3.2. Grunderna i ett nytt system

Mitt förslag: Det skall finnas två slags skattsedlar på preliminär skatt, A-skattcsedel och F-skattesedel. Skattemyndigheternas registrering av skattsedel på preliminär skatt skall vara avgörande för hur såväl den preliminära skatten som social- avgifterna skall betalas på ersättning för arbete som betalas till skatt- sedelns innehavare.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser anser att den före- slagna ordningen gör reglerna enklare och klarare och tillstyrker därför för- slaget. Flera, bl.a. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, framhåller att förslagen är väl genomtänkta och ägnade att leda till en förbättrad rättssä- kerhet och en rationellare hantering. Kammarrätten i Stockholm ställer sig tveksam till förslaget att B-skattesedeln skall avskaffas. Sveriges Advokat- samjåmd finner de överväganden som redovisas i promemorian vara välgrun- dade och anser i huvudsak de lösningar som föreslås ändamålsenliga. F UD anser att förslagen ger en så väl awägd situation mellan de uppbördsskyldiga som det enligt delegationens erfarenhet är möjligt att uppnå. Enligt Närings- livets skattedelegation innebär förslagen i promemorian en klar förbättring av gällande system. Endast kammarrättema i Stockholm och Göteborg har, som redan framgått av föregående avsnitt, uttryckt tveksamhet till grun- derna i förslaget.

Skälen för mitt förslag: I promemorian föreslås att den särskilda registre- ring hos skattemyndigheterna till vilken skyldigheten att göra avdrag för pre— liminär skatt och att betala arbetsgivaravgifter skall knytas an också skall ges en uppbördsteknisk funktion. Registreringen avses i denna del få samma be— tydelse som nuvarande registrering till preliminär B-skatt. Förslaget innebär alltså att nuvarande regler om preliminär B-skatt skall tillämpas på inkomst som förvärvas av den som registrerats.

I likhet med det stora flertalet remissinstanser ansluter jag mig till prome- morians förslag. Den som registreringen avser bör givetvis få en handling som bekräftar registreringen och som kan ses som ett beslut om denna. Med hänsyn till de funktioner som avses bli knutna till registreringen bör denna handling kunna utformas som en skattsedel på preliminär skatt. Den kan lämpligen kallas F-skattesedel, där ert står för Företagare. Den preliminära skatt F-skattesedelns innehavare skall betala bör benämnas preliminär F- skatt.

Genom att införa en F—skattesedel med de funktioner som jag föreslagit nu får man klarare regler om skyldigheten att betala preliminär skatt och socialavgifter för många fall. De nuvarande bristerna avhjälps dock endast om den som åtar sig ett arbete har en F—skattesedel. Hade han däremot en A- eller B-skattesedel skulle nuvarande problem komma att stå kvar.

I promemorian har föreslagits att även A-skattesedeln skall ges vissa rätts- verkningar, i förhållande till en arbets- eller uppdragsgivare, som rör skyldig-

• Sida 77
•  Original

heten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter och att B-skattese- deln skall slopas.

Tillerkänns A-skattesedeln vissa rättsverkningar gentemot en arbets- eller uppdragsgivare i fråga om skyldigheten att göra skatteavdrag och betala ar- betsgivaravgifter bör den också ges vissa rättsverkningar i förhållande till in- nehavaren. Situationer kan annars uppkomma där socialavgifter kan påföras bägge parter eller där socialavgifter över huvud taget inte kan tas ut. Jag återkommer till denna fråga (avsnitten 3.4 och 3.6).

Det är inte praktiskt möjligt att tillerkänna B-skattesedeln några rätts- verkningar gentemot en arbets- eller uppdragsgivare utöver vad som gäller i dag. Här skulle alltså den som ger ett uppdrag alltjämt komma att vara tvungen att utföra en tämligen noggrann undersökning för att få klarhet i vilka skyldigheter som åligger honom.

Införs en F—skattesedel kommer antalet skattskyldiga med B-skattesedel att bli begränsat. B-skattesedel skulle då innehas endast av personer som inte behöver någon F—skattesedel men som inte kan ha nuvarande form av A-skattesedel och av personer som fått sin F-skattesedel återkallad.

Den begränsade användning av B-skattesedeln som kan förutses har väckt frågan om inte denna skattsedel kan slopas. För detta talar framför allt att man då kan få tydliga regler om båda parternas skyldigheter i såväl skatte- som avgiftshänseende i alla uppdragssituationer.

Förutsättningen för att B-skattesedeln skall kunna avskaffas är givetvis, som påpekas i promemorian, att skatte- och avgiftsuppbörden för den krets skattskyldiga som inte bör tilldelas en F—skattesedel kan ordnas på något an- nat ändamålsenligt sätt. För närvarande är det ju bara den som har en B- skattesedel som kan åläggas att själv betala in sin preliminära skatt inkl. egenavgifterna. Någon särskild debitering förekommer alltså inte beträf- fande preliminär A-skatt. Ingen av remissinstanserna har ställt sig direkt av- visande till att B-skattesedeln slopas men det har pekats på att den fyller en viktig funktion exempelvis för personer som vid sidan av arbetsinkomster har kapitalinkomster av betydelse.

Numera görs i regel skatteavdrag även från räntor och utdelningar. Det är därför i allmänhet endast näringsidkare som ges en B-skattesedel. Dessutom avserjag att föreslå att skattemyndigheten skall kunna debitera den som har enbart en A—skattesedel en särskild A-skatt i de fall hans inkomster är av sådant slag att preliminär skatt inte kan innehållas genom avdrag från lön ( avsnitt 3.3 ). Nuvarande B-skattesedcl bör därför kunna slopas.

• Sida 78
•  Original

3.3. Fysiska personers skattsedlar på preliminär skatt

Mitt förslag: En F—skattcsedel får efter ansökan utfärdas för en fysisk person som bedriver eller som gör troligt att han kommer att bedriva näringsverksamhet.

En A—skattesedel skall utfärdas för en fysisk person som inte skall ha en F-skattesedel.

Den som har en F—skattesedel skall också kunna tilldelas en A-skat- tesedel.

Om både en F—skattcsedel och en A-skattesedcl skall utfärdas skall F—skattesedcln förenas med villkor om att denna inte åberopas i an- ställningsförhållanden.

Den som har enbart en A-skattesedel och har sådana inkomstför- hållanden att hans preliminära skatt inte kan antas bli betald genom att skatteavdrag görs skall kunna debiteras en särskild A-skatt att be- talas preliminärt med lika belopp under månaderna mars, maj, juli, september, november och januari.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. I prome- morian föreslås dock att en F-skattesedel skall kunna utfärdas för en fysisk person som bedriver rörelse eller som gör troligt att han kommer att bedriva rörelse. Detsamma gäller i fråga om jordbruk men endast om den fysiska personen kan antas ha behov av en F-skattesedel. I promemorian föreslås att den som har tilldelats en A-skattesedel skall kunna debiteras s.k. D-skatt.

Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget. RSV anser dock att det knappast är motiverat att behandla en jordbrukare annorlunda än en rörelseidkare. LRF förutsätter att lantbrukarna ges en lika stor rätt till F—skatteregistrering som övriga nä- ringsidkare. LRF anser vidare att man inte bör ytterligare komplicera preli- minärskatteuttaget genom att införa tre typer av preliminär skatt. De fall som enligt promemorian motiverar införandet av särskilt debiterad A-skatt (D-skatt enligt promemorians förslag) bör enligt LRF kunna lösas inom ra- men för det nya skattesystemet. Sveriges fastighetsägareförbund anser att det måste klarläggas bättre vilka personer som skall betala D—skatt. Enligt för- bundets mening bör det inte vara möjligt att kunna ta ut A-skatt av den som betalar D-skatt. Företagareförbundet SFR motsätter sig förslaget att en per- son skall kunna inneha både en A- och en F—skattesedel. I sådana fall skulle nuvarande gränsdragningsproblem kvarstå. Näringslivets skattedelegation anser däremot att förslaget om att A-skattesedel skall kunna innehas och an- vändas parallellt med F—skattesedel innebär ett värdefullt inslag för den som både vill ha anställning och driva eget företag. Liknande synpunkter förs fram av Svenska revisorsamfitndet och Sveriges advokatsamfund. Fastighets- ägareförbundet hyser förståelse för systemet med dubbla skattsedlar men an- ser att man endast i undantagsfall skall använda sådana.

Skälen för mitt förslag: Bestämmelserna i UBL om vem som skall tilldelas A- resp. B-skattesedel är av rent uppbördsteknisk natur. De reglerar endast

Prop. 1991/92:1-12

• Sida 79
•  Original

den ordning i vilken en skattskyldig skall betala sin egen preliminära skatt, genom skatteavdrag (A-skattesedel) eller betalning i enlighet med utfärdad räkning (B-skattesedel). Bestämmelserna har utformats efter grundtanken att en skattskyldig skall tilldelas en A-skattesedel när han har sådana in- komstförhållanden att huvuddelen av hans skatt kan betalas genom att skat- teavdrag görs. De regler enligt vilka skattemyndigheten skall avgöra om en skattskyldig bör tilldelas A- eller B-skattesedel är därför inte precisa utan mera riktlinjer för skattemyndighetens beslut.

1 ett system vari skyldigheten att göra skatteavdrag och betala socialavgif- ter knyts an till skattsedeln på preliminär skatt måste villkoren för de olika skattsedlarna vara mer bundna till den skattskyldiges verksamhet än när en registrering endast avser sättet för inbetalning av den registrerades egen skatt. Man måste också beakta att ett system med F—skattesedlar inte är me- ningsfullt, om inte F-skattesedeln ges rättsverkningar i fråga om både skyl- digheten att betala socialavgifter och skyldigheten att göra skatteavdrag. Om den som enligt nu gällande regler bör tilldelas en A-skattesedel får rätt att inneha en F—skattesedel måste han sålunda också ges rätt att själv betala den preliminära skatten.

Villkor för F —skattesedel

Som framhålls i promemorian bör ett grundläggande villkor för F—skattese- del vara att den skattskyldige utövar en verksamhet från vilken inkomsten skall läggas till grund för beräkning av egenavgifter. Det innebar — vid tiden. för promemorian — att den skattskyldige skulle ha inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet. Som en ytterligare förutsättning borde enligt promemo- rian gälla att den skattskyldige hade behov av en F—skattesedel. Detta kunde förutsättas generellt för dem som hade inkomst av rörelse medan de som hade inkomst av jordbruksfastighet många gånger knappast kunde anses ha något sådant behov.

Inkomstslagen rörelse och jordbruksfastighet har genom skattereformen slagits ihop med delar av inkomstslaget annan fastighet till ett inkomstslag, näringsverksamhet. Frågan är då om det verkligen finns ett behov av att be- handla jordbrukare på annat sätt än andra företagare. Med hänsyn till att det är vanligt att jordbrukare vid sidan av självajordbruket åtar sig arbeten för vilka ersättningen skall ingå i inkomstslaget näringsverksamhet kan jag inte se något skäl att ha olika regler. Var och en som bedriver eller avser att bedriva näringsverksamhet bör kunna tilldelas en F-skattesedel.

Har den skattskyldige också inkomster av annat slag, främst inkomst av tjänst, bör som anförs i promemorian ytterligare villkor gälla. Jag vill då först framhålla att om man vill skapa enkla och lättillämpade regler beträffande skyldigheten att göra skatteavdrag och att betala socialavgifter måste man vara beredd till eftergifter i det nuvarande källskattesystemet. Man måste nämligen lägga större vikt än för närvarande vid den skattskyldiges behov av att ha en F—skattesedel. Detta behov får å andra sidan inte övervärderas i förhållande till det allmännas berättigade krav på att den skattskyldige in— ordnas i källskattesystemet på ett sätt som är lämpligt och i det särskilda fal- let visat sig nödvändigt för att skatten skall bli betald i rätt tid.

• Sida 80
•  Original

Mycket talar alltså för att man bör vara relativt generös när det gäller möj- ligheten att utfärda en F—skattesedcl, men man bör samtidigt skapa en ord- ning som så långt möjligt hindrar ett missbruk av det nya systemet. En sådan ordning behöver i stort sett bara ta sikte på sådana skattskyldiga som vid sidan av sin näringsverksamhet har så stora tjänsteinkomster att de helt eller till väsentlig del kan betala den preliminära skatten genom skatteavdrag. Detta innebär inte att F—skattesedlar inte bör få utfärdas för sådana skatt- skyldiga utan i stället att en F—skattescdcl bör få kombineras med en A-skat- tesedel så som föreslås i promemorian. Jag återkommer strax till denna fråga.

Villkor förA-skattesedel

Vårt källskattesystem bygger till största delen på A—skattesedeln, som styr uppbörden av preliminär skatt på tjänsteinkomster. Sådan skatt betalas ge- nom att arbetsgivaren gör ett skatteavdrag vid utbetalningen av lönen och betalar in det innehållna beloppet till skattemyndigheten.

Nuvarande regler innebär att en A-skattesedel skall utfärdas för skattskyl- diga som inte skall ha en B-skattcscdel. Principen bör kunna vara densamma i ett system med F—skattcsedel. Tanken ärju att den i många avseenden skall ersätta B-skattesedeln även om tillämpningsområdena inte kommer att överensstämma helt.

Jag föreslår alltså att en A-skattesedel skall utfärdas för fysiska personer som inte skall ha en F—skattesedel antingen det beror på att de inte har rätt att få en sådan skattsedel, att utfärdad F—skattesedel har återkallats eller att den skattskyldige helt enkelt inte vill ha någon F—skattesedel. '

Om A-skattesedeln skall kunna utgöra det enda alternativet till F—skatte- sedeln krävs såsom påpekas i promemorian vissa ändringar i reglerna om preliminär A-skatt. Anledningen till detta är att preliminär skatt i vissa fall bör betalas också av de skattskyldiga själva även om de inte kommer att upp- fylla de villkor som avses gälla för tilldelning av F—skattesedel och därför skall ha en A-skattescdel. Visserligen gäller numera regler om skatteavdrag från räntor och utdelningar oberoende av vilken typ av preliminärskattese- del mottagaren har (3 & 2mom. I tredje stycket och 39 & 2mom. UBL). Det finns emellertid fortfarande inkomster för vilka preliminär skatt inte lämpli- gen kan betalas genom skatteavdrag. Jag tänker då t.ex. på sådana inkoms- ter som uppkommer på grund av försäljning av varor eller andra produkter och som uppbärs av någon som inte vill eller får ha en F—skattesedel.

I promemorian föreslås att det skall införas en möjlighet att i det särskilda fallet bestämma att den som innehar en A-skattesedel även själv skall betala in preliminär skatt. Det blir alltså fråga om en särskild debitering som mot- svarar den nuvarande B-skatten och som skall avse inkomster på vilka skat- teavdrag inte kan göras. Senare i detta avsnitt föreslår jag att en sådan möj- lighet skall föras in i uppbördssystemet.

Villkor för F -skattesedel i kombination med A-skattesedel

Åtskilliga skattskyldiga har inkomster från både anställning och närings- verksamhet. Från uppbördssynpunkt är det viktigt att en sådan person beta-

• Sida 81
•  Original

lar sin källskatt för tj änsteinkomsterna genom preliminär A-skatt och att so- cialavgifterna på dessa inkomster betalas i form av arbetsgivaravgifter. Han bör alltså tilldelas en A-skattesedel. När det gäller den bedrivna närings- verksamheten måste beaktas att den som har tilldelats en A—skattesedel i konkurrenshänseende kan komma i ett sämre läge en den som har fått en F- skattesedel.

Ett sätt att lösa detta problem har föreslagits i promemorian. Det är att möjliggöra en kombination av F- och A-skattesedel, där F-skattesedeln skall användas för inkomsterna av näringsverksamhet och A-skattesedeln för tjänsteinkomsterna. En sådan kombination är enligt min mening den bästa vägen att lösa de problem som uppstår när en skattskyldig, som har behov av en F—skattesedel, har såväl inkomster för vilka preliminär skatt bör beta- las genom skatteavdrag som inkomster för vilka han själv bör betala den pre- liminära skatten. Vilka rättsverkningar som då skall gälla kommer att bero på vilken av skattsedlarna som används i det enskilda fallet.

Villkoren för att få kombinera en A-skattesedel med en F—skattesedel bör vara desamma som gäller för att få enbart en F—skattesedel, dvs. att den skattskyldige visar sig bedriva näringsverksamhet eller gör troligt att han i fortsättningen kommer att bedriva sådan verksamhet.

Avsikten med en kombination av A- och F-skattesedel är som redan nämnts att A-skattesedeln skall användas när den skattskyldige har tjänste— inkomster och F—skattesedeln när han har inkomster av näringsverksamhet. Möjligheten till en sådan ordning blir betydelsefull inte minst för den som har en anställning men som avser att starta en näringsverksamhet. Det är då, som flera remissinstanser påpekat, angeläget att han redan från början kan visa att han har den skattsedel på preliminär skatt som allmänt blir en nä- ringsidkares kännetecken. Att han samtidigt har en A-skattesedel för att an- vändas i ett klart anställningsförhållande bör inte på något sätt vara till nack- del i hans näringsverksamhet. För de enskilda bör en sådan ordning tvärtom vara till stor fördel eftersom den möjliggör en generös tillämpning av syste- met med F-skattesedel. A-skattesedeln har också den fördelen för den en- skilde att tjänsteinkomsten automatiskt kan räknas in i underlaget för ar- betsgivaravgifter. Detta tillgodoser önskemålet att en företagarregistrering inte skall påverka skyldigheten att betala socialavgifter när det är fråga om klara tjänsteinkomster.

I linje med det anförda ligger att den som redan har en F-skattesedel skall, om han så önskar, tilldelas också en A-skattesedel. I denna situation behöver ingen prövning göras. Skattemyndigheten bör givetvis också på eget initiativ, när det finns skäl för det, kunna utfärda en A-skattesedel för den som har en F-skattesedel. I de nu nämnda fallen bör F—skattesedeln bytas ut mot en ny av vilken det framgår att skattsedelsinnehavaren även har en A-skattese- del.

Normalt bör det vara lättare att få en F-skattesedel i kombination med en A-skattesedel än att få enbart en F-skattesedel. För att möjliggöra en gene- rös tillämpning måste det emellertid skapas någon form av garantier för att rätt skattsedel används vid rätt tillfälle. Från uppbördsteknisk synpunkt är det givetvis särskilt viktigt att A-skattesedeln används när det är fråga om tjänsteinkomster. Denna fråga behandlar jag mer utförligt i nästa avsnitt.

• Sida 82
•  Original

Här vill jag bara nämna att i promemorian föreslås att en F-skattesedel som kombineras med en A-skattesedel skall tilldelas under villkor att F-skattese- deln inte används i anställningsförhållanden. Jag instämmer i detta förslag.

Särskild A-skatt

Om B-skattesedeln slopas uppstår som redan nämnts ivissa fall ett behov av att kunna debitera en skattskyldig som inte har en F-skattesedel preliminär skatt. Jag tänker då t.ex. på sådana skattskyldiga som bedriver näringsverk- samhet men som inte vill ha en F—skattesedel eller som fått sin F-skattesedel återkallad. Detsamma kan gälla om den skattskyldige har att betala exem- pelvis skatt på tjänsteinkomst förvärvad i utlandet. Men frågan gäller inte bara att skapa en ändrad ordning för debitering. Någon form av skattsedel bör nämligen alltid utfärdas för att det för en eventuell arbets-eller uppdrags- giVare skall framgå vad han har att rätta sig efter i fråga om betalning av källskatt och socialavgifter när han betalar ut ersättningen för arbetet.

I promemorian anförs att det ligger nära till hands att utvidga tillämp- ningsområdet för A-skattesedeln på det sättet att det öppnas möjlighet att bestämma att en A-skattesedelsinnehavare själv skall betala preliminär skatt utöver vad som kan komma att betalas genom skatteavdrag.

En sådan lösning har många fördelar. Med en möjlighet att i ett enskilt fall föreskriva att ett bestämt belopp skall betalas som preliminär skatt saknas anledning att ha kvar B-skattesedeln exempelvis för sådana näringsidkare som inte har något behov av F-skattesedeln därför att de inte har något mel- lanhavande där fråga om skatteavdrag kan uppkomma.

Den nu angivna ordningen bör innebära att en A-skattesedel — till skillnad från nu — bör få utfärdas även för alla slag av näringsidkare och för juridiska personer. Något principiellt eller praktiskt hinder mot en sådan utvidgning kan jag inte se. Tveksamhet kan däremot finnas rörande fall där en närings- idkares F-skattesedel bör återkallas samtidigt som denne har behov av en F- skattesedel för att kunna upprätthålla smidiga kontakter med sina kunder. Som jag senare kommer att utveckla (se avsnitt 3.11) bör en påtvingad åter- kallelse emellertid få ske endast under närmare angivna förutsättningar som har det gemensamt att den skattskyldige på ett påtagligt sätt har missbrukat sin F-skattesedel. Jag anser därför att det inte inger några betänkligheter att i stället utfärda en A-skattesedel för att därigenom förbättra möjligheterna till att det allmännas skatte- och avgiftsfordringar verkligen blir betalda.

Mitt förslag i den här delen medför att B-skattesedeln kan avskaffas. Till övervägande del kommer den då att ersättas av F-skattesedeln men i en del fall av A—skattesedeln kombinerad. med en särskilt debiterad A-skatt.

• Sida 83
•  Original

3.4. Rättsverkningar av skattsedlar på preliminär skatt som innehas av fysiska personer

Mitt förslag: Den som för ett arbete anlitar en fysisk person som har enbart en F—skattesedel skall varken göra skatteavdrag eller betala ar- betsgivaravgifter på ersättningen för arbetet. Detta gäller även om den som har åtagit sig arbetet har en F-skattesedel kombinerad med en A-skattesedel, om han skriftligen har åberopat F—skattesedeln. Vad som sagts nu gäller även om den som har åtagit sig arbetet anlitar en annan person för att utföra det.

Har den som åtagit sig ett arbete både en F- och en A-skattesedel skall det presumeras att han har endast en A—skattesedel om han inte gentemot uppdragsgivaren skriftligen åberopat F-skattesedeln.

När reglerna för F—skatt tillämpas skall skattsedelsinnehavaren själv betala sin preliminärskatt (F—skatt) och socialavgifterna på er- sättningen i form av egenavgifter. '

En uppdragstagare med F—skattesedcl som låter arbetet utföras av en annan person (anställda, medhjälpare eller underentreprenörer) skall överta det ansvar för dessa personers källskatt och socialavgifter som enligt nuvarande regler kan åligga uppdragsgivaren.

Den som för ett arbete anlitar en fysisk person som har en A-skatte- sedel skall, med ett undantag, alltid vara skyldig att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på ersättningen för arbetet.

Undantaget gäller om uppdragsgivaren är en fysisk person eller ett dödsbo. En sådan uppdragsgivare skall vara skyldig att göra skatteav- drag och betala arbetsgivaravgifter på ersättningen för arbetet endast om vad som har utbetalats utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet eller under ett kalenderår överstiger 10 000 kr. I övriga fall skall uppdragstagaren (A-skattesedelsinnehavaren) själv svara för den preliminära skatten och socialavgifterna som då skall be- talas i form av egenavgifter.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. I prome- morian föreslås dock att begränsningen i skyldigheten att göra skatteavdrag för fysiska personer och dödsbon skall vara beroende av om ersättningen har betalats ut inom en bokföringspliktig verksamhet. Vidare föreslås att gräns- beloppet 10 000 kr. skall beräknas med utgångspunkt i en tidsrymd på ett år och att gränsbeloppet skall knytas an till vad som kan komma att betalas ut under denna tidsrymd. Gränsbeloppsregeln föreslås dessutom gälla även när ersättningen betalas ut av en juridisk person som inte är bokföringsskyldig.

Remissinstanserna: RSV tillstyrker den föreslagna beloppsgränsen på 10 000 kr. men framhåller att den som betalar ut ersättning som överstiger beloppsgränsen sannolikt i många fall inte kommer att känna till sina skyl- digheter. Eftersom mottagarcn av ersättning som understiger gränsbeloppet blir skyldig att betala egenavgifter för ersättningen föreslår verket införandet av ett sehablonavdrag för sådana avgifter. RSV föreslår slutligen med hänsyn

• Sida 84
•  Original

till att uppbördssystemet är uppbyggt kring kalenderårsprincipen att gräns- beloppet skall beräknas per kalenderår. KLYS anser det vara en fördel att själva innehavet av F-skattesedeln konstituerar förhållandet mellan betal- ningsmottagare och betalare. Näringslivets skattedelegation anser att skyldig- het att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter för en inte bokför- ingsskyldig uppdragsgivare skall föreligga endast om uppdragsersättningen överstiger ett halvt basbelopp i stället för föreslagna 10 000 kr. Dessutom bör det i lagtexten för tydlighets skull tilläggas att i ersättningen inte skall räknas in vad som utgör ersättning för material och dylikt. Länsrätten i Stockholms län anför att utformningen av en F-skattesedel som kombineras med A-skat- tesedel måste vara sådan att även mycket oerfarna personer och personer som första gången uppdrar åt någon annan person att utföra ett arbete inte kan missuppfatta de rättsverkningar som följer av skattsedeln. Det kan där- för enligt länsrätten inte nog betonas att det är av största vikt att de fakta som är relevanta klart och otvetydigt framgår av skattsedeln. FAR tillstyrker förslaget men föreslår att ytterligare uppmärksamhet riktas på den situatio- nen att en enskild person tillfälligt anlitar en rörelseidkare, t.ex. en advokat som inte har en F-skattesedel. LRF vill peka på det fall att om en person med A-skattesedel och med ett D-skattebeslut tar ett uppdrag utan att ansöka om F—skattesedel, uppstår, trots beslutet om D-skatteinbetalning, skyldighet för uppdragsgivaren att betala arbetsgivaravgifter. En sådan ordning kan enligt LRF medföra att oklarheter kan uppkomma om vem av parterna som är skyldig att leverera in avgifterna. Detta anser LRF illustrerar det riktiga i förbundets uppfattning att företeelsen D-skatt inte bör införas. Sveriges ad- vokatsamhmd anser att det föreslagna undantaget för enskilda personers an- svar för skatteavdrag och socialavgifter bör avse utbetalningar under en tids- rymd av ett år endast om de faktiskt understiger 10 000 kr. Svenska revisor- samfundet SRS anser att den närmare tillämpningen av den föreslagna pre- sumtionsregeln inte är helt klar. Enligt samfundets mening bör det inte före- komma någon skillnad beroende på om den fysiska personen har enbart en F-skattesedel eller kombinerad F— och A-skattesedel. Samfundet föreslår att det skall krävas att uppdragstagaren skriftligen vitsordar, t.ex. på en faktura, att han innehar en F-skattesedel för att presumtionen om A-skattesedel skall brytas. Kammarrätten i Göteborg anser att förslaget måhända innebär ett en- kelt och smidigt sätt för det allmänna att få in obetalda skatter och avgifter men knappast medför någon förenkling eller förbättring för uppdragsgi— varna generellt. Enligt kammarrätten vore det antagligen en bättre väg att utveckla förhandsbeskeden enligt 44 & UBL och 22 a & USAL.

Skälen för mitt förslag: Enligt kammarrätten i Göteborg skulle det antag— ligen vara en bättre väg att komma till rätta med de nu aktuella bristerna i uppbördssystemet genom att utveckla förhandsbeskeden enligt UBL och USAL. Jag delar inte denna uppfattning. En sådan ordning har flera allvar- liga nackdelar. Allvarligast är den att parterna måste vänta viss tid på ett förhandsbesked och att de därför ofta inte kommer att känna till sina skyldig- heter när avtalet om arbetet ingås. Med hänsyn till det relativt stora antalet fall där det kan råda osäkerhet om källskatt och socialavgifter skall betalas eller inte och förhandsbesked därför skulle behövas skulle den angivna ord- ningen dessutom kunna bli mycket kostsam. En annan allvarlig nackdel är

• Sida 85
•  Original

att parterna ivissa fall kan anse att avgiftsfrågan tveklöst skall bedömas på visst sätt och därför avstår från att begära förhandsbesked, varefter skatte- myndigheten gör en annan bedömning.

Om uppbördssystemet skall bli effektivt och vara lätt att tillämpa måste det innehålla vissa schabloner. Att införa skattsedlar på preliminär skatt som har rättsverkningar i fråga om skyldigheten att betala såväl preliminär skatt som socialavgifter kan ses som att skattemyndigheten skall lämna förhands- besked till alla skattskyldiga om hur den preliminära skatten och socialavgif- terna skall betalas. Jag anser att detta leder till ett väsentligt enklare och mer förutsebart uppbördssystem än det som föreslås av kammarrätten i Göte- borg. Jag godtar därför i huvudsak de förslag som läggs fram i promemorian och som i allmänhet också har godtagits av remissinstanserna.

F -skattesedeln

En F—skattesedel bör medföra att den som uppdrar ett arbete åt skattsedels- innehavaren inte betraktas som arbetsgivare. Han bör därför inte vara skyl- dig att vare sig göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter på ersätt- ningen för arbetet. Den preliminära skatten och socialavgifterna bör F-skat- tesedelsinnehavaren själv betala. Socialavgifterna bör alltså betalas i form av egenavgifter.

Det är angeläget att F-skattesedeln får rättsverkan också i fråga om de personer som utför arbetet såsom anställda, medhjälpare eller underentre- prenörer till den som åtagit sig arbetet.

Den osäkerhet, särskilt i fråga om skyldigheten att betala arbetsgivaravgif- ter, som en uppdragsgivare i dag kan känna avspeglas visserligen rikligast i sådana ärenden om åläggande av betalningsskyldighet som har sin grund i utbetalningar till uppdragstagare som felaktigt uppfattats som enmansföre- tagare. Men de fall i vilka betalningsskyldigheten avser uppdragstagarens personal eller medhjälpare får, trots att de är färre, oftast de allvarligaste konsekvenserna för uppdragsgivaren. Betalningsskyldigheten gäller nämli- gen då vanligen mycket stora belopp. Till detta kommer att detär i dessa fall som det kan vara särskilt svårt att bedöma om ett anställningsförhållande föreligger eller inte.

Med hänsyn till vad som har sagts nu bör F-skattesedeln ges sådana rätts- verkningar att den som uppdrar ettarbete åt någon som har en F-skattesedel men som i sin tur anlitar någon annan för att utföra arbetet inte heller skall riskera ansvar för källskatt eller socialavgifter.

För detta talar också konkurrensskäl. Om F-skattesedeln ges rättsverk- ningar endast i förhållande till innehavaren själv skulle en uppdragstagare som själv utför ett arbete få en fördel gentemot den som låter arbetet utföras av någon annan, t.ex. en anställd. En sådan ordning skulle därför behöva kompletteras med regler som utjämnar skillnaden. När det gäller uppdrags- tagare som är fysiska personer torde emellertid full likställdhet kunna upp- nås endast om F-skattesedeln ges rättsverkningar också i fråga om de perso- ner som uppdragstagaren låter utföra arbetet.

Jag instämmer alltså i promemorians förslag även i den här delen. Ett soli- dariskt betalningsansvar bör dock kunna kunna krävas ut i vissa missbrukssi- tuationer. Jag återkommer till denna fråga ( avsnitt 3.9 ).

• Sida 86
•  Original

' När det gäller F-skattesedelns rättsverkningar för innehavaren själv är det uppenbart att socialavgifterna på ersättningen bör betalas av denne. Det- samma gäller den preliminära skatten. Socialavgifterna bör betalas i form'av egenavgifter.

En logisk följd av att ge F-skattesedeln en friande verkan för uppdragsgi- varen när det gäller skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgi- varavgifter på ersättningen för arbetet även i fråga om skattsedelsinnehava- rens anställda, medhjälpare eller underentreprenörer är, som föreslås i pro- memorian, att flytta över ett'eventuellt ansvar för källskatt och socialavgifter på skattsedelsinnehavaren. Denne bör med andra ord sättas i uppdragsgiva- rens ställe. Skattsedelsinnehavaren bör alltså i detta fall bli skyldig att betala källskatt och socialavgifter på ersättning som utgått till exempelvis en under- entreprenör. Huruvida betalningsskyldighet uppkommer i det enskilda fallet bör naturligtvis bero på bl.a. vilken typ av skattsedel entreprenören har och på om denne i sin tur anlitat en underentreprenör.

Med den föreslagna ordningen vinner man också den fördelen att skyldig- het att betala socialavgifter på en ersättning för arbete i princip alltid åvilar någon. En annan sak är att denna skyldighet i vissa fall kan komma att efter- ges enligt eftergiftsreglerna i USAL.

A -ska ttesedeln

Det är givetvis önskvärt att parterna i ett avtalsförhållande som rör arbete skall kunna förutse vilka skyldigheter som åvilar resp. part även när den som utför arbetet har en A-skattesedel.

Utgångspunkten bör, som sägs i promemorian, vara att en arbets- eller uppdragsgivare skall göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter när han anlitar någon som har en sådan A-skattesedel. Fördelen med en sådan regel är att den blir mycket enkel att tillämpa. Den medför också att man får till stånd en ordning med skatteavdrag på biinkomster.

Den angivna regeln måste förses med tämligen långtgående undantag som tar sikte på vanliga transaktioner mellan enskilda personer.

Enligt promemorian skall den som anlitar en fysisk person med en A—skat- tesedel inte vara skyldig att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter om ersättningen för arbetet inte belastar en bokföringspliktig verksamhet el- ler kan antas komma att överstiga 10 000 kr. under en tidsperiod på ett år.

Skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på er- sättningar understigande 10 000 kr. skulle enligt promemorians förslag i hu- vudsak komma att åvila arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet och som det normalt ställs högre krav på vad gäller bl.a. bokföring och olika for- mer av medverkan i beskattningssammanhang. Det ligger då nära till hands att göra en gränsdragning utifrån bokföringsskyldigheten enligt bokförings- lagen och jordbruksbokföringslagen. En sådan gränsdragning har också för- ordats av RSV när det gäller skyldigheten att göra skatteavdrag från biin- komster i den tidigare nämnda rapporten med förslag i detta ämne. Enligt det förslaget skulle nämligen den som är bokföringsskyldig göra skatteav- drag även på ersättningar som denne betalar ut utan att vara huvudarbetsgi- vare. RSV:s förslag, som har remissbehandlats, godtogs i den här delen av nära nog samtliga remissinstanser.

Prop. 1991/922112

• Sida 87
•  Original

Det ligger alltså helt i linje med RSV:s nämnda förslag att den som är bok- föringsskyldig alltid skall göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på arbetsersättning som betalas till den som har enbart en A-skattesedel. Med bokföringsskyldig avses då en person, fysisk eller juridisk, som är bokför- ingsskyldig enligt någon av nyssnämnda lagar om bokföring när den utbe- talda ersättningen utgör en utgift i den bokföringspliktiga verksamheten. Härigenom kommer i stort sett var och en som bedriver näringsverksamhet att omfattas. De två lagarna om bokföring gäller däremot inte bl.a. staten och kommunerna och inte heller alla juridiska personer. Ideella föreningar och stiftelser som inte bedriver näringsverksamhet är nämligen undantagna. Dessa kan emellertid, liksom staten och kommunerna, vara stora arbetsgi- vare och bör därför i det här sammanhanget ha samma skyldigheter som bok- föringsskyldiga personer.

Enligt min mening bör ett undantag finnas med i huvudsak den innebörd som föreslagits i promemorian. Jag anser dock att undantaget bör begränsas till att gälla i fråga om sådan ersättning som betalas ut av fysiska personer och dödsbon och som inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven närings- verksamhet. Med en sådan lösning behövs inga särskilda regler vare sig i fråga om staten och kommunerna eller för ideella föreningar och stiftelser.

Jag anser vidare i likhet med RSV att gränsbeloppet 10 000 kr. bör knytas an till kalenderåret. Jag delar också advokatsamfundets uppfattning att un- dantagsrcgeln bör tillämpas endast när ersättningen faktiskt understigit gränsbeloppet och inte, som föreslås i promemorian, knytas an till vad som kan antas komma att betalas ut under en viss period. Med dessa justeringar blir undantagsregeln mer precis och därigenom lättare att tillämpa. Däremot är jag inte beredd att såsom flera remissinstanser föreslagit knyta an gränsbe- loppet till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Jag anser att re- geln har större chans att vinna gehör hos allmänheten om gränsbeloppet inte ändras varje år. Det kan emellertid finnas anledning att se över den efter någon tid. Vid beräkningen av gränsbeloppet skall inte medräknas ersätt- ning för material och dylikt om detta inte inkluderas i ersättningen för arbe- tet.

I fall som omfattas av den nu föreslagna undantagsregeln bör arbetstaga- ren betala de socialavgifter som belöper på ersättningen för arbetet. De bör betalas i form av egenavgifter. Jag föreslår att ersättningen i sådana fall i soci- alförsäkringshänseende skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete. Bestämmelserna i punkten 7 av anvisningarna till 32 & KL om sehablonav- drag för egenavgifter i inkomstslaget tjänst blir då tillämpliga. Därigenom tillgodoses RSV:s önskemål om ett sehablonavdrag för egenavgifter i nu ak- tuella fall.

I detta sammanhang vill jag även beröra vad som avses gälla när en upp- dragstagare med A-skattesedel anlitar en medhjälpare som också har en A- skattesedel.

Om uppdragsgivaren betalar ut ersättningen för arbetet till såväl upp- dragstagaren som medhjälparen uppstår inga problem med den föreslagna ordningen. ] båda fallen skall uppdragsgivaren göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på ersättningarna om inte den föreslagna undantagsre- geln blir tillämplig.

• Sida 88
•  Original

Betalas däremot hela ersättningen till uppdragstagaren, som i sin tur avlö— nar medhjälparen, blir skatte- och avgiftsuttaget för stort. Uppdragsgivaren blir nämligen skyldig att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på hela ersättningen vid utbetalningen till uppdragstagaren eftersom en upp- dragstagares kostnader för arbetsersättning till en medhjälpare som har A- skattesedel inte bör utgöra sådan kostnad till vilken hänsyn generellt får tas vid beräkning av preliminär A—skatt (se avsnitt 3.8 ). Uppdragstagaren blir därefter skyldig att också göra samma sak vid utbetalningen av ersättningen till medhjälparen eftersom ersättningen även i detta fall måste anses utgöra ersättning för arbete. Det nu angivna problemet kan dock, som nyss fram- gått, enkelt undvikas genom att uppdragsgivaren direkt avlönar såväl upp- dragstagaren som dennes medhjälpare.

För att man skall få ett heltäckande system bör, i enlighet med vad som sägs i promemorian, det som föreslagits i fråga om den som har en A-skatte- sedel gälla också den som saknar skattsedel på preliminär skatt.

En F-skattesedel kombinerad med en A-skattesedel

Att en person innehar både en A-skattesedel och en F-skattesedel bör i prin- cip inte förändra resp. skattsedels rättsverkningar. Vem av parterna som skall vara ansvarig för källskatt och avgifter bör givetvis vara beroende av vilken av skattsedlarna som används i det anställnings- eller uppdragsförhål- lande som är aktuellt.

Som tidigare sagts bygger kombinationsmöjligheten på att A—skattesedeln skall användas när det är fråga om tjänsteinkomster. Det blir då en viktig fråga vilka regler som behövs för att så långt möjligt garantera att rätt skatt- sedel används vid rätt tillfälle.

