l.!ll ”UWE"; ...

• Sida 5
•  Original

1.1 1.2

2.1 2.2 2.3 2.4 2.5

3.1 3.2 3.3 3.4 3.5 3.6 3.7

4.1 4.2 4.3 4.4 4.5

Sid. Inledning ............................... 7 Uppdraget ............................... 7 Disposition m.m. .......................... 8 Försäkringsverksamhetslagstiftningen ............. 1 1 Soliditetsprincipen .......................... 1 1 Skälighetsprincipen ......................... 15 Sundhetsprincipen .......................... 16 Återförsäkringsinstitutet ...................... 18 Tillsynen över försäkringsbolagen ................ 24 Finansinspektionens tillsyn ..................... 24 De bolagsstämmovalda revisorernas kontroll m.m. ...... 27 Särskilt om kreditförsäkring .................. 31 Olika typer av kreditförsäkring .................. 31 Risker i kreditförsäkringsverksamheten ............. 34 Koncession för direkt kreditförsäkring .............. 37 Den svenska kreditförsäkringsmarknaden ............ 39 En jämförelse mellan kreditförsäkring och bankgaranti . . . 43 Kreditinstitutens kapitaltäckningsregler ............. 46 Kreditförsäkring och EG ...................... 50 Försäkringsaktiebolaget Njord ............ . ..... 55 Koncessionsbesluten ......................... 55 Ägarstrukturen ............................ 57 Organisationen ............................ 59 Verksamhetsinriktningen ...................... 60

Riskbegränsningsregler i bolagsordningen ........... 65

• Sida 6
•  Original

4.6 4.7

5.1 5.2

5.3

5.4

Konkursen .............................. 66

Finansinspektionens undersökning och bedömning ...... 69 Synpunkter och förslag till åtgärder .............. 71 Den finansiella krisen och kreditförsäkringsverksamheten . . 71 Skyddet för försäkringstagama .................. 79 Försäkringsbolagens soliditet ................... 80 Premiesättningen .......................... 88 Äterförsäkring ............................ 91 Försäkringsbolagens ägare .................... 98 Inrättandet av en garantifond ................... 100

Närmare om Finansinspektionens tillsyn och revisorernas kontroll ................................ 104

Bolagsstyrelsens och den verkställande ledningens ansvar . . 114

• Sida 7
•  Original

1

1.1

INLEDNING

Uppdraget

Vid regeringssammanträde den 5 september 1991 utfärdades direktiv för utredningen om kreditförsäkring (Dir. 1991:82). I direktiven anförs i huvudsak följande.

I september 1991 försattes försäkringsaktiebolaget Njord i konkurs. Konkursen, vilken är anmärkningsvärd med hänsyn bl.a. till att en konkurs i ett försäkringsbolag inte har inträffat i Sverige sedan 1910-talet, var en följd av att Njord saknade tillräckligt återförsäkringsskydd för vissa stora kreditförsäkrings— engagemang. Konkursen innebär att Njord inte kan infria sina åtaganden enligt meddelade kreditförsäkringar.

En grundtanke bakom regelsystemet på försäkringsområdet är att försäkringsbolagen alltid skall kunna uppfylla sina förpliktelser mot försäkringstagama. Med hänsyn härtill samt med hänsyn till försäkringsbolagens stora betydelse för samhällsekonomin är det av stor vikt att man vidtar åtgärder som syftar till att situationer liknande dem i Njord om möjligt kan undvikas i framtiden. Finansinspektionen har påbörjat en särskild undersökning med inriktning främst på vad som inträffat i Njord. Man bör emellertid också se Över det regelsystem som styr försäkrings- bolagens kreditförsäkringsverksamhet och återförsäkring av kreditförsäkring i syfte att klarlägga om situationen påkallar några ändringar. En sådan utredning är särskilt viktig i dagens allmänekonomiska situation. Den senaste tidens utveckling med bl.a. fallande fastighetspn'ser har visat betydelsen av att kredit— försäkringsbolagens åtaganden är säkrade på ett betryggande sätt.

• Sida 8
•  Original

Utredningen skall analysera vad som har hänt, orsakerna till det inträffade och om så bedöms befogat lämna erforderliga förslag till ändringar i gällande regelsystem. Härmed avses inte endast bestämmelserna i försäkringsrörelselagen och annan lagstiftning utan också de krav som uppställs vid meddelande av koncession för försäkringsbolag som är verksamma på kreditförsäkringsom- rådet. Det kan således bli aktuellt att överväga om kravet på egen finansiell styrka är väl avvägt, om den praxis som ut— vecklats beträffande skyldigheten att teckna återförsäkring bör skärpas och om särskilda krav bör ställas på företagsledningar— na. Det kan vidare finnas skäl att analysera formerna för Finansinspektionens tillsyn vad gäller kreditförsäkring och återförsäkring av kreditförsäkring samt att överväga om ett system med en mera fortlöpande kontroll av verksamheten bör införas för att minimera risken för likartade situationer som den som inträffat i Njord. Frågan om Finansinspektionen bör få utökade befogenheter i sin tillsyn bör särskilt prövas. Utred— ningen bör vara oförhindrad att ta upp också andra, angränsande frågor.

Det är naturligt om utredningen i sitt arbete särskilt beaktar vad som har inträffati Njord. Utredningen bör därvid kunna utnyttja de uppgifter som kommer fram genom Finansinspektionens undersökning eller på annat sätt. Utredningen bör vidare beakta de förslag som försäkringsutredningen kommer att lägga fram i delbetänkande under hösten 1991. Om utredningen anser att gällande regler bör ändras eller kompletteras i något avseende, bör samråd ske med försäkringsutredningen i dessa frågor. För utredningen gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (Dir. l984:05) och angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (Dir. 1988143).

1.2 Disposition m.m.

Detta betänkande innehåller en beskrivning och en analys av några aktuella problem på kreditförsäkringsområdet. Dessa problem är inte begränsade till något enstaka försäkringsbolag utan omfattar i stort sett samtliga bolag som är eller som under senare tid har varit verksamma på kreditförsäkringsom- rådet. Beskrivningen och analysen tar därför inte direkt sikte på för— hållandena i försäkringsbolaget Njord. Även om förhållanden i Njord har

• Sida 9
•  Original

tjänat som utgångspunkt för Utredningsarbetet, har detta arbete bedrivits ur

en mera generell synvinkel.

Begreppet kreditförsäkring omfattar en rad olika försäkringsprodukter. Vad som i allmänhet närmast avses med detta begrepp är produkterna kund- kreditförsäkringar (protectoring), entreprenad- och leveransgarantier samt kreditgarantier. De nuvarande problemen på kreditförsäkringsområdet är emellertid i allt väsentligt begränsade till bolagens verksamhet med kreditgarantier. Utredningsarbetet har därför koncentrerats till den typen av kreditförsäkring.

Betänkandet innehåller fem kapitel varav denna inledning är det första. I kapitel 2 ges en översiktlig beskrivning av de principer som ligger till grund för försäkringsrörelselagstiftningen, liksom av återförsäkringsinstitutet samt av den tillsyn och kontroll som utövas över försäkringsbolagen. Kapitel 3 tar upp sådana förhållanden som är specifika för kreditförsäkringsområdet. Här återges också de bestämmelser på området som gäller inom EG. Betänkandets tjärde kapitel beskriver förhållandena i Njord. I det avslutande kapitlet ges synpunkter på orsakerna till krisen på kreditförsäkringsområdet, på omfattningen av det skydd som försäkringstagarna har rätt att kräva, på Finansinspektionens tillsyn och revisorernas kontroll samt på omfattningen av det ansvar som åvilar ett försäkringsbolags styrelse och ledning. Kapitlet innehåller också några förslag till åtgärder ägnade att stärka försäkringsta- garskyddet och effektivisera samhällets tillsyn över försäkrings- och andra

bolag på den finansiella sektorn.

I utredningen har inte förordnats några experter eller sakkunniga. Med hänsyn till den knappa tid som stått till buds och för tids vinnande har erforderligt arbetsunderlag i stället inhämtats genom en rad kontakter med företrädare för bl.a. försäkringsbolag och banker, som givit värdefulla synpunkter på de frågor som omfattas av uppdraget. Diskussioner har vidare förts med frnansinspektionen, Kommerskollegium, Försäkringsförbundet och

• Sida 10
•  Original

Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) som alla har bidragit med muntligt och skriftligt material. Samråd har skett med försäkringsutred-

ningen.

Den undersökning av händelserna i Njord som enligt direktiven skulle tjäna som utgångspunkt i utredningsarbetet presenterades av Finansinspektionen i slutet av år 1991. Samtidigt därmed beslutade inspektionen att överlämna ärendet till allmän åklagare för prövning av frågan om överträdelser har skett mot straffbestämmelsema i brottsbalken eller annan författning, till Justitiekanslern för prövning av frågan om det finns grund för kritik mot den verksamhet som tillsynsmyndigheten och den av myndigheten för- ordnade revisom har bedrivit i avseende på Njord samt till Kommerskolle- gium för prövning av frågan om kritik bör riktas mot de av Njords bolagsstämma utsedda revisorerna. Vidare överlämnade förvaltaren i Njords konkurs i slutet av mars 1992 sin förvaltningsberättelse till Stockholms tingsrätt. Samtidigt underrättade förvaltaren enligt 7 kap. 16 & konkurslagen (l987z672) åklagarmyndigheten om att han funnit att styrelseledamöter i Njord kunde misstänkas för brott som avses i 11 kap. brottsbalken. Med hänsyn till att de här nämnda frågorna kommer att utredas i annat samman- hang har de lämnats åsido i utredningsarbetet som i stället kommit att inriktas på - förutom orsakerna till problemen på kreditförsäkringsområdet - möjliga förbättringar av det kontrollsystem som styr kreditförsäkringsverk—

samheten.

• Sida 11
•  Original

11 2 FÖRSÄKRINGSVERKSAMHETS-

LAGSTIFTNINGEN

Försäkringsrörelselagen (1982z713), FRL, kan sägas vara uppbyggd med ledning av tre huvudprinciper: soliditetsprincipen, skälighetsprincipen och sundhetsprincipen. Soliditetsprincipens syfte är att försäkringsbolagen alltid skall kunna fullgöra sina förpliktelser gentemot försäkringstagarna. Av skälighetsprincipen följer att försäkringspremier och försäkringsvillkor skall vara skäligt avvägda. Sundhetsprincipen är avsedd att trygga en sund ut— veckling av försäkringsväsendet. I det följande lämnas en översiktlig beskrivning av de tre principerna. Beskrivningen tar därvid närmast sikte på de förhållanden som gäller för Skadeförsäkring. Därefter följer en be— skrivning av återförsäkringsinstitutet och av den tillsyn och kontroll som

utövas över försäkringsbolagen.

2.1 Soliditetsprincipen

För Skadeförsäkring - till skillnad mot vad som gäller för livförsäkring - finns det i FRL inte någon allmän bestämmelse om soliditet. Solidi- tetsprincipen kommer i stället till uttryck dels genom den s.k. normalplan som Finansinspektionen utfärdar och dels genom ett antal detaljbestämmel-

ser i FRL.

• Sida 12
•  Original

Syftet med normalplanen är att få fram enhetliga och högkvalitativa uppgifter, vilka skall ligga till grund för den bedömning som Finansin— spektionen gör av bolagens soliditet. Normalplanen innehåller anvisningar om hur försäkringsbolagen skall beräkna de s.k. försäkringstekniska skulderna. Den innehåller också bestämmelser om vilka avsättningar som får göras till säkerhetsreserven. Nu gällande normalplan har tillämpats sedan år 1983 (BFFS 1983z4).

Med begreppet försäkringstekniska skulder avses skulder som är för- knippade med själva försäkringsrörelsen. Begreppet är en sammanfattande benämning på ett försäkringsbolags beräknade kostnader för reglering av såväl inträffade som framtida skadefall. De försäkringstekniska skulderna är således hänförliga till kostnader för försäkringsfall som antingen redan har inträffat eller som väntas inträffa på redan tecknade försäkringar för vilka försäkringsbolaget har ansvarighet genom den direkta försäkrings- rörelsen eller genom att bolaget meddelat återförsäkring (mottagen återför- säkring). Det är alltså fråga om dels medel, som reserveras för kommande utbetalningar av ersättningar för redan inträffade men ännu inte slutreglera- de skador (ersättningsreserven) och dels medel, som reserveras för att täcka kostnaderna för skador som bolaget har anledning befara skall komma att inträffa på de försäkringar som är tecknade men vars löptid ännu inte är avslutad (premiereserven). De försäkringstekniska skulderna indelas i normalplanen i fyra olika reserver: premiereserv för direkt försäkring, ersättningsreserv för direkt försäkring, premie- och ersättningsreserv för mottagen återförsäkring samt skadebehandlingsreserv. Normalplanens anvisningar om de olika reserverna är mer eller mindre detaljerade beroende på vilken reserv detär fråga om. För en närmare beskrivning av innebörden av anvisningarna i denna del hänvisas till försäkringsverksamhetskommitténs betänkande Soliditet och skälighet i försäkringsrörelsen (SOU 198618).

Normalplanen innehåller också bestämmelser om den s.k. säkerhetsreserven.

Säkerhetsreserven utgör ett komplement till de försäkringstekniska

• Sida 13
•  Original

skulderna. Reserven är frivillig och den omnämns inte i FRL. Bestämmelser om säkerhetsreserven finns dock i skattelagstiftningen. I 2 5 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt anges att ett skadeförsäkringsbolag vid beräkningen av överskottet av försäkringsrörelsen får göra avdrag för bl.a. ökning av säkerhetsreserv. Med säkerhetsreserv förstås därvid den reserv som ett skadeförsäkringsbolag får redovisa enligt en av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av Finansinspektionen fastställd normalplan. Nuvarande bestämmelser i normalplanen om denna reserv gäller från och med räkenskapsåret 1991 (BFFS 1990:28). Säkerhetsreservens syfte är att vara en buffert för att täcka sådana kostnader som kan drabba försäkrings- rörelsen och som inte har kunnat beaktas när premierna fastställdes. Säkerhetsreserven är en obeskattad reserv och avsättningama till denna reserv får inte överstiga ett visst belopp, vilket bestäms med ledning av det enskilda försäkringsbolagets premieinkomster och av hur stora riskerna för ett ogynnsamt skadeutfall bedöms vara i bolaget. Maximala avsättningar till säkerhetsreserven beräknas i huvudsak genom att premieinkomsten för egen räkning respektive den gällande utgående ersättningsreserven inom de olika verksamhetsgrenarna multipliceras med vissa fastställda procentsatser. Storleken av den högsta tillåtna säkerhetsreserven (bolagsmaximerad säkerhetsreserv) fastställs således med hänsyn till individuella förhållanden i försäkringsbolagen. Om särskilda omständigheter föreligger kan Finansin— spektionen i ett enskilt fall medge avsteg från normalplanens bestämmelser om säkerhetsreserv. Uttag från säkerhetsreserven får i princip endast ske för att täcka förluster som uppkommit i försäkringsrörelsen i dess helhet, dvs. förlust enligt "Försäkringsrörelsens resultat" i försäkringsbolagens

resultaträknin gar.

FRL innehåller vissa detaljbestämmelser med anknytning till soliditetsprin-

cipen. De viktigaste av dessa bestämmelser är följande.

Försäkringsbolag får enligt FRL inte driva annan rörelse än försäkrings-

rörelse om det inte finns särskilda skäl för det. Som ett utflöde av denna

• Sida 14
•  Original

bestämmelse gäller vidare att ett försäkringsbolag inte utan Finansin- spektionens medgivande får äga större andel av aktierna i andra aktiebolag än försäkringsbolag eller juridiska personer vars verksamhet uteslutande har till ändamål att äga aktier i försäkringsbolag, än som svarar mot 5 % av röstetalet i bolaget. Bestämmelsen tar således endast sikte på röstetalet och inte på själva aktieinnehavet. Dock gäller att ett försäkringsbolag - efter tillstånd av regeringen eller Finansinspektionen — får äga organisationsaktier i banker och andra finansiella företag. Det sammanlagda innehavet av

sådana aktier får emellertid inte överstiga en i FRL angiven ram.

I syfte att förhindra att försäkringsbolagen behåller alltför stora affärer för egen räkning, dvs. tar alltför stora risker, föreskrivs vidare i FRL att den för varje bolag av regeringen stadfästa bolagsordningen skall ange i vilken utsträckning bolaget är skyldigt att teckna återförsäkring. Finansinspektionen har utfärdat råd angående utformningen av bestämmelser om denna skyldighet (maximalbestämmelser). Återförsäkringsinstitutet beskrivs

närmare i avsnitt 2.4.

Klassificerings- och värderingsbestämmelsema i FRL delar in försäkrings— bolagens tillgångar i anläggnings- respektive omsättningstillgångar samt ger

ledning för hur anläggningstillgångama skall värderas i årsredovisningen.

Vinstutdelning till aktieägare eller garanter får enligt FRL inte ske med så stort belopp att utdelningen med hänsyn till försäkringsbolagets konsolide- ringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt står i strid med god affärssed.

I FRL anges slutligen att skadeförsäkringsbolag skall inrätta en reservfond för avsättning av belopp som uppkommer i vissa i lagen särskilt angivna situationer. FRL innehåller inte några minimikrav på reservfonden. Bestämmelser om minimikrav finns i stället i bolagsordningama. Däremot

reglerar FRL i vilken män och i vilka situationer reservfonden får sättas

• Sida 15
•  Original

ned. Sådan nedsättning får ske i första hand för förlusttäckning och för

fondemission.

2.2 Skälighetsprincipen

Skälighetsprincipen kommer för skadeförsäkringsbolagens del till uttryck i 19 kap 5 och 6 55 FRL. Det förstnämnda lagrummet behandlar premieskå- ligheten. Där anges att premiesättningen, med undantag för vissa verksam- hetsområden, skall vara skäligt avvägd med hänsyn till den risk som försäkringen är avsedd att täcka, nödvändiga driftskostnader för för- säkringen samt omständigheterna i övrigt. Det sistnämnda lagrummet tar sikte på andra försäkringsvillkor än premien. I detta lagrum, som ger uttryck för den s.k. villkorsskäligheten, anges att villkoren skall vara skäliga med hänsyn till det skydd försäkringen är avsedd att ge och omständig-

heterna i övrigt.

Skälighetsprincipen har också ansetts inrymma krav på att tillämpningen av försäkringsvillkoren i samband med skadereglering sker på ett korrekt sätt och att skaderegleringen sker utan onödigt dröjsmål samt att hänsyn tas till försäkringstagarens självldara krav på en rättvis behandling. Denna s.k. skaderegleringsskälighet har dock inte kommit till klart uttryck i FRL.

Skälighetsprincipen på skadeförsäkringsområdet motiveras bl.a. med att den starka koncentrationen inom försäkringsbranschen kan verka hämmande på priskonkurrensen och med att allmänheten har svårt att bedöma rimligheten i de premier som försäkringsbolagen begär. Den lagstadgade skyldighet som försäkringsbolagens styrelser och verkställande ledningar har att övervaka skäligheten ses som en garanti för att premierna inte skall vara omotiverat höga och för att försäkringsvillkoren i övrigt skall vara rimliga.

• Sida 16
•  Original

Det har riktats kritik mot tillämpningen av skälighetsprincipen inom Skadeförsäkring. Kritikerna menar att skadomas antal och ersättningsbe- loppens storlek varierar starkt över tiden och att det därför i regel krävs en mycket lång tidsperiod för att kunna göra en rättvisande skälighetsbe- dömning vad gäller premiemas storlek. Finansinspektionens tillsyn av att skälighetsprincipen efterlevs har av kritikerna därför ansetts vara förenad med betydande svårigheter. Det har dessutom påpekats att en alltför långtgående kontroll av premier och andra försäkringsvillkor kan leda till att utvecklingen på skadeförsäkringsområdet hämmas och till ett kostnads- krävande merarbete för de enskilda försäkringsbolagen.

Skälighetsprincipen har av många ansetts svår att tillämpa, bl.a. på grund av att lagstiftningen inte innehåller några mera detaljerade bestämmelser om de omständigheter som skall ligga till grund för skälighetsbedömningen. Försäkringsverksamhetskommitten föreslog i sitt betänkande Soliditet och skälighet i försäkringsväsendet (SOU 1986:8) att FRL skulle förtydligas i det avseendet. Kommittén menade bl.a. att det av lagstiftningen skulle klart framgå att kravet på skälighet innebär att försäkringstagamas kostnader för försäkringsskyddet skall vara sakligt motiverade och väl avvägda med hänsyn till den risk försäkringen är avsedd att täcka, nödvändiga driftskost- nader, konsolideringsbehov, kapitalavkastning samt omständigheterna i övrigt. Kommitténs förslag har dock inte genomförts.

2.3 Sundhetsprincipen

I 2 kap. 3 & FRL anges att regeringen beviljar ett försäkringsbolag koncession om inte den planerade verksamheten bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Lagrummet ger uttryck för den s.k. sundhetsprincipen. Denna princip kommer till uttryck också i 19 kap l & FRL, där det stadgas att Finansinspektionen i sin tillsyn skall verka för en sund utveckling på försäkringsområdet.

• Sida 17
•  Original

Innebörden av begreppet "sund utveckling av försäkringsväsendet" har inte närmare preciserats i lagstiftningen eller i dess förarbeten. En sådan

närmare precisering har också ansetts svår att göra. I förarbetena (prop. 1984/85:77) framhålls dock bl.a. följande.

Koncessionsprövningen bör vara inriktad dels på en bedömning av om den planerade verksamheten i det enskilda fallet är sund i den mening som avses i FRL och dels på en mer allsidig bedömning av om verksamheten kan antas vara förenlig med en på lång sikt sund utveckling av det svenska försäkringsväsendet. Vid den sistnämnda bedömningen bör hänsyn tas både till de blivande försäkringstagarna i sökandebolaget och till utveck— lingen av försäkringsväsendet i allmänhet. Om den planerade verksamheten kan antas strida mot väsentliga allmänna intressen på t.ex. konsument—, kredit-, skatte- eller handelspolitikens områden, bör den inte anses vara förenlig med en sund ut- veckling av försäkringsväsendet. Koncessionsprövningen skall dock - till skillnad mot vad som gällde före år 1985 - inte innefatta en kvantitativ bedömning av antalet försäkringsbolag och bolagens möjligheter att täcka försäkringstagarnas behov av försäkringsskydd (behovsprincipen). Vid den materiella kon- cessionsprövningen bör bl.a. beaktas - att den svenska försäkringsmarknaden inte blir alltför upp- splittrad, vilket skulle kunna leda till att den erforderliga riskspridningen inte kan uppnås inom mindre försäkringsbolag, - att en utveckling mot specialbolag som enbart eller i huvudsak vänder sig till extremt goda risker inom ett försäkringstagarkol- lektiv kan leda till att de mindre goda riskerna inom kollektivet får svårt att till en rimlig kostnad ordna sitt försäkringsskydd, - att en alltför långtgående differentiering av premierna motver— kar solidaritetstanken, dvs. tanken att försäkringstagarna inom ett större kollektiv gemensamt delar riskerna för skada samt — att de nya försäkringsbolagens etableringskostnader kan leda till att den allmänna driftskostnadsnivån inom hela försäkrings- området eller inom den aktuella verksamhetsgrenen ökar i väsentlig grad.

Försäkringsutredningen har i ett nyligen avgivet delbetänkande För- säkringsrörelse i förändring 1 (SOU 1991:89) tagit upp frågan om hänvisningen till sundhetsprincipen i samband med koncessionsprövning är förenlig med EG:s krav på att en koncessionsgivning inte på något sätt får

grundas på en behovsprövning. Utredningen menar därvid att, även om den

• Sida 18
•  Original

tidigare uttryckligt gällande behovsprincipen inte längre skall tillämpas, de omständigheter som enligt vad som anförs i prop. 1984/ 85:77 skall beaktas vid koncessionsprövningen ger utrymme för en prövning av det sökande bolagets effekt på den samlade försäkringsmarknaden. I ett läge där koncessionsgivaren anser att marknaden är mättad kan därför sundhetskra- vet, enligt utredningen, i praktiken leda till ungefär samma resultat som den tidigare behovsprincipen. Försäkringsutredningen föreslår därför att varje hänvisning till en sundhetsprincip i samband med koncessionsprövningen skall slopas. I stället bör, enligt utredningens mening, det nuvarande sundhetskravet ersättas med ett krav på förenlighet med FRL, vari självfallet skall ligga ett krav på sundhet i det enskilda bolagets verksamhet. I bedömningen av om det koncessionssökande bolagets verksamhet kan antas bli utövad på ett sätt som står i överensstämmelse med FRL skall, enligt försäkringsutredningens förslag, ingå en bedömning av bolagets verkställan- de ledning och ägare. Den verkställande ledningen och ägama skall antas komma att uppfylla de krav som måste ställas för att de på ett långsiktigt

och stabilt sätt skall kunna driva en sund försäkringsverksamhet.

2.4 Återförsäkringsinstitutet

Återförsäkringsinstitutet har i huvudsak tre syften. Det skall skydda det enskilda försäkringsbolaget mot katastrofskador, vare sig katastrofen avser en enda risk eller det sammanlagda resultatet av en katastrofhändelse. Återförsäkringsinstitutet skall vidare jämna ut försäkringsbolagens affärsresultat så mycket som möjligt mellan olika är och slutligen skall det ge det enskilda bolaget teckningskapacitet, dvs. möjlighet att meddela försäkringar som medför risker som i sig är mycket större än vad bolaget

självt kan bära.

FRL innehåller få bestämmelser som direkt tar sikte på återförsäkring. Den för skadeförsäkringsverksamheten viktigaste bestämmelsen återfinns i 2 kap.

• Sida 19
•  Original

5 5 10 p "FRL där det anges att bolagsordningen, vilken stadfästs av regeringen, skall ange i vilken utsträckning försäkringsbolaget är skyldigt att teckna återförsäkring. Bestämmelsen avser att säkerställa att ett försäkringsbolag inte behåller för stora risker för egen räkning.

Det är självklart att ett försäkringsbolag inte ensamt kan bära hur stora risker som helst. Förmågan att bära risk är beroende av den egna finansiella styrkan. Det högsta belopp ett försäkringsbolag får behålla för egen räkning på en risk, varmed avses den sammanlagda skadeersättning som bolaget kan komma att få betala i anledning av en och samma skadehändelse, står därför alltid i relation till bolagets kapitalstyrka och kallas självbehåll eller skademaximal. Är risken större än detta självbehåll eller denna skademaxi- mal måste bolaget reducera sitt åtagande. Det kan ske genom återförsäkring men också på annat sätt, t.ex. genom coassurans som innebär samförsäkring

mellan flera olika försäkringsbolag.

En enkel metod att ange skademaximalen för ett försäkringsbolag är att i bolagsordningen definiera maximalen som en procentsats av bolagets kapital och fria reserver. Detta är den metod som allmänt används men det kan också förekomma att man tar den s.k. riskteorin till hjälp för att formulera krav på skademaximalen i förhållande till konsolideringskapitalets storlek. En bestämmelse i bolagsordningen av det slag som nu beskrivits kallas maximalbestämmelse. Dåvarande Försäkringsinspektionen har om sådana

bestämmelser meddelat följande.

"Syftet med maximalbestämmelser bör vara att söka förhindra eller åtminstone till ett visst minimum reducera risken för insolvens. Mot den bakgrunden synes det inspektionen mest ändamålsenligt, att bolag med tillgänglig expertis söker bedöma sitt återförsäkringsbehov på riskteoretisk grundval. Det är givetvis av vikt, att man därvid använder sig av lämpliga teoretiska modeller.

Med hänsyn till vad som nu sagts förordar inspektionen följande alternativ 1 till maximalbestämmelse för riksbolag.

• Sida 20
•  Original

Alternativ 1 Bolaget får icke ikläda sig större ansvarighet än att vid varje räkenskapsårs början den på året belöpande skadekostnaden för egen räkning beräknas med en sannolikhet av högst 1 0/00 överstiga summan av dels 70 % av den under året förväntade premieinkomsten för egen räkning och dels eget kapital minskat med aktiekapital/garantikapital och reservfond. Med eget kapital förstås här summan av redovisat eget kapital och de delar av säkerhetstilläggen i försäkringsfonden som överstiger de enligt försäkringsinspektionens normalplan föreskrivna minimiavsätt- ningarna.

Bolag, som för närvarande icke anser sig ha möjlighet att närmare bedöma sitt återförsäkringsbehov på grundval av riskteoretiska överväganden, må tillämpa maximalbestämmelser- na rubricerade som alternativ 2 nedan. Inspektionen förutsätter emellertid, att en sådan tillämpning icke sker reservationslöst, utan att överväganden görs i det enskilda fallet, huruvida större återförsäkringsbehov föreligger än som svarar mot de tillåtna maximalema enligt denna schablon.

Alternativ 2 Bolaget får icke för egen räkning ikläda sig ansvarighet, som bedöms kunna leda till att bolagets skadekostnad överstiger något av följande belopp, nämligen för en och samma händelse 20 % och för ett och samma försäkringsfall (en och samma risk) 10 % av det egna kapitalet. Med eget kapital förstås här summan av redovisat eget kapital och de delar av säkerhetstil- läggen i försäkringsfonden som överstiger de enligt försäkrings— inspektionens normalplan föreskrivna minimiavsättningama. - - —

Oavsett i vilken form maximalbestämmelsema anges i bolag— sordnin gen förutsätter inspektionen att bolagen fortlöpande håller inspektionen underrättad om de överväganden som ligger till grund för det enskilda bolagets återförsäkringspolitik."

