Med anledning av propositionen 1975/76:170 om ändring i föräldrabalken, m. m. (faderskap och vårdnad) samt del av propositionen 1975/76:153 jämte motioner

LU 1975/76: 33

Lagutskottets betänkande 1975/76: 33

med anledning av propositionen 1975/76:170 om ändring i föräldrabalken, m. m. (faderskap och vårdnad) samt del av propositionen 1975/76:153 jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1975/76:170 har regeringen (justitiedepartementet) - efter hörande av lagrådet - föreslagit riksdagen att anta

1. lag om ändring i föräldrabalken,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i utsökningslagen (1877 nr 31 s. 1),

4. lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehand lingar,

5. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

6. lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261),

7. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

8. lag om ändring i lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m.

i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap,

9. lag om ändring i bamavårdslagen (1960:97),

10. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

11. lag om ändring i namnlagen (1963:521),

12. lag om ändring i införsellagen (1968:621),

13. lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag,

14. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

15. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349).

I propositionen 1975/76:153 Gustitiedepartementet) med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m. m. (nämndemän i hovrätt m. m.) har regeringen föreslagit riksdagen bl. a. att anta i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i föräldrabalken (jfr p. 1 ovan). Propositionen har hänvisats till justitieutskottet som genom beslut den 20 maj 1976 till lagutskottet överflyttat den del av propositionen som rör ändring i föräldrabalken. I övrigt behandlas propositionen av justitieutskottet i betänkandet JuU 1975/76:44.

I ärendet behandlar utskottet vidare dels sju med anledning av propositionen 1975/76:170 väckta motioner (1975/76:2393, 2398, 2416-2420), dels tre under allmänna motionstiden 1975 väckta motioner (1975:444, 446 och 1121), dels ock sju under allmänna motionstiden 1976 väckta motioner (1975/76:545, 675, lill, 1122,1124, 1126 och 1127). Motionsyrkandena redovisas nedan på s. 66-70.

1 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 33

LU 1975/76:33

2 Motionerna 1975:444, 446 och 1121 har hänvisats till justitieutskottet, som inhämtat yttranden över motionerna från justitiekanslem (JK), Göta hovrätt, domstolsverkets organisationsnämnd (DON), familjelagssakkunniga, Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund och Familj och rätt. Justitieutskottet harden 21 oktober 1975 överlämnat motionerna jämte remissyttranden till lagutskottet.

t

Utskottet har vid besök i Västernorrlands län inhämtat synpunkter på de föreliggande förslagen från företrädare för länsstyrelsen i länet, tingsrätten i Sundsvall, Allmänna advokatbyrån i Sundsvall, Advokatfirman Abersten och Larsson samt sociala centralnämnden i Sundsvall. Vidare har företrädare för Familj och rätt inför utskottet framfört synpunkter på förslagen. Föreningen BRIS - Barnens rätt i samhället har till utskottet inkommit med en skrivelse i ärendet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i föräldrabalkens regler om faderskap och om vårdnad om barn m. m.

Om modem till ett barn är gift vid bamets födelse eller om hon kort dessförinnan har blivit änka, skall maken liksom f. n. anses vara får till barnet. För det fallet att modern har skilt sig före bamets födelse föreslås emellertid att faderskapet alltid skall fastställas genom erkännande eller dom, på samma sätt som när modem är ogift vid bamets födelse.

Liksom nu skall en äkta make ha rätt att föra talan om att han inte är far till ett barn som hans hustru har fött. De tidsfrister som f. n. gäller för väckande av sådan talan föreslås emellertid slopade.

För sådana fall då såväl modem som hennes make har klart för sig att det är en annan man som är far till barnet och denne vill ta på sig faderskapet föreslås ett förenklat förfarande. Då skall den äkta mannens faderskap kunna hävas genom att den andre mannen erkänner faderskapet till barnet. Erkännandet skall godkännas av både modem och maken samt av barnavårdsnämnden.

När det gäller vårdnadsreglema behålls den nuvarande regeln om att gifta föräldrar har gemensam vårdnad om sina barn. Till skillnad mot vad som nu är fallet skall emellertid den gemensamma vårdnaden inte nödvändigtvis behöva upplösas vid en skilsmässa. Är föräldrarna ense om att även i fortsättningen utöva vårdnaden gemensamt, skall domstolen förordna i enlighet med deras önskemål, om det inte skulle uppenbart strida mot bamets bästa.

Även föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra föreslås kunna få gemensam vårdnad om sina barn, oberoende av om de bor tillsammans eller inte. Förutsättning är också här att föräldrarna är ense om att vårdnaden skall utövas gemensamt och att domstol inte finnér att detta skulle uppenbart strida mot bamets bästa.

LU 1975/76:33

3 Skulle det visa sig att en ordning med gemensam vårdnad inte fungerar, har vardera föräldern rätt att gå till domstol och begära att den gemensamma vårdnaden upplöses. Domstolen skall då bestämma vem som skall vara vårdnadshavare. På denna punkt behålls nuvarande principer. Vägledande blir alltså vad som är skäligt med hänsyn till barnets bästa.

I fråga om rättegångskostnadernas fördelning i vårdnadsmål föreslås som huvudregel att vardera parten skall stå för sin egen rättegångskostnad.

I samband med ändringarna av faderskaps- och vårdnadsreglema föreslås att termerna barn i äktenskap och barn utom äktenskap slopas.

I detta sammanhang föreslås också ändringar i lagen om vård av omyndigs värdehandlingar. Ändringarna rör bl. a. de avgifter som bankerna har rätt att ta ut för sitt förvaltningsarbete.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1977.

LU 1975/76:33

4 Lagförslagen

De i propositionen framlagda lagförslagen har följande lydelse:

I Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrives i fråga om föräldrabalken1

dels alt 1-3 kap., 4 kap. 5 och 8 SS, 6 kap., 7 kap. 2, 4, 7 och 10 SS,

II kap. 1 och 2 SS, 12 kap. 1 S, 15 kap. 7 S, 20 kap., 21 kap. 12 S samt rubrikerna till 1-3 och 20 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas nya paragrafer, 4 kap. 9-11 SS, 7 kap. 11-14 SS, 10 kap. 9-17 SS, 11 kap. 12-17 SS samt 18 kap. 12 och 13 SS, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. Om barnets börd

Barn, som födes under äktenskap eller å sådan lid efter dess upplösning att det kan vara avlat dessförinnan, har äktenskaplig börd (barn äktenskap), såvida ef. i den ordning som sägs i2 kap. . förklaras att barnet icke har sådan börd.

Faderskapet till barn som ej har äktenskaplig börd (barn utom äktenskap) fastställes enligt 3 kap.

1 kap. Om faderskapet till barn

S

Är vid barns födelse modern gift, skall mannen i äktenskapet anses som barnets fader, om ej annat föijer av

2 sv. Detsamma gäller, om modern är änka och barnet , födes inom sådan tid efter mannens död att det kan vara avlat dessförinnan.

S

Rätten skall förklara att mannen i äktenskapet ej är fader till barnet, om

1. det är utrett att modern har haft samlag med annan än mannen under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt alt barnet har avlats av den andre,

2. det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet kan hållas för visst att mannen ej är barnets fader, eller

'Balken omtryckt 1974:1038.

LU 1975/76:33

5 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. barnet har avlats.tore äktenskapet eller under det att makarna levde åtskilda och det ej är sannolikt att makarna ha haft samlag med varandra under tid då barnet kan vara avlat.

Godkänner mannen i äktenskapet skriftligen annan mans erkännande av faderskapet och har i fråga om erkännandet iakttagits bestämmelserna i 4 f skall därigenom anses fastställt att mannen i äktenskapet ej är barnets fader. Erkännandet skall dock i detta .falt alltid vara skriftligen godkänt av modern.

3 S

Barn utom äktenskap erhåller äk- Föreligger ej fall som avses i 1 ss eller

tenskaplig börd. om föräldrarna ingå har rätten meddelat förklaring enligt äktenskap med varandra. 2 första stycket, fastställes faderska pet

genom erkännande eller dom.

Erkännande av faderskap sker skriftligen och skall bevittnas av två personer. Erkännandet skall skriftligen godkännas av barnavårdsnämnden och av modern eller särskilt förordnad förmyndare för barnet. Har barnet uppnått myndig ålder, skall erkännandet i stället godkännas av barnet självt. Barnavårdsnämnden får lämna sill godkännande endast om det kan antagas att mannen är fader till barnet.

Erkännande kan ske även före barnets födelse.

Visas senare att den som har lämnat erkännande ej är fader till barnet, skall rätten förklara att erkännandet saknar verkan mot honom.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 Skall faderskap fastställas genom dom, skall rätten förklara en man vara fader, om det är utrett att han har haft samlag med barnets moder under tid då barnet kan vara avlat och del med hänsyn lill samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av honom.

2 kap. Om talan angående akten- 2 kap. Om barnavårdsnämnds skaplig bord medverkan vid fastställande av fa derskap -

Vill mannen vinna Förklaring, att barn som avses i I kap. I sv icke har äktenskaplig börd. skall han väcka talan mot hamet eller, om barnet avlidit, dess arvingar inom tre år från det han lick kunskap om barnets födelse. Har mannen ei varaktigt sammanbott med barnet, vare han dock ej förlustig sin talan förrän ett år förflutit från det att talan, som grundats pä att barnet har äktenskaplig börd. blivit väckt mot mannen och han erhållit del därav.

Talan enligt första stycket må el äga rum. om mannen, sedan han lått kunskap om att modern haft samlag med annan under tid, då barnet kan vara avlat, efter barnets födelse erkänt barnet såsom sitt.

Skall ej enligt 1 kap. 1 § viss man anses som barns fader, åligger det barnavårdsnämnden att försöka utreda vem som är fader till barnet och sörja för att faderskapet fastställes, om den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd i riket eller vistas här eller om i annat fall vårdnadshavaren begär det och barnet är svensk medborgare.

2 S

A r mannen död, och har han varken Uppgift enligt I sv åvilar barnavårds /Örsuttit

tid till talan enligt I eller nämnden i den kommun där den som

efter barnets födelse erkänt barnet sä- har vårdnaden om barnet är kyrko -

LU 1975/76:33

7 Nuvarande lydelse

som sitt, md envar, som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter honom, väcka sådan talan inom ett är frän del han erhållit kännedom om barnets födelse och om mannens död. Har mannen ej varaktigt sammanbott med barnet, vare arvinge dock ej förlustig sin talan förrän ett år förflutit frän det att anspråk, som grundats på att barnet har äktenskaplig börd, framställts mot dödsboet. Efterlämnar den avlidne, jämte maka. aningar som avses i 3 kap. I sv ärvda balken, äge envar av dem sådan rätt.

Föreslagen lydelse

bokförd. Ar vårdnadshavaren ej kyrkobokförd i riket, åvilar uppgiften barnavårdsnämnden i den kommun där han vistas eller, om han ej vistas i riket, barnavårdsnämnden /' Stockholm.

Vill barn som avses i I kap. I i vinna förklaring, att det icke har äktenskaplig börd, äge barnet väcka talan därom mot mannen eller, om han är död. hans arvingar. Efterlämnar mannen, jämte maka, arvingar som avses i 3 kap. / j ärvdabalken, skall talan, såvitt dessa angår, riktas mot dem som då talan väckes äro närmast till arv.

Talan som avses i 1-3 W må ej bifallas, med mindre det är utrett, att modern haft samlag med annan än mannen och det måste antagas att barnet avlats vid samlaget, eller ock, på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet, del eljest

Ändras förhållande som anges i 2 j sedan barnavårdsnämnden inlett sin utredning, är nämnden ändock skyldig att slutföra sin uppgift.

Barnavårdsnämnden kan flytta över ärendet till barnavårdsnämnden i annan kommun, om det skulle avsevärt underlätta utredningen. Om sådant beslut skall den andra barnavårdsnämnden genast underrättas.

Talan mot barnavårdsnämnds beslut enligt andra stycket fores hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut fores talan hos kammarrätten genom besvär.

Barnavårdsnämnden skall vid sin utredning inhämta upplysningar från modern och andra personer som kunna lämna uppgifter av betydelse för utredningen.

På nämndens begäran skall barnavårdsnämnden i annan kommun lärn -

LU 1975/76:33

8 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kan hållas för visst, att mannen ej är na biträde vid utredningen, barnets fader. Ar barnet avlat löre äktenskapet eller under det makarna efter domstols beslut eller eljest på grund av söndring levde åtskilda, må dock talan bifallas, såvida det ej göres sannolikt att makarna haft samlag med varandra å tid, då barnet kan vara avlat.

5*

Om faderskaps/rågan kan bedömas med tillräcklig säkerhet på grund av barnavårdsnämndens utredning, bör nämnden bereda den som antages vara fader till barnet tillfälle att erkänna faderskapet.

6 S

Barnavårdsnämnden bör verka för att blodundersökning äger rum beträffande modern, barnet och den som kan vara Jäder till barnet, om denne begär det eller anledning finns till antagande att modern haft samlag med mer än en man under tid då barnet kan vara avlat.

7S

Barnavårdsnämnden får lägga ned påbörjad utredning angående faderskapet, om det

1. visar sig omöjligt att Jå erforderliga upplysningar för bedömning av faderskaps/rågan,

2. framstår som utsiktslöst att försöka få faderskapet fastställt av domstol.

3. föreligger samtycke av modern eller särskilt förordnad förmyndare

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

enligt 4 kap. 5 till adoption av barnet, eller

4. av särskilda skäl finns anledning till antagande att fortsatt utredning eller rättegång skulle vara till men för barnet eller utsätta modern för påfrestningar som innebära fara för hennes psykiska hälsa.

Talan mot barnavårdsnämnds beslut ali lägga ned påbörjad faderskapsutredning fores hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut fores talan hos kammarrätten genom besvär.

Vid barnavårdsnämnden skall föras protokoll över vad sorn förekommer vid utredningen av betydelse för faderskapsfrågan. I protokollet antecknas även sådana uppgifter som kunna ha betydelse för skyldigheten att utge bidrag till barnets underhåll.

Utredningen bör bedrivas skyndsamt. Den skall vara slutförd inom ett är från barnets födelse, om ej särskilda skäl föranleda annat.

Skall viss man enligt 1 kap. 1 i't anses som barns fader och är vårdnadshavare för barnet kyrkobokford i riket eller vistas vårdnadshavare här eller är barnet svensk medborgare, skall barnavårdsnämnden, om vårdnadshavare eller mannen begär det och det finnes lämpligt, utreda om annan man kan vara fader till barnet.

Beträffande utredningen skola 2-6 och 8 §§ äga motsvarande tillämpning, varvid dock vad som sägs i 2 om vårdnadshavare skall gälla modern, när vårdnaden om barnet utövas

LU 1975/76:33

10 Nuvarande lydelse

3 kap. Om faderskapet till barn utom äktenskap

Faderskapet till barn utom äktenskap fastställes Renom erkännande eller dom.

Föreslagen lydelse

gemensamt av henne och mannen. Utredningen får läggas ned, om det föreligger skäl som anges i 7 .sv forsta stycket 1 eller 4 eller det annars finnes lämpligt.

Talan mot barnavårdsnämnds beslut att icke påbörja utredning enligt denna paragraf eller att lägga ned påbörjad utredning fores hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut fores talan hos kammarrätten genom besvär.

3 kap. Vissa bestämmelser om rättegången i mål om faderskap

Mål om förklaring att viss man ej är fader

Vill man som enligt I kap. I skall anses som barns fader vinna förklaring enligt I kap. 2 $ första stycket att han icke är fader till barnet, skall han väcka talan härom mot barnet eller, om barnet har avlidit, dess arvingar.

Ar mannen död och har han icke varaktigt sammanbott med barnet och heller icke efter barnets födelse erkänt barnet som sitt, har var och en som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen rätt att väcka talan om att mannen ej är fader till barnet. Efterlämnar den avlidne förutom maka arvingar som avses i 3 kap. I ärvdabalken, har var och en av dem rätt att väcka talan under här angivna förutsättningar.

Rätt för arvinge att väcka talan föreligger ej, om vid mannens död mer än ett är har förflutit från det att talan,

LU 1975/76:33

11 Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

som grundats på att mannen är Jader till barnet, väckts mot honom och lian Jått del därav eller om mer än ett är har för - flutit sedan anspråk på samma grund framställts mot mannens dödsbo.

Erkännande av faderskapet till barn utom äktenskap sker skriftligen. Erkännandet skall bevittnas av två personer och skriftligen godkännas av barnavårdsnämnden samt av modern eller särskilt förordnad förmyndare för barnet. Har barnet uppnått myndig ålder. skall erkännandet i ställer godkännas av barnet självt. Erkännande kan ske även före barnets födelse.

Barnavårdsnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antagas att mannen är fader till barnet.

Visas senare att mannen ej är fader till barnet, skall rätten förklara, att erkännandet saknar verkan.

Rätten skall förklara en man vara fader till barn utom äktenskap, om det är utrett att han haft samlag med barnets moder under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet avlats av honom.

Vill barn vinna förklaring enligt I kap. 2 f första stycket alt viss man ej är dess Jäder, skall barnet väcka talan härom mot mannen eller, om han är död. hans arvingar. Efterlämnar mannen förutom maka arvingar som avses i 3 kap. I § ärvdabalken. skall talan, såvitt angår dessa, riktas mot dem som då talan väckes äro närmast lill arv.

Talan som avses i I eller 2 § får väckas vid rätten i den ort där barnet har sitt hemvist eller, om det har avlidit. vid den rätt som har att upptaga tvist om an efter barnet. Målet upptages av Stockholms tingsrätt, om ej annan behörig domstol finns.

Det åligger barnavårdsnämnden att sörja för att faderskapet till barn utom äktenskap fastställes. om den som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd

Ar part i mål som avses i I eller 2 underårig, får förmyndaren eller god man. om sådan enligt IS kap. skall forordnas. föra talan för honom.

LU 1975/76:33

12 Nuvarande lydelse

i riket eller eljest vistas här. Barnavårdsnämnden skall sör/a för att faderskapet till annat barn utom äktenskap fästställes. om vårdnads/lavaren begär det och barnet är svensk medborgare.

Närmare bestämmelser om förfärandet vid fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap i fall som avses i första stycket meddelas i särskild lag.

Uppgiften att sörja för att barnets börd fastställes åvilar barnavårdsnämnden i den kommun där den som har vårdnaden om barnet är kyrko - bokförd. Ar vårdnadshavaren ej kvrkobokförd i riket. åvilar uppgiften barnavårdsnämnden i den kommun där han vistas eller, om han ej vistas i riket, barnavårdsnämnden i Stockholm.

Inträder ändring i förhållande som anges i 5 | sedan barnavårdsnämnden inlett utredning för att Jå barnets börd fastställd, är nämnden ändock skyldig att slutföra utredningen.

Barnavårdsnämnden kan förordna att ärendet skall över/lvttas till barnavårdsnämnden i annan kommun, om det skulle avsevärt underlätta utredningen. Om sådant beslut skall den andra barnavårdsnämnden ofördröjligen underrättas.

Talan mot barnavårdsnämnds be -

Föreslagen lydelse

Modern skall höras i målet, om det kan ske.

Mål om fastställande av faderskap

Talan om fastställande av faderskap väckes av barnet.

/ fall som avses i 2 kap. I \v fores barnets talan av barnavårdsnämnden. Har modern vårdnaden om barnet, får hon alltid föra barnets talan, även om hon ej har uppnått myndig ålder. Talan får vidare alltid förås av särskilt förordnad förmyndare för barnet.

Är mål om fastställande av faderskap anhängigt, kan frågan om faderskapet till barnet prövas endast i det målet. Talan får i målet förås mot flera män. / avliden mans ställe stämmas de arvingar till den döde som anges

i 2 a.

I fall då barnavårdsnämnd har att sörja.för att faderskap fastställes skall nämnden föra talan mot den man eller de män som enligt nämndens utredning eller vad sorn framkommit under målets handläggning skäligen kunna komma i fråga som fader till barnet.

LU 1975/76:33

13 Nuvarande lydelse

slut enligt andra stycket /öres hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut /öres talan hos kammarrätten genom besvär.

Föreslagen lydelse

På ansökan av svarande skall rätten utfärda stämning på man, som ej redan är instämd i målet, och pröva om mannen är fader till barnet. Om sådan ansökan gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om stämningsansökan.

I fäll då barnavårdsnämnd har ali sörja JÖr att faderskap fastställes väckes talan vid rätten i den ort där barnavårdsnämnden finns. Rätten kan Hytta över målet till annan domstol, om det skulle avsevärt underlätta handläggningen av målet.

I andra fall än som avses i första stycket väckes talan om fastställande av faderskap vid den rätt där mannen skall svara i tvistemål i allmänhet eller, om talan fores mot flera män, en av dem har att svara. Talan mot avliden mans arvingar får väckas vid den rätt där dödsboet svarar. Finns ej behörig domstol enligt vad som nu har sagts, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

8S

I samband med att barnavårdsnämnden väcker talan skall protokollet över nämndens utredning ges in till rätten. Väckes talan av annan och har barnavårdsnämnden gjort utredning i frågan, skall rätten infordra barnavårdsnämndens protokoll.

Svarande skall delges protokollet i samband med stämningen.

Rätten kan förelägga barnavårdsnämnden att fullständiga utredningen om faderskapet.

LU 1975/76:33

14 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

95 Rätten skall se lill att frågan om faderskapet till barnet blir tillbörligen utredd. Var och en som kan föra talan på barnets vägnar skall beredas tillfälle att yttra sig i målet.

Vittnesförhör får ej äga rum i syfte att styrka att vittnet har haft samlag med modern under tid då barnet kan antagas vara avlat.

Talan får ej prövas slutligt före barnets födelse.

10 5

Återkallas talan mot en av flera män. får målet avskrivas i den delen endast om alla samtycka. Avser återkallelse den som har stämts enligt 6 sv tredje stycket, krävs samtycke även från barnet.

Samtidigt med art målet avskrives i viss del skall rätten fatta beslut om rättegångskostnaden i den delen.

I fall då barnavårdsnämnd för talan om fastställande av faderskap gälla i fråga om rättegångskostnad andra och tredje styckena i stället för IS kap.

1-7 M rättegångsbalken.

Part skall bära sin rättegångskostnad. Svarande kan dock förpliktas alt helt eller delvis ersätta annan part dennes rättegångskostnad, om han har förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 j rättegångsbalken eller om annars särskilda skäl föreligga.

LU 1975/76:33

15 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Har pans ställföreträdare. ombud eller biträde förfarit pä sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken, kan han förpliktas ersätta kostnad som därigenom vållats annan part. Rätten kan besluta härom även utan yrkande.

12 S

Fullföljes talan, skall den högre rätten pröva faderskaps/rågan i hela dess vidd. Erinran härom skall intagas i föreläggande att inkomma med genmäle.

Finner högre rätt att någon som icke är part i målet skäligen kan komma i fråga som fader till barnet, skall domen på yrkande av part undanröjas och målet i dess helhet visas åter till den domstol som forst har dömt i målet.

Bestämmelserna i 9 och 10 s\\v äga motsvarande tillämpning vid målets handläggning i högre rätt. I fall då barnavårdsnämnd för talan äga även 8 sv tredje stycket och 113 motsvarande tillämpning i högre rätt.

Förening av mål

13 S

Utan hinder av att viss man enligt I kap. 1 § skall anses som barns fader får. under förutsättning att talan som avses i I kap. 2. sv första stycket har anhängiggjorts och ännu ej prövats, vid samma domstol väckas talan om fastställande av att annan man är barnets fader. Om så sker. skola målen handläggas i en rättegång.

Bifalles såväl talan om förklaring enligt I kap. 2 § första stycket sorn talan om fastställande av faderskapet och fullföljes talan beträffande den först -

LU 1975/76:33

16 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

nämnda frågan, skall den högre rällen pröva också den andra/rågan, även om talan ej har fullföljts i den delen.

4 kap.

5 S

Utan eget samtycke må den som fyllt tolv år ej adopteras; dock må, utan hinder av att samtycke ej föreligger, adoption ske av den som är under sexton år, därest det kan antagas lända honom till skada att han tillfrågas.

Den som ej fyllt aderton år må ej adopteras utan föräldrarnas samtycke. Moderns samtycke skall hava lämnats sedan hon hunnit tillräckligt återhämta sig efter nedkomsten. Vid adoption av adoptivbarn skall i stället inhämtas samtycke av adoptanten eller, om make adopterat andre makens barn, av makarna.

Samtycke fordras ej av den som är sinnessjuk, sinnesslö, utan del i vårdnaden eller å okänd ort. Är sådant fall för handen beträffande envar av dem som enligt andra stycket skall samtycka till adoptionen, skall i stället samtycke inhämtas från barnets förmyndare.

Samtycke enligt andra stycket fordras ej av den som är sinnessjuk, sinnesslö, utan del i vårdnaden eller å okänd ort. Är sådant fall för handen beträffande envar av dem som enligt andra stycket skall samtycka till adoptionen, skall i stället samtycke inhämtas från barnets förmyndare.

Den som är förklarad omyndig må ej adopteras utan förmyndares samtycke.

Vid tillämpning av bestämmelse i lag eller annan författning som tilllägger släktskap eller svågerlag rättslig betydelse skall adoptivbarn anses som adoptantens barn i äktenskap och icke som barn till sina biologiska föräldrar. Har make adopterat andre makens barn eller adoptivbarn, skall dock barnet anses som makarnas gemensamma.

Första stycket gäller ej, om annat rättsförhållandets natur.

Vid tillämpning av bestämmelse i lag eller annan författning som tilllägger släktskap eller svågerlag rättslig betydelse skall adoptivbarn anses som adoptantens barn och icke som barn till sina biologiska föräldrar. Har make adopterat andre makens barn eller adoptivbarn, skall dock barnet anses som makarnas gemensamma.

är särskilt föreskrivet eller följer av

LU 1975/76:33

17 Ntiva rande lydelse Föreslagen lydelse

Laga domstol i ärende om antagande av adoptivbarn är rätten i den ort där adoptanten har sitt hemvist. Finns ej behörigdomstol enligt vad som nu har sagts, upptages ärendet av Stockholms tingsrätt.

10 S

I ärende om antagande av adoptivbarn skall rätten inhämta upplysningar om barnet och sökanden samt huruvida vederlag eller bidrag till barnets underhäll är givet eller ut fäst. Har barnet ej fyllt aderton är, skall yttrande inhämtas frän barnavärdsnämnden i den kommun där sökanden är kykobokförd och frän barnavärdsnämnden i den kommun där den som har vårdnaden om barnet är kyrkobok förd.

Fader eller moder, vars samtycke till adoptionen ej erfordras, skall ändock höras, om det kan ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad nu sagts i stället gälla adoptanten eller, om make adopterat andre makens barn. var och en av makarna. Finns särskild förmyndare vars samtycke ej erfordras, skall även han höras.

Mor rättens beslut i ärende om antagande av adoptivbarn får talan fullföljas av sökanden eller den som skall höras i ärendet.

2 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 33

LU 1975/76:33

18 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

Barn i äktenskap står under föräldrarnas vårdnad enligt vad nedan sägs till dess det fyllt aderton år eller ingått äktenskap.

Föräldrarna äro pliktiga att sörja för barnets person och att giva det sorgfällig uppfostran. De skola tillse, att barnet erhåller uppehälle och utbildning efter vad med hänsyn till föräldrarnas villkor och de tillgångar barnet kan äga ävensom barnets anlag md finnas tillbörligt.

Föräldrarna skola utöva den uppsikt över barnet som är erforderlig med hänsyn till barnets ålder och övriga omständigheter.

Hava föräldrarna låtit barnet taga tjänst eller annat arbete, varigenom barnet blivit i stånd att försörja sig, äge barnet, sedan det fyllt sexton år, själv uppsäga avtalet ävensom sluta avtal om annat arbete av liknande art.

Avtal, som barnet slutit efter vad i första stycket sägs. äge föräldrarna häva, om det md anses erforderligt med hänsyn lill barnets uppfostran eller välfärd. Har avtalet hävts, äge barnet ej därefter själv sluta arbetsavtal.

I fråga om verkan av avtal, som b stadgas i 9 kap.

§

Barn står under vårdnad av bägge eller den ene av sina föräldrar eller av särskilt förordnad förmyndare till dess det fyllt aderton år eller ingått äktenskap.

Den som har vårdnad om barn skall sörja för barnets person och giva det sorgfällig uppfostran. Vårdnadshavare skall tillse att barnet erhåller uppehälle och utbildning efter vad som är tillbörligt med hänsyn till föräldrarnas villkor och de tillgångar barnet kan äga samt barnets anlag.

§

Vårdnadshavare skall utöva den uppsikt över barnet som är erforderlig med hänsyn till barnets ålder och övriga omständigheter.

§

Har vårdnadshavare låtit barnet taga tjänst eller annat arbete, varigenom barnet blivit i stånd att försörja sig,/år barnet, sedan det fyllt sexton år, själv säga upp avtalet samt sluta avtal om annat arbete av liknande art.

Vårdnadshavare har rätt att häva avtal som barnet har slutit enligt första stycket, om det är erforderligt med hänsyn till barnets uppfostran eller välfärd. Har avtalet hävts,.får barnet ej därefter själv sluta arbetsavtal.

net slutit utan erforderligt samtycke.

LU 1975/76:33

19 Nuvarande lydelse

Är en av föräldrarna i följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak hindrad att deltaga i beslut rörande vårdnaden, vilket icke utan olägenhet kan uppskjutas, utövas bestämmanderätten av den andre. Denne må dock icke ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, med mindre barnets bästa uppenbarligen kräver det.

Föreslagen lydelse

i

Står barn under vårdnad av bägge föräldrarna, skall vad som sägs i

2-4 H gälla föräldrarna i förening. Är en av föräldrarna i följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak hindrad att deltaga i beslut rörande vårdnaden, vilket icke utan olägenhet kan uppskjutas, utövas bestämmanderätten av den andre. Denne får dock icke ensam fatta beslut av ingripande betydelse för bamets framtid, med mindre barnets bästa uppenbarligen kräver det.

Gör en av föräldrarna sig skyldig till grovt missbruk eller till grov försummelse vid vårdnadens utövande, eller är han hemfallen åt missbruk av rusgivande medel, eller för han ett lastbart liv, eller är han tillföljd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak för längre tid förhindrad att deltaga i vårdnaden, äge rätten pä ansökan av den andre eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd förordna. alt vårdnaden skall tillkomma allenast den andre. Inträffar sådant fall ifråga om bägge föräldrarna, äge rätten överflytta vårdnaden å särskilt förordnad förmyndare.

Leva föräldrarna på grund av söndring åtskilda, har rätten på ansökan av endera att förordna, vilken av dem skall hava vårdnaden om barnen eller, om ej alla barnen böra stå under den enes vårdnad, huru de skola fördelas mellan föräldrarna. Äro föräldrarna ense, give rätten sitt beslut i

Barnet står från födelsen under vårdnad av bägge föräldrarna, om dessa äro gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Ingå föräldrarna senare äktenskap med varandra, står barnet från den tidpunkten under vårdnad av dem bägge.

Första stycket gäller ej, om annat föijer av 7-10 H -

Stå barn under vårdnad av bägge föräldrarna och vilja föräldrarna eller en av dem att vårdnaden icke längre skall tillkomma dem gemensamt, har rätten på ansökan av endera att förordna vem av dem som skall ha vårdnaden om barnen eller, om ej alla barnen böra stå under den enes vård -

LU 1975/76:33

20 Nuvarande lydelse

överensstämmelse med vad de önska, såframt det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa; åsämjas de ej, bestämme rätten efter vad med hänsyn till barnens bästa finnes skäligt. Finnes med hänsyn till barnens bästa uppenbart, att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, meddele rätten tillika förordnande angående vårdnaden om barnen; och skall dämd vad i första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Dör en av föräldrarna, tillkommer vårdnaden den andre. Åro bägge föräldrarna döda. utövas vårdnaden av förmyndaren.

Har vårdnaden enligt 7# tillerkänts den ene av föräldrarna, och inträffar i fråga om honom fall, varom i 6 $ sägs, eller dör lian, förordne rätten den andre att utöva vårdnaden, såvida ej denna med hänsyn till barnets bästa

Föreslagen lydelse

nåd, hurdz skola fördelas mellan föräldrarna. Äro föräldrarna ense, skall rätten besluta i överensstämmelse med vad de önska, om det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa. / annat fall beslutar rätten efter vad som finnes skäligt med hänsyn till barnens bästa. Finnes med hänsyn till barnens bästa uppenbart att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, skall rätten tillika förordna angående vårdnaden om barnen. Härvid äger första stycket motsvarande tillämpning. Åro föräldrarna ense om att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt, skall dock rätten besluta i överensstämmelse därmed, om det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa.

Står barn under vårdnad av endast den ene av föräldrarna, skall rätten på ansökan av den andre överföra vårdnaden till honom, om det finnes skäligt med hänsyn till barnets bästa. Åro föräldrarna ense att vårdnaden skall överföras till den andre eller att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt, skall rätten på ansökan besluta i överensstämmelse därmed, om det ej är uppenbart stridande mot barnets bästa.

Står barn under vårdnad av bägge föräldrarna och gör sig en av dem skyldig till grovt missbruk eller grov försummelse vid vårdnadens utövande eller innebär hans deltagande i vårdnaden eljest fara för barnets utveckling,

LU 1975/76:33

21 Nuvarande lydelse

finnes böra anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Föreslagen lydelse

skall rätten på anmälan av barnavårdsnämnd förordna att vårdnaden skall tillkomma endast den andre, om det ej är uppenbart med hänsyn till barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Står barn under vårdnad av endast den ene av föräldrarna och inträffar i fråga om honom sådan omständighet som avses i första stycket, skall rätten på anmälan av barnavårdsnämnd förordna den andre att utöva vårdnaden, om det ej är uppenbart med hänsyn till barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

10 §

Fader eller moder, som är skild frän vårdnaden, må ej betagas tillfälle till umgänge med barnet, med mindre särskilda omständigheter föranleda därtill. Nöjes han ej med vadsom härom bestämmes av den som har vårdnaden. skilje rätten dem emellan.

Står barn under vårdnad av bägge föräldrarna och dör en av dem. tillkommer vårdnaden den andre.

Står barn under vårdnad av endast den ene av föräldrarna och dör lian. skall rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av barnavårdsnämnd förordna den andre att utöva vårdnaden, om det ej är uppenbart med hänsyn lill barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Aro bägge föräldrarna döda, utövas vårdnaden av förmyndaren.

11 Fader eller moder som är skild från vårdnaden får ej betagas tillfälle till umgänge med barnet, med mindre särskilda omständigheter föranleda det. Nöjes han ej med vad som härom

LU 1975/76:33

22 Nuvarande lydelse Föreslaxen lydelse

bestämmes av den som har vårdnaden, skall rätten besluta i frågan.

Barn utom äktenskap står under moderns vårdnad till dess det fyllt aderton år eller ingått äktenskap. På ansökan av fadern skall dock rätten överföra vårdnaden lill honom, om det Jinnes skäligt med hänsyn till barnets bästa. Aro föräldrarna ense. att vårdnaden skall över/öras till fadern, skall rätten på anmälan besluta i enlighet därmed, om det ej är uppenbart stridande mot barnets bästa.

Inträffar ifråga om den av föräldrarna som har vårdnaden om barnet sådant fall som avses i 6 f eller dör han. skall rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd förordna den andre att utöva vårdnaden, såvida 'ej denna med hänsyn till barnets bästa finnes böra anförtros ål särskilt förordnad förmyndare.

Vad i 2-4 och 10 $$ stadgas med avseende pä vårdnad om barn i äktenskap skall äga motsvarande tilllämpning beträffande barn utom äktenskap.

Utan hinder av vad rätten beslutit i fråga som avses i detta kapitel äge rätten annorlunda förordna därom, när väsentligt ändrade förhållanden påkalla det.

Fråga rörande vårdnad om barn upptages av rätten i den ort där vårdnadshavare har sitt hemvist. Vad nu sagts utgör dock ej hinder alt upptaga fråga om vårdnad i samband med äktenskapsmål.

Finns ej behörig domstol enligt vad som sägs i första stycket, upptages vårdnadsfrågan av Stockholms tingsrätt.

I mål eller ärende angående vårdnad om barn kan rätten för tiden intill dess laga kra ft ägande dom eller beslut föreligger förordna om vårdnaden efter vad sorn finnes skäligt.

Förordnande enligt första stycket kan påyrkande meddelas utan huvudförhandling. Innan förordnande med -

LU 1975/76:33

23 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

delas, skall motparten beredas tillfälle att yttra sig över yrkandet. Har förordnande meddelats, prövar rätten när målet eller ärendet avgöres, om åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu nämnts går i verkställighet lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten.

I mål eller ärende angående vårdnad om barn gälla i fråga om rättegångskostnad andra och tredje styckena i stället för 18 kap. 1-7 sSv rättegångsbalken.

Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. Part kan dock förpliktas att helt eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskostnad, om han har förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6§ rättegångsbalken eller om annars särskilda skäl föreligga Skall

part enligt andra stycket helt eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnad och har partens ställföreträdare, ombud eller biträde för farit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6$ rättegångsbalken och därigenom vållat kostnaden eller del därav, kan han förpliktas att jämte parten ersätta kostnaden. Rätten kan besluta härom även utan yrkande.

Första-trcdje styckena äga motsvarande tillämpning vid målets eller ärendets handläggning i högre rätt.

LU 1975/76:33

24 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap. 2 §

I kostnaden för barnets underhåll tage envar av föräldrarna del efter sin förmåga.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, skall betala underhållsbidrag. Tillkommer vårdnaden om barn i bestående äktenskap endast den ene av Föräldrarna och leva de ej efter domstols beslut eller eljest på grund av söndring åtskilda, galle dock vad i 5 kap. giftermålsbalken stadgas.

Det åligger barnavårdsnämnd, som enligt 3 kap. 4 § skall sörja för att faderskapet till barn utom äktenskap fastställes, att tillse att barnet tillförsäkras underhåll.

I kostnaden för barnets underhåll skall var och en av föräldrarna taga del efter sin förmåga.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, skall betala underhållsbidrag. Ant Föräldrarna gifta med varandra men tillkommer vårdnaden om barnet endast den ene av dem och leva de ej åtskilda, gäder dock 5 kap. giftermålsbalken.

Det åligger barnavårdsnämnd, som enligt 2 kap. I s' skall sörja för att faderskapet till barn fastställes, att tillse att barnet tillförsäkras underhåll.

Har make under sin vårdnad barn /' tidigare gifte eller utom äktenskap, vare andra maken jämte honom skyldig att efter sin förmåga bidraga till barnets underhåll, så länge äktenskapet består.

Vad nu sagts medför ej ändring i d den andre av barnets föräldrar.

Har make under sin vårdnad barn som ej är även andra makens barn, är andra maken jämte honom skyldig att efter sin förmåga bidraga till barnets underhåll, så länge äktenskapet består.

underhållsskyldighet som må åligga

7 §

Avtal angående fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet som ovan sägs utgöre ej hinder för den underhållsberättigade att göra gällande rätt till högre underhållsbidrag.

Gäller avtalet underhåll enligt 1 S

Avtal angående fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet som ovan sägs utgörej hinder för den underhållsberättigade att göra gällande rätt till högre underhållsbidrag.

Gäller avtalet underhåll enligt 1 5

LU 1975/76:33

25 Nuvarande lydelse

till barn inom äktenskap, vare det dock bindande för den underhållsberättigade, om avtalet slutits genom skriftlig, av två personer bevittnad handling och godkänts av barnavårdsnämnden. Har modern vårdnaden om barnet, äge lion sluta avtal som nu sagts, ändå att hon ej uppnått myndig ålder. Innefattar avtalet åtagande att till barnets underhåll utgiva visst belopp en gång för alla, skall beloppet betalas till barnavårdsnämnden, och varde med beloppet skjör fåret som i 4 kap. 6 § sägs med avseende å där nämnt engångsbelopp.

Avtal angående underhållsbidrag till barn må slutas jämväl före barnets födelse.

