Medlingsinstitut och lönestatistik delbetänkande

Till statsrådet Ulrica

Messing

Den 24 april 1997 bemyndigade regeringen biträdande arbetsmarknadsministem, statsrådet Messing, att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag om ett förstärkt förlikningsmarmainstitut. I uppdraget ingår att med förtur lämna förslag ett förstärkt förlikningsmannainstituts

om organisation, resurser och arbetsfonner, samt eventuellt andra frågor som utredningen funnit lämpliga, t.ex. förslag om en förbättrad lönestatistik. Övriga uppgifter enligt direktiven skall utredningen redovisa senast den 30 november 1998.

Med stöd av bemyndigandet förordnades den 24 april 1997 generaldirektören Svante Öberg särskild utredare till utredningen ett för-

som om stärkt förlikningsmannainstitut A 1997:04. Från och med den l juni förordnades som utredningens experter f.d. statsrådet Roine Carlsson, f.d. statsrådet Ingemar Mundebo, verkställande direktören Lennart Nilsson, professorn Per-Anders Edin, docenten Birgitta Nyström och hovrättsassesom Lars Dirke.

Utredaren har inbjudit till en referensgrupp med företrädare för arbetsgivarorganisationema Svenska arbetsgivareföreningen SAF, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Arbetsgivarverket samt de fackliga organisationerna Landsorganisationen i Sverige LO, Tjänstemännens Centralorganisation TCO och Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO. Organisationerna har själva utsett sina representanter. Dessa har varit Anders Sandgren, Markus Gustafsson, Ulf Perbeck, Nils Henrik Schager, Hans Karlsson, Inger Ohlsson och Anders Lönnberg.

Den l juni 1997 anställdes förhandlingsdirektören Iréne Nilsson Carlsson som huvudsekreterare och Kjell Nyman som sekreterare i utredningen. Från samma datum har utredningen anlitat utredningschefen Hans Olsson som sekreterare i utredningen och Ulla Sörensen som utredningens assistent.

Utredningen antog namnet Utredningen om ett förstärkt förlikningsmannainstitut. Utredaren överlämnar härmed delbetänkandet Medlingsinstitut och lönestatistik SOU 1997:164. För utredningens förslag svarar den särskilde utredaren medan respektive författare svarar för de separata bilagoma till utredningen.

Stockholm i november 1997

Svante Oberg

/Iréne Nilsson Carlsson

Kjell Nyman

Hans Olsson

Ulla Sörensen

SOU 1997: 164

Innehåll

Sammanfattning

Författningsförslag 13 l Bakgrund 19

1.1 Inledning 19

1.2 Förslag från arbetsmarknadens parter 25

1.3 Avtal om nya förhandlingsordningar 32

1.4 Utredningens direktiv 35

1.5 Arbetets uppläggning 37

1.6 Avgränsning mot nästa betänkande 39 2 Lönebildning och arbetslöshet en probleminventering 41

-

2.1 Löneutvecklingen i Sverige och omvärlden under

senare år 41

2.2 Nya förutsättningar 46

2.3 Förbättringar av lönebildningen 53 3 Konflikter och medling 65

3.1 Kartläggning av konflikter på arbetsmarknaden 65

3.2 Erfarenheter av medlingsverksamheten i Sverige 75

3.3 Metoder for konfliktlösning 78

3.4 Förlikningsmarmaexpeditionen 81

3.5 Några organisatoriska frågor 87

3.6 Förlikningsinstitut i några länder 88 4 Lönestatistik 107

4.1 Den nuvarande lönestatistiken 107

4.2 Behov av lönestatistik i förhandlings- och

medlingsarbetet 116

4.3 Andra intressenters krav lönestatistiken 119 5 överväganden och förslag 125

5.1 Utgångspunkter för förslagen 125

5.2 Medlingsinstitut 127

5.3 Lönestatistik 136

5.4 Kostnader och finansiering 147

5.5 Generella direktiv 149 6 Författningskommentar 155 Bilaga: Kommittédirektiv 1997:66 163

SOU 1997: 164 Sammanfattning 7

Sammanfattning

Bakgrund

I regeringens direktiv till utredningen anges att den särskilde utredaren skall lämna förslag om ett förstärkt forlikningsmannainstitut. Institutet skall enligt direktiven ökade möjligheter att främja de övergripande

ges samhällsintressena i avtalsförhandlingama mellan arbetsmarknadens parter och förbättra förutsättningarna för väl fungerande lönebildning. För-

en slagen skall främja en lönebildning som möjliggör en rejäl sänkning av arbetslösheten med bevarad låg inflation. Utredningen inriktar sitt arbete på att utarbeta förslag, som om de genomförs, skulle innebära en påtaglig

förbättring av lönebildningen.

Det finns enligt utredningens bedömning starka motiv för att förbättra lönebildningen. Under decennier har lönebildningen genererat högre löneökningar i Sverige än i våra viktigaste konkurrentländer. Detta till trots har de svenska löntagarna inte fått några nämnvärda reallöneökningar de senaste tjugo åren, medan arbetslösheten har stigit till rekordhöga nivåer.

Förklaringen till de rådande problemen får sökas i ett antal samverkande faktorer. Avtalsförhandlingama har spelat en central roll, men kan inte ensamma förklara problemen. Den ekonomiska politiken har också bidragit, bland annat genom en oförmåga att undvika perioder med överhettning och en serie devalvenngar. Arbetsmarknadens regelverk och företagens sårbarhet för störningar i begränsade delar av verksamheten har också haft betydelse.

Förlikningsmannaexpeditionens sätt att sköta sitt uppdrag är inte heller förklaringen till problemen. Medlama har lyckats att ena parterna och antalet konflikter och konfliktdagar har inte varit anmärkningsvärt högt. Företagens sårbarhet i kombination med att medlarna normalt har hañ som sin enda uppgift att få parterna att enas om ett avtal, oavsett avtalsinnehållet, har emellertid lett till att avtalsförhandlingar under medling resulterat i för höga avtalskostnader.

Under 1990-talet har förutsättningarna förg lönebildningen förändrats i väsentliga avseenden. Den internationellt låga inflationstakten ställer krav på att lönebildningen kan klaras på betydligt lägre nominella nivåer än tidigare, för att inte svenskt näringslivs konkurrenskraft skall försvagas. Penningpolitiken utgår från ett inflationsmål på ca 2 procent, vilket innebär

8 Sammanfattning

att för höga nominella löneökningar kommer att leda till höjda räntor och på sikt minskad sysselsättning. Arbetslösheten har stigit till sådana nivåer att traditionell arbetsmarknadspolitik inte räcker för att komma tillrätta med problemen. De starkare finansiella restriktionema i den offentliga sektorn innebär vidare att inte heller en expansion av offentlig sysselsättning kan minska arbetslösheten påtagligt. En väl fungerande lönebildning, som på total nivå är förenlig med inflationsmålet och på lokal nivå är anpassad till olika verksamheters förutsättningar, skulle emellertid kunna förbättra förutsättningarna för ökad tillväxt och sysselsättning och bidra till en sänkning av arbetslösheten.

Inriktning av förslagen

Utredningen har dragit slutsatsen att ett medlingsinstitut bör inrättas, vilket kan spela en mer aktiv roll för lönebildningen och avtalsforhandlingama än den nuvarande Förlikningsmarmaexpeditionen. Medlingsinstitutet bör ha två uppgifter, nämligen att verka för en väl fungerande lönebildning och att svara för medling i arbetstvister. Detta till skillnad från den nuvarande Förlikningsmarmaexpeditionen som bara har den senare uppgiñen. Institutet bör liksom andra länders medlingsorgan ha anställda medlare. Samtidigt bör det finnas en grupp externa personer som är förberedda för medlingsuppdrag.

Utredningen har vidare dragit slutsatsen att medlingsinstitutet bör vara statistikansvarig myndighet för officiell lönestatistik. Direktiven anger bland annat att institutet skall följa och analysera lönebildningen och löneutvecklingen i både Sverige och andra länder och att utredningen skall lämna förslag om vad som krävs för att tillförsäkra en god tillgång till kontinuerlig lönestatistik. Detta uppnås bäst genom att institutet får ansvaret för att beställa den lönestatistik, som även i fortsättningen förutsätts produceras av främst Statistiska centralbyrån SCB. Institutet bör samverka med arbetsmarknadens parter när det gäller statistikens uppläggning och publicering.

I slutbetänkandet kommer medlamas befogenheter och eventuella andra förslag att förbättra lönebildningen att behandlas. Där kommer också att tas upp relationen till kollektivavtal, vilka reglerar former för medling. I direktiven nämns att utredningen bör behandla möjligheten att medlare skall kunna gå tidigt i förhandlingarna, verka för tidsmässig samordning av avtalsforhandlingama, skjuta på part varslad konfliktåtgärd och besluta

av om sammanläggning av avtalsområden i medling. Bland övriga förslag till vidgade befogenheter, har framförts till regeringen, kan nämnas

som möjligheterna att begränsa omfattningen av verkningarna av en konfliktåtgärd. Dessa förslag kommer att analyseras i slutbetänkandet.

SOU 1997: 164 Sammanfattning 9

Direktiven ett antal uppgifter som medlingsinstitutet skall ha och att

anger medlingsinstitutet skall ökade befogenheter. Oberorende av på vilket sätt

ges utvidgningen medlamas befogenheter kommer att ske, fordras ett starkare

av medlingsinstitut.

Medlingsinstitut

En myndighet med namnet Medlingsinstitutet bör inrättas den l januari 1999. I samband därmed bör Statens förlikningsmarmaexpedition awecklas. Medlingsinstitutet bör ha två huvuduppgiñer. Den första är att verka for en väl fungerande lönebildning och den andra är att medla i arbetstvister. Utredningen återkommer i slutbetänkandet till den närmare innebörden av de båda huvuduppgiñema. Redan bör emellertid understrykas att uppgiften

nu att verka för en väl fungerande lönebilning inte skall tolkas som att institutet skall ett för statlig inkomstpolitik, men att institutet bör få

vara organ uppgifter som går utöver vad den nuvarande Förlikningsmannaexpeditionen har.

Medlingsinstitutet bör ledas av en styrelse. I styrelsen bör ingå sammanlagt fem ledamöter. Institutets chef bör kallas riksmedlare och vara ordförande i styrelsen. Samtliga ledamöter inklusive institutets chef bör utses regeringen. Styrelsen bör ha alla för myndighetsstyrelse normalt

av en förekommande uppgifter och bland annat besluta om årsredovisning och budgetunderlag Institutets chef bör ansvarig för verksamheten och

vara bland för att anlita särskilda externa medlare och utse medlare i

annat svara enskilda förhandlingar.

Medlingsinstitutet bör ha två medlare anställda utöver institutets chef. Därutöver bör finnas tio anställda sju med kompetens inom

varav personer Samhällsekonomi, lönebildning, avtalsförhandlingar, arbetsrätt, lönestatistik och avtalstolkning samt tre personer för administration m.m. Det bör dessutom finnas externa vidtalade, vilka med kort varsel

en grupp personer kan åta sig uppdrag som medlare. Institutet bör även ha möjlighet att anlita extern expertis för utrednings-, analys- och forskningsuppdrag.

Medlingsinstitutet bör inrätta tre råd med experter från arbetsmarknadens parter inom områdena samhällsekonomi, lönestatistik och avtalsförhandlingar. Institutet bör dessa expertråd samverka med paitema i

genom arbetet med analyser av lönebildningen och i förberedelserna av medlingsarbetet inför en avtalsrörelse. Expertrådet för Samhällsekonomi bör medverka till årlig rapport lönebildningen i Sverige och omvärlden.

en om Exportrådet för lönestatistik bör medverka vid uppläggning och publicering

den officiella lönestatistiken och vid tolkning av lönestatistik och av löneavtal. Expertrådet för avtalsförhandlingar bör fungera ett forum för

som en löpande dialog om utvecklingen på arbetsmarknaden.

10 Sammanfattning

Införandet Medlingsinstitutet förutsätter vissa ändringar lagen

av av om medbestämmande i arbetslivet MBL, vilka huvudsakligen teknisk

är av natur. Materiella ändringar är att Medlingsinstitutet skall ha två uppgifter och att parterna på begäran skall tillställa institutet kopior träffade

av kollektivavtal och tillgänglig lönestatistik avseende det egna avtalsområdet.

Medlingsinstitutet bör tilldelas ett ramanslag på ca 44 miljoner kr., varav ca 15 miljoner kr. avser själva Medlingsinstitutet och ca 29 miljoner kr. avser lönestatistik. Ramen för anslagssparande och anslagskredit bör uppgå till tio procent av anslaget. Institutet bör ha rätt att avgiftsbelägga aktiviteter om så bedöms lämpligt. Kostnaden bör delvis finansieras genom att anslaget till Förlilmingsmarmaexpeditionen avvecklas och att anslaget till SCB minskas med ett belopp motsvarande kostnaderna för nuvarande lönestatistik. De kosmadsöknjngar därutöver på ca 18 miljoner som föreslås bör rymmas genom omprioriteringar inom budgetramama för utgiftsområdet arbetsmarknad och arbetsliv.

Lönestatistik

Medlingsinstitutet bör vara statistikansvaring myndighet för officiell lönestatistik. Statistiken bör finansieras genom anslag till Medlingsinstitutet, som i sin tur bör upphandla statistiken efter samråd med Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet samt efter behandling i expertrådet för lönestatistik. Huvuddelen av den officiella lönestatistiken förutsätts liksom idag komma att produceras av Statistiska centralbyrån. Ställningen som statistikansvarig myndighet ger institutet möjlighet att över tiden påverka lönestatistikens utforrrming. De förbättringar som enligt utredningens uppfattning bör ske initialt redovisas i det följ ande.

Den månadsvisa lönestatistiken bör förbättras i några avseenden. En månadsvis lönestatistik bör införas för staten och en bättre och snabbare redovisning bör göras av retroaktiva löneutbetalningar. Lönestatistiken för den kommunala sektorn bör utvidgas till att omfatta samtliga kommuner och landsting och även fortsättningsvis produceras av Svenska kommunförbundet respektive Landstingsförbundet. En samlad månadsvis lönestatistik för hela arbetsmarknaden bör publiceras av Medlingsinstitutet. Expertrådet för lönestatistik bör medverka vid uppläggning och publicering av statistiken.

Den årliga lönestatistiken bör också förbättras. Utredningen föreslår att precisionen i den årsvisa lönestatistiken förbättras och att statistiken utvidgas så att den redovisas för ett 50-tal områden eller branscher, som nära ansluter till avtalsområden och med fördelning på kön och i förekommande fall arbetare och tjänstemän. Statistiken bör vidare snabbas

SOU 1997: 164 Sammanfattning l l

upp så att den publiceras så tidigt möjligt året efter det år

som som statistiken avser. En samlad årsvis löneglidning och

rapport om löneutveckling i Sverige och omvärlden bör publiceras Medlingsinstitutet

av med medverkan från berörda expertråd.

Medlingsinstitutets behov av statistik över enskilda avtalsområden bör klaras att institutet i enskilda fall begär få del

genom att ta av parternas gemensamma eller parts egen statistik. I samband med medling i enskild

en konflikt har detta fungerat väl tidigare. Utredningen efter

menar att parterna begäran bör vara skyldiga att tillställa institutet tillgänglig lönestatistik, även när det fordras för analysändamål. Utredningen vidare att det

anser vore av stort värde om fler parter träffade statistikavtal.

Forskningens behov lönestatistik bör förbättras att komplettera

av genom individdatabasen LINDA med löneuppgifter. Det föreslås göras

genom att uppgifter tillförs från den årliga lönestatistiken. Därigenom förbättras

underlaget för forskningen om vad som styr lönebildningen.

För jämställdhetsändamål ställs särskilda krav på lönestatistik. För att följa jämställdhetslagen fordras statistik beskriver jämställdheten på

som enskilda arbetsplatser. För att driva rättsliga otillåten löne-

processer om diskriminering fordras löneuppgifter för enskilda individer. Dessa båda statistikbehov ligger inte inom utredningens uppdrag. De utredningen

av

föreslagna förbättringarna av den årliga lönestatistiken och komplettering-

arna av individdatabasen LINDA bör emellertid förbättra möjligheterna att följa och analysera löneutvecklingen för kvinnor och män. Avtal

om partsgemensam lönestatistik på fler delar arbetsmarknaden skulle också

av förbättra dessa möjligheter.

SOU 1997: 164 Författningsförslag 13

F

örfattningsförslag

Förslag till lag om ändring i lagen 1976:580

om medbestämmande i arbetslivet

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

46§

För medling i arbetstvister mellan å För medling i arbetstvister mellan å ena sidan arbetsgivare eller arbets- sidan arbetsgivare eller arbets-

ena givarorganisation och å andra sidan givarorganisation och å andra sidan

arbetstagare eller arbetstagarorga- arbetstagare eller arbetstagarorga-

nisation finns statens förlikning- nisation för främja väl

en samt att en smannaexpedition. fungerande lönebildning finns Med-

lingsinstitutet. Expeditionen skall följa förhållandena på arbetsmarknaden. Har den Medlingsinstitutet skall följa förfått kännedom arbetstvist hållandena på arbetsmarknaden. Har

om som hotar att medföra eller redan har Medlingsinstirutet fått käimedom

om medfört stridsåtgärd, skall den utse arbetstvist hotar att medföra

som förlikningsman att medla i tvisten, eller redan har medfört stridsåtgärd, när medverkan förlikningsman skall det utse eller medlare

av en flera

kan anses ägnad att främja att medla i tvisten, när medverkan

en av lösning av demia. Förliknings- medlare kan ägnad främja

anses att mannen skall kalla parterna till lösning denna. Medlaren skall

en av förhandling eller vidtaga annan kalla parterna till förhandling eller lämplig åtgärd samt verka för att vidtaga lämplig åtgärd samt

annan part uppskjuter eller inställer strids- verka för att part uppskjuter eller åtgärd. inställer stridsåtgärd.

Enligt expeditionens Enligt Medlingsinstitutets bestäm-

bestämmande skall mande skall medlare på begäran gå

förlikningsman på begäran gå

på arbetsmarknaden parter på arbetsmarknaden till handa parter till handa

med råd och upplysningar rörande

14 Färfattningsförslag

med råd och upplysningar rörande förhandlingar och kollektivavtal samt förhandlingar och kollektivavtal samt leda förhandlingar mellan parterna. leda förhandlingar mellan parterna.

46a§

Parterna på arbetsmarknaden skall på begäran tillställa Medlingsinstitutet kopior träffade kollekav tivavtal och tillgänglig lönestatistik avseende det avtalsområdet. egna

47§

Är någon enligt 45 § skyldig att Den enligt 45 § är skyldig att som lämna varsel, skall han inom tid och lämna varsel, skall inom den tid och på där göra detta på det sätt sägs där göra det sätt som anges som till förlikningsmannaexpedi- även till Medlingsinstitutet. Den som även Den bryter häremot bryter mot detta döms till pentionen. som döms till penningböter. ningböter.

48§

Vid förhandling enligt 46 § skall Vid förhandling enligt 46 § skall söka få till stånd medlaren söka få till stånd en

forlikningsman

överenskommelse mellan på överenskommelse mellan parterna på parterna grundval förslag kommer grundval förslag som kommer av som av från dem själva. Förlikningsmannen från dem själva. Medlaren är dock dock oforhindrad att föreslå oforhindrad att föreslå jämkningar är jämkningar och medgivanden för att och medgivanden för att främja en främja god lösning tvisten. god lösning av tvisten. en av

F ärfattningsförslag 15

49§

Har part som enligt 10 § är för- Har part enligt l0 § är försom

handlingsskyldig kallats till för- handlingsskyldig kallats till för-

handling inför förlikningsman och handling inför medlare och förförsummar parten att inställa sig parten att inställa sig eller summar eller underlåter han att full- underlåter fullgöra armars part annars att göra vad åligger honom enligt vad åligger enligt 15 kan som som part 15 kan förlikningsmannen på be- Medlingsinstitutet på begäran av gäran av motpart anmäla för- motparten anmäla förhållandet hos hållandet hos arbetsdomstolen. Arbetsdomstolen. Denna kan Denna kan förelägga parten vid vite förelägga parten vid vite att fullgöra

att fullgöra sin förhandlingsskyl- sin förhandlingsskyldighet och kan

dighet och kan på anmälan på anmälan Medlingsinstitutet av av färlikningsman utdöma vitet. utdöma vitet.

50§

Parts skyldighet enligt 18 § att vid Parts skyldighet enligt 18 § att vid förhandling hålla skriftlig handling förhandling hålla skriftlig handling tillgänglig för motparten gäller även i tillgänglig för motparten gäller även i förhållande till förlikningsman förhållande till medlare medsom som medverkar vid förhandlingen. verkar vid förhandlingen.

51 §

Uppnås icke enighet mellan parterna Uppnås inte enighet mellan

vid förhandling inför förliknings- parterna vid förhandling inför

man, kan han föreslå dem att låta medlare, kan medlaren föreslå dem tvisten avgöras av skiljemän. Han låta tvisten skiljemän. att avgöras av kan också medverka vid utseende Medlaren kan också medverka av vid skiljemän. utseende skiljemän. av

Förlikningsman får åtaga sig Medlaren får inte åta sig skil-

skiljemannauppdrag i arbetstvist, om

jemarmauppdrag i arbetstvist, om

icke förlikningsmannaeexpeditionen inte Medlingsinstitutet i särskilt fall

i särskilt fall medger det. medger det.

16 Författningsförslag

52§

I arbetstvist större betydenhet kan I arbetstvist större betydenhet kan av av regeringen utse förlikningskommi- regeringen utse en medlingskommismedla i tvisten. Även enskild medla i tvisten. Även sion att sion att en kan regeringen utses att enskild person kan av regeringen person av särskild förlikningsman medla i utses att särskild medlare som som sådan tvist. sådan tvist. medla i en

Föreskriftema i 49 och 50 §§ äger Föreskriftema i 49 och 50 äger motsvarande tillämpning vid medling motsvarande tillämpning vid medling

förlikningskommission eller

av eller

av medling/Commission

särskild förlikningsman.

Särskild medlare

Denna lag träder i kraft den l januari 1999.

till lag om ändring i sekretesslagen

Förslag 1980:100

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

§

Sekretess gäller for uppgift part Sekretess gäller för uppgiñ som part som lämnat till för- på arbetsmarknaden har lämnat till i arbetstvist har särskild Medlingsinstitutet enligt 46 § likningsman, förliknings- a lagen 1976:580 med-

man eller förlikningskommission, om

har gjort för- bestämmande i arbetslivet eller som

om uppgiftslämnaren

behåll därom. part i arbetstvist har lämnat till medlare, särskild medlare eller

Författningsförslag 17

I fråga om uppgift i allmän handling

medlingskommission, om uppgifts-

gäller sekretessen i högst tjugo år. lämnaren har gjort förbehåll därom.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Förslag till förordning med instruktion för

Medlingsinstitutet

Uppgifter

1 § Medlingsinstitutet har till uppgift att i enlighet med 46-52 lagen 1976:580 om medbestämmande i arbetslivet tillhandahålla

medling i arbetstvister och främja väl fungerande en lönebildning.

2 § Medlingsinstitutet skall aktivt medverka till att lösa arbetstvister, särskilt genom att ställa medlare till parternas förfogande, ställa opartisk ordförande till förfogande, parternas kalla parterna till medlingsförhandling, eller uppmana part att skjuta upp eller ställa förestående eller

pågående stridsåtgärd.

3 §

Medlingsinstitutet skall

ha god överblick över förhållandena på arbetsmarknaden, sammanställa och tolka statistik är betydelse för som av

lönebildningen,

sammanställa och analysera träffade kollektivavtal, samt

Författningsförslag

följa utvecklingen på den europeiska arbetsmarknaden beträffande utvecklingen lönekostnader, avtalskonstruktioner av och forhandlingsformer.

4 §

Medlingsinstitutet skall regelbundet offentliggöra rapporter om

lönebildning och löneutveckling.

Verksförordningens tillämpning

5 § Verksförordningen 1995: 1322 skall tillämpas på Medlingsinstitutet med undantag av 19, 20 och 34 §§.

Myndighetens ledning

6 § Riksmedlaren är chef för myndigheten.

Styrelsen

7 § Styrelsen består riksmedlaren och högst fyra andra ledamöter. av

8 § Myndighetens chef har rätt att fatta beslut i frågor som rör ensam medling mellan arbetsmarknadens parter. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen.

Överklagande

9 § Beslut i frågor rör medling mellan arbetsmarknadens parter som får inte överklagas.

Denna förordning träder i kraft den l januari 1999.

Bakgrund 19

1¶Bakgrund

Inledning

Lönebildningen i Sverige

Den svenska lönebildningen har inte fungerat tillfredsställande sedan början av 1970-talet. Trots höga nominella löneökningar har reallönema under perioden 1970 1996 i genomsnitt endast stigit med 0,7 år. - procent per Kontrasten blir speciellt stor jämförelse görs med 1960-talet då de om en årliga reallöneökningama i genomsnitt uppgick till 4 Realca procent. löneutvecklingen var speciellt dålig under l980-talet. I nominella termer ökade visserligen lönerna i genomsnitt med nästan åtta år. procent per Samtidigt steg dock konsumentprisema lika mycket vilket fick till följd att den genomsnittliga reallönen före skatt sett över hela perioden förblev i stort sett oförändrad jfr diagram 1.1.

Diagram 1.1 Genomsnittlig löneutveckling i hela ekonomin Logaritmisk skala Index 1970100

an 700- 600 Mmmm 500- 400-

300-

200-

lm | I l I I I I I I I I I I l | l l I r l I I I I I |

20 Bakgrund SOU 1997: 164

De höga nominella löneökningarna bidrog till en urholkning av det svenska näringslivets internationella konkurrenskrañ. Räknat per år steg de svenska industriarbetarlönerna under 1980-talet i genomsnitt 2,5 procent snabbare än i våra viktigaste konkurrentländerl jfr diagram 1.2. Den svenska produktivitetsutvecklingen tenderade dessutom att vara något

under tidsperiod. Genom serie devalveringar har kronans svagare samma en värde halverats sedan 1970 jämfört med konkurrentländema jfr

nästan diagram 1.3. Urholkningen den svenska industrins internationella

av konkurrenskrañ i kombination med kraftig kreditexpansion under andra

en hälften l980-talet, fastighets- och bankkris samt en internationell

av en lågkonjunktur i början 1990-talet, bidrog till den ekonomisk krisen under

av forsta hälften 1990-ta1et. Den kom att bli den allvarligaste som vårt land

av genornlevt sedan l930-talet.

Diagram 1.2 Genomsnittlig lönekostnadsförändring per timme inom industrin Procent

Konkurrentländema

-5 i

l I l l I

70 75 80 85 90 95

Anm: Den negativa lönekostnadsutvecklingen i Sverge år 1993 sammanhänger med sänkningen arbetsgivaravgiñema från den l januari 1993

av 1

De elva viktigaste konkurrentländerna för den svenska exporten vägs samman med vikter återspeglar deras inbördes betydelse konkurrenter till den

som som svenska exporten.

SOU 1997: 164 Bakgrund 21

Diagram 1.3 Svenska kronan konkurrentvägd Index 1970100

60 "

4°70""75""s0'""85""'90""35'

Från år 1990 till år 1993 sjönk det samlade värdet av alla och tjänster

varor som produceras BNP i reala termer med nästan fem procent. Reallönema sjönk samtidigt med över fyra procent och den reguljära sysselsättningen minskade med än halv miljon Arbetslösheten kom dänned

mer en personer. att öka till nivåer som tidigare under efterkrigstiden hade ansetts

som otänkbara för Sverige. Den öppna arbetslösheten, år 1990 låg under två

som procent, steg till cirka åtta procent år 1993 jfr diagram 1.4. Till detta kom

Diagram 1.4 Arbetslöshet Procent

70""75""80""'85'""90""'95'

en ökning av andelen personer i olika fonner arbetsmarknadspolitiska

av åtgärder från drygt en procent till drygt fem procent.

Under krisåren i början 1990-talet minskade den nominella löneök-

av ningstakten i betydande grad. Utvecklingen påskyndades de s.k. stabili-

av seringsavtalen som träffades i början år 1991 och kom att påverka i stort

av

22 Bakgrund SOU 1997: 164

hela arbetsmarknaden mellan år 1991 och våren 1993. Även 1993 års sett avtalsrörelse resulterade i betydligt lägre löneökningar än under 1970- och

l980-talen.

I och med 1995 års avtalsrörelse har dock löneökningstakten återigen börjat stiga. Höga avtalsenliga löneökningar, i kombination med en fortsatt löneglidning, har resulterat i löneökningar över den nivå som är långsiktigt förenlig med målsättningen att minska arbetslösheten och samtidigt bevara prisstabiliteten i enligt med det inflationsmål som har satts upp.

Den ekonomiska krisen i början 1990-talet ledde även till en drastisk

av försämring de offentliga finanserna. Överskottet i den offentliga sektorn,

av

år 1990 uppgick till 4,2 procent BNP, övergick till ett underskott som av

när det störst år 1993, uppgick till 12,3 procent av BNP. som, var som Utvecklingen ledde till kraftig försämring förtroendet för den svenska

en av ekonomin. Oron över Sveriges långsiktiga betalningsförrnåga, och för att

återigen skulle försöka "inflatera bort den snabbt ökande skulden, staten ledde till höjda realräntor försämrade såväl tillväxtförutsättningama

som

förutsättningama för de offentliga finansema. som att sanera

Edin-gruppens utvärdering 1995 års avtalsrörelse

av

Efter förfrågan från statsministern till parterna åtog sig den s.k. Edin-

en

består ekonomer från arbetsgivar- och arbetstagarorganigruppen, som av sationema, att granska utfallet 1995 års avtalsrörelse. I rapporten

av otakt med sysselsättningen från februari 1997 fastslog gruppen att löneutvecklingen år under tillämpningsperioden för 1995 års avtal låg

per drygt procentenhet ovanför den europeiska. Gruppen konstaterade även

en

de olika västeuropeiska OECD-ländemas löneöknings- och inflationstakt att hade konvergerat påtagligt under 1990-talet jämfört med senare hälften av 1980-talet. Löneökningstakten i Västeuropa tycktes under de senaste åren ha stabiliserat sig på nivå under 3,5 procent år. Genom att inte

en strax per fullt lönekostnadsutvecklingen till det europeiska genomsnittet

ut anpassa hade Sverige, enligt bedömning, gjort tempoförlust i processen

gruppens en att nå högre ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning.

Förändrade förutsättningar inför 1998 års avtalsrörelse

De samhällsekonomiska förutsättningarna inför 1998 års avtalsrörelse har förändrats jämfört med de förhållanden rådde under våren 1995.

som Spänningarna mellan olika delar arbetsmarknaden är inte lika utpräglade

av sedan växelkursen har stigit och räntorna fallit. Enligt de mätningar som Riksbanken har låtit göra ligger chefsförhandlamas inflationsförväntningar på såväl arbetstagar- arbetsgivarsidan för närvarande på cirka två

som procent, dvs. cirka 1,5 procentenheter lägre än under våren 1995. sysselsättningen förväntas vidare inte öka i snabba takt som den

samma

Bakgrund 23

gjorde första halvåret 1995. Insikten bland arbetsmarknadens parter om vikten av en väl fungerande lönebildning förefaller dessutom ha ökat, att vilket bl.a. inom vissa sektorer har tagit sig uttryck i samarbetsavtal där parterna förutom nya förhandlingsordningar även redovisar gemensamma ståndpunkter i vissa för avtalsförhandlingarna centrala samhällsekonomiska frågeställningar. Det är dock fortfarande öppen fråga i vad mån de en förändrade förhållandena även i praktiken kommer bidra till för att ett sysselsättningen tillräckligt gott utfall 1998 års avtalsrörelse. av

Förutsättningarna för sysselsättningens tillväxt på längre sikt

Den sysselsättningsökning krävs för att åstadkomma påtaglig

som en minskning av arbetslösheten förutsätter att efterfrågan i ekonomin kan tillåtas öka under flera år utan att inflationen samtidigt fart. Detta ställer tar stora krav på lönebildningen även efter 1998 års avtalsrörelse.

Regeringens syn på betydelsen av en bättre fungerande lönebildning

I den ekonomisk-politiska propositionen hösten 1994 prop. 1994/95:25 där första steget i den pågående saneringen statsñnansema presenterades, av betonade den nytillträdda regeringen att: Arbetsmarknadspolitiken liksom den ekonomiska politiken i övrigt bör utformas så arbetslösheten kan att reduceras utan att löner och priser återigen börjar öka påtagligt. Det kräver en politik som främjar rörlighet och övergång till reguljärt arbete. Arbetslinjen måste stärkas. Stora krav måste ställas på arbetsmarknadens funktionssätt vad gäller lönebildning och arbetskraftens rörlighet. Genom en ökad flexibilitet underlättas överföringen arbetskraft yrken, av till expansiva branscher och regioner utan att de nominella löneökningama i ekonomin som helhet tilltar. Dessutom framhölls att: En väl fungerande lönebildning är av stor betydelse för att hög och stabil tillväxt skall kunna uppnås en utan att inflationen ökar. Regeringen vidare i kompletteringspropositionen våren 1995 prop. gav 1994/95:l50 uttryck för åsikten att det ytterst värdefullt arbetsvore om marknadens parter fönnådde etablera och upprätthålla den lönenonn som den s.k. Edin-gruppen föreslog strax innan det 1995 års avtalsrörelse att inleddes. Normen innebar att de svenska lönerna högst kan tillåtas öka i takt med lönerna i övriga västeuropeiska länder, vilket under de följande närmast åren antogs motsvara 3,5 procent år. Om denna etablerades och ca per norm upprätthölls skulle, enligt regeringen, förutsättningarna för stark och en uthållig ökning sysselsättningen kunna förbättras. Regeringen fastslog av samtidigt i propositionen att ansvaret för lönebildningen ligger på arbetsmarknadens parter.

24 Bakgrund SOU 1997: 164

Redan under hösten 1995 stod det dock klart att de genomsnittliga timlöneökningama under treårsperioden 1995-1997 i betydande grad skulle komma att överstiga den i övriga västeuropeiska OECD-länder. Regeringen

framhöll därför i den s.k. tillväxtpropositionen hösten 1995 prop.

1995/96:25 att: om lönebildningen även fortsättningsvis skulle fungera på detta sätt skulle det komma att bli mycket svårt att väsentligt ned pressa arbetslösheten. Detta eftersom alltför stora nominella löneökningar riskerar

att bromsa den ekonomiska tillväxten i förtid och att permanenta arbetslösheten på hög nivå. Regeringen aviserade därför den under en att 1996 skulle komma att ta kontakt med arbetsmarknadens för få parter att deras syn på den framtida lönebildningen och de borde att gemensamt redovisa hur lönebildningen i Sverige skulle kunna lönekostnadsutge en veckling på god europeisk nivå vid låg arbetslöshet.

I den ekonomiska vårpropositionen 1996 prop. l995/96:l50 konkretiserade regeringen sina tidigare uttalade ambitioner att väsentligt ned pressa arbetslösheten. I propositionen fastslog regeringen den att öppna arbetslösheten skulle halveras från 8 procent år 1994 till 4 år 2000. procent Det angavs samtidigt att samverkan behövs inom flera områden för så att snabbt som möjligt ta Sverige ut massarbetslösheten. Lönebildningen ur utpekades ett de viktigaste dessa områden. som av av Vid de kontakter regeringen hade med arbetsmarknadens under parter våren 1996 överenskoms att de inför regeringen skulle redovisa sin på syn lönebildningen och möjligheterna att gemensamt formulera nödvändiga

förändringar av förhandlings- och lönebildningssystem. I den därefter framlagda sysselsåttningspropositionen prop. l995/96:207

angavs att regeringens fortsatta agerande i frågan skulle komma beroende att vara av de svar parterna lämnade.

Arbetsmarknadens parter redovisade under våren 1997 sin på lönesyn

bildningen och föreslag till förändringar för att förbättra lönebildningen.

Regeringen beslutade därefter att tillkalla särskild utredare för komma en att

med förslag om ett förstärkt förlikningsmannainstitut Partemas

m.m. förslag, utredningsdirektiven och arbetets organisation och uppläggning redovisas i återstående delar kapitel av I budgetpropositionen hösten 1997 betonades återigen betydelsen av en förbättrad lönebildning. Regeringen framhöll bland Utan annat att: en väl fungerande lönebildning kan målet 4 procents öppen arbetslöshet år om 2000 nås. För att det skall möjligt att nå målet måste den kommande vara avtalsrörelsen ge betydligt lägre nominella löneökningar än den föregående. Regeringen lyfte även fram betydelsen den tillsatta utredningen och av att den förväntas presentera förslag till effektiva åtgärder så den att

nödvändiga förbättringen av lönebildningen kommer till stånd".

SOU 1997: 164 Bakgrund 25

1.2 från arbetsmarknadens parter

Förslag

I detta avsnitt presenteras kort sammanställning av de synpunkter och

en förslag parterna på arbetsmarknaden framförde till regeringen i

som månadsskiftet mars/april 1997 med anledning överenskommelsen mellan

av regeringen och parterna under våren 1996 att parterna skulle söka enas

om

nödvändiga förändringar förhandlings- och lönebildningssystemet för om av att säkerställa bättre fungerande lönebildning. Synpunkter och förslag

en framfördes från samtliga huvudorganisationer på arbetsmarknaden samt

från Privattjänstemannakartellen PTK. Separata synpunkter och förslag

inkom från Landsorganisationen LO, Svenska Arbetsgivareföreningen SAF, Arbetsgivarverket och PTK. Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO och Tjänstemärmens Centralorganisation TCO inkom med gemensamt formulerade synpunkter och förslag. Likaså Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Svenska Kyrkans Församlings- och Pastoratsförbund formulerade sina synpunkter och förslag

gemensamt.

De synpunkter och förslag inkom skilde sig både vad gäller

som omfattning och innehåll. Ett brett samförstånd framträdde emellertid vad gäller betydelsen bättre fungerande lönebildning. Samtliga svarande

av en framhöll att de beredda att på olika sätt aktivt bidra till en fortsatt

var förbättring lönebildningssystemen. I näst intill alla svar framfördes, med

av varierande styrka, synpunkten att en översyn kunde behöva göras av

förlikningsmannainstitutionens verksamhet.

Arbetsgivamas och arbetstagarnas organisationer inom industrinsektom presenterade under våren på hur de inom sitt område

en gemensam syn kommer förändra formerna för lönebildningen. I september i år

att presenterades dessutom ett avtal förhandlingsordning för tjänste-

om en ny männen inom handels- och serviceområdet. Samarbetsavtalet inom industrin och den förhandlingsordningen inom handels- och serviceområdet

nya sammanfattas i avsnitt 1.3.

Lönebildning i ett låginflationsamhälle

I flera de parterna lämnade till regeringen diskuterades

av svar som lönebildningens betydelse för samhällsekonomin utifrån den övergång som har skett från ett hög- till ett låginflationsamhälle.

LO drog slutsatsen att marknadens och det politiska systemets absoluta tak för inflationen innebär ett krav på löneökningar i takt med omvärlden. De avreglerade kapital- och valutamarknadema har gjort det kostsamt och svårt, kanske till och med omöjligt, att ha inflation som påtagligt avviker

en från inflationen i den närmaste omvärlden. Det nationella handlingsutryrnmet i den ekonomiska politiken är därför starkt begränsat av den

26 Bakgrund SOU 1997: 164

inflationsrestriktion som det europeiska samfundet har enats Det om. innebär att skillnaderna mellan olika länder inte längre uppstår som skillnader i löne- och prisökningar. LO framhävde att det istället är nivån på arbetslösheten som kommer att variera. Syftet med de förslag till förändringar i lönebildningen som organisationen framförde i sitt svar till regeringen var enligt organisationen att möjliggöra expansiv en mer ekonomisk politik som kan bekämpa arbetslösheten utan att inflationen åter börjar stiga. TCO och SACO framhöll i sitt att lönebildningens roll gemensamma svar med nödvändighet blir annorlunda när Sverige har flytande växelkurs i kombination med en penningpolitik drivs utifrån ett fast inflationsmål. som Den ekonomiska politiken och löne- och prisbildningen måste samspela så att dessa inte påverkar varandra mot inflationsspiral med åtföljande en försämrad växelkurs och stigande räntor. De förklarade sig beredda att ta sin del av ansvaret för en lönebildning bidrar till minskad arbetslöshet, som högre tillväxt och låg inflation. Organisationerna ställde sig bakom det i många sammanhang framförda kravet att den svenska kostnadsutvecklingen i ett längre perspektiv måste i takt med omvärldens. De dock att vara menar lönebildningen inte är den avgörande faktorn för att få ner arbetslösheten. Än central är den ekonomiska politiken i vid mening inklusive mer konkurrens-, social-, närings-, utbildnings- och arbetsmarknadspolitik. Lönebildningen bör enligt de båda organisationerna stimulera utvecklingen av kompetens, arbetsorganisation och produktivitet i företag, kommuner och myndigheter. En sådan lönebildning minskar risken för inflation och arbetslöshet. PTK framhöll i sitt svar att tvâ de viktigaste lönebildande faktorema av är inflationen och inflationsförväntningar. De har central roll i löneen bildningsprocessen eftersom de alltid finns med i någon form när man fastställer avtalskraven. SAF framhöll i sitt svar att lönebildningen är ett flera strukturav problem, som det är nödvändigt att komma tillrätta med, för att åstadkomma den tillväxt och de nya jobb i företagen, måste till, för att målet att som halvera den öppna arbetslösheten skall kunna uppnås. Utvecklingen går mot att löner och anställningsvillkor i allt större utsträckning bestäms lokalt. Föreningen anser att en sådan utveckling måste bejakas med insikten att om det inte är förenligt med målsättningen låg inflation och stark om konkurrenskraft att därutöver förhandla kostnadsökningar på central om mva. De offentliga arbetsgivarna betonade i sina svar betydelsen snabb av en anpassning av löneökningstakten till de förutsättningar gäller. nya som nu Den s.k. Europanonnen är enligt Arbetsgivarverket relevant och robust en norm för den svenska lönebildningen. Verket påpekade samtidigt i sitt svar att de avtalsslutande parterna under 1995 års avtalsrörelse rimligen var medvetna om att de avtal de träffade inte stod i överensstämmelse med normen. De höga avtalsnivåerna kan enligt verkets mening i huvudsak förklaras utifrån de vid denna tidpunkt rådande makroekonorniska för-

Bakgrund 27

hållandena med en stark högkonjunktur i exportindustrin driven av en starkt undervärderad krona. Verket ställer sig därför bakom Edin-gruppens slutsats att utvecklingen under våren 1995 visar hur känsligt förhandlingssystemet är för de kortsiktiga ekonomiska förutsättningarna vid de kritiska tidpunktema då avtalen sluts. Svensk lönebildning måste vara så robust att den klarar löneökningar i takt med Europa även när de kortsiktiga ekonomiska förutsättningarna är mindre gynnsamma.

Kommun- och landstingsfärbunden samt Svenska Kyrkans Försam- Iings- och Pastoratsförbund framhöll i sitt gemensamma svar att det är viktigt att förhandlingarna om lönejusteringar för arbetsmarknaden totalt sett sker med koppling till vad år acceptabelt ett samhällsekonomiskt

som ur perspektiv. Detta inbegriper att varje avtals nivå och konstruktion måste kunna anpassas till respektive sektors läge vad gäller betalningsförmåga, rekryteringsbehov etc. Edin-gruppens bedömningar tyder på att den s.k. Europanorrnen inte är tillfyllest lönebildningen skall kunna bidra till att

om stärka sysselsättningen. Förbunden framhåller samtidigt att den kommunala sektorn den sektor där löneutfallet för 1995-1996 anknöt bäst till

var Europanonnen.

Den ekonomiska politikens betydelse

I flera av svaren framhölls vidare att de förutsättningar som ges av den ekonomiska politiken måste vara kända för att lönebildningen skall kunna fungera på ett bra sätt.

Förutom kravet på expansiv ekonomisk politik framförde LO i

en mer sitt svar önskemål om att staten borde uppgradera arbetsmarknadspolitiken med åtgärder som befrämjar rörligheten på arbetsmarknaden. Organisationen framhöll att ett nationellt och regionalt perspektiv bör prägla arbetsmarknadspolitiken och större satsningar bör göras på bristyrkesutbildning och flyttbidrag. Det skulle, enligt LO, minska risken för flaskhalsar och därmed öka stabiliteten i lönebildningen.

SACO och TC0 framhöll att en förutsättning för att kunna utforma en väl fungerande och samhällsekonomiskt sund lönebildning är att parterna inför förhandlingarna har kännedom om inriktningen av regeringens politik på för lönebildningen centrala områden. De menade vidare att den nuvarande stora osäkerheten om socialförsäkringssystemets framtida utfomming försvårar lönebildningen. Det är också enligt deras mening viktigt att skattereglema så långt som möjligt understödjer målen om bland annat ekonomisk tillväxt, låg arbetslöshet och inflation, internationell konkurrenskraft och stimulerar till utbildning och kompetensutveckling.

PTK skrev i sitt att skatte-, arbetsmarknads-, ñnans- och penning-

svar politiken samt den ekonomiska politiken i mer allmän bemärkelse måste vara klarlagda för att det skall vara möjligt för de avtalsslutande parterna att träffa överenskommelser som är stabila, långsiktiga och ansvarsfulla.

28 Bakgrund SOU 1997: 164

Även från arbetsgivarhåll framfördes liknande synpunkter. SAF angav i sitt svar att utfommingen av den ekonomiska politiken och reglerna vad gäller skatter, arbetsgivaravgifter och socialförsäkringar är central av betydelse för incitamenten i ekonomin och därmed påverkar lönebildningen.

Kommun- och landstingsförbunden samt Svenska Kyrkans Församlings-

och Pastoratsfärbund framhöll vikten klara och tydliga besked från av statsmaktemas sida om kommunernas och landstingens ekonomiska

förutsättningar inför avtalsförhandlingama. Arbetsgivarverket det

ser som angeläget att staten även fortsättningsvis inte är löneledande. Verket anser att den nuvarande ramanslagstekniken är väl awägd.

Medlamas befogenheter och resurser

De mest långtgående förslagen till förändring medlamas befogenheter av framfördes SAF. De hänvisar till skriften Från krig till fred arbetsav marknaden, som presenterades hösten 1996. De har där föreslagit för det första att medlemsinflytande över beslut om stridsåtgärder på såväl arbetstagar- som arbetsgivarsidan bör öka ett ornröstningsförfarande. genom För det andra bör medlingen förstärkas. Så snart part varslar en om en stridsåtgärd skall enligt förslaget överläggning ske med riksfören likningsman. Denne skall kunna besluta tvångsmedling och skjuta om upp eller avbryta stridsåtgärder så länge medling pågår. Medlaren skall även kunna använda tvångsskiljedom eller slutbud för att lösa tvisten. För det tredje bör förbud införas mot sympatiåtgärder. SAF och deras förbund framhåller att de kommer att verka för att dessa förändringar kommer till stånd i lag eller avtal. I sitt svar till regeringen gjorde föreningen dessutom en hemställan att det i konfliktsituationer måste råda rimliga om proportioner mellan en stridsåtgärd och såväl dess syfte dess skade-

som

verkningar. En sådan proportionalitetsprincip spelar viktig roll i många en andra västeuropeiska länders och Europadomstolens rättstillämpning. Arbetsgivarna inom den offentliga sektorn framförde inte lika långtgående krav på förändringar av medlamas befogenheter. Inom den statliga såväl som den kommunala sektorn hänvisade arbetsgivarna till de relativt nyligen träffade huvudavtalen där förhandlingsordningen regleras. Kommun-

och landstingsförbunden samt Svenska Kyrkans Färsamlings- och

Pastoratsförbund framförde dock ett önskemål att medbestämmandeom lagen förändras så att en part är tvungen att ingå i medling. Dessutom skrev de att varseltiderna före stridsåtgärd borde förlängas till 14 dagar. Medlaren borde vidare ges möjlighet att skjuta upp varslade stridsåtgärder.

Arbetsgivarverket skrev att förhandlingssystemet måste fås att

reagera trögare genom olika dämpande mekanismer, t.ex. förstärkt genom en medlarroll. Verket påpekade att den roll medlingsinstitutet tillåts spela i som huvudavtalet inom den statliga sektorn från 1993 och nära ansluter till som de förslag, som år 1991 presenterades i den s.k. Nicklassonska utredningen, skulle kunna utgöra lämplig metod att utveckla. en

Bakgrund 29

På arbetstagarsidan framfördes de mest långtgående och konkreta törslagen till förändring av medlingsinstitutionen LO. Ett institut bör enligt

av organisationen skapas vars befogenheter dock skall vara avgränsade till att endast gälla förhandlingar mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation om nya riksavtal. Institutet bör ges resurser för att följa och analysera utvecklingen lönebildningen samt ha särskild

av kompetens inom ekonomi, juridik, avtals- och förhandlingsteknik, lönestatistik samt metoder för förlikning. Institutet skall också följa utvecklingen på den europeiska arbetsmarknaden samt årligen upprätta en rapport över utvecklingen. En partsamrnansatt kommitté knuten till institutet skall, enligt det förslag som framfördes, före varje avtalsrörelse utarbeta en rapport om de ekonomiska förutsättningarna för löneutrymmet. En annan partsammansatt kommitté skall utvärdera lönekostnadsökningama i enskilda avtal, som har betydelse för andra delar av arbetsmarknaden.

Enligt den föreslagna nya ordningen skall varje part ha rätt att avvisa medling och därmed hindra att medlaren lägger fram ett förslag till förlikningsbud. Förlikningsmannen skall heller inte ha rätt att själv upphöja ett förlikningsbud till avtal eller att hänskjuta ett beslut till tredje part genom slutbudsmetod, skiljedom eller till beslut i riksdagen. Enligt LO bör det även övervägas om förlikningsmarmen skall ges rätt att begära att parterna fattar gemensamma beslut om att acceptera eller awisa förslag till avtal, s.k. sammanläggning. Detta bör dock föregås grundlig

av en konsekvensanalys. En slutlig uppgörelse mellan två parter bör inte kunna läggas samman med andra avtalsförslag. Om en part har förhindrat medling bör medlaren, enligt LO, ges möjlighet att lägga ett begränsat förlikningsbud. Ett sådant bör dock inte få innehålla förändringar av principer eller allmänna villkor.

De i många avseenden helt skilda traditioner och problem som råder inom olika delar av arbetsmarknaden gör, enligt SACO och TCO, att parterna på egen hand bör träffa huvudavtal om förhandlingsordningar och konfliktregler. Påtvingade eller konstruerade samverkanslösningar mellan sektorer, förbundsområden eller branscher med helt olikartade partsrelationer försvårar enligt dessa båda organisationer långsiktiga konstruktiva lösningar mellan avtalspartema. De menade i svaret vidare att ordningar som förutsätter att staten ytterst intervenerar i rena parts- och avtalsfrågor inte är acceptabla. De båda organisationerna instämmer dock i att det kan finnas behov av att se över förikningsmannainstitutionen.

PTK framhöll i sitt svar att de är medvetna om att det idag finns brister i hur förhandlingsinstrumentet hanteras. Umgängesreglema mellan parterna behöver därför ses över och förändras. Det är enligt deras uppfattning av avgörande betydelse att det finns gemensamma spelregler för hela den privata arbetsmarknaden liksom det idag finns inom den offentliga sektorn. Enligt PTK:s uppfattning skall spelreglerna för umgänget mellan parterna utformas så att de underlättar förhandlingsmässiga lösningar och fastställas av parterna själva på nationell nivå. På övergripande nivå skall goda förutsättningar för lönebildningen skapas. Sedan är det, enligt PTK:s

30 Bakgrund

uppfattning, upp till de avtalsslutande parterna att i fria förhandlingar bestämma hur lönebildningen skall ske på de avtalsområdena.

gemensamma

I de flesta svar som inkom till regeringen framhålls dessutom betydelsen av att förlikningsmannainstitutet fungerar på ett bra sätt och att det finns skickliga medlare som står till parternas förfogande.

Behovet ökad

av samordning

LO betonade i sitt att det är viktigt att få till stånd samordning

svar en av avtalsperiodernas längd samt att alla riksavtal bör löpa ut

nya samma datum. Förlikningsmannainstitutet bör därför i god tid före varje avtalsrörelses början, i samråd med parterna, upprätta tids- och aktivitetsplan

en för den kommande avtalsrörelsen samt kartlägga de problem och krav på förändringar som parterna kan förutse. LO framhöll dock samtidigt att det är viktigt att behålla och utveckla en förhandlingsmodell där det är möjligt för parterna att enas om olika lösningar i avtalen kring uppdelningen centrala/lokala förhandlingar, lönesystem, löneprinciper och speciella regler i allmänna villkor. LO angav i sitt svar att organisationen utgår från att förhandlingar riksavtal löner och allmänna villkor kommer att

om nya om ske branschvis och att det inte föreligger några förutsättningar för att återgå till centralt samordnade förhandlingar.

Även SACO och TC0 framhöll i sitt återgång till centrala

svar att en och samordnade avtalslösningar över hela arbetsmarknaden inte år aktuell eftersom sådana lösningar inte tar hänsyn till varje branschs specifika

förhållanden och förutsättningar.

SAF anförde att färdriktningen måste gå i riktning mot att löner och anställningsvillkor i största möjliga utsträckning hanteras lokalt mellan parterna i företagen.

Kommun och landstingsförbunden samt Svenska Kyrkans Församlings- och Pastoratsförbund, betonade betydelsen av att avtalens nivå och konstruktion anpassas till de specifika förhållanden råder inom

som respektive sektor. Förbunden att mekanisk följsamhet riskerar att

menar en leda till onödig utslagning av arbetstillfällen, med de konsekvenser detta kan få för den strukturella arbetslösheten. Förbunden framhöll även att de

många arbetstagarorganisationema på den kommunala sidan, med

sinsemellan stridande intressen, upphov till problem. Varje arbets-

ger tagarorganisation har, får eller tilltvingar sig garantier för sin" del

av utrymmet. Fördelningen riskerar därför att styras mer av facklig tillhörighet än av åstadkomna arbetsresultat. Jämställdhetslagen ställer dessutom krav på arbetsgivaren, men inte på arbetstagarorganisationen, trots att de senare har full konflikträtt att driva igenom sina krav.

SOU 1997: l64 Bakgrund 31

Partemas på för statens

syn gränsen agerande

De fackliga organisationerna ställde i sina svar upp tydliga gränser för statens agerande i lönebildningsprocessen. LO anförde att de vägrar att godta varje inskränkning i strejkrätten. Misslyckas parterna, trots en förstärkt förlikningsfunktion, att enas om avtal, skall varslade konfliktåtgärder kunna utlösas utan några begränsningar. SACO och TCO menade att en ordning, likt den i Danmark och Norge, som innebär att staten ytterst intervenerar i och avtalsfrågor inte är acceptabel. Även PTK

rena partsmotsatte sig i sitt svar lagstiftning som inskränker den fria förhandlings- och konflikträtten.

Behovet av förbättrad lönestatistik

Betydelsen av en förbättrad lönestatistik lyftes fram i många av svaren, särskilt från arbetstagarsidan. LO anförde att en likartad, snabb och heltäckande lönestatistik och en samlad kompetens som analyserar statistiken är nödvändig för att kunna utvärdera lönekostnadsökningama och förändringarna i lönerelationema mellan olika yrken, män/kvinnor samt avtalsornråden. Organisationen menade dessutom att genomskinligheten i maktelitens löneutveckling och anställningsvillkor måste öka och att skatternässiga lösningar måste prövas för att motverka en löneutveckling bland makteliten som inte är i takt med övriga löntagares.

SACO och TCO framhöll att tillgången till en lönestatistik som tillgodoser kraven på jämförbarhet, kvalitet och öppenhet, både på arbetsplatsnivå och på mer övergripande nivåer, är en grundläggande förutsättning för en väl fungerande lönebildning. De båda organisationerna anser att en rättvisande lönestatistik är en för den framtida lönebildningen central fråga, som snarast måste få en lösning.

Arbetsgivarverket sade sig också fästa stor vikt vid att parterna har en

uppfattning den faktiska löneutvecklingen. Verket har därför gemensam om tecknat särskilda statistikavtal med samtliga centrala motparter. Därigenom har parterna enligt verket en gemensam utgångspunkt som gagnar en lönebildning grundad på fakta och som reducerar osäkerheten vid

förhandlingar.

Kompetensutveckling

LO menade att en stabil lönebildning förutsätter en möjlighet att avsätta medel till branschens eller företagets långsiktiga utveckling. Parterna bör därför ges tillgång till ett permanent system för avsättning av medel för

32 Bakgrund SOU 1997: 164

kompetensutveckling. Avsättningar bör vara mer gynnsamma för arbetsgivaren än lönekostnadsökningar.

SACO och TCO skrev i sin skrivelse att lönen har

gemensamma en skapande roll såsom drivkraft till förändringar på arbetsplatserna. Lönebildningen skall, enligt organisationerna, stimulera utvecklingen

av kompetens, arbetsorganisation och produktivitet i företag, kommuner och myndigheter. SACO/T CO hänvisade till att regeringen i olika sammanhang, senast i regeringens proposition 1996/97:16, En arbetsrätt för ökad tillväxt, har pekat på betydelsen av kompetensutveckling i arbetslivet samt behovet av en dialog mellan statsmakterna och parterna på arbetsmarknaden i denna fråga. SACO/T CO skrev i sitt svar att de anser det vara hög tid att regeringen tar ett sådant initiativ.

Behovet av en bred folkbildning

LO framhöll i sitt svar att en gemensam satsning bör komma till stånd mellan samhället och arbetsmarknadens parter kring en bred folkbildning om sambandet lönebildning ekonomi arbetslöshet välfärd.

- - -

1.3¶Avtal om

nya förhandlingsordningar

I detta avsnitt ges en kort sammanfattning av de nya avtal om förhandlingsordningar mm., som har tecknats under 1997 mellan parterna inom ett antal områden. Det första av dessa avtal rör ca 800 000 arbetare och tjänstemän inom industrin och slöts i mars 1997. Det andra, som rör ca 100 000 tjänstemän inom handels- och tjänstesektom, träffades i augusti 1997. På flera områden, t.ex. inom den offentliga sektorn, finns sedan tidigare avtal om förhandlingsordningar m.m. Diskussioner och förhandlingar om utveckling av dessa avtal pågår.

Sarnarbetsavtalet inom industrin

Det nya samarbetsavtalet inom industrin består av dels en allmän del om samarbete för industriell utveckling och lönebildning där parterna även redovisar bedömningar och uppfattningar i en rad frågor, dels

gemensamma en förhandlingsordning för de framtida avtalsförhandlingama inom industrins område. Avtalet trädde till sin allmänna del i krañ den l maj 1997 och vad gäller förhandlingsordningen den l oktober 1997. Vid ändrad lagstiftning om medling eller om konfliktregler kan part begära att det ingångna avtalet blir föremål för nya förhandlingar.

På arbetsgivarsidan har avtalet undertecknats av ALMEGA Industri och Kemiförbundet, Byggnadsämnestörbundet, Gruvomas Arbetsgivareförbund, Livsmedelbranschens Arbetsgivareförbund, Skogs- och Lant-

Bakgrund 33

arbetsgivareförbundet, Stoppmöbelförbundet, Stål- och Metallförbundet, Sveriges Skogsindustriförbund, Sveriges Verkstadsförening, SvetsMekaniska Arbetsgivareförbund, Träindustriförbundet och TEKOindustriema. De löntagarorganisationer undertecknat avtalet är Civilingenjörs-

som förbundet, Svenska Industritjänstemannaförbundet, Industrifacket, Svenska Livsmedelsarbetareförbundet, Svenska Metallindustriarbetareförbundet, Svenska Pappersindustriarbetareförbundet, Svenska Skogsarbetareförbundet och Svenska Träindustriarbetareförbundet.

Industriavtalet innebär att parterna har inrättat en industrikommitté. Kommitténs uppgift är att följa och främja tillämpningen av avtalet och i övrigt behandla frågor som syftar till att skapa goda förutsättningar for industrin och dess anställda. Den består av lika många ledamöter från berörda centrala arbetstagar- respektive arbetsgivarorganisationer och skall sammanträda minst två gånger per år. Kommittén kan därutöver sammanträda på endera partens begäran.

Industrikommittén har i sin tur utsett ett Ekonomiskt Råd, bestående av fyra oberoende ekonomer, som skall lämna utlåtanden eller rekommendationer och presentera omvärldsanalyser. Oberoendet skall tillgodoses genom att ekonomema inte får vara anställda i arbetsgivar- eller arbetstagarorganisationerna.

I samarbetsavtalet redovisar parterna också gemensamma bedömningar och uppfattningar i en rad frågor. Parterna är överens om att det internationella perspektivet är mycket betydelsefullt för svensk industri och ekonomi, att den ekonomiska politikens förutsättningar har förändrats och skärpt kravet på att lönebildningen i Sverige skall vara förenlig med god konkurrenskraft, att prisstabilitetskravet har fått höjd politisk prioritet, att förekomsten av industriell tillväxt och utslagning i hög grad avgörs av de långsiktiga förutsättningarna samt att det är viktigt att Sveriges industriella konkurrensförmåga baseras på hög kompetens hos industrins anställda och på produktionsprocesser och produkter som tillhör de yppersta inom respektive områden.

Parterna tillsatte dessutom två gemensamma arbetsgrupper. De gavs i uppgiñ att inom var sitt område, dels forskning och utveckling FoU, dels utbildning och kompetensutveckling, belysa i vad mån samhällets insatser uppfyller industrins behov. De rapporter som de båda grupperna har fått i uppgift att lämna till industrikommittén avses ligga till grund för gemensamma uppfattningar parterna emellan i dessa frågor.

Inom ramen för samarbetsavtalet har en ny förhandlingsordning for de framtida avtalsförhandlingama inom industrins område arbetats fram. De viktigaste förändringarna i den förhandlingsordningen är följande.

nya

En grupp personer med uppgift att som opartiska ordföranden biträda avtalspartema i förhandlingar om nya kollektivavtal utses av industrikommittén inför de kommande förhandlingsprocessema. Bland dem utses en verkställande ledamot med uppgift att bland annat bestämma inom

vem gruppen på minst fem och högt tio personer, skall verka som opartisk

som ordförande inom visst avtalsområde. Den opartiske ordföranden kan ålägga

34 Bakgrund SOU 1997: 164

utreda eller precisera enskilda förhandlingsfrågor, begära parterna att utlåtanden eller från Ekonomiska Rådet, med förbundspartemas svar samtycke förordna att enskilda förhandlingar avgörs skiljenämnd, lägga av förslag till lösningar förhandlingsfrågorna samt skjuta varslade egna av upp stridsåtgärder i maximalt 14 dagar. Den industrikommitté som har tillsatts kan därutöver tvinga fram ett temporärt avbrott i konflikten. En facklig organisation utlöser varslad stridsåtgärd går miste om som en alla anspråk på retroaktiv lön eller ersättning. Om en olovlig annan stridsåtgärd bryter ut skall alla eventuellt pågående lokala förhandlingar inom företaget omedelbart upphöra. Om förhandlingar den fråga som om har legat bakom stridsåtgärden inte tidigare har slutforts enligt förhandlingsordningen, kan förbundspartema ta upp den till behandling. Om förbundspartema inte annat, skall förhandlingar om nya enas om kollektivavtal inledas och skall alla krav parterna vill ställa presenteras som månader innan det gällande avtalet löper ut. En månad innan det senast tre gällande avtalet löper ut skall den i förväg utsedda opartiske ordföranden på initiativ inträda i förhandlingarna och efter eget gottñnnande vidta de eget åtgärder behövs för att slutföra förhandlingama. som

för handels- och änstesektom

Nytt förhandlingsavtal

I likhet med sarnarbetsavtalet inom industrin, består även det nya avtalet inom handels- och tjänstesektom två delar: överenskommelse om de av en allmärma utgångspunkterna för avtalsförhandlingama och ett avtal om nya regler skall tillämpas vid förhandlingar centrala kollektivavtal om som om

löner och allmänna anställningsvillkor.

Avtalet har på arbetsgivarsidan undertecknats Flygbranschens Arav

betsgivarförbund, IDEA Arbetsgivarförbundet för ideella organisationer,

- Mediearbetsgivama, Sveriges Handelsarbetsgivare samt Tjänsteföretagens Arbetsgivarförbund. På arbetstagarsidan har avtalet undertecknats av

Tjänstemarmaförbundet HTF och Sveriges Civilingenjörsförbund CF m.fl.

Avtalet gäller från den 16 september 1997 med ömsesidig uppsägen ningstid på månader. Om särskild situation uppstår som ändrar sex en förutsättningarna för avtalsförhandlingama, t.ex. politiska beslut, kan komma överens att ändra överenskomna tidsplaner eller parterna om avtalskrav När det gäller de allmänna utgångspunkter är parterna överens om att ett framgångsrikt näringsliv förutsätter väl fungerande handels-, tjänste- och

industrisektorer, förändringshastigheten och förändringstrycket oña är

att högre i handels- och tjänsteföretagen än i industriföretagen, att förutsättningarna när det gäller lagstiftning, avtalsregler, skatter, avgifter m.m. måste stabilitet utan att för den skull hämma utvecklingen samt att det är ge för gemensamt intresse att kompetensutvecklingen inom ett parterna handels- och änstesektom fungerar bra.

SOU 1997: 164 Bakgrund

Enligt det nya förhandlingsavtalet för handels- och tjänstesektom skall förhandlingar inledas senast tre månader före det att gällande avtal löper ut. Parterna skall då redovisa sina krav samt tillsätta förlikningsnämnd. en Parterna utser sin medlem i nämnden och dessa var utser gemensamt en tredje opartisk ordförande. Nämnden hålls fortlöpande informerad om förhandlingarna. Parterna förhandlar längst i åtta veckor. Om avtal då inte har träffats inkallas förlikningsnämnden på begäran.

parts Förhandlingar

under nämndens ledning kan pågå längst fram till sju dagar innan gällande avtal löper ut. Om inte avtal då har träffats lägger nämnden på endera

partens begäran ett slutbud inom tre dagar. Parterna har sedan två dagar på sig att anta eller förkasta slutbudet. Om budet inte accepteras begärs

medling hos Statens förlikningsmarmaexpedition

senast den dag avtalet löper ut. Om enbart arbetstagarparten säger nej till slutbud från medlaren och varslar om konflikt utlöses, upphör rätten till retroaktiva

som löneökningar.

1.4 direktiv

Utredningens

I detta avsnitt presenteras en kort sammanfattning och tolkning innehållet av i det direktiv utredningen har att arbeta efter. Endast de delar som av direktivet rör områden där förslag lämnas i detta delbetänkande som behandlas. Kommittédirektiven återges i sin helhet i bilaga.

Bakgrund

Av direktiven framgår att det viktigaste bakomliggande skälet till att utredningen tillsattes är den höga prioritet regeringen har det mål som gett den har satt att halvera den öppna arbetslösheten. Det framhålls upp att en väl fungerande lönebildning är förutsättning för att arbetslösheten skall en kunna halveras. Om lönekostnadema stiger i Sverige i omvärlden mer än medför det stigande räntor och ekonomisk åtstramning. Högre löneökningar än i omvärlden leder till att massarbetslösheten biter sig fast, anger direktiven.

En viktig utgångspunkt för utredningens arbete skall arbetsvara att marknadens parter även i fortsättningen måste bära huvudansvaret för

lönebildningen. I direktiven framhålls att viktiga förutsättningar för

lönebildningen bestäms av regeringens och riksdagens beslut den om samlade ekonomiska politiken, att det helt avgörande direkta inflytandet men över lönebildningen ligger hos arbetsmarknadens parter. Utredningen skall bedrivas i nära samråd med arbetsmarknadens parter. I direktiven framhålls särskilt det samarbetsavtal har ingåtts mellan som parterna inom industrin och det förslag har arbetats fram inom LO:s som

LISA-projekt. LISA står för lönebildning, inflation, sysselsättning och

arbetsmarknad och är LO:s projekt för att fram och förankra

ta ett förslag till en ny lönebildningsmodell. En påtaglig och

permanent minskning av

36 Bakgrund SOU 1997: 164

arbetslösheten förutsätter dock att formerna för lönebildningen förbättras hela arbetsmarknaden. I direktiven framhålls att en förstärkning av över förlikningsmannainstitutet kan bidra till sådan förbättring. en

En förstärkning av förlikningsmarmainstitutionen

I direktiven framhålls utgångspunkt för utredningen skall vara en att en förstärkning förlikningsmarmainstitutionen. Syftet med förstärkningen av främja lönebildning förbättrar förutsättningarna för skall vara att en som ökad sysselsättning och prisstabilitet, och därmed även för en ökning av löntagarkollektivets reala disponibla inkomster. Regeringen konstaterar i

direktiven flertalet arbetsmarknadspartema har framhållit att medatt av lingsfunktionen kan behöva förstärkas. Förlikningsmannainstitutet bör enligt direktiven en mer aktiv roll ges det gäller lönebildningen i stort och i de enskilda avtalsförhandbåde när lingama. Förslagen skall utfonnas så att den samlade effekterna av förslagen väsentligt bidrag till stabilisering lönebildningen. ger ett en av Inriktningen skall främja tillkomsten lönebildning som vara att av en möjliggör rejäl sänkning arbetslösheten med bevarad låg inflation. en av Utredningen skall enligt direktiven med förtur behandla frågor om

institutets organisation, och arbetsformer samt andra frågor som resurser utredningen funnit lämpliga förslag förbättrad lönestatistik. t.ex. om en Verksamheten i det förstärkta förlikningmannainstitutet kommer att bli mer

den dagens förlikningsmannnaexpedition bedriver.

omfattande än som Utredningen skall därför även lämna förslag på hur det förstärkta förlikskall organiseras och ledas samt hur dess verksamhet

ningsmarmainstitutet

skall finansieras. Ett antal uppgifter för det institutet är givna av direktiven. stort nya Förlikningsmannainstitutet skall ha god överblick över regelverket på en arbetsmarknaden och de olika kollektivavtalen. I institutets uppgifter bör sammanställa redan träffade avtal och hur dessa omsätts lokalt ligga att följa utvecklingen på den europeiska arbetsmarknaden vad gäller samt att lönekostnader, avtalskonstruktioner och förhandlingsformer. Institutet skall

ha tillgång till kvalificerade ekonomiska utredningar och kompetens att även sammanställa och tolka statistik är relevant för lönebildningen. som Förlikningsmannen bör slutligen befogenhet att, i samråd med parterna, ges säkerställa tidsplaner ordningar för förhandling och tvistelösning att samt kommer till stånd.

Lönestatistik och för avtalsförhandlingama

annan

relevant statistik

Utredningen skall vilka åtgärder krävs för att tillförsäkra en även ange som tillgång till kontinuerlig löne- och statistik är relevant för god annan som

SOU 1997: 164 Bakgrund 37

avtalsförhandlingama och som är uppdelad på bl.a. avtalsområden och kön. I det sammanhanget skall utredaren ange hur förlikningsmannainstitutet kan samverka med myndigheter, såsom Statistiska centralbyrån, och med parterna.

Generella direktiv som skall beaktas

Utredningen skall även beakta innehållet i följande regeringen utgivna

av kommittédirektiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare: direktiv om redovisning regionalpolitiska konsekvenser, direktiv att pröva

av om offentliga åtaganden, direktiv om att redovisa de jämställdhetspolitiska konsekvenserna av förslagen samt direktiv att redovisa konsekvenserna

om för det brottsförebyggande arbetet.

Redovisning av utredningsuppdraget

Utredningens arbete skall redovisas senast den 30 november 1998. När det gäller frågorna om det nya förlikningsmannainstitutets organisation, resurser och arbetsformer samt eventuellt andra frågor utredningen funnit

som lämpliga, t.ex. förslag om förbättrad lönestatistik, skall förslagen redovisas snarast möjligt.

1.5¶Arbetets

uppläggning

Utredningen om ett förstärkt förlikningsmannainstitut leds särskild

av en utredare, generaldirektör Svante Öberg. Den särskilde utredaren skall bedriva arbetet i nära samråd med sakkunskap inom området och arbetsmarknadens parter, men är ansvarig för de förslag läggs fram.

ensam som

Till sitt förfogande har den särskilde utredaren experter på

en grupp som förslag av utredaren har utsetts av regeringen. Bland experterna finns personer med lång erfarenhet från för utredningen relevanta områden. F.d. statsrådet Ingemar Mundebo, f.d. statsrådet Roine Carlsson och verkställande direktören Lennart Nilsson har alla tre erfarenheter från förhandlingsoch medlingsarbete. Professor Per-Anders Edin bidrar med kunskap om forskningen inom lönebildningsområdet. Forskningen inom det juridiska området företräds av docent Birgitta Nyström. Slutligen biträds utredningen av hovrättsassessom Lars Dirke är expert på lagstiftning inom

som arbetsmarknadsområdet.

Enligt direktiven skall utredningen bedrivas i nära samråd med arbetsmarknadens parter. Utredaren har valt att inbjuda till en referensgrupp med företrädare för arbetsgivarorganisationema Svenska arbetsgivareföreningen SAF, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Arbetsgivarverket samt de fackliga organisationerna Landsorganisationen i

Bakgrund

Sverige LO, Tjänstemännens Centralorganisation TCO och Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO. Organisationerna har själva utsina Dessa har varit Anders Sandgren, Markus sett representanter. Gustafsson, Ulf Perbeck, Nils Henrik Schager, Hans Karlsson, Inger

Ohlsson och Anders Lönnberg. Utredningens sekretariat består för närvarande fyra personer, förav handlingsdirektören Iréne Nilsson Carlsson är huvudsekreterare, utredningschefen Hans Olsson har det huvudsakliga ansvaret för frågor om lönestatistik och kanslirådet Kjell Nyman har främst för frågor om ansvar lönebildningen ett ekonomiskt perspektiv. Ulla Sörensen är utredningens ur assistent. I utredningens fortsatta arbete kommer rådman Marianne Tejning ingå i sekretariatet och ha det huvudsakliga ansvaret för juridiska frågor. att För säkerställa professionellt och allsidigt underlag för utredatt ett ningens överväganden har externa forskare och konsulter anlitats. En forskningsöversikt med inriktning på den nationalekonomiska forskningen lönebildningen har utarbetats Anders Forslund. Gunnar Samuelsson om av har genomfört intervjuer med arbetsgivare, fackliga organisationer och medlare för att kartlägga erfarenheter nuvarande system. En översikt av av förlikningsmarmaorganisationema i de nordiska grarmländema har lämnats Per Dahlén. En kartläggning förhandlingsordningar i huvudavtal och av av andra centrala kollektivavtal har genomförts Peter Stare. Statistiska av centralbyrån SCB har utarbetat rapport till utredningen med förslag till en utveckling lönestatistiken. Dessa rapporter redovisas i separata häften av bilagor till föreliggande betänkande. som Utredningen har haft fem sammanträden med experter, referensgrupp och sekretariat tillsammans. Ett dessa sammanträden var en heldagsav diskussion lönebildning och medling. Därutöver har utredaren och om sekretariatet under arbetets gång hañ diskussioner med en lång rad experter

och partsföreträdare.

Disposition av utredningens arbete

Utredningens kartläggningar, analyser och förslag skall slutredovisas senast den 30 november 1998. När det gäller frågorna det förlikom nya

ningsmaimainstitutets organisation, och arbetsformer samt förslag

resurser förbättrad lönestatistik redovisas förslagen i detta delbetänkande. om en Till slutbetänkandet återstår utredningens förslag om vilka befogenheter medlingsinstitutet bör ha samt eventuella andra förslag till förbättring av lönebildningen. Som grund för utredningens förslag kommer lönebildningen analyseras. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas de förslag, som att har lämnats arbetsmarknadens parter. Vidare avser utredningen att av analysera teorier och praktiska erfarenheter sambandet mellan om av institutionella förhållanden och lönebildningen. En kartläggning och analys planeras vilka befogenheter medlarna har i andra länder och vilka av effekter befogenhetema kan ha lönebildningen.

SOU 1997: 164 Bakgrund 39

1.6 nästa

Avgränsning mot betänkande

Utredningen har i uppdrag att med förtur utreda frågan organisationen om av förlikningsmannainstitutet. Utredaren har valt att även behandla frågan om lönestatistik i detta delbetänkande. Därmed bör det möjligt, vara att om statsmaktema så önskar, inrätta medlingsorganisation den l januari en ny 1999 och att samtidigt påbörja arbetet med förbättra lönestatistiken. att

Förlikningsmannainstitutet

I detta betänkande behandlas frågor förstärkt

som rör ett förliknings-

marmainstitut organisation. Medlamas befogenheter kommer som dock att behandlas först i slutbetänkandet. I vilken mån de nuvarande förslagen behöver justeras eller kompletteras med hänsyn till förslag i slutbetänkandet blir fråga för detta betänkande.

en senare Utredningens utgångspunkt är

dock, som närmare utvecklas i kapitel det är nödvändigt förstärka att att förlikningsmarmainstitutet oavsett vilka befogenheter medlarna bör ha. Som underlag för utredningens överväganden har

utredningen gjort ett

antal kartläggningar och analyser. I betänkandet redovisas statistik över konflikter på arbetsmarknaden de decennierna, erfarenheter senaste av konflikter och medling bland parter och medlare, vilka metoder för

konfliktlösning som tillämpas enligt lagar och avtal, hur förliknings-

mannaexpeditionen är organiserad och bedriver sin verksamhet samt en översikt av förlikningsinstituten i de nordiska länderna och några andra länder. I delbetänkandet behandlas vissa formella frågor inrättandet som rör av en myndighet. Vidare lämnas förslag hur förstärkt förlikom ett ningsmannainstitut bör organiseras och vilken verksamhet bör bedrivas som samt bedömningar av kostnader och förslag till finansiering. Instruktion: Ett förslag till instruktion ingår i delbetänkandet. Instruktionen innehåller bestämmelser förlikningsmannainstitutets om namn, uppgifter och ledning. Medlamas befogenheter kommer behandlas att i slutbetänkandet och kan antingen preciseras i instruktionen senare eller regleras i annan ordning.

Medbestämmandelagen: Bestämmelser medling finns intagna i lagen om om medbestämmande i arbetslivet 1976:580. I delbetänkandet behandlas i vad mån ett förstärkt förlikningsmannainstitut motiverar

justeringar i medbestämmandelagen. Behovet ändringar i medbestämrnandelagen till

av följd av eventuella förslag ändrade befogenheter för medlarna om kommer att prövas i slutbetänkandet. Organisation och kompetens: Som framgår direktiven skall det ske av en

förstärkning och breddning av förlikningsmarmaorganisationens kompetens

jämfört med den nuvarande Förlikningsmannaexpeditionen, oberoende av utvidgningen av de formella befogenhetema. Med den utgångspunkten

40 Bakgrund SOU 1997: 164

behandlas organisationens kompetens och personalbehov redan i föreliggande delbetänkande. En särskild fråga är hur god tillgång på

en kompetenta medlare lämpligen tillgodoses, partssammansatta råd bör

om inrättas för vissa uppgifter och i så fall vilken ställning och sammansättning de bör ha. Utredningen behandlar även i vad mån förlikningsmarmaorganisationen behöver möjlighet att köpa tjänster och organi-

ges om sationen bör statistikansvarig myndighet och därmed tilldelas resurser

vara för att beställa statistik.

Lönestatistiken

Utredningen redovisar i detta delbetänkande förslag om förbättringar av lönestatistiken. Utredningens överväganden lönestatistiken utgår från

om direktiven förslag skall lämnas vilka åtgärder krävs för att

att om som tillförsäkra god tillgång till kontinuerlig löne- och annan statistik som är

en relevant för avtalsförhandlingama och är uppdelad på avtalsområden

som och kön. Bedömningen behovet lönestatistik görs utifrån hur en

av av förbättrad statstik kan bidra till att förbättra lönebildningen. Kraven på statistiken för respektive ändamål specificeras. Medlingsinstitutets och

roll vid framtagande lönestatistiken samt kostnaderna för parternas av statistiken anges.

direktiv till samtliga kommittéer

Regeringens

I samband med förslagen i delbetänkandet redovisas överväganden med anledning direktiven till samtliga kommittéer redovisning av

av om regionalpolitiska konsekvenser, att pröva offentliga åtaganden, om att

om redovisa de jämställdhetspolitiska konsekvenserna samt konsekvenserna för

det brottsförebyggande arbetet.

2 och arbetslöshet-

Lönebildning en probleminventering

2.1 i

Löneutvecklingen Sverige och

omvärlden år

senare

under

Löneutvecklingen i Sverige har under de senaste åren, trots arbetslöshet en på i storleksordningen 8 procent, varit snabbare än i omvärlden. Timlönema

har ökat med ca 4/z procent per år under treårsperioden 1994 1997 - att jämföra med 3/2 procent år för EU-ländema i genomsnitt. I detta ca per avsnitt redovisas i detalj löneutvecklingen i Sverige och omvärlden mer under senare år.

I Edin-gruppens rapporter har påpekats att den svenska ekonomiska utvecklingen hade starkt dualistisk prägel under den tid 1995 års en när avtalsförhandlingar pågick. Industrins efterfrågan stadd i snabb tillväxt, var särskilt på exportmarknadema, och lönsamheten hög i historiskt var perspektiv. Kronan hade fallit kraftigt under vintern 1994/95 och den kraftiga

appreciering som sedan skulle följa hade bara nätt och jämnt påbörjats. Den hemmamarknadsinriktade delen ekonomin, inte minst den offentliga av sektorn, hade däremot stora ekonomiska problem. Det höga ränteläget var tyngande i finansiellt hänseende och hämmade också efterfrågan inom den inhemska privata sektorn.