Försäkringsbolagen tillämpar i allmänhet den metod som i anvisningarna beskrivs under rubriken Alternativ 2. Det bör anmärkas att säkerhetstilläg— gen numera har brutits ut ur vad man i anvisningarna kallar försäkrings- fonden och bildar en särskild reserv, den s.k. säkerhetsreserven. Säkerhets- reserven, som är en obeskattad reserv räknas fortfarande till det egna kapitalet.

• Sida 21
•  Original

Inom skadeförsäkringsbranschen gäller generellt sett att en inträffad skada mera sällan leder till en utbetalning av hela försäkringsbeloppet. Det övervägande antalet skador förbrukar bara en mindre del av det totala försäkringsbeloppet. Det är t.ex. rätt osannolikt att en större betonganlägg— ning som omfattas av en brandförsäkring med ett försäkringsbelopp som svarar mot hela värdet av anläggningen blir totalförstörd i anledning av en inträffad brand. Den maximala risk som försäkringsgivaren står är i detta fall således mindre än det sammanlagda försäkringsvärdet. I syfte att begränsa återförsäkringen till vad som är riskmässigt motiverat gör försäkringsbolagen därför ofta beräkningar av hur stor del av försäkringsbe— loppet som utgör den egentliga risken. Tanken bakom dessa beräkningar är att en och samma skadehändelse inte kan förbruka mer än en del av försäkringsbeloppet. Detta kallas att göra bedömningar av den beräknade maximala skadan (Estimated Maximum Loss), s.k. EML-beräkningar. EML-beräkningama grundar sig på en i många fall mycket komplicerad teknisk bedömning av försäkringsrisken. Det finns därför en inte obetydlig risk för felbedömningar. En sådan felbedömning kan leda till en utbetalning på avsevärt högre belopp än vad man räknat med som maximum för såväl

primärförsäkraren som för återförsäkraren.

Ofta kan flera försäkringar beröras av en och samma skadehändelse. Försäkringama utgör i de fallen en risk och försäkringarna sägs kumulera. Sådana kumuler kan vara mer eller mindre möjliga att beräkna. Som exempel på en kumul som är omöjlig att beräkna kan nämnas det fallet att en mängd försäkringar av olika slag drabbas av en och samma storm. Lättare att beräkna är t.ex. det fallet att såväl en brandförsäkring som en brandavbrottsförsäkring drabbas av en och samma brand. En tillförlitlig beräkning av kumulrisken kan endast ske under förutsättning att försäkrings- givaren för ett noggrannt register över sitt försäkringsbestånd. Men även om detta görs kan det inträffa fall av okända kumuler, dvs. kumulen upptäcks inte förrän skadan redan skett. Även detta kan leda till utbetalningar som

avsevärt överstiger skademaximalen.

• Sida 22
•  Original

Ofta utnyttjar ett försäkringsbolag inte hela den högsta tillåtna skademaxi- malen. Orsakerna till det kan vara flera, men avgörande är i hög grad

bolagsledningens policy och vilja att ta risker.

Aterförsäkring finns i två huvudformer, nämligen proportionell och non- proportionell återförsäkring. Vid proportionell återförsäkring får återför- säkraren en andel av originalpremien och står sedan för motsvarande andel av samtliga de skador som drabbar den återförsäkrade risken. Vid non— proportionell återförsäkring är återförsäkrarens ansvar inte proportionell till

den andel han erhållit av premien.

De återförsäkringsmetoder som bygger på den proportionella grundprincipen är fakultativ, obligatorisk, kvot— samt excedentåterförsäkring. De olika

metoderna kan i vissa fall kombineras med varandra.

Fakultativ återförsäkring innebär att varje risk eller försäkring återförsäkras individuellt. Det står i detta fall den primäre försäkringsgivaren (cedenten) fritt att välja en lämplig återförsäkringspartner och att avgöra hur stort belopp han vill erbjuda i återförsäkring respektive behålla för egen räkning. Återförsäkraren har naturligtvis motsvarande möjlighet att i varje enskilt fall bedöma vad han vill acceptera eller avvisa. Fakultativ återförsäkring används t.ex. när extra kapacitet behövs för en enskild risk eller då risken

inte täcks av redan befintliga återförsäkringsavtal.

Den fakultativa återförsäkringsmetoden innebär som nämnts att varje enskild risk återförsäkras för sig. Metoden är därför mycket resurskrävande. Det är mot den bakgrunden naturligt att ett affärsutbyte mellan ett försäkrings- bolag och dess återförsäkrare så småningom fördjupas. Detta kan leda till att man träffar ett avtal som i förväg binder cedenten och återförsäkraren att avge respektive acceptera återförsäkring. En sådan obligatorisk återför— säkring skiljer sig således från den fakultativa återförsäkringen genom att riskerna inte prövas individuellt. Avtal om obligatorisk återförsäkring löper

• Sida 23
•  Original

i allmänhet på obestämd tid och i avtalet regleras i detalj de villkor avseende t.ex. premievolym och försäkringsrisker som man kommit överens

om.

Kvotåterförsäkring är en form av obligatorisk återförsäkring och innebär att alla försäkringar återförsäkras med samma procentuella andel. Återför- säkraren erhåller alltså en viss kvotandel av alla originalpremier och bär motsvarande kvotandel av alla skadekostnader. Detta medför att cedenten reducerar sitt ansvar på alla försäkringar oavsett storlek. Cedenten återförsäkrar således även sådana risker som man i och för sig hade kunnat

behålla för egen räkning.

Excedentåterförsäkringen är också en form av obligatorisk återförsäkring. Den skiljer sig från kvotåterförsäkringen på så sätt att cedenten endast återförsäkrar den del av varje risk som överstiger ett visst belopp. Den del av risken som understiger detta belopp behåller cedenten för egen räkning. Procentuellt sett kommer självbehållet härmed att variera från någon enstaka procent på de största riskerna till 100 % på de minsta.

Det finns två vanliga återförsäkringsmetoder som bygger på den nonpropor—

tionella grundprincipen. Dessa metoder kallas Excess of Loss respektive Stop Loss.

Excess of Loss innebär att återförsäkrarens ansvar inte inträder förrän en inträffad skada överstiger ett visst belopp. Alla skador som stannar under detta belopp bärs i sin helhet av cedenten, medan de skador som överstiger beloppet helt bärs av återförsäkraren. Vanligen är återförsäkrarens ansvar dock begränsat till ett visst högsta belopp. Skador som överstiger detta högsta belopp bärs då av cedenten.

Stop Loss tar, till skillnad från Excess of Loss, inte sikte på den enskilda skadehändelsen utan i stället på det sammanlagda skadeutfallet under en viss

• Sida 24
•  Original

period, i allmänhet ett år. Stop Loss syftar till att ge skydd för det fall att det sammanlagda skadeutfallet under året blir exceptionellt dåligt. Stop Loss omfattar vanligen ett helt försäkringsbestånd. Återförsäkringsmetoden tar alla skador i beaktande, men återförsäkrarens ansvar inträder inte förrän

summan av dessa skador överstiger ett visst bestämt belopp.

2.5 Tillsynen över försäkringsbolagen

Kontrollen över försäkringsbolagens - och för övrigt också över bankernas, finansbolagens och andra liknande instituts — verksamhet kan typiskt sett sägas ske i två former. Den form man därvid närmast tänker på är den offentliga tillsyn som utövas av Finansinspektionen. Den andra formen av kontroll är den revision som genomförs av yrkesrevisorer i enlighet med aktiebolagslagens (1975 :1385), ABL, och speciallagstiftningens regler och i enlighet med de principer som är vedertagna i näringslivet. De båda formerna av kontroll sammanfaller delvis i och med att Finansinspektionen, som ett led i sin tillsyn, regelmässigt förordnar revisorer att vid sidan av de bolagsstämmovalda revisorerna delta i revisionen av de bolag och institut

som är föremål för inspektionens tillsyn.

Finansinspektionens tillsyn

Den offentliga tillsynen över det enskilda försäkringsväsendet utövades t.o.m. den 30 juni 1991 av Försäkringsinspektionen. Den 1 juli 1991 övertogs ansvaret för tillsynen av Finansinspektionen som bildades genom att Försäkringsinspektionen och Bankinspektionen slogs samman till en myndighet. Finansinspektionen har således övertagit också de uppgifter som tidigare åvilade Banldnspektionen. Detta innebär att Finansinspektionen utövar tillsyn inte bara över det enskilda försäkringsväsendet, utan också över banker, kreditaktiebolag, finansbolag, hypoteksinstitutionema, fond-

• Sida 25
•  Original

kommissionsbolag, fondbolag och Stockholms fondbörs eller med andra ord

hela den finansiella sektorn.

Finansinspektionen, liksom den tidigare Försäkringsinspektionen, är en central förvaltningsmyndighet. Inspektionen är direkt underställd regeringen. Förvaltningslagen (19862223) och verksförordningcn (198711100) är tillämpliga på inspektionen. Verksamheten vid inspektionen regleras i första hand genom förordningen (1991:937) med instruktion för finansinspektio— nen. I denna instruktion, som har i princip samma innehåll som de tidigare gällande förordningarna med instruktion för bank— respektive försäkringsin- spektionen, anges att Finansinspektionen bl.a. skall fullgöra de uppgifter som ankommer på myndigheten enligt FRL, följa utvecklingen av och främja allmän kännedom om viktiga förhållanden inom försäkringsväsendet samt även i övrigt verka för en sund utveckling av försäkringsväsendet.

Av de bestämmelser i FRL som reglerar Finansinspektionens tillsynsansvar på försäkringsområdet framgåri huvudsak följande. Finansinspektionen skall verka för en sund utveckling av försäkringsväsendet. Styrelsen, VDn och andra befattningshavare i ansvarig ställning i försäkringsbolag är skyldiga att lämna Finansinspektionen de upplysningar om verksamheten som in- spektionen anser behövliga. Styrelsen och VDn är skyldiga att på tid som inspektionen bestämmer hålla försäkringsbolagets tillgångar, räkenskapsma- terial och andra handlingar tillgängliga för granskning. Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om ett försäkringsbolags verksamhet som inspektionen anser behövliga. Finansinspektionen skall förelägga ett försäkringsbolag eller dess styrelse att. vidta erforderliga åtgärder om inspektionen finner att avvikelse skett från lag eller bolagsordning, att bolagsordningen inte längre är tillfredsställande med hänsyn till om- fattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, att försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för erforderlig riskutjämning eller att det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsbolagets verksamhet. Om sådant föreläggande inte följs eller om det förhållande mot vilket Finansinspektio-

• Sida 26
•  Original

nen har anmärkt inte på annat sätt undanröjs, skall inspektionen göra en anmälan till regeringen. Regeringen kan — om missförhållandena är

svårartade - förklara försäkringsbolagets koncession förverkad.

Finansinspektionen skall, enligt FRL, förordna en eller flera revisorer i varje försäkringsbolag såvida inte inspektionen med hänsyn till rörelsens ringa omfattning eller av andra skäl finner det obehövligt. För revisorer som Finansinspektionen förordnar skall det finnas en av inspektionen utfärdad instruktion. Den nu gällande instruktionen för de av inspektionen förordnade revisorerna är från oktober 1988. I instruktionen anges att revisorn skall bedöma försäkringsbolagets interna kontroll, varvid särskilt skall upp- märksammas anvisningar, som utfärdats av bolagets styrelse eller i övrigt, angående ledningen och kontrollen av bolagets verksamhet. Enligt in— struktionen åligger det revisorn att se till att fortlöpande granskning av verksamheten och redovisningen sker. Revisorn skall vidare kontrollera att eventuell förekommande internrevision utförs efter en av styrelsen för ändamålet fastställd instruktion. Vid revisionen skall, enligt instruktionen, särskild uppmärksamhet ägnas åt större krediter, andra större placeringar av försäkringsbolagets medel samt engagemang i övrigt som har betydelse från riskexponeringssynpunkt. Vid kreditgranskningen skall uppmärksammas om kredit lämnats i sådan omfattning till samma låntagare eller till låntagare som är förbundna med varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap att fara för bolagets soliditet kan följa. Instruktionen stadgar vidare att revisorn skall kontrollera försäkringsbolagets rutiner för beviljning av krediter samt kontrollera att fortlöpande och fungerande kreditövervakning är anordnad. Om en revisor uppmärksammar förhållanden, som menligt kan inverka på försäkringsbolagets säkerhet eller förhållanden som är av sådan art att de föranleder erinringar från revisorerna till styrelsen, skall han enligt instruktionen snarast avlägga rapport till Finansinspektionen.

Finansinspektionens tillsynsarbete bedrivs genom undersökningar, be— arbetning av de uppgifter som försäkringsbolagen regelbundet rapporterar

• Sida 27
•  Original

till inspektionen, uppföljning av rapporter från den av inspektionen förordnade revisorn samt kontakter med de bolagsstämmovalda revisorerna och företagsledningarna. Till tillsynsarbetet kan också hänföras hand- läggningen av klagomål från allmänheten.

De bolagsstämmovalda revisorernas kontroll m.m.

I FRL finns bestämmelser som särskilt tar sikte på revisionen av för- säkringsbolag. Av dessa bestämmelser framgår i huvudsak följande. Ett försäkringsbolags bolagsstämma skall välja minst två revisorer. Härutöver skall, som tidigare nämnts, Finansinspektionen förordna en eller flera revisorer. I större bolag skall minst en av de bolagsstämmovalda revisorerna vara auktoriserad eller godkänd. Revisorerna skall i den omfattning som följer av god revisionssed granska försäkringsbolagets årsredovisning jämte räkenskaperna samt styrelsens och VD:s förvaltning. Revisorerna skall följa de särskilda föreskrifter som meddelas av bolagsstämman, såvida de inte strider mot lag, bolagsordning eller god revisionssed. Styrelsen och VD skall ge revisoma tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som revisorerna finner behövlig samt lämna de upplysningar som de begär. Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till bolagsstämman. Berättelsen skall innehålla ett uttalande om årsredovisningen gjorts upp på det sätt som anges i lag. Har revisorerna funnit att någon åtgärd eller försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger en styrelseledamot eller VD till last eller att en ledamot eller VD på annat sätt handlat i strid mot lag eller bolagsordning, skall det anmärkas i berättelsen. Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen redogöra för förhållanden som de anser att aktieägarna respektive delägarna bör få del av. Revisorerna får inte till utomstående lämna upplysningar om sådana försäkringsbolagets angelägenheter som de fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag, om det kan vara till förfång för bolaget.

• Sida 28
•  Original

Revisorerna har således i huvudsak tre uppgifter. De skall utföra en löpande granskning av bolagets räkenskaper, de skall granska bokslut och års— redovisningar och de skall granska styrelsens och VD:s förvaltning. Lag- stiftningen ger emellertid inte något entydigt svar på vad revisionen skall omfatta. En detaljerad uppräkning i lagstiftningen i detta avseende har ansetts kunna få en negativ verkan, eftersom en sådan uppräkning skulle kunna uppfattas som fullständig, vilket skulle vara olyckligt med hänsyn till de skilda förhållanden som råder mellan olika bolag och med hänsyn till den snabba utvecklingen på redovisningsområdet. I lagstiftningen anges därför i stället att granskningen skall ske i den omfattning som följer av god revisionssed. Begreppet "god revisionssed" låter sig inte helt lätt definieras. Innebörden av detta begrepp växlar beroende på det reviderade bolagets storlek och verksamhetsinriktning och också beroende på den fortlöpande utvecklingen på redovisningsområdet. Revisorerna har att inom ramen för god revisionssed göra en bedömning av omfattningen av och inriktningen på det arbete som erfordras för fullgörandet av varje enskilt uppdrag. Som vägledning för denna bedömning finns rekommendationer i revisionsfrågor. Rekommendationema utfärdades tidigare främst av Föreningen Auktorisera- de Revisorer (FAR). Efter Redovisningsrådets — ett råd som bildats av staten, FAR och Industriförbundet - tillkomst år 1989 upphörde emellertid FAR att utfärda sådana rekommendationer. Denna uppgift skall i fortsätt- ningen utföras av Redovisningsrådet.

När det gäller förvaltningsrevisionen anger FAR i huvudsak följande. En systematisk och planmässig granskning av styrelsens och VD:s förvaltning innebär bl.a. att revisorn under året tar del av styrelseprotokoll, budgetar och delårsrapporter. I fråga om bolag i obestånds- eller andra krissituationer ökar angelägenheten av att revisorn följer rörelsens "utveckling. Gransk- ningen av förvaltningen syftar främst till att klarlägga om åtgärd eller försummelse som kan föranleda skadeståndsskyldighet ligger styrelseledamot eller VD till last eller om styrelseledamot eller VD på annat sätt/handlat i strid mot ABL eller bolagsordningen. För att kunna bedöma om styrelsele—

• Sida 29
•  Original

damot eller VD, på grund av att de uppsåtligen eller till följd av oaktsamhet har vållat bolaget skada, är ersättningsskyldig gentemot bolaget skall revisorn granska väsentliga beslut, avtal, åtgärder och förhållanden i bolaget. För att kunna klarlägga om styrelsen och VD uppfyllt sina plikter enligt ABL avseende bokföring och medelsförvaltning skall revisorn bedöma organisation och rutiner. Revisorn skall vidare vid sin granskning bedöma om bolagets system för planering och kontroll förser styrelse och VD med tillfredsställande underlag för beslut samt om styrelsen och VD har tillräcklig överblick över bolagets risksituation. I fråga om efterlevnaden av bolagsordningen bör revisorn särskilt beakta bestämmelserna om föremålet

för bolagets verksamhet.

Lagstiftningen ställer ofta krav på att en revisor skall vara auktoriserad eller godkänd. Kravet på auktorisation eller godkännande innebär ett krav på att revisorn bl.a. skall ha viss utbildning och erfarenhet. Kraven är högre för auktorisation än för godkännande. Uppgiften att auktorisera och godkänna revisorer åvilar Kommerskollegium. Kommerskollegium utövar också tillsynen över de revisorer som man auktoriserat eller godkänt. Kollegiet kan upphäva auktorisationen eller godkännandet för en revisor som upp- såtligen gör orätt i sin verksamhet, som eljest förfar oredligt eller som på annat sätt åsidosätter de förpliktelser som åvilar honom. Kollegiet kan vidare - om skäl för att upphäva auktorisationen eller godkännandet inte anses föreligga - meddela den försumlige revisorn en varning. Till Kommerskollegiet finns knuten en rådgivande nämnd för revisorsfrågor. I den rådgivande nämnden finns företrädare för bl.a. revisorsorganisationema och annan expertis på revisionsområdet. Kollegiet, vars egen kompetens i revisionsfrågor är relativt begränsad, har möjlighet att i auktorisations-, godkännande- och tillsynsärenden inhämta erforderliga råd och upplysningar

från denna nämnd.

• Sida 30
•  Original

. ”un"

'if".!.»

13.55.5532" » ww ”mun!-..' mn

|||

'. mumaumwi intim = »Wo'wiw'mm

,, ,manmmrm ' mm:—ammar"!!! wwwmi aiwllh

., "i u— :: -g1&,—gjmkliagttqtäus

»» mm "emir-mm .- mität'Öä—Mm

— = »!!fm fart.-tagarna"? .: sina.—W ' "

.....sz ..”; |». sn.—lm.— mot El -' in:: Nattliga—jur: »

,!'—7111 Gm ”pick-his"-

• Sida 31
•  Original

-—.;;. -—=—n—-—_'j__vmx_v—r mp.—_v—F—J— w—mm

___... ,- -u-_

'un'—.nu! L—u: _ LWR-mmm”: m— »—

3. SÄRSKILT OM KREDITFÖRSÄK- RING 3.1 Olika typer av kreditförsäkring

När kreditvolymema i samhället ökade till följd av industrialiseringen upp— stod ett ökat behov av möjligheter att säkerställa dessa krediter. Det blev inte längre på samma sätt som tidigare möjligt att förlita sig på enskilda privatpersoners och företags vilja att ställa borgen och lämna säkerheter i tillgångar. Utvecklingen innebar att nya subjekt, med motiv att medverka till säkerställandet av krediter, dök upp på marknaden. Banker och försäkringsbolag utvecklade instrument som kunde möta de nya kraven från bl.a. långivarna. För försäkringsbolagens del blev det fråga om att mot premie skydda en kreditgivare mot de förluster som kunde tänkas inträffa till följd av kredittagarens insolvens. De försäkringslösningar som ut- vecklades för detta ändamål kom att gå under beteckningen kreditför-

säkringar.

Kreditförsäkringsområdet består av två huvuddelar, nämligen kundkreditför- säkring och garantier. Dessutom finns en försäkringsform - exportkredit- garantierna - som ligger mellan dessa båda huvuddelar. Garantiema kan i sin tur delas upp i två olika delar, vilka kan kallas pensionsgarantier respektive allmänna kommersiella garantier. I det följande ges en översiktlig

beskrivning av de olika typerna av kreditförsäkring.

• Sida 32
•  Original

Kundkreditförsäkring, som ibland också kallas protectoring, innebär att försäkringsgivaren skyddar försäkringstagaren, t.ex. en leverantör, mot kundförluster i samband med kreditförsäljning. Det är i detta fall således försäkringstagaren själv som är förmånstagare. Till en kundkreditförsäkring knyts i allmänhet flera kunder, vilket innebär att denna form av kreditför- säkring i högre grad än övriga har en riskutjämnande effekt. Försäkringser- sättning lämnas om en kund går i konkurs, begär ackord och ibland också om kunden dröjer alltför länge med betalningen. I en kundkreditförsäkring kan ingå att försäkringsgivaren bistår försäkringstagaren med kreditbe- dömningar och kontinuerlig kundbevakning. Försäkringen kan också vara utformad så att försäkringstagaren själv kreditbedömer sina kunder och tar en större självrisk. I sistnämnda fall skyddar försäkringen främst mot större

och oväntade kundförluster.

Pensionsgarantiema (kreditförsäkring för tryggande av pensionsutfästelser) är en försäkringsform som har vuxit fram på arbetsmarknaden. Pensions- garantiema saknar i princip den affärsmässighet som kännetecknar övriga former av kreditförsäkring. Pensionsgarantiema har utvecklats i syfte att befrämja pensionering och social trygghet samtidigt som pensionsmedlen skall kunna användas som rörelsekapital i de bolag där de har intjänats. Detta sker genom att pensionsmedlen kreditförsäkras, varigenom det säkerställs att företagen i framtiden kan betala ut intjänade pensioner. Pensionsgarantier tecknas i Sverige uteslutande av specialbolag — i huvudsak Arbetsmarknadsförsäkringar (AMFK) och Försäkringsbolaget Pensions—

garanti (FPG) - med en koncession som är begränsad till detta område.

De allmänna kommersiella garantierna är av två slag. De kallades tidigare i allmänhet för borgensförsäkring respektive hypoteksförsäkring. Med tiden har andra beteckningar på de två typerna av kommersiella garantier kommit

till användning. Idag används vanligen begreppet entreprenad- och leverans-

garanti för den ena typen och kreditgaranti för den andra. I denna

framställning används därför dessa begrepp.

• Sida 33
•  Original

Entreprenad- och leveransgarantin är en garanti som ett företag kan ställa för ett åtagande. Försäkringen tecknas i allmänhet av en entreprenör eller en leverantör och utgör säkerhet för de förpliktelser som entreprenören eller leverantören har åtagit sig. Dessa förpliktelser avser oftast det rätta fullgörandet av en entreprenad eller en leverans, ansvaret för utfärdade garantier samt återbetalningsskyldigheten för uppburna förskott. Det är således den till vilken åtagandet är riktat som är förmånstagare enligt försäkringsavtalet. Även betalningsförpliktelser av annat slag, t.ex. resegarantier, kan säkerställas genom denna typ av kreditförsäkring. Entreprenad— och leveransgarantin utfärdas som proprieborgen. I samband med att försäkringsgivaren meddelar en försäkring av nu ifrågavarande slag får försäkringstagaren teckna en motförbindelse som garanterar försäkrings- givarens regressrätt, dvs. rätten att av försäkringstagaren återkräva hela eller viss del av det belopp som har utbetalats i anledning av ett eventuellt

försäkringsfall.

Kreditgarantin är en garanti för ett lån. Låntagaren tecknar försäkringen för att skydda långivaren. Försäkringsgivaren garanterar gentemot långivaren att låntagaren uppfyller sina skyldigheter enligt lånehandlingen. Även kreditgarantin utfärdas som proprieborgen, vilket i detta fall innebär att långivaren vid försäkringsfall direkt kan vända sig till försäkringsgivaren utan att först behöva konstatera låntagarens insolvens. Försäkringsgivaren har därvid att betala hela länet (försäkringsbeloppet) och således inte bara skillnaden mellan lånet och det belopp som låntagaren själv kan betala. Också i kreditgarantifallen har försäkringstagaren att teckna en motför- bindelse. Dessutom kräver försäkringsgivaren vid denna typ av försäkring i allmänhet någon form av säkerhet av försäkringstagaren. Kreditgarantin innebär att försäkringsgivaren övertar kreditrisken och hanteringen av eventuella säkerheter från långivaren. Den innebär också att låntagaren kan låna på försäkringsgivarens namn och därmed kan låntagaren ofta minska

sina lånekostnader.

• Sida 34
•  Original

Exportkreditgarantin är, trots sitt namn, till sin utformning mest lik en kundkreditförsäkring. Denna kreditförsäkringsform är en statlig angelägen- het som i Sverige bedrivs av Exportkreditnämnden (EKN). EKN:s verk- samhet är i första hand inriktad på att genom kreditgivning och garantier underlätta handelsutbytet med och investeringar i länder med dåligt ut- vecklad marknadsekonomi. Exportkreditgarantin täcker politiska risker och den är ofta en förutsättning för att ett svenskt företag skall engagera sig i

handeln med de ifrågavarande länderna.

3.2. Risker i kreditförsäkringsverksamheten

Kreditförsäkringen skiljer sig från de flesta andra typer av försäkringar på så sätt att försäkringsfallen vanligen är få men att storriskema, dvs. riskerna för att med ekonomiska mått mätt stora försäkringsfall skall inträffa, är betydande. Detta innebär att en kreditförsäkringsrörelse kan gå med betydande förlust under år då ett större antal storskador inträffar. Sådana förlustår inträffar typiskt sett oftast under perioder av lågkonjunktur. För att en kreditförsäkringsrörelse på sikt skall kunna bära sig krävs att skadeut- fallet under en följd av år är gynnsamt, så att tillräckliga reserver kan

byggas upp för att möta enskilda förlustår.

Kreditförsäkringsverksamhet skiljer sig från andra typer av försäkringsverk- samhet också på så sätt att likviditetsrisken är betydande. Detta gäller i synnerhet kreditgarantiverksamheten. Kreditgarantiemas utformning innebär att försäkringsgivaren, vid ett skadefall, ställs inför situationen att omedel- bart behöva betala ut hela försäkringsbeloppet - vilket belopp ofta är av betydande storlek - till förmånstagaren. Även om försäkringsgivaren kan räkna med att i ett senare skede via sin återförsäkring eller via realiserandet av eventuella säkerheter få tillbaka en stor del av vad man har betalat, innebär förhållandet en många gånger enorm likviditetspåfrestning. En liknande påfrestning inträffar sällan i andra typer av försäkringsverksamhet,

• Sida 35
•  Original

eftersom utbetalningen av skadeersättning i de fallen oftast sker i den takt som skadan repareras, exempelvis under hela den tid det tar att bygga upp en ersättningsfastighet efter en brand. I syfte att mildra likviditetspå- frestningen kan dock ett försäkringsbolag sluta avtal med sina återförsäkrare av innebörd att återförsäkrama genast ställer medel till förfogande om och

när ett större försäkringsfall inträffar.

Specifikt för försäkringsbolag som meddelar kreditgarantier är att dessa bolag löper en risk för prisfall på tillgångsmarknadema. Detta sammanhän- ger med att försäkringsgivarna vid den typen av försäkring ofta kräver säkerheter i fastigheter eller aktier. En vikande tillgångsmarknad innebär att försäkringsgivarens möjligheter att hålla sig skadeslös genom att relisera säkerheterna minskar. Förhållandet är särskilt betänkligt mot bakgrund av att fastighets- och aktiemarknadema har en tendens att vika i perioder av lågkonjunktur, dvs. i perioder då flera stora konkurser inträffar och försäkringsfallen också för övriga kreditförsäkringar ökar i antal.

Av vad som nu nämnts framgår att kreditförsäkringsverksamheten i allmänhet och kreditgarantiverksamheten i synnerhet innebär risker som är såväl större som av delvis annan karaktär än de risker man utsätter sig för inom mera traditionell försäkringsverksamhet. Detta förhållande innebär att de kreditförsäkrande bolagen måste kunna bygga upp ett särskilt starkt

skydd mot ogynnsamma händelser.

Kreditförsäkringsrörelsens speciella karaktär har, som tidigare nämnts (se avsnitt 2.1) medfört att de bolag som har koncession för direkt kreditför- säkring har tillerkänts möjlighet att, för denna försäkringsgren, göra betydligt större Obeskattade avsättningar till den s.k. säkerhetsreserven än vad som är möjligt för flertalet övriga försäkringsgrenar. Avsättning till säkerhetsreserven får i kreditförsäkringsverksamhet göras med ett belopp som högst motsvarar sex gånger den för grenen under året gällande

premieinkomsten för egen räkning (se BFFS 1990:28). Som jämförelse kan

• Sida 36
•  Original

nämnas att för hem- och villaförsäkring får avsättning göras med ett belopp som högst motsvarar 65 % av premieinkomsten för egen räkning samt 15 % av den för försäkringsgrenen gällande utgående ersättningsreserven för egen räkning. Bestämmelsen om avsättning till säkerhetsreserven gäller i kreditförsäkringsverksamhet såväl direktförsäkring som mottagen återför- säkring.

