SOU 1993:4

Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m.fl. : delbetänkande

1 Utredningsuppdraget

Socialutskottet framförde i sitt betänkande 1988/89:SoU15 i fråga om rehabilite— ring av tortyroffer en begäran om att regeringen borde överväga hur staten kunde stödja en uppbyggnad av stödverksamheter i landstingens och frivilligorganisatio- nernas regi för flyktingar och invandrare med svåra fysiska och psykiska men samt att riksdagen borde ge regeringen detta tillkänna. Riksdagen biföll utskottets begäran (rskr 213). Genom beslut den 15 februari 1990 överlämnade regeringen riksdagsskrivelsen i denna del till Psykiatriutredningen (se bilaga 1).

Av Psykiatriutredningens ursprungliga direktiv (dir. 1989:22) framgick att even- tuella behov av speciella psykiatriska insatser till invandrare och flyktingar skulle uppmärksammas. I samband med att Psykiatriutredningen ombildades till en parlamentarisk kommitté utfärdades tilläggsdirektiv som innebar en avgränsning av utredningens ursprungliga uppdrag. I dessa tilläggsdirektiv nämndes inget om nämnda uppdrag.

Psykiatriutredningen anförde i en skrivelse till Socialdepartementet den 2 mars 1992 att regeringen i sina tilläggsdirektiv (dir. 1990:71) till utredningen inte hade tagit upp det nämnda området. Utredningen meddelade att den uppfattade att det därför inte låg inom ramen för dess dåvarande uppdrag.

Regeringen meddelade dock i ett beslut den 9 april 1992 att direktiven till Psy— kiatriutredningen omfattar även uppdraget att överväga hur staten kan stödja en uppbyggnad av stödverksamheter i landstingens eller frivilligorganisationernas regi för flyktingar och invandrare med svåra psykiska och fysiska men.

Psykiatriutredningen har valt att avrapportera detta uppdrag i ett särskilt delbe- tänkande efter det att utredningen avgett sitt huvudbetänkande om service, stöd och vård för psykiskt störda (SOU 1992:73). Uppdraget har en annan karaktär och omfattar en helt annan målgrupp än vad som i övrigt gällt Psykiatriutred- ningens arbete. Det är också viktigt att notera att uppdraget har gällt att överväga hur staten kan stöda en uppbyggnad av stödverksamheter för flyktingar och invandrare med svåra psykiska och fysiska men. Något mandat att behandla hur landstingen eller kommunerna bör handha eller organisera olika verksamheter till tortyrskadade har således inte förelegat.

• Sida 14
•  Original

. _ ” _ _ , .? ..m, ' . ...-»...»»»'.».»'.'i. »» "'%"»»:'.'."f.»'»' ' "" "" "Lä'iwfq%:;!'-"11WWQF"3311 """-',," ,, gar-bwaagmrbaa ""-. ,, ,,

'i' ".,. ,||' .:" ' ":"1'."»',",-.n..... , . '.» -..»». . ».',4 ...: .,"é' . _ ,. . _ _ ,- » n." __. :" .'|. ' J .... "' -'-l .' ' . . -.- "å,!- .f- |»-| *. ._ .,»,,7"j',,".___.___ ÖEI'JFH'Q ,, .u _ _ _| _ , _ ,

. .| i,, _, "L'.""'”r"""l __ ,L_ ,.._ , 1'1'.|,..,5_,' _ . ". __ fr..-f” IQ.».P ' ""i-'” lap-';';: ___lu'vi ._f, ..,_ .' . . ,'lf .,.», fi:, '..",,..- ,. -

_- J.,, ||'. _ _

"p.-ä'.» »» , , ...-,, . , "' "' .l'r ..äj'l ' || '» ,,,, -| | ,;1 -_ ”+., ,'l _. ?. . . . ___.

._ ""i'|;.,,'.r'| .. . . ' "I" ”"E"-"|" ", -". ""|,',__ * - | "' t'! "' '-. 'i'-, .- .'_,»: F |» I'- rl F| »" .,_ ,

: _' ' Q' '». ' '..1 Li.??? ""E"?" "31151" *c',"l'|dr»| ,...»: .. .a '#'-"" ' ':.lj'h». » '

när; anamma, __ ' ålänuwmålå ulaf . - '."'.'|."""- Elit: hr:-,pw'rwam'u .' "»»

_, ul,.f, .,,'_.'. -1TLI_1,'.;_ '._'|'_..,,

. ':' ' "»jjhf'fl't'” 'tis-»"iwm imå'riiuömh' Jm ' - ;-_""» ts,.QIMrgF "u'Ell'l'lF1,'_|_-IL_.|1'I "d'-|'. ::. , ' .,I'lj' ' _ I'M flI'IH'” ""E' 'j'L—IME'Hmllå. " "Hi.-3,3 , 397313.” skitigt-ji" dåd. '.!—| ' W.,” 'na-' ',»-| Earl-Wim». mammi-m _» ,, ..,-, _ ,» .--»..,um

gå,, am' ' .»,uazx' ' ' Jag)! ':,E'äisi'tån. ,. .

mhfW'llf' -'-" ,'"i Iad»,»»»1'»»,»'»»f»»»ril ' ' , '_,.. .'—.,'___.= if ' ' H ;» !

2 Bakgrund

Invandringen till Sverige under 1960- och början av l970-talen utgjordes till dominerande del av arbetskrafts— och anhöriginvandring. Sverige bedrev tidvis en aktiv rekrytering i vissa länder. De personer som kom till Sverige var oftast i arbetsför ålder, många med utbildning i stort sett motsvarande den svenska och med en kulturell bakgrund som inte var alltför olik svenska förhållanden.

Men redan under 1970-talet kom grupper till Sverige som inte primärt var ar- betskraftsinvandrare utan politiska flyktingar, som i sina hemländer varit utsatta för svår politisk förföljelse bl.a. innefattade fängslande och tortyr.

Den flyktingström som kommit att dominera invandringen sedan 1980—talet har sin bakgrund i flykt från områden med krigstillstånd, politisk instabilitet och ekonomisk misär. Många flyktingar har varit utsatta för tortyr och andra former av förföljelse eller har på annat sätt utsatts för svåra trauma. Det ligger i sakens natur att det är svårt att få en klar bild av omfattningen av dessa skador. I flera undersökningar har det dock bedömts att 10—40 % av flyktingarna i Sverige utsatts för tortyr, beroende på varifrån de kommit och situationen i hemlandet.

Dessa grupper kom från alltmer avlägsna länder och kulturer. Svårigheteri olika avseenden uppstod ibland i mötet mellan dessa kulturer och förhållandena i Sverige. Inställningen till invandrare och flyktingar som länge varit huvudsakli— gen positiv har under senare år i någon mån förändrats och en mer avvaktande och avvisande attityd har kunnat förmärkas i den allmänna debatten och även på den politiska arenan.

På 1990-talet har Sverige upplevt en våg av asylsökande av tidigare inte anade mått. Den svenska invandrarpolitikens honnörsord jämlikhet, valfrihet och sam— verkan sätts nu på hårda prov.

Det är inte denna utrednings uppdrag att ifrågasätta eller ens diskutera svensk invandrings— och flyktingpolitik. Att belysa vissa konsekvenser därav när det gäller tortyrskadade flyktingar faller dock inom ramen för uppdraget.

Sverige har åtagit sig att ta emot flyktingar. De som beviljas asyl, många gånger efter en mycket lång väntetid, har samma rätt som alla andra i landet att få hjälp med sina fysiska och psykiska problem.

• Sida 16
•  Original

Socialutskottet erinrade i sitt betänkande 1985/86:SoU15 om hälso— och sjuk- vårdslagens bestämmelser om vård på lika villkor för alla invånare i Sverige oberoende av språk, kultur och religion och att sjukvårdshuvudmännen har ett ansvar för vården i de landstingskommuner där flyktingar vistas.

Socialutskottet återkom i sitt betänkande 1986/87:SoU27 till frågan om krigs- skadade och torterade flyktingar och gav därvid uttryck för samma principiella inställning som tidigare, men var inte heller då berett att förorda någon riks- dagens åtgärd i frågan. Regeringen och Invandrarverket förutsattes följa utveck- lingen och ta erforderliga initiativ.

I socialutskottets betänkande 1987/88:SoU22 (s. 21—23) behandlades motioner om ett särskilt centrum för rehabilitering av tortyroffer. Utskottet erinrade om sina tidigare bedömningar om sjukvårdshuvudmännens ansvar för den vård som krävdes, men framhöll även vikten av att erforderlig kompetens och tillräckliga resurser tillgodoses för dessa speciella behov, och att vården skall vara tillgänglig där flyktingarna vistas.

Socialutskottet återkom till frågan i sitt betänkande 1988/89:SoU15 . Utskottet ansåg det rimligt att staten övergångsvis bidrar till uppbyggnaden av särskilda stödverksamheter för flyktingar och invandrare med svåra fysiska och psykiska men. Utskottet ansåg därför nu att regeringen bör överväga hur staten kan stödja en uppbyggnad av sådana verksamheter i landstingens eller frivilligorganisationer- nas regi. Riksdagen biföll utskottets hemställan och regeringen överlämnade sedermera frågan till Psykiatriutredningen.

• Sida 17
•  Original

3 Internationella åtaganden

FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna från år 1948 innefattar ett avstånd— stagande till tortyr (se bilaga 3).

Tortyr kan definieras som ett systematiskt fysiskt och psykiskt våld mot perso- ner, som är fängslade eller på annat sätt frihetsberövade. Tortyren syftar till att bryta ned personligheten och identiteten hos offret och skaffa fram information, men är också ett medel att utöva politiskt förtryck.

Tortyr har alltid följt mänsklighetens historia dock i olika grad. Upplysningstiden förmedlade en ny, mer humanistisk syn än tidigare epoker och som ett uttryck för denna minskade tortyren avsevärt under 1800-talet.

Andra världskrigets dittills inte skådade excesser i tortyr och förintelse var grunden till det tydliga avståndstagandet mot tortyr i FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna år 1948. Det har dock funnits behov av att göra förtyd- liganden och få klarlägganden av deklarationen och att uppmana medlemsländer att aktivt verka för att tortyr bekämpas.

I den internationella rätten finns ett oinskränkt förbud mot tortyr. I en översikt över 136 länders grundlagar befanns 112 länder ha ett grundlagsfast förbud mot tortyr. Detta kan ställas mot den verklighet som råder, nämligen att tortyr före- kommer i ca 90 av FN:s drygt 170 medlemsstater.

År 1984 antog FN en särskild konvention mot tortyr där begreppet tortyr definie— rades på följande sätt:

I denna konvention avses med begreppet tortyr varje handling genom vilken allvarlig smärta eller svårt lidande, fysiskt eller psykiskt medvetet tillfogas någon antingen för sådana syften, som att erhålla information eller en be- kännelse av honom eller en tredje person, att straffa honom för en gärning, som han eller en tredje person har begått eller misstänkts ha begått eller att hota eller tvinga honom eller en tredje person eller också av något skäl, som har sin grund i någon form av diskriminering, under förutsättning att smärtan eller lidandet åsamkas av eller på anstiftan av eller med offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar såsom företrädare för det allmänna.

• Sida 18
•  Original

Tortyr innefattar inte smärta eller lidande som uppkommer enbart genom eller är förknippad med lagliga sanktioner (se bilaga 4).

Världshälsoorganisationen (WHO) har är 1984 också antagit en konvention mot tortyr. Den berör tortyr i samband med hälsoeffekter av s.k. organiserat våld. Tortyr innebär enligt WHO ett latent hot mot människor i många länder och kan ses som ett världshälsoproblem (se ngr 1).

Figur 1

Hälsoeffekter av organiserat våld (Health Hazards of Organized Violence, WHO)

Organiserat våld innefattar:

Krig Terroraktioner Gisslantagan Tortyr

Andra faktorer som tvingar människor i landsflykt

Flera "professionella intresseorganisationer har antagit deklarationer mot tortyr, t.ex. World Medical Association (WMA) i Tokyodeklarationen av år 1975. År 1989 i Madrid fastställde WMA att ingen hälso- och sjukvårdspersonal får med- verka vid tortyr. Andra professionella organisationer har gjort liknande deklara- tioner. Det har dock under 1980-talet allt oftare framkommit att sjukvårdskunniga medverkat vid tortyr. Tortyrmetoderna har blivit alltmer avancerade och förutsät— ter ofta assistans av sjukvårdskunniga personer. I detta sammanhang har också uppmärksammats att sjukvårdspersonal löper risk att förlora sina arbeten, att själva bli utsatta för tortyr eller tvingas fly om de vägrar medverka.

Det finns en kritik mot att FN-deklarationen inte tar avstånd från kroppsbestraff- ningar, stympningar och dödsstraff som straffpåföljderi lagstiftningen. Medicinsk personal medverkar vid sådana påföljder ofta i bedömningar av om den dömde kan tänkas klara kroppsbestraffningen, utför eller åtgärdar stympningar eller ger dödande injektioner vid dödsstraff. Många organisationer arbetar för att förhindra detta, däribland Amnesty International.

• Sida 19
•  Original

År 1950 tillkom Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättig- heterna och de grundläggande friheterna. I den fastslogs att ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling (se bilaga 5).

Vidare har en europeisk konvention om förebyggande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning antagits. Konventionen trädde i kraft den 1 februari 1989 och har ratificerats av bl.a. Sverige. Syftet med denna konvention är att skapa ett system av preventiv karaktär utan judiciella funktio- ner, som bl.a. innebär att undersökningar görs av hur frihetsberövade personer behandlas (se bilaga 6).

I FN:s konvention mot tortyr från år 1984 slås fast att varje land har skyldighet att hjälpa människor som varit utsatta för tortyr. Vidare skall inte bara sjukvårds- personal utan alla i offentlig tjänst som i sitt arbete kan komma i kontakt med människor som varit utsatta för tortyr ges kunskaper om hur man kan hjälpa tortyroffer. Dessutom slås i konventionen fast att landet på begäran är skyldig att lagföra torterare och krigsförbrytare eller utlämna dem till sina hemländer (se vidare bilaga 3).