Vid en bedömning löneutvecklingen 1994 1997, tabell 2.1, bör av - se ett par faktorer särskilt beaktas. För det första bör ökningstalen för 1995 och 1996 ses i ett sammanhang. I flera fall kom nämligen resultaten av avtalsrörelsen att påverka lönehöjningama först under 1996. För det andra ökade arbetsgivarnas lönekostnader 1995 och 1996 något de mer än anställdas genomsnittslöner till följd vissa höjda s.k. lönebikostnader. År av 1995 infördes en allmän löneavgift för att finansiera Sveriges medlemsskap i den Europeiska Unionen, "EU-avgiften". År 1996 höjdes avgifterna till vissa

avtalsenliga pensionsförsäkringar.

Den europeiska lönekostnadsutvecklingen under de senaste åren har, som visas i tabell 2.2 stabiliserats vid knappt 3/z år. Tyskland och procent per Frankrike redovisar löneökningstal på 21/2 procent år de två ca per senaste aren.

42 Lönebildning och arbets

Tabell 2.1 Löneutvecklingen i olika sektorer 1994-1997

Årliga procentuella förändringar

1994- 1995- 1996- 1994-

1995 1996 1997 1997

-

Tabell 2.2 Löneutvecklingen i Europa 1994-1997

Procentuella förändringar

1994- 1995- 1996- 1994-

1995 1996 1997 1997

exkl. Turkiet, Tjeckien, Polen och Ungern. Anm. I tabell 2.2 redovisas lönen per anställd i näringslivet. Både OECD och EUkommissionen redovisar regelbundet statistik och prognoser for ökningarna i termer av "compensation per employee in the business sector". Detta mått beräknas som lönesumman, inklusive av arbetsgivarna betalda socialforsäkringsavgifter, dividerad med antalet anställda. I internationella sammanhang är det ganska ovanligt att man redovisar uppgiñer om de oifentliganställdas löneutveckling och det saknas oftast uppgifter om den totala löneutvecklingen inklusive oñentliganställda. Detta kan delvis bero att den oifentliga sektorn i andra länder har ett lönebildningssystem som awiker påtagligt från den privata sektorns. Inslaget av oifentlig reglering är i många länder omfattande. Det blir därigenom varken lätt eller särskilt intressant att i internationella sammanhang, t.ex. inom OECD, redovisa löneökningstal totalnivå.

Detta kan vara av särskild betydelse infor kommande år eftersom dessa två länder torde komma att bilda kärnan i EMU. Bland de övriga större länderna kan man notera att Italien och Storbritannien fortfarande har

jämförelsevis stora lönekostnadsökningar.

1990-talets första hälft har vidare präglats mycket tydlig konver-

av en gens ifråga om pris- och löneökningstakter i Europas länder. Detta framgår av diagram 2.1, som visar timlöneutvecklingen for industriarbetare under olika femårsperioder sedan år 1975. Bakom denna konvergens ligger i hög grad att länderna i Europa har fort alltmer likartad politik, med likartade

en centralbanksmål för inflationen, i syñe att uppnå konvergenskraven for den monetära unionen. När löne- och prisökningama dessutom har kommit ned i låga procenttal uppkommer en viktig effekt: eller två procentenheters

en awikelse från det internationella genomsnittet framstår stor, medan

nu som samma awikelse i en värld med 10-15-procentiga ökningstal, under

som 1970-talet, knappast märktes. Detta är inte enbart optisk effekt. Med

en allmänt höga internationella ökningstal för löner och priser det lättare

var för ett land som haft en awikande utveckling att göra anpassning

senare en till omvärlden.

44 Lönebildning och arbets Diagram 2.1 Genomsnittlig årlig löneökning per timme inom industrin Procent

År 1975-1980 25

BelgienDanmarkFinlandFrankrikeInand ItalienNederl.NorgeSchweizSlorbril.SverigeTysklandÖsterrike

År 1980-1985 25 i 20

BelgienDanmarkFinlandFrankrikeIrland Italien Nedan.NorgeSchweizStorbril.SverigeTysklandÖsterrike

25 År 1985-1990 20 15

BelgienDanmarkFinlandFrankrikeMaud Italien Nederi.NorgeSchweizSlurbril,SverigeTysklandÖsterrike

År1990199s 25

15 10

üçmtkrmkñiadñaküeldadlämhbülhhpâhrázâtwtâaiwTydbdäñle Källa: Svenska Arbetsgivarföreningen. Diagrammet citerat ur Edin-gruppens rapport, februari 1997.

46 Lönebildning och arbets

2.2 Nya

förutsättningar

Kort historisk bakgrund

Arbetsmarknadsorganisationernas och kollektivavtalensframväxt

De svenska arbetsmarknadsorganisationema har en mycket lång tradition. De fackliga organisationerna började växa fram under 1800-talets andra hälft. Det bland industrins arbetare som den fackliga organiseringen

var började ta form. Beslutet att bilda en nationell facklig centralorganisation

- Landsorganisationen LO fattades år 1898. Svenska Arbetsgivare-

föreningen SAF bildades 1902 som en reaktion på arbetarnas organisationssträvanden. Den fackliga organiseringen bland tjänstemän växte till stor del fram betydligt senare. Det dröjde ända till 1944 innan Tjänstemännens Centralorganisation TCO bildades som en nationell huvudorganisation för både privat och offentliganställda tjänstemän. Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO bildades 1947.

Principen kollektivavtal, ett instrument for att lösa konflikter

om som mellan olika intressen på arbetsmarknaden, godtogs både LO och SAF i

av samband med 1906 års s.k. decemberkompromiss. Kompromissen innebar att arbetsgivarna erkände arbetarnas rätt att organisera sig samtidigt som fackföreningsrörelsen erkände arbetsgivamas rätt att leda och fördela arbetet samt att fritt antaga och avskeda arbetare. Kollektivavtalens rättsverkningar kom att kodifieras i lag genom 1928 års lag om kollektivavtal i 1936 års lag förenings- och förhandlingsrätt. År

samt om 1928 inrättades även Arbetsdomstolen, vars syfte är att avgöra tvister om kollektivavtal samt andra tvister som rör anställningsförhållandet. Arbetsdomstolens beslut har kommit att få stor betydelse för hur den arbetsrättsliga regleringen utformats i praxis. Det gäller bland annat frågan om kollektivavtalens räckvidd, där domstolen har fastslagit att en arbetsgivare skrivit under ett kollektivavtal har en skyldighet gentemot

som sin fackliga motpart att även erbjuda de villkor som ges i avtalet till den oorganiserade arbetskraften.

En lag om medling i arbetstvister tillkom redan år 1906. Såväl lagen om kollektivavtal som lagen om medling har numera ersatts av, och deras innehåll har i tämligen oförändrat skick upptagits Medbestämmandelagen MBL från år 1976. Denna lag begränsar också numera till viss del arbetsgivamas rätt att leda och fördela arbetet. Lagen om anställningsskydd LAS från år 1974 begränsar dessutom numera även arbetsgivamas rätt att fritt antaga och avskeda arbetare.

Under 1960-talet genomfördes viktiga arbetsrättsliga förändringar för de offentligt anställda. År 1965 fick även de offentligt anställda tjänstemännen rätt att sluta avtal om löner och anställningsfönnåner. Samtidigt blev det tillåtet att vidta strejk och lockout i konflikter i frågor där parterna har rätt att träffa avtal. Innan förhandlingsrättsreformen genomfördes hade parterna träffat huvudavtal om förhandlingsordningar och i syfte att förebygga

samhällsfarliga konflikter.

Den svenska modellen på 1950- och 1960-taIet

Under 1950- och 1960-talen kunde hög tillväxt förenas med låg inflation. Den svenska ekonomin växte mycket snabbt. BNP ökade under dessa båda decennier med en å två procent om året i lågkonjunkturer och med fem å sex procent vid högkonjunktur. Den genomsnittliga årliga reallönetillväxten var under 1960-talet ca 4 procent. Trots att den öppna arbetslösheten i genomsnitt understeg 2 procent farms inga påtagliga tecken på ökad inflationstakt. I genomsnitt ökade konsumentprisema med ca 4 procent per ar.

Den gynnsamma utvecklingen, med hög tillväxttakt och låg arbetslöshet utan att inflationen samtidigt tog fart, kopplades av många samman med den s.k. "svenska modellen". Begreppet kom att användas med varierande innebörd i olika sammanhang. Ibland avsågs politik som karakteriserades

en av konsensus, demokrati och mild korporativism. Andra gånger avsågs en blandekonomi där marknadsbaserad produktion förenades med sjuk- och hälsovård, social service och utbildning i offentlig regi och omfattande offentliga omfördelningssystem.

Den ur lönebildningsynpunkt mest intressanta innebörden av begreppet var den samförståndsanda som till stor del präglade relationerna mellan arbetsmarknadens parter. Relationema parterna emellan förbättrades redan under andra hälften av 1930-talet och bekräftades av det s.k. Saltsjöbadsavtalet mellan SAF och LO år 1938.

Solidarisk lönepolitik, enligt principen "lika lön för lika arbete" oavsett företag eller bransch, var ett annat inslag i lönebildningen. Ett betydelsefullt motiv till denna politik var en strävan att snabba upp strukturomvandlingen i ekonomin. En kraftig uppkom på företag och branscher med låg

press produktivitet och utslagningen av företag med lägre lönsamhet päskyndades. Samtidigt återhållsamheten inom de expansiva branscherna upphov till

gav högre vinster, vilket i sin tur skapade utrymme för ökade investeringar. Under 1960- och l970-talen bidrog den solidariska lönepolitiken även till en påtaglig minskning av löneskillnadema, speciellt inom LO-kollektivet.

Med en aktiv arbetsmarknadspolitik motverkades de tendenser till ökad arbetslöshet, som nomialt följer i spåren av en snabb strukturomvandling. Viktiga ingredienser i den aktiva arbetsmarknadspolitiken var stora

48 Lönebildning och arbets

satsningar på arbetsförmedling i offentlig regi för att bland annat öka såväl den yrkesmässiga som den geografiska arbetskrañsrörligheten. Andra inslag var arbetsmarknadsutbildning för att stärka de arbetslösas konkurrenskraft på arbetsmarknaden och korta ersättningsperioder i arbetslöshetskassan.

Krisen på 1970-talet och överhettningen under senare delen av 1980talet

Under l970-talet ökade påfrestningarna på såväl Sveriges som många andra OECD-länders ekonomier. Det internationella valutasamarbetet inom ramen för Bretton-Woodssystemet bröt samman och OPEC-ländemas kartellbildning ledde till chockhöjningar av världsmarknadspriset på olja. Produktivitetstillväxten sjönk i stora delar av den industrialiserade världen. Den nominella löneökningstakten förblev dock ungefär densamma. Bristen på anpassning av löneökningama till det minskade utrymmet bidrog till att inflationen drevs upp till tvåsiffriga tal. I många europeiska länder lades den ekonomiska politiken om i början av 1980-talet. Den inriktades kraftfullt på att få ner inflationen, vilket samtidigt drev upp arbetslösheten.

Sverige lyckades dock hålla nere arbetslösheten på en jämförelsevis låg nivå under 1970- och 1980-talen. Inom ramen for den s.k. överbryggningspolitiken i mitten av l970-talet stimulerades den inhemska efterfrågan. Arbetsmarknadspolitiken expanderade och omfattande stödprogram till krisdrabbade branscher infördes under andra hälften av 1970-talet. Andelen offentligt anställda ökade, framför allt till följd av en kraftig sysselsättningsexpansion inom den kommunala sektom. Transfereringarna till hushållen växte. Förändringarna ledde bland annat till kraftiga ökningar av de totala arbetskraftskostnadema speciellt i mitten av 1970-talen till följd av både höga löneökningar och ökade arbetsgivaravgifter. Vid ungefär samma tidpunkt genomfördes, som tidigare nämnts, även omfattande förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen. I slutet av l970-talet och början av 1980-talet försämrades de offentliga finanserna i snabb takt.

För att motverka försvagningen av industrins internationella konkurrenskrañ och samtidigt stärka den konkurrensutsatta sektorns roll i svensk ekonomi genomfördes fem devalveringar under perioden 1976 1982. Den

största av dessa var på 16 procent och kom hösten 1982. Devalveringama gav inledningsvis önskade effekter på tillväxt och sysselsättning i den konkurrensutsatta sektorn. Det ökande eñerfrågetrycket och de höjda importprisema innebar dock att inflationstakten ökade, vilket på sikt åter igen urholkade konkurrenskraften. Devalveringarna innebar dessutom att omvandlingstrycket i ekonomin minskade. Produktivitetstillväxten tenderade att bli lägre samtidigt som de nominella löneökningama blev högre under hela 1980-talet i Sverige än i våra viktigaste konkurrentländer. Utvecklingen

under 1980-talet ledde samtidigt till ojänm, och sett över hela perioden,

en stagnerande reallöneutveckling.

Mot slutet 1980-talet blev tecknen på överhettning av den svenska

av ekonomin allt tydligare. Gynnsamma regler för ränteavdrag i kombination med avreglering kreditmarknaden bidrog till en krañig kreditexpansion.

av Tillgångsprisema på fastigheter och aktier flerfaldigades och inflationen översteg varje år prisstegringarna i omvärlden. Svårighetema att upprätthålla den fasta växelkursen växte i takt med att bytesbalansen försärnrades.

Krisen i början av 1990-talet

I början 1990-talet inträffade så den djupaste lågkonjunkturen sedan

av 1930-talet. Bruttonationalprodukten sjönk med nästan 5 procent mellan 1990 och 1993. Antalet sysselsatta minskade under samma period med över 500 000 och den öppna arbetslösheten steg från under 2 procent till

personer

8 procent. Krisen kulminerade i samband med den europeiska valutaoron ca hösten 1992. I november övergavs den fasta växelkurspolitiken och kronan lämnades att flyta fritt, vilket resulterade i att valutans värde sjönk med ca 30 procent. Under de senaste två åren har dock strax över 10 procentenheter

denna värdeminskning återhämtats. Övergången till växelkursregim av en ny är flera förändringar, under 1990-talet påtagligt har ändrat

en av som förutsättningarna för lönebildningen. I nästa avsnitt ges en mer systematisk genomgång de förändrade förutsättningarna och dess konsekvenser för

av lönebildningen.

På vad sätt har förutsättningarna förändrats

Utvecklingen under 1990-talet har lett till att förutsättningarna för lönebildningen påtagligt förändrats. Det gäller för det första den allt mer enhetligt låga inflationstakten i vår omvärld, för det andra den ändrade penning- och valutapolitiska regimen, för det tredje restriktionema på de offentliga ñnansema och för det fjärde den höga arbetslösheten. Var och en

dessa förändringar har inneburit att de samhällsekonomiska såväl som de av sociala kostnaderna för hög nominell löneökningstakt ökat påtagligt.

av en

50 Lönebildning och arbetsl

Internationellt låg inflation och låga nominella löneökningar

En snabb teknisk utveckling och ökad internationell konkurrens har efterhand kommit att ställa allt större krav på den svenska ekonomins anpassningsförmåga. Den internationella handeln med varor och tjänster har i ökad utsträckning liberaliserats. Ny teknik sprider sig allt snabbare och forskning, utveckling samt marknadsföring spelar en allt större roll för näringslivet. Ägandet präglas av en fortgående snabb internationalisering samtidigt som IT-utvecklingen i kombination med avregleringar av finansmarknadema har skapat förutsättningar för global kapitalmarknad en och höjda avkastningskrav. Produktionen har dessutom i ökad utsträckning blivit internationellt integrerad. Inom Europa har etableringen den inre av marknaden påskyndat utvecklingen. Ökad importkonkurrens har bidragit till en större press på såväl vinstmarginaler som konsumentpriser. Företagens möjligheter att kompensera kostnadsökningar med högre produktpriser har därmed samtidigt minskat. Såväl inflationstakten den nominella löneökningstakten har under som 1990-talet konvergerat låg nivå i hela OECD-området jfr diagram mot en 2.1. I Europa har processen påskyndats konvergenskraven for av medlemskap i EMU. Som framgått tidigare nivån på den nominella var löneökningstakten hög och skillnaden i ökningstakt mellan olika länder stor under 1970- och 1980-talen. Bilden har under 1990-talet förändrats på ett drastiskt sätt. Den internationella enhetlighet finns vad gäller prissom nu och löneutveckling har fått till följd att de negativa effektema nominell av en löneutveckling, som är påtagligt högre än i omvärlden, blir allvarligare än under 1970- och 1980-talen. Det allmänt ökade förtroendet för prisstabiliteten har samtidigt skapat förutsättningar för god gynnsammare en

reallöneutveckling. i

Den penning- och valutapolitiska regimen

Övergången från fast till flytande växelkurs och ett preciserat inflationsmål har förändrat karaktären på de penning- och valutapolitiska restriktionema på lönebildningen. Fast växelkurs innebär ett krav på att den nominella löneökningstakten inom den konkurrensutsatta delen ekonomin långsiktigt av inte awiker från ökningstakten hos de viktigaste konkurrentländema, såvida det inte kan motiveras med långsiktigt högre produktivitetsutveckling i Sverige än i konkurrentländema. Även for snabb löneökningstakt inom en den inhemskt orienterade delen ekonomin kan på sikt försvaga industrins av internationella konkurrenskraft. Detta i första hand eftersom för snabb en löneökningstakt tenderar att sprida sig även till den konkurrensutsatta delen

av ekonomin. För att minska denna typ av risker har i de nordiska länderna starkt betonats den konkurrensutsatta industrins löneledande roll.

Vid flytande växelkurs och med en penningpolitik som styrs av ett inflationsmål är restriktionerna på lönebildningen än kraftigare. Även i detta fall är det stor vikt att industrins internationella konkurrenskraft upprätthålls.

av En försvagad konkurrenskraft, t.ex. på grund av en för snabb löneökningstakt, tenderar att sänka valutans värde, vilket höjer priset på importvaroma och ökar inflationstakten. Ett explicit uttalat inflationsmål innebär därutöver att en mer direkt restriktion finns for löneökningstakten även inom den inhemskt orienterade delen av ekonomin. Om de genomsnittliga nominella lönekostnadsökningama tenderar att bli för höga finns en uppenbar risk för att den framtida inflationen kan komma att överstiga det mål som satts upp. Riksbanken kommer i ett sådant läge att strama penningpolitiken i syfte att förbättra förutsättningarna för en långsiktigt stabil och uthållig tillväxt. På motsvarande sätt har Riksbanken till uppgift att via sänkta korträntor stimulera den inhemska efterfrågan om en återhållsam lönebildning skulle visa sig leda till en för svag efterfrågan i ekonomin och en inflation som på sikt tenderar att understiga inflationsmålet.

Underlaget för den svenska penningpolitiken är i praktiken de prognoser för inflationen på ett till två års sikt som Riksbanken löpande gör, och som regelbundet publiceras i Riksbankens inflationsrapport. I allmänhet dröjer ett till två år innan en höjning av den korta räntan får full effekt på efterfrågan i ekonomin, varför besluten måste fattas på grundval av prognoser för inflationsutvecklingen. En viktig komponent i prognoserna för den framtida inflationen är löneökningstakten inom den inhemskt orienterade delen av ekonomin. Andra viktiga komponenter är, förutom valutakursen, förhållandet mellan efterfrågan och utbudet i ekonomin, produktivitetstillväxten och graden av konkurrens på produktmarknadema.

Med en penningpolitik som styrs av ett inflationsmål finns således en snabbare och direkt negativ koppling mellan löneökningar och

mer sysselsättning än med en fast växelkurs. För att åstadkomma en snabbare förbättring av sysselsättningen skulle de genomsnittliga löneökningarna i ekonomin under en följd av år behöva vara lägre än i våra konkurrentländer och samtidigt understiga den nivå som på lång sikt är förenligt med inflationsmålet. Det skulle skapa större förutsättningar för Riksbanken att föra en expansiv penningpolitik som stimulerar den inhemsk efterfrågan, inklusive de för sysselsättningsutvecklingen viktiga investeringarna.

Om Sverige på sikt skulle ansluta sig till den europeiska monetära unionen EMU kommer inflationsrestriktionen att bli om möjligt ännu starkare. Det är i ett sådant läge inte ens teoretiskt möjligt att med en

ändring den svenska penning- och valutapolitiken påverka inflationen i

av Sverige. Den bestäms då i stället i stor utsträckning av den för EU gemen-

penningpolitiken. Det innebär dock i praktiken ingen dramatisk

samma

52 Lönebildning och arbets

skillnad. Den ekonomiska politiken inriktas även i våra viktigaste konkurrentländer mot genomsnittlig inflationstakt runt två procent. Vidare är

en dessa länders möjligheter till produktivitetsförbättringar i stort sett desamma

i vårt land. Därmed kommer de krav som måste ställas på som lönebildningen att bli i stort desamma oavsett om väljer att ansluta oss till EMU eller

Finansiella restriktioner inom den offentliga sektorn

Under år har ett antal institutionella förändringar genomförts, vilka

senare innebär att deekonomiska restriktionema på lönebildningen inom den offentliga har blivit tydligare. Vid sidan av de omfattande bespa-

sektorn

ringsprogrammen inom den offentliga sektorn har även förändringar i budgetprocessen genomförts.

Den statligabudgetprocessen har förändrats. Ett tak för utgiftema inom den ståtliga sektorn och socialförsäkringssektom har införts. Varje vår fattar Riksdagen beslut dels ett tak för de nominella utgiñema under det

om kommande budgetåret, dels ett preliminärt utgiñstak för ytterligare två år framåt i tiden. Dessutom fastställs budgetramar för 26 olika utgiftsområden. Även utrymmet för ökningar i förvaltningskostnader inkl. löner inom de statliga myndigheterna styrs via rambudgetprocess. Utrymmet för

en kosmadsökningar fastställs bland annat utifrån löneutvecklingen inom tillverkningsindustrin med avräkning för de besparingskrav och krav på produktivitetstillväxt statsmakterna ställer på den statliga verksam-

som heten. Om utgifterna för de statsanställdas löner blir högre än anslagsökningen måste varje enskild myndighet via omprioriteringar på egen hand finansiera mellanskillnaden.

Institutionella förändringar har även genomförts inom den kommunala sektorn. De påverkar utrymmet för löneökningama inom den kommunala och landstingskommunala verksamheten. Riksdagen har beslutat att ett lagreglerat balanskrav skall införas för kommuner och landsting från år 2000. Även den successiva övergången till ett fonderat pensionssystem för de kommunala avtalspensionema skall rymmas inom balanskravet.

Den höga arbetslösheten

Den för svenska förhållanden mycket höga arbetslösheten under de senaste fem åren har också förändrat förutsättningarna för lönebildningen. Den höga arbetslösheten verkar återhållande på löneökningama. I vilken utsträckning det sker är emellertid inte utldarat i den empiriska forskningen. Vidare kommer särskilt starka krav att ställas på lönebildningen om arbetslösheten i enlighet med statsmaktemas mål reduceras kraftigt och snabbt. Då

tillkommer frågan hur snabbt sysselsättningen kan öka utan att löneökningama tar fart.

Den höga arbetslösheten innebär stora påfrestningar på de offentliga finansema. Statens totala utgifter för utbetalningar från a-kassoma beräknas uppgå till 41 miljarder kr. under budgetåret 1997. För arbetsmarknadspolitiska åtgärder beräknas utgiftema uppgå till 23 miljarder kr. Därtill kommer kommunernas sociala utgifter för arbetslösa kommunmedborgare. Vidare innebär arbetslösheten att den offentliga sektorns skatteinkomster urholkas. En återhållsam nominell löneutveckling, skapar förutsätt-

som ningar för reducering arbetslösheten, kan därför förväntas ha stor

en av betydelse, inte enbart för den framtida ekonomiska ställningen bland dem som idag är arbetslösa utan, även för den allmärma utvecklingen av löntagarnas disponibla inkomster.

Kraven på en återhållsam lönebildning är mest påtaglig inom de sektorer och branscher där antalet arbetssökande är störst i förhållande till efterfrågan. Fram till 1990-talet fönnådde arbetsmarknadspolitiken mildra konsekvenserna av bristande överensstämmelse mellan arbetsgivamas krav på arbetskraften och de arbetslösas kompetens såväl geografiska

som hemvist. Förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken har emellertid drastiskt förändrats till följd av den kraftiga ökningen antalet arbetslösa.

av Konsekvenserna av en lönebildning som påskyndar strukturomvandlingen i ekonomin har därför blivit betydligt svårhanterliga än tidigare.

mer

2.3 av

Förbättringar lönebildningen

Den ekonomiska forskningen om sambandet mellan

lönebildning och arbetslöshet

I detta delbetänkande görs endast genomgång resultaten från den

en av makroekonomiskt orienterade forskningen. Denna forskning har till stor del handlat sambanden mellan arbetslöshet, inflation och lönebildning på

om aggregerad nivå.

Arbetsmarknaden liknar i många avseenden andra marknader. Den ekonomiska forskningen om sambandet lönebildning och arbetslöshet har därför till del använt sig analysverktyg vid studier hur

en av samma som av priser och kvantiteter bestäms på olika varumarknader. Men det ñnns också väsentliga skillnader mellan arbetsmarknaden och övriga marknader. Arbetskraften är till skillnad från andra insatser utvecklingsbar. Arbetsorganisation, management, utbildning, samarbete etc. påverkar arbetsproduktiviteten och därmed även förutsättningarna för lönesättningen.

54 Lönebildning och arbets

Det är därför inte heller enbart lönen betydelse för arbetstagarna.

som är av Arbetsuppgiñema i sig, utvecklingsmöjligheter, arbetskamrater och trivsel är också viktiga faktorer för den enskilde.

Arbetskraften är heller inte homogen. Genom att efterfrågan på arbetskraft utvecklas olika sker justeringar relativa löner inom och mellan

av arbetsplatser. Detta kan leda till fordelningskonflikter inte enbart mellan arbetsgivare och arbetstagare utan även mellan olika arbets-

grupper av tagare. Institutioner och organisationer spelar en stor roll på arbetsmarknaden. Flera nya analysverktyg som är bättre anpassade till de speciella förhållanden som gäller på arbetsmarknaden har därför utvecklats inom såväl den mikro- makroekonomiskt orienterade forskningen. Även inom

som många andra vetenskapliga discipliner har forskning bedrivits om arbetslöshet och lönebildning. Det gäller inom t.ex. Statskunskap, sociologi och juridik. Dessutom har en omfattande forskning bedrivits inom den tvärvetenskapligt orienterade forskningsdisciplinen "industrial relations".

De frågeställningar som har analyserats inom övriga discipliner och inom den mikroekonomiskt orienterade forskningen har i huvudsak rört aspekter på lönebildningen som i större utsträckning anknyter till de frågeställningar, som utredningen kommer att behandla i det fortsatta utredningsarbetet. Utredningen återkommer därför i nästa betänkande till redogörelse de

en av väsentligaste forskningsresultaten om lönebildning och arbetslöshet inom denna delen av forskningen. Slutsatser från den mikroekonomiskt inriktade forskningen berörs dock till viss del i det avsnitt där olika internationella organisationers syn på lönebildningen behandlas.

Phi llipskurvan

Den traditionella bilden under sextiotalet bland såväl politiker som forskare var att det både på kort och lång sikt fanns ett stabilt negativt samband mellan inflation och arbetslöshet. Sambandet beskrevs med hjälp av en s.k. Phillipskurva. Mekanismen bakom detta samband antogs vara att låg arbetslöshet speglade ett eñerfrågeöverskott på arbetsmarknaden, vilken i sin tur gav upphov till löne- och prisstegringar i ekonomin. Vid minskat överskott antogs löne- och prisstegringstakten sjunka och arbetslösheten stiga. Genom förändringar finans- och penningpolitiken kunde enligt

av detta synsätt en optimal awägning uppnås mellan arbetslöshet och inflation utifrån de rådande preferensema.

Det stabila sambandet mellan inflation och arbetslöshet bröts dock i början av 1970-talet. Inflationen började stiga i snabb takt i stor del

en av västvärlden samtidigt som arbetslösheten snarare visade tecken på att stiga än att sjunka. Utifrån den traditionella teorin föreföll det som Phillipskurvan hade förskjutits utåt. Att försöka förklara denna förskjutning av

Phillipskurvan och det nya fenomenet "stagflation" blev viktig forsk-

en ningsuppgiñ bland makroekonomer i början l970-talet.

av

Förväntningarnas betydelse

I försöken att på ett teoretiskt plan söka förstå de fenomenen kom de

nya ekonomiska aktörernas förväntningar och tydligare distinktion mellan

en real- och nominallöner att spela viktig roll. Enligt det synsätt

en nya som introducerades redan i slutet av 1960-talet Phelps 1967 och Friedman

av 1968 var det inte inflationstakten i sig utan istället den faktiska inflationstakten minskad med förväntad inflationstakt samvarierade med

som arbetslösheten. En expansiv finans- och/eller penningpolitik kan enligt Phelps och Friedmans hypotes ge upphov till minskad arbetslöshet endast under förutsättning att expansionen resulterar i oförutsedd inflationsim-

en puls. Oförväntade inflationsökninghar leder på kort sikt till att reallönema sänks, vilket får till följd att sysselsättningen ökar. När de ekonomiska aktörerna har justerat sina inflationsförväntningar, och anpassat sitt beteende till den nya situationen, tenderar dock reallönema återigen att öka och sysselsättningen att minska varvid arbetslösheten återgår till

en "naturlig" jämviktsnivå. Andra ekonomer har föredragit att använda sig

av mindre värdeladdade begrepp, t.ex. jämviktsarbetslöshet, för att beteckna den nivå för arbetslösheten vid vilken långsiktig stabil jämvikt

anses föreligga.

Om det bland de ekonomiska aktörerna även skapas förväntningar

om fortsatta pris- och lönestegringar kommer deras beteende att

anpassas därtill. Detta resulterar i så fall inte enbart till ett högre pris- och löneläge utan även till att en högre inflationstakt etableras. En sådan

process beskrevs av t.ex. Modigliani 1977 i variant hypotesen

en av om en naturlig arbetslöshetsnivå, där den ledande tanken att det endast är

var jämviktsarbetslöshet, som är förenlig med stabil inflationstakt. Arbetslöshet under jämviktsnivå kommer enligt detta synsätt att resultera i ständigt ökande inflationstakt. Jämviktsarbetslöshet har därvid även kommit

att ges benämningen NAIRU N on-Accelerating Inflation Rate of Unemployment.

Bakåt- eller framåtblickande förväntningar

I början av 1970-talet antogs i allmänhet inom forskningen att de ekonomiska aktörernas förväntningar "bakåtblickande" till sin natur.

var Löntagamas och de fackliga organisationemas förväntningar den

om framtida inflationstakten antogs därför enbart baserad på tidigare

vara inflationserfarenheter. Av särskilt stor betydelse antogs inflationstakten under de närmast föregående åren Enligt detta synsätt gick det att

vara.

56 Lönebildning och arbets

under tid hålla kvar arbetslösheten under jämviktsnivån via en ekonomisk

en politik ledde till över tiden ökande inflationstakt. Antagandet om

som en bakåtblickande förväntningar innebar å andra sidan även att inflationsförvänmingama endast kunde sänkas genom att en kontraktiv ekonomisk politik fördes, vilken resulterade i lägre inflation än förväntat

en och med tiden även dämpade inflationsförväntningama. Arbetslösheten kom då att ligga över den "naturliga" jämviktsnivån under en övergångsperiod. De långsiktigt negativa konsekvenserna av att föra en expansiv ekonomisk politik förutsågs därför var betydande.

Lucas 1973 och Sargents 1975 utvecklade emellertid efter en tid makroekonomiska modeller där förväntningarna även antogs kunna var "framårblickande". I de modeller där de ekonomiska aktörema antogs utnyttja all tillgänglig information användes istället begreppet "rationella förväntningar". En expansiv ekonomisk politik har enligt dessa antaganden inte någon effekt alls på sysselsättningen. Det enda som händer är att inflationsförväntningama ökar. Arbetslösheten skulle därför endast kunna hållas kvar under jämviktsnivân under förutsättning att det kan föras en expansiv ekonomisk politik, som de ekonomiska aktörerna kan förutse.

Av hypotesen "rationella förväntningar" följde å andra sidan även att

om inflationstakten gick att sänka utan att arbetslösheten samtidigt nödvändigtvis behövde öka. Detta eftersom en regering, som annonserade en trovärdig anti-inflationspolitik, direkt skulle kunna påverka inflationsförväntningama. Alla var dock inte lika optimistiska om möjligheterna att smärtfritt sänka inflationstakten. Flera forskare betonade den roll som trögheter i såväl löne- prisbildningen spelade till följd av bland annat

som olika former "överlappande kontrakt". Även förväntningar är

av om rationella kunde det därför vara nödvändigt för en regering, som ville dämpa inflationsutvecklingen, att "investera" i trovärdighet genom att i handling visa att den är beredd att under tid acceptera högre arbetslöshet.

en

Modern teori för jämviktsarbetslöshet

Den anti-inflationspolitik som bedrevs i många OECD-länder under början

1980-talet framgångsrik i bemärkelsen att den faktiska inflationsav var takten pressades ner. Arbetslösheten steg dock påtagligt i många länder och förblev hög under lång tid. Erfarenheterna från slutet av 1970-talet och början av 1980-talet gjorde att många forskare frångick uppfattningen att det skulle finnas över tiden oförändrad nivå för järnviktsarbetslösheten.

en Den makroekonomiska forskningen under 1980-talet har i stället till stor del handlat om att söka förklara varför arbetslösheten i många länder har legat kvar på en hög nivå medan den i andra länder sänkts.

I den teoriram som har använts vid analyser av jämviktsarbetslöshet under det senaste decenniet tas i allmänhet hänsyn till de "irnperfektioner"

kännetecknar såväl arbetsmarknaden många varumarknader. Vid som som perfekt konkurrens på såväl arbetsmarknaden antas att pris- och varu- som lönemekanismema kan säkerställa att utbudet alltid kommer att överensmed eñerfrågan. Under dessa förhållanden existerar därför inte stämma någon arbetslöshet utöver den friktionsarbetslöshet har att göra med som trögheter i själva uppsägnings- och anställningsförfarandet. Begränsningar konkurrensen på såväl som arbetsmarknaden av varuarbetslösheten. Vid imperfekt konkurrens på marknaden för pressar upp och tjänster har företagen möjlighet att ta ut ett högre pris än margivaror nalkostnaden. Därmed reduceras efterfrågan på och på arbetskraft. På varan motsvarande sätt kan lönerna sättas nivå överstiger de löner som en som skulle uppkomma vid perfekt konkurrens på arbetsmarknaden. l s.k. förhandlingsmodell antas detta sammanhänga med att arbetsen organisera sig och gemensamt blir tillräckligt tagarna genom att agera starka för att förhindra att reallönema faller tillbaks till en jämviktsskapande nivå när efterfrågan viker. Det kan även sammanhänga med att de även i andra situationer förmår öka reallönema över den nivå av de som ges rådande eñerfråge- och utbudsförhållandena. Enligt de sk. effektivitetslönemodellema kan det även sammanhänga med företagen väljer att de anställda högre lön på grund av att ge egna en ofullständig information arbetskrañens produktivitet eller av att de t.ex. om anställdas arbetsinsatser påverkas den lön som sätts. Möjligheten att av behålla och rekrytera arbetskraft antas dessutom öka lönen ligger något om över lönen vid perfekt konkurrens. Jämviktsarbetslösheten kan därför i denna teoriram också ses som resultatet dragkamp mellan arbetsgivare och fackföreningar. av en Arbetsgivama försöker höja sina vinstmarginaler att höja priserna i genom förhållande till de nominella lönerna. Fackföreningama försöker å sin sida höja reallönema höja de nominella lönerna i förhållande till att genom att priserna. Jämviktsarbetslösheten skapar konsistens mellan aktörernas pris-

respektive lönesättningsbeslut.

Hypoteser om förändringar av jämviktsarbetsläsheten

Ovanstående teoriram har använts för att illustrera flera olika hypoteser till varför den sk. jämviktsarbetslösheten har förändrats över tiden. En av dessa utgångspunkt i produktivitetstillväxten i ekonomin. Ökad hypoteser tar sin produktivitet innebär produktprisema kan sänkas. Fler varor kan då att säljas och efterfrågan på arbetskraft öka. Det kan resultera i såväl ökade reallöner minskad arbetslöshet. Hur fördelningen mellan ökade som reallöner och minskad arbetslöshet ut bestäms utifrån den vikt som den ser aktuella arbetslöshetsnivån tillmäts när lönerna sätts.

58 Lönebildning och arbets

Sett över en längre tidsperiod har produktiviteten ökat mycket kraftigt. Enligt ovanstående hypotes borde det ha lett till jämviktsarbetslösheten att på sikt skulle ha försvumiit. Att så inte har skett antas allmänt ha att göra med att löntagarnas krav på reallön vid given arbetslöshetsnivå har ökat. Om reallönema ökar snabbare än produktivitetstillväxten så ökar jäm-

viktsarbetslösheten. Flera studier tyder på att detta kan förklaringen till den ökade vara jämviktsarbetslösheten vid mitten l970-talet. Produktivitetstillväxten av sjönk då i många västländer. Ett antal studier, vilka Grubb, Layard och av Jackman 1983 kom att bli den mest inflytelserika, visade någon att motsvarande sänkning av reallöneökningama kom till stånd. För att anpassa reallönema till den minskade produktivitetstillväxten krävdes därför en ökning av arbetslösheten, sedan kom att bli bestående. som Även andra hypoteser till den bestående höga arbetslösheten har framförts. En av de mest inflytelserika dessa är hypotesen "insiders" och av om "outsiders" på arbetsmarknaden. Nästan alla sysselsatta enligt denna antas hypotes "insiders" medan många arbetslösa "outsiders". vara antas vara Hypotesen betonar det maktövertag insiders har i förhållande till som "outsiders vid lönesättningen. Insiders" därför bestämma lönerna för antas såväl sig själva som för eventuellt nyanställda "outsiders". Om störning i en efterfrågan uppkommer ökar arbetslösheten. En del de har blivit av som arbetslösa övergår då olika skäl till att bli "outsiders". Eftersom av "insiders" antas ha företräde till existerande arbeten det minskade antalet ger "insiders" upphov till lägre arbetslöshetsrisk för de enskilda en

medlemmarna inom när arbetskraftsefterfrågan återgår till sin

gruppen ursprungliga nivå. I awägningen mellan risken för arbetslöshet och ökad reallön kommer de därför i större utsträckning välja ökad reallön, vilket att resulterar i en högre strukturell arbetslöshet.

Empirisk forskning lönebildning och arbetslöshet om

Ett viktigt kännetecken hos väl fungerande lönebildning aktörema en är att som fastställer lönerna är känsliga för variationer i

arbetsmarknadsläget.

Om löneökningstakten i hög grad påverkas arbetslösheten, d.v.s. av om reallöneflexibiliteten är hög, är förutsättningar för varaktig låg arbetsen löshet goda. I den empiriskt inriktade forskningen har därför stort intresse

riktats mot skattningar reallöneflexibiliteten. Ett antal skattningar av stort ger vid handen att de svenska lönesättama har varit känsliga för variationer i den öppna arbetslösheten. Det är emellertid inte självklart vilket värde dessa resultat har för be-

dömningen av den svenska lönebildningen under kommande år. Det grundläggande problemet är att de studier, har gjorts, använder som datamaterial där överväldigande majoritet observationema en av avser

perioden före 1990. Arbetslösheten är mycket högre idag än under perioden före 1990. Vi vet ännu inte i vilken utsträckning detta har ändrat eller kommer att ändra arbetsmarknadens funktionssätt och lönebildningens mekanismer. Vidare är inflationen numera betydligt lägre än tidigare. En vanlig uppfattning är att den skattade reallöneflexibiliteten i den svenska ekonomin återspeglar variationer i ekonomins inflationstakt, bland annat

följd upprepade devalveringar, snarare än variationer i nominalsom av lönemas ökningstakt.

Om inflationstakten och dess variabilitet kommer att bli permanent lägre, kommer reallöneanpassningar via inflation inte längre att vara möjliga. Skattningar av reallönemodeller har litet eller ingenting att säga om källorna till reallöneflexibilitet. Nya studier av nominell lönebildning och prisbildning skulle kunna kasta ljus över frågan om den historiskt höga svenska reallöneflexibiliteten i första hand återspeglar en process där nominallönema är okänsliga för arbetsmarknadsläget men där variationer i inflationstakten ändå fått reallönema att framstå som flexibla.

Den empiriskt inriktade forskningen redovisar också vissa andra resultat. Den tyder bland annat på att arbetsmarknadspolitik har en tendens att driva upp lönekostnadema. Detsamma gäller, i synnerhet på kort sikt, skattema. Skattesystemets progressivitet tycks å andra sidan ha återhållande effekt

en på lönema. Når det gäller empiriska studier av de institutionella förhållandenas effekter på lönebildningen framkommer två huvudresultat. För det första tycks koordination snarare än centralisering i löneförhandlingar bidra till en hög reallöneflexibilitet. För det andra beror reallöneflexibiliteten på utformningen av arbetslöshetsförsäkringen. Ju högre ersätmingsnivå och mer långvarig ersättning, desto lägre reallöneflexibilitet.

Internationella organisationers syn på lönebildningen

E Uxs sysselsättningsinitiativ

Under de senaste åren har sysselsättningsfrågan fått en alltmer framskjuten position i EU:s arbete. Frågan har behandlats vid alla de senaste toppmötena och av flera olika möten mellan de olika medlemsländemas finansrespektive arbetsmarknadsministrar. Vid ministerrådsmötena har man kommit överens om att det krävs ett samlat och konsekvent tillvägagångssätt för att skapa arbetstillfällen i Europa. Särskilt betonas vikten av en stabil makroekonornisk politik, att arbetet med den inre marknaden slutförs,

en aktiv sysselsättningspolitik samt en modernisering av arbetsmarknadema.

En grundlig genomgång av sysselsättningsfrågan skall enligt överenskommelsema göras av rådet en gång om året. Rådets överväganden skall därvid baseras på en gemensam rapport från rådet och kommissionen om

60 Lönebildning och arbets

sysselsättningsläget i gemenskapen. Rådet skall enligt det s.k. Amsterdamsfordraget, årligen utarbeta riktlinjer för sysselsättningspolitiken. De skall stämma överens med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. I de senaste allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, som fastslogs av rådet den 7 juli 1997, framhålls bland annat att de nominella löneökningama bör vara förenliga med prisstabilitetsmålet. Samtidigt bör, enligt riktlinjerna, reallöneökningama lägre än produktivitetsökningen vara så att lönsamheten för sysselsättningsskapande investeringar stärks. l riktlinjerna fastslås även att väl fungerande lönebildningsprocess är en en nödvändig förutsättning för hög ekonomisk tillväxt och minskad arbetslöshet. Vid tidpunkten för slutjustering av detta betänkande samlas medlemsländernas stats- eller regeringschefer samt utrikesministrama till ett toppmöte om sysselsättningen i Luxemburg. Vid mötet diskuteras riktlinjerna för medlemsländernas sysselsättningspolitik. Till grund för diskussionerna ligger bland annat den sysselsättningsrapgemensamma porten från kommissionen och rådet, i detta fall representerat arbetsav marknads- och ñnansministrama.

OECDss rekommendationer

OECD har länge arbetat med ett projekt för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet. Detta projekt "Jobs Study" har tagit sin utgångspunkt i vad man tror sig veta om olika faktorer, inverkar på arbetssom lösheten. OECD att stora förändringar lönebildningen måste menar av till för att sänka arbetslösheten. Med hänvisning till de allmänna rekommendationer, OECD har utformat i detta projekt, lyftes i som organisationens senaste granskning av den svenska ekonomin, publisom cerades i december 1996, följande punkter fram speciellt viktiga sex som att beakta for vårt land:

Reallönemas känslighet för arbetslöshetens nivå bör öka.

II. Den relativa löneflexibiliteten bör öka. Löneskillnadema bör i större utsträckning anpassas till de skillnader som finns i produktivitet och yrkeskunnande. En sådan förändring skulle innebära att de skillnader som finns mellan olika grupper vad gäller risken för arbetslöshet skulle komma att minska och incitamenten for utbildning och kunskapsutveckling skulle öka.

III. Skatte- och transfereringssystemen bör reformeras i en riktning som innebär att den s.k. reservationslönen sänks och de arbetslösas sökintensitet samt arbetskraftens ansträngningar i övrigt uppmuntras.

IV De resurser som spenderas på aktiv arbetsmarknadspolitik bör ges en

. inriktning som kan bidra till att långtidsarbetslösheten sänks. De resurser som tillförs undervisningen bör användas mer effektivt så att övergången från utbildning till arbete underlättas.

V. Arbetsrätten och arbetstidslagstiñningen bör mjukas upp. De nuvarande reglerna bidrar till "insider-outsider"-mekanismema och sänker kapitalutnyttjandet och flexibiliteten.

VI. Konkurrensen på produktmarknaden bör förbättras.Det gäller speciellt möjligheterna till en friare konkurrens inom tjänsteområdet.

OECD framhåller att den höga reallöneflexibiliteten i Sverige traditionellt uppstått via förändrade priser snarare än löner. Detta mönster har visat sig passa dåligt in i 1990-talets deflationsklimat. Den starka följsamhet mellan lönerna i olika branscher, som har kännetecknat de förbundsvisa förhandlingama, har förhindrat den nominella löneökningstakten från att i tillräcklig utsträckning på den höga arbetslöshetsnivån. Det senaste decenniets

reagera erfarenheter tyder vidare på att viljan att underordna sig centralt påbjudna lönetak är mycket begränsad i Sverige. För att minska följsamhetssträvandena kan därför ytterligare steg mot ett mer decentraliserat lönesystem behöva tas. OECD dock att även de nuvarande

menar förbundsvisa förhandlingarna skulle kunna ge upphov till utfall som kan öka sysselsättningen, finansieringen arbetslöshetsersättningen och den

om av aktiva arbetsmarknadspolitiken flyttades över från staten till arbetslöshetsfonder organiserade på branschnivå. De kostnader för ökad arbetslöshet för höga löneavtal upphov till skulle med ett sådant system

som ger komma att beaktas i förhandlingsprocessen.

OECD framhåller vidare att de förhållandevis begränsade löneskillnadema i Sverige speglar höga jämlikhets- och rättviseambitioner. De har dock fått till följd att stora skillnader i arbetslöshetsrisker uppstått mellan olika grupper på arbetsmarknaden. De lågavlönade löper en förhållandevis hög risk för arbetslöshet. En ytterligare decentralisering av lönebildningen skulle skapa större möjligheter for lönesättningen att reagera på skillnader i produktivitet och yrkesskicklighet, företagens lönsamhet och balansen på den lokala arbetsmarknaden. Det skulle ge de arbetslösa större möjligheter att i högre utsträckning lönevägen komma på arbetsmarknaden.

Studier OECD har presenterat i Employment Outlook, juli 1996, har

som visat att sannolikheten för att en anställd som befinner sig i den nedre delen av löneskalan över tiden skall röra sig uppåt är hög. Ca 75 procent av de

62 Lönebildning och arbets

män och ca 40 procent av de kvinnor, som tillhör den fjärdedel, har

som lägst lön, har, om de fortsätter att arbeta heltid, lämnat denna efter 5

grupp år. OECD framhåller dels att dessa studier understryker betydelsen att

av arbetslösa och ungdomar får ett fotfäste på arbetsmarknaden, dels att lönefördelningen sett över hela livscykeln kan betydligt jämnare än

vara fördelningen under ett enskilt år. Eftersom en ökad inkomstspridning stärker incitamenten för utbildning och kompetensutveckling är det enligt organisationens uppfattning rimligt att tänka sig att ökning

en av inkomstspridningen i Sverige skulle öka lönemobiliteten ytterligare.

Det är samtidigt många olika faktorer i ett lands ekonomi som påverkar

lönemobiliteten. En enkel korrelationsanalys lönespridning och löne-

av mobilitet i 7 st OECD-länder, presenteras i Employment Outlook, tyder

som

på att förutsättningarna för låginkomsttagare att klättra uppåt på lönestegen

tenderar att vara högre i länder med låg inkomstspridning. Resultatet påverkas dock i hög grad av.de värden som uppmätts för USA där lönespridningen är stor och lönemobiliteten låg. I samma publikation presenteras även länderjämförelser som tyder på att länder där kollektivavtalen har en hög täckningsgrad tenderar att ha lägre andel lågavlönade. I analysen, som baseras på förhållandena i relativt få länder och där skillnader i andra potentiellt betydelsefulla faktorer har beaktats, har det dock

gått att urskilja signifikanta skillnader i sysselsättningsgrad bland den lågkvalificierade delen av arbetskraften i länder med liten andel låglönejobb jämfört med länder där andelen låglönejobb är hög. De resultat

som presenterats i Employrnent Outlook har föranlett OECD att förändra de allmämia rekommendationerna i Jobs Study.

UWFSS rekommendationer

Även IMF har i samband med sina konsultationer med Sverige framhållit

att en bättre fungerande lönebildning är avgörande för den ekonomiska utvecklingen. Fonden pekar på att den tidigare vägen för justeringar av reallönema via återkommande devalveringar och åtföljande hög inflation längre står öppen. Eftersom huvuddelen av sysselsättningsökningen måste komma i den privata tjänstesektom ökar dessutom behovet flexibla

av belöningssystem, som beaktar skillnader i yrkesskicklighet och produktivitet och därutöver skapar incitament för humankapitaltillväxt. IMF tror inte att

de satsningar som görs på utbildning och kompetensutveckling på hand

egen kommer att räcka till för att sänka arbetslösheten. Åtgärder bör sätta in i syfte att säkerställa att den nyutbildade högkvaliñcerade arbetskraften hittar produktiv sysselsättning. IMF pekar speciellt på behovet åtgärder

av som ökar arbetskraftsutbudet och sökintensiteten samt ökar lönespridningen i syfte att befrämja vidareutveckling yrkeskunnandet. IMF förordar bland

av

annat lägre ersättningsnivåer och kortare ersättningsperioder i a-kassan samt lättnader i skattebördan.

Enligt IMF:s uppfattning finns det inom sysselsättningsområdet för Sveriges del intressanta förebilder att hämta i Nederländerna och även till viss del i Danmark. Båda dessa länder har genomfört framgångsrika reformer inom arbetsmarknadspolitiken. Dessa refonner har innefattat

förändringar av arbetslöshetsförsäkringen med kortare ersättningsperioder

och i Nederländerna även lägre ersättningsgrad. I Nederländerna har dessutom inkomstskatten och arbetsgivaravgiftema sänkts, vilket även bidragit till att minimilönema sänkts. Ett betydelsefullt trendbrott har även uppnåtts vad gäller de fackliga organisationemas syn på behovet modesta

av

löneökningar.

SOU 1997: 164 Konflikter och medling 65

3¶Konflikter och

medling

3.1¶Kartläggning av konflikter på

arbetsmarknaden

En kartläggning av arbetsmarknadskonflikter under de senaste 25 åren har genomförts på uppdrag av utredningen. Underlaget för kartläggningen kommer huvudsakligen från Statens forlikningsmannaexpedition och en sammanställning, som har gjorts av medlaren och tidigare kanslichefen vid Förlikningsmarmaexpeditionen Gunnar Samuelsson. Förlikningsmannaexpeditionen får kännedom om konfliktvarsel, eftersom det finns lagstadgad

en skyldighet att informera expeditionen samtidigt som varsel lämnas till motparten. Parterna kan även kontakta Förlikningsmarmaexpeditionen utan att varsel om stridsåtgärd föreligger. Begreppet konflikt har Samuelsson definierat som ärenden hos Statens förlikningsmarmaexpedition, oavsett om ärendet beror på att öppen konflikt brutit ut, att part varslat stridsåtgärd

om som inte brutit ut eller att medverkan från förlikningsman aktualiserats av part utan att varsel förelegat.

Förlikningsmannaexpeditionen indelar konflikter i lokala respektive centrala ärenden. De lokala ärendena rör huvudsakligen konflikter om rätten för en facklig organisation att få träffa kollektivavtal. De senaste tio åren har antalet ärenden varierat mellan 100 och drygt 200 ärenden per år. I samtliga fall kontaktar förlikningsmannen parterna. I 85-90 procent

av fallen träffas överenskommelse mellan parterna utan att medlare har funnit anledning att kalla till förlikningssarnmanträde. En del ärenden utvecklas dock till långvariga konflikter där låsningar i principfrågor gör det utomordentligt svårt att nå en överenskommelse. I en del fall kan det finnas motsättningar mellan fackliga organisationer.

De ärenden som inte är lokala klassificeras centrala. Bland centrala

som ärenden ingår alla förhandlingar som rör avtal på förbunds- eller branschnivå men också ärenden med internationell anknytning, t.ex. konflikter inom flyget och sympatiåtgärder avseende utländska fartyg. Antalet centrala ärenden de senaste tio åren har varierat från nio till 34 ärenden per år.

Det finns generellt sett stora svårigheter och felkällor vid insamling och sammanställning av uppgifter om förlikningsverksamheten. Ibland är det

66 Konflikter och medling SOU 1997: 164

oklart hur många berörs varsel och i samband med större konflikter

som av inträffar det att samtidigt är uttagna i strejk och föremål för

samma personer lockout. Utredningen vill därför göra reservationer för att det råder en allmän osäkerhet beträffande vissa sifferuppgifter i denna sammanställning. Det torde dock inte påverka helhetsbilden.

Storkonflikter de senaste 25 åren

Konflikter där stridsåtgärder har trätt i kraft i större utsträckning redovisas

storkonflikter. Samuelsson har funnit anledning att redovisa 18 som storkonflikter under perioden 1971 till 1996. Av dessa har hälften ägt rum inom den offentliga sektorn. Flertalet konflikter inom det privata området har rört tjänstemän. Flera öppna konflikter inom den offentliga sektorn har berört både stat, kommuner och landsting. Sett till antalet förlorade arbetsdagar till följd strejker förekom det förhållandevis omfattande

av konflikter under åren 1985 till 1989. Under 1990-talet har de öppna konflikterna fortsatt på den primärkommunala och landstingskommunala sektom. Det genomfördes omfattande strejker på det kommunala området år 1995.

Det har förekommit vid några tillfällen att de offentliga arbetsgivarna valt tillgripa lockout. År 1971 är det enskilda år då flest arbetsdagar gått

att förlorade till följd lockout. Omfattande lockouter genomfördes dock även

av åren 1980 och 1985. I de konflikter som enbart berört den kommunala sektorn har inte lockout förekommit. Lockout har endast tillgripits som en reaktion på konfliktåtgärder från fackliga organisationer.

Av konflikterna på den privata sektorn framstår konflikten mellan SAF och LO år 1980 ett undantag både när det gäller omfattning av antalet

som anställda och förlorade arbetsdagar. Av det totala antalet förlorade arbetsdagar till följd strejk eller lockout under perioden uppmätts till ca 6

av som miljoner dagar orsakades drygt 4 miljoner dagar storkonflikten år 1980.

av Fördelningen omfattningen strejk respektive lockout är svår att göra

av av för denna konflikt beroende på att ett stort antal av de arbetstagare som var uttagna i strejk också utsatta för lockout. I tabellen redovisas således en

var viss dubbelräkning.

Det finns några konflikter där antalet förlorade arbetsdagar har varit högt i förhållande till antalet som varit direkt berörda. Ett exempel

personer är verkstadskonflikten år 1981 där 40 000 anställda berördes och 580 000 arbetsdagar förlorades. Ett annat exempel är elektrikerkonflikten år 1993 då 126 000 arbetsdagar förlorades när 9 000 deltog i en strejk.

personer

Antalet förlorade arbetsdagar till följd konflikter är tämligen margi-

av nellt ställt i relation till det totala antalet arbetade dagar under ett år. Många andra frånvaroorsaker såsom t.ex. sjukfrånvaron innebär väsentligt större bortfall arbetsdagar. Det kan uppskattas att 30 miljoner arbetsdagar

av förlorades till följd sjukfrånvaron år 1996. Detta innebär dock inte att

av

SOU 1997: 164 Konflikter och medling 67

bortfallet av arbetsdagar till följd konflikter är oproblematiskt. Tvärtom

av anger ofta representanter för företagarna att arbetsmarknadskonflikter ställer till stora svårigheter för de enskilda företagen. En konflikt innebär oña ett betydande produktionsboitfall och hindrar företagen att klara sina åtaganden till kunder. Vid annan frånvaro finns andra möjligheter för företagen såsom att anlita tillfällig personal eller att ta ut övertid för att klara en brådskande uppgift.

Det har varit vanligare med lockouter inom den privata sektorn ån inom den offentliga. Av det totala antalet förlorade arbetsdagar inom den privata sektom orsakades drygt 80 procent lockout. Även bortser från

av om man storkonflikten 1980 har lockout ändå inneburit något fler förlorade arbetsdagar än strejker under perioden. Ett motiv till lockout kan dock ha varit att verksamheten hindrats strejker. De mest omfattande lockoutema har efter

av år 1980 ägt rum inom tjänstenäringar såsom bank, försäkring och handel.

Centrala förhandlingsärenden under 1995

Vid sidan om strejker och lockouter förekommer andra stridsåtgärder såsom t.ex. övertidsblockad och nyanställningsblockad. För översiktsbild

att ge en av förekomsten av samtliga stridsåtgärder har sammanställning gjorts

en av konflikterna under ett år med hjälp material från

av

Förlikningsmannaexpeditionen, se tabell 3.5 och 3.6. Redovisningen

avser år 1995, som är det senaste året då det förekom centrala löneförhandlingar inom ett stort antal avtalsområden.

Under år 1995 inkom 30 ärenden till Förlikningsmannaexpeditionen till följd av varsel om stridsåtgärder. I hälften fallen rapporteras att kon-

av fliktvarslen utlöstes. I tolv av fallen genomfördes strejker. Ofta varslades

om flera stridsåtgärder i samma förhandling. Varsel lockout lämnades i fem

om fall. Två konflikter i form sympatiåtgärder.

var av

Av de konflikter där de varslade åtgärderna utlöstes förekom strejk i samtliga fall utom två. Ibland strejk den enda åtgärden från arbets-

var tagarnas sida, men i flera fall kombinerades strejken med blockad, företrädesvis mot övertid eller nyanställningar. En öppen konflikt inte innebar

som strejk var konflikten på verkstadsindustrins område, där Metallarbetarförbundet, Industritjänstemannaförbundet och Civilingenjörsförbundet tillgrep övertidsblockad och blockad mot visstidsarbete.

68 Konflikter och medling

Olovliga konflikter de senaste 10 åren

De olovliga strejkema berör väsentligt färre arbetstagare och de förlorade arbetsdagama är endast bråkdel vad som orsakas av lovliga konflikter.

en av De senaste 10 åren har antalet förlorade arbetsdagar for olovliga konflikter varierat mellan som mest 24 600 arbetsdagar och som knappt 100 arbetsdagar under ett kalenderår. För de senaste åren redovisas mycket få olovliga konflikter. En förklaring till det relativt stora antalet strejker som redovisas åren 1988 till 1990, då det inträffade över 100 olovliga konflikter, är att även det sker samlad aktion vid ett tillfälle räknas varje företag

om en eller förvaltning där det förekommer olovlig strejk som ett fall. Det har

en tex. förekommit att det genomförts sittstrejker vid flera företag eller förvaltningar samtidigt för att söka påverka centrala avtalsförhandlingar för branschen, vilket i statistiken redovisas som flera olovliga konflikter.

Konflikter och medling 69

Tabell 3.1 Strejker inom den offentliga sektorn År Avtalsomrâde Berörda Förlorade

arbetstagare arbetsdagar 1971 Samtliga SACO-organisationer / 12 900 158 000 Statens avtalsverk, Kommunförbundet, Landstingsförbundet 1980 Statsanställdas förbund, TCO-S, 14 000 141 300 Kommunalarbetareförbundet, Kommunaltjänstemannakartellen /Statens arbetsgivarverk, Kommunförbundet, Landstingsförbundet 1985 TCO-S/ Statens arbetsgivarverk 19 800 318 000

1986 Läkarförbundet / 9 000 162 000 Kommunförbundet, Landstingsförbundet 1986 TCO-S, 36 300 448 000 Kommunaltjänsterrtannakartellen / Statens arbetsgivarverk, Kommunförbundet, Landstingsförbundet 1989 Lärarnas riksförbund/ Statens 17 000 373 000 arbetsgivarverk 1994 Läkarförbundet/ 9 100 28 000 Kommunförbundet, Landstingsförbundet 1995 Kommunalarbetareförbundet, 45 000 317 000 TCO-förbund inom allmän kommunal verksamhet/ Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Pastoratsförbundet 1995 Vårdförbundet SHSTF/ 11 000 178 000 -96 Kommunförbundet, Landstingsförbundet Totalt: 174 100 2 123 300

70 Konflikter och medling

Tabell 3.2 Lockout i offentlig sektor

Ar Avtalsorrtráde Berörda Förlorade

arbetstagare arbetsdagar 1971 Samtliga SACO-organisationer / 33 800 553 000 Statens avtalsverk, Kommunförbundet, Landstingsförbundet 1980 Statsanställdas förbund, TCO-S, 12 000 120 000 Kommunalarbetareförbundet, Kommunaltjänsterrtannakartellen / Statens arbetsgivarverk, Kommunförbundet,

Landstingsförbundet

1985 TCO-S / Statens arbetsgivarverk 85 200 158 000 1986 TCO-S, 2 600 13 800 Kommunaltjänstemannakartellen / Statens arbetsgivarverk, Kommunförbundet, Landstingsförbundet Totalt: 133 600 844 800

SOU 1997: 164 Konflikter och medling 71

Tabell 3.3 Strejker inom den privata sektorn

Bankinstitutens

arbetsgivarorganisation

Bankinstitutens

arbetsgivarorganisation 1990 Försäkringstjänstemannaförbundet 500 10 000

/ Försäkringsbranschens

arbetsgivarorganisation

72 Konflikter och medling

Tabell 3.4 Lockouter inom den privata sektorn

År Avtalsområde Berörda Förlorade arbetstagare arbetsdagar 1980 LO/ SAF 672 700 3 976 000

Bankinstitutens

arbetsgivarorganisation

1990 Försäkringstjänstemannaförbundet 1 500 66 000

/ Försäkringsbranschens

arbetsgivarorganisation

SOU 1997: 164 Konflikter och medling 73

Tabell 3.5 Öppna konflikter år 1995

Parter Varslade konfliktâtgärder

Norska och Danska pilotföreningarna / SAS Strejk, lockout Metallarbetareförbundet, Övertidsblockad, Industritjänstemannaförbundet, blockad mot

Civilingenjörsförbundet / visstidsarbete

Verkstadsföreningen

Norsk, svensk och dansk pilotförening/ Strejk, blockad och

arbetsgivarorganisation lockout

Handelns

Handelsanställdas förbund Handelns Strejk och lockout

arbetsgivarorganisation

Sjöfolksförbundet / Redareföreningen Strejk och lockout MLivsmedelsarbetareförbundet / Bageri- och Strejk och lockout

konditoriarbetsgivarna

Kommunalarbetareförbundet / Strejk Storstockholms lokaltrafik AB Fastighetsanställdas förbund / Fastigo Strejk och blockad Tjänsternannaförbundet HTF, Övertidsblockad, strejk, Civilingenjörsförbundet, Civilekonomerna / indragna personalbiljetter Handelns arbetsgivarorganisation,

Flygbranschens arbetsgivarförbund

Kommunalarbetareförbundet, TCO-förbund Strejk, Övertidsblockad, inom allmän kommunal verksamhet / mertidsblockad

Kommunförbundet, Landstingsförbundet,

Pastoratsförbundet Tjänstemannaförbundet HTF, Norsk Strejk kabinförening / Handelns

arbetsgivarorganisation flygbranschen

Vårdförbundet SHSTF / Kommunförbundet, Strejk och blockad mot

Landstingsförbundet, Pastoratsförbundet nyanställning

Elektrikerförbundet / Elektriska Övertidsblockad, strejk,

arbetsgivarföreningen Sympatiâtgärd inkassering av fackföreningsavgift

Sjukgynmasternas Riksförbund / Strejk och blockad Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Pastoratsförbundet Elektrikerförbundet/ Elektriska Vägran att utföra vissa

arbetsgivarföreningen arbetsuppgifter och

blockad mot dessa

arbetsuppgifter

74 Konflikter och medling SOU 1997: 164

Tabell 3.6 Konfliktåtgärder som varslades men inte utlöstes år 1995

Parter Varslade

konfliktåtgärder

Ledarna, Maskinbefálsförbundet / Strejk och blockad

Redareföreningen

Tjänstemannaförbundet HTF / Handelns Strejk och blockad

arbetsgivarorganisation

Industritjänstemannaförbundet, Strejk och blockad Civilingenjörsförbundet /

Skogsindustriförbundet

Livsmedelsarbetareförbundet Strejk och blockad /Livsmedelsbranschens arbetsgivarförbund mejeriindustrin Livsmedelsarbetareförbundet / Alliansen Strejk och blockad vin- och spritindustrin Industrifacket/ Skomakarmästareförbundet Strejk och blockad

Kommunalarbetareförbundet / Strejk och blockad

Byggförbundet

Musikerförbundet / Handelns Strejk

arbetsgivarorganisation medieföretagen

Harrmarbetareförbundet / Hamn- och Övertidsblockad stuveriförbundet Facket för service och kommunikation Övenids-, mertids- och

SEKO / Arbetsgivarverket nyanställningsblockad

Transportarbetarförbundet / Handelns Blockad arbetsgivarorganisation, Petroleumbranschens arbetsgivarförbund

sympatiåtgärd

Transportarbetareförbundet / Hamn- och Blockad stuveriförbundet sympatiåtgärd Lantarbetareförbundet / Skogs- och Blockad lantarbetsgivarförbundet

Konflikter och medling 75

3.2¶Erfarenheter av medlingsverksamheten i Sverige

En analys de motsättningar mellan arbetsmarknadens parter, som de

av senaste tio åren har föranlett medling, har också genomförts på utredningens uppdrag av Gunnar Samuelsson. Syñet har varit att få en belysning av konfliktemas art underlag för utredningens överväganden om det

som förstärkta förlikningsmannainstitutet. Analysema är också avsedda att vara ett underlag för de kommande övervägandena om förlikningsmännens befogenheter. Analysema grundar sig intervjuer med fem medlare samt

företrädare för drygt tjugo arbetsmarknadsorganisationer.

En huvudfråga har varit vad som orsakat de motsättningar som föranlett medling. Syftet har varit att få kunskap varför parterna inte kunnat lösa

om sina intressekonflikter på egen hand. En annan uppgift har varit att analysera parterna som tagit initiativ till medling och vilken part

vem av som haft starkast intresse av att få medling till stånd.

Kartläggningen visar att och samma arbetstvist vanligtvis gäller fler

en ån tvistefråga. Motsättningar föranleder medling utgörs emellertid

en som inte enbart oenighet i materiella frågor utan även andra omständigheter är

av ofta av betydelse.

Oenighet i materiella frågor

Storleken på löneutrymmet har varit den viktigaste frågan i det helt dominerande antalet arbetstvister. Till denna av tvister hänförs också

grupp oenighet om avtalsperiodens längd, tidpunkter för lönerevision, eventuella engångsbelopp och liknande. Många gånger finns i en tvist, som utåt är fokuserad på löneutrymmet, även andra för parterna viktiga olösta frågor, ofta rörande arbetstider.

Lönesystem och förhandlingsordningar har också orsakat tvister mellan parterna. I vissa fall har motsättningarna varit djupgående. När parterna har varit oeniga ifall lönebildningen skall ske både på central och lokal nivå

om eller enbart på lokal nivå har det föranlett öppen konflikt. Frågor om fackligt inflytande på den lokala lönebildningen har vid flera tillfällen lett till meningsmotsättningar där lösningar varit svåra att nå. Det har gällt vilka

förhandlingsordningar och s.k. stupstocksregler som skall tillämpas, dvs.

vad skall gälla parterna inte kan enas.

som om

Arbetstidsjiågør har många gånger varit nära kopplade till lönefrågoma. Det gäller inte minst frågor särskilda ersättningar beroende på

om arbetstidens förläggning. Exempel på sådana ersättningar är betalning för obekvämt arbete, övertidsarbete, jour och beredskap. Även frågor

om arbetstidens förläggning för olika yrkesgrupper har orsakat betydande motsättningar. Det gäller bland annat grupper med speciella arbetstidsför-

76 Konflikter och medling SOU 1997: 164

hållanden som lärare och läkare. Frågor som rör arbetstidens längd och förläggning samt inflytandet över arbetstiden är av sådan vikt för parterna att oenighet ofta har föranlett medling.

Arbetsrätt och sociala förmåner har utgjort anledning till flera tvister. Det har t.ex. funnits motsättningar mellan parterna om huruvida man skall utnyttja möjligheten att awika från lagen anställningskydd genom att

om träffa särskilda kollektivavtal visstidsanställningar, provanställningar

om etc. En källa till motsättningar har varit krav på att bibehålla, i större

annan eller mindre utsträckning, sådana förmåner som har reducerats genom ändringar i semesterlagstiñning och lagstiftning inom socialforsäkringsområdet.

Krav på följsamhet till andra avtalsområden har ofta föranlett oenighet mellan parterna. Motsättningar orsakas krav på följsamhet har

som av förekommit både till följd jämförelser mellan avtalsområden inom den

av privata sektorn och jämförelser mellan privat och offentlig sektor. Oenighet

krav på följsamhet har uppkommit även om det inte har funnits om följsarnhetsklausuler i avtalen. Inom den offentliga sektorn framförs ibland yrkanden, motiveras med brister i likvärdig utveckling med den privata

som sektorn. Kopplingar mellan avtalsområden har också skett när en och

arbetstagarorganisation sluter avtal med olika arbetsgivarorsamma ganisationer för kategori arbetstagare. När ett avtal på ett av-

samma talsområde åberopas i förhandling på ett helt annat avtalsornråde uppstår

en lätt tvist, såvida inte följsamhet mellan avtalsområdena är accepterad i

en praxis. På motsvarande sätt kan tvist uppstå när en arbetsgivarorganisation har avtal med flera fackliga organisationer for samma kategori arbetstagare.

Andra omständigheter som orsakat behov av medling

Tvister mellan arbetstagarorganisationer om avtalsrätten på ett visst område har i flera fall lett till varsel omfattande stridsåtgärder mot

om arbetsgivaren. Medlare har förordnats, men de har inte haft möjlighet att lösa tvistema. Vid organisationstvister är det främst de fackliga huvudorganisationerna, som kan få en lösning till stånd.

Den allmänna samhällsutvecklingen har i vissa fall försvårat för parter-

att nå uppgörelser. En bedömning är att det är svårare att klara en na avtalsrörelse utan konflikter när utrymmet att förhandla om är litet. Tidigare innehöll avtalen ofta förbättringar för de anställda, medan det nu ibland är

fråga försämringar. En faktor, kan försvåra en uppgörelse, är

om annan som att det i den politiska debatten hävdas att löneskillnadema måste öka, vilket påverkar medlemmarnas allmänna inställning i organisationer med många

lågavlönade.

Förändringar huvudmannaskap för viss verksamhet har i flera fall

av en

lett till svårlösta arbetstvister. Genom huvudmannaskapsförändringarna har

förutsättningen för verksamheten förändrats och det har också skapats

SOU 1997: 164 Konflikter och medling 77

spänningar mellan fackliga organisationer. Motsättningama har främst gällt vid överföring verksamhet från offentlig till privat sektor inom vård, av transporter och service. Dåliga relationer mellan parterna minskar förutsättningarna att nå uppgörelser i direktförhandlingar. Om det inte finns förtroende mellan parterna är det svårare att undvika tvister. Låsningar av ideologisk natur eller grundade på prestige försvårar konstruktiva lösningar. Det har förekommit att huvudskälet för att arbetstvist har blivit föremål för en medling är att parterna har svårt att tala med varandra. l dessa fall blir medling ett sätt att stoppa skulle leda till konflikt. en process som armars Parternas förhandlingsmandat har ibland varit alltför begränsade när de

kommit till förhandlingsbordet. Om förhandlingsledama har alltför bundna

mandat kan det svårt att nå gemensam förhandlingslösning i vara en intressefrågoma och istället kallas medlare in för att legitimera kompromisser. Det förekommer t.ex. att heliga punkter inte får frångås har som beslutats vid lönekonferenser och motsvarande, vilket binder organisationens företrädare. Ibland driver förhandlingsdelegationerna på hårt. Upplösning förhandlingskarteller på den offentliga sidan har ändrat av förutsättningarna i fråga arbetstvister och konflikter. På det kommunala om området finns det idag betydligt fler avtalsornråden än vad som var aktuellt

när förhandlingsrättsreformen genomfördes för de offentliganställda

tjänstemärmen. Ovilja för obehagliga beslut har ibland motiverat parterna att ta ansvar att begära medling. Om i vart fall delar ansvaret lyfts över på andra kan av part inför medlemmarna och den allmänna opinionen söka lägga skulden en på motparten och förlikningsmännen för att alla krav inte tillgodosetts. Förväntan medling har blivit självgenererande. Om någon av om parterna räknar med att det inte kommer att träffas någon uppgörelse i direktförhandlingar väljer att inte förhandla i botten. När förhandman lingarna inom ett avtalsområde tämligen regelmässigt leder till en medlingsfas har medlingen utvecklats till institution. Därmed är parterna inte en beredda att göra alla tänkbara eftergiñer i direktförhandlingama. Snarare utvecklas ett mönster där parterna håller fast vid sina utgångsyrkanden för att medlingsbudet skall ligga så nära de ursprungliga kraven som möjligt. Vilja att lyfta den medlemsgruppen har ibland orsakat en

fram egna

tvist. Bakgrunden kan önskan att markera yrkesidentitet och den vara en ställning och allmänna position, än ett konkret egna gruppens snarare avtalskrav. Målet är att nå uppvärdering yrket. Konflikten blir i dessa en av situationer urladdning samlat missnöje. I detta sammanhang snarare en av påpekas att avtalsrörelsema ofta har varit kamp mellan en löntagarorganisationema om vem som kan hävda sig bäst. Konjliktreglema i sig kan bidra till uppkomsten av tvister. Denna uppfattning delas både arbetsgivare och arbetstagare, men parterna arguav menterar olika. En arbetsgivarsynpunkt är att arbetsgivarparten inför och under avtalsförhandling lever under ett stort ekonomiskt hot, vilket inte en

li

78 Konflikter och medling SOU 1997: 164

gäller motparten och att nuvarande konfliktregler förvärrar den ekonomiska obalansen. Den bristande proportionaliteten gör att arbetstagarparten kan ta ut ett litet antal personer i en nyckelgrupp i strejk, medan arbetsgivarna i realiteten inte kan med omfattande lockout. En arbetstagarsynpunkt svara en är att arbetsgivarparten ibland säger nej till allt förs fram den som av fackliga organisationen och inte vill förhandla. I dessa fall önskar arbetsgivarna få in medlare så tidigt som möjligt för att slippa något i ge direktförhandlingama. Därmed förhalas förhandlingarna till dess varsel om stridsåtgärder läggs. Det är ett önskemål att hitta ett system gör att som förhandlingar kommer till stånd innan det läggs varsel om konfliktåtgärder.

Initiativ för att få till stånd

medling

Förlikningsmannaexpeditionens förordnanden medlare grundas i av åtskilliga fall på en partsgemensam begäran medling utan att någon part om har varslat stridsåtgärder. I de fall då varsel har lagts är det så gott om som undantagslöst arbetstagarsidan som har varslat. I normalfallet är det följdriktigt arbetsgivaren, begär medling for att få stopp på konflikten. som Det förekommer dock även i dessa fall att parterna är överens att om medling är bästa vägen konflikten. Detta meddelas dock inte utåt, ut ur eftersom det skulle kunna störa den part varslat stridsåtgärden. I som om vilken utsträckning det sker att parterna enas under hand att ta hjälp om av medlare har inte kunnat klaras ut. Kartläggningen visar vidare att det ibland har skett att part eller parter begärt medling i ett mycket tidigt skede av förhandlingarna, utan att de har prövat alla möjligheter i en direktförhandling. I andra fall har parter, främst arbetstagarorganisationer, trots ingripanden från Förlikningsmannaexpeditionen vägrat att acceptera medling.

3.3¶Metoder för

konfliktlösning

Detta avsnitt innehåller en kortfattad redovisning av olika metoder för konfliktlösning som kan tillämpas for att lösa tvister mellan arbetsmarknadens parter. Metoderna kan filmas reglerade i kollektivavtal mellan

parterna och i lagstiftning. Några konfliktlösningsmetoder bygger på att

parterna själva ytterst avgör hur ett problem skall lösas. Andra metoder innebär att frågan avgörs av någon extern instans. Metoder innebär att som parterna inte har det slutgiltiga avgörandet över grundfrågans lösning i förekommer både i lagstiftning och i kollektivavtal.

Det finns två huvudtyper tvister mellan arbetsmarknadens parter, av intressetvister och rättstvister. Det kännetecknar intressetvister är att de som

SOU 1997: 164 Konflikter och medling 79

rör frågor inte är reglerade mellan parterna i författning eller

som kollektivavtal. För att sätta kraft bakom sina yrkanden i en intressetvist kan parterna inom vissa gränser angivna i lag eller kollektivavtal tillgripa stridsåtgärder. Det vanliga i Sverige är att intressetvister löses med metoder

innebär att parterna har det slutgiltiga avgörandet. Intressefrågor som behandlas inte i svenska domstolar. Rättstvister oenighet mellan

avser parterna i fråga hur någon regel i kollektivavtal eller författningar skall

om tolkas eller tillämpas. Parterna har inte rätt att använda stridsåtgärder med anledning rättstvist. I regel avgörs rättstvister i domstol om parterna

av en inte har överenskommit något annat. Olika former av skiljenärnnder

om förekommer också.

Avgörandet ligger hos parterna

Den traditionella formen för konfliktlösning är att förhandlingar förs direkt mellan arbetsmarknadens parter. Förhandlingsrätten finns reglerad i lagen

medbestämmande i arbetslivet MBL. En förhandling i en intressefråga om kan resultera i ett avtal, för att det skall ett kollektivavtal ställs

men vara vissa formkrav. De avtalsslutande parterna i ett kollektivavtal skall vara arbetsgivare respektive arbetstagare. Arbetsgivarparten kan antingen vara

enskild arbetsgivare eller arbetsgivarorganisation, medan en en arbetstagarparten alltid måste företrädas organisation, en fackförening

av en eller ett fackförbund. Innehållet i ett kollektivavtal måste gälla förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Ett kollektivavtal skall vara skriftligt. Till skillnad från andra avtal förening har slutit är kollektivavtalet

som en bindande för samtliga medlemmar i föreningen inom avtalets tillämpningsområde. Detta gäller medlemmen inträtt i föreningen

oavsett om före eller efter avtalets tillkomst. En av kollektivavtalets viktigaste rättsverkningar är den fredsplikt följer avtalet enligt MBL. Parterna

som av har inte rätt att begränsa den lagstadgade fredsplikten, men däremot kan de avtala längre gående fredsplikt.

om en

Parterna kan att förhandling skall ledas av en opartisk ord-

enas om en förande. Det förekommer att parterna i kollektivavtal har överenskommit om

förhandlingsordning, innebär att vissa förhandlingar skall ske under en som ledning opartisk ordförande. Ett exempel är det förhandlingsavtal som

av en är knutet till det under våren 1997 träffade sarnarbetsavtalet inom industrin. Där bland annat att opartisk ordförande har befogenheter att skjuta

anges en

part varslade stridsåtgärder till dess alla tänkbara möjligheter till en upp av lösning är slutgiltigt uttömda, dock längst fjorton kalenderdagar. Denna ordning med opartisk ordförande innebär att avgörandet i de frågor, som har orsakat tvisten, fortfarande ligger hos parterna. Med förbundspartemas samtycke har den opartiske ordföranden möjlighet att förordna att enskilda förhandlingsfrågor skall avgöras av en skiljenärnnd.

80 Konflikter och medling SOU 1997: 164

Bestämmelser medling i intressetvister finns angivna i MBL. Har

om Förlikningsmarmaexpeditionen fått kännedom arbetstvist, som hotar

om en att medföra eller redan har medfört stridsåtgärder, skall expeditionen utse förlikningsman att medla, detta kan främja lösning tvisten.

om en av Tidigare utsåg Förlikningsmannaexpeditionen endast förlikningsman med förhandlingspartemas samtycke till att medling skulle ske. Sedan år 1995 har dock Förlikningsmannaexpeditionen ändrat praxis vid tillämpningen av MBL och medlare även i situationer när inte båda parter vill

utser numera ha medling. Redan på 1980-talet förekom det dock att regeringen utsåg medlare trots att de fackliga organisationerna inte önskade medling. När det gäller skall utföra ett förlikningsuppdrag i en viss konflikt söker

vem som Förlikningsmannaexpeditionen att tillmötesgå parternas önskemål. Part är skyldig att komma till förhandling förlikningsman kallar. I övrigt har

om förlikningsmännen inga maktmedel utan har att lita till sin förmåga att få parterna att Om förlikningsmännen inte lyckas ena parterna kan de

enas. föreslå att frågan överlämnas till skiljeman eller välja att avgå.