Kreditförsäkringsrörelsens speciella karaktär, dvs. att försäkringsersätt— ningarna under ett enstaka är vida kan överstiga premieintäktema, innebär att behovet av återförsäkring allmänt sett är större inom denna försäkrings- gren än andra. Detta gäller framför allt beträffande entreprenad- och leveransgarantierna samt beträffande kreditgarantiema som, förutom att de i högre grad än kundkreditförsäkringen innehåller en stor andel storrisker, ju kännetecknas av att försäkringsavtalen i allmänhet har karaktär av proprieborgen. Den del av en enskild försäkringsrisk som det försäkrings- bolag som meddelat försäkringen väljer att behålla för egen räkning kan variera från fall till fall. Av försäkringsbolagens bolagsordningar framgår dock den maximala risk som företagen får behålla för egen del. Återför- säkringsavtal kan tecknas med såväl svenska som utländska försäkrings- bolag. Det finns ett omfattande internationellt samarbete mellan för-

säkringsbolagen vad gäller återförsäkring.

Utmärkande för kreditförsäkringsrörelsen är också att den ekonomiska risk som en kreditförsäkring täcker i allmänhet inte kan beräknas med de metoder som används i fråga om andra typer av försäkringar. Kreditför— säkringsbolagen måste göra en individuell prövning av varje enskild risk och kan således inte, vilket annars är den gängse metoden, låta uppgifter om tidigare inträffade försäkringsfall bilda underlag för en mera schablonartad beräkning av risken. Vid den individuella prövningen görs en bedömning av kundens eller kundernas ekonomiska situation vid avtalstillfället samt av om denna situation kan komma att påverkas under den tidsrymd inom vilken

avtalet är avsett att gälla. Denna bedömning sker på grundval av en analys

• Sida 37
•  Original

av årsredovisningar m.m. När det gäller kreditgarantier görs också en värdering av eventuella säkerheter. Den individuella riskprövning som måste göras av kreditförsäkringsbolagen ställer naturligtvis höga och speciella krav

på kompetens inom den egna organisationen.

3.3. Koncession för direkt kreditförsäkring

Direkt kreditförsäkring är en särskild skadeförsäkringsgren i den s.k. branschkatalogen. Det innebär att skadeförsäkringsbolag som uttryckligen

fått koncession för kreditförsäkring har rätt att meddela sådan direkt försäkring.

Under större delen av 1900-talet har möjligheterna att få obegränsad koncession för att meddela direkt kreditförsäkring varit små. Myndigheterna har nämligen under lång tid varit mycket restriktiva på den punkten. Denna restriktiva hållning orsakades av att ett flertal svenska försäkringsbolag, som vid sidan av annan försäkringsverksamhet också meddelade kreditförsäkring, drabbades av stora förluster vid 1920—talets slut. Det framkom därvid att vissa bolag hade erbjudit kreditförsäkring huvudsakligen i avsikt att befrämja ackvisitionen i andra försäkringsgrenar och att bolagen i flera fall gjort eftergifter i samband med kreditbedömningen. Förlusterna, som var hänförliga till kreditförsäkringsverksamheten och som fick täckas med överskottsmedel från den övriga verksamheten, berodde i huvudsak på felaktig premiesättning och på brister i samband med riskbedömningen. Missförhållandena ansågs som mycket allvarliga och bedömdes av För— säkringsinspektionen kunna hota de berörda försäkringsbolagens soliditet. Inspektionen verkade därför för en överenskommelse med de försäkrings- bolag som hade koncession för kreditförsäkring, en överenskommelse som innebar att direkt kreditförsäkring i fortsättningen endast skulle få meddelas av specialbolag. Det blev således fråga om att tillämpa separationsprincipen på kreditförsäkring. Överenskommelsen omfattade dock inte indirekt kredit-

• Sida 38
•  Original

försäkring, vilket innebar att ett skadeförsäkringsbolag med koncession för försäkringsgrenen "indirekt försäkring" även fortsättningsvis kunde meddela indirekt kreditförsäkring, dvs. att som återförsäkrare ikläda sig samma risk som det bolag som meddelar direkt kreditförsäkring.

Försäkringsverksamhetskommittén, som tillkallades år 1979, hade till uppgift bl.a. att överväga om det i FRL borde införas en bestämmelse som förhindrar att kreditförsäkringsrörelse förenas med försäkringsrörelse av annat slag i ett och samma bolag, dvs. om separationsprincipen skulle göras tillämplig på kreditförsäkringsområdet genom ett uttryckligt stadgande i lagstiftningen. I kommitténs slutbetänkande Försäkringsväsendet i framtiden (SOU 1987 :58) anförs i denna fråga bl.a. följande.

Den centrala frågan vid en bedömning av om separationsprin- cipen skall gälla för kreditförsäkring är huruvida den för denna typ av försäkring utmärkande konjunkturkänsligheten i sig motiverar en sådan lagreglering. Om så är fallet bör separations- principen omfatta såväl den direkta som den indirekta affären. I den mån principen endast skulle omfatta den direkta affären och således inte den indirekta, uppnås inte principens syfte att skydda andra försäkringstagare i bolaget än kreditförsäkringsta— garna eftersom ogynnsamma skadeutfall inom den direkta kreditförsäkringsrörelsen också kan ge upphov till förluster hos de försäkringsbolag som i återförsäkring mottar delar av en förlustbringande direkt affär. Om kreditförsäkringsverksamheten bedöms vara så riskfylld att en särskild reglering av verksam- heten behövs är det vidare inte tillräckligt att endast införa en separationsbestämmelse. Man skulle i sådant fall också behöva förbjuda de allmänna skadeförsäkringsbolagen att äga kreditför- säkringsbolag och vice versa. Andra försäkringstagare än kreditförsäkringstagarna skulle annars kunna komma att utsättas för kreditförsäkringsverksamhetens speciella risker. Ett införan- de av separationsprincipen för kreditförsäkring skulle således komma att kräva en omfattande reglering, vilken i sin tur inrymmer många praktiska problem som t.ex. svårigheterna att på ett lämpligt sätt avgränsa kreditförsäkringen från andra närbesläktade typer av försäkringar samt svårigheterna att i en indirekt affär avskilja sådana risker som härrör från kreditför- säkringsrörelse. Det bör också uppmärksammas att det vid sidan av kreditförsäkring finns en rad andra skadeförsäkringsformer (olika typer av ansvarighetsförsäkringar, försäkringar mot

• Sida 39
•  Original

naturkatastrofer m.m.) som är minst lika riskfyllda utan att krav rests på en tillämpning av separationsprincipen för dessa försäkringar. Ytterligare en omständighet som bör beaktas är att EG-ländema i princip är negativa till en tillämpning av separa— tionsprincipen för kreditförsäkring eftersom den anses som ett hinder mot förverkligandet av den fria etableringsrätten. Det bör också erinras om att det finns en rad åtgärder som ett bolag som bedriver kreditförsäkringsrörelse kan vidta för att minska faran för stora förluster. Detta kan ske t.ex. genom noggranna kreditbedömningar, genom selektion av försäkringsriskema samt genom val av solida återförsäkrare.

Mot bakgrund av vad man anfört fann försäkringsverksamhetskommittén inte sådana särskilda skäl föreligga som motiverade en fortsatt tillämpning av separationsprincipen för direkt kreditförsäkring och kommittén avvisade

således tanken på att införa några särskilda lagregler för den försäkrings-

grenen.

Försäkringsverksamhetskommitténs uppfattning har under senare år kommit till uttryck också i meddelade koncessionsbeslut. Den separationsprincip som med stöd av nämnda överenskommelse har gällt för kreditförsäkring alltsedan 1920-talet har således övergetts. Detta innebär att koncession numera kan meddelas för ett skadeförsäkringsbolag att bedriva direkt

kreditförsäkringsverksamhet.

3.4. Den svenska kreditförsäkringsmarknaden

Separationsprincipens tillämpning under större delen av 1900-talet innebar att den svenska kreditförsäkringsmarknaden - med bortseende från marknaden för pensionsgarantier och och sådana exportkreditgarantier som meddelas av EKN - har kommit att domineras av det på 1920—talet bildade Svenska Kreditförsäkringsaktiebolaget (Svenska Kredit). Det är först i och med separationsprincipens övergivande som Svenska Kredits monopol på

marknaden har naggats i kanten. Det är dock främst inom affärsområdena

• Sida 40
•  Original

kreditgarantier samt entreprenad- och leveransgarantier som konkurrensen mellan försäkringsbolagen har blivit större. Svenska Kredit är alltjämt helt

dominerande på kundkreditförsäkringsområdet.

De svenska försäkringsbolag som under år 1990 meddelade direkt kreditför- säkring i Sverige var Folksam Sak (mb), Trygg-Hansa SPP (konc), Kredit- garanti, Länsförsäkringsbolagen, Njord, Sirius, Svenska Kredit samt Wasa Sak (konc). Av de angivna bolagen är det endast Svenska Kredit och det marginella Kreditgaranti som funnits på kreditförsäkringsmarknaden under

någon längre tid.

På kreditförsäkringsmarknaden finns också ett antal bolag med koncession omfattande direkt kreditförsäkring enbart i utlandet. Dessa bolag är Ansvar International, Folksam International, Hansa International, Skandia In-

ternational samt International Credit.

Flertalet av de försäkringsbolag som bedriver direkt kreditförsäkringsverk- samhet har koncession också för mottagen kreditåterförsäkring.

Det bör också nämnas att den svenska kreditförsäkringsmarknaden i viss omfattning bearbetas även av utländska försäkringsbolag. Detta sker i allmänhet genom försäkringsmäklarna, vilka i allt större utsträckning har blivit ett inslag på marknaden. Det förekommer också att de utländska kreditförsäkringsbolagen har egna representationskontor i Sverige eller att de opererar indirekt på den svenska marknaden genom kontakter med svenska bolag i hemlandet. De viktigaste utländska kreditförsäkringsbolagen på den svenska marknaden är det engelska Trade Indemnity, det finska

Industriförsäkringar och det amerikanska Pan Financial.

En uppfattning om utvecklingen och omfattningen av den svenska markna- den för direkt kreditförsäkring (exkl. pensionsgarantier och exportkredit-

garantier) får man av uppgifterna i följande tabell (miljoner kr).

• Sida 41
•  Original

41 __-

Premieintäkt Försäkringsersättning Resultat före avgiven återförsäkring

Avgiven återförsäkring Resultat för egen

_m-

Av uppgifterna i tabellen framgår att premievolymen för kreditförsäkrings—

området har ökat relativt kraftigt under 1980-talets sista år och än mer under år 1990. Det finns inga tillfredsställande statistiska uppgifter på premievolymens fördelning mellan de tre olika, här ifrågavarande, kreditförsäkringstypema. Av de upplysningar som har inhämtats framgår dock att det framför allt är kreditgarantiema, men i viss mån också entreprenad- och leveransgarantierna, som har expanderat. Kundkreditför—

säkringen har stått för en mera måttfull ökning.

Resultatutvecklingen för bolagen på kreditförsäkringsområdet har varit stabil under hela 1980-talet. Premievolymen har under hela detta årtionde vida överstigit försäkringsutbetalningarna. De mycket stora skadeutfallen - 602 miljoner kr brutto och 279 miljoner kr netto - och den därav följande resultatförsämringen för primärförsäkrarna under år 1990 är mot den bakgrunden mycket dramatisk. Ett överskott på drygt 35 miljoner kr för år 1989 förbyttes i ett underskott på ca 144 miljoner la. Skadorna är i princip helt hänförligt till kreditgarantiema. Entreprenad- och leveransgarantierna var under 1990 i stort sett skadefria och gav ett gott försäkringsresultat. Kundkreditförsäkringen hade också en relativt låg skadeprocent och ett

positivt försäkringsresultat.

Försäkringsbolagen har ännu inte presenterat sina bokslut för år 1991. Det står emellertid klart att den negativa utveckling som inleddes under år 1990 för bolagen på kreditförsäkringsmarknaden har accentuerats. Skadeutfallet

• Sida 42
•  Original

i kreditförsäkringsverksamheten har mer än tiodubblats, medan premieintäk- tema i den verksamheten inte har ökat med mer än 100-150 %. Liksom tidigare är bolagens förluster i allt väsentligt att hänföra till kreditgarantier— na. Preliminära uppgifter - uppgifter som till stor del bygger på upp- skattningar - ger vid handen att skadorna i kreditgarantiengagemangen uppgick till ett belopp om ca 5 miljarder kr brutto. Detta belopp kan jämföras med de sammanlagda försäkringsersättningama på hela kreditför- säkringsområdet under år 1990 - ersättningar som dock till allt övervägande

del är hänförliga till kreditgarantiema - dvs. med beloppet 602 miljoner kr.

De preliminära uppgifterna för år 1991 visar att försäkringsbolagens totala bruttoexponering i anledning av ställda kreditgarantier uppgick till ca 28 miljarder kr. Av detta belopp var ca 3 miljarder återförsäkrat. Försäkrings- ersättningama (brutto) uppgick således till ca 17 % av det garanterade bruttobeloppet. Detta kan jämföras med motsvarande förhållanden i banksektorn under samma period. Bankernas kreditförluster, som under år

1991 uppgick till drygt 35 miljarder kr, motsvarade 2,9 % av deras totala utlåning.

Den stora ökningen av skadeutfallet i kreditgarantiengagemangen under år 1991 bör ses mot bakgrund av att Finansinspektionen nyligen har utfärdat allmänna råd vad gäller försäkringsbolagens redovisning av de ifrågavarande skadorna (FFFS 1992z5). Dessa allmänna råd, vilka försäkringsbolagen förutsätts följa redan i årsbokslut och årsredovisningar för år 1991, syftar till att kostnader avseende kreditgarantier inte skall redovisas med lägre belopp hos försäkringsbolagen än vad som skulle ha redovisats hos

långivarna (förmånstagarna) om kreditgarantin inte hade funnits.

• Sida 43
•  Original

3.5 En jämförelse mellan kreditförsäkring och

bankgaranti

En bankgaranti är en förbindelse som har utfärdats av bank på uppdrag av en kund. Bankgarantins uppgift är att verka som säkerhet för en prestation som kunden har att fullgöra gentemot tredje man. Det är således tredje man som är förmånstagare enligt garantin. Av denna beskrivning av bankgarantin följer att garantin har i huvudsak samma karaktäristika som försäkrings— bolagens entreprenad— och leveransgarantier och som deras kreditgarantier. Avtalstyperna är i huvudsak identiska. Däremot skiljer sig garantin från kundkreditförsäkringen (protectoring) såtillvida att det i det senare fallet är försäkringstagaren själv som är förmånstagare. En bankgaranti har aldrig den utformningen och det finns heller ingen direkt motsvarighet till

kundkreditförsäkringen bland bankgarantiema.

Bankgarantierna behandlas i banklagstiftningen på samma sätt som de krediter banken ger. Det innebär bl.a. att bankrörelselagens (l987z617), BRL, bestämmelser om säkerhet, enhandsengagemang och kapitaltäckning också gäller för garantigivningen. Bestämmelserna begränsar bankernas handlingsutrymme vad gäller garantigivning på motsvarande sätt som de begränsar utrymmet vad gäller kreditgivning. Försäkringsbolagens verksamhet på kreditförsäkringsområdet är inte reglerad på samma sätt. Verksamheten regleras i stället genom bestämmelser om avsättning till reserver och om återförsäkring, men någon yttre ram för hur stort totalt

engagemang ett försäkringsbolag kan äta sig finns inte.

Genom åren har det från framför allt bankhåll riktats kritik mot att försäkringsbolagen tillåts att bedriva en verksamhet som, enligt kritikerna, direkt konkurrerar med traditionell bankverksamhet. Kritiken har i första hand riktat in sig på att bankerna och försäkringsbolagen inte konkurrerar

på samma villkor på det ifrågavarande området. Kritikerna menar att

• Sida 44
•  Original

bankerna, till följd av de nyssnämnda bestämmelserna i BRL, har en

konkurrensnackdel i förhållande till försäkringsbolagen.

Försäkringsverksamhetskommittén har i sitt slutbetänkande Försäkringsvä- sendet i framtiden (SOU 1987:58) i denna fråga anfört bl.a. följande.

W

Från bankhåll har den synpunkten framförts att svenska in- dustrier och företag i stor utsträckning kan få sitt behov av kreditförsäkringsskydd tillgodosett genom de garantier som främst bankerna meddelar. Något större behov av kreditför— säkring skulle därmed inte finnas. Kommittén anser emellertid att kreditförsäkringen fyller ett klart behov. Kreditförsäkrings- bolagens existens är i sig ett bevis för detta. Bolagens produkter efterfrågas på marknaden. Kreditförsäkringen har dock hittills haft en betydligt mindre omfattning än bankernas kreditgivning, vilket talar mot uppfattningen att försäkringsbolagen skulle vara gynnade i konkurrensen med bankerna. Enligt kommitténs bedömning är det snarare andra faktorer än ett eventuellt lägre pris på produkten som styr efterfrågan på kreditförsäkring. Den troligaste förklaringen anser kommittén vara, att kreditför- säkringsverksamheten snarare kompletterar bankernas garanti- givningsverksamhet än konkurrerar med densamma. Det är därför också svårt att göra rena prisjämförelser mellan kreditför- säkringar och garantier. Försäkringsbolagens kreditgarantier och deras entreprenad— och leveransgarantier fyller i många fall ett stort behov som komplement till bankernas kredit— och garanti- givning. Detta sammanhänger med de bestämmelser i banklag— stiftningen som innebär att bankerna tvingas ställa större krav på säkerhet än vad försäkringsbolagen behöver göra samt på att de kapitalkrav som ställts på banker i allmänhet har varit högre än de som ställts på skadeförsäkringsbolag. När t.ex. en bank bedömer en kunds kreditvärdighet räknas en kreditförsäkring som fullgod säkerhet, vilket innebär att en kund, som har en kreditgarantiförsäkring, har betydligt större möjligheter att till— godose bankens krav på säkerhet och därmed erhålla den sökta krediten. En banks möjligheter att lämna kredit till en och samma kund är dessutom begränsade. Innehavet av en kreditför- säkring kan innebära att bankens engagemang i en enskild kund kan hållas på en begränsad nivå utan att kunden behöver lida brist på likvida medel. Ytterligare en situation där försäkrings- bolagens garantier fyller en viktig funktion är när gällande kapitaltäckningsregler på bankområdet förhindrar att banken själv tar hela kreditrisken. En del av risken kan då tas av ett försäkringsbolag genom att bolaget meddelar en försäkring med banken som förmånstagare. Det bör också nämnas att bank-

• Sida 45
•  Original

garantin ibland över huvud taget inte är en framkomlig väg. Utomlands förekommer det att sådana garantier inte accepteras, utan att svenska subjekt ställs inför kravet att lämna säkerhet i kreditförsäkringens form.

Av det redovisade framgår att kreditförsäkring kan meddelas i fall där bankgarantier inte kan komma ifråga. Detta beror på att de två verksamhetsformema skiljer sig åt till sin natur samt på att de delvis bygger på olika förutsättningar. Av stor betydelse är här att försäkringsbolagen, genom återförsäkringssystemet, kan avhända sig ansvaret för en stor del av de risker som är kopplade till direktförsäkringsrörelsen.

Det vore enligt kommitténs bedömning olyckligt om försäkrings— bolagens kapacitet på kreditförsäkringsområdet inte skulle få utvecklas fritt och även i fortsättningen komplettera den verksamhet som bedrivs av bankerna. Kreditförsäkring före- kommer i alla länder med ett utvecklat försäkringssystem och dess styrka och egenart beror väsentligen på de i systemet inneboende möjligheterna till riskspridning som återförsäkrings— institutet ger. Att bankverksamhet och försäkringsverksamhet har olika inriktningar bör tillåtas slå igenom dels vid bedöm- ningen av vilka kapitalkrav som bör ställas på banker resp. på försäkringsbolag, dels vid bedömningen av vilka säkerhetskrav som dessa inrättningar bör ställa på de egna kunderna. Kommit- tén avvisar av flera skäl tanken på att ett försäkringsbolag som driver kreditförsäkringsverksamhet skall omfattas av samma kapital- och säkerhetskrav som bankerna.

Sedan försäkringsverksamhetskommitten lämnade sitt slutbetänkande har olikheterna mellan kreditförsäkring och bankgaranti minskat i ett mycket väsentligt avseende. Som närmare framgår av avsnitt 3.6 gäller från och med år 1992 att kreditmarknadslagstiftningens kapitaltäckningskrav för fordringar på och garantier utställda av försäkringsbolag uppgår till 8 %. Det ställs således numera samma kapitaltäckningskrav på sådana placeringar för vilka försäkringsbolag svarar som det ställs på vilka "högriskplacering— ar" som helst. Det är från kapitaltäckningsynpunkt därför inte som tidigare, då det inte ställdes några krav på kapitaltäckning för fordringar på och garantier utställda av försäkringsbolag, någon fördel för kredittagaren eller banken om den förstnämnde har en kreditförsäkring med banken som

förmånstagare.

• Sida 46
•  Original

När det gäller försäkringsverksamhetskommitténs påstående att kreditför— säkringsbolagens möjligheter till riskspridning genom återförsäkring är egenartad kan erinras om bankernas motsvarande möjligheter till risksprid- ning i form av s.k. syndikerade lån. Med syndikerade lån avses det förhållandet att ett antal banker sinsemellan delar upp ett kreditengagemang såväl när det gäller lånebelopp som säkerheter.

3.6. Kreditinstitutens kapitaltäckningsregler

BRL, liksom annan lagstiftning som reglerar kreditinstitutens verksamhet, innehåller kapitaltäckningsregler som syftar till att garantera en tillfredsstäl- lande soliditet. Nu gällande kapitaltäckningsregler infördes den 1 februari 1990 (prop. 1989/90:43) och innebär en anpassning till internationella förhållanden. Reglerna grundas på de förslag som lades fram av kredit- marknadskommittén (KMK) i betänkandet Förnyelse av kreditmarknaden (SOU 198829) och på det förslag till kapitaltäckningsregler för internatio- nellt verksamma banker som den av tiogruppens länder bildade Baselkom- mittén för tillsyn över banker, även kallad Cooke—kommittén, presenterade i juli 1988. Dessa förslag har sedan varit föremål för en teknisk och saklig överarbetning av den inomdepartementala s.k. kapitaltäckningsgruppen, vilken presenterade sitt arbete i december 1988 (Ds 1988:70).

Kapitaltäckningsreglerna reglerar minimistorleken på kapitalbasen med hänsyn till den verksamhet som bl.a. bankerna bedriver. Reglerna definierar dels vad som är eget kapital och vad som får likställas därmed och dels de

placeringar för vilka krav på kapital ställs.

Kapitalkravet uppgår till 8 % av värdet av bankens tillgångar och placering- ar. Placeringarna delas in i fyra grupper med ledning av den kreditrisk de innebär för banken. Till placeringar med lägsta kreditrisk räknas bl.a.

värdehandlingar för vilka stat och kommun svarar. Till nästa grupp hör

• Sida 47
•  Original

värdehandlingar och fordringar för vilka bl.a. AP-fonden, bank eller auktoriserat finansbolag svarar. Till den tredje gruppen hör fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden för vilka säkerheten utgörs av panträtt i bostadsfastighet. Till den fjärde gruppen slutligen, dvs. den grupp av fordringar m.m. som anses medföra den största kreditrisken, hör övriga tillgångar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden. Vid bestämmandet av kapitalkravet undantas placeringar hänförliga till den grupp som anses medföra minst kreditrisk för banken (kapitaltäckning O %). I övrigt skall placeringarna tas upp till 20 % (kapitaltäckning 1,6 %), 50 % (kapitaltäckning 4 %) resp. 100 % (kapital- täckning 8 %) av sitt värde. I koncemförhållanden skall reglerna om kapitalkrav tillämpas på hela koncernen, s.k. konsoliderat kapitalkrav. Det konsoliderade kapitalkravet omfattar dock inte försäkringsbolag och sådana dotterföretag till försäkringsbolag som inte driver någon form av finansiell

verksamhet.

Den nya lagstiftningen innehåller vissa övergångsregler. En i detta sammanhang intressant övergångsregel stadgar att utan hinder av vad som i övrigt föreskrivs får värdehandlingar och andra fordringar för vilka försäkringsbolag svarar, intill utgången av år 1991, hänföras till den grupp av handlingar som kräver en kapitaltäckning om 1,6 %. Denna övergångs-

regel kommenteras i det följande.

Den riskklassificering som gäller sedan februari 1990 innebär ökade kapitalkrav jämfört med tidigare. Ett exempel på att kapitalkraven skärpts är att fordringar på och garantier utställda av försäkringsbolag numera hänförs till gruppen "övriga tillgångar", vilket - med bortseende från den nyssnämnda övergångsregeln - innebär krav på kapitaltäckning om 8 %. Enligt tidigare gällande bankrörelselagstiftning jämställdes fordringar för vilka försäkringsbolag med svensk koncession svarade med fordringar på bl.a. stat, kommun och banker. För den typen av fordringar ställde den

dåvarande lagstiftningen inte några kapitalkrav. För fordringar för vilka

• Sida 48
•  Original

försäkringsbolag utan svensk koncession svarade gällde ett kapitalkrav om 1 %.

Det förslag till skärpning av kapitalkraven vad avser fordringar på och garantier utställda av försäkringsbolag som lades fram av kapitaltäcknings— gruppen - detta förslag innehöll inte någon övergångsregel avseende den typen av fordringar — möttes av kritik från flera remissinstanser. Det hävdades att det, utifrån de likartade skydds- och tillsynsregler som gäller för bank— respektive försäkringsområdet, är naturligt och sakligt befogat att i kapitaltäckningshänseende jämställa fordringar på försäkringsbolag med fordringar på banker. Det sades vidare att det för framförallt kreditför— säkringsverksamheten, vilken omfattar skydd för kreditrisker och därigenom är ett viktigt alternativ till bankernas garantigivning, skulle få allvarliga konsekvenser om försäkringsbolagen inte längre åtnjöt lagstiftarens förtroende i här berört avseende. Det affärs- och riskutbyte som för närvarande finns mellan å ena sidan bankerna och å andra sidan kreditför- säkringsbolagen skulle, enligt kritikerna, i framtiden komma att avsevärt försvåras och på sikt helt omöjliggöras. Detta minskar konkurrensen på svensk finans- och kapitalmarknad och leder till en inskränkning av alternativen - och därmed en fördyring - för näringslivet att finansiera sin

verksamhet.

Föredragande departementschefen tog fasta på remissinstansemas kritik och anförde bl.a. följande (prop. 1989/90:43).

Det finns försäkringsbolag i Sverige och utomlands som i förevarande hänseende väl låter sig jämföras med bank eller annat kreditinstitut. Kreditförsäkringsverksamheten är i motsva- rande delar mycket lik den verksamhet som bedrivs i bank. Kreditförsäkringsbolagen står under motsvarande tillsyn som bankerna och har en god soliditet. Emellertid har ett sådant synsätt inte vunnit insteg i Cooke-kommittén och inte heller i EG. Det är inte möjligt för Sverige att på sikt ha regler som i viktiga avseenden avviker från vad som gäller internationellt. EG:s slutliga ställningstagande i den här aktuella frågan är

• Sida 49
•  Original

emellertid ännu inte helt klarlagd. Med tanke på den stora skillnad i kapitaltäckning som enligt förslaget föreligger mellan fordringar mot bank respektive försäkringsbolag bör förslaget i den delen inte sättas i kraft innan EG:s slutliga ställningstagande i frågan blir klarlagd. I ett övergångsskede, intill utgången av år 1990, bör därför gälla att fordringar för vilka försäkringsbolag svarar hänförs till samma riskgrupp som beträffande bank.

De nya kapitaltäckningsreglema i bl.a. BRL, vilka trädde i kraft den 1 februari 1990, kom således att innehålla en övergångsregel med giltighet till 1990 års slut avseende fordringar m.m. för vilka ett försäkringsbolag

svarar.

Kapitaltäckningskravet för placeringar för vilka försäkringsbolag svarar kom åter på dagordningen i samband med att ändringar gjordes av kapitaltäck— ningsreglerna i anledning av skattereformen. Föredragande statsrådet anförde i det sammanhanget bl.a. följande (prop. 1990/91:40 bil.1).

Företrädare för svenska myndigheter har med företrädare för EG och inom Cooke-kommittén tagit upp frågan om hur placeringar för vilka försäkringsföretag svarar skall behandlas i kapitaltäckningshänseende. Det har därvid emellertid inte varit möjligt att vinna någon internationell anslutning för uppfatt- ningen att sådana placeringar skall jämställas med placeringar för vilka bank svarar. Eftersom det är angeläget att de svenska reglerna på detta område överensstämmer med vad som gäller på andra håll förordas att någon ändring inte görs i de svenska beståmmelsema och att den nu löpande övergångstiden inte förlängs.