Figur 2

FN:s konvention mot tortyr

Skydda människor som utsatts för tortyr Rehabilitera människor som utsatts för tortyr Vidta rättsliga åtgärder mot torterare Undervisa tjänstemän

6 Tortyrens konsekvenser

Fysiska följdverkningar i anslutning till tortyren är ofta smärtor beroende på sår, stora blödningar, blåmärken, avryckta naglar, utslagna tänder, frakturer, blöd— ningar från underlivet. I fängelset ges liten eller ingen vård av fångarnas skador, utan oftast endast behandling för att kunna fortsätta tortyren.

Skador defektläker, ofta med kronisk smärta och nedsatt funktionsförmåga som följd. Vid en undersökning vid Rehabiliteringscentret för tortyroffer i Köpenhamn befanns att drygt en tredjedel av patienterna uppgav att de led av huvudvärk, mag—tarmbesvär. En femtedel hade ledsmärtor och symtom från hjärta, lungor och gångsvårigheter. Andra smärtor, yrsel, synsvårigheter och nedsatt hörsel är också vanligt.

En undersökning vid Röda korsets center för torterade flyktingar i Stockholm visade att 60 av de 69, som först sökte vård där, i intagningssamtalen uppgav såväl psykiska som fysiska besvär. Bland de fysiska besvären var smärtor mest förekommande, framför allt i form av smärtor från rörelseorganen och huvudvärk (se figur 3).

• Sida 32
•  Original

Figur 3

Symtom nämnda av 69 torterade individer vid intagningsintervj ner vid Röda korsets center för torterade flyktingar i Stockholm

Fysiska symtom Psykologiska symtom

(N = 65) (N = 64)

Smärta och spänning 80 % Depression 41 % i rörelseapparaten Koncentrationssvårigheter 33 % Huvudvärk 23 % Mardrömmar 33 % Smärta från andra 28 % Sömnsvårigheter 31 % organ Ångest 28 % Aggressionsstörningar 22 % Minnesförlust 20 % Paranoida symtom 14 % Ökad irritation 9 %

Olika medicinska behandlingsmetoder kan lindra smärtan och öka funktions— förmågan. Många av tortyroffren upplever just de kroppsliga symtomen som mest oroande och söker ofta läkare för de fysiska besvären.

Medicinska undersökningar visar dock att smärtorna och besvären ofta är av psykosomatisk natur. Det är därför viktigt att förstå sammanhangen och att undersöka patienten noggrant genom att även göra en psykiatrisk och psykologisk utredning.

Stickande smärta i hjärttrakten och hjärtklappning kan upplevas som mycket plågsam men vid undersökning finner man inte några fysiska fel. Ofta beskrivs symtomen som somatiserad ångest.

Besvär från tarmkanalen som magkatarr, halsbränna, dåligt fungerande tarm är också vanliga symtom.

Huvudvärk hör vanligtvis till symtombilden. Ofta är huvudvärken "multifaktori— ell" och ett komplext orsakssammanhang finns. Ett observandum är tandskador och dåligt fungerande bett efter slag mot käkarna och skador på tänderna. De- pression och psykologisk stress bidrar också till huvudvärksbesvären, Denna huvudvärk lindras inte särskilt mycket av värktabletter.

• Sida 33
•  Original

Sexuella funktionsstömingar' är vanliga. Oron för nedsatt sexuell funktion, min- skad lust (libido), rädsla för sterilitet, ochi händelse av graviditet ångest för att få skadade eller handikappade barn Det är viktigt att förstå att symtombilden" ar komplex och att de psykologiska problemen efter tortyr och speciellt de sexuella övergreppen är oerhört svåra att hantera.

Psykiska följdverkningar är de vanligaste och mest handikappande; ett eget "inre" lidande som påverkar relationerna till omgivningen. Upplevelserna vid tortyren är inte den enda orsaken till dessa besvär. De är en viktig del av en rad faktorer som påverkar individen — exiltillvaro, förluster av hem, anhöriga och vänner, krigsupplevelser m.m. Det är alltså en rad traumatiseringar som bidrar till den komplexa bilden.

De som utsatts för tortyr är alla sorters människor. Många tortyroffer har dock före tortyren varit starka människor - ledarnaturer och eldsjälar - som fanns till hands och kunde hjälpa andra och hade reserver av egen styrka. Nu upplever de sig kroniskt trötta, deprimerade och lättirriterade. De känner inte igen sig själva, vilket också skapar ångest hos dem.

Sociala konsekvenser av tortyr

Tortyren bryter ned personligheten på flera olika sätt och den därpå ofta följande exilen bidrar ytterligare till att kontinuiteten i personens liv bryts. Förändring är alltid en förlust av det förutsägbara. Människan har behov av att ha ett visst mått av förutsägbarhet i sitt liv. Vanor, traditioner, rutiner är exempel på detta. Försvinner allt sådant och bara okända och därmed hotande situationer kvarstår utsätts naturligtvis individen för stora påfrestningar. Den som varit utsatt för tortyr är dessutom mer sårbar än andra för olika livspåfrestningar. Separationer, dödsfall, förlust av socialt nätverk och status, arbete, hem osv. gör människan socialt utarmad i exilen. Till en början kan det vara en lättnad att känna trygg— heten i det nya landet men ofta byts den i om för utvisning, "över"-reaktioner på fientliga handlingar som riktas mot individen. Detta är påfrestningar som lätt kan bli ohanterliga för den som är tortyrskadad.

Vidare kan svårigheter att hantera aggressioner uppkomma. Dessa svårigheter visar sig såväl i form av rädsla för aggressivitet med t.ex. åtföljande oklar gräns- sättning gentemot barnen, som i form av dålig aggressiv impulskontroll, vilket kan resultera i hustrumisshandel och barnmisshandel samt en genrellt ökad risk för våldsbrott. Somliga hamnar i kriminalitet och drogmissbruk. Sexuella stör- ningar och relationsstörningar med aggressiva eller aggressionshämmade inslag är också oerhört vanliga.

• Sida 34
•  Original

1. Overdrivna reaktioner på yttre stimuli

2. Sömnstörningar

3. Skuldkänslor

4. Minnesstörningar

5. Undvika aktiviteter som påminner om traumat

6. Symtomen förstärks vid aktiviteter som påminner om traumat Återupplevandesymtom

Minnesbilder av de olika traumatiserande händelserna tränger upp i medvetandet vid olika yttre stimuli. Även i plötsligt påkommande minnesbilder och i drömmar kan olika sekvenser spelas upp. De känslor som förknippas med traumat dyker upp, dvs. känslor av hjälplöshet, övergivenhet, dödsångest, aggressivitet, van- makt m.m. Minnen och känslor kan också aktiveras av associationer till traumat som ofta ter sig helt obegripliga för omgivningen.

Avtrubbat engagemang

Avtrubbat engagemang i yttervärlden, minskat intresse för tidigare viktiga saker och främlingsskap för andra ses ofta som förändringar i personligheten, känsloli—

• Sida 37
•  Original

vet och de intellektuella funktionerna. Isolering blir en naturlig följd av att man undviker situationer som kan påminna om den försämrade psykiska förmågan. Detta leder ofta in i en ond cirkel med minskade mänskliga kontakter och und- vikande av nära relationer, som leder till en förstärkt upplevelse av utanförskap.

Inlärnings- och koncentrationssvårigheter är påtagliga. Att t.ex. lära in ett nytt språk kan te sig oöverstigligt och att fungera på en arbetsplats upplevas som ogenomförbart. Tyvärr talar den höga frekvensen av förtidspensioneringar bland tortyrskadade för att det bland dem finns stora rehabiliteringsbehov som inte är tillgodosedda.

Upplevelsen av förändrad och försämrad förmåga att fungera intellektuellt be— sannar torteramas utsagor under tortyren, dvs. att man aldrig mer kommer att fungera normalt. Detta är en självuppfyllande profetia som kan leda allt djupare in i depression, psykisk sjukdom och även till självmord.

Andra förknippade symtom

En överdriven reaktion på yttre stimuli och en rastlös spänd vakenhet som tröttar individen är andra vanliga symtom. Detta i kombination med störd sömn på grund av insomningssvårigheter, mardrömmar, problem med att somna om, leder till en anspänning som gör att " stressen " fortsätter även om den primära traumati— seringen har upphört. Symtomen förstärks vid aktiviteter som påminner om traumat.

Dessa symtomkomplex anses vara sammankopplade på ett för PTSD karakteris- tiskt sätt. Det föreligger speciella störningar i sömn—drömcykeln med ökad REM— latens, minskad REM—sömn och minskad delta-sömn. Balansen mellan de olika stresshormonerna (noradrenalin och cortisol) är ofta rubbad.

PTSD tillståndet förefaller ha en unik patofysiologisk profil vilket har ansetts motivera klassifikationen som en avgränsad sjukdomsentitet. Därför förklaras vissa av följdverkningarna av tortyr som ett sjukdomstillstånd.

PTSD-patienterna har en förhöjd sympaticus—aktivitet, vilket betyder en ständig stress på grund av obalans i det vegitativa nervsystemet.

Konstanta skuldkänslor, minnesstörningar och undvikande av aktiviteter som påminner om traumat är effekter av tortyren som också påtagligt försämrar den enskildes livskvalitet.

Andra långtidseffekter av PTSD är ökad förtids- och sjukpensionering och en överdödlighet som inte förklaras enbart av fysiska skador. Det förefaller som om PTSD ofta ger upphov till ett för tidigt åldrande.

• Sida 38
•  Original

Individer, som lider av ett traumatiskt stressyndrom, har en ökad sårbarhet som gör att fysiska och psykiska symtom som har sitt ursprung i tortyrtraumat kan aktiveras av påfrestningar långt senare i livet. T.ex. kan försämrad syn och hörsel vid hög ålder vara en sådan påfrestning att psykiska symtom t.ex. paranoi— da vanföreställningar dyker upp. Traumat förorsakar således en ökad sårbarhet. Symtomdebuten kan dock komma långt efter ursprungstraumat och ofta vid en - s.k. retraumatisering.

• Sida 39
•  Original

10 Nuvarande regelverk

Flyktingar/invandrare som kyrkobokförts i Sverige har rätt till samma hälso- och sjukvård som befolkningen i övrigt. Kostnaderna betalas på samma sätt som för befolkningen i övrigt genom sjukvårdshuvudmannen och försäkringskassan.

För asylsökande och andra utlänningar som saknar uppehållstillstånd gäller andra regler. Enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för mottagande av flyktingar och vissa andra utlänningar ersätter Statens invandrarverk sjukvårdshu- vudmännen för vissa sjukvårdskostnader, nämligen akut sjuk- och tandvård, förlossningsvård samt vård vid abort.

Akutvård tolkas i överensstämmelse med den definition som anges i 4 % hälso- och sjukvårdslagen. I Socialstyrelsens allmänna råd (1988c8) ges närmare väg- ledning vid tolkning av akutbegreppet. Det poängteras bl.a. att "psykiska symtom och störningar som ångest och depressioner kräver akuta åtgärder".

I figur 6 beskrivs ett asylärendes gång.

• Sida 60
•  Original

Figur 6

11 Probleminventering

I följande probleminventering redovisas problem av i första hand strukturell karaktär, därefter problem som individer och grupper upplever i mötet med samhället och dess organ. Det bör emellertid betonas att problemen på de bägge nivåerna griper in i varandra — de strukturella problemen påverkar indirekt in- divider och grupper och problem på olika nivåer kan förstärka varandra, liksom givetvis problem på samma nivå.

Ovisshet och oförutsägbarhet i människans situation bidrar starkt till oro och ångest. Detta leder ofta till psykiska och fysiska symtom.

Eftersom asylsökande inte har rätt till vård enligt hälso— och sjukvårdslagen (HSL) utan endast till akut vård blir vården ryckig och utan kontinuitet. Den ges heller inte alltid inom de ramar som sjukvårdshuvudmännen har satt upp. Den präglas många gånger av mer eller mindre tillfälliga lösningar av ad hoc-karaktär och inte av planering och optimering av insatser och resurser. Vården av asylsök- ande riskerar därmed att bli dyr och dålig. Givetvis ges på många håll en bra vård till asylsökande, men det är ett problem att de inte omfattas av HSL.

Staten köper vård av sjukvårdshuvudmännen eller andra vårdgivare. Kvalitets— säkring , uppföljning och utvärdering av denna vård tycks sällan genomföras. Ingen känner ett ansvar för att så sker och dessa frågor hamnar mellan flera stolar.

Ett annat förhållande som påverkar kvaliteten i vården är att de asylsökande i princip skall vistas på någon av de många förläggningarna runt om i landet. Detta kan i sig ha fördelar men i det perspektiv som nu anläggs är nackdelarna uppen- bara. Små orter ute i landet med relativt stora flyktingförläggningar har inte tillgång till den expertis och kompetens som behövs för att hantera de asylsökan- des problem av tortyrskador och andra traumatiseringar.

Problemet accentueras av att många asylsökande kommer från områden där familjebegreppet inte är lika snävt som i Sverige utan omfattar en mycket vidare krets människor (s.k. "extended families"). I perspektiv av psykosocial integra- tion är det en fördel att tillhöra en grupp, att få stöd av den och även i gruppen få en form av bearbetning av sina traumatiska upplevelser. Det personliga nätver- ket i familj och vänkrets är av avgörande betydelse för en god prognos när det

• Sida 62
•  Original

gäller att lindra verkningarna av tortyrskador.

Dessvärre är många flyktingar ensamma och de har ofta ett flertal påtvingade separationer bakom sig. Att asylsökande skall vistas i förläggning kan för denna grupp vara direkt skadlig.

De psykiska problem som uppstår kan i obehandlade och odiagnostiserade fall leda till risk för självmord. Detta gäller särskilt individer med ett glest socialt nätverk.

Den kunskap som finns i dag om skador från tortyr och andra traumatiska hän- delser visar entydigt på att tidig upptäckt och behandling förbättrar prognosen avsevärt för en bra rehabilitering och förmåga till anpassning och integration. Risken är att kombinationen av passiv orolig lång väntan, obearbetade problem och omflyttningar mellan olika förläggningar (sluss, flyktingförläggning, kom- munplacering) tenderar att förstärka problemen och göra dem mer manifesta. Att vårdgivaren upptäcker traumat tidigt säger dock inget om patientens beredskap att hantera den. Patienten är oftast beredd att arbeta med traumat, men det kan ibland ta år innan detta blir aktuellt för patienten och patienten orkar ta itu med sina problem.

