SOU 2004:5
Från klassificering till urval - en översyn av Totalförsvarets pliktverk
Till statsrådet och chefen för Försvarsdepartementet
Regeringen beslutade den 28 november 2002 att tillkalla en sär- skild utredare med uppdrag att göra en översyn av Totalförsvarets pliktverk. Chefen för Försvarsdepartementet förordnade Riksmarskalken Ingemar Eliasson som särskild utredare fr.o.m. den 1 februari 2003.
Som experter förordnades fr.o.m. den 1 juni 2003 departementssekreteraren Maria Wikberg, överstelöjtnanten Anders Oltorp, departementssekreteraren Hans Pechan, utvecklings- och utredningssamordnaren Leif Alfredsson, projektledaren Pia Holmstrand, förbundssekreteraren Anna Svensson, samordnaren Klas Ågren, representanten för Värnpliktsrådet Michel Gunnarsson och representanten för civilpliktsrådet Joakim Viklund.
Departementssekreteraren Tobias Steen förordnades som sekreterare i utredningen fr.o.m. den 1 februari 2003.
Utredningen överlämnar betänkandet Från klassificering till urval
- en översyn av Totalförsvarets pliktverk. Uppdraget är härmed slutfört.
Stockholm i januari 2004
Ingemar Eliasson
/Tobias Steen
Sammanfattning
I föreliggande betänkande presenterar jag i enlighet med direktiven resultatet av den översyn av Totalförsvarets Pliktverk, fortsättningsvis kallat Pliktverket, som var mitt uppdrag.
Mönstringsförfarandet
Från 1995 till 2002 har utbildningsvolymen av totalförsvarspliktiga som tjänstgör minskat från ca 35 000 till ca 17 000 per år. Med utgångspunkt från Försvarsmaktens perspektivplanering som delvis ligger till grund för det kommande försvarsbeslutet finns det inte skäl att tro att utbildningsvolymerna kommer att öka i den närmsta framtiden. Samtidigt ökar de framtida åldersklasserna av 17-åriga män de närmaste åren för att därefter sjunka till dagens nivå. Fram till 2008 ökar åldersklasserna stadigt från dagens nivå på ca 45 000 män till 60 000 män. Efter år 2010 sjunker sedan åldersklasserna igen för att 2014 vara under 50 000 män. Intresset bland unga kvinnor att antagningspröva och fullgöra plikttjänstgöring har också ökat de senaste åren och det finns skäl att tro att det fortsätter.
Slutsatsen är att den framtida mönstrings- och uttagningsprocessen måste vara mer flexibel än dagens förfarande för att kunna hantera volymförändringar både på behovs- och urvalssidan. Urvalsprocessen bör vara snabb, smidig och effektiv. Den bör medföra så små ingrepp för den enskilda individen som möjligt och därför bara mäta det som oundvikligen behövs för att ta ut den efterfrågade volymen totalförsvarspliktiga samt för att placera rätt person på rätt befattning ur både den totalförsvarspliktiges och den utbildningsansvariga myndighetens perspektiv.
Jag föreslår ett reformerat mönstringsförfarande där Pliktverket, genom ett ökat intygshanterande, kan utöka andelen totalförsvarspliktiga som av medicinska, psykologiska eller sociala skäl inte
kallas till mönstring. Pliktverket bör även begära att de mönstrande skickar in hälsodeklarationen i förväg för att möjliggöra en mer effektiv hantering.
En förutsättning för att en ökad intygshantering skall kunna tillämpas i större omfattning är att det finns en grundläggande kravprofil för uttagning till grundutbildning. I detta har Försvarsmakten ett stort ansvar.
I dag bedöms alla totalförsvarspliktiga män som har förutsättningar att genomgå grundutbildning. Endast en mindre del kallas emellertid in för sådan utbildning. Denna obalans blir allt större under de närmsta åren på grund av stora ålderskullar. Det ter sig därför allt mindre viktigt att vidmakthålla nuvarande system där varje individ klassificeras. Mönstringen bör därför ändra karaktär från klassificering till urval och inskrivningsprovet bör utformas så att förutsättningar för en differentierad mönstringsprocess skapas. Den differentierade mönstringen bör utformas så att endast de mätvärden som oundgängligen behövs för att skapa ett tillräckligt beslutsunderlag för inskrivningen tas fram. För att möjliggöra ett sådant förfarande bör de befattningskrav som utbildningsanordnarna beslutar om förenklas. Förslagen syftar till att effektivisera mönstringskedjan.
Vidare föreslår jag att Pliktverket får i uppdrag att i samråd med berörda parter utreda möjligheten att genomföra en form av inskrivningsprov i gymnasieskolor eller i andra lokaler i syfte att ytterligare öka möjligheterna att minska antalet som i framtiden behöver inställa sig vid regionkontoren för mönstring.
Slutligen föreslår jag att verksamheten Stöd under grundutbildning, dvs. den verksamhet då Pliktverket stöder utbildningsanordnarna med psykologer m.m. för att minska antalet avhopp från grundutbildningen, fortsättningsvis finansieras via anslag.