Näringsutskottet (1990/91:NU16) föreslog vid sin behandling av den nyssnämnda propositionen att övergångsbestämmelsen skulle få fortsatt giltighet intill utgången av år 1991. Utskottet anslöt sig till uppfattningen att de svenska kapitaltäckningsreglema bör överensstämma med de principer som Cooke-kommittén har rekommenderat, varför man ställde sig avvisande till tanken på en mera varaktig särbestämmelse i fråga om kapitaltäcknings- kravet för sådana placeringar för vilka försäkringsbolag svarar. Utskottet,

• Sida 50
•  Original

som sökt utröna i vilken takt Cooke-kommitténs regelsystem vann in- ternationell anslutning och förutsättningama för att dessa i aktuellt avseende skulle kunna komma att omprövas, menade dock att flera av de berörda länderna sannolikt inte torde komma att införa Cooke-kommitténs system fullt ut till årsskiftet 1990/91. Med hänsyn härtill ansåg utskottet att övergångsbestämmelsen borde få fortsatt giltighet under ytterligare ett år. Riksdagen antog näringsutskottets förslag.

Övergångsbestämmelsen avseende placeringar för vilka försäkringsbolag svarar har därefter inte fått fortsatt giltighet. Fr.o.m. år 1992 gäller således att dessa placeringar omfattas av ett kapitaltäckningskrav på 8 %.

3.7. Kreditförsäkring och EG

Kreditförsäkring är en form av skadeförsäkring och omfattas därför av bestämmelserna i första rådsdirektivet för direkt skadeförsäkring från den 24 juli 1973 (73/239/EEC) jämte de ändringar som senare gjorts av detta direktiv. En ändring av första direktivet som är av särskilt intresse i detta sammanhang är den som dokumenterats i rådets direktiv av den 22 juni 1987 (87/343/EEC) och som tar sikte på kreditförsäkring.

Första direktivet för direkt skadeförsäkring fastställer villkoren för att ett försäkringsbolag skall få koncession för direkt skadeförsäkringsverksamhet i något av EG:s medlemsländer. Med direkt skadeförsäkring avses därvid de försäkringsklasser som anges i en bilaga till direktivet. Bilagan upptar bl.a. försäkringsklassema "credit insurance" och "suretyship insurance". Med "credit insurance" avses sådana försäkringar som ger skydd mot ekonomiska risker och som täcker risker avseende insolvens (allmän), exportkredit, avbetalningskredit, hypotekskredit och lantbrukskredit. "Suretyship insurance" är som sagt en separat försäkringsgren ibilagan och begreppet motsvaras närmast av den svenska termen "fullgörandegaranti".

• Sida 51
•  Original

Ett försäkringsföretag kan dock få koncession för verksamhet inom den sammansatta försäkringsgrenen "credit and suretyship insurance". Med det svenska begreppet "kreditförsäkring" avses i detta avsnitt endast "credit

insurance" och således inte "suretyship insurance".

För att ett medlemsland skall kunna medge ett bolag koncession för direkt skadeförsäkringsverksamhet krävs att bolaget begränsar sin verksamhet till försäkringsrörelse och därtill direkt anknuten verksamhet. Bolaget får således i princip inte, vid sidan av försäkringsverksamheten, driva annan näringsverksamhet. För koncession krävs vidare att försäkringsbolaget presenterar en verksamhetsplan som upptar bl.a. allmänna och speciella försäkringsvillkor, premietariffer, principerna för återförsäkring samt sammansättningen av den s.k. garantifonden. Denna fond beskrivs närmare

i den fortsatta framställningen.

Varje medlemsland skall föreskriva att försäkringsbolagen avsätter tillräckliga tekniska reserver. Det ankommer tills vidare på det enskilda landet att avgöra hur stora dessa reserver skall vara. Avsikten är dock att även harmonisera beräkningarna av de försäkringstekniska skulderna. De tekniska reserverna skall, med visst utrymme för medgivande av undantag,

täckas av tillgångar i det land där verksamheten bedrivs.

Direktiven innehåller bestämmelser som innebär att medlemsländerna skall föreskriva att försäkringsbolagen skall upprätthålla en tillräcklig solvens- marginal (kapitalstyrka) i förhållande till den verksamhet man bedriver. Solvensmarginalen skall motsvaras av tillgångar som är fria från alla förutsebara förpliktelser. De tillgångar som avses härmed är främst det inbetalda aktiekapitalet (detta motsvaras av det faktiska garantikapitalet i ömsesidiga försäkringsföretag), hälften av ännu inte inbetalt aktiekapital såvida minst 25 % av aktiekapitalet är inbetalt, reserver som inte motsvaras

av ingångna försäkringsåtaganden, balanserad vinst samt, efter medgivande

• Sida 52
•  Original

av tillsynsmyndigheten, dolda reserver som uppkommit genom under-

värdering av tillgångar eller övervärdering av skulder.

Solvensmarginalen skall bestämmas i förhållande till det högsta av två olika belopp. Det ena beloppet är relaterat till det enskilda försäkringsbolagets årliga premievolym medan det andra är relaterat till bolagets genomsnittliga skadevolym under de senaste åren. För bolag som bedriver kreditför— säkringsverksamhet skall beräkningen i sistnämnda fall ske med de sju senaste räkenskapsåren som referensperiod. För bolag som inte bedriver sådan verksamhet skall beräkningen i princip grundas på förhållandena under de tre senaste räkenskapsåren. Skillnaden vad avser referensperiodens längd är betingad av den för bl.a. kreditförsäkringsverksamhet specifika risken för att ekonomiskt stora försäkringsfall inträffar under perioder av

lågkonjunktur.

Det premierelaterade beloppet beräknas i huvudsak enligt följande. De premier som hänför sig till all direkt försäkringsverksamhet under det närmast föregående räkenskapsåret slås samman med premierna för mottagen återförsäkring under perioden. Från detta belopp görs avdrag för anullerade premier under samma period. Det sålunda framräknade beloppet delas i två delar, av vilka en skall uppgå till 10 miljoner ECU och den andra utgör ett restbelopp. 18 % respektive 16 % av dessa beloppsandelar räknas fram och läggs samman. Summan multipliceras med ett tal som svarar mot relationen under närmast föregående räkenskapsår mellan det skadebelopp som det ifrågavarande bolaget svarar för efter återförsäkring

och det totala skadebeloppet. Relationstalet får inte vara mindre än 0,5.

Det skaderelaterade beloppet beräknas på i princip följande sätt. De skadeersättningar som utbetalats inom ramen för direkt försäkringsverksam- het (utan avdrag för skadeersättningar som faller på återförsäkrare) under en viss period (för kreditförsäkringsbolag sju år) räknas samman. Till detta

läggs summan av de skadeersättningar som utbetalats för åtaganden som

I

l l

• Sida 53
•  Original

övertagits genom återförsäkring samt summan av de avsättningar som gjorts för oreglerade skador. Därefter dras ett belopp av som svarar mot utbetalda skadeersättningar under den nämnda tidsperioden. En viss del (för kreditförsäkringsbolag en sjundedel) av det sålunda framräknade beloppet delas i två delar, varav den ena skall uppgå till 7 miljoner ECU och den andra utgör ett restbelopp. 26 % respektive 23 % av dessa beloppsandelar räknas fram och läggs samman. Summan multipliceras med samma rela-

tionstal som gäller beträffande det premierelaterade beloppet.

Den lägsta tillåtna solvensmarginalen motsvaras av det högsta av det premierelaterade och det skaderelaterade beloppet. Härutöver gäller dock att en tredjedel av solvensmarginalen skall utgöras av en garantifond och att denna fond inte får understiga vissa i direktiven angivna belopp. För för- säkringsbolag som i mer än ringa omfattning bedriver kreditförsäkringsverk- samhet skall garantifonden uppgå till minst 1,4 miljoner ECU, vilket kan jämföras med det minimibelopp om 0,2-0,4 miljoner ECU som gäller för försäkringsbolag som inte alls eller blott i ringa omfattning bedriver kreditförsäkringsverksamhet. Kreditförsäkringsbolagen har dock möjlighet att under en uppbyggnadsperiod ha en mindre garantifond än föreskrivna 1,4 miljoner ECU.

Med hänsyn till de risker som följer med kreditförsäkringsverksamhet skall försäkringsbolag som i mer än ringa omfattning bedriver sådan verksamhet upprätta en utjämningsreserv. Undantag från skyldigheten att upprätthålla en utjämningsreserv får medges för bolag i vilka premierna i kreditför— säkringsverksamheten inte uppgår till 4 % av bolagets totala premier och samtidigt inte heller uppgår till 2,5 miljoner ECU. Utjämningsreservens ändamål är att täcka tekniska underskott eller en skadekvot som överstiger genomsnittet och som uppstår i kreditförsäkringsverksamheten under ett räkenskapsår. Utjämningsreserven, som inte får ingå i solvensmarginalen, skall beräknas enligt regler som fastställs av det enskilda medlemslandet.

Beräkningsgrunderna måste dock överensstämma med någon av de fyra

• Sida 54
•  Original

alternativa metoder som anges i direktiven. De fyra alternativa beräknings- metoderna, vilka anses vara likvärdiga, ger uttryck för den lägsta tillåtna utjämningsreserven. Det står således medlemsländerna fritt att införa strängare regler. De olika beräkningsmetoderna är delvis mycket svår- överskådliga och metoderna skall därför inte beskrivas här. En beskrivning av den metod som tillämpas enligt dansk lagstiftning kan dock vara av intresse. I Danmark har man valt en metod som i EG-direktivets tappning innebär att utjämningsreserven skall uppgå till ett belopp som motsvarar minst 134 % av genomsnittet av premierna eller bidragen under de fem närmast föregående räkenskapsåren efter avdrag för avgiven och tillägg för mottagen återförsäkring. Intill dess att reserven uppgår till det angivna beloppet skall för varje efterföljande räkenskapsår överföras 75 % av det tekniska överskottet i kreditförsäkringsverksamheten. I dansk lagstifning har emellertid kravet på utjämningsreservens storlek skärpts. Reserven skall enligt den lagstiftningen i stället uppgå till ett belopp som motsvarar minst

400 % av de genomsnittliga premierna eller bidragen.

Försäkringsbolag som bedriver kreditförsäkringsverksamhet tillsammans med annan försäkringsverksamhet är enligt direktivet skyldiga att särredovi—

sa kreditförsäkringsverksamheten.

• Sida 55
•  Original

4. FÖRSÄKRINGSAKTIEBOLAGET NJORD 4.1 Koncessionsbesluten

Njords stiftare ansökte i maj 1985 om full koncession inom följande slag av direkt försäkring, nämligen

- med begränsning till företag: allmän egendomsförsäkring, allmän försäkring mot förlust och kostnad, ansvarighetsförsäkring, land- och lufttransportförsäkring samt sjöförsäkringar och

— enbart i coassurans med annat ledande försäkringsbolag och med begränsning till anställda i företag som är försäkringstagare i bolaget: allmän egendomsförsäkring, allmän försäkring mot förlust och kostnad, ansvarighetsförsäkring, luftfartsförsäkring samt sjuk- och olycksfallsför— säkring.

Stiftarna hemställde vidare att Njord bl.a. skulle tillåtas

- att meddela alla slag av indirekt försäkring; i fråga om liv- och annan personförsäkring meddelad i Sverige med grunder dock endast till svenskt återförsäkringsbolag,

- att driva direkt försäkringsrörelse i hela Sverige samt

- att driva försäkringsrörelse i utlandet.

Av den till koncessionsansökan fogade bolagsordningen framgår bl.a.

• Sida 56
•  Original

- att aktiekapitalet skall utgöra lägst 50 miljoner kr och högst 200 miljoner kr samt

— att bolaget skall avge återförsäkring enligt ett program, som under inga omständigheter kan ge bolaget en skadekostnad för egen räkning, som för en och samma händelse överstiger 15 % och som för ett och samma försäkringsfall (en och samma risk) överstiger 5 % av summan redovisat

eget kapital plus Obeskattade reserver.

I samband med ansökan upplyste stiftarna om att målgruppen för Njords verksamhet avsågs vara de små och medelstora företagen, att ägarna till bolaget skulle vara solida i fråga om anseende och kapitalstyrka samt att stiftarna själva skulle vara delägare i bolaget och ingå i dess ledning.

I yttrande över Njords koncessionsansökan hänvisade Försäkringsinspektio- nen till departementschefens uttalandei samband med införandet av den nu gällande koncessionsbestämmelsen i FRL (se avsnitt 2.2). Försäkringsin— spektionen anförde bl.a. att de formella kraven enligt FRL var uppfyllda, att stiftarna fick anses ha förutsättningar att bedriva den planerade verksamheten som inte kunde betraktas som oseriös, att storleken på bolagets aktiekapital fick anses betryggande med hänsyn till verksamhetens omfattning och inriktning samt att den planerade verksamheten inom främst företagsförsäkringsområdet inte kunde anses oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Försäkringsinspektionen tillstyrkte därför

stiftamas ansökan om koncession.

I regeringsbeslut i augusti 1985 beviljades stiftarna koncession för Njord i enlighet med ansökan. Samtidigt stadfästes bolagsordningen. Regeringens skäl för beslutet överensstämde i huvudsak med vad Försäkringsinspektionen

anfört i sitt yttrande.

• Sida 57
•  Original

I december 1987 ansökte Njord om stadfästelse av ändring av bolagsord- ningen. Ändringen innebar att bolagets verksamhet skulle utvidgas till att

omfatta även direkt kreditförsäkring.

Försäkringsinspektionen tillstyrkte Njords ansökan om utvidgning av koncessionen. Inspektionen hänvisade till vad försäkringsverksamhetskom- mittén anfört i betänkandet Försäkringsväsendet i framtiden (SOU 1987158) (se avsnitt 3.3) och sade sig dela kommitténs uppfattning att kreditför— säkringen har sin plats i det ekonomiska livet och att tiden var mogen att överge separationsprincipen på detta område. Försäkringsinspektionen ansåg dock att kreditförsäkringsverksamhet ställer krav på speciell kompetens hos berörda försäkringsbolag, men uttalade samtidigt att Njord, såvitt in- spektionen kunde bedöma, hade sådan kompetens.

Regeringen beviljade i september 1988 Njord koncession för direkt kredit— försäkring. I beslutet anförde regeringen bl.a. att man i allt väsentligt anslöt sig till försäkringsverksamhetskommitténs bedömning avseende möjligheten att driva kreditförsäkringsrörelse i bolag som också meddelar andra typer av skadeförsäkring. Regeringen underströk dock vikten av att erforderlig kompetens upprätthålls i s.k. blandade försäkringsbolag och förutsatte att Försäkringsinspektionen ägnade den frågan, liksom utvecklingen inom kreditförsäkringsområdet i övrigt, särskild uppmärksamhet.

4.2. Ägarstrukturen

Njords stiftare betonade redan i koncessionsansökan vikten av att ägarna till bolaget skulle vara solida i fråga om anseende och kapitalstyrka. Njords utveckling ansågs till stor del vara beroende av det stöd ägarna kunde ge företagsledningen vad avsåg marknadskontakter och finansiell rådgivning. Bolagsledningen har i årsberättelsema regelmässigt gett uttryck för en vilja att börsintroducera Njord. Ledningen såg fördelar i ett spritt ägande av

• Sida 58
•  Original

likvida Njordaktier, även om en huvuddel av ägandet skulle ligga på långsiktiga ägare. En börsintroduktion kom emellertid aldrig till stånd.

Under Njords första verksamhetsår utgjordes bolagets huvudägare av Civic Holding AB, MG-Industrier A/S och Arab Insurance Group (ARIG). Denna ägargrupp representerade ca 56 % av aktiekapitalet. Under år 1987 inträdde Infina AB som den dominerande ägaren med en kapitalandel på 25 %. Samtidigt försvann Civic Holding och MG-Industrier ur ägarbilden. Under år 1988 förändrades ägarbilden i Njord i det att en av löntagarfonderna, Trefond Invest, förvärvade aktier motsvarande en kapitalandel om 21 % i bolaget. Sammansättningen av huvudägare var i princip oförändrad under år 1989, men under det därpå följande året steg det engelska försäkrings- bolaget Commercial Union Assurance Co in som den dominerande ägaren. Vid utgången av år 1990 såg ägarbilden i Njord ut på sätt framgår av följande tabell.

Njords ägare den 31 december 1990

Commercial Union Trefond Invest ARIG Bolagsledningen Övriga

Samtliga A-aktier i Njord, vilka utgjorde knappt 4 % av det totala antalet aktier i bolaget och som representerade tio röster vardera, innehades vid årsskiftet 1990/91 av bolagsstiftama och av några ytterligare personer i bolagets ledning. Under november 1990 ingicks avtal om försäljning av A- aktiema till ARIG. Försäljningen genomfördes i januari 1991 och ARIG ökade härigenom sin representation i Njord till 18,0 % av kapitalet och 38,9 % av röstetalet.

• Sida 59
•  Original

4.3. Organisationen

Njords organisation var uppbyggd kring ett antal rörelsedrivande verksam- hetsgrenar. Under bolagets första verksamhetsår, dvs. innan man fick koncession för direkt kreditförsäkring, betecknades de rörelsedrivande grenarna svensk direktförsäkring, internationell försäkring, kreditåterför- säkring samt finansförvaltning. Sedan Njord fått koncession för direkt kreditförsäkring skedde en omorganisation. De rörelsedrivande grenarna under Njords sista hela verksamhetsår var svensk direktförsäkring, internationell försäkring, borgens- och kreditförsäkring samt finansför- valtning. I april 1991 startade Njord verksamheten i det danska dotterbola- get Njord A/S. Även den danska verksamheten hänfördes till de rörelsedri- vande grenarna i moderbolagets organisationsmodell. Förutom de rörelsedri- vande verksamhetsgrenarna fanns en stabsfunktion. Staben bestod bl.a. av

funktionerna aktuarie och juridik.

Njords ledning har i årsberättelsema flera gånger påpekat att bolagets policy innebar att de rörelsedrivande verksamhetsgrenarna hade ett uttalat lön- samhetsansvar, vilket bl.a. innebar att beslutsfattandet i stor omfattning delegerades ut i organisationen. Kortare beslutsvägar ansågs av bolagsled- ningen ge en snabb behandling av förekommande ärenden, vilket skulle medföra fördelar för kunderna. Bolaget strävade efter att koncentrera de personella resurserna till de rörelsedrivande grenarna, medan stabsfunktio- nen skulle hållas på en minimal nivå. Det låg i bolagets policy att undvika

uppbyggnaden av tunga administrativa rutiner och stora fasta kostnader.

I Njord fanns en s.k. exekutivkommitté. Såvitt framkommit var kommittén i första hand avsedd att utgöra ett forum för diskussioner mellan VD och vissa styrelseledamöter, bl.a. styrelseordföranden och vVD, i frågor om den

löpande förvaltningen. Det förekom dock att kommittén fattade beslut.

• Sida 60
•  Original

60 Bolaget hade en ledningsgrupp bestående av VD, vVD och avdelnings—

chefema. Dessutom fanns det en underwriting-grupp för varje rörelsedrivan- de verksamhetsgren. I underwriting-gruppema diskuterades bl.a. aktuella

ärenden. I dessa diskussioner deltog ibland VD och vVD.

Njords styrelse hade utfärdat instruktioner för VD och dennes ställföreträda-

re. Instruktionerna var av sedvanlig natur.

I Njord saknades detaljerade delegeringsföreskrifter. Ansvaret för så gott som samtliga frågor rörande det enskilda affärsområdet tycks dock, enligt beslut av bolagets VD och således inte av styrelsen, ha legat hos respektive avdelningschef. Chefen för kreditförsäkringsenheten hade således ansvaret för bl.a. risk- och kreditbedömningar, värderingar av säkerheter och återförsäkring. Såvitt framkommit saknade bolaget fastlagda administrativa

rutiner för hur dessa bedömningar och värderingar skulle ske.

4.4. Verksamhetsinriktningen

Njords försäkringsverksamhet var uppdelad på de tre försäkringsgrenama svensk direktförsäkring, internationell försäkring samt kreditförsäkring. Inom svensk direktförsäkring meddelades företagsförsäkringar mot brand, transportskador och ansvar m.m. Inom området internationell försäkring meddelades återförsäkringskontrakt avseende annat än kreditförsäkring. Försäkringsgrenen kreditförsäkring omfattade under Njords första två verksamhetsår endast återförsäkring av sådan försäkring. Denna gren kom

senare att även omfatta direkt kreditförsäkring.

Under Njords första verksamhetsår, år 1986, uppgick premieinkomsten till 19,9 miljoner kr, varav den allt övervägande delen, 73 %, föll på mottagen kreditåterförsäkring. Kreditåterförsäkringsportföljen bestod huvudsakligen

av fakultativ affär och endast till mindre del av kontraktsaffär.

• Sida 61
•  Original

61 Under år 1987 skedde en kraftig expansion av försäkringsverksamheten.

Premieinkomsten växte till 68,6 miljoner kr. Samtidigt uppnåddes en bättre balans mellan kreditåterförsäkring och övriga verksamhetsgrenar. Mottagen kreditåterförsäkring svarade under det andra verksamhetsåret för 40,1 % av premieinkomsten. Verksamhetsgrenen svensk direktförsäkring växte i betydelse, vilket av bolagsledningen tillskrevs främst det förhållandet att bolaget hade valt en strategi där man renodlade sin roll som risktagare och lade ut övriga funktioner på externa tjänsteföretag. Strategin innebar bl.a. att man i stor utsträckning gick ut på den svenska direktförsäkringsmarkna-

den via mäklare.

Under år 1988 ökade Njord sin premieinkomst till 84,6 miljoner kr. En ytterligare utjämning skedde mellan de olika försäkringsverksamhetsom— rådena. Kreditförsäkringsverksamhetens andel av premieinkomsten uppgick till 34,3 %. Under senare delen av året erhöll Njord koncession för direkt kreditförsäkring. Bolaget kunde presentera sina produkter inom denna gren

och hann också med att teckna en mindre volym.

Njords produkter inom området direkt kreditförsäkring kallades protekt- försäkring, fullgörandegaranti respektive lånegaranti. Protekt-försäkn'ngen avsåg att ersätta sådana kundförluster som uppkommer vid utebliven betalning på grund av kundens obestånd. Protekt-försäkringen var således en kundkreditförsäkring. Fullgörandegarantin avsåg att garantera att en entreprenör eller leverantör fullgör sina kontraktsenliga åtaganden eller att säkerställa betalningsförpliktelser av olika slag, t.ex. återbetalningsskyldig- het av erhållet förskott. Njords fullgörandegaranti motsvarade således vad som i denna framställning kallas entreprenad- och leveransgaranti. Låne- garantin, vilken produkt i denna framställning kallas kreditgaranti, innebar att den långivare som stod som förmånstagare till försäkringen var garanterad att få betalt av Njord om inte låntagaren fullgjorde sin återbe- talningsskyldighet. I Njords prospekt angavs att en lånegaranti innebar att

man som låntagare hade större frihet att välja långivare och följaktligen

• Sida 62
•  Original

bättre möjligheter att erhålla de mest fördelaktiga villkoren. Vidare angavs att garantin inte belastar försäkringstagarens engagemang i banken. För långivaren angavs lånegarantin innebära dels att fordran blir förstklassig i och med att Njord går i borgen såsom för egen skuld och dels att de egna kreditengagemangen avlastas, vilket medför att långivaren kan öka ut- låningskapaciteten utan att binda mer kapital. Njord påpekade att lånegaranti kunde ställas för alla typer av krediter. Avgörande i varje enskilt fall var bolagets bedömning av risken. Försäkringspremien fastställdes efter analys av kreditvärdighet, säkerhet och aktuell garantivolym. Njords ledning var naturligtvis medveten om att bankerna erbjöd sina kunder produkter som var mer eller mindre identiska med bolagets garantiförsäkringar. Enligt de uttalanden som gjordes av bolagsledningen var avsikten att med garantierna som instrument operera som ett komplement till bankerna. Det uttalades bl.a. att Njord kunde utöka bankernas kapitaltäckningsramar genom att

erbjuda garantier till bankkundema.

Under år 1988 genomförde Njord en nyemission. Nyemissionen ansågs av bolagsledningen nödvändig för den internationella marknadens fortsatta tilltro till Njord som återförsäkringspartner. Nyemissionen hade således inte något direkt samband med att Njord under samma år fick koncession för direkt kreditförsäkring. Emissionen innebar att bolagets aktiekapital ökade från 50 miljoner kr till 85 miljoner kr.

Premieinkomsten för år 1989 uppgick till sammanlagt 122,3 miljoner kr. Kreditförsäkringsverksamheten svarade för 27,6 % av detta belopp, dvs. knappt 34 miljoner kr. Av det sistnämnda beloppet svarade direkt kreditför- säkring för drygt 19 % eller 6,5 miljoner kr. För resterande del svarade kreditåterförsäkring. Området direkt kreditförsäkring drabbades under året av några enskilda större skador på affärer tecknade under år 1988. Skadekvoten, dvs. försäkringsersättningarnas förhållande till premieintäkten, kom härigenom att överstiga 100 %, vilket medförde att resultatet för

rörelseenheten blev negativt. Under år 1989 gjordes därför en genomgång

• Sida 63
•  Original

av verksamheten och åtgärder sattes in för att förbättra resultatet. Åt- gärderna innebar att försäkringsavtalen generellt sett skulle vara ettåriga eller kortare och att de skulle vara säkerställda genom olika panter. Denna nya affärsinriktning ansågs medföra en större rörlighet i försäkrings- portföljen och större svängningar i tecknad premie, men också större möjligheter att bedöma och kontrollera riskexponeringen. Bolagsledningen framhöll att det - för att kunna motverka den ökade kreditrisk som uppstår

när konjunkturen viker - var viktigt att strama upp kreditprövningen och

begränsa löptidema på försäkringarna.

Under år 1989 genomförde Njord en till personalen riktad mindre emission av preferensaktier. Genom denna emission ökade bolagets aktiekapital från 85 miljoner kr till 89,5 miljoner kr.

Under år 1990, dvs. Njords sista hela verksamhetsår, uppgick den sammanlagda premieinkomsten till 193,7 miljoner kr. Av detta belopp belöpte 28,7 % eller drygt 55 miljoner kr på kreditförsäkringsrörelsen. Sistnämnda belopp var fördelat på direkt kreditförsäkring med ca 34 miljoner kr och på kreditåterförsäkring med ca 21 miljoner kr. Det kan således konstateras att premieinkomstema från direkt kreditförsäkring under år 1990 uppgick till 17,5 %, vilket kan jämföras med situtionen under det närmast föregående året då direkt kreditförsäkring svarade för 5,3 % av den totala premieinkomsten. Området för direkt kreditförsäkring var således en snabbt växande sektor inom Njord. Bolagets kreditförsäkringsportfölj dominerades vid utgången av år 1990 av lånegarantier givna mot säkerheter. Den direkta kreditförsäkringsverksamheten visade upp ett resultat för egen räkning om 7,3 miljoner kr.

Njordledningens prognos för år 1991 avseende den direkta kreditför- säkringsverksamheten var försiktig. Man räknade med en betydligt minskad premievolym. Detta motiverades med att den negativa utvecklingen av

finansmarknaden som inletts genom finansbolagskrisen i september 1990

• Sida 64
•  Original

kunde leda till att även bolag som Njord drabbades hårt i slutledet. För- hållandena angavs ha medfört en selektiv inställning från Njords sida när det gällde tecknandet av nya risker. I syfte att kompensera den ökade risk som förorsakats avOfinansbolagskris, bankernas kreditåtstramning och det för- sämrade konjunkturläget avsåg Njord att höja premierna för sina kreditför- säkringar.

Njords utveckling kan åskådliggöras genom de nyckeltal som anges i tabellen nedan. Nyckeltalen är hämtade ur Njords årsredovisningar. Tal

inom parantes avser affärsområdet direkt kreditförsäkring.

1987 1986

RESULTATBASERADE BRUT'TO

Prernieinkomst Premieintäkt Försäkringsersättningar

122,3 (6,6) 1049 (3,9) 93,9 (4,5)

84,6 (3,5) 79,6 (0,5) 46,4 (./.0,1) 23,7

193,7 (34,1) 172,6 (25,1) 164,8 (29,1)

FÖR EGEN RÄKNING Premieinkornst Premieintäkt Försäkringsersättningar

100,8 88,1 50,2

56,5 45,3 25,5

BALANSERADE ALLMÄNT Balansomslutning Konsolideringskapital' Konsolideringsgrad2 Säkerhetsreserv

456,5 118,4 117,4% 12,9 6,1 2,8

BRUT'TO Premiereserv

Ersättningsreserv

78,9 133,9

58,0 83,1

41,0 39,8

FÖR EGEN RÄKNING Premiereserv Ersättningsreserv

41,3 29,3

28,8 29,7

18,5 23,7

ÖVRIGA NYCKELTAL Medeltal anställda Resultat för egen räkning

32 st 24 st 17 st 8,1 (7,6) 7,0 (./.l,8) 6,9 (0,1)

Summan av öppet redovisat eget kapital, Obeskattade reserver och övervärden | til gångar ³ Förhållandet mellan konsolideringskapital och premieinkomst för egen räkning uttryckt i procent

• Sida 65
•  Original

%

4.5. Riskbegränsningsregler i bolagsordningen

I 2 kap. 5 5 10 p FRL anges att ett försäkringsbolags bolagsordning, vilken stadfästs av regeringen, skall ange i vilken utsträckning bolaget är skyldigt att teckna återförsäkring. Bestämmelsen i FRL syftar till att säkerställa att ett försäkringsbolag inte tar alltför stora risker för egen räkning. Dåvarande Försäkringsinspektionen har utfärdat anvisningar angående utformningen av sådana riskbegränsande s.k. maximalbestämmelser i bolagsordningen (se

avsnitt 2.4). I Njords bolagsordning fanns följande maximalbestämmelse intagen.

"Bolaget skall avge återförsäkring enligt ett program, som under inga omständigheter kan ge bolaget en skadekostnad för egen räkning, som för en och samma händelse överstiger femton (15) procent och som för ett och samma försäkringsfall (en och samma risk) överstiger fem (5) procent av

summan redovisat eget kapital plus Obeskattade reserver."

