SOU 1998:27
Nya ledningsregler för bankaktiebolag och försäkringsbolag : delbetänkande
Till statsrådet och chefen för Finansdepartementet
Genom beslut den 1 juni 1995 tillkallade regeringen en kommitté med uppdrag att utreda behovet av ändringar i det regelverk som styr fram- för allt bankers och andra kreditinstituts verksamhet, men även verk- samhet i andra institut på det finansiella området, t.ex. värdepappers- bolag och försäkringsbolag.
Kommittén har antagit namnet Banklagskommittén. I arbetet med detta delbetänkande har följande ledamöter, sakkunni- ga, experter och sekreterare deltagit.
Ledamöter: jur.kand. Sören Mannheimer (ordförande), koncemsje- fen Tormod Hermansen, f.d. kammarrättspresidenten Reidunn Laurén, f.d. ambassadören Kurt Malmgren, filosofie doktorn Irma Rosenberg, f.d. statsrådet Gertrud Sigurdsen och advokaten Lars Söderqvist.
Sakkunniga: f.d. bankdirektören Morgan Abrahamsson, ekonomie doktorn Lars Hömgren, docenten Lars Nyberg, chefsjuristen Hans Schedin och docenten Staffan Viotti.
Experter: verkställande direktören Ulla Lundquist, ekonomie licen- tiaten och jur.kand. Rolf Skog samt kanslirådet Mats Walberg.
Sekreterare: hovrättsassessorn Gustaf Sjöberg, filosofie doktorn Sonja Daltung samt hovrättsassessorerna Agneta Frick och Fredrik Schahn.
Kommittén har tidigare avgett delbetänkandet Rapporteringsskyl— dighet för revisorer i finansiella företag (SOU 19952106).
Härmed överlämnas kommitténs delbetänkande Nya ledningsregler för bankaktiebolag och försäkringsbolag (SOU1998127).
Stockholm i februari 1998
Sören Mannheimer
Tormod Hermansen /Guslaf Sjöberg Reidunn Laurén Sonja Daltung Kurt Malmgren Agneta Frick Irma Rosenberg Fredrik Schal in Gertrud Si gurdsen
Lars Söderqvist
Innehåll Sammanfattning ......................................................................................... 5 Författningsförslag .................................................................................... 7 1 Förslag till Lag om ändring i bankrörelselagen (1987z617) .............................................. 7 2 Förslag till Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (l982:713) .................................. 12 3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1987: 1245) om styrelserepresentation för de privatanställda .............. 14 1 Inledning ................................................................................................ 17 2 Utgångspunkter .................................................................................... 19 3 Bankaktiebolag ..................................................................................... 21 3.1 Inledning ........................................................................... 21 3.2 Reglerna om beslutsdelegation ......................................... 21 3.2.1 Reglemas tillkomst och utveckling ................................... 21 3.2.2 Gällande rätt ...................................................................... 24 3.2.3 Konsekvenser av att avskaffa reglerna om .......................... beslutsdelegation ............................................................... 26 3.2.3.1 Beslutsfattande och delegationsmöjligheter ...................... 26 3.2.3.2 Konsekvenser för ansvarsfördelningen och skadeståndsansvarets omfattning ...................................... 30 3.2.4 Kommitténs bedömning .................................................... 33 3.2.4.1 Verkställande direktörens ställning ................................... 33 3.2.4.2 Styrelsens delegationsrätt .................................................. 35 3. 2. 4.3 Övriga regler om beslutsdelegation .................................. 37 3. 3 Övriga särregler ................................................................ 41 3.3.1 Inledning ........................................................................... 41 3.3.2 Vissa frågor beträffande styrelsen och verkställande direktören .......................................................................... 42 3.3.2.1 Styrelsens storlek .............................................................. 42 3.322 Styrelsens sammansättning ............................................... 43 3.3.2.3 Styrelsens ordförande ....................................................... 44
33.24 Verkställande direktören ................................................... 45 3.325 Ställföreträdare för verkställande direktören .................... 46 3.3.3 Styrelseuppdrag i andra företag ........................................ 46 3.3.4 Jäv .................................................................................... 47 3.3.5 Firmateckning ................................................................... 48 3.3.6 Lagtekniska frågor m.m .................................................... 49 3.3.6.1 Hänvisningar till bankrörelselagen ................................... 50 3.3.6.2 Hänvisningar till Finansinspektionen ............................... 51 4 Försäkringsbolag .................................................................................. 53
4.1 Inledning ........................................................................... 53 4.2 Regler som har behandlats av Försäkringsutredningen 54 4.2.1 Inledning ........................................................................... 54 4.2.2 Försäkringstagarrepresentant ............................................ 54 4.2.3 Styrelsens uppgifter .......................................................... 55 4.2.3.1 Förvaltning av bolagets angelägenheter ............................ 55 4.232 Fastställande av vissa riktlinjer för
försäkringsverksamheten .................................................. 56 4.2.4 Generalklausulen ............................................................... 57 4.2.5 Aktuarien ........................................................................... 58 4.3 Övri ga regler ..................................................................... 59 4.3.1 Inledning ........................................................................... 59 4.3.2 Styrelsens storlek .............................................................. 59 4.3.3 Verkställande direktören ................................................... 60 4.3.4 Vissa avvikande regler för ömsesidiga
försäkringsbolag ................................................................ 61 4.3.4.1 Förordnande av ersättare för styrelseledamot ................... 62 4342 Anmälan av aktieinnehav .................................................. 62 4.3 .4.3 Generalklausulen ............................................................... 63 4.3.5 Lagtekniska frågor m.m. ................................................... 63
5 Författningskommentar ....................................................................... 67
5.1 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987z617) ......................................................................... 67 5.2 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982z713) ......................................................................... 69 5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda .................... 72
6 Kostnadskonsekvenser och ikraftträdande ........................................ 73 Bilagor 1 Referenser ......................................................................... 75
2 Kommittédirektiv .............................................................. 77
Sammanfattning
Banklagskommittén har i samarbete med Finansdepartementet sett över den associationsrättsliga lagstiftningen för bankaktiebolag och försäk- ringsbolag. Kommittén har sett över ledningsreglema medan Finansde- partementet har sett över lagstiftningen i övriga delar. Departementet föreslår i en promemoria som läggs fram i samband med detta delbe- tänkande att aktiebolagslagen skall utgöra den associationsrättsliga grunden för bankaktiebolag och försäkringsbolag. I detta del- betänkande föreslår kommittén att aktiebolagslagens ledningsregler, med vissa undantag, skall gälla även för bankaktiebolag och försäk— ringsbolag. De särregler som är nödvändiga för bankaktiebolagen skall föras in i bankrörelselagen medan de för försäkringsbolagen nödvän- diga reglerna får finnas kvar i försäkringsrörelselagen.
För bankaktiebolagens del innebär kommitténs förslag förändringar av framför allt principiell betydelse. De regler enligt vilka all beslutan— derätt i ett bankaktiebolag grundar sig på delegation från styrelsen av- skaffas och verkställande direktören får ställning som bolagsorgan med ett i lagen angivet ansvar för den löpande förvaltningen. I praktiken innebär detta inte så stora förändringar i förhållande till vad som till- lämpas i de flesta banker. Kommitténs förslag sker mot bakgrund av dels regeringens förslag till nya ledningsregler för allmänna aktiebolag, dels kommitténs överväganden rörande nya rörelseregler för banker. Regeringen har föreslagit att nya ledningsregler införs i aktiebolags- lagen som i stor utsträckning tillgodoser de krav på tydlig ansvarsfördel- ning och väl fungerande intern kontroll som bör uppställas "för bank- aktiebolag. Vidare överväger kommittén att i sitt huvudbetänkande fö- reslå att en rambestämmelse om riskhantering införs i bankrörelse- lagen. Mot bakgrund av de angivna förhållandena föreslår kommittén endast ett fåtal särregler för bankaktiebolagen. Till att börja med skall firman i bankaktiebolag tecknas av minst två personer i förening. Vi— dare skall för bankaktiebolag alltid gälla de strängare krav på ett bolags organisation som enligt aktiebolagslagens nuvarande lydelse gäller för större aktiebolag och som regeringen har föreslagit skall gälla för pub— lika aktiebolag. Något undantag från kravet på att styrelsen skall bestå av minst tre ledamöter eller att det skall finnas en verkställande direktör finns således inte för bankaktiebolag. De särregler som kommittén för- eslår i dessa hänseenden skulle inte vara nödvändiga om en regel inför- des om att bankaktiebolag alltid skall registreras som publika aktiebo- lag. Kommittén förordar att en sådan regel införs men konstaterar att
den får konsekvenser som inte kan överblickas inom ramen för detta delbetänkande. Kommittén lämnar därför inte något förslag i detta hän— seende. Vid den gemensamma remissbehandlingen och beredningen av delbetänkandet och departementets promemoria bör frågan dock bli föremål för överväganden.
För försäkringsbolagen innebär inte kommitténs förslag några prin- cipiella förändringar. Reglerna om ledning enligt försäkringsrörelsela- gen skiljer sig i mindre betydelsefulla hänseenden från ledningsreglema i aktiebolagslagen. Flera av de avvikande reglerna i försäkrings- rörelselagen har dessutom nyligen blivit föremål för översyn av Försäk- ringsutredningen. Dessa omständigheter har gjort att Banklagskommit— téns översyn i viss utsträckning blivit begränsad. Kommittén ansluter sig i stor utsträckning till Försäkringsutredningens förslag. 1 avvaktan på beredningen av förslagen bör dock vissa bestämmelser i försäkrings- rörelselagen behållas. Vissa särregler är dessutom nödvändiga för de ömsesidiga försäkringsbolagen vilka, även om de uppvisar många med försäkringsaktiebolagen gemensamma drag, inte är aktiebolag. Slut- ligen skall även för försäkringsbolag i huvudsak gälla de strängare krav på ett bolags ledningsorganisation som enligt den nuvarande lydelsen av aktiebolagslagen gäller för de större aktiebolagen och som regering- en har föreslagit skall gälla för publika aktiebolag.
Författningsförslag
1. Förslag till Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)
Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617) dels att 5 kap. 1, 3, 5 och 8 åå skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 1 kap. 26-32 55, av följande lydelse. 1 kap.
26 5 Ett bankaktiebolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter. Flertalet av ledamöterna skall vara personer som inte är anställda i ban- ken eller i företag som ingår i samma koncern som banken.
27 5 I ett bankaktiebolag skall styrelsen utse en verkställande direktör. Bolagets verkställande direktör får inte vara ordförande i styrelsen.
28 & Rätten att teckna ett bankaktiebolags firma får utövas endast av två eller flera personer i förening. Ingen annan inskränkning får regist- reras. Om verkställande direktörs firmateckningsrätt finns särskilda bestämmelseri 8 kap. 12 & aktiebolagslagen (1975:1385).
29 5 En ställföreträdare för ett bankaktiebolag får inte följa en för- eskrift av bolagsstämman eller något annat bolagsorgan som inte är gäl- lande därför att den står i strid med denna lag.
30 & En rättshandling som en ställföreträdare som avses i 8 kap. 11 & aktiebolagslagen har företagit i strid med bestämmelserna enligt denna lag om bolagsorganens behörighet, gäller inte mot bolaget.
31 & Vad som i denna lag sägs om styrelseledamöter skall i tillämpliga delar gälla även suppleanter.
32 5 Innan styrelseval förrättas i ett bankaktiebolag, skall bolagsstäm- mans ordförande inhämta uppgift om vilka uppdrag den som valet gäl- ler innehar i andra företag. Uppgiften skall lämnas till bolagsstämman.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap. 1 &
Om en stiftare, huvudman, styrelseledamot eller delegat uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar banken då han fullgör sitt uppdrag, skall han ersätta ska- dan. Detsamma gäller när ska- dan vållas en aktieägare, en medlem eller någon annan ge- nom överträdelse av denna lag, lagen (l995:1559) om årsredo- visning i kreditinstitut och vår- depappersbolag, bankaktiebo- lagslagen (1987:618), spar- bankslagen (1987:619) eller la— gen (199511570) om medlems- banker eller bankens stadgar.
En aktieägare är skyldig att ersätta den skada som han ge- nom att medverka till överträ- delse av dennna lag, lagen (l995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappers- bolag, bankaktiebolagslagen (1987:618) eller bolagsord- ningen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar bankaktie- bolaget, en aktieägare eller nå- gon annan.
Om en stiftare, huvudman, styrelseledamot, verkställande direktör i bankaktiebolag eller delegat uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar banken då han fullgör sitt uppdrag, skall han ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan vållas en aktie— ägare, en medlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (l995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, aktie- bolagslagen (1975:1385) spar- bankslagen (1987:619) eller la- gen (1995:1570) om medlems- banker eller bankens stadgar.
352
En aktieägare är skyldig att ersätta den skada som han ge- nom att medverka till överträ- delse av denna lag, lagen (l995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappers- bolag, aktiebolagslagen (1975:]385) eller bolagsord— ningen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar bankaktie- bolaget, en aktieägare eller nå— gon annan.
En medlem i en medlemsbank eller en röstberättigad som inte är medlem är skyldig att ersätta den skada som han genom att medverka till överträdelse av denna lag, lagen (l995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen (l995:1570) om medlems- banker eller stadgarna uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar medlemsbanken, en medlem eller någon annan.
' Senaste lydelse 1995:1572. 2 Senaste lydelse 199531572.
55
Talan om skadestånd till ett bankaktiebolag enligt 1-3 55 kan väckas, om vid en bolagsstämma majoriteten eller en minoritet bestående av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier har biträtt ett förslag om att väcka skadeståndstalan eller har röstat mot ett förslag om att bevilja någon styrelseledamot ansvars- frihet. En uppgörelse om skade- ståndsskyldigheten kan träffas endast av bolagsstämman och bara under förutsättning att inte ägare till en tiondel av samtliga aktier röstar mot förslaget till uppgörelse. Om en aktieägare för skadeståndstalan för bolagets räkning, kan någon uppgörelse inte träffas utan hans samtycke. Talan mot en delegat om skade- stånd till bolaget får utan hinder av vad nu sagts väckas av styrel- sen.
Talan om skadestånd till ett bankaktiebolag enligt 1-3 55 kan väckas, om vid en bolagsstämma majoriteten eller en minoritet bestående av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier har biträtt ett förslag om att väcka
skadeståndstalan eller, såvitt gäller styrelseledamot eller verkställande direktör, röstat motförslag om ansvarsfrihet En uppgörelse om skadeståndsskyl- digheten kan träffas endast av bolagsstämman och bara under förutsättning att inte ägare till en tiondel av samtliga aktier röstar mot förslaget till uppgörelse. Om en aktieägare för skade— ståndstalan för bolagets räkning, kan någon uppgörelse inte träf- fas utan hans samtycke.
Talan om skadestånd till bolaget får föras av ägare till minst en tion- del av samtliga aktier. Om någon aktieägare sedan talan väckts avstår från talan, kan likväl de övriga fullfölja denna. Den som har väckt talan svarar för rättegångskostnaderna men har rätt till ersättning av bolaget för den kostnad som täcks av vad som kommit bolaget till godo genom
rättegången.
Talan för bolagets räkning mot en styrelseledamot om ska- destånd på grund av ett beslut eller en åtgärd under ett räken- skapsår skall väckas senast ett år från det att årsredovisningen och revisionsberättelsen för räken- skapsåret lades fram på bolags- stämma.
Talan för bolagets räkning mot en styrelseledamot och verkställande direktör om ska- destånd på grund av ett beslut eller en åtgärd under ett räken— skapsår skall väckas senast ett år från det att årsredovisningen och revisionsberättelsen för räken- skapsåret lades fram på bolags- stämma.
Har ett beslut fattats om att bevilja ansvarsfrihet eller att inte föra skadeståndstalan utan att ägare till minst det antal aktier som anges i första stycket röstat mot beslutet eller har tiden för talan försuttits enligt tredje stycket, kan trots detta talan enligt första eller andra stycket väckas, om det i årsredovisningen eller i revisionsberättelsen eller på något annat sätt till bolagsstämman inte har lämnats i väsentliga hänse- enden riktiga och fullständiga uppgifter om det beslut eller den åtgärd som som ligger till grund för talan.
Skadeståndstalan som grundas på brott kan alltid föras av styrelsen.
853
Sådan talan för en banks räk- ning enligt 1-3 55 som inte grundas på brott kan ej väckas mot
1. styrelseledamot sedan tre år förflutit från utgången av det räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd, som ligger till grund för talan, fattades eller vidtogs,
Sådan talan för en banks räk- ning enligt 1—3 55 som inte grundas på brott kan ej väckas mot
1. styrelseledamot eller verk- ställande direktör i bankaktie- bolag sedan tre år förflutit från utgången av det räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd, som ligger till grund för talan, fatta- des eller vidtogs,
2. delegat sedan ett år förflutit från det att årsredovisningen och re- visionsberättelsen för det räkenskapsåret varunder den ansvarsgrund— ande åtgärden vidtogs framlades på stämman,
3. revisor sedan tre år förlutit från det att revisionsberättelsen lades fram på stämman eller yttrande som avges i denna lag avgavs,
4. stiftare sedan tre år förflutit från det beslutet om bankens bildande fattades på den konstituerande stämman, samt
3 Senaste lydelse 1995:1572.
5. aktieägare, huvudman eller medlem i medlemsbank eller röstbe— rättigad, Som inte är medlem, sedan två år förflutit från det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan.
Försätts banken i konkurs på en ansökan som gjorts innan den tid som anges i första stycket har gått ut, kan konkursboet föra talan enligt 1-3 && trots att frihet från skadeståndsansvar har inträtt enligt 5-7 åå. Efter utgången av den nämnda tiden kan en sådan talan dock inte väck- as senare än sex månader från edgångssammanträdet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Förslag till Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (19821713)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. försäkringsrörelselagen (1982z7l3) skall ha följande lydelse.
8 kap. 1 5 Ett försäkringsbolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter.
2 & I försäkringsaktiebolag som inte uteslutande driver återförsäkring, skall minst en av styrelseledamötema utses med uppgift att särskilt va- ka över att försäkringstagamas intresse beaktas. Sådan styrelseledamot får inte vara aktieägare eller befattningshavare i bolaget. Styrelse- ledamoten skall enligt bestämmelse, som skall vara intagen i bolags- ordningen, utses av försäkringstagama eller av någon intressegrupp som har anknytning till dem eller förordnas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer.
3 5 I ett ömsesidigt försäkringsbolag skall rätten förordna ersättare för styrelseledamot som avses i 8 kap. 2 & tredje stycket aktiebolagslagen (1975: 1385) på ansökan även av delägare, delegerad eller garant.
4 5 I ett försäkringsbolag skall styrelsen utse en verkställande direktör. Bolagets verkställande direktör får inte vara ordförande i styrelsen.
5 5 I ett ömsesidigt försäkringsbolag Skall styrelseledamötema och verkställande direktören senast när de tillträder sin befattning, för infö- rande i aktieboken anmäla Sitt innehav av aktier i bolag inom koncern där det ömsesidiga bolaget ingår. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.
Första stycket gäller inte i den mån anmälningsskyldighet föreligger enligt insiderlagen (1990: 1342).
6 5 Styrelsen i ett försäkringsbolag skall fastställa sådana riktlinjer som anges i 7 kap. 10 g & och se till att de följs. Styrelsen skall fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras.
7 5 Styrelsen ansvarar för att uppgifter enligt 7 kap. 9 & fjärde stycket lämnas och att informationsskyldigheten enligt 7 kap. 10 g & andra stycket fullgörs.
8 5 Beslut om antagande och ändring av grunder fattas av styrelsen.
9 & I ett ömsesidigt försäkringsbolag får styrelsen eller någon annan ställföreträdare för bolaget inte företa rättshandlingar eller andra åtgär- der som är ägnade att bereda otillbörliga fördelar åt garanter eller andra till nackdel för bolaget eller andra garanter.
10 5 En ställföreträdare för ett försäkringsbolag får inte följa en före- skrift av bolagsstämman eller något annat bolagsorgan som inte är gäl- lande därför att den står i strid med denna lag.
11 5 En rättshandling som en ställföreträdare som avses i 8 kap. 11 & aktiebolagslagen har företagit i strid med bestämmelserna enligt denna lag om bolagsorganens behörighet, gäller inte mot bolaget.
12 & I försäkringsbolag som meddelar livförsäkring skall de försäk- ringstekniska utredningarna och beräkningarna utföras under överinse- ende av en aktuarie.
Regeringen eller, efter dess bemyndigande Finansinpektionen, med- delar föreskrifter om villkoren för behörighet att tjänstgöra som aktua- rie. Inspektionen kan i särskilt fall medge undantag från dessa villkor.
Styrelsen eller verkställande direktör skall, när en aktuarie antagits eller frånträtt sin befattning, genast anmäla detta för registrering. Sådan anmälan kan också göras av aktuarien.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
3. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda
Härigenom föreskrivs att 13 & lagen (1987:1245) om styrelserepre- sentation för de privatanställda skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
13 g:
Föreslagen lydelse
En av arbetstagarrepresentantema får närvara och delta i överlägg- ningarna när ett ärende, som senare skall avgöras av styrelsen, förbe- reds av därtill särskilt utsedda styrelseledamöter eller befattningshavare i företaget.
Om ett beslut enligt 7 kap. 6 å andra stycket bankaktiebo- lagslagen (1987:618), 3 kap. 6 & sparbankslagen (1987:619) eller 6 kap. 6 & andra stycket lagen (l995:1570) om medlemsbanker innebär att ett uppdrag ges åt en regionstyrelse eller ett motsva- rande organ i en region, har de anställda inom regionen rätt att bestämma att en representant för dem och en suppleant skall om— fattas av uppdraget. En Sådan representant har motsvarande rätt som avses i första stycket.
Om arbetstagarorganisatio— nema inte enas om annat, utses den representant som avses i
" Senaste lydelse 199511585.
Om ett beslut enligt 3 kap. 6 5 sparbankslagen eller 6 kap. 6 5 andra stycket lagen ( 1995:1570) om medlemsbanker innebär att ett uppdrag ges åt en regionsty- relse eller ett motsvarande organ i en region, har de anställda in- om regionen rätt att bestämma att en representant för dem och en suppleant skall omfattas av uppdraget. En sådan represen- tant har motsvarande rätt som avses i första stycket.
Om ett bankaktiebolag har inrättat en regionstyrelse eller motsvarande organ i en region, har de anställda inom regionen rätt att bestämma att en repre- sentant för dem och en suppleant skall ha motsvarande rätt som avses i första stycket.
Om arbetstagarorganisatio- nerna inte enas om annat, utses den representant som avses i
första och andra styckena av första-tredje styckena av den den organisation som företräder organisation som företräder det det största antalet kollektivav- största antalet kollektivavtals- talsbundna arbetstagare vid fö- bundna arbetstagare vid företa- retaget eller, i fråga om moder- get eller, i fråga om moderföre— företag, inom koncernen. tag, inom koncernen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
1. Inledning
Banklagskommittén (Fi 1995:09) började sitt arbete i juni 1995. I de- cember samma år avlämnades delbetänkandet Rapporteringsskyldighet för revisorer i finansiella företag (SOU 1995: 106).