Jag har redan föreslagit ( avsnitt 3.3 ) att den skattskyldige skall kunna till- delas en F-skattesedel tillsammans med en A-skattesedel på villkor att han inte åberopar F-skattesedeln i anställningsförhållanden. Denna regel bör kompletteras med en underrättelserutin. När arbetsgivaren är känd för skat- temyndigheten bör myndigheten sålunda skriftligen underrätta arbetsgiva- ren om villkoret för F—skattesedeln och om hans skyldighet att göra skatteav- drag i enlighet med vad som anges på A-skattesedeln. .

Medlet för att hindra att den skattskyldige åberopar F—skattesedeln i ett anställningsförhållande bör vara att den skattskyldige då löper risken att få sin F-skattesedel indragen. Detta ger emellertid inte några garantier för att den skattskyldige verkligen använder A-skattesedeln när arbetsgivaren är okänd för skattemyndigheten. Innan ett missbruk av F-skattesedeln väl upp- täcks kan det ha gått lång tid och den skattskyldige kan ha ådragit sig stora skatte- och avgiftsskulder, som visar sig omöjliga att driva in.

Villkoret att använda A—skattesedeln i anställningsförhållanden bör därför kompletteras, förutom med den föreslagna underrättelserutinen, med en re- gel som innebär att ett visst ansvar för att rätt skattsedel används läggs också på den som anlitar någon för att få ett arbete utfört.

Ipromemorian föreslås en presumtionsregel innebärande att en uppdrags- givare alltid skall utgå från att den som utför arbetet har en A—skattesedel. Först om den som skall utföra arbetet verkligen åberopar en F—skattesedel

• Sida 89
•  Original

skall presumtionen brytas. Detta bör kunna ske genom att uppdragstagaren skriftligen vitsordar att han åberopar en F-skattesedel, t.ex. på en faktura på ersättningen för arbetet. Därigenom kan uppdragsgivaren lätt visa att han inte är skyldig att betala socialavgifter på ersättningen.

Den föreslagna presumtionsregeln bör gälla endast då den som utför ett arbete har både en F- och en A-skattesedel. Har han däremot endast en F- skattesedel bör det räcka med att uppdragsgivaren förvissar sig om detta an- tingen genom att han tar kontakt med skattemyndigheten eller genom att uppdragstagaren företer sin skattsedel eller anger innehavet t.ex. på en fak- tura.

Den föreslagna ordningen innebär i och för sig inte att uppdragstagaren är förhindrad att använda sig av F-skattesedeln också när det är fråga om tjänsteinkomster. Ett sådant missbruk kan emellertid begränsas genom en , bestämmelse om att arbetsgivaren skall vara skyldig att anmäla förhållandet till skattemyndigheten. Anmälningsskyldigheten bör kunna begränsas till så- dana fall då det är fråga om uppenbara anställningsförhållanden. Det kan t.ex. vara så att F-skattesedelsinnehavaren själv arbetar åt uppdragsgivaren under sådana förhållanden att det är uppenbart att han är att anse som an- ställd hos honom. F-skattesedelsinnehavaren kan också vara mellanman för en eller flera personer som arbetar åt uppdragsgivaren under sådana förhål- landen att det är uppenbart att de är att anse som anställda hos uppdragsgi- varen. Det kan också vara så att mellanmannen är en juridisk person som bara förmedlar arbetskraft.

Om den förmedlade arbetskraften arbetar hos uppdragsgivaren under så- dana förhållanden att ersättningen uppenbarligen skulle ha utgjort inkomst av anställning om den hade utbetalats direkt bör anmälningsskyldighet före- ligga. Om förmedlingen skett med stöd av lagen (1991:746) om privat arbets- förmedling och uthyrning av arbetskraft är den arbetstagare som ställs till förfogande alltid att anse som arbetstagare hos uthyraren och inte hos utbe- talaren av ersättningen. I sådant fall kommer därför anmälningsskyldighet inte i fråga.

För att en arbetsgivare eller en uppdragsgivare skall kunna veta om en arbetstagare resp. uppdragstagare har båda typerna av skattsedlar bör ett sådant förhållande framgå av F-skattesedeln. Även den nyss nämnda anmäl- ningsskyldigheten bör omnämnas på F-skattesedeln.

Har skattemyndigheten beslutat att en F-skattesedel skall kombineras med en A-skattesedel bör skattemyndigheten som redan nämnts underrätta känd arbetsgivare om detta.

• Sida 90
•  Original

3.5. Juridiska personers skattsedlar på preliminär skatt

Mitt förslag: En- F-skattesedel får efter ansökan utfärdas för en juri— disk person som bedriver eller som gör troligt att den kommer att be- driva verksamhet av sådant slag att intäkten därav räknas till intäkt av näringsverksamhet för den som bedriver verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, hos någon delägare i bola- get.

Ett handelsbolag får dock tilldelas en F—skattesedel endast om det har registrerats i handelsregistret.

En A-skattesedel skall utfärdas för en juridisk person som inte skall ha en F—skattesedel.

En juridisk person som har en A—skattesedel och har sådana in- komstförhållanden att den preliminära skatten inte kan antas bli be- tald genom att skatteavdrag görs skall även kunna debiteras prelimi- när skatt, s.k. särskild A-skatt.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. I prome- morian föreslås emellertid att en F-skattesedel skall kunna utfärdas för en juridisk person som bedriver rörelse eller som gör troligt att den kommer att bedriva rörelse. Detsamma gäller i fråga om jordbruk, dock endast om den juridiska personen kan antas ha ett behov av en F—skattesedel.

Remissinstanserna: RSV anser att möjligheten för juridiska personer att inneha endera en A-skattesedel eller en F-skattesedel innebär en förenkling och ett förtydligande av uppbördssystemet. Verket anser det dock vara ett problem att en fysisk person, som genom avregistrering mist sin F-skattese- del kan klara sig undan avregistreringen genom att i fortsättningen driva sin verksamhet i aktiebolagsform. Problemen torde i allt väsentligt avse fåmans- bolag. Verket anser det vara en möjlighet att inte tilldela fåmansbolag F- skattesedel om fåmansbolagsdelägare missbrukat sin F-skattesedel och fått den återkallad. En ytterligare skärpning vore att utvidga lagregeln i 77 af; UBL om företrädaransvar till att omfatta även inte avdragen skatt och obe- talda arbetsgivaravgifter. Kammarrätten i Stockholm föreslår att juridiska personer skall likställas med fysiska personer som innehar en F-skattesedel. Med en sådan ordning skulle enligt kammarrätten enkla regler komma till stånd i fråga om de juridiska personerna och risken för bevissvårigheter för den andra parten undanröjas i den delen. KLYS påpekar att en ordning som innebär att F-skattesedeln kan användas också för juridiska personer och i mellanmanssituationer torde komma en del kulturarbetare till godo, t.ex. fotografer som har sin verksamhet på bolag eller konstnärer som vid utfö- rande av monumentalverk anlitar medhjälpare som underentreprenörer el- ler konstnärliga medarbetare. Svenska revisorsamfundet SRS framhåller vik- ten av att handelsbolagjämställs med andra juridiska personer. Samfundet uppger dessutom att det kan finnas skäl att överväga om någon reglering för enkla bolag är påkallad. Sveriges advokatsamfund vill understryka nödvän— digheten av att i enlighet med promemorians förslag låta handelsbolag

• Sida 91
•  Original

kunna tilldelas F—skattesedel. Näringslivets skattedelegation framhåller att det genom att även juridiska personer skall kunna tilldelas en F-skattesedel skapas neutralitet i uppbördshänseende mellan olika slag av näringsidkare. Delegationen anser dock att även juridiska personer som inte driver rörelse skall kunna tilldelas en F-skattesedel, exempelvis kapital- eller fastighetsför- valtande aktiebolag som i vissa fall kan tänkas ha behov av en sådan skattse- del.

Skälen för mitt förslag: För att nå en sådan bredare lösning på problemet med en bristande förutsebarhet inom uppbördssystemet som efterfrågats från många håll har jag redan föreslagit att en fysisk persons F—skattesedel skall ges rättsverkningar inte bara när skattsedelsinnehavaren själv utfört ett arbete som han åtagit sig utan även när innehavaren har låtit arbetet utföras av en anställd, en medhjälpare eller en underentreprenör. Om hela proble- met skall kunna lösas måste motsvarande regler gälla när en juridisk person har åtagit sig att utföra ett visst arbete.

I promemorian föreslås att juridiska personer, t.ex. aktiebolag, ekono- miska föreningar och handelsbolag, också skall kunna tilldelas en F—skattese- del. Remissinstanserna har med endast något enstaka undantag anslutit sig till promemorians förslag även i denna del. För förslaget talar att det är av värde även när det gäller juridiska personer att genom uppbördssystemet kunna ingripa mot den som inte sköter sina åligganden i fråga om skatter och socialavgifter. En registrering till F—skatt bör nämligen i sådana fall kunna återkallas. Med en registrering till F-skatt ges också möjlighet att avskaffa B-skattesedeln även för juridiska personer. Med hänsyn härtill skulle det inte vara ändamålsenligt att som någon gjort gällande likställa juridiska per- soner med fysiska personer som innehar en F-skattesedel. Jag ansluter mig därför också till promemorians förslag.

Enkla bolag kan regelmässigt inte utöva annan näringsverksamhet än jordbruksrörelse. Visserligen finns det undantag från denna regel, t.ex. vissa konsortier och båtlag. Dessa undantagsfall är dock enligt min mening inte så vanligt förekommande att även enkla bolag bör kunna tilldelas en F- skatte— sedel. Dessutom är det i dessa fall sällan på det sättet att det enkla bolaget åtar sig att utföra ett visst arbete åt någon annan.

Villkor för F -skattesedel

Jag ansluter mig alltså till förslaget i promemorian om att även juridiska per- soner bör kunna tilldelas en F—skattesedel. Förslaget rörande villkoren för en F-skattesedel måste dock justeras med hänsyn till att ett nytt inkomstslag, inkomst av näringsverksamhet, har ersatt inkomstslagen rörelse och jord- bruksfastighet genom skattereformen. Till inkomst av näringsverksamhet hänförs all inkomst som förvärvas av juridiska personer utom dödsbon. Jag föreslår att juridiska personer skall kunna tilldelas en F—skattesedel om de bedriver näringsverksamhet eller gör troligt att sådan verksamhet kommer att bedrivas. Med begreppet näringsverksamhet avser jag i detta fall verk- samhet av sådant slag att intäkten därav räknas till intäkt av näringsverksam- het för den som bedriver verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för någon delägare i bolaget.

• Sida 92
•  Original

Enligt min mening skall skattemyndigheten inte behöva göra någon mera ingående utredning av om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening bedri- ver eller avser att bedriva näringsverksamhet för att en F-skattesedel skall kunna utfärdas. En enkel ansökan torde i de flesta fall vara tillräcklig. Vid en sådan ansökan bör fogas ett registreringsbevis som visar att aktiebolaget eller den ekonomiska föreningen verkligen existerar och vem eller vilka som tecknar den juridiska personens firma.

En mera ingående prövning blir naturligtvis aktuell om den juridiska per- sonen i fråga tidigare har fått sin F-skattesedel återkallad. Detsamma bör gälla t.ex. om en styrelseledamot eller firmatecknare i aktiebolaget eller för- eningen fått sin F—skattesedel återkallad. Dessa frågor avser jag dock att återkomma till ( avsnitt 3.11 ) när frågan om återkallelse av en F-skattesedel tas upp.

Särskilda problem föreligger i fråga om handelsbolag eftersom dessa inte är inkomstskattesubjekt. De tilldelas därför enligt nuvarande ordning inte någon skattsedel på preliminär skatt.

Om handelsbolagen inte ges möjlighet till registrering för F-skatt, finns risken att bolagen skulle missgynnas som företagsform. Att inte kunna förete en F-skattesedel skulle nämligen kunna uppfattas med misstro av pre- sumtiva uppdragsgivare. Men inte sällan skulle bolagsformen tvärtom kunna gynnas, eftersom det då skulle saknas möjligheter till ett effektivt ingri- pande — genom avregistrering från F—skatt — mot det bolag som missköter sina skyldigheter. Vidare skulle en fysisk person, som genom avregistrering mist sin F-skattesedel, i praktiken kunna klara sig undan verkningarna av en avregistrering genom att fortsätta sin verksamhet i handelsbolagets form.

Den enda tillfredsställande lösningen på det nu aktuella problemet är att införa ett registreringsförfarande till F-skatt också för handelsbolagen. Det kan då visserligen göras gällande att det krävs ett omfattande och ingående prövningsförfarande. Detta är naturligtvis riktigt om man förutsätter en prövning av om bolaget verkligen bedriver eller avser att bedriva verksam- het som skall beskattas som inkomst av näringsverksamhet hos någon av dess delägare. Med tanke på syftet med en F-skattesedel behöver man dock inte gå så långt. Jag anser att även handelsbolag bör kunna tilldelas en F-skattese- del utan någon mera ingående prövning i nu aktuellt hänseende. Det bör vara tillräckligt att samtliga bolagsmän som inte är kommanditdelägare an- mäler att de önskar en registrering av handelsbolaget till F—skatt och att bevis företes om att de äger rätt att företräda bolaget. Givetvis bör en mer ingå- ende prövning göras om någon av delägarna har fått sin F—skattesedel åter- kallad. Detsamma gäller om handelsbolaget tidigare fått sin F—skattesedel återkallad.

Eftersom handelsbolag inte är inkomstskattesubjekt skall F-skattesedcln inte leda till att någon preliminär F-skatt debiteras.

Handelsbolagen bör på samma sätt som aktiebolag och ekonomiska för- eningar kunna åta sig uppdrag utan att uppdragsgivaren skall behöva befara att senare bli ålagd betalningsskyldighet för källskatt och arbetsgivaravgifter. Med hänsyn till att en uppdragsgivare inte alltid kan avgöra om det verkligen är ett handelsbolag som åtar sig att utföra arbetet bör uppdragsgivaren gå fri från skatteavdrags- och avgiftsskyldigheten inte bara när ett handelsbolag

• Sida 93
•  Original

faktiskt föreligger. Han bör vara befriad också om motparten på ett påvis- bart sätt gett uttryck för att det är ett handelsbolag även om det inte skulle förhålla sig så. Har uppdragstagaren åberopat en för honom utfärdad F-skat- tesedel bör uppdragsgivaren kunna utgå från att han inte är skyldig att vare sig göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter.

För att så långt möjligt förhindra att en F-skattesedel tilldelas ifall där det oriktigt uppges vara fråga om ett handelsbolag bör givetvis gälla att skatte- myndigheten skall ha rätt att vägra registrering till F-skatt. Handelsbolagets existens bör dessutom bekräftas genom att ett registreringsbevis från han- delsregistret skall bifogas en ansökan om F-skattesedel. Visserligen kan ett handelsbolag föreligga utan att registrering skett i handelsregistret. En sådan registrering är nämligen enligt lagen (l980:1102) om handelsbolag och enkla bolag inte någon förutsättning för att handelsbolag skall anses föreligga. Men jag anser ändå att en sådan registrering tillsammans med den prövning som skattemyndigheten skall ha rätt att göra vid tilldelning av en F-skattese- del bör medföra att det inte behöver göras några särskilda inskränkningar i rättsverkningarna av de F-skattesedlar som utfärdats för handelsbolag. Jag återkommer strax till denna fråga.

Villkor för A-skattesedel

Som jag redan sagt bör en F-skattesedel kunna återkallas. Från avgiftssyn- punkt finns det inte någon anledning att tilldela en juridisk person en A-skat— tesedel på samma sätt som gäller för fysiska personer. På ersättning för ar- bete som betalas ut till en juridisk person skall ju arbetsgivaravgifter aldrig betalas. Men eftersom det ibland kan vara svårt för en uppdragsgivare att avgöra om den han anlitar verkligen är en juridisk person eller inte bör också juridiska personer som inte har rätt till en F-skattesedel, t.ex. om F-skattese- deln har återkallats, ges ett bevis på att skattemyndigheten uppfattar dem som juridiska personer. Det kan ske genom att den juridiska personen tillde- las en A-skattesedel. Jag föreslår därför att också juridiska personer skall kunna tilldelas en A-skattesedel. Det blir således aktuellt när en juridisk per- son har ansökt om en F—skattesedel men fått sin ansökan avslagen eller om en för den juridiska personen utfärdad F-skattesedel har återkallats.

De juridiska personer som enligt nuvarande regler är skyldiga att betala preliminär skatt bör givetvis vara skyldiga att göra det även i fortsättningen. Den nu föreslagna ordningen, dvs. att även juridiska personer skall kunna tilldelas en A-skattesedel, öppnar en möjlighet att låta även dessa juridiska personers preliminära skatt såsom huvudregel betalas genom skatteavdrag som knyts till A-skattesedeln.

Enligt min mening är det i de flesta fall inte nödvändigt att göra någon annan prövning vad gäller frågan om en juridisk person är för handen eller inte än att kontrollera att personen är registrerad på föreskrivet sätt, dvs. att ett aktiebolag, en ekonomisk förening eller ett handelsbolag är registrerat i aktiebolagsregistret, föreningsregistret resp. handelsregistret. En mer ingå— ende prövning bör ske först vid taxeringen av den juridiska personens in- komster. Visar det sig då att den första bedömningen var felaktig får en avre- gistrering ske.

• Sida 94
•  Original

Särskild A-skatt Prop. 1991/92: 112

Har en juridisk person somi'har tilldelats en A-skattesedel sådana inkomst- förhållanden att den preliminära skatten inte kan betalas helt eller till vä- sentlig del genom skatteavdrag bör det finnas en möjlighet att också debitera sådana juridiska personer en preliminär skatt. Det kan ske genom att de föreslagna reglerna om särskild A-skatt görs tillämpliga också i fråga om ju- ridiska personer på samma sätt som jag redan föreslagit i fråga om fysiska personer med enbart en A-skattesedel. I sådana fall bör alltså den juridiska personen få en särskild debitering av den preliminära skatten i form av sär- skild A-skatt. Detta gäller dock inte för handelsbolag, eftersom dessa inte är skyldiga att betala inkomstskatt. Med den nu föreslagna ordningen blir det möjligt att helt avskaffa B-skattesedeln.

3.6. Rättsverkningar av skattsedlar på preliminär skatt som innehas av juridiska personer

Mitt förslag: Den som för ett arbete anlitar en juridisk person som har en F-skattesedel skall varken vara skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter på ersättningen för arbetet.

En juridisk person med en F-skattesedel skall, i likhet med en fysisk person med sådan skattsedel, själv betala sin preliminärskatt (F-skatt) att avräknas mot den slutliga skatten. Detta gäller dock inte handels- bolag. Sådana bolags inkomster skall även i fortsättningen beskattas hos delägarna.

På samma sätt som en fysisk person med F-skattesedel skall en juri- disk person med sådan skattsedel som låter arbetet utföras av an- ställda eller underentreprenörer överta det ansvar för dessa personers källskatt och socialavgifter som enligt nuvarande regler kan åligga uppdragsgivaren. I fråga om handelsbolags utbetalning av ersättning för arbete till en delägare skall gälla att bolaget inte är skyldigt att göra vare sig källskatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter på ersätt- ningen. Detta skall gälla även om delägaren är kommanditdelägare.

Den som för ett arbete anlitar en juridisk person som har en A-skat- tesedel skall, med ett undantag, vara skyldig att göra skatteavdrag med 30 % på ersättningen för arbetet. Undantaget gäller om upp- dragsgivaren är en fysisk person eller ett dödsbo. En sådan uppdrags- givare skall vara skyldig att göra skatteavdrag på ersättningen för ar- betet endast om vad som har utbetalts utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet eller under inkomståret överstiger 10 000 kr.

Jämkning av skatteavdraget skall kunna medges om den juridiska personen gör sannolikt att dess kostnader (för annat än ersättning för arbete till person som-innehar A-skattesedel) är så höga att den preli- minära skatten kommer att överstiga motsvarande slutliga skatt.

• Sida 95
•  Original

Om den juridiska personen med A—skattesedel i sin tur anlitar per- soner som innehar A—skattesedel, t.ex. delägare i bolaget, och således är skyldig att innehålla preliminär skatt vid utbetalning av ersätt- ningen för arbetet skall skattemyndigheten kunna besluta att skatten får inbetalas genom avräkning mot vad som betalats av den juridiska personen genom skatteavdrag. Om uppdragstagaren är ett handelsbo- lag med A-skattesedel och arbetet utförs av delägare i bolaget skall skattemyndigheten ha möjlighet att besluta att skatteavdrag som gjorts på ersättning till bolaget skall få användas för betalning av del- ägarens preliminära skatt.

Arbetsgivaravgifter skall inte betalas på ersättning till juridisk per- son.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. I prome- morian föreslås dock att begränsningen i skyldigheten för fysiska personer och dödsbon att göra skatteavdrag skall vara beroende av om ersättningen har betalats ut inom en bokföringspliktig verksamhet. Vidare föreslås att gränsbeloppet 10 000 kr. skall beräknas med utgångspunkt i en tidsrymd på ett år och att gränsbeloppet skall knytas an till vad som kan komma att beta- las ut under denna tidsrymd. Gränsbeloppsregeln föreslås även gälla när er- sättningen betalas ut av en juridisk person som inte är bokföringsskyldig. Dessutom föreslås att skatteavdrag på ersättningen till en juridisk person med A-skattesedel skall göras med 50% av ersättningen. När det gäller andra juridiska personer än handelsbolag avses den preliminära skatten bli avräknad mot den juridiska personens slutliga skatt på vanligt sätt. Prelimi- när A-skatt som betalats av ett handelsbolag föreslås däremot bli gottskriven bolaget som mervärdeskatt. Slutligen föreslås att ett handelsbolag skall vara skyldigt att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på ersättning för

arbete som betalas ut till en kommanditdelägare. Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna är positiva till pro-

memorians förslag. Ett fåtal instanser har dock haft synpunkter på förslagets detaljutformning, bl.a. det föreslagna procenttal efter vilket en uppdragsgi- vare skall göra skatteavdrag. Bl.a. RSV anser att metoden att gottskriva av- dragen preliminär skatt för personer som inte är inkomstskattesubjekt som mervärdeskatt är olämplig. Verket anser att problematiken i första hand bör lösas genom att samtidigt med införandet av F-skattesedeln göra handelsbo- lag till egna skattesubjekt. Det är enligt verket inte civilrättsligt möjligt att ta inbetald preliminär skatt i anspråk för eventuellt obetalda skatter hos del- ägarna. Men om skatteavdraget skall ha någon egentlig funktion om han- delsbolag inte blir egna skattesubjekt borde enligt verkets mening i andra hand en sådan lösning konstrueras. RSV anser vidare att det inte finns till- räckligt starka skäl att ur skatte- och avgiftssynpunkt behandla kommandit- delägare annorlunda än andra handelsbolagsdelägare. Enligt RSV:s mening bör handelsbolag antingen bli inkomstskattesubjekt och alla delägare be- handlas som anställda, vilket RSV förordar, eller också bör även komman- ditdelägare tilldelas F—skattesedel och fullt ut ses som rörelseidkare. Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att en lösning där skatteavdrag som

• Sida 96
•  Original

gjorts på ersättning till ett handelsbolag kunde tillgodoföras bolagsmännen direkt vore att föredra. Även TCO och näringslivets skattedelegation har pe- kat på att promemorians förslag medför en komplikation i fråga om handels- bolag som inte bedriver skattepliktig verksamhet.

Skälen för mitt förslag: Jag har föreslagit att juridiska personer skall kunna få en F-skattesedel eller en A-skattesedel, däremot inte — till skillnad från fysiska personer — en kombination av F— och A-skattesedel. Detta beror på att all ersättning för arbete som mottas av en juridisk person skall hänföras till ett och samma inkomstslag, nämligen inkomst av näringsverksamhet.

Rättsverkningarna av skattsedlar på preliminär skatt som innehas av juri- diska personer bör i princip vara desamma som när en motsvarande skattse- del innehas av en fysisk person. Detta är en förutsättning för att det nya sy- stemet skall få den genomslagskraft hos uppdragsgivare och uppdragstagare som är nödvändig för att systemet skall fungera i praktiken. Men den skillna- den bör finnas att socialavgifter aldrig skall betalas på ersättning som utges till en juridisk person som har tilldelats en skattsedel på preliminär skatt. Det bör därvid vara utan betydelse om den juridiska personen har en F-skat- tesedel eller en A-skattesedel.

F -skattesedeln

En överensstämmelse i stora delar mellan fysiska och juridiska personer i fråga om en skattsedels rättsverkningar bör innebära att den som för ett ar- bete anlitar en juridisk person med F-skattesedel inte skall riskera att bli be- talningsskyldig för vare sig källskatt eller socialavgifter hänförliga till ersätt- ningen för arbetet. Detta bör gälla oberoende av om arbetet utförts av den juridiska personens anställda, underentreprenörer eller, i fråga om handels- bolag, delägare i bolaget. Jag vill dock också här nämna att jag avser att före- slå ( avsnitt 3.9 ) att ett solidariskt ansvar skall kunna krävas ut i vissa miss- brukssituationer.

Huruvida den juridiska personen i sin tur är ansvarig för den källskatt och de socialavgifter som belöper på ersättning som betalas ut till anställda och underentreprenörer beror på vilken skattsedel dessa har.

När det gäller handelsbolag kan det diskuteras att också ge en F-skattese- del rättsverkningar i förhållande till delägarna i bolaget. Detta skulle med- föra att bolaget alltid skall vara skyldigt att betala arbetsgivaravgifter på er- sättning till delägare som har en A-skattesedel.

I promemorian föreslås emellertid att ett handelsbolag skall vara skyldigt att betala arbetsgivaravgifter endast på sådan ersättning för arbete som beta- las ut till en delägare hos vilken ersättningen inte skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete, dvs. på ersättning till en kommanditdelägare. Här— igenom uppnår man att socialavgifterna skall betalas i form av arbetsgivarav— gifter när mottagaren inte är skyldig att betala egenavgifter på ersättningen. I promemorian föreslås också att handelsbolaget i sådana fall skall vara skyl- digt att göra skatteavdrag på ersättningen.

RSV har i sitt remissvar föreslagit att handelsbolag skall göras till skatte- subjekt och att ett sådant bolag skall vara skyldigt att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på all ersättning som betalas ut till delägare i bola-

• Sida 97
•  Original

get. Jag är emellertid inte beredd att nu ta upp frågan om handelsbolag skall vara skattesubjekt eller inte. Den frågan övervägs för närvarande i ett annat sammanhang. Jag utgår därför här från de regler som gäller i dag i detta av- seeende. Dessa innebär bl.a. att bolagets inkomst taxeras hos delägarna och att sådan inkomst vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten, om den skattskyldige inte är en kommanditdelägare, hänförs till inkomst av annat förvärvsarbete. Detta medför i sin tur att delägare som inte är kom- manditdelägare kommer att betala egenavgifter på ersättningen. Enligt min mening finns det inte tillräckligt starka skäl för att ha särskilda regler för kommanditdelägare. Jag föreslår därför att de regler som enligt promemo- rian skall gälla andra delägare än kommanditdelägare skall gälla även kom- manditdelägare.

En juridisk person som har en F—skattesedel bör själv betala sin prelimi- nära skatt i form av preliminär F-skatt. Detta bör givetvis dock inte gälla handelsbolag eftersom sådana bolag inte är inkomstskattesubjekt.

A -skattesedeln

Arbetsgivaravgifter bör aldrig betalas på ersättningar för arbete som betalas till en juridisk person som innehar en A-skattesedel. Däremot bör skatteav- drag i princip göras. Detta bör dock inte gälla generellt.

I promemorian föreslås att en inte bokföringsskyldig person som anlitar en juridisk person med A-skattesedel inte skall vara skyldig att göra skatte- avdrag om vad som kan antas bli utbetalt understiger 10 000 kr. under en tidsrymd av ett år. Remissinstanserna har inte haft något att invända mot detta. Även jag godtar förslaget. Justeringar bör dock, i likhet med vad jag föreslagit beträffande fysiska personer, göras på två punkter. Dels bör un- dantagsregeln knytas till bedriven näringsverksamhet i stället för till bokför- ingsskyldighet (jfr avsnitt 3.4 ), dels bör gränsbeloppet på 10 000 kr. beräknas med utgångspunkt i kalenderåret och avse vad som faktiskt betalats ut under året.

När det gäller skatteavdragets storlek har vid remissbehandlingen påpe- kats att 50 % är en för hög procentsats efter skattereformen. Enligt min me- ning bör, med hänsyn till den sänkning av uttaget av statlig inkomstskatt för juridiska personer som nu skett, skatteavdraget bestämmas till 30 % av er- sättningen.

I enlighet med vadjag har föreslagit i fråga om rättsverkningarna av skatt- sedlar som innehas av fysiska personer föreslår jag att samma regler som av- ses gälla för den som har en A-skattesedel skall gälla också i fråga om den som saknar en skattsedel på preliminär skatt. Utbetalas ersättning för arbete till ett handelsbolag som saknar skattsedel skall alltså skatteavdrag göras med 30 % av ersättningen.

• Sida 98
•  Original

3.7. Tidpunkt för preliminärskattesedlarnas rättsverkningar

Mitt förslag: En F—skattesedels rättsverkningar skall gälla om upp- drags- eller arbetstagaren innehar skattsedeln antingen när ersätt- ningen för arbetet bestäms eller när ersättningen betalas ut.

En F—skattesedels rättsverkningar skall begränsas till att gälla t.o.m. februari året efter det år den har utfärdats.

En A-skattesedels rättsverkningar skall gälla om inte den skattskyl- dige innehaft en F-skattesedel antingen vid avtalstillfället eller vid ut- betalningstillfället.

F-skattesedlarna skall utan särskild ansökan förnyas årligen.

Promemorians förslag: En uppdrags- eller arbetstagares skattsedelsinne- hav vid utbetalningstillfället skall vara avgörande för vilka skyldigheter som skall åligga parterna i fråga om skatteavdrag och socialavgifter. Parterna skall dock kunna avtala om att förhållandet vid tidpunkten för ersättningens bestämmande i stället skall vara avgörande. En F—skattesedels rättsverk- ningar skall begränsas att gälla t.o.m. den 25 februari året efter det år den utfärdats.

Remissinstanserna: Förslaget har i allmänhet godtagits. Länsrätten i Stockholms län anser att det i lagtexten bör arbetas in en regel som anger att om parterna önskar att avtalstillfället i stället för utbetalningstillfället skall vara den avgörande tidpunkten för skattsedlarnas rättsverkningar detta måste skriftligen dokumenteras för att det skall gälla. Enligt Byggentrepre- nörema och Schaktentreprenöremas riksförbund bör reglerna om skattsed- larnas rättsverkningar utformas så att ingen skyldighet skall föreligga att göra skatteavdrag eller att betala socialavgifter om uppdragstagaren innehar F-skattesedel antingen vid avtalstidpunkten eller vid tidpunkten för utbetal- ning av ersättningen. Även F UD, Småföretagens riksorganisation, Näringsli- vets skattedelegation och Sveriges fastighetsägareförbund instämmer i detta förslag. Något uttryckligt avtal angående skyldigheten att göra skatteavdrag och betala socialavgifter mellan parterna skulle med en sådan ordning inte behövas.

Skälen för mitt förslag: För närvarande är skyldigheten att göra skatteav- drag från ersättning för arbete i princip beroende av vilken typ av skattsedel mottagaren har när ersättningen betalas ut. Det är i regel utan betydelse vil- ken skattsedel mottagaren hade dessförinnan, t.ex. när arbetsavtalet in- gicks. Att man kan ha denna ordning beror bl.a. på att storleken av ersätt-' ningen inte påverkas av om skatteavdrag skall göras eller inte.

De nuvarande reglerna, som är väl inarbetade hos arbetsgivare, arbetsta- gare och myndigheter, har visat sig vara praktiska och fungera bra. Det vore därför en fördel om en liknande ordning kunde användas även inom det nya systemet.

Mitt förslag att ge skattsedlarna rättsverkningar också i fråga om skyldig- heten att betala socialavgifter medför emellertid att mottagarens typ av pre- liminärskattesedel får betydelse även vid bestämmandet av ersättningens

• Sida 99
•  Original

storlek. Skall socialavgifterna betalas i form av egenavgifter bör ju ersätt- ningen vara större än om socialavgifterna skall betalas i form av arbetsgivar- avgifter, En avgörande fråga är då vid vilken tidpunkt cn F—skattesedel skall finnas för att de rättsverkningar som avses följa med skattsedeln skall in- träda.

En uppdragstagares innehav av skattsedel på preliminär skatt kan givetvis ändras under den tid som löper mellan ingåendet av ett avtal om arbete och utbetalningen av ersättningen. För att parterna på ett enkelt sätt skall få klart för sig vad som gäller i fråga om källskatt och socialavgifter måste på något sätt bestämmas vid vilken eller vilka tidpunkter det förhållandet skall ha förelegat som avgör avdrags- och betalningsskyldigheten.

Att ha olika tidpunkter för skyldigheten att göra skatteavdrag resp. att be- tala socialavgifter skulle medföra att uppbördssystemet blir alltför komplice- rat.

För skyldigheten att göra skatteavdrag ligger det nära till hands att låta skattsedelsinnehavet vid utbetalningsstillfället vara avgörande även inom det nya systemet. Läget är ett annat i fråga om skyldigheten att betala social- avgifter, eftersom parterna bör veta vem som är betalningsskyldig redan när arbetsavtalet ingås. När det gäller socialavgifterna är det därför naturligt att låta skattsedelsinnehavet vid avtalstillfället vara utslagsgivande. Två tid- punkter är alltså aktuella, avtalstillfället och betalningstillfället.

I promemorian har föreslagits att skattsedelsinnehavet vid utbetalnings- tillfället skall styra parternas skyldigheter. Parterna skulle dock få avtala att tidpunkten för ersättningens bestämmande i stället skall vara avgörande.

Flera remissinstanser har i stället förordat att någon skyldighet att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter inte skall föreligga om den som åtagit sig arbetet innehar en F-skattesedel antingen vid avtalstidpunkten el- ler vid tidpunkten för utbetalning av ersättningen. —

Jag vill först påpeka att skillnaden mellan detta förslag och promemorians inte är så stor som man först kan tro. I normalfallet har ju uppdragstagaren samma typ av skattsedel vid de båda tillfällena.

Remissinstansernas förslag tillgodoser uppdragsgivarnas önskemål. För uppdragsgivarna förenas de fördelar som följer av att man väljer avtalstid- punkten med dem som följer av att man väljer utbetalningstillfället.

Genom att låta skattsedelsförhållandet vid avtalstidpunkten vara bestäm- mande i fråga om såväl skatteavdrag som socialavgifter tillgodoser man på ett enkelt sätt det närmast oeftergivliga kravet på förutsebarhet när det gäl- ler frågan vcm av parterna som skall betala socialavgifterna. Ersättningen kan då tryggt bestämmas med utgångspunkt i mottagarens aktuella innehav av skattsedel.

Att dessutom låta förhållandena vid utbetalningstillfället vara avgörande för vilka skyldigheter som skall åligga parterna i fråga om att göra skatteav- " drag och betala socialavgifter har också flera fördelar. Beträffande skyldig- heten att göra skatteavdrag kommer överensstämmelse att råda" med vad som gäller i dag. Man undviker alltså att frångå en inarbetad och fungerande ordning. Det är också i många fall naturligt att en arbets- eller uppdragsgi- vare först i samband med utbetalningen ställer sig frågan om skatteavdrag skall göras eller inte i enlighet med de regler som gäller för den skattsedel

• Sida 100
•  Original

som arbets- resp. uppdragstagaren då har. Vidare är det i regel lättare att i efterhand avgöra när en ersättning har betalats ut än att utröna när ett avtal har träffats. Metoden underlättar därigenom för parterna och för skattemyn- digheterna.

Förslaget rymmer också nackdelar, nämligen för uppdragstagare. En F- skattesedelsinnehavare blir t.ex. Skyldig att betala egenavgifter på en arbets- ersättning även om han efter avtalstillfället men före utbetalningstillfället får skattsedeln ersatt med en A-skattesedel. Detta bör dock i regel inte vara nå- got problem för uppdragstagaren eftersom ersättningen för arbetet bör ha bestämts med utgångspunkt i att egenavgifter skulle betalas. Denna situation skiljer sig för övrigt inte från vad som skulle gälla enligt förslaget i promemo- rian om parterna vid ersättningens bestämmande kommit överens om att egenavgifter skulle betalas.

En annan nackdel med remissinstansernas förslag är att om en uppdrags- tagare har en A-skattesedel när arbetsavtalet träffas men har fått den utbytt mot en F-skattesedel när ersättningen för arbetet betalas så skall socialavgif- terna betalas i form av egenavgifter. Detta gäller även om parterna vid av- talstidpunkten utgick från att arbetsgivaravgifter skulle betalas på ersätt- ningen.

Enligt min mening är inte heller de nu redovisade konsekvenserna av re- missinstansernas förslag av allvarlig natur. Uppdragstagaren harju möj lighet att själv välja när han vill ansöka om en F—skattesedel. Han kan alltså göra det vid en tidpunkt då han inte har någon utestående fordran på ersättning för arbete. Han har också möjlighet att begära att F-skattesedeln kombine- ras med en A-skattesedel och sedan inte åberopa F-skattesedeln i nu aktuellt fall.

Remissinstansernas förslag medför i viss mån även ett uppbördstekniskt problem. Jag tänker då på den situationen att en F-skattesedel har återkal- lats. En återkallelse skulle inte i något fall få effekt på ersättningar som be- stämts före återkallelsen. Det skulle alltså inte bli möjligt för skattemyndig- heten att, om den upptäcker att en F-skattesedel används inom ett anställ- ningsförhållande, hindra skattsedelns fortsatta användning genom att åter- kalla den. Motsvarande problem uppkommer om man väljer promemorians förslag och parterna vid bestämmandet av ersättningen har överenskommit att skattsedelsförhållandet vid den tidpunkten skall vara avgörande. Jag an- ser dock att inte heller detta är något allvarligare problem med hänsyn till att en F—skattesedels rättsverkningar skall begränsas till att gälla t.o.m feb- ruari året efter det år den har utfärdats.

Promemorians huvudregel, dvs. att man skall utgå från förhållandet vid utbetalningstillfället, innebär att parterna inte vid avtalstillfället kan vara säkra på vilka skyldigheter i fråga om skatteavdrag och socialavgifter som de har. Ett ändrat skattsedelsinnehav skulle kunna medföra att endera av parterna åläggs skyldigheter som inte förelåg vid avtalstillfället. Detta pro- blem har i promemorian lösts på det sättet att parterna har getts möjlighet att träffa avtal om att förhållandena vid tidpunkten för ersättningens bestäm- mande i stället skall vara'avgörande. Med en sådan ordning kan det dock hända att parterna förlitar sig på att en F-skattesedel som utfärdats för den som åtar sig arbetet kommer att gälla även vid utbetalningstillfället och där-

• Sida 101
•  Original

för inte träffar något uttryckligt avtal om att skattsedeln skall gälla. Om skattsedeln återkallas före utbetalningstidpunkten kommer skyldigheten att göra skatteavdrag och betala socialavgifter, tvärtemot vad parterna utgått ifrån, då att styras av en A-skattesedel.