Inskrivning och utbildningsreserv
Jag föreslår att inskrivningen till befattning sker en gång om året. I dag sker inskrivningen 4 gånger om året. I ett renodlat urvalsförfarande är det en fördel om den slutliga fördelningen sker när alla har genomgått urvalsprocessen och det föreligger ett fullgott beslutsunderlag. Även för den enskilde totalförsvarspliktige bör ett system med ett inskrivningstillfälle enligt mitt förmenande vara att föredra då hela åldersklassen kan jämföras vid ett tillfälle avseende
lämplighet och motivation. En annan stor fördel för den enskilde, och även för Pliktverket och Försvarsmakten, är att ett inskrivningstillfälle förmodligen kommer minska antalet ärenden om ändrade inskrivningsbeslut.
Vidare föreslår jag att inskrivningen till utbildningsreserven avslutas och att utbildningsreserven avskaffas. Om behov föreligger av ökat antal i grundutbildning kan det tillgodoses genom att fler tas ut ur den åldersklass som är aktuell för tjänstgöring. Vid inskrivningen blir man uttagen till grundutbildning eller ej ianspråktagen.
Personalredovisning
Pliktverket har två huvuduppgifter, mönstring och inskrivning av pliktpersonal samt personalredovisning. Arbetet med att säkerställa att de bemanningsansvariga myndigheternas krigsorganisationer har på grund av utvecklingen inom totalförsvaret minskat i omfattning.
Jag föreslår att begreppet personalredovisning hos Pliktverket definieras som den verksamhet som bedrivs i syfte att dels redovisa de bemanningsansvarigas krigsorganisationer och dels redovisa vilka personer som kan disponeras av totalförsvaret.
Jag föreslår att personalredovisningen inom Pliktverket sammanförs till en gemensam funktion i syfte att säkerställa kompetensbehovet och skapa utrymme för effektivisering. För att ytterligare säkra Pliktverkets kompetens inom området föreslår jag att den grundläggande verksamheten inom personalredovisningen finansieras med anslag medan ytterligare verksamhet inom området förblir avgiftsfinansierat.
Pliktverkets IT-stöd
Vad avser de verksamhetsstödjande systemen konstaterar jag att systemen i dag stöder verksamheten på ett fullgott sätt. Det finns inte i dagsläget behov av större investeringar, utöver den investering som Pliktverket under 2003 beslutade att påbörja, inom något av systemen.
Det underlag som har kommit utredningen till del tyder på att förutsättningarna för ett rationellt IT-stöd inom Pliktverket på
lång sikt är relativt goda. De system som är i drift kan enligt Pliktverket med relativt små investeringar fortsätta att användas minst fram till 2010
- och jag har inte funnit några skäl till en annan bedömning. Det bör dock påpekas att det självklart finns risk att en snabb omvärldsförändring eller teknisk utveckling av något slag kan påverka denna bedömning.
Pliktverkets styrning och utveckling
Regeringen styr numera underställda myndigheter genom s.k. målstyrning. Det minskar behovet av detaljregler och ger myndigheterna större utrymme för anpassning till styrande villkor och större flexibilitet. Denna styrning förutsätter dels tydliga målformuleringar och dels återkommande överläggningar mellan regeringskansliet och myndigheterna. Jag föreslår därför att dagens mål- och resultatdialog mellan Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) och Totalförsvarets pliktverk utvecklas genom att ett förberedande möte som leds av chefstjänstemän från Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) hålls före den ordinarie mål- och resultatdialogen. På så sätt säkerställs att dialogen mellan departementsledningen och verksledningen kommer att beröra strategiska och politiskt prioriterade frågor samt att det finns utrymme för det personliga planeringssamtalet.
Ett värdefullt hjälpmedel för att enklare kunna följa verksamhetens utveckling och resultat är att utveckla ett fåtal nyckeltal som på ett relevant sätt indikerar om avvikelser sker gentemot uppställda mål. Jag föreslår att sådana nyckeltal utarbetas. Det skulle underlätta såväl dialogen med regeringskansliet som verksledningens interna styrning.
I Pliktverket saknas idag en central funktion som oberoende kan utvärdera och följa upp verksamheten och analysera huruvida satsade resurser är i proportion till verksamhetens resultat. Därför föreslår jag att Pliktverket inrättar en särskild funktion för detta ändamål (controller).
Jag föreslår vidare en tydligare uppdelning mellan stabsfunktionen och produktionsenheter. Det finns t.ex. skäl att skilja den centrala produktionen från verksledningens beslutsstöd och skapa en central produktionsavdelning. Förslagsvis kan en eller flera av de verksgemensamma funktioner jag föreslår läggas i en sådan central produktionsavdelning.
Slutligen föreslår jag att en central funktion med uppgift att biträda verksledningen med Pliktverkets långsiktiga strategi- och utvecklingsarbete skapas. För att stödja Pliktverket i utvecklingsarbetet föreslår jag att ett vetenskapligt råd bildas.
Jag föreslår därför att Pliktverket genomför en organisationsöversyn av de centrala staberna.
Personärenden
Varje år inkommer till Pliktverket ett stort antal ärenden med begäran om ändringar i fattade beslut, s.k. personärenden.
