SOU 1991:65
Ett samordnat vuxenstudiestöd : slutbetänkande
Till statsrådet Göran Persson
Den 15 februari 1990 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om studiesociala frågor att till- kalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor rö- rande vuxnas studiefinansiering. Samtidigt fastställdes direktiven till utredningen (Dir. 19902).
Med stöd av bemyndigandet utsågs samma dag undertecknad till särskild utredare.
Till sekreterare i utredningen förordnades den 1 april 1990 av- delningsdirektören Gabriella Hansson och kanslichefen Arne Thorlund.
Som experter förordnades byrådirektören Göran lsberg (1990— 09—15), t.f. professorn Staffan Larsson (1991-01- 01), f.d. rektorn Stig Andersson (1991-02-01), överdirektören Karl-Johan Johans- son (1991-02-01), avdelningsdirektören Kristina Bengtsson (1991— 02-01) samt förste revisorn Mats Åberg (1991—04—22). Som stöd i utredningsarbetet har representanter för vissa organisationer med- verkat i en referensgrupp.
Utredningen har arbetat under namnet Finvux. Med överlämnande av detta betänkande är mitt uppdrag slut- fört.
Stockholm ijuli 1991
Lennart Sandgren Gabriella Hansson
Arne Thorlund
Bilagor:
Bilaga 2
Bilaga 3
Bilaga 4
Bilaga 5
Kommittédirektiv .....................
Förteckning över referensgruppen till Finvux förordnad från 1990-08-01 .........
Överlämnade och inkomna skrivelser ....... Undersökning av försäkrade som under september 1990 uppbar 3:8- eller 6:5— sjukpenning under rehabilitering ..........
Ekonomiska konsekvenser av övergång från förvärvsarbete till studier ................
Förkortningar sou 1991; 65
A-kassa Arbetslöshetskassa ABF Arbetarnas Bildningsförbund Af Arbetsförmedling AFL Lagen om allmän försäkring AMI Arbetsmarknadsinstitut AMS Arbetsmarknadsstyrelsen AMU Arbetsmarknadsutbilning AMV Arbetsmarknadsverket AT Arbetstillstånd BLUS Bibehållen lön under utbildning CSN Centrala studiestödsnämnden DHR De Handikappades Riksförbund Ds Departementserien DUS Delegationen för utländska studerande FAMU Förordning om arbetsmarknadsutbildning FK Försäkringskassa
FÖD Försäkringsöverdomstolen FÖVUX Försöksverksamhet med vuxenutbildning HCK Handikappförbundens Centralkommitté INT lnternatbidrag
KDAB Kommundata AB KAMU Kommittén för översyn av arbetsmarknadsut— bildningen KST Korttidsstudiestöd LAF Lagen om arbetsskadeförsäkring LRF Lantbrukarnas Riksförbund
PRO Pensionärernas Riksorganisation RFS Regional facklig studiekommitté RFV Riksförsäkringsverket RRV Riksrevisionsverket SCB Statistiska centralbyrån SFR Sveriges Fiskares Riksförbund SfU Socialförsäkringsutskottet SGl Sjukpenninggrundande inkomst SIND Statens industriverk SlV Statens invandrarverk
sou SPU SSR ssv STB svux SVUXA svo sö TÖI UAT UHÄ usv VUN YTH
Statens offentliga utredningar Sparbanksutbetalning Sveriges Samers Riksförbund Statens skolor för vuxna Studiestödsinformationssystem Särskilt vuxenstudiestöd
Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa Studie— och yrkesvägledningstjänst Skolöverstyrelsen Tolk— och översättarinstitutet Uppehålls— och arbetstillstånd Universitets- och högskoleämbetet Uppsökande verksamhet Vuxenutbildningsnämnden Yrkesteknisk högskola
Sammanfattning
De nuvarande studiestöden för vuxna (kapitel 1)
I kapitel 1 beskrivs bestämmelerna för de reguljära studiestöden för vuxna. Dessa är
— studiemedel
— särskilt vuxenstudiestöd
— särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa
— utbildningsarvode — korttidsstudiestöd
— internatbidrag
— timersättning vid vissa grundutbildningar Vidare redovisas reglerna för utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning, Sjukförmåner som kan utges under ut- bildning samt några former av indirekt stöd.
Erfarenheter av de nuvarande systemen (kapitel 2) Stöden för längre studier
Sludiemedelssyslemet reformerades 1989. De viktigaste förändring— arna var att studiemedlens totalnivå höjdes, och att bidraget öka- de från ca 5 procent till nära 30 procent av totalbeloppet. En vik- tig förändring var också knytningen av bidragsdelen till basbelop- pet. Bidraget följer därigenom prisförändringarna på samma sätt som totalbeloppet. Återbetalningsvillkoren förändrades helt.De nya reglerna har inneburit väsentliga förbättringar för gruppen studerande i traditionell vuxenutbildning.
Studiemedlen reduceras för den som har en inkomst som över- stiger f.n. 52 300 kr. under ett år. Stödet minskas med hälften av den överskjutande inkomsten. Reduktionen görs proportionellt mot bidrag och lån. Från flera håll har krav ställts om en höjning av inkomstgränserna, alternativt att inkomstprövningen bör slo— pas. Finvux konstaterar att de nuvarande reglerna måste anses som liberala.
SOU 1991: 65 Sammanfattning
Det särskilda vuxenstudiestödet (svux) avser att till stor del täcka inkomstbortfall vid studier. Stödet är totalt lika stort som utbildningsbidraget i arbetsmarknadsutbildningen, men bidragsde— len utgör 65 procent av beloppet i utbildningsbidrag. Bidraget ef— ter skatt motsvarar tillsammans med lånedelen utbildningsbidra- get efter skatt.
Resurserna för vuxenstudiestöd är begränsade. Därför görs ett urval bland dem som söker stöd. Företräde har de som bedöms ha störst behov av utbildning och stöd. Studier på grundskoleni— vå prioriteras. Bristen på resurser har gjort att vuxenutbildnings— nämnderna, som handlägger ansökningarna, måste administrera ett stort antal avslagsärenden. Detta har kommit att ifrågasättas alltmer. Det är dessutom svårt att nå en enhetlig praxis i landet när det gäller tillämpningen av urvalsreglerna. De som inte kan få svux hänvisas normalt till studiemedel.
Tabellerna i avsnitt 2.9 och i bilaga 5 belyser hur den ekono- miska situationen förändras vid övergång från förvärvsarbete till studier. De faktiska ekonomiska förhållandena beror inte bara på studiestödet utan också på skatter, bostadsbidrag m.m. Möjlighe- terna är stora att bibehålla samma standard under studier som vid förvärvsarbete och t.o.m. öka de disponibla resurserna, om låne— möjligheterna utnyttjas. För den som inte tillhör en arbetslöshets- kassa är det emellertid bättre att söka studiemedel än att ansöka om svux. Bidraget i svux för en icke A—kassemedlem är nämligen hälften så stort som för en A- kassemedlem i lägsta dagpenning— klass. Efter skatt blir bidraget något mindre än det icke skattebe- lagda bidraget i studiemedelssystemet.
De nya reglerna om återbetalning av studielån innebär att lån- tagaren betalar ränta på lånet med 70 procent av statens upplå— ningsränta. Återbetalning skall ske med fyra procent av den sam— manräknade inkomsten enligt senaste taxering.
Syftet med bidragshöjningen i studiemedelssystemet var bl.a. att minska skuldbördan. Genom att totalbeloppet samtidigt höj— des, är emellertid lånedelen stor även i det nya systemet. Kritiken har växt mot skuldsättningen och återbetalningsvillkoren. Räntan har dessutom ökat i och med skatteomläggningen och är under 1991 8,3 procent. Även för den som erhållit lån i vuxenstudie- stödssystemet kan skuldsättningen bli betydande.
Återbetalningen påverkas framförallt av räntan och löneut- vecklingen för den enskilde låntagaren. Den som haft lån för tre års studier kommer i normala inkomstlägen att kunna återbetala skulden under en period på 20 till 30 år. För den som börjar stu- dierna vid 35 års ålder eller senare finns det emellertid betydande risk för att skulden inte kommer att vara återbetald till 65 års ål- der, när resterande belopp enligt reglerna skall avskrivas. För den som utnyttjat studielån för studier både på grundskoIe/gymnasie- skolenivå och för högskolestudier kan skuldbördan bli mycket stor, även med hänsyn tagen till att halva lånet för de gymnasiala
SOU 1991: 65 Sammanfattning
studierna kan avskrivas. I sådana fall kan det bli aktuellt med av- skrivning med ganska stora belopp, i synnerhet om studierna på- börjats efter 30 års ålder.
Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa) infördes 1984. Syftet var att i den arbetslöshetssituation som då rådde minska trycket på arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Resurserna är av mindre omfattning, 75 milj. kr. under 1991/92. Skillnaden mellan svuxa och svux är främst att, när det gäller svuxa, det inte görs något urval bland de sökande. Stödet beviljas så länge pengarna räcker till dem som fyller villkoren, t.ex. att vara anmäld som ar- betssökande vid arbetsförmedlingen. CSN har i en översynsrap— port 1989 föreslagit att stödet bör avskaffas. Kritiken gäller främst de parallella regelverken. Om det i perioder av arbetslöshet behö- ver sättas in särskilda åtgärder, bör det ske genom en utökning av resurserna för det särskilda vuxenstudiestödet.
Särskilt vuxenstudiestöd kan beviljas till studerande vid de yr- kestekniska linjerna vid högskolan, de s.k. YTH- linjerna. De stu- derande har ända sedan starten 1975 varit i princip garanterade att få vuxenstudiestöd. Till YTH rekryteras personer som varit ute i förvärvslivet i flera år och som har speciella erfarenheter från det område som svarar mot inriktningen av utbildningen. Flera rapporter från UHÄ har visat att studiestödet haft stor be- tydelse för rekryteringen till utbildningen. CSN, som vid två till- fällen gjort en utvärdering av stödets betydelse, har ansett att stö- det knappast kan tas bort utan att utbildningen som sådan är i fa— ra.
Till studerande vid vissa yrkeslärarutbildningar lämnas utbild- ningsarvode. Arvodet, som under 1991/92 är 10 363 kr. per må- nad är i sin helhet ett bidrag. Villkoren för antagning är delvis desamma som för antagning till YTH.
Arbetsmarknadsutbildning är förenad med rätt till utbildnings- bidrag; Bidraget är lika stort som ersättningen från arbetslöshets- kassan och är alltså relaterad till den tidigare inkomsten. Det hög- sta bidraget är f.n. nära 12 000 kr per månad och det lägsta ca 7200 kr. per månad. Det lägsta beloppet kan lämnas också till den som inte tillhör någon arbetslöshetskassa. Utöver den s.k. dagpenningen kan särskilt bidrag betalas ut för merkostnader i samband med utbildningen, t ex när utbildningen är förlagd till annan ort än hemorten.
Arbetsmarknadsutbildning kan beviljas till den som är arbets- lös eller riskerar att bli arbetslös. Det är också möjligt att i vissa fall bevilja arbetsmarknadsutbildning till personer som inte är ar- betslösa eller riskerar att bli arbetslösa. Det är då som regel fråga om s.k. upphandlad utbildning. Av alla deltagare i arbetsmark— nadsutbildning under 1989/90 gick 77 procent i upphandlade kur— ser, medan 23 procent fanns i reguljär utbildning.
Reglerna för arbetsmarknadsutbildning är utformade så att de skall ge ett visst handlingsutrymme. Därav följer att någon enhet-
SOU 1991: 65 Sammanfattning
lig regeltillämpning inte kan nås. Sysselsättningsläget i regionen är naturligtvis en viktig faktor i sammanhanget. När det gäller be- dömningen av vem som löper risk att bli arbetslös, och vilka an— ställda som kan anses ha en svag ställning på arbetsmarknaden, kan det finnas variationer mellan arbetsförmedlingarna. Den nu- varande höga arbetslösheten har medfört en skärpt tillämpning på många håll. Under andra perioder har det funnits utrymme för en mer generös inställning.
För den som varit sjukskriven under en tid skall försäkrings- kassan undersöka om något åtgärd bör vidtas som gör att sjuk- domstiden kan förkortas eller om någon form av rehabilitering kan häva nedsättningen av arbetsförmågan. Når rehabilitering i form av utbildning är aktuell kan s.k. 3:8- eller 6:5-sjukpenning utges. Sjukpenning under utbildning var från början avsedd för kortare rehabiliteringsperioder, men utvecklingen har mer och mer gått mot att ge stöd för hela grundutbildningar.
Finvux har i samarbete med RFV och försäkringskassorna gjort en urvalsundersökning bland de personer som under septem- ber 1990 hade 3:8- eller 6:5-sjukpenning. Undersökningen visade att för hälften av fallen var rehabiliteringen i form av utbildning, varvid 42 procent gällde reguljär utbildning och 8 procent arbets- marknadsutbildning. På grundval av undersökningsresultaten kan man beräkna att sjukpenning för studier i reguljär utbildning un- der ett år uppgår till ca 230 milj.kr.
Kritik mot utvecklingen av praxis har framförts av både RFV och RRV. Man framhåller att orättvisor kan uppstå mellan olika grupper studerande när det gäller studiefinansieringen.
Uppsökande verksamhet och studiestöd för kortare studier
Korttidsstudiestöd är ett timbaserat studiestöd som beviljas till del- tagare i vissa studiecirklar och vissa korta kurser vid folkhögsko— lor. Beloppet är under 1991/92 65 kr. för varje timme som in- komstbortfall uppstår p.g.a. av deltagande i utbildningen. Den som deltar i en kort kurs vid folkhögskola kan få internatbidrag, f.n. 290 kr. per dygn, som ersättning för merkostnader i samband med utbildningen.
Stöden kan sökas kollektivt av fackliga organisationer eller av en enskild person. De kollektivt beviljade stöden dominerar. Av avsnitt 2.7 framgår att 90 procent av ca 190 milj.kr. 1989/90 beta— lats ut till fackliga organisationer.
Bidrag för uppsökande verksamhet på arbetsplatser kan sökas av fackliga organisationer och vissa näringslivsorganisationer. Un- der 1991/92 finns 55 milj.kr anvisade för sådana bidrag. Syftet med verksamheten är att rekrytera till studier de grupper i arbets— livet som har bristfällig utbildning och svåra arbetsförhållanden.
SOU 1991: 65 Sammanfattning
Som regel söker de fackliga organisationerna både bidrag för uppsökande verksamhet och korttidsstudiestöd/internatbidrag för de medlemmar som man räknar med kommer att delta i utbild- ning. Företräde skall ges till projekt där man vänder sig till perso- ner med bristfällig utbildning och besvärliga arbetsförhållanden. Det har emellertid visat sig vara svårt för vuxenutbildningsnämn- derna att avgöra vilka projekt som haft de bästa förutsättningarna att nå kortutbildade. Som regel har man därför beviljat flertalet ansökningar, men till ett mindre belopp än vad organisationerna ansökt om.
Under hösten 1990 genomförde Staffan Larsson, institutionen för pedagogik och psykologi vid universitetet i Linköping för Fin— vux räkning en studie av 36 projekt där bidrag för uppsökande verksamhet och medel för korttidsstudiestöd/internatbidrag hade beviljats. Larsson visar att uppsökarna oftast är knutna till en facklig avdelning, som kan omfatta ett stort geografiskt område med många arbetsplatser. Grundtanken om närhet mellan uppsö— kare och anställda rubbas därmed. Som regel väljer man att gå ut till alla medlemmar på en arbetsplats. Kursutbudet är ofta be- gränsat till ett antal kurser som ingår i organisationens eget ut- bud. För många uppsökare är rekryteringen en del i det fackliga arbetet och kurserna ses som ett instrument för denna verksam- het.
En långsiktig strategi saknas i nästan alla projekt. Som jämfö— relse beskriver Larsson den s.k. ABF-skolan i Norrbotten, där man helt inriktat sig på att rekrytera studieovana till basämnesut- bildning. 1 uppläggningen har ingått att skapa en övergång mellan korta och långa studier.
Studieintresset varierade i de olika projekten. 1 en del fall kun- de man rekrytera nästan alla som söktes upp. 1 andra fall var stu- dieintresset lågt. Ett avgörande skäl till att man inte vill delta är att korttidsstudiestödet anses för lågt. Varje bortfall av inkomst upplevs som oacceptabelt.
Internatbidrag som sökts av enskilda personer har mest bevil- jats för ledarutbildningar och kurser i olika samhällsämnen. Bi— draget kan beviljas även till icke arbetstagare.
Någon övre åldergräns för rätt till stöd finns inte. lnternatbi- drag har därför kunnat beviljas till pensionärer som deltagit i kor- ta kurser vid folkhögskolor. Sedan 1987 har inom ramen för en försöksverksamhet pensionärs- och handikapporganisationerna kunnat söka internatbidrag kollektivt. CSN har i en rapport läm- nat vissa resultat av den hittillsvarande verksamheten. Man visar bl.a. att en stor del av de utbetalda stöden använts för organisa- tions— och funktionsutbildningnar. Nämnden anser att organisa— tionernas, givetvis angelägna, utbildningsbehov bör tillgodoses på annat sätt än genom vuxenstudiestödssystemet.
SOU 1991: 65 Sammanfattning
Flera utredningar har visat att att studiemedlen och vuxenstudies- töden haft stor betydelse för vuxnas möjligheter att skaffa sig ut- bildning. Studiestödens existens har mer eller mindre varit en för— utsättning för expansionen inom vuxenutbildningen. När det gäl- ler att nå kortutbildade vuxna har svux-stödet fyllt en särskild funktion genom att det i stor utsträckning har styrts till den grup- pen.
1 flera rapporter pekas emellertid också på svårigheterna att nå de i utbildningshänseende sämst ställda. Tendensen är att det är de redan välutbildade som ökar sitt försprång.
När Studiestödens rekryterande effekt diskuteras är det främst stödens nivå och skuldsättningen som tas upp. Som nämnts bör emellertid stödnivån i allmänhet inte vara hindrande för rekryte— ringen. Undantag bör dock göras för korttidsstudiestödet. Det täcker oftast inte förlusten av arbetsinkomst, vilket säkerligen är en bidragande orsak till svårigheterna att rekrytera kortutbildade till studier.
Skuldsättningen är ett annat problem som måste tillmätas bety— delse.
En effekt av studiestödsreglerna för deltidsstuderande är att många studerande i komvux läser fler ämnen än de behöver för att komma upp i heltidsomfattning och få stöd för heltidsstudier.
Det splittrade studiestödet
Antalet heltidsstuderande, 20 år eller äldre, i gymnasieskolan, komvux och folkhögskolan var 1989/90 ungefär 100 000. Av dessa finansierade omkring 41 000 studierna med studiemedel, ca 19000 hade svux och svuxa och nära 17 000 hade utbildningsbi- drag. Dessutom kan enligt Finvux undersökning antalet med sjuk- förmåner skattas till drygt 2 000 personer. Ungefär var femte per- son finansierade studierna på annat sätt. Studiemedlen är alltså det största vuxenstudiestödet.
Det är betydande skillnader i materiellt hänseende mellan de olika stödformerna. Att de studerande ute i skolorna sinsemellan diskuterar orsakerna till att de har olika studiestöd är därför na— turligt. ! praktiskt taget alla kontakter som Finvux haft med myn- digheter, organisationer och studerande har man pekat det oac- ceptabla i att stöden skiljer sig då detta inte är sakligt motiverat.
En nackdel med delvis parallella system är att den enskilde in- te alltid kan orientera sig om de möjligheter till stöd som finns. Vilket stöd som beviljas kan delvis vara beroende av den enskildes kunskaper. Slumpen kan komma att bli avgörande.
Finvux har genomfört en särskild studie av de nuvarande ad- ministrativa rutinerna för beviljning och utbetalning av reguljärt
SOU 1991: 65 Sammanfattning
studiestöd, utbildningsbidrag och Sjukförmåner under utbildning. Studien visar att den enskildes möjligheter att få information va- rierar beroende på vilken organisation han vänder sig till. De stu— diesociala myndigheterna har mycket små möjligheter till person- lig rådgivning jämfört med arbetsförmedlingen och försäkrings- kassan. Det förekommer t. ex. att personer söker både studieme- del, svux och utbildningsbidrag för att vara säker på att ha finan- sieringsfrågan ordnad. Vid dubbla beviljningar måste ett avräk- ningsförfarande tillämpas.
En annan nackdel med det splittrade studiestödet är givetvis att administrationen är omständlig och kostnadskrävande. ADB- systemen är komplicerade och dyra att underhålla.
Vuxenutbildningen och studiestödet. Principiella överväganden (kapitel 3)
1 kapitel 3 lämnas inledningsvis en kort sammanfattning av de kommande förändringarna inom vuxenutbildningen och folkbild- ningen till följd riksdagens beslut i anledning av propositionerna 1990/91:82 och 1990/91:85. Därefter följer Finvux principiella överväganden.
Behov av kompetensutveckling
Vuxenutbildningens strategiska betydelse för samhällsutvecklingen är allmänt erkänd. ! rapporter, handlingsprogram och inlägg av olika slag diskuteras behoven för framtiden. Teknikutvecklingen, den strukturella omdaningen av arbetslivet, närmandet till EG; al— la dessa ändrade förutsättningar, liksom målsättningen att alla medborgarna skall bli delaktiga i och få inflytande över samhälls— utvecklingen föder nya behov. 1 tider med arbetslöshet accentue- ras kraven på vidareutbildning av arbetskraften både ifråga om en vidgad yrkeskompetens och i många fall en förstärkt grundutbild- ning.
Behoven av kompetensutveckling utreds f.n. av en inom ar— betsmarknadsdepartementet tillsatt utredning om kompetensut— veckling i arbetslivet (dir.l990:25).
Studiestödets roll
Ett syfte med studiestödet är att det skall bidra till att förverkliga de utbildningspolitiska målen. Studiestödet bör alltså ses som ett verksamt medel vid sidan av andra insatser för att påverka rekry- teringen till utbildning. Om statsmakterna önskar öka tillström— ningen under någon period till vissa utbildningar eller särskilt
SOU 1991: 65 Sammanfattning
stödja viss grupper är det naturligt att använda en ekonomisk sti— mulans. Inom ramen för ett differentierat och flexibelt studiestöd kan sådana åtgärder vidtas utifrån en samlad syn på utbildnings- behoven inom olika sektorer.
Studiestödens huvuduppgift är att undanröja ekonomiska stu- diehinder. insatserna för vuxenutbildningen, med bl.a. syftet att minska utbildningsklyftorna i samhället, måste därför kombineras med förbättrade finansieringsmöjligheter för att ge avsett resultat.
Arbetslinjen - utbildningslinjen
Någon strikt uppdelning av vad som är arbetsmarknads— respekti— ve utbildningspolitik är knappast möjlig att göra. Man kan hävda att all utbildning i någon mening är arbetslivsorienterad. Erfaren— heterna visar också att de som söker studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd oftast gör det av arbetsmarknadsskäl.
Ett förmånligare studiestöd
Utgångspunkten för studiestödet bör vara den enskildes situation och behov av utbildning.
De nuvarande resurserna för vuxenstudiestöd är otillräckliga. Konsekvenserna av skuldsättning vid mer omfattande studier har redan beskrivits.
Huvudlinjen i Finvux är att samhället skall tillhandhålla ett förmånligare studiestöd än studiemedel för studier på grund- skole— och gymnasieskolenivån. I det nya systemet bör inte rätten till stöd vara beroende av särskilt avsatta resurser. Den studerande skall aldrig behöva hänvisas till studiemedel p.g.a. bristande resur- ser.
Stödet för deltidsstudier, t ex i komvux, bör kunna bättre än i nuläget avpassas till den faktiska studieomfattningen.
Även studiestödet för kortare studier bör förbättras.
Samordning
De nuvarande materiella skillnaderna mellan olika stödformer motsvaras inte alltid av skillnader ifråga om behov av utbildning och stöd hos dem som efterfrågar stöd. De olika regelverken är svåröverskådliga, vilket innebär att den enskilde kan ha svårt att få tillräcklig information. Myndigheterna administrerar sina olika regelverk utan några större möjligheter att bedöma effekterna av verksamheten i förhållande till de andra områdena.
Det finns behov av en mer samlad syn på studiefinansieringen för vuxna. Samverkan mellan skola, arbetsförmedling, organisa-
SOU 1991: 65 Sammanfattning
tioner och studiestödsmyndigheter bör stärkas. Utgångspunkten bör vara att den studerande skall kunna få samma stöd oavsett vilken instans han vänder sig till.
Även ur administrativ synvinkel är det viktigt att förenkla sys- temen. 1 ett samordnat vuxenstudiestöd bör man kunna uppnå be- tydande rationaliseringsvinster.
Förslagen avser inte studerande i eftergymnasial utbildning. Frågan om ett inordnande av studiemedlen i ett samlat studiestöd har övervägts. Utvärderingen av det nyligen reformerade studie— medelssystemet bör emellertid avvaktas. CSN har nyligen i direk- tiv från regeringen inför den kommande budgetperioden fått i uppdrag att göra en sådan utvärdering.
Överväganden och förslag (kapitel 4) Vuxenstudiestöd — stödet för längre studier
Det nuvarande särskilda vuxenstudiestödet och det nuvarande ut— bildningsbidraget i arbetsmarknadsutbildningen föreslås samman— föras till ett studiestöd, som benämns vuxenstudiestöd.
1 stödet föreslås ingå
— ett studiebidrag
- ett förhöjt studiebidrag samt
- studielån
Utbildningsbidraget ersätts av det förhöjda studiebidraget. Det nuvarande särskilda vuxenstudiestödet ersätts av studiebidrag och studielån. Materiellt sett sker inga större förändringar utom i ett avseende. Det gäller personer som inte är medlemmar i arbetslös- hetskassa. För dessa föreslås förbättringen att studiebidraget skall vara lika stort som för den som tillhör en A-kassa och har rätt till miniminivån i stödet.
Det förhöjda studiebidraget skall kunna lämnas till studerande i basämnen (svenska, engelska, matematik och samhällskunskap) på grundläggande nivå i komvux, statens skolor för vuxna och folkhögskolor samt till deltagare i arbetsmarknadsutbildning och i samband med vissa andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Studiebidrag och lån skall kunna beviljas för studier i andra ämnen än basämnen på grundläggande nivå samt för studier på gymnasial nivå i komvux, folkhögskolor och andra läroanstalter.
Studerande i högskolor och annan eftergymnsial utbildning kommer att vara kvar i studiemedelssystemet. Vissa utbildningar vid folkhögskolor kommer även att räknas som eftergymnasial ut- bildning, t.ex. vissa musik- och mediautbildningar, liksom en del utbildningar i den nya påbyggnadsutbildningen i komvux.
Studerande vid YTH-linjerna och yrkeslärarlinjema i högsko- lan har redan nu särskilda studiefinansieringsmöjligheter. Vuxen- studiestöd i form av studiebidrag och lån föreslås kunna beviljas
SOU 1991: 65 Sammanfattning
även i fortsättningen till studerande vid YTH—linjerna. För de stu— derande vid yrkeslärarlinjerna föreslås stödet i form av utbild- ningsarvode ersättas med studiebidrag och lån i det nya vuxenstu- diestödet, utom när det gäller studerande vid vårdlärarlinjerna. Dessa senare föreslås få rätt till studiemedel. Anledningen till denna åtskillnad är de särskilda behörighetskraven för antagning. För vårdlärarlinjen är kravet minst två års yrkesverksamhet, me- dan kravet för de övriga linjerna är, på samma sätt som för YTH, minst fyra års yrkesverksamhet inom det aktuella området.
De kommande förändringarna inom komvux kommer att öka möjligheterna för den studerande att lägga upp ett individuellt studieprogram. Studierna skall inte behöva bli mer omfattande än vad han eller hon anser sig ha behov av. Studiestödet bör vara så utformat att det stimulerar en sådan utveckling. Regler föreslås införas som innebär att studiestödsbeloppet för en deltidsstude- rande avpassas till den faktiska studieomfattningen.
Den avsevärda förbättringen av stödet för grundläggande ut- bildning bör medföra att motiv i regel saknas för att erbjuda så- dan utbildning i form av arbetsmarknadsutbildning. Genom för— bättringen av stödet för den gymnasiala nivån bör det bli möjligt att tillämpa en jämförelsevis strikt praxis när det gäller att bedö— ma behovet av arbetsmarknadsutbildning för personer som inte är arbetslösa. Den ökade samverkan som förutsätts komma till stånd mellan AMS, CSN och RFV samt på lokal/regional nivå bör kun- na bidra till en mer enhetlig tillämpning av reglerna.
Till deltagare i arbetsmarknadsutbildning kan i nuläget särskilt bidrag beviljas för merkostnader i samband med utbildningen. Dessa möjligheter bör finnas kvar. En översyn av reglerna och ru- tinerna bör emellertid göras.
Det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa bör avskaffas. Med de föreslagna reglerna fyller stödet ingen funktion.
Barntillägget i det nuvarande svux-stödet bör i likhet med vad som skett inom studiemedelssystemet avskaffas.
Timersättning — stödet vid korta studier
Det nuvarande korttidsstudiestödet och timersättningen vid vissa vuxenutbildningar föreslås sammanföras till ett studiestöd som be- nämns timersättning.
Timersättning föreslås iförsta hand lämnas till studerande i sfi och särvux samt till den som deltar i basämnesutbildning (sven— ska, engelska, matematik och samhällskunskap) på grundskoleni- vå i en studiecirkel, eller i komvux. Likaså skall ersättning kunna lämnas till deltagare i cirklar och kurser som är avsedda att ut— veckla handikappades färdigheter. Även för deltagande i fördjup- ningskurs på heltid vid t ex en folkhögskola bör timersättning kunna beviljas. Som villkor bör då ställas att den studerande dess—
SOU 1991: 65 Sammanfattning
förinnan har bedrivit cirkelstudier eller motsvarande studier i äm— net. Fördjupningsstudierna skall alltså ses som en del i ett mer omfattande studieprogram.
Studier som i andra hand bör ge rätt till timersättning föreslås vara studiecirklar i svenska, engelska och matematik på gymnsial nivå samt studier i basämnen motsvarande årskurs 1—2 i gymnasi— al vuxenutbildning i komvux. Även dessa studier bör kunna kom— bineras med fördjupningskurs vid folkhögskola, statens skolor för vuxna eller i komvux.
Deltagare i sfi och särvux bör liksom nu vara garanterade att få ersättning. Detsamma bör i princip gälla för deltagare i cir— klar/kurser i basämnen på grundskolenivå. Tillgängliga resurserna bör alltså i första hand avsättas för dessa grupper. Återstående medel kan sedan beviljas till dem som i andra hand kan komma ifråga, dvs. till deltagare i gymnasiala cirklar/kurser.
För andra korta kurser vid folkhögskolor än de ovan nämnda bör inte timersättning beviljas i fortsättningen.
Huvudsyftet med timersättningen är att rekrytera kortutbildade till överbryggande utbildning. Den formella rätten till stöd bör al— la med högst två års tidigare gymnasial utbildning ha. Dock bör undantag gälla för studerande i sfi och cirklar/kurser för handi- kappade, där Utbildningsbakgrund bör sakna betydelse.
Stödet skall kunna utgå till arbetstagare som förlorar inkomst, ersättning från arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknads- stöd p.g.a. studierna. Den som är 20 år eller äldre men högst 64 år skall kunna få stöd.
Istället för det nuvarande schablonbeloppet föreslås timersätt- ning lämnas med ett belopp som svarar mot hela det inkomstbort- fall som uppstår p.g.a. studierna. Stöd skall kunna lämnas för högst 240 timmar under ett år och sammanlagt till en person för högst 480 timmar. Timmar i sfi skall inte räknas in. Utbetalning föreslås ske månadsvis.
Den inriktning som föreslås för timersättningen avses också gälla för internatbidraget. Det innebär att internatbidrag skall kunna utgå för sådana kurser vid folkhögskolor, SSV eller i kom- vux som är en fortsättning och fördjupning av cirkelstudier i ba- sämnen eller motsvarande studier. Även handikappkurser bör ge rätt till bidrag. När det gäller beloppets storlek och det antal da— gar stödet kan beviljas för föreslås ingen ändring.
Timersättning/internatbidrag för studier i basämnen skall sökas av enskilda personer även om de rekryteras till studier via den uppsökande verksamheten. Motivet för kollektivt beviljade och fördelade stöd bortfaller, och detta ansökningsförfarande förslås upphöra. Detsamma gäller pensionärs— och handikapporganisatio— nerna.
SOU 1991: 65 Sammanfattning
Särskilda frågor
En särskild resurs bör i fortsättningen avsättas för facklig utbild- ning. En del av de nuvarande resurserna för korttidsstudiestöd fö— reslås omvandlas till ett sådant bidrag och sammanföras med de nuvarande bidragen för central facklig kursverksamhet och för studieorganisatörsutbildning. Om förslaget genomförts, under 1991/92 skulle de sammanlagda resurserna för bidrag uppgå till 138 milj.kr. Organisationerna bör fritt få förfoga över medlen på det sätt som de anser bäst gagnar den nämnda verksamheten.
Som nämnts i det föregående förekommer att s.k. 3:8 och 6:5- sjukpenning utges under rehabilitering i form av utbildning. En- ligt den undersökning som Finvux gjort tillsammans med RFV (se bilaga 2) pågår utbildningen i många fall under mer än ett år. Riksdagen har nyligen beslutat att 3:8—sjukpenningen skall ersät- tas med rehabiliteringsersättning fr.o.m. januari 1992. inriktning- en skall vara att rehabiliteringen skall vara avslutad inom ett år. Det innebär besparingar inom sjukförsäkringen, men det kan också innebära begränsade möjligheter ifråga om utbildningsval.
Finvux förslag innebär att det skall vara möjligt för försäk- ringstagaren att välja den utbildning som han eller hon är intres- serad av och som bedöms kunna leda till ett arbete. Utbildningens längd och inriktning bör i princip sakna betydelse. Rehabilite- ringsersättning utges normalt för en tid om högst ett år (40 veckor). Har försäkringstagaren valt en längre utbildning, lämnas studiestöd enligt bestämmelserna i studiestödslagen fr.o.m. det andra året. Villkoren bör framgå av försäkringskassans beslut om rehabiliteringsplan. Reglerna föreslås gälla även för personer som uppbär 6:5— sjukpenning eller livränta under utbildning.
Den övre åldersgränsen är nu 50 år för rätt till särskilt vuxen- studiestöd. Denna gräns föreslås behållas när det gäller rätt till studiebidrag och län. Det förhöjda studiebidraget bör kunna be- viljas så länge en person är i yrkesverksam ålder, dvs. till och med 64 års ålder.
Den sk. 30- -dagarsregein för deltidsstudier föreslås upphöra. Stöd bör på samma sätt som för heltidsstuderande beräknas för l5— —dagarsperioder (kalenderdagar). Även när det gäller arbets- marknadsutbildning bör stödet omvandlas till kalenderdagar. Det kommer som regel inte att innebära några förändringar ifråga be- loppets storlek.
Den nuvarande möjligheten till vuxenstudiestöd under julferie föreslås upphöra i det nya systemet. Undantag bör gälla för delta- gare i arbetsmarknadsutbildning. -
Under de senaste åren har antalet studerande som skaffar sig fullständig grundskoIe—eller gymnasieskolekompetens minskat. Det är troligt att denna tendens fortsätter i den nya vuxenutbild— ningen. Högskoleprovet får sannolikt ökad betydelse när det gäl- ler intagningen till högskolan. Regeln om längsta tid under vilken
SOU 1991 : 65 Sammanfattning
studiestöd kan beviljas för grundskole— och gymnasieskolestudier bör därför kunna sänkas från sex till fem terminer. Liksom nu bör tid som avser studier på grundskolenivån kunna anses utgöra särskilda skäl och ligga utanför. Det är särskilt viktigt med hänsyn till att i den nya grundläggande utbildningen i komvux ingår fär- dighetsträning motsvarande nuvarande grundvux. Undantag bör som regel också kunna göras för arbetsmarknadsutbildning. Ansökningstiderna i det nuvarande vuxenstudiestödssystemet kommer att kunna ersättas med mer flexibla regler. Resekostnadsersättningen för studerande i SSV föreslås avskaf— fas. Den redan befintliga möjligheten till internatbidrag kvarstår. När det gäller rätten till studiestöd för utländska medborgare skiljer sig regler och praxis för utbildningsbidrag och övrigt stu- diestöd.Frågan föreslås bli föremål för en särskild översyn.
Studielån
Enligt nuvarande regler kan den som studerat och haft studielån både för gymnasiala studier och högskolestudier få halva lånet av- seende den lägre nivån avskrivet, dock för högst sex terminer. Det förslag som nu läggs innebär att studiemedel inte skall kunna be- viljas för studier på grundskole— eller gymnasieskolenivå. Skuld- sättningen för den som läser på gymnasial nivå blir i det nya sys— temet ungefär lika stor som nuvarande studiemedel efter avskriv— ning. De nuvarande avskrivningsreglerna kommer därför att bli tillämpliga bara på dem som haft studiemedel enligt de nuvarande reglerna.
För dem som inte går vidare till högskolestudier kommer skuldsättningen att minska betydligt genom de nya förbättrade stödet jämfört med om studiemedel utnyttjas. För den som stude- rar i två år beräknas skulden minska med ca 36 000 kr. Om studi- erna till en del avser grundläggande nivå blir naturligtvis skillna- den ännu större.
Särskilda insatser för kortutbildade
Behoven av en förstärkt studievägledning betonas. Studiestödsor- ganisationen bör öka sina informationsinsatser gentemot utbild— ningsanordnare, arbetsförmedlingar och andra organ.
För den uppsökande verksamheten bör resurser avsättas även i fortsättningen. Verksamheten bör emellertid effektiviseras och få en delvis annan inriktning. Arbetet skall i huvudsak gå ut på att nå personer som ännu inte har grundläggande kunskaper | basäm- nen. Även andra organisationer än de nuvarande skall kunna få bidrag.
SOU 1991: 65 Sammanfattning
Organisation och administration
All studiestödsverksamhet bör samordnas inom CSN-organisatio- nen. Det innebär bl.a. att beräkning och utbetalning av studiestöd till deltagare i arbetsmarknadsutbildning förs över från försäk— ringskassorna till CSN. Beslut om arbetsmarknadsutbildning fattas på samma sätt som idag av arbetsmarknadsverket. Studiestöds— myndigheten fattar beslut om studiestödet och betalar ut pengar— na. Men den som antas till arbetsmarknadsutbildning kommer som idag samtidigt att få besked om studiestöd.
Samverkan på regional/lokal nivå betonas. En person skall kunna få i princip likvärdig information och tillförsäkras samma möjligheter till studiefinansiering, oavsett om han vänder sig till en arbetsförmedling, studiestödsmyndighet eller en skola.
Studiestödsmyndigheten i länet svarar för den kompetensupp- byggnad i studiestödsfrågor som behövs hos berörda instanser. Särskilda samrådsorgan bör kunna inrättas som stöd till länsstudi— estödsmyndigheten för beredning av mer principiella frågor om vuxenstudiestöd, projekt om uppsökande verksamhet. 1 samråd— sorganen bör kunna ingå företrädare för t.ex. arbetsmarknadsver- ket, fackliga organisationer, utbildningsanordnare.
Kostnadsberäkningar och finansiering (kapitel 5)
Om de föreslagna förändringarna genomförs kommer ca 4 700 personer som har studiemedel och ca 7 000 personer som har svux enligt nuvarande regler att få det förhöjda studiebidraget för studier på grundläggande nivå, vilket innebär att studiestödet i sin helhet är bidrag. Ca 30 000 personer kan istället för studiemedel få studiebidrag och lån som motsvarar nuvarande svux för studier i gymnasial utbildning.
Antalet studieplatser i längre utbildning beräknas inte öka i någon större omfattning, eftersom skolornas ekonomiska ramar är begränsade. Finvux har ändå i kostnaderna räknat in stöd för 2000 nya heltidsstuderande och 2 000 deltidsstuderande. Därut- över har antaganden gjorts om att ca 7 000 studerande ökar sin studieomfattning.
Övergången till ett nytt vuxenstudiestöd drar med sig stora kostnader, men resulterar också i betydande besparingar. Den viktigaste finansieringskällan blir liksom idag de medel som infly- ter från vuxenutbildningsavgiften (fr.o.m. 1992/93 utbildningsav— giften). Vissa resurser beräknas kunna överföras från arbetsmark- nadsområdet och sjukförsäkringsområdet. Nu skattefinansierade bidrag m.m. beräknas minska med ca 870 milj.kr. Genom att bl— dragen i det nya vuxenstudiestödet till skillnad från studiemedlen är skattepliktig inkomst ökar skatteintänkterna. Totalt beräknas utgiftsökningarna i stort sett balanseras mot besparingar på olika
SOU 1991: 65 Sammanfattning
områden. Merkostnaderna för genomförande av Finvux förslag SOU 1991: 65 till ett nytt studiefinansieringssystem för vuxna beräknas till i run— Sammanfattning da tal 100 milj.kr.
Förslag till Lag om ändring i studiestödslagen (1973z349)
Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)' dels att 3 kap. 14 5, 4 kap. 2, 7 och 27 55, 5 kap. 5, 7 och 8 55, 6 kap. 2 och 6 - 8 55, 7 och 7 3 kap. samt 8 kap. 11 5 skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 1 - 3 och 5 55, 4 kap. 3, 6, 8, 10, 13,19 och 24 55, 5 kap. 1 - 4 och 6 55, 6 kap. 4 5, 9 kap. 2, 2 b och 6 55 samt rubriken till 5 kap. skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 7 kap., av följande ly— delse.
Nu varande lydelse Föreslagen lydeLse 1 kap. 1 52 Staten lämnar studiestöd enligt Staten lämnar studiestöd enligt denna lag i form av studiehjälp, denna lag i form av studiehjälp, studiemedel, korttidsstudiestöd, in- studiemedel, timersättning, inter- ternatbidrag, särskilt vuxenstudie- natbidrag och vuxenstudiestöd. stöd och utbildningsarvode.
253
Studiehjälp består av studiebi- Studiehjälp består av studiebi- drag jämte tillägg, studielån och re- drag jämte tillägg samt studielån. sekostnadsersättning.
Tillägg till studiebidraget utgår i form av inackorderingstillägg och extra tillägg. 3 54
Studiemedel består av studiebi- Studiemedel består av studiebi- drag och studielån samt resekost- drag och studielån. nadsersättning.
' lagen omtryckt 1987: 303. Senaste 1 delse av 4 kap. 7 g 1991: 924 5 kap. 5 5 1991924 () kap. 8 5199lz924 7 kap. 4 51 1988:877 7 kap. 5 5 19881270 7 kap. 7 a 5 1988:877 7 kap. 7 b 5 1988:877 7 kap. 8 5 19881877 7 kap. 8 a 5 1988:877 7 kap. 8 b & 1988:877 7 kap. 17 5 1988:877 7 kap. 17 a s 198811469 7 kap. 18 5 1988: 270 7 kap 20 5 max. 877 7 a kap. 1990 635 8 kap 11 5 l99llz704. ?Senaste lydelse 1990:635. 3 Senaste lydelse 1988:877. 4 Senaste lydelse 1988z877.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5455
Särskilt vuxenstudiestöd består av vuxenstudiebidrag och studielån samt resekostnadsersättning.
Vuxenstudiestöd består av stu- diebidrag, förhöjt studiebidrag, stu- dielån och särskilt bidrag.
4 kap. 3 5"
Studiemedel får inte beviljas för tid för vilken studiehjälp enligt 3 kap. eller särskilt vuxenstudie- stöd enligt 7 kap. redan har bevil- jats.
Beviljas studerande särskilt vux- enstudiestöd för sådan tid för vil- ken den studerande redan har be- viljats studiemedel, får den stude— rande ej uppbära studiemedlen för denna tid.
Studiemedel får ej heller beviljas eller uppbäras för tid för vilken utbildningsbidrag under arbetsmark- nadsutbildning eller utbildningsbi- drag för doktorander utgår, om ej annat följer av bestämmelse som regeringen meddelar.
Studiemedel får inte beviljas för tid för vilken studiehjälp enligt 3 kap. eller vuxenstudiestöd enligt 7 kap. redan har beviljats.
Beviljas studerande vuxenstudie- stöd för sådan tid för vilken den studerande redan har beviljats stu- diemedel, får den studerande ej uppbära studiemedlen för denna tid.
Studiemedel får ej heller beviljas eller uppbäras för tid för vilken utbildninngidrag för doktorander utgår, om ej annat följer av be- stämmelse som regeringen medde- lar.
Studiemedel utgår inte för tid för vilken den studerande fullgör tjänstgöring enligt värnpliktslagen (194lz967), lagen (1966:413) om va- penfri tjänst, civilförsvarslagen (1960:74) eller lagen (l980:1021) om mi- litär grundutbildning för kvinnor eller fullgör utbildning till reservoffi— cer.
o 57
Till studerande, som avses i I 9” och som ej tidigare varit inskriven vid läroanstalt eller utbildningslin- je som omfattas av förordnande en- ligt ] 5, utgår studiemedel utan fö- regående prövning av hans lämp- lighet för studierna.
5 Senaste lydelse 1988z877. ** Senaste lydelse 1991:924. 7 Senaste lydelse l991:924.
Till studerande som ej tidigare varit inskriven vid läroanstalt eller utbildningslinje utgår studiemedel utan föregående prövning av hans lämplighet för studierna.
Nu varande iytleLse
Till annan studerande som avses i I 5 utgår studiemedel endast om det med hänsyn till de resultat som han har uppnått måste anses sannolikt, att han kommer att slut- föra studierna inom normal tid. Vid denna bedömning skall hän- syn tas till förhållanden av person- lig natur som kan antas ha inver- kat på studieresultaten.
Föreslagen lydelse
Till annan studerande utgår stu- diemedel endast om det med hän- syn till de resultat som han har uppnått måste anses sannolikt, att han kommer att slutföra studierna inom normal tid. Vid denna be- dömning skall hänsyn tas till för— hållanden av personlig natur som kan antas ha inverkat på studiere- sultaten.
Har studiemedel vid ett och samma tillfälle beviljats för längre tid än ett år, skall beslutet omprövas, om det vid en sådan bedömning som av- ses i andra stycket därefter har blivit sannolikt att den studerande inte kommer att slutföra studierna inom normal tid.
Närmare föreskrifter för tillämpningen av andra och tredje styckena meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
858
Har en studerande för sådana studier som avses i I ? erhållit stu- diemedel eller särskilt vuxenstudie- stöd enligt 7 kap. under samman- lagt minst sex år, utgår studieme- del för ytterligare sådana studier endast om det finns särskilda skäl.
Har en studerande för sådana stu- dier som avses i 2 5 erhållit studie- medel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. under sammanlagt minst tre år, utgår studiemedel för ytterligare sådana studier endast om det finns särskilda skäl.
Har en studerande erhållit stu- diemedel eller vuxenstudiestöd un— der sammanlagt minst den tid som motsvarar sex års heltidsstudier, ut- går studiemedel för ytterligare stu- dier endast om det finns särskilda skäl.
10 5 Studiemedel utgår för sådan del av läsår under vilken den studerande bedriver studier.
Studiemedel utgår även för tid under vilken den studerande är sjuk enligt vad som anges i 28—36 55.
Nu varande lydelse
Vid tillämpning av första stycket och bestämmelse som avses i andra stycket beaktas endast hela, sam- manhängande tidsperioder under ett kalenderhalvår, om 15 dagar för heltidsstuderande och 30 dagar för deltidsstuderande.
Föreslagen lydelse
Vid tillämpning av första stycket och bestämmelse som avses i andra stycket beaktas endast hela, sam— manhängande tidsperioder under ett kalenderhalvår om 15 dagar.
Vid tillämpning av bestämmelse i detta kapitel skall läsår anses omfat- ta det antal dagar som bestämmes av regeringen eller myndighet som re- geringen utser. Detta antal dagar skall därvid anses infalla under det el— ler de kalenderhalvår som bestämmes av regeringen eller myndighet som regeringen utser.
13 &”
Studiemedel utgår med 10,00 pro- cent av basbeloppet för varje hel, sammanhängande tidsperiod för vil- ken den studerande har rätt till stu- diemedel. Tidsperioden skall omfat- ta för heltidsstuderande 15 och för deltidsstuderande 30 dagar.
För varje hel sammanhängande tidsperiod om 15 dagar för vilken den studerande har rätt till studie- medel utgår studiemedel till en hel- tidsstuderande med 10,00 procent av basbeloppet och till en deltidsstu- derande med 5,00 procent av basbe- loppet.
Vad som sägs i första stycket gäller endast om inte något annat följer av 16, 19, 22 eller 25 ä.
9 Senaste lydelse 1990:7(l4.
19 510 Nuvarande lydelse För en deltidsstuderande minskas det belopp som utgår för ett kalen- derhalvår enligt 13 5 första stycket för varje hel, sammanhängande tids- period om 30 dagar med en nionde! av den del av den studerandes in- komst under kalenderhalvåret som överstiger nedan, för skilda perioder angivna delar av basbeloppet, nämligen
Antal hela, sammanhängande
tidsperioder om 30 dagar för vilka studiemedel skall utgå under kalenderhalvåret Del av basbeloppet
I 80 procent I 70 procent 160 procent 150 procent 140 procent
MÅWNx
lägst
Föreslagen lydeLse För en deltidsstuderande minskas det belopp som utgår för ett kalen- derhalvår enligt l3 & första stycket för varje hel, sammanhängande tids— period om 15 dagar med en artonde! av den del av den studerandes in- komst under kalenderhalvåret som överstiger nedan, för skilda perioder angivna delar av basbeloppet, nämligen
Antal hela, sammanhängande tidsperioder om 15 dagar för vilka studiemedel skall utgå under kalenderhalvåret Del av basbeloppet
högst 180 procent I 75 procent [70 procent 165 procent 160 procent 155 procent [50 procent 145 procent
0 140 procent
N*OQWQ'JIAWN
lägst
Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLse
24 &"
Studiebidraget utgör 2,96 procent av basbeloppet för varje hel, sam- manhängande tidsperiod om 15 da- gar för heltidsstuderande och om 30 dagar för deltidsstuderande. Är den studerande för denna tidsperiod enligt 10, 13, 16, 19 och 21-23 55 inte berättigad till fullt studieme- del skall av minskningen så stor andel falla på studiebidraget som detta bidrag utgör av fullt studie- medel.
För varje hel sammanhängande tidsperiod om 15 dagar utgör stu- diebidraget för heltidsstuderande 2,96 procent av basbeloppet och för deltidsstuderande 1,48 procent av basbeloppet. Är den studerande för denna tidsperiod enligt 10, 13, 16, 19 och 21-23 55 inte berättigad till fullt studiemedel skall av» minsk- ningen så stor andel falla på stu- diebidraget som detta bidrag utgör av fullt studiemedel.
Utgående studiemedel utgör i första hand studiebidrag. Återstoden ut— gör studielån.
5 kap.
Korttidsstudiestöd
Korttidsstudiestöd kan utgå till studerande som deltar i utbildning av det slag som bestäms av rege- ringen eller den myndighet som regeringen utser.
lå
Timersättning
Timersättning kan lämnas till studerande som deltar i utbildning av det slag som bestäms av rege- ringen eller den myndighet som regeringen utser.
25
Korttidsstudiestöd kan utgå till studerande som är arbetstagare.
Timersättning kan lämnas till stu- derande som är arbetstagare och som förlorar arbetsinkomst eller er- sättning från arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd.
Timersättning lämnas tidigast från och med det andra kalenderhalvåret det år under vilket den studerande fyller 20 år och längst till och med det år han fyller 64 år.
Om inte regeringen eller myndig- het som regeringen bestämmer före- skriver något annat lämnas inte tim- ersättning till en studerande som har en längre tidigare utbildning än tvåårig gymnasieskola eller motsva- rande.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLse
3 älz
Korttidsstudiestöd utgår för varje timme
1. under vilken den studerande förlorar arbetsinskomst på grund av att han deltar i utbildning,
2. under vilken den studerande förlorar arbetsinkomst på grund av resor till eller från den plats där ut- bildningen äger rum.
Till samma studerande får kort- tidsstudiestöd utgå för högst 240 timmar under ett budgetår.
Timersättning lämnas med det be- lopp per timme som svarar mot den förlust av arbetsinkomst eller mot- svarande som uppkommer genom studierna.
Om inte regeringen föreskriver något annat får till samma studeran- de timersättning lämnas för högst 240 timmar under ett budgetår och sammanlagt för högst 480 timmar.
45
Korttidsstudiestöd beviljas efter ansökan.
Ansökan görs av arbetstagaren el- ler av facklig organisation för för- delning mellan arbetstagare som kan komma i fråga för sådant stöd.
Timersättning beviljas efter ansö- kan.
Ansökan ges in inom den tid och i den ordning som bestäms av rege- ringen eller den myndighet som regeringen utser. Om det finns särskil- da skäl får ansökan prövas även om den kommit in för sent.
() SB
Korttidsstudiestöd för deltagande i utbildning som avses i l & utgår ej till studerande som uppbär stu- diehjälp, studiemedel, särskilt vux- enstudiestöd, utbildningsarvode el- ler utbildningsbidrag för den tids- period som utbildningen pågår.
Timersättning för deltagande i ut- bildning som avses i l & utgår ej till studerande som uppbär studie— hjälp, studiemedel eller vuxenstu- diestöd för den tidsperiod som ut- bildningen pågår.
6 kap. 4 5 lnternatbidrag beviljas efter ansökan.
'?Senaste lydelse 199021”. '3 Senaste lydelse l()9(l:635.
Nuvarande lydelse
Ansökan görs av den studerande eller av facklig organisation för för- delning mellan arbetstagare som kan komma i fråga för internatbi- drag.
Föreslagen lydelse
Ansökan ges in inom den tid och i den ordning som bestäms av rege- ringen eller den myndighet som regeringen utser. Om det finns särskil- da skål får ansökan prövas även om den kommit in för sent.
7 kap. Vuxenstudiestöd
1 &
Vuxenstudiestöd lämnas till stude- rande vid de läroanstalter och ut- bildningslinjer som regeringen be- stämmer.
Vuxenstudiestöd lämnas också till den som beviljats arbetsmarknadsut- bildning. Regeringen får föreskriva att bestämmelserna om vuxenstudie- stöd också skall tillämpas i fråga om den som är föremål för andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
2 &
Vuxenstudiestöd lämnas i form av studiebidrag, förhöjt studiebidrag, studielån och särskilt bidrag.
3 5
Vuxenstudiestöd kan lämnas till studerande som är bosatt i riket.
För studier vid sådan läroanstalt eller utbildningslinje som avses 15 första stycket lämnas vuxenstudie- stöd till studerande som inte är svensk medborgare endast om han har bosatt sig i landet huvudsakli- gen i annat syfte än att här vinna ut- bildning.
Nu varande lydelse
Föreslagen lydelse
4 5
För studier vid sådana läroanstal- ter och utbildningslinjer som avses i 1 5 första stycket lämnas vuxenstu' diestöd tidigast från och med det andra kalcnderhalvåret det år under vilket den studerande fyller 20 år.
Vuxenstudiestöd i form av förhöjt studiebidrag får lämnas för kalen- derhalvår som infaller senast under det år då den studerande fyller 64 år. Vuxenstudiestöd i övrigt får lånt- nas för kalenderhalvår som infaller senast det år den studerande fyller 50 år. Sådant vuxenstudiestöd som avses i andra meningen får även lämnas för senare kalenderhalvår, om särskilda skäl föreligger.
5 5
I fråga om studier vid sådana lä- roanstalter och utbildningslinjer som avses i 1 5 första stycket läm- nas vuxenstudiestöd vid heltidsstu- dier och deltidsstudier om minst 15 dagar under ett kalenderhalvår. Till deltidsstuderande lämnas dock vux- enstudiestöd endast om han bedri- ver studierna på minst halvtid. Vid bedömande av om den studerande har rätt till vuxenstudiestöd för hel- tidsstudier får, förutom till studier som avses i 1 5, även hänsyn tas till studier i svenskundervisning för in- vandrare.
Nu varande lydelse
Föreslagen lydelse
Närmare föreskrifter om omfatt— ningen av de studier som kan ge rätt till vuxenstudiestöd meddelas av re- geringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
6 5
I fråga om vuxenstudiestöd för studier som avses i 1 5 första stycket tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 65 första och andra styckena om prövning av den studerandes lämp- lighet för studierna på motsvarande sätt.
7 &
Vuxenstudiestöd lämnas för varje kalenderdag under sådan del av läsår under vilket den studerande bedriver studier. Regeringen får dock i fråga om vuxenstudiestöd som avses i 1 5 andra stycket före- skriva att vuxenstudiestöd får läm- nas även för annan tid.
8 5
Har en studerande som avses i 15 första stycket erhållit vuxenstu— diestöd för studier på grundskole- eller gymnasiskoleenivå urtder sam- manlagt minst den tid som motsva- rar två och ett halvt års heltidsstudi- er lämnas vuxenstudiestöd för ytter— ligare studier endast om det finns särskilda skäl.
I fråga om vuxenstudiestöd för studier på högskolenivå tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 8 5 på mot- svarande sätt.
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
Närmare föreskrifter för tillämp- ningen av första stycket meddelas av regeringen eller den myndighet rege- ringen bestämmer.
9 5
Vuxenstudiestöd beviljas efter an- sökan. Ansökan ges in inom den tid och i den ordning som bestäm- mes av regeringen eller myndighet som regeringen utser. Om särskilda skäl föreligger, får ansökan prövas även om den kommit in för sent.
Vuxenstudiestöd får beviljas för högst två kalenderhalvår [ sänder.
Studiebidrag och förhöjt studiebi- drag
10 5
Till studerande som avses i 1 5 andra stycket lämnas förhöjt studie- bidrag enligt 11 5. Regeringen får föreskriva att förhöjt studiebidrag skall lämnas också till annan stude- rande.
Till annan studerande än som av- ses i första stycket lämnas studiebi- drag enligt 12 5.
11 5
Förhöjt studiebidrag lämnas för varje tidsperiod om 15 dagar med samma belopp som den studerande för samma tidsperiod är eller skulle ha varit berättigad till för heltidsar- bete vid ersättning från en erkänd arbetslöshetskassa, dock lägst 326 kronor per dag, till den som
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1. uppfyller villkoren för ersätt- ning från kassan vid arbetslöshet, eller
2. har uppburit ersättning från en sådan kassa under den längsta tid som ersättning kan lämnas.
För den som inte är berättigad till förhöjt studiebidrag enligt första stycket lämnas sådant bidrag enligt bestämmelser som meddelas av re- geringen.
12 5
Studiebidrag lämnas för varje tidsperiod om 15 dagar med 65 pro- cent av det förhöjda studiebidraget.
13 5
Om studierna inte bedrivs på hel- tid, skall studiebidraget eller det för— höjda studiebidraget minskas i mot— svarande mån om det inte finns sär- skilda skäl mot det.
Studielån
14 5
Till den som beviljats studiebi- drag lämnas studielån med det be- lopp som motsvarar skillnaden mel- lan det förhöjda studiebidraget efter avdrag för preliminär A-skatt och studiebidraget efter avdrag för preli- minär A-skatt.
15 5
Om det finns särskilda skäl får extra studielån lämnas utöver det belopp som följer av 14 5.
Nu varande lydelse
Föreslagen lydelse
Närmare föreskrifter om extra stu- dielån meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestäm- mer.
Särskilt bidrag
16 5
T ill studerande som avses i 1 5 andra stycket lämnas särskilt bidrag för merkostnader i samband med utbildningen enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Vuxenstudiestäd under sjukdom m.m.
17 5
För tid under vilken den stude- rande på grund av sjukdom är helt oförmögen att bedriva sina studier lämnas vuxenstudiestöd för sjukpe- riod som infaller under den del av det eller de kalenderhalvår för vil- ka dert studerande har beviljats vux- enstudiestöd. Bestämmelserna i 4 kap. 28 och 3I-—35 55 skall tilläm- pas.
För det första kalenderhalvår un- der vilket en studerande bedriver studier som berättigar till vuxenstu- diestöd enligt detta kapitel lämnas sådant stöd endast för sjukperiod som infaller efter det den studeran- de har påbörjat studierna.
Lämnas sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk- ring eller motsvarande ersättning enligt annan författning för tid un- der vilken den studerande uppbär studiebidrag eller förhöjt studiebi-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
drag skall bidraget minskas med det belopp som har lämnats i sjuk- penning eller sådan ersättning för samma tid. Sådan minskning skall dock inte göras för sjukpenning som har lämnats enligt lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring.
18 5
Studerande har rätt att behålla vuxenstudiestödet vid
1. ledighet för tillfällig vård av barn i samma omfattning som enligt 4 kap. 10--12 55 lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller för rätt till föräldrapenning,
3. kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt och
4. ledighet för närståendevård i samma omfattning som enligt lagen (1988.'1465) om ersättning och le- dighet för närståendevård gäller för rätt till förmånerna.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om rätt för den stude— rande att behålla vuxenstudiestödet även i andra fall än som anges i för— sta stycket.
Särskilda bestämmelser
19 5
Bestämmelserna i 4 kap. 37, 41 och 43 55 skall tillämpas på vuxen- studiestöd.
20 5
Bekostas studerandes uppehälle helt eller till väsentlig del av staten eller kommun kan det vuxenstudie- stöd som tillkommer honom mins- kas enligt grunder som regeringen fastställer.
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
21 5
För studerande som har lön eller annan ersättning under utbildnings- tiden kan vuxenstudiestödet minskas enligt de närmare bestämmelser som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestäm- mer.
9 kap.
2 514 Har någon uppburit studiestöd obehörigen eller med för högt belopp och har han insett eller bort inse detta, kan vad för mycket utgått genast återkrävas.
Avbryter någon sina studier skall första stycket tillämpas be- träffande uppburet studiestöd som avser tiden efter avbrottet. Beror avbrottet på sjukdom skall studie- stöd som den studerande uppburit enligt 3 kap. 15—19 55, 4 kap. 28-35 55 eller enligt 7 kap. 17 äe!- ler 7 a kap. 5 5 och de bestämmel- ser som anges där ej återkrävas. Detsamma gäller vid sådan ledig- het som avses i 3 kap. 31 5, 4 kap. 44 5, 7 kap. 17a 5 och 7a kap. 6 5.
Avbryter någon sina studier skall första stycket tillämpas be- träffande uppburet studiestöd som avser tiden efter avbrottet. Beror avbrottet på sjukdom skall studie- stöd som den studerande uppburit enligt 3 kap. 15-19 55, 4 kap. 28-35 55 eller enligt 7 kap. 17 5 och de bestämmelser som anges där ej återkrävas. Detsamma gäller vid sådan ledighet som avses i 3 kap. 31 5, 4 kap. 44 5 och 7 kap. 15 5.
Avser återkrav enligt första eller andra stycket studiehjälp enligt 3 kap. till sådan studerande, som vid utbetalningstillfället var omyndig, åvilar betalningsskyldigheten den som då var den omyndiges förmynda-
re.
'4 Senaste lydelse 1990m35.
Nu varande lydelse
På studielån enligt 3 kap., på studiemedel enligt 4 kap., på sär- skilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. och på utbildningsarvode enligt 7a kap. som återkrävs enligt första eller andra stycket utgår ränta från den dag när medlen uppburits ef- ter en räntesats som vid varje tid- punkt med två procentenheter överstiger statens utlåningsränta, På andra former av studiestöd som återkrävs enligt denna paragraf ut- går ränta enligt samma räntesats från den dag som infaller en må- nad efter det beslut om återkrav fattats. Om det finns särskilda skäl kan den återbetalningsskyldige be- frias helt eller delvis från sin skyl- dighet att betala räntan.
Föreslagen lydelse
På studielån enligt 3 kap., på studiemedel enligt 4 kap., och på vuxenstudiestöd enligt 7 kap. som återkrävs enligt första eller andra stycket utgår ränta från den dag när medlen uppburits efter en rän- tesats som vid varje tidpunkt med två procentenheter överstiger sta- tens utlåningsränta. På andra for- mer av studiestöd som återkrävs enligt denna paragraf utgår ränta enligt samma räntesats från den dag som infaller en månad efter det beslut om återkrav fattats. Om det finns särskilda skäl kan den återbetalningsskyldige befrias helt eller delvis från sin skyldighet att betala räntan.
I samband med återkrav får också tas ut avgift för avisering enligt fö- reskrifter som regeringen meddelar.
2 b 5'5 Till en studerande som tidigare har uppburit studiestöd utgår nytt så-
dant stöd endast om
1. fastställt årsbelopp, som förfallit till betalning före det kalenderår som de nya studiemedlen avser, har betalats, och
2. återkrav med stöd av 2 5 av studielån enligt 3 kap., studieme- del enligt 4 kap., särskilt vuxenstu- diestöd enligt 7 kap. eller utbild- ningsarvode enligt 7 a kap. har reg- lerats av den studerande så att åter- krav, som avser högst ett kalender- halvår, kvarstår oreglerat.
'$ Senaste lydelse 1990:635.
2. återkrav med stöd av 2 5 av studielån enligt 3 kap., studieme- del enligt 4 kap. eller vuxenstudie- stöd enligt 7 kap. har reglerats av den studerande så att återkrav, som avser högst ett kalenderhalv- år, kvarstår oreglerat.
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
Om det finns synnerliga skäl får studiestöd dock beviljas utan hinder av vad som anges i första stycket.
6 ä'"
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om försöksverksamhet i fråga om studiestöd enligt den- na Iag. I sådana föreskrifter får göras avvikelser från bestämmelser i Ia- gen. Försöksverksamheten får dock inte innebära försämringar i fråga om förutsättningarna för studiestöd som har beviljats en studerande en- ligt Iagens bestämmelser.
Försöksverksamhet får avse även korttidsstudiestöd och internatbi- drag på andra villkor än som före- skrivs i 5 resp. 6 kap.
Denna lag träder i kraft den
Inledning
Utredningsuppd raget
] direktiven till (Finvux) utredningen om vuxnas möjligheter att finasiera studier angav föredragande statsrådet Göran Persson, att huvuduppgiften för den särskilde utredaren skulle vara att analys- era behovet av förändringar i nuvarande studiesociala system och framlägga därav föranledda förslag. Sammanfattningsvis anförde han därvid att utredaren särskilt skulle belysa följande.
* De samlade resurserna för studiestöd till vuxna och använd- ningen av dessa resurser, innefattande fördelning av med— len från vuxenutbildningsavgiften. * Regelsystemen för särskilt vuxenstudiestöd, korttidsstudie- stöd, uppsökande verksamhet m.m. * Behovet av särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa och för yrkesteknisk högskola. * Samordningen mellan studiemedel, vuxenstudiestöd, utbild- ningsbidrag och Sjukförmåner. * Behovet av och nivån för särskild timersättning vid vissa vuxenutbildningar. * Situationen för vuxenstuderande med särskilt hård skuld- sättning. De fullständiga direktiven fogas till betänkandet som bilaga ].
Utredningsarbetets bedrivande
I direktiven anges att utredaren skall samråda med såväl de stu- diesociala myndigheterna som utbildningsmyndigheterna. Flera utredningar kan vara av intresse för utredaren. Vidare bör utred— aren inhämta synpunkter från parterna på arbetsmarknaden samt berörda intresse— och elevorganisationer. De fackliga organisatio— nerna bör ges möjlighet att följa utreningen samt lämna synpunk— ter på såväl analyser som förslag.
Under utredningsarbetet har jag fortlöpande rådgjort med en referensgrupp med företrädare för parterna på arbetsmarknaden samt intresse— och elevorganisationer (se bilaga 2). Referensgrup—
pen har tillfört utredningen många värdefulla synpunkter. Jag har också haft möjlighet att diskutera grunderna för mina förslag.
Jag har under utredningensarbetet haft kontakt med Arbets- marknadsstyrelsen (AMS), Riksförsäkringsverket (RFV), Skol— överstyrelsen (SÖ), Centrala Studiestödsnämnden (CSN) och folk— högskolekommittén som överlämnat en särskild skrivelse till mig.
Sekreteriatet har vidare samrått med representanter för Ar- betsmarknadsverket (AMV), SÖ, CSN, RFV, Riksrevisionsverket (RRV) och Universitets och högskoleämbetet (UHÄ).
Sekreteriatet har även haft kontakt med invandrarverket, ut— redningen om kompetensutveckling i arbetslivet, folkbildningsför— bundet, några utbildningsanordnare och studerandeorganisationer.
CSN har välvilligt biträtt utredningen och lämnat mycket vär- defullt stöd och hjälp i utredningsarbetet.
Tidsutymme för egna undersökningar har varit begränsat. Ut- redningen har i samråd med RFV gjort en undersökning av försä— krade som under september månad 1990 uppbar dagersättning i form av 3:8— eller 6:5—sjukpenning under rehabilitering. Avsikten var att undersöka förekomsten av utbildning som rehabiliterings- åtgärd. Vidare har utredningen i samverkan med SCB gjort bear- betningar av dataregister för att analysera och belysa vissa pro- blem.
F.d. rektorn Stig Andersson har för utredningen analyserat frå- gan rörande krav på studieresultat för rätt till studiemedel för fortsatta studier samt frågan om längsta tid under vilken rätt till studiemedel skall föreligga. Materialet kommer att överlämnas till utbildningsdepartementet.
T.f. professorn Staffan Larsson har på utredningens uppdrag gjort en studie "Uppsökande verksamhet och stöd till korta studi- er" (Rapport LiU—PEK—R—153) som redovisats i universitet i Lin- köpings rapportserie.
Överlämnade och inkomna skrivelser
Regeringen har den 21 juni 1990 beslutat att överlämna till utred— ningen Centrala studiestödsnämndens (CSN) rapport med anled- ning av regeringens uppdrag att göra en översyn av det särskilda vuxenstudiestödet och dess regelsystem (1989—01—02), CSNs redo— visning av försöksverksamhet med ett friare utnyttjande av resur— serna för vuxenstudiestöd och uppsökande verksamhet på arbets— platser (1989—10—30) samt vissa andra skrivelser. Till utredningen har dessutom inkommit ett antal skrivelser. ! bilaga 3 redovisas Överlämnade och inkomna skrivelser översiktligt. Jag har i mina förslag övervägt de olika synpunkter och förslag som framförts.
1. Former av vuxenutbildning och studiestöd
1.1. Kort historik
Behoven av utökade möjligheter till vuxenutbildning växte fram under 50— och 60-talen. Det ledde till införandet av den kommu- nala vuxenutbildningen l967. Redan vid den tiden stod det klart att de vuxnas behov av ekonomiskt stöd under studier bara delvis kunde tillgodoses genom de befintliga studiestöden. Det stöd som då erbjöds s.k. äldre elever i gymnasial utbildning var ett förhöjt studiebidrag (175 kr. per månad) och studielån (5 000 kr. under ett år). Finansieringen av vuxenstudier förutsågs bli 70-talets stora utbildningspolitiska fråga.
År 1968 tillsattes kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX) och två år senare tillsattes kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX). SVUX-kommitténs betänkande (SOU l974:62) "Studiestöd åt vuxna" och FÖVUX-kommitténs betän— kande (SOU l974:54) "Vidgad vuxenutbildning" resulterade i pro— positionen (I975z43) om vidgad vuxenutbildning samt studiestöd för vuxna. Genom riksdagens beslut samma år infördes studiestö— den för kortare studier (timstudiestöd och dagstudiestöd) och stö- det för längre studier (det särskilda vuxenstudiestödet). En viktig del i reformen var att särskilda resurser avsattes för rekrytering av kortutbildade genom uppsökande verksamhet på arbetsplatser. En annan viktig reform, som infördes vid ungefär samma tid, var studieledighetslagen (l974z981).
