Näringstillstånd : ett medel i kampen mot ekonomisk brottslighet och skatteundandragande : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

j

NÄRINGS-

D

TI LLSTÄN

%%%%%

av

Delbetänkande n n mot ekonomisk

kommiss

ttslighet.

SME

Statens offentliga utredningar

wa sou 1984:8

ä

Justitiedepartementet

Näringstillstånd

Ett medel i mot ekonomisk kampen

och skatteundandragande brottslighet

Delbetänkande av

mot ekonomisk brottslighet

Igommissionen

Stockholm 1984

Omslag Hans Bergman/Liber Information ISBN 9l-38-08200›4 ISSN 0375-250X Liber Tryck Stockholm 1984 3l2892

.Tiii Regeringen

i

é

Statsrådet Ingvar Carisson

a

Genom besiut den 25 november 1982 bemyndigade regeringen i statsrådet Car1ss0n att ti11ka11a en kommission med

Ingvar

tre iedamöter med uppdrag att iämna försiag om åtgärder

mot ekonomi sk brottsi ighet.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades samma dag tiii i Iedamöter i kommissionen genera1direktören Sven Heurgren,

i

s ordförande, regeringsrådet Gunnar Björne och riksdags-

ledamoten Arne Nygren.

Ti11 kommissionen har knutits två referensgrupper. Den första referensgruppen består av riksdagsledamöterna

D

Lennart Andersson, Lennart Biom, Tommy Franzén och U11a- Britt Åbark samt förbundssekreteraren Kar1 Danieisson, ekonomichefen Birger Davidson, advokaten Bengt Ljusberg, förbundsordföranden 011e Söderman och direktören Per- Gunnar Vinge. Den andra referensgruppen består av uppbördsdirektören Lennart Bjerkner, byråchefen Esbjörn Esbjörnson, länsåkiagaren Torsten Jonsson, Iänsrådet Kari- Erik Nord, tuiirådet Kari-Evert Rydberg, iänsrådet Anders Thorne11, professorn Hans Thornstedt samt kronofogden 01of Törnkvist.

Kommissionen iämnar i detta betänkande förslag ti11 Iag om

näringsti11stånd. Försiaget har utarbetats av revisionssekreteraren Ulf Berg, hovrättsassessorn Leif Carbe11 och byrådirektören Bror Tronbacke. Revisionsdirektören Gunnar

i Harhoim har biträtt kommissionen i organisatoriska

i frågor.

Samråd har skett med näringsförbudskomittên (Ju 1981:03).

Under arbetets gång har synpunkter inhämtats från företrädare för SHIO-Famiijeföretagen, Stockhoims Hande1skammare, Sveriges Industriförbund och Sveriges Köpmannaförbund samt från företrädare för Motorbranschens Riksförbund, Målarmästarnas Riksförening, Schaktentreprenörernas Riksförbund, Svenska Åkeriförbundet, Sveriges Hote11- och Restaurangförbund samt Sveriges

Städentreprenörers Förbund.

Synpunkter har också inhämtats från företrädare för Iänsstyreisernas organisationsnämnd, riksskatteverket och statskontoret.

Stockho1m 1 februari 1984

Sven Heurgren Gunnar Björne Arne Nygren

/Bror Tronbacke

INNEHÅLL l [ SAMMANFATTNING

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG 13

DEL 1 KARTLÄGGNING

1 INLEDNING 19

1.1 19 Uppdraget 1.2 19 3 Bakgrunden L 1.3 Iniedande 22 synpunkter

2 NUVARANDE REGLER 25 2.1 Kort historik 25 2.2 av 27 Begränsningar näringsfriheten 2.3 Näringsrättsiiga regier 30 2.3.1 Konsumentskydd 2.3.2 til] den personiiga 41 Hänsyn integriteten 2.3.3 Stora ekonomiska intressen 42 2.3.4 Samhäiisintresset 44 2.3.5 Säkerhet m.m. 46 2.3.6 Ordning 50 2.3.7 Brottsrisker 53 2.3.8 Kontroii över vissa tjänster 55 2.3.9 K0ntro11 över ut1änningars 60 näringsverksamhet 2.4 63 Näringsförbud

3 UPPGIFTER om FÖRETAGEN 65 3.1 av företag 65 Registrering 3.1.1 Näringsrättsiiga register 65 3.1.2 Skatteregister 68 3.1.3 69 Övriga register Nyetabieringar

UTLÄNDSK RÄTT 77

4.1 Danmark 4.2 Fin1and 78 4.3 Norge 79 4.4 Eng1and 84 4.5 Frankrike 86 4.6 Schweiz 86 4.7 Västtysk1and 86 4.8 Österrike 91 4.9 USA 94

FRÅGORNAS TIDIGARE BEHANDLING 99

5.1 Branschutredningar m.m. 99 5.1.1 Bi1branschen 99 5.1.2 Hote11- och 110 restaurangbranschen 5.1.3 Städbranschen 117 5.1.4 Fastighetsbranschen 122 5.1.5 Byggbranschen 127 5.1.6 Schaktentreprenörer 129 5.1.7 Åkeriverksamhet 132 5.1.8 Taxiverksamhet 145 5.1.9 Låssmedsverksamhet 146

5.2 Övriga utredningar 147

Riksdagsbehand1ing 158

SYNPUNKTER OCH FRAMSTÃLLNINGAR 171

6.1 Hearings 171 6.2 Skrivelser 178

DEL II ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

BEHOV AV ÅTGÄRDER 181 7.1 Inledning 181 7.2 Orsaker ti11 m1ssförhå11anden 185 7.3 Åtgärder mot ekonomisk br0tts1ighet och 187

skatteundandragande

GRUNDLÄGGANDE UTBILDNING I FÖRETAGSSKÖTSEL

13 EKONOMISKA GARANTIER 247 13.1 Alimänt 247 13.2 Ekonomiska garantier vid misskötsei 251 13.3 Ekonomiska garantier som förut- 253

sättning för näringstiiistånd

13.4 Garantibeloppets storlek 261

14 VILKA BRANSCHER BÖR OMFATTAS AV KONTROLL? 267 14.1 Ailmänt 267 14.2 Restaurangbranschen 276 14.3 Transportbranschen 285 14.4 Byggbranschen 297 14.5 Biibranschen 305 14.6 Städbranschen 311 14.7 Fastighetsförmediing 315

15 REGISTRERING 319 15.1 Aiimänt 319 15.2 Effektivare registrering 320 15.3 Branschregister 325 15.4 Centraia register 327

16 TILLSYN OCH KONTROLL 331 16.1 Länsstyreisen 331 16.2 Besvärsmöjiigheter 338

17 ORGANISATION OCH RESURSER 341 17.1 Länsstyreisen 341 17.2 Lokai skattemyndighet 351

18 FINANSIERING 357

19 SPECIALMOTIVERING 361

i

›

Bi1aga 1 Direktiv 393

E

2 Tabe11 403 f Bi1aga E 405

Bi1aga 3 Förteckning över kommissions betänkanden,

promemorior, rapporter och skrive1ser

SAMMANFATTNING

Uppdraget

Det stora flertalet näringsidkare är seriösa och följer lojalt de spelregler samhället ställt upp. Inslagen av misskötsamhet har dock under senare tid tagit sig sådana

och nått sådan omfattning att man kan tala om ett uttryck samhällsproblem. En växande andel företagare ägnar sig åt ekonomisk brottslighet och skatteundandragande.

I kommissionens uppdrag har enligt direktiven ingått att undersöka möjligheterna att använda bl.a. etableringskontroll för att komma till rätta med problemen med ekonomisk brottslighet och skatteundandragande samt att

fram förslag i detta hänseende. I direktiven används lägga uttrycket etableringskontroll som ett samlande begrepp för de krav som kan ställas på företagare för att de skall ha rätt att driva näring. Hos de flesta människor för

etableringskontroll tankarna till att samhället uttrycket prövar behovet av företag och reglerar antalet företag inom olika branscher, på olika orter etc. Det är för kommissionen främmande att föreslå åtgärder som innebär att tillträdet till marknaden skall regleras på sådant sätt. Kommissionen har därför valt att i stället samla de åtgärder som nu föreslås under den mer neutrala

benämningen näringstillstånd.

Nuvarande tillståndskrav

Näringsfriheten är huvudprincip i Sverige. Såvida inte annat stadgas i lag får rörelse startas fritt. På flera verksamhetsområden har emellertid av olika skäl tillståndsplikt införts. Kommissionen har kartlagt vilka krav som tillämpas inom olika branscher och för olika yrken. En redogörelse härför lämnas i kapitel 2. Syftena med kraven varierar. I allmänhet har de dock tillkommit av andra skäl än att motverka ekonomisk brottslighet. Det kan vara fråga

Sammanfattning

om att skydda konsumenternas liv, hälsa och säkerhet. Det är t.ex. grunden för de krav som ställs läkare och

på

elinstallatörer. I en del fall kan skälet till reglering vara att stora ekonomiska intressen berörs. Det i gäller fråga om bank- och försäkringsrörelse. Krav på nykterhet och ordning är skälen för de särskilda regler som gäller för t.ex. alkoholservering.

Kommissionen har inhämtat upplysningar om förhållandena i vissa andra länder. I kapitel 4 lämnas för en redogörelse detta. Inte i något land råder fullständig näringsfrihet. Vid en internationell jämförelse finner man att det ställs förhållandevis låga krav på företagen i Det är Sverige. inte ovanligt att det i andra länder ställs krav både

på

strafflöshet och yrkesskicklighet, som är i något sällsynt Sverige. Norge, Västtyskland och Österrike kan nämnas som exempel på länder där sådana krav är Även i ett vanliga. land som USA har man mer av förhandskontroll av företag än vi har i Sverige.

Problemen

Om ekonomisk brottslighet och skatteundandragande breder ut sig inom näringslivet, försvåras konkurrensförhållandena för de näringsidkare som driver sin verksamhet i enlighet med gällande regler. De företag som undandrar sig sina samhälleliga kan t.ex. hålla förpliktelser lägre priser. Seriösa företag får av ekonomiska skäl svårt att hävda sig mot den illojala konkurrensen. Genom skatteundandragandet går stat och kommun miste om inkomster, vilket bl.a. kan innebära att reformer angelägna inte kan genomföras i den utsträckning som planerats.

Det är framför allt vissa branscher som är drabbade av ekonomisk brottslighet och Det skatteundandragande. har framkommit av tidigare och offentliga utredningar utredningar inom skatteförvaltningen m.m. (se vidare kapitel 5). Myndigheternas erfarenheter, från signaler

branschorganisationer och fackliga organisationer ger också stöd för att problemen främst är knutna till vissa branscher.

I debatten framhålls ibland att osunda företeelser inom näringslivet bör motverkas genom selektivt verkande

som bara riktar sig mot de misskötsamma. När det

åtgärder,

gäller ekonomisk brottslighet och skatteundandragande tänker man då främst på ett utvidgat näringsförbud och en effektiviserad skattekontroll. Näringsförbud är emellertid ett förhållandevis omständligt förfarande med domstolsprövning. Skulle det användas för att sanera hela branscher ett stort antal förbud utfärdas, vilket

finge skulle bli en mycket tidsödande och krånglig procedur. I vissa branscher är verksamhetsförhållandena sådana att traditionell skattekontroll har svårt att nå tillfredsställande resultat. Vissa näringsidkare är i det närmaste immuna mot skattemyndigheternas kontrollaktioner. Inga utmätningsbara tillgångar finns i rörelsen. Det krävs därför även andra, förebyggande och mer generellt verkande åtgärder för att koma till rätta med problemen.

Ett system för näringstillstånd

Kommissionen har inte gått in för något allmänt system för tillståndsplikt, omfattande hela näringslivet, utan begränsat åtgärderna till s.k. kritiska branscher. Näringsfriheten i sig står för så väsentliga värden att större ingrepp än nödvändigt inte bör göras. Ett system omfattande alla näringsidkare skulle för övrigt bli alltför ohanterligt rent administrativt.

Kommissionen har valt att utforma ett system för näringstillstånd som inriktar sig på att sanera de branscher där problemen med ekonomisk brottslighet och skatteundandragande är mest akuta.

Sammanfattning

Kommissionen har övervägt o1ika former av

ti11ståndsp1ikt.

Grovt räknat kan man skiija me11an behovsprövning, kompetensprövning, vandeisprövning och ekonomisk prövning. När krav på tilistånd diskuteras är det att ta i viktigt beaktande även vi1ka negativa effekter kraven kan få

på

b1.a. nyföretagandet, prissättningen och konkurrensen. Ett system som begränsar marknadsti11trädet kan på ett icke önskvärt sätt påverka branschens Ett vä] utveck1ing. avvägt system för ti11ståndsp1ikt - med rim1iga krav

på

- bör å andra sidan kunna företagen ge positiva effekter genom att det kan återstä11a konkurrensen och bidra ti11 en sundare utveck1ing av branschen.

Som redan framgått vi11 kommissionen inte föres1å behovsprövning av röre1ser. Även om överetab1ering i vissa fa11 kan vara en av orsakerna ti11 att oseriösa affärsmetoder används, bör det inte vara samhä11ets uppgift att reglera anta1et företag på marknaden. Anta1et bör i företag stä11et regleras genom en vä1 fungerande konkurrens.

Inte he11er föres1år kommissionen krav på yrkesskick1ighet för rätt ti11 näringstiiistånd. Höga krav på yrkesskick1ighet kan stöta bort driftiga och initiativrika personer som dock saknar forme11 Sådana krav kompetens. kan också Ieda ti11 i branschen; Krav en högre prisnivå på yrkesskickiighet synes inte he11er heit

ändamå1sen1igt

för att motverka ekonomisk brottslighet.

Kommissionen har i stä11et stannat för sådana former av ti11ståndsp1ikt, som mer direkt tar sikte på att stävja missförhålianden i fonn av ekonomisk och brottsiighet skatteundandragande. Dessa är:

0 Vande1sprövning av företagare 0 Grund1äggande utbi1dning i företagsskötse1 0 Ekonomiska garantier för skatter och avgifter

Sammanfattning 5

Vande1sprövning

anser kommissionen vara en form av kon- Vandeisprövning tro11 som, utan att innebära någon iångtgående inskränki vä1 svarar mot ändamåiet att ning näringsfriheten, motverka ekonomisk brottsiighet och annat oseriöst föreska11 en1igt försiaget innebära att tagande. Prövningen som under de närmast föregående åren begått de personer ekonomiska brott e11er i större utsträckning undergrövre iåtit att betaia skatter och avgifter inte ska11 anses att driva röreise. Enstaka, smärre förseeiser iämpiiga ska11 sjä1vfa11et inte inverka meniigt för den sökande. Det är främst mer a11var1iga brott, som 1ett tiil fängeise e11er höga böter, som ska11 1eda ti11 att näringstiiistånd När det gäiier underiåtenhet att betaia skatter vägras. och avgifter är det stora e11er upprepade restföringar som ska11 utgöra ett hinder.

Vandeisprövning som utformas på detta sätt kommer inte att innebära några egentiiga oiägenheter för de seriösa näringsidkarna. Prövningen bör i stäiiet vara til] fördei för dessa genom att oseriösa personer motas bort.

Grundiäggande utbiidning i företagsskötse1

oseriöst företagande kan många gånger ha sin grund i ren okunnighet. Bristfäiiiga kunskaper i bokföring och kaikyiering och då1ig kännedom om lagar och regler kan ieda ti11 att företagaren redan från början hamnar på fe1 kurs. Prob1em med att sköta företaget kan medföra att kommer in på en oseriös väg som det sedan b1ir företagaren svårt att vika av från.

Grundiäggande utbiidning i företagsskötsei bör därför kunna motverka ekonomisk brottsiighet och skatteundandragande. Kommissionen föresiår att samhäilet ska11 ges möjiighet att stä11a sådana utbiidningskrav på före-

6¶Sammanfattning sou

1984:8 g

tagarna. Det kan vara en kortare kurs i skatteregier, bokföring, redovisning, ka1ky1ering m.m. Det är här fråga om krav på eiementära kunskaper, inte kvaiificerad yrkesutbi1dning. Branschorganisationerna bör sjäiva kunna svar för utbiidningen.

I åkeribranschen gäiier redan idag, på försök, det kravet att en biivande företagare ska11 genomgå en av branschorganisationen anordnad veckoiång kurs i

företagsfrågor.

Fa11er denna försöksverksamhet väi ut bör den kunna tjäna som förebiid för även andra branscher.

Ekonomiska garantier

Ett a11var1igt pr0b1em är att undersomiiga företagare 1åter att beta1a in skatter och avgifter i laga ordning. stä11et 1åter man dessa betainingar restföras och växa ti11 a11t större skulder. Att undanhå11a skattemedei är ett iättvindigt sätt att skaffa krediter. I vissa fa11 sig kan ren speku1ation i kortsiktigt företagande och snabba vinster vara orsaken tiil att skatter inte och avgifter betaias. När indrivningsförfarandet hunnit i kapp har företaget upphört e11er också finns det inga

ti11gångar

kvar att ta i anspråk.

För att komma ti11 rätta med dessa föres1år prob1em komissionen att samhäiiet i s.k. kritiska branscher ska11 kunna kräva säkerhet för framtida skatter och avgifter. Säkerheten ska11 bestå av en betalningsutfästeise från bank, s.k. bankgaranti. Eniigt försiaget skall det garanterade beioppet vara 50 000 kr. föres1ås vara Beioppet detsamma för a11a företag. En viktig del av försiaget är att banken på affärsmässiga grunder

gör kreditprövningen

och bevakar garantin. av1astas Därigenom myndigheterna

arbete. Ti11ståndsmyndighetens b1ir att kon-

uppgift tro11era att gi1tig garanti finns innan näringstiilstånd bevi1jas. Utfästeisen förvaras hos myndigheten och kan tas

SOU [98418 Sammanfattning 7

i om företaget sedermera inte fuiigör sina

anspråk

betainingsskyldigheter gentemot det a11männa. Bankerna tar ut för garantiutfästeiser. För det enskiida

ersättning företaget kommer det att kosta omkring 1 000 kronor per år att hå11a garantin. Denna kostnad är avdragsgiil vid taxeringen.

När skall kontroiien sättas in?

Det har redan framgått att syftet med åtgärderna ska11 vara att sanera branscher som är drabbade av ekonomisk brottsiighet och annat oseriöst företagande. Kommissionen har inte ansett det iämpiigt att i 1ag direkt ange de branscher som ska11 omfattas av k0ntro11en. Vi1ka branscher som behöver saneras kan nämiigen variera från tid tili annan och det är angeiäget att åtgärder kan sättas in snabbt och att de kan anpassas efter behoven i ski1 da branscher.

Kommissionen har vait den lagtekniska konstruktionen att riksdagen genom en ramiag ger regeringen bemyndigande att införa krav på näringstiiistånd i vissa branscher e11er deiar av branscher. Det kommer också att b1i regeringens sak att viiket eiier viika krav -

avgöra vandeisprövning,

e11er ekonomiska - som skal] företagarutbiidning garantier gä11a i en viss bransch. Genom en sådan ordning får samhäiiet ett effektivt och flexibeit instrument att använda i probiembranscher.

Kontroiien ska11 sättas in i de branscher där probiemen är mest akuta. Endast ett iitet antai branscher - fem tiii sex - ska11 kunna omfattas. En prioritering kan därför bli nödvändig.

Kontrolisystemet ska11 tiiiämpas bara om verkiigt behov föreligger. Om en bransch varaktigt saneras, ska11

kontroiien upphöra. Riksdagen ska11 eniigt förslaget efter fem år från ikraftträdandet på nytt ta stäilning ti11 om Iagstiftningen behövs.

Krav på näringstillstånd ska11 införas bara om en betydande ande1 av företagarna i en bransch brister i iagiydnad e11er benägenhet att betaia skatter och avgifter. Med bristande Iagiydnad avses här i första hand ekonomisk brottsiighet och Iiknande förfaranden.

Vad som ska11 anses vara betydande omfattning måste avgöras utifrån förhâilandena i varje bransch för sig. Ofta bör man kunna bedöma omfattningen genom att se tili konkurrenssituationen. Om de misskötsamma företagarna ti11sammans utgör ett hot mot den seriösa de1en av branschen, bör man kunna anse att antaiet misskötsamma är betydande.

Näringsförbud

En1igt nuvarande regler kan en näringsidkare under vissa omständigheter dömas tili ett tidsbegränsat näringsförbud. Det förutsätter att han försatts i konkurs och att han grovt åsidosatt sina förpiikteiser som näringsidkare. Näringsförbudet prövas av domstoi i varje enskiit fa11. För närvarande utreder en särski1d kommitté, näringsförbudskommittén, frågan om ett utvidgat näringsförbud, som kan dömas ut oberoende av konkurs. Ett sådant förbud sku11e t.ex. kunna dömas ut om näringsidkaren begått ekonomiska brott. Komissionen förutsätter att utvidgade regler om näringsförbud införs. Med det försiag ti11 näringsti11stånd som kommissionen nu iägger fram - som är

ti11 vissa branscher - behövs ett begränsat utvidgat

1 näringsförbud b1.a. för att i andra branscher kunna komma 1 ti11 rätta med ins1ag av ekonomisk brottsiighet och iiknande förfaranden.

Hand1äggning, ti11syn m.m.

Länsstyreisen ska11 enligt försiaget vara ti11ståndsmyndighet i fråga om näringstilistånden. En handiäggning

regiona1 nivå är en1igt kommissionen den bästa 1ös-

på

ningen för dessa ärenden. För att få ti11 stånd en så effektiv handiäggning som möjiigt anser kommissionen att företagsfrågorna bättre än i dag bör samordnas inom 1änsstyreisen. Kommissionen föresiår därför att en särski1d funktion för företagsfrågor inrättas hos 1änsstyre1serna. Funktionen föresiås b1i inordnad under a11männa enheten.

Så iångt möj1igt bör prövningen för näringstiiistånd samordnas med annan ti11ståndsprövning som förekommer. Vid ärendehandiäggningen bör samråd rege1mässigt ske med skatteavdeiningen.

En viktig de1 av det föres1agna systemet med näringsti11stånd är tilisyn och kontroil. Erfarenheterna av hittiiisvarande system för ti11stånd visar att det oftast är i den efterföijande kontro11en det brister. Om förutsättningarna för näringstiiistånd inte Iängre före1igger ska11 ti11ståndet återkaiias. Länsstyre1sen föresiås vara ti11synsmyndighet. Po1is- och kronofogdemyndigheter ska11 underrätta 1änsstyre1sen om en ti11ståndshavare begått ekonomiska brott e11er ådragit sig stora skatteskuider. Det är dock nödvändigt att Iänsstyreisen sjäiv tar aktiv de1 i kontroiien. Fä1tkontro11er krävs. Persona1 vid länsstyrelsen bör med jämna me11anrum uppsöka service- och affärsområden för att kontro11era att företagen i de aktue11a branscherna har näringsti11stånd. Att myndigheten har god kännedom om förhåiiandena i branscherna är en förutsättning för att systemet ska11 fungera bra.

Den som bryter mot regierna om näringsti11stånd ska11 kunna straffas med böter e11er fängeise i högst ett år.

10¶Sammanfattning

Det är angeläget att länsstyrelsen får tillräckliga resurser för en snabb och smidig ärendehandläggning och för att utöva en effektiv tillsyn. Resursförstärkningar har bedömts nödvändiga. Kommissionen föreslår 58 nya handläggartjänster och 15 nya biträdestjänster till länsstyrelserna. Hos en normalstor länsstyrelse innebär det två handläggartjänster och en halv biträdestjänst. Länsstyrelsen bör vidare tillförsäkras god i kompetens företagsfrågor. Ekonomer och jurister bör finnas vid företagsenheten.

Kostnaderna, som kan beräknas till totalt 10,8 miljoner kronor per år, skall enligt förslaget finansieras genom avgifter som tas ut av de företag som får tillstånd. Kostnaden för ett näringstillstånd kan väntas till

uppgå

omkring 500 kronor.

Branscher som bör omfattas av systemet

Som framgått skall fatta det regeringen slutliga avgörandet i fråga om vilka branscher som skall omfattas av krav på näringstillstånd och vilket eller vilka krav som skall tillämpas i en viss bransch. Kommissionen har övervägt vilka branscher som bör ingå i Kommissystemet. sionens ställningstaganden är dock att se som rekommendationer och innan slutlig ställning tas till omfattningen av prövningen i en viss bransch kan ytterligare utredningar behöva göras. De verksamheter som kommissionen har i åtanke är följande:

0 I denna bransch bör

Restaurangbranschen. Vandelspröv-

ning, företagarutbildning och ekonomiska garantier för skatter och avgifter vara ett krav för rätt att driva rörelse. (Vandelsprövning förekommer redan i

dag i fråga

om de företagare som driver restaurang med utskänkningstillstånd)

o

Transgortbranschen. Vandelsprövning, företagarutbildning

och ekonomiska garantier bör som krav för att få gälla

Sammanfattning 1 l

sou 19343

driva verksamhet som åkare. (vandeisprövning och före-

är redan i krav) - När det ; tagarutbiidning dag gä11er E taxiverksamheten bör förhåiiandena närmare utredas.

0 De1ar av byggbranschen bör omfattas av

Byggbranschen.

För verksamhet som schaktentreprenör bör krav systemet. på ekonomiska garantier och företagarutbiidning gä11a. Också inom måieriverksamheten bör ekonomiska garantier och företagarutbiidning kunna b1i aktuelia. Även vandeispröv-

kan komma i - För deiar av byggbran- 3 ning fråga. övriga schen föresiås inga krav på näringstiiistånd.

i 0 Biibranschen. vad gäiier bi1reparationsverksamheten bör krav på ekonomiska garantier i första hand införas. Företagarutbiidning bör övervägas. Vad beträffar hande1n med begagnade bilar bör förutom de nämnda kraven även vandeisprövning införas. För nybiishandein föres1ås inga

åtgärder.

0 Städbranschen. I första hand bör ekonomiska garantier för skatter och avgifter krävas, men även företagarutbiidning och vandeisprövning bör övervägas.

Inom restaurangbranschen och åkeribranschen förekmnner

som framgått redan nu viss form av ti11ståndsprövning.

Denna prövning bör samordnas med den av kommissionen föreslagna prövningen.

Huvudprincipen bör enligt kommissionens mening vara att både nytiiiträdande och befintiiga företag ska11 omfattas av kraven på näringstiiistånd. Om bara de nytiiiträdande omfattas finns risk för att konkurrensoiikheter uppkommer me11an företagen i en bransch. De befintiiga företagen sku11e få en a11tför skyddad stä11ning på marknaden.

Sammanfattning

Registrering

Registrering är en förutsättning för att samhället skall ha god kontroll över företagen. Registrering av företag i s.k. riskbranscher har diskuterats vid ett flertal tillfällen, ofta som ett alternativ till mer

långtgående

kontrollåtgärder. Ibland har allmän registreringsplikt diskuterats, ibland särskilda branschregister.

Det är nödvändigt att länsstyrelsen för över de register företag som omfattas av det föreslagna med systemet näringstillstånd. Det gäller både företag som beviljats och företag som vägrats tillstånd.

I övrigt finns enligt kommissionens mening inte behov av fler nya register. Det finns redan över en mängd register företag. Det viktigaste anser kommissionen vara att företagen kommer in i skatteregistren. Finns företagen registrerade där, finns också möjligheter att avkräva dem skatter och avgifter.

Kontroller som utförts i olika branscher har visat att det finns ett oroväckande stort antal svarta En företag. effektivisering av skatteregistreringen bör därför ske. De lokala skattemyndigheterna bör tilldelas resurser för att utföra fältkontroller och så vis se till på att företagen förs in i skatteregistren.

Kommissionen föreslår en förstärkning av de lokala skattemyndigheterna med 40 tjänster till en kostnad av ca sex miljoner kronor per år. Detta resurstillskott skall användas till att utföra de nämnda fältkontrollerna. Finansiering föreslås ske över statsbudgeten. Reformen bör dock

på

sikt betala sig genom ökade skatteintäkter.

I de branscher där missförhållandena inte är sådana att krav på näringstillstånd behöver införas bör effektivare registrering i skatteregistren i kombination med utvidgade regler om näringsförbud vara tillräckliga åtgärder.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Försiag ti11

Lag om näringsti11stånd

Denna 1ag har tiil ändamåi att främja en sund utveck1ing av genom särskiida åtgärder i vissa näringsnärings1ivet grenar mot i11oja1 konkurrens och missbruk av näringsfriheten.

Bemyndigande

Regeringen får föreskriva att visst s1ag av näringsverksamhet endast får bedrivas av den som fått ti11stånd

eniigt denna 1ag (näringstiiistånd).

Föreskrifter om näringstiiistånd för visst s1ag av näringsverksamhet får medde1as, om det finns grundad anta att det i betydande omfattning förekomner aniedning att näringsidkare inom ifrågavarande s1ag av verksamhet brister i 1ag1ydnad e11er under1åter att fuiigöra sina skyidigheter eniigt skatte- e11er avgiftsförfattningarna.

Vi11k0r för näringsti11stånd

Föreskrifter om näringstiiistånd ska11 ange under viika förutsättningar ti11stånd ska11 ges. Därvid får endast ett eiler fiera av föijande tre krav stä11as upp som vi11kor för tiiistånd, nämiigen att den som ansöker om ti11ståndet

14 sou

Färfattningsförslag 1984:8

1. med avseende på 1ag1ydnad och benägenhet att fu11göra

sina skyidigheter en1igt skatte- och avgiftsförfattningarna är 1ämp1ig att bedriva verksamhet av angivet s1ag,

2. har genomgått viss grundutbi1dning i fråga om skötse1

av företag e11er visar att han på annat sätt har förvärvat motsvarande kunskaper,

3. stä11er säkerhet inti11 ett be1opp av 50 000 kronor för

stats och kommuns framtida fordringar mot honom på skatter, tu11ar e11er avgifter.

Säkerhet eniigt första stycket 3 ska11 bestå av en av bank utfärdad garantiförbinde1se att i gäidenärens stä11e såsom för egen sku1d svara för beta1ningen av sådan fordran som avses i 2 § iagen (1978:880) om beta1ningssäkring för skatter, tu11ar och avgifter. Garantiförbinde1sen får genast utsökas.

Vad som föreskrivs i 3 § första stycket 1 gäiier, om näringsidkaren är aktieb01ag, ekonomisk förening e11er stifteise, i fråga om iedamöterna i styre1sen samt verkstä11ande direktör och vice verkstäiiande direktör. Ges näringsti11stånd, får därefter tiil befattning som nu har sagts endast utses den som vid sådan prövning har befunnits 1ämp1ig för uppdraget.

Är näringsidkaren hande1sbo1ag gä11er vad som sägs i första stycket i fråga om boiagsmän som har ett bestämmande inf1ytande över verksamheten.

Författningsförslag 15

sou 1984:8

5 §

3 § första stycket 2 gä11er, om Krav på utbiidning eniigt är juridisk person, den som ieder verksamnäringsidkaren heten och dennes ersättare.

6 §

Är vi11kor för näringstiilstånd en1igt 3-5 §§ uppfy11da, ska11 ti11stånd Ti11stånd eniigt denna lag medför ges. dock inte rätt att bedriva näringsverksamhet mot viiken hinder eniigt särskiida bestämmeiser. föreiigger

Återka11e1se av näringsti11stånd m.m.

7 §

skall återka11as, om förutsättningar för

Näringstiiistånd

ti11ståndet inte iängre föreiigger.

8 §

ti11 återka11e1se av Framstår med hänsyn omständigheterna ti11stånd som en a11tför ingripande åtgärd, får i stä11et varning meddeias.

ti11syn, avgift och besvär Handiäggande myndighet,

9 §

om av 1änsstyre1sen i det

Frågor näringstiiistånd prövas

där utövas. Ti11 underiag för län, företagets iedning en1igt 3 § första stycket 1 ska11 iänsstyreisen prövningen inhämta yttrande från poiismyndighet och kronofogdemyndighet. Yttrande får även inhämtas från andra myndigheter e11er organisationer som kan ge uppiysningar av betydeise i tiiiståndsärendet.

Författningsförslag SC)LJl984:8

10 §

Ti11syn över efterievnaden av denna utövas av 1äns- 1ag styre1sen.

ALS

Näringsidkare som har näringsti11stånd är att sky1dig efter anmodan iämna och de upplysningar ti11handahå11a de handlingar som behövs för ti11synen. Under1åts detta får 1änsstyre1sen utfärda vitesföreläggande. Sådant före- Iäggande får inte överk1agas.

Det å1igger poiismyndighet och kronofogdemyndighet att underrätta 1änsstyre1sen om förhå11anden som kommer til] dessa myndigheters kännedom och som är av betydeise för Iänsstyreisens tiilsyn.

12 §

Den som får näringsti11stånd ska11 med eriägga avgift be1opp som regeringen bestämt.

I fråga om debitering och av uppbörd näringsti11ståndsavgift gä11er bestämme1serna i uppbörds1agen (1953:272).

13 §

Länsstyre1sens besiut en1igt denna 1ag får, om inte annat anges, överk1agas hos kammarrätten genom besvär.

Undantag

14 S

KonkursFörva1tare behöver inte näringsti11stånd för att i sådan egenskap bedriva näringsverksamhet. Detsamma gä11er

SOU l984z8 Författningsförslag

som förvaitar dödsbo efter i fråga om boutredningsman, under den tid som oundgängiigen behövs för näringsidkare, att avvecki a dödsboet.

Ansvar

15§

näringsverksamhet utan

Den som bedriver tiiiståndspliktig

e11er i strid mot föreskrifterna i

att ha näringstiiistånd

5 § döms ti11 böter e11er fängeise i högst ett 4 e11er år.

Upphörande

16§

för visst inte Iängre Finns s1ag av näringsverksamhet behov av sådana som föreskrivits med stöd av

åtgärder

ska11 regeringen föreskriva att kravet på denna 1ag,

näringsti11stånd ska11 upphöra.

i kraft den 1 januari 1985 och gä11er Denna 1ag träder tili av år 1989. Un iagen inte dessförinnan

utgången

fortsatt giitighet, upphör vid sistnämnda tidpunkt givits även med stöd meddeiade föreskrifter om näav Iagen att gä11a. Säkerhet som stäiits på grund

ringsti11stånd

av föreskrift 3 § 3 får därefter inte tas i en1igt såvida den inte redan dessförinnan hade kunnat

anspråk

göras gä11ande.

sou 193m; Inledning 19

DEL 1 KARTLÄGGWING

INLEDNING

1.1 Uppdraget

Kommissionen mot ekonomisk brottsiighet skaii eniigt direktiven (se biiaga 1) föresiå åtgärder för att förebygga och bekämpa ekonomisk brottsiighet och skattefiykt. Försiagen skali iäggas inom ramen för en enhetiig och samordnad strategi.

Kommissionen har givits stor frihet att sjäiv närmare bestämma sina arbetsuppgifter. Viss vägiedning för arbetet har dock iämnats. Bland annat sägs det i direktiven att kommissionen ska11 undersöka möjiigheten att använda sådana åtgärder som etabieringskontroii, näringsförbud och skattebevis samt att iägga fram försiag i dessa hänseenden.

Kommissionen är eniigt direktiven fri att behandia aila de frågor som den bedömer som angeiägna. Även verksamheter som inte är brottsiiga, men som iigger den ekonomiska brottsiigheten nära, kan behandias. De åtgärder som föresiås får dock inte i onödan försvåra seriös företagsamhet.

1.2 Bakgrunden

Begrepaet ekonomisk brottsiighet har ingen strikt straffrättsiig avgränsing. Det råder oiika uppfattningar om innebörden av begreppet. Det rymmer en rad företeeiser av skilda siag.

Eniigt den definition som justitieutskottet givit begreppet (se justitieutskottets betänkande 1981/82:21) och som de brottsbekämpande myndigheterna tiiiämpar räknas til] ekonomisk brottsiighet först och främst sådan

kriminalitet som har ekonomisk vinning som direkt motiv. Härutöver skall brottsligheten för att betraktas som ekonomisk kriminalitet förövas inom ramen för näringsverksamhet som i sig inte är kriminaliserad, men som i det enskilda fallet utgör själva grunden för de kriminella handlingarna.

De ekonomiska brotten anses ofta vara av kvalificerad art i den meningen att de enskilda brotten har stor omfattning, rör stora samhälleliga värden eller drabbar grupper av enskilda. Brotten är i regel svåra att och beuppdaga ivra. Som exempel på vad som brukar hänföras till ekonomisk brottslighet i här avsedd kan nämnas brott mening som skattebrott, valutabrott, bedrägerier och gäldenärsbrott.

Ekonomisk brottslighet anses inte omfatta förmögenhetsbrott av traditionellt slag som begås av enskilda personer utan att brotten har något samband med näringsverksamhet.

I direktiven till kommissionen lämnas bl.a. följande beskrivning av den ekonomiska brottslighetens skadeverkningar:

Den ekonomiska brottslighetens skadeverkninar är mycket allvarliga redan sett ur marknadsekonomins synvinkel. När ett företag bryter mot de skrivna och oskrivna normer som sammantagna brukar betecknas god affärssed blir resultatet att företaget får orättmätiga konkurrensfördelar. Företag som dessutom åsidosätter förpliktelser gentemot samhället genom skattebrott eller skatteflykt, genom manipulativa bolagsbildningar eller konkurser, genom otillåtna valutatransaktioner eller brott mot importbestämmel-

av s.k. grå arbetskraft eiier ser, genom användning på något annat otiiiböriigt sätt sänka sigenom att na kostnader ännu större probiem för den seskapar riösa företagsverksamheten. Ibiand kan de ekonomiska fördeiar som uppnås genom svek mot dessa förpiiktelser i sjäiva verket bli så stora att a11 seriös näi en specieii bransch får svårigheringsverksamhet ter att k1ara sig gentemot den oseriösa verksamheten. Brottsiiga samt tviveiaktiga förfaranden kan på så sätt komma att sprida sig i he1a branschen.

Skadeverkningarna av de nu beskrivna förfarandena går emeiiertid iångt utöver snedvridningarna av marknadsekonomin. Samhäiiet drabbas exempeivis av ett betydande skattebortfaii, viiket ieder tili en skattebörda för hederiiga skattebetalare. tyngre Andra föijder är ekonomiska föriuster för enskiida arbetsiöshet, höjda hyror, skadiiga armedborgare, betsmiijöer och förstöreise av den yttre miijön. Rättsmedvetandet iuckras upp.

Den ekonomiska brottsiigheten medför också att samhäiiets fördeiningspoiitik på ett a11var1igt och stötande sätt sätts ur spe1. Genom ohederiighet kan en stor andras bekostnad 1eva i ett ekonogrupp på miskt överfiöd som är he1t otänkbart för de vaniiga Iöntagarna. Samtidigt är det dessa som får bära kostnaderna för den sociaia trygghet och den väifärd som de ekonomiska brottsiingarna också utnyttjar. På detta sätt hotar den ekonomiska brottsiigheten heia samhäiissoiidariteten och den väifärd ytterst som byggts upp med denna som grund. En förutsättning för ett fortsatt soiidariskt samhäiisbyggande är att vi effektivt kan motverka och ingripa mot den ekonomiska brottsiigheten.

1.3 Inledande synpunkter

Kommissionen viii redan här klargöra vissa förhåiianden som rör uppdraget.

I direktiven används uttrycket etabieringskontroii som sammanfattande benämning på de åtgärder kommissionen ska11 pröva. Uttrycket rymmer i sig en mångfaid åtgärder som har det gemensamt att tiiistånd krävs för att få starta näring e11er att på annat sätt specieiia krav stälis på företagarna. Det kan gäiia t.ex. behovsprövning av röreisen från näringspoiitisk synpunkt, krav viss

på

kompetens, ekonomiska krav e11er att den som startar näring ska11 vara av god vandei. Kommissionens erfarenhet är emeiiertid att uttrycket för de etabieringskontroii fiesta människor direkt för tankarna tiil kontroii som innebär behovsprövning av nyetabieringarna. Med den innebörden torde uttrycket oftast också användas i den a11männa debatten. Kommissionen vi11 redan nu göra kiart att den principieiit tar avstånd från som inne-

åtgärder

bär att samhäiisorgan avgör om behov av förenya företag Iigger e11er inte. Kommissionen kommer att behandia andra åtgärder än behovsprövning för att komma tili rätta med ekonomisk brottsiighet i olika branscher och för att få ti11 stånd bättre kontroii över företagen. Uttrycket etabieringskontroii är mot den bakgrunden mindre iämpiigt att använda i detta sammanhang. Kommissionen har därför vait att som en sammanfattande de

benämning på åtgärder

som diskuteras i stä11et använda

uttrycket näringstiii-

sünm

Kommissionen har också uppmärksammat skatteregistreringens betydeise för att motverka ekonomisk En brottsiighet. stor dei av den ekonomiska brottsiigheten utgörs av oiika former av skatteundandragande. Kommissionen har den bestämda uppfattningen att det är av största vikt att myndigheterna förvissar sig om att företagen kommer in i

Soi] 1984:8 Inledning 23

skatteregistren. Skatteregistreringen gör det möj1igt att kontroliera att företagen verkiigen fu11gör sina sky1digheter gentemot det a11männa. Skatteregistreringen är därför i grunden det effektivaste instrumentet för att få kontr011 över företagen. En effektiv skatteregistrering kan i vissa fa11 vara ett a1ternativ ti11 krav på näringstiilstånd. Kommissionen har därför va1t att ta upp också en effektivisering av skatteregistreringen som en åtgärd för att komma ti11 rätta med ekonomisk brotts1ighet.

Nuvarande regler 25

2 NUVARANDE REGLER

I Sverige är rätten att etabiera sig som näringsidkare och att driva näring i princip fri. A11 märingsverksamhet är ti11åten för svenska medborgare och svenska juridiska personer om inte annat uttryckiigen stadgas i På f1era områden har dock inskränkningar gjorts 1 lag. näringsfriheten.

I detta kapitei ges en orientering om de näringsrätts1iga och vi1ka bestämmelser som gäller för eta_ regleringarna biering på olika områden.

2.1 Kort historik

Principen om näringsfrihet lagfästes i 1864 års närings_ frihetsförordning (NFF) som i 1 § innehö11 en

näring5_

frihetsförkiaring, vi1ken undanröjde det system av skråbetonade näringsregieringar som då ännu gä11de. under de århundradena hade såiunda rätten att idka näring tidigare av o1ika s1ag reg1erats ingående. För rätten att utöva ett hantverk krävdes skråti11hörighet, hande1 fick i princip bara bedrivas i städer, utrikeshande1n var förbehå11en borgarna i vissa angivna städer etc. Under framför a11t 1800-taiet mjukades eme11ertid detta system upp, vi1ket omsider 1edde ti11 den nämnda näringsfrihetsförkiaringen i 1 S NFF. Förk1aringen innehöli att svenskar hade rätt att idka näring på de vi11kor som i övrigt föreskrevs i förordningen. Näringsfrihetsförkiaringen inskränkte sig emeliertid ti11 vissa uppräknade områden, nämiigen hande1s- e11er fabriksröreise, hantverk e11er annan hantering, export och import av varor, transporter inom 1andet samt skeppsredarverksamhet. Utanför näringsfrihetsförkiaringen fö11 såiedes b1.a. jordbruk och skogsbruk, konstnäriig verksamhet och annan s.k. imma. terie11 produktion samt utförande av personiiga tjänster

som iärare, Iäkare o.d. I näringsfrihetsförordningen

fanns också stadganden om anmäian tiil e11er tiiistånd av

26 Nuvarande

regler SOU .93438

myndighet såsom förutsättning för vissa verksamheter. Näringsfriheten var med andra ord inte fu11ständig.

Näringsfrihetsförordningen upphävdes med utgången av år 1968. Under dess gi1tighetstid gjordes inga nämnvärda förändringar i den. Det dryga sekei under viiket den gä11de präg1ades i stort av en 1ibera1 instäiining från 1agstiftarens sida ti11 näringsverksamhet över huvud taget.

När näringsfrihetsförordningen upphävdes skedde det inte för att åstadkomma en inskränkning i näringsfriheten utan

modernisera * snarast i en strävan att 1agstiftningen på området. Förkiaringen om principie11 näringsfrihet för svenskar togs bort och någon ny aiimänt näringsrättsiig 3

4 iagstiftning ansågs inte behövas. Det framhölis dock uttryckiigen i motivenl att det var sjäivkiart att näringsfrihet föreiåg i den mån inga inskränkande före-

skrifter fanns. 3

i

Under framför a11t 1970-taiet ändrade iagstiftaren i stor utsträckning sin hå11ning ti11 näringsverksamheten. Särskiit märkbart var detta på de områden där behov ansågs föreiigga av särskiida skyddsregier för konsumenter. Här ti11kom ett f1erta1 nya 1agar som regierar näringsidkarnas verksamhet. De inskränkningar som införts i näringsfriheten som sådan har dock varit begränsade. Någon a11män etab1eringsk0ntro11 förekommer inte. 0b1igat0risk registrering e11er auktorisation förekommer inte annat än på vissa områden. Den näringsidkare som i samband med konkurs grovt åsidosatt vad som åiegat honom i näringsverksamheten e11er som förfarit grovt otiiiböriigt mot « borgenär e11er som upprepade gånger förekommit i konkurs kan dömas ti11 näringsförbud. (se vidare avsnitt 2.4). I

1 Se NJA 11 1969 s. 191.

Nuvarande regler 27

2.2 Begränsningar av näringsfriheten

Man kan ski1ja meiian oiika sätt att begränsa näringsfriheten.

Tiiiståndspiikt e11er förhandskontroii brukar användas som begrepp i de fa11 det krävs ti11stånd av myndighet för att få starta rörelse. Skäien för att införa sådan tiiiståndspiikt kan variera. Några exempei kan nämnas. Vissa verksamheter är av stor ekonomisk betydeise och har därför ansetts böra regieras. Det gä11er t.ex. bankverksamhet. I andra fa11 kan den personliga integriteten komma i farozonen såsom i fråga om t.ex. inkassoverksamhet. Inom vissa verksamheter föreiigger brottsrisker vilket kan vara ett skäi ti11 särskiid prövning av den som vi11 driva röreise inom området. Det gä11er exempe1vis bevakningsföretag. Hantering av expiosiva eiier på annat sätt fariiga varor innebär säkerhetsrisker för aiimänheten och har därför särski1t regierats. Intresset av ailmän ordning och nykterhet iigger bakom kraven på tiilstånd för att få servera a1k0ho1.

Ti11ståndsp1ikten brukar innebära att vissa viiikor ska11 vara uppfyiida innan ti11stånd beviijas och tiiiståndet brukar under vissa förutsättningar kunna återkaiias. Den prövning som görs från den tiiiståndsgivande myndighetens sida varierar beroende på verksamhetens art och syftet med tiiiståndspiikten. Ofta ingår fiera oiika moment i kontroilen.

Behovsprövning innebär att utrymmet på marknaden avgör om ytter1igare etabiering ska11 få ske e11er inte. Behovsprövning av röreiser används dock mycket restriktivt, eftersom det har ansetts vara ett iångtgående ingrepp i näringsfriheten som på sikt kan skada näringsiivets utveckiing.

28 Nuvarande regler

Kompetensprövning innebär att vissa krav ställs på utbildning, yrkeserfarenhet eller kunnighet i allmänna

företagsfrågor.

Vid vandelsprövning görs en allmän personlig lämplighetsprövning avföretagaren. Ett krav för tillstånd brukar vara att den sökande har gjort sig känd för redbarhet och inte är straffad för grövre brott.

Ekonomisk prövning kan innebära att garantikapital eller annan form av säkerhet skall ställas till myndighetens förfogande innan rörelsen får startas. Det kan också innebära att företagarens förutsättningar att ekonomiskt klara av rörelsen prövas.

I vissa fall förekommer krav på viss teknisk utrustning eller lämpliga lokaler för den avsedda rörelsen.

Legitimation är en form av begränsning av näringsfriheten som brukar innebära speciella kompetenskrav på den som ämnar ägna sig åt viss verksamhet. Legitimationen är personlig. Den är vanligen knuten till ett visst yrke och kan vara förutsättningen för att få utöva yrket i fråga eller att få använda viss yrkestitel. Det gäller t.ex. legitimerad läkare och legitimerad optiker. Ofta är legitimationen ett utbildningsbevis. Syftet med legitimationen är i allmänhet att skydda konsumenterna.

Alla som är legitimerade får fritt starta rörelse inom yrket. Näraliggande yrken får oftast utövas utan legitimation. Endast legitimerad optiker eller läkare får utföra synundersökning, men försäljning av glasögon får t.ex. ske av även annan. Krav på legitimation innebär alltså i sig inte någon begränsning i rätten att etablera en rörelse på området.

Nuvarande regler 29

Auktorisation brukar sä11an vara ett krav för etabiering, utan brukar i stä11et användas i de fa11 möj1ighet finns ti11 särski1t godkännande inom ett visst verksamhetsområde. Sådan frivi11ig auktorisation uttrycker ofta specie11 inom ett visst yrke e11er anses borga för att kompetens verksamheten bedrivs på ett seriöst sätt. Auktorisationen kan även om den är friviiiig i en dei faii vara en förutför att få vissa uppdrag. Endast auktoriserade sättning transiatorer får vara toikar i rättsiiga sammanhang och endast advokater får ges uppdrag som offentiig försvarare för att nämna ett par exempei. Friviiiig auktorisation vara förknippad med så stora kan på sådana grunder fördeiar för den enskiide yrkesutövaren att den ib1and närmast kan vara att betrakta som obiigatorisk.

Friviiiig auktorisation kan handhas av såväi myndigheter organisationer. Ofta förekommer att som privaträttsiiga efter ansökan auktoriserar dem som branschorganisationer är verksamma Auktorisationen kan vara knuten på området. endera ti11 företaget e11er yrkesutövaren personiigen.

Ibiand används uttrycket obiigatorisk auktorisation med i huvudsak samma innebörd som krav på tiiistånd från myn- Ett erbjuder det auktorisationskrav som dighet. exempei gäiier för bevakningsföretag.

Registreringspiikt innebär i sig ingen etabieringsbemen kan ses som en inskränkning av näringsfrigränsning, heten i så måtto att registreringen ger möjiighet för att föija utveckiingen på området och vid myndigheterna behov sätta in andra åtgärder. Registrering ingår i a11mänhet som en dei i olika system för etabieringskontroii och auktorisation.

kan nämnas att vissa verksamheter regierats på Siutiigen så sätt att monopoi uppkommit, dvs. någon nyetabiering tiiiåts inte. I sådana fa11 är det i aiimänhet staten

30 Nuvarande

regler

eller staten närstående som har förbehåliits företag rätten att driva verksamheten i fråga. Det gä11er exempeivis verksamheter som berör stora t.ex. samhä11sintressen, postbefordran och järnvägstransporter. Vissa verksamheter har av aiimänna skäi monopoliserats. b1.a. Det gä11er tiiiverkning av spritdrycker.

2.3 Näringsrättsiiga regier

Nedan redovisas en sammanstä11ning över vi1ka regier som gä11er för rätt att driva näring på oiika verksamhets0mråden.1 Sammanstä11ningen gör inte anspråk på att vara fuilständig, men täcker in områden av större praktisk betydeise. Den indeining som här har gjorts föijer vad som kan anses vara det huvudsakiiga syftet med reg- 1erna. Det ska11 dock sägas att bestämmeiserna i en dei fa11 tjänar fiera syften.

Friviiiigt auktorisationsförfarande, ofta knutet tiil viss kompetens, förekommer för en mängd verksamheter. Sådana auktorisationer har inte med här såvida tagits de inte har fått karaktären av obiigatoriska auktorisationer. En översikt över auktorisationer finns i konsumentverkets rapporter 1978:8-01 och 1978:8-02 Auktorisation och konsumentskydd respektive Auktorisationssystem - En översikt.

2.3.1 Konsumentskydd

Här har samiats etabieringsregier som har tiiikommit huvudsak1igen för att skydda konsumenterna.

1 Sammanstäiiningen bygger de1vis på materiai som tagits fram inom näringsförbudskommittên (Ju 1981:03).

Nuvarande regler 31

Krav på viss kompetens

Läkare

För behörighet att utöva 1äkaryrket krävs Iäkariegitimation, som kan medde1as den som i Iandet aviagt Iäkarexamen och fuilgjort s.k. ailmäntjänstgöring. Även den som aviagt utländsk 1äkarexamen och genomgått av regeringen föreskriven efterutbildning kan erhå11a 1egitimati0n. Legitimation kan vägras e11er återkalias under vissa omständigheter. Förutsättningar för Iegitimation föreiigger inte om personen i fråga dömts ti11 fängelse e11er avsatts e11er suspenderats från tjänst som Iäkare på grund av brott som förövats under utövning av Iäkaryrket e11er dömts ti11 fängeise i minst sex månader för annat brott. Andra omständigheter som kan innebära att iegitimation vägras e11er återka11as är medverkan ti11 obehörig utövning 1äkaryrket e11er

av

obehörig utövning av tandiäkaryrket. Om Iegitimerad iäkare visar grov oskickiighet i yrket e11er eijest visar sig uppenbart olämpiig för yrket ska11 iegitimationen återkailas. Legitimationen ska11 också återka11as om den iegitimerade på grund av sjukdom e11er någon 1iknande omständighet inte kan utöva yrket ti11fredsstä11ande. Den som obehörigen utger sig för att vara läkare kan ådömas böter och för a11tid b1i förbjuden att utöva 1äkaryrket. Legitimation medde1as av socia1styre1sen. Återka11e1se prövas av en särski1d nämnd, Häiso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, medan besiutet fattas av socia1styre1sen.

Lagstiftning: Lag (1960:408) om behörighet att utöva 1äkaryrket. Lag (1960:409) om förbud i vissa fa11 mot verksamhet på hä1so- och sjukvårdens område. Lag (1980:11) om ti11syn över häiso- och sjukvårdspersonaien m.f1. Förordning (1982:117) om underrätteise ti11 s0cia1styre1sen om domar i vissa brottmå1.

32 Nuvarande regler

Tandiäkare

Behörighet som tandiäkare förutsätter tandiäkariegitimation. Sådan iegitimation meddelas av sociaistyreisen och kräver svensk tandiäkarexamen e11er motsvarande 1 utiändsk examen och viss av regeringen föreskriven efter- 1 utbiidning. Legitimation kan under vissa förutsätt-

vägras e11er återkalias. Det gäiier om tandläkaren ningar dömts ti11 e11er avsatts e11er suspenderats från

fängeise tjänst san tandiäkare på grund av brott som förövats under utövning av tandiäkaryrket e11er dömts ti11

i minst sex månader för annat brott. Också andra fängeise omständigheter som t.ex. medverkan ti11 obehörig utövning av tandiäkaryrket e11er obehörig utövning av iäkaryrket kan föranieda att iegitimation vägras e11er återka11as. Återkaiieise ska11 vidare ske om tandiäkaren visat sig grovt oskickiig e11er på annat sätt uppenbart o1ämp1ig för yrket. Vid sinnessjukdom ska11 iegitimationen ofördröjiigen återkaiias. Den som obehörigen utger sig för att vara tandiäkare kan dömas ti11 böter och kan för a11tid b1i förbjuden att utöva yrket. Återka11e1se av iegitimation prövas av Hä1so- och sjukvårdens ansvarsnämnd som avger utiåtande. Besiutet fattas av s0cia1styreisen.

För att säkerstäiia foiktandvårdens behov av tandiäkare och åstadkomma en viss regiona1 utjämning av tiiigången på tandiäkare har införts en möjiighet för riksförsäkringsverket att vid behov begränsa rätten för nya privatpraktiserande tandiäkare att ansiuta sig ti11 tandvårdsförsäkringen.

Nuvarande regler 33

Enligt denna begränsningsregei kan riksförsäkringsverket föreskriva att en tandiäkare inte får föras upp på försäkringskassans förteckning över privatpraktiserande tandiäkare - och därmed omfattas av tandvårdsförsäkringen - om verket finner aniedning anta att foiktandvårdens behov av tandiäkare sku11e bii otiiiräckiigt tiilgodosett.

gäiide ursprungiigen tiil utgången av Begränsningsregein år 1975 men giitighetstiden har därefter föriängts i flera omgångar och gäiier f.n. ti11 utgången av år 1984.

Lagstiftning: Lag (1963:251) om behörighet att utöva tandiäkaryrket. Lag (1980:11) om tiiisyn över häiso- och sjukvårdspersonaien m.f1. Förordning (1982:117) om underrätteise tiil sociaistyreisen om domar i vissa brottmåi. Lag (1973:456) om ändring i iagen (1962:381) om aiimän försäkring.

Veterinär

För att vara behörig att arbeta som veterinär måste man vara iegitimerad. Legitimation meddeias av iantbruksstyreisen och ges tiii den som aviagt svensk veterinärexamen eiier som aviagt sådan examen utomiands och dessutom genomgått viss föreskriven svensk efterutbildning. Återkalieise av iegitimation kan ske om veterinär visat grov oskickiighet vid utövning av yrket e11er eijest visat sig uppenbart oiämpiig för yrket. Andra omständigheter som kan föranieda återkaiieise är om veterinären dömts tiH fängeise för brott som han förövat under utövning av veterinäryrket, dömts ti11 fängeise i minst sex månader för annat brott, funnits skyidig ti11 medverkan ti11 obehörig utövning av veterinäryrket, funnits skyidig ti11 medverkan till smittfariigt kvacksaiveri på djur e11er avskedats från tjänst som omfattas av iagen om offentiig anstäiining p.g.a. brott e11er förseeise, som han har begått under utövning av veterinäryrket.

34 Nuvarande regler

En förutsättning är dock att veterinären genom brottet e11er förseeisen visat sig oiämpiig att i ui utöva 1 veterinäryrket. i

Lagstiftning: Lag (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m.

Eiektriska instaiiationer

Eiinstailationsarbete av visst siag får utföras endast av den som meddeiats behörighet för detta (e1insta11atör). Behörighet kan vara a11män (dvs. gäiia a11a av siag eiinstaiiationsarbeten) eiier begränsad. För aiimän behörighet krävs viss angiven utbiidning, för begränsad behörighet faststäiis fordringarna av statens industriverk. Industriverket prövar fråga om meddeiande av behörighet och kan även återkaiia e11er inskränka meddeiad behörighet om eiinstaiiatör visar oskickiighet eiier försummeise vid eiinstaiiationsarbete e11er brister i sin tiiisyn över den som utför eiinstailationsarbete utan att ha behörighet som eiinstaiiatör.

Lagstiftning: Eiinstaiiatörsförordning (1075:967).

Byggarbetsiedare

För nybyggnad, ändring av byggnad och rivning av byggnad och rivning av byggnad krävs, om arbetet förutsätter byggnadsiov, att en ansvarig byggarbetsiedare finns utsedd. Ti11 sådan arbetsiedare får inte utses annan än den som statens pianverk eiier byggnadsnämnden har funnit äga erforderiig kunskap, erfarenhet, påiitiighet och ordentiighet. För vissa kvaiificerade arbeten stäiis särskiit höga krav på arbetsiedaren. Om en arhetsiedare gör sig skyidig tili aiivariig försummeise, får byggnadsnämnden ta ifrån honom uppdraget och även, om synneriiga skäi föreligger och det är nämnden som prövat vederbörandes

Nuvarande regler 35

kvaiifikationer, förkiara att han under viss tid inte får vara arbetsiedare i kommunen. Om det är p1anverket som tidigare prövat arbetsiedarens kvalifikationer, får verket, om synneriiga skäi föreiigger, för viss tid frånta honom rätten att över huvud taget vara ansvarig byggarbetsiedare.

Lagstiftning: 61 S byggnadsstadgan (1959:612).

Skeppskiarerare

En skeppskiarerare 1ämnar service åt rederier. Skeppskiareraren ordnar med iotsning, tu11forma1iteter, andra göromåi i samband med ankomst ti11 och avgång från hamn, inkassering av frakt m.m. För rätt att driva verksamhet som skeppsk1arerare krävs att vederbörande är auktoriserad av Sjöfartsverket e11er innehar ti11fä11igt ti11stånd. För auktorisation fordras att sökanden förvärvat nödvändig erfarenhet genom verksamhet hos skeppskiarerare samt att han i övrigt inte befinns o1ämp1ig för yrket. Auktorisation kan återkaiias vid överträdeise av skeppskiarerareförordningen eiier uppenbart åsidosättande av uppdragsgivarens intresse. Även om skeppskiareraren på annat sätt visat sig oiämpiig att utöva skeppskiarerarröreise kan auktorisationen återkaiias.

Lagstiftning: Skeppskiarerareförordning (1934:119).

Auktorisation

Advokatverksamhet

För rätt att få vara aiimänheten behjäipiig i rättsiiga angeiägenheter finns inga särskiida kvaiifikationskrav. I praktiken är det dock av stor betydeise att vara advokat, och för vissa uppdrag (b1.a. som offentiig försvarare) är detta ett krav. För rätt att få använda tite1n advokat

36 Nuvarande regler

krävs iedamotskap i Sveriges advokatsamfund. För att bii antagen som iedamot i samfundet måste man vara svensk medborgare med hemvist i riket. Man måste ha fyiit 25 år och ha aviagt juriskandidatexamen samt därefter under minst fem år på tiiifredsstäiiande sätt ha utövat praktisk juridisk verksamhet, varav minst tre år med att tiiihandagå aiimänheten som biträde åt advokat eiler i egen verksamhet. Man ska11 också ha gjort sig känd för redbarhet och i övrigt befinnas iämpiig att utöva advokatverksamhet. Man får inte vara omyndig e11er i konkurstiiistånd. Advokatsamfundets styreise prövar ansökningar om antagning. Advokat som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt e11er som eijest förfar orediigt ska11 utesiutas ur samfundet. Fråga om discipiinpåföijd prövas av samfundets styreise e11er, om styreisen finner att discipiinpåföijd är påka11ad, av en särskild discipiinnämnd. Samfundet har inrättat en särskiid fond för ersättning av skada ti11 föijd av brottsiigt förfarande från iedamots e11er hans anstä11das sida.

Lagstiftning m.m.: 8 kap. rättegångsbaiken. Stadgar för Sveriges advokatsamfund.

Revisorsverksamhet

Regier finns om auktorisation och godkännande av revisorer. Det är ingen förutsättning för rätt att bedriva revisorsverksamhet att revisorn är auktoriserad e11er godkänd, men för vissa revisorsuppdrag föreskrivs sådan särskiid kvaiifikation. Kommerskoiiegium besiutar om auktorisation och godkännande. För att erhå11a auktorisation ska11 revisorn såsom yrke utöva revisorsverksamhet, vara bosatt i riket, vara myndig och ej i konkurs, ha aviagt ekonomexamen e11er annan iikvärdig examen i Sverige, ha utövat praktisk verksamhet i revisorsyrket på tiiifredsstäiiande sätt under minst fem år, vara känd för redbarhet och även i övrigt befinnas vara iämpiig att

Nuvarande regler 37

utöva revisionsverksamhet. För godkännande av revisor stä11s något iägre krav beträffande examen och beträffande den verksamhet i viiken revisorn ska11 vara verksam. Auktoriserad och godkänd revisor är skyidig att stä11a säkerhet i form av försäkring eiier iiknande för den ersättningsskyidighet som han kan komma att ådra sig i sin revisionsverksamhet.

Auktorisation och godkännande kan upphävas av kommerskoiiegium. Såiunda ska11 auktorisation e11er godkännande upphävas, om auktoriserad eiier godkänd revisor gör upp-

orätt i sin verksamhet e11er eijest förfar oredsåtiigen iigt.

Lag (1975:86) med bemyndigande att meddeia Lagstiftning: föreskrifter om auktorisation och godkännande av revisor.

(1973:221) om auktorisation och godkännande av Förordning revisorer.

Fastighetsmäkiarverksamhet

För fastighetsmäkiare finns f.n. inget ti11ståndskrav, däremot möjiighet tili friviiiig auktorisation genom handeiskamrarna. Auktorisation får ges åt den som fy11t 25 år och under minst två år varit verksam som fastighetsmäkiare samt därvid förvärvat för yrket nödvändig erfarenhet och skickiighet. Den sökande ska11 också ha

sig känd för redbarhet och även i övrigt befinnas gjort iämplig. Auktorisation får inte ges åt den som är omyndig e11er försatt i konkurs. Hande1skamrarna får också som vi11kor för auktorisation föreskriva att mäkiarna stäiier säkerhet för ersättningsskyidighet som de kan komma att ådra sig i sin verksamhet. Äterka11e1se av auktorisation ska11 ske om sådan omständighet inträffar beträffande mäkiaren att han inte kan auktoriseras iiksom om han förfar orediigt i sin verksamhet e11er på annat sätt visar sig oiämpiig.

38 Nuvarande regler

Den stat1iga småhusköpkomnittên (Ju 1975:02) hade till

J uppgift att b1.a. utreda frågan om 1agreg1ering av i fastighetsmäk1arnas verksamhet. Kommittén aviämnade 1

J betänkandet (SOU 1981:102) Fastighetsförmed1ings1ag, med förs1ag ti11 Iagstiftning. Riksdagen har nu antagit en l 1

Det innebär 1 1ag om fastighetsförmedling. viktiga ändringar i reg1erna för mäk1arverksamheten. Den nya 1agen innehå11er de1s näringsrätts1iga reg1er, de1s civi1rätts1iga reg1er. De civiirättsliga reglerna, som avser fastighetsmäk1arens uppdrag, innebär i stort en kodifiering av vad som i dag anses vara god fastighetsmäk1arsed. De näringsrättsliga reg1erna innebär att vissa krav stä11s på fastighetsmäk1aren för rätt att driva näring. Mäk1aren ska11 ansöka om registrering hos 1änsstyre1sen. För att registrering ska11 kunna ske ska11 mäk1aren bedömas 1ämp1ig för yrket och ha tilifredsstä11ande utbi1dning. han ska11 vara myndig och inte försatt i konkurs. Vidare ska11 han ha tecknat

försäkring för eventue11 skadeståndssky1dighet med ett be10pp inti11 500 000 kronor.

Med 1ämp1ighet för yrket avseslatt mäk1aren ska11 vara redbar och seriös. Utbi1dningskravet innebär att mäk1aren ska11 ha grund1äggande kunskaper i mäk1arverksamhet (motsvarande ca 340 Iektionstimmar

k0mmuna1 vuxenutbi1dning). Registreringen (ti11ståndet) kan återka11as om mäk1aren inte Iängre bedöms Iämplig. Den nya 1agen träder i kraft den 1 ju1i 1984. Samtidigt upphävs den nuvarande författningsregierade frivi11iga auktorisationen hos hande1skamrarna.

Lagstiftning m.m.: Mäklareordning (1893 nr 51 s. 1). KK (1947:336) om auktorisation av fastighetsmäk1are. Lag om fastighetsmäk1are (SOU 1981:102, prop. 1983/84:16, rskr 133).

Nuvarande regler 39

Verksamhet som tolk e11er översättare

Toik kan godkännas och översättare auktoriseras genom bes1ut av kommerskoiiegium. En sådan auktorisation är inte någon förutsättning för rätt att verka som t01k e11er översättare, men för vissa uppdrag, b1.a. uppdrag som to1k i rätts1iga sammanhang krävs godkännande resp. auktorisation. För godkännande resp. auktorisation krävs att vederbörande är bosatt i riket, att han är myndig, att han har fu11gjort av kommerskoiiegium föreskrivna kunskapsprov samt är känd för redbarhet och även i övrigt befinns Tämpiig att vara verksam som to1k resp. översättare. Godkännandet e11er auktorisationen ska11 upphävas av kommersk011egium om to1ken/översättaren gör uppsåt1igen orätt i sin verksamhet e11er eijest förfar ored1igt. Om omständigheterna är mi1drande får i stäiiet varning meddeias. Om to1k e11er översättare nå annat sätt åsidosätter sina piikter i verksamheten, får varning meddeias e11er, om omständigheterna är synneriigen försvårande, godkännandet e11er auktorisationen upphävas. Fiyttar toik/översättare utomiands, e11er förk1aras han omyndig, ska11 godkännandet/auktorisationen upphävas.

Lagstiftning: Lag (1975:588) med bemyndigande att meddeia föreskrifter om auktorisation och godkännande av översättare och to1kar. Förordning (1975:590) om godkännande av toikar och auktorisation av översättare.

Andra former för konsumentskydd

Säliskapsresor

Den som i förvärvssyfte anordnar e11er förmediar sä11skapsresa tiil 1and utom Norden är skyidig att, innan resan marknadsförs, stä11a säkerhet hos kommersko11egium. Ko11egiet bestämmer säkerhetens stor1ek. För den som förmediar resa som agent gä11er norma1t 50 000 kronor. För

40 Nuvarande regler sou 1984:8

den som arrangerar resor beräknas säkerhetens storlek med ledning av verksamhetens omfattning och de betalningsvillkor som tillämpas. Säkerheten skall i princip täcka de åtaganden företaget har gentemot konsumenterna vid ett visst tillfälle. Säkerheten skall ställas i form av be- 1

talningsutfästelse från svensk bank eller svenskt försäkringsbolag. Säkerheten, som förvaras hos kollegiet, får tas i anspråk bl.a. för återbetalning av inbetalade medel till resenärer eller för hemtransport av resenärer i den händelse företaget inte kan fullgöra sina åtaganden, exempelvis p.g.a. konkurs. Medlen får tas i anspråk av en särskild nämnd, resegarantinämnden, med representanter för bl.a. resebranschen och konsumentintressena. Den som anordnar sällskapsresa utan att ha ställt erforderliga garantier kan åtalas och ställas till svars vid allmän domstol.

Lagstiftning: Resegarantilag (1972:204).

Tillfällig handel:

Med tillfällig handel menar man att någon på ett tillfälligt försäljningsställe eller under kringföring yrkesmässigt utbjuder varor som han har med sig. Från begreppet tillfällig handel undantas dock bl.a. försäljning till näringsidkare samt torghandel och handel på mässa, utställning eller marknad. Tillfällig handel får - med ett par undantag, bl.a. för vissa auktioner - drivas en- 4 dast efter särskilt tillstånd, som ges av länsstyrelsen. 9 Tillstånd får lämnas för handel med varor som tillhör konkursbo eller för handel, vilken utgör ett underordnat led i en eljest på stadigvarande driftsställe bedriven rörelse och avser sådana varor som regelmässigt framställs där. Beträffande annan tillfällig handel får tillstånd lämnas endast om handeln är av väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt eller om annars särskilda skäl föreligger. Tillstånd skall avse ett eller flera varuslag

Nuvarande regler 41

och kan återka11as när särskiida skäi ti11 det före1igger.

Lag (1975:985) om ti11fä11ig handei. Lagstiftning:

2.3.2 Hänsyn ti11 den person1iga integriteten

Inkassoverksamhet

Yrkesmässig inkassoverksamhet får bedrivas endast efter ti11stånd av datainspektionen. Ti11stånd får meddeias endast om verksamheten kan antas bii bedriven på ett sakkunnigt och 0mdömesgi11t sätt. Inkassoverksamheten skaii bedrivas eniigt god inkassosed. Gäidenär får inte vå11as onödig skada e11er o1ägenhet e11er utsättas för

påtryckning. Om tiiiståndshavare bryter mot otillböriig bestämmeise i inkass01agen e11er föreskrift som meddeiats med stöd av 1agen, får datainspektionen, om rätte1se inte vidtas, återka11a ti11ståndet.

Lagstiftning: Inkasso1ag (1974:182).

Kredituppiysningsverksamhet

Verksamhet med kredituppiysning får - med vissa undan-

- bedrivas endast efter ti11stånd av datainspektag tionen. Ti11stånd får medde1as endast om det från a11männa synpunkter finns behov av verksamheten och denna kan antas b1i bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgiiit sätt. Ti11stånd meddeias för viss tid, högst tio år. Ti11ståndet får förenas med föreskrift om hur verksamheten ska11 bedrivas. Principen är att den enski1des personiiga integritet i största möjliga utsträckning ska11 onödig spridning av uppgifter om

skyddas genom att vederbörandes förhåiianden förhindras. En

personiiga

får inte innehåiia uppgifter om t.ex. personuppiysning

hemvist, sjukdomar, avtjänade straff o.s.v. Den religiös

i 42 Nuvarande regler SOUl984:8

som Iämnar ut en personuppiysning, måste i viss mån kontro11era, att mottagaren verkiigen har behov av denna i kreditsammanhang e.dy1. Ut1ämnaren är också sky1dig att samtidigt som en personupp1ysning iämnas ti11 bestäiiaå - i ren underrätta den, som är föremåi för om uppiysningen, dennas innehåii.

Tiilstånd får inte ges åt utiändska eiier medborgare andra utiändska rättssubjekt. Även vissa svenska juridiska personer, exempe1vis stifteiser elier andra associationsformer där möjligheter finns ti11 ut1ändskt inf1ytande, är utestängda från möjiigheten att få tiilstånd.

Återkaiieise av tiiistånd kan ske, om tiiiståndshavaren åsidosätter bestämmeise i kreditupplysningsiagen e11er 1 föreskrift som medde1ats med stöd av Återka11e1se lagen. förutsätter dock att rätteise inte kan åstadkommas på annat sätt.

i Lagstiftning: Kreditupp1ysnings1ag (1973:1173).

2.3.3 Stora ekonomiska intressen

Bankröreise

Bankröre1se får drivas, förutom av Sveriges Riksbank, endast av bankaktieboiag som fått regeringens ti11stånd i (oktroj). TiHstånd ges under förutsättning att den ti11ämnade röreisen befinns nyttig för det a11männa. Om banken svårt bryter mot iagen om bankröre1se e11er mot bo1agsordningen, kan regeringen efter anmä1an från bankå inspektionen förkiara oktrojen förverkad. Detsamma gä1- 1er om verksamheten p.g.a. missförhå11anden a11var1iga beträffande bo1agets Iedning kan befaras komma att bli

f

ti11 skada för det a11männa.

Nuvarande regler 43

Lagstiftning: Lag (1955:183) om bankröreise.

Sparbanksröre1se

En sparbank skaii ha tiil ändamåi att befordra sparsamhet geom att bedriva in- och utiåning och verksamhet som har samband därmed. Verksamheten ska11 bedrivas utan rätt för stiftare e11er andra att njuta dei i röreisens vinst. En sparbanks regiemente ska11 stadfästas av bankinspektionen. Stadfästeise får inte ske om inte sparbanken anses nyttig för det a11männa. En sparbank kan tvingas upphöra med sin verksamhet om sparbanksstyre1sen vägrar föija vissa föreiägganden från bankinspektionen e11er om på annat sätt svårare avvikeiser sker från de bestämmeiser banken har att arbeta efter och banken inte vidtar rätteise efter påpekande från bankinspektionen.

Lagstiftning: Lag (1955:416) om sparbanker.

Försäkringsröreise

Försäkringsröreise får bedrivas endast av försäkringsaktieboiag e11er s.k. ömsesidigt försäkringsboiag, som erhåiiit regeringens tiiistånd (koncession). Koncession ska11 beviijas om rörelsen anses behöviig och ägnad att främja en sund utveckiing av försäkringsväsendet. Försäkringsinspektionen utövar ti11syn över försäkringsboiagens verksamhet och för register över boiagen . Om försäkringsboiagen åsidosätter de bestämmeiser som gäiier för verksamheten, om boiagsordningen e11er grunderna för verksamheten inte iängre anses acceptab1a, om ti11gångarna inte är ti11fy11est, om försäkringsbeståndet inte är tiiiräckiigt för erforderiig riskutjämning e11er om eijest a11var1ig anmärkning mot bo1agets verksamhet föreiigger, kan regeringen förkiara koncessionen förverkad, om inte b01aget inom viss tid efterkommit försäkringsinspektionens föreiäggande om att vidta rätteise. Även i

44 Nuvarande regler

vissa andra fail av mera forme11 karaktär kan koncessionen förkiaras förverkad.

Lagstiftning: Försäkringsröre1se1ag (1982:713). 1

Fondkommissionsröreise J

För bedrivande av fondkommissionsröreise fordras tiilstånd av bankinspektionen. Ti11stånd får medde1as endast svenskt aktieboiag (f0ndkommissionsbo1ag) och svenskt bankinstitut. För ti11stånd fordras b1.a. att sökanden inte befinns o1ämp1ig att driva fondk0mmissi0nsröre1se samt att röre1sen kan antas inte b1i ti11 någon skada för i

l det a11männa. Ti11stånd att driva fondkommissionsröre1se

i

kan återka11as om fondkommissionären genom att överträda fondkommissi0ns1agens bestämme1ser e11er uppenbart åsidosätta uppdragsgivares intresse e11er på annat sätt visar sig o1ämp1ig att utöva röre1sen. Ti11stånd kan också återka11as om röreisen på annat sätt befinns vara ti11 skada för det aiimänna. Fondkommissi0nsbo1ags ti11stånd . kan även återka11as om boiagets eget kapitai understiger två tredjede1ar av det registrerade aktiekapita1et och bristen inte fy11s inom tre månader från det att den b1ev känd för boiaget.

Lagstiftning: Fondk0mmissions1ag (1979:748).

2.3.4 Samhä11sintresset

Brevbefordran

Ingen utom postverket har rätt att regeibundet mot avgift befordra siutna brev e11er öppna försände1ser som he1t e11er deivis innehå11er skrivna meddelanden.

Lagstiftning: Kungöreise (1947:175) ang. postverkets ensamrätt ti11 brevbefordran m.m.

Nuvarande regler 45

Radio- och TV-sändningar

Endast vissa företag som regeringen bestämmer (programföretag) har rätt att sända radio- och TV-program i rundradiosändningar från sändare i iandet. Sändningar som inte är rundradiosändningar (definition, se 1 § radioiagen) är i princip öppna för var och en som har tiiistånd att inneha radiosändare. Tiiistånd meddeias av teieverket.

Radioiag (1966:755). KK (1967:446) om Lagstiftning: radiosändare.

Teieförbindeiser

Teieverket har monopoi på teieförbindeiserna i iandet i den meningen att verket har ensamrätt ti11 utnyttjande av det statiiga teiefonnätet (“ans1utningsmonopoi). Något monopoi när det gäiier uppbyggnaden av ett teienät (nätuppbyggnadsmonopo1) finns dock inte. Är det fråga om trådiös överföring gäiier radioiagen, viiket betyder att teieverkets tiiistånd krävs. Grunden härför är det begränsade eterutrymmet.

Lagstiftning m.m.: Teiefonregiemente (J963:18). KK (1972:463) med vissa bestämmeiser om eiektriska svagströmsiedningar. Vägiag (1971:948), 44 §. Radioiag (1966:755).

Renhåiining

Bortforsiing av hushåiisavfaii ska11 i regei ske genom kommunernas försorg. När så är faiiet får inte någon annan än den som kommunen aniitar för ändamåiet utföra sådant renhåiiningsarbete.

Lagstiftning: Renhåiiningsiag (1979:596).

46 Nuvarande regler

Skorstensfejarmästare

Skorstensfejarmästare måste auktoriseras av brandstyrelsen i varje kommun. Härför fordras avlagd mästarexamen i vid statens brandnämnd, utbildningsenheten. Auktorisationen gäller inom ett geografiskt bestämt distrikt, vilket ofta omfattar hela kommunen. Skorstensfejarmästare har skyldighet och rättighet att själv eller genom skorstensfejare, som är anställd för att biträda honom, verkställa all inom distriktet föreskriven sotning, eldstadsbrandsyn och annan föreskriven undersökning. Ansvaret vilar dock alltid på skorstensfejarmästaren själv.

l Han är vidare skyldig att föra s.k. kontrollbok över sin

J föreskrivna verksamhet. Vid sjukdom eller annan frånvaro från tjänsten över 48 timmar är han skyldig göra anmälan till brandschefen. Avgångsskyldighet föreligger vid uppnådd pensionsålder. I Sverige finns för närvarande 475 skorstensfejarmästare.

2.3.5 Säkerhet m.m.

l

I

l Hantering av explosiva och brandfarliga varor

i

För varor krävs utom i vissa *

tillverkning av explosiva undantagsfall tillstånd av länsstyrelsen. Tillstånd får

g

meddelas den som befinns vara lämplig att driva tillverk-

K

ningen. En av länsstyrelsen godkänd föreståndare skall 3 utses. Statens industriverk kan föreskriva förbud mot 1 tillverkning av vissa varor. Handel med explosiva varor förutsätter tillstånd från polismyndighet. För tillstånd fordras att rörelsen inte medför betydande olägenhet med hänsyn till allmän ordning och säkerhet samt att sökanden är lämplig att driva rörelsen. Godkänd föreståndare skall finnas. Tillstånd för tillverkning eller handel kan återkallas vid brott mot givna föreskrifter. För yrkesmässig tillverkning eller försäljning av brandfarlig vara fordras tillstånd som söks hos byggnadsnämnden. För vissa

Nuvarande regler 47

fall kan statens industriverk föreskriva att tillståndskravet ersätts av krav på anmälan till brandchefen. Vid brott mot givna föreskrifter kan tillstånd återkallas.

Lagstiftning: Lag (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor. KF (1961:568) om brandfarliga varor. KF (1949:341) om explosiva varor.

Handel med skjutvapen

Handel med skjutvapen förutsätter tillstånd av polismyndighet. Tillstånd får meddelas endast den som vid prövning visat sig känd för ordentlighet och pålitlighet. För handelsrörelse som utövas av juridisk person skall finnas en av polismyndigheten godkänd föreståndare. Tillståndet kan återkallas om tillståndshavaren åsidosatt bestämmelserna eller om förutsättningar för tillståndet av annan anledning inte längre föreligger.

Lagstiftning: Vapenlag (1973:1176). Vapenkungörelse (1974:123).

Distribution av elektrisk ström

Yrkesmässig distribution av elektrisk ström kräver tillstånd (koncession). Sådant tillstånd ges av statens industriverk. Koncession får meddelas endast den som från allmän synpunkt befinns lämplig att utöva sådan verksamhet. Koncession kan återkallas helt eller delvis om koncessionshavaren åsidosätter sina förpliktelser eller under tre år i följd underlåter att utnyttja koncessionen.

Lagstiftning: Lag (1902 nr 71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

48 Nuvarande regler sou 19343

Tiiiverkning och försäijning av Iäkemedei

För yrkesmässig tiiiverkning av iäkemedei krävs ti11stånd, som söks hos sociaistyreisen. För tiiiverkningen ska11 en av sociaistyreisen godkänd föreståndare utses, som ska11 äga erforderiiga teoretiska kunskaper och ti11räck1ig praktisk erfarenhet samt i övrigt befinnas iämp- 1ig. Utan tiiistånd får tiiiverkning ske på apotek samt, beträffande bakterioiogiska preparat, vid statens bakterioiogiska iaboratorium och statens veterinärmedicinska anstalt. Detaijhandei med läkemedel får bedrivas endast av staten e11er juridisk person i viiken staten har ett

i bestämmande infiytande. Partihande1 får bedrivas av de 1 detaijhandeisberättigade samt av annan som fått sociai-

i

styreisens ti11stånd. Tiiistånd ti11 tiiiverkning e11er

partihandei kan återkaiias heit e11er de1vis om bestäm-

l›

meiserna i iäkemedeisförordningen e11er andra föreskrifter åsidosätts, om föreståndare saknas e11er missköter sig, om det vid tiiiverkningen inträffar upprepade fei e11er fe1 av svårare beskaffenhet e11er om tiiiverkningen

I eijest bedrivs under uppenbart oti11fredsstä11ande för-

l

hå11anden. J

i Lagstiftning: Läkemede1sförordning (1962:701). Lag l (1970:205) om detaijhandei med iäkemedei. KK (1963:439) 1 om tiiiämpningen av iäkemedeisförordningen.

av och handei med teknisk och aiko- 4 Tiiiverkning sprit hoihaitiga preparat

Spritdryck får tiiiverkas endast av Vin- och Spritcentraien. För tiiiverkning av teknisk sprit krävs tiiistånd av sociaistyreisen. Detsamma gäiier för tiiiverkning av vin, starköi och ö1. Tiiiverkningstiiistånd får meddeias endast den som med hänsyn ti11 sina ekonomiska förhåiianden och omständigheter i övrigt kan anses iämpiig att ut- 3 öva verksamheten. Givna tiiistånd kan återkaiias, ibland

sou 1934:8 Nuvarande regler 49

efter varning. Äterkaiieise kommer i fråga om tiilståndet

inte iängre utnyttjas e11er om verksamheten inte har

bedrivits eniigt gä11ande bestämmeiser.