Ett sätt att minska risken för att parterna förkastar ett medlingsbud är att i författning skriva vilka fomrkrav skall gälla för att ett medlings-

en som bud inte skall antas. I Danmark är det t.ex. föreskrivet att ett medlingsförslag skall bli föremål för medlemsomröstning, närmare avsnitt 3.6

se

utanför

Avgörandet ligger parterna

Ett sätt att åstadkomma ett avgörande på tvist är att tillämpa slutbuds-

en metoden. Metoden innebär att parterna lägger sitt förslag till lösning av

var tvisten, och att parterna gemensamt utsedd person faller avgörandet

en av

att välja ett förslagen. Denna måste välja ett av förslagen i genom av person sin helhet utan att göra några tillägg eller modifieringar. Det förslag som väljs skall gälla kollektivavtal mellan parterna. En fördel med

som slutbudsmetoden anses att parterna lockas att anpassa sig till

vara motpartens krav när de fonnulerar sina förslag, och att därmed parterna själva medverkar till att hitta kompromisser. En svårighet med slutbudsmetoden att få fungerande lösningar på komplexa problem, med

anses vara många vitt skilda frågor eller flera parter. Det ställer också speciella krav den skall välja mellan parternas förslag. Metoden är ovanlig i

person som Sverige men förekommer i kollektivavtal på bankområdet för att lösa intressetvister om lönehöjningamas storlek.

En annan metod som tillämpas enligt förhandlingsordningar i vissa kollektivavtal är skiljeman eller skiljenämnd. Det innebär att parterna, när de inte kan enas om hur en fråga skall lösa, väljer att överlåta till en skiljeman eller skiljenämnd att fälla avgörandet. Ibland benämns skilje-

opartisk ordförande. Begreppet opartisk ordförande kan således mannen både ordförande med utslagsröst och ordförande utan rösträtt, så

avse en en som nämnts bland metoderna för konfliktlösning där avgörandet ligger hos

Konflikter och medling 81

parterna. Skiljemarmaförfarande tillämpas både i rättstvister och intressetvister. Ibland har parterna överenskommit att rättstvister skall avgöras av skiljeman istället för i Arbetsdomstolen AD. Det förekommer även föreskrifter i förhandlingsordningar om att skiljemannaförfarande skall tillämpas om parterna i lokala förhandlingar under fredsplikt inte kan

enas om löneökningar. I andra länder förekommer även att en intressetvist kan komma att avgöras i skiljenänmd. I Norge inträffar i regel att regeringen, efter en tids öppen konflikt, föreslår att en tvist skall avgöras av en skiljenämnd.

Det finns vidare möjligheter för riksdagen att ingripa med lagstiftning för att lösa en enskild arbetsmarknadskonflikt. Det har endast inträffat vid ett tillfälle, nämligen år 1971. Då stoppades konflikt mellan de offentliga

en arbetsgivarna och Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO samt Statstjänstemännens Riksförbund SR genom en lag som förnyade de uppsagda kollektivavtalen i högst sex veckor. Regeringen har även försökt ingripa i löneförhandlingama genom att föreslå ett temporärt lönestopp. I februari 1990 lämnade regeringen ett förslag till riksdagen att besluta

om lönestopp i form av ett förbud att utge eller ta emot högre lön och

annan ersättning för samma eller jämförbara arbetsuppgifter före lagens

som ikraftträdande. Lagförslaget avsågs att gälla fram till och med utgången

av år 1991. Riksdagen röstade emot regeringens förslag, vilket fick till följd att regeringen avgick.

I vissa europeiska länder tillåter lagstiftningen att kollektivavtal allmängiltigförklaras till att gälla alla inom ett område, dvs. även organisationer och medlemmar i organisationer som inte är parter i avtalet. Det är inte en konfliktlösningsmetod i egentlig bemärkelse är likväl teknik

men en för att uppnå fredsplikt och fastställa anställningsvillkor. Allmängiltigförklaring av kollektivavtal anses strida mot den svenska rättstraditionen och förekommer inte i Sverige. I Tyskland är allmängiltigförklaring ett medel att skydda kollektivavtalets ställning i branscher där organisationsgraden på endera sidan är så låg att avtalet löper risk att undergrävas. Samtidigt säkras en viss minirnistandard för alla anställda i dessa branscher. I länder som Frankrike, Belgien och Spanien är allrnängiltigförklaringen ett medel för att lägga fast minimivillkor i princip i alla branscher och ett sätt att utjämna konkurrensvillkor mellan olika företag.

3.4¶Förlikningsmannaexpeditionen

Inledning

Det finns en omfattande rättslig reglering av Förlilmingsmarmaexpeditionens verksamhet. Bestämmelser finns i lagen om medbestämmande i arbetslivet 1976:580, i förordningen om medling i arbetstvister 1976:826 och i

förordningen med instruktion för Statens förlikningsmarmaexpedition

82 Konflikter och medling SOU 1997: 164

1988:653. I medbestämmandelagen MBL anges att det skall finnas en Förlikningsmannaexpedition och vilka uppgifter förlikningsmärmen skall ha. MBL anger också parternas skyldigheter vid medling. Förordningen om medling i arbetstvister hur förlikningsmärmen utses och deras

anger arbetsfonner. Förlikningsmannaexpeditionens ledning och uppgifter framgår

instruktionen för Statens förlikningsmarmaexpedition. Där framgår även av att vissa bestämmelser i verksförordningen 1995:1322 gäller för Förlikningsmarmaexpeditionen. I några fall skall de bestämmelser som normalt gäller för myndighetschefen istället gälla expeditionens styrelse.

Medling

I MBL att Statens förlikningsmarmaexpedition finns för att hantera

anges frågor medling i arbetstvister. Expeditionen skall följa förhållandena på

om arbetsmarknaden. Om expeditionen får kännedom om en arbetstvist, som hotar att medföra eller redan har medfört en stridsåtgärd, skall expeditionen utse förlikningsman för att medla, om detta kan främja en lösning av tvisten. Expeditionen har således rätt att utse medlare även om någon part inte vill ha medlare, är å andra sidan inte alltid tvungen att utse medlare.

men

Vid medlingsförhandlingen skall förlikningsmannen, enligt MBL, söka få till stånd överenskommelse mellan parterna på grundval av förslag som

en kommer från parterna själva. Förlikningsmarmen är dock oförhindrad att föreslå järnkningar och medgivanden för att främja en lösning av tvisten. Om en part har kallats till förhandling inför förlikningsmarmen, men inte fullgör sin förhandlingsskyldighet, kan förlikningsmannen på begäran av motpart anmäla förhållandet hos Arbetsdomstolen, som kan förelägga parten att vid vite förhandla. Den som åberopar en skriftlig handling i en förhandling skall hålla handlingen tillgänglig för motparten om så begärs. Skyldigheten att hålla handlingar tillgängliga gäller även i förhållande till medlaren.

Uppnås inte enighet i medlingsförhandlingen finns bestämmelser i MBL

att förlikningsmannen kan föreslå att tvisten avgörs av skiljeman. om Förlikningsmannen kan medverka vid utseende skiljeman men han får

av inte åta sig skiljemarmauppdrag om inte Förlikningsmannaexpeditionen i det enskilda fallet medger det. Det är dock oklart denna bestämmelse i MBL

om överhuvudtaget har tillämpats i praktiken.

Förordningen medling i arbetstvister skiljer mellan förlikningsman

om

förordnas på ett fast förlikningsmarmauppdrag och förlikningsman som som förordnas särskilt för medling i en viss uppkommen arbetstvist. De fasta förlikningsmännens uppdrag i första hand medling i arbetstvister på

avser företagsnivå inom ett Förlikningsmannaexpeditionen fastställt

av verksamhetsområde. De flesta av dessa lokala ärenden har sin grund i att en facklig organisation begär medverkan av en förlikningsman eller varslar om stridsåtgärder mot en arbetsgivare som inte vill teckna kollektivavtal. Ofta

SOU 1997: 164 Konflikter och medling 83

handlar det om arbetsgivare med få anställda. Endast i 10 15 procent de

- av lokala ärendena har förlikningsmäxmen funnit anledning att kalla till förlikningssammanträde. De särskilt förordnade förlikningsmärmens uppdrag avser i de allra flesta fall arbetstvister på central nivå och gäller i regel att ett kollektivavtal har löpt ut och parterna inte har kunnat vilka

enas om villkor som skall gälla framöver. Därtill kommer frågor om sympatiåtgärder och internationella konflikter t.ex. inom flyget.

Organisation

Förlikningsmarmaexpeditionens instruktion anger att expeditionen skall ledas av en styrelse består högst tre ledamöter. Styrelsens ledamöter

som av utses av regeringen for en bestämd tid. Regeringen utser en av ledamöterna att vara ordförande. Nuvarande ordförande är f.d. landshövdingen Lennart Sandgren. Övriga ledamöter är f.d. förste ombudsmannen Rune Larson och docent Birgitta Nyström.

Ärenden avgörs enligt instruktionen styrelsen. Exempelvis i

av anges instruktionen att anställningar vid expeditionens kansli beslutas styrelsen.

av Sådana ärenden som inte behöver prövas styrelsen får dock avgöras

av av styrelsens ordförande eller någon av tjänstemännen vid expeditionen. Hur detta får ske skall anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut. Normal beslutsordning i den dagliga verksamheten är att besluten, med stöd av arbetsordningen, fattas av administrative chefen eller ordföranden. Beslut om tillsättning av förlikningsman fattas alltid av ordföranden. Styrelsen är beslutsför när två ledamöter är närvarande. Om ett ärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, får styrelsens ordförande eller efter ordförandens bestämmande en annan styrelseledamot ensam avgöra ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen.

Kansliet leds av styrelsens ordförande. Vid expeditionen är två personer anställda, en administrativ chef och en assistent. Administrativa chefen arbetar 50 och assistenten 75 procent heltid. Båda dessa

av en personer kompletterar sina anställningar hos expeditionen med anställningar hos Länsstyrelsen i Stockholms län. Eftersom expeditionen alltid måste

vara bemannad eller nåbar även utanför ordinarie arbetstid och vid semestrar förekommer det att vikarier förordnas.

Under budgetåret 1995/96 anlitade Förlikningsmarmaexpeditionen elva särskilda förlikningsmän för medlingsuppdrag. Av dessa medlare två

var kvinnor. För närvarande finns fasta förlikningsmän förordnade för att

sex handlägga lokala ärenden och av dessa är en kvinna. Alla medlingsuppdrag sker i form av tidsbegränsade uppdrag. Flera de särskilda förlik-

av ningsmännen har tidigare erfarenhet som förhandlare inom någon arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation. Några är eller har varit lands-

84 Konflikter och medling SOU 1997: 164

hövdingar eller innehavare av andra höga statliga anställningar. Bland de fasta forlikningsmännen finns flera som tjänstgör vid domstolar.

Förlikningsmannaexpeditionen är sedan 1987 samlokaliserad med Länsstyrelsen i Stockholms lån. Expeditionen har förhandlings-

inga egna lokaler utan förhandlingar äger i regel i lokaler arbetsgivarna

rum som ställer till förfogande.

Förlikningsmarmaexpeditionen finansieras genom anslag på statsbudgeten. För år 1997 uppgår anslaget till 2,3 miljoner kr. Anslaget är ett ramanslag disponeras Länsstyrelsen i Stockholms län. De fasta

som av förlikningsmännen arvoderas i enlighet med en uppskattning av deras respektive arbetsbörda. De särskilda forlikningsmännen är arvoderade per timme och den totala volymen ersatta arbetstimmar uppgick år 1995 till 2 500 timmar.

Verksamhet

Förlikningsmarmaexpeditionens viktigaste uppgift är att utse medlare i arbetstvister på central nivå. Det normala är, enligt uppgifter från Förlikningsmannaexpeditionen, att expeditionen sedan varsel stridsåtgärder

om har inkommit omedelbart tar kontakt med parterna for att informera sig om bakgrunden till konflikten och diskutera förutsättningarna för medling. 1 flertalet fall svarar administrative chefen for dessa kontakter men i vissa fall, beroende på konfliktens art, tas kontakten av ordföranden. I detta sammanhang ges parterna tillfälle att ha synpunkter på de medlare som expeditionen avser att utse. En del av dessa överläggningar kan vara mycket tidsödande.

Under slutet 1980-talet och början 1990-talet förekom det, enligt

av av expeditionen, att någon parterna, i första hand arbetstagarparten, på olika

av sätt motsatte sig att medling skulle komma till stånd. Det förekom också att part agerade så att endast en mindre del av den lagstadgade varseltiden om sju dagar kunde utnyttjas för medlingsförhandlingar. Med anledning av de ökade svårigheterna att få till stånd medling beslutade Förlikningsmannaexpeditionens styrelse att tillämpa § 46 i MBL mer strikt än tidigare, dvs. att utse medlare även någon part motsatte sig medling. Därmed har

om medlare kunnat utses snabbare och ibland mot parts vilja. Expeditionen

att inga negativa erfarenheter har kunnat noterats med anledning av menar detta ändrade handlingssätt.

Statens förlikningsmannaexpedition arbetar kontinuerligt med att söka finna lämpliga är beredda att ta på sig uppdrag som medlare

personer som samt att sådana möjlighet att skaffa sig kompetens och erfa-

ge personer renhet medling. Expeditionens sedan flera år tillbaka tillämpade praxis

av att förordna två medlare i flertalet tvister syftar bland annat till att introducera medlare for parterna samtidigt som det ger mindre erfarna

nya medlare en möjlighet att pröva på uppgiften som medlare. Ett antal personer

Konflikter och medling 85

som Förlikningsmannaexpeditionens styrelse anser är tänkbara att utse till förlikningsmän inbjuds ungefär en gång per år till ett möte. Vid dessa möten ingår vissa utbildningsmoment. Det har även förekommit övningar och

förhandlingsspel.

Förlikningsmannaexpeditionens förberedelser inför en avtalsrörelse består av att man kartlägger när avtalen inom viktigare avtalsområden löper ut och försöker göra en bedömning medlingsbehovet. Kansliet och

av styrelsen följer de pågående förhandlingarna att bevaka massmedia

genom

och att ha informella kontakter. Förlikningsverksamhetens omfattningen

framgår av redovisningen av olika typer av tvister i avsnitt 3.1. Det är emellertid stora variationer i vilken arbetsinsats enskilda ärenden kräver

av medlarna.

Förlikningsmarmaexpeditionen får enligt förordningen om medling i

arbetstvister utse högst åtta att verka fasta förlikningsman

personer som under en viss period. Uppdragen skall gälla för ett år i taget. De fasta förlikningsmännen skall tilldelas geografiska verksamhetsområden. Förlik-

ningsmannaexpeditionen har i uppgift att fördela medlingsuppdrag till de

fasta förlikningsmärmen. Uppdrag att medla skall i första hand tilldelas den förlikningsman som är ansvarig för det verksamhetsområde där tvisten har uppstått. Förlikningsmannaexpeditionen är dock inte bunden detta, utan

av den kan förordna annan fast förlikningsman eller särskild förlikningsman

en att medla i tvisten om det framstår lämpligare.

som

Förordningen anger att det ingår i de fasta förlikningsmärmens uppdrag att utföra övriga uppgifter som de tilldelas Förlikningsmannaexpedi-

av tionen. Särskilt anges att det i uppdraget ingår att följa förhållandena på arbetsmarknaden. Förlikningsmännen skall vidare föra dagbok över handlagda tvister. En fast förlikningsman skall dessutom årligen inlämna

en berättelse till Förlikningsmannaexpeditionen över sin verksamhet under året.

I förordningen anges även att förlikningsman inte har rätt att ta emot

en ersättning från parterna eller deras organisationer för sin medverkan i arbetstvist eller annat.

Tillämpning av bestämmelser i verksförordningen

Delar av verksförordningen gäller för Förlikningsmannaexpeditionen.

Verksförordningen tillämpas på flertalet myndigheter under regeringen, i den utsträckning som framgår av myndighetens instruktion. Förordningen innehåller bland annat bestämmelser myndigheternas ledning och

om arbetsformer. Styrelsen i Förlikningsmannaexpeditionen har det för

ansvar verksamheten och de uppgifter som anges i verksförordningen 6-9 och som normalt gäller myndighetens chef. Följande bestämmelser skall gälla, men där det står myndighetens chef skall det gälla Förlikningsmannaex-

peditionens styrelse:

86 Konflikter och medling SOU 1997: 164

Styrelsen ansvarar för myndighetens verksamhet. Styrelsen skall se till att verksamheten bedrivs författningsenligt och effektivt. Styrelsen skall hushålla väl med statens resurser, verka för att myndigheten genom samarbete med andra myndigheter och på annat sätt tar till vara de fördelar

kan vinnas för staten helhet, beakta de krav som ställs på verksom som samheten med hänsyn till totalförsvaret, regionalpolitiken och miljöpolitiken,

till att allmänhetens och andras kontakter med myndigheten underlättas se

god service och tillgänglighet, information och genom ett genom en genom klart och begripligt språk i myndighetens skrivelser och beslut. Styrelsen skall vidare till att de anställda är väl förtrogna med målen för

se verksamheten, skapa goda arbetsförhållanden och ta tillvara och utveckla de anställdas kompetens och erfarenhet. Styrelsen skall också se till att regeringen får det underlag behövs för att ta ställning till omfattningen

som och inriktningen av verksamheten.

Därtill har Förlikningsmarmaexpeditionens styrelse det ansvar som framgår verksförordningen ll och 13 §§. Dessa bestämmelser anger att

av styrelsen skall pröva myndighetens verksamhet bedrivs effektivt och i

om överenstärnmelse med syftet med verksamheten. Vidare anges att styrelsen skall besluta i ett antal frågor såsom myndighetens årsredovisning, delårsrapporter och anslagsframställning, åtgärder med anledning Riksrevi-

av sionsverkets RRV revisionsrapporter och den redovisning som myndigheten skall lämna revisionsberättelsen innehåller någon invändning,

om revisionsplan och åtgärder med anledning av redovisning enligt förordningen

intemrevision samt sådana föreskrifter som riktar sig till enskilda, om kommuner eller landsting.

Vidare skall 18, 26-31, 35 i verksförordningen tillämpas på Förlikningsmarmaexpeditionen. Dessa paragrafer innehåller bland annat följande bestämmelser: Myndigheten skall i arbetsordning eller i särskilda beslut

en meddela de bestämmelser behövs myndighetens organisation och

som om myndighetens verksamhet och som får begära förklaringar, upp-

vem lysningar eller yttranden i ärendena. Innan myndigheten beslutar om föreskrifter eller allmänna råd skall myndigheten noga överväga om detta är den mest ändamålsenliga åtgärden, utreda föreskriñemas eller de allmänna rådens kostnadsmässiga och andra konsekvenser och dokumentera utredningen i konsekvensutredning, statliga myndigheter, kommuner och

en ge landsting, organisationer och andra som kostnadsmässigt eller på något annat sätt berörs samt RRV tillfälle att yttra sig i frågan och om konsekvensutredningen och slutligen begära regeringens medgivande att besluta föreskriñema de leder till inte oväsentligt ökade kostnader för dem som

om berörs. Vissa undantag från dessa bestämmelser anges i 28 Myndigheten skall till att de kostnadsmässiga konsekvenserna begränsas när den begär

se

uppgifter eller utövar tillsyn. Myndigheten skall årligen lämna en ärendeförteckning till Justitiekanslern. För varje beslut skall det ñnnas en särskild beslutshandling dagen för beslutet, beslutets innehåll,

som anger

har fattat beslutet, har varit föredragande samt vem som vem som vem som

SOU 1997: 164 Konflikter och medling 87

har varit med om den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet. Slutligen anges att myndighetens beslut får överklagas hos regeringen om inget annat följer av angivna lagar. De delar av verksförordningen inte gäller för Förlikningsmannasom expeditionen är bestämmelser om företrädare för staten vid domstol, myndighetens ledning, ansvaret för myndighetens chef att hålla styrelsen eller insynsrådet informerade, styrelsens beslutsförhet, medverkan i EU-arbetet, personalansvarsnämnden, flertalet bestämmelser ärendenas handläggom ning samt bestämmelser om anställningar, m.m.

3.5¶Några organisatoriska frågor

Ledning av förvaltningsmyndigheter

Hur förvaltningsmyndigheter skall ledas har behandlats regering och av riksdag vid flera tillfällen under l990-talet. I kompletteringspropositionen våren 1995 prop. 1994/95: 150 bil 7 anförde regeringen några principer för valet av ledningsform. Regeringen framhöll att verksamhetens art och regeringens behov av att styra myndigheten är den viktigaste utgångspunkten. En utgångspunkt är att det alltid bör stå klart det annan var samlade ansvaret för myndigheten inför regeringen ligger. Regeringen angav följande principer för valet ledningsfonn: av Modellen enrådighetsverk bör övervägas där det finns behov av en mer direkt styrning myndigheten och där politiska beslut måste genomföras av utan fördröjning. Detta bör särskilt beaktas mot bakgrund de ökade krav av på styrning och samordning som medlemskapet i EU ställer på regeringen. För en del myndigheter med hög grad rutinärenden eller uppgifter av av servicekaraktär kan också enrådighetsmodellen komma ifråga. Ett enrådighetsverk bör kompletteras med regeringen tillsatt insynsråd med ett av demokratisk insyn i de fall ett sådant råd bedöms allmänt intresse. vara av Ledningsformen styrelse med fullt verksamhetsansvar bör främst övervägas för myndigheter som arbetar under affarsliknande förhållanden eller har verksamhet innebär stort finansiellt och självständigt en som ansvar. Modellen med delat mellan styrelse och myndi ghetschef bör ansvar övervägas för myndigheter där en viss bredd och mångfald är önskvärd i verksamheten och det därför inte finns skäl for regeringen att närmare styra den. Modellen kan även väljas for myndigheter där insyn, råd och stöd har stor betydelse. Vid konstitutionsutskottets behandling regeringens förslag av l995/96:KU0l uttalades att ett absolut krav på styrelse bör gälla for tillsynsmyndigheter som utfärdar integritetskänsliga föreskrifter innebärande ingrepp i medborgarnas frihet och ekonomiska situation, för myndigheter som arbetar under affärsmässiga förhållanden och har verksamhet en som innebär ett stort ñnansiellt för myndigheter inom områdena ansvar,

88 Konflikter och medling

forskning och kultur samt för de fall där tidigare undantag gjorts från ordningen enrådighetsverk, del stabsmyndigheter och

om som en myndigheter inom försvarsmakten. Smärre myndigheter som sysslar med rutinärenden kan däremot enligt utskottets uppfattning inrättas som enrådighetsverk under förutsättning att det finns någon typ av insynsorgan. Styrelsemodellen bör kunna anpassas till olika förutsättningar. Utskottet delade regeringens uppfattning att styrelse med fullt ansvar för verksamheten främst borde övervägas for myndigheter som arbetar under affarsliknande förhållanden eller har en verksamhet som innebär stort finansiellt och självständigt ansvar. När modellen med delat ansvar mellan styrelsen och myndighetschefen väljs ansåg utskottet att ansvarsfördelningen bör göras tydlig i myndighetens instruktion. Riksdagen beslutade i enlighet med konstitutionsutskottets betänkande.

Lokalfrågor

Förordningen om statliga myndigheters lokalförsörjning 1993:528 innehåller bestämmelser om myndigheternas ansvar för hanteringen av sina lokalförsörjningsfrågor. Av förordningen framgår att varje myndighet ansvarar for hur de lokaler som den disponerar används. De möjligheter som finns att samverka med andra myndigheter vid lokalförsörjningsplaneringen skall beaktas i syfte att minska statens kostnader för såväl verksamhet som lokaler. Myndigheten får besluta sin lokalförsörjning inom ramen för

om sina ekonomiska resurser. En myndighet har t.ex. rätt att ingå hyresavtal. Regeringen kan dock i särskilda fall ha beslutat om en viss lokalisering av en myndighet. Bestämmelser om samråd med Lokalförsörjningsverket gäller for hyresavtal med en löptid som överstiger tre år, För att teckna hyresavtal som är längre än 6 år fordras att en myndighet har regeringens medgivande.

3.6 i länder

Förlikningsinstitut några

Detta avsnitt syftar till att beskriva hur förlikningsinstituten är organiserade i några länder. Som bakgrund till beskrivningen av organisationerna ges en kort introduktion till förhandlingssystemen i respektive land. En mer fyllig genomgång av forhandlingssystemen och medlamas befogenheter kommer att göras i slutbetänkandet. Det förtjänar dock att påpekas redan nu att det är stora skillnader i innehållen i kollektivavtalen. Detta gäller även inom Norden. De centrala avtalen i Danmark är exempelvis i huvudsak avtal om minimilöner, medan de centrala avtalen i Norge omfattar generella lönetillägg men inte allmänna anställningsvillkor. Endast Finland har den typ av heltäckande avtal på branschnivå är vana vid i Sverige. En

som annan fråga av intresse i detta sammanhang är arbetsmark-

SOU 1997: 164 Konflikter och medling 89

nadsorganisationemas stadgar i olika länder beträffande beslutsordningar för att godkänna avtal etc.

Förlikningsorganisationema i de nordiska länderna uppvisar i ett internationellt perspektiv många likheter när det gäller verksamhetens omfattning, trots att förlikningsmännens befogenheter skiljer sig mellan länderna. De nordiska förlikningsinstituten är väsentligt mindre än i många andra länder. I USA och Storbritannien finns stora förlikninginstitut med 100-tals medlare anställda. Befogenhetema för medlarna är dock inte större där än i Sverige. Däremot ñnns i dessa länder med många medlare ett stort antal avtalsområden som styr omfattningen av arbetsbördan för förlikningsinstituten. Beskrivningen de nordiska länderna bygger till stora delar på

av en kartläggning som har gjorts på utredningens uppdrag av den administrative chefen vid Förlikningsmannaexpeditionen Per Dahlén.

Danmark

Förhandlingssystemet

I Danmark förs förhandlingarna angående kollektivavtal om löner och anställningsvillkor vid samma tidpunkt för stora delar av den privata sektom. Omkring 500 600 kollektivavtal löper ut den 1 mars eller den 1

april. Avtalsperiodema är normalt tvååriga, men det förekommer även ettårsavtal och treårsavtal. Den privata sektorn är av tradition normgivande för den övriga arbetsmarknaden. Organisationsgraden är hög i Danmark jämfört med många andra länder och omkring 80 procent av de anställda är medlemmar i en facklig organisation.

Vissa allmänna avtalsfrågor har reglerats i centrala förhandlingar mellan Danska arbetsgivarföreningen DA och Landsorganisationen LO. En förhandlingsordning har bestämts i form av en s.k. körplan. I körplanen finns angivet datum för utväxlande bud, förhandlingamas avslutande,

av hänvändelse till förlikningsman och regler om fortsatta förhandlingar under förlikningsmans medverkan. Under år har förhandlingarna

senare decentraliserats i större utsträckning och systemet med körplaner har kommit att ifrågasättas.

Förlikningsinstitutets organisation

I Danmark finns tre förlikningsmän och ställföreträdande förlikningsman.

en Dessa utses arbetsmarknadsministem på förslag av Arbetsdomstolen.

av Domarna i den danska Arbetsdomstolen är partsföreträdare. Vid Arbetsdomstolens nominering av förlikningsmän skall det finnas stöd för de föreslagna från minst domare från vardera arbetsgivare-

personerna en respektive arbetstagarsidan. Förlikningsmärmen utses på treåriga

90 Konflikter och medling

.

förordnanden, och på så sätt att det utses ny förlikningsman varje år för

en att tillförsäkra institutionen kontinuitet. Förlikningsmännen utser inom sig

ordförande. Denne är samtidigt administrativ chef för en Förlikningsinstitutionen, vilket omfattar ansvar för personal, ekonomi och lokaler. Samtliga förlikningsmän har uppdraget som bisyssla och är samtidigt anställda vid andra myndigheter eller domstolar.

Förlikningsmärmen delar ärendena mellan sig efter vilken näringsgren

är berörd. Ordföranden svarar för den privata sektorn med undantag för som jordbrukssektom. Av de övriga två förlikningsmännen svarar en för jordbruket samt livsmedelsindustrin och en för den offentliga sektorn. Den ställföreträdande förlikningsmannen biträder de andra förlikningsmännen vid behov. Parterna kan således inte påverka vem som skall vara förlikningsman i en enskild konflikt.

Utöver förlikningsmännen utses åtta medlingsmän, vilka vid behov inkallas förlikningsmännen för att biträda dessa. Det förekommer inte att

av

därutöver kallar in särskilda medlare. Det finns inte heller regionala man medlare med ansvar för ett visst område.

Förlikningsinstitutionen har omkring tio personer anställda, varav ungefär hälften på deltid. Varje förlikningsman har en sekreterare med akademisk utbildning till hjälp vid utförandet av uppdraget som i första hand för de administrativa uppgiñema i samband med medlings-

svarar uppdragen. Ordförandens sekreterare är samtidigt huvudsekreterare vid Förlikningsinstitutionen. Sekreterama har uppdraget på viss tid och som bisyssla och är samtidigt anställda vid andra myndigheter eller domstolar. Huvudsekreteraren är anställd tills vidare, men har liksom de övriga uppdraget bisyssla. Därutöver är två assistenter och två vaktmästare

som anställda pâ heltid tills vidare och två receptionister anställda på deltid. Samtliga kombinerar sina uppdrag med arbete för Arbetsdomstolen under perioder med mindre belastning för Förlikningsinstitutionen. Det förekommer inte att utomstående experter kallas in för att biträda förlikningsmännen, eller att det tillfälligt knyts andra personer till Förlikningsinstitutionen.

Förlikningsinstitutionen har sina lokaler i samma hus som Arbetsdomstolen, ett antal nämnder och tillfälliga utredningar. Byggnaden används periodvis också Arbetsmarknadsdepartementet för konferenser och

av sammanträden. Förlikningsinstitutionen har under perioder av förhandlingar tillgång till inte mindre än 26 skilda förhandlingslokaler i huset. Utöver dessa förekommer det att huvudorganisationema ställer lokaler till Förlikningsmarmainstitutionens disposition.

Förlikningsmärmen skall hälla sig informerade om utvecklingen på arbetsmarknaden och den ekonomiska utvecklingen i landet. Förlik-

om ningsmännen får löpande den statistik som upprättas av Danmarks statistik

Danmarks motsvarighet till Statistiska centralbyrån. I övrigt sker inte

bevakningen arbetsmarknaden och den ekonomiska utvecklingen i någon

av organiserad eller planerad form. I praktiken går det till så att den enskilde

Konflikter och medling 91

förlikningsmarmen själv informerar sig genom att följa massmedia och ta del av utredningar och liknande.

Förlikningsinstitutionen har för år 1997 ett anslag om 5,7 miljoner Dkr. Av dessa beräknas 1,5 miljoner kr användas till lokalhyra medan resterande drygt 4 miljoner kr. används till löner och expenser. Förlikningsmännen och deras sekreterare ersätts med ett fast belopp. Medlingsmännen ersätts med ett fast grundbelopp och därutöver ett arvode är avhängigt av

som medlingsverksamhetens omfattning.

Förlikningsinstitutets uppgifter

När förhandlingar om förnyelse av kollektivavtal strandar och någon part varslar om konfliktåtgärder, är de skyldiga att samtidigt underrätta förlikningsinstitutionen. Vid förhandlingar om avtal på områden där det inte finns kollektivavtal kontaktas parterna för att få utrett om båda parter önskar medverkan från Förlikningsinstitutionen. Tvister rätten att teckna

om kollektivavtal omfattas inte lagstiftningen, men praxis är att parterna

av kallas till förlikningsförhandling om båda parter så önskar.

När en underrättelse om varsel eller en begäran om biträde från Förlikningsinstitutionen inkommer, fördelas den i regel direkt till den förlikningsman handlägger frågor inom det aktuella avtalsområdet. I

som särskilda fall kontaktar huvudsekreteraren ordföranden, som avgör hur ärendet skall hanteras. Begär parterna att Förlikningsinstitutionen skall biträda dem, kontaktar förlikningsmarmen parterna och därefter fastställs tid för sammanträde med parterna. I de fall parterna inte begär hjälp kan förlikningsmarmen på eget initiativ kalla parterna till förlikningsförhandlingar pâ Förlikningsinstitutionen. Förlikningsmannen tar ofta eget initiativ till förlikningsförhandlingar vid de stora forhandlingsomgångama på det privata området. På övriga områden gör förlikningsmarmen en bedömning i varje enskilt fall om parterna skall kallas till förlikningsförhandlingar. Parterna är skyldiga att komma till förhandlingar när förlikningsmarmen kallar.

I Danmark ñrms, till skillnad från i Sverige, möjligheter för förlikningsmännen att skjuta upp varslade stridsåtgärder utan parternas medgivande. Förlikningsman kan när som helst under medlingens gång begära att varslad konflikt skall skjutas upp under högst två veckor.

en Stridsåtgärder får tidigast genomföras på den tredje dagen efter uppskovsfristens slut. Möjligheten att skjuta upp varslade konfliktåtgärder används mycket ofta. Det finns dock ingen möjlighet att skjuta upp konfliktåtgärder som har trätt i krañ. Skulle förlikningsmarmen Stranda

förlikningsförhandlingama före utgången uppskovsfrist får stridåt-

av en gärder vidtas tidigast tredje dagen efter strandning. Om tvisten skulle röra livsviktiga samhällsfunlctioner, vidsträckt samhällelig betydelse eller

ha en ha ett olyckligt inflytande över en allmän konfliktsituation kan de tre

92 Konflikter och medling SOU 1997: 164

förlikningsmannen tillsammans besluta om uppskov med stridsåtgarderna i ytterligare två veckor. Under denna uppskovsfrist är förlikningsmannen skyldig att återuppta medlingsförhandlingama och söka lösa konflikten. Om detta inte lyckas, strandas medlingsförhandlingama definitivt och förklaras avslutade. Det har därefter hänt att kollektivavtal förlängts genom lagstiftning till att gälla ytterligare t.ex. två år.

I Danmark har förlikningsmannen vissa befogenheter att samordna förhandlingarna mellan olika avtalsområden. Förlikningsmannen medlar årligen i genomsnitt i 25 förhandlingar av de 500 600 avtalsområdena på

den privata sektorn men kan ändå påverka förhandlingarna inom stora delar av arbetsmarknaden. Om förlikningsman framlagt förslag till en samlad lösning av en konfliktsituation kan han bestämma att medlingsförslaget skall betraktas som en enhet och omfatta ett stort antal avtalsområden, sk. koppling, vilket innebär att rösträkning efter omröstning om ett medlingsförslag sker genom sammanläggning resultatet för de olika

av berörda organisationerna. Det har även inträffat att förlikningsmannen vid koppling inkluderat avtalsområden där avtal redan träffats mellan parterna utan medverkan av förlikningsmannen, vilket dock har kritiserats av ILO. Syftet med kopplingen är att småkonflikter inte skall förstöra uppgörelser på en hel arbetsmarknadssektor. Det finns dock möjligheter för huvudorganisationema att förhindra att förlikningsmannen beslutar om koppling mellan avtalsområden. Det kan ske genom att huvudorganisationerna avtalar om att avtalsområdet skall indelas i områden, vilka var för sig skall ta ställning till avtalsförslaget vid omröstning. Förlikningsmannen har befogenhet att begära att hans förslag går ut på hemlig omröstning i organisationerna antingen bland medlemmarna eller i en särskild församling beroende på organisationens stadgar. För att förslaget skall förkastas av arbetstagarsidan förutsätts att en majoritet av de röstande skall rösta emot och i de fall mindre än 40 procent av de röstberättigade deltagit i omröstningen att minst 25 procent av de röstberättigade säger nej.

Norge

Förhandlingssystemet

Det norska förhandlingssystemet är förhållandevis centraliserat. Sedan år 1994 har det emellertid genomförts förbundsvisa förhandlingar angående löner för de anställda inom avtalsområdet för Landsorganisationen LO och Näringslivets huvudorganisation NHO. Inom den del av den privata sektorn som inte ingår i NHO sker förhandlingarna förbundsvis. Det gäller t.ex. inom bank och försäkring, handel samt oljeindustri. Löneavtalen är i regel tvååriga, men med förbundsvisa förhandlingar om lönejusteringar efter ett år. Omkring 60 procent av de anställda är medlem i någon facklig organisation. Organisationsgraden är därmed lägre än i övriga Norden.

SOU 1997: 164 Konflikter och medling 93

Förlikningsinstitutets organisation

Den centrala myndigheten för det norska förlikningsväsendet benämns Riksmedlingsmarmen. Institutionen leds av en riksförlikningsman är

som överordnad övriga medlare. Riksförlikningsmannen förordnas regeringen

av för en treårsperiod efter hörande av de centrala parterna

arbetsmarknaden. Utöver Riksförlikningsmannen utses sju distriktsförlikningsmän av regeringen samt en grupp om 10-12 särskilt förordnade

förlikningsmän på förslag av Riksforlikningsmarmen. För samtliga gäller att

de i praktiken måste accepteras av parterna. Det förekommer inte att Riksförlikningsmarmen anlitar andra medlare än de som har förordnats av regeringen.

Att vara Riksrörlikningsman är ett heltidsarbete, medan övriga förlikningsmän har sina uppdrag som bisyssla. Flertalet förlikningsmån är domstolsjurister. Två sekreterare tjänstgör på heltid. Det finns inga formella hinder för Riksforlikningsmannens kansli att anlita tillfällig experthjälp för att bistå förlikningsmännen, men i praktiken är det ovanligt. I stället är det i regel parterna som svarar för expertkunskapema.

Riksförlikningsmarmen skall hålla sig underrättad utvecklingen på

om arbetsmarknaden. Den viktigaste källan angående norsk lönestatistik är den utredning som årligen görs på uppdrag av regeringen av Tekniske Beregningsutvalget for inntektsoppgjørene och som publiceras i serien Norges offentliga utredningar N OU, vilken är den norska motsvarigheten till SOU. I Tekniske Beregningsutvalget" ingår företrädare för arbetsmarknadens parter och för staten. Utredningen utgör ett underlag för avtalsförhandlingama. Utvalgef skall i anslutning till avtalsförhandlingama lägga fram bästa möjliga sifferunderlag for förhandlingarna och presentera det så att oenighet mellan parterna de ekonomiska förhål-

om landena så långt möjligt kan undvikas. Bland annat skall prisprognoser utarbetas. Utvalget har även i uppdrag att vid behov presentera underlag angående inkomstpolitiska frågor.

Förlikningsmännen har även tillgång till den löpande lönestatistik som publiceras av Statistisk sentralbyrå. Denna statistik grundas på den lönestatistik som norska arbetsgivarföreningen producerar angående löneutvecklingen på det privata området. Vidare följer förlikningsmärmen utvecklingen inom ekonomi och arbetsmarknad genom att ta del av massmedia och utredningar. Riksförlikningsmannen inbjuds till en inforrnationsdag om Samhällsekonomi som Norges Bank årligen arrangerar.

Riksförlikningsmannen har egna lokaler, som rymmer både kontorsrum och förhandlingslokaler. Lokalytan är drygt 1000 kvadratmeter. Under vissa perioder kan lokalerna disponeras av andra myndigheter som saknar sarmnanträdesrum.

Riksförlikningsmannens kansli har för närvarande ett statligt anslag på 3 300 000 Nkr. Distriktsförlikningsmärmen har en fast ersättning om ca 6 000 Nkr per år samt ett arvode som grundas på arbetade tirmnar.

94 Konflikter och medling SOU 1997: 164

Timersättningen uppgår för närvarande till 240 Nkr per timme. De särskilt förordnade förlikningsmännen har ingen fast ersättning utan ersätts endast med ett timarvode på 310 Nkr eller om de är självständiga näringsidkare 360 Nkr per timme.

Förlikningsinstitutets uppgifter

Samtliga varsel arbetskonflikter skall lämnas till Riksförliknings-

om

kansli. Riksförlikningsmarmen tar själv hand större konflikter mannens om på riksnivå och konflikter bedöms vara av central betydelse för landet.

som Övriga lokala konflikter hanteras av distriktsförlikningsmäimen. Det innebär att det kan bli medling på central nivå när det gäller företag med riksomfattande verksamhet. Sålunda blir t.ex. varsel inom oljeindustrin nästan alltid föremål för Riksförlikningsmannens ingripanden. Riksförlikningsmarmen har rätt att kalla in en lokal förlikningsman, eller en särskilt förordnad forlikningsman, för att hantera en central konflikt. Beslut om vem som skall medla i en särskild fråga fattas av Riksförlikningsmannen, utan att kontakt tas med parterna.

Riksförlikningsmarmen är formellt oförhindrad att ingripa i en arbetstvist så snart han det lämpligt. Ingripanden sker emellertid enligt utvecklad

anser praxis först sedan varsel har lagts. Beträffande tvister på den privata sektorn gäller att Riksförlikningsmannen får förbjuda att varslade stridsåtgärder träder i kraft intill dess att medling har avslutats, om han bedömer att stridsåtgärdema på grund verksamhetens art eller storlek kan

av komma att skada allmänria intressen. Någon möjlighet att begära överprövning av ett sådant beslut finns inte. För att beslutet skall bli bindande krävs att det expedierats inom två dagar från det att Riksförlikningsmannen fått underrättelse att förhandlingar inte påbörjats eller

om strandats. När beslut har fattats att skjuta stridsåtgärder skall

om upp medling inledas omedelbart. Part får begära att medlingen skall avslutas först efter tio dagar från det att förbudet mot stridsåtgärder meddelades. Förlikningsmannen har då fyra dagar på sig att avsluta medlingen. Därefter gäller inte fredsplikt och parterna har heller inte några skyldigheter att delta i ytterligare medling.

På det statliga området är Riksförlikningsmannen skyldig att ingripa och kalla parterna till förlikningsförhandlingar, så snart han har fått underrättelse att förhandlingarna strandat. Den obligatoriska medlingen

om skall börja inom fjorton dagar från det att Riksförlikningsmannen underrättats strandningen. Förlikningsmannen har från den tidpunkt

om medlingen inleds fjorton dagar på sig att uppnå förlikning. Därefter kan part begära att medlingen skall avslutas. Förlikningsmannen har efter en sådan begäran sedan ytterligare en vecka på sig att förlika partema.

Alla förlikningsförslag av större betydelse brukar skickas ut till parternas medlemmar för omröstning. Det är dock parterna själva som bestämmer om

SOU 1997: 164 och medling 95

Konflikter

omröstning skall ske. Vid medlemsomröstning kan forlikningsmarmen efter samråd med de berörda huvudorganisationema koppla uppgörelser, samman och därmed omröstning, for flera fackliga organisationer.

I de fall parterna inte kan lösa konflikten kan de besluta hänskjuta att tvisten till Rikslønnsnemnda för bindande Rikslønnsnemnda" a. är en fast nämnd som består sju ledamöter några företräder av varav partsintressen och några är neutrala i förhållande till parterna. I tvister som anses kunna skada samhällsviktiga funktioner har det blivit praxis en att regeringen framlägger ett lagförslag obligatorisk skiljedom s.k. tvungen om lønnsnemnd.

Finland

Förhandlingssystemet

I Finland är den fackliga organisationsgraden hög. Över 80 de

procent av anställda är medlemmar i fackliga organisationer. Det finns fyra centralorganisationer for fackförbund olika personalkatesom representerar gorier såsom arbetare, tjänstemän, ingenjörer och akademiker. Arbetsgivama inom den privata sektorn är organiserade i två centralorgansationer där en representerar industrin och servicenäringama. en Sedan slutet av 1960-talet har regeringarna eñersträvat inkomstpolitiska uppgörelser med parterna. Vilka sakfrågor har berörts som av uppgörelsema har varierat, några exempel är löner, socialförsäkringar, men inkomster i jordbruket, priskontroll samt konjunkturfonder. De inkomstpolitiska uppgörelsema har ingen direkt rättsverkan utan är att se som gentlemen°s agreements.

Förlikningsinstitutets organisation

Riksforlikningsmannabyrån för det ñnska förlikningsväsendet. Byrån

svarar har självständig beslutsrätt, den har sitt kansli i anslutning till men Arbetsrninisteriet i Helsingfors. Vissa praktiska funktioner som t.ex. ekonomiadministrationen sköts ministeriet. av

Riksförlikningsmarmen utses av presidenten för fyraårsperiod.

en Beslutet fattas efter framställning statsrådet i Arbetsministeriet. av Arbetsmarknadens parter har ett avgörande inflytande på valet av

riksförlilcningsman. Det ñnns två tjänster för riksförlilcningsmän enligt

personalplanen, men sedan år 1979 har endast den tjänsten varit tillsatt. ena För närvarande finns distriksförlilcningsmän, alla har sina sex som

uppdrag som bisyssla. Distriktsförlikningsmärmen utses Arbetsmi-

av

nisteriet på förslag Riksförlilcningsmarmen och efter hörande

av av arbetsmarknadens parter. Mandatperioden är tre år. En distriksförlilcav

96 Konflikter och medling SOU 1997: 164

ningsmännen förordnas statsrådet att suppleant för riksförlikav vara ningsmannen. På framställning Riksförlikningsmannen kan Arbetsav ministeriet utse tillfällig förlikningsman eller tillfällig förlikningsen en nämnd för visst förlikningsuppdrag. Möjligheten att förordna tillfälliga ett förlikningsmän och förlikningsnämnder används mycket sällan. Under 1990talet har det skett vid ett tillfälle. Två heltidsanställda sekreterare arbetar vid Riksförlikningsmannabyrån. En dessa är avdelningssekreterare och personlig sekreterare av Riksförlikningsmarmen. Avdelningssekreteraren sköter bl.a. kontakter med media och arbetsmarknadsorganisationema. Den andra sekreteraren är assistent Riksförlikningsmannen och avdelningssekreteraren. Det finns möjlighet för Riksförlikningsmannen att låna in jurist och annan en nödvändig hjälp från ministeriet. Därutöver gäller enligt lagen om medling i arbetstvister att myndigheter vid behov skall förlikningsmannen den ge handräckning han behöver för att utföra förlikningsuppdrag, som Förlikningsmarmainstitutionens behov att hålla sig informerad om den av ekonomiska utvecklingen täcks i första hand genom information i massmedia och utredningar. Något behov att få del av en mer omfattande av eller fördjupad lönestatistik eller information i frågor som rör den ekonomiska utvecklingen eller arbetsmarknaden föreligger inte. Behovet av lönestatistik täcks den löpande information som erhålles från genom Statistiska centralbyrån där den finska lönestatistiken förs. I enskilda förlikningsförhandlingar förekommer att parterna lägger fram lönestatistik, statistikfrågor är i regel inte stora eller kontroversiella frågor i men

förlikningsförhandlingama i Finland.

Riksförlikningsmannabyrån har lokaler består av kontorsrum egna som och konferensrum. Ett är avdelat Det finns även ett rum som pressrum. arkiv. Totalt utgör lokalerna 420 kvadratmeter.

Riksförlikningsmannabyrån har för närvarande ett anslag uppgår till

som l 200 000 FiM år. Omkring l 000 000 FiM används till löner och 200 per 000 FiM till finsk mark motsvarar drygt 1,40 Skr. Kostnader expenser en för lokaler belastar inte anslaget. Riksförlikningsmannen har en fast månadslön utan övertidsersättning. Distriktförlikningsmärmen har ett fast arvode grundlön samt därutöver timersättning för förliksom en ningsverksamheten. Ersättningen är for närvarande föremål för översyn och höjning kommer att ske. en

Förlikningsorganisationens uppgifter

Riksförlikningsmannen har tre typer arbetsuppgifter: att förebygga av konflikter mellan parterna på arbetsmarknaden, att förlika parterna vid tvister och att utföra utredningsuppdrag. Utöver dessa operativa uppgifter har Riksförlikningsmannen även för administrationen av förlikansvar

ningsverksamheten.

SOU 1997: 164 Konflikter och medling 97

Den förebyggande verksamheten innebär att Riksförlikningsmannen skall söka främja relationerna mellan arbetsgivare och löntagare och mellan deras organisationer. I det förebyggande arbetet ingår att hålla överläggningar med parterna och kartlägga vilka förändringar av arbetsmarknadens regelsystem som kan vara önskvärda. Riksförlikningsmannen deltar även i parternas interna utbildningsverksamhet, vid gränsdragningskonflikter och som förhandlingsledare.

Förlikningsarbetet kan ske på begäran de tvistande parterna eller på

av förlikningsmarmens eget initiativ. Förlikningsmannen har rätt att ingripa så fort han får kännedom arbetstvist äventyrar arbetsfreden. Det är

om en som dock ovanligt att förlikningsmannen ingriper innan varsel har lagts, båda

om parter förklarar att man inte önskar medling. Om varsel har lagts är förlikningsman skyldig att ingripa även mot ena eller bägge parters uttryckliga vilja. Part har skyldighet att infinna sig när förlikningsmannen kallar och är skyldig att ställa de uppgifter till förlikningsmannens förfogande som han begär.

Varsel skall läggas fjorton dagar innan konfliktåtgärder får utlösas. Förlikningsmarmen har inga befogenheter att skjuta varslade

upp stridsåtgärder utöver de fjorton dagarna, och han utnyttjar sällan möjligheterna att vädja till parterna att vänta med att sätta varslade stridsåt-

om gärder i verket. På framställning av förlikningsmarmen har Arbetsministeriet möjlighet att förbjuda stridsåtgärder under högst fjorton dagar för att skapa ytterligare tid för medlingsinsatser. En förutsättning är att arbetsinställelsen berör sarnhällsviktiga områden eller kan komma att skada allmänt intresse. På den offentliga sektorn finns möjlighet att utsträcka förbudstiden med ytterligare en vecka.

Distriktförlikningsmännen behandlar lokala arbetstvister inom sitt eget distrikt. De agerar med stor självständighet i förhållande till Riksförlikningsmannen. Meddelanden om lokala hot om arbetsinställelser lämnas direkt till berörd distriktsförlikningsman.

Riksförlikningsmannens utredningsuppdrag hänför sig i regel till förlikningsverksamheten eller arbetsmarknadslagstiftningen. Riksförlikningsmarmen har också deltagit i beredningen inkomstpolitiska

av uppgörelser.

Storbritannien

Förhandlingssystemet

Förhandlingssystemet i Storbritannien har förändrats de senaste decennierna. Under stora delar av 1900-talet har kollektivavtalet varit det naturliga sättet att reglera frågor mellan arbetsgivare och arbetstagare. Genom de politiska arbetsmarknadsreformema på 1980-talet och tidigt 1990-tal och det ökade inflytandet från EU-direktiv, har lagstiftningen ökat i betydelse för

98 Konflikter och medling SOU 1997: 164

relationerna mellan parterna. Samtidigt har individuella anställningsavtal mellan arbetsgivare och arbetstagare blivit vanligare. Trenden är att omfattningen kollektivavtal minskar. År 1980 omfattades 64 procent av av de anställda kollektivavtal att jämföra med 37 procent år 1996. Delvis av beror minskning på att lönesystemen har decentraliserats så att förhandlingar på nationell nivå eller branschnivå har blivit mindre vanliga. Andelen fackligt organiserade de anställda är mindre än tidigare. av Sedan år 1980 har andelen organiserade minskat från 50 procent till 31 år 1996. En viktig förklaring till nedgången är att antalet anställda procent har minskat i branscher med stor andel fackligt anslutna som inom kol, stål, järnvägar och skeppsbyggnad samt inom offentliga tjänster. De anställda är organiserade i fackförbund i sin tur i många fall är medlemmar i som centralorganisationen Trade Union Council TUC. I TUC ingår 71 fackliga organisationer, tillsammans representerar 80 procent av de fackliga som medlemmarna.

i arbetsgivarorganisation. År

Många arbetsgivare är organiserade någon

1995 fanns det 220 arbetsgivarorganisationer. Många av dessa organisa-

tioner är medlemmar i "The Confederation of British Industry som

representerar ca 250 000 företag.

F örlikningsorganisationen

Staten har erbjudit medlingsverksamhet sedan år 1896. Verksamheten har de tjugo åren skötts The Advisory, Conciliation and Arbitration senaste av Service ACAS. ACAS leds styrelse. Ordföranden i styrelsen är av en utsedd för treårsperiod och arbetar heltid för ACAS. Av övriga elva en ledamöter är fyra utsedda efter överläggningar med arbetsgivarorganisationer och fyra efter överläggningar med arbetstagarorganisationer. De övriga tre ledamöterna är oberoende parterna och har vanligen en av bakgrund arbetsrättsjurister eller forskare i arbetslivsfrågor. ACAS är som statlig organisation, det framgår instruktionen att det inte skall en men av förekomma politisk styrning när det gäller sättet organisationen utövar sina

uppgifter.

ACAS har 600 anställda de flesta arbetar på något av de fem ca varav regionala kontoren. Förlikningsmännen är anställda ACAS. Stora av nationella tvister hanteras förlikningsmän vid ACAS huvudkontor, men av de flesta frågorna sköts något de regionala kontoren. av av Årskostnaden för ACAS uppgår till 24 miljoner pund och finansieras ca anslag på statsbudgeten. Den helt övervägande delen av tjänsterna är genom avgiftsfria, sedan år 1994 utgår avgifter för vissa publikationer och de men flesta konferenser och seminarier.

SOU 1997: 164 Konflikter och medling 99

Förlikningsorganisationens uppgifter

ACAS har till uppdrag att främja relationerna mellan arbetsmarknadens parter. Till uppgiftema hör att förebygga och lösa arbetsmarknadskonflikter, medverka till förlikning i frågor är eller kan komma att bli som föremål för prövning i domstol, information och råd samt främja goda ge exempel. År 1993 fonnulerades följande verksamhetsidé: The ACAS mission to improve the perfomrance and effectiveness of organisations by providing an independent and irnpartial service to prevent and resolve disputes and to build harmonious relationships at work. ACAS medverkan i kollektivavtalsförhandlingar bygger på att det är frivilligt för parterna att anlita ACAS och att det är parternas att ansvar komma fram till ett avtal. Kontaktema mellan ACAS och parterna kan etableras på olika sätt, ACAS sig inte i fråga förrän båda men engagerar en parter år ense om att så bör ske. Förlikningsmärmen har inga maktmedel. De metoder de använder är att argumentera och söka övertyga parterna så att en överenskommelse kan nås. Förlikningsmärmen lämnar aldrig medlingsbud eller rekommendationer till parterna. Medlama arbetar att föra genom informella samtal antingen med båda parterna tillsammans eller med för sig. År 1996 begärde ACAS medverkan i parterna var parterna l 306 fall, Hälften av förhandlingarna rörde löner och anställningsvillkor, medan resten avsåg föreningsrättsfrågor, avveckling personal, disciplinfrågor, av uppsägningar m.m. Om parterna inte kan lösa en fråga kan de be ACAS avgöra den genom ett skiljemarmaförfarande. Skiljemärmen ACAS inom utses av en grupp av ledande forskare och praktiker inom arbetsmarknadsrelationer. De som verkar som skiljemän är inte anställda vid ACAS. En skiljedom är inte juridiskt bindande, men ett skiljemarmaförfarande genomförs endast det om står klart att parterna kommer att följa utslaget. I praktiken har parterna följt och agerat i enlighet med de domar skiljemännen har lämnat. som I enstaka fall tillämpas ett mellanting mellan förlikning och skiljemarmaförfarande som innebär att kontakterna inleds med vanlig medling, en men att medlaren från början överenskommer med parterna att han om kommer att lämna en egen rekommendation till lösning konflikten. Till av skillnad från i skiljemannaförfarandet har parterna inte på förhand bundit sig för att anta förslaget. i ACAS arbetar även med att förebygga konflikter att hjälpa genom arbetsgivare, anställda och fackliga organisationer att lösa frågor, som annars skulle kunna leda till tvister. En sådan inleds vanligen med process en work-shop där parterna identifierar de problem skall lösas och vilka som hinder som finns för en lösning samt överenskommer handlingsplan om en för det fortsatta arbetet. ACAS personal bidrar med idéer till lösningar och försöker föra framåt. År 1996 arbetade ACAS med 540 sådana processen

100 och medling SOU 1997: 164

Konflikter

ärenden. En fjärdedel ärendena gällde effektivisering och orga-

av nisationsförändringar. Bland övriga frågor kan nämnas kollektivavtalsfrågor, löner och lönesytem, information och inflytande samt ärenden som rör enskilda anställda.

Irland

F örhandlingssystemet

Över 50 arbetskraften i Irland är medlemmar i någon av de ca 60

procent av fackliga organisationerna. Dessa fackliga organisationer är medlemmar i centralorganisationen The Irish Congress of Trade Unions. Arbetsgivare

huvudsakligen företrädda nationell organisation The Irish Business är av en and Employers Confederation. Det finns dock särskild arbetsgivar-

en organisation för byggbranschen. De statliga arbetsgivarna företräds av

Finansdepartementet.

Sedan 1987 har flerpartsöverenskommelser träffats mellan staten/regeringen, de fackliga organisationema, arbetsgivarna och jordbrukarna. År 1996 utvidgades avtalet till att även omfatta organisationer för arbetslösa, lokala utvecklingsgrupper och organisationer som representerar små och medelstora företag. Överenskommelserna träffas på basis av en bred rörande makroekonomiska frågor och sociala frågor. Denna

samsyn utvecklas i The National Economic and Social Council" NESC och i förhandlingar specifika frågor rör löner, sociala frågor,

om mer som näringslivet och åtgärder mot arbetslöshet. Detta ha bidragit till att

anses vända den ekonomiska nedgången i Irland och skapa de snabbast

en av växande ekonomiema i EU och OECD.

Antalet arbetsmarknadskonflikter och konfliktdagar har minskat. Under tioårsperioden 1977-1986 förekom l 368 strejker och totalt förlorades 5,54 miljoner arbetsdagar konflikter. Den följande tioårsperioden 1987-

genom 1996 förekom 474 strejker och totalt förlorades 1,23 miljoner arbetsdagar.

Förlikningsinstitutets organisation

Förlikningsverksamheten sköts organisation benämns Labour

av en som Relations Commission. Organisationen leds styrelse med sju leda-

av en

utsedda regeringen, däribland ordföranden, två är möter varav tre är av utsedda arbetsgivarna och två är utsedda av de fackliga organisationerna.

av Styrelsen sammanträder varje månad.

Verksamheten är organiserad i fyra enheter under chefen för organisationen. Den enheten med sjutton medarbetare för

största ansvarar medlingsverksarnheten. I övrigt finns konsultenhet har till uppgift att

en som främja goda relationer mellan parterna, järnställdhetsenhet som erbjuder

en

SOU 1997: 164 Konflikter och medling 101

arbetsgivare och arbetstagare metoder för att utreda och hantera diskrimieringsärenden samt en administrativ enhet. Därtill finns en särskild funktion utreder och råd i tvister rör enskilda anställda.

som ger som

Chefen för kommissionen är utsedd regeringen för tidsbegränsad

av en period. Den övriga personalen är statstjänstemän, men rekryteringsförfarandet avviker något från vad gäller för andra statstjänstemän i

som Irland. Någon särskild ekonomisk, statistisk eller juridisk expertis finns inte i kommissionen, flertalet anställda har universitetsutbildning. I

men samband med de inkomstpolitiska uppgörelserna analyseras den ekonomiska utvecklingen av det ovannämnda NESC.

Förlikningsinstitutets uppgifter

År 1990 fattades politiskt beslut förbättra relationerna på

ett om att arbetsmarknaden. Syftet att skapa bättre förutsättningar för kollek-

var tivavtalsförhandlingar och att främja goda relationer mellan parterna

genom att stimulera sysselsättningsskapande investeringar. I det sammanhanget beslutades att skärpa lagstiftningen konfliktåtgärder på

om om arbetsmarknaden. Exempelvis infördes bestämmelse att de fackliga

en om organisationerna skall reglera i sina stadgar att en strejk måste föregås av

medlemsomröstning.

Beslutet 1990 innebar också att Labour Relations Commission 1 inrättades med uppgift att främja relationerna mellan parterna. Organisationens uppgifter är att bistå med medling och rådgivning till parterna, att utreda fall av diskriminering på grund kön, religion etc,

av samt utredningar om anställdas rättigheter. Utredningama behandlar fall där man misstänker brott mot lagbestämmelser. Organisationen också för

svarar att följa utvecklingen på arbetsmarknaden och att tillsammans med parterna utveckla en god praxis för partsrelationer. Andra uppgifter rör forskning

om arbetsmarknadsrelationer. Ett mål för organisationen är att flytta tillbaka ansvaret för konfliktlösning till parterna själva och att på olika sätt söka underlätta ett förebyggande arbete för att undvika konflikter.

Tyskland

Förhandlingssystemet

Organisationsgraden bland Tysklands cirka 30 miljoner arbetstagare är väsentligt lägre än i Norden och beräknas uppgå till omkring 35 procent. Arbetsgivamas organisationsgrad är betydligt högre än arbetstagarnas men varierar mellan olika branscher. Exempelvis är organisationsgraden omkring 80 procent för arbetsgivarna inom tillverkningsindustrin och i bank- och

102 och medling SOU 1997: 164

Konflikter

försäkringsbranschen. Av de anställda arbetar cirka 80 procent i branscher

där det finns kollektivavtal. I Tyskland är det vanligast med kollektivavtal på förbundsnivå, men det förekommer också ofta företagsavtal. Det normala är att ett förbundsavtal gäller för delstat. Lagbestämmelser minimilöner finns inte i Tyskland, en om domstolarna har lägsta gräns att fastslå att s.k. men satt en genom

hungerslöner strider mot goda seder.

Rätten för arbetsmarknadens parter att vidta stridsåtgärder är skyddad i den tyska författningen. Att avbryta stridsåtgärd i en intressetvist genom en tvångsskiljedom skulle strida mot författningen. Det finns dock ett antal andra tillåtna inskränkningar i konflikträtten. Varje kollektivavtal innefattar förpliktelse inte vidta stridsåtgärder i syfte att få till stånd en ändring en att avtalet under dess giltighetstid. Det finns också möjlighet att avtala om av absolut fredsplikt. En stridsåtgärd skall kunna försvaras från en samhällssynpunkt. Detta krav har innefattat en prövning av om en stridsåtgärd fullföljer ett godtagbart fackligt syfte. Sedan 1970-talet är det i praxis fastslaget att det måste

början av

föreligga rimlig proportion mellan stridsåtgärden och dess syfte. Detta en innebär stridsåtgärd bara är tillåten den syftar till att få till stånd att en om giltigt kollektivavtal. Härav följer att vilda strejker och politiska strejker ett otillåtna. Vidare följer att parterna måste uttömma alla är förhandlingsmöjligheter innan stridsåtgärder kan vidtas. Ytterligare ett utflöde är stridsåtgärdens verkningsgrad inte får vara orimlig, vilket t.ex. att innebär det inte är tillåtet att utarma motparten ekonomiskt. Därtill krävs att stridsåtgärder part vidtar för att bemöta motpartens att som en stridsåtgärder skall stå i rimlig proportion till dessa. Den som bryter mot fredsplikten, eller vidtar stridsåtgärd på grund är otillåten, är en som annan normalt skyldig att betala skadestånd.

Organisation av färlikningsväsendet

I Tyskland finns flertal förlikningsinstitutioner. I enlighet med den ett förlikning och medling i arbetstvister, infördes efter

lagstiftning om som andra världskrigets slut, är staten skyldig att inrätta förlikningsnämnder.

Dessa nämnder består lika många företrädare för arbetsgivare och av arbetstagare under ledning partsneutral ordförande som utses av av en arbetsmarknadsministem efter överenskommelse med arbetsmarknadens För att nämnd skall kunna fatta bindande beslut förutsätts att parter. en från början har accepterat att utslaget skall vara bindande. Dessa parterna statliga förlikningsnämnder är i dag främst konstruktion på papperet och en har liten praktisk betydelse. Istället hanteras medlingen parterna själva i av

frivilliga branschspecifika organ.

De frivilliga förlikningsnämndema har utformats olika i respektive bransch. Det förekommer komplicerade strukturer med flera instanser. Ett

Konflikter och medling 103

exempel är livsmedelsbranschen där parterna har inrättat två närrmder, en forlikningsnämnd i första instans och högre instans kan överpröva en som forlikningsnänmdens beslut. I första instans består nämnden endast lika av många ledamöter från arbetsgivarna och från de fackliga organisationerna. Nämnden leds av två ordföranden, är företrädare för arbetsgivarna varav en och en for arbetstagarna. I högsta instans ingår partsneutral ordförande. I en metallindustrin har parterna valt utformning en annan av

förlikningsnänmder. Här finns en allmän förlikningsnämnd och nämnd for

en medling i särskilda fall. Med särskilda fall när strejk och eller lockout avses pågår. I den allmänna förlikningsnämnden ingår två representanter från vardera sidan, samt två ordföranden endast har rösträtt. Båda varav en parterna måste stå bakom nomineringarna ordforandena. Nämnden för av särskilda fall är sammansatt på motsvarande sätt med den skillnaden att men det ingår tre partsrepresentanter för vardera sidan.

Förlikningsinstitutens uppgifter

Inom respektive bransch fastställs regler för hur det går till att anmäla en fråga till medling. I livsmedelsindustrin är det tillräckligt att parterna en av anmäler en fråga till förlikningsnämnden. Om förlikningen inte lyckas i första instans räcker det att parterna anmäler frågan för överprövning. en av Avtalet inom metallindustrin att medling inte kan komma i fråga anger om inte förhandlingar har genomförts och parterna försökt att nå en förhandlingslösning. Parterna kan tillsammans initiera medling. Det finns möjlighet för en av parterna att ensidigt begära medling motparten kan men neka att delta i medlingen. Principen att medling är frivillig gäller även i förlikningsnänmden för särskilda frågor, d.v.s. vid konflikt. Varje bransch har sina beslutsregler i förlikningsnämndema. I livsmedelsbranschen fattas beslut med enkel majoritet, endast beslut men som fattas med kvalificerad majoritet är bindande. Inom metallindustrin fattas beslut med enkel majoritet de är aldrig bindande för parterna. Inom men kemiindustrin gäller tvärtom att majoritetsbeslut i forlikningsnämnd alltid en är bindande.

Nederländerna

F örhandlingssystemet

De direkta löneforhandlingama i Nederländerna sker på förbundsnivå eller lägre nivå. Över 70 alla arbetstagare arbetar under kollektivavtal procent av trots att organisationsnivån endast är 25 procent. Detta är möjligt att genom regeringen kan allmängiltigförklara ett avtal att gälla for hela den aktuella branschen. Kollektivavtalen innehåller förutom löner även övriga

104 Konflikter och medling SOU 1997: 164

.

anställningsvillkor såsom arbetstider, ledigheter, pensioner, utbildning m.m. Avtalen kan ett, två, eller treåriga. I allmänhet är avtalen s.k. ramavtal

vara

kompletteras med individuella avtal på det enskilda företaget. som

Det nederländska förhandlingssystemet bygger på samverkan på central nivå mellan arbetsmarknadens parter och staten. Samverkan sker inom

för två dels stiftelse där de centrala arbetsgivare- och ramen organ, en arbetstagarorganisationema ingår, dels ett råd för sociala och ekonomiska frågor, består arbetsmarknadens parter samt ett antal av regeringen

som av utsedda experter. Stiftelsen har i uppdrag att ge rekommendationer till de avtalsslutande på arbetsmarknaden. Medlemmarna i stiftelsen

parterna träffar också regeringsföreträdare informellt i rundabordssamtal två gånger

år. Vid vårmötena presenterar regeringssidan i allmänna drag per huvudpunktema för det kommande årets politik om ekonomi, skatter och budget. Vid höstmötena diskuteras detaljerna i dessa planer och åtgärder mot bakgrund det kommande årets kollektivavtalsförhandlingar. Det

av ekonomiska och sociala rådet har formulerat vissa gemensamma politiska riktlinjer såsom balanserad och hållbar ekonomisk tillväxt, ökad syssel-

sättningsgrad, skälig inkomstfördelning och prisstabilitet.

Varken rådet eller stiftelsen är direkt inblandad i de olika lönerörelsema. De har dock haft betydelse vid några för Nederländerna ekonomiskt

stor kritiska tillfällen, bland annat efter andra världskriget, år 1983 och senast år 1993, då avtalet En kurs slöts mellan de centrala parterna.

ny

Målet för En kurs att hitta balanspunkt mellan företagens

ny var en ny ekonomiska villkor och arbetstagarnas rättsliga ställning. Enligt avtalet måste villkor skapas åstadkommer skillnader i kollektivavtalen mellan

som branscher och företag i enlighet med de ekonomiska villkor gäller för

som respektive bransch och företag. Utgångspunkten för lönerörelsen skall vara branschens eller företagets lönesamhet och konkurrenskraft. I de fall

finns skall alternativ direkt eller indirekt leder till ökad utrymme som sysselsättning prövas. Ändring anställningsvillkor anges som en

av möjlighet till att finna välbalanserade paketlösningar och allmänt rekommenderas införandet vinstrelaterade kompensationsforrner. Det

av sägs också i avtalet att alla de förslag, som parterna för fram i kollektivavtalsförhandlingama, skall prövas mot vilka effekter och bidrag de

till förstärka företagens lönsamhet och konkurrenskraft, öka ger att sysselsättningsgraden och öka antalet arbetstillfällen. Statistik över köpkraften och utvecklingen i Tyskland är i hög grad styrande för förhandlingarna.

Organisation av förlikningsväsendet

Numera finns det inte någon fast förlikningsorganisation i Nederländerna. Vid behov medling utses tillfälliga medlare som får i uppgift att söka lösa

av den aktuella tvisten ad hoc. Under 1950-talet styrdes lönebildningen av

SOU 1997: 164 Konflikter och medling 105

regeringen genom en statlig medlingsnämnd. Konflikter var sällsynta. I slutet av 1950-talet förde dock arbetsgivarna ett nytt moment i förhandlingarna att ställa fackliga organisationer, som deltog i

genom strejker, inför domstol. Därmed bröts en del av det tidigare samförståndet mellan parterna.

Ytterligare ett hot mot samförståndet i förhandlingarna uppkom år 1963, när uppgiften att förebygga konflikter mellan parterna flyttades från den statliga medlingsnärrmden till den ovan närrmda stiftelsen med företrädare för arbetsmarknadens parter. Regeringen befarade att det skulle leda till snabbare löneökningar och fler konflikter. För att motverka detta gav regeringen det nämnda ekonomiska och sociala rådet i uppdrag att

ovan utarbeta förslag till en ny ordning för lönebildning och tvingande konfliktlösning. Rådet svarade med att kritisera regeringens föslag och lämnade ett motförslag till en mindre reglerande ordning för konfliktlösning. Förslagen resulterade lagstiftning om konfliktlösning och inte heller

inte i ny

i att någon förlikningsorganisation inrättades.

USA

F Örhandlingssystemet

Omkring 16 miljoner personer är medlemmar i någon facklig organisation i USA. Det motsvarar knappt 15 procent av de anställda, vilket är en minskning sedan början av 1980-talet då ca 20 procent av de anställda var fackligt organiserade. Organisationsgraden är högre inom offentlig sektor än inom den privata. Knappt 40 procent av de anställda i offentlig sektor är medlemmar i fackliga organisationer, medan andelen organiserade i den privata sektorn uppgår till cirka 10 procent av de anställda. Av de anställda i näringslivet omfattas 5,4 miljoner personer av kollektivavtal.

Det finns flera medlingsorganisationer i USA. På federal nivå dominerar The Federal Mediation and Conciliation Service FMCS. Organisationen bildades år 1947 genom ett politiskt initiativ. På delstatsnivå varierar regler och praxis för kollektivavtalsförhandlingar och medling. Det gäller särskilt hanteringen konflikter inom offentlig sektor. Följande redovisning utgår

av från FMCS verksamhet.

Förlikningsinstitutets organisation

FMCS leds av en direktör, som är politiskt utnämnd. Det finns ca 200 anställda medlare inom FMCS. De är placerade vid något av de 75 distnktskontoren. Distrikten administreras via fem regionala kontor. Verksamheten är finansierad med anslag över budgeten.

106 Konflikter och medling SOU 1997: 164

Medlare rekryteras främst bland förhandlare hos arbetsmarknadens parter. Det sker ingen specialisering av medlama, utan samtliga erfarna medlare hanterar alla slags tvister oberoende av arbetsmarknadssektor. Personalomsattningen är låg och det är inte svårt att klara behovet av nyrekryteringar. Nyanställda medlare genomgår utbildning, som består

en av omväxlande teori och praktik. Den praktiska utbildningen syftar till att medlarna skall lära sig att hantera några medlingstekniker och bli mer insatta i de arbetsmarknadsområden, som de tidigare inte har erfarenhet från. Praktiktiden varar så länge som regionchefen anser att det behövs.

Medlare vänder sig oftast till parterna för att få relevant infonnation för att hantera en tvist. Det finns dock möjlighet för medlaren att söka information på egen hand inom FMCS eller på annat håll. Det förekommer dock endast i begränsad utsträckning.

Färlikningsorganisationens uppgifter

Parterna på den privata sektorn är skyldiga att senast tre månader innan ett avtal löper ut anmäla till FMCS om de anser att ett avtal inte skall förnyas eller att villkoren i ett avtal skall omförhandlas. Därefter kontaktar en förlikningsman parterna och erbjuder medlingshjälp. Medlingen är i regel frivillg. I vissa delstater förekommer dock tvingande bestämmelser om medling i konflikter på den offentliga sektorn.

I regel hanteras en konflikt av en ensam medlare. Medlingskommissioner är sällsynta. Det förekommer dock att två medlare har hand om ett ärende i utbildningssyñe och i svårlösta fall att den ursprungliga medlaren kompletteras med ytterligare en medlare under förhandlingens gång. Medlaren svarar för tidsplan och dagordning för förlikningen. Förlikningsmannen har möjlighet att träffa parterna var för sig eller tillsammans.

När ett kollektivavtal löper ut finns möjlighet för parterna på den privata sektorn att vidta stridsåtgärder. Därmed är det naturligt att försöka få till stånd ett avtal innan det gällande avtalet har löpt ut. På den privata sektorn följs sällan medlingen någon konfliktlösningsmetod. En teknik som

av annan dock har tillämpats är medlad förlikning. Den går ut på att förlikningsmannen försöker få parterna att lösa så många frågor som möjligt före en viss tidpunkt och att de frågor som sedan återstår lämnas till förlilmingsmannen för ett skiljemannaavgörande. FMCS bistår även parterna med förebyggande insatser för att undvika att motsättningar skall leda till öppna konflikter.

Lönestatistik 107

4 Lönestatistik

Enligt direktiven skall utredningen ange vilka åtgärder som krävs for att tillförsäkra en god tillgång till kontinuerlig löne- och annan statistik som är relevant för avtalsförhandlingama och som är uppdelad på bl.a. avtalsområden och kön. I det sammanhanget skall utredaren ange hur ett förstärkt förlikningsmarmainstitut kan samverka med myndigheter, såsom Statistiska centralbyrån SCB, och med parterna. SCB har på utredningens uppdrag utarbetat en rapport, innehållande en beskrivning av den nuvarande lönestatistiken och möjliga utvecklingsvägar för att tillgodose de krav som direktiven ställer. Rapporten publiceras som bilaga 5 i en särskild volym. I detta kapitel beskrivs den befintliga lönestatistiken och de krav på statistik som ställs inom olika samhällsområden.

4.1¶Den nuvarande lönestatistiken

Lönestatistik kommer till användning på ett flertal olika håll i samhällslivet. Inom olika användningsområden finns olikartade behov av innehåll, uppbyggnad, precision, aktualitet, m.m. hos statistiken. Detta återspeglas i en differentiering av samhällets samlade statistikproduktion och också i att statistik både produceras och vidareförädlas hos ett flertal intressenter och organisationer. De båda viktigaste grenarna inom den svenska lönestatistiken är den främst månadsvisa konjunkturstatistiken och den årliga strukturstatistiken. Den senare är i sin tur till stor del baserad på arbetsmarknadspartemas partsstatistik. Innan dessa statistikgrenar beskrivs skall några övergripande frågor beröras.

mer

Övergripande aspekter

Allmänt om lönebegreppet

Lönestatistikproduktion stöter generellt på en del problem, som löses på olika sätt inom statistikens olika grenar. Ett problem gäller själva definitionen av begreppet lön. Det finns anledning att skilja mellan lön i egentlig mening, löneinkomst och lönekostnad. Teoretiskt brukar man säga att lönen

108 Lönestatistik

förändras endast som resultat av att villkoren ändras för hur en given arbetstid ersätts, eller för vilken arbetstid som krävs för en given ersättning. Med denna utgångspunkt kan med oförändrad lön öka sin

en person löneinkomst genom t.ex. ökat övertidsarbete. Utslaget per arbetstimme betalas övertidsarbete vanligen mer än arbete på ordinarie arbetstid. En lönestatistik som framräknas som utbetald lönesumma dividerad med antal arbetade timmar skulle då komma att registrera en ökning, trots att alla villkor för lönesättningen och därmed lönen i egentlig mening är oförändrade. Förfarandet skulle däremot korrekt visa att löneinkomsten per timme, liksom arbetsgivarens lönekostnad per timme, ökar.

En korrekt lönestatistik skall enligt vedertagen konvention inte återspegla förändringar som beror på ändringar i volymen av ersatta övertidstimmar, sjuklönedagar, pennitteringar, etc., utan endast sådana förändringar som beror på att villkoren för olika slag av ersättningar ändras. Förändrad avtalad arbetstid för månadsavlönade är däremot en villkorsändring, som principiellt bör bokföras som en löneförändring. Detta görs dock inte i den statistik, som SCB producerar.

En annan fråga gäller hur man skall se på en lönekostnadsförändring som motsvarar produktivitetsförändring. Antag att ackordsarbetare, vid

en en oförändrade ackordspriser, ökar sin inkomst genom höjd produktivitet. Strängt taget har inte villkoren för arbetet ändrats, och man skulle därför kunna att lönen inte ökat. Inte heller har arbetsgivarens kostnader ökat

anse räknat per producerad enhet. Däremot har både löneinkomsten och lönekostnaden per timme ökat. Den lönestatistiska konventionen är i detta fall att registrera faktisk löneökning. Närmare bestämt är det här fråga

en om löneglidning i begreppets ursprungliga mening. Den rationella grunden för att betrakta denna löneglidning som en faktisk löneökning är att även tim- och månadsavlönade kan öka produktiviteten, de kan

personer men bara få del av produktivitetsökningen genom en faktisk ändring av lönevillkoren. Härtill kommer att produktivitetsökningar bara delvis kan anses vara åstadkomna av den anställde själv. En stor del av samhällets långsiktiga produktivitetsutveckling beror på tekniska framsteg, effektivare organisation, bättre utbildning, förbättrad arbetsmiljö, m.m.

Mätproblem

Olika slags mätproblem förekommer naturligtvis i lönestatistiken, liksom i

statistik. Fel som beror på att urval används i stället för totalunderannan sökning, bortfallsproblem och andra allmänna problem skall här inte tas upp, däremot tre problem som särskilt påverkar möjligheterna att göra jämförelser mellan olika tidpunkter och att beräkna procentuella förändringstal.

SOU 1997: 164 Lönestatistik 1 09

När man beräknar den procentuella löneutvecklingen för sektor, en bransch eller överhuvudtaget individer kan resultatet påverkas en grupp av av att sammansättningen av individer förändras med avseende på yrke, utbildning, ålder, m.m. Denna s.k. strukturella effekt på den uppmätta löneökningen är alltså den löneförändring skulle ha registrerats även som om inga enskilda individer haft någon löneökning. De strukturella effekterna är

oftast mest betydande när man ser till små branscher eller små där grupper, sammansättningen av olika slags individer kan ändras än den gör på mer hela arbetsmarknaden eller inom stora sektorer. Även i lönestatistik en som gäller den totala arbetsmarknaden uppkommer emellertid vissa strukturella

effekter, t.ex. om lågutbildade med låg lön successivt ersätts personer av högutbildade med hög lön, eller arbetslösheten ökar personer om genom att sysselsättningen minskar kraftigt på ett område där lönenivån awiker från

genomsnittet. Det ñnns metoder att åtminstone delvis bort struktureffektema på rensa ökningstalen. Vad det gäller är att väga löneutvecklingen för samman grupper av individer, vilka kan anta är något så när homogena med man avseende på löneutvecklingen. Man konstruerar alltså något slag index. av Ett system för detta är SÅ YA-vägning där hänsyn till Ålder, Yrke man tar och Arbetstid. Den uppmätta lönehöjningen efter sådan Vägning kan en beskrivas som lönehöjningen för ett standardiserat arbete utförs som av en arbetstagare i en standardiserad ålder och under standardiserad arbetstid. en Ett annat sätt att eliminera vissa strukturella effekter är beräkna att löneutvecklingen for en grupp identiska individer. I sådana beräkningar kommer vissa strukturella effekter att finnas kvar, däribland självfallet

individernas ålder. Ett besläktat problem uppkommer vid institutionellt betingade omklassificeringar av arbetskraften mellan sektorer, dvs. när företag eller

arbetsställen av någon orsak klassificeras från sektor till om en en annan. Lätt identiñerbara fall gäller händelser när stora statliga verk bolagisom serades eller när lärarna började redovisas i den kommunala sektorn i stället för i den statliga. Sådana omklassiñceringar kan i enstaka fall leda till

paradoxala resultat, t.ex. med förhållandevis låga löner inom om en grupp en högavlönad sektor flyttas till lågavlönad sektor. Då kan en genomsnittslönen öka i båda sektorerna resultat omflyttningen. som av Institutionellt betingade omklassificeringar mellan sektorer kan hanteras

med hjälp av ett vägningsförfarande på ungefär sätt struktursamma som förändringama. Tekniken är enkel, det är inte alltid lika lätt men att identifiera fallen i de anförda, väl kända, exemplen. som nyss Det tredje problemet gäller retroaktiva löner ännu inte har utbesom talats när mätningen görs. En uppmätt förändring från tidigare period kan en bli mycket felaktig. Problemet har flera aspekter. Det kan så att vara man vet att en mätning inte innehåller retroaktiva löner, att det finns avtal men

110 Lönestatistik SOU 1997: 164

l

klara. En justering kan då göras genom att man till den uppmätta nivån lägger den avtalsmässiga höjningen samt en uppskattning av resultatet av lokala förhandlingar. En komplikation under senare år är dock att avtalen har tenderat att bli allt mindre normerande och oña innehåller skrivningar som "om inget annat avtalats". För att få kunskap om t.ex. flyttade avtalstidpunkter kan faktiska mätningar krävas. Om nya avtal inte är klara kan man möjligen gissa sig till vad den retroaktiva betalningen blir och senare göra en mer deñnitiv justering. Det kan emellertid också vara så att man är osäker på huruvida retroaktiva löner ingår eller eller att retroaktiva löner ingår för en osäker andel av kollektivet i fråga. Då kan problemet bara åtgärdas genom god kunskap och tidskrävande undersökning av sakförhållandet.