En kommitté för översyn av arbetsmarknadsutbildningen (KAMU) tillsattes l974. Utredningens betänkande (l974z79) "Ut— bildning för arbete" och propositionen (I975z23) om riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen låg till grund för riksdagens beslut om utbildningsbidragen i dess nuvarande form.
En annan förändring som skedde under 70-talet och som har bidragit till den ökade tillströmningen till vuxenutbildning var att de äldre eleverna i studiehjälpssystemet överfördes till studieme— delssystemet 1973. Därmed fick dessa studerande samma ekono— miska möjligheter under studier som de studerande vid eftergym- nasiala utbildningar. Beslutet innebar också ett första steg mot ett mer enhetligt studiestöd för vuxna.
SOU 1991: 65 Kapitel I
S.k. alfabetiseringsundervisning började anordnas av kommu- nerna under slutet av 60-talet. Den ! juli l977 tillkom förordning— en (l9771537) om grundutbildning för vuxna. Redan året dessför- innan hade ett särskilt studiestöd, timersättning, införts för delta- gare i denna undervisning (1976:327).
Arbetslösheten ökade starkt under första hälften av 80-talet. Mot denna bakgrund beslöt riksdagen i december l983 att införa en ny form av vuxenstudiestöd, särskilt vuxenstudiestöd för ar— betslösa. Stödformen har funnits sedan dess. Resurserna, som är av mindre omfattning, är avsedda för arbetslösa som har behov av utbildning på grundskole- och gymnasieskolenivå.
En reformering av undervisningen i svenska för invandrare ge- nomfördes l986. Kommunerna fick då ansvaret att anordna sådan utbildning. Fr.o.m. budgetåret l986/87 omfattar systemet med timersättning också svenskundervisning för invandrare.
1.2. Olika former av vuxenutbildning Komvux
Komvux är avsedd för alla vuxna som har behov av kompetensin— riktad utbildning på grundskole— och gymnasieskolenivå. Utbild- ningen i komvux motsvarar den som ges i grundskolan och gym- nasieskolan. Dessutom finns särskild yrkesinriktad utbildning.
Utbildningen inom komvux är uppbyggd av fristående kurser. Vanligen ingår bara ett ämne i varje kurs. De vuxenstuderande kan själva välja den kombination av kurser de har behov av för fortsatta studier eller för sin yrkesverksamhet. Kurser på grund- skolenivå kan kombineras med kurser på gymnasieskolenivå och särskilda yrkesinriktade kurser. Kurserna kan också kombineras så att de leder fram till en fullständig kompetens motsvarande grundskola eller gymnasieskola.
I komvux indelas allmänna ämnen i etapper. Varje etapp leder till en bestämd nivå, som i huvudsak svarar mot följande kompe- tens: etapp 1 grundskolans högstadium etapp 2 ett— och tvååriga studiegångar i gymnasieskolan etapp 3 treåriga studiegångar i gymnasieskolan etapp 4 avslutande etapp i omfattande studiegångar i gymna-
sieskolan.
Från den 1 juli 1992 gäller en 20—årsgråns för att få påbörja studier i komvux. Komvux kommer att delas upp på grundläggan- de vuxenutbildning, gymnasial vuxenutbildning och påbyggnads- utbildning. Kursplanerna förutsätts bli gemensamma för gymna- sieskolan och komvux, vilket bl.a. ger ökade möjligheter till sam— verkan mellan dessa båda skolformer.
SOU 1991: 65 Kapitel !
Varje kommun skall i mån av behov anordna grundutbildning för vuxna. Grundvux omfattar läsning, skrivning och matematik på en nivå som motsvarar årskurs 6 i grundskolan. Samhällsoriente- rande och naturorienterande moment ingår också i utbildningen. Rätt att delta i utbildningen har den som passerat skolpliktig ål— der och som saknar färdigheter som normalt uppnås på grundsko- lans mellanstadium. Studietiden är maximerad till högst 1000 timmar för svensktalande och högst 1 500 timmar för icke svensk- talande, med möjlighet till förlängning för att nå målet eller om särskilda skäl finns. Grundvux bedrivs i princip som deltidsstudi— er, d.v.s. i regel med högst 15 Iektionstimmar per vecka. Fr.o.m. läsåret 1992/93 kommer grundvux och etapp 1 i nuvarande kom- vux att ersättas av grundläggande vuxenutbildning inom komvux.
Särvux
Landstingskommunerna ansvarar för vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda. Utbildningen syftar till att ge dessa personer möjlighet att skaffa sig kunskaper motsvarande grundsärskolans mellanstadium i läsning, skrivning, matematik och naturoriente- rande moment. Från och med läsåret 1991/92 utvidgas särvux till att omfatta kommunikation samt verklighetsuppfattning och om- världskunskap ur träningsskolans kursplan.
Svenska för invandrare (Sfi)
Sfi är avsedd för nyanlända invandrare. Den ger en introduktion till svenska förhållanden och allmänna kunskaper i svenska. Varje kommun är skyldig att erbjuda utbildningen inom två år efter det att en invandrare kyrkobokförts i landet. Grundläggande svensk- undervisning för tidigare invandrare eller övriga invandrare som av olika anledningar hamnat utanför Sfi-systemet skall kommu- nerna efter den 1 juli 1991 erbjuda inom komvux.
Statens skolor för vuxna
Statens skolor för vuxna finns i Norrköping och Härnösand och utgör ett komplement till komvux. Studierna bygger på självstudi- er i form av brevstudier på hemorten och periodvis återkomman- de undervisning vid skolorna, s.k. varvad undervisning. Vid sko- lan i Norrköping förekommer också ren brevundervisning.
SOU 1991: 65 Kapitel 1
Skolornas kursutbud omfattar allmänna ämnen på grundskole- nivå (etapp 1), allmänna, ekonomiska och tekniska ämnen på etapp 2-4 i komvux samt yrkesinriktade ämnen. Utbildningen är öppen för vuxna som är behöriga att studera på komvux.
Folkhögskolor
Vid folkhögskolorna anordnas en längre, minst 15 veckor lång, allmän kurs'främst avsedd för vuxna som saknar grundskole- el- ler gymnasieutbildning. Förutom allmänna kurser erbjuder folk- högskolorna olika specialkurser av fördjupningskaraktär samt yr- kesinriktade kurser inklusive kurser för ledar— och funktionärs- uppgifter inom organisations—, kultur och fritidssektorn. Folkhög- skolorna kan också anordna kurser i samverkan med studieför— bund, annan organisation eller institution eller annan part. De olika skolorna har i ökande utsträckning profilerat sin verksamhet i fråga om ideologisk och kunskapsmässig inriktning.
Studieförbunden
Studieförbunden erbjuder studier inom det fria och frivilliga folk- bildningsarbetet. Särskild vikt läggs vid att ge korttidsutbildade möjligheter till överbryggande utbildning t.ex. genom studiecirk- lar i svenska, matematik och samhällskunskap. De anordnar ock- så särskilda studiecirklar för handikappade, dels för att utveckla de handikappades färdigheter att meddela sig, dels för att infor- mera om olika handikapp och deras konsekvenser.
Arbetsmarknadsutbildning (AM U)
AMUs främsta uppgift är att ge yrkesutbildning som leder till lämpligt stadigvarande arbete. AMU kan beviljas den som är eller löper risk att bli arbetslös eller är svårplacerad på arbetsmarkna- den, har fyllt 20 år och söker arbete genom arbetsförmedling. Även i vissa andra fall kan utbildning komma i fråga. Ett villkor är att förmedlingen bedömer att den sökande inte kan få stadigva— rande arbete utan utbildningen.
Utbildningsradion
Utbildningsradion arbetar främst med distanskurser inom högsko- leområdet. Kurserna görs i samarbete med en eller flera högsko— lor och dessa ansvarar för kursplan och ämnesinnehåll samt för examination. Kurserna genomförs i deltidsfart, vilket gör det möj-
SOU 1991: 65 Kapitel 1
ligt för de studerande att förvärvsarbeta under studietiden. Förut- om till högskolestuderande, som följer kurserna i avsikt att erhål- la akademiska poäng (2—10 poäng), riktar sig Utbildningsradions kurser också till deltagare i studiecirklar. Radio— och TV—pro- grammen är också producerade för att kunna följas av en allmän radio— och TV-publik.
Personalutbildning
Personalutbildning, d.v.s. sådan utbildning som arbetsgivaren eller det egna företaget bekostar helt eller delvis, syftar till att förbättra de anställdas kompetens. Personalutbildning kan ses som ett kom- plement till utbildning i samhällets regi. Den kan omfatta olika typer av utbildning från universitetskurser till instruktörslett lä- rande vid t.ex. en maskin i produktionsmiljön. För år 1989 upp- skattar SCB den totala utbildningstiden till motsvarande ca 100 000 årsarbeten.
Facklig utbildning
De fackliga organisationerna bedriver en omfattande utbildnings- verksamhet. Utbildningen, som främst omfattar fackliga och sam- hälleliga frågor, syftar till att ge medlemmar och förtroendevalda sådana ökade kunskaper att de kan ta tillvara och förbättra sina rättigheter i arbetslivet. Studierna skall också ge ökade förutsätt- ningar till att delta i samhällsarbetet.
Behörighetsvillkor för vuxenutbildning inom högskolan
Vuxna som vill studera inom högskolan kan liksom yngre åberopa allmän behörighet genom grundläggande kompetens från gymna- sieskolan. De kan som alternativ för allmän behörighet även åbe- ropa den s.k. 25:4—regeln, d.v.s. att ha uppnått en viss ålder, ha varit yrkesverksamma under viss minimitid och ha vissa kunska- per motsvarande gymnasieskolans. Dessutom krävs särskild behö— righet som innebär krav på speciella förkunskaper för en viss kurs eller utbildningslinje. Dessa måste dokumenteras av alla studeran- de med undantag för vissa sökande enligt 25:4—regeln till friståen- de kurser. Kraven gäller även dessa sökande, men de har själva rätt att bedöma om de har dessa kunskaper. Eftersom antalet ut- bildningsplatser är begränsade finns dessutom urvalskriterier. An- tagning till utbildningslinje sker genom betygsurval och/eller provurval. Vid provurvalet kan den som har arbetslivserfarenhet, som är adekvat för linjen, förutom poäng från högskoleprovet, få tillgodoräkna sig ytterligare poäng. Vid urval till enstaka kurser
SOU 1991: 65 Kapitel !
råder viss frihet för respektive högskola att tillgodoräkna arbets- livserfarenhet.
1.3. De nuvarande reguljära studiestöden
I detta kapitel redovisas kortfattat regler och rutiner för de regul- jära studiestöden. De är:
0 studiehjälp studiemedel särskilt vuxenstudiestöd särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa utbildningsarvode korttidsstudiestöd internatbidrag timersättning vid vissa grundutbildningar. Reglerna om studiehjälp, studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd, utbildningsarvode, korttidsstudiestöd och internatbidrag finns i studiestödslagen (1973:349) och i studiestödsförordningen (1973:419). 1 lagen (1983:1030) och förordningen (1983:1031) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa finns regler för detta stöd. I förordningen (1986:359) finns bestämmelser om timersättning vid vissa vuxenutbildningar.
OOOOOOO
1.3.1. Studiehjälp
Studiehjälpen redovisas här för helhetens skull, men kommer att beröras i fortsättningen bara i den mån det är av värde för belys- ningen av studiestöden för vuxna.
Studiehjälp beviljas till studerande som är under 20 år i gym- nasieskolan eller andra gymnasiala skolformer.
Stödet består av ett studiebidrag som är lika stort som det all- männa barnbidraget, f.n. 750 kr. per månad. Studiebidraget beta- las ut oberoende av föräldrarnas ekonomiska situation.
Den som genomgår utbildning på annan ort än hemorten kan få inackorderingstillägg på mellan 1 000—2 010 kr. per månad. Dessutom finns det möjligheter för ungdomar från inkomstsvaga hushåll att få extra tillägg. Beroende på föräldrarnas inkomst är bidraget 250, 500 eller 750 kr. per månad. Lånemöjligheter finns också; för den som är 16-17 är högst 5 000 kr. per år och för den som är 18—19 är högst 10000 kr. per år.
För den som har en från föräldrarna skild ekonomi är det ex- tra tillägget och studielånet högre. Totalt får stödet då uppgå till samma nivå som studiemedlen.
Studiehjälpen handhas av studiemedelsnämnderna. Studiebi— draget betalas ut utan att någon ansökan behöver göras. lnackor- deringstillägget och det extra tillägget beviljas efter ansökan
SOU 1991: 65 Kapitel 1
Enligt riksdagens beslut har kommunerna den 1 juni 1991 övertagit ansvaret för elevernas dagliga resor. Fr. o. m. den 1 juli 1992 övertar kommunerna ansvaret också för inackorderingen för elever som studerar på annan ort än hemorten.
Inom CSN pågår en översyn av studiehjälpssystemet.
1 .3.2 Studiemedel
Studiemedelssystemet omfattar två grupper studerande, nämligen
o studerande i högskolan och annan eftergymnasial utbildning
och
o studerande som är 20 år och äldre och som går i gymnasial
utbildning. Hit räknas utbildningar i gymnasieskolan, folk- högskolan, kommunal och statlig vuxenutbildning (även på grundskolenivå) och en del andra skolor. Ett grundvillkor för rätt till studiemedel är att utbildningen skall vara statlig, statsunderstödd eller ställd under statlig tillsyn. De utbildningar som ger rätt till studiestöd finns förtecknade i en bilaga till studiestödsförordningen.
Studiemedel kan också beviljas till svenska medborgare för stu- dier utomlands. ] huvudsak gäller att utbildningen skall ha en godtagbar standard och ha en längd om minst tre månader. Kra— vet för utbildningar i Norden är att de skall vara ställda under statlig tillsyn.
En utländsk medborgare kan få studiemedel för studier i Sve- rige om han eller hon vistas här i annat syfte än att bedriva studi- er. Ett villkor är därför att personen ifråga är stadigvarande bo- satt i Sverige och har accepterats som invandrare. Det senare vill- koret gäller naturligtvis inte för nordiska medborgare. Prövningen av rätten till studiestöd i Sverige görs av en särskild delegation inom CSN, delegationen för utländska studerande (DUS).
Studiemedel beviljas både för heltidsstudier och deltidsstudier. Deltidsstudierna måste omfatta minst halvtid.
Studiemedelssystemet är generellt till sin karaktär, men vissa inskränkande villkor gäller. Det finns t.ex. en övre åldersgräns för rätt till stöd. Vidare finns regler om det antal år som stöd längst kan beviljas för samt regler om reducering när den studerande har inkomst vid sidan av studierna.
Den som är över 45 år kan beviljas stöd bara om det finns sär- skilda skäl för det. Sådana skäl kan t.ex. vara att det återstår nå- gon termin fram till examen eller att det rör sig om kortare för- djupningsstudier. Särskilda skäl anses också finnas för den som ti- digare inte har fått grundskoleutbildning eller gymnasieskoleut— bildning och vill bedriva sådana studier.
För studier på grundskole— och gymnasieskolenivå kan studie- medel beviljas under tre år. Om det finns särskilda skäl kan tiden förlängas. För studier på högskolenivå kan stöd beviljas under sex
SOU 1991: 65 Kapitel 1
år, men även här kan en förlängning göras om det finns särskilda skäl. För den som studerar på både gymnasial nivå och i högsko- lan kan alltså studiemedel beviljas under sammanlagt nio år utan att någon prövning av särskilda skäl behöver göras. Har emeller- tid särskilt vuxenstudiestöd beviljats räknas denna tid in i antalet är.
En förutsättning för att studiemedel skall beviljas för fortsatta studier är att de tidigare studierna gett tillfredsställande resultat. För den som studerar på gymnasial nivå skall i princip varje kurs klaras av på den tid som Studieplanen anger. Detsamma gäller för ”yrkesinriktade linjer" i högskolan. ! linjer som motsvarar de f.d. filosofiska fakulteterna krävs normalt att minst tre fjärdedelar av årsprogrammet skall ha klarats av under året. Detsamma gäller vid de tekniska högskolorna. Vid prövning av studieresultaten tas hänsyn till förhållanden av personlig natur som kan ha hindrat studierna, t.ex. sjukdom.
Studiemedlens storlek är i lagstiftningen uttryckta i procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Basbeloppet, som fastställs varje år av regeringen, följer förändringarna i det all- männa prisläget. För en heltidsstuderande är studiemedelsbelop- pet för varje 15-dagarsperiod 10 procent av basbeloppet, varav 2,96 procent är bidrag. Resten är län. Till en deltidsstuderande betalas ett lika stort belopp ut för en 30-dagarsperiod. Det går att ansöka om enbart bidragsdelen eller bidragsdelen kombinerad med ett lägre lånebelopp än det maximala.
De nämnda reglerna innebär att studiemedlen för ett niomåna- dersläsår utgör 180 procent av basbeloppet, varav 53,28 procent är bidrag. Basbeloppet är under 1991 32 200 kr.
Studiemedestelopp under [991 - heltidsstudier
Antal månader Bidrag Lån Totalt 1 1 900 4 534 n 440 4,5 8 578 20 402 28 980 9 17 156 40 804 57 960
Om särskilda skäl finns kan ytterligare lån, s.k. extra studieme- del, beviljas. Det kan vara aktuellt om den studerande har utgifter för dubbelbosättning, studieresor, läromedel m. m.
Den som läser vid statens skolor för vuxna kan få resekost- nadsersättning (bidrag) för utgifter i samband med studieperioder vid skolan.
Studiemedlen påverkas inte alls av föräldrarnas inkomst och förmögenhet och inte heller, i förekomande fall, av makens in— komst eller förmögenhet. Prövningen mot den studerandes egna förmögenhet togs bort den 1 januari 1989 efter förslag från stu— diemedelskommittén. Prövningen mot egen inkomst finns där- emot kvar. *
SOU 1991: 65 Kapitel 1
Den studerande får ha egna inkomster upp till en viss nivå un- der ett kalenderhalvår, det s.k. fribeloppet, utan att studiemedlen påverkas. Fribeloppet varierar efter den tid som studierna pågår. För den som studerar bara några månader är fribeloppet högre än den som läser hela terminen. För en deltidsstuderande som oftast förvärvsarbetar vid sidan av studierna är också gränserna högre. Slutligen är fribeloppet under en normal termin högre för höst- terminen än för vårterminen på grund av att större delen av som- marinkomsterna antas falla på andra kalenderhalvåret. Fribelop- pen är knutna till basbeloppet och stiger alltså automatiskt vid sti- gande priser.
Fribelopp [991 — heltidsstuderande
Studietid Vårtermin Hösttermin l.I-30.6 l.7-31.l2
1 månad ') 49 900 kr. 49 000 kr. 4,5 månader 2) 20 930 kr. 27 370 kr.
1) 155 procent av basbeloppet per kalenderhalvår. 2) 65 procent av basbelopppet under vårterminen och 85 procent av basbeloppet under höstterminen
För den som har inkomst över fribeloppet reduceras studie- medlen med 50 procent av den överskjutande inkomsten. För en heltidsstuderande som under ett normalt läsår har en inkomst på mellan 155—160000 kr. har rätten till studiemedel upphört.
I det nya systemet som infördes 1989 gjordes en mindre juste— ring av fribeloppsgränserna. Genom att inkomstbegreppet föränd- rades från bruttoinkomst till sammanräknad inkomst enligt lagen om statlig inkomstskatt höjdes den faktiska inkomstgränsen mot- svarande schablonavdraget, som då var 3000 kr. En annan änd— ring som infördes, och som kom att bli starkt kritiserad, var att reduceringen skulle ske i första hand på bidragsdelen och därefter på lånedelen.
Riksdagen beslutade under våren 1990 om en ändring av reg- lerna för inkomstprövningen. Dels beslöts att reduktionen skulle ske proportionellt mot bidrag och län, dels höjdes fribeloppsgrän- serna. De nu gällande reglerna har redan beskrivits.
För de studerande som har fri kost och/eller fria läromedel i skolan görs en ytterligare reducering med ett schablonbelopp. Har den studerande under en termin inte rätt att få mer än fem pro- cent av basbeloppet (1 600 kr. per termin under 1991) görs ingen utbetalning.
Den studerande får behålla studiemedlen under sjukdom. Den som har arbetsinkomst vid sidan av studierna får dessutom en sjukpenning som grundar sig på denna inkomst (s.k. studietids— SGI). Den ordinarie sjukpenningen hålls vilande under studieti- den. Är sjukperioden längre än 14 dagar kan också lånedelen i studiemedlen avskrivas med den del som avser tiden fr.o.m. den
SOU 1991: 65 Kapitel !
15:e dagen. Den studerande får också behålla studiemedlen vid tillfällig frånvaro på grund av barns sjukdom, vård av närstående eller annan liknande anledning.
Ansökan om studiemedel görs till studiemedelsnämnden. Stu— diemedel kan sökas för höstterminen/läsåret senast den 31 okto- ber och för vårterminen/kalenderhalvåret senast den 15 april.
Studiemedelsnämnderna beslutar om och betalar ut studieme— del för studier i Sverige. Utbetalningen sker månadsvis för stude- rande i gymnasial utbildning och två gånger per termin för stude- rande på högskolenivå.
Utbetalningen görs normalt genom kontoinsättning i sparban- ken. Studiekontrollen sker dels genom infordran av studieförsäk— ran/intyg, dels — när det gäller gymnasiala utbildningar — genom rapportering från skolorna.
Beslut om studiemedel vid utländska läroanstalter fattas av CSN, som också betalar ut stödet. Studiemedelsnämndens beslut kan överklagas hos CSN.
Tabell 1.1 Antal studerande som fått studiemedel och utbetalda belopp
1988/89 1989/90 Antal Belopp Antal Belopp Gymnasial nivå - bidrag 42 580 229,7 43 030 404,5 — län 34 340 794,4 33 600 806,1 Högskolenivå — bidrag 118 300 781,0 124 300 1 492,0 — län 106 220 2 886,6 106 830 3 060,4 Sammanlagt — bidrag 160 880 I 010,7 167 330 I 896,5 — län 140 560 3 681,0 140 430 3 8665 Källa: CSN
Studiemedelssystemet förändrades den 1 januari 1989. Det då höjda bidraget har alltså påverkat utflödet bara för andra halvåret 1988/89.
1 de nya regler som infördes 1989 ingår helt ändrade regler för återbetalning av studielån. Kravet på återbetalning knyts till lånta— garens inkomst. Återbetalningen, som börjar tidigast sex månader efter det att studierna avslutats, skall ske med fyra procent av lån- tagarens sammanräknade inkomst av tjänst, näringsverksamhet och kapital vid taxeringen för avgiftsåret.
Den som på nytt börjar studera och får studiestöd under stu- dietiden kan få anstånd med återbetalningen. Skulden avskrivs vid dödsfall och när låntagaren fyller 65 år. Den som har fått studie- lån för studier på grundskole— eller gymnasieskolenivå kan få en del av Iånebeloppet avskrivet, om studier därefter har bedrivits på högskolenivå under minst tre terminer och studielån har ut- nyttjats under denna tid. Enligt 1989 års regler kunde avskrivning
SOU 1991: 65 Kapitel 1
göras med 1/3 av Iånebeloppet per termin för högst sex terminer. Under våren 1990 beslöt riksdagen efter regeringens proposition att avskrivning får göras med hälften av Iånebeloppet. Avskriv- ning kan också ske i vissa andra fall om det finns synnerliga skäl.
Ändring gjordes också under 1990 när det gäller räntan på lå- net. Räntan bestäms årligen av regeringen. Enligt 1989 års regler löpte lånet med en ränta som med hänsyn till avdragsreglerna i skattesystemet motsvarade hälften av statens upplåningsränta. För 1989 var alltså räntan 5,6 procent och för 1990 6,4 procent. Riks— dagens beslut innebär att räntan till följd av skattereformen skall utgöra 70 procent av statens upplåningsränta. För 1991 är räntan 8,3 procent. Räntan är inte avdragsgill.
1.3.3. Särskilt vuxenstudiestöd (Svux)
Vuxenstudiestöden, som infördes 1975, är i princip avsedda att er— sätta inkomstbortfall i samband med studier. De styrs i första hand till personer med kort tidigare utbildning och svåra arbets- förhållanden. Det särskilda vuxenstudiestödet beviljas därför i hu— vudsak för utbildningar på grundskole- och gymnasieskolenivå. De utbildningar på dessa nivåer som ger rätt till studiemedel ger också rätt till särskilt vuxenstudiestöd. Det är alltså fråga om längre studier vid gymnasieskolor, folkhögskolor, kommunal och statlig vuxenutbildning och en del andra gymnasiala utbildningar. Inom högskoleområdet är det enbart studerande vid de yrkestek- niska Iinjerna (YTH) - där särskilda antagningskrav gäller om ål- der och tidigare yrkesverksamhet - som kan få stöd.
Resurserna för vuxenstudiestöd finansieras genom en särskild arbetsgivaravgift och är därför begränsade. Det innebär att om antalet sökande är större än antalet stöd, så måste ett urvalsförfa- rande ske. Vid urvalet tas hänsyn till tidigare utbildning, antal år på arbetsmarknaden, möjligheter att bedriva studierna på fritid, betungande försörjningsbörda m.m. Den som har störst behov av utbildning och stöd erhåller stödet.
Medlen som anvisas för vuxenstudiebidrag fördelas av CSN till vuxenutbildningsnämnderna efter utbildningsstrukturen i länet. Någon nedre åldersgräns för rätt till stöd finns inte. Däremot gäl- ler ett krav om fyra års förvärvsarbete. Vid urvalsprövningen tas hänsyn till antalet är i förvärvsarbete (eller motsvarande, t.ex. vård av barn och värnpliktstjänstgöring). Det innebär i praktiken att sökande som är under 25 är knappast kommer ifråga för stöd. Den övre åldersgränsen är 50 år. Här skiljer sig svux—reglerna från studiemedelsreglerna. Tidigare var gränsen densamma som för studiemedel, nämligen 45 år. Höjningen till 50 år gjordes 1986 för att öka möjligheterna till stöd för grupper med enbart folk- skola som Utbildningsbakgrund. Även personer som är äldre än 50 år kan beviljas stöd om det finns särskilda skäl. Sådana skäl
SOU 1991: 65 Kapitel 1
anses finnas för dem som tidigare inte fått grundskoleutbildning eller gymnasieskoleutbildning eller om det rör sig om kortare ut- bildning som är av betydelse för sökandens yrkesverksamhet.
För utländska medborgare gäller samma regler för rätt till sär- skilt vuxenstudiestöd som för studiemedel. Sökanden skall vara stadigvarande bosatt i Sverige och — när det gäller utomnordiska medborgare — ha accepterats som invandrare.
I många andra avseenden är också reglerna för studiemedel och särskilt vuxenstudietöd samordnade. Det gäller t.ex. ifråga om heltidsstudier och deltidsstudier, antalet terminer för vilka stöd kan beviljas och studieresultatprövningen. Däremot kan särskilt vuxenstudiestöd inte beviljas för studier vid en utländsk läroan— stalt.
Det särskilda vuxenstudiestödet är uppbyggt enligt inkomst- bortfallsprincipen. Det innebär att stödets storlek relateras till in— komsten före studiernas början. Beräkningen av stödbeloppet be- räknas efter samma principer som gäller för utbildningsbidraget i arbetsmarknadsutbildningen. För den som tillhör en arbetslös— hetskassa (A-kassa) varierar alltså stödet beroende på den tidiga- re inkomsten. För den som inte är inskriven i en A-kassa eller för den som har en låg dagpenning i A-kassa gäller en minimini- vå.
Det särskilda vuxenstudiestödet består av vuxenstudiebidrag och studielån. Bidraget är skattepliktig inkomst. För den som till- hör en A—kassa är vuxenstudiebidraget under en månad 65 pro- cent av utbildningsbidragsbeloppet (22 dagar x dagpenningen i ar— betlöshetsförsäkringen). Lånedelen utgör skillnaden mellan ut- bildningsbidraget och vuxenstudiebidraget efter skatt. Vuxenstu- diebidraget efter skatt och låndedelen blir alltså tillsammans lika stort belopp som utbildningsbidraget efter skatt. För den som inte har något inkomstbortfall eller inte tillhör en A—kassa är bidraget 32,5 procent av utbildningsbidragets miniminivå, men då kan i stället ett högre lån beviljas så att stödet totalt motsvarar utbild— ningsbidraget efter skatt. Av följande tabell framgår beloppen i vuxenstudiestöd under en månad 1991 efter några olika dagpen- ningklasser.
SOU 1991: 65 Kapitel I
Tabell 1.2 Särskilt vuxenstudiestöd — månadsbelopp 1991 SOU 1991: 65
Ej A-kassa Dagpenning i A-kassa Kapitel 1 (326) 326 ') 543 2)
Utbildnings—
bidrag 7 172 7 172 11 946 Vuxenstudie- bidrag 2 331 4 662 7 765 Skatt ) 399 1 061 1 806 Nettobidrag 1 932 3 601 5 959
Län 3 569 1 900 2 836 Totalt 5 501 5 501 8 795
1) Lägsta nivån i utbiIdningsbidragssystemet. 2) Högsta nivån i utbiIdningsbidragssystemet. 3) Enligt skattetabell 30.
Det går att ansöka om enbart bidragsdelen. För den som också ansöker om lån gäller samma villkor för återbetalningen som för studiemedelstagarna. Har den studerande barn under 16 år och är inskriven i en arbetslöshetskassa, beviljas också barntill- lägg med ett belopp som under ett år utgör 25 procent av basbe— loppet enligt lagen om allmän försäkring. Under 1991 uppgår barntillägget per månad och barn till 900 kr.
Den som läser vid statens skolor för vuxna har rätt till rese— kostnadsersättning i samband med studieperioder vid skolan.
Stödets knytning till inkomstbortfallsprincipen har fått till föjd att några regler om hänsynstagande till inkomster under studieti— den inte införts. Däremot reduceras stödet om den studerande har pension, arbetsskadeersättning, livränta eller annan liknande förmån. Detsamma gäller om den studerande har bibehållen lön under utbildningen.
Den studerande får behålla stödet under sjukdom. Här är reg- lerna desamma som för studiemedel. Den som har extrainkomster vid sidan av studierna har en studietids-SGI, enligt vilken sjuk- penning betalas ut under sjukdom. Den ordinarie sjukpenningen hålls vilande under studietiden. Någon rätt till avskrivning av lån för den som går vidare till högskolestudier som i studiemedelssys— temet finns inte.
Den studerande har rätt att behålla studiestödet under julferie och vid frånvaro på grund av tillfällig vård av barn, vård av när- stående, uppdrag i elevorganisation och annan liknande anled— ning.
Ansökan om särskilt vuxenstudiestöd görs till vuxenutbildnings— nämnden i det län där sökanden är kyrkobokförd. Det finns fyra ansökningstillfällen, nämligen
_ 15 maj om utbildningen börjar under 3e kvartalet - 15 augusti om utbildningen börjar under 4e kvartalet - 15 oktober om utbildningen börjar under la kvartalet - 15 februari om utbildningen börjar under 23 kvartalet
Huvuddelen av ansökningarna kommer in till den 15 maj och 15 oktober, då stöden till höstterminen respektive vårterminen fördelas. ,
Vuxenutbildningsnämnderna beslutar om och betalar ut sär- skilt vuxenstudiestöd. Utbetalningen sker månadsvis i efterskott, sedan den studerande sänt in ett Studieintyg som visar närvaro re- spektive frånvaro i utbildningen under den gångna månaden. Vid icke godkänd frånvaro kan stödet reduceras. Utbetalningen görs genom kontoinsättning i sparbanken.
Beslut av vuxenutbildningsnämnden ifråga om särskilt vuxen- studiestöd kan inte överklagas, utom när det gäller återkrav av stöd.
Tabell 1.3 Antal studerande som fått särskilt vuxenstudiestöd och utbetal-
da belopp
1988/89 1989/90 Antal Belopp Antal Belopp Grundskolenivå Bidrag 8 000 342,8 7 000 345,7 Lån 4 400 3 600 Gymnasial nivå B|drag 8 000 375,0 11 200 537,9 Lån 4 600 6 100 Högskolenivå ( YTH) Bidrag 1 040 46,9 1 040 52,3 län 920 860 Sammanlagt Bidrag 17 040 764,7 19 240 935,9 Lån 9 920 10 560 Källa: CSN
1.3.4. Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa
Det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa infördes 1984 och kan ses som ett komplement till övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Resurserna skapades genom en höjning av vuxenutbild- ningsavgiften på 0,014 procent av den samlade lönesumman. Re- geringen fördelar medlen till de län där arbetsmarknadsförhållan— dena är svårast. Under 1990/91 har 75,0 milj.kr. fördelats till föl- jande län: Gotland, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs— och Bohus, Värmland, Örebro, Västmanland, Gävleborg, Kopparberg, Väster- norrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. Stöd kan bevil- jas för studier på grundskolenivå och för utbildning på gymnasial nivå som beräknas pågå högst två terminer. Som villkor för rätt till stöd gäller att sökanden skall vara arbetslös, vara anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen, vara medlem i arbetslös- hetsskassa, ha förvärvsarbetat minst fyra år samt ha fyllt 25 år.
SOU 1991: 65 Kapitel !
En förutsättning är också att annat studiestöd enligt studiestödsla- gen inte har beviljats tidigare för samma utbildning.
Några ansökningstider finns inte. Ansökningarna behandlas i den turordning de kommer in och stöd beviljas till dess tilldelade medel är förbrukade. ] övrigt är reglerna desamma som för sär- skilt vuxenstudiestöd.
Under läsåret 1988/89 erhöll 1 145 personer och under 1989/90 1225 personer särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Utbetalda belopp i form av vuxenstudiebidrag uppgick till 45,9 respektive 57,3 milj.kr. Ca hälften av antalet stödtagare utnyttjade möjlighe— ten till län.
1 .3.5 Utbildningsarvode
Vidareutbildning till lärare inom yrkesundervisningsområdet har pågått sedan 1960-talet. Lärare i kommunal eller statlig tjänst ha— de till en början tjänstledighet med bibehållen lön. Personer utan sådan anställning erhöll i stället ett arvode som motsvarande en lärarlön. Därur utvecklades systemet med utbildningsarvoden. Ar- vodena ersattes under budgetåren 1983/84—1987/88 med studieme- del för studerande vid vissa av linjerna, men har återinförts. För närvarande kan utbildningarvode beviljas till studerande vid folk— högskollärarlinjen, handels— och kontorslärarlinjen, industri— och hantverkslinjen, vårdlärarlinjen och specialpedagogisk påbygg- nadsutbildning.
För antagning till de olika linjerna gäller särskilda behörighets- krav. Utbildningen kombineras i vissa fall med tjänstgöring som lärare.
Utbetalningen av arvodena sköttes t.o.m. budgetåret 1989/90 av den högskola, där utbildningen var förlagd. Den 1 juli 1990 fördes utbetalningsansvaret över till CSN, Ett nytt kapitel i stu- diestödslagen (7a kap.) infördes.
Arvodets storlek bestäms av regeringen. Under 1991/92 är ar- vodet 10 363 kr. i månaden. Det är skattepliktig inkomst. Arvodet får behållas under sjukdom och andra kortare ledigheter. Den Sjukpenninggrundande inkomsten hålls vilande under studietiden.
Arvodet minskas för den som har lön från arbetsgivaren och för pension och vissa andra ersättningar. Däremot görs ingen re- ducering för inkomster vid sidan av studierna.
1.3.6. Korttidsstudiestöd
Vuxenstudiestöden infördes som redan nämnts 1975/76. Förutom särskilt vuxenstudiestöd, som beskrivits i ett tidigare avsnitt, till- kom timstudiestöd och dagstudiestöd. Timstudiestödet var avsett för arbetstagare som förlorade inkomst på grund av deltagande i
SOU 1991: 65 Kapitel 1
vissa prioriterade studiecirklar. Dagstudiestödet, bestående av in- komstbidrag och internatbidrag var avsett för deltagare i korta kurser vid folkhögskola som förlorade inkomst respektive hade kostnader i samband med studierna. Den 1 juli 1987 sammanför- des timstudiestödet och inkomstbidraget i dagstudiestödet, till stödformen korttidsstudiestöd. lnternatbidraget som är en kost- nadsersättning kvarstod som stödform.
lnternatbidraget beskrivs i nästa avsnitt. Korttidsstudiestödets viktigaste uppgift är att rekrytera perso- ner med kort tidigare utbildning och svåra arbetsförhållanden till studier av överbryggande karaktär. Det kan beviljas till arbetsta- gare som förlorar inkomst på grund av studierna. Några villkor om ålder eller medborgarskap finns inte.
Beloppet är under 1991/92 65 kr. för varje hel timme med in- komstbortfall. Även restimmar i samband med studierna kan räk— nas in. Under ett läsår kan stöd betalas ut för högst 240 timmar. Stödet är skattepliktigt och pensionsgrundande. Ledighet i sam- band med studierna är semesterlönegrundande.
Det är främst för deltagande i statsbidragsberättigade studiecir- klar och korta kurser vid folkhögskolor som stödet utnyttjas. Men även mindre omfattande studier i komvux förekommer. Skolöver- styrelsen har beslutat - efter samråd med CSN — vilka utbildning- ar som skall ge rätt till korttidsstudiestöd.
Bland de studiecirklar som godkänts för korttidsstudiestöd kan nämnas:
() cirklar i svenska, engelska, matematik och samhällsinriktade
ämnen på grundskole- och gymnasieskolenivå
o cirklar i fackliga frågor för medlemmar i arbetstagarorgani-
sationer o cirklar i hemspråk () cirklar för att utveckla handikappades färdigheter. När det gäller folkhögskolornas kurser är det främst för s.k. samverkanskurser med fackliga organisationer och andra intresse- organisationer som det varit aktuellt att bevilja korttidsstudiestöd. Flertalet korta kurser har emellertid tidigare varit stödberättigan- de. Efter regeringens ställningstagande i prop. 1985/861100 om att rena s.k. hobbykurser inte borde ge rätt till stöd har en åtstram— ning skett. De hobbykurser vid folkhögskolor som nu accepteras ligger inom ämnesområdena måleri, konst, konsthantverk, musik samt gymnastik och idrott, men ett villkor är att minst 3/4 av den lärarledda undervisningen skall utgöras av teoretiska studier.
Ansökan om korttidsstudiestöd kan göras kollektivt av fackliga löntagarorganisationer för fördelning bland medlemmarna eller av enskild arbetstagare. De kollektiva ansökningarna är oftast kom- binerade med begäran om bidrag för uppsökande verksamhet på arbetsplatser. 1 ansökan skall uppgifter lämnas om bl.a. arbetsför— hållanden och Utbildningsbakgrund. Ansökningstiderna är desam- ma som för särskilt vuxenstudiestöd.
SOU 1991: 65 Kapitel I
De anvisade resurserna för korttidsstudiestöd är begränsade. Om ansökta belopp överstiger tillgängliga resurser blir reglerna om urval tillämpliga. Därvid skall hänsyn tas till behov av utbild- ning och stöd bland de sökande.
Vuxenutbildningsnämnden beslutar om och betalar ut korttids- studiestöd. Utbetalning sker normalt när cirkeln eller kursen är slut efter rekvisition av den studerande. I regel sker utbetalningen genom insättning på bankkonto i sparbanken.
Tabell 1.4 Antal studerande och utbetalda bidrag 1989/90
Antal Belopp Studiecirkel 64 300 Komvux/SSV 900 129,2 Folkhögskolor 48 000 Sammanlagt 113 200 Källa: CSN
1.3.7 lnternatbidrag
En arbetstagare som deltar i en kort kurs vid folkhögskola eller vid statens skolor för vuxna kan förutom korttidsstudiestöd få in- ternatbidrag. Men bidraget kan också beviljas till icke arbetstaga- re. Några villkor om ålder eller medborgarskap finns inte. Bidra- get är under 1991/92 290 kr. per dygn och avser att täcka kostna- der för resa, kost och logi. Under ett år kan en person få inter— natbidrag för högst tio studiedagar och två resdagar. Villkoren ifråga om kurser är desamma som för korttidsstudiestöd.
Stödet kan sökas både kollektivt och enskilt. Ansökningarna från de fackliga organisationerna avser ofta också korttidsstudie— stöd och bidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser. En försöksverksamhet har pågått med möjlighet för handikapp- och pensionärsorganisationer att söka internatbidrag kollektivt.
Beslut om internatbidrag fattas av vuxenutbildningsnämnden, som också betalar ut bidraget. En enskild studerande rekvirerar själv pengarna efter avslutad kurs. För bidrag som beviljats kol- lektivt redovisar organisationen, utöver uppgifter om deltagarna, de sammanlagda kostnaderna för resor, kost och logi. Är de fak— tiska kostnaderna per dygn lägre än internatbidraget betalas er— sättning ut för de faktiska kostnaderna.
SOU 1991: 65 Kapitel I
Tabell 1.5 Antal personer som fått internatbidrag och utbetalda be- SOU 1991: 65
'”” Kapitel 1 1989/90 Antal Belopp Enskild ansökan 5 000 4.8 Kollektiv ansökan ') 41 000 55.8 Totalt ') 46 000 60.6
]) Antalet deltagare som fått internatbidrag efter kollektiv ansökan är skattat. Källa: CSN.
1.3.8. Timersättning
Kommunerna anordnar grundutbildning för vuxna i läsning, skrivning och räkning (grundvux) och grundläggande svenskun- dervisning för invandrare (sfi). När det gäller sfi har viktiga för- ändringar skett den 1 januari 1991. Kommunernas skyldighet att anordna undervisning har förstärkts samtidigt som de fått ökad frihet att lägga upp utbildningen. Grundvux kommer i och med riksdagens nyligen fattade beslut att sammanföras med nuvarande etapp 1 i komvux till en grundläggande vuxenutbildning 1992.
En person som deltar i grundvux och sfi och som är kyrkobok- förd i Sverige kan få timersättning. Ersättningen kan också ges till deltagare i vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (sär— vux).
Timersättning med 65 kr. per timme får den som förlorar ar— betsinkomst, ersättning från arbetslöshetskassa eller kontant ar- betsmarknadsstöd. Ett Stimulansbidrag, på 13 kr. per timme, som funnits i grundvux sedan starten 1976 och som senare kom att gälla också för sfi, togs bort den 1 juli 1990 för Sfi—studerande och för grundvux-studerande den 1 juli 1991. Anledningen till det är främst att ersättningen i stor utsträckning samordnats med socialbidrag, vilket medfört en administrativt onödig hantering.
Timersättning är skattepliktig inkomst som är pensionsgrun- dande. Ledighet för deltagande i sfi är semesterlönegrundande. Timersättning kan inte betalas ut för restid.
Skolan avgör frågor om antagning och avslutande av utbild- ningen. Vuxenutbildningsnämnden i länet beslutar om och betalar ut timersättning. Någon ansökan behöver inte göras. Nämndens beslut grundar sig på de uppgifter om antagning som skolan läm— nar. Utbetalning sker månadsvis i efterskott efter rapport från skolan om närvaro i undervisningen och intyg om förlorad arbets- förtjänst (motsvarande). Utbetalning sker i samarbete med spar- bankerna genom insättning på konto eller genom check. Vuxenut- bildningsnämndens beslut kan överklagas hos CSN.
Tabell 1.6 Antal personer som fått timersättning och utbetalda belopp 1988/89 1989/90 Antal Belopp Antal Belopp Grundvux 1) 23 530 71,7 24 000 83,0 sfi 26 040 82,0 31 500 107,5 Totalt 49 570 153,8 55 500 190,5
___—___—
!) Inkl. ca 100 personer i Särvux. Källa: CSN.
1.4. Andra studiefinansieringsformer
1.4.1. Utbildningsbidrag
Arbetsmarknadsutbildning ingår i de arbetsmarknadspolitiska åt- gärderna. Den som beviljas arbetsmarknadsutbildning har rätt till utbildningsbidrag. Arbetsmarknadsutbildning skall enligt förord- ningen (1987: 406) om arbetsmarknadsutbildning avse
o yrkesutbildning, o allmänteoretisk eller orienterande utbildning som är en
nödvändig förberedelse för yrkesutbildning, eller 0 orienterande utbildning i datateknik för personer med brist-
fällig eller föråldrad skolutbildning. Grundutbildning för vuxna (grundvux) eller grundläggande svenskundervisning för invandrare (sfi) får inte vara arbetsmark- nadsutbildning.
Arbetsmarknadsutbildning utgörs till största delen av s.k. upp- handlad utbildning. Det är länsarbetsnämnden som upphandlar utbildning hos t.e.x AMU- myndighet eller komvux. Dessutom kan platser i det reguljära utbildningsväsendet utnyttjas. Är ut- bildningen eftergymnasial får den omfatta högst 40 veckor och skall vara inriktad på sysselsättning i näringslivet. Den får inte va- ra en del av en längre utbildning. Kompletterande utbildning för invandrare behöver dock inte vara inriktat mot sysselsättning i näringslivet.
Arbetsmarknadsutbildning kan beviljas den som 0 är eller riskerar att bli arbetslös, 0 har fyllt 20 år och o söker arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen.
Undantag från 20- -årsgränsen gäller för handikappade ungdo- mar. Om det gäller upphandlad utbildning kan också 18—19—år- ingar få stöd. Dessutom kan upphandlad utbildning beviljas till den som inte är arbetslös, om han eller hon
o utbildas till ett yrke där det egna könet är underrepresente-
rat,
SOU 1991: 65 Kapitel 1
() saknar yrkesutbildning eller har en kortare eller föråldrad yrkesutbildning och utbildningen kan ge arbetstagaren en starkare ställning på arbetsmarknaden, eller . o utbildas till ett yrke inom tillverkningsindustrin eller inom vård— och omsorgssektorerna.
För flyktingar och handikappade finns vissa ytterligare möjlig- heter. Av de tillgängliga platserna för upphandlad arbetsmark- nadsutbildning får högst 20 procent användas för personer som har en anställning.
Till den som har beviljats arbetsmarknadsutbildning eller är in- skriven vid arbetsmarknadsinstitut lämnas utbildningsbidrag. Ut— bildningsbidrag består av dagpenning och särskilt bidrag. Dessu- tom finns vissa lånemöjligheter efter avslutad utbildning.
Dagpenningens storlek varierar beroende på om kursdeltagaren tillhör en arbetslöshetskassa (A—kassa) eller ej. För den som till- hör en A—kassa är dagpenningen lika stor som ersättningen vid arbetslöshet. En högsta och lägsta nivå för utbildningsbidraget fastställs av regeringen. Den högsta dagpenningen är f.n. 543 kr. och den lägsta 326 kr. Den som tidigare arbetat deltid har ändå rätt till en dagpenning under studier som motsvarar ersättning vid heltidsarbete.
För den som är 18-19 år och deltar i s.k. jobb-sökar—aktivite- ter, vidgad arbetsprövning eller är inskriven i AMl och inte till- hör en A-kassa är den lägsta dagpenningen 230 kr.
Dagpenning betalas ut för fem dagar i veckan. Under kortare lov och ledigheter får man behålla stödet, likaså vid ledighet för t.ex. tillfällig vård av barn, uppdrag i elevorganisation, vård av närstående. Vid ledighet på grund av sjukdom är dagpenningen 90 procent av den normala dagpenningen, men det har betydelse bara om dagpenningen är lägre än sjukpenningen. Utbildningsbi- drag är skattepliktig och ATP—grundande inkomst. Bidraget är däremot inte Sjukpenninggrundande eller semesterlönegrundande.
Utbildningsbidrag per månad
D a g p e n n i n g — lägsta (326) högsta (543)
Dagpenning 7 172 11 946 Skatt (skattetabell 30) 1 671 3 151 Bidrag netto 5 501 8 795
Under budgetåret 1990/91 pågår en försöksverksamhet med Stimulansbidrag. Det är tio län som fått möjlighet att betala ut 400 kr. i tillägg per vecka till den som genomför en utbildning inom verkstadsindustriområdet och därefter tar anställning inom samma område.
Utbildningsbidrag kan reduceras för i huvudsak följande för-'
måner, nämligen pension, s.k. 3:8-sjukpenning, arbetsskadeersätt— ning, livränta och bibehållen lön, t.ex. praktiklön. Dock betalas
SOU 1991: 65 Kapitel 1
alltid 10 kr. per dag ut. Reducering görs också för vanlig sjukpen— ning och föräldrapenning och då gäller inte 10—kronorsregeln. Vi- dare görs samordning med annat studiestöd, så långt detta är känt, och med vissa andra förmåner som beviljats för samma tid.
lnkomst vid sidan av studierna eller löneutfyllnad mellan dag— penning och tidigare lön reducerar inte utbildningsbidraget. Inte heller minskas bidraget för t.ex. kommunalt bostadstillägg, vårdbi- drag eller handikappersättning.
Utbildningsbidrag i form av särskilt bidrag avser att i princip täcka merkostnader i samband med utbildningen. Särskilt bidrag betalas främst ut för
o kursavgifter (avdrag görs om det i kursavgiften ingår kost-
nader för kost och logi)
o läromedel (gäller bara för reguljär utbildning och för kost—
nader som överstiger 100 kr. i månaden)
o dagliga resor (för kostnad som överstiger 100 kr. i måna-
den)
o kostnader för studieresor och korta kurser (resor, trakta-
mente och eventuell övernattningskostnad) o kostnader vid utbildning på annan ort än hemorten (resor
till och från utbildningsorten, hemresor, traktamente). Traktamente lämnas f.n. med 98 kr. per dag. Efter avslutad utbildning kan kursdeltagaren beviljas ett lån som motsvarar högst 70 procent av ett månadsbelopp. Lånet som är räntefritt skall betalas tillbaka inom ett år. Äterbetalningstiden kan emellertid förlängas eller lånet helt eller delvis avskrivas, om det finns särskilda skäl.
Det är normalt arbetsförmedlingen/AMI som beslutar om vem som skall få utbildningsbidrag på delegation från länsarbetsnämn— den. Försäkringskassan beräknar och betalar ut bidrag och lån. Kassan prövar också frågor om förskott och särskilt bidrag samt handhar låneverksamheten. Länsarbetsnämndens/arbetsförmed- lingens beslut kan överklagas hos AMS, utom när det gäller av- slag p.g.a. resursbrist. Sådana beslut kan inte överklagas. Försäk- ringskassans beslut kan överklagas hos länsrätten. Länsrättens be- slut kan sedan överklagas hos kammarrätten. Högsta instans i so- cialförsäkringsmål är försäkringsöverdomstolen (FÖD).
Tabell 1.7 Antal deltagare i arbetsmarknadsutbildning och utbetalade belopp i utbildningsbidrag
1988/89 1989/90 Antal personer % % - i upphandlad utbildning 71 340 71 67 450 77 - i reguljär utbildning 29 450 29 19 900 23 - sammanlagt 100 790 100 87 350 100 Ubetalt, milj.kr. 3 661,2 3 370,7
___—___———————
Källa: AMS och RFV
SOU 1991: 65 Kapitel 1
Arbetsmarknadsutbildning i företag innebär att statsbidrag kan beviljas till arbetsgivare för utbildning av personal. Syftet är att stärka företag, där tekniska förändringar eller en förändrad ar- betsorganisation kan innebära störningar. Under 1990/91 kunde bidrag beviljas med högst 40 kr. per utbildningstimme för högst 920 timmar per person (högre antal timmar kan medges i vissa fall). Under 1989/90 påbörjade ca 21 000 personer utbildning i fö- retag.
1.4.2. Sjukförmåner som studiestöd Sjukpenning
Alla i Sverige bosatta personer är försäkrade enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) fr.o.m. den dag de fyller 16 år.
s.k. 3:7—sjukpenning (AFL 3 kap. 75) betalas ut till den som till följd av sjukdom har nedsatt arbetsförmåga med minst en fjär- dedel. Hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukpenning be- talas ut beroende på i vilken grad arbetsförmågan är nedsatt.
Sjukpenningen beräknas på den Sjukpenninggrundande inkom- sten (SGI) som måste uppgå till minst 6000 kr. Sjukpenningen varierar sedan i förhållande till SGI upp till en högsta gräns (7,5 basbelopp eller 241500 kr. 1991). Sjukpenningen beräknas per dag efter tre nivåer. De tre första dagarna motsvarar sjukpenningen 65 procent av SGI, fr.o.m. fjärde t.o.m. 90:e dagen 80 procent av SGI och därefter 90 procent av SGI för året. Försäkringskassan gör avdrag för preliminär skatt.
Studier får normalt inte bedrivas under den tid man har 3:7- sjukpenning.
Vid längre sjukfall skall försäkringskassan undersöka möjlighe- terna att förkorta sjukdomstiden. Här kan olika insatser bli aktu- ella, bl.a. utbildning. Om kassan beslutar om en sådan åtgärd kan s.k. 3:8-sjukpenning lämnas, som är lika stor som vanlig sjukpen- ning. Det kan vara fråga om utbildning vid t.ex. AMU-center, komvux, högskola.
I januari 1992 ersätts 3:8-sjukpenningen med rehabiliteringser- sättning. Ersättningen kommer att uppgå till 100 procent av SGI. Inriktningen är att rehabilitering i form av studier får omfatta högst ett år. Tiden kan förlängas om det finns särskilda skäl.
SOU 1991: 65 Kapitel 1
Arbetsskadeersättning
Den som förvärvsarbetar år försäkrad för skador i arbetet enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Även egenföretagare och uppdragstagare omfattas av försäkringen. Som arbetsskada räknas skada av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet eller smitta. Kassan beslutar om och betalar ut ersättningen som är beroende av i vilken grad arbetsförmågan bedöms vara nedsatt.
Ersättningen är under de första 90 dagarna lika stor som van— lig sjukpenning. Därefter utgör ersättningen 100 procent av SGI.
Beslutar försäkringskassan om rehabilitering i form av utbild- ning utges s.k. 6:5—sjukpenning. Ersättningens storlek förändras inte. Utbildning kan vara aktuell inom t.ex. AMU—center eller i reguljär utbildning.
Li vränta
Den som har bestående arbetsoförmåga till följd av en arbetsska- da kan i stället för arbetsskadeersättning få livränta. Vid rehabili- tering i form av utbildning kan livränta komma ifråga om utbild- ningen sträcker sig över längre tid än ett år.
Till grund för ersättningen i sådana fall ligger en beräkning av den inkomst arbetstagaren skulle ha haft om skadan inte hade in- träffat.
] .4.3 Ersättning vid kontakttolkutbildning
Den som deltar i kontakttolkutbildning vid folkhögskolekurs kan få ersättning för resekostnader som överstiger 200 kr. med högst 250 kr. av överskjutande kostnader per kurstillfälle, för inackor— deringskostnader med högst 290 kr. per dygn samt ett stipendium (skattefritt) om 200 kr. per dygn vid styrkt bortfall av arbetsför- tjänst. Fr.o.m. 1991/92 disponeras resurserna för kontakttolkut- bildning av universitetet i Stockholm. Tolk- och översättarinstitu- tet (TÖI) har ett övergripande ansvar för utbildningen.
1.4.4. Indirekt studiestöd Studeranderabatt på resor
Studerande har sedan länge kunnat resa med tåg (Statens Järnvä- gar) till rabatterat pris. År 1986 överfördes ansvaret för reserabat— terna till CSN. Efter avtal mellan CSN och S.] infördes det sk. CSN-kortet, som berättigade till 50 procents rabatt på resorna. Kortet skickades ut automatiskt till alla som erhöll studiehjälp,
SOU 1991: 65 Kapitel I
studiemedel och särskilt vuxenstudiestöd. Den som inte hade stu- diestöd kunde efter uppvisande av Studieintyg från läroanstalten få CSN-kortet hos SJ. Fr.o.m. läsåret 1991/92 gäller ett nytt avtal om reserabatter för studerande som CSN har träffat med SJ, Swe- bus, Linjeflyg AB, SAS Inrikes och Svenska Buss. Rabatten på SJ och Swebus, där biljett kan köpas för en sammanhängande resa, samt Svenska Buss är 50 procent på normalpris (ingen rabatt på SJs röda avgångar). På inrikesflyget ger CSN—kortet en rabatt som motsvarar pensionärsrabatten vilket f.n. innebär priser på mellan 250 och 400 kr. till och från Stockholm. (SAS och Linjeflyg för- ändrar samtidigt sin nuvarande ungdomsrabatt.) Avtalet innebär även att CSN-kortet, till skillnad mot ungdomsrabatten, ger rätt till bokningsbara biljetter. Fr.o.m. 1991/92 är det bara studerande som får studiestöd som får CSN—kort.
Bostadsbidrag Bostadsbidrag utgår både till hushåll med och utan barn. För hus- håll där någon har studiemedel höjs de lägre bostadskostnadsgrän-
serna vid beräkning av bostadsbidrag som framgår av följande uppställning.
Regler för 199!
A. Barnfamiljer
Hushåll Bidragsbelopp/månad Ekonomipröv— ning
]. Barnet är 1000 kr Fribelopp in- kyrkobokfört + komst hos båda 75 % av bostadskostnad som 81 000 kr.
föräldrarna överstiger Bidraget
eller hos minskas med någon av dem (1 barn) 1 800 - högst 2 400 kr. 20 % av över- (2 barn) 1 500 — högst 2 800 kr. skjutande (3+ barn) 1 200 — högst 3 200 kr. inkomst
därefter med 50 % av bostadskost-Fribelopp nad som överstiger dessa belopp förmögenhet (1 barn) men högst 3 500 kr. makar: (2 barn) men högst 4 000 kr. 180 000 kr. (3+ barn) men högst 4 500 kr. ensam: 90 000 kr. 1/5 av över- skjutande förmögenhet läggs till inkomsten
SOU 1991: 65 Kapitel 1
Hushåll
2. Barnet är inte kyrkobokfört hos föräldern och denne är 29 år eller mer
3. Barnet är inte kyrkobokfört hos föräldern och denne är under 29 år
4. Barnet är inte kyrkobokfört hos föräldern och denne är under 29 år och har fått studiemedel
B. Hushåll utan barn
5. Makar 18—28 år
6. Makar 18-28 år Någon har studiemedel
7. Ensamboende 18-28 är
Biaragsbelopp/månad Ekonomiprö v-
ning
Ej rätt till grundbeloppet Samma som (1 000 kr.) — i övrigt som I. 1.
75 % av bostadskostnad som Samma som överstiger 1. (1 barn) 800 — högst 2 400 kr. (2 barn) 800 — högst 2 800 kr. (3+ barn) 800 - högst 3 200 kr.
därefter med 50 % av bostadskost- nad som överstiger dessa belopp (] barn) men högst 3 500 kr. (2 barn) men högst 4 000 kr. (3+ barn) men högst 4 500 kr.
75 % av bostadskostnad som Samma som överstiger 1. (1 barn) 1 500 — högst 2 400 kr. (2 barn) 1 500 — högst 2 800 kr. (3+ barn) 1 500 - högst 3 200 kr.
därefter med 50 % av bostadskost- nad som överstiger dessa belopp (1 barn) men högst 3 500 kr. (2 barn) men högst 4 000 kr.
(3+ barn) men högst 4 500 kr.
75 % av bostadskostnad som överstiger 800 kr. men inte 2 900 kr.
Fribelopp inkomst
44 000 kr. Bidraget minskas med 1/3 av överskjutande inkomst
75 % av bostadskostnad som Samma som överstiger 1 500 kr. men inte 5. 2 900 kr.
75 % av bostadskostnad som överstiger 800 kr. men inte 2 300 kr.
Fribelopp inkomst
31 000 kr. Bidraget minskas med 1/3 av överskjutande inkomst
SOU 1991: 65 Kapitel [
Hushåll
8. Ensamboende 18-28 Har studiemedel 9. Makar eller ensamboende 29 år eller äldre
Bidragsbelopp/månad
75 % av bostadskostnad som överstiger 1 500 kr. men inte 2 300 kr.
30 % av bostadskostnad som överstiger 1 600 kr. men inte 3 500 kr.
Ekonomipröv- ning
Samma som 7.
Fribelopp inkomst
66 000 kr. Bidraget minskas med 10 % av översjutande inkomst
Med inkomst avses sammanräknad inkomst enligt taxeringen till statlig inkomstskatt året före bidragsåret. Bidragsförskott ökar inkomsten med 40 procent av basbeloppet. Har ett eller flera barn barnpension ökas inkomsten med 26 procent av basbeloppet. Den som inte har barn och är under 29 år kan byta till äldrereg- lerna om dessa är förmånligare. Tvärtom går också om sökanden eller maken har studiemedel.
SOU 1991: 65 Kapitel 1
2. Erfarenheter
2.1. Studiemedel
Den översyn som gjordes av studiemedelssystemet 1987-1988 medförde att riksdagen fattade beslut om genomgripande föränd- ringar, vilka trädde i kraft i januari 1989. De viktigaste föränd- ringarna skall nämnas.
Totalbeloppet höjdes från 145 procent till 170 procent av bas- beloppet. Från höstterminen 1988 till vårterminen 1989 ökade studiemedlen med 27 procent, varav drygt 17 procent berodde på höjningen av nivån och 10 procent på basbeloppsförändring.
Studiebidraget ökade från ca 5 till nära 30 procent av totalbe— loppet. En viktig förändring var också att bidragets andel knöts till basbeloppet på samma sätt som totalbeloppet. En urholkning av bidragets värde förhindrades på detta sätt.
Betydliga lättnader genomfördes ifråga om möjligheter att få studiemedel för studier utomlands.
En inskränkning som gjordes var att rätten till barntillägg av- skaffades med hänvisning till att samhällets stöd till barnfamiljer- na hade förstärkts kraftigt. En annan inskränkning var att studie- medel för gymnasiala studier inte kunde beviljas för längre tid än tre år utan särskild prövning. Den tidigare gränsen var fem år.
När det gällde ekonomiprövningen infördes, som tidigare nämnts, regler som innebar att reducering på grund av inkomst skulle göras i första hand mot bidraget och därefter på lånet. Be- greppet sammanräknad inkomst infördes. Däremot avskaffades prövningen mot egen förmögenhet.
Återbetalningsreglerna förändrades helt och hållet. Dessa kom- menteras längre fram.
Efter genomförandet av de nya reglerna har två väsentliga för- ändringar tillkommit. Den ena gäller inkomstprövningen där riks- dagen våren 1990 beslutat om en höjning av fribeloppen samt en återgång till de regler som gällde i det gamla systemet om en pro- portionell reducering av bidrag och lån. Därmed förbättrades vill— koren väsentligt för dem som förvärvsarbetar under t.ex. sommar- månaderna. Den andra förändringen är att studiemedlens totalbe- lopp har höjts till följd av skattereformen från 170 till 180 pro-
SOU 1991: 65 Kapitel 2
cent av basbeloppet för ett niomånaders läsår. Bakgrunden är att de studerande normalt inte har så stora inkomster att de kan till- godogöra sig effekterna av skattesänkningen i lika stor utsträck— ning som andra inkomsttagare. Fr.o.m. den 1 januari 1991 utgör maximala studiemedel för en heltidsstuderande under nio måna- der 180 procent av basbeloppet.
Erfarenheterna av de nya reglerna är självfallet begränsade ef- ter så kort tid. Några synpunkter skall dock lämnas här. Skuld- sättningsfrågan tas upp i ett senare sammanhang.
Under 1989/90 ökade antalet studiemedelstagare med nära 5000 för studier i Sverige. Det går emellertid inte att se om ök- ningen beror på att antalet studerande ökat eller om studieme- delssystemet blivit mer attraktivt, eftersom statistik över antalet studerande i alla utbildningar inte finns tillgänglig. Det är troligt att båda de nämnda förhållandena medverkat till ökningen.
Vad som klart kan konstateras är att uppgången av antalet stu- derande som fått studiemedel för studier utomlands ökat kraftigt. Under 1987/88 beviljades ca 1800 personer studiemedel för ut- landsstudier. Under 1988/89 var antalet 3100 och under 1989/90 4 600.
En tendens som också är klar är att antalet personer som ut- nyttjat enbart bidragsdelen har ökat jämfört med tidigare, dvs. Iå- nebenägenheten har minskat. Under höstterminen 1988, när de gamla reglerna gällde, utnyttjade 89 procent av de personer som sökt bidrag också lånedelen. Under höstterminen 1989 och höst- terminen 1990 var denna andel 83 respektive 79 procent. På två år har alltså andelen låntagare minskat med 10 procentenheter.
Studiemedlen är det största vuxenstudiestödet. Under 1989/90 erhöll 42 600 personer studiemedel för studier på grundskole— el- ler gymnasieskolenivå, jämfört med 18200 som erhöll särskilt vuxenstudiestöd. Förbättringen av studiemedelssystemet har inne- burit en väsentlig förstärkning för gruppen studerande i traditio- nell vuxenutbildning. Detsamma gäller naturligtvis för studerande i högskolan.
Utsagorna om studiemedlens tillräcklighet varierar emellertid. Från studerandeorganisationernas sida hävdas att totalbeloppet fortfarande är otillräckligt. ] andra sammanhang, när enskilda stu- derande kommit till tals, framkommer en mer positiv bild. En undersökning bland nybörjare i högskolan höstterminen 1989 inom ramen för högskoleutredningen har visat att flertalet är nöj- da med sin ekonomiska situtaion. På det hela taget torde man kunna hävda att studiemedlen numer fyller sitt syfte att täcka normala Ievnadsomkostnader för flertalet studerande, särskilt om möjligheterna till förvärvsinkomster vid sidan av studierna tas med i bilden. Många äldre studerande som normalt har större fas- ta kostnader kan däremot ha svårigheter att klara sig på studie- medlen.
Frågan om studiestödens nivå behandlas också i avsnitt 2.9.
SOU 1991: 65 Kapitel 2
En återkommande debattfråga är reglerna för inkomstpröv- ningen. Från många håll har krav ställts om en höjning av fribe- loppsgränserna. Andra förslag är att inkomst under sommaruppe- håll och andra ferier inte borde påverka rätten till studiemedel el- ler att inkomstprövningen borde slopas i sin helhet. Vad man kan konstatera är att reglerna är liberala. En inkomst upp till fribe- loppet under 1991 motsvarar tillsammans med studiemedlen för nio månader en bruttoinkomst på 138000 kr. Följande tabell vi— sar hur reduktionen slår i olika inkomstlägen. *
Tabell 2.1 Reducering av studiemedel i förhållande till inkomst Heltidsstudier under nio månader.
lnkomst Inkomst Studie- lnkomst Lån Belopp brutto netto') bidrag + bidrag att dis- ; ponera 0 0 17 156 17 156 40 804 57 960 40 000 31 948 17 156 49 104 40 804 89 908 52 3002) 40 648 17 156 57 804 40 804 98 608 70 000 53 452 14 536 67 988 34 574 102 562 100000 76 408 10096 86 504 24 014 110518 140 000 103 388 4 176 107 564 9 934 117 498 160000 116 668 1216 117884 2 894 120 778
'; Skattetabell 30 2 Fribelopp 1991 före schablonavdrag
För deltidsstuderande är reglerna inte lika generösa. Det fram- går av följande tabell.
Tabell 2.2 Reducering av studiemedlen i förhållande till inkomst Deltidsstudier under nio månader.
lnkomst lnkomst Studie— lnkomst Lån Belopp brutto netto') bidrag + bidrag att dis- ponera 0 0 8 579 8 579 20 401 28 980 40 000 31 948 8 579 40 527 20 401 60 928 97 3801) 74 508 8 579 83 087 20 401 103 488 100 000 76 408 8 191 84 599 19 479 104 078 145 000 106 790 1 531 108 323 3 639 111 962
'? Skattetabell 30 2 Fribelopp 1991 före schablonavdrag
Med inkomst avses det belopp som sökanden kan förutse bli den sammanräknade inkomsten av tjänst, näringsverksamhet och kapital enligt taxering till statlig inkomstskatt för kalenderåret. Det innebär att inkomst i form av t.ex. sjukpenning eller pension påverkar studiemedlen på samma sätt som inkomst av förvärvsar— bete.
Reduceringen av studiemedlen görs på grundval av uppgifter i ansökan om den beräknade inkomsten för de ett eller två kalen—
SOU 1991: 65 Kapitel 2
derhalvår som ansökan kan avse. En viss osäkerhet finns därför om studiemedlen verkligen minskas i förhållande till den faktiska inkomsten. CSN har tillstånd att samköra uppgifter om inkomst i ansökan mot inkomstuppgifter hos skatteverket för aktuell pe- riod. Sådana samkörningar resulterar i ett antal utredningar och ett antal återkrav av utbetalt stöd, om det visar sig att inkomsten varit för hög.
Reglernas största betydelse är sannolikt av det preventiva sla- get. De flesta studerande känner till bestämmelserna och de som har högre inkomster söker inte studiemedel. Under höstterminen 1989 har studiemedel reducerats för 21 200 studerande av 150 800 som fått studiemedel. Bara 90 ansökningar avslogs på grund av för hög inkomst under 1989/90. CSN har i sin anslagsframställ- ning beräknat att reduceringen under 1990/91 skall medföra ett minskat utflöde av bidrag med 25 miljoner kronor.
2.2. Skuldsättningen och återbetalningsvillkoren
Huvudreglerna för återbetalningsvillkoren i det nya systemet har beskrivits i avsnitt 1.3.
Nära en miljon människor är registrerade som låntagare i CSNs register per den 1 januari 1991. Statens fordran, som upp- går till 52,7 miljarder kr. fördelar sig på lån enligt de gamla och nya reglerna på följande sätt:
Tabell 2.3 Antal låntagare och skuldbelopp per januari 1991. Miljar- der kr.
Äldre systemet Nya systemet
Antal Skuld Antal Skuld Återbetalnings— skyldiga 759 800 37 130 105 960 3 169 Ännu ej börjat återbetalningen 111 890 6 845 134 210 5 627 Alla låntagare 871 700 43 975 249 170 8 796
Källa: CSN
Ca 140000 har fått lån enligt både de äldre och de nya regler- na.
De små skulderna dominerar kraftigt. Det beror bl.a. på att
— flertalet har återbetalat en del av sin skuld — en del är ännu kvar i studier — många har haft lån för en kort tid — de som haft lån i form av studiehjälp eller särskilt vuxenstu- diestöd har mindre Iånebelopp — en del har tagit ut lägre lånebelopp än vad de har kunnat få maximalt.
SOU 1991: 65 Kapitel 2
Tabell 2.4 Antal låntagare med lån både i det äldre och i det nya sys- SOU 199]: 65 temet fördelade efter skuldens storlek januari 1991
Kapitel 2 Skuldens storlek Antal Andel, Procent
— 49 999 572 100 59 50 000 — 99 999 241 010 25 100 000 — 149 999 102 000 11 150 000 — 56 850 5 Totalt 971 950 100 Källa: CSN
Jämför man skulden för dem som började återbetalningen i det äldre systemet 1989, 1990 och 1991 får man en bättre bild av ut- vecklingen för lägre och högre skulder.
Tabell 2.5 Återbetalnimgsskyldiga första året i det äldre systemet
Skuldens storlek 1989 1990 1991 Antal % Antal % Antal %
- 99 999 46 270 77 37 894 71 32 829 68 100 000 - 149000 9 762 16 9708 18 8377 17 150 000 - 4 340 7 5 962 11 7 356 15 Totalt 60 370 100 53 564 100 48 562 100 Källa: CSN
Reformeringen av studiemedelssystemet 1989 hade bl.a. till syfte att minska skuldsättningen. Detta blev också effekten det första året. Fr.o.m. 1991 har emellertid förhållandena ändrats. På grund av höjningen av totalbeloppet och de höjda räntorna i sam- band med skatteomläggningen är studiemedlen nu lika skuldbelas- tande som det äldre systemet.
Ett annat syfte med det nya systemet är att återbetalningsbör- dan inte skall behöva bli för stor för någon. Äterbetalningsskyl- digheten är fastställd till fyra procent av låntagarens inkomst två år före det aktuella betalningsåret (sammanräknad inkomst enligt den senaste taxeringen). När låntagaren fyller 65 år avskrivs even— tuellt kvarvarande skuld.
