SOU 1993:42

Försvarets högskolor : delbetänkande

Till statsrådet och chefen för Försvarsdepartementet

Genom beslut den 20 juni 1991 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för Försvarsdepartementet, statsrådet Roine Carlsson, att tillkalla en särskild utredare för att göra en översyn av ledningsorganisationen på central och regional nivå inom totalförsvaret och av myndighets— strukturen inom Försvarsdepartementets verksamhetsom— råde.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departements— chefen den 27 juni 1991 som särskild utredare general— direktören Gunnar Nordbeck. Som experter förordnades expeditions— och rättschefen Rolf Holmquist, departe- mentsrådet Dan Ohlsson och departementsrådet Bo Riddar— ström. Holmquist entledigades den 5 maj 1992 då rätts— chefen Ann—Louise Eksborg förordnades att vara expert. Riddarström entledigades den 29 mars 1993 då departe— mentsrädet Jan Landahl förordnades att vara expert.

Till sekreterare förordnades den 27 juni 1991 rationali- seringschefen Åke Hjalmarsson.

Utredningen har antagit namnet Utredningen om lednings— och myndighetsorganisationen för försvaret (LEMO).

Utredningen överlämnar härmed delbetänkandet (SOU 1993:42) Försvarets högskolor. Utredningens arbete fortsätter enligt direktiven.

Stockholm i maj 1993

Gunnar Nordbeck / Åke Hjalmarsson

INNEHÅLL Sid.

SAMMANFATTNING.. ...... . ......... . ..... 9

l UPPDRAGET.. ..... .... ...... .. ....... ....... 19 1.1 Direktiv .................. .... ..... ....... 19 Arbetsformer..... ...... ................... 20

2 UTBILDNING AV OFFICERARE OCH CIVIL PERSONAL.................................. 23 2.1 Utbildning av högre yrkesofficerare....... 23 2.2 Utbildning av den civila personalen i försvarsmakten...... ..... ................. 25 2.3 Utbildning av personal inom det civila försvaret ........ .. ...... ... ..... ......... 26 2.4 Totalförsvarsutbildning för högre chefer.. 29

3 MILITÄRHÖGSKOLAN.......................... 31 3.1 Bakgrund............. ..... ................ 31 3.2 Uppgifter................................. 31 3.3 Organisation.............................. 31 3.4 Verksamhet............ ..... ............... 32 3.4.1 Utbildning................................ 32 3.4.2 Militärhistorisk forskning................ 34 3.4.3 Annan verksamhet.......................... 34 3.5 Personalresurser.......................... 35 3.6 Finansieringsformer....................... 35

4 FÖRSVARETS FÖRVALTNINGSHÖGSKOLA........... 37 4.1 Bakgrund.................................. 37 4.2 Uppgifter.... ..... ........................ 37 4.3 Organisation.............................. 38 4.4 Verksamhet................................ 38 4.4.1 Långa kurser.............................. 38

4.4.2 4.4.3 4.5 4.6

5.1 5.2 5.3 5.4 5.4.1 5.4.2 5.5 5.6

7.1 7.2 7.2.1 7.2.2 7.3

Korta kurser.. ...... .. .......... .... ...... Forskning och metodstudier........... ..... Personalresurser ...... . ...... ..... ........ Finansieringsformer ...... .......... ..... .. FÖRSVARSHÖGSKOLAN ....... . ......... ........ Bakgrund ...... . ......... ...... ....... .. . Uppgifter.. ...... . ....... ....... .......... Organisation ............... ........... .. Verksamhet .............. . ............. .... Kursverksamhet ....... ,...... ........ . ..... Övrig verksamhet ...... .. ......... ......... Personalresurser.... ..... ....... .......... Finansieringsformer ...... ................. ALLMÄNNA ÖVERVÄGANDEN ..... . ............... Samband mellan MHS och FörvHS .......... ... Utbildning i totalförsvar vid MHS och FörvHS.......... .................. .. ...... FHS situation. ...... ... ...... ............. FHS ställning .............. .......... ..... Forskningsanknytning..... ..... . ....... .... Mål för organisationsöversynen....... .....

ÖVERVÄGANDEN OM OLIKA LÖSNINGAR.

MHS ingår i Försvarsmakten......

...-.....

o..-......

MHS och FörvHS under gemensam 1edning.....

Inom Försvarsmakten.......................

Utanför Försvarsmakten.....

MHS, FörvHS och FHS i en organisation

utanför Försvarsmakten...........

Värdering av de olika lösningarna.

FÖRSLAG....................

Organisation............. .....

Lokalisering............... Kostnadsreducering...

. . . . .

Forskningsanknytning.

. o . .

...-.....

...—...

47 47 47 48 48 48 51 51 52

53 53

56 59 63 65 72

75 75 77 77 79

80 82

89 89 93 94 95

Finansiering.............................. 97 Annan än finansiell styrning.............. 99 Genomförande 102

SAMMANFATTNING

LEMO:s uppdrag omfattar en översyn av totalförsvarets ledningsorganisation och myndighetsstrukturen inom

Försvarsdepartementets verksamhetsområde.

I delbetänkandet (SOU l991:112) Försvarsmaktens ledning lämnade LEMO förslag om bl.a. en sammanhållen försvars— maktsmyndighet bestående av främst den verksamhet som bedrivs inom huvudprogrammen arméförband, marinförband och flygvapenförband samt operativ ledning. statsmakter— na har i allt väsentligt beslutat i enlighet med för— slagen. Den nya myndigheten Försvarsmakten bildas den

1 juli 1994.

Den del av uppdraget som redovisas nu avser dels det förhållande som framdeles bör gälla mellan den nya För— svarsmakten och de tre skolorna Militärhögskolan (MHS), Försvarets förvaltningshögskola (FörvHS) och Försvars- högskolan (FHS), dels förhållandet mellan dessa tre skolor. Vidare behandlas frågan om den högre försvars- utbildningens forskningsanknytning.

Nuvarande organisatoriska struktur innebär att MHS ingår i den grupp myndigheter som betecknas som försvarsmakt-

en. FörvHs och FHS ingår däremot inte i försvarsmakten.

Mål för organisationsöversynen

LEMO:s analys av aktuella och framtida förutsättningar

för de tre skolornas verksamhet leder fram till att

den organisatoriska lösning som LEMO föreslår bör bidra

till att följande mål kan nås i så hög grad som möjligt. Med hänsyn till att det är flera mål som eftersträvas kan avvägningar behöva ske mellan dem.

— Försvarsmakten bör kunna utöva ett starkt inflytande på utbildningen av högre officerare och på utbildningen av civila som är anställda vid myndigheten.

- Den högre militära utbildningen vid MHS och FörvHS bör kunna samordnas så att hög effektivitet kan nås.

— Principen med en vertikalt sammanhållen förvaltnings— utbildning på olika nivåer och för olika kategorier vid FörvHS bör kunna vidareutvecklas.

- Kvaliteten i undervisningen i militära och civila ämnen i FHS totalförsvarsutbildning bör kunna stärkas.

— Kvaliteten i utbildningen i totalförsvar vid MHS och FörvHS bör kunna stärkas. En bättre samordning på ut- bildningens område mellan totalförsvarets militära och

civila delar bör kunna utvecklas.

- FHS identitet som en totalförsvarsinstitution bör kunna bevaras.

— Kostnaderna för befintlig utbildning och administra— tion vid skolorna bör kunna sänkas.

- Förutsättningar bör kunna skapas för en successiv kvalitetshöjning i den högre försvarsutbildningen genom olika former av forskningsanknytning samt fördjupad studie- och analysverksamhet.

olika organisatoriska lösningar

LEMO har prövat fyra olika organisatoriska lösningar.

Den första innebär att MHS verksamhet ingår i Försvars—

makten, medan de två andra skolorna fortsätter att vara myndigheter under regeringen och alltså står utanför den nya Försvarsmakten.

Den andra lösningen innebär att verksamheten vid MHS och FörvHS har en gemensam ledning och ingår i Försvarsmakt— en. FHS ställning är oförändrad.

Den tredje lösningen innebär också att verksamheten vid MHS och FörvHS hålls samman i en organisation men att denna utgör en myndighet utanför Försvarsmakten. FHS ställning är oförändrad.

Den fjärde lösningen innebär att verksamheten vid MHS, FörvHS och FHS förs samman i en organisation som ligger utanför Försvarsmakten.

värdering av de olika lösningarna

Den lösning där MHS verksamhet ingår i Försvarsmakten, medan FörvHS och FHS är myndigheter utanför Försvars- makten, uppnår få av de eftersträvade målen och den bör enligt LEMO:s uppfattning inte komma i fråga.

En bättre lösning är att verksamheten vid MHS och FörVHS hålls samman. Enligt LEMO:s uppfattning bör därvid MHS och FörvHS i en organisation utanför Försvarsmakten föredras framför en lösning där de två skolornas verk— samhet ingår i försvarsmaktsmyndigheten.

Den lösning där verksamheten vid MHS, FörvHS och FHS hålls samman i en organisation utanför Försvarsmakten, är den som enligt LEMO:s uppfattning i de flesta avse— enden när de eftersträvade målen. Denna lösning rymmer särskilt goda möjligheter att stärka kvaliteten i ut—

bildningen vid FHS, MHS och FörvHS, att samordna utbild— ning för totalförsvarets militära och civila delar, att sänka kostnaderna för befintlig verksamhet vid skolorna och att utveckla forskningsanknytningar för utbildning- en. LEMO tillmäter måluppfyllelsen på vart och ett av dessa områden stor betydelse.

LEMO:s slutsats är därför att verksamheten vid de tre skolorna bör föras samman i en organisation utanför Försvarsmakten och att en väsentlig forskningsanknytning

bör utvecklas.

I det följande presenteras huvuddragen i LEMO:s förslag.

Organisation

LEMO föreslår således att verksamheten vid MHS, FörvHS och FHS samlas i en organisation. Denna organisation bör vara en myndighet som hör till Försvarsdepartementet. Verksamheten utgör därmed inte en del av myndigheten

Försvarsmakten.

LEMO har särskilt övervägt den nya högskoleorganisation— ens namn. Av de alternativ som därvid har prövats har LEMO funnit att namnet Försvarshögskolan är det lämp- ligaste. För att unvika missförstånd används i det föl— jande arbetsnamnet Nya Försvarshögskolan för den nya

organisationen.

I syfte att markera högskolekaraktären på verksamheten bör det finnas en styrelse som har inseende över hög— skolans alla angelägenheter och svarar för att dess upp- gifter fullgörs. För ledningen av verksamheten närmast

under styrelsen bör högskolan ha en rektor.

Under rektorn bör verksamheten ledas av tre skolchefer

för Högre totalförsvarsutbildning, för Högre militär

utbildning respektive för Förvaltningsutbildning utom sådan som utgör del av högre militär utbildning. skol- cheferna anordnar, leder och administrerar kurser på några större områden.

För att ge råd om verksamhetens närmare inriktning bör finnas tre råd, ett för den högre totalförsvarsutbild— ningen, ett för den högre militära utbildningen och ett

för förvaltningsutbildningen.

Vid myndigheten bör vidare finnas en forsknings— och studieavdelning som är indelad i institutioner och enheter för olika ämnen. De mer kvalificerade lärarna bör vara knutna till denna avdelning men ha undervis— ningsskyldighet vid de olika skolenheterna.

Den föreslagna organisationen har matriskaraktär. På ena ledden finns institutioner som bedriver forskning och tillhandahåller kvalificerade lärare och på den andra ledden finns de olika kurser som högskolan erbjuder.

Verksamheten vid Nya Försvarshögskolan bör vara lokali- serad till Stockholm och Östersund. Den förvaltningsut— bildning som för närvarande bedrivs i Karlstad bör flyt— tas till Östersund.

Kostnadsreduceringar

Syftet med den föreslagna organisationen är inte i första hand att åstadkomma ekonomiska besparingar. Syftet är i stället främst att skapa förutsättningar för kvalitetshöjning och effektivitetsvinster. ökade sats- ningar på olika områden kan också behöva göras. Icke desto mindre bör alla möjligheter till punktvisa kost— nadssänkningar tas till vara.

LEMO exemplifierar några åtgärder som i samband med

organisationsförändringen kan ge kostnadssänkningar och föreslår att regeringen uppdrar åt Nya Försvarshögskolan att redovisa en plan för hur en sänkning av kostnadsni- vän i befintlig verksamhet med sammantaget 5 milj. kr.

skall kunna åstadkommas över en treårsperiod. Forskningsanknytning

Ett viktigt motiv för LEMO:s förslag är att kvaliteten i den högre militära utbildningen och i den högre total- försvarsutbildningen skall kunna förbättras genom att olika former av forskningsanknytning byggas upp i de viktigaste ämnena. Ett mål kan vara att huvudlärarna i de viktigaste ämnena skall ha genomgått forskarutbild-

ning.

Vid Nya Försvarshögskolan bör bedrivas forskning i ämnen såsom strategi, operationer, taktik, teknik, militärt ledarskap, militärhistoria och försvarsekonomi så snart forskarutbildad personal finns tillgänglig på de olika områdena. Syftet är främst att stödja utbildningen.

På andra betydelsefulla områden, men där forskarresurser inte är tillgängliga, bör studie— och analysverksamhet utan vetenskaplig karaktär bedrivas.

Ett brett samarbete bör ske med universitet, högskolor och institut för att åstadkomma önskvärd forskningsan—

knytning i olika ämnen.

LEMO föreslår att regeringen uppdrar åt Nya Försvarshög— skolan att utforma en plan för hur forskningsanknytning— en successivt bör byggas upp. För den första femårsperi- oden bör regeringen ange en planeringsram som ökar med förslagsvis 2 milj. kr. per år till en nivå av förslags- vis 10 milj. kr. Därefter bör en ny plan utformas för

ytterligare en femårsperiod.

LEMO föreslår att den utökade forsknings- och studie— verksamheten vid Nya Försvarshögskolan, som således syftar till att höja kvaliteten i den högre försvarsut— bildningen, finansieras med en motsvarande resursned— dragning vid Försvarets forskningsanstalt.

Finansiering

Verksamheten vid Nya Försvarshögskolan bör delas in i program. Utbildningen bör delas in i tre program, näm— ligen Högre totalförsvarsutbildning, Högre militär ut— bildning och Förvaltningsutbildning. Ett särskilt pro— gram bör finnas för Forskning och studier.

Finansieringen bör i huvudsak spegla vem som är intres— sent och som i egenskap av beställare bör få påverka

verksamhetens inriktning och omfattning.

Mot denna bakgrund bör verksamheten inom program 1 Högre totalförsvarsutbildning styras och finansieras av uppdrag från regeringen och finansieras med anslag.

Program 2 Högre militär utbildning avser utbildning av högre officerare och bör styras av uppdrag från För- svarsmakten.

När det gäller program 3 Förvaltningsutbildning (utom sådan som ingår i program 2) bör långa kurser finansi— eras med uppdrag från Försvarsmakten. Korta kurser bör finansieras med avgifter från respektive kursdeltagares

arbetsgivare.

Program 4 Forskning och studier bör i väsentlig mån finansieras med uppdrag från regeringen och finansieras med anslag.

Annan än finansiell styrning

Verksamheten vid Nya Försvarshögskolan styrs också genom föreskrifter och chefsutnämningar.

Regeringen förutsätts i en förordning ge en instruktion för Nya Försvarshögskolan.

Styrelsen bör utses av regeringen med ledning av de grunder som anges i högskolelagen. Styrelsens ordförande bör kunna ha en civil eller militär bakgrund. Regeringen bör också förordna rektor som bör kunna vara en militär

eller civil tjänsteman.

Skolcheferna och chefen för forsknings— och studieavdel- ningen bör förordnas av regeringen efter anmälan av sty-

relsen. De tre råden bör utses av styrelsen.

Regeringen förutsätts ange huvuddragen i utbildningen av yrkesofficerare i en förordning.

Inom ramen för regeringens föreskrifter om utbildning av yrkesofficerare bör Försvarsmakten få meddela komplette— rande föreskrifter för den högre militära utbildningens inriktning och mål m.m. Samma bör gälla i fråga om

längre förvaltningsutbildning.

Försvarsmakten bör också för dessa utbildningar få ge föreskrifter om hur studieresultat skall värderas och hur eleverna skall bedömas i olika avseenden.

Genomförande

Det är nödvändigt att statsmakterna tar ställning till om HHS, FörvHS eller FHS skall ingå i den nya myndig—

heten Försvarsmakten när denna bildas. Det är av detta skäl lämpligt att försvarets nya högskoleorganisation kan träda i kraft den 1 juli 1994.

1 UPPDRAGET

1.1 Direktiv

LEMO:s uppgift är att se över dels ledningsorganisation— en på central och regional nivå inom totalförsvaret, dels myndighetsstrukturen inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde (dir. l991:44).

I delbetänkandet (SOU l991:112) Försvarsmaktens ledning redovisades främst lednings— och strukturfrågor för för— svarsmakten i stort samt verksamheten vid centrala stab— er i krig och fred. Statsmakterna har i allt väsentligt beslutat (prop. 1991/92:102, bet. l991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337) i enlighet med LEMO:s förslag.

