Beslut vid regeringssammanträde 1993-02-25

Statsrådet Lundgren anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en översyn av reglerna om uppbörd av skatt och socialavgifter. Utredarens huvuduppgifter är att

• med utgångspunkt i det nuvarande uppbördsförfarandet utarbeta förslag till en för direkta skatter och socialavgifter gemensam uppbördslag och därvid ägna särskild uppmärksamhet åt dispositionen, systematiken och de terminologiska frågorna,
• utarbeta förslag till ett samordnat system för redovisning och inbetalning av direkta skatter och socialavgifter och därvid undersöka möjligheterna att tidigarelägga tidpunkterna för redovisning och inbetalning,
• förutsättningslöst pröva och föreslå nya regler för beräkning av rän tor och avgifter,
• lämna förslag om hur den preliminära skatten bättre skall överensstäm ma med den slutliga skatten,
• undersöka möjligheterna att införa en skyldighet för arbetsgivare att redovisa källskatteavdrag och arbetsgivaravgifter också vid förskottsbe talning av lön,
• överväga vilken typ eller vilka typer av sanktioner som behövs i den nya uppbördslagen och föreslå bestämmelser om detta.

Utredaren bör så långt möjligt utforma de nya uppbördsbestämmelserna med tanke på aktuella reformer på uppbördsområdet.

Bakgrund

De centrala bestämmelserna om uppbörd av direkta skatter och socialav gifter finns i uppbördslagen (1953:272), UBL, samt i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, USAL, omtryckta senast i SFS 1991:97 resp. 1991:98. För vissa slag av direkta skatter finns dess utom särskilda bestämmelser om uppbörd som dock i allmänhet nära knyter an till bestämmelserna i UBL. Exempel på sådana bestämmelser finns i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. Regler om uppbörd av skatt finns också i bl.a. lagen (1968:430) om mervärdeskatt och lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

I samband med att de nya reglerna om F-skattebevis infördes i UBL (prop. 1991/92:112, bet. 1991/92:SkU29, rskr. 1991/92:292, SFS 1992:680 m.fl.) arbetades vissa regler om skatteavdrag som tidigare funnits i särskilda lagar in i UBL. På så sätt kunde flera lagar upphävas. Trots detta består lagstiftningen om uppbörd av direkta skatter och socialavgifter fortfarande av ett komplex av lagar där UBL och USAL är de viktigaste. Lagstiftningen är svår att överskåda för såväl skattemyndigheterna som arbetsgivarna och de skattskyldiga.

Enligt 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall socialavgifterna användas för finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål. Gränsen mellan skatter och avgifter är i viss mån flytande. I samband med skattereformen har omfattande ingrepp gjorts i socialavgiftslagstiftningen med bl.a. motiveringen att en neutral be skattning av arbetsinkomster förutsätter att också uttaget av socialav gifter beaktas eftersom dessa för de avgiftsskyldiga i ekonomisk mening fungerar som skatter. Statsrättsligt torde socialavgifterna vara att betrakta delvis som skatter och delvis som obligatoriska avgifter.

Det finns vidare ett nära tekniskt samband mellan socialavgifterna och skatterna genom att uppbörden av socialavgifterna sedan 1985 är samord nad med skatteuppbörden och handhas av skatteförvaltningen (prop. 1983/84:167, bet. 1983/84:SfU28, rskr. 1983/84:369, SFS 1984:668 och 669 m.fl.). Även besluten om pensionsgrundande inkomst fattas av skatte myndigheterna. Genom skattereformen har dessutom tillkommit lagarna om särskild löneskatt som är nära knutna till lagen om socialavgifter.

Genom de nyligen införda reglerna om F-skattebevis har sambandet mellan skatter och avgifter stärkts ytterligare. Detta gäller i särskilt hög grad uppbördsförfarandet. Vidare gäller att skattemyndigheterna har hand om uppbörden av den allmänna sjukförsäkringsavgift som infördes den 1 januari 1993.