Antalet ärenden har emellertid minskat från ca 45 000 år 2000 till ca 21 800 ärenden 2002. I syfte att säkerställa en enhetlig och rättssäker hantering av dessa ärenden föreslår jag att huvudparten sammanförs till en gemensam funktion.
Slutligen föreslår jag att de inskrivningsnämnder som finns vid regionkontoren, och som har till uppgift att hantera vissa överklaganden av beslut, avskaffas och att alla fall av överklaganden hanteras på likartat sätt.
Mönstringskapacitet
Pliktverket bedriver viss urvalsverksamhet åt bl.a. Rikspolisstyrelsen. Jag konstaterar att denna externa urvalsverksamhet till viss del påverkar Pliktverkets möjlighet att hantera de större åldersklasserna i framtiden. Jag anser att Pliktverket noga bör analysera denna situation och vid eventuella konflikter alltid sätta möjligheten att utföra kärnverksamheten, dvs. mönstring och personalredovisning, främst.
Jag föreslår att arbetet med det externa urvalet organiseras som en separat intern enhet för att tydliggöra denna ordning.
Konsekvenser av mina förslag
Förslagen skapar möjlighet att renodla verksamheten vid regionkontoren och öka resurserna för att mönstra de kommande åldersklasserna. Viss produktion slås förslagsvis samman till en central produktionsenhet. De ekonomiska vinsterna kommer att till en början behövas för att hantera de större mönstringskullarna och
kan därefter leda till besparingar i Pliktverkets verksamhet. Förslaget att anslagsfinansiera en del av personalredovisningen innebär att anslag kommer att behöva föras från berörda myndigheter till Pliktverket.
Förslagen om en differentierad mönstringsprocess och ett renodlat urvalsförfarande tillsammans med de förenklade befattningsbeskrivningar som är en förutsättning för att mina förslag skall kunna genomföras fullt ut bör innebära större möjligheter att hantera ett ökat intresse bland kvinnor att antagningspröva och fullgöra grundutbildning. Det bör även leda till en utveckling av testerna vid mönstringen och det bör skapa möjlighet att utforma tester som i högre utsträckning mäter allas färdigheter oberoende av kön eller ursprung.
Fria tankar
Avslutningsvis redovisar jag ett fritt resonemang om de effekter den minskade pliktutbildningen har på vårt samhälle.
I dag genomgår mindre än en tredjedel av alla unga män i en åldersklass grundutbildning inom totalförsvaret. De närmaste åren blir det ännu färre. Därmed bortfaller likaså de sidoeffekter som följt av en allmän plikttjänstgöring till nytta för samhällsgemenskapen och för majoriteten av unga män. Jag tänker t.ex. på träning i ledarskap, hantering av krislägen, social skolning, kännedom av samhällsfunktioner och omvärldsorientering.
Om statsmakterna vill kompensera detta bortfall finns ännu en tid de nödvändiga verktygen för att hantera det. Behovet och önskvärdheten av en sådan kortare allmän utbildning i samhällstjänst bör utredas.
Författningsförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 §, 3 kap. 1 § och 11 kap. 1 § och 3
- §§ i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt ändras enligt följande och att 3 kap. 10
- §§ samt 11 kap. 2 § och 5 § tas bort.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
2 §
Varje svensk man som är totalförsvarspliktig är för utredning som avses i 1 § skyldig att vid Totalförsvarets pliktverk genomgå mönstring, om det inte är uppenbart att han saknar förmåga att fullgöra värnplikt och civilplikt.
Varje svensk man som är totalförsvarspliktig är efter beslut av Totalförsvarets pliktverk
för
vidare utredning än vad som avses i 1 §
skyldig att vid Total-
försvarets pliktverk genomgå mönstring.
3 kap.
1 §
Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige har förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt, skall Totalförsvarets pliktverk placera honom i en eller flera befattningsgrupper samt skriva in honom för värnplikt eller civilplikt eller i en
Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige har förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt och det finns behov hos de bemanningsansvariga myndigheterna skall Totalförsvarets pliktverk placera honom i en eller flera befattningsgrupper
utbildningsreserv. Befattningsgrupper skall finnas för chefer, för specialister och för övriga.
samt skriva in honom för värnplikt eller civilplikt. Befattningsgrupper skall finnas för chefer, för specialister och för övriga.
3 §
Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige saknar förutsättningar att fullgöra värnplikt och civilplikt, skall Totalförsvarets pliktverk besluta att han inte är skyldig att fullgöra sådan tjänstgöring.
Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige saknar förutsättningar att fullgöra värnplikt och civilplikt, skall Totalförsvarets pliktverk besluta att han inte är ianspråktagen.
10 §
Om det behövs med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap, får regeringen föreskriva att totalförsvarspliktiga som har skrivits in i utbildningsreserven i stället skall skrivas in för värnplikt eller för sådan civilplikt som omfattar en längre grundutbildning än 60 dagar.
11 §
Inskrivningen i utbildningsreserven upphör efter fem år, räknat från utgången av det kalenderår när den totalförsvarspliktige skrevs in.
Om det behövs med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap, får regeringen besluta att inskrivningen inte skall upphöra.
Inskrivningen skall dock alltid upphöra vid utgången av det kalenderår den totalförsvarspliktige fyller 30 år.
11 kap.