Därmed kommer den 1 juli 1994 en ny, sammanhållen för— svarsmaktsmyndighet att bildas på grundval av främst den verksamhet som bedrivs inom huvudprogrammen arméförband, marinförband och flygvapenförband samt operativ ledning. I delbetänkandet anförde LEMO att utredningen i det fortsatta arbetet avsåg att gå i genom verksamheten vid myndigheter som hör till Försvarsdepartementet för att pröva deras förhållande till den nya försvarsmaktsmyn- digheten. Dessa verksamheter avsågs då delas in i sådana som måste ingå i den i förhållande till i dag snävare avgränsade Försvarsmakten, sådana som för Försvarsmakten och väsentligen på dess uppdrag bör utföras av särskilda myndigheter och sådana där behovet kan tillgodoses av andra myndigheter och företag.

Militärhögskolan och Försvarets förvaltningshögskola är myndigheter som utbildar personal för främst försvars—

makten. Verksamheten vid skolorna ingår i försvarsmakt- ens utbildningssystem för officerare och civil personal. Försvarshögskolan meddelar totalförsvarsinriktad högre utbildning. En stor andel av kursdeltagarna utgörs av högre officerare ämnade för de högsta befattningarna i Försvarsmakten. Huvuddelen av kursdeltagarna kommer dock

från de civila delarna av totalförsvaret.

Militärhögskolan tillhör för närvarande försvarsmakten medan Försvarets förvaltningshögskola och Försvarshög—

skolan inte inräknas i den.

Regeringen överlämnade med beslut den 11 februari 1993 vissa förslag från 1991 års försvarsforskningsutredning till LEMO för prövning. Ett av dessa förslag avser att utbildningen vid Militärhögskolan ges en bättre kontakt

med forskningen.

I detta delbetänkande prövas det förhållande som framdeles bör gälla mellan Försvarsmakten och dessa skolor samt mellan de tre skolorna. Vidare behandlas frågan om den högre försvarsutbildningens forsknings- anknytning. Det ingår inte i LEMO:s uppdrag att pröva

utbildningens omfattning och inriktning.

1.2 Arbetsformer

Översynen av de tre skolornas organisation m.m. har organiserats som en särskild delutredning inom LEMO.

För att som experter biträda LEMO i detta arbete för— ordnade chefen för Försvarsdepartementet den 19 mars 1992 överste 1 gr. Björn Rosén, den 11 november 1992 kommendörkapten Bernt Hagberg och överste 1 gr. Jan Warren, den 4 december 1992 överste 1 gr. Rune Hall och den 9 mars 1993 generalmajor Krister Larsson.

Experternas uppdrag har varit att utföra preciserade utredningsuppgifter samt att skriftligt och muntligt rapportera dem till den särskilde utredaren.

Med ledning av bl.a. detta underlag har LEMO därefter format delbetänkandet.

I sitt arbete har LEMO kunnat använda underlag som ingår i bl.a. betänkandet (SOU 1990:57) Personalutbildning inom totalförsvaret samt slutrapporten (1992—02—14) från den projektgrupp om ett Försvarsuniversitet som Överbe— fälhavaren tillkallat.

Karlstads kommun har med skrivelse till LEMO framfört synpunkter beträffande lokalisering av Försvarets

förvaltningshögskola.

Den särskilde utredaren har i frågan rådgjort med den

parlamentariska referensgrupp som är knuten till LEMO.

LEMO har löpande informerat företrädare för berörda centrala arbetstagarorganisationer om arbetet och berett dem tillfälle att framföra synpunkter.

' .'.-' E'. cand.—im gnäll.-må mini || 'i. .a :!:-_

2 UTBILDNING ÄV OFFICERARE OCH CIVIL PERSONAL

Som en bakgrund till presentationen av verksamheten vid Militärhögskolan, Försvarets förvaltningshögskola och Försvarshögskolan redovisas i detta kapitel vissa upp- gifter om utbildning av personal för det militära och civila försvaret. En fullständig och ännu tämligen aktuell bild tecknas i betänkandet (SOU 1990:57)

Personalutbildning inom totalförsvaret.

2.1 Utbildning av högre yrkesofficerare

För att meritera sig för högre befattningar och tjänste— grader utför yrkesofficerare växelvis praktisk tjänst— göring och genomgår vidareutbildning vid olika skolor. Föreskrifter om utbildningen finns i förordningen (FFS l980:29, omtryckt 1988zl3) om utbildning till och av yrkesofficerare m.m.

I detta avsnitt presenteras översiktligt och med vissa förenklingar de viktigaste högre utbildningarna enligt förordningen.

En yrkesofficer som har genomgått föreskriven utbildning och har genomfört erforderlig praktisk tjänstgöring vid förband ansöker själv om att få genomgå vidareutbild— ning. Försvarsgrenschef, eller enligt dennes bemyndigan- de vederbörande myndighet, beslutar om antagning. En antagningsnämnd medverkar vid urval och antagning.

För att uppnå kompetens som kompanichef eller motsvaran— de i krigsorganisationen och som plutonchef eller mot—

svarande i fredsorganisationen skall en yrkesofficer ha genomgått vidareutbildning i form av högre kurs vid för— svarsgrenens krigshögskqlg. Denna kurs har en längd av ca ett år. Efter bl.a. genomförd godkänd utbildning er- hålls tjänstegraden kapten (nivå 5).

För att uppnå kompetens som bataljonschef eller motsva- rande i krigsorganisationen och som kompanichef eller motsvarande i fredsorganisationen skall en yrkesofficer ha genomgått vidareutbildning i form av allmän kurs vid Militärhögskolan. Denna kurs har en längd av ca ett år. Efter bl.a. genomförd godkänd utbildning erhålls tjän- stegraden major eller örlogskapten (nivå 4).

För att uppnå kompetens som bataljonschef eller högre chefsbefattningar i fredsorganisationen skall en yrkes- officer ha genomgått vidareutbildning i form av högre kgps vid Militärhögskolan. Denna kurs har en längd av ca två år eller ca ett är beroende på föregående praktisk tjänstgörings längd. En annan möjlighet är att yrkes— officeren genomgår vidareutbildning i form av högre intendentkurs vid Försvarets förvaltningshögskola under ca 19 månader. Efter genomförd och godkänd utbildning uppnås kompetensnivå 3. Tjänstegraden överstelöjtnant eller kommendörkapten kan erhållas efter ytterligare väl vitsordad praktisk tjänstgöring och efter prövning i be- fordringsberedning.

Kompetens och meritering för högre befattningar och tjänstegrader kan uppnås genom praktisk tjänst i högre chefsbefattningar vid staber, skolor eller förband.

Inom ramen för förordningen genomförs på uppdrag av

överbefälhavaren (beslut 1992—03—03) försöksverksamhet med nya utformningar av de högre kurserna vid Militär— högskolan och Förvaltningshögskolan. Kursernas nya ut— formning framgår i det följande.

Överbefälhavaren har på regeringens uppdrag nyligen lämnat förslag till ändring av nuvarande befälsordning

för yrkesofficerare m.m.

Förslaget innebär bl.a. att kraven på officeren och officersutbildningen sätts högre än i dagens befäls— ordning. Sålunda skärps antagningskraven till yrket vad gäller civila förkunskaper. Förändringarna rör i första hand utbildningen till yrkesofficer och den fortsatta kompetensuppbyggnaden t.o.m. nivå 4 (major/örlogskap-

ten).

LEMO:s förslag om ny organisation för bl.a. den högre militära utbildningen syftar också till att stärka kvaliteten i officersutbildningen. Enligt LEMO:s bedöm— ning påverkas utbildningens struktur inte av Överbefäl— havarens förslag till ändring av befälsordningen. En skärpning av antagningskraven ger på sikt bättre förut— sättningar för utbildningen vid den högskoleorganisation

som LEMO föreslår.

2.2 Utbildning av den civila personalen i försvarsmakten

Inom det militära försvaret är utbildningen av officera— re välutvecklad. Efter gymnasieskola och värnplikt kan officerarna genomgå officershögskolor, truppslagsskolor och krigshögskolor. Därefter är det möjligt att genomgå den högre utbildning som beskrivits i föregående av- snitt.

Den civila personalen anställs med erforderlig yrkesut— bildning och yrkeserfarenhet. Även med beaktande härav finns ett behov av att förbättra utbildnings- och ut- vecklingsmöjligheterna för dem efter anställningen inom försvarsmakten. Detta har belysts av Försvarets perso- nalutvecklingsutredning (FÖPU) i betänkandena (SOU

1988:12) Civil personal i försvaret och (SOU l989z85) Civil personal i försvaret - uppgifter och kompetens i freds— och krigsorganisationen. Med anledning av bl.a. FÖPU:s förslag har utbildningsmöjligheterna för den civila personalen förbättrats något, bl.a. genom ett antal nyinrättade kurser vid Försvarets förvaltnings— högskola.

Denna skola fyller numera en viktig funktion för vidare- utbildning av civil personal anställd vid försvarsmakt— ens myndigheter. Den civila personalen utgör en inte oväsentlig del av eleverna i de längre kurserna och utgör en dominerande del av eleverna i de korta

kurserna.

Försvarsmakten strävar efter att finna utvecklingsnöj- ligheter också för de civila med utgångspunkt i krigs- organisationens behov. Detta kan medföra ett behov att på ett mer planerat sätt utnyttja även försvarsgrenarnas skolor och Militärhögskolan för befattningsinriktai ut—

bildning för civila.

2.3 Utbildninq av personal inom det civila försvaret

Även i den civila delen av totalförsvaret förekomner personalutbildning. Detta har belysts i betänkandena (SOU 1988:12) Civil personal i försvaret och (SOU 1990:57) Personalutbildning inom totalförsvaret. Sistnämnda betänkande ligger till grund för nuvarande

utbildningssystem.

I detta avsnitt redovisas kortfattat det sätt på vilket utbildningen sker.

Den utbildning som förekommer delas in i totalförsvars— utbildning, funktionsutbildning och övrig utbildning.

Tre målgrupper kan definieras, nämligen personal som helt eller delvis handlägger beredskapsuppgifter, krigs- placerad personal och personal som utan att tillhöra dessa grupper måste ha kunskaper om det civila försvaret.

Den ansvarsfördelning som gäller är att Överstyrelsen för civil beredskap (öCB) samordnar utbildning i frågor som är gemensamma för totalförsvarets civila del, medan anställningsmyndigheten svarar för att personalen — såväl fredsanställd som krigsplacerad — får den utbildning den behöver.

ÖCB har ett lednings— och systemansvar för utbildning av personal inom den civila delen av totalförsvaret. ÖCB har också beställaransvar för funktionsövergripande totalförsvarsutbildning.

De funktionsansvariga myndigheterna har beställaransvar för den utbildning som avser den egna funktionen. De är ofta även producenter av denna utbildning. Funktionsut— bildningen berörs inte mer i det följande.

ÖCB uppträder således som beställare av totalförsvarsut— bildning och viss övrig utbildning. Däremot producerar ÖCB inte sådan utbildning. Utbildningen genomförs i stället som uppdragsutbildning av olika utbildnings- producenter. ÖCB tar ut och anvisar elever.

Totalförsvarsutbildningen syftar till att höja kompeten— sen och stärka den yrkesroll som personalen har i egen— skap av beredskapshandläggare i fred. Utbildningen är nivåindelad i grundläggande totalförsvarsutbildning, påbyggnadsutbildning och chefsutbildning.

Den grundläggande totalförsvarsutbildningen för hand— läggande personal har på uppdrag av ÖCB under ett år genomförts av civilbefälhavaren i Södra civilområdet.

För närvarande prövar ÖCB att - efter upphandling - låta Gällöfsta kurscentrum genomföra den grundläggande total—

försvarsutbildningen.

Påbyggnadsutbildningen steg 1 genomförs efter upphand- ling som uppdragsutbildning vid Lunds och Umeås univer— sitet. Kursen benämns Civil beredskap i ett föränderligt samhälle. Utbildningen omfattar fem veckors studietid förlagd under fem månader. Efter godkänd tentamen och fördjupningsuppgift tilldelas eleven 5 högskolepoäng (1—5 p). Deltagarna skall ha allmän behörighet för hög— skolestudier. Utbildningen leds och genomförs av fors- karutbildade universitetslärare. Sakkunniga civila och

militära föreläsare anlitas också.

Ytterligare påbyggnadsutbildning steg 2 med 5 poäng (6-10 p) och steg 3 (11-15 p) samt chefsutbildning är under utveckling.

Som övrig utbildning genomförs bl.a. vid universiteten i Göteborg och Umeå också en tio veckors kurs benämnd Be— redskapshänsyn i planering och samhällsutveckling för främst samhällsplanerare. Efter godkänt resultat tillde- las eleverna 10 högskolepoäng. Vid Umeå universitet be- drivs också en motsvarande utbildning som ger 5 högsko—

lepoäng.

Karaktäristiskt för detta utbildningssystem är således att ÖCB inriktar och fastställer innehållet, upphandlar och utvärderar utbildningen, men inte producerar den inom den egna organisationen. En fördel med denna ord— ning är att utbildningen kan upphandlas i konkurrens. Detta kan ge fördelaktiga kostnader och stimulera till en kvalitativ utveckling av innehållet. En annan fördel är att utbildningen, när den genomförs av ett universi- tet eller en högskola, automatiskt genom lärarna får en viss forskningsanknytning och del i den pedagogiska ut—

vecklingen samt att deltagarna får högskolepoäng och därigenom skaffar sig formella meriter.

2.4 Totalförsvarsutbildning för högre chefer

I utbildningen av officerare och i utbildningen av civi— la beredskapshandläggare ingår således viss totalför—

svarsutbildning.

Ett väl fungerande totalförsvar förutsätter samverkan mellan olika delar av samhället när en säkerhetspolitisk kris inträder. Chefernas agerande i en sådan situation är särskilt viktigt.

Försvarshögskolan ordnar utbildning som syftar till att ge chefer och annan personal i ledande befattningar i samhället kunskaper i säkerhetspolitik samt om totalför— svarets uppgifter, organisation, beredskap och verksam— het. Stor vikt läggs vid samverkan mellan totalförsva—

rets olika delar.

Kursdeltagarna skall bli väl skickade att verka i ledan- de befattningar inom totalförsvaret i fred och i krig. Utbildningens omfattning och djup anpassas till kursdel- tagarnas uppgifter i fred och krig genom att olika kurs— er erbjuds. Detta redovisas närmare i kapitel 5 om

Försvarshögskolan.

3 HILITÄRHÖGSROLAN

3.1 Bakgrund

I början av 1960—talet sammanfördes tre försvarsgrens— visa högskolor till Militärhögskolan (MHS) som nu är en gemensam högskola för de tre försvarsgrenarna.

3.2 Uppgifter

MHS har enligt förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten till uppgift att utbilda yrkesoffi— cerare, reservofficerare och värnpliktiga officerare ur försvarsmakten som helhet för kvalificerade befattningar i krig och fred. MHS bedriver också metodikstudier inom

skolans utbildningsområde.

Vid MHS bedrivs vidare militärhistorisk forskning.

3.3 Organisation

MHS är en myndighet under regeringen och hör till Försvarsdepartementet. Den ingår för närvarande i

försvarsmakten.

MHS är organiserad i fyra linjeavdelningar och en militärhistorisk avdelning.

Skolan är lokaliserad till Stockholm.

32 3.4 Verksamhet 3.4.1 Utbildning Utbildningen vid MHS syftar till att utveckla office— rarnas kompetens och förmåga att kunna utföra de upp- gifter som är förenade med befattningar i krig och fred som bataljonschef och högre, dvs. befattningar med tjänstegraden major respektive örlogskapten eller högre. Inom de fyra linjeavdelningarna genomförs budgetåret 1992/93 följande kurser.

Taktisk linje

- Taktisk (f.d. allmän) ettårig kurs för armén, marinen resp. flygvapnet.

— Reservofficerskurs för armén resp. flygvapnet.

— Bataljonschefskurser för armén.

I den taktiska kursen vid MHS deltar ca 160 elever. Antalet elevdagar uppgår till ca 35 000. övriga kurser har få deltagare och innehåller få elevdagar.

Efter genomförd godkänd taktisk kurs erhålls tjänste- graden major eller örlogskapten (nivå 4).

stabslinje

- Högre ettårig stabskurs (f.d. första året i högre

kurs) för armén, marinen resp. flygvapnet.

Fr.o.m. budgetåret 1993/94 avses även korta under- rättelse— och säkerhetskurser erbjudas.

Antalet elever vid stabslinje är ca 85 och antalet elev-

dagar är ca 19 000.

Det andra året i den högre kursen innehåller fr.o.m. budgetåret 1993/94 en chefsutbildning med fördjupning eller specialistinriktad chefsutbildning och bedrivs vid MHS operativa linje respektive chefsutbildningslinjer vid Försvarets förvaltningshögskola.

Operativ linje

- Högre chefskurs, operativ.

— Högre chefskurs, management.

— Chefskurs med fördjupning.

Antalet elever vid operativ linje är ca 120 och antalet

elevdagar är ca 9 000.

Fr.o.m. budgetåret 1993/94 avses även en kort under— rättelsekurs och en kort operativ säkerhetskurs er— bjudas. Vidare anordnas kurser i folkrätt.

Teknisk linje

Officerare som avses för högre befattningar, vilka kräver fördjupade kunskaper om teknikens inflytande på den militära verksamheten, genomgår tvååriga tekniska chefskurser vid teknisk linje. De går således inte först genom den ettåriga högre stabskursen.

