga in i skolans värld.

Etniska minoriteter och svenska institutioner 79

När det gäller skolboksvetandet visar en undersökning som vi gjort? att sådant stoff som på ett eller annat sätt berör invandringen till Sverige, invandrarnas situation i det svenska samhället, relationerna mellan majoritetsbefolkningen i vårt land och de etniska minoriteterna förekommer mycket sparsamt i de mest använda läroböckerna i Samhällsorienterande ämnen på grundskolans högstadium. Även denna brist är en mycket stark institutionell faktor i sammanhanget.

Viktigare än de institutionella faktorerna som sådana är kanske ändå de kulturella. Senare i betänkandet diskuteras svensk kultur mera ingående. Här berör vi den svenska skolans socialisation av barn och ungdomar till svensk kultur.

I Fostran till tolerans? redovisas också en enkät till samtliga svenska skolstyrelser, av vilken man i korthet kan dra den slut-

satsen att skolförvaltningarna/skolstyrelserna på det hela taget

inte har något större intresse för etniska relationer. I rapporten

också att de som arbetar aktivt med invandrarfrågor och

framgår

i viss mån med etniska relationer är enskilda lärare, vissa skolor och rektorsområden, men att det som görs är långt ifrån tillräckligt. Våra undersökningar visar också att det inte finns några

grundläggande attitydmässiga hinder hos vare sig lärare eller

elever att ta upp frågor om etniska relationer i skolarbetet.

Den svenska skolan bygger på svenska kulturtraditioner. Sam-

måste det ske en till den samhällsförändring

tidigt anpassning

som invandringen medfört. Men hur sker egentligen socialisation till andra kulturer än den egna? Om barn ur olika kulturer möts och inte känner varandras kulturella särdrag, vilken blir då skolans roll? Den svenska skolan bidrar i hög grad till att elever ur andra kulturer än den svenska får veta ganska mycket om svensk kultur i vid mening. Däremot är det inte lika självklart att den kulturella överföringen skall kunna ske i motsatt riktning. En central fråga är om och hur denna överföring över huvud taget

kan bli möjlig. En förutsättning är utvecklingen av det egna

modersmålet. Undervisning inte bara i utan även på modersmålet under hela den obligatoriska skolan är ett berättigat krav från de flesta invandrarorganisationerna. Också invandrarbarnen skall kunna fortsätta att vara delaktiga i sin ursprungskultur och lära sig att tolka dess regler och mönster. Detta är en insikt som måste bli uppenbar för dem som nu arbetar i skolsystemet.

För socialtjänsten liksom för invandrar- och minoritetspoliti-

ken är jämlikhet ett av målen för verksamheten. I socialtjänsten

2 redohandlar det om jämlikhet i levnadsvillkor och i fråga om invand- Undersökningen

Visas i rare är det jämlikhet oavsett etniskt ursprung som man skall syfta Erland

Fosmm n” toleransBergfamEt till. I båda fallen är det de materiella förhållandena och de medel niska relationeri skolan.

_ _ _ _ _ som står till buds som avgör om man kan uppnå en jämlikhet 1 LiberFörlag, 1983.

80 Etniska minoriteter och svenska institutioner

Inom socialtjänsten är man i hög grad medveten om praktiken.

olika aspekter. I arbetet med att stödja fa-

jämlikhetsbegreppets

miljer i kris, i barnavårds-, missbruks- och socialbidragsärenden handlar det hela tiden om möten mellan olika kulturer - den svenska institutionens kultur, personiñerad av socialarbetaren, och invandrarens kultur. I många fall är det fråga om ett personligt kulturellt filter som är verksamt eller rentav om fördomar

som den enskilda tjänstemannen hyser. Huvudsakligen handlar

det dock om institutionella faktorer. Frågan är om de utredningsoch som de sociala myndigheterna idag för-

behandlingsresurser

fogar över på ett adekvat sätt kan tillgodose de behov som famil-

ur etniska minoriteter har. Institutionella och kulturella hin-

jer

der är således starka även inom socialtjänsten.

Hälso- och liknande drag som dem vi

sjukvården uppvisar

ovan. Definitionen av vad som är sjukt och vad som är antytt friskt och hur man skall hantera det - redan här finns

sjuka

nästan oöverstigliga kulturella motsättningar mellan den svenska vårdinstitutionen och invandraren3.

om den svenska kulturen som en faktor av vikt i kultur-

Frågan

mötet är på det här sättet bara antydd. Redan att få upp ögonen för att de kulturella faktorerna är ett hinder betyder mycket. I det genomorganiserade Sverige behöver man från tid till annan sådana insikter. Man behöver göra upptäckter som går ut på att de svåra omställningarna måste beröra institutionerna själva.

Arbetsliv

Aktörerna arbetsmarknaden är många: arbetsgivare och deras

på organisationer, de anställda och deras fackliga organisationer samt och utbildningsanordnare. I arbetsmarknadsmyndigheter

ett så system kan sålunda hinder föreligga på en mängd

komplext

delområden.

I betänkandet (SOU 1983:18) Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet redovisar vi hur vissa förhållanden inom arbetslivet mer eller mindre konsekvent människor med annat

missgynnar

etniskt än Det finns skäl att tala både om

ursprung majoritetens.

direkt och indirekt diskriminering och om avsiktligt och oavsikt-

av invandrade arbetssökande och anställda. Vi

ligt missgynnande

fann problemen på arbetsmarknaden så stora att vi föreslagit

förbud mot etnisk diskriminering.

Det kan vara av intresse att detaljer i den

peka på några

statistik över arbetskraftens som vi

fördelning på näringsgrenar

presenterade i betänkandet. I verkstadsindustrin arbetar 21 % av 3 Se Lisbeth Sachs: Onda finnarna, 30 % av jugoslaverna, 26 % av italienarna men bara ögat eller bakterier. LiberFörlag, 1983. 10 % av svenskarna. I restaurangbranschen finns 15 % av italie-

Etniska minoriteter och svenska institutioner 81

narna, 7 % av grekerna, 12 % av turkarna och 1,3 % av svenskarna. lnom renhållningsomrâdet arbetar 0,7 °/0 av svenskarna, 2,2 % av finnarna men 16,8 °/o av grekerna.

Denna del av det mönster som är arbetskraftens etniska sammansättning motsvarar väl helheten. Frågan är i vilken grad

denna snedfördelning är resultatet av diskriminering på etnisk grund från arbetsgivarnas sida. I den genomgång av teorier om

orsaker till etnisk diskriminering som följer i kapitel 5 redovisas forskning om en ”etniskt stratiñerad” arbetsmarknad. I viss mån - och framför allt för vissa delar och i om vissa etniska

fråga

- den svenska arbetsmarknaden för

grupper uppvisar belägg

sådana teorier. Den uppåtgående rörlighet som finns för svenskar t.ex. med stigande ålder är inte lika stor för invandrarna.

Den etniskt kluvna arbetsmarknaden hindrar invandrare att få

i anställning och att utvecklas i arbetet på lika villkor med svenskar. Redan i yrkesvalet står många invandrare inför begränsade

möjligheter. Vid sidan av en lag bör också arbetsgivare och de

anställdas organisationer komma överens om de aktiva åtgärder som krävs för att motverka denna uppdelning av arbetsmarknaden och för att bekämpa de hinder i övrigt som missgynnar medlemmar av etniska minoriteter.

Kunskaper i svenska är av stor individuell betydelse för att få arbete och utvecklas i arbetet. Sprâkfrågan illustrerar också problem av institutionellt det finns vittnesbörd om att arbets-

slag;

givare diskriminerar genom att generellt ställa orimligt höga krav på kunskaper i svenska i förhållande till arbetets karaktär. I vissa fall är det helt säkert avsiktligt; man vill helt enkelt inte ha invandrare på arbetsplatsen. I andra fall är det slentrian eller en förment omsorg om arbetskamraterna. Den ñnansieringsform som gäller enligt nuvarande lag om 240 timmars svenskundervisning har visat sig ha diskriminerande effekter. Lagen återspeglar förhållanden under en konjunktur som inte längre gäller. Vi

pekade på detta i vårt remissvar på svenskundervisningskommit-

téns förslag för några år sedan. En kollektiv finansiering skulle förbättra förhållandena.

På stora delar av den svenska arbetsmarknaden återspeglas den etniska homogenitet som till för bara några decennier sedan kännetecknade hela det svenska samhället. Okunnighet om och misstänksamhet mot utländska yrkesutbildningar och examina är alltjämt utbredd och är ett strukturellt betingat hinder för invandrare. Det arbete som de senaste åren bedrivits för att skapa jämförbarhet med svenska utbildningar är därför värt allt stöd.

Ansvaret för utvecklingen inom arbetslivet delas i Sverige av

parterna. Vissa av spelreglerna har skapats genom lagstiftning.

När missförhållanden kommer i dagen kan, som en följd av det

82 Etniska minoriteter och svenska institutioner SOU l984z55

delade bli svår att avgöra. Därtill kommer

ansvaret, skuldfrågan

att inför missförhållanden kan underblåsas av insik-

uppgivenhet

att dessa i så är institutionellt betingade. I varje

ten om hög grad

fall av är dock alltid minst en aktör inblandad.

diskriminering

Denne kan i sitt beteende dölja sig bakom strukturen

antingen

eller försöka förstå dess effekter och själv motver-

missgynnande

ka dem.

Bostadsmarknad

Från en allmän kan hävdas att den svenska bo-

utgångspunkt

stadsmarknaden av ett starkt segregerat boende. Stora

präglas

skillnader finns mellan människor i olika bostads-

klassmässiga

områden och i olika boendeformer. Näringslivets omstrukture-

och den därav på 1960- och

ring betingade flyttlasspolitiken

1970-talen reste krav på omfattande nybyggnation i storstadsre-

och i industriorterna i mellersta och södra Sverige. Det

gionerna

s.k. behovet av nya bostäder där

miljonprogrammet tillgodosåg industrin och tjänstesektorn expanderade.

Denna bostadsmarknaden inträffade samtidigt

utveckling på

med den stora till Sverige och det har i hög grad

inflyttningen

kommit att invandrarnas Många in-

prägla bosättningsmönster.

vandrarna har inte råd att köpa bostad i bostadsrättsförening

eller småhus och det har förstärkt det boendet, lik-

segregerade

som invandrares berättigade önskemål att bo nära lands-

många

män. en studie* skiljer sig dock segre-

Enligt nyligen genomförd

mellan olika etniska grupper. Genom att utarbeta

gationsgraden

ett s.k. har för utrikesfödda bosatta i Stock-

segregationsmått

holms kommun visats att norrmän och danskar har väsentligt -i tur och lägre grad av särboende än ordning personer

födda i Grekland och Turkiet. I de flesta av de

Jugoslavien,

undersökta etniska också att särboendet minsgrupperna gäller

kar med tiden. I olika sammanhang har statsmakterna fastställt att bostadspo-

bör utformas så att i boendet motverkas till

litiken segregation

förmån för en hushållssammansättning. 1980 års bostads-

allsidig

tillkom i detta syfte men den har hittills fått mycket

anvisningslag

4 Lillemor Brolin: Etnisk begränsad tillämpning.

och vår av rättstillämpningen av bostadssegregation. Föregående kapitel analys

Doktorsavhandling vid bestämmelse om bostads-

brottsbalkens olaga diskriminering på

sociologiska institutiovisar att utförs i första hand av univer- marknaden5, diskrimineringen nen, Stockholms institutioner av olika Det bostadsföretag och

sitet, 1984. slag. gäller privata men det även allmännyttiga bobostadsrättsföreningar, gäller

5 Redovisas i betänkan- I flera kom-

stadsföretag och kommunala bostadsförmedlingar.

det (Ds A 1984:7) Om muner i landet förekommer sedan flera år att invandrare, trots olaga diskriminering.

Etniska minoriteter och svenska institutioner 83

förbud i gällande lagstiftning, att in i vägras flytta lediga lägen-

heter i områden där andelen invandrare som för

uppfattas hög. Bevekelsegrunderna är det övergripande önskemålet att blanda

olika befolkningsgrupper i bostadsområdena i det

angivna syftet

att på sikt uppnå en etniskt

allsidig hushållssammansättning.

Invandrares behov av bostad i närheten av

landsmän, släktingar

och vänner tillfredsställs inte som deras rätt till

samtidigt lagliga skydd mot sådan negativ särbehandling nekas dem.

Massmedier

Till institutionerna i vidaste bemärkelse vill vi här räkna massmedierna sammantagna. Deras betydelse för den allmänna

opi-

nionen är svår att mäta och därför också omtvistad. Det

tycks _

emellertid råda betydande enighet om deras

dagordningsfunk-

tion, den som ger näring åt vad människorna talar om och diskuterar. Det medierna omnämner blir samtalsämnen i läsarnas, lyssnarnas, tittarnas vardagsliv. Det som inte omnämns drabbas av tystnad och förblir

osynligt.

Vår attitydundersökning har i ett avseende ett gett något paradoxalt resultat. Med en stark förenkling som vi för

tillgriper

tydlighetens skull kan det beskrivas så här. Genom sina svar

på

våra frågor visar sig svenska folket ha blivit mer förstå-

väsentligt

ende och tolerant mot invandrarna under senare samtiår, men digt tror den enskilde svensken att alla andra svenskar blivit mindre förstående, mindre toleranta. Starka indicier

pekar på

massmedierna som de ”ansvariga”. I centrum för deras

nyhetsintresse ligger det ovanliga, det dramatiska, det konfliktmättade,

och det framhävs gärna i rubrikerna, också i radio och TV.

Urval och redigering av nyheter i är i tidningarna hög grad kommersiellt betingade. Det gäller att sälja så många tidningar

som möjligt, och det ovanliga och dramatiska anses bäst.

sälja

Radions och televisionens nyhetsredaktioner är inte samma

på

sätt beroende av ett konkret så de inte

försäljningsresultat länge

är finansierade av reklamköpare. Inte desto mindre är deras nyhetsvärdering i stort sett densamma som de kommiersiella mediernas. Intoleransen tar sig mer dramatiska än toleransen och

uttryck

blir därför den som lägger i massmedierna

beslag på utrymmet

och i allmänhetens samtal. Under månaders arbete i en fabrik

sju

studerade Billy Ehn relationerna mellan de svenska och de s Bllly Elm: Konl-llkl_ många invandrade arbetarna. Samlevnadsfrid kallade han det undvikande mellan tillstånd som rådde? Sannolikt är den än sammanstöt- Svenska mvamjra”

. vanligare _°°h

. . re. Ingår 1: Att leva med

ningar på arbetsplatserna och 1 grannskapen runt om 1 landet

mångfalden_ Llbelpöl_ men finner inte till och

vägen nyhetsprogram nyhetsspalter. lag, 1982.

och svenska institutioner 84 Etniska minoriteter

har naturligtvis inte till- Den kommersiella nyhetsvärderingen

av och inte i någon avsikt

kommit på grund invandringen tillgrips

invandrarna. Ändå drabbas de lika hårt som om att diskriminera

den vore avsiktlig.

för konflikt blir den förhärskande bil- Invandraren i centrum invandraren som till konflikt det extrema exemplet.

den, skyldig

bidrar den växande att i strid mot hittillsva-

Därtill benägenheten

etiska regler nämrande praxis och pressens gemensamt antagna utländska nationalitet. När na eller rentav framhäva brottslingars att två procent av

det sägs i en kriminologisk undersökning

är belastade mot en procent av de infödda invandrarna brottsligt är det matematiskt att brottsligheten är dubsvenskarna, riktigt Däremot är det både felaktigt och belt så stor bland invandrarna. att invandrarna är dubbelt så Alltför oetiskt att säga, brottsliga. av invandrarna som inte är brottsliga. lätt glöms de 98 procent får bära hundhuvudet för de två pro- Många av dessa oskyldiga motsvarande drabbar inte de 99 procen-

centen brottsliga. Något

ten icke brottsliga svenskarna.

Rättsväsendet

studerar statistiken över anmälningar om hets mot När man

under en tioårsperiod och folkgrupp och olaga diskriminering

inom skulle man kunna dra vad som hänt med dem rättsväsendet, etnisk knappast förekommer i Sve-

slutsatsen att diskriminering

studerade tiden har bara en handfull mål förerige. Under den kommit och med ett har påföljden blivit ungefär

par undantag

densamma som vid enklare trafikförseelser. statistikens bild av är med andra 0rd Den officiella Sverige vacker. Det vore fint om den också vore sann. Tyvärr

osedvanligt

mindre tilltalande bild av en lång rad övertygande ges en långt Redan en i dokumenten bakom statistiken vittnesbörd. bläddring att brotten i är många fler än åtalen

visar entydigt verkligheten

är att söka främst i rättsväsendets :illoch domsluten. Orsaken

lämpning av lagarna.

tillkom i verket av just den-

Diskrimineringsutredningen själva

visade att vissa restauranger i na orsak. Tillförlitliga rapporter svarta tillträde. Efter att

Göteborg systematiskt vägrade gäster

detta förmåddes och åklagaren att

länge ha ignorerat polisen

sedan utrett det inträfintressera sig, en grupp journalister noga Tre åtalades och dömdes i enlighet med åklagarens fade. personer

yrkande till obetydliga dagsböter.

i ledde till att ett samlat program” not Det som hänt Göteborg etnisk skulle åstadkommas genom en utrednng.

diskriminering

redan då ett förbud mot etnisk :lis- Det fanns emellertid lagfäst

Etniska minoriteter och svenska institutioner 85

kriminering, det hade tillämpats och lett till fällande domar. Var

det inte tillräckligt?

Tydligen ansågs rättstillämpningen skilja sig från lagstiftarnas

avsikter. I betänkandet (SOU 1981 :38) Om hets mot redovisar

folkgrupp

vi ett antal fall, där för en straffbar missakt-

långtgående uttryck

ning av invandrare fått förbli opåtalade av de företrädare

höga

för rättsväsendet som haft att bedöma dem. Deras

ställningsta-

ganden måste ha bidragit till att hos andra rättsvårdare befästa

uppfattningen om etnisk diskriminering som en mindre allvarlig

förseelse. I oktober 1982 i möte med

deltog utredningen riksåklagarens

landets statsåklagare. Efter en där vi uttalade vår

överläggning

kritik av hur ett antal anmälningar utfärdade riksåkla-

handlagts

garen ett cirkulär till underlydande med in-

åklagarmyndigheter

nebörden att handläggning av ärenden om olaga

diskriminering

och hets mot folkgrupp skulle ske

på länsåklagarnivå. Åtgärden

tolkar vi som ett för med

uttryck riksåklagarens missnöje åklagar-

nas dittillsvarande handläggning av ärenden av det här och

slaget

den vikt han anser bör läggas vid brottsbekämpningen områ-

på

det. I betänkandet (Ds A 1984:7) Om olaga

diskriminering redogör

vi närmare för ett antal fall där avskrivit ärenden

polisen oriktigt

efter anmälan om där

olaga diskriminering, åklagare oriktigt

underlåtit att åtala och där domstolars domslut förvånansgett

värt lindriga påföljder.

Vår undersökning av hur lagen vid handen att

fungerat ger

rättsväsendets syn på etnisk diskriminering knappast kan stämma överens med lagstiftarens. Det förbudet mot diskri-

lagfästa

minering hade tillkommit inför Sveriges anslutning till FN:s

rasdiskrimineringskonvention. I den heter det att ”varje lära om överlägsenhet på- grund av olikheter mellan raser är vetenskapligt

falsk, moraliskt fördömlig, socialt orättvis och och att

farlig”

konventionsstaterna följdriktigt ”fördömer i

rasdiskriminering

alla dess former”. En internationell konvention skulle inte ha tillkommit för att bekämpa och

obetydliga förseelser, riksdagen

skulle inta ha tagit allvar om den haft en sådan

anslutningen på inställning.

Ingen institution är ensam så viktig som det samlade rättsväsendet när det att manifestera alla människors lika värde.

gäller

”Likhet inför lagen” är inte ett tomt honnörsord utan en

grund-

lagsfäst princip. Rättsväsendet är en symbol för denna

princip,

ett instrument för dess tillämpning och ett rättesnöre för alla att Om det inte så är det - som konventionen

följa. fungerar sä-

- socialt

ger farligt.

SOU l984z55

4¶Invandrarna i svenskarnas

ögon

Inledning

Systematiska undersökningar av majoritetsbefolkningens attity-

der till invandrarna och invandringen kan med

genomföras hjälp

av olika vetenskapliga metoder. i två huvud-

De kan grovt indelas grupper, kvantitativa och kvalitativa. Valet av

undersökningsme-

tod sammanhänger med vilken av man önskar få

typ frågor

besvarade. Kvantitativa studier, som ofta data insam-

bygger på

lade genom representativa och som sedan bearbetas

stickprov

med statistiska metoder, kan ge tillfredsställande svar

påfrågor

av typen vilka, hur många och hur mycket. Kvalitativa studier som bygger på data insamlade och bearbetade genom ”mjukare” metoder, t.ex. psykologiska eller observa-

djupintervjuer deltagande

tion, söker vanligtvis i första hand svaret hur

på frågor av typen och varför.

Den undersökning av svenska folkets till invandrare

attityder och invandring som utredningen genomfört i huvudsak bygger

på kvantitativa data från ett representativt av l 202

stickprov

vuxna svenska medborgare, data som via runt om i

intervjuare

landet förmedlats till oss i tabellform och som sedan bearbetats och tolkats. Det är undersökningens huvudstudie.

Härtill genomfördes ett trettiotal djupintervjuer

med personer som i huvudstudien uppvisat mycket toleranta eller into-

mycket

leranta attityder till invandrare och Det är undersök-

invandring. ningens djupintervjustudie. Genom en sådan komplettering har

vi fått underlag för analyser av mer kvalitativt

slag.

Som en tredje delstudie har vi undersökt till och

attityder

erfarenheter av invandrare hos 500 personer i fem olika yrkeska-

tegorier, nämligen högstadielärare, arbetsförmedlare, personal-

anställare, polisassistenter och socialsekreterare som slumpmässigt utvalts i de 29 invandrartätaste kommunerna i landet. Därtill har attityderna hos 100 kommunalpolitiker från dessa kommuner undersökts. Denna har dock mer karaktären

yrkeskategoristudie

av en problematiserande vars varit att

förundersökning, syfte

88 Invandrarna i svenskarnas ögon

metoder för att studera skillnader i attityder och bl.a. undersöka erfarenheter hos i samhället.

yrkesgrupper

för huvudstudie och djupinter-

Projektledare undersökningens

har varit Charles Westin vid pedagogiska institutionen,

vjustudie

Stockholms universitet. I rapporten Majoritet om minoritet (Lihar han redovisat dess resultat. Den följande

berFörlag, 1984)

är en koncentrerad sammanfattning av vissa

framställningen

centrala avsnitt i rapporten. med är att kartlägga den vuxna svenska

Syftet undersökningen

om invandrare och invandring och att allmänhetens syn på frågor beskriva hur fördelar sig när det gäller ålder, kön,

opinionen mil. omständigheter. utbildning, socialgrupp

del om än inte särskilt många, över svenskars En studier, till invandrare och till etniska minoriteter har tidigare

inställning

i har varit kvalitativa fallstudier, andra

företagits Sverige. Några

har kvantitativa data insamlade genom frågeundersök-

utnyttjat

med Kvalitativa studier är bl.a.

ningar representativa stickprov.

Landéns studie Inställning till zigenare vid en ajfärsgata Ragnar Trankells Kvarteret Flisan och Billy Ehns Ari Stockholm, Arne

betets flytande gränser. få av svenska folkets inställning till

Endast undersökningar

minoriteter kvantitativa data invandrare och etniska bygger på ställda till stickprov av

insamlade genom frågor representativa

den svenska befolkningen.

Sifo har vid tillfällen under den senaste femtonårsperi-

några

stående om till invandrare, som

oden haft några frågor attityder

veckobussen. Sifo har konstaterat att ställts i den så kallade under senare år mot en mera intolerant inställ-

svaren förskjutits

Olof Petersson har för diskrimineringsutredningen analy-

ning.

serat en om som ingick i 1976 års valundersök-

fråga invandring,

Han fann att de mest engagerade väljarna gav en skev bild

ning.

- av De har en mindre positiv uppfattning om

opinionen. tystlåtna

aktiva. finns redovisad i

invandringen än de politiskt Analysen Att leva med mångfalden, första upplagan. utredningens antologi

omfattande före vår är den som in-

Den mest undersökningen

lät 1969 och som Arne Trankell

vandrarutredningen genomföra

analyserade.

har varit en viktig

Invandrarutredningens surveyundersökning

för Resultaten från

utgångspunkt diskrimineringsutredningen.

1969 är en referensram mot vilken resultaten från vår undersöklåter bedömas. Vissa som då ställdes till det

ning sig frågor

har ställts om Det det möjligt att svenska folket igen. gjorde bestämma hur och varför, inställningen hos det om, och i så fall folket till invandrare och har ändrats under

svenska invandring

tolvårsperioden mellan 1969 och 1981.

Invandrarna i svenskarnas ögon 89

Vi återkommer strax till dessa och till den

frågeställningar

komprimerade redovisningen av Westins rapport. Först skall vi översiktligt och kortfattat redovisa några resultat från yrkeskate-

goriundersökningen som inte ingått i Westins uppdrag att bearbeta eller analysera.

Yrkeskategoriundersökningen

Som en mindre delstudie inom ramen för vår

attitydundersök-

ning genomfördes ett antal intervjuer med företrädare för fem

yrkeskategorier och med kommunalpolitiker. De fem var yrkena högstadielärare, socialsekreterare, arbetsförmedlare, personal-

anställare och poliser. Sammanlagt omfattade

undersökningen

600 personer, 100 ur vardera gruppen, utvalda i de

slumpmässigt

29 invandrartätaste kommunerna i landet. De

telefonintervjua-

des genom Sifozs försorg och varje intervju tog ungefär en halvtimme. Undersökningen är i strikt bemärkelse inte statistiskt representativ för dessa grupper. Den bör snarare uppfattas som en

problematiserande förundersökning. Ett antal frågor var desamma som i huvudundersökningen. Andra frågor (som inte ingick

i huvudundersökningen) var gemensamma för de fem

yrkeskate-

gorierna och åter andra riktade sig till varje speciell grupp enbart. Delstudien har haft flera syften. Ett har varit att studera huruvida yrkeskategorier, som har olika kontakter med och

slags

inflytande över invandrare, också utvecklar olika

slags attityder

till eller föreställningar om invandrare och Ett annat

invandring.

- och - har viktigare varit att, genom ett stort inslag av s.k. öppna frågor, skaffa oss om bl.a. de inter-

erfarenhetsunderlag

vjuade personernas syn på behovet av åtgärder inom respektive områden. För detta senare syfte har materialet i flera

utnyttjats sammanhang. Så finns exempelvis högstadielärarnas erfarenhe-

ter redovisade i utredningens skolrapport Fostran till tolerans? Vissa erfarenheter och synpunkter från personalanställare och arbetsförmedlare har redovisats i utredningens betänkande (SOU

1983:18) med förslag till lag mot etnisk diskriminering i arbetsli-

vet och uppgifter från poliser har använts i betänkandet A

(Ds

1984:7) Om olaga diskriminering.

För att studera skillnader i attityder hos olika är

yrkesgrupper,

undersökningen alltför begränsad för att några säkra slutsatser skall kunna dras. Även om det var uppenbart redan vid

upplägg-

ningen av studien borde stora och systematiska skillnader mellan grupperna kunna vara ett indicium på att skillnader i attityder

och föreställningar föreligger också i är verkligheten. Egentligen

det ju alls inte konstigt om så skulle vara fallet.

Yrkeskategorierna

griper ju in i de etniska relationerna under vitt skilda förutsätt-

90 Invandrarna isvenskarnas ögon

och under strävan mot helt skilda mål. Polisens kontrol-

ningar

lerande har litet med lärarens kul-

uppgifter mycket gemensamt

Personalanställarens arbetsuppgifter kan i turförmedlande. fall stick i stäv med de målsättningar som socialsekremånga gå teraren verkar för. till de olika yrkena och utbild-

Rekryteringen

för dem åt motsvarande sätt.

ningen skiljer sig på

Vi skall här kortfattat redovisa fördelningen av svaren på ett

antal som var gemensamma för de fem yrkeskategorierna.

frågor

är avsedda att de intervjuades syn på den hittills-

Frågorna spegla

varande till olika slags kommande

invandringen, inställningen

och till invandrare i landet. (På grund av

invandring attityder

olika ställdes den i sammanhanget udda gruppen

omständigheter

inte inför exakt samma frågor som de övriga,

kommunalpolitiker

varför svaren från denna grupp inte redovisas här.)

För att söka in en övergripande bild av intervjupersonerfånga

till under efterkrigstiden, ställ-

nas syn på invandringen Sverige

frågor. Den första av dessa löd: des några El Under de senaste 30-40 åren har många personer från andra

länder kommit till Sverige. Tycker ni på det hela taget att det

varit bra eller dåligt?

Svaren fördelade sig sålunda.

Tabell till den hittillsvarande invandringen. Procentuell 4.1 Inställning fördelning horisontellt

Bra Både bra Dåligt Tveksam Yrkesgrupp och dåligt

Arbetsförmedlare 72 24 3 1 57 32 1 10 Lärare 52 42 2 4 Socialsekreterare 48 40 5 6 Anställare :§8 46 1 2 4 Poliser

ställdes som en av de första i samtliga fem formulär.

Frågan

Avsikten var att en första, allmän och direkt bild av

fånga upp till Sverige. Två följdfråyrkesgruppernas syn på invandringen

att utveckla vad de uppfattat som bra gor till alla gav dem tillfälle och Tillsammans med svaren dessa följdfrågor får den

dåligt. på

första en mer belysning. Det skulle föra för

frågan nyanserad

att här redovisa dessa Öppna svar, så vi får nöja oss med att

långt

konstatera att av dem som övervägande ser något positivt

många

i att den behövts för den svenska välstånds-

invandringen anger

att invandrarna tagit ”skitjobben” och att de beri-

utvecklingen, kat den svenska kulturen. De angivna negativa återverkningarna

är inte lika lättsammanfattade. En rad skilda aspekter anförs om

bl.a. med kulturkollisioner, risk för tilltagande rasism,

problem

invandrarna i svenskarnas 91 ögon

problem med invandrade brottslingar och om att inte

Sverige

varit tillräckligt förberett. kan man i de svaren

Möjligen öppna

skönja en struktur som går med en

ut på att yrkesgrupper majo-

ritet som tycker invandringen varit har del-

övervägande positiv

vis andra - och mer kulturrelativa aspekter på både det som varit bra och dåligt än grupperna anställare och Tenden-

poliser.

sen är den att de mer positiva oftare framhåller de

grupperna

negativa fenomen som invandrare drabbas av i t.ex.

Sverige,

diskriminering, samtidigt som de framhåller de effekter

positiva

invandringen haft för svenskarna, t.ex. att vi blivit kulturellt berikade. Svaren på huvudfrågan kan sammantaget sägas spegla gruppernas syn på den hittillsvarande till Sverige.

invandringen

Av de fem yrkeskategorierna arbetsförmedlare tycks gruppen ha den mest positiva synen och den minst

gruppen poliser posi-

tiva. Däremellan fördelar i tur och socialsekre-

sig ordning lärare,

terare och anställare. j Hur ställer sig nu yrkesgrupperna till den fortsatta

invandring-

en? I fyrafrågor om olika bad vi

slags invandring intervjuperso-

nerna ta ställning till om j borde tillåta

myndigheterna ”fler”,

”som nu eller ”färre” att komma. löd:

Frågorna

D Ett antal personer söker sig varje år till av

Sverige på grund

politiska skäl. Tycker ni att vi borde tillåta fler, som nu

ungefär

eller färre att komma hit? D Ett antal invandrare kommer hit år för att arbete

varje defått

i Sverige. Tycker ni att vi borde tillåta fler, som nu eller

ungefär

färre att komma hit? D Ett antal personer invandrar år därför att de

till Sverige _varje

har nära anhörig som bor här. ni att vi borde tillåta

Tycker fler,

ungefär som nu eller färre att komma hit? D Varje år adopteras ett antal barn från andra länder av svenskar. Tycker ni att vi borde tillåta fler, ungefär som nu eller färre att komma hit?

Om vi nu redovisar hur i som svarat

många yrkesgrupperna

”färre på de så får vi ett mått till

fyra frågorna på inställningen den fortsatta invandringen.

Tabell 4.2 Den fortsatta invandringens storlek och karaktär. Andel (%) ur yrkesgrupperna som svarat ”färre”

i svenskarnas 92 Invandrarna ögon

med detta mått konstatera att lärarna intar den mest Vi kan till den fortsatta invandringen och att poliserna

positiva attityden

intar den mest Särskilt anmärkningsvärt är att poliserna

negativa.

är mera till än till någon annan kategori.

negativa flyktingar

bild om vi i stället redovisat dem som

(Motsvarande uppstår

angivit ller”.)

till invandrare sökte vi få en bild

Intervjupersonernas attityder Dessa var som påståendesatser i av genom fyra frågor. uttryckta

kunde ”instämma helt, ”instämma med tvekan, ”ta vilka man från med tvekan” eller ”ta avstånd från helt”. avstånd

Påståendesatserna löd: som brott i bör tvingas att

D Alla utlänningar begår Sverige

lämna landet.

fel att in så invandrare till Sverige D Det har varit släppa många

som man gjort.

D Solidaritet med de svaga är viktigt för mig.

D Vad det här landet behöver mer än lagar och politiska program

och hängivna ledare

är några modiga, starka, uppoffrande

som människorna kan sätta sin lit till.

De två första till invandrare, de två

påståendena gäller attityder

sista är av det att de skall mäta intervjupersonernas even-

slaget

tuellt auktoritära svarsvärden här samvarierar

inställning. (Höga

med negativ inställning till invandrare.)

Svarsfördelningen var följande.

Tabell 4.3A Alla utlänningar som begår brott i Sverige bör tvingas lämna landet. Procentuell fördelning horisontellt

Instäm- Instämmer Tar avstånd Tar avstånd Vet ej Yrkesgrupp mer helt med tvekan med tvekan helt

3 8 23 63 3 Socialsekr. ^ Lärare 6 21 13 52 8 5 14 19 60 2 Arbetsförm. 12 31 16 36 5 Poliser 20 22 14 34 9 Anställare

Tabell 4.38 Det har varit fel att släppa in så många invandrare till Sverige

fördelning horisontellt som man gjort. Procentuell

Instäm- Instämmer Tar avstånd Tar avstånd Vet ej Yrkesgrupp mer helt med tvekan med tvekan helt

8 20 18 50 4 Socialsekr. 9 17 21 46 7 Lärare 12 16 19 52 1 Arbetsförm. 29 15 25 2 Poliser 29 20 18 13 39 9 Anställare

Invandrarna isvenskarnas 93

ögon

Tabell 4.3C Solidaritet med de svaga är viktigt för mig. Procentuell fördelning horisontellt

Tabell

4.3D Vad det här landet behöver mer än lagar och politiska program är några modiga, starka, uppoffrande och hängivna ledare, som männi-

återspegla attityder i förhållande till invandrare inom

respektive yrkesgrupp framstår socialsekreterare, arbetsförmedlare lä-

och

rare i vårt urval som mer till invandrare än

väsentligt positiva anställare och poliser. Samma gruppering av

yrkeskategorierna uppstår i svaren på de två sista påståendena.

Låt oss nu summera. Även om människors till in-

inställning vandringen inte nödvändigtvis alltid överensstämmer med deras attityder till invandrare vet vi från huvudundersökningen att föreställningarna starkt samvarierar. Personer med negativa attityder till invandringen hyser ofta också till

negativa attityder invandrare och vice versa. Av det redovisade materialet

framgår att det finns ett samband mellan de olika inställ-

yrkesgruppernas ning till den hittillsvarande invandringen, till den fortsatta invandringen och till invandrare i landet. arbets-

Socialsekreterare, förmedlare och lärare intar de mest och an-

positiva attityderna ställare och poliser de mest våra mått.

negativa enligt

Vi skall avslutningsvis redovisa svaren två

på ytterligare frågor som är intressanta med till detta resultat.

hänvisning

En fråga att den

avsåg återspegla intervjupersonernas syn på egna yrkesgruppens attityder till invandrare. Den löd på

följande sätt:

94 invandrarna isvenskarnas ögon SOU 1984:155

E) Tror du att (personer ur den egna yrkesgruppen) för det mesta

är mer mer negativa eller ungefär som svenskar i

positiva,

allmänhet mot invandrare?

socialsekreterare löd alltså frågan: ”Tror du att socialsekre-

(Till

terare för det mesta är ...” osv.)

Svaren fördelade sig så här:

Tabell 4.4 Intervjupersonernas på den egna yrkesgruppens attityder till

syn invandrare. Procentuell fördelning horisontellt

Vi kan här notera att bedömningen om den egna yrkesgrup-

samma mönster som det vi ovan redovisat.

pens attityder följer

Socialsekreterare, arbetsförmedlare och lärare bedömer de egna

som mer positiva än vad anställare och

gruppernas attityder långt

poliser gör. Svaren kan i någon utsträckning tjäna som ett stöd för de resultat vi kommit fram till.

bland - bl.a.

En vanligt förekommande erfarenhet människor

SIV - som arbetar med att om invandrare

på sprida kunskaper

och är att information är minst där

invandringen, efterfrågan på

den ser ut att behövas bäst, dvs. bland dem med negativa attityder. Denna observation får också stöd i svaren på en fråga som löd så här: El Hur stort behov känner du av ökade kunskaper om invandrar-

na i - stort, litet eller

Sverige mycket stort, ganska ganska

inget?

Om vi svarsalternativen så erhåller vi ett medeltal över

väger

behov av ökade inom respektive grupp, som

upplevt kunskaper

i detta fall kan variera från 5 till 1. Ju högre siffran är desto större är det upplevda behovet.

Tabell 4.5 Medeltal över upplevt behov av ökade kunskaper

invandrarna i svenskarnas 95 ögon

Som synes kommer poliserna och anställarna lägst, vilket betyder minst upplevt behov av ökade kunskaper. Sammanfattningsvis tyder våra resultat på att det föreligger skillnader i attityder till invandringen och invandrare mellan de undersökta grupperna. Två kluster utkristalliserar sig med socialsekreterare, arbetsförmedlare och lärare i det ena och anställare och poliser i det andra. Det förra synes representera personer med

positivare attityder och det senare personer med negativare attityder.

Vilka är då de slutsatser vi kan dra av resultatet? Den viktigaste är kanske ändå att sådana här skillnader i sannolikt

attityder

existerar i verkligheten. Det brukarju t.ex. i den från tid till annan debatten om hävdas - från

uppblossande polisens attityder po-

lisháll - att denna inte har mer till

grupp negativa attityder

invandrare än andra yrkesgrupper i samhället. (Se även ta- _ - vilket vårt resultat bell 4.4.) Om så ändå är fallet tycks tyda - borde insikten om förhållandet föranleda omedelbara åtpå

gärder. Samtidigt är det uppenbart att frågan om varför skillnader

existerar inte nöjaktigt kan besvaras genom undersökningar som denna. För detta krävs forskning av en helt annan karaktär. Syftet

måste då vara att analysera de olika bidrag till attitydbildningen som grunder för rekrytering, utbildning, fortbildning

och personalsociala åtgärder, men främst yrkets samhälleliga mål kan utgöra. En annan viktig slutsats är att behovet av vidare

forskning

understryks. Den bör i första hand inriktas kvalitativa

på analy-

ser snarare än på kvantitativa studier.

Svenskarnas syn på invandrare i ett

tolvårsperspektiv

I detta avsnitt skall vi redovisa några resultat från den jämförelse av befolkningens attityder till invandrare som att

grundar sig på

vi i huvudundersökningen år 1981 upprepat ett antal frågor som ställdes 1969. Eftersom resultaten redan publicerats i flera sam-

manhang nöjer vi oss här med en kort rekapitulation. År 1969 undersökte invandrarutredningen befolkningens in-

ställning till invandrare i Sverige. Resultaten bearbetades av Arne

Trankell och publicerades i invandrarutredningens huvudbetän-

kande 1974. Jämförelsen med invandrarutredningens undersök-

ning gäller tjugotvå påståenden. Med identiskt samma ordalydel-

se, svarsalternativ och presentationsform ställdes de 1981 till ett 1 Se t.ex. Invandrarnai av svenska Vissa bak- svenskarnas ögon

representativt stickprov medborgare.