Med hänsyn till vad som sagts nu, och eftersom man härigenom får ett mycket enkelt system som kan förväntas vinna gehör hos parterna, föreslår jag att en F—skattesedels rättsverkningar skall gälla om en uppdrags- eller arbetstagare innehar skattsedeln antingen när ersättningen för arbetet be- stäms eller när ersättningen betalas ut.

En F—skattesedelsinnehavare som efter avtalstillfället men före utbetal- ningstillfället förlorat sin F-skattesedel blir med den nu aktuella lösningen, i motsats till vad som gäller enligt promemorians förslag, skyldig att ändå be- tala egenavgifter för ersättningen.

I en situation kan det uppkomma osäkerhet om vilka skyldigheter par- terna har, nämligen när den som utfört arbetet har fått sin F—skattesedel ut- bytt mot en A-skattesedel före utbetalningstidpunkten och det är outrett vid vilken tidpunkt arbetsavtalet träffades. De föreslagna reglerna bör då tilläm- pas på det sättet att det åligger den som betalat ut ersättningen att visa att mottagaren hade en F-skattesedel när avtalet ingicks om han skall befrias från skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter. För uppdragstagare som har en kombinerad A- och F-skattesedel skall F—skatte- sedelns rättsverkningar gälla endast om den som betalar ut ersättningen visar att F-skattesedeln åberopats antingen vid avtalstillfället eller vid utbetal- ningstillfället.

Skattsedlamas giltighetstid

I promemorian behandlas också frågan hur långt fram i tiden en F-skattese- del skall gälla. Införs ingen begränsning kan den som uppdragit ett arbete åt någon som då hade en F—skattesedel aldrig åläggas att göra skatteavdrag från och betala arbetsgivaravgifter på ersättningen för arbetet. Detta skulle gälla även om F—skattesedeln återkallades och ersättningen betalades ut efter åter- kallelsen. En sådan ordning skulle alltså innebära att den som har en F-skat- tesedel men åtar sig att utföra ett arbete såsom anställd själv skulle få svara för socialavgifterna så länge anställningsförhållandet pågick. Detta skulle gälla även om F-skattesedeln återkallades.

Nuvarande B-skattesedel gäller i princip t.o.m. den 25 februari året efter det inkomstår för vilket den utfärdats (se anvisningarna till 40 & UBL). Detta hänger samman med att en ny B-skattesedel enligt huvudregeln skall över- sändas till den skattskyldige senast vid nämnda datum (3655 första stycket UBL) och intill dess den skattskyldige fått den nya skattsedeln avses den gamla kunna användas.

Även inom det nya systemet bör skattsedlarna automatiskt förnyas med jämna intervaller. De bör förnyas årligen och nya A- och F—skattesedlar bör översändas till de skattskyldiga senast den 18 januari under inkomståret resp. den 25 februari under inkomståret. Det ligger då nära till hands att — som också föreslagits i promemorian och godtagits av remissinstanserna - begränsa en skattsedels rättsverkningar att gälla fram till den tidpunkt då en

• Sida 102
•  Original

ny skattsedel skall utfärdas. Med hänsyn till att både preliminär skatt och arbetsgivaravgifter beräknas månadsvis anser jag emellertid att praktiska skäl talar för att en F-skattesedels rättsverkningar bör gälla t.o.m. februari. En sådan begränsning är dessutom ett nästan nödvändigt komplement till mitt förslag att den som betalar ut ersättning för arbete till någon som inne- har en F—skattesedel antingen vid avtalstidpunkten eller vid tidpunkten för utbetalningen av ersättningen inte skall vara skyldig att vare sig göra skatte- avdrag eller betala arbetsgivaravgifter. Tidsbegränsningen innebär att den som uppdrar ett arbete åt någon med en F—skattesedel under tiden den 1januari ett år t.o.m. februari året därpå . är skyddad från krav på källskatt och arbetsgivaravgifter hänförliga till er- sättningen för arbetet om den betalas ut någon gång under samma period. Om ersättningen däremot betalas ut efter nämnda period och F—skattesedeln har ersatts med en A-skattesedel blir den som uppdragit arbetet skyldig att betala arbetsgivaravgifter på ersättningen. Någon möjlighet att undgå detta finns inte enligt mitt förslag. Jag bortser då från reglerna om eftergift av ar- betsgivaravgifter som jag anser bör finnas kvar även inom det nya systemet (se avsnitt 3.16 ).

3.8. Underlaget för beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter '

Mitt förslag: Om i en ersättning för ett arbete som betalas ut till någon som har en A-skattesedel har räknats in även kostnader för t.ex. ma- terial eller anlitande av underentreprenör med F-skattcsedel, skall skatteavdrag och arbetsgivaravgifter beräknas på hela ersättningen om kostnaderna kan beräknas understiga 10% av hela ersättningen för arbetet under kalenderåret. Beräknas kostnaderna vara större än 10 % av ersättningen skall vid beräkningen av såväl skatteavdrag som arbetsgivaravgifter bortses från den del av ersättningen som är avsedd att täcka kostnaderna, om riksskatteverket har fastställt en schablon för beräkning av arbetstagarens kostnader eller skattemyndigheten har bestämt hur arbetstagarens kostnader skall beräknas.

Promemorians rör-Slag: Överensstämmer i princip med mitt. I promemo- rian föreslås dock att arbetsgivarna själva skall ha rätt att beräkna kostnads- avdragets storlek om tillämplig schablon inte finns. Om uppgift saknas om kostnademas storlek skall Skattemyndigheten dessutom på framställning av arbetsgivaren på förhand bestämma hur kostnaderna skall beräknas.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av flerta— let remissinstanser, bl.a. RSV. Vägverket konstaterar att med föreslaget sy- stern måste verket vara mycket noga med att alltid få en specificerad faktura. Av denna skall det klart framgå hur stor del av fakturan som utgör ersättning för utfört arbete resp. hur stor del som är kostnadsersättning. Om en specifi- kation saknas riskerar verket att bli skyldigt att betala både källskatt och so- cialavgifter på hela fakturabeloppet. Byggentreprenörema anser att det i so-

102-

• Sida 103
•  Original

cialavgiftslagen och i UBL bör föreskrivas att kostnadsersättning skall bort- räknas från underlaget för socialavgifter och från underlaget för skatteav- drag oavsett kostnadens storlek om kostnaden kan särskiljas från ersätt- ningen i övrigt. Enligt byggentreprenörerna sägs också detta i promemorian men den föreslagna lagtexten ger ett annat intryck. Även Näringslivets skat- tedelegation pekar på denna misstämning. Enligt delegationens mening bör kostnadsersättningar - oavsett storlek — aldrig räknas med i underlaget om beloppen är specificerade på en faktura. I lagtexten bör för tydlighets skull tilläggas att i ersättningen för arbetet inte skall inräknas vad som utgör er- sättning för material och dylikt. Delegationen vill dessutom understryka vik- ten av att underlaget för skatteavdrag och arbetsgivaravgifter bestäms på samma sätt. Svenska revisorsamfundet SRS tillstyrker att underlaget för be- räkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter skall bestämmas oberoende av hur ersättningen skall taxeras hos mottagaren. Sveriges fastighetsägareför— bund anser att flera invändningar kvarstår mot de aktuella skatteavdragen. En sådan invändning gäller de fall då inkomsttagaren anlitar medhjälpare och i sin tur skall betala ersättning till dessa. Om preliminärskatt beräknas på hela den ursprungliga ersättningen blir skatteavdraget alltför högt.

Skälen för mitt förslag: I praktiken har nuvarande regler om skatteavdrag och arbetsgivaravgifter, som bl.a. knyter an till hur en viss ersättning skall taxeras hos mottagaren, visat sig skapa ett stort mått av osäkerhet hos såväl arbetsgivare och arbetstagare som uppbördsmyndigheter. Reglerna har där- igenom blivit svårtillämpade och lett till att arbetsgivare inte sällan drabbats av betalningskrav som de haft svårt att förutse.

För att undvika nuvarande tillämpningsproblem bör, som jag redan före- slagit (avsnitten 3.4 och 3.6), skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter vara helt oberoende av hur ersättningarna skall taxeras hos mottagaren.

Mina hittills framlagda förslag löser dock inte hela problemet. Det behövs också regler om hur den avgiftspliktiga ersättningen skall beräknas när er- sättningen också är avsedd att täcka mottagarens kostnader för använt mate- rial m.m. Man bör då hålla i minnet att ersättningarna bör bestämmas utifrån faktorer som är kända för utbetalaren. Ersättningarna bör dessutom, som understrukits från remisshåll, så långt möjligt bestämmas på ett och samma sätt vid beräkning av både skatteavdrag och arbetsgivaravgifter. Därigenom underlättas uppbörden av källskatten och socialavgifterna för såväl arbetsgi- vare och arbetstagare som skattemyndigheter.

Det ärinte ovanligt att en person som åtar sig att utföra ett arbete betingar sig en ersättning i ett för allt, dvs. en ersättning som även omfattar kostnader för material e.d. Har uppdragstagaren en F—skattesedel, vilket torde bli van- ligast förekommande, uppkommer inga problem. Mottagaren av ersätt- ningen skall ju då svara för både den preliminära skatten och socialavgif- terna. Har han däremot en A-skattesedel kan tveksamhet uppstå om vilket underlag skatteavdraget och arbetsgivaravgifterna skall beräknas på. Tvek- samheten undviks om uppdragstagaren i sin faktura anger ersättningen för själva arbetet för sig och kostnadsersättningen för sig. I sådana fall bör kost- nadsersättningen givetvis inte ingå i underlagen för beräkning av vare sig skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter.

• Sida 104
•  Original

Många gånger är det inte möjligt att med en rimlig arbetsinsats dela upp en uppdragsersättning på ersättning för arbete och ersättning för kostnader, särskilt när kostnaderna är små i förhållande till den utbetalda ersättningen. Även i framtiden torde det därför ofta förekomma att den som utfört ett ar- bete låter bli att göra en sådan uppdelning. För dessa fall behövs därför en särreglering.

Underlaget för arbetsgivaravgifterna överensstämmer inte alltid helt med arbetstagarnas förmånsgrundande inkomster. Det finns i allmänhet också skillnader mellan den preliminära skatt som skall betalas genom skatteav- drag och arbetstagarnas slutliga skatt. Med hänsyn härtill finns det inget ab- . solut behov av att vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter all- tid beakta att viss del av en utgiven ersättning är avsedd att täcka mottaga- rens kostnader. Av förenklingsskäl bör man vid beräkningen av både skatte- avdrag och arbetsgivaravgifter kunna acceptera vissa schabloner. De bör in- nebära att man bortser från att en viss del av en ersättning för ett arbete är avsedd att täcka kostnader om dessa är små i förhållande till den utgivna ersättningen.

När det gäller avgiftsunderlaget finns det redan i dag en schablönregel. Vid avgiftsberäkningen skall sålunda bortses från ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagaren har haft att täcka med ersättningen endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 % av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret [2 kap. 4 & lagen (19812691) om socialavgifter, socialavgiftslagen]. Ifråga om beräkning av skatteavdrag saknas för närvarande någon motsvarande regel. Enligt min mening bör emellertid en sådan införas, något som också ligger i linje med vad som tidigare sagts om att man bör sträva efter ett enhetligt underlag för beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter. För arbetstagaren upp- kommer — jämfört med gällande rätt — ingen annan nackdel än att han kan få betala en något för hög preliminär skatt i de fall kostnaderna inte uppgår till 10 % av ersättningen. Dettajusteras dock vid debiteringen av den slutliga skatten. Arbetstagaren har också möjlighet att begära att den preliminära skatten skall jämkas.

I de fall den nyss föreslagna regeln inte blir tillämplig, dvs. när kostna- derna kan beräknas uppgå till minst 10 % av ersättningen, bör kostnadsav- dragets storlek vid beräkningen av såväl skatteavdraget som arbetsgivarav- gifterna efter särskild framställning från arbetsgivaren bestämmas av skatte- myndigheten. Det bör alltså ankomma på den som betalar ut ersättningen att visa hur stor del av denna som är kostnadsersättning. I den mån kostnads- ersättningen inte kan skiljas ut bör presumeras att hela ersättningen utgör ersättning för arbete.

Den ordning som föreslås i promemorian, dvs. att arbetsgivaren själv skall få beräkna skatteavdragets storlek, anser jag öppnar för stora möjligheter till missbruk om den används på både skatte- och avgiftssidan. Däremot an- sluter jag mig till promemorians förslag om att arbetsgivaren skall få göra kostnadsavdrag enligt schablon när sådan finns. En sådan regel är enkel att hantera för både arbetsgivare och skattemyndigheterna.

• Sida 105
•  Original

3.9. Solidarisk och subsidiär betalningsskyldighet

Mitt förslag: Den som inom en näringsverksamhet har uppdragit ett arbete till en person med F—skattesedel skall — om F—skattcsedeln har missbrukats — kunna åläggas ett med F—skattesedelsinnehavaren soli- dariskt ansvar för de inkomstskatter och socialavgifter som hänför sig till ersättningen för arbetet.

Det solidariska ansvaret skall kunna krävas ut om det är uppenbart att utbetald ersättning utgör inkomst av anställning för mottagaren och utbetalaren underlåtit att i samband med utbetalningen anmäla detta till skattemyndigheten.

Om arbetet har uppdragits till en fysisk person med F—skattesedel som själv utfört arbetet skall ansvaret begränsas till 60% av ersätt- ningen. Har arbetet uppdragits till ett handelsbolag och har arbetet utförts av en delägare skall det solidariska ansvaret också begränsas till 60 % av ersättningen. Har arbetet uppdragits till en fysisk eller ju- ridisk person men utförts av någon som betalningsmottagaren anställt eller anlitat och har betalningsmottagaren ålagts betalningsskyldighet enligt 75 eller 77 55 uppbördslagen skall utbetalarens ansvar också omfatta detta belopp.

En fysisk person med A-skattesedel som åtagit sig att utföra ett ar- bete inom näringsverksamhet som han bedriver skall — om A-skatte- sedeln har missbrukats — kunna åläggas ett subsidiärt ansvar för de arbetsgivaravgifter som hänför sig till ersättningen för arbetet.

Det subsidiära ansvaret skall kunna krävas ut endast om det måste . anses ha varit uppenbart för uppdragstagaren att uppdragsgivaren inte insåg att han var arbetsgivare och med hänsyn till omständighe- terna måste anses ha saknat anledning räkna med att han var arbetsgi- vare.

En fråga om solidarisk eller subsidiär betalningsskyldighet skall i första instans prövas av Skattemyndigheten. Ett beslut i frågan skall kunna överklagas till länsrätt och vidare till kammarrätt och rege-

ringsrätten.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att den som till en person med F-skattesedel har uppdragit ett arbete som utförts under sådana förhål- landen att det måste anses ha varit uppenbart för uppdragsgivaren att det förelegat en fast eller tillfällig arbetsanställning hos honom skall kunna åläg- gas ett solidariskt ansvar för den skatt och de socialavgifter som hänför sig till ersättningen för arbetet. I promemorian föreslås vidare att det solidariska ansvaret skall avse 80% av ersättningen för arbetet i de fall en F—skattese- delsinnehavare åtagit sig arbetet och själv utfört det. Detsamma föreslås gälla då ett handelsbolag har åtagit sig arbetet och låtit en bolagsman utföra det. I promemorian föreslås dessutom att det solidariska ansvaret skall be- gränsas till ersättning som utges av en bokföringsskyldig uppdragsgivare. Frågan om solidarisk betalningsskyldighet föreslås bli prövad av den lokala skattemyndigheten i första instans.

• Sida 106
•  Original

Remissinstanserna: Några har ställt sig tveksamma till förslaget om en soli- darisk betalningsskyldighet. Flertalet har dock accepterat det, i vissa fall först om vissa justeringar görs. RSVanser att en solidarisk betalningsskyldig— het bör införas. Av samma mening är länsrätten i Stockholms län. Den under- stryker dock att för att frångå de rättsverkningar som knyts till en F-skattese- del måste synnerligen starka skäl föreligga. Det bör enligt länsrätten objek- tivt sett stå helt klart att en fast eller tillfällig arbetsanställning föreligger. En precisering av vad som åsyftas med uppenbart anser länsrätten därför vara önskvärd, liksom en precisering av vad som åsyftas med tillfällig arbetsan- ställning. Byggentreprenörema har förståelse för att en ventil i form av ett undantag från huvudregeln behövs för att komma till rätta med eventuella missbruksfall. De anser dock att den i promemorian föreslagna undantagsre- geln är alltför vagt formulerad. En uppdragsgivare bör enligt byggentrepre- nörerna kunna ådra sig ansvar för uppdragstagarens skatter och avgifter en- dast om det visas att parterna med uppsåt och i samförstånd använt sig av uppdragstagarens F—skattesedel för att undkomma skatter och avgifter. LRF föreslår, om ett solidariskt ansvar skall införas, också införandet av en be- loppsgräns. Endast när ersättningsbeloppet under en tolvmånadersperiod överstiger beloppsgränsen bör enligt LRF:s mening betalningsskyldighet komma ifråga. Dessutom anser LRF att rättssäkerhetshänsyn kräver att ut- förliga anvisningar utfärdas rörande tillämpningen av den solidariska betal- ningsskyldigheten. Srrzåföretagens riksorganisation m.fl. anser att hänsynen till konkurrensneutraliteten kräver att vissa regler om solidarisk betalnings- skyldighet finns. Utformningen av den föreslagna lagtexten ger emellertid utrymme för en för vid tolkning. Utgångspunkten bör vara att först om det visats att uppdragsgivaren insett och varit medveten om förhållandet bör so- lidariskt ansvar kunna åläggas. Dessutom bör i anvisningar till lagen uttryck- ligen anges i vilka fall fast eller tillfällig arbetsanställning skall anses före- ligga. För att få en överensstämmelse med den faktiska beskattningen bör den solidariska betalningsskyldigheten begränsas till 60 % av den utbetalda ersättningen. Näringslivets skattedelegation delar uppfattningen att missbruk av en F—skattesedel så långt möjligt bör förhindras. Ansvar för eventuellt missbruk bör kunna åläggas uppdragsgivaren endast om parterna i samför- stånd och uppsåtligen utnyttjat F—skattcsedeln i syfte att undandra skatt. En- ligt Svenska revisorsamfundet SRS bör undantagsreglerna utformas efter fö- rebild i reglerna om enkel borgen. Enligt samfundets mening bör frågan re- dan från början prövas i ett domstolsförfarandc då det rör sig om ett beslut med allvarliga rättsverkningar. Samfundet anser vidare att för att minska ris- ken för missbruk bör delvis andra åtgärder vidtas. En sådan åtgärd kan vara att kräva att uppdragstagarens vitsordande av att han har en F—skattesedel skall innefatta uppgift som gör det möjligt att identifiera skattsedeln, t.ex. någon form av registreringsnummer och uppgift om vilken skattemyndighet som utfärdat skattsedeln. En annan åtgärd kan vara att skattemyndigheten kan ålägga kända uppdragsgivare att göra skatteavdrag och betala sociala avgifter för vissa uppdragstagare även om de uppvisar en F—skattesedel. Kammarrätten i Stockholm anser att sådana fall där solidariskt ansvar skulle kunna bli aktuellt när uppdrag har getts till en F-skattcsedelsinnehavare som i sin tur låtit annan person utföra arbetet synes vara så udda att det framstår

Prop. 1991/92112

• Sida 107
•  Original

som onödigt att tynga författningskomplexet med den angivna undantagsre- geln. TCO, som har tolkat förslaget om solidariskt ansvar på det sättet att ansvar inte kan komma i fråga om uppdragsgivaren anmält uppdragsförhål- landet till skattemyndigheten enligt den föreslagna bestämmelsen i 40aå UBL, anser att denna paragraf bör kompletteras med en bestämmelse om att anmälan skall ske skriftligen. Enligt länsrätten i Malmöhus län bör ett solidariskt ansvar inte ifrågakomma. Länsrätten anför att i rena fall av miss- bruk torde det räcka med sanktioner enligt skattebrottslagen . Även stats- kontoret, Sveriges advokatsamjimd och Sveriges redovisningskonsulters för- bund avstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: För att ett nytt system för skyldigheten att göra skatteavdrag och betala socialavgifter - där skyldigheten kopplas till ett regi- streringsförfarande — skall få en så fast förankring hos uppdragsgivare och uppdragstagare som är nödvändig för att systemet skall fungera i praktiken, måste det vara klart och entydigt. De rättsverkningar som skall följa med registreringen bör därför helst vara definitiva. Det krävs med andra ord att man så långt som möjligt undviker undantagsbestämmelser som upphäver skattsedlarnas rättsverkningar och att — om undantag ändå måste göras — de blir tillämpliga endast i situationer där parterna måste ha klart för sig att regi- streringen inte ger uttryck för det verkliga förhållandet mellan dem. En eventuell undantagsregel bör således kunna tillämpas endast när det är upp- enbart att, trots att annat i och för sig kan följa av registreringen, ett arbetsgi- vare-/arbetstagareförhållande föreligger enligt både skatterättslig och social- försäkringsrättslig praxis.

Det skall alltså vara uppenbart att ersättningen hos mottagaren skall taxe- ras som anställningsinkomst och att ersättningen, om mottagaren inte hade haft en F-skattcsedel, vid beräkningen av sjukpenninggrundande eller pen- sionsgrundande inkomst skulle ha hänförts till inkomst av anställning. Där- emot avses inte tolkningen av arbetsgivar- eller arbetstagarbegreppen i an- nan lagstiftning påverka den här aktuella frågan.

Solidarisk betalningsskyldighet för den som betalar ut ersättning

Inom nuvarande system för uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgifer före- kommer inte sällan skatte- och avgiftsundandragande genom olika slag av olaglig arbetsförmedling.

Arbetsförmedling fick enligt lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling inte bedrivas utan tillstånd. Som arbetsförmedling ansågs inte bara ett förfarande varigenom en arbetssökande mot avgift hänvisades till en uppdragsgivare för att själv avtala om arbetet och ersättningen. Det blev också arbetsförmedling om den som skulle göra arbetet var anställd hos den som åtog sig uppdraget om det av omständigheterna framgick att det huvudsakliga syftet med anställningen var förmedling av arbete åt arbetsta- garen.

De nu redovisade reglerna om arbetsförmedling gällde fram till den 1 ja— nuari 1992 då lagen med vissa bestämmelser om arbetsförmedling upphörde att gälla. Samtidigt trädde en ny lag, lagen (1991:746) om privat arbetsför- medling och uthyrning av arbetskraft i kraft (prop. 1990/91:124, AU20, rskr. 304).

• Sida 108
•  Original

I den nya lagen särregleras uthyrning av arbetskraft, dvs. sådan verksam- het som enligt tidigare rätt ansågs som en form av arbetsförmedling och som var förbjuden om den bedrevs i förvärvssyfte. Särregleringen innebär att ut- hyrning av arbetskraft lcgaliseras samtidigt som den som hyr ut eller hyr in arbetskraft i sin verksamhet måste iaktta vissa regler som syftar till att arbets- tagare som fått arbete via uthyrningsföretag inte skall hamna i svårigheter av olika slag.

Dessa regler innebär bl.a. att uthyrd arbetskraft endast får anlitas om detta föranleds av ett tillfälligt behov av arbetskraft samt att vissa begräns- ningar skall gälla i förhållande till de möjligheter som lagen (1982:80) om anställningsskydd ger att träffa tidsbegränsade anställningsavtal. Vidare får en enskild arbetstagare, inom ramen för uthyrningsuppdraget, ställas till en beställares förfogande för en sammanhängande tid av högst fyra månader. Genom kollektivavtal får emellertid awikelser överenskommas från bl.a. den angivna tidsfristen. Arbetskraften anses inte som anställd hos beställa- ren, utan hos arbetsförmedlaren.

De fall som, enligt tidigare regler, mer eller mindre tydligt framstår som en olaga arbetsförmedling smälter såvitt nu är i fråga ihop med andra fall i vilka arbetstagaren i själva verket intar en annan ställning gentemot upp- dragsgivaren än som framgår av det avtal som träffats angående uppdraget. Det gäller de fall i vilka det mellan uppdragsgivaren och dem som skall ar- beta för hans räkning sätts in en s.k. mellanman. Denne står formellt som arbetsgivare men företräder i verkligheten bara de övriga arbetstagarna när arbetsavtalet ingås och vid arbetets utförande.

Utmärkande för dessa former av arbetsavtal är att förmedlaren eller mel— lanmannen ofta inte gör något avdrag för preliminär A-skatt vid utbetal- ningen av arbetstagarnas ersättningar och inte heller lämnar föreskrivna kontrolluppgifter efter inkomstårets utgång. Till bilden hör då också att ar- betstagarna inte deklarerar sina inkomster rätt. Ibland avspeglas dessa för- hållanden även i att arbetstagarnas ersättning satts lägre än som skulle skett om de utfört sitt arbete som anställda hos uppdragsgivaren.

Förmedlaren eller mellanmannen, som också ofta underlåter att redovisa sin inkomst av verksamheten, undandrar sig inkomstskatt samtidigt som var- ken han själv eller uppdragsgivaren redovisar de arbetsgivaravgifter som be- löper på arbetstagarnas ersättningar. För att ge exempel på områden där klara fall av arbetsförmedling förekommit och påtalats kan nämnas att ar- betstagare förmedlats för taxibilskörning, för arbete på ett företags lager el- ler för förstärkning av en uppdragsgivares egen Städpersonal. Mellanmans- fall har särskilt uppmärksammats vid kontrollaktioner rörande entreprenad- verksamheten hos varv och större anläggnings- och byggnadsföretag.

Med de hittills föreslagna reglerna om F—skattesedel skulle det fortfarande finnas stora möjligheter till skatte- och avgiftsfusk om en F-skattesedelsinne- havare hyr ut arbetskraft olagligt eller uppträder som mellanman. Även när F -skattesedelsinnehavaren själv utför arbetet kan F-skattesedeln missbrukas i vissa situationer, t.ex. i rena anställningsförhållanden.

I promemorian föreslås vissa skyddsregler som inskränker F—skattcsedelns rättsverkningar med syfte att förhindra eller försvåra missbruk. Huvuddelen

• Sida 109
•  Original

av remissinstanserna har accepterat förslaget om en solidarisk betalnings- skyldighet men några har redovisat awikande meningar.

Från ett håll har gjorts gällande att det i rena fall av missbruk torde räcka med sanktioner enligt skattebrottslagen . Jag kan inte dela den uppfatt- ningen. Skattebrottslagen blir inte automatiskt tillämplig på de missbrukssi- tuationer som nu är aktuella utan i lagen måste det uttryckligen anges i vilka situationer den skall tillämpas. Detta är minst lika svårt som att ange tillämp- ningsområdet för regler om ett solidariskt ansvar. Jag anser emellertid att det inte är nödvändigt att tillgripa straffrättsliga sanktioner för det nu aktuella missbruket.

Däremot anser jag att det bör införas regler om ett solidariskt betalnings- ansvar som kan tillgripas om F-skattesedeln missbrukas. Frågan blir då i vilka situationer ett solidariskt ansvar bör kunna göras gällande.

Några remissinstanser, bl.a. Byggentreprenörerna och Näringslivets skat- tedelegation, anser att det solidariska ansvaret skall kunna krävas ut endast om det visats att parterna med uppsåt och i samförstånd använt sig av upp- dragstagarens F—skattesedel för att undkomma skatter och avgifter.

Enligt min mening vore det en svaghet i systemet om uppdragsgivare trots allt inte skulle vara på den säkra sidan om de förlitar sig på skattemyndighe- ternas beslut i fråga om skattsedlar. Jag har tidigare ( avsnitt 3.4 ) föreslagit att den som betalar ut ersättning för arbete skall vara skyldig att anmäla till skattemyndigheten om en F-skattesedel missbrukas i ett anställningsförhål- lande. En sådan anmälningsskyldighet skall dock föreligga endast om det är uppenbart att det varit fråga om ett anställningsförhållande. Jag anser att solidariskt ansvar inte skall kunna åläggas en utbetalare som i samband med utbetalningen fullgör sådan skyldighet. En förutsättning för solidarisk betal- ningsskyldighet bör således vara att utbetalaren underlåtit att göra anmälan trots att sådan skyldighet förelegat. Det innebär att det solidariska ansvaret kan krävas ut endast när det kan anses ha varit uppenbart för den som upp- dragit arbetet att ett anställningsförhållande förelegat men detta inte i sam- band med utbetalningen anmälts till skattemyndigheten.

Jag anser att en fördel med den i promemorian föreslagna metoden är att reglerna inte behöver tillämpas så länge F—skattesedelsinnehavaren fullgör sina skyldigheter att betala skatter och socialavgifter. Man skall alltså inte, som i dag, kunna hamna i den situationen att arbetsgivaravgifter måste krä- vas ut av någon som betalat ut en arbetsersättning trots att mottagaren har betalat egenavgifter för ersättningen. Vidare anser jag att promemorians förslag att betalningsskyldighet bara bör kunna åläggas om utbetalaren varit bokföringsskyldig av likformighetsskäl (jfr avsnitt 3.4 och 3.6 ) bör ersättas med att arbetet har uppdragits inom en av utbetalaren bedriven näringsverk- samhet. En fysisk person som anlitar någon för att utföra ett arbete bör alltså inte kunna påföras ett solidariskt ansvar om inte ersättningen för arbetet be- talas ut inom en näringsverksamhet som bedrivs av den fysiska personen.

Omfattningen av det solidariska ansvaret

Har en F—skattesedelsinnchavare som är fysisk person åtagit sig ett arbete och själv utfört det bör det solidariska ansvaret i princip avse den inkomst-

Prop. 1991/922112

• Sida 110
•  Original

skatt och de egenavgifter som belöper på ersättningen för arbetet. Det— samma bör gälla när ett handelsbolag som åtagit sig arbetet låtit en bolags- man utföra arbetet.

I nu angivna fall kan det emellertid inte sällan vara svårt att beräkna de skatte- och avgiftsbelopp som hänför sig till ersättningen. Detta beror bl.a. på att socialavgifterna skall betalas i form av egenavgifter. Som föreslagits i promemorian bör man därför införa en schablonregel som innebär att det solidariska ansvaret skall omfatta på ersättningen belöpande skatt inkl. egenavgifterna för det beskattningsår då ersättningen betalades ut intill ett

belopp som svarar mot en procentuell andel av den utbetalda ersättningen. —

Med hänsyn till det sänkta skatteuttaget som följt av skattereformen anser jag att det solidariska ansvaret för skatten inkl. egenavgifterna bör begränsas till 60 % av ersättningen i de nu aktuella fallen.

När det gäller det föreslagna solidariska ansvaret tillsammans med en mel- lanman eller någon som förmedlat arbetskraft bör ansvaret däremot avse det skatteavdrag som skulle ha gjorts från ersättningen och de arbetsgivaravgif- ter som belöper på ersättningen för arbetet. I dessa fall ser jag inget behov av en schablonregcl.

Subsidiärt ansvar för A-skattesedelsinnehavare

Frågan om ett subsidiärt ansvar aktualiseras när det gäller arbeten som har utförts av någon som har en A-skattesedel. Då skall ju den som betalar ut ersättningen för arbetet normalt göra skatteavdrag och — om den som åtagit sig arbetet är en fysisk person — betala arbetsgivaravgifter.

Ett sådant system skulle emellertid också kunna missbrukas. Jag tänker då på sådana situationer där uppdragsgivaren inte har anledning att räkna med att uppdragstagaren har en A-skattesedel. Det kan exempelvis vara så att uppdragstagaren tidigare haft en F-skattesedel som återkallats men trots detta fortsätter att bedriva en omfattande näringsverksamhet. Ersättningen kan dessutom ha bestämts som om egenavgifter skulle ha betalats för ersätt- ningen. I en sådan situation tyder omständigheterna på att han alltjämt har en F-skattesedel. I nu aktuella fall kan reglerna om eftergift av arbetsgivar- avgifter i 22 d & USAL bli tillämpliga. Uppdragsgivaren befrias då helt från skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter. Om det då måste anses ha varit uppenbart för uppdragstagaren att uppdragsgivaren inte insåg att han var arbetsgivare och med hänsyn till föreliggande omständigheter måste anses ha saknat anledning att räkna med att han var arbetsgivare, bör uppdragsta- garen kunna göras ansvarig för avgifterna. När det gäller den preliminära skatten behövs däremot ingen särskild regel eftersom han kan sägas redan ansvara för den genom att han har det slutliga ansvaret för betalningen av eventuell kvarstående skatt.

Ansvaret bör endast kunna åläggas fysiska personer. Denna begränsning motiveras av att ansvaret gäller endast arbetsgivaravgifter och därför, enligt vad som tidigare har sagts, inte kommer i fråga beträffande uppdrag till juri- diska personer med A—skattesedel.

Det subsidiära ansvaret bör dessutom i linje med promemorians förslag begränsas till att gälla endast i fråga om ersättning för arbete som utförts

• Sida 111
•  Original

inom ramen för en av A-skattesedelsinnehavaren bedriven näringsverksam- het.

I enlighet med mina tidigare förslag bör vad jag nu sagt i fråga om den som innehar en A-skattesedel även gälla den som saknar skattsedel på preliminär skatt.

Handläggande myndighet

Frågorna om solidariskt eller subsidiärt ansvar kan i många fall förväntas bli komplicerade att avgöra. De förutsätter därför att den som skall fatta beslu- tet är väl förtrogen med både skatte- och avgiftsområdet. Detta talar för att beslut om solidarisk betalningsskyldighet skall meddelas av skattemyndighet eller förvaltningsdomstol. .

Det kan hävdas att ett solidariskt betalningsansvar är av så allvarlig be- skaffenhet för den som drabbas att ansvaret redan från början bör prövas i ett domstolsförfarandc. Å andra sidan blir handläggningen smidigare och snabbare om det primära beslutet kan anförtros åt skattemyndigheterna. Dessa har redan nu att i olika sammanhang ta ställning till frågor om arbets- givare/arbetstagareförhållanden bl.a. vid skattsedelstilldelningcn och fram- för allt vid taxeringen. Med hänsyn härtill anser jag att även frågan om soli- darisk betalningsskyldighet i första instans bör prövas av skattemyndighe- ten. Detsamma bör gälla frågan om subsidiär betalningsskyldighet.

3.10. Skattsedelstilldelningen

Mitt förslag: En skattsedel på preliminär A— eller F—skatt skall utfär- das av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemorts- kommun är belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskommun skall beslut meddelas av skattemyndigheten i Stockholms län.

För handelsbolag skall skattsedeln utfärdas av skattemyndigheten i det län där handelsbolaget enligt uppgift i handelsregistret har sin adress.

För kontroll av att bestämmelserna om skattsedel på preliminär skatt har följts skall revision få verkställas hos den som ansöker om en F—skattesedel.

Promemorians förslag: Skattsedlar på preliminär skatt skall utfärdas av den lokala skattemyndighet som har att besluta om den skatt som skattse- deln avser. Skattsedel som avser handelsbolag skall dock utfärdas av den 10- kala skattemyndigheten i det fögderi där bolagets huvudkontor är beläget. Något förslag om revision läggs inte fram.

Remissinstanserna: RS Vanser att förslaget bör kompletteras med en regel om att det skall ankomma på skattemyndigheten att pröva om en F-skattese- del skall bytas ut mot en A-skattesedel eller mot en A-skattesedel med D- skatt. Verket påpekar också att den regel som föreslagits när det gäller vilken skattemyndighet som skall besluta om skattsedel på preliminär skatt kan bli

• Sida 112
•  Original

svårhanterlig. RSV föreslår därför att avgörandet av vilken myndighet som skall vara behörig att utfärda skattsedeln knyts till ett kriterium som är lätt att konstatera. Ett sådant kriterium skulle enligt RSV kunna vara den i han- delsregistret intagna adressen. Slutligen föreslår verket att det införs möjlig- het att göra preliminärskatterevision. Kammarrätten i Göteborg anför att det finns många personer som oriktigt innehar B-skattesedel och som är registre- rade till mervärdeskatt. Att inledningsvis automatiskt tilldela sådana perso- ner en F-skattesedel anser kammarrätten kunna inbjuda till missbruk och felanvändning. Med tanke på de rättsverkningar skattsedlarna föreslås få måste skattsedelstilldelningen enligt kammarrätten ske med betydligt större noggrannhet än tidigare. Byggentreprenörema anser att även företag som förvaltar fastigheter eller kapital borde kunna tilldelas en F-skattesedel. Ur konkurrenssynpunkt är det väsentligt att en företagare erhåller en F-skatte- sedel. Enligt byggentreprenörerna är det därför av största vikt att det garan- teras att besluten angående skattsedeln handläggs skyndsamt.

Skälen för mitt förslag: Mot bakgrund av den ändring som gjorts i skatte- förvaltningens organisation gäller numera att beslut enligt UBL rörande en skattskyldig normalt fattas av skattemyndigheten i det län där den skattskyl- diges hemortskommun för inkomståret är belägen (2 aå UBL). Dessa be- stämmelser bör också gälla i fråga om de nya A- och F—skattsedlarna för fy- siska personer, aktiebolag och ekonomiska föreningar.

När det gäller handelsbolagen har RSV föreslagit att beslut om sådana bo- lags preliminärskattesedlar skall meddelas av skattemyndigheten i det län där handelsbolaget enligt uppgift i handelsregistret har sin adress. En sådan behörighetsregel blir lättare att hantera än den som förelagits i promemo- rian. Jag ansluter mig alltså till RSV:s förslag.

Även i övrigt bör nuvarande förfarande för skattsedelstilldelningcn tilläm- pas också i fortsättningen. Jag anser alltså att det inte behövs något formellt beslut om företagarregistrering. Det är tillräckligt att en F-skattesedel, som alltså blir beslutshandling, utfärdas. Jag anser inte heller att det finns något behov av att i lagen ange att ärenden om skattsedlar på preliminär skatt skall handläggas skyndsamt. Det ligger i sakens natur. Jag utgår ifrån att skatte- myndigheterna kommer att behandla nu aktuella ärenden så snart de har fått in tillräckliga uppgifter från sökandena.

Med anledning av ett påpekande vid remissbehandlingen att även förvalt- ningsföretag bör kunna tilldelas en F—skattesedel vill jag säga följande. Alla juridiska personer som sysslar med ekonomisk verksamhet anses enligt den nu föreslagna ordningen bedriva näringsverksamhet. De nya reglerna med- för att vissa förvaltningsföretag som tidigare inte har ansetts vara rörelsedri- vande nu anses bedriva näringsverksamhet. I sådana fall kommer förvalt— ningsföretaget också att kunna tilldelas en F—skattesedel.

Jag vill i detta sammanhang understryka att skattemyndighetens uppgift att besluta om skattsedel på preliminär skatt ofta är en mycket grannlaga uppgift. Det kan nämligen vara svårt att - med ledning av de uppgifter den skattskyldige lämnat — avgöra om den skattskyldige är arbetstagare eller nä- ringsidkare. I de fall den skattskyldige parallellt med en anställning även be- driver näringsverksamhet kan det dessutom vara svårt att bedöma hur stora

• Sida 113
•  Original

inkomster han kommer att få och hur de kommer att förhålla sig till var- andra.