- Teknisk Chefskurs för armén resp. marinen.

— Teknisk chefskurs, fortifikation.

- Teknisk chefskurs, telekrig.

— Chefskurs lednings- och informationssystem.

Antalet elever vid teknisk linje är ca 80 varav ca 14 är utländska. Antalet elevdagar är ca 19 000.

Efter genomförd godkänd tvåårig högre utbildning vid stabslinje och operativ linje eller teknisk linje och väl vitsordad ytterligare praktisk tjänstgöring och efter prövning i befordringsberedning kan tjänstegraden överstelöjtnant eller kommendörkapten (nivå 3) erhållas. De högre kurserna vid MHS budgetåret 1992/93 omfattar således sammantaget ca 280 elever och ca 47 000 elev- dagar.

3.4.2 Militärhistorisk forskning

Vid MHS bedrivs militärhistorisk forskning samt ges ut

böcker och tidskrifter inom området.

Som distansundervisning bedrivs en 20-poängskurs i mili— tärhistoria. Antalet elever är ca 50.

3.4.3 Annan verksamhet

MHS lämnar ekonomiadministrativt stöd till några små myndigheter och skolor som hör till Försvarsdeparte—

mentet.

Vidare utför MHS på uppdrag av Överbefälhavaren olika

studier, utredningar och samordningsuppgifter. Särskilt

kan nämnas att Överbefälhavaren ålagt MHS det övergri—

pande ansvaret för utveckling inom ledarskapsområdet inom försvarsmakten.

3.5 Personalresurser

Vid MHS finns 130 anställda. Personalresursernas fördel—

ning på olika linjer m.m. och olika kategorier framgår av följande sammanställning.

Verksamhet Lärare Forskare Administration civil militär civil militär civil militär

Taktisk linje 1 22 - — 1 2 stabslinje - 23 - - l 2 Teknisk linje 2 9 - - 1 2 Operativ linje — 12 — - 3 1 Militärhistorisk forskning - 1 4 1 1 1 Ledning och

service — - — - 33 4 Summa 3 67 4 1 40 12

3.6 Finansieringsformer

Verksamheten vid MHS är till helt sierad med medel från ramanslaget Regeringen har budgetåret 1992/93 till MHS disposition.

övervägande del finan— F6 Militärhögskolan. ställt 83,6 milj. kr.

Det förekommer att myndigheter inom försvarsmakten till—

för MHS ytterligare resurser för vissa kurser m.m. Under

36 senare år har ca 3 milj. kr. tillförts på detta sätt. Kostnader för lön och traktamente m.m. till elever under

utbildning vid MHS bärs av elevavsändande myndighet

eller av resp. försvarsgrenschef.

4. FÖRSVARETS FÖRVALTNINGSHÖGSKOLA

4.1. Bakgrund

Fr.o.m. 1966 integrerades intendenturförvaltningsutbild— ningen för de tre försvarsgrenarna och sammanfördes till Intendenturförvaltningsskolan. Skolan var först lokali— serad till Stockholm och lokaliserades senare till

Frösunda i Solna.

År 1977 avvecklades Intendenturförvaltningsskolan. I stället bildades Försvarets förvaltningsskola som över- tog Intendenturförvaltningsskolans utbildning. Förvalt— ningsskolans utbildningsuppgifter vidgades samtidigt av— sevärt. År 1991 ändrades skolans namn till Försvarets

förvaltningshögskola (FörvHS).

Med anledning av riksdagens beslut 1971 omlokaliserades huvuddelen av skolans verksamhet till östersund i början av 1980-talet.

4.2. Uppgifter

FörvHS har enligt förordningen (1992:516) med instruk— tion för Försvarets förvaltningshögskola till uppgift att bedriva utbildning av civila och militära chefer samt annan personal vid myndigheter inom Försvarsde— partementets verksamhetsområde i fråga om allmän admini- stration, personal—, ekonomi—, materiel—, fortifika- tions- och fastighetsadministration samt inom under-

hålls— och förnödenhetsområdena.

Skolan får även genomföra utbildning för övriga delar av

totalförsvaret.

FörvHS skall också bedriva forskning, metodikstudier och utvecklingsarbete inom sitt utbildningsområde.

4.3. Organisation

FörvHS är en myndighet under regeringen och hör till Försvarsdepartementet. Den ingår sedan 1992 inte i

försvarsmakten. Skolan har en styrelse.

Utbildningsverksamheten bedrivs inom en högskoleenhet

och en organisationsutvecklingsenhet.

Skolan är lokaliserad till Östersund, men vissa kurser i ekonomi- och personaladministration genomförs i Karlstad. Ungefär 28 % av FörvHS produktion utförs i Karlstad.

4.4 Verksamhet

4.4.1. Långa kurser

Vid högskoleenheten har under senare år genomförts följande åtta långa kurser. Vissa kurser anordnas

vartannat år.

Den högre intendentkursen (80 veckor) syftar till ut— bildning som intendent (nivå 3) i krigs— och fredsorga- nisationen i alla tre försvarsgrenarna. Målet för ut- bildningen är att eleverna skall kunna tjänstgöra i vissa befattningar på lokal, regional och central nivå. Försvarsgrenschef beslutar om antagning till kursen. Krav på förkunskaper är genomgången allmän kurs vid MHS.

Personalchefskursen (24 veckor) syftar till utbildning som personalchef vid myndigheter inom Försvarsdeparte— mentets område. Elever ur försvarsmakten skall kunna krigsplaceras som chef för sektion 3 i regional stab. Försvarsgrenschef och Överbefälhavaren (för huvudpro- gram 4) beslutar om urval av elever ur försvarsmakten. I övrigt beslutar resp. myndighet. Krav på förkunskaper är genomgången högre militär utbildning (till nivå 3) eller relevant akademisk utbildning jämte erforderliga erfa-

renheter av personalarbete.

Planerings— och ekonomichefskursen (31 veckor) syftar

till utbildning som chef för planerings- och ekonomi— enhet (nivå 4) på lägre regional eller lokal nivå inom försvarsmakten. Resp. myndighet tar ut och anmäler elever. Krav på förkunskaper är genomgången allmän kurs vid MHS eller för civila elever treårigt ekonomiskt gymnasium samt arbetslivserfarenhet.

Intendentkursen i materieladministration (46 veckor) syftar till utbildning som intendent (nivå 5) alterna- tivt civil tjänsteman i materieladministrativ befattning i försvarsmakten. Eleverna skall efter utbildningen kun— na tjänstgöra i vissa befattningar i krig och fred på lägre och högre regional nivå. Försvarsgrenschef beslut— ar om antagning till kursen. Krav på förkunskaper är för yrkesofficer genomgången högre kurs vid krigshögskola samt väl vitsordad tjänstgöring, för civil tjänsteman tvåårigt gymnasium samt flerårig erfarenhet av materiel— administrativ verksamhet.

Intendentkursen i ekonomiadministration (30 veckor) syftar till utbildning som intendent i ekonomisk redo- visningsbefattning (nivå 5) inom försvarsmakten. Målet för utbildningen är att kunna tjänstgöra i vissa krigs- och fredsbefattningar på högre och lägre regional nivå. Försvarsgrenschef beslutar om antagning av elever. Krav på förkunskaper är samma som för intendentkursen i mate-

rieladministration med tillägget att civil tjänsteman skall ha genomgått tvåårigt ekonomiskt gymnasium.

Intendentkursen i löneadministration (36 veckor) syftar till utbildning som intendent (nivå 5) alternativt civil tjänsteman i befattning inom myndighets löne- eller för- månsfunktion. Eleverna skall efter kursen kunna tjänst— göra i vissa befattningar i kriqs- och fredsorganisatio— nen på högre eller lägre regional nivå. Försvarsgrens-

chef beslutar om antagning av elever ur försvarsmakten.

I övrigt beslutar resp. myndighet. Krav på förkunskaper

är samma som för kursen i ekonomiadministration.

Fortifikationstekniska kursen (52 veckor) syftar till utbildning som fortifikationsofficer (nivå 5) inom för- svarsmakten. Målet för utbildningen är att kunna tjänst- göra i befattningar i fred och krig vid främst lägre re- gionala och lokala myndigheter. Försvarsgrenschef beslu- tar om antagning av elever. Förkunskaper är genomgången allmän kurs vid MHS eller högre kurs vid krigshögskola.

Den operativa underhållsledningskursen (10 veckor) syftar till utbildning av officer (nivå 3) för placering i underhållstjänstbefattning på central eller högre re— gional nivå. Målet för utbildningen är att ge kunskaper och färdigheter för operativ underhållsledning i krig och krigsplanläggning i fred. Överbefälhavaren beslutar om antagning av elever. Krav på förkunskaper är genom— gången högre kurs vid MHS eller högre intendentkurs vid FörvHS.

Antal elever och elevdagar budgetåret 1991/92 för de långa kurserna framgår av följande sammanställning.

Kurs Antal Elevdagar elever 1000-ta1

Högre intendentkurs 27 8,1

Personalchefskurs 15 2,4

Intendentkursen i materieladminist- ration 19 6,1 Intendentkurs i löneadministration 12 2,8 Fortifikations- tekniska kursen 20 1,6 Operativa under— hållsledningskursen 17 1,6 Summa 110 22,6

Elever vid de långa kurserna utgörs till övervägande delen (ca 85%) av militära tjänstemän som genomgår nivåhöjande utbildning eller befattningsutbildning. övriga elever är med några få undantag civila tjänstemän anställda vid militära myndigheter.

Enligt Överbefälhavarens beslut avses fr.o.m. budgetåret 1993/94 samverkan stärkas mellan MHS och FörvHS i fråga om högre utbildning av officerare. FörvHS kommer då att svara för andra året i tre chefsutbildningslinjer mot nivå 3, nämligen högre intendentkurs, högre kurs i pro- duktionsledning och högre personaltjänstkurs. Det första året utgörs av den högre ettåriga stabskursen vid MHS och fullgörs i Stockholm. När denna ordning införs upp- hör den nuvarande högre intendentkursen och senare även den operativa underhållskursen.

42 4.4.2 Korta kurser

Vid organisationsutvecklingsenheten genomfördes 158 olika kurser m.m. under budgetåret 1991/92.

Kurserna avser bl.a. personaladministration, ekonomi- administration, inköp, förrådsadministration och fastig- hetsförvaltning. Dessutom tillhandahålls olika myndig— heter anpassade utbildningar, ofta som led i en organi—

sationsutveckling. Kursernas längd varierar mellan 1 och 43 dagar.

Antalet elever är ca 4 400 och antalet elevdagar är ca 26 000.

Eleverna vid de korta kurserna utgörs till tre fjärde- delar av civila tjänstemän. De allra flesta (ca 65 %) av dessa är anställda vid militära myndigheter. Från andra myndigheter som hör till Försvarsdepartementet samt från andra myndigheter och organisationer deltog ca 1 400 elever under ca 4 700 elevdagar.

4.4.3. Forskning och metodstudier

Sedan några år pågår arbete med att forskningsanknyta utbildningen vid FörvHS. Detta har i första hand skett genom att samarbete inletts med forskarutbildningen vid Stockholms universitet. Lärar— och ämnessamband har kunnat etableras.

FörvHS har vidare i uppdrag av Överbefälhavaren att svara för den övergripande samordningen av utveckling och införande av distansutbildning inom hela försvars— makten. Syftet är att delvis kunna ersätta klassrums—

undervisning.

4.5 Personalresurser

Vid FörvHS finns 50 anställda. Av dessa är nio lärare och fyra administratörer verksamma i Karlstad. Personal- resursernas fördelning på olika enheter m.m. och olika

kategorier framgår av följande sammanställning.

Verksamhet Lärare Administration civil militär civil militär Högskoleenhet 1 - 14 17 OU—enhet 1 - Ledning, service m.m. — — 14 3 Summa 14 17 16 3

Förutom anställda lärare använder FörvHS ca 700 externa lärare som svarar för ca 50% av utbildningspassen. De flesta genomför enstaka föreläsningar men flera har också större ämnesavsnitt, framför allt i de långa kurserna.

4.6. Finansieringsformer

Fr.o.m. budgetåret 1992/93 finansieras endast FörvHS grunddimensionering (hyror och vissa resurser för långa kurser) och utvecklingsarbete med medel från förslags- anslaget K9 Försvarets förvaltningshögskola. Regeringen har budgetåret 1992/93 ställt 16,5 milj. kr. till FörvHS disposition.

Resurser för att genomföra utbildning ledande till be— fattningar på nivå 3 (utom operativ underhållskurs)

44 finansieras av Överbefälhavaren. Resurser för att genomföra övriga långa kurser ledande till nivå 4 och 5 samt operativ underhållskurs finansi—

eras av resp. försvarsgrenschef.

Korta kurser finansieras med avgifter av den myndighet eller organisation som sänder elev till utbildningen.

Inkl. utvecklingsuppdrag avseende distansutbildning beräknas intäkterna budgetåret 1992/93 bli följande.

Finansiär Milj. kr. Anslag K9 16,5 Överbefälhavaren 10,8 Chefen för armén 6,2 Chefen för marinen 1,7 Chefen för flygvapnet 1,9 Övriga mynd hpg 1-4 11,0 Övriga mynd FöD 1,5 Övriga mynd och org 1,0 Summa 51,1

Kostnaden för lön till elever under utbildning till nivå 3 bärs av elevavsändande myndighet. Kostnader för

traktamente m.m. bärs av FörvHS.

Kostnaden för lön och traktamente m.m. till elever under utbildning till nivå 4 eller 5 bärs av elevavsändande

myndighet.

Kostnaden för lön och traktamente m.m. för elever i de korta kurserna bärs av den myndighet eller organisation som sänder elev till utbildningen.

5 röRsvansnöosxomN

5.1. Bakgrund

Erfarenheterna från försvarsberedskapen under andra världskriget visade att det fanns brister i samverkan mellan försvarsmakten och de civila myndigheter som skulle förbereda det civila samhället för och leda det i

krig.

I syfte att stärka samverkan inom totalförsvaret bilda- des Försvarshögskolan (FHS) 1952. Den lydde då under överbefälhavaren. Till FHS knöts ett råd vari som leda— möter ingick bl.a. cheferna för ett antal totalförsvars—

myndigheter.

Fr.o.m. den 1 juli 1988 tillhör FHS inte längre för— svarsmakten och lyder således inte under myndigheten Överbefälhavaren. Det tidigare rådet ombildades i samband härmed till en styrelse.

5.2. Uppgifter

FHS har enligt förordningen (1988:550) med instruktion för Försvarshögskolan till uppgift att bedriva utbild— ning av personal från myndigheter, organisationer och företag för ledande befattningar inom totalförsvaret.

I syfte att få underlag för undervisningen skall FHS studera frågor som rör totalförsvaret.

48 5.3 Organisation

FHS är en myndighet under regeringen och hör till För- svarsdepartementet. Den ingår inte i försvarsmakten.

FHS har en styrelse.

FHS är lokaliserad till Stockholm.

5.4 Verksamhet 5.4.1 Kursverksamhet

Utbildningen vid FHS syftar till att ge chefer och annan personal i ledande befattningar i samhället kunskaper i säkerhetspolitik samt om totalförsvarets uppgifter, organisation, beredskap och verksamhet. Stor vikt läggs

vid samverkan mellan totalförsvarets olika delar.

Kursdeltagarna skall bli väl skickade att verka i ledan— de befattningar inom totalförsvaret i fred och krig.

Utbildningens omfattning och djup anpassas till kursdel— tagarnas uppgifter i fred och krig genom att olika

kurser erbjuds.

Utbildningen genomförs i form av tre typer av kurser, nämligen chefskurs, huvudkurs och orienterande kurs.

Varje kurs har i regel 40 kursdeltagare.

Chefskursen (sex dagar), som genomförs en gång per år i internatform, syftar till att ge deltagarna ökade kun- skaper i säkerhetspolitik och om det svenska totalför— svarets uppgifter, organisation, beredskap och verksam— het.

Kursen är avsedd för riksdagsledamöter, chefer för

centrala myndigheter, landshövdingar, företagsledare, diplomater, höga militärer, representanter för forskning och högre utbildning, för intresse— och branschorganisa- tioner samt för massmedia. En femtedel av deltagarna är yrkesofficerare. Stor vikt läggs vid frågor om krisled—

ning och samverkan.

Kursen leds av ordföranden i FHS styrelse, som för när— varande är överbefälhavaren, med biträde av andra sty- relseledamöter och FHS personal. Styrelsen inbjuder

deltagarna till kursen.

Huvudkursen (elva veckor) genomförs två gånger per år. Kursen syftar till att ge deltagarna goda kunskaper i säkerhetspolitik och om totalförsvarets uppgifter, orga— nisation och verksamhet samt insikt om behovet av sam— ordning och samverkan. Genom denna utbildning skall del— tagarna bli väl skickade att verka i ledande befattning- ar inom totalförsvaret såväl i fred som i krig. Kurspro- grammet omfattar föreläsningar med åtföljande frågestun- der, spel och diskussioner samt studiebesök och studie—

resor .