Maximalbestämmelsen i Njords bolagsordning var utformad på ett sätt som överensstämde med inspektionens anvisningar. Bestämmelsen innebar att bolagets maximal, dvs. den högsta risk man fick behålla för egen räkning, under år 1990 uppgick till ca 5 miljoner kr.

Njords återförsäkringsprogram var i fråga om lånegarantier inom direkt kreditförsäkring uppbyggt på sådant sätt att risker som översteg ca 4,2 miljoner kr (detta belopp avser år 1991, under år 1990 var självbehållet något högre men det översteg inte 5 miljoner kr) men ej 60 miljoner kr var — under förutsättning att de fanns antecknade i den redovisning som Njord vid varje kvartalsslut lämnade till återförsäkrama - automatiskt återför- säkrade, medan risker som översteg 60 miljoner kr skulle återförsäkras fakultativt, dvs. efter en individuell prövning av varje enskild risk.

• Sida 66
•  Original

4.6. Konkursen

I slutet av juni 1991 anmälde Njords ledning till dåvarande Bankinspektio- nen (Bankinspektionen skulle några dagar därefter slås ihop med För- säkringsinspektionen till den nuvarande Finansinspektionen) att bolaget befann sig i en sådan situation att dess fortbestånd var äventyrad. Njords problem var att vissa av bolagets lånegarantiåtaganden inte var återför— säkrade på ett tillfredsställande sätt. Bristerna gällde flera åtaganden om ett sammanlagt belopp som vida översteg bolagets riskbärande kapital, men det var framför allt ett åtagande som senare har kommit att stå i blickpunkten. Detta åtagande får därför tjäna som exempel i beskrivningen av det hän-

delseförlopp som så småningom ledde till Njords konkurs.

Åtagandet avsåg en garanti för en av SOI Holding AB - ett bolag ägt av finansmannen Sven-Olof Johansson och vars huvudsakliga tillgångar ut- gjordes av aktier i fastighetsbolaget Barkman & Co - upptagen kredit om sammanlagt 425 miljoner kr. Njords säkerhet för åtagandet utgjordes i huvudsak av samtliga aktier i Barkman, av vilka den övervägande delen ägdes av 80] Holding och resterande del av Sven-Olof Johansson personli-

gen, samt av en borgen utfärdad av Sven-Olof Johansson.

Krediten till SD] Holding AB låg under hösten 1990 i sin helhet i Sparban- ken Kronans portfölj. I samband med att krediten skulle rullas vidare ansåg Kronan att engagemanget var alltför stort för deras del. Efter att ha sammanträffat med företrädare för Njord och därvid diskuterat bl.a. Njords återförsäkringspolicy - en diskussion vid vilken ingen information som kunde tyda på missförhållanden gavs - beslöt Kronan att försöka skära ned engagemanget. Detta skedde genom att Posten Finans, utan förmedling av Kronan, övertog 255 miljoner kr av Kronans kredit till SO] Holding. Kronans kredit till SOJ Holding uppgick härefter till 170 miljoner kr, ett engagemang som var garanterat av Njord. Njord garanterade också Posten Finans kredit till SOI Holding.

• Sida 67
•  Original

Posten Finans fick in den av Njord garanterade krediten om 255 miljoner kr i sin portfölj i januari 1991. Krediten var uppdelad på två engagemang varav det ena ursprungligen löpte på 30 dagar och det andra på 60 dagar. Engagemangen var förenliga med de övergripande regler för Postverkets förvaltning av likvida medel som har meddelats genom regeringsbeslut och som särskilt anger att medel utan begränsning får placeras i skuldebrev som

är garanterade av svenskt försäkringsbolag.

Under februari 1991 fick Posten Finans indikationer som tydde på att SOI Holding hade betalningssvårigheter. Löptidema på krediten förkortades då till 14 dagar. Våren 1991 gick utan att Posten Finans fick betalt för sin fordran. Man "tvingades" rulla krediten. I maj uppsökte företrädare för Posten Finans försäkringsbolaget Njord för att diskutera engagemanget. Man fick då inte någon information som tydde på problem i Njord. I början av juni 1991 begärde Posten Finans utlösning av Njords garanti och möttes då av beskedet att denna garanti, liksom ytterligare en som avsåg en kredit om 227 miljoner kr för vilken Posten Finans också begärt utlösning, inte var tillfredsställande återförsäkrad. Det framkom att garantierna endast var återförsäkrade inom ramen för Njords automatiska återförsäkringsprogram, dvs. upp till ett belopp om 60 miljoner kr (se avsnitt 4.5). Det inträffade ledde - sannolikt efter påtryckningar från Posten Finans sida — till att Njords

ledning i slutet av juni vände sig till Finansinspektionen.

Under sommaren 1991 ägde, under Finansinspektionens ledning, förhand- lingar rum i syfte att säkra Njords fortbestånd. Inspektionens motiv för sitt agerande var att man tidigare bidragit till lösningar av likartade problem i ett flertal finansinstitut, att en eventuell konkurs bedömdes skada allmän- hetens förtroende för försäkringssystemet, att en konkurs skulle medföra försämrade förutsättningar för att bilda nya försäkringsbolag samt att en konkurs skulle leda till åtskilliga fall av s.k. försäkringsnöd. Olika idéer prövades. Lösningar där Posten Finans och Sparbanken Kronan skulle avstå

från stora delar av sina anspråk och i stället eventuellt kompenseras på annat

• Sida 68
•  Original

sätt diskuterades. Njords ägare tillfrågades om de var intresserade av att tillskjuta ytterligare kapital. Vissa större svenska försäkringsbolag till- frågades om de var villiga att överta Njords verksamhet. Trots att Posten och Kronan kunde tänkas avstå från delar av sina anspråk visade det sig emellertid att såväl Njords ägare som de större svenska försäkringsbolagen saknade intresse av att delta i en lösning. Slutligen diskuterades om andra intressenter kunde tänkas vara villiga att ta över Njord i syfte att få till stånd en lugn och långsiktig avveckling av bolaget. I detta skede av förhand- lingarna offentliggjorde Tidningarnas Telegrambyrå att Njord inte kunde infria sina åtaganden gentemot Posten, att Posten godkänner ett utarbetat förslag till ackord samt att Postens medverkan i rekonstruktionen bygger på regeringens löfte om ett statligt täckande av alla eventuella förluster i rekonstruktionsarbetet. Offentliggörandet ledde till att två svenska banker omedelbart sade upp sina rörelsekrediter om sammanlagt några tiotal miljoner kr till Njord. Njords situation blev därmed akut. De förhandlingar som förts under Finansinspektionens ledning avbröts och Njord tvingades att lämna in sin konkursansökan. I beslut den 4 september 1991 försatte

Stockholms tingsrätt Försäkringsaktiebolaget Njord i konkurs.

Det beskrivna händelseförloppet bör ses mot bakgrund av den ekonomiska utvecklingen i Njord under verksamhetsåret 1991. Det har ännu inte gjorts någon mera ingående utredning av denna utveckling, men det saknas inte anledning att anta att Njords resultat för första halvåret - även utan hänsynstagande till eventuella förluster i anledning av de garantiåtaganden som saknade tillfredsställande återförsäkring - kommer att visa betydande

underskott.

Njords konkurs innebar i sig inte att bolaget upplöstes eller att bolagets organ upphörde att existera. Försäkringsrörelsen är dock för närvarande under avveckling, vilket bl.a. innebär att bolaget inte får meddela några nya försäkringar. Avvecklingen sker under särskild förvaltning enligt de

konkursrättsliga reglerna.

• Sida 69
•  Original

L

4.7 Finansinspektionens undersökning och be-

dömning

Under hösten 1991 gjorde Finansinspektionen, som ett led i sin tillsyn, en undersökning av förhållandena i Njord. Undersökningen utmynnade i en promemoria daterad den 13 december 1991. I promemorian anges bl.a.

- att Njord saknade av styrelsen fastlagda regler eller riktlinjer för under- writing,

— att riskbedömningen i kreditförsäkringen i många fall var bristfällig, bl.a. accepterade bolagsledningen utomordentligt stora risker utan att göra ordentliga riskprövningar,

- att riskkumul uppstod i flera fall där samma personer eller företag varit involverade i flera av bolagets engagemang,

- att bolaget underlät att teckna fakultativ återförsäkring för flera mycket stora risker, vilket innebar att tillfredsställande återförsäkringsskydd saknades,

- att bolaget i åtminstone ett fall lämnade vilseledande information till långivare om återförsäkringsskyddet,

- att vissa av bolagets styrelseledamöter under flera månader underlät att informera styrelsen i dess helhet trots att man kände till brister i återför- säkringsskyddet,

- att bolagsledningen underlät att i 1990 års bokslut göra reserveringar för eventuella skador i anledning av bristerna i återförsäkringsskyddet trots att dessa brister var kända då bokslutet upprättades,

- att bolagsledningen underlät att informera revisorerna om bristerna i återförsäkringsskyddet,

— att bolagsledningen under flera månader underlät att informera till- synsmyndigheten om problemen i bolaget,

- att vissa styrelseledamöter och ledande befattningshavare i Njord i betydande omfattning var engagerade i företag med vilka bolaget hade

affärsförbindelser,

• Sida 70
•  Original

- att Njords revisorer inte genomförde någon substansgranskning av återför- säkringsskyddet i kreditförsäkring samt

- att tillsynsmyndigheten inte hade genomfört någon inspektion av Njord sedan år 1986.

Promemorian låg till grund för ett av Finansinspektionen den 19 december 1991 meddelat beslut. I beslutet konstaterade inspektionen att mycket allvarliga missförhållanden förelegat inom Njord i flera för driften av ett försäkringsbolag väsentliga avseenden. Dessa missförhållanden ansågs av inspektionen vara av så allvarlig art att det i och för sig var motiverat med ett ingripande från inspektionens sida genom ett föreläggande att vidta åtgärder eller genom en anmälan till regeringen för prövning av om Njords koncession skulle förklaras förverkad. Eftersom Njord var försatt i konkurs fann emellertid Finansinspektionen inte ett sådant ingripande vara ändamåls- enligt. Inspektionen meddelade därför Njord och dess styrelse en allvarlig erinran enligt 19 kap. 11 & FRL.

Finansinspektionen ansåg att det, med hänsyn till vad som framkommit vid undersökningen av verksamheten i Njord, borde prövas om överträdelser har skett mot straffbestämmelsema i brottsbalken eller annan författning. Inspektionen överlämnade därför ärendet till allmän åklagare för eventuell åtgärd. Vidare överlämnade inspektionen ärendet till Justitiekanslern för prövning av frågan om det finns grund för kritik mot den verksamhet som tillsynsmyndigheten och den av tillsynsmyndigheten förordnade revisorn har bedrivit i avseende på Njord. Slutligen har handlingarna i ärendet överläm- nats till Kommerskollegium, som har att pröva frågan om kritik bör riktas

mot de av Njords bolagsstämma utsedda revisorerna.

• Sida 71
•  Original

7 1 5 SYNPUNKTER OCH FÖRSLAG

TILL ÅTGÄRDER

5.1 Den finansiella krisen och kreditförsäkrings-

l ll ?

området

Utvecklingen för de försäkringsbolag som är verksamma inom området direkt kreditförsäkring har varit mycket negativ under senare tid (se avsnitt 3.4). Problemen är inte begränsade till något eller några bolag. De omfattar hela branschen. Storleken på den utbetalda försäkringsersättningen i branschen har kraftigt stigit i höjden. Försäkringsersättningen betingas av förluster som är av samma slag som bankernas, finansbolagens och andra låneinstituts kreditförluster. De totala förlusterna hos de bolag som bedriver kreditförsäkringsverksamhet - härvid bortses från eventuella förluster i anledning av lämnade pensions- eller exportkreditgarantier - har ökat från 46 miljoner kr år 1989 till drygt 602 miljoner kr år 1990. Det var således fråga om en dramatisk ökning av förlustemas storlek mellan åren 1989 och 1990, men en måttfull sådan i jämförelse med den lavinartade ökningen av förlustemas storlek mellan åren 1990 och 1991. Försäkringsbolagens förluster enbart i anledning av ställda kreditgarantier uppgick enligt preliminära bedömningar till ca 5 miljarder kr för år 1991. Här bortses från förluster i anledning av meddelade kreditförsäkringar av annat slag än kreditgarantier, förluster som dock inte är av samma storlek. Förluster i

storleksordningen 5 miljarder kr visar att den finansiella krisen numera

• Sida 72
•  Original

också - förutom fastighetsbolags-, finansbolags— och banksektorema - omfattar kreditförsäkringsbranschen. Hur förlusterna kommer att utvecklas framöver är beroende av utvecldingen på den finansiella marknaden i övrigt. Man kan dock inte bortse från risken för stora jförlustsiffror också

kommande år.

De mycket stora förlusterna under de senaste åren är som tidigare framgått till allt övervägande del att hänföra till de av försäkringsbolagen utfärdade kreditgarantiema. Visserligen har även verksamheten med entreprenad- och leveransgarantier utvecklats negativt men situationen tycks i dessa fall inte vara sämre än att bolagen i allmänhet har kontroll över den. Den fortsatta framställningen i detta avsnitt berör därför i första hand försäkringsbolagens

kreditgarantiverksamhet.

Krisen på kreditförsäkringsområdet har i allt väsentligt samma orsaker som den allmänna finansiella kris som alltsedan senare delen av år 1990 upplevs i bl.a. banker, finansbolag och andra kreditinstitut. Orsakerna till denna kris har beskrivits i promemorian Finansbolagskrisen - En förstudie (Ds 1991 :47). Promemorian används därför som bakgrund i analysen av orsakerna till krisen i kreditförsäkringsbranschen. I promemorian anges bl.a.

följande.

Bakgrunden till krisen står att finna i den kraftiga kredit- och låneexplosion som kännetecknade kreditmarknaden under senare delen av 1980—talet. Denna explosion möjliggjordes av ett antal makroekonomiska faktorer i samspel. Bland dessa faktorer kan nämnas likviditetsuppladdningen i samhället till följd av devalveringen år 1982, avregleringen av kreditmarknaden, en uppdämd efterfrågan på krediter, det gamla skattesystemets brister, inflationstakten, prisutvecklingen på aktie— och fastig- hetsmarknadema samt tillgången på outnyttjade säkerheter.

I kredit— och låneexplosionens spår följde en växande konkurrens mellan kreditinstituten. Kampen om marknadsandelar präglades av ett volymtänkande som tidigare varit okänt, men som nu infördes av framför allt de från banker och försäkringsbolag fristående finansbolagen. Många banker och bank- och för—

• Sida 73
•  Original

- *W'Cm'W/v_ 7.—

säkringsbolagsägda finansbolag tog emellertid snart efter detta tänkande. Volymtånkandet ledde till att kreditinstituten generellt blev mera säljinriktade än tidigare. Risktagandet blev medvetet allt större och institutens riskexponering kom, till följd av bl.a. toppbelåning, i vissa fall att öka till en osund nivå.

Under år 1990 inträffade en rad händelser som alla var negativa för kreditinstituten, särskilt för de institut som hade säkerheter i det övre segmentet av belåningsvärdet i aktier och fastigheter. 1980-talets högkonjunktur, som var den längsta någonsin under efterkrigstiden, gick mot sitt slut. Räntenivån steg, börsvärdet sjönk och priserna på fastighetsmarknaden föll drastiskt. Detta innebar att kreditinstitutens kunder fick allt svårare att betala räntor och amorteringar, samtidigt som institutens säkerheter blev otillräckliga. Finansbolagens och bankernas kreditportföljer blev allt sämre och kreditförlustema allt större.

Den finansiella krisens mest iögonenfallande konsekvenser är de rekordstora kreditförluster som har drabbat kreditinstituten. Förlusterna har i vissa fall varit av sådan omfattning att de lett till fallissemang. Det är framförallt finansbolag som inte är bank- eller försäkringsbolagsägda eller som inte har andra starka ägare som har drabbats hårt.

Att krisen på kreditförsäkringsområdet i huvudsak har samma orsaker som den allmänna finansiella krisen är inte ägnat att förvåna med hänsyn till de likheter som föreligger mellan i vart fall vissa delar av kreditförsäkrings- verksamheten, i första hand försäkringsbolagens kreditgarantier, och den verksamhet som bedrivs av kreditinstituten. Betecknande är ju också att de stora förluster som under senare tid har drabbat försäkringsbolagens kreditförsäkringsverksamhet i stort sett helt år hänförliga till kreditgarantier- na. Försäkringsbolagens verksamhet med dessa garantier har påfallande likheter med bankernas kreditgivning. Kreditgarantin innebär att försäkrings- bolaget övertar kreditrisken från långivaren. Försäkringsbolagets bedömning av om en kreditgaranti skall lämnas eller ej är därför i huvudsak av samma karaktär som den en kreditgivare, t.ex. en bank, gör i ett kreditärende. Försäkringsbolaget har, precis som ett kreditinstitut, bl.a. att göra en

bedömning av ändamålet med krediten och en värdering av eventuella

• Sida 74
•  Original

säkerheter. Kreditgarantiverksamheten kan således i stora stycken jämställas

med ren kreditgivningsverksamhet.

Tidigare har nämnts att försäkringsbolagens premievolym avseende kredit- garantier har expanderat starkt under de sista åren på l980-talet och de första åren på 1990-talet. Denna tillväxt torde ha flera förklaringar. Några

av de viktigaste anges i det följande.

En väsentlig förutsättning för försäkringsgarantiemas volymökning var naturligtvis att myndigheterna vid mitten av 1980-talet frångick den tidigare restriktiva hållningen vad gäller koncession för direkt kreditförsäkring. Koncessionsgivningen liberaliserades, vilket gjorde det möjligt för fler bolag att agera på marknaden. Motivet för en liberalisering var också bl.a. att skapa betingelser för en ökad konkurrens med, som man hoppades, positiva effekter på såväl pris— som produktutveckling inom svensk kreditförsäkring. Den liberaliserade koncessionsgivningen skapade också konkurrens, inte bara mellan allt fler försäkringsbolag utan också - såvitt gäller garantigiv- ning - mellan försäkringsbolag och banker. Denna sistnämnda konkurrens

skedde emellertid inte på helt lika villkor.

Som närmare framgår av avsnitt 3.6 gällde före den 1 februari 1990 att värdehandlingar och andra fordringar för vilka ett försäkringsbolag med svensk koncession svarar inte omfattades av något kapitaltäckningskrav enligt kreditmarknadslagstiftningen. Vid nämnda tidpunkt skärptes kapitaltäckningskraven, vilket bl.a. innebar att fordringar för vilka ett försäkringsbolag svarar kom att hänföras till den grupp av fordringar som omfattas av högsta krav på kapitaltäckning, dvs. 8 %. I en övergångsbe- stämmelse till den nya lagstiftningen - en övergångsbestämmelse som kom att gälla till utgången av år 1991 - stadgades emellertid att fordringar för vilka försäkringsbolag svarar skulle jämställas med sådana fordringar för vilka en bank svarar, vilket innebar ett väsentligt lägre kapitaltäckningskrav. Utformningen av de kapitaltäckningsregler som gällde före ingången av år

• Sida 75
•  Original

1992 medförde således att det kunde vara till fördel för t.ex. en bank om en kredit var garanterad av ett försäkringsbolag. Under senare delen av l980—talet, då banker och andra kreditinstitut kraftigt ökade sina volymer, kom försäkringsbolagens garantier också att spela en allt större roll för instituten. Försäkringsbolagen uppvaktades i allt större utsträckning av instituten och deras kredittagare i syfte att få krediter försäkrade. Förutom de fördelar ett sådant arrangemang medförde i kapitaltäckningshänseende,

innebar det också att instituten kunde dela kreditriskema med en annan part.

Försäkringsbolagens och bankernas konkurrensvillkor skilde sig inte bara åt genom de kapitaltäckningsbestämmelser som gällde för banker och andra kreditinstitut utan också genom att försäkringsrörelselagstiftningen saknade - och alltjämt saknar - motsvarighet till bl.a. BRL:s bestämmelser om betryggande säkerheter och om enhandsengagemang. Försäkringsbolagen har således, i en helt annan utsträckning än bankerna, möjligheter att lämna garantier utan några säkerheter alls eller mot säkerheter som får betraktas som mindre tillfredsställande. Försäkringsbolagen har vidare större möjlig- heter än bankerna att lämna garantier avseende förhållandevis stora belopp till en och samma kredittagare eller till kredittagare som är förbundna med varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap. Härtill kommer att försäkringsbolagen kan bedriva en ackvisitionsverksamhet utan begräns- ningar av kapitaltäckningsregler av den typ som gäller för kreditinstituten. Denna frihet från reglering har utnyttjats som konkurrensmedel av vissa bolag. De förhållanden som angetts ledde för kredittagamas del ofta till att det var fördelaktigare att först vända sig till ett försäkringsbolag än att direkt vända sig till en bank eller till andra långivare. I vissa fall saknade kredittagaren kanske helt möjlighet att utan garantier från ett försäkrings- bolag ta upp län. I andra fall kunde kredittagaren, genom att låna på försäkringsgivarens namn, reducera sina upplåningskostnader. I ytterligare andra fall kunde kredittagaren undvika eller reducera de problem som ställande av fullgod säkerhet kan innebära. Om valet mellan en försäkrings-

• Sida 76
•  Original

garanti och direkt bankkredit styrts av faktorer som här exemplifierats ligger

det i öppen dag att det varit fråga om särskilt riskabla engagemang.

Under l980-talets senare hälft tillkom ett stort antal nya företag inom finansbolagssektom. De sedan tidigare befintliga finansbolagen ökade sina volymer. Finansbolagens behov av finansiering var stort. Denna finansiering skedde genom direkt upplåning hos banker, försäkringsbolag, andra företag och kommuner, men också via penningmarknaden genom olika upplånings- program. Finansbolagen var naturligtvis intresserade av att deras finans— ieringsbehov kunde tillfredsställas så snabbt och så billigt som möjligt. I detta syfte kom försäkringsbolagens kreditgarantier att spela en roll. Det förekom således inte sällan att försäkringsbolagen garanterade finans— bolagens upplåning. Under 1980-talet såg inte bara allt fler finansbolag dagens ljus. Detsamma gällde inte minst fastighetsbolagen. Även dessa bolag hade ett stort behov av finansiering och det förekom också här att försäkringsbolagen medverkade i finansieringen genom att garantera upp- låningen. Mot bakgrund av vad som numera är allmänt känt om finans- och fastighetsbolagens agerande i slutet av 1980-talet måste denna typ av

garantier betecknas som ytterst riskabla.

Försäkringsbolagens ökande andelar av marknaden för finansiella garantier, framförallt kreditgarantier, under 1980-talets slut och 1990-talets början kan således sammanfattningsvis till stor del förklaras av

- att den stora kredittillgången och den ökande kreditefterfrågan från bl.a. finansbolagens och fastighetsbolagens sida skapade utrymme för ytterligare aktörer på marknaden,

- att principerna för koncessionsgivning avseende direkt kreditförsäkring hade liberaliserats vilket gjorde det möjligt för flera försäkringsbolag att delta i konkurrensen samt

- att det förelåg olikheter mellan det regelverk som styr försäkringsrörelse och det som styr bankrörelse såvitt avser kapitaltäckning, säkerheter och

enhandsengagemang.

• Sida 77
•  Original

I 5 t t ? ( l 1 't

Det kan vidare inte uteslutas att försäkringsbolagens bedömningar av riskerna i olika engagemang i många fall rent allmänt var mer optimistiska än de bedömningar som gjordes i t.ex. bankerna och att detta kom till uttryck i alltför lågt satta försäkringspremier. Det kan inte bortses från att orsakerna till sådana optimistiska bedömningar i viss utsträckning har varit försäkringsbolagens bristande kunskaper på ett område som kräver en kompetens av den typ som finns i traditionell bankverksamhet. För att försäkringsbolagens kompetens på detta speciella område är begränsat talar bl.a. de av Finansinspektionen under senare tid påtalade bristerna i flera bolags kreditförsäkringsverksamhet avseende delegering, internkontroll och beslutsdokumentation m.m. Den generösa garantigivningen kan emellårtid också ha sin grund i en jakt på volymökning utan särskild hänsyn till de

risker en sådan inriktning av verksamheten kunde innebära.

Det kan alltså antas att vissa av de förhållanden - nämligen försäkrings- rörelselagstiftningens avsaknad av rörelseregler av den typ som finns i bl.a. BRL - som bidrog till försäkringsgarantiemas expansion också bidrog till att i vart fall vissa försäkringsbolag kom att garantera engagemang av för- hållandevis låg kvalitet. Det förefaller sannolikt att banker och andra kreditgivare var angelägna att få försäkringsbolagens garantier för i första hand de mindre goda kreditema i portföljen. Det har vidare varit så att försäkringsgarantierna till mycket stor del kommit att avse finansbolagens och fastighetsbolagens upplåning. Efterfrågan på krediter var ju, som tidigare nämnts, särskilt stor från den typen av bolag. Hos några för- säkringsbolag har garantierna i påfallande stor utsträckning koncentrerats till fastighetsbolag inom en och samma intressegemenskap. För att de av för- säkringsbolagen garanterade engagemangen var av låg kvalitet talar också det förhållandet att bolagens förluster uttryckt i procent av de garanterade

kreditema var väsentligt större än bankernas motsvarande förluster.

Det stora inslaget av engagemang - i många fall av sämre kvalitet - med

anknytning till finansbolag och fastighetsbolag medförde att de garantigivan-

• Sida 78
•  Original

de försäkringsbolagen kom att bli mycket känsliga för störningar på de marknader där finans- och fastighetsbolagen verkar. Under år 1990 in- träffade sådana störningar. Hyresnivån i kommersiella fastigheter sjönk kraftigt liksom fastighetsprisema. Finansbolagskrisen blev ett faktum. Finans- och fastighetsbolag fick allt svårare att betala räntor och amortering- ar och fallissemang blev följden i många fall. Detta medförde i sin tur att kreditgivama, i en omfattning som tidigare inte hade kunnat förutses av försäkringsbolagen, begärde utlösning av tecknade försäkringsgarantier. Försäkringsbolagen fick nu möta i huvudsak samma problem som mötte de finansbolag och andra kreditinstitut som under slutet av 1980-talet satte volymtänkandet i förgrunden och som genom alltför generös kreditgivning fått en kreditportfölj av dålig kvalitet. Försäkringsbolagen drabbades av utbetalningar av ersättningar som inte täcktes av återförsäkringar och av erhållna säkerheter. Säkerhetemas värde - i den mån några säkerheter alls fanns - hade urholkats genom prisfallet på tillgångsmarknadema, ett prisfall som var särskilt besvärligt för de garantigivare som hade accepterat säkerheter i det övre segmentet av tillgångarnas belåningsvärde. Problemen var än större om, vilket faktiskt har hänt, säkerheterna utgjordes av aktier i det fastighetsbolag som var försäkringstagare/låntagare. En sådan säkerhet är givetvis relativt värdelös i en situation då intäkterna från fastighetsbolaget inte längre förslår till att räntera och amortera det underliggande lånet. Säkerheten har exakt samma riskinnehåll som det kreditåtagande som för- säkringsbolaget har garanterat. Försäkringsbolaget kan, i det fall som här

avses, därför sägas ha tagit samma risk två gånger.

För vissa försäkringsbolag har förlusterna i kreditförsäkringsverksamheten vuxit till sådan nivå att fara föreligger för bolagens fortsatta existens. De rena kreditförsäkringsbolagen har i några fall varit beroende av stora ägartillskott för att upprätthålla en tillfredsställande konsolideringsnivå. För närvarande råder teckningsstopp för nya kreditgarantier i hela branschen och

i några bolag är verksamheten under avveckling.

• Sida 79
•  Original

Framtiden för försäkringsbolagens kreditförsäkringsverksamhet är oviss. Mycket tyder på att denna verksamhet framdeles kommer att vara begränsad till i första hand kundkreditförsäkringar. Entreprenad- och leverans- garantierna kan också ha en plats i den framtida verksamheten. Det förefaller dock mindre troligt att försäkringsbolagen också i fortsättningen kan eller vill driva någon mera omfattande verksamhet med kreditgarantier. För att försäkringsbolagen kommer att aweckla den typen av verksamhet talar dels de dåliga erfarenheter bolagen har fått av kreditgarantiema under senare tid, dels återförsäkrarnas förmodade ovilja att fortsättningsvis acceptera den typen av affärer och dels bortfallet av det incitament som de tidigare gällande kapitaltäckningsreglema i bl.a. BRL innebar.

5.2. Skyddet för försäkringstagarna

Den särskilda lagregleringen på försäkringsområdet är i första hand betingad av intresset av att skydda konsumenten. Försäkringstagama måste kunna lita på att försäkringsbolagen kan uppfylla de förpliktelser som bolagen har åtagit sig. Vikten av att försäkringstagarna har sådana garantier framträder särskilt tydligt mot bakgrund av att försäkringsbolagens åtaganden ofta representerar mycket stora belopp i förhållande till den försäkrades egen ekonomi. Detta gäller i synnerhet sådana försäkringsåtaganden som riktar sig mot hushåll och mindre företag. Det gäller emellertid i vissa fall också åtaganden som riktar sig mot stora och finansiellt starka företag. De stora ekonomiska åtaganden som en kreditförsäkring - och då i synnerhet en kreditgaranti - ofta innebär kan därvid nämnas som ett exempel. Det är mot den angivna bakgrunden viktigt att försäkringsbolagen har en god soliditet. Endast genom att ha god soliditet kan försäkringsbolagen fullgöra sina förpliktelser för det fall bolagen drabbas av t.ex. oväntat stora skadefall. Denna soliditet måste ställas i relation till inriktningen och omfattningen av det enskilda försäkringsbolagets verksamhet. Ett bolag som av en eller

annan anledning löper större risker i sin verksamhet än andra, behöver

• Sida 80
•  Original

också ha en bättre soliditet. Detta är mycket viktigt att ha i åtanke i en tid då ökande konkurrens på de finansiella marknaderna — till vilka för— säkringsmarknaden kan hänföras - kan locka försäkringsbolagen till ökat risktagande, till en alltför låg premiesättning och till att i allt snabbare takt

lansera nya, hittills okända och oprövade, produkter.