Den statistiska löneglidningen

Ett återkommande problem för de flesta som använder lönestatistik, både forskare och konjunkturbedömare, liksom löneforhandlare och medlare, är den s.k. löneglidningen. Den benämns ibland lokal lönebildning eller rätt och slätt restpost eller residual. Detta är en löneökningskomponent med syrmerligen sammansatt innehåll. Löneglidningen brukar definieras som den totala löneökning i statistiken registreras utöver vad som har avtalats

som centralt och/eller forbundsvis, således är den i praktiken en restpost.

Termen löneglidning är gammal, och den kan när den används om restposten föra tankarna fel. Förr menades med löneglidning, som redan tidigare nämnts, vanligen den löneökning som uppstod vid ackordsarbete genom ökad produktivitet eller genom revidering av ackorden vid sidan av löneforhandlingama. Denna form av löneglidning är numera av liten omfattning. Nu består löneglidningen av den löneökning som avtalas lokalt,

också och ibland inte minst de rent statistiska effekter som men uppkommer på grund av olika slags strukturella förändringar. Sådana effekter uppkommer t.ex. när sammansättningen mellan högavlönade och lågavlönade personalkategorier ändras. Vidare ingår i löneglidningen delvis effekter förändringar i övertidsuttag, omfattning av skiittjänstgöring,

av m.m. Inte heller sådana effekter är uttyck for löneförändringar i mer genuin mening. Däremot och viktigt att understryka är de högst reella som kosmadsförändringar för de företag eller branscher där lönerna betalas.

Även den del den registrerade löneglidningen är hänförbar till

av som lokala avtal kan ha olika karaktär, med delvis olikartad analytisk innebörd. Den kan uppkomma som resultat av mer traditionella förhandlingar mellan arbetsgivaren och en lokal fackförening, men den kan också bero på rent individuella uppgörelser som återspeglar flaskhalseffekter for personal med

speciellt efterfrågade kvalifikationer. På senare har löneglidnings-

SOU 1997: 164 Lönestatistik 1 1 1

begreppets innebörd blivit än diffus, när skillnaden mellan vad är

mer som förbundsvis avtalad ökning och lokalt avtalad ökning har börjat luckras

upp.

Konj

Syftet med konjunkturstatistiken är att beskriva utvecklingen löner och

av arbetskostnader som underlag för konjunkturanalyser och konjunkturprognoser. Detta användningsområde förutsätter för det första att statistiken är kortperiodisk, vilket innebär att den framställs månadsvis eller åtminstone kvartalsvis. För det andra krävs att den framställs med någorlunda kort

tidseñersläpning.

Ända sedan 1930-talet har det i Sverige producerats kortperiodisk lö-

nestatistik för industriarbetare. Denna statistik länge den enda till-

var gängliga. I takt med att tjänstesektorema ökade sina andelar den totala

av ekonomin och tjänstemärmens andel arbetskrañen ökade även inom

av industrin, uppstod behov heltäckande lönestatistik för konjunktur-

av mer bedömningar. Vissa utökningar gjordes också efterhand. Det emellertid

var först på förslag av 1987 års lönekommitté som regeringen uppdrog åt SCB och Konjunkturinstitutet att utarbeta heltäckande kortperiodisk

en lönestatistik. Nu produceras löpande kortperiodisk statistik för såväl arbetare som tjänstemän, inom såväl privat offentlig sektor.

som

SCB:s konjunkturstatistik består följande delar, vilka redovisas

av separat:

konjunkturstatistik över löner avseende den privata sektorn månadsvis, -

kortperiodisk sysselsättnings- och lönestatistik avseende staten kvartalsvis,

kortperiodisk sysselsättnings- och lönestatistik avseende kommunerna och landstingen månadsvis.

SCB gör inte någon regelbunden samlad publicering resultaten, inne-

av fattande totalberäkningar. Däremot gör Konjunkturinstitutet summarisk

en sådan redovisning i sin publikation Konjunkturläget. Den sammanvägda löneutvecklingen från konjunkturstatistiken är sedan ett antal år tillbaka institutets huvudmått på den totala löneökningen.

Den månadsvisa konjunkturstatistiken för den privata sektorn baseras på en totalundersökning av företag med över 500 anställda och ett urval

av företag med 5-500 anställda. Urvalet omfattar 5000 företag och sker med

ca det centrala företags- och arbetsställeregistret, CFAR, urvalsram.

som Företaget är urvalsobjekt, utom för industrins del, där arbetsstället är urvalsobjekt. Resultaten branschindelas i 25 branscher enligt Standard

ca

för svensk näringsgrensindelning, SNI 92. Insamlingen och publiceringen

112 Lönestatistik

sker med fördelning på arbetare och tjänstemän. Uppgifter avtalsområde om och kön insamlas inte. För arbetare beräknar SCB genomsnittlig timlön kvoten mellan som utbetald lönesumma och antal arbetade timmar. I den utbetalda lönen ingår lön mot arbetad tid alltså inte t.ex. sjuklön, inklusive som svarar alla typer utbetalda tillägg såsom skifctillägg, övertidsersättav m.m., ning, jourtidsersättning, ob-tillägg och restidsersättning. Den arbetade tiden omfattar faktiskt utförda arbetstimmar inklusive övertid, betald jour- och restid mm. För tjänstemän beräknar SCB genomsnittlig månadslön exklusive rörliga tillägg kvoten mellan överenskommen månadslön som summa och antalet anställda, omräknat till heltidspersoner. Sjuklön ingår inte. Parallellt beräknas också genomsnittlig månadslön inklusive rörliga tillägg, varvid till den överenskomna månadslönen läggs provisioner, skifctillägg, ob-tillägg, naturaförmåner Däremot inberäknas inte m.m. övertidstillägg, eftersom övertid inte ingår i tidsmåttet, såsom det deñnieras. Begreppet månadslön inklusive rörliga tillägg är vad som närmast är jämförbart med den timlön redovisas för arbetare. Vid jämförelser som över tiden uppkommer dock bristande jämförbarhet mellan arbetare och tjänstemän bl.a. övertidsuttaget för tjänstemän ändras eller om den om överenskomna arbetstiden för heltidsanställda tjänstemän ändras. Den kortperiodiska statistiken över löner i den statliga sektorn år resultat totalundersökning omfattande myndigheter, departement, av en affärsverk Sedan 1995 ingår även anställda vid de allmänna förm.m. säkringskassoma. Anställda i statliga bolag ingår inte. De redovisas i den privata sektom. Inte heller ingår deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Genomsnittlig månadslön beräknas på sätt som för samma tjänstemän i den privata sektorn, inklusive olika typer av tillägg, utom övertidstillägg. Statistiken kvartalsstatistik, där lönerna mäts under är en mittmånaden i kvartalet. Uppdelningar görs efter myndighet, näringsgren och län. Den månadsvisa lönestatistiken för kommuner och landsting produ- Svenska Kommunförbundet respektive Landstingsförbundet. ceras av Den har lönebegrepp endast överenskommen månadslön. Statistiken som bygger på totalundersökningar för merparten kommunerna 260 av av 288 och landstingen 19 23. Resultaten räknas sedan upp till av totalnivå. Insamlingen sker via de dataföretag eller motsvarande som handhar löneutbetalningama. Dataföretagen svarar för uppdatering av

avtal, populationsavgränsningar och jämförbarhet över tiden. Slut-

granskning sker hos respektive förbund. I statistiken ingår även utbetalda lönesummor och retroaktiva ersättningar, såväl etter utbetalningsmånad den månad de avser. som

SOU 1997: 164 Lönestatistik 1 13

Konjunkturstatistiken för löner ligger till grund för SCB:s arbetskostnadsindex för den privata sektorn. Tillägg görs här för lagstadgade och avtalsenliga arbetsgivaravgifter. Vidare görs tillägg, vad gäller arbetare, för helglön, semesterlön, sjuklön, naturaförmåner och andra ersättningar. För tjänstemän görs tillägg för sjuklön. Här borde även hänsyn tas till övertidsersättning och lön i anslutning till semester, men relevanta sådana uppgifter har inte kunnat insamlas.

Det kan i anslutning härtill noteras, vad gäller konjunkturstatistiken for arbetare i privat sektor, att kostnadsförändringar för företagen till följd av variationer i övertidsuttag kommer att registreras, inte bara

som en förändring i arbetskostnadsindex, utan även oegentligt

som en löneförändring. Den utgör en del av den restpost brukar kallas

som löneglidning. Sedan 1996 har dock statistiken byggts ut med frågor

om övertidsersättningar, vilket öppnar möjlighet for att korrigera för variationer i övertidsuttag.

Konjunkturstatistiken är i övrigt behäftad med de inledningsvis nämnda allmänna mätproblem lönestatistik kan förknippad

som vara med: struktureffekter, förskjutningar mellan sektorer och retroaktiva betalningar. När det gäller förändringar över kortare perioder, vilket är aktuellt i samband med konjunkturbedönmingar, är sannolikt struktureffelctema mindre betydelsefulla. Förskjutningar mellan sektorer, av typen bolagisering av Postverket och Televerket kan däremot

ge kraftiga missvisningar på kort sikt. Lösningen på detta problem är att, när större förskjutningar inträffar, justera tidsseriema såsom tidigare diskuterats. Detta görs också.

Problemet med de retroaktiva lönebetalningama har i konjunkturstatistiken lösts genom att regelbundet frågar dessa.

man om Detta innebär att statistiken under relativt lång tid, till ungefär ett

upp halvår, är preliminär innan de retroaktiva lönebetalningama har fördelats på den månad de avser. Fördelen är emellertid att efterhand får

man en god bild av lönenivån efter lokala förhandlingar. En i sig önskvärd snabbare redovisning försvåras att de lokala förhandlingarna kan dra

av ut på tiden, och detta i skiftande grad.

Strukturstatistiken

Syñet med SCB:s årliga strukturstatistik jämförbar infonnation

är att ge om lönestrukturen på arbetsmarknaden. Den bygger till stora delar på den förhandlingsstatistik som arbetsmarknadens parter producerar, partsstatistiken. Partsstatistiken ställs till SCB:s förfogande mot ekonomisk ersättning. Denna statistik kompletteras SCB undersökningar på

av genom egna områden där partsstatistiken har dålig täckning.

114 Lönestatistik SOU 1997: 164

Statistiken är individbaserad och möjliggör därigenom en redovisning med fördelning på ett flertal variabler: ålder, kön, yrke, utbildningsnivå, utbildningens inriktning, region, huvudsektor i ekonomin, näringsgren, m.m. samt kombinationer dessa indelningar. Däremot kan en fördelning på

av avtalsområden inte göras för närvarande. Begreppet avtalsområde kan inte alltid entydigt definieras. Avtalsområden kan förändras över tiden, genom sammanslagningar och uppdelningar, konstruktion av "hängavtal" etc.

Graden lönespridning i form av percentiler. Om exempelvis den

av anges övre gränsen för percentil 10 går vid 10 000 kr. månad har 10 procent

per

befolkningen månadslön på 10 000 kr. eller mindre. De percentiler av en

SCB brukar redovisa är 10, 25, 50, 75 och 90. som

För den privata sektorn byggde partsstatistiken tidigare genomgående på statistikavtal mellan arbetsgivar- och arbetstagarparter. Många av dessa

avtal är uppsagda och statistikprodulctionen utförs enbart av

numera arbetsgivarparten. En del statistikavtal har under senare tid kommit till

nya stånd på förbundsnivån. Det finns inte längre skriftliga avtal mellan SAF och SCB vad gäller rapportering lönestatistik, men SCB får tillgång till

av uppgifter på ungefär sätt som tidigare. Intentionema i de tidigare

samma gällande avtalen, att undvika dubbelt uppgiftslämnande och att SCB skall

del kostnaderna, har därmed bibehållits. stå för en av

För den offentliga sektorn är statistiken i princip heltäckande. För den statliga sektorn insamlas statistiken av Arbetsgivarverket. Arbetsgivarverket har träffat statistiköverenskommelser med huvudorganisationema på löntagarsidan. Kommunernas och landstingens statistik framställs av Svenska Kommunförbundet respektive Landstingsförbundet. Även här finns

statistikavtal.

De olika delarna partsstatistiken skiljer sig skäl som delvis

av av

med de olika löne- och förhandlingssystemen och hur dessa hänger samman har utvecklats historiskt.

.

Inom olika delar partsstatistiken används skilda lönebegrepp. Detta

av beror till stor del på att har eller har haft olika lönesystem. Vilket eller

man vilka lönebegrepp strävar efter i offentlig redovisning beror

som man en delvis på syftet med redovisningen. Flertalet producenter av partsstatistik använder klassificering olika komponenter i lönen

en gemensam av grundlön, tillägg och andra ersättningar, nämligen Svensk standard för indelning arbetskostnader, SIAK. Därigenom går det i regel att

av konstruera någorlunda jämförbara beräkningar i enlighet med det lönebegrepp man är ute eñer.

Man skiljer mellan ersättning för arbetad tid och ersättning för arbetad tid. I SCB:s lönebegrepp ingår ersättning för arbetad tid i form av fast lön och/eller rörlig lön t.ex. ackordslön samt en mängd olika tillägg t.ex. ob-tillägg, skiñtillägg, skiñfonnstillägg och jourersättning, dock inte övertidsersättning. Den sistnämndas storlek varierar med övertidsuttaget och

Lönestatistik 115

bör därför exkluderas jfr. principdiskussionen inledningsvis

om lönebegrepp. I fråga om arbetad tid ingår inte sjuklön, eftersom denna varierar med volymen sjukdagar jfr. återigen lönebegreppsdiskussionen. Däremot ingår semesterlön för tjänstemän. Detta borde principiellt föranleda justeringar med hänsyn till variationer i semestems längd, vilket dock inte är praktiskt möjligt.

SCB har nyligen utarbetat ett förslag till enhetliga definitioner löne-

av begrepp, m.m., vilket har överlämnats till arbetsmarknadens parter för synpunkter. Det kan vidare observeras att lönebegreppet i konjunkturstatistiken, tidigare presenterats, skiljer sig något från det

som som nu redovisats för strukturstatistikens del. Detta är naturligt, bland annat med tanke på de högre kraven på snabb redovisning konjunkturstatistiken.

av

Lönema mäts under mätperioder kraftigt skiljer sig mellan olika

som områden. För den privata sektorns arbetare på SAF område är sålunda

:s mätperioden 2:a kvartalet, medan för tjänstemän mätperioden är augusti. För stål- och metallverken gäller dock september-oktober för både arbetare och tjänstemän. Staten har september mätperiod, kommuner och

som landsting har november. SCB:s egna mätningar avser september-oktober. Dessa olikheter kan innebära svårigheter att göra analyser och jämförelser, i synnerhet när dessa skall ha hög aktualitet. Konsekvensen är inte minst att den samlade redovisningen kan ske först när de tidigast insamlade uppgiftema hunnit bli tämligen ålderstigna. Å andra

sidan är en gemensam mättidpunkt ingen garanti för att mätningarna blir jämförbara. Det kan exempelvis vara så att revisioner enligt senaste avtal och/eller retroaktiva betalningar finns med på ett område men inte på ett annat, även

om mätperioden är gemensam. Från och med 1998 års insamling

avses mätperioden för all SAF-statistik bli september-oktober.

Vad gäller redovisningen på yrken används flera olika klassificeringssystem på arbetsmarknaden. De är i vissa fall svåra att översätta till varandra och till den officiella Svensk standard for yrkesklassiñcering, SSYK. Denna standard bygger på den internationella klassificeringen ISCO. Fördelningen på övriga bakgrundsfaktorer erbjuder inga större principiella problem: ålder och kön framgår utbildning hämtas från

av personnumren; Utbildningsregistret, som omfattar hela befolkningen i åldern 15-74 år; sektor, näringsgren och region for de uppgiñslämnande företagen framgår av det centrala företags- och arbetsställeregistret, CF AR.

Uppgiftslänmarfrågor m.m.

Statistikproduktionen medför uppgiftslänmarkostnader, ibland är

som mångdubbelt större än kostnaderna för statistikproducenten själv. Statsmaktema har därför utsett organisationer bland annat skall bevaka

som ny

116 Lönestatistik SOU 1997: 164

eller förändrad statistikinsamling. Exempel är Företagens Uppgiñslämnardelegation, FUD, bevakar statistiken inom den privata sektorn, och

som Svenska Kommunförbundet, som bevakar kommunsektom.

SCB genomför ett stort antal företagsbaserade undersökningar och det gäller att på ett lämpligt sätt fördela uppgiftslämnandet mellan företagen. För många företag medför uppgiñslämnandet att de måste göra anpassningar sina dataregister. De föredrar att besvara enkät i flera år

av samma framför att punktvis lämna uppgifter till flera olika undersökningar. Från statistisk synpunkt är det emellertid önskvärt med en viss rotation av uppgiftslämnandet mellan företagen. Dessa olika önskemål har SCB sökt beakta ett samordnat urvalsförfarande.

genom

Den officiella statistiken regleras i lagen 1992:889 om den officiella statistiken. Officiell statistik kan framställas av statliga myndigheter under regeringen. I lagen for vilka uppgiñslämnarplilct gäller och vilka

anges tvångsmedel som finns. I en förordning SFS 1992:1668 beskrivs närmare vad är officiell statistik och vilka myndigheter som är producenter. I

som SCB:s författningssamling redogörs for varje undersökning vad som gäller i fråga om variabelinnehåll, inrapporteringsdatum, m.m.

Ett formaliserat samarbete i statistikfrågor mellan SCB och arbetsmarknadspartema sker inom för Lönestatistiknämnden. Nämnden

ramen inrättades på förslag 1987 års lönekommitté med syfte att förbättra

av informationsutbytet m.m. mellan SCB och parterna.

4.2 Behov av lönestatistik i förhandlings-

och medlingsarbetet

Medlaren Gunnar Samuelsson har på utredningens uppdrag intervjuat företrädare för arbetsmarknadens parter. Av dessa intervjuer framgår att det finns tre huvudlinjer i arbetsmarknadens parters syn på lönestatistiken i förhandlingsarbetet. En uppfattning är att lönestatistiken är värdefull och

positiva effekter, uppfattning är att lönestatistiken är onödig ger en annan och skadlig och mellanliggande tredje uppfattning är att lönestatistikens

en roll är överdriven. Bland dem som är positiva till lönestatistik dominerar de fackliga organisationerna. Arbetsgivama på den offentliga sektorn delar uppfattningen statistikens värde ett gemensamt faktaunderlag i en

om som förhandling, att det är förutsättningar i den egna branschen och

men menar inte följsamhet till andra områden skall avgörande för förhand-

som vara lingsresultatet. De är negativa till lönestatistiken återfinns framför allt

som hos förbunden inom SAF -området

SOU 1997: 164 Lönestatistik 11 7

Argument för lönestatistik från parternas sida

De som anser att lönestatistiken är värdefull att det är ett riksintresse anser att det finns bra lönestatistik. Tillgång till väl utbyggd statistik är en en en bland flera viktiga faktorer i förhandlingar både lokalt och på förbundsplanet. En gemensam lönestatistik är förtroendeskapande inför avtalsen rörelse. Motsättningar mellan parterna i nivåfrågor med hänvisning till löneökningar för andra går inte att undvika, parterna har grupper men om samma verklighetsbild minskar risken för konflikter. Ett gemensamt faktaunderlag är av värde för jämförelser med andra branscher och med andra avtalsområden inom samma bransch. En användning löneannan av statistiken är att parterna kan avläsa effektema riktade satsningar i av tidigare avtal. Har man inte en gemensam statistik söker de fackliga organisationerna att samla in löneuppgilter enkäter och liknande. Det genom finns då tendens att överdriva utvecklingen på andra områden. en De som är positiva till lönestatistik vidare att statistiken tidigare menar visserligen kunde ha en viss lönehöjande effekt, att situationen är men annorlunda nu då det inte längre i utsträckning förekommer samma följsamhetsklausuler och diskussioner millimeterrättvisa. Kan redoom man visa en förklaring för medlemmarna varför uppgörelse ut den en ser som gör, är det inte något problem med skillnader mellan avtalsområdena. Framtida konflikter mellan parterna bedöms komma att röra maktfrâgor mer än nivåhöjningar.

Argument mot lönestatistik

De som är negativa till lönestatistik framhåller att det måste finnas arbetskrañskostnadsstatistik, att det inte finns behov lönestatistik i men av förhandlingsarbetet. Det är i vart fall ointressant med statistik baserad på personuppgifter. I de lokala förhandlingarna kritikerna till lönestatistik att statismenar tiken försvårar utveckling mot individuell och differentierad lönesättning. en Medianlön uppfattas ofta av de enskilda anställda liktydigt med som normallön. Istället för central lönestatistik bör lönestrukturen baseras på en kompetens och företagen måste då bygga system tillsammans med upp egna de lokala fackliga organisationerna. Allt lönebildningen sker på lokal mer av nivå med utgångspunkt från ansvar och värdering arbetsuppgifter där den av egna prestationen blir avgörande för lönesättningen. Nivåutvecklingen kan man hålla reda på ändå, t.ex. att följa den befintliga statistiken över genom lönesummor. I förbundsförhandlingama behövs enligt denna uppfattning inte heller någon lönestatistik eftersom dessa förhandlingar bör utgå från förutsätt-

1 18 Lönestatistik SOU 1997: 164

ningarna för det avtalsområdet när det gäller marknadsläge, vinstut-

egna veckling, prisutveckling, efterfrågan på arbetskraft Med en betoning

m.m.

statistikens roll riskerar detta att komma i bakgrunden och en fokusering av istället ske på frågan om följsamhet till löneutvecklingen för andra grupper och områden. Statistiken blir därmed lönedrivande. Någon lönestatistik för att avläsa effekter centrala satsningar behövs inte eftersom sådana

av satsningar inte bör förekomma. Det finns inget behov för de centrala parterna att agera poliser.

Argument för att statistikens roll är överdriven

De hävdar att statistikens roll är överdriven menar att det är slöseri med

som

att fasta alltför stor vikt vid lönestatistiken. De att andra resurser menar faktorer är betydligt viktigare för att lösa grundläggande problem på arbetsmarknaden. Det avgörande är medlemmarnas förväntningar och det är därför viktigare att förklara sambandet mellan löneökningar och inflation. För att få lönebildning är förankrad hos parterna måste man skapa

en som

grund på förtroendebasis. Samverkansavtalet mellan parterna inom en industrin och andra liknande avtal är den rätta formen för förnyelse, dvs. samverkan om en gemensam idé för branschens framtid.

F örlikningsmärmens synpunkter på lönestatikstik i

förhandlingsarbetet

Intervjuerna med medlare visar att statistiken har spelat en relativt underordnad roll i medlingsförhandlingar. Detta bekräftas också i ett brev som utredningen fått medlaren Rune Larson. En orsak därtill kan vara att

av medlarna kommer i först sedan parterna har fört

processen direktförhandlingar och kört fast". Statistikdiskussionema är då i regel avklarade. I den mån statistikfrågor har varit till diskussion under

uppe medlingen har det skett inledningsvis, men de har inte hañ någon större betydelse i slutskedet.

Medlama har dock inte sällan använt statistiken för det aktuella avtalsområdet för att testa olika modeller och kostnadsberälma alternativa lösningar. Ibland har medlarna tagit initiativ till samverkan mellan parternas Statistiker för att räkna på olika komponenter. En förutsättning för att få accept från parterna för olika kostnadsberäkningar har varit att statistiken varit partsgemensam eller att i vart fall parterna under förhandlingens gång kommit till enighet om ifrågavarande statistiska uppgiñer.

Lönestatistik 119

4.3¶Andra intressenters krav

på

lönestatistiken

Konjunkturbedömningens behov

Det finns flera myndigheter, organisationer och företag gör eller

som mer mindre omfattande konjunkturbedömningar. Inom den statliga sfären kan nämnas Konjunkturinstitutet, Finansdepartementet och Riksbanken. Vidare görs konjunkturbedömningar av näringslivets och arbetsmarknadens organisationer, av bankerna och vissa storföretag. Konjukturinstitutet

av torde vara den institution mest använder konjunkturstatistiken över

som löner. Utvecklingsarbetet hos producentema denna statistik sker därför i

av nära samarbete med Konjunkturinstitutet.

Konjunkturbedömningens krav uppfylls redan nu i flera viktiga

avseenden av den befintliga konjunkturstatistiken. Den produceras med kort eñersläpning. Den hanterar de retroaktiva lönebetalningama på ett sätt

som ger betydligt bättre grepp om löneglidningen i ett kortare perspektiv än vad som är möjligt med strukturstatistiken. Den månadsvisa redovisningen är viktig, inte bara för att den ger kontinuerliga indikationer. Den är också väsentlig om de lokala avtalen avviker från de centrala överenskommelserna. Man kan t.ex. spåra flyttade avtalstidpunkter.

Lönestatistiken visar emellertid inte på ett tillfredsställande sätt effekten av förändringar i arbetstider, varken i konjunktur- eller strukturstatistiken. Den avtalade ordinarie veckoarbetstiden vid heltidstjänstgöring borde insamlas. Arbetstidsbegreppet kan dessutom i framtiden komma att bli än mer problematiskt, t.ex. om konjunkturanpassad arbetstid och individuella avtal arbetstid allmänt införs. Även övertidsbegreppet kan

om mer förändras.

För konjunkturbedömningama är det vidare önskvärt att ha uppfatt-

en ning om precisionen i beräkningarna de procentuella förändringstalen. I

av detta avseende brister konjunkturstatistiken därigenom att den endast

anger konfidensintervall för den skattade nivån i kronor.

Konjunkturbedömningar innefattar också jämförelser den svenska

av löneutvecklingen med den i andra länder. Sådana jämförelser i sin tur

ger grund för bedömningar det svenska näringslivets konkurrenskraft och

av dess avsättningsmöjligheter, både på exportmarknadema

och den del av hemmamarknaden är utsatt för importkonkurrens. Här är det inte alltid

som fråga om att ta fram det principiellt riktigaste måttet på den svenska löneutvecklingen, utan det mått som är mest jämförbart med vad har

man tillgängligt för andra länder i form aktuella utfall och

av prognoser.

120 Lönestatistik SOU 1997: 164

Det är i huvudsak två årsvisa mått som står till buds när det gäller statistik och prognoser med internationell spridning:

"compensation per hour manufacturing" och

"compensation per employee the business sector".

Det första måttet, som avser industrisektom, publiceras av US Labor Department på grundval data från olika länders nationalräkenskaper.

av Lönesumman divideras med antalet arbetade timmar. l många fall torde detta mått bygga på statistik avseende enbart arbetare. Det andra måttet, som redovisas av bl.a. OECD och EU, baseras också på uppgifter från nationalräkenskapema, men avser anställda i hela näringslivet. Lönesumman slås ut på antalet anställda, och det är alltså inte fråga om ett riktigt timlönebegrepp.

Båda de angivna måtten innefattar sociala avgifter, såväl lagstadgade

avtalsenliga. I många länder betraktas sociala avgifter mer tydligt som som en lönefönnån än vad som är fallet i Sverige. Ett skäl kan vara att det utomlands ofta finns en längre tradition av att finansiera socialförsäkringsförmåner kombination arbetsgivaravgifter och egenavgifter. I

genom en av Sverige har egenavgifter på löntagarinkomster först från år 1993 i större omfattning kommit till användning.

Vad gäller kortperiodisk internationell statistik sammanställer OECD även uppgifter om "hourly earnings in manufacturing", exklusive arbetsgivaravgifter. Dessa uppgifter redovisas månadsvis eller kvartalsvis beroende på vad som finns tillgängligt för länderna. Man samlar in data över det begrepp som man anser ligga närmast timförjänst för industriarbetare. Det kan härvid de facto for olika länder röra sig om veckoförtjänst eller månadsföijänst i stället for timförtjänst, gälla hela näringslivet eller hela ekonomin i stället for industrin, gälla även tjänstemän i stället för bara arbetare, enbart män i stället for båda könen, inkludera istället for

avse exkludera arbetsgivaravgifter etc. Prognoser publiceras inte.

Forskningens behov

Empirisk forskning lönebildning och angränsande samhällsekonomiska

om frågor är viktig för att öka kimskapen om arbetsmarknademas sätt att fungera. Detta gäller såväl på det makroekonomiska planet, där den traditionella stabiliseringspolitiken arbetar, som på mikroplanet individ-

och företagsnivån som är av särskilt intresse for arbetsmarknadspolitiken,

utbildningspolitiken, socialpolitiken etc.

I rapport till 1987 års lönekommitté redovisade Nils Henrik Schager

en forskningens behov lönestatistik, baserat på synpunkter från ett antal då

av

Lönestatistik 121

verksamma forskare. Dessa synpunkter synes till stora delar fortfarande vara giltiga. Utredningen har emellertid som ett led i sina överväganden velat ta del av aktualiserade synpunkter som den empiriskt inriktade samhällsekonomiska forskningen lägger på lönestatistiken. Ett antal av Sveriges främsta forskare på det aktuella området har därför fått framföra sina synpunkter och önskemål. I det följande redovisas dessa synpunkter.

Forskningen har under de senaste 10-15 åren alltmer kommit att inriktas på aspekter förutsätter data på individ- och företagsnivå. Tidigare var

som det i första hand fråga om att analysera tidsserier över långa perioder på en starkt aggregerad nivå. Ett välkänt exempel är Phillipskurvan, vars upphovsman var australiensaren A.W. Phillips se också avsnitt 2.2. Han studerade på 1950-talet Englands löneutveckling och arbetslöshet under en hundraårsperiod bakåt i tiden, och han farm att högre arbetslösheten var desto mindre blev löneökningama och tvärtom. Detta kunde enkelt illustreras i ett diagram. Med åren blev Phillipskurvan en allt mer otillfredställande modell för lönebildningen. Sambandet förlorade sin stabilitet. Forskarna prövade till att börja med möjligheterna att förbättra kurvan inom dess makroekonomiska att ta hänsyn till fler

ram genom tänkbara lönepåverkande faktorer, undersöka tidsförskjutningar i lönebildningsprocessen, m.m. Detta resulterade emellertid inte i mer beständiga framgångar.

Den ökade inriktningen på mikrostudier inom forskningen är därför inte enbart uttryck för en intresseförskjutning från helheten till delarna. Den beror också på insikten om att en väg till ökad kunskap om de makroekonomiska sammanhangen går via bättre förståelse av de grundläggande mekanismema på mikronivå.

Ett starkt behov finns inom forskningen av att kunna koppla samman individuella löneuppgifter med andra variabler som kan antas ha betydelse för lönebildningen. Dessa bakgrundsvariabler kan avse dels individen själv, dels företaget och branschen. På individplanet kan det härvid vara fråga om utbildning, ålder och kön. På företags- eller branschplanet kan det gälla sådant som lönsamhet, företagsstorlek och expansionstakt.

Av särskilt intresse i det föreliggande sammanhanget är att kunna mäta graden av under- eller överefterfrågan på arbetskraft i det företag eller den bransch där individen är verksam. Arbetslösheten, som i makroekonomiska undersökningar ofta används som indikator för läget på arbetsmarknaden, är på företags- eller branschnivå inte så relevant. förlorar sitt

En person som arbete gör det visserligen från ett visst företag i en viss bransch och i en viss region, åtminstone i ett längre tidsperspektiv tunnas denna anknytning

men

ut. Särskilt på företagsnivån är det föga meningsfullt att tala och än

om mindre försöka samla statistik hur stor arbetslösheten

om -

Mer adekvat vore att fråga om vakanser hos företaget som indikator på arbetskraftseñerfrågan. Begreppsmässigt är det här viktigt att skilja mellan

122 Lönestatistik

nytillkommande vakanser och sedan tidigare kvarstående vakanser. Uppgifter om vakanstal skulle kunna infogas i SCB:s lönestatistik, såväl i konjunkturstatistiken som i strukturstatistiken. Det kan anmärkas att den vakansstatistik som nu ñnns, och som baseras på till arbetsförmedlingarna anmälda lediga platser, anses ha blivit allt mer osäker. Ett alternativ till kvantitativ vakansstatistik finns i Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer, där företagen kvalitativt redovisar bristen på arbetskraft av olika

slag. Viktiga bakgrundsuppgiñer om individen registreras i stmkturstatistiken.

Det är likväl påfallande hur pass sällan denna statistik kommit till användning inom forskningen. Ett skäl är att den har låg täckningsgrad vad gäller anställda i mindre företag. Detta är en relativt lättöverkomlig brist vid makroekonomiska studier, ett problem för den mikroekonomiskt

men orienterade forskningen, där man knyter särskilt intresse till bl.a. olikheter i lönebildningsprocessen i små och stora företag. I högre grad har forskarna litat till andra databaser: sålunda finns att tillgå Levnadsnivåundersökningama, LNU, vid Stockholms Universitet och HUS-databasen vid Industriens Utredningsinstitut och Göteborgs Universitet. Under utveckling för närvarande är databasen LINDA vid Uppsala Universitet i samverkan med Riksförsäkringsverket, SCB, Arbetsmarknadsstyrelsen samt Arbetsmarknads- och Finansdepartementen. LINDA innehåller för närvarande inte information löner och arbetade timmar, det är ett önskemål från

om men forskarna att komplettera den med sådana uppgifter.

De universitetsanknutna databaserna är paneldatabaser, vilket innebär

har tillgång till data för identifierade individer under ett antal år. att man Detta är en mycket stor fördel för forskningen, dels eftersom man kan analysera både skillnader mellan individer och förändringar över tiden, dels eftersom det totala antalet observationer blir stort. En genomgående brist är emellertid att uppgifter rörande företagsanknutna förhållanden saknas. Idealiskt vore naturligtvis att parallellt ha tillgång till både individ- och företagspaneler. Ett alternativ är att tillföra individdatabasema företagsinfonnation.

Önskemål finns också att insamla löneuppgifter i Arbetskrafts-

om undersökningama, AKU. Sådana uppgifter insamlas t.ex. i motsvarande undersökningar i USA. I kombination med ett panelförfarande skulle det då bl.a. bli möjligt att analysera samband mellan lön och arbetslöshetsperiodemas längd. Ett problem kan emellertid vara att de individer som besvarar AKU har dåliga begrepp sin lön och att det i varje fall är svårt

om att få uppgifter för de lönebegrepp man är ute efter, t.ex. om huruvida övertidsersättning och olika slag av tillägg ingår eller inte. Denna möjlighet är därför endast begränsat användbar.

SOU 1997: 164 Lönestatistik 123

Jämställdhet mellan könen

Sverige har genom medlemsskapet i EU, medverkande till internationella konventioner och lagstiftning fastlagt bestämmelser genom egen om principer för lönesättning män och kvinnor. Enligt jämställdhetslagen av 1991:433, i viktiga avseenden ändrad år 1994, gäller det är otillåtet att att en arbetsgivare tillämpar lägre lön eller sämre anställningsvillkor för annars

en arbetstagare än dem som arbetsgivaren tillämpar för arbetstagare

av motsatt kön, när de utför arbete är att betrakta lika eller lika som som av värde. Detta gäller dock inte arbetsgivaren kan visa de olika anställom att

ningsvillkoren beror på skillnader i arbetstagarnas sakliga förutsättningar

för arbetet eller att de i varje fall inte sig direkt eller indirekt har vare samband med arbetstagarens könstillhörighet. Vidare skall arbetsgivarna årligen kartlägga i vad mån det förekommer löneskillnader mellan könen,

trots att arbetet är att lika eller lika värde, och vad orsakerna anse som av till sådana skillnader är. Arbetsgivare och arbetstagare skall samverka i arbetet att utjämna och förhindra omotiverade skillnader i löner och andra

anställningsvillkor.

Dessa allmänt gällande lagregler har inom olika delar arbetsmarkav naden följts upp av avtal. Det lokala jämställdhetsarbetet förutsätter tillgång till arbetsplatsvis framställd lönestatistik är köns-, yrkes- och ålderssom fördelad, De avtal partsgemensam lönestatistik finns på delar m.m. om som av arbetsmarknaden har också stor betydelse för att kunna följa utvecklingen av löner för kvinnor och män. Sedan länge finns dessutom regler om att all individualiserad ofñciell statistik skall könsuppdelad inte vara om särskilda skäl talar emot. Detta stadgas i förordningen 1992: 1668 den om officiella statistiken.

Alhnäninfonnativa behov

Enskilda personer behöver information beslutsunderlag för val som av utbildning, yrke, arbetsgivare, bostadsort etc. Informationen bör vara utformad så att den belyser konsekvenser olika val. Företag och av organisationer har motsvarande informationsbehov. Att tillgodose sådana krav är viktigt bland annat för att arbetsmarknaden skall fungera väl. Prisrelationema mellan olika produktionsfaktorer, inbegripet olika typer av arbetskraft, är viktiga också i vidare perspektiv, t.ex. för företags inves-

terings- och lokaliseringsbeslut, för samhällsplanering En god

m.m. allmäninformativ statistik är därför viktig för god i

att en resursfördelning

samhället skall säkerställas.

SOU 1997: 164 Överväganden och förslag 125

5 och

överväganden förslag

5.1 för

Utgångspunkter förslagen

Bakgrund

Det finns enligt utredningens bedömning starka motiv för förbättra att lönebildningen. Den har under de senaste decennierna inte fungerat väl. Under decennier har lönebildningen genererat högre löneökningar i Sverige än i våra viktigaste konkurrentländer. Detta till trots har de svenska löntagarna inte fått några nämnvärda reallöneökningar de senaste tjugo åren, medan arbetslösheten har stigit till rekordhöga nivåer. Det finns ingen enkel förklaring till dessa problem. Förklaringen får sökas i ett antal samverkande faktorer. Avtalsförhandlingama har spelat en central roll för lönebildningen. Tidigare förhandlingar på flera nivåer var och följsarnhetsklausuler vanliga. Båda dessa förhållanden tenderar att vara inflationsdrivande. Även förhandlingar på förbundsnivå, som i den senaste stora avtalsomgången våren 1995, har resulterat i högre löneökningar än i omvärlden. Detta trots att arbetslösheten hade stigit till mycket höga nivåer och att det i regel inte fanns några klausuler i avtalen. Avtalsförhandlingama kan emellertid inte förklara problemen. ensamma Den ekonomiska politiken har också bidragit, bland serie annat genom en devalveringar och oförmåga att undvika perioder med överhettning. Arbetsmarknadens regelverk och företagens sårbarhet för störningar i begränsade delar av verksamheten har också haft betydelse. Förikningsmannaexpeditionens sätt att sköta sitt uppdrag är inte heller förklaringen till problemen. Medlama har lyckats att parterna och ena antalet konflikter och konfliktdagar har inte varit anmärkningsvärt högt. Företagens sårbarhet i kombination med att medlarna normalt har haft som sin enda uppgift att få parterna att enas om ett avtal, oavsett avtalsinnehållet, har emellertid lett till att avtalsförhandlingar under medling resulterat i för höga avtalskostnader.

126 Överväganden och förslag SOU 1997: 164

Under 1990-talet har förutsättningarna för lönebildningen förändrats i väsentliga avseenden. Den internationellt låga inflationstakten ställer krav på att lönebildningen kan klaras på betydligt lägre nominella nivåer än tidigare, för att inte svenskt näringslivs konkurrenskraft skall försvagas. Penningpolitiken utgår från ett inflationsmål på ca 2 procent, vilket innebär att for höga nominella löneökningar kommer att leda till höjda räntor och på sikt minskad sysselsättning. Arbetslösheten har stigit till sådana nivåer att traditionell arbetsmarknadspolitik inte räcker for att komma tillrätta med problemen. De starkare finansiella restriktionema i den offentliga sektorn innebär vidare att inte heller expansion offentlig sysselsättning kan

en av minska arbetslösheten påtagligt. En väl fungerande lönebildning, som på total nivå är förenlig med inflationsmålet och på lokal nivå är anpassad till olika verksamheters förutsättningar, skulle emellertid kunna förbättra förutsättningarna för ökad tillväxt och sysselsättning och bidra till en sänkning av arbetslösheten.

i detta betänkande

Förslag

I regeringens direktiv till utredningen anges att den särskilde utredaren skall lämna förslag ett förstärkt förlikningsmarmainstitut. Institutet skall enligt

om direktiven ökade möjligheter att främja de övergripande

ges samhällsintressena i avtalsförhandlingama mellan arbetsmarknadens parter och förbättra förutsättningarna för en väl fungerande lönebildning. Förslagen skall främja lönebildning som möjliggör en rejäl sänkning av

en arbetslösheten med bevarad låg inflation. Utredningen inriktar sitt arbete på att utarbeta förslag, de genomförs, skulle innebära en påtaglig

som om förbättring lönebildningen. I detta betänkande redovisas förslag om ett

av nytt och förstärkt medlingsinstitut, som kan spela en mer aktiv roll för lönebildningen och avtalsförhandlingama än den nuvarande Förlikningsmarmaexpeditionen.

Av direktiven framgår vidare att utredningen skall ange vilka åtgärder

krävs för att tillförsäkra goditillgång till kontinuerlig lönestatistik som en och statistik som är relevant för avtalsförhandlingama och som är

annan uppdelad på avtalsornråden och kön. Utredningen lämnar i detta betänkande även förslag om en förbättrad lönestatistik.

Förslag i nästa betänkande

En utgångspunkt för utredningens arbete är att arbetsmarknadens parter också i fortsättningen skall bära huvudansvaret för lönebildningen. Samtidigt utredningen att det förhållandet att parterna har ansvaret för

menar

SOU 1997: 164 Överväganden och förslag 127

lönebildningen inte garanterar att den fungerar väl ett samhälls-

ur ekonomiskt perspektiv. Parterna har halt huvudansvaret för lönebildningen under decennier. Trots det har problemen inte lösts. Det har inte tagits

tillräckliga hänsyn till de övergripande samhällsintressena i lönebildningen.

Det kan ställas flera krav på väl fungerande lönebildning. Ett möjligt

en krav är att lönebildningen skall sådan att konkurrenskraften förbättras.

vara Därmed främjas ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet. Ett annat

krav kan att lönebildningen skall följsam till förutsättningarna i

vara vara enskilda branscher och yrken och därmed stimulera god tillväxt i

en ekonomin helhet. Ett tredje krav kan att lönerelationema på arbets-

som vara marknaden, inom och mellan avtalsområden, skall uppfattas legitima

som bland anställda och arbetsmarknadens parter. I den mån lönerelationer behöver justeras kan det behöva ske stegvis for att undvika kompensationskrav riskerar att leda till konflikter. Utredningen återkommer i

som slutbetänkandet till fortsatt diskussion innebörden väl funge-

en om av en

rande lönebildning.

I vilka avseenden och vilken utsträckning medlarna i institutet även bör ges utvidgade befogenheter blir en fråga for slutbetänkandet. Bland de möjligheter till vidgade befogenheter, som nämns i direktiven, ingår att medlare skall kunna in tidigt i förhandlingarna, verka för tidsmässig

sam-

ordning av avtalsförhandlingama, skjuta på av part varslad konfliktåtgärd

och besluta om sammanläggning av avtalsområden i medling. Andra förslag som har framförts till regeringen är bland annat att det måste råda rimliga proportioner mellan en stridsåtgärd och såväl dess syfte dess skade-

som verkningar. Dessa förslag kommer att analyseras i slutbetänkandet. Direktiven anger ett antal uppgifter medlingsinstitutet skall ha och att

som medlingsinstitutet skall ges ökade befogenheter. Oberorende på vilket sätt

av utvidgningen av medlamas befogenheter kommer att ske, fordras ett starkare

medlingsinstitut.

5.2¶Medlingsinstitut

Utredningens förslag: En myndighet med namnet Medlingsinstitutet bör

inrättas den l januari 1999. I samband därmed bör Statens törlikningsmannaexpedition awecklas. Samtidigt bör förordningen 1976:826

om medling i arbetstvister upphävas.

128 Överväganden och förslag SOU 1997: 164

Skälen för utredningens förslag

Utredningen lärrmar i detta delbetänkande med förtur förslag ett förstärkt om förlikningsmannainstitut, Av direktiven framgår att regeringen snarast möjligt önskar utredningens förslag om det nya institutets organisation, samt arbetsformer, och det redan innan medlamas befogenheter har resurser behandlats. Det finns enligt utredningen två goda skäl att redan nu lämna förslag om förstärkt förlikningsmarmainstitut. Ett skäl är att ett flertal av institutets ett uppgifter är givna redan direktiven. Det nya institutet skall i enlighet med av direktiven t.ex. ha till uppgift att följa och analysera utvecklingen inom lönebildningen, ha god överblick över regelverket på arbetsmarknaden en och de olika kollektivavtalen, ha tillgång till kvalificerade ekonomiska utredningar och kompetens att sammanställa och tolka statistik som är relevant för lönebildningen, följa utvecklingen på den europeiska arbetsmarknaden när det gäller utvecklingen av lönekostnader, avtalskonstruktioner och förhandlingsformer samt sammanställa redan träffade avtal och hur dessa omsätts lokalt. Vidare är inte omfattningen av medlingsverksamheten så beroende medlamas befogenheter som av antalet avtalsav

områden och konfliktbenägenheten. Det framgår genomgången i avsnitt

av förhandlingssystem och medling i några länder. 3.6 av Ett annat skäl för att behandla institutet med förtur är att inrättandet av myndighet tar tid. Det förutsätter i regel ett remissförfarande och en ny därefter budgetbehandling, proposition och riksdagsbeslut. När riksdagen har fattat beslut vidtar arbetet med att utse styrelse och ledning för institutet, anställa personal och bygga fungerande verksamhet. Även denna att upp en inkömingsprocess kommer att ta viss tid. Utredningen föreslår att myndigheten kallas Medlingsinstitutet istället för benämningen förlikningsmannainstitut, används i direktiven. Utredsom ningen att namnet på den myndigheten bör vara enkelt och könsanser nya neutralt. Av skäl förordar utredningen även att begreppet medlare i samma arbetstvister skall användas istället för förlikningsman. Utredningen förordar begreppet medling, används i dagligt tal, istället för det mindre som vanliga begreppet förlikning. Utredningen föreslår att Medlingsinstitutet inrättas den l januari 1999. Bakom detta ligger avvägning mellan kraven på ett snabbt agerande för en väl fungerande lönebildning och behovet av tid för ett bra beredningsen arbete. Med normala beredningstider skulle remissbehandling och beredning i regeringskansliet kunna klaras under våren 1998, förslag om medel till av det institutet lämnas i budgetpropositionen i september 1998 och nya riksdagsbeslut fattas samma år. senare Utredningen har även övervägt andra tidpunkter för inrättandet av det institutet. Det torde finnas möjligheter att om statsmakterna så önskar nya

SOU 1997: 164 Överväganden och förslag 129

inrätta Medlingsinstitutet tidigare, t.ex. den l juli 1998. Ett skäl för detta skulle kunna vara att det bedöms angeläget att institutet kan spela aktiv

en roll i eventuella avtalsförhandlingar redan fr.o.m. hösten 1998. För att det skall vara möjligt behöver proposition läggas fram och behandlas

en av vårriksdagen 1998. Det innebär i sin tur att tiden för remissbehandling och propositionsskrivning blir mycket knapp. Därtill kommer att tiden mellan riksdagsbeslut och det att myndigheten skall inrättas blir kort.

Det finns också argument för starttidpunkt för Medlingsinsti-

en senare tutet. Ett skäl kan vara att avvakta utredningens övriga förslag i slutbetänkandet. Det skulle vidare kunna hävdas att kraven på personalens erfarenhet och kompetens kommer beroende vilka befogenheter,

att vara av som medlarna kommer att Därmed skulle ett alternativ kunna att

ges. vara riksdagsbehandla utredningens samlade förslag under 1999 och inrätta det nya institutet först den l januari år 2000. Ett problem är att det då skulle dröja lång tid innan Medlingsinstitutet kan påbörja sin verksamhet.

Enligt utredningens bedömning skapas ett förstärkt förlikningsmannainstitut lämpligast att myndighet inrättas. När Med-

genom en ny lingsinstitutet inrättas kan Statens förlikningsmannaexpedition awecklas. Medlingsinstitutet föreslås få större omfattning och inriktning på

en annan sin verksamhet än vad gäller för Statens förlikningsmannaexpedition.

som En stor vikt kommer att läggas vid att följa och analysera utvecklingen på arbetsmarknaden. Medlingsverksarnheten kommer att till stor del hanteras av institutets personal. Därmed har det inte varit aktuellt att föreslå

egen en ombildning av expeditionen. De uppgifter idag ligger på Statens

som förlikningsmarmaexpedition enligt lagen om medbestärnmande i arbetslivet bör fortsättningsvis ingå i Medlingsinstitutets uppgifter.

Medlingsinstitutet bör, liksom den nuvarande Förlikningsmarmaexpeditionen, vara förlagt till Stockholmsområdet, där arbetsmarknadens parter har sina huvukontor och kommunikationerna med övriga delar landet är

av goda.

Ledning

Utredningens förslag: Medlingsinstitutet bör ledas ärnbetsman-

av en nastyrelse med fem ledamöter och med institutets chef ordförande.

som Samtliga ledamöter och institutets chef bör regeringen. Institutets

utses av chef bör få titeln riksmedlare.

130 Överväganden och förslag SOU 1997: 164

Skälen för utredningens förslag

Utredningen föreslår Medlingsinstitutet skall ledas en styrelse. Som att av framgår avsnitt 3.5 finns det olika ledningsfonner anvisade för statliga av myndigheter. Utredningen har övervägt alternativen att Medlingsinstitutet skulle ledas styrelse eller myndighetschef med insynsråd. Det av en av en för styrelse Medlingsinstitutet därmed får stark främsta motivet en är att en

ledningsfunktion som kan ge organisationen legitimitet.

Utredningen har vidare övervägt två alternativa former styrelser. Den av modellen är liten ämbetsmarmastyrelse där samtliga ledamöter ena en företräder allmänintresset. Den andra modellen är en något större partsstyrelse där institutets chef tillsammans med ytterligare ett par sammansatt ledamöter har i uppdrag företräda alhnänintresset. Utredningen förordar att ämbetesmarmastyrelsen, även fördelar med en partssammansatt men ser styrelse. Huvudaltemativet ansluter till den styrelsemodell som tillämpas i Förslagsvis bör dock antalet ledmöter

Förlikningsmannaexpeditionen.

utökas till fem. En sådan styrelse kan bli handlingskraftig och vara ett stöd En svaghet är att ämbetsmannastyrelse inte

for myndighetschefen. en

automatiskt förankrad hos huvudaktörerna i avtalsförhandlingama, dvs. är arbetsmarknadens Om styrelsen inte kommer att på ett sätt parter. agera respekt hos arbetsmarknadens parter finns risk för störningar på som inger arbetsmarknaden. Styrelsen bör ha de uppgifter normalt åligger en myndighetsstyrelse. som innebär bland verksförordningens 1995:1322 bestämmelser Det annat att styrelsens och befogenheter samt myndighetschefens ansvar och om ansvar tillämpas. Det innebär bland annat att styrelsen skall ha i uppgifter bör myndighetens verksamhet bedrivs effektivt och i uppdrag att pröva om överensstämmelse med syñet med verksamheten. Styrelsen skall också myndighetens chef och föreslå denne de åtgärder styrelsen biträda som finner motiverade. Vidare skall styrelsen besluta om myndighetens årsredovisning, delårsrapport och budgetunderlag, åtgärder med anledning

RRV:s revisionsrapporter, revisionsplan och sådana föreskrifter som av till enskilda, kommuner och landsting. Myndighetens chef skall riktar sig för myndighetens verksamhet. Myndigheten bestämmer sin ansvara Myndighetens chef bör vidare för att anlita medlare

organisation. ansvara

samt besluta medlare i enskilda arbetstvister. om andra alternativet med partssammansatt styrelse utgår från att det Det en värde att parterna själva är med och tar ansvar för Medlingsinstitutet. år av Därmed kan parterna direkt återkoppling till hur de anser att ge en medlingsarbetet sköts. Vidare kan Medlingsinstitutets styrelse vara ett for diskutera de övergripande samhällsintressena i avtalsförforum att

SOU 1997: 164 Överväganden och förslag J31

handlingarna. Med en fortsatt decentralisering avtalsförhandlingama

av skulle ett sådant forum kunna spela viktig roll för lönebildningen. En

en annan fördel skulle vara att arbetsmarknadens parter blir delaktiga i Medlingsinstitutets arbete med att följa och analysera utvecklingen på arbetsmarknaden.

En svaghet med en partsamrnansatt styrelse är dock att institutet skulle bli beroende av parternas vilja att medverka på ett konstruktivt sätt. Ytterligare en svaghet med en partssammansatt styrelse kan att den blir

vara mindre beslutsför. Det kan t.ex. försvåra Medlingsinstitutets arbete inom det lönestatistiska området. Det finns andra frågor hänger med jäv

som samman och sekretess, gör att inte samtliga frågor bör behandlas i

som en partssammansatt styrelse. Det gäller t.ex. frågor i samband med enskilda arbetsmarknadskonflikter.

Mandatperiodema för styrelseledamöterna bör normalt tre år.

vara Mandatperiodema är emellertid beroende valet styrelsefonn. Väljs

av av ämbetsmarmastyrelsen bör mandatperiodema förhållandevis långa för

vara att ge önskad stabilitet. Med partssammansatt styrelse bör mandatperi-

en oderna vara ettåriga, men omförordnanden bör möjliga. Vidare bör i så

vara fall beaktas att det kan finnas intresse att det sker cirkulation

av en av mandaten för partsrepresentantema på visst sätt. Det kan önskvärt

t.ex. vara att så stora delar som möjligt av arbetsmarknaden är företrädda inom viss

en

tidsperiod.

Medlingsinstitutets chef bör vara ordförande i styrelsen och ha titeln riksmedlare. Det är viktigt att ge chefen stark ställning, vilket skulle

en byggas under av att chefen också blir ordförande i styrelsen. En alternativ titel skulle kunna generaldirektör. Beträffande mandatperioden för

vara Medlingsinstitutets chef bör samma principer tillämpas för övriga

som myndighetschefer, vilket innebär att chefens första förordnande normalt skulle bli på år. Även de två andra anställda medlarna bör ha tids-

sex begränade förordnanden. De bör regeringen på förslag Med-

utses av av lingsinstitutets chef

Statens styrning Medlingsinstitutet bör inte ske institutets

av genom styrelse utan som för andra myndigheter instruktion, budget och

genom regleringsbrev och i budgetdialogen mellan företrädare för regeringen och institutets ledning. Som underlag för budgetdialogen bör institutet årligen redovisa hur lönebildningen har utvecklats och vilka insatser

som Medlingsinstitutet har gjort för att främja väl fungerande lönebildning.

en

132 Överväganden och förslag

Uppgifter

Utredningens förslag: Medlingsinstitutets verksamhet bör bestå av två huvuduppgifter. Den är att verka för en väl fungerande lönebildning och

ena den andra är att medla i arbetstvister.

Skälen för utredningens förslag

Medlingsinstitutets verksamhet bör enligt utredningen bestå av två huvuduppgifter. Den är att verka för väl fungerande lönebildning och den

ena en andra är att medla i arbetstvister. Uppgiften att verka for en väl fungerande lönebildning skall emellertid inte tolkas som att institutet skall vara ett

för statlig inkomstpolitik. Samtidigt innebär utvidgningen till två organ huvuduppgiñer att det institutet skall ha en verksamhet som går utöver

nya vad det nuvarande Förlikningsmannainstitutet har som ändamål.

Medlingsinstitutet skall enligt direktiven främja de övergripande samhällsintressena i avtalsförhandlingama och ha en aktiv roll både när det gäller lönebildningen i stort och i de enskilda avtalsförhandlingama. Utredningen gör tolkningen att de övergripande sainhällsintressena i avtalsförhandlingarna i första hand har att göra med hur lönebildningen påverkar sysselsättning och välfärd. Medlingsinstitutet skulle kunna främja samhällsintressena väl fungerande samverkan mellan arbetsmarknadens

genom en parter och förhandlingsordningar och konfliktlösningsmodeller som främjar att parterna i största möjliga utsträckning söker lösa intressefrågor genom samverkan utan konfliktvapen. Utredningen återkommer i slutbetänkandet till den nämnare innebörden uppgiften att främja en väl fungerande

av lönebilning.

Medlingsinstitutet skall vidare, tidigare nämnts ha, ett antal i

som direktiven specificerade uppgifter. Institutet skall följa och analysera lönebildningen olika aspekter, ha god överblick över regelverket på

ur arbetsmarknaden och de olika kollektivavtalen, sammanställa och tolka statistik är relevant för lönebildningen, sammanställa träffade avtal och

som hur de omsätts lokalt samt följa utvecklingen på den europeiska arbetsmarknaden beträffande lönekostnader, avtalskonstruktioner och förhandlingsforrner. Institutet skall ha tillräcklig kompetens för att kunna tillgodogöra sig kvalificerade utredningar och forskning inom lönebildningsområdet. Medlingsinstitutets uppgifter går därmed utöver de traditionella uppgiñema att hindra att varslade stridsåtgärder i enskilda konflikter bryter ut eller att verka för att vidtagna stridsåtgärder avbryts.

Överväganden och förslag 133

Hur Medlingsinstitutet kommer att arbeta med enskilda tvister kommer att påverkas medlamas framtida befogenheter. Denna fråga kommer att

av behandlas i utredningens slutbetänkande. Där kommer också att tas upp relationen till kollektivavtal, vilka reglerar former för medling.

Även Medlingsinstitutet i enlighet med utredningens förslag inrättas

om utan att befogenhetema ändras, kommer institutet att kunna spela en aktiv roll i kommande avtalsförhandlingar. Medlama kommer att ha mer tid och större reurser än vad som gällt i Förlikningsmarmaexpeditionen. De skulle kunna initiera diskussioner med parterna på ett tidigt stadium inför avtalsförhandlingar.Vidare underlättas för dem att följa utvecklingen av kollektivavtal, lokal lönebildning, de ekonomiska förutsättningama för en bransch och lönekostnadema i konkurrentländema. Det kommer också att ñrmas mer resurser för att studera konfliktlösningsmodeller och utbyta erfarenheter med andra medlare. Medlingsinstitutet kommer även att kunna erbjuda parterna sin medverkan i mer långsiktiga projekt för att lösa problem och förbättra förtroendet mellan parterna.

Organisation och kompetens

Utredningens förslag: Medlingsinstitutet bör utöver institutets chef ha två medlare anställda och knyta till sig en grupp externa medlare. Därutöver bör institutet dimensioneras så att det finns möjlighet att ha tio anställda, varav sju personer med kompetens inom områdena sarnhällsekonomi, lönebildning, avtalsförhandlingar, arbetsrätt, lönestatistik och avtalstolkning samt tre personer för administrativa uppgifter. Institutet bör ha möjligheter att anlita extern expertis för utrednings-, analys- och forskningsuppdrag. Medlingsinstitutet bör inrätta tre råd med experter från arbetsmarknadens parter inom områdena sarnhällsekonomi, lönestatistik och avtalsförhandlingar.

Skälen för utredningens förslag

Medlingsinstitutets verksamhet kan indelas i fem funktioner: medling, Samhällsekonomi och lönebildning, avtalsförhandlingar och arbetsrätt, lönestatistik och avtalstolkning samt administration. Utredningen föreslår att sammanlagt 13 personer anställs i Medlingsinstitutet för att klara de relativt omfattande uppgifter i direktiven. Med färre anställda skulle

som anges institutet få svårigheter att klara av sina uppgifter och bli sårbart.

134 Överväganden och förslag SOU 1997: 164

Medlingsarbetet bör till stor del utföras av institutets egen personal. Det gäller både s.k. lokala och centrala ärenden. Förutom institutets chef bör institutet ha två anställda medlare. Det kan jämföras att med att det i Danmark finns tre förlikningsmän, en ställföreträdande förlikningsman och åtta medlingsmän. Samtliga har uppdragen bisyssla. I Norge finns en

som heltidsarbetande riksförlikningsman och dessutom sju distriktsförlikningsmän samt tio till tolv särskilt förordnade förlikningsmän som har uppdragen som bisyssla. I Finland finns en riksförlikningsman och sex distriktsförlikningsmän. Vid rekrytering av medlare bör naturligtvis beaktas att det krävs personer med en erfarenhet och kompetens som garanterar att en god kvalitet i medlingsarbetet bibehålls.

Institutet bör vidare knyta till sig en grupp externa medlare. Det bör vara Medlingsinstitutets ansvar att det finns en sådan grupp personer som är förberedda av institutet för att med kort varsel kunna åta sig ett medlingsuppdrag. Detta fordrar att institutet regelbundet har konferenser och utbildning för personer som är aktuella för medlingsuppdrag. Vidare förutsätts att institutet för diskussioner med de externa medlarna om utvecklingen på arbetsmarknaden och redovisar institutets bedömningar inför kommande avtalsförhandlingar. De externa medlarna kan särskilt behövas vid stor arbetsbelastning på institutet, t.ex. under perioder med ett större antal förhandlingar på nationell nivå.

Det kommer att finnas många arbetsuppgifter som behöver utföras av de anställda medlarna när det inte pågår avtalsrörelse. Vid sidan om medlingsarbetet har riksmedlaren normala uppgifter som myndighetschef. Medlama kommer bland annat att behövas för medling i lokala konflikter och centrala konflikter som inte tidsmässigt är samordnade med de stora avtalsrörelsema. Vidare bör perioder med få centrala förhandlingar utnyttjas för att utvärdera genomförda avtalsrörelser, att sköta kontakter och utbildning av externa medlare och att förbereda kommande avtalsrörelser. Särskilt bör medlarna avsätta tid för att vidareutveckla konfliktlösningsmetoder, att ha erfarenhetsutbyte med andra som har medlingsuppdrag och att ha kontakter med arbetsmarknadens parter. Med den erfarenhet och kompetens medlarna har kommer de även att kunna anlitas för utredningsuppdrag.

När institutet inrättas bör systemet med s.k. fasta förlikningsmän avvecklas. I dag finns det sex fasta förlikningsmän som i form av bisyssla medlar i lokala ärenden. Ett motiv för att även dessa uppgifter fortsättningsvis bör skötas av institutets egen personal är att institutet därmed får

närhet till de problem, som arbetsmarknadens parter har att lösa på en enskilda arbetsplatser. Denna verklighetskontakt torde vara positiv för förståelsen utvecklingen på arbetsmarknaden.

av

En funktion bör svara för analys av samhällsekonomi och Iönebildning. För detta bedömer utredningen att det fordras att minst två personer med samhällsekonomisk kompetens är anställda i Medlingsinstitutet. Annars blir

SOU 1997: 164 Överväganden och förslag 135

kompetensen för tunn och sårbarheten stor. Syftet skall öka vara att kunskapen hos aktörer på arbetsmarknaden sambanden mellan löneom bildning, sysselsättning, reallöner etc. Stor vikt bör läggas vid klargöra att lönebildningens roll och föra ut vad som empiriskt är belagt forskgenom ning. I uppgifterna bör ingå att följa lönebildningen i Sverige och i våra konkurrentländer. Vidare bör ingå att följa och i någon mån initiera forsk-

ning inom området. Det bör också ingå att medverka i årlig publien en kation lönebildning i Sverige och omvärlden. Funktionen bör sköta om sekretariatsfunlçtionen för expertrådet för Samhällsekonomi.

En funktion bör inrättas för avtalsförhandlingar och arbetsrätt. Minst två personer med juridisk kompetens bör anställda i Medlingsinstitutet vara för dessa uppgifter, enligt utredningens bedömning. Analysema som funktionen för bör både Sverige och viktiga konkurrentländer. svarar avse Syftet är att Medlingsinstitutet skall ha god kännedom utvecklingsom tendenser på arbetsmarknaden. Därmed ökar institutets förutsättningar att på ett konstruktivt sätt medla mellan arbetsmarknadens Vidare bör parter. institutet bedöma konfliktrisken inom olika avtalsområden för på att ett tidigt stadium kunna erbjuda parterna bistånd i förhandlingar och därmed minska risken för öppna konflikter. Det bör också ingå i uppgiftema att sprida kunskap om goda exempel på former för samverkan mellan arbetsmarknadens parter. Funktionen bör sköta sekretaiiatsfunlctionen för expert-

rådet för avtalsförhandlingar.

Det bör även finnas funktion för lönestatistik och avtalstolkning. en Funktionen torde kräva att tre med statistisk kompetens och god personer kännedom arbetsmarknaden är anställda i Medlingsinstitutet. Bland om uppgiftema bör ingå att beställa, tolka och sprida kännedom lönestaom tistik. En månatlig rapport bör utarbetas på grundval den kortperiodiska av

statistiken liksom en årlig rapport lönebildning, löneutveckling och

om avtalsförhandlingar baserad på bland annat den årsvisa lönestatistiken. Jämförelser bör göras med Europa och andra delar omvärlden. För dessa av uppgifter fordras ett nära samarbete med arbetsmarknadens Utredparter. ningen föreslår, vilket utvecklas i avsnitt 5.3, att Medlingsinstitutet blir mer Statistikansvarig myndighet för den officiella lönestatistiken. Uppgiften att beställa lönestatistik fordrar god statistisk kompetens och kontakter och nära samråd med arbetsmarknadens parter, Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet. Vidare förutsätts att funktionen för de krav svarar att som medlemsskapet i EU ställer på den svenska statistikproduktionen uppfylls. Funktionen skall även sköta sekretariatsfunktionen för expertrådet för lönestatistik.

En funktion bör för administration institutet. För funktionen svara av fordras att sammantaget tre är anställda i institutet. Det ställs i personer princip samma krav på ekonomiadministration och personaladministration på en liten som på en medelstor myndighet. Det innebär att det behövs en

136 Överväganden och förslag SOU 1997: 164

administrativ chef för att svara för ekonomiadministration, personaladministration, lokaler, etc. Vidare behövs en sekreterare for att biträda med ekonomi- och personaladministration, arkiv och diarium, reception, telefon etc. samt ansvarar för institutets datorer och infor-

en person som mationsteknik. Städning och Vaktmästeri torde kunna upphandlas externt i samband med att myndigheten träffar hyresavtal om lokaler.

Mycket analysarbetet förutsätter medverkan av expertis från arbets-

av marknadens parter. För att institutet skall kunna tillgodogöra sig parternas expertkompetens föreslås nämnts att tre särskilda expeitråd inrättas.

som Expertråden bör kunna tillfrågas institutet och av enskilda medlare om

av frågor inom respektive råds kompetensområde och de bör fatta eventuella beslut med enighet. Institutet bör för sekretariatsfunktionen i råden.

svara

Expertrådet för samhällsekonomi bör bestå ca tio chefsekonomer

av

representerar arbetsmarknadens parter. Chefsekonomema kan hämtas som både från centralorganisationer och förbund. Rådet bör bland annatha i uppgift att medverka till den årliga rapporten lönebildning, löne-

om utveckling och avtalsförhandlingar i Sverige och omvärlden.

Expertrådet för lönestatistik bör bestå ett tjugotal lönestatistiker från

av de avtalsslutande parterna. Rådet bör höras innan Medlingsinstitutet beställer den officiella lönestatistiken. Vidare bör rådet sammankallas för att tolka lönestatistik underlag för den månatliga publiceringen av den

som kortperiodiska statistiken och i samband med utarbetandet av den årliga rapporten lönebildning Rådet bör också biträda institutet vid tolkning

om m.m.

träffade kollektivavtal. av

Expertrådet för avtalsförhandlingar bör bestå ett tjugotal förhand-

av lingsansvariga hos de avtalsslutande parterna. Rådet bör fungera som ett forum för löpande dialog mellan Medlingsinstitutet och arbetsmarkna-

en dens parter angående utvecklingen på arbetsmarknaden.

Viss expertkompetens bör institutet kunna tillföras från andra myndigheter Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Jämställd-

som hetsombudsmarmen. Det är också angeläget att Medlingsinstitutet kan följa forskningen på området och i vissa fall ta forskares hjälp för fördjupade analyser vissa frågeställningar. Detta ställer krav dels på att de anställda

av i institutet kan tillgodogöra sig forskningsresultaten, dels på att det finns

för att finansiera mindre forskningsprojekt. resurser

5.3¶Lönestatistik

Utredningen skall enligt direktiven vilka åtgärder som krävs för att

ange tillförsäkra god tillgång till kontinuerlig lönestatistik och statistik,

en annan

SOU 1997: 164 Överväganden och förslag 137

är relevant för avtalsforhandlingama och är uppdelad på avtalsomsom som råden och kön. Statistiska centralbyrån SCB har på utredningens uppdrag levererat en rapport rörande lönestatistik, m.m. Rapporten publiceras som Bilaga Uppdraget på löneområdet avsåg dels strukturstatistiken, dels

konjunkturstatistiken.

Allmärma mot SCB:s

överväganden bakgrund av rapport

I den månadsvisa konjunkturstatistiken insamlas för arbetare uppgifter om lönesummor och sysselsättning och for tjänstemän uppgifter om överenskommen månadslön. I uppdraget till SCB ingick bland annat att undersöka möjligheten att göra konjunkturstatistiken individbaserad men liksom tidi-

med företag och arbetsställen som uppgiftslänmare och att förutom gare branscher även redovisa avtalsområden och kön.

SCB avstyrker individbaserad konjunkturstatistik. Bland skälen för detta

att sådan uppläggning skulle resultera i komplicerade urvalsanges en procedurer och att tidseltersläpningen skulle öka med ungefär en månad. Dessutom skulle precisionen sannolikt minska vid given resursinsats från SCB:s sida. Antalet individer, skulle ingå i undersökningen, skulle

som nämligen bli lägre. Med nuvarande ordning kommer, visserligen i summarisk form, alla individer vid ett arbetsställe med i statistiken, givet att arbetsstället ingår i urvalet. Vidare skulle uppgiitslämnamas kostnader öka kraftigt om en individbaserad konjunkturstatistik infördes.

Utredningen att konjunkturstatistikens allmänna uppläggning inte

anser bör ändras. Det skulle i och för sig möjligt att komplettera insamlade

vara uppgifter med uppgift de viktigaste avtalsområden, som de anställda vid

om respektive arbetställe tillhör. Informationen kunde noteras i töretagsregistret. Detta skulle möjliggöra indikativa beräkningar den månadsvisa

av utvecklingen på vissa avtalsområden eller sådana områden.

grupper av Värdet sådan komplettering torde dock vara begränsat. Med individ-

av en basering konjunkturstatistiken skulle den i vissa avseenden försämras och

av försenas, vilket skulle vara problematiskt med hänsyn till konjunkturbedömingens behov snabb och bra statistik över löneutvecklingen.

av en

Givet ovanstående allmänna ställningstagande beträffande konjunkturstatistiken, blir utredningens förslag att åtgärder främst bör vidtas inom strukturstatistikens område för att tillgodose de krav som direktiven anger. Detta är också den uppfattning som SCB redovisar i sin rapport.

I sin rapport föreslår SCB förbättringar av strukturstatistiken i olika avseenden. SCB redovisar tre alternativ vad gäller urvalsstorlek och därmed precision. Alternativen skiljer sig åt i fråga vilka arbetsställen skall

om som totalundersökas: de med fler än 20 anställda, de med fler än 10 anställda och de med fler än 5 anställda. Den offentliga sektorn totalundersöks i

138 Överväganden och förslag SOU 1997: 164

samtliga alternativ. I varje alternativ kan i sin tur urvalstorlekama avseende mindre arbetsställen varieras. Möjlighet finns att göra mindre en undersökning med mars-april mätperiod. Denna undersökning skulle som främst avsedd för Medlingsinstitutets behov och enbart sekundärt vara utnyttjas i den allmäninformativa redovisningen. Eñersläpningen kan här bli något kortare. Resultat skulle kunna föreligga i augusti-september, enligt

underhandsuppgiñ.

Utredningens val av alternativ måste göras bland annat efter awägen ning av kostnader mot precision. Vid valet mäste beaktas att strukturstatistiken enligt utredningens mening skall kunna möjliggöra goda analyser även av lönespridning mellan individer inom respektive områden, könsskillnader, m.m. Den nuvarande strukturstatistiken kostar enligt SCB:s rapport 12,5 miljoner kr. år, 4,5 miljoner kr. är ersättning till per varav

arbetsmarknadspartema. Enligt underhandsuppgift från SCB totalundersöks

arbetsställen med i storleksordningen 200 anställda och däröver. För mindre företag baseras statistiken på urval. Statistiken är redan uppdelad på kön. En komplettering med uppgifter avtalsområde medför vid nuvarande om

omfattning uppgiftsinsamlingen enligt underhandsuppgiñ, endast

av en obetydlig merkostnad för SCB. Däremot kan det för att uppnå tillräcklig en precision på ett sort antal avtalsområden krävas betydande ökning en av uppgiftslämnandet. En förbättrad precision jämfört med nuläget kan uppnås alternativ genom 1 där arbetsställen med fler än 20 anställda totalundersöks. Detta medför kostnadsökningar på 4-6 miljoner kr. De ambitiösa alternativen 2 och 3 mer medför kostnadsökningar jämfört med nuvarande nivå på 12-16 respektive 22-27 miljoner kr. En eventuell tillkommande undersökning med mars-april som mätperiod skulle kosta 8-10 miljoner kr. år. per Utredningen förordar inte att vårundersökningar genomförs. En extra undersökning avseende mars-april kan visserligen i vissa lägen ha ett betydande värde. Det kan exempelvis gälla förhandlingar pågår under om påföljande höst och vinter, och enbart skulle ha tillgång till man armars mer än årsgamrnal information detaljerat slag. Å andra sidan kan uppgifterna av bli mycket osäkra och svårtolkade i ett läge där lönerevisioner följd som av slutna avtal har ägt i början på året. Det kan då osäkert rum vara om nya avtal ingår eller inte. Detta ställer särskilda krav på kunskaper hos den som skall använda statistiken. Om vårundersökningen ändå skulle genomföras, vore det värdefullt om den kunde göras flexibel tidsmässigt, t.ex. genomföras i maj eller juni detta är lämpligt med hänsyn till om mer avtalsrörelsens förlopp m.m. Utredningen har funnit att parternas medverkan är viktig både i själva statistikproduktionen och när det gäller tolkningen resultaten. Partemas av fortsatta medverkan i statistikproduktionen diskuteras inte närmare i SCB:s rapport. För närvarande använder SCB partsstatistiken ett väsentligt som

SOU 1997: 164 Överväganden och förslag 139

delunderlag. Hur utvidgning från nuvarande ordning till mera ambitiösa

en alternativ skall harmoniseras med parternas intressen är en komplicerad fråga. Det föreligger stora skillnader i olika parters uppfattning om hur statistikinsamlingen skall läggas upp och resultaten redovisas.

Utredningens förslag innebär i sammanfattning att SCB i strukturstatistiken inte skall redovisa samtliga förekommande avtalsområden, utan i stället ett antal sektorer/branscher med uppdelning på arbetare och tjänstemän samt på kön. Medlingsinstitutets mest detaljerade behov av statistik i samband med medlingsärenden förutsätts kunna tillgodoses

m.m.

att parterna ställer sin förhandlingsstatistik till förfogande. Man

genom undviker då strider relevanta begreppsdeñnitioner m.m., som lätt torde

om kunna komma att uppstå SCB producerad statistik med över hela

om en av arbetsmarknaden enhetliga begrepp skulle användas.

Mot bakgrund att någon mer långtgående utveckling av konjunktur-

av statistiken inte föreslås kommer information löneutvecklingen som både

om är detaljerad och aktuell inte alltid att tillgänglig. Det är då angeläget

vara att kunna göra kvalificerade analytiska bedömningar mot bakgrund av senast tillgängliga strukturstatistik, utvecklingen enligt konjunkturstatistiken, analyser nyligen slutna avtal och kunskap om branschvisa

av mönster for den s.k. löneglidningen. Sådana bedömningar görs regelbundet inom Konjunkturinstitutet, i huvudsak på makroekonomisk nivå med

men mycket begränsad branschuppdelning. Tekniken för sådan "efterbearbetning" är emellertid tillämpbar även på detaljerad nivå. Det kan också

mer nämnas att ett förslag till uppläggning av ett sådant bevakningssystem skisserades av 1987 års lönekommitté.

Produktionsansvar och finansiering av lönestatistik m.m.

Utredningens förslag: Medlingsinstitutet bör bli statistikansvarig myndighet för officiell lönestatistik. Statistiken bör ñnansieras genom anslag till Medlingsinstitutet, i sin tur bör upphandla statistiken efter

som

samråd med Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och efter

behandling i expertrådet för lönestatistik. Utredningen bedömer att huvuddelen den officiella lönestatistiken liksom idag kommer att

av produceras av Statistiska centralbyrån.

140 Överväganden och förslag SOU 1997: 164

Skäl för utredningens förslag

Medlingsinstitutet föreslås, enligt vad som har framgått av avsnitt 5.2,

ges ett omfattande ansvar för att följa och analysera lönebildningen ur olika aspekter. Institutet skall bland annat sammanställa och tolka statistik som är relevant för lönebildningen och därvid också följa den internationella utvecklingen. Medlingsinstitutet skall även, inom sig ha hög kompetens i fråga om att tolka både statistik och avtal. Det framstår mot denna bakgrund som lämpligt att Medlingsinstitutet blir statistikansvarig myndighet för lönestatistiken. Det gäller både den kortperiodiska statistiken konjunkturstatistiken och strukturstatistiken över löner.

Eftersom en del den kortperiodiska sysselsättningsstatistiken insamlas

av samtidigt med den kortperiodiska lönestatistiken är det ñnansieringstekniskt lämpligt att statistikansvaret omfattar även denna sysselsättningsstatistik. Däremot bör statistikansvaret inte omfatta Arbetskrañsundersökningama AKU och annan statistik som inte produktionstekniskt är kopplad till den den kortperiodiska lönestatistiken.

Ställningen som statistikansvarig myndighet ger Medlingsinstitutet möjlighet att över tiden påverka lönestatistikens utformning. Medlingsinstitutet blir en av samhällets huvudkonsumenter lönestatistik. Genom de

av månadsvisa och årsvisa rapporterna om lönebildning, löneutveckling m.m. kommer institutet att få en central ställning när det gäller att beskriva dessa områden. Samtidigt är det emellertid viktigt att andra användares statistikbehov tillgodoses och att samrådet med dessa sker regelbundet och i fasta fonner.

Utredningen bedömer att det i avsnitt 5.2 föreslagna expertrådet för lönestatistik kan bidra till att förtroendet för statistiken förbättras. Det kan ske genom att olika intressenter kan påverka uppläggningen på ett tidigt stadium och får möjlighet att gemensamt tolka utfall, ingångna avtals effekter m.m. I rådet bör företrädare för arbetsmarknadens parter ingå. Rådet bör alltid sammankallas som förberedelse till beslut som påverkar statistikproduktionen.

Det är även viktigt att andra berördas synpunkter beaktas vid uppläggningen av lönestatistiken. Förutom parterna på arbetsmarknaden bör Konjunkturinstitutet och SCB adjungeras till rådet. Konjunkturinstitutet och andra organ på konjunkturbedömningens område är starkt beroende av

främst den kortperiodiska löne- och sysselsättningsstatistiken. Konjunktur-

institutet måste därför genom ett välutvecklat samrådsförfarande tillför-

säkras ett stort inflytande på statistikproduktionen i för konjunkturbe-

dömningen relevanta avseenden.

SOU 1997: 164 Överväganden och förslag 141

Det är vidare väsentligt att samråd sker med SCB i frågor som gäller behov av allmäninforrnativ statistik, inbegripet statistik som belyser jämställdhetsfrågor, samt när det gäller krav från Eurostat och andra internationella organ. Utredningen bedömer att den nuvarande Lönestatistiknämnden vid SCB kan awecklas när det lönestatistiska expertrådet inrättats.

Månadsvis lönestatistik

Utredningens förslag: Den månadsvisa lönestatistiken bör förbättras i tre avseenden: månadsvis statistik även för staten, full täckning av kommunoch landstingssektorema samt bättre redovisning av retroaktiva löneutbetalningar.

Skäl för utredningens förslag

Statistiken för den statliga sektorn bör göras månadsvis liksom för ekonomins övriga sektorer. Månadsvis lönestatistik produceras för alla sektorer i ekonomin, utom för den statliga sektorn, där endast statistik för mittrnånaden i respektive kvartal produceras. En enhetlig periodicitet är önskvärd, vilket också möjliggör beräkningar för den totala ekonomin.