Under det senaste året har kritiken växt mot skuldutvecklingen och villkoren för återbetalningen. Anledningen är främst skattere— formens inverkan. Från studerandehåll har man pekat på att de i allmänhet får mycket liten skattelindring. Däremot har de samma ökning av levnadsomkostnaderna som andra grupper. Kostnads- ökningen kompenserades genom höjningen av totalbeloppet (ja- nuari 1991), men kompensationen är till 70 procent lån och ökar alltså skuldbördan.
När systemet infördes motsvarade räntan drygt hälften av sta- tens upplåningsränta eller 5,6 procent (inkl. ett mindre adminis—
trativt påslag). Under 1991 motsvarar den 70 procent av statens upplåningsränta och är 8,3 procent. Det innebär en dramatisk ök- ning av lånekostnaden under 1991. Även om räntan inte kommer att ligga så högt framöver, har konsekvensen av att studielånet jämställs med annan kredit tydliggiorts och väckt negativa reak- tioner.
Exempel 1 Studiemedel under tre år - Aterbetalning Antaganden: Studierna börjar i januari 1991
Ålder när studierna börjar: 20 år Studiemedlen ökar med 4 procent varje år Återbetalningen börjar 1995 Ränta 5,6 procent (70 procent av statens upplå- ningsränta 8 procent) Arlig löneökning 5 procent från antagen må- nadslön 1991 om 13 000 kr.
År Ålder Utbetalt Skuld inkl. ränta 1991 20 40 804 41 756 1992 21 42 436 87 520 1993 22 44 133 137 585 1994 23 0 145 290 År Ålder lnkomst Avgift Skuld 1995 24 172 000 1 000 152 370 2000 29 219 500 8 780 153 194 2005 34 180 200 11 206 141 320 2010 39 357 600 14 302 109 194 2015 44 456 300 18 254 45 902 2017 46 503 100 20 125 8 563 2018 47 528 300 8 563 0
Låntagaren skall betala fyra procent av sin inkomst enligt se— naste taxering, dvs. på inkomsten två år tidigare. Av den anled- ningen haroi exemplet avgiften antagits bli låg det första återbetal- ningsåret. Aterbetalningstiden blir i detta fall 24 år.
Den totala bilden av återbetalningen påverkas bl.a. av vid vil- ken ålder studierna börjar och inkomstens storlek under återbe- talningstiden. 1 exempel 2. kan man se hur dessa faktorer påver— kar återbetalningen för den som haft studielån i tre år. Förutsätt- ningarna är i övrigt desamma som i föregående exempel
SOU 1991: 65 Kapitel 2
Exempel 2 Återbetalning av tre års studiemedel (studie- lån) Varierande ålder och inkomst
Läsanvis- 1) Skuld det år då återbetalningen börjar ning rad 2) Antal år för full återbetalning
3) Antal faktiska återbetalningsår 4) Totalt återbetalt belopp 5) Att avskrivas
Ålder då ' ntagen måndadsinkomst 1991 stutl|erna börjar
] 1 000 13 000 15 000
145 290 145 290 145 290
24 21 28 24 21 330 907 287 708 260 749
145 290 145 290 145 290
28 24 21 28 24 21
330 907 287 708 260 749 0 0 0
145 290 145 290 145 290 28 24 21 28 24 21 292. 720 287 708 260 749 37 259 0 0
145 290 145 290 145 290 28 24 21 21 21 21 203 108 239 856 260 749 108 545 45 902 ()
Det är givetvis många faktorer som påverkar återbetalningen för den enskilde främst utvecklingen av räntan och den individu- ella löneutvecklingen. Även inflationen och den ekonomiska till- växten i samhället är naturligtvis av betydelse Det går inte att förutse hur utveklingen i dessa hänseenden kommer att gestalta sig under en så lång tid som återbetalningen kan avse. Om de an- taganden som gjorts i exempel 2. står sig, kommer flertalet lånta- gare att kunna betala sina lån under en period på 20 till 30 år. Det finns också anledning att tro att många kommer att få in- komster som gör att återbetalningen kommer att fullgöras snab— bare. Men exemplet visar också att den som börjar studierna vid 35 års ålder inte hinner betala hela skulden innan han eller hon fyller 65 år.
Sparbanksgruppen och SACO har i en mycket informativ skrift (”Hur länge skall jag betala för mina studier”, mars 1991)
SOU 1991: 65 Kapitel 2
belyst återbetalningssituationen i några typfall. 1 de exempel som redovisas fullgörs återbetalningen på en tid av 19—33 år, beroende på antalet utbildningsår och löneutvecklingen för yrkesgruppen. Man konstaterar att systemet är känsligt för räntans storlek.
Erfarenheten visar att Iånemöjligheterna sällan utnyttjas fullt ut. Många försöker klara sig någon period utan lån. Som redan visats får emellertid den som genomgår en utbildning av normal längd på tre år och måste ta lån under hela tiden en stor skuld. Även om låntagaren kan avstå från fyra procent av sin inkomst, så upplevs naturligtvis skulden som tyngande. De som får det svå- rast är de som har lång utbildning och jämförelsevis låga löner, t.ex. kuratorer, sjuksköterskor, förskollärare. När det gäller vuxna som dessutom skuldsatt sig för gymnasiala studier — en grupp som denna utredning i första hand skall ägna sig åt — accentueras pro- blemet genom att antalet är för återbetalningen i allmänhet mins- kar. Av de ca 43000 studerande som 1989/90 erhöll studiemedel för studier på grundskole— och gymnasieskolenivån var det 78 procent eller 33600 som utnyttjade Iånemöjligheterna. Av de ca 18 000 studerande som erhöll särskilt vuxenstudiestöd för studier på dessa nivåer var det 53 procent eller ungefär 9 700 som tog ut lånedelen. Kombineras sådana studier med högskoleutbildning kan givetvis skuldsättningen bli hög.
För dem som haft studiemedel för både gymnasiala och efter- gymnasiala studier finns emellertid särskilda avskrivningsregler. Den 1 juli 1990 utökades också dessa möjligheter. Den som stude- rat under minst tre terminer i en högskoleutbildning kan få halva det lånebelopp som betalats ut för gymnasiala studier avskrivet, dock för högst sex terminer. Hur skuldsättningen och återbetal— ningen kan utveckla sig i ett sådant fall framgår av följande exem- pel. Kapitalskulden för de gymnasiala studierna har minskats med 50 procent under fjärde terminen i högskolestudierna. Antagande- na är desamma som i exempel 1.
SOU 1991: 65 Kapitel 2
Exempel 3 Återbetalning av fem års studiemedel (studie- SOU 1991: 65
lån), varav två år på gymnasial nivå och tre år på högskolenivå
Antaganden: Studierna börjar ijanuari 1991 Studiemedlen ökar med 4 procent varje år Ränta 5,6 procent Årlig löneökning 5 procent från 1991
Läsanvis- 1) Skuld det år då återbetalningen börjar ning rad 2) Antal år för full återbetalning
3) Antal faktiska återbetalningsår 4) Totalt återbetalt belopp 5) Att avskrivas
' ntagen måndadsinkomst 1991
219567 219 567 219 567
Ålder då studierna
39 33 29 39 33 29 726 104 585 404 504 174
0 219 567
0 219 567
0 219 567
39 33 29 34 33 29 540 531 585 404 504 174 166 089 0 0
219 567 219 567 219 567
39 33 29 24 24 24 280 190 330 952 381 714 298 087 205 338 112 590
219567 219567 219 567
39 33 29 19 19 19 190 578 225 046 259 515 307170 251 118 195 065
Den som har inkomsten 11 000 kr. i månaden kommer att kunna betala tillbaka sin skuld, om han börjar studierna vid 20 års ålder. Börjar han senare blir avskrivning aktuell. För den som börjar studera vid 35 års ålder blir avskrivning aktuell även vid de högre löneantagandena. Är räntan högre än vad som antagits i ex- emplet, förhöjs naturligtvis återbetalningstiden. Överhuvudtaget är avskrivningsrisken större när det gäller personer som genomgår längre utbildning efter 30 års ålder. Särskilt gäller det naturligtvis om utbildningen leder till yrken med låga eller medelstora inkom— ster.
Kapitel 2
CSN gjorde under våren 1989 en studie av förhållandena för de ca 300 personer som då hade en skuld på över 300000 kr. i det äldre systemet. Signifikant för gruppen var bl.a. följande:
0 de hade lång studietid med lån (flertalet mellan 14 och 21
terminer)
o många har bytt utbildning eller gått ett par högskoleutbild-
ningar — en del har fortsatt med forskarstudier
o 40 procent var över 40 år 0 48 procent var män och 52 procent var kvinnor 0 80 procent hade haft studiemedel eller särskilt vuxenstudie—
stöd för gymnasiala studier före högskolestudierna o 24 procent hade ännu—inte slutfört utbildningen. 1 gruppen som slutat utbildningen var så många som 40 pro- cent läkare. Det är troligt att de kommer att kunna återbetala hu- vuddelen av skulden före 65 års ålder. För de övriga i gruppen måste man utgå från att avskrivningsbeloppen kommer att bli ganska stora. De faktorer som resulterat i de extremt höga skul- derna har delvis åtgärdats i det nya systemet. Bidragsdelen har höjts, barntillägget har tagits bort och antalet terminer för rätt till studiemedel på grundskole— och gymnasieskolenivå har sänkts från tio till sex En annan viktig åtgärd är som nämnts att av- skrivningsmöjligheterna utvidgats.
Uppgifter om i vilken utsträckning län har utnyttjats för gym- nasiala studier i kombination med högskolestudier är det svårt att få kunskap om. CSN har i sina register inte skilt de olika nivåerna åt.
En synpunkt som ofta nämns i debatten är att knytningen av återbetalningen till inkomst är en form av studieskatt som gör att ansvaret för skulden kommer i bakgrunden. Så är också reglerna konstruerade, samtidigt som det i förutsättningarna för systemet ingick att länet i princip alltid skall betalas tillbaka. En konse— kvens är att när skulden når en sådan nivå att den inte kommer att kunna slutbetalas till 65 års ålder, så kan ytterligare lån tas ut utan att det innebär någon ökad belastning alls för låntagaren. Den ökade skuldsättningen har då ingen betydelse. Det innebär i sin tur att kostnaderna i sådana fall kan bli stora för staten i form av avskrivningar.
De problem som diskuteras mest f.n. kan sammanfattningsvis sägas vara:
0 Ökningen av skulden i de fall då fyra procent av inkomsten är lägre än räntekostnaden för årets 0 De ökade samlade kostnaderna för återbetalningen när åter-
betalningstiden blir lång.
() Skuldens storlek får minskad betydelse genom att konstruk-
tionen av återbetalningen liknar en skatt.
o Osäkerheten om när skulden kommer att vara återbetald.
o Många kommer inte att kunna betala tillbaka sina lån före
65 års ålder.
SOU 1991: 65 Kapitel 2
() Kostnaderna för staten i form av avskrivningar kan komma
att bli stora i framtiden. Regeringen har i den senaste budgetpropositionen ansett att man inte ännu kan dra några bestämda slutsatser om systemets funktion. Föredragande statsrådet anser att den senaste tidens kri- tik i väsentliga delar saknar grund, men tillägger att det är angelä- get att CSN gör en noggrann analys av effekterna. Enligt vad ut- redningen erfarit har CSN nu fått i uppdrag att utvärdera regler— na under den kommande budgetperioden.
2.3. Särskilt vuxenstudiestöd (svux)
Inledningsvis kommer här vissa erfarenheter att redovisas. l kom- mande avsnitt behandlas frågor om stödets nivå och dess rekryter— ande effekt.
Fördelningen av medel
Vuxenstudiestöden (särskilt vuxenstudiestöd, korttidsstudiestöd, internatbidrag, timersättning) finansieras genom en särskild ar- betsgivaravgift (fr.o.m. juli 1992 benämnd utbildningsavgiften). De medel som inflyter fördelas på olika ändamål. Den största de- len går till särskilt vuxenstudiestöd (= vuxenstudiebidrag). En närmare beskrivning av reglerna för stödet finns i avsnitt 1.3.
Medlen för särskilt vuxenstudiestöd, som alltså är begränsade, fördelas av CSN på de 24 vuxenutbildningsnämnderna efter ut- bildningsstrukturen i länet. Det innebär att de län som har större andel kortutbildade får en proportionellt sett större andel av re- surserna. Vuxenutbildningsnämnderna kvoterar sedan erhållna medel mellan studier på grundskole— och gymnasieskolenivån. Under årens lopp har principerna för fördelningen på utbild- ningsnivå varierat. På det hela taget kan man emellertid säga att grundskolenivån alltid varit prioriterad. Genom uttaladen i flera propositioner, vilka godkänts av riksdagen, har dessutom denna inriktning förstärkts de senaste åren. Av CSNs senaste anslags— framställning framgår att andelen bifall för utbildning på grund- skolenivå ökat från 61 till 84 procent av antalet nya sökande un- der perioden 1985/86—1989/90. För utbildning på gymnasial nivå har andelen beviljade nya ansökningar ökat från 35 till 42 procent under samma period.
Efterfrågan på stöd för den gymnasiala nivån ökar. Konkur- rensen om stöd är därför hård. Ett stort antal personer som är i stort behov av stödet kan inte få det. Vuxenutbildningsnämnder- nas uppgift att administrera avslagsbeslut har kommit att ifråga— sättas alltmer.
SOU 1991: 65 Kapitel 2
Ett bekymmer är alltså bristen på medel. Vid reformens infö- rande var tanken att stödet successivt skulle byggas ut så att i princip alla som fyllde villkoret om fyra års förvärvsarbete skulle få stöd. Resursförstärkningen har emellertid inte alls varit av den omfattning som då diskuterades. Den ökning som skett varje år har i stor utsträckning ätits upp av ökade beloppsnivåer. Antalet studerande som fått stöd har alltså ökat långsamt. Under 1989/90 fick 18 200 personer särskilt vuxenstudiestöd för studier på grundskole— och gymnasieskolenivå, vilket kan jämföras med att 43000 personer fick studiemedel för sådana studier. Med en hög- re utbyggnadstakt skulle givetvis situationen ha varit annorlunda.
Urval bland sökande
Situationen med begränsade resurser har medfört att ett urval bland sökande måste göras. Regler för detta finns i 7 kap. 11 5 studiestödslagen. Enligt dessa skall företräde ges åt den som har störst behov av utildning och stöd. Särskild hänsyn skall tas till den som har kort tidigare utbildning och längre tids förvärvsarbe- te. Hänsyn skall också tas till om sökanden på grund av handi- kapp eller annan anledning inte kan bedriva studierna på fritiden och om sökanden har en betungande försörjningsbörda.
Tillämpningen av urvalsreglerna är en av vuxenutbildnings- nämndernas mest grannlaga uppgifter. Tankarna hos Svux—kom- mittén var som nämnts att man på sikt inte skulle behöva göra något urval, eftersom man förutsatte en snabb utbyggnad av re- surserna. Urval är inte alltid rättvisa, menade kommittén. Emel— lertid framhöll man vikten av att det beslutande organet inte till- lämpade enkla, schablonartade regler vid bedömningen. Varje an— sökan borde bedömas invidviduellt.
För tillämpningen har CSN utfärdat allmänna råd, som tillsam— mans med återkommande diskussioner mellan CSN och nämnder- na medfört en jämförelsevis enhetlig praxis. Men eftersom bak- grunden för de personer som söker stöd varierar mellan ansök— ningstillfällena kan ”angelägenhetsgraden” för bifall också variera. När antalet sökande är stort får det till följd att många får avslag. Ryktet kan då sprida sig att det inte lönar sig att söka stöd. Detta kan medföra att antalet ansökningar minskar till nästa ansök- ningstillfälle, vilket i sin tur innebär att en större andel — kanske inte lika högt prioriterade ansökningar — kan beviljas. Denna cir- keleffekt har vuxenutbildningsnämnderna pekat på i redogörelser till CSN. Sett över hela landet innebär uppdelningen av resurser- na på län att möjligheterna att få stöd delvis blir beroende av i vilket län man är bosatt.
När det gäller studier på grundskolenivån beviljar nämnderna som nämnts huvudparten av ansökningarna. Urval kommer alltså i huvudsak ifråga för sökande till gymnasial utbildning. Särskilt
SOU 1991: 65 Kapitel 2
vuxenstudiestöd kan också beviljas för studier vid högskolans yr- kestekniska linjer (YTH), men för denna utbildning har de stude- rande i princip garanterad rätt till stöd (se kommande avsnitt).
Det är den samlade bedömningen av sökandens utbildnings- bakgrund och övriga förhållanden som ligger till grund för beslut. 1 den ström av ansökningar som inkommer har det emellertid bli- vit nödvändigt att rangordna huvuddelen av ansökningarna efter någon form av poängsystem eller på något liknande sätt. På det viset kan man sålla fram den grupp som i första hand bör ha rätt till stöd. Den mer individuella prövningen sker i ett färre antal fall som ligger runt gränsen bifall/avslag.
Till stora delar är som nämnts praxis likartad. 1 en del frågor har emellertid nämnderna olika inställning, t.ex. när det gäller tolkningen av begreppet försörjningsbörda och hänsynstagandet till makes inkomst. Man kan säga att det har bildats olika ”kultu- rer” för urvalsprövningen. Det är tänkbart att den som får bifall i ett län skulle kunna få avslag i ett annat lån på grund av olika syn på vissa grundläggande principer. Detta pekar riksrevisionsverket på i sin rapport (Dnr 1984:775) ”Vuxenstudiestödet”. 1 en sär- skild studie som gjorts visade man på betydande variationer i till- ämpningen mellan nämnderna. En förklaring menar RRV kan va- ra att bestämmelserna ger utrymme för subjektiva värderingar av vem som har "störst behov av utbildning och stöd”. RRV rekom— menderar CSN att inrikta sig på att åstadkomma större enhetlig- het i tillämpningen. Det borde kunna gå att definiera en mål- grupp som alltid skulle ha rätt till stöd, oavsett nämnd och tid- punkt för ansökan.
Under den tid som förflutit efter RRV—rapporten har urvals- frågorna kontinuerligt diskuterats, som sannolikt resulterat i en större samsyn. Den nämnda inriktningen om högre prioritering av studerande på grundskolenivå har också verkat i den riktning— en.
Genom en särskild förordning (1986:280) får CSN och vuxen— utbildningsnämnderna bedriva försöksverksamhet med möjlighet att frångå gällande regler. Sådana försök har pågått ett antal år och pågår fortfarande. När det gäller särskilt vuxenstudiestöd har bl.a. försök gjorts att bevilja medel kollektivt till fackliga organi— sationer för att utnyttjas i samband med uppsökande verksamhet. 1 några län har man prövat att göra avsteg från urvalsreglerna i syfte att vissa kurser skulle få tillräckligt antal deltagare. Resulta- ten från försöksverksamheten hittills är ganska magra och erfa— renheterna olika från län till län.
Kvoteringen av resurserna på nämnderna, vilka i sin tur kvote- rar resurserna på olika utbildningsnivåer och olika ansökningstill- fällen, skapar emellertid också praktiska problem. Genom att an— sökningstillfällena måste placeras flera månader före utbildning- ens början, finns det risk för att omständigheter inträffar som gör att sökanden inte önskar ta ut det stöd som beviljats. Antalet åter-
SOU 1991: 65 Kapitel 2
Ett bekymmer är alltså bristen på medel. Vid reformens infö- rande var tanken att stödet successivt skulle byggas ut så att i princip alla som fyllde villkoret om fyra års förvärvsarbete skulle få stöd. Resursförstärkningen har emellertid inte alls varit av den omfattning som då diskuterades. Den ökning som skett varje år har i stor utsträckning ätits upp av ökade beloppsnivåer. Antalet studerande som fått 5th har alltså ökat långsamt. Under 1989/90 fick 18 200 personer särskilt vuxenstudiestöd för studier på grundskole- och gymnasieskolenivå, vilket kan jämföras med att 43 000 personer fick studiemedel för sådana studier. Med en hög- re utbyggnadstakt skulle givetvis situationen ha varit annorlunda.
Urval bland sökande
Situationen med begränsade resurser har medfört att ett urval bland sökande måste göras. Regler för detta finns i 7 kap. 11 & studiestödslagen. Enligt dessa skall företräde ges åt den som har störst behov av utildning och stöd. Särskild hänsyn skall tas till den som har kort tidigare utbildning och längre tids förvärvsarbe- te. Hänsyn skall också tas till om sökanden på grund av handi- kapp eller annan anledning inte kan bedriva studierna på fritiden och om sökanden har en betungande försörjningsbörda.
Tillämpningen av urvalsreglerna är en av vuxenutbildnings— nämndernas mest grannlaga uppgifter. Tankarna hos Svux—kom- mittén var som nämnts att man på sikt inte skulle behöva göra något urval, eftersom man förutsatte en snabb utbyggnad av re- surserna. Urval är inte alltid rättvisa, menade kommittén. Emel- lertid framhöll man vikten av att det beslutande organet inte till- lämpade enkla, schablonartade regler vid bedömningen. Varje an— sökan borde bedömas invidviduellt.
För tillämpningen har CSN utfärdat allmänna råd, som tillsam— mans med återkommande diskussioner mellan CSN och nämnder- na medfört en jämförelsevis enhetlig praxis. Men eftersom bak- grunden för de personer som söker stöd varierar mellan ansök- ningstillfällena kan ”angelägenhetsgraden” för bifall också variera. När antalet sökande är stort får det till följd att många får avslag. Ryktet kan då sprida sig att det inte lönar sig att söka stöd. Detta kan medföra att antalet ansökningar minskar till nästa ansök- ningstillfälle, vilket i sin tur innebär att en större andel — kanske inte lika högt prioriterade ansökningar — kan beviljas. Denna cir— keleffekt har vuxenutbildningsnämnderna pekat på i redogörelser till CSN. Sett över hela landet innebär uppdelningen av resurser- na på län att möjligheterna att få stöd delvis blir beroende av i vilket län man är bosatt.
När det gäller studier på grundskolenivån beviljar nämnderna som nämnts huvudparten av ansökningarna. Urval kommer alltså i huvudsak ifråga för sökande till gymnasial utbildning. Särskilt
SOU 1991: 65 Kapitel 2
även om de inte hade fått Svuxa. 40 procent uppgav att de säkert inte eller troligen inte skulle ha börjat studera om de hade haft ett arbete. Övriga var tveksamma.
CSN konstaterar att stödet inte enbart hade gått till kortutbil- dade, men att detta inte heller var att vänta eftersom något urval bland de sökande inte skulle ske. Därmed hade stödet i mindre utsträckning bidragit till att utjämna utbildningsklyftorna. CSN föreslog ett par regeländringar, nämligen att en lägsta åldersgräns på 25 år skulle införas och att stöd skulle kunna beviljas för gym- nasial utbildning som omfattade högst två terminer. Förslagen ge- nomfördes.
] den senare rapporten ingår frågan om Svuxa som en del i en större översyn av det särskilda vuxenstudiestödet. De jämförelser som gjorts med utfallet under de första åren visar att stödet varit mer träffsäkert under de senaste åren. De studerande har nu en sämre Utbildningsbakgrund än tidigare. De är också något äldre än under tidigaie år och ca 60 procent har arbetat i 10 år eller mer. Nämnden tror att de genomförda ändringarna bidragit till utvecklingen.
1 CSNs rapport finns också en kortfattad redogörelse för vux- enutbildningsnämndernas uppfattning om Svuxa—stödet. En del tycker att det är positivt med denna avlastningsresurs, medan andra anser att det är svårt att klara informationen om de olika villkoren gentemot de studerande. Synpunkter finns också att de arbetslösa bör tas om hand av arbetsmarknadsmyndigheterna. Fle- ra betonar nackdelen med parallella regelverk. Synpunkter på Svuxa har också lämnats av några arbetsför— medlingar. Man anser att begränsningen till två terminer på gym— nasial nivå inte är bra. T.o.m. en tvåårig utbildning anses vara i underkant — utbildningen bör helst vara treårig för att underlätta placering på arbetsmarknaden. En kommentar som kommit från förmedlingen är att stödet inte är inriktat på dem som det är svårt att skaffa arbete åt. Däremot kan det utnyttjas av dem som medvetet gör sig arbetslösa för att få ett bättre studiestöd än stu- diemedel. Det kan t. ex. gälla gruppen deltidsarbetande. CSNs rapport mynnar ut i ett förslag om att Svuxa bör avskaf- fas. Om det i perioder av arbetslöshet behöver sättas in särskilda åtgärder kan detta ske genom en utökning av resurserna för det särskilda vuxenstudiestödet.
2.5. Yrkesteknisk högskoleutbildning och vissa yrkeslärarutbildningar
2.5.1. YTH
De utbildningslinjer inom högskolan som brukar benämnas YTH— linjer tillkom på förslag av 1968 års utbildningsutredning (U 68) i
SOU 1991: 65 Kapitel 2
betänkandet (SOU 1973:12) ”Försöksverksamhet med yrkestek- nisk högskoleutbildning”. Syftet med de nya utbildningsvägarna var bl.a. att a) möta efterfrågan på högre utbildning från en grupp som dittills haft små möjligheter att få sådan utbildning, 6) tillgodose industrins behov av arbetskraft för vissa kvalificerade funktioner och c) ge ämnesutbildning för blivande lärare i yrkes- teknik i gymnasieskolan.
Verksamheten startade 1975 och de studerande fick från bör- jan rätt till vuxenstudiestöd (svux). Motiven till det var enligt U 68 att man ville tillgodose de större krav på studiefinansiering som denna grupp ställde. De som rekryterades hade varit ute i förvärvslivet i flera år och som regel bildat familj. De skulle san- nolikt inte vara beredda att avstå från arbetsinkomst under 2—3 terminer och använda sig av studiemedel för sitt uppehälle. Enligt det uttalande som sedan gjordes i prop. l975z23 skulle de avsatta resurserna för särskilt vuxenstudiestöd dimensioneras så att alla som antogs till YTH i princip skulle vara berättigade till stöd. Denna ”garanti” har 'sedan dess funnits kvar. Försöksverksamhe— ten pågick i fem år. Fr.o.m. höstterminen 1979 är YTH—linjerna allmänna linjer inom högskolan.
Vissa förändringar i utbildningsorganisationen gjordes 1988 på förslag av UHÄ. Utbildningen är nu på väg att få en bredare in- riktning mot flera branscher. Utifrån ett fåtal bredare linjer kan sedan uppdelning ske mot olika grenar och varianter alltefter be- hov.
För antagning till utbildningen gäller att sökande skall ha
— minst tvåårig slutförd yrkesinriktad gymnasieutbildning som
svarar mot linjen/inriktningen i YTH — minst fyra års yrkesverksamhet på heltid eller motsvarande
längre tid på deltid inom det område som svarar mot lin- jen/inriktningen i YTH. YTH—utbildning anordnas inom följande branscher: Textil/kon- fektion, livsmedel, papper/pappersmassa, stål, styr- och reglertek— nik, träindustri, verkstadsindustri, underhållsteknik, processindu- stri, plast och gummi, grafisk industri, berg— och mineralindustri, sågverksindustri, elektronik, anläggningsteknik, installationstek- nik, husbyggnadsproduktion, storhushåll, handel och kontor. Ut- bildningen omfattar 60 poäng, alltså tre terminers studier.
Jan Löfgren, vid pedagogiska institutionen, Uppsala universi- tet, gjorde 1979 en studie (UHÄ—rapport 1978121) bland de stude- rande som börjat utbildning höstterminerna 1975, 1976 och 1977. Av rapporten framgår att en majoritet av de studerande ansåg att de haft stor nytta av YTH-utbildningen. Två tredjedelar hade ett år efter utbildningen fått nytt arbete. Närmare två tredjedelar uppgav att deras årsinkomst ett år efter studierna var större än om de varit kvar i tidigare sysselsättning.
Löfgren visade att möjligheterna att finansiera studierna haft en mycket stor betydelse. Två tredjedelar uppgav att de inte eller
SOU 1991: 65 Kapitel 2
troligen inte hade börjat studierna om de inte fått särskilt vuxen- studiestöd.
1 en senare rapport (Pedagogisk forskning i Uppsala 35) 1982 framhåller Jan Löfgren att huvudmålen för utbildningen nåtts och att de personer som genomgått utbildningen i stor utsträckning arbetar med sådana arbetsuppgifter som utbildningen syftat till. Utbildningen kan också haft en personlig betydelse.
Centrala Studiestödsnämnden (CSN) fick 1979 ett uppdrag från regeringen att utvärdera betydelsen av svux för YTH och överväga i vad mån den gällande garantin skulle finnas kvar. Mot bakgrund av de gjorda undersökningarna gjorde CSN den bedöm- ningen att garantin knappast kunde tas bort utan att utbildningen som sådan var i fara (CSNs skrivelse 1979—09-27).
] UHÄs rapport 1986136 "Yrkesteknisk högskoleutbildning i framtiden” framhålls att behovet av YTH är mycket stort för lång tid framåt. Problemen är främst tillgängligheten och svårigheterna att informera om utbildningen. De förslag som lämnades gällde organisationen och marknadsföringen. l fråga om studiefinansie- ringen konstaterade man att de YTH—studerande befinner sig i en speciell situation som skiljer sig från andra högskolestuderande och att det är av denna anledning de fått rätt till svux. För even- tuell påbyggnadsutbildning, som också bedömdes som väsentlig, kunde de studerande emellertid inte påräkna samma förmåner.
l regeringens uppdrag till CSN 1989 om en översyn av det sär- skilda vuxenstudiestödet ingick att pröva frågan om stödet till YTH—studerande.
1 CSNs rapport (1989—10—09) ”En översyn av det särskilda vuxenstudiestödet” redovisas först vissa statistiska uppgifter för 1988/89. Andelen kvinnor i YTH var 11 procent jämfört med fem procent de första åren. Av de studerande hade 49 procent barn- tillägg jämfört med 70 procent av de studerande på grundskoleni- vån och 78 procent av de studerande på gymnasiala nivån. CSN anför i sin skrivelse att sedan studiemedlen höjts så kraf- tigt och bidragsdelen ökat med över 500 procent kan det finnas skäl att ompröva rätten till svux för YTH. CSN kommer ändå till den slutsatsen att det skulle vara svårt att upprätthålla rekryte- ringen om den generella rätten till svux tas bort. Även efter för- bättringen av studiemedlen ger svux en betydligt bättre ersätt— ningsnivå för dem som har en hög dagpenning i A—kassa, vilket gäller flertalet. Ett annat alternativ som CSN diskuterar är att införa urvals— prövning som innebär att sökande till YTH får konkurrera om stöd tillsammans med dem som söker till gymnnasiala utbildning— ar. Man nämner att vuxenutbildningsnämnden i Jönköping gjort en sådan hypotetisk genomgång för de studerande som sökt stöd våren 1989. Det visade sig att bara 3 av 39 skulle ha fått bifall om ett sådan urvalsförfarande hade tillämpats. CSN menar att ett ur- valssystem i princip skulle innebära ett slopande av rätten till
SOU 1991: 65 Kapitel 2
svux för YTH. Nämndenföreslår att nuvarande ordning får gälla också i fortsättningen.
De senaste resultaten finns i en PM 1991—02—04 av Jan Löf- gren och som gäller personer som genomgått YTH—kontorslinjen i Gävle. Av de 30 kvinnor som började utbildningen 1986 var det 29 som slutförde den. Medianåldern var 41 år. Som svar på varför man sökt till utbildningen uppger man nästan undantagslöst att utbildningen passat för dem, t.ex. i fråga om behörighetskraven. innehållet och studiefinansieringen. Många har inte haft möjlighe- ter att studera tidigare. Några andra alternativ anser de flesta inte har funnits. Att t.ex. skaffa sig högskolebehörighet i komvux har ansetts vara en alltför långdragen process. 1 de allra flesta fallen har man efter utbildningens slut fått mer kvalificerade arbetsupp- gifter.
.lan Löfgren anser att behovet av YTH inom kontorsområdet är mycket stort, både sett utifrån individperspektiv och arbetsgi- varperspektiv. Även om andra utbildningar ger motsvarande teo- retisk kompetens, så är den praktiska erfarenheten svårare att fin— na.
2.5.2. Vissa lärarutbildningar
Personer som antas till särskilda linjer inom högskolan för vidare- utbildning till yrkeslärare har rätt till studiestöd i form av s.k. ut- bildningsarvode. Redan under 1960—talet tillkom bestämmelser angående ersättning vid pedagogisk utbildning av lärare inom så- dan yrkesundervisning som stod under inseende av dåvarande överstyrelsen för yrkesutbildning. Detta motiverades av att det för dessa studier krävdes, utöver viss grundutbildning, även yrkes- verksamhet på heltid. Personer med statlig eller kommunal an- ställning förutsattes få tjänstledighet med bibehållen lön, medan deltagare som inte hade sådan anställning skulle få stöd motsva- rande avlöningsförmåner vid läraranställning med full tjänstgö— ring. Systemet med utbildningsarvode har utvecklats därefter. Av besparingsskäl ersattes arvodet under budgetåren 1983/84—1987/88 med studiemedel för studerande vid vissa av linjerna, men arovdet har nu återinförts.
Bestämmelser utfärdas av regeringen om utbildningens omfatt- ning vid de olika utbildningslinjerna och om utbildningsarvodets storlek. Under 1991/92 är arvodet 10 363 kronor i månaden. Det är 3200 kronor mer i månaden än lägsta utbildningsbidrag och 1 500 kronor mindre än högsta utbildningsbidrag.
Den 1 juli 1990 fördes'ansvaret för utbetalningen av utbild- ningsarvoden över från högskolorna till CSN—området. Förutom vissa administrativa vinster beräknades därmed vissa fördelar kun- na uppnås när det gäller samordning av regler och rutiner med
SOU 1991: 65 Kapitel 2
övriga studiestöd. Ett nytt kapitel om utbildningsarvode har tagits in i studiestödslagen (7a kap.).
Arvodet beviljas för heltids— och deltidsstudier (minst halvtid) och betalas ut för varje dag som studier bedrivs. Arovdet minskas för den som har lön från arbetsgivaren. Vissa andra ersättningar kan också verka reducerande, t.ex. sjukbidrag. Eventuella extra— förtjänster påverkar däremot inte arvodet. Det är pensions- och semesterlönegrundande. Arvodet får behållas under sjukdom och andra kortare ledigheter. Sjukpenningen hålls vilande under stu- dietiden.
Motivet för utbildningsarvodena, som i princip ersätter förlo- rad arbetsinkomst, är att det skall vara möjligt att rekrytera per- soner med adekvata förkunskaper inklusive yrkeserfarenhet. För de olika linjerna är de särskilda behörighetskraven:
Industri— och hantverkslärarlinjen — fullständig minst tvåårig utbildning på gymnasieskolan vid
studieväg som i sin timplan har samma eller motsvarande ämnen som den kommande lärartjänsten samt
— minst fem års allsidig yrkesverksamhet inriktad mot ämne
eller ämnen i tjänsten. Handels— och kontorslärarlinjen — betyg i vissa ämnen från tvåårig distributions— och kontors-
linje eller treårig ekonomisk linje samt — minst fyra års allsidig yrkesverksamhet på heltid av väsent-
lig betydelse för tjänstens ämnen.
Vårdlärarlinjen
a) Sjuksköterskor/sjukskötare
— svensk legitimation som sjuksköterska/sjukskötare och - vidareutbildning vid sjuksköterskeskola samt — minst två års tjänstgöring som sjuksköterska/sjukskötare un-
der den senaste femårsperioden.
b) Sjukgymnaster, arbetsterapeuter, operationsassistenter etc.
— grundutbildning inom respektive vårdområde samt — minst två års tjänstgöring inom yrket efter avslutad utbild-
ning. Folkhögskollärarlinjen
— genomgången utbildningslinje om minst 120 poäng eller
motsvarande, eller — heltidsanställning i folkrörelse, studieförbund, folkhögskola,
ungdomsorganisation eller liknande under minst fem år, el— ler heltidsanställning inom den kommunala fritidssektorn eller inom svenska kyrkan under sammanlagt minst tre år samt minst två års heltidsanställning inom folkrörelse och/ eller studieförbund, eller
— erfarenheter av särskilt värde för verksamheten inom folk-
bildningsarbetet. Speciallärarlinjert
SOU 1991: 65 Kapitel 2
— fullgjord gundläggande lärarutbildning eller annan högsko- leutbildning omfattande minst 100 poäng samt — minst fem års arbete efter genomgången grundutbildning med i huvudsak pedagogiska arbetsuppgifter (för personal som saknar lärarutbildning skall tre av de fem åren omfatta verksamhet bland handikappade).
2.6. Arbetsmarknadsutbildning och utbildningsbidrag
Arbetsmarknadsutbildningen är ett medel att nå stabiliseringspoli- tiska, tillväxtpolitiska och fördelningspolitiska mål. Omfattningen av utbildningsinsatserna har varit ganska konstant oavsett kon- junkturer. Det säger AMS i sin årsrapport för 1988/89. Verksam- heten under 80—talet har främst varit inriktad på att nå de till- växtpolitiska och fördelningspolitiska målen.
Av följande uppställning framgår de totala utgifterna för ut— bildningsbidrag under budgetåret 1989/90 och hur dessa fördelat sig mellan olika kostnadsslag.
Utbetalda utbildningsbidrag 1989/90
Milj.kr. Dagpenning 3 038,1 Resor 180,0 Traktamenten 70,0 Dagliga resor 4,7 Resor AMU/AMl—deltagare och 30,2 ledsagare Kursavgifter 41,2 Läromedel 4,9 I lyresbid rag 0,3 Totalt 3 370,13
Källa: RFV
Arbetsmarknadsutbildningen är förenad med rätt till utbild- ningsbidrag. Motivet till det är att samhället måste kunna erbjuda ett särskilt förmånligt studiestöd till deltagare i utbildning som har förtur av arbetsmarknadspolitiska skäl. Genom utbildningen stärks individens ställning i arbetslivet. Denna inriktning som fast— ställdes av riksdagen 1975 efter regeringens proposition (1975:45) om arbetsmarknadsutbildning har i stort sett gällt sedan dess.
Bestämmelserna om arbetsmarknadsutbildning och utbild- ningsbidrag finns i förordningen (1987:406) om arbetsmarknads- utbildning. Huvudreglerna har beskrivits i avsnitt 1.4.
Resurserna för arbetsmarknadsutbildning fördelas av AMS på länsarbetsnämnderna dels i form av ett belopp för upphandlad ut- bildning, dels i form av ett antal kursveckor för utnyttjande av platser i reguljär utbildning. Länsarbetsnämnden fördelar sedan
SOU 1991: 65 Kapitel 2
länets resurser på arbetsförmedlingarna. Rikdagens beslut i anled- ning av budgetpropositionen 1990/91:100 och kompletteringspro- positionen 1990/911150 innebär att arbetsmarknadsverket förfogar över 5 710 milj.kr. för arbetsmarknadsutbildning. Av medlen skall 4 479 milj.kr. användas för upphandlad utbildning och 1 230 milj.kr. för utnyttjande av platser i det reguljära utbildningsväsen- det. Ungefär hälften av platserna i reguljär utbildning skall avsät- tas för personer med arbetshandikapp. Av den upphandlade ut- bildningen får högst 20 procent tilldelas personer som inte är ar- betslösa eller löper risk att bli arbetslösa.
Tabell 2.6 Antal deltagare i arbetsmarknadsutbildning 1988/89 * Köpt utbildning Utbildning Antal Därav i % Utl Kassa Under medb medl 20 år
___—___—
Orienterande 4 240 39 52 6 kurser Teoret. prep. 2 570 50 48 2 kurser Grundkurser 60 670 15 68 4 Fortbildn.— 3 860 8 71 3 kurser Alla 71 340 17 64 4
___ Källa: AMS
Tabell 2.7 Antal deltagare i arbetsmarknadsutbildning 1988/89 * Reguljär utbildning Utbildning Antal Därav i % Utl Kassa Under medb medl 20 år Gymnskola 7 790 10 74 3 Folkhögskola 3 310 14 64 2 Komvux l 3 950 18 67 l Komvux 2—4 10 870 11 74 I er.reg.utb. I 790 7 71 2 Övr. kurser 1 740 12 61 5 Alla 29 450 12 71 2 Källa: AMS
Andelen deltagare i reguljär utbildning var 1988/89 27 procent av den totala volymen. Under 1989/90 har andelen gått ned till 23 procent. Denna tendens fortsätter. Arbetsförmedlingarna anvisar i allt större utsträckning upphandlade kurser framför platser i re— guljär utbildning. Enligt regleringsbrev bör reguljär utbildning komma ifråga främst för personer med arbetshandikapp och för lokalt bundna sökande. De aktuella utbildningarna är främst all- mänteoretiska kurser på grundskole— eller gymnasieskolenivå,
SOU 1991: 65 Kapitel 2
men även yrkesinriktade kurser är vanliga. 1 Malmöhus län t.ex. SOU 1991: 65 beviljades under tredje kvartalet 1989 ca 900 personer arbets— marknadsutbildning i det reguljära skolväsendet. Av dessa avsåg hälften studier i komvux etapp 1—3. Den näst största delen avsåg vårdområdet. Därutöver gällde besluten utbildningar inom skilda områden, t.ex. ADB, hotell och turism, trädgård, träteknik, labo- ratorieteknik, trafiklärare, livsmedelsteknik.
Utbildningen skall normalt vara inriktad mot ett bestämt yrke. Allmänna baskunskaper som förberedelse för yrkesutbildning kan i vissa fall vara nödvändiga, men då som ett led i en yrkesutbild- ning. Man är för närvarande mera restriktiv än tidigare när det gäller att bevilja flera års utbildning i t.ex. komvux. Kort, yrkesin- riktad utbildning prioriteras. Avsikten är att studierna skall på kortast möjliga tid leda till arbete och varaktig sysselsättning.
AMS och länsarbetsnämnderna arbetar kontinuerligt med en effektivisering av arbetsmarknadsutbildningen. Ambitionen är bl.a. att utveckla upphandlarkompetensen i syfte att öka konkur— rensen mellan utbildningsanordnarna och hålla priserna nere. Ett annat mål är att bättre anpassa utbildningen till de individuella behoven.
Verksamheten är nu inne i en fas där man övergår från detalj— styrning till målstyrning. Avsikten är att i större utsträckning koppla ekonomin till målen. ] en verksamhetsplan för året lämnar AMS sin syn på hur verksamheten bör bedrivas. Länsarbetsnämn- derna utformar i sin tur policydokument till arbetsförmedlingar— na. Tillsynsverksamhet och ledningskonferenser ingår också i styr- filosofin.
Tillämpningen av reglerna om arbetsmarknadsutbildning
Frågan om arbetsmarknadsutbildning kommer som regel upp i samband med att en person söker arbete. lbland hänvisas också personer till förmedlingen av någon studievägledare eller kurator. ] första hand gäller det att kunna erbjuda ett nytt arbete. Först i andra hand diskuteras behovet av kompletterande utbildning. Ef- tersom arbetsmarknadsutbildningen har en sådan omfattning är det nödvändigt att arbetsvägledarna har goda kunskaper om olika utbildningsvägar och vilken kompetens dessa ger för att utbild- ningsinsatsen skall kunna vägas i förhållande till sökandens tidiga- re utbildningsbakgrund och bli en del i en mer långsiktig lösning.
Enligt förordningen (1987:406) kan arbetsmarknadsutbildning beviljas till personer som är arbetslösa eller löper risk att bli ar- betslösa. Den som har anställning kan också beviljas arbetsmark- nadsutbildning om personen ifråga 1) utbildas till ett yrke där det egna könet är underrepresenterat, 2) saknar yrkesutbildning eller har en kortare eller föråldrad yrkesutbildning och arbetsmark- nadsutbildningen är ägnad att ge arbetstagaren en starkare ställ-
Kapitel 2
ning på arbetsmarknaden eller 3) utbildas till ett yrke inom till— verkningsindustrin eller inom vård— och omsorgssektorerna. Ut- bildning under 3) kan inte beviljas till dem som redan har en an- ställning inom tillverkningsindustrin eller inom vård och omsorg..
Flyktingar, som har fått arbets— och uppehållstillstånd kan un— der tre år därefter beviljas arbetsmarknadsutbildning, trots att de inte är eller löper risk att bli arbetslösa eller har svårt att få sta- digvarande arbete på den öppna marknaden.
När det gäller grupper under 1—3) ovan får enbart upphandlad utbildning komma ifråga. För flyktingar finns ingen sådan restrik— t|on.
Till gruppen arbetslösa räknas även deltidsarbetslösa och per- soner som har tillfälligt arbete, men här ingår också personer som vill ut på arbetsmarknaden, t.ex. ungdomar, invandrare, hemarbe- tande. Gruppen hemarbetande är numer inte så stor.
Den största gruppen som söker sig ut på arbetsmarknaden är naturligt nog invandrarna. Många invandrare har en svag utbild- ningsbakgrund. Utöver kunskaper i svenska behöver de ofta för- bättrade baskunskaper, innan de kan hänvisas till en lämplig yr— kesutbildning. Som framgår av tabell 2.7 var nära 20 procent av de studerande som fått utbildningsbidrag 1988/89 för studier i komvux etapp 1 utländska medborgare.
När det gäller att bedöma vilka som kan anses löpa risk att bli arbetslösa kan det finnas variationer både mellan länen och inom länen. Den nuvarande situationen med ökad arbetslöshet har medfört att kriterierna skärpts för när risk för arbetslöshet skall anses föreligga. Kravet på många håll är att varsel om uppsägning skall ha lagts. På andra håll har man en mjukare tolkning. De re- gionala förhållandena inverkar givetvis, liksom tillgången på re— surser.
Bland dem som riskerar att bli arbetslösa är personer med nå— gon form av arbetshandikapp en stor grupp. Den som av medi- cinska skäl inte kan fortsätta med sitt arbete anses tillhöra risk— gruppen. Enligt AMS föreskrifter delar man in handikappen efter dels mer uttalade fysiska handikapp, t.ex. hörsel— och synskador, dels andra somatiska, psykiska eller sociala problem som kan medföra nedsatt arbetsförmåga. 1 den senare gruppen finns perso- ner med olika grad av arbetshandikapp, från t.ex. lindrigare aller— gibesvär till svårare förslitningsskador. Många är redan sjukskriv- na och i sådana fall är försäkringskassan inblandad. Handikappets art är emellertid inte avgörande. Efter utredning hos arbetsför- medlingen söker man även i dessa fall hänvisa till nytt arbete eller i andra hand till omskolning. Är utbildning aktuell och personen ifråga har sjukpenning eller arbetsskadeersättning kan han eller hon som regel också beviljas arbetsmarknadsutbildning. Utbild— ningsbidraget reduceras i dessa fall med sjukpenningen. Beloppet i utbildningsbidrag blir som regel endast 10 kr. per dag. Dessut-
SOU 1991: 65 Kapitel 2
om kan eventuella särskilda bidrag för resor, läromedel m.m. be- talas ut.
Sedan den 1 juli 1990 gäller strängare krav på att arbetsgivaren skall ta ansvar för rehabilitering av anställda med nedsatt arbets- förmåga. Den s.k. 3z8—sjukpenningen ersätts fr.o.m. den 1 januari 1992 med rehabiliteringsersättning.
Frågorna om Sjukförmåner under studier behandlas också i av- snitt 2.8.
Personer som inte är arbetslösa eller löper risk att bli arbetslö- sa kan som nämnts under vissa förhållanden beviljas arbetsmark- nadsutbildning. Bestämmelserna som återfinns i 10 & förordning— en om arbetsmarknadsutbildning härrör från 60—talet, då särskil- da åtgärder för att öka rekryteringen till bristyrken sattes in. Det primära syftet med de nuvarande reglerna är att stärka individens ställning i arbetslivet. Budgetåret 1990/91 har bristyrkestänkandet på nytt kommit in i bilden, när de nämnda reglerna tillkom om att man kunde lämna utbildningsbidrag till anställda som ville ut- bilda sig till ett yrke inom tillverkningsindustrin eller inom vård/ omsorg.
Med svag ställning på arbetsmarknaden kan man, enligt vad en länsarbetsnämnd uppger, exempelvis avse en person som har grundskola, men som saknar yrkesutbildning eller har en föråld- rad yrkesutbildning. Det uppges att man delvis också börjar ac- ceptera vissa monotona jobb som genomgångsyrken, t.ex. lokal- vårdare.
För flyktingar finns särskilda möjligheter att få utbildning un— der de tre första åren av vistelsen i Sverige även om de har ett stadigvarande arbete. Även i de här fallen skall emellertid arbets- marknadsskälen vägas in i bedömningen. Bestämmelsen avser flyktingar, men det är olika uppgifter om huruvida man skiljer på flyktingar och andra invandrare.
Reglerna om arbetsmarknadsutbildning är utformade så att de skall ge ett visst handlingsutrymme. Därav följer att en helt en— hetlig regeltillämpning inte kan nås. Frågorna har diskuterats i samtal med tjänstemän hos bl.a. AMS och några länsarbetsnämn- der. Jag har kunnat konstatera att handläggningen kan rymma svåra avvägningar i det enskilda fallet. Arbetsmarknadens behov och den enskildes önskemål sammanfaller inte alltid. En stor del av ”ärendena" rör också människor som har problem av olika slag. Handläggaren bedömer behoven på grundval av sökandens situation. För en person som t.ex. bedöms ha en svag ställning på arbetsmarknaden kan ett positivt beslut fattas både med stöd av 9 5 (risk för arbetslöshet) och med stöd av 10 5 (svag ställning). Är personen flykting kan även" 11 5 vara tillämplig.
Behoven av arbetsmarknadsutbildning är naturligtvis beroende av sysselsättningsläget i regionen. Därmed varierar också utflödet av medel. Under vissa perioder har det funnits utrymme för en mer generös inställning till personer som inte varit arbetslösa.
SOU 1991: 65 Kapitel 2
Finns medel tillgängliga är det naturligtvis lättare att hjälpa män- niskor som vill förändra sin situation. Vissa grundvillkor måste emellertid vara uppfyllda.
En konsekvens av systemet kan med andra ord bli att resurser- na inte alltid går till dem som har de största behoven. Förhållan- dena kan variera från år till år och ibland även under året. Efter- som man försöker att ge stöd så långt det är möjligt till dem som vänder sig till förmedlingen, blir det närmast principen ”först till kvarn” som blir gällande. För den arbetsförmedling som förbru— kat sin kvot för året måste ansökningar i fortsättningen avslås på grund av resursbrist. Det kan hända att det i sådana lägen finns pengar kvar på andra håll. Samordning inom länen förekommer, men inte alltid.
Resurserna för utbildningsbidrag har hittills varit anvisade un- der ett förslagsanslag. Begränsningen har i stället legat i resurser- na för utbildningsplatser. Fr.o.m. budgetåret 1991/92 är detta ändrat. Kostnaderna för utbildningsbidrag skall räknas in i de re- surser som tas i anspråk. Anslagsformen har också ändrats till ett reservationsanslag.
Utflödet av utbildningsbidrag är en följd av beslut om arbets- marknadsutbildning. Försäkringskassorna beräknar och betalar ut bidraget. Kassorna sköter också prövningen av och utbetalningen av särskilt bidrag. Det dubbla huvudmannaskapet medför att vissa delar i verksamheten blir omständligare, t.ex. när det gäller ut- bildning av personal och information gentemot den enskilde, och uppföljningen försvåras.
Uppdelningen mellan myndighetsområdena förefaller emeller- tid i stort sett ha fungerat väl. Flera handläggare hos arbetsför- medlingen har uppgett att kontakterna med försäkringskassan har varit goda. Synpunkter som kommit fram är att försäkringskassan ibland tar på sig en överprövningsroll som de inte har. Hos för— säkringskassan har man pekat på det otillfredsställande i att bara betala ut pengar utan att kunna ta fullt ansvar för om det är rim- ligt eller ej. De önskar att de hade mer kunskaper om situationen för den enskilde. Ibland gör de förfrågningar hos arbetsförmed— lingen, men i en del fall görs utbetalningar, även när de ifrågasät— ter det.
Reglerna om särskilt bidrag är svåröverskådliga. Bidrag kan be- talas ut för dagliga resor, läromedel, kursavgifter och för kostna- der i samband med utbildning på annan ort, studieresor, praktik— resor, korta kurser och utbildning utomlands. När det gäller dag- liga resor måste man ibland bedöma s.k. rimligt pendlingsavstånd väntetider m.m. 1 kursavgiften vid folkhögskolor ingår många gånger kost och logi, och då måste man utreda hur stor den delen kan anses vara och göra en skälig minskning av bidraget.
Ett stort antal ärenden rör reseersättningar. Här varierar också reglerna, vilket gör att systemet upplevs som svårhanterligt, säger man på försäkringskassan i Stockholm. Ett problem som
SOU 1991: 65 Kapitel 2
hänger ihop med det är att det kan bli olika bedömning på olika SOU 1991: 65 kontor. Kapitel 2
2.7. Studiestöd för kortare studier och uppsökande verksamhet
Korttidsstudiestöd och internatbidrag
Tim— och dagstudiestöd infördes 1976 efter förslag av kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX betänkande SOU 1974:54). Syftet var att ge kortutbildade vuxna möjligheter att på arbetstid delta i studiecirkelverksamhet eller korta ämne- skurser vid folkhögskola.
Timstudiestödet blev tillgängligt för deltagare i s.k. prioriterade studiecirklar på grundskolenivå (cirklar i svenska, engelska, mate- matik, samhällskunskap, hemspråk, fackliga ämnen samt speciella cirklar för handikappade).
Senare har en utvidgning skett så att cirklar i basämnen på gymnasieskolenivå också ger rätt till bidrag samt kurser i komvux och statens skolor för vuxna i motsvarande ämnen (dock inte etapp 3) och yrkesinriktade ämnen. Några andra utbildningar har också tillkommit.
Dagstudiestöd, som bestod av inkomstbidrag och internatbi- drag, kunde från början beviljas för i princip alla korta kurser vid folkhögskolor. Numera har en åtstramning skett som innebär att vissa hobby— och fritidsbetonade kurser inte längre ger rätt till stöd.
Det har ankommit på Skolöverstyrelsen att efter samråd med CSN avgöra vilka studiecirklar och vilka kurser som skall ge rätt till stöd. Fr.o.m. juli 1991 är det CSN som beslutar i dessa frågor efter samråd med folkbildningsrådet.
År 1987 ersattes inkomstbidraget i dagstudiestödet och timstu- diestödet av korttidsstudiestöd. Korttidsstudiestöd kan beviljas ba— ra till arbetstagare. lnternatbidraget däremot, som avser att täcka kostnader för resa, kost och logi i samband med utbildning, kan beviljas både till arbetstagare och icke arbetstagare. Några ålders- regler infördes aldrig i systemet. Det blev därför möjligt för pen- sionärer att söka internatbidrag för olika kurser vid folkhögsko- lor. Sedan 1987 pågår en försöksverksamhet som ger möjlighet för pensionärsorganisationer och handikapporganisationer att sö- ka internatbidrag kollektivt. Jag återkommer till denna fråga se- nare.
De nuvarande reglerna för korttidsstudiestöd och internatbi- drag har redovisats i avsnitt 1.3. Stöd för kortare studier kan, som där nämnts, sökas kollektivt av facklig organisation och av enskil- da personer. De kollektivt beviljade stöden dominerar, vilket framgår av tabell 2.8.
Tabell 2.8 Korttidsstudiestöd och internatbidrag 1989/90 Korttidsstudiestöd lnternatbidrag Milj. kr. Milj.kr. Kollektiva stöd LO 118,3 40,0 TCO 5,3 6,3 Ovriga löntagarorg 0,7 0,5 Alla 124,3 46,9 Pensionärs—och .. 9,0 handikapporg. Enskilda stöd 4,9 4,8 Totalt 129,2 60,6
Källa: CSN
Kollektivt Sökta Stöd
] samband med” ansökan om bidrag för uppsökande verksamhet söker de fackliga organisationerna som regel också korttidsstudie- stöd för de deltagare i cirklar/kurser som planeras bli förlagda på arbetstid samt om internatbidrag, när utbildningen avser kurser vid folkhögskola. Möjligheterna för uppsökarna att kunna erbjuda både studiealternativ och studiestöd var en bärande tanke i 1975 års reform.
Enskilt sökta stöd
Av de medel som betalades ut för korttidsstudiestöd och internat- bidrag under 1989/90 hade bara 5 procent sökts av enskilda per— soner.
En genomgång som CSN gjort av enskilda ansökningar som bl- fallits av vuxenutbildningsnämnderna i Jönköping, Linköping och Kalmar under 1989/90 (ca 1 000) visar bl.a. följande:
I hela gruppen var 65 procent arbetstagare och 35 procent icke arbetstagare; kvinnorna utgjorde 66 procent; de deltagare som var 61 år eller äldre utgjorde 31 procent. Kurser vid folkhögskolor var vanligast förekommande (72 procent). Komvux—kurser svara- de för 23 procent, medan studiecirklarna utgjorde endast 5 pro- cent. Den jämförelsevis stora andelen för komvux beror på att särskilda kurser för vårdpersonal anordnats.
Endast en mindre del av ansökningarna avser studier i basäm- nena svenska, engelska eller matematik (10 procent). Drygt 20 procent av folkhögskolekurserna avsåg ledarutbildningar eller andra kurser som exempelvis i hälsovård, kvinnofrågor, kurser
SOU 1991: 65 Kapitel 2
inom kooperationen. En stor del vänder sig till pensionärer, t.ex. åldringsvård och olika samhällsämnen.
Ungefär hälften av hela gruppen sökte enbart internatbidraget och 23 procent sökte både korttidsstudiestöd och internatbidrag. Ca hälften hade också sökt stöd tidigare år. Ungefär hälften i hela gruppen hade enbart 8 års folkskola som Utbildningsbakgrund, varav gruppen över 61 år utgjorde flertalet. Ca 5 procent hade högskolebakgrund, varav en stor del deltog i handikappkurser.
Uppsökande verksamhet
Genom riksdagens beslut 1970 infördes ett tilläggsbidrag för de s.k. prioriterade studiecirklarna i ämnena svenska, engelska, mate- matik och samhällskunskap motsvarande grundskolans nionde årskurs. Avsikten med bidraget var dels att studierna i dessa äm- nen, om möjligt, skulle bli avgiftsfria för deltagarna, dels att stu— dieförbunden skulle kunna bedriva en aktiv uppsökande verksam- het. Förbunden fick själva avgöra hur bidraget skulle fördelas mellan de båda ändamålen.
1 och med vuxenutbildningsreformens tillkomst 1975 sattes re- kryteringsfrågan i förgrunden. Särskilda resurser anvisades för uppsökande verksamhet på arbetsplatser. Syftet var att nå grup- per i arbetslivet som hade bristfällig utbildning och besvärliga ar- betsförhållanden. En mindre summa avsattes också under ett par år för försöksverksamhet med uppsökande verksamhet i bostads- områden. Resurserna för verksamheten fördelades av skolöversty— relsen fram till den 1 juli 1978, då anslaget fördes över till CSNs ansvarsområde.
De fackliga organisationerna fick ansvaret för själva verksam— heten, eftersom den var avsedd att bedrivas på arbetsplatserna. Genom den tidigare införda lagen (1974:358) om facklig företro- endemans ställning på arbetsplatsen räknade man med att verk— samheten delvis kunde bedrivas av studieorganisatörerna på be- tald arbetstid. Särskilda medel för utbildning av studieorganisatö- rer avsattes.
Till en början kunde enbart arbetstagarorganisationerna söka bidraget. En ändring infördes emellertid den 1 juli 1977 som in— nebar att även vissa näringslivsorganisationer fick rätt att söka bi- drag.
Nuvarande regler
Bestämmelser om verksamheten finns i förordningen (1980:483) om statsbidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser m.m. Enligt dessa kan lokal facklig organisation eller organisation inom Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Företagarnas Riksorganisation och Sveriges Fiskares Riksorganisation (SFR) få statsbidrag för
SOU 1991: 65 Kapitel 2
uppsökande verksamhet. Bidrag kan beviljas för särskilt planlagda projekt. Organisationen skall i ansökan ange vilken grupp som man avser vända sig till. om projektet har planerats i samråd med berörd arbetsgivare samt kostnaderna för projektet. Vid prövning- en av ansökningarna skall företräde ges åt projekt som avser verk- samhet bland arbetstagare eller näringsidkare med bristfällig ut- bildning och besvärliga arbetsförhållanden. Därefter skall företrä- de ges åt sådana projekt som bedöms ha de bästa förutsättningar- na att nå dessa arbetstagare eller näringsidkare.
Vare/tatbildningsnämnderna (VUN) prövar ansökningarna. Nämnderna utanordnar också bidragen, men utbetalningen sker av CSN. Bidrag kan beviljas för högst ett år. Pågår projektet un- der ett helt budgetår delas utbetalningen upp på fyra gånger. Se- nast en månad efter genomfört projekt skall en redovisning göras till VUN. CSN redovisar uppgifter årligen för hela landet.
Tabell 2.9 Bidrag till uppsökande verksamhet. Antal ansökningar och beviljade belopp - 1989/90
Organi— Antal ansökningar Belopp milj.kr. sation Bifallna % av ansökn.Beviljat % av sökt belopp LO 1 204 94 38 400 59 TCO 130 85 3 380 54 LRF 57 78 1 250 29 SRO 20 91 380 44 SFR 0 0 SAC 18 82 204 52 Ovriga 6 67 30 25 Alla 1 435 92 43 644 56 Källa: CSN
Tabell 2.10 Redovisade kostnader för uppsökande verksamhet 1988/89
Kostnadsslag Belopp tkr % Utbildning av uppsökare 5 095 11 lnformationsmaterial 2 770 6 Arvoden till uppsökare 28 173 62 Resor och traktamenten 5 807 13 Administration (matr, porto, tel) 3 491 8 Totalt 45 336 100 Källa: CSN
För 1991/92 finns anvisat 55 milj.kr. för uppsökande verksam- het. För planering av uppsökande verksamhet och utbildning av studieorganisatörer har anvisats 20 milj.kr., vilka fördelas av CSN direkt till organisationerna.
CSN publicerade i början på 80—talet tre rapporter där den uppsökande verksamheten och stödet för korta studier behandla- des. (”Vem blev uppsökt och vad hände sedan?", Stockfelt— Öberg, CSN—rapport 197925; ”Har vuxenstudiestödet haft utbild-
SOU 1991: 65 Kapitel 2
ningspolitiska konsekvenser?”, Stockfelt—Öberg, CSN—rapport 1982z3; ”Vilka har fått timstudiestöd och dagstudiestöd och vad har utbildningen betytt för dem?", Öberg, CSN—rapport 19832). Bland andra redovisningar kan nämnas en rapport från TCO 1984 ”Vuxenutbildning - ett fackligt ansvar” där resultaten från ett projekt med uppsökande verksamhet i Södermanland redovisades.
] de nämnda rapporterna belyses de svårigheter som är för— knippade med rekrytering av kortutbildade. ] StockfeIt/Öbergs rapport sägs t.ex. att den målgrupp som det är fråga om är mycket litet studiebenägen. Gruppen studieobenägna minskar ba- ra i den mån man när var och en i den med en övertygande kraft. Man framhåller vidare bl.a. bristen på kunskaper om medlemmar- nas Utbildningsbakgrund, liksom behoven av att projekten får fortgå längre tid än ett år.
En fråga som återkommer är att rekryteringen i så stor ut— sträckning koncentrerats till fackliga studier. Den övervägande delen av resurserna för korttidsstudiestöd har också gått till fack- lig utbildning.
1 en rapport från RRV ”Vuxenstudiestödet” 1984 pekade man på att verksamheten ofta bedrevs alltför generellt. Målgruppen beskrevs i ansökningarna ofta i så generella termer att de inte kunde utgöra underlag för urval mellan olika projekt. 1 Ahléns utvärdering ”Vuxenutbildning", 1985, framhölls att rekryteringen till fackliga studier kunde förklaras med hänsyn till att den sam- manföll med de stora reformerna på arbetslivets område. Trots det skulle sannolikt fler ha rekryterats om uppsökarna informerat om andra studier än fackliga. Studieutbudet borde därför vidgas, ansåg Ahlén.
År 1985 fastställde CSNs styrelse måldokumentet ”Uppsökan- de verksamhet — mål och riktlinjer” som arbetats fram i en grupp, där företrädare för vuxenutbildningsnämnderna och de fackliga organisationerna ingått. l dokumentet tar man upp intentionerna bakom reformen och pekar på angelägenheten att söka nå dem som, förutom att de har en bristfällig utbildning, också har andra studiehinder som gör att de inte själva söker sig till studier. CSN pekar också på vikten av att söka finna det rätta utbildningsalter- nativet. Utbudet bör inte begränsas till organistionsanknuten ut- bildning.
Frågan om utbildningsalternativ togs därefter upp i budgetpro- positionen 1987/88. Där anfördes att stöden i större utsträckning borde ges till grundläggande studier i allmänna ämnen, typ sven- ska, engelska matematik och samhällskunskap.
] en gemensam skrivelse från LO och TCO 1987 till de fackli- ga organisationerna underströks att en bred facklig medlemsut- bildning skulle prioriteras framför funktionsutbildning. Sådan ut- bildning, som riktar sig till förtroendevalda, skulle bedrivas med andra medel än vuxenstudiestöd.
SOU 1991: 65 Kapitel 2
Fin vux undersökning
Under hösten 1990 genomfördes en studie för Finvux räkning av av 36 projekt där medel beviljats för uppsökande verksamhet och för korttidsstudiestöd/internatbidrag. Studien ”Uppsökande verk- samhet och stöd till korta studier" som genomförts av Staffan Larsson, institutionen för pedagogik och psykologi, Linköpings universitet, har publicerats i Linköpings universitets rapportserie (Rapport LiU—PEK—R—123). En kort sammanfattning skall här gö— ras.
Larsson konstaterar inledningsvis att tidigare undersökningar visat på problem när det gäller de korta stödens måluppfyllelse. Syftet med den nya undersökningen var alltså inte att visa proble- mens existens utan att utreda bakgrunden till dessa.
1 27 av de 36 undersökta projekten har medel sökts för både uppsökande verksamhet och för korttidsstudiestöd/internatbidrag. Uppsökarna har oftare varit knutna till avdelningen än till en 10- kal enhet. Som regel har man valt att gå ut till alla medlemmar. Arbetssätt och kursutbud är normalt detsamma år från år. lbland gör man dock särskilda satsningar på vissa orter eller för vissa grupper. Rekryteringen gäller i första hand facklig grundutbild- ning och i andra hand allmänfacklig vidareutbildning.
Det finns ingen klar relation mellan storleken på det belopp man sökt och antalet personer man sökt upp. Ena ytterligheten är att man nått 5000 personer för en kostnad på 30000 kr., den andra rör 70—80 personer för en kostnad av 50000 kr. Variatio- nen i kostnad per uppsökt person är alltså 6 kr. till 650 kr. ] drygt hälften av projekten är kostnaden under 100 kr. per person. 1 en del fall har vissa kostnader täckts med stöd av förtroende- mannalagen.
1 två projekt har man lyckats rekrytera nästan alla till någon form av studier. ] tre projekt har bara fem procent av de uppsök- ta börjat studera. I regel har mer än hälften av de som deltagit i cirklar och kurser studievana. l nästan alla projekt har man gjort orealistiska antaganden om behov av medel för korttidsstudiestöd och internatbidrag. Man har planerat för kurser på arbetstid, men de har ofta fått förläggas till fritid. Anledningen till det är främst att ersättningen för inkomstbortfallet varit för dålig och att många inte vill gå ifrån arbetet. Studieaktiviteten kan alltså vara relativt stor, men eftersom något inkomstbortfall inte uppkom— mer, så betalas det inte ut något studiestöd.
Uppsökarna i de flesta projekten anser att ett avgörande skäl till att man inte vill delta är att stödet är för lågt. De personer man vänder sig till har som regel en låg inkomst. Varje bortfall upplevs som en orimlighet.
När det gäller facklig utbildning har facken ofta gått in och be- talat mellanskillnaden mellan förlorad inkomst och stödet. Det ta-
SOU 1991: 65 Kapitel 2
lar för att man anser ersättningsnivån vara betydelsefull för rekry- teringen.
l drygt en tredjedel av projekten redovisar man ett mycket lågt studieintresse. På en del arbetsplatser finns intresse hos vissa grup- per och i fyra projekt var nästan alla som söktes upp intresserade av att delta.
Kursutbudet är ofta begränsat till ett antal kurser som ingår i organisationens eget utbud. lbland informerar man om komvux kurser, men dessa prioriteras knappast. Ibland upplyser man om annan utbildning, t.ex. YTH eller lämnar material över cirklar i olika ämnen. Man kan alltså dela in utbudet i två varianter, där den dominerande är att att skapa intresse för facklig verksamhet. Den andra varianten är en relativt bred inriktning av studier utan prioritering, vilket gäller i åtta av projekten.
Den uppsökande verksamheten går alltså till stor del ut på att informera om ett studieutbud i stället för att ta reda på den en- skildes intressen. Utbudet ser också ut att vara begränsat till att utbilda för roller som många i målgruppen inte upplever sig ha. En stor del av uppsökarna förefaller se sin egen roll främst som företrädare för det fackliga utbudet. För dem är uppsökeriet ofta en del i det fackliga arbetet och kurserna ses som ett instrument för denna verksamhet. Det finns alltså en påfallande skillnad i sy- nen på meningen med verksamheten mellan uppsökarna och vad som framgår i de officiella texterna.
Uppsökarna har som regel stor erfarenhet på området. Men det är ändå stor omsättning på både uppsökare och studieorgani— satörer och det är svårt att rekrytera nya. Ofta blir det därför folk från avdelningarna som gör arbetet. Grundtanken om närheten mellan uppsökare och anställda undergrävs.
Uppsökarna har ofta trycket på sig att åstadkomma resultat; de blir produktivitetsstyrda. Det kan leda till att man går förbi per— soner i den mest prioriterade gruppen, men som man vet är svår— rekryterade. Man satsar i första hand på ett antal säkra kort. Pro- blemet uppstår emellertid inte när man vänder sig till alla med- lemmar.
En mer långsiktig strategi redovisas bara i några få projekt, där man informerat om cirkelstudier som ett mellansteg till komvux— studier. Som jämförelse nämns den s.k. ABF—skolan i Norrbotten, där man helt inriktat sig på att rekrytera studieovana till basäm- nesutbildning. Där har i uppläggningen också ingått att skapa en övergång mellan korta och längre studier.
De beviljade resurserna för projekten utnyttjas som regel. Ef— tersom medlen för korttidsstudiestöd inte förbrukas, behöver nå- gon prioritering mellan grupperna inte göras. Studiestödet har alltså kommit att användas för de kurser som uppsökarna priori- terar.
SOU 1991: 65 Kapitel 2
Möjligheterna för vuxenutbildningsnämnderna att styra verk- SOU 1991; 65 samheten är begränsad, eftersom tillgängliga resurser för korttids- Kapitel 2 studiestöd överstiger efterfrågan.
Urvalsprö vningen
1 den nämnda förordningen om statsbidrag till uppsökande verk- samhet sägs att företräde skall ges åt projekt som vänder sig till personer med bristfällig utbildning och besvärliga arbetsförhållan- den. Dessa regler har emellertid endast tjänstgjort som ett slags vägvisare.
Något egentligt urval förekommer knappast. Av tabell 2.9, vil- ken hämtats ur CSNs senaste anslagsframställning, framgår att praktiskt taget alla ansökningar under 1988/89 har beviljats (92 procent). Däremot har man inte haft resurser att bevilja de sökta beloppen mer än till 56 procent. I stället för att välja mellan pro- jekt har mamalltså skurit ner de begärda beloppen.