Försäkringsbolagens soliditet är således ett mycket viktigt inslag i det skydd som lagstiftningen på försäkringsområdet är avsedd att ge försäkringstagar- na. Det finns emellertid också andra viktiga inslag i försäkringstagarskyd— det, inslag som har samband med soliditeten. Vad som här avses är att försäkringsbolagens premiesättning inom varje försäkringsgren på ett riktigt sätt måste spegla riskinnehåll m.m. och att bolagen genom återförsäkrings- arrangemang begränsar sitt risktagande till en nivå som svarar mot möjligheterna att uppfylla sina förpliktelser. I det följande skall de nu nämnda frågorna samt betydelsen av att försäkringsbolagens ägare håller hög kvalitet belysas. Vidare behandlas behovet av att förstärka försäkring-

stagarnas skydd genom inrättandet av någon form av garantifond.

Försäkringsbolagens soliditet

Som anges tidigare nämnts finns i den svenska försäkringsrörelselagstift- ningen inte några uttryckliga regler om soliditet. Den svenska lagstiftningen skiljer sig i detta avseende från vad som gäller enligt EGs direktiv. Som framgår av avsnitt 3.7 innehåller EG-direktiven uttryckliga bestämmelser som reglerar storleken på ett försäkringsbolags konsolideringskapital eller, för att använda EG-terminologin, på den s.k. solvensmarginalen. Den svenska försäkringsrörelselagstiftningen innehåller inte något krav på en viss minimikonsolidering, dvs. på hur stort kapital som krävs utöver de försäkringstekniska skulderna. Med minimikonsolidering avses således en viss minsta kapitalbas, vilken utgörs av summan av aktie— eller garantikapi-

tal, Obeskattade reserver samt övervärden i tillgångar.

• Sida 81
•  Original

FRL innehåller inga andra bestämmelser om aktie- eller garantikapitalet än att det skall bestämmas med hänsyn till den planerade rörelsens omfattning och beskaffenhet. Bedömningen av om aktie— eller garantikapitalets storlek är tillfredsställande sker i samband med koncessionsgivningen. Lagstift- ningen saknar emellertid bestämmelser som innebär att detta kapital fortlöpande skall anpassas till rörelsens omfattning.

Det främsta särdraget i försäkringsverksamhet ligger i svårigheten att förutsäga framtida skadeutfall och kostnaderna för dessa, vilket kan leda till stora oförutsedda variationer i årsresultatet. Mot bakgrund av dessa särdrag har försäkringsbolagen fått särskilda resultatreglerande möjligheter. En sådan reserveringsmöjlighet utgörs av säkerhetsreserven. Som tidigare nämnts utgör säkerhetsreserven ett komplement till de försäkringstekniska skulderna och syftar också till att utjämna ett skadeförsäkringsbolags stora resultatvariationer från år till år. Maximal avsättning till säkerhetsreserven syftar till att ett försäkringsbolag skall kunna ha två svåra förlustår i följd och ändå kunna fullgöra sina förpliktelser mot försäkringstagarna.

När det gäller det konsolideringsutrymme som möjliggörs genom skatte- mässiga reserveringar hänvisas till den analys som finns i prop. 1990/91:54 s. 261f.

Ett viktigt inslag i bedömningen av försäkringsbolagens soliditet är hur beräkningen av de försäkringstekniska skulderna har gjorts. Dessa skulder är förknippade med själva försäkringsrörelsen och utgör en värdering av försäkringsbolagens framtida utgifter för redan tecknade försäkringar. Normerna för beräkningen av de försäkringstekniska skulderna anges i den av Finansinspektionen utfärdade normalplanen. Normerna inrymmer hänsynstaganden till de enskilda försäkringsbolagens specifika förhållanden samt till en antagen framtida utveckling avseende t.ex. skadefrekvenser och kostnadsstegringar. Beräkningarna av de försäkringstekniska skulderna innehåller således ett flertal svåra avvägningsfrågor och bedömningarna görs

• Sida 82
•  Original

i stor utsträckning av de enskilda försäkringsbolagen själva. Detta innebär att beräkningen av de försäkringstekniska skulderna kan leda till skiftande resultat i olika försäkringsbolag trots att bolagens förhållanden i alla avseenden är jämförbara. Ett försäkringsbolag som tillämpar "strängare" principer för beräkningen av de försäkringstekniska skulderna än ett annat, i alla andra avseenden likartat, bolag och som därför regelmässigt avsätter förhållandevis större reserver för detta ändamål, kan således - under förutsättning att kraven på erforderligt minimikonsolideringskapital i båda

fallen är identiska - sägas ha en bättre soliditet.

Det förhållandet att den svenska försäkringsrörelselagstiftningen inte innehåller några uttryckliga soliditetsregler innebär att stora krav ställs på Finansinspektionens soliditetsövervakande uppgift. Inspektionen genomför regelbundna soliditetsbedömningar av de enskilda försäkringsbolagen. Bedömningarna grundas på försäkringsbolagens bokslut och, när det gäller bolag som driver verksamhet av mer än ringa omfattning, på av bolaget gjorda prognoser över sin ekonomiska framtid. Inspektionen gör en beräkning av konsolideringskapitalets storlek vid balansdagen för det senast redovisade räkenskapsåret. Detta belopp ställs sedan i relation till ett av inspektionen, med hänsyn till individuella förhållanden i det enskilda bolaget, beräknat minsta konsolideringskapital. Detta minsta konsoliderings- kapital (minimikonsolideringskapitalet) är ett mått på hur stort konsolide- ringskapitalet i det enskilda försäkringsbolaget minst bör vara för att bolaget skall kunna anses ha en tillfredsställande soliditet. Av betydelse för bedömningen av om försäkringsbolaget även i framtiden skall kunna uppfylla sina förpliktelser är dock inte bara bolagets ställning på balans- dagen, utan också de eventuella åtgärder som bolaget har vidtagit eller planerar att vidta i syfte att öka sin soliditet. Ett exempel på sådana soliditetshöjande åtgärder är att bolaget har höjt eller avser att höja sina

premier.

• Sida 83
•  Original

83 Fram till och med räkenskapsåret 1982 använde den svenska tillsynsmyndig-

heten en metod för beräkning av ett försäkringsbolags minimikonsoliderings- kapital som i huvudsak överensstämde med den metod för beräkning av solvensmarginalen som användes inom EG och som finns dokumenterad i EG:s första skadeförsäkringsdirektiv från år 1973. En i detta sammanhang väsentlig skillnad mellan tillsynsmyndigheten beräkningar och dem som tillämpades inom EG var dock att man från svensk sida inte tog hänsyn till de särskilda förhållanden som präglar sådana försäkringsbolag som i mer än ringa omfattning meddelar kreditförsäkring. Den inom EG tillämpade metoden innebar nämligen bl.a. att kravet på ett minsta konsolideringskapi— tal i bolag som meddelade kreditförsäkring var extra högt genom att den s.k. garantifonden i bl.a. de kreditförsäkrande bolagens fall skulle uppgå till minst 0,4 miljoner ECU, vilket kan jämföras med de 0,2-0,3 miljoner ECU som gällde i flertalet övriga fall. Den svenska inställning i detta avseende torde kunna förklaras av att det under större delen av 1980-talet i princip endast fanns ett bolag som meddelade kreditförsäkringar och av att detta bolag hade en god soliditet till följd av bl.a. flera års goda rörelseresultat.

Från och med räkenskapsåret 1983 tillämpas i Sverige en metod för beräk- ning av ett försäkringsbolags minimikonsolideringskapital som generellt sett innebär att högre krav än tidigare ställs på storleken av detta kapital. De höjda kraven är emellertid föranledda av ändrade regler för beräkning av de försäkringstekniska skulderna, en regeländring som innebar att de tidigare s.k. säkerhetstilläggen bröts ut ur de försäkringstekniska skulderna och fick bilda en fristående reserv (säkerhetsreserven). De ändrade reglerna för beräkningen av de försäkringstekniska skulderna innebär således i princip att kapital som tidigare hänfördes till dessa skulder numera i stället hänförs till konsolideringskapitalet. Kravet på reserver för försäkringstekniska skulder har sänkts i samma omfattning som kravet på minimikonsoli- deringskapitalet har höjts. Den nu tillämpade metoden för beräkning av minimikonsolideringskapitalets storlek kan därför inte sägas innebära att högre krav än tidigare ställs på ett försäkringsbolags samlade förmåga att

• Sida 84
•  Original

uppfylla sina förpliktelser. Den nya och numera tillämpade metoden innebär heller inte att att det ställs högre krav på ett kreditförsäkrande bolags konsolideringskapital än vad som ställs på försäkringsbolag i allmänhet.

Inom EG gäller numera, i enlighet med det kreditförsäkringsdirektiv av år 1987 som tillämpas i EG:s medlemsstater från och med den 1 juli 1990, att betydligt högre krav än tidigare ställs på solvensmarginalen hos försäkrings— bolag som i mer än ringa omfattning bedriver kreditförsäkringsverksamhet (se avsnitt 3.7). För sådana bolag skall nämligen garantifonden inte som tidigare uppgå till 0,4 miljoner ECU, utan i stället till 1,4 miljoner ECU. Utöver de högre kraven på solvensmarginalen ställs enligt 1987 års direktiv också krav på att de ifrågavarande bolagen skall upprätta en utjämnings- reserv, vilken inte får tas med vid beräkningen av solvensmarginalen, med ändamål att täcka tekniska underskott eller en skadekvot som överstiger genomsnittet och som uppstår i kreditförsäkringsverksamheten under ett räkenskapsår. Enligt uppgift har Finansinspektionen i sin soliditetsövervak- ning inte ställt motsvarande höga krav på de kreditförsäkrande bolagen i Sverige. Den uppfattningen att kreditförsäkringsverksamhet till följd av sitt riskinnehåll kräver extra god soliditet - en uppfattning som kommer till klart uttryck i EG:s kreditförsäkringsdirektiv - har således ännu inte helt slagit igenom i Sverige. Också detta kan måhända ha sin förklaring i att den svenska kreditförsäkringsmarknaden, vid den tid kreditförsäkringsdirektivet antogs av EG:s medlemsstater, helt dominerades av ett enda bolag som dessutom uppvisade goda resultat. De bolag som under 1980-talets senare del började ägna sig åt kreditförsäkringsverksamhet hade ännu inte byggt upp någon betydande volym. Det har sålunda ställts betydligt lägre krav vad gäller konsolideringskapitalets storlek på svenska bolag som verkar på kreditförsäkringsområdet än vad som gällt för bolag verksamma på samma

område i EG-statema.

Försäkringsutredningen har i sitt delbetänkande Försäkringsrörelse i förändring 1 (SOU 1991:89) föreslagit att det i FRL skall införas regler

• Sida 85
•  Original

som, i enlighet med vad som gäller inom EG, preciserar hur stort konsoli- deringskapital som behövs för att kravet på betryggande soliditet skall anses vara uppfyllt. Förslaget innebär en fullständig anpassning till soliditets- reglerna i EG:s försäkringsdirektiv (se avsnitt 3.7). Detta innebär bl.a. att de särregler som gäller för bolag som i mer än ringa omfattning driver kreditförsäkringsverksamhet också skall gälla i Sverige. Förslaget innebär således inte bara att man även i svensk lagstiftning skall kräva att solvens- marginalen hos de kreditförsäkrande bolagen är väsentligt mycket större än hos övriga försäkringsbolag, utan också att EG:s regler om en obligatorisk utjämningsreserv för sådana bolag skall tas in i FRL. Försäkringsutred- ningen har, när det gäller utjämningsreserven, föreslagit att det skall ankomma på regeringen/Finansinspektionen att ta ställning till vilken av de fyra olika tillåtna metoderna för beräkning av reservens storlek som skall tillämpas av svenska försäkringsbolag.

Försäkringsutredningen har anfört att nivån på EG:s soliditetsbestämmelser, som är utformade som absoluta krav och inte som minimiregler, innebär ett något lägre krav på minimikonsolidering än de krav som Finansinspektionen nu i praktiken uppställer. Försäkringsutredningen anser emellertid att det av EG tillämpade kravet på konsolideringskapitalets storlek innebär en acceptabel skyddsnivå, i vart fall om man upprätthåller krav på ett väl fungerande tillsynssystem. Försäkringsutredningen anser vidare att har- moniseringssträvandena under alla förhållanden motiverar ett närmande till

EG:s soliditetsregler.

Tidigare har nämnts att utvecklingen mot en ökande konkurrens på de finansiella marknaderna kan leda till ökat risktagande från försäkrings- bolagens sida. Härvid kan den under sent l980-tal och tidigt 1990-tal snabbt expanderande kreditförsäkringsverksamheten tjäna som exempel. I takt med avregleringen av de finansiella marknaderna har många försäkringsbolag tagit upp konkurrensen med bl.a. bankerna på detta speciella område. Dessa bolag har därvid utsatt sig för mycket stora försäkringsrisker, dvs. risker i

• Sida 86
•  Original

själva försäkringsrörelsen. Det har under den senaste tiden i några fall visat sig att de enskilda bolagens kapitalbas varit otillräcklig för att möta dessa risker. Det är mot den bakgrunden inte svårt att motivera att kravet på en tillfredsställande konsolidering i vart fall i de försäkringsbolag som meddelar särskilt riskfyllda försäkringar som t.ex. kreditgarantier skall skärpas. Det är heller inte svårt att motivera att bestämmelser om ett visst minsta konsolideringskapital skall tas in försäkringsrörelselagstiftningen och därmed komma till klarare uttryck än vad som för närvarande är fallet.

Försäkringsutredningens förslag innebär, enligt dess egen uppfattning, generellt sett att det kommer att ställas något lägre krav än tidigare på soliditeten i de svenska försäkringsbolagen. Men när det gäller de bolag som i någon större omfattning meddelar kreditförsäkring är förhållandet det motsatta. En svensk anpassning till EG:s regelsystem kommer i stället att innebära att soliditetskravet höjs för de bolag som meddelar kreditför- säkring. De kreditförsäkrande bolagen kommer härigenom i fortsättningen att vara bättre rustade att möta de särskilt stora risker man obestridligen

utsätter sig för i den verksamheten.

Försäkringsutredningens uppfattning att harmoniseringssträvandena motiverar en anpassning av den svenska försäkringsrörelselagstiftningen till vad som gäller inom EG måste vara riktig. Det framstår inte som ändamåls- enligt att överväga nationella bestämmelser som inte stämmer överens med EG—direktivens regler. De regler om solvensmarginal som gäller inom EG bör därför införas även i svensk lagstiftning. EG:s regler om solvensmargi- nal är utformade som absoluta krav och inte som minimibestämmelser. Detta innebär, med det synsätt som nu beskrivits, att det på den punkten inte bör övervägas att - generellt eller för visst slag av försäkringsverksam- het - införa högre krav i det svenska regelsystemet. Ett sådant ställnings- tagande underlättas av att EG:s regler om solvensmarginal, genom kravet på en extra stor garantifond, tar särskild hänsyn till de speciella risker som är förenade med kreditförsäkringsverksamhet.

• Sida 87
•  Original

En svensk anslutning till EG:s regelsystem innebär krav på att de svenska bolag som meddelar kreditförsäkring skall upprätta en utjämningsreserv. EG:s bestämmelser om storleken på denna reserv är, till skillnad mot bestämmelserna om solvensmarginal, inte utformade som absoluta krav utan som minimibestämmelser. Utjämningsreserven skall visserligen beräknas efter någon av fyra olika i kreditförsäkringsdirektivet angivna metoder, men dessa metoder ger endast uttryck för den lägsta tillåtna storleken på reserven. Under förutsättning att man håller sig till någon av de i direktivet föreskrivna beräkningsmetoderna, står det således de enskilda länderna fritt att införa regler som innebär högre krav på utjämningsreservens storlek. Danmark - som har liknande erfarenheter av riskerna med kreditför- säkringsverksamhet som Sverige numera har - har tagit till vara på denna möjlighet. I dansk lagstiftning har införts en metod för beräkning av utjämningsreservens storlek som i direktivets version innebär att reserven skall uppgå till ett belopp som motsvarar minst 134 % av genomsnittet av premierna under de fem närmast föregående räkenskapsåren efter avdrag för avgiven och tillägg för mottagen återförsäkring. Den danska lagstiftningen skiljer sig dock från direktivet på så sätt att den ställer krav på att utjämningsreserven skall uppgå till ett belopp som motsvarar minst 400 % av det nyssnämnda genomsnittet. Mot bakgrund av den senaste tidens händelser på kreditförsäkringsområdet finns det anledning att överväga att även i Sverige ställa högre krav på utjämningsreservens storlek än det krav som kommer till uttryck i EG-direktivets som minimikrav utformade be-

stämmelser. Intresset av att harmonisera det nordiska regelverket på området kan därvid motivera att Sverige ansluter sig till de regler som gäller

i Danmark.

Motiven - resultatutjämning mellan åren - för EG:s utjämningsreserv och den svenska säkerhetsreserven är delvis sammanfallande, men reserveringar- na skiljer sig från varandra såtillvida att avsättningar till utjämningsreserven är obligatoriska medan säkerhetsreservens uppbyggnad är frivillig. Hur

samordningen av tekniska reserver, utjämningsreserv och säkerhetsreserv

• Sida 88
•  Original

i FRL slutligen skall utformas är beroende bl.a. av det direktivarbete som för närvarande pågår inom EG ifråga om harmonisering av redovisnings- reglema på försäkringsområdet. För svensk del kommer frågor av detta slag

att behandlas av försäkringsutredningen.

Försäkringsutredningen har, som tidigare nämnts, föreslagit att det skall ankomma på regeringen/Finansinspektionen att ta ställning till vilken av de fyra olika tillåtna metoderna för beräkning av utjämningsreservens storlek som skall tillämpas av svenska försäkringsbolag. Förslaget kan således komma att innebära att såväl beräkningsmetod som reservens storlek regleras i av Finansinspektionen utfärdade anvisningar. En sådan lösning kan ifrågasättas. Utjämningsreserven utgör ett väsentligt skydd mot onormalt stora skadeutfall i kreditförsäkringsverksamheten under ett räkenskapsår. Mot bakgrund av av vad som har inträffat på kreditförsäkringsområdet under senare tid kan det med fog hävdas att betydelsen av detta skydd är lika stort som betydelsen av det skydd som en viss minsta solvensmarginal erbjuder. De bestämmelser som reglerar metoderna för beräkningen och storleken av utjämningsreserven bör därför, i likhet med de bestämmelser som reglerar storleken av solvensmarginalen, klart framgå av lagstiftningen.

Detta är också den väg man valt i Danmark.

Premiesätmingen

Försäkringsbolagens förmåga att uppfylla sina förpliktelser är i hög grad beroende av att bolagens premiesättning återspeglar försäkringsåtagandenas innehåll. De av försäkringstagarna förskottsvis inbetalda premierna måste vara beräknade på sådant sätt att de kan förväntas täcka på bolaget ställda skadeersättningskrav och driftskostnader. Detta kan sägas ligga i den s.k. skälighetsprincipen, även om denna princip närmast har motiverats av att försäkringspremiema inte skall vara för högt satta (se avsnitt 2.2). I skälighetsprincipen ligger också att varje försäkringsgren skall vara

självbärande. Detta innebär att premiesättningen inom en försäkringsgren

• Sida 89
•  Original

inte får vara sådan att grenen subventioneras av en annan. I takt med samhällets och försäkringsrörelsens utveckling har den premiedifferentiering som skälighetsprincipen ger uttryck för också kommit att drivas allt längre. Försäkringsobjekten har i allt större utsträckning delats in i olika riskldasser

med skilda premienivåer.

Försäkringspremiemas storlek måste beräknas med hänsyn tagen till flera olika faktorer. För en riktig beräkning krävs att man på ett tillfredsställande sätt kan bedöma antalet skadefall i framtiden, storleken av ersättningsbe- loppen i anledning av dessa skadefall samt driftskostnademas utveckling. Den många gånger mycket svåra beräkningen av skadefall och ersättningsbe- lopp sker i allmänhet med hjälp av statistiskt underlag och statistiska metoder. Storleken av bolagets kapitalavkastning påverkar också be- räkningen av premierna. Dessutom bör det enskilda bolagets konsolide-

ringsbehov beaktas vid premiesättningen.

Ett bolags sammanlagda ersättningsbelopp för inträffade försäkringsfall inom en försäkringsgren varierar mellan olika är. Variationerna beror i huvudsak på försäkringsbeståndets storlek och sammansättning. Variationerna är större inom försäkringsgrenar med litet bestånd än i försäkringsgrenar med stort bestånd. Variationerna är också större inom en gren där försäkringarna till övervägande del täcker stora risker än i en gren där försäkringarna i huvudsak täcker mindre risker. Förekomsten av dessa variationer medför att försäkringsbolagen bör ha en viss säkerhetsmarginal i sin premiesättning. Därvid bör den erforderliga säkerhetsmarginalens storlek vara avhängig bl.a. eventuella särskilt stora svårigheter att för den ifrågavarande för- säkringsgrenen göra riktiga bedömningar av framtida skadeutfall och

ersättningsbelopp. I avsnitt 5.1 nämns att det inte kan uteslutas att de försäkringsbolag som

meddelar de under senare tid snabbt framväxande kreditgarantiema har

tillämpat en alltför låg premiesättning vad gäller den typen av försäkringar.

• Sida 90
•  Original

Premiemas storlek har uppenbarligen inte återspeglat det riskinnehåll som ingångna förpliktelser senare har visat sig innebära. Premieintäktema har inte på långt när räckt till för att täcka de kostnader som bolagen haft att vidkännas i anledning av de många skadefallen under de senaste två åren. En stor del av dessa kostnader kommer därför att få bäras av försäkringsta- gare utan anknytning till den drabbade försäkringsgrenen. Detta är särskilt tydligt i bolag som vid sidan av kreditförsäkringsverksamhet också driver mera traditionell försäkringsverksamhet. I sådana bolag kommer för- säkringstagare inom samtliga försäkringsgrenar, i strid med den princip som säger att varje försäkringsgren skall vara självbärande, att på sikt få bära delar av de förluster som kreditförsäkringsverksamheten givit upphov till. Situationen är något annorlunda i bolag som enbart driver kreditför- säkringsverksamhet. Förlusterna i dessa bolag har emellertid medfört att betydande insatser från ägarkretsen, vilken ofta utgörs av försäkringsbolag, varit - och kommer att bli - nödvändiga. Detta innebär att förlusterna även i dessa fall kommer att påverka situationen för försäkringstagare inom andra försäkringsgrenar än kreditförsäkring.

Det kan visserligen hävdas att försäkringsriskema i kreditförsäkringsverk- samheten, dvs. omfattningen av framtida skadeutfall och storleken av de ersättningsbelopp som följer härav, är svåra att bedöma. Detta torde dock i stor utsträckning bero på att bolagen, speciellt när det gäller kredit- garantier, inte kan lita till gängse försäkringsteoretiska modeller utan är hänvisade till att använda samma metoder för kredit- och riskbedömning som i traditionell bankverksamhet. I avsaknad av sådan kompetens har premiesättningen ofta skett med beaktande av konkurrensen från övriga aktörer i den finansiella sektorn. Den senare utvecklingen har visat att det i stället fanns all anledning att ha en stor säkerhetsmarginal i premiesätt- ningen. Om premierna hade satts högre skulle de kreditförsäkrande bolagen sannolikt ha undvikit en del av de engagemang som nu visat sig förlust-

bringande.

• Sida 91
•  Original

9 1 Äterförsäkring

För att försäkringstagarna skall kunna sägas ha ett tillfredsställande skydd krävs att försäkringsgivaren inte själv här alltför stora risker. Detta garanteras genom återförsäkringsinstitutet, vilket mera utförligt beskrivs i avsnitt 2.4. Ett försäkringsbolag får endast behålla ett visst högsta belopp av varje risk för egen räkning (självbehåll eller skademaximal). Om den totala risken i ett försäkringsengagemang är större än självbehållet måste det bolag som meddelat den ifrågavarande försäkringen återförsäkra sig hos ett annat bolag. Självbehållet står i relation till bolagets kapitalstyrka. Tillsynsmyndigheten har utfärdat föreskrifter för de relationer som därvid skall gälla. Inspektionen har därvid angivit två alternativa metoder. Den av försäkringsbolagen allmänt tillämpade metoden innebär att självbehållet inte får överstiga något av följande belopp, nämligen för en och samma händelse 20 % och för ett och samma försäkringsfall (en och samma risk) 10 % av det egna kapitalet. Skillnaden mellan en händelse och ett försäkringsfall (en risk) kan åskådliggöras med följande exempel. Ett bolag har meddelat brandförsäkringar avseende tre olika fastigheter. Fastigheterna är var för sig försäkrade för 1 miljon kr. En brand inträffar som totalförstör alla tre fastigheterna. Det är då fråga om en händelse men tre försäkringsfall. Om bolaget i exemplet har ett eget kapital om 10 miljoner kr och om det på förhand kan antas att samtliga tre fastigheter kan totalförstöras av den enda händelsen, får bolaget för egen del behålla 2 miljoner kr (20 % av det egna kapitalet) medan resten av bolagets engagemang, ] miljon kr, måste återför— säkras. Om det å andra sidan på förhand inte kan antas att de tre fastig- heterna kan förstöras av den enda händelsen, får bolaget för egen del behålla 3 miljoner kr (3 gånger 10 % av det egna kapitalet) och behöver

därför inte återförsäkra någon del av engagemanget.

Bestämmelserna om självbehåll har utformats med ledning av de för- hållanden som råder inom traditionell försäkring. Det är inom traditionell

försäkring relativt lätt att definiera begrepp som t.ex. händelse och

• Sida 92
•  Original

92 försäkringsfall. Annorlunda förhåller det sig när det gäller de nya produkter

som under senare tid har introducerats på försäkringsmarknaden. De av

försäkringsbolagen lanserade kreditgarantiema är ett typexempel på detta.

Det innebär inga problem att i kreditgarantifallen definiera vad ett försäkringsfall är. Det är däremot betydligt svårare att ange vad en händelse är. De kreditförsäkrande bolagens garantier är i stor utsträckning kon- centrerade till vissa marknader som t.ex. finansbolags- eller fastighets- bolagsmarknadema. Detta innebär att försäkringsgivaren är starkt exponerad när det gäller händelser som negativt påverkar dessa marknader. Inträffar en sådan händelse kommer en stor del av garantierna att utlösas, dvs. leda till ett stort antal försäkringsfall. Att definiera en sådan händelse som en händelse i maximalbestämmelsens mening skulle dock föra för långt. Ett sådant synsätt skulle - även om det på ett verksamt sätt skulle förhindra otillräcklig riskspridning - medföra att bolagen var tvungna att återförsäkra den allt övervägande delen av sina förpliktelser. Det förekommer också att bolagens kreditgarantier i viss mån är koncentrerade till försäkringstagare inom en och samma intressegemenskap. En händelse som negativt påverkar en av försäkringstagarna inom denna intressegemenskap kan få åter- verkningar även på närstående försäkringstagare. Även i detta fall kan således en händelse leda till flera försäkringsfall och här ligger det måhända närmare till hands att definiera händelsen som en händelse i maximalbe- stämmelsens mening. Bedömningen av vad som i kreditgarantifallen skall anses som en händelse i maximalbestämmelsens mening är under alla förhållanden mycket svår att göra. Detta beror främst på att maximalbe- stämmelsen inte är utformad för - och därmed heller inte avsedd att tillämpas på - den typen av försäkringsverksamhet. Bestämmelsen torde av bolagen i allmänhet heller inte ha tillämpats på annat sätt än att man beräknat självbehållet med ledning av vad som gäller för varje försäkrings— fall. Man har således i kreditgarantifallen sällan eller aldrig beräknat

självbehållet med ledning av vad som gäller för varje händelse.

• Sida 93
•  Original

Vad som nu nämnts illustrerar behovet av bestämmelser som syftar till att begränsa enhandsengagemangen i denna typ av försäkringsverksamhet. För- säkringsrörelselagstiftningen saknar sådana regler. Det finns visserligen vissa placeringsbestämmelser i FRL, men dessa bestämmelser tar endast sikte på försäkringsbolagens placeringar av sina tillgångar. Det saknas således bestämmelser som syftar till att sprida de risker som bolagen löper genom att t.ex. koncentrera meddelade försäkringar till viss typ av verksamhet eller till vissa kategorier av försäkringstagare. Finansin- spektionen har heller inte i anvisningar eller på annat sätt fäst uppmärksam-

heten på denna fråga.