Partihande1 med spritdrycker, vin och starköi får bedri-

vas endast av Vin- och Spritcentraien samt med vissa be-

gränsningar av den som har tiiiverkningsrätt av systembo-

Iaget. Partihandel med öi förutsätter 1änsstyre1sens

tiiistånd och kan ges tiii den som yrkesmässigt bedriver

partihandei med matvaror e11er a1koho1fria drycker eiier

yrkesmässigt importerar ö1 ti11 iandet. Även den som har

ti11stånd tiil detaijhandei med öi får idka partihandei.

Sådant deta1jhande1sti11stånd, som också ges av iänssty-

reisen, förutsätter att sökanden med hänsyn ti11 person-

iiga egenskaper och övriga omständigheter kan antas vara

lämpiig som tiiiståndshavare. Systemboiaget har ensamrätt

på detaijhandei med spritdrycker, vin och starköi.

Teknisk sprit får säijas endast av Vin- och Spritcentra-

1en. Systemboiaget, ti11verkare och apotek samt av den

som fått socialstyreisens ti11stånd. Även för inköp av

teknisk sprit krävs i princip ti11stånd. För försä1jning

av a1koho1ha1tiga preparat krävs inget tiiistånd, men

föreskrifter finns b1.a. om att sådant preparat inte får . säijas om det kan antas att varan är avsedd att användas -, v

i berusningssyfte. Iakttas inte bestämmeiserna kan so- - « . ciaistyreisen förbjuda försäijning av aikohoihaitiga pre-

parat e11er dra in tiiistånd ti11 handei med teknisk -w-m-w» sprit. Förbud e11er indragning av tiiistånd kan föregås -www- av varning.

Lagstiftning: Lag (1961:181) om försäijning av teknisk sprit och aikohoihaitiga preparat.

50 Nuvarande regler

Införsei och handei med injektionssprutor och kanyier

Införsei av eiier hande1 med injektionssprutor e11er kanyier, som kan användas för insprutning i människokroppen, får utövas endast av den som har fått tiiistånd av sociaistyreisen att driva sådan verksamhet. Handei med sprutor och kanyier får också drivas av den som har ti11stånd att driva hande1 med 1äkemede1. Tiiistånd beviijas av sociaistyreisen.

Lagstiftning: Förordning (1968:70) om vissa bestämmeiser om injektionssprutor och kanyier.

2.3.6 Ordning

Servering av a1k0h01ha1tiga drycker

För servering av aikohoihaitiga drycker krävs tiiistånd av iänsstyreisen. vid tiiiståndsprövningen ska11 särskiit beaktas behovet av serveringen, den sökandes 1ämp1ighet och serveringsstäiiets tjäniighet för ändamåiet. Syftet med tiilståndsprövningen är i första hand nykterhetspoiitiskt. A11t eftersom har dock reg1erna kompietterats ti11 sitt innehåii. De innefattar numera även en aiimän iämp- Iighetsprövning av den sökande.

Tiiistånd ti11 servering av spritdrycker, vin e11er starköi får meddeias endast om det kan antas att ti11handahåiiandet av iagad mat kommer att utgöra en betydande dei av röreisen. När det gä11er servering av enbart ö1 - annan än starköi - räcker det dock med att Tagad mat finns att tiiigå.

Om försäijningen av a1koho1ha1tiga drycker föranieder oiägenheter i fråga om ordning, nykerhet och trevnad e11er om bestämmeiserna inte föijs, kan tiiiståndet åter-

Nuvarande regler 51

ka11as heit eiler delvis. Länsstyreisen kan också nöja sig med en varning e11er meddela särskiida föreskrifter.

Länsstyre1sens prövning av den sökandes iämpiighet innebär föijande. För att få tiiistånd ska11 den sökande ha gjort sig känd för ordentiighet och med hänsyn ti11 personiiga egenskaper e11er andra förhåiianden anses 1ämp1ig att utöva röreisen. Han får inte heiier vara omyndig e11er försatt i konkurs e11er ha en befattning som innebär att han deitar i besiut e11er ti11syn rörande tiiiverkning eiier försäijning av aikohoihaitiga drycker. Person som inte uppfy11er dessa viiikor får i princip inte heiier vara styreiseiedamot i företag med huvudsak1igt syfte att driva servering med utskänkning av a1k0h01ha1tiga drycker. Praxis i fråga om iämpiighetsprövningen varierar härvid något me11an olika Tänsstyreiser. I många fa11 görs en viss vandeisprövning som innebär att den sökande inte får vara straffad för brott som är av betyde1se i sammanhanget. Det är också avsett att hänsyn skaii kunna tas ti11 hur företagaren tidigare skött b1.a. skatte- och avgiftsbetalningar. I t.ex. Stockhoims iän innebär stora skatteskuider att tiilstånd vägras och att utfärdade ti11stånd dras in.

Om utskänkningen ska11 bedrivas av en juridisk person, måste en föreståndare utses och en ersättare för denne. Dessa personer ska11 godkännas av 1änsstyre1sen och vara iämpiiga för uppgiften, dvs. b1and annat känna ti11 a1kohoiiagstiftningen. Åtminstone någon ansvarig person ska11 aiitid finns ti11gäng1ig på utskänkningsstäiiet när servering pågår.

Länsstyreisen kontroiierar vidare att serveringsiokaierna är godkända av häisovårdsmyndigheterna. Köksutrymmena ska11 vidare hå11a en viss standard.

52 Nuvarande regler

Länsstyreisen inhämtar yttrande från berörd poiismyndighet och kommunfuiimäktige, som i sin tur hör sociainämnden. tiiistånd - något som

Om kommunfuiimäktige avstyrker kan ske även på den grunden att etabieringen inte anses behövas - får iänsstyreisen inte meddeia tiiistånd.

Lagstiftning: Lag (1977:293) om handei med drycker. Förordning (1977:305) om handei med drycker.

Hoteii- och pensionatröreise

Tiiistånd krävs för att få driva hoteii- och pensionatröreise, som är avsedd att samtidigt ta emot minst nio gäster eiier som omfattar minst fem gästrum. Tiiistånd beviijas av poiismyndigheten på orten och gäiier röreise i viss byggnad eiier Tägenhet. En förutsättning för tiilstånd är att röreisen kan antas bedrivas utan fara för aiimän ordning och säkerhet. Tiiistånd får inte meddeias den som är omyndig e11er i konkurs. Markerade utrymningsvägar ska11 finnas i byggnaden och den eiektriska aniäggningen skaii åriigen granskas av en sakkunnig. Ansökan om tiiistånd ska11 vara skriftiig och innehåiia uppgift om 1

den sökandes personiiga förhåiianden och om byggnadens |

1 beiägenhet och storiek. Ä

i

i Beviijas tiiistånd utfärdas bevis. Kopia av beviset sänds ti11 brandchefen och häisovårdsnämnden. i

byggnadsnämnden,

i Poiismyndigheten för register över beviijade tiiistånd.

Poiismyndigheten ska11 återkaiia tiiiståndet om tiiiståndshavaren upprepade gånger brutit mot föreskrifterna i iagen e11er annan bestämmeise som gäiier för röreisen och trots anmaning inte vidtagit rätteise.

SOU 198418 Nuvarande regler 53

Lagstiftning: Lag (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse.

2.3.7 Brottsrisker

Bevakningsföretag

Bevakningsföretag får inte drivas utan auktorisation meddelad av länsstyrelsen. Auktorisation får beviljas endast om det kan antas att verksamheten kommer att bedrivas på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och i övrigt i överensstämmelse med god sed inom branschen samt om det kan antas att den inte kommer att få en från allmän synpunkt olämplig inriktning. Vid prövningen ska länsstyrelsen särskilt beakta att företaget har en lämplig organisation och planläggning av sin verksamhet. All personal hos bevakningsföretag måste dessutom vara godkänd vid prövning med avseende på laglydnad, medborgerlig pålitlighet samt lämplighet i övrigt för anställning i sådant företag. Auktorisation av företag eller godkännande av personal kan återkallas om någon av förutsättningarna senare visar sig brista eller om det i övrigt finns särskild anledning till återkallelse.

Lagstiftning: Lag (1974:191) om bevakningsföretag.

Handel med skrot och begagnade varor

Handel med får bedrivas endast av den som har

skrot

polismyndighetens tillstånd. Endast den som gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt bedöms lämplig att driva skrothandel får meddelas tillstånd. Om tillståndshavare åsidosätter de bestämmelser han har att rätta sig efter eller om förutsättningar för tillståndet inte längre föreligger, får polismyndigheten återkalla detta. Den som skall driva handel med begagnade varor måste registrera sig hos polismyndighet. Några bestämmelser om möj-

54 Nuvarande regler SOU l984z8

iighet att förbjuda handei med begagnade varor finns däremot inte. Ingående föreskrifter finns angående sky1dighet för den som bedriver hande1 med skrot e11er begagnade varor att föra anteckningar, tiliåta po1iskontro11 m.m.

Lag (198122) om handel med skrot och begag- Lagstiftning: nade varor. Förordning (1981:402) om handel med skrot. Förordning (1981:403) om hande1 med begagnade varor.

Bi1skrotning

För tiiistånd att bedriva biiskrotningsröreise gä11er reg1erna i förordningen om hande1 med skrot. Bi1skrotare kan också erhå11a auktorisation av Iänsstyreisen, viiket inte är en förutsättning för rätt att bedriva röreise i och för sig men däremot en förutsättning för rätt att utfärda s.k. skrotningsintyg för biiar. Biiskrotare kan erhåila auktorisation om han har ti11stånd att bedriva skrothande1 och dessutom vissa ti11stånd eniigt byggnadsstadgan, naturvårds1agen och mi1jöskydds1agen. Han måste dessutom inneha maskine11 an1äggning för omvandiing av skr0tbi1 ti11 meta11skrot e11er också på annat sätt visa att det är säkerstä11t att mottagna biiar kommer att s1utskr0tas. Auktorisation får inte meddeias om det finns an1edning ti11 antagande att ti11ståndet ti11 skrothande1 bör återka11as e11er att sökanden på annat sätt åsidosätter de bestämmelser som gä11er för hans verksamhet. Auktorisation får inte he11er meddeias den som är omyndig e11er försatt i konkurs. Auktoriserad bi1skr0tare kan å1äggas att stä11a säkerhet för fu11görandet av sådana åtgärder för att iordningstäiia p1atsen för bilskrotningen som kan åiigga honom om verksamheten upphör. Auktorisation kan återka11as om sådan omständighet inträder att biiskrotaren numera inte kan erhåiia auktorisation, om bi1skrotaren i väsentiig mån åsidosätter sina åiigganden eniigt gä11ande bestämme1ser för verksamheten ei- 1er om han tar ut avgifter som väsentiigt överstiger vad

Nuvarande regler 55

jämföriiga företag betingar sig. Biiskrotare kan också föriora sitt tiiistånd eniigt vad ovan sagts om skrothandel i aiimänhet.

Lagstiftning: Biiskrotningsiag (1975:343). Biiskrotningsförordning (1975:348). Lag (198122) om hande1 med skrot och begagnade varor. Förordning (1981:402) om hande1 med skrot.

2.3.8 Kontro11 över vissa tjänster

Yrkesmässig trafik

Yrkesmässig trafik får drivas endast av den som har trafikti11stånd. Vi11k0ren för yrkestrafiken regieras i yrkestrafikiagen och yrkestrafikförordningen.

Yrkestrafikiagen ski1jer meiian godstransporter och persontransporter å ena sidan och iinjetrafik och bestä11ningstrafik å den andra sidan. I samtiiga dessa fa11 ska11 ti11stånd sökas hos iänsstyreisen. Ti11stånd får ges endast ti11 den som med hänsyn ti11 yrkeskunnande, personiiga och ekonomiska förhåiianden samt andra omständigheter av betydeise bedöms vara iämpiig att bedriva verksamheten. Fram ti11 år 1980 gjordes också i samt1iga fa11 en behovsprövning av de sökta röreiserna. När det gä11er godstransporter i bestä11ningstrafik togs denna prövning bort det nämnda året. För den övriga yrkestrafiken kvarstår behovsprövningen.

Godstransporter i bestäiiningstrafik omfattar huvudsak1igen åkerier och fiyttfirmor. Persontransporter i bestä11ningstrafik innefattar främst taxiröreiser. Den Iinjebundna trafiken av persontransporter utgörs av b1.a. busstrafik.

.›-__- _A

A_._-k____

,,__._._.,

56 Nuvarande regler

I det föijande inriktas beskrivningen på tiiiståndsgivningen för godstransporter i bestäiiningstrafik och persontransporter i bestäiiningstrafik.

Godstransporter i bestäiiningstrafik

Länsstyreisen prövar om företaget kan antas sköta verksamheten på ett ti11fredsstä11ande sätt. Yrkestrafikiagen anger endast i grova drag vad som ska11 beaktas vid ti11ståndsprövningen. Det statiiga transportrådet utfärdar dock anvisningar för hur iänsstyreisernas prövning ska11 ske. Prövningen har efter hand skärpts och innefattar nu a11män vande1sprövning och ekonomisk Iämpiighetsprövning samt krav på visst yrkeskunnande. Initiativ ti11 skärpningen har i vissa faii tagits av fackförbund och branschförbund. Prövningen innebär att man undersöker om den sökande har gjort sig skyidig ti11 misskötsamhet av oiika siag. Framför a11t undersöks om personen brustit i 1ag1ydnad. Det gä11er på yrkestrafikens område och i fråga om ekonomiska brott såsom brott mot skatteiagstiftningen, gäidenärsbrott och förmögenhetsbrott. Eniigt praxis beaktas förhåiianden två år ti11baka i tiden. Länsstyreisen kan begära intyg från kronofogdemyndigheten utvisande att inga restförda skatter och avgifter finns. Ett företag som har betydande avgiftsskuider kan vägras tiiistånd. Sökanden ska11 vidare iämna en redogöreise för sin yrkesmässiga verksamhet under de två senaste åren och också redogöra för sina ekonomiska förhå11anden, b1.a. om innehav av fastigheter och fordon finns och i så fa11 i viiken utsträckning denna egendom är be1ånad. Personbevis och s.k. konkursintyg ska11 bifogas ansökan. När det gäi- 1er yrkeskunnande har sedan den 1 januari 1983 på försök införts det kravet att den sökande ska11 ha genomgått och avkiarat en kurs för biivande åkare ka11ad Eget på väg. Kursen anordnas av branschförbundet Svenska Åkeriförbundet. Den fackiiga organisationen Transportarbetareförbundet medverkar i viss utsträckning vid utbiidningen. Kur-

SOU l°84z8 Nuvarande regler 57

sen är internatutbiidning under en vecka och ges regionait på o1ika piatser i Iandet. Eiementära kunskaper om iagstiftning på transportområdet, arbetsrättsiig 1agstiftning samt om reg1er om skatter och avgifter förmedias. Härutöver ges grundiäggande utbiidning i ekonomisk pianering och finansiering. Övningar i bokföring, redovisning och ka1ky1ering ingår. Tre skriftiiga prov görs och godkänt betyg från kursen krävs för att trafiktilistånd ska11 kunna erhåiias. Undantag kan medges från detta utbiidningskrav om den sökande kan visa att han har motsvarande yrkeskunnande e11er utbiidning. Utvärdering av försöksverksamheten ska11 ske efter 1983 års utgång. De erfarenheter som man hittiiis har om kurserna - b1.a. genom enkäter ti11 nybiivna åkare - är mycket goda.

De företag som beviijas tiiistånd (trafikti11stånd) er- § hå11er ett tiiiståndsbevis. Normait gä11er detta ti11svidare. I tveksamma fa11 kan tidsbegränsat ti11stånd ges. När företaget fått ti11ståndet ska11 det komma in med uppgifter ti11 iänsstyreisen om vi1ka biiar som kommer att användas i röreisen. Från och med 1 januari 1983 gä11er att företagen åriigen får ett märke för varje bi1. Detta märke ska11 p1aceras på vindrutan i bi1en och ersätter de tidigare gröna skyitarna för trafikbi1ar.

Länsstyreisen för ett särski1t kortregister över trafiktiiistånden. Länsstyreisen underrättar vidare det centraia biiregistret. I detta register görs markering att bi- 1en i fråga är anmäid för yrkesmässig trafik. När kontr011er görs t.ex. ute på fäitet kan man såiedes gå via biiregistret och få uppiysning om huruvida trafikti11stånd finns.

Återkaiieise av trafiktiiistånd ska11 ske om det i den yrkesmässiga trafiken förekommit sådana missförhå11anden att ti11ståndshavaren inte kan anses 1ämp1ig att fortsät-

58 Nuvarande regler

ta verksamheten. Så är exempelvis fallet om det i trafiken förekommit upprepade eller allvarliga överträdelser av bestämmelserna i yrkestrafiklagen, yrkestrafikförordningen eller andra bestämmelser som är väsentliga för säkerheten. Även i de fall då tillståndshavaren på något annat sätt i väsentlig mån har åsidosatt sina skyldigheter i fråga om verksamheten skall tillståndet återkallas. I mindre allvarliga fall kan varning utdelas. Numera utnyttjar länsstyrelserna regeln om återkallelse bl.a. beträffande sådana peroner som gjort sig skyldiga till långvarig misskötsamhet när det gäller skatte- och avgiftsinbetalningar.

Persontransporter i beställningstrafik

Här avses transporter med lättare fordon, dvs. taxiverksamhet. Det som skiljer reglerna för taxiverksamhet från vad som gäller för åkerier och liknande är först och främst att behovsprövning av rörelsen sker. Tillstånd meddelas sålunda bara om trafiken anses behövlig och i övrigt är lämplig. Vidare är tillståndshavare skyldiga att på de villkor som gäller för trafiken transportera personer och resgods. Tillståndshavaren är alltså - trots att han är egen företagare - underkastad en trafikeringsplikt. Anledningen till detta är att det har ansetts vara ett samhällsintresse att transportmöjligheter finns också under t.ex. nätter och helger.

Lagstiftning: Yrkestrafiklag (1979:559). Yrkestrafikförordning (1979:871).

Transportförmedling

Förmedling av godstransporter med bilar får - med vissa undantag - drivas endast av den som har tillstånd till det. Tillstånd meddelas av länsstyrelsen och får lämnas endast till den som med hänsyn till personliga och eko-

Nuvarande regler 59

nomiska förhåiianden samt andra omständigheter av betydeise bedöms vara iämpiig att driva verksamheten. Ti11stånd får vidare ges endast om den avsedda verksamheten behövs och i övrigt kan anses vara iämpiig. Vid prövningen av sökandens iämpiighet ska11 särskiid vikt iäggas vid om han tidigare har gjort sig skyidig ti11 upprepade ei- 1er aiiariiga överträdeiser av bestämmeiserna i transportförmediingsförordningen e11er andra bestämmeiser som är väsentiiga för säkerheten. Tiiiståndet ska11 återkai- 1as om det i verksamheten har förekommit sådana missförhåiianden att tiiiståndshavaren inte kan anses iämpiig att fortsätta verksamheten. Vid denna prövning ska11 hänsyn tas tiii samma omständigheter som vid tiiiståndsprövningen. I mindre a11var1iga faii kan varning utdeias.

Lagstiftning: Lag (1979:560) om transportförmediing. Förordning (1979:872) om transportförmed1ing.

Biiuthyrning

Yrkesmässig uthyrning av biiar får bedrivas endast av den som har tiiistånd ti11 det. Tiiistånd beviijas av iänsstyreisen och får ges endast tiii den som med hänsyn ti11 personiiga och ekonomiska förhåiianden samt andra omständigheter av betydeise bedöms vara iämpiig att driva verksamheten. Den sökande ska11 ti11 1änsstyre1sen ge in sådana handlingar som visar att han är 1ämp1ig att driva

röreisen. Vid prövningen ska11 särskiid vikt iäggas vid om sökanden tidigare gjort sig skyidig ti11 upprepade eiier a11var1igare överträdeiser av bestämmeiserna i bi1uthyrningsiagen eiier biiuthyrningsförordningen e11er någon med stöd därav meddeiad föreskrift. Detsamma gäiier i fråga om sådana bestämmeiser som är väsentiiga för trafiksäkerheten). Tiiistånd ti11 uthyrning av bussar (utan förare) får ges endast om verksamheten behövs och i övrigt är iämpiig. Återkaiieise av tiiistånd ska11 ske om

60 Nuvarande regler SOIU 1984:8

det i röre1sen förekommit sådana missförhå11anden att ti11ståndshavaren inte kan anses 1ämp1ig att fortsätta verksamheten. Härvid ska11 samma omständigheter beaktas som vid ti11ståndsprövningen. I mindre a11var1iga fa11 kan varning utde1as.

Lagstiftning: Lag (1979:561) om biiuthyrning. Förordning (1979:873) om bi1uthyrning.

Trafikskoior

Trafiksko10r auktoriseras obiigatoriskt av statens trafiksäkerhetsverk. F.n. finns ca 750 skoior som antingen 1 är ans1utna ti11 Trafiksko1ors Riksförbund e11er i

Sveriges ti11 Fo1kröre1sernas trafikskoieförbund. För auktorisation fordas att skoiornas utbi1dnings1edare och trafik- 1ärare godkänts med avseende på körskick1ighet, motorkunnighet, kännedom om gä11ande trafikföreskrifter, pedagogisk förmåga och erfarenhet som bi1förare m.m. Vidare ska11 övningsbiiarna genomgå särski1d besiktning och där-

1 vid godkännas. För auktorisation fordras också, att sko- 1an har 1ämp1iga 10ka1er och erforder1ig materie1 för den

l

teoretiska undervisningen. Årsredogöre1sen för verksamheten ska11 insändas ti11 trafiksäkerhetsverket, som ock-

l

så inspekterar sko1orna minst en gång om året. Auktorisa- 1 tion och godkännande kan dras in.

ä

i

1 Lagstiftning: Körkortsförordningen (1977:722)

2.3.9 Kontro11 över ut1änningars näringsverksamhet

Utiänning som har permanent uppehå11sti11stånd i Sverige Q e11er som är nordisk medborgare Tikstäiis med svensk medborgare när det gä11er rätten att idka näring. Andra ut1änningar måste ha ti11stånd för rätten att driva näringsverksamhet (näringsti11stånd). Vissa undantag härifrån har dock gjorts. Ut1änning som är bosatt här i

Nuvarande regler 61

riket får utan ti11stånd bedriva undervisningsverksamhet samt verksamhet som iäkare, tandiäkare och veterinär. Detsamma gäiier under vissa omständigheter jordbruk skogsbruk och rederiröreise.

Frågan om näringstiiistånd prövas av 1änsstyre1sen i det iän där verksamheten huvudsakiigen ska11 bedrivas. Om verksamheten i fråga bara får utföras efter regeringens tiiistånd ska11 dock även frågan om näringstiiistånd prövas av regeringen. Ansökan ska11 i båda fa11en inges ti11 iänsstyreisen. Ansökan ska11 innehå11a uppgift om namn, födeisedatum, yrke, medborgarskap och hemvist, den tid sökanden bott här i riket, näringsveksamhetens art. I det fa11 sökanden inte är bosatt i riket ska11 motsvarande uppgifter för en föreståndare inges. Sökanden ska11 vidare inge bevis om att han är myndig och inte i konkurs.

Länsstyreisen inhämtar yttrande från poiismyndighet eiier andra iokaia myndigheter om sökandens personiiga förhåiianden. Om sökanden begått t.ex. ekonomiska brott kan detta ieda ti11 att tiiistånd vägras. Länsstyreisen skaii vidare samråda med statens invandrarverk.

Näringstiiistånd avser viss näringsverksamhet. Genere11t tiiistånd kan inte utfärdas. Den som är omyndig e11er i konkurs kan inte beviijas näringstiiistånd. Tiliståndet gä11er normalt tiiisvidare, men kan tidsbegränsas. Om särskiida skä1 före1igger kan tiiiståndsmyndigheten återkaiia tiiiståndet.

Utiändskt företag får inte driva näring här i riket utan ti11stånd (fiiiaitiiistånd). Sådant tiiistånd iämnas av kommerskoiiegium. Ärende som är av större vikt ska11 dock avgöras av regeringen.

Förutsättningarna för tiiistånd är att företaget, eniigt sitt hemiands iag, är boiag e11er ekonomisk förening och att det driver näringsverksamhet i hemiandet. Företaget

62 Nuvarande regler

får inte vara försatt i konkurs. Verksamheten i Sverige ska11 ha sjäivständig förvaitning och förestås av en verkstäliande direktör. Denne ska11 vara myndig och bosatt här i riket. Tiiiståndet kan under vissa omständigheter upphöra att gä11a.

Regier om utiänningars näringsverksamhet finns också i aktieboiagsiagen. Utiänning får inte utan ti11stånd *ngå_ i ledningen för svenskt aktiebo1ag eiier före-

ekonomisk

ning. Ut1ändska medborgare får normait inte ha majoritet i styreisen. Ansökan om tiiistånd prövas normait av kommersko11egium. Ärenden av större vikt ska11 dock avgöras av regeringen.

Tiliståndsplikten omfattar styre1se1edamot, verkstä1ande direktör, firmatecknare och revisor. Den sökandes varde1 prövas. Kommersko11egium inhämtar yttrande från berörd 1änsstyre1se, viiken i sin tur kan höra 1oka1 poiisnnndighet. Ko11egiet har också möjiighet att höra de anstä11da i företaget via den e11er de fackiiga organisationer som finns vid företaget. Misskötse1 på det ektnomiska området, som t.ex. skattebrott och bokföringsbrott, kan innebära att tiiistånd vägras.

Utiändsk fysisk e11er juridisk person får inte utan iii)stånd förvärva svenskt företag e11er siuta avtai om svenskt hande1sb01ag. Ti11stånd kan bevi1jas av 1änsstyreisen i det iän där bolaget ska11 ha sitt säte e11er i vissa fa11 av regeringen.

Lagstiftning: Lag (1968:555) om rätt för ut1änning och utiändskt företag att idka näring här i riket. KK (1968:556) om näringsti11stånd m.m. Aktiebo1ags1agen (1975:1385). Lag (1982:617) om ut1ändska förvärv av svenska företag m.m. Lag (1982:618) om ut1ändska förvärv av fast egendom m.m. Förordning (1982:878) om utländäa förvärv av svenska företag m.m. Förordning (1982:979) om ut1ändska förvärv av fast egendom m.m.

Nuvarande regler 63

2.4 Näringsförbud

En begränsning av näringsfriheten utgörs av de bestämmelser om näringsförbud som finns i 199 b § konkurslagen (1921:225). Enligt konkurslagen gäller sedan gammalt den huvudregeln att en person som är försatt i konkurs inte får idka rörelse varmed följer bokföringsskyldighet. Denna bestämmelse är straffsanktionerad. Som ett led i kampen mot den ekonomiska brottsligheten infördes den 1 juli 1980 nya regler om näringsförbud i samband med konkurs. Vid sidan av det redan tidigare gällande generella förbudet mot näringsverksamhet under konkurs finns numera möjlighet att utdöma ett mera långtgående näringsförbud som förutsätter prövning i det enskilda fallet. Prövning sker vid allmän domstol på talan av åklagare. Förutsättningen för att näringsförbud skall kunna ådömas är att näringsidkaren i fråga grovt åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamheten eller att han förfarit grovt otillbörligt mot borgenär eller att han upprepade gånger förekommit i samband med konkurs. Näringsförbudet skall vara tidsbegränsat och kan gälla i högst fem år. Förbudet innebär att rörelse som är bokföringspliktig enligt bokföringslagen (1976:125) inte får drivas. Inte heller får den till näringsförbud dömde vara företrädare för juridisk person som driver näringsverksamhet varmed följer bokföringsplikt. överträdelse av näringsförbudet kan bestraffas med böter eller fängelse i högst två år. Det har överlämnats till rättstillämpningen att mer i detalj avgöra vad som skall innefattas i begreppen grovt åsidosättande och grov otillbörlighet.

Hittills har ett 100-tal personer dömts till näringsförbud. Riksskatteverket för ett centralt register över dem som meddelats förbud. För närvarande utreder en särskild kommitté, näringsförbudskommittên (Ju 1981:03), frågan om ett utvidgat näringsförbud, även utanför konkurs.

64 Nuvarande regler

I direktiven (dir 1981:63) ti11 kommittén framhå11s att utvidgade regier om näringsförbud är en av de utvägar som förtjänar övervägas som en metod för att bekämpa ekonomisk brotts1ighet. Diskussionen om näringsförbud bör vidgas ti11 att omfatta sådan kriminaiitet som systematiska överträdelser av skatte- och uppbördsiagstiftningen e11er av den Iagstiftning som gä11er om arbetarskydd, va1uta, miljövård e11er i11oja1 konkurrens.

UPPGIFTER OM FÖRETAGEN

3.1 Registrering av företag

Registrering av företag diskuteras ofta i samband med

om etabieringskontroii. Registrering möjiiggör i

frågor

viss tiiisyn och kontro11 över företagandet. Det är sig också en nödvändig förutsättning för att ett system med tiiiståndsgivning ska11 fungera effektivt. Registreringen ger vidare information om företagsbeståndets omfattning.

Registrering av företag sker i dag hos ett betydande anta] myndigheter och organisationer. I det föijande redovisas kortfattat register som är av intresse i detta sammanhang. Beskrivningen tar sikte på registrens uppbyggnad, omfattning och syfte och anger var de förs och om uppgiftsinsamiingen bygger på registreringsp1ikt e11er inte.

3.1.1 Näringsrätts1iga register

Registreringspiikt föreiigger i dag bara för vissa företag och bara vad gä11er vissa register.

Aktieboiag ska11 enligt aktieboiagsiagen (1975:1385) registreras i boiagsregistret hos patent- och registreringsverket. Registreringen innebär en kontro11 av att boiaget har biidats på behörigt sätt. Vidare ti11de1as företaget ett organisationsnummer. Dessutom ska11 årsredovisningen åriigen inges ti11 myndigheten. Sker inte detta avförs boiaget efter viss tid ur registret. Registret hå11er på att Iäggas över på ADB. Det omfattar f.n. ca 120 000 företag. Omkring 30 % av dessa bedriver dock ingen verksamhet, utan är att betrakta som viiande boiag. Anta1et ny- och omregistreringar i boiagsregistret har under de senaste åren varierat me11an 5 000 och 8 000.

För registrering i bo1agsregistret ska11 fö1jande handlingar inges.

För bo1agets de1:

- stifte1seurkund tecknings1istor bo1agsstämmoprotoko11 - i förekommande fa11 bevis om ti11stånd för röre1sens biidande - från bank avseende intyg aktiekapitalets inbeta1ning - i vissa fa11 revisorsintyg

För personerna i bo1agets 1edning:

personbevis - att den sökande intyg är myndig - att den sökande inte intyg är försatt i konkurs - myndigheten kan kräva intyg att den sökande inte är dömd ti11 näringsförbud namnteckningsprov

Hande1sbo1ag och kommanditb01ag ska11 eniigt hande1sregisteriagen (1974:157) registreras i 1änsstyre1sernas handeisregister. Detsamma gä11er de enski1da näringsidkare, ideella föreningar och stifte1ser som driver verksamhet av sådan art att de sku11e varit b0kföringsp1iktiga en- Iigt 1929 års bokförinsiag. Något förenk1at kan man säga att 1929 års iag fångar in de företag som har anstä11da. Enke1t bo1ag får införas i hande1sregister och jämstä11s då med hande1sbo1ag. Anta1et objekt i hande1sregistren uppskattas ti11 ca 260 000. Merparten, kanske 70 procent, torde vara enski1da näringsidkare. Närmare 20 procent av företagsbeståndet i hande1sregistren faller på Stockho1ms

företagen

län. Jet bör erinras om att ett betydande antal enskilda näringsidkare inte omfattas av registreringsplikten. Närmare 30 000 ny- och omregistreringar beräknas ske hos handelsregistren varje år.

Även ekonomiska föreningar registreras hos länsstyrelsen. Detta sker i ett särskilt föreningsregister.

Vid registreringen i handels- och föreningsregistren kontrolleras att bolagen eller föreningarna är behörigen bildade. Handels- och föreningsregistren förs manuellt som kortregister. De registrerade företagen får ett särskilt registreringsnummer. Enligt planerna skall i framtiden registrering ske efter organisationsnummer vad gäller bolag, föreningar eller liknande och efter personnummer vad gäller enskilda näringsidkare. Vidare finns planer på att datorisera handelsregistren. Sådant arbete påbörjas i Stockholms län under år 1984.

Enligt handelsregisterlagen skall ansökan om registrering inges till länsstyrelsen. Enskild näringsidkare och handelsbolag registreras hos länsstyrelsen i det län där verksamheten skall drivas. Skall verksamheten drivas inom flera län, sker registrering hos länsstyrelsen i det län där huvudkontoret skall inrättas. Ideell förening och stiftelse registreras hos länsstyrelsen i det län där föreningens eller stiftelsens styrelse har sitt säte. Följande handlingar avseende näringsidkarens person skall bifogas.

-

personbevis - att vederbörande

intyg

är myndig eller, om han

är omyndig, förmyndarens

samtycke - att vederbörande

intyg

inte är försatt i

konkurs

Uppgifter

- för utiändska

medborgare

krävs därutöver närings-

tiiistånd och i vissa

fa11 förvärvstiiistånd

3.1.2 Skatteregister

Med skatteverket som registeransvarig förs hos datamaskincentraien för administrativ databehandiing (DAFA) ett över samtiiga företag som ti11de)ats grga7

register

nisationsnumer. Detta nummer är ett identitetsbegrepp för företag. Bestämmeiser om organisationsnummer finns.i 1agen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.f1. Registret omfattar ca 500 000 objekt.

Riksskatteverket svarar utöver organisationsnummerregistret även för ett över samt1iga s.k.

samiingsregister

personer i riket. J-avier förs och

J-aviregistrerade

uppdateras av de 10ka1a skattemyndigheterna och har funktionen av ett hjäipregister över fögderiets skattskyidiga juridiska personer, dvs. dem som ti11de1ats organisationsnummer. Registret används b1.a. ti11 att kontro11era att registerobjekten uppfy11er de skatteåiigganden som är specifika för juridiska personer.

De arbetsgivaruppgifter som i enlighet med 1agen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter eniigt lagen (1981:691) om sociaiavgifter år1igen inlämnas tili de lokala skattemyndigheterna utgör underiag för 1oka1a register över arbetsgivare. Dessa har en rikstäckande motsvarighet hos riksförsäkringsverket, avsedd att underiätta debitering och uppbörd av arbetsgivaravgift. Riksskatteverket ansvarar för automatisk databehandiing av registret, som innehå11er ca 290 000 objekt.

mervärdeskatteenheter - för Länsstyreisernas registrerar debitering och uppbörd- uppgifter om företag, organisa-

om 69

Uppgifter företagen

tioner och fysiska personer som bedriver mervärdeskattepiiktig verksamhet. Mervärdeskatteregistren, som för he1a riket omfattar ca 400 000 objekt, aktuaiiseras med samma periodicitet som mervärdeskatt inbetaias resp. återbetalas.

Riksskatteverket bygger för närvarande upp ett centra1t företagsskatteregister. Registret, som 1agras centrait oh ska11 b1i åtkomligt via terminai på centrai, regionai och | 1oka1 nivå, utgör en dei av det centraia skatteregistret

I

i inom ramen för det a11männa foikbokföringssystemet. I re-

i

gistret kommer samtiiga företag med person- e11er organisationsnummer att återfinnas. Må1et är att företagsskatteregistret genom den samordnade registerföringen ska11 ti11godose det totaia behovet av företagsuppgifter inom

skatteförvaitningen. De fista av registrets uppgifter § § kommer att kunna uppdateras dagligen via terminaier. Registret beräknas vara utbyggt 1 juii 1984.

3.1.3 Övriga register

Ett basregister över a11a företag och andra organisationer är under införande. Basregistret har tilikommit

på

förs1ag av basregisterutredningen (Basun). Basregistret komer att innehå11a uppgift om a11a företag och organisationer med organisationsnummer, a11a personer som registrerat enskiid firma i handeis- och föreningsregistren samt a11a fysiska personer som utan att ha inregistrerad firma driver röreise eiier har någon anstäiid. Basregistret kommer att innehåiia uppgift om identitetsnummer, namn, verksamhet, bransch, adress, teiefon och anta1 anstälida. Uppgifterna ska11 samlas in och registreras inom ramen för befintiiga administrativa rutiner. Principen ska11 vara att uppgift samias in tiil

en en gång ett

stä11e. SCB ska11 ansvara för registerföring av uppgifter om arbetsstäiiena. Skatteförvaitningen ska11 ansvara för insamiing och registrering av uppgifter om de institutio-

ne11a enheterna i basregistret. Eniigt pianerna ska11 re-

I gistret kunna vara i drift under år 1984.

i Det centra1a företagsregistret (CFR) förs sedan år 1964 hos statistiska centraibyrån med hjäip av automatisk databehandiing. Registret ska11 betjäna den officieiia statistikproduktionen och intressenter inom förvaitning och näringsiiv. I registret, som även benämns CFR-S (situationsregistret), finns ungefär 430 000 företag registrerade. Härav är ca 260 000 enskiida näringsidkare, ca 82 000 aktiebo1ag, ca 54 000 hande1sbo1ag e11er enk1a bolag och ca 10 000 ekonomiska föreningar. Registret ger en uppfattning om antaiet verksamma företag. Uppgifterna grundar sig på arbetsgivaruppgifter och mervärdeskatteredovisningar. Statistiken täcker därför in a11a företag utom sådana enskiida näringsidkare som varken är momspiiktiga e11er har anstä11da (t.ex. frisêrsaionger som är enmansföretag).

Uppgifterna i registret aktua1iseras två gånger per år. Det s.k. CFR-B (basregistret) uppdateras fem gånger per år och omfattar utöver registerobjekten i CFR-S b1.a. ca 700 000 fysiska personer. Syftet med detta register är att det ska11 tjänstgöra som ett uppsamiingsregister för

l

tiiigängiig information i administrativa register avseen- ]

4 de juridiska och fysiska personer som kan antas bedriva företagsamhet.

l

Statens pris- och karteiinämnd (SPK) har ett butiksregister som nämnden använder i b1.a. sin utredande verksamhet. Butiksregistret omfattar i princip a11a deta1jhandeis- och hantverksföretag inom de kommuner som ingår i SPK:s så kaiiade basurvai, tota1t ca 68 000 butiker.

I eniighet med 1änsp1aneringsförordningen (1977:88) och i syfte att ge underiag ti11 länspianeringen förs vid vissa

företagen

länsstyrelsers regionalekonomiska enheter register omfattande länens större tillverkningsindustrier och serviceföretag.

Härutöver kan nämnas att en vidgad lagstiftning på bl.a. miljö- och arbetarskyddsområdena har medfört att kraven på tillsyn och därmed behovet av fullgod registrering av tillsynsobjekten har ökat. Registrering av företag förs med denna utgångspunkt av bl.a. länsstyrelsernas naturvårdsenheter, yrkesinspektionen och hälsovårdsnämnderna.

Andra kommunala företagsregister än tidigare nämnda arbetsmiljöregister förs i de flesta kommuner i syfte att underlätta den kommunala planeringen och för att få en i övrigt så aktuell bild som möjligt över antalet företag i kommunerna, deras branschtillhörighet och antalet anställda.

I tabell 3.1 redovisas antalet verksamma företag uppdelade på vissa branscher och efter organisationsform. Tabell 3.2 visar antalet verksamma företag uppdelade på antal sysselsatta och efter organisationsform.

3.2 Nyetableringar

Enligt de uppgifter som redovisats ovan får man räkna med totalt 35 000 - 40 000 ny- och omregistreringar i registren varje år, därav ca 30 000 handelsbolag och enskilda näringsidkare och 5 000 - 8 000 aktiebolag. Därtill kommer vissa enskilda näringsidkare, som inte är skyldiga att registrera sig i handelsregistren.

Alla dessa företag bedriver dock inte verksamhet. Åtskilliga aktiebolag och handelsbolag registreras som vilande bolag. I många fall är inte ens syftet att företaget skall bedriva verksamhet. Av aktiebolagen och handelsbolagen brukar man räkna med att omkring 30 procent av de nytillkommande inte påbörjar verksamhet.

7 2 U .m r 0 m maj m m en m m % 4 00 W. .mo g

mmm mom mmm .

mä; mm

mmmmm. mmmám mmmámm mmmmm

mmmámm mvmmmm.

mm mm

mmm mmm mmm mmm m2

mmm; mSm .mm

mmm.mm

:M55 .än Euow

LSE o m m m m. m mv

omm ämm mEm

mmm

uuqmmmo uoEwHG

.mmmm o m m

mm s. mm m»

omm mmm.

am

mmom

o m E. mm

.E8 mmm mmm mmm mmm

mwocm nmnmw maa: ?m.m mmmé

m mm

mmm mmm mmm mom mmm mmm

:ocoå vid: :mama med. Emm mmmuom

xmmcmusm

:oo mmm mmm mmm..

mmmtm mmmm m

25mm mmoám mmümm mmñmm omomm

?mums

om mm m.m

Som mmmm mmmm omom mmm.m mi:

mmñmm mmmmm

m mmm

mmm mä mmm Bm

.Bow »møåø møaon Emm mmom Emm mmñm.

moømmmüom

mm

mmm mmm..

mémmm mm

mmm.mm ommmm mmmmm mmomm

xmmdmän xmmmä :Omnwm mmmmmm møumuom Emmmm

mmuå

mmwuo: .umonm LS

IHEHQCHE -ummñam

m.m .m8 :oo mmmän C00 :oo mom

mmm :oo .

mâmøüwøu

.HOZHHU Emm m8 mmmm ...mä mcdm mmøuâ. .mmmmx

mmonua mcmumz äøâuøn åønmmoxm mån mbmøøcm ümq3um> .mmmøumämmm mmmuâmmo uoumåmu

ummødanoâmme .mønømânâm usumumcmmøuömmm

mbmønâmømâmâ

SOU 1984 :8 Uppgifter om företagen 73

omm mmm

39m. Som omm.m

ommmm mommm mooém oomámm

umñoe ?Tamm omommm mmmmmo

S mm mm må omm mmm

mmom mmm..., Evo mmmm ommm

.äm inom mmmmm

ansa

om mm mm om. mmm Em mmm mom omm mmm

mmom ämm

mmmucmumo poâmøâe

mm mm om mm om mmm mmm mmm omm mmm mmm

mmo.m

mmmmämum

m m .mmmm mo mm mm

mmm mmm mmm omm

um mmom omñm ommm

mwmvm mcmäunm

§8

mm E. mm om 3 mmm mom mmm

mmmm Emo oomm

Sñom

.ocoå mmm... mømqwunw mmmwmäm

mom mom

:oo ommm .mmm ommo omom omo.m

moomm mommm mmomm mooom omomo

ummuå ommon

m v mm mm mmm mmm

mood ommd 89m

ummmvâm mmmon mmomm mommm 08.3

mmmmmmmwmäum

mm m m m o mm mm

mmm mmm

ummåm ?men Små omm; mmm.m mmñm

E8

mmämomüwm o m o

om om... omm

vmmm

mmmmm momtmo omm.:

xmmvmäo xmmmå 88mm ommmmm Emámm

møuøuâ

mmoâ

møêøm mom

muummmommwm n o m..m.o ?m mum omuom mTom -oom

ummmmmø mmuom mmmuoom mmToom umøuâ. ämmwx

mmmmxmvmmuoum

Uppgifter

Det faktiska antalet nyetableringar är således betydligt lägre än antalet registreringar. Statistik över antalet 3

1 nyetableringar har tagits fram av Statistiska Centralbyrån. Under 1982 nyetablerades 11 100 företag i Sverige. Dessa utgör 4,5 procent av alla företag som fanns registrerade i Centrala företagsregistret (CFR) 1982. Drygt en tredjedel av de nyetablerade företag som fortfarande är verksamma 1983 (ca 90 %) redovisar anställda.

Resultaten kommer från en undersökning där 1 414 företag har tillfrågats. Företagen har valts ur de ca 22 000 företag som tillkommit i CFR under 1982. Detta betyder att en del av etableringarna skett under 1981 och ä tidigare. Med ett nyetablerat företag förstås ett nytt ä

å företag som startat en verksamhet.

Den branschvisa fördelningen framgår av nedanstående tabell (3.3). Maskinindustrin har en relativt sett mycket hög andel nyetablerade företag. För företag utanför industrin kan konstateras att nyetableringsfrekvensen är hög inom partihandel och uppdragsverksamhet. Det är främst transport- samt byggsektorn som har en låg andel nyetablerade företag. 1

l

i

företagen

Tabe11 3.3. Nyetabieringar i oiika branscher

Antai nyetabierade Nyetab1erade i

företag (uppräknat procent av före- Bransch/Näring ti11 totainivå) tagsbeståndet Industri 1 850 4,8

Därav:

Därav:

Partihandei 1 430 6,2

Detaijhandei 3 040 5,3

Byggnads- och aniäggnings-

Kä11a: SCB

sou 1984:8 Utländsk rätt 77

UTLÄNDSK RÄTT

I detta kapite1 redogörs översiktiigt för etabieringsregierna i vissa andra Iänder.

4.1 Danmark

Huvudprincipen är att näringsfrihet råder i Danmark. A11a danska medborgare, som är myndiga och bosatta i landet, har i princip rätt att bedriva näringsverksamhet. Detta gä11er sedan år 1975, då en ny näringsiag trädde i kraft och ett antai inskränkningar i näringsfriheten avskaffades. Tidigare gäiide att a11a handeismän, hantverkare och industriidkare sku11e inneha näringsbrev utfärdat av polismyndigheten. För vissa näringar gä11er dock aiitjämt begränsningar.

I några fa11 krävs såiunda näringsbrev för rätt att driva rörelse. Det gä11er auktionsfirmor, fondmäkiare och fastighetshandiare. En förutsättning för näringsbrev är att personen i fråga inte är försatt i konkurs och att han kan uppvisa ett straffrihetsintyg. Den som gjort sig skyidig ti11 grövre brotts1ighet vägras näringsbrev. Näringsbrevet kan återka11as om en näringsidkare inte längre uppfy11er kraven. Detta betyder att vederbörande inte iängre får idka näring för vi1ken näringsbrev fordras.

För vissa näringar gä11er på o1ika grunder krav på tillstånd, iegitimation e11er auktorisation. Det är i a11mänhet näringar som bedömts som särskiit känsiiga, t.ex. 1äkare och advokat. För dessa verksamheter stä11s vissa kompetenskrav. För ett f1erta1 verksamheter finns friviiiiga auktorisationssystem, som dock ofta handhas av ett departement. Sådan auktorisation finns för b1.a. revisorer, fastighetsmäkiare och arkitekter.

78 Utländsk rätt

Vissa möjligheter ti11 näringsförbud ges i straffiagen. Man skiijer här me11an utestängning från rättighet och fråntagande av rättighet. Utestängning avser sådan verksamhet som personen i fråga inte tidigare utövat och utestängningen kan bara avse sådan verksamhet som kräver något siag av ti11stånd. Fråntagande av rättighet gä11er rätten att fortsätta verksamhet som vederbörande bedriver. För näringsförbud krävs att brottsiig hand1ing har begåtts och att det föreiigger en överhängande fara för missbruk av näringsverksamheten.

4.2 A Finiand

Eniigt den finska näringsiagen av år 1919 har i princip varje myndig finsk medborgare rätt att idka näring. Man är dock skyidig att göra näringsanmä1an ti11 länsstyre1sen, som utfärdar ett näringsbevis. Det enda krav som stä11s på näringsidkaren är att han inte får vara försatt i konkurs.

Viss mycket begränsad näringsverksamhet kan dock bedrivas även av den som är försatt i konkurs och utan näringsanmäian. Detta gä11er sådan verksamhet som utövas utan annat biträde än make e11er maka e11er omyndiga efterkommande i rätt nedstigande 1ed och utan att därvid affärs- 1oka1, kontor e11er särskiit försäijningsstäiie begagnas. Vidare kan bönderna sä1ja egna a1ster utan näringsanmäian och utan hinder av konkurs.

För 24 st. näringar, som uppräknas i näringsiagen, fordras särskiit ti11stånd. Av särskiit intresse i detta sammanhang kan nämnas hote11- och restaurangverksamhet, resebyråverksamhet, försäkringsröreise, eiektriska instaiiationer och reparationer, transportverksamhet, mäkiarverksamhet samt bevakningsröreise. Rege1n i näringsiagen hänvisar sedan tili speciaiiagstiftning för den närmare reg1eringen. För ti11stånd att driva t.ex. hote11- och

sou [98418 Utländsk rätt 79

restaurangröreise krävs viss erfarenhet samt att man vid prövning ska11 anses 1ämp1ig att driva röre1sen. Vidare krävs utskänkningsti11stånd. Ti11stånden söks hos 1änsstyre1sen. När det gä11er transportverksamhet skiijer man iiksom i Sverige me11an å ena sidan godstransport och persontransport och å andra sidan Iinjetrafik och bestä11ningstrafik. För godstransport i bestä11ningstrafik gäller att ti11stånd söks hos 1änsstyre1sen. Behovsprövning görs och vidare prövas sökandens ti11för1it1ighet och so1vens samt hans förmåga att kiara av sina förp1ikteiser. I specia11agarna stadgas om möjiigheter för myn- I vigheterna att på o1ika sätt ingripa mot näringsidkare i som missbukar näringsti11ståndet. Såiedes kan ib1and

E

medde1as temporärt förbud mot idkande av näringen i frå-

I

ga, förbud mot vissa åtgärder i ansiutning till näringen e11er, i de mest a11var1iga fallen, definitivt förbud i form av återka11e1se av ti11stånd.

Finsk Iagstiftning innehå11er inga bestämmelser om näringsförbud.

4.3 Norge

I Norge finns ingen genere11 närings1ag som anger under vi1ka förutsättningar näring får bedrivas, utan 1agstiftningen är uppdelad på ett anta1 regieringar, som dock var och en täcker större områden. Här bör nämnas iagen om hande1sverksamhet av år 1980, hantverks1agen av år 1970 och 1952 års 1ag om godkännande av entreprenörer som driver verksamhet inom byggnation. Därutöver finns andra 1agar som reg1erar vissa verksamheter, t.ex. 1ag om godkännande av bi1verkstäder av år 1983, lag om revision och revisorer av år 1964, 1ag om egend0msmäk1are av år 1938 samt 1ag om h0te11, andra härbärgen och serveringsstä11en av år 1957.

80 Utländsk rätt

Lagen om handeisverksamhet reglerar hande1n med varor. Det finns dock betydande undantag från 1agen, viiket innebär att viss varuhandei fa11er utanför. Den nuvarande iagen trädde i kraft år 1981 och ersatte då 1935 års 1ag om handeisnäring. Den nya 1agen har inneburit en viss iiberaiisering genom att kravet på s.k. hande1sbrev har avskaffats. Handeisbrevet innebar i princip etab1eringskontro11 för a11 handeisröreise. Po1ismyndigheten sku11e utfärda ett tiilstånd för företagaren, varvid förhandskontro11 av företagarens vandei och kompetens gjordes.

Eniigt den nya 1agen är vi11koren för att få bedriva han- . de] fö1jande: personen ska11 vara myndig, stadigvarande bosatt i iandet sedan minst två år och inte vara försatt i konkurs.

Handeisverksamhet ska11 eniigt 1agen drivas från fast sä1jstä11e. I 1agen ges dock vissa undantag från detta krav. Handel med vissa varor som t.ex. jordbruksprodukter, fisk, konsthantverk samt böcker och tryckta skrifter får ske från ti11fä11iga säijstäiien.

A11 handeisverksamhet ska11 registreras i

handeisregistret. De uppgifter som ska11 registreras är företagets namn och adress, 1iksom namn och hemvist för den ansvarige Iedaren. Registreringen gä11er också fi1ia1er til företaget.

Överträde1ser av lagen om hande1sverksamhet kan straifas med böter e11er fängeise i högst tre månader. Den son gjort sig sky1dig tiil vissa straffbara hand1ingar kan eniigt straffiagen ådömas näringsförbud.

Personen kan för en tid av upp tiil fem år e11er för a11tid fråntas rätten att utöva en e11er flera

näringar

sou 1984:8 Utländsk rätt 81

om konkurskarantän finns i en 1ag från 1976. Den Regier som under året senast före ett aktieboiags konkurs varit

e11er administrativ direktör i bo1aget styreiseiedamot kan inte under en tid av två år inneha motsvarande uppdrag i ett annat aktieboiag.

Verksamhet inom hantverksyrken reg1eras av hantverks- 1agen. I 1agen finns ingen definition av begreppet hantverk. Vi1ka näringar som ska11 anses fa11a under 1agen faststä11s av de rättstiiiämpande myndigheterna. I praktiken omfattas inte a11a hantverksyrken (f.n ca 45 i E st.). f.n. he11er inte i a11a kommuner. Re-

Den gä11er I geringen avgör i viika kommuner den ska11 gälia.

Den som ämnar starta en hantverksröre1se ska11 ansöka om [ ti11stånd för detta hos inom det I poiismyndigheten p01isdistrikt där verksamheten ska11 bedrivas. Po1ismyndigheten utfärdar sedan ett hantverksbrev om de i iagen föreskrivna vi11k0ren är uppfy11da. En röre1seidkare får inte driva hantverk i fiera kommuner samtidigt. Den som vi11 fiytta röre1sen tiil annan kommun måste söka nytt ti11stånd i den nya kommunen. Fi1ia1er kräver särskiit ti11stånd.

För en enskiid företagare gä11er som krav för att hantverksbrev ska11 kunna utfärdas att personen är myndig och innehar ett s.k. fackkunskapsbevis.

i Fackkunskapsbeviset innefattar

a) att man är kunnig i bokföring och kaikyiation. Även

kännedom om 1agar och föreskrifter för ifrågavarande hantverksnäring och kunskap om arbets1edning och Iedaruppgifter kan föreskrivas.

82 Utländsk rätt

b) att man innehar ett s.k. svennebrev i det aktuella hantverksyrket. För att erhålla det skall man ha genomgått en lärotid inom hantverksyrket under 2-5 år och avlagt ett fackprov (svenneprov).

c) att man har arbetat inom hantverket i minst 6 år eller minst 2 år efter fackprovet.

Endast enskilda personer kan få hantverksbrev. För bolag gäller att såväl ansvariga som begränsat boansvariga lag kan driva hantverksnäring om de tillsätter en fackkunnig ledare för verksamheten. Denne skall således inneha hantverksbrev. Han behöver dock inte vara ansvarig delägare, styrelsemedlem eller liknande.

Polismyndighetens beslut i fråga om hantverksbrev kan överklagas till regeringen

(industridepartementet) eiligt

reglerna i förvaltningslagen. Dylika avgöranden hindrar inte klaganden från möjligheten att kräva domstolsprövning.

Enligt entreprenörslagen, som alltså gäller för byggnadsverksamhet, får endast godkänd (auktoriserad) entreprenör utföra arbeten i de fackgrenar av husbyggande och annat byggarbete som regeringen fastställt. Här föreligger således en etableringskontroll där de auktoriserade entreprenörerna har ensamrätt att utföra vissa arbeten. Industridepartementet prövar frågor om auktorisation av entreprenörer.

Kraven för auktorisation är följande.

0 personen skall vara myndig

o han skall inneha ett s.k. stort fackkunskapsbevis: förutom elementär kunnighet i och bokföring kalkylation samt kännedom om de lagar och föreskrifter sm som gäller för yrket fordras det att sökanden avlagt

sou 1984:8 Utländsk rätt 83

ett prov på linjen för husbyggning, byggföretag eller

byggteknik vid teknisk skola eller annan examen som är

likvärdig samt att man arbetat i minst 3 år hos god-

känd entreprenörsverksamhet

o straffrättsligt tillförlitlighetsbevis

0 passivt kapitalbevis (ekonomisk vederhäftighet)

Enkla bolag och kommanditbolag blir auktoriserade om samtliga ansvariga bolagsmän är ekonomiskt vederhäftiga och entreprenörföretagets fasta ledare uppfyller villkoren. Detsamma gäller för juridiska personer bortsett från att den ekonomiska vederhäftigheten i detta fall avser företaget.

Som bevis på auktorisation utfärdar industridepartementet

I

ett godkännandebrev. I detta fall skall anges den eller . ; de yrkesgrenar auktorisationen lyder på.

l Industridepartementet kan dra tillbaka om

legitimationen § entreprenören eller den fasta ledaren brutit mot lagens regler eller gjort sig skyldig till beteende.

oärligt

Enligt lagen om hotell, andra härbärgen och serveringsställen krävs tillstånd från hotell- och turistdirektoratet för att driva hotell- och restaurangrörelse. Förutom krav på lokalernas utformning krävs att verksamheten har en ansvarig person med fackkunskaper. Dessa krav är

o Minst ettårig fackskola eller annan kurs av

godkänd

det norska Hotell- och turistdirektoratet.

0 Praktik från serveringsställe eller liknande eller

innehav av fackbrev som konditor eller charkuterist. Utbildningen och praktiken skall sammantaget

uppgå

till minst fyra år.

84 Utländsk rätt sou 1984:8

0 Nödvändiga förutsättningar för att kunna sätta sig in

i och efterkomma de lagar och förordningar som gäller för och arbetslivet samt tillfredsställande Å

näringen

å

kännedom om det norska språket.

Utöver de nu nämnda kraven ställs ytterligare krav för att en rörelse skall få benämnas hotell respektive restaurang. Dels ställs vissa krav på inredningen, dels på att företagaren innehar

o handelsskoleexamen

0 examen från hotellfackskola eller motsvarande godkänd

examina

I

I o minst 5 års praktik från branschen 1

1¶Regler om näringsförbud finns i såväl aktiebolagslagen som strafflagen. Den som varit i ledningen för ett aktie- J bolag som försätts i konkurs har inte rätt att under de I kommande två åren inneha ledande post i ett aktiebolag. 1 Strafflagens regler om näringsförbud innebär att den som

J gjort sig skyldig till straffbar handling kan fråntas rätten att utöva verksamhet som han visat sig olämplig för eller som han kan befaras missbruka eller som kräver J

1 särskilt hög grad av allmän tillit. Sådant näringsförbud T prövas av domstol.

4.4 England

I England råder i princip näringsfrihet. På en rad områden finns dock av skilda anledningar bestämelser om krav på tillstånd.

Privata auktorisationssystem är vanliga i England. Det är inte ovanligt att det förekommer ett flertal organisationer eller institutioner som auktoriserar yrkesut-

se

sou 1984:8 Utländsk rätt 85

utövare i en och samma bransch. De statiiga åtgärderna på detta område innebär vanligtvis att auktorisera de organisationer e11er institutioner som i sin tur kan auktorisera yrkesutövarna. Staten kan också föreskriva i vi1ken utsträckning sådana organ får etabieras.

Auktorisationen har ofta karaktären av Iegitimation, dvs. vissa krav - ofta - ska11 vara uppfyilda

kompetenskrav för rätten att bära en viss yrkestitei.

Förutom privata auktorisationer förekommer i flera fa11 i l ett registreringsförfarnde hos stat1iga myndigheter e11er s i särskilda branschråd som innebär en form av auktorisation och i vissa fa11 etabieringskontroii. Staten har infiytande över råden. Vissa yrken får t.ex. inte utövas utan att registrering fu11gj0rts och för att få b1i registrerad krävs i a11mänhet att yrkesutövaren uppfyiler vissa t kvalifikationer. Det verksamhet inom

gä11er exempe1vis i det medicinska området. I andra fa11 är registreringskravet knutet ti11 bruket av en viss yrkestite1. Så är exempeivis fa11et vad gäiler arkitekter.

Den som är dömd för brott kan vägras registrering och den som efter det att registrering beviijats begår brott e1- 1er annan “vanhedrande handiing kan strykas ur regist- \ ret.

Registreringen utgör i a11mänhet en förutsättning för att få b1i mediem i en branschorganisation.

Den som är försatt i konkurs får inte driva näring. En näringsidkare kan under vissa förutsättningar å1äggas näringsförbud också utan samband med konkurs. Det gä11er t.ex. den som gjort sig sky1dig ti11 brottsiig handiing i samband med näringsverksamhet e11er som vid upprepade ti11fä11en varit försumiig med företagets räkenskaper ei- 1er vissa andra handiingar.

86 Utländsk rätt

4.5 Frankrike

gä11er som huvudprincip i Frankrike. Liksom Näringsfrihet i de fiesta andra Iänder finns dock på en rad områden bestämme1ser om ti11stånd, oftast auktorisation. Den som missköter sig i verksamheten kan få auktorisationen återka11ad. Den som är försatt i konkurs får inte idka näring. Vidare kan den som begått brotts1ig handiing en1igt

dömas ti11 förbud att utöva kommersie11t, instrafflagen dustrie11t e11er hantverksmässigt yrke.

4.6 Schweiz

Varje schweizisk medborgare har i princip rätt att starta och driva företag. Ett anta1 näringar är dock underkastade regier om offent1ig auktorisation. Reg1erna kan vara antingen federa1a e11er kantonaia och kan så1edes variera i utformningen.

Kravet på auktorisation gä11er t.ex. för advokat, läkare, restaurangidkare, ti11verkare och försä1jare av 1ivsmedei, och gatuförsäijare. De forme11a

fastighetsförvaitare grundkraven för auktorisation är i aiimänhet schweiziskt medborgarskap, viss Iägsta å1der och att vederbörande kan uppvisa intyg om gott anseende. Därti11 kan krävas kompetensbevis. För vissa näringar fordras också att ekonomiska garantier för verksamheten stä11s.

Bevi1jad auktorisation kan återka11as om förutsättningarna inte längre är uppfy11da.

4.7 Västtysk1and

Den grundiäggande Iagstiftningen på näringsrättens område är näringsordningen (Gewerbeordnung) av år 1900. Där stadgas att var och en har rätt att idka näring såvida inte undantag görs i iag. Sådana undantagsbestämmeiser i

i.

i

Utländsk rätt 87

har dock införts på fiera områden. Skäien härför varierar. Det kan gäiia hänsyn tili aiimänna samhä11sintressen, konsumentskydd, m.m. Som exempei på verksamhetsområden som är regierade kan nämnas transporter, försäkringsverksamhet, restauranger, fastighetsmäkiare, verkstäder, byggföretag och bevakningsrörelser. Härutöver finns speciailagar som täcker vissa större näringsområden. De är b1.a. hantverksordningen av år 1965,

iagen om yrkesutövning inom detaijhandein av år 1957 och gästgiveriiagen av år 1970. Ytteriigare speciairegieringar finns. Särskiit yrkestrafiken är kringgärdad av en omfattande regiering, som även innefattar behovsprövning.

Näringsordningen skiijer me11an fast näring (drivs från fast driftsstäiie), kringföringshandei och torghandei.

För a11a fasta näringar gä11er anmäiningspiikt. Anmäian ska11 ske hos kommunens förvaitningsmyndighet (Gewerbebehörde) som också registrerar företaget. Röreisen får inte startas innan sådan anmäian gjorts, men kan dock forme11t etabieras utan anmä1an. Anmäian ska11 också göras om röreisen omiokaiiseras, om inriktningen av verksamheten ändras e11er om röreisen iäggs ner. också om fi1ia1er upprättas skaii anmäian ske. I enkia och

boiag handeisbolag betraktas varje enskiid deiägare som sjäivständig företagare och anmäiningspiikt gä11er såiedes för var och en.

Anmäian görs skriftiigen ti11 förvaitningsmyndigheten som inhämtar yttrande från den 10ka1a hantverkskammaren e11er industri- och handeiskammaren. Kopia av anmäian sänds också ti11 skattemyndigheten. Om de 1ag1iga förutsättningarna för näringens bedrivande är uppfyiida utfärdar myndigheten ett näringsintyg.

88 Utländsk rätt SOU |9g4;g

Den kommunaia utövar också tilisyn över nä-

myndigheten ringsverksamheten och kan efter eget skön besiuta om in-

hos röre1seidkarna. Sådan inspektion kan också spektioner företas efter kiagomåi från industri- och handeiskamma-

kunder e11er konkurrenter. Myndigheten kan - beroren,

hur fel som - besluta om samende på a11var1igt begåtts ta1, varning, vitesföreiäggande e11er böter. Myndigheten kan också besiuta om förbud för fortsatt verksamhet för den som visat sig o1ämp1ig som företagare. Förbudet kan

fiera näringar e11er göras genere11t. Det meddeias gä11a för viss tid e11er tiiisvidare.

En viktig dei av den praktiska tiiisynen över närings- 5 verksamheten utövas av de tyska industri- och handeiskam- 2

l rarna. Dessa är privaträttsiiga sammansiutningar, men skyldighet före1igger för a11a företag med viss 1ägsta skattepiiktig inkomst att vara med1emmar. Industri- och handeiskamrarna får meddeianden från den kommuna1a myndigheten om a11a nyregistreringar och har egen inspektionsverksamhet.

För fasta näringar krävs särskiit ti11stånd.

åtski11iga

Detta söks hos den kommuna1a förvaitningsmyndigheten som efter prövning utfärdar näringsti11stånd. Kraven varierar. Det kan gä11a bevis avseende hederiighet (straffrihetsintyg), ordnad ekonomi (kapitaibevis) och i vissa fa11 bevis om fackkunskaper. Intygen ska11 inges i samband med ansökan. För erhå11ande av straffrihetsinzyg krävs att man under de senaste tre åren inte b1ivi: dömd för stöid, häieri, bedrägeri, utpressning, förskingring, troiöshet e11er andra i samanhanget reievanta brott. Ett för samtiiga förbundsstater gemensamt register - Gewerbe-

- ti11handahå11er härom efter zentra1register uppgifter begäran av vederbörande Gewerbehörde. I fråga om kapitaibevis skiijer man me11an aktivt och passivt bevis. Passivt bevis innebär att man ska11 ieva under ordnade förmögenhetsförhåiianden och inte vara försatt i k›nkurs.

Utländsk rätt 89

Aktivt bevis innebär att sökanden ska11 visa att han har ekonomiska resurser att driva den tiiitänkta röreisen. Han kan förete bevis om att han äger viss egendom - t.ex. bi1ar e11er maskiner e11er en fastighet - e11er att han har kapitaitiiigångar av viss omfattning. Ti11ståndet kan meddeias för röre1sen e11er för näringsidkaren sjä1v. Det förstnämnda fa11et avser koncession för viss typ av verksamhet. Det senare fa11et innebär en prövning av om näringsidkaren är Iämpiig att driva röreise. Myndigheten utövar, Iiksom i fråga om anmäiningsnäringarna, ti11syn och kan återkaT1a tiiistånden om vi11koren inte 1ängre är uppfy11da.

Särskiit tiilstånd krävs för utövandet av b1.a. fö1jande näringar:

Restaurangröreise. Branschkunskaper är ett krav för rätt ti11 näringstiiistånd. Intyg krävs från industri- och hande1skammare rörande erhå11en utbi1dning i gä11ande föreskrifter beträffande iivsmedeishantering. Den sökande ska11 vidare uppvisa straffrättsiigt ti11för1it1ighetsbe- 3 vis. Härutöver stä11s krav på 1oka1ens utrustning och beiägenhet, från häiso- och miijövårdssynpunkt.

Byggverksamhet. Byggherrar som i eget namn utför byggnadsarbeten och därvid använder sig av andra personers § förmögenhtsvärden e11er förvärvsrättigheter ska11 inneha straffrätts1igt ti11för1it1ighetsbevis samt ett passivt kapita1bevis.

› Ti11stånd krävs för som Fastighetsmäklare. de personer ä förmediar fastigheter, lägenheter, 1ån och investmentandelar. Ett straffrätts1igt ti11för1it1ighetsbevis krävs och ett passivt kapitaibevis.

Auktionsröre1ser. För vissa auktionsröre1ser krävs straffrättsiigt ti11för1it1ighetsbevis och passivt kapita1bevis.

90 Utländsk rätt

Pantiånare och bevakningsföretag. För dessa verksamheter krävs straffrättsligt tiiiföriitiighetsbevis och ett aktivt kapitaibevis.

För att driva hantverksröreise krävs enligt hantverksordningen mästarbrev i hantverket. Hantverksröreiser som omfattas är b1.a. bagare, konditorer, snickare, måiare, murare, frisörer, optiker och elektriker.

Föijande arbeten betraktas inte som näringar och är så1edes undantagna från anmäinings- e11er ti11ståndsp1ikt.

0 Offentiiga tjänster

o Lantbruk, skogsbruk, bergsbruk, trädgårdsodiing och

fiske

0 S.k. fria yrken. Hit hör Iäkare, apotekare, advckater,

arkitekter, ingenjörer, skriftstä11are, konstnärer och

andra fria inte11ektue11a yrken samt övriga yrkesgrupper som utövar fri verksamhet, t. ex. iantmätare, barnmorskor och chiropraktiker. Det ska11 dock observeras att fiera av dessa s.k. fria yrken är reg1erade i särskiid ordning. För t.ex. Iäkare, apotekare och advokater gä11er särskiida behörighetskrav.

Förutom den nu behand1ade näringsrättsiiga regieringen finns också möjiigheter att på straffrättsiig väg ålägga näringsförbud för den som genom brott visar sig o1änp1ig som näringsidkare (§ 70 Strafgesetzbuch). Sådant förbud medde1as av domst01 och kan gä11a för viss tid, meilan ett och fem år, e11er för aiitid. Även yrkesförbud kan meddeias. Näringsförbud och yrkesförbud reg1eras i ett sammanhang under rubriken Berufsverbot, och förutsättningarna för näringsförbud och yrkesförbud är desanna. Det fordras att vederbörande missbrukat sitt yrke elier

sou 1984:8 Utländsk rätt 91

sin näring e11er att han grovt kränkt de p1ikter som hör samman med yrket/näringen. Dessutom fordras att det kan befaras att vederbörande kommer att vid fortsatt utövande av yrket/näringen begå betydande rättsstridiga handiingar av samma art. Det ska11 observeras att det bara är rätten att utöva det yrke e11er den näring som vederbörande verkat inom som kan fråntas honom. Någon möjiighet att medde1a genereiit yrkes- e11er näringsförbud ges såiedes inte i straffiagen.

4.8 Österrike 6 I österrikisk Iagstiftning innehå11er en mycket ingripande regiering av näringsiivet. Näringsordningen från år 1973

i

I föreskriver

etab1eringskontro11, som gä11er för i princip he1a närings1ivet utom industrin och servicetjänster av högre art, vetenskapsmän, konstnärer, 1ärare, präster, i advokater, offentliga tjänster i

m.m. En indeining görs l och koncessionsi anmä1ningsnäringar (Abmeidungsgewerbe) näringar (konzessionierte Gewerbe). Anmäiningsnäringarna indeias i sin tur i fria näringar, bundna näringar och hantverksnäringar. Beträffande a11a dessa gä11er att anmäian eiier tiilstånd krävs för att få utöva dem. Anmäian ska11 göras ti11 en särskild kommunai förva1tningsmyndighet (jfr Västtyskiand).

När anmä1an inkommer ti11 myndigheten prövas om näringsidkaren uppfy11er de a11männa vi11kor som gä11er för rätten att idka dessa näringar. Om a11t är i sin ordning utfärdas ett intyg härom. B1and annat måste näringsidkaren förete ett straffrätts1igt

tiliförlitiighetsbevis._Den

som gjort sig sky1dig ti11 brottsiighet av viss omfattning nekas sådant bevis och är därmed utesiuten från i princip a11 näringsverksamhet. Även den som är försatt i konkurs när han gör sin anmä1an drabbas av förbud, Iiksom den som under den närmaste tiden före anmäian varit i konkurs minst en gång e11er varit föremåi för ackordsförfarande minst två gånger.

92 Utländsk rätt sou l984:8

För bundna näringar och hantverksnäringar krävs också be- a

1 vis om att vederbörande har kompetens för näringen i fråga (fackkunskapsbevis). Man ski1jer här me11an ett stort och ett 1itet fackkunskapsbevis. Stort fack-

1 kunskapsbevis är att jämstä11a med mästarbrev för hant- 1

1 verksnäringen, viss utbiidning krävs och dessutom viss tids praktik. Sådana kunskapskrav stä11s a11tså inte för de fria näringarna. Koncessionsnäringarna är de näringar där de högsta kraven stä11s. För dessa görs en särski1d ti11ståndsprövning, varvid för varje typ av näring o1ika vi11kor kan föreskrivas. Dessutom prövas behovet av näringen.

l I näringsförordningen används inga definitioner för att I

4 precisera vi1ka verksamheter som ska11 betraktas såsom hantverks-, bundna e11er koncessionsbetingade näringar. Samt1iga dessa näringsgrupper bestäms nämligen genom en uppräkning av de yrken som fa11er under respektive grupp. De verksamheter som inte hör ti11 de uppräknade näringarna tiiihör gruppen fria näringar. Som exempei på o1ika bundna näringar kan här nämnas kemiska iaboratorier, tekniska byråer och företag som insta11erar Iuftkonditionering- och centra]värmeaniäggningar, boktryckare, bok-, konst- och musikhandei, hande1sagenter, en stor del av övriga hande1snäringar, speditörer och transportagenter, bensinstationsröre1ser, biiuthyrningsröreiser, försäkringsförmed1are och städare.

Aktiebo1ag erhå1ier näringsintyg om det ti11satt en driftsiedare som uppfylier de i föregående avsnitt anförda förutsättningarna.

Hande1sbo1ag och kommanditboiag får näringsintyg om minst en bo1agsman (vid kommanditboiag en kompiementär) infriar nämnda krav. Vederbörandes befogenhet att företräda röre1sen får i boiagsavtaiet ej vara mer inskränkt än den

Utländsk rätt 93

för övriga boiagsmän. Ett enkeit boiag kan inte som sådant erhå11a rätt att utöva näring. Varje bolagsman måste förvärva sådan rätt. En näringsidkare kan inte kringgå iagens vi11kor om kompetens e11er 1ämp1ighet genom att tiilsätta en stä11företrädare. Såväi denne som han sjäiv måste nämiigen motsvara 1agens krav.

gä11er i regei på obegränsad tid. Det kan Näringsintyget inte förfa11a på grund av bristande yrkeskunskaper hos rörelseidkaren. Vissa andra förhåilanden kan dock föranieda att näringsintyget upphör att gä11a. Det åiigger i

kommunens förvaitningsmyndighet att övervaka näprincip ringsordningens genomförande. Härvid ska11 den dock bi-

Q

trädas av poiismyndigheten på orten (avde1ningen “Bundes-

g

I gendarmerie) e11er av specie11a kontroilorgan. Näringsidkarna är vid sådana kontr011er skyidiga att iämna nöd-

i

vändiga upp1ysningar.

i

i

Om man missbrukar sin rätt att idka näring kan man från- ! tas denna rätt. Detta kan ske två sätt. De1s kan man i

på

ett straffrätts1igt förfarande av domsto1 utesiutas från rätten att utöva den näring man idkat, de1s kan man få sin näringsrätt indragen av myndigheten. Brotts1ighet av viss närmare angiven omfattning medför såiunda näringsförbud, om det kan befaras att samma e11er Iiknande brott kommer att upprepas om vederbörande får fortsätta med sin verksamhet. Vidare kan rätten att fortsätta med näringsutövningen förioras om man går i konkurs en gång e11er är föremåi för ackord två gånger. I detta senare fa11 kan även juridiska personer å1äggas näringsförbud iiksom den som haft ett bestämmande infiytande hos den juridiska person som försatts i konkurs e11er b1ivit föremåi för ackord. Om konkursen e11er ackorsförfarandena orsakats av brott begångna av någon utomstående påverkas dock inte rätten att idka näring. Vidare ska11 förbud inte meddeias om det på grund av oiika angivna omständigheter kan förväntas att sku1derna kommer att betaias. Juridiska per-

94 Utländsk rätt

soner kan också förbjudas att fortsätta med sin verksamhet, om en person som haft ett bestämmande inflytande över företaget gjort sig skyldig till brott av viss angiven omfattning. Det går dock inte att utsträcka förbudet till att gälla all näringsverksamhet.

4.9 usAl

USA:s grundlag innehåller ingen uttrycklig förklaring om näringsfrihet. Denna princip har i stället av högsta domstolen framtolkats ur grundlagens allmänna om garanti att ingen person skall gå miste om fri- eller rättighet utan domstolsprövning. Enligt högsta domstolens är praxis det tillåtet att införa begränsningar av näringsfriheten om det är nödvändigt för att skydda allmänhetens hälsa, välfärd, säkerhet eller moral.

I USA har delstaterna hand om centrala delar av lagstiftningsmakten både avseende civilrätt och straff- och processrätt. Principen har varit den att endast mer speciella områden som kräver enhetlig tillhör Unionen reglering - t.ex. och konkursrätt, patenträtt upphovsmannarätt. Bestämmelser rörande auktorisation (occupational licensing, certification eller registration) hör endast i liten utsträckning till denna kategori och ankommer således huvudsakligen på delstaterna.

I de flesta delstater finns en flora av auktorisationslagar. Ofta är bortåt 30-40 yrken reglerade i sådana lagar. I t.ex. delstaten Indiana förekommer legitimering av revisorer, aktuarier, chiropraktorer, tandläkare,

1 Bygger delvis på Joakim von warnstedt, (1977), Auktorisation av företag och yrkesutövare i Västeuropa och USA, Institutet för immaterialrätt och marknadsrätt vid Stockholms universitet.

sou 1984:8 Utländsk rätt 95

begravningsbyråer, skr0thand1are, Iäkare, barnmorskor, sjuksköterskor, rör1äggare, privatdetektiver, ingenjörer, lantmätare, psyko1oger, fastighetsmäk1are, kemtvätterier, sömmare, radio- och TV-reparationsverkstäder, budgetservice, grisuppfödare, pant1ånare, konditorer, konservatorer, veterinärer, körskoior, bevakningsföretag m.f1. De auktorisations1agar vi1ka innehå11er regier om krav på viss kompetens är ti11 övervägande dei av ob1igatorisk karaktär. Det är dessa 1agar som ger de Iegitimerade exklusiv rätt att utföra vissa arbetsuppgifter. Man ta1ar då om occupationai 1icensing. Ib1and används som beteckning på ob1igatorisk auktorisation även orden 1 Certification e11er men oftast reser-

registration veras dessa begrepp för den frivi11iga auktorisation som består i erhå11andet av en beteckning e11er yrkes- 5titei. Det bör att inte a11

i påpekas 1icensing, certification e11er registration förutsätter att några kompetenskrav ska11 uppfyiias. I en de1 fa11 kan nämiigen ifrågavarande godkännande erhåilas genom endast er1äggande av en avgift.

De1staternas auktorisationsiagar brukar i a11mänhet innehå11a bestämmelser om en e11er f1era av föijande vikti- Å i gare typer av godkännandenz

o Praktikant1egitimati0n (apprentice 1icense, junior Ii-

cense e11er 1iknande).

o Förnyad praktikant1egitimation (apprentice renewals

e11er 1iknande).

o Fu11ärd-iegitimation. Detta godkännande kan vara upp-

deiat i fiera k1asser för o1ika arbetsområden inom ett

yrke.

Förnyad fu11ärd-1egitimati0n (t.ex. barber renewa1s)

96 Utländsk räätt

0 Person- e11er företagsauktorisation. Indeining i o1ika

kiasser förekommer. Företagsauktorisation används täm-

ligen ofta såsom steget över fuiiärd-iegitimationen medan personauktorisation i regel är iiktydig med nämnda legitimation.

0 Förnyad person- e11er företagsauktorisation (t.ex.

barber shop renewais).

o Temporära godkännanden.

De mer arterna av - som inte

rigorösa auktorisationsiagar är - föreskriver i aiimänhet att

ovaniiga samtiiga personer som är verksamma med fackinriktade arbetsuppgifter inom ett yrke ska11 vara godkända. I företag med fiera anstäiida skall såiedes såväi praktikanter som fu11ärda personer (inkiusive röreiseinnehavaren) uppfyiia vissa standardkrav.

Viiikoren för att få en praktikantiegitimation varierar men i regei skaii sökanden ha uppnått en viss åider, och inneha en examen från en fackskoia och/e11er genomgått en iämpiighetstest. Den som fuiigjort sin aspiranttid och i övrigt befinnes iämpad för yrket har därefter rätt att genomgå prov för att b1i godkänd som fu11ärd.

I USA skiijer man me11an generai iicenses och iimited iicenses. De sistnämnda är begränsade ti11 certain practices within their speciaiities dvs. omfattar endast yrkesspeciaiiteter (t.ex. tandiäkare, ortopeder, chiropraktorer).

Som krav för att bii auktoriserad gäiier inte sä11an att straffrättsiigt tiliföriitiighetsbevis ska11 uppvisas och att vissa kvaiifikationer ska11 vara uppfyiida. I vissa faii krävs att säkerhet ska11 stäiias för konsumenternas skydd.

sou 1984:8 Utländsk rätt 97

Särski1a granskningsnämnder har hand om auktoriseringen. Norma1t gä11er att auktorisationen förnyas årligen. Den som missköter sig kan fråntas sin auktorisation och vid grövre överträdeiser av auktorisationsföreskrifterna straffas med böter e11er fängeise. Den som vid obiigatoriskt krav på auktorisation utövar ett yrke utan att vara auktoriserad kan dömas ti11 böter eiler fänge1se.

Ett exempei på auktorisationskrav kan nämnas. Den som vi11 driva röreise som ingenjör i staten Caiifornia ska11 för att b1i godkänd som fu11ärd

0 ha god mora1isk karaktär, dvs. han ska11 uppvisa ett

straffrihetsintyg och ha ett gott rykte.

o inneha stort fackkunskapsbevis, vi1ket innebär att han

ska11 styrka sex års yrkeserfarenhet från branschen, varav examen från högsko1a räknas som fyra år.

o genomgå ett kunskapsprov med godkänt resu1tat

0 registrera sig hos granskningsnämnden och betaia en

avgift.

FRÅGORNAS TIDIGARE BEHANDLING

5.1 Branschutredningar m.m.

Förhåiiandena inom o1ika branscher har tidigare behand1ats i utredningssammanhang. I fiera fa11 har ti11ståndskrav och registrering diskuterats.

5.1.1 Bi1branschen

I en ti11 chefen för handelsdepartementet i februari 1974 ingiven skriveise hemstä11de Motorbranschens Riksförbund om skyndsamma åtgärder i syfte att införa ett genere11t verkande kontroiisystem inom bilverkstadssektorn och hande1n med begagnade bi1ar. Förbundet åberopade ti11 stöd ; | härför de a11tmer uppenbara snedvridningarna i konkur- I l rensförhå11andena me11an den regu1jära motorbranschen och irreguljär näringsutövning. Förbundet framhö11 att dess ståndpunkt också motiverades av konsumenternas krav på trafiksäkerhet och funktionsmässig kva1itet på bi1service.

Bilverkstadssektorn utreddes härefter inom konsumentverket. Verket ti11satte en arbetsgrupp bestående av företrädare för myndigheter, biikonsumenter, verkstadsföretag och anstälida i sådana företag. Syftet med arbetet var att överväga åtgärder för att förbättra konsumentskyddet vid biireparationer. I konsumentverkets rapport (197725) Konsumentskydd vid bi1reparationer redovisades verkets försiag ti11 åtgärder. Biand annat föresiogs att fordonsverkstäderna sku11e stäiias under statiig ti11syn och att a11a verkstäder inom branschen sku11e registreras hos en myndighet som regeringen fann 1ämp1ig. Registreringen sku11e omfatta uppgifter som var behöv1iga för verkstadens identifiering, t.ex. ägare, firma, adress, styreise, verkstä11ande direktör, teknisk utrustning osv.

100 Frågornas tidigare behandling sou 1984:8

Eniigt förs1aget sku11e den som inte fu11gjorde sin registreringssky1dighet av myndigheten kunna föreiäggas vid vite att inkomma med uppgifter.