Kursen är avsedd för personer som har eller avses få ledande befattningar i den civila eller militära delen av totalförsvaret. En tredjedel av deltagarna är högre yrkesofficerare eller civila tjänstemän från försvars- makten. Två tredjedelar är deltagare som är anställda vid departement, vid statliga myndigheter utanför försvarsmakten, inom regional och kommunal förvaltning eller vid sådana enskilda företag och organisationer som har en viktig funktion i totalförsvaret.

Den orienterande kursen (tre veckor) genomförs en eller två gånger per år. Den syftar till att ge en orientering

om säkerhetspolitik och om totalförsvaret.

Kursen är avsedd för sådana tjänstemän inom totalför-

svaret som för sin befattning inte behöver genomgå den längre huvudkursen. Många av deltagarna är tjänstemän inom regeringskansliet eller riksdagen medan andra är verksamma i näringslivet. Andelen yrkesofficerare är begränsad till vad som erfordras för att få det militära försvaret belyst.

Den orienterande kursen våren 1992 hade på försök även

fem deltagare från de nordiska länderna.

FHS erbjuder myndigheter och organisationer att sända ett visst antal elever till huvudkursen och den oriente— rande kursen. Anställningsmyndigheten (motsv.) tar där-

efter ut de tjänstemän som skall genomgå kursen.

Våren 1993 genomförs för första gången en internationell kggs om två veckor med inbjudna deltagare från samtliga ESK-stater. Syftet med kursen är att sprida kunskap om svensk säkerhetspolitik och svenskt totalförsvar.

Antalet kursdeltagare och elevdagar budgetåret 1991/92 framgår av följande sammanställning.

Kurs Antal Antal deltagare elevdagar Chefskurs 33 198 Huvudkurser 77 4 540 Orienterande kurser 76 1 066

Summa 186 5 804

5.4.2 övrig verksamhet

FHS medverkar i civilbefälhavarnas regionala totalför— svarsutbildning, utbildning av personal i regerings- kansliet och av riksdagens krigsdelegation samt i viss utbildning vid centrala myndigheter.

Underlag för undervisningen tas fram i anslutning till de seminarieuppgifter som ingår i huvudkurserna.

5.5. Personalresurser

Vid FHS finns 11 anställda. Personalens fördelning på olika kategorier och uppgifter framgår av följande sammanställning.

Uppgift Militär Civil Chef 1 — Lärare 3 3 Administration 2 2

Summa 6 5

Chefen är för närvarande militär tjänsteman. De militära lärarna kommer från var och en av de tre försvarsgrenar- na. En av de civila lärarna kommer från Utrikesdeparte— mentet.

Förutom anställda lärare utnyttjar FHS ca 100 externa

föreläsare. De flesta genomför enstaka föreläsningar, men några deltar dessutom som experter vid genomförande av spel och seminarieuppgifter.

5.6. Pinansieringsformer

FHS verksamhet finansieras från ett ramanslag som för

budgetåret 1992/93 uppgår till 8,1 milj. kr.

Från anslaget finansieras löner för skolans personal, lokalhyror, administration, arvoden till föreläsare samt kurskostnader såsom gemensamma transporter och kostnader

för studiebesök.

Anställningsmyndigheterna svarar för kursdeltagarnas löner, resor till och från hemorten samt traktamenten

under kurserna.

6. ALLMÄNNA öVERVÄGANDEN

I detta kapitel behandlas några olika faktorer som behöver beaktas vid utformningen och värderingen av olika lösningar av främst den yttre organisationen för MHS, FörvHS och FHS. Avslutningsvis anges de mål som LEMO anser bör eftersträvas i översynen av de tre

skolornas organisation m.m.

6.1 Samband mellan MHS och FörvHS

När FörvHS bildades i slutet av 1970—talet var den tvååriga högre intendentkursen en grundval i verksam— heten. Det var den längsta, den mest kvalificerade och elevdagsmässigt den tyngsta kursen. Den kom därmed att ge skolan den kompetensmässiga grunden för många andra kurser.

Den högre intendentkursen genomfördes vid FörvHS inte bara i fråga om de förvaltningsinriktade delarna, utan även i fråga om de moment av stategi och taktik som in— går i kursen. MHS stödde dock FörvHS i dessa senare delar. Den högre intendentkursen var en parallell till och likvärdig med den tvååriga högre kursen vid MHS. Detta framgår i förordningen (FFS 1980:29) om utbild—

ning till och av yrkesofficerare m.m.

Fram till den 1 juli 1992 ingick både MHS och FörvHS i försvarsmakten. Överbefälhavaren hade därmed möjlighet att på olika sätt inrikta och påverka produktionen vid skolorna, även om det formellt var regeringen som styrde

verksamheten med primäruppdrag.

Det förhållandet att FörvHS fr.o.m. den 1 juli 1992 inte längre ingår i försvarsmakten - och således Överbefäl— havaren eller annan programansvarig myndighet inte med stöd av verksamhetsförordningen (1983:276) får meddela föreskrifter, yttra sig över inriktningen av produktion— en eller ge produktionsuppdrag - har ännu inte försvagat Överbefälhavarens reella styrning av verksamheten. Det har heller inte påverkat det förhållandet att utbildning vid MHS och stora delar av utbildningen vid FörvHS ingår som anpassade delar i det sammanhängande systemet för

utbildning av yrkesofficerare m.fl.

Våren 1992 (1992-03-03) beslutade Överbefälhavaren om en större reformering av den högre militära utbildningen. Uppdrag lämnades till MHS och FörvHS att genomföra den högre militära utbildningen enligt en ny ordning. Den nya utbildningsstrukturen tillämpas för MHS fr.o.m. den 1 juli 1992 och skall tillämpas för FörvHS fr.o.m. den

1 juli 1993.

Den nya ordningen innebär att den högre utbildningen av officerare vid MHS och FörvHS i hög grad integreras. Det innebär att i det andra året av den operativt inriktade Chefskursen vid MHS bl.a. ingår fördjupningsområden som operativ underhållstjänst, personaltjänst och produk- tionsledning. Utbildningen inom dessa fördjupningsom—

råden skall genomföras i samverkan med FörvHS.

På motsvarande sätt ingår i det andra året av de tre specialistinriktade chefskurserna materielförvaltning och underhållstjänst, personaltjänst samt produktions— ledning vid FörvHS bl.a. utbildning i strategi, opera— tioner och taktik samt chefs— och ledarskapsutbildning.

Dessa kursmoment skall genomföras i samverkan med MHS.

Våren 1992 (1992-03—25) beslutade Överbefälhavaren också att ålägga MHS det övergripande ansvaret för utveckling—

en inom ledarskapsområdet inom försvarsmakten. I ansvar— et ingår att på området följa utvecklingen i omvärlden. Vidare skall utvecklingen inom försvarsmakten samordnas så att tillgängliga resurser utnyttjas rationellt. Ledarskapsutbildningen inom försvarsgrenarna och vid försvarsmaktens övriga skolor skall också följas och understödjas. När beslutet fattades tillhörde FörvHS försvarsmakten.

Det nya system för högre militär utbildning som Överbe- fälhavaren beslutat om — och gett MHS och FörvHS i upp— drag att genomföra - innebär således att den högre mili— tära utbildningen vid de två skolorna i hög grad inte-

greras. Syftet härmed är att åstadkomma en effektiv och till behovet anpassad utbildning av de högsta yrkes— officerarna.

Med utgångspunkten att det beslutade systemet för högre militär utbildning är det lämpligaste i förhållande till behovet - vilket det inte ankommer på LEMO att bedöma — är det nödvändigt att verksamheten vid MHS och viktiga delar av verksamheten vid FörvHS kan ledas och styras samlat. En horisontell integration av den högre militära utbildningen är därför angelägen.

Vid FörvHS svarar utbildningarna till nivå 3, dvs. den högre utbildningen, för ungefär halva volymen av de långa kurserna. Den andra halvan av de långa kurserna utgörs av befattningsutbildningar på nivå 4 och 5. Dessutom erbjuder FörvHS inom sitt kompetensområde en lång rad kortare utbildningar av betydelse för försvars— makten och dess olika personalkategorier.

En grundläggande tanke när FörvHS bildades var att en vertikalt integrerad utbildning skulle erbjudas. Detta innebär att skolan inom några kompetensområden skall erbjuda utbildning på olika nivåer och för såväl militär som civil personal. Dagens samlade kursutbud från FörvHS

präglas av denna grundtanke och är ett uttryck för att

strategin varit framgångsrik.

En fördel med denna inriktning är att den höga kompe— tens, som erfordras för att genomföra den mest kvali— ficerade utbildningen, även kan användas för att stödja och ge nödvändig kvalitet åt mindre kvalificerade

kurser.

Vad nu sagts talar för att det knappast är möjligt att med framgång driva FörvHS vidare om verksamhet och resurser för den högsta nivån av utbildning bryts ut ur FörvHS och förs till MHS.

Innebörden av denna diskussion är att den högre militära utbildningen (till nivå 3) vid MHS och FörvHS bör styras och ledas inom ramen för ett samlat system. En horison- tell integration av denna utbildning behövs således.

Effektivitets- och kvalitetsskäl talar emellertid också för att en vertikal integration är fördelaktig för ut— bildning inom FörvHS centrala kompetensområden. Denna utbildning riktar sig också till personalkategorier

utanför Försvarsmakten.

Det är därför enligt LEMO:s mening angeläget att finna en organisatorisk lösning som tillgodoser både kravet på horisontell integration av den högre officersutbildning— en och kravet på vertikal integration av den förvalt—

ningsinriktade utbildningen vid FörvHS.

6.2 Utbildning i totalförsvar vid MHS och FörvHS

De svenska försvarsåtgärderna bygger i hög grad på samverkan mellan den militära och den civila delen av totalförsvaret. För att denna samverkan skall ha för—

utsättningar att fungera i krig behöver berörd militär

och civil personal ges utbildning i totalförsvar.

I MHS samtliga linjer och kursnivåer ingår utbildning i ämnet totalförsvar. En särskild huvudlärare finns för ämnet. Utbildningen syftar till att ge officerarna kun- skaper om krigsförbandens och försvarsmaktens beroende av civila resurser och civilt stöd respektive om det civila försvarets beroende av försvarsmaktens verksam— het.

Utbildningen i totalförsvar innefattar bl.a. orientering om samhällets institutioner, civila myndigheters upp- gifter i fred och krig, de civila totalförsvarsfunktio— nernas innebörd och betydelse samt samhällsekonomiska och näringsgeografiska förhållanden. Det innebär att det är hela det civila samhället som skall speglas i utbild—

ningen.

Syftet med utbildningen är att insikter skall nås om hur läget i det civila samhället påverkar krigsförbandens och försvarsmaktens möjligheter att lösa sina uppgifter. Vidare skall kunskaper vinnas så att samverkan och sam— ordning kan ske med civila myndigheter på olika nivåer.

Undervisningen genomförs som föreläsningar, grupparbeten och diskussioner. Totalförsvarsaspekter behandlas i spel och exempel. I vissa kurser ges särskilda prov i ämnet totalförsvar, medan i andra kurser totalförsvarsaspekter

ingår som moment i samlade prov.

Sammanfattningsvis är det övergripande syftet att ut— bildningen skall förbättra förutsättningarna för sam—

verkan och samordning inom totalförsvaret.

Helt naturligt är det en stor och svår uppgift att över— blicka och i utbildningen föra in relevanta och aktuella kunskaper och förutsättningar, inte minst när de samhäl—

leliga institutionerna och samhällsekonomin snabbt för—

ändras. Detta gäller även när civil personal från myn— digheter, organisationer och företag medverkar i olika

moment.

Även vid FörvHS ges utbildning i totalförsvar. I samtliga långa kurser och flera av de korta kurserna lämnas sådan utbildning. En särskild huvudlärare finns för ämnet. Utbildningen syftar till att ge kunskaper om det militära och civila försvarets ömsesidiga beroende. Utbildningen omfattar både militär och civil personal och rör i första hand samverkan och behov av stöd från det civila samhället till försvarsmakten. Utbildningen är relativt omfattande och rör bl.a. hela försörjnings—

området.

Nuvarande totalförsvarsutbildning vid FHS täcker endast behovet på högsta ledningsnivå medan utbildningen vid MHS täcker en del av behovet för främst högre office- rare. Många officerare vid militär- och försvarsområdes— staber saknar därför den utbildning som behövs för att en effektiv samverkan skall kunna ske. Också anställda vid civila myndigheter, inte minst personal hos civilbe— fälhavarna och vid länsstyrelserna, har behov av utbild— ning i totalförsvar. Vid FörvHS avses därför utbildning av andra yrkesofficerare och civila komma att utvecklas

ytterligare.

För några år sedan genomförde ÖCB ett par försökskurser benämnda Allmän kurs för handläggare inom civilt försvar. Dessa var förlagda till MHS. Avsikten var bl.a. att få till stånd en samverkan mellan skolan och civila försvaret. Som framgår av avsnitt 2.3 bedrivs inte längre några sådana kurser. Dessa har ersatts av den utbildning som är förlagd till universitet. Överbefäl— havaren har dock inom ramen för projektet "försvars— akademi" (se avsnitt 6.5) föreslagit att samverkan med

ÖCB skall breddas. Detta kan enligt förslaget ske genom att

- lärarkapacitet på MHS och FOA utnyttjas inom öCB:s utbildning,

— ÖCB bereds platser på lämpliga delar av MHS utbildning,

- ÖCB understödjer MHS utbildning i totalförsvarsämnen

med lärartjänster.

I syfte att långsiktigt vidmakthålla och utveckla kvali- teten i totalförsvarsutbildningen vid MHS och FörvHS bör den — enligt LEMO:s mening — stödjas av en löpande studie- och analysverksamhet och bygga på medverkan av ett antal lärare och föreläsare från den civila delen av totalförsvaret.

De moment i det civila försvarets funktionsövergripande totalförsvarsutbildning som behandlar militärt försvar och samverkan militärt - civilt bör till en viss del kunna samordnas med utbildningen av högre officerare. Åtminstone torde vissa spel med fördel kunna genomföras gemensamt.

LEMO anser således att en organisatorisk lösning bör eftersträvas som möjliggör en bättre samverkan och samordning på utbildningens område mellan totalför—

svarets militära och civila delar.

6.3 FHS situation

FHS är en liten skola och myndighet. Antalet kursdel- tagare är endast en bråkdel jämfört med MHS eller FörvHS. Samma förhållande gäller i fråga om personalre—

surser. Detta behöver i och för sig inte vara ett pro—

blem. Det förefaller emellertid som om litenheten ger FHS vissa nackdelar, bl.a. i fråga om kostnader och

personalutveckling.

FHS kostnader (löner och arvoden) per producerad elevdag är 50—100 % högre än motsvarande kostnad vid FörvHS och

MHS. Flera förklaringar finns härtill.

FHS utbildar chefer och ledande befattningshavare inom hela totalförsvaret. En stor del av utbildningen genom- förs i form av spel varvid deltagarna får agera i roller på central och högre regional nivå. För att kursdelta— garna skall få bästa utbyte av detta krävs intensivt stöd av lärare med bred kompetens. Även om ett stort antal utomstående föreläsare utnyttjas mäste ordinarie lärare inrikta föreläsarna och återföra erfarenheter från genomförd verksamhet. Skolchefen deltar aktivt i undervisningen. Del av undervisningen är således lärar- intensiv, men under andra perioder utnyttjas vissa av de

områdesinriktade lärarna i mindre omfattning.

Andra förklaringar till de relativt höga elevdagskost— naderna är att de externa föreläsarna generellt måste arvoderas högre än föreläsare vid MHS och FörvHS bero— ende på FHS krav på hög kompetens mot bakgrund av att kursdeltagarna är mera kvalificerade. Utöver ordinarie arbetstid används vid FHS även ett par kvällar i veckan för undervisning. Detta gör elevdagarna längre och lärarkostnaderna högre. Vidare påverkas elevdagskostna- den av att deltagarantalet är begränsat till 40 i varje kurs. Detta antal är emellertid grundat på erfarenheter av lämplig kursstorlek. Budgetåret 1991/92 lämnade dess— utom ett antal kursdeltagare återbud i ett så sent skede

att antalet elevdagar blev färre än vad som planerats.

Elevdagskostnaderna vid MHS, FörvHS och FHS belyses i i följande sammanställning.

MHS FörvHS FHS

Antal elevdagar 98 000 48 600 5 876 Totala kostnader(tkr) 81 939 44 782 7 645 Per elevdag(kr) 836 921 1 301 Kostnader för anställd personal samt lärarar— voden(tkr) 38 232 27 112 4 777 Per elevdag(kr) 390 558 813

Även med beaktande av de faktorer som har nämnts i det föregående finns det anledning att betrakta de relativt höga elevdagskostnaderna för FHS som uttryck för en smådriftsnackdel. Enligt LEMO:s mening bör en organisa— torisk lösning eftersträvas som ger förutsättningar att sänka elevdagskostnaderna.

De tre militära lärarna vid FHS, som företräder var sin försvarsgren, tjänstgör tre a fyra år vid skolan och återgår därefter till uppgifter vid staber och förband. Därmed uppnås en successiv förnyelse av kunskap och erfarenhet och de enskilda lärarna hinner inte stelna i formen eller förlora det engagemang med vilken utbild- ningen måste förmedlas. Det kan erinras om att huvud— delen av FHS kursverksamhet präglas av en halvårscykel.