(Ds A 1982:6) och Chargrundsförhållanden mättes på samma eller nära nog samma sätt les Westins uppsats med som i undersökningen 1969. samma namn i utred- En har skett om skillnaderna i hur folk har svarat vid ningens antologi Att leva

prövning

med mångfalden, andra de två tillfällena är statistiskt säkerställda. Är de säkerställda upplagan. LiberFörbetyder det att skillnaderna i sådana fall med nästan hundrapro- lag, 1982.

96 Invandrarna isvenskarnas ögon

sannolikhet motsvarar en verklig förändring av det svens-

centig ka folkets inställning.

Trankell de för konstruktion av

utnyttjade tjugotvå frågorna

mått i vilka han sammanfattade opinionsläget. Ett av dem

några

kallade han mot invandrare”, ett annat ”fruktan för

”motvilja

invandrare”. På motsvarande sätt har vi bearbetat svaren. Det

sättet att redovisa den förändring i opinionen som

tydligaste

inträffat de två görs med dessa två mått.

enligt undersökningarna

Tabell 4.6 Motvilja mot invandrare 1969 och 1981

Hotvilja 1969 1981

27 57 Förändringen mot mindre Ingen 56 40 motvilja är 1981 år Måttlig Stark 17 3 statistiskt säkerställd

100 100

Tabell 4.7 Fruktan för invandrare 1969 och 1981

Fruktan 1969 1981

24 50 Förändringen mot mindre Ingen 50 43 fruktan år 1981 âr Måttlig Stark 26 6 statistiskt säkerställd

100 100

visar klart på en förändring av

Mätningarna mycket

i mot större tolerans och genero-

befolkningens attityder riktning

sitet gentemot invandrare. Det finns av orsakerna till denna

många möjliga tolkningar

i En faktor som Trankell

betydande förskjutning positiv riktning.

särskilt vid när han samband mellan

uppehöll sig analyserade och vissa bakgrundsfaktorer var utbildningsnivån. attitydmåtten

En annan var kontakter med invandrare. Personer med högre

eller med mer kontakter hyste både mindre motvilja

utbildning

- andra - står och mindre fruktan. Dessa samband och många

ocksåi 1981 års undersökning. Att befolkningen genomsnittsig

sett fått del av i en 1981

ligt utbildning långt högre utsträckning

än 1969 kan alltså vara en orsak. Att bortåt var tredje vuxen

svensk år 1981 i bemärkelse är släkt med en invandrare är

någon

tecken att också kontakten mellan invandrare och ett av flera på ökat märkbart under tolvårsperioden. Det kan svenskar högst vara en annan förklaring.

SOU l984:55 invandrarna i svenskarnas ögon 97

En orsak av ett annat - som bl.a. framförts av kritiker till

slag

resultatet av denna - är att skillnaden i 1969

jämförelse attityder

och 1981 inte är reell utan bara återspeglar att människorna i sina svar 1981 låtit sig påverkas av en känsla av att negativa uppfatt-

om invandrare är tabubelagda. Denna i sociologiska sam-

ningar

manhang välkända effekt brukar kallas social önskvärdhet. Genom flera olika åtgärder har vi i undersökningen kontrollerat för denna effekt. var - även för oss - att det

Utgångsantagandet

”socialt önskvärda” i sammanhanget skulle vara att uttrycka sig mer positivt om invandrare än vad man egentligen tyckte. Resultatet av våra kontroller visar dock att det i verkligheten tycks vara precis tvärtom. Social önskvärdhet synes i dessa opinionsfrågor

vara att uttrycka sig negativt till invandring och till kulturell

mångfald på ett sätt som ligger snubblande nära intolerans riktad

i mot invandrare.

Hur skall man förstå detta, att det socialt önskvärda tycks ligga i att ge uttryck åt en mindre generös inställning till invandrare än den man i själva verket har?

Det finns mycket som talar för att svaret på den frågan sammanhänger med människors föreställning om hur den allmänna opinionen ser ut när det gäller attityder till invandrare och in-

vandring. Den tyska massmediesociologen Elisabeth Noelle-

Neumann, till vars forskningsresultat vi återkommer i kapitel 9, har i sin teori om tystnadsspiralen förklarat detta skenbart paradoxala resultat. Den handlar om massmediernas betydelsefulla roll i samspelet mellan egna och andras attityder. Genom massmediernas koncentration till nyheter och reportage där invandrare på något sätt är i en konfliktsituation skapas och upprätthålls föreställningen att de etniska relationerna är dåliga.

För att få en bild av intervjupersonernas uppfattning om den

allmänna opinionen ställde vi bl.a. fyra frågor som inte avsåg att

bestämma de intervjuades personliga uppfattning om invandra-

re, utan deras bedömning eller föreställning om förhållandet mellan invandrare och svenskar och utvecklingen av de etniska relationerna under senare år.

Svaren visar att de flesta föreställer sig att svensken i allmänhet har vant sig vid att det finns invandrare i Sverige. Samtidigt föreställer de sig att flertalet svenskar är likgiltiga eller ovänligt inställda till invandrare. Förhållandet mellan invandrare och svenskar uppfattas dock som varken riktigt bra eller riktigt dåligt. Svaren på frågan om utvecklingen av relationerna visar emellertid att närmare hälften av de intervjuade menar att förhållandet mellan invandrare och svenskar har försämrats under senare år. Endast drygt en åttondel anser att förhållandet har utvecklats till det bättre.

98 invandrarna isvenskamas ögon SOU l984:55

Hur går då detta ihop med den redovisade förändringen av den verkliga opinionen från 1969 till 1981?

En näraliggande förklaring är att inställningen sedan 1969

under en följd av år utvecklades mot större tolerans. Så inträffade

en vändpunkt någon gång förmodligen mot slutet av sjuttiotalet,

så att inställningen nu är på väg mot ökad intolerans. Denna tolkning är förenlig med data. Några frågor från huvudundersökningen som återigen ställdes till svenska folket i en av Sifozs s.k. veckobussar hösten 1982 har besvarats så att denna tolkning inte kan avskrivas.

En annan tolkning som är förenlig med data är att opinions-

utvecklingen sedan 1969 kännetecknas av en tilltagande polari-

sering. För den stora majoriteten av svenska folket har inställningen till invandrare bara blivit positivare med åren. En liten minoritet hårdföra personer har trappat upp sin främlingsfientliga verksamhet. Bl.a. massmedierna upprätthåller bilden av att relationerna mellan invandrare och svenskar är dåliga.

Vi konfronterar nu dessa tolkningar med ytterligare data. På sedvanligt sätt redovisar vi samband mellan bakgrund och attityder till invandrare och invandring.

Bakgrundens betydelse

Till traditionella sociologiska bakgrundsvariabler brukar räknas

sådant som kön, ålder, klassursprung, utbildning, yrke, inkomst,

bostadsort, utlandsvistelse etc. Alla dessa förhållanden är inte av samma karaktär. Vissa bakgrundsförhållanden kan vi förhållandevis fritt påverka genom våra handlingar t.ex. utlandsvistelse; vissa är överhuvudtaget inte påverkbara, såsom kön och ålder. I

det följande redovisas ett antal bakgrundsförhållanden i den

ordningen att vi börjar med de påverkbara och slutar med de opåverkbara. För vart och ett undersöks hur det samvarierar med

andra bakgrundsförhållanden och med ett antal mått på attityder

till invandrare, invandring, syn på etniska relationer, uppfattning om etnisk distans m.m.

Att på ett meningsfullt sätt mäta attityder av detta slag är svårt. För att öka säkerheten när vi analyserat attityderna har svaren på många frågor sammanställts till några index, som är våra attitydmâtt. Så bygger t.ex. Trankells två mått, fruktan för invandrare och motvilja mot invandrare, på svaren på sju näraliggande frågor vardera.

När vi talar om samvariation mellan två mått eller variabler menar vi att en förändring av det ena måttet är förknippat med en förändring också av det andra. En stark samvariation innebär alltså att en förändring av det ena måttet kan användas för att med viss grad av säkerhet förutsäga förändringen av det andra.

SOU |984:55 Invandrarna i svenskarnas 99

ögon

Konsumtion av nyheter i massmedierna

Mycket talar för att massmedierna har stor betydelse för opinionsbildning i frågor som rör relationerna mellan svenskar och invandrare, särskilt genom nyhetsförmedlingen. Massmediernas

beskrivningar av den interetniska verkligheten påverkar alltså

säkert opinionen, kanske främst indirekt genom att öva inflytande på människors föreställningar om vad som är gångbara bedömningar och värderingar, snarare än att bidra med inlevelse och förståelse. Det är kort sagt inte samma typ av och

budskap

erfarenheter som tränger igenom vid massmedieskildringar som t.ex. vid personliga kontakter med invandrare.

Många undersökningar är så upplagda att massmediekonsum-

tion betraktas som den förklarande variabeln. Individens före-

i ställningar, värderingar och idéer blir det som skall förklaras. Det går lika bra att tänka sig det omvända, att individens inställning till en viss företeelse påverkar valet av det innehåll i massmediernas stora utbud som han tillägnar sig.

Massmediekonsumtion är ingen entydig variabel. Konsumtion av massmedier rymmer allt från ett aktivt sökande efter den information som man är intresserad av till ett passivt lyssnande, slötittande och bläddrande, där man i bästa fall exponeras för motsvarande information. Mängden av massmediekonsumtion är heller ingen god indikator på att budskapet nått fram till konsumenten. Likväl saknar upprepningseffekten troligen inte

betydelse. Om samma budskap upprepas tillräckligt ofta ökar

sannolikheten att det når fram även till de mera ointresserade tittarna, lyssnarna och läsarna. Men det beror också på budskapets karaktär och komplikationsgrad. Ett enkelt och dramatiskt budskap som formuleras pregnant slår lättare igenom än ett

odramatiskt komplicerat budskap.

Stor massmediekonsumtion sammanhänger med liten kontakt med invandrare. Det sistnämnda är av visst intresse. Personer som inte får sina erfarenheter genom direkta kontakter får troligen ta del av desto flera skildringar i massmedierna. De som ser mycket på TV hinner inte träffa så många invandrare på sin fritid.

Massmediekonsumtion samvarierar däremot inte med viktigare mått på attityder till invandrare och som vi kon-

invandring

struerat.

Någon klarhet i valet mellan de två ovan nämnda tolkningarna av attitydernas förändring från 1969 till 1981 kan därför inte erhållas i data från denna undersökning enbart. Men en viss

belysning av vad innehållet i massmediebudskapen betyder för opinionen ger en speciell uppföljningsundersökning. Hösten

1982 ställdes några frågor från huvudundersökningen än en gång

till ett representativt urval av svenska folket i en av Sifozs s.k.

100 Invandrarna isvenskarnas ögon

veckobussar. Därtill ställdes några frågor om ett antal inträffade händelser, som under sommaren dessförinnan tagits upp i tidradio och TV som utslag av rasism i Sverige.

ningar,

stora skillnader kan visserligen inte uppmätas men en

Några

försiktig tolkning av data är dock att massmediernas uppmärksamhet av trakasserierna av enskilda invandrare under somma-

ren 1982 har bidragit till att sprida uppfattningen att troligen

förhållandet mellan invandrare och svenskar i och för sig är bra men Möjligen kan de personer som under på väg att försämras. större delen av veckan nyheterna i TV bättre sätta in de

följer

skildrade konflikterna i sitt sammanhang. De som gör det mera tillskriver kanhända reportagen en större betydelse än

sporadiskt

vad som i är motiverat, exempelvis genom att gå

verkligheten miste om diverse uppföljningsreportage.

Mot av mätningarna 1969, 1981 och 1982 kan tolk-

bakgrund

av sedan 1969 formuleras så här:

ningen opinionsförändringen

Svenskarnas till invandrare har utvecklats i positiv

inställning

och tolerant sedan 1969. En polarisering av åsikterna har

riktning

1969. har blivit betydligt positivare till ägt rum sedan Majoriteten invandrare. En liten minoritet utlänningsfientliga har under senare år metoder för sin politiska verksamhet som syns

tillgripit

än för ett antal år sedan. Korsbränning, vandali-

tydligare idag

av invandrares etc. är aktioner som ger eko i

sering egendom

massmedierna, därav föreställningen att de etniska relationerna

försämrats. kan nu emellertid nyanseras. Opinionen har inte

Tolkningen

bara den har också artikulerats alltsedan 1969. I

polariserats,

om artikulationen kan det vara befogat att tala om en

fråga

har blivit till invandrare i

”vändpunkt”. Opinionen positivare

den bemärkelsen att allt fler svenskar tar avstånd från den typ av som att invandrare kommer till Sverige för

vulgära uppfattningar

att sociala förmåner. Men även påståenden med inne-

utnyttja

börden att invandrare tar från svenskarna förefaller, den

jobben

växande arbetslösheten till trots, alltför genomskinliga och oveför den större allmänheten. Hållningen hos den all-

derhäftiga

männa har dock i de som har med

opinionen skärpts frågor

att göra, för övrigt företeelser med stort nyhetsvärde

brottslighet

i massmedierna, som understundom kopplas till invandrarfrå- Åtminstone vad beträffar narkotikabrott och de utlängorna. som där har hos den svenska all-

ningar figurerar inställningen

mänheten blivit hårdare. Att massmedierna har stor betydelse för opinionsbildningen rent allmänt, liksom i de frågor som rör de etniska relationerna i är som delas av många. Spörsmålet om

Sverige föreställningar

hur massmedierna är alltför komplext för att

påverkar opinionen

Invandrarna isvenskarnas ögon 101

kunna rymmas inom eller besvaras av en undersökning som den här. Det handlar om de faktiska budskapen i massmedierna, som

Det handlar om hur mycket mottaär nog så svåra att fastställa. garen exponerar sig för massmediebudskapen. Det handlar om den ännu mera svårbestämbara process som kallas internalisering och som innebär hur man tar till sig och bearbetar de bud-

som man av ren tillfällighet eller högst avsiktligt har tagit skap,

del av. Rubriken massmediekonsumtion är kort sagt förrädisk. Det som har mätts ger i bästa fall en viss indikation på expone-

ringen för vissa typer av massmediebudskap. Mängden exponering har emellertid ingenting att göra med internaliseringen. Mängden av exponering säger heller ingenting om hur skådespe-

len i massmedierna kommer in i samtalen människor emellan, hur de kan ligga till grund för berättelser som förs vidare in i den kulturella väven. Kanske massmediernas stora betydelse ligger i att de är ett samtalsämne.

Utlandsvistelse

I en diskussion om utlandsvistelsens betydelse bör man skilja mellan utlandsvistelse och utlandserfarenhet. Utlandsvistelse är det faktiska förhållandet att ha varit en längre eller kortare tid i annat land. Utlandsvistelse kan vara en god indikator på utlandserfarenhet, dvs. den subjektiva effekten av dessa vistelser utanför Sverige i form av minnen, kunskap, värderingar m.m. Liksom i

1969 års undersökning föreligger år 1981 mycket klara samband

mellan utlandserfarenhet och inställningen till invandrare. Personer med en mera omfattande utlandsvistelse har för det mesta positiva uppfattningar om invandrare och personer som inte varit utomlands särskilt mycket uppvisar överlag en mera negativ håll-

ning.

Utlandsvistelse samvarierar med inställning till invandrare så att personer med liten utlandsvistelse är motståndare till fortsatt invandring, värderar invandrare negativt, känner stor fruktan för och stark motvilja mot invandrare, anser att invandrare diskrimineras sällan och har enligt egen utsago dåliga kunskaper om invandrade minoriteter i Sverige. De identifierar sig i större utsträckning än andra med det svenska och känner en stor distans till etniska minoriteter i Sverige. De har också liten kontakt med invandrare.

Vad innebär sambandet mellan utlandsvistelse och inställningen till invandrare? Formerna för utlandsvistelse varierar i stor utsträckning för olika människor. Elva procent av de tillfrågade har en mycket omfattande utlandsvistelse. De måste förutom att ha besökt både nordiska, andra europeiska och utomeuropeiska

102 Invandrarna isvenskarnas ögon

länder också ha bott sammanhängande minst tre månader i annat land. Med största sannolikhet innebär det att den stora resandeströmmen till de chartermålen inte är representerad i

populära denna kategori.

Troligen har personer som vistats tre månader eller längre i annat land gjort det för arbete eller studier. I någon utsträckning bör de ha skaffat sig erfarenheter av dagligt liv i det andra landet. Även om denna längre vistelse bara var på andra sidan av Öresund måste man räkna med att deras erfarenheter åtminstone i vissa avseenden liknar de erfarenheter som invandrare till Sverige möter. En längre sammanhängande vistelse mer eller mindre på egen hand i ett annat land bör för många innebära en ökad

-

förståelse för invandrares livsomständigheteri Sverige språksvårigheter, isolering, kanske hemlängtan. En sådan vistelse bör

också kunna innebära att man låter sig påverkas i olika avseenden av erfarenheter och människor man där möter. Påminnelsen om att man är främling återkommer ständigt.

För de 63 procent av stickprovet som har varit utanför Norden men inte bott sammanhängande i annat land, utgörs utlandsfärderna huvudsakligen av semesterresor. Utlandsvistelser genom det moderna charterresandet, som ju svarar för den större delen av det utomnordiska resandet, kan naturligtvis tänkas påverka människors syn på invandrare. Hur det sker beror på med vilka motiv man anträder resan. Är resmotivet bad, sol och nöjesliv på Mallorca, Rhodos, Maldiverna eller Bahamas är utsikterna relativt små att man annat än glimtvis konfronteras med de egentliga levnadsförhållandena i landet i fråga. Om resmotivet är att söka erfarenheter av levnadsförhållanden i andra länder, det som ligger bortom turistanläggningarnas fasader, ger charterresorna möjligheter för stora delar av den svenska befolkningen.

Det finns inget som tyder på att utlandsvistelse direkt påverkar - till invandrare med som nämndes ovan,

inställningen undantag

alltså att en längre sammanhängande utlandsvistelse i samband med arbete eller studier kan bidra till inlevelse i invandrares situation. Sannolikt stimulerar inte heller inställningen till invandrare i Sverige annat än undantagsvis till egna utlandsresor. Det samband mellan utlandsvistelse och inställning till invandrare, som finns i det statistiska materialet från denna undersökning, är liksom i Trankells data huvudsakligen ett indirekt sam-

band. Det finns bakomliggande förutsättningar som är gemen-

samma för utlandsresande och inställningen till invandrare i

Sverige, såsom ekonomiska möjligheter och god självkänsla.

Invandrarna i svenskarnas ögon 103

Kontakt med invandrare

I flera undersökningar av inställningen till invandrare har variabeln kontakt med invandrare betraktats som orsaksvariabel. Kontakt med invandrare kan emellertid lika väl vara en konsekvens av ens inställning till invandrare som orsak till den.

Personer med liten kontakt med invandrare är företrädesvis motståndare till fortsatt invandring, värderar invandrare negativt, känner stor fruktan och hyser stark motvilja mot invandrare, anser att de etniska relationerna är dåliga, men inte därför att invandrare diskrimineras, och har enligt egen utsago kun-

dåliga

skaper om olika invandrade minoriteter i Sverige. De hör också till dem som känner en stark svensk etnisk identifikation.

Kontakt med invandrare samvarierar vidare med variablerna

ålder, kön, bostadsort, yrkesverksamhet, socialgrupp, utbildning

och hushållsinkomst. Liten kontakt med invandrare överväger

bland de äldre, kvinnor och landsbygdsbor, ej yrkesverksamma,

lågutbildade äldre och medelålders, arbetare och låginkomstta-

gare. Sist men inte minst viktigt förefaller det som om de personer som har liten kontakt med invandrare också har låg självkänsla.

De betingelser under vilka kontakter mellan svenskar och invandrare kommer till stånd och äger rum är mycket varierande - från nästan helt

ofrivillig exponering, där människor av rena

tillfälligheter utsätts för varandra, till målmedvetet och

avsiktligt

kontaktsökande. Om måttet kontakt med invandrare betraktas

som en variabel som defmitionsmässigt föregår föreställningar

om invandrare, förbiser man den invecklade roll som kontakt spelar i relationer mellan etniska grupper. Individens värde

på

variabeln kontakt med invandrare härleder sig således i varieran-

de proportioner till ofrivillig exponering (som inte ens kunnat

undvikas) och resultatet av målinriktade handlingar. Att låg grad av kontakt med invandrare bl.a. sammanfaller med låg självkänsla och intolerans bör snarare tolkas som att negativ självkänsla

skapar obenägenhet att utsätta sig för oprövade konfrontationer

än som tecken på en enkel orsaksrelation, där kontakten är en orsaksfaktor.

Det är säkert så att nära personliga kontakter mellan svenskar och invandrare bidrar till att öka förståelsen mellan majoritetsbefolkningen och de etniska minoriteterna. På lång sikt leder också blandäktenskap troligen till att flertalet av minoriteterna mer eller mindre assimileras. Ännu en möjlighet är att de samband som kommer fram i det statistiska materialet att de

speglar

invandrare som svenskar aktivt söker kontakt med, är de som redan till en väsentlig del har anammat svenska värderingar och

förhållningssätt.

104 Invandrarna i svenskarnas ögon sou 1934:55

Sambanden mellan kontakt med invandrare och andra bak-

ger visst stöd åt resonemanget. Äldre män-

grundsförhâllanden

niskor, och de ej yrkesverksamma har av olika

landsbygdsbor

haft färre möjligheter till kontakter med invand-

omständigheter

rare. Arbetare har också låga värden för kontakt med invandrare men torde i betydligt större utsträckning än de ovan nämnda grupperna ofrivilligt ha kommit i kontakt med invandrare på exempelvis arbetsplatserna. De mest omfattande kontakterna

med invandrare redovisar högutbildade, höginkomsttagare och

moderata samlingspartiets sympatisörer. Är det med den turkiske städaren eller den finske industriarbetaren som denna välsituera-

de del av den svenska befolkningen har skapat vänskapsband

eller är det med den tyske ingenjören, den engelske läraren och den amerikanske affärsmannen för att uttrycka det stereotypt?

Av undersökningen framgår att till exempel kontakten med

finnar är större inom arbetarklassen och den lägre medelklassen än inom de samhällsklasserna. Och omvänt är kontakten

”högre”

med större inom de högre samhällsklasserna än inom

tyskar

arbetarklassen. Här har bara angetts två exempel. Mönstret är emellertid klart. De samhällsklasserna har mera kontakter

högre

med amerikaner, engelsmän, danskar och norrmän än

tyskar,

arbetarklassen. Och arbetarklassen har en större andel av sina kontakter med finnar, greker och turkar än vad de

jugoslaver,

samhällsklasserna har, framför allt inom bostadsområdena

högre

och Det är alls inte märkvärdigt. Den svenska

på arbetsplatserna.

arbetarklassen kommer i kontakt med invandrargrupper vars medlemmar i tillhör arbetarklassen. De

Sverige huvudsakligen

svenska samhällsskikten träffar andra invandrargrupper,

högre

vars medlemmar i relativt stor utsträckning har liknande yrken.

är att då arbetarklassen har klart lägre kontakter med

Poängen

invandrare över huvud högre samhällsklasserna finns

taget än de › det skäl att inte överdriva betydelsen av mötet mellan invandrare

och svenskar som förklaring till utvecklingen av positiva uppfatt-

ningar.

Bostadsort

I har bostadsort noterats efter schemat Stock-

undersökningen holm, Stockholms ytterområden, Göteborg, Göteborgs ytterom-

råden, Malmö, Malmös ytterområden, övriga städer, andra tätorter, ren landsbygd. Indelningen motsvarar i stora drag en traditionell klassificering av bostadsort. De allmänna livs-

sociologisk

i en storstad ä ena sidan och på den rena

omständigheterna

å den andra skiljer sig i ett antal väsentliga avseen-

landsbygden

den, i om tillgången till arbete, bostäder, kom-

exempelvis fråga

Invandrarna i svenskarnas ögon 105

munikationer, utbildningsmöjligheter, nöjesliv, kulturliv etc.

Men de svenska storstadsområdena liknar inte varandra i dessa avseenden och även inom en enda storstadsregion är de demografiska, ekonomiska, sociala och strukturella variationerna oerhört stora. Huvuddelen av invandrarna i Sverige bor också i storstadsregionerna eller i de större industristäderna i mellersta och södra Sverige. Samvariationerna mellan bostadsort och andra variabler måste ses mot den bakgrunden att landsbygdsbefolkningen representerar en grupp med förhållandevis litet samröre med invandrare.

Bostadsort samvarierar bl.a. med attityder till invandring och invandrare. Landsbygdsborna är i större utsträckning än andra motståndare till invandring, de har i större utsträckning än andra en negativ värdering av invandrare, de föreställer sig mer än andra att invandrare behandlas bättre (utsätts för endast lite

diskriminering) och de tycker att deras kunskaper om invandrade

minoriteter inte är särskilt goda.

Bostadsort samvarierar också med variablerna massmediekonsumtion, utlandsvistelse och kontakt med invandrare. Landsbygdsborna har mindre utlandsvistelser och mindre kontakt med invandrare än de som bor i städerna men större massmediekonsumtion. När det gäller sambanden mellan bostadsort och bak-

grundsvariablerna är det inte oväntat så att landsbygdsborna

bland de fria och de

överväger yrkesutövarna, låginkomsttagarna lågutbildade.

Här kunde man stanna och kort och gott konstatera att den

”objektiva” variabeln bostadsort uppvisar de ovan specificerade

sambanden med bakgrundsvariablerna och de olika måtten på

till invandrarna - t.ex. att

inställningen massmedieskildringar

av de etniska relationerna i Sverige utgör den huvudsakliga informationskällan om invandrarfrågor för dem som bor på landet. Två problem inställer sig emellertid. Bostadsort är för det första

inte en oproblematisk bakgrundsvariabel. För det andra säger de

redovisade sambanden ingenting om boendeförhållandena i storstadsregionerna och de större städerna, där de etniska relationerna utspelar sig. Det enda som kommer fram är att stadsbor har en positivare inställning till invandrare, flera kontakter, högre ut-

bildning och bättre inkomster i genomsnitt än landsbygdsborna.

Men vad förklarar detta?

Bostadsort som variabel är i denna undersökning framför allt intressant med hänsyn till mötet mellan olika etniska grupper. Bostadsområdet och de offentliga inrättningar som ligger i anslutning till bostadsområdet såsom skola, förskola, affärer m.m. är några av de viktigaste arenor där sådana möten i praktiken utspelar sig, där kontakter mellan medlemmar av olika etniska

106 invandrarna i svenskarnas ögon

grupper kan knytas eller där man avsiktligt kan vända varandra ryggen.

För att bättre belysa bostadsortens betydelse för inställningen till invandrare utformades ett annat klassifikationssystem. Bostadsorter indelades efter ”invandrartäthet”, dvs. efter den procentuella andel utländska medborgare som bor inom området. Kommun visade sig vara en alltför vid klassiñkationsgrund, då det inom en och samma kommun oftast finns en mycket stor variation i detta avseende - kontra Tensta inom

Äppelviken

Stockholms kommun exempelvis. Indelningen bygger därför på postnummerområden. Genom en samkörning av de postnum-

merområden i vilka Sifo insamlade data med uppgifter hos statistiska centralbyrån om invandrartäthet per postnummerområde kunde en alternativ indelning av bostadsort åstadkommas.

Korstabulering av denna bostadsortsindelning med andra va-

riabler i undersökningen ger överraskande resultat. Klara samband ñnns mellan denna indelning av bostadsort och andra bakgrundsvariabler, men mindre framträdande och delvis svårtolkade samband med mått på inställning till invandrarna.

Bakgrundsdata från denna undersökning visar, i likhet med andra studier, att de svenskar som bor i de mycket invandrartäta bostadsområdena förefaller att ha mindre resurser än befolkningen i övrigt, ekonomiskt, utbildningsmässigt, kanske i viss mån även psykologiskt, om man tänker på dem som migranter inom

Sverige.

De flesta mått på attityder till invandrare som ingår i denna

undersökning samvarierar med bakgrundsvariablerna av typ bostadsort (enligt den tidigare klassiñkationen), socialgrupp, in-

komst etc. Därför är det förvånande att praktiskt taget inga av dessa attitydmått samvarierar med indelningen av bostadsort efter invandrartäthet. Mätinstrumenten förefaller helt enkelt vara . okänsliga för den omdefinierade bostadsortsvariabeln. Det kan bero på svagheter i mätinstrumentet, men det kan också bero på att bostadsorten bestämd på detta nya sätt faktiskt inte har betydelse för inställningen till invandrare.

Det kunde ha förklarats om en stor del av de svarspersoner som bor i de invandrartätaste områdena själva hade varit invandrare med svenskt medborgarskap. Men så är det inte. I stickprovet som helhet är 90% av de svarande födda av svenska föräldrar och i förekommande fall själva gifta eller sammanboende med svensk maka/ make. Motsvarande andel för de invandrartätaste områdena är 86 %. En annan tänkt förklaring är att de allra flesta svenskar som bor i dessa s.k. betongförorter, som ligger utanför alla de större städerna där så många invandrare också bor, inte är mer intoleranta mot invandrare än de svenskar som bor på

invandrarna i svenskarnas ögon 107

andra håll. Denna tolkning går inte riktigt ihop med den stereotypa föreställningen om invånarna i dessa bostadsområden. Det är sant att de genomsnittligt har sämre resurser än

befolkningen

i övrigt, materiellt, ekonomiskt. Att därav dra den slutsatsen att de också i psykologiskt hänseende, känslomässigt, har mindre resurser är felaktigt.

De som bor i de invandrartätaste områdena har flera grannar och flera arbetskamrater som är invandrare än vad andra svenskar har. Men av alla dem som möter invandrare i

grannskapet

eller på arbetsplatsen utmärker sig de som bor i de invandrartäta områdena genom svaren att det mest rör sig om flyktiga bekantskaper, inte närmare personliga relationer. I de invandrartätaste liksom i de mycket invandrarglesa områdena har man mindre umgänge med invandrare än vad fallet är i andra områden. Med

undantag för de mycket invandrarglesa områdena har man också

mycket färre släktskapsband med invandrare än vad fallet är

på

annat håll.

Merparten av de svenskar som bor inom de mycket invandrartäta områdena tillhör arbetarklassen, är och

lågutbildade lågin-

komsttagare. Utifrån de generella sambanden mellan dessa strukturella variabler och måtten på inställning till invandrare i materialet som helhet borde man därför vänta en mera

sig påtaglig

invandrarñentlig inställning hos svenskarna som bor i dessa områden. Så är alltså inte fallet. inte i att de

Förklaringen ligger

skulle ha omfattande och nära personliga relationer med invandrare, för det har de inte i nämnvärd omfattning. Sant är att en stor andel yngre människor bor i de invandrartäta områdena och yngre människor Överlag synes vara mera toleranta. Det bor emellertid också en mycket stor del äldre människor i dessa områden och i det generella materialet är äldre mera intoleranta.

Möjligen ligger förklaringen i att det rör sig om en ”samlev-

nadsfrid” av det slag som Billy Ehn beskriver. att

Föreställningen

människor kan gå omkring och hata varandra och misskreditera varandra dag ut och dag in finns nog mest i huvudet på välmenande opinionsbildare som tagit invandrarnas

sak på entreprenad. När allt kommer omkring är det att män-

ganska naturligt

niskor inrättar sitt liv så att de vardagliga rutinerna Svens-

löper.

ken i gemen som bor i Tensta ser jugoslaven som människa men utan att för den skull släppa in honom över tröskeln till det egna hemmet.

En besläktad tolkning är att svenskarna i Tensta m.fl. områden känner en klassgemenskap över Eller

nationalitetsgränserna.

kanske känner den relativt stora andel svenskar som flyttat från

de svenska glesbygdsområdena och krisregionerna till betongför-

orterna såsom migranter inom det egna landet en

ödesgemenskap

med invandrarna.

108 Invandrarna i svenskarnas ögon SOU l984:55

Utbildning

Variabeln utbildning samvarierar i undersökningen med det sto-

ra flertalet bakgrundsvariabler, index och mått på inställningen

till invandrare. Det gäller särskilt för ålderskategorin 31 -70 år. För den yngre älderskategorin går sambanden i allt väsentligt i samma riktning, men med något färre säkra samvariationer.

Beträffande sambanden mellan utbildning och måtten på in-

till invandrare förhåller det sig på följande sätt. De

ställning lågutbildade är i större utsträckning än de högutbildade motståndare till invandring. De uppfattar sig ha sämre kunskaper om de

etniska minoriteterna än de högutbildade och de har en mera negativ värdering av invandrare, känner större fruktan och större

motvilja mot invandrare än de högutbildade. De äldre lågutbil-

dade anser att diskrimineringen av invandrare är mindre utbredd

än vad de äldre högutbildade gör. Här föreligger inga signifikanta skillnader mellan unga hög- och lâgutbildades bedömningar.

De lågutbildade känner en större etnisk distans till invandrade minoriteter än de högutbildade, och de äldre lågutbildade utmärker sig också för en starkare svensk etnisk identifikation.

Utbildning samvarierar likaså med de mått på självkänslan

som vi konstruerat. Lågutbildade synes ha en lägre självvärdering

än Det gäller särskilt de äldre. En intressant ålders-

högutbildade. skillnad skall slutligen noteras. De äldre lågutbildade sympatise-

rar mycket klart med socialdemokraterna, de äldre högutbildade framför allt med moderata samlingspartiet. Men för ålderskate-

18-30 år föreligger inget statistiskt säkerställt samband

gorin mellan utbildning och politiska sympatier.

Återstår då att resonera om hur det kan komma sig att utbild-

så klara samband med inställningen till invandra-

ning uppvisar

re. Det faktum att person A har en längre formell skolutbildning . än person B, och följaktligen i större omfattning undervisats om andra länder, andra religioner och om förhållanden i det svenska samhället, har sannolikt en underordnad betydelse i samman-

hanget. För det första är de inslag i läroplanen för gymnasiet (det

som högutbildade från lågutbildade i denna klassifika-

skiljer

både förr och nu, som behandlar kulturskillnader och

tion), invandrarfrågor till omfånget helt perifera. För det andra är det

inte faktiska kunskaper i dessa frågor som man

förmodligen främst lägger på minnet i ett utbildningssystem där betygen avgör möjligheterna att komma in på skilda utbildningslinjer på hög-

skolenivån. Om inte innehållet i undervisningen har avgörande

betydelse, vad är det då som påverkar?

Ett tänkbart svar är att undervisningssituationen som livsform

under tid har en mera avgörande betydelse. Långvarig inlång

Invandrarna isvenskarnas ögon 109

skolning i kritiskt tänkande, kunskapssökande och över huvud taget ett mera intellektuellt närmande till viktiga samhällsfrågor

kan möjligen vara en bidragande omständighet, vars betydelse

dock inte bör överdrivas. För väldigt många människor fyller utbildning främst en instrumentell funktion. Bildning för dess egen skull är ett mål som åtminstone de senaste högskolerefor-

merna inte primärt befrämjar.

Sambanden mellan utbildning och inställning till skilda samhällsföreteelser behöver granskas ur även en annan aspekt. Skenbart är utbildning en enkel sociologisk variabel att klassificera. Denna omständighet döljer emellertid att utbildning under skilda tidsperioder har mycket olikartad social innebörd oavsett innehållet i undervisningen. Studentmatematiken 1930 var i allt väsentligt densamma som 1980. Man läste klassiker då som nu,

mera tyska och mindre engelska då, mindre samhällskunskap

1930 men å andra sidan mera kristendom. Innehållsskillnaderna

synes vara av marginell betydelse. Saken är naturligtvis att en studentexamen 1930 fungerade som språngbräda till många tjänster och befattningar. En akademisk grundexamen idag leder

ingalunda automatiskt till anställning. Medaljen har även en

annan sida. Att som enda utbildning ha folkskolans sex obligatoriska âr 1930 innebar inte ett svårt handikapp. Den som slutar sin skolgång före grundskolans nionde årskurs är idag närmast stigmatiserad. Det är mera problematiskt att dra slutsatser om

utbildningens betydelse för opinionsbildningen än vad den enkla

klassifikationen efter utbildningsnivåer i förstone ger sken av.

Att utbildning är klassbunden (högre samhällsklasser uppmuntrar sina barn att bedriva högre studier och kan samtidigt

bära kostnaderna) är en vedertagen utbildningssociologisk san-

ning. Men samtidigt bestäms ofta indelningen i socialgrupper utifrån utbildningskriterier. I förhållande till socialgruppsindel-

ningen är utbildning så att säga både höna och ägg. Att social-

grupperna inte skiljer sig i begåvningshänseende har ju Härn-

qvist? ådagalagt i en klassisk undersökning. De klara sambanden mellan utbildning och inställning till invandrare bör ses mot denna bakgrund. Sambanden är framför allt en effekt av stora

skillnader mellan äldre hög- respektive lågutbildade.

Sammanfattningsvis förklarar troligen utbildningens innehåll

i viss mån inställningen till invandrarna, men den viktigare för-

klaringen ligger nog framför allt i utbildningens betydelse för

social mobilitet och därmed möjligheterna att råda över sina

livsomständigheter. Möjligheterna skiljer sig dock mellan olika Härnqvist:

etniska lzjell mng ?e-

grupper_ ra av reserver of

Två väsentliga utgångsbetingelser skall nu diskuteras, nämli-

:ffáfâfåâfüjffâgâfzifl

gen samhällsklass och kön. För en redovisning av den komplice- sion. SOU 1958:11.

110 Invandrarna i svenskarnas ögon

rade inverkan som ålder och födelseår betingar hänvisas till Westins rapport.

Samhällsklass

Att social skiktning har sin historiska grund i en samhällelig arbetsdelning är kanhända en sociologisk truism. Att olikheterna i livsstilar mellan klasserna har en kulturell dimension hör också

till de välkända sociologiska sanningarna. Arbetsdelning kan

alltså lägga grunden till kulturella skillnader mellan olika socioekonomiska skikt men arbetsdelningen kan också följa eller ut-

existerande kulturella gränser, något som historien ger

nyttja åtskilliga exempel på (etnisk stratiñering, kulturell arbetsdel-

ning). Det är i alla händelser samhällsklassen som kulturell kategori, som alstrare av normer och värderingar, som är av intresse

i detta sammanhang.

Även klassbyte, dvs. social mobilitet, har visats stå i samband

med uppfattningar av detta slag. Vid analysen av föreställningar

och värderingar är alltså klassursprung av minst lika stor betydelse som individens aktuella klasstillhörighet. Klassursprung och aktuell socialgruppstillhörighet bestäms ofta externt, vanli-

i av den här typen med utgångspunkt i

gen undersökningar

vederbörandes yrke och utbildning. Lika betydelsefull i samman-

är emellertid individens om sin

hanget subjektiva uppfattning klasstillhörighet.

samvarierar klart med måtten på inställning till

Socialgrupp

invandrare. I fall är arbetare den övervägande andelen

samtliga

av de personer som bokförs för en mot invandrare mindre tolerant uppfattning. Arbetare är i större utsträckning än andra motståndare till fortsatt invandring och värderar invandrare mera

Mer än andra anser de att invandrare sällan diskrimi-

negativt.

neras. Arbetare noteras för en genomsnittligt större etnisk distans än andra socialgrupper och i genomsnitt bedömer de sina kunskaper om invandrade minoriteter vara sämre än vad de andra

socialgrupperna gör.

Socialgrupp har lika klara samband med våra mått på självkänslan. De att arbetare har en lägre självvärdering än

tyder på

andra socialgrupper. Som väntat röstar arbetare huvudsakligen

socialdemokratiskt och de högre yrkeskategorierna borgerligt. Lika väntat är att de som enligt denna objektiva kategorisering

räknas till arbetare också till en övervägande del identifierar sig subjektivt med arbetarklassen. Mera oväntat är kanske att arbetare noteras för en starkare svensk etnisk identifikation än andra

socialgrupper.

Sambanden mellan och bakgrundsförhållanden är

socialgrupp

In vandrarna i svenskarnas ögon lll

också mycket påtagliga. Arbetare har mindre utlandsvistelse och mindre kontakt med invandrare än andra Arbetare grupper. överväger bland landsbygdsborna (men självfallet återfinns kategorin arbetare huvudsakligen i mellanstora städer och stor-

stadsområden). Bland låginkomsttagare, de ej yrkesverksamma,

de lågutbildade och de äldre de också. Andelen kvin-

överväger

nor och män är lika bland arbetarna. De

högre yrkeskategorierna

domineras dock av män, de lägre av kvinnor. Den enda variabel med vilken socialgrupp i denna objektiva inte samvarie-

mening

rar är massmediekonsumtion. Den omfattande statistiska analysen av materialet har till

gått

så att olika kombinationer av objektivt bestämd

klasstillhörighet

och subjektivt bestämd klassidentifikation har parats Dessa

ihop. parkombinationer har sedan signifikansprövats mot ett antal at-

titydmått.