Bakom försiagen, som också omfattade mer direkt konsumentskyddande åtgärder, stod en i stort sett enig arbetsgrupp. Motororganisationerna Motormännens Riksförbund (M), Kung1iga Automobi1k1ubben (KAK) och Motorbranschens Riksförbund (MRF), Iiksom företrädare för de anstä11da i verkstadsföretagen, hade dock he1st sett en Iängre gående kontro11. De förordade ett offentiigt auktorisationssystem med krav på iämpiighet, utrustning, utbiidning osv.

Bi1verkstadsbranschen i Stockho1m undersöktes år 1981. På initiativ av Stockhoims kommun tiilsattes en arbetsgrupp med representanter från kommunen, Svenska meta11industriarbetareförbundet och Stockhoims motorbranschförening. Undersökningen inriktades huvudsakiigen på verkstäder för mekaniska reprationer och reparationer av piåtskador. Syftet var att finna de företag som undandrar föresig skriven registreringsskyidighet och/e11er uppvisar brister i fråga om redovisning av skatter och avgifter. Arbetsgruppens resuitat och försiag ti11 åtgärder redovisades i en rapport juni 1982 ka11ad BILREP -81, Skatteoch avgiftsundandragande inom biireparationsbranschen i Stockhoim.

För att inventera branschen använde arbetsgruppen f1era kä110r. Märkesverkstädernas kundiistor för reservdeiar var en kä11a, liksom St0ckh01ms motorbranschförenings förteckning över detaijistkortsinnehavare. Detaijistkortet berättigar innehavaren ti11 rabatterade hos inköp märkesverkstäder och tas ofta som ett tecken på att innehavaren bedriver bi1reparationsverksamhet. Patent- och registreringsverkets boiagsregister, Iänsstyreisens handeisregister, Meta11industriarbetareförbundets förteckning över 1oka1avta1sbundna verkstäder samt teiefonkata-

se

iogens yrkesregister var andra viktiga kä11or. Annonsgranskning i tidningar iiksom fysisk inventering genom fältkontroii gav ytterligare upp1ysningar. Totait fann arbetsgruppen 806 bi1verkstadsföretag i kommunen. Eftersom vissa företag kan ha fier än en verkstad beräknades antaiet arbetsstäiien ti11 närmare

1 000.

De studerade biiverkstadsföretagen kontroiierades hos 10ka1a skattemyndigheten vad gä11de arbetsgivarregistrering, hos iänsstyreisens mervärdeskatteenhet med avseende på registrering ti11 mervärdeskatt och hos kronofogdemyndigheten vad beträffande eventue11a skatte- och avgiftssku1der. Man fann att ca 41 procent av företagen inte var registrerade i arbetsgivarregistret och 12 procent var inte registrerade för mervärdeskatt. Närmare 30 procent var restförda hos kronofogdemyndigheten. Den samman1agda sku1den uppgick ti11 ca 14,5 miijoner kronor.

Arbetsgruppen fann det anmärkningsvärt om en så hög ande1 av företagen som 41 procent sku11e vara enmansföretag och därför inte registrerade i arbetsgivarregistret. Förhåiiandena inom branschen, menade gruppen, är sådana att det är svårt för en person att ensam driva en bilverkstad. Förhåilandet kunde inte he11er förk1aras av att de icke arbetsgivarregistrerade företagen sku11e vara handeisboiag i vi1ka de1ägarna arbetar gemensamt. Endast 9,5 procent av de undersökta företagen var hande1sbo1ag.

Arbetsgruppen föresiog en rad åtgärder för att komma ti11 rätta med missförhå11andena inom branschen. B1and annat föresiog man ett registreringsförfarande i ansiutning ti11 det tidigare nämnda detaijistkortet som utfärdades av St0ckho1ms motorbranschförening. Detaijistkortet borde utfärdas först efter år1ig uppgiftsregistrering. Före utfärdande borde man kontro11era företagets - namn -

organisationsnummer

Iöâgornastüügarebehandüng SOU198m8

- adress (även gatuadress) mervärdeskatteregistrering -

arbetsgivareregistrering

Vidare borde företaget Iämna uppgift om antaiet anstä11da och beräknad bruttoomsättning av biireparationsverksamhet. Eniigt branschens egna tumregier bör den redovisade bruttoomsättningen uppgå ti11 åtminstone 300 000 kronor per år och anstä11d om företaget ska11 drivas seriöst och ge skäiig vinst. För att ändå inte stäiia för höga krav ansåg arbetsgruppen att en rim1ig miniminivå borde vara att kräva en bruttoomsättning på minst 200 000 kronor per år innan detaijistkort utfärdas. Stockhoims motorbranschförening och Meta11industriarbetareförbundet borde eniigt arbetsgruppen gemensamt administrera ett aktueiit register över i Stockholm. Grunden för

biireparationsföretag

detta borde vara

detaljistkortförteckningen

Föijande fyra praktikfali från undersökningen kan tjäna som en iiiustration ti11 hur skatteundandragandet kan

gå

ti11 i branschen. Samtiiga fyra var kända företagare hos reservdeisgrossister, men inte registrerade för mervärdeskatt.

åxâmkel lt_

Aktieboiaget X försattes i konkurs för 6 år sedan men verksamheten har fortsatts av företags1edaren i fonn av enskiid firma. Företagsiedaren hade under år 1980 försatts i konkurs varvid hans sku1d ti11 kronofogdemyndigheten uppgick ti11 548 000. Vid konkursen har konkursförvaitaren uppgivit misstanke om gäidenärsbrott då företagaren strax före konkurs såit sina tiiigångar ti11 ett av honom ägt aktieboiag Y som även detta så1ts vidare. I samband med försä1jningen av tiiigångarna innehåilande b1.a. den 1oka1 som verkstaden har inrymdes i, företagsiedaren tiilskansat sig 135 000 kr. som försvunnit. Vid besök på piatsen var verksamheten i fu11

gång.

\

Exsmgel 3=

Yngre bilmekaniker som är anstä11d på en större bi1verkstad, erhå11er en årsiön som tyder på att han är ofta frånvarande. Samma person annonserar f1itigt i Dagens Nyheter under rubriken bi1reparati0ner. I detta fa11 finns varken registrerad firma e11er moms-registrering och i sjä1vdek1arationen har inte he11er någon röreise redovisats.

92mm 2=

En bi1verkstad som under en rad år bedrivits som hande1sbo1ag av A medde1ar mervärdeskatteenheten att verksamheten upphört under år 1977. Vid taxeringsrevision under år 1978 framkom att verksamheten fortsatt. Något senare avyttras röre1sen ti11 en ny ägare B. B. är i dag fortfarande inte registrerad ti11 mervärdeskatt och hans dekiaration utvisar ingen inkomst utan bara upp1ysningen Har varit hemmaman och passat mina barn och därav

ingen inkomst. För inkomståret 1980 har ingen dek1aration lämnats. Hustrun är anstä11d vid ett stat1igt verk viiket ger famiijen en inkomst så hög att hans uppgifter inte kan ifrågasättas av taxeringsnämnden.

åxâmkel 1=

En person A, med enski1d firma gick i konkurs under år 1978 med en skatteskuld på 150 000. My firma startades i hustruns namn men A redovisar resuitatet av denna. Han har kvar en skattesku1d på 25 000 kr. efter det att 125 000 kr. avskrivits. Den nystartade firman är inte momsregistrerad. Då hustrun äger firman och dess inventarier iöper företagaren 1iten risk att kronofogden utmäter något som hör ti11 röre1sen.

104 soU198m8

Iüâgornastühgarebehandhng

Riksskatteverket (RSV) har utfört en undersökning av enski1da näringsidkare som är verksamma inom handein med begagnade bi1ar.1 Kontroiiaktionen, ka11ad BIL-79, påbörjades år 1979 och pågick t.o.m. år 1982. Syftet var att försöka åstadkomma en sanering av branschen genom att spåra upp sådana bi1hand1are som inte frivi11igt givit sig tiiikänna för myndigheterna. Undersökningen omfattade biihandiare verksamma i de 1än som vid den tiden var ansiutna tili det s.k. REX-systemet, dvs. Stockhoims, Uppsa1a, Södermaniands, Maimöhus samt Göteborgs och Bohus 1än. Tota1t berördes 484 personer.

Som biihandiare betraktades de personer som under ett år sålt tio bi1ar e11er fiera. De som vid ett visst datum var registrerade för tio e11er fiera bi1ar kontroiierades närmare med avseende på om de var biihandiare e11er inte.

Undersökning gjordes härefter beträffande restförda skatter och avgifter, beskattningsbar inkomst, ådömda straff för brott samt, för personer bosatta i Stockhoims kommun, erhå11na bostadsbidrag och sociaibidrag.

Endast 6,4 procent av de undersökta var okända Nos kronofogdemyndigheten. Ca 11 procent hade vid undersökningsti11fä11et ingen skuid, men hade tidigare under året varit restförda. Den genomsnittiiga skuiden för en restförd uppgick ti11 111 000 kronor. Den sammaniagda sku1den var drygt 44 miijoner kronor.

1 Resuitatet finns pubiicerat i en promemoria

1983-01-31 ka11ad Undersökning beträffande vissa fy-

siska personer som antas vara verksamma inom handein

med begagnade personbi1ar och bosatta inom iän an-

siutna ti11 det s.k. REX-systemet.

Frågornas tidigare behandling

En tredjede1 av de undersökta bi1hand1arna hade inte dek1arerat vid 1982 års taxering. De som dek1arerat hade genomgående uppgivit Iåga inkomster. Ett f1erta1 hade under perioden uppburit re1ativt stora ersättningar från försäkringskassan, i något fa11 upp ti11 53 000 kronor.

Via rikspoiisstyrelsen kontro11erades i vi1ken omfattning de i undersökningen ingående personerna dömts för brott. 342 personer e11er närmare 71 procent förekom i o1ika brottssammanhang. Förde1ningen var enligt fö1jande.

Av de personer som var bosatta i Stockhoims kommun (98 personer) hade 22 personer under perioden (1 januari 1981 - 1 november 1982) erhå11it ekonomisk

hjä1p en1igt socia1tjänst1agen, i något fa11 med belopp upp ti11 61 000 kronor.

Nio personer av de 484 undersökta saknades he1t i skattedatabasen. I ett f1erta1 fa11 kunde av

bu1vanregistrering fordon misstänkas, då bilar fanns registrerade på

personer som inte bedömdes som tro1iga bi1hand1are (t.ex. kvinnor födda omkring seke1skiftet som en1igt

registren sku11e ha så1t 50-talet begagnade bi1ar per år).

Nedan redovisas som exempe1 kortfattat fyra ärenden ur RSV:s undersökning.

1. Person född år 1960 bosatt i Uppsa1a 1än

En1igt 1980 och 1981 års 1istor över presumtiva

bi1hand1are har vederbörande förså1t 129 resp. 21

personbi1ar.

Ej registrerad ti11 mervärdeskatt

A11männa ärenden hos KFM:

Anta1 Ärendets art

83 st felparkeringsavgifter åren 1978 - 1981

år 1982

ej beta1d vägtrafikskatt

böter

tiilkommande skatt

kvarstående skatt

tota1a anta1et ärenden

Totait sku1dbe1opp hos KFM 239 544 kr.

SOU198k8 Iöâgornastüügarebehandüng 107

Beskattningsbar inkomst tiil kommuna1 inkomstskatt eniigt 1982 års taxering 8 670 kr. Kontro11uppgifter vid 1982 års taxering: Inkomst av tjänst 456 kr. Sjukpenning 8 763 kr. 2. Person född år 1949 bosatt i Stockho1ms 1än En1igt 1980 och 1981 års Iistor över presumtiva biihandiare har vederbörande försåit 33 resp. 29 bi1ar. Lager av fordon 1982-05-12 enligt bi1registret 48 St.

1982-12-02 44

7 fordon har inköpts under tiden 1982-05-13--1982-12-02. Ej registrerad ti11 mervärdeskatt. Ej avgivit dekiaration vid 1982 års taxering. 606 ärenden hos KFM med en tota1 skuid av 1 063 921 kr. 3. Person född år 1942 En1igt 1980 och 1981 års iistor över presumtiva bi1hand1are har vederbörande försåit 38 resp. 26 personbiiar. Lager av fordon 1982-05-12 en1igt bi1registret 48 st

-- 1982-12-02 -- 44 st

behandling

25 fordon har inköpts under tiden

1982-05-13--1982-12-02. Okänd bostadsort varför adressen i skattedatabasen anges ti11 postnummer 000 00 och hos KFM å försam- 1ingen skriven. Ej registrerad ti11 mervärdeskatt. Ej avgivit dek1aration vid 1982 års taxering. 766 a11männa ärenden hos KFM med en t0ta1sku1d av 408 419 kr. 4. Person född år 1943 En1igt 1980 och 1981 års 1istor över presumtiva bi1hand1are har vederbörande förså1t 15 resp. 33 personbi1ar. Lager av fordon 1982-05-12 en1igt bi1registret 7 sf. Saknas i skattedatabasen. En1igt fo1kbokföringsregistret invandrad ti11 Sverige 1978-05-10 från Fin1and och utvandrat till Fin1and vecka 26 år 1979. Adress hos KFM: angiven ort i Finland. Adress enligt bilregistretz X-gatan i Stockho1m. Denna adress har även hans f.d. hustru. Ej dek1arerat och ej he11er anmanad att dek1arera då han officielit är utvandrad.

Som utvandrad kan vederbörande inte he11er vara

registrerad ti11 mervärdeskatt.

A11männa ärenden hos KFM:

Antai Ärendets art

16 st. vägtrafikskatt åren 1979 - 1982

48 feiparkeringsavgifter

2 kvarstående inkomstskatt

1 böter

67 totala antaiet ärenden

Totai sku1d hos KFM 20 178 kronor.

I RSV:s rapport drogs vissa siutsatser. Det konstaterades att en stor dei av de undersökta personerna tvekiöst kunde sägas driva sin verksamhet svart. En svart sektor får a11var1iga konsekvenser för konkurrensen på marknaden, då de seriösa hamnar i ett sämre 1äge. Det finns också en smittorisk. Det i11oja1a beteendet kan

sprida sig ti11 andra de1ar av närings1ivet och även ti11 konsumenter.

Effektivisering av skattekontroii och indrivning sku11e troiigen förbättra förhå11andena, men det framhöiis också att åtgärder behövs, som iigger utanför skatte- och in-

drivningsområdena.

Bättre registrering av motorfordon föresiogs i rapporten, b1.a. diskuterades att säijaren borde vara skyidig anmäia ändrad äganderätt av fordonet och att köparen borde uppvisa iegitimation.

Vidare ansåg RSV att man borde överväga att begränsa möj- 1igheterna att driva handei med motorfordon genom någon form av etabieringskontroii eller iiknande åtgärd.

110 SOU|98m8

Ivågornastühgarebehandüng

5.1.2 Hotell- och restaurangbranschen

Till hotell- och restaurangbranschen i stort räknas allt från kafêer, konditorier och barserveringar till varitêkrogar och hotellverksamhet.

Hotell- och restaurangbranschen har varit föremål för en statlig utredning, Hotell- och restaurangutredningen (H 1974:01) som hade till uppgift att kartlägga och analysera förhållandena i branschen och att lämna förslag till åtgärder för förbättringar. Utredningen skulle enligt sina direktiv bl.a. allsidigt belysa etableringsförhållandena i branschen och därvid ta ställning till frågan om införande av någon form av etableringskontroll eller auktorisation. Utredningens resultat redovisades i betänkandet (SOU 1978:37) Hotell- och restaurangbranschen.

I sitt betänkande redovisade utredningen viss statistik om antalet verksamhetsställen för vissa år fram till 1975. Totalt fanns inom hotell- och restaurangbranschen år 1975 omkring 6 000 verksamhetsställen. Antalet serveringsanläggningar med restaurangverksamhet (dvs. borträknat kaféer, konditorier och liknande) var ca 4 000. Härav uppgick antalet restauranger som kunde antas ha utskänkningstillstånd till drygt 3 000. Antalet utskänkningstillstånd var under samma år ca 2 300 i fråga om vin och sprit och i fråga om öl ca 4 000. Att antalet utskänkningstillstånd överstiger antalet serveringsställen beror på att en restaurang kan ha flera utskänkningslokaler med olika utskänkningstillstånd. I antalet tillstånd att sälja öl inryms också utskänkning vid t.ex. dansbanor och tivolin.

Flertalet företag inom hotell- och

restaurangbranschen var enligt utredningens beräkningar småföretag. Över

s0U198m8 111

Iåågornastüügarebehandüng

hälften var enskilda firmor eller enskilda näringsidkare. Mindre än 40 procent var aktiebolag. Övriga var handelsbolag.

Hotell- och restaurangutredningen redovisade uppgifter som tydde på att minst 40 procent av restaurangbeståndet förnyades under en tioårsperiod. Det innebär en mycket snabb omsättningstakt av företagen i branschen. I de nämnda uppgifterna om förnyelse ingår dock bara nyetableringar och nedläggningar, däremot inte den typen av förändringar som innebär att ett restaurangföretag ändrar inriktning på verksamheten t.ex. från grillbar till utskänkningsrestaurang. Utredningen fann inget nämnvärt nettotillskott av företag inom restaurangnäringen under den studerade tioårsperioden 1965-1975. Antalet företag låg under perioden kvar på ungefär samma nivå. Antalet sysselsatta personer var 1975 ungefär 62 000.

Utredningen framhöll i sitt betänkande att det fanns en omfattande lagstiftning som reglerar restaurangnäringen i olika avseenden, t.ex. livsmedelslagen, livsmedelskungörelsen, föreskrifter om brandskydd och arbetsmiljökrav samt annan lagstiftning som generellt gäller för näringsutövning. Utöver detta gäller särskilda regler för företag som serverar alkoholdrycker. Den 1 januari 1978 trädde lagen (1977:293) om handel med drycker i kraft, vilket innebar en skärpning av kraven för att få tillstånd till servering av alkoholdrycker. I jämförelse med många andra näringar kunde det kontrollsystem som gällde för hotell- och restaurangbranschen anses som omfattande, påpekade utredningen.

Utredningen ägnade särskild uppmärksamhet åt oegentligheter i branschen. Utredningen konstaterade att det vid diskussioner om näringens konkurrenssituation ofta hade anförts både från branschens företrädare och myndigheternas sida att olika slag av oegentligheter snedvridit

112 Frågornas tidigare

behandling sou 1984:8

konkurrensen så att 1äget försvårats för de seriösa företagarna. Från andra hå11 bestreds detta och det hävdades att oegentiigheterna endast hade margine11 effekt kon-

på

kurrensiäget i branschen.

Utredningen kunde konstatera att i restaurangnäringen o1ika sammanhang nämnts som en kritisk bransch vad beträffade ekonomisk och organiserad Använbrottsiighet. dandet av svart arbetskraft och kiubbverksamhet var exempe1 på detta. Utredningen pekade också att på i rikspo- 1isstyre1sens rapport Organiserad och ekonomisk brotts- Iighet i Sverige (1977) påfa11ande många av de personer som figurerade i rapporten hade sin huvudsak1iga verksamhet i restaurangbranschen e11er ekonomiska intressen i sådan verksamhet.

På uppdrag av utredningen genomförde krimino1ogen Leif Persson en studie av teoretiska och kända möjiigheter fall av brottsiighet i branschen. Det framkom att den po- Iisiära kontro11en av branschen var

genomgående ringa.

Det bedömdes som svårt att dra slutsatser från genere11a det begränsade anta1et kända fa11.

Utredningen kunde vidare visa på att i om de skat-

fråga

temässiga förhå11andena hade restaurangnäringen ett mycket högt revisionsresultat vid revisionsverksamhet och skatterazzior. Oredovisade skatter här ti11 uppgick mycket högre belopp än i andra undersökta branscher.

Utredningen drog siutsatsen att man inte kunde bortse från att oegentiigheter förekom i branschen, men probiemen syntes främst vara ett Utredstorstadsprobiem. ningen framhöii dock att de missförhålianden som förekom tviveisutan kunde förrycka konkurrensen och försvåra situationen.

* s0U198m8 Iöågornastüügarebehandüng 113

Utredningen betonade vikten av att åtgärder vidtogs för att komma ti11 rätta med brottsiighet inom branschen och för att få ti11 stånd sundare konkurrensförhåiianden. Emeiiertid syntes oegentiigheter av betydeise inte sä11an ha direkt samband med verksamheten i företag i andra branscher. Ti11 en dei syntes de osunda konkurrensförhåiiandena vara en föijd av organiserad och ekonomisk brottsiighet, omfattande flera branscher än hote11- och restaurangbranschen. Probiem som rörde denna typ av missförhåiianden borde därför lösas i ett större sammanhang och omfatta även andra deiar av näringsiivet. Utredningen iämnade därför inte något särförsiag i denna dei.

Hote11- och restaurangutredningen föreslog dock en rad åtgärder för att förbättra förhåiiandena inom specieiit hote11- och restaurangbranschen.

Utredningen övervägde åtgärder som etabieringskontroii och auktorisation. Ur konsumentens synvinkei hade den hittiiisvarande strukturutveckiingen inom branschen tiil övervägande dei varit positiv, ansåg utredningen. Utveckiingen hade inneburit en ökad vaifrihet i fråga om utbudet. Konkurrensen hade med stor sannoiikhet haft en återhåiiande effekt på prisutveckiingen. I hote11- och restaurangbranschen sku11e genereiia auktorisationskrav innebära risk för en uppbromsning av den strukturutveckiingen. Vidare kunde negativa effekter i form av högre prisnivåer samt brist på nytänkande och på rationaiiseringar bii märkbara för konsumenterna.

Utredningen framhöii vidare att om en begränsning av antaiet företag i branschen skuiie göras, vore det nödvändigt att utveckia en norm för viiket antai företag som kan anses acceptabeit. Det innebär betydande vanskiigheter att utforma en sådan norm. Riskerna för en från konsumentsynpunkt oacceptabei konkurrensbegränsning är påtagiiga.

114 Frâgomas tidigare

behandling

Utredningens materia1 visade att den övervägande de1en av nyti11komna enheter inom hote11sektorn ingick i företag som redan fanns på marknaden. Även inom serveringssektorn kom ett betydande ti11skott av enheter från nya kedjeföretag. De etabierade större företagens att möj1igheter bedriva sin verksamhet på ett icke seriöst sätt torde vara mycket begränsade. Den kategori av som utövar företag i11oja1 konkurrens, t.ex. genom att utan ti11stånd servera a1koho1drycker, sku11e i endast uttro1igen ringa sträckning komma att beröras av ett ti11ståndskrav inom den egent1iga hote11- och Inkvarterestaurangbranschen. rings- och serveringstjänster ti11handahå11s inte bara av hote11- och restaurangröre1ser. Att 1åta en av flera utbudssektorer omfattas av restriktioner av det som en s1ag etabieringskontroil sku11e innebära överensstämde inte med den strävan mot konkurrens på 1ika vi11kor som utred-

ningen i övrigt förespråkade.

Mot denna bakgrund vi11e inte föresiå utredningen någon a11män kontro11 av etableringen i hote11- och restaurangbranschen. Åtgärder för bättre ti11syn och kontro11 borde eme11ertid en1igt utredningen komma till stånd. Exempe1vis kunde detta ske genom revisionsinsatser från skattemyndigheternas sida.

Vid prövningen av utskänkningsti11stånd borde stä11as högre krav på att sökanden ägde kännedom och om 1agar förordningar och vidare borde stäiias krav den på person1iga 1ämp1igheten. Den som brustit i sina å1igganden gentemot samhä11et e11er de anstäilda borde, menade utredningen, anses o1ämp1ig.

Hote11- och restaurangbranschen har också i andra sammanhang behand1ats. Hote11- och Förbund Restauranganstä11das har i ett fackpo1itiskt våren handiingsprogram 1980 tagit stä11ning till etabieringsfrågorna mot av de bakgrund

missförhåilanden som kunnat konstateras i branschen. I handiingsprogrammet kräver förbundet b1.a.

att etabieringen inom hote11- och restaurangbranschen sker under starkt samhä11e1igt inf1ytande och kontro11,

att aktiebo1ags1agen anpassas så att företagen vid

varje nyetab1ering inom branschen måste eriägga ett

garantibe1opp för verksamheten, samt

att enskiid arbetsgivare understä11s prövning beträffande Iämpiighet som arbetsgivare och att verksamheten inte får bedrivas utan Iämpiighetsintyg.

På uppdrag av Hote11- och Restauranganstä11das Förbund företogs en utredning om viss ekonomisk brottsiighet inom restaurangbranschen. Utredningen gjordes av Leif Ni1sson, Runöskoian och finns redovisad i rapporten, Ekonomisk brottsiighet m.m. inom hotell- och restaurangbranschen (1981). Uppdraget innebar b1.a. att undersöka vi1ka metoder som används vid o1ika typer av brotts1ighet inom branschen, hur myndighetskontro11en går ti11 och viika åtgärder som kan vidtas.

I utredningsrapporten redovisades b1.a. exempei på skattebrott, bokföringsbrott, konkursmissbruk och fusk med arbetsgivaruppgifter som förekommit i branschen. För att stävja missförhå11anden i restaurangbranschen föresiog utredaren att etab1ering i restaurangbranschen ska11 ske under samhä11ets infiytande och samhä11sk0ntro11.

Förhå11andena inom restaurangbranschen har också behandiats i andra sammanhang. En arbetsgrupp för samordning av Göteborgs, Maimös och Stockho1ms kommuna1a insatser mot ekonomisk brottsiighet har redovisat visst materia1 om skatte- och avgiftsundandragandet och annan ekonomisk misskötsamhet i restaurangbranschen (dokumentation den 8

december 1982).

föågornastüügarebehandüng s0U198m8

För Göteborgs del redovisades siffror som visade att den 1 december 1982 var 40 restaurangföretag med sprittillstånd restförda för sammanlagt ca 4,6 miljoner kronor. Tio av företagen svarade för tillsammans mer än 4 miljoner kronor av denna skuld. I Stockholm var förhållandet i november 1982 sådant att 52 restauranger med sprittillstånd var restförda för totalt drygt 12 miljoner kronor. Av detta belopp kunde 10,7 miljoner kronor hänföras till 17 av restaurangföretagen.

Det pekades också på olika fall av oegentligheter som förekommer inom restaurangbranschen. Avsikten med sammanställningen som var gjord av polismyndigheten i Stockholm var främst att visa på hur lätt det är att fiffla i branschen och hur svårt det är för myndigheterna att kontrollera sådana oegentligheter. Exempel detta

på

ar:

dubbla kassaregister, varav det ena används för svarta, oredovisade inkomster

när entrêavgifter tas ut redovisas endast en del av dessa i bokföringen

stulna varor, bl.a. kött, sprit och cigaretter köps till låga priser och omsätts i restaurangverksamheten

när s.k. happy-houres tillämpas, med billiga priser på mat och dryck, redovisas en del av den försäljning som sker under tider med normal som om den prissättning skett under den billiga tiden. Mellanskillnaden redovisas inte i bokföringen

personal, ofta extra-anställd, avlönas svart

festvåningsverksamhet redovisas inte.

5.1.3 Städbranschen

Den statliga städbranschutredningen (H 1975:02), som ti11ka11ades våren 1975 hade ti11 uppgift att göra en kart1äggning av hela städbranschen. Resu1tatet sku11e utgöra under1ag för statsmakternas stäliningstagande ti11 frågan om särskilda åtgärder behövde vidtas beträffande städbranschen. Dock var utredningen oförhindrad att komma med försiag till åtgärder beträffande de pr0b1em som man ansåg föreiigga i branschen. Resu1tatet av arbetet redovisades hösten 1979 i betänkandet (SOU 1979:88) Städbranschen.

Städbranschutredningen konstaterade att ingen officieii statistik fanns att ti11gå avseende städbranschens omfattning. Utredningen sam1ade sjäiv in materia1 med hjäip av enkäter och iiknande.

Omsättningen inom städbranschen år 1976 uppskattades ti11 omkring 7 mi1jarder kronor. Ca 55 procent därav hänförde sig ti11 städning inom företagssektorn och resterande 45 procent ti11 städning inom den offentiiga sektorn. Entreprenadstädning förekom främst inom företagssektorn och var van1igast i storstadsregionerna. Städentreprenadföretagens andel av det tota1a antalet arbetstimmar som 1ades ner på städning utgjorde år 1977 ungefär 13 procent. Det framkom såiedes att huvuddeien av den yrkesmässiga städningen skedde i egen regi.

Utredningen fann att antaiet personer som yrkesmässigt utförde städarbete år 1977 tota1t sett var ungefär 150 000 . F1erta1et av dessa var dock personer anstä11da som städare vid företag och organisationer som i sig drev annan verksamhet. Mindre än 30 000 personer var sysse1satta inom städentreprenadföretag. År 1977 fanns ungefär 1 000 sådana företag. Städentreprenadbranschen karakteriserades en1igt utredningen av ett stort anta1 mycket små

118 Frâgornas tidigare

behandling

företag och ett Iitet antai reiativt stora Tre företag. procent av företagen hade mer än 100 anstä11da. Hos sådana företag arbetade 80 procent av dem som var anstä11da av städentreprenadföretag. Drygt häiften av städentreprenadföretagen saknade anstä11da. Ungefär en tredjedel av företagen hade sitt huvudkontor i Stockhoim. En femtede1 av företagen fanns i e11er Maimö. Göteborg

Drygt 30 procent av städentreprenadföretagen var aktiebo1ag, knappt 20 procent var hande1sbo1ag och övriga var enski1da firmor e11er enskiida B1and de näringsidkare. större företagen var aktieboiagsformen Städvaniigast. branschutredningen fann vidare att branschen dominerades av företag med få de1ägare. Endast två av föreprocent tagen hade mer än tre de1ägare. Av de minsta företagen, utan anstä11da, hade ungefär tre fjärdede1ar en ägare.

Städentreprenadbranschen genomgick kraftiga förändringar under 1970-taiet. Av samtiiga som städentreprenadföretag bedrev verksamhet år 1976 hade 60 % etabierats under 1970-talet. Dessa företag var dock mindre huvudsak1igen företag. Även vo1ymmässigt har städentreprenadbranschen ökat kraftigt under 1970-taiet. inom Omsättningen branschen ökade från år 1970 ti11 år 1976 med 174 % uttryckt i Iöpande priser och i fasta med 69 % uttryckt priser. Antaiet anstä11da inom branschen ökade under samma period med 37 %.

Eniigt städbranschutredningen karaktäriserades hösten 1977 städarna som grupp av föijandez

- ande1 kvinnor hög (92 %),

- reiativt stor ande1 invandrare, särski1t i storstadsområdena (11 % totait och 35 % i Stockho1msregionen),

- ande1 1åg fackiigt organiserade (57 %),

SOU198m8 Iüågornastüügarebehandüng 119

- (80 % hade eniigt fo1k- och bo-

Iåg utbiidningsnivå

stadsräkningen 1970 sjuårig fo1ksko1a e11er kortare skoiutbiidning),

stor ande] deltidsarbetande (41 % arbetade mindre än 20

timmar per vecka, varav 35 % mindre än 16 timmar per vecka och 40 % 20-34 timmar per vecka),

reiativt stor andel som arbetar på icke-dagtid e11er på

heiger (46 % arbetade enbart vardagar på dagtid).

De probiem inom städbranschen som utredningen definierade mot bakgrund av det faktamateriai den tagit fram var att hänföra tili två huvudområden. Det ena var problem som hängde samman med oegentiigheter i städentreprenadföretagens näringsutövning. Det andra rörde probiem som de arbets- och anstäiiningsförhåiianden som städarna arbetade under.

Genom en förfrågan angående förekomst av avarter inom städbranschen som utredningen skickade ti11 de organisationer och myndigheter som ansågs mest insatta i sakområdet framkom att kringgående av iagar och ko11ektivavta1 iiksom andra typer av oegent1igheter ansågs förekomma inom städentreprenadbranschen. Exempei på missförhåiianden framkom under utredningsarbetet. Det framkom t.ex. att somiiga företag sökte kringgå arbetstagarbegreppet. Riksskatteverket, som var en av de myndigheter som

ti11frågades, ansåg detta prob1em vara påtagligt inom

städbranschen och menade att någon form av ti11ståndsprövning borde övervägas för branschen.

Att städentreprenadföretagen inte fuiigjorde sina skyidigheter avseende skatter och arbetsgivaravgifter fick utredningen be1agt genom en enkät ti11 b1.a. samtiiga 1oka1a skattemyndigheter och kronofogdemyndigheter. Vidare ta1ade vissa omständigheter för att s.k. uthyrning

Iöågornastühgarebehandüng s0U198m8

av arbetskraft eller olaga förekom i arbetsförmedling städbranschen. Snedvridna konkurrensförhållanden kunde bli en följd av detta, eftersom

städentreprenadföretagens

kostnader till största delen bestod av löner och sociala avgifter. Konkurs kunde dock inte anses vara vanligare inom städbranschen än andra branscher.

Mot bakgrund av missförhållanden inom städbranschen som framkommit vid utredningens kartläggningsarbete lämnade utredningen följande tre förslag till åtgärder från statens sida.

För det första föreslogs av en effektivisering samhällets

kontrollåtgärder på olika områden -

skatter, arbetsgivaravgifter, efterlevnad av

arbetsmarknadslagstiftningen,

aktiebolagsregister, handelsregister etc. Utredningen ansåg sig kunna konstatera att samhället i fall har

många

de medel som det behöver för att kunna kontrollera olika företagsbeteenden och beivra överträdelser. Det som brister tycks i stället vara effektiviteten i utnyttjandet av dessa medel.

För det andra föreslogs att form av någon arbetsgrupp med uppgift att fortlöpande följa hela branschen skulle tillsättas inom departement eller Utredmyndigheter. ningen ansåg detta vara erforderligt bl.a. mot bakgrund av dels städentreprenadbranschens speciella utseende med ett stort antal mycket små företag, dels de anställda städarnas speciella utsatthet En av som arbetstagargrupp. arbetsgruppens inledande uppgifter borde vara att medverka till att den effektivisering av samhällets kontrollåtgärder, som utredningen hade föreslagit, skulle komma till stånd.

För det tredje föreslogs en obligatorisk registrering av städentreprenadföretag för att möjliggöra dels att sam-

hällets kontrollåtgärder kan dels

effektiviseras, att den

arbetsgruppen bättre kan föija branschens utföresiagna veckiing. Registreringen borde eniigt utredningens mening

i ett för städentreprenadföretag särskiit register. göras Registreringen borde avse namn och förekomst, verksamhetens start- och siuttidpunkt. För att registret sku11e få åsyftad verkan behövdes effektiva kontroliinsatser och sanktionsmöjiigheter.

övervägde även andra åtgärder som den dock Utredningen inte förordade. Beträffande etabieringskontroll i fonn av

tiiiståndsgivning ansåg utredningen att de

obiigatorisk missförhåiianden som framkomnit inte var av den omfattningen att obiigatorisk tiiiståndsgivning kunde anses motiverad. Ett system med friviliig auktorisation ansågs å andra sidan inte som en ti11räck1igt effektiv åtgärd.

Så gott som samtiiga remissinstanser ti11styrkte e11er sade sig inte ha något att erinra mot utredningens förs1ag om en effektivisering av samhäiiets kontroiiåtgärder vad skatter, arbetsgivaravgifter, efter1evnad av

gä11er arbetsmarknadsiagstiftning m.m. Fiera av dessa instanser framhö11 emeiiertid att sådana åtgärder inte är angeiägna enbart inom städbranschen utan bör omfatta samtliga branscher.

Omkring häiften av remissinstanserna tiiistyrkte e11er hade inte något att erinra mot utredningens försiag om obiigatorisk registrering av städentreprenadföretag. Fiera av de instanser som motsatte sig en särskiid registrering av städföretagen förordade i sina yttranden en a11män översyn av redan befintiiga företagsregister för att kontroiimöjiigheterna sku11e kunna vidgas såväi i städbranschen som i andra branscher.

Ett tiota1 av remissinstanserna utta1ade sig angående etabieringskontroil i städbranschen. Uppfattningarna var här biandade.

5.1.4 Fastighetsbranschen

Fastighetsbranschens samband med ekonomisk brottslighet undersöktes i Stockho1ms kommun genom 01ika studier under åren 1978-1980. Utredningen utfördes på uppdrag av kommunstyreisen som en deiutredning i bekämpandet av ekonomisk och organiserad brotts1ighet. Ett sammandrag av det utförda arbetet finns pub1icerat i rapporten Kommunernas ro11 i bekämpandet av ekonomisk och organiserad brotts- Iighet, Stockho1ms kommun, Kammarkontorets kontro11avde1ning, december 1980. Utgångspunkten för studien av fastighetshandein var de senaste årens fastighetsspeku1ation i Stockhoim. Ur rapporten sammanstäild av civilekonom Ragnar Boman kan fö1jande citeras (s. 90 ff):

Vi konstaterade att fastighetsspeku1ationen hade en topp under åren 1973-74, dvs. före ti11stånds1agens ti11komst. Ur materia1et fick vi b1.a. uppgifter om de fastighetsägare som i särskiid stor utsträckning ägnat sig åt speku1ativa fastighetsaffärer.

Nästa steg b1ev då att undersöka i vi1ken mån dessa fastighetsägare hade ägnat sig åt ekonomiska brott e11er gjort sig skyidiga ti11 sådant är

som i övrigt negativt för samhä11et. (Fastighetsspekuiation i sig är ju inte brottsiig och behöver inte nödvändigtvis vara skadiig för samhäiiet, även om den ofta medför nackdeiar för b1.a. de berörda hyresgästerna.)

Vi vaide ut de 20 personer som hade svarat för den största vo1ymen spekuiativa fastighetsaffärer. För att få en Jämförelsegrupp va1de vi också ut ytter1igare 26 personer som hade syss1at med snabba köp och försäijningar, men i mindre omfattning. För den senare gruppen visste vi i förväg att de hade någon fiäck sitt samvete - ti11 ski11nad från de 20

på

största, där vi från början inte hade några andra uppgifter än deras fastighetsaffärer.

sou 19343; tidigare behandling 123 Frâgornas

Av de 26 var några kända för svarta Iägenhetsaffärer, konkurser, oriktig mantaisskrivning utomiands, bulvanaffärer resp. nära samröre med de mest speku- Iativa fastighetsaffärerna.

Totait biev det 46 fastighetsägare som studerades (samt i några fa11 även deras bo1ag). Vi undersökte via oiika myndigheter, register etc. i vi1ken mån de hade biivit dömda elier åtalade för ekonomiska brott resp. vad vi med ett sam1ingsnamn har ka11at för misskötsamhet.

Brott

Misskötsamhet

i

Konkurs Utan anmärkning 5 i

i

Summa 46 fastighetsägare

inom resp. cirkei Iigger det antal personer som dömts för brott, försatts i konkurs resp. gjort sig skyidiga ti11 “misskötsamhet: 19 brott, 26 konkurser, 23 misskötsamhet. I skärningarna me11an cirk- 1arna finns det anta1 som gjort sig skyidiga tili två av e11er a11a tre företeelserna, dvs.: 16 personer både konkurs, brott och misskötsamhet, 10 konkurs och misskötsamhet, samt 1 både brott och misskötsamhet. Två personer hade enbart dömts för brott och 12 hade enbart misskött sig.

Av de 46 studerade fastighetsägarna var det bara 5 (ca 10 Z) som var he1t utan anmärkningar. Detta är ändå en något förgyild bi1d, eftersom vi inte har ansett oss kunna ta med sådana fastighetsägare som

_d.___j

sou 19341; Frågornas tidigare behandling 125

har hyst speikiubbar, prostitution etc. i sina hus (fastighetsägarens medverkan i sådant är mycket svår att bevisa). Inte he11er har vi i den grafiska sammanfattningen räknat in fastighetsägare som har varit part i tvistemåisprocesser, eftersom detta bara efter mycket noggranna undersökningar i varje enskiit fa11 kan hänföras ti11 “misskötsamhet.

Det kanske mest intressanta i sammanstäiiningen är vä1 de1s att sambandet är såpass starkt me11an fastighetsspekuiation å ena sidan och de tre områå i dena å den andra. Men framför a11t att den största s gruppen, 16 personer, både har dömts e11er åtaiats 5 för brott, försatts i konkurs och dessutom misskött sig på andra sätt.

19 personer var a11tså dömda e11er åtaiade för ekonomiska brott. Ytter1igare 12 var föremåi för po- Iisutredning och 12 var kända för poiisen utan att vara dömda, åtaiade e11er föremål för en konkret utredning. Det betyder att bara 13 personer (mindre än en tredjedei) var okända för poiisen.

De 46 studerade fastighetsägarna svarar för en stor dei av de spekuiativa fastighetsaffärerna i Stockhoim under den period vi har studerat och det finns skäi att anta att våra iakttageiser gä11er även övriga fastighetsspekuianter. Däremot bör det påpekas att spekuiationshandein har berört en iiten och sjunkande de1 av fastighetsmarknaden i Stockhoim under 1970-taiet.

Vi1ka typer av brott har då de 19 personerna gjort sig skyidiga ti11?

126 Iöågornastüügarebehandüng

Summa kända i rätts-

B1and de åtgärdsförslag som fördes fram i rapporten kan nämnas effektivare tiilståndsprövning av fastighetsförvärv med syfte att hindra oseriösa personer från att komma över fastigheter, noggrannare prövning vid kreditgivning samt åtgärder mot oseriösa mäkiare.

Den statiiga småhusköpskonmittên (Ju 1975:02) hade tiil uppgift att b1.a. se över fastighetsmäkiarnas verksamhet. I direktiven ti11 kommittén angavs att frågan om bättre kontro11 över fastighetsmäkiarnas verksamhet tagits upp av b1.a. KO och Auktoriserade fastighetsmäkiares Riksförbund. K0 hade i skriveise ti11 justitieoch handelsdepartementen påtaiat missförhåiianden när det gä11de mäk1arverksamhet. Bristande kunskaper orsakade inte sä11an tvister me11an köpare och säijare. Auktoriserade Fastighetsmäkiares Riksförbund hade framhå11it att personer, mindre iämpade för yrket, etablerat sig på marknaden. Kommittén aviämnade betänkandet (SOU 1981:102) Fastighetsförmediings1ag. Kommittén föresiog

J14

b1.a. en obiigatorisk försäkrings- och registreringsskyidighet för a11a yrkesverksamma fastighetsmäklare.

Riksdagen har nu som redogjorts för i avsnitt 2.3.1 antagit en 1ag om fastighetsmäk1are (prop. 1983/84:16, LU 1983/84:10). Denna Iag består av näringsrättsiiga och civi1rätts1iga reg1er, vi1ka ska11 ti11ämpas på fysiska personer som yrkesmässigt förmed1ar fastigheter, tomträtter e11er bostadsrätter e.d.

De näringsrättsiiga regierna innebär att varje fastighetsmäkiare ska11 vara registrerad hos 1änsstyre1sen. För registrering krävs att mäk1aren har försäkring, har ti11fredsstä11ande utbi1dning och i övrigt bedöms 1ämp1ig som fastighetsmäkiare. Den nuvarande författningsreg1eringen om frivi11ig auktorisation hos handeiskamrarna upphävs.

De civi1rätts1iga reg1erna innebär på åtski11iga punkter en kodifiering av vad som anses gä11a f.n. Mäk1aren ska11 enligt dessa regier utföra sitt uppdrag omsorgsfu11t och med iakttagande av god fastighetsmäklarsed. Den nya Iagen om fastighetsmäkiare träder i kraft den 1 ju1i 1984.

5.1.5 Byggbranschen

Byggbranschen i stort brukar anses omfatta byggande av hus och an1äggningar, schaktnings- och andra grundarbeten samt byggnadshantverk. Ti11 den sistnämnda gruppen räknas röriedningsarbeten, e1insta11ationer, måieri, giasmästeri samt övriga hantverk som kan förekomma. En- 1igt den officie11a statistiken finns sammaniagt ungefär 47 000 företag i byggbranschen.

Förhå11andena i byggbranschen har diskuterats vid ett f1erta1 ti11fä11en. Den enda egentiiga branschutredning som företagits daterar sig eme11ertid från mitten av 1970-taiet.

Statens industriverk fick år 1974 i uppdrag av regringen att utreda vissa frågor rörande etableringar och ned- Iäggningar av företag inom byggsektorn. I industriverkets utredningsrapport Etabieringar och konkurser i byggnadsindustrin (SIND 1976:2). som färdigstäiides år 1976, behand1as b1.a. frågan om auktorisation i byggnadsindustrin.

Verket ansåg att det var för tidigt att ta stäiining ti11 frågan om införande av ytteriigare myndighetskontr011erade auktorisationsförfaranden i byggbranschen. De uppgifter som utredningen presenterat rörande etabierings- och konkursförhå11andena i branschen var eniigt verket oti11räck1iga för ett sådant stä11ningstagande. Härför sku11e också b1.a. krävas data som be1yste den mindre seriösa röre1sedriftens arbetsformer och konsekvenser b1and bestående företag.

Verket ansåg att även andra förhå11anden ta1ade för att det var för tidigt att fatta s1utgi1tigt besiut i auktorisationsfrågan för byggbranschen. Därvid åsyftades de åtgärder på skatteområdet och de försäkringstekniska, arbetsrättsiiga och konsumentpoiitiska åtgärder från samhäiiets sida som införts e11er aviserats under utredningsarbetets gång. Dessa åtgärder borde eniigt verket innebära vissa begränsningar av incitamenten ti11 mindre seriös verksamhet i branschen.

I sina överväganden om behovet av företagssanerande åtgärder i byggbranschen framhö11 verket att det finns såvä1 konsument- och industripo1itiska skä1 som andra samhäilsintressen som taiar för sådana åtgärder. Verket pekade b1.a. på att de ekonomiska verkningarna av sådana förhåiianden som entreprenörskonkurser under pågående byggande ofta kan vara mycket kännbara för enskiida konsumenter. I den utsträckning som vissa byggföretagare ti11ämpar mindre nogräknade affärsmetoder e11er brister

i

I

se

i ansvarstagande kan vidare konkurrensförhåilandena på byggmarknaden bli osunda och inte vara ägnade att stimuiera framväxten av en effektiv produktionsstruktur. Kringgående av skatte-, försäkringsteknisk och annan iagstiftning i syfte att undgå fuiigörandet av förpiikteiser gentemot samhäiiet måste i möjiigaste utsträckning förhindras, framhö11 verket. Likaså måste sådan företagsamhet motverkas som söker undgå skyidigheter gentemot de anstä11da genom att åsidosätta lagstiftning och avtai om t.ex. sociaia rättigheter och trygghetsgarantier.

Verket uttaiade att det i utredningen inte varit möjiigt att kvantitativt uppskatta styrkan i de nämnda argumenten för branschsanerande åtgärder. F1era av de problem som föijer av de mindre seriösa företagens verksamhet föreföii verket vara av den karaktären att man, i stäi- 1et för att införa genereiia system för auktorisation av vissa näringsutövare e11er viss näringsutövning, borde vidta seiektiva åtgärder för att effektivisera ti11ämpningen av iagar och avtai.

Förhåiiandena i byggbranschen har härefter uppmärksammats i samband med införande av 1agen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyidighet vid vissa uppdragsersättningar. Lagen tar sikte på b1.a. byggbranschen.

Schaktentreprenörernas verksamhet behandias särskiit i föijande avsnitt.

5.1.6 Schaktentreprenör

Det finns ingen heit entydig definition av schaktentreprenörsverksamheten. Ti11 näringsgrenen brukar räknas sådana företag som ti11 schaktnings-, aniäggnings- och rivningsverksamhet stäiier maskiner och maskinskötare ti11 förfogande. Förutom renodiade schaktningsmaskiner

Iöâgornastüügarebehandüng

såsom grävskopor och bu11d0ozers förekommer även 1astare, s.k. dumpers m.m. Ti11 schaktningsmaskiner räknas dock inte maskiner som är avsedda huvudsakiigen för transport.

Schaktentreprenörernas verksamhet har i debatten ofta förts fram som en verksamhet där missförhålianden råder. Probiemen har framhå11its vara att dessa företag svarar för en a11tför hög ande1 restförda skatter och avgifter, att svart företagsamhet förekommer och att konkurrensförhåiiandena därav blivit sådana att seriösa företagare har fått svårare att göra sig gä11ande.

Någon fu11ständig utredning av schaktentreprenörernas verksamhet har inte gjorts. Vissa undersökningar har dock utförts av b1.a. skattemyndigheterna. Även branschförbunden området - Riksförpå Schaktentreprenörernas bund och Schaktentreprenörernas Arbetsgivareförbund har uppmärksammat att oegentligheter förekommer.

Utveckiingen på området har beskrivits på föijande sätt. Under 1960-ta1et gjordes stora satsningar på byggande i Iandet. Under 1970-talet vidtog en märkbar

nedgång.

Tiiigången på stora Iönsamma projekt biev sämre och många entreprenadföretag va1de att sä1ja åtminstone en de1 av maskinparken. Ofta gjordes affärer med anstäiida maskinförare som såg ti11fä11et att på så sätt b1i egna företagare. Affärsidêerna byggde dock många gånger på a11tför optimistiska och oreaiistiska ka1ky1er. Investeringskostnaden var ofta i miijonkiassen och köpeavtaien var ti11 säijarnas förmån. Amorteringsplanerna innebar en hård press på de nyb1ivna företagarna. Skatte- och avgiftsbeta1ningarna stä11des på undantag. Därmed kunde också priserna hå11as nere och konkurrenskraften förbättras för den enski1de företagaren. Dessa affärsmetoder har sedan spridit sig alltmer. anses ockokunnighet så ha en de1 i sku1den ti11 probiemen. En stor ande1 av

i4 i

gå;

x

Frâgornas tidigare behandling

småföretagarna i branschen saknar, när de påbörjar sin verksamhet, kunskaper i ekonomi och erfarenhet av att driva företag. Företagarna får svårt att klara verksamheten både ekonomiskt och administrativt. I många fall är dessutom schaktentreprenörerna uppbundna till ett förmedlingsbolag som åtar sig att förmedla uppdragen och som tar ut viss ersättning härför.

Det är mycket sannolikt, har man hävdat, att överetablering och dåligt utbildade företagare är orsaken till missförhållandena på området. Typiskt för näringsgrenen är att det, trots höga investeringskostnader, är enkelt att etablera en rörelse. Företagarna själva har uppskattat överetableringen i Stockholm till 500-600 företagare. De flesta tycks vara ense om att ohederliga metoder förekommer och att konkurrensförhållandena har påverkats till men för de seriösa företagen. Många faller för frestelsen att undanhålla skatter och avgifter eller ägna sig åt andra oegentligheter för att kunna hålla sig kvar på marknaden.

I Stor-Stockholmsområdet lär finnas 1 500 - 2 000 schaktmaskiner och kanske nästan lika många företgare. Samtidigt visar uppgifter från skattemyndigheterna i Stockholms län att ungefär 1 000 schaktentreprenörer i länet är restförda med belopp överstigande 20 000 kronor vardera. Från skattemyndigheterna Stockholms län finns också uppgifter om att anläggningsbranschen tillsammans med åkeribranschen svarar för 40 procent av alla restförda B-skatter. När det gäller restförda schaktentreprenörer kan dessa ändock oftast få uppdrag inom offent-

sektorn - trots att kontroll numeliga av entreprenörer ra sker vid - att det är

upphandling p.g.a. vanligtvis ett förmedlingsbolag som för entreprenörens räkning tecknar avtalet och förmedlingsföretagen sällan är restförda.

Från branschförbundens sida (Schaktentreprenörernas Riksförbund och Schaktentreprenörernas Arbetsgivareförbund) har vissa åtgärder vidtagits för att strama upp förhåiiandena i branschen. Biand annat är det numera ett krav att vara mervärdeskatteregistrerad för att b1i accepterad som mediem.

Det förekommer ingen särskiid registrering av schaktentreprenörernas verksamhet. Eniigt ett försiag från trafiksäkerhetsverket (TSV) bör dock sådana motorredskap som det här är fråga om registreras eniigt en särskiid kiassning och beskattas. Med en sådan ordning sku11e en sorts branschregistrering förekomma. TSV:s försiag har remissbehandiats varvid f1erta1et remissinstanser stä11t sig bakom rikt1injerna för registrering. Även branschorganisationerna har förordat sådan registreringspiikt.

5.1.7 Åkeriverksamhet

Transportverksamheten brukar de1as in i åkerier (godstransporter i bestäiiningstrafik), transportförmediing (godstransporter i iinjetrafik), taxi (persontransport i beställningstrafik) och busstrafik m.m. (persontransport iiiweuañkh

Här behandlas åkeriföretagen. Som framgår av redovisningen i kapite1 2 krävs tiiistånd av Iänsstyreisen för att få bedriva åkeriröreise. Vid tiilståndsprövningen undersöks om den sökande är Iämpiig att driva rörelse. Åkeriföretagen har nyiigen granskats i en undersökning utförd av riksrevisionsverket (RRV). undersökningen utfördes inom ramen för verkets förvaitningsrevision. Utgångspunkten för undersökningen var regeisystemets utformning, dess efterievnad och möjiigheterna att övervaka efter1evnaden. Resuitatet redovisades i en

se

Iöågornastüügarebehandüng

revisionsrapportl. Här återges vissa deiar av de resuitat verket kom fram ti11. Av intresse i detta sammanhang är främst om god ordning råder på marknaden e11er om ailvariigare missförhåiianden kan konstateras, samt viika effekter iagstiftningen kan ha haft på förhåiiandena i branschen.

Verkets granskning utgick från de1s den specieiia 1agstiftning som gäiier för yrkestrafiken, deis trafiksäkerhetsbestämmeiser och de1s regier kring skatter, avgifter och försäkringar. Vid undersökningen av i1-

i

iojaia förfaranden utnyttjades statistik, kontroiier gjordes hos 01ika myndigheter och vidare utförde RRV

i

1 egna ADB-körningar.

RRV uppskattade antaiet åkerier tili ungefär 21 000 st. Branschen har en åriig omsättning av åkare med omkring i tio procent. Det meddeias ca 2 300 nya tiiistånd per år.

Av åkarna är ca 73 procent s.k. enbiisåkare.

Ca 22 procent hade två ti11 fem biiar och meilan 5 och 6 procent hade sex biiar e11er fier. Förhåiiandet har varit tämiigen stabiit under senaste tioårsperioden, möjiigen kan en viss förskjutning mot en större andei

enbiisföretag skönjas.

1 Riksrevisionsverket, revisionsrapport (1983-09-09,

Dnr 1982:420 iastbiistrafik -

Yrkesmässig iagstiftningens betyde1se för en sund och ratione11 trafik.

Undersökningar har visat att åkerierna gick en försämrad lönsamhet tili mötes mot s1utet av 1970-ta1et. Åkeriernas ande1 av konkurserna har också ökat härefter. Inom branschen råder enligt RRV sannolikt viss överkapacitet. Kapacitetsutnyttjandet minskade under 1970-ta1et, vi1ket b1.a. märks av att antaiet avstä11da bi1ar ökat. Ti11 stor de1 kan detta bero på att godstransporter är kraftigt konjunkturberoende. Krav på anpassningsåtgärder har stä11t många i branschen inför stora påfrestningar.

I rapporten stälides frågan om i11oja1 konkurrens förekommer i branschen på så sätt att vissa åkare inte fö1jer lagar och förordningar. Att så sku11e vara fa11et hade påtaiats både av branschen och statsmakterna.

RRV sam1ade in statistik från riksskatteverket, trafiksäkerhetsverket, yrkestrafikinspektionen och centraia bi1- och körkortsregistret angående trafikförseeiser. Krimina1statistik erhö11s från SCB. En enkät gjordes b1and 1änsstyre1serna. Skatte- och avgiftsskuider kontro11erades i de fem 1än där REX-systemet då var infört, dvs. i Stockholms, Uppsa1a, Södermaniands, Maimöhus samt Göteborg och Bohus iän.

När det gä11er brott mot yrkestrafikiagstiftningen kunde konstateras att under år 1981 ca 150 personer dömdes för s.k. svartåkning, dvs. trafik utan ti11stånd. Antaiet lagförda torde dock vara beroende av kontroiiens intensitet och omfattning. Som exempei nämndes att under en period av fem månader år 1981 utförde po1isen en intensifierad k0ntro11 varvid 540 fa11 av trafik utan

å

SOLJW84$ 135

Ilågornastüügarebehandüng

tillstånd rapporterades. I samband med en datakörning uppmärksammades vidare att 477 företagare hade yrkestrafikmarkerade fordon utan att ha trafiktillstånd. Detta kunde dock eventuellt delvis ha sin orsak i brister i statistiken. Svartåkningen torde emellertid enligt RRV vara mer omfattande än vad den officiella statistiken utvisar.

Vissa brott mot de bestämmelser som rör trafiksäkerheten framkom vid RRV:s undersökning. Brott mot arbetstidskungörelsen, som reglerar bl.a. förarnas arbetstid och minsta vilotid, förekom i en del fall. År 1982 rapporterades totalt 4 900 förseelser mot arbetstidskungörelsen. Omkring 1 500 personer lagfördes.

Överlast förekom i en del fall. Vid sidan av böter tas i vissa fall överlastavgifter ut. År 1982 beslutades totalt om ca 1 200 överlastavgifter. Vad gäller förseelser mot andra trafikbestämmelser kan nämnas ca 680 fall avseende fordonets skick, ca 220 fall avseende hastighetsbestämmelser och ett 20-tal fall beträffande

farlig last.

Möjligheterna att helt undanhålla inkomster från skatt bedömde RRV vara begränsade inom åkerinäringen, eftersom det stora flertalet uppdragsgivare är näringsidkare som behöver kvitton för verifikationer i sin verksamhet. Helt svarta körningar bedöms i rapporten inte vara vanliga bland de åkare som är registrerade.

Vid en kontroll framkom att upp till 7,7 procent av åkarna inte var registrerade i

mervärdeskatteregistret och inte heller betalade någon mervärdeskatt. Vidare framkom att ca 1,1 procent av åkarna skönstaxerades p.g.a. att de inte deklarerade.

136 SOUl98m8

1Wâg0rnastüügarebehandüng

RRV konstaterade att s.k. svart arbetskraft förekom i 1 branschen. En 1ägre ersättning betalas ti11 chauffören som dock inte dek1arerar sin inkomst. Socia1a avgifter p beta1as inte in. RRV fann det eme11ertid svårt att

3 påvisa omfattningen av svart arbetskraft. En företagare j kan också beta1a 1ag1iga löner tili vissa, medan andra I

4 av1önas svart. För att få en uppfattning om stor1eken kontro11erades hur många åkare som över huvud taget inte beta1ade pre1iminärskatter för anstä11da. En1igt RRV:s undersökning beta1ade drygt 71 procent av enbi1såkarna inte preiiminärskatter för anstäiida. För åkare med minst två fordon var motsvarande siffra 15 procent och för åkare med minst tre, fyra resp. fem fordon var siffran 7,3, 6 resp. 5 procent. Att så många inte er1ägger skatter för anstä11da ansåg RRV uppseendeväckande mot bakgrund av att det en1igt uppgift åtgår i genomsnitt 1,7 arbetskrafter per 1astbi1.

En undersökning av anta1et restförda företagare i branschen gav vid handen att 18,5 procent av åkarna var restförda hos kronofogdemyndigheterna för B-skatt, kvarstående skatt, ti11kommande skatt, mervärdeskatt, arbetsgivaravgift, ki1ometerskatt e11er fordonsskatt. (Se tabe11). I genomsnitt hade varje restförd en sku1d på närmare 50 000 kronor.

SOU 1984 :8 137

Iöâgornastüügarebehandüng

w u

m.om m.mm m.ov H.oq o.mN o.mm som ocg oo* oo_ ocg ocg

mNv meä mmm mus mmm omm “mm omg man mmm Nua emo

m A . m H M m 0 aao_um NA Nw N_ mm

mmo_wm

.x

x x oo oo_ oo_ som ocg ocg

o.mm m.mm e.oe N.o. «.om o.mm mm mo o.om

man mm_ Am” mao

aamxmougngø: _N Nm om mm gm

_mg: o_N H_« meeam_mu: H

N N.v ø._ m.q e.A g.H m.m x N.c m.o N.a m.o m.: m.o ugmxm

wmm

^a;aøh_msm aamxm Nm ma :H ce me mm m x

Non No_ ?ma Aon Nm_ Num

;ua qqo_wm _ M mmo_om mm_ m.o

o.m xo .W

x m.m e.N o.N x m. A.m N.v m.m

N.o_ N.oA N.o_ A.o_ u

Loaamxm ;xx

0 0 N m aucxmcougom m N m

ou:meecx___» om _m mw od Nm

_ca= _ma: “mm

mx_.o .ensam

NN ma

x x m.N o._ e.. m.m o.m m.N ,a

m.em N.wm N.oN o.mA m.mm N.cm

mmm

aaøxm was Nmo oNo omm va_ mao om musnuumøg N

geo me_ mm. omm Nav

m _ N N

.u_uuaa= og a xo

mao_om aaopuo

U

.gxx maocw_

x N e.m v.m

m.om m.=n m.« o.me m.mm N.mm ugmxm-:x 0.:_ N.Am m.ma v.__ ›ø

uu:owamgu= N .uo=m_

om _m om om md .N ma

.aao_on _ca: v_m mc_ men _uu: NN.

.m.

ucouoga

a 0.» o.m R

n.e_ N.__ m.m_ c.c_ m.Ng N.@m w.Nm N.oa o.o« m_ou

N.m.. aao.oa

agnuamas

mmm mm.Nam mmm om_ men .NN man men om. Nam .mo

uamm N H m m m ;um›m m.-Hc-nmaq

aao_wm nao_om ca

..m..wø.

ugøxm aaøxm-m x n ›m

o.om N.oe w.om o.vç e..« o.om c.o. c.NN m.mñ m.NN N.ma o.oN

fm m=_=.ax-xwz

om mm Nm mN M. m_ mm mm

.mac maa omm a__mmLm>_mmuonL _uu: meg m.N

u=oua.q m›:=

mugnwamo;

m_au

_cu= :ma m u a 2 o ._auo_ m u o 2 0 u_e.o_ Au a:som_o_m:mu:ouosm ”ø__wx

Sagem

138 Iüâgornastüügarebehandhng s0u|9s4g

RRV fann att åkerinäringen är mer regierad än de f1esta

1 andra näringsgrenar. Förekomsten av yrkestrafikregister och biiregister har troiigen också medfört att branschen biivit mer kartlagd än andra branscher. Eftersom en motsvarande kartiäggning saknas för andra branscher försvåras möjligheten att jämföra iakttagelser rörande åkare med förhå11anden inom andra yrkesgrupper.

RRV fann inga direkta beiägg för att dåiig iagiydnad sku11e vara vaniigare inom åkerinäringen än inom andra näringar. RRV konstaterade dock att i11oja1 konkurrens förekom framför a11t genom brott mot trafik1agstiftningen och genom underiåteise att betaia skatter och avgifter.

1 Vad skatter och RRV att brister å

gä11er avgifter ansåg i skatteiagstiftningen och i administration och kontro11 bidragit ti11 förekomsten av i11oja1 konkurrens. Yrkes-

att utfärda 1 I

trafik1agens möjiighet partieiit näringsför-

1 bud har därför viss betydeise på detta område. RRV ansåg

i emeilertid att man bör söka komma ti11 rätta med dessa

av mer genereil karak- i prob1em genom ett kontroiisystem tär.

RRV drog vissa s1utsatser i fråga om vi1ka effekter

\ yrkestrafikiagen haft på förhåiianden i branschen.

å

i Vissa personer torde p.g.a. regieringen heit ha avstått från att söka tiiistånd och från att bedriva åkeriverksamhet. Regieringen kan a11tså i någon mån ha bidragit ti11 att begränsa etabieringen och då framför a11t antaiet enbiisföretag.

Frågomas tidigare behandling

Vidare har det genom ti11ståndskravet skett en viss ga11ring b1and dem som söker ti11stånd så att personer som bedömts som oiämpliga, antingen på grund av bristande yrkeskunnande, e11er på grund av att de anses beiastade på annat sätt exempeivis p.g.a. brottsiighet, utestängts från åkarkåren. Det finns ingen undersökning om huruvida de som nekas trafiktiiistånd också avstår från att bedriva åkeriverksamhet, e11er fortsätter röreisen eventue11t genom bu1van.

Regieringen kan såiedes sägas ha en viss betydeise vid § I inträdet. sjäiva Den iöpande tiiisynen är däremot begränsad, eftersom iänsstyreiserna är beroende av

1 kontroiier och rapporteringar från andra myndigheters I l I sida. I i* Den i11oja1a konkurrens som förekommer inom åkerinäringen uppstår genom att åkare bryter mot genereii Iagstiftning såsom trafiksäkerhetsbestämmeiser och regier som rör skatter, avgifter och försäkringar. Den oheder1iga verksamhet som man vi11 förhindra gä11er såiedes framför allt andra iagöverträdelser än brott mot yrkestrafikiagstiftningen. RRV konstaterade här att yrkestrafik1agstiftningen i praktiken fungerar som en extra sanktionsmöjiighet för brott mot annan iagstiftning. Som sådan förstärkningsmekanism kan yrkestrafikiagstiftningen ha en viss effekt både preventivt och när det gä11er att utestänga i11oja1a konkurrenter från marknaden. Det kan i detta sammanhang nämnas att i Stockhoims Iän hitti11s ca 200 tiiistånd återkaiiats p.g.a. ekonomisk brottsiighet.

Det ovan sagda innebär att det primärt är genom myndigheternas kontro11 inom det genereiia som regeisystemet iiiojai konkurrens kan upptäckas och beivras. Yrkestrafikiagstiftningen bidrar inte ti11 att förbättra möjiigheten att upptäcka de 1agöverträde1ser som Möj-

begås.

Frâgomas

kan kontrollen av just åkare förbättligen man säga att

t.ex. beträffande restfördhet genom den jämförelse ras,

mellan åkare i yrkestrafikregistret och gäldesom görs närer i kronofogdarnas register. Denna extra kontroll innebär att kan hota åkare med att deras

kronofogdarna tillstånd kan dras in. Detta är en effektiv och lättadministrerad sanktion jämfört med att begära någon i konkurs och få till stånd ett näringsförbud. Rutinen innebär dock inte att kronofogden får någon ny information om åkares skulder utan endast att åkare kan särbehandlas

genom hot om tillståndsindragning.

Sammanfattningsvis fann RRV att de oegentligheter som förekom främst var av ekonomisk art, såsom undanhållande av skatter och avgifter. Ett av de förslag RRV lämnade var att yrkestrafiklagstiftningen på sikt borde kunna upphöra. De krav som bör ställas på yrkestrafiken borde kunna inordnas i ett större regelsystem som borde gälla företagare även inom andra branscher.

I samband med den nämnda RRV-undersökningen togs genom enkäter till länsstyrelserna underlagsmaterial fram om bl.a. antalet ansökningar om trafiktillstånd samt handläggningen och uppföljningen av dessa ärenden. Upp-

avsåg all beställningstrafik, alltså inte gifterna bara åkerier utan även persontrafik såsom taxi.

Av nedanstående tabell 5.2 framgår hur många ansökningar avseende beställningstrafik som prövades av resp. länsstyrelse under budgetåret 1981/82, hur många som beviljades och hur många som avslogs. Antalet besvär till transportrådet framgår också. Besvären behöver dock inte avse samma ansökningar som inkom under året. Totalt uppgick ansökningarna till ca 2 800 stycken. Ungefär 380 eller ca 14 procent av ärendena avslogs. Skillnader kan noteras mellan länen i fråga om andelen avslag. Göteborg och Bohus län har ett i förhållande till antalet ansök-

§4

ningar 1itet antai avs1ag. Norrbottens 1än däremot har ett mycket stort anta1 avs1ag. Anta1et besvär över 1änsstyre1sens bes1ut var under året 100 e11er ca 3,5 procent av antaiet ansökningar. Av anta1et avs1ag överkiagades dock mer än en fjärdedei.

Vissa uppgifter angående skä1en för avs1ag framgår av en fö1jande sammanstä11ning (tabe11 5.3). Statistiken är som synes inte fu11ständig. Pers0n1iga och ekonomiska förhå11anden svarar sammantaget för ungefär hä1ften av avsiagsgrunderna.

Återka11e1se på initiativ av 1änsstyre1serna framgår av nedanstående tabe11 5.4. T0ta1t återkaliades på detta sätt ca 940 tiilstånd. Därti11 kommer ti11stånd som återka11ats på begäran av ti11ståndshavaren sjä1v. Dessa återka11e1ser uppgår ti11 ett ungefär Iika stort anta1. satta i re1ation ti11 antaiet ti11stånd som bevi1jades under året utgör återka11e1serna på myndigheternas initiativ ungefär en tredjedel av dessa.

Tabell 5.2 Trafiktillstánd. Beställningstrafiken budgetåret

1981/82

Län Ansökningar Meddelade tillstånd Besvär

Avslag därav efter TPRS eller

1 reg beslut I

Göteborgs- och

1 Västerbotten 118 88 1 5 1 Norrbotten 174 87 3 87 7

Summa 798 2 314 30 377 100

Tabell 5 . 3 Trafiktillstánd. skäl för avslag av tillstándsansök-

ningar under budgetåret 1981/82.

u å:

ru n ru u å: L .-. 3 L å EE å än c CD x u v-i 1-4 j: x u

gta

s

Uppsala

Göteborg och

144 Frågornas

tidigare behandling S()Lll984:8

Tabell 5.4 Trafiktillstánd. Antal tillstånd som

återkallades under budgetåret 1981/82

Blekinge

Göteborg och

X)

Även återkallelse på tillstándshavarens

egen

begäran, men ofta efter påstötning från läns-

styrelsen

Taxiverksamhet

biev mot siutet av 1970-taiet föremåi för Taxinäringen av en av regeringen ti11ka11ad särskiid en översyn Utredarens huvudsakiiga uppgift var att utredare. undersöka som företagsstrukturen, hur samord-

frågor

me11an taxitrafiken och koilektivtrafiken borde ningen ske, hur taxiservicen kunde förbättras, taxesystemets m.m. Utredaren kom emeiiertid också in på utformning med oiaga taxitrafik. I betänkandet (DsK probiemet 1979:4) Taxi - krav och utveckiingsmöjiigheter, framhö11s b1.a. föijande (s. 98).

En företeeise som har biivit a11t vaniigare under senare år är den o1aga yrkesmässiga taxitrafiken e11er s.k. svartåkning. Den förekommer vaniigen i de större tätorterna och vid sådana tider då eftertaxitjänster är stor. Svartåkaren erbju-

frågan på

der oftast sina tjänster direkt på gatan men det händer också att han tar emot bestäiiningar vid obesatta taxihåiipiatser. Eniigt uppgift förekommer även att svartåkare via kommunikationsradio i det bilarna kan aviyssna taxis radiofrekvenser och härigenom få kunder ti11 sin verksamhet.

min mening den snabba utveckiingen av Eniigt utgör ett aiivariigt probiem ur många syn-

svartåkningen

Det finns aniedning anta att den oiagiiga punkter. verksamheten ofta utövas med fordon som är oskatoförsäkrade och behäftade med brister av tade, oiika s1ag.

Utnyttjandet av svartåkare innebär också betydande risker för kunden. Denne iöper risk att utsättas för av oiika siag. Han stäiis också brottsiighet utanför det försäkringsskydd som en taxikund annars

åtnjuter.

behandling

Svartåkningen utgör vidare en i11oja1 konkurrens gentemot den seriösa taxitrafiken. Avsaknaden av kraftfu11a åtgärder mot svartåkningen från myndigheternas sida kan medföra risker för att en uttunning av den reguijära taxitrafiken, särskilt nattetid, biir föijden. Representanter för taxinäringen har också i 01ika sammanhang uttryckt sin oro över den utbredning som svartåkningen har fått.

Även samhäiiet torde ha intresse av att oiaga taxitrafik förhindras. Att driva yrkesmässig trafik som det här är fråga om - utan tiiistånd e11er att bryta mot de bestämmeiser som gä11er för trafiken kan innebära avsevärda ekonomiska fördeiar för utövaren samtidigt som skatter och aiimänna avgifter undandras det a11männa.

Utredaren ansåg att den oiaga taxitrafiken ett utgjorde så a11var1igt prob1em, att åtgärder borde vidtas med det snaraste. Som ett ied i strävandena att annedbringa taiet överträde1 ser föresiog utredaren att påföljden för s.k. svartåkning sku11e skärpas från ti11 dagsböter böter e11er fänge1se i högst sex månader. Förs1aget Iigger ti11 grund för de regier som nu gä11er i fråga om ansvarsbestämmelser i yrkestrafikiagen (prop. 1979/80:142, rskr 403, SFS 1980:397).

Utredaren konstaterade att det ofta är svårt att avsiöja oiaga taxitrafik, varför han ansåg det viktigt att övervakningen av trafiken ordnades på ett ändamå1sen1igt sätt. Berörda intressenter borde samverka. Samarbete me11an p01is och myndigheter var angeiäget.

5.1.9 Låssmedsverksamhet

Låsutredningen hade ti11 uppgift att utreda frågan om ett utökat konsumentskydd beträffande iås och 1åsin-

u

“_14

staiiation m.m. I motioner ti11 riksdagen hade hem-

stäiits att frågan om auktorisation av iåssmeder sku11e

utredas. Bakgrunden tiil detta var det ökande antaiet inbrott och stöider och risken att iåssmedsverksamheten därvid utnyttjades i brottsiigt syfte.

Utredningen föresiog i sitt betänkande, (SOU 1975:19) Konsumentskydd på iåsområdet, en frivi11ig, myndighetskontroiierad auktorisation av iåssmeder. Utredningen

auktorisation av iåssmeder övervägde obiigatorisk vi1ket man i och för sig fann iämpiigast av säkerhets-

t

3 skäi - men av hänsyn tiil de konkurrensbegränsande

effekterna som kunde b1i föijden och de praktiska )

svårigheterna att utforma och avgränsa systemet, vaide y man inte den iösningen. Ett friviliigt system ansågs * att en seriös

ändå ge konsumenterna möjiighet väija a iåssmed. Länsstyrelsen föreslogs vara auktoriserande

myndighet.

I Eniigt utredningen borde för auktorisation krävas dokuå

menterad yrkeskunnighet genom utbi1dning e11er praktik. Vidare borde en prövning ske med avseende på iagiydnad och vandei. För denna prövning borde iänsstyreisen få ti11stånd att inhämta yttrande från poiisregistren. Eniigt utredningen borde a11 personai hos en auktorise-

rad iåssmed vara godkänd med avseende på iagiydnad och

vandei. Försiaget om myndighetskontroiierad auktorisa-

tion har remissbehandiats men inte genomförts.

5.2 Övriga utredningar-

Arbetsiivscentrum har i ett projekt studerat

engersons-

företagen.1 Bakgrunden ti11 studien var att det ofta

1 Arbetsiivscentrum, Sammanfattning av arbetsrapport

- och ekonomiska

om enpersonsföretag omfattning

konsekvenser, 1979.

löâgornastüügarebehandüng

hävdas att probiemen med skatteundandragande och andra oseriösa affärsmetoder är mest markanta b1and de små

Ofta är det - har man menat - om enmansföretagen. fråga personer som rätteiigen sku11e vara anstäiida men som uppträder som egna företagare. Missbruket har observerats i samband med o1ika former av kringgående av arbetstagarbegreppet. Detta missbruk underiättas av att det inte finns något enhetiigt arbetstagarbegrepp.

Andeien enpersonsföretag är vaniigare i vissa yrken och branscher än i andra. Man fann att enpersonsföretag är mycket vaniiga i branscher som byggnadsverksamhet -

- frisörsverksamhet må1eri, aniäggningsarbeten och yrken där arbetet är knutet ti11 fordon och maskininnehav. I tabellen nedan redovisas andeien enpersonsföretag år 1977 räknat på samtiiga i yrket förvärvsarbetande.

Yrke/bransch andel enper- .Yrke/bransch andel enper

sonsföretaq sonsföretaq jord- och skagsbruk byggnadeind. trädgårdsarb. 1.8 rörarbetare 8,3 skoqsarbetare 6,0 byqgn.träarb. 8,6

““°° °9 tillverkningeindustri målare 12,7 verkstadsmek. betong-byggarb. 3,7 plastvaruarb. 1,9 isoler.montöt 5,7 skräddare/söm. 5,1 glasmästeriarb. 10,3 svetsare 1,5 an1.maskinför. 20,2 service bäandade

5-”°-“*” kock/kallskänka 0,8 köksbiträden elektriker m.fl 2,7

0,4 hovmästare/serv. 0,7 9r“Vbr7tber9spr 3° frisör tunn/gtovplåtsl. 5,9

38,5

motorford.förare 12,7 f=s:igke:afärv. tastighetsarb. 2,0 städare

sou 1984:8 Frâgomas tidigare behandling 149

Av tabeiien framgår att inom ett f1erta1 branscher och yrken utgör enpersonsföretagen en betydande andei av samtiiga förvärvsarbetande. Inom byggnadsindustrin är i stort sett var tionde person enpersonsföretagare. Biand motorfordonsförare är var åttonde person enpersonsföretagare. Bland frisörerna är nästan häiften av a11a förvärvsarbetande enpersonsföretagare.

Arbetsiivscentrums projektgrupp fann också att andeien enpersonsföretag ökat markant under 1970-taiet. Me11an 1972 och 1977 ökade dessa företag sin ande] av det totaia antaiet företag från 35 % ti11 45 %. Det var en ökning av antaiet enpersonsföretag från 123 000 (1972) § 5 ti11 169 000 (1977). Det innebar att under 1977 var I nästan häiften av aiia företag i iandet enpersonsföretag.

Inom ramen för det s.k. (arbetsgruppen för

AKS-projektet

kartiäggning av skatteundandragandet)1 vid riksskatteverket (RSV) genomfördes en undersökning i syfte att ge en bi1d av den aktue11a gäidenärssituationen. Underiagsmateriai togs fram genom att uppgifter från RSV:s skattedatabas granskades mot uppgifter i det s.k. REXsystemet hos kronofogdemyndigheterna. Uppgifterna avser gä1denärsförhå11andena år 1981. Undersökningen omfattade de fem 1än som november 1981 var ansiutna ti11 REX-

- dvs. systemet Stockhoims, Uppsaia, Södermaniands, Maimöhus och Göteborgs och Bohus iän.

1 Aktueiia skuiders fördeining (a11männa måi).

Deirapport från Arbetsgruppen för kartiäggning av skatteundandragandet, 1983.

Iöågornastüügarebehandüng

Sammaniagt omfattade undersökningen ca 177 000 gäidenärer. Varje gäidenär hade minst en aktue11 sku1d. Avskriven sku1d medräknades inte. Materiaiet deiades upp på o1ika sätt, b1.a. på näringsgrenskodade och icke näringsgrenskodade gä1denärer. Vidare gjordes uppde1ning på fysiska personer med A-skatt, fysiska personer med Bskatt, aktiebo1ag och övriga juridiska personer.

Här kommer intresset att inriktas på vad som framkan i fråga om de näringsgrenskodade gäidenärerna, som a11tså kan antas vara företagare.

Några anmärkningar tiil det statistiska materia1et bör först göras. Av de totaia 177 000 gä1denärerna var ca 136 000 fysiska personer med A-skatt. Av dessa var 9 procent näringsgrenskodade och a11tså att betrakta som företagare. Det kan här vara fråga om personer som driver näringsverksamhet vid sidan

av en anstäiining e11er näringsidkare som tvångsmässigt åsatts A-skatt. B1and de ca 20 000 fysiska personer med B-skatt som ingick i undersökningen var 54 procent näringsgrenskodade. Av de drygt 13 000 aktieboiag som ingick i undersökningen saknades näringsgrenskod för drygt 2 000 e11er ca 16 procent. Övriga juridiska personer i undersökningen uppgick ti11 närmare 8 000. Endast en mindre ande1 av dessa, 21 procent, var emeiiertid näringsgrenskodade.

Totait ingick i undersökningen 35 340 näringsgrenskodade gäidenärer. Även om vissa brister i materiaiet kan föreiigga har det dock bedömts vara ti11räck1igt ti11för1itligt för att grövre bedömningar skail kunna göras med utgångspunkt från det. De eventueiia bristerna torde också vara jämnt fördeiade me11an olika näringar och såiedes inte påverka reiationen me11an dem.

_ás

behandling

Den totala skulden för samtliga gäldenärer uppgick till ca 4,1 miljarder kronor. Härav hänförde sig närmare 2,2 miljarder kronor till de näringsgrenskodade gäldenärerna.

För de näringsgrenskodade gäldenärerna gjordes en uppdelning mellan olika näringar. Materialet är emellertid inte i detalj uppdelat på olika branscher eller näringsgrenar. Endast näringen 6 har uppdelats i partihandel, detaljhandel och hotell- och restaurangverksamhet.

Omfattningen av restföringar i olika näringar uppskattades bl.a. genom en jämförelse mellan andelen skattskyldiga till mervärdeskatt och andelen näringskodade x gäldenärer i undersökningslänen. I tabell 5.5 visas sålunda hur stor andel av de näringskodade gäldenärerna (35 340 st.) de olika näringarna svarar för. Vidare framgår vilken andel av den totala skulden (2,2 miljarder kronor) som faller på respektive näring. För att få en uppfattning om huruvida företagarna i en näring i större utsträckning är restförda än företagarna i andra näringar redovisas andelen skattskyldiga till mervärdeskatt i varje näring. Om andelen gäldenärer är mindre än andelen skattskyldiga till mervärdeskatt bör näringen ha en förhållandevis låg andel restförda företagare. Om andelen gäldenärer är högre än andelen mervärdeskattskyldiga bör tvärtom näringen ha en förhållandevis stor andel restförda företagare. Detta ger en grov bild av förhållandena. Alla näringsidkare täcks emellertid inte in. En del är inte mervärdeskatteskyldiga eller driver inte mervärdeskattepliktig verksamhet och en del småföretagare ligger under gränsen för skyldigheten att vara registrerade till mervärdeskatt.

152 lWåg0rnastüügarebehandüng SOU D843

Tabe11 5.5. Uppskattning av ande1en gäidenärer i o1ika näringar ar

Ande1 i pro-

cent av SNI- Ande1 i pro- Ande1 skatt-

kodade gä1de- cent av sku1d- skyidiga ti11 Näringsgren närer summan mervärdeskatt

Jord- och skogdbruk, jakt och fiske 8,2 4,6 22,5

Gruvor och minera1brytning 0,1 0,0 0,2

Ti11verkningsindustri 11,7 17,3 13,8

E1-, gas- och vattenverk 0,0 0,0 0,1

Bygqnadsverksamhet 17,7 18,8 13,4

Partihande1 och deta1jhande1 26,5 23,6

32,7 Hote11- och restaurang 4,3 4,4

Samfärdse1, post- och teiekommunikation 11,5 12,6 6,2

Bank- och försäkringsverksamhet, fastighetsförva1tning och uppdragsverksamhet 7,9 9,6 5,8

Övriga tjänster och offent1ig förva1tning 12,1 9,1 5,4

100,0 100,0 100,0

Kä11a: RSV:s s.k. AKS-projekt om aktue11a skuiders förde1ning.

behandling

Några kommentarer ti11 tabe11en kan göras. Av det tota1a anta1et skattskyldiga ti11 mervärdeskatt i undersökningsiänen utgörs 22,5 procent av jord- e11er skogsbruksföretag m.m. Deras ande1 av antaiet gäidenärer är eme11ertid endast 8,2 procent och deras andei av sku1dsumman är bara 4,6 procent. I denna näring finns a11tså förhå11andevis få företagare som är restförda och det restförda be1oppet är totalt sett iitet i förhå11ande ti11 näringens stor- 1ek. Vissa andra näringar svarar för en påfa11ande hög ande1 av de restförda företagen. Det gä11er b1.a. samfärdsei. också den näring som utgörs av hote11- och restaurang samt parti- och deta1jhande1 svarar för en förhå11andevis stor ande1 av de restförda. För exempe1vis samfärdsel är ande1en skattsky1diga ti11 mervärdeskatt 6,2 procent medan andeien gä1denärer uppgår ti11 11,5 procent och sku1dande1en ti11 12,6 procent. I förhå11ande till mervärdeskatteregistreringen har också den näring som omfattar övriga tjänster en hög ande1 av de restförda. I denna grupp ingår eme11ertid även offent1ig förvaitning.