När skyldigheterna att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter knyts an till de olika skattsedlarna på preliminär skatt blir det ännu viktigare än i dag att de skattskyldiga och handelsbolagen får rätt typ av skattsedel. Skattemyndigheterna måste alltså även fortsättningsvis bedriva arbetet med skattsedelstilldelningcn med stor omsorg. Arbetsuppgiften bör emellertid bli mindre tidskrävande än i dag. Den bör exempelvis bli enklare genom att myndigheterna i en del tveksamma situationer inte behöver välja mellan skattsedlar utan kan kombinera två olika skattsedlar.

I de fall den skattskyldige har endast anställningsinkomster, dvs. inkoms- ter som skall taxeras som inkomst av tjänst, bör inga problem uppstå. Då skall den skattskyldige givetvis tilldelas en A-skattesedel. Problem bör inte heller uppstå när den skattskyldige endast bedriver näringsverksamhet och har ansökt om en F-skattcsedel. Då bör en sådan skattsedel utfärdas.

Bedriver däremot den skattskyldige näringsverksamhet samtidigt som han uppbär anställningsinkomster eller ersättningar för uppdrag som skall taxe- ras som inkomst av tjänst kan vissa svårigheter uppstå. De flesta av dessa bör dock kunna undvikas om den skattskyldige — förutom en F—skattesedel — tilldelas också en A-skattesedel. Då skall F-skattesedel som jag redan sagt utfärdas under villkor att den inte åberopas i anställningsförhållanden.

Det kan emellertid förutses att det ivissa fall kommer att bli svårt för skat- temyndigheten att avgöra om den skattskyldige verkligen bedriver närings- verksamhet. Med hänsyn till de rättsverkningar som avses följa med en F- skattesedel bör skattemyndigheten ges möjlighet att på något sätt kontrol- lera de uppgifter som den skattskyldige har lämnat. RSV har i sitt remissvar förordat införandet av en möjlighet att göra preliminärskatterevision.

Enligt nuvarande bestämmelser i UBL och USAL får revision verkställas hos en arbetsgivare för kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag resp. uppgiftsskyldighet har följts. Därvid skall bestämmelserna i 3kap. 8e14 åå taxeringslagen(1990:324) gälla i tillämpliga delar. Även jag anser det lämpligt att nu justera revisionsbestämmelserna så att revision också får göras för kontroll av att bestämmelserna om F—skattesedel har följts.

Om det visar sig att en F-skattesedclsinnehavare har missbrukat sin skatt- sedel, t.ex. på det sättet att han underlåtit att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på ersättningar till sina anställda, bör skattemyndigheten vara skyldig att pröva om F-skattesedeln skall bytas ut mot en A-skattesedel, eventuellt i kombination med att särskild A-skatt debiteras.

Den som bedriver näringsverksamhet men vars F-skattesedel har återkal- lats och den som inte vill ha en F—skattesedel skall tilldelas en A-skattesedel. Detta gäller även näringsidkare som har uppdragsgivare bland allmänheten. En sådan ordning medför att enskilda personer —i motsats till vad som gäller i dag — på grund av A-skattesedeln kan bli skyldiga att både göra skatteav- drag och betala arbetsgivaravgifter.

Jag bedömer dock att detta inte blir något problem. De flesta näringsid- kare kommer säkerligen att finna det mest rationellt att ha en F—skattesedel vilket de ju också i allmänhet har rätt att få. I de fall en näringsidkare undan— tagsvis har tilldelats en A-skattesedel blir reglerna om skatteavdrag och ar—

• Sida 114
•  Original

betsgivaravgifter aktuella för en fysisk person som inte bedriver näringsverk- Prop. 1991/92:112 samhet endast om ersättningen överstiger 10 000 kr. för inkomståret. I dessa fall bör de regler om subsidiär betalningsskyldighet för A-skattesedelsinne- havare som jag föreslagit och reglerna om eftergift av arbetsgivaravgifter medverka till att den som innehar en A-skattesedel upplyser sin motpart om detta förhållande. Hur frågan om Skattsedelstilldelningen vid införandet av det nya systemet bör lösas återkommer jag till (avsnitt 3.22).

3.11. Återkallelse av F—skattesedel

Mitt förslag: En F-skattesedel skall återkallas om innehavaren

. begär det, . inte längre skall bedriva näringsverksamhet, . har underlåtit att efterkomma villkor som förenats med F-skat- tesedeln eller på annat sätt missbrukat sin skattesedel, såvida inte underlåtenheten eller missbruket är ringa, . har underlåtit att efter föreläggande avlämna allmän självdekla- ration inom föreskriven tid, eller lämnar en självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, såvida inte underlåtenheten är ringa, . har brustit i redovisning eller betalning av preliminär eller slutlig skatt, skatt som har innehållits genom skatteavdrag, mervärde- skatt eller sådana avgifter som uppbärs enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, såvida inte bris- ten är ringa,

6. har meddelats näringsförbud,

7. är i konkurs. En fysisk persons F—skattesedel skall återkallas också om han är fö- retagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag och företagets resp. bolagets F-skattesedel har återkallats och återkallel- sen beror på omständigheter som kan hänföras till den fysiska perso- nen.

Ett fåmansföretags eller ett fåmansägt handelsbolags F-skattesedel skall återkallas också om företagsledaren själv inte har rätt att få en F—skattesedel på grund av att han underlåtit att fullgöra sina skyldig- heter i fråga om skatter eller avgifter.

Återkallelse av en F—skattesedel skall få underlåtas om det finns sär- skilda skäl.

Om en F-skattesedel har återkallats skall skattemyndigheten un- derrätta kända uppdragsgivare.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. I prome- morian föreslås dock att en F—skattesedel skall återkallas om innehavaren inte driver rörelse eller annan verksamhet som motiverar innehavet av en 114

• Sida 115
•  Original

sådan skattesedel. I promemorian föreslås vidare att ett handelsbolags F- skattesedel skall få återkallas på grund av att en delägare underlåter att redo- visa eller betala sin egen preliminära eller slutliga skatt endast om skatten hänför sig till inkomster från bolaget. I promemorian finns inget förslag om att en F-skattesedel skall kunna återkallas om innehavaren har underlåtit att avlämna en allmän självdeklaration, underlåtit att redovisa eller betala mer- värdeskatt eller försatts i konkurs och inte heller något förslag om att ett få- mansföretags eller ett fåmansägt handelsbolags F—skattesedel skall kunna återkallas på grund av förhållanden som gäller en företagsledare i företaget resp. bolaget. I promemorian saknas också ett förslag till en generell regel om att återkallelse får underlåtas om det föreligger särskilda skäl eller någon regel om att skattemyndigheten skall underrätta kända uppdragsgivare om återkallelse av en F-skattesedel.

Remissinstanserna: RS V accepterar huvuddelen av promemorians förslag även i dessa delar. Verket anser dock att det är skattemyndigheten ensam som bör ha rätten att besluta om skattsedel på preliminär skatt samt om debi- tering av sådan skatt. Vidare anser verket att de riktlinjer som anges i pro- memorian för återkallelse av en F-skattesedel är för detaljerade. Större ut- rymme bör lämnas åt praxis. RSV anser också att bristande redovisning och betalning av mervärdeskatt bör kunna föranleda återkallelse av F-skattese- deln. Detsamma bör enligt RSV gälla ett aktiebolags F-skattesedel om sty- relseledamot eller verkställande direktör underlåter att redovisa eller betala sin preliminära eller slutliga skatt. Dessutom bör ett aktiebolag inte kunna få en F-skattesedel om i bolagets styrelse ingår någon som har fått sin egen F-skattesedel återkallad eller som har meddelats näringsförbud. Kammar- rätten i Stockholm påpekar att de civilrättsliga konsekvenser som kan upp- komma vid en återkallelse också bör belysas. Kammarrätten understryker dessutom att om en F—skattesedel återkallas bör det ankomma på skattemyn- digheten att utan dröjsmål infordra både den och F—skattebeviset. Kammar- rätten i Göteborg efterlyser en närmare beskrivning av själva återkallelseför- farandet. Bl.a. bör det anges från vilken tidpunkt en återkallelse skall gälla. Länsrätten i Stockholms län vill påtala att det kan uppfattas som stötande att en person som år efter år skönstaxeras men som betalar skatter och avgifter som påförs honom skall få behålla en F-skattesedel. Länsrätten iMalmöhus län finner att starka motiv föreligger för återkallelse av F—skattesedel även när innehavaren inte fullgjort sin deklarationsskyldighet och när innehava- ren underlåtit att redovisa och betala mervärdeskatt. Enligt Byggentrepre- nörerna kan brister i redovisningen och betalningen av skatter och avgifter ha andra orsaker än missbruk och vårdslöshet. Det finns därför anledning att göra en helhetsbedömning när det gäller återkallelse på den grunden. Byggentreprenörerna anser dessutom att återkallelsegrunderna är för om- fattande när det gäller en handelsbolagsdelägares brister i redovisning eller betalning av sina egna skatter och avgifter. Vid överprövning av återkallelse- beslut bör hänsyn också kunna tas till förhållanden som inträffat efter åter- kallelsebcslutet. Småföretagerts riksorganisation anser att den föreslagna re- geln att ett handelsbolags F-skattesedel skall återkallas om en annan del- ägare i bolaget än en kommanditdelägare fått sin F-skattesedel återkallad är alltför generell. Endast missbruk som har samband med bolagets rörelse bör

• Sida 116
•  Original

få påverka frågan om bolagets F-skattesedel skall återkallas. Riksorganisa- tionen anser vidare att bedömningen av vad som är att anse som ringa miss- bruk bör vara generös. Riksorganisationen påpekar slutligen att det är av största vikt att ärenden och mål om återkallelse av F-skattesedel handläggs skyndsamt. Därför bör det finnas särskilda lagbestämmelser om förtur. Vi- dare bör man föra in en lagbestämmelse om möjlighet till inhibition av åter- kallelsebeslut vid överklagande om inte missbruket är att anse som grovt. Enligt Näringslivets skattedelegation förefaller de riktlinjer som anges i pro- memorian vara alltför snävt utformade. Att återkalla en F-skattesedel under löpande är bör normalt ske endast om bristen är väsentlig och inte framstår som ursäktlig, t.ex. på grund av sjukdom eller liknande. I övriga fall bör återkallandet ske i form av att företagaren inte erhåller någon ny F-skattese- del för det följ ande året. Enligt delegationens mening kan det visserligen fin- nas skäl att i vissa fall koppla samman ett bolags och en bolagsmans skattse- delsinnehav. De föreslagna reglerna i detta avseende synes dock vara alltför generellt utformade. Svenska revisorsamfimdet SRS har inget att erinra mot att en F—skattesedel skall kunna återkallas om innehavaren brister i sina skat- te- och avgiftsskyldigheter. Samfundet anser dock att de enskilda förhållan- dena måste vara avgörande när en återkallelse övervägs. Sveriges advokat- samjimd framhåller att en återkallelse bör ske endast i fall då det verkligen är påkallat. Vid återkallande av ett handelsbolags F—skattesedel på grund av en delägares förhållanden föreslår samfundet att återkallelse skall få ske först sedan de övriga delägarna i handelsbolaget haft möjlighet att utesluta den delägare som utgör grund för avregistreringen.

Skälen för mitt förslag: En återkallelse av en F-skattesedel bör i första hand syfta till att i det enskilda fallet åstadkomma en säkrare och effektivare form för betalning av källskatt och socialavgifter än vad som följer av ett F- skattesedelsinnehav. Detta syfte kan i regel uppnås genom att F—skattesedeln ersätts med en A—skattesedel. Då skall uppdragsgivarna i princip såväl göra skatteavdrag som betala arbetsgivaravgifter.

En konstruktion av motsvarande slag finns redan i dag. Enligt 3 5 2 mom. ' 2 andra stycket UBL kan skattemyndigheten när det gäller en fysisk person byta ut en B-skattesedel mot en A-skattesedel om innehavaren har inkomst av sådan verksamhet som avses i 4 & AUI... Förutsättningen är att den för inkomståret beräknade slutliga skatten kan antas till huvudsaklig del bli be- tald genom avdrag för skatt. Konsekvenserna av ett sådant utbyte av skattse- del blir att en uppdragsgivare som uppdrar ett arbete till någon som har en A-skattesedel blir skyldig att göra skatteavdrag enligt AUL om inte sådan skyldighet redan föreligger enligt UBL. Detta gäller oavsett om uppdragsta- garen bedriver näringsverksamhet eller inte. Skyldigheten att betala social- avgifter påverkas dock inte av utbytet.

Innan jag går in på frågan om i vilka situationer en F-skattesedel bör åter- kallas vill jag understryka att en återkallelse av en F-skattesedel i allmänhet måste ses som en mycket ingripande åtgärd. Återkallelsegrunderna bör där- för anges i detalj i lagtexten och denna bör tolkas restriktivt. Det bör dess- utom finnas en möjlighet för skattemyndigheten att ta hänsyn till samtliga omständigheter i varje enskilt fall. Enligt min mening bör man därför föra in

• Sida 117
•  Original

en generell regel om att återkallelse får underlåtas om det finns särskilda skäl.

För att en återkallelse av en F—skattesedel skall bli så effektiv som möjligt bör skattemyndigheten underrätta kända uppdragsgivare till den som fått sin F—skattesedel återkallad om återkallelsen. Den som, efter att ha fått en så- dan underrättelse, anlitar den som har fått sin F—skattesedel återkallad bör givetvis inte ha rätt att förlita sig på uppgift från uppdragstagaren orn inne- hav av F-skattesedel.

Jag skall först beröra vilka följder en återkallelse kan få i olika situationer.

En återkallelse av en F-skattesedel som inte har kombinerats med en A- skattesedel får olika betydelse beroende på i vilken situation innehavaren befinner sig. Har han upphört med den näringsverksamhet som föranlett F- skattesedeln medför en återkallelse i regel inte några olägenheter. Det kan tvärtom vara så att han själv önskar en A-skattesedel för att preliminärskatt och socialavgifter skall beräknas på hans tjänsteinkomster enligt vad som an- nars gäller för arbetstagare. Så länge han hade en F—skattesedel skulle han ju betala preliminär skatt och egenavgifter också för sina tjänsteinkomster.

Är skattsedelsinnehavaren en fysisk person och bedriver han en sådan nä- ringsverksamhet som normalt berättigar honom till en F-skattesedel kan där- emot en återkallelse medföra betydande nackdelar för honom. Skattsedeln på preliminär F—skatt byts ut mot en på preliminär A-skatt. I stället för att han själv alltid är skyldig att betala preliminär skatt och egenavgifter för sina arbetsinkomster blir hans uppdragsgivare skyldiga att göra skatteavdrag från och betala arbetsgivaravgifter på ersättningen för arbetet. Vad som sagts nu gäller en sådan skattsedelsinnehavare vilkens näringsverksamhet innebär att han utför arbete åt motparten.

Om F—skattesedclsinnehavaren däremot bedriver försäljningsverksamhet, t.ex. partihandel, där det inte förekommer några uppdragsgivare, kommer en återkallelse av F-skattesedeln i och för sig inte att leda till en effektivare skatte- och avgiftsuppbörd. Den preliminära skatten och socialavgifterna kan oavsett skatteform endast betalas av näringsidkaren själv. Detta blir han skyldig att göra också efter att ha fått en A-skattesedel, nämligen genom att denna förenas med en särskild debitering av preliminär skatt, s.k. särskild A-skatt.

Den som bedriver näringsverksamhet är både som innehavare av F-skatte- sedel och som innehavare av A-skattesedel i princip skyldig att betala egen- avgifter för inkomsterna från näringsverksamheten. Dock skall sådana er- sättningar för arbete för vilka utbetalaren är skyldig att betala arbetsgivarav- gifter undantas, dvs. ersättningar som betalas ut till en fysisk person som har en A-skattesedel.

Har en fysisk person slutligen inkomst av tjänst vid sidan av sin närings- verksamhet och har han på grund därav tilldelats både en F-skattesedel och en A-skattesedel gäller följande.

• Sida 118
•  Original

Om en skattskyldig i dag har inkomster av flera slag skall han tilldelas an- tingen en A- eller en B-skattesedel. Det skatteavdrag som skall göras eller den B-skatt som skall betalas har då regelmässigt jämkats uppåt för att av— draget resp. B-skatten så nära som möjligt skall svara mot den slutliga skat- ten på den totala inkomsten. För inkomsterna från näringsverksamheten skall den skattskyldige betala egenavgifter.

Som F-skattesedelsinnehavare får mottagaren inom det föreslagna syste- met betala egenavgifter också på eventuella tjänsteinkomster, om han inte också har tilldelats en A-skattesedel. Byts F-skattesedeln ut mot en A-skat- tesedel skall socialavgifterna alltid betalas i form av arbetsgivaravgifter på . ersättning för arbete med undantag för de fall då en fysisk person eller ett dödsbo som inte bedriver näringsverksamhet betalar ut ersättning understig- ande 10 000 kr. Endast i detta undantagsfall eller i den mån A-skattesedelsin- nehavaren har andra inkomster av näringsverksamhet än arbetsersättning kommer han att bli skyldig att betala egenavgifter. Hans uppdragsgivare kommer också enligt huvudregeln att bli skyldiga att göra skatteavdrag på all ersättning för arbete till honom.

Om F-skattesedeln återkallas i ett fall som detta blir följden att den skatt- skyldige får behålla A-skattcsedeln med jämkning så att skatteavdraget också täcker Skatten på näringsinkomsterna till den del den preliminära skat- ten inte kan betalas genom skatteavdrag. Skatteavdrag kan t.ex. inte göras om näringsverksamheten är någon form av försäljningsverksamhet. En an- nan möjlighet är att han debiteras särskild A-skatt.

Egen begäran m.m.

Enligt promemorian bör en F-skattesedel kunna återkallas om skattsedelsin- nehavaren anmäler att han inte längre vill ha en sådan skattsedel. Det bör också enligt vad som sägs i promemorian vara möjligt att besluta om återkal- lelse om det visar sig att skattsedelsinnehavaren inte driver rörelse eller — när denne är jordbrukare — sådan verksamhet som föranlett F-skattesedeln.

Promemorians förslag i den här delen har godtagits av remissinstanserna. RSV anser dock att det bör vara skattemyndigheten ensam som skall besluta om vilken typ av skattsedel som skall utfärdas.

Jag delar inte RSV:s uppfattning på den här punkten. En F-skattesedels rättsverkningar aVSes bli av sådan betydelse för innehavaren, bl.a. skall han betala egenavgifter också för tjänsteinkomster, att skattemyndigheten inte mot den skattskyldiges vilja bör kunna tilldela honom en sådan skattsedel. Jag instämmer därför i promemorians förslag. Det bör dock justeras med hänsyn till den nya indelning i inkomstslag som införts genom skatterefor- men.

Missbruk av F-skattesedeln

I promemorian föreslås vidare att en F-skattesedel skall kunna återkallas om innehavaren underlåter att efterkomma villkor som förenats med skattse- deln eller om skattsedeln missbrukas på annat sätt. Remissinstanserna har i allmänhet godtagit förslaget.

• Sida 119
•  Original

Det bör först erinras om att utfärdandet av en F-skattesedel för en fysisk person avses kunna kombineras med en A-skattesedel under villkoret att den skattskyldige — om han också har eller får inkomst på grund av anställ- ning — inte använder F-skattesedeln i anställningsförhållandet. Denna kom— binationsmöjlighet är motiverad främst för att en F-skattesedel skall kunna tilldelas även den som bedriver näringsverksamhet i mindre omfattning men som från konkurrenssynpunkt är i behov av en sådan skattsedel. Inte minst kan detta vara fallet med den som startar en verksamhet men under kanske relativt lång tid också måste skaffa sig tjänsteinkomster.

Det förhållandet att en F-skattesedelsinnehavare bedriver näringsverk— samhet i endast ringa omfattning kan alltså inte ses som något skäl för en återkallelse. Ett sådant skäl måste däremot anses föreligga om innehavaren underlåter att uppfylla det villkor som uppställts för F—skattesedeln. För en återkallelse bör dock förutsättas att den skatt som inte innehållits på grund av underlåtenheten inte är obetydlig i förhållande till den slutliga skatt som kan beräknas bli debiterad för det år tjänsteinkomsten uppbärs.

Även andra former av missbruk av en F-skattesedel bör, enligt vad som sägs i promemorian, medföra att F-skattesedeln återkallas. Återkallelse bör dock inte få ske om missbruket är ringa. Jag instämmer även i den här delen i promemorians förslag. Jag vill dock tillägga att man bör vara mycket re- striktiv vid tolkningen av begreppet missbruk. Om F-skattesedeln används på ett sådant sätt att skatter och avgifter undandras, exempelvis i sådana fall där skattsedelsinnehavaren bedriver uthyrning av arbetskraft i strid mot be- stämmelserna i lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbets- kraft eller uppträder som s.k. mellanman när det föreligger ett anställnings- förhållande (jämför avsnitt 3.9 ) bör det givetvis anses föreligga ett missbruk.

Underlåtelse att lämna allmän självdeklaration

I promemorian finns inget förslag om att en F—skattesedel skall kunna åter- kallas om innehavaren underlåtit att avlämna allmän självdeklaration. Läns- rätterna i Stockholms län och Malmöhus län anser att det bör finnas en sådan möjlighet.

Jag delar länsrätternas uppfattning. Det måste anses vara minst lika viktigt att en F-skattesedelsinnehavare avlämnar självdeklaration inom föreskriven tid som att han redovisar och betalar sina skatter och avgifter på rätt sätt. I regel är det ju dessutom en förutsättning för en riktig skattedebitering att en självdeklaration har lämnats. Jag föreslår därför att en F—skattesedel skall kunna återkallas även när innehavaren har underlåtit att lämna allmän själv- deklaration efter föreläggande eller lämnat en självdeklaration med så brist- fälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering.

Bristande redovisning eller betalning av skatter och avgifter

I promemorian anges som en femte återkallelsegrund bristande redovisning -

eller betalning av preliminär skatt, slutlig skatt eller socialavgifter. Återkalf lelse avses dock inte kunna ske om bristen är ringa. Det stora flertalet re-

• Sida 120
•  Original

missinstanser har inte haft något att invända mot förslaget. RSV och länsrät- ten i Malmöhus län anser emellertid att bristande redovisning och betalning av mervärdeskatt också bör kunna medföra att F-skattesedeln återkallas. Det har också framhållits att brister i redovisningen och betalningen av skat- ter och avgifter kan ha andra orsaker än missbruk och vårdslöshet, varför det finns anledning att göra en helhetsbedömning när det gäller återkallelse på den nu aktuella grunden.

Frågan om återkallelse på grund av att skattsedelsinnehavaren inte sköter betalningen av skatter och avgifter har vissa beröringspunkter med reglerna om näringsförbud eftersom näringsförbud kan meddelas — om vissa ytterli- . gare förutsättningar föreligger — bl.a. när en näringsidkare underlåtit att full- göra sina skyldigheter i nämnda hänseende. Att ett näringsförbud oavsett på vilken grund det är meddelat skall resultera i en återkallelse av F-skattese- deln föreslås i det följande. Bristande betalning av skatter och avgifter kan sålunda via ett näringsförbud resultera i att F—skattcsedeln återkallas.

Frågan är nu om möjligheterna till ett ingripande med anledning av under- låten redovisning eller betalning av skatter och avgifter bör byggas ut ytterli- gare.

Den föreslagna F-skattesedeln har getts rättsverkningar som jämfört med nuvarande bestämmelser innebär en inte obetydlig uppmjukning av arbets- givarnas ansvarighet för källskatt och socialavgifter. En F—skattesedel bör därför få innehas endast av dem som sköter sin verksamhet på ett seriöst sätt och korrekt redovisar och betalar sina skatter och socialavgifter. Det skulle framstå som mycket otillfredsställande om en näringsidkare kom att kvarstå som innehavare av en F-skattesedel en längre tid efter det han börjat brista i sin redovisning eller betalning av skatter och avgifter. Att avvakta ett nä- ringsförbud skulle inte sällan medföra en fördröjning som inte är önskvärd. Det kan dessutom i flera fall vara så att förutsättningarna för att meddela ett näringsförbud inte är uppfyllda men att bristerna i fråga om redovisning och betalning av källskatt och socialavgifter är så allvarliga att F-skattesedeln bör återkallas. Jag delar alltså den uppfattning som framförts i promemorian och instämmer i princip i det förslag som läggs fram där.

Jag anser emellertid att förslaget av administrativa skäl bör justeras på det sättet att bristande redovisning eller betalningi fråga om vilka som helst av de skatter och avgifter som uppbärs enligt bestämmelserna i UBL och USAL skall kunna leda till att en F—skattesedel återkallas. Genom den redan före- slagna regeln om att återkallelse får underlåtas om det föreligger särskilda skäl blir det möjligt för skattemyndigheten att ta hänsyn till omständighe- terna i det enskilda fallet.

Även bristande redovisning eller betalning av sådan mervärdeskatt som skall redovisas i den allmänna sj älvdeklarationen skall alltså kunna medföra återkallelse av en F—skattcsedel. Mervärdeskatt som uppbärs enligt bestäm- melserna i ML bör inte behandlas på annat sätt än sådan mervärdeskatt som skall redovisas i allmän självdeklaration och alltså skall uppbäras enligt bc- stämmelserna i UBL. Skulle mervärdeskatt som uppbärs enligt ML inte om- fattas av återkallelsereglerna skulle följden kunna bli att en näringsidkare som får likviditetsproblem helt avstår från att betala mervärdeskatt.

En persons F-skattesedel bör självfallet inte återkallas så snart han brister

• Sida 121
•  Original

i sina skatte- och avgiftsskyldigheter. Det bör förutsättas att bristerna inte är ringa. Dessutom bör skattesedelsinnehavaren ges tillfälle att yttra sig och inom en kortare frist fullgöra sin betalningsskyldighet innan skattsedeln åter— kallas.

Frågan om när brister i redovisning eller betalning av skatter och avgifter skall anses som ringa är en fråga som det ankommer på rättstillämpningen att besvara. Av administrativa skäl är det lämpligt att schabloner tillämpas så långt det är möjligt. Härvid bör hänsyn tas till såväl skuldbeloppets storlek som till betalningsdröjsmålets längd. Många gånger bör även skattsedelsin? nehavarens enskilda förhållanden kunna beaktas. Här vill jag endast anföra några synpunkter.

Preliminär skatt som debiteras som F—skatt eller särskild A-skatt skall en- ligt mitt förslag betalas senast den 18 i varannan månad med början i mars. Någon enstaka betalningsförsummelse bör inte ens vid stora skuldbelopp di- rekt föranleda återkallelse. Först om betalning har uteblivit i fråga om mer än två tillfällen bör det komma i fråga att återkalla F-skattesedeln.

En skatteskuld som hänför sig till endast en eller två betalningstillfällen bör dessutom kunna föranleda återkallelse om betalningsdröjsmålet blir långvarigt. Betalas inte skulden inom viss tid, senast under närmast följande uppbördsår, bör återkallelse i regel ske.

Innehållen källskatt och arbetsgivaravgifter skall redovisas och betalas se- nast den 18 i månaden efter den månad lönen betalades ut. Källskatter och avgifter skall sålunda vanligtvis betalas valje månad. Även när det gäller så- dana skatter och avgifter bör nyssnämnda principer kunna tillämpas.

Mervärdeskatt som uppbärs enligt bestämmelserna i ML skall i regel redo- visas i tvåmånadersperioder. Kvarstående skatt skall betalas senast den 18 april året efter taxeringsåret och tillkommande skatt senast den 18 i den upp- bördsmånad som skattemyndigheten bestämmer. Även för dessa skatter bör nyssnämnda principer kunna tillämpas. Främst vad gäller kvarstående och tillkommande skatt bör också skuldens storlek påverka frågan om återkal- lelse skall ske.

Som har berörts bör den enskilde, innan F—skattescdeln återkallas, lämnas tillfälle att åberopa skäl som kan medföra att skattsedeln inte återkallas. Ett skäl kan vara att han inte kunnat fullgöra sin betalningsskyldighet på grund av omständigheter som han i huvudsak inte kunnat råda över. Det kan vara fråga om tillfälliga likviditetsproblem. Han har exempelvis kundfordringar där betalningen har försenats. Återkallelse bör inte heller ske i fall där det vid en kreditprövning eller liknande ekonomisk analys bedöms att han har möjlighet att reda ut betalningsproblemen. Kronofogdemyndigheten gör ofta sådana analyser i samband med överväganden om att upprätta avbetal- ningsplaner.

Jag utgår från att riksskatteverket lämnar rekommendationer om den när- mare tillämpningen av bestämmelserna om återkallelse. De bör bl.a. be— handla i vilken mån skattemyndigheten bör samråda med kronofogdemyn- digheten med hänsyn till att den som inte fullgjort sin betalningsskyldighet i den utsträckning som förutsätts för beslut om återkallelse ofta också kom- mer att vara föremål för indrivningsåtgärder.

• Sida 122
•  Original

Konkurs

I promemorian sägs inget om återkallelse av F-skattesedeln vid konkurs. Frågan kan emellertid inte förbigås. Enligt 6 kap. 1 & konkurslagen(1987:672) får en gäldenär som är en fysisk person under konkursen inte be- driva näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokför- ingslagen (1976:125) under konkursen. Från denna regel finns vissa undan- tag som motiveras av grundlagsskyddade rättigheter. Däremot har en kon- kursgäldenär rätt att bedriva jordbruk. En konkursgäldcnär bör inte ha rätt till en F-skattesedel med tanke på det ansvar för betalning av skatter och avgifter som följer med skattsedeln. Den bör därför kunna återkallas. Vis- serligen avslutas många konkurser efter relativt kort tid och då har den som försatts i konkurs i regel åter rätt att bedriva bokföringspliktig näringsverk- samhet och till följd av detta åter ett behov av F-skattesedel. Jag anser emel- lertid att en ny F-skattesedel bör kunna utfärdas först efter en sådan pröv- ning som regelmässigt skall ske när någon ansöker om en F-skattesedel. En ny F-skattesedel bör kunna utfärdas så snart konkursen avslutats såvitt det inte finns även annat skäl för återkallelsen (se avsnitt 3.12).

Näringsförbud

I promemorian föreslås att en F-skattesedel skall återkallas om innehavaren har meddelats näringsförbud. Remissinstanserna har inte haft något att in- vända mot förslaget.

Näringsförbud får enligt lagen (1986:436) om näringsförbud (prop. 1985/86:126, NU 22, rskr. 335) meddelas bl.a. när någon i egenskap av en- skild näringsidkare gjort sig skyldig till brott som inte är ringa eller underlåtit att betala sådan skatt, tuli eller avgift som omfattas av lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. För att näringsförbud skall få meddelas krävs dock att underlåtenheten att betala inte är ringa. Vidare gäller för dessa fall att näringsförbud får meddelas endast om näringsidkaren grovt åsidosatt vad som har ålegat honom i näringsverksamhet och förbudet är påkallat från allmän synpunkt.

Konsekvenserna av ett näringsförbud är många. Den som meddelats ett förbud har bl.a. inte rätt att driva näringsverksamhet eller att vara bolags- man i ett annat handelsbolag än kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag. Han är också förbjuden att vara styrelseledamot eller sup- pleant för styrelseledamot i bl.a. aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening.

Förbudet gäller också hans möjligheter att vara verkställande eller vice verkställande direktör i ett aktiebolag eller att i annan egenskap vara ställfö- reträdare för juridisk person. Av ett näringsförbuds övriga verkningar kan dessutom nämnas att den som meddelats förbud inte får vara anställd eller ta emot återkommande uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en när- stående till honom och inte heller i den näringsverksamhet där han åsidosatt sina åligganden. Talan om näringsförbud förs i allmän domstol av allmän åklagare. Vidare gäller att ett näringsförbud skall meddelas för viss tid, som får bestämmas till lägst tre och högst fem år. Den som är underkastad nä-

• Sida 123
•  Original

ringsförbud kan medges dispens för att driva en näringsverksamhet, inneha anställning eller uppdrag, vara delägare i ett handelsbolag eller äga vissa ak- tier.

Den i detta sammanhang viktigaste konsekvensen av ett näringsförbud är att den som har meddelats förbudet inte har rätt att driva näringsverksamhet utan särskild dispens. Härigenom faller den grundläggande förutsättningen för innehav av F-skattesedel, nämligen att innehavaren bedriver närings- verksamhet. Att ett undantagslöst näringsförbud, oavsett på vilken grund detär meddelat, bör resultera i en återkallelse av en F—skattesedel ligger där- för i sakens natur.

Av vad som sagts nyss framgår emellertid att den som har meddelats nä- ringsförbud ändå kan bedriva näringsverksamhet, nämligen om han fått dis- pens för viss sådan verksamhet.

Den som har medgetts dispens för viss näringsverksamhet som normalt bedrivs av någon med F-skattesedel kan få svårigheter att bedriva verksam- heten om inte också han kan få en F-skattesedel. Därigenom kan syftet med dispensen motverkas. En möjlighet att få eller behålla en F—skattesedel när dispens getts bör därför finnas för dessa fall. Den redan föreslagna regeln om att återkallelse får underlåtas om det föreligger särskilda skäl medger en sådan ordning.

Vissa ställföreträdares F-skattesedel

En fysisk person som bedrivit näringsverksamhet genom en juridisk person, t.ex ett handelsbolag, som fått sin F—skattesedcl återkallad skulle — med den ordning som jag hittills föreslagit — kunna fortsätta att bedriva sin verksam- het som enskild näringsidkare med F—skattesedel. Att låta ett beslut om åter- kallelse av F-skattesedeln endast gälla handelsbolaget som sådant skulle där- för uppenbarligen vara otillräckligt. Här behövs alltså kompletterande reg- ler för att hindra ett kringgående av bestämmelserna om återkallelse av ett handelsbolags F-skattesedel. '

Den bolagsman som varit orsak till att handelsbolagets F-skattesedel har återkallats bör rimligen inte kunna fortsätta verksamheten som enskild nä- ringsidkare med F-skattesedel eller i ett annat handelsbolag med F-skattese- del. Det behövs därför en bestämmelse om att även bolagsmannens egen F- skattesedel skall kunna återkallas.

De nu angivna bestämmelserna bör emellertid inte gälla i fråga om alla delägare i handelsbolag. Jag anser att de bör kunna begränsas till företagsle- dare i fåmansägda handelsbolag. Motsvarande bestämmelser bör av likfor- mighetsskäl och för att hindra ett kringgående av bestämmelserna finnas också för företagsledare i fåmansföretag.

Jag har tidigare föreslagit (se avsnitt 3.5 ) att bl.a. aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar skall kunna tilldelas en F-skattesedel efter ansö- kan. Det kan givetvis hända att även sådana juridiska personer missbrukar

• Sida 124
•  Original

sina skattsedlar. Det behövs alltså regler som gör det möjligt att återkalla också en F—skattesedel som innehas av en juridisk person.

Är skattsedelsinnehavaren en juridisk person blir följden av en återkal- lelse att den juridiska personen i stället tilldelas en A-skattesedel. Detta medför i sin tur att en arbetsersättning som betalas ut till denjuridiska perso- nen i regel blir föremål för skatteavdrag. I sådana fall avses skatteavdrag gö- ras med 30 % av ersättningen. Däremot blir den som betalar ut ersättningen inte skyldig att betala arbetsgivaravgifter på ersättningen.

Egen begäran m.m.

I överensstämmelse med vad jag föreslagit i fråga om fysiska personers F- skattesedlar bör även för juridiska personer gälla att en F—skattesedel skall återkallas om den juridiska personen begär det. Det ligger också i sakens natur att återkallelse av F—skattesedeln bör kunna beslutas om den juridiska personen inte längre skall bedriva näringsverksamhet.

Missbruk av F-skattescrleln

Enjuridisk person Skall, enligt vad jag tidigare har föreslagit, kunna tilldelas antingen en F- eller en A—skattesedel. F—skattesedeln avses dock inte kunna utfärdas i kombination med en A—skattesedel och under sådant villkor såsom föreslagits beträffande fysiska personer, dvs. att F—skattesedeln inte används i anställningsförhållanden. När det gäller juridiska personer finns det alltså inte något behov av en bestämmelse om återkallelse av F—skattesedeln om visst villkor inte har uppfyllts.

Däremot bör det, i likhet med vad jag föreslagit i fråga om fysiska perso- ners F—skattesedlar, finnas en möjlighet att återkalla en juridisk persons F- skattesedel mot dennes vilja om det har visat sig att den juridiska personen har missbrukat F—skattesedeln, t.ex. i samband med att den bedriver uthyr- ning av arbetskraft i strid mot bestämmelserna i lagen om privat arbetsför- medling och uthyrning av arbetskraft eller uppträder som mellanman i an- ställningsförhållanden.

Underlåtelse att lämna allmän självdeklaration

I överensstämmelse med vad jag föreslagit i fråga om fysiska personers F- skattesedlar bör även för juridiska personer gälla att en F-skattesedel skall återkallas om denjuridiska personen underlåtit att efter föreläggande lämna allmän självdeklaration cllcr lämnat en självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering.

Ett handelsbolag är inte skyldigt att lämna allmän självdeklaration efter- som bolaget inte är inkomstskattesubjekt. Handelsbolag är i stället skyldiga att varje år lämna en särskild uppgift för delägares taxering. Lämnar bolaget inte sådan uppgift bör bolagets F—skattesedel kunna återkallas.

• Sida 125
•  Original

Bristande redovisning eller betalning av skatter och avgifter

När det gäller i vad mån bristande redovisning eller betalning av skatter och avgifter skall medföra återkallelse av en fysisk persons F—skattesedel harjag föreslagit att återkallelse skall kunna ske på grund av sådana brister rörånde såväl egna skatter, inkl. mervärdeskatt och egenavgifter, som innehållna skatter och arbetsgivaravgifter ( avsnitt 3.11.1 ). F-skattesedeln skall då ersät— tas med en A—skattesedel. Samma ordning bör gälla för juridiska personer.

Konkurs

Aktiebolags, handelsbolags och ekonomiska föreningars konkurs avslutas, om konkursen inte ger överskott, med att den juridiska personen upphör. För dessa fall behövs därför inga särskilda regler om återkallelse av F—skatte- sedeln. Ger konkursen ett överskott kan emellertid den juridiska personen fortsätta att bedriva näringsverksamhet. För sådana fall finns ett behov av att kunna återkalla den juridiska personens F-skattesedel redan vid konkursens början på samma sätt som har föreslagits gälla vid en fysisk persons konkurs. Jag föreslår att en sådan möjlighet införs.

Näringsförbud

En juridisk person kan inte meddelas näringsförbud. Har näringsverksam- het bcdrivits av en juridisk person får dock vissa ställföreträdare för den juri- diska personen under särskilda förutSättningar meddelas sådant förbud. Detta gäller i fråga om ledamot och suppleant i styrelsen i ett aktiebolag eller i en ekonomisk förening och i fråga om komplementär i kommanditbolag samt bolagsman i annat handelsbolag. Detsamma gäller också verkställande och vice verkställande direktör i aktiebolag.

Enligt lagen om näringsförbud måste en juridisk persons ställföreträdare som meddelats näringsförbud frånträda sitt uppdrag. Det skall sålunda inte förekomma att en juridisk person driver verksamhet med en ställföreträdare som meddelats näringsförbud. Därför finns det inget behov av att kunna återkalla en juridisk persons F—skattesedel på den grunden att en ställföre- trädare meddelats näringsförbud.