Statistiken bör vidare omfatta hela den kommunala sektorn. Utredningen bedömer att den nuvarande ordningen, enligt vilken Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet på uppdrag producerar statistik för den primärkommunala respektive landstingskommunala sektorn, fungerar väl. De båda förbunden besitter hög kompetens att granska och tolka det statistiska materialet. En brist för närvarande är dock att några kommuner och landsting inte ingår i statistiken. Statistiken bör utvidgas så att den täcker samtliga kommuner och landsting.

Vissa förbättringar bör vidare göras i fråga om redovisningen av de insamlade uppgiftema retroaktiva löneutbetalningar. Uppgifter om

om retroaktiva betalningar samlas redan nu in löpande, och de fördelas i efterhand på de månader betalningarna avser. Revideringar görs således bakåt i tiden. I vissa fall dröjer SCB med att publicera sådana revideringar i avvaktan på ytterligare kompletterande information. Det är emellertid önskvärt att revideringar med hänsyn till retroaktiva betalningar görs så snabbt som möjligt, även om det blir fråga om "preliminära revideringar".

Vidare förekommer det att endast del de uppgiñslänmande före-

en av tagen vid viss tidpunkt har haft möjlighet att ange retroaktiva betalningar.

en

142 Överväganden och förslag SOU 1997: 164

Det kan i de flesta fall antas att retroaktiva betalningar liknande storlek

av senare kommer att redovisas av övriga företag i branschen eller sektorn. Det finns då möjlighet att med ledning den redovisning som" faktiskt har

av inkommit göra skattning det slutliga utfallet. Denna typ bearbet-

en av av ning kan sägas ligga på gränsen mellan den faktiska statistikproduktionen och den kvalificerade tolkningen statistiken och bör göras Medlings-

av av institutet som en komplettering till redovisningen.

Medlingsinstitutet bör svara för att en samlad månadsvis publicering sker av statistiken. I publikationen bör även procentuella ökningstal för hela ekonomin och de stora sektorerna Det är for närvarande endast i

anges. Konjunkturinstitutets publikationer redovisning den kortperio-

som en av diska lönestatistiken sker samlat över alla ekonomins sektorer. En sådan redovisning bör emellertid också återfinnas i den officiella statistiken. Ordet kortperiodisk bör inte användas. Statistiken bör i stället enhetligt kallas månadsvis lönestatistik.

Precisionen i konjunkturstatistiken för närvarande i form s.k.

anges av konñdensintervall för lönenivåema. Statistiken används emellertid i praktiken till stor del för att beräkna procentuella förändringar. SCB bör därför också ange precisionen i de förändringsskattningar kan härledas från

som tidsseriematerialet. Resultatet av sådana beräkningar kan läggas till grund för en bedöming av huruvida det finns anledning att ändra urvalsstorlekama. Till detta får utredningen om så bedöms befogat återkomma i slutbetänkandet.

Medlingsinstitutet skall enligt direktiven ha hög kompetens att tolka lönestatistik och annan ekonomisk statistik. Institutet skall vidare löpande följa löneutvecklingen och snabbt kunna analysera konsekvenser ingång-

av na avtal. Institutet behöver därvid inte bara veta hur lönerna historiskt sett har utvecklat sig, utan även ha en uppfattning om tendenser i det rådande nuläget och den närmaste framtiden.

Utredningen vill i detta sammanhang understryka kraven på hög kompetens inom det lönestatistiska omådet. För att rätt tolka resultatet

av en offentliggjord avtalsuppgörelse krävs analyser hur de totala ökningstalen

av brukar fördela sig på förbundsvis avtalade löneökningar, lokal lönebildning, strukturella effekter m.m. De båda sistnämnda komponenterna ingår i den restpost som oftast, men delvis oegentligt, kallas löneglidning. En översättning av ett förbundsavtal till bedömning den pågående och

en av framtida sammantagna lönetillväxten kräver någon form modell för

av

löneglidningskomponenten, där man tar hänsyn till konjunkturlägets och

andra faktorers betydelse samt specificerar hur löneglidningen approximativt läggs ut i tiden: dels successivt månad för månad, dels klumpvis

mer i samband med lönerevisionema. Detta slag analyser kräver starkt

av en specialiserad kompetens som i stort sett bara kan förvärvas

genom långvarigt praktiskt arbete.

Överväganden och förslag 143

Årsvis lönestatistik

Utredningens förslag: Den årsvisa lönestatistiken, strukturstatistiken, bör utvidgas så att statistik redovisas för ett 50-tal branscher, med fördelning på kön och i förekommande fall arbetare och tjänstemän. Statistiken bör vidare snabbas så att den publiceras så tidigt möjligt året efter det år som

upp som statistiken avser.

Skäl för utredningens förslag

Utredningen föreslår förbättringar av den årliga lönestatistiken. Utredningen har tolkat direktiven så att förslag bör lämnas lönestatistik, som är

om en relativt detaljerad när det gäller arbetsmarknaden och är fördelad både arbetare och tjänstemän och på kön. Syftet med en sådan staitstik skulle vara att följa löneutvecklingen pä områden, som relativt väl ansluter till de löneavtal som träffas, och löneutvecklingen för kvinnor och män. Utredningen det lämpligt att redovisa ca 50 områden eller branscher.

anser För att erhålla tillräcklig precision bör statistiken i vissa branscher baseras på en totalundersökning av företag med fler än 20 anställda och i vissa branscher bör urvalen ökas bland de mindre företagen.

Utredningen bedömer att partsstatistiken även fortsättningsvis kan användas som ett viktigt underlag för den årsvisa lönestatistiken. Detta gäller såväl partsgemensam som ensidigt part producerad statistik.

av en

En alternativ utveckling den årliga strukturstatistiken, vore att samla

av

individbaserad statistik fördelad på avtalsområden med stöd av lagen 1992:889 den officiella statistiken. Ett viktigt skäl till att utredningen

om inte föreslår lönestatistik strikt uppdelad på avtalsområden är att antalet

en avtalsområden har vuxit kraftigt under år. I ett stort antal fall finns

senare det problem med att definiera vad ett avtalsområde egentligen är. Vissa formellt sett fristående avtalsområden innehåller likalydande avtal och skulle därmed kunna betraktas som ett enda område. Man kan uppskatta att det i en formell mening kan finnas över 300 avtalsområden på riksnivå,

anses varvid alltså inte beaktats bland annat att varje kommun respektive landsting formellt bildar ett avtalsområde med varje respektive motpart. Det torde erbjuda stora praktiska svårigheter och kostnader att samla en heltäckande avtalsområdesvis statistik. Problemen förstöras av att avtalsområdena inte är givna en gång för alla, utan kan delas upp eller slås samman från avtalsrörelse till avtalsrörelse.

En lätthanterlig möjlighet att producera statistik för ett be-

mer vore gränsat antal stora, eller av andra skäl betydelsfulla, historiskt sett stabila

144 Överväganden och förslag SOU 1997: 164

områden. Att peka ut de områden som i så fall skulle ingå och inte ingå kan emellertid vara problematiskt om det vilket är önskvärt skall ske i samråd

- med partema. En sådan endast delvis täckande statistik skulle inte vara generellt användbar för alla uppkommande förlikningssimationer, utan mer vara ett instrument för att mer allmänt kunna följa och analysera löneutveckligen. Dessutom skulle den officiella lönestatistiken ändå inte komma att accepteras parterna som förhandlingsunderlag. Statistiken skulle

av vidare bli dyr och innebära en påtagligt ökad uppgiftslämnarbörda.

Utredningen mot denna bakgrund att den föreslagna utvecklingen

anser av strukturstatistiken är en bättre och mindre kostnadskrävande lösning, trots inte får perfekt överenstämrnelse mellan branscher och

att man en avtalsområden. I appendix till detta kapitel redovisas en branschuppdelning

utredningen funnit lämplig och möjlig. Grupperingen bör fastställas och som vid behov revideras av Medlingsinstitutet efter samråd med SCB och parterna. Grupperingen har valts så att den i hög grad stämmer överens med branschindelningen i Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer. Detta gör det möjligt att analysera löneutvecklingen bland armat mot bakgrund av de bristtal för arbetskraft som där firms. SCB har angivit att det är komplicerat att i den reguljära statistikproduktionen insamla kvantitativa uppgifter om vakanser. Denna uppfattning delas av flera av arbetsmarknadsparterna.

Olika analytiska frågeställningar kräver olika statistiska lönebegrepp. Det är därför viktigt att, hittills, uppgifter insamlas om lönens olika

som "byggstenar" enligt SIAK/SIAT-nomenklaturen så att man vid behov kan skapa det för frågeställningen relevanta lönebegreppet. Detta är i första hand möjligt att göra i årstatistiken. För månadsstatistikens del är praktiska skäl och kostnadsskäl hinder för en stor flexibilitet i valet av lönebegrepp.

En förbättrad redovisning av lönestatistiken på yrken är önskvärd. SCB utreder för närvarande på regeringens uppdrag möjligheterna att upprätta ett yrkesregister. SCB redovisar i sin strukturstatistik även löner fördelade på bland annat ålder, utbildningsnivå, utbildningens inriktning och region. Utredningen anser dock inte att det är nödvändigt att genomgående redovisa lönerna i de här förslagna branscherna även efter dessa indelningsgrunder.

Produktionstiden för statistiken bör förkortas. SCB har underhand angett att det är möjligt att presentera resultat senast den l maj året efter det år statistiken Strävan bör emellertid att effektiviserande

avser. vara genom åtgärder snabba upp redovisningen så att den kan ske redan i början av året.

Medlingsinstitutet bör svara för att årsstatistiken publiceras i form av en årlig rapport, som även innefattar analyser samt jämförelser med resultaten av konjunkturstatistiken. Vidare bör beskrivas de skillnader som finns mellan den officiella statistiken och parternas statistik när det gäller principer för lönebegrepp, mättidpunkter m.m.

Medlingsinstitutets behov detaljerad statistik på avtalsområden för-

av utsätts kunna tillgodoses genom att partsgemensam, eller av ena parten

SOU 1997: 164 Överväganden och förslag 145

producerad, förhandlingsstatistik ställs till institutets förfogande när så erfordras. I en förhandlings- eller medlingssituation kräver parterna att lönesystem, förhandlingsordningar m.m. på det aktuella området återspeglas i den bakomliggande statistiken. Ett flertal av parterna anser inte att den nuvarande månads- och årsstatistiken, där man strävar efter enhetliga lönebegrepp, yrkesnomenklaturer etc., kan användas i dessa fall. Utredningens förslag bygger i detta avseende på medverkan från parternas sida när det gäller att förse Medlingsinstitutet med relevant lönestatistik per avtalsområde. Förslaget innebär å andra sidan en risk för att Medlingsinstitutet i vissa situationer kan komma att sakna ett relevant statistikunderlag.

Utredningen anser att det vore av stort värde om fler parter träffade statistikavtal. Det är från Medlingsinstitutets synpunkt en fördel om förhandlingsstatistiken är partsgemensam och byggs upp med stöd av statistikavtal. Under de senaste åren har, enligt vad utredningen har inhämtat, intresset ökat för att ersätta tidigare uppsagda statistikavtal med av nya avtal på förbundsnivå. Utredningen anser att detta är en önskvärd utveckling. Utredningen menar emellertid att det inte finns skäl att lagstifta om att parterna gemensamt skall producera lönestatistik. Tvångsmedel kan inte åstadkomma den förtroendeskapande effekt som frivilliga statistikavtal kan ge. Att lagstifta om att parterna gemensamt skall producera statistik skulle vara ett främmande inslag i den svenska rättsordningen och innebära ett omfattande ingrepp i organisationemas självbestämmanderätt.

Utredningen anser att den föreslagna uppläggningen är det bästa sättet att förbättra den allmärma lönestatistiken när det gäller att beskriva löneutvecklingen för kvinnor och män. För jämställdhetsändamål ställs särskilda krav på lönestatistik. För att följa jämställdhetslagen fordras statistik som beskriver jämställdheten på enskilda arbetsplatser. För att driva rättsliga processer om otillåten lönediskriminering fordras löneuppgiñer för enskilda individer. Dessa båda statistikbehov ligger inte inom utredningens uppdrag. De av utredningen föreslagna förbättringarna av den årliga lönestatistiken, och de kompletteringar av individdatabasen LINDA som föreslås i nästa avsnitt bör emellertid förbättra möjligheterna att följa och analysera löneutvecklingen för kvinnor och män. Avtal om partsgemensam lönestatistik på flera delar av arbetsmarknaden skulle också förbättra dessa möjligheter.

Avslutningsvis bör nämnas att argument har framförts av innebörden att en officiell lönestatistik med detaljerad uppdelning på avtalsområden kan leda till en starkare nominell lönetillväxt än vad som från sarnhällsekonomisk synpunkt är önskvärt. Ett inflationsdrivande följsamhetstänkande, eventuellt med följsamhetsklausuler m.m. inbyggda i de förbundsvisa avtalen, skulle kunna bli resultatet. Sedan de centrala statistikavtalen mellan LO och SAF sades upp har det varit svårare att förse avtalen

146 Överväganden och förslag SOU 1997: 164

med sådana klausuler. Att klausuler olika slag har försvunnit från de

av forbundsvisa avtalen kan ha bidragit till att lönebildningen under 1990-talets lopp blivit mindre inflationistisk. Det saknas dock empiriskt underlag för att kunna dra en säker sådan slutsats.

LINDA

Forskningsdatabasen

Utredningens förslag: Forskningsdatabasen LINDA bör kompletteras med individuella lönestatistiska data.

Skäl för utredningens förslag

Forskningen lönebildningen och angränsande frågor har under senare år

om alltmer fått inriktning kräver data för enskilda individer och att

en som individerna kan följas över tiden. Dessa behov tillgodoses inte automatiskt

den officiella statistiken i dess nuvarande utfomming. Exempel på av frågeställningar i endast begränsad utsträckning kan analyseras med

som den nuvarande lönestatistiken är arbetslöshetens inverkan på löneutvecklingen, olika slag lönediskriminering och lönebildningens fördelnings-

av effekter. Det sistnämnda kan bland annat gälla löneutvecklingen for individer med små ekonomiska respektive för de mest välbeställda.

resurser

Utredningen har efter diskussioner med ledande forskare på löneområdet gjort bedömningen att forskningens behov bäst tillgodoses genom komplettering individdatabasen LINDA. Longitudinal INdividual DAta

av for Sweden. Denna databas är under utveckling som ett samarbetsprojekt mellan Uppsala Universitet, SCB, Riksförsäkringsverket samt Arbetsmarknads- och Finansdepartementen. Den saknar ännu data om individemas löner och arbetstid. Sådana data skulle i hög grad öka databasens forskningsmässiga användbarhet. LINDA innehåller uppgifter för ett mycket stort antal individer och baseras på registerdata, vilket gör den både kostnadseffektiv och särskilt lämpad for forskningen.

LINDA innehåller individuella uppgifter årsvis inkomst, hämtade

om från inkomstskatteregistren. Det är i och för sig möjligt att särskilja löneinkomster och andra inkomstslag. Av detta kan emellertid inga slutsatser dras lönenivåema, eftersom inte vet vilken arbetstid individerna har

om man haft, hur stor del året de arbetat, hur många arbetsgivare de hañ m.m. En

av

SOU 1997: 164 Överväganden och förslag 147

möjlighet är fråga individerna själva deras löner och arbetstider, på

om likartat sätt som man nu samlar arbetsmarknadsinformation i

arman Arbetskraftsundersökningama AKU. Detta förfarande emellertid

anses ge osäkra resultat och är mycket kostsamt. Bättre precision till

en förhållandevis låg extra kostnad kan erhållas tillför LINDA-basen

om man individinformation från SCB:s strukturstatistik. En nackdel är att

man härigenom inte kan få fram lönedata för alla individer i LINDA, de

även om där har registrerats för löneinkomst. Problem kan också uppstå när det

gäller märmiskor med flera arbetsgivare, tillfälliga anställningar etc.

Utredningen föreslår, trots de svårigheter kan ñnnas att forsknings-

som databasen LINDA kompletteras med individuppgiñer löner från SCB:s

om strukturstatistik. Det skulle förbättra forskningens möjligheter att studera lönebildningen. Utredningen avser att i det fotsatta arbetet överväga

om möjligheter finns att även komplettera LINDA med löneuppgifter för dem

som inte finns med i underlaget för SCB:s strukturstatistik. För att ta till vara forskningens synpunkter och önskemål vad gäller lönestatistik bör

Medlingsinstitutet vidare upprätthålla regelbundna kontakter med forskningen på berörda områden. Det bör ankomma på Medlingsinstitutet självt att bestämma fonnema for detta.

om

5.4¶Kostnader och

finansiering

Utredningens förslag: Medlingsinstitutet bör tilldelas ett ramanslag på

ca 44 miljoner kr. Ramen för anslagssparande bör uppgå till tio procent

av anslaget. Institutet bör ha rätt att avgiñsbelägga aktiviteter så bedöms

om lämpligt. Kostnaden bör delvis finansieras att anslaget till

genom F örlikningsmarmaexpeditionen avvecklas och att anslaget till SCB minskas med ett belopp motsvarande kostnaderna för nuvarande produktion

av lönestatistik. De merkostnader därutöver föreslås bör inom

som rymmas budgetramama för utgiftsområdet arbetsmarknad och arbetsliv.

Skälen för utredningens förslag

De samlade kostnaderna för Medlingsinstitutet och lönestatistik beräknas

en till ca 44 miljoner kr. Därav lönestatistiken for 29 miljoner kr.

svarar ca

148 Överväganden och förslag SOU 1997: 164

Anslaget för Medlingsinstitutet är beräknat så att det ger utrymme för institutet att anställa 13 personer varav flertalet bör vara mycket

ca kvalificerade medlare och experter. Lönekostnadema for institutet kan därmed beräknas till ca 8 miljoner kr. inklusive lönebikostnader. Därtill bör medel finnas avsatta för att möjliggöra för institutet att anlita externa medlare, experter och forskare. Kostnaden för detta kan sammantaget beräknas till 3 miljoner kr. per år.

ca

Den totala kostnaden för styrelser och expertråd torde komma att uppgå till 550 000 kr. år. Ersättning för arvoden till styrelsen har beräknats

ca per utifrån att styrelsen sammanträder tio gånger per år och att fyra ledamöter är berättigade till ett sammanträdesarvode på l 500 kr. per sammanträde.Detta ger sammanlagt en utgift på 85 000 kr. inklusive lönebikostnader. Därtill beräknas andra kostnader för styrelseintemat, rese-ersättningar till 40 000 kr. Expertrådet för Samhällsekonomi beräknas

m.m. komma att sammanträda gånger per år. Sam-manträdesarvodet bör

ca sex uppgå till ca l 000 kr. per sammanträde, vilket innebär en totalkostnad på

85 000 kr. inklusive lönebikostnader. Expertrådet för lönestatistik ca beräknas sammanträda 12 gånger år. Med ett sarnrnanträdesarvode på

per 500 kr. sammanträde kan kostnaden beräknas till 170 000 kr.

per Expertrådet för kollektivavtalsförhandlingar beräknas sammanträda sex gånger per år. Ett arvode bör utgå på 1 000 kr. per sammanträde, vilket innebär sammanlagd kostnad på 170 000 kr.

en

Kostnaderna för Medlingsinstitutets lokaler är beräknade på en total lokalyta på ca 500 kvadratmeter. Med en kvadratmeterhyra på 2 500 kr per år skulle det innebära en totalkostnad på 1,25 miljoner kr. Medlingsinstitutet bör ha lokaler, förutom normal kontorsstandard även innehåller

egna som sammanträdesrum för experträden och för medlingsförhandlingar. Därtill fordras att anslaget täcker kostnader för ADB och normala expenser. För att fullgöra uppgiften att följa utvecklingen av kollektivavtal och löner i Europa förutsätts att erforderliga medel avsätts för resor. Sammantaget för ADB,

och beräknas löpande utgifter på 2 miljoner kr. per år. I expenser resor ca samband med uppbyggnaden av det nya institutet kommer det dock att initialt krävas förhållandevis stora ADB-investeringar, vilket motiverar ett extra anslag på 0,5 miljoner kr. per år under tre år.

Utredningen har föreslagit att Medlingsinstitutet skall vara statistiskansvarig myndighet för och ha för att beställa den officiella lö-

ansvar nestatistiken. Kostnaden för detta beräknas uppgå till ca 29 miljoner kr. som tillförs Medlingsinstitutets anslag. Jämfört med den nuvarande statistikens kostnder innebär detta ökning med 5 miljoner kr. Huvuddelen av denna

en ca ökning förbättringen årsstatistiken drygt 4 milj. kr. Mindre

avser av belopp sammantagna knappt l miljon avser förbättring av månadsstatistiken och att tillföra årsstatistikens individuppgifter till individdatabasen LINDA.

SOU 1997: 164 Överväganden och förslag 149

Utredningen föreslår att merkostnaderna på 18 miljoner kr. för det förstärkta Medlingsinstitutet och den förbättrade lönestatistiken finansieras genom motsvarande neddragning anslagen inom angränsande områden. av Genom förbättrad lönebildning minskar kostnader en statens för arbetslösheten, vilket gör att de ökade kostnadema för Medlingsinstitutet, bör rymmas inom de givna totala budgetramama för utgiftsområdet arbetsmarknad och arbetsliv. Närmast till hands skulle

vara en neddragning av

förvaltningsanslagen inom utgiñsområdet. I övrigt bör kostnaden för Medlingsinstitutet finansieras att anslaget till Förlikningsgenom marmaexpeditionen avvecklas och att anslaget till SCB minskas med ett belopp motsvarande kostnaderna för den nuvarande lönestatistiken. Utredningen anser att det inte skulle lämpligt avgiftsfinansiera vara att verksamheten att debitera arbetsmarknadens Ett grundläggenom parter. gande skäl emot avgiftsñnansiering Medlingsinstitutet det skall av är att ta tillvara det övergripande samhällsintresset. Det kan således finnas ett samhällsintresse omfattande verksamhet i institutet av en mer än vad parterna är beredda att betala för. Ett annat skäl avgiftsfinansiering emot är att den skulle innebära stora administrativa olägenheter och svår vara att kontrollera. Om institutet skulle ta avgift direkt från arbetsmarknadens ut en parter skulle det krävas stora för institutet hålla register aktuella resurser att för samtliga arbetsgivare och fackliga organisationer. De administrativa problemen skulle betydande även arbetsgivarorganisationema fick i vara om uppdrag att erlägga avgifter för sina medlemmar. Vidare skulle det vara svårt att kontrollera betalningsunderlaget avgiften skulle oavsett om utgå per anställd eller som en andel lönesumman. av

5.5¶Generella direktiv

Utredningens bedömning: Utredningens förslag bedöms få vissa positiva konsekvenser för jämställdheten, i övrigt inga nämnvärda konsekvenser men vad avser regeringens direktiv till samtliga kommittéer.

Skälen för utredningens bedömning

Utredningen har behandlat regeringens direktiv till samtliga kommittéer. Utredningsförslagen bedöms inte få några nämnvärda effekter på regionalpolitiken och det brottsförebyggande arbetet. har

Därtill utredningen beaktat

150 Överväganden och förslag SOU 1997: 164

direktiven pröva offentliga åtaganden. Denna fråga har behandlats i

om att avsnitt 5.4 Utredningens förslag bedöms få vissa positiva konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män. Möjligheterna förbättras att följa och analysera löneutvecklingen för kvinnor och män. Uppbyggnaden av Medlingsinstitutet och förbättringarna i lönestatistiken och i underlaget för forskningen kommer att leda till bättre kunskap om lönebildningen. Det kommer också att möjliggöra fördjupning analyser av lönebildningens

en av effekter för kvinnor och män.

Appendix

Utredningens förslag till branschuppdelning, den årsvisa

m.m. av lönestatistiken

Lönestatistiken för de nedanstående branscherna fördelas på dels kön, dels arbetare och tjänstemän i förekommande fall. Hela ekonomin redovisas med fördelning på privat och offentlig sektor. Den offentliga sektorn delas dessutom i statlig sektor och kommunal sektor summa

primärkommunal, landstings- och kyrkokommunal sektor.

Privat sektor

JORDBRUK, SKOGSBRUK, FISKE A+B därav:

Jordbruk jakt Ol exkl. 01.5

utom

Skogsbruk 02

GRUVOR OCH TILLVERKNING C+D därav:

Gruvor och mineralutvinning C

Tillverkningsindustri Verkstadsindustri D exkl. 28-35

utom

därav:

Livsmedels-, dryckesvaru- och

tobaksindustri 15, 16

Textil- och beklädnadindustri; läder och

lädervaruindustri 17, 18, 19

Sågverk och hyvlerier; tråimpreg-

neringsverk 20. 1

Övrig trävaruindustri 20 exkl. 20.1

EL-, GAS-, VÄRME- OCH VATTENVERK

BYGGINDUSTRI

DVARUI-IANDEL, HOTELL OCH RESTAURANGER därav:

Handel med och serviceverkstäder for

motorfordon; bensinstationer 50

Parti- och agenturhandel utom med

motorfordon 51

Butiker, varuhus och stonnarknader med

brett sortiment; specialiserade livsmedels-

butiker samt systembutiker och

tobaksañärer 52.1, 52.2

152 Överväganden och förslag

Annan detaljhandel utom med motorfordon; utom reparation hushållsartiklar och av personliga artiklar 52.3-52.6 Hotell och restauranger H

TRANSPORT OCH KOMMUNIKATION I därav: Åkerier 60.24 Övrig landtransport 60.2 exkl. 60.24 Flygbolag utom rymdfartsbolag 62 exkl. 62.3 Post- och telekommunikationsforetag 64

FINANSIELL VERKSAMHET J

FASTIGHETSBOLAG, UTHYRNING OCH FÖRETAGSSERVICE K därav:

Fastighetsverksamhet 70

Datakonsulter och dataservice 72 Forsknings- och utvecklingsinstitutioner; foretagsscrvice 73, 74 annan

UTBILDNING; HÄLSO- OCH SJUKVÅRD, SOCIALTJÄN ST; ANDRA SAMHÄLLELIGA M-P OCH PRIVATA TJÄNSTER därav: Utbildning M Hälso- och sjukvård, socialtjänst N exkl. 85.2

Härtill kommer:

TOTALT och PRIVAT SEKTOR EXKL. GRUVOR OCH TILLVERKNING

2. Statlig sektor

TOTALT EXKL FÖRSÄKRINGSKASSORNA A-P exkl. 75.3

FÖRSÄKRINGSKAS SORNA 75.3

Härtill kommer TOTALT

SOU 1997: 164 Överväganden och förslag 153

3. Primärkommunal sektor

Härtill kommer TOTALT

Landstingssektom HÄLSO- OCH SJUKVÅRD 85.1 ÖVRIG VERKSAMHET A-P exkl. 85.2 Hättill kommer TOTALT

Kyrkokommunal sektor TOTALT A-P

SOU 1997: 164 F örfattningskom. 155

..

6¶Författningskommentar

Lagen medbestämrnande i arbetslivet 1976:580

om

46 §

För medling i arbetstvister mellan å ena sidan arbetsgivare

eller arbetsgivarorganisation och å andra sidan arbetstagare

eller arbetstagarorganisation samt för att främja en väl jim-

gerande lönebildning finns Medlingsinstitutet.

Medlingsinstitutet skall följa förhållandena på arbets-

marknaden. Har Medlingsinstitutet fått kännedom om

arbetstvist som hotar att medföra eller redan har medfört

stridsåtgärd, skall det utse en eller flera medlare att medla i

tvisten, när medverkan av medlare kan anses ägnad att

främja en lösning av denna. Medlaren skall kalla parterna till

förhandling eller vidtaga lämplig åtgärd samt verka för

annan

att part uppskjuter eller inställer stridsåtgärd.

Enligt Medlingsinstitutets bestämmande skall medlare

på begäran gå parter på arbetsmarknaden till handa med

råd och upplysningar rörande förhandlingar och kollek-

tivavtal samt leda förhandlingar mellan partema.

Medbestärnmandelagen behandlar bl.a. frågor om medling i arbetstvister.

I första stycket anges att Medlingsinstitutet finns till för medling i arbetstvister. Detta innebär att dagens hänvisning till Statens förlikningsmannainstitut ersätts hänvisning till Medlingsinstitutet. Det framgår

av en även att Medlingsinstitutet har att att främja en väl fungerande lönebildning, vilket innebär utvidgning av uppgiften jämfört med Statens

en Förlikningsmannaexpedition.

I andra stycket ersätts Statens törlikningsmannaexpedition av Medlingsinstitutet och förlikningsman medlare i arbetstvister. Vidare preci-

av

att Medlingsinstitutet kan utse en eller flera medlare, vilket är en seras kodifiering av den praxis som har tillämpats av Förlikningsmannaexpeditionen.

156 Förjattningskom... SOU 1997: 164

I tredje stycket görs motsvarande tekniska justering tidigare, vilket som innebär att expeditionen ersätts med Medlingsinstitutet och förlikningsman med medlare.

46 a § Parter på arbetsmarknaden skall på begäran tillställa Medlingsinstitutet kopior träffade kollektivavtal och av tillgänglig lönestatistik avseende det avtalsområdet. egna

Bestämmelsen är ny och reglerar att parterna skall tillställa Medlingsinstitutet kopior av träffade kollektivavtal respektive tillgänglig lönestatistik. För både kollektivavtal och lönestatistik gäller att parterna endast är skyldiga att tillställa Medlingsinstitutet detta på begäran institutet. Beträffande skylav digheten att tillställa institutet tillgänglig lönestatistik omfattas endast lönestatistik avseende parts eget avtalsområde. Rätten att begära in statistik begränsas Medlingsinstitutets allmänna uppgifter. Medlingsinstitutet kan av alltså inte med stöd av denna bestämmelse begära in alla uppgifter som en part kan ha tillgängliga. Statistiken skall relevant för Medlingsvara institutets uppdrag att medla i arbetstvister och främja en väl fungerande lönebildning. Bestämmelsen innehåller inte heller något krav på part att en bearbeta tillgängliga uppgifter. Sekretess för uppgifter tillställs Medsom lingsinstitutet regleras i 8 kap. 15 § sekretesslagen 1980:100. Det föreslås inte att det skall möjligt att förelägga att part vid vite skall tillställa vara Medlingsinstitutet de begärda uppgifterna.

47 § Den som enligt 45 § är skyldig att lämna varsel, skall inom den tid och på det sätt som sägs där göra det även till Medlingsinstitutet. Den som bryter mot detta döms till penningböter.

Bestämmelsen anger parts skyldighet att lämna varsel. En teknisk justering föreslås, som innebär att Medlingsinstituet införs i paragrafen och ersätter

Förlikningsmarmaexpeditionen.

48 § Vid förhandling enligt 46 § skall medlaren söka få till stånd en överenskommelse mellan parterna på grundval av förslag som kommer från dem själva. Medlaren är dock oförhindrad att föreslå jämkningar och medgivanden for att främja en god lösning av tvisten.

Bestämmelsen reglerar att medlaren särskilt skall beakta förslag komsom mer från parterna själva, men att medlaren är oförhindrad att föreslå

Färfattningskom... 157

jämkningar och medgivanden för att främja god lösning tvisten.

en av Förändringen innebär en teknisk justering där forlikningsmarmen ersätts

av medlaren.

49 § Har part som enligt 10 § är förhandlingsskyldig kallats till förhandling inför medlare och försummar parten att inställa sig eller underlåter part annars att fullgöra vad åligger

som part enligt 15 § kan Medlingsinstitutet på begäran av motparten anmäla förhållandet hos Arbetsdomstolen. Denna kan förelägga parten vid vite att fullgöra sin förhandlings-

skyldighet och kan på anmälan av Medlingsinstitutet utdöma

v1tet.

Bestämmelsen reglerar möjlighet att mot vite begära att part skall fullgöra sin förhandlingsskyldighet inför medlare. Ändringen är substansiell

genom att Medlingsinstitutet ersätter förlikningsman i bestämmelsen. Ev. anmälan till Arbetsdomstolen görs av Medlingsinstitutet. Ändringen innebär att medlaren först måste vända sig till Medlingsinstitutet, i sin tur vänder

som sig till Arbetsdomstolen.

50 § Parts skyldighet enligt 18 § att vid förhandling hålla skriftlig handling tillgänglig för motparten gäller även i förhållande till medlare medverkar vid förhandlingen.

som

Bestämmelsen"behandlar parts skyldighet att hålla handlingar tillgängliga for medlare. Andringen innebär en teknisk justering där medlare ersätter

fcrlikningsman.

-

51 § Uppnås inte enighet mellan parterna vid förhandling inför medlare, kan medlare föreslå dem att tvisten avgörs skil-

av jemän Medlaren kan också medverka vid utseende av skiljemän.

Medlaren får inte åtaga sig skiljemannauppdrag i arbetstvist, om inte Medlingsinstitutet i särskilt fall medger det.

Bestämmelsen reglerar vad som gäller om Medlingsinstitutet föreslår att

en tvist skall lösas skiljemän. Ändringen innebär teknisk justering där

av en medlare ersätter förlikningsman och Medlingsinstitutet ersätter

Förlilcningsmannaexpeditionen.

158 Färfattningskom...

52 § I arbetstvist större betydenhet kan regeringen utse en av medlingskommission medla i tvisten. Även enskild att en kan regeringen utses att särskild medlare person av som medla i sådan tvist. Föreskrifrema i 49 och 50 äger en motsvarande tillämpning vid medling i medlingskommission eller särskild medlare.

Bestämmelsen reglerar vilka bestämmelser gäller om regeringen utser som medlare eller medlingskommission. Detta är teknisk ändring som innebär en

medlingskommission ersätter förlikningskommission och medlare

att ersätter förlikningsman.

Lag om ändring i sekretesslagen 1980:100

15 kap. 8 § Sekretess gäller för uppgift part på arbetsmarknaden som har lämnat till Medlingsinstitutet enligt 46 a § lagen 1976:580 medbestämmande i arbetslivet eller som om i arbetstvist har lämnat till medlare, särskild medlare part eller medlingskommission, uppgiftslämnaren gjort forom behåll därom. I fråga uppgift i allmän handling gäller sekretessen i om högst tjugo år.

Bestämmelsen sekretess gäller for uppgifter part lämnat till anger att som Medlingsinstitutet enligt 46 § MBL 1976:580 eller till medlare i en a arbetstvist. Sekretess gäller endast part gjort förbehåll därom. Paragraf om 46 bestämmelse och följaktligen är även sekretessbestämrnelsen a är en ny i den delen. I övrigt sker teknisk justering där medlare ersätter ny en förlikningsman.

Instruktion för Medlingsinstitutet

1998:x

En instruktion inrättas för Medlingsinstitutet. Av instruktionen framgår att institutet skall myndighet och ha de uppgifter utredningen har vara en som föreslagit. Vidare i instruktionen hur institutet skall ledas och något anges

fSOU 1997: 164 F Örfattnin gskom. 159

. .

om hur det skall organiseras. De uppgifter i verksledningsförordningen

som skall gälla för institutet i instruktionen.

anges

Uppgifter

l § Medlingsinstitutet har till uppgift att i enlighet med 46- 52 lagen 1976:580 medbestämmande i arbetslivet

om tillhandahålla medling i arbetstvister och främja väl fun-

en

gerande Iönebildning.

Bestämmelsen Medlingsinstitutets syñe. anger

2 § Medlingsinstitutet skall aktivt medverka till att lösa arbetstvister, särskilt genom att

ställa medlare till parternas förfogande ställa opartisk ordförande till parternas förfogande kalla parterna till medlingsförhandling, eller

uppmana part att skjuta upp eller ställa in förestående eller pågående stridsåtgärd.

Bestämmelsen anger Medlingsinstitutets uppgifter vid medling.

3 § Medlingsinstitutet skall

ha god överblick över förhållandena på arbetsmarknaden

sammanställa och tolka statistik är relevant för löne-

som bildningen

sammanställa och analysera träffade kollektivavtal

följa utvecklingen på den europeiska arbetsmarknaden beträffande utvecklingen lönekostnader, avtalskonstruk-

av

tioner och förhandlingsfonner.

Bestämmelsen anger vissa uppgifter Medlingsinstitutet har för att

som

främja en väl fungerande Iönebildning.

4 § Medlingsinstitutet skall regelbundet offentliggöra rapporter om lönebildning och löneutveckling.

160 Författningskom. SOU 1997: 164

..

Bestämmelsen att det skall ligga i Medlingsinstitutets uppgifter att

anger offentliggöra rapporter. Institutet skall bred spridning åt den kunskap om

ge lönebildningen och arbetsmarknadens funktionssätt som blir resultatet av arbetet med kartläggningar och analyser. Utredningen har i avsnitt 5.3 föreslagit att Medlingsinstitutet skall statistikansvarig myndighet för

vara officiell lönestatistik. Detta innebär att institutet utöver vad som sägs i denna paragraf har skyldigheter att till att det publiceras officiell

se lönestatistik i enlighet med lagen 1992:889 om den officiella statistiken.

Verksförordningens tillämpning

5 § Verksförordningen 1995: 1322 skall tillämpas på Medlingsinstitutet med undantag av 19, 20 och 34 §§.

Bestämmelsen att verksförordningen skall tillämpas i enlighet med

anger normalbestärnmelsema för myndighet med styrelse.

en

Myndighetens ledning

6 §

Riksmedlaren är chef för myndigheten.

Bestämmelsen att myndigheten leds av riksmedlaren.

anger

Styrelsen

7 §

Styrelsen består riksmedlaren samt högst fyra andra

av

ledamöter.

Bestämmelsen att institutets chef alltid ingår i styrelsen och att antalet

anger övriga ledamöter skall vara högst fyra.

SOU 1997: 164 Författningskom. 161

..

3 §

Myndighetens chef fatta beslut i frågor

har rätt att ensam

som rör medling mellan arbetsmarknadens parter. Ett sådant

beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen.

Bestämmelsen anger att beslut om medling ligger inom riksmedlarens eget ansvarsområde och således inte kräver delegering från styrelsen.

Överklagande

9 § Beslut i frågor som rör medling mellan arbetsmarknadens parter får inte överklagas.

Bestämmelsen gör ett undantag från rätten att överklaga myndighetsbeslut för sådana beslut som rör medling mellan arbetsmarknadens parter.

SOU 1997: 164 Bilaga 163

Bilaga

Kommittédirektiv 1997:66

Bilaga 165

Ett förstärkt förlikningsmarmainstitut

Dir. 1997:66

Beslut vid regeringssammanträde den 24 april 1997.

Sammanfattning av uppdraget

I syfte att förbättra förutsättningarna för väl fungerande lönebildning

en skall en särskild utredare lämna förslag till ett förstärkt förlikningsmarmainstitut. Detta skall ökade möjligheter att främja de övergripande

ges samhällsintressena i avtalsförhandlingama mellan arbetsmarknadens parter.

Förutsättningarna för lönebildningen

Som regeringen vid flera tillfällen, senast i 1997 års ekonomiska vårproposition prop. 1996/972150, framhållit väl fungerande lönebildning

är en en förutsättning for att arbetslösheten skall kunna halveras. Under de senaste 20 åren har lönebildningen inte fungerat tillfredsställande. Lönema i Sverige har ökat för snabbt i förhållande till lönerna i våra konkurrentländer.

Konsekvenserna brister i lönebildningen är annorlunda förr.

av nu mot Om lönekostnadema steg i Sverige än i omvärlden under 1970- och

mer l980-talen medförde det på kort sikt ökad inflation och först på längre sikt försvagad konkurrenskraft och risk for arbetslöshet och devalvering. Utvecklingen har visat att en beredvillighet att acceptera inflation inte

ger en hållbart låg arbetslöshet. Inflationsvägen är således stängd. Om lönekostnadema stiger mer i Sverige än i omvärlden i dagens situation med stabilt låga pris- och löneökningar i vår omvärld, internationellt integrerade kapital- och valutamarknader och stängd inflationsväg medför det

en stigande räntor och därmed även på kort sikt ekonomisk åtstramning och stigande arbetslöshet. Förr det under övergångstid möjligt att

var en misslyckas och leva med konsekvenserna brister i lönebildningen. Det är

av det inte längre. Nu leder högre löneökningar än i omvärlden till att massarbetslösheten biter sig fast.

Viktiga förutsättningar för lönebildningen bestäms regeringens och

av riksdagens beslut om den samlade ekonomiska politiken, dvs. skatte- och

transfereringssystemen, arbetsmarknads- och utbildningspolitiken samt

arbetsrätten inklusive lagstiftning konflikter och medling. Men det helt

om avgörande direkta inflytandet över lönebildningen ligger hos arbetsmark-

166 Bilaga

bestämmer de regler styr avtalsförhandlingar och nadens parter, som som

avtalsinnehåll. Regeringen i maj 1996 i uppdrag parterna på arbetsmarknaden att gav fram till den 31 1997 gemensamt formulera nödvändiga förändringar mars förhandlings- och lönebildningssystemet för att säkerställa en bättre av lönebildning. Detta uppdrag har resulterat i flera bidrag. Av

fungerande

det samarbetsavtal har ingåtts mellan parterna inom särskilt intresse är som och det förslag har arbetats fram inom LO:s s.k. LISAindustrin som Regeringen välkomnade i vårpropositionen alla bidrag som

projekt.

och aviserade utredning skall tillsättas för att arbeta vidare inkommit att en med de konstruktiva förslag framkommit. som En viktig utgångspunkt är att arbetsmarknadens parter också i fortsätt-

ningen måste bära huvudansvaret för lönebildningen. Det nyligen träffade

samarbetsavtalet industriell utveckling och lönebildning mellan parterna om inom industrin är ett konkret exempel på parternas vilja att ta detta ansvar. Även andra avtalsområden har liknande initiativ tagits emellertid inom som inte lett till några konkreta resultat. En påtaglig och permanent ännu arbetslösheten förutsätter dock att formerna för minskning av lönebildningen förbättras över hela arbetsmarknaden. förstärkning förlikningsmarmainstitutet kan bidra till sådan En av en Flertalet arbetsmarknadspartema har också framhållit att förbättring. av kan behöva förstärkas. Härigenom kan de övergripande

medlingsfunktionen

samhällsekonomiska intressena i lönebildningen bättre tas till vara samtidigt

behåller huvudansvaret. En särskild utredare bör därför som parterna med i första hand lämna förslag till en sådan tillkallas uppgift att

förstärkning.

Uppdraget

skall förstärkning förliknings- Utredningens utgångspunkt vara en av på två plan: institutet skall ökade befogenheter och marmainstitutet ges samtidigt ökade möjligheter att kontinuerligt följa utresurser och ges kollektivavtalen på arbetsmarknaden. Syñet med förstärkvecklingen av

forlikningsmarmainstitutet skall att främja lönebildning

ningen av vara en förbättrar förutsättningama för ökad sysselsättning och prisstabilitet som

därmed ökningar löntagarkollektivets reala disponibla in-

och även av

Förlilcningsmannainstitutet bör därför aktiv roll både

komster. ges en mer lönebildningen i och i de enskilda avtalsförhandlingama. när det gäller stort Utredaren skall beakta de förslag till förstärkt förlikningsman som fört fram i sina till regeringen. De lösningar som återfinns parterna har svar mellan industrins parter, i huvudavtal inom andra i samarbetsavtalet eventuellt kommande avtal mellan parterna, bör särskilt branscher eller i Utredaren skall aktivt följa diskussionerna på andra

uppmärksammas.

lSOU 1997:164 Bilaga 167

områden. Utvecklingen liknande avtalslösningar är önskvärd. Utredaren av bör lämna förslag medlamas roll och befogenheter inom de om avtalsområden där parterna på hand inte förmår förändrade egen enas om

förhandlingsformer.

Förslagen skall utformas så att den samlade effekten förslagen av ger ett väsentligt bidrag till Stabilisering lönebildningen. Inriktningen skall en av vara att främja tillkomsten av lönebildning möjliggör rejäl en som en sänkning arbetslösheten med bevarad låg inflation. av Det ligger i sakens natur att arbetet i det förstärkta förlikningsmarmainstitutet kommer att behöva bedrivas i nära samverkan med arbetsmarknadens parter. Verksamheten kommer att bli omfattande än den mer som dagens förlikningsmarmaexpedition bedriver. Utredaren skall därför även

lämna förslag på hur det förstärkta förlikningsmarmainstitutet skall

organiseras och ledas samt hur dess verksamhet skall finansieras.

Uppiften att följa utvecklingen på arbetsmarknaden i stort

Det förstärkta förlikningsmannainstitutet bör tillräckliga ges resurser för att kunna följa och analysera utvecklingen inom lönebildningen. Institutet skall ha en god överblick över regelverket på arbetsmarknaden och de olika kollektivavtalen. Det skall ha tillgång till kvalificerade ekonomiska utredningar och kompetens att sammanställa och tolka statistik är som relevant för lönebildningen. En uppgift i det sammanhanget skall vara att följa utvecklingen på den europeiska arbetsmarknaden det gäller när utvecklingen av lönekostnad, avtalskonstruktioner och förhandlingsformer. I forlikningsmannainstitutets uppgifter bör även ligga att sammanställa redan träffade avtal och hur dessa omsätts lokalt. Utredaren skall ange hur dessa uppgifter skall kunna lösas ett förav stärkt förlikningsmannainstitut. En möjlighet bör prövas inrätta som är att fristående partssarnmansatta råd. Utredaren skall även vilka åtgärder krävs för att tillförsäkra ange som en god tillgång till kontinuerlig löne- och statistik är relevant för annan som avtalsförhandlingama och som är uppdelad på bland annat avtalsområden och kön. I det sammanhanget skall utredaren hur förlikningsange marmainstitutet kan samverka med myndigheter, såsom Statistiska centralbyrån, och med partema.

Uppgifter och befogenheter för det förstärkta

förlikningsmannainstitutet

Det är angeläget att parterna genomför förhandlingsarbetet på ett sådant sätt att nytt avtal kan träffas innan det gamla har löpt ut. För att främja

168 Bilaga

detta bör förlikningsmannen befogenheter att, i samråd med parterna,

ges säkerställa sådan tidsplanering samt ordning för förhandling och

att en tvistelösning kommer till stånd mellan parterna. En tidsplan kan även ge förlikningsmannen större möjligheter att i god tid identifiera principiella tvistefrågor mellan parterna. Av intresse i det sammanhanget är det nyligen träffade samarbetsavtalet inom industrin, där parterna har fastställt sådana tidsplaner.

Det är stor vikt att löneutveckling på god europeisk nivå vid-

av en makthålls även efter det att målet att halvera arbetslösheten har uppnåtts. Utredaren bör därför även pröva andra möjligheter att förbättra lönebildningen. Utgångspunkten för detta arbete bör bl.a. tas i de olika förslag som parterna framfört till regeringen.

Ett de förslag framförts olika former ökad samordning

av som avser av

avtalsprocessen. Sannolikt skulle redan en tidsmässigt mer sammanav hållen avtalsrörelse positiva effekter. Utredaren kan därför t.ex. överväga

ge

avtalsprocessen tidsmässigt kan samordnas bättre. Utredaren skall i så om fall lämna förslag på vilka regeländringar som bör göras för att åstadkomma detta.

Utredaren kan dessutom, för att ta ett annat exempel, överväga om förlikningsmarmainstitutet bör kunna kräva att parterna fattar samordnade beslut att acceptera eller avvisa förslag till avtal. Ett sådant krav skall i

om så fall framföras i nära samråd med parterna. En förutsättning bör vara att förlikningsmannen i dessa fall vissa möjligheter att skjuta på varslade

ges konflikter begränsad tid. Det skall naturligtvis inte innebära någon

under en

för förlikningsmannen gripa in i redan träffade kollektivavtal. Om rätt att regeländringar föreslås i detta sammanhang bör de endast avse förhandlingar mellan arbetsgivarorganisation och central arbets-

en en tagarorganisation riksavtal löner och allmänna anställnings-

om nya om villkor.

Arbetsmarknadspartemas eget arbete med lönebildningsfrågoma fortgår. Det är sannolikt att det under utredningens gång kommer fram nya konstruktiva idéer och lösningar kan värda att pröva. Utredaren

som vara skall därför ha stor frihet att beakta och vidareutveckla dessa förslag.

fSOU 1997: 164 Bilaga 169

Samråd med mera

Utredaren skall vid utformningen av förslagen ta hänsyn till parternas eget arbete, till exempel det redan träffade samarbetsavtalet mellan industrins parter. Utredaren skall beakta innehållet i regeringens kommittédirektiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare redovisning av regio-

om nalpolitiska konsekvenser dir 1992:50, att pröva offentliga åtaganden

om dir 1994:23, om att redovisa de jämställdhetspolitiska konsekvenserna av sina forslag dir 1994:124, och om att redovisa konsekvenserna för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir 1996:49. Utredningen skall bedrivas i nära samråd med arbetsmarknadens parter.

Redovisning av uppdraget

Utredningens arbete skall redovisas senast den 30 november 1998. När det

gäller frågorna om det nya förlikningsmannainstitutets organisation,

och arbetsformer, samt när det gäller eventuellt andra frågor som resurser utredningen funnit lämpliga, t.ex. förslag förbättrad lönestatistik, skall

om förslagen redovisas snarast möjligt.

Arbetsmarknadsdepartementet

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Dennyagymnasieskolan stegför steg.U. 32.Följdlagstiñrtingtill miljöbalken.M. . lnkomstskattelag,del l-lII. Fi. 33.Att läraöver gränser.EnstudieavOECD:s . Fastighetsdataregister.Ju. förvalmingspolitiskasamarbete.Fi. . Förbättradmiljöinformation.M. 34.Övervakningavmiljön. M. . Aktivt lönebidrag.Ett effektivarestödför 35.Ny kursi uafrkpolitiken bilagor. K.+ . arbetshandikappade.A. 36.Bekämpande penningtvätt.Fi.av

O Lansstyrelsemasroll i trafrk- ochfordonsfrâgor.K. 37. Ettteknisktforskningsinstituti Göteborg.U.

Byråkratini backspegeln.Femtioåravförändring 38.Myndigheteller marknad.

sextörvaltningsområden.Fi. Statstörvaltningensolika verksarnhetsfonner.Fi.

Rösterombamsochungdomarspsykiskahälsa. 39. Integritet offentlighet lnfonnationsteluiik.Ju. . Flexibel förvaltning.Förändringochverksam- 40.Ungaocharbete.ln. . hetsanpassning statsförvaltningensav 41. Statenoch trossamfunden

struktur. Fi. Rättslig reglering

10.Ansvaretför valutapolitiken.Fi. Grundlag

- Skatter,miljö ochsysselsättning.Fi. Lagomtrossamfund . - 12.lT-probleminför ZOOO-skiftet.Referatoch LagomSvenskakyrkan.Ku.

slutsatserfrånenhearinganordnadav 42. Statenoch trossamfunden

lT-kommissionenden18december. Begravningsvericsamheten.Ku.

IT-kommissionensrapportl/97. K. 43. Statenoch trossamfunden

Regionpolitikför helaSverige.N. Den kulturhistorisktvärdefullakyrkliga egendomen . T i kulturenstjänst.Ku. ochdekyrkliga arkiven. . Det svårasamspelet.Resultatstymingensframväxt 44 Statenoch trossamfunden

. och problematik.Fi. Svenskakyrkanspersonal.Ku.

. Att utvecklaindustriforskningsinstituten.N. 45. Statenoch trossamfunden

Skatter,tjänsteroch sysselsättning. Stöd,skatteroch finansiering.Ku.

+ Bilagor. Fi. 46. Statenoch trossamfunden

Granskningavgranskning. Statligmedverkanvid avgiñsbetalning.Ku.

Den statligarevisionen Sverigeoch Danmark.Fi.i 47. Statenoch trossamfunden

Bättreinfonnationom konsumentpriser.ln. Denkyrkliga egendomen.Ku.

Konkurrenslagen1993-1996.N. 48. Arbetsgivarpolitik i staten.

Växa i lärande.Förslagtill läroplanför barnoch Förkompetensoch resultat.Fi. . unga6-16 år.U. 49. Grundlagsskyddför nyamedier.Ju.

.Aktiebolagetskapital.Ju. 50.Alternativautvecklingsvagarför EU:s

. Digital demokr@ti.Ett seminariumomTeknik, gemensammajordbrukspolitik. Jo. . demokratiochdelaktighetden 8 november1996 Brister i omsorg

. anordnatavFolkomröstningsutredningen,IT- enfrågaombemötande äldre.av

kommissionenoch Kommunikationsforslarings- Omsorgmedkunskapochinlevelse

. beredningen.IT-kommissionensrapport2/97.K. enfrågaombemötande äldre.av

- 24.Välfärdi verkligheten Pengarräckerinte. Avskaffa reklarnskattenFi.

- . 25. Svensk EU-fat.Jo. Ministem och makten.

mat- . 26.EU:sjordbmkspolitikochdenglobalalivsmedels- Hur fungerarministerstyrei praktiken Fi.

tbrsörjningen.Jo. 55 Statenoch trossamftmden.Sammanfattningamaav

. 27. Kontroll ReavinstVärdepapper.Fi. förslagenfrån de statligautredningarna.Ku.

28. l demokratinstjänst.Statstjanstemartnensroll och 56.Folketsområdgivareoch beslutsfattare.

vån offentligaetos.Fi. + Bilaga ochl 2. Ju.

29. Bampomograñfrågan. 57. l medborgarnastjänst.

lnnehavslaiminaliseringm.m.Ju. En samladtörvaltningspolitikför staten.Fi.

30. Europaochstaten.Europeiseringensbetydelseför 58. Personaluthyrning.A.

svenskstatsförvaltning.Fi. S9.SvenskhemmetVoksenåsensförvaltningsform.Ku.

31.Kristallkulan trettonrösteromframtiden. 60. Betal-TV inom SverigesTelevision.Ku.

- IT-kommissionensrapport3/97.K.

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

61 Att växablandbetongochkojor. 89. Handelnmedskrotochbegagnadevaror.N.

.

Ett delbetänkandeombarnsochungdomars 90.Ändradorganisationför detstatligaplan-,bygg-

uppväxtvillkor i storstädemasutsattaområdenfrån ochbostadsväsendet.ln.

Storstadskommittén. 9 Jaktensvillkor enutredningomvissajaktfrågor.

. - 62. Rosoravbetong. Jo.

Enantologitill delbetänkandetAtt växabland 92.Medieföretag Sverigei Ägandeoch

betongochkojor frånStorstadskommittén. strukturförändringaripress,radiooch TV. Ku.

63.Sverigeinför epokskiftet. 93. Hanteringavfel i utjämningssystemetför

lT-kommissionensrapport5/97.K. kommuneroch landsting.ln.

Samhall.Enarbetsmarknadspolitiskåtgärd 94. Konkurrensneutralttransportbidrag.N.

.

+ Bilagedel.A 95. Forumför världskultur

65.Polisensregister.Ju. enrapportomettrikarekulturliv. Ku.

- 66 Statsskuldspolitiken.Fi. 96.Lokalförsörjningoch fastighetsägande.

. Återkallelseavuppehållstillstånd.UD. En utvärderingavstatensfastighetsorganisation.

. 68.Grannlands-TVi kabelnät.Ku. Fi.

69 Besparingari stortochsmått.U. 97.Skyddavskogsmark.Behovochkostnader.M.

. 70.Totalförsvaretoch frivilligorganisationema 98.Skyddavskogsmark.Behovochkostnader.

uppdrag,stödochersättning.F6. Bilagor.M. - Politik för unga. 99. Enny vattenadministration.Vatten ärlivet. M. . + 2stbilagor. In. 100.Nya samverkansformerinom denSjöhistoriska

72.En lagomsocialförsäkringar. museiverksamheten.Ku.

73. Inför ensvenskpolicy omsäkerelektronisk 101.Behandlingavpersonuppgifterom

kommunikation.Referatfrån ettseminarium totalförsvarspliktiga.Fö.

anordnatavlT-kommissionen,Närings-och 102.Mat 8aMiljö. Svenskstrategiför EU:s

handelsdepartementetoch SEISdenll december jordbruk i framtiden.Jo.

1996.IT-kommissionensrapport6/97.K. 103.Rapportmedförslagomsändningsorter.Ku.

74.EU:sjordbrukspolitik,miljön ochregional 104.Polisi fredenstjänst.UD.

utveckling.Jo. 105.Agenda21 i Sverige.

75.Bosätmingsbegreppet.Skatterättsligaregler för Femår efterRio resultatochframtid. M.

-

fysiskapersoner.Fi. 106.Enfond förungakonstnärer.Ku.

76. Invandrarei vårdochomsorg l07 Dennyagymnasieskolan

.

enfrågaombemötandeaväldre. problemochmöjligheter.U.

- - 77.Uppföljningavinkomstskattelagen.Fi. 108.Att lämnaskolanmedrakrygg Omrättentill

- 78.Medelsförvaltningi kommunerochlandsting.ln. skriftspråketochomförskolansoch skolans

79.Försäkringsmäklare.Enlagöversynav möjligheteratt förebyggaochmötaläs-och

Försäkringsmäklaruuedningen.Fi. skrivsvårigheter.U.

80. Reformeradstabsorganisation.Fi. l09. Myndighetsansvaretför transportav farligt

81 Allmännyttigabostadsföretag. gods.Fö.

.

+ Bilaga.ln. 110.Säkrareobligationer Fi.

82. Lika möjligheter.ln. lll. Branschsaneringochandrametodermot

- 83.Ommaktochkön i spårenavoffentliga ekobrott.Ju.

-

organisationenomvandling.A. ll2. En samordnadmilitär skolorganisation.

84 En hållbarkemikaliepolitik.M. ll3. Mothalvamakten elvahistoriskaessäerom

. - 85 Förmånefterinkomst- samordnatinkomst kvinnorsstrategierochmänsmotstånd.A.

. begreppför bostadsstöden nyaoch 114.styrsystemochjämställdhet.institutioneri

kvalifrkationsreglerför rätttill förändringochkönsmaktensframtid.A.

sjukpenninggrundandeinkomst. 115.Ljusnandeframtid eller ettlångtfarväl

86 Punktskattekontroll alkohol,tobakav och Den svenskavälfärdsstatenijämförande

.

mineralolja,m.m.Fi. belysning.A.

87 Kvinnor, mänochinkomster. 116.Barnetsbästai främstarumnret.FN:skonvention

.

Jämställdhetochoberoende.A. ombarnetsrättigheterförverkligasi Sverige.S.

88 Upphandlingför utveckling.N. 116.Barnetsbästa enantologi.

. -

Statens offentliga 1997 utredningar

Kronologisk förteckning

l 17.Nobelcenteri Stockholm ettinfomtations-och 153.Arbetskraftensfria rörlighet trygghetoch aktivitetscentrumkring naturvetenskap,kultur och jämställdhet Bilagedel.A.+

samhälle.Ku. 154.Patientenhar rätt.

H8. Deladestäder. 155.Miljösamverkani vattenvården.M.

119.En tydligareroll för hälso-ochsjukvårdeni 156.Ett störreoch bättreEuropa EU:sutvidgning:

folkhälsoarbetet. Samhällsekonomiskaeffekter. Fi.

120.Vuxenpedagogiki Sverige.Forskning,utbildning, 157.Att erövraomvärlden.Förslagtill läroplanför

utveckling.En Kanläggning.U. förskolan.U.

l2l. Skolfrågor Om skolai ennytid. U. 158.Vuxenpedagogiki teori och praktik. U. - 122.Rättigheteri luñfartyg. K. 159.Ett utvidgateuropeisktområdemedfrihet,

123.Ett effektivarenäringsförbud.N. säkerhetoch rättvisa.Ju.

124.IT-kommissionenshearingomdennyamedie-och l60. Regionalakonsekvenser EU:söstutvidgning.av N.

programvaruindustrin.Andrakammarsalen, l6l Stödi föräldraskapet. . Riksdagen,1997-06-16.K. 162.Medborgarskapoch identitet.ln.

Ett svensktinvesterarskydd.Fi. 163.Översvämningskatastrofen i Polen- Bilen, miljön ochsäkerheten.Fi. stödfrånstatochnäringsliv.N. . Straffansvarförjuridiska personer.Del A+B. Ju. 164.Medlingsinstitutoch lönestatistik. . Verkställighetoch kontroll i utlänningsärenden. + st5 bilagor. A. . UD.

Kollektivtrafik i tid + Bilaga.K. . Effektivarestatlig inköpssamordning.Fi. . Lagompremiepension.Fi. . .Antimicrobial FeedAdditives.Jo.

.Antimikrobiella fodertillsatsersammandrag. Jo.

Förtroendemannainflytandeökadkvalitet och . rättssäkerhet.

Ledare,maktochkön.A. . Kvinnorsochmänslöner varför såolika A. . - .Glastakoch glasväggar Denkönssegregerade

arbetsmarknaden.A.

Familj, makt ochjämställdhet.A. . . Hemmet,barnenochmakten.Förhandlingarom

arbeteochpengari familjen.A.

140.Fonogramersättning.Ku.

l4l Bokenitiden. Ku. . Högkostnadsskyddmotsjuklönekostnader.S. . 143.StörreEU säkrareEuropa.UD. - 144.Försvaretsfastigheter.

Formerförenkosmadseffektivoch

verksarnhetsinriktadförvaltning.Fi.

145.Förvaltamedmiljöansvar.Statsförvaltningens

arbeteför ekologiskhållbarhet.M.

146.Grunddata i samhälletstjänst.Fi. - 147.Barnsbilderavåldrande

enfrågaombemötande äldre.S.av - 148.Utbildningskanalen.U.

149.Miljön i ettutvidgatEU. M.

150.EU:sjordbrukspolitik och östutvidgning.Jo.

Foodandthe environment,Swedishstrategyfor

the futureof EUagriculture.Jo.

152.Uppehållstillstånd grundavanknytning.UD.

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Barnetsbästai främstarummet.FN:skonvention

ombarnetsrättigheterförverkligasi Sverige.116 Fastighetsdataregister.3

Barnetsbästa enantologi.116 Aktiebolagetskapital.22 -

Deladestäder.118 Barnpomograññågan.

Entydligareroll för hälso-ochsjukvårdeni lnnehavskrirninaliseringm.m.29

folkhälsoarbetet.119 Integritet offentlighet Informationsteknik.39

Förtroendemannaintlytandeökadkvalitetoch

för medier.49 - Grundlagsskydd nya rättssäkerhet.134

Folketsområdgivareochbeslutsfattare.

Högkostnadsskyddmotsjuklönekosmader.142 + Bilaga och1 56

Barnsbilder avåldrande Polisensregister.65

enfrågaombemötandeav äldre.147 Branschsaneringochandrametodermotekobrott.l 11 -

- Patientenharrätt. 154 Straffansvartörjuridiska personer.Del A+B. 127

Stödi töraldraskapet.161 Ett utvidgateuropeisktområdemedfrihet,

säkerhetochrättvisa.159 Kommunikationsdepartementet

Utrikesdepartementet Länsstyrelsemasroll uañk- ochi fordonsfrågor.6

IT-probleminför ZOOO-skiñet.Referatochslutsatserfrån Återkallelseavuppehållstillstånd.67

enhearinganordnadavIT-kommissionenden Polisi fredenstjänst.104

18december.IT-kommissionensrapport1/97.12 Verkställighetochkontroll i utlarmingsärenden.128

Digital demokr@ti.EttseminariumomTeknik, StörreEU säkrareEuropa.143

- demokratioch delaktighetden8november1996 Uppehållstillstånd grundavanknytning.152

anordnatav Folkomrösmingsuuedningen,IT-

Försvarsdepartementet kommissionenochKommunikationsforsknings-

beredningen.IT-kommissionensrapport2/97.23 Totalförsvaretoch üivilligorganisationema

Kristallkulan trettonrösteromframtiden.

uppdrag,stödochersättning.70 - - lT-kommissionensrapport3/97.31 Behandlingavpersonuppgifterom

Ny kurs itrañkpolitiken + bilagor.35 totaltörsvarspliktiga.101

Sverigeinför epokskiñet. Myndighetsansvaretför transportav farligt gods.109

lT-kommissionensrapport5/97.63 En samordnadmilitär skolorganisation.112

Inför ensvenskpolicy omsäkerelektronisk

kommunikation.Referatfrånettseminariumanordnatav Socialdepartementet

lT-kommissionen,Närings-ochhandelsdepartementet Rösterombarnsochungdomarspsykiskahälsa8

ochSEISden 11december1996. Välfärd verkligheteni Pengarräckerinte.24

- IT-kommissionensrapport6/97.73 Bristeri omsorg Rättigheteri luttfartyg. 122

enfrågaombemötande äldre.av 51 medie-och - IT-kommissionenshearingomdennya Omsorgmedkunskapochinlevelse programvaruindusuimAndrakarrtmarsalen,

enfrågaombemötandeaväldre.52 124 - Riksdagen,1997-06-16. Att växablandbetongochkojor. Kollektivtrafik i nu Bilaga 129

+ Ettdelbetänkandeombarnsoch ungdomars

uppväxtvillkor i storstädemasutsattaområdenfrån Finansdepartementet

Storstadskommitten.61

lnkomstskattelag,del l-III. 2 Rosoravbetong.

Byråkratin backspegeln.Femtioåri avförändring sex Enantologitill delbetankandetAtt vaxabland

törvalmingsområden.7 betongochkojor frånStorstadskommittén.62

Flexibel förvaltning.Förändringochverksam- En lag omsocialförsäkringar.72

hetsanpassning statsförvaltningensav struktur.9 Invandrarei vårdochomsorg Ansvaretför valutapolitiken.10

enfrågaombemötande äldre.av 76 - Skatter,miljö och sysselsättning.11 Förmånefter inkomst- Samordnatinkomstbegrepp

Detsvårasamspelet.Resultatstymingens-framväxt för bostadsstödenoch nyakvalitikationsreglerför

ochproblematik 15 rätttill sjukpenninggrundandeinkomst.85

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Skatter, tjänsteroch sysselsättning. Dennyagymnasieskolan + Bilagor. 17 problemochmöjligheter.107

- Granskningavgranskning. Att lämnaskolanmedrak Om rättentill

rygg- Den statligarevisioneni SverigeochDanmark.18 skriñspråketoch omförskolansochskolans Kontroll ReavinstVärdepapper.27 möjligheteratt förebyggaochmötaläs-och l demokratinstjänst.Statstjanstemannensroll och skrivsvårigheter.108 vårt offentligaetos.28 Vuxenpedagogiki Sverige.Forskning,utbildning, Europaochstaten.Europeiseringensbetydelseför utveckling.EnKartläggning.120 svenskstatsfbrvalming.30 Skolfrågor Om skolai ennytid. 121

- Att lära över gränser.EnstudieavOECD:s Utbildningskanalen.148 fbrvaltningspolitiskasamarbete.33 Att erövraomvärlden.Förslagtill läroplanfor Bekämpandeavpenningtvätt.36 förskolan.157 Myndighet ellermarknad. Vuxenpedagogiki teori ochpraktik. 158 Statstbrvaltningensolika verksamhetsformer.38

Jordbruksdepartementet

Arbetsgivarpolitik i staten. För kompetensochresultat.48 Svensk påEU-fat. 25

mat- Avskaffa reklamskatten53 EU:sjordbrukspolitik och denglobalalivsmedels- Ministem ochmakten. försäljningen.26 Hur fungerarministerstyre praktiken 54i Alternativautvecklingsvägarför EU:s 1medborgarnastjänst. jordbrukspolitik. 50

gemensamma En samladförvaltningspolitikförstaten.57 EU:sjordbnrkspolitik, miljon ochregional Statsskuldspolitiken.66 utveckling. 74 Bosättningsbegreppet.Skatterättsligaregler för Jaktensvillkor utredning vissajaktfrägor. 91

- en om fysiskapersoner.75 Mat 8: Miljö. Svenskstrategiför EU:s Uppföljning avinkomstskattelagen.77 jordbruk i framtiden.102 Forsäkringsmäklare.En lagöversynav AntimicrobialFeedAdditives.132 Försäkringsmäklaruuedningen.79 Antimikrobiella fodenillsatsersammandrag. 133 Reformeradstabsorganisation.80 EU:sjordbrukspolitikochostutvidgning.150 Ptmktskattekontrollav alkohol,tobak och Foodandtheenvironment,Swedishstrategyfor the mineralolia,m.m.86 futureof EUagriculture.151 Lokalfbrsorjningoch fastighetsägande. Enutvärderingavstatensfastighetsorganisation.96 Arbetsmarknadsdepartementet Säkrareobligationer 110 Aktivt lönebidrag.Etteffektivarestödför Ett svensktinvesterarskydd.125 arbetshandikappade.5 Bilen, miljön ochsäkerheten.126 Personaluthyrning.58 Effektivarestatliginkbpssamordning.130 Samhall.Enarbetsmarknadspolitiskåtgärd Lagompremiepension.131 Bilagedel.64

+ Försvaretsfastigheter. Om maktochkön i spåren offentliga

- av Formerm: enkostnadseffektivoch organisationersomvandling.83 verksamhetsinriktadförvaltning. 144 Kvinnor, och inkomster.

man Grunddata i samhälletstjänst.146- Jämställdhetoch oberoende.87 EttstörreochbättreEuropa EU:sutvidgning:

Mot halvamakten elvahistoriskaessäerom- Samhällsekonomiskaeffekter. 156 kvinnorsstrategieroch motstånd.113

mäns

styrsystemochjämställdhet.institutioneri

Utbildningsdepartementet

förändringochkönsmaktensframtid. 114 Dennyagymnasieskolan stegför steg.1 Ljusnandeframtid eller ettlångtfarväl

- Växai lärande.Förslagtill läroplanför barnoch Den svenskavälfllrdsstateni jämförande unga6-16år. 21 belysning.115 Ett teknisktforskningsinstituti Goteborg.37 Ledare,maktochkön.135 Besparingaristortoch smått.69 Kvinnorsochmänslöner varför såolika 136

-

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Glastakochglasväggar Denkönssegregerade Närings- och handelsdepartementet

arbetsmarknaden.137

Regionpolitikför helaSverige.13 Familj, makt ochjämställdhet.138

Att utvecklaindustriforskningsinstituten.16 Hemmet,barnenochmakten.Förhandlingarom

Konkurrenslagen993-1996.201 arbeteochpengari familjen. 139

Upphandlingför utveckling. 88 Arbetskrañensfria rörlighet trygghetoch

Handelnmedskrotochbegagnadevaror.89 jämställdhet Bilagedel. 153+

Konkurrensneutraltuansportbidrag.94 Medlingsinstitutoch lönestatistik.

Ett effektivarenaringstörbud.123 + 5st bilagor.164

Regionalakonsekvenser EU:sav östutvidgning.160

Översvämningskatastrofeni Polen

Kulturdepartementet -

stödfrånstatochnäringsliv.163 IT i kulturenstjänst. 14

Statenoch trossamfunden Inrikesdepartementet

Rättslig reglering 19

Bättreinformationomkonsumentpriser.

Grundlag - Ungaocharbete.40 - Lagomtrossamñmd

Politik för unga.

LagomSvenskakyrkan.41 - + st2 bilagor. 71 Statenoch trossamfunden

Medelsiörvalmingi kommunerochlandsting.78 Begravningsverksamheten.42

Allmännyttigabostadsföretag. Statenoch trossamfunden

+ Bilaga.81 Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomenoch

Lika möjligheter.82 de kyrkliga arkiven. 43 Ändrad

organisationför det statligaplan-, bygg- Statenoch trossamfunden

ochbostadsväsendet.90 Svenskakyrkanspersonal.44

Hanteringavfel i utjämningssystemetför Statenoch trossamfunden

kommunerochlandsting.93 Stöd,skatteroch finansiering.45

Medborgarskapochidentitet.162 Statenoch trossamfunden

Statlig medverkanvid avgiñsbetalning.46 Miljödepartementet

Statenoch trossamfunden

Förbättradmiljöinformation.4 Den kyrkliga egendomen.47

Följdlagstiñningtill miljöbalken.32 Statenoch trossamfunden.Sammanfattningamaav

Övervakning miljön. 34av förslagenfrånde statligautredningarna55

Enhållbarkemikaliepolitik.84 SvenskhemmetVoksenåsensförvaltningsfonn.59

Skyddavskogsmark.Behovoch kostnader.97 BetaI-TV inomSverigesTelevision. 60

Skyddavskogsmark.Behovoch kostnader. Grannlands-TVi kabelnät.68

Bilagor. 98 Medieföretagi Sverige Ägandeoch

- Ennyvattenadminisnation.Vatten arlivet. 99 stmkturtörändringari press,radioochTV. 92

Agenda21 i Sverige. Forum för världskultur

Femår etter resultatoch tiamtid. 105

enrapport ettrikare kulturliv. 95 Rio - - om Förvaltamedmiljöansvar.Statsförvaltningens Nya samverkansformerinomdenSjöhistoriska

arbeteför ekologiskhållbarhet.145 museiverksamheten.100

Miljön i ettutvidgatEU. 149 Rapportmedförslagomsändningsorter.103

Miljösamverkani vattenvården.155 Enfond för ungakonstnärer.106

Nobelcenteri Stockholm ett informations-och

aktivitetscentrumkring naturvetenskap,kultur och

samhälle.117

Fonogramersättning.140

Boken i tiden. 141

Förord

Utredningen om ett förstärkt förlikningsmarmainstitut har regeringens uppdrag att föreslå förändringar som syftar till en väl fungerande lönebildning. Som underlag för utredningens överväganden har ett

antal uppdrag lämnats till forskare, experter och myndigheter. I

uppdragen ingår att kartlägga forskning och erfarenheter av löne-

bildning, kollektivavtal och medling i Sverige och Norden.

Utredningen lämnar ett delbetänkande Medlingsinstitut och lönestatistik till statsrådet Ulrica Messing den 27 november 1997. Till delbetänkandet fogas en serie om fem bilagor, vari

föreliggande bilaga ingår.

Svante Öberg Särskild utredare

Bilaga 1 1

Bilaga 1 3

Sammanfattning

Ett centralt villkor för att den höga svenska arbetslösheten skall kunna reduceras är en väl fungerande lönebildning. Den teoretiska genomgången i den här rapporten visar att en viktig egenskap hos väl

en fungerande lönebildning är att lönesättama är känsliga för variationer i den öppna arbetslösheten.

Ett huvudtema i översikten av empiriska studier svensk löne-

av bildning är att de svenska lönesättama, i en internationell jämförelse, tycks ha varit relativt känsliga för variationer i arbetslösheten reallöneflexibiliteten har varit relativt hög och att den svenska lönebildningen därför i detta avseende fungerat väl.

Denna slutsats bör dock kompletteras med en viktig reservation. I de flesta av de refererade empiriska undersökningarna används huvudsakligen data från decennierna närmast före det senaste. Eftersom arbetslösheten då var avsevärt lägre och inflationen avsevärt högre än den varit de senaste åren är det oklart i vilken utsträckning historiska mönster kan förväntas bestå. Så genomgripande förändringar på arbetsmarknaden som dem vi upplevt under de senaste åren kan mycket väl ha förändrat de grundläggande förutsättningarna för och mekanismema i den svenska lönebildningen. Förvisso har försök att spåra förändringar inte producerat belägg för att någonting hänt före 1994, men det säger sig självt att det ännu är för tidigt att ha en bestämd uppfattning.

Empiriska studier institutionella förhållanden pekar framför allt

av på att koordination bland såväl arbetsgivare som fackliga organisationer samt låga ersättningsnivåer och, framför allt, en tidsbegränsad ersättning i arbetslöshetsförsäkringen kan bidra till en högre grad av reallöneflexibilitet.

Författaren tackar Kjell Nyman för värdefulla synpunkter. Kvarvarande fel och brister är naturligtvis författarens eget ansvar.

4 Bilaga 1

Inledning

Den svenska lönebildningen har tilldragit sig ett stort intresse från både forskare och deltagare i den ekonomisk-politiska diskussionen. Dessutom pågår kontinuerligt diskussioner mellan arbetsmarknadens parter om förändringar i de nuvarande systemen för lönebildning. Detta är naturligtvis inte underligt, speciellt mot bakgrund av utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden under 1990-talet. Det går förmodligen på goda grunder att hävda att en väl fungerande lönebildning är ett nyckelvillkor för att regeringens mål halverad öppen arbetslöshet skall

om en kunna kombineras fortsatt låg inflationstakt.

med en

Det akademiska intresset för den svenska lönebildningen har avsatt ett stort antal spår, både i form av teoretisk och empirisk forskning. Den här rapporten är inget försök att teckna en fullständig bild av denna litteratur, utan urvalet bestäms i stor utsträckning av mina egna intresseområden med den kunskap och de kunskapsluckor som dessa har givit upphov till. Intresset kommer i första hand att fokuseras på den makroekonomiskt inriktade forskningen sambandet mellan

om lönebildning och arbetslöshet, och speciellt diskussionen av hur lönebildningen påverkar arbetslöshetens jämviktsnivå. Här spelar lönemas känslighet för arbetslöshetsvariationer nyckelroll, varför

en denna kommer att ägnas ingående diskussion. Jag kommer emeller-

en tid också att presentera resultat som avser effekterna av skatter och arbetsmarknadspolitik på lönebildningen liksom studier av ett antal institutionella faktorers betydelse. Frågor rör bestämning av rela-

som tivlöner för olika yrken, branscher eller grupper kommer däremot inte alls att behandlas.

Ett problem vidlåder de redovisade empiriska studierna är att

som de, naturliga skäl, huvudsakligen är baserade på data från perioder

av med klart lägre arbetslöshet än den vi upplevt under de senaste

en åren. Detta innebär att alla resultat måste tolkas med stor försiktighet. Om den höga arbetslösheten förändrat arbetsmarknadens grundläggande funktionssätt och därmed de mekanismer styr lönebild-

som ningen, kan tidigare empiriska studier ha ett begränsat värde. Det är ännu för tidigt att besvara frågan om så är fallet.

Bilaga 1 5

Framställningen inleds i Avsnitt 2 med en teoretisk översikt, där först Phillipskurvan och därefter förhandlingsmodeller presenteras. Därefter följer iAvsnitt 3 en diskussion av hur jämviktsarbetslöshetens nivå kan definieras och bestämmas enligt de två i föregående avsnitt presenterade lönebildningshypotesema. Efter dessa teoretiska avsnitt följer i Avsnitt 4 en genomgång av de empiriska lönesamband som skattats på svenska makroekonomiska tidsserier och hur, enligt dessa, ett antal nyckelvariabler påverkar de svenska lönerna. Därefter jämförs i Avsnitt 5 resultaten av svenska studier med liknande studier av ett antal andra OECD-länder för att få en uppfattning om "hur väl fungerande" den svenska lönebildningen ter sig ur detta perspektiv.

En begränsning i studier som baseras tidsserier från enskilda länder är att sådana inte kan identifiera effekter av institutionella förhållanden som är relativt oförändrade över tiden. Detta innebär att t.ex. frågor som gäller effekter av olika centraliseringsgrad i löneförhandlingar eller utformningen av det arbetsrättsliga regelverket huvudsakligen har studerats genom jämförelser mellan länder som skiljer sig åt i sådana avseenden. I Avsnitt 6 presenteras ett urval resultat från sådana studier.

6 Bilaga 1

2¶Teori

Den på 1960-talet förhärskande synen på lönebildning på aggregerad nivå kom från den s.k. Phillipskurvanl Phillipskurvan, som

ursprungligen var en empirisk relation mellan löneökningar och arbetslöshet, gav snabbt upphov till en teoretisk litteratur. Teorin kom också snabbt att bli omformad från att avse sambandet mellan nominell löneökningstakt och arbetslöshet till en mer generell inflationsmodell. Som vi skall i nästa avsnitt finns det emellertid skäl att känna en viss

se skepsis inför denna teoretiska underbyggnad.

Medan Phillipskurvan åtminstone underförstått tar sin utgångspunkt i värld där löner och priser sätts via en anonym

en marknadsmekanism, tar istället förhandlingsteori fasta på att löner faktiskt åtminstone i de flesta europeiska länder sätts i förhandlingar mellan fackföreningar och företag eller deras organisationer. Förhandlingsmodellema har en mer gedigen teoretisk grundval än de modeller som baseras på Phillipskurvan, och de flesta empiriska studier gjorda under senare år baseras någon form av

förhandlingsmodellz

1 Phillipskurvan

Phillipskurvan introducerades i slutet av 1950-talet. Sedan dess har dess teoretiska grundvalar, i växelverkan med resultaten från empiriska studier, successivt blivit sofistikerade. Teoriutvecklingen finns

mer beskriven på ett flertal ställen, t.ex. Calmfors 1990 eller Holmlund

se

1 från den i London verksamme australiske ekonomen A. W.

Namnet kommer Phillips, som 1958 publicerade en empirisk studie, Phillips 1958, av sambandet mellan löneökningar och arbetslöshet i Storbritarmien mellan 1861 och 1957. 2 Detta gäller åtminstone studier lönebildningen i europeiska länder. I USA

av har fortfarande Phillipskurvan en starkare ställning. Detta kan delvis återspegla att

betydligt mindre andel av de amerikanska lönerna bestäms i regelrätta en förhandlingar.

Bilaga 1 7

1990 för svenska framställningar. Här är emellertid intresset fokuserat på Phillipskurvan som redskap för att förstå empiriska studier av lönebildning och hur resultaten från sådana kan användas för att kasta ljus över den svenska arbetsmarknadens funktionssätt. Jag kommer därför att presentera en tämligen enkel version av en någorlunda uppdaterad Phillipskurvehypotes.