Som tidigare nämnts har konsumenverketl i två rapporter behandiat auktorisationsfrågan från konsumentsynpunkt. En genomgång gjordes av de o1ika auktorisationssystemens uppbyggnad och funktion, såvä1 obiigatoriska som frivi11iga. Verket diskuterade för- och nackde1ar med auktorisation.

1 Konsumentverkets rapporter (1978:8-01) Auktorisation

och konsumentskydd samt (1978:8-02) Auktorisationssystem - En översikt.

Tänkbara fördeiar med auktorisation:

a) säkerstä11ande av trygghet ti11 iiv, häisa, säkerhet

och personiig integritet

b) säkerstä11ande av skydd för betydande ekonomiska vär-

den m.m.

c) säkerstä11ande av yrkesskickiighet

d) säkerstä11ande av ti11gång på ti11för1it1iga närings-

utövare

e) information ti11 konsumenterna.

Tänkbara nackde1ar med auktorisation:

a) risker för konkurrensbegränsande verkningar. Dessa

synes i huvudsak kunna sammanstä11as i fö1jande

punkter:

0 mer e11er mindre Iångtgående prissamarbete under-

iättas och permanentas, vi1ket kan 1eda ti11 pris-

steihet och onödigt hög prisnivå

0 incitamenten för rationa1isering, som kommer konsu-

menterna ti11god0, försvagas genom det konkurrens-

skydd som auktorisationen ger

0 priset som konkurrensmedel skjuts i bakgrunden ti11

förmån för kostnadshöjande konkurrensmedei, såsom

överdimensionerad service

0 överiåteisevärdena för auktoriserade rörelser

(företagsauktorisation) stegras vid vissa typer av

1ångtgående etab1eringsrestriktioner), vi1ket verkar kostnadshöjande, samt

s0U198m8 Iöâgornastüügarebehandüng 155

0 nytänkande och utveckiing kan fördröjas och rationeii specialisering e11er branschbiandning samt nya företagsformer motverkas

b) risker för att auktorisationen saknar ree11t innehåii och därigenom viiseieder konsumenten

c) risker för inadekvat konsumentskydd.

Verket menade att obiigatoriska auktorisationer borde användas restriktivt.

Verket ansåg att vissa krav a11mänt borde stäiias på ett auktorisationssystem för att detta sku11e fungera tiiifredsstäiiande. Kraven borde vara:

0 att ett särskiit organ prövar de auktorisationssökandes kvaiifikationer efter på förhand uppstäiida, aiimänna normer

o att rimiig kontroli förekommer att kvaiifikationerna vidmakthåiis och hå11s i nivå med de ändrade krav som kan föraniedas av utvecklingen

o att auktorisationen återkaiias där så är påkaiiat samt

0 att de auktoriserade kiargör i sin marknadsföring vem som meddeiat auktorisationen - såvida inte detta är aiimänt bekant e11er uppenbart framgår av om- - och att de inte åberopar auktoriständigheterna sationen på ett sätt som kan verka viiseiedande.

Registrering av företag har på statsmakternas initiativ behandiats i en särskiit utredning. Som tidigare nämnts har på uppdrag av regeringen statskontoret utrett frågan om ett basregister över företag och andra organisatio-

Iåâgornastüügarebehandhng

ner. Behovet av ett sådant register hade dessförinnan påtaiats i regeringens proposition (1981/82:118) om åtgärder för de små och medeistora företagen m.m. Arbetet har bedrivits av en arbetsgrupp -

(basregistrutredningen

BASUN), med representanter från statskontoret, statistiska centraibyrån och riksskatteverket.

I utredningens rapporter (Statskontorets rapport (1981:l1) Basregister över företag och andra organisationer - ett principförsiag och statskontorets rapport (1982:42) Basregister över företag och andra organisationer - en iägesrapport) iämnas försiag tiil ett basregister som ska11 innehåiia vissa om grunduppgifter de registerförda. Befintiiga rutiner ska11 utnyttjas och principen ska11 vara att uppgift ska11 behöva iämnas

en

bara en gång och tiil stä11e. av basett Insam1ing uppgifter ska11 i huvudsak handhas av de 1oka1a skattemyndigheterna och vidarebefordras genom ADB-systemen inom skatteförvaitningen ti11 basregistret. Ansvaret för registret ska11 iigga på statistiska centraibyrån. Registret ska11 vara ett informations- utan och sökregister någon rättsiig funktion. Registret ska11 vara tiiigäng- 1igt för a11a.

I utredningens rapporter nämns också möjiigheten att med registret som bas utfärda ett s.k. basuppgiftskort, ett slags identitetshandiing för ett företag. Föijande uppgifter kunde finnas med på ett sådant kort.

organisationsnummer verksamhetsadress och arbetsstäHen namn, adress och teiefon *Jill-ål- branschtiiihörighet

anta1 anstäiida

“

SOU198m8 Iöâgornastüügarebehandüng 157

Regeringen har i oktober 1982 uppdragit åt statskontoret att fortsätta utveck1ingsarbetet med ett basregister över företag och andra organisationer. Arbetet skaH bedrivas med siktet instäHt på ett införande av registret under år 1984. Registret ska11 avgiftsfinansieras.

behandling

Riksdagsbehandling

Frågan om etableringskontroll har under senare år flera gånger behandlats av riksdagen i samband med motioner i ämnet.

Näringsutskottet avstyrkte år 1973 ett motionsyrkande att branschkännedom och yrkeskunnighet skulle vara avgörande för rätten att etablera och driva rörelse (NU 1973:47). Inskränkningar i näringsfriheten som närmast skulle innebära en återgång till forna tiders skråväsen kunde, sade utskottet, knappast vara en metod för

ändamålsenlig

att komma till rätta med de missbruk av som en lagar begränsad grupp företagare utövade. Riksdagen avslog motionen.

Problem med etablering av icke seriösa med företag, mindre nogräknade entreprenadföretag, med okynnesföretagande av skattetekniska skäl m.m. i motioner togs upp åren 1974-1976.

Näringsutskottet konstaterade år 1974 (NU 1974:36) att vissa av de syften som motionärerna ville redan i främja större eller mindre var utsträckning tillgodosedda genom lagstiftning, bl.a.

konkurrensbegränsningslagen, miljö-

skyddslagstiftningen och den fysiska riksplaneringen. Den då aktuella motionen avslogs.

År 1975 uttalade näringsutskottet att det (NU 1975:14) för sysselsättningen och över huvud för den taget ekonomiska utvecklingen är väsentligt att näringslivet fortlöpande får tillskott av nya företag. Detta

ansågs

av utskottet tala mot i den rådande inskränkningar etableringsfriheten. En samlad översyn av de problem som har med etableringsrätten att borde dock komma till göra stånd mot bakgrund av missförhållanden detta på område. Riksdagen anslöt sig till utskottets uttalande om en

jeg

sou 1984:8 Frågornas tidigare behandling 159

samiad översyn rörande rätten att etablera företag (rskr 1975:102). Någon sådan samiad översyn redovisades emeiiertid inte för riksdagen. En arbetspromemoria angående frågor om etabieringskontroii upprättades dock inom handeisdepartementet. I promemorian berördes b1.a. gä11ande rätt m.m, statsmakternas behandiing av frågan om etableringskontroii, utredningar som behandiat etabieringsprob1ematiken samt åtgärder som vidtagits för att undanröja missförhåiianden. 1 ett senare betänkande (NU 1981/82:25) fann näringsutskottet att riksdagens begäran från år 1975 inte iängre ägde aktuaiitet. De probiem som hänger samman med etabieringsfrågorna borde dock bevakas fort1öpande inom regeringskansliet.

Försiag ti11 1ag om iåsinstaiiation, med b1.a. bestämmeiser om auktorisation av iåssmeder, iades fram i motioner åren 1978 och 1979. Riksdagen avsiog motionerna. Utskottet ansåg (NU 1977/78:46, 1979/80:9) att det var osannoiikt att åtgärder som auktorisationssystem och tiliståndspiikt sku11e b1i så effektiva att de skulle uppväga de nackdeiar som de sku11e medföra.

I ansiutning ti11 en proposition våren 1980 om näringsförbud i samband med konkurs (prop. 1979/80:83, LU 1979/80:31, rskr 1979/80:284) föresiogs i en motion från vänsterpartiet kommunisterna att riksdagen sku11e hos regeringen hemstäiia om skyndsamt försiag om iagstiftning angående etabieringskontroll. Syftet sku11e vara att motverka den ekonomiska brottsiigheten. Motionärerna anförde att etab1eringskontro11en iämpiigen sku11e kunna införas branschvis och att den borde förenas med kännbara påföijder vid underiåten registreringsanmäian.

Motionsyrkandet om etab1eringskontro11 avstyrktes av näringsutskottet (NU 1979/80:53) och avsiogs av riksdagen. I övrigt behandiades motionen liksom den nämnda propositionen av lagutskottet. Näringsutskottet

160 Iüågornastüügarebehandüng SOU198m8

erinrade om att en genomgripande revision av konkurslagstiftningen pågick sedan ett antal år och bl.a. hade lett fram till förslaget i den aktuella propositionen. Det är väsentligt för den ekonomiska utvecklingen att näringslivet fortlöpande får tillskott av nya företag, anförde utskottet. Samtidigt betecknade utskottet det som angeläget att olika slags missförhållanden i företagens verksamhet så långt möjligt undanröjs och förebyggs. Bl.a. konkurs- och skattelagstiftning är viktiga instrument för detta, sade utskottet.

Näringsutskottet ägnade frågan om etableringskontroll en utförlig behandling i betänkandet NU 1980/81:2, vilket avgavs samtidigt med det nyssnämnda yttrandet. Med anledning av ett antal motioner om branschregister och etableringskontroll inom vissa branscher (bilverkstäderna, byggbranschen, hotell- och restaurangbranschen, städbolagen) redovisade utskottet flera olika utredningar som hade berört den angivna frågan samt remissbehandling och ställningstaganden av regeringen i vissa fall. De aktuella motionerna var följande.

I en socialdemokratisk motion (1979/80:556) yrkades att ett branschregister för bilverkstäder och bilförsäljningsställen skulle upprättas. Också i en moderat motion (1979/80:1424) föreslogs att ett branschregister för bilverkstäder skulle införas.

I en socialdemokratisk motion (1979/80:715) angående förhållandena i framhöll motionärerna att -

byggbranschen enligt Arbetslivscentrums rapport Enpersonsföretag (1979) - av drygt 63 000 personer med B-skattsedel drygt 28 000 inte hade registrerats som företagare och inte heller inbetalat någon mervärdeskatt för försålda varor eller tjänster. Ett område där denna form av näringsidkande växte fortare och mer okontrollerat än någon annanstans var byggnadssektorn, hävdade motionärerna. De ansåg att

Frågornas tidigare behandling

det från såväl skatte- som konsumentsynpunkt måste vidtas åtgärder. Auktorisation samt branschregister borde införas. De pekade på att byggfacken och branschorganisationerna reagerat mycket starkt mot den okontrollerade, illojala konkurrens som bedrivs av dessa näringsidkare. Facken hade krävt etableringskontroll.

g I en partimotion (1979/80:719) från vänsterpartiet kommunisterna hemställdes om införande av etableringskontroll för städbolag i form av obligatorisk tillståndsgivning. Motionärerna hävdade att den s.k. städbranschutredningens resultat i betänkandet (SOU 1979:88) Städbranschen visade att sanering och kontroll behövdes i denna bransch.

I en socialdemokratisk motion (1979/80:1771) anförde motionärerna att det fanns anledning att med oro se på utvecklingen inom restaurangnäringen. Ekonomisk brottslighet inom restaurangbranschen hade blivit allt vanligare. Som exempel på sådan brottslighet angavs bl.a. att sociala avgifter inte erläggs för de anställda och att det förekommer systematiskt upprepade konkurser, där samhället oftast står som den störste fordringsägaren. Motionärerna pekade på att hotell- och restauranganställdas förbund vid ett flertal tillfällen krävt en sanering av branschen bl.a. genom införande av etableringskontroll.

Möjligheterna till någon form av etableringskontroll borde undersökas, ansåg motionärerna.

I det tidigare nämnda betänkandet avstyrkte utskottet motionsyrkandena om etableringskontroll inom hotell- och restaurangbranschen och för städbolag, liksom krav på auktorisation för etablering i byggbranschen. Även yrkanden om inrättande av särskilda branschregister för bilverkstäder och över näringsidkare inom byggbranschen

avstyrktes. Utskottet hänvisade härvidlag till det arbete rörande inrättande av ett s.k. basregister med grundläggande uppgifter om företag och organisationer som statskontoret hade fått i uppdrag att utföra. De socialdemokratiska ledamöterna reserverade sig till fördel för motionerna. Reservanterna anförde att överväganden om etableringskontroll resp. auktorisation i de aktuella branscherna lämpligen kunde ske i den utredning om möjligheterna att tillämpa etableringskontroll i olika branscher som de tidigare hade föreslagit i ett yttrande till justitieutskottet. De ansåg också att särskilda branschregister skulle upprättas för bilverkstäder och för näringsidkare inom byggbranschen. Reservanterna ville att riksdagen skulle göra uttalanden till regeringen i enlighet med vad som anförts i reservationerna.

Vid kammarbehandlingen av ärendet i januari 1981 beslöts efter lika röstetal vid votering att det skulle återförvisas till näringsutskottet. Ärendet behandlades

på

nytt i april 1981 (NU 1980/81:39), varvid näringsutskottets majoritet och minoritet tog ställning på sama sätt som i betänkandet NU 1980/81:2.

Vid den förnyade kammarbehandlingen av ärendet i april 1981 beslöt riksdagen i enlighet med utskottets förslag utom i fråga om etableringskontroll för städbolag, i vilken fråga reservationen efter lika röstetal bifölls genom lottning (NU 1980/81:275).

I den av riksdagen godkända reservationen sägs följande:

Enligt utskottets mening bör, bl.a. med hänsyn till de argument som framförts i det särskilda yttrandet, frågan om etableringskontroll i städbranschen ytterligare övervägas. Detta bör ske i den utredning om etableringskontroll i branscher där så erfordras som har föreslagits

behandling 163 Frågornas tidigare

av utskottets sociaidemokratiska 1edamöter i det tidigare nämnda yttrandet tiil justitieutskottet.

I betänkandet NU 1980/81:39 behandiade utskottet förutom det återförvisade ärendet även ett antai motioner inom samma ämnesområde viika hade väckts under a11männa motionstiden år 1981. De nya motionerna innehö11 yrkanden om mot icke-seriösa företag inom byggnads- och

åtgärder

transportsektorerna och om särskiida krav för ti11stånd att servera aikohoidrycker.

Inför justitieutskottets behandiing våren 1981 (JuU 1980/81:21) av åtgärder mot den ekonomiska brottsiigheten behandiades vissa motioner om b1.a. etabieringskontroii och registrering av företag.

I en sociaidemokratisk partimotion (1979/8021120) hade b1.a. föresiagits en undersökning av förutsättningarna att införa etabieringskontroii i branscher e11er närings-

där skattebrottsiighet och annan ekonomisk brottsgrenar iighet har särskiit stor utbredning.

I den sociaidemokratiska motionen (1980/81:237) med hänvisning ti11 motion (1980/81:234) hemstä11des om utredning om införande av etabieringskontroii. I motionen anfördes b1.a. att samhäiiet inte får tveka att införa etab1eringskontro11 på sådana områden och inom sådana näringsgrenar som hotas av oseriös och brotts1ig verksamhet. Motionärerna förespråkade vidare att som vi11kor för etabiering av företag borde fordras grund1äggande

att driva företag. Bland de branscher som är kompetens särski1t utsatta för ekonomisk brottsiighet och där någon form av etab1eringskontro11 är motiverad nämndes i första hand restaurangnäringen samt entreprenad- och byggnadsindustrin. Också inom andra näringar kunde etabieringskontro11 vara påkallad. En kartiäggning av vilka områden av näringsiivet som ska11 omfattas av etab1eringskontro11

1Wåg0rnastühgarebehandhng SOU19843

borde därför göras. I det sammanhanget borde eniigt motionärerna också prövas b1.a. frågan om erläggande av garantibe1opp vid nyetab1ering av företag.

Etabieringskontroii förespråkades också i en annan socia1demokratisk motion (1980/81:1098). Motionärerna förespråkade etabieringskontroil av framför a11t enmansföretag. En sådan etab1eringskontr011 borde en1igt motionärerna syfta ti11 att skapa ett samhä11e1igt infiytande över etab1eringens omfattning och inriktnig samtidigt som den enskiide personens som iämplighet företagare och arbetsgivare borde prövas. Motionärerna förespråkade också branschregister för sådana branscher där missbruket av den fria etab1eringsrätten är mest utbrett.

Motionerna 1979/8021120 och 1979/80:1864 remissbehandiades. I sammandrag framkom fö1jande synpunkter b1and de instanser som yttrat sig över etabieringskontr011 och registreing. En fu11ständig redogöreise finns i utskottsbetänkandet.

Hovrätten över Skåne och Biekinge tiiistyrkte en utredning om etab1eringskontro11 en1igt de tankegångar som fördes fram i motionerna. En1igt hovrätten borde i första hand kart1äggas hur stort behovet av etab1eringskontro11 är och vad som kan vinnas därmed. i Göte- Även kronofogdemyndigheten borg ansåg att övervägande skä1 ta1ar för försiaget om en utredning av frågan om etab1eringskontro11.

Kronofogdemyndigheten i Ma1mö utta1ade att stä11företrädareansvaret för juridiska personers ekonomiska förehavanden i första hand borde byggas ut men att även etab1eringskontro11 bör kunna ti11gripas när det finns fog för det.

En1igt LO borde man pröva frågan om att införa etab1eringskontro11 inom sådana branscher, där den fria etab1eringsrätten har missbrukats. Liknande synpunkter framfördes också av TCO.

Riksåk1agaren pekade på att även när det gä11er förutsättningarna för att genom etabieringskontro11 motverka ekonomisk brotts1ighet kan värdefulla erfarenheter vinnas genom tiiiämpningen

av de nya regierna om näringsförbud i konkurs. Eniigt riksåkiagaren finns det därför skäi att även på detta område avvakta sådana erfarenhter innan införandet av ny och mera omfattande reg1ering övervägs.

BRÅ anförde att en viss restriktivitet borde obiigatorisk auktorisation e11er tiiiståndsgivning.

Statens industriverk förk1arade sig i princip inte ha något emot en utredning om etableringskontroli i branscher med stor ekonomisk brotts1ighet. Verket stä11de sig dock tveksamt ti11 att ett försiag i ämnet utformas en1igt de riktiinjer som föres1agits i motionerna.

Tveksamt ti11 en särskiid utredning om etabieringskontroii stä11de sig kommerskoiiegium. Eniigt koiiegiet borde först kartiäggas de missförhålianden man vili ingripa mot och därefter de mede1 väijas som är mest ändamåiseniiga.

Centraiorganisationen SACO/SR stälide sig ytterst tveksam ti11 försiaget om etab1eringskontro11 på grund av både den byråkratri som då sku11e uppstå och risken för att näringsfriheten urhoikas.

Sveriges köpmannaförbund rekommenderade branschregister och var tveksamt ti11 etab1eringskontro11 i fråga om andra branscher än banker och försäkringsbolag.

Även Motorbranschens riksförbund förordade för biiverkstädernas dei i första hand ett system med branschregister. Först om ett registreringssystem inte är verksamt för att komma till rätta med probiemen i branschen borde frågan om etabieringskontro11 utredas närmare.

Tveksamt ti11 övervägandena om etab1eringskontro11 var också Kooperativa förbundet.

Näringsfrihetsombudsmannen anförde att inskränkningar i den fria etabieringsrätten borde begränsas utesiutande ti11 sådana verksamhetsområden där hänsyn ti11 1iv, häisa och säkerhet gör det nödvändigt med etabieringskontroii. Med

härti11 tog näringsfrihetsombudsmanneno

hänsyn

avstand från de i motionerna framförda önskemaien om en utredning rörande etab1eringskontro11 i banscher med stor ekonomisk brotts1ighet.

Konsumentombudsmannen vi11e inte, från konsumentpoiitisk synpunkt förorda reg1er om etabieringskontro11 i andra fail än då särski1t betydande ekonomiska risker för konsumenterna e11er fara för 1iv och hä1sa är för handen.

166 Iüågornastüügarebehandüng SOU198m8

Kronofogdemyndigheten i Stockhoim anförde att

etabieringskontroli knappast är en framkomiig väg

när det gä11er att ingripa mot branscher med stor

ekonomisk brottsiighet. Myndigheten pekade på att

man i stä11et borde överväga ett system där rätten

att driva näring är beroende av att skyidigheten att betala skatter och avgifter fuiigörs. SAF, Sveriges industriförbund och Svenska företagares riksförbund stä11de sig avvisande ti11 motionsönskemåien såvitt gälier etabieringskontro11. En sådan sku11e eniigt SAF medföra aiivariiga negativa verkningar såväi för enskiida som för samhäiiet.

Också Sveriges advokatsamfund uttaiade sig i .

avstyrkande riktning beträffande motionsönskemåien om etabieringskontroii.

Näringsutskottet (NU 1980/81:2 y) yttrade sig över de två motionerna (1979/80:1120 och 1979/80:1864) med försiag om b1.a. etab1eringskontro11. Näringsutskottet erinrade i yttrandet om sitt uttaiande om etab1eringskontro11 våren 1980. Vidare anförde utskottet att de dittiilsvarande riktiinjerna i fråga om rätten att etabiera företag borde föijas även framgent. Särskiida omständigheter kan, fortsatte utskottet, undantagsvis motivera etab1eringskontro11 i en viss bransch. Frågan härom får vid

prövas en noggrann granskning av just den branschens förhå11anden, så som ny1igen hade skett i ett par fa11. Någon a11män utredning om etabieringskontroil vi11e utskottet inte förorda. Det finns, sade utskottet, andra, mera direkt verkande åtgärder som man i första hand bör överväga att sätta in mot de företagare som missbrukar näringsfriheten.

Utskottets sociaidemokratiska Iedamöter redovisade avvikande mening och uttaiade sig för en förutsättnings- 1ös utredning om etab1eringskontro11. De betecknade en sådan utredning som en naturiig beredskapsåtgärd inom ramen för ett program riktat mot den ekonomiska brottsiigheten och fu11t föreniig med att man hå11er fast vid principen om en 1ångtgående näringsfrihet.

Frågornas

Näringsutskottet yttrade sig även över motionerna 1980/81:237 och 1980/81:1098. I sitt betänkande (NU 1980/81:4 y) hänvisade utskottet ti11 nyss återgivna yttrande och förkiarade att förenämnda motioner inte gav utskottet aniedning ti11 något ändrat stä11ningstagande i frågan om etabieringskontroil. Vad gä11er frågan om inrättande av branschregister i vissa branscher pekade näringsutskottet på att det arbete som pågår med ett

för a11a branscher borde kunna Weda ti11 en basregister iösning som ti11godoser motionsönskemålen i detta avseende. Den sociaidemokratiska minoriteten inom näringsutskottet redovisade avvikande mening.

Justitieutskottet ansiöt sig ti11 näringsutskottets uppfattning i frågorna om etab1eringskontro11 och branschvis

av företag och avstyrkte såiunda a11a fyra registrering motionerna i dessa avseenden. De sociaidemokratiska 1edamöterna i utskottet reserverade sig ti11 fördei för motionerna och förordade så1edes att förutsättningarna för införande av etab1eringskontro11 i branscher med utbredd ekonomisk br0tts1ighet. Särski1t borde övervägas vad som ska11 för att komma ti11 rätta med

göras missförhå11andena inom restaurangbranschen. Likaså borde etab1eringskontro11 inom byggbranschen övervägas. Beträffande inrättande av branschregister framhö11 reservanterna att förekomsten av register kunde vara ett betydeisefu11t medei för att förebygga brott och andra missförhå1landen. Enligt reservanternas mening torde inte det föres1agna basregistret vara ti11räck1igt för att ti11godose dessa syften. Särski1da branschregister borde därför koma ti11 stånd i branscher där missbruk av den fria etab1eringsrätten är utbredd. Reservanterna hade här register över biiverkstäder och över företagare i

i åtanke. Riksdagen besiöt i en1ighet med byggbranschen utskottsmajoritetens hemstä11an och avsiog så1edes motionerna.

168 tidigare behandling sou 1984:8

(Frågornas

Frågan om etabieringskontroil och branschregister har vidare behandiats under vårriksdagen 1983.

I en moderat och en socialdemokratisk motion (1982/83:808 och 1982/83:2018) har missförhåiianden i biiverkstadsbranschen på nytt påta1ats. Motionärerna, som har Iikaiydande motiveringar för sina yrkanden, har framhå11it att många biiverkstäder inte ens är kända för myndigheterna. Man har understrukit värdet av att näringsfriheten bevaras, men att bättre kontroiimöjiigheter borde finnas. Ett särskiit branschregister för bi1verkstäder borde inrättas. SCB:s företagsregister sku11e kunna utgöra bas, men ännu bättre vore en1igt motionärerna om branschregistret inrättades iänsvis, varvid man som bas kunde använda de i momsregistret registrerade biiverkstäderna. Aktivt arbete från b1.a. konsumentsekreterare, yrkesinspektörer, skattemyndigheter m.f1. måste förutsättas för att håiia registret aktue11t. Registret bör informera a11a berörda myndigheter om de företag som finns i registret.

I en partimotion från vänsterpartiet kommunisterna (1982/83:1608 med hänvisning ti11 motivering i motion 1982/83:1605) om den ekonomiska brottsiigheten framhöii motionärerna det angeiägna i att förbättrad kontro11 över bankernas kreditgivning kommer ti11 stånd. Tiligången ti11 krediter är ofta en förutsättning för ekonomisk brottsiighet. Motionärerna har b1.a. föresiaigt en utvidgad prövning av s.k. käns1iga krediter, dvs. krediter ti11 verksamheter där det finns stor risk för ekonomisk brottsiighet. Motionärena förde också fram mer traditioneiia krav på etab1eringsk0ntro11 i s.k. kritiska branscher. I korthet sku11e föijande riktiinjer ti11iämpas. För a11 nyetabiering som medför bokföringspiikt ska11 registreringsskyidighet hos iänsstyreisen gälia. I vissa branscher ska11 tiiistånd krävas innan verksamheten

får påbörjas.

s0U198m8 Iöågornastüügarebehandüng 169

Näringsutskottet behandiade motionerna i sitt betänkande (NU 1982/83:30) om k0ntro11 av företag.

Beträffande motionerna 1982/83:808 och 1982/83:2018 om registrering av bilverkstäderna uttaiade utskottet att starka skäi ta1ade för en sådan Iösning som förordades i motionerna, nämiigen att iänsvis inrätta branschregister baserade på registren över företag som ska11 eriägga mervärdeskatt. Det borde eniigt utskottet b1i iättare att få in aktue11a och reievanta uppgifter ti11 ett register på iänsnivå än tili ett centrait register. Som motionärerna framhåilit sku11e man genom ett aktivt samarbete me11an enskiida, branschorganisationer och myndigheter på en ort efter hand kunna i registret få in uppgifter om a11a företagare som syss1ar med biireparationer. Förutsättningarna för inrättande av sådana register borde undersökas av regeringen. Utskottet tiiistyrkte så1unda motionerna.

Motionen 1982/83:1608 avstyrktes av utskottet med hänvisning ti11 kommissionens uppdrag att överväga frågor om etab1eringskontro11. Kommissionens s1utsatser borde inte föregripas genom något uttaiande i frågan från riksdagens sida. En borgeriig minoritet inom utskottet ansåg att motionen sku11e avstyrkas med hänvisning ti11 de negativa verkningarna av etabieringskontroii.

Riksdagen bifö11 utskottets hemstä11an och uttaiade sig såiunda för införande av braschregister över bi1verkstäder (rskr 1982/83:258). Regeringen har över1ämnat ärendet ti11 kommissionen.

Synpunkter

SYNPUNKTER OCH FRAMSTÃLLNINGAR TILL KOMISSIONEN

6.1 Hearings

Kommissionen har anordnat hearings med företrädare för olika intressegrupper i samhället för att höra deras inställning i frågor som rör bl.a. etableringskontroll. Följande fackliga organisationer har hörts, Landsorganisationen i Sveriqe (L0), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Centralorganisationen SACO/SR. Från näringslivssidan har följande organisationer deltagit, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges Industriförbund, Sveriges Grossistförbund, Svenska Handelskammareförbundet, Sveriges Köpmannaförbund, SHIO-Familjeföretagen samt Kooperativa Förbundet (KF). Från SHIO- Familjeföretagen har representanter för ingående branscher deltagit.

De fackliga organisationerna är i allmänhet positiva till vissa former av etableringskontroll.

Företrädare för hävdat att etableringskontroll är

EQ har en viktig fråga att utreda i samband med att ekonomisk brottslighet behandlas. Från L0:s sida ligger ett enhälligt kongressbeslut till grund för denna inställning. Etableringskontroll får dock inte ses som ett universalmedel som löser alla problem med ekonomisk brottslighet, men i vissa branscher där problemen är uttalade, t.ex. restaurangbranschen, bör etableringskontroll kunna tänkas. Inom L0 arbetar också en särskild grupp med frågor om ekonomisk brottslighet inom näringslivet. Gruppen kommer att lämna förslag till åtgärder.

172 Synpunkter och

framställningar

Hote11- och restauranganstäiidas Förbund inom LO har krävt en viss form av etab1eringskontro11 inom restaurangbranschen. Man hänvisar ti11 Hote11- och restaurangutredningens betänkande (SOU 1978:37) Hote11- och restaurangbranschen, där vandeisprövning av företagarna föres1ås. B1.a. kan detta ske genom utskänkningsti11stånden som regieras i aikohoiiagstiftningen. Förbundet har också krävt skärpta straff och bättre övervakning från myndigheternas sida. Förbundet har understrukit vikten av att bu1vanförhå11anden kan åtgärdas. På uppdrag av förbundet har en särskiid utredning gjorts om den ekonomiska brotts1igheten i restaurangbranschen och vissa försiag ti11 åtgärder har Tämnats, b1.a. ett ökat samhä11e1igt inf1ytande över etabieringarna i branschen.

Hote11- och restauranganstäiidas förbund har nämnt exempe1 på ekonomisk brottsiighet som förekommer inom restaurangbranschen. Det är för det första brottsiighet inom företaget, t.ex. momsbedrägerier, försäkringsbedrägerier, svarta iöner oh konkursmissbruk. För det andra används företaget i vissa fa11 som instrument för att genomföra brott, t.ex. att omsätta stu1na varor. En tredje typ av brott innebär att företaget är täckmantei för annan i sig kriminaiiserad t.ex. narkoverksamhet, tikahantering, i11ega1t spe1 e11er prostitution e11er för att tvätta pengar från tidigare brott.

Anstä11da inom byggnads- och entreprenadverksamhet har framhåiiit att man iänge krävt etabieringskontroii. Inom branschen finns många oseriösa företagare. Under senare år har 700 konkurser förekommit i branschen och av

många

dessa bedöms vara oseriösa.

Måleriförbundet har framhå11it att ett vidgat näringsförbud och etabieringskontroii bör diskuteras för måieribranschen. Inom branschen finns ca 6 000 enmansföretag

och 173

Synpunkter framställningar

och ca 800 Bättre kontroll behövs. Det arbetsgivare. behövs också en ändrad attityd från arbetsgivarhåll. Den sätts högt av näringslivets förefria etableringsrätten trädare, Men det sker på bekostnad av de seriösa företasom vill etablera sig. I vissa branscher är det gare svårt för seriösa företag att hävda sig.

Företrädare för Transportarbetarförbundet har framfört att förbundet krävt bättre etableringskontroll än vad trafiktillstånden innebär. Bara i Stockholm räknar man med att det finns 500 transportfordon som körs utan tillstånd.

förbund har uttalat sig om förhål- Fastighetsanställdas landena i städbranschen. Inom städbranschen finns ungefär 1 000 företag, men bara 50 är anslutna till SAF. Flertalet företag har man dålig kontroll på. Bulvanförhållanden är vanliga. Från förbundets sida bedömer man etableringskontroll som önskvärd.

Företrädare för Beklädnadsanställdas Förbund har pekat på det stora antalet konkurser som förekommit inom textil- och konfektionsbranschen. Företag som gör upprepade konkurser måste stoppas med näringsförbud. Det förekommer också av varor och förfalskning av smuggling varors ursprungsbeteckning.

Från sida har framhållits att generell etable-

I§Q:s

ringskontroll inte bör införas, men att kontroll i vissa speciellt drabbade branscher bör kunna accepteras, t.ex. i restaurangbranschen. Farhågorna med sådan etableringskontroll har kanske överdrivits i debatten. Det västtyska systemet med möjlighet för samhället att ställa upp krav för vissa branscher, skulle kunna vara förebild även för svenska förhållanden. När det gäller restaurangbranschen bör det klarare sägas att en lämplighetsprövning skall göras vid prövningen för

utskänkningstillstånd.

174 Synpunkter

och hamställningar

TCO har vidare framhåiiit att säiian ti11näringsförbud iämpas vid konkurs. Detta instrument är inte tiiiräckiigt effektivt. Buivanprobiematiken är en annan

fråga

som måste iösas. En fuliständig och effektiv registrering över a11a företag bör finnas.

Från Svenska Industritjänstemannaförbundet har (SIF) särskiit framhåiiits de sanerande effekter som det s.k. Stockhoimssystemet haft i upphandiingsärenden.

Representanter för SACO/SR har framhåiiit bristerna med näringsförbudet. Det är en alitför iångdragen process och fungerar inte effektivt. Det innebär heiier ingen kontroli av näringsidkarna. Det krävs b1.a. bättre registrering av företag för kontroii och fier resurser ti11 myndigheterna och en effektivare organisation.

Näringsiivsföreträdare är mer negativt instäiida tili etabieringskontroii och iiknande åtgärder.

Från både och Grossistförbund anser man att §55 Sveriges näringsfriheten är viktig att bevara som princip. Ekonomisk brottsiighet förekommer inte he11er bara inom näringsiivet. Samhäiiskiimatet och skattetrycket har också sin dei i hur regier efterievs. Man bör framför aiit inrikta sig på att göra nu gäiiande effektiva. regier De myndigheter som skaii beivra brott bör ökade resurges ser. Bara om starka skäi taiar bör tiiistånd för, krävas för etabiering av röreise. Det kan vara aktueilt för vissa verksamheter. Man är dock från organisationernas sida utomordentiigt negativ tiii och

genereii djupgående

etabieringskontroii. Om man kan utforma ett som system tar sikte på att mota bort som är personer oiämpiiga som företagare så kan man acceptera detta. Ett näutvidgat ringsförbud kan på vissa viiikor vara motiverat.

Synpunkter

Grossistförbundet, Industriförbundet och Handels- SAF, kammareförbundet menar samtiiga att etab1eringskontro11 i form av behovsprövning av näringsverksamhet och kontro11 av kunskaper e11er erfarenheter inte bör förekomma. Det sku11e vara hämmande för näringsiivet och hindra seriösa företag. Man vi11 varna för en övertro på eta- Det är ingen garanti för seriösa föreb1eringskontro11. Inom restaurangbranschen har inte kontro11 i samtag. band med utskänkningstiiistånd förhindrat oseriösa företag.

Handelskammareförbund anser, att om kontro11 Sveriges ska11 av företagare bör den inriktas på en undergöras sökning av om de är brottsiigt beiastade. Framför a11t bör dock den kontro11 som sker i dag göras effektivare, t.ex. att förstärka po1is och åk1agares resurser. genom Det är viktigt att åtgärder som vidtas inte försvårar för de seriösa företagen. Incitamenten måste finnas kvar.

har något berört orsakerna ti11

Sveriges Kögmannaförbund

ökade probiem med oseriöst företagande. Arbetsiöshet och rea11öneminskning har 1ett tiil att a11t f1er privatpersoner har startat eget företag. Det har också iett ti11 att grå arbetskraft aniitats i större utsträckning. Köpmannaförbundet betonar det positiva i näringsfriheten, men anser att det är nödvändigt med obiigatoriskt registrering av företag. Sådan registrering bör ske i branschvisa register. Företagen måste kunna fångas upp snabbt och ska11 kunna k0ntro11eras fortlöpande. Tar reoch k0ntro11funktionerna för 1ång tid uppgistreringsstår probiem. Myndigheterna måste ha god kontroii vad betainingen av skatter och avgifter. Det är vikgä11er tigt att konkurrensen sker på 1ika vi11k0r. Det behövs bättre samordning av myndigheternas insatser vad gä11er registerering och kontro11. Detta arbete är i dag inte effektivt.

176 Synpunkter och framställningar SOU 19§4:8

Man bör en1igt Köpmannaförbundet inte ha en a11tför doktrinär syn på näringsfriheten. På sätt och kan det

vis

sägas vara för enkeit att etabiera sig på marknaden och att undandra sig skyidigheter. I utiandet, t.ex. Schweiz och Västtysk1and, har man ofta gått Iängre i om

fråga

kontro11. Köpmannaförbundet kan t.ex. tänka sig i ansiag butikerna med intyg på att företaget är registrerat hos myndigheterna.

Ti11fä11iga etabieringar, dvs. utan fast driftsstä11e, är en försäijningsform som b1ivit a11t vaniigare och där probiem med oseriösa näringsidkare finns.

SHIO-Fami1jeföretagen framhå11er att konkurrensen från de i11oja1a företagen är ett hot mot de små och mede1stora företag som bedriver sin verksamhet seriöst. Anta1et enmansföretag har ökat kraftigt under senare år. Många av dessa är extraknäckare och svartjobbare. De oseriösa är i a11mänhet oorganiserade.

Prob1emen är särski1t utta1ade inom byggbranschen, må- Ieribranschen, schaktbranschen, VVS-branschen och städbranschen. Svart arbetskraft och svarta är enmansföretag vaniigt. Inom byggbranschen är 25 000 uppskattningsvis 27 000 årsarbetskrafter att anse som svartjobbare. Inom må1eribranschen är motsvarande siffra ca 6 500. Vad gä1- 1er VVS-branschen är av 2 700 företagare ca 1 000 oseriösa, oorganiserade svartjobbare.

Effektiva åtgärder för att komma tili rätta med ekonomisk brottsiighet anser SHIO-Familjeföretagen vara att margina1skatten sänks och att avdragsrätt införs på arbeten som utförs t.ex. på fastigheter. Sådan avdragsrätt skulie minska bruket av s.k. svart arbetskraft.

och framställningar 177 Synpunkter

Effektivare skatte- och avgiftskontroii är vidare nöd- Det behövs därvid bättre samordning meiian o1ika vändig. funktioner. Ett skattebevis ses positivt myndigheters från b1.a. måleribranschen och schaktbranschen. Ett sådant kan användas också inom privata sektorn och efterfrågas ibiand av mediemnarna.

SHIO-Famiijeföretagen har förespråkat registrering av företag. Branschvis registrering har krävts. Ett centrait över företagen är organisationen också basregister positiv ti11.

Man framhålier också att branschorganisationerna bör stäiia vissa krav på företagen innan mediemskap beviijas, t.ex. att företaget är registrerat hos myndigheterna.

Det är viktigt att också skapa incitament och motiv för Det bör vara fördeiar förknippade med att vaföretagen. ra seriös. Branschorganisationerna kan informera om viika som gäiier och vi1ka riskerna är med att inte regier fuiioöra sina åiigganden.

SHIO-Famiijeföretagen poängterar att näringsfriheten är och att man måste vara försiktig med åtgärder som viktig innebär etabieringskontroii. Behovsprövning är förkast- Det kan skada näringsiivet. Kunskapskrav kan tänkiigt. as i vissa fa11 men fungerar inte aiitid bra. Friviiiiga auktorisationssystem av typ mästarbrev är bra. Näringsförbud är mer än etabieringskontroii eftersom sympatiskt sker i efterhand. Körkort kan vara bra om prövningen man kan forma ett system som fungerar på rätt sätt. Eventueiit kan man pröva företagarens vandei. Han skuiie också kunna tänka sig ett system där man successivt ökar kraven av tveksam vandei. Det sku11e innepå företagare bära de oseriösa. För vissa känsiiga verken press på samheter bör samhäiiet ge tiiistånd.

;framställningar

Från §5 har man framhå11it att det gä11er att hitta en ba1ans me11an den kontroii som är önskvärd och den som är negativ. Vissa branscher är särskiit utsatta för missförhåiianden, t.ex. restaurangbranschen. Sådana riskbranscher bör kanske tas i första hand. En viktig åtgärd är att göra myndigheternas kontro11er effektivare.

6.2 Skriveiser

I en ti11 regeringen stä11d skriveise den 22 december 1982 iämnar TCO statstjänstemannasektionens (TCO:S) förslag ti11 åtgärder b1.a. mot ekonomisk brottsiighet. $krive1sen har i här reievanta de1ar överiämnats ti11 kommissionen. I skriveisen förordas b1.a. införande av någon form av etableringskontroii i att försvåra syfte för icke seriösa företag att bedriva obeskattad verksamhet i konkurrens med seriösa företag.

NO (näringsfrihetsombudsmannen) har i skrivelse ti11 kommissionen den 10 mars 1983 iämnat sina synpunkter på frågor som rör tiilstånd att driva näring. NO har framhåliit att statsmakterna och med verksamhet myndigheter som rör näringsiivet hitti11s intagit en kritisk håiining tili etableringskontroii, där sådan inte erfordras av hänsyn tiil främst risker för hälsa och

liv, säker-_

het. Denna instäilning grundas såväi på erfarenhet som på ekonomisk teori och forskning. NO hör tiil de myndigheter som i oiika sammanhang avvisat tankar om etabieringskontroii mot bakgrund av de risker för hämmad

effektivitetsutveckiing och högre prisnivå som en sådan

begränsning av konkurrensen kan medföra. System med begränsningar i marknadstiiiträdet har nämligen visat sig framför a11t ieda ti11 ett skydd för redan etab1erade näringsidkare med högre priser och vinster för de skyddade företagen som föijd. Härti11 kommer kostnader för kontro11 och administration. I stä11et för av regiering

Synpunkter

i Göteborg har i en skrive1se den 25 Länsbostadsnämnden oktober 1983 framhå11it att vandelsbevis för företagare bör införas i fastighets- och ombyggnadsbranschen.

sou 19341; Behov av åtgärder 181

Dei 11 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

BEHOV AV ÅTGÄRDER

7.1 Iniedning

Det stora fiertaiet företagare i 1andet är seriösa och föijer iojait de speiregier som samhäiiet stäiit upp. Även om majoriteten av företagarna är seriösa har dock insiagen av misskötsamhet under senare år tagit sig sådana uttryck och fått en sådan omfattning att det biivit ett samhäiisprobiem. Särskiit vissa branscher synes drabbade av oseriösa företagare. Utredningar som vidtagits i oiika branscher har visat resuitat som tyder på missförhåiianden. Probiemen har uppmärksammats i motioner tili riksdagen. Missförhåiianden har vidare påtaiats av anstäiida via fackiiga organisationer och i fiera fail från branschorganisationerna sjäiva. också i den aiimänna debatten under senare tid har den ekonomiska brottsiigheten ofta tagits upp tili behandiing.

Den ekonomiska brottsiigheten inom näringsiivet kan ta sig oiika uttryck. Brott mot stat och kommun, som t.ex. skatte- och avgiftsundanhåiiande förekommer. S.k. svart arbetskraft utnyttjas i många fa11. Det har vidare framkommit att näringsverksamhet i vissa fa11 bedrivits heit utan myndigheternas kännedom och utan att samhäiieiiga förpiikteiser tiil någon dei fuiigjorts. Sådana i11oja1a förfaranden kan få a11var1iga skadeverkningar för samhä11et. Stat och kommun mister inkomster och många ange- 1ägna åtgärder inom ramen för samhäiiets uppgifter kan inte genomföras i den utsträckning som efterfrågas e11er pianeras. Marknadsekonomin förutsätter konkurrens på iika viiikor. Köparna vä1jer produkter ur ett större urvai. Därigenom kan de mest Iivskraftiga företagen med de i förhåiiande ti11 pris och kvaiitet bäst anpassade produkterna överieva och expandera. Om somiiga företag undandrar sig

182 Behov av åtgärder

sina skyldigheter kan konkurrensförhållandena på marknaden allvarligt snedvridas. De seriösa företagen har inte möjlighet att prismässigt konkurrera med de företag som t.ex. inte betalar skatter och avgifter. Åsidosättande av lagar och förordningar för att vinna egna fördelar innebär också orättvisor i levnadsstandard mellan dem som solidariskt rättar sig efter samhällets krav och dem som undandrar sig sitt ansvar. Här finns också en smittorisk som består i att andra kan lockas att följa efter eller ser sig mer eller mindre tvingade till det av konkurrensskäl. Utnyttjandet av svart arbetskraft innebär inte bara att det allmänna går miste om skatter och avgifter. Det innebär också ett sämre skydd för de anställda som kommer att stå utanför de trygghetsförmåner som instiftats på arbetsmarknaden.

Från vetenskaplig sida är den ekonomiska

brottslighetens omfattning och skadeverkningar ännu inte

tillräckligt belyst. Det är inte möjligt att ge någon totalbild av förhållandena. Det torde dock vara en allmän

uppfattning att den ekonomiska brottsligheten i dag är så omfattande att på sikt grundläggande samhällsvärden hotas. Ett exempel kan nämnas. Den s.k. svarta sektorn, dvs. verksamheter från vilka inkomsterna på ett eller annat sätt undandras beskattning, har enligt mångas bedömning nått oroväckande stora proportioner. Det finns inga säkra om hur

uppgifter omfattande denna sektor är, men vissa har

uppskattningar gjorts. I regeringens direktiv till kommissionen återges uppgifter som räknats fram genom att undersöka relationen mellan inkomster redovisade för beskattning och inkomster använda för konsumtion m.m.1. Man har därvid kommit fram till uppskattningar som innebär att den svarta

Ingemar Hansson, Beräkning av skatteundandragandet i

Sverige (stencil), Lunds universitet.

Behov av åtgärder 183

sektorns storiek kan motsvara me11an 3,8 och 5,5 procent av bruttonationaiprodukten. Det innebär ett värde i storleksordningen 20 - 30 miijarder kronor. Det sku11e i sin tur innebära att samhäiiet går miste om 10 - 15 miijarder kronor i skatteintäkter per år. Uppgifterna baseras på nationairäkenskaperna.

Vissa försök har gjorts att uppskatta viika de samhäiisekonomiska effekterna b1ir av en svart sektorl. Man har därvid utgått från två situationer, de1s ett förhåliande med viss arbetsiöshet, de1s ett förhå11ande med fu11 sysseisättning. Resonemangen biir med nödvändighet förenkiade.

Vid arbetsiöshetssituationen kan man tänka sig en viss direkt rekrytering ti11 den svarta verksamheten. Sysseisättningen ökar, men inkomsterna för stat och kommun minskar kiart. Totalt sett ökar produktion och konsumtion något och i vissa fa11 kan konsumtion ske ti11 Iägre priser. Eme11ertid får man räkna med att produkterna från den svarta sektorn är av Iägre kvaiitet p.g.a. att den svarta sektorn är ineffektiv i förhå11ande ti11 den vita och att konsumenträtten inte fungerar inom den svarta sektorn.

Bohm, Peter, Samhäiisekonomisk anaiys av ekonomisk brottsiighet. Ekonomisk debatt nr 3 1983.

184 Behov av åtgärder

Vid full sysselsättning, kan visserligen incitamenten att påbörja svart verksamhet tänkas vara mindre än vid arbetslöshet, men samtidigt blir skadeverkningarna av en svart sektor större. Sysselsättningen blir totalt sett oförändrad. Inkomsterna för stat och kommun minskar kraftigt. Relativt sett mer effektiva företag i den vita sektorn trängs undan av mindre effektiva företag i den svarta sektorn. Sänkt total konsumtion blir följden p.g.a. den svarta sektorns ineffektivitet. Kvaliteten blir sämre och konsumentpriserna i reala termer högre. Sanrnantaget innebär det en försämring av välståndet.

Trots att åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten vidtagits under senare år har inte utvecklingen kunnat hejdas. Hittills vidtagna åtgärder har inte varit tillräckligt effektiva.

Kommissionen har enligt sina direktiv till uppgift bl.a. att undersöka om tillståndsplikt och är näringsförbud användbara instrument mot ekonomisk brottslighet och skatteundandragande. Kommissionen har gjort en samlad bedömning av förhållandena och föreslår ett system av åtgärder som sammantagna bör kunna bidra till att motverka oseriöst företagande och stärka de seriösa företagens ställning på marknaden.

Förslagen inriktas på följande områden:

möjlighet att hindra oseriösa företagare från att starta och driva rörelse genom att krav vandels-

på

prövning kan införas

möjlighet att kräva grundläggande i fråga om

kunskaper

skötsel av

företag

Behov av åtgärder 185

bättre skatte- och avgiftskontroil genom möjiighet att kräva ekonomiska garantier för framtida skatter och avgifter

större ti11 handiäggande myndigheter och en

kompetens aktiv ti11syn från myndigheternas sida.

bättre tiiisynsmöjiigheter över företagen genom

effektivare registrering

kommissionen förutsätter vidare att utvidgade regier om näringsförbud införs.

Orsaker tiil missförhåiianden

I detta avsnitt ska11 diskuteras tänkbara orsaker ti11 att vissa branscher mer än andra är drabbade av ekonomisk brottsiighet och skatteundandragande. Framstäiiningen gör inte anspråk på att vara uttömmande.

Strukturförhåilanden

I faii torde strukturförhåiiandena i en bransch

många

(vad gä11er finansiering, verksamhetssätt m.m.) ha stor

för om skatte- och avgiftsundandragande i någon betydeise större utsträckning är möjiigt. Detta kan exempiifieras med två branscher - tobakshandei och schaktentreprenörsverksamhet - som väsentiigt skiijer sig åt på denna punkt.

Om en tobakshandiare en dag besiutar sig för att inte betaia skatter och kommer - när restföringarna

avgifter nått en viss - att utmäta

omfattning kronofogdemyndigheten och försäija varuiager, hyresrätt m.m. som finns i röreisen. Tvångsavveckiingen av röreisen är snart ett faktum. Möjiigheterna att under iång tid undanhåiia skatter och avgifter är a11tså begränsade.

186 Behov av åtgärder

Schaktmaskinföretagaren är däremot betydligt mindre sårbar för sådana åtgärder från myndigheternas sida. Schaktmaskinen är i allmänhet köpt på avbetalning med äganderättsförbehåll. Samtliga fakturor avseende verksamheten diskonteras löpande genom factoring etc. Eventuell konkurs medför på sin höjd att han tillfälligtvis får lämna tillbaka maskinen. I allmänhet kan han strax därpå kvittera ut en ny. En genomgång av konkursbouppteckningarna i branschen ger vid handen att de oprioriterade borgenärerna (leverantörer etc.) uppenbarligen i de flesta fallen har lätt att skydda sig mot gäldenärernas konkurser. Erfarenheterna visar att i många fall står staten som ensam borgenär med betydande belopp i fordringar i konkurser där tillgångssidan ofta kan räknas i hundralappar.

Överetablering

Överetablering anges ofta vara en av orsakerna till att ekonomisk brottslighet uppkommer i vissa branscher. Överetablering leder till att konkurrensen bland företagen blir hård. I normala fall borde marknadsmekanismernas inverkan leda till att endast de mest livskraftiga företagen med de i förhållande till pris och kvalitet bäst anpassade produkterna lever vidare, medan företag med mindre goda förutsättningar slås ut. För att kunna hålla sig kvar på en överetablerad marknad frestas många företag att undandra sig skyldigheter. Ofta är det om att

fråga

undanhålla skatter och avgifter. Genom ett sådant illojalt beteende kan företagen bl.a. hålla lägre priser och så

på

vis skaffa sig konkurrensfördelar. Marknadsmekanismerna sätts med andra ord ur spel och följden blir snedvriden konkurrens i branschen. De som vill arbeta seriöst får svårare att hävda sig i konkurrensen.

Behov av åtgärder 187 SOU 19g4;g

Lättheten att begå oegentiigheter

I en de] fa11 kan en bidragande orsak till att ekonomisk brottsiighet förekommer i en bransch he1t enkeit vara att det är iätt att begå brott inom ramen för verksamheten. Vissa näringar är ti11 sin natur sådana att de iämnar stor frihet åt företagaren när det gä11er sättet att driva röre1sen och ti11fä11ena att ägna sig åt oegentiigheter är många. Det torde främst gä11a näringar i viika försä1jningen sker direkt ti11 konsumenter vi1ka inte är beroende av verifikationer för att styrka sina utiägg. Restaurangbranschen, som ibiand nämns som en riskbransch när det

ekonomisk brottsiighet och skatteundandragande, kan gä11er användas som exempei här. Det är för en restaurang förhåiiandevis enkelt att inte redovisa a11a inkomster i röreisen. Det är 1ätt att ordna dubb1a kassaregister e11er att undanhåiia entrêavgifter för att nämna ett par exempe1.

Näringar som innebär stor frihet i utövandet stälier stora krav företagaren som person. Samtidigt kan det vara så

på

att just iättheten att fiffia drar tiii sig oseriösa personer.

7.3 Åtgärder mot ekonomisk brottsiighet och

skatteundandragande

Under senare tid har vissa åtgärder vidtagits för att motverka skatteundandragande i samband med näringsverksamhet. Regier har införts som innebär att uppdragsgivare och upphandiare i större utsträckning ska11 kontroiiera att den som aniitas är seriös.

7.3.1 Vissa regier om avdrags- och uppgiftsskyidighet

Lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyidighet beträffande vissa uppdragsersättningar (AUL), som trädde i kraft den 1 januari 1983, syftar b1.a. tiil att förhindra att företagare som inte betaiar skatter och avgifter

188 Behov av åtgärder

an1itas.1 Genom AUL erhå11s en kontro11 av vissa uppdrag som utförs i uppdragsgivarens röreise e11er hans

på

fastighet - om uppdraget utgör mervärdeskattepliktig tjänst. Uppdrag inom jordbruk, skogsbruk, transport-, byggnads- och aniäggningsverksamhet omfattas. En uppdragsgivare ska11 utföra viss granskning innan ersättning för ett uppdrag betaias ut. uppdragsgivaren ska11, om ersättningen uppgår ti11 minst 500 kronor, kontroiiera att fakturan för uppdraget innehå11er uppgift om uppdragstagarens registrering för betalning av skatt. Är uppdragstagaren fysisk person ska11 registreringen ti11 B-skatt framgå av fakturan. Om uppdragstagaren är juridisk person ska11 fakturan innehå11a uppgift om under viiket nunmer uppdragstagaren är registrerad ti11 mervärdeskatt. Saknas uppgifterna ska11 uppdragsgivaren innehå11a 50 procent av ersättningen och betala in detta beiopp tili iänsstyreisen. En uppdragsgivare som underiåter att sin fu11göra skyidighet kan bli betalningsskyidig för uppdragstagarens skatt. Någon avdrags- e11er uppgiftsskyidighet föreiigger dock inte om uppdragsgivaren är att anse som huvudarbetsgivare för den som ska11 utföra arbetet. Det kan gäiia om uppdragstagaren har A-skattsedei.

När det gä11er fysiska personer tar som framgått iagen sikte på om uppdragstagaren påförts A- e11er B-skatt. I propositionen 1982/83:11, som föregick Iagen, utveckias skä1en tili detta (s. 31 f.).

När det nu gä11er att söka skapa en bättre skatteoch avgiftskontroil, är det en1igt min mening nödvändigt att i den föresiagna iagen ge preiiminär-

1 I förarbetena tiil Iagen används uttrycket grå arbetskraft. Därmed har avsetts personer som ger sken av att vara egna företagare men som inte är registrerade och som inte er1äg er skatter och avgifter. Ti11 grå arbetskraft har ocksa räknats fa11 av uppdragsverksamhet som sker under sådana former att kan

anstäiiningsförhåiiande

anses föreiigga.

Behov av åtgärder 189

den här angivna effekten. En skatteregistreringen sådan ordning behövs i första hand med tanke på som åtar sig att utföra arbete vid uppdragstagare sidan av en fast anstäiining e11er har en uppdragsverksamhet som han sjä1v bedömer ha så ringa omatt skattsky1dighet ti11 mervärdeskatt inte fattning En direkt bindning ti11 föreiigger. faktiska skatt behövs ocksupgdragstagarensför att skapa pre1iminära som uppdragsgivaren måste en avdragssky1dighet, iaktta även om han inte anser sig kunna bedöma om arbetet utförs som en bisyssia e11er ska11 anses utgöra uppdragstagarns huvudsakiiga anstä11ning.

om avdrags- och uppgiftsskyidighet har ny1igen Regierna ändrats, så att småhusägare och 1ägenhetsinnehavare får enk1are rutiner för att redovisa ersättning för uppdrag som utförts av hantverkare m.f1. Ändringen innebär i kort-

het att dessa inte ska11 betaia arbetsuppdragsgivare givaravgifter e11er göra avdrag för skatt om ersättningen beta1as mot en faktura som innehåller uppgift om upp-

namn och postadress, ersättningens storlek giftstagarens samt endera om att uppdragstagaren är sky1dig att uppgift beta1a B-skatt e11er uppgift om mervärdeskattens beiopp

och registreringsnummer ti11 mervärdea uppdragstagarens skatt. Ändringen (prop. 1982/83:177, SFS 1983:856) trädde

i kraft den 1 januari 1984.

Inom de som omfattas av AUL bör avdrags- och näringsgrenar åtminstone ti11 en dei komma att uppgiftssky1digheten motverka svarta Framför a11t torde kontro11en få företag. effekt vad gä11er fysiska personer, som åtar sig uppdrag som enmansföretagare e11er som uppdragstagare vid sidan

av fast Kontro11erna en1igt AUL tar dock anstäiining. sikte bara på om företagaren är registrerad för betaining av skatter. En företagare som är registrerad, men som ändå inte sina betainingsskyidigheter, stoppas a11tså fu11gör inte av Inte he11er kommer man med AUL åt på annat iagen. - t.ex. krimine11t beiastade - som sätt oseriösa personer

startar näringsverksamhet.

190 Behov av åtgärder

7.3.2 0ffent1ig upphandiing

För de statiiga myndigheterna regieras upphandlingsförfarandet av upphandiingsförordningen (1973:600, omtryckt 1980:850). Den innebär i princip att det ekonomiskt fördeiaktigaste anbudet ska11 antas.

Upphandiingsförordningen har nu ändrats i syfte att öka samarbetet me11an skattemyndigheterna och de upphandiande myndigheterna och förhindra att företag, som inte eriägger och redovisar skatter och avgifter i 1aga aniitas ordning, som ieverantörer ti11 staten. Ändringarna (prop. 1982/ 83:53, FiU 23, rskr 110, SFS 1983:38) trädde i kraft den 1 aprii 1983. Innan ett anbud antas ska11 myndigheten, om det inte framstår som obehöviigt, hos iänsstyreisen och den 1oka1a skattemyndigheten kontroiiera att anbudsgivaren är registrerad för redovisning och av merinbetaining värdeskatt, innehå11en preiiminär A-skatt och arbetsgivaravgifter. Myndigheten ska11 vidare, om det inte framstår som obehöviigt, inhämta uppgift från kronofogdemyndigheten om huruvida anbudsgivaren är restförd för skatter och avgifter.

En anbudsgivare som inte är i föreskriven ordning registrerad får inte aniitas. ska11 i ske Bedömningen övrigt på affärsmässiga grunder. Därvid kan t.ex. stora skatteoch avgiftsskuider inverka vid av meniigt bedömningen företagets möjiigheter att fu11göra sina åtaganden.

Om myndigheten besiutar att aniita ett företag som står i sku1d för skatter e11er ska11 avgifter, kronofogdemyndigheten underrättas om detta. På kronofogdemyndighetens begäran ska11 myndigheten också iämna om uppgift anbudsgivarens ersättning och när denna kommer att betaias ut.

Behov av åtgärder 191

Länsstyrelserna, de 1oka1a skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna är skyidiga att iämna de upphandiande

begärda uppgifter. Riksskatteverket utfärdar myndigheterna föreskrifter för hur myndigheternas förfrågningar ska11 behandias. I praktiken har förfrågningsrutinerna kommit at utformas så att den upphandiande myndigheten vänder sig ti11 länsstyreisens uppbördsenhet, som svarar för att kontroiierna sker.

I prop. 1982/83:53 framhöii departementschefen att han räknade med att kommun- och iandstingsförbunden sku11e komma att ändra sina normairegiementen på samma sätt som nu skedde i fråga om den statiiga upphand1ingsför0rd-

De kommunaia upphandiingsmyndigheterna sku11e då ningen. komma att göra samma kontro11 som de statiiga. Detta uttaiande godtogs av riksdagen.

Kommissionen har sett det som sin uppgift att ta kontakt med kommun- och iandstingsförbunden, för att få tiil stånd de ändringar i norma1reg1ementena som behövs för att uppfy11a statsmakternas intentioner på denna punkt. Kommissionen har av denna aniedning haft överiäggningar med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Landstingsförbundet har härefter besiutat om ändringar i normairegiementet och den 8 september 1983 besiutat rekommendera samtiiga iandsting att i sina upphand1ingsreg1ementen göra ändringar i eniighet med normairegiementet. Kommunförbundet har på samma sätt ändrat kommunernas normairegiemente och den 9 september 1983 rekommenderat samtiiga kommuner att göra motsvarande ändringar i sina upphand1ingsreg1ementen.

Även Svenska Kyrkan är en betydande upphandiare. Kommissionen har bedömt det som angeiäget att också Svenska Kyrkans upphandiing sker eniigt motsvarande regier som för stat och kommun. Kommissionen har därför tagit kontakt med Svenska Kyrkans Församiings- och Pastoratsförbund som

192 Behov av åtgärder

b1.a. svarar för upphandiingsfrågor. Förbundet har därefter rekommenderat församiingarna att tiilämpa samma upphand1ingsbestämme1ser som kommunerna.

Den kontro11 av anbudsgivare som nu kommer att ske inom heia offentiiga sektorn har sedan några år ti11baka prövats i Stockho1ms kommun (Stockho1mssystemet) och erfarenheterna av systemet är att det fungerar bra. Vid de kontroiier som gjordes år 1980 upptäcktes att omkring häiften av de granskade företagen uppvisade anmärkningar avseende registrering, skatte- och avgiftsbetaining m.m.

Kontro11en av anbudsgivare innebär på områden där upphand- 1ing är vaniigt förekommande ett mede1 mot svarta företag och skatteundandragande. Det begränsar där behovet av

andra kontroiiåtgärder.

Det finns dock ett probiem med kontro11systemet. Upphandiaren kontro11erar oftast bara huvudentreprenören, som är den som iämnar in anbudet och tecknar kontraktet. Många gånger kan det emeiiertid finnas en rad underentreprenörer som utför oiika arbeten för huvudentreprenörens räkning. För att systemet ska11 fungera effektivt måste också underentreprenörerna kontro11eras med avseende på registrering och skatte- och avgiftsbetaining. Det har visat sig att underentreprenörerna ofta undgår denna kontro11.

7.3.3 B-skattsede1 m.m.

Probiem med skatteundandragande torde åtminstone deivis kunna åtgärdas också i samband med skattemyndigheternas besiut om skattes1ag för de skattskyidiga.

Det har eniigt mångas bedömning varit a11de1es för Iätt att skaffa sig B-skattsedel och därmed framstå

som egen företagare. Detsamma gä11er i viss mån i fråga om regi-

Behov av åtgärder 193

ti11 mervärdeskatt. Skattemyndigheterna har nu strering biivit mer restriktiva när det gä11er beslut om Bskattsede1. De kontroiierar noggrannare att det är fråga om ett verkiigt företagande innan B-skattsedel utfärdas. Det har b1ivit möjiigt att i större utsträckning än tidigare ge personer med få uppdragsgivare A-skattsede1.

Också genom en sådan åtgärd som restriktivare B-skatteti11de1ning torde viss sanering komma ti11 stånd i branscher där skatteundandragande är ett prob1em. Det gä11er främst i branscher där uppdragsverksamhet är vaniigt. Uppdragsgivarna måste bli mer försiktiga med vem de an1itar. De måste beakta dels avdragsskyidigheten i AUL, de1s ett eventue11t arbetsgivaransvar en1igt uppbörds1agen (1953:272) och 1agen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter en1igt Tagen (1981:691) om socia1avgifter.

7.3.4 Behov av ytter1igare åtgärder

Ytter1igare åtgärder behövs dock för att motverka ekonomisk brottslighet och iiknande förfaranden.

Det finns företag som opererar he1t utan myndigheternas kännedom. Effektivare skatteregistrering är därför en viktig åtgärd. Att företagen finns i skatteregistren är i praktiken en förutsättning för att kunna avkräva dem skatter och avgifter och för att kontro11 ska11 kunna ske. På vissa områden kan en förbättrad skatteregistrering, genom b1.a. uppsökande verksamhet, vara en ti11räck1ig åtgärd för att komma ti11 rätta med ins1ag av misskötsamhet. Kommissionen återkommer ti11 detta i det följande.

Effektivisering av myndigheternas kontro11verksamhet på skatteområdet är ytteriigare en åtgärd san bör ge effekt. Kommissionen har i sitt betänkande Vidgat samarbete

194 Behov av åtgärder

me11an myndigheter på skatte- och -

avgiftsområdet

förbättrad information ti11 företag (Ds Ju 1984:4) gett exempei på metoder för samordnade myndighetsinsatser som visat sig verksamma mot i vart fail vissa av typer oseriösa företag.

Erfarenheterna visar eme11ertid att traditione11 skattekontroil i vissa branscher har mycket svårt att motverka probiem med skatteundandragande. Kontro11aktioner på skatteområdet har i många faI1 endast ändrat storieken

på

redan restförda be1opp hos I kronofogdemyndigheterna. exempeivis branscher med uppenbara strukturproblem av den art som tidigare diskuterats kan man taia om massrestföring. Där räcker inte den traditionelia skattekontroiien ti11.

Det är särskilt i vissa branscher som från

åtgärder

skatte- och indrivningsmyndigheterna har svårt att få effekt. Uppgifter ur skatte- och kronofogdemyndigheternas register år 1982 visade exempeivis att tre stod näringar för 70 procent av de näringsgrenskodade gä1denärernas skuld ti11 kronofogdemyndigheterna. Det var byggnadsverksamhet (ink1usive bygghantverk och schaktningsarbete), transportverksamhet samt hande1 (inkiusive hote11- och restaurangverksamhet). Av de i skatteregistren näringsgrenskodade schaktföretagen i Stockho1ms 1än (1 217 st.) var år 1983 närmare häiften (554 st.) restförda hos kronofogdemyndigheten.

Ett annat probiem är att den traditione11a skattekontro11en är tidsödande och resurskrävande. Ofta måste särskiida kontrolimetoder utarbetas för o1ika branscher. Det är därför svårt för att - även i myndigheterna branscher där åtgärderna i är effektiva - få en sig heitäckande kontr011.

Kronofogdemyndigheterna har möj1ighet att ansöka om att starkt restförda företag försätts i konkurs. Det har dock

i sou 1984:8 Behov av åtgärder 195

visat sig svårt att stoppa den oseriösa verksamheten genom konkurs. Vid diskussioner med kronofogdemyndigheterna har det framkommit att man i många fa11 finner konkurs vara en meningslös åtgärd. De restförda företagen fortsätter ofta verksamheten direkt efter konkursen, i många fa11 med obruten mervärdeskatteregistrering och B-skatteregistrering.

Om många företagare i en bransch underlåter att betaia skatter och avgifter uppkommer stora probiem för de skötsamma företagarna i branschen, eftersom konkurrensen inte Iängre sker på 1ika vi11kor. Ett stort anta1 starkt restförda företagare skapar också ett avsevärt merarbete för myndigheterna som får ägna tid åt att försöka driva in de restförda be1oppen. Det kan i sammanhanget nämnas att det i stor utsträckning (60 procent) är de näringsidkare som driver verksamhet i form av enskild firma som står för den restförda baiansen hos kronofogdemyndigheterna. För att komma till rätta med dessa prob1em krävs åtgärder utöver skattekontro11en.

Åtgärder som främst är inriktade på skatteförhå11anden kan inte he11er användas för att komma åt krimine11a personer som ägnar sig åt näringsverksamhet e11er oiika former av missbruk av näringsfriheten. Ett aktiebo1ag kan användas som ram för oseriös verksamhet. När bolaget b1ir för beiastat och utsätts för kontro11 från myndigheterna förs verksamheten över ti11 ett annat, nytt boiag osv. För att komma åt denna form av oseriöst företagande krävs insatser som mera direkt riktar sig mot de fysiska personer som står bakom företaget.

196 Behov av åtgärder

Näringsförbud är en åtgärd som direkt riktar in sig på den som visat sig misskötsam i sin näringsutövning. Det kan utdömas i samband med konkurs om näringsidkaren grovt åsidosatt vad som åiegat honom i näringsverksamheten e11er om han förfarit grovt oti11bör1igt mot borgenär eller om han upprepade gånger förekommit i konkurs. Ett utvidgat näringsförbud, som kan utdömas även bortsett från konkurs, anses av somiiga vara en ti11räck1ig åtgärd för att komma tiil rätta med oseriöst företagande. En sådan seiektiv åtgärd drabbar bara dem som manifesterat sin misskötsamhet. Näringsförbud är dock ett förhåiiandevis

omständiigt förfarande och kan användas bara i ett begränsat anta1 fail. Det skuiie kunna vara effektivt i det enskiida fa11et, men är inget instrument som kan användas för att sanera he1a branscher. Till detta kommer att iagstiftningen om näringsförbud hitti11s har fungerat dåiigt, b1.a. därför att den i så hög grad man

kringgås genom att sätter in buivaner.

I en dei branscher måste därför även andra - vid

åtgärder

sidan av den traditioneiia skattekontrolien och instituten konkurs och näringsförbud - användas. Det krävs

eniigt kommissionens uppfattning åtgärder som gör det möjiigt att hindra o1ämp1iga personer från att starta och driva företag. I andra iänder har man - som framgått av kapitei 4 - i större än

utsträckning i Sverige använt tiiiståndsprövning som ett instrument för att hindra oseriöst företagande. I det föijande ska11 oiika former av tiiiståndsprövning diskuteras. Kommissionen återkommer också ti11 frågan om ett utvidgat näringsförbud.

TILLSTÃNDSPLIKT

8.1 Allmänt

I den tidigare genomgången har pekats på olika problem som hänger samman med ekonomisk brottslighet inom näringslivet. oseriösa näringsidkare sätter systematiskt de av samhället uppställda reglerna ur spel och kan därigenom tillskansa sig oförtjänta fördelar på samhällets och de seriösa företagens bekostnad. Inslag av oseriöst företagande förekommer sannolikt inom alla delar av näringslivet, men problemen synes vara särskilt uttalade i vissa branscher.

Krav på effektiva åtgärder mot de missförhållanden som råder har som tidigare redovisats vid flera tillfällen förts fram i motioner till riksdagen. Flera fackförbund har krävt åtgärder beträffande sina respektive områden. Sålunda har t.ex. Hotell- och restauranganställdas Förbund och Fastighetsanställdas Förbund förespråkat någon fonn av etableringskontroll inom restaurangbranschen respektive städbranschen. Vad gäller byggbranschen har Elektrikerförbundet, Byggnadsarbetareförbundet, Målareförbundet samt Bleck- och Plâtslagareförbundet samtliga krävt införande av ett krav på tillstånd för att få driva verksamhet. L0 har genom kongressbeslut ställt sig bakom dessa krav.

I kapitel 2 har redogjorts för de gällande etableringsreglerna i Sverige. Huvudprincipen i svensk näringsrätt är näringsfrihet, men med hänvisning till allmänna eller enskilda intressen har i flera fall inskränkningar gjorts i denna frihet. Andra värden har bedömts som mer angelägna. Det kan t.ex. gälla skydd för den enskildes liv, hälsa eller säkerhet, tillvaratagandet av betydande samhällsintressen, risk för att brottslighet kan föreligga eller för att stora ekonomiska värden står på spel. Som framgått av den tidigare redogörelsen har på flera områden

sålunda regler införts som innebär någon form av kontroll. Som exempel härpå kan nämnas att tillstånd krävs för att få etablera bankrörelse, att få servera alkoholdrycker på restaurang eller att få starta transportrörelse. För att få verka som t.ex. läkare krävs särskild kompetens. Verksamhet i resebyråbranschen kräver i vissa fall att ekonomiska garantier ställs som säkerhet. På många andra verksamhetsområden är dock näringsfriheten alltjämt helt obeskuren.

I den allmänna debatten framställs ibland kraven på företagen i Sverige som långtgående i förhållande till andra jämförbara länder. Genomgången i kapitel 4 för de utländska reglerna för att få driva näring visar på en annan bild av förhållandena. Fullständig näringsfrihet råder inte i något land. På olika grunder har inskränkningar gjorts i rätten att driva rörelse och i många fall ställs betydligt strängare krav på företagarna än vad som är fallet i Sverige.

I Norge råder t.ex. allmän etableringskontroll vad gäller verksamhet inom hantverksyrken och vidare viss branschvis etableringskontroll med tämligen långtgående krav på företagarna. Såväl krav på fackkunskaper som krav på straffrihet förekommer. I Västtyskland har myndigheterna möjlighet att ställa krav på företagarna som i vissa avseenden går betydligt längre än i Sverige. Ett nätverk av regler syftar till att hindra olämpliga personer från att etablera sig på marknaden. Bland annat krävs i många fall att företagarna skall kunna prestera ett straffrihetsintyg från polisen för att få starta rörelse. Anmälningsskyldig het gäller för all näringsverksamhet. För många verksamhetsområden finns specialregleringar. I Österrike krävs tillstånd för praktiskt taget all näringsverksamhet, undantaget industriell verksamhet, och en ingående prövning sker av dem som vill etablera sig som företagare. Krav på straffrihet och yrkeskunnande är regel. I USA

sou 1984:8 Tillståndsplikt 199

finns i de flesta deistater system med obiigatorisk auktorisation för många siag av näringsverksamhet. För att få en fuiiständig auktorisation krävs i aiimänhet viss yrkesskickiighet och intyg om straffrihet. I Engiand används ett registreringsförfarande innefattande krav som i vissa fa11 har formen av etab1eringskontro11. Därti11 kommer en rad privata auktorisationssystem.

A11mänt kan sägas att man i Sverige stä11er förhåliandevis Iåga krav på den som avser att starta rörelse.

8.2¶Syfte och utgångspunkter

Kommissionen ska11 en1igt direktiven utreda om införande av vi11kor för rätten att driva näring är en användbar åtgärd i kampen mot ekonomisk brottsiighet inom närings- Iivet. I förevarande fa11 är syftet främst att ingripa mot oseriösa Medel bör sättas in som motverkar =

företagare. krimine11a e11er på annat sätt i11oja1a beteenden. Det är också önskvärt att oseriösa personer ska11 kunna hindras från att starta näringsverksamhet.

Det är emeiiertid inte bara ti11 detta huvudsyfte hänsyn måste tas. Krav på ti11stånd för att få driva röreise är ett ingrepp i näringsfriheten. När en så pass ingripande åtgärd diskuteras är det som framgått viktigt att noggrant väga fördeiar mot nackdeiar. Från samhä11sekonomisk synpunkt brukar vissa risker med ti11ståndsp1ikt anföras i den ekonomiska Iitteraturen. Det kan b1.a. finnas risk för att kontroiiåtgärder kommer att verka hämmande även på det seriösa, önskvärda nyföretagandet. Detta kan b1i föijden om tiliträdet ti11 marknaden regieras, om kraven stä11s för högt e11er om etab1eringsreg1erna uppievs som krång1iga och omständ1iga av företagarna. En följd av att nyetabieringar försvåras kan bii att konkurrensen på marknaden hämmas, viiket 1 sin tur kan Ieda ti11 högre prisnivå, mindre incitament för nytänkande, färre innova-

tioner osv. De företag som finns på marknaden får en alltför skyddad ställning. Höga krav på företagen kan också leda till ökade kostnader för företagen, vilket även det kan få som följd att konsumentpriserna höjs. Icke önskvärda effekter av detta slag måste så långt möjligt undvikas. Möjligheten att åstadkomma en sanering av vissa branscher genom att införa villkor för att få driva näring måste hela tiden vägas mot de negativa effekter som kan bli följden. Det är viktigt att åtgärderna anpassas härefter och att kraven på företagen blir rimliga. Kommissionen återkommer i det följande till dessa frågor i samband med att olika former för kontroll diskuteras. Det gäller att finna ett system som är effektivt, men ändå enkelt och obyråkratiskt. Ett effektivt och väl avpassat kontrollsystem bör i realiteten bidra till att skapa mer likformiga och rättvisa konkurrensförhållanden för företagen.

8.3 Former för kontroll

I detta avsnitt skall redogöras för vilka olika instrument för kontroll som står till förfogande.

Som framgått av redogörelsen i kapitel 2 kan kontroll utformas på olika sätt och göras olika långtgående. On man bortser från monopolförhållanden kan man grovt sett skilja mellan behovsprövning, kompetensprövning, vandelsprövning samt ekonomisk prövning. Kombinationer av dessa är naturligtvis möjliga och förekommer ofta i praktiken. Kompetensprövning och vandelsprövning kan ingå som delar i en allmän lämplighetsprövning i fråga om vissa typer av yrken. Registrering av företag ingår normalt som en del i kontrollen och torde vara en förutsättning för att ett kontrollsystem skall fungera effektivt. Registrering kan också vara ett alternativ till mer långtgående kontroll om man anser detta vara en för långtgående åtgärd, men ändå önskar tillsynsmöjligheter.

Behovsprövning innebär att en undersökning görs om det från a11män, näringspoiitisk synpunkt e11er utifrån de specie11a synpunkter som gör sig gä11ande på det aktuelia området finns behov av den röreise som ska11 startas. Tiiiträdet tili marknaden är regierat. Är marknaden mättad e11er råder överetabiering iämnas inga nya ti11stånd. Skä1et ti11 att införa behovsprövning torde vara att verksamheten som sådan bedöms som viktig för samhäHet och att det är angeiäget att det a11männa har ett avgörande infiytande över hur verksamheten byggts upp. Behovsprövning tiiiämpas numera restriktivt. Sådan förekommer dock t.ex. i fråga om ti11stånd att driva restaurang med a1k0ho1utskänkning, att driva taxitrafik och iinjebunden trafik och för att få driva röre1se som skorstensfejarmästare. Ti11stånden är förbundna med krav på hur verksamheten skaii bedrivas. Syftet är a11tså inte i första hand att komma åt o1ämp1iga näringsidkare e11er oseriösa metoder även om sådana hänsyn kan tas i samband med tiiiståndsprövningen.

Det finns aniedning att här knyta an ti11 marknadsekonomins förutsättningar och betydeisen av konkurrens me11an företagen.

Marknadsekonomin innebär ett decentra1iserat ekonomiskt system med betydande frihet för företagen att besiuta om åtgärder beträffande produktion, distribution m.m. av varor och tjänster. Åtgärdernas inriktning påverkas i sin tur av köparnas beteende. Det är så1edes en mångfa1d bes1ut som genom marknadsmekanismerna samordnas och styr näringsiivets inriktning.

Den näringspo1itiska måisättningen i Sverige är sedan iänge en vä1 fungerande konkurrens me11an företagen inom de ramar som statsmakterna stäiler upp. En sådan konkurrens kan sägas utgöra drivkraften inom marknadsekonomin. En väi fungerande konkurrens främjar näringsiivets effektivitet och utgör en prispress. På sikt 1eder en

effektiv konkurrens därigenom till det bästa utnyttjandet av samhällets resurser.

I prop. 1981/82:165 med förslag till konkurrenslag redovisades vissa omständigheter av central betydelse för att främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens. I sammanhanget togs näringsfriheten upp. En viktig förutsättning för en effektiv, fungerande konkurrens är, framhölls det i propositionen, att det alltid finns ett fritt marknadstillträde för såväl nya företag som för varor och tjänster från andra marknader. Till de grundläggande tankarna i en ekonomi med en marknadshushållning hör att det råder näringsfrihet och etableringsfrihet. En sådan frihet driver utvecklingen framåt och utgör ett tryck på de på marknaden befintliga företagen att inte stelna till utan i stället söka vara effektiva och hålla rimliga priser.

Också näringsutskottet har som framgår av den tidigare redogörelsen vid flera tillfällen framhållit det väsentliga i att näringslivet fortlöpande får tillskott av nya företag. Samtidigt har dock utskottet betecknat det som angeläget att olika slags missförhållanden så långt möjligt undanröjs och förebyggs. (Se t.ex. näringsutskottets betänkande 1979/80:53).

Behovsprövning innebär att marknadsmekanismerna åtminstone till viss del sätts ur spel. Konkurrensen på marknaden kan påverkas negativt. Det kan på sikt rubba balansen på marknaden. Ett kontrollsystem som innebär behovsprövning medför också svåra bedömningar för det organ som skall avgöra om behov av ytterligare företagsamhet föreligger eller inte. Om marknaden bedöms rymma nya företag måste vidare avgöras vem av flera sökanden som skall erhålla tillstånd. En byråkratisk apparat är oundviklig.

sou 1984:8 Tillståndsplikt 203

I en dei faii kan säkeriigen överetabiering vara en av orsakerna ti11 att en bransch biivit drabbad av ekonomisk brottsiighet. Överetabieringen har medfört en a11tmer hårdnande konkurrens och för att överieva frestas många företag undanhåiia t.ex. skatter och avgifter för att på så sätt kunna hå11a en iägre prisnivå än konkurrenterna. Förhåiiandena inom t.ex. schaktentreprenörsbranschen och åkeribranschen tyder på en sådan utveckiing. Överetabiering sku11e därför kunna peka på att behovsprövning borde införas. Genom behovsprövningen skuiie antaiet företag minska och därmed konkurrensen. Här måste man dock vara medveten om att denna begränsning sku11e komma att ske på konstiad väg. Det skulle inte bii marknadskrafterna som avgjorde om ett företag skuHe få utveckias eiier inte. Dessutom sku11e en sådan behovsprövning förmod1ingen s1å tämiigen biint mot både seriösa och oseriösa företag. Seriösa, initiativrika företagare kan komma att stäiias utanför marknaden. Behovsprövning kan få mycket a11var1iga konsekvenser för näringsiivets utveck1ing. Marknaden behöver kontinueriigt ett nytiilskott av företag och detta nyti11skott bör inte genom kvantifiering regieras från samhäiiets sida.

Behovsprövning är därför ingen iämpiig åtgärd när det gä11er att hindra oseriösa företagare från att driva näring. Eniigt kommissionens bedömning bör en så begränsande åtgärd som behovsprövning inte användas annat än i mycket specieiia undantagsfaii p.g.a. de negativa effekter som kan bii föijden. För att komma tili rätta med ekonomisk brottsiighet bör man eniigt kommissionens mening använda åtgärder som mera direkt riktar in sig på oseriösa beteenden.

innebär att en persons iämpiighet som

Vandeisprövning

företagare undersöks med utgångspunkt från vissa personiiga förhåiianden. Prövningen syftar ti11 att ge en så god uppfattning som möjiigt om sökandens person. Man kan t.ex.

kontr011era om den biivande företagaren är känd för redbarhet e11er om han visat sig misskötsam i något avseende. Personer som har ägnat sig åt t.ex. brottsiig verksamhet e11er på annat sätt genom sitt handiande manifesterat en uppenbar oiämpiighet att driva näringsverksamhet kan hindras från att etablera sig på marknaden för viss tid framöver. Misskötsamheten kan också avse benägenheten att fuiigöra ekonomiska skyidigheter gentemot det aiimänna.

Vandeisprövning förekommer idag på vissa områden t.ex. vid ansökan om tiiistånd för yrkesmässig trafik, serveringstiiistånd för restaurangröreise och vid ansökan om näringstiiistånd för utiändska medborgare.