UBL har alltsedan tillkomsten 1953 ändrats en eller flera gånger varje år. Ofta har dessa ändringar rört endast några enstaka paragrafer. Inte sällan har det emellertid varit fråga om systemändringar som berört ett stort antal paragrafer, som exempelvis nu senast reglerna om F-skatte bevis. Som jag framhöll i min anmälan till propositionen om F-skatte bevis, m.m. (prop. 1991/92:112 s. 70) har det stora antalet ändringar lett till brister i UBL när det gäller såväl systematik som överskådlighet.

Bristerna blir, som Lagrådet har påpekat (se prop. 1991/92:112 bilaga 5 s. 269), ännu mer påtagliga när man ser på uppbyggnaden av hela det komplex av författningar som reglerar uppbörden av skatter och avgifter.

Av detta framgår att det är påkallat att göra en genomgripande teknisk översyn av reglerna om uppbörd av skatt och socialavgifter och att i samband därmed reformera uppbördssystemet. En särskild utredare bör tillkallas för detta ändamål.

Utredningsuppdraget

En ny uppbördslag

Den lagstiftning som reglerar förfarandet vid uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgifter är tämligen komplicerad. I många fall finns direkta hänvisningar i USAL till bestämmelser i UBL men flera frågor regleras också parallellt. Enligt min mening bör man nu fullfölja den samordning som har skett av uppbörden av källskatt och arbetsgivaravgifter med att samla de aktuella uppbördsbestämmelserna i en enda lag. En huvuduppgift för utredaren bör därför vara att utarbeta ett förslag till en sådan gemensam uppbördslag för direkta skatter och socialavgifter. Utgångs punkten bör vara att uppbörden i huvudsak skall ske på det sätt som nu regleras i UBL och USAL. Utredaren bör dock vara oförhindrad att föreslå de justeringar och kompletteringar som han finner lämpliga.

I detta sammanhang bör utredaren dessutom undersöka i vilken utsträck ning det är nödvändigt att ha särskilda uppbördsregler för vissa slag av direkta skatter samt, om sådana behövs och det är möjligt och ändamålsenligt, arbeta in dessa regler i den nya uppbördslagen.

De ständiga ändringarna av UBL har, som redan nämnts, lett till brister i systematik och överskådlighet. Ett exempel på bristande enhetlighet som har nämnts av Lagrådet är beskrivningen av den skatteuppbörd som sker från inkomsttagare som omfattas av bestämmelserna om preliminär A- skatt. Skattebetalningen verkställs i dessa fall i två steg, avdraget från lönen och den efterföljande inlevereringen av det innehållna beloppet till statsverket. Det finns behov av en terminologi som tydligt skiljer mellan dessa två steg.

Ett annat exempel som belyser de terminologiska svårigheterna är beteckningarna på de olika formerna av preliminär skatt: preliminär A- skatt, särskild A-skatt och preliminär F-skatt. Eftersom alla tre skatteformerna är preliminära är terminologin inte konsekvent.

Beteckningar som används i bl.a. kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, taxeringslagen (1990:324) eller lagen (1968:430) om mervärdeskatt har samma betydelse i UBL om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. Kommunalskattelagen, lagen om statlig inkomstskatt och lagen om mervärdeskatt är just nu föremål för en genomgripande översyn och taxeringslagen har nyss ersatt en äldre lag på området. Lagen om statlig förmögenhetsskatt upphörde att gälla vid utgången av år 1991 men skall tillämpas t.o.m. 1995 års taxering. Det bör därför också vara en uppgift för utredaren att undersöka om hän visningarna till de nämnda lagarna fortfarande är de mest ändamålsenliga eller om de behöver justeras. I detta sammanhang bör utredaren också undersöka om de i UBL definierade begreppen är de mest lämpliga.

De i UBL nyligen införda bestämmelserna om omprövning vid uppbörd av skatt (prop. 1990/91:46, bet. 1990/91:SkU7, rskr. 1990/91:81, SFS 1990:1317) avser i vissa fall samma fråga som reglerna om jämkning av preliminär skatt. En uppgift för utredaren bör också vara att klargöra förhållandet mellan de nu nämnda reglerna och, om det finns behov av det, föreslå justeringar eller förtydliganden i de aktuella bestämmelserna.