Även om de militära lärarnas kvalitet i huvudsak kunnat hållas på en tillfredsställande nivå synes kvaliteten och kompetensen ändå inte generellt motsvara den som finns vid MHS. Enligt LEMO:s mening bör en organisato- risk lösning eftersträvas som kan främja kompetensut- vecklingen.

besvärande. Under FHS 40—åriga tillvaro har omsättningen bland de civila lärarna varit mycket långsam. Tjänst— göringstider på 10—15 år och längre är vanliga. Det vore överraskande om från början ämnesmässigt kompetenta lärare skulle kunna vidmakthålla och utveckla det sak— liga kunnandet i ett samhälle som förändras raskt. Mot— svarande gäller om den pedagogiska skickligheten för denna personal som i allmänhet inte har särskild pedago- gisk utbildning. Erfarenheten talar för att dessa risker

är betydande.

I sammanhanget kan erinras om att redan Utredningen om behovet av lärare vid Försvarshögskolan (Stencil 1965:5) framhöll att lärartjänsterna vid FHS inte får bli slut— befattningar.

Under senare år har läraren i säkerhetspolitik hämtats från Utrikesdepartementet, vilket medfört en betydande förbättring. I fråga om de andra två civila lärartjänst-

erna kvarstår dock problemet.

Mycket talar enligt LEMO:s uppfattning för att en snab- bare omsättning av de civila lärarna är nödvändig för att erforderlig kvalitet skall kunna upprätthållas. Detta kan nås om förordnandena begränsas till tre ä fyra är, t.ex. genom utlåning från en annan myndighet. I fråga om civila tjänster är en sådan ordning av formella och praktiska skäl dock i många fall svår att åstad— komma.

En förnyelse kan också nås om utbildningen kan stödjas av forskning och en löpande studie- och analysverksamhet och om lärarna har möjlighet att utföra även andra upp— gifter än undervisning inom sitt område. Detta kan också bidra till att personalen utnyttjas bättre, ges ökad stimulans och bättre möjligheter att följa med i utveck— lingen. Allmänt gäller också att en större organisation

har bättre förutsättningar att sörja för personalens

kompetensutveckling.

6.4 FHS ställning

FHS är en myndighet under regeringen och ingår sedan några år inte längre i försvarsmakten. FHS uppgift är att bedriva utbildning av personal från civila och mili— tära myndigheter m.fl. för ledande befattningar inom

totalförsvaret.

När FHS inrättades 1952 föreskrev Kungl. Maj:t i provi— soriska bestämmelser (6 juni 1952) att skolan skulle

lyda under Överbefälhavaren. I början var skolan t.o.m. en del av Försvarsstaben. Den 1 juli 1953 blev den dock

en egen myndighet som lydde under Överbefälhavaren.

För att medverka till att utbildningen fick en allsidig inriktning och omfattning stod till överbefälhavarens förfogande försvarshögskolans råd. Detta bestod enligt bestämmelserna av sju personer med framstående skicklig— het och erfarenhet inom kunskaps— och verksamhetsområden av betydelse för utbildningen vid högskolan. Chefen för försvarsstaben var i början ordförande vid rådets sam— manträden. Fr.o.m. 1966 sammanträdde rådet under ord— förandeskap av överbefälhavaren.

Frågan om FHS ställning prövades 1966 av regeringen (prop. 1966:1 bil. 6). Detta skedde mot bakgrund av att en utredning lämnat vissa förslag om FHS. Försvarsmini- stern, liksom utredningen, hade - framför allt av prak- tiska skäl — inte något att erinra mot att högskolan tills vidare lydde under Överbefälhavaren, även om man kunde ifrågasätta en sådan ordning med hänsyn till skol— ans ställning som en totalförsvarets högskola. Försvars— ministern förordade att de civila totalförsvarsdelarna skulle få ett ökat inflytande över verksamheten. Detta skulle åstadkommas genom att FHS råd fick en starkare

ställning.

Det förhållandet att FHS lydde under Överbefälhavaren innebar enligt Kungl. Maj:ts stadgar (19661262) att Överbefälhavaren sedan han hört skolans råd avgjorde bl.a. viktigare frågor om skolans inriktning, organi- sation, ekonomi m.m. Den omedelbara ledningen av hög-

skolan utövades av en chef.

I samband med att verksamhetsförordningen (1983:276) och administrationsförordningen (1983:277) tillkom 1983 ersatte de stadgan från 1966. Detta innebar ingen reell ändring av Överbefälhavarens befogenheter gentemot skolan. Rådet behölls.

Frågan om FHS ställning aktualiserades åter 1988. I prop. 1987/88:100 bil. 6 anförde försvarsministern att det mot bakgrund av den s.k. ansvarsprincipen inte fanns någon skyldighet för försvarsmakten att tillhandahålla utbildning för civila myndigheters och företags räkning eller att styra inriktningen av den. Det fanns därmed inte längre bärande motiv för att FHS skulle tillhöra försvarsmakten, särskilt med hänsyn till att huvuddelen av undervisningen avsåg det civila samhällets förhål- landen och att de flesta kursdeltagarna kom från myndig-

heter och företag utanför försvarsmakten.

Med anledning av verksledningsreformen (prop. 1986/87:99, KU 29, rskr. 226) anförde försvarsministern 1988 i nyss nämnd proposition också att chefen för FHS skall ha samma befogenheter och ansvar som andra verks— chefer. Något särskilt lydnadsförhållande till Överbe— fälhavaren borde därför inte föreligga. Skolans råd avsågs också ombildas till en styrelse.

FHS ställning som en myndighet under regeringen och utanför försvarsmakten kommer till uttryck i förord— ningen (1988:550) med instruktion för Försvarshögskolan.

Till ordförande i FHS nya styrelse förordnades överbe—

fälhavaren.

Även om FHS varit och är en totalförsvarsangelägenhet har regeringen främst av praktiska skäl uppenbarligen varit mån om att starka förbindelser med och ett starkt engagemang från försvarsmaktens ledning skall finnas i skolans verksamhet. Det förhållandet att skolan har till uppgift att utbilda höga civila och militära tjänstemän i totalförsvarsfrågor har emellertid utgjort ett princi- piellt skäl för att verksamheten inte skall vara en militär angelägenhet. Det var detta principiella skäl som motiverade att FHS 1988 bröts ut ur försvarsmakten.

FHS bedriver totalförsvarsutbildning på högsta nivå. Detta är inte en militär utan en gemensam angelägenhet. Enligt LEMO:s mening bör verksamheten därför även i fortsättningen_bedrivas utanför försvarsmakten. Detta blir särskilt viktigt när en del av den löst samman— hållna gruppen av försvarsmaktsmyndigheter omvandlas till myndigheten Försvarsmakten. Det är också nödvändigt att FHS kan bevara och utveckla sitt goda namn och rykte. Oavsett organisatorisk lösning bör därför FHS identitet tydligt kunna urskiljas.

6.5 Forskningsanknytning

På uppdrag av överbefälhavaren har en projektgrupp studerat hur ett s.k. försvarsuniversitet skulle kunna utformas. Gruppen lämnade en delrapport i juni 1991 och en slutrapport i februari 1992. I slutrapporten redovi— sades hur ett försvarsuniversitet kunde byggas upp på grundval av främst utbildningen vid MHS, delar av FörvHS — och möjligen av FHS - samt delar av Försvarets forsk— ningsanstalt (FOA).

Med anledning av rapporten har överbefälhavaren beslutat

(1992-05-21) att uppdra åt MHS och FOA att, inon ramen för gällande organisation för de båda myndigheterna, be— driva försöksverksamhet beträffande projektet "försvars- akademi". Ett huvudsyfte med projektet är att göra den högre militära utbildningen mer forskningsanknuten. I arbetet medverkar - vid sidan av MHS och FOA — även FörvHS och ÖCB. Försöksperioden sträcker sig till den 30 juni 1995.

Inom ramen för gällande organisation har den tidigare vertikala försvarsgrensvisa indelningen i linjer vid MHS ändrats till en nivåindelad försvarsgrensgemensam

linjeindelning.

Denna indelning har gjorts för att underlätta anknytning till FOA:s forskning genom att skapa naturliga kontaktlinjer med FOA:s huvudavdelningar.

För närvarande pågår utredningar inom MHS om ytterligare organisationsförändringar. Inriktningen är att nuvarande linjer skall förändras från i huvudsak administrativa organisationer till institutioner för ledningsvetenskap, strategi, taktik, teknik etc. Dessa institutioner, till vilka de olika lärarna kommer att knytas, skall ha an— svar för kvaliteten i utbildningen och knytningen till FOA:s olika avdelningar. Den nuvarande kursadministra- tion som åvilar resp. linje avses överföras til; kurs—

cheferna, som får köpa utbildning av institutionerna.

Skälet till att FOA medverkar i försöksverksamheten är att vid anstalten finns samlat vetenskapligt, tekniskt och annat kunnande som är av stor betydelse för total- försvaret. FOA kan ses som ett sektorforskningSLnstitut. Tyngdpunkten i FOA:s verksamhet ligger vid teknisk forskning och utveckling avseende vapensystem, ;nforma— tionsteknologi och ABC-skydd. FOA har emellertid också stora resurser för studier och analys av militärt

försvar, försvarsekonomi och ledning samt civil bered-

skap. I strävan att ge bl.a. den högre militära utbild- ningen en forskningsanknytning är det naturligt att des—

sa resurser uppmärksammas.

LEMO gör följande bedömningar i frågan om forskningsan- knytning för den högre militära utbildningen.

Utbildningen vid MHS och vissa kurser vid FörvHS utgör den högsta militära utbildning som yrkesofficerare kan få i Sverige. Utbildningen ingår i försvarsmaktens ut— bildningssystem som varvar teoretisk utbildning med tjänstgöring vid förband, skolor och staber.

Utbildningen vid MHS har tydlig karaktär av inomverksut- bildning och sker för att tillgodose enbart försvars— maktens behov av högre officerare med lämplig kompetens och till lämpligt antal. Det är arbetsgivaren eller re- spektive försvarsgrenschef som efter ansökan tar ut officerare för utbildningen och det är Överbefälhavaren

som beslutar om utbildningsmålen för de olika kurserna.

Huvuddelen av kurserna är nivåhöjande i meningen att en officer måste gå i genom dem för att kunna få befordran till högre tjänsteställning. Eftersom utbildningen sker till ledande befattningar innehåller den helt naturligt väsentliga inslag av chefs— och ledarskapsutbildning.

Utbildningen sker vid en egen militär högskola av det enkla och naturliga skälet att universitet och högskolor i landet inte tillhandahåller kvalificerad utbildning i militära specialiteter som strategi, operationer, tak- tik, vapenteknik och stabstjänst. Dessa moment dominerar sammantaget den högre utbildningen av officerare. Därut— över sker undervisning i ämnen av mer allmän karaktär

som förvaltning och språk.

Det är självfallet av yttersta vikt att de högre svenska officerarna kan ges en så god utbildning som möjligt för

såväl krigs- som fredsuppgifterna. I och med att tyngd- punkten i utbildningen ligger vid militära specialiteter kan undervisningen inte i väsentlig mån stödjas och ut- vecklas av forskning som normalt pågår vid universitet och högskolor. Däremot kan för närvarande visst stöd er- hållas från FOA.

I fråga om annan högre utbildning i landet har det beto— nats att utbildningen skall vila på vetenskaplig grund och att utbildningen på olika sätt skall ha kontakt med forskningen. Detta är nödvändigt för att kvaliteten i undervisningen skall kunna upprätthållas. Enligt LEMO:s uppfattning bör i princip samma gälla för den högre militära utbildningen. Detta förutsätter att den högre militära utbildningen på ett eller annat sätt har an- knytning till forskningen i relevanta ämnen. Det över- gripande syftet med att ge den högre militära utbild— ningen en forskningsanknytning är att öka kreativiteten och det kritiska tänkandet hos högre officerare.

I fråga om ämnen av mer allmänt slag i officersutbild— ningen vid MHS, t.ex. inom områden som ryms inom ämnen som statskunskap (bl.a. säkerhetspolitik samt freds— och konfliktteori) och teknik, bör det inte vara särskilt svårt att åstadkomma tillräcklig forskningsanknytning. Detta kan ske genom att lärare i dessa ämnen följer ut- vecklingen inom det egna ämnesområdet, t.ex. genom att hålla kontakt med arbetet vid olika institutioner vid universitet och högskolor. Detta kan också ske genom att forskare och lärare verksamma vid institut, universitet och högskolor engageras som lärare och föreläsare. Offi— cerare som verkar som lärare vid MHS och har föreskriven behörighet kan också beredas möjlighet att genomgå fors— karutbildning vid de universitet och högskolor till vil— ka fakulteter är knutna, för att därefter återvända till

MHS som lärare.

När det gäller de militära specialiteterna, främst stra-

tegi, operationer och taktik samt vapenteknik, förefal- ler det inte annat än punktvis vara möjligt att nå en tillräcklig forskningsanknytning genom olika former av samarbete med universitet och högskolor. Visst stöd bör dock kunna fås från FOA. Självfallet är det viktigt att den militära utbildningen i just dessa för yrkesofficer— en centrala ämnena så långt möjligt kan vila inte bara på beprövad erfarenhet utan också på vetenskaplig grund.

Med hänsyn till den slutenhet som frånvaron av sidore- krytering ger och bristen på successiva och objektiva erfarenheter av krigföring, är det angeläget att ut— bildningen i de militära kärnämnena kan ha hög kvalitet och inte bygga på erfarenheter och principer av oviss

relevans.

En god forskningsanknytning i ämnen som strategi, opera— tioner och taktik samt vapenteknik kan knappast åstad— kommas på kort sikt. Ämnen med relevant inriktning sak— nas i allt väsentligt vid de svenska universiteten och högskolorna. Personer med vetenskaplig skolning och me- ritering inom ämnena saknas också i stor utsträckning. Även om det vid FOA finns forskning med betydelse i sam- manhanget blir det nödvändigt att arbetet, med att ge de miltära kärnämnena en forskningsanknytning, sker med

långsiktig inriktning.

Arbetet kan ske på olika sätt. En möjlighet är att väl- utbildade officerare med föreskriven behörighet får ge- nomgå forskarutbildning vid universitet eller högskolor till vilka fakulteter är knutna. Åmnesvalet bör då vara sådant att det främjar kompetensen inom de militära kärnämnena. De kan därefter återvända till MHS som lära- re. En annan möjlighet är att personer, som genomgår forskarutbildning vid olika universitet och högskolor, uppmuntras att uppmärksamma frågeställningar och ämnen som är av militärt intresse. De kan därefter på ett

eller annat sätt engageras i utbildningen av högre

yrkesofficerare.

Innan en god forskningsanknytning har nåtts inom de militära specialiteterna kan undervisningen stödjas av en bred och djup studie- och analysverksamhet. Kontakt kan också etableras med de universitet och högskolor där forskning i näraliggande ämnen förekommer. Ett utökat samarbete med FOA kan också vara av värde. Föreläsare

från utländska militärhögskolor kan också anlitas.

Vid FörvHS bedrivs bl.a. utbildning av högre officerare i materiel-, ekonomi- och personaladministration. Ut— bildningen är parallell till det andra året vid MHS och innebär en specialinriktning. Även på detta område bör strävan vara att nå en tillräcklig forskningsanknytning för den högre militära förvaltningsutbildningen. Här är det dock inte fråga om militära specialiteter som saknar vetenskapligt skolade företrädare vid universitet och högskolor. I stället är det i väsentlig mån fråga om miljö— och områdesanpassning inom ramen för etablerade högskoleämnen. Därmed kan tillräcklig forskningsanknyt— ning åstadkommas snabbare och på olika sätt. Även på detta område bör undervisningen stödjas av en bred och

djup studie- och analysverksamhet.

Sammanfattningsvis anser således LEMO att det är ange- läget att en forskningsanknytning kan nås i de viktigare ämnena i den högre militära utbildningen. Huvudsyftet är således att utbildningen skall vila på vetenskaplig grund. Förmågan till kreativitet och kritiskt tänkande skall också öka. Strävan att nå detta mål behöver drivas med en långsiktig inriktning och olika former för forsk-

ningsanknytning behöver prövas.

Egen forskning med vetenskapligt skolad personal bör främst bedrivas i militära kärnämnen. Även på områden där den militära miljön är starkt särpräglad kan forsk—

ning vara motiverad. Vid sidan härav kan — särskilt

under de närmaste åren — studie- och analysverksamhet utan vetenskaplig karaktär bedrivas som stöd för ut- bildningen.

Forskningsanknytningen syftar således till att ge god kvalitet åt utbildningen av högre officerare så att dessa på ett tillfredsställande sätt kan utföra sina uppgifter i fred och i krig. LEMO vill emellertid betona att för att detta resultat skall nås, behövs även i fortsättningen ledarskapsutbildning och verksamhetsnära utbildning som förmedlas av officerare med aktuella er- farenheter. Officersutbildningens huvudsyfte skall vara att utbilda kompetenta chefer för krigsförband.

En militärt inriktad högskola kan knappast under de närmaste åren nå en sådan kvalitet i forskningen att den av regeringen kan tilldelas rätt att examinera licen— tiater eller doktorer. Forskarutbildning av lämpliga officerare bör under denna tid ske vid eller i samarbete med universitet och högskolor till vilka fakulteter är knutna. Om forskningen i militära kärnämnen utvecklas

väl bör dock på sikt även examinering kunna bli aktuell.