Kommissionen anser vandeisprövning vara en åtgärd som, utan att innebära iångtgående ingrepp i näringsfriheten, tjänar syftet att hindra oseriösa personer från att driva näring. Vandeisprövning bör inte ha några nämnvärda negativa effekter från marknadsekonomisk synpunkt. Den drabbar i egentiig mening inte det seriösa företagandet. Endast personer som missbrukar näringsfriheten stoppas. Om konkurrensen på marknaden påverkas bör det vara ti11 det bättre genom att i11oja1a beteenden kan förväntas minska.

Vandeisprövning bör rimiigtvis inte heiier påverka prisnivån på marknaden. Införs vandeisprövning på vissa specielia områden kan detta ses som en kompiettering tiil de reg1er om näringsförbud som för närvarande gäiier och de utvidgade regier san kan förväntas b1i införda. Förhåiiandena på marknaden bör kunna förbättras genom att oseriösa personer på så sätt motas bort. Detta kräver dock också en effektiv och aktiv kontro11 över efterlevnaden för att en varaktig sanering ska11 åstadkommas. För att misskötsamheten ska11 kunna diskvalificera en sökande ska11 den vara reievant i sammanhanget och av förhåiiandevis a11var1igt s1ag. Ett system för vandeisprövning utveckias i kapitei 10.

sou 1984:8 Tillståndsplikt 205

innebär att vissa krav stä11s på före- Kompetensprövning

kunskaper. Det kan gä11a skickiighet i det tagarens

yrket e11er kunskaper om hur ett företag ska11 specieiia skötas och viika regier som gäiier för en företagare.

med krav på yrkesskicklighet är i a11mänhet att Syftet företagarna ska11 utföra ett kvaiificerat arbete och att

ska11 råda på marknaden. Sådan prövning föregod ordning kommer i dag på vissa områden, oftast i syfte att skydda konsumenternas 1iv och häisa. Se t.ex. kraven för att få arbeta som iäkare e11er som e1insta11atör. Normait stä11s dock i Sverige inga krav på yrkesskickiighet för att få driva röreise. Ser man ti11 utiändska förhåiianden stä11s ofta ganska höga krav i detta hänseende. Det är inte ovaniigt med både utbiidningskrav och krav på yrkeserfarenhet för att få starta egen röreise. En positiv bieffekt av kompetenskrav torde mycket vä1 kunna vara att företagarna aiimänt sett b1ir mer seriösa. Risken för att missförhå11anden av här diskuterat s1ag ska11 uppkomma torde vara mindre också av den anledningen att kompetenskraven i sig begränsar etabieringen i branschen. Konkurrensförhåiiandena b1ir inte iika uttaiade.

Men krav på yrkeskunnande kan också ha den negativa effekten att det hindrar ett önskvärt nyföretagande. Det kan ieda ti11 att företagsamma personer med goda idéer, men utan forme11 kompetens hindras från att komma in på marknaden. Stäiida inför kravet på viss forme11 kompetens kan somiiga avstå från att förverkiiga sina idéer. Marknaden kan därigenom gå miste om nya affärsidéer och nya produkter.

Höga krav kan också få effekter för konsumenterna. En arbetsgruppl under iedning av konsumentverket och med

1 Rapporten Auktorisation och konsumentskydd (KOV

1978:8-01).

representanter för statens industriverk, näringsfrihetsombudsmannen, SHIO-Familjeföretagen och Svenska Handelskammareförbundet behandlade från konsumentsynpunkt effekterna av obligatoriska krav på företagen. Arbetsgruppen menade att obligatoriska system - med i första hand kvalifikationskrav -

visserligen kan sägas vara konkurrensneutrala i förhållandet mellan godkända yrkesutövare men sådana system innebär ändå naturligen att konkurrensen begränsas mera påtagligt ju högre kvalifikationskrav som ställs. De begränsar sålunda det fria

yrkesvalet och försvårar nyetablering i branschen.

Höga krav kan också medföra utglesning av tjänsteutbudet, till nackdel för konsumenterna.

De konkurrensbegränsande verkningarna kan också få negativa effekter i form av högre prisnivåer och försvagade incitament till nytänkande och rationaliseringar.

Ett system med kompetenskrav skulle också kunna medföra bedömningssvårigheter, t.ex. att jämföra formell kompetens med annan likvärdig utbildning eller erfarenhet.

långvarig

Omständliga prövningar och byråkrati kan bli följden.

Enligt kommissionens mening bör därför detta instrument användas med försiktighet. När det gäller möjligheterna att komma till rätta med ekonomisk brottslighet synes inte kravet på yrkeskunskaper heller vara helt

ändamålsenligt.

Mot denna bakgrund föreslår kommissionen inga i

åtgärder

denna del.

Allmänna kunskaper i skötsel av företag kan avse kännedom om vilka regler som gäller för en företagare och arbetsgivare. Hit får räknas elementära kunskaper

i bokföring och redovisning, finansiering och kalkylering samt insikt i skatteregler och arbetsmarknadslagstiftning. Kännedom om de speciella regler som kan gälla för verksamheten i fråga torde också få innefattas i de elementära för

kunskaperna

sou 1984:8 Tillståndsplikt 207

en företagare. Utomiands är det inte ovaniigt att 1iknande krav stä11s på företagarna. Av det föregående framgår att det t.ex. i Norge stäiis sådana krav på den som ska11 starta röreise som hantverkare e11er entreprenör. I Sverige är dock krav på kunskaper i skötsei av företag sälisynta. Försöksverksamhet på området pågår dock som

nämnts i transportbranschen (se avsnitt 2.3.8). tidigare

Det är sjä1vfa11et viktigt att grundiäggande kompetens i hithörande frågor finns i ett företag för att det ska11 kunna skötas på rätt sätt. I många fa11 kan det mycket vä1 vara så att oegentiigheter har sin grund i okunnighet snarare än ont uppsåt. Brister i kaikyieringen kan t.ex. 1eda ti11 ekonomiska probiem. Det kan i ett sådant iäge vara frestande att skaffa sig lättvindiga krediter genom att inte beta1a in skatter och avgifter i 1aga ordning. Risken finns att en okunnig företagare på så vis haikar in på en oseriös väg. om företagarna är införstådda med de regier som gä11er torde chanserna vara större att de från början kommer in på rätt spår.

Eniigt kommissionens bedömning bör därför krav på e1ementära kunskaper av här nämnt siag kunna vara ett 1ed i strävandena att förhindra oseriöst företagande. Det ska11 framhå11as att det här inte är någon iångvarig, utbiidning som kommissionen har i åtanke, utan endast kunskaper som egentiigen a11a som driver röreise måste ha. De negativa effekter som har angivits kan b1i fö1jden av höga krav på exempeivis yrkesskickiighet behöver därför inte befaras uppstå i detta fa11. Frågan om företagarutbiidning utveckias närmare i kapitei 12.

Ekonomisk innebär att näringsidkaren ska11 visa

prövning

att han har de ekonomiska förutsättningarna för att driva röreise e11er att han kan stäiia säkerhet för verksamhetens bedrivande en viss tid framåt i tiden. Kontroilen kan här ha fiera syften. Det kan vara att skapa stabiiitet

på marknaden eller att värna om konsumenternas intressen genom att skapa ekonomiskt säkrare förhållanden. Som tidigare redovisats krävs under vissa omständigheter ekonomisk säkerhet i form av bankgarantier för att få starta resebyråverksamhet. Detta krav har införts med syftet att ta till vara konsumenternas intressen. Ekonomiska garantier bör dock enligt kommissionens mening kunna användas även för att tillvarata stats och kommuns intressen av att få in skatter och avgifter.

Inför man krav som innebär ökade kostnader för företagen kan man inte bortse från risken att följden blir en högre prisnivå. Företagen kan tänkas kompensera sig genom att i sin tur ta ut kostnaderna i konsumentledet. En höjd prisnivå är naturligtvis inget eftersträvansvärt från konsumentsynpunkt, men samtidigt kan hävdas att om en mycket låg prissättning har möjliggjorts genom illojala beteenden, som t.ex. att skatter och avgifter undanhållits, är det helt i sin ordning att priserna höjs. Företagen skall konkurrera på lika villkor och prissättningen självfallet grunda sig på lagliga affärsmetoder.

Vidare kan sägas att om kraven innebär att lycksökare och andra mindre nogräknade företagare hålls borta från marknaden kan en konkurrens på lika villkor återskapas. Den illojala konkurrensen från företag som inte fullgör sina skyldigheter gör det svårare för de seriösa företagen att driva sin verksamhet. En sundare konkurrens torde i sig också kunna innebära en prispress.

Skatte- och avgiftsundandragandet är idag ett stort problem. oseriösa företagare utnyttjar trögheten i uppbördsförfarandet och låter ofta konsekvent bli att betala in skatter och avgifter. Följden blir småningom stora restförda skulder. Om samhället ges möjlighet att kräva ekonomiska garantier för skatter och avgifter kan ett sådant oseriöst företagande försvåras. Kommissionen anser att ett system med ekonomiska garantier bör utformas. Frågan behandlas utförligare i kapitel 13.

9 FÖRUTSÄTTNINGARNA FÖR KONTROLL

9.1 Regleringen

Den möjlighet att införa krav på näringstillstånd som kommissionen vill föreslå har som framgått till syfte dels att motverka ekonomisk brottslighet, dels skapa bättre förutsättningar för att de förpliktelser med avseende på skatter och avgifter som är förbundna med driften av företaget verkligen fullgörs. Kommissionen har övervägt att föreslå kontroll för all näringsverksamhet men inte funnit skäl för detta. Visserligen skulle på sikt en sådan prövning allmänt kunna nedbringa det oseriösa företagandet och bidra till en sund utveckling av näringslivet, men allmän kontroll skulle också innebära ett betydande avsteg från den grundläggande principen om näringsfrihet. Det skulle vidare innebära en stor administrativ apparat med tanke på att antalet personer som varje år medverkar i nyetableringar är tiotusentals. Enligt kommissionens uppfattning bör det avgörande för när kontroll skall införas vara att ett starkt behov visat sig föreligga inom en viss bransch. Problemet med oseriöst företagande är som framgått inte lika uttalat inom alla delar av näringslivet. Majoriteten av näringsidkarna är skötsamma och i flertalet branscher är svårare missförhållanden att se som undantag. Kommissionen vill därför stanna för en mer begränsad form av kontroll som inriktas på sådana branscher där problemen med ekonomisk brottslighet och liknande oseriösa affärsmetoder blivit så markanta att åtgärder behövs för att åstadkomma en genomgripande sanering.

Enligt kommissionens mening har näringsfriheten i sig så väsentliga värden att kontroll bör tillgripas först när det visat sig att misskötsamhet av betydande omfattning förekommer bland näringsidkarna i en bransch. Misskötsamheten bör i detta sammanhang avse bristande laglydnad eller underlåtenhet att fullgöra skyldigheter enligt skatte- och avgiftsförfattningarna gentemot stat och kommun.

210 Förutsättningarna för kontroll sou 1984:8

En samiad och övergripande bedömning av förhåiiandena i he1a branschen bör göras och det totaia intrycket bör vara avgörande för om krav på näringstiilstånd ska11 införas.

Bedömningen av iagiydnaden bör framför a11t ta sikte på ekonomiska brott. Vad som ska11 avses med ekonomisk brotts1ighet har närmare redovisats i avsnitt 1.2. Det kan gälia t.ex. skattebrott, bokföringsbrott, gäidenärsbrott, bedrägerier, brott mot uppbördsiagen, konkurrensiagen, va1uta1agstiftningen och varusmuggiingsiagen. Även annan brotts1ighet bör beaktas - särskiit om det åsidogä11er sättande av de särskilda föreskrifter som kan gä11a för näringsverksamheten i fråga. Om i vissa fa11 koppiingar till annan i sig kriminaliserad verksamhet förekommer, t.ex. kontakter med den organiserade brottsiigheten, bör också detta vägas in vid bedömningen av lagiydnaden.

Bristande 1ag1ydnad behöver inte avse bara brott mot straffsanktionerade reg1er. Om företagarna i en bransch i stor utsträckning bryter mot andra reg1er som är ämnade att skapa goda förhåiianden på marknaden, - t.ex. konsekvent underiåter att rätta sig efter a11männa rek1amationsnämndens rekommendationer e11er återkommande ägnar sig åt - bör även detta ses som 0ti11bör1ig marknadsföring ett exempei på bristande 1ag1ydnad.

Benägenheten att fuligöra skyidigheter gentemot stat och kommun ska11 avse betaining och av skatter och redovisning avgifter. Detta rekvisit tar a11tså inte sikte på kriminaliserade förfaranden utan på annan under1åtenhet att fuilgöra sina förp1ikte1ser. Erfarenhetsmässigt vet man att oseriösa företagare många gånger inte betaiar in skatter och avgifter, utan iåter dessa sku1der växa sig a11t större. Om många företagare i en bransch är restförda för skatte- och avgiftsbetainingar kan detta därför vara ett tecken på att företagarna genom att utnyttja trögheten

i uppbördsförfarandet skaffar sig orättmätiga vinster. Samtidigt visar det sig ofta svårt för det alimänna att på ett verksamt sätt driva in de restförda beioppen. Underiåtenhet att betaia skatter och avgifter bör därför vara en omständighet som bör beaktas vid bedömningen av om krav på näringstiiistånd ska11 införas. För att restföringarna skall inverka vid bedömningen bör det vara fråga om beiopp som inte är obetydiiga för de enskilda företagarna.

Krav på tiiistånd bör som nämnts kunna införas bara om misskötsamheten b1and företagarna har fått en betydande omfattning i branschen. Misskötsamhet som kan konstateras b1ott i undantagsfaii bör sjäivfaiiet inte vara skäi nog för ingripande. Vad som ska11 avses med misskötsamhet av betydande omfattning kan emeiiertid inte anges med någon exakt siffra. Även en mindre ande1 misskötsamma kan ibiand påverka branschen negativt och åsamka branschen som he1het betydande skador. I sammanhanget bör för övrigt också beaktas att även i branscher som är att beteckna som kritiska sannoiikt f1erta1et företagare är seriösa. Vad som ska11 avses med misskötsamhet av betydande

omfattning måste såiunda avgöras utifrån förhåiiandena i varje bransch för sig.

Frågan om misskötsamheten har nått en betydande

omfattning bör ofta kunna avgöras med utgångspunkt från konkurrensförhåiiandena. För att marknaden ska11 fungera på ett tiiifredsstäiiande sätt förutsätts konkurrens på 1ika vi11kor. Oseriöst företagande innebär i11oja1 konkurrens. Har konkurrensförhåiiandena i branschen påverkats på ett sådant sätt att den seriösa företagsamheten kan antas vara hotad är nämiigen detta regeimässigt ett tecken på att andeien misskötsamma företagare är oacceptabeit stor.

Uppgifter om misskötsamhet kan framkomma på o1ika sätt. Branschundersökningar e11er branschvisa taxeringsrevi-

212 Förutsättningarna för kontroll sou |934;s

sioner kan ge information om hur van1igt förekommande ekonomiska brott och skatteundandragande är i en bransch. Den bästa informationen fås idag troiigen genom taxeringsrevisionerna. Statistik över antaiet företagare som är restförda för skatter och avgifter bör ge en relativt god bi1d av benägenheten att fuligöra skyidigheterna på detta område. Signaier om misskötsamhet kan också komma från myndigheter, branschorganisationer och fackiiga organisationer. Den fortsatta forskningen kan givetvis också tiiihandahåiia nya e11er förbättrade metoder att kartiägga den ekonomiska brottsligheten.

Kiart är emeliertid att ett ti11ståndsförfarande av det s1ag som nu diskuteras inte bör införas, om det inte finns ti11för1it1igt under1agsmateria1 som visar att åtgärden är befogad.

Arten och graden av missförhå11andena i branschen bör avgöra vi1ken form av kontro11 som ska11 införas - vandels-

krav ekonomiska e11er krav på prövning, på garantier grundiäggande utbi1dning. Är prob1emet främst att ekonomisk brottsiighet förekommer bör vandeisprövning vara den lämpiigaste åtgärden. Ekonomiska garantier för skatter och avgifter bör vara det mest ändamåiseniiga om probiemet främst är att antaiet restförda företagare är stort. Förekommer båda typerna av probiem i en bransch kan det sjä1vfa11et vara befogat att införa båda formerna av kontro11. I de fail probiemen kan antas mera bero på bristfäiiiga kunskaper och oerfarenhet bland företagarna kan krav på utbiidning tänkas vara en ti11räck1igt ingripande åtgärd.

Kommissionen har ingående övervägt hur en reg1ering av angivet s1ag bör utformas. En möjlighet vore att samia a11a erforderiiga bestämme1ser i en 1ag och där även ange de branscher som ska11 omfattas av systemet och vi1ka åtgärder som ska11 vidtas i varje bransch. En sådan ord-

ning förutsätter riksdagens medverkan vid varje utvidgning e11er inskränkning av iagens tiilämpningsområde och vid detaijutformningen av de vi11kor som ska11 gä11a i de särskiida branscherna.

Fiera skäi taiar emot en sådan Iösning. Systemet bör så- 1unda - om det ska11 bii effektivt -

riktigt möjiiggöra ett snabbt ingripande och ge utrymme för en betydande f1exibi1itet. Förhåiiandena varierar från bransch ti11 bransch och kan också ändras från tid tiil annan. Nya verksamhetsområden kan komma ti11 som inte kunnat förutses vid iagens tiiikomst. I dagsiäget är inte he11er a11a branscher tiiiräckiigt vä1 kartiagda med avseende på ekonomisk brottsiighet och skatteundandragande. Branschvisa undersökningar ökar efter hand kunskaperna på detta område. Nya s.k. riskbranscher kan på så sätt uppdagas. Andra branscher kan på sikt saneras efter det att åtgärder vidtagits. Att i lagen direkt peka ut vissa branscher synes därför mindre iämpiigt.

När det uppkommer behov av att ingripa mot missförhå11anden i en bransch, är det också mycket angeiäget att åtgärderna på ett smidigt sätt kan anpassas ti11 branschens förutsättningar och det aktue11a behovet. På så sätt behöver man inte riskera att göra större ingrepp i den grundläggande näringsfriheten än vad som är oundgängiigen nödvändigt.

Omständigheter av nu angivet siag taiar eniigt kommissionens mening för att bestämmeiserna om sådant näringsti11stånd som här avses bör samias i en av riksdagen besiutad medan det bör ankomma att -

ram1ag, på regeringen när behov - förordna om att de åtgärder 1agen

uppkommer möjiiggör ska11 träda i ti11ämpning i en e11er f1era branscher. Regeringen bör då också ha befogenhet att förordna om viiken e11er vi1ka av de i Tagen angivna

- ekonomiska e11er åtgärderna vande1sprövning, garantier utbiidning - som ska11 sättas in i den aktue11a branschen.

- Med den lösning som nu har skisserats bör naturiigtvis i 1agen noga anges under vi1ka förutsättningar bes1ut av det här s1aget får meddeias av regeringen.

Med en sådan ordning får samhä11et ett instrument som är genere11t och som möjiiggör att när missförhå11anden uppstått i en bransch ti11gripa den form av k0ntro11 som är bäst Iämpad med hänsyn ti11 förhå11andena i branschen. Det bör kunna bii ett effektivt medei som gör det möj1igt att re1ativt snabbt ingripa mot oseriösa affärsmetoder. Därigenom bör insatserna mot den ekonomiska brottsiigheten b1i effektiva.

Lagens syfte ska11 vara att motverka ekonomisk brotts1ighet. Den ska11 så1edes inte uppfattas som en a11män 1ag

om näringstiilstånd. Om näringsti11stånd sku11e behöva

införas i en bransch av andra motiv än att hindra ekonomisk brotts1ighet och skatteundandragande får inte den nu aktue11a 1agen användas.

Tanken är som framgått att k0ntr011 bara ska11 införas i de branscher där prob1emen med ekonomisk brotts1ighet samt . skatte- och avgiftsundandragande är mest akuta och där det så1edes är mest ange1äget att en kommer till

sanering

stånd. Ett kontro11system omfattande ett stort antal branscher sku11e inte minst av rent administrativa skäl vara ogenomförbart. Det sku11e medföra en stor och resurskrävande byråkratisk apparat, risk för Iånga väntetider för de sökande osv. Eniigt kommissionens bedömning bör inte mer än fem ti11 sex branscher samtidigt omfattas av krav på näringsti11stånd, för att systemet ska11 hå11as hanter1igt. En prioritering kan därför b1i nödvändig när man ska11 avgöra viika branscher som ska11 omfattas. Sku11e, efter det att systemet byggts ut maxima1t, ytter- Iigare riskbranscher uppträda där det bedöms som ange1äget att näringsti11stånd införs, bör man fö1jakt1igen överväga att 1åta kontr011en upphöra i någon bransch som ingår i systemet.

kontroll 215

Förutsättningarna för

Efter viss tid bör eniigt kommissionens en utmening värdering göras av hur kontroiisystemet har fungerat i de branscher där det har införts och om behov av kontro11 alitjämt föreiigger. En sådan omprövning av behovet bör därefter ske med jämna me11anrum. Kravet på näringstilistånd bör ju på sikt ieda tiii att förhåliandena förbättras. Om en kiart varaktig sanering kan anses ha kommit tili stånd i en bransch ska11 kontroilen upphöra. Kravet på omprövning och utvärdering bör eniigt kommissionens uppfattning särski1t anges i iagtexten.

Det försiag tiil lag om näringstiilstånd som kommissionen iägger fram utgår från grundsynen att om näprincipen ringsfrihet även i fortsättningen bör vara den bärande inom svenskt näringsiiv. Att kommissionen inte ansett principen kunna upprätthåiias he1t oinskränkt beror att

på

förhåiiandena inom ett antai branscher f.n. är sådana att det är nödvändigt att från samhäiiets sida sätta in kontroiiåtgärder för att komma ti11 rätta med skatte-

dåiig

discipiin och ekonomisk brottsiighet i aiimänhet. De begränsade ingrepp i näringsfriheten som härav på grund biivit ofrånkomiiga har eme11ertid kommissionen sett som undantag från en princip som i övrigt aiitjämt sin äger fu11a giitighet. Förhoppningen är att inom fiera av de områden där kontroiiåtgärder sätts in, dessa ska11 visa sig så verkningsfu11a att - efter en sanering några åtgärder eniigt den föresiagna 1agen inte ska11 Iängre behövas. Som framgått har denna grundsyn hos kommissionen b1.a. kommit ti11 uttryck i 16 §, vilken försiagets en1igt bestämmeise regeringen ska11 upphäva ett infört krav

på

näringstiiistånd, om de åtgärder som föreskrivits visar sig inte behövas iängre.

Kommissionen vi11 eme11ertid gå ett steg och ytteriigare iåta iagen om näringstilistånd - dvs. den grundläggande fuiimakten för regeringen att över huvud införa krav

på

216 Förutsättningarna för kontroll sou 19345;

tiiistånd - åtminstone tiil en början få begränsad giitighetstid.

bör aiitså, så snart den varit i kraft under ti11- Lagen räckiig tid för att möjiiggöra en utvärdering, på grundva1 av vunna erfarenheter b1i föremåi för omprövning och ånyo understäiias riksdagens prövning. Den tidrymd under viiken bör får dock inte sättas så kort att

iagen prövas man inte hinner få tiiiräckiig erfarenhet av iagen och dess En iämpiig avv gning kan eniigt kommis-

tiiiämpning. sionens mening vara att iagens första giitighetstid bestäms ti11 fem år från dess ikraftträdande.

9.2¶Branschfrågor

Tiilgängiigt materiai tyder på att probiemen med ekonomisk brottsiighet och annat oseriöst företagande är störst inom branscher som hör ti11 tjänstesektorn. Inom andra de1ar av näringsiivet, t.ex. jord- och skogsbruk e11er ti11verkningsindustrin, synes inte probiemen a11s vara iika uttaiade. Det kan därför diskuteras om ytteriigare begräns-

bör i det bemyndigande som regeringen får. ningar göras Kommissionen har övervägt att i den föresiagna iagen om näringstiiistånd ta in en bestämmeise som begränsar regeringens besiutanderätt på sådant sätt att kontroiisystemet bara får införas i fråga om sådan näringsverksamhet som avser erbjudande av tjänster tili aiimänheten. Det finns dock fiera skäi som ta1ar mot en sådan begränsning. Det

branscher även utanför finns enstaka tjänstesektorn t.ex. handein biiar - som måste anses möra

med begagnade tiil riskbranscherna och där införande av krav på näringstiiistånd kan diskuteras. En begränsning tili enbart tjänster sku11e vidare medföra betydande avgränsnings-

I en dei faii är nämiigen gränsen meiian tjänst probiem. och annan verksamhet fiytande. Det gäiier t.ex. verksamheter där i försäijningen ingår montering, instaiiation, service m.m. Kommissionen har mot denna bakgrund vait att inte föreskriva en begränsning ti11 enbart tjänstesektorn. De förutsättningar som måste vara uppfy11da för att

regeringen ska11 kunna besiuta om införande av krav på näringsti11stånd är också så utformade att kontrolien kommer att användas restriktivt. I praktiken torde därför regierna i huvudsak komma att omfatta branscher inom tjänstesektorn.

Som redogjorts för i kapitei 2 är ti11trädet ti11 vissa branscher redan i dag regierat i 1ag genom någon fonm av etableringskontroii. K0ntro11en tar i a11mänhet sikte på andra förhåiianden än att stävja ekonomisk brottsiighet. Kontr011en kan ti11 exempei ha införts för att skydda konsumenterna e11er för att skapa god ordning på marknaden. Om de nu aktue11a bestämmeiserna om näringstiiistånd sätts i tiiiämpning på sådana områden, måste en samordning ske med den befintiiga iagen på området. I annat fa11 får man två konkurrerande regeisystem. Samordningen kan tekniskt 1ösas endera genom att den nya regieringen i dessa deiar får ersätta nu gäiiande iag e11er genom att de här föresiagna regierna om kontro11 innehåiismässigt förs in i den gäliande iagen.

Två bestämda näringsgrenar, restaurangbranschen och den yrkesmässiga trafiken, är av särskiit intresse i detta sammanhang. Dessa två branscher är nämligen de som inom det nuvarande systemet har den mest Iångtgående personiiga 1ämp1ighetsprövningen av näringsidkare. Samtidigt ti11hör dessa näringsgrenar de riskbranscher som kommissionen särskilt haft i åtanke när möjiigheten att införa en effektivare kontroil och regier av näringstiiistånd har diskuterats. I båda fa11en har den föreskrivna Iämpiighetsprövningen eniigt respektive 1ag - yrkestrafikiagen (1979:559) och (1977:293) om handei -

iagen med drycker vid sidan av sitt ändamåi - att

huvudsakiiga främja respektive de aikohoipoiitiska och trafikpoiitiska syftena - a11t mera kommit att användas som ett instrument för att komma tiil rätta med ekonomisk brottsiighet.

218 Förutsättningarna för kontroll sou u9g4;g

Denna sammanbiandning av sinseme11an ganska väsensski1da ändamåi för prövningen kan synas tvivelaktig från såväi principieiia som praktiskt-organisatoriska utgångspunkter. Genom att iagarna inte ger något mera preciserat besked om vad vande1skontro11en i de o1ika fa11en ska11 avse kan prövningen ofta uppfattas som godtyck1ig. Hand1äggningen av tiilståndsärendena handhas vidare av sådana förvaitningsorgan som inte i första hand är speciaiiserade på att frågor med anknytning tiil ekonomisk brotts-

avgöra

Natur1igt nog har de siktet främst instä11t på de iighet. nykterhetspoiitiska e11er trafikpoiitiska må1 de är satta att ti11godose.

Vande1sprövningen med avseende på 1ag1ydnad och skatte-

eniigt de här diskuterade Iagarna har vuxit fram discipiin så småningom vid den praktiska ti11ämpningen a11tefters0m ekonomisk brotts1ighet fått en a11t större spridning inom branscherna ifråga. Någon a11män Iagstiftning avsedd att möta denna typ av probiem har inte funnits. Det har a11tså sina historiska förkiaringar att vad som egentiigen är en kontroll för att ti11godose mera a11männa samhällsintressen, har kommit ti11 stånd inom ramen för en speciai- Iagstiftning där iagstiftaren haft mera begränsade och specifika intressen för ögonen. När kommissionen nu föres1år en a11män 1agstiftning som har udden riktad mot just den som avser att driva näring men som är o1ämp1ig på grund av bristande 1ag1ydnad eller benägenhet att fu11göra sina skyidigheter mot det a11männa, finns inte aniedning att iängre upprätthå11a ett system som har drag av provisorium. Det är en k1ar fördel om vandeisprövningen i nu avsedd mening sker efter enhet1iga och bestämda kriterier i a11a branscher där den överhuvud ska förekomma. Den bör vidare handhas av myndigheter som med hänsyn ti11 kompetens och organisation är särskiit skickade ti11 att avgöra den typ av frågor det här är fråga om. I den mån krav på näringstiiistånd införs med stöd av den föresiagna fullmaktsiagen inom restaurang- respektive yrkestrafiknäringen

bör a11tså den ailmänna vandeisprövningen i utskänkningsärenden e11er ärenden angående trafiktiiistånd upphöra. Den bör istä11et och utesiutande ske i samband med att ärendet angående näringsti11stånd avgörs. En sådan ordning torde skapa bättre garantier för Iikformig behandiing och rättssäkerhet. Den kritik som måhända ib1and på goda grunder kunnat riktas mot krångei och byråkrati i särski1t utskänkningsärendena kan därigenan förväntas b1i miidare.

Såvä1 1agen om hande1 med drycker som yrkestrafik1agen är. uttryck för riksdagens iagstiftningsmakt. I samband med att en förordning utfärdas om införande av krav på näringsti11stånd inom någon av de branscher som dessa lagar reg1erar måste därför samtidigt en 1ag antas av riksdagen varigenom sådan vande1sprövning som ska ske i

näringsti11ståndsärendet, avskaffas eiier suspenderas

under den tid förordningen är i kraft. Mot bakgrund av den praxis som utbiidats och som även vunnit sin bekräfte1se i de aktue11a iagarnas förarbeten, torde det, trots 1ämp1ighetskriteriets a11männa avfattning i Iagtexten, inte vara möjiigt med en ändring b1ott av ti11ämpningen, dvs. utan forme11 ändring av sjä1va 1agen. Beträffande Iämpiighetsfrågor som har direkt och omedeibar anknytning ti11 respektive iagars ändamåi och där prövningen så1unda framstår som a1koho1po1itiskt e11er trafikpoiitiskt motiverad bör en iämpiighetsprövning däremot även i fortsättningen kunna ske i utskänknings- e11er trafiktiilståndsärendet. Ti11 de närmare detaijerna får stäiining tas i samband med att frågan om införande av näringsti11stånd inom viss bransch aktua1iseras.

En särski1d fråga är om det föresiagna tiiiståndsförfarandet bara ska11 avse dem som avser starta nya företag e11er om det också bör omfatta de redan etabierade företagen inom det kontro11erade området. Det sku11e såiedes innebära en n011stä11ning av branschen. Att tvinga de redan etabierade företagarna att genomgå vandelsprövning,

ställa ekonomiska garantier och eventuellt kontrollera deras kunskaper i företagsledning innebär naturligtvis ett ingrepp i deras näringsutövning och kan, om de inte förmår uppfylla villkoren, leda till att de tvingas upphöra med sin verksamhet. Detta kan få konsekvenser inte bara för företagaren själv utan även för t.ex. anställda. Ett praktiskt problem uppkommer också. En sådan ordning ställer - under en viss - krav

nämligen övergångstid på

en administrativ apparat. I stora branscher kan det röra sig om 10 000-tals företag som i så fall skall inordnas i systemet. De administrativa problemen torde vara störst vad gäller vandelsprövningen, eftersom denna prövning är mest arbetskrävande för myndigheterna. Det merarbete som blir följden av att låta redan verksamma företag omfattas, måste vägas in när man slutligt skall ta ställning till kontrollens omfattning.

Samtidigt måste ju redan den omständigheten att det finns ett betydande antal misskötsamma företagare i en bransch i sig vara ett starkt skäl för att också de redan verksamma företagen bör omfattas av kontrollen om branschen skall kunna saneras på ett effektivt och varaktigt sätt. Vidare gäller att om kraven införs bara för de nytillträdande finns risk för att konkurrensen inte kommer att ske på lika villkor efter det att reglerna införts. Da redan etablerade kommer att åtnjuta en mer skyddad

ställning på marknaden.

Enligt kommissionens uppfattning bör huvudregeln vara att även de existerande företagen skall inordnas i systemet för att inte negativa effekter av det slag som ovan nämnts skall bli följden. Det kan dock tänkas fall där man a/ resursskäl inleder med att granska bara nyetableringa^ för att därefter övergå till de redan etablerade. När det gäller kravet på ekonomiska garantier framstår det son särskilt viktigt att alla företag, både befintliga 0Cl nytillträdande, omfattas för att inte konkurrensolikheter skall uppkomma.

För att minska belastningen på tiiiståndsmyndigheterna kan kontroiien införas vid oiika tidpunkter i oiika branscher, och de befint1iga företagen föras in successivt i systemet under en viss övergångstid. K1art är emeliertid att

under en period måste få extra resurser för myndigheterna att pröva ansökningar från de befintiiga företag san ska11 inordnas i systemet. Kommissionen återkommer till denna fråga i det föijande.

A11a företagsformer måste naturiigtvis omfattas av systemet - enskiida näringsidkare iikaväi som oiika associationsrättsliga företagsbiidningar. Bestämmeiserna sku11e annars 1ätt kunna kringgås.

Ett tänkbart begrepp att använda i detta sammanhang är bokföringspiiktig röreise. Det används för övrigt b1.a. i regierna om näringsförbud. Bokföringspliktiga är eniigt bokföringsiagen (1976:125) a11a näringsidkare samt aktieboiag, hande1sbo1ag och ekonomisk förening även om boiaget e11er föreningen inte utövar näringsverksamhet. Enskiida firmor täcks aiitså in av 1agen. viiande boiag som inte driver näringsverksamhet kommer eme11ertid också med. Vissa företag kommer att fa11a utanför. Enskiid person som driver jordbruk e11er skogsbruk är inte bokföringsskyidig eniigt bokföringsiagen (dock eniigt jordbruksbokföringslagen). Bokföringsskyidiga är för övrigt inte he11er staten, kommunerna, landstingen och försam1ingarna.

Ett a1ternativ är begreppet näringsidkare. Begreppet näringsidkare används b1.a. inom marknadsrätten. Närings› idkare är var och en som driver verksamhet av ekonomisk art. Det ger sä11an upphov tiil några probiem vem som ska11 anses som näringsidkare. Fördeien med detta begrepp är att man 1ättare kan ringa in de företag som är verksamma. Eniigt kommissionens mening är begreppet näringsidkare att föredra. I denna framstäiining används som iiktydigt med näringsidkare begreppen företag och företagare.

222 Förutsättningarna för kontroll

Ut1ändska medborgare och ut1ändska företag som ämnar etabiera sig i Sverige är redan i dag underkastade viss etab1eringskontr011. De bör även omfattas av den kontr011 som här föreslås, när verksamhet skal1 etabieras inom ett regierat område. I fråga om ut1ändska medborgare görs redan nu en kontro11 som i vissa avseenden liknar den vande1sprövning som här föresiagits. Samordning me11an dessa båda kontr011er bör åstadkommas. De närmare formerna för detta återkommer kommissionen ti11 i det följande.

Begrepp som bransch e11er näringsgren har ingen entydig innebörd. Det är inte givet vi1ka verksamheter som skall räknas ti11 exempeivis restaurangbranschen. Det synes inte he11er meningsfu11t att i iagen söka ge begreppen en mer preciserad och a11mängi1tig innebörd. Avgränsningar måste göras vid varje ti11fä11e kontr011åtgärder ska11 införas. Detta är nödvändigt för att kontroiien ska11 kunna inriktas på de områden där behovet av åtgärder är störst. Sådana avgränsningar bör av

göras regeringen. Gränsdragningssvårigheter kan också uppkomma i det enskiida fa11et. Det är inte heit vi1ka verk-

givet samheter som ska11 räknas ti11 exempe1vis restaurangbranschen. Kommissionen vi11 här dock peka på att vissa verksamheter kan ha blivit definierade genom annan

1agstiftning. På så vis kan man få hjä1p med att precisera verksamheter som ska11 omfattas av kontroiien. Den näringsgrenskodning som används för statistiska ändamå1 och i b1.a. skatteregistreringen bör också kunna

ge väg1edning för hur branscher kan avgränsas.

En invändning som kan riktas mot att införa den föres1agna k0ntro11en i endast vissa branscher är risken för överströmning av oseriösa personer tiil andra branscher. De personer som stöts bort i och med tiliståndsprövningen kan tänkas påbörja verksamhet i en annan bransch i stä11et, där fritt ti11träde råder. Om sådana sku11e

branschbyten b1i van1iga kan föijden b1i att branscher i

som i dag inte

större utsträckning är drabbade av oseriösa före-

någon

sikt kan komma att smittas ner av sådana tagare på eiement.

Även om det inte kan utesiutas att branschbyten i en dei fa11 kommer att ske, ska11 å andra sidan risken med överströmning inte överdrivas. Det finns just ingenting som tyder på att övergångar från reg1erade ti11 oregierade områden är särskiit vaniiga i dag. I a11mänhet torde man kunna räkna med att en företagare har specia1iserat sig på ett visst område. Dessutom kan det vara just den osunda konkurrensen e11er iättheten att fiffia i en viss bransch som iockar tiil sig oseriösa personer och är grogrund för i11oja1a beteenden. I andra branscher, där kiimatet är ett annat, behöver inte sådana missförhå11anden uppstå.

10 VANDELSPRÖVNING

10.1 Innebörden

I detta avsnitt Iäggs fram förs1ag ti11 ett system för vande1sprövning av vissa företagare. Syftet med ett sådant

är att prövningen skaii kunna användas i kritiska system branscher för att förhindra ekonomisk brottslighet.

På de områden där vande1sprövning införs är utgångs-

att ti11stånd av myndighet ska11 krävas för att punkten näringsverksamhet ska11 få bedrivas. Tiilstånd bör bevi1jas den som kan antas bedriva verksamheten på ett från a11män synpunkt godtagbart sätt. Vid ti11ståndsprövningen bör den sökandes vande1 undersökas. Personer som under de närmast föregående åren ägnat sig åt brottsiighet av visst siag e11er på annat sätt visat sig k1art oiämp-

som företagare ska11 inte beviijas ti11stånd att iiga driva röreise. En sådan prövning, som bara inriktar sig på att mota bort o1ämp1iga personer från branschen, bör inte komma att utgöra något hinder för den seriösa de1en av närings1ivet. Prövningens innehå11 beskrivs närmare nedan.

10.2 Personkretsen

Vandelsprövningen bör i princip omfatta den e11er de personer i ett företag som svarar för iedningen av företaget och som har ett avgörande infiytande över hur verksamheten sköts.

Prövningen måste inrikta sig på företagaren i hans egenskap av fysisk person. Frågan uppstår här hur personkretsen praktiskt ska11 bestämmas. När vandeisprövningen sker i förväg, innan företaget har biidats, kan man inte a11tid peka ut vem e11er vi1ka som faktiskt kommer att svara för Iedningen. En presumtion behöver därför i vissa

226 Vandelsprövning

fall göras i fråga om vilka personer i ett som är företag att betrakta som ansvariga ledare.

När det gäller enskilda näringsidkare uppstår inga problem. Personen är i detta fall given. Inte heller torde enkla bolag och handelsbolag som regel till ge upphov några svårigheter när det gäller att bestämma kretsen. När det gäller handelsbolag och som har ett kommanditbolag, stort antal delägare, bör kontrollen avse som de bolagsmän har ett bestänmande över rörelsen. inflytande

Förhållandet är ett annat i fråga om aktiebolag, eko_ nomiska föreningar och stiftelser. är i dessa fall

Ägarna

inte alltid personligen ansvariga för verksamföretagets het. Prövningen bör i fråga om sådana företag inriktas på de formella företrädarna för den juridiska personen. Närmare preciserat anser kommissionen att vandelsprövningen bör omfatta styrelseledamot och verkställande direktör. styrelseledamöter har det avgörande inflytandet i företaget vad gäller och bör viktigare frågor därför bli föremål för kontroll. Verkställande direktör ansvarar normalt för den löpande verksamheten och har en därigenun central roll i företaget och bör av den anledningen omfattas av kontrollen. Vice verkställande direktör bör här jämställas med verkställande direktör.

Kommissionen har övervägt om också stiftare och firmatecknare bör bli föremål för kontroll. Det torde dock inte vara någon större mening i att kontrollera stiftare. Dessa medverkar visserligen vid men företagets bildande, företaget kan efter stiftandet lätt i andra händer.

övergå

Den som är firmatecknare utan att tillhöra styrelsen eller vara verkställande direktör kan svara

många gånger för

viss löpande verksamhet men torde sällan ha något större inflytande över verksamheten. Firmatecknare kan också snabbt och med täta mellanrum bytas vilket kan medföra ut, praktiska problem. övervägande skäl talar för att inte

“

Vandelsprövning 227

stä11a särskiida krav på sådana firmatecknare som inte samtidigt de1tar i företagets iedning.

En risk som a11tid föreiigger när krav på ti11stånd införs är att buivanförhåiianden arrangeras i syfte att kringgå bestänmeiserna. I förevarande fail sku11e en oseriös person genom ett sådant arrangemang kunna undgå vandeisprövoch i praktiken starta näringsverksamhet inom en ningen kontroiierad näringsgren. Utåt sett fungerar en bulvan som företrädare för företaget. För att regierna med krav på vandeisprövning skall b1i fu11t effektiva och träffa de som faktiskt sett innehar iedningen i ett företag personer är det angeiäget att kunna ingripa mot buivanförhåiianden.

Kommissionen har i annat sammanhang iagt fram förslag om införande av en bulvaniag (SOU 1983:46). Eniigt försiaget kan en person som genom buivanarrangemang söker kringgå exempeivis ett krav på tiiistånd stä11as ti11 svars och ådömas straff. Även buivanen kan straffas.

Kiart är emeiiertid att det utan att buivanförhåiiande kan förekomma att en person på grund av aktieföreiigger innehav har ett bestämmande infiytande över ett bo1ag men inte ingår i styreisen och inte heiier är verkstäiiande direktör. Att iåta den vandeisprövning som avses här omfatta även aktieägare i denna deras egenskap sku11e dock uppenbariigen från fiera synpunkter föra a11tför Iångt.

En förutsättning för att ett företag ska11 få bedriva verksamhet bör eniigt kommissionens mening vara att a11a som berörs av kontro11en ska11 ha godkänts som personer företagare vid prövningen. Detta bör gä11a i a11a iägen, dvs. såväi vid företagets igångsättande som vid ändrade förhåiianden i företaget. Den som träder in som ersättare eller som ti11träder en nyinrättad post inom företaget bör på samma sätt som övriga bii föremåi för vandeisprövning

228 Vandebprövning 1984:8

soul

och kunna uppvisa ett godkännande för att näringstillståndet för företaget skall gälla. Den som bedriver tillståndspliktig näringsverksamhet i strid mot detta krav skall kunna straffas. För de flesta företag blir ett sådant förfarande - med krav - endast på godkännande ett marginellt merarbete. Alla ändringar i t.ex. styrelsen för ett aktiebolag skall redan i dag anmälas och registreras, i detta fall hos patent- och registreringsverket.

10.3 Prövningens innehåll

Vandelsprövningen bör självfallet ta sikte på förhållanden som är relevanta för syftet att motverka ekonomisk brottslighet.

Prövningen bör närmare bestämt innebära att de personer som genom sitt handlande visat sig klart olämpliga som företagare skall kunna hindras från att driva rörelse. Något försök till bedömning av hur företagaren kan förväntas sköta sig i framtiden bör således inte göras vid prövningstillfället. Däremot bör - som kommer att utvecklas fram - en av ärendena ske. längre uppföljning Tillsyn och kontroll bör vara en viktig del av systemet.

Kriterierna för prövningen bör vara entydiga och enkla att tillämpa. Om kriterierna i hög grad förutsätter fria (diskretionära) lämplighetsbedömningar från tillståndsmyndighetens sida, finns risk för godtycke vid prövningen och risk för att en varierande praxis utvecklas i olika delar av landet. Erfarenheterna från existerande system där sådan lämplighetsprövning sker visar att reglerna många gånger är tvetydiga och svåra att tillämpa. Lämplighetsbedömningen i samband med utskänkningstillstånd och trafiktillstånd är exempel på detta. Ett visst utrymme för fria bedömningar kommer man emellertid inte ifrån. Det ligger i prövningsförfarandets natur att vissa avvägningar måste kunna göras.

som i första hand skall ligga till grund för De uppgifter

bör vara lätta att ta fram. Att vid prövningen prövningen

behöva väga in faktorer som bara mer eller obligatoriskt mindre slumpvis kan komma till myndighetens kännedom skulle innebära osäkerhet vid prövningen.

Av dessa skäl anser kommissionen att prövningen bör inriktas på att avse bristande laglydnad och misskötsamhet i om fullgörandet av skyldigheterna enligt skatte-

fråga

eller avgiftsförfattningarna.

Med bristande laglydnad bör i första hand avses kriminell belastning. Särskilt graverande bör brottslighet på det ekonomiska området vara. Begreppet ekonomisk brottslighet har helt entydig innebörd. Här åsyftas främst

ingen sådan brottslighet som typiskt sett hänger samman med näringsverksamhet. Hithörande frågor behandlas närmare i specialmotiveringen. Några exempel på kriminalitet av ekonomisk art som bör anses belastande vid vandelsprövningen kan dock nämnas, nämligen skattebrott, bokföringsbrott, bedrägeri, gäldenärsbrott, brott mot uppbördslagen, valutabrott och brott mot varusmugglingslagen. Den som dömts till näringsförbud bör självfallet inte heller

kunna medges näringstillstånd.

Härutöver bör beaktas om den sökande tidigare brutit mot regler som gäller speciellt för den verksamhet som är i åtanke. För t.ex. en person som söker tillstånd som åkare bör det inverka om han tidigare brutit mot regler på yrkestrafikens område.

att också annan kriminalitet - som inte Det synes rimligt

sett - i vissa typiskt hänger samman med näringsverksamhet fall kan tillmätas betydelse vid vandelsprövningen. Det bör här vara fråga om brottslighet som angränsar till ekonomisk kriminalitet. Vilka förhållanden som bör räknas hit utvecklas vidare i specialmotiveringen.

Kommissionens mening är att framför allt grövre eller upprepad brottslighet skall innebära ett hinder mot näringstillstånd. Enstaka smärre förseelser bör således inte inverka menligt för den sökande. I allmänhet bör med grövre brott avses som lett till fängelsestraff

brott

eller därmed jämställd påföljd. Till grövre brott bör även räknas brott som lett till höga bötesstraff.

I vissa fall bör även misstanke om brott kunna föranleda att tillstånd vägras även om inte dom föreligger. Av rättssäkerhetsskäl måste dock försiktighet iakttas härvidlag. Utredningsmaterial måste finnas som ger tillståndsmyndigheten tillförlitligt underlag för att avslå ansökan. Som närmare utvecklas i specialmotiveringen kan t.ex. finnas anledning att beakta förhållanden där den misstänkte är bunden vid brottet eller har erkänt. Är domstolens avgörande nära förestående bör myndigheten kunna hålla ärendet vilande fram till dess att frågan avgjorts.

Även vissa andra förhållanden än nu nämnda bör kunna beaktas. Den som i samband med näringsverksamhet upprepade gånger varit försatt i konkurs eller drivit i företag konkurs bör t.ex. inte anses lämplig att driva rörelse. underlåtenhet att deklarera är också en omständighet som bör kunna beaktas vid prövningen.

Under vissa omständigheter bör även brott som mot regler inte är straffsanktionerade vara att betrakta som uttryck för dålig laglydnad. Det gäller främst om någon systematiskt bryter mot sådana regler som tillkommit för att skapa goda förhållanden på marknaden. Även denna typ av illojalt beteende kan nämligen leda till att konkurrensen sätts ur spel. Den som konsekvent vägrar rätta efter sig allmänna reklamationsnämndens beslut eller den som upprepade gånger brutit mot vitesförelägganden har genom sitt handlande även han visat att han inte vill driva sin verksamhet i enlighet med de regler samhället ställt upp.

När det gä11er misskötsamhet i fråga om skyidigheterna

skatte- e11er avgiftsförfattningarna avser pröveniigt

främst om den sökande har stora skatte- e11er ningen avgiftsskulder e11er om han vid upprepade ti11fä11en varit restförd för sådana betainingar. vad som är att anse som stora restförda be10pp kan variera beroende på omständigheterna i det enskiida failet. Hänsyn måste tas ti11 arten och omfattningen av den verksamhet som den sökande har bedrivit. En a11män uppfattning idag torde vara att en enskiid person som hos kronofogdemyndigheten är restförd för beiopp överstigande 50 000 kronor anses ha stora skuider.

Den som är försatt i konkurs bör inte kunna medges

Däremot bör en konkursförva1tare - utan

näringstiiistånd.

krav tiilstånd - kunna svara för driften av ett företag

på

även i en tiiiståndspiiktig bransch.

Vid vandeisprövningen bör förhå11andena under en viss tid närmast före ansökan om näringstiiistånd beaktas. Misskötsamhet som iigger iångt ti11baka i tiden bör inte inverka. Den som i här aktueiia avseenden fört en kianderfri ti11varo under de senaste åren bör eniigt kommissionens mening accepteras som företagare. För de register som i praktiken kommer att iigga ti11 grund för prövningen gä11er ju också i aiimänhet vissa s.k. rehabiiiteringstider. En riktpunkt synes kunna vara att man vid kontrolien tar hänsyn tiil förhåiianden fem år före ansökningsdagen. Fem år överensstämmer också med den maximaia tiden för näringsförbud och även med den tidsrymd som kommissionen i annat sammanhang föresiår ska11 beaktas i samband med utredning av buivanförhåiianden.

Vid prövningen bör tiiiståndsmyndigheten inhämta uppiysningar från berörda myndigheter och organisationer. Uppgifter ur poiisens s.k. person- och beiastninsregister kan ge besked om den sökande är krimine11t beiastad. Ti11-

ståndsmyndigheten bör få tillgång till dessa uppgifter

genom att begära yttrande från berörd polismyndighet.

Polismyndigheten förutsätts grunda sitt yttrande på uppgifter som finns tillgängliga i olika akter, men något egentligt utdrag ur polisregister eller det allmänna kriminalregistret det är inte om. Istället

fråga

sker ett vidarebefordrande av ett urval av som uppgifter den tillfrågade myndigheten bedömt vara av intresse för den lämplighetsprövning som skall ske.

Ett liknande förfarande tillämpas i dag när länsstyrelserna skaffar sig underlag för lämplighetsprövningen i ärenden angående serveringstillstånd eller trafiktillstånd. Enligt nuvarande lagstiftning finns det inte något sekretesskydd för de uppgifter om sökandenas vandel som sålunda inhämtas, utan yttrandena hos länsutgör styrelserna offentlig handling.

Den ordning som gäller f.n. kan från integritetsskyddssynpunkt starkt sättas ifråga och vid den breddning av tillståndsverksamheten som lagen om näringstillstånd ger upphov till, framstår det som än angelägnare att de uppgifter det här gäller, i framtiden bör vara sekretessskyddade. Visserligen är hos domstolarna t.o.m. regelrätta utdrag ur exempelvis det allmänna kriminalregistret offentlig handling. Inom domstolsområdet upprätthålls emellertid av hävd och av principiella skäl en offentlighet som sträcker sig längre än vad som annars är vanligt. I den här aktuella typen av ärenden bör dock intresset av skydd för den personliga integriteten få ta över det grundläggande intresset av öppenhet och insyn i den offentliga förvaltningen.

Mot bakgrund av vad som hittills ansetts böra gälla lägger kommissionen i detta sammanhang inte fram

något

SOU l984z8 Vandelsprövning 233

färdigt förslag till lagstiftning på sekretessområdet, men vill ändå på frågan. vill man införa sekrepeka vilket alltså kommissionen i och för sig vill tesskydd, förorda, torde detta såvitt avser skyddet för den enskildes förhållanden förslagsvis kunna ske personliga en uttrycklig bestämmelse härom tas in i 7 kap. genom att sekretesslagen (1980:100).

bör också inhämta uppgifter från

Tillståndsmyndigheten

kronofogdemyndigheten om huruvida den sökande är restförd för skatter och avgifter. När frågan om näringstillstånd framstår som tveksam bör tillståndsmyndigheten om den finner det lämpligt ha möjlighet att begära kompletterande utredning från även andra myndigheter. Vissa uppgifter, t.ex. om en person underlåtit att deklarera, kan fås från centrala eller regionala skatteregistren. Riksskatteverket för register över personer som är dömda till näringsförbud. I REX-systemets register finns uppgift om bl.a. personer som är försatta i konkurs. Enligt ett förslag från skatteindrivningsutredningen skall riksskatteverket föra ett centralt konkurs- och näringsförbudsregister med hjälp av datateknik. I registret skall bl.a. finnas uppgift om näringsidkare som ofta förekommit i konkurs. Av registret skall också näringsidkarens koppling till eventuellt bolag framgå. Inom riksskatteverket pågår nu utredning om inrättande av ett sådant register. Enligt planerna skall kunna träda i funktion under år 1985. registret

De näringslivsorganisationer och fackliga organisationer som berörs bör beredas tillfälle att yttra sig i ärendena. En sådan remittering bör närmast ses som att ärendena kan tillföras ytterligare underlag för tilldärigenom ståndsmyndighetens beslutsfattande. Upplysningarna kan t.ex. föranleda kompletterande utredning av ärendet. Ibland kan flera fackliga organisationer komma att beröras. För att minska risken för byråkrati hos myndigheten, bör i sådana fall de fackliga organisationerna lämpligen samordna sina remissvar.

Vandelsprövning SOU l9l84z8

Tillståndsmyndigheten bör avväga hur ingående prövning som

behöver göras i det enskilda fallet. När det gäller vandelsprövningen av redan verksamma företagare bör kontrollen självfallet läggas på en rimlig nivå. Personer som i flera år drivit rörelse utan anmärkning bör kunna inordnas i systemet utan någon mer ingående Detsamma bör

prövning. exempelvis kunna gälla personer som ingår i styrelsen för företag som man vet driver sin verksamhet seriöst.

Som tidigare nämnts (2.3.9) måste utländska medborgare ha tillstånd för att få driva näring i Sverige. En vandelsprövning görs härvidlag. Nordiska medborgare och utlänningar med permanent uppehållstillstånd är dock undantagna från kravet. De utländska medborgare som ämnar starta verksamhet i en bransch som omfattas av det föreslagna systemet med näringstillstånd, kan också på denna grund bli föremål för vandelsprövning. I sådana fall bör de båda prövningarna kunna samordnas och ske vid ett tillfälle. En sådan samordning kan lätt ske om tillståndsmyndigheten i båda fallen är densamma.

Ett särskilt problem när det gäller utländska

medborgare är att, om personen i fråga bott i Sverige endast en kortare tid, så kan man inte kontrollera den sökandes förehavanden i hemlandet med hjälp av de uppgifter som finns hos myndigheterna i Sverige. Enligt förslaget skall en tid upp till fem år kunna beaktas vid I

prövningen. vissa fall kan det därför finnas att in

anledning begära vandelsutredning från polismyndighet eller motsvarande kronofogdemyndighet i den sökandes hemland. Viss sådan remittering sker i dag när det gäller tillstånd för utländska medborgare att driva näring. Med hänsyn till de svårigheter som i dessa fall ibland kan föreligga när det gäller att skaffa fram relevanta uppgifter, bör vissa anspråk på den sökandes egen medverkan till att utredningen blir tillräckligt fullständig kunna ställas.

Ett beviijat näringstiiistånd bör gä11a ti11s vidare. Tiiiståndet bör dock kunna återka11as om ti11ståndshavaren missbrukar förtroendet och begår t.ex. ekonomiska brott.

om återka11e1se behandias närmare i det föijande.

Frågan

10.4¶Tiilståndsmyndighet

Näringsti11stånd ska11 sökas hos myndighet. Kommissionen har övervägt oiika a1ternativ i fråga om viiken myndighet som bör handiägga tiiiståndsärendena.

I de fall 1iknande tiilstånd krävs i dag förekommer som framgått av det tidigare en varierande ordning vad gä11er tiiiståndsmyndighet. En dei ärenden prövas av polismyndigheten på orten. Det gäiier t.ex. ti11fä11ig handei. I något enstaka fail iigger prövningen hos kommunen. I vissa fa11 sker prövningen hos en centrai myndighet. Så är exempelvis fa11et med reseföretags garantier för utomnordiska Dessa ärenden hand1äggs av

sä11skapsresor. kommersko11egium. I fiertalet fa11 1igger dock tiliståndsprövningen hos iänsstyreiserna. Här kan nämnas s.k. utskänkningstiiistånd för restauranger och trafiktiilstånd för yrkesmässig trafik. Utomiands är kommuna1a ti11ståndsmyndigheter inte ovaniiga. I exempeivis det tyska systemet för näringstiiistånd sker prövningen hos ett kommunait organ.

Kommissionen har gjort föijande bedömning. Att iägga ti11ståndsprövningen på 10ka1 nivå hos endera poiismyndigheten e11er kommunerna kan medföra probiem med att tiiiförsäkra en enhetiig bedömning. Tiiiståndsprövningen synes inte he11er på något naturiigt sätt kunna inordnas i dessa myndigheters organisation. En central myndighet torde inte he11er vara någon 1ämp1ig iösning. Även om kontro11en bara kommer att omfatta vissa branscher kan det medföra hanteringsmässiga probiem att Iägga ti11ståndsprövningen på centra1 nivå. Utveckiingen kan också komma att visa att

andra branscher än de kommissionen ämnar föreslå bör innefattas i kontrollsystemet. Men framför allt innebär alternativet med en central myndighet svårigheter vid tillsynen av lagens efterlevnad. Tillsyn och kontroll bör vara en viktig del av systemet med näringstillstånd. En central myndighet skulle inte på egen hand kunna svara för tillsynen.

Tillståndsprövningen bör enligt kommissionen utföras av länsstyrelserna. Flera skäl talar för en sådan ordning. Det bör för det första vara en lämplig nivå att lägga prövningsförfarandet på. Länsstyrelserna har vidare en sådan organisation att de är väl skickade att handha en sådan uppgift. För det tredje handhar länsstyrelserna som framkommit redan i dag tillståndsprövning i en rad fall. Om samordning härvidlag kan åstadkommas så att likartade tillståndsärenden handläggs av en och samma myndighet bör effektivitetsvinster och administrativa lättnader kunna bli följden till förmån för såväl företagen som för myndigheterna. Slutligen har länsstyrelserna också goda möjligheter att ta aktiv del i frågor som rör tillsyn och kontroll.

Till tillståndsmyndighetens uppgifter bör också höra att föra register över dem som beviljats näringstillstånd. Registrering är en förutsättning för att kunna utöva en effektiv tillsyn över branschen. Kommissionen återkommer

det följande till registreringsfrågor. Tillståndsmyndig-

heten bör vidare skriftligen meddela dem som erhållit

näringstillstånd.

För att göra handläggningen så effektiv som möjligt före slår kommissionen att företagsfrågorna bättre samordnas inom länsstyrelserna. En särskild funktion bör inrättas, med uppgift att svara för bl.a. frågor om näringstillstånd. Även andra näringsrättsliga frågor som faller på länsstyrelsen bör handläggas av denna funktion. En sådan

ordning möjiiggör en bättre överb1ick över ämnesområdet och en sam1ad bedömning från myndighetens sida. Länsstyre1sen bör ti11försäkras god särskiid kompetens för hand1äggandet av näringsrätts1iga frågor. Ekonomer och jurister bör t.ex. finnas b1and handläggarna. Frågor om organisation och resurser vid Iänsstyrelsen behandias utför1igare i det föijande (kapite1 17).

sou 19343 Näringsförbud 239

11 NÃRINGSFÖRBUD

Kommissionen vi11 som framgått begränsa sitt försiag om näringstiilstånd ti11 vissa branscher där probiemen med oseriöst företagande bedöms vara mest uttaiade. Kommissionen ska11 eniigt sina direktiv också ta stäiining ti11 näringsförbud som ett medel mot ekonomisk brottsiighet.

Som nämnts i det föregående kan eniigt nu gä11ande bestämmeiser i konkursiagen (1921:225) en näringsidkare i vissa fa11 dömas ti11 näringsförbud. Förbudet kan utdömas i samband med att näringsidkaren försätts i konkurs. Förutsättningarna är att näringsidkaren i fråga förfarit grovt otiilböriigt mot borgenärer e11er på annat sätt grovt åsidosatt vad som åiegat honom i näringsverksamheten. Näringsförbud får också meddeias den som upprepade gånger förekommit i konkurs om han i näringsverksamhet som föregått konkursen åsidosatt vad som åiegat honom som näringsidkare och näringsförbud är pâkaiiat av särskiida skä1.

kan meddeias enskiid e11er - Näringsförbud näringsidkare om näringsidkaren är en juridisk - företrädare för

person näringsidkaren. Näringsförbudet kan gä11a i högst fem år och prövningen skaii ske vid a11män domstoi på taian av åkiagare. Den som dömts ti11 näringsförbud får inte driva röreise som är bokföringspiiktig eniigt bokföringsiagen och inte he11er vara företrädare för juridisk person som driver bokföringspiiktig röreise. Överträdeise kan bestraffas med böter e11er fängelse i högst två år.

Ett utvidgat näringsförbud som kan ti11ämpas vid sidan av konkursrekvisitet framförs i diskussionerna ibiand som ett aiternativ ti11 näringstiiistånd för att komma ti11 rätta med ekonomisk brottsiighet inom näringsiivet. Ett utvidgat förbud sku11e kunna ta sikte på näringsidkare som gör sig skyidiga ti11 ekonomiska brott. Näringsförbudet har den

fördelen att det är seiektivt och därför bara drabbar dem som manifesterat sin oiämpiighet som näringsidkare. Vid tiiiståndspiikt måste däremot a11a genomgå kontro11. Jämfört med tiiiståndsplikt är risken för byråkrati mindre genom att det totait sett rör sig om ett färre anta1 ärenden. Man får också en ingående vid domstoi av prövning varje ärende. Domstoisprövningen gör dock samtidigt näringsförbudet ti11 ett förhåliandevis omständiigt förfarande. Prövningen tar Iång tid i förhåiiande tiil

tiiiståndsprövning vid myndighet.

Eniigt kommissionens bedömning är näringsförbudet ett oti11räck1igt instrument för att sanera he1a branscher som är drabbade av ekonomisk och skatteundanbrottsiighet dragande. Näringsförbudet är som framkomit inget instrument som kan massanvändas. För att åstadkomma en god sanering av näringsiivet sku11e ett stort antai sammaniagt näringsförbud behöva prövas vid domstoiarna och för att näringsförbudet sku11e vara effektivt i detta sammanhang, sku11e prövningen behöva ske snabbt. Det är mot denna bakgrund uppenbart att för de branscher som är mest drabbade av oseriöst företagande andra åtgärder måste användas. I sådana branscher måste ett man ti11gripa

förfarande med näringstiiistånd.

För den enskiide innebär ett vägrat i

näringstiiistånd

princip detsama som ett branschinriktat näringsförbud. Den som vägrats tiiistånd e11er godkännande att ieda tiiiståndspiiktigt företag biir automatiskt och under straffansvar förbjuden att etabiera e11er driva företag e11er att tiilhöra den iedande kretsen av personer i företag som är verksamma i kontroiierade branscher. Det vägrade tiilståndet, som är ett myndighetsbeslut begränsat ti11 det ärende som prövas, hindrar dock inte personen från att driva röreise i annan, icke

tiiiståndspiiktig

bransch.

Näringsförbud 241

är därför en nödvändig kom- Ett utvidgat näringsförbud ti11 kommissionens försiag om näringstiiistånd piettering för att de inslag av ekonomisk brotts1ighet och oseriöst som finns också i andra branscher ska11 kunna företagande bekämpas effektivt.

Det nuvarande näringsförbudet är eniigt kommissionens mening a11tför snävt genom att konkurs är en förutsättning för att förbud ska11 kunna dömas ut. Kommissionen anser att näringsförbud bör kunna utdömas också bortgenerelit från konkurs om en näringsidkare gör sig skyidig tiil sett ekonomiska brott. Det innebär att en person som döms för och bokföringsbrott av t.ex. skattebrott, gä1denärsbrott domstoi bör kunna dömas ti11 ett tidsbegränsat förbud.

om ett utvidgat näringsförbud vid sidan av konkurs-

Frågan

rekvisitet utreds för närvarande av en särskiid kommitté, (Ju 1981:03). Kommitténs direktiv

näringsförbudskonmittên

1981:63) har berörts i avsnitt 2.4. B1and (dir. tidigare annat ska11 kommittén överväga om utvidgade regier beträffande näringsförbud är en användbar metod att bekämpa

Näringsförbudskommittên beräknas

ekonomisk brottsiighet. siutföra sitt arbete under våren 1984.

Eftersom om ett utvidgat näringsförbud är under

frågan

utredande, 1ägger kommissionen inte fram något eget i denna dei. Det fa11er sig naturiigt att i försiag stäliet utformar detaijerna för

näringsförbudskommittên

det utvidgade näringsförbudet.

12 GRUNDLÄGGANDE UTBILDNING I FÖRETAGSSKÖTSEL

När det gä11er åtgärder för att biivande företagare ska11 skaffa sig eiementära kunskaper i skötsein av ett företag står fiera aiternativ tiil buds.

En möjiighet är att föriita sig ti11 företagarens eget initiativ att skaffa sig utbiidningen och från samhäilets sida nöja sig med att se ti11 att kurser i de nämnda ämnena finns iättiiigängiiga för företagarna. Genom den statiiga stifteisen SIFU (Stifte1sen Institutet för Företagsutveckiing) har vissa sådana kurser tagits fram. Vidare anordnar Utvecklingsfonderna iiknande kurser. Näringsiivets organisationer kan också sjäiva svara för utbiidningen av företagarna. Viss sådan utbi1dning sker idag. Kommissionen vi11 här peka på den utbiidning som sker i transportbranschen. Svenska Åkeriförbundet anordnar en kurs för b1ivande åkare (Eget på väg). Det är en veckoiång introduktionskurs med tonvikten 1agd just på skatteregier, finansiering, kaikyiering, bokföring m.m. samt regierna för yrkestrafiken. Skriftliga prov med betyg förekommer. En iiknande kurs anordnas för biivande taxiägare av Svenska Taxiförbundet (BLIV-kursen). Viss företagarutbiidning förekommer också inom schaktbranschen.

Kommissionen anser denna typ av kursverksamhet för biivande företagare vara ett bra initiativ från branschernas sida. Det är ett obyråkratiskt sätt att de1ge företagarna grundiäggande utbiidning. Samhäilets resurser behöver inte tas i anspråk och kursen kan iätt anpassas tiii aktue11a förhåilanden i branschen. Det är önskvärt att sådana möjiigheter ti11 utbiidning kommer ti11 stånd också inom andra branscher och att man från branschförbunden propagerar för att företagarna ska11 genomgå utbiidningen.

244 Grundläggande i

utbildning företagsskötsel sou 19341;

Som diskuterats i avsnitt 8.3 kan det finnas skä1 att gå ett steg Iängre och stä11a vissa krav på företagarna när det gä11er eiementära kunskaper i företagsskötsei. För närvarande pågår försöksverksamhet med den nyss nämnda kursen för åkare som ett ob1igatoriskt krav för att få ti11stånd att driva röre1se som åkare. Det statliga transportrådet, som utfärdar anvisningar för ti11ämpningen av yrkestrafik1agen, har näm1igen bes1utat att godkända betyg från kursen för biivande åkare under innevarande år ska11 vara en förutsättning för att få trafiktiiistånd för yrkesmässig 1astbi1strafik. Försöket ska11 utvärderas efter årets slut. Bortsett från denna försöksverksamhet förekommer idag inga krav på kunskaper i företagsskötse1. I teorin förutsätts dock kompetens i dessa frågor finnas i företaget.

En möjiighet vore att som ett ob1igatorium kräva utbi1dning av företagarna i grundiäggande frågor som rör skötse1n av ett företag. Ett sådant krav sku11e kunna införas i branscher som är drabbade av oseriöst företagande och där man kan anta att orsakerna ti11 prob1emen åtminstone de1vis är bristande kunskaper.

Från b1.a. fack1igt hå11 har krav i den riktningen stä11ts. Också vissa branschförbund anser företagarutbi1dning_vara en 1ämp1ig åtgärd. Krav på grundiäggande utbiidning i företagsskötse1 har vidare förts fram i motioner ti11 riksdagen (se avsnitt 5.3). Ser man ti11 utiändska förhå11anden finner man - som tidigare nämnts att det i Norge gä11er att den som ska11 starta hantverksrörelse e11er entreprenadröreise ska11 ha kunskaper i b1.a. bokföring och ka1ky1ering samt kännedom om de 1agar som reg1erar yrket (se avsnitt 4.3).

Först bör dock diskuteras hur Iångtgående krav man bör stä11a på företagaren sjä1v i detta hänseende. En b1ivande företagare kan vara idêrik och yrkesskickiig men mindre

kunnig i t.ex. bokföring. 0b1igat0riska kompetenskrav kan som nämnts verka hämmande på ett önskvärt nyföretagande. Ett aiternativ tiil att företagaren sjäiv ska11 besitta kunskaperna kunde vara att kräva av företagaren att han ska11 knyta nödvändig kompetens tiil företaget genom att aniita dug1ig rådgivare, t.ex. godkänd revisor. Å andra sidan bör det kunna anses vara ett rimiigt krav på en företagare att han känner ti11 de mer grund1äggande regierna som gäHer för skötseln av ett företag.

Effekterna av den företagarutbi1dning som för närvarande krävs i transportbranschen har ännu inte b1ivit föremåi för någon närmare anaiys. De hittiiisvarande erfarenheterna av utbiidningen har dock varit goda. Utbiidningskravet anses ha haft en positiv effekt på branschen. Kommissionen anser att resuitatet av försöksverksamheten inom transportnäringen bör avvaktas innan man tar definitiv stäilning ti11 om sådana kunskapskrav bör införas. Faller den nämnda försöksverksamheten vä1 ut och ieder den ti11 ett permanent obligatorium för yrkestrafiken bör övervägas om inte motsvarande krav bör kunna stä11as på företagarna i även andra branscher.

Kommissionen anser därför att en möjiighet för samhäliet att kräva utbi1dning i hur ett företag ska11 skötas bör ingå i det system för näringsti11stånd som kommissionen vili föresiå. Det ska11 här poängteras att den utbiidning kommissionen har i åtanke avser elementära kunskaper, inte kva1ificerad yrkesutbiidning.

Vad den grundiäggande utbi1dningen exakt ska11 innehå11a kan inte anges här. I viss utsträckning bör nämiigen sådan utbiidning anpassas efter den specie11a branschen. Utbi1dningen bör dock kunna omfatta åtminstone skattereg1er, bokföring, kalkyiering, finansiering m.m. och kanske framför a11t - kiart för vart han kan vända

göra företagaren sig för att få hjäip i dessa frågor om probiem uppstår.

246 Grundläggande utbildning i företagsskötsel sou 1934:3

Den som kan visa att han förvärvat motsvarande kunskaper på annat sätt bör befrias från kravet på utbildning.

Om näringsidkaren är en juridisk person bör utbi1dningskravet omfatta den som 1eder verksamheten samt dennes ersättare.

Som framgått anser kommissionen att det är en ti11ta1ande Iösning om utbi1dning kan ske i branschorganisationernas egen regi. Branschorganisationerna bör avsätta resurser för att sådan utbi1dning ska11 komma ti11 stånd. Utbi1dningen bör bedrivas på f1era p1atser i Iandet. Kostnaderna för utbi1dningen bör bekostas av företagen sjä1va. Ska11 utbi1dning av här nämnt s1ag göras ob1igat0risk är det dock viktigt att utbi1dningen har ett ree11t innehå11 och motsvarar de krav som a11mänt sett bör stä11as på en företagare. Samhä11et bör därför i sådant fa11 godkänna utbi1dningens upp1äggning och vidare avgöra hur höga krav som bör stä11as på kursde1tagarna för godkända resu1tat från utbi1dningen.

bör - Iiksom i Länsstyrelsen fråga om vande1sprövningen - vara och om en sökande

ti11ståndsmyndighet pröva har

förvärvat de grund1äggande kunskaper som ska11 krävas för

näringsti11stånd (se avsnitt 10.4).

Ekonomiska garantier 247

13 EKONOMISKA GARANTIER

13.1 A11mänt

Pr0b1emet med skatte- och avgiftsfusk inom näringsiivet har redan tidigare berörts. Samhä11et går på grund av skatte- och avgiftsundandragandet miste om avsevärda be1opp och de skötsamma, 10ja1a företagen hamnar i ett sämre konkurrens1äge. Även om det tota1t sett är ett mindre antal företagare som inte sköter sina åiigganden har missförhå11andena nått oroväckande stora proportioner.

Som en i11ustration ti11 detta kan statistik redovisas avseende omfattningen av restförda skatter och avgifter i de 1än som i början av år 1983 var inordnade i det s.k. REX-systemet. Härvid görs dock ingen uppdelning me11an företagare och enskiida. REX-systemet omfattade vid den tiden grovt räknat ha1va Iandets befolkning.

Sammantaget för a11a mede1ss1ag uppgick under maj 1983 de restförda be1oppen i REX-iänen ti11 5 386 miijoner kronor. Restförd kvarskatt utgör regeimässigt den största de1posten, i detta fa11 ca 1 850 mi1j0ner kronor. Arbetsgivaravgifter fanns restförda ti11 ett be1opp av 1 313 miijoner kronor. Restförda mervärdeskatter uppgick ti11 ca 896 mi1j0ner kronor, ti11kommande skatt ti11 ca 537, B-skatter ti11 ca 376 och A-skatter ti11 ca 279 miijoner kronor. B1and övriga skatter och avgifter kan nämnas att vägtrafikskatten var restförd ti11 drygt 30 mi1joner kronor. Sammantaget var ungefär 224 000 gä1denärer restförda inom REX-Iänen.

Med nuvarande reg1er kan dessvärre oseriösa företag spekuiera i korttidsvinster genom att inte fu11göra sina skyidigheter gentemot det a11männa. Det är angeiäget att myndighetsingripande kan ske på ett tidigare stadium än

248 Ekonomiska garantier sou 1984:8

vad som varit möjligt hittills. Kommissionen har lagt en rad förslag som syftar till bl.a. ett snabbare uppbördsförfarande. Det finns dock behov av ytterligare åtgärder. Kontrollaktioner i samband med uppbördsförfarandet kan i praktiken inte bli heltäckande och det är knappast möjligt att helt undvika en viss eftersläpning när det gäller sådan form av myndighetskontroll. Frågan är om det inte borde finnas en möjlighet att på ett tidigt stadium stoppa insolvent företagande. Behovet av sådana åtgärder har påtalats av bl.a. företrädare för skattemyndigheterna. Det gäller särskilt i vissa branscher.

Ett system med ekonomiska garantier för skatter och avgifter har ibland nämnts som en möjlig åtgärd för att tillgodose statens och kommunernas krav på att skatter och avgifter erläggs och att betalning sker i rätt tid.

Ett sådant system kan principiellt utformas så att företagen skall ställa säkerhet för vissa framtida fordringar gentemot det allmänna. Säkerheten kan vara i form av bankgarantier som kan tas i anspråk under vissa förutsätt-

4 ningar.

Krav på ekonomiska garantier som en form av etableringskontroll har diskuterats i ett par motioner till riksdagen (se avsnitt 5.3). Också från fackligt håll har man fört fram sådana krav på garantier. Ett företag bör, har man menat, inte få etablera sig utan att säkerhet för skatter och avgifter har ställts. På uppdrag av det dåvarande ekonomidepartementet har professor Peter Bohml vid Stockholms universitet studerat frågor om ekonomisk

1 Bohm, Peter (1983) Skatteundandragande och annan

ekonomisk brottslighet i ett samhällsekonomiskt perspek-

tiv - av centrala för en närmare

Identifiering frågor

analys. Stockholms Universitet (Stencil).

sou 1984:8 Ekonomiska garantier 249

brottsiighet och därvid tagit upp idén om ekonomiska garantier som ett aiternativ ti11 traditioneii etabieringskontroil. Går man tiilbaka i tiden finner man att säkerhet för skatter m.m. ti11 stat och kommun tidigare var ett krav som gäilde för ut1ändska medborgare. Det kan vara befogat att något närmare redogöra för hur detta system var uppbyggt och aniedningen till att det togs ur bruk.

I 1864 års näringsfrihetsförordning (NFF). som gä11de fram ti11 och med år 1968, fanns bestämmeiser om krav på garantier för skatter och iiknande vad gä11de utiändska medborgares rätt ti11 näringsutövning. Eniigt NFF sku11e nämiigen till utiännings ansökan om näringstiiistånd bifogas b1.a. vederhäftig borgen e11er annan säkerhet för utskyider ti11 staten och kommunen under tre år. Det ska11 dock nämnas att åtskiiiiga näringar var undantagna från NFF:s ti11ämpningsområde och i dessa fall gä11de så- 1edes inte kravet. Vidare skaii nämnas att rege1n tiiikom vid en tidpunkt (år 1918) då käiiskattesystemet ännu inte var infört.

1958 års näringsrättssakkunniga konstaterade att inneiiggande säkerheter i ärenden som gä11de utiänningars

under 1955 - 1958 inte hade näringsutövning, perioden behövt tas i anspråk mer än vid ett fåtai ti11fä11en. Detta tydde på att kravet på säkerhet inte hade någon större praktisk betydeise. Den näringsrättssakkunnige menade att om en utiänning bosatt sig i riket och startat röre1se, fanns aniedning räkna med att han hade för avsikt att stanna kvar. Normait syntes därför inte säkerhet krävas av de i iandet bosatta utiänningarna. Det borde vara ti11fy11est om tiiiståndsmyndigheten gavs möjlighet att när särski1da skäi var för handen, kräva att ut1änningen stä11de säkerhet. Detta kunde vara motiverat exempeivis om utiänningen heit nyiigen bosatt sig i Iandet e11er tidigare misskött sina skattebeta1ningar. Å1äg-

x 250 Ekonomiska garantier sou 1984:8 ”f

gandet borde också kunna komma i fråga om utiänning som erhåilit tiiistånd utan skyidighet att stälia säkerhet, sedermera eftersatte sina skyidigheter i skattehänseende. Beträffande utiänningar som inte var bosatta i riket borde kravet på säkerhet i princip den

bibehåiias, ansåg

sakkunnige. Försiagen iigger tili grund för nu gäliande regier på området.

Ett ytteriigare system för stäiiande av säkerhet för samhäiiets fordringar på skatt, sociaia och andra avgifter finns i den befintiiga iagstiftningen. Kronofogdemyndighet får nämiigen vid indrivning av fordran i s.k. aiimänt

måi,

i samband med att uppskov beviljas med betaining e11er viss indrivningsåtgärd, ta emot säkerhet som gä1denären e11er annan erbjuder sig att stä11a. Om detta ges i regier iagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m. Säkerhet kan emeiiertid en1igt den Iagen bara tas för sådana fordringar som inte har betalats i föreskriven ordning och därför ska11 drivas in. Fordringar som inte har förfaiiit tiii e11er betaining än mindre, fordringar som inte ens har uppkommit, kan inte föranieda att säkerhet tas. Departementschefen fann vid tilibiivelse iagens det visseriigen fu11t tänkbart med en ordning som medgav kronofogdemyndigheten rätt att ta säkerhet också i sådana fa11. Den antogs i och för sig kunna fungera vid sidan av möjiigheten att stä11a säkerhet i betainingssäkringsfaii och i samband med uppbörd. Då det emeilertid okiart

ansågs

viika återverkningar en sådan ordning sku11e få den

på

ordinarie uppbörden föresiogs dock i detta att sammanhang Iagen i vart fa11 ti11s vidare bara skulle indrivgä11a ning i egentiig mening, dvs. indrivning av sådana fordringar som inte betaiats i föreskriven ordning (prop. 1978/79:28 s 129).

De säkerheter som kan komma nämnda är ifråga en1igt 1ag pant, borgen - däribiand bankgaranti - e11er företagsinteckning. Kronofogdemyndigheten ska11 vid mottagande av

Ekonomiska garantier 251

säkerhet besiuta under viika förutsättningar säkerheten får tas i anspråk. Utan hinder av att säkerhet har mot-

får kronofogdemyndigheten vidta indrivningsåttagits gärder, när objektiv an1edning därtili förekommer. Stäiid pant får tiilgodogöras i den ordning som gä11er för utmätt egendom. Borgen får genast utsökas.

I det föijande ska11 diskuteras två aiternativ för hur oiika system med ekonomiska garantier kan utformas och användas för att ti11godose det aiimännas krav på skatter och avgifter. Vidare ska11 diskuteras vi1ka för- och nackdeiar sådana system sku11e föra med sig.

13.2 Ekonomiska garantier vid misskötsei

En möjlighet vore att samhäiiet gavs möjiighet att kräva ekonomiska garantier för skatter och avgifter när ett företag inte skött sina åiigganden i denna dei på ett tiiifredsstäiiande sätt. Företaget sku11e få en chans att fortsätta verksamheten, men bara under den förutsättningen att ekonomiska garantier stä11s för framtiden. Ett sådant system kan göras genere11t så ti11 vida att kravet kan riktas mot a11a företag som inte fu11gör betalningarna. En tänkbar variant är att kravet införs bara i branscher där särski1t utbredda probiem med skatte- och avgiftsundandragande kan konstateras.

En fördei med en ordning som innebär krav på ekonomiska garantier vid misskötse1 är att ett sådant system bara kommer att omfatta de företag som visat sig vara oseriösa. Det drabbar inte de seriösa företagen och kan inte he11er verka hämmande på nyföretagandet. Garantins stor- 1ek sku11e kunna stäiias i reiation ti11 det beiopp som undanhåiiits. Ett sådant system sku11e också kunna bii administrativt hanterbart genom att det verkar se1ektivt.

252 Ekonomiska

garantier

Från många synpunkter kan emellertid ett system, där kravet på ekonomiska säkerheter uppställs först vid visad misskötsel, antas vara ett alltför verkningslöst medel för att vinna de mål man syftar till. Systemet har till en början inte några inbyggda kontrollfunktioner. Under den tid som förflyter innan ett företag tillräckligt klart dokumenterar sådan misskötsamhet, att ett ingripande med krav på säkerhet effektivt kan verkställas, hinner därför som regel en ganska avsevärd skatteskuld att ackumuleras. Erfarenheterna från det nuvarande systemet för indrivning av restförda skatter och avgifter visar detta med all tydlighet. Och ett krav på säkerhet först vid visad misskötsamhet ändrar inte på detta eftersom säkerheten inom ett sådant system bara får betydelse för framtiden. Att banker eller andra kreditinrättningar skulle vara beredda att tillhandahålla garantier för betalningen av redan förfallna skatter och avgifter är inte en realistisk tanke mot bakgrund av de ändamålssynpunkter som ligger till grund för denna del av kreditinrättningarnas verksamhet. Ett system med krav på ekonomiska garantier först vid misskötsamhet utgör alltså inte ett verksamt botemedel beträffande de redan förefintliga ofta betydande skatteskulder, som vanligen brukar föreligga då ett ingripande från myndigheternas sida kommer till stånd.