Sverige har genom ratificeringen av FN—konventionen mot tortyr år 1984 åtagit sig att stödja och hjälpa de flyktingar som kommit till Sverige och som varit utsatta för tortyr. Vidare skall Sverige enligt sina åtaganden svara för att adekvat utbildning vad gäller att ta hand om de torterade ordnas och att torterare ställs inför rätta. Man kan tyvärr konstatera att detta inte görs i dag.

Ovisshet och oförutsägbarhet i människans situation bidrar, som tidigare sagts, starkt till oro och ångest, ofta med psykiska och fysiska symtom som följd. För den som kommer som invandrare eller flykting med erfarenheter av tortyr och andra övergrepp och möts av oförståelse för vad som hänt honom, blir situatio- nen svår. Det handlar mer om okunskap från omgivningens sida än om ovilja att förstå.

Undervisning om tortyr och andra trauma, organiserat våld och dess konsekven- ser sker i dag bl.a. genom många av de tidigare nämnda verksamheterna, men inte i tillräcklig omfattning. Bl.a. saknas utbildning i strukturerad form på grund- utbildningsnivå och i fortbildning inom hälso— och sjukvården. Där utbildning förekommer är den endast sporadisk. Att det saknas kunskaper generellt i hälso- och sjukvården och erfarenhet av människor med tortyrskador medför påtagliga konsekvenser inom sjukvården. Det leder till stora kunskapsluckor hos den personal som i sitt arbete möter patienter med traumatiska upplevelser. Det ligger i sakens natur att patienter med sådan bakgrund somatiserar sin ångest och företer symtom som inte direkt kan härledas till det som orsakat dem. På grund av bristen på kunskap och erfarenhet tolkar sjukvårdspersonalen symtomen som

• Sida 63
•  Original

kroppsliga sjukdomar och ägnar mycket tid, kraft och kostnad åt utredning av dessa somatiska symtom. Det skapar besvikelse hos patienten som inte känner sig hjälpt och heller inte får någon lindring för sina problem och symtom.

Somatiseringen leder ofta till en ökad medikalisering och konsumtion av lugnan- de och ångestdämpande mediciner. Det har också framkommit att många i flyk- tingförläggningar och slussar i alltför stor utsträckning förskrivs lugnande medici— ner för sin oro. Detta kan vara direkt skadligt för tortyrskadade och medföra risk för tillkomsten av en beroendeproblematik som snarare kan leda till en förstärk- ning av situationens svårlösta komplexitet för individen än till en lösning av problem. Det är också frustrerande för dem med tortyr och övergrepp i sin personliga livshistoria att inte kunna få hjälp. Det är frustrerande för sjukvårds- personalen att inte uppleva att de kan hjälpa på ett adekvat sätt. Det leder också till onödiga kostnader, ineffektivitet och dåliga resultat. Även detta bör ses i kombination med att asylsökande bara har rätt till akutvård. Denna inskränkning betyder att det även på ett strukturellt plan kan vara svårt att planera insatser för att utveckla kunskaper hos den berörda personalen på ett bra sätt. Insatserna blir mycket interimistiska och av ad hoc-karaktär. Storleken på detta problem är klart underskattat. En indikation på det är landstingets missnöje med de statliga ersätt- ningar som utgår för sjukvård för flyktingar och invandrare. Man menar att ersättningarna inte svarar mot kostnaderna.

De olika somatiska problemen leder ofta till en försämring av individens förmå- ga till anpassning socialt, fysiskt och psykiskt. Det leder till en utslagning som i sin tur leder till förtidspensionering och isolering. Detta är ett problem också för samhället eftersom det ger onödiga kostnader i socialförsäkringen. Försäk- ringskassan och Riksförsäkringsverket har inte utvecklat några strategier för arbetet med rehabiliteringen av tortyrskadade. Det är svårt att skapa samarbets- grupper och samverkansfunktioner och bristen på fungerande rehabiliteringspro- gram är påtaglig.

De problem som kvottlyktingar med tortyrskador har är inte tillräckligt upp— märksammade. Gruppen är relativt liten och får inte det omhändertagande som kan förväntas. De har oftast valts ut just därför att de varit utsatta för övergrepp och tortyr och bör därför omhändertas bättre än vad som i regel sker i dag. Man har inte följt upp vad som har hänt efter ankomsten till Sverige eller om de har fått hjälp med sina specifika problem. Det har inte skett någon som helst utvärde- ring av deras omhändertagande.

En speciellt sårbar grupp är barnen och ungdomarna bland invandrare och flyk- tingar med tortyrskador. De har ofta fått vara med om tragiska och förödande händelser och bär med sig psykiska traumata. Barnen får sällan den hjälp de behöver, även om många behjärtansvärda insatser görs. Kunskapen om hur de bör tas om hand finns men denna kunskap sprids inte på ett strukturerat sätt. Detta är både ett kvantitativt och ett kvalitativt problem.

• Sida 64
•  Original

En speciell situation har de ensamma flyktingbarnen, som också alltid har trau- matiska upplevelser bakom sig och naturligtvis är särskilt utsatta genom att de skiljts från sina föräldrar. Därför är omhändertagandet av de ensamma barnen något som måste uppmärksammas särskilt.

Kunskap genereras ofta genom forskning och utvecklingsarbete. Bristen på forskning och utveckling är i dag stor och det leder till ett dåligt resursutnyttjan- de. Bristen på kunskap och sammanställning av tidigare erfarenheter samt ut- värdering kan leda till att man fortsätter göra fel saker på fel sätt. Bristen på organiserad dokumentation av konsekvenserna av tortyr, trauma och våld medför att man inte kan återföra och värdera om man gör rätt saker. Diskussionen om lämpliga åtgärder blir problematisk när man inte riktigt vet vad som är rätt och fel. Det råder en förvirring och det saknas en generell och samlad utvärdering av olika åtgärder för tortyroffren.

När det gäller information saknas informationshanteringssystem, ett epidemiolo- giskt kunnande som gör att man kan samla erfarenheter, diskutera, jämföra och utvärdera. Det saknas också ett utvecklat systematiserat internationellt samarbete omkring problemen kring torterades situation som är likartade i de flesta väster- ländska länder. Det sker i viss män på enskild nivå av intresserade medarbetare i olika verksamheter men inte övergripande.

Den dåliga samordningen mellan kommun, landsting och stat leder till missnöje och misstro mellan olika myndigheter och verksamheter. Det saknas samordning mellan befintliga behandlingsverksamheter. Det behövs också nätverksarbete och ett gemensamt forum för diskussioner om mål och medel för att kunna hjälpa tortyrskadade.

Ett annat inte uppmärksammat problem är att man vad gäller tortyroffer och andra traumatiserade inte har värderat kostnad mot effektivitet och resultat och kvalitet. Det har dock i tider av ekonomisk ätstramning blivit alltmer aktuellt och det kommer att bli tydligt även vid arbetet med flyktingar och invandrare att kunskapen måste utvecklas för att veta om man gör bra saker på rätt sätt. I tider av försämrad ekonomi blir varje utgiftspost ett problem för den som skall betala. Det leder till ett ifrågasättande av om utgiften är motiverad och rimlig. Ett ökande problem i det här sammanhanget är den attitydförändring och ändrade opinion som snabbt kan leda till en avoghet inför att hjälpa flyktingar och invand- rare.

Tortyrens konsekvenser både för individer, grupper och samhälle har tidigare belysts. De tortyrmetoder som används i dag kräver medicinsk assistens och medverkan på olika sätt. Att medicinsk personal medverkar är olagligt och helt emot de Iäkaretiska reglerna. Att utveckla strategier för hur man skall stödja medicinsk personal att vägra medverka vid tortyr är oerhört angelägna.

• Sida 65
•  Original

Det är också angeläget att uppmärksamma att preventionen mot tortyr dvs. att förhindra att tortyr äger rum inte har utvecklats särskilt mycket. Det har varit svårt att påverka beslutsfattare att medverka till att upprätta strategier för funge- rande preventiva metoder. Det saknas samverkan mellan olika verksamheter för att utveckla preventionen mot tortyr. Tortyr sker i länder som saknar demokra- tiskt styrelseskick. Också på det internationella planet saknas en övergripande samordning av de internationella kontakterna, mötena, projekten. Det sker på enskilda individers eller organisationers initiativ och i det 1990—tal som möter oss med enorma migrationsvågor blir det uppenbart att det snabbt och effektivt måste till en fungerande organisation för internationellt samarbete och kunskapsutbyte kring tortyrfrågorna.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det i dag råder brist på kunskap och information, behandling och rehabilitering av tortyrskadade. Rehabiliterings- arbetet på individnivå och gruppnivå är splittrat och inte samordnat. Forskning och metodutveckling är dåligt utvecklad liksom kunskapsspridningen om det man ändå vet. Utvärderingar och uppföljningar av olika behandlingsmetoder saknas. Det saknas också förebyggande internationellt samarbete för att förhindra tortyr.

• Sida 66
•  Original

• Sida 67
•  Original

REGERINGSBESLUT 8

1990-02-15 S 2285/89 (delvis)

Utredningen (S 1989:01) om service, stöd och vård till psykiskt störda

Överlämnande av riksdagsskrivelse i fråga om rehabilitering av tortyroffer

Socialutskottet har i sitt betänkande 1988/89:SoU15 i fråga om rehabilitering av tortyroffer bl.a. anfört att regeringen bör överväga hur staten kan stödja en uppbyggnad av stödverksamheter för flyktingar och invandrare med svåra psykis— ka och fysiska men i landstingens eller frivilligorganisationernas regi och hem- ställt att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad utskottet anfört. Riksdagen har bifallit utskottets hemställan (rskr. 213).

Regeringen beslutar att överlämna riksdagsskrivelsen i denna del till utredningen (S 1989:01) om service, stöd och vård till psykiskt störda.

På regeringens vägnar -

Ingela Thalén

Carin Lyckéus

Kopia socialutskottet

REGERINGSBESLUT 7

1992-04-09 S92/204/ S

Psykiatriutredningen

Uppbyggnad av stödverksamheter för tortyroffer m.m.

I direktiven (Dir. 1989:22) till Utredningen (S 1989:01) om service, stöd ochvård till psykiskt störda, benämnd Psykiatriutredningen, anförs bl.a. att eventuella behov av speciella psykiatriska insatser till invandrare och flyktingar bör upp— märksammas.

Socialutskottet har i sitt betänkande 1988/89:80U15 Socialstyrelsen m.m. bl.a. anfört i fråga om rehabilitering av tortyroffer att regeringen bör överväga hur staten kan stödja en uppbyggnad av stödverksamheter i landstingens eller frivillig organisationernas regi för flyktingar och invandrare med svåra psykiska och fysiska men. Socialutskottet har hemställt att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört. Riksdagen har bifallit utskottets hem— ställan (rskr. 213). Regeringen beslutade den 15 februari 1990 att överlämna riksdagsskrivelsen i denna del till Utredningen (S 1989:01) om service, stöd och vård till psykiskt störda.

Psykiatriutredningen framhåller i en skrivelse, som inkom till Socialdepartementet den 2 mars 1992, att regeringen i sina tilläggsdirektiv (Dir. l990:7l) till utred— ningen inte har tagit upp det nämnda området. Utredningen meddelar att den därför uppfattar att det inte ligger inom dess nuvarande uppdrag att göra de överväganden som anges i riksdagsskrivelsen.

Regeringen förklarar att de meddelade direktiven för Psykiatriutredningen om- fattar uppdraget att överväga hur staten kan stödja en uppbyggnad av stödverk- samheter i landstingens eller frivilligorganisationernas regi för flyktingar och invandrare med svåra psykiska och fysiska men.

På regeringens vägnar

Bo Könberg Lars Nilsson

• Sida 81
•  Original

Bilaga 2

Utredningens sammansättning

Regeringen beslutade 1989—05—11 att tillsätta utredning (l989:01) om service, stöd och vård till psykiskt störda (dir. 1989:22).

På förslag av chefen för socialdepartementet, statsrådet Sven Hulterström, tillkal- lades generaldirektör Maj-Britt Sandlund som särskild utredare. På egen begäran upphörde Sandlunds uppdrag fr.o.m. 1990-09-01.

Med anledning av att Sandlund entledigades övertogs uppdraget av en parlamen- tariskt sammansatt kommitté l990—ll—15. I samband härmed fick kommittén tilläggsdirektiv (dir. 1990171).

Ledamöter

— Bo Holmberg (s), riksdagsledamot, förordnades som ordförande fr.o.m. 1990-12—01. Entledigades som ordförande och förordnades som ledamot fr.o.m. 1991-11-25.

— Sten Svensson (m), riksdagsledamot, förordnades som ledamot fr.o.m. 1991—

01-01. Entledigades som ledamot och förordnades som ordförande fr.o.m. 1991-11-25.

— Lars Jakobsson (fp), professor, fr.o.m. 1991-11—25.

Sakkunniga och experter i utredningen

Följande personer har varit förordnade som experter och sakkunniga i socialde— partementets utredning (l989:01) om service, stöd och vård till psykiskt störda. Samtliga är förordnade fr.o.m. 1989—12-01 om inte annat anges.

Sakkunniga

— Kerstin Wigzell, överdirektör, Socialstyrelsen, fr.o.m. 1992-01-01. — Börje Lassenius, medicinalråd, Socialstyrelsen, t.o.m. 1991-06-30.

— Christina Doctare, medicinalråd, Socialstyrelsen, fr.o.m. 1991-07-01.

— Thomas Gustavsson, samordnare, Arbetsmarknadsverket.

• Sida 82
•  Original

82

Elisabeth Hamilton, försäkringskonsulent. Riksförsäkringsverket, fr.o.m. 1990-06-07.

Gunilla Lamnevik, sektionschef, Landstingsförbundet, fr.om. 1991-10—15.

Margareta Rosenius, sekreterare, Svenska kommunförbundet.

Experter

Hans Bergström, utredningschef, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH).

Lennart Lundin, Intresseföreningen för Schizofreni (IFS).

Lars Nilsson, departementssekreterare, Socialdepartementet, fr.o.m. 1992- 01-27.

Inga-Britt Lagerlöf, kansliråd, Arbetsmarknadsdepartementet, fr.o.m. 1991- 01—01.