Enligt direktiven (Dir 1995286, se bilaga 2) har kommittén i uppdrag att utreda behovet av ändringar i det regelverk som styr framför allt bankers och andra kreditinstituts verksamhet men även verksamheten i andra institut på det finansiella området, t.ex. värdepappersbolag och försäkringsbolag. I uppdraget ingår också nu aktuella frågor om led- ning, delegering och intern kontroll inom de angivna instituten.
Delvis olika associationsrättsliga regler gäller för de aktiebolag som är verksamma inom det finansiella området. Kreditrnarknadsbolagen och värdepappersbolagen regleras av aktiebolagslagen med undantag för några särregler. Bankaktiebolagen och försäkringsbolagen lyder däremot under särskilda associationsrättsliga regelverk. För bankaktie- bolagen gäller bankaktiebolagslagen som till stora delar överensstäm- mer med aktiebolagslagen. De associationsrättsliga reglerna för såväl försäkringsaktiebolag som ömsesidiga försäkringsbolag finns intagna i försäkringsrörelselagen som också innehåller andra regler för försäk— ringsbolag.
Direktiven anger att kommittén bl.a. har att överväga om det är mo— tiverat att även fortsättningsvis ha andra regler i nu aktuella avseenden för bankaktiebolag och försäkringsbolag än för allmänna aktiebolag. Formulerat på ett annat sätt är kommitténs uppdrag att överväga huru— vida de allmänna aktiebolagsrättsliga reglerna är tillfyllest bl.a. med hänsyn till de särskilda skyddsintressen som föreligger beträffande des- sa institutstyper.
Inom Finansdepartementet bedrivs ett arbete som syftar till att så långt möjligt avskaffa särreglema i bankaktiebolagslagen och de asso- ciationsrättsliga särreglema i försäkringsrörelselagen. Finansdeparte- mentet har uttryckt önskemål om att kommitténs arbete med att se över reglerna om ledning, delegering och intern kontroll för banker och för- säkringsbolag samordnas med departementets arbete och att resultaten presenteras i anslutning till varandra. Finansdepartementet avser att presentera sitt arbete i en promemoria som skall sändas ut på remiss i mitten av februari. I promemorian föreslås att bankaktiebolagslagen skall upphävas och att de associationsrättsliga bestämmelserna i stort sett skall utmönstras ur försäkringsrörelselagen. Aktiebolagslagen skall därmed gälla även för bankaktiebolagen och försäkringsbolagen. I
promemorian föreslås vidare att de särregler som alltjämt är nödvän- diga för bankaktiebolagen skall föras över till bankrörelselagen medan de för försäkringsbolagen nödvändiga reglerna skall kvarstå i försäk- ringsrörelselagen.
Samordningen har lett till att kommittén har haft begränsad tid till förfogande för sitt arbete med dessa frågor. Eftersom en översyn av reglerna för sparbanker, medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar föranleder delvis andra överväganden och eftersom en översyn av reg- lerna för dessa institut inte är påkallad av samordningen med departe— mentet har kommittén valt att i det här betänkandet endast behandla bankaktiebolag och försäkringsbolag.
Aktiebolagskommittén har föreslagit att nya ledningsregler förs in i aktiebolagslagen.S Efter beredning inom J ustitiedepartementet har rege- ringen lämnat förslag i samma frågor i en lagrådsremiss? Förslagen tydliggör styrelsens ansvar för en klar ansvarsfördelning och en väl fungerande intern kontroll i allmänna aktiebolag. Försäkringsutred- ningen har genomfört en översyn av försäkringslagstiftningen.7 Över- synen innefattar flera regler som är av betydelse i detta sammanhang. Försäkringsutredningens förslag bereds för närvarande inom Finansde— partementet.
Gemenskapsrätten har stor betydelse för regelverken som styr verk— samheten för banker, försäkringsbolag och övriga institut inom den finansiella sektorn. Endast i begränsad utsträckning berör gemenskaps- rätten emellertid frågor om ledning och beslutsfattande inom instituten. Det finns inte några gemenskapsrättsliga regler som utgör ett hinder mot en tillämpning av aktiebolagslagens ledningsregler för bankaktie- bolag och försäkringsbolag.
5 Aktiebolagets organisation, sou 1995:44. 6 Lagrådsremiss den 22 januari 1998, Aktiebolagets organisation, härefter oftast benämnd
lagrådsremissen. 7 Försäkringsrörelse i förändring 3, SOU 1995z87.
2. Utgångspunkter
Enligt kommitténs mening talar starka skäl för att låta aktiebolagslagen utgöra den associationsrättsliga grunden för samtliga aktiebolag inom den finansiella sektorn. Den nuvarande ordningen medför att lagstift- ningen riskerar att bli svåröverskådlig. Detta i sin tur medför risker för rättsosäkerhet och onödiga kostnader för företagen, deras kunder och allmänheten. Det försvårar arbetet hos t.ex. myndigheter, revisorer och andra som skall tillämpa lagstiftningen. Det är också en fråga om rätts- säkerhet för t.ex. anställda, styrelseledamöter och motparter. Även lag— stiftningsarbetet påverkas. Översyn och ändringar blir mer omfattande och betungande om reglerna finns i flera lagar med olika reglering. Det är angeläget att skillnader som uppkommit mellan de olika lagarna och som i dag saknar bärande motiv rensas ut.
Trots att det finns obestridliga fördelar med ett enhetligt regelverk, finns det på bank- och försäkringsområdet vissa särskilda skyddsintres- sen som kan motivera från aktiebolagslagen avvikande bestämmelser. Detta gäller särskilt för bankerna. Bankerna har en avgörande betydelse för stabiliteten i det finansiella systemet. Störningar i systemet kan få allvarliga konsekvenser för hela samhällsekonomin. Med hänsyn till bankernas väsentliga roll i samhällsekonomin är också konsument- skyddsintresset starkt i banker. För försäkringsbolagen är det framför allt intresset av ett väl fungerande konsumentskydd som kan motivera från aktiebolagslagen avvikande bestämmelser.
Skyddsintressena tillgodoses främst genom utformningen av vad som brukar kallas rörelseregler. När det gäller frågor om ledning, dele- gering och intern kontroll har dock även de associationsrättsliga reg- lerna betydelse för att Skyddsintressena tillgodoses.
Vid en anpassning av de associationsrättsliga bestämmelserna för bankaktiebolag och försäkringsbolag till aktiebolagslagen måste en av- vägning ske mellan skyddsintressena och intresset av ett enhetligt och överskådligt regelverk. Enligt kommitténs mening bör avvägningen göras så att starka skäl krävs för att från aktiebolagslagen avvikande regler skall gälla för bankaktiebolag och försäkringsbolag. För det fall särregler bedöms erforderliga så skall de på banksidan föras in i bank- rörelselagen och på försäkringssidan behållas i försäkringsrörelselagen.
Kommitténs arbete har hittills till betydande del bestått i att identifi- era de skyddsintressen som finns på bankområdet och även i att utar- beta förslag till rörelseregler för bankerna som tillgodoser dessa skyddsintressen. Även om detta arbete ännu inte redovisats offentligt så
ligger det i hög grad till grund för övervägandena i det här betänkandet. Det gäller i synnerhet kommitténs överväganden rörande särskilda regler med krav på riskhanteringen i banker. En följd av sådana regler är ett krav på bankerna att utarbeta interna instruktioner i syfte att styra beslutsfattande och intern kontroll. Det är kommitténs uppfattning att det förslag till rörelseregler i en ny bankrörelselag som kommittén ar- betar med väsentligt kommer att stärka skyddet på det finansiella om— rådet. Genom att förslagen till nya ledningsregler för allmänna aktie— bolag samtidigt stärker regleringen av ledning, delegering och intern kontroll i allmänna aktiebolag blir behovet av särskilda associations- rättsliga regler för banker mindre.
Kommitténs förslag i det här betänkandet bygger till stor del på för- utsättningen att kommitténs förslag i övrigt kommer att genomföras och att även förslagen till ändringar i aktiebolagslagen genomförs. Under dessa förutsättningar innebär den föreslagna ordningen en förstärkning av lagregleringen av ledning, delegering och intern kontroll i banker.
När det gäller försäkringsområdet har kommittén enligt direktiven att utgå från Försäkringsutredningens uppfattningar i den grundläg- gande synen på regleringen av försäkringsrörelse. Flera av de nu aktu- ella reglerna har nyligen varit föremål för översyn av Försäkringsut- redningen. Eftersom kommitténs översyn av reglerna om ledning, dele- gering och intern kontroll inte ger samma helhetssyn på försäkrings- frågoma som Försäkringsutredningen redovisat är utrymmet för att fö- reslå några stora förändringar i förhållande till deras förslag begränsat. Det är emellertid kommitténs mening att Försäkringsutredningens för- slag ger bättre förutsättningar för en ändamålsenlig ledning, delegering och intern kontroll i försäkringsbolag än nuvarande reglering. Även på försäkringsområdet innebär ett genomförande av förslagen till nya led- ningsregler för allmänna aktiebolag en förbättring av regelverket jäm— fört med nuvarande reglering.
3. Bankaktiebolag
3 . 1 Inledning
Det finns betydande skillnader mellan bankaktiebolagslagens lednings- regler och motsvarande regler i aktiebolagslagen. I bankaktiebolag är styrelsen det enda ledningsorganet. Alla de beslutsbefogenheter som verkställande direktören och övriga befattningshavare utövar grundar sig därför på delegation från styrelsen. Enligt aktiebolagslagen är både styrelsen och verkställande direktören ledningsorgan med i lagen an- givna ansvarsområden. Skillnaderna mellan regelverken är i betydande utsträckning historiskt motiverade. En kortare redogörelse för till- komsten och utvecklingen av reglerna om delegation i banklagstift- ningen och den parallella utvecklingen av aktiebolagslagstiftningen är därför motiverad. Eftersom skillnaderna mellan bankaktiebolagslagen och aktiebolagslagen är av principiell karaktär är det vidare motiverat att lägga en analys av konsekvenserna av att avskaffa delegationsreg- lema till grund för kommitténs bedömning. Övriga för bankaktiebola- gen avvikande bestämmelser föranleder däremot mindre omfattande överväganden.
3.2. Reglerna om beslutsdelegation
3.2.1. Reglemas tillkomst och utveckling
Äldre banklagstiftning
Reglerna om ledning och beslutsfattande enligt de banklagar som gäll- de i början av 1900-talets överensstämde i huvudsak med motsvarande regler i då gällande aktiebolagslagar. Enligt de ifrågavarande lagarna var styrelsen det enda ledningsorganet. I den traditionella aktie- bolagsrätten utgick man nämligen från föreställningen att ledningen av företaget är ett enhetligt uppgiftskomplex. Enligt en sådan uppfattning organiseras befogenhetsfördelningen mellan beslutande och verkstäl-
8 1886 års bankaktiebolagslag, 1903 års lag om solidariska bankaktiebolag, 1903 års lag om bankaktiebolag och 1911 års bankrörelselag.
lande organ genom delegation.9 Vare sig i de ovan angivna banklagama eller i aktiebolagslagarna fanns emellertid några uttryckliga bestämmel— ser om delegation av beslutanderätt från styrelsen. Däremot fanns be- stämmelser enligt vilka styrelsen kunde delegera rätten att företräda banken utåt — eller med andra ord teckna dess firma - till personer utan- för styrelsen.
Regler om beslutsdelegation införs
Det var 1924 års bankkommitté som föreslog att vissa regler om be— slutsdelegation skulle föras in i 1911 års bankrörelselag.” Av bank- kommitténs betänkande framgår att kommittén övervägde möjligheten att lagfästa den redan då i banker allmänt förekommande uppdelningen av ledningsfunktionen mellan två organ, en styrelse och en direktion. En sådan uppdelning genom vilken de olika bolagsorganen fick sitt be- stämda kompetensområde var enligt kommittén ägnad "att till gagn för bankens sunda ledning skärpa ansvarskänslan hos de beslutande". Vid en samlad bedömning fann bankkommittén dock inte tillräckliga skäl att ändra på "de allmänna grundsatser [...] som innebära att styrelsen i dess helhet är bankens verkställande organ [...] men att å andra sidan styrelsen skall äga befogenhet att åt en eller flera av styrelsens leda- möter eller utanför styrelsen stående personer delegera viss beslutande- ra ."
Bankkommittén fann emellertid att formerna för delegation av be- slutanderätt borde regleras uttryckligen i bankrörelselagen för att råda bot på vissa missförhållanden. Det hade, enligt bankkommittén bl.a. uppmärksammats att mycket stora engagemang hade ingåtts eller andra viktiga avgöranden träffats utan att styrelsen fått vetskap därom förrän efteråt. Vidare hade det, enligt kommittén, när det gällt att klargöra an- svaret för åtgärder som vidtagits av verkställande direktören eller annan direktör understundom visat sig råda oklarheter om gränserna för ve- derbörandes befogenhet. Mot bakgrund av de angivna förhållandena föreslog bankkommittén dels att vissa Särskilt viktiga angelägenheter inte fick bli föremål för delegation, dels att styrelsen, om den önskade delegera förvaltningsuppgifter, i en instruktion skulle meddela före- skrifter om de befogenheter som följde med uppdraget.
Bankkommitténs förslag ledde inte omedelbart till ny lagstiftning. Efter Kreugerkraschen år 1932 tillsattes emellertid ett antal banksak- kunniga för att utreda behovet av ny lagstiftning på bankområdet. De
9 Rolf Dotevall, Skadeståndsansvar för styrelseledamot och verkställande direktör, 1989, s. 170. '0 sou 192711] s. 122 ff.
banksakkunniga lämnade samma år ett betänkande som i de aktuella hänseendena väsentligen överensstämde med bankkommitténs för- slag.” Det följande året infördes de av bankkommittén och de banksak— kunniga föreslagna reglerna i 191 1 års bankrörelselag.12
Den efterföljande utvecklingen
En allmän översyn av aktiebolagslagstiftningen inleddes i mitten av 1930-talet i samarbete med övriga nordiska länder. Översynen ledde fram till 1944 års aktiebolagslag, vilken trädde ikraft den 1 januari 1948. Reglerna om ledning av aktiebolag fick genom aktiebolagslagen en principiellt ny utformning. I aktiebolag med minst tre styrelseleda- möter skulle det finnas två ledningsorgan, en styrelse och en verkstäl- lande direktör. Enligt aktiebolagslagen skulle verkställande direktören sköta den löpande förvaltningen av aktiebolaget medan styrelsen skulle avgöra angelägenheter av osedvanlig beskaffenhet eller stor betydelse. Uppdelningen av ledningsfunktionen i aktiebolag mellan två organ in- nebar en anpassning till de faktiska förhållandena i bolagen. Genom uppdelningen av ledningsfunktionen uppstod den principiella skillnad i förhållande till bankaktiebolag som alltjämt består.
Införandet av 1944 års aktiebolagslag föranledde ånyo en översyn av banklagstiftningen. Avsikten med översynen var bl.a. att avgöra i vilken utsträckning reglerna i bankrörelselagen kunde anpassas till be- stämmelserna i den nya aktiebolagslagen. Översynen resulterade i 1955 års bankrörelselag.” Genom den nya lagen skedde en viss anpassning till ledningsreglema i aktiebolagslagen. I den nya lagen föreskrevs bl.a. att styrelsen alltid skulle utse en verkställande direktör. I huvudsak in- nebar lagen emellertid en utveckling av de för bankaktiebolagen gäl- lande reglerna om ledning och beslutsdelegation. Till skillnad från vad som gällde enligt aktiebolagslagen skulle verkställande direktören inte utgöra ett bolagsorgan med i lagen angivna befogenheter utan endast handha förvaltningsuppgifter på grund av delegation från styrelsen. Verkställande direktören skulle alltid utses inom styrelsen och om det behövdes kunde dessutom flera verkställande direktörer utses. I den nya lagen infördes vidare en uttrycklig bestämmelse om styrelsens möjlighet att delegera förvaltningsuppgifter till verkställande direktören eller annan.14 Dessförinnan hade endast begränsningarna av och for— merna för delegationsrätten kommit till uttryck i lagtexten. Slutligen
" sou 1932:30 s. 70 ff. ” Lag den 2juni 1933. ” sou 19522, prop. 19553, NJA II 1955 ss. 1-144. M Westerlind, Banklagen av den 31 mars 1955 med kommentar, 1958, s. 256 ff.
infördes en bestämmelse i lagen enligt vilken den som erhållit uppdrag av styrelsen att handha viss förvaltningsuppgift, den s.k. delegaten, in- om ramen för sitt uppdrag kunde bli skadeståndsskyldig under samma förutsättningar som en styrelseledamot.
En ny översyn av aktiebolagslagstiftningen i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet resulterade i den ännu gällande aktiebolagslagen från 1975. Den nya lagen innebar inte några genomgripande föränd- ringar av ledningsreglema. Reglerna om styrelsens och verkställande direktörens befogenheter och skyldigheter blev mer kortfattade än i 1944 års aktiebolagslag. Av förarbetena framgår emellertid att någon förändring i sak inte avsågs.l
Med anledning av den nya aktiebolagslagen påbörjades under andra hälften av 1970- talet en översyn av banklagstiftningen. Översynen re- sulterade 1 nya banklagar som trädde l kraft den 1 januari 1988. I den nya bankrörelselagen infördes bl.a. bestämmelser som var gemen- samma för de olika bankinstituten. De associationsrättsliga reglerna för bankaktiebolagen fördes över till en ny bankaktiebolagslag. Den nya bankaktiebolagslagen innebar endast smärre förändringar av reglerna om ledning och beslutsdelegation, vilka ansågs motiverade av hänsyn till intresset av en god intern kontroll i bankaktiebolag.'6 Den viktigaste förändringen var att den tidigare uppräkningen av särskilt viktiga ären— den som inte fick bli föremål för delegation ersattes av en generell regel enligt vilken styrelsen inte får delegera ärenden av principiell beskaf- fenhet eller i övrigt av större vikt. Vidare kom begreppet delegat till direkt uttryck i lagtexten.
3.2.2. Gällande rätt
Av redogörelsen i det föregående avsnittet framgår att reglerna om be- slutsdelegation i bankaktiebolagslagen och aktiebolagslagen skiljer sig i två viktiga avseenden. l bankaktiebolag är styrelsen det enda lednings- organet, medan i allmänna aktiebolag både styrelsen och verkställande direktören är ledningsorgan med i lagen angivna ansvarsområden. Samtidigt har styrelsen i ett bankaktiebolag lagstöd för att delegera vis- sa beslut till verkställande direktören eller annan. Aktiebolagslagen innehåller inte några uttryckliga bestämmelser om delegation av för- valtningsuppgifter från styrelsen eller verkställande direktören. Därmed är det inte sagt att det inte skulle vara tillåtet med delegation och av naturliga skäl är det vanligt förekommande i större aktiebolag att sty-
'5 Prop. 1975:103 s. 367 ff. '6 SOU 198427 s. 217 ff.
relsen eller verkställande direktören delegerar förvaltningsuppgifter till andra. En väsentlig skillnad är dock att styrelsen i ett bankaktiebolag kan delegera med ett i lagen angivet skadeståndsansvar för uppdragsta- garen. Uppdragstagaren — i lagen benämnd delegat — har inom ramen för sitt uppdrag samma skadeståndsskyldighet som gäller för styrelse- ledamot. Innan konsekvenserna av att avskaffa delegationsreglerna dis- kuteras är det lämpligt att kort redovisa de nu gällande bestämmelserna om delegation i bankaktiebolagslagen. Mot bakgrund av kommitténs uppdrag finns det också skäl att därefter kort redovisa vad som gäller i motsvarande hänseende enligt aktiebolagslagen och regeringens förslag till nya ledningsregler.
Enligt bankaktiebolagslagen svarar styrelsen ensam för förvalt— ningen av ett bankaktiebolags angelägenheter. Styrelsen kan emellertid delegera förvaltningsuppgifter till verkställande direktören eller annan (7 kap. 6 & bankaktiebolagslagen). Uppdragstagaren är i lagen benämnd delegat. Det bör anmärkas att flera verkställande direktörer kan utses. Delegation får även ske till särskilda ledningsorgan för visst område (regionstyrelse) eller för ett eller flera bankkontor (kontorsstyrelse). Styrelsen skall i en instruktion, som fastställs för ett år 1 sänder, med- dela föreskrifter om de befogenheter som skall tillkomma verkställande direktören och andra delegater. Om uppdraget avser kreditgivning skall även grunderna för kreditgivningen fastställas. En avskrift av instruk- tionen skall sändas till Finansinspektionen. Delegater kan enligt 5 kap. bankrörelselagen bli skadeståndsskyldiga gentemot bankaktiebolaget eller tredje man under samma förutsättningar som styrelseledamötema.
Beslutanderätten i vissa angelägenheter får inte bli föremål för dele- gation (7 kap. 7 & bankaktiebolagslagen). Styrelsen får inte delegera ärenden som är av principiell beskaffenhet eller större vikt. Styrelsen får inte heller delegera frågor om beviljande av kredit till styrelseleda- möter, högre befattningshavare i banken, större aktieägare eller vissa andra fysiska och juridiska personer. Vidare får delegation av frågor om beviljande av kredit till övriga anställda i banken ske endast enligt föreskrifter som Finansinspektionen meddelar.
Enligt aktiebolagslagen svarar styrelsen och verkställande direk- tören gemensamt för bolagets förvaltning. Verkställande direktören handhar den löpande förvaltningen (8 kap. 6 & aktiebolagslagen). Med detta uttryck avses alla åtgärder som inte med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet är av osedvanlig beskaffenhet eller av stor betydelse. Sistnämnda åtgärder skall beslutas av styrelsen. Om sty- relsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolaget får emellertid verkställande direktören även besluta i dessa frågor. I sådant fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden.
Regeringen har i en lagrådsremiss föreslagit att ledningsreglema i aktiebolagslagen skall kompletteras med ytterligare bestämmelser som är avsedda att åstadkomma en tydligare ansvarsfördelning i aktiebolag, vilket kan vara av betydelse vid delegation av förvaltningsuppgifter. De föreslagna reglerna innebär inte någon grundläggande förändring av ledningsreglema i aktiebolagslagen utan har snarare karaktären av för— tydliganden av ledningsorganens — och i synnerhet styrelsens— skyldig— heter. Till att börja med har föreslagits att styrelsen i instruktioner skall bestämma arbetsfördelningen mellan styrelsen, å ena sidan, och verk- ställande direktören och andra organ som styrelsen inrättar, å andra si— dan. Enligt förslaget skall vidare styrelsen årligen fastställa en arbets- ordning för sitt arbete av vilken bl.a. arbetsfördelningen mellan leda- möterna skall framgå. En bestämmelse skall dessutom införas enligt vilken styrelsens ordförande skall leda styrelsens arbete och bevaka att styrelsen fullgör de ovannämnda uppgifterna.l7
3.2.3. Konsekvenser av att avskaffa reglerna om beslutsdelegation
3 .2.3. 1 Beslutsfattande och delegationsmöjligheter
Inledning
I bankaktiebolagslagen finns uttryckliga regler om styrelsens rätt att delegera förvaltningsuppgifter och ramarna för delegationsmöjlighe— tema m.m. I aktiebolagslagen finns däremot inte några uttryckliga be- stämmelser om delegation. Frågan är vilka konsekvenser för besluts- fattande och delegationsmöjligheter som ett avskaffande av de Särskilda reglerna om beslutsdelegation i bankaktiebolagslagen och en anpass- ning till de regler som gäller för aktiebolag i allmänhet kan få för bank- aktiebolag. Av särskilt intresse är härvid konsekvenserna av att verk— ställande direktörens ställning blir starkare och att de uttryckliga be— gränsningarna av delegationsmöjlighetema avskaffas.