1 §
Vid Totalförsvarets pliktverk skall det finnas en eller flera inskrivningsnämnder för att genomföra förnyad prövning av vissa beslut av verket.
Inskrivningsnämnden består av en ordförande som utses av verket, och valda ledamöter till det antal som regeringen föreskriver. För varje landsting, eller kommun som inte ingår i ett landsting, inom inskrivningsnämndens verksamhetsområde skall minst en ledamot väljas. De valda ledamöterna utses för fyra år av de landsting och kommuner som skall vara företrädda i nämnden. För ordföranden och de valda ledamöterna skall det finnas ersättare. Dessa utses på samma sätt som de ordinarie ledamöterna.
Totalförsvarets pliktverks beslut enligt 3 kap. 1 och 3 §§ skall prövas på nytt av myndigheten om det begärs av den som beslutet avser. Om önskemålet inte kan tillgodoses av tjänsteman på myndigheten kan beslutet överklagas till Överklagandenämnden för totalförsvaret.
2 §
Totalförsvarets pliktverks beslut enligt 3 kap. 1 och 3 §§ skall prövas på nytt av en inskrivningsnämnd, om det begärs av den som beslutet avser och önskemålet om ändring inte tillgodoses genom beslut av en tjänsteman vid verket. Vid prövning av ärenden enligt första stycket är inskrivningsnämnden beslutför, när ordföranden och minst två andra ledamöter är närvarande.
3 §
En begäran om förnyad prövning skall vara skriftlig och ha kommit in till Totalförsvarets pliktverk inom tre veckor från den dag då den som beslutet avser fick del av detta. I begäran skall anges den ändring som önskas och skälen för ändringen.
En begäran om förnyad prövning skall vara skriftlig. I begäran skall anges den ändring som önskas och skälen för ändring.
4§
Endast följande beslut enligt denna lag får överklagas:
1. inskrivningsnämndens beslut,
2. beslut om inskrivning enligt 3 kap. 4 §,
3. beslut i andra ärenden om ändring av ett inskrivningsbeslut än som avses i 1,
4. beslut i ärenden om rätt att vara vapenfri,
5. beslut i ärenden om uppskov,
6. beslut i ärenden om avbrott i utbildningen enligt 5 kap. 12
- §§ och om tillgodoräknande av tjänstgöringstid enligt 5 kap. 17 §, samt
7. beslut enligt 8 kap. 6
- och
11 §§.
Beslut enligt 8 kap. 6
- och
11 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Andra beslut får överklagas hos den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (2002:276).
Endast följande beslut enligt denna lag får överklagas:
1. beslut om inskrivning enligt 3 kap 1 och 3
- §§,
2. beslut i andra ärenden om ändring av ett inskrivningsbeslut än som avses i 1,
3. beslut i ärenden om rätt att vara vapenfri,
4. beslut i ärenden om uppskov,
5. beslut i ärenden om avbrott i utbildningen enligt 5 kap. 12
- §§ och om tillgodoräknande av tjänstgöringstid enligt 5 kap. 17 §, samt
6. beslut enligt 8 kap. 6
- och
11 §§.
Beslut enligt 8 kap. 6
- och
11 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Andra beslut får överklagas hos den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (2002:276).
5 §
Inskrivningsnämndens beslut får inte omprövas enligt förvaltningslagen (1986:223).
1. Inledning
1.1. Utredningens uppdrag
Min uppgift enligt direktiven är att göra en översyn av Totalförsvarets pliktverk, i det fortsatta kallat Pliktverket, i syfte att utvärdera myndighetens verksamhet och resursutnyttjande och lämna förslag till eventuella förändringar avseende organisation och resursutnyttjande.
Regeringen har i direktiven särskilt tagit upp vissa frågor som skulle belysas. Dessa frågor gäller:
- hur nuvarande styrning av Pliktverket fungerar,
- behovet av IT-investeringar på kort och lång sikt,
- hur Pliktverket kan tillgodogöra sig den forskning och utveckling inom för myndigheten relevanta områden,
- ansvarförhållanden mellan Pliktverket och bemanningsansvariga myndigheter främst avseende kravprofilerna för olika befattningar samt
- möjligheten till ett anpassat mönstringsförfarande.
I direktiven anger regeringen att behovet av översynen är att myndigheten aldrig varit föremål för en genomgripande extern granskning. Sedan myndigheten bildades har den pågående omstruktureringen av totalförsvaret medfört att behovet av totalförsvarspliktiga som genomför grundutbildning minskat. Samtidigt kommer antalet 18-åriga män som är skyldiga att mönstra öka under kommande åren.
1.2. Utredningsarbetet
Direktiven till utredningen beslutades i slutet av november 2003 och utredaren och sekreteraren förordnades i februari 2003 varvid arbetet påbörjades.
Utredningen har haft 10 sammanträden med experterna. Jag har diskuterat samtliga kapitel med experterna utom kapitlet med fria tankar om pliktsystemet. Det har behandlats i särskild ordning.
Utredningen har samverkat med Pliktverket under arbetets gång. Myndigheten har bistått med resurser och underlag. Utredningen har även träffat företrädare för Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) Försvarsmakten och Riksrevisionsverket/Riksrevisionen.