Den grundläggande ingrediensen i en Phillipskurvemodell är att lönernas förändringstakt beror på arbetsmarknadsläget. I den tidiga litteraturen avsåg sambandet nominallöner, medan det idag råder konsensus om att det relevanta lönemåttet är de förväntade reallönema. Det vanligaste måttet på arbetsmarknadsläget är arbetslöshetens avvikelser från den nivå där reallönema är oförändrade. Enklast tänkbara Phillipskurva kan då symbolform skrivas med alla tidsindex utelämnade

Aw-p-au-ü+e, 2.l

där A är differensoperatom Ax, E -xH ; x, står här för w,

där t betecknar aktuell tidsperiod, logaritmerad nominallön,

w pe förväntad prisnivå, arbetslöshet, ü den arbetslöshetsnivå vid

u vilken reallönema är oförändrade, e en stokastisk stömingsterm och O.

positiv konstant. Gemener betecknar hädanefter naturliga logaritmer en av variabler.

Den centrala tanken i modellen är att det existerar en nivå arbetslösheten vid vilken reallönema inte förändrar sig och att en högre lägre arbetslöshet medför fallande stigande reallöner. Analogin till prisbildningen andra marknader är tydlig: ett efterfrågeöverskott höjer priset lönen; ett utbudsöverskott verkar i motsatt riktning. Det faktum att arbetslösheten är logaritmerad innebär att en procentenhets förändring av arbetslösheten från en låg utgångsnivå har en större effekt på löneförändringama än en motsvarande förändring från en hög arbetslöshetsnivå.

Slumptennen fångar bland annat alla andra faktorer som kan tänkas påverka reallönema. I empiriska applikationer är det vanligt att vara

explicit om vilka dessa faktorer kan vara, och variabler som mäter mer dem inkluderas då i modellen.

Ekvation 2.l har också alternativ tolkning: I den traditionella

en Phillipskurvan beror löneförändringar på arbetsmarknadsläget. I den nyklassiska tolkningen, i Lucas 1972 efterföljd, är det istället felaktiga prisförväntningar, som, via effekter arbetsutbud, påverkar arbetsmarknadsläget. Avvikelser mellan faktisk arbetslöshet och "ämviktsarbetslöshet" beror alltså på inflationsöverraskningar.

Vi kan notera att ekvationen 2.l definierar ett entydigt jämviktsvärde för arbetslösheten, att denna jämviktsnivå kan reali-

men

8 Bilaga 1

på vilken nivå helst hos reallönen. I Phillipskurvan finns seras som det alltså inget som helst långsiktigt samband mellan nivåerna på

arbetslösheten och reallönen. Vidare är det notabelt att modellen i den form jag har presenterat den inte ger några ledtrådar om vilka faktorer som egentligen påverkar arbetslöshetens jämviktsnivå.

För att bli empiriskt användbar måste ekvation 2.1 kompletteras med en modell för den förväntade inflationen. Under 1970-talet pågick en livlig debatt om hur förväntningar bäst modelleras, där de två huvudrivalema var varianter vad har kallats adaptiva respektive

av som rationella förväntningar. I adaptiva förväntningsmodeller är grundhypotesen att de ekonomiska aktörernas förväntningar variabel

om en t.ex. inflation grundas variabelns historiska utveckling bakåtblickande förväntningar och att, förväntningarna revi-

genom deras med utgångspunkt från tidigare förväntningsfel. Hypotesen

om rationella förväntningar kan sägas innebära att ekonomins aktörer

antas göra prognoser om framtida inflation framåtblickande förväntningar utifrån all relevant information om ekonomin, inklusive kunskap om den modell "genererat" observerade data. Detta innebär

som att förväntningarna blir modellkonsistenta och att systematiska förväntningfel utesluts.

Inom den empiriskt inriktade forskningen räcker det ofta med att konstatera att i det fall inflationen följer en "random walk", dvs i det fall inflationstakten i morgon är lika med inflationstakten idag plus ett normalfördelat slumpfel med medelvärde noll,

AP: Apt-l +711: 22

som ges beteckningen n, så sammanfaller de två hypotesema: både

, den rationella och den adaptiva förväntningen om inflationen i morgon är då lika med dagens inflationstakt.4 Förväntningsfelet blir samtidigt lika med inflationstaktens förändring.

Om inflationen följer random walk kan ekvation 2.1 skrivas5

en

Aw, pH -ocu, 11+ 8,. 23

- -

3 Eftersom jämvikten definieras som frånvaro av reallöneförändring. 4 Empiriskt förkastas dessutom hypotesen att inflationen följer en random walk sällan på data från efterkrigstiden. 5 förutsätter jag arbetslöshetens järnviktsnivå

Här att är konstant, varför den inte har försetts med något tidsindex.

Bilaga 1 9

Styrkan och stabiliteten i det samband ekvation 2.3 kan

som ges av testas med hjälp av data om hur löner, priser och arbetslöshet utvecklats över tiden. Resultaten sådan test innefattar såväl

av en en

skattning av lönemas känslighet för variationer i arbetsmarknadsläget

som en skattad nivå på arbetslösheten i jämvikt 11

Den i litteraturen vanligaste varianten Phillipskurva är emellertid

av uttryckt i termer av prisförändringar än löneförändringar. Det

snarare är enkelt att gå från "lönephillipskurva" till "prisphillipskurva":

en en Om nämligen priserna sätts ett konstant påslag på företagens

som enhetsarbetskostnader dvs företagens vinstmarginaler är konstanta

om över tiden, så kommer priserna att stiga med skillnaden mellan löne-

ökningstakten och produktivitetens tillväxttakt7

,

Ap, Aw, Aq, 2.4

- ,

där, i tillägg till tidigare introducerade beteckningar, är

q arbetsproduktivitet. Om ekvation 2.4 sätts i ekvation 2.3 fås efter vissa omstuvningar.

Apr Apt-l au1 u Aql +81

Enligt ekvation 2.5 beror förändringar i inflationstakten, när hänsyn tagits till produktivitetsförändringar, på arbetslöshetens avvikelser från sin jämviktsnivå. Den jämviktsnivå arbetslösheten skattas med

som hjälp av en modell liknande ekvation 2.5 har fått ett särskilt

namn: NAIRU, the Non-Accelerating Inflation Rate of Unemployments I Figur 2.1 illustreras hur denna grafiskt kan bestämmas den nivå

som på arbetslösheten vid vilken inflationstaktens förändring är lika med

6 Se vidare i nästa avsnitt om detta.

7 Graden av realism i detta antagande kan naturligtvis diskuteras, och förhållandena varierar mellan olika branscher och förmodligen också över tiden. Detta kan man ta hänsyn till genom att modellera prisbildningen explicit. Alla

mer faktorer som systematiskt påverkar relationen mellan pris- och löneförändringar kommer att uppträda i ekvation 2.5 på motsvarande

sätt som produktivitetsförändringama. 8 Phillipskurvemodeller finns i många skepnader som kan härledas många olika sätt. Det är därför inte helt ovanligt modeller där direkt utgår ifrån

att se man att sambandet är mellan priser och arbetsmarknadsläge och att de explicita mekanismema inte alls diskuteras. Se t.ex. Gordon 1997, där Phillipskurvan blir en ren inflationsmodell.

noll. För lägre arbetslöshetsnivåer ökar inflationstakten och för högre minskar den. Förändring i inflationstakt

AL

NAIRU

/

Arbettslöshet

Figur 2.1 Bestämning av NAIRU

2.2¶Förhandlingsmodeller

I den nationalekonomiska litteraturen om löneförhandlingar dominerar ett relativt litet antal "standardmodeller". Dessa kan karaktäriseras i ett antal dimensioner, som vi nu skall se närmare på. Vad det gäller är;

Specifikation de förhandlande parternas mål "målñmktioner"

av

Vad förhandlar man om 3 Förhandlingsstyrka 4. "Förhandlingslösning"

När det gäller de mål som parterna sätter för förhandlingarna,

upp som i forskningen oftast benämns målfimktioner, är litteraturen ganska

entydig vad gäller företagen: de antas maximera vinst eller, i fråga

om

företagarorganisationer, medlemsföretagens vinster.9 Företagens

vinster beror i sin tur på reallönekostnader och sysselsättning. I fråga om fackföreningar görs normalt antagandet att de eftersträvar att höja medlemmarnas reallöne- och sysselsättningsnivålo

Förhandlingarna kan i princip, givet att parterna har målsättningar som rör löner och sysselsättning, reallön eller reallön och syssel-

avse sättning.

När det gäller förhandlingsstyrka, kan den kanske bäst diskuteras i

samma sammanhang som valet av förhandlingslösning. Den i littera-

turen helt dominerande förhandlingslösningen är den s.k. Nashlösningen. Innebörden i Nashlösningen är i grova drag att förhandlare

som är "lika" kommer att dela ett överskott som resulterar överens-

av en kommelse lika. Mer precist: Nash visar att detta överskott, i nyttotermer, givet hans axiomll kan skrivas

som

U- UoV- V0: 2-6

- -

där U och V är de två förhandlingspartemas nyttofunktioner och U0 och de två parternas nyttonivåer i det fall de inte kommer överens, ofta kallade hotpunktenlz Maximering av denna produkt, dvs

produkten av de två förhandlamas nyttovinst att skriva avtal,

av ger

Nashlösningen. En viktig egenskap hos Nashlösningen är att utfallet

för en förhandlingspart växer med hotpunkten: bättre klarar sig

man utan att en överenskommelse nås, desto bättre blir utfallet i en överenskommelse.

En generalisering Nashlösningen är den s.k. asymmetriska

av Nashlösningen. Denna ges av att maximera

9 Även det inte är självklart vad detta innebär: alla företag har inte

om senare nödvändigtvis samma intressen. 10 Utmärkta genomgångar av hur fackföreningens målsättningar kan modelleras och svårigheter förknippade med detta finns i Oswald 1985, Pencavel 1985 och Farber 1986. 11 Nash 1950 formulerar villkor rimlig förhandlingslösning enligt

som en honom bör uppfylla i form fem axiom. Binmore, Rubinstein och Wolinsky

av 1986 visar att Nashlösningen även kan understödjas delspelsperfekt

som en jämvikt i ett icke-kooperativt förhandlingsspel. 12 Beteckningarna U. och V. står för de två parternas nyttonivåer utan att vi tar ställning till exakt vad dessa nivåer beror på.

12 Bilaga 1

U.-Uo(V(.-Vo)", 27

där 3 är ett mått relativ förhandlingsstyrka. I de flesta sammanhang brukar förhandlingsstyrkan lämnas utanför analysen och tas given. Detta återspeglar inte i första hand att den bedöms som

som ointressant, utan snarare att den teoretiska analysen av dess

outvecklad. 14

bestämningsfaktorer kan sägas vara

Innan jag går över till att behandla en "Standardiserad" version av den lönesättningsrelation förhandlingsmodeller ger upphov till,

som skall vi gå igenom ett exempel på specifik version av förhand-

en mer lingsmodell för att lättare kunna följa logiken i ansatsen. Den modell vi skall undersöka är version det som på engelska kallas "right to

en av manage"-m0dellen Nickell och Andrews, 1983. I den här modellen antas företag och fackförening förhandla lönen, medan företaget

om ensidigt fattar givet reallönen.15 Löneförhand-

sysselsättningsbeslut

lingen modelleras via asymmetrisk Nashlösning. Vi betraktar decentraliserade förhandlingar. Det maximeringsproblem som förhandlama då antas lösa kan skrivas

Uw-p,N 410 -HOW

max nw

W 2.8 under bivillkor N p,z

nw -

där H vinst, reallön16 N sysselsättning och ett antal faktorer

är w-p z

,

utöver lönen påverkar företagens arbetskraftsefterfrågan. som

Uttryckt i ord antas förhandlama alltså bestämma lönen i företaget till nivå vid vilken den vägda produkten nyttotillskott för fack-

en av föreningen och vinsttillskott för företaget blir så stor som möjligt givet att företaget sedan fastställer sysselsättningen i enlighet med sin

13 Den asymmetriska Nashlösningen är alltså generalisering i det att den, till

en skillnad från den symmetriska, tillåter parterna att ha olika förhandlingsstyrka. 14 Även del resultat från modern spelteoretisk analys kan ge allmänna

om en ledtrådar törhandlingsstyrkans bestämningfaktorer "det är bra att inte vara

om otålig", så räcker detta normalt inte så långt som bas för empirisk analys. 15 De två andra vanliga sätten att modellera förhandlingarna är dels via s.k. effektiva förhandlingar, där kontrakt rörande löner och sysselsättning skrivs simultant, dels den s.k. monopolfackföreningsmodellen, där fackföreningen bestämmer lönen och företaget sysselsättningen. I den empiriska litteraturen är "right-to-manage"-modellen den vanligaste. 16 Tills vidare jag, för inte belasta presentationen med onödigt mycket

gör att beteckningar, ingen skillnad mellan konsument- och producentreallöner. Se dock diskussionen nedan i avsnitt 2.2.1.

1 13

Bilaga

vinstrnaximerande efterfrågefunktion för arbetskraft. Ju större B är,

dvs större fackföreningens törhandlingsstyrka är, desto större vikt

får fackföreningens målfunktion och desto större blir fackföreningens

inflytande över förhandlingamas utfall.

För att kunna vara precisa lösningen till det här förhandlingsom problemet gör vi några antaganden:

Fackföreningens målñinktion innebär att den agerar för att tillvarata den representative medlemmens intressen. Ett till självklart synes antagande är att den representative medlemmen får högre nytta med en högre lön i det företaget och kommer att få lön där hon är egna om , sysselsatt. 18

Sannolikheten för sysselsättning i det företaget är lika med den egna andel av fackföreningens medlemmar f°ar arbete i det föresom egna taget. Den som inte fâr arbete i det företaget sannolikheten för att egna detta skall inträffa är naturligtvis lika med ett minus den andel av medlemmarna får arbete i det företaget blir antingen arbetssom egna lös eller f°ar arbete i ett annat företag. Fördelningen mellan dessa två tillstånd bestäms i sin den aggregerade arbetslösheten. Den tur av arbetslöse erhåller arbetslöshetsersättning, medan den får sysselsom sättning kan förvänta sig den genomsnittliga lönen i resten ekoav nomin. I symbolform kan det ovanstående skrivas följande nyttosom funktion:

U PJV N/MW- -p 2-9

W - P+1-N/1V0ub+(1-u)(W

där M är antalet medlemmar i fackföreningen, arbetslösheten, b den u reala nivån på arbetslöshetsersättningen och W den genomsnittliga lönenivån i ekonomin. Den representative medlemmens nytta blir alltså ett vägt genomsnitt av lönen i och ersättningen utanför det egna

företaget, där vikterna ges av sysselsättningen i företaget i relation till

fackföreningens medlemsantal. Ersättningen utanför företaget är i sin tur ett vägt genomsnitt av ersättningen i arbetslöshet och lönen vid anställning i något annat företag. Viktema här ges av

arbetslöshetsgraden i ekonomin.

2. Den nyttonivå fackföreningen uppnår i händelse att inte når av man en överenskommelse är värdet av vad medlemmarna erhåller utanför

17 För att förenkla antar vi att nyttan a: direkt linjär i lönen.

18 En konsekvens av att fackföreningen antas agera i den "representativa medlemmens" intresse är att alla medlemmar betraktas "lika". Detta innebär i som sin tur att vi bortser från eventuella turordningregler vid avskedande.

14 Bilaga 1

företaget. Detta ges i sin tur av arbetslöshetsersättningen med sannolikheten och den genomsnittliga lönen i resten av ekonomin

u med sannolikhet l-u, eller

U0ub+1-uW-p. 2.10

Företagets vinst om överenskommelse nås blir noll, H0

Med dessa antaganden kan förhandlingsproblemet skrivas

0{N/Mw-p-ub-l-u›<w-p›1›H<w-p"°

mgx .

Den första delen högerledet i ekvation 2.11 innehåller det

av nyttotillskott fackföreningen erhåller i händelse av överenskommelse. Detta består två komponenter. För det första lönetillskottet utöver

av

erhåller utanför företaget, dvs w- p ub l uW p vad man - - - - , för det andra sannolikheten att få sysselsättning i företaget, N/M Den andra delen är företagets vinst minus vinsten i frånvaro av överenskommelse. Ju större 3 är, desto större vikt har fackföreningens preferenser för utfallet. Därmed kommer det avstånd mellan lönen i företaget och ersättningen utanför företaget altemativersättningen

fackföreningen lyckas genomdriva att växa med dess som

förhandlingsstyrka.

Det är relativt rättframt att visa att lösningen till förhandlings-

nu

vi lineariserar den19 kan skrivas

problemet om

,

w-pa0+a1W-p+1-a1b-a2u+a3q+a43, 2.12

där a är positiva konstanter.

ao - 4

Lönen i det enskilda företaget kommer alltså för det första att bero av lönen utanför och nivån på arbetslöshetsersättningen. Ju högre dessa

av är, desto högre kommer lönen att bli därför att "altemativersättningen" då är högre. För det andra kommer lönen att bli lägre högre arbetslösheten är. Detta beror på att ersättningen för den arbetslöse är lägre än lönen, varför högre sannolikhet att bli arbetslös minskar värdet

en

alternativersättningen. För det tredje blir lönen högre högre föreav tagets produktivitet är. Detta beror på att högre produktivitet ger en

en

19 inför några tekniskt förenklande antaganden produktionsteknologin.

Och om

Bilaga 1 15

"större kaka" att dela på i förhandlingarna. För det fjärde leder, vi

som konstaterade ovan, en starkare fackförening till högre lön.

en

Det som har sagts hittills resultatet förhandlingarna i ett

avser av enskilt företag. Vi kan nu göra tankeexperimentet att alla företag i ekonomin ser lika ut. I en symmetrisk jämvikt är då lönen i samtliga företag densamma och lika med den aggregerade lönen w w. Vi får då

w-pb+a0-a2u+a3q+a4B/1-a1, 2.13

där W är den aggregerade lönen i symmetrisk jämvikt.

Vad vi direkt ser i en jämförelse med Phillipskurvan är att förhandlingsmodellen ger upphov till en relation mellan reallönens nivå och arbetslösheten och inte lönensförándringstakt och arbetslösheten.

Den enkla förhandlingsmodell vi diskuterat i detta avsnitt kan modifieras på en lång rad sätt genom att vi inför ett antal viktiga mekanismer, som vi for att göra presentationen så enkel som möjligt bortsett från. Dessa mekanismer ger oss samband mellan lönen och ett antal variabler som på goda grunder kan antas påverka utfallet av förhandlingarna. Jag kommer nedan att diskutera några sådana variabler.

2.2.1¶Skatterna och lönebildningen

I presentationen ovan av förhandlingsmodellen har jag bortsett från alla skatter samt från att konsument- och producentpriser även av andra orsaker skiljer sig från varandra. När vi tar hänsyn till dessa faktorer får vi en s.k. skatte-priskil mellan löntagarnas reallöner efter skatt konsumentreallönen och företagens reallönekostnader produktreallönen. Företagens reala lönekostnader kan vi skriva

som W1+ S / P där S är arbetsgivaravgifter och P producentpris. Konsumentreallönen kan å andra sidan skrivas W1- T / PC, där T är inkomstskattesats och konsumentpriserna. Bildar vi kvoten mellan dessa får vi ett mått på skatte-priskilen, vars storlek kommer att bero på arbetsgivaravgiftemas nivå, inkomstskattesatsen och skillnaden mellan konsument- och producentprisema. Den senare skillnaden beror i sin tur dels på att konsumentprisema, till skillnad från producentprisema, till en viss del återspeglar importprisutvecklingen, dels på varuskatter

huvudsakligen momsen.

16 Bilaga 1

En höjd arbetsgivaravgift ökar företagens kostnader

exempelvis

påverka konsumenternas reallön.2 Detta kommer i sin utan att tur att minska företagens arbetskraftsefterfrågan vid en given konsumentreallön. Eftersom den fackliga organisationen när den formulerar sina lönekrav också beaktar sysselsättningsutvecklingen, borde sålunda förändringar i arbetsgivaravgiftema påverka lönebildningen. En viss nivå

konsumentreallönen blir "dyrare" att uppnå, den "kostar" sysselsättning. Den sannolika effekten på kort sikt är att lönekostnadema går

medan mycket talar för att lönekostnadema på lång sikt är upp, oberoende av arbetsgivaravgiftemas nivå genom att konsumentreallönema nedåtzl Eftersom lönerna kan förväntas på

anpassas reagera ett likartat sätt förändringar i inkomstskatter, finns det alltså goda skäl för att lönekostnadema lång sikt skulle vara oberoende både av det totala skattetrycket och dess fördelning mellan arbetsgivaravgifter och inkomstskatter. Som vi återkommer till iAvsnitt 4 har denna hypo-

dock inte fått stöd vid empiriska studier på svenska data.22 tes

Även lönekostnadema inte skulle påverkas långsiktigt för-

om av ändringar i det totala skattetrycket, finns det goda teoretiska skäl att tro att de påverkas av progressiviteten i inkomstskattesystemet. En högre progressivitet vid given genomsnittlig skattesats gör det nämligen

en "dyrare" för fackföreningen att uppnå en given ökning av konsumentreallönen. Det krävs då nämligen en större lönekostnadsökning, vilket i sin tur medför att fler medlemmar blir av med sina jobb. En högre progressivitet i inkomstskattesystemet borde därmed bidra till

Denna hypotes har fått ett visst stöd i empiriska ana-

lönerråcâderation.

lyser.

20 höjd inkomstskatt eller höjt konsumentpris vid givet producentpris

En ett ett kommer istället att sänka konsumentreallönen vid en given produktreallön. Effekterna på lönebildningen är analoga med dem av en höjd arbetsgivaravgiñ. 21 Detta blir fallet i liten öppen ekonomi med ett internationellt givet

t.ex. en avkastningskrav på kapitalet. Om inte lönerna anpassas nedåt så att produktreallönen är oförändrad i en sådan ekonomi, flyttar kapitalet utomlands när avkastningen faller som en följd av de ökade lönekostnadema. Detta får en lägre arbetsproduktivitet och lägre lön som långsiktig konsekvens. 22 En empirisk översikt i Nickell och Layard 1997 antyder dock att skattepriskilen har även långsiktiga effekter i ett antal OECD-länder. 23 diskussionen i Lockwood och Marming 1993 eller Holmlund och

Se t.ex. Kolm 1995.

2.2.2 och

Arbetsmarknadspolitiken lönebildningen

Omfattningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan förväntas påverka lönebildningen på minst två sätt. För det första talar det mesta för att de personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppfattar detta som ett bättre alternativ än öppen arbetslöshet. Detta kan dels bero på att ersättningen till personer i åtgärder i vissa fall är högre än den man skulle erhålla från arbetslöshetsförsäkringen, dels på att delta ande i åtgärd eventuellt ökar de framtida möjligheterna att få ett jobb. 4 Om det förhåller sig detta vis, så kommer

fackföreningen

att korrekt uppfatta att kostnaderna för medlemmarna av att driva upp lönerna minskar. Förvisso förlorar fler medlemmar sina jobb lö-

om nerna drivs upp, men situationen för dem som gör det är bättre än vad den skulle vara i frånvaro av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Av detta skäl bör en ökad omfattning av de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna förväntas driva lönema.25

upp

Om emellertid de personer som deltar i en åtgärd genom detta deltagande kommer att söka jobb effektivare än vad de annars skulle göra, kommer antalet "effektivt arbetssökande" bland de arbetslösa att öka. Detta innebär i sin tur att, för en given nivå arbetslösheten, sannolikheten för en nybliven arbetslös att få ett jobb minskar. Detta skulle i så fall tendera att öka fackföreningens kostnader för att driva upp lönen och därmed återhâllande effekt lönema.26 Jag kommer

ge en att redovisa resultaten från några empiriska studier, som huvudsakligen antyder att den första effekten tycks dominera den andra.

2.2.3 och lönebildningen Förhandlingssystemet

En i litteraturen flitigt diskuterad fråga gäller om det finns något samband mellan graden av centralisering i löneförhandlingarna och den lön

24 Resultaten i Korpi 1994 antyder deltagarna i åtgärder faktiskt själva

att uppfattar detta som bättre än öppen arbetslöshet. 25 utförligare diskussion dessa mekanismer, Calmfors och Forslund

För en av se 1991 eller Calmfors och Lang 1995. Calmfors 1994 är en utmärkt översikt av aktiv arbetsmarknadspolitik som inte bara avser effekter på lönebildningen. 26 Den här mekanismen diskuteras i Layard mn. och

t.ex. 1991

18 Bilaga 1

och sysselsättning etableras. Speciellt har det ofta hävdats att

som centraliserade förhandlingar skapar återhållsamhet i fackföreningamas lönekrav. De teoretiska skälen att förvänta sig lönemoderation tar huvudsakligen fasta på att centralisering innebär att ett antal s.k. externaliteter inte beaktas i lokala förhandlingar kan intemaliseras. Fyra

som sådana är priseffekter, skatteeffekter "avundsjukeeffekter" och aggre-

gerade arbetslöshetseffekter.

Prisefekterna drar åt två håll. Vid lokala förhandlingar kommer fackföreningen att visa återhållsamhet, eftersom löneökningar kostar sysselsättning då det enskilda företaget endast i begränsad utsträckning kan övervältra kostnadsökningar på konsumenterna via höjda priser Om fler företag omfattas ökar möjligheten till övervältring, och incitamenten till lönemoderation försvagas i motsvarande mån.

Som vi har sett är fackföreningen intresserad av medlemmar-

ovan

reallöner. Vid lokal förhandling behöver fackföreningen inte nas en beakta eventuella effekter av dess lönesättning konsumentprisema. En nationell fackförening måste däremot ta hänsyn till sambandet mellan dess lönekrav och konsumentprisema. Av denna anledning kan centraliserade förhandlingar förväntas leda till lägre lönekrav. Calmfors och Driffill 1988 visar att sambandet mellan centralisering och lönekrav när vi tar hänsyn till dessa bägge "prisextemaliteter" blir

puckelfonnigt. Den "sämsta alla världar" i sysselsättningshänseende

av ligger mitt mellan totalt centraliserade och totalt decentraliserade förhandlingar.

Vid centrala förhandlingar finns det anledning för den fackliga organisationen att ta hänsyn till att höga lönekrav, genom att minska sysselsättningen, kommer att belasta de medlemmarna via höjda

egna skatter. En liten fackförening kan bortse från denna effekt, då de egna medlemmarna utgör försumbar andel det totala kollektivet av

en av skattebetalare.

I den analys jag presenterat fackföreningen målsättningar har jag

av bortsett från möjligheten att fackföreningen och dess medlemmar inte enbart till de lönerna utan också bryr sig om det relativa löne-

ser egna läget. Mycket tyder dock på att det relativa löneläget spelat stor roll vid löneförhandlingar. Om så är fallet kommer lönehöjningar för en

att drivkraft för löneökningar för andra grupper. Sådana grupp vara en effekter kan beaktas i centrala förhandlingar där kan ta hänsyn till

man att löneökningar för faktiskt är kostnad för en annan grupp.

en grupp en

27 Översikter finns i Calmfors 1993a, 1993b; Layard m.fl. 1991 och Björklund m.fl. 1996. 28 Vid perfekt konkurrens på varumarknaden är överhuvudtaget ingen övervältring möjlig.

Bilaga 1 19

En stor fackförening kommer sannolikt att ta hänsyn till att högre löner på ett område minskar sannolikheten för andra arbetssökande att hitta ett arbete. En liten fackförening har inga sådana incitament. Sammantaget tycks genomgången av teori vid handen att vi ge borde förvänta lägre löner och ett bättre sysselsättningsutfall vid oss en långt driven centralisering löneförhandlingarna. Det finns dock av anledning att göra några reservationer i relation till det svenska förhandlingssystemet. För det första gäller argumenten i första hand situaen tion med helt centraliserade förhandlingar. Där har den svenska ekonomin aldrig befunnit sig, och avståndet har ökat under 1980- och 90talen.29 För det andra kan vi notera att även när det svenska förhandlingssystemet kanske under sent 1960- och tidigt 1970-tal var som mest centraliserat, så fördes förhandlingar på tre nivåer: central nivå, förbundsnivå och lokal nivå. Även förhandlingarna de två

om lägre

nivåerna fördes under fredsplikt, är det långt ifrån säkert analys att en av ett förhandlingssystem med en nivå fångar de intrikata detaljerna i

samspelet mellan tre förhandlingsnivåen30

2.3¶Phillipskurvan, forhandlingsmodeller

och löneekvationer

empiriska

Som vi har sett ovan finns det grundläggande skillnad mellan de en

lönesättningssamband som phillipskurvehypotesen och förhandlings-

modeller ger upphov till: Phillipskurvehypotesen förutsäger ett samband mellan lönens förändringstakt och arbetslösheten, medan enligt förhandlingsmodeller lönens och arbetslöshetens nivåer skall vara relaterade till varandra. Denna skillnad upphov till testbar ger en hypotes.

29 Som bekant har vi idag inga centrala förhandlingar mellan LO och SAF. Den

starkt ökande tjänstesysselsättningen både offentlig och privat innebär dessutom att LO och SAF idag omfattar en relativt blygsam del den svenska av arbetsmarknaden. 30 faktum Det att löneglidning utgjort en ansenlig andel av de totala löneökningarna antyder i alla fall möjligheten att de lokala förhandlingarna spelat en självständig roll. Detta bör rimligen ha påverkat förhandlingarna på högre nivåer.

20 Bilaga 1

Antag att vi utgår från relativt generell dynamisk

en

lönebildningsmodellz31

W"Pz aOWPr-l +alut +a2ut-l ten 2-14

Notera nu att vi, genom att subtrahera p från både höger- och

w - ,, vänsterled och genom att skriva

alu, + azuH -- a1u, u,1 + a, + a2u,1, kan transformera denna

modell till

AW"Pz :470 IXW-PL-i+a1u:+a1+a2uz-1+e: 2-15

-

Ett tillräckligt villkor för att förkasta en phillipskurvespeciñkation är att

såväl -1 a1+a2 är signifikant skilda från noll. Då definierar

ao som nämligen ekvation 2.15 en långsiktig relation mellan reallönens och arbetslöshetens nivåer. För att se detta noterar vi att långsiktig jämvikt kännetecknas av att löne- och arbetslöshetsförändringar är lika med noll och att vi därmed får

g w-pY u 2.16

1 ,

där asterisker betecknar långsiktiga jämviktsvärden.

Det finns alltså relativt goda möjligheter att empiriskt diskriminera mellan Phillipskurvan och förhandlingsmodeller. Standardresultatet vid sådana är Phillipskurvan förkastas.

tester att

31 uppenbarligen inte generell i den meningen jag lagt restriktion

Den är att en att den "sanna" modellen är en reallöneekvation genom att modellen är formulerad for reallönen, inte for nominallönen och priset. Vidare har jag utelämnat alla variabler utöver arbetslösheten i ekvationens högerled. Den är dock generell i den meningen att både Phillipskurvan och en förhandlingsmodell är specialfall som lägger olika restriktioner parametrarna. 32 Några sådana studier refereras i Avsnitt

Bilaga 1 21

3¶J NAIRU

ämviktsarbetslöshet och

I föregående avsnitt presenterades två alternativa angreppssätt för analys av lönebildning; Phillipskurvan och förhandlingsmodeller. I det här avsnittet skall vi granska dessa två ansatser närmare för att utreda vilka slutsatser de ger om lönebildningens roll för arbetslöshetens nivå i jämvikt. Den här diskussionen kommer sedan att utnyttjas i följande avsnitt, där resultaten från ett antal empiriska studier av lönebildning presenteras.

Först kan det emellertid vara på sin plats med en kort diskussion

om vad som kan avses med "jämviktsarbetslöshet" och varför det kan finnas anledning att vara intresserad ett sådant fenomen.

av

Vi kan närma oss begreppet jämviktsarbetslöshet från två egentligen ganska olika håll. Ett sätt är att ta utgångspunkten i ekonomisk teori, där det är möjligt att specificera modeller bestämmer

som en jämviktsnivå på arbetslösheten. Jämvikten kommer då att uppfylla ett antal kriterier som utifrån teoretiska överväganden kan anses rim-

liga.33

Vi kan emellertid också närma oss problemet från ett helt annat håll. Det finns en lång tradition i att försöka dekomponera variationema i olika tidsserier för ekonomiska variabler i komponenter som ofta kallats trend och cykel och, i förekommande fall, säsong. Detta bottnar i sin tur i en önskan att urskilja vad som är mer tillfälligt och mer permanent i en observerad utveckling. Utifrån detta mer statistiska perspektiv är det frestande att tala om en jämvikt i tenner av något

33 NAIRU jämvikt betraktad innebär vi definierar jämvikt

som t.ex. att som en konstant inflationstakt. Detta torde knappast vara en tillfredsställande definition i ett land med en hög inflationstakt och en fast växelkurs eller i ett land med en målsatt låg inflationstakt.

"permanent" som en variabel dras mot, dvs det som inte är cykel eller

säsong.34

Gemensamt för bägge betraktelsesätten är att de betonar att en jämvikt är något det studerade systemet tenderar att dras mot på

som längre sikt. Däremot, och det är viktigt att notera, innebär en utsaga om arbetslöshetens jämviktsnivå inte utsaga om det önskvärda i att en

en viss arbetslöshetsnivå etableras. Varför skulle det då vara intressant att fundera över varåt arbetslösheten tenderar att längre sikt Jag skall genom exempel försöka hävda att frågan om arbetslöshetens långsiktiga nivå har än ett akademiskt intresse.

mer

Den svenska 90-talsutvecklingen står till tjänst med ett utmärkt exempel. När krisen drabbade den svenska ekonomin med full kraft kom detta snabbt att manifestera sig i dramatiskt ökande statliga budgetunderskott. En flitigt diskuterad fråga i detta sammanhang har varit hur stor del detta underskott som är att betrakta som konjunkturellt,

av och hur stor del är strukturellt och därmed inte kommer att for-

som svinna vid "nonnalt" konjunkturläge. Svaret på den här frågan

ett mer beror på lång rad faktorer. En viktig faktor är hur hög arbetslös-

en av heten kommer på längre sikt, eftersom arbetslöshetens nivå

att vara påverkar såväl intäkter som utgifter i statsbudgeten. Arbetslöshetens jämviktsnivå kommer därför att ha stor betydelse för bedömningen

en

vad är hållbara nivåer på statsbudgetens intäkts- och utgiftsav som sidor.

Ett närbesläktat exempel rör utformningen av penningpolitiken. Givet det inflationsmål riksbanken har formulerat är det av centralt intresse for banken att bevaka utvecklingen ett antal indikatorer på

av inflationstrycket i den svenska ekonomin. En sådan är arbetslöshetens nivå i relation till NAIRU eller något annat mått på arbetslösheten i jämvikt. För att detta skall meningsfull sysselsättning är natur-

vara en ligtvis riksbanken beroende någorlunda tillförlitlig skattning av

av en arbetslöshetens jämviktsnivå.

34 En viktig fråga utifrån detta perspektiv är det överhuvudtaget finns

om en permanent nivå variabel dras mot. På statistisk jargong handlar detta om

som en huruvida variabel eller kombination av variabler kan betraktas som stationära.

en Tester för stationaritet har varit ett mycket expansivt område under 80-talets andra och 90-talets första hälft. Se t.ex. Banerjee m.fl 1993. Sådana tester applicerade på arbetslöshetsserier från västeuropeiska länder har oña resulterat i att man inte kunnat förkasta icke-stationaritet. Om vi tar sådana resultat bokstavligt innbär de att det i själva verket inte existerar någon "jämviktsnivå" för arbetslösheten. På svenska data har bl.a. Jakobsson m.fl 1994, Forslund 1995, Assarsson och Jansson 1995 och Lindblad 1997 dragit sådana slutsatser.

Bilaga 1 23

1 Phillipskurvan

Vi såg i avsnitt 2.1 att Phillipskurvan kan skrivas både "löne-

som en Phillipskurva" och "pris-Phillipskurva". Bägge dessa kan tas

som en som utgångspunkt om man vill bestämma nivå arbetslösheten i

en jämvikt. Tillvägagångssättet är tämligen likartat, så jag nöjer mig med att Visa hur pris-Phillipskurvan ger möjligheter att bestämma storleken på NAIRU. Vi utgår från ekvation 2.5, som vi återger nedan med den modiñkationen att vi tillåter produktiviteten att påverka prissättningen med en koefficient är skild från minus ett:

som

Apr Apr-l a1u1 u azAqz + St 25

Vi definierar som bekant NAIRU den nivå på arbetslösheten vid

som vilken inflationstakten är oförändrad. För hur skattad modell

att se en av den typ som ekvation 2.5 representerar kan användas för att uppskatta NAIRU kan vi först konstatera att ekvation 2.5 inte kan skattas direkt då inte direkt observerbar. Vad däremot

ü är som enkelt kan skattas är följande modell:

Apr Apt-l ao alul azAqr +81: 11

där -az är regressionskoefñcienter och felterm. Om vi

ao en nu sätter vänsterledet i 3.1 och stömingstermen lika med noll och jämför med ekvation 2.5 vi enkelt att NAIRU dvs

ser ü ges av

NAIRU E314. 32

35 Det i själva verket den vi vill uppskatta.

är

24 Bilaga 1

Phillipskurvemodeller kan göras mer elaborerade än ovanstående skelett, några grundläggande insikter från ovanstående modell är

men betydligt mer generella än själva modellen:

För det första kommer NAIRU, allt annat lika, att bli lägre högre lönernas och därmed prisemas känslighet för variationer i arbetslösheten al är. Intuitionen är rättfram: känsligare löneförändringama är för arbetsmarknadsläget, desto mindre doser av arbetslöshet är nödvändiga för att hålla löner och priser under kontroll.

För det andra kommer "gynnsam" utveckling av variabler som

en för given löneökningstakt påverkar prisutvecklingen att bidra till en

en lägre NAIRU. I ekvationen 2.5 har vi sådan variabel, nämligen

en

produktivitetstillväxten. Ju högre produktivitetens tillväxttakt, desto

lägre blir arbetslösheten i jämvikt. Analogt med detta exempel kan man

att exempelvis bestående högre tillväxttakt på energipriser eller se en andra importpriser kommer att ge en påverkan motsatt håll.

3.2¶Förhandlingsmodeller

Vi har redan tidigare visat att Förhandlingsmodeller kan användas för

härleda samband mellan reallön och arbetslöshet.36 I den att ett modell idag är "standard" när europeiska ekonomer analyserar den

som

europeiska arbetslösheten är detta lönesättningssamband ofta kallat

"lönesättningskurvan" de två huvudsakliga byggstenama. Vi

en av skall litet närmare på vad denna modell säger om arbetslöshetens

nu se

bestämningsfaktorer.

Utgångspunkten är att arbetslöshetens nivå i jämvikt anpassar sig så att prissättamas beslut påslag på lönekostnader blir konsistenta

om med lönesättamas beslut reallön "Unempl0yment brings peace

om the battle of the markups". Vi låter hädanefter där annat anges parametrar definieras positiva tal och gemener, precis som

som tidigare, beteckna den naturliga logaritmen en variabel. En variant

av

den lönesättningskurva vi tidigare härledde kan skrivas av

Y0Y1u+Z1Y2 3-3

WPe

36 Man kan med lämpliga val funktionsformer åstadkomma samma sak med

av effektivitetslönemodeller, t.ex. Layard, Nickell och Jackman 1991.

se 37 För diskussioner den här typen modeller, Layard och Nickell 1986,

av av se Layard m.fl. 1991 eller Forslund 1995.

Bilaga 1 25

där är förväntad prisnivå, en vektor variabler påverkar

av som

lönesättningen och yo -yz parametrar.

Ekvationen, som representerar de lönesättande aktörernas beteende, säger alltså att den förväntade reallönen är avtagande i arbetslösheten samt att lönen beror på ett antal andra icke specificerade faktorer.

För att representera prissättamas beteende formulerar vi en prissättningsrelation, som har följande utseende:

p-weB0-B,u+z23l, 3.4

där we är förväntad nominallön, z en vektor av variabler som åverkar

2 prissättningen och parametrar.

-

Ekvationen säger först och främst att prispåslaget på förväntade lönekostnader beror negativt på arbetslösheten. Hur kan detta motiveras Ett sätt är det följande: Antag att vi har imperfekt konkurrens på varumarknaden. En lägre arbetslöshet motsvaras högre syssel-

av en sättning. Om sysselsättningen ökar, faller den marginella arbetsproduktiviteten. Vid en given timlön innebär detta att företagens marginalkostnader stiger. För att kompensera sig för detta kräver företagen ett högre prispåslag på lönekostnadema vid en ökande sysselsättning. Detta innebär då att prispåslaget faller vid en ökande arbetslöshet minskande sysselsättning. Notera slutligen att ett fallande prispåslag p-w minskar innebär en stigande reallön w-p ökar. Detta ger sambandet i ekvation 3.4.

Ett sätt att definiera jämvikt är att kräva att alla förväntningar realiseras och att de beslut som fattas av pris- och lönesättare måste vara konsistenta. Då definierar ekvationema 33 och 3.4 jämviktsnivå

en på arbetslösheten som ges av

+70 +472 +z2i32

-

B +7

Figur 3.1 illustrerar grafiskt hur jämviktsarbetslösheten bestäms enligt denna modell.

Allt som höjer pris eller lönepåslag dvs större Bopywzlypzzñz är ökar jämviktsarbetslösheten. Grafiskt innebär detta skift utåt

av antingen pris- eller lönesättningssambandet. Å andra sidan blir arbetslösheten i jämvikt lägre känsligare löne- och prissättare är för

ar-

y är positiv och y en vektor där tecknen på de enskilda komponenterna i

l 2 vektom naturligtvis beror på vilka variabler de är knutna till.

26 Bilaga I

betsmarknadsläget iu större och y är. Grafiskt innebär detta att både pris- och lönesättningssambanden får en större lutning och ligger närmare origo. Vi får alltså återigen, precis som i fallet med Phillipskurvan och NAIRU, ett resultat som säger att känsligare lönebildningen är for variationer i arbetsmarknadsläget, allt annat lika, desto lägre är arbetslösheten i jämvikt.

Figur 3.1 Bestämning av jämviktsarbetslösheten i en ñörhandlingsmodell

Reallön

AL

Lönesättning Prissättning

Arbetslöshet

Jämviktsarbetslöshet

Bilaga 1 27

De krav vi ställde på jämvikten att löne- och prissättningsbeslut

var skall konsistenta samt att löne- och prissättare har korrekta för-

vara väntningar. Om pris- och löneförväntningar inte realiseras istället

ges arbetslösheten från löne- och prissättningssambanden 3.3 och 3.4 som

Wo W252 +Z1Y2 P"Pe"WWe

11:50 3.6

+71

eller, om vi subtraherar uttrycket i 3.5 från 3.6;

Mb

m

B1+Y1

Vi ser alltså att avvikelser mellan faktisk och jämviktsarbetslöshet dels beror på förväntningsfelens storlek, dels på löne- och prissättamas känslighet för variationer i arbetslösheten. Det är alltså inte enbart jämvikten utan även storleken på avvikelser från den som påverkas av hur löner och priser reagerar på arbetslösheten. Om vi för enkelhets skull antar att förväntningsfelet är detsamma bland löne- och prissättare dvs om p- w- we , så får vi

u-u 0.8

-1/91p-pe,

där |31+y1/2.

Antag nu, av samma skäl som redovisades i diskussionen av Phillipskurvan, att inflationen följer en random walk. Då såg i av-

att förväntningsfelet blir lika med inflationstaktens föränd-

snittål

ring.

Ekvation 3,8 kan därför skrivas

J.

Ap, Ap,1 -91u, 3,9

- -

Ekvation 3,9 kan tolkas som en kortsiktig utbudskurva, och är formellt av samma slag som en vanlig Phillipskurva. Det som skiljer denna modell från en Phillipskurva är framför allt att förhandlingsmodellen ger ledtrådar om vilka faktorer som bestämmer arbetslöshetens jämviktsnivå.

39 Enligt våra förenklande antaganden gäller detsamma för lönerna.

För att diskutera lönebildningens roll för arbetslösheten på kortare sikt kan modellen utökas med summariskt efterfråge-

en behandlad

sida. Aggregerad efterfrågan kan med lämpligt val enheter skrivas av

u-l/7tm-p, 3.10

där m är ett index för nominell efterfrågan och t konstant. Tanken en är alltså att en större nominell efterfrågan medför kortsiktigt lägre en arbetslöshet. Om vi tar första-differenser, dvs variabelvärdenas förändring sedan föregående tidsperiod, på denna ekvation och stuvar om litet får vi ett samband mellan prisförändringar, förändringar i nominell

efterfrågan och arbetslöshetsförändringar:

ApAm+Ã.u,-u,1. 3.11

Om 3.9 och 3.11 kombineras fâr vi slutligen ett uttryck för arbetslösheten, som både innehåller efterfråga och utbudsfaktorer:

Blu +Äut-l Am: Apt-l 3-12

" -

q+x

Vad lär vi oss av ekvation 12

Avvikelser från den långsiktiga jämviktsarbetslösheten blir mindre

känsligare löne- och prissättare är för variationer i arbetslösheten ju större6 är.4° På lång sikt styrs arbetslösheten de faktorer bestämmer av som jämviktsarbetslösheten.

3. En efterfrågestöming Am0 ökar kortsiktigt inflationen och

minskar arbetslösheten. En minskning nominell efterfrågan har av motsatt effekt. En utbudsstöming Au0 ökar inflationen och arbetslösheten. En sänkt jämviktsarbetslöshet har motsatt effekt.

Ju större är, dvs mer känsliga prisförändringar är för förändringar

i arbetslöshetens nivå se ekvation 3.11, desto varaktighet i mer arbetslöshet får vi, dvs desto beror dagens arbetslöshetsnivå dess mer av

tidigare utveckling.

40 Jämför även kommentaren till ekvation 3.7.

Bilaga 1 29

Vi kan konstatera sig vi utgår från Phillipskurvan eller från

nu att vare

förhandlingsmodell, så spelar lönesättamas känslighet för arbetsen marknadsläget nyckelroll för arbetslösheten.

en

Vi kan också att den definition jämvikt vi använt i själva

notera av verket otillräcklig. Från ekvation 3.12 vi att de ekonomisk-po-

är ser litiska myndigheterna kontinuerlig expansion av nominell efter-

genom frågan lämpliga kombinationer penning- och ñnanspolitiska

genom av

åtgärder skulle kunna hålla arbetslösheten permanent under sin jäm-

viktsnivå. En fullständigare definition jämvikt kan därför lämpligen

av lägga villkor också på statsskuld och utlandsskuld eftersom en kontinuerlig stabiliseringspolitisk expansion skulle upphov till kombina-

tioner av budget- och bytesbalansunderskott.4

41 diskussionen i Layard m.fl. 1991 och Forslund 1995.

Se

30 Bilaga 1

4¶Svensk

lönebildning vad säger

-

makrodata

Vi skall nu gå över till att granska resultaten i ett antal empiriska studier som gjorts den svenska lönebildningen. Presentationen kommer av att knytas till några av de effekter diskuterades i den teoretiska som genomgången, nämligen lönernas känslighet för variationer i arbetslösheten, efekter skatter på lönekostnaderna och sambandet mellan av

arbetsmarknadspolitiska åtgärder och lönebildning. Vi kommer att

diskutera resultaten skattade Phillipskurvor och reallöneekvationer i av tur och ordning. Vidare skall vi det finns tecken på att de skattase om de effekterna systematiskt påverkas den tidsperiod de närmaav avser; re bestämt skall vi se om skattade samband inkluderar observasom tioner från 1990-talet verkar antyda förändrade mönster i lönesätt-

ningen.

1¶Phillipskurveskattningar

Vi börjar genomgången med att kortfattat undersöka resultaten Philav lipskurveskattningar. I Tabell 4.1 presenteras resultaten i tre relativt studier/u Ingen dock data sena av dem utnyttjar som går längre fram i tiden än till 1991, så eventuella förändringar i den svenska lönebildningen under 1990-talet har naturligtvis inte hunnit influera resultaten. De tre redovisade Phillipskurveskattningama använder olika transformationer av arbetslösheten mått på arbetsmarknadsläget, så för som att göra resultaten jämförbara har jag beräknat effekterna på reallönens förändringstakt av en ökning av arbetslösheten från 2% till 3%.

42 har Det inte gjorts många studier av Phillipskurvetyp på svenska data sedan 1980-talets mitt. I tidigare studier läggs regel aldrig restriktioner på som skattningama som innebär att de skattade sambanden gäller reallönemas forändringstakt, varför resultaten är svårtolkade. Bland sådana studier kan Bosworth och Lawrence 1987, Jonung och Wadensjö 1978 och Normann 1983 nämnas.

Bilaga 1 31

Vi kan till att börja med konstatera att även om samtliga skattningar arbetslösheten har signifikant efekt på reallönernas

finner att en

tillväxttakt, så varierar de skattade effekterna avsevärt mellan de tre redovisade studierna. Den lägsta effekten finner Poret 1990, där punktskattningen effekten arbetslöshetsökning från 2% till 3% av av en

är ett fall i lönestegringstakten med 0,7 procentenheter. Elmeskov

1994 finner den största effekten motsvarande uppgång i arbetslösav

heten, nämligen ett fall i lönestegringstakten 4,5 procentenheter.

I två de tre undersökningarna skattas effekter av förändringar i av skattepriskilen. Poret 1990 finner kraftigt kostnadshöjande effekt en ökning i kilen: kontinuerlig ökning av arbetsgivaravgiftema av en en med procentenhet år medför enligt hans skattningar närmare 0,8 en per

procentenheter högre lönestegringstakt. Kawasaki m.f1. finner en

mindre effekt uppgång i prisdelen av kilen; elasticiteten är av en knappt 0,4. Ingen studierna har formulerat löneekvationema så att av kan skilja mellan kort- och långsiktig effekt variabeln. man en en av Samtliga studier utnyttjar data från i drag mitten av 1960-talet grova till slutet l980-talet. Skillnaderna mellan de skattade effekterna går av således inte att hänföra till skillnader i skattningsperiod, utan beror

olika modellfonnuleringar.

4.2 av reallönemodeller

Skattningar

jag resultaten ett antal skattningar av reallöne- Innan av

presenterar Vad det

modeller4 är det på sin plats med allmän reservation. rör en sig är att lönesättningsrelationer baserade på förhandlingsmodeller om sannolikt inte är identifierade i formell mening.44 Detta innebär mer

det finns risk att de parametrar skattas är en bland-

specifikt att en som

ning parametrar från löne- och prissättningssambanden. Jag skall av inte gå in i detaljerna varför problemet uppstår, utan nöjer mig med om

43 Hädanefter talar jag reallönemodeller när jag avser modeller med ett om långsiktigt samband mellan reallönens nivå och arbetslösheten.

44 Identifikation möjligheterna att entydigt identifiera parametrarna i en rör strukturell ekvation. Ett möjligen belysande exempel ges av en vanlig marknadsmodell med utbud och efterfrågan. Vi observerar priser och omsatta kvantiteter, kan inte utan vidare sluta till vi har identifierat en utbudsmen oss om eller efterfrågekurva. För identifikation krävs i detta fall att den ena kurvan skiftar längs den andra. Detta betyder i sin tur att det måste finnas variabler som påverkar den påverka den andra. Identifikationsproblemet i samband med ena utan att reallöneekvationer diskuteras bl.a. i Marming 1993, Layard m.fl. skattning av 1991 och Bean 1994.

att konstatera att problemet finns och att det råder delade meningar

om i vilken utsträckning exempelvis skattade mått på reallöneflexibilitet mäter vad de avser att mäta.

Om antalet Phillipskurvor som skattats på svenska data under de

senaste 10-15 åren är litet, kan inte detsamma antalet real-

sägas om löneekvationer: i Tabell 4.2 redovisas resultaten 13 skattningar från

av åren 1985 t.0.m. 1997. Samtliga undersökningar utom Holmlund och Kolm 1995 utnyttjar data för näringslivet eller industrin.

4.2. 1 Reallöneflexibilitet

Bland de redovisade reallöneekvationema används i vissa fall arbetslösheten på nivå och i andra är den logaritmerad. För att göra resultaten jämförbara har jag transformerat de skattade effekterna

av logaritmerad arbetslöshet till nivåeffekter. Dessa är utvärderade vid arbetslöshetsnivån 2%, vilket är nära den genomsnittliga arbetslösheten under den period skattningama De är i förekommande fall

avser. placerade inom parentes efter skattningen den logaritmerade

av arbetslöshetens effekt.

Arbetslöshetseffekten är uppdelad i kort- och effekt

en en

långsiktig

i de fall där skattningama dynamiska modeller/i Resultaten

avser innebär att samtliga skattningar finner signifikant långsiktsefekt

en av arbetslösheten på reallönema, medan 5 12 skattade dynamiska

av modeller inte finner någon kortsiktig effekt arbetslösheten.

av

Den genomsnittliga kortsiktseffekten inkluderande de skattningar där den är lika med noll är -2,0. Detta innebär att reallönema under det första året efter en uppgång i arbetslösheten från 2% till 3% skulle falla med 2%. Den genomsnittliga långsiktseffekten är -6,4. På lång sikt skulle alltså reallönema resultat uppgång i arbetslösheten på

som av en en procentenhet, ceteris paribus, falla med 6,4%. Spridningen runt de genomsnittliga effekterna är relativt stora: kortsiktseffektema varierar mellan 0 och -7,8, medan långsiktseffektema ligger mellan -2,0 och

- 12,2.

Den kanske intressantaste frågan och i så fall hur reallöne-

rör om flexibiliteten har påverkats av 90-talets höga arbetslöshetsnivåer. En första, mycket indikation kan få att det

grov man genom se om ser ut att vara så skattningar som utnyttjar data från 90-talets första år

45 Se avsnitt 2.3 för en kort diskussion hur dynamisk modell kan användas

av en för att beräkna en långsiktseffekt.

Bilaga 1 33

Forslund och Risager 1993, Forslund 1995, Holmlund och Kolm 1996 samt Nymoen m.fl. 1997 systematiskt ger en lägre skattning reallöneflexibiliteten. Så verkar inte vara fallet: den genomsnittliga av långsiktseffekten enligt dessa studier är förvisso något lägre än genomsnittet för samtliga, skillnaden -5,2% jämfört med -6,4% men är liten. Det bör dock omedelbart påpekas att studierna i inget fall har data går längre fram i tiden än 1993. Tester för parameterstabilitet som i Forslund och Risager 1993 respektive Nymoen m.fl. 1997 kan emellertid inte heller förkasta att de skattade parametrarna är oförändrade under 90-talet. En försiktig slutsats är att lönesättarnas känslighet för arbetslöshet åtminstone inte tycks ha förändrats före 1994. Ejjfekter arbetsmarknadspolitik på reallönerna har studerats i av fyra de redovisade undersökningarna. Även här är det skillnad av mellan resultaten kort och lång sikt och mellan olika undersökningar. Kortsiktigt visar studier på lönehöjande effekt, en av sex en långsiktigt antyder tre sju studier att åtgärderna utövar en press av

uppåt på reallönema.46

Efekten skatte-priskilen på Iönebildningen undersöks i samtliga av redovisade undersökningar. Även i detta fall är det avsevärd variaen tion i vad finner. De skattade kortsiktseffektema ligger mellan 0 man och 147 med ett genomsnitt på 0,40. Tolkningen är att enligt det genomsnittliga resultatet 40% ökning i kilen kort sikt vältras av en över till ökade lönekostnader. Även långsiktseffekten varierar mellan noll och ett med ett medelvärde på 0,37. Resultaten indikerar alltså en något mindre kostnadsökande effekt lång sikt. Effekten är dock inte noll, vilket, diskuterades i teorigenomgången, är det förväntade som resultatet. Skattesystemets progressivitet är föremål för studium i två av de redovisade undersökningarna. Holmlund 1990 beräknar en "genomsnittlig" marginalskattesats som används i ett mått på skatteprogressivitet aggregerad löneekvation, medan Holmlund och i en Kolm 1995 beräknar progressivitetsmått för kvintilema i inkomstfördelningen. Därefter skattas ekvation för var och en av en kvintilema. Holmlund 1990 finner ingen effekt, medan Holmlund och

46 verket det avgörande för i vilken utsträckning I själva är som är arbetsmarknadspolitiken är löneuppdrivande om det är en signifikant skillnad mellan de skattade effekterna av arbetslöshet och arbetsmarknadspolitik: om vi flyttar från arbetslöshet till åtgärder är det skillnaden mellan den effekt personer har arbetslös respektiva åtgärdsdeltagare som är det centrala. en person som som 47 dock såväl kort- långsiktseffekten i den studie där de är lika Notera att som med ett inte är skattade, utan att dessa effekter återspeglar en pålagd men inte testad restriktion.

34 Bilaga 1

Kolm 1995 i de flesta sina specifikationer finner signifikant av en negativ effekt på reallönema ökad progressivitet. av en

Tabell 4.1 Effekter av arbetslöshet, förändringar i skatte- priskil och ,l.,,! Lgmiaungi s.;,u ..|I

Studie Arbets- Skatte- Produk- Effekt ökad av löshet priskil tivitet arbetslöshet

från 2 till 3%

E 94 -4,46b 4,5%

ar avser reallöneform. Antalet redovisade P illipskurvemodeller b litet, då de

ir flesta tidiga studier inte lägger på restriktioner innebär långsiktig

som nominell homo enitet, så att ekvationerna långsiktigt bestämmer

reallönernas til växttakt. E ekten skatte riskilen å

av avser efekter

lönekostnadernas tillväxt. 94 är Elmeskov 1994. Data täcker erio

en 1965-91. K-H-P är Kawasaki mfl. 1990. Data erioden 1 66-87. P

avser 90 är Poret 1990. Data perioden l 964:2-198 :2 halvårsdata.

avser

b Avvikelse från trend.

° Måttet på arbetslöshet här 1/U,därUär ärarbetslöshetensnivå.

d förändringstakten

Avser för "prisdelen"avskatte-priskilen.

a Faktiskminustrendmässigarbetslöshet,baggelogaritmerade.

å å å å å å å å å å å m o

a å å å å å å å å å å å o

2 u å m o .o o o o

e u å o o o

å å å å å å å m o o o o

s å å å å å å å o o o o o

å N

s m

m

å

e å w o o o o o

8 å a 3 8 ä 8 Q a

R a

m m .w a o u o w m

36 Bilaga 1

Not till Tabell 4.2 sid 35 Alla redovisade skattningar är baserade

. på reallönemodeller. C-F är Calmfors och Forslund 1990. De använder data för perioden 1960-86. L-N-J är Layard m.fl 1991. Data avser perioden 1956-85. C-N är Calmfors och Nymoen 1990. N-S 1985 är Newell och Symons 1985. Data

avser perioden 1955-81. N-S 1987 är Newell och Symons 1987. B-L-N är Bean m.fl. 1986, data går mellan 1955 och 1983. A-M är Alogoskoufis och Manning 1988. H 89 är Holmlund 1989. Skattningsperioden är 1951-85. H 90 är Holmlund 1990. Skattningsperiod 1967:1-1988:4. F är Forslund 1995. Skattningsperiod 1962-93. F-R är Forslund och Risager 1994. Data avser 19701-1991:2 halvårsdata. H-K är Holmlund och Kolm 1995. Data avser preioden 1975-92 och kvintiler i

avser inkomstfördelningen. N-R-R-F avser Nymoen mfl. 1997. Skattningarna gäller hela perioden 1965-93. Där annat

anges är skattningarna gjorda för löner i näringslivet eller oftare industrin.

Bilaga 1 37

5¶Svensk lönebildning i ett

internationellt perspektiv

Vi kunde i förra avsnittet konstatera att ett stort antal skattningar av reallönemodeller vid handen att svenska lönesättare har varit känsger liga för arbetsmarknadsläget. Vidare fann vi inga tecken på att den känsligheten avtagit före 1994. Vi skall nu se närmare på de svenska reallönemas känslighet för arbetsmarknadsläget i ett internationellt perspektiv. I Tabell 5.1 redovisas därför resultaten från fem undersökningar där reallöneekvationer för ett antal länder skattats med relativt likartade metoder. För att göra resultaten så långt möjligt jämförbara har jag som räknat de skattningar gjorts på logaritrnerad arbetslöshet till en om som arbetslöshetsnivån utvärderad vid landets genomsnittliga

efekt av

arbetslöshet under perioden 1960-90. Precis i redovisningen av som svenska reallöneekvationer presenteras både kort- och långsiktiga arbetslösheten på reallönema. Jag har emellertid inte beräk-

efekter av

långsiktseffekter i de ekvationer där skattningen av effekten av nat föregående års reallön är högre än 0,96. Detta görs för att undvika att tillskriva dessa skattningar några långsiktssamband mellan reallönenivå och arbetslöshet: så hög skattad koefñcient den tidsförskjutna en "laggade" beroende variabeln innebär att det med stor sannolikhet är Phillipskurva skattats.48 en som Vi kan åter konstatera att det är ganska stor spridning i de en skattade resultaten. Detta kan naturligtvis såväl återspegla att studierna inte exakt tidsperiod som att de olika undersökningarna är avser samma utförda med modeller inte är identiskt specificerade vare sig med som avseende hur arbetslöshetsvariabeln är introducerad logaritm eller nivå eller med avseende på vilka variabler som ingår i ekvationema utöver arbetslösheten. Huvudintresset är knutet till hur flexibla de svenska reallönema är i internationell jämförelse. Det är emellertid inte självklart hur en en

48 I de fall där skattningen är större än ett har vi explosiv process utan någon en långsiktig jämvikt.

sådan jämförelse skall göras, så jag redovisar därför två möjliga jämförelser. I kolumnerna längst till höger i Tabell A.1 iAppendix 1 redovisas de genomsnittliga skattade värdena kort- och långsiktig reallöneflexibilitet för de studerade länderna. Jämför vi Sverige med genomsnittet av samtliga länder är den kortsiktiga reallöneflexibiliteten något över den genomsnittliga, medan den långsiktiga är något lägre än genomsnittet. Genomsnitt är emellertid känsliga för extremvärden, och en del skattningar av långsiktig reallöneflexibilitet är mycket höga beroende en hög skattning nära ett av reallönen året innan. Ett mått som är mindre känsligt för extremvärden är medianen. dm vi jämför de skattade värdena den svenska reallöneflexibiliteten med medianvärdena för och de redovisade studierna samt för var en av medianen av medelvärdena för vart och ett av länderna resultaten i av samtliga studier, så finner vi att den svenska reallöneflexibiliteten endast i ett fall, nämligen den skattade Iångsiktseffekten i Newell och Symons 1985, är lägre än medianen. Faktum är att Sverige i 7 fall av 10 hamnar i fjärde kvartilen. En konservativ slutsats skulle kunna vara att Sverige vid jämen förelse med majoritet OECD-länderna åtminstone inte känneen av tecknats av en låg reallönejlexibilitet under ungefärligen åren 1960- 1990. Resultaten i två studier av de Nordiska länderna exklusive Island återges i Tabell 5.2. De redovisade resultaten enbart den långsikavser tiga reallöneflexibiliteten. I bägge undersökningarna antyder skattningama att Norge och Sverige har en hög och Finland låg reallöen neflexibilitet. Danmark uppvisar i Calmfors och Nymoen 1990 en relativt låg flexibilitet, medan den något daterade skattnin i senare en Nymoen m.fl. 1997 placerar Danmark tvåa efter Sverige.4 som Återigen är det alltså svårt att komma fram till annat än att den svenska reallöneflexibiliteten historiskt åtminstone inte har varit låg.

49 Det är också värt att notera att Calmfors och Nymoen 1990, Nymoen m.fl. 1997 liksom Forslund och Risager 1994 och Forslund 1995 formulerar modeller som ger möjlighet att testa om vi har en Phillipskurva eller reallönemodell. Samtliga skattningar förkastar Phillipskurvan till förmån för reallönemodeller.

Bilaga 1 39

Tabell 5.2 Reallönernas semielasticiteter med avseende på arbetslöshet i de Nordiska länderna

CN 90° NRRW 97° Land

° Semielasticitetema är utvärderade vid genomsnittlig arbetslöshetsnivåer bSemilelasticitema utvärderade vi 3% öppen arbetslöshet och 2%

är av arbetskraften i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. ° Beräknad for ekvationen i Tabell 5.6 i Nymoen m.fl. 1997

40 Bilaga 1

6¶Institutionella faktorer och

lönebildning

I genomgången av förhandlingsmodeller diskuterades hur utformningen

av förhandlingssystemet, närmare bestämt graden av centralisering i

löneförhandlingama, kan förväntas påverka lönebildningen. Det finns

fortfarande enbart handfull empiriska studier sambandet mellan

en av institutionella faktorer och utfallet löneförhandlingar tolkat i vid

av mening som innefattande såväl löner arbetslöshet. Ser vi till studier

som av lönebildningen i snäv mening känner jag till fyra studier. Jag kommer emellertid också att presentera resultaten i ett fåtal andra undersökningar som gäller sambandet mellan institutionella förhållanden och arbetslöshet, eftersom det enligt den tidigare diskussionen av lönebildningsmodeller finns anledning att tro att

en viktig länk mellan institutionella förhållanden och arbetslöshet går just via lönebildningen.

Först emellertid några vamingens ord om studier som bygger på olika slag av länderjämförelser. Ett första uppenbart problem är att antalet relevanta jämförelseobjekt i de flesta fall är litet: i de flesta fall är vi hänvisade till oftast inte alla av de drygt 20 OECD-ländema. Statistiska samband skattade så få observationer kan ofta

vara känsliga för exakt vilka länder som ingår. Ett annat uppenbart problem rör möjligheten att kontrollera för alla andra faktorer än de studerade. För att resultat av länderjämförelser skall vara tolkningsbara måste vi förutsätta antingen att länderna skiljer sig endast i det studerade avseendet t.ex. graden av centralisering i löneförhandlingama eller att vi lyckas kontrollera resultaten för alla andra källor till icke slumpmässig variation mellan länderna. Slutligen måste vi kunna uppfatta institutionella skillnader som sant beror Tysklands

exogena låga inflation på en oberoende Bundesbank, eller har Tyskland

en oberoende centralbank därför att det finns grundmurade preferenser bland tyskarna för en låg inflation

Bilaga 1 41

6.1¶Reallönetlexibilitet och institutionella

faktorer

Det mest ambitiösa försöket att fastställa institutionella faktorers betydelse för utfallet av löneförhandlingar görs i Layard m.fl. 1991. Av direkt intresse för den här översikten är att de skattar reallöneekvationer för 19 OECD-länder se Tabell 5.1 ovan, där resultaten presenteras för att sedan relatera graden av reallöneflexibilitet till antal institutionella kännetecken hos de

ett studerade ekonomiema. De variabler som i analysen undersöks är olika

mått på generositeten i arbetslöshetsförsäkringen, centralisering i löneförhandlingarna och sysselsättningsandelen i småföretagsl i

tillverkningsindustrin det senare för den delmängd av de undersökta länderna där måttet finns tillgängligt.

Huvudresultaten är att både nivån och tidsutdräkten hos arbets- Iöshetsförsäkringen spelar roll, dock främst ersättningens varaktighet. Precis som man från teoretiska utgångspunkter skulle förvänta sig, bidrar generositet i dessa två dimensioner till en lägre reallöneflexibilitet. Av de använda måtten på centralisering i löneförhandlingama är genomslaget störst för en variabel som fångar graden av koordination på både arbetsgivarsidan och bland de fackliga organisationerna. Ju mer av koordination, desto större

reallöneflexibilitet. Slutligen är reallöneflexibiliteten högre ju högre andel av tillverkningsindustrins sysselsättning som ligger i småföretag.

Alogoskoufis och Manning 1988 skattar löneekvationer för 14 OECD-länder se Tabell 5.1 ovan och relaterar graden av reallöneflexibilitet till två mått på centralisering i lönebildningen52.

50 använda reallöneflexibilitet för beteckna

Jag kommer att termen att reallönemas känslighet för arbetslöshtesvariationer. 51 Här definierade företag med mindre 100 anställda.

som än 52 använda måtten kommer från Calmfors och Drifñll 1988. De används

De även av Layard m.fl. 1991 utan att ge signifikanta resultat.

42 Bilaga 1

För inget av måtten finner författarna något signifikant samband.53 Newell och Symons 1987 undersöker också sambandet mellan reallöneflexibilitet enligt de skattningar redovisas i Tabell 5.1 som ovan och grad av korporativism54 i fem studerade länder. Grundat på mer informella metoder hävdar författarna att det finns ett samband med den innebörden att korporativism högre reallöneflexibilitet. ger en Med alla reservationer för tillförlitligheten i studier det slag av som redovisats ovan i minne, skall jag ändå försöka att sammanfatta vad huvudresultaten, enligt mitt förmenande, antyder. För det första tycks koordination bland arbetsgivare och fackliga organisationer för reallöneflexibiliteten viktigare dimension än vara en graden av centralisering i löneförhandlingama . För det andra tycks reallöneflexibiliteten bero utformningen av arbetslöshetsförsäkringen, särskilt ersättningen varaktighet.

6.2 arbetslöshet

Lönebildning, och arbetsrättsliga regler

En fråga som rönt ett relativt stort intresse i den svenska diskussionen om arbetslösheten är vilken roll det arbetsrättsliga regelverket spelar.55 Diskussionen har främst avsett två aspekter: turordningsreglerna vid uppsägning och möjligheterna att skriva kontrakt om visstidsanställningar. Den teoretiska analysen vissa typer effekter de arbetsrättsav av av liga reglerna är tämligen rättfram, nämligen effekterna företagens beslut om anställning och uppsägning, och därmed indirekt sysselom sättningens nivå och variabilitet. Arbetsrättsliga regler rörande turordningsregler och visstidsanställningar skapar två typer av kostnader för företagen: kostnader för att

53 Ett problem med resultaten i Alogoskoufrs och Marming är att deras mått på reallöneflexibilitet enbart avser den kortsiktiga effekten. Då effekten reallönen av året innan, w p flera fall ligger nära ett är det för det första mycket stor - H skillnad mellan kort- och långsiktseffektema. För det andra kan i själva man verket inte utesluta att de för några länder i själva verket skattar Phillipskurvor, jämför ekvation 2.15 och diskussionen i avsnitt 2.3. 54 Inte liktydigt med men snarlikt centralisering i löneförhandlingama. 55 Översikter, För se Edin och Holmlund 1993 eller Edin 1996.

SOU 1997: 164 Bilaga I 43

anställa och kostnader för att säga upp personal. Detta hänger samman med att företagen kan antas ha relativt lång planeringshorisont samen tidigt som de verkar i en osäker miljö. Den kombinationen innebär att när ett företag fattar ett anställningsbeslut, så måste man kalkylera med risken att råka ut för "dåliga tider" med driftsinskränkningar som följd. Om uppsägningar är kostsamma, så kommer alltså ett sådant framåtblickande beteende att innebära att kostnader för att genomföra personalinskränkningar även medför en kostnad för att anställa. Om resonemanget ovan är riktigt, nämligen om strikta arbetsrättsliga regler medför kostnader både för anställning och uppsägning, är det tämligen rättframt att förutsäga att vi, allt annat lika, borde observera färre nyanställningar och färre uppsägningar i länder med strikta arbetsrättsliga regler. Ungefär lika rättframt är det att konstatera att vi i så fall bör förvänta oss en osäker effekt av arbetsrättsliga regler på en ekonomis genomsnittliga sysselsättning och arbetslöshet. Vad vi däremot borde är att sysselsättning och se arbetslöshet skulle uppvisa mindre variabilitet i länder med en strikt arbetsrättslig lagstiftning. Slutligen bör vi förvänta att även om den oss genomsnittliga arbetslöshetsnivån är oberoende av arbetsrättsliga regler, så kommer de förlorar sina arbeten och nytillträdande på som

arbetsmarknaden att i genomsnitt möta längre arbetslöshetsperioder. En

relaterad effekt är att arbetslösheten också borde uppvisa mer tröghet, i länder med strikt arbetsrätt.56

"persistens",

Ser vi till empiriska test av ovanstående hypoteser är huvudintrycket att de inte motsägs data. Bertola 1990 visar att det finns ett starkt av samband mellan anställningsskydd och arbetslöshetens konjunkturkänslighet respektive arbetslöshetens persistens. Det senare resultatet f°ar även Layard och Nickell 1992. Varken Bertola 1990 eller Layard och Nickell 1992 finner något systematiskt samband mellan graden anställningsskydd och arbetslöshetens genomsnittliga av nivå.57 Samma slutsats dras i Nickell och Layard 1997, som dessutom visar att detta nettoresultat återspeglar en minskad korttidsökad Iångtidsarbetslöshet. Resultat i Skedinger 1995 antyder och en att arbetslösheten bland ungdomar, eller mindre per definition som mer är nytillträdande på arbetsmarknaden, systematiskt samvarierar med

graden av anställningsskydd.

56 rigorös analys i linje med detta finns i Bentolila och En mer resonemang Bertola 1990, Bertola 1990, 1992 samt Bentolila och Saint-Paul 1992. 57 Lazear 1990 finner att länder med starkt anställningsskydd genomsnittligt har högre arbetslöshetsnivåer. Resultaten kan dock ifrågasättas, seEdin och Holmlund 1993.

När det gäller analysen de arbetsrättsliga reglemas inflytande på av lönebildningen har dessa analyserats inom för modeller där löneramen bildningen domineras s.k. "insiders", dvs anställda med tillsvidareav anställning.58 En första, tämligen självklar, effekt är att turordnings-

regler vid uppsägning grundade på senioritet kommer att minska risken för insiders att förlora arbetet. Deras kostnader för driva löneratt upp na kommer därmed att minska och vi får uppåt på lönerna. en press När det gäller effekten tidsbegränsade anställningar identifierar av Bentolila och Dolado 1992 tre mekanismer. För det första kan tillfälligt anställda minska risken för insiders att

förlora anställningen vid driftsinskränkningar. Detta kan förväntas

driva upp deras löneansprâk. För det andra kan insiders utöva makt över lönesättningen bland annat trakasserier eller hot genom om trakasserier mot "outsiders". Möjligheten att göra detta blir starkare ett vapen om företaget har en hög andel tillfälligt anställda. Detta borde också förväntas leda till högre lönekrav.

För det tredje finns det möjlig effekt via effektiviteten i en strejkvapnet. En hög andel visstidsanställda, lätt kan avskedas, som

minskar avkastningen strejkvapnet, och ökad andel tillfälligt

av en anställda kan därför ha tillbakahållande effekt på lönerna. en Eftersom vi har effekter drar olika håll, blir nettoresultatet som teoretiskt obestämt. Jag känner inte till några empiriska studier av effekterna turordningsregler eller liknande, däremot redovisar av Bentolila och Dolado 1992 resultat baserade på spanska industriföretag under sent 1980-tal som antyder dels att högre andel en visstidsanställda höjer lönen för insiders, dels att insiders i sina lönekrav inte tar hänsyn till visstidsanställdas intressen.

58 Se Lindbeck och Snower 1988 för en presentation av "insider-0utsider"-

teorin.

Bilaga 1 45

7¶Avslutning

för reduktion den höga svenska

Ett nyckelvillkor att en av

arbetslösheten skall äga är väl fungerande lönebildning. rum en Genomgången i den här rapporten har först visat att ett viktigt hos väl fungerande lönebildning är att de lönesättande kännetecken en känsliga för variationer i arbetsmarknadsläget. Både enligt aktörerna är

äldre "phillipskurveteori" och modernare förhandlingsteoretiska

modeller kommer nämligen lönebildning är känslig för en som arbetsmarknadsläget goda möjligheter att hålla arbetslösheten på att ge låg nivå. en inledande teoretiska översikten har också identifierat ett antal Den institutionella kännetecken hos ekonomier kan bidra till en väl som fungerande lönebildning och låg arbetslöshet. Här är emellertid de en teoretiska resultaten inte lika entydiga. Inkomstskatter, arbetsgivaravgifter och varuskatter kan förväntas företagens lönekostnader, även det finns goda argument för

påverka om

på lång sikt bör relativt begränsad. Ett progressivt

att påverkan vara

inkomstskattesystem kan förväntas bidra till lönemoderation genom att fackföreningens kostnader för löneökningar i form av sysselsättöka ningsförluster, eftersom given löneökning efter skatt kräver en en större lönekostnadsökning högre progressiviteten är. Omfattande aktiva arbetsmarknadsåtgärder kan å sidan förena uppåt på lönekostnadema i den utsträckning de väntas skapa en press uppfattas bättre alternativ än öppen arbetslöshet. av de berörda som ett Å andra sidan kan emellertid åtgärderna också bidra till att de arbetseffektivare eller aktivare, vilket kan utöva press nedåt sökande söker en reallönema. finns goda skäll att helt centraliserade löneförhandlingar Det att tro till facklig återhållsamhet i avtalsrörelsema. Samtidigt kan vi kan bidra de svenska avtalsrörelsema varken tidigare eller, framför konstatera att allt, på tid har varit helt centraliserade. senare finns det skäl utformningen det arbetsrättsliga Slutligen att tro att av regelverket sannolikt har begränsad effekt på den genomsnittliga aren

betslöshets-/sysselsättningsnivån. Samtidigt finns det dock skäl att för-

effekter arbetslöshetens varaktighet och fördelning mellan vänta

46 Bilaga 1

olika grupper på arbetsmarknaden liksom på arbetslöshetens variationer

över konj unkturcykeln.

Den genomgång av empiriska studier lönebildning, är det av som huvudsakliga förädlingsvärdet i den här rapporten, är inriktad på att

belysa ett antal huvudfrågeställningar.

Den viktigaste frågan rör den svenska lönebildningens känslighet för variationer i den öppna arbetslösheten. Ett första resultat är att de svenska lönesättama enligt samtliga redovisade studier har varit känsliga för variationer i den öppna arbetslösheten. Det är emellertid inte självklart vilket värde detta resultat har för bedömningen den av svenska lönebildningen under kommande år. Det grundläggande problemet är att alla studierna använder datamaterial där en överväldigande majoritet av observationema perioden före 1990. avser Det finns åtminstone två skäl att tolka resultaten i dessa studier med

försiktighet.

För det första är arbetslösheten mycket högre nivå idag än en under perioden före 1990. Vi vet ännu inte i vilken utsträckning detta har ändrat eller kommer att ändra arbetsmarknadens funktionssätt och lönebildningens mekanismer. För det andra tycks den svenska ekonomin ha upphört att höginflationsekonomi. En vanlig vara en uppfattning är att den skattade reallöneflexibiliteten i den svenska ekonomin återspeglar variationer i ekonomins inflationstakt än snarare i nominallönema.59 Om inflationstakten dess

och variabilitet

kommer att bli permanent lägre, kommer reallöneanpassningar via inflation inte längre att vara möjliga. I den mån lönesättamas känslighet för variationer i arbetslösheten är skattad via reallönemodeller, har skattningama litet eller ingenting att säga källorna till om reallöneflexibilitet. Formella försök att testa för förändringar i reallöneflexibiliteten under 1990-talets första år har emellertid inte påvisat några tecken att mönstren förändrats. I en jämförelse med andra OECD-länder framstår den svenska lönebildningen som relativt väl fungerande under den period jämförelsen dvs i drag perioden 1960-90 i den avser grova bemärkelsen att den skattade svenska reallöneflexibiliteten framstår som ganska hög. Om detta är riktigt, är det svårt att hävda att de under 1980-talets sista år snabbt växande svenska lönerna ett isolerat var

lönebildningsproblem sökarljuset bör kanske riktas mot den

- snarare miljö inom vilken lönesättama hade att verka.

59 skulle Detta t.ex. kunna vara fallet om det finns inbyggda nominella trögheter i förhandlingssystemet.

Bilaga 1 47

När det gäller arbetsmarknadspolitikens lönepåverkan antyder

resultaten att den löneuppdrivande effekten har övervägt. Skatter tycks ha en lönekostnadsuppdrivande effekt, som är större på kort än på lång sikt; skatteprogressivitet tycks också kunna ha den förväntade återhållande effekten lönerna. När det gäller empiriska studier de institutionella förhållandenas av effekter på lönebildningen framkommer två huvudresultat. För det första tycks koordination än centralisering i löneförhandlingar snarare bidra till hög reallöneflexibilitet, för det andra beror en reallöneflexibiliteten på utformningen arbetslöshetsförsäkringen; av högre ersättningsnivå och långvarig ersättning, desto lägre mer reallöneflexibilitet. När det gäller effekterna det arbetsrättsliga regelverket tenderar i av drag de teoretiska hypoteserna inte att förkastas de ganska få grova av

tillgängliga empiriska undersökningarna.

Den gjorda översikten kan ha värde även att visa på ett antal genom områden forskning behövs. Det allra tydligaste problemet, att där mer 1990-talet skiljer sig så markant från närmast föregående årtionden, är något är svårt att göra någonting åt. Vad däremot borde att som som åtgärda är bristen på studier nominell lönebildning och prisbildning. av Sådana studier skulle kunna kasta ljus över frågan om den historiskt höga svenska reallöneflexibiliteten i första hand återspeglar en process där nominallönema är okänsliga för arbetsmarknadsläget men där variationer i inflationstakten ändå fått reallönema att framstå som flexibla. Om så är fallet kan tidigare gjorda studier, utförts för en som höginflationsekonomi, ha ett begränsat värde som indikatorer på reallöneflexibiliteten under den närmaste framtiden.