Anledningen till att bestämmelser eller riktlinjer avseende riskspridning i den mening som här avses saknas torde vara att försäkringsbolagens verk- samhet tidigare inte trängt in på sådana områden att behov av denna typ av riskspridningsregler har funnits. I fråga om traditionell försäkring, som t.ex. brandförsäkring, saknas detta behov. Även i detta avseende skiljer sig kreditförsäkringsverksamheten - och då i synnerhet kreditgarantiema - från vad som kan betecknas som mera traditionell försäkringsverksamhet. Ett försäkringsbolag som lämnar en kreditgaranti utsätter sig för samma risker som en bank eller annat kreditinstitut som lämnar motsvarande garanti eller som ger en kredit. I bankernas fall har omsorgen om i första hand insättama motiverat begränsningar vad avser enhandsengagemang. Detta kommer till uttryck i BRL genom en bestämmelse som innebär att en bank skall ägna särskild uppmärksamhet åt att banken inte i sådan omfattning, att fara kan uppkomma för dess säkerhet, har fordringar på samma låntagare eller på låntagare som är förbundna med varandra i väsentlig ekonomisk in- tressegemenskap. Med fordran jämställs därvid även garantiförbindelser. Finansinspektionen ägnar också stor uppmärksamhet åt bankernas enhands—

engagemang och har utfärdat ett flertal anvisningar på området.

Omsorgen om försäkringstagarna motiverar att försäkringsbolagen i sin

kreditförsäkringsverksamhet, på motsvarande sätt som bankerna i sin

• Sida 94
•  Original

kreditgivningsverksamhet, har bestämmelser som begränsar enhands- engagemangens omfattning. De erfarenheter som vunnits under senare tid visar att sådana bestämmelser är av stor betydelse för att kreditförsäkrings- verksamheten i allmänhet - och kreditgarantigivningen i synnerhet - skall kunna bedrivas under former som är betryggande för försäkringstagarna. Bestämmelserna, som lämpligen bör införas i FRL, kan utformas med bankrörelselagstiftningens motsvarande bestämmelser som förebild.

I avsnitt 2.4 anges att försäkringsbolagen i återförsäkringssammanhang ofta använder sig av s.k. EML—bedömningar. Syftet med en sådan bedömning är att begränsa återförsäkringen av ett engagemang till vad som är riskmässigt motiverat. Den bakomliggande tanken är att en skada inte nödvändigtvis tar hela försäkringsbeloppet i anspråk. Beräkningen avser att fastställa den maximala skadeersättning som primärförsäkraren har att utge i anledning av skadan. Återförsäkringsbehovet bedöms därefter med ledning av detta framräknade belopp och således inte med ledning av hela för- säkringsbeloppet.

Det har framkommit att vissa försäkringsbolag i sin kreditgarantiverksamhet tillämpat ett förfarande som kan jämföras med EML-bedömningar. För— farandet har i princip inneburit att man från det garanterade beloppet (försäkringsbeloppet) räknat av det beräknade värdet av de eventuella säkerheter som bolagen har för sina åtaganden. Risken i bolagens åtaganden har därefter beräknats till ett lägre belopp än det garanterade beloppet. Detta har i sin tur påverkat bolagens återförsäkringspolicy. Man har således endast återförsäkrat den del av risken som legat mellan självbehållet och det

garanterade beloppet efter avdrag för Säkerhetemas värde.

Som nämnts i avsnitt 3.1 innebär en kreditgaranti att försäkringsgivaren garanterar försäkringstagarens (låntagarens) förpliktelser gentemot förmånstagaren (långivaren). Kreditgarantin utfärdas som proprieborgen.

Försäkringsgivaren säkrar samtidigt sin regressrätt gentemot försäkringsta-

• Sida 95
•  Original

garen genom en motförbindelse, dvs. genom ett avtal som löper parallellt med försäkringsavtalet. Försäkringstagaren har i samband med motför- bindelsen i allmänhet att ställa säkerhet.

Kännetecknande för kreditgarantiema är att en utlösning av garantin innebär att försäkringsgivaren har att utge hela det garanterade beloppet (försäk- ringsbeloppet). Den risk som försäkringsgivaren står i anledning av själva försäkringsåtagandet uppgår alltid till detta belopp. Det förhållandet att försäkringstagaren tecknar en motförbindelse och därvid ställer säkerhet innebär således inte att denna risk reduceras. Motförbindelsen och säkerheten innebär inte annat än att försäkringsgivaren i ett senare skede eventuellt helt eller delvis kan kompensera sig för den skadeersättning man haft att erlägga till förmånstagaren. Av det faktum att en skada i kredit- garantisammanhang alltid förbrukar hela försäkringsbeloppet följer att det är en felsyn att göra garantiåtagandena till föremål för EML—bedömningar. Detta framgår inte minst av den likviditetspåfrestning som ett försäkrings- bolag, som nödgats utbetala stora skadeersättningar i anledning av utlösta garantier, riskerar att drabbas av om bolaget inte omedelbart kan omvandla säkerheterna till likvida medel. Det garanterade beloppet måste därför undantagslöst i sin helhet ligga till grund för bedömningen av återför- säkringsbehovet. Däremot finns det inget som hindrar att motförbindelsen och innehavet av säkerheter inverkar på exempelvis storleken av återför—

säkringspremien.

Det finns i återförsäkringssammanhang anledning att erinra om betydelsen av att primärförsäkraren har goda återförsäkringsförbindelser (security). En förutsättning för att primärförsäkraren skall kunna uppfylla sina förpliktelser enligt försäkringsavtalet är ju - i den mån primärförsäkraren inte själv bär hela risken i engagemanget - att återförsäkraren bl.a. har en tillräcklig soliditet. Det bör därvid uppmärksammas att även återförsäkraren i många fall är beroende av sina återförsäkrare (retrocessionärer). De bedömningar

som måste göras i detta avseende är förenade med avsevärda svårigheter.

• Sida 96
•  Original

För försäkringstagaren eller förmånstagaren är återförsäkrama ofta inte kända och för primärförsäkraren gäller på motsvarande sätt att retrocessio- närerna ofta inte är kända. Det saknas därför ofta praktiska möjligheter för försäkringstagaren/förmånstagaren och för primärförsäkraren att själva på ett tillfredsställande sätt kontrollera att återförsäkrama respektive retroces- sionärema uppfyller de krav man har rätt att ställa i olika avseenden. Svårigheterna blir inte mindre av att återförsäkringssystemet är utpräglat internationellt uppbyggt. Systemets internationella uppbyggnad är visserligen en förutsättning för att kunna tillgodose det angelägna behovet av att sprida risker inte bara mellan olika försäkringsbolag utan också mellan olika länder. Den internationella uppbyggnaden medför emellertid samtidigt att det kan vara svårt att inhämta adekvat information om försäkringsbolag som är belägna i länder och kulturer fjärran från den egna miljön. Detta är problem som måste beaktas av primärförsäkrama i samband med valet av

återförsäkrare och av tillsynsmyndighetema.

Vikten av att primärförsäkraren följer de överenskommelser som har gjorts med återförsäkrama bör också understrykas. Primärförsäkraren får inte — vilket har förekommit - hamna i en situation där återförsäkrama, på grund av primärförsäkrarens avsiktliga eller oavsiktliga försummelser, finner

anledning att ifrågasätta om de är bundna av återförsäkringsavtalet.

Det kan i samband med en diskussion av olika frågor med anknytning till återförsäkringsinstitutet finnas skäl att beröra vissa förhållanden som aktualiserats genom försäkringsbolaget Njords konkurs. Vad som därvid avses är frågan om vem - konkursboet eller förmånstagaren till en utlöst kreditgaranti - som har rätt till medel som har influtit till konkursboet från t.ex. återförsäkrama i anledning av det utlösta åtagandet samt till för- säkringsbolagets eventuella säkerheter eller garantier för samma åtagande. Denna fråga har också ett intimt samband med frågan om återförsäkrarnas skyldighet att utge ersättning enligt återförsäkringsavtalet är beroende av om

primärförsäkraren utbetalat ersättning till förmånstagaren. Förmånstagarens

• Sida 97
•  Original

möjligheter att hålla sig skadeslös i fall av försäkringsgivarens konkurs är naturligtvis betydligt större om han har separationsrätt i konkursen till de medel och säkerheter som nu nämnts än om han är hänvisad till att på ett mera "sedvanligt" sätt bevaka sina intressen i konkursboet. Under förut- sättning att återförsäkraren - trots att primärförsäkraren inte har betalat någon ersättning - är skyldig att utge ersättning enligt återförsäkringsavtalet torde en separationsrätt nämligen innebära att förmånstagaren har rätt att med förbigående av konkursboet kräva återförsäkrama på betalning för den del av kreditgarantiåtagandet som har återförsäkrats. Om återförsäkrama i stället betalar till konkursboet innebär separationsrätten att förmånstagaren har en fordran på boet med bästa rätt. Till konkursboet influten betalning från återförsäkrama torde i det fallet få behandlas som redovisningsmedel

enligt konkurslagens bestämmelser.

Frågan om återförsäkrarnas skyldighet att utge ersättning enligt återför- säkringsavtalet liksom frågan om separationsrätt föreligger i fall som liknar det nu nämnda har behandlats i den juridiska litteraturen. De uppfattningar som framförts beträffande separationsrätten är emellertid långt ifrån enhetliga. Skäl har anförts som talar såväl för som mot separationsrätt. Det saknas kända rättsfall som belyser den situationen. Rättsläget är således oldart på denna punkt. I fråga om återförsäkrarnas skyldigheter i de avseenden som här nämnts är rättsläget måhända klarare. Händelserna i Njord har emellertid medfört att frågorna kan komma under rättslig prövning. Detta är tillfredsställande eftersom det måste vara angeläget för den framtida försäkringsverksamheten att det klarläggs vad som gäller i

dessa hänseenden.

Det bör i detta sammanhang nämnas att ett kreditgarantiavtal kan förses med en s.k. cut-throughclause. En sådan klausul innebär att förmånstagaren garanteras rätten till de medel som försäkringsgivarens återförsäkrare kan komma att betala i anledning av garantin. Avtalsklausuler av denna typ

• Sida 98
•  Original

tycks emellertid inte i någon större utsträckning ha kommit till användning i Sverige.

Försäkringsbolagens ägare

Den nuvarande krisen på kreditförsäkringsområdet har visat att ägarkretsen har stor betydelse för ett försäkringsbolags stabilitet och därmed också för försäkringstagarnas skydd. För försäkringstagarna, och också för marknaden i stort, har det på ett handfast sätt visat sig vara väsentligt att bolagen har starka ägare med vilja och förmåga att ta det ansvar som måste anses åligga ägare av särskilt samhällsviktiga institutioner.

Som nämnts tidigare har ett flertal försäkringsbolag drabbats av stora problem till följd av förluster i kreditförsäkringsverksamheten. Förlusterna har i flera fall varit så stora att bolagens fortbestånd varit beroende av insatser från ägarnas sida. Sådana insatser har i allmänhet också gjorts. Det

är endast i fallet Njord som problemen inte har kunnat lösas genom insatser från ägarna.

Gemensamt för de fall där insatser för att trygga förlusttyngda bolags fortbestånd har gjorts är att bolagen har helägts av större svenska för- säkringsbolag eller att sådana större bolag har varit dominerande i ägarkretsen. Njord hade inte den typen av ägare. I Njord bestod ägarkretsen vid tidpunkten för bolagets fallissemang i stället huvudsakligen av utländska försäkringsbolag och av institutionella placerare. Fram till strax före den angivna tidpunkten hade även stiftarna ett stort ägarinflytande i bolaget. Njords ägare var i den situation som uppstod inte beredda att ta sitt ägaransvar. En konkurs kunde därmed inte undvikas, vilket fick förödande konsekvenser för bl.a. många av Njords försäkringstagare. Skadedrabbade försäkringstagare inom Njords olika verksamhetsgrenar kunde inte längre

räkna med att få den ersättning de var berättigade till.

• Sida 99
•  Original

En prövning av att ägarna har de kvaliteter som krävs sker i samband med att ett försäkringsbolag söker koncession. Det bör övervägas om det i denna prövning också skall ingå en bedömning av ägarnas förmåga och vilja till erforderliga insatser för den händelse bolaget skulle drabbas av problem. När det gäller utländska ägare bör bedömningen kunna ske genom ett internationellt samråd mellan tillsynsmyndighetema. Det är emellertid inte tillräckligt att en sådan prövning sker i samband med koncessionsansök- ningen. Prövningen bör - om den alls skall äga rum - ske också som ett led i den löpande tillsynen. Tillsynsmyndigheten bör kunna ingripa om ett för- säkringsbolags ägare t.ex. för egna syften utövar ett otillbörligt inflytande över bolaget så att allvarliga missförhållanden uppstår. Ägarna kan vid sådant förhållande också antas sakna förutsättningar att ta ett ägaransvar med det innehåll som här avses. Tillsynsmyndigheten bör vidare kunna mot- sätta sig att någon som kan antas sakna sådana förutsättningar förvärvar ägarandelar i så stor omfattning att det medför ett bestämmande inflytande

över bolaget.

Finansinspektionen saknar enligt nu gällande lagstiftning möjligheter att ingripa mot olämpliga ägare. I inspektionens uppgifter ingår visserligen att kontrollera att en förändring av ett försäkringsbolags ägarkrets inte leder till att missförhållanden uppstår. Inspektionens sanktioner kan emellertid inte riktas direkt mot ägarna utan endast mot bolaget. En ändring av detta förhållande kan dock snart förväntas ske. Inom finansdepartementet har promemorian Lämplighetsprövning av ägare i banker (Ds l991:39) utar- betats. Förslagen i promemorian, vilken för närvarande bereds inom departementet, bygger i allt väsentligt på EG:s regler. Förslagen innebär att en tilltänkt förvärvare av en större aktiepost i ett bankaktiebolag skall kunna granskas med avseende på allmän lämplighet att utöva inflytande över bankens verksamhet samt att en befintlig större aktieägare skall kunna bli föremål för ingripande om han visar prov på olämplighet. Ansvaret för granskningen och eventuella ingripanden föreslås ligga hos Finansin- spektionen. Sanktionema föreslås bestå i att inspektionen skall kunna

• Sida 100
•  Original

förbjuda ett aktieförvärv, besluta att de förvärvade aktierna inte får företrädas vid bolagsstämman eller att röster avgivna för aktierna skall vara ogiltiga eller, om särskilda skäl föreligger, förelägga aktieägaren att avyttra så stor del av aktierna att innehavet därefter inte möjliggör ett bestämmande inflytande över ledningen av banken.

Förslagen i promemorian gäller endast bankaktiebolag. I promemorian förordas emellertid att motsvarande bestämmelser införs också för bl.a. försäkringsbolag. Denna uppfattning är lätt att dela. Med en sådan ordning skulle tillsynsmyndighetens möjligheter att ingripa mot från olika synpunkter olämpliga ägare öka väsentligt. Det bör i sammanhanget också erinras om att de inom EG utarbetade förslagen till ett tredje liv- respektive skadeför- säkringsdirektiv innehåller regler om lämplighetsprövning av ägare i försäkringsbolag som väsentligen överensstämmer med förslagen i

promemorian.

Inrättandet av en garantifond

Som tidigare nämnts motiveras den särskilda lagregleringen och tillsynen på försäkringsområdet i första hand av konsumentintresset. De särskilda bestämmelserna om försäkringsbolagens soliditet är avsedda att säkra att försäkringstagarna alltid skall få ut de försäkringsersättningar som de är berättigade till. Trots att lagstiftarens ambition är stor när det gäller försäkringstagarskyddet, torde soliditetsbestämmelsema dock aldrig kunna bli så "vattentäta" att de i alla lägen kan garantera varje enskilt försäkrings- bolags förmåga att infria sina förpliktelser. Visserligen har vi i Sverige under lång tid varit förskonade från fallissemang bland försäkringsbolagen. I många andra länder har emellertid sådana fallissemang inträffat mera regelbundet, vilket till en del kan förklaras av att dessa länder har en i förhållande till bl.a. Sverige mera negativ syn på regleringar som kan verka konkurrenshämmande. Konkurrens och därav följande konkurser anses i

dessa länder som ett naturligt inslag på en väl fungerande marknad. [ några

• Sida 101
•  Original

länder - Storbritanienoch USA kan nämnas som exempel - har man därför ansett att försäkringstagarna bör ha ett fungerande skydd även i en situation där ett försäkringsbolag självt inte kan infria sina förpliktelser. Man har infört en s.k. garantifond. Fondens medel används för att hålla försäkring- stagarna skadeslösa när ett försäkringsbolag går i konkurs. Kostnaderna för

garantifonden delas av försäkringsbolagen.

Som nyss nämndes är det mycket länge sedan som Sverige fick uppleva att ett försäkringsbolag gick i konkurs. Detta beror bl.a. på att den svenska lagstiftningen och tillsynen har ställt stora krav på försäkringsbolagen, vilket inte minst visas av att antalet helt nya bolag på marknaden under lång tid var mycket litet. Njords konkurs visar emellertid att en sådan för bl.a. försäkringstagarna olycklig händelse kan inträffa också i vårt land.

Konkursen i Njord innebär bl.a. att bolaget inte längre kan utbetala någon ersättning till de försäkringstagare som har drabbats av sådana skador som omfattades av ingångna försäkringsavtal. Dessa försäkringstagare - liksom de försäkringstagare som i förskott betalt in premier för försäkringsperioder som inte löpt ut vid konkurstillfället - är i stället hänvisade till att bevaka sin fordran i konkursboet. Försäkringstagama kan därmed inte räkna med att få ut någon ersättning under den närmaste tiden. Det förefaller inte osannolikt att flera år kan förflyta innan försäkringsersättningen kan utbetalas. Härtill kommer att den då utbetalade ersättningen långt ifrån kommer att uppgå till ett belopp som svarar mot den inträffade skadan. Dessa förhållanden har medfört betydande problem för ett flertal av Njords försäkringstagare. De uteblivna försäkringsersättningama har inneburit att försäkringstagarna fått betalningssvårigheter. I något eller några fall är dessa svårigheter så allvarliga att försäkringstagaren - ett företag på en mindre ort men ett flertal anställda - riskerar att hamna på obestånd med en eventuell konkurs som följd. Problemen är inte isolerade enbart till kreditför- säkringstagarna eller till förmånstagarna i kreditförsäkringsavtalen. Njord var ett s.k. blandat bolag, dvs. man bedrev verksamhet inom såväl

• Sida 102
•  Original

kreditförsäkring som annan försäkring. Problemen omfattar därför också försäkringstagarna inom andra försäkringsgrenar än kreditförsäkring.

Händelserna i Njord aktualiserar frågan om en garantifond bör inrättas även i Sverige. Frågan aktualiseras också av att försäkringsbolagen verkar på en alltmer intemationaliserad och konkurrensutsatt marknad. Riskerna i verksamheten blir därmed allt större. Till detta bidrar inte minst att bolagen i ökande utsträckning lanserar nya, oprövade och riskfyllda produkter.

Enligt uppgift avser försäkringsutredningen att närmare behandla frågan om en garantifond. Försäkringsutredningens arbete, som omfattar försäkrings- området i sin helhet och inte bara kreditförsäkringsområdet, skall inte föregås. Här skall endast ges några synpunkter på vad som bör beaktas i samband med att inrättandet av en garantifond övervägs. Dessa över- väganden liknar för övrigt i väsentliga delar dem som görs när det gäller införandet av en insättarförsäkring i syfte att skydda insättama vid fall av

bankfallissemang.

Det som i först hand motiverar inrättandet av en garantifond är konsuments- kyddsintresset. En fråga man därför bör ställa sig är vilka försäkringstagare som omfattas av detta intresse. Ett av huvudskälen till att konsumentskyddet är så viktigt på försäkringsområdet är att informationen och kunskaperna om försäkringsbolagen och försäkringstjänstema i många fall är ojämnt fördelad mellan försäkringsgivare och försäkringstagare. Försäkringsfrågor är ofta så komplicerade att det för flertalet försäkringstagare är omöjligt att göra en bedömning av försäkringsbolagens ekonomiska styrka m.m. och därmed också av bolagens förmåga att i framtiden uppfylla sina förpliktelser. Detta gäller framför allt de försäkringstagare som inte verkar mera professionellt på de finansiella marknaderna, dvs. hushållen samt de små och medelstora företagen. Konsumentskyddsintresset är inte lika markant när det gäller större företag som i informations- och kunskapshänseende står på en med försäkringsbolagen jämställd nivå, dvs. företag som själva har eller borde

• Sida 103
•  Original

ha kapacitet att bedöma risker av olika slag. Det finns således skäl som talar för att det skydd som en garantifond erbjuder inte bör omfatta alla för- säkringstagare utan endast dem som kan hänföras till begreppet konsument

i den mening som här avses, dvs. hushåll och mindre företag.

Det är sannolikt svårt att för varje försäkringsgren skilja ut de försäkringsta- gare som kan hänföras till gruppen hushåll och mindre företag. Det finns därför anledning att överväga att i stället begränsa garantifondskyddet till de försäkringsgrenar där den gruppen av försäkringstagare är starkt represente- rad. Exempel på sådana försäkringsgrenar är hem- och villaförsäkring samt företags— och fastighetsförsäkring. När det gäller vissa andra försäkrings- grenar - kreditförsäkring kan nämnas som ett exempel - förhåller det sig så att försäkringstagaren eller förmånstagaren typiskt sätt är ett företag som har eller borde ha insikter i riskbedömningar av olika slag. Försäkringstagama (förmånstagarna) i en försäkringsgren av det slaget kan därför anses falla

utanför den krets som bör skyddas genom garantifonden.

En garantifond är i första hand avsedd att skydda försäkringstagare som har drabbats av skador strax innan det att försäkringsgivaren kommer på obestånd och därmed inte kan betala ut någon ersättning. När fallissemanget blivit känt bör försäkringstagaren omedelbart hos ett annat bolag teckna en försäkring av samma slag som den han har i obeståndsbolaget. För- säkringstagaren bör dock ges ett visst rådrum. Garantifonden bör därför också skydda försäkringstagare som drabbas av skador under någon eller

några månader efter det att fallissemanget har skett.

Kostnaderna för en garantifond bör i första hand bäras av försäkrings- bolagen. Det kan emellertid ifrågasättas om samtliga bolag skall vara med och dela på dessa kostnader. Försäkringsbolag som bedriver särskild riskfylld verksamhet - kreditförsäkring kan återigen tjäna som ett exempel - löper också större risk att göra förluster av en omfattning som kan äventyra

bolagets fortbestånd än försäkringsbolag vars verksamhet är begränsad till

• Sida 104
•  Original

grenar där beräkningen av framtida förpliktelser låter sig göras med ett relativt stort mått av säkerhet. Detta kan anses tala för att kostnaderna för garantifonden helt eller i vart fall till större del bör bäras av försäkrings- bolag som bedriver särskilt riskfylld verksamhet. Ett försäkringsbolags oförmåga att uppfylla sina förpliktelser kan dock också bero på stora förluster på placeringssidan, något som kan inträffa i alla typer av bolag. Detta förhållande kan anses tala för att samtliga försäkringsbolag skall bidra med medel till garantifonden.

Under förutsättning att antalet försäkringstagare som skall skyddas genom garantifonden begränsas, kommer fonden sannolikt inte att behöva innehålla medel motsvarande några miljardbelopp. Inrättandet av garantifonden innebär emellertid ändå att det tillkommer ytterligare en institutionell placerare på den svenska marknaden. Detta kan uppfattas som mindre önskvärt. Det finns mot den bakgrunden anledning att överväga en ordning där försäkringsbolagens insatser till fonden görs i form av en förbindelse att vid behov - dvs. vid fallissemang som leder till att de försäkringstagare som omfattas av skyddet går förlustig sin rätt till försäkringsersättning - tillskjuta medel.

5.3 Närmare om Finansinspektionens tillsyn och

revisorernas kontroll

Av vad som angetts i avsnitt 2.5 framgår att Finansinspektionens till- synsarbete på försäkringsområdet i allt väsentligt bygger dels på uppgifterna i de rapporter som försäkringsbolagen själva upprättar och regelbundet tillställer inspektionen, dels på de insatser som görs av de av inspektionen förordnade revisorerna och dels på direkta tillsynsåtgärder av inspektionens egna tjänstemän eller av t.ex. revisorer eller andra experter som in- spektionen anlitar särskilt för det ändamålet. En effektiv tillsyn förutsätter därför bl.a. att kvaliteten på försäkringsbolagens rapporter till finansin-

• Sida 105
•  Original

spektionen är hög, att de av inspektionen förordnade revisorerna är särskilt kompetenta i frågor som rör försäkringsverksamhet samt att inspektionen av dessa revisorer blir uppmärksammad på sådana förhållanden som är av betydelse för tillsynsverksamheten. Det är härutöver rent allmänt av stor vikt att försäkringsbolagens årsredovisningar och delårsrapporter innehåller uppgifter som dels på ett riktigt sätt återspeglar centrala förhållanden i verksamheten och dels är enhetliga så att de kan tjäna som underlag för en

jämförelse mellan olika bolag.

Försäkringsbolagens rapporter till Finansinspektionen måste innehålla sådana uppgifter att de kan bilda ett tillfredsställande underlag för en bedömning av ett bolags soliditet och riskexponering m.m. Inspektionen har utfärdat anvisningar avseende vilka uppgifter bolagen skall rapportera. De av Finansinspektionen insamlade uppgifterna omfattar i alltför stor utsträckning statistisk information som är av begränsad betydelse för själva tillsynsverk- samheten. Det kan ifrågasättas om den typen av statistisk information alls bör inhämtas av Finansinspektionen. Det synes mera ändamålsenligt att sådan information - detta är för övrigt till viss del redan fallet vilket medför ett inte obetydligt dubbelarbete - inhämtas av t.ex. riksbanken, Statistiska Centralbyrån och Försäkringsförbundet. Inspektionens resurser på detta område bör i stället koncentreras till att samla in uppgifter som på ett adekvat sätt belyser bolagens konsolideringssituation och riskexponering. Hit hör uppgifter om bl.a. särskilt stora engagemang, riskspridning och återför- säkringsskydd. Sådana regelbundet rapporterade uppgifter bör vidare vara av sådan karaktär att de kan ligga till grund för en fortlöpande bedömning av försäkringsbolagens förmåga att möta den närmaste framtiden. Detta är inte minst viktigt när det gäller särskilt riskfyllda verksamhetsgrenar som t.ex. kreditförsäkringsverksamhet. När det gäller sådan verksamhet kan i detta sammanhang anvisningarna avseende bankernas rapportering av upp-

gifter till Finansinspektionen tjäna som förebild.

• Sida 106
•  Original

Finansinspektionens egen målsättning är att förbättra kvaliteten på de uppgifter som inspektionen regelbundet inhämtar från de tillsedda instituten. Utredningen har därvid särskilt uppmärksammat att det inom inspektionen pågår ett projekt benämnt "Early-Waming", som syftar till att 'närmare analysera olika problem vad avser solvensfrågor på skadeförsäkringsom- rådet. De uppgifter som kommer att inhämtas från försäkringsbolag och andra institut kan således i framtiden förväntas bli mera ägnade att tjäna

som grund för inspektionens tillsyn än vad fallet är för närvarande.

Det som skiljer en av Finansinspektionen förordnad revisor från de av bolagsstämman valda revisorerna i ett försäkringsbolag är att den förre får anses ha ett än större ansvar för granskningen av sådana förhållanden som är av särskild stor betydelse för de skyddsintressen inspektionen har att övervaka. Detta kommer till uttryck bl.a. i den av inspektionen utfärdade revisorsinstruktionen. En förutsättning för att revisorn skall kunna ta detta ansvar är att han genom löpande granskning - en granskning med särskild inriktning mot sådana förhållanden som nu nämnts - skaffar sig god insikt i det enskilda försäkringsbolagets förvaltning. Den av Finansinspektionen förordnade revisorn kan således inte uteslutande lägga det av de bolagsstäm- movalda revisorerna framtagna materialet till grund för sin granskning. Det torde därutöver krävas en icke obetydlig självständig insats från den förordnade revisorns sida. Det finns dock anledning att ifrågasätta om de av Finansinspektionen förordnade revisorerna fyller sin uppgift på det sätt som nu beskrivits. Den tidsåtgång för uppdraget som dessa revisorer redovisar är i allmänhet relativt blygsam och det utförda arbetet synes emellanåt begränsat till en genomgång av de promemorior m.m. som de bolags- stämmovalda revisorerna har upprättat. En förordnad revisor skall naturligtvis inte på egen hand genomföra granskningsåtgärder som genomförs också av de bolagsstämmovalda revisorerna. Detta skulle ju medföra såväl ett onödigt dubbelarbete som högre kostnader. Inriktningen och omfattningen av de stämmovalda revisorernas arbete är ibland också

påverkade av den förordnade revisorn. Det finns emellertid anledning att

• Sida 107
•  Original

erinra om behovet av att de förordnade revisorerna på eget initiativ

genomför en substansgranskning eller att de påkallar att sådan granskning skall ske.