En sammanfattande slutsats av vår analys är att klassmedvetenheten, den subjektiva identifikationen med

ursprungsklassen

liksom med den uppnådda klassen, är med på väg att förändras den sociala mobiliteten. Valforskare har formulerat det så att

klassröstningen håller på att minska medan sakfrågorna ökar i betydelse för det politiska ställningstagandet. Vilka konsekvenser

den sociala mobiliteten och av det inbördes för-

förändringarna

hållandet mellan arbetarklass och medelklass på sikt kan komma att få för till etniska minoriteter i är osäkert.

inställningen Sverige

Idag har medelklassen en mera tolerant till etniska

inställning

minoriteter än arbetarklassen. Att de

medelklassen, enligt objek-

tiva mått som brukar användas i sådana här i

sammanhang,

framtiden kommer att bli större och arbetarklassen mindre innebär inte automatiskt att till etniska minoriteter i

inställningen

befolkningen som helhet blir mera positiv? till

Inställningen

etniska minoriteter har en djup kulturell som

förankring, idag

manifesterar sig i skillnader mellan de två stora samhällsklasserna och de subjektiva kulturer som de bär upp. I morgon kan helt andra sociala avgränsningar än klasskillnaderna vara

betydelse-

bärande för skilda interetniska opinioner. Det är att de

möjligt

sociala förändringar som inletts med kvinnors inträde på arbetsmarknaden, i och sikt får

högre utbildning högre befattningar på

betydelse även för de etniska relationerna. 3 En annan sak är att en social mobilitet, som leder till att alltflera in- Kön vandrare och ättlingar till dem rycker in i me- Kön är en biologisk men inte bara det. Ett antal biolokategori, delklassen, kan bidra till giska och - både att stärka invandrares

psykologiska utgångsbetingelser möjligheter

och - självkänsla och öka den

begränsningar grundläggs redan vid konceptionsögon-

svenska omgivningens blicket. Det är också en kulturell kategori. När barnet föds inom respekt för dem.

112 invandrarna isvenskarnas ögon

en viss i ett visst samhälle och en viss kultur, vid en viss

familj

historisk en uppsättning kulturellt bestämda

tidpunkt, föreligger

och restriktioner av kön som material för

innebörder, möjligheter

självdeñnition.

Det är kön i könsroll, den kulturella och sociala

bestämningen

som är av intresse när det är fråga om föreställningar

kategorin,

och Könsroller kan ses som kulturella bearbetningar

värderingar.

av elementa. Könsroller ritualiserar sexuellt beteende

biologiska

under skilda biologiskt viktiga faser av

och anger handlingsramar

Den att det i de flesta kända kulturer

livsloppet. omständigheten

i den könsrollen att vara kulturbärare är av direkt

ligger kvinnliga

när det handlar om etniska relationer. Innan denna sak

betydelse

diskuteras skall sambanden mellan variabeln kön och övriga variabler som hastigast redovisas. Först Kvinnor har som väntat en något

bakgrundsvariablerna. än män, en genomsnittligt lägre sociallägre yrkesintensitet

efter och överväger följdenligt bland lågin-

gruppsplacering yrke

mellan könen finns dock inte

komsttagare. Utbildningsskillnader

i detta material. Kvinnor konsumerar massmedier i mindre utän män och har färre kontakter med invandrare.

sträckning Det senare kan sammanhänga med den lägre yrkesintensiteten

med färre till kontakter. Men sannolikt

möjligheter otvungna

finns här också rollbestämda restriktioner. Det mest är att de många måtten på attityder

iögonenfallande

till och av invandrare i olika avseenden inte

invandring värdering

samvarierar med kön. Måtten som däremot är relaterade till etnisk identitet i ett eller annat avseende det. Kvinnor noteras

gör

för en större etnisk distans än män. De känner en starkare svensk etnisk identifikation än män och de anser i större utsträckning än män att de etniska relationerna i är dåliga. Kvinnor, mer

Sverige

än män, anser också ha kunskaper om de etniska

sig dåliga

minoriteterna i Sverige. dessa iakttagelser tesen att etnisk identi-

Sammantaget styrker

tet och svensk kultur i dess etniska skepnad bärs upp i första hand av kvinnor. När nu kvinnor i Ökande utsträckning deltar i det offentliga livet, vad innebär detta för den traditionella rollen som kulturbärare? Är det så att den kulturbärande funktionen framför allt är förenad med kvinnans traditionella sysslor med barnupphemarbete och vård? uppgifter tyder på att så

fostran, Följande

skulle kunna vara fallet. Det klar skillnad mellan unga män och unga kvin-

finns ingen

nor -30 år) i fråga om etnisk identifikation och unga känner

(18

över huvud en mindre svensk etnisk identifikation än de taget äldre. Det är däremot statistiskt säkerställt att kvinnor i åldrarna

invandrarna isvenskarnas ögon 113

31 - 70 år känner en starkare svensk etnisk identifikation än män i motsvarande åldrar.

Det är inte otänkbart att de sociala förändringar, som kvinnans inträde i yrkeslivet innebär, kan komma att få kulturella återverkningar. Gamla traditioner dör ut och nya kommer till. Frågan är om institutioner som förskola och skola kan ersätta den kulturella förmedling som tidigare burits upp av kvinnor.

Vad får jämställdheten för konsekvenser för den etniska identiteten och de etniska relationerna? För närvarande ligger det i tiden att bejaka de etniska rötterna. Etniciteten uppfattas som ett positivt värde, som en kraftkälla, som ett i den gemensamma

biografin förtöjt kollektivt självbejakande. Medaljens andra sida

är emellertid att krafter därmed släpps fram som under speciella

omständigheter, t.ex. där styrkeförhållandena mellan skilda et-

i niska grupper är ojämnt fördelade, ger upphov till etnisk degradering, etnisk diskriminering och etnisk konflikt. Om kvinnan i en framtid inte längre är den primära kulturbäraren, kommer då båda könen att på lika villkor vara traditionsförmedlare? Kan känslan av etnisk tillhörighet vara en institutionellt förmedlad hållning via t.ex. förskola och skola?

Det svenska samhället undergår för närvarande enligt mångas

mening en kulturell omdaning av oanad omfattning, fulltjämför-

bar med den kulturella förändring som industrialismens genombrott och till Amerika innebar i slutet av

massemigrationen

l800-talet. Förändringarna i slutet av 1900-talet är knutna till

könsrollsförändringar och efterkrigstidens stora invandring till

Sverige. Det är möjligt att jämställdhetskamp och etniska intres-

semotsättningar i en framtid kommer att spela en roll i samhälls-

utvecklingen som är jämförbar med den roll som klasskampen

har spelat under de senaste hundra åren.

Djupintervjustudien

Inledningsvis har vi nämnt att utredningens undersökning av

svenska folkets attityder till invandrare och invandringen, vid sidan om huvudstudien, även omfattade en mindre serie av djupintervjuer med några särskilt toleranta och intoleranta personer. Avsikten med denna speciella studie har varit att söka fånga in ett

mer individuellt perspektiv på attityder och attitydbildning än

vad som kan utläsas och tolkas ur tabeller och statistiska samband.

Den metod som utnyttjats för dessa djupintervjuer har utvecklats av socialpsykologen Marisa Zavalloni, som sedan tio-

något

tal år är verksam vid det franskspråkiga universitetet i Montreal.

Utgångspunkterna för metoden kan anges på följande sätt:

114 Invandrarna i svenskarnas ögon SOU I984:55

Utifrån sett kan varje människa identifieras i termer av kategoritillhörigheter som kön, samhällsklass, yrkesgrupp, ålders-

civilstånd, politiska värderingar, etniskt ursprung och grupp, religion m.m., med andra ord traditionella sociologiska variabler. Zavalloni definierar människans sociala identitet som det subjek-

tiva motstycket till dessa kategoritillhörigheter. Till varje individuell av kategoritillhörigheter hör en symmetrisk uppsättning

och uppsättning av identiteter, som alltså repre-

komplementär

senterar i förhållande till en viss individ: det motsatta

utgrupper könet, andra nationaliteter, andra åldersgrupper osv.

Zavallonis metod gör det möjligt att studera hur den enskilda individen strukturerar denna sin sociala verklighet med dess invecklade nätverk av och utgrupper, inifrån- och

ingrupper

utifrånbestämning av individen i det sociala rummet.

Den svenska version av metoden, som används i denna undersökning, har av tidsskäl begränsats till tre grupp- eller kategori-

nationalitet (dvs. här svensk/icke-svensk), kön

tillhörigheter: (man/ kvinna) och åldersgrupp (äldre/ medelålders/ yngre).

Det är inte möjligt att inom ramen för denna översiktliga

redovisa metodens tillämpning i detalj eller att

sammanfattning

enskilda och analyser av dessa. Här får vi nöja

återge intervjuer

oss med sammanfattande tankar om resultatet av de trettio

några intervjuerna.

Vilka som är toleranta intoleranta - och som alltså

respektive

skulle komma att i - har bestämts ut-

ingå djupintervjustudier

ifrån svaren två i den riksrepresentativa undersök-

på attitydmått

Vid enkla korstabuleringar av dessa två mått med olika

ningen.

och index från andra delar av fråge-

bakgrundsvariabler, frågor

formuläret till huvudundersökningen växer en bild fram av de intoleranta som politiskt och socialt alienerade människor, som inte känner trygga i sin tillvaro. Korstabuleringarna visar

sig

också att den negativa inställningen till invandrare överväger hos grupper i samhället, som har en svagare ekonomisk, yrkesmässig och ställning. Det är emellertid kombinationen av

statusmässig

social och otrygghet eller alienation som föder

svagare ställning

intolerans.

Den särskilda intervjuundersökningen med Zavallonis metod

djupperspektiv på denna allmänna trend. De ger ett individuellt toleranta och intoleranta skiljer sig inte enbart med avseende på vilket av attribut de förbinder med nationalitet, kön och

slag

åldersgrupp. Även när de har associerat till samma eller näralig-

attribut de in skilda innebörder i begreppen. Into-

gande lägger

leranta är mera än toleranta att särskilja mellan

något benägna

För de intoleranta är åtskillnaden melingrupper och utgrupper. lan vi och dom mera skarpskuren och värdeladdad än vad den är

invandrarna i svenskarnas ögon 115

för de toleranta. Toleranta synes ha något lättare än intoleranta att bejaka negativt värderade attribut, såväl hos grupper som man identifierar sig med som hos andra grupper. De tolerantas värderingar av attribut synes inte vara dikterade av grupptillhörighet utan snarare förankrade i normsystem, som griper över alla grupper. Man kan uttrycka det så att de tolerantas värderingar ligger närmare universella normer än de intolerantas. Man har inte bara den egna gruppens förtjänster och andra gruppers brister för ögonen. Man ser också egna brister och andras förtjänster.

Förvisso är detta en starkt karikerad bild, men kontentan är att sociala identiteter är viktigare för de intoleranta än för de toleranta. Nationaliteten intar en särställning bland de sociala identiteterna för de intoleranta.

Djupintervjuerna åskådliggör att en struktur finns i den enskilda människans självföreställningar om sociala identiteter. Vilka dimensioner som strukturerar dessa föreställningar varierar från individ till individ. Intervjuerna visar också att det inte rör sig om

helt godtyckliga eller situationsbetingade dimensioner, utan om

dimensioner som har fått sin mening genom individens totala livserfarenhet. Oförlösta kriser eller traumata kan vara särskilt

betydelsefulla. Sex fall som analyseras närmare i undersöknings-

rapporten visar att de intoleranta förmodligen har en sämre självkänsla än de toleranta. Fallbeskrivningarna visar också att karaktären av tolerans respektive intolerans i det individuella

perspek-

tivet kan vara mycket olikartad. Ett försök att frilägga några mera

generella bakomliggande föreställningsdimensioner leder fram till dimensionerna aktiv-passiv, bra-dålig, stark-svag. De to-

lerantas associationer färgas mera av dimensionen aktiv-passiv, de intolerantas av dimensionen stark-svag.

Den teoretiska utgångspunkten för denna specialstudie är den

version av teorin om social identitet som närmare presenteras i nästa kapitel. Resultaten från denna studie ser ut att i

princip

stödja teorin: särskiljande av in- och utgrupper och de differentiella värderingar som därmed skapas bidrar till att utveckla en

positiv social identitet och en positiv psykologisk särprägel, vilket (i bästa fall) kan bidra till en positiv självkänsla.

Några avslutande ord

I detta kapitel har vi bl.a. sökt sammanfatta centrala resul-

nâgra

tat ur rapporten från utredningens undersökning av svenskarnas

attityder.

Undersökningen visar att den allmänna bilden av relationerna mellan svenskar och invandrare, såsom den kommer till uttryck i massmedierna, stämmer ganska bra i vissa avseenden. Men

116 Invandrarna i svenskarnas

ögon

visar också, och det är viktigare, att denna bild

undersökningen

i andra avseenden är en vrångbild. Svenskarnas inställ-

många

har utvecklats i tolerant riktning. Särskilt unga människor

ning

uppvisar förhållandevis stor tolerans. Den ekonomiska nedgången under senare år har av allt att döma inte avsatt spår i någon

Svenskar som bor i

generellt tilltagande främlingsfientlighet.

invandrartäta bostadsområden är inte mera intoleranta

mycket

än andra. Tvärtom, i hänseenden har de en mera nyanse-

många

rad om olika invandrade minoriteter och om relatio-

uppfattning

nerna mellan svenskar och invandrare.

I undersökningen visas att människors sociala livsomständig-

såsom de är av födelseår, kön, hemort och samhällsheter, givna

samband med deras inställning till invandklass, har ett indirekt rare och etniska minoriteter. Alla dessa bakgrundsförhällanden är inte utan präglas av samhällsförändringar och kul-

beständiga

turella och utgör restriktioner för människors livs-

förändringar

banor. Livserfarenheterna i sin totalitet, formade av individens strävanden sina i självuppfattningen. In-

och mål, avsätter spår

till invandrare är speglingar av det sammansatta för-

ställningen

hållandet mellan människors livserfarenheter, handlingar och

självuppfattning.

5¶Teorier om orsaker till etnisk

diskriminering

Om orsak och verkan

Uttryck för etnisk konflikt kan förklaras på olika sätt. Det betyder att det finns en mängd teorier om orsakerna till etnisk diskriminering och att fördomar kan ha olika grund. Vi har varit inne på det i samband med redogörelsen i första kapitlet för de olika

nyckelbegrepp som vi använder. Det här kapitlet bygger på den forskningsöversikt som återfinns i diskrimineringsutredningens

rapport Etnisk diskriminering. och social identitet av Anders Lange och Charles Westin (LiberFörlag, 1981).

Det handlar till stor del om vetenskapliga teorier. Inom alla grenar av vetenskapen är en teori något som forskaren skapar och som är en bild av verkligheten. Alla människor äri en viss mening teoretiker”, eftersom vi hela tiden försöker ordna den verklighet som omger oss efter ett begripligt mönster. Detta gäller även orsaker till etnisk diskriminering.

En vetenskaplig teori är en uppfattning av verkligheten som tar sig uttryck i form av en modell. Den erbjuder möjligheter att

inordna annars disparata observationer av verkligheten i begripliga och sammanhängande mönster. Orden ”modell” och ”mönster” antyder att det är fråga om rekonstruktioner av verkligheten.

Samhällsvetenskapliga teorier är ”modeller” och likt bilmodeller kan man i den allmänna samfärdseln se förra årets modell liksom 1950 års eller 1927 års sida vid sida.

I fortsättningen håller vi oss till teorier om mänskligt beteende och människors attityder, om människan som samhällsvarelse och om människans inre. Det finns inte någon allmänt accepterad teori om dessa företeelser. Det finns brett upplagda ansatser vilkas upphovsmän har haft ambitionen att förklara människan som samhällsvarelse eller samhällenas utveckling, men ingen sådan ansats har vunnit allmänt erkännande.

Till yttermera visso handlar vår genomgång i det här kapitlet om orsakertill fördomar och diskriminering. Det är ytterst vanskligt att tala om orsakssamband vid förklaringar av sociala feno-

l 18 Teorier om orsaker till etnisk diskriminering

men. Det finns naturligtvis inte någon enkel formel med vars

man skulle kunna förklara alla de olika slag av etnisk

hjälp

som kan förekomma. Frågan är om det ens finns

diskriminering någon komplicerad formel som fångar in alla aspekter.

- eller händelser - eller

En annan sak är att vissa handlingar deras resultat kan förstås med hjälp av enskild teori. Allt

någon

är inte under alla förhållanden så komplext. Ibland

naturligtvis

måste man låta sig nöja med att tolka handlingar, utsagor, händelser, resultat med utgångspunkt i en eller ett par teorier. Dessa teorier låter sig fördenskull inte alltid tillämpas på andra situationer - inte ens alla av liknande Med andra ord måste man

på slag.

försöka värja mot en reduktionism som återför allt till den ena

sig

eller andra förklaringstypen (strukturell, individuell etc.). Å andra sidan: om en handling att förklara på ett enklare sätt än

går

att tillgripa hela apparaten skall man använda det enkla genom sättet. faktorer i sammanhanget är att skilda teorier är

Ytterligare

modet under olika tidsperioder, framför allt inom forskarsam-

på

hället, och att användandet av teorierna i samhällsdebatten

ibland följer politiska mönster.

När det gäller orsakssamband finns en belysande bild i Langes och Westins bok som förtjänar att återges här.

Ett barn kastar en boll, som oturligt nog träffar en fönsterruta. Fönsterglaset går naturligtvis i tusen bitar. Barnet får skulden för det som inträffat, och får självt eller med föräldrarnas hjälp ersätta skadegörelsen. Alla parter är överens om att orsaken till att fönstret gick sönder kort sagt är att barnet kastade boll. Men så enkelt är det inte. Glas är ett skört material, och i detta fall var rutan måhända gammal. Med en tjockare ruta att glaset skulle ha tålt påfrestningen. Eller med en

är det möjligt lättare och mjukare boll skulle samma ruta kanske klarat sig. Eller om barnets lekplats inte placerats i direkt anslutning till bebyggelsen skulle situationen inte behövt uppstå alls. Glasets tjocklek, bollens hårdhet och

är betingelser vilka har möjliggjort att fönsttyngd, lekplatsens placering ret gick i kras. Med själva kastet förhåller det sig emellertid inte riktigt på samma sätt. Den kraft med vilken bollen slungades iväg bidrog på ett mera aktivt sätt till den otursamma utgången. Med ett löst kast hade

kanske inte gått sönder. Med ett kraftfullt kast i riktning mot glaset fönstret var däremot ...men inte heller kraften som

utgången given. sådan är orsak. Det kan å andra sidan tänkas att barnet faktiskt avsåg att ha sönder rutan, och då fungerade bollen som instrument. Det ligger i barns natur att leka. Under vissa åldrar kan lekarna bli våldsamma. Leken kan med andra ord frambringa situationer där vissa föremål avsiktligt eller oavsiktligt bringas till skada.

I presentationer av teorier om etnisk diskriminering är det vanligt med en indelning av förklaringarna på olika nivåer. I Langes och

Westins forskningsöversikt görs en kombination av två olika

Teorier om orsaker till etnisk 119

diskriminering

indelningsgrunder. För det första kan man tala om förklaringar

på intraindividuell, interindividuell och socioekonomisk nivå.

lntraindividuella förklaringar grundas på psykologiska modeller

och handlar om individuella förhållanden. De interindividuella utgår från människan som gruppvarelse och relationer mellan den enskilda individen och kollektiv av olika slag. På socioekonomisk nivå finner vi förklaringar som utgår från samhällsförhållandena i stort.

För det andra kan man som indelningsgrund utgå från i vilken

utsträckning teorin i fråga uppmärksammar eller inriktar sig på

D egenskaper hos majoritetskulturen (på det individuella planet

egenskaper hos utövaren av diskriminerande handlingar); D relationer mellan majoritet och minoritet; EJ egenskaper hos minoritetskulturen.

För enkelhetens skull delar vi in teorierna i två huvudkategorier: de som främst betonar individuella faktorer och de som baseras på strukturella och situationella faktorer.

Teorier på individuell nivå

En central teori som utvecklar tankar som finns inrymda i flera

socialpsykologiska forskningstraditioner är teorin om social iden-

titet. Den är en allmängiltig teori som främst utvecklats ur experiment i små grupper. Dess giltighet för relationer mellan etniska grupper har visat sig vara betydande.

Den bygger på ett par grundantaganden. Det första är att en förutsättning för att medlemmar i en grupp (ingruppen) skall kunna tycka illa om en annan grupp (utgruppen) är att de först måste känna med sig att de tillhör en grupp, som klart och tydligt är åtskild från den ogillade gruppen. Ingruppens betydelse för dess medlemmar härrör alltså ur dess relationer med utgruppen.

Denna tes är också central i en annan teori, etnocentrismteorin. Etnocentrismens funktion är att utveckla solidaritet med den egna gruppen och fientlighet mot andra grupper. Etnocentriska attityder är sådana där den egna gruppen i alla moraliskt viktiga avseenden värderas högt och alla andra grupper undervärderas och nedgörs. Den egna gruppens idéer och levnadssätt, som anses vara de enda rätta och som vidarebefordras till de unga genom uppfostran, fungerar som en måttstock efter vilken andra grupper värderas.

Men tillbaka till teorin om social identitet. Det andra grundantagandet i den är att människor i de västerländska samhällen som

det här är fråga om söker uppnå en positiv självuppfattning. I

schematisk form innebär teorin om social identitet följande.

120 Teorier om orsaker till etnisk diskriminering

E] Social kategorisering, vilket innebär att människor ordnar

i sociala kategorier och grupperingar av olika omgivningen

Det rör sig i första hand om andra människor, men även

slag.

och händelser förs på detta sätt samman i olika grup-

objekt peringar.

El Det leder i sin tur till föreställningen hos individen om medlemskap i en viss social grupp. Denna självföreställning genomsyras av den emotionella betydelse som medlemskapet i

gruppen har. Föreställningen om medlemskap vilar naturligtvis på en mängd både objektiva och subjektiva faktorer. Man

är med i gruppen därför att man på objektiva grunder hör dit, men även för att man delar dess mål och värderingar. Social identitet är den del av individens uppfattning om sig själv som är förankrad i medlemskapet i gruppen. Hur individen handlar i olika situationer bestäms delvis av hans unika individuella identitet (personlighet), delvis av hans gruppbaserade sociala identitet. EI Individen identifierar således med sin egen grupp. Han

sig

favoriserar medlemmar på olika sätt och be-

gruppens egna handlar andra gruppers medlemmar negativt. (I själva verket är uppfattningen av andra grupper, som det är viktigt att skilja sig från i olika avseenden, en del av känslan för den egna gruppen.) I vissa fall diskrimineras andra gruppers medlemmar. E! Individen fortlöpande sin egen grupp med andra grup-

jämför per. Sociala jämförelser är ”verklighetstest” med avseende på

den egna gruppens (och andra gruppers) kännemärken. El Genom kategorisering, identifikation med den egna gruppen och jämförelserna mellan den och andra uppnås differentiering, dvs. en uppfattning av särprägel mellan grupperna. Ge-

nom av den och diskriminering av favorisering egna gruppen

andra en värdering av den egna gruppen och

uppnås positiv

därmed en positiv social identitet. E! Slutsteget i den schematiska beskrivningen kallas psykologisk särprägel. Det är alltså den positiva värdering av den sociala identiteten som bidrar till en positiv självuppfattning som, enligt grundantagandet, alla individer strävar efter.

En av poängerna i denna teori är att individen måste försöka skaffa en säker social gruppidentitet, dvs. han måste vara

sig

säker den position i förhållande till andra

på egna gruppens

Den särprägeln måste alltså inte bara upp-

grupper. psykologiska

nås och erövras, den måste också ständigt befästas. I ett samhälle med makt- och - andra existerar

ojämn resursfördelning några

inte - sker hela tiden I denna sociala

förändring. föränderliga

Teørier om orsaker till etnisk diskriminering 121

verklighet måste den psykologiska särprägeln hela tiden upprätt-

hållas för att en dominerande grupps överläge skall säkerställas.

flera underordnade - etniska När en eller grupper i systemet minoriteter - inte av sociala identiteter

godtar fördelningen

uppstår en konfliktsituation som ger upphov till ñentliga attityder mellan grupperna och i sista hand diskriminering.

Det sistnämnda understryker att teorin om social identitet givetvis är tillämplig på alla grupper. Även för medlemmar av etniska minoriteter är positiv social identitet viktig. Om denna upplevs som otillfredsställande kommer medlemmarna i gruppen att försöka förbättra den.

Ett annat sätt för individen att förbättra sin egen situation är att lämna sin grupp och ansluta sig till någon annan som ger positivare social identitet. Detta kan sägas gälla generellt; i fråga om etniska grupper ställer det sig svårare.

För dem som formulerat denna teori blir den övergripande slutsatsen att så länge komplexa samhällen existerar kommer distinkt olika sociala (och etniska) grupper att existera. Den

sociala identiteten bygger på psykologisk särprägel baserad på gruppskillnader. Gruppens kännetecken värderas och därvidlag

har majoriteten oftast sista ordet. Teorin om social identitet manar fram bilden av en kamp om positiv social identitet som ett

slags ”nollsummespel”, dvs. ett spel där den ene vinner precis det

den andre förlorar.

Teorin om social identitet är således en generell socialpsykologisk modell, som inte i första hand förklarar de specifika särdragen hos etnisk identitet och relationerna mellan etniska grupper. Det väsentliga är dock att fördomar och diskriminering även mellan etniska grupper inte uppfattas som orsaker till beteende

mellan grupperna, förtöjda i människors individualpsykologiska egenskaper, utan som ofrånkomliga inslag i mycket vanliga rela-

tioner mellan grupper, byggda på allmänmänskliga sociala behov.

Andra teorier är än mer baserade på tankar om människors

personlighet. Teorin om diskriminering som förskjuten aggressivi-

tet och teorin om den auktoritära personligheten har båda sina

rötter i olika delar av den psykoanalytiska teoribildningen. Enligt

den sistnämnda är den vuxna individens personlighetsdrag resultatet av upplevelser under barndomen, ungdomen och olika sta-

dier av utveckling. Under den allra tidigaste perioden i livet

(0-6 år) genomgår individerna i stort sett samma utvecklingsstadier. Under denna period formas i allt väsentligt individens per-

sonlighet. Om de för varje stadium grundläggande behoven inte

tillfredsställs kan resultatet bli någon form av framtida ”fixering” vid detta behov, som innebär att individens psykiska energi un-

122 Teorier om orsaker till etnisk diskriminering

der kommande stadier - och under hela -

livscykeln ägnas åt

att tillfredsställa behovet snarare än åt att utvecklas. På grund härav är det många vuxna som aldrig når full psykisk mognad.

Till bilden av personlighetens struktur hör också idén om de olika krafter som är i ständig konflikt om kontroll över beteendet: ”jaget”, ”detet” och ”överjaget”. ”J aget” är klämt mellan ”detets” drifter och överjagets restriktioner. När ”jaget” har kontroll över de andra krafterna i personligheten har individen lyckats med en rationell anpassning till sin omgivning.

Teorin om diskriminering som förskjuten aggressivitet tar

främst sin utgångspunkt i denna del av psykoanalytisk teori, vars vidareutveckling hävdar att försvarsmekanismer undermedvetet

mobiliseras för att skydda ”jaget” mot skuldbelagda drifter (”det-

et) och ångestframkallade känslor (”överjaget”). Aggressivitet

är en i känsla och drift - inte

många sammanhang förbjuden

minst i vår kulturkrets. Den väcker ångestkänslor, ty den är

skuldbelagd. ”Jaget” söker bemästra aggressiva impulser bl.a.

genom förskjutning. Låt oss upprepa att det handlar om undermedvetna processer som kan blottläggas endast genom psykoanalytisk metod. I de flesta individuella fall handlar det naturligtvis inte om att tillämpa denna terapeutiska metod. Sådana kliniska empiriska data tjänar som stöd för teorin, vilken i sin tur blir

en utgångspunkt för tolkningar av individernas attityder och

handlingsmönster.

Ett annat element i teorin är sambandet mellan frustration och aggression. Var och en erfar ständigt i sin normala livssituation frustrationer till följd av störningar och hinder i olika målinriktade aktiviteter. Dessa frustrationer framkallar en aggressivitet som måste utlösas för att den psykiska jämvikten skall bestå. Det är emellertid inte alltid som aggressionen kan riktas mot det som är källan till frustrationen. I stället riktas den mot andra objekt, oftast mindre farliga; mot människor och grupper som är annorlunda, ofta mot människor i ett mera utsatt läge. På det viset fungerar försvarsmekanismen förskjutning. Andra etniska grup-

- med annorlunda livsstil och per än den egna värderingar blir lätt föremål för sådan förskjuten aggressivitet. Teorin uttalar sig också om hur andra omedvetna försvarsmekanismer kan resultera i negativa attityder mot andra etniska grupper. Den anger emellertid inte under vilka betingelser frustration övergår i aggression riktad mot dessa grupper. Inte heller klargör den hur

individuell aggressivitet hänger ihop med diskriminering som

utbredd social företeelse.

Även teorin om den auktoritära personligheten har som sagt sina rötter i psykoanalytiskt tänkande. Det är säkert den mest kända av alla teorier det här området. Den dominerade den social-

på

SOU I984:55 Teorier om orsaker till etnisk diskriminering 123

psykologiska och psykologiska scenen under hela 50- och 60-talen. Dess grundläggande tes är att sociala attityder är delar av

sammanhängande värderingssystem, som är rotade i personlig-

hetsdrag som danas i uppfostringsprocessen. Den avgörande pe-

rioden är givetvis den allra tidigaste i livet. De auktoritära per-

sonlighetsdragen formas mera av uppfostringssättet än av inne-

hållet i uppfostran. Auktoritär fostran skapar auktoritära personligheter. Även här handlar det om ”jagets försvarsmekanismer som träder i funktion, i det här fallet mot fruktan för att bli bestraffad, eller övergiven. Känslorna omvandlas till det värderingssystem som hos den vuxne kännetecknar den auktoritära

personligheten. Den utmärks av benägenhet till bortträngning

och projektion, konventionalism, auktoritär underkastelse, auk-

toritär aggression, oemottaglighet, vidskeplighet och benägenhet att generalisera utan grund, maktsträvan, cynism, rigiditet m.m.

Den auktoritära individens värderingssystem innefattar entydigt negativa attityder mot människor som är annorlunda i olika avseenden. Han utvecklar ett ”förakt för svaghet” som även riktar

sig mot etniska minoritetsgrupper.

Problemet med den här teorin - som i ett antal

prövats empiriska - rör dess att barn

undersökningar grundförutsättningar:

till auktoritära föräldrar själva blir auktoritära behöver inte förklaras omvägen över omedveten konflikt (mellan ”jaget”, ”detet” och och försvarsmekanismer, utan kan

”överjaget”) ”jagets

mycket enklare förstås i termer av införlivande av åsikter och attityder som råder i hemmet.

Teorin om föreställningskonsonans knyter an till teorin om den

auktoritära personligheten men med tonvikten lagd på begreppsmässiga aspekter snarare än känslomässiga. I anslutning härtill

skiljer man till att börja med mellan ”öppna” och ”slutna” individer. En sluten individ har behov av ordning i sin värld. Han

omtolkar en motsägelsefull verklighet för att på så sätt skapa en föreställning om ordning. Det är ett slags självbedrägeri, om man

så vill. Den öppna individen däremot är självkritisk och kunskapssökande. Naturligtvis menar inte teorin att man kan dela in mänskligheten i två grupper enligt denna grund. Det handlar snarare om en skala på vilken man kan placera individerna. Den

personlighetsdimension som sålunda kommer till uttryck kallas

- den individen mera och den

dogmatism öppna odogmatisk slutna mera dogmatisk.

Begreppen som individen relaterar sig till utgör hans totala föreställningssammanhang. Det består av hierarkiskt ordnade idéer. Överst i hierarkin återfinns idéer om jaget och självet. De följs av idéer om högt värderade universella mål som frihet, jämlikhet, broderskap etc. Dessa kallas för ”terminala värden”.

124 Teorier om orsaker till etnisk diskriminering

Sedan kommer vad som kallas ”instrumentella värden” (hörsam-

het, etc.), attitydsystem (t.ex. politisk ideologi) och indilojalitet viduella attityder (hit räknas bl.a. fördomar).

i hierarkin - desto mera

Ju högre plats -ju högre ordning

stabil är idén denna teori. Förändringar i en föreställning

enligt eller en idé leder till störningar i det totala föreställningssystemet.

Detta inger känslor av otillfredsställelse med återverkningar på den högsta nivån.

teorin beror attityder på att individen blir

Enligt antipatiska

medveten om att andra individer hyser andra föreställningar och

än han själv. I många fall handlar det om personer

värderingar

som tillhör illa ansedda grupper. Mera avgörande än den andra

till en annan etnisk (eller social) grupp är

personens tillhörighet att det visar finnas grundläggande föreställningsskillnader. Ju sig

i idéhierarkin skillnaderna finns, desto svårare blir det

högre upp

att förändra sina egna värderingar för att de individuella attityderna skall bli Teorin förklarar således antipatiska atti-

positiva.

- fördomar - som ett sätt att återställa eller vidmakthålla

tyder

balans (konsonans) mellan de olika nivåerna i hierarkin. Man

eller stöter bort en som förmodas ha avvikande

ogillar person

i Om det däremot står klart

uppfattningar viktiga principfrågor.

att den andres stämmer överens med de egna

åskådningar

- etnisk - är man

även om han tillhör en annan grupp benägen att bemöta honom positivt.

En uppfattad skillnad i fråga om någon framträdande egen-

- till en annan etnisk skap hos en individ tillhörighet grupp leder alltså till en förmodad skillnad i värderande föreställningar.

förorsakar ogillande och an-

Uppfattade föreställningsskillnader

Så kan man sammanfatta teorin i denna del.

tipatiska attityder.

En alternativ är emellertid att de antipatiska individuel-

tolkning

la i är orsak till att människor förmodar att före-

attityderna sig

. ställningsskillnader faktiskt är för handen.

Attributionsteorin är egentligen inte någon enhetlig teoribild-

utan handlar om antaganden om hur individen uppfattar

ning

andra individer och grupper. Teorin handlar om slutsatser som man drar av andras handlingar och beteenden. Dessa slutsatser kan vara av olika En människas (eller en etnisk minoritets-

slag.

handlande uppfattas som förorsakat av antingen inre

grupps) (såsom personlighetsegenskaper och liknande) eller disposition

av Attributionsteorin uttalar sig inte pri-

yttre omständigheter.

märt om orsaker, utan snarare om regler för mänskligt handlande, om människors till andra människor och

ställningstaganden

i teorin är att de slutsatser man drar om

grupper. Kärnpunkten

orsaker till andra människors handlande skärper skillnaden mellan grupper.

Teorier om orsaker till etnisk diskriminering 125

attributionsteorin tenderar människor - främst i väs-

Enligt

terländska samhällen - att som förorsaka-

uppfatta handlingar

de av inre disposition. En omfattande forskning om stereotypa föreställningar om andra folkgrupper bekräftar detta. I ett samhälle som är etniskt stratiñerat - det sätt som ovan beskri-

på

vits - utvecklas en hos individerna i om att

känslighet fråga

lägga märke till egenskaper som är relevanta för andra etniska grupper. Egenskaper som man inte rimligen kan observera direkt

(intelligens, moral, karaktär) tillskrivs (attribueras) de andra per-

sonerna oftast med negativa förtecken. Sammanfattningsvis säger alltså attributionsteorin inte att stereotypa tillskrivningar orsakar diskriminering. Dock kan de legitimera diskriminerande

handlingar så att stereotypierna får en självuppfyllande natur.

Teorier på strukturell nivå

Referensgruppsteorin handlar om människor som gruppvarelser.

Den förklarar diskriminerande beteende med att en person som är medlem i en grupp handlar i överensstämmelse med gruppens normer. Men inte bara om man verkligen är medlem av en grupp, utan också om man strävar efter att förvärva medlemskap i den kan man bringas att handla i enlighet med gruppens normer. Om referensgruppen föreskriver eller förväntar sig diskriminerande beteende ger individen vika för dessa krav, även om han inte

själv hyser några negativa uppfattningar om den grupp vars medlem-

mar bör diskrimineras. Det är alltså fråga om att ge efter för ett socialt tryck från gruppen.

Som ovan nämnts är många teorier som kan förklara etnisk diskriminering inte utvecklade för just detta syfte, utan det rör sig om mer generella teorier om relationer mellan människor. Så är

det i hög grad med referensgruppsteorin som är avsedd att vara en generell socialpsykologisk teori. Flertalet av de undersökning-

ar och experiment som gjorts för att stödja teorin har inte heller handlat om etniska relationer. Detta med grupptillhörighet är ju inte något entydigt. Enskilda personer tillhör ju flera mångskif-

tande gruppbildningar i samhället: yrkesgruppen, församlingen,

grannskapet, familjen, den etniska gruppen etc. De skilda grupperna tillgodoser olika personliga intressen och behov. Teorin hävdar att människor rättar sig efter de normer som gäller för stunden, de mest näraliggande, de som dikteras av den referensgrupp som man just vid det givna tillfället ingår i - eller strävar

efter medlemskap i.

Eftersom teorin är generell kunde man tänka sig att dess till-

lämpning när det gäller att förklara just etnisk diskriminering

skulle begränsas till de tillfällen när grupptillhörighetens känne-

126 Teorier om orsaker till etnisk diskriminering

tecken är just etniska. Men så är det inte alls. Alla andra grupper individen kan tillhöra - eller sträva efter att tillhöra - kan ha

ju

mer eller mindre väldefinierade normer för etnisk diskriminering eller för önskvärdheten av ett visst slag av attityder i förhållande till andra etniska grupper. Det är med säkerhet så att för många individer kan det handla om att olika värderingar i detta avseende är rådande inom individens olika referensgrupper. Följden för individen blir ett inkonsistent handlande.

Referensgruppsteorin har något att säga om båda parters

handlande i den etniska konflikten. Den förklarar emellertid inte varför etnisk konflikt uppstår, utan bara varför individer i ett sammanhang som präglas av etnisk konflikt handlar som de gör.

Vi redovisningen av referensgruppsteorin med en kompletterar

kort till teorin om segregerade sociala nätverk. Den

hänvisning

förklarar att diskriminering uppkommer ur ett nätverk av segre-

sociala relationer. Teorin behandlar konsekvenserna av

gerade

segregeringen, inte dess orsaker. Segregeringen som har sin bas i de sociala nätverken får konsekvenser exempelvis på bostadsmarknaden. Bostadssegregering kan i sin tur ha konsekvenser för

skolsegregering liksom i övrigt för ojämna fördelningar av socia-

la förutsättningar att tillägna sig samhällets goda.

På den strukturella nivån finns vidare ekonomiska förklaringar till etnisk diskriminering i olika typer av samhällen. I neomarxistiska teorier är att att

utgångspunkten arbetsgivarna genom

ut olika (etniska) grupper inom arbetarklassen mot varand-

spela

ra får till stånd lönenivå. I en typ av liberal ekonomisk teori

lägre

man från att vita inte anställer eller arbetar tillsammans

utgår

med svarta och att de är beredda att betala för att slippa göra det. På det här viset förlorar visserligen också de som diskriminerar ekonomiskt, men de som blir diskriminerade förlorar ännu mer genom att de inte kommer i åtnjutande av vissa typer av arbeten. Liknande tankar utvecklas i teorierna om en kluven arbetsmarknad. Enligt dessa är arbetsmarknaden uppdelad i två sektorer: den primära och den sekundära. Invandrare finns huvudsakligen i den sistnämnda. Det medför att en grundläggande motsättning uppstår mellan de arbeten som framför allt utförs av invandrare och dem som bemannas av den inhemska befolkningen. Den sekundära sektorn innehåller arbeten med lägre status och osäkrare villkor.