När det gäller korttidsstudiestöd och internatbidrag som söks kollektivt tillämpar man samma förfarande som ifråga om uppsö- kande verksamhet, dvs. det övervägande antalet ansökningar från organisationerna beviljas, men de sökta beloppen reduceras. Här har man emellertid inte haft samma anledning att vara restriktiv, eftersom beviljade stöd inte utnyttjas helt. Av sökta belopp 1988/89 beviljades 72 procent. Denna summa utgjorde emellertid samtidigt 178 procent av tillgängliga resurser.
1 RRVs revisionsrapport 1984 fördes den tanken fram att VUN borde avslå flera ansökningar och i stället bevilja medel för pro- jekt som vände sig till den egentliga målgruppen. Det är emeller- tid ganska förståeligt att nämnderna tillämpar urvalsreglerna på det sätt man gör. Fördelningen av stöd till enskilda arbetstagare görs i samband med den uppsökande verksamheten. Nämnderna har därmed små möjligheter att påverka användningen. Det kan också vara svårt för nämnderna att avgöra om den ena fackliga organisationen som söker stöd för att vända sig till kortutbildade har bättre utsikter att nå ett bättre resultat än en annan som pla- nerar liknande aktiviteter. Av de utvärderingar som gjorts av verksamheten kan man emellertid konstatera att nämnderna varit ganska passiva när det t.ex. gällt att styra resurserna till mer över- bryggande utbildning. Detta pekar bl.a. Larsson på i sin under— sökning. Det kan nog också fastslås att det dubbla huvudmanna- skapet — där CSN och nämnderna beviljat medel, men organisa— tionerna haft ansvaret för bedrivandet av verksamheten — har lett till bristande effektivitet. Urval bland enskilda ansökningar är beroende av antalet an- sökningar och avsatta resurser. Som regel har nämnderna haft möjligheter att bevilja flertalet enskilda ansökningar. Normalt sor- terar man först bort ansökningar som t.ex. avser utbildning för
funktioner inom olika organisationer och ansökningar från perso- ner som har en högskoleutbildning tidigare. Det är den som be- döms ha störst behov av utbildning och stöd som ges företräde. Grundläggande studier i basämnen prioriteras. Räcker emellertid tillgängliga medel till fler sökande prövas även sådana som sorter- ats bort i steg 1. Vid prövningen av ansökningar om internatbi- drag från icke arbetstagare gäller särskilda urvalsregler. I sådana fall skall hänsyn tas till bl.a. Utbildningsbakgrund, handikapp, glesbygdsboende. Urvalsreglerna och dess tillämpning kan emel- lertid bara delvis bidra till att stöden styrs till den mest behövan- de målgruppen. För måluppfyllelsen är naturligtvis också en av- görande förutsättning att denna prioriterade grupp söker sig till studier.
Försöksverksamhet med kollektiva ansökningar om internatbidrag från pensionärs— och handikapporganisationer
En försöksverksamhet med kollektiva ansökningar om internatbi- drag från pensionärs— och handikapporganisationer har bedrivits sedan januari 1987 enligt en särskild förordning (19862850, än- drad senast 19881499). CSN har i en rapport den 29 augusti 1989 redovisat en utvärdering av verksamheten. En förlängning av för- söksperioden till den 30 juni 1992 har därefter skett (prop 1990/91:100, SfU 1990/91:12).
Bakgrund
1 anledning av budgetpropositionen 1982/831100 behandlade riks— dagen frågan om en utvidgad rätt att söka tim— och dagstudiestöd kollektivt. Utskottet förutsatte i sitt betänkande (1982/83szU 19) att regeringen skulle pröva om det utan större svårigheter gick att utvidga rätten att göra kollektiva ansökningar till att avse även De Handikappades Riksförbund (DHR) och Handikappförbundens Centralkommitté (HCK). Betänkandet godkändes av rikdagen. Regeringen gav därefter CSN i uppdrag att utreda frågan. CSN lämnade en rapport i oktober 1984. Under våren 1985 utarbeta- des ett förslag inom utbildningsdepartementet, som innebar att en viss del av resurserna för internatbidrag skulle avsättas för pensio- närer och handikappade. Stöden skulle beviljas efter kollektiv an- sökan från pensionärs— och handikapporganisationer som anord- nade samverkanskurser vid folkhögskola.
Förslaget möttes av positiva reaktioner i remissbehandlingen. Pensionärernas Riksorganisation (PRO) ansåg att en viss del av medlen skulle avsättas till deras folkhögskola i Gysinge. DHR och HCK ansåg att antalet enskilda ansökningar under de tidigare åren kunde utgöra grund vid fördelningen. CSN framhöll att kol-
SOU 1991: 65 Kapitel 2
lektiva ansökningar om timstudiestöd och inkomstbidrag även i fortsättningen borde förbehållas de fackliga organisationerna och gälla arbetstagare.
Försöksverksamhet i två år
Regeringen föreslog i budgetpropositionen 1985/862100 att pensionärs— och handikapporganisationerna skulle kunna inge kollektiv ansökan om internatbidrag för sina medlemmar. Den ut- vidgade rätten skulle bedrivas som försöksverksamhet under två år fr.o.m. januari 1987. I sitt betänkande (SfU 1985/86:14) anför- de utskottet att man inte motsatte sig att verksamheten också kunde avse pensionärsorganisationer. Man framhöll dock att de begränsade resurserna för vuxenstudiestöd företrädesvis borde be- viljas till personer i aktiv ålder. Samma åsikt har utskottet redovi— sat senast i år när frågan om förlängd försöksverksamhet behand- lades (SfU 1990/91:12).
Av regleringsbrev framgår hur stor del av anslagsposten till korttidsstudiestöd och internatbidrag under året som kan använ- das till försöksverksamheten.
Budgetår Belopp, milj.kr. 1986/87 3,0 1987/88 8,0 1988/89 9,0 1989/90 9,6 1990/91 10,2 1991/92 10,2
CSNs rapport 1989
CSNs undersökning visade att berörda organisationer ansåg att verksamheten med kollektiva ansökningar hade inneburit fördelar jämfört med det enskilda ansökningsförfarandet. Att inte behöva namnge kursdeltagare i förväg underlättade utbyte av deltagare i sista stund vid t.ex. sjukdom. Det medförde att fler kurser kunde genomföras under rimliga ekonomiska förutsättningar. För vux— enutbildningsnämnderna hade ärendemängden minskat.
På en väsentlig punkt skiljde sig CSNs uppfattning från organi- sationernas. 1 allmänna råd hade CSN angett prioriteringsgrunder för fördelningen av stöd. Utbildningar av överbryggande utbild- ning skulle prioriteras. Detsamma gällde utbildningar som syftade till att utveckla handikappades färdigheter. Organisationerna me- nade att utbildningsbakgrunden inte borde påverka urvalet. Det var i stället skillnaderna i de faktiska kunskaperna man borde ta hänsyn till. Handikapporganisationernas uppfattning var att det är handikappet som är utgångspunkt för om en medlem behöver en
SOU 1991: 65 Kapitel 2
viss utbildning och inte vilken tidigare utbildning denne har. Or— ganisationerna kunde inte heller acceptera att föreningsutbildning och funktionsutbildning lågprioriterade av CSN. Även det förhål- landet att det fanns skillnader i tillämpningen mellan olika vuxen— utbildningsnämnder var ett hinder, menade man.
CSN redovisar i undersökningen vilka kurser och utbildningar som stöden utnyttjats för. Inom pensionärsorganisationerna står organisations- och funktionsutbildningar för merparten av utbe- talda stöd (56 procent). Motsvarande andel för handikapporgani— sationerna är 18 procent. Den överbryggande utbildning som syf- tar till att utveckla handikappades färdigheter omfattade 52 pro- cent.
CSN konstaterar att de utbildningsbehov som organisationerna vill tillgodose är av annan karaktär än dem som vuxenstudiestö- den i första hand är avsedda för. Därför anser nämnden att dessa, givetvis angelägna, utbildningsbehov inom gruppen pensionärer och handikappade bör tillgodoses på annat sätt än med hjälp av vuxenstudiestödsreformen. CSN föreslog som första alternativ att rätten att söka stöd kollektivt skulle upphöra när försöksverksam— heten avslutades. 1 andra hand menade CSN att bidrag skulle kunna utgå som organisationsstöd fördelade efter t.ex. medlem- santal. Först i tredje hand kunde nämnden tänka sig en fortsatt möjlighet till kollektiva ansökningar.
2.8. Sjukförmåner som studiestöd
För den som varit sjukskriven en tid skall försäkringskassan un- dersöka om någon åtgärd bör vidtas som förkortar sjukdomstiden eller helt eller delvis förebygger eller häver nedsättningen av ar- betsförmågan.
En sådan åtgärd kan vara t.ex. arbetsträning, behandling vid rygginstitut eller utbildning/omskolning. Enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) kan s.k. 3:8—sjukpenning betalas ut under den tid som rehabiliteringen pågår. Motsvarande bestäm- melser finns för den som har nedsatt arbetsförmåga på grund av arbetsskada i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF). Vid rehabilitering utges i sådana fall s.k. 6:5—sjukpenning eller liv- ränta.
När rehabilitering i form av utbildning är aktuell har den be- dömningen gjorts att det inte är lämpligt att personen ifråga fort- sätter i sitt gamla arbete och att det inte går att ordna ett annat lämpligt arbete utan att utbildningen först genomförs.
SOU 1991: 65 Kapitel 2
Undersökningar om rehabiliteringsåtgärder
] rehabiliteringsberedningens slutbetänkande (SOU 1988:41) ”Ti- dig och samordnad rehabilitering” redovisas en studie över reha— biliteringsåtgärder med sjukpenning. Undersökningen som gjordes av RFV på uppdrag av beredningen hade bl.a. till Syfte att kart- lägga omfattningen av sådana åtgärder.
I undersökningen ingick 20000 sjukfall för vardera åren 1982 och 1986. Det visade sig att av sjukfallen 1982 innehöll 457 (2 procent) inslag av ersättning enligt AFL 3:8 eller LAF 6:5. Mot- svarande antal för 1986 var 980 (5 procent). För rehabilitering inom reguljär utbildning utgjorde antalet dagar 1982 5 procent av totala antalet dagar med 3:8-sjukpenning. Ar 1986 hade andelen ökat till 7,6 procent. RFV konstaterade att av 1986 års sjukpen- ningkostnader, 20,2 miljarder kr., kunde ca 380 milj.kr. beräknas utgöra sjukpenning enligt AFL 3:8. Omsatt till åtgärder i form av reguljär utbildning motsvarade det ca 30 milj.kr.
Fr.o.m. juli 1990 särredovisas sjukpenning enligt AFL 3:8 och LAF 6:5 i RFVs register. Det finns alltså uppgift om de totala ut— betalningarna för dessa åtgärder. Däremot går det inte att få upp- gifter om vilket antal personer det är fråga om eller vilken form av rehabilitering som är aktuell. För att få sådana och andra frå- gor belysta har Finvux i samarbete med RFV och försäkringskas— sorna gjort en urvalsundersökning bland personer som uppburit 3:8— respektive 6:5—sjukpenning under september 1990. 1 bilaga 2 finns resultaten av undersökningen presenterade i tabellform. Här följer en kort sammanfattning.
Enligt RFVs register hade sammanlagt 8175 personer erhållit dagersättning under september 1990. De totala utbetalningarna uppgick till 60,8 milj.kr., vilket utgjorde drygt två procent av all utbetald sjukpenning enligt AFL och LAF under denna månad.
1 urvalet ingick personer födda dag 5, 15 eller 25 och som er- hållit dagersättning enligt AFL 3:8, LAF 615 eller annan form, tillsammans 780 personer (ca 10 procent). Av dessa har försäk- ringskassorna lämnat uppgifter för 738 personer. 1 den slutliga databehandlingen har ingått 717 personer. Bortfallet beror på brister i kodifieringen vid utbetalning samt vid överföring av upp- gifter från personakter till enkätunderlag. Bortfallet är relativt be- gränsat och får bedömas som försumbart.
Resultaten visar att av hela gruppen är 52 procent kvinnor. När det gäller ålder återfinns 63 procent i åldern 30—49 år. Jäm- fört med 1986 är könsfördelningen oförändrad, medan det ifråga om ålder skett en förskjutning från gruppen 50—59 år mot grup— pen 30-39 år. Antalet ersättningsdagar fördelas med 49 procent på 3:8-sjukpenning, 49 procent på 6:5—sjukpenning och 2 procent på annan form av dagersättning. Nära 80 procent påbörjade sin rehabilitering inom 12 månader efter sjukskrivningsdagen (tabell 13 i bilagan).
SOU 1991: 65 Kapitel 2
Rehabilitering i form av träning i reell miljö och övriga liknan- de åtgärder svarar för 50 procent av insatserna. Anmärkningsvärt är att reguljär utbildning svarar för 42 procent. För AMU är an- delen 8 procent.
Det är uppenbart att den trend till ökning av rehabiliteringsåt- gärder som den tidigare RFV—undersökningen visade 1986 har förstärkts senare år. Det kan vara ett tecken på att utbildning be- döms som en fungerande åtgärd för att den enskilde skall kunna komma tillbaka till arbetslivet.
Omfattningen av olika åtgärder framgår av tabell 2.1.1.
Tabell 2.11 Antal personer i rehabilitering uppdelat på rehabiliterings-
form Rchabiliteringsform Personer Antal %
Komvux grundskolenivå 44 6.1 Komvux gymnasieskolenivå 103 14. 4 Komvux yrkesinriktad 30 4. 2 AMU 57 7. 9 l—'olkhögskola 23 3. 2 Vårdhögskola 16 2. 2 Högskola enstaka kurs 4 0. 6 Högskola linje 34 4. 7 liöretagsintern utbildning 3 0.4 Utb hos privat anordnare 2 0.3 Ovrigt 44 6.1 Träning i reell miljö 211 29. 4 Arbetsträn ej arbl/AMl 3 0.4 Medicinsk rehabilitering 31 4. 3 Rygginstiut 7 l .0 ”Kroppsträning"ex rygg 1 0.1 Arbetslivstjänster/AMl 104 14.5 Totalt 717 1000
Man kan med undersökningsresultaten som grund räkna med att ca 3 000 personer under mätmånaden finansierade sina studier via ersättning från sjukförsäkringen, varav den övervägande delen, 82 procent, studerade i reguljär utbildning. Ca 1 600 gick i utbild- ningar som omfattade mer än 12 månader, och av dessa hade ca 1 200 ett utbildningsprogram som omfattade mer än 18 månader. Eftersom undersökningen gällde pågående fall, så går det inte att ange rehabiliteringens längd totalt.
Kostnaden för dagersättning under hela den tid som undersök- ningspersonerna varit föremål för rehabilitering fram t.o.m. sep- tember 1990 uppgår till ca 1093 milj.kr. På årsbas (tiden 1989— 09——1990—09) blir detta ca 550 milj.kr., vara ca 233 milj.kr. kan beräknas falla på reguljär utbildning och 317 milj.kr. på övrig re- habilitering. Det är således betydande summor i försäkringssyste— met som används för finansiering av utbildning.
SOU 1991: 65 Kapitel 2
För den som har en godkänd arbetsskada och genomgår reha- bilitering i form av utbildning ersätts 6:5—sjukpenningen ibland av livränta. RFVs rekommendation är att livränta skall beviljas om utbildningen sträcker sig över ett år. Det är emellertid osäkert om kassorna alltid följer rekommendationen. Det finns inga uppgifter om hur stor del av utbetald livränta som avser rehabilitering. Ut- betalningarna i egenlivränta var totalt under 1990 2 214 milj.kr.
Praxisutveckling
Genom utveckling av praxis har allt mer omfattande utbildningar kommit att bedrivas med ersättning i form av sjukpenning. Denna fråga belyser RRV ingående i sin revisionsrapport i december 1990 ”Vad skall sjukförsäkringen omfatta”. Där framhåller man att reglerna om sjukpenning är knapphändigt utformade. Praxis- utvecklingen har lett till att försäkringens räckvidd har ökat, vil- ket har medfört stigande kostnader. Man anser att orättvisor har uppstått mellan olika grupper studerande när det gäller studiefi- nansieringen. Tendenserna till överlappning mellan systemen har ökat under senare år. Gränslandet mellan förmånssystemen blir därmed mer utsträckt och diffus. RRV anser att en begränsning borde övervägas så att sjukpenning endast skall kunna utges un- der en begränsad tid, t.ex. längst två terminer.
Från RFVs sida har man påtalat behovet av skärpning av praxis och förtydliganden av bestämmelserna. Av yttrandet i maj 1989 över rehabiliteringsberedningens betänkande framgår att verket ser allvarligt på den utveckling som uppstått. Där sägs bl.a.:
”Genom ett antal domar i försäkringsöverdomstolen i slutet av 1983 och därefter har praxis vad gäller rätten till sjukpenning un- der tid för rehabilitering ändrats. Tidigare beviljades sjukpenning under yrkesinriktad rehabilitering i form av utbildning under längst ett år. Praxisändringen innebär att sjukpenning numera vanligen utges under hela utbildningstiden även om den är 3—4 år. ] vissa fall utges sjukpenning också under högskoleutbildning.
En av svårigheterna i dagens system är att bedöma hur lång utbildning som behövs för att den försäkrade skall kunna få ett nytt arbete. Det är en ofta svår bedömning som måste göras och där den försäkrade ibland kan ha långtgående krav. Det är i dag ingen ovanlig situation att utbildningarna pågår i många år. Be- redningen tar inte upp denna fråga liksom inte heller hur man skall se på långa utbildningar på högskole— och universitetsnivå. RFV anser att man måste fråga sig hur långt samhällets ansvar sträcker sig. RFV menar att rehabiIiteringsersättning också måste diskuteras utifrån rättvisesynpunkt och anser att ett klarläggande bör göras i denna fråga innan beredningens förslag genomförs. Om den försäkrade kan klara att få ett annat arbete efter en två-
SOU 1991: 65 Kapitel 2
årig yrkesinriktad utbildning men hellre väljer en fyraårig teore- SOU 1991: 65 tiskt inriktad utbildning därför att den intresserar honom, kan en- ligt RFVs mening starkt ifrågasättas om det är rimligt att utge re— habliteringsersättning i fyra år. Det kan bli slumpmässigt om den försäkrade själv finansierar sina studier med studiemedel eller om något sjukdomsliknande tillstånd ger honom rätt till en betydligt högre ersättning än studiemedel från sjukförsäkringen."
Verket anför vidare att det finns anledning anta att en stor del av ökningen av de mycket långa sjukpenningärendena beror på att de försäkrade under sjukskrivningen genomgår fleråriga om- skolningar.
3:8—sjukpenningen ersätts av rehabiliteringsersättning
1 januari 1992 införs ett system med rehabiliteringsersättning, som ersätter 3:8—sjukpenningen. Förarbetena till lagstiftningen är rege- ringens proposition (1990/911141) ”Rehabilitering och rehabilite- ringsersättning” samt socialförsäkringsutskottets betänkande 1990/91:SfUl6. De nya reglernas innehåll refereras i avsnitt 4.4.3 i anslutning till förslag om viss samordning mellan sjukförsäkring— en och studiestödet.
2.9. Studiestödets nivå
Studiestödets storlek är, naturligt nog, en fråga som tas upp till diskussion i många sammanhang. Från flera håll har man fram- hållit att stödet måste vara så stort att det räcker att leva på under studietiden. Ett otillräckligt studiestöd är ett hinder för rekryte— ringen till studier från ekonomiskt svaga grupper i samhället. Stö- dens storlek beskrivs i avsnitt 1.3 och kommenteras också i flera avsnitt i betänkandet.
En förvårvsarbetande som vill börja studera ställer sig givetvis frågan om studierna kommer att medföra en sänkt levnadsstan- dard. Särskilt för familjeförsörjare kan svaret på den frågan vara avgörande för om studierna kommer till stånd. Familjens samlade inkomst är här betydelsefull. Dessvärre är det inte alla gånger lätt att överblicka de ekonomiska konsekvenser som det innebär att byta ut en förvärvsinkomst mot studiestöd.
Den faktiska ekonomiska situationen under studietiden är emellertid inte bara beroende av studiestödet utan också av t.ex. merkostnader i samband med studierna, inkomster av arbete vid sidan av studierna, skatter, förekomst av andra förmåner.
För att bedöma stödets tillräcklighet är det naturligt att jämfö- ra hur den ekonomiska situationen förändras vid övergång från förvärvsarbete till studier. 1 bilaga 5 redovisas Finvux beräkningar för några konstruerade typfall. Vissa sammanfattande uppgifter
Kapitel 2
lämnas här i tabell 2.12. Beloppen i tabellen är avrundade till jämna tusental.
Beräkningarna har gjorts för fyra olika typhushåll med ut- gångspunkt i att den studerande före studierna har en årslön på 120 000 kr. (10 000 kr.i månaden) respektive 156 000 kr. (13 000 kr i månaden).
Följande antaganden har gjorts: Studierna antas pågå under nio månader av ett kalenderår. ln- komsten av arbete under icke—studietid och/eller jämsides med studierna uppgår till 52 300 kr., vilket är den inkomst en stude- rande som har studiemedel får ha utan att stödet reduceras.
1 hushåll med två vuxna antas att den som inte studerar har en årsinkomst på 120 000 kr. För beräkning av bostadsbidrag har an- tagits att bostadskostnaden för en ensamstående utan barn är 2 500 kr. och i övriga fall 3 500 kr.
Vidare har förutsatts att den studerande kan få bostadsbidrag. Bidraget har beräknats på inkomsten under studieåret minus schablonavdrag.
Tabell 2.12 Jämförelse av den ekonomiska situationen vid övergång- från Förvärvsarbete till studier
Disponibclt Ensam— Gift/sambo Ensam— Gift] belopp stående stående sambo 2 barn 2 barn Bruttolön 120 ()()0 a) vid förvärvs-
arbete 90 000 180 000 150 000 198 000 b) vid studier
före lån — studiemedel 60 000 148 000 129 000 177 000 — svux ej A—kassa 59 000 146 000 125 000 171 000 — svux A—kassa 80 000 170 000 150 000 199 000
c) vid studier inkl. max. lån — studiemedel 102 000 189 000 170 000 218 000 — svux ej A—kassa 91 000 178 000 157 000 203 000 — svux A—kassa 101 000 191 000 171 000 220 000
SOU 1991: 65 Kapitel 2
Disponibelt Ensam— Gift/sambo Ensam— Gift/ belopp stående stående sambo 2 barn 2 barn Bruttolön 156 000
3) vid förvärvs— arbete 1 14 000 204 000 167 000 222 000
b) vid studier
före lån — studiemedel 60 000 148 000 129 000 177 000 — svux ej A—kassa 59 000 146 000 125 000 171 000 — svux A—kassa 90 000 181 000 15 700 209 000
c) vid studier inkl.max.lån
— studiemedel 102 000 189 000 170 000 218 000 — svux ej A-kassa 91 000 178 000 157 000 203 000 — svux A—kassa 1 16 000 206 000 179 000 235 000
När det gäller särskilt vuxenstudiestöd är det två regler som har betydelse. Den ena är att för den som inte tillhör en A—kassa är bidraget hälften så stort som det bidrag som lämnas till den som har den lägsta dagpenningen i A—kassan. Den andra är att A— kassemedlemmar som har barn under 16 år kan få ett barntillägg i form av bidrag.
lfråga om studiemedel bör man notera att studiebidraget inte är skattepliktig inkomst.
Beräkningarna visar att möjligheterna är stora att under studi— er bibehålla samma standard som vid förvärvsarbete. I många fall förbättras också de ekonomiska förhållandena om lånemöjlighe— terna utnyttjas.
Bilden blir naturligtvis något annorlunda om den studerande har lägre inkomst under året än fribeloppsgränsen i studiemedels- systemet. Man kan emellertid utgå från att de flesta studerande har inkomster under ferietid och att många också förvärvsarbetar vid sidan av studierna.
Den klara slutsatsen man kan dra av exemplen är att för den som inte tillhör en arbetslöshetskassa är det genomgående bättre att söka studiemedel än särskilt vuxenstudiestöd, särskilt om låne— möjligheten utnyttjas. Det beror dels på att bidraget i det stödet efter skatt inte är större än det Obeskattade bidraget i studiemed- len, dels på att lånedelen är större i studiemedelssystemet. Skatte- beläggningen av vuxenstudiebidraget medför också att möjlighe- terna till bostadsbidrag minskar jämfört med vad som gäller för den som har studiemedel. l'gruppen som inte tillhör A—kassa ut- gör sannolikt kvinnorna merparten. För dem bland dessa som har en låg tidigare inkomst blir emellertid utfallet inte lika negativt.
SOU 1991: 65 Kapitel 2
2.10. Rekryteringen till studier
Det främsta syftet med studiestöden är att utbildning skall kunna bli ekonomiskt möjlig för alla. Därmed skall de bidra till en jäm- nare social rekrytering till studier på olika nivåer. Vuxenstudiestö- dens särskilda uppgift är att de skall bidra till att utjämna skillna- der i utbildning mellan äldre och yngre generationer.
Längre studier
Längre utbildning på nivåer under högskolan anordnas främst av komvux och folkhögskolorna. Det totala antalet studerande i komvux var 1988/89 drygt 167 000, varav nära 70 procent var 25 år eller äldre. 1 folkhögskolornas långa kurser deltog omkring 18000 studerande, varav 53 procent var 25 år och däröver. Dessa uppgifter finns i skolöverstyrelsens fördjupade anslagsframställ- ning för 1991/92—1993/94, där också de studerandes utbildningsbak- grund beskrivs. SÖ konstaterar att målgruppen har breddats med åren. Även om man när många kortutbildade så minskal deras andel.
1 komvux grundskolekurser deltar i betydande utsträckning ungdomar och vuxna som redan har en formell grundskoleutbild— ning och ibland också en tvåårig gymnasieutbildning, men som har bristande reella kunskaper.
Bland deltagarna i folkhögskolornas allmänna kurser 1988/89 hade 23 procent högst åtta års skolgång bakom sig. Andelen som hade 11 års skolgång eller mer uppgick till drygt 30 procent. Folkhögskolekommittén behandlar denna fråga i sitt betänkande (SOU 1990z65) ”Folkhögskolan i ett framtidsperspektiv". Enligt kommittén kan det förändrade rekryteringsmönstret bl.a. förkla- ras med att andelen kortutbildade sjunkit kontinuerligt och att vuxenutbildningen byggts ut. Vidare nämner man att det under en tid varit jämförelsevis lätt att få arbete även för kortutbildade. En annan svårighet är skolformen som sådan för dem som har fa- milj, särskilt om studiefinansieringen inte kan ordnas tillfredsstäl- lande. Många bland dem som ”går om" grundskolekursen har Iå- ga betyg från grundskolan eller saknar betyg i ett eller flera äm- nen. Somliga har varit ”skoltrötta” tidigare, men nu insett att de måste ta igen vad de gått miste om, säger kommittén.
Frågan om studiestödens inverkan på rekryteringen är ständigt aktuell. I flera undersökningar tas studiefinansieringens betydelse upp. Det särskilda vuxenstudiestödet (svux) har givetvis varit av särskilt intresse med tanke på målsättningen med stödet.
CSN genomförde under åren 1981 — 1984 en serie utvärderingar av vuxenstudiestöden, vilka har publicerats i en rapportserie. l rapporten 198421 ”Vilka har fått särskilt vuxenstudiestöd och vad har det betytt?” (Öberg/Lundquist) redovisas en undersökning
SOU 1991: 65 Kapitel 2
bland studerande som fått stöd under 1980/81. Uppgifterna i ta- bellerna 2.13 och 2.14 visar Utbildningsbakgrund för dem som be- viljats särskilt vuxenstudiestöd. Tabellerna har här kompletterats med motsvarande uppgifter för 1987/88 och 1989/90 ur CSNs sta— tistik.
Tabell 2.13 Särskilt vuxenstudiestöd fördelade efter sökandens utbild-
ningsbakgrund. Procent.
Studier på grundskolenivå
'l'idigare utbildning [980/81
Män
Högst 8—årig folkskola 49
Grundskola, 28 realskola, flickskola
Gymnasieskola, 23 (2—årig) yrkesskola
Gym nasieskola (3—4—årig)
1 00
Tabell 2.14 Särskilt vuxenstudiestöd fördelade efter sökandens utbild-
Kv.
77
14
100
ningsbakgrund. Procent.
Studier på gymnasieskolenivå
Tidigare utbildning 1980/81
Män Kv. llögst 8—årig folkskola 29 40 Grundskola, 49 47 realskola, flickskola Gymnasieskola, 22 13 (2-årig) yrkcsskola Gymnasieskola (3-4—årig)
100 100
1987/88 Män Kv. 78 78 15 17 6 3 l 1 100 100
1987/88
Mån
24
62
11
100
Kv.
34
54
10
10
100
SOU 1991: 65 Kapitel 2 1989/90 Män Kv. 55 56 27 31 8 8 10 5 100 100 1989/90 Män Kv. 19 26 55 52 19 16 7 6 100 100
Tabellerna visar att 73 procent av studiestödsmottagarna på SOU 1991; 65 grundskolenivån och 38 procent på gymnasieskolenivån hade Kapitel 2 högst 8—årig folkskola 1980/81. Uppgifterna för 1987/88 och 1989/90 visar på klara förändringar. Rekryteringen till grundskole— nivån 1987/88 ökar för män med folkskola som utbildningsbak— grund. Det kan vara en följd av att stödet förstärktes med ett barntillägg 1984. Men 1989/90 har andelen sjunkit markant. Av dem som då beviljades svux för grundskolestudier hade 54 pro- cent folkskola som tidigare utbildning. Nära hälften hade alltså redan utbildning på motsvarande eller högre nivå. Ser man emel- lertid till att andelen bland de studerande som har högst 8—årig folkskola i komvux och folkhögskolan totalt ligger runt 20 pro- cent, är det uppenbart att svux styrts i väsentlig utsträckning till dem med den kortaste utbildningen.
Olof Lundquist visar i sin avhandling ”Studiestöd för vuxna, utveckling, utnyttjaride, utfall” 1989 (Göteborg Studies in Educa- tional Sciences 72) på liknande resultat. Undersökningen behand- lar studiefinansieringen bland nybörjare (ålder 20 - 54 år) i Kom- vux höstterminen 1980. Avhandlingen belyser dels hur studierna finansierats, dels sambanden mellan finansieringsform och andra faktorer som utbildningsbakgrund, ålder, kön m.m. Hans bedöm— ning är att det särskilda vuxenstudiestödet haft en strategisk bety- delse för vuxnas möjligheter att utnyttja den kompetensgivande vuxenutbildningen. Urvalskriterierna för stödet har i stor ut- sträckning fungerat selektivt. De korttidsutbildade har utgjort den största gruppen.
1 två delrapporter ”Studiefinansieringens betydelse för nybörja— re i komvux höstterminerna 1980 och 1986" (1990104 och 1991108 Institutionen för pedagogik, Göteborgs universitet) har Lundquist följt upp resultaten från 1980. Här kommer några av resultaten att redovisas.
Tabell 2.15 Nybörjare i komvux — studiefinansiering för heltids- och deltidsstuderande. Procent.
Eget Studie- Svux— AMS— Övrigt Sum- Andel
arbete medel stöd bid rag ma Ht—80 Heltid 15 35 30 9 11 100 24 Deltid 85 4 1 () 10 100 76 llt-86 Heltid 7 28 21 20 24 100 30 Deltid 83 2 1 2 12 100 70
Andelen som finansierat sina studier med eget arbete har minskat mellan åren, medan andelen med statligt stöd har ökat.
Ökningen faller helt på utbildningsbidraget, vilket kan förklaras SOU 1991; 65 av den ökade arbetslösheten i mitten på 80—talet. Kapitel 2 Tre av tio nybörjare studerade på heltid hösten 1986 — en ök- ning med fem procentenheter jämfört med hösten 1980. De som studerar på heltid har i stor omfattning någon form av statligt studiestöd. ] gruppen "övrigt” ingår bl.a. personer som finansierat uppehållet med hjälp av make/maka/sambo. Ett nytt inslag i den gruppen 1986 är enligt Lundquist att många haft lön från arbets- givaren under utbildningstiden. Det gäller mest yrkesinriktade kurser. Den övervägande delen av de studerande i komvux läser på deltid. Av dessa skulle - enligt Lundquists undersökning — 30 procent ha önskat studera på heltid om det funnits ekonomiska möjligheter till det. Av följande tabell framgår relationen mellan studiefinansiering och utbildningsbakgrund bland nybörjarna i komvux 1980 och 1986.
Tabell 2.16 Nybörjare i komvux. Studiefinansiering och tidigare utbild- ning. Procent.
Tidigare Studiefmansiering utbildning
Eget Studie— Svux— AMS— Ovrigt Sum— An— arbete medel stöd bidrag ma del llt—1980 Högst 8 år folkskola 66 7 16 2 9 100 28 Grundskola (motsv.) 64 15 6 3 12 100 25 Gymnasie— skola (motsv.) 74 13 2 1 10 100 30 Eftergym. utbildning 78 6 2 1 13 100 11 Annan utbildning 57 12 14 6 11 100 6 llt-1986 Högst 8 år folkskola 49 2 17 11 21 100 13 Grundskola (motsv.) 52 12 l l 9 16 100 24 Gymnasie— skola (motsv.) 67 l 1 3 6 13 100 44 Eftergym. utbildning 82 6 1 1 10 100 13 Annan utbildning 29 17 12 18 24 100 7
Ungefär 40 procent av nybörjarna 1986 hade högst nioårig grundutbildning. ] förhållande till 1980 är det en minskning med drygt 10 procentenheter. Minskningen faller helt på gruppen med
högst 8—årig folkskola. Det är den äldre befolkningen som har denna bakgrund och det är naturligt, menar Lundquist, att deras andel minskar. Han konstaterar att tre fjärdedelar av svux har gått till dem med högst 9—årig grundutbildning. Lägger man där- till att i gruppen ”annan utbildning” finns andra kategorier ut- bildningssvaga, t.ex. vissa invandrargrupper, blir slutsatsen att svux i huvudsak styrts till kortutbildade.
Även när det gäller könsfördelningen skall resultat från Lund- quists undersökning redovisas.
Tabell 2.17 Nybörjare i komvux. Studief'mansiering — män och kvinnor.
Procent. Kön Studiefmansiering Eget Studie- Svux— AMS— Övrigt Sum— An— arbete medel stöd bidrag ma del Ht—So Mån 75 12 5 1 7 100 36 Kvinnor 65 10 9 3 13 100 64 Ht-86 Mån 64 10 4 9 13 100 35 Kvinnor 58 10 8 7 17 100 65
Kvinnorna utgör sedan länge majoriteten i komvux, nämligen 2/3, och de är i allmänhet äldre än männen (43 procent är över 34 år mot 30 procent för männen). Männen försörjer sig med eget arbetet i större utsträckning än kvinnorna. Lundquist menar att männen i allmänhet har högre inkomster än kvinnorna, och de får då vidkännas ett större inkomstbortfall om de tar ledigt från arbetet för att studera. En annan förklaring är att många kvinnor arbetar deltid. För dem innebär studiestödet för heltids- studier ett tillskott i ekonomin jämfört med tidigare.
Tabell 2.18 Åldersfördelning bland studerande och Studiestödstagare 1988/89. Procent.
Grundskole— Under 25 år och Alla och gymnasie- 25 år äldre skolenivå Alla studerande — folkhögskolans
allmänna kurs 47 53 100 — komvux 29 71 100 Studiestödstagare - studiemedel 59 41 100 — svux 3 97 100
SOU 1991: 65 Kapitel 2
Högskolenivå Under 25 år och Alla 25 år äldre
Alla studerande 1) 47 53 - 100
Stud iestödstagare
— studiemedel 61 39 100 - svux 8 92 100
Källa: SCB, sö, CSN ') avser höstterminen 1988
I gruppen under 25 år på grundskole— och gymnasieskolenivån ingår studerande som är under 20 år och som har studiehjälp. De som är 20 år och däröver har rätt till studiemedel. Som villkor för rätt till svux gäller att sökanden skall ha förvärvsarbetat i minst fyra år. Viss annan verksamhet, t.ex. vård av barn, ersätter för- värvsarbete. l princip kan alltså villkoret för stödet vara uppfyllt redan i 20—årsåldern. ] urvalet bland sökande prioriteras emeller- tid den som har arbetat längre än fyra år. Det innebär att stödet beviljas i huvusak till personer som är 25 år och över, vilket framgår av tabellen. Den övre åldersgränsen för särskilt vuxenstu— diestöd höjdes 1986 från 45 till 50 år.
Drygt 40 procent av de studerande som utnyttjar studiemedel för studier på grundskole— och gymnasieskolenivå är 25 år eller äldre. Gruppen mellan 25 - 34 år uppgår till 30 procent.
Studiestödets betydelse
Genom den kraftiga utbygganden av vuxenutbildningen har stora grupper vuxna fått möjligheter att skaffa sig ökade kunskaper. Det torde stå utom all tvekan att de olika studiestöden mer eller mindre har varit en förutsättning för denna expansion. Ett stort antal människor har fått ekonomiska möjligheter att genomgå kortare eller längre utbildningar. De undersökningar som gjorts visar att studierna inneburit positiva förändringar för flertalet bå- de på det personliga planet och i yrkeslivet. 1 CSNs undersökning om vuxenstudiestöd 1984 uppgav varannan person att de inte hade börjat studierna om de inte fått studiestöd. l Lundquists under- sökning bland nybörjare i komvux 1986 uppgav tre av fyra hel— tidsstuderande att de inte skulle ha börjat om de inte fått studie— stöd. Lundquist menar att häri ligger kanske Studiestödets största betydelse att de möjliggör heltidsstudier.
Vägledande för utvecklingen under de senaste decennierna har varit att i första hand beakta behovet för dem som har en kort och bristfällig tidigare utbildning. CSNs statistik och de gjorda ut- värderingarna visar att de som erhållit särskilt vuxenstudiestöd har i stor utsträckning varit äldre, haft kortare utbildning och längre tids förvärvsarbete än andra studerande. Målsättningen att vuxenutbildningen skall vara en brygga till högre studier har
SOU 1991: 65 Kapitel 2
också delvis uppfyllts. Av SCBs uppföljningsundersökningar av studerande i komvux och i folkhögskolor kan man dra slutsatsen att ungefär 20 procent av de studerande som läst på gymnasial ni- vå med hjälp av studiemedel eller svux har sedan gått vidare till högre utbildning.
Vissa forskare har emellertid redovisat en något pessimistisk syn när det gäller vuxenutbildningens möjligheter att uppfylla de fördelningspolitiska målen. 1 den tidigare nämnda undersökning- en av StockfeIt/Öberg 1979 gjordes en belysning av svårigheterna att stimulera kortutbildade till studier. 1 den rapporten gjordes också en beskrivande sammanfattning av problemet: Utredarna menade att rekryteringen till vuxenutbildning med vuxenstudie- stöd har gått bra i målgruppens övre skikt. Att nå de kortast ut- bildade har varit svårare. "Ju mer självklart det är att någon hör till målgruppen, desto osannolikare är det att han har nåtts”. En tolkning i samma riktning gör Ahlén i utvärderingen av vuxenut— bildningen (DsU 1985:10). Det är de redan välutbildade som ökar sitt försprång i förhållande till de korttidsutbildade. Men Ahlén konstaterar också att för många studieovana, som fått vuxenstu- diestöd, har detta i lika hög grad varit avgörande för beslutet att påbörja studier som tillgången på studieplats.
Som framgått av det föregående år det en allt större del av dem som har studiestöd för studier på grundskolenivå som redan har grundskola eller motsvarande utbildning i botten. För dem som t.ex. har en gammal realskoleexamen är det naturligt att re- petera vissa ämnen. Många har också en mer eller mindre miss— lyckad skolgång bakom sig. Men det kan också vara så att priori— teringen av svux-stödet till denna nivå och det allt mer förekom- mande alternativet med en sammanhållen grundskoleutbildning på 3 — 4 terminer bidragit till denna utveckling.
En annan tendens som påtalats är att många i komvux läser fler ämnen än vad de behöver för att komma upp i heltidsomfatt— ning och få heltidsstudiestöd. Detta berör skolöverstyrelsen i sin senaste anslagsframställning. En annan aspekt på effektivitet har Lundquist tagit upp i sin senaste rapport. Han anser att det bör vara möjligt att utifrån perspektivet "kortutbildade i fokus" nå en högre måluppfyllelse än vad som nu sker. Det grundläggande ur- valskriteriet måste då vara tidigare utbildning. Den sammanväg- ning som nu görs av utbildningsbakgrund och andra faktorer in- nebär att kortutbildade ibland får stå tillbaka.
Av tabell 2.15 framgår att den övervägande delen studerande i komvux bedriver studierna på deltid vid sidan av förvärvsarbete. De studerande vid folkhögskolor och andra gymnasiala utbild- ningar läser för det mesta på heltid. Andelen som utnyttjar stu— diestöd för deltidsstudier är mycket liten. Av drygt 150 000 stude- rande i högskolan och i komvux 1989/90 är det ca 5 300, eller 3 procent, som utnyttjat studiemedel och särskilt vuxenstudiestöd för deltidsstudier. Från en del håll har hävdats att inkomspröv—
SOU 1991: 65 Kapitel 2
ningsreglerna för studiemedel är oförmånliga för deltidsstuderan- de och att det blir svårt att klara ekonomin. Det argumentet gäl- ler emellertid inte för svux, eftersom någon prövning mot inkom- sten inte görs i det systemet. Lundquist har i sin undersökning frågat dem som inte sökt studiestöd om anledningen till det. En stor del har uppgett att de inte ansett sig behöva studiestöd, och övervägande delen av dessa är deltidsstuderande. Däremot önskar som nämnts många läsa på heltid om de haft ekonomiska möjlig- heter till det.
Det är givetvis många olika faktorer av social och kulturell na- tur som påverkar människornas benägenhet att börja studera. Lä- get på arbetsmarknaden inverkar givetvis också. Andra faktorer som nämnts är att Studieutbudet inte alltid är anpassat till vuxen- studerandes önskemål.
När studiestödens rekryterande effekt diskuteras är det främst stödens nivå och skuldsättningen som tas upp. Både när det gäller studiemedel och svux har synpunkter förts fram om att stödets lå- ga nivå varit ett hinder. Det är bara de som har en relativt god ekonomi i övrigt som klarar sig med studiestöd. En differens på 30 procent har nämnts mellan den lägsta nivån i svux och den ge— nomsnittliga månadslönen för en industriarbetare. Här bör man emellertid notera att någon uppföljning inte har gjorts när det gäller studiemedlen efter den höjning av beloppsnivån som gjor- des 1989. Inte heller har någon närmare kartläggning gjorts på se- nare år när det gäller svux. Bland dem som började i komvux 1986 har tre fjärdedelar uppgett att de inte haft någon försämrad standard under studietiden (Lundquists undersökning).
Studiemedel är som nämnts det vanligaste stödet för gymnasia- la studier, beroende på det otillräckliga antalet svux-stöd. Skuld- sättningen för dem som utnyttjar studiemedel men också för dem som har lånedelen i svux kan naturligtvis utgöra ett studiehinder. Om studieplanerna omfattar både gymnasiala och eftergymnasia- la studier kan den kommande skuldbördan framstå som av- skräckande. Den avskrivningsmöjlighet som i sådana fall finns för den som utnyttjat studiemedel är kanske inte en förmån man kän- ner sig kunna inteckna i förväg. Dessutom är det, även om av— skrivning inräknas, risk för att studieskulden blir stor. Exempel på det har redovisats i avsnitt 2.2.
Korttidsstudiestöd/internatbidrag
Korttidsstudiestödets viktigaste syfte är att stimulera kortutbildade till studier av överbryggande karaktär. Det finns emellertid inga formella hinder för att ge stöd till sökande med en lång tidigare utbildning. Däremot finns bestämmelser om urval när det är kon- kurrens om stöden. Det har inneburit att personer med jämförel- sevis god utbildning har kunnat få stöd, när det funnits medel
SOU 1991: 65 Kapitel 2
kvar att fördela. I avsnitt 2.7 har redan redovisats en del erfaren— heter av den hittillsvarande verksamheten.
Av tabell 2.19 framgår utbildningsbakgrunden för dem som beviljats timstudiestöd (motsvarigheten till nuvarande korttidsstu- diestöd) l980/8l och korttidsstudiestöd I989/90. Uppgifterna för 1980/Sl är hämtad ut CSNs rapport l983:2 ”Vilka har fått timstu- diestöd och dagstudiestöd och vad har utbildningen betytt för dem?". Uppgifterna för l989/90 har CSN lämnat till Finvux.
Tabell 2.19 Utbildningsbakgrund för _personer som fått timstudiestöd respektive korttidsstudiestod. Procent.
Tidigare utbildning Timstudiestöd Korttidsstudiestöd l980/81 l989/90
Högst 8-årig folkskola 49 28 Grundskola 28 25
(motsvarande)
Gymnasial utbildning * eller mer 23 47
Totalt l00 100
Uppgifterna för 1989/90 visar att ungefär hälften av deltagarna har högst grundskola (motsvarande) som tidigare utbildning. Av tabell 2.14 framgår att bland dem som erhållit särskilt vuxenstu- diestöd för studier på gymnasieskolenivå under 1989/90 hade ungefär 3/4 högst nioårig grundutbildning. Korttidsstudiestödet har i stor utsträckning beviljats för kurser med facklig inriktning. Ett argument för det har bl.a. varit att många arbetstagare med en jämförelsevis god allmän grundutbildning har svaga kunskaper när det gäller frågor som rör arbetslivets område.
Den kritik som riktats mot de fackliga organisationerna när det gäller utbudet av utbildning i samband med uppsökande verk- samhet har beskrivits i ett tidigare avsnitt. Det har också framgått att man på många håll arbetar med att bredda utbudet och stimu- lera medlemmarna till mer allmän överbryggande utbildning.
En fråga som alltid återkommer när det gäller svårigheterna att rekrytera dem som tillhör målgruppens kärna, är att stödet in- te täcker det inkomstbortfall som uppstår när man tar ledigt från arbetet. Det är en genomgående erfarenhet att de som har störst behov av utbildning ofta har låga inkomster. Bl.a. Ahlén kom- menterar detta. Han framhåller att när studiestödet inte ens ga- ranterar bibehållen ekonomisk standard är det rekryteringsbe- främjande endast bland dem som är studiemotiverade.
När det gäller facklig utbildning har rekryteringen till stor del kunnat upprätthållas genom att organisationerna ersatt deltagarna för mellanskillnaden mellan beloppet i studiestöd och den faktiskt förlorade arbetsförtjänsten.
SOU l99l: 65 Kapitel 2
Utbildningsbidrag
Antalet personer som deltog i olika former av arbetsmarknadsut- bildning under 1988/89 har redovisats i tabellerna 2.6 och 2.7. Av dem som påbörjade utbildning under 1989/90 var ungefär hälften kvinnor. Ca 20 procent var utländska medborgare. Av AMS års— berättelse för 1989/90 framgår att gruppen som har enbart grund— skola är överrepresenterad inom arbetsmarknadsutbildningen i förhållande till deras andel av arbetskraften, vilket är ett ur för- delningssynpukt positivt resultat. Personer som har enbart folk- skola är det däremot, som i annan vuxenutbildning, svårare att re- krytera. De tillhör den äldre arbetskraften som redan kan ha en god yrkeskompetens.
2.11. Det splittrade studiestödet
En av anledningarna till översynen av de studiesociala systemen under 60—talet var att man ansåg det angeläget att komma fram till enklare och mer lättförståeliga regler. När Studiehjälpen och studiemedelssystemet infördes 1965 hade många detaljregler från de tidigare systemen rensats bort. Särskilt studiemedelssystemet var till sin utformning unikt i fråga om klarhet och enkelhet. I takt med de stora förändringarna inom utbildningsområdet, den kraftiga ökningen av äldre studerande och ökade krav över huvud taget ifråga om studiefinansieringsmöjligheter har systemen vart- efter kompletterats och byggts ut. En första större förändring kom 1973, när äldre studerande i studiehjälpssystemet fördes över till studiemedelssystemet. ] mitten av 70—talet kom sedan vuxen- utbildningsreformen och ett nytt system för stödet inom arbets- marknadsutbildningen.
Anledningen till att särregler skapas är som regel att statsmak- terna önskar med vissa resurser styra utvecklingen i en viss be- stämd riktning. Genom reglering vill man rikta resursanvändning- en till ett visst ändamål. Därav följer emellertid också att samhäl- let bör ha kontroll över att reglerna får avsedd effekt. Eftersom de nuvarande systemen till sin konstruktion och sina syften delvis överlappar varandra och genom att flera myndigheter är inblan— dade i administrationen försvåras denna styrning.
Arbetsmarknadsutbildningen är ett arbetsmarknadspolitiskt medel avsett att utjämna svängningar på arbetsmarknaden. Ge— nom utbildning vill man öka möjligheterna för arbetslösa eller de som löper risk att bli arbetslösa att få ett stadigvarande arbete. Genom utbildning vill man också stödja dem som har en svag ställning på arbetsmarknaden. Syftet med den reguljära vuxenut— bildningen är bl.a. att den skall bidra till att överbrygga skillnader i utbildning mellan generationer samt stärka individens ställning i arbetslivet. Det särskilda vuxenstudiestödet skall bidra till att des-
SOU 1991: 65 Kapitel 2
sa mål nås. Studiemedlen skall bl.a. bidra till att samhällets behov SOU 1991: 65 av utbildad arbetskraft tillgodoses. Även om det stödet i huvudsak Kapitel 2 är avsett för s.k. traditionella ungdomsstuderande vid högskolor— na, har det kommit att användas i stor utsträckning av äldre stu- derande både inom högskolan och inom det gymnasiala området. Någon alldeles strikt uppdelning av vad som är arbetsmark- nads— respektive utbildningspolitik är knappast möjlig att göra. Man torde kunna hävda att all utbildning i någon mening är ar— betslivsorienterad. Studiefinansieringssystemen kan alltså sägas va- ra en del av både utbildningspolitiken och arbetsmarknadspoliti- ken. Målen för de olika studiestöden sammanfaller därför delvis. Att studiestödsreglerna är svåröverskådliga är ett faktum som ingen kan bestrida. Behov av förenklingar har förts fram från oli- ka håll. En effektivisering av den offentliga förvaltningen år också en övergripande målsättning för regering och riksdag. Där- för ingår i Finvux—utredningens uppgifter att pröva möjligheterna till samordning och regelförenkling.
Hur finansierar de studerande i olika utbildningar sina studier?
Den frågan har belysts i en del enkätundersökningar, t.ex. i SCB:s uppföljningsundersökningar bland nybörjare i komvux och folk- högkolan, men någon heltäckande bild finns inte.
Finvux har sökt få fram en samlad bild över studiefinansiering- en inom gymnasieskolan, komvux, folkhögskolan och högskolan. Resultatet redovisas här nedan. Arbetet har emellertid berett vissa svårigheter. Den statistik som finns är delvis bristfällig. På en del områden saknas statistik. Vissa uppgifter är därför skattade, vilket kommer att anges i kommentarerna till tabellerna.
Tabell 2.20 Gymnasieskolan 1989/90 — antal studerande och studiefi- nansiering !)
Under 20 år 20 år och över
1. Antal studerande 298 000 33 000 Studiefinansiering 2. Studiehjälp 270 310 3. Studiemedel lö 020 4. Särskilt vuxen— studiestöd 2 950 5. Särskilt vuxen— studiestöd för arbetslösa 230 6. Utbildningsbidrag 200 6 060 7. Annan finansiering 27 490 7 740 Totalt 298 000 33 000 1) Inklusive vissa gymnasiala utbildningar med annan huvudman än kommun eller landsting
l. Källa SO. 2—5. CSNs statistik. 6 Det totala antalet studerande i reguljär utbildning under 1989/(10 som haft utbildningsbidrag är enligt AMS nåra 20000. Fördel- ningen på skolformer (för studerande som var 20 är och över) har antagits vara densamma som 1988/89, för vilket år en mer de- taljerad statistik finns tillgänglig.
7. 1 antalet studerande som är under 20 år ingår ungdomar i kom- munernas uppföljningsprogram. Lön från arbetsgivaren kan vara en finansieringskälla ör gruppen 20 år och över.
Tabell 2.21 KOMVUX 1989/90 — antal studerande och studiefinansie-
ring ( 20 år 20 år 0 över A 1 l a E t a p p ] Heltid Deltid Heltid Deltid
1. Antal studerande 10 600 48 000 105 000 14 200 14 800
___—______.________——
Studiefinansiering
2. Studiehjälp 3 380
3. Studiemedel 17 670 1 900 3 000 200
4. Särskilt vuxen— studiestöd 12 660 I 100 6 280 100 S. Särskilt vuxenstudie- stöd för arbetslösa 870 840 6. Utbildnings- bidrag 100 8 300 2 300 2 500 300 7. Korttidsstudie- stöd 20 1 000 100
8. Sjukersättning 2 040 500
9. Annan finansiering 7 100 6 460 98 700 1 080 14 100
Totalt 10 600 48 000 105 000 14 200 14 800
___—____——
I. Det totala antalet studerande i komvux under 1989/90 var enligt SCB 164100, varav ca 10600 var under 20 år. Antalet avser brut- toregistrerade, dvs. de som har avbrutit studierna har inte räknats bort. (Enligt uppgifter från SCB för 1988/89 hade 41 procent av de studerande avbrutit studierna helt eller i en eller flera kurser.) Uåppdelningen på heltid och deltid är skattningar som grundar sig p en bearbetning av registren som SCB gjort för Finvux räkning. i fråga om etapp 1 grundar sig antagandena dels på uppgifter från SCB, dels på resultat av en undersökning bland nybörjare i kom- vux 1986 (Lundquist, pedagogiska insitutionen i Göteborg).
2. Källa CSN.
3. Kkälla CSN. Antalet studerande som har studiemedel i etapp 1 är s attat.
4. Källa CSN. Uppgift om antal studerande som har stöd för deltids- studier saknas. Det antal som anges har skattats på grundval av resultaten i Lundquists undersökning.
5. Källa CSN.
6. Det totala antalet studerande i reguljär utbildning under 1989/90 som haft utbildningsbidrag är enligt AMS nära 20000. Fördel- ningen på skolformer (för studerande som var 20 år och över) har antagits vara densamma som 1988/89, för vilket år en mer de- taljerad statistik finns tillgänglig. Ca 20 procent av beviljade ut- bildningsbidrag reduceras enligt uppgift från RFV med 3:8-sjuk-
SOU 1991: 65 Kapitel 2
PC.XJ
penning eller arbetsskadeersättning. Det belopp som betalas ut i utbildningsbidrag blir i sådana fall 10 kr. er dag samt eventuella särskilda bidrag. Antalet individer är alltsa i dessa fall dubbelräk- nade. Källa CSN. Beräkningen grundar sig på den särskilda undersökning som Fin- vux gjort och som refereras under avsnitt 2.8. Den övervägande delen som studerar i komvux försörjer sig ge- nom eget arbete. för nybörjare 1986 var den andelen 7 procent (1 Lindquist) om de studerade på heltid och 83 procent om de stu- de| ade på deltid. Andra finansiera| studierna genom bibehållen lön f|ån arbetsgivaren eller med hjälp av make/maka 1-. n grupp uppbär t..ex pension livränta. Un gefär 14 procent av de studeran- de 1989/90 var enligt SCB 45 år och däröver. Möjligheterna till reguljärt studiestöd gfö| längre studier är små i den gruppen. Ut- ländska studerande har i vissa fall inte rätt till studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd
Tabell 2.22 Folkhögskolan 1989/90 — antal studerande och studiefinan-
siering Korta kurser Långa kurse| (15 dagar eller mer) ( 15 d ( 20 är 20" ar eller äldre Alla Grundsko- lenivå 1. Antal studerande 206 000 4 000 18 000 4 000 Studiefinansiering 2. Studiehjälp 2 730 3. Studiemedel 7 280 | 500 4. Särskilt vuxen— studiestöd 1 940 1 250 5. Särskilt vuxen— studiestöd för arbetslösa 150 150 6. Utbildnings— bidrag 60 2 350 700 7. Korttids— studiestöd 56 400 8. Konttakttolk— ersättning 100 9. Sjuker— sättning 160 60 10. Annan finan- ' siering 149 500 1 210 6 120 340 Totalt 206 000 4 000 18 ()00 4 000 l. Källa: SO samt folkhögskolekommitténs betänkande. 2-5 Källa CSN. 6. Det totala antalet studerande i reguljä| utbildning unde|
1989/90 som haft utbildningsbidrag' är enligt AMS nära 20000. Fördelningen på skolfo| mer (för studerande som var 20 år och över) har antagits va|a densamma som 1988/81) fö| vilket år en mer detaljerad statistik finns tillgänglig. Ca 20 procent av beviljade utbildningsbidrag reduceras enligt uppgift från RFV med 3:8—sjukpenning eller arbetsskadeersättning. Det be- lopp som betalas ut i utbildningsbidrag blir i sådana fall 10 kr. per dag samt eventuella särskilda bidrag. Antalet individer är alltså | dessa fall dubbelräknade.
SOU 1991: 65 Kapitel 2
Källa CSN. Källa SO. Baserat på en undersökning som Finvux gjort.
Kortkurserna finansieras till stor del av den studerande själv eller av företag/organisation. [ de långa kurserna är 10—15 pro- cent av deltagarna över 50 år. Rätten till studiemedel och sär- skilt vuxenstudiestöd har då i princip upphört. I gruppen med annan finansiering ingår ocksa utländska medborgare som in- te har rätt till studiestöd i Sverige. Stipendier kan förekomma (tre procent bland nybörjare 1982 enligt SCB). Några har pension, livränta eller annan förmån.
Tabell 2.23 Högskolan 1989/90 — antal studerande och studiefinansie-
ring Heltid l)cltid Grundutbildning 1. Antal studerande 144 500 48 000 Studiefinansiering 2. Studiemedel 116 230 2 370 3. Särskilt vuxen— studiestöd I 040 4. Utbildningsbidrag 900 5. Utbildningsarvode 1600 6. Sjukersättning 650 7. Annan finansiering 24 080 45 630 'l"otalt 144 500 48 000 ["orskartttbildning 8. Antal studerande 13 600 Studiefinansiering 9. Studiemedel 500 10. Utbildningsbidrag för doktorander 3 900 11. Tjänster vid uni— versitetet () 300 12. Annan finansiering 2 900 Totalt 13 600 1. [Enligt SCB—körningar för CSNs och Finvux räkning. 2—3 Källa CSN. 4. Det totala antalet studerande i reguljär utbildning under
?.V'
1989/90 som haft utbildningsbidrag är enligt AMS nära 20 000. Fördelningen på skolformer (för studerande som var 20 år och över) har antagits vara densamma som 1988/89, för vilket år en mer detaljerad statistik finns tillgänglig. Ca 20 procent av beviljade utbildningsbidrag reduceras enligt uppgift från RFV med 3:8—sjukpenning eller arbetsskadeersättning. Det be- lopp som betalas ut i utbildningsbidrag blir i sådana fall 10 kr. per dag samt eventuella särskilda bidrag. Antalet individer är alltså i dessa fall dubbelräknade. Uppgifter från SCB. Antagande baserat på den undersökning som Finvux gjort.
SOU 1991: 65 Kapitel 2
7. De som inte har studiestöd försörjer sig med hjälp av främst arbetsgivare, föräldrar, make/maka, sparade pengar (CSNs s.k. SlNOVA— —undersökning 1983). De som studerar på deltid (i huvudsak | enstaka kurser) försörjer sig till stor del på eget ar- bete. Antalet studerande | högskolan som är 45 år och däröver utgör ungefär 7 procent. Studiemedel beviljas bara i undan- tagsfall till dessa studerande. Ett antal uppskattningsvis 5 pro— cent har inte uppnått tillräckliga studieresultat för att få stu- diemedel. En del studerande som är utländska medborgare har inte rätt till studiestöd.
9. Uppgifter från CSN. 10-12. Antaget samma fördelning på finansieringskällor som redovi- sas i utbildningsstatistisk årsbok 1988 (SCB).
Som framgår av tabellerna är studiemedel det stöd som är van- ligast förekommande i reguljär utbildning. 1 komvux är också an- talet som har särskilt vuxenstudiestöd ganska stort. Utbildningsbi- dragen har minskat under de senaste åren. Ett stöd som däremot har ökat är s.k. 3:8-sjukpenning och arbetsskadeersättning, vilket beskrivits i avsnitt 2.8. Ett antal personer uppbär också livränta under utbildning, men hur stor den gruppen är finns det inga uppgifter om.
Studiemedlen och det särskilda vuxenstudiestödet (svux) vän- der sig formellt till personer i samma åldrar. Den övre ålders- gränsen för studiemedel är 45 år och för svux 50 år. Till följd av kravet på förvärvsarbete och urvalsreglerna har vuxenstudiestödet i huvudsak beviljats till personer som är över 25 år. Men andelen i åldrarna över 25 år som beviljats studiemedel är också ganska stor. Detta framgår av den följande tabellen.
Tabell 2.24 Åldersfördelning för studerande som erhållit studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd och utbildningsbidrag 1988/89 samt för dem som erhållt sjukersättning september 1990.
Procent. Ålder Studiemedel Svux Utbildn. Sjuk Högsk Gymn bidrag ersättning —19 6 5 20 - 24 55 59 3 29 7 25— 34 30 30 36 37 30 35 - 44 8 10 51 20 34 45 - 1 1 10 8 29 100 100 100 100 100
Vem får vilket stöd?
Informationen till allmänheten försvåras naturligtvis av splittring- en på olika regelverk. Detta har också framkommit under samtal med berörda myndigheter och organisationer. Klarare regler är ett allmänt önskemål.
Som det nu är upplever man brister i informationsgivningen. Det händer t.ex. att skolorna i sina broschyrer framställer möjlig-
SOU 1991: 65 Kapitel 2
heterna till utbildningsbidrag mer gynnsamma än de i verklighe- ten är. Handläggarna på myndigheterna känner bäst till sitt eget område. Om ytterligare upplysningar behövs måste kanske både handläggaren och personen ifråga göra förfrågningar hos flera andra instanser.
En nackdel som ligger i delvis parallella system är alltså att den enskilde har svårt att orientera sig om vilka möjligheter han eller hon har. De olika regelverken arbetar var för sig. En vuxen— studerande som söker studiemedel får naturligtvis bifall om han eller hon fyller de formella villkoren för stöd. Samma person kan emellertid också kunna komma ifråga för särskilt vuxenstudie— stöd. En person som är arbetslös söker oftast kontakt med arbets— förmedlingen. Men skulle samma person söka studiemedel eller svux är givetvis arbetslösheten inget hinder för bifall. Finansie— ringen kan bli beroende av vart man vänt sig.
Finvux har i samarbete med några komvux—skolor gjort en mindre enkät— och intervjuundersökning bland studerande i tio ”komvux—klasser". Totalt lämnades svar av 369 personer, varav praktiskt taget alla studerade på heltid. Av dessa hade 29 procent studiemedel, 33 procent särskilt vuxenstudiestöd, 9 procent ut- bildningsbidrag och 12 procent Sjukförmåner. Resterande klarade finansieringen på annat sätt. Kvinnorna utgjorde 54 procent och männen 46 procent.
I hela gruppen var det 10 procent som hade enbart folkskola och eventuellt någon yrkesutbildning som utbildningsbakgrund. Jämför man utbildningsbakgrunden för dem som beviljats studie- medel respektive särskilt vuxenstudiestöd var gruppen med enbart folkskola något större bland dem som beviljats särskilt vuxenstu— diestöd.
] stor utsträckning är bakgrunden och orsakerna till varför de börjat studera ungefär densamma. Ungefär hälften av dem som haft studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd uppger att de vill byta arbete — och en del av dessa att de inte klarar sitt nuvarande arbete. Fortsatta studier är målsättningen för en annan grupp. När det gäller studerande som fått utbildningsbidrag är situatio- nen mer varierande.
Några exempel kan återges:
Från klass ”A" Två kvinnor i klassen har arbetat inom vården. De har inte va- rit i kontakt med arbetsförmedlingen. Båda vill studera vidare. Den ena som är 42 år och har folkskola och en 2—årig gymnasi- eskola i botten har beviljats studiemedel. Den andra som är 27 år och har grundskola och en yrkesutbildning som bakgrund har be— viljats särskilt vuxenstudiestöd.
Från klass ”B" Affärsbiträde 40 är, arbetslös, vill studera. Tidigare grundskola och sjukbiträdeskurs. Har fått särskilt vuxenstudiestöd.
SOU 1991: 65 Kapitel 2
Lärarvikarie 30 år, vill studera. Tidigare grundskola och l—årig AMU—kurs. Ansökt två gånger om särskilt vuxenstudiestöd utan att få bifall. Erhållit utbildningsbidrag.
Distributionsarbetare 37 år, vill byta arbete — allt jobbigare att arbeta 6 nätter per vecka. Tidigare 2-årigt gymnasium. Beviljats studiemedel.
Från klass "C" Bokbindare, konservator 30 år, allergiska besvär i arbetet. Tidi— gare 2—årig gymnasieskola. Beviljats studiemedel.
Barnsköterska 42 år, värk i nacke och rygg, måste byta arbete. Tidigare 2—årig gymnasieskola. Beviljats särskilt vuxenstudiestöd.
Av hela gruppen hade 16 procent genomgått en AMU—kurs ti— digare. Ungefär hälften hade varit i kontakt med arbetsförmed- lingen före de aktuella studiernas början. Av dessa uppgav unge- fär hälften att de hade positiva erfarenheter av förmedlingen, me- dan hälften ansåg att de inte hade fått någon hjälp. En posititv el- ler negativ upplevelse av arbetsförmedlingen kan naturligtvis vara beroende av om de erhållit utbildningsbidrag eller ej. En del har konstaterat att de inte kunde "få hjälp" därför att de inte var ar— betslösa.
Resultaten kan naturligtvis inte tjäna som underlag för några generella slutsatser. Det har heller inte varit meningen med studi- en. Syftet har i stället varit att få en uppfattning om bakgrundssi- tuationen för de människor som finansierar studierna på olika sätt. Till stora delar kan man se ett mönster som förklarar varför olika stöd beviljats. Men i en stor del av fallen syns förhållandena vara ganska snarlika och skillnaderna i studiestöd kan alltså ifrå- gasättas. De redovisade exemplen belyser detta.
Det förhållandet att studiemedel och särskilt vuxenstudiestöd i stor utsträckning beviljas till samma grupper har föranlett att stu— diemedelsnämnderna och vuxenutbildningsnämnderna framfört önskemål om ett enhetligt studiestöd. CSN har också i flera sam- manhang förordat ett mer samordnat studiestöd. Undersökningar har visat, vilket också framgår av avsnitt 2.10, att måluppfyllelsen för svux—stödet har varit god. Men det har också framgått att det inte är möjligt att inom ramen för nuvarande regler tillse att det det mest förmånliga stödet alltid ges till den som haft de största behoven. Det gäller i viss mån också vid jämförelse med dem som beviljats utbildningsbidrag.
I rapporten (DsU 1990259) ”Samverkan mellan gymnasieskolan och vuxenutbildningen" pekar man på de olika systemen för stu— diefinansiering. Det har i kartläggningsarbetet framkommit att va- let av studier för många är beroende på vilken studiefinansiering som kan erbjudas. Det har av några uppgiftslämnare ansetts vara ett samverkanshinder att de olika utbildningsformerna har olika studieekonomiska system.
Även folkhögskolekommittén har i sin rapport (SOU 1990:65) "Folkhögskolan i ett framtidsperspektiv” tagit upp studiefinansie-
SOU 1991: 65 Kapitel 2
ringsfrågan. En bidragande orsak till finansieringsproblemen an- ser man vara att möjligheterna till särskilt vuxenstudiestöd och ut- bildningsbidrag varierar mycket mellan olika län och regioner. Det gör också de handläggande myndigheternas bedömning om folkhögskolestudiernas värde. Detta skapar osäkerhet för de stu— derande som önskar påbörja studier, säger man.
Redovisningen i det föregående för de olika stöden har visat att skillnaden i materiellt hänseende är betydande. Stödets storlek per månad samt fördelningen på lån och bidrag illustreras av föl— jande figur.
Förmåner per månad vid studier
Tusen kr. Skatt
Bidrag etter skatt
25
20
15
10
SOU 1991: 65 Kapitel 2
Kommentarer till figuren
Skatt är beräknad enligt skattetabell 30.
1. Studiemedel. Obeskattat bidrag 1 906 kr., län 4 534 kr.
2. Särskilt vuxenstudiestöd lägsta A—kassa. Beskattat bidrag 4662 kr., län 1 900 kr.
3. Särskilt vuxenstudiestöd högsta A—kassa. Beskattat bidrag 7 765 kr., län 2 836 kr.
4. Utbildningsbidrag lägsta A—kassa. Beskattat bidrag 7 172 kr.
5. Utbildningsbidrag högsta A—kassa. Beskattat bidrag 11946 kr.
6. Utbildningsarvode Beskattat bidrag 10 363 kr.
7. 3:8—sjukpenning högsta sjukpenninggrundande inkomst. Bi- drag 17874 kr.
8. Arbetsskadeersättning (6:5) högsta sjukpenninggrundande inkomst. Bidrag 19860 kr.
9. Utbetalt i genomsnitt 3:8/6:5 i september 1990 enligt Fin- vux undersökning 332 _kr. per dag, vilket innebär 10 500 kr under en månad omräknat till 1991 års nivå.
Att de studerande ute i skolorna sinsemellan diskuterar orsa- kerna till att de har olika förmåner är förståeligt. För dem är det naturligtvis egalt varifrån studiestödet kommer. 1 de flesta fall är motiven för studierna en förberedelse för fortsatta studier och önskan att förändra sin arbetssituation. Det framgår av den nämnda komvux—studien och av undersökningar bland nybörjare i folkhögskolan (SCB U38 SM 8801) och bland nybörjare i komvux 1986 (rapport 1991:08 pedagogiska insitutionen, Göteborg). Dessa motiv är mer framträdande bland studerande med låg tidigare ut- bildning, och i dessa grupper är också antalet avbrott mindre. Att systemet kan upplevas som orättvist framhåller bl.a. RRV i den ti- digare nämnda rapporten.
Från elever som går i läs— och skrivkurser vid folkhögskolorna i Härnösand och Tärna har inkommit skrivelser till utredningen med önskemål om förbättrade studiefinansieringsmöjligheter. De anser att folkhögskolan är ett bättre alternativ för dem än grund- vux—studier och att de bör ha rätt att välja skolform. De önskar att alla som deltar i dessa kurser skall kunna få ett studiestöd av samma typ som utbildningsbidraget, alltså ett stöd utan län men med traktamente och två fria hemresor i månaden.
Som framgått av tabell 2.24 är gruppen under 25 år som får arbetsmarknadsutbildning ganska stor (34 procent), varav en del i reguljär utbildning. Det finns i den gruppen en del som aldrig har varit ute på arbetsmarknaden. Andra ungdomar som själva sökt sig till en utbildning och erhållit studiemedel eller särskilt vuxen- studiestöd har kanske svårt att acceptera skillnaderna i förmåner. Bland de ungdomar som beviljas utbildningsbidrag har många svaga betyg i grundskolan. Möjligheterna att få ett arbete ökar gi—
SOU 1991: 65 Kapitel 2
vetvis betydligt om de kan förbättra sina grundkunskaper. Det SOU 1991:65 särskilda vuxenstudiestödet beviljas i stor utsträckning till perso- Kapitel 2 ner som har liknande brister i baskunskaperna, men det kan bara vara möjligt om personen har förvärvsarbetat (motsvarande) i minst fyra år. Det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa kan bara beviljas till den som fyllt 25 år. Det uppstår alltså den situa- tionen att den som är yngre och inte har varit ute på arbetsmark- naden kan beviljas ett betydligt bättre studiestöd än den som är äldre och haft förvärvsarbete under en längre tid, men som ifråga om utbildningsbehov är i samma situation.