En annan bestämmelse som bör ägnas särskild uppmärksamhet är 61§ UBL som reglerar dödsbos och dödsbodelägares ansvar för skatt som på-förts den döde. Bestämmelsens ursprungliga syfte var att bl.a. begränsa det gäldsansvar som då gällde enligt bestämmelserna i 21 kap.ärvdabalken. Dessa bestämmelser har sedermera mildrats (prop. 1980/81:48, bet. 1980/81:LU11, rskr. 1980/81:224, SFS 1981:359). Utredaren bör undersöka om det alltjämt är nödvändigt med en specialreglering på skatteområdet eller om ärvdabalkens regler kan gälla generellt. I det sammanhanget bör utredaren bl.a. beakta vad som krävs för att indrivningen skall fungera smidigt i det fall boet är skiftat. I anslutning till detta bör utre daren också undersöka om bestämmelserna om skattebefrielse för dödsbo i 30 § andra stycket UBL fortfarande fyller en så viktig funktion att de bör behållas.

I detta sammanhang bör utredaren dessutom se över de aktuella lagarnas bestämmelser om beloppsgränser. Flera av bestämmelserna har varit oförändrade under lång tid och det kan nu finnas administrativa skäl att ändra vissa belopp.

Ett samordnat system för redovisning och inbetalning av skatter och avgifter

Sedan 1985 sker en samordnad redovisning och inbetalning av innehållen preliminär A-skatt och arbetsgivaravgifter. Förfarandet är skilt från upp-börden av preliminär B-skatt (fr.o.m. den 1 april 1993 preliminär F-skatt), preliminär skatt på ränta och utdelning, kvarstående skatt,tillkom-mande skatt och mervärdesskatt. Uppbörden av de nu nämnda skatterna är inte heller samordnad. Reglerna är olika när det gäller t.ex. inbetalningsdag, redovisningsperiod, redovisningshandlingar, postgirokonto, påminnelse- och anmaningssystem samt sanktionssystem.

Ett av syftena med skatteförvaltningens nya organisation med endast en skattemyndighet i varje län är att företag och enskilda skall ha endast en kontaktpunkt inom skatteförvaltningen och inte behöva vända sig till olika ställen för olika slag av skatter. Givetvis blir det enklare att hantera en sådan ordning om förfarandereglerna för de olika skatterna och avgifterna görs så enhetliga som möjligt.

En näringsidkare gör i dag mellan 25 och 30 skatte- och avgiftsinbetal ningar avseende direkta skatter, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt under ett år. Skattemyndigheterna lägger ner stora resurser på att anmana och restföra arbetsgivare och skattskyldiga som inte betalar skatter och avgifter i föreskriven ordning samt på att omfördela inbetalda medel mellan olika konton och avstämma inbetalningskontona. Mer enhetliga förfaranderegler skulle kunna leda till minskade administrationskostnader för såväl skattemyndigheterna som arbetsgivarna och de skattskyldiga.

Redovisning av skatter och avgifter bör så långt möjligt ske på en och samma redovisningshandling och betalas in samtidigt till ett gemensamt konto. En huvuduppgift för utredaren bör vara att undersöka hur långt en sådan samordning bör gå samt utarbeta förslag till ett samordnat system för redovisning och inbetalning av skatter och avgifter. I detta samman hang bör utredaren undersöka i vilken mån de olika förfarandereglerna bör förenhetligas och föreslå de justeringar som han finner ändamålsen liga. I detta skede bör samordningsarbetet dock inte omfatta mervärdes skatten och punktskatterna. På dessa områden kan väsentliga ändringar behöva göras för att få en anpassning till de regelsystem som gäller inom EG. Ett arbete med den inriktningen bedrivs av Utredningen om teknisk anpassning av mervärdesskatten och punktskatterna till EG (Fi 1991:09). Regeringen har dessutom uppdragit åt Riksskatteverket att utreda formerna för och organisationen av mervärdebeskattningen och punktbeskattningen vid ett svenskt medlemskap i EG. Resultatet av dessa arbeten bör avvaktas innan man utreder möjligheterna att infoga även mervärdesskatten och punktskatterna i ett större och mer enhetligt uppbördssystem.