Verkställande direktörens ställning
Den viktigaste skillnaden mellan bankaktiebolagslagens och aktiebo- lagslagens regler om ledning är att verkställande direktören enligt aktie-
” Lagrådsremissen, 8 kap. 3, 5 och 14 åå, ss. 12 och 14.
bolagslagen är ett bolagsorgan med vissa angivna befogenheter medan så inte är fallet enligt bankaktiebolagslagen. Styrelsen i bankaktiebolag svarar för bolagets organisation och har möjlighet att bestämma hur ansvarsfördelningen och beslutanderätten skall fördelas mellan styrel- sen, verkställande direktören, andra ledningsorgan och befattningsha- vare.
Styrelsen är enligt aktiebolagslagen överordnad verkställande direk- tören och kan välja att besluta i verkställande direktörens ställe eller meddela verkställande direktören anvisningar och föreskrifter som denne är skyldig att följa. Styrelsens rätt att ingripa i den löpande för- valtningen är emellertid inte obegränsad. Av förarbetena till 1944 års aktiebolagslag framgår att "det uppenbarligen skulle strida mot lagstift- ningens grunder att såsom verkställande direktör behålla en person, vars legala förvaltningsrätt av styrelsen underkastas så väsentliga be- gränsningar, att han i realiteten ej längre kan anses äga ställning av verkställande direktör."18
En viktig fråga är om styrelsen i allmänna aktiebolag även kan be- stämma att förvaltningsuppgifter, hänförliga till den löpande förvalt— ningen skall avgöras av någon annan befattningshavare än verkstäl- lande direktören eller av kollektiva organ i vilka verkställande direktö- ren ingår som en av flera ledamöter. Något klart svar på denna fråga står inte att finna. Enligt kommitténs uppfattning gör sig samma princi- piella synpunkter gällande som i fråga om styrelsens rätt att besluta i verkställande direktörens ställe. Styrelsen torde således ha möjligheter att förordna att vissa frågor som hör till den löpande förvaltningen skall avgöras av annan befattningshavare än verkställande direktören eller av ett kollektivt organ i vilket verkställande direktören ingår.19 Var gränsen går för styrelsens möjligheter att bestämma en arbetsfördelning av an- givet slag är, som nämnts, svårt att säga. Det är emellertid klart att verkställande direktören alltid skall ha kvar huvudansvaret för den lö— pande förvaltningen.
Med hänsyn till styrelsens ställning enligt bankaktiebolagslagen finns inte någon gräns för styrelsens möjligheter att ingripa i den löp— ande förvaltningen av ett bankaktiebolag. Styrelsen torde således vara oförhindrad att besluta i alla angelägenheter hänförliga till den löpande förvaltningen eller att bestämma att någon annan befattningshavare än verkställande direktören skall avgöra de ifrågavarande angelägenhe-
"3 sou 194119 3. 321 f. Se även Taxell, Aktiebolagets organisation, 1988, s. 79. Enligt Taxell får styrelsens ingrepp i den löpande förvaltningen — direkt eller genom anvisningar — inte ha den omfattningen att verkställande direktörens uppgifier inom den löpande förvaltningen och därmed ställningen som egentlig företagsledare avsevärt begränsas. '9 Se häremot Taxell, Aktiebolagets organisation, 1988, ss. 81-82.
terna. Mot bakgrund av att verkställande direktören enligt 7 kap. 4 5 bankaktiebolagslagen skall utses för att "under styrelsens inseende leda verksamheten i banken" skulle emellertid en arbetsfördelning som inne— bär att verkställande direktören berövades alla sina befogenheter även i bankaktiebolag framstå som anmärkningsvärd och i strid med lagens syfte. Frågan har emellertid inte varit föremål för någon diskussion i lagens förarbeten eller, såvitt kommittén kunnat finna, i doktrinen.
Den lämnade redogörelsen tyder på att de legala skillnaderna mellan verkställande direktörens ställning i bankaktiebolag och i allmänna ak- tiebolag är betydande. Kommittén har dock funnit att skillnaderna i det praktiska arbetet är små, varför konsekvenserna av att ge verkställande direktören i bankaktiebolag samma ställning som i allmänna aktiebolag sannolikt heller inte skulle bli stora.
I flertalet av de större bankaktiebolagen erhåller verkställande di- rektören genom delegation av styrelsen i praktiken huvudansvaret för de uppgifter som hör till den löpande förvaltningen. När det gäller vissa frågor, exempelvis kreditgivning, kan emellertid en avvikande arbets- fördelning förekomma. Det är ovanligt att verkställande direktören en- sam beslutar i kreditfrågor. Det är vanligare att han deltar i något kol- lektivt organ under styrelsenivå eller i egenskap av styrelseledamot. En sådan arbetsfördelning i någon eller några angelägenheter som hör till den löpande förvaltningen torde inte strida mot aktiebolagslagens led— ningsregler.
Både i allmänna aktiebolag och i bankaktiebolag torde det vara van- ligt förekommande att verkställande direktören delegerar vidare för- valtningsuppgifter. Verkställande direktörens ställning som bolagsor- gan enligt aktiebolagslagen ger honom en självständig rätt att besluta om den löpande förvaltningen och därmed även delegera uppgifter in- om densamma. Verkställande direktören i ett bankaktiebolag kan i princip endast delegera vidare efter bemyndiganden eller tillstånd från styrelsen.20 I praktiken torde dock verkställande direktören delegera vidare uppgifter utan något uttryckligt bemyndigande. Detta torde ut— göra en förutsättning för att han skall kunna lösa sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt.
Enligt 8 kap. 3 5 aktiebolagslagen får styrelsen utse endast en verk- ställande direktör. Styrelsen i bankaktiebolag har enligt 7 kap. 4 & bankaktiebolagslagen möjlighet att förordna flera verkställande di- rektörer. Om så sker skall styrelsen i skriftlig instruktion ange hur led- ningen av bankens verksamhet skall fördelas mellan dem. Bestämmel- sen om flera verkställande direktörer infördes ursprungligen genom 1955 års bankrörelselag. Av motiven framgår att ett viktigt skäl för att
” sou 1984:27 s. 218.
införa bestämmelsen var att ett av de större bankaktiebolagen vid den tiden hade flera verkställande direktörer.Zl Den ifrågavarande banken och andra banker som hade flera verkställande direktörer har så små- ningom övergett den ordningen.
Begränsningar av delegationsmöjlighetema
I bankaktiebolagslagen finns bestämmelser som uttryckligen begränsar styrelsens delegationsrätt. Enligt 7 kap. 7 5 bankaktiebolagslagen får dels ärenden av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt, dels vissa beslut om beviljande av kredit till höga befattningshavare i bank— en inte delegeras. I aktiebolagslagen finns inte någon motsvarande be— stämmelse som begränsar styrelsens delegationsrätt.
De ärenden av principiell beskaffenhet och större vikt som styrelsen inte får delegera motsvarar i princip de angelägenheter som enligt ak- tiebolagslagen är förbehållna styrelsens förvaltning, nämligen "åtgärd[er] som med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet är av osedvanlig beskaffenhet eller stor betydelse."22 När det gäller frågan huruvida ett aktiebolags styrelse kan delegera beslut- anderätten i sådana angelägenheter till verkställande direktören råder delade meningar inom doktrinen.23 Det bör dock nämnas att verkstäl- lande direktören enligt uttryckligt stadgande i aktiebolagslagen har rätt att själv besluta i sådana frågor om styrelsens beslut ej kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet.24
Den särskilda begränsningen av en bankstyrelses delegationsrätt när det gäller beslut om s.k. jävskrediter saknar av naturliga skäl motsvar- ighet i aktiebolagslagen. Bestämmelsen som är relativt komplicerad
2' sou 1952:2 s. 159. 22 8 kap. 6 & aktiebolagslagen. ” Dotevall, Skadeståndsansvar för styrelseledamot och verkställande direktör, 1989, s. 226 f., Taxell, Aktiebolagets organisation, 1988, s. 77 och Nial, Svensk associationsrätt i huvuddrag, 6:e upplagan, 1995, s. 122. Dotevall menar att varje i aktiebolagslagen angiven förvaltningsuppgift kan bli föremål för delegation. Taxell är av den uppfattningen att styrelsen kan bemyndiga verkställande direktören att i enskilda fall fatta beslut i de ifrågavarande ärendena. Nial anser att styrelsen över huvud taget inte kan delegera beslutanderätten i de ifrågavarande angelägenheterna. Däremot kan styrelsen ge verkstäl- lande direktören viss bestämmanderätt, t.ex. så att styrelsen när det gäller en mycket stor affär uppdrar åt verkställande direktören att förhandla och (inom vissa gränser) avgöra pris och andra villkor. " 8 kap. 6 & aktiebolagslagen. Observera att lagrådet i sitt yttrande över Lagberedningens förslag till 1944 års aktiebolagslag ansåg att verkställande direktören, utan någon uttrycklig bestämmelse, hade både rättighet och skyldighet att vidtaga åtgärd av brådskande natur om styrelsens uppfattning inte utan synnerligt men för bolagets verksamhet hann inhämtas, SOU l942:47, ss. 38-39.
innebär i princip att styrelsen inte får delegera beslut om beviljande av kredit till höga befattningshavare i banken m.fl. samt att delegation av beslut om beviljande av krediter till lägre befattningshavare och an— ställda endast får ske enligt föreskrifter som Finansinspektionen med— delar.
3 .2.3.2 Konsekvenser för ansvarsfördelningen och skadeståndsansvarets omfattning
Inledning
Med ansvar i vidsträckt bemärkelse avses skyldighet att se till att viss verksamhet fungerar och att ta konsekvenserna om så inte sker. I en mer begränsad juridisk mening avses med ansvar dels ansvar för brott, straffansvar, dels skyldighet att utge ersättning för uppkommen skada eller, med andra ord, skadeståndsansvar. Denna framställning behand- lar skadeståndsansvaret och närmare bestämt de särskilda skadestånds- rättsliga bestämmelser som återfinns i aktiebolagslagen och bankaktie— bolagslagen.
En styrelseledamot eller verkställande direktör i ett allmänt aktie- bolag som uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget då han full— gör sitt uppdrag kan enligt reglerna i 15 kap. aktiebolagslagen bli ska- deståndsskyldig i förhållande till bolaget. För styrelseledamöter i bank- aktiebolag finns bestämmelser av motsvarande innebörd i 5 kap. bank- rörelselagen. l bankaktiebolag omfattar skadeståndsskyldigheten även delegater. Verkställande direktörens skadeståndsansvar följer av att han alltid är styrelseledamot och delegat.25
De angivna befattningshavarna i allmänna aktiebolag och bankak- tiebolag kan i viss utsträckning bli skadeståndsskyldiga även i förhål- lande till aktieägare och utomstående. Betydelsen av den ifrågavarande skadeståndsskyldigheten är dock begränsad. I de flesta fallen torde det för skadelidande tredje man vara mer förmånligt att framställa ersätt- ninganspråk mot arbetsgivaren med stöd av dennes ansvar för arbetsta— garens vållande enligt 3 kap. 1 & skadeståndslagen. Denna framställ- ning avser enbart det interna skadeståndsansvaret i allmänna aktiebolag respektive bankaktiebolag.
Frågan är vilken betydelse ett avskaffande av reglerna om ledning och delegation enligt bankaktiebolagslagen och en anpassning till reg- lerna om ledning av aktiebolag i allmänhet får för ansvarsfördelningen och skadeståndsansvarets omfattning.
25 SOU 195222 5. 159, SOU 198427 5. 230 och prop. 1986/87212, Bankrörelselag, s. 301.
Ansvarsfördelningen
Verkställande direktörens ställning som bolagsorgan enligt aktiebo- lagslagen gör att de principiella utgångspunktema för ansvarsfördel— ningen i allmänna aktiebolag och bankaktiebolag skiljer sig åt. I all- männa aktiebolag är ansvaret fördelat mellan styrelsens ledamöter och verkställande direktören enligt lagens organisationsmönster. Styrelsen ansvarar för skada inom den s.k. överordnade förvaltningen medan verkställande direktören har motsvarande ansvar för den löpande för- valtningen. I bankaktiebolag ansvarar styrelsen i princip ensam för för- valtningen av bolagets angelägenheter och dess ledamöter blir därför skadeståndsskyldiga för den skada som uppkommer genom fel och för- summelser vid förvaltningen. Eftersom verkställande direktören i bank- aktiebolag alltid är styrelseledamot kan han bli ansvarig på den grun- den.
Den faktiska arbetsfördelningen inom ett bankaktiebolag respektive ett allmänt aktiebolag påverkar ansvaret. Inom styrelsen kan exempel- vis några ledamöter få i uppgift att bereda vissa ärenden som de har specialkunskaper i eller tid att ägna sig" åt, vilket medför att deras an- svar skärps i förhållande till övriga styrelseledamöters.26 Ansvaret kan vidare påverkas genom delegation av olika förvaltningsuppgifter. En delegation av förvaltningsuppgifter får betydelse i två avseenden. För det första innebär den en reduktion av ansvaret för det delegerande or- ganet, och för det andra innebär delegationen ett ökat ansvar för den som erhåller uppgifterna.” För den delegerande återstår därefter ett till- synsansvar — en skyldighet att tillse att de delegerade uppgifterna blir genomförda på det sätt som avsetts.
Verkställande direktören i bankaktiebolag har— på grund av delega- tion från styrelsen — i huvudsak samma arbetsuppgifter som verkstäl— lande direktören i allmänna aktiebolag. Även i övrigt motsvarar arbets- fördelningen i bankaktiebolag väsentligen vad som gäller i jämförbara aktiebolag. Av den föregående redogörelsen framgår den faktiska ar- betsfördelningens betydelse för skadeståndsansvaret. Det är möjligt att ansvarsfördelningen i aktiebolag respektive bankaktiebolag i praktiken inte skiljer sig åt i någon större utsträckning.
För att kunna fastställa en befattningshavares ansvar i det enskilda fallet är det av stor betydelse att det finns interna instruktioner. Enligt 7 kap. 6 & tredje stycket bankaktiebolagslagen skall styrelsen i en årlig instruktion, som översänds till Finansinspektionen, meddela föreskrifter
% Taxell, Bolagsledningens ansvar, 1988, s. 38 f. 27 Dotevall, Skadeståndsansvar för styrelseledamot och verkställande direktör, 1989, s. 227 f.
om de befogenheter som skall tillkomma verkställande direktören och andra delegater i banken. Avser delegationen rätt att bevilja kredit skall grunderna för kreditgivningen anges. Det finns inte någon motsvarande bestämmelse i aktiebolagslagen. Den uttryckliga bestämmelsen i ban- kaktiebolagslagen i förening med Finansinspektionens tillsyn har fått till följd att ansvarsfördelningen inom bankaktiebolag ofta är tydligare än i allmänna aktiebolag.
Regeringen har föreslagit vissa bestämmelser som är avsedda att gö- ra ansvarsfördelningen inom aktiebolag tydligare.28 Genom de före— slagna bestämmelserna åläggs styrelsen en Skyldighet att genom in- struktioner utforma bolagets organisation så att arbetsfördelningen är klar dels mellan styrelsens ledamöter, dels mellan styrelsen, styrelsens arbetsutskott, verkställande direktören, divisionsstyrelserna och de öv- riga organ som ingår i organisationen.” De föreslagna bestämmelserna har delvis samma innebörd som 7 kap. 6 5 tredje stycket bankaktiebo- lagslagen men är inte lika långtgående. Bestämmelserna kräver enligt ordalydelsen inte att instruktioner fastställs för enskilda beslutsfattare, förutom styrelseledamöter och verkställande direktör, eller att instruk- tioner fastställs årligen. 7 kap. 6 (j tredje stycket bankaktiebolagslagen innehåller också Särskilda krav på utformningen av kreditinstruktioner vilka av naturliga skäl saknar motsvarighet i regeringens förslag.
Skadeståndsansvarets omfattning
I bankaktiebolag omfattas inte bara ledningen utan även de s.k delegat- erna av skadeståndsreglema i 5 kap. bankrörelselagen. En delegat som inom ramen för sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bankaktiebolaget kan således bli skadeståndsskyldig. En delegat som samtidigt är arbetstagare i banken omfattas emellertid också av reglerna om ett begränsat skadeståndsansvar för arbetstagare i 4 kap. 1 5 skade- ståndslagen. Gränsdragningen mellan de handlingar som en delegat utfört i denna egenskap och i egenskap av arbetstagare skulle kunna föranleda tillämpningssvårigheter. Frågan synes inte ha prövats i dom- stolarna. Det är därför svårt att uttala sig om eventuella tillämpnings- svårigheter.
En konsekvens av att avskaffa reglerna om beslutsdelegation i bank- aktiebolag blir att det särskilda skadeståndsansvaret för delegater för— svinner. För de arbetstagare som får i uppdrag att besluta i förvalt— ningsangelägenheter kan därefter endast det begränsade skadestånds-
23 Lagrådsremissen , 8 kap. 3 och 5 se, ss. 12, 67-71, 193—195 och 196-198. Se även sou 1995:44, ss. 41-42, 245 och 273-276. ” sou 1995:44, s. 245.
ansvaret för arbetstagare enligt skadeståndslagen bli aktuellt. De perso- ner som erhåller uppdrag av bolagsledningen utan att vara arbetstagare omfattas dock av det mer omfattande skadeståndsansvaret för sysslo- män (uppdragstagare). En sysslomän blir skadeståndsskyldig för den skada som han genom fel eller försummelse förorsakar huvudmannen (18 kap. 4 & handelsbalken).
3.2.4. Kommitténs bedömning
Det finns principiella skillnader mellan reglerna om beslutsdelegation i bankaktiebolagslagen och ledningsreglema i aktiebolagslagen. Den viktigaste skillnaden är verkställande direktörens olika ställning enligt bankaktiebolagslagen respektive aktiebolagslagen. Bankaktiebolags- lagen innehåller dessutom uttryckliga bestämmelser om styrelsens de- legationsrätt, formerna för beslutsdelegation och begränsningar av de- legationsmöjlighetema som saknar motsvarighet i aktiebolagslagen. Kommittén har att bedöma huruvida det finns starka skål, med hänsyn till de för banker gällande Skyddsintressena, att behålla alla särregler eller några.
3.2.4.l Verkställande direktörens ställning
Kommitténs förslag: Verkställande direktören i bankaktiebolag skall ha samma ställning som i allmänna aktiebolag. Endast en verk— ställande direktör skall kunna utses i bankaktiebolag. Verkställande direktören och dennes ställföreträdare skall inte behöva utses inom styrelsen.
Skillnaden mellan bankaktiebolagslagen och aktiebolagslagen uppkom genom uppdelningen av ledningsfunktionen mellan styrelse och verk- ställande direktör i 1944 års aktiebolagslag och kvarstod på grund av att de efterföljande banklagama inte anpassades till aktiebolagslagen. En uppdelning av ledningsfunktionen mellan styrelse och verkställande direktör ansågs olämplig med hänsyn till bankers faktiska och ända- målsenliga organisation. Vidare ansågs en uppdelning av lednings— funktionen kunna leda till en försämring av den interna kontrollen. Frå- gan är om det med hänsyn till bankaktiebolagens organisation, intresset av en välfungerande intern kontroll i bankaktiebolag eller i övrigt finns starka skäl att behålla särreglema beträffande verkställande direktörens ställning.
Verkställande direktörens ställning i bankaktiebolag och allmänna aktiebolag bygger på olika principer men de praktiska skillnaderna är små. Styrelsens delegation av förvaltningsuppgifter till verkställande direktören och andra befattningshavare medför en befogenhets- och ansvarsfördelning som i stor utsträckning överensstämmer med vad som är fallet i allmänna aktiebolag. Flertalet av de större bankaktiebo- lagen har redan i dag ledningsorganisationer som är förenliga med ak- tiebolagslagens ledningsregler. Styrelsen har även vid tillämpning av aktiebolagslagen möjligheter att utforma en för det enskilda bankaktie— bolaget lämplig organisation. På grund av det anförda gör kommittén den bedömningen att det inte föreligger några praktiska problem att tillämpa aktiebolagslagens regler om verkställande direktör.
l förarbetena till bankaktiebolagslagen avvisades tanken på att göra verkställande direktören till bolagsorgan med hänvisning till att en så- dan ordning skulle innebära en försämring av den interna kontrollen i bankaktiebolag. Enligt kommitténs mening behöver så inte vara fallet. Den interna kontrollen kan mycket väl organiseras på ett effektivt sätt med verkställande direktören som huvudansvarig även för den löpande kontrollen om andra kontrollmekanismer finns. Genom tillämpningen av de aktiebolagsrättsliga reglerna ökar styrelsens betydelse som till- synsorgan.
Regeringen har i sitt förslag till nya regler om ledning av aktiebolag valt att ytterligare understryka styrelsens tillsynsfunktion och ansvar för en tillfredsställande intern kontroll. Enligt den nu gällande lydelsen av 8 kap. aktiebolagslagen skall styrelsen se till att organisationen beträf- fande bokföringen och medelsförvaltningen innefattar en tillfredsstäl- lande kontroll. Regeringen har föreslagit att i lagen dessutom anges att styrelsen är skyldig att se till att bolagets organisation är utformad så att även bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett be- tryggande sätt. Regeringen har vidare föreslagit att en bestämmelse införs enligt vilken styrelsen är skyldig att fortlöpande bedöma bolagets ekonomiska situation samt meddela anvisningar för när och hur sådana uppgifter som behövs för styrelsens bedömning skall samlas in och rapporteras till styrelsen. De föreslagna bestämmelserna kommer, för- utsatt att de genomförs, att innebära en betydelsefull förstärkning av regelverket avseende den interna kontrollen i allmänna aktiebolag. Även i förhållande till nuvarande regelverk avseende den interna kon- trollen i bankaktiebolag innebär de föreslagna reglerna en förstärk- ning.30
Praktiska överväganden talar med avsevärd styrka för att samma regler skall gälla för bankaktiebolag som för allmänna aktiebolag. Någ-
30 Lagrådsremissen, 8 kap. 3 5 andra stycket och 4 &, s. 12.
ra avgörande hinder föreligger inte heller med hänsyn till intresset av en ändamålsenlig organisation eller en väl fungerande intern kontroll i bankaktiebolag. Sammanfattningsvis finner kommittén att den nu gäl- lande ordningen enligt bankaktiebolagslagen bör avskaffas. Verkstäl- lande direktören bör således även i bankaktiebolag vara ett bolagsorgan med ansvar för den löpande förvaltningen.
Det förhållandet att verkställande direktören blir bolagsorgan med— för inte att övriga särregler beträffande verkställande direktörens ställ- ning i bankaktiebolag behöver avskaffas. Endast om starka skäl före— ligger med hänsyn till de för bankaktiebolagen särskilda skyddsintres- sena bör emellertid särregler övervägas.