En teori som kombinerar ett ekonomiskt synsätt med ett brett

makrosociologiskt perspektiv är Gunnar Myrdals i hans arbete

om rasism och det amerikanska samhället, An American Dilemma. Hans teori handlar främst om ideologiers betydelse. I denna del rör det sig om de vitas fördomar mot och diskriminering av de svarta. Det leder till lägre levnadsstandard för de svarta, vilket

Teorier om orsaker till etnisk diskriminering 127

i sin tur förorsakar brister i de svartas att hävda i

förmåga sig

samhället, som späder på de vitas fördomar osv. Denna onda cirkel är dock inte lagbunden enligt som på ett

Myrdal, pekade

flertal sätt att bryta den. Den viktigaste komponenten kan mycket förenklat beskrivas så här. Rasism är en central företeelse i det amerikanska värdesystemet. Den representerar en konkurrerande till den

ideologi

som Myrdal kallar ”the American Creed” och som utmärks av tankar om människors lika värde och människans strävan efter frihet. Teorin förklarar förekomsten av diskriminerande handlingar i termer av att människor följer den rasistiska

ideologin.

Det dilemma Myrdal talar om består i att den enskilde diskriminerande amerikanen är helt medveten också om den ideologi som finns förankrad i det amerikanska credot, men han kan inte leva i upp till den. Ideologier som råder i samhället tränger in i

byrå-

kratin och politiken, på arbets- och bostadsmarknaden, i läromedel och massmedier. Så sker också med den rasistiska

ideologin,

som har en stark historisk förankring i det amerikanska samhället. Även i andra samhällen än det amerikanska kan en

ideologi som bygger på ñentlighet mot etniska vinna minoritetsgrupper

bred anklang och konkurrera ut ”officiella” som

ideologier grun-

dar sig på ett helt annat synsätt. Det finns några olika teorier om etnisk stratifiering och diskriminering. Gemensamt för dem är att de är historiska teorier och att de utvidgar den marxistiska av motsätt-

analysen samhälleliga

ningar. Medan marxistisk teori lättvindigt likställer etnisk konflikt med klasskonflikt sätter de här aktuella teorierna

fingret på

den etniska konfliktens särskilda karaktär och visar hur denna konflikt förhåller sig till konflikten mellan arbete och

kapital.

Ett grundläggande begrepp är intern kolonialism. Man

utgår

från frågan om hur etniskt pluralistiska samhällen uppstår och svarar att det sker genom invandring eller kolonisation.

Begrep-

pet intern kolonialism utvecklades i analogi med extern kolonialism, alltså kolonisation av Asien, Afrika etc. från de västeuropeiska staternas sida. Kolonialism innebär att en etnisk grupp kontrolleras kulturellt, politiskt och ekonomiskt av andra än de egna. Poängen i fråga om den interna kolonialismen är att vissa etniska minoriteter inte valt att invandra utan tvingats in i sin minoritetssituation. Det är alltså inte enbart fråga om grupper som ursprungligen är bosatta i ett territorium som erövrats av andra (som fallet är med t.ex. indianer och utan också om

samer),

exempelvis svarta afrikaner som genom slaveriet tvingats till den amerikanska kontinenten. Men även en rad i

minoritetsgrupper

de västeuropeiska nationalstaterna är koloniserade: basket, bretagnare, walesare etc.

128 Teorier om orsaker till etnisk

diskriminering

Den sociala stratiñeringen definieras som samhällets indelning i sociala skikt med resurser ojämnt fördelade mellan skikten. Etnisk innebär motsvarande sätt att resurser inte

stratiñering på

är fördelade mellan etniska grupper i samhället.

likformigt

Om intern kolonialism är ett av nyckelbegreppen i förståelsen av hur denna kan ha kommit till stånd så är ett annat

stratifiering

kulturell Härmed avses en stratifiering fixerad vid

arbetsdelning.

kulturella, ibland etniska, Uppkomsten av en kulturell

särdrag.

- i vissa samhällen - skill-

arbetsdelning förutsätter regionala

nader om m.m. mellan ett expande-

ifråga sedvänjor, språkbruk

rande ekonomiskt och centrum och motsvarande i peri-

politiskt

ferin. Andra samhällen är i detta centrum till vilket

sig själva

från - i andra länder

immigranter söker sig periferin meningen en lägre ekonomisk utvecklingsnivå. Immigranterpå exempelvis

na bildar en kulturell skarpt avgränsad grupp som koncentreras till och särskilda bostadsområden. Teknologisk

lågstatusyrken

den kulturella arbetsdelningen, som får hierar-

utveckling vidgar

kisk karaktär, och etnisk stratiñering upprättas. - utvecklat inom en annan av Ett tredje närbesläktat begrepp om etnisk - är den kluvna arbetsmarkna-

teorierna stratiñering

den. På arbetsmarknaden finns en högavlönad och en lågavlönad där skiljelinjen följer etniska gränser. En tredje part utgörs part, av I ett samhälle med kluven arbetsmarknad står

arbetsgivarna.

mellan dessa tre parter, som kan liera sig med varandra

kampen

i olika konstellationer. Olika utfall blir följden: D som innebär att billig arbetskraft (lågavlönade)

förskjutning,

ut arbetskraft från vissa sektorer av arbetsmarktränger dyrare naden; D från arbetsmarknaden av den billigare arbetskraf-

uteslutning

ten;

D där vissa arbetsuppgifter är reserverade enligt lag kastsystem,

för den dyrare arbetskraften; D radikalism, där arbetarklassens två delar enas i gemensam

kamp mot arbetsgivarparten.

är denna teori ett i en större etnisk

Diskriminering enligt inslag

mellan skilda delar av arbetarklassen som är etniskt

konflikt

distinkta. för att konflikt skall uppstå är dels att ägan-

Förutsättningarna

deförhållandena är sådana att intressekonflikt föreligger mellan och arbetare, dels att ett möte kommer till stånd

kapitalägare

mellan etniskt skilda befolkningsgrupper som inte har jämnstarka resurser. I vissa fall, t.ex. vid utbredd arbetslöshet, kan etnisk medvetenhet och etnisk lojalitet vara ett starkare band än klassmedvetenhet.

Teorier om orsaker till etnisk diskriminering 129

En flerorsaksteori

Det finns - som vi i av detta - inte

antydde inledningen kapitel

någon aldrig så komplicerad formel som kan förklara den etniska diskrimineringen. Flera försök har dock gjorts att ställa samman komplexa s.k. flerorsaksteorier om etnisk diskriminering. Lange och Westin gör i sin studie ett sådant försök. Vi avslutar genomgången av teorier med att i förenklad form återge denna flerorsaksteori eller generativa modell. Byggstenarna utgörs huvudsakligen av vissa av de teorier som presenterats i det här kapitlet.

Först några reflexioner från en annan utgångspunkt.

En övergripande fråga i samband med teorier om orsaker är ”varför?”. Men det är inte den enda frågan. Med hjälp av den

= amerikanske filosofen Kenneth Burke kan man utvidga frågeställningen till att omfatta alla de frågor som är relevanta när man diskuterar motiven till människors handlingar. Förutom varför?” som handlar om syftet är frågorna ”vem? vilka?” som anspelar på agenten; ”vad?” som utpekar akten; ”hur?” och ”när? var?” som handlar om instrument respektive scen. Enligt Burke är det alltså fem begrepp som är både nödvändiga och

- och dessutom förbundna - med alla

tillräckliga oupplösligt

utsagor om motiv.

Ungefär så här kan man använda begreppen på det område vi behandlar.

Agent: den som diskriminerar. (Man kan även tänka sig en mot-

agent, den diskriminerade.)

Akt: den diskriminerande handlingen, händelsen eller dess resultat; en fördomsfull attityd.

Syfte: att förbigå, att nedvärdera, att utesluta etc.

Instrument: lagstiftning, myndighetsutövning, våld, missaktande yttranden m.m.

Scen: Sverige, lokalsamhället, bostadsområdet, arbetsplatsen,

skolan, myndigheten.

Vi återgår till Langes och Westins generativa modell. Den är

komplex i sin uppbyggnad. Den omfattar diskriminering i tre olika sammanhang: ett samhälleligt sammanhang, ett interak-

tionssammanhang och ett föreställningssammanhang.

130 Teorier om orsaker till etnisk

diskriminering

Det samhälleliga sammanhanget

Nyckelord i denna del av modellen är begreppen möte, etnisk

konflikt och ojämn maktfördelning.

Ett möte mellan etniska grupper är en förutsättning för att etnisk konflikt överhuvudtaget skall uppkomma. Den sammantagna effekten av alla diskrimineringssituationer i samhället, dvs. den etniska konflikten, är att en ojämn maktfördelning mellan etniska grupper skapas och upprätthålls. Denna ojämna maktfördelning återverkar på och bestämmer i sin tur villkoren för mötet mellan medlemmar i olika etniska grupper. En förändring av maktfördelningen eller en politisk strävan att ändra maktförhållandena uppfattas lätt som ett hot mot vitala intressen hos den

som i så fall måste frånhända sig någon del av maktställgrupp

Med makt avses inte enbart politisk och ekonomisk makt.

ningen.

innefattar även kulturell makt, makt genom organisa-

Begreppet och makt genom psykologiskt och ideologiskt övertionsstyrka

tag.

Mötet mellan etniska präglas av dessa ojämna makt-

grupper förhållanden men kommer till stånd exempelvis genom framväxten av vad som ovan beskrivits som en kulturell arbetsdelning. Det innebär med nödvändighet möten mellan enskilda personer som tillhör de olika etniska grupperna. Ännu viktigare är att en

ojämn maktfördelning mellan grupperna på den samhälleliga scenen återkommer i interaktionssammanhanget som ett verkligt

eller psykologiskt övertag för den ena parten.

Interaktionssammanhanget

Nyckelord är aktör med diskriminerande motiv, diskriminerande

och en av båda parter iakttagen dijferentiell värdering av handling

grupper.

Dessa tre samverkar med varandra i interaktionssam-

begrepp

i ett cyklisk form där behovet av vad som kallas

manhanget slags

särprägel är något av drivande kraft, dvs. behovet av

psykologisk

att nedvärdera människor ur andra grupper än den egna för att

så sätt bidra till utvecklingen av en positiv självkänsla hos en på

Det bestämmer individens handlande i förhållande till per-

själv.

soner ur andra etniska grupper än den egna. Handlande och

värdering är bryggor mellan interaktionssammanhanget och fö-

reställningssammanhanget.

Föreställningssammanhanget

Här är kärnsekvensen förhållandet mellan social kategorisering

föreställningar), oresonliga antipatier (och diskri-

(och stereotypa minerande intentioner) och social identitet.

Teorier om orsaker till etnisk diskriminering 131

Social kategorisering är en förutsättning för att fördomsfulla attityder skall kunna riktas mot något bestämt objekt. Föreställ-

om och värderingen av den sociala identiteten bestäms i

ningen

förhållande till föreställningen om och värderingen av andra. Den sociala identiteten återverkar i sin tur på social kategorisering av den egna gruppen och andra grupper.

Den bakomliggande drivkraften är behovet av en positiv självuppfattning som genom attribution och selektiv perception läg-

ger en grund till social kategorisering.

De i det här kapitlet beskrivna teorierna är avsedda att vara

allmängiltiga. Om de i teorierna uppställda förutsättningarna är

uppfyllda skall de kunna förklara etnisk diskriminering. Hur generella orsaksförklaringar än är måste de ändå ses i ett svenskt kulturellt sammanhang. Genom att utgå från svensk kultur och svensk historia fördjupas och utvecklas resonemanget. De två kapitel som följer är försök till en sådan fördjupning och utveck-

ling.

Den genomgång av teorier vi gjort här antyder att människors fördomar inte gärna låter sig ”åtgärdas” på något enkelt sätt

genom statens försorg. Förhoppningsvis har det framgått hur

nära sådana psykologiska fenomen sammanhänger med en rad

påverkande faktorer i den omgivande verkligheten. Dessa fakto-

rer går däremot i viss mån att påverka med samhälleliga medel. Det tar vi fasta när vi i kapitel 9 diskuterar åtgärdernas

på Ojämlik makt- och resursfördelning, brisgrundförutsättningar.

tande kontakter och bristande självkänsla blir då utgångspunkter.

6¶Om svenskhet i kulturmötet

Teorierna vi presenterat förklarar från olika utgångspunkter etniska konflikter i allmänhet. De säger däremot inget om de speciella förhållanden som råder i Sverige. På senare år har allt fler forskare intresserat för svensk kultur och dess roll i mötet

sig

mellan svenskar och invandrare.

Vi stöder oss på tankar som sålunda utvecklats inom det svenska forskarsamhället. I flertalet fall rör det sig inte om färdiga

utan om hypoteser, ibland om teorier. Givetvis

forskningsresultat

ankommer det forskarna att utveckla forskningsprojekt ur

på dessa hypoteser.

I avvaktan på mer utvecklade forskningsresultat är det viktigt att bidra till den framväxande diskussionen om svenskhet och om svensk kultur. Vi vill här betona det kontrastiva, den bild som

vid mötet mellan svenskar och utifrån kommande be-

uppstår

traktare, besökare eller invandrare. Vi är medvetna om

tillfälliga

att vi kan kritiseras för att kolportera alltför förenklade bilder och begrepp. Kritik kan säkert också riktas mot en del av det som återfinns härnedan för att det i alltför liten utsträckning tar hänsyn till skillnader i fråga om exempelvis klass, kön osv., för att det har en alltför idealistisk prägel och inte tar hänsyn till materiella grundförutsättningar i samhället. Kritik har också riktats från olika håll inom forskarsamhället mot kulturforskarnas sätt att diskutera den svenska kulturens innehåll i sådana termer som används här. Det som förs fram rubriceras av kritiker som tankegods som ännu inte fått kunskapens fasta form. Till vårt försvar kan vi bara anföra att någonstans måste en kulturell självrannsakan ta sin början.

och svenskarna har vid flerfaldiga tillfällen blivit be-

Sverige

dömda av utifrån kommande betraktare som haft förmågan att formulera sina intryck av vad de sett. En person från en kultur eller ett samhälle som i väsentliga avseenden liknar vårt eget blir varse vissa skillnader som finns eller uppfattas finnas. Även ganska subtila skillnader sticker honom i ögonen, något som en person från en mera avlägsen kultur inte i första hand uppmärk-

134 Om svenskhet i kulturmötet

sammar. En sådan person finner helt andra saker iögonenfallande, mera påtagliga skillnader, fundamentala värden, religion,

hudfärg, språk. Föreställningarna om Sverige skiljer sig åt i en

kvalitativ mening. Givetvis finns det idiosynkratiska inslag i dessa föreställningar. Det kan hävdas att de är relativa och att andra människors sätt att karakterisera svenskarna alltid beror på deras särskilda erfarenheter, på deras uppfattningar om sig själva och om andra människor i deras omvärld, alltså vad de upplever svenskarnas livsmönster som alternativ till. Men de har onekligen

många gemensamma drag.

Lät oss inleda med vad vi menar med ”kultur” i det här sammanhanget. Det har blivit allt vanligare att man i diskussionen skiljer mellan två uppfattningar av vad kultur är. Den ena - formulerad i första hand av och kulturarbetare -

kulturbyråkrater

är snävare och omfattar i stort sett det konstnärliga skapandet. Den andra - formulerad av och - är

antropologer etnologer

bredare och omfattar en hel del utöver det konstnärliga skapan-

dets produkter: kunskaper, föreställningar, seder och bruk,

språk, sociala kontaktmönster, föremål m.m. Det går säkert inte att enas om en för alla parter acceptabel definition, men det gör mindre så länge som man är på det klara med vem som formulerar sig och för vilka syften.

Det sker dock förändringar inom ramen för respektive uppfatt-

Sålunda är den definition som vann allmänt hos

ning. gehör

- och kulturarbetare - vid

delegaterna politiker, tjänstemän

Unescozs globala kulturpolitiska konferens i Mexico sommaren 1982 klart influerad av vad antropologer menar med kultur i dess mest uttänjda form. Samtidigt verkar det som om ”vad antropologer menar med kultur” undergår en förändring i snävare riktning. Kultur sägs därvid vara liktydigt med gemensamt medvetande, som människor gör tillgängligt genom att på olika sätt kom- . municera med varandra.

Vi har i ett annat sammanhang formulerat en definition påverkad av den antropologiska skolan. Den definitionen såg ut så här:

Kultur är ett mönster av kunskap och begrepp som kan ta sig såväl symboliska som icke-symboliska uttryck. Detta mönster har människor i social gemenskap utvecklat ur det förflutna och stegvis förändrat och utökat för att ge mening åt och bearbeta nuvarande och förväntade problem som påverkat deras tillvaro.

Mot en sådan bakgrund måste man räkna med att alla möjliga slag av tänkesätt och beteenden kan förekomma som inslag i en

- eller ett folks - kultur. Människor är i lika.

grupps grunden

Ulf Hannerz: Över Det är kulturerna som av olika skäl funnit olika lösningar på gränser. LiberFörlag, l983 fundamentala problem. Detta kulturrelativistiska synsätt, som

Om svenskhet i kulturmötet 135

innebär att det också finns en specifik svensk kultur, börjar alltmer vinna insteg. Fortfarande är dock den inställningen allmänt spridd att man helst inte bör försöka sig på några sammanfattande analyser av svensk kultur. Sådana breda omdömen brukar gärna stämplas som förlegade utsagor om ”nationalkaraktär”. Det har funnits en återhållsamhet också hos kulturforskarna härvidlag. Man har ogärna talat om vad som skulle känneteckna svensk kultur annat än på ett anekdotiskt plan. Historiskt sett har en tillbakahållande faktor bl.a. varit den verksamhet Her-

viktig

bert och andra tongivande skribenter bedrev och som i

Tingsten

första hand hade en antirasistisk utgångspunkt. De menade att

av det hade följt i nazismens spår och som

mycket ohyggliga som pågick i USA:s sydstater och alltjämt pågår i södra Afrika hade

sin grund i stereotypa uppfattningar om nationalkaraktärer och liknande. I en uppsats från 1941 visade Tingsten med exempel från Danmark, Tyskland, England, Frankrike och Sverige att de

av den egna kulturen som var i svang i alla dessa

beskrivningar

länder under slutet av 1800-talet innehöll identiska drag. Tingstens slutsats i det och andra sammanhang blev att man inte skall tala om nationalkaraktärer eller nationella kulturella särdrag. Vi är varandra ganska lika när allt kommer omkring. Det enda som talet om nationella särdrag medverkar till är ett underblåsande av nationell animositet, som sedan kan utnyttjas av politiker i skum-

ma syften.

Detta alltså vara gamla rester från en förfluten tid som

ansågs

borde städas ut ur vårt tänkandes skafferi. Det påminde om äldre

uppslagsböckers notiser om folkslag som var svartmuskiga, lata, opålitliga och levde på fårstölder. Att uppfattningar av det slaget

ändå var mer värda att skratta åt låg säkert bakom inslag i den berömda zigenarsketchen i revyn ”Gula hund” från år 1964 av Hasse Alfredson och Tage Danielsson.

Ett helt annatslag av spärr mot att tänka i termer av svensk kultur är uppfattningen att det är invandrarna som är särskilt kulturbundna och som i sitt beteende styrs av mer eller mindre irrationella trosföreställningar och traditioner. Svenskar däremot betraktas som ”moderna”. Särskilt ”moderna skulle våra värde-

om exempelvis demokrati och jämställdhet vara. Svenskar

ringar

menar - även om det sällan ut - att alla länder så

sägs rent

kommer att ansluta sig till svenska värderingar. Det

småningom

är ett etnocentriskt betraktelsesätt. Svenskens sätt att

naturligtvis

leva är lika som varje annat folks. Att vi kallar det

kulturspeciñkt

”modernt” gör det inte mindre kulturbundet. Själva benämnandet är en del av kulturen och därmed en återspegling av vår

självuppfattning.

Här bör något antydas som kan verka självklart, men som ändå

136 Om svenskhet i kulturmötet

måste formuleras. Enklast uttryckt handlar det om att det finns en skillnad mellan den egna bilden av den kultur man tillhör och andra människors bild, vilka tillhör andra kulturer. I själva kulturmötet finns en obalans mellan kontrahenternas syn på varandra; en obalans på bägge håll, som inte uppväger vartannat. Vi exempliñerar med ett möte mellan två personer från olika etniska grupper, en svensk och en grek. Var och en av dem har en

- uttalad eller outtalad - om uppfattning hur den egna kulturen bör definieras. (Var och en har också en uppfattning om både den egna etniska identiteten och den andres.) Svensken har således en bild av det som är svensk kultur och greken har en bild av det som är grekisk kultur. Anta att de är typiska representanter för respektive etniska grupp och att deras bild är den relevanta kulturella självbilden. De har också var och en sin bild av den andres kultur. Självbilden och den andres bild motsvarar dock inte varandra. Svenskens bild av grekens kultur skiljer sig från grekens bild av den. Det är bara delvis samma sak som att svensken och greken har stereotypa uppfattningar eller ”fördomar” om den andres etniska grupp. De olika kulturbeskrivningarna - - har

den egna och den andres naturligtvis en stereotyp prägel, men obalansen ligger framför allt i att beskrivningar och betoningar av olika drag i kulturen och värderingarna av dem skiljer sig åt mellan det som är självbilden och det som är den andres bild. Vi skall redovisa att utomstâendes av

beskrivningar

svensk kultur kan ha många sammanfallande drag med det sätt, på vilket svenskar beskriver sig själva. De svenska forskare vilkas tankar vi lånat ljus av har dessutom gjort sig till utomstående. Vad som alltså händer i kulturmötet är inte bara att svenskheten

i sig (respektive grekiskheten i vårt exempel) utgör ett hinder i

kulturmötet, utan att bilden av svenskheten (respektive grekiskheten) bidrar till att göra kulturmötet till en komplicerad historia.

Utöver uppfattningen om svenskar som ”moderna” finns det också många andra utvecklade bilder av vad som är svensk kultur. De finns i de skönlitterära författarnas, ñlmskaparnas och bildkonstnärernas gestaltningar och i forskarnas beskrivningar och tolkningar. Men det finns också ett antal många ”folkliga” uppfattningar, mer eller mindre sammanfattande. Även om vi

saknar regelrätta undersökningar härav finns dock exempel i ett

par forskares redovisningarz.

Den ene av dem (Arnstberg) har erfarenhet från grupparbeten

vid olika typer av fortbildningskurser. I sådana sammanhang har

2 Charles Westin: Majoritet om minoritet, Liber- bl.a. definitioner av svensk kultur diskuterats. I detta uttryck låg Förlag, 1984 och Karl- för ”svensk”. Det var därvid

deltagarna betoningen på begreppet

Olov Arnstberg m.fl.: åtminstone fyra tankespår som korsades. Korallrevet, Carlsson & Jönsson, 1983. E] Kultur är levande traditioner som att äta köttbullar, dansa

sou 1984:55 . Om svenskhet i kulturmötet 137

kring midsommarstången och fira Lucia. Denna representati-

va kultur är i hög grad synlig för oss själva om vi antar ett

utifrånperspektiv, menar Arnstberg. Grundelementen består

av vad vi äter och dricker, hur vi dansar, vår musik, årets

fester, våra kläder etc. D Kultur är gamla seder och bruk, sådant som vi gjorde förr.

Detta var en mycket vanlig uppfattning. Kultur är alltså likty-

digt med folkkultur, samtidigt som det är något som handlar mycket om hur det var förr.

D Kultur är det förnämsta vi kan uppvisa inom litteratur, teater,

musik, dans etc. D Kultur är värden, regler, språk etc. - ett slags mentalt kapital.

Detta var den kulturdefmtion som visade sig vara vanligast

bland deltagarna i de ovannämnda kurserna.

Den andra infallsvinkeln på folklig självbild av svensk kultur

återfinns i två avsnitt av slutrapporten från diskrimineringsutredningens attitydundersökning. I den del av undersökningen som

omfattade djupintervjuer med trettio mycket toleranta och mycket intoleranta personer angav dessa olika attribut som skulle beskriva svenskarna.

De kännetecken som oftast nämndes hade att göra med utseen-

de, nationalitetskänsla, kontaktsvårigheter, vällevnad, arbetsam-

het och etnisk intolerans.

I fråga om utseende hänför de attribut som nämns utan

sig

undantag till ett konstaterande att svenskar är och blonda,

långa

storvuxna och I fall är det - Westin - exem-

ljusa. många enligt pel på hur en självbeskrivning präglas av föreställningar om hur

den egna gruppen, svenskarna, bör se ut.

Till kategorin nationalitetskänsla har Westin fört samman sådana attribut som anspelar på ett gemensamt territo-

ursprung, rium och/ eller språk, en gemensam etnisk I

tillhörighet. många

fall griper de som uttalar sig efter svenskt

något specifikt genom

att formulera kontraster med andra folk eller

icke-namngivna

grupper.

Allra vanligast bland attributen är sådana som svens-

syftar på karnas kontaktsvârigheter. Svenskarna är stela, formella, kyliga,

tråkiga, inbundna. I det sammanhanget framförs också en

ganska utbredd vardagspsykologisk föreställning om att det skulle föreligga en parallell mellan svenskarnas påstådda känslokyla och

det förhållandevis kalla klimatet på vintern i Sverige.

Några av de personer som tillfrågats i anser

undersökningen

att svenskarna är fördomsfulla. Till det attributet får vi också anledning att återkomma. Ett annat vanligt förekommande attribut är att svenskarna är bortskämda och välmående, medan en hel

138 Om svenskhet i kulturmötet sOU 1984:55

talar om svenskarna som arbetsamma, flitiga och del personer Dessa attribut har nog sina djupaste rötter i den protes-

duktiga.

tantiska etiken, menar Westin. Ett annat avsnitt av rapporten går mera i detalj in på det kristna den svenska kulturen. Den delen av undersökning-

inflytandet på

- en omfattade till skillnad från den nyss redovisade samtliga de l 202 som slumpmässigt utvalts för medver-

intervjupersoner

kan. De fick under ett formulär där de

intervjun sig förelagda

ord som möjligt skulle beskriva med så många enstaka (attribut) I av utsagor var det emellertid

sig själva. bearbetningen samtliga

att även en kollektiv dimension, som blev syn-

möjligt analysera

när frekvenserna av de olika attributen räknades samman och

lig

de bland dem framträdde.

vanligaste

Individernas självföreställningar som återfinns på formulären har mycket gemensamt med den sortens stereotypa föreställningar människor har om andra. Eftersom den totala uppsättningen av attribut har frambringats av ett för den svenska befolkningen kan den förstås som en återspegling av

representativt stickprov kulturella värden, föreställningar och regler för självpresenta-

tion. Denna av attribut kan således belysa innehållet

uppsättning

i ”subjektiv svensk kultur”. Diskussionen kretsar härefter kring de oftast nämnda attributen och har följande innehåll i kort sammanfattning. Ett stort antal attribut hänför till egenskaper som arbetsam,

sig ordentlig, pålitlig,- flitig, eko-

noggrann, samvetsgrann, punktlig, skötsam, och så vidare. Attributet nomisk, sparsam, plikttrogen arbetsam är ett av de oftast nämnda. (Motsatserna, dvs. lat, oekonomisk osv. nämns mycket mera sällan.)

slarvig, opålitlig,

Det är äldre lägutbildade och industri-

huvudsakligen personer,

arbetare som nämner av detta slag. Män betonar

egenskaper

arbetsamhet och kvinnor betonar ordentlighet. Andra samhällsklasser nämner attribut, som är besläktade med de normer som nämns ovan. Den högre medelklassen nämner oftare än andra kreativitet och intelligens,

nyfikenhet, öppenhet,

dvs. intellektuella Ett förhållningssätt som domine-

värderingar.

rar inom den medelklassen är envishet. Attributet envis är

lägre

ett ”medelfenomen”. Det överväger inom den lägre

verkligen

medelklassen, bland lägre tjänstemän, medelålders, unga högut-

bildade, och sympatisörer till mittenpartiermedelinkomsttagare

na. Arbetarklassens arbetsamhet, den medelklassens envis-

lägre

het och de samhällsskiktens kreativitet kan ses som olika

högre formuleringar av arbetets ideologi. De två i undersökningen är vanligaste självbeskrivningarna

och snäll. Vissa andra attribut som lycklig, harmo-

glad positiv,

nisk förefaller att vara mer eller mindre besläktade med glad.

Om svenskhet i kulturmötet 139

Attributen vänlig, godhjärtad, hänsynsfull och omtänksam synes

vara besläktade med snäll. Westin begränsar sig till att diskutera innebörderna av glad och snäll. Han sammanfattar sin analys sålunda: Mitt intryck är att attributen glad och snäll (i betydelsen god) har djupa rötter i den svenska jordbrukarkulturen. De motsvarar om man så vill bilder av den goda modern, både i Överförd och bokstavlig bemärkelse. Det är uppenbart att de kulturella värderingarna glad och snäll står för någonting helt annat än de värden om ära och skam som är förhärskande i medelhavskulturerna. Rötterna till glad och snäll ligger i den kristna etik som införlivades i det svenska kulturarvet före reformationen och den protestantiska etiken. Det är kanske framför allt väckelserörelser, som ger dem nytt liv.

Det personliga attributet glad tycks vara en transformation från den kristna allomfattande glädjen i Herren till vanlig vardaglig gladlynthet och f örnöjsamhet. Många psalmer och böner i den Svenska Psalmboken betonar glädje under umbäranden och svårigheter som en gudfruktig handling. Under detta århundrade har det svenska samhället sekulariserats i betydande omfattning. Före industrialiseringens samhällsomvandling var religionens ställning stark.

På motsvarande sätt synes värdet snäll (eller god) i själva verket vara en transponering av det kristna budet Älska din nästa. I grunden motsvarar således glad och snäll etiska påbud som hänför sig till handlande inför Gud och gentemot medmänniskor. De har sitt motstycke i skuld. Glad och snäll förhåller sig med andra ord till skuld som ära förhåller sig till skam. Varför dessa kristna värden har tagit sig uttryck så här kan nog endast förstås mot bakgrund av det svenska jordbrukarsamhällets kultur, men det är en annan fråga.

De två attributen tillhandahåller känslan av kulturell kontinuitet. Deras innebörd förändras med samhällets omvandling och de är idag anpassade till den rådande sekulariseringen.

De väsentliga inslag i svensk subjektiv kultur, som kommer fram genom denna analys av självföreställningar, är normer som hänför sig till arbetets nödvändighet, liksom till en ännu djupare liggande kristen etik om gudfruktighet och kärlek till nästan. Men är dessa aspekter av svensk subjektiv kultur även inslag i den svenska etniska identiteten?

Den etniska identiteten har sin grund i kontraster. När det gäller arbetets ideologi finns det skäl att anta att svenskar som folk uppfattar sig som mera arbetsamma än andra folk. De är även möjligt att svenskar uppfattar andra etniska grupper (i Sverige) som mindre lyckliga och harmoniska, som mera missnöjda, hänsynslösa och hårda. Zigenare (och troligen även en del andra etniska minoriteter i Sverige) utmålas enligt fördomarna bl.a. som mindre arbetsamma, mindre ärliga, mindre nöjda och mer bråkiga än svenskar. Om denna kontrast existerar, vilket inte låter sig avgöras i denna undersökning, innebär det att attributen glad och snäll tillsammans med attributet arbetsam är innehållsliga beståndsdelar i den svenska etniska självföreställningen.

140 Om svenskhet i kulturmötet

Härnäst skall vi redovisa några andra beskrivningar av svenskhet och svensk kultur som har sin förankring i ett empiriskt material av annat De ovannämnda utifrån kommande betraktarna

slag.

- forskare - har sammanfattat sina in-

författare, journalister,

tryck i böcker och artiklar. Med vissa undantag är dessa personer tillfälliga besökare i Sverige. En som tagit sådana utsagor till utgångspunkt för några reflexioner är Ulf Hannerz3. Han visar att deras analyser av det svenska sammanfaller på många punkter. Härefter han en genomgång av grundläggande svenska upp-

gör

och värderingar kring hur människor skall förhålla sig

fattningar

till till varandra, till sina arbetsuppgifter och till om-

sig själva, världen överhuvudtaget. Han går igenom ett antal begrepp som

han menar olika sätt är nyckelord i förståelsen av det svenska:

på duktig, bråkig, lagom, trygghet, naturen, fantasi.

Ordet har ett värde. Den höga svenska

duktig högt positivt

värderingen av duktighet har mycket att göra med en svensk syn maskin. Säkert har - det sätt på samhället som en väloljad på ovan - den etiken haft inverkan ock-

som antytts protestantiska så på det svenska duktighetstänkandet. problem och

Duktighet har att göra med att lösa intellektuella klara av Det är dock mera osäkert om svens-

praktiska uppgifter.

kar är att erkänna social dvs. en förmåga att

benägna skicklighet,

hantera andra människor, som duktighet. Detta är också något flera utländska betraktare som Hannerz refererar till tagit fasta t.ex. Susan som om svenskarna säger att ”för ett så

på, Sontag, självmedvetet folk är de anmärkningsvärt opsykologiska. Psy-

- från Freud - har kiatri i av de former som stammar

någon

aldrig rotat sig här”.^ Det svenska sättet att handskas med personliga relationer för

över till nästa nyckelord, bråkig. Om duktighet har högt positivt värde, så är bråkig något negativt värdeladdat men på ett speciellt

. sätt. Den svenska regeln är konfliktundvikande, säger Hannerz, och att vara är inte varken för en själv eller för

bråkig nyttigt

samhället. under mattan och söker oss Vi sopar gärna konflikter så snabbt som möjligt fram till en kompromiss.

Det nyckelordet, lagom, knyter nära an till det som tredje tidigare sagts. Ordet tycks sakna motsvarighet i många språk,

åtminstone med den positiva värdering som vi lägger in i vårt 3 Ulf Hannerz: Den svenska kulturen. Social- särskilda ord för ”inte för lite, inte för mycket”. Detta nyckelord antropologiska institu- måttfullhet och är väl också det som för att betona försiktighet tionen, Stockholms uni-

har den bredaste folkliga förankringen.

versitet, 1983. Även nästa nyckelord har vunnit öppet och medvetet erkän- 4 Susan Sontag: A letter nande som ett svenskt Det är ordet trygghet. Det har

nyckelord.

from Sweden. Ramparts

ett omfattande användningsområde. Det står för en psykologisk

No l, l969. (Citerat från Hannerz.) av inre likaväl som för betydelsen av

utstrålning personligt lugn

Om svenskhet i kulturmötet 141

ett välorganiserat pensionssystem. Det är den egenskap som väl-

färdsstaten förkroppsligar. Trygghet är att föredra de kända ru-

tinerna framför improviserandet, försiktigheten framför hasard-

spelet.

Naturen är ett nyckelord av något annorlunda slag. Utländska betraktare menar, att trots att svenskarna anser sig vara så sekulariserade, så har de en religion och den har med naturen att göra. Den svenska kalendern är en naturens kalender. De riktigt stora folkliga högtiderna har inte så mycket med kristendom att göra, de är snarare ljusets och mörkrets ritualer. Det är valborgsmäss med de stora bålen som hälsar vårens ankomst, det är midsommar, det är det begynnande höstmörkrets kräftskiva och det är ett julfirande som egentligen handlar mera om midvintermörker än om Kristi födelse. Naturen är en starkt förenande

symbol; varje _

svensk kan ge den mycket av ett eget innehåll, utan att därför behöva vara medveten om skillnaderna.

Det sista nyckelordet är fantasi. Det handlar framför allt om svenskars benägenhet att hålla sig nära till fakta och att undvika att ge sig ut på de bråddjup, där fakta inte finns. Susan

Sontag

påstår att svenskar i stället för psykologiska insikter fyller sina samtal med kvantiñeringar: hur många solskenstimmar det var förra månaden, när man gick och lade sig kvällen innan, hur mycket man betalar i hyra. Siffror, säger hon, är emotionellt neutrala. Med dem kan man det intima

göra även mer operson-

ligt.

Denna faktabundenhet breder också ut sig från vardagsliv till

vetenskap. Man kan tillägga att påverkan naturligtvis också går

åt andra hållet. Utländska sociologer har beskrivit att de bland sina svenska kolleger funnit en utstuderat formalistisk metodmoral. Svenska sociologer tvekar att leka med idéer och de känner obehag inför det som till sin natur är oklart.

Visserligen har vad Orvar Löfgren kallar

vetenskapliggöran-

det av vardagen” varit en allmän västerländsk tendens, men kanske har den ingenstans gått så som i Det är inte

långt Sverige.

bara frågan om att vetenskapens kalla fakta i har

sig själva 5 Hannerz kommer alltgenomslagskraft. Det ger oss också ett förhärskande förklarings- så till ungefär samma idiom. Vi är slutsats som Hans L.

benägna att tro, att vi gör som vi gör inte på grund

Zetterberg i uppsatsen av vår kulturs konventioner, inte ”för att vi alltid så”, utan

gjort Sweden - A land ofTodärför att det är fastslaget att det är bäst för oss. Det är det som morrow, där han utpeär det svenska. Vår nationalitet blir kar rationalism och hu-

rationalitetF

manitär hänsyn som på-

Ulf Hannerz reflexioner är exempel på en ovanlig genre: han-

tagliga inslag i den terandet av en hel kultur med utgångspunkt i ett fåtal nyckelord. svenska samhällsord- Ännu är det dock ningen. (Ingåri I. Wize-

ovanligare att forskare utgår från någon del av

lius (red.): Sweden in the den svenska verkligheten och utifrån iakttagelser av denna drar

Sixties, Almqvist & Wikslutsatser om den svenska kulturen. Exempel på ett metod sell, 1967.)

slags

142 Om ,svenskhet i kulturmötet

finns i Westins ovan citerade analys av vår attitydundersökning.

Ett annat är Billy Ehns studie av livet på svenska barn-

exempel

Han visar att man via daghemmen kan få perspektiv på

stugorâ

svensk kultur i allmänhet. Han påpekar att det ofta är enskildhe-

ter laddade av helhetens väsen som symboliserar den nationella

kulturen. Var och en av oss som uppfattar sig som svensk kan

en egen lista av symboler för svenskhet. Han fortsätter:

göra lång

Jag undrar om någon skulle placera dagis på en sådan lista. Och ändå är

det så att daghemmet, såsom jag beskrivit det, representerar många av de som anses vara typiskt svenska: kompromisstänkandet, sträegenskaper van att finna rationella lagom - är-bäst-mentaliteten, ordlösningar, den sociala naturdyrkan och även antiningssinnet, försiktigheten,

mysticismen.

Ehn har tillsammans med Orvar Löfgren i ett annat samman-

sammanfattat en liknande tankegång ungefär så att varje

hang7

kultur innehåller ett antal kulturella handlingsprogram eller fö-

rebilder, s.k. som anger såväl livsmål som stra-

nyckelscenarier,

för att nå målen. Att formulera det här slaget av scenarier

tegier

kan vara ett sätt att beskriva den svenska kulturen. Ett annat sätt

som i båda de senast refererade böckerna är att medvetan-

återges vardagslivets underförstådda tolkningar av verkligheten degöra ”tematisering” av viktiga kategorier och förhållningssätt.

genom Vi snävar nu in och tar i sådana sidor

synfältet utgångspunkten

som invandrare således inte bara enstaka av svenskheten, (och har mer eller mindre svårt att acceptera i

tillfälliga besökare)

kulturmötet. Ehn har de funderingar som in-

Billy analyserat

vandrare över det folk, över det folk som de

gör sig gör sig

hamnat hosa. I det material han har undersökt har han kunnat

extrahera Det visade sig finnas fyra

några typiska föreställningar.

som av invandrare ur olika etniska och

6 stereotypier, uttrycktes

Billy Ehn: Ska vi leka nationella l) svenskarna som herrefolk; 2) svenskarna tiger? Daghemsliv ur kul- grupper: turell synvinkel. Liber- som 3) svenskarna som socialt slutna; 4)

utlänningsñentliga;

Förlag, 1983. som tomma. svenskarna andligt 7 Jens Allwood9 har talat med invandrare om svenska ”kommu- Billy Ehn och Orvar Löfgren: Kulturanalys. nikationsmönster”: hälsning, presentation, tele-

ögonkontakt,

LiberFörlag, 1982. fonsamtal, måltider, dörröppning, avsked, tackande, samtalsreg-

8 ler och kroppskontakt och han sammanfattar: Analysen ingår i Vittnesmál. Den bild som i våra intervjuer framtonar av en svensk som känsloför- 9 Jens Allwood: Finns medlare (åtminstone är alltså den av en person som är lätt deprimerad det svenska kommuni- och som inte använder alltför på vintern), samförståndsvillig yviga kationsmönster? Ingår i: Vad är svensk kuItur?. gester och minspel. Institutionen för lingvis- Allwood hör till dem som det svenska kulturdraget att

pekat på

tik, Göteborgs universitet, 1981. dra en mellan arbetsliv och privatliv. Detta är något

skarp gräns

Om svenskhet i kulturmötet 143

som förvånar invandrare i allmänhet och som är svårt att acceptera. Det har också den konsekvensen att invandrare inte så lätt får umgängesvänner bland svenskar. De har ju i allmänhet varken varit lekkamrater, skol- eller studiekamrater med svenskar. Arbetet är för de flesta den enda kontakten.