Inbetalningstidpunkter m.m.

Den nu aktuella översynen av uppbördsbestämmelserna bör även innefatta en översyn av tidpunkterna för inbetalningen av skatter och avgifter. Arbetsgivarnas inbetalning av innehållen preliminär A-skatt och arbetsgivaravgifter skall enligt nuvarande regler ske senast den 18 i månaden efter den månad lönen betalades ut och inbetalning av mervär desskatt skall i regel ske senast den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod som deklarationen avser. Med hänsyn till att det här är fråga om mycket stora skatte- och avgiftsbelopp är det ur statsfinansiell synpunkt viktigt att redovisning och inbetalning sker så tidigt som möjligt. De betalningsskyldiga måste dock ges tillräcklig tid för att kunna lämna en korrekt redovisning eller deklaration och få fram nödvändiga medel.

Riksgäldskontoret och Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag gjort en översyn av betalningstidpunkter för statliga betalningsflöden. Resultatet av översynen har redovisats i en rapport som överlämnats till Finansdepartementet. Utredaren bör i sitt arbete väga in vad som sägs i rapporten (RRV Dnr 20-92-0980 och RGK Dnr 1-0-921663).

I detta sammanhang vill jag också peka på den förskjutning i tid mellan utbetalning av överskjutande skatt och inbetalning av kvarstående skatt som har uppstått genom de av riksdagen nyligen beslutade reglerna om ytterligare förenklingar i deklarationsförfarandet (prop. 1992/93:86, bet. 1992/93:SkU11, rskr. 1992/93:146, SFS 1992:1659 m.fl.). Enligt de nya reglerna skall den överskjutande skatten i regel återbetalas redan under augusti taxeringsåret. Betalas den kvarstående skatten in till skattemyndigheten senast den 18 september taxeringsåret skall kvarskatteavgiften sättas ned. Om den skattskyldige inte utnyttjar denna möjlighet skall den kvarstående skatten dock fortfarande inte betalas in till skattemyndigheten förrän senast den 18 april året efter taxeringsåret. Utredaren bör undersöka vilka möjligheter det finns att tidigarelägga den sista inbetalningstidpunkten för kvarstående skatt eller att på annat sätt effektivsera uppbörden av kvarstående skatt. Det kan nämnas att i Danmark tillämpas en ordning där obetald skatt som avser mindre belopp läggs till kommande års preliminära skatt.

Av Regeringsrättens dom den 14 april 1992, Mål nr 1977-1989, som gällde en fråga om kvarskatteavgift, framgår att det kan dröja upp till en vecka innan en fyllnadsinbetalning som görs via en banks företagsgiro når skattemyndighetens skattepostgirokonto. En sådan fördröjning är inte acceptabel inom uppbördssystemet. Utredaren bör därför också undersöka vilka åtgärder som kan och bör vidtas för att förkorta tiden mellan inbetalning av skattemedel till bank via giro och den tidpunkt då medlen finns tillgängliga på skattemyndighetens konto.

I detta sammanhang bör utredningsmannen också följa upp hur de nya reglerna om F-skattebevis tillämpas, främst såvitt avser tidpunkten för arbetstagarens innehav av F-skattebevis, i de fall en arbetsgivare betalar in semestermedel till en semesterkassa.

Räntor och avgifter

Under inkomstårets sista månad och under januari - mars året därpå görs stora fyllnadsinbetalningar av preliminär skatt. För fysiska personer utgör egna inbetalningar av preliminär skatt, fyllnadsinbetalningar och kvarstående skatt ca 15 % av den slutliga skatten. För juridiska personer utgör fyllnadsinbetalningar och kvarstående skatt knappt 40 % av den slutliga skatten. För fyllnadsinbetalningar som görs t.o.m den 18 februari året efter inkomståret och för fyllnadsinbetalningar som tillsammans understiger 20000 kr och som görs t.o.m. den 30 april samma år utgår enligt nuvarande regler ingen kvarskatteavgift. För fyllnadsinbetalningar under tiden 19 februari - 30 april året efter inkomståret och som överstiger 20000 kr utgår en kvarskatteavgift som motsvarar 20 % av statslåneräntan i november inkomståret. Fr.o.m. den 1 januari 1995 har sista dag för fyllnadsinbetalning ändrats från den 30 april till den 3 maj (prop. 1992/93:86, bet. 1992/93:SkU11, rskr. 1992/93:146, SFS 1992:1661).