En praktisk synpunkt som väger än tyngre är emellertid det faktun att ett företag som hunnit så långt i den ekonomiska utförsbacken att en större skatteskuld bokföringsmässigt redan synliggjord, eller latent belastar rörelsen, torde ha svårigheter som närmar sig det omöjligas gräns att mobilisera en kreditgivare som är villig att ställa ut den erforderliga garantin för de ytterligare skulder som kan komma att belasta rörelsen. detta skede av verksamheten torde som regel

företagets enskilda borgenärer, vare sig dessa tillhandahållit sedvanliga rörelsekrediter eller fullgjort leveranser till

verksamheten, redan ha stäiit sådana krav på säkerheter för sina prestationer att möjiigheten att uppbringa ytterligare sådana sedan iänge är uttömda för näringsidkaren ifråga. När frågan om bankgaranti för framtida skatter och aktuaiiseras - när röreiseidkaren

avgifter manifesterat sin misskötsamhet - kan a11tså säker-

någon

het överhuvud inte stäiias. Hotet om att garanti kan komma att krävas kan vid sådant förhåiiande inte he11er antas ha någon särskild preventiv effekt. Den enda skiiinaden mot det nuvarande systemet sku11e vara att kronofogdens ansökan om konkurs ibiand hade att föregås av ett ärende där ett krav på säkerhet förgäves framstälides. Ett system där säkerhet bara kan krävas vid visad misskötsamhet framstår därför i aiitför hög grad som en reform biott på papperet. Kommissionen vi11 därför inte väija denna väg.

13.3 Ekonomiska garantier som förutsättning för

näringstiiistånd

Som framgått av den tidigare framstäiiningen finns i vissa branscher betydande probiem med företagare som inte eriägger skatter och avgifter på ett tiiifredsstäiiande sätt. Några branscher har en oproportioneriigt stor ande] av restförda skattegäidenärer. Insiag av ekonomisk brotts- 1ighet förekommer också. Utredningar och statistiska sammanstäilningar visar på detta (se b1.a. kap. 5). Detta kan inte förkiaras av att den verksamhet som bedrivs inom dessa branscher i och för sig sku11e vara mer otrygg ti11 sin karaktär, än den som bedrivs inom andra branscher. Förkiaringen synes i stä11et åtminstone de1vis vara att branscherna i fråga genom sin verksamhetsstruktur erbjuder goda möjiigheter för den som vi11 fiffia att sätta sina pianer i verket. Den traditioneiia skatteuppbörden fungerar inte tiilräckiigt effektivt i dessa branscher.

254 Ekonomiska garantier

Typiskt för oseriös företagsamhet är b1.a. dess korttidsperspektiv. Avsikten är ofta redan från början att rörelsen bara skaii leva så iänge den tiiihandahåiier möj1igheter för den som driver och har kontroiien över verksamheten att göra korttidsvinster och att mjöika ut det fiktiva kapitai som kan skapas genom att inkomster, skatte- och avgiftsuppbörder samt regier om avskrivning av aniäggningstiligångar går i otakt. Den som köpt t.ex. schaktmaskiner på kredit där kreditbeioppet faktiskt ska11 amorteras på låt oss säga sju år men där avskrivning i räkenskaperna görs på haiva tiden hinner 1eva ganska gott på de inkomster som fiyter in under de tre första åren. A11de1es särskiit b1ir detta fa11et när skatter och avgifter samtidigt inte betaias in utan får växa ti11 en a11t större skatteskuid. Erfarenhetsmässigt fungerar nämiigen systemet så att sådana skuider kan ackumuieras under en tid av två ti11 tre år - ibiand tid - innan de föranleder verksamt iängre ingripande från myndigheternas sida.

Mot den bakgrund som skisserats här bör de åtgärder som vidtas i syfte att stävja missbruk av näringsverksamhet, - dvs. där används som bas för företaget ekonomisk brotts- - två krav. iighet uppfyiia siags De1s bör regeisystemet utformas på sådant sätt att det i sig initierar en fortiöpande och effektiv kontro11 av verksamheten. Härigenom försvåras det utnyttjande som förekonmer av att intäkter och kostnader - vartiii då även skatter och andra avgifter är att hänföra - sätt på tidigare beskrevs håiis i otakt. I många fa11 kan genom en intensivare kontroli insoivent företagande förväntas bii stoppat på ett så tidigt stadium - innan aiitför stora skuider hunnit ackumuieras - att konkurs undviks. Deis bör emeiiertid åtgärderna också ha ti11 syfte att så iångt det är praktiskt möjiigt ekonomiskt säkerstäiia det aiimännas att de

anspråk på

skatter och avgifter som eniigt gäiiande skaii vara regier förenade med att viss verksamhet bedrivs, verkiigen

Ekonomiska garantier 255

betaias. Att så sker är även en förutsättning för att konkurrensen inom företagsverksamheten kan äga rum på 1ika vi11kor.

Ett som uppfy11er dessa anspråk är att krav på

system säkerhet, 1ämp1igen i form av en bankgaranti, uppstä11s som en forme11 förutsättning för att näringsti11stånd över huvud ska11 kunna erhå11as inom vad som här har ka11ats riskbranscher. Att sådan säkerhet sedan successivt förnyas och såiunda fortiöpande hå11s vid iiv bör också vara en förutsättning för att företagaren i fråga ska11 få ha sitt ti11stånd kvar. I den mån giitig utfästeise inte Iängre före1igger, förutsätts a11tså ti11ståndsmyndigheten konstatera detta och automatiskt dra in ti11ståndet.

I varje affärsbanks verksamhet utgör kreditövervakningen 1ikavä1 som kreditbevi1jningen en centra1 punkt. Detta

särski1t företagskreditengagemang. Den normaia gä11er fortiöpande övervakningen torde i a11a banker ske eniigt i instruktionen fastiagda reg1er. När det gä11er vad som sku11e kunna kalias riskengagemang av någor1unda stor- 1ek synes det vaniiga vara att banken för varje enski1t fa11 kommer överens med företaget om hur banken ska11 följa företagets och bankengagemangets utveck1ing.

Kännetecknande för bankverksamheten är att kreditbesiuten fattas i oiika instanser beroende på det totaia engagemangets stor1ek. Upp ti11 en viss gräns fattas a11a kreditbes1ut av det enski1da kontoret och för större engagemang finns besiutsnivåer däröver. På samma sätt är kreditövervakningen som regel uppde1ad på nivåer. I de fa11 övervakningen s1ut1igt förs upp på en högre nivå är ärendet noggrant berett och genomgånget i iägre instanser.

256 Ekonomiska garantier

Den normala kreditövervakningen innefattar dels att det görs en bedömning av företagets kreditvärdighet med utgångspunkt från senaste bokslut och föreliggande prognoser, dels att det görs en genomgång och av värdering befintliga säkerheter för engagemanget. Det är här

fråga

om en årlig genomgång av alla engagemang av viss storleksordning. I detta sammanhang åligger det de enskilda kontoren att till central instans anmäla att man gjort genomgången av de engagemang för vilka övervakningen ej förs upp till högre nivå och att meddela vilka

åtgärder genomgången föranlett.

Utöver denna årliga genomgång tas ett till engagemang upp granskning om höjning av krediter eller ändring av säkerheter begärs. Dröjsmål med avtalade eller amorteringar övertrassering av ett checkkonto med eller utan beviljad kredit föranleder vidare att vederbörande företagsengagemang tas upp till granskning, varvid kontakt tas med företaget och eventuella åtgärder beslutas. Ett företag med bekymmer tar ofta självmant kontakt med sin bankförbindelse för att söka en lösning på de uppkomna problemen. I sådana fall sker helt inom banken naturligt granskning av det aktuella engagemanget.

Förutsättningen för att kreditövervakningen skall vara bra är att det råder ett förtroendefullt mellan samspel banken och företaget. Åtgärder som såväl i

påkallas

företaget som i banken skall komma fram ur gemensamma överläggningar, även i de fall då krediter måste sägas upp och indrivning göras.

Bankgarantier ställs inte ut på viss tid utan gäller tillsvidare till dess den garanterade prestationen eller förpliktelsen fullgjorts. De förutsätter i sin tur att säkerhet ställs till den garanterande banken, i princip av samma kvalitet och omfattning som vid ordinär kreditgivning. Regelmässigt prövar banken om den skall vidmakt-

Ekonomiska garantier 257

håiia sin utfästeise en gång om året, vaniigen i samband med att vederbörande företags boksiut finns tiiigängiigt. Priset för garantin motsvarar en ränta som beräknas efter f.n. - om året. Garantin måste avse ett

1,5 3 procent visst bestämt beiopp. Liksom vid den ordinära kredit-

genom iån finns eniigt bankiagstiftningen vissa givningen krav uppstäiida även beträffande garantiförbindeiserna ifråga om kapitaitäckning och iikviditetskvoter.

Tanken är att inom det här skisserade systemet bankerna ska11 vara den instans som i praktiken utför den materie11a kontroiien av de aktueila företagens stäiining och soivens. Genom att bankerna ska11 tiiihandahåiia den erforderiiga garantin får de förutsättas i eget intresse utöva en kontroii som är så pass grundlig och intensiv som bedöms erforderiig för att onödiga kundföriuster ska11 undvikas. Detta egenintresse torde vara ett ti11räckiigt motiv för att kontroii och anaiys av räkenskaper ska11 bii minst iika effektiv som vid en myndighets-

Bankerna har sjäivfaiiet både kompetens och granskning. vana att göra den erforderiiga bedömningen av det aktueiia företagets stäiining. Bedömning av kreditvärdigheten är ju, såsom framgått tidigare, något som regeimässigt återkommer i samarbetet meiian ett företag och dess bankkontakt i samband med den ordinära kreditgivningen. Ett företags bank får också genom sina fortiöpande kontakter med kunden särskiida möjiigheter att iära känna företaget och den eiier de personer som driver röreisen. Härigenom

ytteriigare goda praktiska förutsättningar att skapas föija företagets utveckiing. Kontroiien kommer att kunna ske under informeiia och avdramatiserade former utan tyngande byråkrati. I motsats ti11 en kontroii som handhas av myndigheterna kan den vidare decentraiiseras och ofta ske på heit 1oka1 nivå. Banksekretessen borgar för att kontroiien kan ske på grundvai av en god och fuiiständig information om företagets verkiighet utan att företagarna därför behöver känna sig utsatta för besvärande insyn från myndigheternas sida.

258 Ekonomiska

garantier sou 19343

Endast förbindeise från bank, dvs. affärsbank, sparbank e11er föreningsbank, bör godtas som säkerhet. Därigenom skapas garantier för att den nyssnämnda kontro11 som eftersträvas verkiigen kommer till stånd. Andra kreditinstitut e11er exempe1vis privatdiskontörer kan inte förväntas utöva samma effektivitet i detta hänseende b1.a. beroende på att såväi organisatoriska resurser som kompetens för detta s1ags bedömningar ofta saknas.

En annan förde1 med bankerna som garantigivare är att dessa torde komma att prompt betaia ut garantibe1oppen när en förbindeise begärs infriad i av att aniedning förfalina skatte- och befinns stå ute avgiftsbeiopp obeta1da. Erfarenheterna från ti11ämpningen av Iagen (1978:882) om säkerhet för - som skattefordringar en iag ti11åter även andra former av säkerheter såsom pant, borgen elier - däremot inte

företagsinteckning tyder på

att så a11tid är fa11et när andra kreditgivare kommer in i bi1den. Ofta föregås där av diskussioner betainingen om huruvida förutsättningarna för att säkerheten ska få tas i anspråk verk1igen är för handen. I det system som kommissionen vi11 föresiå är eme11ertid ett stort mått av automatik önksvärt. Annars b1ir systemet a11tför adinistrativt tungrott och dyrbart.

Som nämndes sker med jämna me11anrum av om en omprövning en bankgaranti ska vidmakthå11as. När det gä11er utfästelser av det s1ag som här är aktue11a - dvs. där garantin avser prestationer där det kanske mer än beror eijest på gäidenärens person och goda viija om de fu11görs e11er ej - förefaiier det att 1ämp1igt begränsa deras giitighet tili viss tid. Försiagsvis kan denna tid sättas ti11 ett år, den f.n. normaia omprövningstiden för som garantier Iöper ti11s vidare. Tanken är att de stä11da garantierna i tiilståndsärendet skaii in tiil ges iänsstyreisen som sedan har att bevaka deras giltighet. Har inte ny garanti kommit in när Iöptiden för den stä11da tidigare garantin

Ekonomiska garantier 259

ut, ska11 näringstiiiståndet automatiskt dras in.

går

Bankerna måste därför ta stäiining tiil frågan om ny

ska11 medde1as i så god tid att en sådan hinner garanti utfärdas och komma ti11ståndsmyndigheten tili handa utan att tiliståndet dessförinnan hunnit dras in. Detta befordrar snabbheten i prövningen viiket ytteriigare ti11godoser syftet att så Iångt möjiigt förhindra att ett insoivent företag under någon iängre tid kan fortsätta verksamheten.

Det är kronofogdemyndigheten som handhar indrivningen av restförda skatter och avgifter. Redovisningen av de medei som drivits in sker genom kreditering av respektive skatte- e11er avgiftskonto hos oiika myndigheter, beroende på vad för siags avgifter e11er skatter restskulden avser. Oftast är det samtidigt fråga om ski1da siag av avgifter och skatter som biivit restförda. Äidsta fordran tiiigodoses först, utan vid generaiexekution i samband med konkurs, då en proportionering sker med hänsyn ti11 respektive fordrans re1ativa stor1ek.

De 01ika myndigheter som så1unda kan komma att konkurrera om gäidenärens tiiigångar bör erhå11a dei i det belopp som garantiförbindeisen representerar efter samma principer som fördeiningen sker av de tiiigångar i övrigt hos gä1denären som tas i anspråk. Det synes därför mest praktiskt att kronofogdemyndigheten biir den myndighet som får aktuaiisera att garantiförbindeisen ska tas i anspråk. Om så ska ske omedelbart så snart framstäiining om indrivning gjorts e11er först sedan förhandiingar om amorteringspian e11er annan friviilig uppgöreise visat sig vara en oframkomiig väg, får bedömas på samma sätt som f.n. Inom i vart fa11 de något större företagen torde man a11tid få räkna med viss ti11fä11ig restföring som en normal företeeise, utan att för den sku11 f0rme11a exekutiva åtgärder behöver iniedas.

260 Ekonomiska garantier SOL 1984:8

Beslutar kronofogdemyndigheten att garantiförbindelsen ska tas i anspråk i anledning av viss restföring, får förbindelsen rekvireras från den enhet inom länsstyrelsen som handhar frågorna om näringstillstånd. Hos den bank som ställt ut förbindelsen får kronofogden sedan göra framställning om att den infrias.

Det kan självfallet diskuteras om reglerna bör utfonmas på sådant sätt att vidare drift i rörelsen helt omöjliggörs omedelbart i och med att den erforderliga garantin inte längre kan vidmakthållas av näringsidkaren. Vissa skäl kan tala för att en viss avvecklingstid Å medges. andra sidan kan också ett negativt besked från kreditinstitutens sida ifråga om en sökt reguljär kredit, som är nödvändig för rörelsens fortsatta drift, få samma effekt, utan att någon särskild avvecklingstid i sådana fall tillåts. Det är inte något samhällsintresse att den som blivit restförd för skatter och avgifter och som inte medgivits ytterligare anstånd fortsätter driften av rörelsen trots att han är på obestånd. Tvärtom visar en serie rättsfall från Högsta domstolen att i uppbördsmål det anses vara en skyldighet för en näringsidkare son kommit i detta läge att snarast möjligt söka sig i konkurs. (Jfr dock NJA 1981 s. 1014 där undantagsvis hänsynen till sysselsättningen inom viss region föranledde en annan bedömning.) Den avveckling som av personalpolitiska eller andra skäl kan bli aktuell blir alltså i normala fall en angelägenhet för konkursförvaltaren. Anledning saknas att se annorlunda på saken därför att en konkurs ibland kommer att föranledas av att näringstillståndet dras in till följd av bristande förmåga att tillhandahålla den nödvändiga garantin. Och i de fall tillståndet dras in medan konkurs trots allt inte är nödvändig föreligger i sak ingen egentlig skillnad. Finns det i och för sig förutsättningar att på ett seriöst sätt driva rörelsen vidare, torde det ofta gå att överlåta rörelsen till en förvärvare som har förmåga att ställa den erforderliga säkerheten.

Ekonomiska 261

sou 1934:8 garantier

Ett som medger dispenser e11er tid för avveckling

system skulie fordra en heit annan administration hos

siutiigen

Denna skuile behöva gå in i förekontroilmyndigheten. tagen och föija upp ärendena på ett helt annat och mera styrande aktivt sätt.

I iikhet med faiiet när ett näringstiilstånd dras in därför att röreiseidkaren t.ex. döms för ekonomisk brotts-

vi11 kommissionen a11tså inte föresiå något siags iighet dispensregei elier bestämmeise om rådrum för avveckiing när ett näringstiiistånd dras in på grund av att bankförbindeise inte kan tiiihandhåiias. Däremot kan besiutet om återkaiieise som sådant ibiand föregås av en varning.

Kommissionen finner såsom framgått tidigare att stora fördeiar står att vinna med att systemet utformas på sådant sätt att den erforderiiga kontrolifunktionen kommer att upprätthåilas av det privata bankväsendet. Inom detta finns vidare en redan uppbyggd och färdig organisation som både har kompetensen och är vä1 iämpad för uppgiften i fråga. Även från kostnadssynpunkt torde därför fördelar stå att vinna med ett sådant arrangemang. Kommissionen vili såiunda föresiå ett system som innebär att man inom vissa branscher uppstäiier krav på bankgaranti för att skatte- och avgiftsbetainingar fu11görs som vi11kor för att verksamhet över huvud ska11 få bedrivas. Härigenom

båda de syften kommissionen ve1at ti11godose. De1s gagnas säkerstäiis inom ramen för garantin det a11männas anspråk på att debiterade skatter och avgifter verkiigen betaias. Dels åstadkoms i obyråkratiska former den i viss mån fortiöpande och i praktiken förhå11andevis effektiva kontroii av företagens stä11ning som eftersträvas.

13.4 Garantibeioppets storiek

Avsikten är att den garantiförbindeise som banken stä11er ut endast ska11 kunna tas i anspråk för obetaida skatter

262 Ekonomiska garantier

sou 19341;

och avgifter ti11 det a11männa. Av tekniska skäi måste emeiiertid garantin begränsas ti11 ett bestämt nomine11t be1opp. Den fråga som då instäiier sig är hur stort detta belopp ska11 vara.

Kravet på bankgaranti ska11 i de branscher det här är fråga om gä11a oberoende av i viika juridiska former företaget drivs. Både fysiska och juridiska personer som vi11 etabiera sig skall a11tså avkrävas en garanti för att få tiiistånd att driva röreisen i fråga. Trots detta kan det vid en diskussion om beioppets storiek vara befruktande att som jämförei se betrakta de regier som gäiier aktiekapitaiets storiek i aktieboiag.

Aktieboiagsrätten har sedan början av 1970-talet varit föremåi för ett omfattande reformarbete. Ett första steg togs år 1973 då betyde1sefu11a ändringar skedde i 1944 års aktiebo1ags1ag. B1.a. höjdes för aktie-

minimigränsen kapitaiet från 5 000 ti11 50 000 kr. Boiag som biidats före 1973 fick dock anstånd ti11 utgången av år 1978 med att höja aktiekapitaiet. Övergångstiden har sedermera föriängts ti11 utgången av 1981 varför numera minimigränsen på 50 000 kr. gä11er för a11a aktieboiag.

I brottsförebyggande rådets översyn Likvidationsförfarandet eniigt aktiebo1ags1agen (BRÅ PM 1980:1) anförs avslutningsvis b1.a. fö1jande (s. 116):

Arbetsgruppen vi11 framhåiia att utrymmet för ändringar i aktiebo1ags1agen i syfte att förebygga brott inte är uttömt med denna och föregående promemoria. En som

fråga

bör tas upp ti11 prövning i 1ämp1igt är aktie-

sammanhang kapitaiets storiek. I juni 1973 besiöt riksdagen om höjning av iägsta tiiiåtna aktiekapita1 från 5.000 kr. ti11 50.000 kr. Höjningen träder i kraft den 1 januari 1982 såvitt avser b01ag som biidats före juni 1973. 50.000 kr. motsvarade i juni 1973 6,6 basbeiopp. I

Ekonomiska garantier 263

december 1979 motsvarade 50.000 kr. endast 3,7 basbeiopp e11er drygt 27.000 kr. i 1973 års penningvärde. För att motsvara 50.000 kr. i 1973 års penningvärde borde minimikapitaiet nu vara drygt 91.000 kr. Man måste räkna med att 50.000 kr. vid utgången av år 1981 inte kommer att utgöra en ti11räck1ig ersättning för aktieägarnas personiiga betainingsansvar för att förebygga att aktieboiagsformen utnyttjas för ekonomisk kriminaiitet.

Frågan har därefter tagits upp i riksdagen. I en motion ti11 riksdagen (1981/82:1582, vpk) föres1ogs att minimibeioppet för aktiekapita1et i nya boiag åriigen sku11e justeras i förhåilande tili infiationen. Beträffande befintiiga b01ag sku11e det krävas yttrande från revisorn för att underkapitaiiserade boiag sku11e få fortsätta sin verksamhet. Lagutskottet (LU 1982/83:16, s. 22) anförde i aniedning av motionen:

I samband med att utskottet två gånger vid 1980/81 års riksmöte behandiade frågan om särskiida regler för mindre företag prövade utskottet även med an1edning av motioner frågan om en höjning av minimigränsen för aktiekapitaiet (LU 1980/81:4 och 28). På hemstäiian av utskottet avsiog riksdagen motionerna. Utskottet framhö11 då att frågan om minimigränsen för aktiekapitaiet har anknytning ti11 spörsmåiet om o1ika reg1er för de största och för de mindre bolagen. Utskottet ansåg att det kan vara motiverat att man vid en anpassning av aktieboiagsiagens reg1er tili verksamheten i de största aktieboiagen och införandet av särskiida bestämmeiser för mindre företag reiativt kraftigt höjer den under gränsen för aktiekapitaiet. Vad utskottet såiunda anfört äger aiitjämt giitighet. Utskottet förutsätter att regeringen föijer utveck1ingen och vid en förnyad prövning av frågan om o1ika regier för de största och de mindre boiagen överväger spörsmå1et om en höjning av gränsen för aktiekapitaiet. Någon form av indexregiering av aktiekapitalet anser sig utskottet dock inte böra förorda.

264 Ekonomiska garantier sou 1984:8

På grund av det anförda anser utskottet att något initiativ från riksdagens sida i saken inte f.n. är påkallat. Motion 1582 yrkande 8 bör således avslås.

Någon förnyad prövning av frågan om olika regler för de största och mindre bolagen har ännu inte kommit till stånd. Spörsmålet om en höjning av den nedre gränsen för aktiekapitalets storlek har därför hittills inte aktualiserats inom det fortlöpande lagstiftningsarbetet. Den gräns som alltså gäller f.n., 50 000 kr., medför .emellertid enligt kommissionens mening att reglerna om aktiekapitalets storlek, och de därmed sammanhängande bestämmelserna om skyldighet för bolaget att gå i likvidation om inte dess tillgångar överstiger skulderna med minst detta belopp, mestadels, och särskilt vid oseriös företagsamhet, är helt otillräckliga för att tillgodose syftet att skydda borgenärerna. Den ordning kommissionen vill föreslå, med ett krav på bankgarantier inom vissa branscher, kan emellertid vara ägnad att förbättra förhållandena. Om företaget drivs i aktiebolagsform och sålunda utan personligt ansvar för skulderna tillkommer ju vid sidan av aktiekapitalet en förbindelse som innebär en garanti för att bolaget i vart fall i förhållande till det allmänna vid varje tillfälle också faktiskt är vederhäftigt för utfäst belopp. Så till vida är det föreslagna systemet, med ett beloppskrav på garantin på låt oss säga 50 000 kr., från borgenärssynpunkt avsevärt fördelaktigare än en motsvarande fördubbling av minimiaktiekapitalet från 50 000 kr. till det dubbla 100 000 kr. Beträffande aktiekapitalet, som arbetar i rörelsen, kan man ju - även om de nya strängare likvidationsreglerna

inneburit - vara säker härvidlag en förbättring aldrig på att det motsvarar reala tillgångar i bolaget. De syften som regler om en höjning av minimikapitalet skulle avse att tillgodose kan alltså vinnas än effektivare genom den här diskuterade ordningen med krav på bankgaranti som en förutsättning för att få driva rörelsen.

garantier

Vid bestämmande av vilken storlek garantibeloppet bör ha är det givetvis av intresse att titta på hur stora de restförda skatte- och avgiftsbeloppen brukar vara hos den som inom de aktuella branscherna missköter sina inbetalningar av skatter och avgifter.

Av de jämförelser, som riksskatteverket i samband med det s.k. AKS-projektet gjorde mellan REX- och skattedatabasen för fem av de största länen, kan utläsas att cirka hälften av de undersökta gäldenärerna hade en aktuell skuld som låg mellan 20 000 och 200 000 kr. Av dessa var det grovt räknat 20 procent som hade en skuld överstigande 100 000 kr.

De nu anförda siffrorna kan synas peka på att beloppet hos grantiförbindelsen bör ligga på en ganska avsevärd nivå, om syftet av reell säkerhet för de skulder som kan komma i fråga skall tillgodoses i tillräcklig mån. Mot detta talar emellertid att ett högt belopp kan verka etableringshämande inte bara på sådana näringsutövare som avser att verka oseriöst utan också den -

på

dessbättre även inom riskbranscherna - av

majoritet företagare som lojalt sköter sina skatteinbetalningar. Förhoppningsvis kan också den utvidgning av den personliga betalningsansvarigheten - dessutom fullgjord i förskott - som ett system med krav på garantiförbindelser i praktiken innebär, ha vissa preventiva effekter. Den kan på så sätt verka dämpande på skuldbeloppens tillväxt. vad som kommer att betyda ännu mer är emellertid att det system som kommissionen vill föreslå i sig inrymmer en avsevärt utvidgad fortlöpande kontroll av företagets ekonomiska ställning. Så stora skatteskulder som hittills skall därför som regel inte längre behöva uppstå. Bankerna förutsätts nämligen, i de fall ett företags utveckling pekar därhän att stora skatteskulder kan antas bli följden, i god tid innan detta perspektiv blivit ett faktum ha förvägrat förnyelse av den erforderliga bank-

266 Ekonomiska garantier sou 1934:3

garantin. Eftersom detta får till följd att också tillståndet att över huvud driva företaget vidare upphör, bör ytterligare tillväxt av skuldbeloppet kunna stoppas innan detta blivit alltför högt.

Vad som sagts nu pekar på att det garanterade beloppet kan bestämmas till ett lägre belopp än som kunde synas erforderligt med utgångspunkt från de restförda belopp som f.n. är aktuella. Eftersom det minsta tillåtna aktiekapitalet, 50 000 kr., är bestämt bl.a. utifrån en avvägning mellan å ena sidan borgenärsintressets krav på viss säkerhet, å andra sidan önskemålet om att ej onödiga etableringshinder ställs upp, synes lämpligt att en anknytning till aktiebolagslagens regler om aktiekapitalets storlek görs. Garantiförbindelsens belopp bör alltså bestämmas till 50 000 kr., generellt, såväl för fysiska personer som för aktiebolag och andra juridiska personer, och oavsett företagets storlek.

Vilka branscher bör omfattas av kontroll? 267

14 VILKA BRANSCHER BÖR OMFATTAS AV KONTROLL?

14.1 Aiimänt

Regeringen ska11 som nämnts ha befogenhet att bestämma viika branscher som ska11 omfattas av krav på näringstiilstånd. Besiut om att införa sådan kontroil bör föregås av en undersökning av förhåiiandena i de branscher som bedöms aktueiia. Oiika kä11or får här utnyttjas för att få fram en så a11sidig och tiiiföriitlig branschbild som möj1igt. En sam1ad bedömning av branschens situation bör göras.

Kommissionen har, på grund av den begränsade tid som stått till förfogande, inte haft möjlighet att utföra några egna djupgående branschundersökningar. Tidigare utredningar och rapporter, uppgifter från myndigheter, revisionsstatistik och statistik över restföringar m.m. ger dock en bi1d av förhå11andena i o1ika branscher. Kommissionen har på grundvai av detta materiai biidat sig en uppfattning om vi1ka branscher e11er näringsgrenar som bör omfattas av en e11er flera av de föresiagna kontroilåtgärderna. Kommissionens stäilningstagande är att se som rekommendationer.

Besiutsunderiaget kan efterhand breddas och förbättras. Nya branschundersökningar kan komma att utföras. Den datoriserade registreringen av restföringar, som nu snart är införd i hela iandet, ger möjligheter att mer systematiskt ta fram statistik över andeien restförda företagare. Genom branschvis utförda revisioner erhåiis också efter hand bättre kunskaper om förhåiiandena i branscherna. också granskningsinsatser av annat siag kan ge värdefuii information.

Som framgått av det tidigare ska11 bara ett Iitet anta1 branscher omfattas av kontr011en. Branscher som under senare år ofta nämnts som probiemområden när det gäiier oseriöst företagande är restaurangbranschen, biibranschen,

268 Vilka branscher bär av kontroll? omfattas sou 1984:8

de1ar av transportbranschen (åkerinäringen, flyttfirmorna och taxiröreiserna), byggbranschen (främst schaktentreprenörsverksamheten och må1eriverksamheten) städbranschen och fastighetsförmediingsbranschen. Probiemen i dessa branscher har uppmärksammats i o1ika sammanhang och från skiida hå11 har krav på åtgärder rests. Myndigheter, fackförbund och branschförbund har redovisat sina erfarenheter. Ofta har ti11ståndsp1ikt diskuterats. Branscherna har även vid fiera ti11fä1ien tagits upp ti11 behandiing i motioner ti11 riksdagen (se avsnitt 5.3). Särskiida utredningar har granskat förhåiiandena i vissa branscher. En redogöreise för dessa utredningar har iämnats i kapite1 5.

I det föijande redovisas kommissionens bedömning i fråga om de nämnda branscherna. Först redovisas vissa statistiska uppgifter om förhå11andena i branscherna när det gä11er restföringar och resuitat från revisioner.

För att få uppgift om i vi1ken utsträckning företagarna i s.k. kritiska branscher är restförda för skatter och avgifter har komissionen tagit fram statistik från kronofogdemyndigheternas s.k. REX-register via den näringsgrenskodning som sker i skatteregistren (se tabe11 14.1- 14.3). REX-registret, som innehåiier uppgifter om gäidenärer och deras skuider, omfattar f.n. 18 iän, däribiand storstads1änen. Omkring 78 procent av he1a befo1kningen täcks in av REX-systemet. Totait ingick i undersökningen toiv näringsgrenar, viika ti11sammans omfattade ca 73 500 personer. Näringsgrenskodningen avgränsar näringarna på ett visst sätt. Sålunda har restaurang- och kafêröreise s1agits samman. Till schaktningsverksamhet räknas också vissa andra grundarbeten. Bi1deta1jhande1 innefattar både nybiishandei och handei med begagnade biiar.

Vissa brister kan finnas i statistiken. Näringsgrenskodningen kan i något fail vara inaktue11 genom att den

Vilka branscher bör omfattas av kontroll? 269

person det gä11er nyiigen upphört med näringsverksamheten. Det kan också tänkas att i något fa11 en en1igt statistiken restförd sku1d nyiigen betaits. Samtidigt torde man å andra sidan kunna räkna med att motsvarande brister också finns åt andra hå11et, nämiigen att nya företagare och inte kommit med i statistiken. Totait sett gäidenärer bör inte statistiken på den aggregerade nivå det här är fråga om påverkas. De eventueiia brister som kan finnas bör vidare rimiigtvis vara jämnt fördeiade me11an o1ika näringsgrenar. Några systematiska fe1 i det hänseendet är tänkbara. Reiationen me11an de oiika näringsknappast bör därför inte påverkas. Möjiigen kan man här grenarna säga att om en näringsgren är föremåi för kontroiiaktioner från skattemyndigheternas sida, så kan det ieda tiii att antaiet restförda företagare i den näringsgrenen ökar.

För o1ika näringsgrenar har andeien restförda företagare fördeiade på be1oppsinterva11 räknats fram. De mede1ss1ag som har ingått i undersökningen är

B-skatt särskilt debiterad A-skatt kvarskatt tilikommande skatt mervärdeskatt arbetsgivaravgifter

Restavgifter ingår inte. Det gör inte he11er preskriberade beiopp eiier beiopp för vi1ka gäidenärerna beviijats anstånd. Avskrivna, men indrivningsbara, beiopp har däremot räknats in. Uppgifterna om restföringar är aktueiia i november 1983. Av materiaiet kan också utiäsas i vi1ken utsträckning skuidsituationen har förändrats under de senaste åren. Det är möjiigt att kontroilera om skuiderna är färska e11er om de har hängt med viss tid, i detta fa11 sedan år 1980.

270 Vilka branscher bör av kontroll?

omfattas

Nedan redovisas ett sammandrag av det statistiska materialet. Av tabe11 14.1 framgår den andeien procentueila restförda. De1s redovisas för varje bransch totaia andeien restförda företagare, dels andeien restförda vid minst 5 000, 50 000 och 100 000 kronor. Av tabe11 14.2

framgår

totaia antaiet företag och antaiet restförda.

En acceptabei ande1 restförda brukar av skatteadministrationen och kronofogdemyndigheterna anses vara omhögst kring 10 procent. Om man, för att hå11a ordentiig margina1, sätter 20 procent som gräns för en oacceptabeit stor andel restförda finner man ändå att fiera näringsgrenar hamnar inom denna grupp.

Av tabe11en framgår också att i a11mänhet inte företagarna är restförda för enbart I de mest utsatta bagate11be1opp. näringsgrenarna är mer än 10 procent restförda för beiopp överstigande 50 000 kronor. I några branscher är 8-9 procent restförda för mer än 100 000 kronor. Uppgifterna i tabeiierna kommenteras ytteriigare i samband med de föijande branschbeskrivningarna.

Av tabe11 14.3 framgår hur stor ande1 av i företagarna de angivna näringsgrenarna som var restförda vid undersökningsti11fä11et i november 1983 och som också var restförda år 1980. Detta ger en uppfattning om i viiken utsträckning skuldsituationen förändrats under perioden. Av tabe11en kan utiäsas att inga större skett förändringar i fråga om restföringarna. En stor ande1 av dem som var restförda år 1983 var det redan år 1980. Skuiderna har inte i någon större utsträckning betaiats. Det torde a11tså inte vara fråga om ti11fä1Iiga restföringar. Reiationerna me11an näringsgrenarna är också i stort sett oförändrade.

Vilka branscher bör omfattas av kontroll? 271

Tabe11 14.1. Procentueli ande] restförda företagare i vissa näringsgrenar, november 1983

Totai Ande] restförda för minst kr:

ande1

restförda 5 000 50 000 100 000

Bi1hande1 Schaktentreprenad och andra grundarbeten Åkeri Städentreprenad

P1åts1ageri

Må1eri Biireparation Restaurang och kafê Taxi VVS G1asmästeri E1insta11ation Kä11a: REX-registret

272 Vilka branscher bör av kontroll?

omfattas

Tabe11 14.2. Antal restförda företagare i vissa näringsgrenar, november 1983

Anta1 Därav anta1

näringskodade restförda Bi1hande1 4 540 1 115 Schaktentreprenad och

Summa Kä11a: REX-registret

Vilka branscher bör av kontroll? 273

omfattas

Tabe11 14.3. Procentueli ande1 företagare i angivna näringsgrenar som i november 1983 var restförda för skatter och avgifter (se tabe11 14.1) och som varit restförda sedan år 1980.

Bi1hande1 Schaktentreprenad och andra grundarbeten Åkeri Städentreprenad

P1åts1ageri

Måieri Biireparation Restaurang och kafê Taxi VVS Giasmästeri E1insta11ation

Käiiaz REX-registret

274 Vilka branscher bör av kontroll? omfattas sou 19344;

Som en jämföreise till det här redovisade materiaiet kan nämnas att andeien restförda företagare inom t.ex. jord-, skogsbruks- och fiskenäringarna är omkring ett par procent enligt beräkningar som gjorts i annat sammanhang.

Tabe11 14.4 på nästa sida visar riksskatteverkets revisionsstatistik för år 1982 avseende vissa branscher. Därav framgår antaiet revisioner och revisionsresu1tatet, dvs. den höjning av taxeringen som revisionerna Iett tili. De1s redovisas den samman1agda höjningen av taxeringen i resp. bransch, de1s den genomsnitt1iga höjningen. I tabe11 14.5 i 2 redovisas motsvarande statistik för a11a bran-

bi1aga

scher som granskades under år 1982. Totait genomfördes ca 11 600 revisioner med en genomsnitt1ig höjning av taxeringen med ca 57 000 kronor.

När det gä11er revisionsstatistiken i tabe11erna 14.4 och 14.5 ska11 framhåiias att de revisioner som har utförts kan ha varit mer e11er mindre systematiskt inriktade mot vissa branscher e11er företagstyper. Företagen kan a11tså ha va1ts ut en1igt oiika kriterier i de oiika branscherna. I en de1 fa11 kan revisionerna ha tagit sikte på kända missförhå11anden, i andra fa11 kan branscherna ha granskats mera förutsättningsiöst. Det har a11tså inte gjorts någon heitäckande undersökning för he1a närings- 1ivet med ett representativt urva1 av företag för varje bransch och eniigt identiska metoder. Jämföreiser me11an branscherna måste därför göras med försiktighet. Man kan av materiaiet inte utan vidare dra siutsatsen att skatteundandragandet är större i vissa branscher än i andra. Däremot visar materia1et för varje bransch storieken på de be1opp som undanhå11its.

Vilka branscher bör omfattas av kontroll?

275 Tabe11 14.4. Revisionsresu1tatet 1 vissa näringsgrenar. Revisioner utförda år 1982

Anta1 revi- Samman1. höjd Genomsnitt1. höjd

sioner taxering i kr. taxering i kr. Näringsgrenar

Schaktnings- och andra grundarbeten 386

Byggande av hus och an1äggningar 763

Byggnadsp1åts1ageri 105

Rör1ednings- och venti- Iationsverkstäder 206

E1insta11ations-

Restaurang- och kafê-

A11a näringsgrenar 11 635 Kä11a: RSV:s revisionsstatistik

276 Vilka branscher bör av kontroll?

omfattas

14.2 Restaurangbranschen

Restaurangbranschen nämns ofta som en bransch drabbad av ekonomisk brottslighet, m.m. Som framskatteundandragande kommit av det tidigare (kapitel 5) har missförhållanden påtalats av utredningar, fackliga och även organisationer uppmärksammats i riksdagsmotioner. Förhållandena i restaurangbranschen har ofta också tagits till i upp behandling den allmänna debatten.

Ofta förs hotell- och samman i en restaurangverksamhet bransch. Inom hotellverksamheten förekommer dock såvitt bekant inga nämnvärda missförhållanden vad ekogäller nomisk brottslighet och Hotellskatteundandragande. verksamheten lämnas därför utanför.

Antalet restaurangföretag till ca 6 500. uppgår Härav utgör de s.k. utskänkningsrestaurangerna - dvs. de som har tillstånd att servera alkoholdrycker - ca 3 000. Flertalet företag i branschen är över hälften är

småföretag. en-

skilda firmor eller enskilda Branschen näringsidkare. präglas av en snabb förnyelse av Man

företagsbeståndet.

har uppskattat att minst 40 av beståndet procent förnyas

under en tioårsperiod.

Branschorganisationen Sveriges Hotell- och Restaurangförbund (SHR) organiserar 1 800 ungefär restaurangföretag, främst de större utskänkningsrestaurangerna. Branschorganisationen omfattar dock som mindre framgår än en tredjedel av hela antalet SHR har vissa företag. vidtagit åtgärder för självsanering i branschen. Den som söker inträde i SHR skall vid ansökan lämna vissa om uppgifter företaget, personliga referenser m.m. Uppgifterna granskas av utomstående revisionsföretag. Förutsättningen för medlemskap är att företagaren bedöms har tillfredsseriös, ställande ekonomisk redovisning och anlitar auktoriserad eller godkänd revisor. Vidare har man utfärdat etiska regler för hur medlemmarna skall samt uppträda instiftat

Vilka branscher bör omfattas av kontroll? 277

en ansvarsnämnd med opartiska representanter. Ansvarsnämnden prövar frågor om vad som kan anses som god sed i branschen.

Viss kontroii sker också i övrigt av de företag som är mediemmar i SHR. Om SHR får kännedom om ekonomiska oegentdessa ärenden av förbudet sedan ansvarsiigheter prövas nämnden yttrat sig. SHR har visst samarbete med den fackiiga organisationen Hoteii- och Restauranganstäiidas Förbund när det gä11er b1.a. utredning om svarta iöner, genomgång av konkurser m.m. Från branschorganisationens sida anser man inte att ytteriigare åtgärder behöver vidtas utöver som redan idag sker i den myndighetskontroil samband med utskänkningstiiistånden och den saneringsverksamhet som branschen sjäiv bedriver. Man anser att restaurangbranschen i den aiimänna debatten oförskyiit utpekats som en riskbransch.

var under siutet av 1970-ta1 et föremåi Restaurangbranschen för av den statiiga hoteii- och en a11sidig kartiäggning Utredningens resuitat, som redo-

restaurangutredningen.

visades i betänkandet (SOU 1979:37) Hote11- och restauhar närmare kommenterats i avsnitt 5.1.2. rangbranschen, Här kan sammanfattningsvis föijande nämnas.

Utredningen ägnade ett särskiit avsnitt åt oegentiigheter i branschen. konstaterade att det vid diskus- Utredningen sioner om näringens konkurrenssituation ofta hade anförts både från branschens företrädare och myndigheternas sida att oiika siag av oegentiigheter snedvridit konkurrensen så att försvårats för de seriösa företagarna. Från iäget andra hå11 bestreds detta och det hävdades att oegentiigheterna endast hade margineii effekt på konkurrensiäget i branschen.

framhöii vidare att restaurangnäringen i oiika Utredningen nämnts som en kritisk bransch vad gäiide ekosammanhang

278 Vilka branscher bör av kontroll?

omfattas

nomisk och organiserad brottslighet. Användandet av svart arbetskraft var ett exempel på detta. Utredningen pekade också på att i rikspolisstyrelsens och rapport Organiserad ekonomisk brottslighet i Sverige (1977)

påfallande många

av de personer som figurerade i hade sin huvudrapporten sakliga verksamhet i restaurangbranschen eller ekonomiska intressen i sådan verksamhet. Utredningen fann det dock svårt att kvantifiera oegentligheternas omfattning.

Utredningen kunde visa på att i fråga om de skattemässiga oegentligheterna hade restaurangnäringen ett mycket högt revisionsresultat vid revisionsverksamhet och skatterazzior. Oredovisade skatter här till uppgick mycket högre belopp än i andra undersökta branscher.

Utredningen menade att man inte kunde bortse från de oegentligheter som förekom i branschen, även om omfattningen kunde ha överdrivits i den allmänna debatten och problemen främst syntes vara ett storstadsproblem. Å andra sidan stod det klart att illojal konkurrens förekom i näringen. Till en del syntes de osunda konkurrensförhållandena vara en följd av organiserad och ekonomisk brottslighet, omfattande fler branscher än hotell- och restaurangbranschen. Utredningen betonade vikten av att åtgärder vidtogs för att få till stånd sundare konkurrensförhållanden i branschen. som riktade

Samhällsåtgärder sig

mot företeelser, gemensamma för flera borde branscher, emellertid inte sättas in isolerat mot en enda bransch. Problemen borde, enligt utredningen, lösas i ett större sammanhang.

Utredningen ville dock inte förorda obligatorisk auktorisation eller etableringskontroll som skulle innebära en begränsning av antalet företag i branschen. En sådan begränsning kunde bromsa upp strukturutvecklingen och leda till bl.a. högre priser och brist och på nytänkande rationaliseringar. I fråga om utskänkningstillstånden

ansåg

Vilka branscher bör av kontroll? 279

omfattas

utredningen att 1ämp1ighetsprövningen borde skärpas och ske efter striktare Iinjer. Men förordade också en mer fortlöpande kontro11 av de företag som erhöll utskänk-

ningsti11stånd.

Som redovisats i kapite1 5 har förhå11andena i restaurangbranschen också behand1ats i andra sammanhang. På uppdrag av Hote11- och Restauranganstä11das Förbund gjordes år 1980 en undersökning av vi1ka former av ekonomisk brotts- Iighet som förekom i branschen. skattebrott, konkursmissbruk, bokföringsbrott m.m. framkom. Kart1äggningar av oegent1igheter inom branschen har också företagits från storstadskommunernas sida och av po1ismyndigheten i Stockho1m. Resuitaten pekar i samma riktning som tidigare nämnda utredningar. B1and annat framkom att ett f1erta1 restaurangföretag var restförda för betydande be1opp.

Bi1den av förhå11andena i restaurangbranschen kan k0mp1etteras med nyare uppgifter. Som framgår av tabe11erna 14.1 -14.3 över ande1 restförda företagare hör restaurang och kafê ti11 de verksamheter som får betecknas som kritiska. Ungefär var femte företagare är restförd. Närmare 8 procent av företagarna är restförda för beiopp överstigande 50 000 kronor. Materia1et går här inte att de1a upp me11an restauranger och kaféer.

Av tabe11 14.4, som bygger på riksskatteverkets revisionsstatistik, framgår att 425 revisioner under år 1982 i restaurangbranschen 1edde ti11 en genomsnitt1ig höjning av taxeringen med ca 93 600 kronor.

I Stockho1ms Tän utförde Iänsstyreisen för ett par år sedan revision av företag i restaurangbranschen. Endast s.k. utskänkningsrestauranger granskades. I 400 restauranger jämfördes mängden inköpt a1koho1 med den i bokföringen redovisade. Inköpt mängd kontro11erades via systemboiagets kvarta1suppgifter över försä1jningen ti11 restauranger. I 180 fa11 var differenserna så stora att

280 Vilka branscher bör omfattas av kontroll?

det gav an1edning ti11 revision av företaget. Här hade man satt gränsen 100 000 kronor e11er 30 procent på volymen som gräns för att ingripa. Under ett år 27 granskades restauranger. Bokföringen, kassaredovisningen och den ej redovisade försäijningen undersöktes. Detta revisionsarbete resu1terade i höjda taxeringar med samman1angt 12 miijoner kronor, dvs. i genomsnitt över 440 000 kronor. Åtskiliiga exempei på oegentiigheter framkom. Dubb1a kassaregister, ombongning, nolistämpiing e11er bongning av bara varannan kund var van1iga i kassafeiaktigheter redovisningen. Brister i bokföringen var också vaniiga. Oiika brott mot bokföringsiagen kunde konstateras t.ex. inkomstverifikationer och kontro11remsor saknades, huvudbokföring saknades, uppdiktade verifikationer m.m. Det visade sig också att arbetskraft av1önades svart. Uppgifter framkom att det inte var att ovan1igt personai framför a11t kockar - utöver redovisad lön av1önades svart med 2 000-3 000 kronor per månad.

Med erfarenheterna från Stockhoims län som grund har riksskatteverket initierat revision av restauranger enligt samma metoder i he1a landet. Revisionsarbete har härefter påbörjats i f1era 1än. Av nedanstående tabe11 (14.6) framgår ett deiresultat från revisionsarbetet. Det avser revisioner som utfördes meiian 1 januari och 30 november 1983. Revisionsarbete pågår a11tjämt. Revisionerna avser 1983 års taxering. Föresiagen av avser höjning taxeringen statiig inkomstskatt. Tota1t genomfördes under perioden 114 revisioner, varav 100 1edde ti11 taxeringshöjningar. Den sammaniagda höjningen eniigt dessa revisioner uppgick ti11 drygt 28 miijoner kronor. Den genomsnitt1iga höjningen per revision biev ca 245 000 kronor.

Antaiet revisioner och resuitaten från revisionerna varierar som synes me11an iänen. En anmärkningsvärt hög siffra uppvisar Göteborgs och Bohus 1än. Där genomfördes 14 revisioner vilka 1edde tiil av en sammaniagd höjning taxeringen med drygt 11 miijoner kronor.

Vilka branscher bör omfattas av kontroll?

Tabe11 14.6. Revisioner i restaurangbranschen år 1983 i vissa 1än

Antal Föresiagen sammaniagd höj- Län revisioner ning av taxeringen i kronor

Stockhoims 1än 26 8 767 221

1än - Uppsa1a

Göteborgs och

Eniigt kommissionens bedömning är restaurangbranschen drabbad av oseriöst företagande. Den kontro11 som sker i dag i samband med att ansökningar om utskänkningstilistånd prövas och den sanerade verksamhet som bedrivs i branschens egen regi är uppenbariigen inte ti11räck1iga åtgärder för att komma ti11 rätta med prob1emen. Många restaurangföretag fa11er för övrigt utanför dessa kontro11er. Mindre än häiften av restaurangerna är s.k. utskänkningsrestauranger och mindre än en tredjedei av

282 Vilka branscher bör av kontroll?

omfattas

företagen ti11hör SHR. Även om majoriteten av företagarna i branschen är skötsamma synes probiemen vara så utbredda och ha fått så negativa effekter för branschen som heihet att ytteriigare åtgärder måste vidtas.

Kännetecknande för restaurangverksamhet är att det är 1ätt att fiffia för dem som vili. Dubbia

kassaregister, omsättning av stu1na varor, fusk med entrêavgifter är några exempe1 på oegentiigheter som är enkia att genomföra men svåra för myndigheterna att komma åt utan

djupgående

?eVTSi0n- Att iämnar så stor

restaurangverksamheten handiingsfrihet åt näringsutövaren, stä11er också stora krav på hans personiiga egenskaper.

Eniigt kommissionens mening bör restaurangbranschen omfattas av systemet med näringsti11stånd. Detta vä1

iigger i Iinje med hote11- och restaurangutredningens om

försiag att åtgärder mot denna typ av oegentiigheter borde ske i ett större sammanhang. Vandelsprövning av företagarna bör tiiiämpas i restaurangbranschen. Den bör gä11a a11a typer av restaurangverksamhet, och ske vid etabieringstiiifäilet, inte som nu bara i samband med ansökan om utskänkningstiilstånd. Det finns inget som säger att probiemen enbart sku11e gälla de s.k. utskänkningsrestaurangerna. Kommissionen anser vidare att e1ementära kunskaper i företagsskötsei bör vara ett krav för att få driva näring i branschen. De företagare som är medlemmar i SHR bör kunna genomgå utbildning i branschorganisationens egen regi. För övriga företagare kan utbiidningen ordnas genom annan kursverksamhet. För att minska riskerna för skatteundandragande bör även stäilande av ekonomiska garantier

vara ett krav för näringsti11stånd.

Vilka branscher bör omfattas av kontroll? 283

Det kan finnas skä1 att undanta vissa de1ar.av restaurangbranschen från kraven på näringstiiistånd. Detta utveckias närmare i speciaimotiveringen (kapitei 19).

Förhåiiandet me11an den föreslagna vandeisprövningen och den som f.n. sker i samband med ansökan om utskänkningstiiistånd behandias särskiit i det avsnitt som föijer.

Vandelsprövning

En iämpiighetsprövning sker som nyss nämnts i dag vid den prövning som görs i samband med ansökan om serveringstiiistånd. Eniigt iagen (1977:293) om handei med drycker (LHD) ska11 tiiiståndsmyndigheten, som är Iänsstyreisen, vid prövningen beakta behovet av serveringen, serveringsstäiiets tjäniighet och den sökandes 1ämp1ighet.

Det finns aniedning att se närmare på hur iämpiighetsprövningen av företagarna går ti11 i dag och hur denna prövning ter sig i jämförelse med den vandeisprövning kommissionen vili föresiå. Som tidigare nämnts (avsnitt 9.2) har syftet med denna prövning från början varit rent a1koho1po1itiskt, men har efterhand kommit att användas också som ett instrument mot ekonomisk brottslighet.

Prövningen av den personiiga iämpiigheten gäiier dels i om föreståndare, nämiigen att denne skal] ha

fråga

kännedom om aikohoiiagstiftningen, deis beträffande den som driver serveringen att denne har ekonomiska förutsättningar att driva verksamheten på ett tilifredsstäiiande sätt. är att sökanden ska11 vara lämpiig att handha

Syftet den sociait ansvarsfuiia uppgiften att driva servering med aikohoidrycker.

i iämpiighetsbedömningen iigger i en a11män Tyngdpunkten bedömning av sökanden. För att kravet på kännedom om aikohoiiagstiftningen ska11 vara uppfyiit krävs att

284 Vilka branscher bör av kontroll?

omfattas

kunskaperna är dokumenterade, t.ex. genom att den sökande har gått igenom restaurangsko1a e11er har ett års par erfarenhet i branschen. är En ytterligare förutsättning att den sökande ska11 behärska det svenska i ta1

språket

och skrift samt ha kännedom om förhå11andena den

på

svenska arbetsmarknaden.

För att bedöma om den sökandes ekonomiska förhåilanden är ti11fredsstä11ande kräver 1änsstyre1sen i a11mänhet - om det är fråga om en ny företagare - in en finansieringsplan avseende verksamheten.

Lämpiighetskravet omfattar också krav på sökandens sociaia anpassning. Vid 1ämp1ighetsprövningen beaktas om den sökande tidigare gjort sig känd för misskötsamhet i ekonomiska frågor. Framför a11t inverkar vid br0tts1ighet bedömningen. Tiiiståndsmyndigheten gör i det enski1da fa11et en bedömning med hänsyn ti11 brottets

art, svårig-

hetsgrad och re1evans för sökandens 1ämp1ighet att bedriva a1koho1servering. I norma1a fa11 tas hänsyn ti11 förhå11anden två år tiiibaka i tiden.

Före1igger inte iängre förutsättningar för ti11stånd ska11 det återkaiias. Varning kan förekomma vid mindre a11var- Iiga fa11. Även om en ti11ståndshavare skött serveringen av aikohoidrycker i en1ighet med LHD kan tiiiståndet återka11as om ti11ståndshavaren från andra

utgångspunkter

anses o1ämp1ig. Det kan gä11a t.ex. ekonomiska brott, narkotikabrott e11er misshandel samt ekonomisk misskötsamhet.

Med ekonomisk misskötsamhet avses både vårdsiöst och uppsåtiigt beteende som, utan att vara innebär straffbeiagt, ett systematiskt åsidosättande av sky1digheter. Upprepade restföringar vad gälier skatter och avgifter kan diskvaiificera en ti11ståndshavare. kan Bristfä11ig bokföring också Ieda till att ti11ståndet återkaiias.

Vilka branscher bör av kontroll? 285

omfattas

är den nuvarande prövningen vidsträckt och

Som framgår

innebär en biandning av a1koho1po1itiska överväganden och mot ekonomisk brotts1ighet. Vissa moment i

åtgärder

stä11er sig kommissionen skeptisk ti11. Det prövningen t.ex. på förhand av om den sökandes gä11er bedömningen ekonomiska förhå11anden kan anses vara ti11fredsstä11ande. En sådan prövning - där man söker uppskatta företagarens att driva röreise - ter tveksam b1.a. från möj1igheter sig rättssäkerhetssynpunkt. Prövning bör eniigt kommissionens mening ske efter mer entydiga kriterier.

kommissionens bör 1ämp1ighetsprövningen av Eniigt mening i restaurangbranschen eniigt 1agen om hande1 företagarna med drycker kunna ersättas med den vande1sprövning som kommissionen föresiår. Den prövning som ska11 företas från rent synpunkt bör även i fortsättningen nykterhetspoiitisk ske eniigt 1agen om hande1 med drycker. Den nu angivna av innebär en uppstramning av förde1ningen prövningen prövningen. Kriterierna b1ir kiarare och därmed enk1are att ti11ämpa.

En sådan också den fördeien att en a11män ordning ger 1ämp1ighetsprövning kommer att ske vid etab1eringen, inte som nu först i samband med att utskänkningstiiistånd söks. Det ger en möjiighet att hindra misskötsamma personer från att starta restaurangverksamhet.

14.3 Transportbranschen

Den yrkesmässiga trafiken reg1eras f.n. genom yrkestrafikiagen (1979:559) (YTL) och yrkestrafikförordningen (1979:871) (YTF). Länsstyre1sen är tiilståndsmyndighet. för tiiistånd har tidigare behandiats i Regierna avsnitt 2.3.8.

286 Vilka branscher av kontroll?

böråomfattas

Här behandias den deien av transportbranschen som utgörs av bestäiiningstrafik. Linjebunden trafik iämnas utanför. Beställningstrafik av godstransporter utförs av åkerier och flyttfirmor. Det finns statistiken eniigt omkring 20 000 företag som ägnar sig åt trafik avseyrkesmässig ende godstransporter. 73 procent av dessa är s.k. Omkring enbiisåkare.

Probiemen inom yrkestrafiken har från fiera hå11.

påtaiats

- som är centrai - Transportrådet myndighet på området och iänsstyrelserna har uppmärksammat att överträa11var1iga deiser av regierna för yrkestrafiken förekommer. Uppfattningen om rege1överträde1ser de1as i stort av poiismyndigheterna. också från branschorganisationen Svenska Åkeriförbundet och den fackiiga organisationen Transportarbetareförbundet har förhåiiandena i branschen uppmärksammats.

Överetableringen är kraftig inom branschen. Transportsektorn är i dag inte expansiv. har antaiet Samtidigt småföretagare ökat under senare år. Den ofta hårda priskonkurrensen medför en risk för i Iagöverträdeiser syfte att kunna hå11a en iåg prisnivå. De överträdeiser som förekommer är främst skatteundandragande och s.k. svartkörning, dvs. att yrkesmässig trafik bedrivs utan tiiistånd. Svartkörningen anses vara ett främst i problem storstadsiänen.

Från myndigheternas sida har för att åtgärder vidtagits göra kontr011en i branschen effektivare. Initiativ har också tagits från Svenska Åkeriförbundet och Transportarbetareförbundet som båda har verkat för att kraven vid tiilståndsprövningen ska11 skärpas. Från branschförbudets sida har man särskiit för behovet av propagerat utbiidning.

Sedan ett par år ti11baka har myndigheterna intensifierat kontrolien av yrkestrafiken. av tiiistånden Uppföijningen

Vilka branscher bör omfattas av 287

kontroll?

bedöms iika viktig som initiaiprövningen. Det är viktigt att signaier om överträdeiser kommer ti11 myndigheternas kännedom direkt. Återka11e1ser måste kunna ske snabbt. En1igt uppgift från oiika iänsstyreiser vägras tiilstånd i ungefär 10 procent av ansökningsfailen, p.g.a. den sökande inte kan godkännas vid Iämpiighetsprövningen. Från myndigheternas sida anser man att den förbättrade kontroiien ger effekt. Länsstyre1serna arbetar tillsammans med b1.a. kronofogdemyndigheterna och åkeriföreningarna. Återka11e1ser är nu vaniigare än tidigare.

Det kan nämnas att Iänsstyreisen i Stockhoims 1än under år 1982 återka11ade ungefär 50 trafiktiiistånd, främst beroende på att skatter och avgifter inte betalats. Under samma tid ti11de1ades 10 tiliståndshavare varning. På 1änsstyre1sen i Stockho1ms iän har yrkestrafikdetaijen sedan år 1980 haft samarbete med poiismyndigheterna, kronofogdemyndigheterna samt Iänsstyreisens uppbördsenhet och revisionsenhet. Samarbetet med poiismyndigheterna har resulterat i fiera hundra domar och strafföreiägganden. En1igt 1änsstyre1sens egen bedömning finns en omfattande brottsiighet inom denna sektor, inte minst ekonomisk brottslighet. Bolagskaruseiier, buivanförhåiianden och systematiska konkurser bedöms vara van1iga.

I Stockhoims 1än har man strävat efter att sanera branschen vad gä11er restföringar. Under år 1982 fanns förfalina sku1der ti11 statsverket på 500 miijoner kronor. I samråd med uppbördsenheten och kronofogdemyndigheten har ett projekt för att sanera branschen satts igång. Kronofogdarna inom iänet har anmodat a11a trafiktiiiståndshavare med sku1der över 50 000 kronor att betaia skuiderna e11er få ti11 stånd en uppgöreise om betainingspian. I annat fa11 görs anmäian till iänsstyreisen för eventue11 återkaiieise av trafiktiiiståndet. Enligt uppgift har betydande effekter uppnåtts i fråga om indrivna beiopp.

288 Vilka branscher bör omfattas av kontroll?

Från 1änsstyre1sen i Ma1möhus 1än har uppgivits att den intensifierade kontro11en av restförda tiiiståndshavare har givit effekt. I september 1981 fanns i Iänet 367 tiliståndshavare restförda för samman1agt 15 miljoner, i mars 1982 var 310 restförda för 12 miijoner kronor och i oktober 1983 hade antalet sjunkit til] 211 vi1ka samman1agt var restförda för 11 miijoner kronor. Under de senaste två åren har i Malmöhus 1än 100 ärenden om återka11e1se behand1ats. I 40 fa11 har ti11ståndet dragits in p.g.a misskötse1, i ytter1igare 40 fa11 har varning ti11de1ats och i övriga 20 fa11 har tiliståndet återka11ats på andra grunder, t.ex. p.g.a. att verksamheten upphört.

I Jönköpings 1än återka11ades under samma tid 10 ti11stånd, varav 8 p.g.a misskötse1. Ett 25-ta1 varningar utdeiades.

En a11män uppfattning b1and myndighetsrepresentanterna är att påfö1jderna i dag är för Iåga vid brott mot yrkestrafikbestämmelserna. Enbart dagsböter ger inte ti11räck1igt avskräckande effekt.

Som redogjorts för i det föregående har den yrkesmässiga Iastbiistrafiken nyiigen granskats i en undersökning utförd av riksrevisionsverket (RRV). Utgångspunkten för undersökningen var regeisystemets utformning, dess efter- 1evnad och möj1igheten att övervaka efter1evnaden. Resu1taten redovisas i rapporten (1983-09-09) Yrkesmässig 1astbi1strafik - och

Iagstiftning handiäggning.

RRV sökte svar på frågan om i11oja1 konkurrens förekommer i branschen på så sätt att vissa åkare inte föijer lagar och förordningar. Att så sku11e vara fa11et hade påtalats både av branschen och statsmakterna. RRV samlade in statistik från riksskatteverket, trafiksäkerhetsverket, yrkesinspektionen och centra1a bil- och körkortsregistret

Vilka branscher bör omfattas av kontroll? 289

angående trafikförseeiser. Kriminaistatistik hämtades från SCB. En enkät gjordes biand Iänsstyreiserna. Skatte- och avgiftsskuider kontroiierades i de fem iän där REXsystemet då var infört. RRV kom fram tiii i huvudsak följande resuitat.

Under år 1981 dömdes ca 150 personer för s.k. svartkörning dvs. trafik utan tilistånd. Vid bedömningen av denna siffra bör dock uppmärksammas att antaiet iagförda är beroende av kontro11ens intensitet och omfattning. Under en period av fem månader år 1981 utförde poiisen en intensifierad kontro11 varvid 540 fa11 av trafik utan tiiistånd rapporterades. I samband med en datakörning uppmärksammades vidare att 477 företagare hade yrkestrafikmarkerade fordon utan att ha trafiktiiistånd. Svartkörningen torde a11tså vara mer omfattande än vad den officieiia statistiken utvisar.

Vid k0ntro11 fann RRV att upp tili 7,7 procent av åkarna inte var registrerade i mervärdeskatteregistret och inte he11er betaiade någon mervärdeskatt.

S.k. svart arbetskraft förekommer en1igt uppgifter i branschen. RRV fann det svårt att påvisa omfattningen av sådana oegentiigheter. För att få en uppfattning om stor- 1eken kontrolierades hur många åkare som över huvud taget inte betaiade preiiminärskatter för anstä11da. Enligt särskiida beräkningar åtgår i genomsnitt 1,7 arbetskrafter per 1astbi1. Eniigt dessa beräkningar borde såiedes även en stor dei av enbiisåkarna åtminstone i viss utsträckning ha anstäiida. RRV:s undersökning visade emeiiertid att drygt 71 procent av enbiisåkarna inte eriade preiiminärskatter för anstä11da. För åkare med minst två fordon var motsvarande siffra 15 procent och för åkare med minst tre, fyra respektive fem fordon var siffran meiian 5 och 7 procent.

290 Vilka branscher bör av kontroll?

omfattas

En undersökning som omfattade REX-iänen gav vid handen att 18,5 procent av åkarna var restförda hos kronofogdemyndigheterna för B-skatt, kvarstående skatt, ti11kommande skatt, mervärdeskatt, arbetsgivaravgift, kiiometerskatt e11er fordonsskatt. I genomsnitt hade varje restförd en skuid på närmare 50 000 kronor.

RRV kunde sammanfattningsvis konstatera att i11oja1 konkurrens förekom i branschen b1.a. genom brott mot trafiklagstiftningen och genom under1åte1se att betaia skatter och avgifter. RRV kunde dock inte utta1a om sig prob1emen inom åkerinäringen var större än inom andra branscher eftersom jämföre1semateria1 saknades.

Yrkestrafiklagstiftningen har en1igt RRV haft betyde1se för etableringen. Viss ga11ring b1and de sökande har skett. De som har bedömts o1ämp1iga har från utestängts åkerinäringen. Den Iöpande ti11synen har dock en1igt RRV varit a11tför begränsad.

Transportrådet har i en promemoria den 4 oktober 1983 beskrivit prob1emen i branschen på föijande sätt:

Under senare år har en utveckiing mot ökad av användning i11oja1a konkurrensmedei inom yrkestrafiken kunnat konstateras. Överträdeiser av o1ika bestämme1ser har ökat. Det gä11er inte endast överträdeiser mot yrkestrafik1agstiftningen utan också mot trafiksäkerhetsinriktade som regier hastighets- och be1astningsbestämme1ser, bestämmeiser mot arbets- och vi1otid m.m. Överträdeiser av detta s1ag innebär otvive1aktigt att sådana trafikutövare som gör sig skyidiga ti11 dessa tiliskansar sig ekonomiska fördelar som seriösa trafikutövare inte kan ti11godogöra sig. Härigenom rubbas konkurrensförutsättningarna i betydande grad. Andra insiag av i11oja1a konkurrensmedei har biivit aiitmer framträdande under de senaste åren. Det har visat sig att ett stort antai trafikutövare under1åter att he1t

Vilka branscher bör omfattas av kontroll? 291

e11er deivis redovisa inkomst av röreise, betaia fordonsoch kiiometerskatter, registrera sig för mervärdeskatt, betaia in sådana skatter och avgifter som hänför sig_ti11 röreisen etc. Betydande beiopp undandras på detta sätt samhä11et samtidigt som konkurrensförutsättningarna inom branschen snedvrids.

Sammanfattningsvis anser transportrådet att de i11oja1a konkurrensmedei som kommer ti11 användning inom yrkestrafiken innebär betydande ekonomiska förluster för det a11männa, a11var1ig snedvridning av konkurrensförhåiiandena samt ett a11var1igt hot mot syftet att upprätthåila en från trafikförsörjningssynpunkt väi fungerande transportapparat.

Förhåiiandena inom åkerinäringen har undersökts även av en grupp inom Stockho1mspo1isen (Trafikpoiisens Tunga

Dessa undersökningar pekar på att skatte- och

grupp).

avgiftsundandragande förekommer. Rekonstruerade kaikyier som bygger på de iägsta priserna i branschen pekar t.ex. på att denna prissättning knappast ens möjiiggör att skatter och avgifter betaias i laga ordning. Buivanförhåiianden antas vidare vara vaniiga.

Branschbiiden kan kompietteras med några ytter1igare uppgifter.

Transportbranschen hör en1igt utredningar inom skatteförvaitningen ti11 de branscher som procentue11t sett har flest restförda företagare (se avsnitt 5.2.2 avseende det s.k. AKS-projektet inom riksskatteverket). Detta stöds också av uppgifterna i tabeiierna 14.1-14.3. Därav framgår att andeien restförda företagare i november 1983 var närmare 23 procent biand åkerierna. Revisionsstatistiken i tabe11 14.4 visar inget uppseendeväckande högt revisionsresuitat för branschen.

292 Vilka branscher bör av kontroll?

omfattas

Från Svenska Åkeriförbundets sida anser man yrkestrafikiagstiftningens krav på vandeisprövning och företagarutbiidning vara bra. De hittiiisvarande erfarenheterna från detta kontroiisystem anser man vara goda. Om krav på ekonomiska garantier ska11 införas bör en1igt förbundet detta krav tas in i yrkestrafiklagstiftningen.

Eniigt kommissionens bedömning bör åkerierna inordnas i det system för näringstiiistånd som kommissionen föreslår. Man kommer med den kontro11 som sker i inte åt vissa dag s1ag av missförhå11anden. De uppgifter som framkommit tyder på att i11oja1 konkurrens, främst genom skatte- och avgiftsundandragande, är ett prob1em i branschen. En stor andei företagare är restförda för betydande be1opp. Förutom vandeisprövning och krav utbi1dpå grundiäggande ning i företagsskötsei, som redan idag bör förekommer, eniigt kommissionens bedömning därför även krav på ekonomiska garantier införas.

Förhåilandet me11an den nuvarande vandeisprövningen för erhå11ande av trafiktiiistånd och den av kommissionen föresiagna ska11 något behandias i fö1jande avsnitt.

Vande1sprövning

Yrkesmässig 1astbi1strafik regieras som tidigare nämnts i yrkestrafikiagen (1979:559) och

yrkestrafikförordningen

(1979:871). Ti11stånd från 1änsstyre1sen krävs. Tiiistånd får ges bara ti11 den som med hänsyn ti11 yrkeskunnande, person1iga och ekonomiska förhå11anden samt andra omständigheter som är av betydeise bedöms vara att 1ämp1ig driva verksamheten. Vad som ska11 in i dessa vägas begrepp

har transportrådet iämnat om. I

anvisningar praktiken görs en vandelsprövning. Här ska11 i korthet prövningens innehåli beskrivas.

Vilka branscher bör omfattas av kontroll? 293

av den ekonomiska Iämpiigheten är Syftet med prövningen att kiargöra om sökanden har ekonomiska förutsättningar att driva trafiken på ett godtagbart sätt. Vid prövningen k0ntro11erar 1änsstyre1sen om den sökande tidigare varit misskötsam i 01ika hänseenden. Stor vikt iäggs vid om den sökande visat försumiighet i fråga om inbetaian-

tidigare det av skatter och avgifter. I a11mänhet kräver Iänsstyre1sen att sökanden ska11 prestera ett intyg från krono-

avseende förhåiiandena tre år ti11baka i fogdemyndigheten tiden. I princip krävs skuidfrihet, men en mindre sku1d, som den sökande kan visa kommer att reg1eras inom kort, accepteras. Uppgifter om tidigare konkurs eiier näringsförbud ska11 också vägas in vid prövningen. Härti11 kommer misskötsamhet som kan antas påverka konkurrensen på marknaden ti11 men för seriösa trafikutövare. Det kan gä11a o1aga yrkesmässig trafik, försee1ser i fråga om hastighetsbestämmeiserna samt arbets- och vi1otidsbestämme1serna och underiåtenhet att betaia fordonsförsäkringar. Eniigt

beaktas förhå11anden två år ti11baka i tiden. praxis

Den personiiga iämpiigheten tar sikte på att utreda om sökanden kan förväntas efterleva de bestämmeiser som

för röreisen. En person som på o1ika sätt brustit i gäiier

får i a11mänhet inte trafikti11stånd. Här avses 1ag1ydnad inte bara bristande 1ag1ydnad i fråga om bestämmeiser som regierar yrkestrafiken, utan även på andra områden. Exempeivis tas hänsyn ti11 förmögenhetsbrott, brott mot skatteiagstiftningen, gäidenärsbrott och när det gä11er ti11stånd tili persontransporter även vå1dsbrott. Förhå11anden två år ti11baka i tiden beaktas. Framför a11t upprepade och a11var1iga överträdeiser är diskvaiificerande. Som framgått av det tidigare sker också en prövning av yrkeskunnandet.

Länsstyre1sen utövar ti11synen över den yrkesmässiga trafiken. Trafiktiiistånd ska11 återka11as om sådana missförhå11anden framkommit att tiiiståndshavaren inte kan

294 Vilka branscher bör av kontroll?

omfattas

anses 1ämp1ig. Varning kan också förekomma. Återka11e1se kan i princip ske när för ti11stånd inte förutsättningar Iängre föreligger. Domstolarna har underrätteiseskyldighet ti11 Iänsstyreiserna vad överträdelser gä11er av YTL. Länsstyreisen kan begära uppgifter från kronofogdemyndigheten om restföringar. Någon mer aktiv från tilisyn 1änsstyre1sens sida förekommer dock inte.

Som framgått har den som sker 1ämp1ighetsprövning på transportområdet i stor utsträckning kommit att inriktas på ekonomisk brottsiighet och ekonomisk misskötsamhet. Prövningen har i denna dei ungefär samma innehåii som den vandeisprövning kommissionen föresiår. Härutöver beaktas vissa förhå11anden som är specifika för

trafikområdet,

t.ex. överträdeise av hastighetsbestämmeiserna. Den period bakåt i tiden som beaktas är i detta fail två ti11 tre år vi1ket kan jämföras med en period til] fem år i den upp av kommissionen föresiagna prövningen.

Vandeisprövning av företagarna i branschen bör en1igt kommissionens mening ske även i framtiden, men Iiksom i fråga om restaurangverksamheten bör denna prövning äga rum inom ramen för den a11männa 1ag om näringstiiistånd som kommissionen nu föreslår. Det bör Ieda ti11 en uppstramning av prövningsförfarandet.

Taxi

Taxitrafiken är liksom åkerierna redan föremåi för idag kontro11 genom Ti11stånd

yrkestrafikiagstiftningen. krävs

för rätt att driva röreise. har närmare behand- Regierna Iats i kapitei 2. Samma form av

Iämpiighetsprövning som

gä11er för åkerierna ti11ämpas. Liksom i om åkerier-

fråga

na krävs också på försök en kurs i

genomgången grund-

iäggande företagsfrågor. Dessutom sker en behovsprövning av röreisen.

Vilka branscher bör av kontroll? 295

omfatzfas

Taxitrafiken nämns ib1and i diskussionerna som en näringsgren där missförhålianden förekommer. B1.a. uppges s.k. svartkörning vara vaniigt och att manipuiering sker av räkneverken i taxametrarna. Skatte- och avgiftsundandragande sku11e på så sätt kunna förekomma. Som nämnts i avsnitt 5.1.8 gjordes en översyn av taxinäringen mot s1utet av 1970-taiet. Resuitatet redovisades i betänkandet (Ds K 1979:4) Taxi - krav och

utveck1ingsmöj1igheter.

- som hade ti11 att under- Utredningen huvudsakiig uppgift söka om företagsstrukturen, taxiservicen m.m. - kom

frågor

emeilertid in på frågor om oegentiigheter och ansåg den o1aga taxitrafiken vara ett så a11var1igt probiem att åtgärder borde vidtas. För sin de1 föresiog utredningen b1.a. skärpta straff för s.k. svartkörning. Försiaget genomfördes.

Ett betydande antai restförda företagare uppges förekomma. Statistiken i tabe11 14.1 visar också att taxinäringen iigger i riskzonen när det gälier restföringar, ca 18 procent är restförda.

Länsstyre1sen i Maimöhus Iän utförde under åren 1982 och 1983 taxeringsrevisioner avseende taxiverksmheten i Landskrona, Heisingborg och Höganäs. Revisionerna avsåg 1981 års taxering. I Landskrona och Höganäs granskades samtiiga röre1ser, 23 respektive 16. I Heisingborg granskades 86 röreiser av totait 97. 01ika metoder användes när röreiserna granskades. Taxametrarnas räkneverk kontro11erades mot bi1ens vägmätare. I en de1 fa11 hade taxametrarna manipuierats och visade därigenom en betydiigt Iägre körsträcka än vägmätaren. I andra fa11 användes två taxametrar. En taxameter var officie11 och användes vissa dagar. Intäkterna från denna beskattades. Andra dagar användes en annan taxameter och intäkterna från denna togs inte upp ti11 beskattning. En annan metod var att granska kostnaderna i röreisen. I vissa fa11 uppgavs som avdragspost i dekiarationen höga bränsiekostnader för

296 Vilka branscher bör omfattas av kontroll?

bi1en - kostnader som inte stod i rim1ig proportion ti11 det anta1 mi1 bi1en använts i röre1sen. Kostnaderna verifierades med kvitton. Det fanns därför skä1 misstänka att bränsie för privat körning dragits av i röre1sen. Vissa bi1ar hade använts så f1itigt att det inte bedömdes som möjiigt att en person ensam hade svarat för a11a körningarna. Ingen medhjä1pare i röre1sen hade dock uppgivits. Det bedömdes därför tro1igt att bi1en under vissa tider utnyttjades av s.k. svart arbetskraft.

Resu1tatet från revisionerna framgår av nedanstående sammanstä11ning. Beträffande taxiröre1serna i Landskrona och Höganäs fanns a11var1iga anmärkningar att rikta mot så gott som samtiiga. I He1singb0rg föran1edde revisionerna åtgärder mot ca 67 procent av de granskade röreiserna. De tota1t 125 revisionerna 1edde ti11 en taxeringshöjning med i genomsnitt ca 21 300 kronor.

Landskrona Heisingborg Höganäs

Anta1 granskade 23 86 Ingen åtgärd 2 28

Tota1 höjning av taxeringen 473 975 1 578 833 611 026 - varav oredovisa-

de inkomster 294 500 1 381 389 563 411 varav höjd bi1förmån 179 475 197 444 47 615

RSV:s revisonsstatistik (tabe11 14.4) som avser samt1iga taxiröre1ser som granskades år 1982, visar på en genomsnitt1ig höjning av taxeringen med ca 16 800 kronor.

Som framgår ta1ar mycket för att det finns betydande missförhå11anden inom taxinäringen. Någon närmare undersökning av oegentligheternas omfattning har dock ännu inte

Vilka branscher bör omfattas av kontroll? 297

Kommissionen vi11 därför inte uttaia sig om gjorts. huruvida ytteriigare åtgärder behöver vidtas utöver de krav som redan stä11s för rätt ti11 trafiktiiistånd. Eniigt kommissionens mening bör dock en särskiid utredning av förhå11andena inom taxinäringen göras.

14.4 Byggbranschen

brukar nämnas som riskbransch när det gä11er Byggbranschen skatteundandragande, svarta företag m.m. Förhå11andena inom byggbranschen har tidigare uppmärksamats i motioner till riksdagen, varvid tiiiståndsplikt har diskuterats. Från fackiigt hå11 har iänge krävts åtgärder för bättre kontro11. Riksskatteverkets s.k. AKS-projekt, avseende restföringar hos kronofogdemyndigheterna, pekade på att betainingen av skatter och avgifter inte var tiiifredsstä11ande inom byggbranschen (se kapitei 5).

Ett par verksamhetsgrenar inom byggbranschen förekommer särskiit ofta i diskussionerna om missförhåilanden inom branschen. Det gä11er schaktentreprenadverksamheten och måieriverksamheten.

Tota1t finns i byggbranschen ca 47 000 företag. Byggbranschen indelas i två huvudde1ar, byggande av hus och aniäggningar med därti11 hörande grundarbeten samt byggnadshantverk. Gruppen schaktentreprenörer som uppgår ti11 ungefär 6 800 företag räknas ti11 den förstnämnda de1en av branschen.

utredning om schaktverksamheten har Någon fuiiständig inte gjorts. Skattemyndigheterna har dock gjort vissa kontroiiaktioner. Byggbranschen som heihet har en1igt riksskatteverkets statistik procentuelit sett f1er restförda företag än vad som är normait (se det tidigare nämnda AKS-projektet). Eniigt skattemyndigheternas erfarenheter är skatte- och avgiftsundandraganu

298 Vilka branscher bör av kontroll?

omfattas

det särski1t utbrett biand schaktföretagen. Skatter och avgifter beta1as inte i 1aga ordning utan restförs hos kronofogdemyndigheten och ackumu1eras ti11 a11t större be1opp. Att skatte- och avgiftsbeta1ningarna inte är ti11fredsstä11ande b1and schaktföretagen bekräftas av den statistik som kommissionen tagit fram med hjä1p av registret över restförda. Var fjärde schaktentreprenör är restförd för skatter och avgifter, vi1ket måste anses vara en oroväckande stor ande1 restförda (se tabe11 14.1).

De revisioner som genomfördes b1and schaktföretagen år 1982 Tedde ti11 en genomsnittlig höjning av taxeringen med ungefär 37 700 kronor (tabe11 14.4). Detta får anses vara en förhå11andevis hög siffra med tanke på att f1erta1et schaktentreprenörer är enmansföretagare som driver verksamhet i mindre ska1a.

Studerar man restföringsstatistiken närmare finner man att många av de sku1der som nu är aktue11a restfördes redan för några år sedan. Det är a11tså inte fråga om ti11fä11ig restföring. Tabe11 14.4 visar i vi1ken utsträckning de företagare som i november 1983 var restförda hos kronofogdemyndigheten också var det år 1980. För schaktentreprenörernas de1 har me11an 23 och 24 procent av företagarna varit restförda under he1a tiden från 1980 tiil 1983.

Schaktentreprenörerna har tidigare behand1ats i avsnitt 5.1.6. Prob1emen inom verksamhetesgrenen har sin

tro1igen upprinne1se några år ti11baka i tiden. Under 1960-ta1et gjordes stora satsningar på byggande i Iandet. Under 1970ta1et inträdde en märkbar nedgång. Ti11gången på stora Iönsamma projekt b1ev sämre och många

entreprenadföretag va1de att sä1ja åtminstone en de1 av maskinparken. Ofta gjordes affärer med anstä11da maskinförare som såg ti11fä11et att på så sätt b1i egna företagare. Affärsidêerna byggde dock många gånger på a11tför optimistiska och orea1istiska ka1ky1er. Investeringskostnaden var ofta

Vilka branscher bör omfattas av kontroll? 299

i miijonkiassen och köpeavtaien var till säijarens förmån. Amorteringsp1anerna innebar en hård press på de nybiivna företagarna. Skatte- och avgiftsbetainingarna stä11des på undantag. Därmed kunde också priserna hå11as nere och konkurrenskraften förbättras för den enskiide företagaren. Dessa affärsmetoder har sedan spridit sig ailtmer. Okunnighet anses också ha en dei i skuiden ti11 probiemen. En stor ande1 av småföretagarna saknar, när de påbörjar sin verksamhet, kunskaper i ekonomi och erfarenhet av att driva företag. Företagarna får svårt att k1ara verksamheten både ekonomiskt och administrativt. I många fa11 är dessutom schaktentreprenörerna uppbundna ti11 ett förmediingsboiag som åtar sig att förmedia uppdragen och som tar ut vissa ersättningar härför. Här kan nämnas att regeringsrätten fastsiagit att schaktentreprenörer som sjä1va äger schaktmaskinen är sjäivständiga näringsidkare oberoende av bundenhet ti11 viss förmediare.

I Stor-Stockhoimsområdet iär finnas närmare 1 500 schaktentreprenörer. Eniigt uppgifter från skattemyndigheterna i Stockho1ms Iän är nästan häiften av a11a schaktentreprenörer i länet restförda för skatter och avgifter. För Stockhoims 1än finns uppgifter om att bygg- och aniäggningsbranschen tiiisammans med åkeribranschen svarar för 40 procent av a11a restförda B-skatter.

I betydande utsträckning aniitas schaktentreprenörer av offentiiga organ. Som tidigare nämnts ska11 vid offentlig upphandiing k0ntro11eras om anbudsgivarna är registrerade för betalning av skatter och avgifter och vidare kontroi- 1eras om de är restförda för sådana betainingar. Stora restföringar kan 1eda ti11 att företaget inte aniitas. När det gä11er restförda schaktentreprenörer kan ändock oftast få uppdrag inom offent1iga sektorn eftersom det vaniigtvis är ett förmediingsboiag som för entreprenörens räkning tecknar avtaiet - och förmediingsföretagen är sä11an restförda.