Bestämmelsen om att flera verkställande direktörer får finnas i bankaktiebolag motiverades när den infördes på 1950-talet av förhål- landena i ett av de större bankaktiebolagen. De bankaktiebolag som tidigare hade flera verkställande direktörer har sedermera övergivit den ordningen. Mot bakgrund härav och då det inte heller i övrigt finns skäl att behålla den ifrågavarande särregeln bör det även i bankaktiebolag få finnas endast en verkställande direktör.
Bestämmelsen om att verkställande direktören och dennes ställ- företrädare alltid skall utses inom styrelsen har motiverats av att deras befogenheter ansetts grunda sig på delegation från styrelsens sida. Ef- tersom kommittén föreslår att befogenheterna skall komma till uttryck i lagen är de ursprungliga skälen för bestämmelsen inte längre relevanta. Kommittén anser inte heller att det finns några andra skäl att behålla särregeln. Kommittén föreslår därför att aktiebolagslagens regler i detta hänseende skall tillämpas även för bankaktiebolag.
3.2.4.2 Styrelsens delegationsrätt
Kommitténs förslag: Den uttryckliga bestämmelsen om att styrel- sen får delegera beslutanderätt till särskilda uppdragstagare, i lagen benämnda delegater, avskaffas. Som en konsekvens härav försvinner även de särskilda skadestånds- och jävsbestämmelsema för delega- ter.
Enligt 7 kap. 6 5 första och andra styckena bankaktiebolagslagen får styrelsen delegera beslutanderätt till verkställande direktören och andra delegater. Även om verkställande direktören blir bolagsorgan skulle särskilda bestämmelser om beslutsdelegation kunna tänkas för bank— aktiebolag. Frågan är om det finns tillräckliga skäl att ha särregler i detta avseende.
Det förhållandet att de uttryckliga bestämmelserna om styrelsens delegationsrätt avskaffas innebär, som nämnts, inte något hinder för styrelsen och verkställande direktören att delegera beslutanderätt. Av- skaffandet av bestämmelserna innebär att den särskilda skadestånds- skyldigheten för delegater enligt 5 kap. bankrörelselagen kommer att upphöra. Avskaffandet av själva delegatbegreppet får betydelse för andra ledningsregler än delegationsreglerna och även för regler som inte har omedelbart samband med reglerna om ledning av bankaktie- bolag. Bestämmelsen om jäv i 7 kap. 14 5 bankaktiebolagslagen, som i dag omfattar styrelseledamöter, delegater och särskilda firmatecknare kommer vid en anpassning till aktiebolagsrättsliga regler att gälla för styrelseledamöter, verkställande direktör och särskilda firmatecknare.
Huvudsyftet med kommitténs förslag är att i så stor utsträckning som möjligt låta enhetliga associationsrättsliga regler gälla för olika typer av aktiebolag. Endast om starka skäl föreligger med hänsyn till de tidigare angivna Skyddsintressena bör särregler övervägas. Det sär- skilda skadeståndsansvaret för delegater synes inte ha blivit föremål för någon tillämpning 1 domstolarna. Även om skadeståndsansvaret kan ha haft en preventiv effekt, torde delegatbestämmelsema inte ha någon avgörande betydelse för den interna kontrollen i bankaktiebolag. Det förhållandet att en befattningshavare riskerar att förlora sitt arbete eller misslyckas i karriären torde utgöra minst lika starka incitament att fatta korrekta och välunderbyggda beslut. Vid en avvägning mellan de ovan redovisade intressena anser kommittén att det inte finns tillräckliga skäl att behålla uttryckliga bestämmelser om styrelsens delegationsrätt. Till följd härav avskaffas också den särskilda jävsbestämmelsen för dele- gater och det särskilda skadeståndsansvaret för dessa.
3243. Övriga regler om beslutsdelegation
Kommitténs förslag: Den av regeringen föreslagna bestämmelsen att styrelsen i allmänna aktiebolag skall vara skyldig att upprätta in- terna instruktioner avseende arbetsfördelningen mellan styrelsen, verkställande direktören och övriga organ som styrelsen inrättar er— sätter, till dess att kommitténs förslag till rörelseregler blir lag, be— stämmelsen om interna instruktioner i 7 kap. 6 & tredje stycket bank- aktiebolagslagen. Förutsatt att kommitténs kommande förslag gen- omförs behövs inte någon särregel för bankaktiebolag i detta hänse- ende.
Det uttryckliga förbudet för styrelsen att delegera särskilt viktiga beslut avskaffas. Detsamma gäller förbudet för styrelsen att delegera kreditbeslut rörande de personer som anges i 2 kap. 17 & bankrör- elselagen och begränsningarna av möjligheterna att delegera kredit- beslut rörande övriga anställda och delegater i bankaktiebolaget.
De ursprungliga bestämmelserna om beslutsdelegation angav formerna för styrelsens beslutsdelegation och begränsningar av styrelsens dele- gationsmöjligheter. Bestämmelser av detta slag infördes i bankrörelse— lagen år 1933 och har därefter förts över till de efterföljande banklag- ama med vissa ändringar. Bestämmelserna återfinns i dag i 7 kap. 6 & tredje stycket bankaktiebolagslagen och i 7 kap. 7 & bankaktiebolagsla— gen.
Formerna för beslutsdelegation
Enligt kommitténs uppfattning är bestämmelsen i 7 kap. 6 & tredje stycket bankaktiebolagslagen om skyldighet för styrelsen att upprätta interna instruktioner för verkställande direktören och andra befatt- ningshavare av stor betydelse för att fastställa ansvarsfördelningen och därigenom underlätta den interna kontrollen i bankaktiebolag. Starka skäl talar således för att en bestämmelse av motsvarande innebörd även fortsättningsvis bör finnas för bankaktiebolag. Det finns för närvarande inte någon bestämmelse av motsvarande slag i aktiebolagslagen. Reger— ingen har i lagrådsremissen föreslagit att en bestämmelse om skyldig- heten för styrelsen att utfärda interna instruktioner införs i aktiebolags- lagen.” Frågan är om den föreslagna bestämmelsen tillgodoser kravet på interna instruktioner i bankaktiebolag.
Bestämmelsen är inte lika långtgående som den nuvarande bestäm- melsen i bankaktiebolagslagen. Styrelsens skyldighet att meddela inter-
" Lagrådsremissen, 8 kap. 3 _6, s. 12.
na instruktioner är begränsad till arbetsfördelningen mellan styrelsen, verkställande direktören och de organ som styrelsen inrättar. Med un- dantag för styrelseledamötema och verkställande direktören torde inte enskilda beslutsfattare omfattas av bestämmelsen. Den nuvarande be- stämmelsen i bankaktiebolagslagen innehåller dessutom vissa ytterli- gare krav på utformningen av instruktionerna som saknar motsvarighet i regeringens förslag. Enligt bestämmelsen i bankaktiebolagslagen skall instruktionema såvitt avser kreditgivningen inte bara ange beslutsord- ningen utan dessutom grunderna för kreditgivningen. Vidare skall in- struktionerna fastställas årligen och inges till F inansinspektionen. Slut— ligen skall Finansinspektionen underrättas om eventuella ändringar i instruktionerna.
På grund av det anförda kan det ifrågasättas om den föreslagna be- stämmelsen tillgodoser kravet på ändamålsenliga instruktioner i bank- aktiebolag.
Banklagskommittén överväger att i sitt huvudbetänkande föreslå att en rambestämmelse om riskhantering införs i bankrörelselagen enligt vilken en bank skall identifiera, mäta och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med. En sådan bestämmelse skulle innebära ett krav på att en bank skall ha till rörelsen avpassade informations-, styr- och kontrollsystem. Den skulle också innefatta ett krav på att än- damålsenliga instruktioner skall finnas för beslutsfattande i banken. Denna bestämmelse kommer således innebära mer långtgående krav på bankers kontrollsystem än både nuvarande regelverk och den av rege- ringen föreslagna bestämmelsen.
Vid bedömningen av huruvida den av regeringen föreslagna be- stämmelsen kan tillgodose intresset av interna instruktioner i bankak- tiebolag till dess kommitténs övriga förslag kan genomföras är det för— hållandet att bankaktiebolagen står under Finansinspektionens tillsyn av betydelse. Finansinspektionen har meddelat allmänna råd om hur än— damålsenliga interna instruktioner bör vara utformade i bankaktiebo- lag.32 Även om de allmänna råden inte är formellt bindande följs de i mycket stor utsträckning av bankaktiebolagen och övriga institut på det finansiella området. Bankaktiebolagen är vidare skyldiga att lämna alla upplysningar om sin verksamhet som F inansinspektionen begär, exem- pelvis om innehållet i de interna instruktionerna.
Mot bakgrund av de nu angivna förhållandena finner kommittén att den föreslagna bestämmelsen i tillräckligt hög grad tillgodoser kravet på ändamålsenliga instruktioner i bankaktiebolag för att kunna fylla funktionen av övergångsbestämmelse till dess kommitténs förslag till nya rörelseregler för banker blir lag. För det fall kommitténs komman-
32 FFFS 199435 och FFFS 1995:49.
de förslag genomförs behövs inte någon särregel om interna instruktio- ner för bankaktiebolag.
Begränsningar av delegationsmöjlighetema
l 7 kap. 7 5 första stycket bankaktiebolagslagen återfinns förbudet för Styrelsen att delegera ärenden som är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt. Det generella delegationsförbudet infördes i 1987 års bankaktiebolagslag och ersatte då en uppräkning av angelägenheter som inte fick delegeras. De angivna ärendena av principiell beskaffen- het eller större vikt torde i princip motsvara sådana ärenden av osed- vanlig beskaffenhet eller större betydelse vilka är hänförliga till styrel- sens förvaltning enligt aktiebolagslagen. Det finns inte något uttryckligt förbud i aktiebolagslagen för styrelsen att delegera sådana an— gelägenheter och det råder delade meningar inom doktrinen huruvida delegation får ske. Även utan något bemyndigande från styrelsen får emellertid verkställande direktören enligt 8 kap. 6 & aktiebolagslagen vidta sådana åtgärder om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan vä- sentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I sådant fall skall styrelsen underrättas så snart som möjligt.
Den fråga som kommittén har att besvara är om det finns något av- görande hinder mot att låta de aktiebolagsrättsliga reglerna gälla för bankaktiebolag även om rättsläget skulle vara det som delar av doktri- nen gör gällande, nämligen att styrelsen i viss utsträckning får delegera ärenden av osedvanlig beskaffenhet eller större betydelse. Enligt kom— mitténs mening finns varken med hänsyn till intresset av en välfunge- rande intern kontroll i bankaktiebolag eller i övrigt några avgörande hinder häremot. Huvudsaken är att styrelsen har kontroll över verk- samheten och de risker som den innebär. De interna instruktionerna utgör här ett viktigt hjälpmedel för styrelsen samtidigt som de gör det möjligt för Finansinspektionen att tillse att styrelsen har kontroll över verksamheten. Kommittén föreslår därför inte någon särregel i detta hänseende. Kommittén anser att det inte heller finns några hinder mot att låta bestämmelsen om verkställande direktörens rätt att under vissa förutsättningar vidta brådskande åtgärder gälla även för bankaktiebo- lag. Det torde tvärtom vara lämpligt att verkställande direktören i vissa situationer har en möjlighet att vidta sådana åtgärder.
Förutom det principiella förbudet för styrelsen i bankaktiebolag att delegera särskilt viktiga beslut innehåller 7 kap. 7 & andra — fjärde styckena bankaktiebolagslagen utförliga och relativt komplicerade be- stämmelser enligt vilka styrelsen inte får delegera vissa kreditbeslut och endast under vissa förutsättningar får delegera andra kreditbeslut. Be- stämmelserna har nära samband med den s.k. kreditjävsbestämmelsen i
2 kap. 17 & bankrörelselagen. Enligt den paragrafen får en bank inte bevilja vissa fysiska och juridiska personer med anknytning till banken och en närstående krets av fysiska och juridiska personer krediter på förmånligare villkor än de som banken normalt ställer upp. Det rör sig bl.a. om styrelseledamöter, befattningshavare i ledande ställning, större aktieägare, make och sambo till de angivna personerna samt vissa juri— diska personer. Enligt 7 kap. 7 5 andra stycket bankaktiebolagslagen får styrelsen inte delegera beslut om beviljande av kredit till de nyssnämn- da personerna. Undantagna från delegationsförbudet är krediter i och för en rörelse som drivs av låntagaren. Delegationsförbudet gäller inte heller kredit till lägre befattningshavare i banken. Kredit till dem får emellertid endast beviljas enligt föreskrifter som Finansinspektionen meddelar. Det är Finansinspektionen som bestämmer vilka befattnings- havare som skall anses inneha en ledande ställning.
Kommittén anser att det av förtroendeskäl finns behov av en be— stämmelse som anger på vilka villkor som en bank får ge kredit till en viss krets av närstående. Den s.k. kreditjävsbestämmelsen i bankrörel- selagen är tillfyllest i detta avseende. Enligt gällande rätt är det emel- lertid inte bara frågan om villkoren för dessa krediter som är reglerad i lag utan även beslutsordningen i sådana ärenden. Regleringen skiljer sig därigenom från den på de flesta andra områden där bankrörelsela- gen ställer upp särskilda begränsningar i bankernas handlingsfrihet. Frågan är om det finns behov av denna dubbla reglering på just detta område.
Av den föregående redogörelsen framgår betydelsen av att det finns ändamålsenliga instruktioner i bankaktiebolag som anger i vilken ord- ning beslut i olika angelägenheter, t.ex. kreditärenden, skall fattas. Den nuvarande bestämmelsen om interna instruktioner i bankaktiebolags— lagen kommer, om Banklagskommitténs förslag genomförs, att ersättas av en ny bestämmelse i aktiebolagslagen. De ifrågavarande bestämmel- serna kompletteras av Finansinspektionens allmänna råd om hur in— struktionerna bör vara utformade. Finansinspektionen har vidare möj- lighet att begära in instruktionerna för kontroll. Denna ordning får an- ses vara tillfyllest. Skulle en bank, mot förmodan, upprätta en instruk- tion för ärenden enligt kreditjävsbestämmelsen som inte uppfyller rim- liga krav på beslutsordningen bör Finansinspektionen ingripa.
Kommittén anser av angivna skäl att bestämmelserna om delega- tionsförbud och bestämmelserna om begränsningar i delegationsrätten rörande lägre befattningshavare bör avskaffas. Däremot kvarstår den s.k. kreditjävsbestämmelsen i 2 kap. 17 & bankrörelselagen.
3.3. Ovriga särregler
3.3.1. Inledning
Bestämmelserna om ledning i aktiebolagslagen och bankaktiebolags- lagen skiljer sig åt i vissa avseenden som inte har något direkt samband med reglerna om beslutsdelegation. Bestämmelserna rörande styrelsen, verkställande direktören och dennes ställföreträdare skiljer sig åt på ytterligare några punkter. Vidare innehåller bankaktiebolagslagen en bestämmelse som begränsar de anställdas möjligheter att sitta i andra företagsstyrelser. Någon bestämmelse av motsvarande slag finns inte i aktiebolagslagen. Slutligen innehåller bankaktiebolagslagen till skillnad från aktiebolagslagen ett krav på att firman skall tecknas av minst två personer i förening.
I aktiebolagslagen görs skillnad mellan privata och publika aktie- bolag. Ett aktiebolags ägare kan välja att registrera bolaget antingen som privat eller publikt. Att det registreras som privat innebär att bolag- et eller aktieägare i bolaget inte får genom annonsering försöka sprida aktier eller teckningsrätter i bolaget eller av bolaget utgivna skuldför- bindelser eller teckningsoptioner. Inte heller får de försöka sprida de angivna finansiella instrumenten genom att erbjuda fler än 200 perso— ner att teckna eller förvärva dem. Instrumenten får inte heller handlas på börs eller annan organiserad marknadsplats. Ett bolag som vill vän- da sig till den allmänna kapitalmarknaden måste alltså vara publikt.
I dag gäller i en del avseenden strängare regler för de publika bola- gen än för de privata och enligt lagrådsremissen om aktiebolagets orga- nisation föreslås en utökad skillnad. Skillnaderna i förhållande till pri- vata bolag kan dock inte sägas vara omfattande men en utveckling där skillnaderna blir större kan förutses. Det har inte ålagts kommittén att ta ställning i frågan huruvida bankaktiebolag skall kunna välja mellan att vara privata och publika. Med hänvisning till den allmänna översyn av banklagstiftningen som kommittén genomför och de erfarenheter som nåtts vid utarbetandet av detta delbetänkande vill kommittén clock starkt förorda att bankaktiebolag endast skall få registreras som publi- ka. Nackdelarna för bankerna torde vara mycket begränsade om ens några. Däremot ligger det en obestridlig fördel i att bankaktiebolagen med hänsyn till de särskilda skyddsintressen som föreligger på området är underkastade de regler som ställer de högsta kraven på aktiebolag avseende t.ex. ledning, styrning, intern kontroll och inforrnationsgiv- ning.
En följd av en regel om att bankaktiebolag skall registreras som publika är att flera av de särregler som kommittén nedan föreslår skall
tas in i bankrörelselagen blir onödiga. De krav som kommittén finner lämpligt att ställa på bankaktiebolag ställs nämligen redan på publika bolag i regeringens förslag till ändring av aktiebolagslagen.
Från kommitténs utgångspunkter är det alltså en betydande fördel om bankaktiebolag endast får vara publika. Anledningen till att kom— mittén inte tar steget fullt ut och föreslår detta är att ett obligatorium får följder även på områden som kommittén inte har möjlighet att över- blicka i detta delbetänkande. Vid den gemensamma remissbehand- lingen och den efterföljande beredningen av delbetänkandet och de- partementets promemoria finns dock möjlighet att mot bakgrund av det samlade materialet ta ställning i frågan. Kommittén vill framhålla det önskvärda i att frågan blir föremål för överväganden.
3.3.2. Vissa frågor beträffande styrelsen och verkställande direktören
3.321. Styrelsens storlek
Kommitténs förslag: Styrelsen i bankaktiebolag skall bestå av
minst tre ledamöter.
Redan i 1886 års lag om bankaktiebolag infördes en bestämmelse om att styrelsen i bankaktiebolag skulle bestå av minst fem ledamöter och någon ändring har därefter inte ägt rum. I allmänna aktiebolag skall styrelsen bestå av minst tre ledamöter. Understiger bolagets aktiekapital eller maximikapital en miljon kronor kan dock styrelsen bestå av en eller två ledamöter, om det finns minst en suppleant. I lagrådsremissen har föreslagits att akitekapitalet inte längre skall vara avgörande för styrelsens storlek utan att skillnad i stället görs mellan publika och pri- vata bolag. Publika bolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter medan privata bolag föreslås kunna ha färre styrelseledamöter.
De ursprungliga motiven till bestämmelsen om att styrelsen skall ha minst fem ledamöter är oklara. Det har inte heller framkommit några andra skäl till att det minsta antalet styrelseledamöter i ett bankaktie- bolag bör bestämmas till fem. Intresset av enhetlighet gör att huvudreg- eln för större aktiebolag bör gälla även för bankaktiebolag. Med hänsyn till de för banker särskilda Skyddsintressena bör emellertid inte ett bankaktiebolag kunna ha en styrelse bestående av färre än tre ledamö- ter. Eftersom kraven på kapitalbas i bankaktiebolag medför att aktieka- pitalet alltid överstiger en miljon kronor kommer styrelsen med till-
lämpning av nu gällande bestämmelser i aktiebolagslagen alltid att be- stå av minst tre ledamöter. I sin nu gällande lydelse kan därför aktie- bolagslagen tillämpas även för bankaktiebolag. Om skiljelinjen i stället kommer att dras mellan privata och publika aktiebolag, som föreslagits, skulle privata bankaktiebolag kunna utse en styrelse bestående av en ledamot och en suppleant. Även om det är osannolikt att privata bank— aktiebolag skulle begagna sig av den möjligheten bör den inte finnas. För det fall att de föreslagna ändringarna i aktiebolagslagen införs, fö- reslår kommittén att en särregel i samband med detta införs för bank- aktiebolagen enligt vilken styrelsen i bankaktiebolag alltid skall bestå av minst tre styrelseledamöter. En sådan regel behövs emellertid inte om det föreskrivs att bankaktiebolag skall vara publika.
3.3.2.2 Styrelsens sammansättning
Kommitténs förslag: Flertalet styrelseledamöter i ett bankaktiebo- lag skall vara personer som inte är anställda i banken eller i företag som ingår i samma koncern som banken.
I 7 kap. 3 & andra stycket bankaktiebolagslagen återfinns den s.k. fem- talsregeln enligt vilken högst en för varje påbörjat femtal av styrelsele- damötema får vara anställd i banken. Vid beräkningen skall inte hänsyn tas till arbetstagarrepresentantema. Syftet bakom den ifrågavarande bestämmelsen, som saknar motsvarighet i aktiebolagslagen, är att stär- ka styrelsens oberoende i förhållande till anställda i ledande positioner.
Enligt kommitténs uppfattning är det viktigt att styrelsens oberoende ställning upprätthålls. Styrelsen kan nämligen inte fungera som tillsyns- organ om alltför många av styrelseledamötema samtidigt är anställda i bankaktiebolaget. Motsvarande synpunkter gör sig i och för sig gällan- de i allmänna aktiebolag av en viss storlek. Med hänsyn till det särskilt starka intresset av en väl fungerande intern kontroll i banker är intresset av att garantera styrelsens oberoende ställning särskilt starkt i bankak- tiebolag. Styrelsens oberoende ställning är så viktig att kommittén anser att en särregel för bankaktiebolag i detta avseende bör finnas kvar.
Det är numera vanligt att bankaktiebolag organiserar verksamheten i flera bolag. Det förekommer också att bankaktiebolag är dotterbolag till andra företag. Även andra koncembildningar kan tänkas förekomma. En bestämmelse om begränsningar för det relativa antalet anställda i styrelsen bör avse anställda i hela den koncern där bankaktiebolaget ingar.
Den nuvarande s.k. femtalsregeln innebär dock enligt kommitténs mening en alltför kraftig begränsning av andelen anställda i styrelsen. Det är önskvärt att bestämmelsen utformas så att bankaktiebolagen får en möjlighet att låta verkställande direktören och eventuellt andra per- soner i bankledningen vara representerade i styrelsen utan att denna för den Skull behöver bli alltför stor. Enligt kommitténs mening bör styrel- sen i vart fall till övervägande del bestå av personer som inte sitter i bankens ledning eller eljest är anställda i koncernen. Med hänsyn härtill föreslår kommittén att en särregel med detta innehåll införs i bankrörel- selagen.
Det finns enligt kommitténs mening inte skäl att undanta arbets- tagarrepresentantema från bestämmelsens tillämpning. Samma skäl som ovan anförts beträffande andra anställdas möjlighet att utgöra ma- joritet i styrelsen gäller även för dem. Enligt lagen (1987:1245) om sty- relserepresentation för de privatanställda har de anställda i koncerner med minst 1 000 anställda rätt till tre ledamöter i styrelsen. I bankkon— cemer av denna storlek innebär detta att, i de fall utöver de anställdas representanter annan anställd t.ex. verkställande direktören skall ingå i styrelsen, styrelsen måste bestå av minst nio ledamöter. Kommittén konstaterar att så måste bli fallet med den nuvarande utformningen av lagen om styrelserepresentation.