Jean Phillips-Martinsson har i sin bok om svenska affärsmän utomlands” påpekat att benägenheten att dra en gräns

skarp

mellan arbetsliv och övrigt liv är ett handikapp för dem i deras kontakter med utländska kunder. Svenskarna håller ofta strikt

sig till förhandlingarna och är förtegna när det den gäller egna

personen. De inleder inte som så andra affärssamtalen

många

med att småprata om familjen, hobbies och För

dylikt. många

svenskar verkar sådant ovidkommande, som bortkastad tid och

dålig arbetsdisciplin. i

När det gäller invandrare kan det ibland vara så att en ointresserad eller negativ hållning hos svenskar mot utlänningar i allmänhet ligger bakom oviljan att umgås. Det finns många vittnesbörd om detta, men det är inte det som är aktuellt nu. Även svenskar kan i åratal arbeta sida vid sida utan att för den skull

ha i hemmet eller annorstädes -

någonsin umgåtts privat något

som är förbluffande för utländska observatörer.

Det tidigare påpekade draget att vi svenskar håller inne med våra känslor är något som invandrare enligt olika vittnesbörd lagt märke till. Det låter sig även sägas på det viset, att svenskar uttrycker känslorna på andra sätt. Och även i detta sammanhang

visar sig en gränsdragning mellan privat och offentligt. Eftersom

invandrarna i allmänhet inte når in i svenskarnas privatsfär möter de bara - som de saken - frånvaron av emotiona-

uppfattar

litet. Svenskarna gestikulerar mindre än många andra folk. Mi-

miken är svag, röstläget lågmält. Långsamheten i tal och de

många pauserna förstärker intrycket av ett känsloliv på sparlåga.

Nyckelordet lagom och uttrycket ”lagom är bäst” kan säkerligen

uppfattas som en kodiñering av detta beteendemönster.

En annan innebörd av detta kulturdrag är att känslor i det offentliga livet ges låg status som argument i diskussioner. Det räknas överhuvudtaget knappast som ett argument att man tycker ° Jean Phillips-Martinsstarkt illa son: Swedes As Others

om någon företeelse, t.ex. fri abort. Endast sakskäl

See Them. Affärsförlagillas. Vilka sakskäl kan anföras mot fri abort? Medicinska,

get, 1981.

psykologiska, befolkningspolitiska etc.? En debattör som visar

alltför är förlorad, i all om “ Texten i fortsättning-

mycket känsloengagemang synnerhet

en bygger bl.a. på en han är politiskt verksam. En svensk politiker skall hålla huvudet

uppsats med titeln kallt och utan att överila sig väga sakskälen mot varandra. Här Svenskhet som hinder i

kulturmötet, som Åke återkommer den ensidiga värderingen av rationalitet som för

Daun utarbetat för disfrämlingen kan verka som en infernalisk känslokyla.

krimineringsutredning-

Kanske är det rentav en speciell egenskap, detta att vara tem- en.

144 Om svenskhet i kulturmötet sou 1984:55

peramentsfull. Medelsvenskar omtalas nästan aldrig som temperamentsfulla av andra svenskar. Från svenskt perspektiv är det

inte om en gradskillnad i känslouttryck utan snamöjligen fråga

rare en artskillnad mellan att ha och inte ha ”temperament”.

De svenska normerna rörande känslouttryck förstärks av tendensen att överhuvud undvika konflikter, som verkar vara ett

som både inhemska och utländska betraktare särskilt fäster

drag

sig vid. Det kan bl.a. innebära att svenskar undviker känsliga samtalsämnen. För att kunna känna att han kan hantera en - relation så att han inte känner osäkerhet och obehag vill en svensk vara ”sams med dem han träffar. När han kommer i

med och gör nya bekantskaper söker svens-

samspråk främlingar

ken samförstånd, letar efter överensstämmelser i åsikter och vär-

deringar.

Den kan vara ett hinderi kulturmötet, men den kan

egenskapen

för hyggliga kontakter i samvaron lika gärna ses som en möjlighet med invandrare. En verksam faktor när det råder ”samlevnadsfrid” en är säkert svenskarnas vilja till samför-

på arbetsplats ståndslösning.

I det som är ett dominerande svenskt värdesystem är det

att undvika konflikter, varigenom man visar

mänskligt moget

för varandra. Den påverkar svenskars inställ-

respekt hållningen

till invandrare, om vilka man gärna använder det

ning många

ovannämnda Den som karak-

nyckelordet ”bråkig”. högljuddhet

teriserar invandrares tal jämfört med svenskars uppfattas

många

av svenskar som ”bråkighet”. Det beror på att högljuddhet

många

bland svenskar oftast förekommer i samband med bråk, gräl och

konflikter. Följaktligen värderar svenskar tystlåtenhet, lågmäld-

het och en i den sociala samvaron.

lugn framtoning

Som så ofta flera kulturdrag samman och bildar ett

hänger Den positiva synen på tystlåtenhet är sålunda förknip-

_ mönster.

med inställning till talets kvalitet, innehåll och funktion. I

pad

svensk kultur ser man ner människor som tycks tala utan att

på

bekymra sig om de säger något av vikt eller ej, och som kanske inte ens om vilka konsekvenser det de säger kan få och

bryr sig

struntar i hur det kan Härvidlag finns många kontras-

uppfattas.

ter till andra kulturer. Naturligtvis finns även i Sverige många talföra individer. Det som intresserar oss här liksom i övrigt vad

svensk kultur, är det som uppfattas som det genomsnittliga

gäller

och framför allt i med invandrarnas erfaren-

typiska, jämförelse hetsbakgrund.

Den ovan refererade bland invandrare, att svens-

stereotypin

karna skulle vara utan känslor, får näring i skilda sammanhang. Den starka ställning i svensk kultur och samhälle som förnuftsar-

har innebär att det emotionella (och därmed även det gument

Om svenskhet i kulturmötet 145

konstnärliga) rankas lågt. Förnuftsorienteringen innebär att man särskilt uppskattar en intellektuell saklig hållning. Det förnuftiga handlingssättet betraktas som liktydigt med det mänskligt mogna

eller vuxna handlingssättet till skillnad från barns känslostyrning. Att kunna disciplinera sina känslor har länge betraktats som tecken på mänsklig värdighet och civilisation. Det är en värdering som framför allt utvecklats i den borgerliga kulturen och från det klassperspektivet har både barn och arbetarklass ansetts stå närmare naturen och längre från kulturen.”

Uppskattningen av saklighet som en motsats till det emotionellt grundade omdömet tycks ha stor spridning i kulturen. Naturligt nog dominerar den i det officiella Sverige i politik och byråkrati.

I det offentliga livet yttrar sig förnuftsorienteringen i plane- i

ringsfilosofin. Idén och ambitionen att styra och ställa så att människorna garanteras ett lyckligt liv är visserligen gammal och finns utvecklad även i andra länder, men planeringsfilosofm tycks vara särskilt vital i Sverige. Den s.k. sociala ingenjörskonsten har här utvecklats till en internationellt sett sällsynt effektiv reglering inom de mest skiftande områden, alltifrån obligatorisk användning av halvljus till bestämmelser om minsta godkända mått på hatthyllor. Vissa sådana kan vara

exempel avsiktligt

ironiska. Det finns också en självkritik i som vänder

Sverige, sig

mot ”förbudsmentaliteten”, en som under de senaste

självkritik

åren nått den - eller skall man

populistiska demagogins höjder

säga bottnar. Det intressanta här är dock inte detta, utan att det i Sverige trots allt finns en i princip gemensam om

uppfattning

önskvärdheten av samhällsplanering och att det följaktligen varit

politiskt möjligt att genomföra en sådan egentligen utan mot-

stånd. I titeln på en fransk rapport om från år 1977,

Sverige

Suéde - Ia

reforme permanente, ligger uppfattningen om Sverige

som ett land som inriktat sig på att förändras

ständigt genom

planering. Somliga utomstående betraktare har rapporterat om denna sida av det svenska samhället med intresse, andra

positivt

har sett Sverige som ett avskräckande exempel. Svenskarnas planeringsambitioner och önskan att bemästra livet med hjälp av vetenskap och förnuft för med sig en syn på den egna nationen som varande långt framme”, ”modern, ”framtidsinriktad”.

Just detta -

kulturdrag förnuftsorienteringen, saklighetsbeto-

- till för emotionaliteten

ningen förfång har mer än något annat

utmanats av motkulturella strömningar. Det har skett starkt och ideologiskt medvetet av den politiska alternativrörelsen, som i 2 Detta är en slutsats detta fall kan sägas inkludera ”den som dras av Jonas Fryk-

den s.k. nya vänstern, gröna

man och Orvar Löfgren vågen” inom och utom centerpartiet, den s.k.

utomparlamenta- i Den kultiverade männiriska byalagsrörelsen, miljörörelsen och även den kvinnorörelse, 1979.

skan, LiberFörlag,

lO

146 Om svenskhet i kulturmötet

som växte fram under 1970-talet. Här finns också många drag

som tagits upp i mera allmän ungdomskultur.

mot det - som det -

Här finns opposition uppfattats kyliga

förnuftsorienterandet i det svenska samhället och mot den låga vikt som tillmäts känslor. Särskilt tydlig blev klyftan inför kärn-

där linje3 tenderade att betrakta de två

kraftsomröstningen,

andra alternativen som uttryck för teknokrati, medan linje 3-an-

för att bestå av ”drömmare och trubadurer”.

hängarna beskylldes

Inom den nya har just känslornas värde framhål-

kvinnorörelsen

lits som en kontrast till den av männen dominerade världen, vilken beskrivs som inriktad mot saklighet, organisation och

Frånvaro av emotionalitet defmierades som

praktiska lösningar.

”omänsklighet”.

En hel del av de i svensk kultur, som har svårt

drag invandrare

fördra med industrisamhällets tillväxt och

att, sammanhänger

med Den kritik som många invandrare riktar

urbaniseringen.

mot är i verket inte bara riktad mot Sverige utan

Sverige själva

också mot det avancerade industrisamhällets ”omänsklighet” överhuvud. Särskilt svåra att fördra är moderniseringens konsekvenser för kulturen inom vissa livsområden. Dessa områden är företrädesvis inklusive skolans pedagogik, köns-

barnuppfostran

rollerna, relationen till samt sexualiteten. Dessa livsom-

åldringar

råden har i starkt förändrats under de senaste decennier-

Sverige

na. En i liknande är på gång och har kommit

förändring riktning

även i andra industrialiserade länder, längst i Nordeuropa

långt

och Nordamerika.

Vi skall dock ha klart för oss att det är fråga om verkliga

dvs. av grundläggande värde-

kulturförändringar, förändringar

Den att det existerar tendenser med lik-

ringar. omständigheten

nande innebörd också i t.ex. medelhavskulturer kan möjligen göra det lättare för invandrare från dessa länder att acceptera

Moraluppfattningar vidmakthålls dock av star-

förändringarna.

ka känslor. Ur internationell synvinkel har dessutom omvandlingen varit extrem i Sverige. Det är viktigt att förstå att den

och underlättats av andra drag i svensk kultur, fram-

påskyndats för allt betoningen av saklighet och nedvärderingen av emotio-

nella hållningar. Den fria uppfostran är t.ex. en följd av vetenskapliggörandet av vardagen”. Det är forskningsresultat och expertkunskaper

som skall vara vägledande, inte lekmannens traditionsstyrda

- det är innebörden av

uppfattningar vetenskapliggörandet.

Könsrollerna har utjämnats mot större likhet, också det med

som pådrivande kraft. Kvinnornas ekonomiskt be-

sakligheten

utträde i förvärvslivet och kvinnorörelsen i förening har

tingade

som idé förhållandevis accepterad i Sveri-

gjort emancipationen

SOU |984:55 Om svenskhet i kulturmötet 147

ge, speciellt i tongivande kretsar inom politik och samhällsdebatt. Eftersom man i Sverige i stort sett bara godkänt sakargument - inte känsloreaktioner - har motståndet mot ökad kvinnofrigörelse haft liten verkan. Män som bara tyckt ”instinktivt” illa om utvecklingen har officiellt inte ansetts värdiga att diskutera med.

Sexualiteten har i Sverigrv i hög grad kommit att diskuteras som en intellektuell fråga, likaledes som en fråga om individuell fri-

het, vars berättigande ansetts oomtvistligt. Därmed har uppgiften

varit given: att göra rent hus med alla sexuella ofriheter, vilket skulle innebära könsumgänge före äktenskapet, sexuell otrohet, pornografi, accepterandet av att förskolebarn leker sexuella lekar m.m. Även här har betoningen av förnuft och avvisande av käns-

loreaktioner underlättat förändringen av attityder och sedvänjor.

När det slutligen gäller relationer till åldringar är mönstret

i likartat. Den materiella tillväxten har möjliggjort pensioner och andra bidrag, så att de gamla kunnat bo i särskilda bostäder och inte behövt förlita sig ekonomiskt på sina barn. Det individuella frihetsidealet har använts både av de gamla själva och av deras barn, vilket inte utesluter att somliga åldringar likväl kommit att

lida av ensamhet. Samtidigt har respekten för de gamla avtagit

eller t.o.m. försvunnit. Samhällets snabba utveckling har gjort deras livserfarenheter irrelevanta. I varje fall har den hållningen blivit allmän. Det fysiska avståndet till den äldre generationen har förstärkt det sociala avståndet. De har kommit att

gamla betraktas som en i hög grad avskild kategori, ”pensionärerna”,

som bör göras till föremål för specifika åtgärder. Dessa åtgärder

har likaledes ”vetenskapliggjorts”. Ansvaret för pensionärerna är

således inte i första hand de anhörigas utan är en angelägenhet

för vårdsektorn. De känslomässiga synpunkternas ringa betydelse i samhällsplaneringen har i Sverige medverkat till de i många

invandrares ögon ”omänskliga” förhållandena.

7¶En historisk skiss

Utgångspunkter

Det har sagts att man förstår samtida fenomen bara med hjälp av de skillnader som dessa uppvisar i förhållande till besläktade fenomen i det förflutna. Den historiska dimensionen är med

andra ord oumbärlig.

I rapporten från vår attitydundersökning betonas att vi studerar en tidsperiod som sträcker sig från tiden strax före det första

världskriget fram till 80-talets början. Ett antal intervjupersoner

har levt under denna period, och deras svar måste på ett eller annat sätt förstås mot bakgrund av de livserfarenheter som vunnits under denna tid. Om man vill förstå utvecklingen av centrala värden och normeri den svenska kulturen bör man sträcka analysen ännu längre tillbaka i tiden.

De antropologiskt färgade beskrivningarna i förra kapitlet kan

möjligen leda till uppfattningen att kulturen skulle vara oföränderlig. Ibland brukar antropologer anklagas för att behandla kulturen som något tidlöst. Så är säkert inte fallet. Däremot kan hävdas att många idéer och attityder tar lång tid på sig, både för

sin uppkomst och sin förändring och utplåning. Vi kan lära av

historien, men då måste utgångspunkten vara att det inte finns någon skarp gräns mellan historia, samtid och framtid. Framtiden lever i nuet som en av de möjligheter det förflutna skapat. Sådana tankar har framför allt kommit till uttryck inom den franska Annales-skolan” av historiker. De talar om historiens

”trögrörlighet”. De har fört fram tanken på tre slags tidrymder för

historieskrivningenk Den kortaste utgörs av händelsernas historia” - enskilda årtal - en annan betecknas

personer, datum, som ”konjunkturernas historia”. Annales-skolans historiker förespråkar dock ett studium av vad de kallar ”la longue durée”, det

långsamma och nästan omärkliga förloppet av förändringar. De

l Femand Braudel_ O hävdar att attityder förändras långsammare än ny kunskap ska-

History_ Universmjof

paS. Chicago Press, 1980.

150 En historisk skiss

Det mest närliggande exemplet är att vi alla kan datera uppkomst, utveckling och sammanbrott för det tolvåriga ”tusenårsriket”. Det sker inom ramen för ”händelsernas historia” och upptar åren 1933- 1945 men ingen kan hävda att det var med denna hastighet som idéerna bakom ”tusenårsrikef” uppkom och

utplånades vare sig på kontinenten eller här i Sverige.

Vi skall - sammanfattade i orden

här ge några aspekter göti-

cismz och - svenskarnas

biologism på syn på sig själva och på

främlingar för den ungefärliga tiden 1550- 19503. Det låter onekomfattande och det är nödvändigt att betona det skissartade

ligen

i det som följer. Att ämnet är stort är en sak, men en väsentligare ligger i dess undanglidande karaktär. Det är inte heller

svårighet

särskilt och utrymmet här tillåter inga längre utred-

genomforskat

Att vi överhuvudtaget hävdar ett historiskt perspektiv i ett

ningar.

ämne som vi vet förhållandevis litet om, hänger samman med att inte är som skapas över en natt eller en efterkrigs-

attityder något

tid, utan behöver sekler sig åtminstone för att uppstå, kanske

på

för att i förändras. Därför går vi ända från Gustav Vasas

grunden

Sverige och framåt i hundraårskliv för att efter den genomgången resonera utifrån några av de teman vi möter.

Från Gustav Vasa till Gustav V

I de senmedeltida krönikorna liksom hos t.ex. Olaus Petri och Gustav Vasa förekommer yttranden som klart anger föreställom svensk särart. Man spårar det svenska ursprunget så

ningar

tillbaka i tiden som möjligt och förklarar den svenska

långt

karaktären som av vårt karga klimat. Med ordet ”natur”

betingad

tolkat som hävdar man att svensken och nordbon ”av

miljö

naturen” är om så behövs också krigisk. Genom sin här-

modig,

komst är han därtill i grad en kulturvarelse, vars göran-

ovanlig

. den andra nationer med tiden utnyttjat. I Olaus Magnus Historia

om de nordiska folken (1555)“ läser vi sålunda om hur nordborna 2 Göticism är ungefär med sin runskrift bokstäverna, vilka sedan greker och

uppfann

liktydigt med svensk romare lånat och omformat till sina alfabet. Tidigt förekommer yverboren nationalism. att svenskarna någorlunda direkt stammar från

föreställningen

3 Texten bygger på en Noaks son Jafet och därmed står närmare den urvisdom som

uppsats med titeln Två fördunklats efter syndafall och syndaflod än andra folk. Det idéhistoriska aspekter på invandrarfrågan: gö- stora intresset för bibelns genealogier är därför inte bara en ticism och biologism, utan också till att ytterst förankra det

teologisk specialitet, syftar

som Gunnar Broberg utegna landets och dess kungaätts historia. Den som gav oss svensarbetat för diskriminekar vår - i en form som förbluffande ringsutredningen. kungaräkning nog är giltig än - var den Johannes

idag gamle landsflyktige ärkebiskopen

4 En skrift som för övrigt Magnus medan hans bror Olaus i sitt stora arbete framåterutgivits under senare (1554)

tid (1980). trädde som vältalig klimatolog. Sammanfattningsvis är deras

En historisk skiss 151

budskap att svenskarna av börd och naturnödvändighet är ett

märkvärdigt folk.

Redan hos bröderna Magnus finns alltså detta götiska budskap formulerat, men lärans fulla blomstring kommer under 1600-talet. Längre än Olof Rudbeck i hans vittfamnande Atlantica (1679- 1702) är det svårt att gå. Hans arbete är i alla

bemärkelser

måttlöst och märkligt: Sverige hyser inte bara det stolta götiska folket om vilka antika författare vid tiden före Kristi födelse skrivit. Det är omnämnt redan av Platon när han berättar om Atlantis, det mäktiga land som en gång sjönk i havet. Så sade myten, men enligt Rudbeck betydde det bara att landet sjönk i glömskans hav någonstans i Norden. Belägg för sin tes fann han

i språket, som han gav fantasifulla etymologiska tydningar, men

också i myterna där kombinationsförmågan ibland kan förefalla sällsamt modern. Ett ”etniskt” bevis är den funktion samerna intar i Atlantican, där de framställs som de antika skrifternas pygméer och alltså en gång varit i kontakt med den klassiska kulturen. Rudbecks hela arbete genomsyras av en hejdlös aptit inte bara på allt som stöder det götiska, utan också på olika vetenskapliga metoder, vari han kombinerade äldre ideal med

den nya tidens betoning av empirisk undersökning.

Men med uppfattningen driven så långt var en motrörelse given och just med naturvetenskapliga skäl kunde Olof von Dalin vid mitten av 1700-talet i inledningen till sin svenska historia avfärda rudbeckianismen. Att Sverige var Atlantis, som påverkat kringliggande kulturer, förnekades redan av att landet först efter Kristi födelse genom ”vattuminskningen” hade nått över vattenytan. Dalins kritik betydde dock inte att man under 1700-talet saknade resonans för götiska stämningslägen. Hans egen skild-

ring av ”herdeskyterna” är uppbyggd med de götiska honnörsor-

den, men den läromässiga göticismen kom ur modet under det nya seklet för att ersättas av ett mer allmänt svärmeri för det lantliga och enkla.

Vi går över till biologin, där svenskt 1700-tal gör en också internationellt betydelsefull insats. År 1735 gav Linné den första auktoritativa klassificeringen av människan i ett biologiskt system. I Systema Naturae får nämligen vår art inleda djurordningen Anthropomorpha med aporna som närmaste grannar. År 1758, i den tionde upplagan av samma arbete, har vi fått vårt ännu giltiga vetenskapliga namn, Homo sapiens. Men toppar människan hela natursystemet, bör vi lägga märke till att Linné uppenbarligen tänker sig naturen inte bara som en ”skala” (en hierarki) utan också som en ”kedja” (ett kontinuum). 1758 har han sålunda tagit det sakligt omotiverade men filosofiskt konsekventa steget att införa en andra människoart, som han kallar

152 En historisk skiss sou 1984:55

Homo troglodytes (”grottmänniskan”). Att denna fiktiva varelse

vunnit hans tilltro måste ses som systemets makt över tanken och detsamma kan med viss rätt sägas om den rasindelning han ger Homo sapiens; sina fyra raser (eller med den rätta termen ”vaneteter”) finner han helt enkelt i de fyra då kända världsdelarna. De heter sålunda ”americanus, europaeus, asiaticus och afer”. Upplysande är att Linné ordnar dem just så, med amerikanen ”överst” och afrikanen ”lägst”. Amerikanens ställning har att göra med Linnés höga uppskattning av det enkla och fria livet. Häri var han måhända extrem och påverkad av sin tid bland samerna, men ändå inte så fjärran från tidens förkärlek för herdelyckan. Det är alltså inte svårt att förbinda Linné med götiska

strömningar. Och utöver outtalade förutsättningar försåg Linné

också sin indelning av de olika raserna med moraliserande omdömen och tog alltså steget mellan biologisk beskrivning och kulturvärderande omdömen. Häri skulle han få många efterföl-

jare.

Göticismen fick en renässans något decennium in på l800-:alet. Geijers, Tegnérs och i viss mån Lings verk hör till det som den

skolans elever väl känner. Vikingen var nu favoriten, me-

gamla

dan l600-talets göticism hade tagit sina förebilder längre tillbaka.

av Rudbecks snitt fanns inte. Rörelsen hade

Någon teoribyggare en estetisk inriktning men ägnade sig i stor utsträckning också åt

historiska studier med ett för framtiden ovärderligt insamlande

av det förgångna.

Strax före mitten av 1800-talet tillförs den linneanskt hållna

lång- respektive kortskallar fysiska antropologin begreppsparet

av Anders Adolf Retzius vid Karolinska Institutet. Genom en enkel mätning av förhållandet mellan huvudets längd och bredd gavs ett skallindex. Det i sin tur gav snabbt besked om till vilken

det mätta hörde. Metoden kunde ge fastare konturer åt

huvudtyp

. t.ex. frågan om förhållandet mellan svenskar och samer. Den

lämpade sig utmärkt för undersökningar av arkeologiskt material

och hade genom den stora siffermängden en tilltalande ”veten-

skaplig prägel.

Till de vetenskaper som seglade upp under senare hälften av

1800-talet hörde just en naturvetenskapligt hållen arkeologi med

svenska utövare som Oscar Montelius och Hans Hildebrand. De hörde till de drivande i det på 1880-talet bildade Svenska sällska-

för och antropologi. Utvecklingsläran i Darwins pet geografi

tappning hade efter de första fackbiologiska reaktionerna skapat debatt i först från 1880-talet. Internationellt fanns stora

Sverige undersökningar i naturvetenskaplig anda, vilka fram deskriptiva

mot sekelskiftets Sverige kom att skapa föreställningar om klart beläggbara skillnader människor emellan.

SOU 1984155 . En historisk skiss 153

I Sverige hade på 1890-talet genomförts en större undersök-

ning av befolkningsmaterialet genom mätningar på värnpliktiga

(Anthropologia suecica, 1900). I klara procentsiffror förmådde undersökningsledarna visa det svenska folkets variationer. Sena-

re mätningar kunde belägga t.ex. längdförändringar. Tendenser-

na kunde tolkas på olika sätt men en mycket vanlig uppfattning

ut att en skedde och att - om hände -

gick på utarmning inget degeneration var ofrånkomlig. År 1900 föddes genetiken som vetenskap genom återupptäck-

ten av Mendels lagar. Genom att korsbefrukta genetiken med

samhällsvetenskaperna skapades vad svenskarna i enlighet med sitt tyska beroende kallade för rashygien (ty: ”Rassenhygiene).

Tack vare Mendel kunde nu arvsanlagen följas, matematiska

lagar kunde läggas över biologiska data så att det tycktes möjligt

att beräkna framtida effekter av olika ärftliga kombinationer. Åtminstone trodde man att tiden härför inte kunde vara avlägsen. Tidens naturvetenskapliga exakthetsambitioner tillsammans med vad som brukar kallas faktapositivismen” hade skapat förväntningar om att fånga in inte bara en enskild människas såväl - som skedde inom

inre som yttre egenskaper kriminalpsy-

- utan även att få hela mätt och värderad

kologin befolkningen

på ett liknande sätt, sålunda möjliggörande en rationell planering av samhället. Genetiken kunde i samhällets tjänst hålla reda på dem av den sorten som var - som man

egna ”undermåliga”

sade - men givetvis också hela grupper eller ”raser” som uppfat-

tades så. De olika rasbiologiska och rashygieniska sällskap som

bildades ute i Europa fram mot 1910 hade denna dubbla uppgift att rensa i den egna rasen och att utestänga raser (folk, nationer, klasser) som föreföll skadliga. Om vad som närmare skulle läggas i rasbegreppet rådde dock stor oklarhet.

I Sverige instiftades Svenska sällskapet för rashygien 1910. Den starke mannen i det svenska rashygieniska strävandet var medicinaren och antropologen Herman Lundborg, som efter omfattande undersökningar kunnat visa de mendelska lagarnas

giltighet inom en ärftlig epileptisk sjukdom i Blekinge. Hans undersökning avslöjade hur släkten genom inavel hade degene-

rerat till att bli en sjukdomshärd och en socialt betungande börda. För Lundborg blev detta ett bevis för att om inte biologiskt sunda lagar fick råda i samhället, måste man gå fram via en rashygienisk

upplysningsverksamhet eller en lagstiftning (s.k. positiv respek-

tive negativ rashygien). I landet rådde genom tidens sociala reformer inte längre en för allt biologiskt liv sund selektion utan vad som kallades för en ”kontraselektion” som tillät de sämst lämpa-

de att fortplanta sig. Genom varningar, lagar och ekonomiska stödåtgärder åt de biologiskt välborna men ekonomiskt missgyn-

154 En historisk skiss SOU 1934:55

nade skulle det gamla goda befolkningskapitalet inte förödas

utan snarare ge god ränteavkastning.

Allt detta i Lundborgs vokabulär. Det ekonomiska språket var

för tidens debatt. Med ökad social upprustning hade

typiskt

kostnaderna för den offentliga vården blivit ett allt väsentligare

Lundborgs familjeundersökning var jämförbar med inproblem. ternationella fallbeskrivningar som visat vilka väldiga belopp

samhället måste punga ut med för de genetiskt olyckligt belastade. Men den ekonomiska aspekten var naturlig också genom de

som växtförädlingen vann vid denna tid. Med Her-

framgångar,

man Nilsson-Ehle i spetsen hade den skånska växtförädlingen

Svalöv) visat sin odiskutabla nyttighet i samhällsekono-

(Alnarp,

min. Redan 1915 beräknades det att Ehle hade hjälpt nationen

med 10 kronor årligen och själv uppskattade han siffran miljoner till 30 miljoner.

Att satsa också på människan fann alltså många både rätt och rimligt. Mindre rörde det sig dock om en förädling och mer om bevarande av redan befintlig stam. Med tidens nationalromantiska och allmänt kulturkonservativa åskådning betydde det ett värnande om bondebefolkningen. Den svenska typen fann man sålunda främst manifesterad i Dala-allmogen, återfunnen i landets centrala delar, medan ytterlandskapens befolkning, enkelt

uttryckt, kunde exemplifiera olycklig rasblandning. Lundborgs

stora (1918) sådana jämförelser i

folktypsutställning gjorde just

rummet och i tiden. Tre år senare, 1921, hade han lyckats skapa

för förverkligandet av ett statligt institut för rasbiologi, opinion som med stöd av samtliga partier godkände. Som självriksdagen

skriven chef Lundborg stora undersökningar av same-

påbörjade

och en mer allmän undersökning av hela den svens-

befolkningen

ka för att se vad som hade skett med den sedan den

befolkningen förra genomgången.

Utan att Statens institut för rasbiologi i spåren kan vi

följa

konstatera att det fick den betydelse som man hade kunnat

aldrig

tro vid den starten. Skälen härför är bl.a. att Lund-

optimistiska borg var en ytterlighetsman som stötte sig med sin omgivning,

likaså att hans vetenskap kom att ifrågasättas internationellt från

1920-talets mitt (det beklagliga undantaget härifrån är naturligtvis Tyskland) och att andra tongångar i socialpolitiken gjorde sig

5 Han pensionerades bl.a. genom makarna Myrdals utredningar i befolk-

gällande

1935 från tjänsten som Detta inte att som de

ningsfrågan. betyder stämningar Lundborg

chef för rasbiologiska red skulle ha försvunnit fram mot andra världskrigetå De är institutet och efterträd- på des av Gunnar Dahl- svåra att mäta, men återfanns givetvis i den nationalsocialistiska berg, som både politiskt Vi kan också om bondeförbundets

pressen. påminna partipro-

och vetenskapligt kan

av 1933, som sade sig vilja värna om ”den sägas vara Lundborgs gram uttryckligen motpol. svenska folkstammens renhet”, och om det för många blameran-

En historisk skiss 155

de bollhusmötet i Uppsala med dess antisemitiska tonläge. Vid det mötet protesterade bl.a. svenska medicinstuderande mot att judiska läkare från Tyskland skulle få arbetstillstånd i Sverige. Nationalism i götisk anda är inte heller svår att belägga och ingick i mycket av rasretoriken av 30-talsmodell. Med andra

världskriget följde en stark betoning av allt nordiskt. Denna gång inte som i början av seklet i opposition mot grannländerna.

Till detta kan läggas att de idéer som Lundborg och andra företrädde i ytterlighetsformer hade vunnit burskap i mera rumsrena former i det allmänna medvetandet. Människors världsbild

i mellankrigstidens Sverige var säkert helt präglad av en syn på

rasens” överlägsenhet över alla andra. I alla den egna ”nordiska

- studieförbund,

opinionsbildande sammanhang skolor, poli-

tiska folkrörelser - och former - läroböcker,

partier, tidningar,

uppslagsböcker etc. - var detta en förhärskande uppfattning.

En sak är hur idéer av det som här har beskrivits vinner

slag

utbredning i ett land som Sverige. En delvis annan sak är hur idéerna påverkar den politik som förs i frågor som ligger nära till hands, i vårt fall invandringspolitiken. Tomas HammarÖ har visat

i hur hög grad utlänningslagstiftningen under mellankrigstiden

var påverkad av utlänningsñentliga idéer. Dessa idéer omfattades av företrädare för alla riksdagspartierna.

En fråga verkar naturlig i sammanhanget: hur kom det sig

att fascism och nazism växte särskilt starka

egentligen aldrig sig i Sverige parallellt med en sådan utveckling i Europa? Storbritan-

nien hade före kriget en starkare nazistisk rörelse än någonsin

Sverige. I Norge och Danmark (men inte i Finland) var läget

detsamma som i Sverige.

Frågan har nyligen utretts i en avhandling av Ulf Lindström7. Hans svar går i korthet ut på att visserligen fanns samma sociala och ekonomiska förutsättningar i Skandinavien som på kontinenten, men de krafter som där kanaliserades till fascistpartierna

reguljära höger- och bondepartierna. En

fångades här upp av de avgörande faktor i alla tre länderna var de röd-gröna krisuppgörelserna på 30-talet (i Sverige den s.k. kohandeln mellan socialdemokraterna och Inom den etablerade 6 Tomas Hammar: Sveri-

bondeförbundet). poli-

tiska strukturen kunde man hantera såväl till som ut- ge åt svenskarna. Dok-

upphovet

torsavhandling, statsvetrycken för den fascistiska utmaningen på ett sådant sätt att man

tenskapliga institutio- - med Lindströms ord - undan mattan under fötterna nen, Stockholms univer-

drog på

de skandinaviska nazistiska och halvfascistiska sitet, 1964.

partierna.

7 Ulf Lindström: Fa-

scism in Scandinavia

Det historiska

sammanhanget 1920- 1940. Doktorsav-

handling, statsveten-

Så kan man varva historiesyn och biologisk människouppfatt-

skapliga institutionen, ning. Att det ena inte är detsamma som det andra är givet, men Umeå universitet, 1983.

156 En historisk skiss

lika givet är att de hör samman. Nationalisten behöver inte vara rasist och rasisten behöver inte omfatta nationalistiska ideal, men de tenderar att stödja varandra.

Den funktion det nationalistisk-götiska perspektivet haft i

svenskarnas historiska medvetande bör kommenteras något. Brö-

derna Magnus författarskap brukar förklaras som en patriotisk

hemlängtan långt nerifrån Italien. Men de hade också ett politiskt syfte: de ville utmåla Norden så positivt att motreformationen skulle komma att utsträckas även till vårt land.

Göticismen hade alltså betydelse i propagandan både inför svenskarna och den utländska publiken. Ytterligare ett belägg är den strid Nicolaus Ragvaldi var inblandad i vid konsiliet i Basel 1434, då han hävdade sin rätt till en bättre placering i processionen, framför bl.a. spanjorerna. Dessa hade ju en gång kuvats av goterna och borde alltså veta sin plats. Att ordningen i en procession tillmäts en sådan betydelse skall inte behöva väcka förvå-

ning. Frågan gällde verkligen nationens värde. Nicolaus misslyc-

kades i sin götiska markering, men hans tal skulle tryckas som folkskrift ett par sekler senare.

Det är närliggande att se Rudbecks atlantiska göticism som beställd av den svenska stormakten för att tjäna som en ideologi i det stora europeiska äventyret. Det låter sig sägas, men frågan är hur långt man ska gå. Kanske inte längre än till att ange att han seglade i en gynnsam medvind. Å andra sidan är det inte orimligt att för 1600-talet i sin helhet kalla göticismen för en krigsideologi. Det är svårt att avgöra graden av beräkning också hos Gustav Adolf, som t.ex. då han utklädd till den götiske konungen Berik deltog i en tornering i den gamla andan. Göticismen erbjöd en mängd mytiskt stoff för den som ville utnyttja det och tankarna leds lätt till fascismen med dess återupplivande av romerska riter och ideal. Oavsett hur man avväger likheterna i den parallellen . kan den inte bara avfärdas.

Naturligtvis kan man säga att frihetstiden och upplysningens l700-tal hade en mer internationell idealbildning än de tidigare seklen. Man kan peka på Gustav III:s förkärlek för allt franskt. Men just Gustav är ett gott exempel också pâ motsatsen. Hans försök att lansera en nationell dräkt liksom uppdraget till Kellgren att skriva operan Gustav Vasa vittnar om insikt i behovet av en nationell mytologi. Efter mordet på monarken och franska revolutionen får svensk nationalism en defensiv prägel som för en tid ställer den i konflikt med franska broderskapsidéer. Radikaler som Thomas Thorild uppfattades som farliga och var det

givetvis också. På besittningen S:t Barthélemy förekom slavhan-

del, om än inte i stor skala, vilket exemplifierar begränsningen i

upplysningsidéernas bärkraft.

En historisk skiss 157

Den götiska pånyttfödelsen i början av 1800-talet var förvisso tillbakablickande men hade ett budskap till samtiden, nämligen att mana till nationell samling mot hotet österifrån. Utan att gå närmare in på skillnaderna är det rimligt att jämföra rörelsen med den nationella självprövning som kännetecknade nästa sekelskifte. Här finns en gemensam bakgrund i utrikespolitiskt krisläge, i det förra fallet tydliggjord genom förlusten av Finland 1809, i det senare fallet av unionsupplösningen av Sverige- Norge 1905; i bägge fallen reagerade man mot ett som man menade nationellt nihilistiskt 80-tal. Norgefrågan är sålunda all-

deles uppenbar i Sundbärgs Det svenskafolklynnet(l9l l), som är

en sårad uppgörelse med de oefterrättliga norrmännen och som därtill naturligtvis hämtat inspiration från den svenska utvand-

ringen. Skriften är en originell bilaga till emigrationsutredningen.

i

Ett rimligt antagande är vidare att den av många ogillade Ålands-

uppgörelsen 1921 gav upphov till liknande storsvenska tankegångar. Man skulle alltså kunna göra generaliseringen att nationalism i tider av politisk kris (tidigare även t.ex. Gustav Vasas försök att konsolidera den svenska nationen, det svenska stor-

maktsväldets anspänningar och slutliga dödsryckningar) ges

denna markerat ideologiska form med mer eller mindre öppet utnyttjande av myterna, av urhistoriens gudavärld och med hänvisning till närmast metafysiskt förankrad nationalkaraktär. Man kan säkert förklara en hel del av den reaktion mot detta

begrepp, som vi tidigare pekat på med hänvisning till sådana tongångar.

Biologin som vetenskap växer nog i första hand fram enligt sina egna inre lagar, men kan åtminstone till viss del ses som betingad av samhällsförhållandena. Linnés av människan i

klassificering

djurriket kan ytterst bara förstås som en följd av förskjutningar mot en mer sekulariserad och människobild. «

världsuppfattning

Intressant är vidare den inspiration hela hans verksamhet som systematiker av naturen kan ha fått av det karolinska

indelningsverket. Härtill hänvisar han uttryckligen då organismerna ringas

i mindre och mindre enheter ända ner till det enskilda exemplaret - eller i militära den enskilde soldaten. Linné

samanhang drevs

av en inre ordningslidelse som väl svarade mot samhällets uppskattning av organisation och överblick. Det är rimligt som skett att i det 1749 Tabellverket - den tidens statistiska

upprättade

- finna en av denna linneanska ambi-

centralbyrå avspegling

tion. En av tidens favoritidéer var att finna överensstämmelse mellan natur och samhälle, varför ett av det här

samspel slaget

inte skall uppfattas som säreget. Det har också blivit bestående. I beskrivningar av inslag i svensk kultur är det att för

rimligt

svensk vetenskap tala om just en sådan tradition, inriktad på systematik och ordning. Det gäller att hålla reda på nationella

158 En historisk skiss sou |9-g4;55

resurser såväl vad gäller mineraler och växter som djur och mätnniskor. Andra namn efter Linné är de ovannämnda Retzius och Montelius och inom kemin Berzelius med sina atomviktstabxelller och sin kemiska nomenklatur.