En förutsättning för att Finansinspektionen skall kunna bedriva en effektiv tillsyn är att inspektionen får kännedom om sådana förhållanden i ett enskilt försäkringsbolag som kan äventyra de intressen inspektionen har att bevaka. Det är därvid inte bara fråga om förhållanden som är av sådan karaktär att de blir föremål för anmärkningar eller upplysningar i revisionsberättelsen. Också andra förhållanden har betydelse för inspektionen. Inspektionens möjligheter att få kännedom om sådana förhållanden är flera. Det effektivas- te sättet borde vara genom rapporter från den av inspektionen förordnade revisorn som måste anses ha bättre förutsättningar än inspektionens egna tjänstemän att löpande följa ett enskilt bolags verksamhet. Under åren 1990 och 1991 försökte den dåvarande Bankinspektionen därför att mera effektivt utnyttja de förordnade revisorerna, genom att i större omfattning än tidigare låta dessa revisorer utföra riktade undersökningar. Det har emellertid i olika sammanhang diskuterats i vilken omfattning bestämmelserna om inskränk- ningar i revisorernas upplysningsskyldighet tillåter att en förordnad revisor rapporterar sina iakttagelser till inspektionen. Sådana bestämmelser finns i ABL och FRL där det stadgas att en revisor inte till enskild aktieägare eller utomstående får lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som han fått kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag, om det kan leda till förfång för bolaget. En bestämmelse av liknande innebörd finns också i förordningen (1973:221) om auktorisation och godkännande av revisorer där det anges att en auktoriserad eller godkänd revisor inte obehörigen får yppa vad som i yrkesutövningen kommit till hans kännedom. Från enskilda revisorers sida har det hävdats att dessa inskränkningar i upplysnings- skyldigheten, enligt gällande bestämmelser, skulle omfatta också av Finansinspektionen förordnade revisorer i förhållande till inspektionen. Denna ståndpunkt kan dock inte vara riktig mot bakgrund av att en av

Finansinspektionen enligt FRL förordnad revisor inte kan sägas handla till

• Sida 108
•  Original

förfång för bolaget eller obehörigen yppa något när han i enlighet med sitt uppdrag lämnar information till inspektionen. Härtill kommer att de intressen som revisorer i allmänhet i ett vidare perspektiv har att bevaka till stora delar sammanfaller med de intressen Finansinspektionen bevakar. För övrigt kan nämnas att det i den av inspektionen utfärdade instruktionen för förordnade revisorer - utfärdad med stöd av FRL - anges att revisorerna skall avlägga rapport till inspektionen om man under löpande räkenskapsår uppmärksammar förhållanden som kan menligt inverka på ett bolags säkerhet. Det föreligger heller inte något hinder för inspektionen att genom direkta tillsynsåtgärder, dvs. åtgärder riktade mot bolagens styrelser eller verkställande ledningar, inhämta upplysningar om sådana förhållanden som här är ifråga. Det förefaller vidare inte rimligt att inspektionen skall "tvingas" vidta resurskrävande direkta tillsynsåtgärder riktade mot ett bolag i vilket man har förordnat en revisor. Sådana direkta tillsynsåtgärder bör - inte minst med hänsyn till Finansinspektionens begränsade resurser - i stället reserveras för situationer där det är särskilt motiverat att de sätts in. En sådan situation kan vara att inspektionen fått rapporter från "sin" revisor

som tyder på att brister föreligger i ett bolags verksamhet.

Det har hittills endast i undantagsfall förekommit att de av Finansin- spektionen förordnade revisorerna uppmärksammat inspektionen på fel och brister i försäkringsbolagens förvaltning. Orsakerna till detta är säkert flera. Den senaste tidens utveckling på kreditförsäkringsområdet visar emellertid att det inte beror på att det saknats anledning därtill. En orsak kan vara att dessa revisorer i första hand väljer att påverka försäkringsbolagens ledningar till att själva anmäla fel och brister i verksamheten framför att på egen hand göra en sådan anmälan. Orsakerna kan sannolikt till stor del också sökas i de förhållanden som ovan angetts, nämligen att de förordnade revisorerna inte alltid gör en tillräckligt omfattande självständig kontroll av bolagen eller att revisorerna på grund av inskränkningarna i upplysningsskyldigheten ser sig förhindrade att rapportera gjorda iakttagelser till inspektionen. Detta

gäller för övrigt inte bara av inspektionen förordnade revisorer i för-

• Sida 109
•  Original

säkringsbolag. Det gäller i lika hög grad revisorer som förordnats i övriga

institut i den finansiella sektorn.

Under de förhållanden som nu nämnts kan det ifrågasättas om systemet med inspektionsförordnade revisorer på något mera avgörande sätt bidrar till att stärka tillsynen över försäkringsbolagen. Den löpande tillsyn som Finansin- spektionen nu utövar genom den förordnade revisorn skulle i stället, med större effektivitet, kunna utövas av de bolagsstämmovalda revisorerna. En sådan ordning skulle te sig mera naturlig om Finansinspektionen samtidigt utövar tillsyn över den verksamhet som bedrivs av auktoriserade och godkända revisorer, en uppgift som för närvarande åvilar Kommerskolle- giet. Inspektionen skulle då få möjligheter att - genom att utfärda in- struktioner och anvisningar eller på annat sätt - rikta de bolagsstämmovalda revisorernas uppmärksamhet på sådana omständigheter som särskilt bör

beaktas vid granskningen av institut som står under myndighetens tillsyn.

En överflyttning av tillsynen över revisorerna från Kommerskollegiet till Finansinspektionen kan vara motiverad också av andra skäl. Finansin- spektionens tillsyn omfattar särskilt samhällsviktiga institut som banker och andra kreditinstitut samt försäkringsbolag. Tillsynen omfattar också Stockholms fondbörs, vilket innebär att inspektionen har en indirekt insyn i förhållanden som rör börsnoterade bolag i allmänhet. Finansinspektionens tillsyn omfattar således — direkt eller indirekt - sådana institut och bolag i vilka också betydelsen av en tillfredsställande revision från samhällelig synpunkt är särskilt stor. Det kan mot den bakgrunden vara lämpligt att förlägga ansvaret för tillsynen över revisorerna till Finansinspektionen. Rent allmänt kan det vara en fördel att samordna den statliga verksamheten på revisions- och redovisningsområdet. Utvecklingen mot en sådan ordning kan sägas ha inletts genom att Bokföringsnämndens kanslifunktion nyligen inordnades i Finansinspektionen. Kostnaderna för de av inspektionen för-

ordnade revisorerna bör också beaktas i detta sammanhang. Dessa

• Sida 110
•  Original

kostnader, vilka bärs av de tillsedda instituten, bortfaller om systemet med

förordnade revisorer upphävs.

Tillsynen över revisorerna kan sägas innefatta tre olika uppgifter, nämligen auktorisation och godkännande, något som kan kallas den "löpande" tillsynen samt disciplinär verksamhet. Enligt nu gällande ordning skall Kammarkollegiet utföra samtliga dessa uppgifter. Det är emellertid ingen självklarhet att de tre uppgifterna skall ligga på en och samma myndighet. Det finns skäl som talar för att uppgifterna skall delas upp på två eller tre olika myndigheter eller organ. En överflyttning av ansvaret för vad som här kallas den "löpande" tillsynen över revisorernas verksamhet till Finansin- spektionen väcker frågan om också övriga i tillsynen ingående uppgifter

skall läggas på inspektionen.

Det kan göras gällande att auktorisationen eller godkännandet av revisorer har ett så nära samband med den "löpande" tillsynen av revisorernas verksamhet att dessa båda uppgifter bör ligga på en och samma myndighet. Det kan emellertid också hävdas att myndigheternas behov av att utöva auktorisations— eller godkännandeverksamheten påverkas av den "löpande" tillsynens och den disciplinära verksamhetens kvalitet. Om de båda sistnämnda uppgifterna sköts på ett effektivt sätt minskar myndigheternas behov av att själva auktorisera eller godkänna revisorer. Detta förutsätter naturligtvis att auktorisationen och godkännandet kan utövas på ett tillfredsställande sätt i någon annan ordning. Med detta synsätt behöver auktorisations- eller godkännandeförfarandet inte ske i en myndighet utan det kan i stället ske i det organ - myndighet eller organisation - som har bäst förutsättningar för detta, dvs. i ett organ där kompetensen och erfaren- heterna av förhållandena på revisorsområdet är stor och där den ifrågavaran- de prövningen kan ske utan betydande resurstillskott. Det kan mot den bakgrunden övervägas om inte auktorisations- och godkännandeförfarandet skall läggas på revisorerna själva. Inom intresseorganisationema FAR och SRS finns erforderlig kompetens och erfarenhet för denna uppgift. Dessa

• Sida 111
•  Original

organisationer gör redan nu en prövning av de revisorer som ansöker om medlemsskap i respektive organisation som starkt påminner om den prövning som Kommerskollegiet nu gör i ett auktorisations— eller god- kännandeärende. Auktorisationsförfarandet skulle därför med fördel kunna läggas på FAR medan godkännandeförfarandet skulle kunna läggas på SRS. En revisor som av någon anledning inte medges auktorisation eller godkännande skall givetvis kunna få sin sak överprövad. Det " godkännande- förfarande" som tillämpas inom Advokatsamfundet kan möjligen tjäna som vägledning vid den närmare organisatoriska uppbyggnaden av ett auktorisa- tions— eller godkännandeförfarande i FAR:s och SRS:s regi. Det skisserade auktorisations- och godkännandeförfarandet kan möjligen kräva att FAR och SRS tillerkänns en offentligrättslig ställning liknande den som Advokatsam- fundet har. Det kan emellertid inte uteslutas att det går att finna lösningar som innebär att auktorisationen eller godkännandet inte automatiskt medför medlemsskap i någon av organisationerna eller att medlemsskap skall vara en förutsättning för att få utöva verksamhet som auktoriserad eller godkänd

revisor.

Den disciplinära verksamheten på revisorsområdet utövas enligt nu gällande bestämmelser av Kommerskollegium. Kollegiet har därvid tilldelats såväl den utredande som den beslutande rollen. Det kan ifrågasättas om en sådan ordning är acceptabel från rättssäkerhetssynpunkt. Tungt vägande skäl talar för att ett disciplinärende i stället skall beredas och prövas enligt domstolsli- knande principer, dvs. att den utredande och den beslutande funktionen skall ligga på skilda händer. Det faller sig därvid naturligt att tillsynsmyndigheten - efter anmälan eller på eget initiativ - utreder ärendet och, om det anses befogat, väcker frågan om eventuell disciplinär åtgärd i ett från till- synsmyndigheten fristående organ. Härvid kan dansk lagstiftning ge viss

vägledning.

1 Danmark utövas den disciplinära verksamheten såvitt avser auktoriserade

revisorer av den s.k. revisomämnden. Ledamöterna i denna nämnd utses av

• Sida 112
•  Original

Erhvervs- och Selskabsstyrelsen som också har till uppgift att auktorisera och utöva tillsyn över revisorer. Ordföranden i revisomämnden skall vara lagfaren domare. Härutöver skall det finnas sju ledamöter varav två skall vara auktoriserade revisorer, en skall vara registrerad revisor, en skall ha nationalekonomisk utbildning, en skall ha juridisk utbildning, en skall ha särskild insikt i kreditinstitutens förhållanden och en skall ha motsvarande insikt i investerarnas förhållanden. Ärenden i revisomämnden kan anhän- giggöras av Erhvervs- och Selskabsstyrelsen, av skatteministeriet eller av

FSR, dvs. den danska motsvarigheten till FAR.

Tidigare har nämnts att den utredande och den beslutande funktionen i disciplinärenden bör ligga på skilda händer. Det kan mot den bakgrunden framstå som mindre lämpligt att, som i Danmark, låta tillsynsmyndigheten utse ledamöterna i den fristående, beslutande nämnden. Ett alternativ är att ledamöterna utses av regeringen. Ledamöterna bör dock representera olika typer av nödvändig kompetens. Ordföranden bör således vara lagfaren och ha erfarenhet från domstol. Övriga ledamöter bör ha gedigna kunskaper på något eller några av de områden som kan vara av betydelse i ett dis- ciplinärende. Dessa ledamöter kan lämpligen utses efter förslag av t.ex. revisorsorganisationema, Riksskatteverket, Bokföringsnämnden och

fondbörsen. Nämndens beslut bör naturligtvis kunna överklagas.

Vid sidan av den offentliga disciplinära verksamheten på revisorsområdet, vilken alltså för närvarande bedrivs av Kommerskollegiet, äger sådan verksamhet rum också inom revisorsorganisationema. Inom FAR hanteras de disciplinära frågorna av FAR:s Disciplinnämnd. Ärenden i Disciplin- nämnden anhängiggörs genom anmälningar från allmänheten eller på nämndens eget initiativ. Nämnden har möjlighet att, om omständigheterna är synnerligen försvårande, utesluta en försumlig revisor ur FAR. I mindre allvarliga fall kan nämnden meddela revisorn varning eller erinran. Den disciplinära verksamhet som bedrivs i FAR:s Disciplinnämnd skiljer sig från

den motsvarande verksamhet som bedrivs i Kommerskollegiet i flera

• Sida 113
•  Original

avseenden. Disciplinnämndens prövning omfattar av naturliga skäl endast revisorer som är medlemmar i FAR. Försumligheter som ligger de - visser- ligen fåtaliga - auktoriserade revisorer till last som inte är medlemmar i FAR kan således inte prövas av nämnden. Disciplinnämndens sanktioner har heller inte samma kraft som Kommerskollegiets i det att en revisor som uteslutits ur FAR ändå kan fortsätta att verka som auktoriserad revisor. Vidare är Disciplinnämndens beslut inte offentliga. Detta förhållande begränsar beslutens förmåga att vägleda revisorskåren i väsentliga frågor.

Ett disciplinärende rörande en revisor kan således bli föremål för prövning i två olika instanser. Detta kan medföra att auktoriteten i och respekten för besluten i ett sådant ärende undergrävs. Det innebär dessutom ett inte obetydligt dubbelarbete. Det finns därför anledning att överväga om inte revisorsorganisationema bör upphöra med disciplinverksamheten i den ordning som den nu bedrivs. Ett ställningstagande med den inriktningen från organisationemas sida torde underlättas om den offentliga disciplinära verksamheten i framtiden bedrevs av ett fristående organ i vilket organisa-

tionerna har rätt att föreslå ledamöter.

Enligt uppgift överväger regeringen att inom kort tillkalla en särskild utredare med uppgift att mot bakgrund av den pågående europeiska integrationen överväga dels vilken författningsreglering som i fortsättningen behövs när det gäller sådana revisorer som utför lagstadgad revision och dels om kompetens- och lämplighetsprövning samt tillsyn av sådana revisorer helt eller delvis kan administreras av någon annan än en statlig myndighet. De frågor som skall behandlas av utredaren sammanfaller således i stor utsträckning med de frågor som diskuteras i detta avsnitt.

Finansinspektionens möjligheter att bedriva en effektiv tillsyn är naturligtvis i hög grad beroende av de resurser som ställs till inspektionens förfogande. Dåvarande Bank- och Försäkringsinspektionema fick visserligen vissa resurstillskott under en följd av år i slutet av l980— och början av 1990-

• Sida 114
•  Original

talet, men för budgetåret 1992/93 har föreslagits att Finansinspektionen skall bedriva sin verksamhet med en i reala termer oförändrad resurstilldelning i förhållande till innevarande budgetår. Inspektionens nuvarande personal- resurser är emellertid av allt att döma så begränsade att man har tvingats till eftergifter i tillsynen. Viktiga inslag i tillsynsarbetet, som t.ex. ofta återkommande inspektionsbesök i varje enskilt institut, har fått stå tillbaka. Detta är i högsta grad otillfredsställande eftersom det måste betraktas som mycket angeläget att inspektionen kan uppfylla de krav som ställs på myndigheten och som framgår av de övergripande målen för verksamheten, nämligen att se till att laglighet, säkerhet och sundhet råder inom tillsynsom- rådet och att förtroendet upprätthålls för marknadernas stabilitet och funktionsförmåga. Det förhållandet att Finansinspektionens resurser är otillräckliga är särskilt olyckligt med hänsyn till att kraven på tillsynens kvalitet under senare tid har ökat i takt med den alltmer tilltagande intemationaliseringen av det finansiella området. Kostnaderna för en välmotiverad förstärkning av inspektionens resurser bör dessutom vägas mot de kostnader för aktörerna iden finansiella sektorn och för samhället i stort som följer om stabiliteten och funktionsförmågan på de finansiella marknaderna inte kan upprätthållas.

5.4 Bolagsstyrelsens och den verkställande led-

ningens ansvar

Ett försäkringsbolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter. I försäkringsaktiebolag som inte uteslutande driver återförsäkring skall minst en av styrelseledamötema utses med uppgift att företräda försäkringstagar- nas intressen. Sådan styrelseledamot skall utses av försäkringstagarna eller förordnas av regeringen eller av Finansinspektionen. I de allra flesta försäkringsaktiebolagen finns en eller flera styrelseledamöter som är förordnade av regeringen eller inspektionen. Styrelsen utser en VD. Denne

får utses inom eller utom styrelsen.

• Sida 115
•  Original

Ledningen för ett försäkringsbolag har de funktioner och det ansvar m.m. som framgår av FRL. Lagens bestämmelser överensstämmer härvidlag i sak helt med motsvarande bestämmelser i ABL. Av bestämmelserna framgår följande. Styrelsen svarar för bolagets organisation och för förvaltningen av bolagets angelägenheter. VD skall sköta den löpande förvaltningen enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar. VD får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta åtgärder som med hänsyn till omfattningen av och inriktningen på bolagets verksamhet är osedvanliga eller av stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I sådant fall skall dock styrelsen underrättas om åtgärden så snart det kan ske. Styrelsen skall se till att organisationen i fråga om bokföringen och medelsförvaltningen också innefattar en tillfredsställande kontroll. VD skall se till att bolagets bokföring fullgörs i överensstämmelse med lagstiftningen och att medelsförvaltningen sker på ett

betryggande sätt.

För att få en mera fyllig bild av ansvarsfördelningen mellan styrelse och VD än vad som ges i lagstiftningen får man söka sig till dess förarbeten. Det är därvid i första hand förarbetena till ABL som är av intresse. I dessa förarbeten understryks att styrelsen skall se till att VD fullgör sina åligganden och att styrelsen för att kunna utföra denna uppgift skall se till att man får erforderlig information om bolagets förhållanden. I den tidigare gällande aktiebolagslagstiftningen fanns en bestämmelse som direkt slog fast styrelsens åliggande att hålla sig tillräckligt informerade. Nuvarande lagstiftning på området innehåller inte en sådan uttrycklig bestämmelse, men styrelsen har således ändå en skyldighet i detta avseende. Styrelsen har rätt att vända sig till VD för att få den nödvändiga informationen. Detta gäller även enskilda styrelseledamöter. En ledamot som inte anser sig ha fått tillräcklig information för att kunna fullgöra sin uppgifter i styrelsen är skyldig att på olika sätt försöka åstadkomma rättelse. Detta bör i första hand ske genom att ledamoten på ett aktivt sätt begär upplysningar och annat underlag av VD och andra befattningshavare i den verkställande ledningen.

• Sida 116
•  Original

Om ledamoten ändå inte anser sig ha fått den information som han vill ha, har han möjlighet att foga en reservation till styrelseprotokollet eller till för- valtningsberättelsen. Om rättelse inte heller kunnat vinnas genom sådana åtgärder bör ledamoten som en sista åtgärd avgå ur styrelsen.

Trots styrelseledamötemas skyldighet att hålla sig informerade om bolagets angelägenheter, synes just bristen på information vara en avgörande orsak till styrelsemas - inte bara styrelserna i försäkringsbolag utan också i många andra institut och bolag - många gånger handfallna agerande i olika frågor under senare är. VD och andra ledande befattningshavare har ofta ett mycket stort informationsövertag, vilket gör det svårt för styrelsen att ifrågasätta beslut och beslutsunderlag. Det finns mot den bakgrunden skäl att utveckla kanaler som garanterar att ledamöterna i en bolagsstyrelse löpande får tillgång till erforderlig information om bolagets förhållanden. En möjlighet är därvid att bättre än vad som för närvarande är fallet ta till vara på den kunskap som finns hos bolagets interna och externa revisorer. Styrelseledamötemas skyldighet att hålla sig tillräckligt informerade skulle underlättas väsentligt om revisorerna vore närvarande vid vissa styrelsesam- manträden och därvid redogjorde för viktiga iakttagelser som gjorts i samband med revisionsarbetet samt svarade på de frågor avseende bolaget och dess förhållanden som ledamöterna finner anledning att ställa. En bestämmelse med denna innebörd kan tas in i bolagsordningen. Vikten av att styrelseledamötema får erforderlig information kan emellertid också

anses motivera att en sådan bestämmelse tas in i lag.

I styrelsens ansvar för bolagets organisation och förvaltning får anses ligga att styrelsen inte till annan överlåter beslutanderätten i frågor som är av principiell beskaffenhet eller på annat sätt av större vikt för bolaget, något som för övrigt uttryckligt anges i bankaktiebolagslagen. Detta innebär bl.a. att det inte bör ankomma på annan än styrelsen att fatta beslut om engagemang som kan medföra att bolaget exponeras för betydande risker. Tillämpat på ett försäkringsbolag innebär detta bl.a. att styrelsen inte till

• Sida 117
•  Original

annan bör överlåta rätten att fatta beslut i frågor som rör försäkringsåtagan- den omfattande stora belopp i förhållande till bolagets verksamhet. I kreditförsäkringssammanhang är detta särskilt angeläget, eftersom besluten där - i en helt annan utsträckning än vad som är fallet när det gäller mera traditionell försäkring - bör föregås av en individuell bedömning av riskinnehållet i varje affär. När det gäller kreditgarantier talar starka skäl för att det garanterade bruttobeloppet skall vara avgörande vid bedömningen av vilka försäkringsåtaganden som skall beslutas av styrelsen. Vid denna bedömning bör hänsyn således inte tas till eventuell återförsäkring. Härigenom tillförsäkras styrelsen insyn och inflytande i alla större

engagemang.

En förutsättning för att styrelsen skall kunna förbehålla sig rätten att själv besluta i särskilt viktiga frågor är att man utfärdar detaljerade delegerings- föreskrifter. Detta är dock inte tillräckligt. Styrelsen måste också se till att det finns en tillfredsställande kontroll av att delegeringsföreskriftema iakttas. Det innebär givetvis inte att styrelsen, utan att särskild anledning till detta föreligger, skall kontrollera att varje enskild affär har tecknats av någon som enligt delegeringsföreskriftema är behörig därtill. Styrelsen bör dock genom olika åtgärder se till att avsiktliga eller oavsiktliga överträdelser av delegeringsföreskriftema i görligaste mån förhindras. Detta bör ske t.ex. genom återrapportering till styrelsen av beslut i affärer av viss storlek som

fattats med stöd av delegeringsföreskriftema.

Flertalet försäkringsbolag har naturligtvis en organisation och delegerings- föreskrifter av sådan karaktär att de säkerställer styrelsens möjligheter att besluta i särskilt viktiga ärenden. Det har emellertid framkommit att i vart fall vissa av de bolag som är verksamma på kreditförsäkringsområdet har brustit i detta avseende. I några fall har av styrelsen utfärdade delegerings- föreskrifter helt saknats. I andra fall har föreskrifterna inneburit att rätten att besluta i ärenden som avsett också mycket stora engagemang har legat

på en lägre nivå än styrelsenivån. I åter andra fall har det saknats till-

• Sida 118
•  Original

fredsställande kontroll av att delegerings- och andra föreskrifter följs. Styrelsema kan i dessa fall inte anses ha tagit det ansvar som åvilar dem. De brister som här påtalats aktualiserar frågan om det finns behov av att i försäkringsrörelselagstiftningen införa en bestämmelse som - i likhet med vad som gäller enligt bankaktiebolagslagen - uttryckligt anger att styrelsen skall fatta beslut i frågor av större vikt. En sådan bestämmelse bör

övervägas.

Orsakerna till att styrelserna i de kreditförsäkrande bolagen i vissa fall inte på ett tillfredsställande sätt har deltagit i förvaltningen är sannolikt flera. En väsentlig orsak kan emellertid vara att de enskilda styrelseledamötema saknat tillräcklig kompetens i frågor som ligger verksamheten i ett sådant försäkringsbolag nära. Som tidigare nämnts är kreditförsäkringsverksam- heten - och då i synnerhet utfärdandet av kreditgarantier — i allt väsentligt att jämföra med den verksamhet som bedrivs av banker och andra kreditinstitut. Styrelsema i bolag som bedriver kreditförsäkringsverksamhet bör därför också ha särskild sakkunskap i kreditvärderings- och därmed sammanhängande frågor. Det finns anledning anta att så inte alltid varit fallet. Styrelseledamötema i dessa bolag har i stället haft en många gånger lång och gedigen erfarenhet av och kunskaper i försäkringsfrågor. Dessa kunskaper har emellertid inte alltid varit tillräcklig för att möta de problem som är specifika för kreditgivning. Detta förhållande kan ha lett till att styrelseledamötema varit benägna att i stor utsträckning delegera be- slutanderätten även i väsentliga frågor. De bristande kunskaperna i kreditgivningsfrågor behöver inte ha varit isolerad till styrelseledamötema utan motsvarande brister kan, vilket inte är mindre allvarligt, också ha förelegat hos den verkställande ledningen. Det är således av stor vikt att åtminstone någon eller några styrelseledamöter och andra befattningshavare i ansvarig ställning har erfarenhet av och kompetens i frågor som särskilt berör bolagets verksamhet. Detta skall beaktas av regeringen och till- synsmyndigheten i samband med att ett försäkringsbolag söker koncession

och det bör även beaktas i den löpande tillsynen.

• Sida 119
•  Original

Kronologisk förteckning

1.Frihet — ansvar - kompetens. Grundutbildningens villkor i högskolan. U. 2. Regler för risker. Ett seminarium om varför vi tillåter mer föroreningar inne än ute. M. 3. Psykiskt stördas situation i kommunerna —en probleminventering ur socialtjänstens perspektiv. S. 4. Psykiatrin i Norden —ett jämförande perspektiv. S. 5. Koncession för försåkringssammanslutningar. Fi. 6. Ny mervärdesskattelag. — Motiv. Del 1. — Författningstext och bilagor. Del 2. Fi. 7. Kompetensutveckling - en nationell strategi. A. 8. Fastighetstaxering m.m. — Bostadsrätter. Fi. 9. Ekonomi och rätt i kyrkan. C. 10. Ett nytt bolag för rundradiosåndningar. Ku. 1 1 . Fastighetsskatt. Fi. 12. Konstnärlig högskoleutbildning. U. 13. Bundna aktier. Ju. 14. Mindre kadmium i handelsgödsel. Jo. 15. Ledning och ledarskap i högskolan — några perspektiv och möjligheter. U. 16. Kroppen efter döden. S. 17. Den sista undersökningen — obduktionen i ett psykologiskt perspektiv. S. 18. Tvångsvård i socialtjänsten — ansvar och innehåll. S. 19.Långtidsutredningen 1992. Fi. 20. Statens hundskola. Ombildning från myndighet till aktiebolag. S. 21. Bostadsstöd till pensionärer. S. 22. EES-anpassning av kreditupplysningslagen. Ju. 23. Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. Fi. 24. Avreglerad bostadsmarknad. Fi. 25. Utvärdering av försöksverksamheten med 3-årig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. U. 26. Rätten till folkpension — kvalitikationsregler i internationella förhållanden. S. 27. Årsarbetstid. A. 28. Kartläggning av kasinospel — enligt intemationella regler. Fi. 29. Smittskyddsinstitutet — ny organisation för Sveriges nationella smittskyddsfunktioner. S. 30. Kreditförsäkring — Några aktuella problem. Fi.

• Sida 120
•  Original

Systematisk förteckning

___—___——————-

J ustitiedepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Bundna aktier. [13] Kompetensutveckling - en nationell strategi. [7] EES-anpassning av kreditupplysningslagen. [22] Årsarbetsn'd. [27] Socialdepartementet Civildepartementet

Psykiskt stördas situation i kommunerna Ekonomi och rätt i kyrkan. [9]

—en probleminventering ur socialtjänstens perspektiv. [3] _ _ __

Psykiatrin i Norden _ ett jämförande perspektiv. [4] Miljö- och naturresursdepartementet Kroppen efter döden. [161 Regler för risker. Ett seminarium om varför vi tillåter Den sista undersökningen — obduktionen i ett mer föroreningar inne än ute. [2] psykologiskt perspektiv. [17]

Tvångsvård i socialtjänsten — ansvar och innehåll. [18] Statens hundskola. Ombildning från myndighet till

aktiebolag. [20] Bostadsstöd till pensionärer. [21] Rätten till folkpension _ kvalifikationsregler i internationella förhållanden. [26]

Smittskyddsinstitutet - ny organisation för Sveriges

nationella smittskyddsfunktioner. [29]

Finansdepartementet

Koncession för försäkringssammanslumingar. [5] Ny mervärdesskattelag.

— Motiv. Del 1. — Författningstext och bilagor. Del 2. [6] Fastighetstaxering m.m. — Bostadsrätter. [8] Fastighetsskatt. [l 1]

Långtidsutredningen 1992. [19] Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. [23] Avreglerad bostadsmarknad. [24]

Kartläggning av kasinospel — enligt internationella regler. [28] Kreditförsäkring — Några aktuella problem. [30]

Utbildningsdepartementet

Frihet — ansvar — kompetens. Grundutbildningens villkor ihögskolan. [1]

Konstnärlig högskoleutbildning. [12]

Ledning och ledarskap i högskolan — några perspektiv och möjligheter. [15] Utvärdering av försöksverksamheten med 3-årig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. [25]

J ordbruksdepartementet Mindre kadmium i handelsgödsel. [14]

Kulturdepartementet Ett nytt bolag för rundradiosåndningar. [10]

__________-—————————

• Sida 121
•  Original

• Sida 122
•  Original

ALLMÄNNA FÖRLAGET

BESTÄLLNING/XR: ALLMÄNNA FÖRLAGET,KUNDT]ÄNST,10647STOCKHOLM, TEL: 08-739 9630, FAx: oS—73oqg48. lNFORMAi'iONsaoxriANtri-iw, MALM'roRcsca'rAN 5 (vm BRUNKEBERGSTORG). STOCKHOLM.