Skulle den situationen uppstå att t.ex. en delägare i ett handelsbolag som ensam ansvarat för den bedrivna näringsverksamheten meddelats närings— förbud och sätter han inte någon annan i sitt ställe bör bolagets F—skattesedel kunna återkallas. Men inte heller för detta fall behövs någon särskild åter— kallelseregel. F—skattesedeln kan nämligen då återkallas med stöd av den re- dan föreslagna regeln att en F—skattesedel skall återkallas om den juridiska personen inte längre skall bedriva näringsverksamhet.

Vissa stål/företrädares förhållanden

En fysisk person som bedrivit näringsverksamhet som enskild näringsidkare men som fått sin F—skattesedel återkallad skulle — med den ordning somjag hittills föreslagit — kunna fortsätta att bedriva sin verksamhet genom enjuri- disk person, t.ex. ett handelsbolag som ansöker om en F—skattesedel. Om en

• Sida 126
•  Original

sådan ansökan skulle beviljas uppnår man inte syftet med återkallelsen av näringsidkarens F—skattesedel. Det är också så att det i fall där en delägare i ett handelsbolag underlåter att redovisa eller betala sin preliminära eller slutliga skatt uppstår en situation snarlik den som uppkommer då en fysisk person som bedriver näringsverksamhet underlåter att fullgöra motsvarande skyldigheter. Det kan vara rena tillfälligheter som avgör om en näringsverk- samhet bedrivs av en enskild näringsidkare eller genom ett bolag.

För att hindra ett kringgående av bestämmelserna om återkallelse av en fysisk persons F-skattesedel föreslås i promemorian att ett handelsbolags F- skattesedel skall få återkallas när en delägare i bolaget, som har bedrivit så- - dan verksamhet som berättigat honom att ha en egen F-skattesedel, fått sin F-skattesedel återkallad eller i annat fall underlåtit att redovisa eller betala sin preliminära eller slutliga skatt inkl. egenavgifterna. För återkallelse i sist- nämnda fall förutsätts att skatten eller avgifterna hänför sig till inkomster från bolaget.

Promemorians förslag har accepterats av huvuddelen av remissinstan- serna. Några företrädare för näringslivet har dock ansett att återkallelse- grunderna är för omfattande när det gäller en handelsbolagsdelägares brister i fråga om redovisning eller betalning av sina egna skatter och avgifter. Det har också framhållits att ett beslut om återkallelse bör ske med försiktighet.

Även för min del anserjag att man bör ha uppbördsregler som i möjligaste mån är neutrala med hänsyn till den form i vilken en näringsverksamhet be- drivs. De kompletterande regler om återkallelse som behövs bör emeller- tid — till skillnad från vad som föreslagits i promemorian — inte gälla i fråga om alla handelsbolag och inte heller alla delägare i ett bolag. De bör begrän- sas till att avse fåmansägda handelsbolag. Dessutom bör endast en företags- ledares förhållanden få beaktas. F—skattesedeln för ett fåmansägt handelsbo- lag bör således kunna få återkallas på grund av missförhållanden i skatte— eller avgiftshänseende som avser en företagsledare i bolaget. För återkallelse bör förutsättas att missförhållandena är av det slaget att företagledaren — om han hade ansökt om en F-skattcsedel för egen del — på grund av dem inte skulle ha fått någon.

Det kan antas att missförhållandena rörande en företagsledare normalt kommer att hänföra sig till bolagets verksamhet, t.ex. avse påtagliga brister i betalningen av skatt på inkomster från bolaget. Dct kan också förekomma att de påvisade missförhållandena inte har något samband med bolagets verksamhet. De kan exempelvis avse en verksamhet som företagsledaren driver vid sidan av handelsbolaget. I ett sådant särskilt fall bör det vara möj- ligt att underlåta att återkalla F—skattesedeln för bolaget.

När en fråga om återkallelse aktualiseras bör — i likhet med vad jag sagt beträffande enskilda näringsidkare —bolaget ges tillfälle att yttra sig och där- vid anföra skäl som kan leda till att F-skattesedeln inte återkallas. Även kända delägare i bolaget bör underrättas. Det kan då komma att pekas på omständigheter som bör föranleda att återkallelse inte skall ske, exempelvis att en återkallelse skulle medföra väsentliga olägenheter för övriga delägare.

Enligt promemorian finns det inte något behov av regler om återkallelse på grund av ställföreträdarcs förhållanden när det gäller t.ex. aktiebolag. Det sägs vara betydligt svårare att bilda sådana bolag än handelsbolag. Bl.a.

• Sida 127
•  Original

behövs ett aktiekapital på minst 50 000 kr. och detta kapital kan tas i anspråk för bolagets skatte- och avgiftsskulder.

RSV har dock framfört en annan uppfattning. Enligt verket bör även ett ak- tiebolags F-skattesedel kunna återkallas om en styrelseledamot eller en verk- ställande direktör underlåter att redovisa eller betala sin preliminära eller slutliga skatt. Detsamma bör enligt RSV gälla om det i bolagets styrelse ingår någon vars F—skattesedel har återkallats eller som har meddelats näringsför- bud.

Jag delar i princip RSV:s uppfattning att även aktiebolag bör omfattas. För detta talar bl.a. likformighetsskäl. Man bör emellertid begränsa tillämp- ningen till fåmansföretag och till en företagsledares förhållanden. Vidare be- hövs ingen regcl om återkallelse av bolagets F—skattesedel på grund av att en ställföreträdare har meddelats näringsförbud, eftersom en ställföreträdare som meddelats näringsförbud är skyldig att frånträda sitt uppdrag. Jag före- slår alltså att ett fåmansföretags F-skattesedel skall kunna återkallas i samma omfattning som jag föreslagit för fåmansägda handelsbolag.

För själva återkallelseförfarandet bör de vanliga reglerna för förvaltnings- ärenden gälla, dvs. de regler som finns i förvaltningslagen(1986:223), om det inte för viss fråga finns en särskild regel i UBL. Det innebär bl.a. att innan ett återkallelsebcslut meddelas skall skattsedelsinnehavaren ges till- fälle att yttra sig. Därigenom blir det t.ex. möjligt för ett handelsbolag att, såsom Sveriges advokatsamfund föreslagit, utesluta en delägare som varit orsak till att frågan om en återkallelse blivit aktuell.

I sakens natur ligger att ärenden och mål om återkallelse av en F-skattese- del skall handläggas skyndsamt. Jag anser emellertid att detta inte bör före- skrivas i lag utan i stället regleras av de handläggande myndigheterna själva i deras arbetsordningar.

En återkallelse av en F—skattesedel bör få omedelbar effekt. En återkallad F-skattesedel bör alltså inte kunna användas sedan innehavaren fått del av återkallelsebcslutet. Skulle innehavaren ändå använda F-skattesedeln bör detta emellertid inte medföra att hans motpart skall kunna åläggas betal- ningsskyldighet för källskatt och arbetsgivaravgifter. Även i ett sådant fall bör den som betalar ut ersättningen för ett arbete alltså kunna lita på motta- garens uppgifter om innehav av F—skattesedel. Detta gäller givetvis inte om skattemyndigheten har underrättat uppdragsgivaren om återkallelsen i en— lighet med den regel om underrättelse till kända uppdragsgivare som jag har föreslagit (se avsnitt 3.11 ). Genom en sådan ordning undviker man de pro- blem som med nuvarande regler kan uppstå genom att ersättning för ett ar- bete bestämts under ett felaktigt antagande om att socialavgifterna skall be- talas i form av egenavgifter. Visar det sig senare att socialavgifterna skall -be- talas i form av arbetsgivaravgifter har ersättningen bestämts till ett för högt belopp. Ett krav på nedsättning av ersättningen kan då prövas endast i civil- rättslig ordning.

I vissa fall bör emellertid en återkallad F-skattesedel medföra rättsverk- ningar, nämligen om en ersättning för ett arbete bestämts eller betalats ut

• Sida 128
•  Original

under tid då mottagaren ännu hade en F—skattesedel. Denna fråga har jag redan behandlat mera utförligt ( avsnitt 3.7 ).

När en F—skattesedel har återkallats bör det, som kammarrätten i Stock- holm påpekat, åligga skattemyndigheten, förutom att underrätta kända upp- dragsgivare om återkallelsen, att infordra såväl F—skattesedeln som F-skatte- beviset (jfr avsnitt 3.13 ). Därigenom minskar risken att F—skattesedeln åbe- ropas även efter återkallelsen. Om handlingarna inte återlämnas bör ett vi- tesföreläggande kunna tillgripas. Däremot ärjag inte beredd att nu föreslå någon straffrättslig sanktion för den som inte lämnar tillbaka sin F—skattese— del eftersom en sådan kommer att kräva stora utredningsresurser. Jag vill avvakta och se om det kommer att behövas någon form av sanktion.

Om ett återkallelsebcslut överklagas bör de allmänna reglerna i förvalt- ningsprocesslagen (19711291) gälla om det inte för viss fråga finns en särskild regel i UBL. Det innebär bl.a. att reglerna om inhibition blir tillämpliga.

3.12. Ny F—skattesedel efter återkallelse

Mitt förslag: Har en F-skattesedel återkallats på grund av att inneha— varen har underlåtit att efterkomma sådant villkor som förenats med F—skattesedeln eller på annat sätt missbrukat sin F—skattesedel skall en ny F—skattcscdel få utfärdas tidigast två år senare. Finns det särskilda skäl skall dock en ny F-skattesedel kunna utfärdas tidigare.

Har en F-skattesedel återkallats på annan grund än som nyss sagts skall en ny F-skattesedel få utfärdas så snart grunden för återkallelsen inte längre föreligger.

Om en F—skattesedel har återkallats skall detta antecknas i skattere- gistret.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att spärrtiden skall gälla när återkallelse har skett på annan grund än egen begäran eller näringsverk- samheten har upphört.

Remissinstanserna: RSV förutsätter att anteckning om att en skattsedel återkallats också skall ske i kronofogdemyndighetens utsökningsregister. Länsrätten i Stockholms län anser, särskilt mot bakgrund av att utfärdande av skattsedel är en årlig företeelse och att F—skattesedel utfärdas efter ansö- kan, att någon fast karenstid inte bör införas. Eventuellt skulle dock sär- skilda krav kunna ställas upp för den som fått sin F-skattcsedel återkallad. F UD anser att tvåårsregcln bör kompletteras med ett undantag för de fall där det får anses ursäktligt att vissa brister förelegat och dessa senare rättats till. Ett alternativ till detta är att kriterierna för att återkalla en F-skattcsedel blir lindrigare för företagaren samtidigt som tvåårsregcln behålls. FUD an- ser vidare att endast förhållanden som har att göra med ett handelsbolag och dess rörelse skall påverka handelsbolagets rätt att inneha en F-skattesedel. Bestämmelserna som anknyter till bolagsmännen bör därför justeras så att de inte gäller för annat än näringsförbud. FUD framhåller dessutom att alla åtgärder som innebär en förlust av en F—skattesedel kommer att föra med sig

• Sida 129
•  Original

begränsningar i näringsverksamheten eftersom inga andra än F—skattesedels- innehavare framdeles i praktiken kommer att betraktas som näringsidkare. Av detta skäl är det enligt FUD:s mening viktigt med en generös tillämpning av F-skattesedlar. Sveriges advokatsamfund föreslår att en ny F-skattesedel skall kunna utfärdas för handelsbolag tidigare än två år efter återkallelsen om den delägare som utgjort grund för återkallelsen inte längre är delägare.

Skälen för mitt förslag: En skattskyldig vars F-skattesedel har återkallats bör givetvis ha möjlighet att så småningom få en ny sådan skattsedel. Det måste beaktas att en återkallad F-skattesedel medför att det blir väsentligt svårare för den skattskyldige att bedriva näringsverksamhet. Den skattskyldi- ges intresse av att så snart som möjligt få tillbaka sin F—skattesedel måste dock vägas mot det allmännas intresse av att de som tilldelas en F—skattesedel full- gör sina skyldigheter i skatte- och avgiftshänseende. Dessutom bör av admi- nistrativa skäl tidsrymden så långt möjligt kunna bestämmas efter en scha- blonregel och inte med hänsyn till de särskilda omständigheterna i varje en- skilt fall.

Har en F-skattesedel återkallats på grund av att innehavaren har underlå- tit att fullgöra en skyldighet som åvilar honom, t.ex. att avlämna självdelda- ration efter det att särskilt föreläggande meddelats eller att betala skatter och avgifter, skulle en i förväg fastlagd spärrtid —vilket föreslås i promemo- rian — i många fall kunna leda till att skyldigheten inte fullgörs förrän vid spärrtidens utgång. En regel om spärrtid skulle alltså kunna motverka syftet med återkallelsen. Med hänsyn härtill föreslår jag att om en F—skattesedel har återkallats på annan grund än att den missbrukats så skall en ny F-skatte- sedel få utfärdas så snart grunden för återkallelsen inte längre föreligger.

En ny F—skattesedel skall alltså inte få utfärdas om det fortfarande förelig- ger en återkallelsegrund. Har återkallelsen skett t.ex. på den grunden att innehavaren inte betalat sina skatter eller avgifter skall en ny F—skattesedel inte få utfärdas så länge skatte- eller avgiftsskulden finns kvar. I de fall ett näringsförbud har meddelats skall en ny F—skattesedel inte kunna utfärdas förrän näringsförbudet har upphävts.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att ett näringsförbud skall meddelas för viss tid, lägst tre och högst fem år. Enligt 17 5 lagen om näringsförbud får emellertid ett lagakraftvunnet beslut om näringsförbud upphävas på ansö- kan av den som förbudet avser om det senare kommer fram att han inte hade grovt åsidosatt sina åligganden i näringsverksamhet. Det kan alltså före- komma att ett näringsförbud upphävs inom tre år från det att förbudet med- delades. Om detta sker bör också en ny F-skattesedel kunna utfärdas.

Däremot bör det enligt min mening förflyta viss tid innan en ny F-skattese- del kan utfärdas, om en F—skattesedel har återkallats på grund av att inneha- varen har underlåtit att efterkomma sådant villkor som förenats med F-skat- tesedeln eller på annat sätt missbrukat den. Härigenom understryks vikten av att F—skattesedeln används på ett riktigt sätt. Jag anser vidare, till skillnad från länsrätten i Stockholms län, att återkallelsetiden bör vara bestämd på förhand. Den bör dessutom inte vara för kort. En sådan ordning underlättar det administrativa förfarandet genom att antalet ansökningar om ny skattse- del som inte kan bifallas blir mindre under spärrtiden. Det främjar också en likformig tillämpning av reglerna om när en ny F—skattesedel kan utfärdas.

Prop. 1991/922112

• Sida 130
•  Original

Jag anser i likhet med det stora flertalet remissinstanser att den i promemo- rian föreslagna karenstiden på två år är väl vald.

Det kan finnas skäl att i vissa fall frångå den föreslagna spärrtiden. Hänsyn bör kunna tas till omständigheterna i det särskilda fallet. Som föreslås i prome- morian bör därför tvåårsgränscn kunna frångås om det finns särskilda skäl.

Vad gäller handelsbolag vill jag nämna att mitt förslag leder till att bolaget ges möjlighet att få en ny F-skattesedel tidigare än två år efter återkallelsen om en delägare som föranlett återkallelsen har utträtt ur bolaget.

I fråga om handelsbolag har vid remissbehandlingen också den synpunk- ten framförts att endast förhållanden som har att göra med bolaget och dess verksamhet skall påverka bolagets rätt att inneha en F-skattesedel. Bestäm- melserna som anknyter till bolagsmännen borde därförjusteras så att de inte gäller för annat än näringsförbud. Jag delar inte denna uppfattning. En F- skattesedels rättsverkningar är så omfattande att man måste kunna kräva att delägarna i ett handelsbolag uppfyller de krav som uppställts i promemorian.

Jag instämmer även i promemorians förslag om att ett beslut om återkal- lelse av en F-skattesedel skall antecknas i skatteregistret. Med hänsyn till att en uppgift om att en gäldenärs F—skattesedel har återkallats är av väsentlig betydelse för kronofogdemyndigheten i indrivningsarbetet bör även krono- fogdemyndigheten ha tillgång till sådana uppgifter. Jag anser att det lämpli- gen bör ske genom att kronofogdemyndigheten ges terminalåtkomst till de nu aktuella uppgifterna i skatteregistret.

Enligt 7 5 första stycket 3 skatteregisterlagen (1980z343) får det centrala skatteregistret för fysiska och juridiska personer innehålla bl.a. uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt samt de uppgifter som behövs för att bestämma skatt enligt uppbördslagen. Nu aktuella uppgifter kan inte an— ses tillhöra den nämnda kategorin. Mitt förslag föranleder därför ändringar i skatteregisterlagen. Dessutom behöver det göras vissa justeringar i skatte- registerförordningen (19801556). Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga.

3.13. F-skattebevis

Mitt förslag: Vid F-skattesedeln skall fogas ett F-skattebevis. Av detta bevis skall framgå att innehavaren själv svarar för den preliminära skatt och de socialavgifter som belöper på ersättning för arbete som uppdras åt honom. Av skattebevisct skall det också framgå om F-skat- tesedeln har kombinerats med en A-skattcsedel och vad som då gäl- ler.

Är F—skattesedelsinnehavaren registrerad till mervärdeskatt skall också detta framgå av F-skattebeviset. Detsamma skall gälla om han redovisar mervärdeskatt i sin allmänna självdeklaration.

Den som uppdrar ett arbete till någon skall ha rätt att förlita sig på den uppgift om skattsedel på preliminär skatt som denne lämnar i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, såvida han inte känner till att uppgiften är oriktig.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt bortsett från att det i

• Sida 131
•  Original

promemorian inte föreslås att en registrering till mervärdeskatt skall framgå av F—skattebeviset. Promemorians förslag är dessutom snävare på det sättet att endast uppgift om innehav av F-skattesedel som lämnats i en faktura får tas för god.

Remissinstanserna: RS Vliksom Svenska försäkringsbolags riksförbund fö- reslår att F—skattebeviset samordnas med det registreringsbevis som skall ut- färdas enligt lagen om mervärdeskatt. Kammarrätten i Stockholm anser att frågan om vad som skall krävas av uppdragsgivaren i bevishänseende när det gäller ett påstående från honom att en F—skattesedel har företetts för honom måste penetreras ytterligare. Enligt kammarrätten bör det exempelvis vara till fyllest om en uppdragstagare vid fall av dubbla skattsedlar har åberopat eller företett antingen F-skattesedeln eller F-skattebeviset. LRF anser att det i UBL bör anges att betalningsmottagaren alltid skriftligt skall ange att han innehar en F—skattesedel och dessutom att skattebevisct skall uppvisas. Ett alternativ till detta anser LRF vara att en kopia av F-skattebeviset alltid skall tillställas uppdragsgivaren. Svenska försäkringsbolags riksförbund an- ser att det föreslagna systemet med F-skattesedel och A-skattesedel skulle kunna innebära en lättnad för försäkringsbolagen i skaderegleringen. För- bundet understryker att försäkringsbolagen alltid måste kunna utgå från att när ersättning betalas till en uppdragstagare som skriftligen åberopat en F- skattescdel bolagen skall vara fria från skyldighet att dra preliminär skatt resp. betala arbetsgivaravgifter på ersättningen. Bolagen måste också kunna utgå från att de, om en F-skattesedel av någon anledning har återkallats men ändå åberopas av uppdragstagaren på fakturan, inte i efterhand skall bli be- talningsskyldiga för skatter och avgifter. Länsrätten i Stockholms län anser att det bör vara en ovillkorlig förutsättning för de tänkta återkallelsereglerna att tredje man inte drabbas i den situationen att F—skattesedeln är formellt återkallad men ända utnyttjas. Företagareförbundet SFR, som konstaterar att en uppdragsgivare inte utan fortlöpande kontroll hos skattemyndigheten kan hålla sig informerad om avregistrering från F-skatt, anser att om upp- dragstagaren har sin F—skattesedel i behåll och företer den inför uppdragsgi- varen måste detta vara tillräckligt bevis för uppdragsgivaren.

Skälen för mitt förslag: En uppdragsgivare som inom det nya systemet vill veta vilken typ av skattsedel motparten har skall naturligtvis kunna vända sig till skattemyndigheten för att få besked. Om detta vore enda möjligheten att få svar på frågan skulle detta emellertid leda till mycket extra arbete för såväl parterna som skattemyndigheterna. Den bör därför som föreslås i pro- memorian kompletteras med en möjlighet för den som innehar en F—skatte- sedel att visa att han har en sådan utan att för den skull behöva visa upp skattsedeln. Den kan ju innehålla uppgifter om debiterad preliminär skatt som kan uppfattas som känsliga.

Den som tilldelas en F-skattesedel bör samtidigt med denna få ett särskilt bevis om att han innehar en F-skattesedel, ett s.k. F-skattebevis. Av beviset bör tydligt framgå att innehavaren av F—skattesedeln själv svarar för den pre- liminära skatt och de socialavgifter som belöper. på ersättning för arbete som uppdras åt honom. Av skattebevisct skall också framgå om F—skattesedeln har kombinerats med en A-skattesedel och vad som då gäller i fråga om skyl- digheten att betala preliminär skatt och socialavgifter.

• Sida 132
•  Original

I likhet med några remissinstanser anser jag att en samordning bör ske med registreringsbeviset enligt lagen om mervärdeskatt. F-skattebeviset kan dock inte helt ersätta registreringsbeviset eftersom det kan finnas fall där den som är registrerad till mervärdeskatt inte skall ha en F—skattesedel. Men i de fall den som innehar en F-skattesedel också är registrerad till mervärdeskatt bör detta framgå av F-skattebevisct. Detsamma gäller de övriga uppgifter som i dag skall anges i registreringsbeviset. Om innehavaren redovisar mer- värdeskatt i sin allmänna självdeklaration, bör F-skattebeviset innehålla uppgift om det.

I detta sammanhang vill jag också något beröra vissa bevisfrågor som kan uppkomma.

Om den som utför ett arbete har en A-skattesedel både vid avtalstillfället och vid utbetalningstillfället bör inga problem uppstå. Jag bortser då från det fallet att en arbets- eller uppdragstagare påstår sig ha en F-skattesedel. Har mottagaren en A—skattesedel skall sålunda den som betalar ut ersättningen göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter. Att mottagaren av ersätt- ningen har en A-skattesedel kan utbetalaren i detta fall få veta antingen ge- nom att han gör en förfrågan hos skattemyndigheten eller genom att motpar- ten visar upp sin skattsedel. För utbetalaren finns inget behov av att doku- mentera vilken typ av skattsedel som har använts. Däremot kan han behöva se skattsedeln för att få veta hur skatteavdraget skall beräknas.

Om utbetalaren inte känner till vilken typ av skattsedel motparten har och inte vill ha besväret att kontakta skattemyndigheten, bör han alltid utgå från att det är en A-skattescdel. Då riskerar han aldrig att i efterhand bli krävd på vare sig källskatt eller arbetsgivaravgifter.

Har den som utfört ett arbete i stället en F—skattesedel både vid avtalstill- fället och vid utbetalningstillfället blir situationen inte lika enkel från bevis- synpunkt. Då skall i princip F—skattesedelns rättsverkningar gälla. Den som betalar ut ersättningen måste dock vidta vissa åtgärder för att inte riskera att i efterhand bli betalningsskyldig för både källskatt och arbetsgivaravgifter. Han kan t.ex. genom att kontakta skattemyndigheten kontrollera att mot- partens uppgift om F-skattesedel är riktig. En sådan kontroll skall då avse förhållandet antingen vid avtalstidpunkten eller vid utbetalningstidpunkten. Jag vill här påpeka att om flera uppdrag lämnas till en och samma person under ett år måste kontroll göras vid varje avtalstillfälle resp. utbetalnings- tillfälle eftersom en utfärdad F—skattesedel kan ha återkallats. Om uppgiften stämmer behöver han dessutom kunna visa när avtalet om arbetet träffades eller när ersättningen betalades ut. Detta kan ske genom ett skriftligt avtal, genom att utbetalningen sker genom post eller bank eller genom att den kvit- teras av mottagaren.

Enligt promemorian skall den som uppdrar ett arbete få lita på uppgifter som motparten lämnar om sin skattsedel på preliminär skatt i en faktura. Ingen av remissinstanserna har invänt mot detta. Jag instämmer i förslaget. Som jag ser det får man annars ett alltför krångligt system. Åberopas en F- skattesedel skall den alltså i princip gälla. Detta bör gälla även om F-skatte- sedeln har återkallats och till och med om motparten aldrig har haft någon F-skattesedel. Men det måste krävas av uppdragsgivaren att han kan visa att en F—skattesedel har åberopats. Det bör vara tillräckligt att mottagaren av

• Sida 133
•  Original

ersättningen har angett sitt personnummer eller organisationsnummer samt innehav av F-skattesedel t.ex. på sin faktura. Regeln bör dessutom, som lag- rådet förordat, ges en mer generell utformning. Man bör sålunda låta även uppgifter om innehav av F-skattesedel som lämnats i t.ex. en anbudshand- ling eller i ett av båda parter undertecknat avtal få samma verkan som en uppgift lämnad i en faktura. En annan möjlighet är att en kopia av F—skatte- beviset bifogas anbudshandling, faktura eller annan liknande handling. Om F-skattesedeln eller F-skattebeviset endast har uppvisats bör det ankomma på den som betalar ut ersättningen att dokumentera detta på lämpligt sätt, t.ex. genom att själv fotokopiera skattsedeln eller skattebeviset.

Om den som har utfört arbetet har både en F-skattesedel och en A-skatte- sedel skall, enligt vad jag föreslagit tidigare, den som betalar ut ersättningen för arbetet utgå från att A-skattesedeln skall användas. Det är alltså inte möjligt för den som betalar ut ersättningen att i den här situationen lita till F-skattesedeln även om han genom att vända sig till skattemyndigheten får veta att motparten har en sådan skattsedel. Det är alltså viktigt att skatte- myndigheten i förekommande fall lämnar besked om att en F—skattesedel har kombinerats med en A-skattesedel. Det är endast om F—skattesedeln har åberopats av innehavaren, antingen vid avtalstillfället eller vid utbetalnings- tillfället, som den skattsedeln skall gälla. Även i detta fall måste det krävas av den som uppdragit arbetet att han kan visa för skattemyndigheten att F- skattesedeln har åberopats. Hur det kan ske har jag redan nämnt.

3.14. Likställighetsavtal

Mitt förslag: Nuvarande möjlighet att ingå s.k. likställighetsavtal skall

slopas.

Promemorians förslag: En fysisk person som har en F-skattesedel skall med uppdragsgivaren kunna ingå avtal om att denne skall betala arbetsgivar- avgifter och göra skatteavdrag (likställighetsavtal). Ett sådant likställighets- avtal skall alltid omfatta både arbetsgivaravgifter och skatteavdrag. Ett avtal som enbart avser arbetsgivaravgifter skall ändå anses omfatta också skyldig- heten att göra skatteavdrag. Ett avtal som enbart avser skyldigheten att göra skatteavdrag skall däremot inte påverka skyldigheten att betala socialavgif- ter. Likställighetsavtal skall inte heller i fortsättningen kunna ingås när upp- dragstagaren är en juridisk person.

Remissinstanserna: Endast två remissinstanser har yttrat sig särskilt om likställighetsavtal. Båda föreslår att sådana avtal i förenklingssyfte skall slo- pas. RSV konstaterar att genom möjligheten att kombinera F-skattesedeln med en A-skattesedel ges den skattskyldige möjlighet att i förväg bestämma de inkomster på vilka egna skatteinbetalningar skall ske. Verket ser därför inget behov av likställighetsavtal vare sig detta gäller endast skatteavdrag eller såväl skatteavdrag som socialavgifter. Statskontoret påpekar också att kombinationsmöjligheten skapar alternativ till likställighetsavtalen. I de fall sådana avtal kan bli aktuella kan i stället A-skattcscdlar användas. Enligt

• Sida 134
•  Original

kontorets bedömning skulle ett slopande av reglerna om likställighetsavtal innebära en förenkling av regelsystemet utan några nackdelar för de tänk- bart berörda.

Skälen för mitt förslag: Nuvarande regler om likställighetsavtal innebär följande. Socialavgifter på ersättning för arbete som för mottagaren utgör inkomst av näringsverksamhet skall normalt betalas i form av egenavgifter. Är parterna ense om att arbetsgivaravgifter i stället skall betalas för ersätt- ningen gäller emellertid detta. Parterna sägs då ha träffat ett likställighetsav-

ltal. Ett sådant avtal kan endast avse ersättning för arbete som uppdragits åt en fysisk person.

Den föreslagna möjligheten att kombinera en F—skattesedel med en A- skattesedel medför att det inte längre finns något behov av likställighetsav- tal. Att ha kvar avtalsvägen skulle endast vara av intresse för den F—skattese- delsinnehavare som för en enstaka ersättning inte vill ha besväret med att också skaffa sig en A-skattesedel. Med hänsyn till den förenkling som upp- nås föreslår jag emellertid att likställighetsavtalen slopas.

3.15. Överklagande

Mitt förslag: Skattemyndighetens beslut om tilldelning av skattsedel och återkallelse av F—skattesedel får överklagas av den skattskyldige och riksskatteverket hos länsrätt och vidare hos kammarrätt och rege-

ringsrätten.

Skattemyndighetens beslut om solidarisk eller subsidiär betalnings- skyldighet får överklagas hos länsrätt, kammarrätt och regeringsrät- ten av den som ålagts betalningsansvar och av riksskatteverket.

Promemorians förslag: Överensstämmeri huvudsak med mitt. Det bygger dock på att lokal skattemyndighet skall vara beslutsinstans och att det finns ett allmänt ombud i uppbördsmål.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal har kommenterat förslaget. Bl.a. RSV och kammarrätten i Göteborg understryker att det är av största vikt att mål angående tilldelning av skattsedel handläggs med förtur vid domstolarna. Kammarrätten anser att det behövs en komplettering i form av en bestäm- melse om förtur eller tidsgränser för avgörandet. Kammarrätten i Stockholm påpekar att, med hänsyn till den stora betydelse beslut om tilldelning av skattsedel kan ha för den skattskyldige, rättssäkerhetsskäl med styrka talar för den föreslagna ordningen.

Skälen för mitt förslag: Som allmän regel vid uppbörd av skatt gäller enligt UBL att skattemyndighetens beslut kan överklagas till länsrätt. Därifrån kan - överklagande ske till kammarrätt och regeringsrätten. Länsrättens beslut om bl.a. sättet för att ta ut preliminär skatt får dock inte överklagas.

Eftersom ett beslut om skattsedel på preliminär skatt avses vara direkt av- görande för frågan om hur socialavgifterna skall betalas bör för ett sådant beslut gälla samma överklagandeordning som för andra beslut rörande skyl- digheten att betala socialavgifter. Skattemyndighetens beslut om sättet för

• Sida 135
•  Original

uttagande av preliminär skatt bör alltså kunna fullföljas till länsrätt och vi- dare till kammarrätt och regeringsrätten.

Nuvarande regler om företrädare för det allmänna bör gälla även i mål om skattsedel på preliminär skatt.

Ett beslut om att någon skall fråntas sin F-skattesedel bör få verkställas utan hinder av att det har överklagats. Detsamma bör gälla ett beslut om att preliminär F-skatt skall betalas. Ett beslut av förvaltningsdomstol i mål om F-skattesedel bör inte ges retroaktiv verkan.

När det gäller frågan om inhibition av beslut om återkallelse av en F-skat- tesedel vill jag anföra följande. I UBL finns inget undantag från den enligt lagen gällande regeln att åtgärd skall verkställas oavsett att det beslut som föranlett åtgärden inte vunnit laga kraft. Eftersom särskilda regler om inhi- bition av återkallelsebcslut saknas i UBL blir de allmänna reglerna om detta institut i förvaltningsprocesslagen(1971:292) tillämpliga.

Det kan sättas i fråga om det inte behövs särskilda bestämmelser i lag om förtur för mål om skattsedelstilldelning. Några sådana bestämmelser är jag dock inte beredd att föreslå nu. Däremot kan det vara lämpligt att domsto- larna själva ser till att frågan regleras i deras arbetsordningar. Jag vill under- stryka att det är av stor betydelse att dessa mål behandlas skyndsamt.

Vad så gäller skattemyndighetens beslut i fråga om återkallelse av en F- skattesedel och betalningsansvar anser jag det lämpligt att ha samma ord- ning som gäller i övrigt för beslut enligt UBL. Belopp för vilka betalnings- skyldighet ålagts kommer då att kunna drivas in även om beslutet överklagas

(103 & UBL).

3.16. Tillämpningsområdet för nuvarande bestämmelser om förhandsbesked och eftergift

Mitt ställningstagande: Nuvarande bestämmelser om förhandsbesked och om eftergift av betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter samt motsvarande bestämmelser rörande skatteavdrag skall stå kvar oför- ändrade.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har tagit upp denna fråga särskilt.

Skälen för mitt ställningstagande: Den som uppdragit ett arbete åt någon som har en F-skattesedel skall inte löpa risken att bli betalningsskyldig för den källskatt och de socialavgifter som belöper på ersättningen för arbetet. Jag bortser då från de fall då de föreslagna reglerna om ett solidariskt ansvar kan bli tillämpliga. Anlitar en näringsidkare i stället någon som har en A- skattesedel blir förhållandet det motsatta, dvs. han blir skyldig att både göra skatteavdrag och, om A-skattesedelsinnehavaren är en fysisk person, betala arbetsgivaravgifter. Är uppdragsgivaren inte näringsidkare föreligger dock dessa skyldigheter bara om ersättningen under beskattningsåret överstiger 10 000 kr.

• Sida 136
•  Original

I nu angivna fall kommer det i allmänhet att vara möjligt för uppdragsgiva- ren att förutse vilka skyldigheter i skatte— och avgiftshänseende som åvilar honom. Man kan dock inte utesluta att det även inom det nya systemet, t.ex. på grund av att någon av parterna missuppfattat vilken skattsedel som skall användas i ett visst fall, kan uppstå situationer där det skulle vara oskäligt att kräva ut ansvar för källskatt och arbetsgivaravgifter. Någon gång kan motsvarande gälla när en privatperson anlitar en näringsidkare som har fått sin F—skattesedel återkallad eller en näringsidkare som själv har valt att ha en A-skattesedel i stället för en F—skattesedel. De möjligheter till eftergift av betalningsskyldigheten som finns inom det nuvarande uppbördssystemet . genom bestämmelserna i 75 & UBL och anvisningarna till denna paragraf samt i 22 d & USAL bör därför, såsom också föreslås i promemorian, finnas kvar.

Behovet av att kunna få ett förhandsbesked angående skatteavdrag och avgiftsskyldighet enligt de nuvarande bestämmelserna i 44 5 UBL resp. 22 a & USAL bör i stort sett upphöra med den nu föreslagna ordningen. Det kan dock inte uteslutas att situationer kan uppstå där det råder viss osäkerhet rörande skyldigheten att göra skatteavdrag eller att betala socialavgifter. Jag anser därför att nuvarande regler om förhandsbesked, såsom föreslås i pro- memorian, också skall finnas kvar i UBL och USAL.

3.17. Närmare om skatteavdrag på biinkomster

Mitt förslag: Skatteavdrag på ersättningar för arbete som utgör biin- komst för mottagaren skall göras med 30 % om inte skattemyndighe- ten efter särskild ansökan beslutat om ett lägre procenttal.

En beloppsgräns på 1 000 kr. skall finnas för såväl skyldigheten att göra skatteavdrag som skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter.

Reglerna i de särskilda lagarna om skatteavdrag på sjukpenning m.m., folkpension och tilläggspension inarbetas i uppbördslagen .

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. I prome- morian föreslås dock att skatteavdrag på biinkomster skall beräknas enligt tabell utom i de fall skatteavdraget enligt tabell skulle vara mindre än 30% av den utbetalda ersättningen. I sådana fall skulle skatteavdrag göras med 30 %. I promemorian föreslås också att skatteavdrag på sådant engångsbe- lopp som inte avser bestämd tidsperiod eller inte uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen skall göras med 30 % av beloppet.

Remissinstanserna: RSV konstaterar med tillfredsställelse att skatteav- drag införs på biinkomster. Verket anser dock att den föreslagna spärregeln om att skatteavdrag på biinkomst får understiga 30 % av ersättningen endast om den som skall göra avdraget är huvudarbetsgivare bör undvikas. Verket anser vidare att det är en klar förbättring om alla bestämmelser som behand- lar skatteavdrag finns i en och samma lag. Kammarrätten i Stockholm erinrar om att domstolen i ett remissyttrande år 1984 avstyrkte ett förslag om skatte- avdrag på binkomster. De argument som då anfördes synes enligt kammar-

• Sida 137
•  Original

rätten fortfarande i det väsentliga vara bärande. Kammarrätten anser att den föreslagna beloppsgränsen, 1 000 kr., är för låg. Kammarrätten föreslår att den sätts till 10 000 kr, eller — hellre — motsvarande andel av ett basbelopp. Kammarrätten framhåller att det är angeläget att systemet med skatteavdrag på biinkomster konstrueras så att den skattskyldige aldrig blir dubbelt belas- tad av preliminärskatt. Byggentreprenörema anser att förslaget visserligen torde innebära en ökning av företagens arbete med uppbörd av skatt men fördelen med ett effektivare uppbördssystem väger upp denna nackdel. För- slaget tillstyrks därför. Kooperationens pensionsanstalt anför att merparten av de skatteavdrag som enligt förslaget skall ske på biinkomster kommer vad gäller pensionsanstalten att uppgå till 30 %. En kontrollfunktion på gällande skattetabell för envar betalningsmottagare måste dock inarbetas i de admi- nistrativa systemen. Näringslivets skattedelegation är inte övertygad om att förslaget löser de praktiska problem som fastställandet av preliminärskat- teavdragets storlek medför. Delegationen anser sig inte kunna tillstyrka för- slaget innan detta problcm är löst. Svenska försäkringsbolags riksförbund pekar på att försäkringsbolagen årligen betalar ut pensioner, skadelivräntor och ersättningar för inkomstförlust till försäkringstagare och skadelidande till avsevärda belopp och i ett stort antal utbetalningar. Genom förslaget får de ett mycket omfattande skatteuppbördsarbete. Enligt förbundets mening måste förutsättas att bolagen inte skall ha någon skyldighet att undersöka vilken typ av skattsedel på preliminär skatt mottagaren av ersättningen har utan att de skall kunna utgå från att skatteavdrag alltid skall göras. Riksför- bundet anser vidare att för att bolagen skall ha någon möjlighet att verkställa skatteavdrag på biinkomster måste ett schablonuttag med viss procentsats få göras på alla utbetalningar oavsett vilken skattetabell som gäller i det en- skilda fallet. Försäkringsbolagen kan inte heller ta på sig att undersöka om begäran om förhöjt skatteavdrag eller jämkning av skatt föreligger. Dess- utom anser riksförbundet att den skatteavdragsfria gränsen bör sättas vid ett helt basbelopp i stället för, som föreslagits, ett halvt basbelopp. Förbundet pekar slutligen på att inget sägs i promemorian om skatteavdrag på utbetal- ningar till mottagare bosatta utomlands. I dessa fall skall skatt ofta inte beta- las i Sverige. Svenska revisorsamfundet SRS anser att det föreslagna systemet kan bli administrativt betungande för uppdragsgivarna genom att de måste hantera ett stort antal skattetabeller. Samfundet anser därför att förenk- lingar bör övervägas. Sveriges fastighetsägareförbund befarar att antalet jämkningsansökningar kommer att öka avsevärt om skatteavdrag görs på bi- inkomster. Förbundct anser dessutom att de föreslagna beloppsgränserna bör höjas och göras värdcbcständiga.