3.323. Styrelsens ordförande
Kommitténs förslag: Verkställande direktören i ett bankaktiebolag får inte vara ordförande i styrelsen. Bestämmelsen om att annan an- ställd i bankaktiebolag inte får vara ordförande i styrelsen skall av- skaffas.
] 7 kap. 11 & bankaktiebolagslagen finns en bestämmelse med samma syfte som den s.k. femtalsregeln. Enligt bestämmelsen får verkställande direktör eller annan anställd i banken inte vara ordförande eller vice ordförande i styrelsen. För allmänna aktiebolag, vilkas aktie- eller maximikapital uppgår till minst en miljon kronor, gäller däremot endast att verkställande direktören inte får vara ordförande i styrelsen. I de mindre aktiebolagen får verkställande direktören, om sådan utsetts, även vara styrelseordförande. Regeringen har föreslagit att skillnad i stället skall göras mellan publika och privata aktiebolag på så sätt att verkställande direktören får varastyrelseordförande i privata men inte i publika bolag.
Enligt kommitténs mening finns det inte tillräckliga skäl att behålla särregeln som begränsar de anställdas möjligheter att vara styrelseord-
förande eller vice ordförande i bankaktiebolag i större utsträckning än vad som gäller för de större aktiebolagen. I praktiken är det uteslutet att en vanlig anställd, underställd verkställande direktören, skulle utses att vara ordförande i styrelsen. Det är visserligen relativt vanligt med s.k. arbetande styrelseordförande men dessa är oftast inte anställda i ban- ken. lntresset av att tillförsäkra styrelsens oberoende ställning till- godoses i huvudsak genom den ovan föreslagna bestämmelsen enligt vilken styrelsen till övervägande del skall bestå av personer som inte är anställda i bankaktiebolaget.
Med hänsyn till den nuvarande utformningen av aktiebolagslagen finns inte behov av någon särregel för bankaktiebolagen när det gäller verkställande direktörens möjlighet att vara styrelseordförande. För det fall regeringens förslag till ändring kommer att genomföras bör emel- lertid en särregel införas i bankrörelselagen enligt vilken verkställande direktören aldrig får vara ordförande i bankaktiebolagets styrelse. En sådan regel behövs inte om bankaktiebolag endast får vara publika.
3.324 Verkställande direktören
Kommitténs förslag: Verkställande direktör skall alltid utses i
bankaktiebolag.
Verkställande direktör skall, enligt gällande rätt, alltid utses i bankak- tiebolag. I allmänna aktiebolag behöver däremot inte verkställande di- rektör utses om aktie- eller maximikapitalet understiger en miljon kro- nor. Regeringen har föreslagit att skiljelinjen i stället dras mellan pub- lika och privata aktiebolag. Verkställande direktör måste enligt försla- get alltid utses i publika bolag men inte i privata aktiebolag. Kommittén anser att verkställande direktör alltid bör utses i bankaktiebolag. Såsom har angetts ovan beträffande styrelsens storlek öppnas genom regering- ens förslag en möjlighet för privata bankaktiebolag att underlåta att utse en verkställande direktör. Kommittén föreslår därför att en särregel in- förs enligt vilken en verkställande direktör alltid skall utses i bankak- tiebolag. En sådan regel behövs emellertid inte om det föreskrivs att bankaktiebolag skall vara publika.
3.325 Ställföreträdare för verkställande direktören
Kommitténs förslag: Kravet på att ställföreträdare för verkställande direktören alltid skall utses i bankaktiebolag skall avskaffas.
Enligt 7 kap. 4 5 första stycket bankaktiebolagslagen skall alltid utses en eller flera ställföreträdare för verkställande direktören i bankaktie- bolag. För allmänna aktiebolag finns inte krav på att ställföreträdare skall utses. Enligt kommitténs mening tillgodoses de för bankaktiebo- lagen särskilda skyddsintressena genom kravet på att en verkställande direktör alltid skall utses. Det finns inte tillräckliga skäl att dessutom föreskriva att det alltid skall finnas en ställföreträdare för verkställande direktören.
3 .3.3 Styrelseuppdrag i andra företag
Kommitténs förslag: Förbudet för verkställande direktör och annan delegat i bankaktiebolag att vara styrelseledamot i företag vars huvudsakliga verksamhet består i att förvalta eller driva handel med aktier eller som driver emissionsrörelse skall avskaffas. Vidare skall kravet på tillstånd från styrelsen för att få vara styrelseledamot i andra företag avskaffas.
Inför styrelsevalet i ett bankaktiebolag skall bolagsstämmans ord- förande från de föreslagna kandidaterna inhämta upplysningar om vilka uppdrag de har i andra företag. De inhämtade upplysningarna skall vidarebefordras till stämman innan valet förrättas.
Enligt 7 kap. 9 & bankaktiebolagslagen får verkställande direktör eller annan delegat som är anställd i ett bankaktiebolag inte vara styrelse- ledamot i företag vars huvudsakliga verksamhet består i att förvalta eller driva handel med aktier eller som driver emissionsrörelse. I andra företag än de angivna krävs styrelsens tillstånd för varje särskilt fall. Bestämmelsen gäller dock inte för företag som ingår i samma koncern som banken. Den aktuella bestämmelsen saknar motsvarighet i aktie- bolagslagen.
En bestämmelse av motsvarande innebörd har funnits i banklagstift- ningen sedan 1933. Bestämmelsen infördes efter förslag från 1924 års bankkommitté och 1932 års banksakkunniga. Bestämmelsen motivera- des av att den nära anknytning som funnits mellan banker och s.k. emissionsbolag hade visat sig vara olycksbringande och att det fanns risk för att bankverksamheten kunde ledas in på olämpliga vägar och
för att bankledningens objektivitet vid prövningen av kreditfrågor skulle kunna sättas ifråga om befattningshavare i banken satt i andra bolagsstyrelser.” Bestämmelsen har utan större ändringar behållits i de efterföljande banklagama.
Enligt kommitténs uppfattning saknas det i dag motiv för att behålla något förbud för verkställande direktören och andra befattningshavare att sitta i styrelsen i företag vars huvudsakliga verksamhet består i att förvalta eller driva handel med aktier eller som driver emissionsrörelse.
Även kravet på styrelsens tillstånd för övriga styrelseuppdrag är, enligt kommitténs uppfattning, alltför långtgående. Det är i och för sig viktigt att högre befattningshavare i bankaktiebolag informerar styrel— sen om uppdrag utanför banken. I välskötta företag är det också allmänt vedertaget att det finns en sådan anmälningsskyldighet. En sådan ord- ning kan lämpligen läggas fast i interna instruktioner. Det finns mot denna bakgrund inte skäl att införa en särregel om anmälningsskyldig- het för anställda i bankaktiebolag.
I regeringens lagrådsremiss föreslås en bestämmelse om att bolags- stämmans ordförande, inför styrelseval i ett publikt aktiebolag, skall från de föreslagna kandidaterna inhämta upplysningar om vilka upp- drag de har i andra företag.34 Upplysningarna skall vidarebefordras till Stämman innan valet förrättas. För det fall bestämmelsen införs för publika allmänna aktiebolag bör den gälla för alla bankaktiebolag. Kommittén föreslår därför att en särregel av motsvarande innehåll in- förs i bankrörelselagen. En sådan regel behövs inte för det fall det före- skrivs att bankaktiebolag skall vara publika.
3.3.4. Jäv
Kommitténs förslag: Regeringens förslag till nya jävsbestämmelser i aktiebolagslagen bör gälla även för bankaktiebolag.
Av redogörelsen i avsnitt 3242 har framgått att jävsbestämmelsen i 7 kap. 14 & bankaktiebolagslagen hittills har omfattat de s.k. delega- terna. Genom att avskaffa delegationsbestämmelsema kommer samma befattningshavare i bankaktiebolag som i allmänna aktiebolag att träf- fas av jävsbestämmelsen, nämligen styrelseledamötema, verkställande direktören och särskilda firmatecknare.
Enligt jävsbestämmelsema i såväl aktiebolagslagen som bankaktie- bolagslagen får de angivna personerna inte handlägga fråga rörande
” sou 1927:11 ss. 127-130 och sou 193230 ss. 76-78. " Lagrådsremissen, 8 kap. 7 &, s. 13.
avtal mellan dem Själva och bolaget eller avtal mellan bolaget och tredje man, om de i frågan har ett väsentligt intresse, som kan vara stri- dande mot bolagets. Med avtal jämställs rättegång eller annan talan. Enligt bestämmelsen i bankaktiebolagslagen får personerna inte heller delta i beslut om avtal mellan bolaget och en juridisk person som de ensamma eller tillsammans med annan får företräda. Regeringen har i den tidigare nämnda lagrådsremissen föreslagit att bestämmelser av motsvarande innebörd skall införas även i aktiebolagslagen.” Mot bak- grund av regeringens förslag finner kommittén inte skäl att föreslå nå- gon särregel i detta hänseende för bankaktiebolagen.
3.3 .5 Firmateckning
Kommitténs förslag: Kravet på två firmatecknare i bankaktiebolag skall behållas. Verkställande direktören i bankaktiebolag får en självständig rätt att teckna bolagets firma inom sitt i lagen angivna kompetensområde.
Enligt aktiebolagslagen företräder styrelsen bolaget och tecknar dess firma. Styrelsen får även uppdra åt en eller flera personer att teckna bolagets firma. Det kan därvid beslutas att endast två eller flera i före- ning får teckna bolagets firma. Firrnateckningsrätt medför behörighet att representera bolaget vid avtal och rättshandlingar och företräda det inför domstolar och andra myndigheter. Bestämmelserna om firma- tecknare i aktiebolagslagen gäller bara styrelseledamöter, verkställande direktör och särskilt utsedda firmatecknare. Regler om andra represen- tanter för bolaget, t.ex. av ställföreträdama befullmäktigade personer, anställda med ställningsfullmakt, handelsagenter m.m. finns i annan lagstiftning.
Verkställande direktören får enligt aktiebolagslagen alltid företräda bolaget och teckna dess firma beträffande åtgärd inom sitt kompetens- område såsom det anges i 8 kap. 6 & aktiebolagslagen, dvs. den löpande förvaltningen och brådskande åtgärder därutöver. Inget hindrar att han av styrelsen bemyndigas att ensam eller tillsammans med annan teckna firman rörande alla åtgärder. Behörigheten åtföljs dock inte automatiskt av någon motsvarande befogenhet. En verkställande direktör som också är firmatecknare får inte företräda bolaget i vidare mån än vad som
35 Lagrådsremissen, 8 kap. 20 och 28 545, ss. 15, 17, 83-85, 206-207 och 211-213. Från jävsbestämmelsens tillämpning undantas bl.a. den situtationen då bolaget och motparten ingår i samma koncern.
följer av 8 kap. 6 & aktiebolagslagen om han inte har styrelsens uppdrag till det, dvs. befogenhet. Rättshandling som en ställföreträdare vidtar utanför sin behörighet blir inte gällande mot bolaget enligt 8 kap. 14 & aktiebolagslagen. Enligt samma paragraf kan handlande utanför befo- genheten under vissa omständigheter bli bindande mot bolaget.
Bankaktiebolagslagen innehåller till skillnad från aktiebolagslagen ett krav på att firman alltid skall tecknas av minst två personer i före— ning. Verkställande direktör har ingen självständig rätt att teckna fir- man. Kravet på två firmatecknare infördes i banklagstiftningen år 1933 efter förslag av 1924 års bankkommitté och 1932 års banksakkunniga. Bestämmelsen motiverades i förarbetena bl.a. av att ett förslag till dansk banklag innehöll en bestämmelse av motsvarande innebörd och att den gällande ordningen med en firmatecknare hade visat sig innebä- ra risker för att enskilda befattningshavare iklädde banken förpliktelser utan någon annan persons kännedom.
Genom att kommittén valt att ge verkställande direktören i bank- aktiebolag ställning som bolagsorgan är att det knappast möjligt att för bankaktiebolag göra undantag från aktiebolagslagens regler om att verkställande direktör inom sitt kompetensområde ensam äger teckna bankaktiebolagets firma. Ett sådant undantag skulle strida mot den grundläggande systematiken i lagstiftningen och undanröja den efter- strävade enhetligheten på ett av de för företagens motparter väsentli- gaste områdena.
Det är i och för sig lämpligt att firman i större aktiebolag och bank— aktiebolag tecknas av två personer i förening. Med hänsyn till de för banker särskilda Skyddsintressena kan betydelsen härav sägas vara nå- got större i bankaktiebolag än i allmänna aktiebolag. Betydelsen av en lagregel med denna innebörd skall dock inte överdrivas. En firmateck- ningsregel utgör ingen garanti för att beslutsfattandet och den interna kontrollen fungerar. Betydelsen av ändamålsenliga instruktioner och rutiner är betydligt större.
Det är tveksamt om det finns tillräckligt starka skäl att behålla en särregel för bankaktiebolagen när det gäller firmateckningen. Eftersom det förs diskussioner om att införa ett lagstadgat krav på två firmateck- nare även i allmänna aktiebolag föreslår kommittén dock att kravet på två firmatecknare för bankaktiebolag behålls tills den översynen är klar. En särregel med detta innehåll bör därför införas i bankrörelselagen.
3.3.6. Lagtekniska frågor m.m._
I detta avsnitt behandlas skillnader mellan bankaktiebolagslagen och aktiebolagslagen som är av lagteknisk karaktär. Vissa paragrafer i
bankaktiebolagslagen hänvisar till bankrörelselagen eller annan lag- stiftning som gäller för bankaktiebolag men inte för allmänna aktiebo— lag. Motsvarande hänvisningar saknas av naturliga skäl i aktiebolags— lagen. Vidare hänvisar vissa bestämmelser i bankaktiebolagslagen till tillsynsmyndigheten på området, Finansinspektionen. Frågan är i vilken utsträckning de nu angivna skillnaderna föranleder några särregler för bankaktiebolagen.
3.3.6.1 Hänvisningar till bankrörelselagen
Kommitténs förslag: En särregel skall behållas avseende förbudet för ställföreträdare att följa föreskrifter av bolagsstämman eller an— nat bolagsorgan som inte är gällande därför att de står i strid med bankrörelselagen. Vidare skall en särregel behållas enligt vilken be- stämmelserna om styrelseledamöter i bankrörelselagen även skall vara tillämpliga på suppleanter. Slutligen skall en särregel behållas enligt vilken en rättshandling som ställföreträdare företagit i strid med bestämmelserna om bolagsorganens behörighet i bankrörelsela- gen inte kan göras gällande mot bolaget.
Enligt 7 kap. 1 5 första stycket bankaktiebolagslagen skall styrelsen i bankaktiebolag förvalta bolagets angelägenheter i enlighet med vad som föreskrivs i bankaktiebolagslagen och vad som föreskrivs i bank- rörelselagen. Det finns inte någon bestämmelse i aktiebolagslagen som anger att styrelsen skall förvalta bolagets angelägenheter i enlighet med gällande lagar och förordningar. I 8 kap. 6 5 aktiebolagslagen anges endast att styrelsen svarar för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter. Även utan något uttryckligt stadgande är emellertid styrelsen i såväl allmänna aktiebolag som bankaktiebolag skyldig att följa gällande lagar och förordningar vid förvaltningen av bolagets angelägenheter. Behovet av en särregel i detta hänseende för bankaktiebolag är därför litet. Med hänsyn till intresset av att så långt som möjligt ha enhetliga regler för allmänna aktiebolag och bankaktie- bolag finner kommittén inte skäl att behålla någon särregel.
Enligt 7 kap. 1 5 fjärde stycket bankaktiebolagslagen skall vad som sägs i bankaktiebolagslagen och bankrörelselagen om styrelseledamöter i tillämpliga delar gälla även suppleanter. Den motsvarande bestämmel- sen i aktiebolagslagen innehåller inte någon hänvisning till bankrörel- selagen. Genom bestämmelsen i bankaktiebolagslagen blir bankrörel- selagens bestämmelser för styrelseledamöter tillämpliga på suppleanter. Enligt kommitténs mening bör även i fortsättningen bestämmelserna om styrelseledamöter i bankrörelselagen, bl.a. kreditjävsbestämmel-
serna i 2 kap. 17 5 bankrörelselagen, gälla för suppleanter. En särregel i detta hänseende är därför nödvändig.
l 7 kap. 16 5 andra stycket bankaktiebolagslagen anges att en ställ- företrädare inte får följa föreskrifter av bolagsstämman eller annat bo- lagsorgan som inte är gällande därför att de står i strid med bankaktie- bolagslagen, bankrörelselagen, lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller bolagsordningen. Av natur- liga skäl innehåller inte motsvarande bestämmelse i 8 kap. 13 5 andra stycket aktiebolagslagen någon hänvisning till bankrörelselagen eller lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Be- stämmelsen innehåller dock en hänvisning till tillämplig lag om årsre- dovisning.
Enligt kommitténs mening bör även i fortsättningen gälla att ställ- företrädare för bankaktiebolag inte får följa föreskrifter av bolagsorgan som står i strid med bankrörelselagen eller lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. En särregel i detta hänseende är nödvändig beträffande hänvisningen till bankrörelselagen. Hänvis- ningen i aktiebolagslagen till tillämplig lag om årsredovisning omfattar även lagen om årsredovisning i kreditinstut och värdepappersbolag. Någon särregel i det hänseendet är därför inte nödvändig.
Ytterligare en hänvisning till bankrörelselagen finns i 7 kap. 17 5 första stycket bankaktiebolagslagen. Enligt denna bestämmelse skall en rättshandling som en ställföreträdare som avses i 7 kap. 15 5 bank- aktiebolagslagen, dvs. styrelsen eller särskilda firmatecknare, företagit i strid med bestämmelserna i bankaktiebolagslagen och i bankrörelse- lagen om bolagsorganens behörighet inte gälla mot bolaget. Med be- stämmelser i bankrörelselagen om bolagsorganens behörighet avses bl.a. uppgörelser om skadestånd enligt 5 kap. bankrörelselagen som enbart kan träffas av bolagsstämman. Eftersom vissa bestämmelser om bolagsorganens behörighet alltjämt kommer att finnas kvar i bankrör- elselagen behövs en särregel även i detta hänseende.
3.3.62. Hänvisningar till Finansinspektionen
Kommitténs förslag: Bestämmelsen enligt vilken Finansinspektio- nen under vissa förutsättningar skall förordna ersättare för styrelse- ledamot som skall tillsättas i annan ordning än genom val av bolags- stämma skall avskaffas. I överensstämmelse med vad som gäller för
allmänna aktiebolag skall ersättare förordnas av rätten.
Den uttryckliga hänvisningen till Finansinspektionen som finns i vissa paragrafer ersätts av en hänvisning till den myndighet som re- geringen bestämmer.
Om en styrelseledamot som enligt bolagsordningen skall tillsättas i an- nan ordning än genom val av bolagsstämma inte har utsetts skall Finan— sinspektionen enligt 7 kap. 2 5 tredje stycket bankaktiebolagslagen på begäran av styrelsedamot, aktieägare m.fl. utse ersättare för denne. En- ligt aktiebolagslagen utses en sådan ersättare av rätten. Kommittén an- ser att det i denna fråga är viktigt att enhetliga regler gäller för allmän- na aktiebolag och bankaktiebolag. Något hinder möter inte mot att låta domstol förordna ersättare även för styrelseledamot i bankaktiebolag. Kommittén föreslår därför att särregeln för bankaktiebolagen avskaffas.
Enligt bankaktiebolagslagen skall verkställande direktören, minst hälften av styrelseledamötema och en av de särskilda firmatecknare som styrelsen utser vara bosatta inom EES, om inte regeringen eller efter regeringens bemyndigande F inansinspektionen i Särskilda fall till- låter något annat (7 kap. 3, 4 och 15 55 bankaktiebolagslagen). Enligt motsvarande bestämmelser i aktiebolagslagen lämnas dispens från bo- sättningskravet av regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer. Enligt kommitténs mening kan de aktuella bestämmelserna i aktiebolagslagen tillämpas även för bankaktiebolag. Regeringen kan förordna att Finansinspektionen skall pröva frågor av angivet slag.
4. Försäkringsbolag
4.1. Inledning
Reglerna om ledning av försäkringsbolag överensstämmer i stor ut- sträckning med ledningsreglema i aktiebolagslagen. Styrelsens och verkställande direktörens ställning enligt försäkringsrörelselagen är densamma som i allmänna aktiebolag. Det finns inte några andra prin- cipiellt viktiga skillnader mellan reglerna om ledning av försäkrings- bolag och aktiebolag. Reglerna skiljer sig emellertid åt i ett antal mind- re betydelsefulla hänseenden. Bestämmelsema om styrelsens samman- sättning och uppgifter skiljer sig i vissa avseenden från motsvarande regler i aktiebolagslagen. Även reglerna om verkställande direktör skiljer sig i vissa smärre avseenden. I försäkringsrörelselagen finns vi- dare en bestämmelse om en särskild befattningshavare - aktuarien - som saknar motsvarighet i allmänna aktiebolag. Försäkringsrörelsela- gen behandlar inte bara försäkringsaktiebolagen utan även de ömse- sidiga försäkringsbolagen vilka, även om de uppvisar många med försäkringsaktiebolagen gemensamma drag, inte är aktiebolag. Detta förhållande ger upphov till vissa särskilda regler för de ömsesidiga för- säkringsbolagen.
Flera av de nu aktuella reglerna har nyligen varit föremål för över- syn av Försäkringsutredningen. I utredningens slutbetänkande Försäk- ringsrörelse i förändring 3 (SOU 1995187) finns förslag till ändringar av flera regler om ledning av försäkringsbolag. Betänkandet bereds för närvarande inom Finansdepartementet. Kommittén har till uppgift att se över ledningsreglema även för försäkringsbolag. Kommitténs direktiv anger att Försäkringsutredningens uppfattningar i den grundläggande synen på försäkringsrörelse skall ligga till grund för kommitténs arbete. Därtill kommer att kommitténs översyn av ledningsreglema inte ger samma helhetssyn på försäkringsfrågoma som Försäkringsutredningen redovisat. Dessa omständigheter gör att kommitténs översyn i viss be- märkelse blir begränsad. Å andra sidan har kommittén den utgångs- punkten att associationsrättsliga särregler så långt som möjligt skall rensas ut ur försäkringsrörelselagen. Det är en utgångspunkt som inte var lika utpräglad för Försäkringsutredningen. Kommittén gör därför i vissa frågor andra bedömningar än de som utredningen har gjort.
Det bör nämnas redan här att kommittén inte anser sig ha underlag för att bedöma om försäkringsbolag alltid skall vara publika aktiebolag eller om de också skall kunna vara privata aktiebolag. Som närmare redovisas i det följande anser kommittén emellertid att för försäkrings- bolag i huvudsak skall gälla de strängare krav på ledningsorganisatio- nen vilka enligt den nuvarande lydelsen av aktiebolagslagen gäller för de större aktiebolagen och vilka i framtiden kan komma att gälla för publika aktiebolag.