Administrationen försvåras
En annan nackdel med det splittrade studiestödet är givetvis att de administrativa systemen blir tungrodda och kostnadskrävande. Det förekommer att personer söker både studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd och utbildningsbidrag för att vara säker på att ha finansieringsfrågan ordnad. Som regel hanteras ansökan om stu- diemedel snabbt och stödet kan betalas ut. Finns en ansökan om särskilt vuxenstudiestöd kan man numer avvakta med beslut om studiemedel. Om utbildningsbidrag beviljas efter det att studieme- del eller särskilt vuxenstudiestöd betalats ut måste en särskild ru- tin med avräkning tillämpas, som innebär att försäkringskassan minskar utbildningsbidraget varje månad med ett belopp till dess att det tidigare utkvitterade stödet är återbetalt.
Som nämnts i kommentarerna till tabellerna 2.21—2.23 kan de som får rätt till s.k. 3:8—sjukpenning för studier ibland också be- viljas utbildningsbidrag. Det tjänar närmast syftet att särskilt bi- drag skall kunna betalas ut för extra kostnader i samband med ut- bildningen. Det är alltså i dessa fall fråga om dubbla bifallsbeslut kombinerat med ett reduceringsförfarande. Önskemål om en ren- odling har framförts. När det gäller de nuvarande 3:8-sjukpen- ningen har riksdagen beslutat att den skall ersättas av en rehabili- teringsersättning fr.o.m. den 1 januari 1992. 1 det systemet blir det möjligt att ersätta en studerande för merkostnader i samband med studierna. När det gäller arbetsskadeersättningen är denna fråga inte löst.
Aministrationen behandlas också i nästa avsnitt.
2.12. Nuvarande organisation och administration Inledning lnom utredningens ram har en särskild studie gjorts av de nuva—
rande administrativa rutinerna för beviljning och utbetalning av reguljärt studiestöd samt utbildningsbidrag och vissa Sjukförmå-
ner. Under arbetets gång har intervjuer gjorts vid arbetsförmed- lingar, Iänsarbetsnämnder och försäkringskassor.
De reguljära studiestöden
Studiehjälp, studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd, särskilt studie— stöd för arbetslösa, utbildningsarvode, korttidsstudiestöd, internat- bidrag samt timersättningar administreras inom CSNs myndig— hetsområde. Utöver den centrala myndigheten CSN finns 6 stu— diemedelsnämnder och 24 vuxenutbildningsnämnder. Ett kansli finns i varje län, oftast placerat i residensorten. 1 de sex orter där både studiemedelsnämnd och vuxenutbildningsnämnd finns är kanslierna samordnade med varandra. Kansliernas storlek varierar från det minsta med 3 årstjänster till det största med drygt 40 års- tjänster. Totalt finns i länsorganisationen ca 250 årsarbetskrafter.
Samtliga studiestöd, med undantag för studiebidraget inom Studiehjälpen och timersättningarna, söks av den enskilde inom i förväg fastställda ansökningstider. Då ansökan inkommer till nämnden registreras den i ett ADB—baserat administrativt system benämnt STlS (StudiesStödetslnformationsSystem). Systemet är ett kombinerat handläggningssystem och ekonomiskt system. Be— roende på vilket studiestöd som söks finns olika delsystem som innehåller funktioner för ankomstregistering, komplettering, be- loppsberäkning, beslut och utbetalning. Samtliga uppgifter som behövs för den fortsatta handläggningen registreras, och en svars- bild erhålls på terminal som ger uppgifter av betydelse för ären- det. Beslutskod noteras på ansökan, varefter den arkiveras och mikrofilmas.
STlS—systemet har kopplingar till allmänna försäkringens sy- stem dels för samordning av utbildningsbidrag och studiestöd, dels för att erhålla information om sjukperioder. Till arbetslös- hetskassorna finns koppling för inhämtande av A—kassebelopp som behövs för beräkning av särskilt vuxenstudiestöd. Kopplingar finns också till riksskatteverket för kontroll av inkomster och överlämnande av inkomstuppgifter. Till skolorna finns via KDAB (Kommundata AB) kopplingar för kontroll av studiestödsberätti- gad tid.
Utbetalning av stöden sker på grundval av studieförsäkran el- ler rapport från utbildningsanordnaren, antingen månadsvis eller vid ett visst antal tillfällen varje år. Studiebidraget i Studiehjälpen och timersättningarna beviljas efter anmälan från respektive ut- bildningsanordnare.
Utbetalningsuppgifterna registreras i STlS—systemet som auto- matiskt beloppsberäknar och initierar utbetalningen. Utbetal— ningsinformationen översänds på datamedia till Sparbankerna ge- nom vilka alla utbetalningar görs. Den enskilde kan genom anmä— lan till Sparbanken få medlen utbetalade genom vilken bank eller
SOU 1991: 65 Kapitel 2
vilket postkontor som helst. Utbetalning sker normalt till konto. Finns inte konto registerat i samband med första utbetalningen görs den på en s.k. Sparbanksutbetalning (SPU). Fr.o.m. andra utbetalningen sätts pengarna alltid in på konto.
Administrationen kännetecknas av en sammanhållen ärende- kedja från ansökan om studiestöd till utbetalning med funktioner för samtliga led i STlS—systemet.
] administrativt hänseende är studiestödssystemet komplext. Antalet studiestödsformer är stort och de enskilda komponenter- na i respektive stödform är utformade på olika sätt. Det kan gälla bestämmelser om sökandens ålder, antal timmar, dagar, terminer som utbildningen avser, slag av utbildning, antal år med förvärvs- arbete, tidpunkt för inlämnande av ansökan, medorgarskap, ur- valsbestämmelser m.m.
Beloppsberäkningen grundar sig på varierande schabloner, t.ex. timersättning och dagersättning för korttidsstudiestöd, verklig kurskostnad, procent av basbeloppet, procent av vad som kan ut- gå i form av dagpenning inom arbetsmarknadsutbildning och val— fritt belopp. ] vissa fall är beloppet skattepliktigt, i andra fall inte.
Det administrativa ADB—systemet är alltså komplicerat, vilket innebär att handläggarna på länskanslierna måste arbeta med ett stort antal transaktioner, vilka dessutom tillkommit under en lång tid med åtföljande olikheter i systemuppbyggnad.
Informationen till allmänheten försvåras och fördyras på grund av det splittrade studiestödet. Kontakterna med utbildningsanord- narna påverkas också, vilket har fått till följd att informationsut— bytet mellan studiestödsorganisationen och utbildningsanordnarna i vissa avseenden inte är tillräckligt rationellt.
Utbildningsbidraget
Det övergripande organisatoriska ansvaret för handhavandet av utbildningsbidragen är delat mellan arbetsmarknadsverket och riksförsäkringsverket. Arbetsmarknadsverket handlägger ansök- ningar om utbildningsbidrag och fattar beslut om stöd. Riksför- säkringsverket och försäkringskassorna har som myndighetsupp- gift att besluta om belopp och utbetala utbildningsbidraget, dvs. dagpenning och olika typer av kostnadsersättningar. Den ordning som nu finns för utbildningsbidraget gällde också fram till den 1 juli 1986 för det särskilda vuxenstudiestödet, där ansvaret var de- lat mellan CSN och riksförsäkringsverket.
Den följande beskrivningen av rutinen för handhavandet av ut- bildningsbidragen vid försäkringskasorna bygger på studier vid kassorna i Östersund, Malmö och Sundsvall.
Beslut om arbetsmarknadsutbildning och utbildningsbidrag fat- tas av länsarbetsnämnd, arbetsförmedling eller AMl. Det övervä- gande antalet beslut fattas av arbetsförmedlingen efter delegation
SOU 1991: 65 Kapitel 2
från länsarbetsdirektören. Beslutet meddelas på AMS—blankett UB 2201. Kopior av detta beslut sänds till försäkringskassan, ut- bildningsstället och arbetsförmedlingens personakt.
Då försäkringskassan erhållit beslutet från arbetsförmedlingen registreras ett antal beslutsuppgifter från beslutsblanketten i ADB—systemet. Om det av förmedlingens beslut framgår att kurs- deltagaren tillhör en arbetslöshetskassa initieras via registerering- en en maskinell rutin gentemot A—kassorna för inhämtande av uppgift om dagpenning. Ca 65—70 procent av kursdeltagarna be- räknas tillhöra A—kassa.
Vid registreringen erhålls en svarsbild på terminalen som ger uppgifter om förhållanden som kan påverka den fortsatta hand- läggningen av ärendet. Det är är bl.a. uppgifter om pension och livränta som påverkar stödets storlek. Svarsbilden lägger också ut uppgift om dagpenningens storlek, bruttobelopp och skattebelopp samt ett 90—procentigt belopp av aktuell dagpenning.
När registreringen är avslutad printas svarsbilden ut och till- förs den akt som läggs upp manuellt. I denna görs noteringar om de förhållanden som kan få betydelse vid kommande utbetalning— ar. Genom registreringen i ADB—systemet får man i fortsättning— en impulser som möjliggör den samordning som skall ske med bl.a. sjukpenning och föräldrapenning och som avser att förhindra att studiestöd utgår för samma tid.
Registreringen initierar också att beloppsbeslut om dagpenning sänds till kursdeltagare. 1 de fall denne tillhör en arbetslöshetskas- sa är oftast beloppsbeslutet preliminärt eftersom uppgiften om A- kasseersättning ännu inte är känd. I samma försändelse som det första beloppsbeslutet skickas också en informationsbroschyr samt ansökningsblankett för särskilt bidrag för bl.a. dagliga resor och traktamente.
Uppgift om A—kasseersättning erhålls antingen via en dataavi- sering eller en intygsblankett. När uppgiften inkommer görs en ny registrering som initierar ett nytt beloppsbeslut.
Då en ansökan om särskilt bidrag kommer in till försäkrings- kassan tas utbildningsakten fram och handläggningen görs manu- ellt såväl för beloppsberäkning som beslut. Särskilt bidrag söks på olika blanketter, beroende på vad för sorts bidrag det gäller. Vanligast är ansökan om bidrag för dagliga resor och traktamen- te. Beslutet skrivs ut och sänds till kursdeltagaren. Noteringar görs i utbildningsakten.
Utbetalning av dagpenning sker när ett studieintyg inkommer från AMU/AMI som intygar kursdeltagarens närvaro/frånvaro el- ler när en av övriga kursanordnare bestyrkt studieförsäkran/intyg inkommer direkt från eleven själv. Före utbetalningen görs nöd- vändiga kontroller. Beloppet beräknas manuellt. En manuell be- räkning görs även när avdrag skall göras på utbildningsbidraget för t.ex. utbetald sjukpenning. Om den studerande också skall ha särskilt bidrag görs även där en manuell beräkning av beloppet.
SOU 1991: 65 Kapitel 2
De olika beloppen för dagpenning och särskilt bidrag noteras i utbildningsakten och förs upp på ett stansunderlag från vilket uppgifter matas in i ADB—systemet. lnmatningen initierar utbetal- ningen, som sker till kursdeltagarens konto, om sådant finns regi— strerat. I annat fall betalas pengarna ut på postanvisning. ] de fall utbetalning sker till konto, görs en separat avisering av utbetal- ningen.
Sjukpenning vid studier
En åtgärd enligt 2 kap. 11 & AFL kan leda till rehalibiteringsåt- gärder, antingen enligt 3 kap. 8 & AFL eller 6 kap. 5 & LAF. Skulle försäkringskassan finna att en person bör genomgå en ut- bildning i rehabiliteringssyfte kan sjukpenning utgå enligt nämnda lagrum. Det kan även gälla sådana studier, för vilka reguljärt stu- diestöd kan utgå.
Iakttagelser och erfarenheter
En enskild person kan genom olika kontaktvägar få information och rådgivning om yrkesval, studier och finansiella förutsättning- ar för studier. Detta kan illustreras överskådligt enligt följande fi-
gur.
SOU 1991: 65 Kapitel 2
SOU 1991: individ individ individ "lel 2 Utbild- Studiestöds- Arbetsför- Försäkrings- ningsan— organisation medling kassa ordnare Studiestöd Arbete Rehabili— Rehabili- Sjukpen- (särskilt vuxen- tering i tering i ning 3:7 studiestöd, form av ut- form av ut— SVUXA, studie— bildning bildning medel, korttids- och utbild- och sjuker- studiestöd, ningsbi- sättning timersättning drag (3:8/615)
UTBILDNING
U )sök-
_ _ _ / anliie verk- Korttids- +— lnleld samhet studie- (fackliga stod organisa—-
tioner)
Beroende på kontaktväg kan personen få information och råd- givning som varierar i omfattning.
Inom den studiesociala organisationen finns f.n. inga särskilda resurser för personlig rådgivning. I stället är den normala situatio- nen att en enskild person lämnar in en ansökan om studiestöd och får den beviljad utan att myndigheten vet om han eller hon efterfrågat eller på annat sätt erhållit en kvalificerad rådgivning om studier, yrkesval, finansiering av studier eller återbetalnings- villkor efter utbildningen. Beslutet från Studiestödsmyndigheten kan avse studiestöd för en kort period, men kan också vara in- slussning till en studieperiod på flera år. I princip har en person rätt till stöd som längst under 12 terminer vid enbart högskolestu- dier eller längst under 18 terminer, om gymnasiala studier räknas in. Under de senaste åren har tendensen varit att information om utbildning och studiestöd efterfrågats i allt större utsträckning. CSN uppger att deras organisation under de senaste två—tre åren har fungerat som ett informantionsnav i frågor om utbildning, studiefinansiering och andra villkor under utbildningstiden. För detta efterfrågetryck finns nu inga särskilt avdelade resurser.
En enskild person som är arbetslös eller riskerar att bli arbets- lös och är anmäld vid arbetsförmedling som arbetssökande får all- tid tillgång till en personlig rådgivning om bl.a. utbildning och fi- nansiering. Vid arbetsförmedlingen finns målsättningen att ge den enskilde information och rådgivning på ungefär 40—45 minuter. Samtalen kan resultera i utbildningsinsatser med syfte att stärka den enskildes ställning på arbetsmarknaden. Beslutade utbildning- ar har en genomsnittlig omfattning av 15-20 veckor. Man kan så— ledes säga att personer som vänder sig till en arbetsförmedling kan erhålla kvalificerad information och rådgivning, vilket står i stark kontrast till den normala situationen inom studiestödsorga— nisationen.
Försäkringskassan utreder, efter att en person varit sjukskriven under viss tid, om rehabiliteringsåtgärder behöver vidtas. Kassans åtgärder, vilka ofta beslutas i samråd med t.ex. arbetsgivare, före- tagshälsovård, ALT (arbetslivstjänst), kan resultera i utbildning på i princip alla nivåer, från grundskolenivå till högskola och kan avse kortare eller längre tid. Innan beslut om utbildning fattas har den berörde personen fått kvalificerad information/rådgivning ge— nom i första hand försäkringskassa och ALT.
Vid skolorna finns s.k. Syo—konsulenter med uppgift att ge in- formation och vägledning i frågor om utbildning och ekonomi. Syo arbetar oftast utbildningsorienterat och självständigt och mes— tadels utan löpande kontakter med arbetsförmedling eller studie— stödsorganisation. Ofta är ansvar och arbetsfördelning oklar och delad mellan Syo, som ger råd/information i utbildningsfrågor, och kurator som ger råd och information i ekonomiska frågor. Syo—konsulenternas organisatoriska ställning vid skolan syns ock- så oklar.
Den enskilde personen kan alltså, beroende på vart han/hon vänder sig, få tillgång till mer eller mindre ingående information/ rådgivning om yrkesval, utbildning och ekonomi. I samtal med ar- betsvägledare och studiestödshandläggare under kartläggningsar- betets gång har många vitsordat de orättvisor som kan uppstå ge— nom att information och rådgivning varierar. Redan det faktum att organisationen är splittrad och att allmänheten har olika kun- skap om vart man skall vända sig är otillfredsställande. Leder det— ta i en del fall dessutom till skillnader i ekonomiska villkor under utbildningstiden, som inte kan motiveras, accentueras behovet av en ökad administrativ samverkan och samordning över myndig— hets— och sektorsgränser.
I etablerad form finns en nära samverkan mellan arbetsför— medling och vuxenutbildningsnåmnd i Jämtland. 1 samtal med föv reträdare för dessa myndigheter har framhållits att de sökande i större utsträckning har kommit i åtnjutande av ”rätt stöd", bero- ende på myndighernas samarbete och personkännedom samt per- sonalens kunskaper om varandras verksamhetsområden. Det är annars inte ovanligt att personer som riskerar att bli arbetslösa
SOU 1991: 65 Kapitel 2
vänder sig till vuxenutbildningsnämnden med förfrågan om vux- SOU 1991; 65 enstudiestöd eller studiemedel, när de kanske i första hand bör Kapitelz vända sig till arbetsförmedlingen.
3. Vuxenutbildningen och SOU_ 1991: 65 ' -- Kapitel 3 studiestodet 3.1 Resurser för finansiering av vuxnas studier
Anvisade medel under 1991/92 för olika former av statligt studie— stöd för vuxna framgår av nedanstående uppställning. Aven resur- serna som avser högskoleområdet är medtagna och har särskilt markerats.
Tabell 3.1 Stödform
'1'i mersättning
Korttidsstudiestöd/ internatbidrag
Svux, bidragsdel, högskolenivå
Svux, bidragsdel, gru ndskole- och gymnasieskolenivå
Svux för arbetslösa. bid ragsdel
Studiemedel, bidragsdel, högskolenivå
Studiemedel, bidragsdel, gru ndskole— och gym nasieskolenivå
Utbildningsarvode, högskolenivå
Utbildningsbidrag, upphandlad utbildning
Anvisat/ beräknat 107,2
226,0
60,0
1 181,7 75,0
1 750,0
575,0 126,8
4 479,4 '”
Resurserna för statligt studiestöd 1991/92, milj.kr.
Anslags typ
I"
R
beräknat typ
Utbildningsbidrag, reguljär utbildning | 230,25 R Sjukförmåner vid utbildning 253,u »” l-' Resekostnadsersättning, statens skolor för vuxna 2,0 l? lirsättning vid kontakttolkutbildning 2,0 l-' Sammanlagt 10 0689 varav: — för studier på grundskole—
och gymnasieskolenivå 8 002,1 — för studier på högskolenivå 2 066,8
') F = förslagsanslag, R = reservationsanslag 2) l beloppet ingår verksamheten med utbildning i företag samt 30,0 milj. kr. för försöksverksamhet med stimulansbidrag 3) Beloppet baserar sig på en undersökning som Finvux gjort och som redovisas i bilaga 2. llalva kostnaden är hänförlig till högskolenivån.
Utöver de resurser som redovisats ovan kan nämnas att utbe- talningarna av studielån under året beräknas uppgå till | 0l8 milj. kr. för studerande på gymnasial nivå och till 3 25l milj. kr. för studerande på högskolenivå. Statens utgifter för räntor och vissa avskrivningar beräknas uppgå till I 358 milj.kr., varav ca 340 milj.kr. kan antas avse lån för gymnasial utbildning. För rese— rabatter under 1991/92 har anvisats 95,5 milj.kr.
3.2 Vuxenutbildning och folkbildning
Riksdagen har under året behandlat två viktiga regeringsförslag som rör vuxenutbildningen, nämligen prop (I990/9l:82) om folk- bildning samt prop (I990/9l:85) "Växa med kunskaper” om gym- nasieskolan och vuxenutbildningen. Den inriktning som kommit till uttryck i dessa dokument, och som riksdagen ställt sig bakom, ingår självfallet i de förutsättningar på vilka mina överväganden och förslag bygger. Det finns därför anledning att beskriva något av de kommande förändringarna inom vuxenutbildningen.
Växa med kunskaper
Det är enligt propositionen viktigt att det finns vuxenutbildning som svarar mot individens egna önskemål. Vid sidan av annan vuxenutbildning — arbetsmarknadsutbildning, personalutbildning, folkbildning — är kommunens vuxenutbildning den som ger de studerande möjlighet att fritt välja studieinriktning.
SOU 1991: 65 Kapitel 3
Samhället har all anledning att uppmuntra och underlätta för vuxna som vill stärka sin ställning i arbetslivet eller skaffa sig kompetens för vidareutbildning. En vuxenstuderande måste ta ett större eget ansvar för sina studier. Planering och val av arbetsfor- mer utifrån den egna erfarenheten är en viktig förutsättning för framgång.
Det offentliga skolväsendet för vuxna delas in i tre delar, näm- ligen komvux, som erbjuder grundläggande vuxenutbildning, gym— nasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning, särvux (vuxen— utbildning för psykiskt utvecklingsstörda) samt sfi (svenkundervis— ning för invandrare).
Den grundläggande il'uxenulbildnlngen ersätter nuvarande grundvux och etapp 1 (motsvarande grundskolans högstadium) i komvux. Den skall ge en allmän, bred kompetens för arbets— och samhällslivet, men också en grund för vidare studier. Innehåll och uppläggning skall bestämmas utifrån de kortutbildades behov. För personer med ingen eller kort tidigare skolgång ges undervis— ning motsvarande nuvarande grundvux. I övrigt består den grund— läggande utbildningen av basämnen samt temakurser. Den stude— rande kan välja att läsa bara något ämne eller hela programmet. Det skall vara möjligt att välja heltids— eller deltidsstudier och att kombinera med ämnen i gymnasial vuxenutbildning.
Utbildning på grundläggande nivå blir en rättighet för indivi- den. Det är kommunens ansvar att anordna utbildning för alla som behöver det och aktivt verka för att de rekryteras. ] avsikt att få bort geografiska hinder åläggs kommunerna också att ta emot elever från andra kommuner, mot att den studerandes hemkom— mun blir skyldig att stå för kostnaderna. Kommunen kan anordna utbildningen i egen regi eller genom uppdrag åt andra anordnare.
Gymnasial vuxenutbildning skall ge vuxna kunskaper och får- digheter motsvarande dem som ungdomar kan få i gymnasiesko- lan. innehållet skall anknyta till och ge samma kompetens som gymnasieskolan. Yrkesutbildningen bör, på samma sätt som enligt planerna för gymnasieskolan, innehålla en arbetsplatsförlagd del.
Även när det gäller gymnasial vuxenutbildning förutsätts en kommun ta emot elever från andra kommuner under förutsätt- ning av att hemkommunen är villig att lämna ersättning.
Påbyggnadsulbildningen saknar motsvarighet i gymnasieskolan. Den skall ge vuxna en utbildning som leder till en ny nivå i yrket eller till ett nytt yrke. Det kan antingen vara en påbyggnad på en avslutad gymnasial utbildning, utan att ha högskolekaraktär, eller en vidareutbildning som bygger på enbart den obligatoriska sko- lan. Påbyggnadsutbildningen ersätter en stor del av de tidigare yr- kesinriktade kurserna i komvux och specialkurserna i gymnasi— eskolan. I påbyggnadsutbildningen skall också ingå den ettåriga teknikerutbildning, som bedrivits som försöksverksamhet.
SOU 1991: 65 Kapitel 3
Nya bestämmelser om svenskundervisning för nykomna in— vandrare (sfi) infördes i januari I99l. För s.k. tidigare invandrare får komvux i uppdrag att anordna särskilda kurser i svenska.
Landstingskommunerna får ansvar för att anordna särvux i den utsträckning som behövs.
Gymnasieskolan skall ha ansvaret för ungdomars utbildning. Komvux skall ha ansvaret för de vuxenstuderandes utbildning. Ål- dersgränsen är 20 år, men det skall ändå vara möjligt för ungdo- mar att gå i komvux—kurser och vuxna i gymnasieskolan om kom- munen bestämmer det. En tydligare gränsdragning mellan olika utbildningsanordnare förordas, där den inriktning som redovisats i utbildningsdepartementets rapport (Ds l990159) ”Samverkan mellan gymnsieskolan och vuxenutbildningen” kan ligga till grund. En bredare samverkan mellan gymnasieskola, komvux, AMU och högskolan förordas, som bedöms leda till ett bredare kursutbud, men också till gemensamma satsningar när det gäller t.ex. lokaler och utrustning.
Undervisningen skall som hittills vara avgiftsfri. För läromedel som den studerande vill behålla kan kommunen, med undantag för deltagare i sfi, ta ut en avgift motsvarande självkostnadspris.
Stor vikt läggs vid vägledningsfrågorna och kommunens skyl- dighet att informera om möjligheterna till vuxenutbildning. Goda syoinsatser kan medverka till att felval och studieavbrott undviks.
Folkbildning
Folkbildningsarbetet skall vara fritt och frivilligt. Staten skall inte föreskriva målen för verksamheten. Det bör alltså göras åtskillnad mellan folkbildningens mål och samhällets mål och syfte med bi— dragsgivningen.
Folkbildningen skall styra sig själv, men uppföljningen och ut- värderingen från samhällets sida skall stärkas.
De resurser som ställs till folkbildningens förfogande skall främst användas för verksamhet som syftar till att utjämna utbild— ningsklyftorna och höja utbildningsnivån i samhället. Verksamhet som anordnas för grupper som är utbildningsmässigt, socialt och kulturellt missgynnade skall särskilt prioriteras. Studier i svenska, engelska, matematik och samhällsinriktade ämnen är särskilt vik- tiga.
Studt'ecirkelverksamheten fyller en viktig funktion i folkbild- ningsarbetet. Särskilt lämpar sig cirkelns arbetsform för personer med kort och bristfällig grundutbildning.
För folkhögskolan skall de allmänna kurserna vara basen i verksamheten och utgöra minst l5 procent. Till de allmänna kur- serna skall främst rekryteras personer som saknar grundskole- el- ler gymnasiekoleutbildning.
SOU 1991: 65 Kapitel 3
Resurserna skall inte användas för uppgifter som till innehåll och arbetsform utförs inom det offentliga skolväsendet. Folkhög- skolan skall alltså ge alternativ till utbildningar i skolväsendet. Men de allmänna kurser som syftar till att ge behörighet för hög- skoleutbildning måste självfallet ge kunskaper och färdigheter som är likvärdiga dem i gymnasieskolan. Fritidsledarutbildning får fortsättningsvis också anordnas av folkhögskolorna.
Fr.o.m. budgetåret l99I/92 anvisas ett gemensamt belopp för folkbildning utan närmare reglering från statens sida. Ett folk- bildningsråd har inrättats som bl.a. har till uppgift att fördela statsbidraget mellan studieförbunden och folkhögskolorna och svara för uppföljning och utvärdering av verksamheten.
3.3 Behov av kompetensutveckling
Vuxenutbildningens strategiska betydelse för samhällstillväxten är allmänt erkänd. ] rapporter, handlingsprogram och inlägg av olika slag diskuteras behoven för framtiden. Teknikutvecklingen, den strukturella omdaningen av arbetslivet, internationaliseringen, närmandet till EG; alla dessa ändrade förutsättningar, liksom mål— sättningen att medborgarna skall bli delaktiga i och få inflytande över samhällsutvecklingen föder nya behov. ] tider med arbetslös- het accentueras kraven på vidareutbildning av arbetskraften både ifråga om yrkeskunnandet och i många fall en förstärkt grundut- bildning.
Behoven av kompetensutveckling inom arbetslivet har redan inneburit en kraftig tillväxt av personalutbildningen. För företa- gen utgör internutbildningen alltmer en naturlig del av investe- ringarna. Detta ger nya möjligheter för de anställda. Från flera håll uttrycks emellertid oro för att en stor del av arbetskraften kommer att ställas utanför sådana möjligheter, liksom risken för att det fria kunskapssökandet motverkas. Frågor av detta slag är under övervägande av den inom arbetsmarknadsdepartementet tillsatta utredningen om kompetensutveckling i arbetslivet (dir l990z25). Kommittén skall analysera personalutbildningens roll i förhållande till den samhälleliga vuxenutbildningen och belysa inom vilka sektorer personalutbildning är särskilt angelägen. De åtgärder som föreslås skall ges en fördelningspolitiskt rättvis pro- fil.
] en uppmärksammad rapport (SlND12, Statens industriverk) ”Långt kvar till kunskapssamhället" visar man att ungefär 40 pro- cent av de anställda inom industrin har enbart folkskola eller grundskola som utbildningsbakgrund. Det är en betydligt högre andel än för Japan, Västtyskland och USA. För England och Fin- land är däremot andelen lågutbildade i industrin större än i Sveri- ge. Författarna anser det oroande att en så stor del av arbetskraf- ten har svaga kunskaper i basämnen som svenska, engelska och
SOU 1991: 65 Kapitel 3
matematik. För att svenska företag skall kunna konkurrera inter- nationellt behövs satsningar som ger både en breddning av den allmänna kompetensen och en ökning av de högskoleutbildades andel bland de anställda.
Att alla grupper i samhället bör ha lika möjligheter till utbild- ning är ett fastlagt mål. Alla som är motiverade för studier bör ges samma reella möjligheter att utveckla den egna förmågan. Av riksdagens senaste beslut om vuxenutbildningen och folkbildning- en framgår att betydligt ökade krav kommer att ställas på vuxen— utbildningen i framtiden. l det perspektivet måste också studiefi- nansieringsfrågorna vägas in.
3.4 Studiestödets roll
Det har i olika sammanhang hävdats att det reguljära studiestödet skall vara neutralt i förhållande till olika utbildningar inom t.ex. högskolan eller inom gymnasial utbildning. Sådana tankar har särskilt förts fram när det gäller studiemedelssystemet. Genom att studiemedlen är lika för alla förutsätts de inte få någon styrande effekt på val av utbildning. Som framgått av redovisningen i kapi- tel 2 kan man knappast hävda att neutralitetsaspekten har kunnat upprätthållas helt. Behov av särskilda stimulansåtgärder har upp— stått för att rekrytera till vissa utbildningar. YTH och vissa yrkes- lärarutbildningar är sådana exempel. Arbetsmarknadsutbildningen kan sägas vara ett annat område där extraordinära åtgärder har ansetts behövliga för rekryteringen, även om utifrån delvis andra motiv. Där har dessutom tillkommit särregler, som ger även an- ställda vissa möjligheter att komplettera sitt yrkeskunnande.
Ett syfte med studiestödet är att det skall bidra till att förverk— liga de övergripande målen för utbildningspolitiken och/eller för arbetsmarknadspolitiken. Studiestödet bör alltså ses som ett verk- samt medel vid sidan av andra insatser för att påverka rekryte- ringen till utbildning. Om statsmakterna önskar öka tillströmning- en under någon period till vissa utbildningar, eller särskilt stödja vissa grupper, är det enligt min mening naturligt att använda en ekonomisk stimulans. Inom ramen för ett differentierat och flexi- belt studiestöd kan sådana åtgärder vidtas utifrån en samlad syn på utbildningsbehoven inom vissa sektorer.
Vuxenutbildningsreformens genomförande 1975 var ett uttryck för en ny syn på studiefinansieringen för vuxna. Reformen har i stora delar fungerat väl och har medfört att tusentals vuxna varje år fått möjlighet att bedriva kortare eller längre studier under gynnsamma ekonomiska villkor. Den redogörelse som lämnats i det föregående visar emellertid också på vissa brister i måluppfyl— lelsen, bl.a. beroende på de otillräckliga resurserna. Vuxenstudie- stödsreformens dilemma kan sägas ligga i dess dubbla roll att å ena sidan vara en arbetslivsreform, som skall möta behoven av vi-
SOU 199l: 65 Kapitel 3
dareutbildning hos hela arbetskraften och å andra sidan utgöra den satsning som särskilt prioriterar dem som har den kortaste utbildningen. Det är nu enligt min mening dags för ett nytt steg i utvecklingen av vuxenstudiestödet.
Studiehindren för vuxna har beskrivits i många sammanhang. Grunden kan vara besvärliga arbetsförhållanden. tidigare dåliga skolerfarenheter, svag studietradition. Bland andra faktorer som nämnts är att utbildningen inte alltid är anpassad till korttidsut— bildades behov och förutsättningar. De studiesociala villkoren är en annan viktig faktor. Många vuxna har ansvar för hem och fa- milj. De ekonomiska förutsättningarna under och efter studierna är ofta avgörande för om studier under kortare eller längre perio- der skall kunna genomföras.
Studiestödens huvuduppgift är att undanröja ekonomiska stu— diehinder. De nuvarade reguljära studiestöden har bara delvis fyllt denna funktion. i flera forskningsrapporter har framhållits att det är de som har en relativt god ekonomi i övrigt, de som har margi- naler i sin ekonomi, som kan rekryteras. Skall stödet fylla sitt syf- te måste det vara så utformat att det kan stimulera till studier. ln- satserna för vuxenutbildningen, med bl.a. syftet att minska utbild- ningsklyftorna i samhället, måste därför kombineras med förbät- trade finansieringsmöjligheter för att ge avsett resultat. Studiestö- det är alltså en viktig del i samhällets totala insatser för vuxenut- bildning. Sådana åtgärder kan också ses som en investering i ett vidare perspektiv. Förbättrade möjligheter till finansiering av stu— dier på gymnasial nivå kan antas leda till en ökad rekrytering till högskolan från de socio—ekonomiskt svaga grupperna i samhället.
Andra krav som kan ställas på studiestödet är att det så långt som möjligt skall vara
- enkelt och lättöverskådligt — administrativt lätthanterligt — lätt att förändra i sina olika delar.
3.5 Arbetslinjen — utbildningslinjen
Arbete åt alla, eller arbetslinjen, är en ledstjärna för arbetsmark- nadspolitiken. Ett led i åtgärderna är att genom utbildning stärka de arbetssökandes kompetens. Den ökande arbetslösheten har lett till att resurserna för arbetsmarknadsutbildning och utbildningsbi— drag har ökat kraftigt under l99l. Arbetslösa med bristfällig ut— bildning skall bl.a. ges tillfälle att förstärka sin kompetens. Beho- ven av en bred grundutbildning betonas. Arbetsmarknadsutbild— ningen är alltså en betydande del av samhällets vuxenutbildning. Arbetsmarknadsutbildning är utbildning som någon genomgår av arbetsmarknadsskäl och initieras huvudsakligen utifrån samhäl- lets behov, medan den reguljära vuxenutbildningen initieras ut— ifrån de enskilda människornas fria val av utbildning. I rapporten
SOU 1991: 65 Kapitel 3
(Ds 199059) ”Samverkan mellan gymnasieskolan och vuxenut- bildningen” konstaterar man att gränserna mellan de båda områ— dena är oklara. Som nämnts har riksdagen i anledning av proposi— tionen ”Växa med kunskaper" förordat en ökad samverkan, men också en tydligare gränsdragning mellan utbildningsanordnarna.
De nackdelar som är förknippade med den nuvarande sektori- seringen sammanhänger delvis med studiefinansieringsfrågan. Er— farenheterna visar att de som söker studiemedel eller särskilt vux- enstudiestöd för studier på grundskole— eller gymnasieskolenivå oftast gör det av arbetsmarknadsskäl. Den som har en anställnng har emellertid aldrig möjlighet att genomgå en utbildning med de förmåner som den som är arbetslös har, även om han eller hon har arbetat i åratal. Undantaget är om det är fråga om personal— utbildning som anordnas av arbetsgivaren.
Åtgärder bör enligt min mening vidtas som innebär att de båda områdena kompletterar varandra på ett mer naturligt sätt. Sam- tidigt som alltså skiljelinjen behöver bli mindre markerad, efter- som målsättningen till stora delar är densamma, är det också önskvärt med en klarare ansvarsfördelning för utbildningspoli- tiskt, arbetsmarknadspolitiskt eller socialförsäkringspolitiskt moti- verade insatser. Om den förbättring som jag föreslår för det re- guljära studiestödet genomförs skapas förutsättningar för en sådan klarare ansvarsfördelning. -
3.6 Behov av förändringar Den enskildes situation bör vara avgörande
Studiefinansieringen för vuxna är ett komplicerat område efter- som det rör studerande på alla nivåer med olika bakgrund och ekonomiska behov. De tre stora studiefinansieringsformerna stu- diemedel, särskilt vuxenstudiestöd och utbildningsbidrag har del- vis samma målsättning, men skiljer sig väsentligt ifråga om det materiella innehållet. De olika regelverken är svåröverskådliga, vilket innebär att den enskilde kan ha svårt att skaffa sig tillräck- lig information. Myndigheterna administrerar sina olika regelverk utan några större möjligheter att bedöma effekterna av verksam- heten i förhållande till de andra områdena. Dessa förhållanden har kritiserats under lång tid.
Det finns enligt min mening behov av en mer samlad syn på studiefinansieringen för vuxna. Skillnader i ekonomiska villkor under studier bör vara relaterade till inidivdens situation och be- hov av utbildning och inte till utbildningsanordnarnas behov eller studiestödssystemens förutsättningar och tillämpning.
SOU l99l: 65 Kapitel 3
Förmånligarc studiestöd
Det senaste riksdagsbeslutet om vuxenutbildningen och folkbild- ningen indikerar att samhället tydligare än tidigare prioriterar re- surserna till dem som har behov av överbryggande utbildning. Studiestödets innehåll och utformning bör stå i samklang med denna övergripande målsättning.
Konsekvenserna av skuldsättning vid mer omfattande studier har redan beskrivits. Resurserna för särskilt vuxenstudiestöd är otillräckliga. Det har lett till ett administrativt komplicerat system med urvalsprövning bland sökande och en stor mängd avslags- ärenden. De som inte får vuxenstudestöd hänvisas till studieme- delssystemet.
Min utgångspunkt är att samhället bör erbjuda ett förmånliga- re studiestöd än studiemedel för studier på grundskole— och gym- nasieskolenivå. Studier på grundskolenivå bör kunna genomföras utan skuldsättning. Även studier på gymnasial nivå bör kunna ge- nomföras till betydligt förmånligare villkor än i nuläget. Därige— nom markeras från samhällets sida behoven och betydelsen av en allmänt ökad kompetensutveckling.
] det nya systemet lbör inte rätten till stöd vara beroende av särskilt avsatta resurser. Reglerna bör istället vara mer generellt verkande. Det innebär att en studerande som deltar i en utbild- ning som berättigar till vuxenstudiestöd aldrig skall kunna hänvi— sas till det mindre förmånliga studiemedelssystemet p.g.a. bristan— de resurser.
Särskilt prioriterade grupper
En viktig tanke i vuxenutbildningsreformen var att man via upp- sökande verksamhet skulle kunna rekrytera kortutbildade till cir- kelstudier eller andra kortare studier och att därigenom skapa förutsättningar för en fortsatt, längre utbildning. Denna syn har bara delvis vunnit terräng. Först under senare år har insatser gjorts för att bredda informationen och utbudet av kurser. Jag an- ser emellertid att det är angeläget att det även i fortsättningen finns en särskild resurs för uppsökande verksamhet. Ett förmån— ligt studiestöd bör kombineras med insatser som syftar till att nå de i utbildningshänseende sämst ställda. Det finns annars risk för att den mest behövande gruppen fortfarande inte kan tillgodogöra sig de förbättrade villkoren. Erfarenheten visar att det främst är de redan motiverade som tar vara på ökade möjligheter till ut- bildning. Syftet med den uppsökande verksamheten bör emeller- tid tydliggöras och få en delvis annan inriktning. Begränsningen av verksamheten till arbetsplatser är enligt min mening inte nöd- vändig att upprätthålla, även om den huvudsakliga rekryteringen naturligtvis kommer att ske där. Många människor som har en
SOU 1991: 65 Kapitel 3
kort eller bristfällig utbildning kan nås via andra kanaler än dem som arbetslivet erbjuder. Samverkan mellan myndigheter och or- ganisationer måste öka.
Studiestödet för kortare studier bör i huvudsak riktas till dem som behöver ta ledigt från arbetet för att förbättra sina kunskaper i basämnen på grundskole— eller gymnasieskolenivå. Jag har fun— nit att det nuvarande korttidsstudiestödet inte har utgjort den sti— mulans för kortutbildade som var avsett p.g.a. att det inte har er— satt inkomstbortfall i tillräcklig utsträckning. Det har framkommit i flera rapporter att flertalet kortutbildade inte kan tänka sig en minskning av en redan låg inkomst för att delta i studier. Skall stödet fylla sin funktion bör konstruktionen förändras.
Flexibilitet
Samhällets kostnader för utbildning och studiestöd är omfattande. Det är därför viktigt att effektiviteten i systemen är goda. En åt- gärd som bidrar till detta är t.ex. inriktningen i komvux att anpas- sa studierna efter den enskildes behov. Studiestödet bör stödja denna utveckling. Jag har tagit fasta på erfarenheterna av att det nuvarande systemet med studiestödspoäng för heltids— och del- tidsstudier inte fungerat helt tillfredsställande. Många anmäler sig till kurser som de inte har så stort behov av för att nå en heltids— omfattning. Det är angeläget att sådana styrande inslag tas bort, och att stödet i stället fungerar flexibelt och bidrar till en ökad genomströmning.
Samordning — bättre utnyttjande av resurser
Till de frågor utredningen enligt direktiven haft att belysa hör möjligheterna till en samordning mellan studiemedel, särskilt vux- enstudiestöd, utbildningsbidrag och Sjukförmåner.
Redan den studiesociala utredningen (SOU l963z74) pekade på behoven av ett enhetligt studiestöd. Utredningen menade att det från många synpunkter hade varit önskvärt att skapa ett en- hetligt studiesocialt system som omfattade alla studerande på oli— ka nivåer. Även år I972 togs frågan upp i samband med beslutet om att äldre studerande i studiehjälpssystemet skulle föras över till studiemedelssystemet. ] KAMU—utredningen (SOU l974279) sökte man också finna en lösning med utgångspunkt både i ar- betsmarknadspolitiska motiv och individens sociala situation. Ju starkare arbetsmarknadspolitiska och/eller sociala motiv som fanns för utbildning, desto större borde samhällets insats vara. Olika idéer om en harmonisering av studiestödsreglerna har sedan dess förekommit. En samordning är önskvärd av flera skäl.
sou 1991; 65 Kapitel 3
Vid genomgången av de nuvarande förhållandena har jag kun— nat konstatera att det praktiskt taget är vattentäta skott mellan systemen för studiemedel, vuxenstudiestöd och utbildningsbidrag. Regelverkens olika utformning har fördelningspolitiska bevekelse- grunder. Dessa avsedda skillnader i förmåner har emellertid inte alltid motsvarats av skillnader ifråga om behov av utbildning och stöd hos den enskilde. ] proposition l975:23 som ledde till vuxen- studiestödens införande anförde föredragande statsrådet bl.a.: ”en avvägning bör enligt min mening även göras mot andra studies— tödsformer, t.ex. utbildningsbidrag inom arbetsmarknadsutbild— ningen. Syftet skall vara att så långt möjligt tillförsäkra de sökan- de den form av studiestöd som bäst svarar mot de individuella be- hoven". Denna ambition har bara i enstaka fall kunnat förverkli- gas i praktiken bl.a. beroende på uppdelningen på olika regelverk. Genom ett samordnat studiestöd och en samordnad information och administration kan de nämnda svagheterna minimeras. Även ur administrativ synpunkt är det viktigt att förenkla syste— men. Av redovisningen i tidigare avsnitt framgår att de adminis— trativa rutinerna för beviljning och utbetalning av studiestöd är komplicerade och okoordinerade, delvis p.g.a. splittringen på stödformer. I ett samordnat vuxenstudiestöd bör man kunna ut- vinna betydande rationaliseringsvinster bl.a. genom att
— utgiftsläckage begränsas — informationen gentemot allmänheten underlättas — administrationen förenklas — utvärdering och uppföljning underlättas
Uppföljning
En förbättring av studiestödet bör kombineras med ökade kon- trollinsatser och fungerande metoder för uppföljning och utvärde- ring.
Studerande i eftergymnasial utbildning
Mina förslag kommer inte att avse studerande i eftergymnasial ut- bildning, med undantag för de grupper som redan tidigare skiljts från studiemedelssystemet, t.ex. YTH-studerande.
Under utredningsarbetet har jag emellertid blivit övertygad om att ett införande av studiemedlen i ett samlat system för längre studier är både möjligt och önskvärt. Det skulle innebära flera fördelar. Bl.a. skulle en mer genomgripande förenkling av lag- stiftningen kunna ske. Informationen och administrationen skulle underlättas i hög grad, vilket skulle innebära betydande effektivi- tetsvinster.
SOU l99l: 65 Kapitel 3
En fråga som är aktuell vid en samordning är att bidragdsde— len i studiemedelssystemet inte är beskattningsbar inkomst, me- dan så är fallet när det gäller vuxenstudiestöd och utbildningsbi- drag. Som en följd av dessa olika principer förekommer inte nå- gon prövning mot egen inkomst i utbildningsbidragssystemet eller vuxenstudiestödet, medan det i studiemedelssystemet finns regler om reducering av stödet när inkomsten överstiger en viss gräns. Om stöden samordnas måste bidragsdelen i studiemedelssystemet räknas upp så att det efter skatt motsvarar det nuvarande belop- pet. Detta utgör inte något stort problem. Finvux beräkningar ty- der på att de ökade utgifterna för en uppräkning i stort sett mot- svaras av ökade skatteintäkter. Däremot är frågan om inkomst- prövningen svårare att ta ställning till bl.a. med hänsyn till kost— nadsaspekten. En samordning bör innebära antingen att inkomst— prövningen slopas i studiemedelssystemet eller att man inför en inkomstprövning över hela linjen.
Den fråga som är mest aktuell när det gäller studiemedelssyste- met är skuldsättningen. En översiktlig analys finns i avsnitt 2.2. De exempel som där redovisas gäller relativt normala studietider med en genomsnittligt låg ränta. Om studierna pågår längre tid, eller om räntekostnaden stiger, ökar givetvis återbetalningsbör- dan. Man får då räkna med att'många inte kommer att kunna be- tala sin skuld före 65 års ålder.
Det är enligt min mening angeläget att ytterligare ansträng- ningar görs för att minska skuldsättningen för högre utbildning. Subventioner i form av ökade bidrag är ur rekryteringssynpunkt att föredra framför avskrivningar i ett senare skede.
l syfte att uppnå en bättre balans i systemet har jag har över— vägt att förorda ett ytterligare steg i den riktning som ledde till l989 års regler, nämligen en viss ytterligare höjning av studiebi- draget i beviljningsledet mot skärpta återbetalningsvillkor. Genom den skatteomläggning som skett sedan det nya systemet infördes, bör det vara möjligt att öka återbetalningskraven något, utan att belastningen blir större än vad som då kalkylerades med. Med en snabbare återbetalning minskar naturligtvis också de totala utgif— terna för låntagaren.
Skuldsättningen hänger också samman med de regler som gäl- ler för beviljning av studiemedel. Här avses t.ex vilka krav på stu- dieresultat som bör ställas för rätt till studiemedel och den längsta tid under vilken stöd skall kunna beviljas. Även sådana frågor är av vikt att ta med i en total bedömning. Ett expertuppdrag för Finvux räkning har visat att det kan finnas skäl för en åtstram— ning i dessa avseenden.
För den som har studielån under 12 terminer, vilket är den maximala, generella gränsen, blir studieskulden mycket stor. Prövningen av om särskilda skäl finns borde kunna sättas in tidi- gare, t.ex. efter nio terminer, utan att det får någon betydelse för möjligheterna att genomföra en högskoleutbildning. Däremot blir
SOU 1991: 65 Kapitel 3
det inte möjligt att genomföra två längre högskoleutbildningar. En sänkning till nio terminer beräknas medföra att utflödet av studiebidrag minskar med ca 60 milj. kr. under ett år.
En förlängning av studietiden innebär som regel ökande skuld— sättning för de studerande och ökade utgifter för staten. Vid många utbildningslinjer genomförs som regel studierna på den tid som Studieplanen anger. Vid andra linjer överskrider ett stort an— tal studerande den i Studieplanen avsedda studietiden. De krav som ställs för rätt till fortsatta studiemedel är att den studerande skall ha genomfört minst 30 poäng av 40 under ett läsår.
Expertstudien visar att den som genomför en treårig utbild- ning med den lägre studietakten ökar sin skuldsättning med ca 54000 kr. Härutöver kan ytterligare förseningar accepteras om den studerande hindrats i studierna p.g.a. förhållanden av person- lig natur. Man kan utgå från att flertalet studerande söker genom- föra studierna så snabbt som möjligt. För andra kan 30—poäng- gränsen vara målet som man inriktar sig på. Skulle poängtalet sät- tas något högre blir denna gräns det nya målet.
Skuldsättningen och återbetalningsvillkoren, liksom frågan om inkomstprövningen i studiemedelssystemet har diskuterats ingåen- de bl.a. i riksdagen under våren l99l. Olika synpunkter och krav har förts fram, men det råder enighet om att en utvärdering be- höver göras av systemets funktion och effekter. Regeringen har genom beslut den 20 juni l99l utfärdat särskilda direktiv till CSN för fördjupad anslagsframställning för perioden 1993/94-1995/96. CSN skall göra en genomgripande utvärdering av studiemedels- reglerna, varvid återbetalningssystemet skall prioriteras. . Ett ställ— ningstagande i de aktuella frågorna från min sida skulle innebära ett föregripande av resultaten av en sådan utvärdering. Jag har därför ansett att jag inte bör lägga fram något förslag om en total samordning. Mina förslag i det följande innebär ett första steg mot ett samordnat studiestöd för vuxna. Ett inordnande av stu- diemedlen i ett sådant system bör enligt min mening ske i en and- ra etapp snarast möjligt.
SOU l99l: 65 Kapitel 3
Överväganden och förslag
4. Ett samordnat vuxenstudiestöd
4.1. Inledning
Erfarenheterna av de nuvarande systemen för finansiering av vuxnas studier och behoven av förändringar har beskrivits i det föregående. 1 olika sammanhang har krav ställts på förbättrade studiestödsmöjligheter för vuxenstuderande. Särskilt har framhål— lits vikten av att studier på grundskolenivå skall kunna bedrivas utan skuldsättning.
De förslag till förändringar som nu läggs innebär i huvudsak
att
* studerande i basämnesutbildning på grundläggande nivå er- håller ett stöd motsvarande det nuvarande utbildningsbidra- get * i princip alla studerande på gymnasial nivå erhåller ett stöd motsvarande det nuvarande särskilda vuxenstudiestödet * det särskilda vuxenstudiestödet och utbildningsbidraget i ar- betsmarknadsutbildningen sammanförs till ett studiestöd, som benämns vuxenstudiestöd, men med skilda bidragsnivå- er ' * beräkning och utbetalning av det stöd som motsvaras av det nuvarande utbildningsbidraget överförs från RFVs område till CSNs område * stödformen särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa upphör * stödformen utbildningsarvode -för studerande vid vissa lärarutbildningar upphör och ersätts med studiemedel eller vuxenstudiestöd * nuvarande korttidsstudiestöd samt timersättning vid vissa vuxenutbildningar sammanförs till ett studiestöd som be- nämns timersättning.
4.2. Vuxenstudiestöd — stödet för längre studier
En utgångspunkt i utredningsarbetet har varit att vuxna som stu- derar på grundskole— eller gymnasieskolenivå bör få rätt till ett förmånligare studiestöd än vad studiemedelssystemet erbjuder.
SOU l99l: 65 Kapitel 4
Studier på grundskolenivå bör kunna genomföras utan skuldsätt- SOU 199]: 65 ning. Aven för gymnasiala studier bör förbättringar genomföras. Förslagen är utformade mot den bakgrunden.
4.2.1. Stödets konstruktion
Den mest framträdande skillnaden i dagens studiestödssystem är de olika bidragsnivåerna. Jag anser att man också i fortsättningen bör behålla differentieringen ifråga om bidragets andel, som är ett uttryck för samhällets vilja att dimensionera insatserna efter olika gruppers situation och behov av utbildning. Det är emellertid vik- tigt att uppbyggnaden av systemen också medverkar till att styra resursanvändningen på avsett sätt.
Studiemedelssystemet är konstruerat efter principen att stödet skall täcka rimliga levnadskostnader. Systemen för det särskilda vuxenstudiestödet och utbildningsbidraget är uppbyggda efter in- komstbortfallsprincipen. Men eftersom dessa senare stöd också kan beviljas till personer som inte har inkomstbortfall finns en lägsta nivå, som avser att täcka rimliga levnadskostnader.
Den konstruktion som nu föreslås innebär i princip ett sam- manförande av huvudkomponenterna i systemen för särskilt vux- enstudiestöd och utbildningsbidrag. Det innebär att stödet kom- mer att knytas till dagpenningen i arbetslöshetsersättningssystemet och variera både ifråga om stödets totala nivå och bidragsnivån.
! det nya vuxenstudiestödet föreslås ingå * ett studiebidrag * ett förhöjt studiebidrag samt * studielån.
4.2.2 Stödets storlek — bidragets nivå
Av tabell 4.1. framgår månadsbeloppen enligt nuvarande regler för studiemedel, särskilt vuxenstudiestöd och utbildningsbidrag.
Tabell 4.1. Månadsbelopp — nuvarande regler
l 2 3 4 Studie- Svux Svux A-kassa Utb.bidrag medel ej A—k Låg Hög Låg Hög Brutto- nivå 7109 7172 7172 ll 946 7172 11946 Bidra ] 907 2 331 4 662 7 765 7 l72 11 946 Skatt] () 399 I 061 1 806 1 671 3 151 Netto 1 907 I 932 3 60] 5 959 5 50] 8 795 Län 4 533 3 569 1 900 2 836 0 0 Totalt 6 440 5 501 S 501 8 795 5 501 8 795
') Skattetabell 30.
Kapitel 4
Det nya vuxenstudiestödet bör som nu motsvara vad som högst kan betalas ut i arbetslöshetsersättning till den som är arbetslös. Stödets storlek och bidragsandelen kopplas alltså till arbetslös- hetsersättningssystemet. Det innebär att den totala nivån kommer att variera beroende på den studerandes tidigare inkomst. En låg- sta nivå måste emellertid fastställas på samma sätt som enligt nu- varande regler. Jag återkommer till denna fråga.
Mitt förslag:
Studiebidraget utgör för en period om 15 dagars heltidsstudier 65 procent av det belopp som motsvarar 11 dagars ersättning från arbetslöshetskassa, om den studerande skulle ha erhållit sådan er- sättning.
Det förhöjda studiebidraget utgör för en period om 15 dagars heltidsstudier 100 procent av det belopp som motsvarar 11 dagars ersättning från arbetslöshetskassa, om den studerande skulle ha erhållit sådan ersättning. Bidraget, som ersätter det nuvarande ut— bildningsbidraget, utgör alltså samtidigt både totalbelopp och bi- dragsandel.
Studiebidraget kan kombineras med studielån. Studielån kan beviljas med ett belopp som per månad motsvarar skillnaden mel— lan vad som skulle ha betalats ut i förhöjt studiebidrag efter skat- teavdrag och studiebidraget efter skatt.
Som framgår av tabell 4.1. får enligt reglerna för särskilt vux- enstudiestöd en studerande som inte tillhör en arbetslöshetskassa ett lägre bidrag än den som är kassamedlem. Detta anser jag bör ändras. Enligt de föreslagna reglerna är bidragsnivån densamma för båda grupperna. Det innebär en betydande bidragsförbättring jämfört med nuläget för icke kassamedlemmar.
Beloppen i det nya systemet framgår av tabell 4.2. De motsva- ras av beloppen i kolumn 3 och 4 i tabell 4.1.
Tabell 4.2. Månadsbelopp - nya regler Studiebidrag Förhöjt studiebidrag
Låg Hög Låg Hög Dag- penning 326 383 543 326 383 543 Brutto- nivå 7172 8 426 11946 7171 8426 11946 Bidra 4 662 5 476 7 765 7 172 8 426 11 946 Skatt' 1 061 1 289 1 806 1 671 1 996 3 151 Netto 3 601 4 188 5 959 5 501 6 430 8 795 Lån ] 900 2 242 2 836 0 0 0 Totalt 5 501 6 430 8 795 5 501 6 430 8 795
1) Skattetabell 30.
Ett förhållande som kritiserats i olika sammanhang är att den som inte tillhör en A-kassa får en sämre kompensation, i det fall
SOU 1991: 65 Kapitel 4
inkomstbortfallet är högre än miniminivån. Det är emellertid svårt att råda bot på detta förhållande, när det samtidigt behövs en rimlig garanti för att den förvärvsverksamhet som konstituerar ett högre bidrag skall ha varat en tid. En förbättring för den be- rörda gruppen uppstår emellertid genom att bidragsdelen som nämnts förstärks kraftigt.
Det lägsta beloppet för det nuvarande utbildningsbidraget och det särskilda vuxenstudiestödet baserar sig på en dagpenning om f.n. 326 kr. i arbetslöshetsersättningssystemet. Beloppet, som fast- ställs av regeringen, är anpassat till löneutvecklingen för vuxna arbetare inom egentlig industri (prop. 1990/91:100 bil. 12 Arbets- marknadsdepartementet). Som framgår av tabell 4.1. är studieme- delsbeloppet för en månad högre än nettobeloppet för personer som har den lägsta dagpenningen eller för den som inte är med- lem i A—kassa. Det har framförts synpunkter från flera håll om denna miniminivå är för låg. Hos bl.a. en arbetsförmedling i Stockholm gjorde man gällande att en del måste söka socialbidrag för att klara uppehållet, och J”då blir de ett fall hos socialbyrån också”. 1 sin översyn av det särskilda vuxenstudiestödet 1989 framhöll CSN att det lägsta beloppet borde höjas och efter skatt vara minst lika stort som totalbeloppet i studiemedlen.
Det lägsta beloppet i utbildningsbidraget/vuxenstudiestödet är - på samma sätt som studiemedlen - avpassade för att täcka rim- liga levnadsomkostnader. Utifrån den utgångspunkten vore det rimligt att en gräns gällde, oavsett vilka studier det är fråga om. Av tabell 4.2. framgår att med en dagpenning om 383 kr. blir vuxenstudiestödet efter skatt lika stort som studiemedlen. Jag har övervägt att lägga ett förslag om att den lägsta nivån i vuxenstu- diestödet skulle utgöra samma procentandel av basbeloppet per månad som studiemedlen. Jag har emellertid inte ansett detta vara möjligt av bl.a. kostnadsskäl. En höjning beräknas medföra ett ökat utflöde för studerande inom arbetsmarknadsutbildningen med ca 140 milj.kr. och för övriga studerande med ca 35 milj.kr. Eventuellt kan man anta vissa minskade samhällskostnader för so— cialbidrag.
4.2.3. Avgränsningen av studerandegrupperna
Den samordning som jag nu förordar tar sin utgångspunkt i att områdena för utbildningspolitik och arbetsmarknadspolitik delvis överlappar varandra och kompletterar varandra. Behovet av en samsyn och en gemensam inriktning har beskrivits i det föregåen- de.
Utgångspunkten för en gränsdragning bör vara den enskildes situation och behov av utbildning. Det råder stor enighet om att den som har en svag utbildningsbakgrund inte har lika goda möj- ligheter på arbetsmarknaden som den som har en bättre utbild-
SOU 1991: 65 Kapitel 4
ning. Här sammanfaller i väsentliga delar intentionerna för utbildnings— och arbetsmarknadspolitiken.
Den förändring som sker inom gymnasieskolan och vuxenut- bildningen under de närmaste åren kommer sannolikt att påverka inriktningen av arbetsmarknadsutbildningen på sikt. En ökad samverkan mellan kommunerna och arbetsförmedlingarna ifråga om utbildningsinsatser kan förväntas.
Skall man komma till rätta med de olägenheter som finns med de nuvarande skilda stödsystemen, och som beskrivits tidigare, krävs en klarare avgränsning av de grupper som samhället Önskar stödja med bidrag av olika storlek.
Följande avgränsning förordas: Vuxenstudiestöd med ett förhöjt studiebidrag bör förbehållas * studerande i basämnen (inkl. grundläggande basfärdigheter)
i grundläggande vuxenutbildning i komvux och statens sko— lor för vuxna * studerande i basämneskurser på grundläggande nivå vid
folkhögskolor
* personer som beviljas arbetsmarknadsutbildning * personer som är inskrivna i AMl * personer som genomgår vidgad arbetsprövning eller jobb-
sökaraktiviteter. Vuxenstudiestöd med studiebidrag beviljas till * studerande i ämnen i grundläggande vuxenutbildning i
komvux och statens skolor för vuxna som inte räknas till basämnen * studerande i gymnasial vuxenutbildning i komvux och sta-
tens skolor för vuxna * studerande i allmänna kurser på gymnasienivå vid folkhög—
skolor * studerande vid andra utbildningar på gymnasial nivå än de
ovan nämnda.
Med basämnen förstås svenska, engelska, matematik och sam-
hällskunskap.
Denna avgränsning innebär att de studerandegrupper som kommer att tillhöra studiemedelssystemet är
* studerande i högskolor och andra utbildningar på högskole-
nivå (se dock förslag beträffande studerande i YTH och vis- sa yrkeslärarutbildningar) * studerande i påbyggnadsutbildningar i komvux som bygger
på treårigt gymnasium
* studerande i utbildningar vid folkhögskolor och andra läro-
anstalter som betraktas som eftergymnasiala. ] den uppdelning som här gjorts har hänsyn tagits till de för- ändringar som planeras ske inom gymnasieskolan och vuxenutbild- ningen. Den som saknar sådana färdigheter som normalt uppnås i grundskolan skall ha rätt att delta i grundläggande vuxenutbild- ning. De nuvarande specialkurserna i gymnasieskolan kommer att
SOU 1991: 65 Kapitel 4
avvecklas och föras till antingen högskolan eller till komvux. De yrkesinriktade kurserna i komvux ersätts av påbyggnadsutbild- ning. Bland dessa kommer en del att ligga på gymnasial nivå, me- dan andra kommer att bygga på treårigt gymnasium. De senare utbildningarna bör betraktas som eftergymnasiala och föras till studiemedelssystemet.
När det gäller folkhögskolan finns särskilda problem. Folkhög- skolan skall enligt den målsättning som beskrivs i propositionen 1990/91:82 om folkbildningen särskilt vinnlägga sig om att nå korttidsutbildade människor. Med den utformning av studiestödet som här föreslås kommer studiestödsmöjligheterna att förbättras avsevärt. En svårighet när det gäller folkhögskolornas nuvarande allmänna kurser är, att det som regel inte går att skilja grundsko- lenivån från gymnasieskolenivån. Man utgår i stället normalt från individens tidigare bakgrund. När urvalsprövningen görs bland studerande som söker särskilt vuxenstudiestöd vet man inte säkert till vilken nivå studierna kommer att hänföras. ] nuvarande sys- tem spelar det kanske mindre roll, eftersom studiestödet är lika stort oavsett nivå. 1 det föreslagna nya systemet kommer den som behöver utbildning i basämnen på grundläggande nivå/ grundsko- lenivå att kunna erbjudas ett studiestöd som i sin helhet består av bidrag. Det är därför nödvändigt att folkhögskolorna kan skilja ut sådan utbildning i basämnen som berättigar till det högst priorite— rade stödet, och att man till kurserna rekryterar personer som saknar grundskoleutbildning eller motsvarande färdigheter.
Fritidsledarutbildningen vid folkhögskolorna betraktas som högskoleutbildning. En stor del av skolornas övriga kurser bör emellertid också anses vara eftergymnasiala, t.ex. utbildningar i musik, drama, media samt flera yrkesinriktade utbildningar. Vil- ka utbildningar som skall hänföras till den ena eller andra nivån är en uppgift som ålagts CSN i samarbete med folkbildningsrådet.
Jag utgår från att det i övrigt kommer att framgå av förteck- ning i bilaga till studiestödsförordningen vid vilka läroanstalter och utbildningslinjer de studerande skall ha rätt till studiemedel och vuxenstudiestöd.
4.2.4. Arbetsmarknadsutbildning
Om en så väsentlig förbättring av stödet som här föreslås kan ge- nomföras för den grundläggande nivån i det reguljära utbildnings— väsendet kommer motiv normalt att saknas för att i vissa fall be- trakta dessa studier som arbetsmarknadsutbildning och utge ut- bildningsbidrag. Jag föreslår att bestämmelsen i 3 5 2 stycket för- ordningen (1987z406) om arbetsmarknadsutbildning (FAMU) än- dras så att den får den innebörden. Förbättringarna på den gym— nasiala nivån kommer även att innebära ökade möjligheter för den enskilde att välja en utbildning som han själv önskar.
SOU 1991: 65 Kapitel 4
Enligt 9 (j FAMU kan arbetsmarknadsutbildning beviljas till personer som är arbetslösa eller löper risk att bli arbetslösa. För den som har anställning kan också arbetsmarknadsutbildning en- ligt 10 & beviljas om personen ifråga 1) utbildas till ett yrke där det egna könet är underrepresenterat, 2) saknar yrkesutbildning eller har en kortare eller föråldrad yrkesutbildning och arbets- marknadsutbildningen är ägnad att ge arbetstagaren en starkare ställning på arbetsmarknaden eller 3) utbildas till ett yrke inom tillverkningsindustrin eller inom vård— och omsorgssektorerna. Flyktingar, som har fått uppehålls- och arbetstillstånd, kan under tre år därefter beviljas arbetsmarknadsutbildning enligt 11 5, trots att de inte är eller riskerar att bli arbetslösa eller har svårt att få stadigvarande arbete på den öppna marknaden.
När det gäller stöd enligt 10 5 får enbart upphandlad utbild- ning komma ifråga. För stöd till flyktingar enligt ll & finns ingen sådan restriktion.
Som redan framgått anser jag att skillnaderna i förmåner för den som beviljas arbetsmarknadsutbildning och för den som går i annan utbildning bör om möjligt ha sin grund i skillnader i ar- betssituation och/eller utbildningsbehov. Under utredningsarbetets gång har den tanken varit på tal att utbildningsbidrag i princip skulle vara förbehållet enbart personer som är arbetslösa eller varslats om arbetslöshet och som accepterar den utbildning som anvisas av arbetsmarknadsmyndigheterna. Det skulle innebära att personer som har en anställning skulle hänvisas till det nya, för- bättrade studiestöd som föreslås. i de samtal som förts med perso- ner inom arbetsmarknadsverket har synpunkter både för och emot en sådan lösning funnits. På det hela taget är man emeller- tid inte positiv till begränsningar i handlingsfriheten. Däremot har många talat för behovet av en förbättring av stödet för den grundläggande nivån.
I mina överväganden har jag stannat för att inte föreslå några ändringar när det gäller reglerna för beviljning av arbetsmark- nadsutbildning, bortsett från förslaget ovan om ändring i 3 5. Vad jag däremot anser vara befogat är att prövningen av vem som lö— per risk att bli arbetslös bör tillämpas strikt. Jag har förståelse för att man inom en region kan vilja göra insatser i tid för att för- hindra arbetslöshet. Jag utgår emellertid från att man i sådana fall i första hand ger stöd i form av utbildning i företag. I det enskilda fallet bör enligt min mening finnas en påtaglig risk för arbetslös- het för att det mest förmånliga studiestödet skall beviljas. Jag för- utsätter att den ökade samverkan som jag räknar med skall kom— ma till stånd mellan CSN och arbetsmarknadsverket skall bidra till en enhetlig praxis i detta avseende.
Möjligheterna till arbetsmarknadsutbildning enligt lO och 11 55 för personer som har en anställning menar jag kan ifrågasättas. En del av de upphandlade utbildningarna, som i vissa fall'är till- gängliga för icke arbetslösa, är i stort sett identiska med utbild-
SOU 1991: 65 Kapitel 4
ning som ges i reguljär utbildning, exempelvis inom vårdsektorn. Bestämmelserna har emellertid sin grund i arbetsmarknadspolitis— ka bedömningar. Det får därför anses falla utanför mitt uppdrag att föreslå förändringar i dessa.
I sammanhanget vill jag också tillägga att jag anser att studie- stödssystemet bör vara ett medel av flera att påverka tillström- ningen till olika utbildningsvägar. Om statsmakterna önskar öka antalet utbildade inom vissa sektorer, bör man inom ramen för ett flexibelt studiestöd kunna använda sig av ekonomisk stimu- lans. Det förmånliga studiestödet för studerande vid YTH och vis- sa lärarutbildningar inom högskolan är ett uttryck för detta. På samma sätt kan naturligtvis insatser göras för att stimulera till ut- bildningar inom andra sektorer, t.ex. de som anges i den nämnda paragrafen FAMU.
Den samordning som jag nu föreslår av utbildningsbidraget och det särskilda vuxenstudiestödet menar jag bör medföra att studiestödet för arbetsmarknadsutbildning inordnas i studiestöds- lagen. Den som antas till arbetsmarknadsutbildning kommer då på samma sätt som den som antas till annan statlig utbildning att få rätt till stöd enligt denna lag. På det sättet uppnår man en en- hetlighet som jag tror är nödvändig för att man skall nå en mer samlad syn på utbildning och studiefinansiering, sett både från mer allmänna perspektiv och från arbetsmarknadsperspektiv.
Jag har på annan plats förordat att ett mer ingående samarbete skall komma till stånd mellan skolorna, studiestödsorganisationen och arbetsmarknadsmyndigheterna. Jag hoppas att denna samver- kan skall leda till att de studerande kan tillförsäkras samma rätt till stöd oavsett om de vänder sig till en arbetsförmedling eller en studiestödsmyndighet. En förutsättning för att denna avsikt skall kunna förverkligas är att studiestödsadministrationen är så organi- serad att samarbetet kan fungera smidigt och att den enskilde in- dividen kan erhålla så god service som möjligt.
Utöver dagpenning kan till deltagare i arbetsmarknadsutbild— ning beviljas särskilt bidrag för merkostnader i samband med ut— bildningen. Av avsnitt 2.6 framgår att utgifterna för särskilt bi- drag under 1989/90 uppgick till 331 milj.kr., eller ca l0 procent av de totala utgifterna för utbildningsbidrag. Särskilt bidrag bör som hittills lämnas enbart till deltagare i arbetsmarknadsutbild- ning.
Det är enligt min mening mycket som talar för att man bör göra en översyn av reglerna. Detta bör emellertid göras i särskild ordning. Det är nämligen fråga om en mängd detaljregler och den administrativa hanteringen av dessa.
Om stödet för arbetsmarknadsutbildning införs i studiestödsla- gen, som jag förordar, så finns förutsättningen för att de som del- tar i sådan utbildning kan få tillgång till det s.k. CSN—kortet. Där- med bör kostnaderna för resor kunna minska. Under 1989/90 uppgick utgifterna för resor till 180 milj.kr. Om man antar att
SOU 1991: 65 Kapitel 4
100 milj.kr. avser resor som görs med tåg, flyg och andra allmän- na kommunikationer, bör kostnaden kunna halveras.
4.2.5. Deltidsstudier
Det är främst inom komvux och givetvis i studieförbundens cir- kelverksamhet som deltidsstudier är vanliga. Vid folkhögskolor är deltidsstudier sällan förekommande. Studiemedel och särskilt vux- enstudiestöd kan beviljas till en deltidsstuderande under förutsätt- ning att studierna omfattar minst halvtid. Utbildningsbidrag kan också avpassas till deltidsomfattning.
Jag anser att studiestödet för långa studier också i fortsättninen måste kombineras med ett krav på en viss minsta omfattning. Det är lämpligt att kravet på minst halvtid bibehålls.
En nackdel med dagens regler, som främst inverkar på studier i komvux, är att stödet endast kan utgå för heltids— eller halvtids- studier. Den som t.ex. har ett studieprogram som omfattar 3/4 tid får ett halvt studiestöd. I flera forskningsrapporter har framförts behovet av flexiblare regler.
Studieomfattningen i komvux uttrycks i ett antal studiestöds- poäng. För heltidsstudiestöd krävs ett studieprogram på minst 20 poäng per månad — för deltid minst 10 poäng per månad. Hos CSN pågår nu en översyn av reglerna.