Ulla Lindberg-Johnsson, utredare, Landstingsförbundet. Anita Sundin, sekreterare, Svenska kommunförbundet. Börje Strand, utredningssekreterare, Spri.

Tore Lidbom, ombudsman, LO.

Gunn Franzén-Ljung, ombudsman, TCO. Marie Åsberg, professor, SACO.

Ulf Andersson, socialdirektör, Socialchefernas förening, fr.o.m. 1990-02— 15.

Vivecke Licke, kurator, SSR. Stefan Jern, chefspsykolog, Sveriges Psykologförbund.

Gösta Brydolf, distriktsöverläkare, Sveriges Allmänläkarförening, fr.o.m. 1991-03-01.

Sekreterare

Gert Knutsson, departementssekreterare Christina Doctare, medicinalråd, t.o.m. 1992—10-31

• Sida 83
•  Original

ALLMÄN FÖRKLARING OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA

Förenta Nationernas genera/församling antog och kungjorde den IO deL cember 1948 en Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, vars falla text återges på de följande sidorna. Omedelbart efter denna historis- ka tilldragelse uppmanade församlingen alla medlemsstater att oJentlig- göra förklaringar.: text och att »göra den spridd, känd. läst och förstådd framför allt i skolor och andra undervisningsaruta/ter utan åtskillnad på grund av den politivka ställning ett land eller område lntagertt. F örk/aringens oficiella text jinns tillgänglig på Förenta Natlonemasjem omciella .rpra'k: engelska, franska, kinesiska. ryska och spanska. Den här publicerade texten har godkänts avsvenska regeringen.

FN:s INFORMATIONSKONTOR FÖR DE NORDISKA LÄNDERNA H. C. Andersens Boulevard 37, DK-1553 Köpenhamn V

• Sida 84
•  Original

ALLMÄN FÖRKLARING OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA

INDLEDNING

Blir erkännandet av det inneboende värdet hos alla medlemmar av människosläktet och av deras lika och oförytterliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen, enir ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna lett till barbariska gärningar, som upprört mänsklighetens samvete, och enär skapandet av en värld. där människorna åtnjuta yttrandefrihet, trosfri- het samt frihet från fruktan och nöd, kungjorts som folkens högsta strävan, enir det är väsentligt för att icke människan skall tvingas att som en sista utväg tillgripa uppror mot tyranni och förtryck, att de mänskliga rättigheterna skyddas genom lagens överhöghet. enär det är väsentligt att främja utvecklandet av vänskapliga förbindelser mellan nationerna, enär Förenta Nationernas folk i stadgan ånyo uttryckt sin tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna. den enskilda människans värdighet och värde samt männens och kvinnornas lika rättigheter, ävensom be- slutat främja socialt framåtskridande och bättre levnadsvillkor under större frihet, enär medlemsstaterna åtagit sig att i samverkan med Förenta Nationerna säkerställa allmän och effektiv respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande ftihetema, enär en gemensam uppfattning av dessa fri- och rättigheters innebörd är av största betydelse för upp- fyllandet av detta åtagande,

kungör GENERALFÖRSAMLINGEN

denna ALLMÄNNA FORKLARING OM DE MÄNSKLlGA RÄTTIGHETERNA såsom en gemensam riktlinje för alla folk och alla nationer, på det att varje individ och varje samhällsorgan må med denna för— klaring i åtanke ständigt sträva efter att genom undervisning och uppfostan befordra respekten för dessa fri- och rättigheter samt genom framstegsfrämjande inhemska och internationella åtgärder säkerställa deras allmänna och verksamma erkännande och tillämpning såväl bland folken i medlemsstaterna som bland folken i områden under deras överhöghet.

Artikel 1. Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. De äro utrustade med förnuft och samvete och böra handla gentemot varandra i en anda av broderskap.

Artikel 2. Envar är berättigad till alla de fri- och rättigheter, som uttalas i denna förklaring. utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön. språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom. börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad må vidare göras på grund av den politiska, juridiska eller internationella ställning, som in— tages av det land eller område, till vilket en person hör, vare sig detta land eller område är oberoende. står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveräni- tet.

Artikel 3. Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

Artikel 4. Ingen må hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former äro förbjudna.

Artikel 5. Ingen må utsättas för tortyr eller grym. omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Artikel 6. Envar har rätt att allestådes erkännas som person i lagens mening.

Artikel 7. Alla äro lika inför lagen och äro utan åtskillnad berättigade till lika skydd från lagens sida. Alla äro berätti- gade till lika skydd mot varje åtskillnad i strid med denna förklaring och mot varje framkallande av sådan åtskillnad.

• Sida 85
•  Original

Artikel 3. Envar har rätt till verksam hjälp från sitt lands behöriga domstolar mot handlingar, som kränka de grund- läggande rättigheter, vilka tillkomma honom genom lag eller författning.

Artikel 9. ingen må godtyckligt anhållas, fängslas eller landsförvisas.

Artikel 10. Envar är under full likställdhet berättigad till rättvis och offentlig rannsakning inför oavhängig och opartisk domstol vid fastställandet av såväl hans rättigheter och skyldigheter som varje anklagelse mot honom för brott.

Artikel 11. l. Envar, som blivit anklagad för straffbar gärning, har rätt att betraktas som oskyldig, till dess hans skuld blivit lagligen fastställd vid ofTentlig rättegång, under vilken han åtnjutit alla för sitt försvar nödiga garan- tier.

2. lngen må dömas för handling eller underlåtenhet, som vid tidpunkten för dess begående icke var straff- bar enligt inhemsk eller internationell rätt. Ej heller må högre straff utmätas än vad som var tillämpligt vid tidpunkten för den straffbara gärningens begående.

Artikel 12. lngen må utsättas för godtyckliga ingripanden i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens, ej hel- Icr angrepp på heder och anseende. Envar har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp. Artikel 13. l. Envar har rätt att inom varje stats gränser fritt förflytta sig och välja sin vistelseort. 2. Envar har rätt att lämna varje land. inbegripet sitt eget, och att återvända till sitt eget land.

Artikel 14. l. Envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse. _ _ _

2. Denna rätt må icke åberopas vid laga åtgärder. reellt grundade på icke-politiska brott eller på handling- ar, som strida mot Förenta Nationernas ändamål och grundsatser.

Artikel 15. !. Envar har rätt till en nationalitet. 2. Ingen må godtyckligt berövas sin nationalitet eller förmenas rätten att ändra nationalitet.

Artikel 16. l. Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning på grund av sin ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. De äga lika rättigheter vid giftermål, under äktenskap och vid äktenskaps upplösning.

2. Äktenskap må ingås endast med de blivande makarnas fria och fullständiga samtycke.

3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten.

Artikel 17. . l . Envar har rätt att äga egendom såväl ensam som i förening med andra. 2. Ingen må godtyckligt berövas sin egendom.

Artikel 18. Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta reli- gion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsövningar," gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor.

Artikel 19. Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripan- den hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.

Artikel 20. l. Envar har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar. 2. lngcn må tvingas att tillhöra en sammanslutning.

Artikel 21. !. Envar har rätt att taga del i sitt lands styrelse direkt eller genom fritt valda ombud.

2. Envar har rätt till lika tillträde till allmän tjänst i sitt land. _ . _ 3. Folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet. Denna vilja skall uttryckast penodis- ka och verkliga val, vilka skola äga rum med tillämpning av allmän och lika rösträtt samt hemlig röstning eller likvärdiga fria röstningsförfarandcn.

• Sida 86
•  Original

Artikel 22. Envar äger i sin egenskap av samhällsmedlem rätt till social trygghet och är berättigad till att de ekonomis- ka, sociala och kulturella rättigheter, som äro oundgängliga för hans värdighet och för en fri utveckling av hans personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete med hänsyn tagen till varje stats organisation och resurser,

Artikel 13. l. Envar har rätt till arbete, till fritt val av sysselsättning. till rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållan- den och till skydd mot arbetslöshet.

2. Envar har utan åtskillnad rätt till lika lön för lika arbete.

3. Envar, som arbetar, har rätt till rättvis och tillfredsställande ersättning, som tillförsäkrar honom själv och hans familj en människovärdig tillvaro och som, där så är nödvändigt, kompletteras med andra medel för socialt skydd.

4. Envar har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar till skydd för sina intressen.

Artikel 24. Envar har rätt till vila och fritid, innefattande rimlig begränsning av arbetstiden och regelbunden semester med bibehållen lön.

Artikel 25.

1. Envar har rätt till en levnadsstandard, som är tillräcklig för hans egen och hans familjs hälsa och välbeftn- nande, däri inbegripet föda, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala förmåner, vidare rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter, över vilka han icke kunnat råda.

2. Mödrar och barn äro berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn, vare sig födda inom eller utom äktenskap, skola åtnjuta samma sociala skydd.

Artikel 26. l. Envar har rätt till undervisning. Undervisningen skall vara kostnadsfri, åtminstone på de elementära och grundläggande stadiema. Den elementära undervisningen skall vara obligatorisk. Yrkesundervisning och teknisk undervisning skall vara allmänt tillgänglig. Den högre undervisningen skall stå öppen i lika mån för alla på grundval av deras duglighet.

2. Undervisningen skall syfta till personlighetens fulla utveckling och till att stärka respekten för människans grundläggande fri- och rättigheter. Undervisningen skall främja förståelse, tolerans och vänskap mellan alla nationer, rasgrupper och religösa grupper samt befordra Förenta Nationernas verksamhet för fre- dens bevarande. 3. Rätten att välja den undervisning, som skall ges åt barnen, tillkommer i främsta rummet deras föräldrar.

Artikel n. ]. Envar har rätt att fritt taga del i samhällets kulturella liv, att njuta av konsten samt att bli delaktig av vetenskapens framsteg och dess förmåner. 2. Envar har rätt till skydd för de moraliska och materiella intressen, som härröra från varje vetenskapligt, litterärt eller konstnärligt verk, till vilket han är upphovsman.

Artikel 28. Envar har rätt till en social och internationell ordning, i vilken de fri- och rättigheter, som uttalas i denna förklaring, till fullo kunna förverkligas.

Artikel 29. !. Envar har plikter mot samhället, i vilket den fria och fullständiga utvecklingen av hans personlighet ensamt är möjlig.

2. Vid utövandet av sina fri- och rättigheter må envar underkastas endast sådana inskränkningar, som blivit fastställda i lag i uteslutande syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras fri- och rättigheter samt för att tillgodose det demokratiska samhällets rättmätiga krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd. 3. Dessa fri- och rättigheter må i intet fall utövas i strid med Förenta Nationernas ändamål och grundsat— Sel'.

Artikel 30. lntet i denna förklaring må tolkas såsom innebärande rättighet för någon stat, grupp eller person att ägna sig åt verksamhet eller utföra handling, som syftar till att omintetgöra någon av häri uttalade fri— och rättig- heter. Universal Declaration of Human Rights (Swedish)

• Sida 87
•  Original

Bilaga 4

SVeriges överenskommelser ww med främmande makter rar

Utgiven av ulrikrsdepurlemenlel

sö 1986: 1

er Konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. New York den 10 december 1984

m

Regeringen beslöt den 12 december l985 att ratificera konventionen. Ratitikationsinstrumcntet deponerades den 8 januari l986 hos Förenta nationernas generalsekreterare. Konventionen har ännu ej trätt i kraft.

Riksdzrgsbehundling: Prop. WS$/86:17, UU ll. rskr 38.

• Sida 88
•  Original

88

Konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

De stater som år parter i denna konvention,

mm beaktar att, i enlighet med de prin— ciper som proklamerats i Förenta nationernas stadga. erkännandet av de lika och oförytter- liga rättigheter som tillkommer alla männi— skor utgör grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen.

mm erkänner att dessa rättigheter härrör från människans nedärvda värdighet,

som beaktar staternas skyldighet enligt stadgan, särskilt artikel 55. att främja allmän respekt för och iakttagande av mänskliga rät- tigheter och grundläggande friheter,

mm tar hänsyn till artikel 5 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och artikel 7 i den internationella konven- tionen om medborgerliga och politiska rättig— heter. vilka båda föreskriver att ingen får ut— sättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

som också tar hänsyn till förklaringen om skydd för alla människor mot tortyr och an- nan grym. omänsklig eller förnedrande be- handling eller bestraffning. antagen av gene- ralförsamlingen den 9 december 1975.

tom öns/tur göra kampen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande be- handling eller bestraffning mera effektiv överallt i världen,

har kommit överens ()mjöUturde.

DEL 1

Artikel I

l. I denna konvention avses med begreppet tortyr varje handling genom vilken allvarlig smärta eller svårt lidande, fysiskt eller psy- kiskt, medvetet tillfogas någon antingen för sådana syften som att erhålla information el- ler en bekännelse av honom eller en tredje person, att straffa honom för en gärning som

|Översättning i enlighet med den i prop. 1985/ 86:17intagnntcxten.

• Sida 89
•  Original

han eller en tredje person har begått eller misstänks ha begått .eller att hota eller tvinga honom eller en tredje person eller också av något skäl som har sin grund i någon form av diskriminering. under förutsättning att smär- tan eller lidandet åsamkas av eller på anstif- tan eller med samtycke eller medgivande av en offentlig tjänsteman eller någon annan per- son som handlar såsom företrädare för det allmänna. Tortyr innefattar inte smärta eller lidande som uppkommer enbart genom eller är förknippade med lagenliga sanktioner.

2. Denna artikel får ej åberopas gentemot internationella instrument eller nationell lag- stiftning som innehåller eller kan innehålla bestämmelser som går längre.

Artikel 2

1. Varje konventionsstat skall vidta effektiva legislativa, administrativa. rättsliga eller and- ra åtgärder för att förhindra tortyrhandlingar inom varje territorium under dess jurisdik- tion.

2. Inga som helst särskilda omständigheter. vare sig krigstillstånd eller krigshot, inre poli- tisk instabilitet eller annan allmän nödsitua- tion får anföras för att rättfärdiga tortyr.

3. En order från en överordnad offentlig tjänsteman eller offentlig myndighet får inte åberopas för att rättfärdiga tortyr.