Som framgick i avsnitt 6.3 om FHS har skolan i vissa avseenden svårigheter att upprätthålla kvaliteten i utbildningen. Det är därför angeläget att FHS kontinu— erligt kan få stöd av forskning, studier och analys. Detta gäller särskilt i fråga om säkerhetspolitik och totalförsvarsutveckling. FHS är emellertid en så liten institution att den inte kan ha en egen forskningsan— knytning och än mindre någon egen forskning. I stället är det nödvändigt att forskningsanknytningen söks inom en vidare organisatorisk ram.

Den organisatoriska lösning som väljs för de tre skolor- na, bör enligt LEMO:s bedömning, därför skapa goda för- utsättningar för en successiv kvalitetshöjning i både den militära och civila högre försvarsutbildningen genom

olika former av forskningsanknytning.

6.6 Mål för organisationsövereynen

I fråga om de tre skolorna är LEMO:s uppgift att pröva det förhållande som framdeles bör gälla mellan dessa och den nya försvarsmaktsmyndighet som bildas den 1 juli 1994. Konkret gäller det om verksamheten vid var och en av de olika skolorna bör drivas inom eller utanför För- svarsmakten. I LEMO:s uppgift ingår även att pröva de tre skolornas förhållande till varandra. Vidare skall LEMO söka nå besparingar i verksamheten. Däremot ingår det inte i LEMO:s uppgift att överväga det militära ut— bildningssystemet eller innehållet i utbildningen.

Den organisatoriska lösning som LEMO föreslår bör bidra till att följande mål kan nås i så hög grad som möjligt. Med hänsyn till att det är flera mål som eftersträvas,

kan avvägningar behöva ske mellan dem.

1. Försvarsmakten bör kunna utöva ett starkt inflytande på utbildningen av högre officerare och på utbildningen

av civila som är anställda vid myndigheten.

2. Den högre militära utbildningen vid MHS och FörvHS

bör kunna samordnas så att hög effektivitet kan nås.

3. Principen med en vertikalt sammanhållen förvaltnings— utbildning på olika nivåer och för olika kategorier vid

FörvHS bör kunna vidareutvecklas.

4. Kvaliteten i undervisningen i militära och civila

ämnen i FHS totalförsvarsutbildning bör kunna stärkas.

5. Kvaliteten i utbildningen i totalförsvar vid MHS och FörvHS bör kunna stärkas. En bättre samordning på ut-

bildningens område mellan totalförsvarets militära och

civila delar bör kunna utvecklas.

6. FHS identitet som en totalförsvarsinstitution bör kunna bevaras.

7. Kostnaderna för befintlig utbildning och administra-

tion vid skolorna bör kunna sänkas.

8. Förutsättningar bör kunna skapas för en successiv kvalitetshöjning i utbildningen genom olika former av forskningsanknytning samt fördjupad studie- och analys- verksamhet.

7 öVERvÄGANDEN ou OLIKA LÖBNINGAR

I det föregående har presenterats allmänna överväganden som behöver beaktas vid prövningen av vad som är en lämplig organisatorisk form för den verksamhet som för närvarande bedrivs vid MHS, FörvHS och FHS. De mål som bör eftersträvas i översynen angavs också.

I detta kapitel presenteras några olika organisatoriska lösningar och diskuteras hur de förhåller sig till de eftersträvade målen. Avslutningsvis drar LEMO slutsatser om den inriktning som lösningen i stort bör ha. I nästa kapitel lämnas ett mer detaljerat organisationsförslag.

7.1 nns ingår i Försvarsmakten

Nuvarande organisatoriska struktur innebär att MHS ingår i den grupp myndigheter som betecknas som försvarsmakt— en. FörvHS och FHS ingår däremot inte i försvarsmakten.

I detta avsnitt diskuteras en lösning som innebär att MHS verksamhet får ingå i myndigheten Försvarsmakten, medan de två andra skolorna fortsätter att vara myndig— heter under regeringen och alltså stå utanför den nya Försvarsmakten.

Lösningen kan bedömas förhålla sig till de eftersträvade målen på följande sätt.

Om MHS ingår i Försvarsmakten får denna självfallet mycket goda möjligheter att inrikta utbildningen av högre officerare vid skolan och ange mål för den. I och

med att FörvHS ligger utanför Försvarsmakten kan styr- ningen av utbildningen av officerare och civila vid denna skola inte ske lika direkt. Som beställare av den dominerande delen av FörvHS utbildningsproduktion bör dock Försvarsmakten, liksom i dag, kunna utöva en till—

räcklig grad av styrning av verksamheten.

Som har belysts i det föregående behöver den högre mili— tära utbildningen integreras. Om MHS ingår i Försvars- makten, men FörvHS inte gör det, behöver olika styrmeto- der användas av Försvarsmakten. I ena fallet är det frågan om en intern uppdragsstyrning och i det andra är det frågan om beställning och köp av tjänster, närmast s.k. uppdragsutbildning. Även om det är möjligt att und- er dessa förutsättningar samordna de två skolornas verk— samhet, är det inte lika effektivt och enkelt som om båda skolorna har samma relation till Försvarsmakten. I en konstruktion av detta slag kan det vara lämpligt att MHS agerar som beställare i förhållande till FörvHS i

fråga om högre militär utbildning.

Om FörvHS även i fortsättningen är en fristående myndig- het finns goda förutsättningar att vidmakthålla och ut- veckla den vertikala integrationen av förvaltningsut— bildningen på olika nivåer. Möjligheten att i ökad ut- sträckning få uppdragsutbildning från civila myndigheter

och organisationer bör kunna utnyttjas.

I och med att FHS i denna organisationslösning kvarstår i oförändrad form skapas inte några nya förutsättningar att stärka kvaliteten i undervisningen i militära och civila ämnen i FHS totalförsvarsutbildning såvida FHS inte anknyts till någon annan institution eller ges

betydligt utökade resurser.

FHS nuvarande identitet som en totalförsvarsinstitution

bevaras självfallet.

Den organisatoriska lösningen som sådan ger inte nya förutsättningar att stärka kvaliteten i utbildningen i totalförsvar vid MHS och FörvHS. Inte heller skapas nya förutsättningar för en ökad samordning med utbildningen inom det civila försvaret.

I och med att skolorna i denna organisatoriska lösning behålls som tre skilda enheter, uppkommer inte några nya förutsättningar att sänka kostnaderna.

Utbildningen vid MHS, FörvHS och FHS bör om möjligt få stärkt kvalitet genom en forskningsanknytning i de vik- tigare ämnena. De ämnen som är aktuella är i betydande grad gemensamma mellan skolorna. En organisation med tre skilda skolor innebär därför svaga förutsättningar att skänka utbildningen vid alla tre skolorna direkt forsk— ningsanknytning eller att ge den stöd av en studie- och analysverksamhet. Det finns risk för att resurserna för

forskning och studier splittras.

7.2 MHS och FörvHS under gemensam ledning

Den organisatoriska lösning som behandlas i detta av— snitt innebär att verksamheten vid MHS och FörvHS har en gemensam ledning. Den sammanhållna organisationen kan ingå i Försvarsmakten eller vara en myndighet som står utanför denna. I båda fallen förutsätts FHS ställning

vara oförändrad.

7.2.1 Inom Försvarsmakten

Om MHS och FörvHS ingår i Försvarsmakten som en samman— hållen organisation får Försvarsmakten mycket goda möj- ligheter att inrikta utbildningen och ange mål för den. Möjligheterna för Försvarsmakten att samordna den högre militära utbildningen vid MHS och FörvHS blir också

mycket goda. Samordningen av utvecklingen på ledarskaps-

området inom Försvarsmakten underlättas också.

Den vertikala integrationen av förvaltningsutbildningen för officerare bör kunna vidmakthållas även i en samlad skola inom Försvarsmakten. Däremot kan Försvarsmaktens

intresse och motivation för att vidareutveckla förvalt— ningsutbildning m.m. för civil personal vid andra myn-

digheter och organisationer ifrågasättas. Det kan inte

heller anses vara en uppgift för Försvarsmakten.

I och med att FHS ställning inte förändras i denna orga- nisatoriska lösning uppkommer inte några nya förutsätt- ningar att stärka kvaliteten i undervisningen i militära och civila ämnen vid FHS totalförsvarsutbildning. Inte

heller ger den organisatoriska lösningen i sig några nya förutsättningar att stärka kvaliteten i utbildningen i

totalförsvar vid MHS och FörvHS. Inte heller skapas nya förutsättningar för en ökad samordning med utbildningen

inom det civila försvaret.

FHS nuvarande identitet som en totalförsvarsinstitution

bevaras självfallet.

Samordning av utbildning och administration vid MHS och FörvHS bör även med delad lokalisering ge vissa, men be-

gränsade, möjligheter att sänka kostnaderna.

Den samlade utbildningen vid MHS och FörvHS bör ge till- räckliga förutsättningar för att successivt utveckla olika former av forskningsanknytning. Aven stöd i form av en studie- och analysverksamhet bör kunna utvecklas. Det är dock tveksamt om det är möjligt att ens på lång sikt inom Försvarsmakten kunna utveckla forskning i olika ämnen som i den vetenskapliga världen kommer att åtnjuta respekt som en kvalitativt högtstående, fri och obunden forskning. Det kan erinras om att för forskning

vid universitet och högskolor gäller som allmänna

principer att forskningsproblem får fritt väljas, forsk- ningsmetoder får fritt utvecklas och forskningsresultat får fritt publiceras.

Verksamheten vid FHS skulle i denna lösning inte direkt komma i åtnjutande av stöd från forskning om inte särskilda och med MHS och FörvHS konkurrerande åtgärder vidtas.

7.2.2 Utanför Försvarsmakten

Även om MHS och FörvHS hålls samman i en organisation utanför Försvarsmakten, kan en effektiv samordning ske av den högre militära utbildningen. Som beställare av den helt dominerande delen av MHS och FörvHS utbild- ningsproduktion och genom särskilda åtgärder kan För- svarsmakten få ett tillräckligt inflytande över utbild— ningen av officerare och utbildningen för civila som är

anställda vid Försvarsmakten.

Med FörvHS verksamhet ingående i en organisation utanför Försvarsmakten, bör goda förutsättningar finnas att vidareutveckla den vertikalt integrerade förvaltningsut- bildningen och att även rikta sådan utbildning till civila vid andra myndigheter och organisationer.

Några nya förutsättningar att stärka kvaliteten i under— visningen i militära och civila ämnen vid FHS totalför- svarsutbildning uppkommer inte. Inte heller ger den or— ganisatoriska lösningen i sig några nya förutsättningar att stärka kvaliteten i utbildningen i totalförsvar vid MHS och FörvHS. Inte heller skapas nya förutsättningar för en ökad samordning med utbildningen inom det civila försvaret.

FHS nuvarande identitet som en totalförsvarsinstitution

bevaras självfallet.

Samordning av utbildning och administration vid MHS och FörvHS bör även med delad lokalisering ge vissa, men

begränsade, möjligheter att sänka kostnaderna.

Den samlade utbildningen vid MHS och FörvHS bör ge till— räckliga förutsättningar för att successivt utveckla olika former av forskningsanknytning. Även stöd i form av en studie— och analysverksamhet bör kunna utvecklas. En från Försvarsmakten fristående organisation bör ha vissa förutsättningar att på lång sikt utveckla en forskning i olika ämnen som i den vetenskapliga världen kommer att åtnjuta respekt som en kvalitativt högtstå-

ende, fri och obunden forskning.

Inte heller i denna lösning skulle verksamheten vid FHS direkt komma i åtnjutande av stöd från forskning om inte särskilda och med MHS och FörvHS konkurrerande kompe-

tensuppbyggnad sker.

7.3 MHS, FörvHS och FHS i en organisation utanför Försvarsmakten

Den lösning som behandlas i detta avsnitt innebär att verksamheten vid MHS, FörvHS och FHS förs samman i en

organisation som ligger utanför Försvarsmakten.

Lösningen kan bedömas förhålla sig till de eftersträvade målen på följande sätt.

Om verksamheten vid MHS, FörvHS och FHS hålls samman och leds i en organisation utanför Försvarsmakten kan en effektiv samordning ske av den högre militära utbild— ningen vid MHS och FörvHS. Som beställare av den helt dominerande delen av utbildningsproduktionen vid en sådan samlad skolorganisation och genom särskilda åt—

gärder - vartill LEMO återkommer i nästa kapitel - kan

Försvarsmakten få ett tillräckligt inflytande över in- riktningen av och målen för utbildningen av officerare och utbildningen för civila som är anställda vid För—

svarsmakten.

Med FörvHS verksamhet ingående i en så kraftfull organi- sation utanför Försvarsmakten, bör goda förutsättningar finnas att vidareutveckla den vertikalt integrerade för— valtningsutbildningen och att i ökad utsträckning rikta sådan utbildning till civila vid andra myndigheter och

organisationer.

I denna lösning kan gemensamma och kvalificerade lärar- resurser byggas upp och användas för undervisningen i militära och civila ämnen i FHS totalförsvarsutbildning respektive i totalförsvarsutbildningen vid MHS och FörvHS. Helt nya och goda förutsättningar uppkommer där- med att stärka kvaliteten i de olika utbildningarna. Samordningen med utbildningen inom det civila försvaret

underlättas.

Om FHS ingår i en större organisation finns risk att skolans identitet inte förblir lika tydlig som när den är helt fristående. I denna organisatoriska lösning behöver därför särskilda åtgärder vidtas för att tyd- liggöra FHS identitet.

Om verksamheten vid de tre skolorna förs samman i en organisation, bör möjligheter finnas att sänka kostna- derna för befintlig utbildning och administration även med delad lokalisering av verksamheten.

Den samlade utbildningen vid MHS, FörvHS och FHS bör ge goda förutsättningar för att successivt utveckla olika former av forskningsanknytning. Även stöd i form av en studie— och analysverksamhet bör kunna utvecklas. En från Försvarsmakten fristående organisation bör ha goda förutsättningar att på lång sikt utveckla en forskning i

olika ämnen som i den vetenskapliga världen kommer att åtnjuta respekt som en kvalitativt högtstående, fri och

obunden forskning.

Av stor betydelse är att i denna lösning även utbild- ningen vid FHS - den för militärer och civila högsta totalförsvarsutbildningen - skulle få stöd av en direkt

forskningsanknytning.

7.4 värdering av de olika lösningarna

I avsnitt 6.6 angavs de mål som bör eftersträvas vid översynen av MHS, FörvHS och FHS yttre organisation m.m. I de närmast föregående avsnitten har LEMO diskuterat hur några olika lösningar svarar mot dessa önskemål.

Som har framgått uppfyller de fyra lösningarna i olika grad de eftersträvade målen. Som utgångspunkt för en fortsatt kvalitativ värdering sammanfattas de olika lösningarnas måluppfyllelse i tabell 7.1.

I tabellen har graden av uppfyllelse av de olika målen värderats efter en tregradig skala (0, 1 och 2). 0 inne— bär dålig måluppfyllelse, 1 god måluppfyllelse och 2 mycket god måluppfyllelse.

Det finns anledning att betona att den bedömda graden av måluppfyllelse på vart och ett av de olika områdena na- turligtvis inte är särskilt precis. Vidare är det själv— fallet så att några av de åtta målen är viktigare än de andra. Alla intressenter behöver heller inte vara ense om vilka mål som är särskilt betydelsefulla. En enkel summering av poängen i tabellen ger därför inte svaret på frågan om vilken organisatorisk lösning som bör före- dras.

Tabell 7.1 Sammanfattning av måluppfyllelse

Eftersträvat MHS i FM MHS+FörvHS mål i FM utanför FM

MHS+FörvHS +FHS utanför FM

M_—

1. FM styrning av högre utb 1 2 1

2. Samordn MHS och FörvHS 1 2 2

3. Vert integr av förv utb 2 1 2

4. Kval höjn vid FHS 0 O 0

5. Kval totförs utb MHS och FörvHS. Samord civ förs 0 0 1 6. FHS identitet 2 2 2 7. Kostn sänkn 0 1 1 8. Forskn anknytn 0 1 1,5

LEMO gör följande värdering av de olika lösningarna.

Den lösning där MHS verksamhet ingår i Försvarsmakten,

medan FörvHS och FHS är myndigheter utanför Försvars— makten har låg måluppfyllelsegrad på de flesta

områden.

Inte heller uppvisar den på något område en högre mål- uppfyllelse än varje annan lösning. Enligt LEMO:s upp- fattning finns det hos denna lösning inte några egen-

skaper som gör att den bör komma i fråga.

De två alternativ där verksamheten vid MHS och hålls samman i en organisation ger i de flesta påtagligt bättre måluppfyllelse än den lösning rörts i föregående stycke. Tre karaktäristiska

FörvHS avseenden som be- olikheter

föreligger mellan alternativen. När MHS och FörvHS sam—

lat ingår i Försvarsmakten blir möjligheterna för För- svarsmakten att styra utbildningen mycket goda. Däremot får antas att förutsättningarna att vidareutveckla den vertikalt integrerade förvaltningsutbildningen försva- gas. Förutsättningarna att samordna utbildningen med ut- bildning inom det civila försvaret får anses något sämre

än om skolorna finns utanför Försvarsmakten.