Utredningen har informerat företrädare för arbetstagarorganisationerna vid Pliktverket under arbetets gång. Minnesanteckningar från utredningens möten med experterna har publicerats på Pliktverkets intranät i syfte att hålla myndighetens personal informerad om utredningens arbete.
Samtliga regionkontor har besökts under arbetets gång.
2. Pliktverkets och inskrivningsväsendets historia
2.1. Inskrivningsväsendets historia
2.1.1. Tiden före andra världskriget
År 1887 trädde en värnpliktslag i kraft som bland annat innebar att varje svensk man var värnpliktig från och med det år han fyllde 21 år. Han skulle då inställa sig till inskrivningsförrättning. Begreppet inskrivning härrör från att vara inskriven i rullorna som värnpliktig. Inskrivningsväsendet fick i och med den nya lagen en fastare organisation och utökade uppgifter, framför allt avseende redovisning av värnpliktiga. Landet indelades i 31 olika inskrivningsområden med en tydlig koppling till länsindelningen och till det regemente som fanns i området. Regementschefen var tillika chef över inskrivningsområdet. Inom varje inskrivningsområde fanns en eller flera inskrivningsnämnder bestående av en lokal militär befälhavare, en av landshövdingen utsedd juridiskt skolad person samt två civila ledamöter utsedda av landstingen. Huvuduppgiften var att fatta beslut om inskrivning av de prövande. Nämnden biträddes av militärläkare eller annan särskilt utsedd läkare.
Inom inskrivningsområdet fanns en inskrivningsrevision med landshövdingen som ordförande. I övrigt ingick befälhavaren över inskrivningsområdet samt tre civila ledamöter. Inskrivna värnpliktiga kunde anföra besvär över fattade beslut till inskrivningsrevisionen.
Resultatet av inskrivningsförrättningen insändes till bl.a. lantförsvarets kommandoexpedition och sammandragen av inskrivningsresultaten låg till grund för de statistiska bearbetningar som fr.o.m. 1898 gjordes vid generalstabens statistiska avdelning.
1901 års värnpliktslag (1901:58) innebar den slutliga övergången till allmän värnplikt och upphävandet av indelningsverket. Värnpliktstiden sträckte sig från det år man fyllde 21 till det år man
fyllde 40 år. I och med detta omorganiserades även inskrivningsväsendet. Inskrivningsområdena behölls men inom respektive område infördes rullförningsområden, vanligtvis tre per inskrivningsområde. Varje rullförningsområde var uppdelat på i regel två landstormsområden för särskild redovisning av dem som på grund av ålder överfördes till landstormen. Infanteriregementschefen var fortfarande chef för inskrivningsområdet. För flottan tillkom ett särskilt marint inskrivningsväsende eftersom flottan, som tidigare endast haft värvad personal, nu tillfördes värnpliktiga.
Inskrivningen skedde på ett flertal platser inom rullföringsområdena och i tillfälliga lokaler. De inskrivningsskyldiga kallades till inskrivningen och tid och plats bestämdes av Kungl. Maj:ts befallningshavare efter hörande av befälhavaren för inskrivningsområdet. Om avståndet var mer än 5 mil utbetalades ersättning för resan. Prövningen av den värnpliktiga bestod huvudsakligen av en enkel kroppsundersökning samt notering av personliga uppgifter. Beslut fattades som tidigare av en särskild inskrivningsnämnd under ordförandeskap av en regementsofficer som beordrats av arméfördelningschefen. Utöver ordföranden ingick fyra ledamöter. En var en av Kungl. Maj:ts befallningshavare utsedd lagfaren man. Övriga två var civila ledamöter och utsedda av landstinget eller motsvarande. Nämnden biträddes av en läkare.
Överklaganden av beslut kunde göras hos inskrivningsrevisionen som var gemensam för både armén och marinen. Inskrivningsrevisionens beslut kunde inte överklagas.
År 1920 fattades beslut om den första lagen om vapenfri tjänst (1920:303)för att reglera tjänstgöringsskyldigheten för dem som hade samvetsbetänkligheter. Fram till tiden för andra världskriget utvecklades regelverket inom det civila området för att 1944 följas av den första civilförsvarslagstiftningen (1944:536).
Inskrivningsverksamheten och rullföringen behölls praktiskt taget oförändrade fram till tiden för andra världskriget även om den övriga pliktverksamheten och de författningar som reglerade verksamheten reviderades under åren. Centrala bestämmelser från försvarets kommandoexpedition låg till grund för fördelningen av värnpliktiga inom respektive inskrivningsområde. I vissa fall gällde dessa bestämmelser inte inskrivningsområde utan militärområde och då utfärdade befälhavaren för det aktuella militärområdet kompletterande bestämmelser. Detsamma gällde fördelningen av de värnpliktiga som av inskrivningsnämnderna hade tagits ut till handräckningstjänst.