Inledningsvis redovisar kommittén sin inställning till de lednings- regler som Försäkringsutredningen har behandlat. Därefter redovisar kommittén sin inställning till de övriga särreglema i kapitlet om ledning av försäkringsbolag.
4.2. Regler som har behandlats av F örsäkringsutredningen
4.2.1. Inledning
Flera regler i ledningskapitlet har blivit föremål för Försäkringsutred- ningens översyn. Det gäller bestämmelsen om försäkringstagarrepres- entant, bestämmelserna som anger styrelsens uppgifter, generalklausu— len och bestämmelsen om aktuarie. 1 stor utsträckning ansluter sig kommittén till Försäkringsutredningens förslag. I avvaktan på att be— redningen av utredningens förslag slutförs på Finansdepartementet finns det emellertid inte skäl att göra några ändringar av de gällande bestämmelserna. I de fall som reglerna om ledning av försäkringsbolag skiljer sig från motsvarande regler enligt aktiebolagslagen föreslår kommittén att särregler under övergångsperioden behålls i försäkrings- rörelselagen.
4.2 .2 F örsäkringstagarrepresentant
Kommitténs förslag: Bestämmelsen om försäkringstagarrepresen- tant skall avskaffas. I avvaktan på att beredningen av Försäkringsut- redningens förslag slutförs bör emellertid en bestämmelse om för— säkringstagarrepresentant finnas kvar i försäkringsrörelselagen.
Enligt den nu gällande lydelsen av 8 kap. 1 5 försäkringsrörelselagen skall i försäkringsaktiebolag minst en av styrelseledamötema utses
"med uppgift att särskilt vaka över att försäkringstagamas intresse be- aktas". En sådan s.k. försäkringstagarrepresentant skall antingen utses av försäkringstagarna eller någon intressegrupp som har anknytning till dem genom att en bestämmelse därom tas in i bolagsordningen eller förordnas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer. Försäkringsutredningen har föreslagit att bestämmelsen skall av- skaffas. Enligt utredningens mening bör driften av ett försäkringsbolag helt förbehållas ägarna medan försäkringstagamas intressen tillgodoses på annat sätt bl.a. genom att det gäller vissa verksamhetsregler som Finansinpektionen kontrollerar efterlevnaden av.36 Kommittén gör ing- en annan bedömning än Försäkringsutredningen och ansluter sig såle- des till förslaget att bestämmelsen skall avskaffas. I avvaktan på att be- redningen av utredningens förslag slutförs bör en bestämmelse om för- säkringstagarrepresentant finnas kvar i försäkringsrörelselagen.
4.2.3. Styrelsens uppgifter
4.2.3.l Förvaltning av bolagets angelägenheter
Kommitténs förslag: Försäkringsutredningens förslag att det i för- säkringsrörelselagen skall tas in en bestämmelse som anger styrel- sens skyldighet att förvalta bolagets angelägenheter i enlighet med försäkringsrörelselagen, föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag och i övrigt gällande bestämmelser om försäkringsrörelse bör inte genomföras.
Enligt den nu gällande lydelsen av 8 kap. 7 5 första stycket försäkrings- rörelselagen svarar styrelsen för bolagets organisation och för förvalt— ningen av bolagets angelägenheter. Försäkringsutredningen har före- slagit att i bestämmelsen dessutom anges att styrelsen skall förvalta bolagets verksamhet i enlighet med försäkringsrörelselagen, föreskrif- ter som har meddelats med stöd av lagen och i övrigt gällande bestäm- melser om försäkringsrörelse. Ytterligare bestämmelser om försäk- ringsrörelse finns i bl.a. trafikskadelagen (1975:1410), lagen (l976:357) om motortävlingsförsäkring och trafikförsäkringsförord- ningen (l976:359).
I sin nu gällande lydelse överensstämmer bestämmelsen i försäk- ringsrörelselagen med motsvarande bestämmelse i 8 kap. 6 5 aktiebo- lagslagen. Försäkringsutredningens förslag innebär att det införs en
” SOU 1995:87 s. 235 f.
särregel i försäkringsrörelselagen. Behovet av en bestämmelse som an- ger att styrelsen för ett försäkringsbolag i sin förvaltning av bolaget skall följa lagstiftningen rörande försäkringsbolag måste dock betraktas som litet. Med hänsyn till intresset av att så långt möjligt ha enhetliga regler för allmänna aktiebolag och försäkringsaktiebolag finner kom- mittén att den av Försäkringsutredningen föreslagna bestämmelsen inte bör införas.
4.232 Fastställande av vissa riktlinjer för försäkringsverksamheten
Kommitténs förslag: Försäkringsutredningens förslag att det skall införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen som anger styrel- sens ansvar för att riktlinjer för försäkringsverksamheten m.m. fast- ställs Skall genomföras. I avvaktan på beredningen av förslaget före- slår kommittén att de nu gällande reglerna i ämnet behålls i försäk- ringsrörelselagen.
I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser som uttryckligen anger att särskilt viktiga uppgifter är förbehållna styrelsen. De ifrågavarande be- stämmelserna har samband med hanteringen av de särskilda risker som finns i försäkringsverksamheten. Enligt gällande lydelse av 8 kap. 7 5 tredje stycket försäkringsrörelselagen skall styrelsen fastställa s.k. pla- ceringsriktlinjer och fortlöpande pröva om de behöver ändras. I para- grafens fjärde stycke anges vidare att styrelsen skall informera försäk- ringstagare om riktlinjemas huvudsakliga innehåll samt lämna uppgift till Finansinspektionen om de försäkringstekniska avsättningamas storlek. Vidare skall styrelsen enligt 8 kap. 8 5 försäkringsrörelselagen besluta om antagande och ändring av grunder.
Försäkringsutredningen har föreslagit vissa ändringar av reglerna i 7 kap. försäkringsrörelselagen, bl.a. att försäkringsbolagen även skall upprätta riktlinjer för den försäkringsmatematiska hanteringen av sina åtaganden enligt försäkringsavtalen, dvs. försäkringstekniska avsätt- ningar. De ifrågavarande riktlinjerna betecknas "försäkringstekniska riktlinjer". Utredningen har vidare föreslagit att begreppet "grunder" skall utgå och ersättas av "tekniskt underlag".
De föreslagna ändringarna motiverar vissa följdändringar i 8 kap. försäkringsrörelselagen. Försäkringsutredningen har föreslagit att be- stämmelserna om styrelsens skyldighet att fastställa riktlinjer och upp- rätta tekniskt underlag etc. samlas i en enda paragraf av i huvudsak följande innebörd. Styrelsen är skyldig att fastställa försäkringstekniska riktlinjer och placeringsriktlinjer samt att se till att tekniskt underlag
upprättas. Vidare är styrelsen skyldig att se till att riktlinjerna och det tekniska underlaget följs samt fortlöpande pröva om riktlinjerna behö- ver ändras. Styrelsens informationsskyldighet i förhållande till försäk- ringstagarna föreslås kvarstå oförändrad i förhållande till nu gällande lag och detsamma gäller styrelsens uppgiftsskyldighet i förhållande tu Finansinspektionen. "
Enligt kommitténs mening är de ifrågavarande uppgifterna i och för sig sådana att de åligger styrelsen utan något uttryckligt stadgande. För- säkringsutredningen har motiverat den föreslagna bestämmelsen med att den ökar "medvetenheten om ansvar [...] inom styrelsen, varigenom det skapas incitament för upprättande av interna regelverk och infor- mationsrutiner."37 Motiveringen överensstämmer i huvudsak med rege- ringens motivering av sitt förslag till tydligare och utförligare regler om styrelsens uppgifter och ansvar i aktiebolagslagen.38 Enligt kommitténs mening är uttryckliga stadganden om styrelsens uppgifter och ansvar av stor betydelse för att skapa förutsättningar för en ändamålsenlig organi- sation av försäkringsbolag. Den av Försäkringsutredningen föreslagna utformningen av bestämmelsen framstår som ändamålsenlig. l bestäm- melserna betonas inte bara styrelsens skyldighet att fastställa riktlinjer- na utan också att kontrollera deras efterlevnad och fortlöpande pröva om de behöver ändras. Kommittén delar därför Försäkringsutredning- ens bedömning att det bör införas en bestämmelse av föreslagen lydel- se. I avvaktan på att beredningen av Försäkringsutredningens förslag slutförs bör de nu gällande reglerna i 8 kap. 7 5 tredje— fjärde styckena och 8 kap. 8 5 försäkringsrörelselagen behållas.
4.2.4. Generalklausulen
Kommitténs förslag: Försäkringsutredningens förslag om att den nuvarande bestämmelsen i 8 kap. 15 5 försäkringsrörelselagen, den s.k. generalklausulen, skall utvidgas till att omfatta även rättshand- lingar till nackdel för försäkringstagare eller andra ersättningsberät- tigade i en viss situation bör genomföras.
Enligt sin nu gällande lydelse överensstämmer generalklausulen i 8 kap. 15 5 första stycket försäkringsrörelselagen, såvitt den avser för- säkringsaktiebolag, med motsvarande bestämmelse i aktiebolagslagen.
” sou 199537, s. 221. ” Lagrådsremissen, ss. 67-71, 193-195 och 196-198. Se även SOU 1995:44 ss. 245 och 273-276.
Enligt bestämmelsen får således styrelsen eller någon annan ställföre- trädare för bolaget inte företa rättshandlingar eller andra åtgärder som är ägnade att ge otillbörliga fördelar åt aktieägare eller andra till nack— del för bolaget eller andra aktieägare. Försäkringsutredningen har emellertid föreslagit att bestämmelsen även skall omfatta rättshand- lingar som kan vara till nackdel för försäkringstagarna eller andra er- sättningsberättigade på grund av försäkringsavtal i en viss situation. Om bolaget till eget kapital har avsatt belopp för dessas räkning, får en ställföreträdare i allmänhet inte företa rättshandlingar som behandlar sådana avsättningar sämre än övrigt eget kapital.39
Kommittén har inte underlag att göra någon annan bedömning än Försäkringsutredningen i den här frågan. Om utredningens förslag ge- nomförs behövs en särregel i försäkringsrörelselagen. Det behövs dock ingen särregel innan förslaget i övrigt genomförs.
Det bör nämnas att generalklausulen i försäkringsrörelselagen även gäller garanter i ömsesidiga försäkringsbolag. Kommittén återkommer till denna fråga.
4.2.5. Aktuarien
Kommitténs förslag: Bestämmelsen om att de försäkringstekniska utredningama och beräkningarna i försäkringsbolag som meddelar livförsäkring skall utföras under överinseende av en aktuarie skall, såsom Försäkringsutredningen föreslagit, utvidgas till att omfatta även skadeförsäkringsbolag. Bestämmelsen avseende aktuarie i liv- bolag skall således vara kvar i försäkringsrörelselagen och tillägget rörande skadeförsäkringsbolag skall införas i samband med övriga ändringar föranledda av F örsäkringsutredningens förslag.
[ försäkringsbolag som meddelar livförsäkring skall enligt 8 kap. 18 5 försäkringsrörelselagen de försäkringstekniska utredningarna och be- räkningarna utföras under överinseende av en aktuarie. Försäkringsut- redningen har föreslagit att motsvarande ordning skall gälla även i ska- deförsäkringsbolag. Genom förslaget har utredningen velat betona de försäkringstekniska beräkningarnas betydelse för försäkringsbolags möjligheter att infria sina åtaganden.
Aktuarien är ett viktigt och för försäkringsbolag unikt instrument för den interna kontrollen. Kommittén anser sig inte ha möjlighet att göra någon annan bedömning än Försäkringsutredningen i frågor rörande
” SOU 1995z87, ss. 283-284.
aktuariens ställning. Den nuvarande bestämmelsen om aktuarie i liv- bolag skall således tas in som en särbestämmelse i försäkringsrörel- selagen. Vidare skall den av Försäkringsutredningen föreslagna utvidg- ningen av bestämmelsen till att avse även skadeförsäkringsbolag ge- nomföras.
4.3. Övri ga regler
4.3 .1 Inledning
För försäkringsaktiebolag tillämpas i huvudsak de strängare organisa- tionsregler som gäller för allmänna aktiebolag vars aktiekapital eller maximikapital uppgår till minst en miljon kronor. Ett försäkringsaktie- bolags styrelse måste således bestå av minst tre ledamöter. Vidare måste det finnas en verkställande direktör som inte får vara ordförande i styrelsen. Kommittén har att ta ställning till om det finns starka skäl att behålla de ifrågavarande särreglema. Vidare har kommittén att be- svara frågan om det finns starka skäl att behålla en bestämmelse i för- säkringsrörelselagen enligt vilken de ömsesidiga försäkringsbolagen kan medges dispens från kravet på verkställande direktör. Vissa av de särregler som gäller för ömsesidiga försäkringsbolag är motiverade av att dessa bolag inte är aktiebolag. De särreglema kommer även fortsätt- ningsvis att behövas i försäkringsrörelselagen.
4.3.2. Styrelsens storlek
Kommitténs förslag: Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om att styrelsen i försäkringsbolag alltid skall bestå av minst tre styrelse- ledamöter skall behållas.
Enligt 8 kap. 1 5 första stycket försäkringsrörelselagen skall styrelsen i försäkringsbolag alltid bestå av minst tre ledamöter. I allmänna aktie- bolag vars aktiekapital eller maximikapital understiger en miljon kronor får styrelsen emellertid ha färre ledamöter om det finns minst en supp- leant. Regeringen har föreslagit att skillnad i stället görs mellan publika och privata bolag på så sätt att publika bolag måste ha en styrelse med minst tre ledamöter och en verkställande direktör medan privata bolag föreslås kunna ha färre ledamöter. Med hänsyn till det särskilt starka intresset av en väl fungerande intern kontroll i försäkringsbolag bör,
enligt kommitténs mening, styrelsen i ett försäkringsbolag alltid bestå av minst tre ledamöter. Kommittén föreslår därför att en regel av denna innebörd finns kvar i försäkringsrörelselagen trots att det innebär en avvikande reglering jämfört med aktiebolagslagen.
4.3.3. Verkställande direktören
Kommitténs förslag: Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om att styrelsen i försäkringsbolag skall utse verkställande direktör och att verkställande direktören inte får vara ordförande i styrelsen skall gälla utan undantag. Därigenom upphör möjligheten för de ömsesi- diga försäkringsbolagen att undantas från kravet på att verkställande direktör skall utses och att verkställande direktören inte får vara ord- förande i styrelsen.
Enligt 8 kap. 3 5 första stycket försäkringsrörelselagen skall verkstäl- lande direktör utses i försäkringsbolag. För försäkringsaktiebolag är kravet på att verkställande direktör skall utses undantagslöst. Likaså är förbudet enligt 8 kap. 10 5 första stycket försäkringsrörelselagen för verkställande direktör att vara styrelseordförande undangtagslöst i för- säkringsaktiebolag. I allmänna aktiebolag vars aktiekapital understiger en miljon kronor behöver inte verkställande direktör utses. Om verk- ställande direktör utse kan han eller hon vara ordförande i styrelsen. Regeringen har — i likhet med vad som angetts ovan beträffande styrel- sens storlek — föreslagit att skillnad i stället görs mellan privata och publika aktiebolag. Verkställande direktör måste enligt förslaget alltid utses i publika aktiebolag men inte i privata. I de sistnämnda bolagen kan verkställande direktören vara ordförande i styrelsen. Av samma skäl som angetts beträffande styrelsens storlek bör det, enligt kommit- téns mening, alltid finnas en verkställande direktör i försäkringsaktie- bolag. I dessa bolag får verkställande direktören inte heller vara ordför- ande i styrelsen.
Enligt nuvarande ordning kan undantag från kravet på att verkstäl- lande direktör skall utses och från förbudet enligt 8 kap. 10 5 första stycket försäkringsrörelselagen för verkställande direktören att vara styrelseordförande göras för de ömsesidiga försäkringsbolagen. Enligt 8 kap. 5 5 försäkringsrörelselagen får regeringen — eller efter regering— ens bemyndigande Finansinspektionen — om särskilda skäl föreligger medge undantag från bestämmelserna om att verkställande direktör skall utses, att det åligger styrelsen att utse verkställande direktör och att verkställande direktören inte får vara ordförande i bolagets styrelse.
Om ett försäkringsbolag medges dispens från skyldigheten att ha en verkställande direktör skall styrelsen uppdra åt en av styrelseleda- mötema att fullgöra de skyldigheter som åligger verkställande di- rektören i fråga om bokföring och medelsförvaltning. Den ifrågava- rande styrelseledamoten kallas vanligen verkställande ledamot.
Dispensmöjlighetema är främst avsedda för de mindre, lokala bola- gen. Det har ansetts allt för betungande för vissa av dessa att utse verk- ställande direktör. Dispensmöjligheterna skall således ge möjlighet att underlätta förvaltningen av bolagen. Enligt kommitténs mening är det emellertid tveksamt om bestämmelsen har någon större betydelse i detta hänseende. Även i de ömsesidiga försäkringsbolagen skall styrel- sen bestå av minst tre ledamöter. Konsekvensen av att avskaffa be- stämmelsen behöver inte bli någon annan än att en av styrelseledamö- tema - i egenskap av verkställande direktör - ansvarar för den löpande förvaltningen i dess helhet och inte bara för bokföring och medelsför- valtning. Enligt kommitténs mening är bestämmelsen av så begränsad betydelse att det inte finns skäl att behålla den. Även för de ömsesidiga försäkringsbolagen bör Således gälla ett krav på att styrelsen alltid skall utse verkställande direktör och att verkställande direktören inte får vara ordförande i styrelsen.
På grund av det anförda föreslår kommittén att kravet på att det all- tid skall finnas verkställande direktör i försäkringsbolag skall vara un- dantagslöst. Även kravet på att verkställande direktören inte får vara ordförande i styrelsen skall vara undantagslöst.
4.3.4. Vissa avvikande regler för ömsesidiga försäkringsbolag
De ömsesidiga försäkringsbolagen är inte aktiebolag. Även om flertalet av ledningsreglema i försäkringsrörelselagen är gemensamma för för- säkringsaktiebolagen och de ömsesidiga bolagen finns det skillnader. Den ovan redovisade bestämmelsen om försäkringstagarrepresentant gäller endast försäkringsaktiebolag. Möjligheten för de ömsesidiga för- säkringsbolagen att få dispens från kravet på verkställande direktör har redovisats i det föregående. Förutom de nu angivna bestämmelserna finns det skillnader som föranleds av det förhållandet att det i de ömse- sidiga bolagen inte finns några aktier eller aktieägare. Bolagen ägs av försäkringstagarna vilka därför betecknas som "delägare". I praktiken företräds emellertid delägarna av representanter — i lagen betecknade som "delegerade". De personer som bidragit med ett bolags startkapital — i lagen benämnda "garanter" — kan under vissa förutsättningar ha en roll att spela vid sidan av delägarna. I ledningskapitlet i försäkrings-
rörelselagen finns några bestämmelser som gör skillnad mellan försäk- ringsaktiebolag och ömsesidiga bolag.
4.3.4.1 Förordnande av ersättare för styrelseledamot
Kommitténs förslag: En särregel enligt vilken ersättare för styrel— seledamot skall förordnas på begäran även av delägare, delegerad eller garant i ömsesidigt försäkringsbolag skall behållas i försäk- ringsrörelselagen.
Om en styrelseledamot, som enligt bolagsordningen skall tillsättas på något annat sätt än genom val av bolagsstämman, inte har utsetts, skall rätten enligt 8 kap. 2 5 tredje stycket försäkringsrörelselagen förordna en ersättare på ansökan av bl.a styrelseledamot, aktieägare, delägare, delegerad, garant eller borgenär. Den motsvarande bestämmelsen i ak— tiebolagslagen anger av naturliga skäl inte att delägare, delegerad eller garant kan göra en sådan ansökan men i likhet med bestämmelsen i för- säkringsrörelselagen anger den att ansökan kan göras även av den vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.
Enligt kommitténs mening är det tveksamt om det finns tillräckligt starka skäl att behålla en särregel som anger att delägare, delegerade och garanter kan begära att ersättare för styrelseledamot utses. De an- givna personerna torde ändå innefattas i uttrycket "annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget." För tydlighetens skull föreslår kommittén ändå att en särregel behålls i detta hänseende.
4.3.4.2 Anmälan av aktieinnehav
Kommitténs förslag: Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om att styrelseledamöter och verkställande direktör i ömsesidiga försäk- ringsbolag skäl] för införande i aktieboken anmäla aktieinnehav i bolag som ingår i koncern där det ömsesidiga bolaget ingår skall va— ra kvar.
Bestämmelsen i 8 kap. 6 5 försäkringsrörelselagen anger en Skyldighet för styrelseledamötema och verkställande direktören i försäkrings- aktiebolag att för införande i aktieboken anmäla aktieinnehav i bolaget och i bolag i samma koncern. För de ömsesidiga bolagen gäller, enligt samma paragraf, anmälningsskyldigheten endast aktieinnehav i bolag som ingår i koncern där det ömsesidiga bolaget ingår. Av aktiebolags-
lagen följer samma anmälningsskyldighet som gäller för funktionärer i försäkringsaktiebolag enligt försäkringsrörelselagen. Följaktligen be- hövs ingen regel för dem i försäkringsrörelselagen. Däremot behövs alltjämt en bestämmelse om de ömsesidiga försäkringsbolagen.
4.3 .4 . 3 Generalklausulen
Kommitténs förslag: Försäkringsutredningens förslag om att den nuvarande bestämmelsen i 8 kap. 15 5 första stycket försäkringsrö- relselagen, den s.k. generalklausulen, skall utvidgas till att omfatta även delägarna i ömsesidiga försäkringsbolag skall genomföras. I avvaktan på beredningen av förslaget behålls den nuvarande be- stämmelsen.
Generalklausulen i 8 kap. 15 5 första stycket försäkringsrörelselagen förbjuder enligt sin nu gällande lydelse styrelsen eller andra ställföre- trädare att gynna vissa aktieägare i försäkringsaktiebolag, garanter i ömsesidiga försäkringsbolag eller andra på bolagets, andra aktieägares eller andra garanters bekostnad. Den nu redovisade särskilda regeln för ömsesidiga försäkringsbolag kommer även fortsättningsvis att behöva finnas kvar i försäkringsrörelselagen. Försäkringsutredningen har före- slagit att generalklausulen även skall omfatta delägarna i ömsesidiga försäkringsbolag. Kommittén gör inte någon annan bedömning. I över- ensstämmelse med vad som angetts beträffande de övriga regler som behandlats av Försäkringsutredningen bör beredningen av utredningens förslag avvaktas. Bestämmelsen bör tills vidare gälla i sin nuvarande utformning
4.3 .5 Lagtekniska frågor m.m.
Kommitténs förslag: En särregel skall finnas kvar som anger att vad som sägs om styrelseledamöter i försäkringsrörelselagen i till- lämpliga delar skall gälla även suppleanter. Vidare skall en särregel avseende förbudet för ställföreträdare att följa föreskrifter av bolags- stämman eller annat bolagsorgan som inte är gällande därför att de står i strid med försäkringsrörelselagen finnas kvar. Slutligen skall en särregel behållas enligt vilken en rättshandling som ställföreträda- re företagit i strid med bestämmelserna om bolagsorganens behör- ighet i försäkringsrörelselagen inte kan göras gällande mot bolaget.