Föreslagen lydelse

till barn vars föräldrar varken vid dess födelse voro eller därefter ha varit gifta med varandra, är det dock bindande för den underhållsberättigade, om avtalet slutits genom skriftlig, av två personer bevittnad handling och godkänts av barnavårdsnämnden. Vårdnadshavare får sluta avtal som nu har angelis, även om vårdnadshavaren ej har uppnått myndig ålder. Innefattar avtalet åtagande att till barnets underhåll utge visst belopp en gång för alla, skall beloppet betalas till barnavårdsnämnden, och skall med beloppet så förfaras som i 4 kap. 6 § sägs med avseende på där nämnt engångsbelopp.

Avtal angående underhållsbidrag till barn kan slutas även före barnets födelse.

Fader till barn utom äktenskap vare skyldig, att efter vad med hänsyn till hans och moderns villkor må anses skäligt, bidraga lill hennes underhåll under sex veckor före och sex veckor efter nedkomsten. Vid beräknande av delta underhållsbidrag skall hänsyn tagas jämväl till de särskilda kostnader som orsakas av förlossningen. Medför havandeskap eller amning eller annan vård om barnet avsevärt hinder i moderns förvärvsverksamhet, eller ådrager hon sig sjukdom genom havandeskapet eller nedkomsten, må fadern kunna förpliktas alt bidraga till hennes underhåll under längre tid än nu sagts, dock högst under fvra månader före och nio månader efter nedkomsten.

Dör fadern, äge modern rätt att av

Talan om underhåll till barn upptages av rätten i den ort där svaranden har sitt hemvist. Sådan fråga kan väckas även i samband med mål rörande fastställande av faderskapet till barn.

Första stycket utgör ej hinder att upptaga fråga om underhåll i samband med äktenskapsmål.

Finns ej behörig domstol enligt vad sorn sägs i första eller andra stycket, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Har rätten att avgöra vilken av flera män som är fader till barnet, får talan om underhållsbidrag ej prövas slutligt innan faderskapsfrågan har avgjorts genom dom som vunnit laga kraft.

LU 1975/76:33

26 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

behållningen i boel, innan arn- oell lesiamenisloiier utgå. erhålla del belopp sorn erfordras lill fullgörande av underhållsskyldigheten emot henne för liden e/ier dödsfallet.

Vad i. första och andra styckena sägs om fadern skall, där barnet födes dött eller havandeskapet avbrutits, i den mån det finnes skäligt gälla den som hafi samlag med modern å tid då barnet kan vara avlat, om det ef framstår såsom osannolikt att han är barnets fader.

Vad i 7 Hi.första stycket, andra stycket fötsla punkten samt tredje stycket ävensom S $ är stadgat om avtal eller dom rörande underhåll till barn utom äktenskap skall äga motsvarande tilllämpning med avseende å underhåll, som enligt vad i förevarande paragraf sägs tillkommer modern.

/ mål om underhåll till barn får vårdnadshavare föra talan för barnet, även om vårdnadshavaren ej har uppnått myndig ålder. Ar särskild förmyndare förordnad för barnet, har han samma rätt att föra talan för barnet. Aven barnavårdsnämnd som enligt 2 s' tredje stycket skall tillse att barnet tillförsäkras underhåll får föra sådan talan. Var och en sorn kan föra talan för barnet skall beredas tillfälle att yttra sig i målet.

Underhållsbidrag får bestämmas lill olika belopp för särskilda delar av underhållstiden.

Underhåll lill barn får ej mot den underhållsskyldiges bestridande bestämmas för tid efter del barnet fyllt

LU 1975/76:33

27 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

aderton dr, innan det kan tillförlitligen bedömas huruvida underhållsskyldighet föreligger därefter.

I mål om underhåll tillborn kan rätten för tiden intilldess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger förordna om underhållet efter vad sorn finnes skäligt. Skyldighet ali utge bidrag får dock ej åläggas någon, om icke sannolika skäl föreligga att han är bidragsskyldig. Har fråga om underhåll väckts i samband med mål om fastställande av faderskap till barn, får förordnande som nu nämnts ej meddelas, om flera män äro instämda i målet.

Förordnande enligt första stycket kan påyrkande meddelas utan huvudförhandling. Innan förordnande meddelas, skall motparten beredas tillfälle att yttra sig över yrkandet. Har förordnande meddelats, prövar rätten när målet avgöres. om åtgärden skall beslå.

Förordnande som nu nämnts går i verkställighet lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten.

13 S

Har någon genom skriftlig, av två personer bevittnad handling åtagit sig att till barn för vilket faderskapet skall fastställas utge underhållsbidrag för tid intill dess resultatet av blodundersökning om faderskapet föreligger, gäller i fråga om verkställighet på grund av handlingen vad som är föreskrivet om verkställighet på grund av förbindelse att utge underhåll enligt denna balk.

LU 1975/76:33

28 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Beträffande åtagande enligt /örsta stycket skall i övrigt i tillämpliga delatgälla vad som i lag eller annan /orla ilning är föreskrivet för fall då rätten enligt 121 har meddelat förordnande om underhållsbidrag till barn.

Om räll att i vissa fall Jå ersättning av allmänna medaljör utgivna underhållsbidrag Jinnas särskilda bestämmelser.

14 5

Har viss man enligt I kap. 1 sv ansetts som barns fader och fastställes att annan man är fader till barnet, har den förstnämnde endast om särskilda skäl föreligga rätt till ersättning av den andre för kostnader som han har haft för barnets försörjning.

10 kap.

95 Ansökan att någon skall förklaras omyndig skall, då fråga är om den som har uppnått myndig ålder, upptagas av rätten i den ort där den som avses med ansökningen har sitt hemvist. Finns ej behörig domstol enligt vad som nu har sagts, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Avser ansökningen att underårig skall förbli omyndig även efter uppnådd myndighetsålder, hör målet till den rätt där förmyndarskapet är inskrivet eller, om inskrivning icke ägt rum, till den rätt där inskrivning skall ske.

Ansökan om hävande av omyndighetsförklaring upptages av den rätt där

LU 1975/76:33 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förmynderskapet för den omyndige är inskrivet.

Ansökan om omyndighetsförklaring får göras, förutom av den som ansökningen gäller, av hans make och närmaste fränder sd ock av överförmyndaren samt, ifall som avses i 2 av förmyndaren.

Hävande av omyndighetsförklaring får sökas av den omyndige själv, hans förmyndare eller överförmyndaren.

11 §

Har ansökan om omyndighetsförklaring gjorts av den. vars försättande i omyndighet det är fråga om, eller har denne medgivit att omyndighetsförklaring meddelas, får rätten utan huvudförhandling omedelbart företaga målet till avgörande.

I annat fall än som avses i första stycket skall rätten utförda föreläggan - de för den, varsförsättande i omyndighet det är fråga om, att svara i målet. Angående sådant föreläggande gäller vadsom är föreskrivet om stämning.

Om den, vars försättande i omyndighet det är fråga om. uppenbarligen ej förstår vad saken gäller eller skulle lida allvarlig skada av att få del av ansökningen om omyndighetsförklaring, skall rätten förordna god man varom sägs i 18 kap. att i målet företräda honom och bevaka hans rätt. I fråga om ersättning till sådan god man äga bestämmelserna i 13 sv andra stycket om ersättning till biträde motsvarande tilllämpning.

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

30 Ansökan av den som försatts i omyndighet att bli förklarad myndig får, om den finnes uppenbart ogrundad, avslås omedelbart utan huvudförhandling. Har ansökan om hävande av omyndighetsförklaring gjorts eller tillstyrkts av såväl förmyndaren som överförmyndaren, får målet också företagas till avgörande omedelbart utan huvudförhandling, om förmyndarens eller överförmyndarens inställelse ej finnes vara behövlig för målets utredning.

I annat fall än som avses i första stycket skall rätten utfärda föreläggande för den som ansökningen gäller, förmyndaren och överförmyndaren att svara i målet, allt i den mån de ej ha gjort eller tillstyrkt ansökningen. Angående sådant föreläggande gäller vad som är föreskrivet om stämning.

13 g

Har ansökan gjorts att någon skall förklaras omyndig och föreligger ej fall som avses i 11 tredje stycket, skall rätten förordna biträde att bevaka hans rätt i målet, om det ej är uppenbart att biträde ej erfordras. Begär den sorn försatts i omyndighet att förklaras åter myndig, skall rättegångsbiträde också förordnas, om det ej är uppenbart att biträde ej erfordras.

Den sorn förordnats till rättegångsbiträde har efter rättens prövning rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Ersättningen skall stanna på statsverket, såvida ej motparten till den. för vilken rättegångsbiträde förordnats. finnes böra åläggas att gottgöra statsverket kostnaden.

LU 1975/76:33

31 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 5

Kan dom i mål om omyndighetsförklaring ej ges omedelbart, får rätten, om dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara för den vars försättande i omyndighet det är fråga om eller för hans egendom, förordna att han skall vara omyndig för tiden intill dess målet avgöres av rätten. Förordnande som nu nämnts får meddelas utan huvudförhandling.

Innan förordnande enligt första stycket meddelas, skall, om det kan ske utan märklig tidsutdräkt, den vars försättande i omyndighet det är fråga om beredas tillfälle att yttra sig. Förordnandet kan när sorn helst återkallas av rätten.

15 §

Rätten får ej förklara någon omyndig eller förklara någon åter myndig utan att läkarintyg angående hans sinnestillstånd har företetts. Närmare bestämmelser om sådant intyg meddelas av regeringen.

Har den sorn förklarats omyndig blivit förklarad åter myndig, får talan mot domen fullföljas av var och en som enligt 10 $ är behörig att föra talan om hans försättande i omyndighet, så ock av förmyndaren.

175 Dom varigenom någon förklarats omyndig samt förordnande som avses i

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

32 Föreslagen lydelse

14 § skall ofördröjligen genom rättens försorg kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

Har dom. varigenom någon förklarats omyndig, blivit ändrad i högre rätt genom dom som vunnit laga kraft, eller har den sorn förklarats omyndig förklarats äter myndig genom laga kraft ägande dom, eller har förordnande som avses i 14 fj återkallats eller i högre rätt upphävts, skall kungörelse därom ske enligt första stycket.

11 kap. 1 g

För underärigt barn i äktenskap vare föräldrarna förmyndare. Dör en av föräldrarna, eller kan någon av dem enligt 4 S icke vara förmyndare, eller varder någon av dem entledigad från förmynderskapet, iweden andre barnets förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, vare den barnets förmyndare. som skall hava vårdnaden om det. Varder eljest förordnat att vårdnaden skall tillkomma allenast den ene av föräldrarna, vare han ock förmyndare.

För barn som står under vårdnad av bägge föräldrarna äro föräldrarna förmyndare. Dör en av föräldrarna eller kan någon av dem enligt 4 § icke vara förmyndare, eller blir någon av dem entledigad från förmynderskapet, är den andre barnets förmyndare.

För barn som står under vårdnad av endast den ene av sina föräldrar är denne ensam förmyndare.

2 S

För underårig! barn utom äktenskap Ingår underärigt barn äktenskap,

vare modern förmyndare. Har vård- skall den som vid äktenskapets ingäen naden

om barnet tillagts fadern, vare de var förmyndare för barnet alltjämt

han dess förmyndare. vara barnets förmyndare.

LU 1975/76:33

33 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Fråga om förordnande av förmyndare för underårig upptages av den räll där förmvnderskapet är inskrivet eller, om inskrivning av förmvnderskapet icke ägt rum, av den räll där inskrivning skall ske.

Då någon som uppnått myndig ålder förklaras omyndig, skall förmyndare förordnas av den räll där ansökningen om omyndighetsförklaring gjordes. Erfordras ny förmyndare, skall sådan förordnas av den räll där förmynderskapet är inskrivet.

Fråga om entledigande av förmyndare upptages av den räll där förmynderskapei är inskrivet eller skall inskrivas.

13$

/ ärende om förordnande av förmyndare skall rällen bereda överförmyndaren tillfälle all lämna förslag på person som är lämplig för uppdraget.

14$

Ingen får förordnas lill förmyndare eller entledigas frän sådan befattning utan an ha fått tillfälle att yttra sig i ärendet.

15$

Kan slutligt beslut ej ges omedelbart i ärende om förordnande av förmyndare. får rätten, om omedelbar vård erfordras om den omyndiges angelägenheter. förordna förmyndare för tiden

3 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 33

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

intill dess ärendet avgöres av rätten.

Har i mål om omyndighetsförklaring rätten meddelat beslut enligt 10 kap. 14 '!> om att den, vars försättande i omyndighet det är fråga om, skall vara omyndig för tiden intilldess målet avgöres, skall rätten i där angiven ordning förordna förmyndare för honom för nämnda tid.

16 8

Uppkommer fråga om förmyndares entledigande av orsak som anges i 9 och kan slutligt beslut ej ges omedelbart. får rätten, om dröjsmål skulle medföra fara för den omyndiges rätt och bästa, förordna om förmyndarens skiffande från utövningen av förmynderskapet för tiden intill dess ärendet avgöres av rätten.

Innan beslut fattas om förmyndarens skiljande från utövningen av förmynderskapet. skall, om det kan ske utan märklig tidsutdräkt. förmyndaren beredas tillfälle att yttra sig.

Ansökan om förmyndares förordnande eller entledigande får göras, förutom av överförmyndaren och förmyndare. av den omyndige själv, om han fyllt sexton år. samt av hans make och närmaste fränder. Förmyndare, som gjort sig skyldig till försummelse i vårdnaden om underårig, får entledigas även på ansökan av barnavårdsnämnd. Fråga som avses i denna paragraf skall rätten också taga upp självmant, när anledning förekommer därtill.

I ärende som avses i forsta stycket

LU 1975/76:33

35 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall rätten, när det rör omyndig som fyllt sexton dr, bereda denne till/alle att yttra sig. om det kan ske.

Mot rä Hens beslut i ärende som avses i forsta stycket får talan förås, förutom av den som beslutet särskilt rör, av var och en som har rätt att göra ansökan.

12 kap.

1 S

Förmynderskap för underårig skall inskrivas, då

1. särskild förmyndare förordnas för den underårige,

2. den underårige annorledes än genom upptagande av lån har förvärvat egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning och som till sitt värde överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. rätten av annan särskild anledning finner att inskrivning bör ske. Inskrivningen skall ske hos rätten Inskrivningen skall ske hos rätten

i den ort, där den som utövar för- i den ort, där den som utövar för -

mynderskapet har hemvist inom riket eller, om inskrivningen föranledes av att fader eller moder som ensam utövat förmynderskapet avlidit, där denne senast haft sådant hemvist. Hava föräldrar till barn i äktenskap, som utöva förmynderskapet gemensamt, skilda hemvist, skall inskrivningen ske där fadern har hemvist eller, om den föranledes av fråga om moderns entledigande från förmynderskapet, där hon har hemvist. Finnes ej domstol som efter vad ovan stadgas är behörig att verkställa inskrivningen, skall denna ske vid Stockholms tingsrätt.

mynderskapet har hemvist inom riket eller, om inskrivningen föranledes av att fader eller moder som ensam utövat förmynderskapet avlidit, där denne senast haft sådant hemvist. Utöva föräldrar förmynderska - pet gemensamt och ha de skilda hemvist, skall inskrivningen ske där fadern har hemvist eller, om den föranledes av fråga om moderns entledigande från förmynderskapet, där hon har hemvist. Finns ej domstol som enligt vad nu har sagts är behörig att verkställa inskrivningen, skall denna ske vid Stockholms tingsrätt.

LU 1975/76:33

36 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

78 Penningar eller värdepapper, som av förmyndaren innehavas för den omyndiges räkning, skola av honom så förvaras, att de ej sammanblandas med penningar eller värdepapper, som tillhöra förmyndaren själv eller eljest

innehavas av honom.

Har den omyndige aktier eller andra därmed jämförliga värdepapper, över vilka enligt lag bok eller förteckning föres, skall förmyndaren tillse, att den omyndige, så snart ske kan, där upptages som ägare. 1 fråga om aktier i aktiebolag, på vilket lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering är tillämplig, skall förmyndaren därjämte göra anmälan till förteckning enligt 12 8 nämnda lag.

Andra stycket äger ej tillämpning i fråga om aktier som har förvaltarregistrerats enligt 16 8 första stycket lagen om förenklad aktiehantering.

18 Har den omyndige aktier eller andra därmed jämförliga värdepapper, över vilka enligt lag bok eller förteckning föres, skall förmyndaren tillse, att den omyndige, så snart ske kan, där upptages som ägare. I fråga om aktier i avstämningsbolag eller sådant bolag på vilket lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering är tilllämplig skall förmyndaren därjämte göra anmälan till förteckning enligt 3 kap. 12 § aktiebolagslagen (1975: 1385) respektive 12 § lagen om förenklad aktiehantering.

Andra stycket äger ej tillämpning i fråga om aktier som har förvaltarregistrerats enligt 3 kap. 10 .8 andra stycketförsta punkten aktiebolagslagen eller 16 8 första stycket lagen om förenklad aktiehantering, kap.

12 8

Fråga om förordnande eller entledigande av god man som avses i 1 eller 2 8 upptages av den rätt där förmyndeiskapetför den omyndige är inskrivet eller skall inskrivas. Skall förmvnderskapet ej vara inskrivet, avgöres Jrågan om behörig domstol med motsvarande tillämpning av 12 kap. 1.8 andra stycket.

Uppkommer vid utredning av dödsbo fråga om förordnande av god man enligt 4 8. hör ärendet till den rätt var -

LU 1975/76:33

37 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

under boel lyder. Skall god man eljest förordnas enligt nämnda lagrum eller enligt 3 sv. ankommer det pä rätten i den ort där den lör vilken god man Jörordnas bar egendom eller eljest behov av god man har yppat sig. Erfordras ny god man eller uppstår fråga om entledigande av god man. upptages ärendet av den rätt där godmanskapet är inskrivet.

Bestämmelserna i 11 kap. 14-17 .W om förmyndare gälla i tillämpliga delar i fråga om god man. Härvid skola bestämmelserna i II kap. 17 <om omyndig, hans make och närmaste fränder, då fråga är om godmanskap som avses i 3 eller 4 f gälla den. för vilken god man förordnats, samt dennes make och närmaste fränder. Dä fråga är om godmanskap för omyndig, har även förmyndaren sådan behörighet som anges ill kap. 17 I fall som avses i 2 § första stycket får dock förmyndaren ejJöra talan mot rättens beslut.

13 §

20 kap.

Vissa bestämmelser om rättegången -

Vissa gemensamma bestämmelser om rättegången

Mål och ärenden rörande äktenskaplig börd, adoption, vårdnad och underhåll -

Talan angående äktenskaplig börd I mål om faderskap, vårdnad, ummä väckas vid rätten i den ort. där bar- gängesrätt, underhåll och omvndig net

har sitt hemvist, eller, om det av- hetsförklaring eller dess hävande äga

LU 1975/76:33

38 Nuvarande lydelse

lidil, vid den rätt som har ali upptaga tvist om arv efter barnet.

Ar part i mål som avses i I $ underårig, åge förmyndaren eller god man, där sådan enligt 18 kap. skall förord - nas, föra talan för honom.

Modern skall höras i målet, om det kan ske.

3 Föreslagen lydelse

15 kap. 29, 30 och 30 a M giftermålsbalken motsvarande tillämpning.

Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, på okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man enligt 18 kap. Detsamma galler, om han vistas på känd ort utom riket men stämningen eller andra handlingar i målet ej kunna delges honom eller han underlåter att ställa ombud för sig och särskilda skäl föreligga att förordna god man. Gode mannen skall samråda med part för vilken han har förordnats, i den mån det kan ske.

I fråga om ersättning till god man som avses i första stycket gäller vad sorn foreskrives i 10 kap. 13 $ om ersättning åt rättegångsbiträde.

Rättegångsbalkens bestämmelser om hämtning av part äga motsvarande tillämpning på den som i annan egenskap än vittne eller sakkunnig skall höras i mål eller ärende som avses i denna balk.

Då fråga är om omyndighetsförklaring. bör iakttagas att förordnande om skyldighet att inställa sig personligen ej ges beträffande den som avses med ansökningen, om inställelsen skulle kunna medföra men eller fara för honom.

Ansökan om annan rättens åtgärd med avseende på förmynderskap än förmyndares förordnande eller entledigande får, såvida fråga ej är om

LU 1975/76:33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ärende enligt 9 kap. 2 a göras, förutom av överförmyndaren och förmyndare. av den omyndige siälv, om han fyllt sexton år, samt av hans make och närmaste fränder. Fråga som avses i denna paragraf skall rätten också taga upp självmant, när anledning förekommer därtill.

I ärende som avses i lörsta stycket skall rätten, när det rör omyndig som fyllt sexton år, bereda denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

Mot rättens beslut i ärende som avses i första stycket.får talan förås, förutom av den som beslutet särskilt rör. av var och en som har rätt att göra ansökan.

Mot beslut, varigenom det förelagts förmyndare att vid vite fullgöra visst åliggande, får talan Joras endast i samband med klagan över rättens beslut om utdömande av vitet.

Överförmyndarens tillstånd till åtgärd beträffande omyndigs egendom får sökas endast av förmyndaren. Mot överförmyndarens beslut i sådant ärende och mot överförmyndarens förordnande, att förbehåll enligt 15 kap. 9 f andra stycket ej skall gälla, får talan Joras endast av förmyndaren samt, såvida ärendet angår omhändertagande av egendom, varöver den omyndige råder, eller återkallelse av förmyndarens eller överförmyndarens tillstånd för omyndig att driva näring, av den omyndige själv, om han fyllt sexton är.

Mot överförmyndarens beslut i fall som avses i 13 kap. 81 tredje stycket får talan ej Joras.

LU 1975/76:33

40 Nuvarande lydelse

Laga domstol i ärende om antagande av adoptivbarn vare rätten i den ort, där adoptanten har sitt hemvist.

I ärende om antagande av adoptivbarn skall rätten inhämta upplysningar om barnet och sökanden ävensom huruvida vederlag eller bidrag till barnets underhäll är givet eller ut fast. Har barnet ej fyllt aderton är, skall yttrande inhämtas frän barnavårdsnämnden i den kommun där sökanden är kyrkobok/örd och frän barnavårdsnämnden i den kommun där den som har vårdnaden om barnet är kvrkobokförd.

Fader eller moder, vars samtycke till adoptionen ej erfordras, varde ändock hörd. där det kan ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad nu sagts i stället gälla adoptanten eller, om make adopterat andra makens barn. envar av makarna. Finnes särskild förmyndare. vars samtycke ej erfordras, skall ock han höras.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 3 och 4 om förmyndare och förmynderskap gälla i tillämpliga delar beträffande god man och godmanskap. Härvid skola bestämmelserna om omyndig, hans make och närmaste fränder. dä fråga är om godmanskap som avses i 18 kap. 3 eller 4 f, gälla den. för vilken god man förordnats, samt dennes make och närmaste/ränder. Dä fråga är om godmanskap, för omyndig, här i ärende som avses i 3 även förmyndaren sådan behörighet som anges där.

Talan mot överförmyndarens beslut i ärende enligt denna balk föres skriftligen hos rätten inom två veckor från den dag klaganden fick de! av beslutet.

LU 1975/76:33

41 Nuvarande lydelse

7 >

Mot rättens beslut i ärende om antagande av adoptivbarn må talan fullföljas av sökanden eller den som skall höras i ärendet.

Fråga rörande vårdnaden om barn upptages av rätten i den ort, där den som har vårdnaden om barnet har sitt hemvist.

Talan angående underhåll till barn

Föreslagen lydelse

/ mål eller ärende, där överförmyndaren fört talan, får rätten, när skäl föreligga, vid målets eller ärendets avgörande tillerkänna överförmyndaren ersättning av allmänna medel för det arbete han nedlagt på målets eller ärendets utförande samt för nödiga utgifter. Rätten prövar också huruvida ersättningen skall återgäldas av överförmyndarens motpart eller stanna på statsverket.

Överförmyndaren får anlita ombud i mål eller ärende där han för talan.

Beslut eller dom. som i mål om omyndighetsförklaring eller i ärende om förmynderskap eller godmanskap enligt denna balk meddelas av överförmyndaren eller rätten, länder till efterrättelse utan hinder av art talan fores däremot. Vad som nu har sagts gäller ej rättens avgörande, varigenom avtal om sammanlevnad i oskiftat bo häves eller förmyndare eller god man dömes till utgivande av försuttet vire.

I fråga om mål eller ärende, där barnavårdsnämnd eller överförmyndare har rätt att föra talan, skall 20 sv lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning.

LU 1975/76:33

42 Nuvarande lydelse

upptages av rätten i den ort. där svaranden har sitt hemvist. Sådan fråga kan väckas även i samband med mål rörande faderskapet till barn utom äktenskap. Angående talan om underhäll enligt 7 kap. 10 $ år modern till barn utom äktenskap skall vad angående talan om underhåll till barnet är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Vad i första och andra styckena stadgas utgör ej hinder att upptaga fråga som där avses i samband med äktenskapsmål.

I mål eller ärende som angår vårdnaden äge rätten alt för tiden intill dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger förordna därom efter vad som finnes skäligt.

Förordnande, varom i första stycket sägs. må på yrkande meddelas utan huvudförhandling. Innan förordnande meddelas, skall tillfälle att yttra sig över yrkandet beredas motparten. Har förordnande meddelats, pröve rätten när målet eller ärendet avgöres. om åtgärden skall bestå.

Förordnande, varom ovan sagts, gånge i verkställighet lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst av rätten återkallas.

/ mål om underhåll till barn får modern. om hon har vårdnaden om barnet, föra talan för barnet, även om hon ej uppnått myndig ålder. Ar särskild förmyndare för barnet förordnad, har

Föreslagen lydelse

Första stycket gäller ej mål om fastställande av faderskap eller underhåll till barn.

I mål eller ärende som avses i denna balk kan rätten, när det finnes lämpligt. förordna att förhandling skall ske inom stängda dörrar.

Mot beslut som underrätt har meddelat under rättegången i fråga, sorn avses i 6 kap. 13$. 7 kap. 12$. 10 kap. 14$. II kap. 15 eller 16 $ eller IX kap. 13 $. skall talan Joras särskilt.

LU 1975/76:33

43 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

han samma räll att föra talan för barnet. I fall som avses i 7 kap. 2 $ tredje stycket får även barnavårdsnämnden föra sådan talan. Var och en som kan föra talanför barnet skall få tillfälle att yttra sig i målet.

Underhållsbidrag må bestämmas till olika belopp för särskilda delar av underltållstiden.

Underhåll till barn må ej mot den underhållsskvldiges bestridande bestämmas för tid efter det barnet fyllt aderton år, innan det kan tillförlitligen bedömas, huruvida underhållsskyldighet föreligger därefter.

I mål angående underhåll äge rätten att för tiden intill dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger förordna därom efter vad som finnes skäligt. Skyldighet att utgiva bidrag må dock ej åläggas någon, med mindre sannolika skäl föreligga att han är bidragsskvldig.

Ifråga om förordnande som här avses skall vad i 101 andra och tredje styckena stadgas äga motsvarande tilllämpning.

Mot hovrättens beslut i fråga som avses i 11 § får talan ej förås. Detsamma gäller ärende sorn först har handlagts av överförmyndaren.

21 kap. 12 §

Beslut enligt detta kapitel som ej avser utdömande av vite eller ersättning för parts kostnad länder omedelbart till efterrättelse, om ej annat förordnas.

Länsrätten kan förordna att beslut enligt detta kapitel som ej avser utdömande av vite eller ersättning för parts kostnad skall lända till omedelbar efterrättelse.

LU 1975/76:33

1. Denna lag trader i kraft den I januari 1977, då lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap skall upphöra att gälla.

2. Talan som avses i 3 kap. 1 $ får icke väckas, om rätten till motsvarande talan på grund av äldre bestämmelser har gått förlorad före ikraftträdandet av denna lag.

3. Har arvinge till man som enligt äldre bestämmelser skall anses som fader till visst barn väckt talan angående barnets äktenskapliga börd och är målet anhängigt vid ikraftträdandet av denna lag, skall talan slutligt prövas utan hinder av att motsvarande rätt att föra talan ej föreligger enligt de nya bestämmelserna. I fråga om förutsättningarna för bifall till talan gäller 1 kap. 2 $ första stycket i dess nya lydelse.

4.1 fråga om barn som har fötts före utgången av år 1969 gäller beträffande barnavårdsnämndens skyldighet att sörja för alt faderskapet fastställes vad som före utgången av år 1969 var föreskrivet om barnavårdsmans skyldighet i sådant avseende. Den nya bestämmelsen i 3 kap. 6 $ andra stycket äger dock tillämpning även i sådant fall.

5. I mål om fastställande av faderskap till barn kan talan om barnets egenskap av trolovningsbarn enligt äldre rätt upptagas till prövning, om barnet är fött före utgången av år 1969 eller den uppgivne fadern har avlidit dessförinnan.

6. Bestämmelserna i 7 kap. 10 § i dess äldre lydelse om skyldighet för fader till barn utom äktenskap att bidraga till underhåll av barnets moder äger fortfarande tillämpning, om barnet har fötts före ikraftträdandet av denna lag.

7. Har någon, före ikraftträdandet av denna lag, enligt 20 $ lagen (1969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap skriftligen åtagit sig att utge underhållsbidrag till moder till barn utom äktenskap, gäller äldre bestämmelser i fråga om verkställighet på grund av handlingen.

I övrigt gäller i fråga om sådant åtagande i tillämpliga delar vad som i lag eller annan författning är föreskrivet för fall då rätten enligt 7 kap. 12 5 föräldrabalken i dess nya lydelse har meddelat förordnande om underhållsbidrag till barn.

LU 1975/76:33

2 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives att 7 kap. 4 $ brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

4S

Skiljer någon obehörigen barn under femton år från den som har vårdnaden, dömes. om det ej är brott mot frihet, för egenmäktighet med barn till böter eller fängelse i högst sex månader.

Detsamma skall gälla, om make utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barn under femton år, som står under båda makarnas vårdnad, eller om make eller annan, som skall hava vårdnaden, obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv tager sig rätt.

Detsamma skall gälla,om fader eller moder utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barn under femton år, som står under båda föräldrarnas vårdnad, eller om den som skall hava vårdnaden obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv tager sig rätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

3 Förslag till

Lag om ändring i utsökningslagen (1877:31 s. 1)

Härigenom föreskrives alt 54 a $ utsökningslagen (1877:31 s. 1) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 a S1

På grund av skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse får utmätning äga rum för bidrag, som någon enligt förbindelsen skolat utgiva lill fullgörande av underhållsskyldighet jämlikt giftermåls- eller föräldrabalken eller skolat erlägga till barnavårdsnämnd såsom ersättning för barns vård jämlikt

'Senaste lydelse 1968:623.

LU 1975/76:33

46 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

barnavårdslagen. Beträffande underhållsbidrag till make skall dock vad nu sagts ej äga tillämpning, med mindre makarna under den tid bidraget avser levde och alltjämt leva åtskilda på grund av söndring eller efter hemskillnad.

Har bidrag som avses i 1 mom. förfallit till betalning tidigare än tre år innan ansökan gjordes, får utmätning på grund av förbindelsen ej ske, om gäldenären påstår att bidraget guldits och invändningen ej kan med hänsyn till omständigheterna i övrigt lämnas utan avseende. Vid tillämpning av vad nu sagts skall bidrag, varom sägs i 7 kap. 10 $ fiiräldrabalken, icke anses förfallet till betalning innan det blivit genom Förbindelsen till beloppet bestämt.

Har bidrag som avses i 1 mom. förfallit till betalning tidigare än tre år innan ansökan gjordes, får utmätning på grund av förbindelsen ej ske, om gäldenären påstår att bidraget guldits och invändningen ej kan med hänsyn till omständigheterna i övrigt lämnas utan avseende.

Är talan om förbindelsen anhängig vid domstol, äger denna förordna, att utmätning på grund av förbindelsen tills vidare ej får äga rum.

Den som vill erhålla utmätning skall ingiva förbindelsen i huvudskrift till utmätningsmannen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. I fråga om sådant underhållsbidrag som avses i 7 kap. 10 $ föräldrabalken i dess intill den 1 januari 1977 gällande lydelse äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar Härigenom

föreskrives att 2 och 8 $>; lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 I fråga om inhemska värdehandlingar vare banken pliktig

l)att, om nedsättning skett av Datt, om nedsättning skett av omyndigs aktier eller andra därmed omyndigs aktier eller andra därmed

jämförliga värdepapper, över vilka jämförliga värdepapper, över vilka

enligt lag bok eller förteckning föres, enligt lag bok eller förteckning föres,

dels ombesörja, att den omyndige dels ombesörja, att den omyndige

där som ägare upptages, varvid till- där som ägare upptages, varvid till -

1 Senaste lydelse 1970:1010.

LU 1975/76:33

47 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

lika anmälan om förmyndarens namn och adress skall göras, dels i fråga om aktier i aktiebolag, på vilket lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering än tillämplig, göra anmälan till förteckning enligt 12 S nämnda lag; dock att detta icke äger tilllämpning i fråga om aktier som har förvaltarregistrerats enligt 16 $ första stycket lagen om förenklad aktiehantering.

lika anmälan om förmyndarens namn och adress skall göras, dels i fråga om aktier i avstämningsbolag eller sådant bolag på vilket lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering är tillämplig göra anmälan till förteckning enligt 3 kap. 12 $ aktiebolagslagen (1975:1385) respektive 12 ,\v lagen om förenklad aktiehantering; dock att detta icke äger tillämpning i fråga om aktier som förvaltarregistrerats enligt 3 kap. 10 K andra stycket första punkten aktiebolagslagen eller 16 S första stycket lagen om förenklad aktiehantering.

2) att lyfta ränta åobligation sam t, där uppgift om tid och ort för vinstutdelning å aktie eller annat därmed jämförligt värdepapper kan av banken utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas eller eljest på förfrågan meddelas av förmyndaren, lyfta jämväl sådan utdelning,

3) att, om utlottning eller uppsäg- 3) att, om utlottning eller uppsägning av obligation tillkännagives i ning av obligation tillkännagives i

allmänna tidningarna, därom underrätta förmyndaren samt i sådant fall, så ock då underrättelse om utlottning eller uppsägning meddelas av förmyndaren, uppbära betalning för utlottad eller uppsagd obligation,

4) att, då enligt kungörelse i allmänna tidningarna företrädesrätt till teckning av ny aktie tillkommer den omyndige, därom underrätta förmyndaren samt efter framställning av denne verkställa teckningen och jämväl i övrigt lämna erforderligt biträde till aktiernas utbekommande eller ock föranstalta om försäljning av teckningsrätten.

5) att, då enligt kungörelse i allmänna tidningarna ny aktie tillkommer den omyndige till följd av aktiekapitalets ökning medelst överföring

Post- och Inrikes Tidningar, därom underrätta förmyndaren samt i sådant fall, så ock då underrättelse om utlottning eller uppsägning meddelas av förmyndaren, uppbära betalning för utlottad eller uppsagd obligation,

4) att, då enligt kungörelse i Postoch Inrikes Tidningar företrädesrätt till teckning av ny aktie eller sådan obligation som avses i 5 kap. aktiebolagslagen (1975:1385) tillkommer den omyndige, därom underrätta förmyndaren samt efter framställning av denne verkställa teckningen och jämväl i övrigt lämna erforderligt biträde till aktiernas eller obligationernas utbekommande eller ock föranstalta om försäljning av teckningsrätten,

5) att, då enligt kungörelse i Postoch Inrikes Tidningar ny aktie tillkommer den omyndige till följd av fondemission, vidtaga erforderliga åt -

LU 1975/76:33

48 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av besparade vinstmedel, vidtaga er- gärder för aktiernas utbekommande, forderliga åtgärder för aktiernas utbekommande,

6) att å skuldebrev eller annat fordringsbevis uppbära betalning av förfallna räntor och kapitalbelopp, då betalning frivilligt erlägges, så ock, där uppgift om gäldenärens adress kan av banken utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas eller eljest på förfrågan meddelas av förmyndaren, hos gäldenären vid utebliven betalning verkställa enskilt krav och efter framställning av förmyndaren jämväl uppsägning,

7) att, när å pantbrev eller annan inteckningshandling belöper betalning vid fördelning av köpeskillingen efter exekutiv auktion eller av löseskilling eller annan ersättning med avseende å den intecknade egendomen, på framställning av förmyndaren förete handlingen och uppbära betalningen,

8) att, då eljest betalning belöper å nedsatt värdehandling, på framställning av förmyndaren förete handlingen, om det erfordras, och uppbära betalningen,

9) att, då å värdehandling uppburits kapitalbelopp, därom ofördröjligen underrätta såväl förmyndaren som överförmyndaren och, då medel eljest uppburits av banken, underrätta förmyndaren i den ordning, varom överenskommelse träffats med honom,

10) att, där uppgift om gäldenärens adress kan av banken utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas eller eljest på förfrågan meddelas av förmyndaren, vidtaga laga åtgärder för fordrans vidmakthållande,

11) att ombesörja anteckning om innehav av pantbrev eller annan inteckningshandling och, när överförmyndaren medgivit inteckningshandlings uttagande för annan åtgärd av inskrivningsmyndigheten, förete handlingen hos myndigheten,

12) att, när överförmyndaren samtyckt till att värdehandling eljest uttages för att företes hos myndighet eller tjänsteman, förete handlingen hos myndigheten eller tjänstemannen, samt

13) att, då enligt kungörelse i ali- 13) att, då enligt kungörelse i Postmänna tidningarna offentlig stäm- och Inrikes Tidningar offentlig stämning utfärdats angående dödande av ning utfärdats angående dödande av

värdehandling, så ock då banken värdehandling, så ock då banken

genom meddelande från överexeku- genom meddelande från överexeku tor

erhållit underrättelse, att exeku- tor erhållit underrättelse, att exekutiv auktion å intecknad egendom bli- tiv auktion å intecknad egendom blivit utlyst, därom underrätta förmyn- vit utlyst, därom underrätta förmyndaren. daren.

Beträffande utländska värdehandlingar vare banken ansvarig allenast för handlingarnas förvaring.

LU 1975/76:33

49 Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

8 52

För den vård av omyndigs värdehandlingar, som enligt denna lag åligger banken, ina banken betinga sig en årlig avgift, icke överstigande i fråga om inhemska värdehandlingar tre kronor och utländska värdehandlingar två kronor för varje påbörjat tusental kronor av handlingarnas värde. Hava underåriga syskon gemensam förmyndare, skola syskonens värdehandlingar sammanräknas.

För den vård av omyndigs värdehandlingar, som enligt denna lag åligger banken, får banken betinga sig en årlig grundavgift, icke överstigande fyra kronor för varje påbörjat tusental kronor av handlingarnas värde, samt därutöver en tilläggsavgift icke överstigande tolv kronor dels för varje vid avgiftsperiodens början inneliggande handling, post av ensartade handlingar eller slutet konvolut, dels för varje deponering eller uttag under avgiftsperioden av sådana handlingar. Ha underåriga syskon gemensam Förmyndare, skola syskonens värdehandlingar sammanräknas.

Den avgift, varom i första stycket sägs, innefattar ej ersättning för bankens särskilda utgifter till följd av uppdraget, ej heller för åtgärd, som banken efter särskilt avtal vidtagit.

För fordran å avgift eller ersättning, varom ovan sägs, äge banken innehålla vad av de nedsatta handlingarna i värde svarar mot fordringen. Banken äge ock för sådan fordran uttaga betalning av medel, som för den omyndiges räkning uppburits av banken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om sådan vård av omyndigs värdehandlingar som har ägt rum före ikraftträdandet.

2 Senaste lydelse 1974:1042.

4 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 33

LU 1975/76:33

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen(1947:529)om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrives att 4 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Rätten att uppbära allmänt barnbidrag för visst barn tillkommer, där barnet står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, barnets moder eller, om modern till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak är för längre tid förhindrad att deltaga i vårdnaden, barnets fader samt i annat/all den som har vårdnaden om barnet.