300 Vilka branscher bör av kontroll?

omfattas

Det är mycket sanno1ikt att överetabiering och då1igt utbiidade företagare är en av orsakerna ti11 missförhå11anden på området. Från branschhå11 har man uppskattat överetableringen bara i St0ckho1m ti11 500-600 företagare. Som1iga bedömare anser att k0nkurrensförhå11andena inom verksamhetsgrenen b1ivit sådana att seriösa företagare har fått a11t svårare att hävda sig. 0heder1iga metoder har b1ivit van1igare. A11tför många företagare fa11er för fresteisen att undanhå11a skatter och avgifter e11er ägna sig åt andra oegentiigheter för att kunna hå11a sig kvar på marknaden.

Schaktentreprenörerna organiseras av de1s schaktentreprenörers Riksförbund (SER) där ca 3 700 är mediemmar och Schaktentreprenörers Arbetsgivareförbund (SERAF) där ca 2 700 är mediemmar. Företagen kan ha dubbeit mediemskap, varför tota1a anta1et organiserade inte med säkerhet kan anges. Mer än hä1ften av företagarna är dock med säkerhet organiserade. SER och SERAF är juridiskt sett två personer, men är i praktiken att se som en enhet. De nämnda organisationerna har vidtagit vissa åtgärder för att åstadkomma en sjäivsanering b1and schaktföretagen. Som vi11kor för med1emskap gä11er t.ex. att företagen ska11 vara registrerade i boiagsregistret e11er

hande1sregistret. Företagen ska11 vidare ha ordnad ekonomi. Den sökande ska11 ha godtagbara tekniska, ekonomiska och administrativa kunskaper samt vara ansiuten ti11

arbetsgivarorganisation. SER anordnar kurser för med1emsföretagen, b1.a. Du och ditt företag som innehå11er viss a11män utbi1dning om hur företaget bör skötas. För att kunna teckna ko11ektivavta1 måste företagarna vara registrerade för Bskatt och mervärdeskatt.

Företrädarna för schaktentreprenörerna anser att de prob- 1em som finns på området främst är att se som storstadsproblem. På små orter fungerar den socia1a k0ntro11en. Man menar vidare att det är en markant skillnad me11an de organiserade och icke organiserade företagen.

Vilka branscher bör omfattas av kontroll? 301

När det för att komma ti11 rätta med

gäiler åtgärder

insiag av misskötsamhet förordar man från företagens sida registreringspiikt och införande av ett företagarbevis. Vad beträffar o1ika former av ti11ståndsp1ikt är man kritiskt instäild.

de uppgifter kommissionen har för sin bedömning Eniigt behöver en sanering ske b1and schaktentreprenörerna. Det största prob1emet synes vara att inte skatter och avgifter betaias. Många företagare är restförda. Den åtgärd som i första hand bör övervägas är därför eniigt kommissionens uppfattning krav på ekonomiska garantier för skatter och avgifter.

Det är känt att många av dem som startar verksamhet som schaktentreprenörer är personer som saknar erfarenhet av att driva röre1se. Man är okunnig om hur ett företag ska11 skötas. Som nämnts kan detta mycket väi vara en bidragande orsak ti11 att probiem uppstått. Grundiäggande utbiidning i företagsadministration är därför ett ytter1igare krav som bör uppstäiias som vi11kor för näringstilistånd.

Också vissa av bygghantverken anges som probiemområden. Måieriverksamheten nämns ofta som en Verksamhetsgren drabbad av oseriöst företagande. Det har inte gjorts någon fu11ständig undersökning av förhåiiandena på området. Såväi företrädare för må1eriföretagen (Måiarmästarnas Riksförening) som de fackiiga företrädarna (Svenska Måiareförbundet) har emeiiertid vitsordat att det finns

prob1em inom denna dei av byggbranschen. Från betydande båda hå11en menar man att åtgärder måste vidtas för att få tiil stånd bättre förhåiianden på området. Som det nu är har den i11oja1a konkurrensen från oseriösa företagare försvårat arbetssituationen för de seriösa.

302 Vilka branscher bör av kontroll?

omfattas

Antalet måleriföretag är enligt den officiella statistiken omkring 5 000. Ca 1 000 av dessa är anslutna till Målarmästarnas Riksförening. Ca 450 företagare är anslutna till Målarmästarnas samorganisation.Måleriverksamheten är en typisk småföretagsverksamhet. Enligt den tidigare nämnda undersökningen av enpersonsföretag (se som kap. 5), utfördes av Arbetslivscentrum, är måleri en av de verksamhetsområden som har högst andel enpersonsföretag.

En allmän uppfattning är att den svarta sektorn har stor omfattning inom måleriverksamheten. Den har blivit ett gissel för de seriösa måleriföretagen. Den verkliga omfattningen av den svarta sektorn är svår att men ange, som exempel kan nämnas att Målarförbundets 1 har Avdelning uppskattat antalet svarta måleriföretag bara i Stockholm till 1 000. Siffran har dock inte varit att möjlig kontrollera.

Den svarta sektorn består, dels av sådana som företag undandrar sig samhälleliga dels förpliktelser, av ett stort antal personer som vid sidan av en anställning arbetar svart.

Även om inte antalet oseriösa kan fastställas företag säger sig både Målarmästarnas Riksförening och de fackliga företrädarna klart märka spåren av de oseriösa företagen genom bl.a. klagomål från kunder som blivit lurade eller fått dåliga arbeten utförda. De seriösa är företagen irriterade över den illojala konkurrensen från företagare som inte fullgör sina samhället. skyldigheter gentemot

Uppfattningen att det finns problem med oseriöst företagande inom måleriverksamheten stöds också av den statistik som tagits fram över restförda och över reviföretagare sioner som utförts.

Av tabell 14.1 framgår att måleri hör till de näringsgrenar som har en betydande andel restförda företagare.

Vilka branscher bör omfattas av kontroll? 303

Närmare 22 procent är restförda för skatter och avgifter. Över 10 procent är restförda för beiopp över 50 000 kronor.

Som framgår av tabe11 14.4 genomfördes under år 1982 mer än 200 taxeringsrevisioner i måieribranschen. Dessa iedde i genomsnitt ti11 en höjning av taxeringen med ca 77 500 kronor. Det är en betydande höjning av taxeringen, särskiit om man betänker att det i de fiesta fa11en är fråga om små enpersonsföretag.

Både Måiarmästarnas Riksförening och Svenska Måiarförbundet anser att det bör stäiias vissa krav på dem som vi11 etabiera sig som måiare. På direkt fråga om vilka åtgärder som behövs för att komma tiil rätta med missförhå11anden framhåiler man från såväi företagarsidan som från fackiigt hå11 at vandeisprövning och krav i fråga om e1ementära kunskaper i företagsskötsei sku11e vara Iämpiiga åtgärder för branschen. Man stä11er sig he11er inte negativ ti11 krav på ekonomiska garantier för skatter och avgifter. Här har från måleriföretagens sida den synpunkten framförts att ett belopp på 50 000 kronor måhända är i Iägsta iaget.

Eniigt kommissionens bedömning bör måieriverksamheten omfattas av systemet med näringstilistånd. Innan man siutiigt avgör viika krav som ska11 gä11a för verksamhet som måiare kan emeiiertid ytteriigare utredning behöva göras. På grundvai av det materiai som finns tiiigängligt bör eniigt kommissionen i första hand företagarutbiidning och ekonomiska garantier införas som krav. Även vande1sprövning bör övervägas.

Kommissionen har övervägt om också övriga delar av byggbranschen bör omfattas av någon form av tiliståndspiikt. Som framgår av tabeii 14.1 visar bygghantverket piåtsiageri på en hög andel restförda företagare. Några andra

304 Vilka branscher bör av kontroll?

omfattas

signa1er om missförhå11anden har dock inte kommit ti11 kommissionens kännedom vad gä11er den verksamheten. E1insta11ation har ib1and nämnts som en prob1emområde. Ser man til) ande1 restförda och ti11 revisionsstatistiken för e1insta11atörer får man dock inget större stöd för den uppfattningen. Även andra de1ar av byggbranschen har i b1and nämnts som prob1ematiska.

Svarta småföretag och fusk med skatter och avgifter förekommer i viss utsträckning inom en stor de1 av byggbranschen. Som framgått av det tidigare (avsnitt 7.3) har åtgärder vidtagits för att komma ti11 rätta med vissa sådana problem. Den tidigare nämnda Iagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftssky1dighet beträffande vissa uppdragsersättningar (AUL), som omfattar b1.a. byggbranschen, tar sikte på att hindra användandet av företag som inte erlägger skatter och avgifter. Uppdragsgivaren ska11 kontro11era att uppdragstagaren är registrerad för beta1ning av pre1iminärskatt och mervärdeskatt. Är han inte det ska11 uppdragsgivaren göra avdrag på ersättningen och betala in ti11 staten (se vidare avsnitt 7.3). som

Lagen, trädde i kraft den 1 januari 1983, bör komma att få effekt inom vissa de1ar av byggbranschen

där uppdragssituationer är van1iga. Det begränsar behovet av andra åtgärder.

Probiemen med misskötsamma småföretagare i byggbranschen torde åtminstone de1vis kunna åtgärdas också genom en restriktiv ti11de1ning av B-skattsede1 och en mer

ingående

prövning innan registrering ti11 mervärdeskatt sker. Som nämnts i det föregående (avsnitt 7.3) torde också

genom en sådan åtgärd en viss sanering komma till stånd eftersom uppdragsgivarna då måste ta ett större ansvar och b1i mer försiktiga med vem de an1itar. De måste beakta de1s avdragsskyldigheten i AUL, de1s ett eventue11t arbetsgivaransvar eniigt uppbördslagen (1953:272) och 1agen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter en1igt

iagen (1981:691) om socia1avgifter.

Vilka branscher bör omfattas av kontroll? 305

sektorn är en betydande upphand1are av Den 0ffent1iga

b1.a. inom byggbranschen. För de entreprenadtjänster

upphandlingsförfarandet av stat1iga myndigheterna reg1eras upphand1ingsförordningen (1973:600, omtryckt 1980:850).

Som närmare redogjorts för i avsnitt 7.3 har upphandiingsförordningen nu ändrats i syfte att öka samarbetet me11an

och de upphand1ande myndigheterna och skattemyndigheterna förhindra att företag, som inte eriägger och redovisar skatter och avgifter i 1aga ordning, an1itas som ieverantörer ti11 staten. Det upphand1ade organet ska11 kontro11era att anbudsgivaren är registrerad för redovisning och inbetalning av mervärdeskatt, innehå11en preiiminär Askatt och arbetsgivaravgifter. Vidare ska11 k0ntr011eras om anbudsgivaren är restförd för skatter och avgifter. En anbudsgivare som inte är i föreskriven ordning registrerad får inte an1itas. Kommuner, iandsting och svenska kyrkan

i bestämme1ser som

ti11ämpar upphand1ingssituationer

överensstämmer med upphand1ingsförordningen. Kontro11 av

sker numera a11tså inom hela den offentiiga anbudsgivare sektorn. Denna kontro11 utgör ytteriigare ett medei mot svarta företag och skatteundandragande och begränsar

behovet av andra kontro11åtgärder.

Mot bakgrund av det anförda anser kommissionen inte att det finns skä1 att inom -

ti11räck1iga byggbranschen bortsett från schakt och måieri - införa krav på att näringsti11stånd. Det finns dock an1edning att fö1ja utveckiingen i branschen för att se om ytter1igare åtgärder behöver vidtas.

14.5 Biibranschen

Bi1branschen omfattar bilverkstäder och hande1 med bi1ar.

306 Vilka branscher bör av kontroll?

omfattas

Biiverkstadssektorn omfattar en1igt statistiken drygt 8 000 företag. Som redogjorts för (kapitei 5) har bi1verkstäderna tidigare varit föremå1 för diskussion om kontroli. Motorbranschens Riksförbund har sedan Iänge krävt kontroiiåtgärder för att komma ti11 rätta med i11oja1 konkurrens. Biiverkstadssektorn har utretts b1.a. inom konsumentverket av en arbetsgrupp bestående av företrädare för myndigheter, biikonsumenter, verkstadsföretag och anstäiida i biiverkstadsföretag. Syftet med arbetet var i detta fa11 främst att överväga för att

åtgärder för-

bättra konsumentskyddet vid Biand biireparationer. annat föreslogs att fordonsverkstäderna sku11e stäiias under statiig ti11syn och att a11a verkstäder inom branschen skulle registreras. De fackiiga organisationerna hade gärna sett iängre gående åtgärder, nämiigen obiigatorisk auktorisation. Som nämnts har nu förordat riksdagen att iänsvis registrering av biiverkstäder bör ske.

Biiverkstadsföretagen i Stockhoim undersöktes år 1981. På initiativ av Stockho1ms kommun tiiisattes en arbetsgrupp med representanter från kommunen, Svenska metaliindustriarbetareförbundet och Stockhoims

motorbranschförening.

Undersökningen inriktades huvudsakiigen verkstäder på för mekaniska reparationer och reparationer av

p1åtskador.

Syftet var att finna de företag som undandrar sig föreskriven och/eiler

registreringsskyidighet uppvisar brister

i fråga av skatter om redovisning och avgifter. Arbetsgruppens resuitat och försiag till åtgärder redovisades i en rapport juni 1982 ka11ad BILREP -81, Skatte- och avgiftsundandragande inom biireparationsbranschen i Stockholm.

För att inventera branschen använde arbetsgruppen fiera käilor. Märkesverkstädernas kundiistor för reservdeiar var en kä11a, iiksom Stockhoims motorbranschförenings förteckning över

detaijistkortsinnehavare, som är ett bevis

på att innehavaren bedriver bi]reparationsverksamhet.

Vilka branscher bör omfattas av kontroll? 307

Patent- och registreringsverkets bo1agsregister, Iänsstyreisens handeisregister, Meta11industriarbetareförbundets förteckning över Iokaiavtaisbundna verkstäder samt te1efonkata1ogens yrkesregister var andra viktiga kä11or. Annonsgranskning i tidningar samt fysisk inventering genom fä1tkontro11 gav ytteriigare uppiysningar. Tota1t fann arbetsgruppen 806 bi1verkstadsföretag i kommunen.

De undersökta bi1verkstadsföretagen kontro11erades med avseende på arbetsgivarregistrering, registrering ti11 mervärdeskatt och eventue11a skatte- och avgiftssku1der. Man fann att ca 41 procent av företagen inte var registrerade i arbetsgivarregistret, 12 procent var inte registrerade för mervärdeskatt och närmare 30 procent var restförda hos kronofogdemyndigheten. Den samman1agda skuiden uppgick ti11 ca 14,5 miijoner kronor, dvs. närmare 60 000 kronor i genomsnitt.

Arbetsgruppen fann det anmärkningsvärt om en så hög ande1 av företagen som 41 procent sku11e vara enmansföretag och därför inte registrerade i arbetsgivarregistret. Gruppen menade att det är svårt för en person att ensam driva en bi1verkstad. Förhå11andet kunde inte he11er förk1aras av att de icke arbetsgivarregistrerade företagen sku11e vara hande1sbo1ag i vi1ka de1ägarna arbetade gemensamt. Endast 9,5 procent av de undersökta företagen var hande1sbo1ag.

Arbetsgruppen föresiog b1.a. ett registreringsförfarande som innebar att den registerförande myndigheten i samband med registreringen sku11e kontro11era att företaget b1ev infört i a11a de register där det var skyidigt att vara registrerat.

I den nyssnämnda Stockhoimsundersökningen fann man att 30 procent av företagarna var restförda. Också eniigt tabe11erna 14.1-14.3 hör bi1verkstadsbranschen ti11 de

308 Vilka branscher bör av kontroll?

omfattas

branscher som får anses ha en hög ande1 restförda företagare. Mer än var femte företagare i branschen är restförd för skatter och avgifter.

Resu1tatet av skattemyndigheternas revisioner i branschen framgår av tabe11 14.4. Närmare 300 revisioner utfördes under år 1982. Revisionsstatistiken visar dock inte

på

någon uppseendeväckande hög siffra i fråga om genomsnittiig höjning av taxeringen, ca 26 000 kronor.

Hande1n med begagnade bi1ar har ofta nämnts som en bransch där oseriöst företagande förekommer. Att några nämnvärda problem sku11e finnas inom nybi1shande1n har inte framkommit. Det finns inga säkra uppgifter om hur många företag som är verksamma inom begagnathandein. Bi1hande1n tota1t - innefattande även - omfattar nybiishandein ungefär 5 000 företag en1igt den officie11a företagsstatistiken.

Som redogjorts för i kapite1 5 har riksskatteverket (RSV) utfört en undersökning av enskiida näringsidkare som är verksamma inom hande1n med begagnade bi1ar.1 K0ntro11aktionen, ka11ad BIL-79, påbörjades år 1979 och pågick t.o.m. år 1982. Syftet var att försöka åstadkomma en sanering av branschen genom att spåra upp sådana bi1handiare som inte frivi11igt givit sig ti11känna för myndigheterna. Undersökningen omfattade bi1hand1are verksamma i de 1än som då var ans1utna til] det s.k. REXsystemet. Totalt berördes 484 personer.

1 Resu1tatet finns pub1icerat i en promemoria 1983-01-31 ka11ad Undersökning beträffande vissa fysiska personer som antas vara verksamma inom hande1n med begagnade personbi1ar och bosatta inom 1än ans1utna ti11 det s.k. REX-systemet.

Vilka branscher bör omfattas av kontroll? 309

Som bi1hand1are betraktades de personer som under ett år såit tio biiar elier fier. Undersökning gjordes beträffande restförda skatter och avgifter, beskattningsbar inådömda straff för brott samt, för personer bosatta komst, i Stockhoims kommun, erhåiina bostadsbidrag och socia1bidrag.

Man fann att närmare 90 procent av de undersökta var e11er under året varit restförda hos kronofogdemyndigheten. Den skuiden för en restförd uppgick til] genomsnittiiga 111 000 kronor. Den sammaniagda skuiden var drygt 44 mi1joner kronor.

En tredjedei av de undersökta biihandiarna hade inte dekiarerat vid 1982 års taxering. De som dekiarerat hade genomgående uppgivit iåga inkomster.

Via rikspo1isstyre1sen kontroiierades i viiken omfattning de i undersökningen ingående personerna dömts för brott. e11er närmare 71 procent förekom i oiika 342 personer Däribiand hade 231 personer dömts för brottssammanhang. brott eniigt brottsbaiken och 32 för brott eniigt skattebrottsiagen.

Nio av de 484 undersökta saknades heit i skattepersoner databasen. I ett f1erta1 fa11 kunde buivanregistrering av fordon misstänkas, då bi1ar fanns registrerade på personer som inte bedömdes som troiiga bi1hand1are (t.ex. kvinnor födda omkring sekeiskiftet som eniigt registren sku11e ha så1t 50-ta1et begagnade biiar per år).

drogs vissa siutsatser. Det konstaterades att I rapporten en stor dei av de undersökta personerna tvekiöst kunde driva sin verksamhet svart viiket kunde få a11varsägas iiga konsekvenser för konkurrensen på marknaden ti11 för de seriösa företagen. Effektivisering av

förfång

skattekontro11 och indrivning sku11e troiigen förbättra

310 Vilka branscher bör av kontroll?

omfattas

förhå11andena, men det framhö11s också att andra åtgärder, utanför skatte- och indrivningsområdena, behövdes.

Också den av komissionen framtagna statistiken visar

på

en hög ande] restförda företagare. Denna omfattar dock he1a bi1hande1n, såvä1 begagnathande1n som nybi1shande1n. Av tabe11 14.1 framgår att närmare 25 procent av näringsidkarna inom bi1hande1n är restförda för skatter och avgifter. Det framgår också att näringsidkarna är restförda för förhå11andevis stora beiopp. Mer än 13 procent är restförda för över 50 000 kronor och drygt 9 procent för mer än 100 000 kronor.

Tabe11 14.4 som visar riksskatteverkets revisionsstatistik för år 1982 ger vid handen att 453 revisioner utfördes under året, vi1ket iedde ti11 en genomsnittiig av höjning taxeringen med ca 57 000 kronor.

De redovisade undersökningarna ger visseriigen ingen heitäckande bi1d av bi1branschen, men resu1taten visar på att det finns betydande probiem med oseriöst företagande både b1and biiverkstäderna och bi1hand1arna. Det största probiemet synes vara br0tts1ighet (begagnade biiar) och att skatter och avgifter inte beta1as.

En1igt kommissionens bedömning bör både bi1verkstäder och bi1hande1 omfattas av systemet med näringsti11stånd. De företag som huvudsak1igen ägnar sig åt nybi1shande1 bör dock kunna undantas. Det materiai som finns ti11gäng1igt visar inte på att probiemen sku11e vara särski1t utta1ade inom den de1en av branschen. I första hand bör komen1igt missionens bedömning krav på ekonomiska garantier införas som ett vi11kor för etab1ering i branschen. Det bör gä11a både biiverkstäder och handel med begagnade bi1ar. Även utbi1dning bör tas under övervägande. Vad beträffar hande1n med begagnade biiar bör en1igt kommissionens bedömning även vandeisprövning införas.

Vilka branscher bör omfattas av kontroll? 311

Kommissionen har varit i kontakt med branschorganisationen Motorbranschens Riksförbund och därifrån fått stöd för att åtgärder bör vidtas. Från branschens sida stä11er man sig inte avvisande ti11 någon av de tänkbara åtgärderna, vandeisprövning, företagarutbi1dning och ekonomiska garantier för skatter och avgifter.

14.6 Städbranschen

Antaiet städentreprenörer, dvs. företag som på uppdrag utför städning hos företag och organisationer, är eniigt den officielia statistiken ca 1 400 st. Städbranschen är en förhåHandevis ung bransch. De fiesta företag i branschen har kommit tiil under 1970-ta1et.

Under slutet av 1970-taiet gjorde den stat1iga städbranschutredningen en ingående kartiäggning av städbranschen. Utredningens resuitat redovisades i betänkandet (SOU 1979:88) Städbranschen. Utredningen har tidigare berörts i kapitei 5. En1igt den bedömning som branschföreträdare och fackiiga företrädare gjort är utredningens beskrivning av förhå11andena i branschen a11tjämt i stort sett gi1tig. Några viktigare resuitat från utredningsarbetet förtjänar att återges.

Städbranschen karakteriseras av ett fåtai stora företag och ett stort antai mycket små företag. De f1esta småföretagen är famiijeföretag utan anstä11da. Entreprenadstädning förekommer i störst utsträckning inom företagssektorn och är van1igast i storstadsregionerna.

Städbranschutredningen fann probiem inom huvudsakiigen två områden. Det ena probiemområdet rörde missförhå11anden i samband med städentreprenörernas näringsutövning. Det andra avsåg prob1em som hängde samman med de arbets- och anstä11ningsförhå11anden som städarna arbetade under.

312 Vilka branscher bör av kontroll? omfattas sou 19341;

Städbranschutredningen undersökte skatte- och avgiftsundandragandet i branschen genom en enkät till de 1oka1a skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna.

Resuitaten visade eniigt utredningen att eriäggandet av källskatter och arbetsgivaravgifter inte skedde På ett tiiifredsstäiiande sätt. En stor andei företagare var restförda för skatter och avgifter. Efter1evnaden av iagar och förordningar var eniigt utredningens bedömning bäst biand de största företagen.

Utredningen fann att det framför aiit var de små städentreprenadföretagen som konkurrerade i11oja1t genom att skatter och avgifter inte betaiades in. Genom att arbetskraftskostnaderna på så sätt biir iägre, kan priserna på det utbjudna tjänsterna håiias iägre än vad som annars skuiie varit möjiigt. Av städentreprenadföretagens kostnader utgörs eniigt städbranschutredningens uppgifter omkring 80 procent av arbetskraftskostnader, viiket kan jämföras med exempeivis tiiiverkningsindustrins knappa 30 procent. Att undanhåiia skatter och avgifter får naturligtvis större ekonomisk verkan i en arbetskraftsintensiv bransch, som städbranschen, än i en mer kapitaiintensiv.

Städbranschutredningen ansåg inte att samhäliets kontroiimöjiigheter ti11räck1igt effektivt utnyttjades när det gä11de att stävja ekonomiska brott. Utredningen övervägde etabieringskontroli, men fann inte tiiiräckiig grund för en sådan åtgärd. I stäiiet föreslog utredningen registrering av företagen för att få bättre kontroii över branschen. Utredningen föresiog också en effektivisering av samhäiiets kontroiiåtgärder avseende b1.a. skatter, arbetsgivaravgifter, efterievnaden av arbetsmarknadsiagstiftning m.m.

Vilka branscher bör omfattas av kontroll? 313

Problemet med skatte- och avgiftsundandragande belyses också av den av kommissionen framtagna statistiken över restförda företagare (se tabellerna 14.1-14.3). Städbranschen är en av de branscher som har störst andel restförda företagare, närmare 23 procent. Också andelen företagare som är restförda för höga belopp är oroväckande stor. Drygt 12 procent är restförda för belopp över 50 000 kronor och drygt 8 procent för belopp över 100 000 kronor.

Riksskatteverkets revisionsstatistik avseende år 1982, ger vid handen att de 93 revisioner som under året utfördes inom städbranschen ledde till en höjning av taxeringen med i genomsnitt närmare 160 000 kronor (se tabell 14.4). Det är en av de högsta genomsnittssiffrorna.

Städbranschen är en svårkontrollerad bransch. Det är lätt att starta verksamhet. Ingen nämnvärd kapitalinsats krävs - räcker - och inte heller behövs

några städredskap några egentliga yrkeskunskaper. Det är däremot svårt att utöva tillsyn över företagen. Det är sällan de små företagen märks utåt. Kontoret kan ofta vara inrymt i t.ex. en bostadslägenhet.

Från håll - Förbund - hävdas

fackligt Fastighetsanställdas att det ofta förekommer att företag splittras och omorganiseras i olika bolagsbildningar i syfte att göra verksamheten mer svårkontrollerad för samhället. Konkursmissbruk lär förekomma. En del företag byter namn innan konkursen för att därefter återuppstå i nytt bolag, men med det gamla namnet. Det förekommer också att företag innan de går i konkurs bildar ett nytt bolag och för över tillgångarna dit. Det enda som finns kvar i det gamla bolaget är skulder. Bulvanförhållanden är enligt facket vanliga.

Från bl.a. fackligt håll uppges det vara vanligt att svart arbetskraft utnyttjas och att det troligtvis finns åt-

314 Vilka branscher bör omfattas av kontroll?

skiiiiga företag som driver sin verksamhet heit utan myndigheternas kännedom. Många som startar verksamhet driver medvetet företaget på ett oseriöst sätt. När myndigheterna får upp ögonen för probiemen, har företaget avveckiats.

Företagen i städbranschen organiseras av Sveriges Städentreprenörers Förbund (SSEF). Företagen kan också ansiutas tiil SAF:s Aiimänna grupp. De större företagen i branschen är i aiimänhet organiserade. Branschförbundet SSEF har ett 60-tai mediemmar, som svarar för merparten av branschens omsättning. Vissa krav stäiis på företagen för att de ska11 kunna vinna inträde i förbundet. Företaget ska11 drivas som aktieboiag och ha varit verksamt under ett antai år. Det ska11 vara anslutet ti11 SAF och vidare ha granskats av revisor. De företag som är ansiutna ti11 SAF:s Ailmänna grupp har tecknat koiiektivavtai med Fastighetsanstäiidas Förbund.

Kommissionen har varit i kontakt med såväi branschföre-å trädarna som de fackiiga företrädarna för att höra deras instäilning ti11 viika åtgärder som bör vidtas. Från branschens sida stäiier man sig positiv ti11 vandeisprövning och i princip också tiil grundiäggande utbildning i skötsei av företag även om man är något tveksam tiii om sådan utbiidning är tiilräckiig. Krav på branschkunskaper skuiie behövas. Branschen anordnar en sådan kurs som man anser fungera bra.

Från fackiigt håii har man hävdat att tiiiståndspiikt är nödvändigt för städbranschen. Det behövs vandeisprövning och grundiäggande utbiidning av företagarna. Det är också nödvändigt att åtgärder vidtas för att motverka skatteundandragandet i branschen, som man anser vara ett betydande probiem.

Vilka branscherbär omfattas av kontroll? 315

Enligt kommissionens bedömning visar tiiigängiigt materia] att branschen har probiem med oseriöst företagande. Skatte- och avgiftsundandragande synes vara ett av de större probiemen. Ett annat problem är att oseriösa personer kan utnyttja det förhåiiandet att branschen aiimänt sett är svårkontro11erad.De kan medvetet driva företagen på ett oseriöst sätt. Eniigt kommissionens mening bör branschen omfattas av systemet med näringstiiistånd. I första hand bör ekonomiska garantier övervägas. Även grundläggande utbiidning i företagsskötsei och vandeisprövning kan diskuteras.

14.7 Fastighetsförmediing

För närvarande gä11er som framgår av avsnitt 2.3.1 att fastighetsmäkiare på friviiiig väg kan ansöka om auktorisation hos handeiskamrarna. Auktorisationen är författningsregierad genom kungöreisen (1947:336) om auktorisation av fastighetsmäkiare.

Som framgått av den tidigare redogöreisen hör fastighetsförmediingsbranschen ti11 de branscher som är drabbade av oseriöst företagande. Sedan 1ång tid har framförts krav på åtgärder. B1and annat har K0 och Auktoriserade Fastighetsmäkiares Riksförbund tagit upp frågan om bättre kontroii över fastighetsmäkiarna. Krav på åtgärder har också förts fram i motioner i riksdagen.

Den statiiga småhusköpkommittên (Ju 1975:02) har som tidigare nämnts behandlat förhåiiandena inom branschen. Kommittén föresiog i sitt betänkande (SOU 1981:102) Fasighetsförmediingsiag vissa åtgärder för att komma ti11 rätta med missförhåiiandena inom branschen. Biand annat föresiogs obiigatorisk försäkrings- och registreringsskyidighet.

316 Vilka branscher bör omfattas av kontroll? sou 1984:8

Riksdagen har nu besiutat om nya regier för fastighetsmäkiare som i vissa avseenden går 1ängre än kommitténs försiag (prop. 1983/84:16, LU 1983/84:10, rskr 133). Lagen om fastighetsmäkiare, som träder i kraft den 1 ju1i 1984, innehåller de1s näringsrättsiiga regier, de1s civi1rätts- 1iga reg1er. De civi1rätts1iga reg1erna, som regierar mäk- Iarens förhåiianden gentemot konsumenten, innebär på åtskiiiiga punkter en kodifiering av vad som i dag anses vara god fastighetsmäk1arsed.

De näringsrätts1iga regierna innebär att vissa krav stä11s på fastighetsmäkiarna för rätt att driva röreise. Mäk1aren ska11 ansöka om registrering hos Iänsstyreisen. För att registrering skall kunna ske gä11er krav på Tämpiighet för yrket och att mäk1aren ska11 ha en för ändamåiet

1ämp1ig utbiidning. Vidare ska11 mäkiaren ha tecknat försäkring för eventue11 skadeståndsskyldighet med ett beiopp inti11 500 000 kronor.

Med a11män iämpiighet för yrket avses inte egenskaper som t.ex. fa11enhet för mäkiaryrket utan i stä11et att mäkiaren ska11 vara en redbar och seriös yrkesutövare. Det är med andra ord en vandeisprövning som ska11 göras. Om fastighetsmäkiaren missköter sig på sådant sätt att han inte iängre kan anses 1ämp1ig att utöva yrket ska11 registreringen (ti11ståndet) återka11as. Länsstyrelsen är tiiisynsmyndighet.

Det krav på utbiidning som gä11er för att få b1i registrerad innebär att mäk1aren ska11 ha grundiäggande

kunskaper i hur mäkiarverksamhet ska11 bedrivas.

Utbiidningskravet motsvarar fordringarna en1igt iäropianen för k0mmuna1 vuxenutbi1dning vad beträffar fastighetsmäkiare (ca 340 iektionstimmar). Sådan utbiidning bedrivs redan i dag i stor utsträckning av de etabierade

mäkiarorganisationerna. Det nu gäliande kravet för auktorisation - att den sökande ska11 ha viss tids erfarenhet som mäkiare - har inte tagits in i den nya Iagen.

Vilka branscher bör omfattas av kontroll? 317

Den nuvarande författningsreg1eringen om frivi11ig auktorisation hos hande1skamrarna upphör i och med att den nya 1agen träder i kraft.

Re1ativt 1ångtgående krav kommer så1edes att stä11as på

i fortsättningen. Kraven 1igger vä1 i fastighetsmäk1arna Iinje med de krav kommissionen anser bör stä11as på

i s.k. riskbranscher. Ytter1igare åtgärder torde företag inte vara behövliga.

Registrering 319

15 REGISTRERING

15.1 A11mänt

i det föregående har visat att det finns Redogöreisen brister i om tiiisynsmöjiigheterna över företagen.

fråga

Den registrering och kontroii som sker i dag är inte effektiv. Företag kan bedriva obeskattad tiiiräckiigt verksamhet utan myndigheternas kännedom. Den tidigare nämnda studien av biiverkstadsbranschen i Stockhoim kan tjäna som iiiustration ti11 detta. Vid (BILREP-81) fäitkontroiier och annonsgranskning upptäcktes ett stort anta1 för myndigheterna okända företag.

Som framkommit registreras uppgifter om företag i dag på oiika stä11en. Registreringspiikt förekommer dock

många

bara i viss utsträckning. Såiunda skaii aktieboiag registreras i patent- och registreringsverkets boiagsregister. Ekonomiska föreningar skaii registreras i de iänsvisa föreningsregistren. Handeisboiag samt de enskilda näringsidkare, stifteiser och ideelia föreningar som skuiie varit bokföringsskyidiga om 1929 års bokföringsiag aiitjämt varit i kraft är skyidiga att söka registrering i iänshandeisregister. Företagen är också skyidiga styreisernas att i särskiid ordning iåta registrera sig för betaining av skatter och avgifter. Det gä11er egen preiiminärskatt och i förekomande fa11 arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt. Besiut om registrering fattas när det gäiier och arbetsgivaravgifter av iokaia skattepreiiminärskatt och när det gäiier mervärdeskatt av 1änsmyndigheten styreisen.

Krav utökad och effektivare registrering har ibiand

på

förts fram i den aiimänna debatten som en åtgärd som sku11e bättre kontro11 över företagen. Fiera ge samhäiiet har - som framgår av den tidigare redoriksdagsmotioner visningen - tagit upp frågan om en förbättrad registre- Vidare kan nämnas att den statiiga städbranschutredring.

Registrering

ningen föresiog obiigatorisk registrering av städentreprenörer för att utvecklingen i branschen Iättare sku11e kunna föijas. Riksdagen har stä11t bakom inny1igen sig rättandet av länsvisa branschregister över bi1verkstäderna. I propositionen 1983/84:16 föresiås av registrering fastighetsmäkiare i samband med förs1ag om viss form av etabieringskontroil. Från vissa de1ar av näringsiivet, främst Sveriges Köpmannaförbund och SHIO-Famiijeföretagen, har registrering a11mänt som ett aiternativ

förespråkats

ti11 etab1eringskontro11.

15.2 Effektivare registrering

Kommissionen anser att bör bli mer företagsregistreringen effektiv än vad den är i dag. En heitäckande och vä1 fungerande registrering av företagen är ett värdefu11t instrument för samhä11et. Det möjiiggör ti11syn över o1ika verksamhetsområden och kontro11 kan ske av att företagen fu11gör sina skyidigheter. är också Registreringen förutsättningen för att andra kontroiiåtgärder ska11 kunna fungera effektivt.

Hur ska11 en effektiv och mer fuilständig företagsregistrering komma ti11 stånd? Kommissionens

grunduppfattning

härvid är att registerföringen bör ske decentraliserat, på 1oka1 eller regionai nivå. En sådan torde registrering bäst ti11godose kraven på aktue11 och reievant registerinformation. Företaget och det registerförande organet kommer att befinna sig närmare varandra än vid en centrai registrering. Registerföringen kan kompietteras med aktiva insatser såsom fältkontroiier. Bättre 10ka1kännedom kan förutsättas och den registerförande kan också myndigheten upprätta samarbete med regionaia avdeiningar av andra berörda myndigheter, branschorganisationer m.m. En decentraiiserad registerföring hindrar naturiigtvis inte att registreringen därefter rent tekniskt samordnas centrait. En sådan samordning torde många gånger vara 1ämp1ig och kan åstadkommas med ADB-teknikens hjäip.

sou 1984:8 Registrering 321

Det vore i och för sig möjiigt att söka skapa en he1täckande registrering genom att utvidga de näringsrätts1iga registren. Med de näringsrättsiiga registren avses här handeis- och föreningsregistren samt aktieboiagsregistret. Som nämnts failer vissa företag, främst enskiida näringsidkares, i dag utanför registreringspiikten även om en dei enski1da näringsidkare på friviilig

iåter sig i handeisregistret av den an1edväg registrera ningen att de vill skydda en firma. En heitäckande registreringsplikt sku11e kunna åstadkommas genom utbyggnad av hande1sregistren. De som nu inte är skyidiga att registrera sig sku11e kunna åiäggas att anmäia sig dit.

Detta sku11e dock medföra ett betydande merarbete för 1änsstyre1serna. Ett stort anta1 företag ytteriigare sku11e föras in i registren, vi1ket i sin tur sku11e kräva att registreringsrutinerna förbättrades. I dag är hande1s-

manue11a och förs som kortregister. De är också registren passiva mottagare av registreringsanmälningar. Det görs

efterforskningar om huruvida a11a företag som bör inga ingå i registren verkiigen b1ir registrerade. Dock underrättas skattemyndigheterna regeimässigt om nyregistrerade företag. Det finns vissa pianer på effektivisering av handeisregistren. Det har diskuterats att Iägga över registren på ADB och för Stockhoims iäns de1 påbörjas datoriseringen år 1984. För övriga 1än är eme11ertid datoriseringen ännu så iänge en osäker fråga. Bortsett från de praktiska svårigheterna är det också tveksamt hur användbar en registrering i handeisregistren är för kontro11ändamå1. Den registrering som sker gä11er främst firmanamn och registreringsnummer.

Sammantaget blir omdömet att hande1sregistren är av begränsat värde i kontrolihänseende. Kommissionen vi11 därför inte förorda en utbyggnad av hande1sregistren för att åstadkomma en effektivare och mer fu11ständig registrering av företagen.

322 Regüneñhg

Skatteregistreringen är däremot som system betraktat redan heltäckande. Det skali finnas om alia i uppgift företag skatteregistren. Genom skatteregistreringens SNI-kod (svensk standard för finns

näringsgrensindeining) möjiig-

heter att särskiit kontroiiera förhåiiandena i oiika branscher. Skatteregistren har också den fördelen att de förs decentraiiserat av 1oka1 e11er av skattemyndighet iänsstyreisen, vilket möjiiggör ett aktivt registreringsarbete från myndigheternas sida.

Eniigt kommissionens mening är det därför mest angeiäget att se tili att företagen in i fångas skatteregistren.

Skatteregistreringen är den viktigaste och

registreringen det är nödvändigt att denna bra. Genom den fungerar kan nämiigen kontroiieras att företagen sina fuiigör skyidigheter gentemot stat och kommun. Det är kommissionens uppfattning att en effektivisering av

skatteregistreringen

- tiiisammans med utvidgade regier om näringsförbud (se kap. 11) - i de flesta branscher är tiiiräckiiga

åtgärder

för att komma tili rätta med vissa av insiag oseriöst företagande. Branscher som är drabbade av mer aiivariiga och utbredda missförhåiianden bör däremot omfattas av systemet med näringstiiistånd.

Registreringsrutinerna vad gä11er skatter och avgifter har förbättrats och förenkiats under senare tid. I och med den samordnade som nu införts

företagsregistreringen kommer

iokai skattemyndighet att vara samordnande myndighet för registrering ti11 skatter och avgifter. av Registrering egen preiiminärskatt, mervärdeskatt och anstäiidas kä11skatter kan ske samtidigt genom en anmäian ti11 1oka1 skattemyndighet. Lokai skattemyndighet besiutar i om

fråga

registrering ti11 preiiminärskatt och i fråga om arbetsgivarregistrering.

När det mervärdeskatt är det emeiiertid iänsgälier styreisens mervärdeskatteenhet som besiutar om registre- I detta fa11 tar iokai skattemyndighet bara emot ring. anmäian och vidarebefordrar den til] iänsstyreisen. Med den samordnade företagsregistreringen ökar chanserna att redan från början kommer in i registren. Vissa företagen kontro11er görs av att företagen fuiigör sina registreringsskyidigheter.

kommissionens mening behövs dock mer aktiva Enligt insatser från registerförande myndighets sida. De s.k. svarta företagen låter sig inte frivi11igt registreras. Myndigheterna bör genom fä1tkontro11er undersöka vi1ka företag som driver verksamhet. De företag som inte finns i registren kan på så sätt spåras upp och registreras. Fä1tk0ntro11er av sådant siag bör vara ett återkommande insiag i registreringsarbetet och på sikt bör därigenom en stor dei av de svarta företagen kunna föras fram i Ijuset och debiteras skatter och avgifter.

Det fa11er sig naturiigt att 1oka1 skattemyndighet, som besiutar i fråga om preiiminärskatteregistrering och arbetsgivarregistrering, svarar för fä1tkontro11erna beträffande dessa båda registreringar. När det gäiier registreringen tiil mervärdeskatt vore det i och för sig iämpiigt att iänsstyreisen, som är besiutande myndighet, utförde kontroiierna. Den smidigaste och mest obyråkratiska lösningen synes dock vara att 1oka1 skattemyndighet ägnar uppmärksamhet ävan åt mervärdeskatten och meddeiar iänsstyreisen om feiaktigheter upptäcks. Lokai skattemyndighets kontroiiverksamhet bör i denna dei utformas i nära samråd med iänsstyreisen. Riksskatteverket bör utfärda anvisningar för hur fä1tkontro11erna ska11 bedrivas.

För att kunna kontroiiera registreringsskyidigheten hos ett företag behöver man - framför a11t när det gä11er enskiida - om vem som är ansvarig näringsidkare uppgift för röreisen. Det kan vid fä1tkontro11er ib1and vara svårt

324 Registrering

att få tillräcklig information om ett utan företag att begära att få se t.ex. legitimation för företagaren eller

registreringshandlingar avseende företaget.

Myndighetsrepresentanter har i dag inte rätt att utan särskilt förordnande om t.ex. revision ställa sådana krav en

på

företagare. Enligt kommissionens bedömning är en sådan befogenhet behövlig för tjänstemännen vid lokala skattemyndigheten för att fältkontrollerna skall bli så effektiva som möjligt. En sådan ordning torde kräva en ändring av 56 § taxeringslagen (1956:623) avseende kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet fullgjorts. I samband med att lokal skattemyndighets befogenhet att begära uppgifter från företagarna bör prövas, enligt kommissionen också utredas vilka som skall kompetenskrav ställas på de tjänstemän som skall ha rätt att utföra kontrollerna. Frågor av detta slag ligger inom arbetsområdet för den nu sittande utredningen om m.m.

säkerhetsåtgärder i skatte-

processen, den s.k. USS-utredningen (Fi 1973:01). Enligt vad kommissionen erfarit att kommer USS-utredningen ta upp de nämnda frågorna till behandling. Kommissionen lägger därför inga förslag i denna del.

För att fältkontrollerna skall bli effektiva är det enligt kommissionens mening också att de lokala viktigt skattemyndigheterna tilldelas nödvändiga resurser för att utföra denna uppsökande verksamhet. Kommissionen återkommer till resursfrågan i kapitel 17.

Lokal skattemyndighet bör också annat på sätt än genom egna fältkontroller kunna få uppgifter som om företag underlåtit att registrera I samband sig. med taxeringsarbetet kan taxeringsnämnden upptäcka företag som driver obeskattad verksamhet. Samarbete med andra myndigheter som utövar tillsyn över t.ex. företagen, länsstyrelsen, bör också förekomma. Vidare kan branschorganisationer och

fackförbund förväntas följa utveckiingen i den egna branschen. Dessa kan a11tså bidra till en aktivare registrering genom att underrätta skattemyndigheterna om icke registrerade företag upptäcks.

15.3 Branschregister

I den a11männa debatten har föresiagits inrättandet av särski1da branschregister. Sådana register sku11e införas i branscher som är svårkontro11erade och där probiem finns med oseriöst företagande. Syftet sku11e främst vara att få vetskap om vi1ka företag som är verksamma i branschen. Därigenom sku11e tiiisynsmöjiigheter skapas och utveck- Tingen i branscherna iättare kunna fö1jas.

Som framgått föresiår kommissionen att krav på näringsti11stånd ska11 införas i branscher som är drabbade av ekonomisk brottsiighet e11er där företagarna är restförda i stor utsträckning. Näringsverksamhet föres1ås inte få bedrivas i dessa branscher utan tiiistånd av iänsstyreisen. I Iänsstyreisens uppgift bör ingå att föra register över företagen. En sådan registrering är en förutsättning för att prövningen och ti11synen ska11 ske effektivt. Registreringen bör ge uppiysning om vi1ka som beviijats ti11stånd, men även vi1ka som sökt men vägrats tiiistånd.

Registret bör 1äggas upp på företagsnivå. När det gä11er vandeisprövningen bör registret dock ge upplysning om vi1ka personer som godkänts vid prövningen. För t.ex. ett aktieboiag bör framgå vi1ka som sitter i styre1sen och viika som, när vd och vice vd förekommer, utsetts ti11 dessa befattningar. Tidpunkten för deras godkännande efter prövad vandel bör även vara antecknad. Förutsättningen för

att företaget ska11 få näringstiiistånd är som framgått

att dessa personer godkänts. För en enski1d näringsidkare är företaget och personen identiska. När det gä11er de ekonomiska garantierna bör registreringen utvisa att företaget stä11t erforder1ig säkerhet. Säkerhetens gi1tighetstid bör också framgå.

Av registret bör, som nämnts, även framgå vilka som sökt men vägrats tillstånd. Detta tar sikte på vandelsprövningen. För länsstyrelsernas prövning bör det vara av värde att få information om att en person tidigare i t.ex. en annan bransch inte blivit godkänd. Skälen för

vägrat tillstånd kan vara omständigheter som bör beaktas vid den nya ansökan.

Varje länsstyrelse bör som framgått föra register över näringstillstånd. Registreringen bör dock för att bli effektiv samordnas centralt. Det bör ske med hjälp av ADB. Enligt kommissionens bedömning bör denna samordning ske hos riksskatteverket. Registreringen bör lämpligen föras samman med verkets register över näringsförbud.

Registret över näringsförbud skall som tidigare nämnts

enligt planerna läggas över på data och kommer därvid att administrativt inordnas i REX-registret. Om registreringen av näringstillstånd centralt samordnas detta

på sätt behöver inget ytterligare register inrättas. Det innebär dock en viss utbyggnad av REX-systemet. Vissa resurser för systemutveckling fordras.En centralt samordnad registrering gör det möjligt för handläggande länsstyrelse att undersöka om den sökande vägrats tillstånd hos annan länsstyrelse.

Som kommer att utvecklas i följande kapitel skall länsstyrelsen enligt förslaget bedriva en aktiv tillsynsverksamhet genom bl.a. fältkontroller. Syftet med dessa kontroller är att se till att sina

företagen fullgör skyldigheter och att inte verksamhet bedrivs utan erforderligt tillstånd. Företag som undandrar sig sina förpliktelser bör spåras upp. Genom en sådan

ordning kommer s.k. riskbranscher att i särskild bli

ordning kontrollerade och branschvisa register kommer att upprättas.

|9g4;g Registrering 327

sou

Utöver näringstiiiståndsregistren finns eniigt kommissionens mening inte behov av fier nya register. Företagen registreras redan på en mängd oiika stä11en och som redan framhåiiits anser kommissionen det viktigare att företagen kommer in i befintiiga register, framför a11t skatteregistren.

Kommissionen stäiier sig för övrigt tveksam ti11 införande av branschregister som en helt isoierad åtgärd. Registre-

måste, för att fyiia någon kontroiifunktion, vara ringen koppiad till andra åtgärder, som ger möjiighet att stäiia krav på företagen, t.ex. krav på tiiistånd för att få driva näring och möjiighet att kräva företagen på skatter och avgifter. Enbart registrering för att få kännedom om vi1ka företag som finns leder, eniigt kommissionens bedönk ning, inte särskiit iångt.

För att ett register ska11 få ett verkiigt värde måste det också som framhåliits bygga på ett aktivt registreringsarbete. Att föriita sig på att aiia företag fri-

anmäier för - som oftast är viliigt sig registrering tanken med rena - är inte ti11räck1igt. En

branschregister aktiv, uppsökande registrering måste tili.

Som redan nämnts har riksdagen uttaiat sig ti11 förmån för ett iänsvis fört register över biiverkstäderna. Biiverkstäderna ingår i en av de branscher för viika krav på näringstilistånd föreslås. I ansiutning tili denna kontro11 kommer också register över biiverkstäderna att föras. Därigenom tiiigodoses riksdagens önskemåi om registrering av dessa företag.

15.4 Centra1a register

Aktieboiag ska11 som nämnts registreras i patent- och registreringsverkets boiagsregister. Probiemen med företag som heit stäiier sig utanför myndighetskontrolien torde inte vara iika uttaiade när det gäiier aktieboiag som när

det är fråga om enskilda näringsidkare. Aktiebolag måste vara registrerade för att kunna förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. Årsredovisningen skall

fortlöpande tillställas patent- och registreringsverkets

bolagsbyrå

för granskning.

Registreringen i bolagsregistret sker centralt. Kommissionen har i det föregående redovisat sin principiella uppfattning att registerföring bör ske decentraliserat för att fungera effektivt. En möjlighet vore att låta också registerföringen av aktiebolag ske decentraliserat inom ramen för länsstyrelseorganisationen med patent- och registreringsverket som samordnande och huvudansvarigt organ. En sådan uppdelning skulle dock enligt kommissionens mening föra alltför långt i fråga om organisatoriska ändringar. Dessutom är registreringen av aktiebolag ett såpass komplicerat och omständligt förfarande att särskild kompetens behöver finnas vid

registreringsmyndigheten. Detta kan vara skäl för att registerföringen även fortsättningsvis bör ske centralt hos och

patentregistreringsverket vad gäller aktiebolagen.

Registreringsförfarandet bör dock enligt kommissionens mening förbättras. I dag tar det inte sällan avsevärd tid innan ett registreringsärende hunnit behandlas och möjligheterna till tillsyn över företagen är begränsade. För närvarande håller registret på att läggas över

på

data, vilket bör bidra till en bättre situation. Kommissionen vill dock peka på det önskvärda i att ett samarbete med länsstyrelserna kommer till stånd så att länsstyrelsernas lokalkännedom kan tas till vara vid t.ex. granskningsarbete. Länsstyrelsen bör t.ex. rapportera till patent- och registreringsverket om ett bolag inte längre

har näringstillstånd.

Som nämnts i det föregående håller f.n. ett nytt centralt register över företag på att byggas upp. Registret som

ka11as basregister över företag och andra organisationer (Basun) avses täcka in alla fysiska och juridiska personer som är försedda med organisationsnummer. Ibland förs i diskussionerna fram att basregistret borde kunna användas för att skapa ett effektivt centra1t register över företag. 01ika kontroliåtgärder sku11e kunna koppias tili basregistret. Här måste man dock ha k1art för sig basregistrets uppbyggnad och begränsning. Registreringen i basregistret innebär att vissa grunduppgifter om företagen piockas från andra officie11a register, därib1and skatteregistren. Basregistret kommer såiedes inte att 1eva något sjä1vständigt 1iv i den meningen att företagen 1ämnar uppgifter direkt ti11 registret. Basregistret förutsätter i stä11et att korrekta och fuiiständiga uppgifter finns iagrade på andra stä11en. Avsikten är inte he11er att registreringen i basregistret skall ha någon egentiig rättsverkan. Registret är ämnat att vara ett informationsoch sökregister i fråga om företag och organisationer. Det kommer så1unda att vara öppet och ti11gäng1igt för a11a t.ex. för köp av adresser.

Kommissionen anser att basregistret fy11er en god funktion som ett a11mänt informationsregister över företag, där de mest grundiäggande uppgifterna finns samiade på ett stä11e. Det kan och bör dock inte i sig användas för att spåra upp företag och på så vis få en mer fu11ständig företagsregistrering.

Centra1a företagsregistret (CFR) nämns också ibland i diskussionerna om a11män registrering av företag. CFR är ett statistikregister som förs av statistiska centraibyrån och registret bygger Iiksom basregistret på att uppgifter hämtas från andra register dit företagen har registreringsp1ikt, i detta fa11 vissa av skatteregistren. Inte he11er CFR kan såiedes användas i kontroiisyfte för att få en mer fuiiständig registrering av företagen. Det bör även fortsättningsvis vara ett statistikregister.

Tillsyn och kontroll 331

16 TILLSYN OCH KONTROLL

16.1 Länsstyrelsen

En viktig dei av systemet med näringsti11stånd är ti11synen över iagens efterievnad. Inget tiiiståndssystem kan fungera ti11fredsstä11ande utan effektiv ti11syn. Erfarenheterna av nu existerande tiiiståndssystan tyder på att det ofta är i kontro11en det brister. Det är nödvändigt med effektiv övervakning för att de branscher som ingår i kontroiisystemet ska11 kunna varaktigt saneras. Tiilsynen bör också kunna ses som ett stöd åt de seriösa företagen i branschen.

Ti11synsarbetet bör omfatta två huvudfrågor. För det första måste kontroiieras att de företag som erhå11it tiilstånd fortsättningsvis föijer regierna och uppfy11er de krav som näringsti11ståndet förutsätter. Vande1sprövningen avseende de i företagen verksamma personerna måste föijas upp och de ekonomiska garantierna bevakas, så att företaget a11tid har giitig garantiförbindeise från bank. De näringsidkare som efter godkännande vid vandeisprövningen a11var1igt missköter sig i sin näringsutövning måste exempeivis kunna stoppas från fortsatt verksamhet genom att tiiiståndet dras tiiibaka. Förutsättningarna för återka11e1sen behandias i det föijande. Ti11 ti11synen måste också höra att bevaka att företag som fått sitt ti11stånd återkaiiat inte fortsätter att driva röreise.

För det andra måste s.k. svart företagsamhet förhindras. Den kontro11 som sker i samband med att fråga om näringsti11stånd prövas fångar i sig in bara de företagare som frivi11igt ger sig tiil känna och ansöker om tiiistånd. Ti11 tiiisynsarbetet måste därför också höra att på ett effektivt sätt gripa sig an de företag som drivs utan

332 Tillsyn och kontroll

näringstillstånd och mot de personer som utan att genomgå vandelsprövning blivit invalda i t.ex. styrelsen för ett aktiebolag.

För att tillsynen skall bli effektiv är det nödvändigt att ett aktivt arbete kommer till stånd. Den bästa möjligheten till ett sådant engagemang har enligt kommissionens bedömning tillståndsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen. Kommissionen föreslår därför att tillsynen skall utövas av länsstyrelsen. Som framgått av det föregående - och som kommer att utvecklas ytterligare längre fram - anser kommissionen att företagsfrågorna bättre än idag bör samordnas inom länsstyrelsen och handläggas inom en enhet. En särskild näringsfunktion bör inrättas på länsstyrelsen med uppgift att svara för tillståndsprövning, registrering och andra näringsrättsliga frågor. Näringsfunktionen bör tillföras god kompetens på det näringsrättsliga området. Tanken bakom en särskild funktion för företagsfrågor är bl.a. att personalen vid denna skall kunna skaffa sig en bra överblick över förhållandena på marknaden. Efterhand bör hos näringsfunktionen samlas goda kunskaper om vilka företag som driver rörelse i de kontrollerade branscherna. Länsstyrelsens näringsfunktion bör därför vara väl skickad att även svara för tillsyn och kontroll.

Länsstyrelsen bör som tillsynsmyndighet ha rätt att begära de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. För att tillsynen skall bli effektiv bör länsstyrelsen vid vite kunna förelägga en näringsidkare att tillhandahålla dessa upplysningar och handlingar. Det är lämpligt att näringsfunktionen när det gäller tillsynsfrågorna samarbetar med de enheter inom länsstyrelsen som svarar för skattekontrollen och underrättar dessa om sådana missförhållanden upptäcks att det kan finnas skäl för t.ex. taxeringsrevision.

Tillsyn och kontroll 333

Övriga uppgifter som är av betydeise för tiiisynen kan komma tili Iänsstyreisens kännedom på oiika sätt. När det gäiier näringstillstånd som grundar sig på vandeisprövning är det nödvändigt att en rapportering sker tili iänsstyreisen om näringsidkare i de branscher som omfattas av kontroiien t.ex. begår ekonomiska brott e11er ådrar sig stora skatte- e11er avgiftsskuider. Poiis- och kronofogdemyndigheter bör såiedes ha en skyidighet att underrätta iänsstyreisen om sådana förhåiianden. Länsstyreisen bör vidare regeimässigt hå11as underrättad om vi1ka personer i iänet som dömts ti11 näringsförbud. Den iämpiigaste ordningen synes här vara att riksskatteverket, som för ett centrait register över ådömda näringsförbud, underrättar Iänsstyreiserna om viika personer det gälier. Signaier om oegentiigheter kan komma även från t.ex. fackförbund och branschorganisationer.

I de fa11 näringstiiiståndet grundar sig på att ekonomiska garantier ska11 stä11as för skatter och avgifter kommer iänsstyreisens ti11syn att innebära en bevakning av att företaget i fråga har giltig garantiförbindeise från bank inneiiggande.

De ovannämnda kontro11erna avser främst företag som är kända av myndigheterna och som har beviijats näringstillstånd. För att de svarta företagen ska11 kunna spåras upp är det ännu viktigare med en aktiv kontro11. Det är nödvändigt att k0ntro11era att inte de företag som vägrats ti11stånd eller fått det indraget driver röreise i a11a fa11.

Fäitkontroiler måste en1igt kommissionen komma tiil stånd. Myndigheten bör med andra ord bedriva viss uppsökande verksamhet - besöka företag och göra kontroiier i b1.a. service- och affärsområden. Personai vid myndigheten bör avdeias för sådana uppgifter. Vid kontroilerna bör undersökas om de företag som påträffas verkiigen är kända av

334 Tillsyn och kontroll

myndigheterna och att förutsättningarna för ti11stånd a11tjämt är uppfylida. Sådana kontrolier bör återkomma med jämna me11anrum, kanske vart tredje e11er vart fjärde år, så att man he1a tiden har en god bi1d av förhåliandena i branschen. Företagarna i de regierade branscherna bör anmodas att uppvisa giitigt näringsti11stånd.

Om näringsti11stånd krävs för att bedriva verksamhet inom en viss bransch b1ir det eniigt kommissionens förs1ag straffbart att inom branschen utöva verksamhet utan att ha erforder1igt ti11stånd. Den som driver röreise inom en sådan bransch men som inte vi11 iegitimera sig e11er förete registreringshand1ingar gör sig därmed onekiigen tili föremåi för misstanke om brott. Om p01is ti11ka11as torde rättegångsbaikens regler om gripande och anhå11ande ti11handahå11a ti11räck1iga mede1 för att möjiiggöra den erforderiiga kontrolien. De som har näringsti11stånd kommer givetvis i eget intresse att visa upp detta redan för iänsstyreisens tjänsteman. Övriga kontro11åtgärder möjiiggörs i det fa11et genom försiagets reg1er i 11 §, vi1ka ytterst sanktioneras genom att vite kan föreläggas. Gentemot den som inte har ti11stånd får utredning föras inom ramen för sedvaniig förundersökning i brottmåi.

Även andra kontrolimetoder kan vara framgångsrika. Branschundersökningar som gjorts har visat att även de svarta företagen t.ex. annonserar i tidningar och finns upptagna i te1efonkata1ogens yrkesregister. Annonsgranskning och granskning av te1efonkata1ogen kan därför vara kontro11met0der som är vä1 värda att pröva.

Det är viktigt att iänsstyreisen ti11de1as ordent1iga resurser för ti11syn och kontro11. Resursfrågan behandias i kapitei 17.

sou 1984:8 Tillsyn och kontroll 335

Branschorganisationer och fackförbund bör kunna medverka i kontrolien genom att underrätta myndigheten om man upptäcker att verksamhet bedrivs av företag utan tillstånd.

Eniigt kommissionens mening bör tiiisynen över näringsförbuden samordnas med tiiisynen över näringstiiistånden. Ett vägrat eiier återka11at näringsti11stånd är ju i princip ett näringsförbudbegränsat tiil viss bransch. För närvarande sker ingen särskiid k0ntro11 vad gä11er näringsförbuden. Om ett utvidgat näringsförbud genomförs, torde dock en kontro11organisation behövas. Antaiet ärenden kan förväntas b1i större. Kommissionen ser klara förde1ar med att en samordning sker av kontro11en i dessa två fa11. I iänsstyreisens aktiva tiiisyn bör därför också ingå att k0ntro11era om personer dömda ti11 näringsförbud driver verksamhet.

För att regierna om näringstiiistånd ska11 få avsedd verkan måste sanktionsmöjiigheter finnas. Eniigt kommissionens mening bör den som bryter mot regierna och t.ex. etabierar verksamhet utan att först ansöka om tilistånd straffas. Brottet bör fa11a under aiimänt åtai. Med en sådan ordning kommer frågor om överträdeise av bestämmeiserna att prövas av a11män domstoi.

Att starta näringsverksamhet utan tiiistånd och därmed i utan att fö1ja de speiregier för näringsverksamheten som

s

samhäiiet stäiit upp är en fonn av i11oja1 konkurrens som samhäilet bör se a11var1igt på. Det har i det föregående redovisats att i11oja1a beteenden av sådant s1ag kan få svåra följder för branschen i stort. Straffbestämmeiserna bör därför utformas så att en näringsidkare verkiigen avstår från att överträda regierna. Straffmaximum bör där-

336 Tillsyn och kontroll

för sättas relativt högt. Enligt kommissionens bör mening fängelse i högst ett år anges som påföljd för överträdelse av reglerna om näringstillstånd. De överträdelser som kan tänkas ske av bestämmelserna om näringstillstånd behöver dock inte alltid vara av så allvarlig art som att näringsverksamhet startas utan tillstånd eller att en person trots indraget tillstånd ändå fortsätter att driva näring. För mindre allvarliga brott - som t.ex. att ett aktiebolag underlåter att söka godkännande av en ny ledamot i styrelsen - bör kunna stanna vid böter. påföljden Som jämförelse kan nämnas att överträdelse av näringsförbud kan straffas med förnyelse i högst två år.

I detta sammanhang bör också nämnas det förslag om företagsböter som kommissionen lägger fram i annat sammanhang. Det förslaget kan öppna vissa möjligheter till mer effektiva ekonomiska sanktioner vid överträdelser av om regler

näringstillstånd.

Ett beviljat näringstillstånd bör som nämnts gälla tills vidare. Under vissa förutsättningar bör ett tillstånd dock kunna återkallas. Tanken bakom systemet med näringstillstånd är ju att tillstånd skall innehas endast av näringsidkare som är seriösa och som fullgör sina skyldigheter gentemot det allmänna. En prövning vid ansökningstillfället utgör emellertid inte någon garanti för att olämpliga företagare inte kan förekomma. Förhållandena kan i enskilda fall ändras efter det att tillstånd meddelats. För att de branscher som omfattas av kontrollsystemet skall kunna varaktigt saneras, måste de näringsidkare som allvarligt missbrukar förtroendet kunna avstängas från fortsatt näringsutövning i branschen genom att tillståndet återkallas. Återkallelse bör enligt kommissionens uppfattning som princip ske när förutsättningarna för tillstånd inte längre föreligger eller annorlunda återuttryckt; kallelse bör kunna ske på samma grunder som de som bör föranleda att en ansökan om tillstånd avslås. Exempelvis bör en tillståndshavare som dömts för ekonomiska brott få tillståndet indraget. För att ingripande skall kunna ske

SOU 198418 Tillsyn och kontroll 337

- om den ti11ta1ade nekar ti11 brottet - en bör som regei dom i första instans föreiigga. Enbart misstanke om brott bör i normaia fail inte utgöra tiiiräckiiga skäi för att återkaiia ett tiiistånd, men om åtai väckts och förundersökningen i ärendet ger myndigheten underiag för en ti11för1it1ig bedömning i iagiydnadsfrågan, bör återkaiieise kunna ske även om iagakraftvunnen dom inte sku11e före-

Den som dömts tiii näringsförbud bör sjä1vfa11et få iigga. sitt näringstiiistånd återkaiiat. En annan grund för återka11e1se kan vara att tiiiståndshavaren varaktigt ådragit

stora skatte- e11er avgiftsskuider e11er att giitig sig säkerhet för skatter och avgifter inte iängre finns. Kravet på grundiäggande utbiidning är en initiaiprövning för att tiiistånd ska11 kunna beviljas och någon särskiid tiiisynsverksamhet därefter behövs inte i denna dei.

Vid mindre a11var1iga fa11 av misskötsamhet - när det kan förutsättas att tiiiståndshavaren har både viija och förmåga att ordna upp missförhåiiandena - bör varning i stäiiet vara en tiiiräckiig åtgärd.

Återkaiieise av tiiiståndet innebär för den enskiide näringsidkaren ett ingrepp i hans möjiigheter att ägna sig åt företagsamhet. Liksom ett vägrat näringstiiistånd innebär återkaiieise att företagaren inte får driva verksamhet i den aktue11a branschen. Det innebär dock inget genereiit förbud mot fortsatt näringsverksamhet. Verksamhet kan bedrivas i branscher som inte omfattas av kontroii. Som utveckias i följande avsnitt skaii den näringsidkare som får tiiiståndet återkaiiat ha möjiighet att besvära sig över besiutet.

Kommissionen har övervägt om återkaiieisen bör vara tidsbegränsad. Det synes dock inte lämpiigt att företagaren automatiskt skaii få tiiibaka tiiiståndet efter viss tid. Nya förhåiianden som bör innebära hinder för tiiistånd kan ha inträffat under tiden. Den bästa ordningen synes vara att återkaiieisen är definitiv, men att företagaren har

338 Tillsyn och kontroll

möjlighet att på nytt söka om tillstånd. Enligt förslaget bör vid vandelsprövningen förhållanden ett antal år tillbaka i tiden, förslagsvis fem år, beaktas. Det kommer i praktiken att innebära en karantän på upp till fem år innan företagaren kan återvända till branschen eller få tillstånd att driva verksamhet i annan kontrollerad bransch. Ju allvarligare brott det gäller desto längre tid bör förflyta innan personen i fråga kan accepteras som företagare.

Enligt kommissionens mening bör länsstyrelsen som är tillstånds- och tillsynsmyndighet också besluta om återkallelsen. I detta fall torde några svårigheter inte uppstå när det gäller att avgöra om återkallelse skall ske. Kriterierna kommer att vara desamma som för tillståndsprövningen. Länsstyrelsen kommer genom sin verksamhet på området också att ha god kännedom om förhållandena i den aktuella branschen. Ett ingripande torde därför kunna ske snabbt och smidigt. Beslutet om återkallelse skall dock självfallet kunna överklagas.

16.2 Besvärsmöjligheter

Länsstyrelsens beslut i fråga om näringstillstånd blir ett förvaltningsärende. Om en sökande enligt länsstyrelsens beslut inte erhåller tillstånd eller får sitt tillstånd indraget bör han ha möjlighet att överklaga till högre instans.

Kommissionen har övervägt ett par alternativ för besvärsordningen. Det första alternativet innebär att länsstyrelsens beslut kan överklagas hos kammarrätten och därefter hos regeringsrätten. Detta är den normala besvärsordningen i fråga om förvaltningsbeslut. Det andra alternativet går ut på att den klagande får vända till sig en särskild besvärsnämnd och därefter till domstol.

SOU l984z8 Tillsyn och kontroll 339

En besvärsnämnd sku11e kunna bestå av representanter för samhä11et, näringsiivsorganisationerna och de fackiiga organisationerna. En förde1 med en specie11 besvärsnämnd är att det ger möj1ighet att vid bedömningen av ärendet få särski1d sakkunskap från t.ex. branschorganisationer. Vidare sku11e Iöntagarintressena på så vis kunna medverka vid skapandet av praxis i dessa ärenden. Kommissionen anser detta vara en i och för sig ti11ta1ande 1ösning. Det finns dock - som har gjorts gä11ande också i fråga om en discipiinär nämnd - risk för att en sådan ordning för med sig en onödig byråkrati för det förhåiiandevis ringa antai ärenden det här torde b1i fråga om. Även om inte nämnden behöver sammanträda annat än när ärenden avgörs, skuile ändock en viss organisatorisk ram behövas.

Mot denna bakgrund anser kommissionen att överk1agande tili domstoi är att föredra. Så1unda föresiås att iänsstyreisens besiut ska11 kunna överkiagas ti11 kammarrätten och därefter ti11 regeringsrätten.

Det har i diskussionerna framförts oro för att ett system med tiliståndsprövning sku11e skapa stor be1astning hos domstoiarna genom många besvärsärenden. Erfarenheterna från transportområdet (se 5.1.7) säger dock att antaiet besvär inte behöver b1i särskiit många. Sett i reiation ti11 antalet ansökningar om trafikti11stånd under ett år, ca 2 800, överkiagades 100 e11er ca 3,5 procent av ärendena. Avsiagsprocenten på ansökningarna var me11an 13 och 14 procent.

Organisation och resurser 341

17 ORGANISATION OCH RESURSER

17.1 Länsstyrelsen

Som framgått av det föregående föreslår kommissionen att länsstyrelsen skall vara tillståndsmyndighet vad gäller näringstillstånd och vidare svara för tillsyn och kontroll i dessa frågor. Länsstyrelsen föreslås också bli den myndighet som i vissa fall har att utse offentlig utredningsman i företag som omfattas av systemet med näringstillstånd. Förslagen innebär vissa nya uppgifter för länsstyrelserna och vissa organisatoriska förändringar.

För att de åtgärder som föreslås skall få full effekt krävs en väl fungerande handläggning hos myndigheterna. I dag handläggs tillståndsärenden och därtill hörande kontroller vid olika avdelningar och olika enheter inom länsstyrelsen. Som tidigare framhållits anser kommissionen det värdefullt om denna typ av företagsfrågor så långt möjligt kan samlas inom en enhet vid länsstyrelsen. En sådan samordning av ärendehandläggningen bör bidra till en mer effektiv behandling av ärendena. Ett och samma företag kan ställas inför flera krav på tillstånd. En restaurangägare kan t.ex. bli föremål för krav på såväl näringstillstånd som utskänkningstillstånd. Om dessa frågor kan handläggas inom samma enhet bör samordningsvinster uppkomma och bättre service bör kunna ges till företagen. Handläggarnas kunnighet och erfarenheter bör kunna tas tillvara på ett bättre sätt. En viktig del av kommissionens förslag är som tidigare framhållits tillsyn och kontroll. Ett mer samlat grepp om företagsfrågorna möjliggör också en effektivare tillsyn över företagen. Om resurserna samlas på ett ställe bör viss personal kunna avdelas för fältkontroller. En ordentlig uppföljning av ärendena kan på så vis åstadkommas.

342 Organisation och resurser

Kommissionen har i samråd med iänsstyreisernas organisationsnämnd (LON) utrett organisationen och resursbehovet vid 1änsstyre1serna. Representanter för o1ika funktioner inom iänsstyreiserna har intervjuats.

När det gä11er viiken avde1ning inom 1änsstyre1sen som bör ha hand om tiilståndsfrågorna har f1era a1ternativ prövats. En tänkbar möjiighet vore att de aktue11a frågorna handiades inom skatteavde1ningen. De oegentiigheter som förekommer b1and företagen gä11er ofta skatteundandragande och fiera k0ntro11frågor som rör företag handhas i dag inom skatteavde1ningen. Vid exempe1vis revisionsenheten djupgranskas företagens bokföring och de uppgifter som företagen 1ämnar i fråga om skatter och avgifter. Utredningar i samband med fa11 av ekonomisk brottsiighet görs också av revisionsenheten. Uppbördsenheten övervakar skatteinbetainingarna. Mervärdeskatteenheten kontrolierar att redovisningarna ti11 mervärdeskatt är riktiga och i förekommande fa11 görs revisioner. Kontro11skä1 sku11e a11tså kunna taia för att de aktue11a företagsfrågorna bör handiäggas inom skatteavdelningen. Näringsti11stånden är dock inte i första hand av fiskal natur. Det har inte bedömts enbart förde1aktigt att så nära kopp1a samman tiiiståndsfrågor med den rena skattekontr011en. Samråd bör dock sjä1vfa11et förekomma me11an den avde1ning som svarar för ti11ståndsgivning och den som svarar för skattekontro11.

En annan möj1ighet vore att företagsfrågorna hand1ades inom p1aneringsavde1ningen, där i dag b1.a. ti11ståndsärenden om yrkesmässig trafik och auktorisation av biiskrotare handläggs. Denna avdelning av 1änsstyre1sen har dock i övrigt huvudsakiigen andra typer av arbetsuppgifter, näm1igen naturvård, 1änsp1anering, Iantmäteri m.m.

Organisation och resurser 343

Den utredning som gjorts av LON visar att flertalet företrädare för länsstyrelserna anser att frågorna om näringstillstånd lämpligen bör handläggas inom allmänna enheten. Vid allmänna enheten handläggs i dag bl.a. ärenden enligt lagen om handel med drycker och tillstånd för utländska medborgare och företag att driva näring och förvärva svenska företag samt ärenden angående tillfällig handel. Vidare hör till enhetens uppgifter att föra register över handelsbolag, enskilda firmor och ekonomiska föreningar. Enligt förslag i prop. 1983/84:16 skall tillståndsprövning och registrering av fastighetsmäklare handläggas av länsstyrelsen och även denna fråga kommer att föras till allmänna enheten.

Mot denna bakgrund anser kommissionen att ärenden om näringstillstånd bör handläggas inom länsstyrelsens allmänna enhet. Det är dock viktigt att man vid tillståndsgivningen samverkar med bl.a. skatteavdelningen. Det gäller främst i frågor om taxering och revision. Enligt kommissionens mening bör sådant samråd regelmässigt ske. Skyldigheten att samråda bör framgå av normalarbetsordningen.

Allmänna enheten är uppdelad i olika funktioner med olika arbetsuppgifter. Enligt kommissionens mening bör ärenden om näringstillstånd handläggas av en särskild funktion, förslagsvis kallad näringsfunktionen. Vissa andra näraliggande företagsfrågor bör också kunna föras dit. Detta utvecklas närmare nedan. I ett normalstort län kommer inte detta slag av företagsfrågor att bli av någon större omfattning. Bara ett mindre antal branscher kommer att omfattas och några större resurser kommer inte att krävas för att handlägga ärendena. Det är därför inte nödvändigt med någon mer omfattande organisatorisk uppbyggnad. I fråga om storstadslänen kan eventuellt övervägas om en särskild företagsenhet vid sidan av allmänna enheten bör inrättas.

344 Organisation och resurser

Vid näringsfunktionen bör de ärenden om näringstiiistånd som föijer av kommissionens försiag handiäggas.

Arbetsuppgifterna innebär att pröva tiiiståndsansökningar, registrera företag, kontroiiera efterievnaden av regierna och i förekommande fail återkaiia tiilstånd. Tiiisynsfrågorna har bedömts som viktiga och torde komma att ta en betydande dei av tiden i anspråk. också den tiiiståndsprövning och registrering som kommer att ske vad gäiier fastighetsmäkiare bör handiäggas här. Vidare bör näringstiiistånd för utiändska medborgare och utiändska företag, som redan i dag handiäggs inom a11männa enheten höra tiii näringsfunktionen. Detsamma gäiier handeis- och föreningsregistret.

Kommissionen har i annat sammanhang (se betänkandet SOU 1983:16; Effektivare företagsrevision) föresiagit att samhäiiet via Iänsstyreisernas försorg i vissa fail ska11 kunna utse offentiig revisor i företag. Denna kontrolimöjiighet avser inte bara branscher som omfattas av näringstiiiståndssystemet, utan aila branscher. Även dessa revisorsfrågor bör eniigt kommissionens mening handiäggas av näringsfunktionen. Det framstår då som naturiigt att också uppgiften att utse minoritetsrevisor, som redan idag hör tili iänsstyreisens arbetsuppgifter, förs hit.

Tiiiståndsgivning och tiiisyn vad gäiier yrkestrafiken handiäggs i dag som nämnts vid pianeringsavdeiningens juridiska enhet. För att få företagsfrågorna samiade bör eniigt kommissionens uppfattning dessa ärenden fiyttas över tiil aiimänna enheten och den föreslagna funktionen.

Även vissa andra företagsfrågor som har nära samband med frågor om näringstiiistånd bör iämpiigen föras över dit. Det gäiier auktorisation av biiskrotare och väktare och bevakningsföretag, tiiisyn över stifteiser, sammankaiian-

Organisation och resurser 345

de av årsstämna och andra ärenden en1igt aktiebo1ags- 1agen. Ingen av dessa ärendegrupper är av någon större omfattning.

När det gä11er utskänkningstillstånd för restauranger handiäggs dessa frågor redan i dag av a11männa enheten, inom s0cia1funktionen. En1igt kommissionens förslag ska11 restaurangföretag omfattas av kravet på näringsti11stånd.

Frågorna om utskänkningsti11stånd kommer med kommissionens

försiag att renod1as ti11 att avse nykterhetspolitiska bedömningar. Dessa ärenden bör därför 1ämp1igen 1igga kvar hos sociaifunktionen. Frågor om näringsti11stånd för restauranger bör dock i fortsättningen hand1äggas av näringsfunktionen. Sjä1vfa11et bör dessa båda ärendetyper så långt möj1igt samordnas i tiden, så att det biir en samtidig prövning. En sådan samordning bör i sig Iätt kunna ske genom att båda frågorna hand1äggs inom a11männa enheten. I en de] fa11 kan dock utskänkningsti11stånd komma att sökas först efter det att företaget etab1erats och verkat en tid.

Schematiskt kan den föres1agna organisationen vid 1änsstyre1sens a11männa enhet anges på fö1jande sätt.

346 Organisation och resurser sou 1984:8

I* |

I Enhetschef I l I

I II ll l I A11män funktionllsociai funktionllnäringsfunktion I

l-_jm-l

I A11mänt ombud I

I Kansii I I I

De frågor som eniigt kommissionens försiag ska11 hand1äggas vid näringsfunktionen är sammanfattningsvis föijande.

näringsti11stånd eniigt kommissionens försiag registrering av fastighetsmäklare (tiiistånd) näringstillstånd för utiändska medborgare och företag utseende av offentiig revisor och minoritetsrevisor tiiistånd för yrkesmässig trafik auktorisation av biiskrotare auktorisation av väktare och bevakningsföretag frågor om ti11fä11ig handei registrering av företag (hande1s- och föreningsregistren ti11 syn över sti fte1 ser ärenden en1igt aktieboiagsiagen

Organisation och resurser 347

De resurser som behövs för näringstiiistånden b1ir naturiigtvis beroende av hur omfattande kontroilsystemet görs. Det har tidigare framhåilits av kommissionen att

ett 1itet anta1 branscher - fem - sex endast stycken . kan komma i fråga. Om man här bortser från transportbranschen, som ju redan är föremål för ingående kontro11, torde systemet med näringstiiistånd inte komma att omfatta mer än högst 40 000 företag eniigt den officieiia företagsstatistiken. Då har inräknats biibranschen, restaurangbranschen, städbranschen, samt schakt- och måieriföretagen. Vid resursberäkningarna har den angivna siffran tagits som utgångspunkt. Kommer färre företag att omfattas får resurserna justeras nedåt.

I viss utsträckning torde resurserna kunna omförde1as inom iänsstyreiserna. De handiäggare som ägnar sig åt tiiiståndsprövning av yrkesmässig trafik bör kunna fiyttas över från pianeringsavdeiningen tiil a11männa enheten. Aikohoihandiäggarna vid den socia1a funktionen inom a11männa enheten kommer även i fortsättningen att pröva utskänkningstiiistånd för restauranger men bör även kunna de1ta i prövningen av näringstiiistånd för b1.a. restauranger.

Personaiförstärkning biir dock nödvändig vid Iänsstyreiserna. Det är viktigt att ärendena kan hand1äggas snabbt och effektivt. En sökande ska11 inte behöva vänta iång tid på sitt näringstiiistånd. Det mest resurskrävande arbetet när det gä11er näringstiilstånden kommer eme11ertid att b1i det tiiisynsarbete som en1igt försiaget b1.a. ska11 ske ute på fäitet. Vid resursberäkningarna har hänsyn tagits ti11 detta. I ett norma1stort 1än behövs uppskattningsvis två ytteriigare handiäggare för de nya uppgifterna. Här ingår förutom näringstiiistånd eniigt kommissionens försiag, även ti11ståndsprövning av fastighetsmäkiare och utseende av offentiig revisor. Vid de största iänsstyreiserna behövs naturiigtvis fiera hand-

348 Organisation och resurser sou 1984:8

- i Stockholm åtta läggare uppskattningsvis och i Göteborg och Malmö fem resp. fyra handläggare.

Totalt behövs enligt de beräkningar som gjorts 58 nya handläggartjänster till länsstyrelserna. Detta grundar sig på ett normalläge då de befintliga företagen inordnats i systemet. Under en övergångstid då de befintliga företagen skall prövas får man därför räkna med att länsstyrelserna för detta ändamål behöver extra tilldelning av resurser. Som tidigare framhållits kan belastningen på länsstyrelserna i denna del begränsas om reglerna införs vid olika tillfällen i olika branscher och de befintliga företagen inordnas successivt.

För att handläggningen skall bli effektiv är det nödvändigt att den handläggande personalen kan göra kvalificerade bedömningar av ärendena. Den föreslagna näringsfunktionen bör därför tillföras god kompetens i bl.a. näringsrätt och skatterätt. En lämplig

bemanning vid en normalstor länsstyrelse bör vara och en

en jurist ekonom. Tanken är att handläggarna vid enheten skall bli

något av företagsexperter, med god kunskap

i företagsfrågor och med en god överblick över de företag som driver verksamhet i länet. Det gäller självfallet i första hand företagen i de kontrollerade branscherna. Handläggarna bör också i viss utsträckning kunna lämna information och råd till företagarna.

Tjänsterna bör enligt kommissionens bedömning ligga på

nivå - eller motsvarande. Vid

medelhög byrådirektör

resursberäkningarna har en lönesättning på i genomsnitt lönegrad F 17 tagits som utgångspunkt. Detta motsvarar,

Organisation och resurser 349

iönekostnadspåsiag inräknat, en åriig kostnad av ca

160 000 kronor per tjänst e11er sammantaget ca 9,3 miijoner kronor per år.

Viss förstärkning i fråga om biträdespersonai kommer också att behövas. Arbetsuppgifterna i denna de] torde dock inte bii så omfattande. Det kommer att avse diarie-

utskrift av besiut samt visst register- och föring, arkivarbete. Arbetsuppgifterna på biträdesnivå torde också i viss utsträckning kunna samordnas med övriga funktioner inom a11männa enheten. Den resursförstärkning som behövs har vid ett normaistort iän beräknats tili en haiv biträdestjänst.

I storstadsiänen kommer att krävas större resurser. För Stockhoims de] beräknas behovet uppgå til] 2,5 biträdes- .tJänster, för Göteborgs dei 1,5 och för Maimös de1 1 tjänst. Det innebär sammantaget 15 tjänster ti11 en åriig kostnad av ca 100 000 kronor per tjänst, inklusive iönekostnadspåsiag. Det ger en totai kostnad av ca 1,5 miijoner kronor, som får fördeias meilan 1änen.

Det totaia resursbehovet vid iänsstyreiserna uppgår såiedes tiil ca 11 miijoner kronor (9,3 + 1,5 miijoner kronor) räknat i dagens penningvärde. Den ungefäriiga resursfördeiningen me11an iänen framgår av nedanstående tabeii.

Det kommer att krävas ett visst förberedeisearbete för att genomföra den föresiagna organisationen. Det torde vara arbetsuppgifter som i första hand iigger på iänsstyreisernas organisationsnämnd och riksskatteverket. Det är angeiäget att detta förberedeisearbete påbörjas så snart som möjiigt.