Några av försäkringsrörelselagens ledningsregler innehåller hänvis- ningar till "denna lag" och annan försäkringslagstiftning. Även vid en tillämpning av aktiebolagslagen för försäkringsbolag kommer rörelse- reglerna för försäkringsbolagen att finnas kvar i försäkringsrörelsela- gen. Frågan är i vilken utsträckning det finns skäl att införa särregler för hänvisningar till försäkringslagstiftningen.
Enligt 8 kap. 1 5 femte stycket försäkringsrörelselagen skall vad som sägs i den lagen om styrelseledamöter i tillämpliga delar gälla även suppleanter. Det kommer även i fortsättningen att finnas vissa bestäm- melser om styrelseledamöter i försäkringsrörelselagen. En bestämmelse som anger att vad som sägs om styrelseledamöter skall gälla även suppleanter bör därför finnas kvar i försäkringsrörelselagen.
Enligt 8 kap. 15 5 andra stycket försäkringsrörelselagen får en ställ- företrädare inte följa en föreskrift av ett bolagsorgan om föreskriften inte gäller därför att den står i strid med bl.a. försäkringsrörelselagen och lagen (l995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Av na- turliga skäl innehåller inte motsvarande bestämmelse i 8 kap. 13 5 and- ra stycket aktiebolagslagen någon hänvisning till försäkringsrörelse- lagen eller lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Bestämmelsen innehåller dock en hänvisning till tillämplig lag om årsredovisning.
Enligt kommitténs uppfattning bör även i fortsättningen gälla att ställföreträdare för försäkringsbolag inte får följa föreskrifter av bo- lagsorgan som står i strid med försäkringsrörelselagen eller lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. En särregel i detta hänseende är nödvändig beträffande hänvisningen till försäkringsrörelselagen. Hän- visningen i aktiebolagslagen till tillämplig lag om årsredovisning om— fattar även lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Någon särre- gel i detta hänseende är därför inte nödvändig.
1 8 kap. 7 5 andra stycket försäkringsrörelselagen anges att verk- ställande direktören skall sörja för att bolagets bokföring fullgörs i överensstämmelse med lagen om årsredovisning i försäkringsföretag och andra författningar. I den motsvarande bestämmelsen i aktiebo- lagslagen anges att verkställande direktören skall sörja för att bolagets bokföring fullgörs i överensstämmelse med lag. Det ifrågavarande ut- trycket torde omfatta även lagen om årsredovisning i försäkringsföre- tag. Någon särregel i detta hänseende är därför inte nödvändig för för- säkringsbolagen.
Enligt 8 kap. 16 5 första stycket försäkringsrörelselagen skall en rättshandling som ställföreträdare som avses i 13 5, dvs. styrelsen eller särskild firmatecknare, företagit i strid med bestämmelserna i försäk- ringsrörelselagen om bolagsorganens behörighet inte gälla mot bolaget. Om aktiebolagslagen kommer att gälla även för försäkringsbolag kommer bestämmelserna avseende bolagsorganens behörighet i huvud-
sak att återfinnas i den lagen. Det är i dag svårt att överblicka i vilken utsträckning som bestämmelser om bolagsorganens behörighet i fram- tiden kommer att finnas kvar i försäkringsrörelselagen. Mot bakgrund härav föreslår kommittén att en särregel tills vidare skall finnas kvar i försäkringsrörelselagen enligt vilken en rättshandling som en ställföre- trädare företar i strid med försäkringsrörelselagens bestämmelser om bolagsorganens behörighet inte kan göras gällande mot bolaget.
5. Författningskommentar
5.1. Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)
1 kap. 26 5
Av paragrafens första mening framgår att kravet på att det skall finnas minst tre styrelseledamöter i bankaktiebolag är undantagslöst. Motiven till bestämmelsen framgår av avsnitt 3.321.
Paragrafens andra mening ersätter den s.k. femtalsregeln i 7 kap. 3 5 andra stycket bankaktiebolagslagen. Den nya: bestämmelsen innebär en uppmjukning i förhållande till femtalsregeln. Av det totala antalet sty- relseledamöter skall fler än hälften utgöras av personer som inte är an- ställda i bankaktiebolaget eller i företag som ingår i samma koncern som banken. Bestämmelsen har endast avseende på det totala antalet styrelseledamöter och saknar betydelse för bestämmelserna om besluts- förhet och röstmajoritet m.m. Styrelsen kan således, på grund av vissa ledamöters frånvaro, vid ett enskilt sammanträde till övervägande del bestå av anställda. Till skillnad från vad som har gällt enligt femtalsre- geln skall de arbetstagarrepresentanter som utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda omfattas av bestämmelsen.
275
Paragrafen motsvarar delvis 7 kap. 4 5 första stycket och 11 5 bankak- tiebolagslagen. Kravet på att det alltid skall finnas en verkställande di- rektör i bankaktiebolag kvarstår liksom förbudet för denne att vara ord- förande i styrelsen. I övrigt tillämpas aktiebolagslagens bestämmelser beträffande verkställande direktören.
285
Paragrafen överensstämmer med 7 kap. 15 5 tredje stycket bankaktie- bolagslagen såtillvida att styrelsen endast får uppdra åt två eller flera personer i förening att teckna bankaktiebolagets firma. Av paragrafens
sista mening, som hänvisar till 8 kap. 12 5 aktiebolagslagen, framgår att verkställande direktören har ensam firmateckningsrätt inom sitt kom- petensområde.
295
Enligt 8 kap. 13 5 andra stycket aktiebolagslagen får ställföreträdare inte följa föreskrifter av bolagsstämman eller andra bolagsorgan som strider mot aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen. Den aktuella paragrafen i bankrörelselagen innehåller det tillägget att ställföreträdare för bankaktiebolag inte heller får följa föreskrift som strider mot denna lag.
305
Enligt 8 kap. 14 5 första stycket aktiebolagslagen gäller inte en rätts- handling som ställföreträdare har företagit i strid med bestämmelserna i den lagen om bolagsorganens behörighet mot bolaget. Den här be- handlade paragrafen innehåller det tillägget att inte heller rättshandling- ar som strider mot bestämmelser i bankrörelselagen om bolagsorganens behörighet gäller mot bolaget.
315
Enligt 8 kap. 1 5 fjärde stycket aktiebolagslagen skall vad som sägs i lagen om styrelseledamöter i tillämpliga delar gälla även styrelsesupp- leanter. I bankrörelselagen finns också bestämmelser om styrelseleda- möter. Paragrafen innehäller det tillägget att bestämmelserna om styrel- seledamöter i bankrörelselagen i tillämpliga delar skall gälla även suppleanter.
325
Paragrafen saknar motsvarighet i bankaktiebolagslagen och aktiebo- lagslagen, i dess nu gällande lydelse. Paragrafen motsvarar i sak en i den tidigare nämnda lagrådsremissen föreslagen bestämmelse (8 kap. 7 5). Denna bestämmelse avser endast publika aktiebolag. Eftersom kommittén anser att bestämmelsen bör gälla alla bankaktiebolag har denna paragraf införts. De närmare motiven framgår av avsnitt 3.3.3.
5 kap. 1, 3, 5 och 8 55
De föreslagna ändringarna i skadeståndsreglema är föranledda av att verkställande direktören i bankaktiebolag blir bolagsorgan och att dele- gatbegreppet avskaffas beträffande bankaktiebolag.
5.2. Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982 :7 1 3)
8 kap.
18
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 1 5 första stycket försäkrings- rörelselagen. I enlighet med vad som gäller för bankaktiebolag är kra- vet på att styrelsen skall ha minst tre styrelseledamöter undantagslöst.
28"
Paragrafen överensstämmer med de nu gällande bestämmelserna om försäkringstagarrepresentant i 8 kap. 1 5 försäkringsrörelselagen. Som framgår av övervägandena (avsnitt 4.2.2) föreslås paragrafen gälla en- dast under en övergångstid, i avvaktan på beredningen av Försäk- ringsutredningens förslag att avskaffa bestämmelserna om försäk- ringstagarrepresentant.
38"
Enligt paragrafen kan även delägare, delegerad och garant begära att rätten enligt 8 kap. 2 5 tredje stycket aktiebolagslagen förordnar ersät- tare för styrelseledmot som enligt bolagsordningen skall tillsättas 1 an- nan ordning än genom val av bolagsstämma, om sådan inte utsetts. Denna bestämmelse och 8 kap. 2 5 tredje stycket aktiebolagslagen mot- svarar tillsammans 8 kap. 2 5 tredje stycket försäkringsrörelselagen.
45
8 kap.
Paragrafen överensstämmer med gällande bestämmelser för försäk- ringsaktiebolag i 8 kap. 3 5 första stycket och 10 5 första stycket för-
säkringsrörelselagen. Kravet på att verkställande direktör skall utses och förbudet för denne att vara styrelseordförande föreslås i fortsätt- ningen gälla utan undantag även i ömsesidiga försäkringsbolag. De närmare motiven till bestämmelsen framgår av avsnitt 4.3.3.
58
Paragrafen överensstämmer i sak med bestämmelsen för de Ömsesidiga försäkringsbolagen i 8 kap. 6 5 försäkringsrörelselagen. Särregeln är motiverad av att de ömsesidiga försäkringsbolagen inte är aktiebolag och att styrelseledamötemas och verkställande direktörens aktieinnehav därför inte kan avse det ömsesidiga bolaget utan endast de övriga ak- tiebolag som ingår i koncernen.
68
Av redogörelsen i allmänmotiveringen (avsnitt 4.232) framgår att För- säkringsutredningen har föreslagit att bestämmelserna om styrelsens ansvar att fastställa riktlinjer för försäkringsverksamheten m.m. som för närvarande återfinns i 8 kap. 7 5 tredje och fjärde styckena samt 8 kap. 8 5 försäkringsrörelselagen skall få en ny utformning och att de skall samlas i en paragraf. Kommittén ansluter sig till utredningens förslag. I avvaktan på beredningen av förslaget skall de nuvarande bestämmel- serna i detta ämne fortsätta att gälla. Bestämmelserna återfinns dock i andra paragrafer än tidigare. Den aktuella paragrafen överensstämmer med 8 kap. 7 5 tredje stycket försäkringsrörelselagen. I de efterföljande paragraferna återfinns de övriga bestämmelserna.
75
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 7 5 fjärde stycket försäkrings- rörelselagen. Motiven till paragrafen framgår av redogörelsen under 5 5 och av allmänmotiveringen (avnitt 4.232).
85
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 8 5 försäkringsrörelselagen. Motiven till paragrafen framgår av redogörelsen under 5 5 och av all- mänmotiveringen (avsnitt 4.232).
98
Paragrafen innehåller den s.k. generalklausulen för de ömsesidiga för- säkringsbolagen och överensstämmer i sak med motsvarande bestäm- melse i 8 kap. 15 5 försäkringsrörelselagen. För försäkringsaktiebola- gen kan däremot generalklausulen i aktiebolagslagen tillämpas, åt- minstone under en övergångsperiod.
Försäkringsutredningen har föreslagit att generalklausulen får en ändrad utformning för såväl de ömsesidiga försäkringsbolagen som för försäkringsaktiebolagen. Till att börja med har Försäkringsutredningen föreslagit att generalklausulen skall utvidgas till att omfatta även hand- lingar som är till nackdel för delägarna i ömsesidiga försäkringsbolag. Vidare har utredningen föreslagit att generalklausulen under vissa för- utsättningar även skall omfatta försäkringstagama i försäkringsaktie- bolag. Förslagen innebär bl.a. att en särregel kommer att behöva införas för försäkringsaktiebolagen. I avvaktan på beredningen av Försäk- ringsutredningens förslag föreslås inte några ändringar av generalklau- sulens utformning.
105
Enligt 8 kap. 13 5 andra stycket aktiebolagslagen får ställföreträdare inte följa föreskrifter av bolagsstämman eller andra bolagsorgan som strider mot aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen. Den aktuella paragrafen i försäkringsrörelselagen innehåller det tillägget att ställföreträdare för försäkringsbolag inte heller får följa föreskrift som strider mot denna lag.
115
Enligt 8 kap. 14 5 första stycket aktiebolagslagen gäller inte en rätts- handling som ställföreträdare har företagit i strid med bestämmelserna i den lagen om bolagsorganens behörighet mot bolaget. Den här be- handlade paragrafen innehåller det tillägget att inte heller rättshandling- ar som strider mot bestämmelser i försäkringsrörelselagen om bolags- organens behörighet gäller mot bolaget.
125
Paragrafen överensstämmer med 8 kap. 18 5 försäkringsrörelselagen. Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 4.2.5) har Försäkringsut- redningen föreslagit att bestämmelsen om att aktuarie skall utföra för- säkringstekniska utredningar och beräkningar skall utvidgas till att om-
fatta även skadeförsäkringsbolag. I avvaktan på beredningen av utred- ningens förslag föreslås inte några ändringar.
5.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda
135
Ändringen är en följd av att bestämmelsen i 7 kap. 6 5 andra stycket bankaktiebolagslagen upphävs. Någon ändring av paragrafens innebörd har dock inte avsetts. I bankaktiebolag skall representanter för de an- ställda ha samma rätt som tidigare att delta i regionstyrelsers arbete.
6. Kostnadskonsekvenser och ikraftträdande
Kostnadskonsekvenser
Förslaget medför såväl samhällsekonomiska som statsfinansiella vins— ter. De samhällsekonomiska vinsterna kommer av ett enklare och tydli- gare regelverk. Statsfinansiellt medför förslaget lägre kostnader för framtida lagstiftningsarbete. En närmare redogörelse för konsekvenser- na av förslaget har lämnats i kapitel 2.
Ikraftträdande
En förutsättning för att kommitténs förslag skall kunna genomföras i sin helhet är att de av regeringen, i lagrådsremissen Aktiebolagets or- ganisation, föreslagna ändringarna genomförs före eller samtidigt som kommitténs förslag. Det är vidare angeläget att Finansdepartementets förslag i dessa delar, som läggs fram i en promemoria i anslutning till detta betänkande, genomförs samtidigt som förslagen i detta betänkan- de. Det är däremot inte nödvändigt att Försäkringsutredningens förslag genomförs innan förslagen i detta betänkande.
Med utgångspunkten att det som sagts ovan beaktas, föreslår kom- mittén att de av kommittén föreslagna bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 1999.
SOU 199827
Referenser
Litteratur
Dotevall, R., Skadeståndsansvar för styrelseledamot och verkställande direktör, Norstedts förlag, 1989.
Nial, H., Svensk associationsrätt i huvuddrag, Norstedts Juridik, sjätte upplagan, 1995.
Taxell, L.E., Bolagsledningens ansvar, Åbo Akademis förlag, 1988. Taxell, L. E., Aktiebolagets organisation, Åbo Akademis förlag, 1988.
Westerlind, P., Banklagen av den 31 mars 1955 med kommentar, Stat- ens nämnd för utgivande av förvaltningsrättsliga publikationer, 1958.
Utredningsbetänkanden m.m.
SOU 1927111 1924 års bankkommittés betänkande med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse m.m.
SOU l932:30 1932 års banksakkunnigas betänkande med för- slag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse m.m.
SOU 1941:9 Lagberedningens förslag till lag om aktiebolag m.m., II, Motiv.
SOU 1942:47 Lagrådets utlåtande över Lagberedningens för- slag till lag om aktiebolag m.m.
SOU 19522 Förslag till lag om bankrörelse m.m. avgivet av 1949 års banklagssakkunniga.
SOU 198427 Ny banklagstiftning, del 2 (Betänkande av Bank- lagsutredningen).
SOU 1995144 Aktiebolagets organisation (Delbetänkande av Aktiebolagskommittén).
SOU 1995:87 Försäkringsrörelse i förändring 3 (Slutbetänkande av Försäkringsutredningen)
Lagrådsremiss
Regeringens lagrådsremiss den 22 januari 1998, Aktiebolagets organi-
sation
Propositioner
Prop. 1955:3 med förslag till lag om bankrörelse, m.m. Prop. 1975: 103 med förslag till ny aktiebolagslag, m.m.
Prop. 1986/87: 12 om ny banklagstiftning
Nytt juridiskt arkiv II NJA II 1955 1. Ny lagstiftning om bankrörelse
SOU 199827
Kommittédirektiv
Översyn av vissa rörelse- och tillsynsregler på bankområdet m.m.
Dir. 1995:86 Beslut vid regeringssammanträde den 6 juni 1995.
Sammanfattning av uppdraget
En kommitté skall utreda behovet av ändringar i det regelverk som styr framför allt bankers och andra kreditinstituts verksamhet, men även andra institut på det finansiella området, t.ex. värdepappersbolag och försäkringsbolag. Kommittén skall även utreda behovet av ändringar i tillsynens innehåll och inriktning på detta område. Om det är lämpligt skall kommittén föreslå ändringar av regelverket. Kommittén skall — överväga behovet av ändrade regler för hantering av ekonomiska risker och för intern kontroll i banker, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag, — överväga behovet av ändrade regler för beslutsdelegation och be— sluts fattande inom instituten, innefattande arbetet inom styrelse och ledning, — analysera de mål som bör styra tillsynsverksamheten, värdera hur angelägna olika tillsynsuppgifter är samt bedöma hur riktlinjerna för verksamheten skall läggas fast, — överväga vissa frågor om revisorernas roll, — överväga behovet av ändrade regler för Finansinspektionens ingrip- anden och sanktioner, — överväga behovet av särskilda regler för situationer då ett enskilt kreditinstitut har finansiella svårigheter, samt — analysera det nuvarande straffrättsliga systemets sätt att verka på området och överväga reformer.
Bakgrund
De svenska bankernas finansiella situation försvagades allvarligt i sam- band med att den långvariga högkonjunkturen bröts mot slutet av 1980- talet. Den svenska ekonomin gick in i en osedvanligt djup lågkonjunk-
tur med fallande tillgångspriser och stigande realräntor. Tidigare över- hettning med starka inslag av prisspekulation på fastighetsmarknaden hade lett till långsiktigt ohållbara prisstegringar. Avregleringar av kre- ditmarknaden ledde i det rådande ekonomiska klimatet till en kraftig utlåningsexpansion och jakt på marknadsandelar. Kreditgivningen kom i många fall att ske på alltför lösa grunder. När prisbubblan på fastig- hetsmarknaden sprack och konjunkturläget allvarligt försvagades, tvingades först ett antal finansbolag och senare banker att redovisa så stora kreditförluster att staten i syfte att säkra stabiliteten i betalnings- systemet såg sig tvungen att göra ett temporärt åtagande om stöd till bankerna och vissa andra kreditinstitut.
Den finansiella kris som drabbade i synnerhet bankerna i början av 1990-talet ger anledning till en översyn av statens system för kontroll av dessa.
Även försäkringsområdet har berörts av den finansiella krisen. I början av 1990-talet försattes ett par kreditförsäkringsbolag i konkurs. Även andra bolag drabbades av stora förluster inom området för kredit- försäkring.
Det senaste decenniets utveckling på kreditmarknaden har präglats av avvecklingen av kvantitativa regleringar. Kreditregleringama av— skaffades gradvis under mitten och slutet av 1980-talet. Detta ändrade radikalt arbetsvillkoren för bankerna. Vidare togs hinder för utländsk konkurrens bort. Från att ha verkat på en marknad som närmast kan beskrivas som skyddad arbetar bankerna nu på en friare och mer kon— kurrensutsatt marknad. Även om de regler som ger ramarna för bank- ernas verksamhet (rörelsereglerna) i viss mån förändrades under sam— ma period skedde det knappast i lika hög grad som villkoren för verk- samheten. Även detta förhållande bidrar till behovet av en översyn av vissa regler.
Kreditmarknadsbolagens och värdepappersbolagens förhållanden är intimt förknippade med villkoren för bankernas verksamhet. Regle- ringen av dessa institut stämmer i viktiga avseenden överens med vad som gäller för bankerna. Regelverket bör därför ses över i samband med översynen av regelverket för bankerna. Motsvarande gäller i vissa avseenden försäkringsområdet.
Tillsynsmyndighetens arbetsvillkor har också förändrats. Under de senaste två decennierna har nya uppgifter förts till tillsynsmyndigheten. Detta i kombination med den snabba utvecklingen av produkter och institutens användning av ny teknik har ställt krav på förändringar i tillsynens utövande och inriktning. De nämnda förändringarna, i kom- bination med i det närmaste oförändrade resurser fram till slutet av 1980-talet, fick till följd att de traditionella och grundläggande till- synsverksamhetema fick mindre utrymme.
Bankinspektionen, som tidigare ansvarade för tillsynen av bankerna och motsvarigheterna till dagens kreditmarknadsbolag, slogs den 1 juli 1991 samman med Försäkringsinspektionen till Finansinspektionen. Ett arbete pågår för närvarande inom Finansinspektionen för att förändra verksamhetens inriktning. Den nybildade myndigheten har genomgått flera organisationsförändringar. Genom en omorganisation den 1 april 1994 har inspektionen specialiserat verksamheten för att uppnå en ef— fektivare tillsyn. Speciella enheter för finansiell analys och för operativ tillsyn har skapats. Tillsynen har ändrats från att tidigare ha varit insti- tutsinriktad till att bli funktionsinriktad. Tonvikten har allt mer lagts på institutens risktagande.
Ett led i förändringsarbetet har varit att utveckla former för tillsyn av institutens interna styrning, information och kontroll. Till ledning för instituten har inspektionen utfärdat allmänna råd om styrning, intern information och intern kontroll inom kredit- och värdepappersinstitut samt försäkringsbolag. I anslutning till arbetet med de allmänna råden har inspektionen skrivit till regeringen och hemställt att en lagreglering med motsvarande inriktning övervägs. Det fortsatta förändringsarbetet inom inspektionen inriktas nu på de risker som finns i instituten, såsom kreditrisker, marknadsrisker, motpartsrisker etc.
Inom ramen för de medel som Finansinspektionen tilldelas genom den sedvanliga budgetprocessen har den tämligen fria händer att själv bestämma hur resurserna skall användas. I viss mån styrs Finansin- spektionens verksamhet och prioriteringar av anvisningar i reglerings- brev och särskilda uppdrag.
Tidigare utredningsarbete
Omfattande lärdomar om hur banksystemet och tillsynen fungerat har dragits, dels i arbetet med krishanteringen, dels genom efterföljande utredningar av olika slag.
Statens finansiella stöd till bankerna har främst hanterats av Bank- stödsnämnden (jfr regeringens skrivelse 1993/94:61). Under detta ar- bete har mycket omfattande undersökningar av de stödsökande bank- erna vidtagits. På senare tid har statens ägande av Nordbanken och Gota Bank utövats genom Bankstödsnämnden. Värdefull kunskap om här aktuella frågor har erhållits under arbetet. I rapporten, "Erfarenheter av bankkrisen, en rapport till regeringen", daterad den 17 oktober 1994, ger Bankstödsnämnden uttryck för sin syn på vissa aspekter av bank- krisen. Rapporten behandlar främst brister i bankernas styrning, kon- troll och informationssystem samt behovet av förändringar i regelverket och ramarna för tillsynen.