Om de två skolorna hålls samman utanför Försvarsmakten kan denna ändå ges tillräckligt goda möjligheter att styra utbildningen.

En skillnad i måluppfyllelsen finns också i fråga om de två lösningarnas förutsättningar att främja en god forskningsanknytning för den högre militära utbildning- en. LEMO tillmäter måluppfyllnaden i detta avseende en

stor vikt.

Sammantaget är därför LEMO:s uppfattning att MHS och FörvHS i en organisation utanför Försvarsmakten bör föredras framför en lösning där de två skolornas verk—

samhet ingår i försvarsmaktsmyndigheten.

Den lösning där verksamheten vid MHS, FörvHS och FHS hålls samman i en organisation utanför Försvarsmakten, är den som i de flesta avseenden når den bästa målupp— fyllelsen. Denna lösning rymmer särskilt goda möjlighe— ter att stärka kvaliteten i utbildningen vid FHS och MHS, att samordna utbildning för totalförsvarets mili- tära och civila delar, att sänka kostnaderna vid skolor— na och att utveckla forskningsanknytningar för den högre försvarsutbildningen. LEMO tillmäter måluppfyllelsen på vart och ett av dessa områden stor betydelse.

På ett område uppvisar denna lösning sämre måluppfyllnad än de andra lösningarna. Det gäller i fråga om förut- sättningarna att bevara FHS identitet. Detta beror självfallet på att FHS i denna lösning ingår i en större

organisation. Identiteten som en totalförsvarsinstitu- tion försvagas däremot inte i och med att organisationen ligger utanför Försvarsmakten. Enligt LEMO:s mening är det emellertid möjligt att med olika åtgärder klart markera FHS identitet, även när skolan ingår i en större organisation. Exempel på sådana åtgärder är att en sär- skild skolchef finns för aktuella kurser och att ett råd finns för denna del av verksamheten samt att verksam- heten inriktas av regeringen och finansieras med anslag.

Innan LEMO anger sin samlade bedömning av vad som är en lämplig inriktning i fråga om organisation i stort för verksamheten vid MHS, FörvHS och FHS skall ett par frågor särskilt behandlas.

Frågor om utbildning av de högre officerarna är helt naturligt av stort intresse för Försvarsmakten och dess ledning, eftersom officerarnas kompetens är av stor be— tydelse för utvecklingen av Försvarsmaktens krigsduglig- het. Utbildningen av högre officerare är ett betydelse— fullt led i Försvarsmaktens chefs- och ledarskapsutveck- ling och utbildningsresultaten vid skolorna beaktas i chefsurvalet.

Av dessa skäl är det enligt LEMO:s uppfattning nödvän- digt att Försvarsmakten tillförsäkras rätt att ange bl.a. övergripande mål för den högre militära utbild- ningen, utbildningens struktur samt utbildningsmål för de olika kurserna. Samma sak gäller för det sätt och på vilka grunder utvecklingsomdöme skall ges för deltagarna i längre kurser.

För att utbildningen av officerare skall få nödvändig verksamhetsförankring måste lärarna vid skolorganisatio- nen ha lämpligt kunnande och aktuella erfarenheter. Det är därför nödvändigt att Försvarsmakten ges ett ansvar för att tillhandahålla tillräckligt kvalificerade mili- tära lärare och ett starkt inflytande vid tillsättningen

av militära lärare. Högre officerarna bör kunna växla mellan att vara lärare och tjänstgöra vid staber och

förband.

I avsnitt 6.3 berördes de långa tjänstgöringstider som förekommer för civila lärare vid FHS. Det är önskvärt att även dessa kan växla mellan att vara lärare och

tjänstgöra vid totalförsvarsmyndigheter.

Enligt LEMO:s bedömning finns tillräckliga möjligheter för Försvarsmakten som beställare av uppdragsutbildning att se till att den högre officersutbildningen får lämp— ligt innehåll m.m. Det nödvändiga inflytandet kan emellertid också stärkas genom att regeringen bemyndigar Försvarsmakten att ge utbildningsorganisationen före- skrifter i fråga om den högre officersutbildningen.

Överbefälhavaren har nyligen gett MHS i uppdrag att bl.a. i vissa avseenden samordna chefs— och ledarskaps- utvecklingen inom försvarsmakten. Ansvaret härför vilar självfallet ytterst på den som ansvarar för berörd verk— samhets resultat. Försvarsmakten och dess ledning kan självfallet även framdeles lämna uppdrag till skolorga- nisationen att medverka och lämna stöd i fråga om chefs—

och ledarskapsutveckling.

Vid utformningen av de instrument med vilka Försvars- makten skall kunna styra utbildningen bör inriktningen vara att den framtida Försvarsmakten får sammantaget minst lika goda möjligheter att styra den högre militära utbildningen som Överbefälhavaren och försvarsgrens—

cheferna har för närvarande.

I sammanhanget bör dock också påpekas att utbildningen av högre officerare inte är en angelägenhet uteslutande _för Försvarsmakten och dess ledning. Vid skolorganisa- tionen utbildas Sveriges framtida högsta officerare. Det

är ofrånkomligt att denna utbildning i vissa avseenden

också är en angelägenhet för regeringen som företrädare för nationen. Detta talar för att utbildningen bör be- drivas i en organisation som lyder direkt under rege—

ringen.

överbefälhavaren avser att knyta en kader till en milo— förstärkningsstab till MHS. Staben skall förbereda ope— rationer i hela landet. Kadern skall i fred bestå av åtta officerare som på 70% av arbetstiden skall genom— föra operativt förberedelsearbete och på 30% skall ut— nyttjas som lärare i utbildningen. Enligt LEMO:s upp— fattning är det lämpligt att personal från miloförstärk— ningsstaben, som ägnar sig åt att förbereda operationer i hela landet, på en del av arbetstiden medverkar som lärare i utbildningen vid skolorganisationen. Utbild- ningen får därigenom en god verklighetsanknytning.

MHS som sådan har inte några uppgifter i krigsorganisa- tionen. En sammanhållen skolorganisation skulle knappast heller ha det.

Miloförstärkningsstaben utgör ett krigsförband och ingår i krig i Försvarsmakten. Med hänsyn till uppgifternas natur talar skäl för att kadern och dess personal bör ingå i Försvarsmakten också i fred. Enligt LEMO:s upp— fattning finns olika formella och administrativa lös— ningar som möjliggör att personalen på avsett sätt ändå kan medverka i utbildningen. En möjlighet är att För- svarsmakten som arbetsgivare uppdrar åt personalen i kadern att på del av arbetstiden medverka i utbildningen enligt anvisningar av skolorganisationen.

Mot bakgrund av resultatet av den värdering av olika organisatoriska lösningar som redovisats och de över- väganden som gjorts, anser LEMO att en lösning i stort bör väljas som innebär att verksamheten vid MHS, FörvHS och FHS ingår i en samlad organisation utanför Försvars- makten.

I nästa kapitel lämnas förslag till en sådan högskole— organisations närmare utformning, formerna för styrning och finansiering, uppbyggnad av forskningsanknytningen och hur genomförandet av organisationsförändringen bör

gå till.

& FÖRSLAG

I föregående kapitel värderades olika organisatoriska former för den verksamhet som för närvarande bedrivs vid MHS, FörvHS och FHS mot bakgrund av vissa angivna mål. LEMO:s slutsats är att verksamheten vid de tre skolorna bör föras samman i en organisation utanför Försvarsmakt- en och att en väsentlig forskningsanknytning bör utveck—

las.

I detta kapitel lämnar LEMO ett mer detaljerat förslag om bl.a. organisationens utformning, styrning och genom—

förandet av förändringen.

8.1. Organisation

LEMO föreslår således att verksamheten vid MHS, FörvHS och FHS samlas i en organisation. Denna organisation bör vara en myndighet som hör till Försvarsdepartementet. Verksamheten utgör därmed inte en del av myndigheten

Försvarsmakten.

LEMO har särskilt övervägt frågan om den nya

skolorganisationens namn.

LEMO har noterat att den av överbefälhavaren inledda försöksverksamheten med forskningsanknuten högre militär utbildning bedrivs under namnet "försvarsakademin". Be- nämningen akademi används i Sverige emellertid för vetenskapliga eller lärda institutioner, t.ex. Kungl. krigsvetenskapsakademien, däremot inte för organisatio-

ner som i stor utsträckning tillhandahåller högre ut-

bildning.

För organisationer som bedriver forskning och tillhanda- håller utbildning som vilar på vetenskaplig grund används benämningarna universitet eller högskola. Känne- tecknade för ett universitet är att det har flera fakul— teter, t.ex. humanistisk, matematisk-naturvetenskaplig och samhällsvetenskaplig fakultet. En högskola har däre- mot endast en fakultet, vanligen en teknisk fakultet. Härtill kommer att Karolinska institutet har en särskild

benämning och två fakulteter.

Mot denna bakgrund är det närmast benämningen högskola som är tillämplig på den föreslagna organisationen för högre försvarsutbildning och forskning. Benämningen

universitet vore missvisande.

LEMO anser därför att organisationen bör benämnas

högskola.

Därmed finns i vart fall tre tänkbara namn, nämligen Försvarets högskolor, Försvarets högskola och Försvars-

högskolan. Invändningar kan riktas mot alla tre namnen.

Namnet Försvarets högskolor kan ge det olyckliga in- trycket att de tre högskolorna ges en gemensam ledning men i övrigt kvarstår oförändrade till organisation och verksamhet. Vidare kan det felaktiga intrycket ges av att organisationen omfattar alla skolor inom försvaret som har benämningen högskola i namnet. Något missvisande används numera benämningarna officershögskola och krigs- högskola för utbildningar som knappast kan avses vara av högskolekaraktär.

Namnet Försvarets högskola har den nackdel som nyss nämnts, dvs. det finns andra s.k. högskolor inom försvaret som inte ingår i den nya organisationen. Om

benämningen högskola slops i namnet officers- resp.

krigshögskola bortfaller denna nackdel och en adekvatare

benämning erhålls för dessa utbildningar.

Namnet Försvarshögskolan har nackdelen att vara namnet på en av de institutioner som skall ingå i den nya organisationen. Detta kan vara psykologiskt olämpligt vid en sammanläggning. Det är dock namnet på den minsta av de tre högskolorna, varför det inte är någon risk att någon får föreställningen att de andra två skolorna går upp i den befintliga Försvarshögskolan.

LEMO anser att namnet Försvarshögskolan är det bästa av dessa tre. För att undvika missförstånd används i det följande arbetsnamnet Nya Försvarshögskolan för den nya

organisationen.

I syfte att markera högskolekaraktären på verksamheten bör ledningsorganisationen så långt möjligt motsvara den som anges i högskolelagen (1992:1434). Det betyder att det skall finnas en styrelse som har inseende över hög— skolans alla angelägenheter och svarar för att dess upp— gifter fullgörs.

För ledningen av verksamheten närmast under styrelsen skall högskolan ha en rektor. Denne skall ingå i sty-

relsen men bör inte vara ordförande.

Styrelsens och rektorns uppgifter m.m. belyses i 2 kap. högskoleförordningen (l993:100).

Under rektorn bör verksamheten ledas av tre skolchefer för Högre totalförsvarsutbildning, för Högre militär ut- bildning respektive för Förvaltningsutbildning (exkl. sådan som utgör del av högre militär utbildning). För tyngre kurser kan under Skolcheferna finnas kurschefer.

Det bör betonas att Skolcheferna inte skall ha uppgifter

som motsvarar dem som dagens tre skolchefer, dvs. myn—

dighetschefer, har. Deras uppgift är i stället att under rektorn anordna, leda och administrera kurser på några

större områden.

För att ge råd om verksamhetens närmare inriktning bör finnas tre råd, ett för den högre totalförsvarsutbild— ningen, ett för den högre militära utbildningen och ett

för förvaltningsutbildningen.

Genom att råden medverkar i den närmare utvecklingen och utformningen av de olika utbildningarna behöver sådana frågor inte ta upp så mycket av styrelsens tid. Med råden får intressenterna direktkanaler till verksamhet— en. Styrelsen kan därmed ägna sig åt sin viktigaste upp— gift som, enligt propositionen om högre utbildning för ökad kompetens (prop. 1992/93:169 s. 94), är att svara

för långsiktig strategisk planering.

Vid myndigheten bör finnas en forsknings- och studieav— delning indelad i institutioner och enheter för olika

ämnen. De mer kvalificerade lärarna bör vara knutna till de olika institutionerna och enheterna men ha undervis-

ningsskyldighet vid de olika skolenheterna.

Den organisation som nu presenterats innehåller tydliga drag av en matrisorganisation. På ena ledden finns så— ledes institutioner som bedriver forskning och tillhan— dahåller kvalificerade lärare och på den andra ledden finns de olika kurser som högskolan erbjuder. överens- stämmelsen är därför god med den aktuella organisations— utvecklingen inom MHS (avsnitt 6.5).

I denna organisation är det möjligt att förena samman— hållen militär befattningsutbildning och mer fria studi— er.

8.2. Lokalisering

Verksamheten vid Nya Försvarshögskolan bör vara lokali- serad till Stockholm och Östersund. Den högre militära utbildningen bör fortsätta i nuvarande lokaler i Stockholm. I syfte att öka förutsättningarna att bättre utnyttja gemensamma resurser av olika slag bör den högre totalförsvarsutbildningen så snart utrymme kan göras tillgängligt flytta från Gamla MSB—byggnaden till MHS-byggnaden i närheten.

Huvuddelen av FörvHS verksamhet bedrivs i Östersund. Viss utbildning i ekonomi— och personaladministration bedrivs dock i Karlstad.

Bakgrunden till denna delade lokalisering är att FörvHS i december 1980 - när skolan fanns i Solna — fick i upp— drag att under budgetåret 1981/82 påbörja utbildning i personaltjänst. Regeringen beslöt då också att personal— tjänstutbildningen skulle förläggas till Karlstad. FörvHS i övrigt flyttade därefter 1984 från Solna till Östersund.

Enligt vad LEMO inhämtat finns i eller i anslutning till FörvHS lokaler i Östersund erforderliga lokaler för den personaltjänstutbildning m.m. som för närvarande bedrivs i Karlstad. Några positiva synergieffekter av betydelse med verksamhet vid Försvarets civilförvaltning — som av- vecklas den 30 juni 1994 - finns inte. Den delade loka- liseringen medför också merkostnader i form av resor. Den innebär vidare att integrationen mellan utbildningen i de olika administrativa ämnena inte kunnat åstadkommas annat än till del och då till höga kostnader. Särskilt stort är behovet av en närmare integration av den per—

sonaladministrativa utbildningen med andra kurser.

Mot denna bakgrund föreslår LEMO att regeringen häver

beslutet att FörvHS personaltjänstutbildning skall

bedrivas i Karlstad. Det bör sedan ankomma på Nya Försvarshögskolan att avgöra om och när verksamheten bör flyttas till östersund.

vid MHS finns betydande resurser för gemensam admini— stration som inte är knuten till linjer. Bl.a. lämnas ekonomiadministrativt stöd till ett antal små myndig- heter och organisationer som hör till Försvarsdeparte- mentet. Aven vid FörvHS finns resurser för administra- tion. LEMO föreslår att det uppdras åt Nya Försvarshög— skolan att pröva om tekniska förutsättningar och ekono- miska fördelar finns att koncentrera myndighetens löpan— de administration till verksamhetsstället i östersund. Det är alltså frågan om att utveckla "distansadministra- tion". Sådan verksamhet kan också utgöra ett stöd för vissa delar av förvaltningsutbildningen i Östersund. Ledningen för Nya Försvarshögskolan bör dock finnas i Stockholm. Resultatet av prövningen bör redovisas för regeringen.

Nya Försvarshögskolan bör inte ha till uppgift att lämna ekonomiadministrativt stöd till andra myndigheter och verksamhetsställen. Sådant stöd bör lämpligen tillhanda- hållas av Kammarkollegiet eller Försvarsmakten.

8.3. Kostnadsreducering

Syftet med den föreslagna organisationen är inte i första hand att åstadkomma ekonomiska besparingar. Syftet är i stället främst att skapa förutsättningar för kvalitetshöjning och effektivitetsvinster. ökade

satsningar på olika områden kan också behöva göras.

Icke desto mindre bör alla möjligheter till punktvisa kostnadssänkningar i befintlig verksamhet tas till vara.

Enligt LEMO:s bedömning bör en koncentration av förvalt— ningsutbildningen till Östersund, dvs. flyttning av viss

verksamhet från Karlstad, möjliggöra besparingar.

En koncentration av den nya myndighetens löpande admini— strativa verksamhet till Östersund bör vidare möjliggöra

besparingar.

Samlokalisering av den högre totalförsvarsutbildningen och den högre militära utbildningen i Stockholm bör ock— så möjliggöra lägre kostnader för stödfunktioner och lokaler och ge ett bättre utnyttjande av lärarna.

Denna exemplifiering pekar på några åtgärder som kan ge kostnadssänkningar. Med utgångspunkt i denna potential och de möjligheter i övrigt som öppnas när de tre skolorna förs samman i en organisation, föreslår LEMO att regeringen uppdrar åt Nya Försvarshögskolan att redovisa en plan för hur en sänkning av den årliga kostnadsnivån i befintlig verksamhet med sammantaget 5 milj. kr. skall kunna åstadkommas över en treårsperiod till utgången av budgetåret 1996/97 givet oförändrad omfattning och inriktning av utbildningen m.m.