Rätten att uppbära allmänt barnbidrag för visst barn tillkommer, där barnet står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, barnets moder eller, om föräldrarna gjort anmälan härom till allmän försäkringskassa, barnets fader. Ar fader eller moder som uppbär bidrag enligt vad nu har sagts till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak för längre tid förhindrad att deltaga i vårdnaden, skall rätten att uppbära bidraget i stället tillkomma den andre av föräldrarna. Står barnet ej under föräldrarnas gemensamma vårdnad, tillkommer rätten att uppbära bidraget den som har vårdnaden om barnet.

Allmän försäkringskassa får på framställning av barnavårdsnämnd förordna att allmänt barnbidrag för barn, som genom barnavårdsnämndens försorg placerats i enskilt hem, skall uppbäras av den som fostrar barnet. Har barnet placerats i enskilt hem av annan än barnavårdsnämnd, får sådant förordnande meddelas på framställning av den som enligt första stycket uppbär bidraget

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

1 Lagen omtryckt 1973:449.

LU 1975/76:33

6 Förslag till

Lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261)

Härigenom föreskrives i fråga om militärersättningsförordningen (1950:261)

dels att rubriken till förordningen och 7 5 3 mom. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att ordet "förordning" skall bytas ut mot "lag", dels att i 1 2 mom. ordet "krigsmakten" skall bytas ut mot "försvars makten”,

dels att i 11 i 3 mom. ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen”. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring (militärersättningsförordning) -

3 morn.1 Varje barn till den avlidne äger till och med den månad, under vilken det fyller nitton år, uppbära livränta med belopp, som motsvarar en sjättedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Är barnet efter sagda tidpunkt till följd av sjukdom eller annan dylik orsak ur stånd att själv försörja sig skall livräntan utgå, så länge anledningen till den bristande försörjningsförmågan fortfar, dock längst till och med den månad, under vilken barnet fyller tjuguett år. Livränta skall dock ej utgå lill barn utom äktenskap, därest den avlidne enligt avtal som är bindande för barnet åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

Var den avlidne gift, skall med eget barn likställas jämväl makens barn i tidigare gifte eller utom äktenskap, såvida barnet stod under makens vårdnad; dock skall livränta till

1 Senaste lydelse 1971:897.

Militärersättningslag

3 mom. Varje barn till den avlidne

äger till och med den månad, under

vilken det fyller nitton år, uppbära

livränta med belopp, som motsvarar en sjättedel av den avlidnes årliga

arbetsförtjänst. Är barnet efter sagda tidpunkt till följd av sjukdom eller annan dylik orsak ur stånd att själv försörja sig, skall livräntan utgå, så länge anledningen till den bristande försörjningsförmågan fortfar, dock längst till och med den månad, under vilken barnet fyller tjuguett år. Livränta skall dock ej utgå, om den avlidne enligt avtal som är bindande för barnet åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

Var den avlidne gift, skall med eget barn likställas jämväl makens barn, såvida barnet stod under makens vårdnad; dock skall livränta till barn som nu nämnts ej utgå efter

LU 1975/76:33

52 Nuvarande lydelse

barn som nu nämnts ej utgå efter kvinna, med mindre barnet genom hennes frånfälle kommer att sakna erforderligt underhåll.

Föreslagen lydelse

kvinna, med mindre barnet genom hennes frånfälle kommer att sakna erforderligt underhåll.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom föreskrives att 21 S lagen (1954:243) or.i yrkesskadeförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §'

Varje barn till den avlidne äger till och med den månad, under vilken det fyller nitton år, uppbära livränta med belopp, som motsvarar en sjättedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Är barnet efter sagda tidpunkt till följd av sjukdom eller annan dylik orsak ur stånd att själv försörja sig, skall livräntan utgå, så länge anledningen till den bristande försörjningsförmågan fortfar, dock längst till och med den månad, under vilken barnet fyller tjuguett år. Livränta skall dock ej utgå lill barn utom äktenskap, därest den avlidne enligt avtal som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

Var den avlidne gift, skall med eget barn likställas jämväl makens barn /' tidigare gifte eller utom äktenskap. såvida barnet stod under makens vårdnad; dock skall livränta till

Varje barn till den avlidne äger till och med den månad, under vilken det fyller nitton år, uppbära livränta med belopp, som motsvarar en sjättedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Är barnet efter sagda tidpunkt till följd av sjukdom eller annan dylik orsak ur stånd att själv försörja sig, skall livräntan utgå, så länge anledningen till den bristande försörjningsförmågan fortfar, dock längst till och med den månad, under vilken barnet fyller tjuguett år. Livränta skall dock ej utgå, om den avlidne enligt avtal som är bindande för barnet åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

Var den avlidne gift, skall med eget barn likställas jämväl makens barn, såvida barnet stod under makens vårdnad; dock skall livränta till barn som nu nämnts ej utgå efter

'Senaste lydelse 1971:882.

LU 1975/76:33

53 Nuvarande lydelse

barn som nu nämnts ej utgå efter kvinna, med mindre barnet genom hennes frånfälle kommer att sakna erforderligt underhåll.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

Föreslagen lydelse

kvinna, med mindre barnet genom hennes frånfälle kommer att sakna erforderligt underhåll.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap1 dels att 7 ^ skall upphöra att gälla,

dels att rubriken till lagen samt I, 5 och 6 SS skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lag angående blodundersökning Lag om blodundersökning m. m. m. m. i mål om äktenskaplig börd vid utredning av faderskap eller vid utredning av faderskapet till barn utom äktenskap

1 S

I mål om äktenskaplig börd eller om faderskapet till barn utom äktenskap äger rätten, där det yrkas av part eller eljest finnes erforderligt, förordna att blod undersök ning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper, som kan ske utan nämnvärt men, skall äga rum med avseende å modern och barnet ävensom, såvitt angår mål om äktenskaplig börd,

I mål om faderskap enligt 3 kap. Jöräldrabalken kan rätten, där det yrkas av part eller eljest finnes erforderligt, förordna att blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper, som kan ske utan nämnvärt men, skall äga rum med avseende på modern och barnet samt. såvitt angår mål om förklaring att viss man ej är fader, man -

* Senaste lydelse av lagens rubrik 1969:619.

LU 1975/76:33

54 Nuvarande lydelse

mannen i äktenskapet och, i mål om faderskapet till barn utom äktenskap, man mot vilken talan fores. Förekommeranledning till antagande, att annan haft samlag med modern d tid, då barnet kan vara avlat, md förordnande om undersökning avse jämväl honom.

Innan förordnande meddelas, skall tillfälle att yttra sig lämnas den som förordnandet skulle avse.

Föreslagen lydelse

nen i äktenskapet och, i mål om fastställande av faderskap, man mot vilken talan föres. Förekommer anledning till antagande att annan haft samlag med modern under tid då barnet kan vara avlat,.får förordnande om undersökning avse jämväl honom.

Innan förordnande meddelas, skall den som förordnandet skulie avse beredas tillfälle att yttra sig.

Har blod undersök ning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper utförts på anmodan av barnavårdsnämnd för utredning av faderskapet till barn utom äktenskap. skall nämnden ersätta kostnad som avses i 4

Har bl od undersök ning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper utförts på anmodan av barnavårdsnämnd för utredning av faderskap. skall nämnden ersätta kostnad som avses i 4

6S3

Föres talan om faderskapet till barn utom äktenskap, äger 18 kap. 13 8 rättegångsbalken motsvarande tillämpning i fråga om parts skyldighet att återgälda barnavårdsnämnd kostnad som ersatts enligt 5 §.

Föres talan om fastställande av faderskap. äger 18 kap. 13 5 rättegångsbalken motsvarande tillämpning i fråga om parts skyldighet att återgälda barnavårdsnämnd kostnad som ersatts enligt 5 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

2 Senaste lydelse 1973:804.

3Senaste lydelse 1969:619.

LU 1975/76:33

9 Förslag till Lag om ändring I barnavårdslagen (1960:97)

Härigenom fbreskrives att 12 § barnavårdslagen (1960:97)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 g2

Om kommunfullmäktige så bestämma, äger barnavårdsnämnden uppdraga åt särskild avdelning, bestående av ledamöter eller suppleanter i nämnden, eller åt ledamot eller suppleant eller åt tjänsteman hos kommunen att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall angivas i fullmäktiges beslut. Nämnden må dock icke annorledes än genom samfällt beslut

1. utdöma förelagt vite,

2. vidtaga åtgärd enligt 26 S, 2, 3 eller 4 eller enligt 29 eller 30 $ eller göra framställning om intagning i ungdomsvårdsskola,

3. meddela beslut som avses i 46 g andra stycket, tillstånd eller förhandsbesked som avses i 47 § eller förbud som avses i 50 eller 51 g,

4. fullgöra vad som ankommer på 4. fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt föräldrabalken i nämnden enligt föräldrabalken i

andra avseenden än som sägs i 3 kap. andra avseenden än som sägs i I kap.

2 eller 4 §, 1 kap. 2 eller 7 g, om av- 4 j>j 2 kap. 1, 7 eller 9 §, 7 kap. 2

talet ej innefattar åtagande att utge eller 7 g, om avtalet ej innefattar åta engångsbelopp,

eller^(9kap. 11 g,en- gande att utge engångsbelopp, eller

ligt 5 § lagen (1969:618) om faststäl- 7 kap. 11g, enligt 5 g lagen

lande av faderskapet till barn utom äk- (1947:529) om allmänna barnbidrag

tenskap. enligt 5 g lagen (1947:529) eller enligt 9, 11 eller 18 g lagen

om allmänna barnbidrag eller enligt (1964:143) om bidragsförskott eller

9, 11 eller 18 g lagen (1964:143) om

bidragsförskott eller

5. göra framställning eller avgiva yttrande till kommunfullmäktige.

Beslut som fattats på grund av uppdrag enligt förstastycket skall anmälas vid

nämndens nästa sammanträde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

1 Lagen omtryckt 1971:308. 2Senaste lydelse 1973:808.

LU 1975/76:33

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 8 kap. 5 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

55 Rätt till folkpension i form av barnpension tillkommer barn, vars fader eller moder eller båda föräldrar avlidit och som icke fyllt aderton år.

Har avliden förälder enligt avtal, som är bindande för barn utom äktenskap. åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla, föreligger rätt till barnpension endast i den mån pensionen överstiger en livränta, som inköpts eller kunnat inköpas åt barnet för engångsbeloppet.

Har avliden förälder enligt avtal som är bindande för barnei åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla, föreligger rätt till barnpension endast i den mån pensionen överstiger en livränta, som inköpts eller kunnat inköpas åt barnet för engångsbeloppet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

1 Lagen omtrycki 1973:908.

LU 1975/76:33

11 Förslag till

Lag om ändring i namnlagen (1963:521)

Härigenom föreskrives att 1, 2, 15, 37 och 38 §§ namnlagen (1963:521) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 5

Barn i äktenskap förvärvar vid födelsen faderns släktnamn.

Barn under aderton år, sorn erhåller äktenskaplig börd genom att föräldrarna ingå äktenskap med varandra, förvärvar därvid faderns släktnamn. Får barn äktenskaplig börd sedan det fyllt aderton år, äger barnet genom anmälan hos pastor antaga faderns släktnamn.

Barn i äktenskap, som ej.fyllt aderton år, må genom anmälan hos pastor antaga det släktnamn modern hade som ogift, såframt rätten funnit namnbytet vara förenligt med barnets bästa. Har barn i äktenskap fyllt aderton år må barnet, om särskilda skäl äro därtill, efter ansökan hos namnmyndigheten erhålla släktnamn som nu sagts.

Ar vid barns födelse modern gift, förvärvar barnet vid födelsen mannens släktnamn, om det ej dessförinnan har fastställts att mannen icke är barnets fader. Detsamma gäller, om modern är änka och barnet födes inom sådan tid efter mannens död att det kan vara avlat dessförinnan.

Barn vars föräldrar ingå äktenskap med varandra förvärvar därvid faderns släktnamn, om barnet är under aderton år. Ingå föräldrarna äktenskap sedan barnet fyllt aderton år Jår barnet genom anmälan hos pastor antaga faderns släktnamn.

Barn, som har förvärvat släktnamn enligt första eller andra stycket och som är under aderton år, får genom anmälan hos pastor antaga det släktnamn modern hade som ogift, om rätten funnit namnbytet vara förenligt med barnets bästa. Har barnet fyllt aderton år kan barnet, om särskilda skäl föreligga, efter ansökan hos namnmyndigheten erhålla moderns släktnamn som ogift.

LU 1975/76:33

58 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 5'

Barn utom äktenskap förvärvar vid födelsen moderns släktnamn. Har modern förvärvat sitt namn genom vigsel eller genom anmälan som avses i 6 5 andra stycket, må barnet genom anmälan hos pastor antaga det släktnamn modern hade som ogift.

Barn utom äktenskap må genom anmälan hos pastor antaga faderns släktnamn.

15 Förklaras någon icke hava äktenskaplig börd och har hans moder annat släktnamn än mannen, förlorar han dennes släktnamn och förvärvar i stället moderns släktnamn. Om synnerliga skäl arn därtill, må dock rätten tillåta att han behåller mannens namn.

/ annat fall än som avses i / f första stycket förvärvar barn vid födelsen moderns släktnamn. Har modern förvärvat sitt namn genom vigsel eller genom anmälan som avses i 6 5 andra stycket,.får barnet genom anmälan hos pastor antaga det släktnamn modern hade som ogift. Barnet får också genom anmälan hos pastor antaga faderns släktnamn.

52 Fastställes att viss man icke är fader till barn, som enligt 1 sv första eller andra stycket förvärvat hans släktnamn, och har barnets moder annat släktnamn än mannen, förlorar barnet mannens släktnamnoch förvärvar i stället moderns släktnamn. Föreligga synnerliga skäl, får dock rätten tillåta att barnet behåller mannens släktnamn. Sådant tillstånd meddelas, om frågan angående mannens faderskap prövas av rätten, i samband med rättens dom och i annat fall efter särskild ansökan, som skall ha inkommit till rätten inom en månad efter fastställeisen.

37 5

Ansökan om förklaring att namnbyte, som avses i 1 5 tredje stycket, 3 5 andra stycket, 4, 5 eller 12 5, är förenligt med barnets bästa upptages av den rätt som har att upptaga fråga rörande vårdnaden om barnet.

Ansökan enligt 15.5 om rättens tillstånd att fä behålla släktnamn upptages

1 Senaste lydelse 1969:622.

2 Senaste lydelse 1973:657.

LU 1975/76:33

59 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av den rätt som har att upptaga fråga rörande vårdnaden om barnet eller, om barnet ej står under vårdnad, av rätten i den ort där barnet har sitt hemvist.

I ärende som avses i 37 § skall rätten, där så kan ske, höra den vars släktnamn barnet har och den vars släktnamn barnet avses skola förvärva, även om de icke äro vårdnadshavare. Har barnet fyllt tolv år skall om det finnes lämpligt, jämväl barnet höras. Äro skäl därtill, skall yttrande inhämtas från barnavårdsnämnden.

38 §

I ärende som avses i 37 § forsta stycket skall rätten, där så kan ske, höra den vars släktnamn barnet har och den vars släktnamn barnet avses skola förvärva, även om de icke äro vårdnadshavare. Har barnet fyllt tolv år skall, om det finnes lämpligt, jämväl barnet höras. Äro skäl därtill, skall yttrande inhämtas från barnavårdsnämnden.

/ ärende som avses i 37 f andra stycket skall rätten, där så kan ske, höra modern och den vars släktnamn barnet avses skola behålla. I övrigt gäller vadsom sägs i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

12 Förslag till

Lag om ändring i införsellagen (1968:621)

Härigenom föreskrives att 5 och 15 5$ införsellagen (1968:621) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 S

införsel för underhållsbidrag får äga rum, om bidraget är fastställt genom skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse eller genom lagakraftvunnen dom eller beslut som får verkställas lika med sådan dom. Vidare förutsattes, att anti ngen bidragsbelopp, som enl igt andra stycket får uttagas, utestår obetalt ellergäldenären vid tvåeller flera tillfallen under de tvåsenaste åren före införselbeslutet har underlåtit att betala i rätt tid och det är anledning antaga att detta skall upprepas.

LU 1975/76:33

60 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Genom införsel får uttagas endast Genom införsel får uttagas endast bidragsbelopp som förfallit till betal- bidragsbelopp som förfallit till betalning tidigast två år före början av den ning tidigast två år före början av den

kalendermånad under vilken verk- kalendermånad under vilken verkställigheten skall ske. Vid tillämpning ställigheten skall ske.

ov vad som nu sagts skall bidrag som avses i 7 kap. 10 sv föräldrabalken ej anses fårfallet lill betalning innan del blivit bestämt till beloppet.

Genom införsel får ej uttagas annat bidragsbelopp än sådant som är förfallet när verkställighet skall ske eller som förfaller näst därefter.

15 §

Är fråga om införsel för olika slags fordringar, har de gruppvis företräde i den ordning vari de upptagits i 1 §.

Vid samtidig införsel för två eller flera underhållsberättigade fördelas innehållet belopp efter de löpande bidragens storlek. Om mera innehållits än som svarar mot de löpande bidragen, har bidrag som stått ute längre företräde vid fördelningen av det överskjutande beloppet.

Vid samtidig införsel för två eller flera underhållsberättigade fördelas innehållet belopp efter de löpande bidragens storlek. Bidrag som avses i 7 kap. 10 h föräldrabalken räknas härvid som löpande pä sex månader.

Om mera innehållits än som svarar mot de löpande bidragen, har bidrag som stått ute längre företräde vid fördelningen av det överskjutande beloppet.

Delbetalning, som inflyter på viss underhållsberättigads fordran, avräknas i första hand på det belopp som stått ute längst och alltjämt kan uttagas genom införsel.

Av fordringar som avses i 1 $ 2-4 har inom varje grupp vad som stått ute längst företräde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. 1 fråga om sådant underhållsbidrag som avses i 7 kap. 10 $ föräldrabalken i dess intill den 1 januari 1977 gällande lydelse äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.

LU 1975/76:33

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag

Härigenom föreskrives att I och 2 SS lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslaxen lydelse

1 S1

Den sorn på grund av förordnande Den sorn på grund av förordnande

enligt 20 kap. 12 $ foräldrabalken ut- enligt 7 kap. 12: föräldrabalken /

givit underhållsbidrag till barn utom mål om fastställande av faderskap ut äktenskap

eller till barnets mader har givit underhållsbidrag till barn har

rätt att av allmänna medel återfå vad rätt att av allmänna medel återfå vad

han utgivit, om domstolen genom han utgivit, om domstolen genom

dom eller beslut som vunnit laga dom eller beslut som vunnit laga

kraft skilt målet från sig utan att kraft skilt målet från sig utan att

mannen blivit underhållsskyldig. mannen blivit underhållsskyldig.

Vad som sägs i första stycket om rätt till ersättning av allmänna medel gäller också för det fall att underhållsbidrag utgivits på grund av att mannen i skriftlig, av två personer bevittnad handling, som godkänts av barnavårdsnämnden, åtagit sig att utge underhåll för tid, intill dess resultatet av blodundersökning om faderskapet föreligger, och blodundersökningen visar att han icke kan vara fader till barnet. Är hans faderskap enligt blodundersökningen osannolikt, har han rätt till ersättning för utgivna underhållsbidrag, såvida talan om faderskapet icke väckes mot honom inom sex månader från det utlåtandet över blodundersökningen förelåg. Oavsett resultatet av blodundersökningen föreligger rätt till ersättning, om han genom lagakraftvunnen dom friats från faderskapet eller om annan man på grund av lagakraftvunnen dom eller erkännande är att anse som fader till barnet.

2 5

Om faderskapet till barn utom äktenskap fastställtsgenom erkännande och detta förklarats ogiltigt genom lagakraftvunnen dom. har mannen rätt att av allmänna medel återfå vad han enligt dom eller avtal utgivit i underhållsbidrag till barnet och modern. Detsamma gäller om faderska 1

Senaste lydelse 1973:805.

Om faderskapet till barn fastställts genom erkännande och detta förklarats ogiltigt genom lagakraftvunnen dom, har mannen rätt att av allmänna medel återfå vad han enligt dom eller avtal utgivit i underhållsbidrag till barnet. Detsamma gäller om faderskapet fastställts genom dom och

LU 1975/76:33

62 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

pet fastställts genom dom och man- mannen efter anlitande av särskilt

nen efter anlitande av särskilt rätts- rättsmedel friats från faderskapet

medel friats från faderskapet genom genom lagakraftvunnen dom.

lagakraftvunnen dom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Äldre bestämmelser gäller dock alltjämt i fråga om underhållsbidrag som har utgivits till barnets moder på grund av förordnande eller åtagande sorn anges i bestämmelserna.

14 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrives att 9,19 och 26 §§ rättshjälpslagen (1972:429)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §2

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. Bestämmelser om att den rättssökande har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns i 16 s andra stycket och 27 S första stycket andra punkten.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt.

2. bevisning vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän.

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,

4. resa och uppehälle för den rätts- 4. resa och upphälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare sökande eller hans ställföreträdare

och för vårdare eller annan, som och för vårdare eller annan, som

måste anlitas i samband med instäl- måste anlitas i samband med inställelse inför domstol eller annan myn- leise inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse dighet, om personlig inställelse

ålagts, eller i samband med instäl- ålagts, eller i samband med instäl 1

Lagen omtryckt 1973:247.

Senaste lydelse 1975:1302.

LU 1975/76:33

63 Nuvarande lydelse

leise för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap,

Föreslagen lydelse

leise för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om faderskap enligt 3 kap. Jöräldrabalken,

5. avgift som enligt expeditionskungörelsen (1964:618) utgår för ansökan och expedition vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen, dock ej i fråga om sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskild begäran om icke expeditionen begäres innan avgörandet i huvudsaken vunnit laga kraft, samt avgift som utgår enligt exekutionsavgiftskungörelsen (1971:1027),

6. kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen.

7. vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5 S lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning faderskapet till barn utom äktenskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 S första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat om.

7. vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5 5 lagen (1958:642) om blodundersökning m, m. vid utredning av läderskap ellerenligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat om,

8. skiftesman som av domstol förordnats att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad.

Såsom kostnad förbevisningenligt andra stycket 2 anses ej den rättssökandes kostnad för blodundersökning ellerannan undersökning rörande ärftliga egenskaper i målom/bf/e/'- skap enligt 3 kap. Jöräldrabalken.

Såsom kostnad förbevisningenligt andra stycket 2 anses ej den rättssökandes kostnad för blodundersökning ellerannan undersökning rörandeärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap.

19 S3

Bifalles ansökan om allmän rättshjälp, fastställer rättshjälpsnämnden samtidigt det för sökanden gällande maximibeloppet.

Kan sökanden ej själv eller genom någon som i tjänsteställning eller annars lämnar honom bistånd behörigen tillvarataga sin rätt, får rättshjälpsnämnden

3 Senaste lydelse 1975:1302.

LU 1975/76:33

64 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

på sökandens begäran förordna biträde.

I angelägenhet, som kan antagas bli prövad enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden, får biträde förordnas endast om särskilda skäl föreligger med hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet. I ärende om bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad får biträde förordnas endast om särskilda skäl föreligger med hänsyn till makarnas förhållanden eller boets beskaffenhet.

När biträde kan förordnas enligt När biträde kan förordnas enligt 20 kap. 19$ föräldrabalken, förord- 10 kap. 13 $ föräldrabalken, förordnas ej biträde enligt denna lag. nas ej biträde enligt denna lag.

264 Ersättning som avses i 9 § andra som regeringen meddelar.

Ersättning enligt första stycket bestämmes av den myndighet inför vilken inställelsen sker. Vid inställelse för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap bestämmes ersättningen av domstolen.

stycket 4 utgår enligt bestämmelser

Ersättning enligt första stycket bestämmes av den myndighet inför vilken inställelsen sker. Vid inställelse för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om faderskap enligt 3 kap. föräldrabalken bestämmes ersättningen av domstolen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

4 Senaste lydelse 1974:1091.

LU 1975/76:33

15 Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrives att 3 kap. 28 $ studiestödslagen (1973:349)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

28 §

Har make under sin vårdnad barn i tidigare gifte eller utom äktenskap. skall vid prövning av fråga om barnets rätt till studiehjälp andra makens inkomst och förmögenhet beaktas i stället för inkomst och förmögenhet hos den av barnets föräldrar som är skild från vårdnaden.

År make ensam vårdnadshavare för barn som ej är även andra makens barn. skall vid prövning av fråga om barnets rätt till studiehjälp andra makens inkomst och förmögenhet beaktas i stället för i nkomst och förmögenhet hos den av barnets föräldrar som är skild från vårdnaden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

1 Lagen omtryckt 1975:359.

5 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 33

LU 1975/76:33

66 Motionsyrkanden

I. Vid början av 1975 års riksmöte väckta fristående motioner

A. 1975/444 av herr Olsson i Sundsvall (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till sådan ändring av rättegångsbalken att i mål rörande vårdnaden av barn den tappande parten icke skall kunna förpliktas att ersätta motpartens rättegångskostnader.

B. 1975:446 av herr Sundgren m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lagändring, så att kostnader vid vårdnadstvister skall vara samma som vid äktenskapsskillnad, dvs. vardera parten bär sin kostnad.

C. 1975:1121 av herr Nyquist (fp) och fru Fraenkel (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar om en översyn av gällande rätt med avseende på kostnadsfördelningen i vårdnadstvister.

II. Vid början av 1976 års riksmöte väckta fristående motioner

A. 1975/76:545 av herr Green m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av gällande regler för beräkning av underhållsbidrag.

B. 1975/76:675 av herr Svensson i Malmö m. fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen anhåller att socialstyrelsen får i uppdrag att utfärda normgivande beräkningar för faktiska barnkostnader, vilka kan ligga till grund för bedömning av underhållsbidragens storlek hos socialmyndigheter och i domstolar,

2. att riksdagen uttalar att arbetslöshet och därmed jämförbar inkomstnedsättning bör kunna föranleda minskning i underhållsbördan utan att detta i efterhand får belasta den underhållsskyldige,

3. att riksdagen uttalar att bestämmelserna i 7 kap. 8 § föräldrabalken bör tolkas så, att såväl ned- som uppjusteringar av underhållsbidrag skall företas vid bestående förändringar i inkomstförhållanden,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till ny uppräkningsregel för underhållsbidrag,

5. att riksdagen beslutar att underhållsskyldig, som utövar den faktiska tillsynen av barnet under perioder omfattande mer än tre sammanhängande dagar, medges nedsättning i det månatliga underhållsbidraget med 1/30 per sådan dag.

C. 1975/76:1111 av fru Lindquist (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en allsidigt sammansatt arbetsgrupp snarast tillsätts med uppgift att se över hela området för barns rättsliga ställning och framlägga de förslag till förstärkt rättsskydd som kan påkallas av översynen.

D. 1975/76:1122 av herrar Sellgren (fp) och Nyquist (fp) vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i föräldrabalken att den som skäligen tror sig vara far till ett barn också skall

LU 1975/76:33

fä rätt att fä faderskapet prövat,

2. att riksdagen beslutar anta sådan ändring av 3 a § bamavårdslagen att umgängesberättigad förälder erhåller samma rätt till stöd och hjälp vid utövandet av umgängesrätten som vårdnadshavare,

3. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om vidgning av umgängesrätten.

E. 1975/76:1124 av herr Svensson i Kungälv m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen i fråga om underhållsbidrag begär förslag hos regeringen om sådan ändring i 7 kap. 8 § föräldrabalken, att ordet väsentligen strykes i formuleringen ”när väsentligen ändrade förhållanden påkallat det”, samt om motsvarande ändring i 5 kap. 9§ och 11 kap. 15 § giftermålsbalken.

F. 1975/76:1126 av herr Wennerfors (m) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bamavårdslagen bör ändras, så att båda föräldrarna får möjlighet till det stöd som nu endast vårdnadshavaren får.

G. 1975/76:1127 av herr Wennerfors (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av 11 kap. föräldrabalken, att gemensamt förmynderskap kan utövas, och att skyldighet till information och samråd om det gemensamma barnets angelägenheter införes.

lil. Med anledning av propositionen väckta motioner

A. 1975/76:2393 av herr Börjesson i Falköping (c) och fru Fredgardh (c) vari hemställs att riksdagen måtte besluta om ändring av termerna ”sinnessjuk” och ”sinnesslö” i enlighet med vad som anförts i motionen.

B. 1975/76:2398 av fru Frändås m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen av regeringen begär förslag till lagstiftning som gör den gemensamma vårdnadens principer till huvudregel för vårdnad av barn.

C. 1975/76:2416 av herrar Gustafsson i Stenkyrka (c) och Pettersson i Örebro (c) vari hemställs att riksdagen bifaller propositionen 1975/76:170 med följande ändringar i förslagen till 6 kap. 7 § andra stycket och 8 § föräldrabalken:

Propositionens förslag

Motionens förslag

6 kap.

7 §

Stå barn förordnad förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, skall rätten tilllika förordna angående vårdnaden om barnen. Härvid äger första stycket motsvarande tillämpning. Äro föräldrarna ense om att vårdnaden

Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, skall rätten tilllika förordna angående vårdnaden om barnen. Härvid äger första stycket motsvarande tillämpning. Äro föräldrarna ense om att vårdnaden

LU 1975/76:33

68 Propositionens förslag

skall tillkomma dem gemensamt, skall dock rätten besluta i överensstämmelse därmed, om det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa.

Motionens förslag

skall tillkomma dem gemensamt, skall dock rätten besluta i överensstämmelse därmed, om det finnes skäligt med hänsyn till barnens bästa.

8 §

Står barn under vårdnad av endast den ene av föräldrarna, skall rätten på ansökan av den andre överföra vårdnaden till honom, om det finnes skäligt med hänsyn till bamets bästa. Äro föräldrarna ense att vårdnaden skall överföras till den andre eller att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt, skall rätten på ansökan besluta i överensstämmelse därmed, om det ej är uppenbart stridande mot bamets bästa.

Står barn under vårdnad av endast den ene av föräldrarna, skall rätten på ansökan av den andre överföra vårdnaden till honom, om det finnes skäligt med hänsyn till bamets bästa. Äro föräldrarna ense att vårdnaden skall överföras till den andre, skall rätten på ansökan besluta i överensstämmelse därmed, om det ej är uppenbart stridande mot bamets bästa.

Äro föräldrarna till barn, som står under vårdnad av endast den ene av dem, ense att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt, skall rätten besluta i överensstämmelse därmed, om det finnes skäligt med hänsyn till barnets bästa.

D. 1975/76:2417 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att gemensam vårdnad skall utgöra huvudregel i rättsrelationen föräldrar-barn oavsett föräldrarnas samlevnadsförhållanden samt att 6 kap. 6 och 7 §§ föräldrabalken i konsekvens därmed och med ändring i propositionens förslag ges följande lydelse:

Propositionens förslag

Motionärernas förslag

6 kap. 6§

Barnet står från födelsen under vårdnad av bägge föräldrarna, om dessa äro gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Ingå föräldrarna senare äktenskap med varandra, står barnet från den tidpunkten under vårdnad av dem bägge.

Barnet står från födelsen under vårdnad av bägge föräldrarna, om dessa äro gifta med varandra. Aro föräldrarna icke gifta med varandra inträder modern som vårdnadshavare från barnets födelse. För fadern gäller motsvarande från det att hans fader -

LU 1975/76:33

69 Propositionens förslag Motionärernas förslag

Första stycket gäller ej, om annat skap godkänts av behörig myndighet. följer av 7-10 §§. Första stycket gäller ej, om annat

följer av 7-10 §§.

Stå barn under vårdnad av bägge föräldrarna och vilja föräldrarna eller en av dem att vårdnaden icke längre skall tillkomma dem gemensamt, har rätten på ansökan av endera att förordna vem av dem som skall ha vårdnaden om barnen eller, om ej alla barnen bör stå under den enes vårdnad, hur de skola fördelas mellan föräldrarna. Äro föräldrarna ense, skall rätten besluta i överensstämmelse med vad de önska, om det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa. I annat fall beslutar rätten efter vad som finnes skäligt med hänsyn till barnens bästa. Finnes med hänsyn till barnens bästa uppenbart att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna skall rätten tillika förordna angående vårdnaden om barnen. Härvid äger första stycket motsvarande tillämpning. Äro föräldrarna ense om att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt, skall dock rätten besluta i överensstämmelse därmed, om det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa.

7 §

Stå barn under vårdnad av bägge föräldrarna och vilja föräldrarna eller en av dem att vårdnaden icke längre skall tillkomma dem gemensamt, har rätten på ansökan av endera att förordna vem av dem som skall ha vårdnaden om barnen eller, om ej alla barnen bör stå under den enes vårdnad, hur de skola fördelas mellan föräldrarna. Äro föräldrarna ense, skall rätten besluta i överensstämmelse med vad de önska, om det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa. I annat fall förordnar rätten, att föräldrarna gemensamt skall utöva vårdnaden såvitt det icke med hänsyn till barnens bästa är uppenbart, att vårdnaden bör tillkomma endast den ene av dem. Finnes med hänsyn till barnens bästa uppenbart att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna kvarstannar barnen under båda föräldrarnas vårdnad, såvida icke fall inträffar, som sägs i första stycket.

2. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till upprättande av särskilda domstolar i vårdnadsmål, innefattande juridisk, psykologisk

LU 1975/76:33

70 Propositionens förslag Motionärens förslag

och socialpolitisk expertis samt lekmän, i huvudsaklig överensstämmelse med i motionen angivna riktlinjer,

3. att riksdagen beslutar avslå förslag om ändring i bestämmelserna rörande verkställighet av beslut i vårdnads- och umgängesrättsärenden,

4. att riksdagen beslutar om följande tillägg till 32 § andra stycket barnavårdslagen rörande rätt för vårdnadshavare att påkalla stöd från social - myndighet:

Gällande lydelse Föreslagen lydelse

”Vårdnadshavare” ”Vårdnadshavare och umgänges berättigad

förälder”

5. att riksdagen uttalar att god man alltid skall företräda barnet i faderskapsmål i det fall intressekonflikt föreligger mellan barnet och vårdnadshavaren/förmyndaren.

E. 1975/76:2418 av herr Hugosson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen i anslutning till behandlingen av proposition 1975/76:170 måtte besluta att ge regeringen till känna angelägenheten av att de i motionen aktualiserade frågorna skyndsamt behandlas av den aviserade arbetsgruppen och snarast föreläggs riksdagen.

F. 1975/76:2419 av fru Lindquist m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. avslå förslaget i 1 kap. 2 § andra stycket föräldrabalken om förenklat förfarande beträffande vissa faderskap,

2. avslå förslaget om slopande av tidsfrister vid negativ bördstalan,

3. avslå förslaget om gemensam vårdnad efter äktenskapsskillnad,

4. avslå förslaget om gemensam vårdnad för ogifta icke sammanboende,

5. hos regeringen begära att frågan om gemensam vårdnad för ogifta sammanboende ytterligare utreds.

G. 1975/76:2420 av herr Sellgren (fp) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:170 beslutar om sådan lydelse av 7 kap. 11 § föräldrabalken att det i motionen anförda kravet tillgodoses.

Utskottet

Inledning

Den svenska familjerätten är sedan flera år tillbaka föremål för en fortlöpande reformering och modernisering. År 1968 genomfördes vissa begränsade ändringar i reglerna om ingående och upplösning av äktenskap, och följande år gjordes en ändring i syfte att stärka efterlevande makes ställning vid bodelning. Sistnämnda år tillkallades också familjelagssakkunniga med uppdrag att företa en allmän översyn av familjerätten.

LU 1975/76:33

71 På grundval av ett av familjelagssakkunniga avgivet delbetänkande (SOU 1972:41) Familj och äktenskap I genomfördes år 1973 en partiell reform av den familjerättsliga lagstiftningen (prop. 1973:32, LU 1973:20). Bl. a. undergick skilsmässoreglerna en betydande omarbetning. De nya reglerna, som trädde i kraft den 1 januari 1974, innebar att skilsmässosituationen avdramatiserades väsentligt. Reformen medförde även betydelsefulla ändringar i fråga om vårdnaden om barn utom äktenskapet. Genom de nya bestämmelserna likställdes föräldrar när det gäller rätten att efter särskild prövning lå sig tillerkända vårdnaden om barnet. 1973 års reform medförde däremot inte några förändringar med avseende på frågor om ogifta föräldrars möjlighet att gemensamt få den rättsliga vårdnaden om sina barn.

Hösten 1973 avskaffades med giltighet från den 1 januari 1974 (prop. 1973:100, LU 1973:25) barnavårdsmannainstitutionen i dess dåvarande utformning, och de uppgifter som åvilade barnavårdsmännen överfördes till andra organ. De nya reglerna innebär att samhällets tillsyn av barn skall utövas av barnavårdsnämnderna och andra bamavårdande organ i samverkan. Vidare skall barnavårdsnämnden tillgodose vårdnadshavares behov av stöd och hjälp vid utövandet av vårdnaden. På begäran av vårdnadshavaren skall barnavårdsnämnden utse lämplig person att lämna honom sådant bistånd.

År 1974 slutligen genomfördes betydande ändringar i den svenska förmynderskapslagstiftningen (prop. 1974:142, LU 1974:38). Bl. a. begränsades grunderna för omyndighetsförklaring. Vidare genomfördes en ny överförmyndarorganisation. Reformen trädde i kraft den 1 januari 1976.

Reformkrav

Familjelagssakkunniga fortsätter sitt arbete med en översyn av bestämmelserna om äktenskapets rättsverkningar. I de sakkunnigas uppdrag ingår också att se över reglerna om underhållsbidrag till barn. Även vissa arvsrättsliga frågor skall utredas av de sakkunniga.

Krav på reformer har framställts även i fråga om sådana delar av den familjerättsliga lagstiftningen som inte direkt berörs av familjelagssakkunnigas uppdrag. I en motion till 1974 års riksdag (1974:650) yrkades att bördsreglerna skulle ändras så att barn som föds efter det att dom på äktenskapsskillnad vunnit laga kraft alltid betraktas som fött utom äktenskap. Lagutskottet ställde sig positivt till yrkandet men fann att även andra bördsregler var i behov av översyn. Utskottet hemställde därför i sitt betänkande (LU 1974:27) att riksdagen skulle med anledning av motionen begära att bördsreglerna skulle i sin helhet bli föremål för översyn. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan (rskr 1974:292). Även påföljande år riktades i riksdagen kritik mot reglerna om äktenskaplig börd. I en motion yrkades sålunda att de nuvarande tidsgränserna för mannens rätt att föra bördstaian skulle slopas. Utskottet hänvisade i sitt av riksdagen godkända

LU 1975/76:33

betänkande(LU 1975:14) till den år 1974 begärda översynen av bördsreglerna.

I samband med 1973 års familjerättsliga reform framställdes i motioner krav på att även frånskilda och ogifta föräldrar skulle få möjlighet att gemensamt ha hand om den rättsliga vårdnaden om barnen. Riksdagen avslog emellertid yrkandena (LU 1973:20). Även åren 1974 och 1975 framställdes motionsledes yrkanden om gemensam vårdnad. Utskottet fann inte skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande i frågan och avstyrkte bifall till motionerna. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan, dock med reducerad majoritet.

Kritik har vidare i olika sammanhang riktats mot att de nuvarande bestämmelserna i rättegångsbalken (RB) kan medföra att tappande part får betala motparts rättegångskostnader i tvistiga vårdnadsmål. Bl. a. väcktes vid 1975 års riksmöte tre motioner (1975:444, 446 och 1121) med yrkanden om lagändring, så att den tappande parten i en vårdnadstvist inte skulle kunna förpliktas att betala motpartens kostnader. Motionerna hänvisades först till justitieutskottet men har därefter överlämnats till lagutskottet. De behandlas i detta betänkande.