Utredaren bör förutsättningslöst pröva och föreslå nya regler för beräkning av räntor och avgifter. Därvid bör en avvägning ske mellan önskemålet att begränsa det allmännas ränteförluster på grund av en fördröjd uppbörd och effekterna på de betalningsskyldigas likviditet. Dessutom bör det redovisas för- och nackdelar med dels ett system med fasta avgifter, dels ränteberoende avgifter.

Bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den slutliga skatten

Vid 1992 års taxering uppgick den kvarstående skatten till 17,4 miljarder kr och den överskjutande skatten till 23,9 miljarder kr. Genom de nya reglerna om F-skattebevis, som även omfattar skatteavdrag på biinkomster, kan den kvarstående skatten antas minska avsevärt fr.o.m. 1994 års taxering. Riksdagen har också beslutat om nya regler för uttag av preliminär B-skatt (fr.o.m. den 1 april 1993 preliminär F-skatt) som innebär att den preliminära skatten fr.o.m. uppbördsåret 1993/94 normalt skall tas ut med ett belopp som motsvarar 105 % av den slutliga skatt som har påförts den skattskyldige året före inkomståret i stället för som tidigare 120 % (prop. 1992/93:96, bet. 1992/93:SkU9, rskr. 1992/93:66, SFS 1992:1177). De nya reglerna beräknas medföra en väsentlig minskning av den överskjutande skatten. Det kan dock antas att den kvarstående och den överskjutande skatten fortfarande kommer att uppgå till stora belopp. Utredningsmannen bör därför också undersöka vilka möjligheter det finns att ytterligare förbättra överensstämmelsen mellan den preliminära och den slutliga skatten.

Förskottsbetalning av lön

Enligt nuvarande uppbördssystem skall arbetsgivarna varje månad redovisa den under föregående månad faktiskt utgivna lönen samt det skatteavdrag som gjorts på lönen och den månadsavgift som belöper på lönesumman. Skattebeloppet och månadsavgiften skall betalas in till skatte postgirokontot samtidigt som redovisningen lämnas. Systemet bygger allt- så på kontantprincipen. Några regler om undantag från den principen finns varken i UBL eller USAL. I praktiken görs emellertid avsteg från den nu angivna ordningen. Vissa arbetsgivare betalar månatligen ut ett förskott på lönen som kan vara så stort som 90 % av nettolönen, medan resten av lönen betalas ut först månaden därpå. Skatteavdrag och beräk ning av månadsavgift sker då med utgångspunkt i slutregleringen. Till stöd för detta förfarande åberopas två uttalanden från Centrala upp bördsnämnden som rörde skatteavdrag och gjordes under 1940- och 1950- talen. Förfarandet leder till en försenad skatte-och avgiftsuppbörd och medför väsentliga ränteförluster för det allmänna.

Det nu redovisade förfarandet med uppskjuten redovisning av innehållen skatt och socialavgifter får anses strida mot de grundläggande principerna i UBL och USAL. En uppgift för utredaren bör vara att under söka vilka ändringar som behöver göras i arbetsgivarnas och skatte myndigheternas administrativa rutiner för att även de nu aktuella löne utbetalningarna skall kunna passas in i det ordinarie uppbördsförfarandet samt föreslå den lagreglering som kan behövas.

Sanktioner m.m.