När inskrivningsnämnderna och inskrivningsrevisionen var färdig med sitt arbete sändes alla handlingar till rullföringsbefälhavarna. De var sedan ansvariga för att handlingarna hålls aktuella, främst i fråga om adresser och viss civil utbildning. Inkallelsen till fredstida utbildning utfärdades genom deras försorg. Inkallelse till krigstjänstgöring skedde med offentlig kungörelse och gällde alla värnpliktiga eller vissa åldersklasser. Man var nämligen inte krigsplacerad vid specifika krigsförband. Istället redovisades värnpliktiga vid truppförbanden och krigsplaceringen av värnpliktiga gjordes av förbandschefens försorg först när den mobiliserande kontingenten inställt sig. Fördelningen skedde som regel med hjälp av de värnpliktigas inskrivningsböcker och de anteckningar som hade gjorts av de utbildande befälen i dessa. Systemets brister visade sig i samband med de beredskapsinkallelser som gjordes 1939.
2.1.2. Från andra världskriget fram till kalla krigets slut
Dessa brister samt omvärldsutvecklingen under 1939 och 1940 ledde till att riksdagen fattade ett principbeslut om ändring av gällande organisation och förfarande för inskrivning och personalredovisning. Försvarsväsendets rullförningsnämnd fick i uppdrag att fortsätta förändringsarbetet.
Den organisation för inskrivning och personalredovisning som utarbetades skulle i stort gälla fram till 1969. Inskrivningsväsendet blev gemensamt för hela försvarsmakten och landet delades upp i 21 inskrivningsområden. I varje område fanns en inskrivningschef samt en inskrivningsexpedition, ofta i direkt anslutning till ett infanteriregemente. Inskrivningschefen var tillika ordförande i en inskrivningsnämnd som därutöver bestod av minst två ledamöter som var utsedda av landstingen (stadsfullmäktiga). Nämnden biträddes av en eller två läkare beroende på antalet inskrivningsskyldiga som skulle prövas den specifika dagen.
Som nämnts ovan var landet indelat i 21 inskrivningsområden men inskrivningsförrättningarna ägde rum inför 24 inskrivningsnämnder. Det fanns särskilda nämnder i de två största områdena (Stockholm och Västgöta-Bohus inskrivningsområde) med tillfällig förordnad personal.
Inskrivningsrevisionen som var länsindelad ersattes med en riksgemensam besvärsinstans, inskrivningsrådet. Personalredovis-
ningen fördes över från rullförings- och landstormsområdena till truppförbanden och örlogsstationerna. Befriad och vapenfri personal m.m. redovisades dock vid inskrivningsexpeditionerna. Där genomfördes också den översiktliga redovisningen av samtliga värnpliktiga som var bosatta inom inskrivningsområdet vilket möjliggjorde samarbetet med folkbokföringen.
Den 1 januari 1942 inrättades Centrala värnpliktsbyrån som en för försvarsgrenarna gemensam myndighet för ledning och övervakning av inskrivningsväsendet och personalredovisningen. Byrån ställdes under chefen för armén men skulle enligt instruktionen biträda alla försvarsgrenar.
Själva prövningen av de inskrivningsskyldiga genomfördes vid besiktningssammanträden som ägde rum på ett flertal platser i landet och i tillfälliga lokaler. År 1964 var antalet platser 155 stycken.
Inskrivningsförrättningen bestod av ett upprop och en kort genomgång. Därefter följde lämnande av personuppgifter samt ett skriftligt inskrivningsprov som alla genomförde. Detta kompletterades med en psykologintervju som ca 60 procent av de prövade genomgick (framför allt de som var aktuella för befälsutbildning). De fick lämna upplysningar om sitt hälsotillstånd samt tidigare sjukdomshistoria varefter en läkarundersökning ägde rum. Slutligen ägde prövningen framför inskrivningsnämnden rum varvid den prövade fick ett preliminärt besked om sin uttagning. Däremot kunde inga närmare upplysningar om tidpunkt för inryckningen lämnas eftersom detta beslutades av det aktuella truppförbandet i egenskap av truppregistreringsmyndighet.
Besiktningssammanträdena ägde i regel rum under september till december och när samtliga prövats samlades inskrivningsnämnden till ett avslutande sammanträde där de preliminära uttagningarna granskades mot de fastlagda beställningarna. Vid behov fick uttagningarna ändras och i februari året efter prövningen kunde nämndens beslut meddelas.
I slutet av sextiotalet genomfördes ytterligare ändringar i inskrivnings- och personalredovisningssystemet. Bakgrunden var kritik med det då gällande systemet som bidrog till att arméchefen föreslog att en översyn skulle göras av inskrivnings- och personalredovisningssystemet. Kritiken gällde framför allt att de värnpliktigas kvalifikationer inte blev tillräckligt kartlagda vilket ledde till felaktiga uttagningar. Därtill ledde de små inksrivningsområdena tillsammans med de s.k. tillhörighetsreglerna till att
motverka en rationell fördelning av pliktpersonalen. Systemet möjliggjorde heller inte en långsiktig personalplanering inom försvaret. Arméchefen ansåg att det motiverade en övergång till större enheter för inskrivning och personalredovisning.
Kritiken ledde till att Värnpliktsverket inrättades i juli 1968 och att landet delades in sex inskrivnings- och redovisningsområden. Själva inskrivningen sköttes vid fem värnpliktskontor. De var belägna i Göteborg, Kristianstad, Stockholm, Karlstad och Östersund. Därutöver fanns det en filial från Östersundskontoret i Boden där det pågick inskrivning. Det innebar en väsentlig förändring mot tidigare då de som skulle prövas fick infinna sig vid värnpliktskontoren istället för att myndigheten genomförde ambulerande inskrivning.