De ovan redovisade reformkraven ledde till att under våren 1975 i justitiedepartementet påbörjades en översyn av de aktuella lagbestämmelserna. I en promemoria (Ds Ju 1975:17) Faderskap och vårdnad redovisades resultatet av översynen. Förslag lades fram till ändrade börds- och vårdnadsregler. Även när det gällde rättegångskostnader i vårdnadsmål lades fram förslag till lagändringar. På grundval av en skrivelse från justitieombudsmannen (JO) föreslogs vidare ändringar i bestämmelserna om länsrätts beslut i fråga om överlämnande av barn. Promemorians förslag fick ett i huvudsak positivt bemötande under remissbehandlingen och har lagts till grund för propositionens förslag. Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till redogörelsen härför på s. 2.

I det följande kommer utskottet att behandla propositionen i de delar som berörs av motionsyrkandena och i övrigt i den mån utskottet funnit anledning att närmare kommentera lagförslagen. Vidare behandlar utskottet vissa under den allmänna motionstiden väckta motioner, som tar upp frågor som har samband med propositionens förslag.

Faderskap till barn

Föräldrabalken (FB) skiljer mellan barn som har äktenskaplig börd och barn som inte har sådan börd. Äktenskaplig börd tillkommer barn som föds under äktenskap eller under sådan tid efter äktenskaps upplösning att barnet kan vara avlat dessförinnan. Att barnet har äktenskaplig börd innebär att mannen i äktenskapet automatiskt anses som barnets far. Faderskapspresumtionen kan emellertid brytas genom dom under vissa i FB angivna omständigheter. För barn som inte vid födseln får äktenskaplig börd skall faderskapet fastställas genom erkännande eller dom. Ingår för -

LU 1975/76:33

äldrarna till sådant utomäktenskapligt barn sedermera äktenskap med varandra, får barnet härigenom äktenskaplig börd.

De nuvarande bördsreglerna har sin grund i att barn i äktenskap i olika hänseenden haft en mer gynnad ställning än andra barn. Bördsreglerna och de därmed sammanhängande processuella reglerna har därför haft funktionen att tjäna som ett skydd för de i äktenskap födda barnen. Utvecklingen har emellertid lett till att de utomäktenskapliga barnen numera fått en rättsställning som i stort sett är likvärdig med de i äktenskap födda barnen. När bördsreglerna med anledning av riksdagens ovannämnda hemställan blivit föremål för en översyn, har det därför tett sig naturligt att överväga om det finns anledning att i lag bibehålla termerna äktenskaplig börd, barn i äktenskap och barn utom äktenskap.

I propositionen läggs nu fram förslag om att nämnda termer skall slopas. Departementschefen konstaterar (s. 158) att det allmänna synsättet i familjefrågor visserligen har förändrats men att det alltjämt kvarstår en moralisk värdering i samband med termerna barn i och utom äktenskap. Han anser det därför angeläget att termerna rensas ut ur lagstiftningen. Utskottet ansluter sig till departementschefens uttalanden. Även om ett slopande av bestämmelserna inte torde ha någon större praktisk betydelse, kan dock termernas försvinnande bidra till att få bort de fördomsfulla attityder mot barn födda utom äktenskapet som tyvärr alltjämt existerar. Utskottet tillstyrker följaktligen propositionen i denna del.

Beslutet att slopa nämnda termer gör att fråga uppkommer om man också helt bör slopa bestämmelserna om faderskapspresumtion och i stället införa regler om att faderskap för barn alltid skall bestämmas genom erkännande eller dom. En sådan ordning skulle ha den fördelen att ytterligare likhet skapas mellan barn vars föräldrar är gifta och andra barn. Härtill kommer att man troligen skulle kunna minska antalet mål med yrkanden om förklaring att viss man ej är fader. Många skäl talar emellertid mot ett hävande av all faderskapspresumtion. 1 de fall då modern är gift vid barnets födelse kan man nämligen utgå från att den äkta mannen i de allra flesta fallen är far till barnet. Att beträffande alla dessa fall kräva erkännande eller dom skulle medföra betydande merarbete för myndigheterna. En sådan ordning skulle också kunna leda till irritation hos makarna, och i många fall skulle makarna säkerligen uppfatta det som stötande att den äkta mannen inte automatiskt anses som far till barnet. Utskottet ansluter sig därför till propositionens förslag att faderskapspresumtionen skall fortsätta att gälla när modern vid barnets födelse är gift eller nyss har blivit änka.

När barn föds efter en skilsmässa är situationen emellertid en annan. I övervägande antalet fall torde det förhålla sig så att fadern till barnet är en annan än modems förre make. De nuvarande reglerna är därför inte särskilt praktiska och tidsenliga. I propositionen föreslås att man slopar den nuvarande presumtionen för den frånskilde makens faderskap. Vad departementschefen anför i denna del ligger helt i linje med riksdagens ovan -

LU 1975/76:33

nämnda uttalanden i 1974 års skrivelse. Utskottet tillstyrker följaktligen propositionen även i förevarande del.

När det därefter gäller reglerna om brytandet av faderskapspresumtion föreslås i propositionen vissa förenklingar. Förslagen innebär bl. a. att, i de fall då modem är gift, annan man än hennes make skall kunna erkänna faderskapet med verkan att presumtionen för den äkta mannens faderskap hävs. 1 enlighet med gällande regler för faderskapserkännande skall detta för att vara giltigt godkännas dels av modem till barnet, dels av barnavårdsnämnden. För att erkännandet skall få den verkan att faderskapspresumtionen hävs, föreslås att även modems make skall ha godkänt erkännandet. Förslaget innebär således att det inte i det angivna fallet behövs någon domstols förklaring att äkta mannen inte är far till barnet.

Förslaget till förenkling kritiseras i motionen 1975/76:2419. Enligt motionärernas mening blir barnets intresse av att faderskapet fastställs på ett materiellt riktigt sätt inte tillräckligt väl tillgodosett genom en sådan regel. Motionärerna anser att det alltjämt bör ankomma på domstol att avgöra om mannen i äktenskapet inte är far till barnet. De yrkar (yrkandet 1) på grund härav avslag på propositionen i förevarande del.

Flertalet remissinstanser har funnit den föreslagna ordningen materiellt och processuellt lämplig. Vid en av utskottet anordnad hearing med domare, advokater och företrädare för sociala myndigheter framhölls också att förslaget syntes innebära en praktisk lösning. Utskottet ansluter sig till denna uppfattning. Det av motionärerna understrukna kravet på tillräckliga garantier för att faderskapet blir riktigt fastställt blir enligt utskottets mening väl tillgodosett genom att barnavårdsnämndens godkännande måste inhämtas. Utskottet vill emellertid inskärpa vikten av att barnavårdsnämndens godkännande i dessa fall föregås av en tillräckligt säker utredning och att, om det föreligger minsta tvekan, nämnden inte lämnar något godkännande. På anförda skäl avstyrker utskottet motionen 1975/76:2419 i förevarande del.

Vissa processuella frågor om faderskap

Talan om hävande av den legala faderskapspresumtionen kan föras av barnet, den man som har ansetts vara far till barnet samt, om de avlidit, deras arvingar. För mannen gäller dock vissa talefrister. Han måste sålunda väcka sin talan inom tre år från det han fick kunskap om barnets födelse. Har han inte varaktigt sammanbott med barnets mor förlängs dock fristen. Om mannen erkänt barnet, efter det han fått vetskap om att modern under den tid då barnet kan ha avlats haft samlag med annan, är han helt avskuren från möjligheten att väcka talan om faderskapspresumtionens hävande. Även mannens arvingars rätt att föra talan är begränsad.

Som framgår av vad utskottet inledningsvis anfört väcktes vid 1975 års riksmöte en motion med yrkande om slopande av tidsfristerna för mannens

LU 1975/76:33

rätt till talan. Utskottet och riksdagen tog emellertid inte ställning i sak till motionsyrkandet, utan hänvisade till att den år 1974 begärda översynen av bördsreglerna hade påbörjats, och ansåg att någon åtgärd från riksdagens sida inte var påkallad.

I propositionen föreslås att gällande tidsfrister för mannens rätt att väcka talan om hävande av faderskapspresumtionen helt och hållet slopas liksom det hinder för mannens rätt att väcka bördstalan som ett erkännande utgör.

I motionen 1975/76:2419 (yrkandet 2) hemställs att riksdagen avslår propositionens förslag. Motionärerna anser det otillfredsställande att den som under många år av ett barn betraktas som bamets far plötsligt skall kunna väcka talan om hävande av faderskapet. Vid en avvägning av mannens och barnets intressen väger enligt motionärernas uppfattning hänsynen till barnens behov av stabilitet och trygghet tyngre än mannens önskan att lång tid efter bamets födelse fä faderskapet hävt. Härtill kommer svårigheterna att många år efter barnets födelse bevisa vilken annan man som kan vara far till barnet. Propositionens förslag kan enligt motionärernas mening leda till att barnet blir utan far.

Utskottet anser för sin del att det i princip måste vara bäst för barnet att det blir utrett vem som verkligen är barnets far. Utskottet kan dock dela motionärernas uppfattning att det är mindre tillfredsställande om talan om hävande av faderskapet väcks lång tid efter bamets födelse. Som framhålls av några remissinstanser kan det skapa psykiska störningar hos barnet, om det under många år trott att en man är dess far och faderskapet därefter plötsligt sätts i fråga. Sådana störningar kan emellertid uppkomma även om tidsfristerna bibehålls. Såsom departementschefen påpekar hindrar naturligtvis inte formella talebestämmelser en äkta make från att i umgänge med modern och barnet ge uttryck för sin uppfattning att han inte är far till barnet. Det förhållandet att han fråntas rätten att väcka talan om faderskapet kan skapa en bitterhet hos honom, som går ut över barnet. Under sådana omständigheter torde det vara mest förenligt med bamets bästa att frågan om mannens faderskap kan utredas och avgöras, även om detta, såsom motionärerna påpekat, någon gång kan leda till att det aldrig blir fastställt vem som är far till barnet. Utskottet vill understryka vikten av att barnavårdsnämnden i nu angivna fall på ett tidigt stadium medverkar till en utredning av faderskapet, så att inte enbart lösa misstankar föranledda av relationerna till modem fär till följd att rättegång anställs i onödan.

När det därefter gäller frågan om mannen skall ges rätt att väcka talan om hävande av faderskapet även i sådana fall där han erkänt faderskapet med vetskap om att modem haft samlag med annan man under tid då barnet kan vara avlat, finner utskottet propositionens förslag mer tveksamt. Även om erkännandet kan ske helt formlöst och man därför inte alltid kan räkna med att mannen noga övervägt konsekvenserna av sitt handlande, så innebär erkännandet likväl som regel att han gett uttryck för en vilja till samhörighet med barnet. Om mannen sedan kanske efter lång tid ges

LU 1975/76:33

möjlighet att ta upp faderskapsfrågan på nytt, kan man inte utesluta att detta kan få negativa följder för barnets trygghet och psykiska hälsa. På motsvarande sätt som när det gäller slopandet av tidsfristerna torde det likväl generellt sett vara bäst för barnet att mannen kan väcka talan om hävande av faderskapet, när han har grundad misstanke om att han irHe är far till barnet.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet således att barnet torde vara bäst betjänt av att mannens talerätt inte är beskuren och att de nuvarande begränsningarna i rätten att väcka talan därför bör helt och hållet slopas. Utskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker alltså bifall till motionen 1975/76:2419, såvitt nu är i fråga. Utskottet vill dock tillägga att speciella problem kan uppstå i de mycket fåtaliga fall där artificiell insemination ägt rum och mannen redan vid erkännandet av faderskapet haft vetskap om att han inte var barnets verkliga far. Skulle artificiell insemination bli vanligare, kan det finnas skäl att överväga om mannen i dessa fall skall he en obegränsad talerätt.

När det gäller rätten att föra talan om fastställande av faderskap förutsätts i gällande lag att barnet eller dess ställföreträdare instämmer den presumtive fadern till domstol. Någon uttrycklig lagbestämmelse om att en man är förhindrad att föra talan om att bli förklarad som far till ett utomäktenskapligt barn finns inte. I rättspraxis (se NJA 1970 s. 347) har emellertid ansetts att talan om fastställande av faderskap kan föras endast för barnets räkning.

Under remissbehandlingen av departementspromemorian ifrågasattes av ett par remissinstanser om inte den som anser sig vara far till ett barn borde kunna själv väcka talan om fastställande av faderskap. Departementschefen anser (s. 140) det emellertid uteslutet att införa en ordning, enligt vilken en utomstående man skulle kunna påkalla utredning av faderskapet till ett barn som har fötts under ett äktenskap och till vilket alltså modems man är att anse som får. När det gäller faderskapet till barn som föds av en ogift kvinna, kan mannen enligt departementschefen få sina intressen väl tillgodosedda genom att anmäla till barnavårdsnämnden sin uppfattning att det är han som är barnets far. Departementschefen anser därför att det inte föreligger något behov av en ordning enligt vilken mannen ges rätt att själv väcka talan vid domstol om fastställande av faderskap. I propositionen föreslås en uttrycklig regel om att talan om fastställande av faderskap väcks av barnet.

I motionen 1975/76:1122 (yrkandet 1) begärs att den som skäligen tror sig vara far till ett barn också skall få rätt att få faderskapet prövat. Enligt motionärerna leder de nuvarande bestämmelserna till att mannen, om modern inte vill medverka till en faderskapsutredning, aldrig får rätt att träffa sitt barn och än mindre har någon rätt att få vårdnaden om det. Motionärerna anser att de nuvarande bestämmelserna bygger på en förlegad uppfattning att alla fäder till utomäktenskapliga barn önskar undandra sig sitt ansvar. Liknande synpunkter har inför utskottet även framförts av Familj och rätt.

LU 1975/76:33

77 Utskottet ansluter sig helt till departementschefens ståndpunkt att det är uteslutet att införa en ordning enligt vilken en utomstående man skulle kunna påkalla utredning av faderskap till ett barn som fötts under ett äktenskap. Inte heller finnér utskottet att det bör införas en rätt för den som tror sig vara far till ett barn, som är fött av ogift mor, att väcka talan vid domstol om fastställande av faderskapet. Som departementschefen påpekar har mannen ju alltid möjlighet att anmäla till barnavårdsnämnden att han är far till barnet. Barnavårdsnämnden, som utför sin utredning i barnets intresse, skall söka fastställa vem som verkligen är barnets far och måste följaktligen undersöka sannolikheten av anmälarens faderskap i samma utsträckning som när det gäller eventuellt andra presumtiva fäder. Enligt utskottets mening föreligger det därför inte något behov av en talerätt för mannen. Det kan inte heller uteslutas att en ovillkorlig talerätt för mannen skulle kunna leda till att moderns intresse för att medverka i faderskapsutredningen minskar eller till och med - särskilt om förslagen om en gemensam vårdnad av barnen som huvudregel skulle bifallas - någon gång får henne att föredra en abort framför att föda barnet.

På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motionen 1975/76:1122 såvitt nu är i fråga.

I propositionen föreslås att de nuvarande bestämmelserna om barnavårdsnämnds medverkan vid fastställande av faderskap, vilka finns intagna i lagen (1969:618) om fastställande av faderskap, arbetas in i FB. Vidare föreslås att de kompletteras med en regel som gör det möjligt för barnavårdsnämnden att inleda utredning om vem som är ett barns får även i sådana fall då moderns make i och för sig är ätt anse som far enligt FB men faderskapet har satts i fråga av modern eller maken.

Förslagen i denna del föranleder ingen erinran från utskottets sida. Utskottet vill dock något beröra en fråga som under senare år varit föremål för en viss debatt, nämligen frågan om hur ingående barnavårdsnämndens utredning skall vara, när modern och den uppgivne fadern lever samman i en stadigvarande förbindelse. Enligt gällande bestämmelser skall vid sådan utredning föras protokoll. Formulär till sådant protokoll har fastställts av socialstyrelsen. Enligt socialstyrelsens anvisningar (Råd och anvisningar nr 48 september 1975) bör, om faderskapet framstår som uppenbart, vilket ofta kan vara förhållandet om partema sammanbott under konceptionstiden, uppgifterna under rubrikerna modems resp. mannens berättelse m. m. kunna inskränkas till en redovisning av dessa omständigheter. Det bör emellertid också klart framgå att parterna är eniga om att barnet är deras gemensamma och att utredaren inte har någon anledning att anse frågan som oviss. Skulle utredaren ha anledning att känna sig osäker, bör fullständig utredning göras. En eventuell önskan av mannen att, trots att modem haft samlag även med annan man, erkänna faderskapet får inte tillmötesgås. I anvisningarna uttalas vidare att det i vissa sammanboendefall torde kunna åstadkommas en tillfredsställande utredning utan att något personligt sammanträffande

LU 1975/76:33

behöver äga rum mellan utredaren och parterna - eller i vart fall båda parterna. Med hänsyn till lagens utformning och lagstiftarens intentioner, sådana de framgår av förarbetena, bör dock enbart brev - och/eller telefonkontakter - inte vara rutin i någon typ av ärenden. Personliga sammanträffanden bör enligt socialstyrelsens mening vara det normala.

Utskottet vill peka på att det självklart är viktigt att nämnden har tillräckligt underlag för sin bedömning av faderskapsfrågan, eftersom ett felaktigt erkännande senare kan få olyckliga konsekvenser för partema. I sammanboendefallen bör utredningen emellertid kunna göras mycket enkel och i många fall torde den kunna inskränka sig till ett konstaterande av att modem och den uppgivna fadern levt samman under konceptionstiden. Uppenbart har det förekommit att faderskapsutredningar i sammanboendefallen handhafts på sådant sätt att parterna känt sig kränkta av de frågor som ställts till dem. Utskottet vill därför stryka under vad departementschefen anför om att det får förutsättas att utredningen görs med den respekt för de inblandades integritet som ämnet kräver. Utskottet utgår från att detta uttalande kommer att beaktas i socialstyrelsens vidare anvisningar för barnavårdsnämnds förfarande i nu angivna fall.

I mål om förklaring att viss man ej är fader till barn kan enligt 3 kap. 1 och 2 §§ förslaget till ändring i föräldrabalken den presumerade fadern eller i vissa fall hans arvingar samt barnet väcka talan. Är parten underårig får förmyndaren eller god man, om sådan enligt 18 kap. skall förordnas, föra talan för honom (4 §). Beträffande mål om fastställande av faderskap gäller såsom utskottet ovan anfört enligt 3 kap. 5 § att talan skall väckas av barnet. Har modem vårdnaden om barnet fårsön alltid föra bamets talan även om hon inte uppnått myndig ålder. Talan får också alltid föras av särskilt förordnad förmyndare. Är det fråga om fall då viss man inte skall presumeras vara fader till barnet, får barnets talan föras av barnavårdsnämnden. Vidare skall enligt 3 kap. 6 § barnavårdsnämnd vara skyldig att väcka talan om fastställande av faderskap i fall, då barnavårdsnämnden har att sölja för att faderskapet fastställs. I 3 kap. 9 § upptas vidare en regel om rättens skyldighet att bereda var och en som kan föra talan för barnet tillfälle alf yttra sig i målet. Förslagen i propositionen i denna del överensstämmer med gällande rätt.

I 18 kap. 2 § första stycket FB finns regler om förordnande av god man i vissa fall när förmyndares intresse strider mot den omyndiges. Reglerna avser sådana situationer som då förmyndaren och myndlingen har del i oskiftat dödsbo och då fråga uppstår om rättegång mellan dem. Om i annat fall det förekommer angelägenhet, där förmyndaren eller dennes make kan ha ett intresse som strider mot den omyndiges får rätten förordna god man om förmyndaren begär det eller det eljest finnes lämpligt.

I motionen 1975/76:2417 (yrkandet 5) yrkas att riksdagen skall uttala att god man alltid skall företräda barnet i faderskapsmål i fall intressekonflikt föreligger mellan barnet och förmyndaren. Motionärerna framhåller att för -

LU 1975/76:33

äldrabalken ger modem möjlighet att föra barnets talan även i fall då talan i målet inte är i barnets intresse.

I likhet med motionärerna anser utskottet det angeläget att barnets intressen tillvaratas på ett betryggande sätt. I ett senare avsnitt kommer utskottet att behandla frågor rörande barns rättsliga ställning från en mera allmän utgångspunkt. När det gäller det i förevarande motion upptagna processuella spörsmålet vill utskottet framhålla att gällande ordning torde innebära tillfredsställande garantier för att barnets intresse skall kunna göras gällande även i fall då det föreligger motsättningar mellan barnet och dess legala ställföreträdare. Som framgår av redogörelsen ovan har sålunda i mål om fastställande av faderskap barnet normalt två ställföreträdare, modern och barnavårdsnämnden. Ställföreträdarna har lika rätt att föra barnets talan. Genom regeln att var och en som kan föra barnets talan skall beredas tillfälle att yttra sig är det sörjt för att en ställföreträdare inte kan föra en faderskapsprocess utan andra ställföreträdares vetskap. Skulle den i och för sig antagligen ovanliga situationen uppstå, att modern väcker talan utan barnavårdsnämndens vetskap har barnavårdsnämnden möjlighet att i rättegången ta till vara barnets intresse. Exempelvis kan barnavårdsnämnden upplysa domstolen om att det finns flera presumtiva fäder än den modern stämt in i målet och eventuellt inge tilläggsstämning.

I mål om förklaring att viss man ej är far till barnet saknar visserligen barnavårdsnämnden behörighet att företräda barnet. Genom bestämmelsen i 18 kap. 2 § FB har dock öppnats möjlighet för domstolen att förordna en särskild god man för barnet, om dess intresse strider mot moderns. Åtgärden är inte beroende av att modem ansöker härom utan kan vidtas på domstolens eget initiativ. Skulle omständigheterna i målet inte ge domstolen anledning till antagande att det föreligger intressemotsättningar kan givetvis barnavårdsnämnden eller den presumtive fadern eller andra.personer upplysa domstolen om motsättningarna och därigenom föranledå ett förordnande av god man för barnet. Enligt utskottets mening är det självfallet angeläget att möjligheten till förordnande av god man utnyttjas i de fall det är påkallat av hänsyn till barnets intresse. Något särskilt uttalande härom från riksdagens sida är dock inte erforderligt. Skulle det i framtiden visa sig att nuvarande ordning inte är till fyllest, får frågan tas upp till förnyade överväganden.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser utskottet att någon åtgärd inte är erforderlig med anledning av motionen 1975/76:2417 i denna del.

Gemensam vårdnad

Enligt gällande rätt kan föräldrar som är gifta med varandra ha gemensam vårdnad om sina barn. Reglerna om föräldrarnas gemensamma vårdnad om barn i äktenskap bygger på förutsättningen att de lever tillsammans. Upplöses den faktiska familjegemenskapen - ehuru äktenskapet består-skall

LU 1975/76:33

domstolen på ansökan av en av föräldrarna bestämma vem av föräldrarna som skall ha vårdnaden om barnen eller, om inte alla barnen bör stå under den enes vårdnad, hur de skall fördelas mellan föräldrarna. Om ingen av föräldrarna gör sådan ansökan kommer den gemensamma vårdnaden att bestå trots att föräldrarna lever isär. I samband med dom på äktenskapsskillnad skall domstolen dock självmant förordna angående vårdnaden om makamas barn.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att rättslig vårdnad om barn inte är detsamma som faktisk vård om barnet. I den allmänna debatten händer det ofta att dessa två begrepp likställs eller sammanblandas. Den rättsliga vårdnaden innefattar befogenhet och plikt för vårdnadshavaren att i den omfattning lagen anger, svara för tillsyn och fostran av barnet, att ha omsorg i övrigt om barnets person samt att företräda barnet i personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren kan besluta att lämna den faktiska vården av barnet till annan, t. ex. till fosterföräldrar, utan att det därigenom sker någon ändring i vårdnadshavarens rättsliga vårdnad om barnet. Vårdnadshavaren kan naturligtvis återta den faktiska vården om barnet, om han finnér det lämpligt.

I det inledningsvis omnämnda betänkandet av familjelagssakkunniga föreslog de sakkunnigas majoritet att samlevande frånskilda föräldrar och samlevande föräldrar till barn utom äktenskapet skulle få möjlighet att gemensamt handha vårdnaden om och förmynderskapet för sina barn på samma sätt som föräldrar som är gifta med varandra. Bland remissinstanserna var meningarna delade i den berörda frågan, och 1973 års proposition med förslag till äktenskapsreform upptog inte något förslag om gemensam vårdnad. Som skäl härför anförde föredragande statsrådet att han fann att nackdelarna med en ordning, som gav ogifta föräldrar möjlighet till gemensam vårdnad, övervägde fördelama. Statsrådets ställningstagande kritiserades i tre motioner. I två av dem yrkades att riksdagen skulle bifalla de sakkunnigas förslag om gemensam vårdnad för sammanboende inte gifta föräldrar. I den tredje motionen yrkades att gemensam vårdnad skulle kunna ges även åt föräldrar som inte sammanbodde.

Lagutskottet underströk i sitt betänkande (LU 1973:20) att avgörande för om ogifta eller frånskilda föräldrar skulle kunna gemensamt tilläggas den rättsliga vårdnaden om barnen måste vara om detta kunde anses förenligt med barnens bästa. Utskottet konstaterade därefter att de dittillsvarande erfarenheterna visade att det var olämpligt att föräldrar, som bodde åtskilda, hade gemensam vårdnad om barnen. Med hänsyn härtill kunde utskottet inte tillstyrka förslaget om att föräldrar, som inte bodde samman, skulle få ha gemensam vårdnad om barnen. I denna del var utskottet enhälligt. Utskottet fann därefter att vissa skäl talade för att ge ogifta sammanboende en möjlighet till gemensam vårdnad om sina barn. Svårigheter uppstod emellertid när det gällde att avgöra vad som skulle betraktas som sammanboende och när en sammanlevnad skulle anses upplöst. Risken var enligt utskottets

LU 1975/76:33

mening stor för att den gemensamma vårdnaden skulle i många fall komma att bestå efter separationen, i vilka fall vissa av utskottet närmare belysta problem skulle uppstå. Utskottet kunde inte finna att motionärernas förslag var förenligt med grundregeln om barnets bästa. Utskottet avstyrkte därför bifall till motionerna. Utskottet tilläde emellertid att det var ovisst i vilken utsträckning det kunde föreligga önskemål hos sammanboende om att få gemensam vårdnad om barnen. Skulle det så småningom bli ett mer allmänt önskemål om gemensam vårdnad borde enligt utskottet saken kunna tas upp till förnyad prövning, varvid reglerna om underhållsbidrag och bidragsförskott fick ses över. Även ändringar i barnavårdslagen kunde då bli aktuella. Utskottets ställningstagande var i denna del inte enhälligt. I en vid betänkandet fogad reservation förordades sådana lagändringar att sammanboende föräldrar till barn utom äktenskap och föräldrar, som sammanbor efter dom på äktenskapsskillnad, skulle få möjlighet att gemensamt handha vårdnaden om och förmynderskapet för sina barn (LU 1973:20 s. 138 f.). Riksdagen följde utskottets mening.

Frågan om införande av möjlighet för ogifta föräldrar att gemensamt få vårdnaden om sina barn behandlades ånyo av riksdagen år 1974 med anledning av en motion i frågan. I sitt av riksdagen godkända betänkande (LU 1974:1) ansåg utskottet att det inte fanns skäl att frångå uppfattningen att ett system med gemensam rättslig vårdnad för sammanboende ogifta föräldrar rymde vissa nackdelar som vid en bedömning grundad uteslutande på omtanken om barnets bästa måste anses överväga de med systemet förenade fördelarna. Skulle det emellertid visa sig att det framträdde ett mer allmänt önskemål om gemensam vårdnad för sammanboende ogifta föräldrar borde frågan tas upp till förnyad prövning. Utskottet förutsatte att utvecklingen på området med uppmärksamhet följdes från regeringens sida. Inte heller denna gång var utskottets ställningstagande enhälligt. Reservanterna förordade även denna gång sådana lagändringar att sammanboende föräldrar till barn utom äktenskap och föräldrar som sammanbor efter dom på äktenskapsskillnad skulle fä möjlighet till gemensam vårdnad om och förmynderskap för sina barn.

Även vid 1975 års riksmöte aktualiserades i två motioner frågan om gemensam vårdnad för föräldrar som inte är gifta. I den ena motionen yrkades sådan lagändring att de föräldrar till barn utom äktenskap som var ense om att gemensamt utöva vårdnaden skulle kunna erhålla rättens förordnande härom, medan i den andra motionen yrkades att föräldrar, som i samband med skilsmässa förklarade att de fortsättningsvis önskade dela det juridiska ansvaret för barnen, skulle kunna få denna möjlighet. Utskottet hänvisade i sitt betänkande (LU 1975:14) till att frågan om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar var föremål för en översyn som hade påbörjats inom justitiedepartementet, och att det därför inte var erforderligt med något initiativ från riksdagens sida i den berörda frågan.

Som framgår av redogörelsen ovan för propositionens huvudsakliga in 6

Riksdagen 1975/76. 8 samt. Nr 33

LU 1975/76:33

nehåll föreslås nu att den gemensamma vårdnaden inte längre skall nödvändigtvis behöva upplösas vid en skilsmässa. Är föräldrarna ense om att även i fortsättningen utöva vårdnaden gemensamt skall domstolen förordna i enlighet med deras önskemål, om det inte skulle uppenbart strida mot barnets bästa. Även föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra föreslås kunna få gemensam vårdnad om sina barn, oberoende av om de bor tillsammans eller inte. Förutsättningen är också här att föräldrarna är ense om att vårdnaden skall utövas gemensamt och att domstol inte finner att detta skulle uppenbart strida mot barnets bästa. Skulle det visa sig att en ordning med gemensam vårdnad inte fungerar, har vardera föräldern rätt att gå till domstol och begära att den gemensamma vårdnaden upplöses. Domstolen skall då bestämma vem som skall vara vårdnadshavare. På denna punkt behålls nuvarande principer. Vägledande blir alltså vad som är skäligt med hänsyn till barnets bästa.

I motionen 1975/76:2419 yrkas att riksdagen dels avslår förslagen om gemensam vårdnad för icke sammanboende ogifta och frånskilda föräldrar, dels begär att frågan om gemensam vårdnad för ogifta sammanboende ytterligare utreds. Beträffande motiveringen till yrkandena återkommer utskottet i det följande.

Utskottet vill beträffande frågan om gemensam vårdnad till en början betona att den inte får bedömas med utgångspunkt i föräldrarnas önskemål. Deras personliga intressen får komma i andra hand. Som utskottet framhöll i 1973 års ärende måste det avgörande i stället vara om förslagen om gemensam vårdnad kan anses förenliga med barnets bästa.

Mot bakgrund av utskottets tidigare uttalanden i frågan anser utskottet det lämpligt att först pröva förslaget om att ogifta föräldrar som sammanbor skall kunna ha gemensam vårdnad om sina barn.

Som framgår av redogörelsen ovan har utskottet vid flera tillfällen avslagit motionsyrkanden om gemensam vårdnad i hithörande fall. Utskottet har emellertid samtidigt uttalat att om det skulle visa sig att det framträder ett mer allmänt önskemål om gemensam vårdnad för sammanboende ogifta föräldrar borde frågan tas upp till förnyad prövning. Remissvaren ger vid handen att det i många familjer, där föräldrarna är ogifta, finns en stark önskan att de gemensamt skall få hand om vårdnaden om barnen. Remissinstansernas uttalanden härom har bekräftats vid den hearing som utskottet anordnat i ärendet. Beaktas bör också att det under senare år blivit allt vanligare att föräldrar bor tillsammans utan att gifta sig.

När föräldrarna bor samman torde de som regel gemensamt utöva den faktiska vården av barnet. Man bör vidare kunna utgå från att den av föräldrarna som har den rättsliga vårdnaden vanligen samråder med den andre föräldern i de vårdnadsfrågor som uppkommer. I själva verket torde såsom departementschefen framhåller situationen inte nämnvärt skilja sig från den som råder i en familj där föräldrarna är gifta med varandra. Från praktiska synpunkter innebär det därför som regel inte några större olägenheter att

LU 1975/76:33

den ene av föräldrarna inte hardel i den rättsliga vårdnaden. Från psykologisk synpunkt kan däremot propositionens förslag få stor betydelse. Att båda föräldrarna vet med sig att de har ett gemensamt rättsligt ansvar för sina barn kan hindra onödiga störningar och leda till bättre, känslomässiga relationer mellan föräldrarna inbördes och mellan föräldrarna och barnen. Detta kan i sin tur ge familjen en ökad samhörighet. Principiellt sett måste det också anses innebära en vinning att relationerna mellan barn och föräldrar i samma faktiska familjesituation även blir rättsligt överensstämmande vare sig föräldrarna är gifta eller ej.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att barn till ogifta sammanboende föräldrar måste anses mest betjänta av att föräldrarna kan ha gemensam vårdnad om dem. Enligt utskottets mening bör därför lagstiftaren ge dem möjlighet härtill. Några invändningar mot propositionen i denna del har inte heller framförts motionsvis.

Avgörande för utskottets tidigare avstyrkanden har framför allt varit att det med en gemensam vårdnad skulle kunna uppstå praktiska och administrativa problem om föräldrarna separerar. Dessa problem har anförts som skäl för yrkandet i motionen 1975/76:2419 att bestämmelserna om gemensam vårdnad i sammanboendefallen skall bli föremål för ytterligare utredning. Med propositionens ståndpunkt att även föräldrar, som inte bor samman, bör kunna ha gemensam vårdnad, blir emellertid dessa problem inte aktuella. Innan slutlig ställning tas till motionsyrkandet måste därför ställning tas till propositionens förslag om gemensam vårdnad för föräldrar som inte är sammanboende.

Departementschefen anför som motivering för förslaget att g t frånskilda föräldrar möjlighet att ha gemensam vårdnad om barnen bl. a. att den ändrade uppfattningen om äktenskap och skilsmässa som har utvecklats under en följd av år och kommit till uttryck i 1973 års äktenskapsreform torde ha gett många frånskilda makar bättre förutsättningar att på ett mindre känsloladdat och prestigebetonat sätt se på sina relationer efter skilsmässan inbördes och i förhållande till barnen. Enligt departementschefens uppfattning torde vidare ett delat rättsligt ansvar många gånger kunna främja ett harmoniskt förhållande mellan föräldrarna och barnen. Departementschefen påpekar också att det inte minst för äldre barn kan framstå som en trygghetsfaktor att de rättsliga relationerna till båda föräldrarna förblir oförändrade.

Som framgår av det ovan anförda yrkas i motionen 1975/76:2419 avslag på förslaget om gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar. Motionärerna anser att det sett från barnets synpunkt kan befaras att de föreslagna reglerna kommer att innebära en försämring. Enligt motionärerna motverkar nämligen en regel om gemensam vårdnad den strävan som bör finnas att få barnet så snabbt som möjligt efter skilsmässan in i lugna och harmoniska förhållanden. Motionärerna framhåller vidare att det förefaller verklighetsfrämmande att tro att frånskilda föräldrar skall kunna utan kontroverser

LU 1975/76:33

lösa alla frågor om barnets vård och uppfostran samt vara beredda att ta ett gemensamt ekonomiskt ansvar. Enligt motionärerna visar all erfarenhet att denna typ av frågor förmår framkalla oanade motsättningar mellan parter. Sådana motsättningar kommer då ofta att leda till en vårdnads process ganska lång tid efter skilsmässan, något som måste vara högst menligt för barnet. Motionärerna anser nackdelarna med förslaget om gemensam vårdnad efter äktenskapsskillnad vara så stora att förslaget bör avvisas.

Utskottet har inledningsvis framhållit att skilsmässosituationen genom 1973 års äktenskapsreform har avdramatiserats. De känsloladdade konflikter som ofta kom fram inför domstolen har till stor del försvunnit genom att frågan om vem som har skuld till äktenskapets upplösning inte längre tillmäts någon betydelse. Som departementschefen anfört-~torde därför frånskilda makar i dag ha större förutsättningar än tidigare att se på sina relationer på ett mindre känsloladdat och prestigebetonat sätt. En av de frågor som alltjämt vållar allvarliga motsättningar mellan makarna vid skilsmässor är emellertid vårdnadsfrågan. Det kan inte uteslutas att dessa motsättningar delvis är en följd av att den ene av föräldrarna måste mista föräldramyndigheten över sitt barn. Som departementschefen anför torde förhållandena i många fall vara sådana, att den ena maken förhållandevis lätt kan acceptera att den andre får hand om den faktiska vården, om han baijp själv får stå kvar som rättslig vårdnadshavare jämte den andre. En ordning med gemensam rättslig vårdnad kan därför främja bättre relationer mellan parterna.

För barnet innebär som regel en skilsmässa mellan föräldrarna svåra påfrestningar. Det är därför angeläget att söka begränsa skilsmässans negativa inverkan på bamets relationer till föräldrarna. Självfallet kan förhållandena någon gång vara sådana att det är bättre för barnet att det avskärs från allt umgänge med den ene föräldern än att det används som ett tillhygge i föräldrarnas inbördes stridigheter. Som regel torde det dock vara till fördel för barnet att det kan bibehålla goda relationer till båda föräldrarna. För att barnet verkligen skall kunna göra detta är det av vikt att föräldrarnas inbördes konflikter tonas ned. Om en gemensam vårdnad kan öka möjligheten till bättre harmoni mellan föräldrarna och barnen bör enligt utskottets mening möjlighet till sådan vårdnad öppnas för föräldrarna. Utskottet vill också i likhet med departementschefen peka på att det kan innebära en trygghetskänsla för barnet att det vet att den rättsliga relationen till föräldrarna inte ändrats genom skilsmässan. Enligt utskottets mening talar således starka skäl för propositionens förslag.

Utskottet vill dock inte blunda för att förslaget kan få vissa negativa följder. Som kommer att framgå av det följande är reglerna om underhållsbidrag och sociala förmåner inte utformade med tanke på ett system med gemensam vårdnad i andra fall än när det är fråga om sammanboende äkta makar. Viss risk föreligger därför att, innan dessa regler omarbetats, makarna vid skilsmässan inte tillräckligt beaktar de ekonomiska konsekvenserna av ett bibehållande av den gemensamma vårdnaden. Detta kan i sin

LU 1975/76:33

tur leda till svåra slitningar mellan vårdnadshavare, något som hade kunnat undvikas om endast den ene av föräldrarna fått vårdnaden om barnet. En sådan följd kan innebära ett allvarligt men för barnet. Mot bakgrund härav finner utskottet departementschefens ställningstagande att frångå departementspromemorians förslag - att den gemensamma vårdnaden vid skilsmässa skulle fortsätta automatiskt, om inte någon av föräldrarna yrkade upplösning av denna - väl övervägt. Genom att domstol i samband med skilsmässomålet nu måste ta upp vårdnadsfrågan till prövning får man en bättre garanti för att parterna penetrerar hithörande problem. Utskottet vill i detta sammanhang även understryka vikten av information om gällande regler. Beträffande informationsproblemen i övrigt återkommer utskottet till dessa i ett senare avsnitt.

Vid en samlad bedömning av för- och nackdelar med förslaget finner utskottet att fördelarna sett från barnets synpunkt överväger nackdelarna. De möjligheter till bättre relationer till båda föräldrarna som förslaget ger anser utskottet vara av stor betydelse för barnets bästa. Visserligen måste man enligt utskottets mening räkna med att den gemensamma vårdnaden till en början kommer att utnyttjas endast av ett fåtal frånskilda föräldrar och att dessa med hänsyn till de ekonomiska problemen kommer att vara föräldrar med en mycket god ekonomi. Detta förhållande utgör emellertid ingen anledning att avslå förslaget eller att senarelägga detta. Även om endast ett fåtal barn genom förslaget kan få det bättre vid en skilsmässa bör förslaget genomföras. Genom att ändra annan lagstiftning och ge en god information finns det stora möjligheter att så småningom kunna få den gemensamma vårdnaden att bli ett vanligt inslag i makars förhållande efter skilsmässa. På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motionen 1975/76:2419, såvitt nu är i fråga.