Regeringen tillkallade i början av år 1993 en kommitté (Bankkriskommittén, Fi 1993:02). 1 kommitténs uppdrag ingick att kartlägga och beskriva utvecklingen på kreditmarknaden samt att ana- lysera orsakerna till de problem som uppstått. Vidare ingick en översyn av tillsynens innehåll och inriktning i uppdraget. Översynen skulle gö- ras mot bakgrund av en analys av det regelverk som omgärdar banker— nas verksamhet. Kommitténs arbete har resulterat i ett antal rapporter, författade av kommitténs ordförande och av personer knutna till kom- mittén. Rapporterna har publicerats. Bankkriskommitténs arbete har avslutats utan att något betänkande har avlämnats.
Finansinspektionen har gjort omfattande undersökningar av banker- nas kreditgivning under den tid som föregick krisen. Av dessa under- sökningar torde en hel del slutsatser om arbetsformerna inom bankerna ha dragits.
En genomgång av kreditgivningen i Nordbanken, Gota Bank och Första Sparbanken har gjorts för att undersöka möjligheterna att föra skadestånds talan mot ledande befattningshavare i dessa banker. Dessa undersökningar, som finns publicerade, har lett till att skadeståndspro- cesser inletts mot vissa styrelseledamöter.
I betänkandet kreditförsäkring — Några aktuella problem (SOU 1992:30) redovisas en analys av orsakerna till Försäkringsaktiebolaget Njords konkurs samt vissa frågor om Finansinspektionens tillsyn vad gäller kreditförsäkring samt revisorernas uppgift.
Uppdraget
Skyddsintressena
Som inledningsvis angetts ger den djupa bankkrisen anledning till en översyn av statens tillsyn över — framför allt — banker och kredit- mark- nadsbolag. Det finns nu omfattande kunskaper om vilka skeenden som lett fram till krisen i banksystemet. Det är angeläget att ta till vara dessa erfarenheter i utredningsarbetet.
Den särskilda regleringen av banker, andra kreditinstitut och värde— pappersbolag som ställer större krav på dessas verksamhet än på annan näringsverksamhet, motiveras med att det finns särskilda skyddsintres- sen på området. Ett sådant skyddsintresse är att stabiliteten i betalnings- systemet hotas om banksystemets solvens sätts i fråga. Omfattande störningar i den finansiellasektom riskerar att sprida sig till resten av ekonomin vilket medför negativa konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen. Ett viktigt syfte med regleringen av instituten är att för- hindra sådana förlopp. Det finns därutöver ett direkt konsument—
skyddsintresse att beakta. Inte minst har bankernas inlåning stor bety- delse för den enskildes möjligheter att hantera sin egen ekonomi på ett effektivt och säkert sätt. Kommittén bör redovisa sin uppfattning om Skyddsintressena som en grund för kommitténs överväganden inom ramen för detta uppdrag.
Försäkringsutredningen har i betänkandet Försäkringsrörelse i för- ändring ] (SOU 1991189) analyserat de särskilda Skyddsintressena på försäkringsområdet. I de delar kommittén har att bedöma frågor som rör försäkringsverksamhet bör de uppfattningar som framförts i det be- tänkandet ligga till grund för övervägandena.
Rörelsereglerna
Med utgångspunkt från en kartläggning av de erfarenheter som dragits av finanskrisen och kommitténs syn på Skyddsintressena är det naturligt att se över rörelsereglema för banker och andra kreditinstitut och för värdepappersbolag. Främst bör behovet av kompletterande regler om riskhantering av olika slag övervägas. Intimt förknippad med denna fråga är, som bl.a. Finansinspektionen framhållit i sin skrivelse till re— geringen, behovet av regler om den interna kontrollens innehåll och utformning. Kommitténs arbete bör i första hand inriktas på de nu nämnda frågorna och på styrelsens och ledningens ansvar för det inter- na regelverkets utformning och efterlevnad. I den delen bör kommitténs överväganden också inbegripa försäkringsbolag. Kommittén bör också ägna uppmärksamhet åt reglerna om s.k. jävskrediter. Om kommittén anser att det finns skäl för det, kan den också se över andra rörelsereg- ler.
Regler om ledning och delegering l krisens efterdyningar har styrelse- och ledningsfrågor liksom olika ansvarsfrågor fått stor uppmärksamhet. En översyn av de särskilda regler som finns om styrning och ansvarsfördelning inom banker bör göras. I det sammanhanget bör även motsvarande regler för försäk- ringsbolag ses över. I samband härmed bör övervägas om det är moti- verat att ha andra regler i dessa avseenden för - som nu är fallet - bank- aktiebolag och försäkringsbolag än för allmänna aktiebolag. I detta sammanhang bör beaktas att kreditmarknadsbolagen och värdepap- persbolagen omfattas av aktiebolagslagen och att därmed delvis andra regler om styrning och ansvarfördelningen mellan bolagsorganen gäller för dessa bolag. Aktiebolagskommittén (Ju 1990108) har sett över ak- tiebolagslagens överlämnat ett delbetänkande (SOU 1995z44) som be- handlar dessa frågor. Aktiebolagskommitténs överväganden och förslag
är av intresse även för regleringen av instituten på det finansiella områ- det. Kommitténs närmare överväganden av dessa frågor bör ske i ljuset av de förslag som presenterats i aktiebolagskommitténs betänkande.
Vissa sekretessfrågor
Det har uppmärksammats att reglerna om sekretess, såsom de tolkats, har gett upphov till svårigheter bl.a. vid förvärv av banker och vid kre— dit givning till kreditmarknadsbolag. En översyn av sekretessreglerna för banker och kreditmarknadsbolag kan därför vara aktuell.
Tillsynen
Ett starkt samband råder mellan utformningen av rörelsereglema och utformningen av tillsynsverksamheten. Det är önskvärt att kommittén med utgångspunkt från de övergripande målen för tillsynen — att den skall bidra till det finansiella systemets stabilitet och effektivitet och ett gott konsumentskydd — värderar hur angelägna olika tillsynsuppgifter är. Kommittén bör i det sammanhanget uppmärksamma de synpunkter som förts fram i Bankstödsnämndens tidigare nämnda rapport, i Riks- revisionsverkets rapport Statens tillsyn över de finansiella marknaderna (RRV l994:15) och i Finansinspektionens skrivelse till Riksrevi- sionsverket den 22 december 1994 med anledning av rapporten (dnr 1 19-295 8/94).
Kommitténs överväganden i dessa frågor bör göras mot bakgrund av en analys av vilka resurser som fordras för att ett tillsynsarbete i enlig- het med kommitténs förslag skall kunna utföras. Kommittén bör i det sammanhanget inte bara ange en önskvärd ambitionsnivå utan också uttala sig om tillsynsarbetets inriktning vid en oförändrad resursnivå för inspektionen. I det sammanhanget bör kommittén även beakta de krav som medlemskapet i EU ställer, såväl i form av inspektionens delta- gande i utvecklingen av det gemensamma regelverket på området som inspektionens samarbete med utländska myndigheter.
Kommittén bör också överväga i vilken form riktlinjerna för inrikt- ningen på själva tillsynsarbetet skall läggas fast. Styrningen av inspek- tionen kan ske på olika sätt och med olika metoder. Det är naturligt att bestämmelser i lag identifierar inspektionens grundläggande uppgifter. Det bör dock övervägas vilken grad av flexibilitet dessa regler skall ge. Vidare bör övervägas hur övriga riktlinjer för inspektionens arbete bör vara utformade, exempelvis i myndighetens instruktion och i dess reg- leringsbrev.
Vissajfågor om revision
Enligt nu gällande regler skall Finansinspektionen enligt huvudregeln i banker och försäkringsbolag utse en eller flera revisorer att tillsammans med de revisorer som valts på bolagsstämman eller motsvarande delta i revisionen. För övriga institut som står under tillsyn finns en möjlighet för inspektionen att utse revisorer. Inspektionen har i en skrivelse till regeringen föreslagit att systemet med förordnande av revisorer i insti- tut under tillsyn reformeras. Sedan Finansdepartementet remitterat skrivelsen har Finansinspektionen efter att ha tagit del av remissyn- punkterna utarbetat en promemoria. I den föreslås att det inte skall före- ligga någon skyldighet för Finansinspektionen att tillsätta revisorer men att inspektionen alltjämt skall ha en möjlighet till det. Vidare föreslås att den lagstadgade revisionsplikten i institut som står under inspektio- nens tillsyn på visst sätt skall utvidgas och de av bolagsstämman valda revisorerna skall vara skyldiga att dels utföra de revisionsinsatser som initierats av inspektionen, dels rapportera vissa iakttagelser till inspek- tionen.
Inom EU pågår för närvarande arbetet med ett direktiv om bl.a. för- stärkt tillsyn över banker, värdepappersföretag och försäkringsföretag (det s.k. BCCI—direktivet). Mycket talar för att direktivförslaget— med vederbörliga justeringar — kommer att antas inom kort samt att det kommer att innehålla regler om revisorers skyldighet att rapportera vis- sa iakttagelser till tillsynsmyndigheten.
Även aktiebolagskommittén har behandlat revisorernas roll. Vidare har regeringen nyligen föreslagit vissa regler om godkända och auktori- serade revisorer (prop. 1994/95:152).
Kommittén bör mot bakgrund av de överväganden som görs av ak- tiebolagskommittén och i ljuset av regeringens förslag dels bedöma om de förslag som läggs fram av Finansinspektionen i den nyssnämnda promemorian bör medföra lagändringar, dels utarbeta de förslag— i den mån det inte sker med anledning av inspektionens framställan— som föranleds av BCCI-direktivet i den del det rör revisorer.
Ingripanden och sanktioner
Finansinspektionen har i lag getts vissa befogenheter att ingripa mot de finansiella instituten. Enligt bankrörelselagen (1987:617) kan inspek- tionen bl.a. förbjuda verkställighet av en banks beslut, sammankalla bankens styrelse och bolagsstämma samt återkalla en banks oktroj eller, om det är tillräckligt, meddela varning. Liknande, men inte helt över- ensstämmande, regler finns när det gäller andra finansiella företag. Fi- nansinspektionen gör dessutom i vissa fall uttalanden, som inte är rätts-
ligt bindande men som är avsedda att vara till ledning för de institut som står under tillsyn.
Det är av grundläggande betydelse för Finansinspektionens möjlig— heter att fullgöra sitt tillsynsuppdrag att den till sitt förfogande har lämpligt avvägda möjligheter att ingripa mot missförhållanden i insti- tuten. En kartläggning av de regler som styr tillsynsmyndighetemas möjligheter till ingripanden och sanktioner i Sverige och i andra länder bör följas av en analys av behovet av nya regler här i landet. I analysen skall särskilt belysas frågan om ytterligare sanktioner bör införas. Re- gelverket bör, om inte särskilda skäl talar mot det, vara utformat på samma sätt för alla verksamhetsformer som står under Finansinspektio- nens tillsyn. Kommitténs överväganden i dessa delar bör åtföljas av en bedömning av vilka resurser som krävs för utövande av sådana befo— genheter.
Vidare bör övervägas hur detaljerade de regler som ger inspektionen rätt att ingripa bör vara. Vid den bedömningen måste kommittén natur- ligen lägga stor vikt vid hur förutsägbar reglernas tillämpning blir.
Speciella regler för situationer när ett institut har finansiella problem
Arbetet bör även inbegripa en analys av behovet av särskilda regler för situationer då en enskild bank eller ett enskilt kreditmarknadsbolag har råkat i finansiella svårigheter. Enligt gällande regler erfordras en viss kapitaltäckningsnivå. Om kapitalbasen är för liten skall institutet rätta till missförhållandet. I praktiken kan två vägar tänkas. Antingen tillförs nytt kapital eller minskas balansomslutningen. I det inledande skedet av bankkrisen visade det sig dock att ingendera möjligheten var realistisk för att återställa vissa bankers kapitalstyrka. När staten fann det nöd- vändigt att vidta åtgärder saknades regler som tillförsäkrade staten möjligheten att alltid ingripa i syfte att stabilisera betalningssystemet. Bland annat för att komma till rätta med dessa svårigheter infördes la- gen (1993z765) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut. Denna lag innehåller bl.a. regler om att staten, under vissa förhållan- den, har rätt att lösa in aktierna i ett kreditinstitut eller ställa det under tvångsförvaltning. Vidare finns bestämmelser om att villkoren för stat- ligt stöd kan prövas av en för ändamålet särskilt inrättad prövnings- nämnd.
Det av riksdagen år 1992 beslutade statliga åtagandet att banker och vissa andra kreditinstitut med statlig anknytning skall kunna infria sina förpliktelser i rätt tid är temporärt. Någon tidpunkt för avveckling av åtagandet är inte bestämd, vilket framgår av lagen. Bestämmelserna om prövningsnämnd, inlösen av aktier och tvångsförvaltning har dock tids- begränsats till att gälla till den 31 december 1995.
Kommittén bör i sitt arbete överväga om bestämmelser om rekon- struktion av krisdrabbade banker och kreditmarknadsbolag bör införas permanent och hur de i så fall bör utformas. En studie av motsvarande system i andra länder torde vara betydelsefull. Kommittén bör beakta att banker och kreditmarknadsbolag för närvarande inte omfattas av ackordslagen (1970:847) och inte heller — i avvaktan på ytterligare ut- redning — av det förslag till lag om företagsrekonstruktion som rege- ringen remitterat till Lagrådet. Kommittén bör överväga om det är lämpligt att ge det system för insättningsgaranti som föreslagits (jfr de- partementspromemorian Insättningsgaranti, Ds 199513) någon uppgift vid rekonstruktion av en krisdrabbad bank. Promemorians förslag inne- bär att insättningsgarantin träder in först i och med att en bank försätts i konkurs. Dessförinnan kan medlen i insättningsgarantifonden inte tas i anspråk. Det finns emellertid exempel utomlands på att medel som av— satts i motsvarande fonder kan användas även för att förebygga bank- fallissemang, dvs. för att utgöra ett statligt kontrollerat kapitaltillskott som syftar till att rekonstruera, eller bidra till rekonstruktion av, en krisdrabbad bank.
Det är givetvis av vikt att kommittén överväger behovet av särskilda regler för att garantera rättssäkerheten i ett förfarande som syftar till rekonstruktion. Inte minst är de konstitutionella aspekterna betydelse- fulla i sammanhanget.
Vårdslös kreditgivning
Den som är vårdslös i samband med kreditgivning och därigenom vål- lar skada kan bli skyldig att ersätta skadan. Vissa begränsningar för skadeståndsansvaret finns dock, bl.a. regler om preskription. En fråga som tilldragit sig intresse efter bankkrisen är om förutsättningarna för skadeståndsskyldighet för befattningshavare inom bankerna bör föränd- ras. Vidare har frågan om kriminalisering av vårdslös kreditgivning aktualiserats.
Under 1990-talet har domstolar avgjort flera mål där frågan varit om banktjänstemän har begått brott i samband med kreditgivning. Målen har oftast rört det uppsåtliga brottet trolöshet mot huvudman. Med nå- got enstaka undantag har det dock inte väckts åtal mot personer som ingått i en banks styrelse eller verkställande ledning. Det kan mot hit- tillsvarande erfarenheter ifrågasättas om det nuvarande straffrättsliga regelsystemet i tillräcklig utsträckning kriminaliserar straffvärda förfar- anden i samband med kreditgivning inom banksystemet. Motsvarande kan gälla annan risk hantering, t.ex. tagande av positioner vid handel med valutor eller derivatinstrument. En åtgärd som därvid är naturlig att överväga är, inte minst med tanke på den centrala roll för betal-
ningssystemet som främst bankerna har, en kriminalisering även av vårdslösa förfaranden vid kreditgivning och i samband med beslut om riskhantering, särskilt i sådana fall där vårdslösheten kan leda till så omfattande förluster att ett instituts solvens hotas.
Kommittén bör mot denna bakgrund göra en genomgång av det nu- varande straffrättsliga regelverket på området och lämna de förslag som den anser behövs. Förslag till kriminalisering skall dock föregås av en noggrann analys, varvid olika intressen skall vägas mot varandra.
En kriminalisering av vårdslöshet kan medverka till att upprätthålla stabiliteten i bankväsendet och därmed i betalningssystemet. En sådan stabilitet är inte uteslutande ett intresse för kreditinstituten och dessas ägare utan också i hög grad för staten och medborgarna.
Mot detta skall vägas att en sådan kriminalisering skulle kunna mot- verka ambitionerna att kontrollen över kreditgivning och riskhantering- en i första hand skall utövas av kreditinstituten snarare än av staten.
Av stor betydelse i sammanhanget är hur effektiv en straffbestäm- melse av denna karaktär skulle vara och om fördelarna med en krimi- nalisering står i proportion till de resurser som myndigheterna måste lägga ned (jfr prop. 1994/95:23 s. 52 ff och bet. 1994/95zJuU2).
Kommittén skall lämna sina förslag mot bakgrund av en sådan samlad bedömning. Om förslag ges till ytterligare kriminalisering, skall en beräkning göras av de resurser som kan behövas för att upprätthålla de nya straffbuden och förslag lämnas till hur Sådana resurser, genom omprioritering eller på annat sätt, skall kunna tillföras utredningar av detta slag.
Frågan om förutsättningarna för skadeståndsskyldighet för befatt- ningshavare inom banker och andra kreditinstitut skall förändras bör behandlas mot bakgrund av aktiebolagskommitténs överväganden i näraliggande frågor.
Allmänna synpunkter
En allmän utgångspunkt för utredningsarbetet är att den svenska lag- stiftningen skall vara förenlig med det gemensamma regelsystemet in- om EU. Kommittén bör även i övrigt i alla relevanta avseenden in- formera sig om och analysera regler och reglers tillämpning i andra jämförbara länder.
En annan utgångspunkt är att arbetet skall bedrivas från ett sam- hällsekonomiskt perspektiv. Kommittén skall vidare beakta de direktiv (dir. 1992:50 om regionalpolitiska konsekvenser, 199423 om prövning av offentliga åtaganden och 19941124 om jämställdhetspolitiska kon- sekvenser) som utfärdats till samtliga kommittéer och särskilda utreda- re.
Utredningsarbetet skall vara avslutat före utgången av år 1996. Kommittén skall om det är möjligt lämna delbetänkanden. Kommittén bör särskilt beakta vad som kommer att anges i BCCI-direktivet om tidpunkten för dess ikraftträdande och införlivande i medlemsländernas regelverk.
Kronologisk förteckning
1. Omstruktureringar och beskattning. Fi.
2. Tänder hela livet — nytt ersättningssystem för vuxentandvård. S.
3. Välfärdens genusansikte. A.
4. Män passar alltid? Nivå- och organisationsspecifika processer med exempel från handeln. A.
5. Vårt liv som kön. Kärlek, ekonomiska resurser och maktdiskurser. A.
6. Ty makten är din Myten om det rationella arbetslivet och detjämställda Sverige. A.
7. Översyn av rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar. Fi
8. Alkoholreklam. Marknadsföring av alkoholdrycker och Systembolagets produkturval. S.
9. Integritet — Effektivitet — Skattebrott. Fi.
10. Campus för konst. U. 11. Fristående utbildningar med statlig tillsyn inom olika områden. U. 12. Självdeklaration och kontrolluppgilter — förenklade förfaranden. Fi. 13. Säkrare kemikaliehantering. Fö 14. E-pengar — näringsrättsliga frågor. Fi. 15. Gröna nyckeltal — Indikatorer för ett ekologiskt hållbart samhälle. M. 16. När åsikter blir handling. En kunskapsöversikt om bemötande av personer med funktionshinder. S. 17. Samordning av digital marksänd TV. Ku. 18. En gräns — en myndighet? Fi. 19. IT och regional utveckling. 120 exempel från Sveriges län. K. 20. lT-kommisionens hearing om infrastrukturen för digitala medier. Andrakammarsalen, Riksdagen 1997-10-24. K. 21. Problem med inbäddade system inför 2000-skiftet. Hearing anordnad av IT kommissionen i samverkan med Industriförbundet och Statskontoret 1997-11-14. K. 22. Försäkringsgaranti. Ett garantisystem för försäkringsersätmingar. Fi. 23. Staten och exportfinansieringen. N. 24. Fiskeriadministrationen i ett EU-perspektiv. Översyn av fiskeriadministrationen m.m. Jo. 25. Tre städer. En storstadspolitik för hela landet. + 4 st bilagor. S. 26. Från hembränt till Mariakliniken. Fakta om ungdomar och svartsprit. S. 27. Nya ledningsregler för bankaktiebolag och försäkringsbolag. Fi.
Systematisk förteckning
Försvarsdepartementet Säkrare kemikaliehantering. [13]
Socialdepartementet
Tänder hela livet
— nytt ersättningssystem för vuxentandvård. [2] Alkoholreklam. Marknadsföring av alkoholdrycker och Systembolagets produkturval. [8] När åsikter blir handling. En kunskapsöversikt om bemötande av personer med funktionshinder. [16] Tre städer. En storstadspolitik för hela landet. + 4 st bilagor. [25] Från hembränt till Mariakliniken. Fakta om ungdomar och svartsprit. [26]
Kommunikationsdepartementet
IT och regional utveckling. 120 exempel från Sveriges län. [19] IT-kommisionens hearing om infrastrukturen för digitala medier. Andrakammarsalen, Riksdagen 1997-10-24. [20] Problem med inbäddade system inför 2000-skiftet. Hearing anordnad av IT kommissionen i samverkan med Industritörbundet och Statskontoret 1997-11-14. [21]
Finansdepartementet
Omstruktureringar och beskattning. [l] Översyn av rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar. [7]
Integritet — Effektivitet — Skattebrott. [9] Självdeklaration och kontrolluppgiher — förenklade förfaranden. [12]
E-pengar — näringsrättsliga frågor. [14] En gräns — en myndighet? [18] F örsäkringsgaranti. Ett garantisystem för försäkringsersättningar. [22] Nya ledningsregler för bankaktiebolag och försäkringsbolag. [27]
Utbildningsdepartementet
Campus för konst [10] Fristående utbildningar med statlig tillsyn inom olika områden. [11]
Jordbruksdepartementet
F iskeriadministrationcn i ett EU-perspektiv. Oversyn av fiskeriadministrationen m.m. [24]
Arbetsmarknadsdepartementet
Välfärdens genusansikte. [3] Män passar alltid? Nivå- och organisationsspecifika processer med exempel från handeln. [4]
Vårt liv som kön. Kärlek, ekonomiska resurser och maktdiskurser. [5] Ty makten är din Myten om det rationella arbetslivet och det jämställda Sverige. [6]
Kulturdepartementet Samordning av digital marksänd TV. [17]
Närings- och handelsdepartementet Staten och exportfinansieringen. [23]
Miljödepartementet
Gröna nyckeltal — Indikatorer för ett ekologiskt hållbart samhälle. [15]
Pm! mm sx: 106 4— Stor mm xi ln ox 690 or x)|. ] | | ! inxzoxvnoo oi oo. l-anl: frit/csnrdt-rwNurse hur/| x lxnkxt ll'rUleNln |. WWW.lI'11/t*x.xc'
ISBN 91—38—3085114 ISSN (H75251lX