Denna förändring ledde till att testmetoderna kunde utvecklas i syfte att förfina inskrivningsresultaten. Hälso- och läkarundersökningarna fördjupades, de psykologiska metoderna förfinades och ökades till att omfatta alla. Förhoppningen var att avgångarna under grundutbildningarna skulle minimeras.
Under denna tid utvecklas också datorstödet för inskrivningsprocessen och för personalredovisningen.
2.1.3. Dagens system
Några år efter de stora förändringarna i den europeiska säkerhetspolitiska situationen som ägde rum under slutet av 1980- och början på 1990-talet fattade riksdagen beslut om en ny plikt- lag, lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, samt om lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning, vilket ger kvinnor möjlighet att efter en antagningsprövning skrivas in för plikttjänstgöring. Till skillnad från männen fordras kvinnans samtycke till inskrivningen efter genomförd antagningsprövning. Har hon väl lämnat samtycke lyder hon under samma regelverk som de manliga totalförsvarspliktiga.
Enligt lagen om totalförsvarsplikt gäller att totalförsvarets personalförsörjning skall tryggas genom en totalförsvarsplikt som gäller för varje svensk medborgare från början av det kalenderår när han eller hon fyller sexton år till slutet av det kalenderår när han eller hon fyller sjuttio år. Totalförsvarsplikten gäller också under
motsvarande tid för var och en som utan att vara svensk medborgare är bosatt i Sverige.
En totalförsvarspliktig är skyldig att medverka vid utredning om sina personliga förhållanden och tjänstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som hans eller hennes kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter.
Tjänstgöring fullgörs som värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt. Värnplikten och civilplikten omfattar grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring.
Värnplikten skall fullgöras hos Försvarsmakten och skall alltid inledas med grundutbildning. Skyldigheten att fullgöra värnplikt omfattar endast män som är svenska medborgare och gäller från början av det kalenderår när den totalförsvarspliktige fyller nitton år till slutet av det kalenderår när han fyller fyrtiosju år.
Civilplikten skall fullgöras i de verksamheter inom totalförsvaret som regeringen föreskriver och får inte omfatta annan verksamhet som är förenad med egentliga stridsuppgifter än ordnings- eller bevakningsuppgifter.
För att en totalförsvarspliktigs förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt skall kunna utredas och bedömas är han eller hon skyldig att på begäran av Totalförsvarets pliktverk, en annan statlig myndighet som regeringen bestämmer, en kommun eller ett landsting skriftligen eller muntligen eller vid en personlig inställelse lämna nödvändiga uppgifter om hälsotillstånd, utbildning, arbete och personliga förhållanden i övrigt.
Varje svensk man som är totalförsvarspliktig är skyldig att vid Totalförsvarets pliktverk genomgå mönstring, om det inte är uppenbart att han saknar förmåga att fullgöra värnplikt och civilplikt. Skyldigheten inträder det kalenderår när den totalförsvarspliktige fyller arton år eller, för den som förvärvar svenskt medborgarskap senare, från och med den dag när han blir svensk medborgare. Om det inte finns särskilda skäl, är ingen skyldig att genomgå mönstring efter det kalenderår när han fyller tjugofyra år.
Mönstringen skall ske i den totalförsvarspliktiges personliga närvaro. Den skall omfatta medicinska och psykologiska undersökningar samt annan utredning av hans personliga förhållanden.
Kommuner, landsting och enskilda vårdinrättningar skall till Totalförsvarets pliktverk lämna de uppgifter om en totalförsvarspliktigs hälsotillstånd och personliga förhållanden i övrigt som
behövs för att bedöma hans eller hennes förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt.
En kallelse till personlig inställelse vid mönstring eller annan utredning som avses i 1 § skall utfärdas i god tid. Om den som kallats är förhindrad att inställa sig enligt kallelsen, skall han eller hon snarast anmäla det till den myndighet som har utfärdat kallelsen.
Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige har förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt, skall Totalförsvarets pliktverk placera honom i en eller flera befattningsgrupper samt skriva in honom för värnplikt eller civilplikt eller i en utbildningsreserv. Befattningsgrupper skall finnas för chefer, för specialister och för övriga.
För värnplikt och civilplikt skall det antal totalförsvarspliktiga skrivas in som i krig behövs i Försvarsmakten och det civila försvaret eller för Försvarsmaktens fredstida beredskap. Ur varje befattningsgrupp skall de som är bäst lämpade skrivas in för tjänstgöring.
Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige saknar förutsättningar att fullgöra värnplikt och civilplikt, skall Totalförsvarets pliktverk besluta att han inte är skyldig att fullgöra sådan tjänstgöring.
Den som efter en annan utredning än mönstring bedöms lämplig för civilplikt får av Totalförsvarets pliktverk skrivas in för sådan tjänstgöring, dock inte för civilplikt som omfattar längre grundutbildning än 60 dagar.