48 Bilaga 1

8¶Referenser

Alogoskouñs, G. och A. Manning, 1988, On the Persistence of Unemployment, Economic Policy 427-469. Assarsson, B. och P. Jansson, 1995, Some Further Evidence on Hysteresis Unemployment Rates: The Cases of Denmark and Sweden. Working Paper 1995: 16, Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet. Banerjee, A, Dolado, W. Galbraith och D. Hendry, 1993, Co- Integration, Error Correction and the Econometric Analysis of Non- Stationary Data, Oxford: Oxford University Press. Bean, C., 1994, European Unemployment: A Survey, Journal of Economic Literature 32, 573-619. Bean, C., R. Layard och Nickell, 1986, The Rise Unemployment: A Multi-Country Study, Economica 53: S1-S22. Bentolila, och G. Bertola, 1990, Firing Costs and Labour Demand: How Bad Eurosclerosis, Review of Economic Studies 57, 381-402. Bentolila, S. och Dolado, 1992, Who are the Insiders Wage setting in Spanish Manufacturing Firms, Working Paper, Bank of Spain. Bentolila, S. och G. Saint-Paul, 1992, A Model of Labour Demand with Linear Adjustment Costs, Working Paper, CEMFI, Madrid. Bertola, G., 1990, Job Security, Wages and Employment, European Economic Review 34, 851-79. Bertola, G., 1992, Labor Tumover Costs and Average Labor Demand, Journal of Labor Economics 10, 389-411. Binmore, K., A. Rubinstein och A. Wolinsky, 1986, The Nash Bargaining Solution Economic Modelling, Rand Journal of Economics 17, 176- 88. Björklund, A., P.-A. Edin, B. Holmlund och E. Wadensjö, 1996, Arbetsmarknaden, Kristianstad: SNS Förlag. Bosworth, B. P. och R. Z. Lawrence, 1987, Adjusting to Slower Economic Growth: The Domestic Economy, i B. P. Bosworth och A. M. Rivlin red, The Swedish Economy, The Brookings Institution. Calmfors, L., 1990, Inflation och arbetslöshet- översikt en av efterkrigstidens erfarenheter och teoriutveckling, i T. Persson och A. Vredin red, Inflation, Arbetslöshet och Stabiliseringspolitik, Ekonomiska Rådets årsbok 1989, Stockholm: Allmänna Förlaget.

Bilaga 1 49

Calmfors, L., 1993 a, De institutionella systemen på arbetsmarknaden och

arbetslösheten, Bilaga 4 till SOU 1993: 16, Nya villkor för ekonomi och

politik, Stockholm: Allmänna Förlaget. Calmfors, L., 1993b, Centralisation of Wage Bargaining and

Macroeconomic Performance A Survey, OECD Economics

-

Department, Working Paper No. 131. Calmfors, L., 1994, Active Labour Market Policy and Unemployment A

.-

Framework for the Analysis of Crucial Design Features, OECD

Economic Studies 22, 7-47. Calmfors, L. Och Drifñll, 1988, Bargaining Structure, Corporatism and

Macroeconomic Performance, Economic Policy 15-61. Calmfors, L. och A. Forslund, 1990, Wage Formation Sweden i L.

Calmfors red, Wage Formation and Macroeconomic Policy the

Nordic Countries, SNS och Oxford University Press. Calmfors, L. och A. Forslund, 1991, Real-Wage Detennination and

Labour Market Policies: The Swedish Experience, The Economic Journal 101, 1130-1148.

Calmfors, L. och H. Lang, 1995, Macroeconomic Effects of Active Labour

Market Programmes a Union Wage-Setting Model, Economic Journal 105, 601-19.

Calmfors, L. Och R. Nymoen, 1990, Real Wage Adjustment and

Employment Policies the Nordic Countries, Economic Policy 397-

448. Edin, P.-A., 1996, Anställningsskydd och arbetslöshet, Ekonomisk Debatt

415-28. Edin, P.-A. och B. Holmlund, 1993, Effekter av anställningsskydd, Bilaga

till SOU 1993:32. Elmeskov, J., 1994, Nordic Unemployment a European Perspective,

Swedish Economic Policy Review 27-70. Farber, H., 1986, The Analysis of Union Behavior, i O. Ashenfelter och R.

Layard red, Handbook of Labour Economics, North Holland. Forslund, A., 1995, Unemployment Sweden Still Different, Swedish

-

Economic Policy Review 15-58. Forslund, A. och O. Risager, 1994, Wages in Sweden: New and Old

Results, MEMO 1994:22, økonomisk Institut, Aarhus Universitet. Gordon, R. 1997, The Time-Varying NAIRU and its Implications for

Economic Policy, Journal of Economic Perspectives 11, 11-32. Grubb, D., 1986, Topics in the OECD Phillips Curve, Economic Journal

96, 55-79.

Holmlund, B., 1989, Wages and Employment in Unionized Economics: Theory and Evidence, i B. Holmlund, K.-G. Löfgren och L. Engström red, Trade Unions, Employment, and Unemployment Duration, Oxford: Oxford University Press. Holmlund, B., 1990, Svensk lönebildning -teori, empiri, politik, Bilaga 24 till LU 90. Holmlund, B. och A.-S. Kolm, 1994, Progressive Taxation, Wage Setting and Unemployment Theory and Swedish Evidence, Tax Reform

- Evaluation Report 15, Konjunkturinstitutet, Stockholm.

no Jacobsson, T., A. Warne och A. Vredin, 1994, Common Trends and Hysteresis, stencil, Statistiska institutionen, Uppsala universitet. Jonung, L. och E. Wadensjö, 1978, A Model of the Determination of Wages and Prices in Sweden, 1922-1971, Economy and History 21. Kawasaki, K., P. Hoeller och P. Poret, 1990, Modelling Wages and Prices for the Smaller OECD Countries, Working Paper No. 86, OECD Department of Economics and Statistics. Korpi, T., 1994, Escaping Unemployment. Studies in the Individual Consequences of Unemployment and Labour Market Policy. Doktorsavhandling, Institutet för Social Forskning, Stockholms universitet. Layard, R. och Nickell, 1986, Unemployment in Britain, Economica 53, Supplement, Sl 2 l -S 169. Layard, R. och Nickell, 1992, Unemployment the OECD Countries, stencil, Institute of Economics and Statistics, Oxford University. Layard, R., Nickell och R. Jackman, 1991, Unemployment: Macroeconomic Performance and the Labour Market. Oxford: Oxford University Press. Lazear, E. P., 1990, Job Security Provisions and Employment, Quarterly Journal of Economics 105, 699-726. Lindbeck, A. och D. Snower, 1988, The Insider-Outsider Theory of Employment and Unemployment, MIT Press. Lindblad, H., 1997, Persistence in Swedish Unemployment Rates. Research Papers in Economics 1997:3, Nationalekonomiska institutionen, Stockholms universitet. Lockwood, B. och A. Marming, 1993, Wage Setting and the Tax System

- Theory and Evidence for the United Kingdom, Journal of Public Economics 52, 1-29. Lucas, R. E. Jr, 1972, Expectations and the Neutrality of Money, Journal of Economic Theory 103-24. Manning, A., 1993, Wage Bargaining and the Phillips Curve: The Identification and Speciñcation of Aggregate Wage Equations, Economic Journal 103, 98-118.

Bilaga

1 51

Nash, J., 1950, The Bargaining Problem, Econometrica 18, 155-62. Newell, A. och Symons, 1985, Wages and Employment the OECD Countries, Discussion Paper 219, Centre for Labour Economics, London School of Economics. Newell, A. och Symons, 1987, Corporatism, Laissez-Faire and the Rise

Unemployment, European Economic Review 31, 567-614. Nickell, Och R. Layard, 1997, Labour Market Institutions and Economic Performance, stencil, Oxford University. Normann, G., 1983, Skatter, löner och räntor: En analys skattesystemets

av inflationseffekter, IUI, Stockholm. Nymoen, R., A. Rødseth, O. Raaum och F. Wulfsberg, 1997, Lønnsdannelse og arbeidsmarkedspolitikk i Norden, Stencil, Oslo universitet. Oswald, A. 1985, The Economic Theory of Trade Unions: An Introductory Survey, Scandinavian Journal of Economics 87, 160-193. Pencavel, 1985, Wages and Employment under Trade Unionism. Microeconomic Models and Macroeconomic Applications, Scandinavian Journal of Economics 87, 197-225. Phillips, A.W., 1958, The Relation between Unemployment and the Rate of Change of Money Wages the United Kingdom, 1861-1957, Economica n.s. 25, 283-99. Poret, P., 1990, The "Puzzle" of Wage Moderation the 19805, Working Paper No. 87, OECD Department of Economics and Statistics. Skedinger, P., 1995, Employment policies and Displacement in the Youth Labour Market, Swedish Economic Policy Review 135-71.

52 Bilaga 1 SOU 1997 2164

: .. . v . . : s .. .. .s s s s s s s s s s s s s .s s s s s n s s s s s s s s s s s s s s s o .

.- .-

s a x

Förord

Utredningen om ett förstärkt förlikningsmannainstitut har regeringens uppdrag att föreslå förändringar syftar till väl fungerande

som en

lönebildning. Som underlag för utredningens överväganden har ett

antal uppdrag lämnats till forskare, experter och myndigheter. I uppdragen ingår att kartlägga forskning och erfarenheter löne-

av bildning, kollektivavtal och rnedling i Sverige och Norden.

Utredningen lämnar ett delbetänkande Medlingsinstitut och lönestatistik till statsrådet Ulrica Messing den 27 november 1997. Till delbetänkandet fogas serie fem bilagor, vari

en om

föreliggande bilaga ingår.

Svante Öberg Särskild utredare

BiIaga2 1

Innehåll

SOU 1997:167 Bilaga 2 2

Inledning

Uppdraget

I utredningsuppdraget ingår att kartlägga medlingsorganisationema i

Danmark, Finland, och Norge.

Kartläggningen skall innehålla följande skriftliga redogörelser:

0 medlingsorganisationemas organisation, ledning och personal medlingsorganisationemas arbetsuppgifter vid olika typer av

konflikter

0 i vilken utsträckning medlingsorganisationema anlitar medlare och experthjälp externt

0 hur medlingsorganisationema fär tillgång till samhällsekonomiska

analyser och statistik över löner, mm

0 medlingsorganisationemas ekonomi och finansiering

0 statistik över antalet konflikter och omfattningen av arbetsinsatser

av medlare och kansli

Uppdraget skall vara slutfört den 15 september 1997.

För att fullgöra uppdraget har jag inhämtat skriftliga upplysningar

från ordföranden i den danska förlikningsinstitutionen Asbjöm Jensen,

riksförlikningsmarmen i Finland Juhani Salonius samt riksmeklings-

i Norge Reidar Webster. Jag har dessutom haft kompletterande mannen telefonsamtal med Juhani Salonius, förlikningsmatmen Mette Christen-

sen, Danmark och distriktsmeklingsmannen Stein Husby i Norge.

2¶Danmark

Den centrala myndigheten för det danska forlikningsväsendet är Forligsinstitutionen som har sina lokaler centralt i Köpenhamn. Lokalerna är inrymda i Arbeidsmarkedets Hus där också Arbetsdomstolen har sina lokaler. Verksamheten regleras i Forligsmansloven från 1934 vilken till stora delar alltjämt är gällande.

Organisation och ledning

I Danmark finns tre förlikningsmän och ställföreträdande

en förlikningsman. Dessa utses av arbetsmarknadsministem förslag

av arbetsdomstolen. Vid arbetsdomstolens nominering förlikningsmän

av skall det i viss ordning finnas stöd för nomineringen från domare

som

utnämnts av LO och DA Dansk Arbejdsgiverforening. Förliknings-

männen utses på tre år och så sätt att förlikningsman utses

en ny varje år för att tillförsäkra institutionen kontinuitet.

Förlikningsmännen utser inom sig en ordförande. Denne är

samtidigt administrativ chef flit Forligsinstitutionen vilket innefattar

ansvar för personal, ekonomi och lokaler.

Utöver förlikningsmärmen utses 8 medlingsmän maeglingsmaend

vilka vid behov kan inkallas förlikningsmännen för att biträda dessa.

av

Varje förlikningsman har dessutom en sekreterare med akademisk utbildning till hjälp vid utförandet sitt uppdrag. Dessa i första

av svarar hand för de administrativa uppgiftema i samband med medlingsuppdragen. Ordförandens sekreterare är samtidigt huvudsekreterare vid

Forligsinstitutionen.

4 2

Bilaga

Personalplan

Uppdragstagare utsedda på viss tid:

3 förlikningsmän 1 ställföreträdande törlikningsman

8 medlingsmän

3 sekreterare med akademisk utbildning

Samtliga dessa har uppdraget som bisyssla och är i flertalet fall jurister med ordinarie arbete vid andra myndigheter eller domstolar.

Fast anställda: 1 huvudsekreterare denne innehar uppdraget som bisyssla och är samtidigt sekreterare ordföranden samt har i likhet med övriga sekreterare akademisk utbildning . 2 heltidsanställda kontorister som också tjänstgör vid Arbets-

domstolen under perioder när medlingsverksarnheten ligger nere eller

går på lågt varv . 2 heltidsanställda vaktmästare som i likhet med kontoristema också arbetar vid Arbetsdomstolen. 2 deltidsanställda receptionister vilka också arbetar vid Arbetsdom-

stolen

. Beträffande kontorister, vaktmästare och receptionister upplyser man att de utslaget över längre tidsperiod till större delen är sysselsatta

en med arbete åt Arbetsdomstolen.

Under perioder med intensiv medlingsverksamhet anställs vid behov tillfällig arbetskraft i form av kontorister och vaktmästare.

Externa medlare

Utöver den utsedda förlikningsmän och medlingsmän före-

gruppen av

kommer inte att ytterligare medlare tas i anspråk för medlingsuppdrag.

BiIaga2 5

Regionala medlare

Regionala medlare med för lokala tvister inom ett visst

ansvar geografiskt område förekommer inte i Danmark.

Lokaler

Som ovan nämnts har Forligsinstitutionen lokaler i Arbejdsmarkedets Hus som är en äldre ämbetsbyggnad vilken ligger centralt belägen i Köpenhamn. I denna fastighet har också Arbetsdomstolen sina lokaler liksom en rad nämnder och tillfälliga utredningar. Byggnaden används periodvis också av Arbetsmarknadsdepartementet för konferenser och sammanträden.

Förlikningsinstitutionen har under perioder förlikningsförhand-

av lingar tillgång till inte mindre än 26 skilda förhandlingslokaler i Arbejdsmarkedets Hus. Utöver dessa förekommer det att huvudorganisationema ställer lokaler till Förlikningsinstitutionens disposition.

Ekonomi

Forligsinstitutionen har för 1997 ett anslag 5.659.000 DKK. Av

om dessa beräknas 1,5 milj gå till lokalhyra medan resterande drygt 4 milj avser lönekostnader och Mot bakgrund det arbete

expenser. av personalen utför Arbetsdomstolen borde enligt ordföranden egentligen en större del av personalkostnadema belasta Arbetsdomstolen än sker. Beloppet 5,6 milj därför inte helt

som nu ger en rättvisande bild av de verkliga kostnaderna för att driva Forligsinstitutionen.

Som ett kuriosum, i vart fall med svenska ögon sett, kan också nämnas att under perioder av intensiva förlikningsförhandlingar drivs en restaurang i lokalerna. Denna väntas under 1997 ett överskott

ge om 200.000 DKK varför de samlade utgiftema för innevarande år beräknas uppgå till 5.469.000 DKK.

Frågan om att finansiera verksamheten på annat sätt än

genom statsanslag har inte övervägts under den period nuvarande ord-

som förande kan överblicka.

Förlikningsmärmen och deras sekreterare ersätts med ett fast belopp. Medlingsmännen ersätts med ett fast grundbelopp och därutöver ett arvode som är avhängigt av medlingsverksamhetens omfattning.

6 Bilaga 2

Utomomstående experter

I Danmark förekommer inte att man kallar in utomstående expertis för att biträda förlikningsmännen i deras arbete eller att det tillfälligt knyts andra till Forligsinstitutionen än de nämnts ovan i

personer som

personalplanen.

Tillgång till lönestatistik och ekonomiska analyser

Enligt Forligsmandsloven l § skall förlikningsmännen verka för att intressekonflikter bringas till fredlig lösning och inte leder till öppna

en arbetsmarknadskonflikter. Det är uttryckligen uttalat att förliknings-

inte skall ta samhällsekonomiska hänsyn i valet av förslag till mannen lösningar till konflikten.

Förlikningsmännen skall hålla sig orienterade om utvecklingen på arbetsmarknaden och den ekonomiska utvecklingen i landet.

om Förlikningsmännen följer den allmänna löneutvecklingen i landet bl a

att de löpande erhåller den lönestatistik som upprättas av Dansk genom Statistikk är den danska motsvarigheten till SCB.

som

När det gäller uppgiften att hålla sig underrättad om utvecklingen

arbetsmarknaden i övrigt och den ekonomiska utvecklingen i

om landet sker detta inte i någon organiserad eller planerad form. I stället går det i praktiken till så att den enskilde förlikningsmannen själv informerar sig, i första hand att följa massmedia, men också ge-

genom

att ta del av utredningar och liknande. Förlikningsinstitutionen nom har också möjlighet att begära kopior parternas avtal. Detta sker

av dock inte med någon regelbundenhet och någon systematiskt genomgång och analys ingångna kollektivavtal sker

av

I samband med de större forhandlingsomgångama rådgör förlikningsmännen under hand med huvudorganisationema och får under dessa rådslag också redogörelser från organisationemas ekonomiska experter bakgrunden till och underlaget för framställda krav.

om

Något uttalat behov att få tillgång till ytterligare fördjupad in-

av formation på de här områdena föreligger enligt uppgift inte från de danska förlikningsmännen.

De tre förlikningsmännen träffas i allmänhet bara en gång om året, i januari då de väljer ordförande för det kommande året.

Bilaga2 7

Forligsinstitutionens arbetsuppgi

er

Förlikningsmännen har sinsemellan delat de områden de

upp ansvarar för. Ordföranden för den privata sektorn med undantag

svarar för jordbrukssektom. En förlikningsman för jordbruksområdet

svarar till vilket också livsmedelsindustrin räknas medan den tredje förlikningsmaxmen svarar för den offentliga sektorn. Den ställföreträdande förlikningsmannen biträder de andra vid behov. Parterna kan därför inte påverka vem som skall vara förlikningsman i den enskilda konflikten.

Förlikningsinstutionens verksamhet omfattar inte vissa offentliganställda tjänstemannagmpper vilka omfattas tjenstemansloveme.

av Denna grupp innefattar vissa chefer inom den statliga administrationen, anställda vid polisen med flera. Dessa anställningsvillkor

gruppers bestäms i stället lag.

genom

När förhandlingar om förnyelse kollektivavtal strandar och nå-

av gondera parten varslar konfliktåtgärder är de, på sätt i

om samma som

Sverige, skyldiga att samtidigt underrätta fdrlikningsinstitutionen. Förhandlingarna om förnyelse av ingångna kollektivavtal på det

privata området sker i Danmark i stor utsträckning samtidigt då 500

- 600 avtal löper ut i den 1 eller den 1 april. Dessa avtal kallas i

mars Danmark för martsoverenskomsteme och förhandlingsomgångama

kallas i sin tur de store overenskomstforhandlingene . Den privata

sektorn är av tradition normgivande för resten arbetsmarknaden. I

av centrala förhandlingar mellan DA och LO har de generella avtals-

frågorna reglerats och den närmare förhandlingsordningen har bestämts

i en s k körplan. I dessa har angivit datum för utväxlande

man a av bud, förhandlingamas avslutande, hänvändelse till förlikningsman och regler om fortsatta förhandlingar under förlikningsmans medverkan. Under senare år har förhandlingarna kommit att decentraliseras i större utsträckning och systemet med körplaner har kommit att ifrågasättas.

Underrättelser om varsel eller begäran om biträde från Forligsinstitutionen sänds in till myndigheten från hela landet. När dessa ärenden mottagits sänds del dem direkt till den de tre förliknings-

en av av märmen inom vilkens område avtalet hör. Resten sänds till huvudsekreteraren som har löpande kontakt med ordföranden. Denne tar därefter ställning till hur det aktuella ärendet skall hanteras.

I de fall parterna begär att Forligsinstitutionen skall biträda dem kontaktas dessa per telefon för att bestämma datum för sammanträde. Vid samtalen informeras förlikningsmärmen också i allmänhet vad

om som är huvudproblemet i tvisten. I de fall parterna inte begär hjälp kan förlikningsmarmen på eget initiativ inkalla parterna till förliknings-

förhandlingar på Forligsinstitutionen. Detta sker i stor utsträckning vad

beträffar de stora förhandlingsomgångama på det privata området.

8 BiIaga2

På områden utanför dessa större förhandlingar tar förliknings-

i det särskilda fallet ställning till parterna skall kallas in till mannen om

förlikningsförhandlingar.

Förlikning sker i allmänhet enbart i tvister som rör förnyelse av ingångna kollektivavtal. Vid förhandlingar om avtal på områden där det inte redan finns ett gällande kollektivavtal kontaktas parterna per telefon för att få utrett om båda parter önskar Forligsinstitutionens medverkan. Dessa tvister omfattas inte av Forligsmansloven men i praxis inkallas parterna till förlikning om båda så önskar.

Medlingsmärmen skall biträda förlikningsmärmen. På begäran av parterna kan de efter beslut förlikningsinstitutionen fungera som

av förhandlingsledare vid avtalsförhandlingarna. På det sättet kan också de tvistefrågor går till medling reduceras och därigenom avlastas

som

förlikningsmännen.

Förlikningsman kan ingripa på eget initiativ och parterna är skyldiga att efterkomma hans kallelse.

Förlikningsman kan helst under medlingens gång begära att

när som

varslad konflikt skall uppskjutas under högst två veckor. Stridsåten

gärd får då vidtas tidigast på tredje dagen efter uppskovsffistens utlopp.

Denna möjlighet används mycket ofta och den enda förutsättningen härför är att förlikningsman beslutat sig för att medla eller har påbörjat medlingen. Skulle förlikningsmannen stranda förlikningsförhandling-

före utgången uppskovsfristen får stridsåtgärder vidtas tidigast arna av tredje dagen efter strandningen. Om tvisten skulle röra livsviktiga samhällsfunktioner, i övrigt ha vidsträckt samhällelig betydelse eller

en ha ett olyckligt inflytande över en allmän konfliktsituation, kan de tre förlikningsmännen i förening besluta om uppskov med stridsåtgärdema i ytterligare två veckor. Därefter får arbetsinställelse vidtas tidigast på tredje dagen efter uppskovets utgång. Under denna uppskovsfrist är förlikningsmannen skyldig att återuppta medlingsförhandlingama och söka lösa konflikten. Om detta inte lyckas strandas medlingsförhandlingama definitivt och förklaras avslutade. Uppskov i sammanlagt fyra veckor har skett vid ett antal stora konflikter.

Förlikningsman har inte rätt att inställa redan påbörjade stridsåtgärder.

Statistik

Forligsinstitutionen för inte någon samlad statistik över antalet

konflikter eller förlikningsförhandlingar.

Vid fömyelsen marsöverenskommelsema det privata området

av förhandlas det nämnts på 500 600 områden av vilka förliknings-

som -

mannen blir direkt indragen enbart i del dessa. Resten förhandlas

en av

i Forligsinstitutionens regi vilket innebär att paxtema ingår avtal som dras i fdrlikningsfdrslag eller på begäran huvudorganisa-

av tionema tas med vid förlikningsmaxmens koppling avtal i förlik-

av ningsfdrslag som omfattar flera områden. I genomsnitt deltar förlikningsmannen på detta område i 25 förhandlingar år. Avtals-

per periodema är normalt 2-åriga. Men under senare år har också och 3åriga avtal slutits.

På lantbruksområdet förhandlas det på cza 35 områden under förlikningsmaxmens medverkan medan törlikningsmarmens medverkan på det offentliga området skiftar stort från år till år.

Under de år då de stora kollektivavtalsförhandlingama äger

rum lägger förlikningsmärmen i genomsnitt ned 1000 1500 timmar på

förhandlingar på Forligsinstitutionen.

10 Bilaga2

3¶Finland

Det finska förlikningsväsendets administreras från Riksförlikningsmatmabyrån som har sitt kansli i anslutning till Arbetsministeriet i HelsingfoRs. Nu gällande regler medling återfinns i lag om medling i

om arbetstvister från 1962.

Organisation och ledning

Riksförlikningsmannabyrån leds Riksförlikningsmarmen är en

som av enhet inom ministeriet med självständig beslutanderätt. Ekonomiadministrationen sköts genom ministeriets försorg. Riksförlikningsmannen utses presidenten på framställning från statsrådet för arbe-

av tsministeriet. Mandatperioden är fyra år. Arbetsmarknadens parter har

ett avgörande inflytande på valet av Riksförlikningsman.

I Finland finns f.n. sex distriktstörlikningsmän, vilka innehar sin uppgifi bisyssla. Dessa utses arbetsministeriet på förslag av

som av Riksförlikningsmarmen eñer att denne har hört arbetsmarknadens

centralorganisationer. En distriktsförlikningsmärmen förordnas av

av statsrådet vid arbetsministeriet att vara suppleant för riksförliknings-

Distriktsförlikningsmätmen förordnas på tre år i taget. mannen.

Persnnalresurser

Enligt medling i arbetstvister finns det två riksförliknings-

lagen om mannatjänster. tjänsten har dock varit obesatt sedan 1979, då

Den ena det inte ansetts nödvändigt att besätta båda tjänsterna.

Förutom Riksförlikningsmarmen arbetar två heltidsanställda sekreterare vid Riksförlikningsmarmabyrån. En dessa, avdelningssekre-

av teraren, är personlig sekreterare åt Riksförlikningsmannen, sköter kontakter med media och arbetsmarknadsorganisationema samt utför andra tjänster på uppdrag av Riksfdrlikningsmarmen. Den andra sekreteraren, en byråsekreterare, fungerar som assistent både Riksförlikningsmannen och avdelningssekreteraren i olika praktiska uppgifter. Därut-

Bilaga 2 11

över kan Riksförlikningsmarmabyrån vid tillfälliga behov från ministeriet låna en jurist och nödvändig hjälp.

annan

Personalstrukturen har förändrats sedan slutet 1970-talet. Då

av

fanns vid Riksförlikningsmannabyrån förutom två Riksförlikningsmän

två lagfama sekreterare och tre tjänstemän. På initiativ från Riksförlikningsmannabyrån har antalet anställda så småningom minskats och arbetsuppgiñemas innehåll delvis förändrats. Riksförlikningsmarmen upplyser att även om arbetsmängden i stort inte förändrats har man bl.

a

genom de tillfälliga personalförstärkningar man kan ta in kunnat utföra

alla arbetsuppgifter utan att arbetskvalitén försämrats.

Riksförlikningsmannabyråns sekreterarpersonal utför periodvis

arbete arbetsrådet mot separat ersättning.

Externa medlare

På framställning av Riksförlikningsmannen kan arbetsministeriet utse en tillfällig förlikningsman eller en tillfällig förlikningsnämnd för ett

visst enskilt förlikningsuppdrag. Tanken med att utse tillfällig

en

förlikningsman är att det kan vara lämpligt att ha möjlighet att låta

medlingen övergå till en annan medlare den först erhållit

om som uppdraget inte skulle lyckas med att förlika parterna. Konstruktionen med en förlikningsnämnd är i första hand avsedd för större och

mera komplicerade arbetskonflikter. Möjligheterna att förordna tillfälliga

förlikningsmän och förlikningsnämnder används dock mycket sällan.

Under 1990-talet har det bara skett vid ett enda tillfälle.

Lokaler

Riksförlikningsmarmabyrån har egna lokaler i centrum av Helsingfors. Dessa är på 420 kvadratmeter och omfattar 4 arbetsrum, 5 konferensrum av olika storlek, ett presskonferensrum, arkivlokaler samt ett kök.

Ett av arbetsrummen disponeras till vidare arbetsrådet vilket

av också har möjligheter att hålla sina sammanträden i Riksförliknings-

mannabyråns lokaler.

Ekonomi Riksförlikningsmarmabyrån harför närvarande ett anslag uppgår

som till cza 1.200.000 FM år. Av dessa används omkring 1.000.000 till

per

12 Bilaga 2

löner och resterande 200.000 till Kostnader för lokaler

expenser. belastar inte byråns anslag. Verksamheten finansieras genom statliga anslag och något annat har såvitt känt inte diskuterats.

Riksförlikningsmannen har fast månadslön utan övertidsersätt-

en ning

Distriktsförlikningsmärmen har ett fast arvode som grundlön samt därutöver timersättning för förlikningsverksamheten. Ersättningen

en till distriktsförlikningsmännen är för närvarande föremål för en över-

Denna syftar till att höja ersättningen till en nivå som bättre motsyn.

arbetsbördan. svarar

Utomstående experter

Enligt lagen medling i arbetstvister skall myndighetemavid behov

om

förlikningsmarmen den handräckning han kan behöva för att ge som utföra förlikningsuppdragen. Det förekommer inte att utomstående experter kallas in för att biträda förlikningsman i hans arbete.

Tillgång till lönestatistik ock ekonomiska analyser

Behovet lönestatistik täcks genom den löpande information som

av erhålles från Statistiska Centralbyrån där den finska lönestatistiken förs. I de enskilda förlikningsförhandlingama brukar parterna dessutom förete lönestatistik. Av de skriftliga upplysningar jag fått från den finske Riksförlikningsmannen liksom de samtal jag därefter haft

av med honom framgår att lönestatistik och tolkningen av densamma inte är någon stor eller kontroversiell fråga i de förlikningsförhandlingar som förs.

Förlikningsinstitutionens behov att hålla sig informerad om den

av ekonomiska utvecklingen täcks i första hand att man i mass-

genom media följer den samhällsekonomiska debatten och genom att ta del av de utredningar och ekonomiska analyser regelbundet presenteras i

som

Finland. Bl. hänvisar till det Inkomstpolitiska utredningsut-

a man skottet där företrädare såväl från statens sida som från arbetsmarknadens parter finns representerade.

Något behov att få del mer omfattande eller fördjupad lö-

av av en nestatistik eller information i frågor rör den ekonomiska utveck-

som lingen eller utvecklingen på arbetsmarknaden föreligger inte.

Bilaga 13

F örlikningsinstitutionens arbetsuppgi er

I regel behandlar Riksförlikningsmannen riksomfattande arbetstvister eller tvister som sträcker sig över flera distrikt. Han kan också vid behov förordna en distriktsförlikningsman som samtyckt därtill att utföra ett visst förlikningsuppdrag utanför sitt verksamhetsområde antingen självständigt eller som riksförlikningsmannens medhjälpare.

De i lagen om medling i arbetstvister fastställda uppgiftema för riksförlikningsmannen kan indelas i tre områden.

Som förebyggande verksamhet ankommer det på riksförliknings-

mannen att i samverkan med arbetsmarknadsorganisationema söka

främja relationerna mellan arbetsgivare och löntagare samt mellan deras organisationer på olika nivåer. I detta syfte brukar han hålla överläggningar med parterna. Sådana överläggningar kan bl a gälla vilka ändringar i arbetsmarknadens regelsystem som kan önskvärda.

vara Riksförlikningsmarmen deltar vidare i parternas interna utbildningsverksamhet, vid gränsdragningskonflikter, förhandlingsledare

som m.m. Denna mera preventiva funktion poängteras ofta starkt i det finska systemet.

De egentliga förlikningsuppgiftema sker antingen på begäran av de tvistande parterna eller på förlikningsmannens eget initiativ. Förlikningsmarmen har rätt att ingripa så snart han fått kännedom om en arbetstvist som äventyrar arbetsfreden. Det är dock ovanligt att han ingriper i det skedet om båda parter förklarar att man inte önskar med-

ling. Om varsel har lagts är förlikningsmarmen skyldig att ingripa även

mot ena eller bägge parters uttryckliga vilja. Liksom i Sverige är part skyldig att infinna sig till förhandlingar då förlikningsmannen kallar. Part har också en skyldighet att ställa de uppgifter till förlikningsmannens förfogande som han begär. Det finns inga sanktioner för part som inte vill infinna sig till eller i övrigt medverka till förlikningsför-

handlingar. Anledningen till att förhandlingsskyldigheten inte sanktio-

nerats är att det inte ansetts meningsfullt att tvinga en motvillig part till

förlikningsförhandlingar. Det skall dock påpekas att det är mycket

ovanligt att part uteblir eller vägrar medverka.

Under varseltiden som är 14 dagar råder förbud mot att vidta stridsåtgärder. Förlikningsmannen har inga befogenheter att skjuta upp varslade stridsåtgärder och han tycks sällan utnyttja möjligheterna att vädja till parterna om att skjuta upp dem. På framställning av förlikningsmarmen har Arbetsministeriet dock möjlighet att förbjuda stridsåtgärder under högst 14 dagar för att skapa ytterligare tid för medlingsinsatser om arbetsinställelsen berör samhällsviktiga områden

eller kan antas komma att skada allmänt intresse. På den offentliga sektorn finns möjlighet att utsträcka förbudstiden med ytterligare en vecka. Vid ministeriets bedömning av om konflikten berör samhällsviktiga funktioner och allmänt intresse följer ministeriet i allmänhet

förlikningsmannens bedömning. Det uttryckliga syftet med förbud mot

stridsåtgärder är att skapa tid för medlingsinsatser. Detta medför att förbud inte kan läggas om situationen är så låst att något hopp om att nå förlikning inte finns.

Härutöver har Riksfdrlikningsmannen uppdrag som hänför sig till administrationen forlikningsverksamheten och han skall även utföra

av

övriga uppgifter som tilldelas av statsrådet Dessa övriga uppgifter

. har hittills främst bestått av utredningsuppdrag eller begäran om utlåtanden, vilka på ett eller annat sätt har hänfört sig till förlikningsverksamheten eller arbetslagstiñningen. Dessutom har Riksförlik-

ningsmarmen deltagit i beredningen av inkomstpolitiska helhetsupp-

görelser. Det senaste mera omfattande utredningsuppdraget var en ut-

redning som utfördes hösten 1995 och som gällde arbetarskyddsären-

denas administrativa ställning.

Distriktsförlikningsmärmen, vilka till antalet, behandlar lo-

är sex kala arbetstvister inom sitt eget distrikt. Meddelanden om lokala hot

arbetsinställelse lämnas direkt till distriktsfdrlikningsmannen i om fråga. Dessa arbetar i likhet med de svenska lokala förlikningsmännen

mycket självständigt och redovisar förhandlingarna till Riksförlik-

ningsmannabyrån efter det att förhandlingarna avslutats. På grund av länsrefonnen kommer antalet distrikt i framtiden att minskas med ett.

Parterna skall översända ingågna kollektivavtal till social- och hälsovårdsministeriets arbetarskyddsavdelning förutvarande arbetarskyddsstyrelsen som kontrollerar att avtalen iakttas på lokalnivå.

Statistik

Statistik över arbetsmarknadskonflikter, förlorad arbetstid vid arbetsinställelser m.m. förs inte vid Riksförlikningsmännens byrå. Detta görs istället vid Statistikcentralen i samråd med arbetsmarknadsorganisationema.

Riksförlikningsmärmens byrå för statistik över arbetstvister i vilka medling skett. Statistiken är begränsad och omfattar endast antalet tvister och arbetsinställelser. Statistiken bifogas som underbilaga 1 till denna rapport.

Riksförlikningsmannen kan inte närmare i tid ange omfattningen av de arbetsinsatser läggs ned av medlare och kansli. I den delen har

som han inskränkt sig till att uppge att under den senaste förhandlingspe-

rioden 1995 1996 vilken varade över månader, arbetade

- sex man

,

"oavbrutet också om kvällarna, delvis nätterna och under vecko-

om

sluten".

4¶Norge

Den centrala myndigheten för det norska törlikningsväsendet kallas helt kort Riksmeklingsmannen. Myndigheten har lokaler som ligger

centralt belägna i Oslo. Verksamheten regleras i 3 kap lov om arbeidstvister från 1927.

Organisation och ledning

Förlikningsinstitutionen leds av en Riksförlikningsman Riksmeklings-

. I lagen uttalas att han är överordnad övriga medlare. Riksförmannen

likningsmarmen utses regeringen för en treårsperiod och efter

av hörande de centrala arbetsmarknaden. Härutöver finns

av parterna på sju distriktsförlikningsmän vilka likaledes förordnas av regeringen på

treåriga mandatperioder. Slutligen finns grupp om 10 -12 särskilt

en förordnade förlikningsmän vilka förordnas av regeringen förslag av

Riksförlikningsmarmen. Dessa skall finnas tillgängliga som resurs under perioder av hård arbetsbelastning för övriga förlikningsmän.

Även beträffande valet distriktsförlikningsmän och särskilt

av förordnade förlikningsmän har arbetsmarknadens parter inflytande och i praktiken gäller att dessa skall accepteras av parterna.

Vid Riksmeklingsmannens kansli tjänstgör två sekreterare som

kanslipersonal.

Personalresurser

Riksfdrlikningsmannen tjänstgör på heltid

- 2 sekreterare tjänstgör heltid

-

7 distriksförlikningsmän bisyssla

-

10 12 särskilt förordnade förlikningsmän bisyssla

- -

Av distriktsfdrlikningsmiixmen som har uppdraget som bisyssla är flertalet domstolsjurister. Även beträffande de särskilt förordnade medlarna tycks jurister dominera om än inte i så hög grad.

SOU 1997: 164 Bilaga 2 17

Externa medlare

I Norge förekommer inte att använder sig andra medlare än de

man av

som framgår av ovanstående förteckning.

Lokaler

Riksförlikningsmarmens lokaler är på drygt 1000 kvadratmeter. Dessa fördelas på 7 rum vilka används förhandlingslokaler och

som partsrum, 4 kontorsrum vilka är avsedda tjänsterum för

som

Rjksförlikningsmannen och de förlikningsmän som tillfälligt arbetar i

lokalerna samt en rymlig reception där sekreterarna har sina arbetsplatser. Lokalerna har mycket hög standard och ligger centralt i Oslo. De brukar också under vissa perioder kunna disponeras andra

av myndigheter som saknar sammanträdesrum.

Ekonomi

Riksforlikningsmannen har för innevarande år en budget 3.300.000

om NOK av detta går drygt 1.000.000 till hyreskostnader. Anslaget finansi-

eras genom statliga anslag. Någon annan lösning än statlig finansiering

har inte diskuterats under de senaste 20 åren.

Distriktförlikningsmännen har en fast ersättning om cza 6.000 NOK

per år samt därutöver ett arvode som grundas på hur många timmar som går för medlingsarbetet. Denna ersättning uppgår f.n. till 240 NOK i timmen. De särskilt förordnade förlikningsmärmen har ingen fast ersättning, istället ersätts de med ett timarvode uppgår till 310

som

NOK eller om de är självständiga näringsidkare med ersättning

en som uppgår till 360 NOK.

Utomstående experter

På fråga om det norska förlikningsväsendet använder sig experter

av inom olika områden i sin verksamhet Riksförlikningsmarmen att

uppger det i praktiken är parterna som står för expertisen. Det finns i och för sig inga formella hinder för att Riksförlikningsmarmens kansli skulle

kunna anlita tillfällig experthjälp det skulle erforderligt.

om anses Något sådant är dock i praktiken mycket ovanligt och kan inte

man påstå att förlikningsmarmen inom ramen för sin verksamhet har tillgång till eller använder sig av experthjälp.

18 Bilaga 2

Tillgång till statistik och samhällsekonomiska analyser

Riksförlikningsmarmen skall enligt arbeidstvistloven hålla sig underrättad utvecklingen på arbetsmarknaden. Detta sker liksom i

om de övriga nordiska länderna i första hand genom att man följer den information som framkommer i massmedia men också genom att man tar del av olika utredningar som rör ekonomi och

arbetsmarknadsfrågor. Riksförlikningsmannen inbjuds av tradition

också till den infonnationsdag rörande samhällsekonomin som varje år i december hålls i Riksbankens regi.

Riksförlikningsmarmen har tillgång till löpande lönestatistik som publiceras genom Statistisk Sentralbyrås försorg och som grundas på den statistik norska arbetsgivareföreningen för över löneutveck-

som lingen det privata området. Den i det här sammanhanget viktigaste källan vad beträffar norsk lönestatistik är emellertid den publikation

i form norsk offentlig utredning NOU årligen ges ut av som av en det Tekniske Bereigningsutvalget som är sammansatt av företrädare för såväl arbetsmarknadens parter som för staten. Denna publikation utgör ett underlag för de under året kommande avtalsförhandlingarna.

F örlikningsinstitutionens arbetsuppgifter

Samtliga varsel om arbetskonflikter skall ges in till Riksförliknings-

kansli. Där handläggs konflikter på central nivå medan mannens varsel som rör lokala konflikter översänds till respektive distriktsförlikningsman för hantering.

Riksförlikningsmannen är formellt oförhindrad att på eget initiativ ingripa i en arbetstvist så snart han anser det vara lämpligt. Denna möj-

lighet utnyttjas dock inte i praktiken. Ingripanden sker enligt utvecklad

praxis först sedan varsel om konflikt har lagts. Riksförlikningsmannen tar själv hand de större konflikterna på riksnivå och konflikter som

om bedöms vara av central betydelse för landet. Det senare innebär att det kan bli medling på central nivå när det gäller företag med riksomfattande verksamhet. Sålunda blir till exempel varsel inom oljeindustrin därför nästan alltid föremål för Riksförlikningsmannens ingripande även företagsavtal normalt handläggs av distriktsförlik-

om ningsmärmen.

Om inte Riksförlikningsmarmen själv tar sig an medlingen kan han när det gäller konflikter på central nivå kalla in lokal förlikningsman

en eller någon av de särskilt förordnade förlikningsmännen för att svara för medlingen i det speciella fallet. När det gäller valet av förlikningsman i de olika konflikterna är Riksförlikningsmannen suverän.

Han tar således inte kontakt med parterna för att diskutera denna fråga utan de får acceptera den förlikningsman han väljer. Undantagsvis kan en part i förväg meddela att man inte önskar få viss förlikningsman. en Normalt tas då hänsyn till ett sådant önskemål. På det statliga området är Riksförlikningsmannen, med något undantag, skyldig att ingripa och kalla parterna till förlikningsförhandlingar så snart han fått underrättelse om att förhandlingarna strandat. Den obligatoriska medlingen skall börja inom 14 dagar från det att han fått besked om strandningen. Han har därefter 14 dagar på sig att genomföra medlingen. Därefter kan endera parten begära att medlingen skall upphöra. Förlikningsmannen har sedan vecka på sig att förlika en partema. Om detta inte lyckas står det parterna fritt att vidta stridsåtgärder. På övriga områden gäller att Riksförlikningsmarmen får förbjuda att varslade stridsåtgärder träder i kraft intill dess att medling avslutats om han bedömer att stridsåtgärdema på grund verksamhetens eller av art storlek kan komma att skada allmänna intressen. Någon möjlighet att begära överprövning av ett sådant beslut finns För att beslutet skall bli bindande krävs att det expedierats inom två dagar från det Riksatt förlikningsmarmen fått underrättelse att förhandlingar inte påbörjats om eller att de strandat. Medlingen skall därefter inledas omedelbart. När 10 dagar gått från förbudets meddelande får part begära att medlingen skall avslutas. Förlikningsmannen har då 4 dagar på sig att avsluta medlingen. Därefter gäller inte fredsplikt och parterna har heller inte några skyldigheter att delta i ytterligare medling. På central förhandlingsnivå läggs i princip alltid förbud. Alla förlikningsförslag av större betydelse brukar skickas ut till parternas medlemmar för omröstning. Det är dock parterna själva som bestämmer omröstning skall ske. Vid medlemsomröstning kan förom likningsmannen, efter samråd med berörda huvudorganisationer, koppla samman uppgörelser och därmed omröstningen för flera fack.

De lokala förlikningsmärmen handlägger arbetstvister

inom det egna distriktet. De skall hålla sig underrättade utvecklingen på om arbetsmarknaden inom sina respektive distrikt och är skyldiga att meddela Riksförlikningsmarmen förhållanden kan påverka arbetsom som freden. Liksom i Sverige är det ytterligt sällsynt att lokala tvister förs upp till central nivå de inte skulle kunna lösas den lokale om genom förlikningsmannens insatser. Även den formella finns

om möjligheten

är det sällsynt att förbud mot igångsättande stridsåtgärder meddelas av på den lokala nivån. De vanligaste tvistema lokal nivå gäller arbetstagarorganisationer som önskar sluta kollektivavtal med oorganien

serad arbetsgivare.

20 BiIaga2

Riksförlikningsmarmen är inte ansvarig för upprättandet av statistik rörande arbetsmarknadskonflikter.

Enligt loven arbeidstvister skall samtliga kollektivavtal sändas

om till Riksförlikningsmatmen. Arbetsmarknadens parter uppfyller i allminnelighet detta krav. Den enda åtgärd som vidtas beträffande de insända avtalen är att de diarieförs och arkiveras i Riksföliknings-

avtalsarkiv. marmens

I princip har Riksförlikningsmarmens kansli inga ytterligare arbetsuppgifter än medling mellan arbetsmarknadens parter. I praktiken har dock kansliet viktig uppgift nämligen skiljemarmamål. Denna verk-

en samhet betraktas dock privat och utförs av Riksförlikningsmannen

som eller fdrlikningsman vilken i regel utses av Rikförliknings-

annan mannen.

Statistik

Enligt uppgift uppgick medlamas arbetsinsatser på central nivå under 1995 till 66 arbetsdagar och under 1996 till 217 arbetsdagar.

Beträffande Riksförlikningsmarmens verksamhetsstatistik hänvisas till underbilaga 2 till denna rapport.

SOU 1997: 164 Bilaga 2 21 N m 2 ä m E S c n m v m N N v o N m N m m m m v v o n m m N m m N N o o m s c m N 2 m v 2 n m N m N N v m e N n m v m v v

n

m v s N m o n v o v 3 m N m m v R m m :

m m v m

Z

22 Bilaga 2

NORGE

Förord

Utredningen om ett förstärkt förlikningsmannainstitut har regeringens

uppdrag att föreslå förändringar syftar till väl fungerande

som en

lönebildning. Som underlag för utredningens överväganden har ett

antal uppdrag lämnats till forskare, experter och myndigheter. I uppdragen ingår att kartlägga forskning och erfarenheter av lönebildning, kollektivavtal och medling i Sverige och Norden.

Utredningen lämnar ett delbetänkande Medlingsinstitut och lönestatistik till statsrådet Ulrica Messing den 27 november 1997. Till delbetänkandet fogas en serie om fem bilagor, vari

föreliggande bilaga ingår.

Svante Öberg Särskild utredare

Bilaga 3 1

2 Bilaga 3

Författarens förord

Till Utredningen om ett förstärkt förlikningsmannainstitut

Utredningen ett förstärkt förlikningsmannainstitut har i juli 1997

om

uppdragit mig att utföra vissa kartläggningar och analyser angående löneförhandlingar och medling. Kartläggningen och analyserna förut-

sätts grundas på intervjuer med ett antal medlare och företrädare för parter inom olika sektorer av arbetsmarknaden.

Med anledning uppdraget har jag sammanträffat och samtalat

av med 5 medlare och företrädare för 25 parter. Det har naturliga skäl

av varit nödvändigt att begränsa antalet intervjuer. Urvalet har gjorts utifrån de i uppdraget angivna principerna att både privat och offentlig arbetsmarknad blir belysta liksom att företrädare för både produktionsoch tjänstesektorcr samt för arbetare och tjänstemän bör finnas med i urvalet.

Redovisningar i anledning uppdraget har lämnats till utredningen

av i form två delrapporter den 16 september respektive den 13 oktober

av 1997. I den samlade framställning redovisas här har jämfört

som nu med dessa delrapporter endast gjorts vissa justeringar av teknisk natur.

I underlaget för kartläggningama och analyserna ingår utöver intervjuerna det skriftliga material finns tillgängligt hos Statens

som

Förlikningsmannaexpedition, i första hand avgivna redogörelser från

medlare efter fullgjorda förlikningsuppdrag samt konflikt- statistik och andra sammanställningar. Till dessa hör rapporterna "1993 års avtalsrörelse den svenska arbetsmarknaden" Lars-Gunnar Albåge och Rune Larson samt "1995 års avtalsrörelse den svenska arbetsmarknaden" Larson liksom sammanställningar över centrala för-

Rune

handlingsärenden hos Förlikningsmarmaexpeditionen under perioden l

januari 1993 augusti 1997 och expeditionen upprättade årsvisa

- av förteckningar över tvister där medlare förordnats. Sistnämnda rapporter, sammanställningar och förteckningar har bifogats min delrapport I till utredningen som bilaga B-E.

Min översiktliga kartläggning arbetsmarknadskonflikter 1967-

av 1997 grundas så helt på detta skriftliga material. Övriga delar

gott som

min redovisning bygger däremot till helt övervägande del på vad av som anförts vid intervjuerna.

Vid intervjuerna har framkommit ett stort antal intressanta

synpunkter. I denna redovisning har jag måst begränsa mig till

en

sammanfattning av vissa huvuddrag.

Det förutsätts att läsaren har kännedom de bestämmelser i lag

om och annan författning som reglerar den nuvarande förlikningsverksamheten. Begreppen "medling/medlare" och " förlikning/förlikningsman" används i denna framställning som helt synonyma.

Västerås den 5 november 1997

Gunnar Samuelsson

Förteckning över genomförda intervjuer.

Samtliga intervjuer har skett vid personliga sammanträffanden under augusti 1997 i ett fåtal fall under september.

Som information från medlarna finns de skriñliga rapporter

som enligt gällande föreskriñer skall lämnas till Förlikningsmarmaexpeditionen eñer varje fullgjort förlikningsuppdrag. De intervjuade medlama har givetvis inte lämnat information vad avser enskilda konflikter som går utöver vad framgår de skriñliga rapporterna. Samtalen

som av har avsett erfarenheter och synpunkter generell natur. Lars-Gunnar

av Albåge och Rune Larson som tillfrågats om intervjuer har i skrivelse 1997-08-14 till utredningen för sin del hänvisat till enbart det skriftliga materialet.

Vid intervjuerna med partsföreträdare har dessa givetvis haft möj-

lighet att efter eget bedömande ge synpunkter också på enskilda konflikter. Vid några av intervjuerna har önskemål från den

- som tillfrågats om intervju deltagit också andra personer. Dessa anges

inom .

Medlare; Britt-Marie Bystedt, Gunnar Grenfors, Bengt K Å Johansson, Ingemar Mundebo och Bertil Rehnberg.

Ametsgivamang: ALMEGA Dir. Gunnar Göthberg, ARBIO VD Jan-

Peter Duker, Försäkringsbranschens Arbetsgivareorganisation VD

4 Bilaga 3 SOU 1997: 164

Rolf Hugert Elisabeth Ankarcrona, Handels- och Ijänsteföretagen VD Carl-Johan Westholm, Kooperationens Förhandlingsorganisation VD Rolf Attner Love Nilsson, Lars Sundberg, Svenska Tidningsutgivareföreningen Förhandl. chef Bertil Dejke, Sveriges Verkstadsindustrier VD Heinrich Blauert. Dir. Gunnar Högberg tidigare VD

-

HAO. Arbetsgivarverket GD Birgitta Isaksson Péres Gunilla Boman

Pellnäs, Inger Mattsson Kasserud, Nils-Henrik Schager, Landstingsförbundet Dir. Anders Hagman Ulf Perbeck, Svenska kommunförbundet Dir. Gunnar Wetterberg Markus Gustafsson, Roland Olofsson.

Handelsanställdas Förbund Förb.ordf. Kenth Pettersson, SEKO FörhandLchef Sven-Olof Arbestål, Svenska Kommunalarbetareförbundet Avtalsombudsman Jan Sjölin, Svenska Metallindustriarbetareförbundet Förb.ordf. Göran Johnsson, Svenska Pappersindustriarbetareförbundet Förb.ordf. Sune Ekbåge Lennart Olofsson, Svenska Transportarbetareförbundet Förb.ordf. Hans Wahlström. örsäkringsyänstemannaförbundet Förb.ordf. Ingolf Lundin Titti Sandqvist, Svenska

Industritiänstemannaförbundet Förhandl.chef Isa Skoog Bertil Blomqvist, Tjänstemannaförbundet HTF Förb.ordf. Holger Eriksson,

Vårdförbundet SHSTF Förb.ordf. Eva Femvall Markstedt Mats Björk, TCO-OF le ombudsman Jack Elfving Anders Lindgren. Akademikerförbundet SSR Förb.dir Jan-Åke Porsgren, Sveriges Civilingenjörsförbund Förb.dir Sven Magnusson, SACO-S Dir. Kjell Eriksson.

Arbetsmarknadskonflikter under

1967 1997. En

perioden översiktlig kartläggning

l 1

Inledning

.

I uppdraget ingår att göra kartläggning arbetsmarknadskonflikter

en av dels vad "storkonflikter" de senaste 30 åren, dels vad

avser avser samtliga lovliga och olovliga konflikter de senaste 10 åren.

Med hänsyn till den tidrymd inom vilken uppdraget skall full-

vara gjort måste den redovisning lämnas i detta avsnitt bli översiktlig.

som Underlaget utgöres så gott som helt skriftligt material tillgängligt

av

hos Statens Förlikningsmannaexpedition. Jag har funnit anledning i detta sammanhang definiera begreppet

"konflikter" ärenden hos Statens Förlikningsmannaexpedition,

som oavsett om öppen konflikt brutit ut, varslats brutit ut eller för-

men

likningsmannamedverkan aktualiserats utan att varsel förelegat. När

det gäller avnittet 1.5 i det följande, "Större konflikter de senaste 30 åren", redovisas dock endast konflikter där stridsåtgärder trätt i verk-

ställighet.

Ärenden hos Statens aktualiseras

Förlikningsmarmaexpedition i första hand till följd av den lagstadgade skyldigheten att delge inte bara

den part mot vilken åtgärden riktas utan också Förlikningsmarmaex-

peditionen varsel om stridsåtgärd. Ett ärende förlikningsmarma-

om medverkan kan emellertid också väckas parten eller båda

- av ena parter gemensamt utan att varsel om stridsåtgärd föreligger.

-

Ärendena klassificeras "lokala"

av expeditionen som resp

"centrala".

6 Bilaga 3 sou 1997:164

1.2¶Lokala ärenden

Ett "lokalt ärende" överlämnas för handläggning till den av de f n sex "fasta förlikningsmärmen", förordnade för ett år i sänder, inom vars verksamhetsområde, geografiskt bestämt och omfattande ett eller flera län, arbetsgivaren/företaget är beläget. Situationen i ett lokalt ärende är så gott utan undantag att facklig organisation begär medverkan

som en

förlikningsman eller varslar stridsåtgärd mot arbetsgivare, av om en

regel med ett fåtal anställda, vilken inte vill teckna kollektivavtal. som I helt övervägande antalet sådana ärenden träffas överenskommelse

att förliknings- funnit anledning kalla till förlikningsutan mannen sammanträde. Detta erfordras endast i 10 totala antalet lokala ärenden. Underhandskontakter tas

- 15 % av dock regelmässigt från forlikningsmannens sida med parterna i alla lokala ärenden utom där det klart kan bedömas att sådan medverkan inte är meningsfull, vid politiska eller andra ideologiskt grundade

t ex protestaktioner likn. Vissa lokala ärenden kan utvecklas till långva-

o riga konflikter där läsningar i principfrågor gör det utomordentligt svårt att nå överenskommelse alltifrån Ullared till Toys R Us. I en

en del fall kan konflikten också ha sin grund i motsättningar mellan olika

fackliga organisationer.

Bilaga 3 7

Antalet lokala ärenden under perioden 1987 1996 framgår följande

- av wbdh

som ceras som lokala ärenden. Detta gäller alltså i första hand alla ärenden

som gäller avtal på förbunds "bransch-" nivå men också ärenden med internationell anknytning, t inom flyget och i form

ex av sympatiåt-

gärder avseende utländska fartyg.

Även de centrala ärendena aktualiseras som nämnts antingen

genom

varsel om konfliktåtgärder eller begäran förlikningsmanna-

genom om medverkan.

Antalet centrala ärenden under perioden 1987 augusti 1997 framgår

av tabell på nästa sida.

sou 1997:164

s Bilaga 3

Centrala ärenden 1987 augusti 1997:

-

tom aug.

uppgift tillgänglig f n.

Det kan förvånande att inte överensstämmelsen mellan antalet

synas centrala ärenden totalt och antalet ärenden där medlare förordnats är större. Anledningen härtill är att i totalantalet ingår, som nyss nämnts, för det första vissa ärenden med internationell anknytning eller avseende sympatiåtgärder. Därutöver ingår också ett ganska stort antal tvister lett till uppgörelse så snart efter det varsel lagts att det inte

som funnits anledning inleda medling ärendet aktualiserat "enbart formellt "utifrån varselskyldigheten. I några fall har part/parter vägrat medling.

Den i sammanhanget mest intressanta uppgiften kolumnen

- "medlare förordnad" utvisar ett totalantal 122 tvister under en peri-

- av od 10 år. Antalet varierar framgår starkt mellan olika år, be-

av som roende på avtalsperiodemas längd. Åren 1991, 1993 och 1995 förordnades medlare i sammanlagt tvister. Åren 1992, 1994 och 1996 var motsvarande tal 21 tvister.

1.4¶Olovliga strejker

En redovisning av olovliga strejker under perioden 1987 1996 lämnas -

i följande tabell:

År Strejker Berörda Förlorade antal arbetstagare arbetsdagar

Omfattningen av olovliga strejker har som framgår särskilt de senaste sex åren varit mycket obetydlig. Att antalet strejker under de fyra första redovisade åren är så relativt stort beror på att varje företag/förvaltning räknas för sig även om aktionen sker vid ett och

samma tillfalle t ex en endags "sittstrejk" för att söka påverka centrala avtalsförhandlingar för branschen.

1.5¶Större konflikter de senaste 30 åren

I sammanställningen på nästa sida redovisas sådana konflikter under de senaste 30 åren där stridsåtgärder större omfattning trätt i

av krañ.Siffroma har inte rensats för dubbelräkning avseende arbetstagare som samtidigt omfattas av strejk och lockout Undantag gäller

för SAF ./.LO konflikten 1980. Av de 210 700 strejkande arbetstagarna där 195 000 samtidigt lockoutade eller lockoutvarslade. Enligt enda

var tillgängliga uppgifter redovisas antalet förlorade arbetsdagar för dessa 195 000 endast i på raden för lockout. Källa: Statens

summan

Förlikningsmannaexpedition.

År Avtalsomráde Suidsåtgard Berörda Förlorade

Bransch arbetstagare arbetsdagar 1971 "SACO- Strejk 12900 158000

konflikten." lockout 33 800 553 000 Oifentlsektor

1980 Offentlsektor Strejk 14000 141300

SF, TCO-S, Lockout 12000 120000 SKAF, KTK

1980 SAFJLO Strejk 210 700 108000

Lockout 672 700 3 976 000

1981 Bankerna Strejk 38 000 114 000

1981 SAFJ. PTK Strejk 11 600 58 000

Lockout 5 100 25 500 1985 SAVJ. TCO-S Strejk 19800 318 000

Lockout 85200 158000 1986 Läkare Strejk 9 000 162000

1986 Otfentlsektor Strejk 36 300 448 000

TCO-S,KTK Lockout 2 600 13 800 1988 VF/.SIF Strejk 40 000 580 000

Lockout 40 000 200 000 1989 LarareSACO Strejk 17000 373 000 1990 Bankerna Strejk 1 500 22 500

Lockout 45 000 675 000 1990 Försakrinç- Strejk 500 10000

tjänsteman lockout 1 500 66 000 1993 Elektriker Strejk 9 000 126000

installation Lockout 7000 56 000 1994 Läkare Strejk 9 100 28 000

1995 HAOJ. Strejk 4 000 42 000

Handelsanst. Lockout 60 000 165000 1995 KommunsekLSKAF, Strejk 45 000 317 000

TCO 1995- Sjuksköterskor Strejk 11 000 178000 96 1996 BALTransport Strejk 3 000 6 000

åkerier Inckout 6 500 17500

12 Bilaga3

2 som föranlett

Motsättningar medling

1¶Inledning

I mitt uppdrag ingår att genom att intervjua medlare och partsföre-V

trädare "analysera motsättningar mellan parterna som de senaste tio

åren föranlett medling".

Vad först gäller avgränsningen av det som skall behandlas har jag, med samma synsätt som redovisats under avsnitt 1.1, till det i detta sammanhang aktuella området hänföit de totalt 122 "centrala" ärenden 1987 augusti 1997 hos Statens Förlikningsmannaexpedition där

medlare förordnats jfr avsnitt 1.3. Dessa avser alltså såväl ärenden där varsel om konfliktåtgärder utfärdats som där medverkan av förlikningsman aktualiserats utan att så varit fallet. Jag har även noterat att i något enstaka fall motsättningar lett till öppen konflikt utan föregående medling.

I det följande används för samtliga här aktuella ärenden begreppet "arbetstvist" utifrån tenninologin i 46 § MBL.

-

Det kan inledningsvis konstateras att en och samma arbetstvist i helt övervägande antalet fall gäller mer än en tvistefråga. Motsättningar som föranleder medling utgörs emellertid inte enbart av oenighet i sakfrågor. Också andra omständigheter kan inte sällan vara av betydelse. I det följande behandlas i avsnitt 2.2 sådana anledningar som i sammanhanget kan hänföras till "sakfrågor". De områden som berörs är i första hand löner och/eller arbetstid båda i vidsträckt mening. I ett särskilt

avsnitt 2.3 redovisas den situation som kan uppstå till följd av tvister mellan olika fackliga organisationer. I avsnitt 2.4 tas upp andra omständigheter som kan ha orsakat eller bidragit till ett medlingsförfarande.

Det har givetvis inte varit möjligt att analysera var och en av de 122 olika arbetstvistema. Framställningen i det följande avser att med

grund översiktlig bild vissa huvuddrag. Åm-

intervjuerna som ge en av

nets natur enligt min mening också anledning utforma redovis-

ger

BiIaga3 13

ningen i mera allmänna ordalag och inte försöka "katalogisera" de

enskilda tvistema.

2.2¶Oenighet i sakfrågor

Löneutrymmet

Generellt gäller att storleken löneutrymmet ingår i och utgör den viktigaste frågan i det helt dominerande antalet arbetstvister.

Till frågor om löneutrymmet får också hänföras frågor

om avtalsperiodens längd, tidpunkter för lönerevisioner, eventuella

en-

gångsbelopp 0. likn.

Många gånger finns i en tvist som är fokuserad på löneutrymmet mer "under ytan", kanske i första hand arbetstidsfrågor.

Lönesystem, förhandlingsordningar

m m Utvecklingen mot en alltmer lokal lönebildning har i vissa fall lett till stora motsättningar.

Tvister om huruvida lönebildningen skall både central och lo-

vara kal eller enbart lokal har föranlett öppen konflikt. Frågor inflytan-

om

det på den lokala lönebildningen genom förhandlingsordningar med

"stupstocksregler", lönenämnder och liknande har vid flera tillfällen varit områden där lösningar varit svåra att nå.

Arbetstidsjiågor

Arbetstidsfrågoma är många gånger "nära besläktade" med lönefrågoma. Detta gäller inte minst särskilda ersättningar som ob-tillägg och liknande, relaterade till arbetstidens förläggning.

Ändringar i arbetstidsförhållandena för yrkesgrupper med särskilda bestämmelser i dessa avseenden, t ex lärare och läkare, har orsakat betydande motsättningar.

Arbetstidsfrågoma totalt sett, gällande arbetstidens längd och förläggning, inflytandefrågor i dessa delar m m är av sådan vikt att oenighet i dessa avseenden oña föranleder medling.

Arbetsrätt och sociala förmåner

Avtalskrav rörande visstidsanställning, provanställning och andra

"LAS-frågor" har utgjort anledning till flera tvister.

Detsamma gäller krav på bibehållande i större eller mindre ut-

sträckning tidigare förmåner reducerats ändringar i

- av som genom

semesterlagstiñxring och socialförsälcringslagstiñning.

Huvudmannaskapsförändringar

Förändrat huvudmarmaskap främst genom överförande från offentlig

till privat sektor olika funktioner inom framför allt vård, transporter

av och service har medfört ändrade förutsättningar och skapat spän-

ningar mellan fackliga organisationer. Detta har i flera fall lett till svårlösta arbetstvister.

Krav relaterade till andra avtal

Krav framställs med anledning av ett avtal som trafas på ett

som annat avtalsområde mellan andra parter föranleder ofta betydande oenighet. Detta gäller inte bara olika avtalsområden emellan den privata sektorn. Trots avsaknad följsamhetsklausuler och liknande.

av kan frågan komma även olika sektorer emellan. Inom den

upp offentliga sektorn framförs ibland yrkanden motiveras med

som brister i likvärdig utveckling med den privata sektorn.

Ett annat avtal kan också försvåra möjligheterna till en lösning i en situation när och arbetstagarorganisation har avtal för

en samma

Bilaga3 15

samma kategori arbetstagare med olika arbetsgivarorganisationer.

När ett avtal som träffats på ett sådant område åberopas i förhandlingen på ett annat avtalsområde kan tvister lätt uppstå, såvida inte

en "följsamhet" redan är accepterad i praxis. På motsvarande sätt kan tvist

uppstå när en arbetsgivarpart för samma kategori arbetstagare har

avtal med flera personalorganisationer.

2.3¶Organisationstvister

Tvister mellan olika arbetstagarorganisationer avtalsrätten på ett

om visst område har i flera fall lett till varsel omfattande stridsåtgärder

om mot arbetsgivarpart. Medlare har förordnats inte hañ möjlighet

men lösa tvistema. Den enda instans kan få lösning till stånd är de

som en

fackliga huvudorganisationema.

2.4¶Andra som kan ha

omständigheter

orsakat eller bidragit till ett

medlingsförfarande

Den allmänna samhällsutvecklingen

Avtalsrörelser blir svårare när utrymmet är litet. Tidigare det oña

var

fråga om förbättringar, ibland fråga försämringar.

nu om

En annan faktor kan vara att "det politiska debattklimatet att löneskillnadema måste öka, påverkar medlemmarnas allmänna inställning har många lågavlönade".

när man

Dåliga partsrelationer

Förutsättningarna för överenskommelse i direktförhandlingar minskas högst betydligt om relationerna allmänt sett mellan parterna är

dåliga. Låsningar av ideologisk natur eller grundade prestigehänsyn

försvårar. En arbetstvist går ibland till medling huvudsakligen det

av

skälet att parterna har svårt att tala med varandra. Medlingen blir ett sätt att få stopp på process som kan leda till konflikt.

en

Partsföretrâdamas mandat

Partemas företrädare kan komma till förhandling med för svagt eller för detaljerat mandat. "Heliga punkter" kan slås fast vid avtalskonferenser/motsv och binda upp.

Förhandlingsdelegationer kan ibland militanta än de som

vara mera de företräder.

Upplösning av förhandlingskarteller

Upplösningen förhandlingskarteller på den kommunala sektorn har

av där ändrat förutsättningarna i fråga arbetstvister och konflikter.

om

Benägenhet att lyfta över ansvar på medlarna

Endera eller i vissa fall båda parter i tvist kan ibland finna det

av en bekvämt att inte behöva ta obehagliga beslut. Om i vart fall delar av ansvaret lyfts över på andra kan gentemot dem har att före-

man man träda och gentemot den allmänna opinionen söka göra både motparten

och törlikningsmärmen till de skyldiga.

Förväntan om medling självuppjyllande

En inställning eller förväntan tvist kommer att till medling

att en blir lätt självuppfyllande. Parterna förhandlar inte botten". Om förhandlingarna på ett avtalsområde tämligen regelmässigt leder till en medlingsfas kan medlingen utvecklas till institution och man "kan

en

del" i direktförhandlingama. hålla inne en

Konflikzreglerna kan bidra till uppkomsten konflikter två

av -

partsinlägg

arbetsgivarsynpunkt: Arbetsgivarparten lever inför och under en

En

avtalsförhandling hela tiden under ett stort ekonomiskt hot, vilket inte gäller motparten. Nuvarande konfliktregler förvärrar den ekonomiska obalansen. Den bristande proportionaliteten gör att arbetstagarparten

Bilaga 3 17

kan ta ut ett litet antal i en nyckelgrupp i strejk. Arbetsgivarparten har inte i realiteten möjligheter med omfattande lockout.

att svara en

En arbetstagarsynpunkt: Arbetsgivarparten kan säga nej till allt och inte vilja förhandla utan få medlare så tidigt som möjligt för att inte behöva ge något i förväg. Arbetstagarparten blir därför tvungen att varsla för att något skall hända. Det är nödvändigt att hitta ett system som gör att man förhandlar innan varslar.

man

Markering av den egna gruppen och dess identitet

En arbetstvist kan ibland ha sin grund i önskan att markera

mera en yrkesidentitet och den egna gruppens ställning och allmänna position än i ett konkret avtalskrav. Man vill ha en uppvärdering av yrket. Medlingen är egentligen inte huvudfrågan. Konflikten har en djupare innebörd. Den blir "ett uttryck än ett medel, urladdning

mer en av samlat missnöje".

Avtalsrörelsema är oña en kamp mellan löntagarorganisationema om vem som kan hävda sig bäst.

3¶Initiativ för att få till stånd

medling

Enligt uppdraget skall jag kartlägga vilken av parterna som de facto varit drivande för att ta hjälp av medlare.

Som framgår av redovisningen i det föregående grundas Förlik-

ningsmarmaexpeditionens förordnande av medlare i åtskilliga fall på en

gemensam begäran från båda parter utan att något varsel om stridsåtgärder föreligger.

I de fall då varsel lagts så gott som undantagslöst från arbets-

tagarsidan är det i normalfallet arbetsgivarparten begär medling.

- som Man bör dock skilja på vad som är den reella situationen. Det är för den part som varslat viktigt hur frågan presenteras utåt. Ibland handlar det om "ett spel för galleriet". Det finns dock anledning utgå från att också i åtskilliga sådana situationer parterna varit ense om att medling är "vägen ut". Mot den bakgrund som nyss angivits är det dock inte möjligt att få en fullständig klarhet om i vilken omfattning detta varit fallet.

Ibland har part eller parter begärt medling redan i ett mycket tidigt skede av förhandlingarna utan att på något sätt ha förhandlat botten" jfr avsnitt 2.4 i det föregående. I andra fall åter har parter främst

-

arbetstagarorganisationer trots ingripanden från Förlikningsmannaex-

peditionen vägrat acceptera medling. Expeditionens styrelse har mot denna bakgrund i september 1995 beslutat att fortsättningsvis tillämpa 46 § MBL strikt och utse förlikningsmän så snart varsel stridsåt-

om gärder blivit kända.

Bilaga3 19

4 Lönestatistikens roll i

förhandlingsoch medlingsarbete

4.1 om och

Något bakgrund nuläge

Förutsättningarna vad avser lönestatistikens roll i förhandlings- och medlingsarbete har under de senaste decennierna väsentligt förändrats: Det tidigare systemet med centrala överenskommelser SAF-LO och SAF -PTK förutsatte en väl utvecklad lönestatistik för överföring de

av centrala avtalen till förbundsnivån. På SAF-LO- området var detta

en förtjänststatistik, inte relaterad till individer och arbetets art, på SAF- PTK-området en individbaserad lönestatistik.

Det särskilt under 1980-talet florerande systemet med olika följsamhetsklausuler "FUG, LUG" byggde också på tillgången till

m m lönestatistik. Detta system har upphört följd det

numera som en av av

Förhandlingsgruppen FHG, "Rehnbergkommissionen", etablerade k

s

stabiliseringsavtalet 1991-1993.

Utvecklingen har alltmer gått mot lokal lönebildning indi-

en viduell och differentierad.

För att tillgodose behovet av partsgemensam lönestatistik i förhandlingsarbetet gällde tidigare s k statistikavtal mellan parterna alla större sektorer arbetsmarknaden. Sådan på avtal grundad

av partsgemensam lönestatistik finns fortfarande bl a inom hela den

offentliga sektorn.

Förhållandet är annorlunda när det gäller till SAF anslutna förbund. Efter uppsägning från arbetsgivarsidan av statistikavtalen har den gemensamma statistiken SAF-LO och SAF-PTK upphört. I normalfallet finns inte heller på forbundsnivå längre någon partsgemensam statistik. Arbetsgivamas motvilja mot lönestatistik är markerad, inte minst inom Verkstadsindustrin. Inom del SAF-förbund finns fort-

en farande lönestatistik, i vissa fall grundad på avtal med motparten, i andra fall som en "kvarleva" trots att avtal inte längre gäller. Den statistik som nu förekommer är dock genomgående betydligt mera

20 Bilaga 3

"grov" än tidigare och bygger på urval i stället för på samtliga individer.

I samband med att den tidigare partsgemensamma statistiken upphörde i början 1990-talet utarbetades i samarbete mellan SAF, PTK och LO förslag till statistik till skillnad mot den tidigare var

en ny som baserad på urval och hade bredare intervall. På förbundsnivån på arbetstagarsidan avvisades dock denna modell.

4.2 i

Några huvudlinjer synen på lönestatistik i förhandlingsarbetet

Grundat på de intervjuer jag genomfört kan redovisas följande tre

huvudlinjer i synen på lönestatistik i förhandlingsarbetet:

Lönestatistiken är onödig och ger negativa effekter

Arbetskraftskostnadsstatistik måste finnas i varje land men något behov lönestatistik i förhandlingsarbetet finns inte längre. Det är i vart

av fall ointressant med statistik baserad på varje individ.

I de lokala förhandlingarna försvårar en fokusering på statistik en utveckling mot individuell och differentierad lönesättning. Vid

statistikanvändning på företagen blir det "alltid fel koppling till per-

soner med viss lön." Medianlön uppfattas ofta av de enskilda anställda som liktydigt med normallön osv. Lönestrukturen måste baseras på kompetens. Företagen måste själva göra sin fördelning. Lokala lönesystem är bäst. Det är värdefullt att de utformas under medverkan av det lokala facket. Både arbetsgivare och fack bör känna ansvar för systemen. Alltmer av lönebildningen sker på lokal nivå med utgångs-

punkt från ansvar och värdering av arbetsuppgifter. Den egna prestationen blir avgörande för lönesättningen. Lönebildningen på lokal nivå

minskar arbetsgivarens behov av statistik. Möjligen kan ett visst behov för den lokale arbetsgivaren ibland finnas men då ur personalförsörjningssynpunkt att användas framför allt vid nyanställningar. För de

-

lokala förhandlingarna behövs ingen lönestatistik. Löneutvecklingen

kan man hålla reda på ändå, t ex genom att följa lönesumman som redovisas till RFV.

I förbundsförhandlingama måste förutsättningarna på det egna av-

talsområdet och inte jämförelser med andra branscher vara det av-

Bilaga 3 21

görande: marknadsläge, vinstutveckling, prisutveckling, efterfrågan på

arbetskraft m m. Med betoning statistikens roll kommer detta

en av synsätt i bakgrunden och frågan följsamhet lyfts fram. Statistik blir

om lönedrivande och handlar bara om hur mycket tappat och skall

man hämta igen. Någon lönestatistik för att avläsa effekter riktade sats-

av ningar behövs inte eftersom sådana satsningar inte skall förekomma.

Förbundsuppgörelsen skall inte styrande utan fördelningen helt

vara lokal utifrån vissa grundläggande principer t lika lön för

- som ex kvinnor och män. Det finns inget behov för de centrala parterna att agera poliser.

Denna huvudlinje uttrycker grunduppfattningen hos i första hand förbund inom "SAF -området".

Lönestatistiken är värdefull och positiva efekter

ger

Det är ett riksintresse att-det finns en fungerande lönestatistik. Tillgång till en väl utbyggd statistik är en viktig faktor bland flera i förhandlingar både lokalt och på förbundsplanet. Man måste kunna läsa det

av genomsnittliga förtjänstläget i branschen. Ett gemensamt faktaunderlag är av värde för att jämföra dels med andra branscher, dels med andra avtalsområden inom samma bransch. Förtjänstläget måste olika i

vara olika branscher men därav följer inte att inte skall ha någon statis-

man tik. Att ha samma verklighetsbild minskar risken för konflikter. Motsättningar i nivåfrågor grundade på vad andra fått går inte att undvika. Har man inte en gemensam statistik söker de fackliga organisationerna samla uppgifter enkäter liknande. Det blir då lätt ten-

genom o en dens att överdriva utvecklingen på andra områden. Omvärldsanalysen är viktig för lönebildningen också internationell statistik. Löneut-

-

vecklingen bör vara likvärdig sedd i ett visst tidsperspektiv. Annars

uppstår lätt en legitimitetskris och man kan söka andra vägar, via

jämställdhetslagen, diskrimineringsombudsmarmen osv.

Statistiken kunde tidigare ha viss förhöjande effekt. Nu förekommer inte millimeterrättvisediskussioner. Om för medlemmarna kan

man redovisa en förklaring till varför uppgörelse ut den gör är

en ser som skillnader inget problem. Konflikter framöver kommer knutna

att vara

mera till viktiga principiella frågor såsom maktfördelning än till nivå-

höjningar på någon procent.

Det blir med statistiken speglar vad har skett också

- som som möjligt att avläsa effekterna av eventuella riktade satsningar i föregående avtal.

22 Bilaga 3

Tillgång till statistik förtroendeposition inför

gemensam ger en nästa avtalsrörelse. Denna huvudlinje uttrycker grunduppfattningen hos i första hand de fackliga organisationerna, med något undantag.

Arbetsgivarna på den offentliga sektorn delar uppfattningen om statistikens värde bl a som ett gemensamt faktaunderlag i en förhandling. Samtidigt markeras att förutsättningarna i den egna "branschen" och inte följsamhetskrav grundade på statistiken skall vara avgörande

för förhandlingsresultatet.

Lönestatistikens roll är överdriven. Andra faktorer är viktigare.

Att fästa alltför stor vikt vid lönestatistiken är ett slöseri med resurser. Andra faktorer är betydligt viktigare för att lösa grundläggande problem arbetsmarknaden. Det avgörande är var medlemmarnas förväntningar ligger. Därför är det viktigare att förklara sambandet löneökningar inflation. Omvärldstrycket betydande faktor. Det

- är en stora dilemmat för lönebildningen är svårigheten att uppnå en uniform utveckling som samtidigt ger möjlighet till anpassning till branschen. För att få lönebildning som är förankrad hos parterna måste man

en skapa en grund på förtroendebasis. Samarbetsavtalet mellan parterna inom industrin och andra liknande avtal är den rätta formen för förnyelse: samverkan om en gemensam idé för "branschens" framtid. En sådan utveckling pågår nu också flera andra betydande avtalsområden.

Bilaga 3 23

4.3¶Statistikkvalitet

Partsgemensam statistik och annan

- Den grundläggande inställningen såväl arbetstagar- som arbetsgivarsidan är att en partsgemensam statistik är klart överlägsen all annan lönestatistik. Själva det förhållandet att två parter med olika intressen tagit fram ett faktaunderlag har ett värde och talar för att resultatet är sakligt. Detta utesluter dock inte att också en sådan statistik kan föranleda oenighet och tvister. En praktisk fördel med en partsgemensam statistik är att material under förhandlingar kan tas fram snabbt och att det inte är några långa leveranstider om det behövs någon särskild beräkning

En statistik som kommer från någon skulle ifrågasättas och

arman inte alls få samma acceptans och status. En opartisk statistik kräver medverkan av parterna för att den skall anses trovärdig." Statistikfrågorna skall knäckas av par-tema."

Den dominerande uppfattningen hos personalorganisationema är, trots vad nyss sagts, att på ett område där en partsgemensam statistik inte kan uppnås så måste, som ett andrahandsaltemativ, gälla att statistik produceras av någon annan, tex SCB. Därvid förutsätts samarbete med parterna i något samverkansorgan. Det bör vara en skyldighet för parterna att delta, något som för övrigt bör ligga i vederbörandes eget intresse.

På något håll har nämnts möjligheten att genom ändring av den s k uppgiñslämnar- förordningen ålägga arbetsgivarna att lämna statistikuppgifter på individnivå till SCB. Möjligheterna för småföretagare att på ett riktigt sätt fullgöra ett sådant åliggande har ifrågasätts från facklig organisation. Från företrädarna för arbetsgivarorganisationema möter tanken på en sådan skyldighet starkt motstånd.

För att en statistik skall vara "opartisk" måste man lösa en rad problem som hänger samman med olikheter i lönesystem, lönebegrepp, avtal och villkor samt värderingar av vad som är svårt och inte svårt i arbetet. Enligt de fackliga organisationerna blir en statistik mer eller mindre oanvändbar om grupperna är alltför grova. Den bör vara uppbyggd avtalsområdesvis. Relevanta jämförelser skall kunna göras. Det krävs därför en ambition hos parterna att träffa avtal som är genomlysningsbara, "ett så öppet system att legitimitet kan skapas." Statis-

24 Bilaga 3

tiken måste täcka hela arbetsmarknaden. Inte minst måste lönerelationer kvinnor-män belysas.

Från arbetsgivarhåll har anförts att det inte är möjligt med alltför små avtalsområden som statistikområden.