Studierna i komvux kommer att kunna läggas upp på det sätt som bäst passar den enskildes önskemål och förutsättningar. Av- sikten är att en individuell studieplan skall göras för varje person. Det skall t.ex. vara möjligt att kombinera ämnen på gundläggande nivå med ämnen på gymnasial nivå. Studierna skall inte behöva bli mer omfattande än vad den studerande anser sig ha behov av.
Studiestödssystemet bör utformas så att det inte hindrar denna utveckling. De nuvarande reglerna har den effekten att den stude- rande ofta lägger till ämnen, som han eller hon egentligen inte behöver, för att få rätt till heltidsstudiestöd. Detta förhållande bör nu ändras.
Man kan här tänka sig två olika lösningar: Med det flexibla system som CSN förfogar över bör det vara möjligt att helt avpas- sa studiestödet till den studieomfattning som den studerande be- stämmer sig för. Det är också möjligt att ta hänsyn till bidrags— grupp. Ett exempel visar detta:
En studerande vars studietermin är fyra och en halv månader har ett studieprogram som omfattar 60 poäng, nämligen på etapp l matematik 20 poäng och fysik 16 poäng samt på etapp 2 sven- ska 24 poäng. Kravet på poäng för heltidsstudier under fyra och en halv månader är 90 poäng. Studiestödet kan då beräknas på följande grunder:
SOU 1991: 65 Kapitel 4
A nde! Poäng Bidragsfaktor
Matematik 20/90 IOO % Fysik l6/90 65 % Svenska 24/90 65 %
Det totala beloppet inkl. lån utgör i detta fall 60/90 procent av ett heltidsstöd. Bidragsandelen blir ca 77 procent av det utgående beloppet.
Ett på detta sätt till Studieomfattningen avpassat studiestöd bör bidra till ett minskat utflöde av bidrag och lån.
Det andra alternativet är att man inför två deltidsnivåer, näm- ligen minst halvtid och minst 3/4 tid. 1 ett sådant system har man delvis kvar de nackdelar som finns nu. Däremot kan man säga att det blir ”rättvisare” på så sätt att den som läser några poäng mer än vad som krävs för en deltidsnivå inte gynnas i förhållande till en heltidsstuderande, som aldrig kan få mer än heltidsstöd, oav— sett antalet överpoäng. Även i detta alternativ måste man emeller— tjd kunna väga in bidragsfaktorn efter prioriteringsgrad.
Jag föreslår en tillämpning enligt det förstnämnda alternativet.
4.2.6. Barntillägget i Svux
I juli l984 infördes ett särskilt barntillägg i svux— systemet Bak— grunden var att det | studiemedlen fanns ett barntillägg. De totala studiemedlen kunde tillsammans med barntillägg uppgå till ett högre belopp än svux- -stödet. Genom denna höjning av stödet för familjeförsörjare ville man öka rekryteringen av kortutbildade till studier.
Barntillägget i studiemedlen avskaffades 1989. Skälen för det var bl.a. höjningen av totalbeloppet, som innebar en nivå jämför- lig med vad många förvärvsarbetande hade att röra sig med. Dess- utom hade samhällets stöd till barnfamiljerna förbättrats kraftigt, bl.a. genom förbättrade barnbidrag och bostadsbidrag. Att därut— över inom studiestödets ram ha kvar familjepolitiska förmåner ansågs principiellt felaktigt.
CSN har i sin översyn 1989 av det särskilda vuxenstudiestödet, vilken överlämnats till Finvux- utredningen, föreslagit att barntill- lägget avskaffas. Man anser att de argument som anfö|ts för bort- tagandet av tillägget i studiemedlen gör, att det inte går att för- svara dess existens inom vuxenstudiestödet. CSN redovisar i sin rapport att 72 procent av alla studerande som kunde komma ifrå- ga för barntillägg (A-kassemedlemmar) 1988/89 hade erhållit till- lägget. Totalt hade betalats ut 124, 6 milj. kr.
Barntillägget är ett bidrag och uppgå| f..n till 900 kr per må- nad och barn. Någon motsvarighet finns inte i utbildningsbidrags- systemet. Vuxenstudiestödets nivå relateras inom vissa gränser till den tidigare inkomsten. I ett sådant system finns det knappast skäl för ett tillägg som innebär kompensation utöver förlorad ar-
SOU 1991: 65 Kapitel 4
betsförtjänst. Jag anser därför att barntillägget i det särskilda vux- enstudiestödet bör avvecklas.
4.2.7. Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (Svuxa)
Det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa infördes 1984 och har fungerat som ett komplement till de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Resurserna under 1991/92 uppgår till 75 milj.kr.
CSN har i två rapporter till regeringen (januari 1985 och okto- ber 1989) beskrivit utfallet av stödet. Det har bl.a. visat sig att de personer som fått svuxa är genomsnittligt sett yngre än den grupp som får ”vanligt” vuxenstudiestöd, eftersom några krav på antal år i förvärvsarbete inte finns. Något urval bland sökande före- kommer inte. Ansökningarna behandlas i den ordning de kommer ur
Bland dem som beviljas det ”vanliga” vuxenstudiestödet är ganska många arbetslösa, uppger CSN. l urvalsprövningen har den som är arbetslös lika stora möjligheter som andra sökande att få stöd. Nämnden framhåller att även det vanliga vuxenstudiestö— det på det sättet minskat trycket på arbetsmarknadspolitiska åt- gärder. Nämnden föreslår att svuxa avskaffas. Om det under en lågkonjunktur behöver sättas in särskilda resurser för vuxenut— bildning är det bättre att öka resurserna för det ”vanliga" vuxen— studiestödet.
Med den konstruktion som nu föreslås för vuxenstudiestödet bortfaller behovet av stödformen. Ur individens synpunkt kom— mer samma möjligheter som tidigare att finnas kvar. inriktningen bör dock vara att en arbetslös person i första hand hänvisas till arbetsförmedlingen för diskussion om sin situation.
4.2.8. Yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH) och vissa lärarutbildningar
Man kan konstatera att argumenten för att behålla särskilt vuxen- studiestöd för YTH är i princip desamma nu som när stödet till- kom (se redovisning i avsnitt 2.5).
Invändningar mot prioriteringen av de YTH—studerande har emellertid förekommit, bl.a. från en del vuxenutbildningsnämn- der, med tanke på att så många studerande på grundskole— och gymnasieskolenivå inte kan beviljas vuxenstudiestöd utan hänvisas till studiemedelssystemet. Det har också hävdats att man under de 15 år som utbildningen funnits redan har rekryterat målgruppen med kort tidigare utbildning och lång tids yrkesverksamhet.
En tänkbar lösning skulle vara att utbildningen anordnades i form av uppdragsutbildning. ] de överläggningar som förts med företrädare för UHÄ har denna fråga tagits upp. Deras uppfatt-
SOU l99l: 65 Kapitel 4
ning är emellertid att det då finns risk för att de yrkesverksamma som man helst vill nå, t.ex. anställda i små företag, ställs utanför.
Enligt min mening får det anses helt klart att det förmånliga stödet haft stor betydelse för rekryteringen till YTH. Det är up- penbarligen så att stödet i flertalet fall varit den stimunlans som gjort att steget till studier har tagits. Att målgruppen nåtts visar också de gjorda utvärderingarna.
Jag har kommit till den slutsatsen att de studerande vid YTH också i fortsättningen bör få behålla nuvarande förmåner. Genom den förbättring som föreslås för de studerande på grundskole— och gymnasieskolenivån bortfaller i stort sett kritiken mot att högskolestudier prioriteras framför basutbildning.
De principer som ligger till grund för stödet till YTH—stude- rande bör dessutom kunna motivera en förändring av stödet till studerande vid vissa yrkeslärarurbildningar.
För antagning till yrkeslärarlinjerna krävs som nämnts särskild behörighet i form av yrkeslivserfarenhet inom berört område. För antagning till folkhögskollärarlinjen, industri— och hantverkslärar- linjen, handels— och kontorslärarlinjen sam speciallärarlinjen gäl- ler ett minimikrav på 4—5 år. Undantag görs för personer med akademisk examen (grupp A) som rekryteras till folkhögskollärar- linjen, för vilka något krav på yrke5verksamhet inte ställs. För an- tagning till vårdlärarlinjen är kravet minst två års yrkeserfarenhet.
En genomgång har visat att det för antagning till flera andra utbildningar ställs krav på arbetslivserfarenhet. För t.ex. många påbyggnadsutbildningar inom vårdsektorn krävs ett halvt till två års arbete. För antagning till vissa yrkesinriktade kurser vid folk- högskolorna finns krav på yrkeserfarenhet inom det område som utbildningen avser. Som exempel kan nämnas fritidsledarutbild- ningen och dramapedagogutbildningen. För vissa av högskolornas fristående kurser med speciell inriktning gäller liknande krav. Nämnas kan också vissa utbildningar vid sjöbefälsskolorna.
Genom överföringen 1990 av bestämmelserna om utbildnings- arvode till studiestödslagen togs första steget till ett närmande mellan detta stöd och övriga reguljära studiestöd. Detta bör nu fullföljas med en slutlig samordning.
Motivet för att erbjuda ett mer förmånligt studiestöd för hög- skolestudier bör enligt min mening vara att det ställs särskilda be— hörighetskrav i form av yrkesverksamhet på heltid om minst fyra år inom det område som utbildningen hänför sig till. Enligt en så— dan princip skulle de studerande vid folkhögskollärarlinjen, indu— stri- och hantverkslärarlinjen, handels— och kontorslärarlinjen och speciallärarlinjen få rätt till vuxenstudiestöd. De studerande vid vårdlärarlinjen bör i fortsättningen ha rätt till studiemedel.
Förslaget innebär följande förändringar ifråga om stödets stor— lek.
SOU 1991: 65 Kapitel 4
Belopp per månad Nuvarande regler
Bidrag brutto 10 363 ./. skatt 2 534 Bidrag netto 7 829 Förslag
Lägsta nivå: Bidrag brutto 4 662 ./. skatt 992 Bidrag netto 3 670 Län 1 990 Belopp totalt 5 500 Högsta nivå Bidrag brutto 7 765 ./. skatt | 806 Bidrag netto 5 959 Lån 2 836 Belopp totalt 8 795
Man bör kunna anta att den högsta beloppsnivån kommer i fråga i de allra flesta fallen. Det totalt disponibla stödet blir i des- sa fall inklusive lånedelen högre än vad nuvarande regler medger.
Det förslag som lagts sammanhänger givetvis med de utbild- ningspolitiska bedömningar som görs angående rekryteringsbeho- vet till vissa utbildningar. I ett tidigare avsnitt har målen för stu- diestödet behandlats. Jag har där fört fram den tanken att studie— stödet skall ses som ett av flera medel som kan användas för att nå de utbildningspolitiska och arbetsmarknadspolitiska målen.
4.2.9. Utnyttjande av lediga platser i upphandlad arbetsmarknadsutbildning
Studiehjälp, studiemedel och särskilt vuxenstudiestöd kan beviljas för utbildning som är statlig, statsunderstödd eller ställd under statlig tillsyn. Inget hinder finns alltså för att bevilja de nämnda stöden till deltagare i de av länsarbetsnämnderna upphandlade kurserna. ] 15 & FAMU nämns också denna möjlighet. Enligt uppgift från CSN har det förekommit i några få fall att ordinarie studiestöd har beviljats för AMU—kurser. Man kan förutse en ökad samverkan mellan AMU och kommunerna i framtiden. Det är då naturligt att studiestödet anpassas till en sådan utveckling. Det är önskvärt att upphandlad utbildning alltid står öppen för andra personer än arbetslösa/jämställda, så snart det finns lediga platser. Inom ramen för den breda samverkan som jag förutsätter kommer att etableras mellan arbetsförmedling, utbildningsanord- nare och studiestödsmyndighet bör informationsutbytet kunna ut- vecklas så, att det blir möjligt att få tillgång till sådana lediga plat- ser vid sidan av skolornas ordinarie utbud. Rätten till studiestöd skall givetvis vara densamma som i reguljär utbildning.
SOU 1991: 65 Kapitel 4
4.3 Timersättning — stödet vid korta studier 4.3.1 Samordning
Som redan redovisats är de nuvarande timbaserade studiestöden: timersättning som kan beviljas till deltagare i svenskundervis- ning för invandrare (sfi), till deltagare i grundutbildning för vuxna (grundvux) och till deltagare i vuxenutbildning för psy— kiskt utvecklingsstörda (särvux) samt korttidsstudiestöd som kan beviljas till deltagare i vissa studie— cirklar, vissa ämneskurser i komvux och korta kurser vid folk- högskolor. l detaljer skiljer sig stöden åt, men i stort sett är uppbyggnaden densamma. Stöd kan betalas ut för varje timme som den stude- rande deltar i undervisningen och får inkomstbortfall. Beloppet per timme är detsamma (65 kr. 1991/92) i båda systemen. Det ti- digare stimulansbidraget, den s.k. l3—kronan, — beloppet per tim- me för den som inte förlorade arbetsinkomst — togs bort den 1 ju— li 1990 för deltagare i sfi och den 1 juli 1991 för deltagare i grundvux.
Som redan nämnts kommer nuvarande grundvux att ingå i den nya grundläggande vuxenutbildningen i komvux fr.o.m. läsåret 1992/93. Studierna skall kunna bedrivas på heltid eller deltid och det skall vara möjligt att kombinera Sfi—studier med ämnen i komvux.
Jag föreslår att de båda studiestöden timersättning och kort- tidsstudiestöd ersätts med ett stöd för korta studier som benämns timersättning. Begreppet timersättning är lättare rent språkligt än korttidsstudiestöd, och det säger också vad det är fråga om, näm— ligen en ersättning per timme.
Förslaget innebär ett sammanförande och en bearbetning av bestämmelserna i 5 kap. studiestödslagen (l973z349) och förord- ningen (1986:395) om timersättning vid vissa vuxenutbildningar.
4.3.2 Arbetstagare - inkomstbortfall
Enligt nuvarande bestämmelser kan korttidsstudiestöd beviljas till den som är arbetstagare. Timersättning kan betalas ut till den som förlorar arbetsinkomst, ersättning från arbetslöshetskassa eller kon- tant arbetsmarknadsstöd. Det finns alltså i fråga om det senare fal- let inte något krav på att den studerande skall vara arbetstagare för att få timersättning. CSN har tolkat det så att förlust av ar— betsinkomst kan uppstå även för andra förvärvsarbetande än ar- betstagare t.ex. hantverkare. I vilken utsträckning sådant inkomst-
SOU 1991: 65 Kapitel 4
bortfall förekommer har CSN inte någon uppgift om. Man kan emellertid utgå från att det rör sig om undantagsfall.
Den förändring av stödet som jag föreslår medför ökade krav på att inkomstbortfallet skall kunna verifieras. Av den anledning— en anser jag det vara nödvändigt med en konkretisering av regler- na.
Jag föreslår att timersättning skall kunna utges till den som är arbetstagare och förlorar arbetsinkomst eller som förlorar ersätt- ning från arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd.
Under utredningsarbetets gång har jag övervägt möjligheterna att stödet skulle kunna beviljas också till icke arbetstagare. Det är i och för sig angeläget att alla kortutbildade i samhället får sam- ma möjligheter. Svårigheterna är emellertid att kunna påvisa för- lust av inkomst på grund av studier i de fall som här avses. För en lantbrukare kan t.ex. kostnader för en ersättare utgöra in- komstbortfall. En hantverkare är däremot knappast intresserad av anlita en ersättare. Jag har också övervägt en knytning till A—kas- sa eller till sjukpenninggrundande inkomst. Jag måste emellertid konstatera att det inte går att göra en hållbar gränsdragning mel— lan faktiskt inkomstbortfall och Stimulansbidrag i sådana situatio- ner.
lnternatbidraget för deltagande i basämneskurser vid folkhög- skola behandlas senare. Detta bidrag bör som nu kunna beviljas både till arbetstagare och icke arbetstagare.
4.3.3. Stödets nivå
Det kan vara naturligt att det materiella innehållet i studiestödet för längre och kortare studier bestäms utifrån enahanda principer oavsett studiernas omfattning. Det skulle innebära att den som studerar under några timmar eller några dagar skulle få ett stöd som motsvarar timmarnas eller dagarnas andel av ett heltidsstu- diestöd. Jag har övervägt en sådan ordning men funnit, att den inte är möjlig att genomföra av bl.a. följande skäl.
För det första: 1 stödet för längre studier föreslås vissa stude— rande erhålla ett bidrag som motsvarar 100 procent av dagpen- ning i arbetslöshetskassa. För andra studerande kommer stödet att innehålla en lånedel. Ett stöd för korta studier beräknat per tim- me kan rimligen inte innehålla en lånedel.
För det andra: Som beskrivits i det föregående förlägger en stor del av de vuxna sina studier till fritiden. Att stimulera till fri— tidsstudier är givetvis ett starkt samhällsintresse. Men det är sam— tidigt angeläget att särskilda möjligheter finns också i fortsättning- en för kortutbildade att ta ledigt från arbetet under några timmar eller några dagar för att delta i basämnesutbildning. För att skilja sådana studier från fritidsstudier måste det korta studiestödet re-
SOU 1991: 65 Kapitel 4
lateras till timmar med inkomstbortfall. Som framgår av avsnitt 4.2 är stödet för längre studier kopplat till studiernas omfattning. För det tredje: Syftet med det korta stödet är att särskilt stimu- lera kortutbildade att ta det första steget till studier. Av den redo- görelse som lämnats i det föregående framgår att bl.a. CSN och de fackliga organisationerna anser att beloppet är för lågt för att stimulera till utbildning. Särskilt gäller detta skiftarbetare. Mot den bakgrunden är det angeläget att de ekonomiska hindren nu undanröjs. Det är enligt min mening motiverat att vid sådana stu— dier ersätta inkomstbortfallet fullt ut. ' För 1991/92 är beloppet 65 kr. för varje timme som inkomst- bortfall har uppstått på grund av studierna. Schabloniseringen in- nebär att vissa deltagare blir överkompenserade, medan beloppet för andra inte alls täcker inkomstförlusten. Det är främst tre alternativ till förbättringar som har varit ak- tuella, nämligen a) en höjning av det schabloniserade beloppet, t.ex. till den ni- vå som motsvaras av högsta dagpenning i arbetslöshetskassa (A-kassa), vilket f.n. skulle bli 68 kr. per timme
b) en differentiering efter inkomst relaterat till dagpenning i A-kassa, men med en miniminivå som i det särskilda vux- enstudiestödet
c) en differentiering efter faktiskt inkomstbortfall. Alternativ a) innebär knappast någon förbättring i förhållande till det nuvarande systemet. Den som har en inkomst som under— stiger beloppet per timme får en något större överkompensation än tidigare, medan den som har en inkomst över beloppet per timme fortfarande förlorar på att delta i en utbildning. En fördel med alternativ a) är av administrativ art. En schabloniserad er- sättning är givetvis det enklaste sättet att betala ut pengarna.
De administrativa konsekvenserna är särskilt viktiga att ta hän- syn till när det gäller ett stöd per timme, eftersom det i de flesta fall är fråga om att hantera jämförelsevis små belopp. Alternativet b) med anknytningen till inkomst enligt dagpenning i A-kassa in- nebär ett omständligt förfarande med intyg från kassorna. Denna rutin för inkomstuppgifter är är på väg att delvis automatiseras, men kommer knappast att kunna fungera tillfredsställande, efter- som ändringar i registren bara sker när nya uppgifter meddelas. Det är alltså tveksamt om man bör införa en så personalkrävande rutin som det här är fråga om.
Det tredje alternativet är intressant att se närmare på. inom ra- men för försöksverksamhet har vuxenutbildningsnämnden i Norr- bottens län betalat ut stöd motsvarande inkomstbortfall till delta— gare i ABF—skolan. Man har då relaterat beloppet till sjukpen- ninggrundande inkomst (SGI). SGI-knytningen är delvis olämplig eftersom den avser beräknad inkomst. Dessutom pågår diskussio— ner om en förändring av SGI-systemet. En annan form av för— söksverksamhet har pågått i Västernorrlands län. Praktiskt har
SOU 1991: 65 Kapitel 4
man gått så tillväga att kursdeltagaren sänt med ett intyg om in- komstbortfall från arbetsgivaren i samband med rekvisition av pengarna. Med detta förfarande har man samtidigt fått en kont- roll av att inkomstbortfall faktiskt förelegat.
Flera undersökningar har visat att kortutbildade som regel inte har sådana ekonomiska förhållanden att de kan avstå någon del av sin inkomst för att studera. Därför har, som tidigare redovi— sats, många fackliga organisationer och i vissa fall arbetsgivare kompenserat kursdeltagarna för skillnaden mellan studiestödet och förlorad lön. Skall stödet fylla sitt syfte att stimulera de i ut— bildningshänseende mest behövande grupperna måste det alltså i större utsträckning än för närvarande ersätta förlorad arbetsför- tjänst.
Jag föreslår alltså att timersättning betalas ut med ett belopp som motsvarar den förlust av arbetsinkomst eller motsvarande in- komst som uppstår på grund av studierna.
4.3.4 Studier som ger rätt till timersättning
Det nuvarande korttidsstudiestödet kan beviljas för följande ut- bildningar: - studiecirkel i svenska, engelska, matematik och samhällsin— riktade ämnen på grundskolenivå och gymnasieskolenivå - studiecirkel i fackliga frågor för medlemmar i arbetstagar- organisationer - studiecirkel i hemspråk — studiecirkel för att utveckla handikappades färdigheter rn. fl.
cirklar för handikappade
— studiecirkel i arbetslivsorienterande ämnen — annan studiecirkel för korttidsutbildade — orienteringskurs i komvux
— kurser på grundskolenivå i komvux — kurser på gymnasieskolenivå t.o.m. årskurs 2 i komvux i
svenska, engelska, matematik och samhällskunskap
- yrkesinriktade kurser i komvux - korta kurser i folkhögskola utom s.k. rena hobbykurser. Den nuvarande timersättningen lämnas som nämnts till deltaga- re i sfi, grundvux och särvux. Rätten till timersättningen är knu- ten till deltagande i utbildningen.
Enligt nuvarande regler för korttidsstudiestöd skall — om till— gängliga resurser inte räcker till för alla sökande - stöden styras till de arbetstagare som har störst behov av utbildning och stöd. Som beskrivits i avsnitt 2.7 har dessa urvalsregler i praktiken varit svåra att tillämpa. Kollektivt beviljade stöd har utgjort huvudde— len av utbetalningarna.
Syftet med stödet för kortare studier, och den utformning det föreslås få, gör det enligt min mening nödvändigt att klarare styra
SOU 1991: 65 Kapitel 4
resursanvändningen till de i utbildningshänseende allra sämst ställda grupperna. I propositionen (1990/91:82) om folkbildningen beskrivs de grundläggande villkoren för statliga bidrag till studie- förbundens och folkhögskolornas verksamhet. Särskilt framhålls vikten av att man vänder sig till personer som har kort och brist- fällig utbildning. I propositionen (1990/91:85) "Växa med kunska- per” poängteras kommunernas ansvar för rekryteringen av kort- utbildade. Studiestödet bör medverka till att dessa mål kan nås. En prioritering av de cirklar och kurser som kan ge rätt till tim- ersättning bör därför göras. Dessa bör enligt min mening vara
i första hand:
— studiecirkel i svenska engelska, matematik och allmän sam-
hällskunskap motsvarande grundskolenivå
- basämnen (svenska, engelska, matematik, samhällskunskap)
i grundläggande vuxenutbildning i komvux, vari ingår grundläggande basfärdigheter (nuvarande grundvux)
— fördjupningskurs vid folkhögskola, i komvux eller statens
skolor för vuxna i basämnen på grundskolenivå, som före— gåtts av deltagande i studiecirkel eller motsvarande studier i komvux
- studiecirkel för att utveckla handikappades färdigheter - kurser vid folkhögskola, statens skolor för vuxna eller kom-
vux för utveckling av handikappades färdigheter
- sfi
- särvux,
i andra hand: - studiecirkel i svenska, engelska och matematik på gymnasial
nivå - basämnen (svenska, engelska, matematik och samhällskun- skap) motsvarande årskurs 1—2 i gymnasial vuxenutbildning i komvux
— fördjupningskurs vid folkhögskola, i komvux eller vid sta- tens skolor för vuxna på gymnasial nivå som föregåtts av deltagande i studiecirkel eller motsvarande studier i basäm- nen på gymnasial nivå. Jag anser att alla de utbildningar som här prioriterats i första hand bör ge rätt till timersättning. Genom kombinationen studie- cirkel (eller motsvarande studier) och fördjupningskurs vid folk— högskola eller i komvux kan sådan verksamhet som t.ex. ABF- skolan bedriver, vilken gett goda resultat, främjas. Enligt min me- ning bör de som deltar i dessa studier vara i princip garanterade att få timersättning på samma sätt som nu gäller för grundvux och sfi. Jag återkommer senare till denna fråga.
När det gäller studiecirklar i basämnen är det två frågor som kan innebära svårigheter, nämligen uppdelningen på grundskole- respektive gymnasieskolenivå samt avgränsningen av samhällsin- riktade ämnen. Dessa frågor har diskuterats med företrädare för bl.a. folkbildningsförbundet och skolöverstyrelsen. Det bör vara
SOU 1991: 65 Kapitel 4
möjligt att göra en nivåuppdelning när det gäller svenska, engels- ka och matematik. Men ifråga om samhällsinriktade ämnen är det sannolikt stora svårigheter att avgöra om undervisningen skall an- ses ligga på den ena eller andra nivån. En annan svårighet när det gäller dessa cirklar är att de kan omspänna praktiskt taget alla samhällsfrågor. ] gruppen juridik ingår t.ex. familjerätt och var- dagsjuridik, i gruppen arbetsliv ingår t.ex. avtalsfrågor och anställ- ningsvillkor, i gruppen samhällsekonomi ingår t.ex. studier om folkrörelser och politiska ideologier. Enligt uppgift från skolöver- styrelsen domineras cirklarna i samhällsinriktade ämnen av delta- gare som rekryteras av olika organisationer och politiska partier.
Det är naturligtvis av stor betydelse att kortutbildade får möj- lighet att skaffa sig ökade kunskaper om hur samhället fungerar. En precisering bör emellertid göras som innebär att timersättning kan utges för cirkel i allmän samhällskunskap. Utbildningen har då ungefär samma innehåll som samhällskunskap i komvux. Cir— keln bör anses ligga på grundskolenivå. l komvux, där utbildning— en är nivåindelad, uppstår inte dessa problem.
Cirklar och kurser på gymnasial nivå har placerats i prioritets- grupp två när det gäller rätt till timersättning. Det kan nämligen Synas ologiskt att den som läser på mindre tid än halvtid på gym- nasial nivå skall kunna erhålla ett proportionellt sett mycket för— månligare stöd än den som studerar på minst halvtid och beviljas vuxenstudiestöd. Många röster har emellertid höjts för att inte be— gränsa timersättningen till enbart grundskolenivån. Även jag anser att basämnen på gymnasieskolenivå bör ingå i de utbildningar som ger rätt till timersättning. Det blir då möjligt för personer med tidigare grundskoleutbildning att pröva en väg till ökade kunskaper, som i sin tur kan leda till fortsatta studier.
Korta kurser vid folkhögskolor, utöver de redan nämnda och som nu kan ge rätt till korttidsstudiestöd, anser jag inte bör ge rätt till stöd i fortsättningen. Inte heller anser jag att yrkesinrikta- de kurser i komvux (den blivande påbyggnadsutbildningen) skall ge rätt till timersättning. Däremot bör det vara möjligt att lämna timersättning för studier på deltid i basämnen vid folkhögskolor, om sådana kurser kan nivåbestämmas "och läggas upp så att de omfattar några timmar i veckan.
Enligt bestämmelserna i 5 kap. 1 5 och 6 kap. 1 5 studiestöds- förordningen ankommer det på CSN att tillsammans med folk- bildningsrådet avgöra vilka utbildningar som skall berättiga till studiestöd. Denna prövning anser jag vara ytterst viktig, eftersom den har betydelse för att resurserna för timersättning styrs till de prioriterade grupperna och ämnesområdena. Det är också viktigt att effekterna av de nya reglerna utvärderas, så att man kan göra korrigeringar senare om så erfordras.
Studier i fackliga ämnen har hittills gett rätt till korttidsstudie- stöd. Så blir med mitt förslag inte fallet i fortsättningen. Jag före-
SOU 1991: 65 Kapitel 4
slår i avsnitt 4.4.2 att särskilda resurser skall avsättas för denna utbildning.
4.3.5. Utbildningsbakgrund
Enklast vore givetvis om det inte behövdes några regler om tidi- gare utbildningsbakgrund. Man skulle t.ex. kunna förutsätta att studieförbunden/skolorna till kurserna inte rekryterade personer som redan har motsvarande kunskaper. Men det är knappast tro- ligt att det fungerar så. Om studier i basämnen på gymnasial nivå är förenade med rätt till ersättning för inkomstbortfall, kan de tänkas rekrytera personer med jämförelsevis hög tidigare utbild- ning. Eftersom en sådan utveckling skulle strida mot syftet med stödet, måste någon form av kontroll göras att stödet går till kort— utbildade.
Timersättning föreslås kunna beviljas till den vars tidigare ut- bildning är högst 2—årig gymnasieutbildning (motsvarande). Un- dantag bör gälla för deltagare i sfi samt cirklar och kurser för handikappade, där tidigare utbildningsbakgrund bör sakna bety- delse.
4.3.6. Fördelning av medel mellan nivåerna
Som nämnts anser jag att alla som deltar i cirklar/kurser på grundskolenivå bör vara i princip garanterade rätt till timersätt- ning. Resurserna bör alltså i första hand avsättas för den gruppen. Återstående medel kan sedan beviljas till studerande i gymnasiala cirklar/kurser. De nuvarande urvalsreglerna bör emellertid upp- höra.
Erfarenheten visar att det inte är några större möjligheter att i en grupp kortutbildade avgöra om det är mer angeläget för den ena eller andra individen att få basutbildning. Därför föreslår jag att medlen för gymnasiala studier fördelas på sökande i den ord— ning de anmäler sitt intresse. Den formella rätten till stöd bör alla med högst 2 års tidigare gymnasial utbildning ha. Genom en så- dan uppläggning bör man kunna pröva möjligheterna att avveckla det nuvarande förfarandet med fördelning av resurserna på län. Men det förutsätter givetvis att CSN kan följa utvecklingen av medelsutflödet under året.
4.3.7. Åldersregler
Några åldersregler finns inte för det nuvarande korttidsstudiestö- det eller för timersättningen. Det betyder att den som är under 20 år och förlorar arbetsinkomst kan erhålla stöd. För den s.k. 13—
SOU 1991: 65 Kapitel 4
kronan i timersättningen gällde tidigare att beloppet under en månad kunde högst vara lika stort som studiebidraget i studiehjäl- pen.
Enligt den nya skollagen har kommunen skyldighet att erbjuda i princip alla ungdomar under 20 år en gymnasial utbildning. Un- dervisning i svenska för invandrarungdomar ingår som en del i utbildningen, för vilken studiehjälp förutsätts lämnas. Den som är 20 år och däröver hänvisas till vuxenutbildningen.
Timersättning föreslås kunna beviljas fr.o.m. andra kalender- halvåret då arbetstagaren fyller 20 år och längst t.o.m. det år då arbetstagaren fyller 64 år.
4.3.8. Tidsgräns
Enligt de nuvarande reglerna kan korttidsstudiestöd beviljas för högst 240 timmar under ett budgetår. Jag föreslår ingen ändring av denna bestämmelse. Inom den ramen ryms t.ex. studier enligt den modell som använts vid ABF-skolan, där cirkelstudier kom- bineras med en eller två veckokurser vid folkhögskola eller kom- VUX.
Däremot anser jag att det mot bakgrund av det syfte stödet har är rimligt att sätta en övre gräns för det totala antalet timmar för vilka en person kan få stöd. Jag föreslår att till samma studerande skall timersättning kunna beviljas för högst 480 timmar och under ett budgetår för högst 240 timmar.
4.3.9. Restid
Enligt nuvarande regler kan korttidsstudiestöd betalas ut också för restid som medför inkomstbortfall. Denna bestämmelse finns inte för timersättningen. l bl.a. RRVs rapport framkommer att detta är ett hinder för invandrarna att delta i utbildningen.
Jag föreslår därför att restid skall ge rätt till stöd, om inkomst- bortfall uppstår.
4.3.10. Avgränsning mot stödet för längre studier
En höjning av beloppsnivån gör det nödvändigt att göra en klar avgränsning mellan timersättning och vuxenstudiestödet för lång- re studier. När det gäller cirkelstudier uppstår normalt inga pro- blem eftersom det rör sig om några timmar i veckan. Det är när- mast för korta kurser på heltid som en reglering har fog för sig. Särskilt vuxenstudiestöd kan beviljas för studier som omfattar minst 15 dagar. Korttidsstudiestödet är avsett för kurser om några dagar eller högst två veckor. Normalt motsvaras en tvåveckors-
SOU 1991: 65 Kapitel 4
kurs av tio arbetsdagar, för vilka inkomstbortfall kan uppstå. Jämförs beloppet i korttidsstudiestöd för tio dagar enligt nuvaran- de regler med beloppet i särskilt vuxenstudiestöd för en halv må- nad finner man, att korttidsstudiestödet är mer förmånligt.
I tabell 4.3 finns en jämförelse mellan beloppen i studiestöd för en halv månad i förhållande till inkomstbortfall i tre olika lö- nelägen efter A—kassa.
Tabell 4.3 Jämförelse timbaserat stöd och vuxenstudiestöd
Belopp före skatt Dagpenning A-kassa
326 450 543 Timbaserat stöd A-kasseanknutet * - dag 326 450 543 - timme 41 56 68 - två veckor (= 10 dagar) 3 260 4 500 5 430 Schablonbelopp 1991/92 — timme 65 65 65 — dag 520 520 520 — tva veckor (= 10 dagar) 5 200 5 200 5 200 Verkligt inkomstbortfall - timme 45 63 75 - dag 362 500 603 - tva veckor (= 10 dagar) 3 620 5 000 6 030 Vuxenstudiestöd Dagbelopp efter A-kassa omvandlat till kalenderdag - 100 % 239 330 398 - 65 % 141 214 259 llalvt månadsbelopp — 100 % bidrag 3 585 4 950 5 973 - 65 % bidrag 2 330 3 218 3 882 Dagpenning A—kassa = 0,90 x månadslön
dagsförtjänst (22 dagar) Svux—bidrag/månad = 0,65 x 22 ): dagpenning x 30 30
Jag föreslår att timersättning skall kunna beviljas endast om studierna är av mindre omfattning än vad som krävs för rätt till studiemedel eller vuxenstudiestöd. Närmare riktlinjer för tillämp— ningen bör kunna fastställas av CSN.
SOU 1991: 65 Kapitel 4
4.3.11. Sfi och särvux
När det gäller sfi och särvux anser jag att man måste anpassa be- stämmelserna om timersättning till möjligheterna att delta i un- dervisningen. På några punkter bör man alltså göra undantag från några av de ovan föreslagna reglerna.
] timersättningssystemet finns nu inga bestämmelser om högsta antal timmar. Ersättning betalas ut för alla timmar som den stu- derande deltar i undervisningen och har inkomstbortfall. Under- visningen har hittills varit upplagd som deltidsstudier. Enligt vad som anförs i kunskapspropositionen kommer det att bli möjligt att bedriva studierna både på heltid och deltid. Genomsnittligt räknar man med 700 studietimmar, men med möjlighet till viss förlängning. Det innebär att antalet timmar med ersättning kan bli betydligt fler än 240 under ett år eller 480 sammanlagt.
Synpunkter har förts fram om att man borde betrakta studier i sfi och särvux på samma sätt som andra studier i komvux. För den som studerar på minst halvtid skulle timersättningen ersättas av vuxenstudiestödet för längre studier. Det är självfallet en logisk tankegång. Om ersättning betalas ut för 20 timmar per vecka (85 timmar under en månad) blir beloppet enligt nuvarande regler 5525 kr. (85 x 65 kr.), vilket är nära 2000 kr. mer än den får som har särskilt vuxenstudiestöd eller utbildningsbidrag för halv— tid under en månad enligt lägsta dagpenning.
Sfi-studier berättigar för närvarande inte till studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd. För rätt till de stöden finns ju inte heller något uttalat krav på inkomstbortfall. Det finns anledning anta att många i invandrargrupperna inte har inkomstbortfall. Studier på heltid eller deltid påverkar då inte den ekonomiska situationen. Till dessa har, som redan nämnts, tidigare betalats ut 13 kr. i sti- mulansbidrag för varje timme som de deltagit i undervisningen. Att ge rätt till vuxenstudiestöd i dessa fall för studier som omfat- tar minst halvtid kan å ena sidan minska utgifterna för timersätt- ning något, men kan å andra sidan medföra ett ökat uflöde av vuxenstudiestöd.
En annan sak, vilket förekommer redan nu, är att sfi—timmar kan tillgodoräknas vid beräkning av studiestödspoäng i komvux. Den möjligheten utgår jag från kommer att finnas kvar.
Sfi-studierna pågår under en begränsad tid och är en förutsätt- ning för att invandrarna skall kunna inlemmas i det svenska sam- hället. Jag anser därför att de bör ges möjligheter till ersättning för all förlust av arbetsinkomst som uppstår i samband med studi- erna.
Antalet timmar som avser Sfi—undervisning bör enligt min me— ning ligga utanför antalet timmar, för vilka timersättning kan ut— ges för andra studier. Det innebär att den som efter Sfi-studierna vill ta ledigt för att delta i studiecirkel i basämnen skall kunna er- hålla timersättning enligt huvudregeln.
SOU 1991: 65 Kapitel 4
Korttidsstudiestöd kan enligt nuvarande regler sökas kollektivt av fackliga organisationer samt av enskilda individer. För timersätt- ningen däremot behöver ingen ansökan göras. Utbetalningen grundar sig på uppgifter om närvaro från skolan.
Det kollektiva ansökningsförfarandet föreslår jag skall upphö— ra. Frågan behandlas under avsnitt 4.4.2.
Jag utgår från att nuvarande rutiner för sfi och särvux kan be- hållas. Som tidigare sagts bör rätt till deltagande i cirklar/kurser på grundskolenivå som regel alltid ge rätt till timersättning. Man skulle därför kunna överväga att slopa ansökan för den nivån. Enligt min mening talar dock flera skäl för att den enskilde bör ansöka om stödet. Myndigheten får därigenom in nödvändiga bas— uppgifter på ett tidigt stadium och kan kan göra prognoser för medelsutflödet. Eftersom en prövning förordas för den gymnasia- la nivån är det dessutom praktiskt att ha samma förfarande.
I den uppsökande verksamheten bör man kunna rekrytera till basutbildning på grundskolenivå utifrån den förutsättningen att stöd normalt alltid kommer att beviljas. Ansökningshandlingen kan vara mycket enkel. lfyllandet bör kunna ske i samband med att informationsinsatsen genomförs.
4.3.13. Utbetalning av timersättning
Utbetalning av nuvarande korttidsstudiestöd sker normalt efter kursens/cirkelns slut, då kursdeltagaren rekvirerar pengarna. Det finns möjlighet att erhålla en delbetalning efter 40 timmar, men den möjligheten har, enligt uppgift från CSN, utnyttjats i ytterst liten utsträckning.
Timersättning betalas ut en gång per månad efter skolornas rapportering om närvarotimmar.
De nuvarande rutinerna för utbetalning av timersättning kan med vissa modifieringar användas också för utbetalning till delta— gare i cirklar och korta kurser. Det bör i systemet finnas godtag- bara garantier för att studier verkligen bedrivs och att inkomst- bortfall har uppstått. Det innebär att som underlag för utbetal— ning i dessa fall skall finnas dels ett intyg från arbetsgivaren om inkomstbortfall, dels ett närvarointyg från utbildningsanordnaren. Systemet med intyg från arbetsgivaren har som nämnts prövats i Västernorrlands län. Enligt uppgift har man enbart goda erfaren— heter av denna rutin. CSN har på förfrågan meddelat att månads— vis utbetalning är möjlig att tillämpa överlag. Avdrag för skatt görs redan i nuvarande system.
SOU 1991: 65 Kapitel 4
Administrationen av timersättningen enligt den här föreslagna ordningen blir något dyrare än den nuvarande. Detta bör emeller— tid enligt min mening accepteras mot bakgrund av behovet av en ökad måluppfyllelse. '
4.3.14 lnternatbidrag och basämnesutbildning
Nuvarande regler innebär att internatbidrag kan lämnas till den som deltar i en av skolöverstyrelsen godkänd kurs på folkhögsko— la samt för kurs vid statens skola för vuxna. lnternatbidraget av- ser att täcka kostnader för resor, kost och logi som uppstår i sam- band med utbildningen. Bidraget kan sökas både av arbetstagare och icke arbetstagare. Man kan söka enbart internatbidrag eller både korttidsstudiestöd och internatbidrag. Av redovisningen i av- snitt 2.7 framgår att de kollektivt sökta bidragen utgjort huvudde- len av utbetalningarna.
Bland de enskilda ansökningarna har merparten avsett t.ex. le- darutbildningar, kurser för pensionärer, kurser för handikappade.
Den inriktning som jag nu föreslår skall gälla för timersätt- ningen bör även avse internatbidraget. Det innebär att internatbi- drag skall kunna utgå för sådana korta kurser vid folkhögskola, i komvux eller vid statens skolor för vuxna som är en fortsättning och fördjupning av cirkelstudier eller motsvarande studier i kom- vux i basämnen. lnternatbidraget kan alltså betraktas som ett till- ägg till timersättningen. Även kurser för utveckling av handikap- pades färdigheter bör ge rätt till internatbidrag.
Rätten till internatbidrag bör däremot inte vara beroende av att timersättning betalats ut. Om cirkelstudier (motsvarande) be- drivits på fritiden skall internatbidrag för en kort heltidskurs i ämnet kunna lämnas. En sådan möjlighet bedömer jag vara ange- lägen för t.ex. hemarbetande och egna företagare med kort tidiga- re utbildning. Jag föreslår alltså att internatbidrag liksom hittills skall kunna beviljas till arbetstagare och icke arbetstagare.
Enligt nuvarande regler kan internatbidrag betalas ut för tio studiedagar och två resdagar. Beloppet per dag är under 1991/92 290 kr. per dygn. Jag föreslår ingen ändring av dessa regler.
4.4. Särskilda frågor
4.4.1 Försöksverksamhet med kollektiv ansökan om internat- bidrag
I avsnitt 2.7 har redovisats erfarenheter av en pågående försöks- verksamhet som innebär att pensionärs- och handikapporganisa- tionerna kan söka internatbidrag kollektivt för samverkanskurser vid folkhögskolor.
SOU 1991: 65 Kapitel 4
Mina förslag i det föregående innebär att korttidssudiestöd och internatbidrag i huvudsak beviljas för basämnesutbildningar och till arbetstagare som förlorar arbetsinkomst. lnternatbidraget be- traktas som ett komplement till korttidsstudiestödet. Stöd skall sökas av enskilda personer även om de rekryterats till studier via uppsökande verksamhet. Mot den bakgrunden har jag föreslagit att det kollektiva ansökningsförfarandet skall upphöra. Av de nya reglernas konstruktion följer att förfarandet upphör även för de här aktuella organisationerna.
4.4.2. Bidrag till facklig utbildning
Som framgått av redovisningen under avsnitt 2.7 är erfarenheter- na av systemet med kollektivt sökta och fördelade stöd inte helt positiva, trots många goda resultat. De invändningar som kommit fram gäller framförallt det förhållandet att stöden i så stor ut- sträckning använts för cirklar och kurser i fackliga ämnen.
Samtidigt är det emellertid angeläget betona att den starka in— riktningen på utbildning i arbetsrättsliga frågor efter vuxenutbild- ningsreformens tillkomst har inneburit en ny och viktig dimen- sion i folkbildningsarbetet. Därtill kommer att den fackliga ut- bildningen har bidragit till att kortutbildade rekryterats till utbild- ning överhuvudtaget. De fackliga kurserna har för många har va- rit den första form av vuxenstudier som de prövat på. Det finns också erfarenheter som visar att fackliga kurser är en ingång till fortsatta studier.
Det underlag jag har leder mig fram till förslaget att en viss del av resurserna från utbildningsavgiften också i fortsättningen bör avsättas för facklig utbildning, men också att en uppdelning bör göras mellan facklig utbildning och allmän basutbildning. De olika cirklarna och kurserna i fackliga ämnen har som regel inslag av allmänna basämnen, främst av samhällsorienterande slag. Men huvudsyftet är ändå att sprida kunskaper om det fackliga arbetet. En klarare gränsdragning innebär att tillgång till basutbildning in- te behöver vara beroende av facklig tillhörighet.
Jag har i avsnitt 4.2 föreslagit att studiestödet för kortare studi- er — timersättning — bara skall kunna beviljas till personer som deltar i basämnesutbildning, till deltagare i sfi och särvux samt till deltagare i vissa handikappkurser. Stödet skall sökas av enskilda personer, oavsett om de rekryteras genom uppsökande verksam- het eller söker sig till utbildningen på andra vägar. Avsikten är att personer som deltar i utbildning på grundläggande nivå skall i princip vara garanterade rätt till stöd. Därmed bortfaller ett motiv för kollektivt beviljade och fördelade stöd. Det kollektiva ansök— ningsförfarandet föreslår jag alltså skall upphöra. Förändringen innebär administrativa fördelar för organisationerna.
SOU 1991: 65 Kapitel 4
För närvarande erhåller organisationerna bidrag för kursverk- samhet på tre olika vägar, nämligen via I) anslaget C 3. Bidrag till viss central kursverksamhet, 2) anslagsposten F 4.4 Planering m.m. av uppsökande verksamhet och utbildning av fackliga stu- dieorganisatörer samt 3) anslagsposten F 4.1 Korttidsstudiestöd och internatbidrag.
Statsbidrag till viss central kursverksamhet fördelas till samma organisationer som kan få bidrag för uppsökande verksamhet samt till SACO. Enligt förordningen (l970:272) skall kurserna omfatta minst tre dagar. De skall innehålla en inte obetydlig del allmänna ämnen som t.ex. samhällskunskap, nationalekonomi, psykologi, svenska, matematik. Till allmänna ämnen räknas också exempelvis frågor om företagsnämnder, arbetarskydd, lönepolitik, avtalsfrågor, den fackliga rörelsens organisation, i den mån de har en allmän och informerande karaktär. Under budgetåren l970/7l — 1981/82 finansierades utgifterna för verksamheten via skattemedel. Fr.o.m. 1982/83 sker finansieringen genom vuxenutbildningsavgif- ten. Beloppens storlek bestäms av regeringen och utbetalningen görs av CSN. '
De centralt anordnade kurserna vänder sig som regel till för- troendevalda. Av statsbidraget betalas resor och kursavgift. Lön betalas av arbetsgivaren eller av fackföreningen.
Bidrag till grundläggande studieorganisatörsutbildning och pla- nering av uppsökande verksamhet beviljas enligt förordningen (19801483) om statsbidrag till uppsökande verksamhet på arbets— platser m.m. Bidrag fördelas till de centrala fackliga organisatio— ner samt de näringslivsorganisationer som kan erhålla medel för uppsökande verksamhet. Varje organisation erhåller ett grundbi- drag. Resterande medel fördelas efter medlemsantal. Viss del av medlen får användas för information.
Det förutsattes vid vuxenutbildningsreformens införande att studieorganisatörerna skulle få en central roll i den uppsökande verksamheten, bl.a. när det gällde planering och genomförande av projekt. Nödvändigheten av att de kunde erbjudas förberedande utbildning betonades. Utgifter för resor och kurskostnader täcks genom bidraget. Lön betalas av arbetsgivaren eller av fackföre— ningen.
Korttidsstudiestöd och internatbidrag kan, som framgått av tidi- gare avsnitt, sökas kollektivt av löntagarorganisationerna. Bestäm- melserna finns i 5 och 6 kap i studiestödslagen (l973z349 och stu- diestödsförordningen (19731418).
Nuvarande fördelning av resurser på organisationer
Under 1990/91 fördelade sig resurserna på de olika organisationer— na på följande sätt:
sou 1991: 65 Kapitel 4
Tabell 4.4 Fördelning av medel för central kursverksamhet och för ut- bildning av studieorganisatörer m.m. - 1990/91
Organisation Belopp, milj. kr. LO 38,7 TCO 15,6 SAC 0,4 SACO 2,1 LRF 2,1 Företagarna 0,5 SFR 0,15 Totalt 59,55
Källa: CSN och sö
Tabell 4.5 Utbetalda, kollektivt beviljade, korttidsstudiestöd och inter- natbidrag - 1990/91 (prognos)
Organisation Belopp, milj. kr, procent ___—___— LO 192,78 94,1 TCO 11,61 5,7 SAC 0,46 0,2 Totalt 204,85 100,11 Källa: CSN
Som redan sagts anser jag att en viss del av de resurser som anvisas för korttidsstudiestöd och internatbidrag även i fortsätt- ningen bör avse facklig utbildning. Hur stor denna del bör vara finns det givetvis olika åsikter om. Jag har diskuterat frågan med bl.a. företrädare för de fackliga organisationerna och med CSN. En rimlig linje kan vara att utgå från tidigare verksamhet. CSN har lämnat uppgifter om organisationernas verksamhet i förhål— lande till det totala antalet cirklar och kurser som i princip kan ge rätt till stöd. Det framgår att de s.k. samverkanskurserna vid folk- högskolor under 1989/90 utgjorde 31 procent av totala antalet korta kurser. Studiecirkelverksamheten med facklig inriktning omfattade samma år 34 procent av det totala antalet cirkeltimmar inom det s.k. prioområdet. För 1990/91 fanns anvisat 226,0 milj.kr. för korttidsstudiestöd och internatbidrag. En lämplig av- vägning kan enligt min mening vara att en tredjedel av dessa re- surser anses avse facklig utbildning. Med utgångspunkt i utnytt— jandet för 1990/91 skulle alltså medlen fördelas så att LO erhåller 70,6 milj.kr., TCO 4,3 milj.kr. och SAC 0,15 milj.kr.
Resurserna för central kursverksamhet och för studieorganisa- törsutbildning bör behållas. Huvuddelen av den uppsökande verk- samheten kommer också i fortsättningen att skötas av de organi- sationer som nu erhåller bidrag. Det är därför angeläget att resur- ser finns för Övergripande planering och utbildning.
Lägger man tillhopa de här aktuella beloppen får man följande fördelning.
SOU 1991: 65 Kapitel 4
Organisation Belopp, milj. kr Korta Central Totalt Andel stöd kursv. LO 70,6 38,7 109,3 81,3 TCO 4,3 15,6 19,9 14,8 SAC 0,15 0,4 0,55 0,4 SACO 2,1 2,1 1,6 LRF 2,1 2,1 1,6 Företagarna 0,5 0,5 0,4 SFR 0,15 0, 5 0,1 Totalt 75,0 59,55 134,5 1()(1,2
Jag föreslår att tillgängliga resurser i fortsättningen fördelas ef- ter en fast procentsats för varje organisation. Denna procentsats bör användas för fördelning under förslagsvis en treårsperiod. Ge- nom den uppföljning av verksamheten, som jag förutsätter skall ske löpande, kan man senare få underlag för att justera fördel- ningsprinciperna.
Jag har under punkten 4.4.1 tagit upp den nuvarande försöks— verksamheten som ger pensionärs- och handikapporganisationer- na möjlighet att söka internatbidrag kollektivt. Med de förslag som jag lägger om stöd för korta studier anser jag att denna möj- lighet bör upphöra i och med försöksverksamhetens utgång. Det finns dock enligt min mening särskilda skäl för att inom ramen för de resurser som avsätts för organisationer fördela ett belopp till handikapporganisationerna.
Vid ett ställningstagande är det emellertid även andra omstän- digheter som bör beaktas. Resurserna kommer i fortsättningen att mer uttalat avse facklig eller organisationsanknuten utbildning. Det är därför rimligt att större hänsyn tas till medlemsantal än ti— digare. Men jag anser att det är viktigt att markera utbildningsbe- hoven för kortutbildade även i den kommande verksamheten. Av den anledningen har i det följande andelen för t.ex. LRF räknats upp. Andelen för LO är också större än vad som följer av antalet medlemmar. Det bör alltså vara möjligt för t.ex. LRF att via dessa resurser anordna utbildning av överbryggande karaktär för en del av sina medlemmar, där kvinnorna utgör en stor grupp. När det gäller näringslivsorganistionerna har jag också tagit hänsyn till att möjligheterna till internatbidrag med mitt förslag till stöd för kor- ta studier delvis har beskurits.
Jag föreslår alltså att en tredjedel av resurserna för korttidsstu- diestöd och internatbidrag avsätts för facklig utbildning. Dessa medel samt resurserna för central kursverksamhet och grundläg- gande utbildning av studieorganisatörer bör samlas under ett an— slag eller en anslagspost "Central kursverksamhet m.m".
SOU 1991: 65 Kapitel 4
Organisation Fördelningsgrund, procent SOU 1991; 65 LO Kapitel 4 TCO SAC 0 SACO 2 LRF 2 Företagarna 0. 0 0 0
N 05 4530
o ommboocc
SFR Handikapporganisationer
Summa 10 ,
Under 1991/92 är anvisat för central kursverksamhet 43,1 milj. kr och för studieorganisatörsutbildning 20,0 milj. kr. Tillsammans med en tredjedel av resurserna för korttidsstudiestöd, 75 milj. kr., skulle totalbeloppet att fördela bli 138,1 milj. kr. En tillämpning av de fördelningsgrunder som här angetts skulle medföra följande belopp för organisationerna.
Organisation Belopp, milj. kr. LO 95,29 TCO 33,14 SAC 0,83 SACO 2,76 LRF 3,45 Företagarna 1,10 SFR 0,28 llandikapporganisationer 1,24 Su m ma 138,10
Organisationerna bör ha stor frihet att använda medlen på det sätt som de finner bäst gagnar verksamheten med facklig utbild- ning, studieorganisationsutbildning och central kursverksamhet.
4.4.3. Sjukförmåner och studiestöd
I mitt uppdrag ingår att belysa samordningen mellan studiemedel, vuxenstudiestöd, utbildningsbidrag och Sjukförmåner. För att få en uppfattning om i vilken utsträckning utbildning finansieras med sjukpenning har Finvux i samarbete med RFV gjort en un— dersökning bland personer som erhöll 3:8— respektive 6:5-sjuk- penning under september 1990. Resultaten redovisas i bilaga 2 och kommenteras i avsnitt 2.8.
Rehabiliteringsersättning införs
Enligt riksdagens beslut under våren 1991 har bestämmelser om rehabiliteringsersättning införts i lagen om allmän försäkring för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Bestämmelserna gäller fr.o.m den 1 januari 1992. Ersättningen består av rehabiliterings— penning och särskilt bidrag. Rehabiliteringspenningen utgör 100 procent av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst och samordnas med andra förmåner. Det särskilda bidraget avser att täcka vissa kostnader i samband med rehabiliteringen, t.ex. utgif— ter för läromedel och dagliga resor.
Rehabiliteringen syftar till att återge den som har d|abbats av sjukdom sin arbetsförmåga och förutsättninga| att försö|ja sig själv genom förvärvsaibete. Åtgärderna föiutsätter en aktiv med- verkan från den försäkrades sida. Olika slag av utbildning kan komma ifråga. Det är arbetsgivaren som ansvarar för att behovet av rehabiliteringsåtgärder utreds och bedöms.
Försäkringskassan har det övergripande ansvaret för rehabilite- ringsverksamheten. Kassan har också ansvar för att en rehabilite- ringsplan upprättas.
] regeringens proposition (1990/911141) och socialförsäkrings- utskottets betänkande (1990/91 SfU:16) anförs att möjligheterna till sjukpenning under utbildning behöver stramas upp. Bakgrun- den till det är den praxis som utvecklats att allt mer omfattande utbildningar kommit att bedrivas med ersättning i form av sjuk- penning. Enligt utskottets utlåtande bör inriktningen för rehabili- teringsarbetet vara att en försäkrad skall ha återfått sin arbetsför- måga inom ett år och att i vart fall en eventuell utbildning bör vara avslutad inom denna tid. Någon längsta tid för rehabilite- ringsersättning bör emellertid inte anges i lag. Riksdagen godkän- de utskottets hemställan.
Rehabiliteringsersättning under utbildning avses utges efter i princip samma regler som vid arbetsmarknadsutbildning. Det in- nebär att utbildningen skall avse yrkesutbildning, allmänteoretisk eller orienterande utbildning som förberedelse för yrkesutbild— ningen samt orienterande utbildning i datateknik för personer med bristfällig eller föråldrad skolutbildning. Eftergymnasial ut- bildning får omfatta högst 40 studieveckor. Den får inte vara en fortsättning eller avslutning på en tidigare påbörjad utbildning och inte heller en del i en längre sammanhållen eftergymnasial utbildning. Däremot bör inte som i arbetsmarknadsutbildningen någon begränsning finnas ifråga om utbildningens inriktning.
Det ankommer på regeringen eller, efter regeringens bemyndi- gande, riksförsäkringsverket att meddela de närmare föreskrifter som kan behövas om rehabilitering i samband med deltagande i utbildning.
SOU 1991: 65 Kapitel 4
Studiefinansiering för längre studier
Inriktningen är som nämnts att rehabiliteringen skall pågå under högst ett år. Det är naturligtvis viktigt både för den enskilde och för samhället att en återgång till arbetslivet kan ske så snabbt som möjligt. Det är därför naturligt att personen i första hand erbjuds en kortare utbildning, t.ex. inom arbetsmarknadsutbildningen. Med en sådan inriktning finns det emellertid risk för att indivi- dens egna intressen och önskemål kan få stå tillbaka och att där— med motivation för rehabiliteringen minskar.
Enligt 22 kap. 4 5 skall den försäkrade efter bästa förmåga ak- tivt medverka i rehabiliteringen. ] specialmotiveringen till para- grafen sägs att ”Oavsett vilka åtgärder som sätts in eller kvaliteten på dem, är de tämligen verkningslösa utan den försäkrades aktiva medverkan”. Hur praxis utvecklar sig kan alltså ha att göra med vilken vikt man lägger vid individens egna önskemål om utbild- ning i förhållande till den allmänna målsättningen att rehabilite— ringen skall vara avslutad inom ett år.
Finvux undersökning visar att de utbildningar somiär aktuella i samband med rehabilitering i många fall överstiger ett år. På grundval av undersökningsresultaten kan man i nuläget räkna med att ca 1 600 personer deltar i utbildningar som är längre än ett år. Det innebär en beräknad kostnad på ca 200 milj.kr. för ett andra och ett tredje år. De statliga kostnaderna är emellertid hög— re eftersom undersökningen avser fall med pågående rehabilite- ring. De största grupperna återfinns i kurser på gymnasial nivå i komvux och i högskolans linjer.
Det är troligt att de försäkrade också i framtiden vill ha möj- lighet att välja längre, mer kompetensgivande utbildningar. Det bör enligt min mening ses som positivt om ett sådant önskemål från den enskilde bedöms som realistiskt och kan ingå i en reha- biliteringsplan. Det villkor som jag menar bör ställas, när utbild- ningen omfattar fler än ett år, är att studiefinansieringen delvis skall ske via reguljärt studiestöd.
Den som studerar på heltid kan knappast betraktas som helt arbetsoförmögen. Heltidsstudier kräver en omfattande insats av deltagaren. Däremot jämställs enligt AFL rehabiliteringen försäk- ringsmässigt med arbetsoförmåga i den utsträckning som åtgärden förhindrar förvärvsarbete.
Jag föreslår att den som är föremål för rehabiliteringsåtgärd skall kunna erbjudas den utbildning som han eller hon har intres- se och förutsättningar för och som bedöms kunna medföra åter- gång till arbetslivet. Utbildningens längd och inriktning skall i princip sakna betydelse.
Rehabiliteringsersättning skall kunna utges för en tid om högst ett läsår, normalt 40 veckor, om inte synnerliga skäl talar för att ersättning skall utges under längre tid. Detta kan, som nämnts i regeringens proposition, t.ex. vara aktuellt om utbildningen be-
SOU 1991: 65 Kapitel 4
räknas vara avslutad inom kort och då förväntas leda till ett arbe- SOU 199]; 65 te. __ Kapitel 4
Ar utbildningen enligt rehabiliteringsplanen längre än ett läsår (40 veckor) skall fr.o.m. det andra läsåret reguljärt studiestöd lämnas enligt reglerna i studiestödslagen. Dessa villkor skall na— turligvis ingå i de förutsättningar som diskuteras med den försä- krade i samband med planeringen av rehabiliteringsåtgärderna. l försäkringskassans beslut om rehabiliteringsplan skall också dessa villkor tas in. Även kostnaderna för det reguljära studiestödet bör finansieras genom sjukförsäkringsavgiften.
Det förslag om vuxenstudiestöd som nu läggs innebär betydan- de materiella förbättringar för studerande i grundläggande vuxen- utbildning och för studerande på gymnasial nivå. För den som t.ex. genomgår en flerårig gymnasial utbildning medför övergång— en från rehabiliteringsersättning till vuxenstudiestöd endast en måttlig ekonomisk försämring. Den som är intresserad av en hög- skoleutbildning får naturligtvis räkna med en större egeninsats.
När det gäller grundläggande basutbildning kommer studiestö- det att motsvara nivån på det nuvarande utbildningsbidraget. Skillnaden mellan vuxenstudiestödet och rehabiliteringsersättning- en bör då bli jämföreslevis liten. Variationer kan förekomma be- roende på de skilda beräkningsgrunderna för förmånerna (SGI och dagpenningen i arbetslöshetskassa). Omfattar rehabiliterings- planen enbart grundläggande basutbildning är det därför knappast anledning att ändra finansieringen under utbildningstiden.
Skillnaden mellan Sjukförmåner och vuxenstudiestöd samt stu— diemedel framgår av följande uppställning. Genomsnittlig dager- sättning enligt AFL är enligt Finvux—undersökningen 332 kr. Det motsvarar en dagersättning med 369 kr. enligt LAF (100 procent av SGI) och enligt reglerna för rehabiliteringsersättningen. För att få en rimlig jämförelse med vuxenstudiestöd antas en dagpenning i A—kassa som motsvarar sjukersättningen men med 90 procents kompensationsnivå (453 kr. under 22 dagar).
Tabell 4.6 Mänadsbelopp i Sjukförmåner och studiestöd
Studie- Vuxenstudiestöd LAF/ medel Studie- Förhöjt studie- Rehab.ers. bidrag bidrag Bidrag 1 907 6 478 9 966 11 070 Skatt 0 1 514 2 491 2 854 Nettobidrag 1 907 4 964 7 475 8 216 Län 4 533 2 511 Totalt 6 440 7 475 7 475 8 216
Skattetabell 30
Jag vill betona vikten av att de ekonomiska förutsättningarna blir klargjorda för den som överväger att genomgå en flerårig ut-
bildning. Genom den ökade samverkan som jag föreslår skall eta- bleras lokalt och regionalt mellan myndigheter och organisationer kommer sådana frågor att kunna hanteras och bli en naturlig del i kommunikationen med den enskilde. ] vissa fall kan det vara ak- tuellt att från studiestödsmyndigheten få besked om personens möjligheter att få stöd t.ex. med hänsyn till regler om längsta tid för rätt till stöd eller eller åldersregler.
Om detta förslag till ”samordning” genomförs innebär det att individen i princip behåller samma förmåner som reglerna om re- habiliteringsersättning är avsedda att ge. Dessutom blir valmöjlig- heterna större. För individen kan det ha en positiv psykologisk betydelse i en rehabiliteringssituation att han eller hon tagit vissa ekonomiska konsekvenser av ett eget val och bedriver studier un— der samma förhållanden som andra studerande. För samhället blir kostnaderna i form av rehabiliteringsersättning desamma som vid en ettårig rehabilitering. En annan viktig effekt är att en mer en- hetlig praxis bör kunna utvecklas, som minimerar fallen där per- soner med snarlika förhållanden har väsentligt olika förmåner un- der studier. '
De angivna principerna anser jag också bör bli tillämpliga när rehabilitering i form av utbildning är aktuell för den som uppbär s.k. 6:5-sjukpenning eller livränta enligt LAF. Det är nämligen olyckligt om skilda regelsystem kommer att gälla för dem som har ersättning enligt LAF jämfört med dem som erhåller rehabili- teringsersättning. Enligt uppgift är det många gånger svårt att dra gränser mellan sjukdomstillstånd som bör bedömas som arbets- skada och andra sjukdomar. Dessutom vet man inte alltid när en sjukdom börjar uppträda om det är fråga om en arbetsskada. I många fall kan kanske rehabilitering/utbildning ha påbörjats utan att frågan om arbetsskada är klarlagd.
Det är alltså enligt min mening rimligt att även i dessa fall ut- gå från att sådan omskolning, som avser ge förutsättningar för återgång till arbetslivet, bör kunna genomföras under en tid av högst ett år. Den som väljer att påbörja en längre utbildning bör efter ett års studier med 6:5-sjukpenning/livränta hänvisas till re- guljärt studiestöd i form av vuxenstudiestöd eller studiemedel.
Jag räknar med att ett genomförande av förslaget skulle mins- ka utgifterna för sjukförmåner med ca 100 milj.kr. Häri ingår vis- sa besparingar som kan uppstå till följd av riksdagens beslut.
Vid kontakter som utredningen haft med företrädare för ar- betsmarknadsverket har framförts synpunkter om att behov finns av ökade möjligheter att bevilja arbetsmarknadsutbildning för högskoleutbildning. Om sådana ökade möjligheter införs, så bör enligt min mening studiestödet utformas efter samma principer som här föreslagits för personer som genomgår rehabilitering, dvs. att ett förhöjt studiebidrag skall kunna utgå under högst ett läsår. Därefter bör den studerande erhålla studiemedel.
SOU 1991: 65 Kapitel 4
4.4.4. Åldersregler
Den övre åldersgränsen för rätt till studiemedel är 45 år och för särskilt vuxenstudiestöd 50 år. Om särskilda skäl finns kan dock stöd beviljas till den som är äldre än 45 respektive 50 år. Särskil- da skäl har ansetts finnas för den som önskat få grundskole- eller gymnasiskolekompetens och inte tidigare haft den utbildningen. Också kortare yrkesinriktad utbildning som har bedömts värdefull för den fortsatta yrkesverksamheten har ofta accepterats. Någon övre åldersgräns finns inte införd i förordningen om arbetsmark- nadsutbildning, eftersom åtgärder, där utbildningsbidrag kommer ifråga naturligtvis avser personer i yrkesverksam ålder.
Följande statistiska uppgifter kan redovisas: Höstterminen 1989 beviljades studiemedel för studier på grundskole- och gymnasie- skolenivå till 136 personer i åldern 45-49 år och till 23 personer som var 50 år och däröver. Särskilt vuxenstudiestöd beviljades un- der läsåret 1989/90 till 1 318 personer i åldern 46—50 och till 489 personer som var 51 år eller äldre. Antalet personer i åldern 45 och däröver som beviljades utbildningsbidrag under budgetåret 1988/89 utgjorde åtta procent av alla bidragstagare, vilket motsva- rade ungefär 8 000 personer.
Jag anser att nuvarande praxis i stort sett är väl avvägd. 1 det samordnade vuxenstudiestödet förslår jag två åldersgränser. För personer som är föremål för arbetsmarknadsåtgärder bör natur- ligtvis praxis vara densamma som nu. Jag anser vidare att den som inte har baskunskaper på grundskolenivå bör kunna få möj- ligheter att skaffa sig sådan utbildning, så länge han eller hon är i yrkesverksam ålder. Det förhöjda studiebidraget bör alltså kunna beviljas till och med 64 års ålder.
När det gäller studier på gymnasial nivå som enligt förslaget ger rätt till enbart studiebidrag, d.v.s. ett bidrag motsvarande 65 procent av A- kasseersättningsnivån, föreslås gränsen vara 50 år. Det rör sig i sådana fall mer om kompetensutveckling, och be— dömningen av om stöd bör beviljas görs lämpligen, liksom nu, från fall till fall. Avsteg från åldersregeln bör kunna göras när det är fråga om en kortare utbildning som är värdefull för personens fortsatta yrkesverksamhet. Däremot bör det inte anses lika ange- läget att bevilja stöd för fullständig gymnasieskolekompetens.
4.4.5. Studiestödsberättigande tid Heltids- och deltidsstudier Studiemedel och särskilt vuxenstudiestöd kan beviljas både för
heltids- och deltidsstudier. Villkoret för deltidsstudiestöd är att studierna bedrivs på minst halvtid. Flertalet utbildningar är upp-
SOU 1991: 65 Kapitel 4
lagda för heltidsstudier och bereder inte något problem i studie- stödshänseende. Vad som kan anses vara studier på minst halvtid får däremot avgöras i särskild ordning. CSN har t. ex. när det gäl- ler deltidsstudier vid folkhögskolor rekommenderat nämnderna att inte godta ett program som är mindre än 15 undervisningstim- mar per vecka.
Studieomfattningen i komvux och i statlig vuxenutbildning ut- trycks i studiestödspoäng. Det totala antalet poäng under termi- nen ger rätt till studiestöd för heltids- eller deltidsstudier. Vid ut- formningen av reglerna sänktes kraven något, bl.a. för att man skulle slippa ta hänsyn till mindre förseningar av olika slag. Hän- syn togs också till att de studerande kunde ha vissa studiesvårig- heter. Det har medfört att många har kunnat arbeta i ganska stor omfattning och ändå fylla kraven för heltidsomfattning. CSN har enligt uppgift påbörjat en översyn av systemet med poängberäk- ning. Inriktningen för det arbetet har varit att skärpa kraven nå— got. Genom den omstrukturering som enligt riksdagens beslut skall ske inom komvux har emellertid arbetet avstannat för en tid. Det kommer att återupptas senare i samband med att läroplaner- na ses över.
Mina förslag innebär betydligt ökade förmåner för en stor grupp studerande på grundskole- och gymnasieskolenivån, vilket bör ge ökade möjligheter till effektiva studier. Från samhällets si- da bör i gengäld klara krav på prestationer ställas. Särskilt när det gäller komvux, där studieprogrammets omfattning kan variera, är det viktigt att kraven på undervisningstimmar eller poäng för rätt till studiestöd på heltid eller deltid speglar en motsvarande arbets- insats.
Reglerna för studiemedel och vuxenstudiestöd är konstruerade så att en heltidsstuderande har rätt till ett visst belopp för en 15- dagars period. Till en deltidsstuderande utbetalas motsvarande be— lopp för en 30-dagars period. Tanken med regeln när den inför- des var att det borde ställas ett högre krav på studier av en minsta längd när det gällde deltid. Särbestämmelsen för deltidsstuderande är omständlig att tillämpa och svår att informera om. I praktiken fyller den heller knappast någon funktion.
1 avsnitt 4.2 har jag föreslagit att studiestödet för studier på minst halvtid skall avpassas till den faktiska studieomfattningen. Om sådana regler införs blir det knappast möjligt att ha kvar an- knytningen till 30—dagarsregeln. I stället bör beloppet för en del- tidsstuderande beräknas i förhållande till det belopp som kan be- viljas till en heltidsstuderande för en 15—dagarsperiod. Någon ök- ning i utflödet av stöd p.g.a. slopande av 30-dagarsregeln behöver man knappast räkna med. Däremot uppstår vissa administrativa fördelar. Jag anser att 30—dagarsregeln också bör slopas i 4 kap. för studiemedelstagare. .
SOU 1991: 65 Kapitel 4
Stöd per kalenderdag
Den som beviljats särskilt vuxenstudiestöd får stöd för varje ka- lenderdag som studier pågår under läsåret ifråga. Som redan be- skrivits är stödets storlek relaterat till utbildningsbidraget som i sin tur är knutet till dagpenningen i A—kassa. För beräkning av vuxenstudiestöd omvandlas beloppet i utbildningsbidrag under en 15—dagarsperiod (11 dagars dagpenning) till ett belopp per kalen- derdag (15 dagar). Vuxenstudiestödet betalas alltså ut även för lör- dagar och söndagar.