Artikel 3

1. Ingen konventionsstat skall utvisa, åter- föra eller utlämna en person till en annan stat, i vilken det finns grundad anledning att tro att han skulle vara i fara för att utsättas för tor— tyr.

2. För att fastställa huruvida sådan anledning föreligger, skall de behöriga myndigheterna beakta alla hänsyn av betydelse. vari i före-

• Sida 90
•  Original

kommande fall även skall inbegripas före- komsten i den berörda staten av ett konse- kvent handlingsmönster av grova. uppenbara eller talrika kränkningar av de mänskliga rät- tigheterna.

Artikel 4

1. Varje konventionsstat skall säkerställa att alla tortyrhandlingar utgör brott enligt dess strafflag. Detsamma gäller försök att utöva tortyr samt av någon person vidtagen hand- ling som utgör medverkan till eller deltagande itortyr.

2. Varje konventionsstat skall belägga dessa brott med adekvata straff, som beaktar deras allvarliga karaktär.

Artikel 5

1. Varje konventionsstat skall vidta sådana åtgärder som kan vara nödvändiga för att hävda egen domsrätt i fråga om de i artikel 4 avsedda brotten i följande fall:

a) när brottet begås inom något territori— um under dessjurisdiktion eller ombord på fartyg eller luftfartyg som är registrerat i den staten;

b) när den påstådde förövaren är med- borgare i den staten;

c) när offret är medborgare i den staten, om denna stat anser detta vara lämpligt.

2. Varje konventionsstat skall likaledes vidta de åtgärder som kan vara nödvändiga för att domstolsprövning skall kunna förekomma beträffande sådana brott i fall att den på- stådde förövaren uppehåller sig inom något territorium under dess jurisdiktion och den inte i enlighet med artikel 8 utlämnar honom till någon av de i punkt 1 i denna artikel nämnda staterna.

3. Denna konvention utesluter inte lagföring för brott i enlighet med inhemsk lag.

• Sida 91
•  Original

Artikel 6

]. Sedan den efter en undersökning av till- gänglig information konstaterat att omstän- digheterna så kräver, skall en konventions- stat. inom vilkens territorium en person som påstås ha begått ett brott som avses i artikel 4 uppehåller sig, ta honom i fängsligt förvar eller vidta andra rättsliga åtgärder för att sä- kerställa hans närvaro. Det fängsliga förvaret och övriga rättsliga åtgärder skall vara i enlig- het med den statens lag men får pågå endast under den tid som krävs för att genomföra förfarande avseende straffansvar eller utläm- ning.

2. En sådan stat skall omedelbart göra en preliminär undersökning av fakta.

3. Varje person som tagits i fängsligt förvar i enlighet med punkt 1 i denna artikel skall få hjälp med att omedelbart sätta sig i förbindel- se med närmaste behörig företrädare för den stat där han är medborgare eller, om han är statslös, med företrädaren för den stat där han vanligen har hemvist.

4. När en stat i enlighet med denna artikel har tagit en person i fängsligt förvar. skall den omedelbart underrätta de stater som avses i artikel 5, punkt i. om att denna person är tagen i förvar och om de omständigheter som ligger till grund för gripandet. Den stat som utför den preliminära undersökning, som anges i punkt 2 i denna artikel skall snarast meddela sina slutsatser till de nämnda sta— terna och ange huruvida den avser att låta domstol pröva fallet.

Artikel 7

1. Den konventionsstat som harjurisdiktion över territorium inom vilket en person påträf- fas som påstås ha begått ett brott som avses i artikel 4. skall i fall som avses i artikel 5. om den inte utlämnar denna person, underställa behöriga myndigheter ärendet i och för åtal.

• Sida 92
•  Original

2. Dessa myndigheter skall fatta sitt beslut på samma sätt som när det är fråga om ett van— ligt brott av allvarlig karaktär enligt den sta- tens lag. I de fall som avses i artikel 5, punkt 2, skall de beviskrav som erfordras för åtal och fällande dom inte på något sätt vara mindre stränga än de som tillämpas på de fall som avses i artikel 5, punkt 1.

3. Varje person mot vilken ett förfarande inleds i samband med något av de brott som anges i artikel 4 skall tillförsäkras en rättvis behandling under alla stadier i förfarandet.

Artikel 8

|. Brott som anges i artikel 4 skall anses vara upptagna bland utlämningsbara brott i varje förefintligt utlämningsavtal mellan konven— tionsstaterna. Konventionsstaterna åtar sig att uppta sådana brott bland de utlämnings- bara brotten i varje utlämningsavtal som in- gås mellan dem.

2. Om en konventionsstat som gör utlämning beroende av förekomsten av ett avtal mottar en utlämningsframställning från en annan konventionsstat, med vilken den inte har nå- got utlämningsavtal, kan den betrakta denna konvention som den lagliga grunden för ut— lämning för sådana brott. Utlämning skall vara underkastad de övriga villkor som före- skrivs i den anmodade statens lag.

3. Konventionsstater som inte gör utlämning beroende av förekomsten av ett avtal skall erkänna sådana brott såsom utlämningsbara brott mellan dem själva med förbehåll för de villkor som föreskrivs i den anmodade sta- tens lag.

4. Sådana brott skall vad avser utlämning mellan konventionsstater behandlas som om de hade begåtts inte endast på den plats där de ägde rum utan även inom de territorier som tillhör den stat som är förpliktad att lag— föra brott i enlighet med artikel 5, punkt ].

• Sida 93
•  Original

Artikel 9

l. Konventionsstaterna skall lämna varandra mesta möjliga bistånd i samband med de straffrättsliga förfaranden som inletts vad avser brott enligt artikel 4, vari inbegrips till- handahållande av allt bevismaterial som de förfogar över och som behövs vid förfaran- det.

2. Konventionsstaterna skall fullgöra sina skyldigheter enligt punkt 1 i denna artikel i överensstämmelse med de avtal om ömsesi- dig rättshjälp som kan finnas mellan dem.

Artikel [0

1. Varje konventionsstat skall säkerställa att undervisning och information om förbudet mot tortyr till fullo innefattas i utbildningen av civil och militär brottsbeivrande personal. medicinsk personal, myndighetspersoner och andra personer som kan delta vid fängsligt förvar, förhör eller behandling av enskilda personer som blivit utsatta för någon form av gripande, kvarhållande eller frihetsbe- rövande.

2. Varje konventionsstat skall införa detta förbud i de regler eller instruktioner som ut- färdats rörande sådana personers skyldighe— ter och uppgifter.

Artikel II

Varje konventionsstat skall i syfte att för- hindra fall av tortyr systematiskt se över för— hörsregler, instruktioner, metoder och ruti- ner liksom procedurer för fängsligt förvar och behandling av personer som blir föremål för någon form av gripande, kvarhållande eller frihetsberövande inom något territorium un- der dess jurisdiktion.

Artikel 12

Varje konventionsstat skall säkerställa att dess behöriga myndigheter företar en ome- delbar och opartisk undersökning, då skälig orsak finns att misstänka att en tortyrhand-

• Sida 94
•  Original

ling begåtts inom något territorium under dess jurisdiktion.

Artikel 13

Varje konventionsstat skall säkerställa att varje enskild person som påstår att han blivit utsatt för tortyr inom något territorium under dessjurisdiktion har rätt att klaga hos samt få sitt fall omedelbart och opartiskt utrett av statens behöriga myndigheter. Åtgärder skall vidtas för att säkerställa att den klagande och vittnen skyddas mot alla former av övergrepp eller hotelser som en följd av klagan eller avgivna vittnesmål.

Artikel l4

l. Varje konventionsstat skall i sitt rättssy- stem säkerställa att offret för en tortyrhand- ling erhåller upprättelse och erhåller en verk— ställbar rätt till en rimlig och adekvat gottgö- relse, varmed även förstås medel för ett så fullständigt återvinnande av hälsa som möj- ligt. Om offret skulle avlida till följd av en tortyrhandling. skall de personer som han un- derhåller vara berättigade till gottgörelse.

2. Ingenting i denna artikel skall påverka off- rets eller andra personers rätt till gottgörelse enligt nationell lag.

Artikel I5

Varje konventionsstat skall säkerställa att ett uttalande, som konstaterats ha gjorts till följd av tortyr, inte skall åberopas som bevis i ett rättsligt förfarande utom mot en person som anklagas för tortyr såsom bevis för att utta- landet gjorts.

Artikel 16

1. Varje konventionsstat skall åta sig att inom varje territorium under dess jurisdiktion för- hindra andra handlingar som innebär grym. omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning men som inte kan betecknas som tortyr enligt definitionen i artikel I, när dessa

• Sida 95
•  Original

handlingar begås av eller sker på uppmaning eller med samtycke eller medgivande av en offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar såsom företrädare för det all- männa. Särskilt skall skyldigheterna enligt artiklarna l0. Il. 12 och IS tillämpas, varvid hänvisningarna till tortyr skall utbytas mot hänvisningar till andra former av grym. omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

2. Bestämmelserna i denna konvention får inte åberopas mot bestämmelser i andra in- ternationella överenskommelser eller i natio- nell lag som förbjuder grym. omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning el- ler som hänför sig till utlämning eller utvis— ning.

DEL ll Artikel [7

I. En kommitté mot tortyr (härnedan bc- nämnd kommittén) skall upprättas, vilken skall utföra de uppgifter som föreskrivs i det följande. Kommittén skall vara sammansatt av tio personer med högt moraliskt anseende och erkänd sakkunskap på området för de mänskliga rättigheterna, vilka skall tjänstgöra i sin personliga egenskap. De sakkunniga skall väljas av konventionsstaterna. varvid avseende skall fästas vid en rättvis geografisk fördelning samt vid nyttan av att några av medlemmarna harjuridisk erfarenhet.

2. Kommitténs medlemmar skall väljas ge- nom hemlig omröstning från en förteckning över personer som föreslagits av konven- tionsstaterna. Varje konventionsstat kan fö- reslå en kandidat bland sina egna medborga- re. Konventionsstaterna skall beakta att det kan vara lämpligt att föreslå personer som även är medlemmar av den kommitté för de mänskliga rättigheterna som tillsatts enligt den internationella konventionen om med— borgerliga och politiska rättigheter och som är villiga att tjänstgöra i kommittén mot tor- tyr.

• Sida 96
•  Original

3. Val av kommitténs medlemmar skall för- rättas vartannat år vid möten med kom en- tionsstaterna, som Förenta nationernas gene- ralsekreterare sammankallat. Vid dessa mö- ten, som är beslutmässiga när två tredjedelar av konventionsstaterna är närvarande. skall de kandidater inväljas i kommittén som upp- når det största antalet röster och absolut ma- joritet av de närvarande och röstande kon- ventionsstaternas röster.

4. Det första valet skall hållas senast sex må- nader efter dagen för denna konventions ikraftträdande. Senast fyra månader före var- je valdag skall Förenta nationernas general- sekreterare skriftligen uppmana konventions- staterna att inom tre månader inkomma med sina förslag. Generalsekreteraren skall upp- rätta och till konventionsstaterna överlämna en förteckning i alfabetisk ordning över samt- liga föreslagna personer och ange vilka kon- ventionsstater som föreslagit dem.

5. Kommitténs medlemmar skall väljas för en tid av fyra år. De kan återväljas. om de före- slagits till återval. För fem av de medlemmar som utsetts vid det första valet skall mandat- tiden dock utlöpa efter två år. Omedelbart efter det första valet skall namnen på dessa fem medlemmar utses genom lottdragning av ordföranden vid det i punkt 3 i denna artikel avsedda mötet.

6. Om en kommittémedlem avlider eller av- säger sig sitt uppdrag eller av någon annan anledning inte längre kan fullgöra sitt upp— drag inom kommittén. skall den konventions- stat som föreslog honom utnämna en annan sakkunnig bland sina medborgare. som skall inneha uppdraget under återstoden av man— dattiden på villkor att flertalet konventions- stater godkänner det. Godkännandet skall anses ha givits, om inte minst hälften av kon- ventionsstaterna ger ett nekande svar inom sex veckor efter det att de av Förenta natio- nernas generalsekretcrare har underrättats om den föreslagna utnämningen.

• Sida 97
•  Original

7. Konventionsstaterna skall ansvara för kommittémedlemmarnas utgifter under den tid som de utför uppdrag för kommittén.

Artikel I 8

l. Kommittén skall välja sitt presidium för en period av två år. De kan återväljas.

2. Kommittén skall själv anta sin arbetsord- ning; denna skall dock föreskriva bland annat följande: a) kommittén är beslutmässig med sex medlemmar närvarande; b) kommitténs beslut fattas med en ma- joritet av de närvarande medlemmarnas röster.

3. Förenta nationernas generalsekreterare skall tillhandahålla erforderlig personal och övriga resurser för att möjliggöra för kommit- tén att effektivt utföra sitt uppdrag enligt den- na konvention.

4. Förenta nationernas generalsekreterare skall sammankalla kommitténs första möte. Efter sitt första möte skall kommittén sam- manträda vid tidpunkter som anges i dess arbetsordning.

5. Konventionsstaterna skall ansvara för ut— gifter i samband med konventionsstaternas och kommitténs möten, vari inbegrips ersätt- ning till Förenta nationerna för utgifter som exempelvis kostnaderna för personal och öv- riga resurser, som Förenta nationerna ådragit sig i enlighet med punkt 3 i denna artikel.

Artikel I 9

]. Konventionsstaterna skall genom Förenta nationernas generalsekreterare inom ett år ef- ter denna konventions ikraftträdande i förhål- lande till den berörda konventionsstaten till kommittén avge rapporter om de åtgärder som de vidtagit för att genomföra sina skyl-

• Sida 98
•  Original

digheter enligt denna konvention. Därefter skall konventionsstaterna vart fjärde år avge ytterligare rapporter om nya åtgärder som den vidtagit samt andra rapporter som kom— mittén kan begära.

2. Förenta nationernas generalsekreterare skall överlämna rapporterna till samtliga kon— ventionsstater.

3. Varje rapport skall granskas av kommittén som kan ge sådana allmänna kommentarer om rapporten som den kan anse vara lämpli— ga och som skall vidarebefordra dessa till den berörda konventionsstaten. Denna konven- tionsstat kan svara genom att till kommittén framföra de synpunkter som den finner lämp- liga.