Härefter återstår för utskottet att ta ställning till frågan om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar som inte bor samman. 1 de fall där föräldrarna tidigare bott samman och sedan separerat skiljer sig förhållandena inte särskilt från förhållandena vid en skilsmässa. De skäl som utskottet ovan anfört tili stöd för att det är förenligt med barnets bästa att frånskilda föräldrar har möjlighet att få gemensam vårdnad är enligt utskottets mening i stor utsträckning tillämpliga även beträffande dessa föräldrar. Enligt utskottets uppfattning bör man därför ge även dem möjlighet att få gemensam vårdnad om sina barn. Utskottet vill emellertid peka på att den skillnaden i förhållande till skilsmässofallen föreligger att det inte förekommer någon officiell domstolsprövning av föräldrarnas vårdnad vid separationen. Detta kan naturligtvis få till följd att föräldrarna inte tillräckligt överväger konsekvenserna av att behålla den gemensamma vårdnaden, vilket i sin tur så småningom kan leda till en uppskakande vårdnadstvist. Såvitt utskottet kan bedöma torde det vara svårt att fä till stånd en vårdnadsprövning vid separationen, eftersom denna sker helt formlöst. Utskottet vill därför understryka vikten av att parterna i möjlig utsträckning ges information om

LU 1975/76:33

de förhållanden som har betydelse för vårdnadsfrågan.

När det slutligen gäller gemensam vårdnad för ogifta föräldrar som aldrig bott samman torde behovet därav inte vara stort. Det kan dock inte uteslutas att det i något enstaka fall kan finnas ogifta föräldrar som önskar få gemensam vårdnad om sitt barn, trots att de aldrig har bott samman. I dessa fall kan man utgå från att föräldrarna noga övervägt sitt beslut och att detta också är till gagn för barnet. Någon anledning att göra undantag för denna kategori av föräldrar finner utskottet inte föreligga. Utskottet avstyrker följaktligen motionen 1975/76:2419 även i denna del.

Med hänsyn till att utskottet således tillstyrker förslagen om att frånskilda och ogifta inte sammanboende föräldrar skall få ha vårdnaden om sina barn, föreligger inget behov av att ytterligare utreda frågan om ogifta sammanboendes gemensamma vårdnad. Yrkandet härom i motionen 1975/76:2419 avstyrkes därför.

Utskottet övergår härefter till att diskutera vilka villkor som skall gälla för att föräldrarna skall få utnyttja möjligheten till gemensam vårdnad. I departementspromemorian föreslogs att ett villkor för en ordning med gemensam vårdnad skulle vara att föräldrarna var ense om att de ville ha vårdnadsfrågan ordnad på detta sätt. Flertalet remissinstanser ställde sig bakom detta förslag. I några remissvar sattes dock i fråga om det inte skulle vara tillräckligt att den ene föräldern önskade gemensam vårdnad för att en sådan ordning skulle komma till stånd. Några remissinstanser hävdade uttryckligen att gemensam vårdnad borde införas som huvudregel i FB.

Propositionen följer promemorians förslag. Departementschefen framhåller (s. 146) att en annan ordning enligt hans mening skulle innebära att man lade en alltför svår uppgift på den av föräldrarna som inte anser sig kunna upprätthålla de nära fortsatta kontakter med den andra föräldern som en gemensam vårdnad förutsätter.

Förslaget i denna del har föranlett två motionsyrkanden. I motionen 1975/76:2398 yrkas att riksdagen skall begära förslag till sådana lagändringar att den gemensamma vårdnadens principer blir huvudregel för vårdnad av barn. Till stöd för yrkandet anför motionärerna att många vårdnadstvister är föranledda av föräldrarnas rädsla att mista sitt barn. Risken för att en vårdnadstvist skall komma till stånd enbart av sådant skäl anser motionärerna bestå med propositionens förslag. Motionärerna framhåller att en förälder givetvis inte bör mot sin vilja tvingas in i en gemensam vårdnad. Lika viktigt är dock enligt motionärernas mening att ingen förälder tvingas mista sina barn mot sin vilja. Reformarbetet bör därför fortsätta i syfte att göra den gemensamma vårdnadens principer till huvudregel. En sådan trygghetsreform för föräldrar och barn skulle enligt motionärerna göra det möjligt för det stora flertalet skilsmässoföräldrar att bli ense om gemensam vårdnad och sedan kunna förbli det. I motionen 1975/76:2417 (yrkandet 1) hemställs att riksdagen företar sådana ändringar i förslaget att gemensam vårdnad blir huvudregel i samtliga fall. Förslaget innebär att, när föräldrar

LU 1975/76:33

skiljs, den gemensamma vårdnaden kvarstår automatiskt. I fråga om ogifta föräldrar inträder den gemensamma vårdnaden i och med att faderns faderskap fastställs genom erkännande eller dom. Den förälder som väcker talan om upplösning av den gemensamma vårdnaden måste enligt motionärerna ange särskilda skäl härför. Endast om den gemensamma vårdnaden skulle påtagligt strida mot barnens behov bör den bringas att upphöra. Motionärerna föreslår på grund härav att den gemensamma vårdnaden skall kunna upplösas blott om det med hänsyn till barnets bästa är uppenbart att vårdnaden bör tillkomma endast den ene föräldern. Som skäl för sina förslag anför motionärerna bl. a. att propositionens förslag kommer att innebära att gemensam vårdnad blir ett undantag, ett socialt experiment för en begränsad grupp. Propositionen ger också den ene föräldern rätt att inlägga veto mot den andre förälderns och barnets önskan om en gemensam vårdnad. Enligt motionärernas mening hade man bort bryta med lagstiftningens hittillsvarande utgångspunkt och göra det nya regelsystemet till det primära.

Utskottet kan dela den i motionen 1975/76:2398 framförda åsikten att det förekommer att en förälder drivs till en vårdnadstvist av rädsla för att förlora kontakten med sitt barn. Som utskottet anfört i det föregående torde förhållandena i många fall emellertid vara sådana, att den ena maken förhållandevis lätt kan acceptera att den andre lår hand om den faktiska vården, om han bara själv får stå kvar som rättslig vårdnadshavare. Propositionens förslag om gemensam vårdnad kan därför antas bidra till att minska antalet vårdnadskonflikter av nu angivet slag.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att en förutsättning för att föräldrarna skall ges rätt till gemensam vårdnad måste vara att de är ense därom. Som utskottet anfört i början av detta avsnitt innebär en rättslig gemensam vårdnad att föräldrarna skall besluta i en mängd frågor som rör barnet, t. ex. vem som skall handha den faktiska vården, hur barnets uppfostran och studier skall tillgå och hur mycket var och en av föräldrarna skall bidra med till barnets underhåll. Utskottet finnér det föga sannolikt att föräldrarna skall kunna enas i alla dessa frågor om de inte kan vara ense om att utöva den rättsliga vårdnaden gemensamt. Enligt utskottets mening föreligger det också med motionärernas förslag viss risk för att den förälder som kommit att dela den rättsliga vårdnaden med den andre utan att egentligen ha velat detta kan komma att utsättas för påtryckningar av den andre. Utskottet anser också att gemensam vårdnad som huvudregel kan medföra att, när parterna inte är ense, konflikterna mellan dem skärps. Riskerna är då stora för att barnet är den som blir mest lidande av föräldrarnas osämja. Härtill kommer att reglerna om underhållsbidrag och sociala bidrag inte är utformade med hänsyn till att gemensam vårdnad kan förekomma utanför äktenskapet. Att såsom föreslås i motionen 1975/76:2417 införa gemensam vårdnad som huvudregel, innan dessa regler omarbetats, skulle enligt utskottets mening kunna medföra allvarliga konsekvenser för föräldrar med låga inkomster och svag ekonomi.

LU 1975/76:33

88 Utskottet vill emellertid tillägga att man självfallet bör hysa förhoppningen att utvecklingen skall gå i den riktningen att föräldrar i stor utsträckning kommer att utnyttja möjligheten till gemensam vårdnad. Utskottet avvisar därför inte tanken på att det i en framtid kan finnas anledning att ånyo pröva frågan om gemensam vårdnad som huvudregel. I detta lagstiftningsärende bör några uttalanden härom emellertid inte göras.

På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motionerna 1975/76:2398 och 2417, såvitt nu är i fråga.

I 6 kap. 7 och 8 §§ FB föreslås vissa riktlinjer för domstolens avgörande av vårdnads/rågan. Är föräldrarna överens om gemensam vårdnad skall domstolen meddela beslut i överensstämmelse med deras önskan, såvida det inte är uppenbart stridande mot barnens bästa. Motsvarande gäller om makar är överens om att den ene föräldern skall ha vårdnaden. Är föräldrarna inte ense om vårdnaden skall domstolen bestämma "efter vad med hänsyn till barnets bästa finns skäligt”.

I motionen 1975/76:2416 framhålls att vägledande för domstolarnas bedömning av vårdnadsfrågor alltjämt skall vara att barnens bästa tillgodoses, och att föräldrarnas personliga önskemål inte får gå ut över barnen. Enligt motionärerna borde denna grundsyn komma till ett mer klart uttryck i lagtexten än det gör i propositionens förslag. Motionärerna anser sålunda att den föreslagna regeln om gemensam vårdnad närmast ger en anvisning om att föräldrarnas vilja och önskemål väger tyngts. Endast om gemensam vårdnad "uppenbart” strider mot barnens bästa kan rätten avvika från vad föräldrarna önskar. Enligt motionärernas mening torde det finnas två alternativ till en lagteknisk lösning som ger ett klarare uttryck för grundsynen om barnets bästa. Antingen kan man ersätta orden "uppenbart stridande mot barnens bästa” med "skäligt med hänsyn till barnens bästa", eller också kan man bara ta bort ordet "uppenbart” för att i någon mån markera skillnaden. Motionärerna förordar det förstnämnda alternativet och yrkar att riksdagen skall ändra 6 kap. 7 och 8 §§ FB i enlighet därmed.

Utskottet vill till en början peka på att uttrycket "uppenbart stridande mot barnens bästa” i gällande rätt används när föräldrar är ense om att den ene föräldern skall ha vårdnaden om barnen. Med det angivna uttryckssättet har lagstiftaren velat markera att det kan antas att i allmänhet den ordning varom föräldrarna enats är till barnets fördel och att domstolen därför bör följa föräldrarnas önskningar. Den prövning som rätten gör är i dessa fall relativt summarisk. Som regel torde domstolen nöja sig med att underrätta barnavårdsnämnden om föräldrarnas ansökan, varefter domstolen, om nämnden inte inom viss angiven tid begär att en utredning skall göras, beslutar i enlighet med ansökningen.

Utskottet vill vidare erinra om att det av motionärerna föreslagna uttrycket "skäligt med hänsyn till barnens bästa” f. n. används när föräldrarna är oense om vårdnaden och en som regel mer ingående barnavårdsnämndsutredning kommer till stånd. Enligt utskottets mening talar såväl praktiska

LU 1975/76:33

som processekonomiska skäl mot att införa en sådan ordning för fall, där föräldrarna är ense om gemensam vårdnad. Många föräldrar skulle säkerligen uppleva en utredning som stötande, och det finns en inte obetydlig risk för att föräldrarna under utredningens gång skulle komma i sådan konflikt med varandra att en gemensam vårdnad omöjliggörs. Även om utskottet i och för sig har förståelse för motionärernas synpunkter om vikten av att barnens bästa tillgodoses kan utskottet med hänsyn till det anförda inte finna att det finns skäl att, när föräldrarna är ense om gemensam vårdnad, göra en mer fullständig utredning än när föräldrarna är ense om att endera av dem skall ha vårdnaden. I den mån motionärerna inte avsett att det skulle göras en mer fullständig utredning innebär deras förslag att uttrycket ”skäligt med hänsyn till barnens bästa” kommer att i samma lagrum tilllämpas i olika betydelse. Detta anser utskottet inte godtagbart. På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1975/76:2416. Utskottet förutsätter dock att den praxis som utbildats hos domstolarna när det gäller att underrätta barnavårdsnämnden också kommer att tillämpas vid ansökan om gemensam vårdnad.

Avslutningsvis vill utskottet stryka under att den gemensamma vårdnaden inrymmer många problem. I senare avsnitt kommer utskottet att behandla de ekonomiska problemen samt vissa informationsproblem. I detta sammanhang vill utskottet endast peka på att det kan uppkomma vissa internationellt-rättsliga problem som så småningom måste bli föremål för en mer ingående prövning. Inte minst mot bakgrund av de många invandrarna är det viktigt att man klarlägger de komplikationer som kan uppstå om den ene föräldern är en utländsk medborgare. Såväl invandrarverket som familjelagssakkunniga påpekar att reglerna om gemensam vårdnad kan ge den ene av föräldrarna ökade möjligheter att utan den andres samtycke föra barnet ur landet, och invandrarverket framhåller att gemensam vårdnad kan göra det ännu svårare än det nu är för den kvarvarande föräldern att återfå barnet.

Ekonomiska konsekvenser av gemensam vårdnad

Som närmare kommer att utvecklas i följande avsnitt innebär nuvarande regler om underhållsbidrag till barn att sådant bidrag skall betalas av förälder som är skild från vårdnaden om barnet. Däremot utgår inte underhållsbidrag om föräldrar utövar den rättsliga vårdnaden gemensamt. I sådant fall gäller i stället den allmänna regeln i 7 kap. 2 § FB om att var och en av föräldrarna skall efter sin förmåga ta del i kostnaden för barnets underhåll.

Bidragsförskott utgår till barn som står under vårdnad av endast den ene eller ingen av sina föräldrar. Är det bara den ene av föräldrarna som har vårdnaden utgår bidragsförskott med högst ett årligt belopp som motsvarar 40 % av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, dvs. f. n. omkring 3 800 kr. Avdrag görs dock för vad den icke vårdnadsberättigade

LU 1975/76:33

föräldern betalar i underhållsbidrag. Bor barnet tillsammans med den underhållsskyldige utgår inte något bidragsförskott.

Bidragsförskott betalas ut av barnavårdsnämnden, som därefter har att vända sig till den underhållsskyidige och återkräva så mycket av bidragsförskottet som motsvarar fastställt men ej utgivet underhållsbidrag. Under vissa förutsättningar kan dock länsstyrelsen besluta att återkrav mot den underhållsskyidige skall efterges.

F. n. utbetalas årligen ca 600 milj. kr. i bidragsförskott. Sammanlagt berörs omkring 200 000 barn.

Det förhållandet att en person har barn och barnet bor tillsammans med föräldern har betydelse också vid tillämpningen av regler angående bostadstillägg. Enligt kungörelsen (1968:425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer utgår sådant tillägg bara till förälder eller föräldrar som har barn boende hos sig. Däremot kan statskommunalt bostadstillägg enligt kungörelsen (1973:379) om statsbidrag till statskommunala bostadstillägg utgå även till personer utan barn. Det är dock möjligt för kommunerna att lämna högre tillägg till barnfamiljer än till dem som inte har barn boende hos sig. Reglerna innebär i princip att statskommunalt bostadstillägg utgår inom vissa gränser. Gränserna är olika för ensamstående utan barn och ensamstående med barn liksom för makar med och utan barn. I vissa fall kan bostadstillägget reduceras exempelvis om bostaden är oskäligt stor i förhållande till familjens behov.

Också reglerna om studiehjälp enligt studiestödslagen (1973:349) och studiestödsförordningen (1973:418) är av betydelse i förevarande sammanhang. Vid avgörande av om barn skall få studiehjälp i form av inkomstprövat eller behovsprövat tillägg till studiebidrag eller återbetalningspliktiga studiemedel skall hänsyn tas till föräldrarnas ekonomiska förhållanden. Som förälder räknas härvidlag fader eller moder som är vårdnadshavare samt fader eller moder som visserligen inte har den rättsliga vårdnaden men som bor tillsammans med förälder som är vårdnadshavare.

För föräldrar som väljer att gemensamt utöva vårdnaden om ett barn innebär nuvarande bestämmelser om underhållsbidrag att ingen av dem blir skyldig att betala bidrag för barnet. Liksom redan gäller i fråga om gifta sammanboende, kommer i stället föräldrarnas skyldighet att sörja för barnet att regleras av huvudprincipen i 7 kap. 2 § FB att de gemensamt skall ta del i kostnaderna för barnets uppehälle, var och en efter sin förmåga.

I de fall föräldrarna inte sammanbor kommer inte heller bidragsförskott att utgå. Även barnets möjligheter att få studiehjälp påverkas i dessa fall. Vad slutligen gäller rätten till bostadstillägg för förälder som inte har barnet hos sig påverkas denna inte i och för sig av att en förälder får del i den rättsliga vården av barnet. Det bör dock beaktas att vid beräkningen av bostadstillägg hänsyn inte tas till att en förälder kan vara tvungen att ha en jämförelsevis hög bostadsstandard för att tidvis kunna ha barnet hos sig och delta i den faktiska vården av barnet.

LU 1975/76:33

91 I propositionen framhåller departementschefen att det enligt hans mening inte är möjligt att lösa problemet med bidragsförskotten som kan uppkomma vid gemensam vårdnad genom en enkel ändring av bidragsförskottslagen. Den nu aktuella frågan om gemensam vårdnad kan enligt departementschefen inte heller föranleda ändring av de grundläggande reglerna för bidragsförskotten. Frågan om bidragsförskott vid gemensam vårdnad har ett direkt samband med reglerna om underhållsbidrag, eftersom bidragsförskottens funktion är att ersätta eller komplettera ett underhållsbidrag. Viktigt är också att inte skapa orättvisor i förhållande till sammanboende föräldrar med låga inkomster. Departementschefen anser det därför angeläget att frågan om ekonomiskt stöd vid delad bosättning och gemensam vårdnad får ingå i en mer allsidig prövning av de frågor rörande bidragsförskott m. m. som anknyter till reglerna om underhållsbidrag.

I propositionen förutskickar departementschefen att en särskild arbetsgrupp med representanter för berörda departement skall tillsättas med uppgift att i nära samråd med familjelagssakkunniga och socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02) pröva de frågor rörande bidragsförskott m. m. som anknyter till reglerna om underhållsbidrag och att därvid även överväga frågan om ekonomiskt stöd i de situationer som kan uppkomma vid delad bosättning och gemensam vårdnad. Enligt vad utskottet inhämtat har arbetsgruppen numera tillsatts.

1 motionen 1975/76:2418 framhålls att det är angeläget att reglerna om olika sociala förmåner anpassas till de nya bestämmelserna. I annat fall kommer reformen att kunna utnyttjas endast av föräldrar med god ekonomi. Motionärerna pekar på att frågor rörande bostadstillägg och bidragsförskott måste lösas liksom vissa spörsmål angående förmynderskap. Motionärerna begär därför att regeringen skall ges till känna angelägenheten av att de aktualiserade frågorna skyndsamt behandlas av den aviserade arbetsgruppen och att resultatet snarast föreläggs riksdagen.

Utskottet vill för sin del framhålla att det otvivelaktigt förhåller sig så att nuvarande regler om studiehjälp, bidragsförskott och bostadstillägg inte är anpassade till ett system med gemensam vårdnad för föräldrar som inte är gifta och inte sammanbor. Som utskottet ovan anfört kan detta förhållande få till följd att endast föräldrar med god ekonomi kan utnyttja de nya vårdnadsreglerna. Om vårdnadsreformen skall få någon reell innebörd också för föräldrar med låga inkomster måste man enligt utskottets mening se till att det skapas ekonomiska förutsättningar härför.

Vad särskilt gäller bostadstilläggen vill utskottet erinra om att riksdagen helt nyligen godkänt nya principer för gränserna för bostadskostnader, som bl. a. innebär möjligheter till flexiblare lägenhetslösningar (prop. 1975/76:145, CU 1975/76:25). 1 ärendet har riksdagen också behandlat frågan om bostadstilläggens betydelse för bl. a. föräldrar som inte sammanbor men utövar gemensam vårdnad. På hemställan av civilutskottet har riksdagen därvid gett regeringen till känna att frågan om bostadsbidrag för föräldrar

LU 1975/76:33

som inte har sina barn stadigvarande hos sig bör övervägas och förslag därom föreläggas nästa riksmöte. Motionärernas önskemål i denna del är således redan tillgodosett.

I fråga om studiehjälpssystemet vill utskottet erinra om att detta f. n. i sin helhet är föremål för översyn av studiestödsutredningen (U 1975:16). De nackdelar som en gemensam vårdnad för inte sammanboende föräldrar kan föra med sig är således av övergående natur. Med hänsyn till vad utskottet ovan anfört om angelägenheten av att reglerna om sociala förmåner anpassas till vårdnadsbestämmelsema vill utskottet understryka betydelsen av att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt.

Beträffande bidragsförskotten vill utskottet understryka att dessa utgör ett betydande ekonomiskt stöd för ett stort antal barn som har endast en förälder som vårdnadshavare. Ett bortfall av detta stöd skulle i många fall innebära en försämrad ekonomi för dem. Utskottet ser därför med tillfredsställelse att en särskild arbetsgrupp skall pröva frågorna rörande bidragsförskott och ekonomiskt stöd i fall föräldrarna har gemensam vårdnad och inte sammanbor. Med hänsyn till att en tillfredsställande lösning av dessa frågor utgör en viktig förutsättning för att institutet gemensam vårdnad inte skall begränsas till en viss krets, anser utskottet det angeläget att erforderliga reformer om möjligt kan genomföras redan i samband med ikraftträdandet av de nya vårdnadsreglema. Utskottet vill därför framhålla vikten av att arbetsgruppen med skyndsamhet behandlar de spörsmål som uppdraget avser, så att förslag till lagändringar snarast kan föreläggas riksdagen. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen 1975/76:2418 bör ges regeringen till känna.

Vad slutligen gäller de i motionen upptagna spörsmålen om förmynderskap kommer utskottet att behandla dessa i ett senare avsnitt.

U nderhållsbidrag

Bestämmelser om föräldrars underhållsskyldighet gentemot barn finns intagna i 7 kap. FB. Enligt 1 § detta kapitel skall föräldrarna stå för kostnaden för barnets uppehälle och utbildning i den mån barnet inte har egna tillgångar. Underhållsskyldigheten upphör inte i något fall förrän barnet har fyllt 16 år. Den kan utsträckas längre beroende på föräldrarnas ekonomiska möjligheter och barnets förmåga att tillgodogöra sig vidare utbildning. Någon maximiålder finns inte angiven men enligt 20 kap. 11 § FB får domstol inte mot den underhållsskyldiges bestridande fastställa underhållsbidrag för tiden efter det att barnet har fyllt 18 år, innan det kan tillförlitligen bedömas om underhållsskyldighet föreligger därefter. I kostnaden för barnets underhåll skall var och en av föräldrarna ta del efter sin förmåga (7 kap. 2 § första stycket). Är det bara den ena av föräldrarna som har vårdnaden om barnet skall den andra betala underhållsbidrag (2 § andra stycket). Ett undantag från denna regel gäller för det fall att endast den ene av två makar

LU 1975/76:33

är vårdnadshavare för makarnas barn och makarna lever tillsammans. Då gäller de allmänna reglerna i giftermålsbalkens 5 kap. om att båda makarna är skyldiga att efter förmåga bidra till familjens uppehälle. Make som underlåter detta kan på ansökan av den andre av domstol förpliktas att utge bidrag. Detta bidrag är emellertid tänkt att tillkomma vederbörande make och kan avse en summa för hela familjens underhåll.

Underhållsbidrag kan bestämmas genom avtal eller dom. Alla underhållsbidrag som sålunda utgår till barn förändras automatiskt i takt med penningvärdet enligt bestämmelserna i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag. Statistiska centralbyrån beslutar varje år om och med vilket procenttal bidragen skall ändras. Hittills har höjningar skett åren 1967 (7 96), 1970 (10 96), 1971 (9 96), 1973 (10 96), 1974 (6 96), 1975 (11 96) och 1976 (11 96).

Om en skattskyldig har barn, som inte är hemmavarande och utger underhållsbidrag för barnet, får han enligt kommunalskattelagen (1928:370) tillgodogöra sig avdrag för bidraget, dock med högst 2 500 kr. per år och barn.

Det kan såsom utskottet i föregående avsnitt anfört vidare vara av betydelse för rätten till bostadstillägg om en person har barn och bor tillsammans med det. Enligt kungörelsen om statliga bostadstillägg till barnfamiljer utgår sådant tillägg bara till förälder eller föräldrar som har barn boende hos sig. Däremot kan bostadstillägg enligt kungörelsen om statsbidrag till statskommunala bostadstillägg utgå även till personer utan barn. Bidragen är inkomstprövade. Till grund för beräkningen ligger den till slutlig skatt taxerade inkomsten vid taxeringen året före bidragsåret. Detta innebär att rätten till bostadstillägg för en ensamstående förälder med hemmavarande barn inte påverkas av eventuellt utgående underhållsbidrag till barnet.

Beträffande bestämmelserna om underhållsbidrag i FB föreslås i propositionen huvudsakligen endast sådana ändringar som är betingade av de nya reglerna om fastställande av faderskap. Departementschefen erinrar om att familjelagssakkunniga har att se över bl. a. reglerna om barns och föräldrars inbördes underhållsskyldighet. Enligt departementschefen bör frågan om en eventuell ändring av dessa regler i allt väsentligt anstå i avvaktan på förslag från de sakkunniga. Som tidigare berörts skall däremot vissa frågor rörande bidragsförskott m. m. prövas av en särskild arbetsgrupp.

I de under allmänna motionstiden i år väckta motionerna 1975/76:545 och 1975/76:675 (yrkandena 1,2,4 och 5) tas upp vissa frågor angående underhållsbidrag till barn.

I motionen 1975/76:545 framhålls att samhället genom olika insatser förbättrat villkoren för ensamstående föräldrar. Enligt motionärerna finns det emellertid stora svårigheter för den förälder som inte.har vårdansvar för barn. Underhållsbidrag till icke hemmavarande barn kan vara så höga att det försvårar eller omöjliggör bildandet av ny familj. Det framhålls att den

LU 1975/76:33

underhållsskyldige lätt hamnar i en ond cirkel som kan sluta i arbetsoförmåga och social misär.

Motionärerna erinrar om att principen i den familjerättsliga lagstiftningen är att makarna även efter skilsmässa skall ha likvärdig standard. För vårdnadshavarens vidkommande räknas emellertid inte underhållsbidrag för barn in i familjeinkomsten vid beräkning av t. ex. bostadsbidrag. Bostadsbidraget grundas på den taxerade inkomsten, vilket gör att man inte tar hänsyn till den underhållsskyldiges reella ekonomiska situation vid beräkning av dennes bostadsbidrag.

Motionärerna framhåller vidare att praxis vid beräkning av underhållsbidrag är cirka 10 procent av den underhållsskyldiges bruttoinkomst. Vid låga inkomster blir beloppet till vårdnadshavaren lågt, men ändå för högt för den underhållsskyldige. Vid högre inkomster blir beloppet mindre kännbart för den underhållsskyldige.

1 motionen pekas också på att underhållsbidraget skall följa ändringarna i basbeloppet. Sedan 1967 har underhållsbidragen ökat med cirka 65 procent. Konsekvenserna borde enligt motionärerna vara att även maximibeloppet i kommunalskattelagen för avdrag för underhållsbidrag följde indexregleringen.

Med hänvisning till det anförda yrkar motionärerna en översyn av gällande regler för beräkning av underhållsbidrag.

Också i motionen 1975/76:675 tas konsekvenserna av gällande ordning för den underhållsskyldige upp till granskning. Motionärernas invändningar riktas mot dels metoderna för beräkning av underhållsbidrag, dels reglerna om uppräkning av bidragen, dels ock avsaknaden av möjligheter till nedsättning av underhållsbidrag vid tillfälliga inkomstbortfall och utövande av umgängesrätt.

Beträffande beräkningen av underhållsbidrag framhålls att vissa tumregler såsom 10 procent av den underhållsskyldiges bruttoinkomst eller 12, 15 eller 20 procent av nettoinkomsten allmänt tillämpas. Enligt motionärerna strider en sådan ordning mot bestämmelserna i FB om att båda föräldrarna skall svara för barnets underhåll och att kostnaderna skall fördelas efter föräldrarnas förmåga. Motionärerna pekar också på att underhållsbidragets storlek oftast är beroende av om den underhållsskyldige förmår hävda sina synpunkter. Det framhålls vidare att utgångspunkten för bidragsbeloppens fastställande skall vara barnets behov. Enligt motionärerna gör dock domstolarna inga försök att beräkna vad barn i olika åldrar kostar. I denna del yrkar motionärerna att socialstyrelsen skal! ges i uppdrag att utfärda normer för beräkning av den faktiska barnkostnaden, vilka kan ligga till grund för domstolars och sociala myndigheters beräkning av underhållsbidrag.

1 fråga om uppräkningen av underhållsbidrag erinrar motionärerna om att de procentuella höjningarna beräknas på grundval av faktiskt utgående belopp och inte på det ursprungligen bestämda beloppet. Detta har till följd att bidragens relation till den faktiska betalningsförmågan ändras. Motio -

LU 1975/76:33

närerna yrkar därför att riksdagen skall föreläggas förslag till en ny uppräkningsregel för underhållsbidrag.

Motionärerna framhåller vidare att oväntade, tillfälliga nedgångar i betalningsförmågan kan få allvarliga konsekvenser för den underhållsskyldige. I motionen pekas på att exempelvis arbetslöshet kan få till följd att den underhållsskyldige blir skuldsatt och får svårigheter att komma i fatt med betalningen. Det framhålls vidare att rätten till avdrag för underhållsbidrag är beroende av att bidrag verkligen betalats under året samt att avdraget är maximerat till 2 500 kr., även om man det aktuella året betalat såväl tidigare förfallna belopp som de under året förfallna bidragen.

Motionärerna erinrar slutligen om att umgängesrätten enligt aktuell praxis omfattar 20-25 procent av antalet dagar per år samt att den underhållsskyldige under umgängestiden har vissa utgifter för barnet. Till detta kommer att den underhållsskyldige vanligen måste ha viss utrustning för barnet och erforderligt bostadsutrymme. Enligt motionärerna får avräkning härför inte ske, vilket innebär att lågavlönade av ekonomiska skäl har svårigheter att ha en meningsfylld kontakt med barnet.

Med hänvisning till det anförda yrkas dels att riksdagen skall uttala att arbetslöshet och därmed jämförbar inkomstnedsättning bör kunna föranleda minskning av underhållsbördan utan att detta i efterhand får belasta den underhållsskyldige, dels att riksdagen skall besluta att underhållsskyldig som utövar den faktiska tillsynen av barnet under perioder omfattande mer än tre sammanhängande dagar medges nedsättning i det månatliga underhållsbidraget med en trettiondedel för varje sådan dag.

Vad först gäller det i motionen 1975/76:545 upptagna spörsmålet angående bostadstillägg vill utskottet erinra om att riksdagen helt nyligen hos regeringen begärt förslag till 1976/77 års riksmöte om sådana ändringar i reglerna om bostadstillägg att underhållsbidrag och bidragsförskott kommer att inräknas vid beräkning av bostadstillägg (se CU 1975/76:25). Utskottet vill vidare erinra om att - som redovisats i föregående avsnitt - riksdagen i samma ärende gett regeringen till känna att frågan om bostadsbidrag för de föräldrar som inte har sina barn stadigvarande hos sig bör övervägas och förslag därom föreläggas nästa riksmöte. Motionärernas önskemål i denna del är alltså numera tillgodosett.

Vad angår reglerna om avdrag för underhållsbidrag vid beskattning vill utskottet framhålla att motioner härom väckts i år och hänvisats till skatteutskottet. Skatteutskottet har beslutat uppskjuta behandlingen av motionerna till nästa riksmöte. Enligt vad lagutskottet inhämtat avses motionerna bli behandlade i samband med en aviserad proposition angående ändringar av den statliga inkomstskatten. I nu förevarande lagstiftningsärende saknas därför anledning att sakligt pröva det i motionen 1975/76:545 upptagna spörsmålet om indexreglering av avdragsbeloppet.

I fråga om de i motionen upptagna underhållsfrågorna vill utskottet inledningsvis framhålla att ett forskningsprojekt, kallat Underhåll och soci -

LU 1975/76:33

alförmån, f. n. bedrivs vid juridiska institutionen vid Uppsala universitet. Syftet med projektet är att undersöka sambandet mellan underhåll och socialförmån och vilken funktion underhållsbidragen fyller. Det kan också nämnas att familjelagssakkunniga år 1975 utgivit tre sociologiska rapporter (SOU 1975:24). En av dessa rapporter avser en undersökning av bl. a. underhåll vid hemskillnad och äktenskapsskillnad.

I likhet med motionärerna anser utskottet att det nuvarande regelsystemet beträffande underhållsbidrag i tillämpningen ofta kan leda till betydande svårigheter för dem som har att utge bidrag. Som motionärerna framhåller kan användningen av olika schablonregler vid bestämmandet av underhållsbidrag innebära att erforderlig hänsyn inte tas till den underhållsskyldiges faktiska bidragsförmåga. Att tumregler av den typ motionärerna omnämnt tillämpas har bekräftats av iakttagelser som JO gjort vid inspektioner av barnavårdsnämnder. I vissa fall tvingas den underhållsskyldige att hålla en lägre ekonomisk standard än den förälder som har vårdnaden om barnet. Den ekonomiska belastning som underhållsskyldigheten gentemot inte hemmavarande utgör återverkar i många fall på förhållandena för den underhållsskyldiges familj. 1 andra fall kan den omöjliggöra eller försvåra familjebildning. Inte minst de automatiska höjningar av underhållsbidragen som sker varje år bidrar till att de underhållsskyldigas situation ofta är allvarlig. Särskilt gäller detta personer som har låga inkomster eller som av olika anledningar inte följt med i den allmänna löneutvecklingen. Enligt utskottets mening finns det därför starka skäl som talar för en reform på området. Med hänsyn till bl. a. att den ekonomiska situationen även för de underhållsberättigade är bekymmersam innefattar frågorna svåra avvägningsproblem och är delvis av komplicerad beskaffenhet. En sådan reform kan därför inte genomföras utan en mera ingående undersökning. Vid en sådan undersökning bör enligt utskottets mening också de frågor i övrigt som tagits upp i motionen 1975/76:675 prövas. Som tidigare berörts ingår det i familjelagssakkunnigas uppdrag att se över bestämmelserna om underhållsbidrag till barn. Enligt utskottets mening bör en reform på området inte lämpligen anstå till dess utredningen avslutat hela sitt uppdrag. Med hänsyn till angelägenheten av att förevarande spörsmål snarast löses anser utskottet att det kan vara en möjlig utväg att familjelagssakkunniga får i uppdrag att framlägga ett delbetänkande. I anslutning härtill vill utskottet peka på att det från flera synpunkter framstår som angeläget att en översyn av underhållsbidragsbestämmelserna samordnas med det arbete som f. n. pågår inom den särskilda arbetsgruppen för frågor om bidragsförskott m. m. Detta arbete bör som utskottet tidigare framhållit bedrivas skyndsamt. Enligt utskottets mening bör det därför ankomma på regeringen att närmare bestämma formerna för det fortsatta utredningsarbetets bedrivande. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

I motionerna 1975/76:675 (yrkandet 3) och 1975/76:1124 tas upp ett spörsmål om jämkning av underhållsbidrag.

LU 1975/76:33

97 Underhållsbidrag kan bestämmas genom dom eller avtal. Har bidraget bestämts genom dom är det givetvis bindande för både barnet och den underhållsskyldige. Detsamma gäller avtal om underhållsbidrag till barn utom äktenskap och bidraget bestämts under medverkan av barnavårdsnämnd. Likaså är underhållsbidrag som eljest bestämts genom avtal bindande för den underhållsskyldige. Avtalet utgör däremot inte hinder för barnet att fordra högre underhållsbidrag.

Även om underhållsbidraget bestämts genom dom eller genom avtal som är bindande för bägge parterna, kan enligt 7 kap. 8 § FB båda begära att domstol skall ändra bidraget. En förutsättning för jämkning är att väsentligen ändrade förhållanden påkallar det. Under samma förutsättning kan den underhållsskyldige påkalla jämkning av bidrag i fall då det föreligger ett avtal om underhållsbidrag som är bindande endast för honom och inte för barnet.

Också när det är fråga om underhållsbidrag till make i bestående äktenskap eller till frånskild make finns möjligheter till jämkning. Bestämmelser härom finns i 5 kap. 9 och 10 §§ och 11 kap. 15 § GB. Reglerna innebär i huvudsak att domstol utan hinder av vad som bestämts genom avtal eller rättens beslut om bidrag kan förordna på annat sätt därom när väsentligen ändrade förhållanden påkallar det.

I motionen 1975/76:675 kritiseras villkoren för jämkning av underhållsbidrag till barn. Motionärerna pekar på att det inte generellt krävs några väsentliga ändringar i förhållandena för att underhållsbidrag skall kunna höjas och framhåller att i konsekvens härmed även jämkningar nedåt skall kunna ske på ett någorlunda smidigt sätt. Nedgångar i inkomsten som exempelvis inträder med ålder och sänkt arbetsförmåga bör enligt motionärerna återverka på underhållsbidragen. Det framhålls vidare att ökningar i den underhållsskyldiges övriga försörjningsbörda inte tas med i bedömningen på ett konsekvent sätt. Enligt motionärerna synes man ofta utgå från att den underhållsskyldige själv får ta konsekvenserna av en ny familjebildning och nya barn, vilket kan föranleda att barn i den underhållsskyldiges vårdnad får sämre standard än de till vilka underhållsbidrag utgår. Motionärerna pekar också på att domstolarnas bedömning i fråga om jämkning av underhållsbidrag inte är enhetlig. Med hänvisning till det anförda yrkas att riksdagen skall uttala att bestämmelserna i 7 kap. 8 § FB bör tolkas så att ned- eller uppjusteringar av underhållsbidrag skall företas vid bestående förändringar i inkomstförhållandena.

I motionen 1975/76:1124 yrkas att riksdagen skall föreläggas förslag till sådana ändringar av 5 kap. 9 § och 11 kap. 15 § GB och 7 kap. 8 § FB att jämkning av underhållsbidrag kan ske när ändrade förhållanden påkallar det. Motionärerna erinrar om de automatiska höjningar som regelbundet sker av underhållsbidragen och framhåller att det finns ett betydande antal underhållsskyldiga, vilkas inkomster av olika skäl inte stigit i takt med inflationen eller vilkas förmåga att utge underhållsbidrag ändrats på grund av ny familjebildning eller ökat antal barn. Enligt motionärerna är dom -

7 Riksdagen 1975/76. 8 samt. Nr 33

LU 1975/76:33

stolarna restriktiva närdet gäller att jämka underhållsbidrag. En uppmjukning av praxis i jämkningsmål anses av motionärerna så angelägen att familjelagssakkunnigas arbete inte kan inväntas. Det framhålls att en begränsad ändring som skulle kunna leda till en önskvärd lättnad skulle kunna vara att lätta på förutsättningarna för jämkning genom borttagande av kravet att förhållandena skall ha ändrats väsentligt. Motionärerna framhåller att en sådan lagändring inte innebär att oväsentliga förändringar skall kunna leda till jämkning samt att när det gäller underhållsbidrag till barn den ekonomiska tryggheten garanteras genom bidragsförskott.

I likhet med motionärerna anser utskottet att utformningen av jämkningsreglema endast i begränsad utsträckning ger möjlighet att få ett underhållsbidrag ändrat. Med hänsyn till vad utskottet tidigare anfört angående de underhållsskyldigas situation kan det därför finnas skäl att överväga en liberalisering av lagstiftningen på denna punkt. I förevarande lagstiftningsärende saknas emellertid underlag för en bedömning av vilka konsekvenser ett genomförande av motionsförslagen skulle kunna få. Ett ställningstagande i frågan torde därför kunna ske först sedan den blivit föremål för närmare undersökning. Det bör också beaktas att reglerna om jämkning av underhållsbidrag har nära samband med övriga bestämmelser om underhållsbidrag till make och barn. Frågan om en ändring av jämkningsreglerna bör därför inte lämpligen göras till föremål för en särskild reform utan lösas i samband med den översyn av övriga underhållsfrågor som är nära "förestående. Med hänsyn härtill och då - som också motionärerna påpekat - spörsmålet redan övervägs av familjelagssakkunniga, anser utskottet att motionsyrkandena inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Förmynderskap

Utskottet har i det föregående uppehållit sig vid frågor som rör vårdnaden av barn. Från vårdnaden skall begreppsmässigt skiljas förmyndarskapet, vilket avser förvaltningen av bamets egendom samt befogenheten att företräda barnet i ekonomiska angelägenheter. Bestämmelser om vem som skall vara barns förmyndiare återfinns i 11 kap. FB. I lagen har de båda funktionerna förmynderskap och vårdnad i princip kopplats samman. För underårigt barn i äktenskap är sålunda enligt huvudregeln föräldrarna gemensamt förmyndare och för barn utom äktenskapet är modern förmyndare. Förordnas att vårdnaden om barn till gifta föräldrar skall tillkomma endast den ene av dem eller överflyttas vårdnaden av barn född av ogift moder till fadern, blir den sålunda utsedde vårdnadshavaren också ensam förmyndare. Vårdnaden och förmynderskapet kan undantagsvis komma att utövas av olika personer. Detta är exempelvis fallet om vårdnadshavaren själv är omyndig och av denna anledning inte kan vara förmyndare.