För den som skrivs in för värnplikt eller för sådan civilplikt som omfattar grundutbildning, skall följande bestämmas vid inskrivningen:
1. den befattning eller typ av befattning som han eller hon skall
utbildas till,
2. de förband, skolor, myndigheter eller andra organisationer där
grundutbildningen huvudsakligen skall fullgöras,
3. grundutbildningens längd, och
4. om grundutbildningen skall pågå mer än 60 dagar, året och
månaden när grundutbildningen är planerad att börja.
I den utsträckning det kan ske skall vid inskrivningen hänsyn tas till önskemål från den som skrivs in.
Av ett beslut om inskrivning skall det framgå vad som har bestämts enligt ovan. Ett beslut om inskrivning i utbildningsreserven skall innehålla uppgift om den totalförsvarspliktiges befattningsgrupp.
Den som genomgår mönstring skall senast fyra månader efter mönstringen underrättas om beslut som avses ovan.
2.2. Totalförsvarets pliktverk
En annan konsekvens av den nya pliktlagen var att Totalförsvarets pliktverk bildades. I betänkandet Totalförsvarsplikt (SOU 1992:139) föreslog Pliktutredningen att den dåvarande värnplikten, civilförsvarsplikten och vapenfria tjänsteplikten skulle ersättas av en totalförsvarsplikt. Som en konsekvens därav föreslog utredningen även att en ny myndighet skulle inrättas med uppgift att svara för uttagning och redovisning av främst pliktpersonal för både det civila och militära försvaret. Regeringen beslutade den 28 oktober 1993 om direktiv för en särskild utredare med uppdrag att utreda hur en ny myndighet för pliktpersonal skulle organiseras.
Utredningen om organisationen av en ny myndighet för pliktpersonal (OMPP) föreslog att den nya myndighetens uppgifter borde vara uttagning och redovisning av pliktpersonal. Myndigheten skulle som en central förvaltningsmyndighet svara för uttagning och redovisning av all pliktpersonal. Därutöver förslogs att myndigheten skulle kunna svara för redovisning av krigsplacerad anställd personal och frivilligpersonal.
Av de två huvuduppgifterna ansågs redovisningen, dvs. arbetet med att säkerställa att de bemanningsansvarigas krigsorganisationer är uppfyllda, vara den klart dominerande. Som en konsekvens av detta föreslogs att den nya myndigheten i stort skulle få samma struktur som det gamla Värnpliktsverket. Andra myndigheter som berördes av bildandet av den nya myndigheten var Vapenfristyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen, Socialstyrelsen, Statens räddningsverk, Försvarsmakten, länsarbetsnämnderna och länsstyrelserna samt kommuner och landsting.
Regeringen beslutade därefter den 24 mars 1994 om direktiv till en särskild utredare att förbereda och vidta åtgärder för att inrätta Totalförsvarets pliktverk den 1 juli 1995.
Utredaren föreslog att Totalförsvarets pliktverk skulle ha ansvaret för all uttagning och redovisning av pliktpersonal till
totalförsvaret samt på uppdrag av bemanningsansvariga organisationer ansvara för redovisning av anställd och frivillig personal. Verksamheten som Pliktverket utför inom sitt uppdrag avseende uttagning av pliktpersonal skall anslagsfinansieras enligt förslaget och redovisningsverksamheten skall vara avgiftsfinansierad. Vidare föreslogs Pliktverket organiseras som ett enrådighetsverk som leds av en generaldirektör. Produktionen skulle genomföras vid fem regionala produktionsenheter lokaliserade till Kristianstad, Göteborg, Karlstad, Stockholm och Östersund. Produktionsenheten i Östersund skulle även ha en del i Boden.
Enligt utredaren skulle samtliga enheter ha likartat ansvar och förmåga att genomföra mönstring, inskrivning, inskrivning efter annan utredning, inkallelser till grundutbildning, stöd under tjänstgöring, stöd till de bemanningsansvariga i deras krigsorganisationsarbete samt inkallelser till repetitionsutbildning och inkallelser vid höjd beredskap. För stöd och ledning av produktionen föreslogs att en central ledning med ekonomistab och personalstab organiseras i Karlstad. Cheferna för samtliga enheter och staber föreslogs att tillsammans med verkschefen utgöra verkets ledningsgrupp.
I proposition 1994/95:6 Totalförsvarsplikt konstaterar regeringen att ett centralt verk bör handha frågorna om att ta personal i anspråk med en totalförsvarsplikt. En sådan myndighet skulle göra det lättare att prioritera mellan olika personalbehov inom totalförsvaret och myndigheten kommer att få en överblick över personaltillgången. Regeringen anförde också att ett centralt verk med uppgift att ta ut och skriva in personal borgar för en enhetlig och rättssäker behandling av den enskilde.
2.3 1998 års Pliktutredning
2.3.1. Förslag till ett nytt inskrivningssystem
I betänkandet Totalförsvarsplikten (2000:21) redovisar 1998 års Pliktutredning ett förlag till ett nytt inskrivningssystem för pliktpersonal. Förslaget utgår från ett rekryteringsperspektiv. Utredningen anför att ”rekrytering handlar i det här sammanhanget om att informera, väcka intresse för verksamheten, bedöma förmåga
och