350 Organisation och resurser

Organisation och resurser 351

17.2 Lokai skattemyndighet

Som redogjorts för i avsnitt 15.2 föresiår kommissionen att registreringen tiii skatter och avgifter skall göras effektivare. Lokai skattemyndighet föresiås genom uppsökande verksamhet kontroiiera att företagen verkiigen kommer in i skatteregistren. Som redan nämnts skaii iokaiskattemyndighet i samband därmed också kontroiiera mervärdeskatteregistreringen. Tanken är att dessa fäitkontroiier skaii omfatta a11a branscher, inte bara vissa särskiit kritiska. Sjäivkiart behöver inte kontroiier ske av företag som man vet redan har fu11gjort sina piikter. Kontroiierna förutsätts vara återkommande så att man heia tiden har en aktueii biid av förhåiiandena. Det är eniigt kommissionens uppfattning viktigt att de 1oka1a skattemyndigheterna tiiiförsäkras resurser för detta kontro11arbete. Eniigt preiiminära beräkningar krävs sammaniagt en resursförstärkning motsvarande ungefär 40 tjänster på heitid för att få en effektiv kontroii. Detta grundar sig på beräkningar med återkommande kontroli. Efter vart tredje e11er fjärde år bör i princip aiia företag ha

täckts in och då bör en ny kontroiiomgång påbörjas.

Det är viktigt att kvaiificerad personai kan stä11as tiil förfogande för det aktiva registreringsarbetet. De personer som kan komma i fråga bör behärska oiika typer av skatter och avgifter. Det iämpiigaste synes därför vara att en avgränsad grupp handiäggare svarar för dessa kontroiier. Kostnadsberäkningarna för de 40 tjänsterna har utgått från ett iöneiäge motsvarande ungefär F 15 eiier en åriig kostnad av ca 150 000 kronor inkiusive iönekostnadspåsiag. De fäitkontroiler som här föresiås kan enligt kommissionens bedömning mycket vä1 vara en utveckiingsmöjiighet för biträdespersona). Rekryteringen tiii dessa arbetsuppgifter bör därför i viss utsträckning kunna ske internt.

352 Organisation och resurser ›

Resurserna bör förde1as me11an de 1oka1a skattemydigheterna med Iedning av den ande1

företag som respektive fögderi svarar för. En sådan förde1ning har gjorts i fö1jande tabe11 (17.2). I de största fögderierna - Stockho1m, Göteborg och Ma1mö - innebär detta en förstärkning med me11an två och sex tjänster. De mede1stora fögderierna kan påräkna med

en persona1förstärkning me11an en tredjedels och en ha1v tjänst. I de minsta fögderierna torde den utökade kontro11en få ske inom ramen för befint1ig organisation. I de f1esta fa11en b1ir det a11tså så att kontr011verksamheten kommer att

utgöra bara en del av en tjänst.

Organisation och resurser 353

Tabe11 17. 2 Resursfördelning per Tokai skattemyndighet av 40 tjänster

ti11 en kostnad av 6 miijoner kronor. FördeTning efter

ande1 av företagsbeståndet (se kommentar efter tabe1Ten)

354 Organisation och resurser

företag. Skattemyndigheternas

SOU l984:8 och resurser 355

Organisation

register omfattar aktiebo1ag, hande1sbo1ag och ekonomiska föreningar. Enski1da firmor ingår inte, men undersökningar har visat att de enski1da firmorna mycket nära förde1as på samma sätt som övriga

företag.

I ko1umn 2 redovisas förde1ningen (tusenta1 kronor) av 6 mi1joner kr. (vilket ungefär motsvarar 40 årsarbetskrafter) med Iedning av ande1arna i ko1umn 1.

18 FINANSIERING

De åtgärder för bättre kontr011 över företagen som kommissionen föresiår kommer att medföra vissa kostnader. Det är kostnader för iänsstyreisernas arbete med näringstilistånd och kostnader för de fäitkontroiier som de 1oka1a skattemyndigheterna föresiås utföra för att skatteregistreringen ska11 bii mer effektiv.

Kommissionen har övervägt hur finansiering bör ske. När det gäiier det branschvisa systemet för näringstiiistånd avser kostnaderna iänsstyreisens handiäggning av ti11ståndsärenden och arbete med tiiisyn och kontro11. Staten bör i möjiigaste mån aviastas kostnader. En finanisering över statsbudgeten avvisas därför. Eftersom syftet med åtgärderna är att en sanering skaii komma ti11 stånd av de branscher som omfattas av kontroiien synes det också rimiigt att företagen sjäiva svarar för de kostnader som är förknippade med att åstadkomma saneringen. Kommissionen föresiår därför att finansiering sker genom avgifter. Principen bör vara att avgifterna heit ska11 täcka kostnaderna för reformen, dvs. såväi tiiiståndsprövning som ti11syn och kontr011. Det vaniiga i sådana sammanhang är att avgiften tas ut genom postförskott. Ett sådant system har dock den nackdeien att det är administrativt tungrott. Kommissionen vi11 därför i stäiiet förorda att avgiften tas ut i efterhand som en särskiid debitering på skattsedein. Det är i detta faii ett smidigare förfarande.

Avgiftens storiek biir i viss utsträckning beroende av hur många företag som totait omfattas av kontrollen. Ju fier företag som omfattas desto 1ägre torde kostnaden i det enskiida fa11et bii. Resursåtgången vid iänsstyreiserna kan inte definitivt beräknas. En uppskattning av den

genomsnittliga kostnaden för ett tillståndsärende kan dock göras utifrån den tidsåtgång som kan beräknas för de olika arbetsmomenten.

Handläggningen av ett tillståndsärende vid länsstyrelsen kan uppskattas till omkring två timar. Häri innefattas också registrering av ärendet. Återkommande tillsyn och kontroll från länsstyrelsens sida är självfallet svårt att beräkna, men en rimlig uppskattning kan vara tre till fyra timmar. I kostnaden bör också inräknas kontroller och bevakning som utförs hos andra myndigheter, t.ex. polismyndighet, kronofogdemyndighet och tingsrätt. Detta kan sammanlagt uppskattas till ungefär en timma. Enligt dessa beräkningar skulle den totala tidsåtgången bli omkring sex timmar.

Beräknat med utgångspunkt från en handläggartjänst på medelnivå (som med lönekostnadspåslag motsvarar en kostnad av ca 12 500 kronor per månad) skulle kostnaden för handläggning av ett ärende uppgå till omkring 480 kronor. Härtill får läggas vissa kostnader för administration, såsom porto, telefon, postförskott m.m. En avgift som skall täcka samtliga kostnader torde således komma att ligga i storleksordningen 500 kronor.

I detta sammanhang kan nämnas att för det enskilda företaget ytterligare en kostnad kan tillkomma om företaget hör till en bransch i vilken skall ställas säkerhet för skatter och avgifter. Den bankgranti på 50 000 kronor som föreslås som säkerhet torde som framgår av det tidigare kosta företaget en årlig avgift till kreditinstitutet av omkring 1 000 kronor. Denna kostnad är dock avdragsgill vid taxeringen.

De fältkontroller som kommissionen föreslår att de lokala skattemyndigheterna skall utföra för att effektivisera skatteregistreringen inriktas inte bara på vissa branscher

sou 1984:8 359

Finansiering

utan på he1a näringsiivet. Skattemyndigheterna ska11 som tidigare beskrivits genom uppsökande verksamhet spåra upp s.k. svarta företag och se tiil att dessa förs in i skatteregistren. För denna kontro11 har beräknats åtgå resurser motsvarande 40 heltidstjänster fördeiade på de 1oka1a skattemyndigheterna (40 x 150 000 kronor). Denna kostnad kan inte iäggas enbart på de företag som omfattas av den tidigare nämnda branschvisa kontroiien eftersom även andra branscher kommer att beröras. Om en avgift sku11e tas ut borde den beiasta samtiiga företag. Här finns dock inget naturligt sätt att debitera en avgift på. Inget ansökningsförfarande förekommer. En åriig avgift som finansierades genom ett särskiit uttag på debetsede1n vore i och för sig en tänkbar lösning, men kräver att vissa administrativa rutiner iäggs in vid skattedebiteringen. Det kan diskuteras om detta är försvar1igt för det förhåilandevis ringa beiopp det skuiie bii fråga om per företag. De föresiagna fäitkontrolierna bör kunna ses som ett 1ed i den a11männa skattekontroiien och kan för övrigt förväntas ge resu1tat i fråga om ökade skatteintäkter för det aiimänna. Kommissionen föresiår därför att kostnaderna för kontroilen finansieras över statsbudgeten.

SOU l984z8 Specialmotivering 361

19 SPECIALMOTIVERING

Om skattefusk och andra oegentiigheter breder ut sig i stora delar av en näringsgren, försvåras konkurrenssituationen för de näringsidkare som driver sin verksamhet i eniighet med gä11ande regier. De får av ekonomiska skä1 svårt att hävda sig gentemot de oseriösa konkurrenterna och tvingas att antingen Iägga ner verksamheten e11er att föija de iilojaia konkurrenternas exempei och bedriva den på ett mindre seriöst sätt. Samtidigt finns det, om åtgärder inte vidtas, stora risker för smittoeffekter som består i att den oseriösa företagsamheten kan sprida sig ti11 andra de1ar av närings1ivet. Det är därför en angeiägen uppgift att komma tiil rätta med dessa prob1em.

I denna iniedande paragraf anges i sammanfattning den föresiagna iagens ändamål. Det anges att den har ti11 syfte att främja en sund utveckiing av näringsiivet genom åtgärder mot i11oja1 konkurrens och annat missbruk av näringsfriheten. Lagen syftar inte ti11 någon genere11 kontro11 av näringsiivet utan avsikten är att dess användning ska11 vara begränsad ti11 ett fåtai bestämda branscher e11er ibiand t.o.m. avgränsade sektorer av branscher. Den ska11 a11tså enbart vara ett instrument för att att genom punktvisa insatser komma tili rätta med a11var1iga missförhåiianden inom påtagiigt utsatta grenar av närings1ivet.

Av den aiimänna - och det kommer

motiveringen framgår också att utveckias 1ängre fram - att 1agen inte avses 1eda ti11 någon annan kontr011 av näringsidkarna i de berörda branscherna än vad som avser deras personiiga förutsättningar att bedriva verksamheten på ett från a11män synpunkt godtagbart sätt. Någon prövning av om det

finns behov av den aktuella verksamheten eller om näringsidkarna har tillräckliga yrkeskunskaper för att kunna utföra fullgoda arbeten skall däremot inte ske med stöd av denna lag.

Lagen tar sikte på att sanera branscher där det föreligger påtagliga problem av nu angivet slag. Den kan komma att få en hämmande inverkan, när det gäller viljan att nyetablera sig som företagare i dessa branscher. Denna i viss mån negativa konsekvens framstår som oundviklig, om man samtidigt vill vidta effektiva åtgärder mot de missförhållanden som man vill bekämpa. Åtgärderna bör emellertid ses mot bakgrund av att det i första hand gäller att från de aktuella krisbranscherna utestänga personer som i andra sammanhang har gjort sig kända för mindre god skötsamhet.

Det torde däremot inte behöva befaras att lagen lägger alltför stora hinder i vägen för den seriösa företagsamheten. Tvärtom kan sägas att effekten för dess del är positiv. Att sådana konkurrenter som inte spelar efter reglerna hindras från att bedriva verksamhet och att konkurrensen därför i fortsättningen kan ske på lika villkor kommer enligt vad kommissionen inhämtat från representanter för småföretagsamheten att hälsas med stor tillfredsställelse och ses i själva verket som ett livsvillkor för den lojala delen av näringslivet inom dessa områden.

Vad lagen skall motverka är i första hand ekonomisk brottslighet, skatteundandragande och liknande företeelser. Begreppet ekonomisk brottslighet har inte någon klart avgränsad innebörd i strikt juridisk mening. Betydande enighet råder dock om begreppets huvudsakliga innebörd. Enligt den beskrivning av begreppet som de brottsbekämpande myndigheterna, dvs. i första hand polisoch åklagarmyndigheterna, använder bör till ekonomisk

Specialmotivering

brottslighet räknas först och främst sådan kriminalitet som har ekonomisk vinning som motiv. Härutöver skall brottsligheten för att betraktas som ekonomisk kriminalitet ha en kontinuerlig karaktär, bedrivas på ett systematiskt sätt och förövas inom ramen för näringsverksamhet som i sig inte behöver vara kriminaliserad men som i det enskilda fallet utgör själva grunden för de kriminella handlingarna. Som exempel på vad som brukar hänföras till ekonomisk brottslighet kan nämnas skatte-

å bedrägerier, valutabrott, bedrägerier mot allmänheten och gäldenärsbrott (jfr JuU 1980/81:21 s. 62).

Skatteundandragande är i många fall kriminaliserat och utgör då ofta en form av ekonomisk brottslighet. Det gäller exempelvis ifråga om förfaranden som är att anse som skattebedrägerier. Ett annat exempel erbjuder underlåtenhet att inleverera källskatt som har innehållits vid löneutbetalning till de anställda - ett inte ovanligt sätt att skaffa sig otillåtna krediter på samhällets bekostnad.

Men många gånger är underlåtenhet att betala skatt inte straffsanktionerad - som dock inte utesluter att

något

förfarandet måste anses klandervärt ur samhällets synvinkel. Sålunda gör sig exempelvis den näringsidkare som låter bli att betala in sin preliminära B-skatt inte skyldig till något brott. En näraliggande situation föreligger, när de faktiska inkomsterna visar sig överstiga de belopp som uppgivits i den preliminära Bskattedeklarationen. Då kommer den slutliga skatten att bli betydligt högre än vad som har betalats i preliminär skatt. Är medlen förbrukade - i rörelsen eller för privat konsumtion - när den slutliga skatten skall betalas, blir resultatet en skatteskuld som näringsidkaren ibland inte alls eller endast med svårighet kan betala. Konkurs och risk för slutlig förlust för samhället blir då många

gånger en påtaglig realitet.

former har * Ytteriigare av i11ega1t skatteundandragande exempiifierats i avsnittet 13.3.

Lagen tar a11tså sikte på fa11, där missförhå11anden av nu angivet siag har brett ut sig på ett oroväckande sätt inom en näringsgren och syftar ti11 att råda bot på dessa brister.

- e11er bransch - kan beroende Begreppet näringsgren på omständigheterna avse en tämligen övergripande indelning av närings1ivet efter verksamhetens huvudsakiiga inrikt-

ning exempeivis samfärdsei, ti11verkningsindustri, byggnadsverksamhet, hande1 etc. Vaniigen brukar eme11ertid uttrycket bransch användas i en något mera preciserad betyde1se som en sammanfattande beteckning för näringsidkare som är verksamma i samma typ av verksamhet. Såiunda brukar man exempeivis taia om måieribranschen i betydelsen a11a näringsidkare som syssiar med att erbjuda sig att utföra måieriarbeten åt aiimänheten och restaurangbranschen i betyde1sen verksamhet som innefattar servering av mat och dryck.

Uttrycket näringsgren har i förevarande paragraf inte någon exakt innebörd. Avsikten är endast att markera iagens begränsade tiiiämpningsområde och att redan iniedningsvis göra klart att det inte är fråga om någon övergripande kontro11 av heia näringsiivet. Lagen skaii såiunda enbart användas för punktinsatser när det gä11er att komma tiiirätta med missförhåiianden inom vissa avgränsade typer av näringsverksamhet. Frågor som gäiier den närmare avgränsningen av iagens ti1iämpningsområde behandias i ansiutning tiil fö1jande paragraf. (När det gä11er svensk standard för näringsgrensinde1ning, SNI, hänvisas ti11 Meddeianden i samordningsfrågor, MIS 1977:9, utgiven av statistiska centraibyrån).

Första stycket

Den iagtekniska konstruktion som har vaits innebär att riksdagen ger regeringen bemyndigande att i eniighet med iagen besiuta om att sådan kontro11 av näringsidkare som där anges ska11 tiiiämpas i fråga om visst bestämt s1ag

- som av näringsverksamhet. Den föresiagna iösningen grundas på 8 kap. 7 § regeringsformen - är, såsom också framgår av den a11männa motiveringen, framför a11t dikterad av praktiska skäi. Den gör det möjiigt att på ett förhåiiandevis enkeit sätt vidta effektiva och efter behovet anpassade åtgärder mot de missförhåiianden som kan förekomma. Ramarna för det bemyndigande som riksdagen såiunda avses ge regeringen har angetts i andra stycket.

I sak innebär aiitså bemyndigandet att riksdagen överiåter åt regeringen att närmare bestämma vi1ka siag av näringsverksamhet som ska11 omfattas av ett krav på näringsti11stånd för att röreise ska11 få bedrivas.

I vissa faii kan det naturiigtvis b1i aktue11t att införa näringstiiistånd i vad som kan betecknas som en he1 bransch. Som rekvisit för den avgränsning som här ska11 göras framstår eme11ertid branschbegreppet som aiitför vagt. Tveksamhet kan nämiigen många gånger föreiigga om vi1ka typer av verksamhet som ska11 anses innefattade i en viss bransch. Vidare kan det förhålia sig så att krav på näringstiiistånd bara behöver införas i vissa deiar av vad som i aiimänhet uppfattas som en he1

kan anföras bransch. Som exempel restaurangbranschen ett område där frågan om införande av kontroiisystemet är särskiit aktueii (avsnitt 14.2 i den alimänna motiveringen). Restaurangbranschen torde i aiimänhet anses omfatta a11a siag av verksamhet som innebär servering av mat och dryck. Däri inbegrips vaniigen inte

366 Specialmotivering sou 1984:8

bara restaurangverksamhet -

i egentiig mening servering av iagad mat - utan även exempeivis kafêverksamhet. Probiemen med oseriöst företagande gä11er emeiiertid inte a11a verksamhetsgrenar inom restaurangbranschen. Kursgårdar och pensionat, som drivs i idee11a organisationers regi, har i a11mänhet matservering. Några probiem med oseriöst företagande synes dock inte finnas när det gä11er denna typ av serveringsstälien. Små kafêröreiser, där ingen lagad mat serveras, torde inte he11er höra tili probiemområdena inom restaurangbranschen.

Eniigt kommissionens uppfattning bör verksamheter av nu angivet slag kunna undantas från kraven på

näringstiilstånd.

För att det inte ska11 uppstå någon tveksamhet i dessa avseenden har i iagtexten angivits att regeringens förordnande om införande av krav på näringstiilstånd ska11 avse visst s1ag av näringsverksamhet. Däri

iigger samtidigt ett krav på att nödvändiga avgränsningar ska11 göras, när regeringen bes1utar om införande

av näringstiilstånd. Det får nämiigen inte föreiigga någon okiarhet om viiken typ av verksamhet som ska11 vara underkastad kontro11en.

Andra stycket

I andra stycket anges ramarna för när regeringen får föreskriva att krav på näringstiiistånd ska11 införas

på

ett visst område. För ett sådant bes1ut ska11 krävas att det finns grundad an1edning att anta att en betydande andel av näringsidkarna i branschen brister i lagiydnad e11er med avseende på sina ekonomiska skyidigheter mot det a11männa.

Det ska11 såiedes för det första föreiigga grundad aniedning anta att det i betydande omfattning förekommer miss-

skötsamhet biand näringsidkarna på det aktue11a området. Något preciserat krav på den utredning som ska11 Iigga ti11 grund för besiutet anges inte i lagen. Förhåiiandena kan här variera från fail ti11 fa11. För det mesta kommer emeiiertid underiaget att utgöras av sammanstäiiningar av resuitaten av de branschvisa kontr011er som t.ex. skattemyndigheterna brukar genomföra. Men givetvis kan även andra - över restförda

utredningar sammanstäiiningar skatter, krimino1ogiska undersökningar och iiknande materia] iiksom framstäiiningar från arbetstagar- e11er

- undernäringsiivsorganisationer ge ett ti11för1it1igt iag för dessa bedömningar.

Som framgår av iagtexten är det endast sådan misskötsamhet som tar sig uttryck i bristande 1ag1ydnad e11er då1ig skattediscipiin som kan föranieda ett besiut om att systemet med näringsti11stånd ska11 tiiiämpas. vad som avses med begreppet 1ag1ydnad har närmare utveckiats i den alimänna motiveringen, avsnitt 10.3.

Inte bara brott mot straffsanktionerade regier ska11 betraktas som uttryck för dåiig 1ag1ydnad. Även obstruktion mot andra regier som avser att skapa goda förhålianden på marknaden ska11 ses som exempei på dåiig 1ag1ydnad.

En utbredd underlåtenhet att på ett korrekt sätt fu11göra ekonomiska sky1digheter mot samhäiiet utgör också en omständighet som kan motivera att krav på näringstiiistånd införs. I första hand komer här i åtanke sådana skyldigheter som avses i uppbördsiagen (1953:272), Iagen (1968:430) om mervärdeskatt eiier 1agen (1981:591) om sociaiavgifter. Men givetvis ska11 även misskötsamhet beträffande andra s1ag av ekonomiska skyidigheter mot samhäiiet - e11er

exempe1vis redovisning av punktskatter tu11avgifter - beaktas i sammanhanget.

368 Specialmotivering

SOU 1984.8

Andra - i branschen

probiem exempeivis överetabiering e11er mindre hos utövarna - är

goda yrkeskunskaper däremot omständigheter som i det här samahanget saknar betydeise.

Besiutsunderlaget för regeringen ska11 ge vid handen att misskötsamhet på det aktue11a området förekommer i betydande omfattning för att ett krav på näringstiiistånd skal] få införas. Att misskötsamhet har kunnat konstateras hos enstaka näringsidkare utgör såiedes i normaifa11et inte tiiiräckiiga skäi för ett besiut om att krav på näringstiiistånd ska11 införas. Sku11e däremot de misskötsanna näringsidkarna, om än reiativt få ti11 antaiet, inta en så dominerande stäiining på marknaden att konkurrensen försvåras för den seriösa företagsamheten, bör ett sådant besiut kunna meddeias även om det absoiut sett rör sig om ett ganska iitet antai företag. Betydande omfattning kan med andra ord innebära att de misskötsamma näringsidkarna tiiisammans utgör ett hot 4 mot den seriösa företagsamheten på det aktue11a området och därmed indirekt mot de a11männa intressen som 1agen ska11 ti11god0se.

Kontroiisystemet innebär a11tså att näringsverksamhet av det s1ag som ska11 omfattas av regierna inte får bedrivas utan ti11stånd. Ett sådant tiiistånd, benämnt näringstiiistånd, meddeias efter prövning eniigt 3 § av näringsidkarens iämpiighet med avseende på hans viija och förmåga att driva verksamheten på ett seriöst sätt.

Här anges de vi11kor som kan uppstäiias för att näringsti11stånd ska11 kunna erhåiias. Dessa vi11k0r som uttömmande - får a11tså inte

anges i iagen regeringen andra av vi11kor - ut att

föreskriva typer går på

kan godkännas vid en vande1sprövning som näringsidkaren

av den tiiiståndsgivande myndigheten, att han har görs genomgått viss grund1äggande företagareutbiidning e11er att han stä11er säkerhet för stats och kommuns framtida fordringar mot honom på skatter, tu11ar e11er avgifter. När regeringen förordnar att krav på näringsti11stånd ska11 införas för visst s1ag av näringsverksamhet, ska11 det eniigt försiaget ankoma på den att även bes1uta om vi1ket e11er vi1ka av dessa vi11kor som ska11 ti11ämpas. Även här ta1ar praktiska skäi för den föresiagna bes1utsordningen. Förhå11andena kan vara oiika i o1ika branscher och de åtgärder som behöver vidtas kan därför variera. För att man inte ska11 åstadkomma större ingrepp i näringsfriheten än vad som är oundgängiigen nödvändigt bör insatserna på ett smidigt sätt anpassas ti11 det behov som har visat sig föreiigga.

Regeringen ska11 a11tså kunna vä1ja viiket e11er vi1ka av de i paragrafen angivna vi11k0ren som ska11 gäiia för den typ av verksamhet där kravet på näringstiiistånd ska11 införas. I många fa11 torde en kombination av vi11kor

vara ändamå1sen1ig.

De vi11k0r som ska11 gä11a bör vara enhetiiga för branschen som he1het. Regeringen bestämmer a11tså genereiit för den aktue11a branschen viika förutsättningar som ska11 vara uppfy11da för att näringsti11stånd ska11 erhå11as. Det har inte bedömts 1ämp1igt att överiämna åt tiiiståndsmyndigheterna att sjä1va bestämma vi1ket e11er viika vi11kor som ska11 gä11a för varje enskiid näringsidkare. En sådan ordning sku11e visser-

Specialmotivering sou 19843

ligen innebära att åtgärderna kunde anpassas efter varje näringsidkares personliga förutsättningar. Men den skulle inte bara leda till ett betydande merarbete för tillståndsmyndigheterna utan också medföra risker för en splittrad praxis i tillståndsärendena. Ett annat skäl mot en sådan ordning är att de åtgärder som samhället sätter in så långt möjligt bör vara konkurrensneutrala. Det blir de inte om olika krav ställs på dem som arbetar inom samma bransch.

Första punkten innebär att tillstånd skall erhållas, om näringsidkaren bedöms vara lämplig att bedriva verksamhet i branschen, i detta sammanhang därför att han inte tidigare visat dålig laglydnad eller visat bristande benägenhet att fullgöra sina skyldigheter enligt skatteoch avgiftsförfattningarna. I den allmänna motiveringen har uttrycket vandelsprövning använts om en sammanfattande beteckning för den prövning som skall ske enligt denna bestämmelse.

Tidigare brottslighet är givetvis något som är att betrakta som bristande laglydnad och sålunda en omständighet som kan innefatta hinder mot näringstillstånd. Här måste emellertid vissa avgränsningar göras med avseende på brottslighetens art och den tid som har förflutit från det brotten begicks.

I första hand kommer här i åtanke sådana brott som är begångna i tidigare utövning av näringsverksamhet. Till den brottskategorin brukar man räkna brott mot näringsrättsliga författningar i vidsträckt bemärkelse, begångna av personer i företag, till vilka dessa författningar riktar sig. överträdelser av antingen sådana författningar som innehåller allmänna bestämmelser för näringslivet i dess helhet -

exempelvis konkurrenslagen (1982:729) - eller sådana som innehåller särskilda

om vissa regler slag av näringsverksamhet exempelvis

yrkestrafiklagen - är normalt att anse som brott i näringsverksamhet. Även överträdelser av sådana författningar som inte kan sägas vara av utpräglad närings-

art - t.ex. brott mot centrala straffbestämrättslig melser i brottsbalken - kan i vissa fall vara att anse som brott i näringsverksamhet. Av avgörande betydelse är här bl.a. brottets och gärningsmannens anknytning till en näringsidkare (se prop. 1981/82:142 s. 27). Det skall emellertid uppmärksammas att åtskilliga brott inom specialstraffrätten är av sådant slag att de normalt endast förskyller böter och att åtminstone i de fall ett icke alltför stort antal dagsböter dömts ut, vägran att meddela näringstillstånd inte bör förekomma. I de fall upprepade förseelser ägt rum kan dock även bötesdomar föranleda att sökanden inte anses lämplig.

Men även brottslighet som inte har direkt samband med näringsverksamhet bör beaktas i sammanhanget. Den som har dömts för allvarligare brott mot skatte- eller avgiftslagstiftningen eller för annan allvarlig brottslighet torde - inte är i

även om brottsligheten begången

- i allmänhet få anses vara näringsverksamhet olämplig att driva rörelse i en krisbransch.

För att tillmätas betydelse i sammanhanget bör den aktuella brottsligheten ligga förhållandevis nära i tiden. Det har inte ansetts lämpligt att uppställa några absoluta tidsgränser, eftersom hänsyn bör kunna tas till omständigheterna i varje särskilt fall. Generellt sett bör gälla att ju allvarligare brott som det är fråga om och ju starkare anknytning detta har till näringsverksamhet desto längre bör den tid vara som måste förflyta innan näringstillstånd kan erhållas. Allmänt bör gälla att förhållanden som ligger längre tillbaka i tiden inte bör läggas sökanden till last i tillståndsärendet, om han såvitt framgår under de senaste fem åren levt laglydigt. Vissa hänsyn måste emellertid också tas till om sökanden

verkiigen har haft ti11fä11e att visa skötsamhet under meiiantiden. Har han nyiigen frigivits från ett iångvarigt fänqeisestraff, är det rimiigt, om det får gå ytteriigare en tid, innan tiiistånd kan erhå11as.

Som framgår av den a11männa motiveringen och som nyss berörts är det naturiigtvis inte meningen att a11a siag av förseeiser ska11 verka diskvaiificerande i sammanhanget. Enstaka mindre a11var1iga brott som bara har föraniett bötesstraff bör man i a11mänhet kunna bortse ifrån. Sådan brottsiighet som har antecknats i kriminairegistret, dvs. där fängeise e11er därmed jämstä11d påfö1jd har ådömts bör däremot som regei förhindra att näringstiiistånd erhåiies.

Som underiag för bedömningen av dessa frågor konner tiiiståndsmyndigheten i första hand att ha yttrande från poiismyndighet och eventueiit det po1isregisterutdrag som är fogat ti11 detta. Stundom kan det finnas behov av att ta de1 av en fä11ande dom för att bedöma de närmare omständigheterna vid ett brott.

Misstanke om brott, utan att dom ännu meddeiats, bör i vissa fa11 kunna räcka som skä1 för avs1ag på en ansökan. Här måste eme11ertid i rättssäkerhetens intresse försiktighet iakttas. För att kunna tiiimätas betydeise måste misstanken ha tagit sig tiliräckiigt konkreta uttryck. Är en i aniedning av poiisanmäian företagen förundersökning i ärendet avsiutad, bör protoko11et från denna kunna ge Tedning vid bedömningen. Men även i en pågående brottsutredning kan ibiand tiiiräckiigt entydiga och preciserade uppgifter finnas tiiigängiiga som ger ti11för1it1igt underiag för dessa bedömningar. Det gäiier i vart fa11 när brottsanmäian har gjorts av -

något offentiigt Organ exempeivis skattemyndighet. I andra fa11 bör ti11stånds-

- inte minst i sökandens intresse myndigheten eget stundom kunna 1åta ansökningen vi1a i avvaktan på att

förundersökningen biir k1ar. Sku11e näringsti11stånd meddeias under pågående brottsutredning, riskerar sökanden att detta återkailas, om han sedermera döms för brottet. Frågan om återka11e1se av näringstiiistånd behandias nedan i ansiutning ti11 7 §.

Det är emeiiertid inte bara sökandens iagiydnad i nu angivna mening som ska11 undersökas i tiiiståndsärendet. Där ska11 även inhämtas uppiysningar om hur vederbörande tidigare har skött sina skyidigheter eniigt skatte- och avgiftsförfattningarna. Personer som från tidigare verksamhet har stora skatte- och avgiftssku1der får i a11mänhet anses ha visat att de inte har kunnat sköta sig på ett från samhäiiets utgångspunkt godtagbart sätt. Samma bedömning bör kunna göras, om restföringen visseriigen inte avser anmärkningsvärt stora summor men har skett under så iång tid att man kan ta1a om upprepad försum1ighet.

Det yttrande från kronofogdemyndighet som tiiiståndsmyndigheten inhämtar (se 9 §) skaii iäggas ti11 grund för prövningen. Men även här gäiier att kompietterande utredning vid behov kan inhämtas från exempe1vis 1oka1 skattemyndighet e11er iänsstyreisens taxeringsenhet. Är sökanden upptagen i restiängden saknas som rege1 anied-

ning för ti11ståndsmyndigheten att gå in på frågan om

skatteskuidernas omfattning. Någon prövning av det berättigade i den taxering e11er utdebitering som iigger tiii grund för restföringen ska11 såiunda inte behöva ske inom ramen för vandeisprövningen. Har sökanden överkiagat den taxering som iigger ti11 grund för skattebes1utet och har han fog för detta torde han regeimässigt ha sökt och erhå11it anstånd med betainingen av de skatter och avgifter han påförts och såiunda förhindrat upptagande i restiängden. Har han fått avsiag i anståndsfrågan har detta n0rma1t skett efter yttrande av taxeringsintendenten, varför upptagandet i restiängden så ti11 vida

Specialmotivering

föregåtts av en förnyad prövning efter taxeringen.

Någon

ytteriigare prövning av frågan om taxeringens riktighet ska11 då inte behöva ske i tiiiståndsärendet.

Hur stora restförda beiopp som ska11 tiiimätas

betydelse i sammanhanget får avgöras från fa11 ti11 fa11. I den a11männa motiveringen har som riktpunkt

angivits be1oppet 50 000 kronor, men även mindre sku1der än så bör kunna beaktas, om det står kiart att de har sin grund i en oviija att sköta de ekonomiska förpiikteiserna mot samhäiiet.

Det bör betonas att vandeisprövningen enbart ska11 avse frågan om sökanden beträffande 1ag1ydnad samt skötsamhet med avseende på skatte- och avgiftsbetaining är 1ämp1ig att bedriva verksamhet i den aktueiia krisbranschen. Före1igger det inte några hinder i dessa hänseenden, ska11 a11tså näringstiiistånd meddeias. Före1igger hinder eniigt annan särskiid iagstiftning medför dock tiiistånd eniigt iagen om näringsti11stånd inte i och för sig rätt att bedriva näringsverksamheten ifråga. Den frågan behandias närmare i ansiutning ti11 6 §.

Andra punkten. I den aiimänna motiveringen har b1.a. framhåiiits att den omständigheten att oiika siag av rege1överträde1ser är förhåiiandevis frekventa inom en viss näringsgren inte nödvändigtvis behöver betyda att de sker på ett planmässigt e11er ens medvetet sätt.

Många

gånger kan överträdeiserna snarare bero på ren okunnighet.

Botemediet mot brister av det siaget är utbiidning av berörda näringsidkare. Som också framgår av den aiimänna motiveringen pågår sedan januari 1983 försöksverksamhet i transportbranschen med ob1igatorisk grundutbiidning i företagsskötsei för biivande innehavare av tiiistånd ti11 bestäiiningstrafik för godstransporter och innehavare av

Specialmotivering

ti11stånd ti11 taxitrafik. Denna uthiidning ges f.n. på o1ika stä11en i iandet. Utbiidningstiden är kort - en vecka - och där förmedias vissa baskunskaper i företagsskötsei - b1.a. ekonomisk pianering och finansiering, bokföring, kostnads- och priskaikyiering samt skatte- och avgiftsiagstiftning.

Det har ännu inte gjorts någon utvärdering av denna utbi1dningsverksamhet och de effekter den kan ha haft, när det gä11er missförhåiianden av de siag som här är aktue11a. Det mesta tyder dock på att effekterna har varit goda. Förberedeiser har också gjorts för att denna utbi1dningsverksamhet ti11 att omfatta även utvidga andra de1ar av transportsektorn (se prop. 1983/84:65 s. 24-25).

Denna utbiidningsverksamhet har f.n. inte någon direkt motsvarighet på andra områden. Kommissionen utgår dock från att iiknande branschanpassad företagarutbiidning i framtiden kommer att anordnas även inom andra branscher. Initiativ tiil att så sker kan komma från branschens egna organisationer e11er från berörda offentiiga organ.

I syfte att effektivt kunna ta ti11 vara denna möjiighet att komma ti11 rätta med missförhåiianden av det s1ag som här är aktue11a föresiås i förevarande punkt att regeringen ska11 kunna föreskriva som vi11kor för näringstiiistånd att näringsidkarna på det aktue11a området har genomgått viss grundiäggande utbiidning i fråga om skötsei av företag e11er att de på annat sätt har förvärvat motsvarande kunskaper. Därvid åsyftas a11tså en kort utbiidning av ungefär det siag och med 1ikartat innehå11 som den som nu förekommer i vissa de1ar av transportbranschen. Hur utbiidningen exakt ska11 vara utformad kan inte anges här. Det kan eme11ertid förutsättas att - innan ett vi11kor av detta s1ag regeringen

föreskrivs - har tagit dei av utbiidningsprogrammet och bedömt det som tjäniigt för de syften som har angivits här.

Tredje punkten. Biand de åtgärder som ska kunna sättas in för att möta rådande missförhåiianden inom en bransch märks siutiigen möjiigheten att föreskriva krav på att säkerhet ställs i form av en garantiförbindeise från bank - vad som vanligen ka11as bankgaranti - som en förutsättning för att näringstiiistånd ska kunna erhåiias. Garantin ska11 genereiit, i a11a branscher där kravet uppstäiis och inom respektive bransch iika för a11a näringsidkare, gäiia inti11 ett beiopp av 50 000 kr. Angående skäien ti11 denna iösning och anledningen ti11 att beioppets storiek bestämts ti11 50 000 kr. hänvisas ti11 avsnitt 13.4 i den a11männa motiveringen, där saken utföriigt diskuteras.

Den i tredje punkten av upptagna typen åtgärd ekonomiska garantier för skatter och avgifter - bör av naturiiga skäi bara komma i fråga i de faii bristande benägenhet att betaia skatter och avgifter utgör ett skäi, ensamt e11er i förening med dåiig iagiydnad, för att införa krav på näringsti11stånd inom en bransch. Inte minst med tanke på att ett sådant krav kan ha en viss dämpande effekt på etabieringsviijan också hos dem, beträffande vi1ka några probiem avseende vandei e11er skattediscipiin a11s inte behöver befaras, bör det a11tså inte tiiigripas om probiemen inom branschen begränsar sig ti11 bristande iagiydnad i a11mänhet utan att detta tagit sig uttryck också i bristande betainingsviija beträffande skatter och avgifter. I sådana fa11 får i stäiiet vandeisprövning, ensam eiier eventue11t i kombination med krav på viss utbiidning, utgöra den adekvata åtgärden för att angripa de probiem som konstaterats.

sou 1984:8 Specialmotivering 377

Om krav på säkerhet införs bör detta endast få ske genereiit inom branschen i fråga. Kravet bör ailtså stäiias både med avseende på dem som vi11 nyetabiera sig i branschen och beträffande dem som redan tidigare bedriver verksamhet inom området. Sku11e kravet begränsas ti11 att bara gä11a den ena kategorin, närmast då dem som vi11 nyetabiera sig, sku11e detta innebära att verksamheten fick drivas under så olika ekonomiska förutsättningar, beroende på om företaget är nytt e11er gammait, att konkurrens på 1ika vi11kor inte iängre kunde anses råda. Ett sådant iäge bör givetvis undvikas, eftersom de åtgärder som ti11grips för att komma åt ekonomisk brottsiighet - vars skadiighet för övrigt ofta tar sig uttryck i just dess snedvridande effekter på konkurrensen - i sig bör vara konkurrensneutraia. Någon särbehandiing av o1ika kategorier av näringsidkare bör a11tså inte få förekomma.

Den säkerhet som avses är a11tså en av bank, dvs. affärsbank, sparbank e11er föreningsbank, utfärdad ovi11korad igarantiförbinde1se att såsom för egen sku1d upp ti11 beioppet 50 000 kronor svara för betainingen av de skatter, tu11ar och avgifter som kan komma att påföras vederbörande näringsidkare, a11t i den mån de är av sådant siag att i fråga om dem får användas betainingssäkring en1igt iagen härom och de förfaiiit tili betalning. Beta1ningsutfäste1sen förutsätts med andra ord få formen av en bankgaranti. Eftersom det ansvar som fö1jer av den stä11da garantin är av primärt soiidarisk karaktär, är det i och för sig inget krav att den näringsidkare, för vars skuider garantin gäiier, först söks för betaining. Kronofogdemyndigheten - den myndighet som får aktuaiisera att garantiförbindeisen tas i anspråk - är a11tså i och för sig oförhindrad att vid dröjsmåi med beta1ningen gå direkt på den bank som utfärdat garantin.

378 Specialmotivering sou 1984:8

Näringsidkaren i fråga torde emellertid om han är likvid för beloppet i eget intresse söka undvika att en sådan situation uppkommer och i första hand försöka att själv direkt betala in utestående förfallna skatter och avgifter. Han har ju det största intresse av att garantin vidmakthålls och inte förbrukas som säkerhet, eftersom förhandenvaron av en garanti intill det i lagen angivna beloppet 50 000 kr. är en förutsättning för näringstillståndets fortsatta giltighet. Så snart länsstyrelsens näringsenhet får veta att garantin till någon del tagits i anspråk och sålunda inte längre gäller för fulla beloppet, skall nämligen denna myndighet omedelbart konstatera att förutsättningarna för näringstillstånd inte längre är uppfyllda och att frågan om återkallelse därför bör aktualiseras. Den enda möjlighet näringsidkaren har att i det läget rädda sitt tillstånd från ett i vart fall temporärt indragande är att han hinner förmå sin bank att åter garantera fulla beloppet 50 000 kr., innan länsstyrelsens beslut om återkallelse meddelas. Lyckas han inte därmed får han på nytt söka om näringstillstånd. Vid prövningen av det nya ärendet om tillstånd kan det förhållandet att garanti tidigare har måst tas i anspråk vara en omständighet som läggs honom till last, om vandelsprövning enligt första punkten skall ske.

Som nyss framgått kan garantiförbindelsen ibland komma att tas i anspråk bara till en del av det garanterade beloppet. Gången förutsätts därvid bli följande: I anledning av upprepad och långvarig restföring av skatteoch avgiftsbelopp som sammanlagt uppgår till exempelvis 30 000 kr. finner kronofogdemyndigheten anledning att ta bankgarantin i anspråk. Han tar då kontakt med länsstyrelsens näringsenhet där förbindelsen förvaras, och rekvirerar denna. Beroende på hur ärendet utvecklar sig och gäldenärens eventuella vilja och förmåga att trots allt göra rätt för sig blir nästa steg att förbindelsen presenteras i den bank som ställt ut garantin. Eftersom

garantin ska vara vi11kors1öst utformad och innefatta ett åtagande från bankens sida om primärt soiidariskt ansvar för gäidenärens skatte- och avgiftssku1der är sjäiva restföringen som sådan det enda rättsfaktum som behöver föreligga. Någon diskussion i övrigt om förutsättningar för bankens betainingsskyidighet är för handen ska såiunda inte behöva förekomma. I 1ikhet med vad som

eniigt 4 §, iagen (1978:882) om säkerhet för gä11er skattefordringar m.m., får garantiförbinde1sen genast utsökas, utan att någon särskild exekutionstitel dessförinnan behöver faststäiias.

Efter utbeta1ningen innefattar garantin fortsättningsvis ett ansvar bara för 20 000 kr. Besked härom erhåiier iänsstyreisen i och med att garantin återstäiis från kronofogdemyndigheten. Länsstyreisen får då konstatera att ett vi11kor för näringsti11stånd, nämiigen en fort1öpande säkerhet för 50 000 kr. avseende de skatter och avgifter näringsidkaren kan komma att påföras, inte iängre är uppfyiit. Ti11ståndet ska11 på grund härav dras in. Sedan detta skett riskerar näringsidkaren straff om han fortsätter verksamheten. Han får i det läget väija me11an att mobiiisera nya säkerheter för att få en ny bankgaranti e11er att avveckia röreisen. Har han inte ekonomiska resurser att i den utsträckning som Iagen kräver säkerstäiia framtida skatte- och avgiftskrav får han också antas sakna ekonomiska förutsättningar att driva röreisen som sådan.

Närmare bestämmeiser om hur den i paragrafen avsedda bankförbindeisen ska11 vara beskaffad och om andra frågor som sammanhänger med denna, kan, om så bedöms erforder- 1igt meddeias av regeringen. Detta bör ske i samband med att kravet på bankgaranti uppstäiis som vi11kor för näringstilistånd inom viss bransch.

380 Specialmotivering sou 19343

ii

I paragrafen behandlas vad som skall gälla i fråga om juridiska personer, när vandelsprövning uppställs som

villkor för näringstillstånd.

Enligt första stycket, som behandlar aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser, skall i sådant fall vandelsprövning ske beträffande samtliga ledamöter i styrelsen samt verkställande direktören och vice verkställande direktören. Visar det sig vid denna prövning att någon av de angivna befattningshavarna inte uppfyller villkoret i 3 § första stycket 1, skall alltså näringstillstånd inte meddelas för den association som det är fråga om. Bestämmelsen kompletteras i andra meningen med en föreskrift som innebär att vandelsprövning även skall ske, om någon av de angivna personerna skall ersättas av någon annan efter det att näringstillstånd har meddelats. Det kommer med andra ord inte att i något läge vara tillåtet att bedriva tillståndspliktig verksamhet med en styrelse eller en företagsledning som helt eller delvis består av ledamöter som inte har godkänts vid vandelsprövning. Bestämmelserna är straffsanktionerade i 15 §.

För det fallet att en bulvan anlitas för att vara ställföreträdare för en juridisk person, t.ex. ett aktiebolag, i akt och mening att därigenom kringgå kravet på näringstillstånd gör sig bulvanen enligt kommissionens förslag till bulvanlag skyldig till bulvanbrott (se SOU 1983:46 s. 63 och 85).

Andra stycket upptar en särskild bestämmelse om handelsbolag. Där gäller att vandelsprövning skall ske av de bolagsmän som har ett bestämmande inflytande över verksamheten. Passiva delägare i bolaget, vilket exempelvis kommanditdelägare ofta kan vara, behöver alltså inte bli föremål för prövning.

Specialmotivering

Paragrafen anger vad som ska11 gä11a i fråga om näringstiiistånd för juridiska personer, när vi11kor om viss utbildning uppstäiis för fysiska personer. I sådant fa11 ska11 utbi1dningskravet gä11a i fråga om den som 1eder verksamheten och - i förekommande fa11 - dennes ersättare. För aktiebolag och iiknande associationer är det a11tså verkstäilande och vice verkstäiiande direktörerna som måste ha genomgått utbiidningen, och för handeisboiag kommer kravet att gä11a för den e11er de boiagsmän som 1eder verksamheten.

I paragrafen siås fast att näringsfriheten a11tjämt ska11 vara huvudregei även i de branscher, där iagen ska11 gä11a. För sökande som uppfy11er de viilkor i Iagen som regeringen har föreskrivit, ska11 i princip näringsti11stånd a11tid meddeias. Såsom redan anförts under 3 S får andra viiikor för näringstiiistånd än de som anges i den bestämmeisen inte uppstäiias när krav på näringsti11stånd införs med stöd av denna iag.

Hinder mot verksamheten kan dock stundom tänkas föreiigga eniigt särskiida bestämmeiser. I sådana fa11 ska11, eniigt vad som anges här, föreskrifterna om näringstiiistånd en1igt denna 1ag inte ta över den speciaireglering som må vara ti11ämp1ig.

Av den a11männa motiveringen framgår vidare att det finns vissa områden, där näringsverksamhet redan eniigt den nuvarande ordningen inte får bedrivas utan särskilt ti11stånd. Det gä11er exempe1vis beträffande yrkesmässig trafik och sådan restaurangverksamhet som innefattar servering av aikohoidrycker. Tiilståndsförfarandet har i dessa fa11 motiverats av andra skäi än att konma ti11

382 Specialmotivering sou 19341;

rätta med ekonomisk brottsiighet och iiknande oegentiigheter i branschen. I de nyss angivna exempien har såiedes trafikpoiitiska och aikohoipoiitiska strävanden motiverat, att samhäiiet har skaffat sig en viss kontr011 över de näringsidkare som är verksamma i branschen. Den tiiiståndsgivning som sker eniigt sådan speciaiiagstiftning innefattar en prövning av om sökanden har erforderliga yrkeskunskaper e11er iiknande erfarenheter av den särskiida bransch som det är fråga om. Vaniigen skaii därutöver prövas om han genereiit sett är iämpiig att bedriva verksamhet i branschen.

Sådan speciaiiagstiftning som nu har berörts kan inte he1t ersättas med den nu föresiagna regieringen. Såsom framgått av kapitei 9 ovan är det dock kommissionens mening att den iämpiighetsprövning som har tiil ändamåi att stävja ekonomisk brottsiighet och att främja skattediscipiin inom branschen i fråga bör komma ti11 stånd inom ramen för den nu föresiagna iagen och handhas av den enhet inom iänsstyreisen som svarar för genereiia frågor

om näringstiiistånd. I den mån krav på näringstiiistånd

införs i branscher som är underkastade sådana särskiida tiiiståndsregier får man emeiiertid i viss utsträckning räkna med två para11e11a regeisystem för tiiiståndsgivning. Detta behöver dock inte skapa några större probiem i den praktiska tiilämpningen, eftersom den nödvändiga samordningen kan ske genom att båda typerna av ti11ståndsärenden i aiimänhet handiäggs samtidigt och av samma myndighet, nämiigen iänsstyreisen. Även från sökandens utgångspunkt är det naturiigtvis mycket angeiäget att båda tiiiståndsfrågorna handiäggs samtidigt.

Hur den iagtekniska samordningen i förhåiiande ti11 den nuvarande speciaiiagstiftningen skaii ske för den händeise krav på näringstiiistånd införs i en bransch som f.n. är speciairegierad har kommissionen berört i de a11männa övervägandena.

SOU 193438 Specialmotivering 383

kan f.ö. att de riktiinjer för vandeis- Det ti11äggas som har upp i det föregående kan tänkas prövning dragits få även för den genere11a iämpiighetsprövning betyde1se som sker eniigt specia11agstiftning av angivet s1ag.

Lä

vad som anges här ska11 näringstiilstånd åter- En1igt om förutsättningar för ti11ståndet inte längre ka11as, före1igger.

som kan föran1eda att ti11ståndet åter- Omständigheter är att vederbörande visar sig brista i 1ag1ydnad, kaiias t.ex. döms för sådan brottsiighet som gör honom o1ämp1ig i branschen, e11er att han sköter verksamsom företagare heten ett sådant sätt att han drar på sig stora

på

skatte- e11er avgiftssku1der. Finns krav uppstäiida på för framtida skattefordringar kan den omständigsäkerhet att säkerheten är förbrukad e11er inte iängre heten, ti11 faststäiit beiopp 50 000 kr., föran1eda

uppgår återka11e1se av näringsti11ståndet.

Ett skä1 att återkaiia tiiiståndet för en juridisk person kan vara att verksamheten bedrivs i strid naturiigtvis mot 4 e11er 5 §. fråga om att återka11a Uppkommer för en juridisk person därför att

näringstiiiståndet

av de funktionärer som avses i 4 § inte Iängre

i någon

kravet vande1, bör man dock från i uppfyiier på god sida först bereda företaget ti11fä11e att myndighetens honom e11er ut honom mot någon person som ent1ediga byta kan godkännas.

återka11e1se av ett meddelat tiiistånd kan få Eftersom konsekvenser för såväi näringsidkaren som för a11var1iga hans kan det ibiand framstå som rim1igt att anstäiida, han bereds ti11fä11e att vidta rätteise i de hänseenden innan hans tiiistånd återka11as. Detta han brister,

Specialmotivering sou 1934:3

överensstämmer med vad som brukar gä11a i andra iiknande sammanhang. Av dessa skäl har i fö1jande paragraf givits en möjiighet att i stä11et för att omedeibart återka11a tiiiståndet meddeia näringsidkaren varning.

För att undvika att mindre överträdeiser får a11var1iga orim1igt a11var1iga konsekvenser för näringsidkaren e11er hans anstä11da har i förevarande tiiisynsmyndigheten paragraf givits möjlighet att i stä11et ti11de1a näringsidkaren en varning. I vissa fa11 bör såiunda en eventue11 återka11e1se kunna få anstå i avbidan på att rätte1se självmant vidtas i de hänseenden tilståndshavaren visat I sig brista.

Denna varningsmöj1ighet kan t.ex. när den användas, aktue11a överträdeisen har karaktär av uppenbariigen engångsföreteeise och en ti11ståndsåterka11e1se därför framstår som en a11tför Ett annat ingripande åtgärd. exempei på situationer där möj1igheten bör kunna användas erbjuder det fa11et att en näringsidkare, som har fått ti11stånd efter vande1sprövning, börjar försumma sina skatteinbeta1ningar med påfö1jd att hans skatteskuider ökar på ett oroväckande sätt. Detta i och för tyder sig på att han är mindre benägen att fu11göra sina sky1digheter mot det a11männa och kan a11tså i och för sig utgöra skä1 att återkaiia ti11ståndet. kan Men samtidigt det finnas omständigheter som k1art ta1ar för att han kan reda upp situationen och sanera sin ekonomi. Då bör i stäiiet varning kunna meddeias.

Däremot bör varning a1drig ens komma i när det

fråga,

gä11er a11var1igare överträdelser som visar att näringsidkaren inte är skickad att vara i den krisföretagare bransch det är fråga om. Har ekonomisk brottsa11var1ig Iighet begåtts i utövningen av den som näringsverksamhet

det är fråga om, ska11 a11tså återkaiieise av tiiiståndet ske omedeibart, så att ytteriigare oegentiigheter e11er vidare ackumuiering av skatteskuider effektivt förhindras.

Det ska11 också betonas att varningsinstitutet inte bör komma tiil användning om det i och för sig är kiart att återkaiieise senare kommer att ske. Varning ska11 a11tså inte användas för att meddeia något s1ags dispens ti11s vidare e11er för att ge rådrum för avveckiing av rörelsen. Kommissionen hänvisar här tiii den diskussion som förts tidigare i anslutning ti11 frågan om oförmåga att vidmakthåiia bankgaranti bör medföra omedeibart indragande av näringstiilstånd (se ovan, avsnittet 13.3). Som framhö11s där bör i de fa11 exempeivis skatteskuider föraniett obestånd den avveckiing som av personaipoiitiska e11er andra skä1 kan bli aktueii, normait b1i en angeiägenhet för konkursförvaitaren. Är däremot omständigheterna sådana att det finns fog för en förhoppning om att näringsidkaren kommer att kunna reda upp situationen och uppfylia de vi11kor som stä11ts upp för näringstiiistånd, kan en varning framstå som en tiil-

räckiig åtgärd.

I den a11männa motiveringen (avsnitt 10.4) har närmare utveckiats, varför iänsstyreise bör handiägga frågor om

näringstiiistånd eniigt denna Tag.

I förevarande paragraf kiargörs att det är iänsstyreisen i det 1än där företagets iedning utövas som har att pröva

om näringstiiistånd. Den som har fått tiiistånd är

frågor

emeiiertid behörig att utöva verksamhet även i ett annat iän än det där tiliståndet har meddeiats. Ett företag som bedriver verksamhet i fiera iän behöver aiitså bara ett tiiistånd. Tiiiståndskravet gä11er för den fysiska eiier

Specialmotivering sou 19841;

juridiska person som är att betrakta som självständig

* näringsidkare i branschen. Skulle i ett koncernförhållande tillståndspliktig verksamhet bedrivas i form av dotterbolag, måste varje sådant bolag ha särskilt tillstånd för verksamheten.

Till underlag för prövningen av ärenden om näringstillstånd bör länsstyrelsen - när det är fråga om vandelsprövning enligt 3 § första stycket 1 - inhämta yttranden från polismyndighet och kronofogdemyndighet. Polismyndigheten kan på grundval av registerslagning upplysa om sökanden har gjort sig skyldig till brottslighet som har betydelse i sammanhanget. Kronofogdemyndighetens yttrande bör innehålla upplysningar, huruvida sökanden är restförd för obetalda skatte- eller avgiftsskulder. Berörda fackliga organisationer och näringslivsorganisationer bör beredas tillfälle att yttra sig över ansökningarna.

Yttrandena från polis- och kronofogdemyndigheterna bör normalt innehålla det underlag som behövs för att beslut i ärendet skall kunna meddelas. Av 14 och 15 §§ förvaltningslagen (1971:290) följer att sökanden skall beredas tillfälle att ta del av och yttra sig över det material som har tillförts ärendet efter det att ansökan ingavs. Sådan kommunicering torde dock med stöd av 15 § första stycket 1 förvaltningslagen kunna underlåtas, om det är uppenbart att ansökan skall bifallas.

I de fall där frågan framstår som tveksam och sökanden framställer erinringar i anledning av yttrandena från de angivna myndigheterna bör länsstyrelsen vid behov kunna inhämta kompletterande utredning från andra myndigheter, exempelvis lokal skattemyndighet.

Specialmotivering

10 och 11 §§

Tillsynen över efterlevnaden av lagen skall utövas av länsstyrelsen. I den allmänna motiveringen (kapitel 16) har dragits upp tämligen detaljerade riktlinjer för hur denna tillsyn bör utformas.

En viktig del av tillsynen blir att bevaka att näringsverksamhet i branschen inte bedrivs utan tillstånd. Här bör kontrollen ha en aktiv karaktär med bl.a. uppspårande verksamhet.

När det gäller tillsynen över att de näringsidkare som har fått tillstånd verkligen bedriver verksamheten på ett seriöst sätt och uppfyller de villkor som ställts upp enligt 3 §, bör länsstyrelsen i viss utsträckning kunna förlita sig på att misskötsamhet rapporteras av de myndigheter som skall bitäda vid tillsynen. Polismyndighet och kronofogdemyndighet skall enligt förslaget underrätta länsstyrelsen om förhållanden som kommer till deras kännedom och som är av betydelse för tillsynsverksamheten. För polismyndighetens del blir det i första hand fråga om att underrätta länsstyrelsen för den händelse förundersökning inleds mot näringsidkare i anledning av misstanke om brott som kan ha betydelse i sammanhanget. Som framhölls under 3 § är blotta misstanken om brott som regel inte tillräckligt skäl att återkalla ett näringstillstånd, i vart fall inte om näringsidkaren under förundersökningen förnekar brottet. Sedan förundersökningen hunnit framskrida så långt att den ger underlag för en tillförlitlig bedömning av laglydnadsfrågan bör emellertid återkallelse kunna ske även om exempelvis en lagakraftvunnen dom ännu inte skulle föreligga i ärendet. Redan en underrättelse från polisen om att förundersökning har inletts bör emellertid ge länsstyrelsen anledning att se upp och att bevaka ärendets fortsatta utveckling.

388 Specialmotivering sou

1984:8

Kronofogdemyndighetens underrätteiseskyidighet inträder, när näringsidkare som har fått näringstiiistånd börjar siäpa efter med betainingen av skatter och avgifter i en omfattning som är ägnad att inge betänkiigheter.

Som en naturiig dei av tiiisynen bör iänsstyreisen också kunna bedriva en aktiv kontro11 av näringsidkare som har

fått näringstiiistånd.

För att möjiiggöra en effektiv tiiisyn har i 11 § första stycket tagits in en bestämmelse som vid hot om vitesföreiäggande åiägger näringsidkare att tiiihandahåiia de uppiysningar och handiingar som behövs för tiiisynen.

1.2.2¶Kostnaderna för hanteringen av ärenden rörande näringstiiistånd ska11 finansieras genom att den som erhåiier tiiistånd betaiar en avgift benämnd näringstiiiståndsavgift, som tas ut som en särskiid post på debetsedein. Regeringen bestämmer avgiftens storiek.

13 §

Länsstyrelsens besiut i nu aktueiia frågor ska11 eniigt försiaget kunna överkiagas ti11 kammarrätt. Att föra dessa ärenden ti11 regeringen - viiket sku11e ha varit aiternativet - framstår som mindre väibetänkt b1.a. i beiysning av de pågående strävanden att begränsa antaiet besvärsärenden hos regeringen. I sista hand b1ir det aiitså regeringsrätten som får fä11a avgörandet i ett överkiagat ärende. Genom den föresiagna instansordningen torde goda garantier skapas för att dessa ärenden kommer att avgöras efter en enhetiig praxis.

Specialmotivering

Kronofogdemyndighetens besiut att ta i anspråk sådan garantiförbindeise som avses i 3 § första stycket 3. är ett sådant besiut eiier därmed 1ikstä11d åtgärd som avses i 18 kap. 1 § utsökningsbalken. Taian häremot förs a11tså i hovrätten genom besvär.

14 §

Undantag har i förevarande paragraf gjorts för konkursförvaltare, som aiitså inte behöver näringstiiistånd för att i sådan egenskap fortsätta den verksamhet som har bedrivits av en konkursgäidenär. Den kontroii som i annat sammanhang görs beträffande den som kan komma i fråga för sådant uppdrag får anses tili fyiiest. Påpekas bör att förvaitaren inte behöver tiilstånd ens för den händeise konkursgäidenären bedrev sin verksamhet utan tiiistånd.

Inte he11er beträffande en boutredningsman finns det behov av den kontro11 som iagen åsyftar - i vart fali inte under den tid som oundgängiigen behövs för att avveckia dödsboet. Avyttras verksamheten, måste emeiiertid förvärvaren ha näringstiiistånd. Detsamma gä11er naturiigtvis om verksamheten övertas av någon av dödsbodeiägarna.

15 §

Straffbestämmeisen innebär att den som utan tiiistånd driver näringsverksamhet i en bransch, där krav på näringstiilstånd har införts, kan dömas ti11 böter e11er fängeise i högst ett år.

Bedrivs otiiiåten verksamhet av en juridisk person, ådrar sig den ansvarige företrädaren - eventueiit heia

- ansvar. Detsamma om styreisen straffrättsiigt gäiier, verksamheten bedrivs på ett sätt som strider mot 5 §, dvs. med en styreiseiedamot e11er annan företrädare som saknar godkännande.

390 Specialmotivering sou 1984:8

E

Den kontro11 som iagen innebär syftar ti11 att sanera branscher, där påtagiiga missförhåiianden har gjort sig gäilande. Kontroiisystemet behöver såiedes inte i och för sig b1i permanent. Sku11e förhåiiandena bii så förbättrade att någon kontro11 inte iängre behövs, ska11 den naturiigtvis upphöra att gä11a där. Besiutanderätten i denna bör - i 1ikhet med vad som gä11er beträffande

fråga

införande av krav på näringstiiistånd - i första hand tiiikomma regeringen.

Ikraftträdande m.m.

Kommissionen föres1år att iagen görs tidsbegränsad och ti11 en början ges en giitighetstid om fem år. Skä1en ti11 detta har angivits i den a11männa motiveringen ti11 försiaget (se avsnittet 9.1).

Om inte en med stöd av iagen utfärdad förordning om

1 införande av krav inom viss bransch i i

på näringstilistånd

;

- som sjä1vfa11et iåter sig görs tidsbegränsad något sig

- torde den inte utan vidare att göras upphöra gäiia därför att giitighetstiden för iagen om näringstiiistånd Iöper ut. För att så skaii ske fordras särskiid föreskrift. En sådan har tagits in som en andra mening i förevarande bestämmeise om ikraftträdande m.m.

En garantiförbindeise eniigt 3 § 3 i den föresiagna iagen ska11 gä11a för framtiden, som regei för ett år i taget. En stä11d säkerhet kan aiitså innebära ett åtagande som civiirättsiigt är i och för sig bindande under Iängre tid än 1agens giitighetstid. Den bör eme11ertid inte få tas i anspråk för skattesku1der etc. som biivit restförda först efter det att systemet med näringstiiistånd avskaffats. En rege1 som förhindrar detta har tagits upp i bestämmeisens tredje mening.

Lagens straffbestämmelse kan ti11ämpas även om 1agens gi1tighetstid 1öpt ut utan att fortsatt gi1tighet bes1uta$. Detta fö1jer av 5 § andra stycket andra meningen Iagen (1964:163) om införande av brottsba1ken. Särski1d föreskrift fordras a11tså inte om denna fråga i rege1n om ikraftträdande m.m.

Biiaga 1

mot ekonomisk brottsiighet m.m.

Åtgärder

Dir. 1982:101

Bes1ut vid regeringssammanträde 1982-11-25.

Statsrådet I. Carisson anför

1 Iniedning

Under 1ång tid har den krimina1po1itiska debatten, 1iksom rättsväsendets insatser mot brott, varit mycket starkt inriktad mot i första hand den traditione11a vå1ds- och

Utan att denna b1ivit ett mindre egendomsbrottsiigheten. a11var1igt samhä11sprob1em, har nu också andra former av brott och skadliga förfaranden kommit att stå i centrum för den a11männa uppmärksamheten. Vid sidan av den i11ega1a narkotikahanteringen med a11a dess a11var1iga s0cia1a och personiiga skadeverkningar är det i första hand den ekonomiska brottsiigheten som medfört en kraftig förändrad krimina1po1itisk situation.

utgångspunkt för debatten har här varit att den ekonomiska

omfattar mångdubbe1t större be1opp än s.k. brotts1igheten traditi0ne11 brottslighet, att skadeverkningarna för samhä11et och de enskiida är av mycket a11var1ig art, att samhä11ets åtgärder i förebyggande syfte haft deivis fe1aktig inriktning och framstått som oti11räck1iga samt att samhä11ets kontro11- och sanktionssystem inte är ändamå1sen1igt utformat för kampen mot den ekonomiska brotts1igheten.

2 Vad är ekonomisk brotts1ighet?

Begreppet ekonomisk brotts1ighet förekommer inte i 1agstiftningen och saknar strikt juridisk innebörd. Det finns över huvud taget inte någon a11mänt vedertagen definition

394 Bilagor sou 1984:8

Bilaga 1

av begreppet. Betydande enighet finns eme11ertid om begreppets huvudsakliga innebörd.

Den ekonomiska brottsligheten beskrivs i justitieutskottets betänkande (1980/81:21) Ekonomisk brottsiighet på föijande sätt:

Ti11 ekonomisk brottsiighet räknas först och främst

sådan kriminaiitet som har ekonomisk vinning som

direkt motiv. Härutöver ska11 brottsiigheten för att

betraktas som ekonomisk kriminaiitet ha en kontinuer1ig karaktär, bedrivas på ett systematiskt sätt och förövas inom ramen för näringsverksamhet som i sig inte är kriminaiiserad men som i det enskiida fa11et utgör sjäiva grunden för de krimine11a hand1ingarna.

De ekonomiska brotten anses ofta vara av kvaiificerad art i den meningen att de enski1da brotten har stor omfattning, rör stora samhä11e1iga värden e11er

drabbar grupper av enski1da. Brotten är i rege1 svåra

att uppdaga och beivra. Som exempei på vad som brukar

hänföras ti11 ekonomisk brottsiighet i här avsedd mening kan nämnas brott som skattebedrägerier, vaiutabrott, bedrägerier och gä1denärsbrott.

Denna beskrivning avser att framhåila vad man i a11mänhet avser med ekonomisk brotts1ighet. I många sammanhang är det van1igt att man också räknar med vissa brott av enski1da, främst skattebrott, ti11 den ekonomiska br0tts1igheten.

Även om i strikt juridisk mening endast gärningar som är straffbe1agda kan betecknas som ekonomisk brottsiighet, måste man vid ett utredningsarbete om åtgärder mot sådan brotts1ighet också ha möj1ighet att pröva det straffbara områdets omfattning. Man måste dessutom kunna pröva

Biiaga 1

iämpiigheten av att med andra medei än kriminaiisering komma åt 01ika i11oja1a förfaranden.

3 Viiken omfattning har den ekonomiska brottsiigheten?

Några säkra uppskattningar av den ekonomiska brotts1ighetens tota1a omfattning e11er skadeverkningar föreiigger inte. Redan de olika bestämningarna av begreppets innebörd medför här probiem. Det är också vä1 känt att endast en iiten dei av aiia eknomiska brott kommer ti11 myndigheternas kännedom och 1eder ti11 åtgärder. Man vågar eme11ertid s1å fast att det finns en stor doid ekonomisk brottsiighet och att denna omfattar mycket stora beiopp.

De försök ti11 beräkningar av den s.k. svarta ekonomins omfattning som gjorts har visseriigen viiat på osäkert underlag och de beiopp man angett har varierat kraftigt. Genomgående har dessa dock uppgått tiil tiotais miijarder kronor. Eniigt en ganska nyiigen gjord studie, som är den första som baserar sig på en mer omfattande och seriöst genomförd vetenskapiig undersökning, sku11e den svarta ekonomin uppgå ti11 me11an 3,8 % och 5,5 % av bruttonationaiprodukten, viiket för 1980 motsvarade 20-29 miijarder kr. I skattebortfali motsvarade detta 14-20 miijarder kr. Man kan visseriigen inte sätta iikhetstecken me11an ett skattebortfaii som beräknats på detta sätt och de ökade skatteintäkter som man sku11e om man iyckades

fä

bemästra den ekonomiska brottsiigheten. Å andra sidan omfattar den ekonomiska brottsiigheten väsentiiga beiopp som orsakats av andra förfaranden än skattebrott, t.ex. gäidenärsbrott. Ti11 detta bör Iäggas de mycket stora be1opp som undandras samhä11et genom att debitrade skatter och avgifter inte erläggs.

Ett perspektiv på probiemets omfattning får man vid en jämföreise med den totaia tiiigreppsbrottsiigheten, som

395 317080 sou 1984:8

Bi1aga 1

år 1979 enligt anmäiningsstatistikens godsvärdesuppgifter omfattade 719 miijoner kr. Även om vi också på detta område får räkna med en betydande d01d brottsiighet, är man uppenbart 1ångt ifrån de summor som den ekonomiska brottsiigheten omfattar.

4 Den ekonomiska brottsiighetens skadeverkningar

Den ekonomiska brottslighetens skadeverkningar är mycket a11var1iga redan sett ur marknadsekonomins synvinke1. När ett företag bryter mot de skrivna och oskrivna normer som sammantagna brukar betecknas god affärssed b1ir resuitatet att företaget får orättmätiga konkurrensfördeiar. Företag som dessutom åsidosätter sina förp1ikte1ser gentemot samhä11et genom skattebrott e11er skattefiykt, genom manipu1ativa bo1agsbi1dningar e11er konkurser, genom oti11åtna vaiutatransaktioner e11er brott mot importbestämmeiser, genom användning av s.k. grå arbetskraft e11er genom att på något annat oti11bör1igt sätt sänka sina kostnader skapar ännu större probiem för den seriösa företagsverksamheten. Ibiand kan de ekonomiska fördelar som uppnås genom svek mot dessa förp1ikte1ser i sjä1va verket b1i så stora att a11 seriös näringsverksamhet i en specie11 bransch får svårigheter att kiara sig gentemot den oseriösa verksamheten. Brottsiiga samt tvive1aktiga förfaranden kan på så sätt komma att sprida sig i he1a branschen.

Skadeverkningarna av de nu beskrivna förfarandena går eme11ertid långt utöver snedvridningarna av marknadsekonomin. Samhä11et drabbas exempeivis av ett betydande skattebortfail, vi1ket 1eder ti11 en tyngre skattebörda för hederiiga skattebetaiare. Andra föijder är ekonomiska föriuster för enskiida medborgare, arbetsiöshet, höjda hyror, skadiiga arbetsmiijöer och förstöreise av den yttre mi1jön. Rättsmedvetandet 1uckras upp.

sou 1984:8 Bilagor 397

Biiaga 1

Den ekonomiska brottsiigheten medför också att samhällets förde1ningspo1itik på ett a11var1igt och stötande sätt sätts ur spe1. Genom ohederiighet kan en stor grupp på andras bekostnad 1eva i ett ekonomiskt överf1öd som är he1t otänkbart för de van1iga 1öntagarna. Samtidigt är det dessa som får bära kostnaderna för den sociala trygghet och den vä1färd som de ekonomiska brotts1ingarna också utnyttjar. Pâ detta sätt hotar den ekonomiska brotts1igheten ytterst he1a samhä11sso1idariteten och den vä1färd som byggts upp med denna som grund. En förutsättning för ett fortsatt solidariskt samhä11sbyggande är att vi effektivt kan motverka och ingripa mot den ekonomiska brottsligheten.

5 En kommission för åtgärder mot ekonomisk

brottsiighet

De senaste årens debatt och utredningsverksamhet har ökat medvetenheten om de probiem som är förbundna med den ekonomiska brottsiigheten och med skattef1ykten. Åtgärder har vidtagits och försiag ti11 ytterligare åtgärder, ib1and i form av omfattande program, har 1agts fram från oiika hå11, särskiit från de fack1iga organisationerna och från närings1ivets organisationer.

De åtgärder som hitti11s vidtagits har, på det hela taget eme11ertid inte varit ti11räck1iga för att vända utveck- 1ingen. Tvärtom tyder mycket på att situationen på många områden förvärrats. För att kunna vända utveck1ingen i rätt riktning krävs det därför att effektiva åtgärder nu vidtas för att förebygga och bekämpa ekonomisk brotts- 1ighet och skattefiykt.

Jag föresiår därför att en särskiid kommission ti11ka11as med uppgift att föresiå 1ämp1iga åtgärder inom ramen för en enhetiig och samordnad strategi.

393 317480 sou 1984:8

Biiaga 1 3

Kommissionen hör arbeta skyndsamt med siktet instäiit på

å

i att kunna avsiuta arbetet i och med utgången av är 1983.

i Innan den avsiutar sitt arbete ska11 den också redovisa ett förs1ag ti11 i vi1ka former det framtida arbetet mot ekonomisk brottsiighet och skattefiykt bör bedrivas.

6 Kommissionens närmare arbetsuppgifter

Kommissionen bör ha stor frihet att sjäiv närmare bestämma sina arbetsuppgifter. Jag vi11 här endast i korthet utveck1a några synpunkter som bör vara ti11 vägiedning för arbetet.

Kommissionen bör inte vara bunden av någon viss definition av ekonomisk brottsiighet utan står fri att behandia a11a de frågor som den bedömer som angeiägna. Även verksamheter som inte är brottsiiga men som iigger den ekonomiska brottsiigheten nära ska11 sjä1vfa11et kunna behandias. De åtgärder kommissionen föresiår bör dock inte i onödan

; försvåra seriös företagsamhet.

En naturiig första arbetsuppgift för kommissionen är att skaffa sig en bred översikt över det arbete med anknytning ti11 kampen mot den ekonomiska brottsligheten som pågår på o1ika hå11. Kommissionen bör också göra en inventering av de oiika förs1ag i frågan som iagts fram i riksdagen och i andra sammanhang.

De åtgärder som kan b1i aktue11a är av många o1ika siag. Kommissionen bör b1.a.

1. överväga hur man genom forskningsinsatser ska11 kunna få bättre kunskaper om den ekonomiska brottslighetens former, arbetsmetoder och utbredning samt om effekten av

vidtagna åtgärder,

sou 1984:8 Bilagor 399

Biiaga 1

2. Iägga fram försiag om förbättrad information ti11 företag och a11mänhet om gä11ande reoier,

3. iägga fram försiag ti11 effektivisering av myndighetskontroiien på o1ika områden - b1.a. inom taxeringsoch uppbördsverksamheten - samt ti11 former för ett förbättrat samarbete me11an kontroiimyndigheterna, b1.a. en bättre samordning på skatte- och vaiutaområdet och av registreringen av näringsverksamhet för inbeta1ning av preliminär skatt, mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter,

4. överväga resursti11de1ningen ti11 de myndigheter som i första hand är engagerade i kampen mot den ekonomiska brottsiigheten och iägga fram försiag ti11 ett bättre utnyttjande av befint1iga resurser,

5. undersöka möj1igheterna att använda sådana åtgärder som etab1eringskontro11, näringsförbud, skattebevis och effektivare företagsrevision samt Iägga fram försiag i dessa hänseenden,

6. iägga fram förs1ag ti11 behöv1iga 1agstiftningsåtgärder i övrigt t.ex. på de skatte- och näringsrätts1iga, de arbetsrätts1iga och på de straff- och processrätts1iga områdena,

7. överväga hur det internationeiia samarbetet, särski1t me11an de nordiska iänderna, i kampen mot den ekonomiska brottsiigheten bäst bör bedrivas.

Kommissionen ska11 redovisa kostnadskonsekvenserna av sina försiaq. I den mån frågor av det s1ag som har berörts nu behand1as inom myndighet e11er av pågående utredningar bör kommissionen bi1da sig en uppfattning om utredningsarbetets inriktning och vid behov göra framstäiiningar ti11 regeringen om ti11äggsdirektiv e11er liknande åtgärder.

400 Bilagor

Bi1aga 1

Jag vi11 s1ut1igen betona att omfattningen av den ekonomiska br0tts1igheten är så a11var1ig att förs1ag ti11 1ösningar ib1and aktua1iseras som från andra synpunkter kan framstå som tveksamma. Även om det är mycket angeiäget med snabba och effektiva åtgärder får dock dessa inte utformas så att andra värden åsidosätts på ett oti11bör- 1igt sätt. Det finns särski1d an1edning att betona att kraven på rättssäkerhet och integritet genomgående måste ti11g0doses.

7 Kommissionens sammansättning

Kommissionen bör ha stä11ning av kommitté en1igt kommittéförordningen (1976:119). Den bör med hänsyn ti11 sina arbetsuppgifter och tidsp1anen för arbetet bestå av ett begränsat anta1 personer.

Den breda förankring och de omfattande kontakter som kommissionen bör ha får i stä11et åstadkommas genom att man ti11 den knyter två referensgrupper. I den ena av dessa bör ingå företrädare för riksdagens o1ika partier

ä liksom för arbetsmarknadens stora organisationer. I den andra bör ingå personer som i sitt yrke arbetar med åtgärder mot ekonomisk brotts1ighet e11er genom sin verksamhet har omfattande erfarenheter av e11er kunskaper om ekonomisk brottsiighet.

Ti11 kommissionen bör vidare knytas ett sekretariat med egna utredningsresurser.

8 Hemstä11an

Med hänvisning ti11 vad jag nu har anfört hemstä11er jag att regeringen bemyndigar mig

att ti11ka11a en kommission med tre ledamöter

med uppdrag att iämna försiag om åtgärder mot ekonomisk brotts1ighet,

Bilagor 401

sou 1984:8

Biiaga 1 att utse en av iedamöterna att vara ordförande, att besiuta om iedamöter i två till kommissionen knutna referensgrupper samt om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommissionen. Vidare hemstäiier jag att regeringen besiutar att kostnaderna ska11 beiasta andra huvudtiteins kommittéansiag.

Bes1ut Regeringen ansiuter sig ti11 föredragandens överväganden och bifa11er hans hemstäiian.

(Statsrådsheredningen)

Bilaga 2

Tabell 14.5 Revisionsstatistik avseende år 1982. Antalet

revisioner i resp. näringsgren samt revisions-

resultatet i form av höjd taxering.

Skogsbruk - Fiske 59 1.830.069 31.018 - 63 2.954.312 46.894 Bageri - Textilindustri 23 3.021.671 131.377 - 70 909.663 12.995 Sågverk - Trämaterial- 0. byggnadssnickeritillverk. 123 8.532.510 53.125 - Grafisk

produktion 0. förlagsverksamhet 148 9.262.798 62.586 - Plastvarutillv. 28 3.005.598 107.342 - Verkstadsvarutillv. 462 23.421.036 50.695 - Annan tillverkningsindustri 39 2.148.109 55.079 - o. an- Schaktningsdra grundarbeten 386 14.532.497 37.649 - av hus o. Byggande anläggningar 763 54.381.496 71.273 - 105 3.712.646 35.359 Byggnadsplåtshxxmi - 0. Rörledningsventilationsverkstäder 206 7.640.244 37.089 - Elinstallationeentreprenad 141 1.585.009 11.241 - Måleriverksamhet 206 15.969.280 77.521 - Partihandel med råvaror, halvfabrikat o. driftsförnödenheter 316 44.029.659 139.334

404 Bilagor sou 1984:8

Bilaga 2 å

Näringsgren Antal sammanlagd Genomsnittlig

revisioner höjning av höjning av

taxeringen taxeringen

- Partihandel med

maskiner, verktyg och apparater 245 24.857.185 101.458

-

Konsumtionsinriktad partihandel 451 25.2l8.457 55.917

-

Restaurangkafêverksamhet 425 39.796.255 93.638 - Hotell-, camping och pensionat 78 7.404.837 94.934 - Bussrörelse

- Annan landtran-

sport 29 4.079.292 140.665 e Resebyråverksam-

het 30 2.343.584 78.119 -

Spedition 26 2.537.870 97.610 - Andra finansiella

tjänster än banker

m.m. 23 l5.555.481 676.325 -

Fastighetsförvalt-

ning 0. förmedling 239 3l.349.663 131.170 -

Uppdragsverksamhet 650 48.983.4l7 75.359 -

Renhållning 31 570.030 18.388 -

Städentreprenad 93 l4.847.460 159.650 -

Undervisning 137 3.645.244 26.608 - Rekreations- o.

kulturell verk-

samhet 179 4.561.898 25.485 -

Bilreparationer 294 7.687.506 26.148 -

Personlig service,

bl.a. frisör 121 1.959.716 16.196

Summa 11.635 665.562.l39 57.376

Källa: Riksskatteverket

S0LIW8*8 Bühgor 405 Bilaga 3 Förteckning över kommissionens betänkanden, promemorior,

och skrivelserl

rapporter

1983-03-02 Förslag om ytterligare åklagaraspiranter (skrivelse) 1983-04-27 Internationellt samarbete för bekämpande av ekonomisk brottslighet (skrivelse) 1983-05-27 Internationellt samarbete mot skattebrott och skatteflykt (skrivelse) 1983-07-27 Effektivare företagsrevision (SOU 1983:36) 1983-08-16 Åklagarväsendet och den kvalificerade ekonomiska brottsligheten (resursfrågor, skrivelser) 1983-08-16 Förstärkning av polisens resurser i kampen mot den ekonomiska brottsligheten (skrivelse) 1983-08-16 Förbättrad kontroll av export (tullens resurser m.m., rapport) 1983-08-22 Kontroll av rådgivare (SOU 1983:41) 1983-08-29 Kontroll av leverantörer (Ds Ju 1983:14) (begränsning av sekretessbestämnelserna) 1983-09-07 Bulvanlag (SOU 1983:46) 1983-09-23 Forskning om ekonomisk brottslighet (rapport) 1 Då inte annat anges avses skrivelser ingivna till regeringen.

1983-09-23 Förs1ag ti11 åtgärder inom sko1ans område för

att motverka ekonomisk brotts1ighet (skrive1se)

1983-10-18 Angående arvodestaxan i mindre konkurser

(skrive1se ti11 domsto1sverket)

1983-10-25 Förslag ti11 direktiv ti11 utredning om

ansvarsgenombrott (skrivelse)

1983-11-02 Återvinning i konkurs (SOU 1983:60)

1983-11-02 Gä1denärsbrott, En översyn av 11 kap. BrB med

förs1ag ti11 ändringar (Ds Ju 1983:17)

1983-11-23 Beskattning vid fiyttning ti11 ut1andet m.m.

(Ds Ju 1983:18)

1983-12-22 Bättre samordning på skatte- och va1uta-

området - Förbättrad va1utakontro11

(Ds Ju 1983:20)

1984-01-03 Företagens uppgifts1ämnande för beskattnings-

ändamå1 (SOU 1983:75-76)

1984-01-26 Nordiskt samarbete (skrivelse)

1984-01-27 Omfördelning av informationsans1ag (skrive1se

ti11 justitiedepartementet)

1984-01-30 Ekonomisk - en informations-

brotts1ighet

skrift för fack1iga företrädare

1984-02-06 Lönefrågor i skatteförva1tningen (skrive1se)

1984-02-13 D0msto1ar och eko-brott - Hand1äggningen av

må1 om ekonomisk brottsHghet (SOU 1984:3)

1984-02-16 Vidgat samarbete IneHan myndigheter på

skatte- och avgiftsområdet - förbättrad information tiH företag (Ds Ju 1983:4)

Statens 1984

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

1. Socialaaspekterpå regionalplanering.|. 2. värdepappersmarknaden.Fi. 3. Domstolaroch eko-brott.Ju. 4. Långtidsutredningen.LU84.Huvudrapport.Fi. 5. Sektorstudier.LU84.Bilaga* 1.Fi. 6. Särskildastudier. LU 84.Bilagedel2. Fi. 7. Långtidsutredningan.LU84.Bilagedel3. Fi. 8. Näringstillstånd.Ju.

Statens 1984

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Kommissionen mot ekonomisk brottslighet. 1. Domstolar och i

i eko-brott. [3] 2. Nâringstillstånd. [8]

Finansdepartementet värdepappersmarknaden. [2] Långtidsutredningen. 1. Långtidsutredning LU84. Huvudrapport. [4] 2. Sektorstudier. LU 84. Bilagedel 1. [5] 3. Särskilda studier. LU 84. Bilagedel 2. [6] 4. Långtidsutredningen. LU 84. Bilagedel 3. [7]

lndustridepartementet Sociala aspekter på regional planering. [1]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningens nummeri den kronologiska förteckningen.