Det särskilda vuxenstudiestödet och utbildningsbidraget kom- mer enligt mitt förslag att ersättas av ett vuxenstudiestöd. Jag fö- reslår senare i avsnittet "Organisation och administration" att ut- betalningen av detta nya stöd skall handhas av CSN-organisatio- nen. Det innebär att de nuvarande reglerna för beräkning och ut- betalning av utbildningsbidrag och särskilt vuxenstudiestöd kan samordnas.
Jag föreslår att den ordning som nu gäller för särskilt vuxen- studiestöd tillämpas. Grunden för beloppsberäkningen, nämligen dagpenningen i A-kassa, är kvar oförändrad. Omräkningen till ka- lenderdagar är i huvudsak en teknisk fråga. Vissa mindre materi- ella skillnader kan uppstå, t.ex. vid frånvaro i utbildningen. Görs avdrag för en veckodag blir reduceringen 1/30 i nuvarande svux- systemet, medan den blir 1/22 för den som har utbildningsbidrag. Sträcker sig emellertid frånvaron över ett veckoslut kan ibland re- duceringen bli större i svux-systemet. Det är troligt att en beräk- ning efter 30 dagar är något gynnsammare för den enskilde än 22-dagarsberäkningen. Nämnda skillnader bör i vart fall knappast få någon större betydelse.
Bland fördelarna med kalenderdagsberäkning kan nämnas att sjukpenning också utbetalas per kalenderdag. Att utbildningsbi- drag reduceras med utgående sjukpenning är vanligt. I sådana fall fastställs en nytt belopp genom att sjukpenningen multipliceras med 30 och divideras med 22. En annan faktor som talar för al— ternativet med kalenderdagar är att system och rutiner redan är uppbyggda och praktiserade hos vuxenutbildningsnämnderna.
Stöd under julferie
Enligt de nuvarande reglerna kan den som har särskilt vuxenstu- diestöd få stöd under juluppehållet när studierna fortsätter från höstterminen till vårterminen. Stödet kan betalas ut för högst 25 dagar, oberoende av om den studerande återgår till arbetet eller ej. Den som har utbildningsbidrag kan få stöd under juluppehål- let, dock för högst 15 dagar. Någon sådan möjlighet ger inte stu- diemedelsreglerna. *
SOU 1991: 65 Kapitel 4
Huvudprincipen för studiestödet är att det skall utges för fak- tisk studietid. Denna princip menar jag bör vara tillämplig i det nya vuxenstudiestödssystemet. Uppehåll i studierna för julferie bör alltså inte räknas som studiestödsberättigande tid, utom när det gäller deltagare i arbetsmarknadsutbildning. Med en ändring av 7 kap. 5 a & blir utflödet av bidrag ca 90 milj.kr. lägre än om regeln står kvar oförändrad.
För personer som genomgår arbetsmarknadsutbildning bör som nämnts undantag göras. Det är här till största delen fråga om personer som är arbetslösa. Till dessa skulle det, om stöd inte be- talas ut i stället bli aktuellt att betala ut ersättning från arbetslös- hetskassa under julferie eller annat uppehåll i utbildningen vilket inte är någon tilltalande lösning. Jag anser alltså att den praxis som nu tillämpas i utbildningsbidragssystemet bör gälla också i fortsättningen.
4.4.6. Längsta tid under vilken vuxenstudiestöd kan beviljas
Enligt nuvarande regler kan studiemedel eller särskilt vuxenstudi- estöd beviljas för studier på grundskole- och gymnasieskolenivå under högst tre år (4 kap 8 5 studiestödslagen). Om särskilda skäl finns kan stöd beviljas under ytterligare tid. För den som erhållit stöd för studier på grundskolenivå anses särskilda skäl finnas, vil- ket innebär att terminer med studiestöd för denna nivå undantas. Dessutom kan som regel studiestöd beviljas under någon ytterli- gare termin för slutförande av studier eller för någon värdefull yrkesinriktad kurs.
Skuldsättningen för gymnasiala studier har jag tagit upp i flera sammanhang i det föregående. Det är bl.a. utifrån den aspekten angeläget att studier på gymnasial nivå kan genomföras så snabbt som möjligt. Här är behovet av studievägledning stort. Inriktning- en att en individuell studieplan skall upprättas för varje studeran- de i komvux är mycket tillfredsställande. Antalet studerande som skaffar sig sig en fullständig grundskole— eller gymnasieskolekom— petens har minskat under de senaste åren. Det är troligt att denna tendens fortsätter och att allt fler läser enbart ämnen som de har behov av för att t. ex. gå vidare till högre studier.
Men även sett utifrån kostnadssynpunkt för samhället är det givetvis viktigt att studierna inte drar ut på tiden. Utflödet av bi— drag blir i det nya systemet betydligt större än i det äldre syste— met om studierna förlängs av olika skäl. Genom en regel om an— tal terminer för vilka studiestöd längst kan beviljas, markeras från samhällets sida behovet av en realistisk studieplanering.
Den tid under vilken en studerande skall ha en generell rätt till studiestöd anser jag bör vara fem terminer. Under denna tid bör normalt studier för gymnasieskolekompetens kunna genomföras. Därutöver bör som nu stöd kunna beviljas under någon ytterliga-
SOU 1991: 65 Kapitel 4
re tid om det finns särskilda skäl. Även för tid som avser grund- läggande vuxenutbildning bör undantag kunna göras.
Antalet studerande som utnyttjar studiestöd för deltidsstudier kommer troligen att öka. En del kanske varvar heltid och deltid. Den nuvarande regeln innebär att terminer med heltidsstudier och deltidsstudier i princip jämställs, vilket knappast är rimligt. Enligt CSNs rekommendationer till nämnderna kan man ta hän- syn till förekomst av deltidsstudier, när det är aktuellt att maximi- gränsen är på väg att överskridas. För att ge samma möjligheter till stöd oavsett studieomfattning bör gränsen uttryckas i antal heltidsmånader istället för terminer eller är.
Jag föreslår att för studier på gymnasial nivå skall studiestöd längst kunna uppbäras under 23 heltidsmånader, vilket motsvarar 2,5 niomånadersläsår.
4.4.7. Ansökningstider
Enligt 4 kap 11 & studiestödslagen skall ansökan om studiemedel inges inom den tid och i den ordning som CSN bestämmer. Det- samma gäller för särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap 6 & samma lag. I fråga om korttidsstudiestöd och internatbidrag gäller att re- geringen har överlåtit till CSN att bestämma om ansökningstider (5 kap 6 (j, 6 kap 4 5 studiestödslagen samt 5 kap 2 (5, 6 kap 3 5 studiestödsförordningen).
Sista ansökningsdag för studiemedel är den 31 oktober för an- sökan som avser hösttermin eller läsår och den 15 april om ansö— kan avser vårtermin eller kalenderhalvår. För kurser som startar efter dessa datum kan ansökan inges senast 30 dagar efter kurs- start. För utbildningsarvode gäller att ansökan skall ha kommit in senast vid utgången av det kalenderhalvår som ansökan avser. När det gäller särskilt vuxenstudiestöd, korttidsstudiestöd och internat- bidrag finns fyra ansökningstillfällen, nämligen 15 maj, 15 augusti, 15 oktober och 15 februari. Nämnda datum är sista ansökningsdag för studier som börjar påföljande kvartal.
För alla de nämnda stöden gäller att en ansökan kan prövas även om den kommit in för sent när det finns särskilda skäl.
Ansökningstiderna för vuxenstudiestöden har varit oförändrade sedan stödens tillkomst. När det gäller studiemedel har ändring skett en gång sedan 1965, nämligen 1971, när en viss skärpning gjordes.
Mina i det föregående framförda förslag innebär att rätten till stöd är klarare knuten till deltagande i utbildning på olika nivåer. Det innebär att den nuvarande kvoteringen av resurser föriolika nivåer i stort sett upphör och att de kvartalsvis förlagda ansök— ningstillfällena för vuxenstudiestöd inte behövs längre. Inte heller behöver någon urvalsprövning göras. Det medför i sin tur möjlig-
SOU 1991: 65 Kapitel 4
heter att införa betydligt flexiblare ansökningstider än för närva- rande.
Ett alternativ är att samordna reglerna för vuxenstudiestödet med de regler som nu gäller för t.ex. studiemedel. Det innebär att stöd kan betalas ut retroaktivt för 2-3 månader. I framtiden är det emellertid troligt att man inom det offentliga skolväsendet och folkbildningen i större utsträckning kommer att tillämpa en rul- lande intagning. Man bör därför undvika ett system med fasta an- sökningstider.
Inom CSN pågår ett utvecklingsarbete som syftar till att ansö- kan om antagning till utbildning och ansökan om studiestöd skall kunna göras samtidigt. På sikt kommer säkerligen en sådan admi- nistrativ samverkan att påverka reglerna om när en ansökan se- " nast måste inges.
När vuxenstudiestöden infördes var tanken den, att ansökan om utbildning och studiestöd skulle tillsammans med begäran om tjänstledighet ingå i den samlåde studieplaneringen. Ansökan mås- te därför lämnas in vid en sådan tidpunkt att besked huruvida stöd hade beviljats kunde lämnas senast en halv månad före studi- ernas början. I det nya systemet finns det inte anledning att kräva en ansökan före terminens/kursens början. Även om de flesta na- turligtvis kommer att söka stöd i god tid, bör det enligt min me— ning vara möjligt att begära studiestöd någon tid efter det att ut— bildningen börjat.
Jag föreslår att vuxenstudiestöd och timersättning skall sökas senast en månad efter utbildningens/kursens start. En sådan regel är enkel och fungerar oberoende av när under året kursen startar. När det gäller arbetsmarknadsutbildningen är det i princip inte nödvändigt att ha en sista ansökningsdag. Undantag bör alltså gö- ras för det området.
4.4.8. Ledighet under utbildning på grund av sjukdom
Särskilda bestämmelser finns i 4 kap och 7 kapstudiestödslagen (1973:349) om studiestöd under sjukdom. En studerande som blir sjuk under studietiden får behålla studiestödet under sjukperio- den. Sjukpenningen hålls vilande under studietiden. För den som förvärvsarbetar vid sidan av studierna kan en särskild studietids- SGl (sjukpenningsgrundande inkomst) fastställas. Vid sjukdom er- håller den studerande då utöver studiestödet en "studietidssjuk- penning". Vidare har den studerande rätt till avskrivning av stu- dielån för den del av en sjukperiod som överstiger 14 dagar.
Hos CSN pågår, enligt vad jag erfarit, en översyn av regler och rutiner för studiestöd under sjukdom. De frågor som behandlas är t.ex. tillämpningen av begreppet studieoförmåga, principerna för skuldreducering, anmälningsskyldighet m. m.
SOU 1991: 65 Kapitel 4
För en deltagare i arbetsmarknadsutbildning gäller regler om samordning av utbildningsbidrag och sjukpenning. Utbildningsbi- draget reduceras med sjukpenningen. Det innebär att i de fall sjukpenningen är högre än utbildningsbidraget blir så blir kom- pensationsnivån högre vid sjukdom än under studierna. Genom att sjukpenningen kalenderdagsberäknas kan också kompensatio- nen jämfört med utbildningsbidraget variera.
RFV har i en skrivelse till regeringen i december 1989 begärt att samma ersättningsprinciper vid sjukdom skall gälla för den som går i arbetsmarknadsutbildning eller är inskriven i AMI som för studerande med andra studiestöd. Man pekar bl.a. på de oön- skade effekter som kan uppstå med nuvarande regler. En föränd- ring skulle dessutom underlätta kassornas information och hand- läggning av ärenden.
Ett förslag i delvis samma riktning har inkommit till utred- ningen från försäkringskassan i Falun.
Jag har erfarit att RFVs framställning f.n. är under gemensam beredning i arbetsmarmarknadsdepartementet och socialdeparte- mentet. Om mitt förslag till samordning av utbildningsbidraget och det särskilda vuxenstudiestödet genomförs, är det naturligt att även bestämmelserna om studiestöd under sjukdom blir enhetliga.
4.4.9. Resekostnadsersättning till elever vid statens skolor för vuxna (SSV)
En studerande vid statens skolor för vuxna (SSV) som deltar i en undervisningsperiod vid skolan kan få resekostnadsersättning för resa hemorten-studieorten tur och retur. Ansökan om ersättning lämnas till skolan som efter kontroll vidarebefordrar den till stu- diemedelsnämnden för beslut och utbetalning.
Resekostnadsersättning kan lämnas som ett tillägg till studie- hjälp, studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd, men kan beviljas även till den som inte erhållit något sådant studiestöd.
Sedan den 1 juli 1989 kan också internatbidrag beviljas till den som deltar i orienteringskurs, grundskolekurs eller yrkesinriktad kurs vid SSV. lnternatbidraget, som f.n. är 290 kr per dygn, avser att täcka kostnader för resa kost och logi i samband med kursen.
CSN har tillsammans med studiemedelsnämnderna i Linköping och Umeå gjort en översyn av regler och rutiner för resekostnads- ersättningen. Av en rapport i april 1991 framgår bl.a. följande.
Man har beräknat antalet studerande vid SSV till ca 6300 1989/90. Antalet personer som fått resekostnadsersättning har un— der de senaste åren varit ca 2 000 per år. Genomsnittligt beräknas varje studerande göra 2,5 resor per år. För en tredjedel var av- ståndet mellan hemorten och skolan mer än 25 mil. Genomsnitts— kostnaden var ca 300 kr per resa. Utbetalt belopp var under 1989/90 2,2 milj.kr. Den allmänna uppfattningen på skolorna är
SOU 1991: 65 Kapitel 4
att ersättningen är av stor betydelse för de studerande. Man tror att många skulle avstå från undervisningen om ersättningen inte fanns. 1 en enkät bland de studerande uppger en tredjedel att er- sättningen är en nödvändig förutsättning för studierna. Drygt hälften skulle uppleva det som negativt om ersättningen slopades, medan övriga anser att det inte skulle spela någon större roll.
Det är endast en liten del av de studerande som har studiestöd. I de flesta sådana fall har studiemedel beviljats.
Det förslag till vuxenstudiestöd som nu läggs innebär att stu- diemedel inte längre kommer att beviljas för studier på grund— skole- och gymnasieskolenivå. Det innebär att reglerna om rese- kostnadsersättning inom studiemedelssystemet bör avvecklas.
När det gäller Studiehjälpen är det knappast heller motiverat att behålla bestämmelserna. Av CSNs rapport framgår att det är ytterst få studerande under 20 år som fått resekostnadsersättning. Man bör vidare kunna utgå från att kommunerna i den nya gym- nasieskolan kommer att svara för sådana eventuella kostnader.
Återstår vuxenstudiestödet. I avsnitt 4.3 har jag föreslagit att internatbidrag skall kunna beviljas för korta kurser vid folkhög- skolor, komvux eller SSV som är en fortsättning och fördjupning av cirkelstudier elle| motsvarande studier i basämnen. lnternatbi— draget avser att täcka kostnader för resa, kost och logi. Även kur— ser för utveckling av handikappades färdigheter föreslås berättiga till internatbidrag.
Det är rimligt att reglerna om bidrag för merskostnader är de- samma för studerande som deltar i korta kurser vid SSV som för deltagare i motsvarande kurser vid folkhögskola eller i komvux. Jag föreslår därför att de särskilda reglerna för resekostnadsersätt- ning upphör att gälla.
4.4.10. Utländska medborgare
En utländsk medborgare har rätt till studiehjälp, studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd om han eller hon har bosatt sig i Sverige i huvudsakligen annat syfte än att studera. Vägledande för till- ämpningen är bl.a. uttalanden i förarbeten till lagstiftningen m.m. Huvudprincipen är att endast den som är inlemmad i det svenska samhället och avser att stanna här har rätt till stöd.
De nuvarande reglerna har gällt sedan 1972. Vid den tiden var en stor del av invandringen s.k. arbetskraftsinvandring. Mot den bakgrunden skall uttalandet i propositionen 1971181 ses. Det bör krävas av en utländsk medborgare att han med giltiga tillstånd har förvärvsarbetat i Sverige i minst två år innan studiestöd bevil- jas. Undantag från tvåårsregeln kan göras för flyktingar, barn till invandrare som är under 20 år samt personer som har en nära fa- miljeanknytning i Sverige.
SOU 1991: 65 Kapitel 4
När det gäller personer som åberopat anknytning i Sverige har man i praktiken aldrig medgett rätt till stöd utan krav på vistelse- tid. Numer gör också invandrarverket (SIV) i sådana fall en s.k. uppskjuten invandrarprövning. Det innebär att personen ifråga får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, som kan förlängas. Först sedan anknytningen varat i som regel två år kan sökanden få per- manent uppehållstillstånd. Undantag kan förekomma för t. ex. personer som har långvarigt sammanboende utomlands. Sle god— kännande av anknytningen är i de flesta fall ett villkor för att stu- diestöd skall kunna beviljas.
När det gäller korttidsstudiestöd, timersätting och utbildnings- arvode finns inte några särbestämmelser för utländska medborga- re. Deltagande i utbildningen är tillräckligt för att studiestöd skall kunna utges.
En utländsk medborgare som har fått uppehålls- och arbetstill- stånd i Sverige har rätt till fullständig förmedlingsservice hos ar- betsförmedlingen. Det är som regel ganska stora svårigheter för flyktingar eller andra invandrare att få fotfäste på arbetsmarkna- den. För att stärka deras möjligheter kan det bli aktuellt med ut— bildning och utbildningsbidrag. Enligt 11 5 i förordningen om ar- betsmarknadsutbildning kan även en flykting som har anställning få arbetsmarknadsutbildning.
Jämför man villkoren för beviljning av reguljärt studiestöd och utbildningsbidrag för några grupper invandrare, så är bilden föl- jande:
Grupp Villkor
Flyktingar/ AT ') och flyktingstatus motsvarande
Invandrare p.g.a. Reguljärt studiestöd: UAT” och anknytning som regel krav på två års vistelse och anknytning Utbildningsbidrag: UAT
Personer som Reguljärt studiestöd: UAT och erhållit arbete krav påtvå års vistelse och arbete i Sverige Utbildningsbidrag: UAT
Nordiska Reguljärt studiestöd: Krav på två medborgare års vistelse samt anknytning eller är- bete
Utbildningsbidrag: Kyrkobokföring
;)AT= arbetstillstånd )UAT = uppehålls- och arbetstilltånd
En stor del av invandrarna utgörs i dag av flyktingar. Som framgår av den tidigare redovisningen är det för den gruppen inga skillnader när det gäller möjligheter till reguljärt studiestöd eller utbildningsbidrag. Det är främst när det gäller nordbor och
SOU 1991: 65 Kapitel 4
s.k. anknytningsfall som praxis är olika. Antalet anknytningsfall ökar mest f.n., vilket framgår av tabell 4.7.
Tabell 4.7 Den utomnordiska invandringen till Sverige
1989 1990
Antal % Antal % Flyktingar 24 880 56 12 840 34 Anknytning 18 030 40 22 220 59 Arbetskraft 170 260 l Gäststuderande 820 2 I 140 3 Adoptivbarn 780 2 920 2 Alla 44 680 100 37 380 100
Källa: SIV
Antalet invandrare från de övriga nordiska länderna registre- ras inte hos SIV. Enligt SCB uppgick invandringen från Dan- mark, Finland, Island och Norge under 1989 till nära 19 000 per- soner.
Mellan de nordiska länderna gäller sedan 1975 en överenskom- melse om gemensamma regler om studiestöd för studier i ett an- nat nordiskt land. Innebörden är att en studerande skall kunna få studiestöd antingen från hemlandet eller från det land där han är bosatt och studerar. Villkoret för att få studiestöd i studielandet är som nämnts att han eller hon varit bosatt i landet i minst två år p.g.a. förvärvsarbete eller familjeanknytning.
Av det sagda framgår att principerna delvis skiljer sig åt ifråga om invandrarnas möjligheter till förmåner under utbildning. När det gäller reguljärt studiestöd är det normalt delegationen för ut- ländska studerande (DUS) som prövar frågan om personen vistas i landet under sådana förhållanden att rätt till studiestöd förelig— ger. Man uppger från DUS att många utländska medborgare som söker studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd redan har genom— gått en eller ett par arbetsmarknadsutbildningar, när delegatio- nen skall pröva frågan om deras principiella rätt till studiestöd. Ofta är det fråga om upphandlade kurser, men det är också van- ligt med kurser inom reguljär utbildning.
Jag har övervägt möjligheterna att föreslå mer enhetliga princi- per för beviljning av studiestöd till utländska medborgare. Jag har emellertid stannat för att förorda att denna fråga bör utredas i särskild ordning. Det är angeläget att både de arbetsmarknadspo— litiska och de utbildningspolitiska aspekterna analyseras utifrån mer prinicpiella utgångspunkter. Även utsikterna av en fri euro- peisk arbetsmarknad bör ge anledning till en ingående prövning av vilka villkor som bör ställas ifråga om bosättning och arbete i det fall studier kan bli aktuella i sådana sammanhang.
SOU 1991: 65 Kapitel 4
4.5.1. Avskrivning enligt nuvarande regler
Den som erhållit studiemedel i form av lån för studier på grund- skole— eller gymnasieskolenivå, och därefter bedrivit högskolestu- dier under minst tre terminer och haft studielån också under den tiden, kan få 50 procent av länet för studierna på den lägre nivån avskrivet, dock för högst sex terminer. Bestämmelsen finns i 8 kap. 11 åstudiestödslagen.
För lånedelen i det särskilda vuxenstudiestödet finns det där- emot inga regler om avskrivning. Av följande sammanställning kan man se att studiemedlen efter avskrivning är något förmånli- gare i vissa fall än det särskilda vuxenstudiestödet. Det gäller för personer som har en låg dagpenning i A-kassa. Man kan emeller— tid hävda att vuxenstudiestödet och studiemedlen efter avskriv- ning är generellt sett ganska likvärdiga.
Jämförelse mellan studiemedel eller avskrivning och vuxenstudiestöd för gymnasiala studier
Månadsbelopp Studiemedel Vuxenstudiestöd
Lägsta Högsta Bidragsdel | 906 4 662 7 765 ./. skatt l Oöl | 806 Nettobidrag I 906 3 60l 5 959 Lånedel 4 534 | 900 2 836 Bidrag + lån 6 440 5 50l 8 795 Avskrivning 2 267 — - "Bidrag" totalt 4 l73 3 601 5 959 Att återbetala 2 267 1 900 2 836
Bestämmelsen i 8 kap. 11 5 om befrielse från skyldighet att återbetala viss del av studielån avser som nämnts studerande som beviljats lån för studier på grundskole— eller gymnasieskolenivå. Mitt förslag innebär att vuxenstudiestöd istället för studiemedel skall beviljas för sådana studier. Den nämnda bestämmelsen blir i så fall tillämplig enbart på studiemedel som beviljats före de nya reglernas tillkomst och bör därför tas in som övergångsbestäm- melse till den nya lagen.
4.5.2. Skuldsättning för studier på grundskole—och gymnasieskolenivå
Mina förslag i avsnitt 4.2 innebär att studier i basämnen på grundläggande nivå inte skall behöva förenas med skuldsättning. Även för gymnasiala studier minskar skuldsättningen kraftigt, om man jämför med nuvarande studiemedel. Skillnader i skuldsätt-
SOU 1991: 65 Kapitel 4
ning och återbetalning för den som studerar i två år på gymnasial nivå med studiemedel och det nya vuxenstudiestödet illustreras av exempel 4.
Exempel 4 Skuldsättning och återbetalning. Två års gymnasiala studier med studieme- del respektive vuxenstudiestöd
Antaganden: Studierna börjar ijanuari 1991 Studiemedlen och lånedelen i vuxenstudie- stödet ökar med 4 % varje år Dagpenning i A-kassa: 450 kr. Ränta: 5,6 % (,70 % av statens upplåningsränta 8 %) Arlig löneökning: 5 % från 1991 Återbetalning: 4 % av inkomst enligt senas- te taxering.
Läsanvisning rad: 1. Skuld då återbetalningen börjar 2. Antal åf för full återbetalning 3. Antal faktiska återbetalningsår 4. Totalt återbetalt belopp 5. Att avskriva
Ålder när Rad Studiemedel Vuxenstudiestöd studierna Månadslön 1991 Månadslön 1991 börjar 11 000 13 000 11 000 13 000 35 1 92 420 92 420 55 950 55 950 2 19 16 12 10 3 19 16 12 10 4 158 360 143 770 76 420 72 990 5 0 O () 0
Den förhållandevis låga räntan kan givetvis diskuteras. ] exem- plet har det antagandet gjorts, att det nuvarande höga ränteläget inte kommer att bestå.
Med de föreslagna reglerna minskar skulden jämfört med stu- diemedel i detta fall med drygt 36 000 kr. Den som har två års vuxenstudiestöd hinner betala tillbaka lånet före 65 års ålder, även om studierna börjar vid t.ex. 45 års ålder.
Om man jämför ett fall där studiemedel utnyttjas under tre år, t.ex. för ett år på grundskolenivå och för två år på gymnasial ni- vå, blir skillnaden i förhållande till vuxenstudiestöd enligt de före- slagna reglerna ännu större, vilket framgår av exempel 5. Samma antaganden som i exempel 4 används.
SOU 1991: 65 Kapitel 4
Exempel 5 Skuldsättning och återbetalning.
vuxenstudiestöd (1 år basämnen gr.sk.nivå, 2 år gymn.nivå)
Läsanvisning rad: 1. Skuld då återbetalningen börjar 2. Antal år för full återbetalning 3. Antal faktiska återbetalningsår 4. Totalt återbetalt belopp 5. Att avskriva
Ålder när Rad Studiemedel Vuxenstudiestöd studierna Månadslön 1991 Månadslön 1991 börjar 11 000 13 000 11 000 13000 25 1 145 290 145 290 55 950 55 950 2 28 24 12 10 3 28 24 12 10 4 330 910 287 710 76 420 72 990 5 0 0 0 0 35 1 145 290 145 290 55 950 55 950 2 28 24 12 10 3 26 24 12 10 4 292 720 287 780 76 420 72 990 5 37 260 0 () 0 40 1 145 290 145 290 55 950 55 950 2 28 24 12 10 3 21 21 12 10 4 203 110 239 860 76 420 72 990 5 108 550 45 900 0 0
Studiestödet under det första året består i det här fallet i sin helhet av bidrag. Det gör att skulden inte blir större än för den som läst i två år på gymnasial nivå. I förhållande till tre års stu- diemedel minskar skuldsättningen med nära 90 000 kr.
Om förslagen genomförs kommer alltså studier på grundskole— och gymnasieskolenivå att kunna genomföras med betydligt mind— re skuldsättning än vad som blir fallet för den som nu utnyttjar studiemedel. Detta är en ytterst viktig effekt av reformen. Det kan inte anses acceptabelt (exempel 4), att den som genomgår en tvåårig gymnasial utbildning skall behöva ådra sig en skuld på drygt 90 000 kr. Av SCB:s uppföljningsundersökningar kan man sluta sig till att ungefär var femte studerande i högskoleförbere- dande kurser i komvux och i folkhögskolan går vidare till efter- gymnasial utbildning. Det betyder att för fyra av fem är de gym- nasiala studierna det närmaste målet, som de kanske sedan bygger på med någon yrkesutbildning.
För den som studerat på gymnasial nivå och sedan går vidare till högskolan ger, som redan framgått, de föreslagna reglerna ungefär samma förmåner som dagens system med studiemedel
SOU 1991: 65 Tre års studier med studiemedel respektive Kapitel 4
och avskrivning. Att skuldsättningen kan bli ett problem för dem som har studiemedel för studier på båda nivåerna har jag redan berört. Den debatt som förts om återbetalningsvillkoren har varit intensiv. Kritiken har bl.a. gällt den f.n. höga räntekostnaden, som driver upp den totala skulden. Ur en annan aspekt måste emellertid reglerna för återbetalningen anses som förmånliga ge- nom att den årliga belastningen aldrig blir större än fyra procent av inkomsten.
Jag utgår från att alla de här frågorna kommer att beaktas i samband med den uppföljning som CSN har i uppdrag att göra under den kommande budgetperioden.
4.5.3. Låntagare med stora studieskulder i det äldre systemet
Enligt direktiven skall jag belysa situationen för vuxenstuderande som haft studiemedel i det äldre systemet och ådragit sig mycket stora studieskulder. En anledning till uppkomsten av stora skul- der i det äldre systemet var bl.a. att bidragsdelen var liten. Dess- utom fanns ett barntillägg som var återbetalningspliktigt, vilket medförde att skuldsättningen ökade.
Av tabell 2.5 i 2 kap. framgår att för de låntagare som 1991 började återbetalningen i det äldre systemet, så utgjorde andelen som hade skulder på 100 000 och däröver 32 procent. Av alla som 1991 återbetalar äldre lån har 1 procent skulder på 200 000 kr och däröver. Totalt rör det sig om 7 300 personer. Det är ungefär lika många män som kvinnor. För dem som startade sin återbetalning i januari 1991 är andelen med skulder på 200 000 kr eller mer 4 procent.
I CSNs register finns ingen fullständig uppdelning av skulderna på utbildningsnivå. För de lån som ingått som en del i särskilt vuxenstudiestöd kan man se fördelningen på grundskole-, gymna- sieskole— och högskolenivå, eftersom resurserna kvoterats på des- sa olika nivåer. När det gäller studiemedel finns inga sådana upp- gifter.
Av ett stickprov som CSN gjort bland dem som sökt studieme- del hos studiemedelsnämnden i Lund och som började återbetal- ningen 1990 framgår att 76 procent hade erhållit enbart studie— medel, fyra procent hade erhållit enbart särskilt vuxenstudiestöd och 20 procent hade utnyttjat båda stödformerna. För dem som haft studiemedel för både gymnasiala och eftergymnasiala studier var medianvärdet för antal terminer 10.
En undersökning som CSN gjorde 1989 av låntagare som då hade en studieskuld på över 300 000 kr. har refererats kortfattat i avsnitt 2.2. Undersökningen visade bl.a. att av hela gruppen hade 80 procent haft studielån för gymnasiala studier före högskolestu- dierna. Ungefär 70 procent hade erhållit barntillägg för ett eller flera barn.
SOU 1991: 65 Kapitel 4
Det har inte varit möjligt för mig att under den för utredning— en tillgängliga tiden att göra en fullständig kartläggning av situa- tionen för de vuxenstuderande som ådragit sig en mycket stor skuld i det äldre systemet. Att under sådana omständigheter lägga något förslag om lättnader i skuldsättningen anser jag inte vara välbetänkt. En tanke som jag likväl har övervägt är att den del av lånet som avser barntillägg skulle avskrivas helt och hållet och in- te bara med hälften, vilket är möjligt enligt nuvarande regler. Det skulle bl.a. vara av betydelse för ensamstående kvinnor, som har vårdnaden om barn. Som regel har kvinnorna lägre inkomster än män. Jag måste emellertid konstatera att en generell regel med denna innebörd är tveksam. Av CSNs undersökning framgår näm- ligen att flera av låntagarna har kvalificerade utbildningar och kan förutsättas ha goda inkomster. En ytterligare subvention utan avseende på låntagarnas betalningsförmåga finns det knappast skäl för att införa. En annan anledning är att de nämnda avskriv- ningsmöjligheterna ökade i juli 1990 från en tredjedel till hälften av Iånebeloppet (högst för sex terminer). Ytterligare en omstän- dighet som är betydelsefull för låntagare i det äldre systemet är de förmånliga reglerna om anstånd med återbetalning. Den som under 1991 har ett avgiftsunderlag (i huvudsak inkomst) som är under 112 700 kr har rätt till helt anstånd med avgiften för året. För den som har vårdnaden om barn inträder återbetalningsskyl— digheten i praktiken vid ett avgiftsunderlag på 145 000 kr. En an- nan viktig regel som infördes 1989 i samband med det nya syste- mets tillkomst var att avgiften för året aldrig behöver bli högre än fem procent av avgiftsunderlaget.
Genom de trygghetsregler som alltså redan finns i systemet, bör man kunna utgå från att betalningsbördan inte skall behöva bli alltför betungande för någon.
Låntagare med mycket stora studieskulder kommer aldrig, om de inte får avsevärda inkomster, att behöva återbetala hela skul- den. Den del som resterar vid 65 års ålder avskrivs ju helt. Men även om således den ekonomiska belastningen av den höga skul- den inte skall överdrivas, kan man ändå inte bortse från den psy- kologiska påfrestning det innebär för den enskilde att ha en sådan skuld. Det kan alltså finnas anledning att ytterligare överväga de- ras situation. Jag utgår från att CSN kommer att ägna frågan uppmärksamhet och ta fram ett underlag för ställningstagande.
Minst lika viktigt är emellertid att studiestöden utformas så att mycket hög skuldsättning undviks i framtiden. Mina förslag, som emellertid inte omfattar studiemedelssystemet, kommer att få en positiv effekt i det avseendet.
SOU 1991: 65 Kapitel 4
4.5.4 Extra studielån SOU 1991: 65 Kapitel 4 ] studiemedelssystemet finns möjligheter till s.k. extra studiemedel i form av studielån. Ett extra lånebelopp kan beviljas för merkost— nader som uppstår i samband med utbildningen, t.ex. för termins— avgifter, studieutrustning, dubbelbosättning. Den som deltar i ar— betsmarknadsutbildning kan få sådana kostnader täckta genom ett särskilt bidrag. Den som har särskilt vuxenstudiestöd kan inte er- hålla något tillägg till grundbeloppet, vare sig i form av bidrag el- ler lån. Däremot är sådana merkostnader som regel avdragsgilla i skattehänseende. Jag anser att det i vuxenstudiestödssystemet bör införas möjlig— heter till extra studielån, i de fall den studerande har merkostna- der som sammanhänger med studierna. Även om merutgifterna kan medföra vissa skattelättnader, så måste ju ändå utgiften be— stridas under studietiden. Något större antal som kommer att an— söka om extra lån behöver man sannolikt inte räkna med. 1 utbildningar på gymnasial nivå torde merkostnaderna i sam— band med studierna inte vara så stora. Däremot kan en del vuxen- studerande ha utgifter för dubbelbosättning. Utflödet av ytterliga— re lån kan beräknas bli marginellt.
4.5.5. Län i nuvarande utbildningsbidragssystemet
Den som genomgått en arbetsmarknadsutbildning kan efter ut- bildningens slut få ett lån, som uppgår till 70 procent av månads— beloppet i utbildningsbidrag. Lånet är räntefritt och skall i princip återbetalas inom ett år. Den 1 januari 1991 hade drygt 500 perso- ner tillsammans en skuld på ca 15 milj.kr. Det är enligt uppgift från RFV vissa svårigheter i en del fall att få tillbaka pengarna.
Jag utgår från att det skall vara möjligt att bevilja sådana lån också i fortsättningen enligt i huvudsak nuvarande praxis. CSN har väl upparbetade rutiner när det gäller låneverksamhet. Om administrationen i enlighet med mitt förslag förs över till CSN bör man kunna räkna med en effektiv bevakning av att lånen återbetalas.
Det är lämpligt att reglerna om beviljning och återbetalning av lån tas in i en särskild förordning.
4.6. Särskilda insatser för kortutbildade
4.6.1. Studie- och yrkesvägledning
För vuxna, som efter kanske många års studieuppehåll vill börja studera, finns ett spektra av utbildningsvägar att välja mellan.
Men det rör sig också om val av utbildningsanordnare, val mellan en sammanhållen utbildning eller ett antal enstaka ämnen och kanske val mellan studier på heltid eller deltid. Viktigt är också att studievalet är realistiskt i den meningen att studierna ger för- utsättningar för önskade förändringar i arbetslivet eller för fort- satta studier. Härtill kommer behovet av att erhålla information om studiestödsmöjligheter och andra studiesociala frågor. De eko- nomiska konsekvenserna av studier under ett eller flera år är en nog så viktig del att ta hänsyn till i planeringen. Den enskilde be— höver alltså få en allsidig information om vilka alternativ som finns för att kunna avgöra vad som kan vara lämpligast i den eg— na situationen.
Denna mångfald ger naturligtvis individen alldeles speciella möjligheter, men det innebär också att systemet kan upplevas som komplicerat och svårt att överblicka.
Många vuxenstuderande önskar förkorta sin studietid på grundskole— och gymnasieskolenivå. Det är angeläget att studie- uppläggningen sker utifrån bl.a. den utgångspunkten. Med den in- riktningen kan samhällets kostnader för utbildningen hållas nere liksom individens egeninsats i form av förlorad arbetsförtjänst och eventuell skuldsättning. Det är troligt att det i den nya grundläg- gande vuxenutbildningen och gymnasiala vuxenutbildningen kom- mer att bli mer vanligt att välja endast de ämnen som behövs för att nå studiemålet. De förslag som nu läggs om studiestödet kom- mer också att verka i den riktningen. Även här är det angeläget med en aktiv studierådgivning.
Det är uppenbart att behoven av information och vägledning inom vuxenutbildningen är stora. Särskilt gäller detta kortutbilda- de och invandrare. De nuvarande insatserna är otillräckliga. 1 de kontakter som Finvux haft med företrädare för arbetsmarknads- verket har framkommit synpunkter om att kunskapen om arbets- marknaden är för svag inom skolväsendets studievägledning.
] propositionen 1990/91:85 ”Växa med kunskaper” betonas vikten av att syo-verksamheten i kommunerna fungerar väl. En god syo kan medverka till att felval och studieavbrott kan undvi— kas. Jag vill understryka vikten av detta. Jag tror att en förstärkt och förbättrad studievägledning är en viktig förutsättning för att de studerande skall kunna göra realistiska studieval. Detta behov accentueras om mitt förslag till ett förbättrat studiestödssystem för vuxna genomförs. Även folkhögskolornas erfarenheter bör tas tillvara. När det gäller de studieekonomiska frågorna anser jag att studiestödsorganisationen bör öka sina insatser för att ge stöd till utbildningsanordnarna och andra berörda organ med information. Det är också viktigt att kontakterna mellan skolorna och arbets- marknadsmyndigheterna stärks. Dessa frågor tas upp i avsnittet 4.7 om organisation och administration.
SOU 1991:65 Kapitel 4
4.6.2. Uppsökande verksamhet
1 avsnitt 2.7 finns en beskrivning av hur den uppsökande verk- samheten fungerat. Som framgått är erfarenheterna delvis motsä- gelsefulla. Man kan å ena sidan konstatera att verksamheten varit inriktad på att nå den prioriterade målgruppen och att goda re- sultat nåtts. Men det är också klarlagt att det funnits många pro- blem. Ambitioner och planer har inte alltid kunnat omsättas fullt ut i det praktiska arbetet. Dessa omständigheter finns belysta bl.a. i den studie som gjorts för Finvux räkning (Larsson).
De visioner som låg till grund för vuxenutbildningsreformen 1975 gäller i allt väsentligt även i dagens samhälle. En verksamhet med syfte att stimulera människor som inte självmant söker sig till utbildning är nu kanske mer än tidigare befogad på grund av den snabba tekniska utvecklingen. Med hänsyn till de förändring- ar som sker inom skolan och de förändringar som föreslås ifråga om studiestödet för korta studier är det naturligt att verksamhe— ten delvis ändrar inriktning och effektiviseras.
De förslag som nu läggs innebär dels att studier på grundlägg- ande nivå i princip skall vara förenade med rätt till studiestöd, dels att stödet förbättras kraftigt. Detta gäller inom vissa gränser både stödet för kortare och längre studier. Resurser till utbildning med facklig inriktning anvisas särskilt. Därigenom renodlas områ- dena och uppsökarnas roll klarläggs. Det förbättrade stödet bör också leda till att uppsökarnas arbete underlättas. Genom en kla- rare precisering av målgruppen styrs resurserna till dem som har de största behoven. Den föreslagna utformningen innebär att de nuvarande reglerna om urval bland sökande inte behövs längre. Det är antalet studieplatser och antalet personer som vill studera som bestämmer utflödet av stöd.
] den nya skollagen åläggs kommunerna att tillhandahålla grundläggande vuxenutbildning för alla som behöver det.
Statsbidraget till kommunerna kommer att beräknas dels efter en behovsvariabel (antalet 20-64-åringar), dels efter viktningsva- riabler, som är andelen lågutbildade, andelen utländska medbor- gare, andelen arbetssökande samt en glesbygdsvariabel. Kommu- nerna skall också aktivt verka för att vuxna med kort tidigare ut- bildning rekryteras till studier. l förutsättningarna för statsbidra— gen till studieförbunden och folhögskolorna ingår också att ut— bildning som vänder sig till kortutbildade skall särskilt prioriteras.
Fortsatt öronmärkt resurs
Decentraliseringens mest radikala konsekvens skulle vara att inga särskilda resurser avsattes för uppsökande verksamhet. Medel för detta ändamål ingår i statsbidraget till kommunerna för vuxenut- bildningen. Mot detta kan anföras att den uppsökande verksam-
SOU 1991: 65 Kapitel 4
heten bör rekrytera till flera utbildningsanordnare. Om arbetet skall samordnas måste olika anordnare bidra med resurser. Den hittills bedrivna verksamheten har skett på arbetsplatserna av de fackliga organisationerna. Utbildningsanordnarna är inte i en så- dan position att de kan bedriva uppsökande verksamhet på ar— betsplatser.
Om särskilda resurser avsätts för uppsökande verksamhet kan olika anordnares rekryteringsbehov beaktas och de som kontaktas kan få en bredare och mer allsidig information om sina möjlighe— ter till studier och till ekonomiskt stöd. Jag föreslår därför att sär- skilda medel även i fortsättningen avsätts för verksamheten.
Inriktningen av verksamheten
Arbetet med rekrytering av kortutbildade kan inte detaljregleras. Det skulle stå i motsättning till den övergripande filosofin för andra delar inom utbildningsområdet. Däremot bör naturligtvis syftet och inriktningen för verksamheten anges. Därmed ges också utgångspunkterna för uppföljning och utvärdering.
Den uppsökande verksamheten bör bygga på bl.a. följande för-
utsättningar:
* Den enskildes eget fria val ifråga om utbildning skall stå i förgrunden. Rekrytering till utbildning som formuleras av behov i en organisation, som t.ex. ifråga om personalutbild— ning, förutsätts ske på andra vägar. * Verksamheten bör inordnas i en långsiktig strategi. Den skall dels inrikta sig på att rekrytera studieovana personer till studier, dels verka för att korta studier blir en brygga till längre studier. Den långsiktiga strategin, snarare än årli- ga rutiner, bör styra planeringen av arbetet. Formerna för arbetet bör givetvis kunna variera inom ramen för en lång- siktig plan. * Samverkan mellan olika anordnare av vuxenutbildning bör eftersträvas. Därigenom möjliggörs intentionerna att slå bryggor mellan långa och korta studier och mellan folkbild- ning och det offentliga skolväsendet. * Uppsökarna bör ha en god lokal förankring. Social och kul- turell gemenskap underlättar samtal och informationsutby— te. * Denna särskilt mot kortutbildade riktade verksamhet skall skiljas från annan rekryteringsverksamhet och utgöra ett komplement till denna. Det betyder att dessa särskilda re- surser inte skall användas för rekryteringsverksamhet som ändå skulle ha kommit till stånd.
SOU 1991: 65 Kapitel 4
Organisation
Ansvaret för samordning av verksamheten och fördelning av me— del kan enligt min mening anförtros antingen till a) länsorganisa- tionen inom CSN-området eller b) kommunerna.
För CSN—alternativet talar att vuxenutbildningsnämnderna har lång erfarenhet av denna verksamhet. Det som kan tala emot är att länet utgör ett stort verksamhetsområde som gör att samord— ningen kan försvåras. Erfarenheterna har visat att projektens kva— litet ökar, när arbetet planeras för mindre enheter.
För kommunerna talar att man troligen då genomför projekt i mindre, avgränsade områden. Dessutom får, som nämnts, kom- munerna skyldighet att aktivt verka för att de som har behov av grundläggande utbildning rekryteras. De särskilda resurserna kan alltså komplettera kommunens egna insatser. Mot denna lösning talar att den uppsökande verksamheten inte alltid sker inom kom- mungränser. Dessutom finns risk för att rekryteringen kan kom- ma att koncentreras mot t.ex. komvux. Folkhögskolornas och stu— dieförbundens önskemål kan bli i mindre utsträckning tillgodo- sedda.
Jag anser att de uppgifter det här är fråga om låter sig väl fö— renas med CSNs övriga verksamhet. Jag föreslår alltså att medlen för uppsökande verksamhet också i fortsättningen handhas av CSN-organisationen, som får ett samordningsansvar när det gäller medelsbeviljningen. Det förutsätter en nära samverkan med sko- lor och uppsökande organisationer. I avsnittet 4.7 om organisa- tion och administration föreslår jag bl.a. att ett samrådsorgan in— rättas för att säkerställa denna samverkan. Frågan om samverkan tas också upp längre fram.
En långsiktig strategi
Den huvudsakliga inriktningen bör vara att nå personer som ännu inte har grundläggande kunskaper i basämnen. Det innebär att den som rekryterats till studier i samband med någon tidigare ak- tivitet, får antas kunna söka sig till olika former av studier utan att bli särskilt uppsökt. I nuvarande verksamhet riktar man sig i stor utsträckning till alla medlemmar på en arbetsplats. Följden blir att man bara delvis når den egentliga målgruppen. [ den lång— siktiga strategin bör därför ingå någon form av analys av de tidi— gare resultaten. De Iokala studieorganisatörerna (motsvarande) har sannolikt en ganska god överblick över den utbildningsverk— samhet som bedrivits på arbetsplatsen och de anställdas deltagan- de i olika former av utbildning.
Aktiva åtgärder för att korta studier skall bli en brygga till längre studier saknas ofta i den nuvarande verksamheten. Det är angläget att det längre perspektivet kommer in i bilden. Rekryte-
SOU 1991: 65 Kapitel 4
ringen till en studiecirkel kan vara ett första steg som följs av in- formation i avsikt att rekrytera till fortsatta studier.
Erfarenheterna av den hittillsvarande verksamheten visar att uppläggningen av arbetet inte behöver ske efter någon uppgjord mall. Allmän information och efterföljande samtal har t.ex. fun- gerat väl i det s.k. grundskoleprojektet i Norrbottens län. Det vik- tigaste är alltså inte typ av metod, utan att metoden är lämplig med hänsyn till den långsiktiga planen.
Det är väl känt att många som formellt har en grundskoleut- bildning har faktiska brister i baskunskaper. De har i flesta fall skolmisslyckanden bakom sig och söker sig inte självmant till ut- bildning. Till en annan grupp, som har särskilda svårigheter i ar- betslivet, hör de som har läs- och skrivsvårigheter. Här står upp- sökarna inför en svår uppgift. Behoven av utbildning kan vara otydlig både för uppsökaren och personen ifråga. l sådana fall bör samarbete med skolorna vara ett värdefullt stöd.
Sam verkan
Ett av skälen till att den uppsökande verksamheten inte fungerat tillfredsställande är sannolikt bristen på samordning mellan berör- da parter. Komvux och folkhögskolorna har t.ex. påtalat svårighe- terna att etablera kontakt med de fackliga organisationerna. Det långsiktiga syftet att involvera kortutbildade i mer omfattande studier gör att samverkan mellan de inblandade parterna är av av- görande betydelse. På det sättet kan broar slås från en studieväg till en annan. Genom en samordning mellan olika aktörer kan de tillgängliga resurserna utnyttjas maximalt och dubblering av verk- samheter undvikas. Det kan kanske t.o.m. övervägas att samordna resurser för gemensamma satsningar inom ett geografiskt område eller någon bransch. En viktig förutsättning för den kommande verksamheten är alltså att samarbetet stärks mellan skolorna och de uppsökande organisationerna och mellan de organisationerna sinsemellan.
Vilka skall bedriva uppsökande verksamhet?
Enligt förordningen (19801483) om statsbidrag för uppsökande verksamhet på arbetsplatser har lokal facklig organisation och 10- kal näringsidkarorganisation rätt att få statsbidrag för uppsökande verksamhet. Dessa organisationers engagemang i verksamheten är en nödvändig förutsättning för dess fortsatta existens. Det är på arbetsplatserna som de största möjligheterna finns att nå målgrup- pen. Jag anser emellertid att rekryteringen skall kunna ske även utanför arbetsplatsen och att organisationerna skall kunna vända sig till även till andra personer än de egna medlemmarna. Jag an-
SOU 1991: 65 Kapitel 4
ser också att andra organisationer som har förutsättningar att nå kortutbildade bör kunna erhålla bidrag. Det är alltså enligt min mening inte nödvändigt att i förordningen precisera vilka organi- sationer som skall ha rätt att söka medel. Boendeorganisationer eller invandrarorganisationer bör t.ex. kunna komma ifråga. l skrivelse från Samernas folkhögskola om studiefinansieringsfrågor har man bl.a. aktualiserat behovet av uppsökande verksamhet, vil— ket jag menar bör vara möjligt att överväga. Det väsentliga är att organisationen ifråga kan redovisa en seriös plan för arbetet som ger den beviljande myndigheten grund för att prioritera projektet ifråga. Av planen bör framgå på vilket sätt man avser att samar- beta med arbetsgivare, utbildningsanordnare, arbetsförmedling el— ler andra organisationer.
Av den tidigare lämnade redogörelsen har det framgått att nämnderna som regel beviljar resurser till flertalet organisationer som söker bidrag. Eftersom resurserna är begränsade gör man som regel prutningar. l linje med vad som föreskrivs i 4 & nämn— da förordning bör de projekt prioriteras, som har de bästa förut— sättningarna att nå personer med bristfällig utbildning.
Fortbildning och utvärdering
En kontinuerlig utvärdering av olika insatser bör göras och resul— taten återföras till den lokala nivån. Här har CSN ett särskilt an— svar för att erfarenheter samlas och förmedlas.
4.7. Organisation och administration 4.7.1 Utgångspunkter
De iakttagelser som gjorts under utredningsarbetet talar för att införandet av ett samordnat vuxenstudiestöd också bör leda till ställningstagandet att administrationen och organisationen, så långt det är möjligt, skall vara sammmanhållen och väl samord- nad.
Det är också uppenbart att en effektiv administration och or— ganisation inte enbart kan byggas upp kring den direkta hand- läggningen av studiestödsärenden, utan också bör omfatta infor— mation/rådgivning om utbildning och studieekonomi.
Behovet av en förbättrad information och vägledning till den enskilde i studiestödsfrågor har beskrivits i det föregående. Orga- nisationens närhet till individen är viktig. Närhetskravet måste emellertid prövas mot kravet på kompetens i rådgivningen, vilket fordrar en organisation med en viss storlek och tillgång till vissa särskilda kompetenser.
SOU 1991165 Kapitel 4
] själva ärendehandläggningen och utbetalningen behövs närhe— ten till individen inte i samma utsträckning. Tvärtom bör rationa- litetsvinster kunna göras i en organisationsstruktur där massären- dehandläggningens fördelar kan tillvaratas, samtidigt som verk- samhetskompetens kan utvecklas.
Med dessa utgångspunkter bör kraven på en framtida organisa- tion och administration kunna formuleras på följande sätt. Det bör finnas o en lokal nivå, företrädesvis kommunorienterad, med informati-
va, stödjande och rådgivande uppgifter i anslutning till ansö— kan om studiestöd. I många fall kan den sökande redan på denna nivå få besked, inte bara om vilken utbildning han/hon antas till, utan också om att studiestöd kommer att beviljas. T.ex. kommer den som antas till arbetsmarknadsutbildning att på samma sätt som i dag samtidigt få besked om studiestöd o en länsorienterad organisation med uppgift att svara dels för den kompetensuppbyggnad som krävs i länet för att informa- tion och vägledning kring stöden skall bli tillgänglig och likvär- dig, dels för handläggning, utbetalning och återbetalning av studiestödet o en central myndighet med uppgift att leda studiestödsverksam- heten, utveckla och tolka regelverken samt svara för utvärde- ring och uppföljning av studiestödet
0 ett administrativt System, i vilket all information som krävs för information/rådgivning, handläggning, utbetalning samt upp— följning och utvärdering registreras och samordnas. Systemet skall vara tillgängligt i valda delar för samtliga medverkande i administrationen 0 ett styrsystem i vilket studiestöden kan följas upp och utvärde—
ras i förhållande till fastställda mål. En sådan studiestödsorganisation ger väsentliga administrativa fördelar jämfört med nuvarande förhållanden. Fördelarna uppstår därför att 0 en utbildnings— och studiestödssökande kan få all nödvändig
information på ett ställe. Därmed undviks dubbelarbete både för sökanden och utbildnings/studiestödsorganisationerna. Rättssäkerheten ökar ett samordnat administrativt system kan utvecklas informationen samordnas och förbättras o dubbla och i flera fall tredubbla ansökningsförfaranden behövs
inte längre. Vid sidan av de nämnda förbättringarna ökar förutsättningarna för att nå en hög effektivitet i medelsanvändningen och förbättra servicen till allmänheten utan ytterligare resurser. Effekterna uppstår genom den samordning som blir följden av att flera stu— diestödsformer sammanförs, och att beloppsberäkning och utbe- talning av flera stöd kan samordnas. Det samordnade studiestödet innebär således att resursbehovet minskar vilket i sin tur får orga—
SOU 1991: 65 Kapitel 4
nisatoriska konsekvenser. Resurserna för den renodlade handlägg- ningen kan minskas i avsevärd omfattning samtidigt som vissa andra kompetenser behövs för att åstadkomma en kvalificerad in- formation/rådgivning.
4.7.2. Organisation
[ utredningsarbetet har prövats alternativa organisationsformer för ett samordnat studiestöd. Övervägande skäl talar dock för att en särskild studiestödsorganisation bibehålls, till vilken all verk- samhet avseende studiestöden samordnas. På så vis formuleras en- tydiga ansvarsområden för arbetsmarknadsorganisation, sjukför- säkringsorganisation samt studiestödsorganisation. Organisationen skall ha en nära samverkan med företrädare för utbildningsanord— narna, arbetsmarknadsverket och riksförsäkringsverket på central, regional och lokal nivå.
Beslut om arbetsmarknadsutbildning fattas av arbetsförmed- ling. Detta beslut lämnar arbetsförmedlingen till länsstudiestöds» kansliet som beslutar om studiestödet, betalar ut pengarna och handhar återbetalning av beviljade lån. Försäkringskassan fattar beslut om stöd för utbildning i rehabiliterande syfte och betalar ut Sjukförmåner.
Centrala Studiestödsnämnden, CSN, som central myndighet för studiestödet svarar för normgivning, uppföljning och utvärdering av studiestöden samt samordnar verksamheten i övrigt. 1 samord- ningsansvaret ingår att utveckla och underhålla de administrativa stödsystem som krävs för både handläggning och utbetalning av samt information och rådgivning om stöden.
Länsstudiestödskansliet skall svara för den kompetensuppbygg— nad som krävs i länet för att information och rådgivning kring studiestödet skall bli likvärdig oavsett om det är en arbetsmark— nadsmyndighet, försäkringskassa, skola eller kommunal myndig- het som lämnar informationen till den utbildningssökande.
Länsorganisationen svarar för att dessa samverkansparter har tillgång till och kan använda sig av relevant information om de ekonomiska förutsättningarna studiestödet ger under och efter studietiden. Av nämnda skäl måste därför Iänskansliet förutom handläggande personal även ha personal för informations- och rådgivningsarbete. Jag återkommer till denna fråga.
För närvarande finns vid studiemedelsnämnderna s.k. samråds- organ som stöd till nämnderna i frågor om studieresultatpröv- ning. Vid vuxenutbildningsnämnderna finns s.k. beredningsgrup- per som inför nämndens sammanträden bereder vissa ärenden/ ärendetyper. ] grupperna ingår företrädare för berörda myndighe— ter och intresseorganisationer. Det bör, enligt min mening, även fortsättningsvis finnas samrådsorgan för diskussion om principiellt viktiga vuxenstudiestödsfrågor, studiemedelsfrågor eller frågor
SOU 1991: 65 Kapitel 4
kring projekt i den uppsökande verksamheten. Till samrådsorga- nen knyts personer med kunnande och erfarenhet från respektive område, exempelvis kommun/skolor, elevorganisationer, fackliga organisationer samt företrädare för myndigheterna (Af och läns- kansli). Det bör ankomma på CSN att besluta om inrättande av sådana samrådsorgan och hur ledamöterna skall utses. lnrättas så- dana samrådsorgan torde behovet av en särskild styrelse på läns- nivå bli mycket begränsad.
På lokal nivå har kommunerna ansvar för att anordna vuxen- utbildning. Kommunen skall också aktivt verka för att vuxna med kort tidigare utbildning rekryteras till studier. Allmänheten kom- mer att ta kontakt med olika utbildningsanordnare i frågor röran- de utbildning och studiestöd. Dessa får förutsättas kunna ge sådan service direkt. I vissa fall kan dock en person behöva hänvisas till länsstudiestödskansliet för speciell information.
Ett avgörande krav på den lokala organisationen är att den en- skilde individen, skall kunna få en allsidig och samstämmig infor— mation, oavsett om denne vänder sig till studiestödskansli, arbets— förmedling, försäkringskassa eller utbildningsanordnare. Med de tekniska möjligheter som nu finns bör det vara möjligt att från länsnivå utveckla och därefter bibehålla en kompetens i studie- stödsfrågor. Varje utbildningsanordnare bör ha som uppgift att ge information på nämnda sätt.
4.7.3. Administration
Administrationen bygger på tre hörnstenar i verksamheten, näm— ligen 1) handläggning/beslut och utbetalning, 2) information/råd- givning samt 3) uppföljning och utvärdering av verksamheten. För dessa arbetsuppgifter bör utvecklas ett samordnat ADB- baserat stödsystem som görs tillgängligt för berörda intressenter i tillämpliga delar. lnformations— och rådgivningssystemen får för— utsättas utvecklas i s.k. PC-miljö och göras tillgängliga för lokal användning. Det administrativa systemet bygger på ett kvalificerat ADB— stöd som - blir ett effektivt instrument för handläggning, beloppsbe- räkning och utbetalning - ger möjligheter till simuleringsmodeller och databaser för rådgivningsverksamhet — ger underlag för uppföljning och utvärdering - blir tillgängligt för de samverkande intressenterna.
SOU 1991: 65 Kapitel 4
Handläggning, beloppsberäkning och utbetalning
Det regelverk som nu föreslås med bl.a. en klarare avgränsning mellan olika förmånsgrupper och borttagandet av urvalsprövning- en bör, tillsammans med den förändrade organisation som här be- skrivits, kunna medföra att merparten av ärendena i praktiken kommer att avgöras utan mer omfattande beredning. Utvecklas dessutom samverkan med skolornas administrativa system på det sätt som CSN redan påbörjat, kan ansökningsförfarandet förenk— las och delvis bortfalla. Därmed förenklas administrationen mot skolorna.
De system som skall stödja den massärendehanterande verk- samheten är gemensamma, dvs. systemen innehåller samma funk- tionalitet och används i stort sett på samma sätt i hela organisa- tionen. Grovt beskrivet bör följande informationssystem ingå i verksamheten:
— diarium
— ärendehantering
— information i pågående ärenden - reskontra för in- och utbetalningar — gemensamma system för exempelvis personhantering och
behörighet
— regeladministration - extern kommunikation.
Rådgivning och information
System för rådgivning och information kan sannolikt bli PC—base- rade och skräddarsydda utifrån respektive verksamhetsområdes behov. Systemen distribueras till samtliga samverkande intressen— ter inom verksamhetsområdet för användning lokalt.
Uppföljning och utvärdering
Verksamheten är komplex och kännetecknas av att den kräver ostrukturerad extern och intern information för spontana frågor och flexibla informationsuttag. De hjälpmedel som utvecklas för detta ändamål måste vara flexibla, och ge samtliga intressenter det underlag de kräver för både kort- och långsiktig uppföljning.
SOU 1991: 65 Kapitel 4
Administrativa konsekvenser av förslag till nytt studiestödssystem Uppsökande verksamhet
Den enda förändringen gentemot nuvarande system är att flera organisationer kan söka stöd för projekt. Detta får inga adminis- trativa konsekvenser. Däremot kan personalbehovet komma att öka, eftersom länskanslierna skall arbeta på ett mer aktivt sätt än hittills med den uppsökande verksamheten. Därvid bör man kun- na nyttja de resurser som bör finnas vid länskanslierna för infor- mation/rådgivning till lokala organisationer och allmänheten.
Timersättningen
När det gäller studiestödet för kortare studier — timersättningen — kommer det förmodligen även fortsättningsvis att behövas någon form av anmälan/ansökan. Man kan naturligtvis ifrågasätta ansök— ningsförfarandet på grundskolenivå mot den bakgrunden att alla som antas till utbildning kommer att vara i princip garanterade att få stöd. Å andra sidan visar erfarenheterna att, om uppföljning och utvärdering av stöden skall ske, inhämtas behövliga uppgifter enklast i samband med en ansökan. Detta förfarande kan emeller- tid göras mycket enkelt, men måste fortfarande i huvudsak bygga på manuella dokument. Utvecklingsarbete pågåremellertid hos
CSN för att förenkla ansökningsrutinerna.
Jämfört med dagens system är det framförallt följande regel— förändringar som får administrativa konsekvenser, nämligen: o 1 och med att det kollektiva ansökningsförfarandet slopas för- svinner ca 5000 kollektiva ansökningar, 90000 enskilda rekvi- sitioner och 6000 kollektiva rekvisitioner. Antalet enskilda an— sökningar förväntas öka med ca 50000 till 60000. Dessa gene- rerar med månadsutbetalning ca 180000 rekvisitioner.
() Antalet internatbidrag minskaråoch betalas ut endast för vissa uppsamlingskurser i basämnen. o Urvalsförfarandet försvinner vilket förenklar administrationen. För studier på gymnasienivå skall en särskild pott avsättas för timersättning. Detta innebär att det administrativa systemet måste byggas så att länsnämnderna i beviljnings— och utbetal- ningsarbetet arbetar i samma besluts- och uppföljningssystem. Anpassningar måste ske i ADB-systemet. o Ansökningstiderna tas bort vilket förenklar handläggningen men ökar arbetsanhopningen vid terminsstart. 0 Den ur rutinsynpunkt arbetssammaste delen i timersättningen är emellertid att stöd skall betalas ut för hela inkomstbortfal— let, och att intyg skall infordras från arbetsgivaren om löneav- drag. Såvitt nu kan bedömas måste rutinen utformas på följan— de sätt:
SOU 1991: 65 Kapitel 4
1. Anmälan om studier och uppgift om bl.a. beräknat in— komstbortfall inkommer.
2. Beslut utsänds med uppgift om att det belopp som beviljas är det som arbetsgivaren frånräknar lönen.
3. Varje månad insänder den studerande ”rekvisition” om stöd med bl.a. uppgift om studietid och restid tillsammans med intyg om faktiskt inkomstbortfall och skolans intyg om stu- dier.
4. Utbetalning sker. Förfarandet är relativt resurskrävande. Detta kan dock försva- ras med hänsyn till de effekter i form av bättre målstyrning och ökad kvalitet som kan uppnås.
Vuxenstudiestödet
Som redovisats i tidigare avsnitt är ett av de största problemen i dagens studiestödssystem, ur administrativ synvinkel sett, att anta- let studiestödsformer är många samtidigt som enhetliga regler saknas. Detta medför att informationen och administrationen blir komplicerad. l administrativt hänseende hade det varit värdefullt om allt studiestöd för längre studier hade kunnat utformas som ett enda studiestöd. Detta mål uppfylls inte helt genom Finvux förslag.
Förslaget innebär förenklingar i handläggningen genom sam- ordningen av reglerna för alla studerande på grund- och gymna- sieskolenivå. Andra stora administrativa förenklingar är dels att urvalsprövningen tas bort för vuxenstudiestöden, dels att avslags- hanteringen i princip elimineras.
En resurskrävande del i handläggningen av utbildningsbidra- gen är enligt RFV administrationen av det särskilda bidraget, vari resor ingår som en stor grupp. Med utgångspunkt i att ”CSN— kort" bör bli aktuellt att införa vid en samordning, kan denna del av administrationen förenklas avsevärt.
Det är också enligt min uppfattning klart att väsentliga ratio— naliseringar kan göras när det gäller beloppsberäkning och utbe— talning av det vuxenstudiestöd som ersätter utbildningsbidrag. Standardtiden för ett ärende är enligt RFV ca 167 minuter. Den— na tidsåtgång bör kunna reduceras kraftigt genom i första hand ett mer effektivt utnyttjande av ADB—tekniken och mindre manu- ellt arbete. CSN har uppgett att då ett ADB—stöd togs i drift för handläggningen av det särskilda vuxenstudiestödet 1986 kunde re— sursbehovet reduceras från 57 årsarbetskrafter vid försäkringskas- sorna till 17 årsarbetskrafter vid VUN. Sammantaget räknar jag med att administrativa besparingar motsvarande drygt 100 årsarbetskrafter kan göras.
Resursbehovet vid en förändrad administration enligt mitt för— slag kan sammanfattas på följande sätt:
SOU 1991165 Kapitel 4
Uppsökande verksam het
'l"i mersättn i ng Vuxenst ud iestöd
lnformation/ rådgivning
Totalt
Antal årsarbets- krafter fn SMN/VUN 16
18
216
0
250
F k
250
Antal årsarbets- krafter förslag
16
35
325
400
of
+ 17 _ 141 + 24
- 100
SOU 1991: 65 Kapitel 4
5. Kostnadsberäkningar och finansiering
5.1. Inledning
1 det följande redovisas huvudkomponenterna av de konstnadsef— fekter som blir resultatet av mina förändringsförslag. Man får na— turligtvis räkna med flera osäkerhetsfaktorer i beräkningarna, t.ex. i fråga om studerandeantal.
Förslagen i det föregående innebär att ca 4 700 studerande som har studiemedel enligt nuvarande regler och ca 7 000 stude- rande som har svux enligt nuvarande regler för studier i basäm- nen på grundskolenivå kommer att kunna få ett förhöjt studiebi- drag, vilket betyder att stödet i sin helhet kommer att utgöras av bidrag.
Ca 30 000 studerande som nu har studiemedel för gymnasial utbildning kan med de nya reglerna erhålla ett stöd som motsva- rar nuvarande svux.
Antalet utbildningsplatser antas inte öka i någon större ut- sträckning, eftersom skolornas ekonomiska ramar är begränsade. I dagsläget kan alltså antalet nyti'llkommande studerande inte antas bli så stort. 1 kostnaderna har ändå inräknats resurser för 2 000 nya heltidsstuderande och 2 000 nya deltidsstuderande. Därutöver antas drygt 5 000 studerande öka sin studieinsats i komvux till halvtidsomfattning och 2 000 öka Studieomfattningen från minst halvtid till heltid.
Till följd av att studiestödet förbättras räknar jag med en viss överströmning från arbetsmarknadsutbildningen. Men jag har också antagit att den ökade samverkan på det lokala/regionala planet mellan skolor och berörda myndigheter, och därmed en förbättrad information om bl.a. studiefinansiering, skall medföra att en del som nu har reguljärt studiestöd istället skall kunna be- viljas arbetsmarknadsutbildning.
SOU 1991: 65 Kapitel 5
5.2. Kostnadseffekter av förslagen
Förhöjt studiebidrag för studier [ basämnen [ grundläggande vuxenutbildning
Ungefär 2/3 av de studerande på grundskolenivån beräknas läsa basämnen. De får med de nya reglerna det förhöjda studiebidra— get, dvs. hela stödet utgörs av bidrag. Ca 3 000 studerande av des- sa har nu studiemedel och S 700 har svux. Det innebär en ökning för vuxenstudiestöd med totalt ca 343 milj.kr. Utgiften för bidrag i studiemedelssystemet minskar med ca 32 milj.kr.
Studiebidrag för icke—basämnen i grundläggande vuxenutbildning samt för studier i gymnasial vuxenutbildning
Den största kostnadsökningen uppstår genom att ca 30 000 stude- rande som nu har studiemedel får det nya vuxenstudiestödet. Sammanlagt beräknas ytterligare ca 1 291 milj.kr. i bidrag betalas ut. Minskningen av bidrag i studiemedelssystemet beräknas bli ca 307 milj.kr. Av dem som har studiemedel och läser icke basäm- nen på grundskolenivå antas hälften välja bort dessa, när de inte ger större bidrag än den gymnasiala nivån. För dem som väljer att läsa dessa ämnen tillkommer ytterligare ca 33 milj.kr. Även en del av dem som nu har svux för icke-basämnen antas välja bort dessa, vilket medför en minskad utgift för vuxenstudiestöd med ca 64 milj.kr. Minskningen av bidrag i studiemedelssystemet blir ytterli— gare ca 16 milj. kr.
Nytillströmning
Som nämnts är det inte möjligt att göra några säkra antaganden om nytillströmningseffekten med anledning av de nya reglerna. Mycket är som nämnts också beroende av antalet studieplatser. Någon större ökning förutsätts inte ske. ] kostnaderna har inrä- knats stöd för ytterligare 2 000 studerande på heltid och 2 000 studerande på deltid.
Sammanlagt beräknas kostnaderna för nytillkommande stude- rande på grundläggande och gymnasial nivå uppgå till ca 156 milj.kr. Därutöver antas ett antal frivilligt välja studier i reguljär utbildning istället för i AMU (se nedan).
Allmänt kan sägas att för varje ytterligare 1 000 studerande på heltid i gymnasial vuxenutbildning ökar utflödet av bidrag med omkring 52 milj.kr.
SOU 1991: 65 Kapitel 5
Ändrad studieomfattning
Genom en förändring av reglerna på det sätt som föreslagits kan studiestödet väsentligt bättre avpassas efter den studerandes egna önskemål om studieomfattning. En del väntas minska sin insats från heltid till deltid, medan omvänt andra går från deltid till hel- tid. Detta förändrade mönster antas uppstå både för dem som idag har studiemedel och för dem som har svux. ] stort sett be— räknas ökningar och minskningar i utflödet ta ut varandra.
Däremot kan många som nu inte läser på minst halvtid öka sin studieomfattning så att de blir berättigade till vuxenstudiestöd. I kostnaderna har inräknats ett ökat utflöde på ca 162 milj.kr. för 5000 deltidsstudiestöd, vilka antas vara något mer omfattande än halvtidsstöd.
Svux utges inte för eftergymnasial utbildning
En del av de kurser som nu räknas som gymnasiala bör betraktas som eftergymnasiala, t ex sådana kurser inom den kommande på— byggnadsutbildningen i komvux som bygger på en treårig gymna- sial utbildning eller vissa kvalificerade yrkesutbildningar vid folk- högkolor och andra skolor. Minskningen av vuxenstudiestöd berä— knas till 89 milj.kr, medan bidraget i studiemedlen ökar med 30 milj.kr.
Förändringar inom AM U—området
Som nämnts har jag antagit en viss mindre övergång från AMU till reguljär utbildning (3000 personer) samt att ett antal stude- rande genom förbättrad vägledning skall kunna beviljas arbets- marknadsutbildning och få ett förmånligare stöd (1000 personer). ] beräkningarna ingår alltså att 2 000 personer erhåller vuxenstu- diestöd istället för utbildningsbidrag. Utgifterna för utbildningsbi— drag minskar med ca 97 milj.kr. och ökar för vuxenstudiestöd med ca 88 milj.kr. l vuxenstudiestödet har kurslängden antagits vara större än i AMU.
Erfarenheten visar att många som deltagit i AMU—kurser se- dan går till t ex komvux. Genom de förbättrade studiestödsregler- na bör man kunna räkna med ett visst bortfall av deltagare i AMU—kurser. Här har antagits ett bortfall med 5 procent av del- tagare i köpt utbildning. Utflödet av utbildningsbidrag beräknas därigenom minska med ca 167 milj.kr. Dessutom uppstår bespa- ringar i form av minskade kurskostnader, beräknade till omkring 133 milj.kr. (1 820 kr per person och vecka).