Människoklassiñceringen som ett medel att skapa en överläg-

senhetsk insla hos den vita rasen har länge varit utbredd o-ch

inte med Darwin. En extrem lära före Darwin hävdade

började

olika för den vite och för hans svarte slav, vilket skulle

ursprung motivera en särbehandling av den senare. Någon nämnvärd sådan ”polygenism” (till skillnad från den traditionellt bibliska

finns inte i det slavfria Sverige, där

”monogenismen”) belagd

man emellertid ägnade stor uppmärksamhet åt frågan om lan dets urinnevånare. Debatten härom kan kort sammanfattas som å ena sidan en äldre uppfattning med samerna som hela landets ur-

och å den andra en åsikt främst utlagd i Gustaf von

innebyggare

Dübens stora arbete Om Lappland och lapparne (1873), som hävdade att samerna relativt sent kommit in norrifrån och egent-

haft större utbredning än nu. Den förra uppfattning-

ligen aldrig

en kunde leda till tankar om en samernas ursprungsrätt till inte bara utan till landet i dess helhet, medan den senare

Lappland

måste tala mot sådan uppfattning. Å andra sidan kunde man snarare i förra fallet framhålla samernas underlägsenhet, uppenbarad att de låtit drivas norrut; de var en kraftlös ras

genom sig som snart skulle under. Indianerna och tasmanierna gav ex-

gå

empel på liknande öden.

Överhuvud är frågan om det gemensamma ursprunget så uppenbart av betydelse för att få grepp om sitt eget värde och för att av sin historia få veta sin framtid. Den är så att säga mänskligt konstitutionell, men var vid den här tiden särskilt aktuell genom darwinismen. Det är i och för sig motiverat att tala om en socialdarwinistisk för bl.a. på samerna, men det bör

bakgrund synen understrykas att redan i samband med ”storutbredningsteorin”

hade utvecklingen mellan samer och inflyttande göter beskrivits som en kamp mellan en stark och en svag ras, där utgången var

given. Socialdarwinismen är dock ett besvärligt begrepp. Viljan att flytta över biologiska lagar och ett biologiskt språkbruk på

samhällsföreteelser fanns före Darwin och den levde under hans tid utan att man alltid behövde se efter vad som stod i hans Origin of kom till relativt sent. Det hindrar inte att

Species. Beteckningen

mycket av samhällsdebatten under 1800-talets senare hälft måste förstås i ljuset av biologins ökade makt över sinnena. Därav följde en beredskap att acceptera rasförtryck i Afrika och Amerika. Det gäller också svenskarna, som uppenbarligen ganska

tog ställning mot sydstaterna i amerikanska inbördeskri-

entydigt get, därtill säkerligen påverkade av slavfrågan, men som ömmade

En historisk skiss 159

mindre för indianernas öde. Kanske parallellen med samerna här spelade in negativt. Och inför Stanleys resor och den ton han berättade om dem var entusiasmen odelad. Ändå går det inte att finna någon konsekvent attityd i en fråga som inte bara omfattar världens alla folkslag utan också samhällsklasserna, könen och förhållandet mellan vuxen och barn. Det fanns en möjlighet att med hjälp av en vetenskap förklara varför någon var svagare än andra.

Tiden fram emot sekelskiftet 1900 är full av ismer, av intellektuell oro och konstnärlig kreativitet. Det är en motsägelsefull tid. Vårt dåtida svenska samhälle kan med dagens ögon förefalla stabilt, säkert förankrat i utkanten av stormakternas allt oroligare Europa. Men scenen här hemma, om vi ställer ytterligare några kulisser på den, var naturligtvis idémässigt inte annorlunda. Lik-

i som andra europeiska länder hade Sverige haft en kraftig befolkningsökning under 1800-talet och en därmed sammanhängande

urbanisering och industrialisering. Emigrationen hade haft en

mer genomgripande omfattning än i de flesta andra stater. Kvinnofrågan kan också uppfattas som orsakad av att den ekonomiska basen för nationen höll på att förändras från agrikultur till industri. Storstaden födde kriminalitet, friare sexualitet och se-

kularisering. Med den sociala otryggheten följde alkoholism och

utslagning. Folkhälsan anfrättes av den tidens arbetsmiljöer. Den socialt ansvarskännande vetenskapsmannen behövde inte leta efter ändamål värdiga hans engagemang. Samhället måste svara på alla dessa förändringar, diskussionen måste bli och blev inten- SlV.

Man kan tycka att tillståndet i Sverige inte borde ha ingett den

oro som många uppenbarligen ändå kände. Utan att idyllisera

läget kan det sägas att man på opionsbildande nivå av taktiska skäl överdrev vissa mörkare sidor. Sverige genomgick en förändring som kändes ner i hjärterötterna men låg därför inte på dödsbädden. Lundborg t.ex. talade en bit in på det nya seklet om ”rassjälvmord” utan att han hade någon säker statistik att stödja sig på. Hotet från utlandet mot den sunda svenska folkkärnan” fick socialisterna ta - och de behövde alltid en åthut-

på sig ju

ning. Vid sekelskiftet fruktades mycket ”den gula faran och Viktor Rydbergs Den hvita rasens framtid (1895) andas djupaste

pessimism inför de egna folkens förmåga till regenerering. Ge-

nom att särskilt yngre människor emigrerat menade man att landet hade tappats på sitt friskaste blod och var därför desto mindre benägen att släppa främlingar över bron. De skulle bara ha alltför stor påverkan. I denna rörliga tid rådde viss panik i nationen, vilket förklarar det säregna intresse man ägnade samer,

zigenare, ”tattare” och judar, befolkningsmässigt marginella

160 En historisk skiss

grupper men oerhört farliga som de uppfattades i det allmänna medvetandet. Här kom rasbiologin in som något som ansågs värt att lyssna på och hämta stödur.

Historia, religion, biologi

Den dåtida svenska hållningen har naturligtvis sina motsvarig-

heter. Så som utvecklats ovan är vi i Sverige inte undantagna de olika förklaringar som givits beträffande orsakerna till etnisk

diskriminering. Rasideologiernas beståndsdelar är få och vitt

Sekelskiftets organiserade rashygieniska strävanden var

spridda.

en internationell företeelse som också fick filial i vårt land.

Uppenbarligen håller sig många andra länder med en historie-

mytologi som liknar den svenska göticismen. Naturligtvis har vikingamyterna spelat en väldig roll också i* övriga nordiska

länder. Utanför Norden finns likartade förhållanden att peka på. 1800-talets slavofili ägde sin nationalistiska mytologi och i England har åtminstone sedan renässansen det starka intresset för Kung Arthur och hans krigare haft en ideologisk funktion. Såväl i Frankrike som i Spanien har man grälat om vem som varit mest

Mussolini nationell samling i

renrasigt gotisk. lyckades skapa

tjugotalets Italien under förespeglingen att man skulle återskapa det gamla Rom och Hitler hade liknande anspråk med sitt ”tred-

rike. I tredje världen har la Négritude”-rörelsen och samtida

je”

afrikansk nationalism gått fram med liknande förtecken. De komiska som man tycker sig finna i götiska överdrifter är

inslag

komiska bara för att de ligger långt tillbaka i tiden och inte kom att översättas i direkt handling. Å andra sidan är ibland överdrifterna måhända historiskt nödvändiga för en befrielsens självkänsla. Historien är full av etnocentriska skapelsemyter, varav tanken som Noaks söner i rätt nedstigande led bara

om göterna är en.

Det hindrar inte att Sverige historiskt sett har mycket viktiga särdrag. Svenskarna har under mycket lång tid varit ett folk, som

religiöst och biologiskt måste uppfattas som ovanligt homogent.

Detta har främst att göra med landets geografiska läge bortom de

europeiska allfarvägarna. Förlusten av Finland och Norge ska-

svåra identitetskriser, men landets geografiska kärna har

pade

förblivit intakt. Den geografiska avskildheten har skapat avståndskänslor inför främlingar. Att Sverige saknat kolonier (bortsett från Delaware och Szt Barthélemy, båda kortlivade) har

vid annorlunda - men också en

likaså betytt en ovana folkslag

känsla av att inte ha smutsade. Invandringen som

några fingrar

förekommit har varit förhållandevis blygsam och till viss del varit

”beställd” (vallonema). Den religiösa enhetligheten har att göra

sou 1984:55 En historisk skiss 161

med kyrkans knytning till staten, varvid kyrkan som tack för sitt monopol hjälpt till att ge ett långt och glest befolkat land en

fungerande organisation. Den svenska kyrkan har varit en både utåt och inåt kämpande kyrka. Konventikelplakatet av år 1727

(upphävt 1856) var ett effektivt skydd mot separatism av olika

slag, troligen också politisk sådan. Den prästerliga kontrollen, i

effektiv verksamhet från tidigt 1600-tal, har vidare skapat en vana vid fasta mönster och klara sanningar, som kunnat leda till intolerans. (Om Luthers antisemitism haft någon direkt inverkan

på svenska kyrkan är obekant; ett exempel på judefientlighet

finner vi annars i biskop J.A. Eklund, författaren till Fâdemas

kyrka i Sveriges land.) Inte minst är det denna föreställning om

god, existerande ordning som blivit effekten av den sekellånga _ undervisningen i kyrkans hägn och som till sist måste framhållas

g som ett mycket viktigt arv från det förgångna. Svensken är uppfostrad till att väl känna till såväl åsikts- som samhällshierarki, han har sett en fungerande administration och accepterar den förnuftiga ämbetsmannastaten. Idéhistoriskt viktig och troligen med kvardröjande verkan är den filosofiska sanktion den gavs vid mitten av förra seklet genom Christoffer Jacob Boströms läror. Häri kan man om man vill finna en del av förklaringarna till några av de drag som ovan beskrivits. Biologins starka ställ-

ning i svensk naturforskning har rimligen påverkat vår hållning

till andra folk. Givetvis skulle allt som har med darwinismen att göra ha kommit till Sverige ändå, men här fanns en särskild svensk tradition att hänvisa till. Den har i sin tur lett in samhällsteorin på klassificering, fasta strukturer, en förkärlek för förnuft och fakta.

De strömmar av utlänningsfientlighet och rasism som flöt starka i det svenska samhället fick efter andra världskrigets slut ta sig

underjordiska banor. Stora värderingsförändringar i demokra-

tisk riktning har ägt rum i Sverige sedan den tiden. Den roll som

en höjning av utbildningsnivån i landet har spelat härvidlag

diskuterades i kapitel 4.

För att fortsätta med den nyssnämnda bilden: hur mycket av

utlänningsfientlighet har strömmat vidare under markytan och

hur mycket har vi kunnat se som strömmar ovan jord? Också detta diskuteras relativt utförligt i kapitel 4. Men man kan också

med användande av begreppen i detta kapitel fråga hur mycket av göticism (dvs. nationalism) respektive biologism som går i dagen i 80-talets Sverige.

vill vi bara att nationalismen - förutom

Avslutningsvis antyda

i - väl kan ta sådana

idrottsliga sammanhang mycket sig uttryck

som tillfredsställelse med den solidaritet som just vi svenskar visar gentemot tredje världens folk. Eller som ett ”världssamvete”

ll

i 162 En historisk skiss sou 1984:55

som gått in i våra sinnen genom insatser av stora män och kvinnor, alltifrån Nathan Söderblom och Dag Hammarskjöld till

våra dagars motsvarigheter.

Biologismen lever också vidare. Här är formerna andra och ur idéhistorisk synpunkt mera lika dem som vi har beskrivit här ovan. Om det i tidigare skeden mindre handlat om förädling liknande den skånska växtförädlingen så är perspektivet idag annorlunda och mera skrämmande. Gentekniken (hybrid-

DNA-tekniken) ”öppnar närmast obegränsade möjligheter att flytta genetiskt betingade egenskaper inom den levande världen

även om det för tillfället finns klara tekniska begränsningar”,

heter det i en diskussionspromemoria avgiven av gen-etikkom-

mitten (Genteknikens tillämpning på människa, Ds S 1983:12). Det biologistiska synsättet är lika förhärskande här som någonsin i tidigare skeden. Att förädling är en möjlighet i framtiden ut-

trycks klart i diskussionspromemorian. Etiska överväganden är mycket viktiga, sägs också mycket klart däri. Det är naturligtvis

inte på det sättet att man står inför en ”rasbiologisk” situation sådan som Herman Lundborg kan ha drömt om, inte alls. Vi har med det här exemplet bara velat peka på hur en biologism från förr lever vidare i andra former idag. Värderingar som tar sin

utgångspunkt häri kan möjligen också fâ en vidare spridning.

8 dialektik och

Dilemma, paradoxer

Vi har redan refererat till Gunnar Myrdals stora studie från 1942 av de svartas situation i USA, An American Dilemma. Hans undersökning berörde ekonomiska, sociala och politiska aspek-

i ter av de etniska relationerna i USA, men enligt Myrdal var det i grunden fråga om moral, om ett moraliskt dilemma. Det bestod,

enligt Myrdal, i en ständig motsättning mellan den ideologi som

han kallar the American Creed” å ena sidan och en rasistisk ideologi å den andra. Rasismen skulle alltså inte vara en egenhet hos enskilda personer utan en utbredd ideologi. Det moraliska dilemmat berörde varje vit amerikan, ansåg Myrdal.

Vi har ofta under vårt arbete haft anledning att jämföra förhållandena i Sverige med dem i USA. Även om det i grunden råder helt olika förutsättningar för de etniska relationerna i de båda länderna finns vissa beröringspunkter. Vi har ibland undrat om inte en sådan beröringspunkt kunde vara att det även i Sverige är fråga om ett moraliskt dilemma.

Man skulle mycket väl kunna parafrasera Gunnar Myrdal och kalla det för ett svenskt dilemma”, detta gap mellan en socialliberal jämlikhetssträvan och etniskt tolerant ideologi som statsmakterna gör sig till tolk för och de ekonomiska och sociala realiteter som myndigheterna och organisationerna måste ta hänsyn till.

I rapporten om etniska relationer i skolan (Fostran till tole-

rans?) frågade vi:

Hur förenar man kraven från majoritetsbefolkningen (som också är nationalstatens krav) att deras barn ska socialiseras till svensk kultur med minoriteternas lika berättigade krav att deras barn ska få ett rimligt stöd i skolan för socialisering till deras kultur? Det är viktigt för barnen att kunna fortsätta att vara delaktiga i sin ursprungskultur och lära sig att tolka dess regler och mönster. Här är det inte bara fråga om ett problem som kan lösas på det vanliga svenska sättet..., här är det fråga om ett dilemma. Detta pluralistiska dilemma” måste först som sist bli uppenbart för dem som sysslar med planering, organisation och genomförande av verksamheten i den svenska skolan.

164 Dilemma, dialektik och

paradoxer

Vi tror att dilemmat måste bli uppenbart även på andra samhällsområden.

I kapitel 3 använde vi en enkel modell för att beskriva hur institutioner olika nivåer i ett samhälle förhåller sig till etniska

på

minoriteters strävan efter kulturell autonomi. Vi kunde beträffande de svenska statsmakterna konstatera en positiv hållning. Det kan också uttryckas så att den svenska staten har ”koopterat”

Med kooptering menar vi i det här fallet att

invandrarfrågorna. staten an frågorna till den grad att reformutvecklingen på tagit sig

invandrar- och minoritetsområdet inte har varit resultatet av en

politisk kamp, inte ens av den i Sverige så typiska kompromissen.

I stället har staten definierat förutsättningar, villkor och gränser för välfärdsutvecklingen för de etniska minoriteterna. Detta för-

förhållande är i och för sig inte något nytt för Sveri-

myndarlika

har den svenska staten behandlat samerna så ge: i århundraden - och då har det inte varit om annat än gränser för väl-

fråga

Det kan inte uteslutas att en sådan attityd var

färdsutvecklingen.

förhärskande i förhållande till den ”importerade arbetskraft

med vilken efterkrigsinvandringen inleddes.

Det är en i bild som vi målar upp

många stycken motsägelsefull

i det här betänkandet. Den verkligheten domineras av

objektiva

ett motsatsernas spel, av en dialektik. Denna dialektik framträder särskilt om man, som vi har försökt göra, anlägger ett

tydligt

betonas att motsättningar mellan

konfliktperspektiv. Härigenom

olika etniska är symptom på social konflikt. Konflikten

grupper

- för att löses inte bara för att man tar bort symptomen uttrycka det enkelt, kanske alldeles för enkelt. Konfliktperspektivets cen-

är Social - eller etnisk - konflikt

trala begrepp ”förändring”. leder till förändringar. När vi anlägger ett konfliktperspektiv

innebär det konsekvenser för vårt sätt att beskriva verkligheten. Det för den skull inte att vi föreskriver att konflikter alltid

betyder

måste rum, bara att de kan äga rum och att det leder till

äga

förändringar i samhället. Vi har försökt se dialektiskt på den ”etniska arenan” i Sverige och belysa existerande motsättningar.

Ett annat sätt att detta vore att att vårt material

uttrycka säga

innehåller en mängd självmotsägande slutsatser och att det finns ovedersägliga grunder för var och en av dem. Det skulle med andra ord vara fråga om ett antal paradoxer. Låt oss exemplifiera.

Sverige är knappast ett land där mycket omfattande och spektakulära diskriminerande handlingar förekommer. Däremot

känner sig många illa till mods över den ständiga ojämlikheten

som de i - kanske inte så

upplever behandlingen märkvärdigt

som enskilda händelser betraktat, men ett genomgående negativt mönster. rader ur en dikt av Gunnar Ekelöf ger uttryck åt

Några

den känsla som invandrare hyser: Här, i de långa välföd-

många

Dilemma, dialektik och paradoxer 165

da stundernas/ trånga ombonade Sverige/ där allting är stängt för är det mig kallt.” Sverige är dragfritt”, välmående, ”a

drag

clean, well-lighted place”, som en utländsk betraktare kallade landet, med titeln från en Hemingway-novell. Men alltför många svenskar är i stort sett likgiltiga i sitt förhållningssätt till de etniska minoriteterna. Å andra sidan är ”samlevnadsfrid” det som framför allt kan sägas utmärka förhållandet mellan vanliga svenskar och vanliga invandrare på arbetsplatser, i bostadsområden, på badstränder eller i varuhus, dvs. frånvaron av destruktiva

konflikter, upprättandet av ett slags social diplomati. Likgiltighet

och samlevnadsfrid - det är en kulturell

paradox.

Valfrihetsmålet är ett - kanske det främsta - för de

uttryck

svenska statsmakternas etniskt toleranta ideologi. Att nå målet innebär det mångkulturella samhället i verklig mening. Å andra sidan kommer det alltid att råda en kulturellt hegemonistisk

situation. En majoritetskultur, visserligen föränderlig över tid,

kommer alltid att dominera. Jämlikhet mellan kulturerna uppnås inte. Den etniskt toleranta ideologin och politiken bidrar till en fortsatt marginalisering av de etniska minoriteterna och ett kvarstannande i den klass i vilken de inträdde vid ankomsten hit. Då

blir etnisk minoritetstillhörighet liktydig med tillhörighet till en tjänande underklass”, en konservering av rådande ojämlikhet.

Det är en valfrihetsparadox.

I historien kan man söka svaren de som nuet ställer.

på gåtor

I den historiska bakgrundsteckningen ovan valde vi en huvudsakligen idéhistorisk utgångspunkt. Linné var den förste som på

vetenskapliga grunder försökte sig på att göra en indelning av

människosläktet i olika varieteter”. Därmed lade han en grund för rasistiskt tänkande. Den starka ställning som biologin som vetenskap har haft kombinerad med en förkärlek för klassifice-

ring medförde att man i Sverige ganska länge utmärkte sig på det ”rasbiologiska” området, både som vetenskap och som folkligt

förankrat vetande. Å andra sidan har det inte varit möjligt att politiskt fiska i dessa grumliga vatten: inte ens under det 30-tal då möjligheterna var som störst växte det fram någon mer omfattande nazistisk rörelse med rasistiskt program i Sverige. När efterkrigsinvandringen medförde en omdaning av det svenska samhället i en riktning som motsvarade de värsta farhågor om förändringar av den svenska ”folkstammens renhet som var utbredda i det svenska folket så reagerade detta folk knappast alls. Det är en historisk paradox.

Myndigheterna arbetar under lagarna och har att beakta allas likhet inför lagen. Sverige har mycket gamla ämbetsmannatraditioner. är det så att de flesta i det här landet - med

Förmodligen

rätta -- anser att vi har väl och ett

fungerande myndigheter

166 Dilemma, dialektik och paradoxer 4

objektivt rättsväsende. Å andra sidan finns det mängder av belägg för att man konsekvent bortser från att det i Sverige lever människor med annan etnisk bakgrund än den svenska, när beslut fattas, planer utformas etc. Lika behandling blir inte lik-

värdig behandling: det är en institutionell paradox. Utredningens attitydundersökning visar med ganska stor sä-

kerhet att invandrarñentliga åsikter inte vinner terräng i Sverige. Men det är svårt att entydigt tala om varför det förhåller sig så.

Vilka bakgrundsvariabler är egentligen de viktigaste? Undersökningens sociologiska del innebär sammanfattningsvis att perso-

ner som kan planera sin egen framtid och har kontroll över sina livsomständigheter generellt sett är tolerantare än andra. Någon

tydligare grundbult finns inte att redovisa. Av den psykologis-

ka delen - - att människor är intole-

djupintervjuerna framgår

ranta respektive toleranta i sina attityder till invandrare i stort sett ”på sin egen fason”. Genom vår undersökning vet vi en hel del om majoritetens attityder till minoriteterna, samtidigt som vi inte med någon särskilt djup insikt kan förutse hur medlemmar av denna majoritet kommer att bete sig i mötet med minoriteterna.

Det är en attitydparadox. w

Med utgångspunkt i de olika delar av den bild vi hittills presenterat skulle ännu flera exempel kunna anges. Vi nöjer oss med de angivna och anser oss härigenom ha antytt hur oerhört komplicerad frågan om etniska relationer och etnisk pluralism faktiskt är. Kanske alltför komplicerad för att göras till föremål för en

statlig utredning. Vi skall i kommande kapitel slutföra vår uppgift

genom att presentera våra överväganden och förslag. Kanske är

det den övergripande paradoxen: att föreslå åtgärder i fråga om

något som inte går att åtgärda i så många avseenden. Kanske skulle betänkandet sluta här?

i sou 1984:55 167

9 och förslag

överväganden

9.1¶Allmänt om åtgärder

Diskrimineringsutredningen har regeringens uppdrag att utarbe-

ta ett samlat program för att motverka fördomar och diskrimine-

i fråga om invandrare och etniska, språkliga, nationella eller

ring

minoriteter i Sverige. Direktiven medger dock att resul-

religiösa

taten från de kartläggningar som genomförs, och de överväganden och som kan följa av dessa, får redovisas efter hand.

förslag

I direktiv (dir. 1980:20 och dir. 1984:5) till samtliga

generella

kommittéer och särskilda utredare har regeringen fastslagit att

intresse skall koncentreras till begränsningar och

utredningars omprioriteringar i gjorda åtaganden. Alla förslag som utredning-

ar fram skall i princip kunna genomföras med oförändra-

lägger

de resurser inom det område som förslagen avser.

Under de fem åren med utredningen har vi publicerat våra resultat i ett tiotal rapporter och betänkanden. Det ”samlade program” regeringen beställt kan sägas utgöras av rapporterna och betänkandena sammantagna.

Det kan dock finnas skäl att sammanfatta vår syn på möjligheterna att påverka de etniska relationerna och att utveckla några tankar om behovet av ytterligare konkreta åtgärder vid sidan av förslagen i tidigare betänkanden och rapporter. Att detta kapitel i vårt sista betänkande ägnas några sådana konkreta åtgärdsför-

dessa - och andra slag kan lätt tolkas som om vi såg tidigare lämnade - som det enda resultatet av vårt arbete. Det är

förslag

också som uppdragsgivaren betraktar oss.

ju förslagsproducent

Själva lägger vi emellertid lika stor vikt vid den kunskapssökande

och kunskapsspridande roll vi påtagit oss. Den nya kunskap vi

oss finna har vi sökt ge en spridning i de rapporter som

tyckt

Vi har också gjort det genom att anordna och delta

publicerats.

i seminarier och kurser och genom att uppträda som föreläsare vid universitet och högskolor m.m.

om etniska relationer är synnerligen komplicerad och

Frågan

föreligger inte. Det får dock

något entydigt kunskapsunderlag

168 Överväganden och förslag sou 198455

inte leda till att några åtgärder inte vidtas förrän alla fakta ligger

på bordet, ty den dagen kommer aldrig. Mycket av den kunskap

som vunnits måste också struktureras för att kunna utnyttjas i det

praktiska arbetet.

Åtgärdernas grundförutsättningar

Det samlade program regeringen beställt skall ligga till grund för

åtgärder vid en tidpunkt, då den stora invandringen till Sverige

redan ägt rum och de därur framväxta etniska minoriteternas existens blivit ett faktum. Detta påverkar valet av åtgärder.

Vi har tidigare behandlat frågan om individen som symptombärare i den etniska konflikten. Utredningens egen tillkomst hade samband med individuella fall av etnisk diskriminering och i direktiven diskuteras hur enskilda personer i framtiden skall kunna tillförsäkras ett bättre samhälleligt skydd. Det är ofta i individuella möten som diskrimineringen blir tydlig och lika ofta presenteras problemet som individuella fall i medierna. Endast sällan betraktas företeelser av det här slaget också som symptom på ett vidare, strukturellt betingat samhällsproblem. Risken är därmed uppenbar att man ser på problemen som om det bara vore fråga om ett litet antal invandrarfientliga personer eller grupper, vars diskriminerande verksamhet det gäller att komma åt med effektiva medel. Det är inte att helt förhindra

möjligt

konflikter på etnisk grund mellan enskilda människor. Sådana kommer att uppstå vilka åtgärder som än vidtas. Vad statsmakterna kan göra är att vidta åtgärder som minimerar risken för att diskriminerande tilltag i det lilla sammanhanget skall fâ en samhällsfarlig utbredning samt att erbjuda konfliktens offer effektivt

skydd.

Åtgärder för att minska risker för etnisk konflikt blir varaktigt . verksamma först om de angriper och helst undanröjer konfliktens orsaker. Kunskaperna om dessa är som sagt fortfarande bristfälliga. De kunskaper om den etniska konfliktens orsaker som översiktligt redovisats i främst kapitel 5, visar att många bidragande faktorer heller inte är möjliga att påverka, åtminstone inte på kort eller medellång sikt. Vi har att leva med vårt historiska och kulturella arv. Vi har också att leva med och utgå från att människors behov av social kategorisering och differentiell värdering utgör fundamentala psykologiska fenomen, som sannolikt inte låter sig påverkas av vare sig den ena eller andra samhälleliga

åtgärden. Att många grundläggande orsaker således inte kan

påverkas utgör en del av vårt kollektiva dilemma. Det kan ändå vara viktigt att vinna insikt om att den etniska konfliktens orsaker ofta är svåra att komma åt, även om den insikten leder till en

överväganden förslag

känsla av maktlöshet. Sådan kunskap innebär ju att man ibland , kan veta vad man inte bör eller kan göra. Vi har sett det som vår uppgift att fånga in en så mångfasetterad bild som möjligt av den etniska konfliktens bakgrund, omfattning och karaktär, utan att genast snegla på vilka sammanhang och orsaker som möjligen skulle kunna vara påverkbara i något avseende.

Av redovisningen i kapitel 5 framgår att Anders och

Lange Charles Westin i sin studie funnit en struktur av som

förklaringar kan hjälpa oss förstå sammanhangen. De, liksom andra forskare, har funnit att en del faktorer kan andra inte.

påverkas,

Ojämlik makt- och bristande kontakter

resursfördelning,

och bristande självkänsla

Langes och Westins generativa modell anvisar åtminstone tre i någon mening påverkbara grundelement, som sannolikt för oss ett långt stycke på väg när vi söker efter orsaker till etnisk konflikt. Dessa är ojämn makt- och resursfördelningi samhället, bristande kontakter mellan etniska grupper och bristande självkänsla hos individer. Vi har alltså att arbeta med några orsaksfaktorer, som tillsammans eller var för sig kan tillämpas på olika nivåer av verkligheten.

Åtgärder för att motverka fördomar och diskriminering bör därmed vara sådana att de reducerar den makt- och

ojämna resursfördelningen i samhället, förbättrar förutsättningarna för kontakter mellan invandrare och svenskar och bidrar till ökad självkänsla eller självvärdering hos individerna. Utvecklingen av de etniska relationerna beror alltså mer på den allmänpolitiska och ekonomiska utvecklingen i samhället än på nytillkommande, riktade invandrarpolitiska reformer. Det handlar mer om ekonomisk fördelningspolitik, arbetsmarknadspolitik,

bostadspolitik, socialpolitik och. utbildningspolitik än om invandrarpolitik i traditionell och alltför begränsad mening. Det finns dock åtgärder av väsentlig betydelse att vidta också på det invandrarpolitiska fältet och har - - sett det som sitt

utredningen naturligt nog uppdrag att huvudsakligen utveckla förslag inom denna mer begränsade ram.

Vi övergår därför till att antyda några invandrarpolitiska aspekter av detta med ojämlik makt- och resursfördelning, bristande kontakteroch bristande självkänsla.

Den faktiska existensen av, etniska grupper är en första utgångspunkt. Genom efterkrigsinvandringen har tillgodosetts ett behov av arbetskraft till industri och service. Invandringen har medfört ett inflöde av människor främst till arbetarklassen. Genom språkliga handikapp men också genom social isolering,

170 och

överväganden förslag

bristande överblick och erfarenhet av svenska förhållangenom den och att av invandrarna kommit ut ”sist på

genom många

en arbets- och bostadsmarknad har många

plan” på stagnerande

av invandrare uppfattat sig tillhöra och i viss

förstagenerationens

blivit betraktade som ett slags B-lag inom arbetar-

utsträckning

klassen. Det är en för kollektiv degradering och därmed en

grund

av enskild diskriminering. Den etniska konflikten

legitimering

förvärras om den sociala situationen är konfliktbemängd, dvs. om de etniska minoriteterna som ett reellt

majoriteten upplever

ekonomiska, kulturella eller sociala intressen. hot mot egna vitala Dessa kan vara mer eller mindre väl grundade i

upplevelser

faktiska förhållanden. Den tilltagande konkurrensen om jobben och välfärden blir understundom en påminnelse för främst den utsatta delen av den svenska arbetarklassen om att invandrarna som socioekonomiskt hot kan ha ett högst reellt innehåll i enskilda fall. Det är inte uteslutet att den framtida invandringspolitiken

klassynpunkt bredare rekrytering utifrån.

ger oss en ur När det finns skäl att peka på att de

gäller invandrarpolitiken

tre orsaker till etnisk konflikt vi fram i huvudsak motsvaras

lyft

av inom ramen för de tre målen: den ojämna makt- och

åtgärder

i bristande kontakter i sam-

resursfördelningen jämlikhetsmålet,

verkansmålet och bristande självkänsla i valfrihetsmålet. i svenska har för såväl makt- och

Kunskap synnerlig betydelse som för självkänslan hos resursfördelning, kontaktmöjligheter

invandrare. Bristande svenskkunskaper är sannolikt den främsta orsaken till utsattheten arbetsmarknaden, men också i övrigt.

på innebär förutsättningar för ett Dåliga svenskkunskaper dåliga rikt och jämställt liv i Sverige.

om bristande kontakter skiljer sig på flera sätt från det

Frågan

föregående. Det är här inte i första hand staten som har att agera, utan människorna. Att ökade kontakter mellan invandrare och svenskar å är gott för de etniska relationerna och

priori något

därför att med olika medel sträva efter är en vitt spridd

något

Om det är de förmodade positiva attityderna som

föreställning.

kommer först eller om det är de berikande kontakterna vet vi för litet om. ger oss emellertid tillgång till

Attitydundersökningen

vissa fakta i målet. D Omkring 40 % av den vuxna svenska befolkningen har grannar som är invandrare, men bara 15 °/o av denna del har etablerat nära kontakt. Det gör att ca 6 % av befolkningen har nära kontakt med sina invandrade grannar. El 40 °/o av den svenska förvärvsarbetande befolkning-

Omkring

en har invandrare som arbetskamrater, men bara 17 % av denna del har etablerat nära vänskap med dem (uppger att de blivit ”nära vänner). Det gör att ca 7 °/o av de förvärvsarbetan-

, och 171

Överväganden förslag

de har nära kontakt med sina invandrade arbetskamrater. Om även ”vänner” inräknas blir dock summan 25 % av den förvärvsarbetande befolkningen. D Omkring 55 % av den vuxna svenska

befolkningen uppger sig

ha kontaktermgås med invandrare på sin fritid. Här överväger

yngre, storstadsbor, socialgrupp I, högutbildade, höginkomsttagare, folkparti- och VPK-sympatisörer.

D Omkring 35 % av den vuxna svenska har

befolkningen någon

släkting som är invandrare. Bland dessa är släktskapen etable-

rad genom ingifte med syskon eller föräldrasyskon vanligast

(omkring 20 % vardera). Därnäst far eller mor 18 %, make/ maka 9 %. Omräknat för totalbefolkningen innebär detta att släktskap etablerats genom ingifte med syskon eller föräldrasyskon för ca 15 % av befolkningen, far och/eller mor

(dvs.

andrageneration) för ca 6 %, eget giftermål för ca 3 %. En viss överlappning förekommer här.

Genom att utarbeta ett kontaktindex, där olika kontakter

slags

med invandrare summerats med hänsyn till kvalitet och kvantitet, kan vi påstå att 45 % av befolkningen har eller försum-

ingen

bar kontakt med invandrare. 33 % har medelstor kontakt och resterande 22 % har stor kontakt. Korstabuleras detta index mot andra index får vi också veta att signifikant av kontakt

lägre grad

överväger hos äldre, kvinnor, arbetar-

landsbygdsbefolkning,

klass, lågutbildade och låginkomsttagare. Vi vet därtill att de som har stor kontakt med invandrare har en klart tolerantare syn på invandrarna och invandringen än vad andra har. Sambandet mellan kontakt med invandrare och till invand-

positiva attityder

rare har till och med förstärkts från år 1969 till år 1981. Man bör dock hålla i minnet att de högutbildade, som har relativt omfattande kontakter, har dem med norrmän, danskar, och

tyskar

amerikaner - inte med turkar och

finnar, greker.

Det finns ett betydande utrymme för ett närmande mellan

majoriteten och minoriteterna, ett närmande som säkert i hög

grad påbörjats i skolan för de ungdomskullar som inte omfattas av vår attitydundersökning. Vidare antyder data att ökade kontakter på sikt kan förbättra förståelsen och toleransen i

umgänget

mellan invandrare och svenskar. Den reser är

givna frågan sig:

några åtgärder möjliga för att väsentligt öka kontakterna mellan invandrare och svenskar? Vi är övertygade om att sådana är Åtminsto-

åtgärder möjliga.

ne i den del åtgärdsförslagen riktar mot människors sig egna

aktiviteter inom organisationsliv, föreningsverksamhet och lik-

nande måste förslagen bygga på människornas behov, inegna dividuellt eller kollektivt. Det är svårt att övertyga människor om

Överväganden

det värdefulla i kontakter över etniska gränser om de själva inte känner det. De behov som kan vara en drivkraft för ökade etniska kontakter, bör därför sökas i första hand i människors vardags-

De behov av kontakt mellan människor som kan

verklighet. åtgärder av skilda slag måste vara ömsesidiga, tillgodoses genom

om än inte nödvändigtvis exakt desamma för den etniska majoriteten som för de etniska minoriteterna.

Mycket av forskningen på området riktar sitt intresse mot individen, mot förövaren och (om än i mindre grad) mot offret. Vi har med tiden kommit att intressera oss mer för etnisk konflikt som begrepp, eftersom insikten vuxit att etnisk konflikt gäller ett förhållande mellan två (eller flera) parter i en omgivande verklighet som har stort inflytande på relationen. Likväl är bristande självkänsla, såväl hos förövaren som hos offret, faktorer av vikt

att analysera inför frågan om möjliga åtgärder.

Med en stark förenkling kan problemet med bristande självkänsla sammanfattas på följande sätt. Hos den diskriminerande aktören, förövaren, är den en viktig delförklaring till varför han diskriminerar. Hos offret kan den innebära att den diskriminerande handlingen får mer förödande konsekvenser än vad eljest skulle ha varit fallet. Psykologiska problem av detta slag tycks i förstone peka främst mot psykoterapeutiska insatser. Om vi be- “traktar som en central komponent i människors

självkänslan

blir det uppenbart att den inte bara har en psykologisk

trygghet

sida. Individens självkänsla utvecklas i ett nära växelspel med

Den är nära förknippad med samhället och dess

omgivningen. förändring. Hemspråksträningen och hemspråksundervisningen

t.ex. till att utveckla invandrarbarnens identitet och stödja

syftar deras etniska självkänsla. Svenskundervisningens betydelse har

redan tidigare understrukits. Samhällets stöd till invandrar- och

minoritetsorganisationerna och till deras tidningar är av betydel-

. se för bibehållande och utveckling av den etniska identifikationen och därmed för den etniskt baserade självkänslan.

Möjliga åtgärder

Många statliga utredningar, sannolikt de flesta, utmynnar i förslag till lagstiftning och ökad information. Lagstiftning och information är samhälleliga styrmedel, vid sidan av några fler, inte särskilt många. I tider av resursknapphet är det heller inte förvånande att främst sådana styrmedel utnyttjas som inte väntas kosta så mycket. Vi skall återkomma till dessa. .

Ett annat vanligt åtgärdsförslag från statliga utredningar är

forskning. Den forskning som definieras och styrs av statsmakterna är ett mellanled mellan ett av statsmakterna preciserat pro-

- och 173

Överväganden förslag

blem och dess eventuella lösning i form av åtgärder. Många utredningar kan för övrigt räknas in i detta sammanhang. Diskri-

mineringsutredningen är ett exempel. Vår roll som statlig utredning begränsar oss visserligen till att

i första hand lämna förslag avseende förhållanden som direkt

styrs genom statliga åtgärder. Men många av de åtgärder som är

angelägna när det gäller att förbättra de etniska relationerna har andra huvudmän eller aktörer än riksdag, regering och de statliga myndigheterna. Det gäller t.ex. åtgärder inom andra delar av den offentliga sektorn, dvs. kommuner och landsting. Det gäller massmedierna som genom sitt utbud påverkar attitydbildningen

i samhället. Det gäller i hög grad många etablerade organisationer såsom fackföreningsrörelsen, idrottsrörelsen, kyrkorna och

trossamfunden, kvinnorörelsen, de politiska organisationerna, Rädda Barnen, Röda Korset och invandrarorganisationerna. Det gäller också olika alternativrörelser med kortare eller längre varaktighet. En del av de förslag vi utvecklar för de statliga organen är användbara också för många av dessa institutioner,

organisationer och grupper.

I den internationella litteraturen återfinns idéer om åtgärder för att motverka fördomar och diskriminering på etnisk grund. En genomgång ger vid handen att de i stort kan indelas i

följande, i vissa avseenden överlappande huvudgrupper: D lagstiftning D allmän jämlikhetspolitik

D social förändring (förskjutningar i maktrelationerna mellan

grupper)

information

utbildning forskning kontaktfrämjande åtgärder psykoterapeutiska insatser

massmedier

agitation och övertalning aktiva organisationer

DDDDDDDD

Enligt ett synsätt finns tre strategier för förändringar i sociala system: den empiriskt rationella strategin, den normativa om-

skolningsstrategin och tvångsmaktsstrategin. Den empiriskt rationella strategin bygger på att man genom forskning kommer

fram till förändringar av systemet som accepteras för att de är eller uppfattas vara just rationella. Den normativa omskolnings-

strategin går ut på att man genom åtgärder förändrar attityder

och värderingar för att förbättra förmågan att lösa problem och

utveckla självkännedom. Tvångsmaktsstrategin innebär att man

i 174 överväganden och förslag . sou 193455

använder sanktioner byggda på makt för att genomföra förändringar. Statsmakternas hittillsvarande politik innehåller åtgärder inom alla dessa tre strategier. Om vi tillämpar dessa strategier på de åtgärdskategorier vi nämnt ovan, finner vi att den empiriskt rationella strategin förutsätter forskning som ett nödvändigt men

inte tillräckligt villkor, att den normativa omskolningsstrategin

tar sikte på åtgärder som utbildning, fostran, information och

och att slutligen tvångsmaktsstrategin i första hand har agitation

och rättstillämpning som medel. Återigen utkristalli-

lagstiftning

serar information i vid bemärkelse och lagstiftning och rätts-

sig

tillämpning som centrala styrmedel. Alla dessa medel är behäfta-

de med begränsningar.

Sammanfattande

synpunkter

D Regeringen föreskriver att de förslag som utarbetas inte får

medföra nya ekonomiska åtaganden.

D Något fullständigt kunskapsunderlag om etniska konflikter

och deras orsaker föreligger inte och kan inte väntas. D beställdes vid en tidpunkt då den stora

Åtgärdsprogrammet

invandringen till Sverige redan ägt rum och de etniska minoriteternas existens är ett faktum.