Skälen för mitt förslag: I det nuvarande systemet för "uppbörd av prelimi- när skatt enligt UBL är det endast den som är huvudarbetsgivare som är skyldig att göra skatteavdrag för betalning av den preliminära A-skatt som arbetstagaren har att betala. Vid utbetalning av ersättning, som för den an- ställde inte utgör huvudsaklig inkomst av tjänst, skall arbetsgivaren sålunda inte göra något källskatteavdrag. Resultatet blir att den preliminära skatten väsentligt understiger den slutliga skatten om den skattskyldige har stora bi- inkomster. Detta tar sig uttryck i stora fyllnadsinbetalningar och kvarstående skatter.

• Sida 138
•  Original

I fråga om skyldigheten att betala arbetsgivaranifter finns inte, som inom skatteområdet, någon skillnad mellan huvudarbetsgivare och andra arbetsgi- vare. Samtliga arbetsgivare är skyldiga att betala arbetsgivaravgifter för ut- givna löner och andra ersättningar för arbete.

I det nu (sedan år 1985) gällande samordnade systemet för uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgifter framträder skillnaderna mellan arbetsgivar- nas skyldighet att göra skatteavdrag och betala avgifter tydligare än förr. Varje arbetsgivare är skyldig att månatligen lämna en uppbördsdeklaration och i denna redovisa avgiftsunderlag och arbetsgivaravgifter. Däremot är det bara huvudarbetsgivare som är skyldiga att också redovisa gjorda skatteav- drag. En sådan skillnad ter sig i många avseenden omotiverad.

Genom mitt redan framlagda förslag att den som betalar ut ersättning för arbete till någon som har en A-skattesedcl i princip skall vara skyldig att göra skatteavdrag på ersättningen oberoende av om han är mottagarens huvudar- betsgivare eller inte uppnår man en ordning med skatteavdrag även på biin- komster. Jag anser, till skillnad från kammarrätten i Stockholm, att förde- larna med ett sådant system är så stora att man nu inte kan avstå från att ta ut preliminär skatt även på biinkomster. Genom en sådan ordning kan uppbördssystemet göras effektivare. Man minskar behovet av fyllnadsinbe- talningar och debitering av kvarstående skatt. Dessutom kommer alla an- ställningsinkomster att behandlas mer likformigt i uppbördshänseende.

Dessa förbättringar kan uppnås utan någon väsentlig ökning i arbetsgivar- nas skyldigheter om man begränsar kretsen av arbetsgivare som skall vara skyldiga att göra skatteavdrag även från biinkomster till sådana arbetsgivare som under alla förhållanden är skyldiga att redovisa och betala arbetsgivar- avgifter. _

De hittills föreslagna bestämmelserna om skatteavdrag på biinkomster in- nebär bl.a. att en uppdrags- eller arbetsgivare som bedriver näringsverksam— het och som betalar ut ersättning för arbete till någon som har en A-skattese- del eller som saknar skattsedel alltid skall vara skyldig att betala arbetsgivar- avgifter för och göra skatteavdrag från ersättningen. Skyldigheten att göra skatteavdrag skall alltså gälla även om ersättningen hos mottagaren skall tax- eras som inkomst av näringsverksamhet. Skatteavdragsskyldigheten skall emellertid inte gälla för en uppdrags- eller arbetsgivare som inte bedriver näringsverksamhet om ersättningen från honom understiger 10 000 kr. under inkomståret. De föreslagna reglerna behöver emellertid kompletteras ivissa avseenden.

Beräkning av skatteavdrag

Det är givetvis viktigt att systemet med skatteavdrag på biinkomster kon- strueras så att den skattskyldiges preliminära skatt så nära som möjligt anslu- ter till den slutliga skatten. Därigenom undviker man bl.a. jämkningsansök- ningar. I promemorian föreslås att samtliga arbetsgivare i princip skall vara skyldiga att göra skatteavdrag enligt skattetabell. För att få ett så gott upp- bördsresultat som möjligt föreslås dock att det skall införas en spärregel. Den innebär att skatteavdrag, som beräknat efter skattetabell understiger ' viss procentuell andel av ersättningen, får göras endast av huvudarbetsgivare

• Sida 139
•  Original

medan övriga arbetsgivare skall beräkna skatteavdraget enligt ett fast pro- centtal. För att en arbetsgivare i så få fall som möjligt skall behöva ta ställ- ning till om han är huvudarbetsgivare eller inte föreslås i promemorian att gränsen för när skatteavdraget inte får beräknas enligt tabell skall vara när skatteavdraget enligt tabell understiger 30 %.

Det i promemorian framlagda förslaget innebär alltså i praktiken att vid beräkning av skatteavdrag från biinkomst skall samma skattetabeller använ- das som vid beräkning av skatteavdrag från huvudinkomst. Förslaget inne- bär att arbetsgivarna i många fall måste arbeta med flera tabeller än nu. En- dast i de fall skatteavdraget beräknat enligt tabell blir mindre än 30% skall tabellerna frångås och skatteavdraget i stället beräknas till just 30 % av er- sättningen.

Flera remissinstanser, bl.a. Svenska revisorsamfundet, har pekat på att den i promemorian föreslagna ordningen är administrativt betungande för arbetsgivarna. RSV anser att den i promemorian föreslagna spärregeln bör undvikas.

Jag vill först nämna att den sänkning av marginalskatterna som vi fått ge- nom skattereformen bl.a. innebär att den i promemorian föreslagna ord- ningen för uttag av preliminär skatt på biinkomster inte längre ter sig så en- kel. Genom att marginalskatten har sänkts blir antalet fall där arbetsgivaren måste ställa sig frågan om han är huvudarbetsgivare eller inte väsentligt större. Jag anser därför att man bör välja en annan metod.

Enligt de regler som gäller efter skattereformen skall den statliga och kommunala inkomstskatten tas ut efter endast. två olika procentsatser. Den ena motsvarar det kommunala skatteuttaget och den andra det kommunala skatteuttaget ökat med 20 %. Den högre procentsatsen kommer att gälla för endast ca 15 % av de skattskyldiga. Av administrativa skäl bör skatteavdrag på biinkomster beräknas med utgångspunkt i den lägre av dessa två procent- satser för samtliga skattskyldiga. Om ett skatteavdrag på 30 % i ett enskilt fall skulle bli för högt bör skattemyndigheten ha möjlighet att bestämma en lägre procentsats. Ett sådant beslut måste på ett enkelt sätt kunna meddelas _ arbetsgivaren. Det kan ske genom att den aktuella procentsatsen anges på den skattskyldiges A—skattesedel. Jag föreslår att den nu redovisade meto- den skall användas.

Skyldighet att automatiskt innehålla kvarstående skatt bör endast före- ligga för den som betalar den huvudsakliga inkomsten av arbete med undan— tag för sjukpenning, föräldrapenningförmåner m.m. Om den skattskyldige särskilt begär eller skattemyndigheten särskilt beslutar att skatteavdrag för kvarstående skatt skall göras bör sådan skyldighet föreligga också i fråga om inkomst av arbete som utgör sidoinkomst och sjukpenning, föräldrapenning- förmån m.m. Vidare bör skatteavdrag för betalning av kvarskatt göras från korttidsstudiestöd om den skattskyldige inte visar upp intyg från annan ar- betsgivare att denne gör avdrag.

Skyldighet att verkställa förhöjt skatteavdrag från biikomster bör inte föreligga.

Enligt 2 kap. 4 & socialavgiftslagen skall vid bestämmandet av avgiftsun- derlaget bortses från ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått till 1000 kr. Beloppsgränserna för skyldigheten att göra

• Sida 140
•  Original

källskatteavdrag och för skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter bör en- ligt promemorian överensstämma. I promemorian föreslås att gränsbeloppet skall vara 1 000 kr. Kammarrätten i Stockholm anser att denna beloppsgräns bör höjas till 10 000 kr. eller till motsvarande andel av ett basbelopp. Lik- nande synpunkter har förts fram av Sveriges fastighetsägareförbund.

Enligt min mening bör man inte höja den i promemorian föreslagna skat- teavdragsfria gränsen. Det skulle vara ett alltför stort avsteg från principen att skatteavdrag skall göras även från biinkomster.

I promemorian har föreslagits att den som betalar ut ett sådant engångsbe- lopp som avses i 7 & första stycket UBL även fortsättningsvis skall innehålla preliminär skatt med 30 %. Jag instämmer i detta förslag.

Frågan om skatteavdragets storlek när en ersättning för arbete tas emot av någon som i sin tur har anlitat medhjälpare och själv avlönar dessa har jag behandlat i avsnitt 3.8 .

När det slutligen gäller ansvars- och straffbestämmelser föranleder de för- slag som jag har lagt fram nu vissa justeringar i gällande bestämmelser. Dessa redovisas dock endast i författningskommentarerna.

Sjukpenning

De särskilda regler som nu gäller i fråga om skatteavdrag på sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring m.m. innebär att preliminär'A-skatt skall betalas oberoende av om inkomsten utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av tjänst enligt 3 5 2 mom. UBL eller inte. Eftersom detta blir hu- vudregel enligt det system jag nu föreslår kan de särskilda reglerna i detta hänseende slopas. Skatteavdrag från sjukpenning och andra ersättningar som grundar sig på sjukpenninggrundande inkomst bör emellertid även fort- sättningsvis göras enligt särskilda skattetabeller eftersom den ordningen ger ett mer korrekt skatteuttag. Dessa regler bör emellertid tas in i UBL, liksom de särskilda reglerna om skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshets- kassa. Lagen om skatteavdrag från sjukpenning m.m. bör upphävas.

Livräntor

Försäkringsbolagens riksförbund har påpekat att de genom förslaget om skatteavdrag på biinkomster får utföra ett mycket omfattande skatteupp- bördsarbete och menar att bolagen måste få utgå ifrån att skatteavdrag alltid skall göras efter samma procentsats utan hänsyn till skattsedelsinnehav, jämkningsbeslut, begäran om förhöjt skatteavdrag m.m.

Om försäkringsbolagen skall följa de bestämmelser jag föreslår kommer de — när livräntan utgör biinkomst — att ha att göra skatteavdrag med 30 %. Som tidigare föreslagits bör skyldighet att verkställa förhöjt skatteavdrag från biikomster inte föreligga. )

Om den preliminära skatten skall jämkas bör jämkningen i första hand göras av den skatt som hänför sig till huvudinkomsten och som skall betalas enligt tabell. 1 undantagsfall kan jämkning behöva beslutas även beträffande skatteavdrag från livräntor som utgör biinkomst.

I dag gäller enligt 105 UBL beträffande livräntor att skatteavdrag inte

• Sida 141
•  Original

skall göras när utbetalningen understiger ett halvt basbelopp. Eftersom det nu föreslagna systemet innebär att skatteavdrag skall göras även från biin- komster skulle en sådan regel aktualiseras på ett helt annat sätt än tidigare om den behölls. Det torde vara administrativt lättare för försäkringsbolag m.fl. att innehålla skatt efter 30 % även när utbetalningen understiger ett halvt basbelopp än att göra undantag för sådana utbetalningar. Dessutom skulle härigenom undvikas problemet med att bestämma skatteavdragets storlek när en utbetalning ensam understiger ett halvt basbelopp men efter- följande utbetalningar på grund av samma försäkring medför att denna gräns överskrids. Jag föreslår att undantaget slopas.

Vid utbetalning av livränta enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäk- ring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om stat- ligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjö- män skall preliminär A-skatt i dag betalas enligt den särskilda lagen om skat- teavdrag i vissa fall från folkpension m.m. Skatteavdraget verkställs enligt tabell. Den särskilda lagen bör upphävas så att skatteavdrag verkställs an- tingen enligt tabell eller — om livräntan utgör en biinkomst för mottagaren — med 30 %.

Folkpension, tilläggspension, delpension och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring m.m.

Preliminär A-skatt bör betalas även för folkpension, tilläggspension och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring samt delpension enligt lagstift- ningen om delpensionsförsäkring enligt samma principer som för övriga in- komster. Hänsyn bör därvid tas till att folkpensionärer åtnjuter ett särskilt grundavdrag vid beskattningen. Därför bör preliminär skatt inte tas ut på folkpension så länge den inte betalas ut tillsammans med annan pension, liv- ränta eller liknande förmån. Den skattskyldige kommer enligt 41 5 1 mom. UBL att kunna åstadkomma att den utbetalande myndigheten eller inrätt- ningen ändå innehåller skatt. Skattemyndigheten kommer också enligt 3 5 2 mom. UBL att kunna fatta särskilt beslut beträffande preliminär skatt på pension om pensionen utgör den huvudsakliga inkomsten av arbete.

3.18. Artistersättning m.m.

Mitt förslag: De särskilda reglerna i lagen ( 1990:328 ) om skatteavdrag ivissa fall från artistersättning m.m. upphävs. Skatteavdrag vid utbe- talning av ersättning till en artist eller en idrottsman skall i stället gö- ras enligt reglerna i uppbördslagen .

Preliminär A-skatt skall dock inte betalas på sådana ersättningar till idrottsutövare för vilka arbetsgivaravgifter inte skall betalas.

Redovisning av skatten skall ske i vanlig uppbördsdeklaration se- nast den 18 i månaden efter utbetalningen. Uppgift om vem skatten avser skall lämnas till skattemyndigheten först i kontrolluppgift.

RSV:s förslag: Överensstämmer med mitt utom så till vida att verket före-

• Sida 142
•  Original

slår att en särskild fördelningslista på blankett enligt fastställt formulär skall lämnas till skattemyndigheten senast vid samma tidpunkt som uppbördsdek- larationen skall ges in. Det skall finnas olika formulär för turnerande resp. icke turnerande artister för att utbetalaren skall veta hur kostnadsersätt- ningar skall behandlas. RSV:s förslag innehåller inte heller någon regel om undantag från skyldigheten att betala preliminär A—skatt på vissa ersätt- ningar till idrottsutövare.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget att de särskilda reglerna för skatteavdrag från ersättning till artister och idrottsmän avskaffas. AMS anser dock att frågan om artistskatt behöver bli föremål för en mer allsidig utredning och bedömning och statskontoret menar att de ad- ministrativa och resursmässiga konsekvenserna bör belysas innan slutgiltigt beslut tas.

Beträffande det föreslagna kravet på fördelningslista är meningarna de— lade. RRVanser att det från kontrollsy-npunkt är angeläget att fördelningslis- tan bibehålls. Kammarrätten i Jönköping tillstyrker förslaget men anför att listorna helt kan slopas när skattemyndigheterna fått erfarenhet av de nya uppbördsreglerna. Vidare anser kammarrätten liksom länsrätten i Örebro län att det vore lämpligt att också ta in bestämmelser om vad som omfattas av artistisk verksamhet i lagrummet om redovisning av skatt. Artisternas och arbetsgivarnas intresseorganisationer, däribland Svenska musikerförbzmdet och Svenska teaterförbundet menar att förslaget om fördelningslistor inte lö- ser problemet att bedöma ivad mån ersättning för resor och andra kostnader skall ingå i underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter och skatteavdrag. Sveriges Radio AB påpekar att det krävs en dispensmöjlighet om krav på fördelningslista föreskrivs. Folkbildningsförbundet är av uppfattningen att fördelninglistorna kommer att förenkla hanteringen — om utformningen blir klargörande — samt att det är en fördel att medföljande teknisk personal fö— reslås få tas upp på listorna.

Skälen för mitt förslag: Regler om skatteavdrag från artistersättning även i fall där ersättningen inte utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av tjänst och där den skattskyldige har B-skattesedel infördes 1969. De gavs först i förordningsform med stöd av bemyndigande i 3 5 3 mom. UBL men överfördes i huvudsak oförändrade till en särskild lag, lagen (1990:328) om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning m.m. Samtidigt utmönstrades bemyndigandet ur UBL (prop. 1989/90:74, SkU32, rskr. 217). Reglerna in- nebär i korthet att preliminär A-skatt skall dras med 40 % av det utbetalade beloppet till den del det inte utgör reseersättning. Skattemyndigheten kan i särskilda fall bestämma annan beräkningsgrund för avdraget, t.ex. beroende på att den skattskyldige har så stora avdragsgilla kostnader att skatteuttaget annars skulle bli för högt. Skatten skall normalt betalas in till skattemyndig- heten i Örebro län senast fjorton dagar efter det att avdraget gjorts. Uppgift om bl.a. ersättningens storlek, datum för utbetalningen och mottagarens namn skall lämnas på inbetalningskortet eller, om inbetalning sker i en post vid samma tillfälle för flera skattskyldiga, i en särskild förteckning (fördel- ningslista).

Reglernas tillkomst hängde samman med att artister ofta mottar ersätt- ning som utgör inkomst av tjänst utan att det är fråga om ersättning från

• Sida 143
•  Original

huvudsaklig inkomst av tjänst vilket innebar att skatteavdrag inte skulle gö- ras enligt bestämmelserna i UBL. Det hade förekommit ett antal uppmärk- sammade fall där artister med B-skattesedel hade fått problem med höga kvarstående skatter.

Mina redan lämnade förslag om skatteavdrag även från biinkomster har en sådan generell utformning att även artistersättning omfattas. Skatteav- drag skall alltså göras också från artisters biinkomster om de har en A-skatte- sedel. Om en artist som innehar F-skattesedel inte sköter sina preliminär- skatteinbetalningar och alltså riskerar att få hög kvarskatt kan F-skattcse- deln återkallas. Följaktligen kommer de skäl som en gång anfördes för de särskilda reglerna inte längre att föreligga. RSV har också funnit att de sär- skilda reglerna för artister kan avskaffas. Härigenom kan en samordning ske av preliminärskatteuppbörd och uppbörd av arbetsgivaravgifterna så som skett för andra arbetstagare. Jag delar uppfattningen att särreglerna för ar— tister m.m. bör avskaffas.

I ett avseende föreslår RSV att Särregleringen behålls, nämligen vad gäller redovisningen till skattemyndigheterna i form av en s.k. fördelningslista. Skälen anges huvudsakligen vara dels att listorna, särskilt om två alternativa nya formulär upprättades, skulle vara ett gott hjälpmedel för den som beta- lar ut ersättning till artister vid bedömning av hur kostnaderna för resa och uppehälle skall behandlas, dels att den behövs för skattemyndigheternas kontrollverksamhet. Aktörerna på artistmarknaden däremot har starkt ifrå- gasatt att införandet av två fördelningslistor — en för turnerande och en för icke turnerande artister — skulle lösa bedömningsproblemen vad gäller rese- kostnadsersättningar.

Sedan RSV lade fram sitt förslag har som en del av skattereformen genom- förts ändringar i 10 & UBL, som bl.a. innebär att beräkningen av preliminär skatt på traktamentsersättning vid tjänsteresa och resa med egen bil i tjäns- ten har kopplats samman med de avdragsschabloner som numera gäller på dessa områden. Beträffande annan kostnadsersättning beräknas preliminär skatt endast om det är uppenbart att ersättningen avser kostnader som inte är avdragsgilla vid mottagarens inkomsttaxering eller att den överstiger av- dragsgillt belopp. De nyligen införda bestämmelserna i 10 & UBL anser jag vara ändamålsenliga även vid beräkning av preliminär skatt på ersättning till artister.

Att RSV anser att det finns behov av gränsdragning mellan turnerande och inte turnerande artister bottnar i att resor till olika orter där artisten haft kortvariga engagemang ses som resor till de i resp. engagemangsavtal an- givna tjänsteställena och således inte som resor i tjänsten (se RÅ 1979 ref 1:93), medan resor för den som inte återvänder till bostaden mellan de olika engagemangen (turnerande artist) betraktats som tjänsteresor (se kammar- rättens i Stockholm dom den 6 februari 1984 i mål 4895-1983). För min del kan jag inte se att någon särskild redovisningsblankett bör påbjudas av denna anledning. Inte heller kanjag se att kontrollaspekten motiverar andra bestämmelser än de som föreskrivs i 78 & UBL. Jag föreslår därför inga så- dana bestämmelser.

Om ersättning utgetts i en klumpsumma och artisten svarar för kostnader förenade med framträdandet innebär mitt förslag att vid beräkningen av så-

• Sida 144
•  Original

väl skatteavdrag som arbetsgivaravgifter hänsyn tas till kostnaderna endast om de kan beräknas uppgå till minst 10% av ersättningen (11 & UBL och 2 kap. 4 % socialavgiftslagen). Skattemyndigheten skall på framställning av den som utger betalningen bestämma hur kostnaderna skall beräknas. För musiker och sångartistcr gäller för närvarande en av RSV fastställd schablon (30 %) vid beräkning av underlag för arbetsgivaravgifter enligt socialavgifts- lagen. Den bör gälla även vid beräkningen av preliminärskatteavdrag.

Innehar artisten eller idrottsmannen en F—skattesedel skall inte vare sig skatteavdrag göras eller arbetsgivaravgifter betalas. Om den skattskyldige har både F- och A-skattcsedel måste F—skattesedeln ha åberopats för att gälla (jfr avsnitt 3.4 ). Samma regler om skatteavdrag skall gälla när artister- sättning betalas ut till en juridisk person. Även om ersättningen ges ut till ett handelsbolag skall preliminär skatt innehållas om bolaget inte innehar F- skattesedel. När artistersättning betalas ut till en juridisk person kommer däremot inte arbetsgivaravgifter i fråga.

Ersättning från en ideell förening till en idrottsutövare, som inte är att be- trakta som näringsidkare, skall, om den per år understiger ett halvt basbe- lopp enligt lagen om allmän försäkring, inte räknas med vid beräkning av sjukpenning— och pensionsgrundande inkomst och inte utgöra underlag för arbetsgivaravgifter ( prop. 1990/91:76 , SfUIO, rskr. 116, SFS 1991:121). Av administrativa skäl bör den som betalar ut nu aktuella ersättningar inte hel- ler vara skyldig att göra skatteavdrag. Däremot bör de allmänna reglerna om kontrolluppgift gälla även dessa ersättningar.

3.19. Uppbörd av F-skatt och särskild A-skatt

Mitt förslag: Preliminär F-skatt och särskilt debiterad A-skatt skall betalas varannan månad med början i mars. De skattskyldiga skall till- ställas särskilda inbetalningskort.

Vid beräkning av preliminär F-skatt och särskild A-skatt skall hän- syn tas också till sådan mervärdeskatt som den skattskyldige redovisar i allmän självdeklaration.

Promemorians förslag: I promemorian finns inget förslag i de här delarna.

Skälen för mitt förslag: Jag har i det föregående vid flera tillfällen framhål- lit att en F—skattesedel skall kunna utfärdas efter en relativt enkel prövning. Den som ansöker om en F-skattesedel skall, om inte särskilda skäl talar emot det, få en sådan skattsedel, ivissa fall kombinerad med en A-skattesedcl. I ett system som är så generöst mot de skattskyldiga måste det finnas goda möjligheter att kontrollera att varje F—skattesedelsinnehavare fullgör sina skyldigheter i fråga om betalningen av den preliminära skatten. Inte minst viktigt är att skatten betalas i tid och att det ges möjligheter för skattemyn- digheterna att snabbt gripa in då detta inte sker. Därigenom minskas risken för att en F—skattesedelsinnehavare drar på sig stora preliminärskatteskulder som han sedan inte förmår betala med åtföljande skattebortfall för det all- manna.

• Sida 145
•  Original

Uppbörd varannan månad .

I samband med att uppbörden av arbetsgivaravgifter samordnades med upp- börden av källskatt infördes en månatlig betalning av sådana avgifter och skatter. Dessförinnan, dvs. före den 1januari 1985, skulle avgifterna och skatterna betalas varannan månad — avgifterna ijämna månader och skat- terna i udda. Varje betalning avsåg då en period på två månader.

Den månatliga uppbörden av arbetsgivaravgifter och källskatt har visat sig fungera mycket bra. Skattemyndighetcrna använder ett system för maskinell

bevakning av att betalningar görs och kan med hjälp av detta snabbt sända ' ut betalningspåminnelser till de arbetsgivare som har missat en inbetalning.

Enligt min mening bör samma slag av rutiner som nu används vid uppbör- den av arbetsgivaravgifter och källskatt användas också vid uppbörden av F- skatt. Med hänsyn till att de skattskyldigas likviditet inte bör försämras i det kärva ekonomiska klimat som råder nu anserjag dock inte att också F—skat- ten skall betalas in till skattemyndigheten varje månad. Den bör i stället, så- som nu gäller i fråga om B-skatten, betalas in varannan månad med början i mars. De skattskyldiga bör betala den preliminära F—skatten med särskilt inbetalningskort som de får från skattemyndigheten.

Av administrativa skäl bör uppbörden av särskilt debiterad A-skatt ske på samma sätt som uppbörden av preliminär F—skatt. Jag föreslår därför att även sådan skatt skall betalas varannan månad med inbetalningskort som sänds ut av skattemyndigheten.

Preliminär skatt i ji'åga om mervärdeskatt

I samband med skattereformen gjordes också en omfattande reformering av de indirekta skatterna, dvs. mervärdeskatten och punktskatterna. Mervär- deskatten utvidgades till en generell och enhetlig beskattning avi princip all yrkesmässig omsättning av varor och tjänster. Endast enstaka undantag från skatteplikten behölls. Samtidigt ändrades redovisningsordningen för mer— värdeskatten så att redovisning av skatten skall ske för all skattepliktig om- sättning utan någon nedre gräns. Av förenklingsskäl beslutades att om den skattepliktiga omsättningen inte överstiger 200 000 kr. per år skall redovis- ningen ske i den skattskyldiges inkomstdeklaration. För att inte betalnings- tidpunkten skulle komma tidigare vid en redovisning av mervärdeskatten i självdeklarationen bestämdes att mervärdeskatten skulle få betalas så sent som senast den 30 april utan att kvarskatteavgift påfördes. En sådan betal- ning sker då såsom en fyllnadsinbetalning av preliminär skatt.

Behovet av att göra fyllnadsinbetalning avseende mervärdeskatten skulle kunna ha motverkats genom att låta även mervärdeskatten ingå i den preli- minärt debiterade B-skatten. RSV bedömde emellertid att detta inte var praktiskt möjligt att genomföra förrän tidigast under inkomståret 1993. Tills vidare skulle därför mervärdeskatten inte ingå i den preliminärt debiterade B-skatten ( prop. 1989/90:111 , SkU31, rskr. 357, SFS 1990:576).

Jag har nu inhämtat från RSV att verket har möjligheter att administrera en preliminär skatt även i fråga om sådan mervärdeskatt som redovisas i självdeklaration fr.o.m. inkomståret 1993. Visserligen medför detta att inbe-

• Sida 146
•  Original

talningen av mervärdeskatt i vissa fall måste tidigareläggas. Slutdatum blir den 18 februari i stället för den 30 april. Detta gäller dock endast den del av mervärdeskatten som tillsammans med obetald preliminär skatt på övriga inkomster överstiger 20 000 kr. För vissa skattskyldiga medför preliminär skatt i fråga om mervärdeskatt däremot fördelar, nämligen för sådana skatt- skyldiga som har rätt att få tillbaka mervärdeskatt. Detta kan då ske redan under inkomståret i stället för som nu först i samband med att överskjutande preliminär skatt återbetalas i december året efter inkomståret. Jag anser att även sådan mervärdeskatt som redovisas i allmän självdeklaration bör inord- nas i preliminärskattesystemet. En sådan ordning har så stora administrativa fördelar att den bör införas nu.

3.20. AUL och undantagslagen

Mitt förslag: Både lagen om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträf- fande vissa uppdragsersättningar (AUL) och lagen om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m. skall upphävas. Nuvarande bestämmelser om uppgiftsskyldighet i AUL skall flyttas över till lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av nästan alla remissinstanser. Kammarrätten i Stockholm anser att AUL bör avskaffas utan att få någon motsvarighet på annat håll. Svenska revisorsamjimdet SRS tillstyrker att AUL och undantagslagen upphävs. Mot bakgrund av att upp- giftsskyldigheten för innehavare av sehablontaxerade fastigheter och lägen- hetsinnehavare i AUL inte visat sig fungera särskilt bra bör det enligt sam- fundet övervägas att utmönstra reglerna helt. Den lösning som anförs i pro- memorian leder enligt samfundets mening inte till några förbättringar.

Skälen för mitt förslag: Enligt lagen ( 1982:1006 ) om avdrags- och uppgifts- skyldighet beträffande vissa uppdragsersätttningar, AUL, skall skatteavdrag göras med 50 % av överenskommen ersättning för uppdrag som utgör mer- värdeskattepliktig tjänst och avser vissa i lagen angivna arbeten. För att av- dragsskyldighet skall föreligga krävs att uppdragstagaren, när denne är en fysisk person, har en A-skattesedel. Med dessa bestämmelser i AUL korre- sponderar en föreskrift i UBL, som gör det möjligt för skattemyndigheten att utfärda en A—skattesedel i stället för en B-skattesedel för en fysisk person som har sådan uppdragsverksamhet som avses i AUL. En A-skattesedel får sålunda utfärdas om uppdragstagarens för inkomstårets beräknade slutliga skatt kan antas till huvudsaklig del bli betald genom skatteavdrag.

AUL:s bestämmelser om skatteavdrag får genom UBL:s särskilda före- skrift om utfärdande av A-skattesedel en dubbel effekt. När uppdragstaga- ren har en fast anställning och vid sidan av denna åtar sig uppdrag av det slag som anges i AUL medför uppdragsgivarens avdragsskyldighet att uppdrags- tagaren får vidkännas skatteavdrag också på biinkomster, något som ju inte kan bli fallet om endast UBL:s bestämmelser hade varit tillämpliga. Driver

• Sida 147
•  Original

uppdragstagaren sin uppdragsverksamhet yrkesmässigt innebär uppdragsgi- varens avdragsskyldighet i stället att skatteavdrag kommer att göras på en inkomst av näringsverksamhet.

AUL är, som sagts, konstruerad så att skatteavdrag på biinkomster skall göras inom de områden som omfattas av lagen. Genom de av mig föreslagna generella bestämmelserna om skatteavdrag på biinkomster blir den särskilda regleringen i AUL mer eller mindre obehövlig såvitt gäller en uppdragsta— gare som är fysisk person. AUL:s regler om skatteavdrag i denna del bör därför upphävas, även om det i vissa fall kommer att innebära en minskad avdragsskyldighet. Jag har ju föreslagit att skatteavdrag skall ske endast om uppdragsgivaren är näringsidkare eller om ersättningen överstiger 10 000 kr. Dessutom kommer skatteavdraget på biinkomster enligt de regler jag före- slagit att vara 30 % i stället för 50 %.

Reglerna om skatteavdrag i AUL tillämpas inte på ägare av privatbostads- fastigheter och lägenhetsinnehavare om uppdraget avser fastigheten resp. lä- genheten. Skatteavdrag från ersättning för sådana uppdrag skall sålunda bara göras enligt reglerna i UBL med beaktande av reglerna i undantagsla- gen. Skatteavdrag skall alltså göras endast av huvudarbetsgivare samt under förutsättning att mottagaren har en A-skattesedel och inte skall betala mer- värdeskatt. I fråga om privatbostadsfastigheter och lägenheter kommer där- för den nyss beskrivna lindringen i avdragsskyldigheten att inträda bara i de fall en huvudarbetsgivare betalar ut ersättning som understiger 10 000 kr. till någon som inte är skyldig att betala mervärdeskatt.

Med hänsyn till att antalet fall där en lindring i avdragsskyldigheten inträf- far är begränsat och eftersom eventuella bestämmelser om avdragsskyldig- het i sådana fall skulle" kräva att begreppet huvudarbetsgivare används, vil- ket i sin tur skulle medföra problem för främst uppdragsgivare, bör området inte regleras särskilt. Jag föreslår därför inte något undantag från den tidi- gare nämnda 10 OOO-kronorsgränsen.

Den uppgiftsskyldighet som ägare av en privatbostadsfastighet och lägen- hetsinnehavare har enligt AUL och som innebär att uppgiften om utbetald ersättning skall lämnas i självdeklarationen har visat sig fungera mindre bra. Dessutom har uppgiftsskyldigheten lett till praktiska svårigheter genom in- förandet av den förenklade självdeklarationen. Att sådana uppgifter som an- ges i AUL skall lämnas i självdeklarationen är olämpligt. Reglerna om upp- giftsskyldighet i AUL bör därför upphävas. I de situationer som nu är av intresse bör i stället kontrolluppgift lämnas under samma förutsättningar som gäller beträffande andra skattepliktiga ersättningar.

När det gäller ersättningar till juridiska personer syftar AUL:s bestämmel- ser om skatteavdrag till att förbättra skattekontrollen inom vissa tj änstesek— torer där erfarenheterna visade att ett skattebortfall inte var ovanligt. Det rör sig om sektorer där uppdragsgivarna i regel är bokföringsskyldiga. Av särskilt intresse är att lagen inte föreskriver någon avdragsskyldighet om be- talning erläggs mot faktura som bl.a. anger att uppdragstagaren är registre- rad för mervärdeskatt eller, om uppdragstagaren inte är registrerad, hans or- ganisationsnummer samt mervärdeskattens belopp.

Genom det föreslagna systemet med att ge rättsverkningar åt både A- och F—skattesedlarna blir AUL:s regler närmast överspelade. Enligt mitt förslag

• Sida 148
•  Original

skall nämligen skatteavdrag inte göras på ersättning till den som har en F- skattesedel — vilket praktiskt taget samtliga nu berörda juridiska personer kommer att ha — medan skatteavdrag många gånger skall göras för andra. För att uppdragsgivaren skall kunna veta om avdrag skall göras måste upp- dragstagaren visa vilken skattsedel han har. En F—skattesedel kan i detta sammanhang sägas få samma betydelse som en registrering till mervärde- skatt. AUL:s bestämmelser bör därför kunna upphävas även i den här delen. Det som sagts nu innebär att AUL kan avskaffas i sin helhet.

Genom undantagslagen har, för en begränsad krets av uppdragsgivare, in- förts regler som gör det möjligt att i fråga om vissa uppdrag förutse om skyl- dighet föreligger att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter. Jag har nu föreslagit regler med samma syfte men som, till skillnad från undan- tagslagens regler, avses kunna gälla samtliga uppdragsgivare. De föreslagna reglerna avses alltså kunna tillämpas även i fråga om de uppdragsgivare som anges i undantagslagen. Detta innebär i vissa avseenden en skärpning av nu- varande regler om skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivar- avgifter. Skärpningen berör ägare av privatbostadsfastighet och lägenhetsin- nehavare som för ett arbete på fastigheten resp. lägenheten anlitat någon som har en A-skattesedel och som är registrerad till mervärdeskatt när er- sättningen för arbetet uppgår till 10 000 kr. eller mer.

Skärpningen gäller för både huvudarbetsgivare och sidoarbetsgivarc. Med hänsyn till gränsbeloppets storlek torde antalet berörda uppdragsgivare vara begränsat. Med hänsyn härtill och eftersom en speeialreglering bör undvikas när generella regler finns att tillgå föreslårjag att också undantagslagen upp- hävs.

3.21. Gallring av bolags- och föreningsdeklarationer

Mitt förslag: Självdeklarationer och andra taxeringshandlingar som avser aktiebolag eller ekonomiska föreningar skall normalt förstöras sedan tio år förflutit efter taxeringsårets utgång. '

RSV:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. RSV föreslår dock att handlingarna skall förstöras sedan sex år har gått.

Remissinstanserna: Förslaget har i huvudsak fått ett positivt mottagande. Riksåklagaren framhåller att myndigheterna genom den föreslagna ord- ningen avhänder sig en stor del av de möjligheter som finns för att kunna få fram utredning i anslutning till bolagets eller föreningens deklaration. Detta kan ha betydelse inte bara vid grova skattebedrägerier, där preskriptionsti- den är tio år, utan även utredningar av andra brott exempelvis förskingrings- brott och bokföringsbrott. Enligt riksåklagarens mening bör gallringsreg- lerna anpassas inte bara till de intressen som ligger bakom skattelagstift- ningen utan även till de krav som kan ställas från brottsutredningssynpunkt. Riksarkivet framhåller att bolags- och föreningsdeklarationerna har ett stort forskningsvärde framförallt på grund av att företagsarkiven gallras allt här- dare, särskilt avseende små och medelstora företag där som regel inga arkiv-

• Sida 149
•  Original

bestånd bevaras åt framtiden. Riksarkivet föreslår att samtliga deklaratio- ner, såväl för fysiska personer som för bolag och ekonomiska föreningar inom Östergötlands, Gotlands, och Västernorrlands län samt Göteborgs kommun skall undantas från gallring.

Skälen för mitt förslag: Enligt 4 kap. 13 5 lagen (1990:325) om självdekla- ration och kontrolluppgifter, LSK, skall Självdeklarationer och andra hand— lingar som avlämnats eller upprättats med anledning av taxering förvaras hos skattemyndigheten. Handlingarna skall förstöras sedan sex år har gått efter taxeringsårets utgång, om inte regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer föreskriver något annat. Med stöd härav har regeringen lämnat föreskrifter, 3 & förordningen (1990:1237) om självdeklaration och kontrolluppgifter, i fråga om handlingar som avser aktiebolag och ekono— miska föreningar. Sådana handlingar skall förvaras i sex år efter utgången av det år då bolaget eller föreningen blivit upplöst, och först därefter förstöras.

Bestämmelserna i förordningen innefattar väsentliga undantag från de ge- nerella gallringsreglerna i LSK såvitt avser aktiebolag och ekonomiska för- eningar. Detta har medfört att ett mycket omfattande arkivmaterial har byggts upp hos skattemyndigheterna. Som exempel kan nämnas att i Stock- holms län förvaras för närvarande ca 2 000 hyllmeter bolags- och förenings- deklarationer, För hela landet kan materialet beräknas uppgå till ca 5 000 hyllmeter.

Den främsta anledningen till att bolags- och föreningsdeklarationer nor- malt inte gallras är att även uppgifter om gamla förhållanden kan vara av betydelse vid taxering till utskiftningsskatt (se bl.a. prop. 19272210 s. 246). Läget har förändrats genom att lagen ( 1927:321 ) om utskiftningsskatt upp- hört att gälla vid utgången av år 1990. Enligt lagen ( 1990:1452 ) om upphä- vande av lagen om utskiftningsskatt skall dock de äldre bestämmelserna till- lämpas vid 1992 och senare års taxeringar om, efter beslut om likvidation eller fusion, medel har utskiftats till aktieägare före utgången av år 1990. Det innebär att taxering tilll utskiftningsskatt kan komma att äga rum avsevärd tid efter 1990 års utgång. Det kan emellertid på goda grunder antas att de äldre bestämmelserna bara i undantagsfall kommer att tillämpas senare än vid 1992 års taxering (jfr prop. 1990/91:54 s. 252 ). Mot den här bakgrunden finns det inte av hänsyn till beskattningsverksamheten skäl att bevara dekla- rationsmaterialet under någon längre tid.