I dagens uppbördssystem finns två olika former av sanktioner. I UBL finns straffbestämmelser för bl.a. arbetsgivare som redovisar innehållen skatt på ett oriktigt sätt. Dessa bestämmelser gäller inte vid avgiftsuppbörden. I USAL finns i stället bestämmelser om administrativa sanktioner i form av avgiftstillägg som får tillgripas när en arbetsgivare redovisar för låga avgifter eller inga avgifter alls. Det kan övervägas om inte straffbestämmelserna i UBL bör ersättas av bestämmelser i skattebrottslagen (1971:69) samt om mindre allvarliga förseelser bör träffas av en administrativ sanktion i stället för en straffrättslig (jfr BRÅ PM 1983:6 Uppbördsbrott. Åtgärder mot de likvida fusket). En huvuduppgift för utredaren är att överväga vilken eller vilka sanktioner som behövs i den nya uppbördslagen och föreslå bestämmelser om detta.

Andra viktiga bestämmelser som har ett nära samband med sanktions bestämmelserna är bestämmelserna om ställföreträdares betalningsansvar. Det har framkommit kritik mot det nuvarande systemet. Bl.a. har hävdats att arbetsgivare som driver enskild firma eller handelsbolag missgynnas. Även den nya uppbördslagen bör innehålla bestämmelser om ställföreträ daransvar. Det bör ankomma på utredaren att undersöka om de bestämmelser som finns nu är de mest ändamålsenliga eller om de bör ändras i något avseende. Utredaren bör därvid också undersöka om det finns skäl att ändra beslutsordningen. Av intresse i detta sammanhang kan vara delar av det utredningsarbete som redovisats av Utredningen om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen i delbetänkandet (SOU 1983:23) Lag om skatteansvar.

Aktuella reformer

Inom Finansdepartementet bedrivs fortlöpande arbete med att förbättra uppbördsförfarandet i olika avseenden. För närvarande bereds förslag som lades fram av Skatteindrivningsutredningen i betänkandet (SOU 1987:10) Indrivningslag m.m. Detta arbete måste givetvis beaktas av utredaren.

Dagens uppbördssystem bygger i stora delar alltjämt på manuella admi nistrativa rutiner hos såväl de skattskyldiga som skattemyndigheterna och på att betalningarna i stor utsträckning sker med kontanter. Den tekniska utvecklingen på dessa områden har emellertid skapat förutsätt ningar för mer rationella administrativa rutiner genom en ökad använd ning av ADB och andra betalningsformer än kontanter, t.ex. gireringar. Uppbördssystemet för skatter och avgifter kan därför inom en relativt snar framtid komma att behöva förändras i väsentliga delar. Detta bör så långt möjligt beaktas av utredaren. De nya reglerna bör exempelvis i så stor utsträckning som möjligt göras så enhetliga och enkla att ADB kan användas vid tillämpningen. Dessutom bör de nya reglerna disponeras på ett sådant sätt, exempelvis i olika kapitel, att en reform inom ett av uppbördssystemets delområden kräver så få följdändringar som möjligt inom de övriga områdena.

Ramarna för arbetet, samråd m.m.

Det finns givetvis även andra uppbördsfrågor än de jag tagit upp som kan behöva prövas. Utredaren är oförhindrad att ta upp sådana frågor och lägga fram de förslag han anser påkallade.

I sitt arbete bör utredaren följa arbetet i Skattelagskommittén (Fi 1991:03).

I syfte att utforma förslagen med beaktande av deras effekter på lik viditeten i ekonomin bör utredaren bedriva arbetet i nära samråd med Riksbanken och Riksgäldskontoret.

Utredaren skall analysera vilka effekter framlagda förslag kommer att få för skatteförvaltningen och därvid beakta vad som sägs i direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5). Vidare skall direktiven angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43) och vad som anförts om regelutformning i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 8 s. 21 ff.) beaktas.

Utredningsarbetet bör vara avslutat före utgången av år 1994. Utredaren bör, om det inte bedöms olämpligt, redovisa frågorna som rör inbetal ningstidpunkter med förtur.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om skatter

att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med uppdrag att göra en översyn av reglerna om uppbörd av skatt och socialavgifter och i samband därmed föreslå vissa reformer samt

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annan hjälp åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Finansdepartementet)