D Problemet med etnisk konflikt kan inte reduceras till att avse

förhållanden mellan enskilda olika ”arenor” i

personer på samhället utan måste samtidigt betraktas som ett strukturellt

betingat samhällsproblem.

D Åtgärder mot uttryck för etnisk konflikt blir varaktigt verk-

samma först om de riktas mot problemens verkliga orsaker i

den mån de är möjliga att påverka, vilket långt ifrån alltid är

fallet. D Av påverkbara orsaker till etnisk konflikt är de viktigaste

ojämn makt- och resursfördelning, bristande kontakter och

bristande självkänsla. D Orsakerna påverkas mycket mera av den allmänpolitiska ut-

vecklingen i Sverige än av nytillkommande invandrarpolitiska

reformer.

D uppgift är i stort sett begränsad till att formulera

Utredningens förslag till åtgärder på det invandrar- och minoritetspolitiska

fältet.

D Viktiga ätgärdskategorier är enligt vår mening bl.a. lagstiftning, allmän jämlikhetspolitik, forskning, utbildning och kon-

taktfrämjande åtgärder.

D Statsmakterna anger i väsentliga avseenden förutsättningar

för samhällsutvecklingen i form av bl.a. lagstiftning och annan normbildning och medelstilldelning. Många av de åtgärder

SOU I984:55 och 175

Överväganden förslag

som vi ser som angelägna har dock andra huvudmän. Ett stort

ansvar åvilar kommuner och landsting, folkrörelserna och de

stora institutionerna, bland dem massmedierna. Våra förslag

för de statliga myndigheterna bör i många avseenden vara

tillämpliga också för dessa andra huvudmän.

9.2 och

Lagstiftning rättstillämpning

Vi konstaterade att lagstiftning är ett av relativt få som

styrmedel

står till statsmakternas förfogande när det gäller att introducera nya eller förändra gamla normer i samhället.

Vilken inverkan på de etniska relationerna har lagarna i verkligheten? Diskussionen om lagars normbildande kraft har fram-

i förallt hämtat sina exempel från straffrätten och den offentliga rätten i allmänhet. Den lagstiftning som utredningen haft i uppdrag att analysera ligger inom dessa områden. Just ”våra” rättsområden har dock inte mycket intresserat de lärde som tvistat, åtminstone inte inom nordisk rättssociologi. I USA, där mycken lagstiftning av vår typ hämtat sina förebilder, har den rättssocio-

logiska debatten varit livlig om lagstiftningens betydelse för

normbildningen. Under de senaste decennierna förefaller pendeln där ha svängt från ståndpunkten att lag är ett ineffektivt medel till uppfattningen att i verket är ett av de

lagstiftning själva

främsta vapnen i kampen mot etnisk diskriminering.

Den lagstiftning som här diskuteras kan inordnas under rubri-

ken ”mänskliga rättigheter”. Den lagstiftning som finns i olika

länder på det här området utgår i hög grad från arbete som bedrivits inom Förenta Nationerna. Med FN-de-

utgångspunkti

klarationen om de mänskliga rättigheterna och olika FN-konventioner har staterna stiftat lagar till skydd för mänskliga rättigheter. När det gäller skydd mot etnisk diskriminering är det framför allt FN-konventionen från år 1965 om avskaffande av alla former av som varit - också för svenskt

rasdiskriminering styrande

vidkommande. Den har medfört att bestämmelser om olaga diskriminering och hets mot folkgrupp finns i den svenska brottsbalken. (Bestämmelsen om hets mot folkgrupp fanns visserligen redan innan Sverige ratificerade FN-konventionen, men den för-

ändrades med anledning av denna.) Frågan om lagstiftning på det här området är komplicerad och

blir inte enklare av att just de nämnda lagbestämmelserna inte har vuxit fram ur ett behov av normer som byggt en allmän

på rättsuppfattning här i landet, utan är traktatsstyrd, dvs. styrd

utifrån på grund av internationella

åtaganden.

När det gäller lagstiftning som ett medel att de etniska

påverka

Överväganden

relationerna kan man fråga sig vad det betyder att invandrar- och

mål - samverkan -

minoritetspolitikens jämlikhet, valfrihet,

inte har kodifierats i Visserligen finns i grundlagen en

lagtext.

bestämmelse som nära anknyter härtill, men det är inte riktigt detsamma. Som en jämförelse kan anföras att målen för social-

- i liknar de - finns

tjänsten som mycket invandrarpolitiska i socialtjänstlagen. Innebär detta någon egentlig skillnad intagna när det gäller ansträngningarna att nå målen? Nej, knappast.

utfärdade år 1976 en förordning (1976:310) som

Regeringen

innebär att fortlöpande skall beakta sitt ansvar

myndigheterna

för invandrare och språkliga minoriteter. Om den förordningen

till stiftad av regering och riksdag gemensamt, skulle

upphöjs lag,

det innebära någon skillnad för myndigheternas agerande? Vi är med detta inne på ett centralt tema i diskussionen om rättens roll i samhällsförändringen: vilken faktisk betydelse har det som står i I de etniska relationerna sker säkert omfattande

lagböckerna?

utan att den juridiska grundvalen nämnvärt föränd-

förändringar

ras. Men vilken roll stiftandet av en lag, vilken grad av

spelar är rimlig på just detta fält? lagstiftningsoptimism Den mest optimistiska inställningen kan uttryckas så att lagar-

na är redskap som kan användas för att

oumbärliga politiska

och omvandla samhället efter politikernas intentioner. I styra detta en - - om att är

ligger nödvändig påminnelse lagstiftning

en politisk verksamhet.

Det är svårt att anföra klara exempel på att statsmakterna med

framgång använt sig av lagstiftning för att påverka normbildningen. Det vanligaste exemplet på lagstiftning som förändrat människors beteende är ”bilbälteslagen”. Följsamheten i fråga

om detta påbud bedöms som mycket hög och kom ganska snabbt. Det en intressant jämförelse mellan lagstiftning

utgör samtidigt

och information som samhälleliga medel. Man hade nämligen försökt att frammana det avsedda beteendet med hjälp av en

massiv och långvarig informationskampanj utan att lyckas. Lagstiftningsvägen gick det på kort tid.

Från vårt område finns ett negativt exempel att hålla fram. När

och på sin tid beslöt att införa bestämmelsen om

regering riksdag

i brottsbalken gjordes ett mycket klart un-

olaga diskriminering

från bestämmelsens tillämpningsområde: arbetsmarkna-

dantag

den. Det skedde bl.a. med motiveringen att någon etnisk diskri-

arbetsmarknaden - såvitt det var reminering inte förekom på

geringen bekant. är dvs. uttryck för politisk vilja och poli- Lagstiftning politik,

tiska underlåtenhet att lagstifta på ar-

värderingar. Regeringens

betslivets område var för sådana värderingar i lika hög

uttryck

som den faktiskt genomförda lagstiftningen var det. Inne-

grad

och 177

överväganden förslag

börden i lagstiftarens kan inte tolkas sätt av budskap på annat dem som är berörda än att det är fritt fram att diskriminera på etnisk grund på arbetsmarknaden. Eftersom avtal mellan

några

arbetsmarknadens parter inte slutits har inte heller andra

några

hinder byggts upp mot den från

negativa särbehandling privata

arbetsgivares sida som invandrare utsätts för. Just detta tror vi är en central faktor. Etnisk diskriminering är bl.a. uttryck för makt. Det är i särskilt hög grad märkbart i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare/ arbetssökande. Man kan med den franske justitieministern Badinter säga att i förhållandet mellan stark och svag är det frihet från lagar som förtrycket och som

lagarna

befriar från förtryck. Vi vill också erinra om de öden som bestämmelsen om hets mot folkgrupp rönt vid olika tillfällen. Den har varit föremål för _ diskussion vid flera tillfällen; år 1944 i 1947

straffrättskommittén, i regeringens proposition, 1948 i 1970 i och riksdagen, regering

riksdag, 1981 i 1982 i

diskrimineringsutredningens betänkande,

regering och riksdag och 1983 i be-

yttrandefrihetsutredningens

tänkande. Varje gång har avvägningar i förhållande till

gjorts yttrandefrihet och tryckfrihet. Varje har gång tyngderna lagts

olika i vågskålarna. Varje gång har de som det i agerat gjort förvissningen att det slutliga resultatet faktiskt skulle ha

någon

effekt. Lagar till för har sitt största värde

skydd mänskliga rättigheter

som signaler från statsmakterna att vissa normer och

värderingar

bör vara förhärskande. Den socialliberala som

samhällsideologi präglat efterkrigstidens utveckling i Sverige innehåller bl.a. ett

hävdande av rättvisa, jämlikhet och liknande värden. Även om man kan hävda att etnisk finns latent i

diskriminering varje

samhälle med flera etniska måste statsmakterna motvergrupper, ka de värsta yttringarna därav genom att i direkt form och

ingripa lagstifta mot dem.

Att alla våra fyra delbetänkanden före det här slutbetänkandet

behandlat olika aspekter på lagstiftning och kan rättstillämpning

tolkas som om också vi har en

lagstiftningsoptimistisk grundsyn.

Det har framgått i dessa betänkanden att vi menar att en avgörande förutsättning för medlets effektivitet på är en

normbildningen

offensiv rättstillämpning. Med det avses att omedel-

rättssystemet

bart och adekvat mot förfaranden. Att så

ingriper lagstridiga

hittills ofta inte varit fallet har sannolikt inneburit

väsentliga

effektförluster. Kanske har till och med i fall rent

några negativa

effekter blivit resultatet. Låt oss brottsbal-

exemplifiera. Enligt

kens bestämmelse om olaga är det för

diskriminering förbjudet

en hyresvärd att vägra hyra ut en till en invandrare

ledig lägenhet

om orsaken till denna vägran bara att den

grundar sig på hyres-

178 och

överväganden förslag

sökande är invandrare. Gång efter annan har detta

personen emellertid inträffat, vissa i landet till och med regel-

på platser

och fullt utan att rättsväsendet trätt i funktion.

mässigt offentligt,

Först efter aktivt ingripande från utredningens sida har ett mål av detta blivit föremål för utredning, rättegång och dom. Intres-

slag

sant blev domen i första instans friande, då den lagfarne

nog domaren Överröstades av lekmannanämnden. Först i hovrätten fälldes till ansvar med femton dagsböter. Före

bostadsföretaget

vårt kan det hävdas att inom rättsväsendet andra

ingripande

normer företrätts än de som uttryck för. Man har inte

lagen ger

att förfarandet varit eller brottsligt, trots att be-

tyckt felaktigt

stämmelsen klart och tydligt anger att så är fallet.

Vi kan här bortse från alla de intressekonflikter som kan vara för handen i enskilda fall och konstatera att så länge rättsväsendet inte aktivt beivrar brott mot bestämmelserna, så länge legitimerar också rättsväsendet det i beteendet som

lagen förbjudna

norm. Att en sådan rättstillämpning har negativa effekter på

och är kontraproduktiv i förhållande till lagens

normbildningen

syften torde stå klart för envar.

En som kan ha samband med det anförda är

exemplifiering

svaren två i attitydundersökning från år

på frågor utredningens

1981. Det var som man kunde instämma i eller ta

påståenden

avstånd från.

Tabell 9.1 Den vuxna svenska befolkningens svar på två påståendesatser år 1981. Procentuell fördelning av svaren horisontellt

Instämmer Tar avstånd Vet ej

helt med med helt

tvekan tvekan

En hyresvärd som vägrar att hyra ut till en invandrare bör straffas 27 20 22 27 5

Det borde vara förbjudet för en arbetsgivare att vägra anställa en person bara för att denne är invandrare 55 15 11 17 3

Den första avser ett förhållande som är för-

påståendesatsen

i den andra avser ett förhållande som alltjämt är

bjudet lag,

tillåtet. Trots att inte är likartat formulerade

påståendesatserna

och att detta i sig kan ha effekt på svaren, synes det som om det tillåtna beteendet röner starkare motvilja i befolkningen än

långt

det Så om vad som är - och

förbjudna. mycket normbildning

bör vara - bostadsmarknaden inte ha

förbjudet på tycks lagen

bidragit till. En viktig orsak till detta kan förstås vara att lagen och dess syften inte är allmänt kända. De slutsatser vi därför kan dra är att lagstiftningens normbildande effekter har att göra med huruvida lagen och dess syften är kända samt huruvida rättsväsendet aktivt beivrar brott mot den.

Också andra faktorer än de angivna har betydelse för normbildningen. En viktig sådan är säkert på vilket sätt den enskilde själv berörs i sitt liv av en ny lag. Vilket verkligt, materiellt eller ideellt, intrång förorsakar den? Det är sannolikt att en lags normbildande effekter är större mindre - åtminstone materiellt -

ju

intrång den förorsakar. Det är också sannolikt att en lags fram-

gångar i normbildningshänseende sammanhänger med fördel-

ningen av de redan förhärskande normerna i opinionen. Ju färre

i starka opponenter och ju svagare polarisering, desto större är det

sannolika genomslaget. Ytterligare data ur attitydundersökning-

en kan tjäna som exempel på dessa senare faktorers inverkan.

År 1969 ställde ett urval

invandrarutredningen representativt av den vuxna svenska befolkningen inför följande påståendesats:

Utlänningar som bosätter sig i Sverige borde få kommunal rösträtt efter några år även om de inte är svenska medborgare.

31 °/o av befolkningen instämde helt eller med tvekan i påståendet, 67 % tog avstånd helt eller med tvekan. I mitten av 1970-talet genomfördes denna rösträttsreform, möjligen mot ma-

joritetens vilja. I vår undersökning 1981 frågade vi om det var rätt

eller fel att utländska medborgare, efter tre års vistelse i landet, får delta i de kommunala valen. Då ansåg 71 °/o av befolkningen att det var rätt och endast 23 % att det var fel. Opinionen hade svängt och det är rimligen en effekt av reformen i sig.

Intrånget

uppfattades antagligen som litet och reformen hade ett uttalat

stöd bland viktiga opinionsbildare. Opinionen 1981 om tanken att genomföra rösträtt för utlänningar i riksdagsval var nästan

identisk med 1969 års opinion om kommunal rösträtt. För tanken på rösträtt till riksdagen instämmer år 1981 31 °/0 av befolkningen helt eller med tvekan, medan 66% helt eller med tvekan tar avstånd. Det är inte helt osannolikt att motsvarande opinionsförskjutning skulle kunna inträffa om också denna rösträttsreform

genomfördes. Det förutsätter dock en politisk uppslutning bak-

om reformen, en enighet som för närvarande inte föreligger.

Lagstiftning är ett nödvändigt men inte tillräckligt medel i

strävandena att förbättra de etniska relationerna. Medlets effek-

ter på normbildningen sammanhänger med flera viktiga faktorer.

Vi kan sammanfatta dessa på följande sätt: EI Lagarna bör ha som tydligt angivet mål att påverka de etniska

relationerna. Den politiska avsikten måste göras helt klar.

.180 och

Överväganden förslag

D Lagarna bör vara heltäckande i fråga om det beteende som

regleras. Det som är förbjudet på ett samhällsområde bör vara

förbjudet också på andra. D Så bör lagstiftaren redan i lagarna reglera evenlångt möjligt

tuella intressekonflikter och inte överlämna dessa till rättstill-

lämpningen.

D Lagarna måste göras kända. D Rättstillämpningen måste vara offensiv.

skall vi här kortfattat redovisa de förslag till för-

Avslutningsvis ändringar och tillägg i svensk lagstiftning som utredningen pre-

senterat samt föreslå regeringen att ånyo överväga frågan om

förbud mot organisationer som främjar etnisk diskriminering.

Om hets mot folkgrupp

I betänkandet (SOU 1981:38) Om hets motfolkgrupp behandlades brottsbalkens och tryckfrihetsförordningens bestämmelser om

mot för hot eller missaktning på etnisk grund

skydd uttryck

(BrB 16:8, TF 7:4 p.8). Förslaget innebar att bestämmelserna ändrades så att inte bara avgränsade folkgrupper av viss ras, med viss hudfärg, av visst nationellt eller etniskt ursprung eller med viss trosbekännelse kunde bli föremål för skydd, utan även kollektiv av sådana folkgrupper, exempelvis invandrare och utlän-

ningar. Bakgrunden till förslaget var att justitiekanslern och riks-

vid prövning av flygblad med grovt nedsättande om-

åklagaren

dömen om gruppen invandrare i Sverige funnit att tryckfrihets-

och brottsbalkens bestämmelser om hets mot folk-

förordningens

inte varit tillämpliga i sådana fall. I betänkandet lämnades grupp

också till förändring av åtalsreglerna vad gäller brottet förslag

5:3) med innebörden att uttryck för hot eller

förolämpning (BrB

etnisk grund riktad mot enskild person i vissa fall

missaktning på

skulle kunna åtalas av åklagare.

resulterade i förändringar i nämnda bestämmelser

Förslagen

så att även kollektiv av folkgrupper numera är skyddade mot hot eller på etnisk grund samt att åklagare i vissa fall kan

missaktning

väcka åtal mot sådant beteende som riktar sig mot enskild person.

Under behandlingen av förslaget till förändring av bestämmelsen

uppstod en diskussion om ordet missaktning som brottsrekvisit. Regeringen ansåg att det borde bytas ut mot ordet förakt för att klarare ange det straffbara området. Missaktning ansågs utgöra

en alltför vag bestämning. Regeringen anslöt därigenom till en

diskussion på samma tema som fördes i riksdagen år 1970, då bestämmelsen var föremål för revision. Riksdagen uttalade sym-

pati för regeringens tanke att språkligt precisera det straffbara

Överväganden

området men ansåg att en sådan förändring borde

övervägas ytterligare innan den genomfördes. Yttrandefrihetsutredningen

(YFU) fick därför i att närmare I sitt

uppdrag analysera frågan.

betänkande (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten föreslår YFU att brottsrekvisitet missaktning omges med en försvarlighetsprövning. Missaktningen föreslås alltså vara straffri om den är för-

svarlig av hänsyn till yttrandefriheten eller i omständigheterna

övrigt. Ett dubbelt skyddsnät föreslås sålunda infört. I ett yttrande till regeringen har vi - mot bakgrund av den hittillsvarande

- riskerna

rättstillämpningen påtalat för att en förändring av

bestämmelsen i enlighet med YFU:s kan komma att med-

förslag

föra att även mycket långt gående blir straffria. Det

yttranden lagskydd som FN:s rasdiskrimineringskonvention kräver i detta

avseende blir då än mer illusoriskt i

Sverige.

Lag mot etnisk i arbetslivet

diskriminering

En uppgift för utredningen har varit att analysera behovet av en

utvidgning av det rättsliga skyddet mot etnisk diskriminering till

områden som idag inte täcks genom brottsbalkens bestämmelse

om olaga diskriminering (BrB 16:9). Bestämmelsen stadgar att

näringsidkare inte får diskriminera någon på etnisk grund

genom att inte gå honom till handa på de villkor näringsidkaren tillämpar i förhållande till andra. Förbudet gäller även den som är anställd i näringsverksamhet eller i allmän tjänst, där den anställde har att gå allmänheten till handa. Bestämmelsen omfattar däremot inte arbetsmarknaden och inte heller den icke

yrkesmäs-

siga delen av bostadsmarknaden. Bedömningen av behovet av lagstiftning mot etnisk diskriminering arbetsmarknaden skul-

på

le ske efter samråd med arbetsmarknadens parter.

Förbudet mot olaga diskriminering kom till år 1970 som en direkt följd av att Sverige stod i begrepp att ratificera FN:s

rasdiskrimineringskonvention. Den ålägger konventionsstaterna

att ”förbjuda och avskaffa rasdiskriminering i alla dess former”. Att arbetsmarknaden inte innefattades i 1970 mo-

lagstiftningen

tiverades i propositionen med att sådana åtgärder borde komma i fråga endast om problemen inte kunde lösas eller att

avtalsvägen

det i övrigt fanns speciella skäl. täcks

Konventionsåtagandet

alltså inte av svensk lagstiftning vad avser förhållandena

på

arbetsmarknaden.

De etniska minoriteternas arbetsmarknaden är

ställning på

starkt utsatt. Ett tecken på det är att arbetslösheten bland utländska medborgare är ungefär dubbelt så som bland svenska

hög medborgare och att inslaget av långtidsarbetslösa är betydligt

högre bland utländska medborgare och naturaliserade än i be-

182 överväganden förslag

i Dessa förhållanden har flera orsaker, bl.a. folkningen övrigt. bristande i svenska språket och en i genomsnitt sämre kunskaper yrkesutbildning inom vissa invandrargrupper. Arbetsgivares skyldighet att bekosta grundläggande svenskundervisning är en bidragande orsak. Många invandrare har också en yrkesutbildning och yrkeslivserfarenhet som inte är omedelbart gångbara på den svenska arbetsmarknaden. Många har varit sysselsatta inom branscher som i högre grad än andra har drabbats av de senaste årens strukturella svårigheter. Därtill har vi under utredningsarbetet fått talrika av diskriminering i exempel på upplevelser arbetslivet. har försett oss med Arbetsmarknadsmyndigheterna material som styrker dessa vittnesmål. Det förekommer t.ex. att invandrare namn för att de att de därigenom blir byter upptäckt mer attraktiva arbetsmarknaden. Även resultatet av intervjupå undersökningen med arbetsförmedlare och personalanställare som redovisas i 4 ger stöd för vår uppfattning om förekapitel komsten av etnisk diskriminering i arbetslivet. Detta problem är omvittnat också i andra invandringsländer, varav några inte utan utnyttjat lagstiftning som motmedel. framgång I betänkandet Lag mot etnisk diskriminering i (SOU 1983:18) arbetslivet har vi förhållandena och lämnat förslag till analyserat Den är civilrättslig, i likhet med annan lag. föreslagna lagen och den har jämställdhetslagen som arbetsrättslig lagstiftning, förebild. att negativt särbehandla Lagen förbjuder arbetsgivare etnisk vid bl.a. anställning, befordran eller utnågon på grund omfattar således skydd för både arbetssökande bildning. Lagen och redan anställda. Den omfattar också förbud mot såväl direkt som indirekt diskriminering. Enligt förslaget skall jämställdhetsombudsmannen vara övervakande myndighet och arbetsdomstolen exklusivt forum för tvister som med anledning av uppkommer denna lag. har för yttrande utsänts till ett stort antal remiss- Lagförslaget instanser. En klar av dessa delar vår bedömning och majoritet anser att det finns anledning att lagstifta mot etnisk diskriminei arbetslivet. av instanserna har dock riktat kritik mot ring Många utformning, främst i fråga om diskrimineringsgrunlagförslagets den etnisk och om ett generellt diskriminetillhörighet förslaget bereds för närvarande inom regeringskansringsförbud. Frågan liet.

Om utlänningars rättsliga ställning

I direktiven att genomföra en kartlägguppmanas utredningen av rättsställning i Sverige i syfte att fästa regening utlänningars bestämmelser som innebär en olikringens uppmärksamhet på

överväganden

artad behandling med medborgarskapet som grund utan att det

finns starka skäl för det. I enlighet med direktiven är genomgången av lagstiftningen inte fullständig. Flera rättsområden av stor betydelse för invandrare i Sverige har lämnats utanför. Som

exempel kan nämnas medborgarskapslagen, utlänningslagen, regeringsformens fri- och rättighetskatalog, rösträtts- och valbar-

hetsvillkoren för allmänna val samt bestämmelserna om skyddsoch kontrollområden. Flera av dessa rättsområden är eller har nyligen varit föremål för motsvarande överväganden.

I betänkandet (Ds A 1984:6) Om utlänningars rättsliga ställ-

ning presenterade vi resultatet av den trots begränsningarna mycket omfattande kartläggningen och lämnade förslag till föränd-

ringar av gällande lag i ett stort antal fall. Kartläggningen gav vid

handen att skillnader på medborgarskapsgrund görs i ett åttiotal lagar, varav många är av äldre datum. De rättsområden som berörs är främst associationsrätt och enskild närings- och yrkesverksamhet samt rätten till offentliga tjänster och uppdrag i stat och kommun. Vi får här av utrymmesskäl begränsa oss till konstaterandet att genomgången avser så disparata företeelser som rätten att utan tillstånd bedriva tillfällig handel med blommor och rätten att idka flottning i allmän flottled samt de i lag uttalade medborgarskapskraven för tjänst som utskottssekreterare i riksdagen och domare i allmänna domstolar.

I betänkandet konstaterar vi att den senaste tioårsperioden

präglats av en strävan att undanröja många av de rättsliga skill-

nader som funnits och finns mellan utländska och svenska med-

borgare i lagstiftningen. Den politiska debatten i hithörande frå-

gor visar emellertid att det finns delade meningar om var gränsen skall dras och vilka rättigheter som skall vara förbehållna svenskarna. Gränslinjen är alltså inte självklar. Det råder en i det närmaste fullständig enighet om att bara svenskar skall ha en oinskränkt rätt att vistas och bo i landet och om att regeringsledamöter och militär personal skall vara svenska medborgare. Men sedan är det slut på samstämmigheten. Inte heller är den existerande gränslinjen särskilt rak. Betänkandet innehåller bl.a. exempel på hur slumpartat utlänningar äger tillträde till vissa befattningar men inte till andra likvärdiga. Intressekonflikten mellan å ena sidan en fortsatt strävan mot jämlikhetsmålet och å andra sidan ett bevarande av det svenska medborgarskapets vär-

de och de övriga synpunkter som ligger bakom medborgarskapskrav för ätnjutandet av vissa rättigheter är alltså högst påtaglig. Den grundläggande utgångspunkt vi tillämpat vid genomgången

av ett stort antal rättsområden har därför varit att söka räta ut gränslinjen mellan det tillåtna och det otillåtna snarare än att föreslå någon omfattande förskjutning av den. Vi anser att detta

också tjänar det viktiga syftet att öka tydligheten av medborgarskapets rättsliga innebörd.

Betänkandet överlämnades till regeringen i maj månad 1984.

Om olaga diskriminering

En huvuduppgift för utredningen har varit att studera tillämp-

ningen av brottsbalkens bestämmelse om olaga diskriminering (BrB 16:9). I direktiven konstateras att trots att bestämmelsen utformats så att den täcker ett stort antal samhällsområden till-

den sällan. Skälen härtill kan - direktiven -« inte

lämpas enligt

vara att diskriminerande handlingar inte förekommer. En mera sannolik förklaring är att man i allmänhet inte känner till att de handlingar det är fråga om är straffbara eller att man drar sig för

att polisanmäla. Vår uppgift har varit att kartlägga anmälnings-

benägenheten och pröva om det är möjligt att få till stånd en ökad

anmälningsfrekvens.

I betänkandet (Ds A 1984:7) Om olaga diskriminering redovi-

sas resultatet av kartläggningen och de överväganden och förslag den har föranlett. Enligt vår uppfattning avslöjar vår genomgång av rättsväsendets handläggning av anmälningarna om olaga diskriminering (och hets mot folkgrupp) under tioårsperioden

också - i likhet med 1973-83 avsevärda brister. Vi konstaterar direktiven - att är oroväckande

anmälningsfrekvensen låg på

många samhällsområden där diskriminering på etnisk grund be-

visligen förekommer. Den låga anmälningsfrekvensen orsakas

enligt vår mening av ett flertal faktorer, varav en del är hänförli ga till de invandrare som diskriminerats men långt fler till polis, åklagare och domstolar. Exempel på faktorer som påverkar en invandrares benägenhet att anmäla diskriminerande handlingar

bristfälliga kunskapen om vad som faktiskt är förbju-

Vär den ofta det, att man inte vet hur man gör en anmälan, rädsla för repressalier från förövarens sida, rädsla för polisen och att man inte tycker att det är mödan värt att riskera ytterligare förödmjukelse för att i bästa fall få förövaren dömd till 15 dagsböter.

Exempel på faktorer inom rättsväsendet som är ägnade att

hålla anmälningsfrekvensen låg är att polisen mot gällande be-

stämmelser avskriver anmälningar, att polis och åklagare är

okunniga om lagrummens innebörd och att de lågprioriterar

spaning och utredningar på grund av brottens straff satser, arbetsbelastningen eller rent av deras attityder till värdet av brottsbekämpning på detta område. Även domstolarna har en roll i sammanhanget genom de låga straff som utdömts.

Kartläggningen av rättsväsendets handläggning av anmälning-

och 185

Överväganden förslag

ar uppvisar som nämnts avsevärda brister. Av de totalt 385 an-

mälningar till polisen om olaga diskriminering och hets mot

folkgrupp som vi lyckats spåra för perioden 1973-83 avskrevs bortåt hälften av polisen, de flesta i strid med gällande bestämmelser. Av resterande 201 anmälningar har åklagarbeslut hittills fattats i 184 fall, varav 17 är beslut att åtala, 4 beslut

gäller

åtalsunderlåtelse och 163 är avskrivningsbeslut. En del av av-

skrivningsbesluten är en del enligt vår direkt mening felaktiga

och ytterligare ett antal fattade på helt En

otillräcklig grund.

redovisning av delar av detta material som vi gav

riksåklagaren

år 1982 har resulterat i ett beslut om att av anmäl-

handläggning ningar rörande olaga diskriminering och hets mot folkgrupp

numera skall ske på länsåklagarnivå. kommer

Förhoppningsvis

detta beslut att på sikt innebära en kvalitativ av hand-

förbättring läggningen. Några enskilda åklagarbeslut som fattats på denna

högre nivå under den senaste tiden antyder dock att

såinte

nödvändigtvis är fallet, åtminstone inte på kort sikt.

I betänkandet föreslås en rad åtgärder ägnade att öka anmälningsfrekvensen och att förbättra kvaliteten på rättsväsendets handläggning. Bl.a. föreslås invandrarverket få att sy-

uppgiften

stematiskt följa och regelbundet till regeringen redovisa rättstill-

lämpningen på området ungefär på det sätt utredningen arbetat.

Vidare föreslås SIV få omfattande informationsuppgifter i sammanhanget, framför allt i förhållande till invandrare och

språk-

liga minoriteter och till allmänheten. Verket bör även kunna bidra med underlag till informationsinsatser till rättsväsendet. Huvudansvaret i denna del åvilar dock riks-

rikspolisstyrelsen,

åklagaren och domstolsverket. lnvandrarverket föreslås få resurser för att kunna ta emot anmälningar för vidare befordran och för att kunna ge råd och administrativt stöd i enskilda fall. Den krets av åklagare som har att handlägga föreslås

anmälningar

ytterligare minskad. Påföljden föreslås skärpt för brott mot

olaga

diskriminering till den nivå som idag gäller för hets mot folkgrupp, dvs. fängelse i högst två år eller, om brottet är till

ringa,

böter. Vi föreslår även att skadestånd till den förfördelade skall kunna utdömas.

Förslag om förbud mot som

organisationer främjar

etnisk

diskriminering

Artikel 4 i Förenta Nationernas konvention om avskaffandet av

alla former av rasdiskriminering (rasdiskrimineringskonventio-

nen) föreskriver förbud mot organisation som främjar och upp-

manar till rasdiskriminering samt deltagande i sådana organisa-

tioner. Artikeln avser en inskränkning av föreningsfriheten som

överväganden

i Sverige i princip är oinskränkt. Det finns ett undantag, nämligen

förbudet mot olovlig kårverksamhet, i brottsbalken 18 kap. 4 §. Här stadgas straff för den som bildar eller deltar i en sammanslutning som kan utgöra eller utvecklas till militär trupp eller polisstyrka, som utan vederbörligt tillstånd förstärker försvaret eller ordningsmakten. Bestämmelsen tillkom i sin första lydelse på l930-talet.

När Sverige ratificerade rasdiskrimineringskonventionen år

1971 kom emellertid inte någon lagstiftning om organisationsför-

bud till stånd till följd av artikel 4. Det har föranlett kritik i den särskilda FN-kommitté som övervakar tillämpningen av konventionen. Från svensk sida har till kommittén framförts att det

visserligen inte finns något direkt förbud mot organisationer som

främjar etnisk diskriminering, men att kravet i konventionen tillgodoses i svensk rätt genom bestämmelserna om hets mot

folkgrupp och olaga diskriminering i brottsbalken 16 kap. 8

och 9 §§, som i praktiken gör det till en straffbar handling att verka för en sådan organisation. Sedan konventionen ratificerades har i regeringsformen lämnats utrymme att genomföra en lagstiftning rörande denna del av konventionen. I RF 2 kap. 14 §

andra stycket att föreningsfriheten får begränsas sägs nämligen om det gäller sammanslutning vars verksamhet innebär förföljel-

se av av viss ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt

folkgrupp

tillbaka innehållet i brottsbal-

ursprung. (Formuleringarna går på

ken 1628.). Bestämmelsen kom till på förslag av 1973 års fri- och

för att ge en handlingsberedskap för den

rättighetsutredning

händelse man i framtiden ville lagstifta mot rasistiska föreningar.

I sitt uttalade justitiekanslern om förslaget bl.a. remissyttrande följande (prop. 1975/76:209 s. 235):

Enligt JK:s mening kan det ifrågasättas om det behövs någon lagstiftning utöver den som gäller hets mot folkgrupp och olaga diskriminering. i Denna lagstiftning tvingar eventuella föreningar med rasistiskt program till passivitet. Konventionens krav på lagstiftning som ogiltigförklarar eller förbjuder organisationer av här avsett slag kan därför i praktiken anses i allt väsentligt uppfyllt.

I motiven till bestämmelsen i RF uttalade departementschefen (prop. 1975/76:209 s. 113) att han var närmast benägen att instämma med JK vad om förhållandet mellan gällan-

gäller frågan

de svensk rätt och konventionens krav. Han menade dock att man borde undvika att utforma grundlagen så att det kan hävdas att denna hinder i vägen för ett fullständigt uppfyllande av

lägger Sveriges konventionsåtaganden.

I sin 1979 till FN :s generalförsamling kommentera-

årsrapport de rasdiskrimineringskommittén Sveriges ställningstagande så-

lunda: ”Olika uppfattningar om den svenska synpunkten uttrycktes av kommitténs medlemmar.” Kommittén bad också om mera information om rasistiska organisationer i Sverige och åt-

gärder som vidtagits mot dem. Vi har tidigare tagit ställning till frågan. I betänkandet (SOU 1981:38) Om hets mot folkgrupp ansåg vi att reglerna om

hets mot folkgrupp i brottsbalken och tryckfrihetsförordningen gav tillräckligt skydd mot sådana organisationer, eftersom deras

medlemmar straffas om de för ut organisationernas budskap. Något behov av förbud förelåg inte enligt vår dåvarande uppfattning.

Därefter har FN-kommittén behandlat Sverige vid två sessioner. År 1981 rapporterade den att ledamöter i kommittén uttryckte oro över att svensk lag inte helt täckte konventionens krav

på att förklara olagliga organisationer med rasistiskt syfte, och

de hoppades att Sverige skulle ändra lagen” så att den motsvarade konventionens krav.

År 1983 skärpte kommittén tonen och erinrade om att Sverige var bundet av konventionen att förklara olagliga och förbjuda organisationer och verksamheter som främjade rasdiskrimine-

ring”. En av grunderna för vår uppfattning 1981 var en bedömning av förekomsten av organisationer i Sverige med förföljelse av

invandrare och minoritetsgrupper på programmet. Läget härvidlag är ungefär detsamma idag som det var 1981, dvs. att det

knappast finns några betydande sådana organisationer. En kort genomgång kan vara på sin plats.

Föreningen Bevara Sverige svenskt (BSS) dök upp i början av

1980-talet som en hemlig organisation. BSS ägnade sig inled-

ningsvis åt att sprida flygblad och klistermärken med invandrarñentliga texter. I vissa städer genomfördes demonstrationer. BSS förnekar att organisationen är nazistisk eller fascistisk. Inte desto mindre verkar det som om BSS har samband med nynazistiska och fascistiska rörelser. Inom både Nysvenska Rörelsen och Sveriges Nationella Förbund har förekommit uppmaningar till medlemmarna att ansluta sig till BSS. År 1982 startade organisationen

en egen tidning, ”BSS-nytt”. En uppskattning ger vid handen att

BSS har några hundra medlemmar runt om i landet. BSS har tidigare dragit till sig en del av dem som stött Nordiska Rikspartiet, med påföljd att en rivalitet har förekommit mellan organisationerna.

Sveriges Nationella Förbund (SNF) är en gammal organisation. Ursprungligen var det ett partipolitiskt obundet konservativt ungdomsförbund. Under 1930-talet utvecklades det i nazistisk riktning och ombildades till ett politiskt parti, som dock

188 Överväganden och förslag SOU l984:55

aldrig fick någon betydelse i Sverige. SNF har sedan lång tid varit

lamslaget av interna strider mellan olika fraktioner. Medlemsan-

talet är numera antagligen mycket lågt.

Nysvenska Rörelsen (NSV) stammar liksom SNF från 1930-talet. NSV drev en fränt antisemitisk linje under krigsåren och driver nu en rasistisk och invandrarfientlig linje. Medelål-

dern i organisationen är hög. Medlemsantalet är antagligen i

avtagande.

Nordiska Rikspartiet (NRP) har länge svarat för den råaste och mest vulgära propagandan mot invandrare m.fl. NRP är uttalat nazistiskt och vårdar traditionen från förr. Lokalavdelningar finns runt om i landet. Medlemsantalet är i nedgående

efter inre splittring. Prenumeranter på partiets tidningar är dock

avsevärt fler än medlemmarna.

Den för närvarande mest uppmärksammade organisationen är Öppet Forum, som bedriver invandrarfientlig propaganda i

Stockholms närradio. De för närradiosåndningarna ansvariga har vid tre tillfällen dömts för hets mot folkgrupp. Medlemmar i

organisationen har även gjort sig skyldiga till störningar av mö-

ten och sammankomster. Hur många medlemmar Öppet Forum har är okänt. Ett visst samarbete förekommer dock numera mellan BSS och Öppet Forum.

Dessa mycket små organisationer har kontakter både sinsemellan och till motsvarande i Norden och

organisationer Europa.

Under en period fungerade personer med anknytning till en norsk nynazistisk organisation bosatta i Örebro som centrum för olika svenska och europeiska organisationer med bl.a. etnisk

diskriminering på programmet. Nynazistiska och andra liknande organisationer har aldrig utgjort och kommer sannolikt aldrig att utgöra någon allvarlig

fara för den svenska demokratin. Det är viktigt att rikta strålkas- . tarljuset mot dem utan att överdramatisera deras betydelse.

Det finns flera argument som talar mot ett förbud mot organisationer av det här slaget. Övergripande är önskemålet att så litet

som möjligt begränsa föreningsrätten (även om grundlagen ger

denna möjlighet). Mot ett förbud talar vidare att den nuvarande

lagstiftningens möjligheter att ingripa är långt ifrån uttömda. Det

viktigaste motargumentet är dock att ett förbud sannolikt skulle vara föga effektivt eftersom samma situation skulle uppstå i Sverige som man har erfarenhet av från framför allt Förbundsre-

publiken Tyskland och Frankrike, nämligen att förbjudna orga-

nisationer återuppstår omedelbart efter förbudet, bara med ändrade namn. Man kan heller inte bortse från risken att förbudet i

sig skulle kunna vara ett inspirerande spänningsmoment för de

grupper som det skulle omfatta.

och 189

Överväganden förslag

För ett förbud talar framför allt det formella skälet som ligger i vår anslutning till FN-konventionen och dess

utomordentligt

klara stipulationer på den här punkten. Det kan också sägas vara en allmänt moralisk skyldighet; ett förbud skulle därvid tjäna som en markering av statsmakternas ogillande av detta av

slag föreningsverksamhet.

De med tiden allt kraftigare anmärkningar som riktats mot Sverige i detta avseende från FN-kommitténs sida är viktiga att reagera på, inte minst med tanke på Sveriges trovärdighet i inter-

nationella sammanhang.

Som synes har FN-kommittén till att börja med hållit sig avvaktande för att successivt skärpa tonen och slutligen 1983 utan reservation förklara att Sverige inte uppfyller konventionens krav. Därmed föreligger ett formellt otvetydigt skäl att införa förbud. Till det kommer att det inträffat en serie händelser som också lämnar sakliga skäl att lagstifta mot rasistiska organisationer. Till exempel har Forum av formella skäl

föreningen Öppet

inte kunnat berövas sin rätt att sända i närradion trots flera brott

mot BrB 16:8. Föreningsbildning är ofta en förutsättning för

åtnjutandet av vissa statliga och kommunala förmåner, t.ex. sändningsrätt inom närradioverksamheten och subventioner i samband med kommunal lokalupplåtelse. Ett förbud mot invandrarñentliga organisationer skulle kunna vara ett stöd för de myndigheter som idag tvingas lämna sådana förmåner även till de organisationer som uppenbart bedriver rasistisk verksamhet.