I propositionen påpekas att de nya vårdnadsreglerna kan komma att medföra att vårdnaden beträffande ett och samma barn ändras oftare än f. n.

LU 1975/76:33

99 En motsvarande överflyttning av förmynderskapet skulle enligt departementschefen kunna tänkas medföra vissa svårigheter när det gäller t. ex. förmyndarens redovisning för förmynderskapet. Mot bakgrund härav aktualiserar departementschefen frågan om förmynderskapet även i fortsättningen automatiskt skall följa med innehavet av vårdnaden. Departementschefen föreslår dock att det nuvarande systemet behålls.

I motionen 1975/76:1127 hävdas att många fördelar skulle uppnås om i den svenska lagsstiftningen infördes en möjlighet för den förälder som är skild från vårdnaden att få medinflytande över de frågor som berör förmynderskapet. Motionen hänvisar till att det i holländsk rätt finns ett institut kallat ”toeziende voogd”, vilket enligt motionären kan översättas med tillsynsvårdnadshavare. Den förälder som inte har vårdnaden om barnet blir regelmässigt ”toeziende voogd”. Fördelarna med ett sådant system är att den förälder som ej har vårdnaden aktiveras i sin kontakt med barnet till nytta för såväl barnet som båda föräldrarna. Med stöd av det anförda yrkar motionären att riksdagen skall begära sådan ändring av 11 kap. FB att dels gemensamt förmynderskap kan utövas även om vårdnaden inte är gemensam, dels skyldighet till information och samråd om det gemensamma barnets angelägenheter införs.

Utskottet vill till en början betona angelägenheten av att den förälder, som ensam har vårdnaden om ett barn, håller den andre föräldern underrättad om barnets förhållanden. Inte minst är detta nödvändigt om umgänget mellan barnet och den förälder som inte har vårdnaden skall fungera tillfredsställande och om deras personliga relationer i övrigt skall förbli goda. Naturligtvis är det också viktigt att vårdnadshavaren om möjligt samråder med den andre föräldern i frågor som är betydelsefulla för barnet. Särskilt i sådana fall där föräldrarna kan se på sina inbördes relationer på ett förnuftigt och lidelsefritt sätt men där de av olika skäl inte anser sig ha möjlighet att gemensamt handha vårdnaden om barnet torde ett sådant samråd kunna bli till stort gagn för barnet.

Även om utskottet med hänsyn till det anförda kan hysa en viss förståelse för syftet med motionen kan utskottet likväl inte ansluta sig till motionärens förslag om att det nuvarande sambandet mellan vårdnad och förmynderskap skall brytas upp. Såsom departementschefen framhåller är de båda funktionerna vårdnad och förmynderskap starkt beroende av varandra. De av förmyndaren förvaltade medlen skall sålunda användas för barnets uppehälle och utbildning. Uppenbart kan det leda till irritation och någon gång säkerligen till svårare konflikter mellan föräldrar, om vårdnadshavaren för att kunna fullfölja sina intentioner om barnets utbildning m. m. skall behöva vara beroende av den andre förälderns välvilja när det gäller att ställa barnets medel till förfogande härför. En sådan ordning kan enligt utskottets mening inte anses förenlig med grundregeln om barnets bästa. Utskottet kan inte heller tillstyrka förslaget att införa en lagstadgad informations- och samrådsskyldighet för vårdnadshavaren. I vilken utsträckning som ett samråds -

LU 1975/76:33

förfarande bör komma till stånd är beroende på förhållandena i det enskilda fallet. Utskottet anser det också olämpligt att vårdnadshavaren skall känna sig tvingad att samråda med den andre föräldern. Skall ett meningsfyllt samråd mellan föräldrarna om barnets angelägenheter komma till stånd, vilket man bör sträva efter, är det enligt utskottets mening nödvändigt att detta samråd har sin grund i att föräldrarna har förtroende för varandra och inte i att det finns en lagstadgad skyldighet för dem att samråda med varandra.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1975/76:1127.

I detta sammanhang vill utskottet också något beröra motionen 1975/76:2418.1 motionen ställs frågan vem av föräldrarna som skall redovisa till överförmyndaren, om föräldrarna delar förmynderskapet för barnet, och hur en redovisning skall gå till. Motionärerna hävdar att det torde vara en samstämmig uppfattning hos överförmyndarna, att delat förmynderskap är av ondo. Enligt motionärerna kan med det föreslagna systemet olika komplikationer lätt uppstå. Motionärerna yrkar att riksdagen skall ge regeringen till känna angelägenheten av att den ovan (s. 91) redovisade arbetsgruppen även skall behandla den av motionärerna aktualiserade frågan om redovisningsskyldighet till överförmyndaren.

Som framgår av det ovan anförda har utskottet avvisat tanken på att bryta upp det nuvarande sambandet mellan vårdnad och förmynderskap. Om makarna ges rätt till gemensam vårdnad om barnen, kommer de också att gemensamt vara förmyndare för dem. Utskottet är medvetet om att, såsom motionärerna påpekat, det härvid kan komma att uppstå praktiska problem när det gäller föräldrarnas redovisning för förmynderskapet. Särskilt kan detta bli fallet om föräldrarna bor på olika orter eller om förmynderskapet ofta ändras från gemensamt förmynderskap till att endera av föräldrarna blir förmyndare och vice versa. Den inom berörda departement tillsatta arbetsgruppen skall enligt vad utskottet redovisat i ett tidigare avsnitt syssla med frågor om bidragsförskott m. m., och i dess uppdrag ingår inte att ta ställning till förevarande frågor. Enligt utskottets mening är det heller inte lämpligt att utöka arbetsgruppens uppdrag till att avse dessa. Utskottet utgår i stället från att överförmyndarna noga beaktar vilka problem som kan uppkomma och ger förmyndarna hjälp och erforderliga anvisningar. Utskottet förutsätter också att regeringen följer utvecklingen på området och företar de åtgärder som kan bli nödvändiga. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen 1975/76:2418, såvitt nu är i fråga.

Umgängesrätt

Den av föräldrarna, som inte har vårdnaden om barnet, har enligt gällande lag normalt rätt till umgänge med barnet, om inte särskilda omständigheter föranleder till annat. Detta gäller i fråga om såväl barn till gifta föräldrar

LU 1975/76:33

som barn vars föräldrar inte är gifta med varandra. Kan överenskommelse inte träffas med vårdnadshavaren får domstol bestämma om umgängesrätten. Några ändringar i dessa regler föreslås inte i propositionen.

I motionen 1975/76:1122 framhålls att domstolarna måste ta större hänsyn till faderns önskemål och barnets behov av en far, när de beslutar i vårdnadsfrågor. Insikten om att barnet behöver båda sina föräldrar bör enligt motionärernas mening leda till en väl tilltagen umgängesrätt, oavsett vilken av föräldrarna som blir vårdnadshavare. Detta bör särskilt gälla när ingen av föräldrarna i och för sig är olämplig att handha vårdnaden. Om detta inte slår igenom i rättstillämpningen bör en lagändring övervägas. Motionärerna yrkar (yrkandet 3) med hänsyn till det anförda att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som sålunda anförts om en vidgning av umgängesrälten.

Utskottet kan helt ansluta sig till motionärernas uttalande att barnen behöver båda sina föräldrar. Detta behov kan enligt utskottets mening bäst tillgodoses om föräldrarna finnér sig kunna efter en separation bibehålla den gemensamma vårdnaden. Som framgår av vad utskottet anfört i det föregående torde det dock dröja innan den nu föreslagna reformen om gemensam vårdnad får någon större omfattning när det gäller föräldrar som separerar. I flertalet fall kommer, när föräldrarna flyttar isär, vårdnaden därför att överföras på den ene av dem. Enligt utskottets mening är det då viktigt att barnet ges tillfälle till ett väl tilltaget umgänge med den av föräldrarna som är skild från vårdnaden. Som utskottet framhöll redan i samband med 1973 års reform ligger det i barnets intresse att få hålla en god kontakt med båda föräldrarna. Utskottet underströk också att samhället därför måste se allvarligt på åtgärder från vårdnadshavarens sida som syftar till att omintetgöra eller försvåra för den umgängesberättigade att träffa barnet. Att en förälder konsekvent vidtar åtgärder med åsidosättande av barnets intresse i förevarande hänseende talade enligt utskottets mening för att hans lämplighet som vårdnadshavare kunde behöva omprövas. Utskottet vill ånyo stryka under vad utskottet anförde 1973.

Beträffande själva yrkandet i motionen om en vidgning av umgängesrätten vill utskottet peka på att föräldrarna i flertalet fall själva kommer överens om umgängesrättens utövande. Att för det fall, där sådan överenskommelse inte kan träffas, fastställa några generella regler för hur omfattande umgängesrätten skall vara finnér utskottet ogörligt. Enligt utskottets mening måste rätten till umgänge bestämmas med utgångspunkt i de förhållanden som gäller i det enskilda fallet. Gällande lag ger också domstol möjlighet att fullt ut beakta barnets intressen och behov av umgänge med den av föräldrarna som inte har vårdnaden. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen 1975/76:1122 finner utskottet därför inte påkallad.

Enligt 3 a § barnavårdslagen skall barnavårdsnämnden lämna den som har vårdnaden om barn stöd och hjälp vid utövandet av vårdnaden. Bar -

LU 1975/76:33

navårdsnämnden skall vidare på begäran av vårdnadshavare utse särskild tjänsteman eller förtroendeman hos nämnden eller annan lämplig person (barnavårdsman) att lämna vårdnadshavaren sådant stöd.

1 motionerna 1975/76:1122, 1126 och 2417 tas upp frågan om det inte borde finnas en motsvarande rätt till kontaktman för den umgängesberätligade. Motionärerna anser att möjligheterna att mildra konflikter i samband med utövandet av umgängesrätten härigenom skulle öka. Även i de fall umgängesrätten fungerar kan den umgängesberättigade ha behov av sådan hjälp och sådant stöd som vårdnadshavaren kan få. Det framhålls vidare i motionerna att socialtjänstemännen ibland ger den umgängesberättigade stöd och råd men att det händer att den umgängesberättigade avvisas under hänvisning till bestämmelsen i 3 a §. Förhållandena är emellertid enligt motionärernas mening alltför allvarliga för att vara beroende av enskilda socialtjänstemäns godtyckliga tolkning. Med stöd av det anförda yrkas i motionerna 1122 (yrkandet 2) och 2417 (yrkandet 4) att riksdagen skall besluta sådan ändring av 3 a § barnavårdslagen att umgängesberättigad förälder får samma rätt till stöd och hjälp från barnavårdsnämnd som vårdnadshavaren, medan i motionen 1126 yrkas att riksdagen skall ge regeringen till känna att 3 a § bör ändras på angivet sätt.

Företrädare för föreningen Familj och rätt har inför utskottet redovisat liknande erfarenheter och uttalat sitt stöd för motionsyrkandena.

Som framgår av vad utskottet inledningsvis anfört avskaffades år 1973 barnavårdsmannainstitutionen i dess dåvarande utformning. 1 samband därmed tillkom 3 a § barnavårdslagen. Reformen innebar att den obligatoriska tillsynen av barn utom äktenskapet upphörde. I stället utövas samhällets tillsyn, som omfattar alla barn, av barnavårdsnämnd och andra barnavårdande organ i samverkan. Den kurativa verksamhet som barnavårdsmännen utövade överflyttades på barnavårdsnämnden. Varje vårdnadshavare har dock rätt att få sig anvisad en särskild kontaktman att bistå honom med stöd och hjälp vid utövandet av vårdnaden. Denne har fått benämningen barnavårdsman.

1 propositionen (1973:100) anförde föredragande statsrådet att varje vårdnadshavare, oavsett civilstånd, som hade svårigheter att klara upp sin situation, skulle kunna vända sig till tjänsteman hos nämnden för att vid samtal med denne finna vägar att lösa uppkomna problem. Det kunde gälla hemmets ekonomi eller bamets vård. Vårdnadshavaren kunde ha svårighet att efter havandeskap finna arbete och en bostad som var lämpad för de nya förhållandena. Barntillsynen kunde vålla problem. Hjälp kunde vidare behövas då det hade uppstått konflikt i fråga om den andre förälderns rätt till umgänge med barnet. Statsrådet hänvisade härvid till att det under remissbehandlingen från flera håll framhållits att barnavårdsmannen spelat en betydande roll när det gällt att bilägga sådana konflikter och att det därför var angeläget att vårdnadshavare även framdeles kunde få bistånd i umgängesrättsfrågor. Statsrådet erinrade vidare om att vårdnadshavaren

LU 1975/76:33

också kunde behöva biträde i underhållsfrågor. Barnavårdsnämndens skyldighet att i enlighet med dessa riktlinjer lämna vårdnadshavare stöd och hjälp vid utövandet av vårdnaden borde enligt statsrådets åsikt markeras genom ändring i barnavårdslagen. Statsrådet anförde vidare att det kunde vara av stort värde att ha en bestämd person att vända sig till om svårigheter skulle uppkomma. Denna möjlighet upplevdes säkerligen av många ensamstående vårdnadshavare som en stor trygghet, och mycket av värdet med den dåvarande barnavårdsmannainstitutionen låg däri. Enligt statsrådets mening borde man ta vara på de positiva erfarenheter av den dåvarande ordningen och se till att det även i fortsättningen fanns möjlighet till en sådan personlig kontakt. Statsrådet ansåg därför att för varje vårdnadshavare som önskade det skulle kunna anvisas en tjänsteman eller förtroendeman hos nämnden eller annan lämplig person som hade att bistå honom med stöd och hjälp vid utövandet av vårdnaden. Denna rätt för vårdnadshavare att få kurativt bistånd av en särskild person borde enligt statsrådets mening också komma till uttryck i lagen. Lagutskottet (LU 1973:25) uttalade sin anslutning till den sålunda föreslagna ordningen för samhällets kurativa insatser för vårdnadshavaren och tillstyrkte propositionen. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Enligt utskottets uppfattning måste det även utan uttryckligt lagstöd anses ligga i barnavårdsnämnds allmänna uppgifter att lämna den umgängesberättigade råd och stöd vid utövandet av umgängesrätten. Utskottet vill understryka vikten av att så också sker. Om konflikter uppstår mellan vårdnadshavaren och den andre föräldern är det angeläget att man söker bilägga dessa på ett så tidigt stadium som möjligt. Inte minst sett från barnets synpunkt är det som utskottet anfört i det föregående av betydelse att barnet inte hindras från umgänge med den förälder som är skild från vårdnaden. Om inte barnavårdsnämnden och dess tjänstemän medverkar till ett biläggande av föräldrarnas konflikter i nu angivet hänseende kan detta så småningom leda till att frågan om umgängesrätten måste tas upp i domstol med risk för verkställighet genom polismyndighets försorg. Mot bakgrund av det anförda måste det enligt utskottets mening te sig som en angelägen uppgift för barnavårdsnämnden att söka få till stånd praktiska lösningar på problemen med umgängesrätt.

Utskottet kan emellertid inte ansluta sig till motionärernas ståndpunkt att den umgängesberättigade skall kunna få en särskild kontaktman utsedd för sig. Detta skulle kunna leda till att vårdnadshavaren får en kontaktman och den umgängesberättigade en annan vilket inte kan anses lämpligt.

Utskottet har således den uppfattningen att motionernas syfte i och för sig redan är tillgodosett inom ramen för gällande lagstiftning. Vid den hearing som utskottet har haft i ärendet med bl. a. företrädare för sociala myndigheter har också bekräftats att man söker ge den umgängesberättigade råd och hjälp. Utskottet finner sig dock inte kunna bortse från att det kan ha förekommit att den umgängesberättigade avvisats under hänvisning till att

LU 1975/76:33

3 a § endast nämner vårdnadshavaren. Med hänsyn till frågans vikt anser utskottet det därför erforderligt att barnavårdslagen ändras så att det klart framgår att barnavårdsnämnden är skyldig att bistå även den umgängesberättigade. Bestämmelsen i 3 a § bör därför bli föremål för översyn. Hur denna skall bedrivas bör det ankomma på regeringen att bestämma. Vad utskottet sålunda anför med anledning av motionerna 1975/76:1122 (yrkandet 2), 1126 och 2417 (yrkandet 4) bör ges regeringen till känna.

Överflyttning av barn

Den rättsliga vårdnaden innefattar befogenhet att bestämma om barnets vistelseort. Vårdnadshavaren kan lämna barnet till annan för den rent faktiska vården men har alltid rätt att ta barnet till sig, om inte annat föreskrivs i lag. Vidare gäller att förälder som är skild från vårdnaden och som har utverkat domstols beslut om viss umgängesrätt har rätt att få barnet utlämnat till sig för umgängesrättens utövande.

Lämnas barnet inte ut till vårdnadshavaren eller den umgängesberättigade föräldern när dessa har rätt till det, kan de begära medverkan av myndighet för att få barnet överflyttat till sig. Bestämmelser härom finns intagna i 21 kap. FB som handlar om verkställighet av dom eller beslut rörande vårdnad m. m.

Överflyttning av barn kan få formen av verkställighet av domstols dom eller beslut om vårdnad eller umgängesrätt eller om överlämnande av barn i annat fall (1 §). Ansökan om verkställighet görs hos länsrätten och riktas mot motparten i det mål eller ärende vari domen eller beslutet har meddelats. Vistas barnet hos annan än motparten kan domen eller beslutet inte åberopas som grund för verkställighet mot denne. Vårdnadshavaren har emellertid i detta fall möjlighet att jämlikt 6 § påkalla länsrättens åtgärd för att genom handräckning få barnet överflyttat till sig. På samma sätt har den ena av två föräldrar som gemensamt har vårdnaden om sitt barn möjlighet att enligt 7 § påkalla åtgärd för barnets överlämnande av länsrätten, om den andre har fört bort barnet egenmäktigt eller håller kvar barnet utan beaktansvärt skäl.

I samtliga fall skall länsrätten verka för att överflyttningen av barnet sker frivilligt. För det ändamålet kan länsrätten uppdra åt ledamot i barnavårdsnämnden eller åt tjänsteman inom barnavården att verka för att den som har hand om barnet frivilligt överlämnar det.

Om frivillig överflyttning från början anses utsiktslös eller om försök att få barnet överlämnat på frivillig väg har misslyckats, kan länsrätten förordna om verkställighet enligt 1 § eller om överflyttning enligt 6 eller 7 §. Förordnandet kan förenas med ett vitesföreläggande eller med ett beslut om att barnet skall hämtas genom polismyndighets försorg (3 §). 1 vissa fall kan dock verkställighet vägras.

Länsrättens beslut skall lända till omedelbar efterrättelse om ej annat

LU 1975/76:33

förordnas (12 §). Besvär över länsrätts beslut prövas av kammarrätt. Enligt 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) kan kammarrätten förordna att det överklagade beslutet tills vidare inte skall gälla (beslut om inhibition) och även i övrigt förordna rörande saken. Efter prövningstillstånd kan besvär över kammarrättens beslut prövas av regeringsrätten. Besvär över kammarrätts beslut angående inhibition prövas utan prövningstillstånd.

I propositionen föreslås att huvudregeln skall vara att länsrättens beslut inte skall lända till efterrättelse förrän det har vunnit laga kraft. I det enskilda fallet skall dock länsrätten kunna förordna att dess beslut skall lända till omedelbar efterrättelse. Som inledningsvis berörts ligger en framställning från JO till grund för ändringsförslaget.

I motionen 1975/76:2417 (yrkandet 3) yrkas avslag på förslaget. Till stöd för yrkandet framhåller motionärerna att det finns anledning att se allvarligt på fall då en förälder i strid med barnets bästa motsätter sig vad som bestämts angående vårdnad och underhåll. Enligt motionärerna kan svårigheter att få vårdnads- och umgängesbeslut verkställda i viss utsträckning påverka en parts möjligheter under ärendets fortsatta handläggning. Det framhålls att förslagen i propositionen i praktiken är ägnade att ge större möjligheter till forhalningstaktik. Även om exekutiva åtgärder i och för sig inte är tilltalande, anser motionärerna att nuvarande ordning bör bibehållas. För att undvika onödiga hämtningar av barn bör man i stället satsa på insikt och förståelse hos föräldrarna.

Utskottet vill till en början understryka att frågor om överflyttning av barn ofta är mycket allvarliga och känsliga för både barnet och föräldrarna. Uppenbarligen är det många gånger olyckligt om ett barn flyttas innan saken har hunnit slutgiltigt avgöras. Nuvarande ordning får ses mot bakgrund av att ärenden om överflyttning av barn har en exekutiv prägel och att det, liksom vid andra typer av exekutiva förfaranden, är angeläget att sökanden får sin rätt förverkligad utan dröjsmål. Å andra sidan måste det beaktas att prövningen i sådana ärenden alltid måste ske med utgångspunkt i barnets bästa. Länsrättens avgöranden är inte heller av rent formell karaktär utan omfattar också den materiella sidan av saken. Det är alltså inte självklart hur utgången i ärendet slutligen skall bli.

Som närmare utvecklas i propositionen (s. 154-155) kan det synas som om nuvarande ordning ger tillräckliga garantier för att barn inte skall flyttas innan saken slutgiltigt avgjorts. 1 likhet med departementschefen anser utskottet emellertid att reglerna inte utesluter uppkomsten av otillfredsställande situationer. Det kan alltså förekomma fall då exempelvis länsrättens beslut om hämtning av barn verkställts och högre instans sedermera ändrar beslutet.

Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att de med utgångspunkt i hänsynen till barnets bästa med fog kan hävdas att det inte är lämpligt att ha en huvudregel av innebörd att avgörandena skall lända till omedelbar efterrättelse. Härtill kommer att det kan ifrågasättas om en sådan regel i

LU 1975/76:33

praktiken är erforderlig. Det torde nämligen kunna antas att det i många fall inte föreligger något behov av en omedelbar verkställighet. I de fall åter då barnets bästa kräver en snabb överflyttning eller då tidpunkten för utövandet av umgängesrätten är nära förestående eller saken eljest brådskar torde barnets och övriga berörda parters intressen kunna tillvaratas i erforderlig utsträckning genom att länsrätten förordnar om att dess beslut skall lända till omedelbar efterrättelse. Det kan självfallet också förekomma situationer då en förälder försöker förhala överlämnandet av barnet. Även i sådana fall kan det finnas skäl att avvika från huvudregeln.

I anslutning härtill vill utskottet understryka betydelsen av att frågor om överflyttning av barn och utövande av umgängesrätt aktualiseras hos barnavårdsnämnd på ett så tidigt stadium som möjligt, så att frivilliga uppgörelser kan nås. Det kan nämligen ofta vara till fördel för både parterna och barnet att handläggningen av sådana frågor inte behöver ske under tidspress. Beträffande utövande av umgängesrätt hänvisar utskottet till vad utskottet anfört i ett tidigare avsnitt.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att motionärernas farhågor för konsekvenserna av lagförslaget i denna del är överdrivna. Utskottet tillstyrker således bifall till propositionen och avstyrker bifall till motionen 1975/76:2417 i förevarande hänseende.

Rättegångskostnader

Enligt 18 kap. 1 § RB skall part som förlorar ett mål ersätta motparten dennes rättegångskostnader. Har den vinnande parten allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429), får den tappande i stället ersätta staten vad som utgått i rättshjälp. 1 vissa fall kan rätten emellertid göra undantag från huvudregeln i 18 kap. 1 §. Sålunda gäller beträffande mål där rättsförhållandet inte kan bestämmas annat än genom dom exempelvis äktenskapsskillnadsmål och vårdnadstvister att domstolen kan förordna om att vardera parten skall bära sina kostnader. Vidare kan enligt 3 och 6 §§ ersättningsskyldighet åläggas part som gör sig skyldig till illojal eller försumlig processföring och därmed onödigtvis åsamkar motparten rättegångskostnader.

3 § avser fall då parten uppsåtligen eller genom försummelse föranlett onödig rättegång och 6 § gäller försumlighet under själva rättegången.

Tillämpningen av kvittningsregeln i 18 kap. 2§ RB prövades år 1973 av högsta domstolen i fyra mål angående vårdnad om barn (se NJA I 1973 s. 654). I samtliga fall fann högsta domstolen att sådana omständigheter inte förelåg som kunde föranleda kvittning. Ställningstagandena torde böra tolkas så att kvittningsregeln bör tillämpas endast i mål, där talan omedelbart medges eller parternas förhållande före eller under rättegången eljest ger anledning därtill. I andra fall skall huvudregeln gälla.

Mot bakgrund av nämnda domstolsavgöranden tas frågan om fördelningen av rättegångskostnaderna i vårdnadsmål upp i motionerna 1975.444,

LU 1975/76:33

1975/:446 och 1975:1121, vilka samtliga väckts under allmänna motionstiden år 1975. Enligt motionärerna är det otillfredsställande att rättegångskostnaderna i vårdnadstvister inte skall kunna kvittas. De pekar bl. a. på att tvister av denna typ rör i huvudsak barnets intresse samt på att processkostnaderna inte bör få hindra parterna att föra talan om vårdnaden. De yrkar därför att kvittningsmöjlighet skall införas beträffande vårdnadstvister.

På begäran av justitieutskottet har remissyttranden avgivits över motionerna. Motionerna har därefter - sedan det blivit klart att frågan skulle tas upp till behandling i den i det föregående redovisade departementspromemorian - överlämnats till lagutskottet.

I propositionen föreslås att gällande regler ändras så att vardera parten i princip skall bära sina egna kostnader i vårdnadsmål. Oberoende av utgången i målet skall dock part kunna förplikats att helt eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskostnader, om den förstnämnde har förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 § eller 6 § RB, eller om annars särskilda skäl föreligger. En bestämmelse av angiven innebörd föreslås bli intagen i 6 kap. 14 § FB.

1 likhet med departementschefen och motionärerna anser utskottet att flera skäl talar för en vidgning av domstolarnas möjligheter att förordna om kvittning av rättegångskostnaderna i vårdnadstvister. Från barnets synpunkt kan det många gånger vara angeläget att frågan om föräldrarnas lämplighet blir närmare prövad av domstol. Naturligt är också att föräldrarna kan ha olika uppfattning om hur vårdnaden skall anordnas och att de därför vill låta domstol avgöra frågan. Det bör vidare beaktas att domstolens avgörande i vårdnadstvister skall träffas med hänsyn uteslutande till vad som är förenligt med barnets bästa och inte innefattar en bedömning av vem av föräldrarna som har rätt eller fel. I mål av denna art är förhållandena också ofta sådana att ingen av föräldrarna i och för sig är olämplig som vårdnadshavare. Nuvarande ersättningsregler innebär att en förälder som i och för sig är lämplig som vårdnadshavare kan ensam få stå för samtliga rättegångskostnader. På grund av det anförda anser utskottet i likhet med departementschefen och motionärerna att domstolarna bör ges ökade möjligheter att kvitta rättegångskostnaderna i vårdnadstvister. Utskottet tillstyrker såldes bifall till propositionen i denna del. Ställningstagandet innebär att motionsyrkandena i allt väsentligt blir tillgodosedda.

I motionen 1975/76:2420 tas upp en fråga om fördelningen av rättegångskostnaderna i mål om underhållsbidrag till barn.

I mål om underhåll till barn får enligt 7 kap. 11 § förslaget till ändring av FB vårdnadshavare eller särskilt förordnad förmyndare föra talan för barnet. I fall då viss man ej skall anses vara fader till barnet, och då barnavårdsnämnd alltså har att sörja för att faderskapet blir fastställt, åligger det nämnden att också se till att barnet tillförsäkras underhåll. Med denna skyldighet följer en rätt för barnavårdsnämnden att föra talan om under -

LU 1975/76:33

hållsbidrag för barnet. I fråga om fördelningen av rättegångskostnaderna i underhållsmål gäller huvudregeln att förlorande part skall ersätta motparten. Någon möjlighet att kvitta rättegångskostnaderna enligt bestämmelsen i 18 kap. 2 § RB finns inte. Däremot kan domstol enligt 18 kap. 4 § i vissa fall förordna att vardera parten skall bära sin kostnad eller jämka den enes kostnadsersättning, om parterna ömsom vunnit och förlorat eller om ett yrkande endast delvis bifallits. Ställföreträdare för part, biträde eller ombud är i allmänhet inte skyldig att ersätta några rättegångskostnader. Från denna regel finns emellertid ett undantag. Skall part helt eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnader och har partens representant gjort sig skyldig till illojal eller försumlig processföring på sätt som anges i 18 kap. 3 och 6 §§ RB och därigenom vållat sådan kostnad, kan han förpliktas att solidariskt med parten ersätta kostnaden.

I motionen framhålls att tvister om underhållsbidrag ofta är en tvist mellan föräldrarna och att det är otillfredsställande att barnet blir ersättningsskyldigt. Motionären begär därför att 7 kap. 11 § FB ges en sådan lydelse, att rättegångskostnaderna i underhållsmål kan kvittas eller att den vårdnadshavare som för barnets talan skall ersätta motpartens rättegångskostnad, om barnet förlorar.

Utskottet vill till en början erinra om att mål angående underhållsbidrag är av dispositiv natur, dvs. parterna disponerar helt över tvisteföremålet och är inte tvungna att påkalla domstols medverkan vid en reglering av sina mellanhavanden. De skäl som ovan redovisats till stöd för ökade kvittningsmöjligheter i vårdnadstvister kan enligt utskottets mening inte läggas till grund för införandet av en regel, enligt vilken också kostnaderna i underhållsmål skall kunna kvittas. Utskottet vill vidare framhålla att det ter sig mindre tilltalande att med avsteg från huvudregeln om vinnande parts rätt till ersättning för sina rättegångskostnader utsträcka kvittningsmöjligheten alltför långt utanför det indispositiva området. Man kan exempelvis inte bortse från att risken att betala motpartens kostnader kan avhålla en part från oöverlagda och illa grundade processer. På anförda skäl kan utskottet inte tillstyrka motionärens förslag om ökade kvittningsmöjligheter i underhållsmål. Inte heller kan utskottet ställa sig bakom tanken att barnets ställföreträdare skall stå för motpartens rättegångskostnader. En regel av sådan innebörd är nämligen oförenlig med rättegångsbalkens regler och med rättshjälpssystemet.

Utskottets ställningstagande utesluter självfallet inte att det i samband med en allmän översyn av rättegångsbalken kan finnas skäl att närmare överväga också bestämmelserna om fördelningen av rättegångskostnaderna. Utskottet vill erinra om att tanken på en allmän översyn av rättegångsbalken förts fram i olika sammanhang under senare tid. Inom justitiedepartementet har nyligen utarbetats en promemoria (Ds Ju 1976:8) Översyn av rättegångsförfarandet vid allmän domstol, som syftar till att bilda underlag för direktiv till en sådan översyn. I promemorian uttalas att en översyn nu bör göras

LU 1975/76:33

av de bestämmelser i rättegångsbalken som kan hindra en utveckling mot handläggningsformer som bättre än de nuvarande kan anpassas till vad det enskilda målet kräver. Det framhålls vidare att en revision av de egentliga förfarandereglerna bör förenas med en översyn av åtminstone huvuddragen i nuvarande kostnadsregler. Härvid bör bl. a. uppmärksammas om den föreslagna ändringen beträffande förlorande parts kostnadsansvar i vårdnadstvister bör följas av någon motsvarande regel också för andra fall.

I detta sammanhang vill utskottet också erinra om att rättshjälpsutredningen (Ju 1975:07) genom tilläggsdirektiv i år fått i uppdrag att bl. a. förutsättningslöst pröva frågan om kostnadsansvaret för motparts rättegångskostnad. I direktiven framhålls att uppdraget härvidlag bör begränsas till frågan om man från rättshjälpssynpunkt kan åstadkomma en mer tillfredsställande ordning än den nuvarande. 1 uppdraget ingår således inte att ta upp den mera vittsyftande, processueila frågan om hur ansvaret för rättegångskostnaderna skall fördelas mellan parterna.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1975/76:2420.

Rättegången i vårdnadstvister

I motionen 1975/76:2417 yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till upprättandet av särskilda domstolar i vårdnadsmål med juridisk, psykologisk och socialpolitisk expertis samt lekmän (yrkandet 2).

Enligt gällande rätt handläggs mål och ärenden angående vårdnad om barn av allmän domstol. Handläggs tvisten som domstolsärende, är tingsrätten domför med en lagfaren domare. Är ärendet tvistigt, skall dock nämnd delta. I mål om vårdnad kan målet antingen avgöras efter huvudförhandling i förenklad form eller efter särskilt utsatt huvudförhandling. Huvudförhandling i förenklad form får äga rum i omedelbar anslutning till förberedelsen eller inom viss tid efter förberedelsen. Vid sådan huvudförhandling är rätten domför med en lagfaren domare. Vid huvudförhandling i andra fall skall rätten bestå av lagfaren domare och nämnd.

1 motionen anförs att domstolarna och andra myndigheter vägleds av värderingar som har ringa anknytning till den psykologiska och sociala verkligheten. Enligt motionärerna kan kritik också riktas mot de sociala myndigheternas handläggning av vårdnadsärenden. Deras personal saknar sålunda i regel fackmässig psykologisk kompetens. Vidare är dröjsmålen i utredningsfall besvärande och utredningstekniken relativt ytlig. Enligt motionärerna leder dessa och andra omständigheter fram till slutsatsen att utredningar i vårdnadsmål bör fullgöras av psykologiskt mer kompetent expertis. Den enda instans som f. n. svarar mot sådana krav anser motionärerna vara landstingens psykiska barna- och ungdomsvård, PBU. Sålunda bör PBU avge utredning till domstolarna i vårdnadsfall. De nuvarande domstolarna är heller inte lämpade som instanser i sådana mål. Enligt motionärerna

LU 1975/76:33

bör de ersättas med domstolar som har en annan sammansättning. Lämpligt kan t. ex. vara en domstol av kollegial typ med en jurist, en fackpsykolog, en socialarbetare och exempelvis två för ändamålet valda lekmän.

Liknande synpunkter har framförts av BRIS.

Syftet med motionsförslaget är att avgöranden av vårdnadsfrågor skall ske på grundval av ett tillfredsställande material och med beaktande av vad som är bäst för barnet. Önskemålet om att domstolarna skall tillföras fackpsykologer och socialarbetare kan emellertid tillgodoses redan inom ramen för gällande ordning. Domstolarna har sålunda möjlighet att höra erforderliga experter som vittnen eller sakkunniga. Utskottet vill också erinra om att experter och PBU kan medverka vid de utredningar som sociala myndigheter ofta gör i vårdnadstvister. Något behov av särskilda vårdnadsdomstolar föreligger alltså inte. Mot inrättandet av sådana specialdomstolar talar vidare principiella skäl. Också praktiska skäl kan anföras mot motionsförslaget. Frågor om vårdnad av barn handläggs nämligen ofta tillsammans med yrkanden om äktenskapsskillnad och underhållsbidrag. Ett genomförande av motionärernas önskemål skulle innebära att gemensam handläggning inte längre skulle kunna ske, utan frågorna om äktenskapsskillnad, vårdnad och underhållsbidrag skulle få handläggas var för sig. Från processekonomisk synpunkt framstår en sådan ordning som i hög grad otillfredsställande.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1975/76:2417 i förevarande del.

Barns rättsskydd

I motionen 1975/76:1111 framhålls att det under senare år har tillsatts många utredningar för att utreda barns och ungdomars villkor och förhållanden. Som exempel härpå anförs barnmiljöutredningen. Utredning läggs till utredning, olika teorier förs fram, ibland följda av försöksverksamhet på skilda områden. Enligt motionärens mening utebliremellertid det samlade greppet. Något verkligt resultat ser man inte. För barnet blir allt vid det gamla. Att allt trots alla utredningar och alla välvilliga försök ändå blir vid det gamla anser motionären kunna möjligen förklaras av att grundsynen på barnet och dess rätt är så färgad av den vuxna världens sätt att se. Föräldrarnas behov och känslor skjuts ofta i förgrunden men det viktigaste i sammanhanget, hur barnet upplever situationen, har kommit i andra hand.

Motionären framhåller att svagheterna i barnets ställning framträder särskilt påtagligt i konfliktsituationer, t. ex. i vårdnads- och umgängesfrågor, i ärenden om tvångsöverlämnande av barn och i fall av barnmisshandel. Föräldrarnas inbördes strider och motsättningar blir på något sätt huvudsaken medan barnet, som är den verkliga parten, inte på ett tillfredsställande sätt kommer till tals. Att barnet som individ har en egen rätt behöver enligt motionären inte kollidera med föräldrars rätt. Här som på så många andra

LU 1975/76:33

lil

områden i livet gäller det att avväga skilda intressen och dra upp gränser och riktlinjer för olika individers befogenhet. Barnet skall inte vara föremål för äganderätt utan är en individ som bör ha egna rättigheter.

Motionären anser att en möjlighet att stärka barnets rätt är att ta upp frågan ur juridisk synvinkel. Motionären menar sig visserligen inte ha någon överströ på att alla problem kan lösas med hjälp av lagregler men anser likväl att barnets rätt är av den angelägenhetsgraden att den måste slås fast i vårt rättssystem. Även barnet har enligt motionären rätt att kräva sitt rättsskydd. Med stöd av det anförda yrkas i motionen att riksdagen hos regeringen begär att en allsidigt sammansatt arbetsgrupp snarast tillsätts med uppgift att se över hela området för barns rättsliga ställning och framlägga de förslag till förstärkt rättsskydd för barn som har påkallats av översynen.

Liknande tankegångar förs fram i skrivelsen från Bris. Föreningen har vidare föreslagit bl. a. att vårdnads- och umgängesreglerna kompletteras med bestämmelse om att rätten skall söka utröna barnets vilja med hjälp av en förtroendeman för barnet och en av rätten utsedd barnpsykolog. Föreningen vill också förbjuda polishämtning i andra fall än när barnets fysiska eller psykiska hälsa är i fara.

Utskottet har i det föregående betonat att bestämmelser, som rör förhållandet mellan föräldrar och barn, inte får utformas med utgångspunkt i föräldrarnas önskemål. Det avgörande för om en bestämmelse skall kunna antas måste vara om den är förenlig med barnets bästa. Även om det i vissa frågor rått delade meningar inom utskottet om vad som är mest förenligt med barnets intresse har i ärendet regeln om barnets bästa hela tiden legat till grund för utskottets bedömanden. Utskottet vill i sammanhanget understryka vikten av att grundregeln om barnets bästa beaktas även vid annan lagstiftning som har betydelse för barn.

Som motionären påpekat har under senare år flera utredningar behandlat frågor som rör barn. Inte minst har försök gjorts att komma till rätta med de problem som barnmisshandel utgör. Vissa lagändringar har sålunda genomförts samtidigt som socialstyrelsen utfärdat råd och anvisningar beträffande åtgärder mot misshandel av barn. Med anledning av två motioner med yrkanden om förbud mot aga framhöll utskottet år 1972 (LU 1972:23) att samhället inte längre kan acceptera att kroppsligt våld används mot barn som uppfostringsmedel eller straff. Även om barn redan åtnjuter ett rättsligt skydd mot fysiska övergrepp genom brottsbalkens bestämmelser ansåg utskottet att det skulle vara av värde att i FB infördes en inte straffsanktionerad bestämmelse som gav ett klart och otvetydigt uttryck för den ändrade inställningen i fråga om kroppsliga tillrättavisningar av barn. Utskottet förordade därför att 6 kap. FB blev föremål för översyn. Vid denna översyn borde vidare undersökas möjligheterna att i FB införa bestämmelser som tydligare än de då gällande gav uttryck för samhällets syn på den psykiska omvårdnad som föräldrarna borde bereda sina barn. Riksdagen

LU 1975/76:33

biföll utskottets hemställan (rskr 1972:345). Riksdagens skrivelse har överlämnats till familjelagssakkunniga för beaktande.