SCB:s nuvarande Iönestatistik

Det råder en allmän uppfattning att SCB:s statistik i dess nuvarande form inte är ägnad att utgöra underlag för förhandlingar. Den har aldrig accepterats parterna. Skälen härtill är flera. Statistiken är alltför

av "grov". Branschkärmedom saknas. Statistiken visar inte jämförbara resultat mellan olika branscher och har inte alla komponenter. Den måste rensas för struktureffekter som skillnader i arbetstider, ålderssammansättning m m. Det finns dessutom delar av lönebildningen som det inte går att föra statistik över, såsom olika typer av förmåner. Statistiken är inte anpassad till lönerevisionstillfállen och är många gånger inaktuell. Månadsstatistiken blir ofta i hög grad felaktig, bl a beroende

helger.

Produktionen av Iönestatistik

I frågan om var produktionen av en eventuell ny opartisk lönesta-

- tistik skall ske nämns olika alternativ:

hos SCB eller annan statlig myndighet dock förlikningsinstitutet

-

som en integrerad del av förlikningsinstitutet

-

fristående enhet med inflytande och ansvar för partsföre- - som en trädare. Styrelse med representanter för parterna.

i den form chefen för förlikningsinstitutet finner lämplig och

- som enligt dennes bestämmande.

en så praktisk lösning som möjligt -

Övervägande antalet tillfrågade det inte vara någon bra lös-

anser

ning att statistiken produceras hos förlikningsinstitutet och ser det na-

turligt att produktionen sker i anslutning till annan statistik, varvid SCB ligger närmast till hands. Samtidigt framhålls att det är viktigt att man inte "förstör" statistiken på de områden där parterna är överens idag.

I sammanhanget har erinrats vikten att för att vidmakt-

om av man hålla kvaliteten statistik har avnämare kontinuerligt. En förankring med parterna erfordras för att hålla kvaliteten. Nära kontakter

uppe förhandlare statistiker är förutsättning för kvalitativt bra lö-

- en en nestatistik.

Även alternativet med produktionen för statistiken förlagd till för-

likningsinstitutet har förespråkare. Detta utvecklas närmare i det

följande under avsnittet 4.6.

4.4¶Lönestatistikens roll i

medlingsarbete. Nuläget.

Statistiken har spelat relativt underordnad roll i medlingsförhand-

en

lingar.

En faktor av betydelse i sammanhanget kan att medlarna

vara kommer i processen först sedan parterna fört direktförhandlingar och "kört fast". "Statistikstadiet" är då ofta passerat. I den mån statistikfrågor förekommit har de regel varit i början

som uppe av en medlingsförhandling men normalt inte haft någon större betydelse i slutskedet.

Medlarna har dock inte så sällan använt statistiken för det aktuella avtalsområdet för att testa olika modeller och kostnadsberäkna alternativa lösningar. De har ibland sammanfört Statistiker från berörda parter för att räkna på olika komponenter. En förutsättning för att få accept från parterna olika kostnadsberäkningar har varit att statistiken varit partsgemensam eller att i vart fall parterna under för-

handlingens gång kommit till enighet om ifrågavarande statistiska uppgiñer.

4.5¶Behovet av medlarna

analyshjälp

När det gäller medlarnas behov hjälp med analys statistiken är

av av den samstämmiga uppfattningen att det är parternas experter

egna som skall anlitas. Även FHG använde sig statistiska expertis

av parternas

vid sin analys statistikuppgiñer. I fråga den k Edin-rapporten

av om s behandlades också statistikfrågor i en partsgemensam undergrupp. "Skall man arbeta med dessa frågor måste alla med på noterna."

vara

Oavsett vem som har ansvaret för statistiken måste, har det framhållits, medlarna ha befogenhet avkräva parterna medverkan vid

ana-

lysen.

26 Bilaga 3

4.6¶Påverkan det framtida

på medlingsarbetet

Utifrån de skilda synsätt som redovisats under avnittet 4.2 om tre huvudlinjer blir naturligtvis svaren högst varierande den i uppdraget ställda frågan om hur medlingsarbetet skulle påverkas om förlikningsinstitutet hade tillgång till en opartisk lönestatistik.

En av de uppfattningar som uttryckts från arbetsgivarsidan är att arbetet inte skulle påverkas överhuvudtaget eftersom "en förhandling handlar vad vi har råd att betala." En annan är att det "skulle verka

om mycket hämmande. Det finns inget annat sätt att använda statistiken på än att jämföra med andra".

Andra synpunkter som har framförts är att påverkan på medlingsarbetet troligen skulle vara begränsad. Det blir en bedömningsfråga för medlarna i vilken utsträckning de skall använda statistiken som ett

bland flera argument för att lösa sin uppgift att uppnå arbetsfred. En

förutsättning för att statistiken skall kunna åberopas med framgång är att den är partsgemensam eller i vart fall accepterad av båda parter. En gemensam partsuppfattning om vad som är riktiga statistikuppgifter skall alltid ha företräde också framför en opartisk statistik. Om part eller parter kan göra trovärdigt att opartisk statistik är felaktig blir det därför ohållbart att åberopa den. Ett sådant förhållningssätt kan undergräva hela tilltron till förlikningsinstitutet.

Ytterligare en uppfattning är att beroende på hur statistiken skulle

produceras och användas det skulle kunna innebära en dramatisk för-

ändring av hela förhandlingssystemet och medlingsarbetet. Det förhållandet att medlare vid särskilda tillfällen kan ha behov av att anlita ekonomisk expertis är, hävdar man, inget skäl att institutionalisera.

I ett system med k slutbudsmedling skulle kanske tillgång till

s statistik vara viktigare än i nuvarande system. Andra åter anser att man bör tona ned medlarnas roll och inte tro att det går att genom medling lösa stora konflikter beroende på hur det statistiska löneutrymmet Det allmärma klimatet mellan fack och arbetsgivare blir det avgörande. Medlama kan spela en roll genom att öka parternas medvetenhet i vissa frågor men de bör inte vara något medel att styra. Då är de inte medlare längre. Det förhållandet att statistikfrågan lyfts fram mer eller mindre nära relaterad till förlikningsväsendet kan uppfattas som en sanktionering att jämförelsema mellan olika branscher med hjälp av

av medlarna skall spela större roll. Detta kan, anför man, leda till en

minskad benägenheten hos parterna att genom direkta överenskommelser ta eget Alla intervjuade har utan undantag uttalat

ansvar.

att ett avtal som träffas direkt mellan parterna alltid är den bästa lösningen.

Det har visat sig på frågan statistikens påverkan på

att svaren om det framtida medlingsarbetet i åtskilliga fall lämnas mot bakgrund

av antaganden om även andra åtgärder i syfte att skapa ett "förstärkt"

förlikningsinstitut och om uppgifter och befogenheter för ett sådant

institut. Att statistikfrågan är en viktig del i ett sådant "åtgärdspaket" betonas särskilt från företrädare för LO-förbund, med något undantag.

"Om man vill ge förlikningsinstitutet större status och möjlighet att agera kommer det inte att fungera inte förlikningsmarmen har riktig

om statistik att basera sitt handlande på. Ingen facklig organisation säger att man skall dölja verkligheten genom att inte ha statistik. Det finns inget bärande skäl för att inta sådan ståndpunkt." Tankar att också

en produktionen av statistiken skall ske inom förlikningsinstitutet eller att detta i vart fall skall vara ytterst ansvarigt för produktionen skall

ses mot denna bakgrund.

Jag finner det inte ligga inom för mitt uppdrag att utöver

ramen uppgifter avseende förfluten tid redovisas i avsnitten 1-3 be-

som handla andra ämnen än frågan lönestatistik. När det gäller statis-

om tikens påverkan på medlingsarbetet har jag därför inte kunnat ha någon arman utgångspunkt än en situation där förutsättningarna i övrigt för medlingsarbetet är de gäller.

som nu

Förord

Utredningen om ett förstärkt förlikningsmarmainstitut har regeringens

uppdrag att föreslå förändringar syftar till väl

som en fungerande lönebildning. Som underlag för utredningens överväganden har

ett antal uppdrag lämnats till forskare, och myndigheter.

experter I uppdragen ingår att kartlägga forskning och erfarenheter löne-

av bildning, kollektivavtal och medling i Sverige och Norden.

Utredningen lämnar ett delbetänkande Medlingsinstitut och lönestatistik till statsrådet Ulrica Messing den 27 november 1997. Till delbetänkandet fogas serie fem vari

en om bilagor, föreliggande bilaga ingår.

Svante Öberg Särskild utredare

Bilaga 4 1

2 Bilaga4

1 den

Förhandlingsordningar på

svenska arbetsmarknaden

Redovisningen omfattar i starka sammandrag huvudavtal och motsvarande överenskomna förhandlingsordningar som gäller de stora aktörerna på både den offentliga och privata sektorn. Några avtal av principiellt intresse på mindre avtalsområden redovisas också.

1.1¶Legala

utgångspunkter

Redan inledningsvis kan det noteras att de legala grunderna för huvudavtalen och förhandlingsordningama är olika för det privata resp det offentliga området. Lagen offentlig anställning LOA be-

om gränsar konflikträtten för parterna på det offentliga området, en begränsning som saknar motsvarighet for den privata sektorn.

1.1.1¶Hela arbetsmarknaden

I regeringsfonnen RF finns de grundläggande föreskrifterna om rätten for arbetsgivare och arbetstagare att använda konflikten som

i den fackliga striden. RF anger att vissa av dess regler kan vapen inskränkas genom lag. Det gäller arbetsrätten och vissa inskränkningar har skett lagen medbestämmande i arbetslivet, MBL se

genom om 41-45 fredsplikt Dessa regler innebär bl. att part som i

om m. m. a. övrigt är bunden till fredsplikt till följd att parten träffat

av kollektivavtal, får vidta sympatiåtgärd for att stödja annan när denne får vidta stridsåtgärd, dvs är obunden av kollektivavtal.

Bilaga 4 3

1.1.2¶Den offentliga sektorn

Ytterligare begränsningar i rätten att använda stridsåtgärder utöver de nu nämnda finns föreskrivet i LOA §§23-25 för det offentliga området Beträffande arbeten som består i myndighetsutövning är bara

. fyra stridsmedel tillåtna och rätten att vidta sympatiåtgärder är på visst sätt begränsad. Sympatiåtgärder är tillåtna mellan alla myndighetsutövande arbetstagare inom det offentliga området LOA:s giltighetsområde stat, kommun, landsting och kyrka. Offentliganställd som inte sysselsätts i arbete, som är myndighetsutövning, får delta i sympatiåtgärd som görs till förmån för part var som helst arbetsmarknaden om dennes primärkonflikt är lovlig.

1¶Intressetvister

Här genomgång huvudavtal och förhandlingsordningar för

görs en av intressetvister. Avtalen reglerar vad som gäller när parterna inte är bundna av fredsplikt. Vidare anges konstruktioner som beaktar viktiga samhällsintressen, samhällsfarlighet, m.m.

Följande områden för huvudavtal och motsvarande förhandlingsordningar har hittills tagits fram.

1.2.1¶Privata sektorn

Industriavtalet

Samarbetsavtal om industriell utveckling och lönebildning, som även innehåller ett förhandlingsavtal, i fortsättningen benämnt industriavtalet, berör ca 800.000 anställda. Parter är på arbetsgivarsidan:

ALMEGA Industri och Kemiförbundet, Byggnadsämnesförbundet, Gruvomas Arbetsgivareförbund, Livsmedelsbranschens Arbetsgivareförbund, Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet,

4 Bilaga 4

Stoppmöbelförbundet,

Stål- och Metallförbundet, Sveriges Skogsindustriförbund,

Sveriges Verkstadsförening,

SvetsMekaniska Arbetsgivareförbundet, Träindustriförbundet och TEKOindustriema samt på arbetstagarsidan Civilingenjörsförbundet, Industrifacket,

Svenska Industritjänstemannaförbundet,

Svenska Livsmedelsarbetareförbundet. Svenska Metallindustriarbetareförbundet,

Svenska Pappersindustriarbetareförbundet, Svenska Skogsarbetareförbundet och

Svenska Träindustriarbetareförbundet

Industriavtalet kännetecknas gemensamma bedömningar och

av deklarationer beträffande förutsättningarna för företagsamhet och konkurrensförmåga. Den internationella inriktningen på vår industri betonas samtidigt den ekonomiska politiken anges kräva en löne-

som bildning som är förenlig med god konkurrenskraft Vår konkurrensförmåga beror av tillgång på energi till rimligt pris, en hög nivå FoU-insatser och tillgång till kompetent personal. En samsyn på skatternas betydelse för konkurrensförmågan förelåg inte. En samsyn på arbetsrätten hade inte heller uppnåtts.

Avtalets portalbestämmelse är deklarationen att ge förutsättningar att utan stridsåtgärder genomföra avtalsförhandlingar med balanserade resultat. Bland de komponenter som skall stödja denna avsikt har inrättats en industrikommitté samt en ordning att låta en opartisk 0rdförande biträda parterna i avtalsförhandlingama. Denne har försetts med särskilda befogenheter, exvis att besluta om att uppskjuta varslad stridsåtgärd i längst fjorton dagar. Industrikommittén har givits befogenheter att temporärt avbryta utbruten arbetskonflikt. Slutligen finns föreskrivet att förbundspartema skall slutföra omförhandling för-

av bundsavtal innan det pågående löpt ut. Opartisk ordförande skall övervaka processen och vid behov ingripa.

Det bör noteras att den sålunda angivna ordningen för lönebildningsprocessen inte tycks gälla i förhandlingar i andra ämnen mellan parterna, såsom pensioner och försäkringar. Det förefaller även osäkert huruvida frågor semester och arbetstid eller arbetsmiljö och

om ex. medbestämmande är ämnen tänkta att omfattas av den nya förhand-

Bilaga 4 5

lingsordningen för lönebildning. Är det då huvudavtalen gäller

som Frågor för fortsatt utredning.

Handelsavtalet

Förhandlingsavtalet för handels- och tjänstesektom är i fortsättningen benämnt handelsavtalet. Parter är på arbetsgivarsidan:

Flygbranschens Arbetsgivarförbund, IDEA Arbetsgivarförbundet för ideella organisationer,

- Mediearbetsgivama Sveriges Handelsarbetsgivare, Tjänsteföretagens Arbetsgivareförbund och på arbetstagarsidan:

Tjänstemannaförbundet HTF

Sveriges Civilingenjörsförbund m. fl.

Detta är ett med industriavtalet närbesläktat avtal. Det tar sikte på de centrala förhandlingarna om löner och allmänna anställningsvillkor och bestämmer en ordning för hur parterna skall gå till väga för att om möjligt åstadkomma avtal utan konflikt. Parterna deklarerar sin avsikt att genom avtalet ta ett gemensamt ansvar för lönebildningen inom avtalsområdet. Utgångspunkten för avtalets regler är en tidplan som är upplagd så att nytt kollektivavtal om löner m. m. skall vara träffat innan det föregående avtalet har löpt ut.

En förlikningsnämnd skall finnas till parternas förfogande och skall kallas in parterna inte inom viss tid träffat avtal. På parts begäran

om kan slutbud läggas till vilket parterna skall ta ställning inom kort tid, två dagar. Förkastas slutbudet skall medling begäras senast den dag då avtalet löper ut. Har sedermera konfliktåtgärd trätt i kraft upphör därmed rätten till retroaktiva löneökningar.

Detta avtal är liksom industriavtalet svårtolkat avseende dess giltighetsområde; frågan pensioner, försäkringar och exvis arbetsmiljö

är om och medbestämmande omfattas av avtalet.

6 Bilaga 4

Huvudavtalet mellan Svenska Arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen i Sverige

Huvudavtalet mellan SAF och LO, det välkända Saltsjöbadsavtalet, gäller i princip fortfarande. Det kan ha begränsats genom senare förbundsvisa överenskommelser, senast genom industriavtalet. Det är sannolikt mer korrekt att uttrycka det så att tillkomsten av industriavtalet och handelsavtalet har inneburit en komplettering och utbyggnad av huvudavtalets förhandlingsordning för hur parterna bör gå till väga för att lösa intressetvister om löner, strikt formellt sett.

Överenskommelse mellan SAF och LO från 1976 att parterna

anger är ense om att vissa angivna regler i avtalet skall äga fortsatt tillämpning. Det gäller reglerna om arbetsmarknadsnämnd, förhandlingsordning, begränsning av ekonomiska stridsåtgärder och behandling av samhällsfarliga konflikter. Industriavtalet och handelsavtalet behandlar definitivt inte den sistnämnda frågan.

Huvudavtalets nu gällande giltighets- och tillämpningsområde torde vara en uppgift att närmare beskriva i ett fortsatt uppdrag.

Huvudavtalen mellan SAF och SIF/CF respektive HTF respektive SALF LEDARNA

Huvudavtalen för privattjänstemännen förhandlingsproto-

har genom koll från 1976 mellan SAF och PTK ändrats till överenskommelse att tills vidare tillämpa avtalens förhandlingsordning liksom dess regler och tjänstemarknadsnämnd. Samtidigt tillsatte parterna en tjänstemarknadskommitté med uppgifter som informations- och debattforum.

Detta avtal bör liksom det föregående bli föremål för viss ytterligare utredning.

Avtal på bankområdet

Kollektivavtalet för anställda i bank mellan Bankinstitutens Arbetsgivarorganisation och Finansförbundet innehåller inte några regler som motsvarar huvudavtalens bestämmelser om intressetvisters behandling. Det finns dock en regel om beslutande nämnd, två från varje part samt opartisk ordförande, som med enkel majoritet kan besluta i frågor om ny utformning av avtalsregler som erfordras till följd av ny lagstiftning. Detta regel som slår till i en situation då det annars finns risk

är en

Bilaga 4 7

möjligen teoretisk för att part säger upp avtalet och därmed frigör sig från avtalets fredsplikt.

Det finns ett särskilt avtal för akademiker som är slutet av Bankinstitutens Arbetsgivarorganisation och Jusek, Civilekonomema samt Civilingenjörsförbundet. I detta BAO:s akademikeravtal, som gäller t.0.m. 1999, finns en för svensk arbetsmarknad ny och, såvitt bekant, oprövad metod för hur man löser en uppkommen intressetvist, som annars kunnat medföra stridsåtgärder. Om det uppkommer oenighet mellan de centrala parterna om den totala lönenivåhöjningens storlek skall den s. slutbudsmetoden användas för att avgöra oenigheten.

Till skillnad från det närmast föregående avtalet finns det ingen nämnd som tar hand om situationer då akademikeravtalets regler blivit omöjliga att tillämpa till följd av ny lagstiftning. Avtalet anger möjligheten under avtalstiden att säga upp en avtalsbestämmelse som berörs av ändrad lagstiftning och överenskomma om ny regel. Avtalet synes inte reglera vad som gäller i fall av oenighet om den nya regelns utforrnning.

Avtalen berör ca 50.000 anställda.

Huvudavtal mellan Kooperationens F örhandlingsorganisation, KFO, och Landsorganisationen i Sverige

I huvudavtalet mellan KFO och LO anger parterna att det finns en enhetlighet i målsättningen mellan kooperationen och fackföreningsrörel-

som gör det angeläget att överbrygga intressemotsättningar. Försen utom att verka enligt vissa gemensamma grundsatser skall parterna underlätta arbetet för den i huvudavtalet nämnda Fackliga-Kooperativa förlikningsnämnden. Olösta intressefrâgor kan hänskjutas till den nämnden. Över nämnden finns inrättat ett Fackligt-Kooperativt Centralråd med uppgift att behandla frågor som hänskjuts dit av part-

gemensamt eller nämnden. Centralrådet har en sammansättning erna av med två ledamöter för vardera parten även i sin funktion som skiljenämnd.

Huvudavtal mellan KFO och Privattjänstemannakartellen

Huvudavtal mellan KFO och privattjänstemannakartellen är i alla viktiga delar likalydande med det i föregående punkt behandlade KFO- LO avtalet.

8 Bilaga 4

Avtal förhandlingsordning mellan Arbetsgivaralliansen och

om Privattjänstemannakartellen samt Landsorganisationen i Sverige

Trots att avtalet mellan Arbetsgivaralliansen, PTK och LO anges behandla både rätts- och intressetvister är regleringen av intressetvister obetydlig. Det kan finnas skäl att eventuellt undersöka om det kan finnas ytterligare material i förhandlingsprotokoll eller i eventuella branschavtal.

1.2.2¶Offentliga sektorn

KH494

Huvudavtal mellan de kommunala arbetsgivarna, Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet och Kyrkans Församlings- och Pastoratsforbund och arbetstagarsidan Svenska Kommunalarbetareforbundet TCO-OFs förbundsområde Allmän kommunal verksamhet, SKTF och LEDARNA, TCO-OFs förbundsområde Hälso- och sjukvård, SHSTF, TCO-OFs förbundsområde Lärare, Lärarförbundet. Detta huvudavtal, benämnt KHA, är från 1994. Det tillåter bara fem typer av stridsåtgärder. Man har även tillskapat en nämnd för att behandla samhällsfarliga konflikter. Nämnden har i likhet med den statliga

sidans lösning fått ett tillskott med tre opartiska ledamöter, vilket i

hög grad ökar nämndens beslutsförmåga. Majoritetsbeslut gäller.

Interimistiskförhandlingsordning mellan de kommunala arbetsgivarna och Sveriges Läkarförbund

Den interimistiska förhandlingsordningen mellan de kommunala arbetsgivarna och läkarförbundet utgörs i tillämpliga delar av det i föregående punkt redovisade huvudavtalet, som SACO tidigare var part

ÖLA 95

Överenskommelse lön och allmärma anställningsvillkor samt

om rekommendation lokalt kollektivavtal m. m. är träffat på kommun-

om och landstingssektom för perioden 1995-04-01 2000-03-31.

-

Bilaga 4 9

Avtalet något specifik karaktär eftersom avtalen för flertalet

är av berörda avtalsområden har reglerat löneökningama för de tre första åren lämnat öppet hur stor löneökning som skall gälla för de båda

men sista avtalsåren 9804-0003.

Parterna har angivit de förutsättningar som skall gälla för faststäl-

löneökningama för de båda sista åren i avtalsperioden. Exemlandet av pelvis skall SHSTF:s löner för de båda åren fastställas med utgångspunkt i arbetsgivamas avtal med SKAF och TCO-OF:s förbundsområde allmän kommunal verksamhet. Kan SHSTF och arbetsgivarna inte i direkta förhandlingar komma fram till uppgörelse skall frågan bindande avgöras av en särskild skiljenämnd. Skiljenämnden består av fem två från varje part samt en gemensamt utsedd opartisk

personer, ordförande.

Det kan noteras att fredsplikt råder under de båda sista åren i den femåriga avtalsperioden trots att löneökningamas storlek inte har fastställts utan gjorts beroende utgången av förhandlingar med andra

av parter, slags följsamhetsgaranti.

en

Huvudavtal mellan, Arbetsgivarverket och SAC O-S och till SACO-S hörande förbund sammantagna samt TC 0-OFs förbundsområden P och S sammantagna

Detta statliga huvudavtal, daterar sig från 1993, kännetecknas av

som dels precisering partsförhållanden på arbetstagarsidan i olika

en av avtalsfrågor dels viss modernisering av förhandlingsordningen vid

en meningsskiljaktigheter av intressekaraktär.

De för utredningen intressanta delarna gäller förhandlingsordningen i vilken det införts k tröga ventiler med syfte att så långt som

s.

. möjligt tvinga parterna att i direkta förhandlingar komma fram till uppgörelse i stället för att ta vägen över konflikt. Innan varsel om stridsåtgärd tillgrips, skall medling äga rum mellan parterna.

Statstjänstenämnden, har till uppgift att förhindra samhällsfar-

som liga konflikter, har avtalet tillförts opartiska ledamöter. Det

genom innebär att nämnden kan komma fram till majoritetsbeslut;

numera tidigare dödlägen den förutvarande paritetiska sammansätt-

genom ningen har eliminerats.

10 Bilaga 4

Huvudavtal mellan Arbetsgivarverket och SEKO tidigare Statsanställdas Förbund

Detta statliga huvudavtal daterar sig från 1978 och är därmed äldre

av karaktär och innehåller regler av traditionell natur med förebild bl. i

a. huvudavtalet mellan SAF och LO.

Genom en överenskommelse 1997-05-23 har SEKO, SACO-S, TCO-OF och AgV ändrat reglerna om Statsjänstenämndens sammansättning i enlighet med principen i det närmast föregående huvudavtalet, dock att antalet ledamöter, som utses av parterna gemensamt minskats från tre till två.

SHA

Särskilt huvudavtal för den offentliga sektorn. Parter är arbetsgivarsidan: Arbetsgivarverket, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Försäkringskassomas förhandlingsorganisation, Svenska Kyrkans församlings- och pastoratsförbund och på arbetstagarsidan SACO, SEKO, TCO-OF och Försäkringsanställdas Förbund.

Avtalet träffades 1976 därför att förhandlingsrätten vidgades genom tillkomsten av MBL. Parterna var ense om att låta en särskild nämnd pröva huruvida ett avtalsyrkande skulle innebära att ett avtal i ämnet vore en kränkning av den politiska demokratin. Nämnden består av sex partsföreträdare och sju riksdagsledamöter. Nämndens beslut är formellt inte bindande för parterna utan anges i avtalet vara ett utlåtande. Det förutsätts ha tillräcklig tyngd för att part skall följa utslaget.

Huvudavtal mellan F örsäkringskasseförbundet samt Arbetsgivarverket och SACO-S samt F örsäkringsanställdas förbund

Huvudavtal på Försäkringskasseområdet har i stort samma innehåll som 1976 års huvudavtal det statliga myndighetsområdet. Vid sidan av LOA:s begränsningar av konfliktmöjlighetema finns i avtalet bara regeln om samhällsfarliga konflikter. Det föreskrivs att parterna skall hantera sådana i tjänstenämnden för försäkringskassoma. Nämnden bemannas med två ledamöter från respektive sida, dvs paritetisk sammansättning med majoritetsbeslut.

Bilaga 4 ll

1¶Rättstvister

En genomläsning av förhandlingsordningar i de avtal redovisats i

som avsnittet 1.2, som reglerar rättstvister, dvs vid oenighet lag eller

om en ett avtals rätta innebörd, visar att det föreligger mycket hög

en samstämmighet mellan olika avtalsområden hur tvist skall lösas.

om en

Det rör sig regelmässigt om den sedvanliga förhandlingsgângen från lokal förhandling till central förhandling och därefter till Arbetsdomstolen. I en del fall finns skiljenämnd angiven såsom alternativ till domstol, i något fall är skiljenämnd föreskriven sista instans i

som stället för domstol.

Den traditionella förhandlingsvägen med domstol slutstation är

som den nästan uteslutande vägen när det gäller tvist allmänna

om anställningsvillkor. I pensions- och Försäkringsfrågor och vid tvister i speciella ämnen är skiljenämnd inte ovanligt.

Det finns inom några speciella avtalsområden i avtalen uttalad

en ambition att sträva efter tvistelösningar i direkta kontakter mellan parterna. Exempel är KFO- och BAO-områdena.

Som framgår av den följande punkten är dock tvister

som avser oenighet om den individuella lönefördelningen i stor utsträckning behandlade på annat sätt än sedvanliga rättstvister.

12 Bilaga 4

2¶Avtal om lokal lönebildning

Följande kartläggning centrala avtal har gjorts med sikte på den av lokala lönebildningen dvs forrnregler styr lönebildningprocessen - som sedan centralt löneavtal är träffat. Den fråga berörs i detta avsnitt som är egentligen rättsligt art som frågorna i punkt dvs av samma rättstvister i någon mening. Det rör sig hur fördelningen av ett i om centralt avtal fastställt löneutrymme sker och vilket inflytande slutprodukten olika intressenter lokala parter skall ha. Av - resp tradition har vid oenighet arbetsgivaren haft att slutligt avgöra men under tid har mängd konstruktioner dykt i centrala avtal. senare en upp Slutstationen är i de flesta fall, då utomstående involveras, att en opartisk ordförande tillkallas för att avgöra, ibland i spetsen för en partssammansatt lönenämnd. Det förekommer att lönenämnd tillskapas på lokal nivå och att alltså de centrala parterna inte blandas vid lokal oenighet. Några exempel: Lönebildningsavtalet mellan ALMEGA Industri och Kemiförbundet och SIF för perioden 19970501-19980430 anger först utförligt parterintentioner med löneprocessen, den lokala lönesättningen. För den nas händelse enighet inte nås, gäller stupstock för lönefördelningen en och sedan kan i steg ett central förhandling påkallas och ytterst som en två kan den olösta lönefördelningsfrågan föras till särskilt insteg en rättad Nämnd för Lönefrågor. I denna nämnd sitter två företrädare för respektive part och nämndens uppgift är att utlåtande i tvisten. avge Vägrar det berörda företaget att följa nämndens utlåtande gäller avtalet inte längre vid företaget. Det framgår inte avtalet om hur nämndens av beslut betraktas röstetalen beträffande utlåtandet har landat om 2-2. I avtal löner för tiden 1 april 1997 31 1998 mellan om m. m. - mars Alliansen branschstyrelse Tjänster och Service och Tjänstemannaförbundet HTF gäller att det finns möjlighet till central förhandling. Vid oenighet föreskrivs hur generell fördelning skall vara utformad. en Av handelsavtalet framgår inte vilken förhandlingsordning som skall gälla vid lokal oenighet lönesättningen. Det är regler som får om sin plats i det kommande löneavtalet.

Bilaga 4 13

I avtalen för kommuner och landsting följer ÖLA 95 gäller

som regelmässigt att oenighet lönesättning/lönefördelning kan föras

om vidare till central förhandling. Om även den centrala förhandlingen slutar i oenighet gäller arbetsgivarens mening om inte prövning i skiljenämnd påkallas. Skiljenämnden är sammansatt av tre personer, en från resp part och en ordförande. Man noterar att parterna valt att inte beteckna denna ordförande som opartisk.

I ett av KFO:s avtal med Handelsanställdas förbund finns ingen förhandlingsordning med centrala förhandlingar och andra ingredi-

Om det inte går att nå uppgörelse i den lokala förhandlingen före enser.

viss angiven tidpunkt skall det lokal utrymmet utgå generellt. en

I löneavtalet 1995-97 för Arbetsgivaralliansen, branschkommitté-

Idrott Ideella och idébuma organisationer saknas tydlig anema resp givelse hur eventuell central medverkan är utformad vid lokal

om oenighet om lönesättning.

I de statliga avtalen, RALS 1995-98, har man eliminerat central inblandning i lönefördelningsarbetet. Vid lokal oenighet skall tillgängligt löneutrymme fördelas av en lönenämnd, som består av tre personer. En

dessa är opartisk ordförande med utslagsröst. av

Avslutningsvis kan noteras att det kan vara av intresse att göra en avvägning och jämförelse mellan avtalens kriterier för lönesättning och utformningen av partsinflytandet.

14 Bilaga 4

3¶Kostnadsdrivande konstruktioner

En mycket vanligt förekommande beräkningsmetod för att fastställa ersättningar av olika slag är divisorsmodellen, dvs att t.ex. övertidsersättning för till viss tid förlagt övertidsarbete utgår arbetad timme

per med månadslönen dividerad med 94 eller 72 eller annat avtalat tal. Även restidsersättning och ersättning för jour och beredskap

är exempel på förmåner som i många avtal beräknas med divisorer.

Ett vanligt alternativ till ersättning, beräknad med divisor, är att ange ersättningen i procent av timlönen. Procentbestämd ersättning förekommer bl a beträffande skiftformstillägg.

Denna typ av beräkning av ersättning är på det sättet kostnadsdrivande att kostnadsökningen sker automatiskt till följd höjning

av en av tim- eller månadslönema. Parterna tar vid förhandlingstillfället inte ställning till om behov eller motiv finns för att orsaka kostnadsökningen.

Beroende på vilken vidd man vill ge begreppet kostnadsdrivande avtalskonstruktioner kan sådana finnas även i andra regler än de som behandlar löner. Närmast till hands ligger arbetstidsavtalen.

Ett annat exempel på vad som kan få kostnadsdrivande effekter är en konsekvens av den innebörd jämställdhetslagens regler om lönediskriminering synes ha fått i några av arbetsdomstolens domar. Av några domar i frågan kan man få intrycket att arbetsvärdering stor

ges en tyngd vid lönesättningen. Det finns därmed en risk för att värderingen av arbetet ges en större roll vid tillämpningen av jämställdhetslagen än vad som anges i de lönekriterier som parter enats om i åtskilliga kollektivavtal. Avtalade grundelement vid lönesättning är att, förutom arbetet, värdera även personens betydelse och marknadens inverkan. Sådan olikheter i lönesättningens villkor kan leda till lönedrivande konsekvenser.

Bilaga 4 15

4¶Eventuella för fortsatt

uppgifter kartläggning och analys

En fortsatt analys bör göras av innebörden i och tillförlitligheten av parternas åtaganden i de nya avtalen om lönebildning och förhandlingsordning som företräds främst av industriavtalet och handelsavtalet.

Vidare bör en analys göras av de övriga avtalen som ingår i denna beskrivning i punkt 1.2.

Det förefaller tveksamt om en fördjupning av punkten 1.3 om förhandlingsordningen för rättstvister skulle givande.

kunna vara

Det borde kunna värde att göra utförligare beskrivning

vara av en och analys av skillnaderna mellan privat och offentlig sektor när det gäller de legala och avtalsmässiga förutsättningarna för stridsåtgärder och förebyggandet av konflikt.

Såvitt framgår av skrivningar i kollektivavtalen den privata sektorn är beaktandet av samhällsviktiga intressen skäligen magert. Parternas syn på samhällsfarlighet och på tredje mans situation vid konflikt borde redovisas.

Beträffande punkt 1.2.1.

.

undersökningen av avtalsområdena bör förslagsvis kompletteras med bygg- och anläggningssidan, medieområdet, försäkringsområdet samt servicesektom, främst transport- och hotell- och restaurangområdena.

förhållandet mellan industri- och handelsavtalen och Huvudavtalen bör undersökas mer.

industriavtalets respektive handelsavtalets giltighetsområde bör fast- ställas. Gäller de löne- och anställningsvillkor i vid eller begränsad mening. Omfattas pensioner, försäkringar, arbetstid, arbetsmiljö och medbestämmande

skulle nämnare beskrivning av hur parterna i bankavtalet ser - en slutbudsmetoden vara av värde

motsvarande KFO:s huvudavtal som -på grund av gemenskap i - om grundläggande värderingar- bygger vilja till fredliga lösningar av meningsskiljaktigheter

16 Bilaga 4

Betr punkt 1.2.2.

behöver den offentliga sidans skydd mot samhällsfarliga och politiska konflikter belysas ytterligare

mycket konkret fråga det motiverat att vidga SHA- - är om vore nämndens kompetens därför att befogenhetema att träffa avtal har delegerats till myndigheterna i så betydande grad skett. Det kan

som visa sig att avtal på ett myndighetsområde stör på ett annat.

Betr punkt 2 Det torde inte så givande att utvidga en kartläggning av förhand-

vara lingsordningar skall gälla då centralt avtal har träffats och då

som därmed fredsplikt råder. Frågan blir emellertid på ett helt annat sätt aktuell lokal strejkrätt skulle tillåtas i den lokala

om

lönebildningsprocessen.

Betr punkt 3

Kostnadsdrivande avtalskonstruktioner är bara mycket översiktligt beskrivna med några exempel. Det finns med stor säkerhet åtskilligt mer material att redovisa från olika områden. Dagens olika ackordssystem motsvarande borde uppmärksammas och de bonus- eller prestationslönesystem ersatt ackorden. När det gäller löne- och

som anställningsvillkor för personal mäklare fl. arbetar med

m. som värdepappershantering torde det inte vara möjligt att få fram material då det genomgående rör sig om individuella avtal.

Slutligen kan nämnas att med anledning denna första rapport har

av ett tjugotal organisationer kontaktats. Som underlag för rapporten har de regelmässigt översänt efterfrågat material. Det finns emellertid på några håll liten tendens, svår att definiera, till att vara återhållsam

en med material. Det är svårt att säga om detta är att betrakta som en överdriven lyhördhet eller det någon anledning kan finnas en

om av försiktighet att lämna ifrån sig material och information som betraktas vara parts eller parternas.

Förord

Utredningen om ett förstärkt förlikningsmannainstitut har regeringens uppdrag att föreslå förändringar som syfiar till en väl fungerande

lönebildning. Som underlag för utredningens överväganden har ett

antal uppdrag lämnats till forskare, experter och myndigheter. I

uppdragen ingår att kartlägga forskning och erfarenheter löne-

av bildning, kollektivavtal och medling i Sverige och Norden.

Utredningen lämnar ett delbetänkande Medlingsinstitut och lönestatistik till statsrådet Ulrica Messing den 27 november 1997. Till delbetänkandet fogas en serie om fem bilagor, vari föreliggande bilaga ingår.

Svante Öberg Särskild utredare

SOU 1977: 164 Bilaga 5

Innehåll

1 INLEDNING 3 2 NULÄGE 4 2.1 Användare av lönestatistik 4 2.2 Producenter av lönestatistik 7 3 STATISTIKENS INNEHÅLL 12 3.1 Klassiñceringar, mätperioder och definitioner ..13 3.2 Arbetstider 13 3.3 Avtalsområden 14 3.4 Yrke 14 3.5 Lönebegrepp 14 4 JÄMSTÄLLDHET 17 5 UPPGIFTSLÄMNARFRÅGOR 18 6 UTREDNINGEN OM ETT FÖRSTÄRKT FÖRLIKNINGSMANNAINSTITUT 19 7 MÖJLIGA UTVECKLINGSVÄGAR ..21 7.1 Den kortperiodiska sysselsättningsstatistiken KS ..21 7.2 Konjunkturstatistiken över löner KL inklusive arbetskost-nadsindex AKI 22

7.3¶Struktursfatistiken över löner SL 23

7.4 Förslag till uppläggning av undersökningarna ..24

2 Bilaga 5 SOU 1977:164

8 KOSTNADER 28 9 SAMMANFATTNING 30

SOU 1977:164 Bilaga 3

Inledning

Regeringen beslutade den 24 april 1997 att tillsätta utredning ett

en om förstärkt fdrlikningsmannainstitut. Som utredare utsågs Konjunkturinstitutets generaldirektör Svante Öberg. I direktiven för utredningen ingick uppdraget att ange vilka åtgärder krävs för att tillförsäkra god

som en tillgång till kontinuerlig löne- och annan statistik som är relevant för avtalsförhandlingama och som är uppdelad på bland annat avtalsområde och kön.

Utredningen gav 1997-06-18 Statistiska centralbyrån SCB i uppdrag att beskriva den befintliga lönestatistiken och att ange möjliga vägar att utveckla denna.

4 Bilaga 5 SOU 1977:164

Nuläge

Lönestatistiken kan, med avseende på produktionssätt, grovt delas in i tre områden:

-

Lönestatistik som produceras och huvudsakligen används lokalt.

Lönestatistik som sätts samman av arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer och används både lokalt och centralt.

som

Den officiella lönestatistiken SCB har ansvaret för och som

som huvudsakligen används centralt. Denna statistik delas i sin tur in i en

kortperiodisk statistik konjunkturstatistik, en årlig statistik

strukturstatistik samt arbetskostnadsstatistik.

Dessa tre områden har inga skarpa gränser mellan sig och använder sig ofta källor, företagens lönesystem, för att samla in infonna-

av samma tionen. Undantaget är den statistik de fackliga organisationerna direkt

som samlar in från sina medlemmar. Den officiella strukturlönestatistiken vid SCB bygger till stor del på uppgifter som samlats in av arbetsgivarorganisationema.

2.1¶Användare av lönestatistik

Följande större användare lönestatistik kan urskiljas:

av

Konjunktur- och övriga ekonomiska bedömare Allmänhet och massmedia Företag och organisationer Internationella företag och organisationer genom Eurostat m.fl.

Användare av jämställdhetsstatistik

Arbetsmarknads- och ekonomisk forskning

SOU 1977:164 Bilaga 5 5

Konjunktur- och övriga ekonomiska bedömare

Konjunkturinstitutet KI är en mycket viktig användare av framför allt den officiella konjunkturstatistiken över löner. Utvecklingsarbetet

av denna statistik sker därför i nära samarbete med KI.

Både inhemska och internationella banker samt mäklarñrmor finns bland de företag och organisationer regelbundet följer löneutveck-

som lingen.

Allmänhet och massmedia

Det finns ett utbrett intresse bland allmänheten för löneutvecklingen och lönespridningen inom landet. Det återspeglas i massmedia ständigt

som bevakar nyheter om löner och arbetskostnader. Intresset är särskilt påtagligt när löneförhandlingar pågår.

Företag och organisationer

Lönesättningsfrågor är av största vikt för företagen. Lönen används

som ett instrument för att rekrytera, behålla och stimulera personalen. Jämställdhetslagstiftningen ställer också krav på företagens lönebevakning.

Vid både centrala och lokala förhandlingar om nya löneavtal eller lönesättning för enskilda medarbetare behöver såväl företagen de fackliga

som organisationerna lönestatistik. Denna statistik är i hög grad koncentrerad till redovisning av löner for olika avtalsområden. Statistiken kan vara utformad på olika sätt för olika branscher med avseende på lönekomponenter, yrkesklassificeringar etc. Alla har här ett intresse av att få en bild av både det allmänna löneläget och inom jämförbara områden samtidigt som det också finns ett intresse av att inte sprida information om lönerna vid det egna företaget till andra. Detta stärker kravet en opartisk och oberoende lönestatistik över hela arbetsmarknaden.

Internationella företag och organisationer. Eurostat mfl.

Förfrågningar om statistiksammanstälningar kommer regelbundet från utländska företag och organisationer. FN-organet ILO har en relativt omfattande statistikinsamling och Sverige har genom sin ratiñcering av ILO:s konvention nr 160 om arbetsmarknadsstatistik valt att följa ILO:s

6 Bilaga 5 SOU 1977:164

regler inom detta område. Det är dock numera Eurostat som är den största kravställaren på löne- och arbetskostnadsstatistik.

Eurostat är en del av kommissionen och utövar sitt inflytande bl.a. ge-

s.k. regulations till medlemsländerna. Dessa regulations beslutas nom formellt ministerrådet och blir därmed automatiskt lag i medlems-

av länderna. De undersökningar som för närvarande är de mest omfattande inom löne- och arbetskostnadsområdet är:

a. Structure of Earnings Survey SES

Labour Cost Survey LCS

Employment Cost Index ECI med Labour Price Index LPI och c Structure of Cost Index SCI

Short Term Indicators ST I

Se vidare under Producenter lönestatistik, avsnittet Den officiella

av lönestatistiken.

Användare av jdmstdlldhetsstatistik

Den svenska lagstiftningen avseende jämställdhet medför att företag med 10 eller fler anställda skall ha en jämställdhetsplan där löneskillnader mellan kvinnor och män finns kartlagda. Dessa företag har då behov av att jämföra sig med andra företags löner.

Arbetsmarknadsdepartementet har ansvaret för jämställdhetspolitiken och eftersom lönerna viktig jämställdhetsfråga har departementet ett

är en starkt intresse dessa frågor. Andra statliga organ som arbetar med dessa

av frågor är Jämställdhetsombudsmannen JÄMO, Arbetslivsinstitutet ALI, länsstyrelserna m.fl. Se vidare under avsnittet Jämställdhef.

Arbetsmarknadsforskning och ekonomisk forskning

Lönebildningen har på tid spelat en allt mer central roll inom

senare arbetsmarknadsforskningen. Intresset gäller här särskilt statistik som ger möjligheter till s.k. longitudinella studier och till analys beteendet

en av på arbetsmarknaden. Sambandet mellan lönebildning och sysselsättning har uppmärksammats vilket ytterligare ökat intresset för lönestatistik. Statistiken över löner och arbetskostnader har uppenbara skäl ett stort

av intresse för den ekonomiska forskningen.

SOU 1977: 164 Bilaga 5

2.2¶Producenter av lönestatistik

Synen på lönebildningen och löneförhandlingama har förändrats under 1980- och 1990-talen. Förändringen har gått i riktning mot en decentralisering av löneförhandlingama och en individualisering lönerna. Ett

av uttryck för detta är att de centrala statistikavtalen mellan LO och SAF har sagts upp och att SAF har övergått till urvalsundersökningar i stället för, som tidigare, totalräknad statistik. Den nuvarande lönestatistiken produceras på många nivåer i samhället och av flera intressenter.

Lokal lönestatistik

Företagen tar ofta på lokal nivå fram statistik över löner ur sina egna lönesystem. I regel får även de fackliga motpartema tillgång till delar av denna statistik. Ibland producerar arbetstagarpartema sin egen lokala lönestatistik genom enkäter till sina medlemmar.

Den lokala lönestatistikinformationen används bl.a. för löneförhandlingar och omvärldsbevakning samt för analyser av lönerna ett

ur jämställdhetsperspektiv. Statistiken kan innehålla definitioner och klassificeringar som är företagsspecifika men de utformas ofta också med tanke på de krav som kommer från centralt håll i form av befintliga branschorganisationer och av SCB.

Arbetsgivar- och arbetstagarorganisationemas

lönestatistik

De största producentema av lönestatistik är idag olika arbetsgivarorganisationer. Exempel på sådana statistikproducenter är inom:

a. Statlig sektor: Arbetsgivarverket AgV

Kommunal sektor: Svenska kommunförbundet Sv. Kf c. Landstingskommunal sektor: Landstingsförbundet Lt

Kyrkokommunal sektor: Svenska kyrkans Församlings- och Pastoratsförbund SKFP. Den huvudsakliga produktionen av denna sektors avtalsstatistik sker vid SCB. e. Privat sektor: Svenska arbetsgivareföreningen SAF, Kooperationens förhandlingsorganisation KFO, Bankernas arbetsgivarorganisation

8 Bilaga 5 SOU 1977: 164

BAO, Försäkringsbolagens arbetsgivarorganisation FAO, Tidningsutgivama TU m.fl.

Den officiella lönestatistiken

Den statistikansvariga myndigheten för sysselsättnings- och lönestatistik är SCB. Den officiella lönestatistiken inklusive arbetskostnadsstatistik är uppdelad i tre huvudgrupper.

Strukturstatistik för närvarande årlig.

Konjunkturstatistik månatlig eller kvartalsvis

Arbetskostnadsstatistik månatlig

EU-kraven statistik inom alla dessa tre områden.

avser

Strukturstatistik

Med strukturstatistik över löner här den officiella, årliga lönestatis-

avses tik SCB producerar och till stora delar baseras på den förhand-

som som lingsstatistik arbetsmarknadens parter tar fram "partsstatistiken".

som Denna statistik är individbaserad och kan således ligga till grund för

löneanalyser av bl.a. jämställdhetsfrågor.

De krav finns på strukturstatistiken kommer främst från den all-

som mäninformativa sidan, massmedia och allmänhet, men i hög grad även från användare jämställdhetsstatistik och från arbetsmarknadsforsk-

av ningen. Parterna använder i första hand sin lönestatistik men behöver

egen den officiella strukturlönestatistiken för att få en bild över hela arbetsmarknaden.

Den nuvarande officiella lönestatistiken avseende den privata sektorn är uppbyggd kring avtalsstatistik producerad av parterna samt en

en kompletterande undersökning producerad SCB. Det som här beskrivs

av

partsstatistiken byggde tidigare på ett stort antal statistikavtal slutna som mellan arbetsgivar- och arbetstagarparter. Många av dessa avtal är nu uppsagda och statistikproduktionen utförs av enbart arbetsgivarparten. Dessa statistikinsamlingar kan skilja sig åt avseende variabelinnehåll, mätperioder Den officiella strukturstatistiken över löner täcker

m.m.

hela den privata sektorn. numera

Den statliga sektorns förhandlingsstatistik producerades tidigare av SCB i samarbete med Statens arbetsgivawerk. Fr.o.m. 1994 års statistik har detta övergått till Arbetsgivarverket medan ansvaret för den

ansvar officiella statistiken ligger kvar på SCB. Genom överenskommelse mellan

SOU 1977:164 Bilaga 5 9

AgV och SCB är det för närvarande. AgV som, mot ekonomisk ersättning, samlar statistiken.

De kommunala och landstingskommunala sektoremas statistik framställs av Svenska Kommunförbundet respektive Landstingsförbundet. Denna statistik ställs sedan till SCB:s förfogande mot ekonomisk ersättning och ligger till grund för SCB:s officiella lönestatistik.

Den kyrkokommunala sektorns förhandlingsstatistik produceras av SCB på Pastoratsförbundets uppdrag. Denna statistik används också i den officiella lönesstatistiken.

Hela den årliga strukturstatistiken finns beskriven i lönestatistisk årsbok.

Konjunkturstatistik

SCB har sedan 1930-talet producerat en kortperiodisk lönestatistik för industriarbetare. Dess syfte är att ge en indikation för utvecklingen av löner och arbetskostnader som underlag för konjunkturanalyser.

Den nuvarande kortperiodiska konjunkturstatistiken består för närvarande av följande delar: a. Konjunkturstatistik över löner avseende den privata sektorn KLP. Denna statistik produceras av SCB och publiceras månadsvis. Undersökningen ett urval företag med minst 5 anställda och den huvud-

avser av sakliga redovisningen sker näringsgren SNI. Det finns dessutom en

per kvartalsstatistik över sysselsättningen inom privat sektor

.

Kortperiodisk sysselsättnings- och lönestatistik avseende staten. Denna statistik produceras av SCB och publiceras kvartalsvis. Undersökningen

hela den statliga verksamheten och den huvudsakliga redovisningen avser sker myndighet. Undersökningen är en totalundersökning.

per

c. Kortperiodisk sysselsättnings- och lönestatistik avseende kommunerna. Denna statistik produceras Svenska kommunförbundet på uppdrag av

av SCB och publiceras månadsvis. Undersökningen avser merparten av kommunerna. Ingen redovisning sker per kommun eller näringsgren.

Kortperiodisk sysselsättnings- och lönestatistik avseende landstingen. Denna statistik produceras av Landstingsförbundet på uppdrag av SCB och publiceras månatsvis. Undersökningen avser merparten av landstingen. Ingen redovisning sker landsting eller näringsgren.

per

10 Bilaga 5 SOU 1977:164

Det finns således en kortperiodisk företagsstatistik över både löner och sysselsättning för hela arbetsmarknaden med undantag för löner avseende den kyrkokommunala sektorn.

Arbetsmarknadsstatistik

SCB producerar varje månad arbetskostnadsindex AKI avseende den privata sektorn med uppdelning på arbetare och tjänstemän inom olika näringsgrenar. Till grund för indexen ligger konjunkturstatistiken. Dessa index används i stor utsträckning företag vill säkra sina långa

av som affárskontrakt och företag vill undvika årliga omförhandlingar

av som av sådana kontrakt.

E U-statistik

1.Structure of Earnings Survey SES

Denna undersökning liknar till stora delar den svenska strukturstatistiken. Det som framför allt skiljer dessa båda undersökningar åt är att SES innehåller några fler variabler t.ex. frågor om chefsskap samt att SES arbetar med flera olika populationsavgränsningar.

Sverige har nu för första gången genomfört denna undersökning och SCB har slutrapporterat undersökningen till Eurostat.

Labour Cost Survey LCS

Detta är en undersökning som genomförts ett flertal gånger tidigare i Eurostats regi. Sverige kommer att genomföra den avseende 1997 för första gången. Undersökningen är relativt komplicerad med fler än femtio variabler som skall mätas. LCS kommer att genomföras vart fjärde år, nästa gång dock sannolikt år 2000.

Employment Cost Index ECI

Vid ett möte i juni 1997 meddelade Eurostat att planeringen ytterligare

av ett europeiskt arbetskostnadsindex skall påbörjas. Det ursprungliga Employment Cost Index namnändrades till Labour Price Index LPI och det nya nu föreslagna indexet benämnes Structure of Cost Index SCI.

Utvecklingsarbetet skall koncentreras till SCI. Detta index liknar till stora delar det nuvarande svenska arbetskostnadsindexet AKI. Detta index

SOU 1977: 164 Bilaga 5 1 1

måste dock utvidgas till att även omfatta den offentliga sektorn samt till att samla arbetade timmar inte bara för arbetare utan också för tjänstemän.

Sverige genomför för närvarande ett utvecklingsarbete på Eurostats uppdrag avseende LPI f.d. ECI. Detta arbete kommer att slutföras under september månad 1997. Den övriga tidsplanen för utvecklingen av ett LPI är för närvarande oklar.

Short Term Indicators STI

Denna undersökning består av variabler som huvudsakligen ligger utanför arbetsmarknadsområdet. Dock mäts tre väsentliga arbetsmarknadsvariabler, nämligen antal anställda, antal arbetade timmar och löner.

Dessa variabler skall redovisas på en relativt detaljerad näringsgrensnivå. Detta kommer att medföra krav utbyggnad den kortperio-

en av diska sysselsättningsstatistiken KS och konjunkturstatistiken över löner KL. Enligt det senaste utkastet till förordning skall STI påbörjas 1998.

12 Bilaga 5 SOU 1977:164

3¶Statistikens innehåll

Undersökningsvariabler En sammanfattning viktiga variabler i god allmäninformativ löne-

av en statistik skulle kunna utformas enligt figur

FIGUR 1: Undersökningsvariabler

Företagsvariabler Jobbvariabler Personvariabler

Sektor Yrke Kön Bransch/näringsgren Chef/ej chef Ålder

Storlek Lön Utbildningens

Region Arbetstid m.m längd

Anställningstidens År i yrket

längd

Avtal

Område

Nivå

Den officiella årliga lönestatistiken saknar idag följande variabler:

Jobbvariabeln Chef/ej chef. Denna variabel samlas in i Eurostats undersökning SES vart fjärde år.

Variablerna Anställningstidens längd och År i yrket. Den

senare variabeln är svår att inhämta från arbetsgivaren och den samvarierar till

stor del med anställningstidens längd som mäts i SES.

SOU 1977: 164 Bilaga 5 13

Uppgifter om avtalsområde. Denna variabel har hittills inte använts i den officiella lönestatistiken men kan vid behov relativt enkelt tas med.

3.1 och

Klassificeringar, mätperioder

definitioner

Klassiñceringar exempelvis yrke och bransch, definitioner exempelvis lön och mätperioder skiljer sig ofta åt mellan olika statistikproducenter.

Ingen av dessa skillnader är av den art att de inte kan åtgärdas. Exempelvis:

a. En gemensam mättidpunkt kan fastställas. b.Skillnader i yrkesklassiñceringar kan behållas om dessa klassificeringar är möjliga att översättas till SSYK. c. Olika användare kan redovisa olika lönebegrepp så länge som de insamlade uppgifterna innehåller de byggstenar som behövs för att presentera en övergripande definition.

Den officiella lönestatistiken använder sig av ett antal klassificeringar som i hög grad styrs av de internationella kraven. De viktigaste är:

Yrke SSYK, Standard för svensk yrkesklassificering. Den bygger på den internationella standarden ISCO-88

Utbildning SUN, Svensk utbildningsnomenklatur. Den bygger delvis på — internationella standarden ISCED

Näringsgren SNI 92, Svensk näringsgrensindelning. Den bygger på den internationella standarden NACE

Även indelningar arbetskostnader och arbetstider följer standard,

av en Svensk standard för indelning av arbetskraftskostnader/arbetstider, SIAK/SIAT.

3.2¶Arbetstider

Under senare år har arbetstiden i allt högre grad blivit en av de faktorer

ingår i löneforhandlingama. Olika former av avtal har slutits, fyrasom dagarsvecka, kortare arbetsvecka kvittad mot obekväm arbetstid, längre semester, konjunkturanpassad arbetstid m.m. Detta har medfört att faktiskt utbetalad timlön blivit ett sämre mått utgående löneförmåner än tidigare.

14 Bilaga 5 SOU 1977:164

Genom att övergå till att mäta överenskommen tim-, vecko- eller månadslön löses några av dessa problem t.ex. konjunkturanpassad arbetstid.

3.3¶Avtalsområden

Vid en första kontakt med arbetsmarknadens parter har det varit svårt att få en samlad bild över existerande avtalsområden och hur många arbetstagare och företag som dessa avtal omfattar.

Avtalsområde är inget helt klart begrepp och i redovisningen av lönestatistik är det inte alltid avtalsområde som är redovisningsgrund. Redovisningen skiljer sig åt mellan olika sektorer. Detaljerna framgår av de till utredningen bilagda skrivelsema från arbetsgivarpartema.

3.4¶Yrke

Det har på svensk arbetsmarknad tidigare gjorts flera försök att skapa en gemensam yrkesnomenklatur men försöken har misslyckats. Detta innebär att de olika sektorerna för närvarande använder varierande klassificeringssystem som inte är jämförbara.

Enligt svensk och internationell standard skall statistiken som nämnts redovisas enligt SSYK ISCO-88. För att kunna- göra detta pågår försök med översättningsnycklar mellan existerande nomenklaturer och SSYK. I några fall har detta varit möjligt. I andra fall måste en komplettering av befintlig information ske.

3.5¶Lönebegrepp

Nivåa

De flesta producentema av lönestatistik använder sig av den gemensamma klassificeringen SIAK/SIAT. Detta medför att problemet med att bilda lönenivåer brukar reduceras till vilka byggstenar som skall ingå. Exempelvis brukar parterna enbart använda sig av någon typ av grundlön eventuellt inklusive fasta tillägg medan den officiella lönestatistiken har ett bredare lönebegrepp där även de rörliga lönebitama ingår.

SOU 1977: 164 Bilaga 5 15

F örändrin gstal

Förändringstal kan presenteras på många olika sätt. Nedan beskrivs några de faktorer som inverkar på uppmätta förändringstal. av

Struktureflekter varvid man med struktur avser arbetskraftens struktur - påverkar löneutvecklingstalen när fördelningen anställda med avseende av på yrke, utbildning, ålder osv. förändras över tiden. Struktureffekter på individnivå elimineras normalt inte i löneutvecklingstalen i partsstatistiken eller i den officiella statistiken. Det finns olika metoder for att strukturrensa utvecklingstalen. Dessa metoder använder sig ofta av att konstanthålla strukturen med avseende på variabler påverkar lönen. Exempel på detta är SÅYA tar hänsyn som som till ålder, yrke och arbetstid. I Lönestatistisk årsbok särredovisas utbildning, ålder och kön . Vid redovisningar sektorer stat, kommun, landsting, och privat sektor påverkas förändringstalen förslçiutningar mellan sektorerna. av Exempel på sådana förskjutningar är bolagiseringama av de statliga affärsverken Postverket och Televerket, lärarnas övergång från stat till kommun och landsting samt ädelreformen med anställda som övergick från landsting till kommun. Ett problem vid redovisning förändringstal, som har med de retroakav tiva utbetalningarna att göra, kan illustreras av följande ñngerade exempel: Lönen för månad X är vid mättillfállet 100 kr/tim. Denna lön innehåller eventuella retroaktiva tillägg, dvs. avtal är slutförda men som kommer att betalas ut och månad X. Senare får vi in som senare avse uppgift retroaktiva tillägg och det visar sig att lönen för månad X om inklusive nytt avtal är 102 kr/tim. När vi ett år senare mäter lönen motsvarande månad X+l2 är den 105 kr/tim återigen exklusive eventuella utbetalda, avtal. Det finns då två sätt att redovisa förändringen nya, mellan X och X+12:

Löneförändringsprocenten 100 105-l02/ 102 2,9 procent, dvs. en metod använder den för ögonblicket bästa informationen avseende som både täljaren och nämnaren. Nämnaren inkluderar eventuellt nytt avtal, täljaren har med eventuellt nytt avtal. Detta medför att skattningen av lönen i täljaren antingen kommer att vara riktig om ingen retroaktivitet för X+12 har förekommit eller innebära en underskattning och på motsvarande sätt kommer skattningen löneförändringen att vara antingen av riktig eller innebära en underskattning.

16 Bilaga 5 SOU 1977: 164

Löneförändringsprocenten 100 105-100/ 100 5,0 procent, dvs. en metod använder den ursprungligt redovisade informationen avseende

som nämnaren och den senast uppmätta informationen avseende täljaren. Detta medför att skattningen i genomsnitt över en längre period kommer att vara riktig, men den är inte riktig i den bemärkelsen att bästa information om månad X används. Den mäter i själva verket den utbetalda lönen vid mätperiodema det intressanta är rimligen att få veta den slutligt

men giltiga lönen för båda perioderna, dvs. inklusive retroaktiva tillägg. Innebörden alltid bör inkludera retroaktiva tillägg när dessa är

är att man kända. Siffror inkluderar retroaktiva tillägg bör betraktas som

som preliminära

Ett annat redovisningsproblem är vilken tidsrymd som löneökningama

SCB redovisar sina siffror som förändringar mellan mätperioden avser. och ett år tidigare, medan andra ofta kan hänvisa till 1995 års avtal etc. Eftersom avtalsperiodema numera är olika långa för olika avtalsområden och retroaktiviteten varierar kan SCB:s siffror inkludera mer än en avtalsomgång eller sakna någon avtalsomgång vid redovisning av årsförändringar.

Det vanligaste sättet att redovisa löneutvecklingstal är att mäta redovisningsgruppens genomsnittliga lön vid två tidpunkter och att sedan redovisa utvecklingstalet kvoten. Detta innebär att olika typer av strukturella förändringar påverkar resultaten. En möjlig redovisningsmetod är

annan att på "identiska individers" löneutveckling. Denna metod ger oftast

se högre förändringstal eftersom individerna ofta gör karriär, dvs. lönen påverkas uppåt erfarenhet, befordran etc. Denna metod innebär

p.g.a. således att viss struktureffekt inkluderas i resultaten.

en typ av

Även andra faktorer kan orsaka meningsskiljaktigheter avseende hur den riktiga löneutvecklingen varit. Ett sådant exempel är behandlingen

löneglidningen. av

Eftersom den officiella lönestatistikproduktionen i hög grad har varit bunden till olika sektorer privat, statlig, kommunal, landsting och kyrka har samordningen varit bristfällig. Ett utkast till definitioner av lönebegrepp etc. har framlagts SCB. Detta har tillsänts arbetsmarknadens

av nu parter för synpunkter och kommer i en slutlig version att ligga till grund för den framtida lönestatistiken vid SCB.

SOU 1977: 164 Bilaga 5 17

4¶Jämställdhet

SCB har ambitionen att producera aktuell och jämförbar lönestatistik en för hela arbetsmarknaden. Jämställdhetskraven lönestatistiken går helt

i linje med dessa ambitioner. Det allmänna kravet på att all personstatistik skall vara könsuppdelad uppfylls den officiella årliga strukturlönestatistiken. Jämställdhetsav kravet på lönestatistiken gäller emellertid ytterst möjligheterna att göra jämförelser och analyser kvinnors och mäns löner. För sådana jämförelav krävs god beskrivning såväl jobb, dvs. både ser en av personer som

relevanta personvariabler och god yrkesbeskrivning. Statistiken skall

en beskriva skillnader mellan kvinnor och män och möjliggöra analyser av diskriminering mellan könen. I vilken grad skillnader också återspeglar diskriminering framgår inte utan vidare statistiken som sådan, utan av kräver tolkning, där diskriminering kan flera tänkbara en vara en av orsaker till uppkomna skillnader i lön mellan kvinnor och män. SCB har i till regeringen redogjort för vad kan göras för rapporter som att förbättra den officiella lönestatistiken ur jämställdhetssynpunkt Bakgrundsfakta 1995:5 och 1996:5. Jämställdhetsaspekten kan sägas allmänt öka kraven på god lönestatistik och dess redovisningsmöjligen heter. Särskilt ökar kraven på god och ingående redovisning av yrke. en Regeringen har anslagit medel till Arbetslivsinstitutet för att användas till insatser förbättrar jämställdhetsaspekten i den officiella lönestatissom tiken. En förstärkning den officiella lönestatistiken så att den även redoav visar avtalsområden skulle också förbättra användarnas möjligheter att analysera löneskillnader mellan kvinnor och män.

18 Bilaga 5 SOU 1977: 164

5¶Uppgiftslämnarfrâgor

Produktionen av statistik medför inte bara kostnader för producenten utan även för uppgiftslämnaren. Uppgiftslämnarkostnadema kan ofta vara mångfalt större än producentkostnadema. Av detta skäl har har statsmakterna utsett ett antal organisationer som skall bevaka ny eller förändrad statistikinsamling. Exempel på detta är Företagens uppgiftslämnardelegation FUD, som bevakar statistiken inom den privata sektorn, och Svenska kommunförbundet, som bevakar statistiken inom den kommunala sektorn.

Eftersom SCB genomför ett stort antal företagsbaserade undersökningar gäller det att på ett lämpligt sätt fördela uppgiftslämnandet mellan företagen. För många företag medför uppgiftslämnandet att de är tvungna att göra ändringar i sina interna dataregister. De föredrar därför att besvara samma enkät i flera år framför att punktvis besvara flera olika undersökningar. Rent statistiskt är det dock bra med en viss rotation av uppgiftslämnandet mellan företagen över tiden. Dessa olika önskemål har SCB försökt att beakta genom ett gemensamt urvalsförfarande, det s.k. SAMU-systemet.

Den officiella statistiken har sin reglering i lagen 1992:889 om den officiella statistiken. Lagen gäller statliga myndigheter som under regeringen framställer officiell statistik. I denna lag sägs bl.a. att statistiken skall utformas enligt föreskrifter som regeringen meddelar. I en förordning SFS 1992:1668 beskrivs närmare vad som är officiell statistik och vilka myndigheter som är producenter. I SCB:s författningssamling redogörs närmare för varje undersökning vad avser variabelinnehåll, inrapporteringsdatum osv. I lagen finns också beskrivet vilka tvångsmedel vite som finns och för vilka uppgiftslämnarplikt gäller.

SCB:s verksamhet regleras dessutom av ett antal andra rättsakter. Offentlighetsprincipen, sekretesslagen och datalagen är exempel på sådana.

SOU 1977: l 64 Bilaga 5 19

6 om ett förstärkt

Utredningen förlikningsmannainstitut

I utredningens direktiv till SCB kan ett antal frågor avseende löne- och sysselsättningsstatistiken utkristalliseras:

Strukturstatistiken

Statistiken skall redovisad på avtalsområden och kön med hög aktualitet och med bättre precision än den nuvarande konjunkturstatistiken.. Följande frågor skall utredas:

Arbetsställen med minst 5 anställda totalundersöks och de med mindre än 5 anställda urvalsundersöks.

Resultatet skall redovisas på de flesta avtalsområden och kön. Gemensam mättidpunkt. Resultaten skall redovisas före utgången av april. F för samverkan med arbetsmarknadens parter skall beskrivas.

ormema

Konjunkturstatistiken

Vad skulle ett individbaserat urval i konjunkturstatistiken att innebära -

Statistiken skall redovisas på avtalsområde och kön. -

Vilka avtalsområden med acceptabel precision kan redovisas inom - som

för nuvarande urvalsstorlek/kostnader ramen

Vilka urvalsstorlekar/kostnader krävs för att de 30 viktigaste avtals- - som områdena kan redovisas med acceptabel kostnad

Övriga frågor

Redovisning lönebegrepp, strukturrensning och ändrade arbetstider. - av

Är det möjligt att redovisa arbetslöshet och vakanser fördelade på avtalsområde

Redovisning arbetsmarknadskonflikter som frânvaroorsak. - av

20 Bilaga 5 SOU 1977:164

Utredningen framhåller att dessa krav innebär att både strukturstatistiken och konjunkturstatistiken måste utvecklas i olika avseenden och att de måste användas på ett integrerat sätt. Indikativa kostnadsberäkningar av förslagen skall utföras.

SOU 1977:164 Bilaga 5 21

7¶Möjliga utvecklingsvägar

7.1¶Den kortperiodiska sysselsättningsstatistiken KS

Den företagsbaserade sysselsättningsstatistiken har under 1997 utvidgats

för att kunna redovisa regionala sysselsättningssiffror och för att i framtiden kunna redovisa på den branschnivå EU-undersökningen Short

som Term Indicators kräver.

Under hösten 1997 kommer Riksförsäkringsverket och SCB att utreda hur insamlingen frånvarosiffror inom små privata företag skall kunna

av förbättras. Detta innebär, det genomförs, en förstärkning av urvalet till

om KS.

Utredningens önskemål redovisning arbetsmarknadskonflikter

om av

frånvaroorsak är möjligt att genomföra utan extra medelstilldelning. som

Det är inte möjligt att undersöka arbetslöshet genom en företagsbaserad undersökning. Sambandet mellan arbetslöshet och avtalsområde skulle däremot kunna utredas i Arbetskraftsundersökningen AKU.

Efterfrâgesidan kan kartläggas genom företagsundersökningar av KSs typ. En möjlighet är att skapa barometer där företaget skall ange

en personalefterfrågan på skala mellan t.ex. -2 till +2 eller göra en

en bedömning personalantalet inom vissa schabloner +/- vissa procent-

av satser. Om företagen skall kvantifiera hur många som företaget avser att anställa eller friställa inom kommande kvartal blir frågan betydligt mer komplicerad.

22 Bilaga 5 SOU 1977: 164

7.2 över löner KL

Konjunkturstatistiken inklusive arbetskost-nadsindexAK1

SCB har genomfört en utredning avseende konsekvenserna av en individbaserad kortperiodisk lönestatistik. Denna utredning visar sådan

att en omläggning av konjunkturstatistiken skulle medföra både mycket högre kostnader och en försämrad aktualitet.

Från att tidigare ha arbetat med inriktning mot ett införande av en individbaserad konjunkturstatistik anser SCB därför nu att konjunkturstatistiken även fortsättningsvis bör vara summarisk och företagsbaserad.

De nuvarande huvudkraven på konjunkturstatistiken är:

Hög aktualitet Alla användare betonar vikten av att den nuvarande aktualiteten inte försämras. Målet bör vara att redovisningen skall komma senast 2 2,5

månader efter mätmånaden.

Bättre täckning och uppdelning avseende näringsgrenar Eurostatundersökningarna SCI och STI ställer utökade krav täckningen SNI C-O och på uppdelningen 2-siffemivå av näringsgrenar. Detta medför att även den offentliga sektorn kommer att undersökas. Den nuvarande statistiken avseende kommuner och landsting saknar uppgift om näringsgren.

Ny variabel Arbetade timmar för tjänstemän är en variabel som måste införas i konjunkturstatistiken.

Samordnade definitioner

SCB kommer att genomföra en samordnad produktion med definitioner gällande över hela arbetsmarknaden.

Denna statistik bör kunna påbörjas i januari 1999 och då helt produceras och publiceras av SCB. På sätt bör SCB bygga upp ett svenskt

samma

arbetskostnadsindex för hela arbetsmarknaden.

SOU 1977:164 Bilaga 5 23

7.3¶Strukturstatistiken över löner SL

Med ovanstående förslag till lösning av konjunkturstatistiken kommer utredningens krav att behöva lösas inom ramen för strukturstatistiken.

Införandet variabeln "avtalsområde " i statistiken

av Att fråga individemas avtalstillhörighet medför inga stora svårig-

om heter. En kunskapsbank över arbetsmarknadens avtalsområden bör byggas antingen vid förlikningsmannainstitutet eller hos statistikpro-

upp, ducenten. Här bör kunskap samlas de flesta av de förekommande av-

om talsområdena, löptider m.m.

Täckning Avgörande för undersökningens omfattning kommer att vara frågorna om

urvals- eller totalundersökning skall genomföras samt om täckningsen graden, dvs. de minsta företagen skall utgå ur undersökningen eller

om cut-off.

Aktualitet och periodicitet

Utredningen har framfört starka krav på resultatens aktualitet. Ett mål bör

de första resultaten levereras till institutet inom 6 månader efter vara att mätperioden. Eftersom företagen/organisationema bearbetar sina lönesystem månad efter mätmånademas slut innebär detta i praktiken en

en

produktionsperiod på högst 5 månader.

En fråga har starkt samband med aktualiteten är hur ofta resultat

som kan redovisas. En möjlighet är att komplettera huvudundersökningen avseende september-oktober med ytterligare en undersökning avseende våren. Denna undersökning skulle då helt designas efter de krav som förlikningsmannainstitutet har. Under alternativ l nedan presenteras en sådan kompletterande undersökning.

24 Bilaga 5 SOU 1977: 164

Yrkesregister

SCB har regeringens uppdrag att undersöka möjligheterna att skapa ett heltäckande yrkesregister. Denna utredning pågår vid SCB och den lösning som för närvarande ligger närmast är att yrkesuppgiftema skall samlas in lönestatistiken. Detta medför krav på en utvidgad offl-

genom ciell lönestatistik med hög täckningsgrad.

Samarbete med arbetsmarknadens parter

Mycket det samarbete som sker mellan arbetsmarknadens parter och

av SCB bygger på ett samarbetsavtal från 1965. Här nämns både statistiksamarbete över löner och användandet gemensamma standarder såsom

av den tidigare nämnda SIAK. Ett mycket omfattande samarbete pågår i själva produktionen lönestatistik vilket exempelvis resulterat i att

av SAF:s och SCB:s lönestatistik på den privata sektorn i hög grad är samordnad.

Ett formaliserat samarbete mellan arbetsmarknadens parter och SCB sker inom för Lönestatistiknämnden och Expertgruppen för arbets-

ramen marknadsstatistik EFAM.

Även ett förstärkt förlikningsmannainstitut kommer att stå

om som beställare till den del den officiella lönestatistiken som skulle avse

av avtalsförhandlingama, blir arbetsmarknadens parter mycket viktiga användare. Detta tillsammans med parternas stora kompetens inom området gör att den myndighet kommer att få det övergripande

som ansvaret för statistiken även i fortsättningen måste producera den i nära samarbete med parterna.

Det är dock SCB:s bestämda mening att det slutliga ansvaret för utformning och genomförande lönestatistiken måste läggas på en myn-

av dighet för att samordning och tidshållning skall kunna fungera. Detta hindrar inte att själva produktionen statistiken även i fortsättningen

av delvis kan utföras av arbetsmarknadens parter.

7.4¶Förslag till uppläggning av undersökningarna

Nedan skisseras några möjliga alternativ för att samla in den information som utredningen behöver.

SOU 1977:164 Bilaga 5 25

För samtliga alternativ gäller de ovanstående förslagen till lösningar avseende den kortperiodiska sysselsättningsstatistiken KS och konjunkturstatistiken över löner KL inklusive arbetskostnadsindex AKI. Nedanstående alternativ därför enbart strukturstatistiken över löner

avser SL.

Vid uppbyggandet av ett lönestatistiksystem finns det tre byggstenar att variera kostnaderna med:

Täckning och precision. T.ex. vilka storleksklasser som skall totalundersökas och vilka skall urvalsundersökas samt med hur stort

som urval.

Variabelinnehållet. Aktualitet och periodicitet. Dvs. hur långt efter mätperiodens slut som

siffrorna skall presenteras och hur ofta som undersökningen skall genomföras.

Alternativ 1 Alla företag med fler än 20 anställda 14.600 företag med 2,81 miljoner anställda totalundersöks avseende september-oktober. Urvalsundersöksökning görs avseende övriga företag. Genom att det finns ett starkt samband mellan näringsgrenar och avtalsområden är det möjligt att styra urvalsdelen så att den förstärker redovisningen av de avtalsområden där det behövs.

Undersökningen innehåller fullt variabelinnehåll och utgör underlag för den officiella lönestatistiken. Med fullt variabelinnehåll menas samma variabler i den nuvarande strukturstatistiken med tillägg av uppgift

som

avtalsområde samt eventuellt ytterligare variabler från partsstatistiken. om

Alternativ 2 En undersökning avseende september-oktober genomförs genom att alla företag med fler än 10 anställda undersöks 29.900 företag med 3,01 miljoner anställda. För övriga görs ett urval.

26 Bilaga 5 SOU 1977: 164

Alternativ 3

En undersökning avseende september-oktober genomförs genom att alla företag med fler än 5 anställda undersöks 60.400 företag med 3,21 miljoner anställda. För övriga görs ett urval.

Kompletteringsundersökning

Om utredningen vill ha ytterligare information under året kan en kompletterande undersökning genomföras. En sådan undersökning görs avseende ett urval av företag där mars-april mäts. Denna undersökning

enbart företag med än 20 anställda och med begränsade löneavser mer begrepp exempelvis grundlön inklusive fasta tillägg.

Undersökningen avseende mars-april utformas primärt enligt institutets riktlinjer och enbart sekundärt att utnyttjas i den ordinarie allmän-

avses informativa lönestatistiken.

I alla tre alternativen kommer den offentliga sektorn att totalundersökas. Skälen är de offentliga organisationemas storlek och att dess lönesystem är likfonnigt uppbyggda inom sektorerna och att därmed vinsten av en cut-off är liten.

Variationen blir således inom den privata sektorn. Denna sektor innehåller 585.000 företag varav ca 200.000 har anställda.

ca

Att gå från gränsen 20- till 10- medför en fördubbling av antalet företag från 15.000 till 30.000 och ger ytterligare 200.000 anställda. Att ta ytterligare ett steg från 10- till 5- medför ytterligare en fördubbling av antalet företag från 30.000 till 60.000 och ger ytterligare 200.000 anställda. Antalet företag med 1-4 anställda uppgår till ca 140.000 med ca 260.000 anställda. Att totalundersöka dessa skulle vara mycket resurskrävande.

Storleksklass Antal anställda Antal företag

SOU 1977:164 Bilaga 5 27

Områden för fortsatt utredning Förutom de ekonomiska restriktionema och svårigheterna med att många parter skall komma överens om mätperioder etc. bör följande frågor ytterligare utredas:

Kontakter bör tas med arbetsmarknadens parter för att se om det är möjligt att nå fram till en gemensam syn på variabelinnehåll och mätperiod. Vidare bör utredas vilket intresse parterna har av att själva deltaga i produktionen. Omfattningen av undersökningen och periodiciteten bör utredningen själv föreslå.

Om det är möjligt att skapa produktionsprocess som kan svara upp

en mot de aktualitetskrav utredningen har.

som

Då utredningen har behandlat dessa frågor och eventuellt kommit fram till något huvudaltemativ bör en mer precis kostnadsberäkning genomföras. Det bör observeras att de flesta ovanstående problem inte är av teknisk

av eller statistisk art utan avser resurs- och samordningsfrågor.

28 Bilaga 5 SOU 1977: 164

8¶Kostnader

Kostnaderna för ovanstående förslag kan här enbart beräknas ett grovt och överslagsmässigt vis. För att kunna göra ingående kostnads-

en mer beräkning måste en detaljerad kravspecifikation upprättas.

De nuvamde resurserna hos SCB för statistikproduktion avseende strukturstatistik uppgår till 12,5 miljoner kronor. Av denna går

ca summa ca 4,5 miljoner kronor rill ersättningar till arbetstgivarorganisationerna.

Kostnadsökningen for alternativ l avseende september-oktober kostar 4-6 miljoner extra dvs. 16,5-l8,5 totalt. Kompletteringsundersökningen avseende mars-april kostar 8-10 miljoner. Om specifika variabler för olika avtalsområden skall samlas in, granskas och kodas, ökar kostnaderna.

Kostnadsökningen för alternativ 2 uppgår till 12-16 miljoner kronor beroende på urvalsstorlek. Undersökningen avseende september-oktober kostar då 24,5-28,5 miljoner totalt. Om specifika variabler för olika avtalsområden skall samlas in, granskas och kodas, ökar kostnaderna. Även här kan kompletterande undersökning avseende

en mars-april genomföras.

Kostnadsökningen för alternativ 3 uppgår till 22-27 miljoner kronor beroende på urvalsstorleken. Undersökningen avseende september-oktober kostar då 34,5-39,5 miljoner totalt. Om specifika variabler för olika avtalsområden skall samlas in, granskas och kodas, ökar kostnaderna. Även här kan kompletterande undersökning avseende mars-april

en genomföras.

SOU 1977:164 Bilaga 5 29

Totala kostnader, miljoner kronor de nuvarande kostnaderna är 12,5

miljoner kronor

Kostnaderna har beräknats med de för SCB sedvanliga kvalitetskraven. En enklare granskning, accepterande av större bortfall etc. medför att kostnaderna kan minskas.

30 Bilaga 5 SOU 1977:164

Sammanfattning

Krav på en god lönestatistik kommer från många håll. Inte minst Sveriges åtagande gentemot Eurostat medför att en kraftfull samordning måste genomföras av hela den nuvarande produktionen av lönestatistik.

SCB fortsätter att förbättra konjunkturstatistiken över löner och sysselsättning enligt de planer som finns. Förändringskraven denna statistik kommer huvudsakligen från Eurostat. Om utredningen finner det intressant att vidareutveckla en efterfrågebarometer inom ramen för den kortperiodiska sysselsättningsstatistiken måste detta finansieras i särskild ordning.

SCB kommer att senare komplettera denna utredning med material från parterna där avtalsstatistiken närmare beskrivs.

För att kunna använda den officiella strukturstatistiken över löner för samma syften som den tidigare partsstatistiken, måste SCB:s lönestatistik kraftigt byggas ut. SCB:s kostnader skulle i det enklaste förslaget öka med 4-6 miljoner kronor och i det mest omfattande förslaget med 30- 37 miljoner kronor. För att kunna göra mer precisa kostnadsberäkningar måste förut-sättningama bättre fastställas.

Om utredningen så önskar kan SCB i det fortsatta utredningsarbetet kartlägga parternas krav och önskemål den framtida avtalsstatistiken. Dessutom kan SCB genomföra en detaljerad kostnadsberäkning för en av utredningen skisserad undersökningsdesign.

9F /q

G.

s;

Posnmuzss:10647STOCKHOLM FAx:08429091guTaLzrox:08-6909190

OmslagavAndersKörlmg