Diskrimineringsutredningen vill därför förorda att regeringen

ånyo överväger frågan om förbud mot organisationer som främ-

jar etnisk diskriminering och att den föreslår riksdagen införande av ett sådant. I lagstiftningen skulle detta höra nära samman med förbudet mot hets mot folkgrupp. Vi föreslår därför att ett

tillägg

till brottsbalken 16 kap. 8 § utarbetas som innebär en kriminalisering av bildande av eller deltagande i organisationer vars verksamhet främjar eller uppmanar till förföljelse på etnisk

grund.

9.3¶Information och

opinionsbildning

Ingen enskild åtgärdskategori i den svenska diskussionen om de etniska relationerna har nämnts så ofta som information. I begreppet har visserligen olika förespråkare olika innehåll och

lagt betydelse, men med någon generalisering vill vi hävda att den

gemensamma och grundläggande tanken är

ungefär följande.

Genom en systematisk bearbetning med information via olika kanaler kan befolkningen på sikt förmås att öka sina

kunskaper

om de etniska grupperna i landet till för en ökad förståelse

gagn och en större känsla av

samhörighet.

190 och SOU 1924:55

överväganden förslag

Uppfattningar av det här slaget var också mycket vanliga bland de invandrare vi intervjuade i utredningens vittnesmâlsstu-

die. från studien pekar vi på två faktorer som kan

I rapporten förklara invandrarnas tilltro till informationens betydelse i sam-

manhanget. Den ena handlar om att intervjupersonerna gjortden

erfarenheten att Sverige är ett informationsrikt land. Praktiskt

alla som vill åstadkomma något ut med information. taget går Detta är ett inslag i den svenska kulturen. Eftersom infor-

viktigt

mation används av så och så ofta måste det betyda att den

många

också är ett verkningsfullt medel.

Den andra faktorn handlar om intervjupersonernas analys av de etniska karaktär och skulle kunna samman-

motsättningarnas

fattas så här. Den svenska befolkningen är i grunden hygglig och dess del i skulden till de stundtals dåliga relationerna beror snarare än och ñentlighet. Får svens-

på okunnighet på illvillighet

karna bara reda på hur saker och ting förhåller sig blir de mindre

benägna till negativa attityder och beteenden.

Nu är det inte bara invandrare som hyser stark tilltro till information som ett medel i kampen för förbättrade rela-

viktigt

tioner. Det är t.o.m. så att den röda tråd som gått genom decenniers debatt i Sverige om dessa frågor har handlat om att göra det okända känt, att upplysa, att informera. Flerfaldiga är de statsrådsuttalanden som under årens lopp haft just denna innebörd. De faktorer som till denna övertro är säkert desamma

bidragit

som många invandrares. Om man dessutom står inför

påverkat ett från orsakssynpunkt så komplext samhällsproblem, om vilket

vi vet så lite, är det heller inte förvånande att många fångas i en stark tilltro till ett till synes så billigt och lätthanterligt instrument som just information.

- som

Vad menas då med information? Begreppet rymmer

- olika innebörder och olika för med-

sagt många förespråkare

lets gynnsamma effekter på attitydbildningen har skilda svar på frågan både vad avser form och innehåll. Försiktigtvis görs sällan

men begreppet har utnyttjats för att beskriva

några preciseringar,

insatser hela skalan alltifrån nya generationers socialisation i

på

samhället till en enkel trycksak från invandrarverket. Vanligtvis avses dock ambitionsnivåer som ligger någonstans mitt emellan

dessa ofta specificerade som exempelvis ”ökad extrempunkter, satsning på samhällsinformation till majoritetsbefolkningen” och liknande. Ett par aspekter på frågan om den samhällsstyrda

informationens effekter utvecklas i boken Vittnesmål. Dessa skall inte upprepas här.

Här skall vi istället söka bredda perspektivet och redovisa

tankar om masskommunikationens möjligheter och be-

några gränsningar i attitydbildningssammanhang. (Med masskommu-

SOU l984z55 Överväganden och förslag 191

nikation avses här breda och systematiska informationsinsatser riktade till allmänheten via olika tillgängliga medier.) Skälet till detta bredare perspektiv är helt enkelt att även om det nuvarande samhällsstyrda informationsutbudet skulle ökas med många hundra procent är dess totala mängd och sannolika effekt liten i förhållande till effekten av det utbud av information som förmedlas till allmänheten av främst massmedierna själva och vars innehåll endast marginellt påverkas av statsmakterna

Masskommunikationssituationen

I Sverige råder åsiktsfrihet, yttrande- och tryckfrihet och infor-

mationsfrihet, medborgerliga rättigheter som är skyddade genom

grundlagar. Vissa oavvisliga allmänintressen hindrar dock att

_ dessa friheter får tillämpas fullt ut. Exempel på allmänna be-

gränsningar är tryckfrihetsförordningens brottskatalog, där bl.a.

bestämmelsen om hets mot folkgrupp finns inskriven. I sekretesslagen finns vidare angivna vissa begränsningar i rätten att få

tillgång till allmänna handlingar, begränsningar som bl.a. moti-

veras av hänsyn till rikets säkerhet och skyddet för enskilda människors personliga förhållanden. Huvudprincipen är dock

att yttrande- och tryckfriheten i Sverige är synnerligen vidsträckt, med få begränsningar.

I denna informationsatmosfär verkar en olika mass-

mängd

medieinstitutioner. De flesta bedriver sin verksamhet på kommersiella villkor. I Sverige finns en fri dags-, kvälls-, populär- och

fackpress, en fri förlagsverksamhet, fri produktion av läromedel

för skolan och bildningsverksamheten och en fri ñlm- och videoproduktionqTill dessa institutioner kommer en delvis på kom-

mersiella villkor fungerande organisationspress och förlagsverk-

samhet. Teater-, opera- och musikinstitutioner verkar under likartade villkor. Rundradio och tv-verksamhet finansieras med

statliga anslag och licensmedel men har innehållsligt och produk-

stor frihet i särskild - -

tionsmässigt reglerad lag radiolagen och i speciellt avtal med staten. De offentliga myndigheterna på

central, regional och lokal nivå bedriver en omfattande informationsverksamhet, finansierad med skattemedel men tillkommen och utformad på den enskilda myndighetens initiativ.

Det är detta komplex av massmedier och dess rikt varierade, mycket stora utbud av information riktad till människor boende i Sverige som utgör förutsättningen för alla diskussioner om

l Den följande framställmasskommunikationens effekter. ningen om masskommu-

nikationens effekter En väsentlig del i denna förutsättning för hur fri information bygger på ett underlag

i Sverige produceras och sprids är att man endast i begränsad

utarbetat för utredningomfattning kan ändra på de villkor och regler efter vilka mass- en av Chris Ottander.

192 och förslag SOU I984:55

. Överväganden

medierna fungerar. Man kan, för det totala utbudet, varken påverka den tidpunkt vid vilken information sprids, urvalet av information, dess innehåll eller utformning. Man måste alltså utgå ifrån att vi har ett informationssystem som söker ge befolkningen åsiktsfrihet, yttrandefrihet och informationsfrihet. Detta inbegriper möjligheten att obekväma och

värderingar, åsikter och upplysningar också sprids i obehagliga

systemet.

Den förutsättning det svenska informationssystemet bygger på

innebär också att masskommunikationseffekter som regel är små och långsamma eftersom information med visst syfte och visst innehåll nästan regelmässigt balanseras av annan information med andra syften och annat innehåll.

Masskommunikationens möjligheter och begränsningar

Resultat från forskning och praktiska erfarenheter visar att mass-

kommunikationen har vissa principiella begränsningar i attityd-

bildningshänseende som tycks vara oberoende av syfte, innehåll

och utformning av ett visst budskap. Viktiga erfarenheter är bl.a.

följande.

EJ Masskommunikation kan inte ensam ändra människors grund-

läggande kunskaper, åsikter, värderingar eller beteenden.

Med ändra avses här en radikal, snabb och över tid permanent förändring. Sådana förändringar förekommer hos människor, men förorsakas alltid av andra faktorer än enbart masskommunikation.

El Masskommunikation kan under vissa speciella villkor i marginella avseenden förändra människors kunskaper, åsikter och värderingar eller beteenden.

De villkor som måste föreligga är att - skall vara i förhållande till vad

mottagaren oengagerad budskapet avser

- den skall vara enkel för mottaga-

föreslagna förändringen

ren att och inte kräva exempelvis arbetsinsatser

genomföra

eller ekonomiska uppoffringar - den får inte strida mot andra, mer

föreslagna förändringen kunskaper, åsikter och värderingar eller begrundläggande

teenden.

Grundläggande föreställningar påverkas alltså inte genom

masskommunikation. Regelmässigt har erfarenheter också

och 193

Överväganden förslag

visat att påverkan genom masskommunikation av mer ytligt befästa värderingar endast resulterar i förändringar sä länge påverkan pågår. En stor del av den kommersiella

informationens påverkanseffekter ligger på detta ytliga, oengagerade plan. Användning av reklam förutsätter fort-

satt användning av reklam.

Vad är det då som får människor att ändra sina mer grundläggande åsikter och värderingar eller beteenden? Erfaren-

heter från masskommunikationsforskningen visar att dessa

förändringar regelmässigt kan hänföras till faktiska förändringar i människors fysiska och psykiska livssituation. Ex-

empel på sådana är att bli allvarligt sjuk, byta arbete, flytta

hemifrån, bli arbetslös, behöva flytta till annan ort. I dessa i sammanhang kan förstås behovet av nya kunskaper bli tillfredsställt genom masskommunikation, om

budskapen vid tillfället är tillgängliga, begripliga och praktiskt an-

vändbara.

I] Masskommunikation kan ensam konservera existerande kunskaper, åsikter och värderingar eller beteenden.

Många samstämmiga resultat från massmedieforskningen

styrker uppfattningen att människor i högre grad observerar budskap som står i överensstämmelse med och

kunskaper

föreställningar man redan besitter. Denna

kunskap utnyttjas regelmässigt i

masskommunikationssammanhang, så att nya

element av kunskaper i en där det välbekanpresenteras miljö ta, redan kända och accepterade, dominerar bilden. Därför kommer antalet kända element alltid att dominera utbudet av budskap och därigenom verka konserverande. Denna effekt kan också utnyttjas genom masskommunikation.

På området etniska relationer kan vi t.ex. konstatera att invandrare nästan aldrig visas eller omnämns i svensk kommersiell information, i annonser, reklamfilm eller affischer.

på

Detta får till effekt att den konserveras att Sve-

uppfattningen

rige är ett svenskt land, där bara svenskar bor.

El Med masskommunikation kan man under vissa

omständigheter reglera hastigheten hos de normförändringar, som utlösts av andra faktorer.

samhällsutvecklingen visar att föreställningar om skilda feno-

men skiftar frân tid till annan. Klädmodet och annan

produkt-

och sou |9s4;55

194 överväganden förslag

förändras, liksom musik, litteratur och konst. Få

utformning

säkra finns för hur och varför dessa förändringar kom-

belägg

mer till stånd, däremot är kunskapen större om att förändringar inträffar och om dess rytmik. Framför allt har forskningen

bidragit med kunskaper om hur man upptäcker förändrings-

och hur man med masskommunikation kan reglera processer i Det vara lika lätt att öka

hastigheten förändringen. tycks hastigheten som att bromsa den. Denna hastighetsreglerande

effekt är dock verksam bara under en kort period sedan för-

ändringen inletts.

och praktisk erfaren- Låt oss nu sammanfatta. Forskningsresultat från masskommunikationsområdet anger betydande behet i bred och systematisk direkt-

gränsningar möjligheten att genom

information riktad till allmänheten via olika medier uppnå föri Masskommunikation kan alltså

ändringar attitydbildningen.

- används ensam - inte omvända människor när det när den mer Däremot kan mass-

gäller grundläggande förhållningssätt.

kommunikationen för att konservera existerande före-

utnyttjas

och för att vaccinera människor så att de motstår

ställningar försök till förändringar.

Hur Den frågan har under decen-

uppstår då nya opinioner?

nier intresserat forskare och ett stort antal teorier har utvecklats, minst när det massmediernas för opinions-

inte gäller betydelse

Forskare har bl.a. den betydelse som mass-

bildningen. pekat på

mediernas s.k. har. Iakttagelsen att allmän-

dagordningsfunktion

hetens för ämnesområden vid ett och samma tillfälle

kapacitet

visats till mellan och tio olika typer av

uppgå någonstans fyra

massmedieinnehåll har resulterat i ett i medier-

slags tematisering

na. Genom denna tematisering eller dagordningsfunktion spelar massmedierna en roll för att styra engagemang och intres-

viktig

sen i en viss Det är emellertid klart att massmedierna

riktning.

inte hittar sina teman. Snarare är det så att de väljer ut

själva på

och accentuerar sådana teman som det finns indicier att publiken intressera för. Ett i sammanhanget, som fram-

börjat sig problem

för allt Elisabeth Noelle-Neumann visat på, är att massmedieföreträdare inte alltid kan vad som är den allmänna

skilja på

i en viss och vad som synes vara det. Effekten av

opinionen fråga

detta kan bli en falska premisser om opi-

tematisering byggd på nionens förhållningssätt, vilket i sin tur kan påverka opinionen

i mot de falska premisserna. Det finns alltså en risk,

riktning

hävdar att en åsikt som inte tematiskt före- Noelle-Neumann, träds av individerna som sällsynt eller i massmedierna, uppfattas Människor tenderar då att underskatta antalet perso-

obeñntlig.

ner som företräder åsikten. De som gör det blir i sin tur allt mer

överväganden

obenägna att öppet framträda med åsikten i fråga, eller att plädera för den. Individen - och andra med samma åsikt -

tystnar och opinionen försvagas. Den här processen kallar Noelle-

Neumann tystnadsspiralen.

De svenska massmediernas koncentration till de konfliktfyllda sidorna av de etniska relationerna är ett exempel. Tystnadsspiralen i hämtar sin ur den - relativt sett -

sammanhanget näring mycket begränsade uppmärksamhet som ges fredlig etnisk sam-

levnad i bostadsområden och på arbetsplatser.

Nu är det inte bara massmedierna som har effekter på opini-

onsbildning och opinionsförändring. Även andra opinionsför-

medlare medverkar i processen. Inom masskommunikationsforskningen brukar fem olika faser särskiljas när man diskuterar olika faktorers relativa betydelse för opinionsbildningen. Under den första fasen söker individerna kunskap om extremgränserna för en viss åsikt. I denna fas visar studier att massmedieredovisningen spelar en stor roll. Det gäller alltså när man lär sig att orientera sig på en skala från en extremt negativ ståndpunkt till en extremt positiv.

I en andra fas söker man uppskatta fördelningen av åsikter mellan dessa extremvärden. Vid denna uppskattning av åsiktsfördelningen spelar massmedierna en underordnad roll medan opinionsförmedlare (dvs. personer som individen lärt sig uppskatta

för deras trovärdighet och expertkunskaper) spelar en avgörande roll. Man skiljer i masskommunikationssammanhang på horisontella opinionsförmedlare och vertikala opinionsförmedlare.

De horisontella opinionsförmedlarna finns i samma sociala strata som den mottagande individen medan de vertikala opinionsförmedlarna uppträder i sociala strata framför allt över men också under mottagaren. Inte sällan sker här påverkan muntligen.

I den trealje fasen söker individen skaffa sig en uppfattning om

var den sociala skyddszonen ligger, dvs. var på åsiktsspektrum

som det, i förhållande till den sociala omgivningen och aktuella massmedietemata, är ofarligt att ha åsikter utan att utlösa sociala

utfrysningsmekanismer. I denna fas spelar horisontella opinions-

förmedlare den viktigaste rollen och massmedierna ingen roll alls.

Under fas fyra placerar sig individen på detta åsiktsspektrum,

som regel innanför skyddszonen, men ofta nära en av dess yttergränser. Individen vill så att säga profilera sig inom en trygg variationsvidd. Placering åt det negativa eller positiva hållet tycks inte påverkas av någon bestämd agent och massmedierna tycks inte spela någon roll i denna fas.

En viktig utgångspunkt för individuella åsiktsförändringar, fas

fem, kan vara att individen säkert tror sig uppfatta att fördelningen av åsikter håller på att förändra sig i en bestämd riktning. Förändringsriktningar tycks bedömas utifrån indicier i massmedier i första hand och från vertikala opinionsförmedlare i andra hand. Individen blir benägen att successivt förändra sina åsikter åt det håll, dit han tror att åsikterna är på glid.

Genom att föreslå och utpeka förändringsriktningen spelar massmedierna en viktig roll i opinionsbildningen. Denna viktiga

roll de också när det gäller att demonstrera åsiktsspänn-

spelar

vidden. För den faktiska och aktuella åsiktsbildningen i övrigt spelar massmedierna en underordnad roll.

Hur uppstår värderingsförändringar?

I flera av de föregående kapitlen, främst i kapitlen 4 och 5, har vi redovisat resultat från forskning om hur attityder bildas och förändras. Det har framgått att ämnesområdet inte är okompli-

cerat och att resultaten i mycket avspeglar det perspektiv på

frågan som anlagts. Här får vi nöja oss med att kortfattat antyda ett sådant perspektiv, som har särskild relevans för sammanhanget. Den finske masskommunikationsforskaren Kaarle Norden-

har i sin kommunikationsteori om massmedierna och

strengz

givit en beskrivning på hur individen i ett

kunskapsprocessen

samhälle formar och förändrar sin uppfattning om samhället och

dess värderingar.

I det samhällssystem där en individ lever, beror hans uppfattning om samhället och dess värderingar och normer på hans position i samhället. Han får från denna position personliga erfarenheter och via samhällets kunskapsinstitutioner (t.ex. utbildningsväsende och massmedier) indirekta erfarenheter. De personliga och indirekta erfarenheterna utgör individens samlade samhällserfarenhet. På denna byggs en personlig världsåskåd-

ning upp. Världsåskådningen består av tre huvudkomponenter:

Världsbilden, dvs. individens uppfattning om hur det nu är i

världen (verklighetsuppfattning).

Normer och värden, dvs. individens åsikter om hur det borde vara i världen om allt vore bra.

dvs. individens uppfattningar om hur man skall bära

Ideologin,

sig åt för att förändra världen till något annat och bättre. 2 Kaarle Nordenstreng: Kommunikationsteøri. AWE/Geber, 1978. Resonemanget kan sammanfattas i ett översiktligt schema:

och 197

Överväganden förslag

hur det är hur det borde vara hur man ändrar på

förhållandena så att

detblir som det

borde vara VÄRLDSBILDEN NORMER OCH VÅRDEN -elDEOLOGIN

VÅRLDSÅSKÅDNING

INDIVIDENS

SAMÅLLSERFARENHET

direkta indirekta

erfarenheter erfarenheter

INDIVIDENS KUNSKAPS- SAMHÄLLSPOSlTION INSTITUTIONERNA

SAMHÅLLSSYSTEMET

Schemat illustrerar de principiella möjligheter och begräns-

ningar man har att på sikt förändra normer och i ett

värderingar

samhälle. Man kan via indirekt erfarenhet ändra den världsbild individen har eller ändra de normer och värden individen omfattar eller ändra den ideologi som individen ansluter sig till eller arbeta med en kombination av dessa tre komponenter.

Väsentligt för valet av är å ena sidan om hur

strategi kunskap

världsbild, ideologi och normer ser ut hos en speciell å

grupp, andra sidan uppfattningen om hur möjligt det är att åstadkomma

förändringar i världsbild, ideologi respektive normer. Generellt tycks det vara lättast att påbörja en åsiktsförändring att

genom åstadkomma förändringar i världsbilden. Det kan t.ex. stimulera individer att aktivt leva upp till en ideologi de redan ansluter

sig

till. Förändringar via ideologi och normer synes ofta försvåras av att förändringen. inte sker samtidigt eller i samma takt olika

på nivåer i samhällssystemet.

En slutsats av detta är att om man skall lyckas påverka den svenska befolkningens attityder till invandrare så måste man först avlägsna sig från tanken att detta kan ske enbart genom information riktad till enskilda individer och deras

närmiljöer.

Vår attitydundersökning ger vid handen att personer med kunskap om invandrare och kontakt med dem är mer inställ-

positivt

da till dem än andra. Vad som är orsak och vad som är verkan kan inte med bestämdhet sägas, men talar för att det sker en

mycket

växelverkan mellan företeelserna, med andra ord att kunskap har

åtminstone någon betydelse för de positiva attityderna. Mera entydigt kan det hävdas att informationskampanjer riktade till

allmänheten, dvs. aktiviteter där resursinsatsen är förhållandevis

stor och görs under en begränsad tid, i stort sett är verkningslösa även om två- eller flerstegsmetoder används.

Helt ense tycks de teoretiskt och praktiskt verksamma vara om att spridning av kunskaper är effektiv i stort sett bara om den motsvarar behov som mottagaren tycker sig ha. Allra bäst verkar en sådan distribution vara om den är styrd av en spontan efterfrågan, men även en stimulerad sådan är värdefull.

Mot denna bakgrund skall vi här något granska invandrarverkets insatser, hur de utvecklats och förändrats, vilka erfarenheter som gjorts och vilka slutsatser som bör dras inför verkets fortsatta arbete för att medverka till förbättrade etniska relationer.

Invandrarverkets kunskapsspridning och

opinionsbildning

Vad invandrarverket gjort är i hög grad historiskt betingat. Verket övertog vid sin tillkomst 1969 både en redan pågående verksamhet och de personer som haft hand om den. Den första statliga insatsen gjordes 1964-65 av den dåvarande upplysningsberedningen på uppdrag av inrikesminister Rune Johansson. Det var Ny i Sverige, en handbok som riktade sig till ”myndigheten or-

ganisationer, företag och enskilda, som kommer i beröring med

invandrarna och deras problem”. Dess inledande kapitel handlar mest om etniska relationer och etnisk konflikt, även om själva orden inte finns med.

År 1966 tillsattes Arbetsgruppen för invandrarfrågor, ett provisoriskt organ som under några år ägnade sig åt punktinsatser och lyckades åstadkomma en del positiv publicitet om invandrare i dagstidningar. Under andra hälften av 60-talet var jordmånen

för sådant med högkonjunktur, full sysselsättning och

gynnsam radikala strömningar med stöd för Vietnam-desertörer och flyk- . tingar från Överstarnas Grekland. Arbetsgruppen startade In-

vandrartidningen i fem språkversioner och anställde personal för

att svara läsarna i en särskild frågespalt.

När statens invandrarverk tillkom 1969 ingick arbetsgruppen i verket som en byrå och den redan uppbyggda informationsverksamheten tog en stor del av personalen i anspråk. Den upprustning man hoppats på sköts åt sidan av statsmakterna till mitten av 70-talet i avvaktan på invandrarutredningens slutbetänkande. Då hade den ekonomiska åtstramningen redan börjat bli kännbar och tillskotten blev magra. Under de första åren av verkets existens blev det ändå möjligt att utvidga arbetet för bättre relationer, bl.a. seminarier, bearbetning av lokala och centrala

genom

och tillkomsten av tidskriften Ny i Sverige.

fackliga organ

En mycket stor del av SIV:s personal och operativa medel

inom och informationsbyråerna tas i anspråk för samordnings-

ett löpande kontaktarbete, som i sin tur i betydande utsträckning eller stimulerad efterfrågan. Uttalat eller inte är styrs av spontan ämnet etniska relationer, dvs. det går ut på att medverka till attityder till invandrare och minoriteter bl.a. i kommuner

positiva och organisationer.

Vid sidan av den informationsverksamheten har opi-

löpande

nionsarbetet under 1975-1983 koncentrerats till tre

perioden

större projekt, nämligen ”svenska paketet” (1976/ 77), som främst till materialproduktion för vidare information; ”samver-

syftade

kan i (l977/ ett projekt med fältverksamhet i

grannskapet” 78),

sex bostadsområden för att finna metoder att främja kontakter och samverkan mellan olika befolkningsgrupper i dessa områden samt ökad invandrarkunskap bland svenskar”

projektet

För det sistnämnda mycket ambitiösa s.k. IK-projektet

(l979-).

har och medel avsatts, som är stora i förhållande till

personal

verkets resurser men små mot bakgrund av sammantagna mycket

det angivna yttersta syftet, att påverka den allmänna opinionen.

Dock var det inte verkets tanke att nå allmänheten direkt.

givetvis

Man skulle ”utbilda utbildarna och informera informatörerna” kontakt med vissa nyckelfunktioner. Vissa samhällsområgenom den valdes ut som särskilt och dessutom möjliga att på-

viktiga verka; (ungdomsskolan och hög-

grundutbildningsinstitutioner

i företag och myndigheter skolan), fortbildningsverksamheten

samt de stora folkrörelseorganisationerna. De medel som utnytti kontaktarbetet var främst kurser och konferenser, produk-

jades

tion av informatörsmaterial, stillbildsserier och filmer om Sveri-

minoritetsmonografier och en utställning

ge som invandrarland,

kallad ”En framtid i Enligt föreliggande planer skall Sverige”.

arbetet inom ramen för projektet avslutas vid budgetârsskiftet 1983/84 och insatserna därefter fortsätta i andra former. Särskilda fortsatta för ”bättre invandrarkunskap i

satsningar planeras skolan” och inom yrkesspecifik fortbildning.

har sannolikt givit konkreta resultat i form av

IK-projektet

ökad kännedom om som invandrarland. Det har också

Sverige

SIV erfarenheter som är viktiga för det fortsatta påverkans-

givit

arbetet. Vissa slutsatser anges i anslagsframställningen för bud- 1984/ 85. Där konstateras bl.a.: ”Att genom information

getåret

och ökad förståelse och solidaritet mellan män-

utbildning uppnå

niskor av olika etniska ursprung måste erkännas som och grupper en svår uppgift. Verksamhetens trovärdighet och

utomordentligt

förutsätter att den grundas på god teoretisk kunskap

framgång

och att den bedrivs och långsiktigt. Vidare betonas

systematiskt

att arbetet måste ske i aktiv medverkan med dem som får del av och med utgångspunkt i deras behov. Inom projek-

kunskaperna

tet har utarbetats ett dokument, Invandrarkunskapsarbetet. Erfarenheter och tankar inför verksamhetsplaneringen, som bl.a.

utgör en grund för slutsatserna i anslagsframställningen. I dokumentet utvecklas ett antal erfarenheter som erhållits under arbetets

gång

och som också är av intresse när det gäller samhällsinformatio-

nens möjligheter och begränsningar överhuvudtaget. I viss ut-

sträckning problematiseras där uppgiften att informera befolkningen om invandrarfrågor. Vår genomgång av SIV:s anslagsframställningar 1975-1983

och vissa andra uppgifter från verket samt av

budgetpropositio-

nerna under samma tid, kan sammanfattas i när det

fyra punkter gäller verkets opinionsbildningsarbete i förhållande till majoritetsbefolkningen.

EI Det långsiktiga målet är att öka svenskarnas om

kunskaper

invandringen och invandrarna i syfte att motverka tendenser till fördomar och

invandrarfientlighet.

EI Arbetet bygger på förutsättningen att SIV genom sina insatser skall förmå t.ex. utbildare och informatörer att ta del av budskapet och föra det vidare. EI Även om främst de senare årens insatser inneburit vissa kon-

kreta framgångar och givit värdefulla erfarenheter, konstate-

rar verket att uppgiften är svår och att arbetet

utomordentligt

går trögt. E] Även om SIV inte fått så mycket medel till verksamheten som begärts varje år, har statsmakterna genom anslag bejakat behovet av ökade insatser.

I och med att IK-arbetet nu åtminstone delvis skall övergå i andra former avser SIV att utvärdera sina insatser området. De

på

erfarenheter som dragits från den hittillsvarande verksamheten

bildar en god grund för en analys av problemen.

Målet för invandrarkunskapsarbetet definierade SIV i sam-

band med IK-projektets start som ”att ge förutsättningar för goda relationer mellan de ursprungliga befolkningsgrupperna och de

invandrade”. Det skulle i första hand ske genom att den

”ge

svenska allmänheten baskunskaper om invandrar- och minoritetsfrågor”. I det ovan nämnda dokumentet, i vilket erfarenheterna från den dittillsvarande verksamheten diskuteras, sägs de ursprungliga målen vara ”svindlande höga främst med hänvisning till de stora krav på innehållet i uttrycket som

baskunskaper

kunde intolkas i de ursprungliga planerna och som alltså skulle bibringas den svenska allmänheten via informatörer och utbildare.

Projektgruppen föreslog därför nya målformuleringar för ver-

kets IK-arbete: att få de olika befolkningsgrupper som lever i

och 201

Överväganden förslag

Sverige att acceptera varandras lika värde och lika rätt och

respek-

tera olika kulturers yttringar och Detta skall ske

värderingar”.

bl.a. genom att ”stödja de människor som -- och i

många privat

sin yrkesverksamhet står för generösa och toleranta attityder gentemot invandrarna” och genom att bidra till konkretiseringar av olika samhällsinstitutioners mål om tolerans och uppsatta respekt mellan olika befolkningsgrupper. Vidare skall SIV

stödja

de folkrörelser och ideella som har till att

organisationer syfte

samla människor till arbete intressen och tillför gemensamma sammans med dem finna och former för att vägar engagera människor av olika etniskt ursprung i arbetet.

Projektgruppens reviderade målformuleringar avser i första

hand målgrupperna för arbetet. ”Den svenska allmänheten” har blivit dels ”olika dels ”de männi-

befolkningsgrupper”, många

skor som - och i sin -

privat yrkesverksamhet står för generösa

och toleranta attityder gentemot invandrarna”. Att tillgodose ett informationsbehov inom avgränsade grupper som själva artikulerat sina har bedömts vara den

kunskapsbehov framkomliga vägen. Den modifiering vad som gäller målgrupper

IK-projektet föreslagit är också ett uttryck för en ökad insikt om

svårigheter och begränsningar i att reducera risken möjligheterna

för etnisk konflikt genom information. Det har inom

tidigare

verket funnits viss förtröstan på att ett bestående av

”budskap”

baskunskaper om orsaker till och om främmande

migrationen

kulturer skulle öka förståelsen. har dock kunnat bilda

Ingen sig någon välgrundad uppfattning om hur det upplevda behovet av

sådana kunskaper ser ut. Vi tror -i likhet med flera av de tjänstemän inom SIV som arbetat med projektet att påverkansarbetet måste grunda sig på en av ett sådant

fördjupad analys

kunskapsbehov och att man först därefter får goda möjligheter att gå vidare.

9.4 och annat

Forskning kunskapsinhämtande

Allmänt

I utredningens direktiv heter det att kännedomen om

”proble-

mens karaktär och omfattning” är Det är ett sätt att

bristfällig.

uttrycka att forskning om etniska relationer kommit sent i

igång

Sverige och inte hunnit bli har

omfångsrik. Några myndigheter

dock ägnat frågan intresse. Det har särskilt

naturligt nog gällt

invandrarverket. Dess kunskapsinhämtande har främst skett i form av praktiskt fältarbete, som inte är och

ju vetenskapligt

knappast kan sägas ha varit

systematiskt.

och SOU 984255

202 Överväganden förslag

att art och omfattning av :tnisk

För vår uppgift kartlägga just

har vi haft alltför litet att utgå från. Vår eget

diskriminering

till att bristerna är dels den forskningsöversikt

bidrag avhjälpa

Anders och Charles Westin utarbetat och (är de som Lange en flerfaktorteori om etnisk konflikt, dels vår stora utvecklat av vuxna svenska attityder till invaxdrare

studie medborgares

och minoriteter. Vi har också kunnat notera utvecklingstendenscr un-

positiva

men oberoende av oss. Etnologin, dxs. den der den tid vi arbetat, mest åt seder och bru i det

folklivsforskning som länge ägnat sig har flyttat in i nutidens Sverige. Socialantropdogin, förgångna,

som den också kallas, som länge sökte

eller kulturantropologin

sina arbetsfält bara i exotiska länder, har mer om mer

fjärran

åt hemlandet. Också inom ekonomi, sociologi ocl statsägnat sig har ett ökat intresse lämnat i form av intrzssant vetenskap spår

Från fmansieringskällor utanför forskningsinsttutioforskning.

anslås än till projekt av betydese för nerna mer pengar tidigare att öka om de etniska relationerna. Expertgnppen

kunskaperna

numera Delegationen ör in-

för invandringsforskning (EIFO),

har utfört och finansiera and-

vandrarforskning, egen forskning

också stimulerat forskarsamhällets irtresse.

ras och därigenom

inte kan tillskott av rsurser

Även om EIFO påräkna väsentligt

aktivt medverka till att mer pengar utøerkas

kan delegationen

från och privata fonter pri-

andra fmansieringskällor. Offentliga

oriterar inte sådan forskning som delegaionen

nödvändigtvis

De kan emellertid ibland låta sig övertyg-.s Det

har att främja.

förutsätter dock att EIFO kan avsätta personal för fortlipande

med bidragsgivare. Det är kontakt och förhandling potentiella

att ett till delegationens szkreta-

vår bedömning personaltillskott

betala skulle EIFC också riat på detta sätt skulle sig. Härigenom mer effektivt än hittills kunna medverka till att väcka foskares

. intresse. Att detta är är ställt utom varje tvivel. Inomnästan

nödvändigt

är av forskarna obekanta ned in-

alla discipliner majoriteten

och Sannolikt beror de på att

vandrings- invandrarforskningen.

formerna hittills har saknats universtet och de institutionella på och denna därför uppfattats som (m den

högskolor forskning

varit direkt meriterande i forskarkarriären. Härtill bmmer inte forskare är lika främmande för invandrana och att alltför många deras som i övrigt.

ättlingar majoritetsbefolkningen

och historikern Al! Åberg

Den annars förträfflige respektable

exempel. I Vår svenska historia, utgivei 1979, ger oss ett slående han vid holländsk och finsk nvand-

uppehåller sig utförligt tysk,

under århundraden, och naturligtvis vid den svenska

ring gångna

till Nordamerika under 1800- och l900-talei. Slut-

utvandringen

och 203

överväganden förslag

kapitlet heter Sverige och världen. På snart sagt alla

mänskliga områden utom i fråga om efterkrigsinvandringen visar hur

Åberg

världen och världshändelserna kommit oss närmare och hur vi öppnat våra gränser. De allra sista raderna i boken lyder:

Sverige är ett land i snabb förvandling. Strukturförändringarna och den ökande koncentrationen till tätorterna har lett till en omgestaltning av hela det gamla landskapet, som är så nära förbundet med vår historia. Det svenska folket har helhjärtat anslutit sig till välståndspolitiken och samhällets djupgående förvandling men har samtidigt kvar sina rötter i landsbygden och svärmar ut, så snart tillfälle ges, till sina torp och sommarstugor. Inget folk i Västeuropa förefaller vara starkare förankrat i naturen och livet på landet än detta svenska folk.

Detta svenska folk! Med rötter i landsbygden! Inte ens en så

god

iakttagare som Alf Åberg har upptäckt att en åttondel av folket i Sverige har sina rötter annorstädes. Inte en rad av

på någon

bokens 549 sidor berör den kolossala som

strukturomvandling efterkrigsinvandringen innebär.

Vår sammantagna bedömning är emellertid att forskarnas nyfikenhet på invandrarna och deras och deras relationer

ättlingar

till den svenska omgivningen håller att väckas. Vid flera

på

universitet finns nu begynnelsen till institutionsliknande enheter av tvär- och mångvetenskaplig karaktär.

Det öppnar nya möjligheter till inom området etniska relationer.

forskning Troligen

kommer_dessa enheter att locka forskare och blivande forskare att mer än hittills sig åt detta forskarområde. Här får EIFO

ägna ytterligare en uppgift, nämligen att genom Stimulansbidrag medverka till uppbyggnaden av forskarkompetens.

Samhällssektorerna har i sin finansiering av forskning en na-

turlig benägenhet att prioritera sådana projekt som ter sig ome-

delbart användbara i deras verksamhet. Tillkomsten av enheter som Centrum för invandringsforskning vid Stockholms universitet och liknande enheter vid andra universitet kommer förhoppningsvis också att slå vakt om grundforskningen. Utan den torkar

den tillämpade så småningom ut. Ett kunskapsinhämtande är nödvändigt och möjligt också med

andra metoder än strikt vetenskapliga. Vårt förslag i det följande om delvis för invandrarverket leder - om

nya arbetsuppgifter

det - till att

genomförs betydelsefull kunskap byggs upp om bl.a.

den etniska diskrimineringens omfattning och karaktär. Försla-

get att skärpa och precisera förordningen om statsmyndigheter-

nas ansvar som presenteras i avsnitt 9.5 nedan bör leda till ökade kunskaper hos dem. Förslaget att konkreta

handlingsprogram

upprättas av landsting och kommuner har liknande

syften.

Att genom forskning och på annat sätt samla kunskaper är en

204 och

Överväganden förslag

sak, en därifrån alltför ofta skild är att sprida kunskaperna på ett sådant sätt och i en sådan form att de kommer till användning. Inom EIFO förbereds en blygsam verksamhet i detta syfte, i linje

med forskningsrådsnämndens propåer om nyttjarinformation.

Även här hämmas dock delegationen av sina begränsade sekretariatsresurser.

I det lämnar vi på forskningsfält, som

följande några exempel

vi ser som särskilt angelägna att få belysta genom vetenskapliga insatser.

Exempel på angelägen forskning

En historisk bakgrund är nödvändig för att kunna tolka framtiden och förstå det närvarande. Dagens etniska relationer har sina

rötter i såväl majoritetsbefolkningens idéhistoria och politiska historia som i de olika invandrargruppernas motsvarigheter. Re-

dan bedrivs intressant forskning på detta område vid institutionen för idé- och lärdomshistoria i Uppsala. Den politiska efter-

krigshistorien rymmer också många forskningsbara områden

med anknytning till etniska relationer, exempelvis sådant som rör de politiska beslut och icke-beslut som ledde till den stora arbets-

kraftsinvandringen under perioden.

Ur bl.a. de historiska erfarenheterna växer de kulturella mönstren fram och utsätts för nuets påverkan. Invandrarnas

ständiga

kulturer möter svensk kultur och båda påverkas därav. Med

användande av socialantropologisk metod, såsom deltagande

observation, har forskare visat på samspelet mellan kulturerna och uppkomsten av ”nya” kulturer. Vi behöver åtskilligt mer av

om dessa, främst om den komplicerade process som

kunskaper

handlar om att en kultur i en ny miljö och om den

omplantera

växelvisa påverkan som sker.

”Det svenska dilemmat” är, som vi tidigare varit inne på, gapet mellan å ena sidan en socialliberal jämlikhetssträvan och en etnisk tolerant ideologi som statsmakterna gör sig till tolk för och å andra sidan de ekonomiska och sociala realiteter som de när-

mast berörda myndigheterna och organisationerna måste ta hän- Denna iakttagelse rymmer åtskilliga frågeställningar som

syn till. vore att analysera och som rör sociala kraftfält. Bland

viktiga

annat behövs det ingående undersökningar, t.ex. genom fallstudier, av hur svenska institutioner (myndigheter m.fl.) reagerar på de etniska relationerna. Institutionell diskriminering är ett näralig-

där man bl.a. bör rikta sökarljuset mot

gande forskningsområde

de rättsvårdande myndigheterna, men också mot stora statliga

byråkratier, såsom skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen

och socialstyrelsen. Motsvarande studier bör också kunna genomföras på kommunal nivå.

och 205

Överväganden förslag

Det är också angeläget att samhället genom skaffar

forskning

sig bättre överblick över den etniskt sociala dvs.

stratifieringen,

ett slags etnisk I denna bör bl.a.

levnadsnivâutredning. forskning

longitudinella studier göras av förändringar över tid vad

gäller

individuella sociala karriärer och social mobilitet i det kollektiva

sammanhanget.

Till angelägna forskningsuppgifter hör också de etniska minoritetsgruppernas ställning i det svenska samhället. Vad krävs för att de större etniska grupper som blivit fast bosatta i landet faktiskt skall kunna bevara och utveckla sin kultur och sitt språk, på det sätt som förespeglats när valfrihetsmålet ställts upp som en av invandrar- och minoritetspolitikens Vilka om-

huvudpunkter?