Utskottet finner det föga sannolikt att en lagreglering skall kunna lösa alla de problem som uppstår i förhållandet mellan vuxna och barn. Vilka ingående regler man än utformar, när det gäller t. ex. vårdnad och umgängesrätt, är deras effekt till sist beroende av de enskilda människornas inställning till problemen och deras handlande. För att barnets ställning skall kunna verkligen stärkas fordras därför en attitydförändring hos föräldrar och andra vuxna när det gäller förhållandet till barn. En sådan förändring torde bäst kunna uppnås genom information, råd och stöd samt utbildning.

Vad utskottet nu anfört innebär emellertid inte att man skall avstå från att genom lagstiftning söka öka barnets rättsskydd. Säkerligen finns det på många områden lagar i vilka barns intressen skulle kunna bättre tillvaratas. Utskottet anser att det därför skulle vara av värde om man, såsom motionären yrkar, tillsatte en brett förankrad arbetsgrupp för att se över lagstiftningen med utgångspunkt i barnets bästa och för att föreslå de förbättringar som kan befinnas erforderliga. Redan tillsättandet av en sådan utredning och den viljeinriktning som statsmakterna därigenom visar bör enligt utskottets mening kunna bidra till den attitydförändring som utskottet ansett så nödvändig. På grund av det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen 1975/76:1111.

Några närmare direktiv för utredningen finner utskottet inte anledning att föreslå. Utskottet vill här endast peka på möjligheterna att förordna god man för barn. I ett föregående avsnitt har utskottet berört frågan om god man i mål om faderskap och faderskapspresumtion. Vid utskottets besök hos länsstyrelsen i Västernorrlands län framhölls såväl av länsrättens företrädare som av socialvårdskonsulenten att behov torde föreligga att i ärenden om överflyttning av barn m. m. kunna förordna en god man för barnet.

Information

Utskottet har i det föregående vid flera tillfällen framhållit behovet av information. Självklart är det alltid angeläget med information om ny lagstiftning. Erfarenheterna visar emellertid att det är svårt att göra lagstiftarens intentioner kända inte endast hos allmänheten utan även hos de olika myndigheter och organ som kommer i beröring med lagen. Genom detta lagstiftningsärende införs nya bestämmelser som har ingripande betydelse för föräldrar och barn. Utskottet vill därför kraftigt stryka under angelägenheten av att en bred information om de nya reglerna och deras konsekvenser kommer till stånd. En sådan information bör innehålla en rekommendation för föräldrar som överväger att ha gemensam vårdnad om sina barn att, innan de ansöker härom, ta kontakt med sociala myndigheter eller advokat för att få råd och hjälp.

Enligt utskottets mening har man all anledning att räkna med att en ordning med gemensam vårdnad för frånskilda eller ogifta föräldrar kommer

LU 1975/76:33

att kräva insatser från samhällets sida i form av stöd och hjälp till föräldrar. Särskilt torde detta gälla frågorna om hur de ekonomiska problemen i anledning av den gemensamma vårdnaden skall lösas och om hur den faktiska vården skall ordnas för att barnen skall få så trygga uppväxtvillkor som möjligt. I propositionen erinras om att föräldrar redan nu har möjlighet att söka råd och hjälp hos medlare eller familjerådgivare. Som framgår av utskottets betänkande LU 1975/76:32 anlitas medlare emellertid i ringa utsträckning och de torde i stort sett sakna utbildning för att kunna lämna föräldrar det nu aktuella stödet och hjälpen. I fråga om familjerådgivningsverksamheten gäller att den alltjämt är bristfälligt utbyggd, och i många kommuner saknas helt möjlighet att få sådan rådgivning. Mot bakgrund härav vill utskottet sett från de synpunkter utskottet har att bevaka understryka vikten av en ökad satsning på familjerådgivningen. Såsom framhålls i motionen 1975/76:1122 och även i flera remissvar är det också viktigt med en ökad satsning på den psykiska barna- och ungdomsvården.

I varje fall tills vidare kommer en stor del av uppgiften att råda och hjälpa föräldrar i nu berörda frågor att ligga på barnavårdsnämnderna, advokatbyråer m. fl. Utskottet vill i anledning härav framhålla betydelsen av att det halvår som återstår till dess den nya lagstiftningen skall träda i kraft utnyttjas för information till och utbildning av personalen vid de rättsvårdande och sociala myndigheter och organ som kommer att handlägga frågor som har samband med lagstiftningen. Utskottet vill här peka på möjligheten för departementet att samordna utbildningen för skilda personalkategorier.

Vad utskottet nu anfört om information och utbildning bör ges regeringen till känna.

Övriga frågor

4 kap. 5 § FB innehåller bestämmelser om samtycke till adoption. Bl. a. föreskrivs att den som ej fyllt aderton år inte får adopteras utan att föräldrarnas samtycke har inhämtats. Samtycke fordras dock inte av den som är sinnessjuk, sinnesslö, utan del i vårdnaden eller vistas på okänd ort.

I propositionen föreslås endast en mindre formell ändring i 4 kap. 5 § i förtydligande syfte.

I motionen 1975/76:2393 kritiseras att man bibehållit begreppen ”sinnessjuk och sinnesslö". Motionärerna anser att denna terminologi i dag ter sig stötande och föga i överensstämmelse med det synsätt som numera utmärker inställningen till den sjukdomssituation som begreppen avser. Enligt motionärernas mening torde begreppen psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet vara mer adekvata benämningar. Om begreppen sinnessjuk och sinnesslö byts ut mot dessa begrepp uppnås

8 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 33

LU 1975/76:33

också överensstämmelse med grunderna för omyndighetsförklaring i 10 kap. 1 § FB. Motionärerna anser det angeläget att de olika lagbestämmelserna harmonieras så att en viss sjukdomssituation om möjligt anges i samma termer i de olika lagrummen. Med stöd av det anförda yrkar motionärerna att riksdagen skall besluta ersätta begreppen sinnessjuk och sinnesslö med psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag.

Utskottet vill till en början anmärka att de gamla uttrycken sinnessjukdom och sinnesslöhet numera har utmönstrats ur modernt medicinskt språkbruk. I vårdlagarna har uttrycken också ersatts av andra, medan de alltjämt kvarstår i viss annan äldre lagstiftning. Enligt lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall är förutsättningen för att någon skall kunna beredas vård enligt lagen att han lider av psykisk sjukdom och att sluten psykiatrisk vård är oundgängligen påkallad. Med psykisk sjukdom jämställs enligt lagen psykisk abnormitet, som inte är psykisk sjukdom eller utgörs av hämning i förståndsutvecklingen. Sistnämnda uttryck infördes i lagen i samband med tillkomsten av lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Uttrycket hämmad förståndsutveckling ersatte uttrycket psykisk efterblivenhet vilket uttryck i sin tur genom införandet av 1954 års vårdlag hade ersatt uttrycket sinnesslöhet. Vid framläggandet av förslaget till omsorgslag (prop. 1967:142) anförde departementschefen att det enligt hans mening var viktigt att den beteckning som användes för de människor det här gällde inte gav ett obefogat pessimistiskt intryck vilket den äldre benämningen måste anses göra. Departementschefen föreslog att den modema termen hämmad förståndsutveckling skulle föras in i den nya omsorgslagen och vissa närstående författningar. I övriga lagar borde terminologin moderniseras allteftersom den berörda lagstiftningen sågs över.

Av förarbetena till vårdlagarna framgår att begreppet psykisk sjukdom har en vidare betydelse än sinnessjukdom och omfattar förutom psykoser även alla slag av neuroser och andra insufficienstillstånd. Också begreppet hämmad förståndsutveckling är mer omfattande än sinnesslöhet och inbegriper även personer med lättare psykiska utvecklingsstörningar. Å andra sidan är det i 1966 års lag använda uttrycket psykisk abnormitet av annat slag något mer inskränkt än det i 10 kap. 1 § FB tidigare använda uttrycket annan rubbning av själsverksamheten.

Förmynderskapsutredningen föreslog i sitt år 1970 avgivna betänkande (SOU 1970:67) Förmynderskap att begreppen sinnessjukdom, sinnesslöhet och annan rubbning av själsverksamheten i 10 kap. 1 § FB skulle ersättas av uttrycken psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling och psykisk abnormitet av annat slag. Utredningen konstaterade att den föreslagna formuleringen inte skulle komma att i sin helhet omfatta ytterligare kategorier än de tidigare gällande, eftersom den utvidgning som begreppen psykisk sjukdom och hämmad förståndsutveckling innebar i förhållande till de äldre

LU 1975/76:33

begreppen i stort sett motsvarade den inskränkning som begreppet psykisk abnormitet av annat slag innebar jämfört med uttrycket annan rubbning av själsverksamheten. Möjligen kunde vissa lindriga neurotiska tillstånd som förut inte omfattades av lagen anses bli medtagna. Detta kunde emellertid enligt utredningen inte ha någon större praktisk betydelse eftersom tillämpningen av bestämmelsen begränsades av att vederbörande skulle vara ur stånd att vårda sig och sin egendom. Utredningen konstaterade vidare att begreppen sinnessjukdom och sinnesslöhet fanns utan det tredje rekvisitet annan rubbning av själsverksamheten bl. a. i kapitlet om adoption. Utredningen ansåg att även uttrycken i dessa bestämmelser borde anpassas till den terminologi som användes inom vårdområdet. Den ytterligare utredning som erfordrades härför låg dock utanför utredningens uppdrag.

Vid 1974 års förmynderskapsreform genomfördes förmynderskapsutredningens förslag till ny terminologi. I 10 kap. 1 § ersattes således uttrycken sinnessjukdom, sinnesslöhet och annan rubbning av själsverksamheten av uttrycken psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag. Frågan om en ändring av terminologin i adoptionsbestämmelserna aktualiserades inte i lagstiftningsärendet.

Utskottet ansluter sig till 1967 års uttalande av departementschefen att det är viktigt att den beteckning som används på de sjukdomstillstånd som det nu är fråga om inte ger ett obefogat pessimistiskt intryck. Begreppen sinnessjukdom och sinnesslöhet upplevs emellertid i dag, såsom motionärerna påpekat, ofta som nedsättande. Med hänsyn härtill är det beklagligt att man i propositionen inte följt 1967 års rekommendation av departementschefen att modernisera terminologin i samband med att bestämmelserna setts över.

När det gäller själva motionsyrkandet vill utskottet peka på att det inte utan vidare går att ersätta uttrycken sinnessjukdom och sinnesslöhet med psykisk sjukdom och hämmad förståndsutveckling eftersom de senare uttrycken har en vidare betydelse än de förra. Möjligen skulle uttrycken kunna ersättas med grav psykisk sjukdom och väsentligt hämmad förståndsutveckling. Utskottet anser sig emellertid inte kunna utan ytterligare utredning ta ställning till vilken terminologi som bör användas. En sådan utredning bör komma till stånd genom regeringens försorg. Utskottet vill också peka på att uttrycken sinnessjukdom och sinnesslöhet återfinns även i 4 kap. 3 § FB samt i vissa bestämmelser i GB och ÄB. Utskottet förordar att terminologin i samtliga här berörda bestämmelser blir föremål för översyn i lämpligt sammanhang. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen 1975/76:2393 bör ges regeringen till känna.

Utskottet vill i detta sammanhang även beröra en processuell fråga. Enligt 15 kap. 7 § GB kan dom på äktenskapsskillnad och därmed sammanhängande frågor meddelas utan huvudförhandling. Detta innebär att makarna kan i en gemensam ansökan om äktenskapsskillnad även reglera frågor

LU 1975/76:33

om vårdnad av barn och om underhållsbidrag till barnet och få dessa fastställda av rätten utan att behöva inställa sig. Vill föräldrarna härefter ansöka om överflyttning av vårdnaden kan de göra även detta gemensamt. Deras ansökan handläggs som ett domstolsärende, dvs. rätten kan meddela beslut på grundval av handlingarna i ärendet. Vill den som skall ha vårdnaden om barnet samtidigt få underhållsbidrag fastställt måste han emellertid väcka talan genom stämning å den andre föräldern varefter målet kommer att handläggas i den för tvistemål stadgade ordningen, dvs. den andre parten skall delges stämningen och kallas till förhandling. Någon möjlighet för föräldrarna att gemensamt ansöka såväl om överflyttning av vårdnad som om fastställande av underhållsbidrag finns inte.

Vid den hearing som utskottet har hållit i ärendet framhölls att avsaknaden av sistnämnda möjlighet vållar en hel del bekymmer. Ofta har föräldrarna mycket svårt att förstå att de inte skall kunna göra en gemensam ansökan om överflyttning av vårdnad och fastställande av underhållsbidrag. Detta kunde de ju göra i samband med domen på äktenskapsskillnad.

Enligt utskottets mening finns det skäl att se över berörda bestämmelser. Som framgår av vad utskottet tidigare anfört kan man räkna med att - sedan möjligheten till gemensam vårdnad införts - mål om överflyttning och upplösning av vårdnad samt i anslutning härtill fastställande av underhållsbidrag kommer att bli vanligare än nu. Är parterna ense i de olika frågorna bör möjlighet kunna öppnas för dem att få ärendet avgjort på motsvarande enkla sätt som i samband med äktenskapsskillnad. En översyn av bestämmelserna torde kunna aktualiseras antingen i samband med den i det föregående redovisade översynen av rättegångsbalken, som snart skall påbörjas, eller också i anslutning till familjelagssakkunnigas fortsatta arbete. Utskottet förutsätter att vad utskottet nu anfört kommer att beaktas utan att någon särskild åtgärd från riksdagens sida erfordras. (Jfr även vad som anförs i JuU 1975/76:44.)

I miliiärersältningsförordningen föreslås vissa ändringar föranledda av att termerna barn i och utom äktenskap utmönstras ur lagstiftningen. 1 övrigt föreslås en del redaktionella ändringar i förordningen. Denna föreslås vidare få beteckningen lag. De flesta av de redaktionella ändringarna ävensom beteckningsbytet har riksdagen redan genomfört (LU 1975/76:11, SFS 1976:180). Propositionen skall följaktligen avslås i dessa delar.

1 propositionen 1975/76:153 läggs fram förslag om att nämndemän skall delta vid prövning av vissa mål i hovrätt och i kammarrätt. Förslaget föranleder vissa ändringar såväl i RB som i ytterligare några författningar.

I GB föreslås införandet av en ny paragraf, 30 a §, i 15 kap. Den innehåller särskilda bestämmelser om hovrätts sammansättning i äktenskapsrättsliga mål. I 20 kap. 36 § FB föreslås att hänvisningen i fråga om vissa slag av mål till föreskrifterna om nämndsammansättning i GB skall utsträckas till den nya 30a § i 15 kap. GB. Vidare föreslås införandet av en ny paragraf.

LU 1975/76:33

14 §, i 21 kap. Enligt denna paragraf skall nämndemän medverka vid handläggningen i kammarrätt av mål enligt 21 kap. FB. 1 propositionen 1975/76:170 föreslås att bestämmelserna i 20 kap. 36 § FB flyttas till 1 § i samma kapitel. Vidare föreslås att beteckningen mål om äktenskaplig börd ersätts med mål om faderskap. Dessutom föreslås även här införandet av hänvisningen till 30 a § GB. För att möjliggöra en teknisk sammanjämkning av de båda propositionernas förslag i nu berörda delar har justitieutskottet till lagutskottet överlämnat det i propositionen 1975/76:153 framlagda förslaget till lag om ändring i föräldrabalken. Lagutskottet förordar att ifrågavarande bestämmelse överförs till 20 kap. 1 § och därvid får den utformning som föreslagits i propositionen 1975/76:170. Det bör framhållas att ett bifall till utskottets förslag i denna del ävensom ett bifall till förslaget om införandet av 21 kap. 14 § FB förutsätter att riksdagen dessförinnan antagit de i propositionen 1975/77:153 framlagda förslagen om införandet av dels nämndemän i hovrätt vid handläggning av äktenskapsrättsliga mål, dels nämndemän i kammarrätt vid handläggning av mål enligt 21 kap. FB. En erinran härom har gjorts även i utskottets hemställan.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande brytande av faderskapspresumtion att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2419, yrkandet 1, antar 1 kap. 2 § i det genom propositionen 1975/76:170 framlagda förslaget till lag om ändring i föräldrabalken,

2. beträffande tidsfrister för talan om hävande avfaderskapspresumtion att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2419, yrkandet 2, antar 3 kap. 1 § förslaget till lag om ändring i föräldrabalken,

3. beträffande rätten att föra talan om fastställande av faderskap att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:1122, yrkandet 1, antar 3 kap. 5 § förslaget till lag om ändring i föräldrabalken,

4. beträffande ställföreträdare för barn i faderskapsmäl att riksdagen avslår motionen 1975/76:2417, yrkandet 5,

5. beträffande gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar att riksdagen avslår motionen 1975/76:2419, yrkandet 3,

6. beträffande gemensam vårdnad för ogifta, inte sammanboende föräldrar att riksdagen avslår motionen 1975/76:2419, yrkandet 4,

7. beträffande utredning av frågor om gemensam vårdnad för ogifta sammanboende föräldrar att riksdagen avslår motionen 1975/76:2419, yrkandet 5,

8. beträffande gemensam vårdnad som huvudregel att riksdagen avslår motionerna 1975/76:2398 och 1975/76:2417, yrkandet 1,

LU 1975/76:33

9. beträffande riktlinjer för domstols avgöranden av vårdnadsfrågor att riksdagen avslår motionen 1975/76:2416,

10. att riksdagen antar 6 kap. 6, 7 och 8 §§ förslaget till lag om ändring i föräldrabalken,

11. beträffande ekonomiska konsekvenser av gemensam vårdnad att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2418, såvitt nu är i fråga, ger regeringen till känna vad utskottet anfört om skyndsam utredning,

12. beträffande underhållsbidrag m. m. att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:545 och 1975/76:675, yrkandena 1, 2, 4 och 5, ger regeringen till känna vad utskottet anfört om skyndsam översyn av reglerna om underhållsbidrag m. m.,

13. beträffande jämkning av underhållsbidrag att riksdagen avslår motionerna 1975/76:675, yrkandet 3, och 1975/76:1124,

14. beträffande gemensamt förmynderskap att riksdagen avslår motionen 1975/76:1127,

15. beträffande redovisningsskyldighet till överförmyndare att riksdagen avslår motionen 1975/76:2418, såvitt nu är i fråga,

16. beträffande utvidgning av umgängesrätten att riksdagen avslår motionen 1975/76:1122, yrkandet 3,

17. beträffande hjälp och stöd till umgängesberättigad att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:1122, yrkandet 2, 1975/76:1126 och 1975/76:2417, yrkandet 4, ger regeringen till känna vad utskottet anfört om översyn av 3 a § barnavårdslagen,

18. beträffande överflyttning av barn att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2417, yrkandet 3, antar 21 kap. 12 § förslaget till lag om ändring i föräldrabalken,

19. beträffande rättegångskostnader i vårdnadsmål att riksdagen med bifall till propositionen 1975/76:170 i denna del och med anledning av motionerna 1975:444,1975:446 och 1975:1121 antar 6 kap. 14 § förslaget till lag om ändring i föräldrabalken,

20. beträffande rättegångskostnader i underhållsmål att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:2420 antar 7 kap. 11 § förslaget till lag om ändring i föräldrabalken,

21. beträffande rättegången i vårdnadsmål att riksdagen avslår motionen 1975/76:2417, yrkandet 2,

22. beträffande barns rättsliga ställning att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1111 begär att en allsidigt sammansatt arbetsgrupp snarast tillsätts med uppgift att se över hela området för barns rättsliga ställning och framlägga de förslag till förstärkt rättsskydd som kan finnas påkallade,

23. beträffande information m. m. att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört därom.

LU 1975/76:33

24. beträffande begreppen sinnessjuk och sinnesslö att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2393 ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en översyn av de bestämmelser i föräldrabalken, giftermålsbalken och ärvdabalken, i vilka nämnda begrepp finns intagna,

25. beträffande nämndemän i hovrätt och kammarrätt att riksdagen med anledning av propositionerna 1975/76:170 och 1975/76:153

a. under förutsättning av att riksdagen bifallit justitieutskottets hemställan i betänkandet JuU 1975/76:44 punkten 7 antar 20 kap. 1 § i det genom propositionen 1975/76:170 framlagda förslaget till lag om ändring i föräldrabalken,

b. under förutsättning av att riksdagen bifallit justitieutskottets hemställan i betänkandet JuU 1975/76:44 punkten 1 antar 21 kap. 14 § i det genom propositionen 1975/76:153 framlagda förslaget till lag om ändring i föräldrabalken,

26. att riksdagen antar det genom propositionen 1975/76:170 framlagda förslaget till lag om ändring i föräldrabalken i den mån det inte omfattas av vad utskottet ovan hemställt,

27. beträffande militärersättningsförordningen att riksdagen dels avslår det under 6 i propositionen 1975/76:170 framlagda lagförslaget såvitt avser ändring av författningens rubrik samt utbyte av orden "förordning” mot ”lag” och ”krigsmakten” mot ”försvarsmakten”, dels antar lagförslaget i övrigt,

28. att riksdagen antar övriga i propositionen 1975/76:170 framlagda lagförslag.

Stockholm den 25 maj 1976

På lagutskottets vägnar

IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s), Sundelin (s)2, Börjesson i Falköping (c), fru Åsbrink (s)3, herrar Sjöholm (fp), Andersson i Södertälje (s), Olsson i Timrå (s)1, Winberg (m), fru Nilsson i Sunne (s)3, herrar Olsson i Sundsvall (c), Israelsson (vpk), fru Fredgardh (c), herr Gustafsson i Stockholm (s)1, fru Lindquist (m), fru Hjalmarsson (s), fru Johansson i Hovmantorp (s)4 och fru Karlsson (c).

'Ej närvarande vid p. 1-8, 14-17 och 22-28 i utskottets hemställan

2 Ej närvarande vid p. 5-13 och 18-21 i utskottets hemställan

3 Ej närvarande vid p 9-13, 18-21 i utskottets hemställan

4 Ej närvarande vid p. 1-4, 14-17 och 22-28 i utskottets hemställan

LU 1975/76:33

120 Reservationer

1. vid punkten 1 i utskottets hemställan

beträffande brytande av faderskapspresumtion av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med orden ”Flertalet remissinstanser” och slutar med orden ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

Enighet råder om att den man med vilken modern vid bamets födelse är gift skall förutsättas vara far till barnet. Såsom utskottet påpekat skulle det också säkerligen uppfattas såsom stötande om den äkta mannen inte automatiskt ansågs vara far till barnet.

Propositionens förslag att denna faderskapspresumtion skall kunna hävas enbart genom ett faderskapserkännande av annan man strider enligt utskottets mening mot den allmänna uppfattningen om äktenskapets rättsverkningar. Den föreslagna ordningen innebär vidare i praktiken ett avsteg från grundsatsen att familjerättsliga statusfrågor inte är underkastade parternas dispositionsrätt. Det går inte heller att bortse från risken att mindre insiktsfulla parter av känslomässiga eller ekonomiska motiv försöker åstadkomma en lösning av faderskapsfrågan som inte är förenlig med barnets intresse men som för dem framstår som lämplig. Det bör vidare beaktas att en barnavårdsnämnd som ställs inför samstämmiga uppgifter av parterna knappast har anledning eller möjligheter att ytterligare utreda frågan. Enligt utskottets mening torde därför nämndens medverkan inte kunna förväntas innebära några garantier för en materiellt riktig lösning av faderskapsfrågan i alla fall.

På anförda skäl kan utskottet i likhet med motionärerna inte tillstyrka propositionen i förevarande del. Utskottet förordar därför att 1 kap. 2 § andra stycket förslaget till ändring i FB utgår.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande brytande av faderskapspresumtion att riksdagen - med förklaring att propositionen 1975/76:170 i denna del inte kunnat oförändrad godtas - med bifall till motionen 1975/76:2419, yrkandet 1, antar 1 kap. 2§ förslaget till lag om ändring i föräldrabalken med i härvid fogad bilaga såsom reservanternas förslag betecknad lydelse,

2. vid punkten 2 i utskottets hemställan

beträffande tidsfrister för talan om hävande av faderskapspresumtion av herr Winberg (m) och fru Lundquist (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 75 med orden ”Utskottet anser” och slutar på s. 76 med orden ”obegränsad talerätt” bort ha följande lydelse:

LU 1975/76:33

121 I propositionen framhåller departementschefen att det inte längre kan hävdas att ett barns rättsliga ställning blir nämnvärt gynnsammare om föräldrarna är eller har varit gifta samt att regler om tidsfrister för talan om hävande av faderskapspresumtion därför inte längre kan grundas på tanken att barnet har ett väsentligt rättsligt intresse av att inte få sin ställning som barn till gifta föräldrar ifrågasatt eller undanröjd. Tvärtom, framhålls det vidare, borde det ligga i såväl barnets som mannens intresse att det legala faderskapet upphävs om det visar sig att det inte överensstämmer med det verkliga.

Utskottet vill för sin del framhålla att förhållandet mellan barnet och den man som anses vara dess far inte kan ses endast som en juridisk relation. Avgörande betydelse måste också tillmätas de känslomässiga banden mellan dem. Uppenbarligen kan det i många fall uppstå psykiska störningar hos ett barn som under en följd av år haft den uppfattningen att en viss man är dess far om mannen sedermera ifrågasätter faderskapet. Införandet av en ordning som innebär en obegränsad rätt för den legale fadern att begära upphävande av faderskapspresumtionen kan också medföra allvarliga konsekvenser i fråga om barnets relationer till omvärlden. Utskottet anser att barnets behov av stabilitet och trygghet väger tyngre än mannens intresse av att kunna få faderskapspresumtionen hävd. Självfallet kan liksom hittills i enstaka fall det förhållandet att mannen inte har möjlighet att väcka talan om faderskapet leda till störningar i hans relationer till barnet. I sådana fall bör det dock ligga i barnets intresse att få faderskapsfrågan prövad, och barnet har då möjlighet att väcka talan.

Mot förslaget om slopande av tidsfristerna talar också andra skäl. Utskottet vill härvidlag särskilt peka på de bevissvårigheter som kan uppstå då faderskapsfrågan skall prövas lång tid efter barnets födelse. Svårigheterna kan leda till att faderskapet över huvud taget inte kan fastställas. Utskottet vill även framhålla att den föreslagna ordningen kan leda till att mannen utövar obehöriga påtryckningar mot barnets moder eller till att han inleder en rättegång på grundval av helt obefogade misstankar.

På anförda skäl anser utskottet i likhet med motionärerna att nuvarande tidsfrister bör behållas.

De ovan redovisade skälen talar också mot förslaget att mannen skall ges rätt att väcka talan om faderskapet även i sådana fall där han erkänt faderskapet med vetskap om att modern haft samlag med annan man under tid då barnet kan vara avlat. Med hänsyn till att erkännandet inte behöver ske i vissa former utan kan komma till uttryck genom att mannen behandlar barnet som sitt kan man visserligen inte alltid räkna med att han tillräckligt noga övervägt konsekvenserna av sitt handlande. Erkännandet innebär likväl som regel att det uppkommit en samhörighet mellan honom och barnet. Om mannen sedan får möjlighet att kanske efter lång tid ta upp faderskapsfrågan på nytt kan detta otvivelaktigt få samma negativa konsekvenser

LU 1975/76:33

för barnet som ett slopande av tidsfristerna. Utskottet avstyrker alltså propositionen även i denna del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande tidsfrister för talart om hävande av faderskapspresumtion att riksdagen - med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad godtas - med bifall till motionen 1975/76:2419, yrkandet 2, antar 3 kap. 1 § förslaget till lag om ändring i föräldrabalken med i härvid fogad bilaga såsom reseivanternas förslag betecknad lydelse,

3. vid punkten 4 i utskottets hemställan

beträffande ställföreträdare för barn i faderskapsmål av herr Israelsson (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med orden ”1 likhet” och slutar med orden "denna del” bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet det angeläget att barnets intressen tillvaratas på ett betryggande sätt. I ett senare avsnitt kommer utskottet att behandla frågor rörande barns rättsliga ställning från en mera allmän utgångspunkt. När det gäller det i förevarande motion upptagna processuella spörsmålet vill utskottet framhålla att gällande ordning beträffande fastställande av faderskap torde innebära tillfredsställande garantier för att barnets intresse skall kunna göras gällande även i fall då det föreligger motsättningar mellan barnet och dess legala ställföreträdare. Som framgår av redogörelsen ovan har sålunda i sådana mål barnet normalt två ställföreträdare, modern och barnavårdsnämnden. Ställföreträdarna har lika rätt att föra barnets talan. Genom regeln att var och en som kan föra barnets talan skall beredas tillfälle att yttra sig är det sörjt för att en ställföreträdare inte kan för en faderskapssprocess utan andra ställföreträdares vetskap. Skulle den i och för sig antagligen ovanliga situationen uppstå att modern väcker talan utan barnavårdsnämndens vetskap, har barnavårdsnämnden möjlighet att i rättegången ta till vara barnets intresse. Exempelvis kan barnavårdsnämnden upplysa domstolen om att det finns flera presumtiva fäder än den modern stämt in i målet och eventuellt inge tilläggsstämning. Med anledning av motionen vill utskottet understryka vikten av att denna möjlighet utnyttjas.

I mål om förklaring att viss man ej är fader till barnet saknar barnavårdsnämnden behörighet att företräda barnet. Man kan därför inte bortse från risken att modern för talan i strid mot barnets intresse. Genom bestämmelsen i 18 kap. 2 § FB har dock öppnats möjlighet för domstolen att förordna en särskild god man för barnet, om dess intresse strider mot moderns. Åtgärden är inte beroende av att modern ansöker härom utan kan vidtas på domstolens eget initiativ.

Med hänsyn till angelägenheten av att erforderlig hänsyn tas till barnets bästa vill utskottet understryka vikten av att nämnda bestämmelse iakttas

LU 1975/76:33

och att domstolen försöker utröna i vad mån det föreligger intressemotsättningar mellan barnet och modern. Föreligger sådana motsättningar anser utskottet i likhet med motionärerna att god man alltid bör förordnas. Skulle det komma att visa sig att domstolen inte förordnar god man i nu berörda fall bör regeringen överväga en lagändring. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen 1975/76:2417 i denna del bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ställföreträdare för barn i faderskapsmål att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2417, yrkandet 5, ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förordnande av god man,

4. vid punkten 5 i utskottets hemställan

beträffande gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 84 med orden "Utskottet har” och slutar på s. 85 med orden ” är i fråga” bort ha följande lydelse:

Såsom framgår av vad utskottet anfört i det föregående är det framför allt gemensam vårdnad för ogifta, sammanboende föräldrar som riksdagen tidigare har diskuterat. Frågan om gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar har visserligen berörts i någon enstaka motion men aldrig följts upp av någon reservation och har följaktligen tilldragit sig ringa intresse. Att det skulle föreligga någon mera utbredd önskan om ändrade regler beträffande vårdnad när det gäller frånskilda föräldrar ger inte heller remissvaren belägg för. Vid den hearing med företrädare för advokatkåren, domstolarna och sociala myndigheter som utskottet har hållit i ärendet framkom också att det är mycket sällan som några frånskilda har uttryckt intresse för gemensam vårdnad. Enligt utskottets mening kan det därför inte anses föreligga något särskilt behov av att ge frånskilda föräldrar rätt till gemensam vårdnad.

Även om rättegångsförandet har, såsom departementschefen anför, genom 1973 års äktenskapsreform avdramatiserats och känsloladdade konflikter mer sällan kommer i dagen inför domstolen, ställer sig utskottet dock tveksamt till om reformen i realiteten i nämnvärd mån dämpat frånskildas känslokonflikter och har gjort dem mer benägna än tidigare att se på vårdnadsfrågan på ett mer realistiskt och mindre prestigebetonat sätt. Även makar som i samband med skilsmässan verkligen lyckas bortse från sina eventuella känslokonflikter och som med bästa föresatser åtar sig gemensam vårdnad torde ha svårt att överblicka de problem och andra påfrestningar som senare kan uppkomma i förhållandet både mellan dem inbördes och mellan dem och barnet. Här kan som exempel pekas på spörsmål som vem av föräldrarna som skall ha den faktiska vården om barnet eller hur vården eventuellt

LU 1975/76:33

skall delas mellan föräldrarna, hur det skall forfaras när - trots att föräldrarna träffat överenskommelse om hur den praktiska vården skall fordelas - någon av dem bryter överenskommelsen eller hur underhållsskyldigheten skall fullgöras när den faktiska vården delas upp mellan föräldrarna. Exemplen på svårlösta problem vid gemensam vårdnad kan mångfaldigas. Härtill kommer den särskilda komplikation som kan uppstå genom att den ena av föräldrarna eller båda gifter om sig. Även på ett mer alldagligt plan kan svårigheter ge sig till känna så snart som endera av vårdnadshavarna vägrar sin medverkan i en fråga som rör vårdnaden. Utskottet åsyftar situationer som när pass skall tas ut, medel lyftas av barnets tillgodohavande hos bank eller när byte av skola aktualiseras.

Det ovan anförda visar att gemensam vårdnad efter äktenskapsskillnad kommer att ställa stora krav på föräldrarna. Skall det hela fungera tillfredsställande måste föräldrarna upprätthålla livliga kontakter med varandra i alla frågor. Utskottet sätter i fråga om föräldrar, vilkas samliv brutit samman, verkligen är annat än undantagsvis i stånd att hålla den förtroendefulla kontakt som med hänsyn till barnets bästa måste vara en förutsättning för gemensam vårdnad.

Det kan enligt utskottets mening säkerligen vara lockande att i samband med en skilsmässa skjuta undan vårdnads- och underhållsfrågorna i syfte att bringa ned de akuta konfliktmomenten till ett minimum. Risken är då att man endast skjuter upp problemen och att konflikten sedan blir allvarligare och mer djupgående. Enligt utskottets mening kan man inte heller bortse från att makarna under tryck från respektive släkt gör ett försök att ha en gemensam vårdnad, som de egentligen saknar förutsättningar för att klara av. Advokatsamfundet, som ju företräder stor erfarenhet när det gäller skilsmässofrågor, framhåller att man också måste räkna med att det kommer att inträffa fall där den make, som kommer att ha den faktiska vården om barnet, accepterar gemensam vårdnad som en förlikningsöverenskommelse till undvikande av en lång och uppslitande vårdnadsprocess. Enligt samfundet är risken stor, särskilt i sistnämnda fall, att den make som har den faktiska vården och därför måste betala de nödvändiga utgifterna för barnet inte får tillräckliga och tillbörliga ekonomiska bidrag till dessa, något som kommer att gå ut över barnet. I de fall utskottet nu tagit upp skulle det onekligen vara bättre från barnets synpunkt, om alla frågor klarats upp vid skilsmässan.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att det således inte föreligger något behov av en gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar samt att en möjlighet till sådan vårdnad skulle kunna medföra risker för barnet som inte kan anses förenliga med grundregeln om barnets bästa. Utskottet kan följaktligen inte tillstyrka propositionens förslag. I de mycket udda fall, där förhållandet mellan föräldrarna skulle kunna tänkas vara sådant att en gemensam vårdnad skulle kunna fungera, utgår utskottet från att föräldrarna kan enas om en väl tilltagen umgängesrätt för den som inte har den rättsliga vårdnaden samt att de även i fortsättningen kommer att samråda med va -

LU 1975/76:33

randra om barnets angelägenheter även om endast den ene föräldern formellt har den rättsliga vårdnaden.

På anförda skäl tillstyrker utskottet bifall till motionen 1975/76:2419, yrkandet 3.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande gemensam vårdnad för frånskilda föräldrar att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2419, yrkandet 3, godkänner vad utskottet anfört i denna del,

5. vid punkten 6 i utskottets hemställan

beträffande gemensam vårdnad för ogifta, inte sammanboende föräldrar av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 85 med orden ”Härefter återstår” och slutar på s. 86 med orden ”denna del” bort ha följande lydelse:

Vad därefter angår frågan om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar som inte bor samman kan samma skäl som utskottet i det föregående anfört mot att medge gemensam vårdnad för frånskilda även åberopas mot att tillåta gemensam vårdnad i detta fall. Här bör också beaktas att det vid separation inte blir någon domstolsprövning av vårdnaden såsom sker vid en skilsmässa. Man måste följaktligen räkna med att de sammanboende, när de flyttar isär, i många fall låter en tidigare innehavd gemensam vårdnad bestå utan att de har tänkt igenom konsekvenserna härav. 1 dessa fall är således risken för att barnet skall drabbas av föräldrarnas missämja större än vid en skilsmässa. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen 1975/76:2419, yrkandet 4, och avstyrker bifall till propositionen i denna del.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande gemensam vårdnad för ogifta, inte sammanboende föräldrar att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2419, yrkandet 4, godkänner vad utskottet anfört i denna del,

6. vid punkten 7 i utskottets hemställan

beträffande utredning av frågor om gemensam vårdnad för ogifta sammanboende föräldrar av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 86 med orden ”Med hänsyn” och slutar på s. 92 med orden ”senare avsnitt” bort ha följande lydelse:

Utskottet har således i det föregående inte funnit skäl att medge att frånskilda föräldrar eller ogifta föräldrar, som inte bor samman, skall få ha ge -

LU 1975/76:33

mensam rättslig vårdnad. Detta medför såsom framhålls i motionen 1975/76:2419 problem när det gäller att låta ogifta sammanboende få ha gemensam vårdnad, vilket ju utskottet i det föregående i princip uttalat sig för. På något sätt måste sammanboendet definieras. Ett enbart tillfälligt sammanboende bör inte ge rätt att få gemensam vårdnad om barnet. Vidare måste frågan om hur gemensam vårdnad skall upplösas, när föräldrarna separerar, närmare penetreras. En separation sker ju formlöst. Vårdnadsfrågan måste därför aktualiseras vid rätten av någon av föräldrarna. Någon garanti för att så verkligen sker ger dock inte propositionens förslag. Om föräldrarna separerar men väntar med att lösa upp den gemensamma vårdnaden kan betydande ekonomiska svårigheter uppstå. Reglerna om underhållsbidrag, skatter och sociala förmåner är sålunda inta utformade för en ordning med gemensam vårdnad hos inte sammanboende, ogifta föräldrar. Utskottet vill här endast peka på att underhållsbidrag och bidragsförskott inte kan utgå när föräldrar gemensamt har vårdnaden om barnet.

Med hänsyn till det anförda finnér sig utskottet inte kunna tillstyrka propositionens förslag. 1 stället bör frågan om ogifta sammanboendes gemensamma vårdnad bli föremål för ytterligare utredning, varvid bl. a. de spörsmål som utskottet pekat på måste lösas. Hur utredningen skall bedrivas bör ankomma på regeringen att närmare bestämma. På anförda skäl tillstyrker utskottet bifall till motionen 1975/76:2419, yrkandet 5. Med hänsyn till utskottets ställningstaganden i detta avsnitt bör motionerna 1975/76:2398, 1975/76:2416, 1975/76:2417, yrkandet l.och 1975/76:2418, såvitt nu är i fråga, inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande utredning av frågor om gemensam vårdnad för ogifta sammanboende föräldrar att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2419, yrkandet 5, dels godkänner vad utskottet anfört om avslag på propositionen i denna del, dels ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utredning av frågorna.