Genom förslaget att CSN skall överta utbetalningen av vuxen— studiestödet beräknas personalresurserna kunna minska med sam—
SOU 1991265 Kapitel 5
manlagt 100 årsarbetskrafter eller ca 24 milj. kr. Jag räknar vidare med att CSN skall kunna utvidga avtalet för CSN—kortet till att omfatta också deltagare i arbetsmarknadsutbiIdning. Utgifterna för resor antas då minska med ungefär 50 milj.kr.
Av kostnader för utbildningsbidrag beräknas 40 procent finan- sieras via arbetsmarknadsavgiften och 60 procent genom skatte— medel. Belastningen på arbetsmarknadsavgiften minskar därför med ca 126 milj.kr. (40 procent av 97+ l67+ 50) och belastningen på skattemedel minskar med ca 189 milj.kr. (60 procent av 97 + 167+50).
Utbildningsarvode
Utbildningsarvode för yrkeslärarutbildningarna föreslås upphöra och ersättas av vuxenstudiestöd, utom när det gäller vårdlärarut- bildningarna, där studiemedel föreslås beviljas. Minskningen för arvodet är 120 milj.kr. Kostnaderna för vuxenstudiestöd ökar med ca 71 milj.kr. och för studiemedel med ca 6 milj.kr.
Barntillägget i vuxenstudiestödet
Förslaget om ett borttagande av barntillägget minskar utflödet av bidrag med 157 milj.kr.
Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa
Förslaget om att det s.k. svuxa-stödet skall tas bort medför ett minskat utflöde med 75 milj.kr.
Omvandling av Sjukförmåner till studiestöd
1 avsnitt 4.4.3 har jag lagt förslag om en förändring av studiefi- nansieringen för den som genomgår en längre utbildning som ett led i en rehabilitering. Kostnadsberäkningarna bygger på den un- dersökning som Finvux gjort av pågående rehabiliteringsfall un- der september 1990 och som redovisats i tabellform i bilaga 2. Kostnaderna för sjukförsäkringen för ett andra och ett tredje år har beräknats till ca 200 milj.kr. De slutliga kostnaderna finns det inte någon uppgift om, eftersom rehabiliteringen inte är avslutad i något av fallen. Kostnader uppstår för vuxenstudiestöd med ungefär 87 milj. kr. och för studiemedel (bidrag) med ca 10 milj.kr. Enligt riksdagens beslut skall 3:8-sjukpenningen ersättas med rehabilieteringsersättning fr.o.m. januari 1992. Inriktningen är att rehabiliteringen normalt inte skall ta längre tid än ett år.
SOU 1991: 65 Kapitel 5
Om praxis utvecklar sig på detta sätt, blir ungefär hälften av de kostnadsförändringar som Finvux räknat med ett resultat av det beslut som riksdagen redan fattat.
Andra regeländringar
Vuxenstudiestödet betalas ut per dag till skillnad mot studiemed- len som beräknas för sammanhängande lS—dagarsperioder. Utgif— terna beräknas öka med ca 22 milj.kr. som en följd av förslaget.
Vuxenstudiestödet betalas ut i efterhand. Därmed räknar jag med att läckage i utflöde av stöd skall minska (5 milj. kr.), att samordningsreglerna gentemot andra förmåner skall ge vissa be— sparingar (5 milj. kr.) samt att vissa räntevinster skall uppstå ge- nom att medlen betalas ut en månad senare (3 milj.kr.).
Förslag om att stödet under julferie skall slopas (dock ej för deltagare i AMU) beräknas minska utflödet av bidrag med ca 68 milj.kr.
Förslaget om att stöd för studier i gymnasial vuxenutbildning skall kunna beviljas under högst 5 terminer istället för nuvarande 6 terminer beräknas minska utgifter med ca 22 milj.kr.
Sammantaget blir detta ett minskat utflöde av bidrag i vuxen- studiestödet med omkring 78 milj.kr. (+ 22—5—5—68-22).
A vskrivningsregler slopas
Uppgifter tyder på att ca 20 % av de studerande i etapp 2-4 i komvux samt i folkhögskolornas allmänna kurser går vidare till komvux. Jag har räknat med att 4 300 personer årligen får av- skrivning på studiemedel (lånedelen) som de erhållit för gymna- siala studier. Genom mitt förslag kommer studiemedel inte att be- viljas i fortsättningen. Avskrivningsreglerna bör alltså finnas kvar bara för dem som nu har studiemedel. De minskade utgifterna för avskrivning beräknas uppgå till ca 59 milj.kr. i nuvärde vid en avskrivning efter fem år dvs. efter antagna tre års studier på gym- nasial nivå och två års studier på högskolenivå.
Effektivare produktion i komvux
Jag beräknar att man i komvux skall kunna göra besparingar ge- nom att en del studerande kan minska sitt studieprogram. Sam— manlagt räknar jag med en besparing på 100 000 timmar motsva— rande 40,0 milj.kr.
SOU 1991: 65 Kapitel 5
Timersättning och internatbidrag
Förslaget om att timersättningens storlek skall motsvara inkomst- bortfallet kommer att innebära ett genomsnittligt högre belopp per timme än det nuvarande, även om vissa deltagare i utbild- ningen kan komma att få ett mindre belopp per timme än i da- gens system. Jag föreslår att 209 milj. kr avsätts för timersättning och internatbidrag. Tillsammans med de resurser som jag föreslår skall anvisas för facklig utbildning m.m. blir det ungefär samma belopp som anvisats för 1991/92 för korttidsstudiestöd och inter- natbidrag samt för timersättning till deltagare i sfi och särvux.
Som framgått av avsnitt 4.3.4 anser jag att timersättning och internatbidrag skall i första hand avsättas för studier i basämnen på grundläggande nivå, förutom för studier i sfi och särvux. ] andra hand skall stödet kunna beviljas till deltagare i cirklar och kurser på gymnasial nivå. Jag räknar med att timersättning skall kunna betalas ut till ca 72 000 personer för i genomsnitt 25 tim- mar. Den genomsnittliga ersättningen har antagits bli 75 kr. lnter- natbidrag antas betalas ut för 50 000 dygn. Några kostnadseffek— ter räknar jag som nämnts inte med.
Räntevinster
Vuxenstudiestödet enligt det lagda förslaget innebär att Iåneutflö- det minskar betydligt. För det antal studerande som nu har lån i studiemedelssystemet beräknas utbetalningarna i lån minska från 525 milj.kr. till 270 milj.kr. under ett år. Effekten av detta blir att ;tatens utgifter för räntesubventioner minskar. Enligt Finvux be— 'äkningar kommer de accumulerade ränteutgifterna att minska i ;torleksordningen 100 milj.kr. per år i nuvärde i ett fortvarighets- illstånd. ! kalkylen har antagits att studielån utnyttjas i två år, att tatens upplåningsränta är 8 procent, att lönerna stiger med i ge— tomsnitt 5 procent och att diskonteringsräntan är 8 procent.
Drisomräkning
Älla kostnader är beräknade efter 1991 års nivåer. För att få överensstämmelse med anslagen för 1991/92 har de aktuella be- oppen räknats upp med 2,8 procent, vilket är hälften av basbe- oppsförändringen från 1990 till 199l.
'kattepå verkan
örslagen innebär att ett stort antal personer som nu har studie— ledel får ett skattepliktigt vuxenstudiestöd. Detta medför ökade
SOU 1991: 65 Kapitel 5
skatteinkomster. Övriga förändringar medför både ökade och minskade skatteinkomster. ] beräkningarna har genomgående an- vänts en skattesats på 25 procent. Totalt blir de ökade skattein- täkterna ca 318 milj.kr. (=443—72—53).
5.3. Sammanfattning av kostnadseffekterna
] uppställningen har förändringarna som blir en följd av förslagen till det nya vuxenstudiestödet redovisats som en ökning eller minskning av det nuvarande särskilda vuxenstudiestödet, vilket fi- nansieras genom vuxenutbildningsavgiften (fr.o.m. den ] juli 1992 utbildningsavgiften). Skattefinansierade utgifter redovisas för sig, liksom utgifterna för sjukföräkringsområdet och arbetsmarknads- området.
Ändamål Skatte— Utbildnings— Arb.markn-—/ tinansi— avgift sjukl'örsäkr.— ering avgift
Miljoner kr.
Förhöjt studie—
bidrag för — 32 343 studier i basämnen
Studiebidrag
för studier på — 307 1 291 gymnasial nivå — l6 33
m.m. — 64
Nytillström— 156
ning
Ändrad studie— I62
omfattning
Svux utges inte 30 — 89
för eftergymn. utbildning
Förändringar
inom AMU
— utbildnings— — l89 88 - 126 bidrag inkl. resor - kurskostnader — 24 — 133
0.pers.minskn.
Utbildnings— — 120 71 arvode avvecklas 6
Barntillägget — 157 i svux och svuxa slopas
Svuxa upphör — 75
SOU 1991: 65 Kapitel 5
t'mansi— avgift sjukförsäkr.— ering avgift Miljoner kr. Sjukförmåner 5 44 — 100 ersätts med studiestöd Andra regel — 3 — 78 ändringar Avskrivnings— — 59 regler slopas Komvux sparar - 40 Minskade ränte— — 100 subventioner Summa 1 - 849 1 725 - 359 Prisökningar — 21 48 — 10 Summa 2 - 870 1 773 — 369 Skattepåverkan 72 — 443 53 Summa 3 — 798 1 330 — 316
5.4. Vuxenutbildningsavgiften/utbildningsavgiften
Vuxenstudiestöden finansieras genom en särskild arbetsgivarav- gift. Är I976 var avgiften 0,15 procent av den samlade lönesum- man (enligt definitionen i lagen om allmän försäkring). En höj— ning gjordes l978 till 0,25 procent av lönesumman. Därefter har två mindre höjningar gjorts, den ena l985 med 0,0I4 procent för att finansiera det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa och den andra l987, när beslut togs om att den som hade rätt till er— sättning från A—kassa för deltidsarbete skulle kunna få studiestöd som motsvarade heltids A—kasseersättning. Procentsatsen blev därmed 0,27 procent av avgiftsunderlaget.
Fr () m den l juli 1992 kommer kostnaderna för den arbets- platsförlagda delen i den nya gymnasieskolan att finansieras ge- nom arbetsgivaravgifter. Tekniskt är det löst så att arbetsmark- nadsavgiften sänks med 0,12 procent och motsvarande ökning görs för vuxenutbildningsavgiften. Samtidigt ändras benämningen till utbildningsavgift.
Under budgetåret 1991/92 beräknas ] 871 milj.kr. inflyta från avgiften inkl. slutregleringen för 1989/90. Medlen är fördelade på följande sätt:
SOU 1991: 65 Kapitel 5
Cl Bidrag till studieförbunden 70,0 C3 Bidrag till central kursverksamhet 43,l Fl Administration av vuxenstudiestöd ') 44,0 F4.l Korttidsstudiestöd och
internatbidrag 226,0 F4.2 Vuxenstudiebidrag 1 241,7 F4.3 Uppsökande verksamhet 55,0 F4.4 Planering av uppsökande verksamhet
och utbildning av studieorganisatörer 20,0 F4.5 Vuxenstudiebitlrag för arbetslösa 75,0 FS Timersättning vid vissa vuxen-
utbildningar 96.2 Totalt l 87l,l)
]) en del av CSNs myndighetsanslag
Jag anser att hela avgiften bör tas i anspråk för vuxenstudie- stöd och rekryteringsbefrämjande åtgärder. Det nuvarande avlyf- tet för bidrag till studieförbunden (70 milj.kr.) bör enligt min me- ning finansieras på annat sätt. Den förändrade konstruktionen av statsbidraget till folkbildningen gör att knytningen till vuxenut- bildningsavgiften får anses mindre motiverad nu än tidigare. Re— surserna för timersättning till deltagare i grundvux (39 milj.kr.) bör föras till anslagsposten för längre stöd, eftersom denna utbild- ning då införlivas i komvux.
Stöden för korta studier — timersättningen och internatbidraget - bör i sin helhet finansieras genom avgiftsmedel. Detsamma bör gälla för uppsökande verksamhet, liksom resurserna för facklig utbildning m m. I avsnitt 4.4.2 har jag föreslagit att en del av re- surserna för korttidsstudiestöd skall avsättas för facklig utbild- ning. Denna del, 75 milj.kr., bör tillsammans med medlen under posterna C3 och F4.4 föras upp under en gemensam anslagspost, som föreslås benämnas Central kursverksamhet m.m.
Resterande resurser från avgiften bör användas för finansiering av det nya vuxenstudiestödet. Avgiften skulle därmed, om det nya systemet introducerats under 1991/92, användas på följande sätt.
() Administration 44,0 () Central kursverksamhet m m l38,0 o Uppsökande verksamhet 55,0 0 Timersättning och internatbidrag 209,t) o Studiebidrag och förhöjt | 425,() studiebidrag (delfinansiering)
Totalt ! 87l,0
Det bör ankomma på CSN att lämna förslag om hur resurser- na från avgiften skall disponeras i fortsättningen.
SOU l99l: 65 Kapitel 5
5.5. Finansiering av reformen
Redovisningen tidigare visar att förändringen av studiestödet en- ligt mitt förslag drar med sig betydande kostnader, men att den också genererar stora besparingar.
Finansieringen av reformen bör enligt min mening ske genom
a) medel från utbildningsavgiften,
b) tillgodoräknande av besparingar på andra områden till följd
av förslagen och
c) skattemedel. Utbildningsavgiften är den bas på vilken finansieringen av re- formen vilar, men därtill kommer behov av ytterligare resurser.
De besparingar som uppstår inom arbetsmarknadsverkets om- råde och som nu bestrids med medel från arbetsgivaravgiften bör tillgodoräknas studiestödet. Den redovisade besparingen under 5.3 innebär att utbildningsavgiften bör kunna höjas med 0,04] pro- centenheter och arbetsmarknadsavgiften sänkas i motsvarande grad. Även de besparingar som uppstår inom sjukförsäkringen bör tillföras studiestödsområdet, antingen genom en höjning av utbildningsavgiften och en sänkning av arbetsskadeavgiften/sjuk— försäkringsavgiften eller genom en årlig överföring av medel ba- serat på beslutade rehabiliteringsplaner och utbetalt studiestöd.
Det totala kostnaderna för ett nytt studiefinansieringssystem för vuxna och dess finansiering framgår av följande uppställning. För jämförbarhetens skull är redovisningen gjord för 1991/92 även om reformen inte genomförs förrän senare.
Samlad redovisning av resursåtgång och finansieringskällor 1991/92 års kostnader
Resursåtgång Milj.kr. Nya regler för timersättning och 209 internatbidrag. (oförändrade resurser)
Bidrag till central kursverksamhet m.m 138
Uppsökande verksamhet 55 (oförändrade resurser)
Administration 44 (de administrativa förändringarna ingår i beräkningarna under 5. 3)
Resurser för vuxenstudiebidrag enligt 1 317 nuvarande regler (l—"4.2 och F4.5)
Utgifter för reformen enligt 1 773 beräkningarna under 5.3.(jfr summa 2 i uppställningen
Totalt 3 536
SOU l99l: 65 Kapitel 5
Finansieringskällor Milj.kr. Från utbildningsavgiften ] 87l 0,27 procent av lönesumman
Från arbetsmarknadsavgiften 263 (),041 procent av lönesumman
Från sjukförsäkringen överförs l03 Skattemedel motsvarande minskade 870 skattefinansierade utgifter enligt beräkningar under 5.3
Skattemedel motsvarande ökade 318 skatteintäkter enligt beräkningar under 5.3
Totalt 3 428
Beräkningarna visar att med gjorda antaganden skulle merkost- naderna för staten för ett nytt studiefinansieringssystem för vuxna uppgå till omkring 100 milj. kr.
I anledning av propositionen om särskild skatt på företagsvins- ter m.m. (prop. 1988/89132) uttalade skatteutskottet (l988/89:SkU33) att det kunde finnas skäl till att någon del av de medel som den särskilda vinstskatten inbringade utnyttjades för utbildning av kortutbildade vuxna. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 304). Intäkterna från avgiften beräknas ha in- bringat 2,3 miljarder, vilket ger en årlig avkastning i storleksord- ningen 200 milj.kr. Denna bör enligt min mening ställas till förfo- gande över budgeten för att täcka merkostnaderna för ett nytt studiefinansieringssystem för vuxna.
5.6. Anslagskonstruktion
Anslaget F4. Vuxenstudiestöd m.m. är ett reservationsanslag, me— dan anslaget FS. Timersättning vid vissa vuxenutbildningar och anslaget F7. Utbildningsarvode till studerande vid vissa lärarut- bildningar är förslagsvis betecknade.
Jag utgår från att medel för central kursverksamhet m.m. och för uppsökande verksamhet liksom nu kommer att anvisas med ett bestämt belopp.
Medlen för timersättning är avsedda för deltagare i sfi och sär- vux samt till deltagare i cirklar och kurser i basämnen m.m. Jag föreslår att anslaget blir förslagsvis betecknat. l regleringsbrev kan sedan föreskrivas hur stor del av resurserna som får användas för ersättning till studerande i basämnen.
Behovet av resurser för studiebidrag och förhöjt studiebidrag i det nya systemet kommer som visats att till stor del täckas av in- komster från utbildningsavgiften. Ytterligare resurser i form av
SOU 1991: 65 Kapitel 5
skattemedel måste emellertid tillföras. Skattemedel blir den re- surs, som utnyttjas i sista hand, men som behövs för att systemet skall fungera. Jag föreslår därför att resurserna anvisas under ett förslagsanslag.
SOU 1991: 65 Kapitel 5
Kommittédirektiv
Dir. l990:2
Utredning om vuxnas möjligheter att finansiera studier
Dir. 199022 Beslut vid regeringssammanträde 1990—02—15
Statsrådet Persson anför.
Mitt förslag
Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att utreda vuxnas möjligheter att finansiera studier på grundskole— och gymnasie- skolenivå. Huvuduppgiften skall vara att analysera behovet av förändringar i nuvarande studiesociala system och framlägga där- av föranledda förslag. Analysen skall göras mot bakgrund av ak- tuella problem och pågående och planerade reformer på vuxenut- bildningsområdet. Utredaren skall därvid särskilt belysa;
* de samlade resurserna för studiestöd till vuxna och använd- ningen av dessa resurser, innefattande fördelningen av medlen från vuxenutbildningsavgiften,
* regelsystemen för särskilt vuxenstudiestöd, korttidsstudie- stöd, uppsökande verksamhet m.m.,
* behovet av särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa och för yrkesteknisk högskoleutbildning,
* samordningen mellan studiemedel, vuxenstudiestöd, utbild- ningsbidrag och Sjukförmåner,
* behovet av och nivån för särskilda timersättningar vid vissa vuxenutbildningar,
* situationen för vuxenstuderande med särskilt hård skuld- sättning.
Utredningen skall resultera i en redovisning av gjorda kartlägg- ningar och analyser samt de förslag till åtgärder som analyserna kan föranleda.
SOU 1991: 65 Bilaga 1
Bakgrund Vuxenstudiestödens tillkomst
] slutet av 1960—talet tillsattes två parlamentariska utredningar med uppgift att utreda studiesociala frågor; Kommittén för för- söksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX) och Kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX). Utredningarna resulterade i en proposition om vidgad vuxenutbildning samt studiestöd till vuxna m.m. (prop. l975z23), som innehöll bl.a. förslag om korta och långa studiestöd för vuxna samt medel för uppsökande verksam- het på arbetsplatser.
De första vuxenstudiestöden blev tillgängliga i januari 1976 och har således existerat i snart 15 år. Under de år vuxenstudie- stöden har funnits har regelsystemen setts över och förändringar gjorts. Huvuddragen i den ursprungliga reformen har dock behål— lits och förändringarna mer haft karaktären av justeringar än av reella förändringar.
Utvärderingar
Flera utvärderingar av vuxenstudiestödsreformen har företagits, bl.a. Vuxenutbildning 1970—talets reformer — en utvärdering, be— tänkande från utredningen om vuxenutbildningsreformernas ef— fekter (DsU 1985:10) och i Olof F. Lundqvists doktorsavhandling Studiestöd för vuxna — Utveckling, utnyttjande, utfall (Göteborg studies in educational sciences 72). Centrala Studiestödsnämnden (CSN) har också i en rad rapporter behandlat de olika stödfor- merna.
Sammantaget konstateras i utvärderingarna att vuxenstudiestö— den i hög grad når den målgrupp som stöden är avsedda för. Men det framgår också att det fortfarande finns en grupp vuxna som är mycket svårt att nå och som knappast kan påstås ha reell till— gång till vare sig vuxenutbildning eller studiestöd.
Tillgången på vuxenstudiestöd motsvarar dock inte efterfrågan. Särskilt beträffande de särskilda vuxenstudiestöden är efterfrågan mycket stor och bifallsprocenten för stöden ligger för närvarande på genomsnittligt 43 procent för samtliga utbildningsformer. Bi- fallsprocenten för grundskoleutbildningar ligger budgetåret 1988/89 på 76 procent medan bifallen för gymnasiala utbildningar ligger på mellan 26 och 36 procent beroende på utbildningens längd.
SOU 1991: 65 Bilaga 1
Förändringar i omvärlden
Några genomgripande förändringar har itne skett på vuxenstudie— stödsområdet under de år de har funnits. Däremot har mycket hänt i den omgivning stöden verkar i.
På det studiesociala området har studiemedlen - efter ändrade regler 1973 — gjorts tillgängliga för vuxenstuderande över 20 år i gymnasiala utbildningar och i dag läser ca en fjärdedel av studie— medelstagarna på nivåer under högskolan. Studiemedelssystemet har nyligen reformerats på ett sätt som påverkar vuxenstudiestö- den. Genom att bidragsnivån har höjts kraftigt i studiemedelssy- stemet och möjligheterna att få studieskulden delvis avskriven har förbättrats för vuxenstuderande, som fortsätter från gymnasiala utbildningar till högskolestudier, blir studiemedel i många fall lika förmånligt eller t.o.m. förmånligare än det lägre vuxenstudiestö— det. Barntilläggen i studiemedelssystemet har avskaffats med ung- efär samma mötiveringar som också skulle kunna ligga till grund för att avskaffa barntilläggen i vuxenstudiestödssystemet.
Den kommunala vuxenutbildnignen har byggts ut och finns i praktiskt taget alla kommuner i landet, Studiecirkelverksamheten har växt, men framför allt har personalutbildningen genomgått en mycket kraftig förändring och expansion. Intresset för vuxenut- bildning har ökat i samhället.
Stora delar av vuxenutbildningsområdet befinner sig för närva— rande under utredning och förändring, som exempel kan nämnas folkhögskolekommittén, som nyligen har publicerat sitt första del— betänkande, särvux—kommittén, som avslutar sitt arbete i februari 1990, den nyligen genomförda utvärderingen av statens skolor för vuxna samt den i dag beslutade särpropositionen om utbildningen i svenska för invandrare. Även formerna för statsbidrag till stu- dieförbunden diskuteras. Av de myndighetsspecifika direktiven för skolöverstyrelsens (SÖ) fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1991/92-1993/94 framgår att SÖ särskilt skall belysa verksamhetsområdena komvux och grundvux.
Det är nödvändigt att i samband med förändringarna i utbild- ningsutbudet också se över möjligheterna att finansiera studierna. De olika vuxenutbildningsutredningarna nämner ofta studiefinan- sieringen som en viktig förutsättning för vuxenstudier, men tar inte upp de studiesociala frågorna till reell behandling, eftersom dessa frågor ligger utanför dessa utredningars kompetensområden.
Riksdagens ställningstagande
I 1989 års budgetproposition (1988/89:100) anmälde dåvarande chefen för utbildningsdepartementet att han avsåg att senare före- slå regeringen att uppdra åt CSN att genomföra en översyn av det särskilda vuxenstudiestödet med anledning av det nya studieme—
SOU 1991: 65 Bilaga I
delssystemet. ] sitt betänkande (SfU 1988/89:17) anförde social- försäkringsutskottet med anledning av denna anmälan att ”det kan finnas skäl för regeringen att vidga översynen av det särskilda vuxenstudiestödet till att avse även andra delar av vuxenstudiestö- det. I arbetet med en sådan översyn är det enligt utskottets upp- fattning viktigt att man tar till vara de kunskaper och erfarenhe- ter på området som finns hos arbetsmarknadens parter.”
Regeringen gav det aviserade uppdraget om en översyn av det särskilda vuxenstudiestödet till CSN den 2 februari 1989: CSNs uppdrag resulterade i en delrapport den 9 oktober 1989. Denna rapport anmäldes för riksdagen i 1990 års budgetproposition med anmärkningen att förslagen ej hunnit beredas inför budgetåret 1990/91. Utbildningsdepartementet tillsatte härutöver våren 1989 en intern arbetsgrupp med representanter för arbetsmarknadens parter för att se över korttidsstudiestöden och den uppsökande verksamheten.
CSNs utvecklingsarbete
Sedan den 1 juli 1986 har CSN med stöd av en särskild förord- ning kunnat bedriva försöksverksamhet med ett friare utnyttjande av resurserna för vuxenstudiestöd och uppsökande verksamhet på arbetsplatser. CSN har den 30 oktober 1989 redovisat denna försöksverksamhet i en särskild rapport.
CSN har vidare sedan den 1 januari 1987 bedrivit försöksverk- samhet med kollektiva ansökningar om internatbidrag från pen— sionärs— och handikapporganisationer. Försöksverksamheten är slutredovisad i en rapport från CSN den 29 augusti 1989.
De båda rapporterna kommer att överlämnas till utredaren för att beaktas i utredningsarbetet tillsammans med en del material från ovan nämnda interna arbetsgrupp kring korttidsstudiestöden.
Den särskilde utredarens uppdrag
Utgångspunkten för utredningsuppdraget bör vara att se över vuxnas möjligheter att finansiera olika former av vuxenutbildning.
Utredaren bör inledningsvis kartlägga de olika former som i dag existerar för vuxnas studiefinansiering, deras betydelse och hur adekvata de är i förhållande till Studieutbudet på vuxenutbild— ningsområdet och till de studerandes behov. Utredaren bör vidare samråda med pågående utredningar på vuxenutbildningsområdet och ta del av det material, som finns från redan avslutade utred— ningar, för att kunna belysa vilka förändringar på det studiesocia- la området som krävs för att möta behoven i ett förändrat utbild- ningsutbud. ] detta sammanhang bör utredaren särskilt uppmärk-
SOU 1991: 65 Bilaga 1
samma möjligheterna till en bättre samverkan mellan utbildnings- planering och studiestödsbeviljning.
Måluppfyllelsen i nuvarande stödformer bör utredas. Särskild uppmärksamhet bör ägnas kortutbildade vuxna, och vuxna som tillhör de grupper, som är svårast att rekrytera till studier och som också i minst utsträckning får tillgång till arbetslivets växan- de personalutbildning. En viktig grupp i detta sammanhang är personer, som har drabbats av eller löper risk att drabbas av för- slitningsskador eller andra arbetsskador. Utredaren bör analysera möjligheterna att t.ex. omvandla sjukersättning till studiestöd för att få till stånd en rehabilitering genom utbildning. Jämställdhets- aspekter bör även beaktas i analyser och förslag.
Utredaren bör analysera och ta ställning till om huruvida den nuvarande fördelningen av de medel som inflyter från vuxenut- bildningsavgiften är lämplig eller om en annan disposition kan le- da till större måluppfyllelse.
Utredningen bör vidare granska i första hand vuxenstudiestö- den och mot bakgrund av bl.a. tillgänglig statistik och andra upp- gifter från de studiesociala myndigheterna samt ovan nämnda rapporter, analysera gällande regelsystem och föreslå de förenk- lingar och förbättringar som analysen kan föranleda.
Sedan 1984 finns ett särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Stödet infördes under en period då arbetslösheten i landet, sär- skilt den regionala arbetslösheten, var stor. Utredaren bör ta ställ- ning till om det i dag finns behov av ett särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Om inget sådant behov föreligger bör utredaren ta ställning till om stödet i så fall bör avskaffas eller om man kan överväga någon konstruktion som gör det möjligt att fondera eller på annat sätt bevara en rörlig resurs, som kan utnyttjas mer flexi- belt än dagens anslag.
Särskilt vuxenstudiestöd kan i dag utgå för grundskole- och gymnasieskolestudier samt för studier vid vissa yrkestekniska hög- skoleutbildningar. Utredaren bör belysa behovet av vuxenstudie- stöd på högskolenivå och särskilt om en fortsatt garanti för vux- enstudiestöd på yrkestekniska högskolelinjer är nödvändig eller önskvärd.
Utredningsarbetet bör ha sin huvudsakliga inriktning på vux- enstudiestöden. En viktig fråga för utredaren är dock att analyse- ra vilka samordningsmöjligheter som kan finnas med andra stu- diestöd och finansieringsformer, i första hand studiemedel och ut- bildningsbidrag. Utredaren bör sträva efter att finna lösningar som gör stöden lättare att administrera och mer lättförståeliga för de studerande.
Ett stort antal vuxenstuderande finansierar sina studier både på grundskole— och gymnasieskolenivå med studiemedel. För dem som sedan går vidare till högskolestudier kan skuldsättningen bli betydande. Särskilt i det äldre studiemedelssystemet, där lånede- len var proportionellt mycket högre än i nuvarande system och
SOU 1991: 65 Bilaga 1
där det fanns ett barntillägg, som i sin helhet var återbetalnings— pliktigt, kan Iånesituationen ha blivit mycket besvärlig. Det finns i dag ett mindre antal låntagare med mycket stora studieskulder, en del av dessa är vuxenstuderande med dubbel skuldsättning. Utre— daren bör belysa skuldsituationen för särskilt hårt skuldbelastade vuxenstuderande och möjligheterna att inom nuvarande studieso- ciala system komma till rätta med denna samt föreslå de åtgärder i övrigt som kan vara påkallade.
Uppmärksamhet bör ägnas åt behovet av förändringar av de timbaserade studiestöden. När det gäller timersättningarna vid vis- sa vuxenutbildningar bör utredaren beakta de förslag som kom- mer att föreläggas riksdagen i en särskild proposition under våren 1990. Vidare bör utredaren ta del av CSNs pågående utredning om de lägre timersättningen i grundvux samt särvux—kommitténs synpunkter på timersättningarna i särvux.
Ramar för arbetet, samråd m.m.
Under sitt arbete bör utredaren samråda med såväl de studieso- ciala myndigheterna som med utbildningsmyndigheterna. Flera utredningar bör vara av intresse för utredningen, särskilt kan nämnas folkhögskolekommittén. Utredaren bör också inhämta synpunkter från parterna på arbetsmarknaden samt från berörda intresse— och elevorganisationer. Särskilt bör de fackliga organisa— tionerna ges möjligheter att följa utredningsarbetet och lämna synpunkter på såväl analyser som förslag.
Arbetet bör slutföras senast den 1 juli 1991.
För utredningen gäller regeringens direktiv (dir. 198415) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utrednings— förslagens inriktning.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att rege— ringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om studiesociala frågor
att tillkalla en särskild utredare — omfattad av kommittéförord- ningen 1976:119 — med uppdrag att utreda vissa frågor rörande vuxnas studiefinansiering samt
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat bi- träde åt utredaren. '
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
SOU 1991: 65 Bilaga I
Beslut SOU 1991: 65 Bilaga ! Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bi— faller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)
Förteckning över referensgruppen till Finvux förordnad från 1990-08-01
Organisation
Centralorganisationen SACO/SR Landsorganisationen i Sverige Lantbrukarnas Riksförbund Samarbetsorganisationen för Sveriges vuxenstuderande
Småföretagarnas Riksorganisation Svenska Arbetsgivareföreningen
Sveriges Arbetares Centralorganisation
Sveriges Fiskares Riksorganisation Sveriges Folkhögskoleelevers
Förbund
Sveriges Förenade Studentkårer Tjänstemännens Centralorganisation
Kansli.
Företrädare
Gunilla Johannesson Bo Carlsson Allan Sundqvist
Cawe Johansson Christina Lundh Margareta Nygren
Leif Wegerman (t.o.m 1990-08—31) Lena Ångnell (fr.o.m. 1990—09—01) Anna—Lisa Eriksson
Bengt Lyngbäck (t.o.m. 1991—01—31) Ingela Eriksson (fr.o.m. 1991-02-01 Arne Johansson Eva-Maria Danvind (t.o.m. 1990-09-30) Else Kjöller (fr.o.m. 1990—10—01)
I kansliet har från 1 september 1990 ingått byrådirektör Ingrid Ericsson Söderlund och assistenten Renée Ahlbom.
SOU 1991: 65 Bilaga 2
Överlämnade och inkomna skrivelser
Av regeringen överlämnade rapporter och skrivelser
CSN, försöksverksamhet med ett friare utnyttjande av resurserna för vuxenstudiestöd och uppsökande verksamhet.
CSNs översyn av det särskilda vuxenstudiestödet.
Göteborgs skolförvaltning, vuxenutbildningsavdelningen har redovisat förslag i syfte att få en förbättrad Studieekonomi för grundvux—studerande.
Studierektorn för särvux i Stockhoms läns landsting, Sonia Nilsson har anhållit om vissa ändringar av bestämmelserna för den lägre timersättningen för studerande inom grundvux och sär- vux.
ABF, södra Älvsborg, ABF i Västerbotten, Lars-Åke Sandberg, studieorganisatör, Orsa, TCO—distriktet och LO-distriktet i Öre— bro län, ABF, Dalarna, Regionala fackliga studiekommitténs pla- neringskonferens i Storstockholmsområdet den 5—6 mars 1990, ABF Gävleborg, LO—medlemmar i Norrbotten genom Börje Lus- tig, Regionala fackliga studiekommittén i Halland har inkommit med ansökningar i syfte att få förbättringar i nu utgående vuxen- studiestöd.
ABFs handikappkommitté i Gävleborg har redovisat vissa för— slag avseende kollektiva ansökningar om internatbidrag från pensionärs— och handikapporganisationer
Skrivelser m.m. överlämnade direkt till utredningen
Folkhögskolekommittén, angående studiefinansiering för folkhög- skolestudier,
VUN, Östergötland urvalsförfarande, fördelning av medel mel- lan länen.
KOMVUX, Falkenberg, syo— konsulenten om st,t'|diestöd för elever under 20 år i särskola och grundvux. —
CSN, ekonomiskt stöd till arbetslösa som deltar i studier av mindre omfattning.
SOU 1991: 65 Bilaga 3
Härnösands och Tärnas folkhögskolor, elever på läs— och skrivlinje angående studiestödet.
Svenska föreningen för studie— och yrkesvägledning om syo— personal vid Vuxenutbildningsnämnderna.
CSN angående Vuxenutbildningsnämndernas sammarbete med intagningsnämnderna.
Roger Jakobsson, angående läs— och skrivsvårigheter. Hyresgästernas Riksförbund angående medlemmarnas möjlig- het till studiestöd.
Elevkåren vid Granér—Hirdmanskolan, Västerås om studeran- desynpunkter i utredningens arbete.
Företagarnas riksorganisation om möjligheter att erhålla kort- tidsstudiestöd.
Samernas folkhögksola om kollektiv ansökan av studiestöd samt medel för uppsökande verksamhet för samiska grupper.
Kopparbergs läns allmänna försäkringskassa om ersättnings- principer vid sjukdom.
Synskades Riksförbund om kollektiv ansökan av studiestöd.
Undersökning av försäkrade som under september 1990 uppbar 3:8— eller 6:5—sjukpenning under rehabilitering
1. Syfte och omfattning
Undersökningen ingår som en del i FlNVUX—utredningens analys av möjligheterna att omvandla sjukersättning till studiestöd för att få tillstånd en rehabilitering genom utbildning. Tidigare under— sökningar har genomförts av RFV på uppdrag av rehabiliterings— beredningen (SOU l988:41). I denna undersökning framgår det att reguljär utbildning trendmässigt ökat sin andel av rehabilite- ringsåtgärderna.
Syftet med FINVUX—undersökningen är att närmare granska denna trend. Frågan var hur det förhöll sig 1990. Orta—trenden höll, hur många personer omfattade de olika åtgärderna och hur omfattande var dessa åtgärder. Vi bestämde oss för att göra en urvalsundersökning med hjälp av uttag från RFVs dataregister. Från den I juli 1990 regristreras i RFVs databas uppgifter som gör det möjligt att skilja ut olika dagersättningsformer i sjuker- sättningssystemet. Mot den bakgrunden gjorde vi ett urval bland de personer som under september 1990 hade erhållit dagersätt- ning enligt ALF/3:8 eller LAF/6:5 eller annan form. Urvalet be- gränsades till personer födda dag 5, 15 och 25. Antalet personer som mätmånaden erhållit ersättning uppgick till 8175. Urvalet utgjorde 780 personer (ca 10 procent). Av dessa har 738 personer ingått i undersökningen. I den slutliga databehandlingen har in— gått 717 personer. Bortfallet beror på brister i kodifieringen vid utbetalning samt vid överföring av uppgifter från personakt till enkätunderlag. Bortfallet samt det partiella bortfallet är relativt begränsat och får i detta sammanhang och syfte bedömas som försumbart. Undersökningen skall belysa tendenser/trender mer än exakta punktestimat på enskilda variabler.
De uppgifter som ligger till grund för undersökningen har ef- terfrågats i ADB—register samt i personakterna hos försäkrings— kassornas lokalkontor genom en enkät (bilaga). Genom förfaran— det har personuppgifter avkodifierats. Det är viktigt att framhålla att uppgifterna från enkäten är det faktiska underlaget från perso- nakterna, lämnade av varje lokal försäkringskassa. En del uppgif- ter finns endast tillgängliga via dessa akter och är ej registrerade i ADB—format.
Lite statistikuppgifter (vikt 10 procent);
Sjukdagar totalt 4 367 3600 rehab.dagar totalt 3 274 6900 rehab.dagar 8909—9009 I 659 560 dagersättning max. 662 kr. medel. 332 kr. rehab.kostnad 8909—9009 550 mkr.
SOU 1991: 65 Bilaga 4
2. Sammanfattning av undersökningen
Enligt RFV—undersökningen (SOU 1988241 tabell 8:5) omfattade rehabiliteringsåtgärderna 1986, med 3:8—ersättning, i antal dagar 1 033 100. För 1990 är motsvarande siffra 1 716820 dagar för 3:8 (tabell 6) och för 6:5 åtgärder 1516 660 dagar. Totalt omfattar undersökningen rehabiliteringsåtgärder på 3274 690 dagar (tabell 3). I RFVs undersökning var träning i reell miljö TlR den vanli- gaste åtgärden 1986 med 28,1 procent, en ökning från 1982 med ca 10 procentenheter. l tabell 3 framgår att 1990 var TlR fortfa- rande dominerande åtgärd med 28,6 procent. Nästan oförändrad andel jämfört med 1986. Däremot visar tabellen att reguljär ut- bildning 1990 står för 46 procent av alla åtgärder. Jämfört med 1986 års siffra som var 7,6 procent, en anmärkningsvärt hög an- del. Vårt antagande att trenden från 1982 till 1986 var intressant att undersöka visade sig vara rätt. Denna trend har kraftigt för- stärkts under senare år. Det är även intressant att notera att ande- len åtgärder genom AMU minskat kraftigt. I RFV-undersökning- en uppgår AMU—andelen till 27,9 procent, en liten minskning från 1982. I vår undersökning är denna andel endast 7,1 procent av åtgärderna. Det är troligt att ökningen av reguljär utbildning påverkat AMU—andelen. Även AMI/Arbetslivstjänster har minskat sin andel från 24,2 procent (1986) till 13,3 procent (1990). Vi kan även se att rehabiliteringsåtgärder i form av högskolestudier på linje uppgår till 7,6 procent av åtgärderna. En anmärkningsvärt hög siffra. Den största andelen svarar KOMVUX-studierna för el- ler 29,2 procent. Vi har i tabellerna 4 och 5 delat upp åtgärderna. Vi visar även i fyra tidsintervaller rehabiliteringens omfattning. Av tabell 4:1 framgår att 47 procent av deltagarna genomgår ut- bildning som rehabiliteringsåtgärd upp till 12 månader medan 53 procent har program som uppgår till mer än 12 månader. Hela 40 procent har program som vid mättillfället är längre än 18 måna- der.
] tabell 5:1 kan utläsas övriga åtgärder och här visar det sig att 67 procent har åtgärder som pågått upp till 12 månader. En tred- jedel har dock pågående åtgärder i mer än 12 månader, och 25 procent har pågått i mer än 18 månader. ] tabell 6 framgår ersätt- ningsform för olika åtgärder. Omkring 56 procent har ersättning enligt AFL 3:8 till en kostnad på ca 570 mkr. För ersättning en— ligt LAF 6:5 uppgick kostnaden till ca 504 mkr. Under mätperio- den har utbetalats ca 1,1 miljarder kr. för rehabliteringsdagarna. Totalt har under mätperioden utbetalats ca 1,49 miljarder kr. Skillnaden mellan 1,49 och 1,1 miljarder kr. är sjukdagar eller väntetid inför åtgärd. Drastiskt uttryckt kostar väntetiden ca 500 mkr.
] tabell 12 visar vi fördelningen över landets olika länskassor. Här framgår att åtgärderna är relativt jämnt fördelade över lan- det. I tabellerna 13, 13:1 och I3:2 har antalet dagar mellan sjuk-
SOU 1991: 65 Bilaga 4
skrivningsdag och åtgärdsdag uppdelats på tremånders intervaller. Här kan man se att 79 procent går in i rehabilitering inom 12 månader från sjukskrivningsdag enligt undersökningen. Ca 15 procent ligger i intervallerna från 12 månader till 24 månader. Endast 6 procent finns i intervallen längre än 24 månader. Någon anmärkningsvärd skillnad mellan könen framgår inte av under- sökningen. Tabell 12 redovisas länsvis enligt följande länskoder: Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län 10. Blekinge län 11. Kristianstads län 12. Malmöhus län 13. Hallands län 14. Bohus län 15. Älvsborgs län 16. Skaraborgs län 17. Värmlands län 18. Örebro län 19. Västmanlands län 20. Kopparbergs län 21. Gävleborgs län 22. Västernorrlands län 23. Jämtlands län 24. Västerbottens län 25. Norrbottens län 34. Malmö 38. Göteborg
)DPOHPP'Pf—"T'
SOU 1991: 65 Bilaga 4
Tabell 1 Antal personer uppdelat på kön och ålder
Ålder Kön Man Kvinna Totalt % 20 — 29 83 77 160 21.7 30 - 39 118 120 238 32.2 40 - 49 108 133 241 32.7 50 — 59 40 49 89 12.1 60 — 6 4 10 1.4 Totalt 355 383 738 1000 40 % 52 % 100 %
Tabell 2 Antal sjukersättningsdagar, uppdelat på typ av ersättning
Ålder Antal sjukersättningsdagar
Typ av ersättning
AFL Antal 20 - 29 39385 30 — 39 71 191 40 — 49 72481 50 — 59 27093 60 — 2424 'I'otalt 212574
%
48.8 50.3 46.3 51.9 41.6
48.7
LAF Antal % 39932 49.5 67929 48.0 78694 50.3 23865 45.8 3399 58.4 213819 49.0
Annan Antal
1414 2493 5233 1203
10343
Tabell 3 Antal personer och dagar med rehabilitering, uppdelat på re- habiliteringsform
Rehabiliteringsform
Komvux grundskolenivå Komvux gym nasieskolenivå Komvux yrkesinriktad AMU Folkhögskola Vårdhögskola Högskola enstaka kurs Högskola linje Företagsintern utb Utb hos privat anordn Ovrigt Träning i reell miljö Arbetsträn ej arbl/ami Medicinsk rehabiliter Rygginstitut
"Kroppsträning" ex. rygg
Arbetslivstjänster/AMI
Totalt
Personer Antal
44 103 30 57 23 16 4 34 3 2 44 211 3 31 7 | nu
717
&
J=—
—o—9cwop=appwga—o & PåbthLubhoNiocio?L
U|
1000
Dagar Antal
17683 62296 15630 23321 7420 7761 552 24877 1228 248 13056 93523 783 14279 346 853 43613
327469
&
A _,
—99+9Nå9=sowws9—w & Pw—amFb—homau—xpa
D.)
1000
SOU 1991: 65 Bilaga 4
Tabell 4 Antal dagar med utbildning som rehabilitering, uppdelat på re- SOU [99]: 65 habiliteringsform
Bilaga 4
Rehabiliteringsform
Antal Antal Dagar Personer Dagar Medel Komvux grundskolenivå 44 17683 402 Komvux gymnasienivå 103 62296 605 Komvux yrkesinriktad 30 15630 521 Folkhögskola 23 7420 323 Vårdhögskola 16 7761 485 Högskola enstaka kurs 4 552 138 Högskola linje 34 24877 732 Företagsinter utb 3 1228 409 Utb hos privat anordn 2 248 124 Ovrigt 44 13056 297 Totalt 303 150751 498
Tabell 4:l Antal personer indelade i fyra tidsintervaller som visar rehabi- literingens omfattning
Rehabiliteringsform Tidsintervall månader
( 6MN 6-12MN 12-18MN > 18MN 'l'ot Antal Antal Antal Antal Antal
Komvux grundskole— nivå 17 8 4 15 44 Komvux gymnasie- skolenivå 19 15 16 53 103 Komvux yrkesin- riktad 7 5 4 14 30 Folkhögskola 10 5 2 6 23 Vårdhögskola 2 6 3 5 16 HögSkola enstaka kurs 3 . . l 4 Högskola linje 4 7 2 21 34 Företagsintern utb . 1 1 1 3 Utb hos privat anordn 1 I . 2 Ovrigt 21 10 6 7 44 Totalt 84 58 38 123 303
' 40 %
I—— 47 % 1 53 % 1 Tabell 5 Antal dagar med träning som rehabilitering. uppdelat på reha- biliteringsform
Rehabiliteringsform
Antal Antal Dagar Personer Dagar Medel AMU 57 23321 409 Träning i reell miljö 211 93523 443 Arbetsträn ej arbl/AMI 3 783 261 Medicinsk rehabiliter 31 14279 461 Rygginstitut 7 346 49 "Kroppsträning" ex rygg 1 853 853 Arbets] ivstjänster/AMI 104 43613 419 Totalt 414 176718 427
Tabell S:t Antal personer indelade i fyra tidsintervaller som visar rehabi- literingens omfattning
Tidsintervall månader ( 6MN 6-12MN 12-18MN > 18MN 'l'ot
Rehabiliteringsform
Antal Antal Antal Antal Antal AMU 13 17 12 15 57 Träning i reell miljö 117 37 8 49 211 Arbetsträn. ej arbl/AM12 . . l 3 Medicinsk rehabiliter 9 11 2 931 Rygginstitut 6 l . . 7 ”Kroppsträning” ex. rygg . . . l 1 Arbetslivstjänster/AMI 40 23 13 28 104 Totalt 187 89 35 103 414 25 % 1— 67 % 1 33 % 1
Tabell 6 Rehabiliteringsform Iirsättningsform
AFL LAF Annan
Antal Antal Antal Personer Personer Personer Komvux grundskolenivå 17 24 1 Komvux gymnasieskolenivå 54 48 3 Komvux yrkesinriktad 19 10 1 AMU 33 24 3 Folkhögskola 14 10 l Vårdhögskola 10 6 . Högskola enstaka kurs 2 2 Högskola linje 6 26 Företagsintern utb 1 3 Utb hos privat anordnare 2 . Ovrigt 23 17 . Träning i reell miljö 138 64 4 Arbetsträn ej arbl/AMI 2 1 . Medicinsk rehabiliter 17 14 1 Rygginstitut 3 3 l "Kroppsträning" ex. rygg . 1 . Arbetslivstjänster/AMI 61 38 5 Totalt 402 291 20
(56 %) (41 %) (3 %)
Tabell 7 Antal fall med rehabiliteringsform, träning i reell miljö TIR,
uppdelat på kön
Ålder Män Kvinnor Totalt
Antal Antal Antal 20 — 29 15 17 32 2 30 — 39 17 29 46 9 40 — 49 27 49 76 2 50 — 59 19 30 49 3 60 — 4 3 7 Totalt 82 128 210 1000
SOU 1991: 65 Bilaga 4
Tabell 8 Antal fall med på kön
Ålder
20 — 29 30 — 39 40 — 49 50 — 59 60 —
Totalt
Tabell 9 Antal fall med rehabiliteringsform, reguljär utbildning ej AMU
Ålder
20 - 29 30 — 39 40 — 49 50 — 59 60 —
Totalt
Tabell 10 Antalet personer
Ålder
20 — 24 25 - 29 30 - 34 35 - 39 40 - 44 45 - 49 50 — 54 55 - 59 60 - 64 65 -
Totalt
Tabell 1 1 Antal
Män Antal
23 34 30 6
93
Antal
78 122 92 9 2
303
Man
27 56 56 62 58 50 23 17 3
355
Kvinnor Totalt Antal
16 19 23 10
68
%
25,7 40,3 30,4 3,0 0,7
1000
Antal
39 53 53 16
161
' owww '.cNNF” OCN
100.0
uppdelat på kön och ålder
Kvinna
25 52 56 64 64 69 36 13 4
383
Antal
52 108 112 126 122 119 59 30 7
738
%
7.0 14.6 15.2 17.1 16.5 16.1 8.0 4.1 0.9
100,0
personer med rehabilitering, uppdelat på träning som re-
habiliteringsf'orm
Rehabiliteringsform
Antal % AMU 57 13.8 Träning i reell miljö 211 51.0 Arbetsträn ej arbl/AMI 3 0.7 Medicinsk rehabiliter 31 7.5 Rygginstitut 7 1.7 "Kroppsträning"ex. rygg 1 0.2 Arbetsl ivstjänster/AMI 104 25.1 Totalt 414 1000
SOU 1991: 65 Bilaga 4
Tabell 12 Antalet personer 1 någon form av rehabilitering, uppdelat på rehablllterlngsåtgärd och län
Lån Kom- Kom- Kom- AMU Folk- Vård- Högskola Före- Utb. h% Trän. Arb. Med. Rygg- Kropps- Arb.- vux vux vux hög— hög— Enst. Linje tags- Priv. vr. ireell trån. rehab. inst. trän. livstj. Gr Gy Vux skola skola kurs utb miljö ej AMI rygg AMI Tot
&?
5 (*I
12 5 19 . . . . . 10 1 . . . . . . 20 . . . 1 I 1 . . 14 . . . . . . 1 . . 2 3 7 . . . 3 11 . 18
*?
44 14 53 40 32 12 30 5 19 32 40 11 27 37 10 31' 36 22 27 40 31 9 38 20 15 42
.FPIH 'I) .Q'I't .HV N .PIN—
.F—Fl—iv—t
r—1
.
_ovothBOvsqmaoetvmo—uoo ONOO—c—cm
.? v—q
Nr.:-no— HMQWOFQO
.v—cu—nq'
.mr—ufl O—h ___—
|
.w-u—cr-t .l—Pl .v—le—O
.PIv—t JW . .— I— '—
men—Otxoooo v-lv—iv—lv-Cv—QHFQN
. N v—t N
.HNN 04 Nr
M | .
nanm—a .— n" Pl
mmm—_u— . .Nm '— N ("lv-t -—
. _
MN .v—Nm—uku—uxoorxvaoao .mm .a .Hm—mm—Novm.N—___m
omm-—__N—Nvm—N—v—MN—Nvm—mm .»n m'—
QWQQ NNMM
omhdvavddém—dm—vmmmwv—WNNW MMFFOQWm—VvN—WQMO .NFMNVMFW .-.
_ O www—VOMHVWNHQOW
.NNNVÄV -N
&
44 103 30
' NO "| p. N .— 'I) 34 3 2 n _ _ N ' C
31 7 1 104 717
_
Tabell 13 Antalet personer och antalet dagar mellan sjukskrivning och till någon form av rehabiliteringsåtgärd, uppdelat på tremånders pe-
rioder
Ålder (3 mån 3-6 mån 69 mån 9-12 mån 12-15mån 15-18män 18—21mån 21-24mån > 24 mån Totalt antal
52 108 112 126 122 119 59 30
20 - 24 26 12 6 3 25 - 29 58 18 8 6 30 - 34 53 22 11 11 35 - 39 43 30 17 10 40 - 44 61 7 16 10 45 - 49 39 22 12 20 50 - 54 15 11 7 5 55 - 59 6 4 7 5 60 - 64 3 1 . . 7 65 - 1 1 1 3 ___________________________.__—_——
Totalt 305 127 84 70 41 29 20 19 43 738 1 .0 I 79 % 15 % l— 6 % I
O
O
.v'm'rx'oo
sort—Inv— 'o—qv
MQNMHMN O O .NmOt—INWO "Nm—OMC!
.»or—lmvmo—n— o—vm—ch—m—crl
8
SOU 1991: 65 Bilaga 4
Tabell l3:1 Antalet personer och antalet dagar mellan sjukskrivning och till någon form av rehabiliteringsåtgärd, uppdelat på tremånders pe- rioder. Män
Ålder (3 mån 3-6 mån 6—9 mån 9—12 mån 12-15mån 15-18mån 18-21mån 21-24mån >24 mån Antal
20- 24 13 9 25 - 29 30 6 30- 34 30 12 35 — 39 19 16 40- 44 30 4 45 - 49 18 13 50- 54 8 4 23 55 - 59 4 2 . . . . 17 60 - 64 l . . . l 1 . . . 3 65 - 1 . . . . . . 1 1 3 Totalt 154 66 33 31 19 12 10 10 20 355 | 80 % 14 % 1—6 % 1 27 56 56 62 58 50
.Flv—im .v—lC—l
.v—N—VN .u—u—F')
.MNPNM—
QQVWFM .M
.r—r—mvmmv _mvmoonv
SOU l99l: 65 Bilaga 4
Tabell 13:2 Aintalet Frsoner och antalet dagar mellan sjukskrivning och till någon form av rehabiliteringsåtgärd, uppdelat på tremånaders pe- r oder. vinnor
Ålder (3 mån 3-6 mån 6-9 mån 9-12 mån 12-15mån 15-18mån 18-21mån 21-24mån >24 mån Antal
20 - 24 13 3 3 ' . 25 25 - 79 28 12 52 30 - 34 23 10 56 35 - 39 24 14 64 40 - 44 31 3 64 45 - 49 21 69 50 - 54 36 55 - 59 13 60 - 64 4 65 -
_NOOQNN _u-um .NHCI
.NMMNOH '_'—Hmlth—H— Nn!—invent”— PJQNOOOINQ
9 7 2 1
hen—|
Totalt 151 61 51 39 79 %
N N
17 10 9 23 383 15 % 1— 6 % _l
Bilaga 4 SOU 1991: 65
FlNVUX/RFV Registreringsunderlag 3:8- och 6:5—sjukpenning utbetald SOU 1991: 65 september 1990. Urvalet avser personer födda dag 5, 15 och 25. Bilaga 4
1.
10.
FÖDD ÅR CD
1. KÖN MAN 3. |] KVINNA 4. D
OM KÄNT, TlD. YRKE
SYSSELSÄTTNING
BOSATT TÄTORT SD UTANFÖR TÄTORT 6. D
OM KÄNT, TID. UTBILDNING
DAGERSÄ'ITNING KR./DAG 6. [':'—__| SJUKANMÄLNINGSDAG (år-mån—dag) 10. mm TYP Av ERSÄTTNING AFL m.m
LAF ”_D ANNAN 18. D
REHABILITERING PÅBÖRJAD (år-mån—dag) 19. m
REHABlLlTERlNGSFORM o KOMVUX GRUNDSKOLENIVA 25 EI
KOMVUX GYMNASIENIVÅ 26. D KOMVUX YRKESINRIKTAD 27. [:l AMU 28. D FOLKHÖGSKOLA 29. D VÄRDSKOLA 30. [] HÖGSKOLA ENSTAKA KURS 31. D HÖGSKOLA LINJE 32. []
v.g.v.
forts. FÖRETAGSINTERN UTBILDNING 33. |:] UTBILDNING HOS PRIVAT ANORDNARE 34. D ÖVRIGT 35. [:] TRÄNING I REELL MILJÖ 36. [:|
ARBETSTRÄNING KÖPT Av KASSAN, UTOM HOS ARBETSLIVS- TJÄNSTER, T.Ex. HOS SAMHALL LIKNANDE 37.
MEDICINSK REHABlLlTERlNG 38. D RYGGINSTITUT 39. E] "KRQPPSTRÄNING" AV TYPEN RYGG/NACKSKOLA INKOPT 40. ARBETSLIVSTJÄNSTER/AMI 41. I:]
II. NÄR PÄBÖRJADES UTBILDNINGEN (år—mån—dag) 421155
12. Ev. ANTECKNING OM KONTAKTER MED SKOLA JA NEJ 48. 49.
LOKALKONTORSNUMMER 50. BIL—_|:
Registreringsunderlaget insänds till utredningen under adress:
FlNVUX—utredningen, Utbildningsdepartementet, Svartmangatan 9, 111 29 Stockholm.
********
Tack för Er vänlighet
***i'it'ki
Ekonomiska konsekvenser av Övergång från i?) "S””: 65 .. .. . . taga forvarvsarbete tIll studIer
Följande exempel avser att belysa de ekonomiska konsekevenser- na av övergång från förvärvsarbete till studier dels för den som har en en inkomst på 10 000 kr. i månaden, dels för den som tjä- nar 13 000 kr. i månaden.
Studierna antas pågå nio månader under ett kalenderår. ln- komsten av arbete under icke-studietid och jämsides med studier- na antas vara 53 200 kr. i samtliga fall, vilket år den inkomst en studerande i studiemedelssystemet får ha utan att stödet reduce- ras. [ hushåll med två vuxna antas att den som inte studerar har en årsinkomst på 120 000 kr.
Skatt har beräknats enligt skattetabell 30. För beräkning av bostadsbidrag har antagits att en ensamståen- de person utan barn har en bostadskostnad på 2 500 kr. per må- nad och för övriga en kostnad på 3 500 kr.
Fyra olika hushållstyper har valts, nämligen Hushåll A: En ensamstående Hushåll B: Gifta/sambor Hushåll C: En ensamstående med två barn under 10 år Hushåll D: Gifta/sambor med två barn under 10 år
HUSHÅLL A: Ensamstående sou 1991: 65 Bilaga 5
Ärsinkomst vid förvärvsarbete
Stu— Svux ej Svux Stu- Svux dieme- A-kassa A-kassa vårvs- dieme- del del
52 3011 1561le 52 31!) 52 300 52 300 52 300 52 300
Egen inkomst
17 150 21 060 52 650 17 150 68 470
St ud iebid rag
890 11650 17 350 41770 17 350
Nettoinkomst 57 800 56 010 71) 820 114 230 57 lill)
3 240 2 540 3 240
Bostadsbid rag
Totalt l'ore 79 1120 lån
58 550
Max. studie— lån 32 120 21 300 32 120 25 470
Totalt att disponera 101 840 90 670 114 230 101 840 90 670 115 950
.> ,. %
HUSHÅLL B: Gifta/sambor (en arbetar)
SOU 1991: 65 Bilaga 5
Ärsinkomst vid förvärvsarbete
120 000
Svux A-kassa
Stu— Svux ej dieme- A-kassa del
Egen inkomst 52 3011 52 300 52 300
lnko mst makelsambo
Studiebidrag 17 150 21 060
59 780 41 550 47 240 55 020
Nettoinkomst 147 900 146 120
Bostadsbidrag
Totalt f'ore
lån 180 220 147 900 146 120 169 930
Max. studie- lån
Totalt att disponera
40 800 32 120 21 300
180 220 1148 700 178 240
156 000
Svux
värvs— A-kassa
52 300
52 30) 52 Jill
120 001)
17 150
71 660 47 240
147 91!)
204 340 147 900 146 120 180 590
1211 25 470
'.» lv
& :|
204 340 188 700 178 240 206 (160
HUSHÅLL C: Ensamstående - två barn sou 1991; 65 Bilaga 5
Ärsinkomst vid liirvärvsarhele
l'iiI - viii Vs aII'liele
Slu- Slu- Svux ej dieme- A-kassa del
Svux ei Svux A-kussu A-kussa
dieme— del
52 31!) 1561!!l 52 31!)
52 31!)
Egen inkomst
17 150 70
52 650
&
Studiebidrag 17 150
16 21!) 16 21!)
Barntillä 82
17 350 30 671) 41 771) 17 350 35 831)
Nettoinkomst 57 81!) 56011) | M 231)
Barnbidrag
Bid ragsför- skott
Bostadsbid rag
Totalt före lån
Max. studie- lån
Totalt att disponera
25 760 25 761) 25 760 25 761) 25 760 760 25 760 25 760
15 751) 27 i!!) 15 521) 12 350
129 461) 124 850 149761) 157 251)
32 121) 21 31!) 32 120 25 471)
149 620 1711 261) 156 971) 171 (!!) 166 540 170 260 156 9711 1711 820
&
2 så 5 81 å %
HUSHÅLL D: Gifta/sambor - två barn SOU 1991: 65
Bilaga 5
lnkomst 121) 1!!) makelsambo .. .. m-
16 21!)
Årsinkomst vid förvärvsarbete
121) (!!)
Studiebidrag 17 151) 2I 061) 52 650
Barntillä 83 % 780 47 241)
g 47 241) 65 721)
Nettoinkomst 181) 221) 147 91!) 146 121) 147 91!) 146 121) 191 251)
Barnbidrag
Bostadsbidrag !) 241) 7 031) 7 031)
Totalt före
lån 198 221) 177 141) 171 151) 222 341) 177 141) 171 151) 21!) 251)
Max. studie- lån
Totalt att 191—) disponera
32 121) 21 31!) 32 121) 25 471)
lv h) 1) 217941) 203 271) 219 890 222341) 217940 203 271) 234 721)
Statens Offentliga utredningar 1991
Kronologisk förteckning
Flykting- och irnmigrationspolitiken. A. Finansiell tillsyn. Fi.
Statens roll vid främjande av export. UD. Miljölagstiftningen i framtiden. M. Miljölagstiftningen i framtiden. Bilagedel. Sekretariatets kartläggning och analys. M. Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Ut- värdering av medicinsk metodik. S.
7. Sportslig och ekonomisk utveckling inom trav- och galoppsporten. Fi.
8. Beskattning av kraftföretag. Fi
9. Lokala sjukförsäluingsregister. S. 10. Affärstidema. C. 11. Affärstidema. Bilagedel. C. 12. Ungdom och makt. C. 13. Spelreglerna på arbetsmarknaden. A. 14. Den regionala bil- och körkortsadministrationen. K.
15.1nformationens roll som handlingsunderlag - styrning och ekonomi. S. 16. Gemensamma regler - lagstiftning, klassifikationer och informationsteknologi. S. 17 . Forskning och utveckling - epidemiologi, kvalitets- säkring och Spris utvecklingsprojekt. S. 18.1nformationsstruktur för hälso- och sjukvården - en utvecklingsprocess. S.
19. Storstadens uafiksystem. Överenskommelser om trafik och miljö i Stockholms- Göteborgs- och Malmöregionema. K. 20. Kapitalkostnader inom försvaret. Nya former för finansiell styrning. Fö. 21.Personregistrering inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieområdena, m.m. Ju. 22. Översyn av lagstiftningen om träfiberråvara. I. 23.Ett nytt BFR - Byggforslmingen på 90-talet. Bo. 24. Visst går det an! Del 1, 2 och 3. C. 25.Frikommunförsöket. Erfarenheter av försöken med en friare nämndorganisation. C. 26. Kommunala entreprenader. Vad är möjligt? En analys av rättsläget och det statliga regelverkets roll. C. 27. Kapitalavkastningen i bytesbalansen. Tre expertrapporter. Fi. 28.Konkurrensen i Sverige - en kartläggning av konkur- rensförhållandena i 61 branscher. Del 1 och 2. C. 29. Periodiska hälsoundersökningar i vissa statliga, kommunala och landstingskommunala anställningar. C. 30. Särskolan -en primärkommunal skola. U. 31. Statens arkivdepåer. En utvecklingsplan till år 2000. U. 32. Naturvårdsverkets uppgifter och organisation. M.
9:51”?!—
9
33. Branden på Sally Albatross. Den 9-12 januari 1990. Fö. 34. HIV-smittade - ersättning för ideell skada. III. 35. Några frågor i anslutning till en arbetsgivarperiod inom sjukpenningförsäkringen. S. 36. Ny kunskap och förnyelse. C. 37. Räkna med miljön! Förslag till natur- och miljöräkenskaper. Fi. 38.Räkna med miljön! Förslag till natur- och miljöräkenskaper. Bilagedel. Fi. 39. Säkrare förare. K. 40. Marknadsanpassade service- och stabsfunktioner - ny organisation av stödet till myndigheter och rege- ringskansli. C. 41. Marknadsanpassade service- och stabsfunktioner - ny organisation av stödet till myndigheter och rege- ringskansli. Bilagedel. C. 42. Abonerade foster, m.m. S. 43. Den framtida länsbostadsnämnden. Bo. 44. Examination som kvalitetskontroll i högskolan. U. 45.Påföljdsfrågor. Frigivning från anstalt, m.m. Ju. 46. Handikapp, Välfärd, Rättvisa. S. 47. På väg - exempel på förändringsarbeten inom verksamheter för psykiskt störda. S. 48. Bistånd genom internationella organisationer. UD. 49. Bistånd genom internationella organisationer. ' Annex 1. Det multilaterala biståndets organisationer. UD. 50. Bistånd genom internationella organisationer. Annex 2. Sverige och u-länderna i FN - en återblick. UD. 51. Bistånd genom internationella organisationer. Annex 3. Särstudicr. UD. 52. Alkoholbeskattningen. Fi. 53.Forskning och teknik för flyget. Fo.
54. Skola - skolbarnsomsorg - en helhet. U.
55. Sveriges nationalrapport till FNs konferens om miljö och utveckling - UNCED 1992. M.
56. Kompetensutveckling — en utmaning. A. 57. Arbetslöshetsförsälo'ingen — finansierings- systemet. A.
58. Ett nytt turistråd. I. 59. Konkurrens för ökad välfärd. Del 1. Konkurrens för ökad välfärd. Dc12. Konkurrens för ökad välfärd. Bilagor. C. 60. Olika men ändå lika. Om invandrarungdomar i det mångkulturella Sverige. C.
61. Statens bostadskreditnämnd - organisation och dimensionering. Bo.
62. Vissa särskilda frågor beträffande integrations- skyddet på ADB-området. Ju.
Statens offentliga utredningar 1991
Kronologisk förteckning
63. Tillsynen över hälso- och sjukvården. S. 64. Att förvalta kulturmiljöer. U. 65. Ett samordnat vuxenstudiestöd. U.
Statens offentliga utredningar 1991
Systematisk förteckning
J ustitiedepartementet
Personregisu'ering inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieområdena, m.m. [21] HIV-smittade - ersättning för ideell skada. [34] Påföljdsfrågor. Frigivning från anstalt, m.m. [45] Vissa särskilda frågor beträffande integrationsskyddet på ADB -området. [62]
Utrikesdepartementet
Statens roll vid främjande av export. [3] Bistånd genom internationella organisationer. [48] Bistånd genom internationella organisationer. Annex 1. Det multilaterala biståndets organisationer. [49] Bistånd genom internationella organisationer. Annex 2. Sverige och u-länderna i FN - en återblick. [50] Bistånd genom internationella organisationer. Annex 3. Särstudier. [5 1]
Försvarsdepartementet
Kapitalkostnader inom försvaret. Nya former för finansiell styrning. [20] Branden på Sally Albatross. Den 9-12 januari 1990. [33] Forskning och teknik för flyget. [53]
Socialdepartementet
Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Ut-värde- ring av medicinsk metodik. [6] Lokala sjukförsäkringsregister [9]
Informationens roll som handlingsunderlag - styrning och ekonomi. [15]. Gemensamma regler - lagstiftning, klassifikationer och informationsteknologi. [16]. Forskning och utveckling - epidemiologi, kvalitetssä- kring och Spris utvecklingsprojekt. [17]. Informationsstruktur för hälso- och sjukvården - en utvecklingsprocess. [18].
Några frågor i anslutning till en arbetsgivarperiod inom sjukpenningförsäkringen. [35] Abonerade foster, m.m. [42] Handikapp, Välfärd, Rättvisa. [46] På väg - exempel på förändringsarbeten inom verksamheter för psykiskt störda. [47] Tillsynen över hälso- och sjukvården. [63]
Kommunikationsdepartementet
Den regionala bil- och körkortsadministrationen. [14] Storstadens trafiksystem. Överenskommelser om trafik och miljö i Stockholms- Göteborgs- och Malmö regionerna. [19] Säkrare förare [39]
Finansdepartementet
Finansiell tillsyn. [2] Sportng och ekonomisk utveckling inom trav- och galoppsporten. [7] Beskattning av kraftföretag. [8] Kapitalavkastningen i bytesbalansen. Tre expertrapporter. [27] Räkna med miljön! Förslag till natur— och miljö- räkenskaper. [37] Räkna med miljön! Förslag till natur- och miljö- räkenskaper. Bilagedel. [38] Alkoholbeskattningen. [52]
Utbildningsdepartementet
Särskolan -en primärkommunal skola. [30] Statens arkivdepåer. En utvecklingsplan till år 2000. [31] Examination som kvalitetskontrolli högskolan. [44] Skola - skolbarnsomsorg - en helhet. [54] Att förvalta kulturmiljöer. [64] Ett samordnat vuxenstudiestöd. [65]
Arbetsmarknadsdepartementet Flykting- och immigrationspolitiken. [1] Spelreglerna på arbetsmarknaden. [13] Kompetensutveckling — en utmaning. [56] Arbetslöshetsförsäkringen — finansierings- systemet. [57]
Bostadsdepartemntet
Ett nytt BFR - Byggforskningen på 90-talet. [23] Den framtida länsbostadsnämnden. [43] Statens bostadskreditnämnd - organisation och dimensionering. [61]
Industridepartementet
Översyn av lagstiftningen om träfiberråvara. [22] Ett nytt turistråd. [58]
Statens offentliga utredningar 1991
Systematisk förteckning
Civildepartementet
Affärstidema. [10] Affärstidema. Bilagedel. [ll] Ungdom och makt.[12]
Visst går det an! Del 1. 2 och 3. [24] Frikommunförsöket. Erfarenheter av försöken med en friare närnndorganisation. [25] Kommunala entreprenader. Vad är möjligt? En analys av rättsläget och det statliga regelverkets roll. [26] Konkurrensen i Sverige - en kartläggning av konkur- rensförhållandena i 61 branscher. Del 1 och 2. [28] Periodiska hälsoundersökningar i vissa statliga, kom- munala och landstingskommunala anställningar. [29] Ny kunskap och förnyelse. [36] Marknadsanpassade service- och stabsfunktioner - ny organisation av stödet till myndigheter och rege- ringskansli. [40] Marknadsanpassade service- och stabsfunktioner - ny organisation av stödet till myndigheter och rege- ringskansli. Bilagedel. [41] Konkurrens för ökad välfärd. Del 1. Konkurrens för ökad välfärd. Del 2. Konkurrens för ökad välfärd. Bilagor. [59] Olika men ändå lika. Om invandrarungdomar i det mångkulturella Sverige. [60]
Mil jödepartementet
Miljölagstiftningen i framtiden. [4] Miljölagstiftningen i framtiden. Bilagedel. Sekretariatets kartläggning och analys. [5] Naturvårdsverkets uppgifter och organisation. [32] Sveriges nationalrapport till FNs konferens om miljö och utveckling - UNCED 1992. [55]
.:.ÅJJ- .';-.- .
I.:Iqh'. .-.| || * .. . |-... .i [.
| '- .
ALLMÄNNA FÖRLAGET