Riksarkivet har föreslagit att en del av deklarationsmaterialet bevaras för att forskningens behov skall kunna tillgodoses. I 3 & arkivlagen (1990:782) anges också att myndigheternas arkiv skall bevaras, hållas ordnade och vår- das så att de tillgodoser bl.a. forskningens behov. Mot bakgrund av de nya arkivreglerna föreskrivs numera i socialtjänstförordningen (1981:750) att handlingar som omfattas av gallringsskyldigheten enligt 60 & socialtjänstla- gen ( 1980:620 ) av hänsyn till forskningens behov skall undantas från gallring bl.a. avseende kommuner som ingår i Östergötlands, Gotlands och Väster- norrlands län samt Göteborgs kommun.

För forskningens behov bör ett urval av Självdeklarationer för aktiebolag och ekonomiska föreningar undantas från gallring. Det förefaller lämpligt att urvalet, på samma sätt som socialtjänsthandlingar och i enlighet med riks- arkivets förslag, utgörs av de deklarationer som hänför sig till kommuner

. 149

• Sida 150
•  Original

som ingår i Östergötlands, Gotlands och Västernorrlands län samt Göte- borgs kommun. Även ett urval av äldre bolags- och föreningsdeklarationer som avser andra kommuner bör få bevaras. Det material som undantas från gallring bör överlämnas till de statliga arkivmyndigheterna. Övertagandet av deklarationerna förutsätts ske inom de statliga arkivmyndigheternas befint- liga ekonomiska ramar.

Jag föreslår alltså att huvuddelen av det äldre deklarationsmaterialet av- seende aktiebolag och ekonomiska föreningar gallras. Gallringsfristen bör, bl.a. med hänsyn till vad riksåklagaren anfört, bestämmas till tio år efter tax- eringsårets utgång. Förslaget bör föranleda ändringar i 4kap. 135 LSK. - Närmare föreskrifter om vilket material som bör föras över till landsarkiven bör ges i förordningen om självdeklaration och kontrolluppgifter.

3.22. Ikraftträdande

Mitt förslag: Den föreslagna lagstiftningen skall träda i kraft den 1ja- nuari 1993. Reglerna om skattsedlarnas rättsverkningar skall dock inte träda i kraft förrän den 1 april 1993.

Vid lagens ikraftträdande skall fysiska och juridiska personer, som är registrerade för betalning av preliminär B-skatt och redovisning av mervärdeskatt, eller som är registrerade för betalning av preliminär B-skatt och som vid 1992 års taxering redovisat mervärdeskatt i sin allmänna självdeklaration automatiskt tilldelas en F—skattesedel. Detta skall dock inte gälla om den skattskyldige är registrerad i krono- fogdemyndighetens register för en obetald skatte-eller avgiftsskuld.

Promemorians förslag: 1 promemorian föreslogs att den nya lagstiftningen skulle träda i kraft den 1januari 1991. Reglerna om skattsedlarnas rättsverk- ningar avsågs dock inte träda i kraft förrän den 1 april 1991. I promemorian gjordes inget undantag från den automatiska tilldelningen av F-skatt för så- dana skattskyldiga som har skatte- eller avgiftsskulder.

Remissinstanserna: RSV ansåg, med hänsyn till alla ändringar som måste göras i ADB-system på grund av olika reformer, bl.a. skattereformen, att det inte var möjligt att genomföra den i promemorian föreslagna reformen 1991. RSV föreslog i stället att reglerna om F-skattebevis genomförs fr.o.m. inkomståret 1993. Företagareförbundel SFR, Svenska revisorssamfimdet SRS och TCO ansåg att promemorieförslaget var så angeläget att det borde genomföras så snart som möjligt. Kooperationens pensionsanstalt uttryckte en viss tveksamhet till huruvida den föreslagna tiden till dess reglerna om skatteavdrag på biinkomster skulle träda i kraft var tillräcklig. LRF ansåg att man borde awakta till dess skattereformen genomförts. Målarmästamas riksförening framhöll att det parallellt med de föreslagna reglerna erfordras en grundlig information till olika kategorier, inte minst enskilda fastighets- och villaägare samt bostadsrättshavare. Näringslivets skattedelegation ville understryka vikten av att en övergång till ett nytt system sker så smidigt som möjligt och utan någon administrativ belastning för företagen. Den i prome-

• Sida 151
•  Original

morian föreslagna ordningen synes delegationen uppfylla kravet på en smi- dig övergång.

Skälen för mitt förslag: Reformen bör träda i kraft den 1 januari 1993. Skatteförvaltningen får därmed tid bl.a. för utbildning och — inte minst — för att lämna grundlig information om de nya reglerna.

För att undvika ett särskilt ansökningsförfarande för alla dem som blir be- rättigade till en F—skattesedel enligt den föreslagna ordningen bör genomför- andet av förslaget, i enlighet med vad som sägs i promemorian, planeras så att utfärdande av de nya F—skattesedlarna kan ske i samband med att nya preliminärskattesedlar för uppbördsåret framställs, utan att särskild ansökan behöver ske. Samtliga fysiska och juridiska personer som är registrerade för betalning av preliminär B-skatt och redovisning av mervärdeskatt bör auto- matiskt tilldelas en F-skattesedel i samband med att de nya skattsedlarna framställs. Även sådana skattskyldiga som redovisar sin mervärdeskatt i den allmänna självdeklarationen, och alltså inte är registrerade till mervärde- skatt, bör automatiskt tilldelas en F—skattesedel om de under 1992 har haft en B-skattesedel.

Däremot bör andra regler tillämpas i fråga om hande'isbolag. För att ett handelsbolag skall kunna tilldelas en F—skattesedel bör det vara registrerat i handelsregistret. Uppgift om sådan registrering finns inte i skatteregistret. Handelsbolag bör därför tilldelas en F-skattesedel endast efter ansökan.

Enligt nuvarande regler kan delägare i ett handelsbolag tilldelas en B- skattesedel. Detta beror givetvis på att bolagets vinst beskattas hos deläg- arna och att dessa skall betala preliminär skatt i avräkning mot den slutliga skatten på vinsten. Inom det nya systemet bör, med hänsyn till de rättsverk- ningar som har knutits till F—skattesedeln, delägare i handelsbolag normalt tilldelas en A-skattesedel. Den preliminära skatten på bolagets vinst, som även i fortsättningen skall beskattas hos delägarna, bör i det nya systemet tas ut som särskild A-skatt. Eftersom delägare i handelsbolag inte är registre- rade för bolagets mervärdeskatt och inte heller redovisar bolagets mervärde- skatt i sin självdeklaration medför mitt förslag att handelsbolagsdelägare normalt inte kommer att få en automatisk tilldelning av F—skattesedel.

Den som brister i redovisning eller betalning av vissa skatter och avgifter skall enligt mitt förslag inte ha rätt till en F-skattesedel såvida bristen inte är ringa. Jag anser därför att sådana skattskyldiga som är registrerade hos kronofogdemyndigheten på grund av obetalda skatter eller socialavgifter inte bör få en F-skattesedel automatiskt om skatte- eller avgiftsskulden till någon del är obetald. I sådana fall bör frågan om en F-skattesedel prövas av skattemyndigheten.

De föreslagna bestämmelserna om skattsedlarnas rättsverkningar i lagen om allmän försäkring, socialavgiftslagen och UBL skulle kunna göras till- lämpliga samtidigt med att de nya reglerna om utfärdande av skattsedlar trä- der i kraft. Detta skulle innebära att bestämmelserna i de nämnda lagarna fick beaktas av de skattskyldiga som automatiskt tilldelas en F-skattesedel och deras motparter allt eftersom skattsedlarna distribuerades. En sådan ordning skulle dock kunna skapa oklarheter. Ifrågavarande bestämmelser bör därför göras tillämpliga först viss tid efter den tidpunkt då skattsedlarna på preliminär F—skatt skall vara utsända. De som tilldelas en F-skattesedel

• Sida 152
•  Original

automatiskt bör dessutom få möjlighet att om de så önskar få sin F-skattese- del utbytt mot en A-skattesedel innan reglerna om skattsedlarnas rättsverk- ningar träder i kraft. Jag anser att det därför är lämpligt att välja den 1 april 1993 som ikraftträdandedag för de föreslagna reglerna om skattsedlarnas rättsverkningar.

Också ett annat skäl talar för en sådan lösning. Enligt det nu framlagda förslaget får den som kan antas komma att förvärva inkomst av näringsverk- samhet och handelsbolag som är registrerade i handelsregistret tilldelas en F—skattesedel efter ansökan. Av praktiska och administrativa skäl bör utfär- dande av F skattesedel efter särskild ansökan kunna ske under några måna- der innan de nya reglerna om skattsedlarnas rättsverkningar i lagen om all- män försäkring, socialavgiftslagen och UBL börjar tillämpas. Det kan inte anses föreligga hinder mot att möjlighet ges skattemyndigheten att pröva an- sökningar om F-skattesedel innan den automatiska tilldelningen har skett. En sådan ordning förutsätter att allmänheten informeras om att en automa- tisk tilldelning av F—skattesedlar kommer att ske och att denna tilldelning kommer att gälla alla fysiska och juridiska personer som har B-skatl och är registrerade för redovisning av mervärdeskatt eller redovisar mervärdeskatt i sin självdeklaration. '

Under perioden den 1 januari—den 31 mars 1993 bör nuvarande regler gälla för den som har en A— skattesedel och för den som betalar ut lön till en sådan person. För den som har tilldelats en F-skattesedel bör däremot gälla särskilda övergångsregler. Under den nyssnämnda perioden bör nuvarande regler om en B-skattesedels rättsverkningar gälla F-skattesedeln. Det inne- bär bl.a. att den som betalar ut lön till innehavaren inte skall göra skatteav- drag och att debiterad F—skatt skall betalas in av den skattskyldige själv på samma sätt som debiterad B-skatt.

I konsekvens med vad som nyss har föreslagits bör AUL och undantagsla- gen upphävas fr.o.m. den 1 april 1993.

6.1. Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) Allmänt

Systematiken i uppbördslagen (1953:272), UBL, har i huvudsak behållits oförändrad. Skyldigheten att betala preliminär skatt avses således alltjämt åligga den skattskyldige. Den regeln gäller i princip också när den prelimi- ' nära skatten skall betalas genom att arbetsgivaren gör skatteavdrag.

Systematiken har dock ändrats på en väsentlig punkt. Huvudbestämmel- serna om när de olika typerna av preliminär skatt skall användas har flyttats från 3 5 2 mom. och i stället tagits in i bestämmelserna om tilldelning av skatt- sedel på preliminär A— och preliminär F—skatt (33 a och 33 b åå). I 3 & regleras nu endast för vilka inkomster preliminär A—och F—skatt skall betalas och hur betalningen skall göras. I 3 & 4 mom. anges dock när särskild A-skatt skall betalas.

En annan väsentlig ändring är att skyldigheten att göra skatteavdrag för betalning av preliminär skatt inte längre skall förutsätta att den utbetalda ersättningen utgör mottagarens huvudsakliga inkomst av tjänst. Skatteav- drag skall kunna komma i fråga beträffande all ersättning för arbete. Av- dragsskyldigheten knyts endast an till vilken typ av skattsedel på preliminär skatt mottagaren av ersättningen har. En förutsättning för att skatteavdrag skall göras är sålunda att mottagaren har en A-skattesedel eller ingen skatt- sedel alls. Den som betalar ut en ersättning för arbete kan alltså med ledning av mottagarens skattsedel enkelt avgöra om han är skyldig att göra skatteav- drag eller inte. Han behöver inte ta ställning till hur ersättningen skall taxe- ras hos mottagaren.

• Sida 155
•  Original

Begreppen arbetsgivare och arbetstagare har nu getts en väsentligt vidare _ betydelse i UBL.

Genom anknytningen av avdragsskyldigheten till endast mottagarens skattsedelsinnehav har det skapats ett system med skatteavdrag även på biin- komster. Vidare har de nuvarande bestämmelserna i lagen (1990:326) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m.m., lagen (1990:327) om skatte- avdrag från sjukpenning m.m. och lagen (1990:328) om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning m.m. arbetats in i UBL. Dessa bestämmelser har i sak inte ändrats på annat sätt än att skyldigheten att göra skatteavdrag i några fall — helt i linje med principen att skatteavdrag skall göras även på biinkomster — har utökats.

Ett flertal ändringar i lagtexten beror slutligen på att F-skattesedeln, som avses ha samma uppbördstekniska funktioner som den nuvarande B-skatte- sedeln, har ersatt denna skattsedel.

15

I förtydligande syfte erinras iandra stycket, som är nytt, om att bestämmel- serna om egenavgifter gäller även sådan särskild löneskatt som avses i 2 5 lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomstcr.

2 ä' 1 mom.

Av den allmänna motiveringen ( avsnitt 3.5 ) framgår att även ett handelsbo- lag skall kunna tilldelas antingen en F— eller en A-skattcsedel trots att en så- dan juridisk person inte är skattskyldig för inkomstskatt. Också i dessa fall skall skattsedeln vara avgörande för om skatteavdrag skall göras på ersätt- ning för arbete som betalas ut till handelsbolaget. UBL:s regler för skattskyl- diga avses därför i tillämpliga delar gälla även i fråga om handelsbolag om inte annat framgår av sammanhanget. En bestämmelse om att handelsbolag i UBL skall likställas med skattskyldig om inte annat framgår av samman- hanget har därför tagits in i andra stycket, som är nytt. Ett handelsbolag skall sålunda kunna tilldelas skattsedel på preliminär skatt och vara skyldigt att betala preliminär A-skatt. Däremot skall ett handelsbolag inte betala vare sig F-skatt eller särskild A-skatt. Detta framgår av de nya bestämmelserna i 3 5 1 mom. tredje stycket.

2 5 2 mom.

Bestämmelserna om vad som avses med begreppen arbetsgivare, arbetsta- gare och lön har flyttats från 39 ä 1 mom. första stycket till detta moment som innehåller också andra definitioner. Samtidigt har alla tre begreppen getts en vidare betydelse än de har nu. I momentet har på lagrådets inrådan också tagits in en definition av begreppet näringsverksamhet.

Med arbetsgivare avses inte bara den som betalar ut sådan ersättning som för mottagaren utgör dennes huvudsakliga inkomst av tjänst. Begreppet om- fattar alla som betalar ut sådan arbetsersättning eller därmed likställd ersätt- ning för vilken mottagarcn skall betala preliminär A—skatt. Det innebär att

• Sida 156
•  Original

man inte längre gör någon skillnad mellan huvudarbetsgivare och sidoarbets- givare när det gäller skyldigheten att göra skatteavdrag. Det har inte heller någon betydelse till vilket inkomstslag ersättningen skall hänföras. Även den som betalar ut sådan ersättning för arbete som hos mottagaren skall taxeras som t.ex. inkomst av näringsverksamhet är att betrakta som arbetsgivare i UBL:s mening om ersättningen betalas ut till någon som har en A-skattese- del. Vilka ersättningar som likställs med arbetsersättning framgår av bestäm- melserna i 3 $; 2 mom. andra stycket.

Med arbetsgivare likställs den som betalar ut sådan ränta eller utdelning som mottagaren är skyldig att betala preliminär A-skatt för. Vilka räntor och utdelningar det är fråga om framgår av 3 5 2 mom. tredje stycket.

Med arbetstagare avses den som mottar sådan arbetsersättning och där» med likställd ersättning som han skall betala preliminär A-skatt för. I konse- kvens med vad som avses gälla i fråga om arbetsgivare likställs den som mot- tar sådan ränta eller utdelning för vilken han skall betala preliminär A-skatt med arbetstagare.

Genom att de som betalar ut här aktuella räntor och utdelningar har lik- ställts med arbetsgivare och genom att mottagarna har jämställts med arbets- tagare har nuvarande bestämmelser i 104 & kunnat utmönstras. Vissa betäm- melser i UBL skall dock även fortsättningsvis inte gälla i fråga om ränta och utdelning. Detta anges i de aktuella bestämmelserna.

Med lön avses sådan arbetsersättning eller därmed likställd ersättning som mottagaren skall betala preliminär A-skatt för. Begreppet har getts en vidare betydelse än det har nu. Det omfattar inte bara den huvudsakliga inkomsten av tjänst utan också biinkomster. Det har dessutom inte längre någon bety- delse till vilket inkomstslag ersättningen skall hänföras vid taxeringen. Er- sättning för arbete som skall taxeras som t.ex. inkomst av näringsverksamhet kan alltså i vissa fall anses vara lön. Detta gäller om mottagaren enligt be- stämmelserna i 3 & 2 mom. första stycket är skyldig att betala preliminär A- skatt för ersättningen.

I 21 & KL anges förutsättningarna för att en verksamhet skall anses som näringsverksamhet i skatterättslig mening. Det är i första hand fråga om rö- relse, jordbruk och skogsbruk samt förvaltning av s.k. näringsfastighcter. Förjuridiska personer gäller emellertid enligt 2 5 1 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt att alla skattepliktiga intäkter, dvs. även intäkter av annan verksamhet än näringsverksamhet i egentlig mening, skall räknas till intäkt av näringsverksamhet. På lagrådets inrådan har i detta moment också tagits in en uttrycklig definition av begreppet näringsverksamhet. Av defini- tionen framgår att med näringsverksamhet avsesverksamhet av sådant slag att intäkten räknas till intäkt av näringsverksamhet för mottagaren. När det är fråga om juridiska personer omfattar begreppet all verksamhet som ger skattepliktig intäkt. För de fall då verksamheten bedrivs i handelsbolag klar- görs att det avgörande är om intäkten för någon delägare i bolaget utgör in- täkt av näringsverksamhet.

I momentets inledning har slutligen gjorts en redaktionell ändring.

Prop. 1991/922112

• Sida 157
•  Original

254m0m.

Den preliminära B-skatten har slopats. Uppbörden av den preliminära F— skatten avses i huvudsak ske på samma sätt som nu gäller i fråga om B—skatt. Nuvarande bestämmelser om skattereduktion skall sålunda iakttas även vid debiteringen av preliminär F—skatt. Detsamma skall gälla vid debitering av särskild A-skatt. Bestämmelserna i tredje stycket har utformats i enlighet med detta. Vidare har nuvarande bestämmelse om att skattereduktionen skall beaktas även vid fastställande av preliminär A-skatt justerats eftersom skattereduktion på grund av underskott av kapital inte kan beaktas vid fast- ställande av källskattetabellerna. Sådant underskott får däremot beaktas när den preliminära A-skatten beräknas enligt särskild beräkningsgrund (3 5 2 mom.) eller enligt jämkningsbeslut (45 ä 1 mom.). Slutligen har redaktio- nella ändringar gjorts i såväl första som tredje stycket.

35 1 mom.

Ändringarna i första stycket föranleds av att preliminär F- och särskild A- skatt skall beräknas även med hänsyn till sådan mervärdeskatt som den skattskyldige skall redovisa i sin allmänna självdeklaration. Stycket har också redigerats om.

Till andra stycket, som är nytt, har från 3 5 2 mom. första stycket flyttats bestämmelserna om hur den preliminära skatten skall tas ut. Bestämmel- serna har samtidigt ändrats på det sättet att den preliminära B-skatten ersatts med preliminär F-skatt. Vidare har särskild A-skatt kommit till. Dessutom anges på vilket sätt, genom skatteavdrag eller särskild debitering, den preli- minära skatten skall betalas. Att den preliminära skatten kan betalas även på annat sätt, genom s.k. fyllnadsinbetalning, framgår av sista meningen. Flyttningen har vidtagits av redaktionella skäl. De efterföljande tre momen- ten har därigenom uteslutande kunnat ägnas åt särskilda bestämmelser om preliminär A-skatt, preliminär F-skatt resp. särskild A—skatt.

I tredje stycket, som också är nytt, anges att handelsbolag i vissa fall skall betala preliminär A-skatt trots att slutlig skatt inte kan komma i fråga för sådana bolag.

3 55 2 mom.

Bestämmelserna i nuvarande första stycket har, efter viss omarbetning, flyt- tats till 3 5 1 mom. andra stycket (se kommentaren till detta moment).

Nuvarande bestämmelser i 3 5 2 mom. 1 och 2 anger i vilka fall preliminär A- resp. preliminär B-skatt skall betalas. Systematiken har nu ändrats. Hu- vudbestämmelserna om när de olika typerna av preliminär skatt skall använ- das har tagits in i bestämmelserna om tilldelning av skattsedel på preliminär A- och preliminär F—skatt (33 a och 33 b 55). I 3 5 2—4 mom. regleras nu endast för vilka inkomster preliminär skatt skall betalas. I 4 mom. anges dock även när särskild A-skatt skall betalas.

I andra momentet första stycket anges sålunda för vilka inkomster prelimi- när A—skatt skall betalas när mottagaren har en skattsedel på sådan skatt.

• Sida 158
•  Original

Att såväl fysiska som juridiska personer inkl. handelsbolag kan tilldelas en A-skattesedel framgår av 33 a och 38 b åå.

Bestämmelserna avses gälla även i fråga om fysiska och juridiska personer, inkl. handelsbolag, som saknar skattsedel på preliminär skatt.

Enligt huvudregeln skall preliminär skatt betalas för all ersättning för ar- bete vilken helt eller delvis utgår i pengar. Det fordras inte längre att ersätt- ningen har betalats ut av mottagarens huvudarbetsgivare. Preliminär A- skatt skall alltså betalas även för biinkomster. Det är inte heller längre av betydelse hur ersättningen skall taxeras hos den skattskyldige. Preliminär A- skatt skall betalas också för inkomst av näringsverksamhet om mottagaren har en A—skattesedel. Det finns sålunda inte längre någon koppling till in- komstslaget tjänst enligt kommunalskattelagen . Detta begrepp har därför bytts ut mot det mera allmänt hållna ersättning för arbete.

Med ersättning för arbete avses ersättning som mottagits för en arbetspre- station oberoende av till vilket inkomstslag enligt kommunalskattelagen som ersättningen är att hänföra. I detta sammanhang ges även begreppet ersätt- ning för arbete en vid tolkning. Det rymmer bl.a. ersättningar till idrottsmän och artister. I ersättning för arbete skall däremot inte räknas in betalning för material o.d.

Enligt nuvarande ordning är det endast fysiska personer som är skyldiga att betala preliminär A-skatt. Ytterligare en förutsättning är att inkomsten är skattepliktig. Dessa begränsningar följer i dag av att det skall vara fråga om inkomst av tjänst. Den nya ordningen innebär att även juridiska perso- ner kan bli skyldiga att betala preliminär A—skatt. Däremot skall begräns- ningen till skattepliktiga ersättningar i princip fortfarande gälla. Någon sär- skild bestämmelse om detta har emellertid inte ansetts nödvändig i det nu aktuella momentet eftersom bestämmelserna i UBL, som ju reglerar skatte- uppbörden, över huvud taget endast gäller i fråga om skattepliktiga ersätt— ningar. Att även handelsbolag kan bli skyldiga att betala preliminär A—skatt trots att sådana bolag inte är inkomstskattesubjekt framgår uttryckligen av 3 5 1 mom. tredje stycket. Däremot skall staten, landstingskommuner, kom- muner och andra menigheter inte vara skyldiga att betala preliminär A- skatt.

I det nu aktuella momentets första stycke anges två undantag från huvud- regeln att preliminär A-skatt skall betalas för ersättning för arbete, dels ge- nom en hänvisning till 10 &, dels genom en särskild regel om ersättning för arbete som betalas ut av en fysisk person eller ett dödsbo. För sådan ersätt- ning skall preliminär A-skatt inte betalas under förutsättning att den sam- manlagda ersättningen från utbetalaren understiger 10 000 kr. under in- komståret och den utbetalda ersättningen inte heller utgör utgift i en av utbe- talaren bedriven näringsverksamhet.

Eftersom preliminär A-skatt inte skall betalas för nu angivna ersättningar genom att utbetalaren gör skatteavdrag måste den skattskyldige själv betala in den preliminära skatt som belöper på ersättningarna. Görs inte en sådan inbetalning i form av en fyllnadsinbetalning kommer den skattskyldige att påföras en kvarstående skatt. Vad som sagts nu gäller dock inte i fråga om handelsbolag.

I andra stycket uppräknade ersättningar skall likställas med ersättning för

• Sida 159
•  Original

arbete i stället för, som nu, med inkomst av tjänst. Nuvarande begränsning i fråga om vissa livräntor har slopats. Dessutom har i stycket (punkt 4) till- lagts de ersättningar för vilka preliminär skatt hittills betalats enligt lagen ( 1990:327 ) om skatteavdrag från sjukpenning m.m. samt vårdbidrag. Den lagen har nu upphävts.

I tredje stycket har också tagits in en bestämmelse om betalning av prelimi- när A-skatt för dagpenning från arbetslöshetskassa och för korttidsstudie- stöd. Den motsvarar vad som nu gäller enligt 2 5 lagen om skatteavdrag från sjukpenning m.m. dock med den ändringen att B-skatt ersatts med F—skatt. Genom lagen (1991:744) om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsför- säkring byttes orden ”erkänd arbetslöshetskassa” i olika böjningsformer ut mot ”arbetslöshetskassa” i motsvarande form. Här används därför det se- nare begreppet. Här har också lagts till en motsvarande bestämmelse om be- talning av preliminär A-skatt för särskilt vuxenstudiestöd. Lagen om skatte- avdrag från sjukpenning m.m. har upphävts.

I fjärde stycket anges hur den preliminära A-skatten skall beräknas. Skall skatten betalas av en fysisk person skall skatten i regel beräknas enligt skat- tetabell och skall den betalas av en juridisk person skall skatten beräknas enligt ett visst procenttal av ersättningen. De närmare bestämmelserna om beräkningen anges i särskilda paragrafer till vilka hänvisning sker. Nuva- rande bestämmelser om särskild beräkningsgrund kvarstår. De skall dock gälla endast i fråga om sådan ersättning som utgör mottagarens huvudsakliga inkomst av arbete.

Ändringarna i femte stycket föranleds av att preliminär A—skatt inte längre skall betalas enbart för sådan inkomst som är mottagarens huvudsakliga in- komst av tjänst. Inkomst från vilken skatteavdrag inte kan göras kan vara t.ex. inkomst från en försäljningsverksamhet som bedrivs vid sidan av en fast anställning. Bestämmelserna i stycket har dessutom utvidgats till att gälla även statlig fastighetsskatt.

Nuvarande bestämmelser i sjätte stycket, som i första hand tar sikte på det fallet att den skattskyldige har stora biinkomster eller kapitalinkomster, har slopats. De redan införda bestämmelserna om skatteavdrag på räntor och utdelningar och de nu föreslagna reglerna om skatteavdrag på biinkomster samt om särskild A-skatt medför att bestämmelserna inte längre behövs.

Bestämmelserna i de tre lagar som nu anges i sjunde stycket har arbetats in i UBL. Hänvisningen till dessa lagar har följaktligen utmönstrats.

3é3m0m.

I momentet, som är nytt, anges i första stycket när preliminär F—skatt skall betalas. Preliminär F-skatt skall betalas av den som tilldelats en skattsedel på preliminär F—skatt i avräkning på sådan slutlig skatt som avses i 1 mom. Att skatten skall betalas enligt särskild debitering framgår av 3 5 1 mom. andra stycket.

Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen och i kommentaren till 33 b 5 kan skattemyndigheten som villkor för en skattsedel på preliminär F-skatt föreskriva att preliminär A-skatt skall betalas för anställningsin- komster. Skattsedeln på preliminär F—skatt skall då, enligt 33 a 5 första

• Sida 160
•  Original

stycket, kombineras med en skattsedel på preliminär A-skatt. Den skattskyl- dige har också själv möjlighet att ansöka om en sådan kombination.

Av andra stycket framgår att om skattemyndigheten beslutat att någon som har tilldelats en F-skattesedel skall betala preliminär A-skatt för sina anställningsinkomster och den skattskyldige på grund av detta tilldelats också en A-skattesedel skall detta beaktas vid beräkningen av den prelimi- nära skatten. '

Nuvarande bestämmelser i 3 5 2 mom. 2 andra stycket, som ger skattemyn- digheten möjlighet att i de fall AUL är tillämplig byta ut en B-skattesedel mot en A—skattesedel, har slopats eftersom B-skattesedeln har utmönstrats och AUL har upphävts.

3 5 4 mom.

I detta moment, som också är nytt, har tagits in bestämmelser om särskild A-skatt. Sådan skatt skall betalas av den som tilldelats en skattsedel på preli- minär A-skatt om skattemyndigheten fattar ett särskilt beslut om detta. Ett beslut om särskild A-skatt får fattas om man därigenom kan uppnå en bättre överensstämmelse mellan den preliminära skatten och den slutliga skatt som avses i 1 mom. Särskild A—skatt avses alltså kunna tas utjämsidcs med preli- minär A-skatt. Vid beräkningen av den särskilda A-skatten skall beaktas att den skattskyldige, som har en A-skattesedel, kan komma att betala en del av den preliminära skatten genom skatteavdrag. Detta framgår av hänvis- ningen i 14 ä till 13 5. Även den särskilda A-skatten skall betalas enligt sär- skild debitering. Detta framgår av 3 & 1 mom. andra stycket.

4 5 1 mom.

I detta moment anges hur den preliminära A-skatten skall beräknas i vissa fall. Bestämmelserna avser alltså inte att reglera om preliminär A-skatt skall utgå eller inte. Bestämmelser i detta avseende finns dels i 33 a 5 första stycket och 38 b 5 andra stycket, där det anges vem som skall ha en A-skattesedel, dels i 3 5 2 mom., där det anges för vilka inkomster preliminär A—skatt skall betalas om mottagaren har en A—skattesedel.

Ändringarna i första stycket föranleds dels av den utvidgning av området för preliminär A—skatt som följer av ändringarna i 3 5 2 mom., vilket lett till att inkomst av tjänst har ersatts med inkomst av arbete, dels av att bestäm- melser om hur den preliminära A—skatten skall beräknas har tagits in också i 7 och 7 a 55. Skall den preliminära A—skatten beräknas enligt någon av dessa bestämmelser gäller alltså inte bestämmelserna i detta moment.

Dessutom har nuvarande bestämmelse i första stycket om vad skattetabel- lerna skall ange av redaktionella skäl flyttats till andra stycket.

Ändringarna i inledningen till andra stycket och tredje att-satsen är endast av redaktionell natur.

4 5 2 mom.

Momentet är nytt. Första stycket innehåller bestämmelser om hur beräkning av preliminär skatt på ersättning som grundar sig på sjukpenninggrundande

• Sida 161
•  Original

inkomst och på dagpenning från arbetslöshetskassa skall gå till. Reglerna motsvarar dem som nu finns i 4 5 första stycket och 5 5 första meningen lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning m.m. Nämnda lag föreslås bli upphävd.

I andra—fjärde styckena har tagits in bestämmelser som nu finns i 4 5 andra, tredje och femte styckena i den nyss nämnda lagen.

Bestämmelsen i femte stycket motsvarar vad som nu sägs i 3 5 första stycket lagen om skatteavdrag från sjukpenning m.m.

Bestämmelsen i sjätte stycket motsvarar vad som nu sägs i 5 & andra och tredje meningarna lagen om skatteavdrag från sjukpenning m.m.

494mom., 5och 6.65

Ändringarna föranleds av den utvidgning av området för preliminär A-skatt som följer av ändringarna i 3 (j 2 mom. Skyldigheten att betala preliminär A- skatt är inte längre kopplad till ett anställningsförhållande. I 5 och 6 55 har också gjorts redaktionella ändringar.

75

I nu aktuell paragraf har i första stycket tagits in regler som innebär att preli- minär A-skatt på en biinkomst skall utgå med 30 procent av inkomsten.

Skulle den preliminära skatten bli för hög om den beräknas enligt den nyss nämnda regeln har den skattskyldige möjlighet att begära att den prelimi- nära skatten jämkas enligt bestämmelserna i 45 5 1 mom.

Bestämmelserna om skatteavdrag på biinkomster innebär att den som be- talar ut ersättning för arbete behöver ta ställning till om det är fråga om hu- vudsaklig arbetsinkomst eller inte för mottagaren. I de fall frågan uppkom- mer bör ledning kunna hämtas ur den praxis som finns rörande tolkningen av nuvarande bestämmelser i 3 5 2 mom. där en liknande frågeställning upp- kommer. Vidare finns möjligheten för såväl den som betalar ut ersättningen som för mottagaren att vända sig till skattemyndigheten för besked. Vid ur- säktliga fel kan den som gör ett för lågt skatteavdrag undgå betalningsansvar för mellanskillnaden. Det följer av bestämmelserna i 75 5.

Av första stycket framgår att de regler som avses gälla vid beräkning av skatteavdrag på biinkomster skall tillämpas också på huvudinkomst som inte avser bestämd tidsperiod eller som inte uppbärs vid regelbundet återkom- mande tillfällen.

I första stycket har dessutom inkomst av tjänst ersatts med det vidare be- greppet inkomst av arbete. Även redaktionella ändringar har gjorts.

Nuvarande bestämmelser i andra stycket har justerats så att de gäller en- dast när de där aktuella inkomsterna uppbärs tillsammans med inkomst som utgör mottagarens huvudsakliga inkomst av arbete. De har dessutom kom— pletterats med en erinran om att RSV är bundet av vad som sägs i 3 5 1 mom.

I tredje stycket har hänvisningen till 3 5 2 mom. justerats i enlighet med den redaktionella ändring som gjorts i denna paragraf.

I fjärde och sjätte styckena har redaktionella ändringar .orts. I fjärde stycket har dessutom beloppsgränsen höjts från 10 till 100 kr.

• Sida 162
•  Original

7a,?

Som framgår av den allmänna motiveringen skall även sådana juridiska per- soner som aktiebolag, ekonomiska föreningar och handelsbolag i vissa fall kunna tilldelas en skattsedel på preliminär A-skatt. Den som anlitar en så- dan person för ett arbete skall då vara skyldig att göra skatteavdrag på ersätt- ningen för arbetet. Detsamma avses gälla om den juridiska personen saknar skattsedel på preliminär skatt. I första stycket har tagits in en bestämmelse om hur den preliminära A-skatten skall beräknas när inkomsten uppbärs av en juridisk person. Skatten skall då vara 30 % av inkomsten. Underlaget för beräkning av skatteavdraget är i detta fall alltid bruttoinkomsten. Bestäm- melserna i 11 å andra stycket är nämligen inte tillämpliga i fråga om juridiska personer.

Andra Stycket motsvarar nuvarande fjärde stycket i 7 &. Dock har gränsbe- loppet höjts till 100 kr.

Om ett skatteavdrag på 30 % blir för högt för en juridisk person kan en ansökan om jämkning av den preliminära skatten göras enligt 45 5 1 mom. Ett beslut om lägre preliminär skatt bör givetvis inte meddelas förrän den juridiska personen visat att ett preliminärskatteuttag på 30 % totalt sett är för högt.

105

De i 3 5 2 mom. andra stycket uppräknade ersättningarna likställs med er- sättning för arbete. Om mottagaren har en A-skattesedel eller saknar skatt- sedel på preliminär skatt skall i princip preliminär A-skatt betalas för ersätt- ningarna. I femte stycket av den nu aktuella paragrafen görs dock vissa un- dantag från denna huvudregel.

När det gäller folkpension innebär nuvarande bestämmelser att preliminär A-skatt skall tas ut endast om det följer av bestämmelserna i lagen om skat- teavdrag i vissa fall från folkpension m.m. eller den skattskyldige begär att avdrag för sådan skatt skall göras. Bestämmelserna i den nämnda lagen har nu arbetats in i UBL. Undantaget i nuvarande femte stycket a för folkpen- sion och tilläggspension utmönstras därför. Vidare utmönstras undantaget i punkten e för ersättningar på mindre än ett halvt basbelopp från försäkrings- företag.

I punkten h, som avser idrottsutövare, har tagits in bestämmelser som kor- responderar med 2 kap. 4 5 första stycket 14 socialavgiftslagen .

115

I första stycket har endast redaktionella ändringar gjorts.

I andra stycket har förts in nya bestämmelser om beräkning av preliminär A-skatt i de fall den utgivna ersättningen innefattar även ersättning för kost- nader i arbetet som den skattskyldige haft att täcka med ersättningen. Be- stämmelserna gäller i fråga om inkomst av såväl tjänst som näringsverksam- het som förvärvas av en fysisk person.

I tredje stycket anges att regeringen eller myndighet som regeringen be- stämmer får fastställa schabloner för kostnadsberäkningen samt ramarna för

• Sida 163
•  Original

sådana schabloner. Finns det inte någon tillämplig schablon skall kostnads- avdragets storlek bestämmas av skattemyndigheten. Motsvarande bestäm- melser har förts in på avgiftsområdet (se 6 & USAL). Motivet till de nya be- stämmelserna framgår av den allmänna motiveringen ( avsnitt 3.8 ).

Bestämmelserna i 11 å gäller ersättning som betalas till en fysisk person. Kostnadsavdrag enligt denna paragraf kan således inte medges vid beräkning av preliminär A-skatt för en juridisk person. Skulle den preliminära A-skat- ten för en sådan person bli för hög med hänsyn till att den juridiska personen har stora kostnader finns deck möjligheten att begära jämkning hos skatte- myndigheten.

125

Paragrafen har kompletterats med bestämmelser motsvarande dem som nu finns i 2 och 3 55 lagen om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m.m. som gör det möjligt för utbetalaren att ta hänsyn också till det särskilda grundavdraget.

13 51—3 mom.

Rubriken närmast före paragrafen har ändrats till att gälla F—skatt i stället för B-skatt.

Som framgår av den allmänna motiveringen avses i huvudsak samma upp- bördsregler gälla för preliminär F-skatt som nu gäller för preliminär B-skatt med undantag för bestämmelserna om skattsedelstilldelningcn. Bestämmel- serna i I och 2 mom. har i enlighet med detta ändrats till att i stället för B- skatt avse F—skatt.

Av redaktionella skäl har nuvarande bestämmelser i 14 å i aktuella delar flyttats till 3 mom. , som är nytt. De ändringar som har gjorts i bestämmel- serna föranleds dels av deras nya placering, dels av att preliminär F- och sär- skild A—skatt skall beräknas även med hänsyn till sådan mervärdeskatt som den skattskyldige skall redovisa i sin allmänna självdeklaration. Hänsyn skall tas till såväl utgående mervärdeskatt som överskjutande ingående mervärde- skatt. Flyttningen föranleder även ändringar i 1 mom. första stycket och 2 mom. andra stycket.

De nuvarande bestämmelserna om skatteavdrag från sjukpenning och ar- tistersättning som hittills har funnits i två särskilda lagar har arbetats in i UBL. Hänvisningen till de särskilda lagarna i 1 mom. fjärde stycket har där- för slopats. Däremot har styckets inledning behållits eftersom det även inom det nya systemet kan inträffa att preliminär A—skatt skall utgå samtidigt som en preliminär skatt har debiterats. Detta gäller t.ex. då en F-skattesedel kombineras med en A-skattesedel.

145

Närmast före paragrafen, som blev ledig när paragrafens nuvarande bestäm- melser flyttades till 13 ä 3 mom., har införts en ny rubrik, Särskild A-skatt. I första stycket anges att bestämmelserna i 13 få 1 och 3 mom., som gäller

Prop. 1991/921112

• Sida 164
•  Original

för beräkning m.m. av preliminär F-skatt, skall gälla även i fråga om särskild A-skatt. Under vilka förutsättningar särskild A-skatt får tas ut framgår av 3 5 4 mom. Bestämmelserna i 13 5 1 mom. första och andra styckena kan antas komma att tillämpas endast i mindre omfattning eftersom särskild A-skatt ofta kommer att tas ut av den som har att också betala preliminär A-skatt genom skatteavdrag.