8.4. Forskningsanknytning

I syfte att stärka kvaliteten i den högre militära ut- bildningen och i den högre totalförsvarsutbildningen bör olika former av forskningsanknytning byggas upp i de viktigaste ämnena. Ett långsiktigt mål bör vara att huvudlärarna i de viktigaste ämnena skall ha genomgått

forskarutbildning.

Vid Nya Försvarshögskolan bör bedrivas forskning i ämnen såsom strategi, operationer, taktik, teknik, militärt ledarskap, militärhistoria och försvarsekonomi så snart forskarutbildad personal finns tillgänglig på de olika områdena. Syftet är främst att stödja utbildningen.

På andra betydelsefulla områden, men där forskarresurser inte är tillgängliga, bör studie- och analysverksamhet utan vetenskaplig karaktär bedrivas. Syftet är främst

att stödja utbildningen.

Forsknings- och studieverksamheten bör hållas samman i en avdelning indelad i institutioner och enheter. Beteckningen institution bör användas när verksamheten leds av en forskarutbildad person och verksamheten har vetenskaplig karaktär. I andra fall bör beteckningen

enhet användas.

Ett brett samarbete bör ske med universitet, högskolor och institut för att åstadkomma önskvärd forskningsan—

knytning i olika ämnen.

Regeringen bör uppdra åt Nya Försvarshögskolan att ut- forma en plan för hur forskningsanknytningen successivt bör byggas upp under en femårsperiod med början budget- året 1995/96. Av planen bör framgå i vilka ämnen forsk— ningsanknytningen anses vara särskilt angelägen, i vilka former den bör åstadkommas och i vilken takt detta bör

ske.

För den första femårsperioden bör regeringen ange en planeringsram som ökar med förslagsvis 2 milj. kr. per år till en nivå av förslagsvis 10 milj. kr. Därefter bör

en ny plan utformas.

Vid utformningen av denna plan bör Nya Försvarshögskolan beakta de forsknings— och studieresurser som för när- varande finns vid främst FOA 1 och FOA 5. Detta belyses i den försöksverksamhet som nu sker på uppdrag av över—

befälhavaren. LEMO föreslår att den utökade forsknings- och studie-

verksamheten vid Nya Försvarshögskolan finansieras med

en motsvarande resursneddragning vid FOA. Inom ramen för

statsfinansiell neutralitet kan därmed ett kvalitets—

höjande forskningsstöd ges åt den högre försvarsutbild-

ningen.

8.$ Finansiering

De olika utbildnings— och forskningsuppgifterna vid Nya Försvarshögskolan bör finansieras på sådana sätt att ansvarsförhållandena och styreffekterna blir lämpliga.

För att underlätta diskussionen om finansieringen pre— senterar LEMO i tabell 8.1 en skiss till programindel— ning för verksamheten vid Nya Försvarshögskolan.

Av tabellen framgår att verksamheten bör delas in i fem program. Utbildningen bör delas in i tre program, näm— ligen Högre totalförsvarsutbildning, Högre militär ut— bildning och Förvaltningsutbildning. De tre utbildnings— programmen bör delas in i delprogram efter de viktigare kurser som skall genomföras. Delprogrammen anges här

närmast som en exemplifiering.

Ett särskilt program bör finnas för Forskning och studier. Även detta bör delas in i delprogram efter

viktigare kunskapsområden.

Slutligen bör finnas ett program benämnt Övrig verksam- het för uppgifter som inte direkt hänger samman med ut— bildning eller forskning. Exempel på sådan verksamhet är tillhandahållande av följeofficerare samt militära kontakter enligt ESK-avtalet.

Finansieringen bör i huvudsak spegla vem som är intres— sent och som således i egenskap av beställare bör få på— verka verksamhetens inriktning och omfattning.

Vilken terminologi som bör användas i fråga om finansie-

ringsformer är inte självklart. I det följande används begreppet uppdrag för verksamhet som är relativt stabil och bedrivs för en eller ett par intressenters räkning. Omfattningen och kostnaden överenskoms då i en dialog mellan uppdragsgivaren och Nya Försvarshögskolan. Upp— dragsgivaren har som ende beställare ett ansvar för verksamhetens fortbeständ. Det förutsätts att i upp— draget anges kvantitativa och kvalitativa mål, resurser och handlingsregler.

Begreppet avgift används för tillfälliga beställningar från ett ganska stort antal intressenter — såsom olika verksamhetsställen inom Försvarsmakten samt andra myndigheter och organisationer - och där intressenterna betalar ett fastställt pris för t.ex. en kursdeltagare. Den enskilde intressenten har i detta fall inget ansvar för verksamhetens fortbeständ. Det ankommer i stället på utbildningsanordnaren att utveckla verksamheten så att den efterfrågas.

Mot denna bakgrund bör verksamheten inom program 1 Högre totalförsvarsutbildning styras av uppdrag från regering- en. Finansieringen bör således ske med ett delprogramin- delat anslag.

Program 2 Högre militär utbildning avser utbildning av högre officerare och bör styras av uppdrag från Försvarsmakten. Om andra än officerare anställda i För— svarsmakten deltar, t.ex. tjänstemän från myndigheter eller företag, bör kostnaderna för dessa finansieras med

avgifter från respektive arbetsgivare.

När det gäller program 3 Förvaltningsutbildning (utom sådan som ingår i program 2) bör långa kurser finansi— eras med uppdrag från Försvarsmakten. Om andra än an-

ställda vid Försvarsmakten deltar i dessa bör finansi— ering ske med avgifter från respektive arbetsgivare.

Korta kurser bör finansieras med avgifter från respek-

tive kursdeltagares arbetsgivare.

Program 4 Forskning och studier bör i väsentlig mån finansieras med uppdrag från regeringen. Finansieringen bör då ske med ett delprogramindelat anslag. Försvars- makten, ÖCB eller andra som har önskemål om särskilda insatser bör kunna finansiera sådana med uppdrag eller

avgifter.

Verksamheten inom program 5 Övrig verksamhet kan bli av skiftande karaktär och ha olika uppdragsgivare. Finansiering med uppdrag och avgift blir därför aktuell.

8.6. Annan än finansiell styrning

Syftet med att låta olika intressenter svara för fi— nansieringen är att åstadkomma ett mått av efterfråge- styrning av olika delar av verksamheten. Verksamheten styrs emellertid också på andra sätt, nämligen genom föreskrifter, beslut i enskilda ärenden och genom in- stitutionella förhållanden.

Regeringen förutsätts sålunda ange huvuddragen i utbild— ningen av yrkesofficerare i en förordning. Regeringen förutsätts också i en förordning ge en instruktion för Nya Försvarshögskolan. Därmed reglerar regeringen bl.a. myndighetens verksamhet och organisation.

I regleringsbrev anger regeringen vidare vilken program- indelning som skall tillämpas. Vidare gäller självfallet allmänna föreskrifter som regeringen beslutar för myn— digheterna, t.ex. verksförordningen (1987:1100) och förordningen (1993:134) om myndigheternas årsredovisning och anslagsframställning.

Tabell 8.1 Programindelning

Program 1 Högre totalförsvarsutbildning

Delprogram 1.1 Chefskurs

Delprogram 1.n ...

Program 2 Högre militär utbildning

Delprogram 2.1 Taktisk kurs

Delprogram 2.n ...

Program 3 Förvaltningsutbildning

Delprogram 3.1 Intendentkurs i ...

Delprogram 3.n ...

Program 4 Forskning och studier

Delprogram 4.1 Militär strategi

Delprogram 4.n ...

Program 5 Övrig verksamhet

Delprogram 5.1 ...

Delprogram 5.n ...

Myndighetens styrelse fyller en viktig roll i styrningen och ledningen av verksamheten. Styrelsen bör, som anges i 2 kap. 2 5 högskolelagen, ha inseende över skolans alla angelägenheter och svara för att dess uppgifter fullgörs. Styrelsen bör utses av regeringen med ledning

av de grunder som anges i 2 kap. 4 & högskolelagen.

Styrelsens ordförande bör kunna ha en civil eller mili— tär bakgrund. Regeringen bör också förordna rektor. Tjänsten bör kunna innehas av civil eller militär

tjänsteman.

Skolchef för den Högre totalförsvarsutbildningen bör förordnas av regeringen efter anmälan av styrelsen. Tjänsten bör kunna innehas av civil eller militär tjänsteman. Tjänsten bör vara på hög nivå. Ledamöter i rådet för högre totalförsvarsutbildning bör utses av styrelsen.

Skolchefen för Högre militär utbildning bör vara militär tjänsteman. Han bör förordnas av regeringen efter anmäl— an av styrelsen efter samråd med Försvarsmakten. Leda- möter i rådet för högre militär utbildning bör utses av styrelsen efter samråd med Försvarsmakten. Därmed får den viktigaste intressenten möjlighet till inflytande.

Regeringen bör också tillsätta tjänsten som skolchef för Förvaltningsutbildning efter anmälan av styrelsen. Tjänsten bör kunna innehas av civil eller militär tjänsteman. Ledamöter i rådet för förvaltningsutbildning bör utses av styrelsen.

Chef för avdelningen för forskning och studier bör för- ordnas av regeringen efter anmälan av styrelsen. Till denna tjänst bör endast den få utses som visat sådan vetenskaplig och pedagogisk skicklighet som behövs för tjänsten. Regeringen bör utfärda närmare föreskrifter om behörighet för tjänsten (jfr 3 kap. 2 5 högskolelagen).

Inom ramen för regeringens föreskrifter om utbildning av yrkesofficerare bör Försvarsmakten få meddela komplette— rande föreskrifter för den högre militära utbildningens

inriktning och mål m.m. Samma bör gälla i fråga om läng— re förvaltningsutbildning.

Försvarsmakten bör också för dessa utbildningar få ge föreskrifter om hur studieresultat skall värderas och

hur eleverna skall bedömas i olika avseenden.

Som uppdragsgivare till Nya Försvarshögskolan kan För— svarsmakten också styra berörd verksamhet genom att ange handlingsregler i de olika uppdragen.

Kursdeltagare och elever bör tas ut respektive antas på

samma sätt som för närvarande.

8.7 Genomförande

MHS ingår i den nuvarande försvarsmakten, medan FörvHS och FHS inte gör det. Det är därmed nödvändigt att statsmakterna tar ställning till om någon eller några av skolorna skall ingå i den nya myndigheten Försvarsmakt-

en, när denna bildas den 1 juli 1994.

Det är av detta skäl lämpligt att den nya högskoleorga— nisationen kan träda i kraft den 1 juli 1994.

För att göra detta möjligt kan följande ordning till— lämpas.

Efter remiss av detta delbetänkande kan regeringen i början av oktober 1993 lämna en proposition till riks— dagen med förslag om ny organisation för högre försvars- utbildning m.m. Riksdagen bör då kunna fatta ett beslut

i början av december 1993.

Innebörden bör vara att MHS, FörvHS och FHS avvecklas den 30 juni 1994 och att en ny organisation med namnet Försvarshögskolan inrättas den 1 juli 1994.

Regeringen kan därefter utse en styrelse för den nya myndigheten. Fr.o.m. januari 1994 t.o.m. juni 1994 kan

den verka under formen av en organisationskommitté.

Styrelsen/organisationskommittén kan under våren 1994 lämna de förslag, fatta de beslut och vidta de åtgärder i övrigt som behövs för att myndigheten skall kunna börja verka den 1 juli 1994.

Ett anslag för budgetåret 1994/95 för Nya Försvarshög-

skolan kan tas upp i budgetprositionen i januari 1994.

Utgångspunkten bör vara att det den 1 juli 1994 finns en styrelse, en rektor, skolchefer och råd. I övrigt kan organisationen i början av budgetåret 1994/95 vara i

huvudsak oförändrad vid de tre nuvarande skolorna.

Nya Försvarshögskolan kan få anstånd till den 15 oktober 1994 med att lämna en anslagsframställning för budget— året 1995/96. Denna kan då vara utformad enligt en ny programstruktur och uppdragen m.m. kan vara diskuterade med uppdragsgivarna.

Under budgetåret 1994/95 kan ett internt organisations— arbete bedrivas i myndigheten så att en ny intern orga— nisation kan tillämpas från den 1 juli 1995.

ow— ..x._. ..;

i'iv._n"._,u_ sagt. 1993 * 07 * 2 2 arneman

,Slyrnings- och samarbetsformer i biståndet. UD !. Kursplaner för grundskolan. U. !. Ersättning för kvalitet och effektivitet. — Utformning av ett nytt resurstilldelningssyslem för grundläggande högskoleutbildning. U.

1. Statligt stöd till rehabilitering av lorlyrskadade flyktingar m. ll. S.

i. Bensodiazepiner — beroendeframkallande psykofar— maka. S.

'). Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduk- lion. Jo.

. Löneskillnadcr och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Ku. >. Löneskillnader och lönediskrimlnering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Bilagedel. Ku. '. Postlag. K. ). En ny damlag. Ju.

.Socialförsäkringsregister. S.

1. Vårdhögskolor — kvalitet — utveckling — huvudmannaskap. U, ».Ökad konkurrens på järnvägen. K. .EG och våra grundlagar. Ju. .Svenska regler för internationell omfördelning av olja vid en oljekris. N.

._ Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi- kommissionens förslag. Fi. .Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi—

kommissionens förslag. Bilagor. Fi, ! .Ägandel av radio och television i allmänhetens tjänst.

Ku. .Acceptans Tolerans Delaktighet. M. .Kommunerna och miljöarbetet, M. ,Riksbanken och prisstabiliteten, Fi. .Ökat personval. Ju. .Vad är ett slalsråds arbete vän? Fi. .Kunskapens krona. U. .Ullännlngslagen — en partiell översyn. Ku. , Sociala åtgärder för jordbrukare. Jo. .Handläggningen av vissa säkerhetsfrågor. Ju. .Miljöbalk. Del I och 2. M. .Bankstödsnämnden. Fl. ,Fortsatl reformering av företagsbcskatlningen. Del 2. Fi, Rätten till bistånd inom socialtjänsten. S. Kommunernas roll på alkoholområdcl och inom missbrukarvården. S. Ny anställningsskyddslag. A. Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och Iivsmedelsinduslri för EG. Jo. Förarprövare. K, Reaktion mot ungdomsbrott. Del A och B. Ju.

onologisk förteckning

36. Lag om (omlförsvarsplikt. Fö. 37. Justitiekanslern. En översyn av ”(:S arbetsuppgifter m.m. Ju.

38. Hälso- och sjukvården i framtiden — tre modeller. S.

39. En gräns för filmcensuren. Ku. 40. Fri- och rättighetsfrågor. Del A och B. Ju, 4l.Folk- och bostadsräkning år 1990 och i framtiden. C. 42. Försvarets högskolor. Fö.

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

En ny datalag. [10] EG och våra grundlagar. [14] Ökat personval. [21] Handläggningen av vissa säkerhetsfrågor. [26] Reaktion mot ungdomsbrott. Del A och B. [35] Justitiekanslern. En översyn av JK:s arbetsuppgifter mm. [37] Fri' och rättighetsfrågor. Del A och B. [40]

Utrikesdepartementet Styrnings— och samarbetsformer i biståndet. [l]

Försvarsdepartementet

Lag om totalförsvarsplikt. [36] Försvarets högskolor. [42]

Socialdepartementet

Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m. fl. [4] Bensodiazepiner — beroendeframkallande psykofarmaka. [5] Socialförsäkringsregister. [] l] Rätten till bistånd inom socialtjänsten. [30] Kommunernas roll på alkoholområdet och inom missbrukarvården. [31] Hälso» och sjukvården i framtiden — tre modeller. [38]

Kommunikationsdepartementet

Rostlag. [9] Okad konkurrens på järnvägen. [13] Förarprövare. [34]

Finansdepartementet

Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi— kommisionens förslag. [16] Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi- kommisioncns förslag. Bilagor. [16] Riksbanken och prisstabiliteten. [20] Vad är ett statsråds arbete värt? [22] Bankstödsnämnden. [28] Fortsatt reformering av företagsbeskattnin gen. Del 2. [29]

Utbildningsdepartementet

Kursplaner för grundskolan. [2] Ersättning för kvalitet och effektivitet.

— Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. [3] Vårdhögskolor — kvalitet — utveckling — huvudmannaskap. [12] Kunskapens krona. [23]

Jordbruksdepartementet Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsprodukt 16]

Sociala åtgärder förjordbrukare. [25] Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG. [33]

Arbetsmarknadsdepartementet Ny anställningsskyddslag. [32]

Kulturdepartementet

Löncskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. [7] Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Bilagedel. [8] Ägandet av radio och television i allmänhetens tjäns ll7l Utlänningslagen — en partiell översyn. [24] En gräns för filmcensuren. [39]

Näringsdepartementet Svenska regler för internationell omfördelning av 01 en oljekris. [15]

Civildepartementet Folk- och bostadsräkning år 1990 och i framtiden. [

Miljö- och naturresursdepartemen

Acceptans Tolerans Delaktighet. [18] Kommunerna och miljöarbetet. [19] Miljöbalk. Del 1 och 2. [27]