7. vid punkten 8 i utskottets hemställan

beträffande gemensam vårdnad som huvudregel av herr Israelsson (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 87 som börjar med orden ”Utskottet kan” och slutar på s. 88 med orden ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Med anledning av motionärernas önskemål vill utskottet till en början framhålla att vår nuvarande lagstiftning på familjerättens område innebär att en samlevnadsform privilegieras till nackdel för andra och att erforderlig hänsyn inte tas till barnets intressen. Genom gällande regler om vårdnad tvingas föräldrar, som önskar utöva vårdnaden gemensamt, att välja äk -

LU 1975/76:33

tenskapets form för sin samlevnad. Reglerna innebär vidare att ett ställningstagande i vårdnadsfrågan måste ske i samband med en separation mellan föräldrarna. När en förälder sålunda blir skild från vårdnaden kan barnets behov av verklig och meningsfylld kontakt med båda föräldrarna inte tillgodoses.

Det i propositionen framlagda förslaget öppnar möjlighet för föräldrar att oberoende av samlevnadsform kunna få utöva vårdnaden gemensamt. Det innebär alltså ett tillgodoseende av sedan länge befintliga önskemål. Enligt utskottets mening är förslaget emellertid inte tillräckligt långtgående. Sålunda bygger lagstiftningen alltjämt på principen att äktenskapet skall privilegieras utan hänsynstagande till barnets verkliga behov. Gemensam vårdnad av andra än samlevande makar blir härigenom ett undantag och en förmån som endast kan utnyttjas av en begränsad grupp. Genom kravet att föräldrarna skall vara ense blir det möjligt för den ene föräldern att ensidigt hävda sina intressen till men för barnet och den andre föräldern.

Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för att gemensam vårdnad bör gälla som huvudregel oavsett om föräldrarna är gifta eller sammanlever i annan form ellerseparerat. Endast om den gemensamma vårdnaden påtagligt skulle strida mot barnets intresse, bör den kunna bringas att upphöra.

1 detta sammanhang vill utskottet uttala att de ekonomiska konsekvenserna av en sådan reform självfallet måste beaktas. Utskottet återkommer till denna fråga i följande avsnitt. Redan här vill utskottet emellertid framhålla att reglerna om olika sociala förmåner givetvis måste anpassas till vårdnadsreglerna, så att dessa inte leder till negativa konsekvenser.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motionen 1975/76:2417 i denna del. Ställningstagandet innebär att önskemålet i motionen 1975/76:2398 blir tillgodosett i allt väsentligt.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande gemensam vårdnad som huvudregel att riksdagen med anledning av propositionen och motionen 1975/76:2398 samt med bifall till motionen 1975/76:2417, yrkandet 1, godkänner vad utskottet anfört,

8. vid punkten 9 i utskottets hemställan

beträffande riktlinjer för domstols avgöranden av vårdnadsfrågor av herrar Svanström, Börjesson i Falköping,Olsson i Sundsvall, fru Fredgardh och fru Karlsson (samtliga c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 88 med orden ” Utskottet vill vidare” och slutar på s. 89 med orden ”om gemensam vårdnad” bort ha följande lydelse:

Att endast en summarisk prövning kommer till stånd, när föräldrarna är ense i vårdnadsfrågan, kan medföra att vårdnaden anförtros åt en förälder

LU 1975/76:33

som är mindre lämplig. Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län framhåller sålunda i sitt remissvar att det i åtskilliga av de ärenden om omhändertagande, som har underställts länsrätten, har visat sig att vårdnadshavaren är olämplig. På motsvarande sätt har inte sällan konsekvenserna av bristen på utredning angående vårdnadshavarens eller den umgängesberättigades lämplighet ådagalagts i de mål som länsrätten har handlagt angående verkställighet beträffande vårdnad och umgängesrätt. Länsstyrelsen anser därför att domstolarna vid avgörande av vårdnadstvister alltid bör vara skyldiga att utreda om föräldrarnas önskemål strider mot barnets bästa. Även Advokatsamfundet anser att bestämmelser bör införas om att domstolen alltid skall tillse att överenskommelse om gemensam vårdnad är förenlig med barnets bästa.

Enligt utskottets mening kan man inte bortse från vad dessa två remissinstanser med stor erfarenhet på ifrågavarande område har anfört. När det är fråga om gemensam vårdnad uppstår, framför allt om föräldrarna inte lever tillsamman, betydande praktiska problem rörande den faktiska vården m. m. Vidare kommer den gemensamma vårdnaden, såsom utskottet pekar på i ett senare avsnitt, att medföra betydande ekonomiska problem. Med hänsyn härtill är det viktigt att föräldrarna, när de beslutar sig för att ha vårdnaden gemensamt om barnen, verkligen har tänkt igenom beslutet noggrant och dessutom har praktiska och ekonomiska möjligheter att utöva vårdnaden gemensamt. Om detta inte är fallet är risken stor för att frågor om t. ex. den faktiska vården av barnen, kostnader för barnen och deras uppfostran kan bli ständiga konfliktämnen, något som kommer att gå ut över barnen.

Såsom utskottet anfört i det föregående får föräldrarnas önskemål inte vara avgörande, utan det vägledande för domstolarnas bedömning av vårdnadsfrågan måste vara att barnets bästa tillgodoses. Man kan därför mot bakgrund av det anförda inte acceptera att domstolarnas prövning skall vara beroende endast av föräldrarnas skriftliga ansökan och en eventuell kännedom hos barnavårdsnämnden om föräldrarnas förhållanden. Någon form av utredning måste därför komma till stånd. Denna kan självfallet i klara fall göras mycket enkel, såsom när ogifta föräldrar sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden. Med hänsyn till det anförda delar utskottet motionärernas uppfattning att man, för att ge ett klarare uttryck för grundsynen om barnets bästa, bör i lagtexten byta ut orden ”uppenbart stridande mot barnens bästa” mot ”skäligt med hänsyn till barnens bästa”. Sistnämnda uttryck används redan i lagen som riktlinje för rättens prövning av vårdnadsfrågan i de fall när föräldrarna är oense. Utskottet tillstyrker följaktligen bifall till motionen 1975/76:2416.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande riktlinjer för domstols avgöranden av vårdnads!)'ägor att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2416 godkänner vad utskottet anfört i detta avsnitt.

LU 1975/76:33

9. vid punkten 10 i utskottets hemställan

av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m) som - under förutsättning av bifall till reservationerna nr 4, 5 och 6 - anser att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2419 yrkandena 3, 4 och 5 - och med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat oförändrad antas - dels antar 6 kap. 6 § förslaget till lag om ändring i föräldrabalken, dels avslår förslaget till ändring i 6 kap. 7 § föräldrabalken samt antar härav föranledd ändring i ingressen till förslaget till lag om ändring i föräldrabalken, dels ock antar 6 kap. 8 § förslaget till lag om ändring i föräldrabalken med i härvid fogad bilaga såsom reservanternas förslag betecknad lydelse.

10. vid punkten 10 i utskottets hemställan

av herr Israelsson (vpk) som - under förutsättning av bifall till reservationen nr 7 - anser att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. att riksdagen dels med anledning av propositionen och motionerna 1975/76:2398 och 1975/76:2417, yrkandet 1, antar 6 kap. 6 och 7 §§ förslaget till lag om ändring i föräldrabalken med i härvid fogad bilaga såsom reservanternas förslag betecknad lydelse, dels antar 6 kap. 8 § nämnda lagförslag.

11. vid punkten 10 i utskottets hemställan

av herrar Svanström, Börjesson i Falköping, Olsson i Sundsvall, fru Fredgardh och fru Karlsson (samtliga c) som - under förutsättning av bifall till reservationen nr 8 - anser att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen 1975/76:2416 dels antar 6 kap. 6 § förslaget till lag om ändring i föräldrabalken, dels antar 6 kap. 7 och 8 §§ nämnda lagförslag med i härvid fogad bilaga såsom reservanternas förslag betecknad lydelse.

12. vid punkten 11 i utskottets hemställan

beträffande ekonomiska konsekvenser av gemensam vårdnad av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m) som - under förutsättning av bifall till reservationen nr 6 - anser att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande ekonomiska konsekvenser av gemensam vårdnad att riksdagen avslår motionen 1975/76:2418, såvitt nu är i fråga.

9 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 33

LU 1975/76:33

13. vid punkten 13 i utskottets hemställan

beträffande jämkning av underhållsbidrag av herrar Hammarberg (s), Andersson i Södertälje (s), Olsson i Timrå (s), Israelsson (vpk), Gustafsson i Stockholm (s), fru Hjalmarsson (s) och fru Johansson i Hovmantorp (s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 98 som börjar med orden ”1 likhet” och slutar med orden ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Som utskottet tidigare påpekat innebär skyldigheten att utge underhållsbidrag en ekonomisk belastning som i många fall kan te sig otillfredsställande med hänsyn till den underhållsskyldiges förhållanden. Ofta kan sålunda vederbörandes förmåga att utge underhållsbidrag ha förändrats sedan bidraget fastställdes, exempelvis genom att arbetsförmågan minskat eller att han fått fler barn att dra försorg om. I de fall försörjningsbördan ökat kan skyldigheten att betala underhållsbidrag innebära att de nya barnen inte kommer i åtnjutande av en tillräckligt god ekonomisk standard.

Å andra sidan bör det beaktas att det en gång fastställda underhållsbidraget kan visa sig vara för lågt med hänsyn till den underhållsskyldiges ekonomiska förhållanden och den bidragsberättigades behov. I fråga om sådana ändringar av underhållsbidrag som är påkallade med hänsyn till förändringarna i penningvärdet tillgodoses behovet av uppräkning numera i allt väsentligt genom reglerna om automatiska höjningar av bidragen. Utskottet vill emellertid peka på att höjningarna sker utan hänsynstagande till vad som kan anses skäligt med hänsyn till den underhållsskyldiges förhållanden. Särskilt när det gäller personer som av olika skäl inte följt med i den allmänna löneutvecklingen kan detta förhållande leda till att den underhållsskyldiges ekonomiska situation förvärras.

Som framhålls av motionärerna är möjligheterna att få ett underhållsbidrag ändrat relativt begränsade. Domstolarna är också restriktiva när det gäller att jämka underhållsbidrag. Mot bakgrund av vad som nyss anförts om de underhållsskyldigas situation anser utskottet i likhet med motionärerna att starka skäl talar för att en ändring av gällande rätt på området nu bör komma till stånd. Med hänsyn till att lagstiftningen om underhållsbidrag till barn m. m. f. n. är föremål för översyn och att resultatet härav - som utskottet tidigare uttalat - kan förväntas bli framlagt inom en snar framtid kan det finnas skäl att låta en reform av jämkningsreglerna anstå till dess. Enligt utskottets mening är dock behovet av en ändring av förutsättningarna för jämkning sådant att erforderliga lagändringar bör ske nu. En sådan reform får självfallet inte leda till rättsosäkerhet och praktiska olägenheter. Liksom hittills bör jämkning kunna ske endast när förändringar inträtt i de förhållanden som var avgörande vid underhållsbidragets bestämmande. Utskottet vill understryka att det självfallet inte bör komma i fråga att varje förändring skall kunna åberopas av parterna. En förutsättning för att jämkning skall kunna begäras bör vara att bidraget med hänsyn till de ändrade

LU 1975/76:33

förhållandena inte framstår som rimligt. Det bör vidare krävas att förändringen inte är tillfällig.

Enligt utskottets mening innebär det i motionen 1975/76:1124 framlagda förslaget en praktisk lösning. Det har den fördelen att det inte förutsätter några mera ingripande lagtekniska ändringar. Förslaget ger domstolen möjligheter att i det enskilda fallet bedöma huruvida vad som tidigare bestämts angående underhåll kan anses skäligt med hänsyn till parternas aktuella förhållanden. Det förhållandet att man slopar kravet på att förhållandena skall ha ändrats i väsentlig mån innebär dock inte att varje förändring skall kunna åberopas som grund för jämkning. Förändringen bör vara något så när betydelsefull för att jämkning skall kunna ske. Att den underhållsskyldige efter bidragets fastställande fått en ökad försörjningsbörda gentemot ett eller flera nya barn utgör exempel på fall då jämkning kan vara påkallad. Vidare bör exempelvis det förhållandet att en underhållsskyldigs inkomster av olika skäl inte följt den allmänna löneutvecklingen kunna föranleda nedsättning av bidraget liksom den omständigheten att vederbörandes arbetsförmåga avtagit i beaktansvärd grad. Liksom hittills bör ej omständigheter som varit kända eller kunnat förutses av parterna vid tiden för underhållsbidragets bestämmande kunna förändra jämkning.

I enlighet med det anförda förordar utskottet att 5 kap. 9 § och 11 kap. 15 § giftermålsbalken och 7 kap. 8 § FB ändras så att jämkning såväl uppåt som nedåt av underhållsbidrag skall kunna ske när ändrade förhållanden påkallat det. När det gäller underhållsbidrag till frånskild make bör det dock liksom hittills krävas synnerliga skäl för att sådant bidrag skall kunna dömas ut, om det inte tidigare har skolat utgå, eller för att bidraget skall kunna höjas utöver det högsta belopp som tidigare varit bestämt. En ändring motsvarande dem som nu förordats bör göras i 5 kap. 10 § giftermålsbalken. Ställningstagandet innebär att önskemål i motionerna 1975/76:675 och 1975/76:1124 i allt väsentligt blir tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande jämkning av underhållsbidrag att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:675, yrkandet 3, och motionen 1975/76:1124 dels antar det i härvid fogad bilaga framlagda såsom reservanternas förslag betecknade förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken, dels antar ny med i bilagan såsom reservanternas förslag betecknade lydelse av 7 kap. 8 § föräldrabalken, dels antar sådan ändring av ingressen till förslaget till lag om ändring i föräldrabalken som föranleds härav, dels ock antar ett i bilagan såsom reservanternas förslag betecknat förslag till övergångsbestämmelse till förslaget till lag om ändring i föräldrabalken samt beslutar att 6. och 7. förslaget till övergångsbestämmelser till nämnda lagförslag skall betecknas

7. och 8.

LU 1975/76:33

14. vid punkten 16 i utskottets hemställan

beträffande utvidgning av umgängesrätten av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m) som anser

att den del av utskottets yttrande på s. 101 som börjar med orden ”Utskottet kan” och slutar med orden ”anförde 1973” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan helt ansluta sig till motionärernas uttalande att barnen behöver båda sina föräldrar. I fall föräldrarna separerar är det enligt utskottets mening viktigt att barnet ges tillfälle till ett väl tilltaget umgänge med den av föräldrarna som är skild från vårdnaden. Som utskottet framhöll redan i samband med 1973 års reform ligger det i barnets intresse att få hålla en god kontakt med båda föräldrarna. Utskottet underströk också att samhället därför måste se allvarligt på åtgärder från vårdnadshavarens sida, som syftar till att omintetgöra eller försvåra för den umgängesberättigade att träffa barnet. Att en förälder konsekvent vidtar åtgärder med åsidosättande av barnets intresse i förevarande hänseende talade enligt utskottets mening för att hans lämplighet som vårdnadshavare kunde behöva omprövas.

15. vid punkten 18 i utskottets hemställan

beträffande överflyttning av barn av herr Israelsson (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 105 med orden ”Utskottet vill” och slutar på s. 106 med orden ”förevarande hänseende” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill till en början framhålla att exekutiva åtgärder i princip inte kan anses tilltalande. När det gäller verkställighet i umgänges- och vårdnadsfrågor måste emellertid beaktas att man har anledning att se allvarligt på beteenden som innebär ett åsidosättande av vad som en gång bestämts med utgångspunkt i barnets bästa. Utskottet vill härvidlag erinra om riksdagens uttalande år 1973 (LU 1973:20) att samhället uppenbarligen inte kan tolerera åtgärder från vårdnadshavares sida som syftar till att omintetgöra eller försvåra för den umgängesberättigade att träffa barnet. Sådan åtgärd innebär ett allvarligt ingrepp i barnets rätt. Enligt utskottets mening är förslaget i propositionen mindre väl förenligt med detta uttalande. Som framhålls av motionären ger det nämligen i praktiken en tredskande förälder större möjligheter än tidigare att genom olika åtgärder förhala verkställigheten av rättsliga beslut. Utskottet vill peka på att sådana förfaranden inte bara strider mot barnets intresse utan också kan vara till nackdel för motparten under ärendets fortsatta behandling.

På anförda skäl anser utskottet i likhet med motionärerna att gällande regler inte bör ändras. Utskottet avstyrker alltså bifall till propositionen i denna del. Utskottet vill tillägga att när det gäller att förebygga onödiga hämtningar av barn man i stället bör satsa på föräldrarnas insikt och för -

LU 1975/76:33

ståelse. Härvidlag kan den rätt till kontaktman för umgängesberättigad som utskottet i ett tidigare avsnitt föreslagit skola införas bli av betydelse. Onödiga konflikter i umgängesfrågor kan också i många fall undvikas om gemensam vårdnad blir huvudregel.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande överflyttning av barn att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:2417, yrkandet 3, - och med förklaring att propositionen i denna del inte kunnat godtas - dets avslår det i propositionen framlagda förslaget till ändring av 21 kap. 12 § föräldrabalken, dels antar den ändring av ingressen i förslaget till lag om ändring i föräldrabalken som föranleds härav.

16. vid punkten 21 i utskottets hemställan

beträffande rättegången i vårdnadsmål av herr Israelsson (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 110 med orden ”Syftet med” och slutar med orden ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet att viss kritik kan riktas mot nuvarande ordning för avgörande av vårdnadstvister. Domstolsavgörandena på området har exempelvis ofta grundats på den fördomsfulla uppfattningen att modern skulle vara lämpligast som vårdnadshavare. Vidare kan pekas på att de sociala myndigheternas utredningar i vårdnadsfrågor ofta inte sker med erforderlig skyndsamhet och att personal med erforderlig psykologisk kompetens som regel inte medverkar i utredningsarbetet.

Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att en reform på området bör genomföras. Sålunda bör PBU handha utredningar i vårdnadsfrågor. Vidare bör vårdnadstvister handläggas av domstolar som har en för uppgifterna bättre lämpad sammansättning än de allmänna domstolarna. En lämplig sammansättning synes som motionärerna föreslagit vara en jurist, en fackpsykolog, en socialarbetare och exempelvis två för ändamålet valda lekmän. Förslag till erforderlig lagstiftning bör snarast föreläggas riksdagen. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande rättegången i vårdnadsmål att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2417, yrkandet 2, ger regeringen till känna vad utskottet anfört om inrättande av särskilda domstolar för vårdnadsmål.

10 Riksdagen 1975/76. 8 samt. Nr 33

LU 1975/76:33

134 Särskilda yttranden

1. vid punkten 9 i utskottets hemställan

beträffande riktlinjerför domstols avgöranden av värdnadsfrågor a v herr Wi nberg (m) och fru Lindquist (m) som anför:

Som vi närmare ange» i reservationerna 4 och 5 har vi inte kunnat biträda förslaget om införande av gemensam vårdnad för icke sammanboende föräldrar. Det är enligt vår mening en för barnets bästa oacceptabel lösning av vårdnadsfrågan.

Enligt de föreslagna reglerna i 6 kap. 7 och 8 §§ föräldrabalken skall, när föräldrarna är ense om att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt, rätten fatta beslut i enlighet därmed om det ”ej är uppenbart stridande mot barnens bästa”. 1 motionen 1975/76:2416 föreslås att detta begrepp skall ersättas med om det ”finnes skäligt med hänsyn till barnens bästa”. Sistnämnda begrepp skulle enligt motionärerna ge större möjlighet till hänsynstagande just till barnens bästa än det först nämnda.

Motionsförslaget synes syfta till en begränsning av föräldrarnas möjligheter att nå gemensam vårdnad. Det är dock inte närmare angivet i motionen vad man avser lägga in i uttrycket ”skäligt med hänsyn till barnens bästa”.

Enligt gällande rätt skall t. ex. vid äktenskapsskillnad vårdnaden om barnet - i de fall föräldrarna är ense om vem som skall ha vårdnaden - bestämmas enligt föräldrarnas önskan om det "ej är uppenbart stridande mot barnens bästa”. 1 praxis torde vid fall av s. k. gemensamma ansökningar om äktenskapsskillnad utredning om vad som verkligen är barnets bästa begränsas till att domstolen underrättar sociala centralnämnden (barnavårdsnämnden) om vad föräldrarna önskar och om att dom kommer att meddelas i enlighet därmed om nämnden inte anmäler att önskemålet skulle kunna vara uppenbart stridande mot barnets bästa. Någon utredning genom barnavårdens försorg sker inte i det övervägande antalet av dessa fall. Det synes vara rimligt att i begreppet ”skäligt med hänsyn till barnens bästa” lägga in krav på att någon form av barnavårdsutredning alltid måste ske. Detta skulle alltså få till följd att strängare krav på själva utredningen skulle uppställas när föräldrarna är ense om gemensam vårdnad än i de fall då de är ense om att endera skall ha vårdnaden. Det synes oss vidare som om mindre önskvärda konsekvenser i rättstillämpningen kan uppstå om längre gående materiella krav uppställs för att uppfylla båda föräldrarnas önskan om gemensam vårdnad än för att uppfylla bådas önskan om att endera av dem skall tilläggas vårdnaden.

Av anförda skäl och på grund av oklarheten av innebörden i det i motionen föreslagna begreppet ”skäligt med hänsyn till barnens bästa” har vi inte ansett oss kunna biträda yrkandet i motionen 1975/76:2416.

LU 1975/76:33

2. vid punkten 12 i utskottets hemställan

beträffande underhållsbidrag m. m. av herr Israelsson (vpk) som anför.

I motionen 1975/76:675 förs fram yrkanden om ändring i gällande underhållsregler. Att de i motionen väckta frågorna är synnerligen angelägna bekräftades under den hearing som utskottet höll i ärendet. Från flera håll uttalades att när det gäller underhållsbidrag till barn är de nuvarande förhållandena kaotiska. Med hänsyn till att utskottet begärt en skyndsam översyn av bestämmelserna om underhållsbidrag, har jag avstått från att i en reservation yrka bifall till motionsyrkandena. Jag förutsätter emellertid att vid den begärda översynen samtliga de yrkanden som tas upp i motionen 1975/76:675 kommer att prövas. Jag vill också understryka angelägenheten av att utredningen genomförs med all möjlig skyndsamhet.

3. vid punkten 17 i utskottets hemställan

beträffande hjälp och stöd lill umgängesberättigad av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m) som anför:

I motionen 1975/76:1126 av herr Wennerfors (m) anförs att ändring bör ske i 3 a § barnavårdslagen av innebörd att även förälder som inte har vårdnaden om barn får möjlighet till stöd som enligt ordalydelsen av lagstadgandet endast tillkommer vårdnadshavaren. I hemställan anges att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad sålunda anförts om ändring av barnavårdslagen.

Utskottet har funnit att 3 a § bör bli föremål för översyn i enlighet med vad som bl. a. anges i motionen 1126. Utskottet hemställer i anledning av bl. a. denna motion att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört om översyn av 3 a § barnavårdslagen.

Med hänsyn till att hemställan i motionen överensstämmer med utskottets hemställan hade denna enligt sedvanlig praxis bort lyda ”med bifall till” motionen 1126 i stället för ”med anledning av” densamma.

4. vid punkten 17 i utskottets hemställan

beträffande hjälp och stöd till umgängesberättigad av herr Israelsson (vpk) som anför:

Även om det kan synas som om barnavårdsnämnd har att ge också en umgängesberättigad förälder erforderliga råd och hjälp framgår det dock av de uppgifter som lämnats i motionerna och av föreningen Familj och rätt att det förekommit att den umgängesberättigade avvisats under hänvisning till att 3 a § bamavårdslagen endast nämner umgängesberättigad. Med hänsyn till att umgängesrätten inte sällan är omfattande och till att det från barnets synpunkt framstår som angeläget att de sociala myndigheterna kan ge ett allmänt stöd för att förbättra barnets förhållanden anser jag i likhet med motionärerna att umgängesberättigad förälder bör få rätt

LU 1975/76:33

till kontaktman. Med hänsyn till att utskottet förordat en översyn av 3 a § bamavårdslagen har jag inte ansett mig böra anmäla reservation i denna del.

5. vid punkten 22 i utskottets hemställan

beträffande barns rättsliga ställning av herrar Hammarberg (s), Sundelin (s), fru Åsbrink (s), herr Andersson i Södertälje (s), fru Nilsson i Sunne (s), herr Israelsson (vpk) och fru Hjalmarsson (s) som anför:

Med anledning av motionen 1975/76:1111 vill vi framhålla, att vi inte finnér motionärens beskrivning av de nuvarande förhållandena helt rättvisande. I motsats till vad motionären gör gällande vill vi påstå att samhället på allt sätt strävar att befrämja barns trygghet och rättssäkerhet. Vi vill sålunda erinra om att lagen om förskoleverksamhet trädde i kraft 1 juli 1975. Vidare har riksdagen nyligen beslutat om en kraftig utbyggnad av barnomsorgen. Vi vill därvid särskilt peka på lagbestämmelsen om uppsökande verksamhet för barn som har behov av extra stöd. Barnomsorgsgruppens arbete, familjestödsutredningen och den nyligen tillsatta arbetsgruppen med anledning av barnmiljöutredningens kartläggning är också av betydelse i detta sammanhang. Vi har inte velat motsätta oss ytterligare utredningsarbete men finner det därvid naturligt att barnens livssituation ägnas särskild uppmärksamhet i socialutredningens arbete och i det lagstiftningsarbete som kommer att följa på socialutredningens kommande betänkande.

6. av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m) som anför:

Under lagutskottets behandling av förevarande lagstiftningsärende har vi kunnat konstatera oklarheter i propositionen bl. a. i avsnitt som inte berörs av motionsyrkanden. Enligt vår mening är vissa av dessa frågor av den art att initiativ från utskottet varit erforderligt. Någon möjlighet att få till stånd sådana har inte stått till buds inte minst på grund av den knapphändiga tid under vilken utskottet haft att behandla frågan. Det är enligt vår mening utomordentligt allvarligt att, som i detta fall ett komplicerat civilrättsligt lagstiftningskomplex måste behandlas under kort tid samtidigt som ledamöterna i utskottet - i likhet med riksdagens övriga ledamöter - har att ta ställning till en mängd propositioner avlämnade under vårsessionens senare del. Behandlingen av propositionen om Faderskap och vårdnad i utskottet och arbetet med den i utskottets kansli har också försvårats genom att utskottet först (9/4) med åtta röster (c, m, fp) mot sju (s, vpk) beslutat begära att behandlingen av propositionen skulle uppskjutas till 1976/77 års riksmöte och sedan (22/4) med åtta röster (s, fp, vpk) mot sju (c, m) ändrat detta beslut och upptagit propositionen till behandling under våren 1976.

Åtskilliga frågor av såväl materiell som processuell art hade behövt över -

LU 1975/76:33

vägas ytterligare. Till sådana frågor hör den nuvarande regeln i 6 kap. 13 § FB om att vårdnadsbeslut kan ändras endast när väsentligt ändrade förhållanden påkallar det. Denna regel har tillkommit för att skydda barnet från alltför ofta förekommande byten av vårdnadshavare. Det är anmärkningsvärt att departementschefen utan närmare motivering och, såvitt vi kan bedöma, utan bärande skäl föreslår ändring av ett i bamets intresse tillkommet stadgande. Enligt propositionens förslag kan i princip vårdnadsbeslut avlösa varandra utan begränsning.

En annan fråga som väcker förvåning är att make i bestående äktenskap föreslås kunna begära att vårdnaden inte längre skall tillkomma makarna gemensamt och detta utan att några särskilda omständigheter föreligger. Att ett behov av ett sådant stadgande skulle föreligga synes föga sannolikt.

LU 1975/76:33

138 Bilaga

Av reservanterna framlagda lagförslag och förslag till ändringar i regeringens lagförslag

Förslaget till

Lag om ändring i föräldrabalken

Regeringens förslag

Reservanternas förslag (Reservation 1)

1 kap.

2 §

Rätten skall (regeringens förslag) vara avlat.

Godkänner mannen i äktenskapet skriftligen annan mans erkännande av faderskapet och har i fråga om erkännandet iakttagits bestämmelserna i 4 §, skall därigenom anses fastställt att mannen i äktenskapet ej är barnets fader. Erkännandet skall dock i detta fall alltid vara skriftligen godkänt av modern.

Regeringens förslag

Reservanternas förslag (Reservation 2)

3 kap. 1§

Vill man som enligt 1 kap. 1 § skall anses som barns fader vinna förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket att han icke är fader till barnet, skall han väcka talan härom mot barnet eller, om barnet har avlidit, dess arvingar.

Vill man som enligt 1 kap. 1 § skall anses som barns fader vinna förklaring enligt 1 kap. 2 § att han icke är fader till barnet, skall han väcka talan härom mot barnet eller, om barnet har avlidit, dess arvingar inom tre år från det han fått kunskap om barnets födelse. Har mannen ej varaktigt sammanbott med barnet vare han dock ej förlustig sin talan förrän ett år förflutit från det att talan, som grundats på att mannen skall anses som barnets fader, blivit väckt mot mannen och han erhållit del därav.

Talan enligt första stycket må ej äga rum, om mannen, sedan han fått kun -

LU 1975/76:33

139 R eger ingens förslag

Är mannen

Reservanternas förslag

(Reservation 2)

skap om att modern haft samlag med annan under tid, då barnet kan vara avlat, efter barnets födelse erkänt barnet såsom sitt.

(regeringens förslag) mannens dödsbo.

Regeringens förslag

Reservanternas förslag (Reservation 9)

6 kap. 8§

Står barn under vårdnad av endast den ene av föräldrarna, skall rätten på ansökan av den andre överföra vårdnaden till honom, om det finnes skäligt med hänsyn till bamets bästa. Äro föräldrarna ense att vårdnaden skall överföras till den andre eller att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt, skall rätten på ansökan besluta i överensstämmelse därmed, om det ej är uppenbart stridande mot barnets bästa.

Står barn under vårdnad av endast den ene av föräldrarna, skall rätten på ansökan av den andre överföra vårdnaden till honom, om det finnes skäligt med hänsyn till barnets bästa. Äro föräldrarna ense att vårdnaden skall överföras till den andre, skall rätten på ansökan besluta i överensstämmelse därmed, om det ej är uppenbart stridande mot barnets bästa.

Regeringens förslag

Reservanternas förslag (Reservation 10)

6 kap. 6§

Barnet står från födelsen under vårdnad av bägge föräldrarna, om dessa äro gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Ingå föräldrarna senare äktenskap med varandra, står barnet från den tidpunkten under vårdnad av dem bägge.

Första stycket gäller ej, om annat följer av 7-10 §§

Barnet står från födelsen under vårdnad av bägge föräldrarna om dessa äro gifta med varandra och i annat fall av modem ensam. Fastställes faderskapet till barnet, står barnet från den tidpunkten under vårdnad av dem bägge.

7 §

Stå barn under vårdnad av bägge Stå barn under vårdnad av bägge föräldrarna och vilja föräldrarna eller föräldrarna och vilja föräldrarna eller

LU 1975/76:33

140 R ege ringens förslag

en av dem att vårdnaden icke längre skall tillkomma dem gemensamt, har rätten på ansökan av endera att förordna vem av dem som skall ha vårdnaden om barnen eller, om ej alla barnen böra stå under den enes vårdnad, hur de skola fördelas mellan föräldrarna. Äro föräldrarna ense, skall rätten besluta i överensstämmelse med vad de önska, om det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa. 1 annat fall beslutar rätten efter vad som finnes skäligt med hänsyn till barnens bästa. Finnes med hänsyn till barnens bästa uppenbart att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, skall rätten tillika förordna angående vårdnaden om barnen. Härvid äger första stycket motsvarande tillämpning. Äro föräldrarna ense om att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt, skall dock rätten besluta i överensstämmelse därmed, om det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa.

Reservanternas förslag

(Reservation 10)

en av dem att vårdnaden icke längre skall tillkomma dem gemensamt, har rätten på ansökan av endera att förordna vem av dem som skall ha vårdnaden om barnen eller, om ej alla barnen böra stå under den enes vårdnad, hur de skola fördelas mellan föräldrarna. Äro föräldrarna ense, skall rätten besluta i överensstämmelse med vad de önska, om det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa. I annat fall må förordnande meddelas endast om det med hänsyn till barnens bästa är uppenbart att vårdnaden bör tillkomma den ene av dem. Finnes med hänsyn till barnens bästa uppenbart att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Regeringens förslag Reservanternas förslag

(Reservation 11)

6 kap.

7 §

Stå barn under vårdnad av bägge föräldrarna och vilja föräldrarna eller en av dem att vårdnaden icke längre skall tillkomma dem gemensamt, har rätten på ansökan av endera att förordna vem av dem som skall ha vårdnaden om barnen eller, om ej alla barnen böra stå under den enes vårdnad, hur de skola fördelas mellan föräldrarna. Äro föräldrarna ense, skall rätten besluta i överensstämmelse med vad de önska, om det ej är

LU 1975/76:33

141 R eger i nge ns förslag

Reservan lernas förslag

(Reservation 11)

uppenbart stridande mot barnens bästa. I annat fall beslutar rätten efter vad som finnes skäligt med hänsyn till barnens bästa. Finnes med hänsyn till barnens bästa uppenbart att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, skall rätten tilllika förordna angående vårdnaden om barnen. Härvid äger första stycket motsvarande tillämpning. Äro föräldrarna ense om att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt, skall dock rätten besluta i överensstämmelse därmed, om det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa.

Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, skall rätten tilllika förordna angående vårdnaden om barnen. Härvid äger första stycket motsvarande tillämpning. Äro föräldrarna ense om att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt, skall dock rätten besluta i överensstämmelse därmed, om det finnes skäligt med hänsyn till barnens bästa.

8 §

Står barn under vårdnad av endast den ene av föräldrarna, skall rätten på ansökan av den andre överföra vårdnaden till honom, om det finnes skäligt med hänsyn till barnets bästa. Äro föräldrarna ense att vårdnaden skall överföras till den andre eller att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt, skall rätten på ansökan besluta i överensstämmelse därmed, om det ej är uppenbart stridande mot barnets bästa.

Står barn under vårdnad av endast den ene av föräldrarna, skall rätten på ansökan av den andre överföra vårdnaden till honom, om det finnes skäligt med hänsyn till bamets bästa. Äro föräldrarna ense att vårdnaden skall överföras till den andre, skall rätten på ansökan besluta i överensstämmelse därmed, om det ej är uppenbart stridande mot barnets bästa. Åro föräldrarna ense att vårdnaden skall tillkomma dem gemensamt skall rätten på ansökan besluta i överensstämmelse därmed, om det finnes skäligt med hänsyn till barnets bästa.

Nuvarande lydelse

Reservanternas förslag (Reservation 13)

7 kap.

8 §

Utan hinder av vad genom dom Utan hinder av vad genom dom eller genom avtal, som enligt 7 § är eller genom avtal, som enligt 7 § är bindande jämväl för den underhålls- bindande jämväl för den underhålls -

LU 1975/76:33

142 Nuvarande lydelse

berättigade, blivit bestämt om underhållsbidrag äger rätten annorlunda förordna därom, när väsentligen ändrade förhållanden påkalla det. Under samma förutsättning må ock avtal om underhållsbidrag, som enligt 7 § icke är bindande för den underhållsberättigade, på talan av den underhållsskyldige jämkas av rätten. Är underhåll som avses i 1 § fastställt att utgå till dess barnet nått viss ålder, vare det ej hinder att göra gällande rätt till bidrag för tid därefter, ändå att fall ej är för handen som

Reservanternas förslag

(Reservation 13)

berättigade, blivit bestämt om underhållsbidrag äger rätten annorlunda förordna därom, när ändrade förhållanden påkalla det. Under samma förutsättning må ock avtal om underhållsbidrag, som enligt 7 § icke är bindande för den underhållsberättigade, på talan av den underhållsskyldige jämkas av rätten. Är underhåll som avses i 1 § fastställt att utgå till dess barnet nått viss ålder, vare det ej hinder att göra gällande rätt till bidrag för tid därefter, ändå att fall ej är för handen som nyss är sagt.

nyss är sagt.

Talan som avses i första stycket må ej föras i fråga om avtal, varigenom underhållsskyldig, i den ordning som stadgas i 7 § andra stycket, åtagit sig att till fullgörande av underhållsskyldighet som där avses utgiva visst belopp en gång för alla.

6. Bestämmelsen i 7 kap. 8 $ i dess nya lydelse tillämpas även på dom som meddelats före ikraftträdandet och på avtal som slutits före nämnda tidpunkt. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt vid domstol prövas dock enligt 7 kap. 81 /' dess äldre lydelse.

Förslag till

Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom föreskrives att 5 kap. 9 och 10 §§ samt 11 kap. 15 § giftermålsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

5 kap.

9§

Utan hinder av vad rätten beslutit Utan hinder av vad rätten beslutit om bidrag, som i 5 eller 7 § sägs, om bidrag, som i 5 eller 7 § sägs,

äge rätten på endera makens yrkande äge rätten på endera makens yrkande

annorlunda förordna därom, när vä- annorlunda förordna därom, när

LU 1975/76:33

143 Nuvarande lydelse

sentligen ändrade förhållanden påkalla det.

Reservanternas förslag

(Reservation 13)

ändrade förhållanden påkalla det.

Avtal i fråga, som avses i 2, 3, 7 eller 8 §, må på ena makens yrkande av rätten jämkas, om avtalet finnes uppenbart obilligt eller väsentligen ändrade förhållanden påkalla det.

Avtal i fråga, som avses i 2, 3, 7 eller 8 §, må på ena makens yrkande av rätten jämkas, om avtalet finnes uppenbart obilligt eller ändrade förhållanden påkalla det.

11 kap. 15 §

Utan hinder av vad som genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt om bidrag till frånskild makes underhåll kan rätten på endera makens yrkande förordna på annat sätt därom, när väsentligt ändrade förhållanden påkallar det. Endast om synnerliga skäl föreligger får dock underhållsbidrag utdömas, om sådant bidrag icke tidigare skolat utgå, eller höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget tidigare varit be -

Utan hinder av vad som genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt om bidrag till frånskild makes underhåll kan rätten på endera makens yrkande förordna på annat sätt därom, när ändrade förhållanden påkallar det. Endast om synnerliga skäl föreligger får dock underhållsbidrag utdömas, om sådant bidrag icke tidigare skolat utgå, eller höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget tidigare varit bestämt.

stämt.

Första stycket äger ej tillämpning, om någon förpliktats eller åtagit sig att till frånskild makes underhåll utge visst belopp en gång för alla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.

De nya bestämmelserna tillämpas även på rättens beslut som meddelats före ikraftträdandet och på rättshandling som företagits före nämnda tidpunkt. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt vid domstol prövas dock enligt äldre bestämmelser.

LU 1975/76:33 144

Innehållsförteckning

Ärendet

Ingress 1

Propositionens huvudsakliga innehåll 2

Lagförslagen

1. lag om ändring i föräldrabalken 4

2. lag om ändring i brottsbalken 45

3. lag om ändring i utsökningslagen (1877 nr 31 s. 1) 45

4. lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs

värdehandlingar 46

5. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag 50

6. lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261) 51

7. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring 52

8. lag om ändring i lagen (1958:642) angående blodundersök ning

m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning

av faderskapet till barn utom äktenskap 53

9. lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97) 55

10. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 56

11. lag om ändring i namnlagen (1963:521) 57

12. lag om ändring i införsel lagen (1968:621) 59

13. lag om ändring i lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall

för utgivna underhållsbidrag 61

14. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) 62

15. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) 65

Motionsyrkanden 66

Utskottet

Inledning 70

Reformkrav 71

Faderskap till barn 72

Vissa processuella frågor om faderskap 74

Gemensam vårdnad 79

Ekonomiska konsekvenser av gemensam vårdnad 89

Underhållsbidrag 92

Förmynderskap 98

Umgängesrätt 100

Överflyttning av barn 104

Rättegångskostnader 106

Rättegången i vårdnadsmål 109

Barns rättsskydd 110

Information 112

Övriga frågor 113

Hemställan 117

LU 1975/76:33

145 Reservationer 120

Särskilda yttranden 134

Bilaga

Av reservanterna framlagt lagförslag och föreslagna ändringar i

propositionens lagförslag 138

GOTAB 51987 Stockholm 1976