4. Kommittén kan efter eget avgörande be- sluta atti sin årliga rapport, som avges i enlig- het med artikel 24, ta in de kommentarer som den gjort i enlighet med punkt 3 i denna arti- kel tillsammans med de synpunkter som den mottagit från den berörda konventionsstaten. Om den berörda konventionsstaten begär det, kan kommittén även bifoga en kopia av den enligt punkt l i denna artikel ingivna rapporten.

Artikel 20

1. Får kommittén tillförlitlig information. som enligt dess uppfattning innehåller väl— grundade indikationer på att tortyr systema— tiskt används inom en konventionsstats terri- torium, skall kommittén uppmana denna kon- ventionsstat att samarbeta vid granskningen av informationen och att för detta ändamål lämna kommentarer till ifrågavarande infor— mation.

2. Med beaktande av de kommentarer som kan ha inkommit från den berörda konven- tionsstaten samt annan relevant information som den har tillgång till kan kommittén. om den beslutar att så är lämpligt, utse en eller flera av sina medlemmar att göra en konf- dentiell utredning och att omedelbart avge rapport till kommittén.

• Sida 99
•  Original

]. Inleds en utredning enligt punkt 2 i denna artikel, skall kommittén söka samarbete med den berörda konventionsstaten. I samför- stånd med denna konventionsstat kan en så- dan utredning även omfatta ett besök på dess territorium.

4. Sedan kommittén har granskat sin med- lems eller sina medlemmars redogörelser i enlighet med punkt 2 i denna artikel. skall kommittén vidarebefordra dessa till den be- rörda konventionsstaten tillsammans med de kommentarer eller förslag som förefaller vara lämpliga med hänsyn till situationen.

5. Kommitténs alla åtgärder enligt punkterna 1 - 4 i denna artikel skall vara konfidentiella. och på alla stadier skall man söka uppnå ett samarbete med konventionsstaten. Sedan en enligt punkt 2 företagen utredning avslutats kan kommittén, efter samråd med den berör- da konventionsstaten, besluta att i sin enligt artikel 24 upprättade årsrapport ta in ett sam- mandrag av resultatet av åtgärderna.

Artikel 2!

|. En konventionsstat kan när som helst avge förklaring enligt denna artikel att den erkän- ner kommitténs behörighet att motta och prö- va framställningar. i vilka en konventionsstat påstår att en annan konventionsstat inte upp— fyller sina förpliktelser enligt denna konven- tion. Sådana framställningar kan mottas och prövas enligt de i denna artikel angivna för- farandena endast om de härrör från en kon- ventionsstat som avgivit förklaring om att den för egen del erkänner kommitténs behö- righet. Om en framställning gäller en konven- tionsstat som inte avgivit en sådan förklaring. skall den inte behandlas av kommittén i enlig- het med denna artikel. Framställningar som mottagits enligt denna artikel skall handläg- gas enligt följande:

3) Om en konventionsstat anser att en annan konventionsstat inte efterlever be- stämmelserna i denna konvention. kan den

• Sida 100
•  Original

skriftligen fästa den senare statens upp- märksamhet på detta förhållande. inom tre månader efter det att meddelandet motta- gits skall den mottagande staten skriftligen tillställa den stat som sände meddelandet en förklaring eller ett annat uttalande, var- igenom ärendet klarläggs. I den mån så är möjligt och sakligt motiverat. skall däri även redogöras för de inhemska process- reglerna och för de rättsmedel som redan uttömts, som använts eller som kan använ- das i saken;

b) Om ärendet inte regleras på ett för de berörda konventionsstaterna tillfredsstäl- lande sätt inom sex månader efter det att den mottagande staten erhöll det ursprung- liga meddelandet. äger vardera staten rätt att hänskjuta ärendet till kommittén genom anmälan såväl till denna som till den andra staten;

c) Kommittén skall behandla ett till den- samma enligt denna artikel hänskjutet ärende först när den försäkrat sig om att alla i ärendet tillgängliga inhemska rättsme- del tagits i anspråk och uttömts i överens- stämmelse med folkrättens allmänt veder- tagna grundsatser. Detta skall dock ej gal- la, om utnyttjandet av rättsmedlen är oskä- ligt tidskrävande eller sannolikt inte med- för effektiv hjälp åt den person som är offer för kränkningen av konventionen:

d) Kommittén skall sammanträda inom stängda dörrar, när den behandlar fram- ställningar enligt denna artikel:

e) Med förbehåll för bestämmelserna i punkt c) skall kommittén ställa sig till be— rörda konventionsstaters förfogande i syfte att uppnå en uppgörelse i godo på grundval av respekten för åtagandena enligt denna konvention. ] detta syfte kan kommittén. när så är lämpligt, tillsätta en förliknings- kommission ad hoc;

0 I varje till kommittén enligt denna arti- kel hänskjutet ärende äger den anmoda de berörda, i punkt b) avsedda konventions—

• Sida 101
•  Original

staterna att lämna relevanta upplysningar;

g) De berörda. i punkt b) avsedda kon- ventionsstaterna har rätt att vara represen- terade, när ärendet behandlas i kommittén, samt att muntligen och/eller skriftligen an- föra synpunkter;

h) Inom tolv månader efter dagen för mottagandet av anmälan enligt punkt b) skall kommittén avge en rapport:

(i) Om en uppgörelse enligt punkt c) uppnåtts, skall kommittén begränsa sin rapport till en kort redogörelse för de fak- tiska förhållandena och den uppnådda lös- ningen.

(ii) Om en uppgörelse enligt punkt e) inte uppnåtts. skall kommittén begränsa sin rapport till en kort redogörelse för de faktiska förhållandena. Synpunkter som de berörda konventionsstaterna har anfört skriftligen liksom protokoll över syn— punkter som de anfört muntligen skall fo- gas till rapporten. I varje ärende skall rapporten delges med berörda konventionsstater.

2. Bestämmelserna i denna artikel träder i kraft. när fem konventionsstater avgivit för- klaringar enligt punkt I idenna artikel. Dessa förklaringar skall av konventionsstaterna de- poneras hos Förenta nationernas generalsek- reterare, vilken det åligger att översända ko- pior av dem till övriga konventionsstater. En förklaring får när som helst återkallas genom notiflkation till generalsekreteraren. Ett så- dant återkallande skall inte påverka pröv- ningen av ett ärende. som redan föranlett en anmälan enligt denna artikel; inga ytterligare anmälningar från någon konventionsstat skall mottas sedan enligt denna artikel notil'ikation om återkallande av förklaringen mottagits av generalsekreteraren. såvida inte berörda kon- ventionsstat avgivit en ny förklaring.

• Sida 102
•  Original

Artikel 22

1. En konventionsstat kan när som helst avge förklaring enligt denna artikel att den erkän- ner kommitténs behörighet att motta och prö- va framställningar från enskilda personer un- der dess jurisdiktion, vilka säger sig ha blivit utsatta för en konventionsstats kränkningar av bestämmelserna i konventionen. eller för deras räkning. Om en framställning gäller en konventionsstat som inte avgivit en sådan förklaring, skall den inte tas emot av kommit— tén.

2. Kommittén skall avvisa varje framställning enligt den artikel som är anonym eller som den anser utgöra ett missbruk av rätten att göra framställning eller vara oförenliga med bestämmelserna i denna konvention.

3. Med förbehåll för bestämmelserna i punkt 2 skall kommittén delge framställningar. som gjorts till den enligt denna artikel. med den konventionsstat som avgivit förklaring enligt punkt 1 och som påstås ha kränkt någon be- stämmelse i konventionen. Den mottagande staten skall inom sex månader tillställa kom- mittén en skriftlig förklaring eller en klargör- ande redogörelse för ärendet och den åtgärd som kan ha vidtagits av den staten.

4. Kommittén skall pröva framställningar som mottagits enligt denna artikel mot bak- grund av alla upplysningar som lämnats av den enskilda personen eller för hans räkning eller av den berörda konventionsstaten.

5. Kommittén skall inte pröva framställningar från en enskild person enligt denna artikel. om den inte har försäkrat sig om att a) samma ärende inte har varit eller är föremål för internationell undersökning el- ler reglering i annan form;

b) klaganden har uttömt alla tillgängliga inhemska rättsmedel; detta skall inte gälla om rättsmedlens utnyttjande är oskäligt

• Sida 103
•  Original

tidskrävande eller sannolikt inte på ett ef- fektivt sätt blir till hjälp för den person som är offer för brott mot denna konvention.

6. Kommittén skall sammanträda inom stängda dörrar, när den prövar framställning- ar enligt denna artikel.

7. Kommittén skall framföra sina synpunkter till den berörda konventionsstaten och till klaganden.

8. Bestämmelserna i denna artikel träder i kraft, när fem konventionsstater avgivit för- klaringar enligt punkt I idenna artikel. Dessa förklaringar skall av konventionsstaterna de- poneras hos Förenta nationernas generalsek- reterare, som skall översända kopior av dem till övriga konventionsstater. En förklaring får när som helst återkallas genom notifika- tion till generalsekreteraren. Ett sådant åter- kallande skall inte påverka prövningen av ett ärende. som redan föranlett en anmälan en- ligt denna artikel; inga ytterligare anmälning— ar från någon enskild person eller för en en- skild persons räkning skall mottas enligt den- na artikel sedan notil'ikation om återkallande av förklaringen mottagits av generalsekrete- raren, såvida inte berörda konventionsstat avgivit en ny förklaring.

Artikel 23

Medlemmarna i kommittén och i de förlik— ningskommissioner ad hoc, som kan utses enligt artikel 2l. punkt ! (e), har rätt till de förmåner, privilegier och immuniteter som tillkommer experter på uppdrag för Förenta nationerna enligt tillämpliga bestämmelser i konventionen om Förenta nationernas privi- legier och immuniteter.

Artikel 24

Kommittén skall tillställa konventionssta- terna och Förenta nationernas generalför-

• Sida 104
•  Original

samling en årlig redogörelse för sin verksam— het enligt denna konvention.

DEL III Artikel 25

|. Denna konvention står öppen för under- tecknande av alla stater.

2. Denna konvention skall ratificeras. Ratifi- kationsinstrumenten skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.

Artikel 26

Denna konvention står öppen för anslutning av alla stater. Anslutning sker genom deposi- tion av ett anslutningsinstrument hos Förenta nationernas generalsekreterare.

Artikel 27

|. Denna konvention träder i kraft den tret— tionde dagen efter dagen för depositionen hos Förenta nationernas generalsekreterare av det tjugonde ratifikations— eller anslutningsin- strumentet.

2. I förhållande till varje stat som ratificerar eller ansluter sig till konventionen efter depo— sitionen av det tjugonde ratifikations- eller anslutningsinstrumentet träder denna kon- vention i kraft den trettionde dagen efter da— gen för depositionen av dess ratifikations- el- ler anslutningsinstrument.

Artikel 28

1. Varje stat kan. när den undertecknar, rati- flcerar eller ansluter sig till denna konven- tion. förklara att den inte erkänner kommit- téns behörighet enligt artikel 20.

2. En fördragsslutande stat som har gjort ett förbehåll enligt punkt 1 i denna artikel kan när som helst återta detta förbehåll genom

• Sida 105
•  Original

notifikation till Förenta nationernas general— sekreterare.

Artikel 29

I. En konventionsstat kan föreslå ändring i konventionen och överlämna förslaget till Förenta nationernas generalsekreterare. Denne skall sedan översända ändringsförsla- get till konventionsstaterna med en begäran om att dessa underrättar honom om huruvida de tillstyrker att en konferens med konven- tionsstaterna sammankallas för att pröva och rösta om förslaget. Om minst en tredjedel av staterna inom fyra månader tillstyrker en sä- dan konferens, skall generalsekreteraren sammankalla konferensen i Förenta nationer- nas regi. Ändringsförslag som antagits av en majoritet av de vid konferensen närvarande och röstande konventionsstaterna skall av generalsekreteraren underställas alla konven- tionsstater för godkännande.

2. En ändring som antagits enligt punkt | i denna artikel träder i kraft, när två tredjede- lar av konventionsstaterna har underrättat Förenta nationernas generalsekreterare om att de har antagit den i enlighet med sina respektive konstitutionella förfaranden.

3. När ändringar träder i kraft skall de vara bindande för de stater som antagit dem. me- dan övriga stater fortfarande är bundna av bestämmelserna i denna konvention och eventuella tidigare ändringar. som de antagit.

Artikel 30

l. Varje tvist mellan två eller flera konven- tionsstater om tolkningen eller tillämpningen av denna konvention, som inte kan biläggas genom förhandlingar, skall på begäran av nå- gon av dem hänskjutas till skiljedom. Kan

• Sida 106
•  Original

parterna inom sex månader från dagen för begäran om skiljedom inte enas om skilje— domsförfarandet, kan en av parterna hän- skjuta tvisten till Internationella domstolen genom begäran enligt domstolens stadga.

2. Varje konventionsstat kan vid tidpunkten för undertecknande eller ratifikation av eller vid anslutning till denna konvention förklara att den inte anser sig bunden av punkt 1 i denna artikel. De övriga konventionsstaterna skall inte vara bundna av punkt I i denna artikel i förhållande till en konventionsstat som gjort ett sådant förbehåll.

3. Varje konventionsstat som har gjort förbe- håll enligt punkt 2 i denna artikel kan när som helst återta detta förbehåll genom notifika- tion till Förenta nationernas generalsekrete- rare.

Artikel 3 I

1. En konventionsstat kan säga upp denna konvention genom skriftlig underrättelse till Förenta nationernas generalsekreterare. Uppsägningen träder i kraft ett år efter den dag då underrättelsen mottogs av generalsek— reteraren.

2. En sådan uppsägning skall inte medföra att konventionsstaten blir löst från sina åtagan- den enligt denna konvention vad avser varje handling eller underlåtenhet att handla som inträffar före den dag då uppsägningen träder i kraft. Uppsägningen skall inte heller i något hänseende hindra den fortsatta handläggning- en av ett ärende som redan är under behand— ling av kommittén före den dag då uppsäg- ningen träderi kraft.

3. Efter den dag då en konventionsstats upp— stigning träder i kraft skall kommiltén inte inleda prövning av något nytt ärende rörande ifrågavarande stat.

• Sida 107
•  Original

Artikel 32

Förenta nationernas generalsekreterare skall underrätta alla medlemmar av Förenta natio- nerna och alla stater som har undertecknat eller anslutit sig till denna konvention om

a) undertecknande, ratifikation och an- slutning enligt artiklarna 25 och 26;

b) dagen för ikraftträdandet av denna konvention enligt artikel 27 och dagen för ikraftträdandet av ändringar enligt artikel 29;

c) uppsägning enligt artikel 3l.

Artikel 33

|. Denna konvention, vars arabiska', engels- ka, franska, kinesiska', ryska' och spanska' texter har lika giltighet, skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.

2. Förenta nationernas generalsekreterare skall översända bestyrkta kopior av denna konvention till alla stater.

' De arabiska. kinesiska, ryska och spanska tex— terna har här utelämnats.

• Sida 108
•  Original

• Sida 109
•  Original

Den Europeiska Konventionen om de mänskliga rättigheterna

Översättning av konventions- och protokollstexterna.

Granskad inom institutet för offentlig och internationell rätt.

Stockholm 1983

• Sida 110
•  Original

__KONVENTION ANGÅENDE SKYDD FÖR DE MÄNSKLIGA RATTIGHETERNA OCH DE GRUNDLÄGGANDE FRIHETERNA ROM DEN 4 NOVEMBER 1950'

Ratificerad av Sverige den 11 januari 1952. Ratifikationsinstrumentet de- ponerat i Strasbourg den 4 februari 1952.

Undertecknade regeringar, vilka äro medlemmar av Europarå- det hava,

i betraktande av att Förenta Nationernas genera/församling den 10 december 1948 proklamerat en Universe/l Förklaring om de mänskliga rättigheterna,

ibetraktande av att denna förklaring syftar till att trygga univer- sellt och verksamt erkännande och iakttagande av de rättighe— ter, som däri angivits,

i betraktande av att Europarådets syfte är att uppnå fastare en- het me/lan dess medlemmar och att ett av med/en att fullfölja detta syfte är upprätthållandet och det vidare förverkligandet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheter- na,

! syfte att bekräfta sin djupa tro på dessa grundläggande frihe ter, som bilda själva grundvalen för rättvisa och fred i världen och som bäst hälls vid makt, å ena sidan genom en verksam po- litisk demokrati, och å andra sidan genom att de mänskliga rät- tigheterna av vilka de bero förstås och iakttagas gemensamt,

samt i egenskap av regeringar i europeiska stater, vilka besjä- las av samma anda och i sina idea/, sina politiska traditioner, sin frihet och principen om rättens okränkbarhet' äga ett ge-

' l lydelse jämlikt Protokoll 3 och 5, vilka trädde i kraft den 21 september 1970, resp. den 20 december 1971.

• Sida 111
•  Original

mensamt arv, beslutna att vidtaga de första åtgärderna ägnade att säkerställa genom en kollektiv garanti vissa av de rättighe- ter, som angivits iden Universella Förklaringen

överenskommit som följer:

Artikel 1

De höga fördragsslutande parterna skola garantera envar, som befinner sig under deras jurisdiktion, de fri— och rättigheter, som angivas i avdelning | av denna konvention.

AVDELNING |

Artikel 2

1. Envars rätt till livet skall skyddas genom lag. lngen skall av- siktligen bliva berövad livet utom till verkställande av domstols dom i fall då han dömts för brott, som enligt lagen är belagt med sådant straff.

2. Berövande av livet skall icke anses hava skett i strid mot denna artikel, när det är en följd av våld, som var absolut nöd— vändigt

a. för att försvara någon mot olaglig väldsgärning;

b. för att verkställa laglig arrestering eller för att hindra någon som lagligen är berövad sin frihet att undkomma;

c. vid lagligen vidtagen åtgärd till stävjande av upplopp eller uppror.

PROTOKOLL NR 6

TILL KONVENT/ONEN ANGÅENDE SKYDD FÖR DE MÄNSKLIGA RÄT- TlGHETEFlNA OCH DE GRUNDLÄGGANDE FRIHETERNA, AVSEENDE AVSKAFFA NDE AV DÖDSSTRAFFET.

Europarådets medlemsstater, som undertecknat detta proto- koll till den i Rom den 4 november 1950 undertecknade konven-

' fr. "préeminence du droit"; eng. "the rule of law".

• Sida 112
•  Original

tionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad "konventionen"),

som beaktar att den utveckling som skett i flera av Europarå- dets medlemsstater kännetecknas av en allmän tendens till av— skat/ande av dödsstraffet;

har kommit överens om följande:

Artikel 1

Dödsstraffet skall vara avskaffat. Ingen får ådömas ett sådant straff eller avrättas.

Artikel 2

En stat kan i sin lag föreskriva dödsstraff för handlingar som begåtts under krigstid eller under överhängande krigshot. Ett sådant straff skall tillämpas endast i de fall som anges i lagen och i enlighet med dess bestämmelser. Staten skall underrätta Europarådets generalsekreterare om de ifrågavarande bestäm- melserna i lagen.

Artikel 3

Ingen mä utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Artikel 4

1. Ingen mä hållas i slaveri eller livegenskap.

2. Ingen mä nödgas att utföra tvångsarbete eller eljest honom påtvingat arbete.

3. Med tvångsarbete eller pätvunget arbete enligt denna arti- kel förstas icke:

a. arbete som regelmässigt utkräves av den som är berövad friheten i enlighet med bestämmelserna i artikel 5 av denna konvention eller som är villkorligt frigiven;

b. tjänstgöring av militär art eller, i länder varest samvetsbe-

• Sida 113
•  Original

tänkligheter mot sådan beaktas, tjänstgöring som i hithörande fall utkräves i stället för militär värnpliktstjänstgöring;

c. tjänstgöring som utkräves, då nödläge eller olycka hotar samhällets existens eller välfärd;

d. arbete eller tjänstgöring som ingår i de normala medbor- gerliga skyldigheterna.

Artikel 5

1. Envar har rätt till frihet och personlig säkerhet. Ingen må berövas sin frihet utom i följande fall och iden ordning som la- gen föreskriver: a. då någon lagligen är berövad sin frihet etter fällande dom av behörig domstol;

b. då någon lagligen är anhållen eller eljest berövad sin frihet antingen med anledning av att han underlåtit att uppfylla domstols lagligen givna föreläggande eller i ändamål att uppnå fullgörande av någon i lag föreskriven skyldighet;

c. då någon lagligen är anhållen eller eljest berövad sin frihet för att ställas inför vederbörlig rättslig myndighet såsom skäli- gen mlsstänkt för att ha förövat brott, eller när det skäligen an- ses nödvändigt att förhindra honom att begå ett brott eller att undkomma efter att ha gjort detta;

d. då en underårig i laga ordning' är berövad sin frihet för att undergå skyddsuppfostran eller för att inställas inför vederbör—

lig rättslig myndighet;

e. då någon lagligen är berövad sin frihet till förhindrande av spridning av smittosam sjukdom eller emedan han är sinnes- sjuk, alkoholist, hemfallen åt missbruk av droger eller Iösdriveri;

i. då någon lagligen är anhållen eller eljest berövad sin frihet till förhindrande av att han obehörigen inkommer i landet eller som ett led i förfarande för hans utvisning eller utlämnande.

2. Envar, som anhålls, skall snarast möjligt och på ett språk,

* fr. "la detention reguliere d'un mineur"; eng. "the detention of a minor by lawful order".

• Sida 114
•  Original

• Sida 115
•  Original

SOU 1993:4 115 Bilaga 6

Sveriges överenskommelser

med främmande makter www

ISSN (1284—1967

Utgiven av ulrikmdr/mrlwnun/r'l SÖ 1988: 37

Nr 37 Europeisk konvention till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraff- ning. Strasbourg den 26 november 1987

Regeringen beslöt den 9juni 1988 att ratificera konventionen. Rutit'ikationsinstrumentet deponerades hos Europarådets generalsekre- terare i Strasbourg den 21 juni 1988. Konventionen har ännu ej trätt i kraft. Riksdagsbchundling: Prop. 1987/88: 133, UU 1987/88:23. rskr. 1987/88:236

• Sida 116
•  Original

116

Europeisk konvention till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

Signatärstaterna. medlemmar av Europa- rådet,

som beaktar bestämmelserna i konventio- nen angående skydd för de mänskliga rättig- heterna och de grundläggande friheterna;

som erinrar om att, enligt Artikel 3 i nämn- da konvention. "ingen må utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning";

som uppmärksammar, att konventionens regelsystem tillämpas beträffande personer som påstår sig vara utsatta för kränkningar enligt Artikel 3;

som är övertygade om att skyddet mot tor- tyr och omänsklig eller förnedrande behand- ling eller bestraffning för personer som berö— vats sin frihet skulle kunna förstärkas genom icke judiciella medel av förebyggande karak— tär i form av besök,

har kommit överens om följande:

KAPITEL I Artikel ]

En europeisk kommitté till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande be- handling eller bestraffning (här nedan kallad kommittén) skall upprättas. Kommittén ' skall, genom besök, undersöka hur personer som berövats sin frihet behandlas i avsikt att, om möjligt, förstärka sådana personers skydd mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Aril/(t'! 2

Envar av parterna skall i enlighet med den- na konvention tillåta besök på varje plats inom sin jurisdiktion, där personer som har berövats sin frihet av en offentlig myndighet är placerade.

Artikel 3

Vid tillämpningen av denna konvention skall kommittén och vederbörande parts be— höriga nationella myndigheter samarbeta med varandra.

• Sida 117
•  Original

Kaoitel ll Ål'l'lx't'l4

I. Kommittén skall bestå av lika många ledimötcr som antalet parter.

:. Kommitténs ledamöter skall väljas bland personer med högt moraliskt anseende oci med erkänd sakkunskap om mänskliga rättigheter eller med yrkesmässig erfarenhet inon de områden som täcks av denna kon— vertion.

?. Fler än en ledamot i kommittén får inte van medborgare i samma stat.

4. Ledamöterna skall tjänstgöra i egen- skap av enskilda personer. skall vara obero- ence och opartiska och skall stå till kommit- téns förfogande på ett effektivt sätt.

Anke! 5

l. Kommitténs ledamöter skall väljas av Europarådets ministerkommitté med absolut maoritet från en namnlista, som upprättats av Europarådets rådgivande församlings hyni; var och en av parternas nationella dele- gatoner i den rådgivande församlingen skall föreslå tre kandidater. av vilka minst två skall vara panens egna medborgare.

:. Samma förfarande skall tillämpas när det gäller att besätta tillfälliga vakanser.

?. Kommitténs ledamöter skall väljas för en tid av fyra år. De får endast återväljas en gång. För de ledamöter som utsetts vid det första valet. skall dock mandattiden för tre av dem utlöpa efter två år. De ledamöter vilkas mantlattid utlöper i slutet av den första två- årsperioden. skall utses genom lottdragning av Europarådets generalsekreterare omedelo han efter det att det första valet verkställts.

Arlikelö

l. Kommittén skall sammanträda inom stängda dörrar. Kommittén är beslutför när majoriteten av kommitténs ledamöter är när- varande. Kommitténs beslut skall fattas av en majoritet av de närvarande ledamöterna med förbehåll för bestämmelserna i Artikel ln. punkt 2.

• Sida 118
•  Original

2. Kommittén skall själv fastställa sin ar- betsordning.

3. Europarådets generalsekreterare skall tillhandahålla kommittén ett sekretariat.

KAPITEL lll Artikel 7

1. Kommittén skall ombesörja besök på de platser som avses i Artikel 2. Förutom perio- diskt återkommande besök får kommittén ombesörja andra besök som den anser att omständigheterna kräver.

2. Som regel bör besöken företas av minst två ledamöter i kommittén. Om kommittén anser det nödvändigt. får den biträdas av ex- perter och tolkar.

Artikel:?

]. Kommittén skall underrätta den berör- da partens regering om sin avsikt att göra ett besök. Efter en sådan underrättelse får den vid vilken tidpunkt som helst besöka de plat- ser som avses i Artikel 2.

2. En part skall tillhandahålla kommittén följande lättnader för att denna skall kunna fullgöra sin uppgift:

a) tillträde till sitt territorium och rätt att resa utan inskränkningar;

b) fullständig information om de platser, där personer som berövats sin frihet är place- rade;

c) obegränsat tillträde till varje plats där personer som berövats sin frihet är placera- de. inbegripet rätten att förflytta sig inom sådana platser utan inskränkningar;

d) annan för parten tillgänglig information som är nödvändig för att kommittén skall kunna fullgöra sin uppgift. Vid införskaffande av sådan information skall kommittén ta hän- syn till tillämpliga nationella rättsregler och yrkesetik.

3. Kommittén får ha enskilda samtal med personer som berövats sin frihet.

4. Kommittén får fritt meddela sig med varje person som den anser kan lämna vä- sentliga upplysningar.

5. Om så är nödvändigt, får kommittén omedelbart vidarebefordra sina iakttagelser

• Sida 119
•  Original

till vederbörande parts behöriga myndighe- ler.

Artikel 9

l. [ undantagsfall får vederbörande parts behöriga myndigheter göra invändningar till kommittén mot den tid och den särskilda plats för besöket som föreslagits av kommit- tén. Sådana invändningar får endast göras av hänsyn till landets försvar, den allmänna sä- kerheten. allvarliga oroligheter på de platser där personer som berövats sin frihet är place- rade. en persons hälsotillstånd eller av hän- syn till att ett angeläget förhör angående ett allvarligt brott pågår.

2. Efter sådana invändningar skall kom- mitten och den berörda parten omedelbart inleda överläggningar för att klarlägga situa- tionen och söka uppnå enighet om sådana arrangemang som gör det möjligt för kommit- tén att fullgöra sitt uppdrag snarast. Dylika arrangemang kan innefatta att en person som kommittén avser att besöka flyttas till annan plats. Till dess besöket äger rum. skall parten lämna kommittén information om varje be- rörd person.

Al"/lkt'l It)

i. Efter varje besök skall kommitten avfat- ta en rapport om vad som framkommit under besöket. med beaktande av de synpunkter som kan ha framförts av den berörda parten. Kommittén skall överlämna sin rapport till den senare innehållande de rekommendatio- ner som den anser nödvändiga. Kommittén får överlägga med parten i avsikt att. där så anses nödvändigt, föreslå förbättringar vad beträffar skyddet för personer som berövats sin frihet.

2. Om parten underlåter att samarbeta el- ler vägrar att förbättra situationen mot bak- grund av kommitténs rekommendationer. får kommittén. efter det att parten beretts tillfäl— le att framföra sin uppfattning. med två tredjedels majoritet av sina ledamöter besluta om den skall göra ett offentligt uttalande i frågan.

• Sida 120
•  Original

Artikel II

1. Såväl den information som insamlats av kommittén vid ett besök som dess rapport och dess samråd med den berörda parten skall vara konfidentiella.

2. Kommittén skall offentliggöra sin rap- port. tillsammans med eventuella kommenta— rer från den berörda parten, närhelst parten ifråga så begär.

3. Personuppgifter skall dock ej offentlig- göras utan den berörda personens uttryckliga medgivande.

Artikel 12

Med beaktande av sekretessbestämmelser- na i Artikel ll skall kommittén varje år till ministerkommitte'n avge en allmän verksam- hetsrapport, vilken skall överlämnas till den rådgivande församlingen och offentliggöras.

Artikel l3

Ledamöterna i kommittén, liksom experter och andra personer som bistår kommittén. skall såväl under som efter sina mandatperio— der iaktta sekretess ifråga om de förhållanden eller upplysningar, som de har fått kännedom om under fullgörandet av sina uppdrag.

Artikel [4

!. Namnen på de personer som bistår kommitten skall anges i underrättelsen enligt Artikel 8. punkt 1.

2. Experterna skall verka i enlighet med kommitténs instruktioner och bemyndigan- den. De skall ha särskild kännedom om och erfarenhet av de områden som täcks av den- na konvention och skall ha samma skyldighe- ter vad beträffar oberoende. opartiskhet och tillgänglighet. som kommitténs ledamöter.

3. En part får i undantagsfall förklara att en expert eller annan person. som bistår kommittén. ej kan tillåtas delta vid ett besök på en plats inom dessjurisdiktion.

• Sida 121
•  Original

KAPITEL IV Arlikt'l l5

Envar av parterna skall meddela kommit- tén namn och adress på den myndighet som är behörig att ta emot underrättelser till dess regering och den kontaktperson den kan komma att utse.

Artikel lö

Kommittén liksom de ledamöter och ex- perter som avses i Artikel 7. punkt 2, skall åtnjuta de privilegier och den immunitet som anges i bilagan till denna konvention.

Artikel 17

|. Denna konvention skall inte inverka menligt på bestämmelserna i den nationella rättsordningen eller på en internationell över- enskommelse, som föreskriver ett bättre skydd för personer som berövats sin frihet.

2. Ingenting i denna konvention skall tol- kas så att den begränsar eller inskränker den behörighet som innehas av de organ som upp- rättats genom den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna eller de skyl- digheter som parterna åtagit sig i nämnda konvention.

3. Kommittén skall inte besöka sådana platser som representanter eller delegater från skyddsmakterna eller Internationella röda kors—kommittén regelbundet besöker med stöd av Geneve-konventionerna av den l2 augusti 1949 och tilläggsprotokollen därtill av den Sjuni l977.

KAPITEL V Arlikel [8

Denna konvention skall vara öppen för undertecknande av Europarådets medlems- stater. Den skall ratificeras. godtas eller god- kännas. Ratil'ikations-, godtagande- eller god- kännandcinstrument skall deponeras hos Eu- roparådets generalsekreterare.

Artikel l9 |. Denna konvention träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från

• Sida 122
•  Original

den dag då sju medlemsstater i Europarådet har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av konventionen i enlighet med bestämmel- serna i Artikel 18.

2. I förhållande till en medlemsstat, som senare uttrycker sitt samtycke till att vara bunden av konventionen. träder denna i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då ratifikations-, godtagande— eller godkännandeinstrumentet deponerades.

Artikel 20

I. En stat kan vid tidpunkten för under— tecknandet eller när den deponerar sitt ratifi- kations-. godtagande- eller godkännandein- strumcnt ange på vilket territorium eller vilka territorier denna konvention skall vara till- lämplig.

2. En stat kan vid en senare tidpunkt, ge— nom en förklaring ställd till Europarådets ge— neralsekreterare. utsträcka tillämpningen av denna konvention till ett annat territorium som anges i förklaringen. Med avseende på ett sådant territorium träder konventionen i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då generalsekreteraren mottog förklaringen.

3. En förklaring som avgetts i enlighet med de båda föregående punkterna kan. med av- seende på ett territorium som har angetts i förklaringen. återtas genom en notifikation ställd till generalsekreteraren. Återtagandet träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då generalsekreteraren mottog notifikationen.

Artikel 2/ Inga förbehåll kan göras vad beträffar be- stämmelserna i denna konvention.

Artikel 22 1. En part kan när som helst säga upp den- na konvention genom notifikation till Euro- parådets generalsekreterare.

2. Uppsägningen träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tolv månader från den dag då

• Sida 123
•  Original

generalsekreteraren mottog notit'ikationen.

Artikel 23 Europarådets generalsekreterare skall no- til'iera Europarådets medlemsstater om:

a) undertecknande;

b) deponering av ratifikations-, godtagan- de- eller godkännandeinstrument;

c) dag för konventionens ikraftträdande enligt artiklarna 19 och 20;

d) andra åtgärder. notifikationer eller med- delanden. som rör denna konvention. med undantag av de åtgärder som vidtagits i enlig- het med artiklarna 8 och 10.

Till bekräftelse härav har undertecknade. därtill vederbörligen befullmäktigade. under- tecknat denna konvention.

Som skedde i Strasbourg den 26 november [987 på engelska och franska, vilka båda tex- ter är lika giltiga, i ett enda exemplar. som skall deponeras i Europarådets arkiv. Euro- parådets generalsekreterare skall översända bestyrkta kopior till varje medlemsstat i Eu- roparådet.

• Sida 124
•  Original

Bilaga

Privilegier och immunitet (Artikel 16)

1. Vid tillämpningen av denna bilaga skall hänvisningar till ledamöteri kommittén anses innefatta hänvisningar till de experter som nämns i Artikel 7. punkt 2.

2. Ledamöterna i kommittén skall under fullgörandet av sina uppdrag samt under de resor som företas i samband med fullgörandet av dessa uppdrag. åtnjuta följande privilegier och immunitet:

a) immunitet mot anhållande eller annat frihetsberövande och mot beslagtagande av deras personliga bagage och. så vitt avser muntliga och skriftliga uttalanden och alla åt- gärder som de vidtagit vid fullgörandet av sina tjänsteuppdrag. immunitet mot varje slag av rättsligt förfarande:

b) befrielse från varje inskränkning i deras rörelsefrihet vid utresa från och inresa till det land där de har sin hemvist samt inresa till och utresa från det land i vilket de fullgör sina uppdrag. och befrielse från registrering av utlänningar i det land de besöker eller genom vilket de passerar i samband med fullgöran- det av sina uppdrag.

3. Under de resor som lcdamöternai kom- mittén företar i samband med fullgörandet av sina uppdrag skall de ifråga om tull- och valu- takontroller beviljas:

a) av sina respektive regeringar samma lättnader som de som medges högre tjänste- män på tillfällig tjänsteresa utomlands;

h) av andra parters regeringar samma lätt- nader som de som medges utländska rege- ringars representanter på tillfälliga tjänste- uppdrag.

4. Kommitténs dokument och handlingar skall vara okränkbara i den mån de rör kom- mitte'ns verksamhet. Kommitténs officiella korrespondens och andra tjänstemeddelanden får ej uppehållas eller utsättas för censur.

5. För att tillförsäkra kommittéledamöter- na fullständig yttrandefrihet och fullständigt oberoende vid fullgörandet av deras uppdrag

• Sida 125
•  Original

skall immunitet även i fortsättningen medges mot rättsligt forfarande savitt avser muntliga eller skriftliga uttalanden och alla åtgärder som de vidtagit vid fullgörandet av sina tipp- drag. även om berörda personer inte längre fullgör sådana uppdrag.

6. Privilegier och immunitet medges inte kommitteledamöterna för att ge dem person- liga fördelar utan i syfte att säkerställa ett oberoende fullgörande av deras uppdrag. En- dast kommittén skall vara behörig att häva immuniteten för sina ledamöter: den har inte bara rätt utan även skyldighet att häva immu- niteten fören ledamot i de fall då den anser att immuniteten skulle hindra rättvisans gäng och dit den kan hävas titan att skada de syften för vilka den har medgivits.

• Sida 126
•  Original

• Sida 127
•  Original

THE ISTANBUL DECLARATION

OF THE INTERNATIONAL REHABILITATION COUNCIL FOR TORTURE VICTIMS

A GLOBAL APPEAL FOR TIE ABOLITION OF TORTURE

— Notwithstanding that the United Nations Universal Declaration of Human Rights adopted in 1948 included the right to freedom from torture by speci- fying that "no one shall be subjected to torture or to cruel, inhuman or degrading treatment"

— Notwithstanding that this Universal Declaration of Human Rights clearly indicates that this provision constitutes a prohibition to use of torture to which no exception can be tolerated

—— Notwithstanding that the United Nations International Covenant of Civil and Political Rights underlines that "even in time of public emergency which threatens the life of the nation , no derogations to the prohibition of torture and cruel, inhuman or degrading treatment or punishment can be made"

— still torture continues to be a fact of life being perpetuated and tolerated by a large number of governments and other authorities in countries being members of United Nations in contradiction to the United Nations Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment adopted in 1984.

This is especially the case in dictatorships and in other repressive forms of government which rely on torture and the threat of torture for their continued suppression of their populations.

But also in many countries where democratically elected governments have succeeded such repressive form of government, torture continues to be practiced in parts of the system which have not been affected by the political change.

There is ample evidence to suggest that medical doctors and other health professionals are directly or indirectly, actively or passively, involved in these inhuman practices thereby acting in contradiction to the World Medical Associations Declaration of Tokyo from 1975 and the United Nations Prin— ciples of Medical Ethics adopted in 1982.

Against this tragic background THE VTH INTERNATIONAL SYNIPO- SIUM ON TORTURE AND THE MEDICAL PROFESSION organized in Istanbul October 22-24, 1992 by The International Rehabilitation Council for Torture Victims in collaboration with The Human Rights Foundation of Turkey and the Turkish Medical Association appeal to the United Nations and its responsible constituent member countries

— to live up to the United Nations Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment

— to make a serious effort to remove the practice of government or government inspired torture as part of political repression as well as interrogation or for any other purposes

— to give the right to a detained or arrested person to demand a medical examination by an independent doctor*) of his own choice before and after interrogation. The official report must include in detail the history and the findings of the physical examination of the case. The detained or arrested person must be permitted to read this report and the exami— nation must be conducted outside the influences of the police or security forces

— similarly the family of a person alleged or suspected of having dies as a result of torture should have the right to demand an independent post mortem examination of the body

— to prosecute with diligence and effectiveness all cases of alleged or suspected torture and enact provisions for free legal aid for the victims

-— to establish the right to compensation to victims of torture and their dependents

— to repeal all laws establishing impunity for torturers if these laws have been established by a non-democratic government

*) In countries where doctors are not easily available they may be substituted by other authorized health professionals.

• Sida 129
•  Original

— to protect by law and confirm by contracts of employment doctors and other health personnel at risk against any obligation to act in contradic- tion to established medical ethics especially regarding the non-involve- ment in torture

— to include in the curriculum of all health professionals and as part of the training of lawyers, police and the military, specific training programs in ethical obligations and international and national law governing the behaviour of each professional group in relation to the practice of torture

— to support the establishment of special independent centers offering treatment to torture victims

and finally, as a matter of urgency

— to increase the national contribution to the United Nations Voluntary

Fund for Torture Victims from the present totally inadequate sum of 1.6 million USD for 1992 to reach 25 million USD in 1995 and at least 100 million USD in 1999.

(Short of making contributions to United Nations Voluntary Fund for Torture Victims obligatory, which would be natural given the United Nations Universal Declaration of Human Rights, this could be done by setting each year minimum target sums for each country indicating what ought to be the contribution according to the usual distribution of financial contributions to United Nations activities.)

WITH COLLECTIVE GOOD WILL AND POLITICAL DETERMINA- TION, THE PRACTICE OF TORTURE COULD BE ERADICATED BY THE YEAR 2000.

HOWEVER, THE SAD LEGACY OF TORTURE — THE SCARS IN THE BODIES AND SOULS OF THE TORTURE SURVIVORS —- WILL RE— MAIN WITH US AND REQUIRE PROFESSIONAL CARE AND SOCIAL ATTENTION FOR MANY YEARS TO COME.

• Sida 130
•  Original

Betänkanden utgivna av Psykiatriutredningen

På väg — exempel på jörändringsarbeten inom verksamheter för psykiskt störda (SOU 1991:47)

Krav på förändring — synpunkter från psykiskt störda och anhöriga (SOU 1991:78)

Stöd och samordning kring psykiskt störda — ett kunskapsunderlag (SOU 1991:88)

Rätt till bostad — om psykiskt stördas boende (SOU 1991:92)

Psykiskt stördas situation i kommunerna — en probleminventering ur socialtjänstens perspektiv (SOU 1992:3)

Psykiatrin i Norden — ett jämförande perspektiv (SOU 1992:4)

Psykiatrin och dess patienter — levnadsförhållanden, vårdens innehåll och utveckling (SOU 1992:37)

Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka — forskning kring service, stöd och vård (SOU 1992:46)

Psykiskt störda i socialförsäkringen — ett kunskapsunderlag (SOU 1992:77)

Slutbetänkande: Välfärd och valfrihet — service, stöd och vårdjör psykiskt sjuka (SOU 1992:73)

Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m.m. (SOU 1993:4)

• Sida 131
•  Original

Statens offentliga utredningar 1993

Kronologisk förteckning

l.Stymings- och samarbetsformer i biståndet. UD

2. Kursplaner för grundskolan. U.

3. Ersättning för kvalitet och effektivitet. — Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. U.

4. Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m. fi. S.

5. Bensodiazepiner — bcrocndeframkallande psykofar— maka. S.

• Sida 132
•  Original

Systematisk förteckning

Utrikesdepartementet Stymings- och samarbetsformer i biståndet. [l]