I andra stycket har på lagrådets inrådan tagits in en bestämmelse som klar- gör att också särskild A—skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxe- ring.

155

Närmast före paragrafen har en ny rubrik, Preliminär taxering, förts in.

I första stycket har hänvisningen till 14 & ersatts med en hänvisning till 13 5 3 mom. dit de aktuella bestämmelserna har flyttats.

Bestämmelserna i 15—21 55 om preliminär taxering och preliminär självde- klaration avses gälla i fråga om både preliminär F—skatt och särskild A-skatt.

175 1 mom.

Till skillnad från vad som nu gäller i fråga om preliminär B-skatt skall preli- minär F-skatt utgå endast efter särskild ansökan. Skattemyndigheten avses sålunda inte kunna mot den skattskyldiges vilja besluta att preliminär F-skatt skall betalas. Särskild A-skatt skall utgå endast i de fall skattemyndigheten funnit skäl till det och meddelat ett särskilt beslut om detta. Nuvarande bc- stämmelser i punkterna I och 3 har därför slopats.

Av punkt 1 , som ersätter nuvarande punkterna 1 och 3, framgår att en pre- liminär självdeklaration skall bifogas en ansökan om skattsedel på prelimi- när F-skatt.

Bestämmelsen i punkt 2 har gjorts tillämplig på den som redan har att be- tala preliminär F—skatt eller särskild A-skatt. I punkten har också gjorts en ändring som föranleds av att nuvarande bestämmelser i 14 5 har flyttats till 13 5 3 mom.

175 2 mom.

I momentet har endast redaktiOnella ändringar gjorts.

205

I första stycket har endast redaktionella ändringar gjorts.

I andra stycket, som är nytt, har tagits in en bestämmelse som ger skatte- myndigheten möjlighet att anmana en skattskyldig som myndigheten över- väger att debitera särSkild A-skatt att komma in med en preliminär självde- klaration. Om den skattskyldige inte efterkommer anmaningen får skatte- myndigheten förelägga den försumlige vite. Detta framgår av 83 5.

• Sida 165
•  Original

22.5

Rubriken närmast före paragrafen har begränsats till att gälla ”Debitering av skatt m.m.” Närmast före 33 5 har införts rubriken ”Utfärdande av skatt- sedel”.

Ändringarna i första stycket innebär att skattemyndigheten blir behörig att besluta även om debitering av preliminär F-skatt och särskild A-skatt.

245

Bestämmelserna i nuvarande 2 mom. har av redaktionella skäl flyttats till 52 5 första stycket under rubriken Uppbörd av skatt. Paragrafens momentindel- ning har därefter kunnat slopas. Nuvarande 24 5 1 mom. betecknas därför 24 5. Första stycket har ändrats så att paragrafen blir tillämplig endast i fråga om fysiska personer.

25.5

Bestämmelserna i paragrafen skall gälla i fråga om såväl preliminär F—skatt som särskild A-skatt.

26 5

Bestämmelserna i paragrafen skall, med ett undantag, gälla i fråga om så- väl preliminär F-skatt som särskild A—skatt.

Nuvarande bestämmelse i första stycket sista meningen har flyttats till ett nytt tredje stycke. Den behöver gälla endast i fråga om preliminär F-skatt eftersom en F-skattesedel skall utfärdas helt oberoende av den preliminära skattens storlek medan däremot skattemyndigheten själv får besluta om sär- skild A—skatt skall debiteras eller inte. Beloppsgränsen har höjts till 2 000 kr.

Av bestämmelsen i 26 5 andra stycket framgår att preliminär F-skatt och särskild A-skatt skall betalas varannan månad med början i mars.

27 5 2 mom.

Nuvarande bestämmelser om debiterad preliminär B-skatt blir genom änd- ringen i punkt 1 i stället tillämpliga på debiterad preliminär F-skatt och sär- skild A-skatt.

Ändringen ipunkten 3 föranleds av att en möjlighet införts i 52 a 5 att i vissa fall använda preliminär A-skatt för inbetalning av innehållen prelimi- när skatt.

Ändringarna i punktema 2 och 4 är av endast redaktionell natur.

275 3 mom.

Ändringarna i andra stycket föranleds av att sådan mervärdeskatt som den skattskyldige skall redovisa i sin allmänna självdeklaration också skall ingå i preliminär F—skatt och i särskild A—skatt.

• Sida 166
•  Original

27b5

I paragrafen, som är ny, anges i första och andra styckena hur ett belopp som har innehållits genom skatteavdrag på ersättning för arbete till ett handels- bolag resp. inte har innehållits men betalats i enlighet med ett beslut av skat- temyndigheten eller allmän förvaltningsdomstol skall krediteras bolaget. Bestämmelserna har utarbetats med 16 5 AUL som förebild. Innehållet be- lopp skall dock hänföras till den sista redovisningsperioden under det kalen- derår då det innehölls. Har bolaget fullgjort sin skyldighet att betala mer- värdeskatt skall beloppet återbetalas till bolaget. Detsamma gäller om bola- get över huvud taget inte bedriver mervärdeskattepliktig verksamhet. Har det allmänna en fordran på bolaget blir bestämmelserna i lagen ( 1985:146 ) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter tillämpliga.

Itredje stycket anges att bestämmelser i första och andra styckena inte skall tillämpas om skattemyndigheten meddelat beslut om betalning enligt 52 a 5. Detta innebär att ett beslut att gottskriva betald preliminär skatt som mer- värdeskatt måste upphävas om skattemyndigheten senare bifaller en ansö- kan enligt 52 a 5 om att den preliminära skatten i stället skall användas för betalning av preliminär skatt som handelsbolaget innehållit eller delägares preliminära skatt.

335

Bestämmelserna i 33 — 38 55, varav 33 a — 33 d och 36 a 55 är nya, handlar om utfärdande av skattsedlar. Närmast före 33 5 har därför införts rubriken ”Utfärdande av skattsedel”.

Första och andra meningarna i 33 5 överensstämmer i huvudsak med den nuvarande lydelsen. Resterande delar av nuvarande 33 5 med undantag av tredje stycket har efter vissa ändringar flyttats till 33 d 5.

Som framgår av den allmänna motiveringen skall skattsedel på såväl preli— minär F-skatt som preliminär A-skatt kunna utfärdas också för handelsbo- lag, trots att sådana bolag inte är skattesubjekt vid inkomstbeskattningen. En erinran om att skattemyndigheten får utfärda skattsedel på preliminär skatt för handelsbolag har tagits in isista meningen.

33a5

I första stycket anges när skattsedel på preliminär A-skatt skall utfärdas. Det skall ske om den skattskyldige inte har att betala preliminär F—skatt, dvs. om den skattskyldige inte har fått en F-skattesedel.

Som har utvecklats i den allmänna motiveringen skall en F-skattesedelsin- nehavare kunna få sin F-skattesedel under villkor att F—skattesedeln inte an- vänds i anställningsförhållanden. Om skattemyndigheten beslutat om ett så- dant villkor skall även en A-skattesedel utfärdas för den skattskyldige. En bestämmelse om detta har också tagits in i första stycket.

I andra stycket anges att också ett handelsbolag kan få en A-skattesedel. För sådana bolag skall en A-skattesedel dock utfärdas endast efter ansökan från bolaget. Även i detta fall är en förutsättning att bolaget inte har tillde- lats en F—skattesedel. En ytterligare förutsättning är att bolaget är registrerat

• Sida 167
•  Original

i handelsregistret. Att en A-skattesedel skall utfärdas för en juridisk person också när en F—skattesedel som innehafts av den juridiska personen har åter- kallats framgår av 38 b 5 andra stycket.

Om särskild A-skatt debiteras en skattskyldig skall någon skattsedel på sådan skatt inte utfärdas. Den skattskyldige skall i ett sådant fall tilldelas en vanlig A-skattesedel. Det skall sålunda finnas endast två olika typer av skattsedlar på preliminär skatt, A-skattesedel och F-skattesedel.

33b5

I 33 b och 33 c 55 regleras under vilka förutsättningar en F-skattesedel skall utfärdas. Frågan har behandlats utförligt i den allmänna motiveringen (av- snitt 3.3 och 3.5).

I 33 b 5 första stycket anges att en skattsedel på preliminär F—skatt skall utfärdas för en skattskyldig som ansökt om sådan skattsedel om han bedriver näringsverksamhet eller kan antas komma att bedriva sådan verksamhet. Bestämmelsen gäller i fråga om såväl fysiska som juridiska personer. Vad som avses med näringsverksamhet framgår av den i 2 5 2 mom. intagna defi- nitionen av detta begrepp. Näringsverksamheten behöver inte ha en viss om- fattning för att en F-skattcsedel skall kunna utfärdas. Bedrivs näringsverk- samheten i endast ringa omfattning bör emellertid F-skattesedeln kombine- ras med en A-skattesedel enligt bestämmelserna i andra stycket. Det är inte heller nödvändigt att preliminär F-skatt skall debiteras för att en F—skattese- del skall utfärdas. Den som bedriver näringsverksamhet som under ett in- komstår går med förlust skall alltså kunna tilldelas en F—skattesedel.

I andra stycket har tagits in bestämmelser som gör det möjligt för skatte- myndigheten att kombinera en F-skattesedel med en A—skattesedel. En så- dan kombination bör tillgripas när den skattskyldige bedriver näringsverk- samhet i endast ringa omfattning och när han vid sidan av inkomsterna från näringsverksamheten också uppbär tj änsteinkomster.

] tredje stycket anges att skattemyndigheten skall underrätta känd arbetsgi- vare till den skattskyldige om sitt beslut att kombinera F-skattesedeln med en A-skattesedel. Samtidigt bör skattemyndigheten upplysa arbetsgivaren om att den skattskyldige är skyldig att använda A-skattesedeln inom anställ- ningsförhållandet och att skatteavdrag alltså skall göras från anställningsin- komsten. Använder den skattskyldige sin F-skattesedel i anställningsförhål- landet är arbetsgivaren skyldig att anmäla detta till skattemyndigheten enligt den nya bestämmelsen i 40 a 5.

Trots att handelsbolag inte är skattskyldiga till inkomstskatt skall sådana bolag också kunna tilldelas en F—skattesedel enligt bestämmelserna i första stycket om de är registrerade i handelsregistret. Detta anges i fjärde stycket. I detta fall skall skattemyndigheten givetvis inte debitera någon preliminär F-skatt.

Delägare i ett handelsbolag avses inte få rätt till en F—skattesedel på grund av den verksamhet som bolaget bedriver trots att bolagets inkomst skall tax- eras hos delägarna. En uttrycklig bestämmelse om detta har på lagrådets in- rådan också tagits in i fjärde stycket. Bolagsmännen skall i ett sådant fall tilldelas en A-skattesedel och den preliminära skatten skall tas ut av bolags-

• Sida 168
•  Original

männen i form av särskild A-skatt. Bedriver delägaren också själv närings- verksamhet skall han däremot ha rätt till en F—skattesedel.

33c5

I första stycket anges att en utfärdad F- skattesedel automatiskt skall förnyas årligen. Detta gäller dock inte om annat sägs i andra eller tredje stycket.

Iandra stycket föreskrivs en spärrtid på två år från beslutet om återkallelse om det grundas på att F—skattesedeln har missbrukats.

Enligt bestämmelsen i tredje stycket får en F—skattesedel inte utfärdas för den som fått en tidigare utfärdad F—skattesedel återkallad på annan grund än missbruk förrän grunden för återkallelsen inte längre föreligger. I tredje stycket anges också att den som inte har haft någon F-skattesedel inte får tilldelas en sådan skattsedel om det skulle föreligga en återkallelsegrund.

Av bestämmelserna i fjärde stycket framgår att även om det föreligger hin- der för utfärdande av en F-skattesedel enligt bestämmelserna i andra och tredje styckena får skattemyndigheten utfärda en ny F-skattesedel om det finns särskilda skäl.

33d5

Bestämmelserna i första stycket motsvarar nuvarande 33 5 första stycket tredje—femte meningarna. Bestämmelserna har dock fått ett vidare tillämp- ningsområde med hänsyn till att även en juridisk person skall kunna tilldelas en A—skattesedel. Bestämmelserna har justerats med hänsyn till dels att pre- liminär skatt skall kunna debiteras även som särskild A—skatt, dels att skatte- bevis har införts. Slutligen har bestämmelsen om att en skattetabell skall bi- fogas A-skattesedeln slopats. Avsikten är att göra det möjligt att införa en mer flexibel ordning. 1 de fall två makar båda har en A— skattesedel bör det exempelvis räcka om en skattetabell sänds ut till hushållet. Bestämmelser om detta behöver inte ha lagform.

Bestämmelserna i andra stycket motsvarar nuvarande 33 5 andra stycket med den justering som föranleds av att punktindelningen i 3 5 2 mom. slo- pats.

Nuvarande bestämmelser i 33 5 tredje stycket har slopats. Sådana bestäm- melser behöver inte ha lagform.

Bestämmelserna i tredje stycket motsvarar nuvarande 33 5 fjärde stycket med tillägget att också ett F—skattebevis skall upprättas i enlighet med formu- lär som fastställs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

345

Enligt bestämmelsen i första meningen, som är oförändrad, skall en skattse- del utfärdas av den skattemyndighet som har att besluta om den skatt som skattsedeln avser. Enligt 2 a 5 första stycket meddelas ett sådant beslut av ' skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun är belä- gen. Om den skattskyldige saknar hemortskommun beslutar skattemyndig- heten i Stockholms län. För aktiebolag och ekonomiska föreningar anses hemortskommunen vara den kommun i vilken styrelsen har sitt säte.

• Sida 169
•  Original

Eftersom handelsbolag inte betalar någon inkomstskatt behövs en särskild behörighetsregel för de fall ett sådant bolag skall tilldelas en A- eller en F- skattesedel. I paragrafen har därför lagts till en bestämmelse om vilken skat- temyndighet som har att utfärda skattsedel på preliminär skatt för handels- bolag.

Var ett handelsbolag har sin adress framgår av bolagets registrering i han- delsregistret. Att ett handelsbolag skall vara registrerat i handelsregistret för att över huvud taget kunna få en skattsedel på preliminär skatt framgår av bestämmelserna i 33 a och 33 b 55.

355

Ändringarna i första och andra styckena är endast av redaktionell natur.

I andra stycket används det mer lätthanterliga begreppet A-skattesedel som har införts genom 33 a 5 i stället för skattsedel avseende preliminär A- skatt.

Bestämmelserna i tredje stycket har mildrats i förhållande till den skatt- skyldige. Det ligger emellertid i den skattskyldiges intresse att göra anmälan så snart som möjligt eftersom han utan skattsedel på preliminär skatt i regel får vidkännas ett för högt skatteavdrag. Skattemyndigheten skall, på samma sätt som sägs i 36 5, sända den skattskyldige en skattsedel så snart det kan ske. I stycket har även gjorts ändringar av redaktionell natur.

365

I paragrafen, som skall gälla skattsedel på preliminär F-skatt i stället för pre- liminär B-skatt, används det mer lätthanterliga begreppet F-skattesedel som införts genom 33 b 5. I övrigt har endast redaktionella ändringar .orts.

36a5

I paragrafen, som är ny, anges när besked om debiterad särskild A-skatt skall översändas till den skattskyldige. Bestämmelserna motvarar vad som gäller i fråga om F-skattesedel, dock skall ingen separat skattsedel på sär- skild A-skatt utfärdas.

38a5

I 38 a och 38 b 55 har tagits in regler om återkallelse av en F-skattesedel. Närmast före 38 a 5 har en ny rubrik tagits in som anger vad bestämmelserna reglerar.

I38 a 5 första stycket anges under åtta punkter när en F-skattesedel skall återkallas.

Av punkt ] framgår att en F-skattesedel skall återkallas om innehavaren själv begär det. Skattemyndigheten kan alltså inte — till skillnad från vad som nu gäller i fråga om preliminär B-skatt — mot innehavarens vilja besluta att preliminär F-skatt skall betalas. Anser skattemyndigheten att preliminär skatt bör betalas efter särskild debitering får myndigheten i stället besluta att

Prop. 1991/922112

• Sida 170
•  Original

särskild A-skatt skall betalas. I ett sådant fall skall den skattskyldige tilldelas en A-skattesedel.

Av punkt 2 framgår att en F—skattesedel skall återkallas om innehavaren upphör med att bedriva näringsverksamhet. Vad som avses med närings- verksamhet framgår av definitionen av detta begrepp i 2 5 2 mom.

Av punkt 3 framgår att en F—skattesedel skall återkallas om innehavaren i strid med skattemyndighetens beslut enligt 33 b 5 andra stycket åberopar en F-skattesedel som kombinerats med en A-skattesedel i ett anställningsför- hållande. Här anges också att en F-skattesedel skall återkallas om F—skatte- sedeln missbrukas även på annat sätt. Det missbruk som kan komma i fråga här är uthyrning av arbetskraft i strid med bestämmelserna i lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft eller att innehavaren uppträ- der som mellanman och genom detta medverkar till skatteundandragande. Beträffande sådant missbruk hänvisas till vad som sagts i den allmänna moti— veringen ( avsnitt 3.11.1 och 3.11.2 ).

Återkallelse enligt punkten 3 skall inte ske om missbruket är ringa. I punkt 4 anges att återkallelse skall ske om den skattskyldige trots föreläg- gande underlåter att lämna sin allmänna självdeklaration, eller, när det gäl- ler handelsbolag, sådana uppgifter som avses i 2 kap. 25 5 lagen om självde- klaration och kontrolluppgifter inom föreskriven tid eller lämnat en handling med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering. Den som har en F-skattesedel torde inte kunna lämna en förenklad självdeklaration. Därför har denna punkt begränsats till att gälla allmän självdeklaration.

Återkallelse enligt punkt 4 får underlåtas om deklarationen eller uppgif- terna lämnats för sent men förseningen varit ringa. En försening upp till en månad bör kunna accepteras innan en återkallelse aktualiseras. Återkallelse enligt denna punkt bör inte ske om deklarationen eller uppgifterna, trots att de lämnats för sent, kommit in innan skattemyndigheten hunnit meddela ett återkallelsebeslut. En återkallelse blir givetvis inte aktuell om skattemyndig- heten gett den skattskyldige anstånd med att lämna deklaration eller sär- skilda uppgifter.

1 punkt 5 anges att en F-skattesedel skall återkallas om innehavaren brister i redovisning eller betalning av sådana skatter och avgifter som uppbärs en- ligt bestämmelserna i UBL, USAL eller ML.

De skatter och avgifter som uppbärs enligt UBL är främst preliminär och slutlig inkomstskatt, skatt som har innehållits genom skatteavdrag, förrnö- genhetsskatt, statlig fastighetsskatt, egenavgifter, avkastningsskatt, mer- värdeskatt i vissa fall samt särskild löneskatt i vissa fall.

De avgifter som uppbärs enligt USAL är i första hand arbetsgivaravgifter och särskild löneskatt i vissa fall.

När det gäller återkallelse av ett handelsbolags F-skattesedel på grund av bristande redovisning eller betalning av skatter och avgifter blir endast inne- hållen källskatt och avgifter som uppbärs enligt USAL samt mervärdeskatt som uppbärs enligt ML aktuella. Övriga skatter tas ju inte ut av handelsbola— get utan från delägarna.

Återkallelse enligt punkten 5 skall inte ske om försummelsen är ringa. l

• Sida 171
•  Original

den allmänna motiveringen ( avsnitt 3.11.1 ) har anförts vissa synpunkter på när återkallelse bör ske.

1 punkt 6 anges att en F—skattesedel skall återkallas om innehavaren har meddelats näringsförbud. Återkallelse får enligt bestämmelsen i andra stycket underlåtas om det föreligger särskilda skäl. Vilka skäl som kan med- föra att F-skattesedeln inte behöver återkallas trots att ett näringsförbud har meddelats framgår av den allmänna motiveringen ( avsnitt 3.11.1 ).

I punkt 7 anges att en F-skattesedel skall återkallas om innehavaren är i konkurs.

Enligt punkt 8 skall en F-skattesedel återkallas om innehavaren är före- tagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och företa- gets resp. bolagets F-skattesedel har återkallats på grund av brist, underlå- tenhet eller miSSbruk som kan hänföras till företagsledaren. Företagets eller bolagets F—skattesedel skall alltså ha återkallats enligt någon av de grunder som anges i punkterna 3, 4, 5 eller 7.

Enligt bestämmelserna i 2 5 1 mom. skall beteckningar som används i bl.a. kommunalskattelagen ha samma betydelse i UBL om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. Det innebär att begreppen fåmansföretag, få- mansägt handelsbolag och företagsledare i sådant företag eller bolag även i UBL har den betydelse som anges i punkten 14 av anvisningarna till 32 5 kommunalskattelagen .

I andra stycket anges att skattemyndigheten får underlåta att återkalla en F-skattesedel Om det finns särskilda skäl.

I tredje stycket anges en särskild återkallelsegrund för fåmansföretag och fåmansägda handelsbolag. Enligt den skall företagets resp. bolagets F-skat- tesedel återkallas om en företagsledare inte har rätt att få en egen F-skattese- del på grund av ett förhållande som avses i första stycket 3—5 eller 7.

38b5

I första stycket har tagits in en bestämmelse om att en återkallad F-skattese- de] skall återlämnas till skattemyndigheten tillsammans med F-skattebevi- set. Bestämmelsen kompletteras med en ändring i 83 5 som ger skattemyn- digheten möjlighet att förelägga vite i de fall handlingarna inte återlämnas. I stycket har också tagits in en bestämmelse om att skattemyndigheten skall upplysa kända uppdragsgivare om återkallelsen.

I andra stycket finns bestämmelser om att skattemyndigheten, när en F- skattesedel har återkallats, skall tilldela den skattskyldige en A-skattesedel om det inte är obehövligt. Detta gäller också när ett handelsbolags F-skatte- sedel har återkallats. Skall den fysiska eller juridiska person som innehaft F- skattesedeln debiteras preliminär skatt får detta ske genom att han debiteras särskild A-skatt. Detta blir dock inte aktuellt i fråga om handelsbolag.

39 5 1 mom.

I detta moment har de grundläggande bestämmelserna om skyldigheten att göra skatteavdrag och om betydelsen av att mottagaren har en F—skattesedel tagits in. Bestämmelserna har utformats i enlighet med vad lagrådet föror- dat.

• Sida 172
•  Original

I första stycket finns den grundläggande regeln om när skatteavdrag skall göras.

För den som är skyldig att göra skatteavdrag används i UBL beteckningen arbetsgivare. Detta begrepp, som i UBL är vittomfattande, har definierats i 2 5 2 mom. Det omfattar inte bara den som betalar ut ersättning som hos mottagaren skall taxeras som inkomst av tjänst utan avser alla som betalar ut ersättning för arbete till någon som har att betala preliminär A-skatt för ersättningen. Begreppet omfattar alltså även den som betalar ut ersättning till en juridisk person som har tilldelats en A-skattesedel. Med arbetsgivare likställs dessutom den som utger sådan ränta eller utdelning som mottagaren skall betala preliminär skatt för.

På samma sätt som i dag gäller vid utbetalning av lön från en arbetsgivare behöver den faktiska utbetalaren och den faktiska arbetsgivaren inte vara samma person. Att utbetalningen görs av ett ombud för arbetsgivaren inne- bär inte att skyldigheten att göra skatteavdrag bortfaller. En arbetsgivare kan alltså inte undgå Skatteavdragsskyldigheten genom att låta någon annan göra utbetalningen.

Vad som avses med ersättning för arbete framgår av kommentaren till 3 5 2 mom.

Ibland kan det vara svårt att avgöra vad som är att anse som ersättning för arbete enligt bestämmelsen i 3 5 2 mom. Den som t.ex. köpt och sedan för ett högre pris sålt en bil kan — om han lagt ner arbete på bilen - kanske vara benägen att betrakta en del av försäljningsvinsten som ersättning för arbete. Den som köper bilen av honom skall emellertid inte göra skatteavdrag efter- som köpeskillingen från köparens synpunkt inte är att anse som ersättning för sådant arbete som har utförts åt honom.

För att skatteavdragsskyldighet skall föreligga enligt den nu aktuella be- stämmelsen gäller att den som tar emot ersättningen är skyldig att betala pre— liminär A-skatt för ersättningen, dvs. att han har en A-skattesedel eller sak- nar preliminärskattesedel. Eftersom skyldigheten att göra skatteavdrag inte har knutits an till den som i praktiken tar emot ersättningen kan en arbetsgi- vare inte undgå avdragsskyldigheten genom att låta någon som har en F- skattesedel ta emot ersättningen för arbetstagarens räkning.

Av bestämmelsen att skatteavdraget skall göras för betalning av den preli- minära A-skatt som mottagaren har att betala jämförd med bestämmelserna i 8 5 följer att vid beräkningen av skatteavdragets storlek hänsyn skall tas inte bara till den kontanta lönen utan också till naturaförrnåner och andra skattepliktiga förmåner som har utgetts. Å andra sidan skall skatteavdrag inte göras om begränsningsregeln i 3 5 2 mom. första stycket är tillämplig.

I andra stycket anges i två punkter undantag från bestämmelsen om skatte- avdrag i första stycket.

För närvarande finns ingen beloppsgräns för skatteavdrag i UBL. I ett sy- stem där skatteavdrag skall göras även på biinkomster är det nödvändigt med en sådan gräns. I punkt 1 anges den beloppsgräns som skall gälla för skatteavdrag. Ett lönebelopp på 1 000 kr. under utgiftsåret är den gräns som i dag gäller för skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter. Genom att här har valts samma beloppsgräns för inkomståret uppnås på denna punkt parallelli- tet mellan skatte- och avgiftssystemen.

• Sida 173
•  Original

Enligt nuvarande betämmelser (punkt 1 av anvisningarnatill 39 5) skall en delägare i ett handelsbolag inte anses vara arbetstagare i förhållande till bolaget. Av detta följer att bolaget inte skall göra skatteavdrag på ersättning som betalas ut till delägaren. Detta gäller även om ersättningen betecknas lön och hänför sig till arbete som utförs åt bolaget. Bakgrunden till detta är att handelsbolaget inte är ett skattesubjekt ur inkomstskattesynpunkt. Bola- gets vinst beskattas i stället hos delägarna. Sådan ersättning hänförs till in- komst av näringsverksamhet hos delägarna (punkt 9 av anvisningarna till 32 5 KL).

Arbetsgivaravgifter skall inte heller betalas på ersättning som ett handels- bolag betalar ut till en delägare. Socialavgifterna skall i stället betalas av del- ägaren i form av egenavgifter. Enligt praxis anses emellertid en kommandit- delägare som utför arbete åt bolaget vara arbetstagare i förhållande till bola- get. I sådana fall skall bolaget betala arbetsgivaravgifter.

Eftersom parallellitet bör föreligga även när det gäller skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på ersättning till delägare i handelsbolag och med hänsyn till att reglerna på skattesidan har ansetts vara de mest ändamålsenliga (se avsnitt'3.6) har i punkt 2 tagits in bestämmelser om skatteavdrag som gäller såväl kommanditdelägare som andra delägare i handelsbolag.

Enligt vad som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen ( avsnitt 3.7 ) är arbetstagarens skattsedelsinnehav vid utbetalningstillfället normalt avgörande för vad som åligger arbetsgivaren ifråga om skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter. Huvudregeln är att skatteav- drag för preliminär skatt inte skall ske om mottagaren av ersättningen vid utbetalningstillfället innehar en F-skattesedel. Skatteavdrag skall få underlå- tas också i de fall då mottagaren haft en F-skattesedel vid den tidpunkt då ersättningen bestämdes (men inte längre innehar den vid utbetalningstillfäl- let). Bestämmelser om detta har tagits in i tredje stycket. Det ligger i sakens natur att den som vill göra gällande att mottagaren vid tidpunkten då ersätt- ningen bestämdes hade en F-skattesedel måste kunna visa vid vilken tid- punkt detta skedde.

Ett viktigt inslag i det föreslagna systemet är att den som betalar ut en ersättning för arbete under vissa förutsättningar skall kunna lita på och ta för god en uppgift från mottagaren om att denne har en F-skattesedel. En upp- gift om innehav av F-skattesedel skall få godtas om uppgiften tagits in i en faktura eller lämnats i t.ex. en anbudshandling eller i ett av båda parter un- dertecknat avtal. En uppgift om innehav av F-skattesedel skall dock inte få tas för god om den som uppdragit arbetet känt till att uppgiften var oriktig, t.ex. om skattemyndigheten lämnat sådan uppgift om återkallad F-skattese- del som avses i 38 b 5. I tredje stycket har tagits in bestämmelser också om detta. Motsvarande bestämmelser finns i 17 5 USAL.

I fjärde stycket regleras vad som gäller om arbetstagaren har både en F- skattesedel och en A-skattesedel. I ett sådant fall skall man bortse från F- skattesedel om inte denna har åberopats skriftligen. Å andra sidan skall bortses från A-skattesedeln om ett sådant åberopande har skett. I konse- kvens med detta har i detta stycke tagits in en bestämmelse om att skatteav- drag inte skall göras om F-skattesedeln har åberopats skriftligen. Ett skrift-

• Sida 174
•  Original

ligt åberopande kan ske genom en handling som innehåller en sådan uppgift om att utställaren innehar en F-skattesedel som enligt tredje stycket får tas för god.

Det bör framhållas att någon skriftlig handling av nyss nämnt slag inte be- hövs om betalningsmottagaren har endast en F-skattesedel. I den situationen kan ju inte någon annan typ av skattsedel komma i fråga.

Av fjärde meningen i fjärde stycket framgår att ett skriftligt åberopande av F-skattesedeln inte har någon verkan när det gäller sådana ersättningar som skall jämställas med ersättning för arbete enligt bestämmelserna i 3 5 2 mom. andra stycket, dvs. sjukpenning m.fl. ersättningar. I fråga om sådana ersättningar skall betalningsmottagaren i nu aktuellt fall alltid anses ha en- dast en A-skattesedel.

] a mom.

Nuvarande bestämmelser i 39 5 1 mom. andra och tredje styckena har på lagrådets inrådan tagits in i ett nytt moment, 39 5 1 a mom.

Bestämmelserna i 1 a mom. första och tredje styckena motsvarar bestäm- melserna i nuvarande 1 mom. andra stycket. Eftersom skyldigheten att göra skatteavdrag har utvidgats till att gälla även för sidoarbetsgivare men detta inte kan gälla i fråga om kvarstående skatt har första stycket kompletterats med en regel om att skyldigheten att göra skatteavdrag för kvarstående skatt endast gäller för Sådan arbetsgivare från vilken arbetstagaren har sin huvud- sakliga inkomst av arbete. Huruvida inkomsten skall taxeras som inkomst av tjänst eller som inkomst av näringsverksamhet hos mottagaren saknar i detta sammanhang betydelse. Skatteavdrag för kvarstående skatt skall alltså i princip göras av varje huvudarbetsgivare som betalar ut ersättning för arbete till någon som inte har en F-skattesedel.

Som en följdändring till ändringen att skatteavdrag i princip skall göras från all ersättning för arbete har den begränsning av avdragsskyldigheten som nu knyter an till anställningar som är avsedda att pågå kortare tid än en vecka i stället knutits an till arbeten som är avsedda att pågå sådan kortare tid.

I första stycket har också tagits in en bestämmelse om att skattemyndighe- ten eller den skattskyldige i andra fall skall kunna bestämma att skatteavdrag för kvarstående skatt skall göras från ersättning för arbete som avses pågå en vecka eller längre tid.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte i fråga om juridiska personer. Från huvudregeln om att skatteavdrag skall göras även för kvarstående skatt har dock i andra stycket gjorts ett antal undantag genom att den som betalar ut endast sådan ersättning som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 5 kommunalskattelagen , dvs. i första hand sjukpenning, samt livränta inte skall vara skyldig att göra skatteavdrag för betalning av kvarstående skatt om inte skattemyndigheten beslutat att skatteavdrag skall göras eller motta- garen begärt sådant avdrag. Avdrag för kvarstående skatt skall inte heller göras från sådan ränta eller utdelning från vilken skatteavdrag för betalning av preliminär A-skatt skall göras.

• Sida 175
•  Original

I andra stycket har också tagits in en särskild bestämmelse om skatteav- drag för betalning av kvarstående skatt från korttidsstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd. Sådant avdrag skall alltid göras om den skattskyldige inte har visat upp ett intyg från annan arbetsgivare om att denne gör avdrag.

I tredje stycket har i förtydligande syfte tagits in en hänvisning till bestäm- melserna i 40 5 2 mom. andra stycket om beräkning av skatteavdrag för kvar- stående skatt i de fall arbetstagaren inte visat upp sin slutskattesedel. Dess- utom har några redaktionella ändringar gjorts.

2 mom.

I momentet har endast redaktionella ändringar gjorts.

3 mom.

I momentet har bestämmelsen i första meningen behållits oförändrad. Öv- riga bestämmelser i nuvarande 3 mom. — utom den som anger att regeln att öretal som uppkommer vid beräkning av skatteavdrag bortfaller skall tilläm- pas även vid beräkning av skatteavdrag på ränta och utdelning — har kunnat slopas eftersom begreppen arbetsgivare och arbetstagare enligt definitio- nerna i 2 5 2 mom. även omfattar den som utger resp. den som har att betala preliminär A—skatt på ränta Och utdelning. En motsvarande utvidgning har gjorts av begreppet lön. Bestämmelserna i bl.a. 27 5 2 mom. och 44 5 blir härigenom tillämpliga utan en särskild bestämmelse om detta. Avrundnings- regeln i förutvarande 39 5 1 mom. tredje stycket finns numera i 39 5 1 a mom. fjärde stycket. En hänvisning sker dit.

40 5 1 mom.

För närvarande ankommer det på en arbetsgivare att undersöka om han skall göra skatteavdrag eller inte. Har arbetstagaren inte visat upp sin skatt- sedel på preliminär skatt för arbetsgivaren är denne skyldig att göra ett på visst sätt förhöjt skatteavdrag. Bestämmelser om detta finns i 40 5 1 mom. andra stycket. En arbetsgivare kan alltså inte undgå skyldigheten att göra skatteavdrag genom att hävda att han inte känner till vilken typ av prelimi- närskattesedel arbetstagaren har.

När det gäller det nu föreslagna systemet där skattsedlarna ges direkta rättsverkningar i fråga om skyldigheten att både göra skatteavdrag och be-. tala arbetsgivaravgifter är det ännu viktigare för arbetsgivaren att känna till vilken typ av skattsedel på preliminär skatt arbetstagaren har.

Även inom det nya systemet finns ett behov av en bestämmelse om uppvi- sande av skattsedel på preliminär A-skatt för den som betalar ut ersättning för arbete. En sådan regel är naturlig eftersom det är enklare för skattsedel- sinnehavaren att visa upp sin A-skattescdel än det är för den som betalar ut ersättningen att på annat sätt ta reda på vilken skattsedel mottagaren av ersättningen har och vad som sägs i en eventuell A-skattesedel om beräkning av skatteavdrag.

I första stycket finns bestämmelser som reglerar ersättningsmottagarens

• Sida 176
•  Original

skyldighet att visa upp skattsedel eller motsvarande för arbets- eller upp- dragsgivaren. Stycket har utformats enligt vad lagrådet förordat.

I stycket anges att det ankommer på den som tar emot ersättning för ett arbete att upplysa utbetalaren om vilken typ av preliminärskattesedel han har. Bestämmelsen gäller oberoende av om mottagaren har en A- eller en F-skattesedel. I stycket regleras också skyldigheten för den som har en A- skattesedel att visa upp skattsedeln för den som skall göra skatteavdrag på ersättning för arbete till skattsedelsinnehavaren. Bestämmelsen avses gälla även för juridiska personer inkl. handelsbolag som har tilldelats en A-skatte- sedel. Med hänsyn till detta har inte begreppen arbetsgivare och arbetsta- gare och inte heller skattskyldig använts här. Eftersom skatteavdrag skall gö- ras inte bara av huvudarbetsgivaren utan också av sidoarbetsgivare och skattsedelsinnehavaren därför behöver ha tillgång till skattsedeln vid varje nytt arbetstillfälle skall skattsedeln inte överlämnas utan endast visas upp. I stycket anges slutligen hur mottagaren kan visa att han har en F-skattesedel. Vad som skall ske om ersättningsmottagaren inte fullgör sin upplysningsskyl- dighet anges även fortsättningsvis i 40 5 1 mom. andra stycket.

I de fall ersättning för arbete till en arbetstagare understiger 10 000 kr. under kalenderåret och utbetalas av en fysisk person eller ett dödsbo skall något skatteavdrag inte göras om inte ersättningen utbetalas i en närings- verksamhet. I de fall skatteavdrag inte skall göras skall dock den som betalar ut ersättningen utan anmaning vara skyldig att lämna kontrolluppgift om er- sättningen överstiger 1 000 kr. under inkomståret och mottagaren inte har en F—skattesedel. Även i dessa fall kan det därför vara lämpligt att den som tar emot ersättningen visar vilken skattsedel han har.

Iandra stycket regleras vad som skall ske om någon skattsedel på prelimi- när skatt inte visas upp. De nya bestämmelserna motsvarar i huvudsak de nuvarande. Dessutom har tillagts en bestämmelse om hur stort skatteavdra- get skall vara om mottagaren är en juridisk person som inte visat upp en skattsedel på preliminär skatt. Skatteavdrag skall då göras med 30 % av er- sättningen, dvs. samma skatteavdrag som skulle ha gjorts om den juridiska personen hade visat upp en A-skattesedel.

Att de nu aktuella bestämmelserna inte gäller undantagslöst framgår av 40 5 3 mom. Den bestämmelsen ger den som betalar ut ersättning för arbete möjlighet att underlåta förhöjt skatteavdrag om han — utan att någon skattse- del uppvisats — ändå känner till vad som gäller. Utbetalaren kan t.ex. efter kontakt med skattemyndigheten ha fått veta att betalningsmottagaren har enbart en F-skattesedel. Skatteavdrag skall då inte göras. Har han däremot fått veta att betalningsmottagaren har både en A-skattesedel och en F-skat- tesedel skall skatteavdrag göras om inte F-skattesedeln skriftligen åberopats (se 39 5 1 mom. fjärde stycket). Om förhöjt skatteavdrag skall göras eller inte när utbetalaren vet att mottagaren har en A-skattesedel beror på om utbetalaren också känner till enligt vilken skattetabell etc. som avdraget skall göras. I stycket har dessutom lagts till en bestämmelse om att skatteav- drag dock skall göras med 30 % av ersättningen när det är fråga om en fysisk persons biinkomster.

Ändringen i tredje stycket föranleds av att preliminär skatt i vissa fall skall

• Sida 177
•  Original

betalas också av juridiska personer. Dessutom har ändringar av redaktionell natur gjorts.

2 mom.

Enligt det nu föreslagna systemet skall skatteavdrag för betalning av prelimi- när A-skatt inte göras bara av huvudarbetsgivaren utan också av varje si- doarbetsgivare. Av praktiska skäl är det inte lämpligt att samma ordning gäl- ler i fråga om skatteavdrag för kvarstående skatt. I 39 5 1 3 mom. första stycket anges därför att sådant avdrag skall göras endast av den från vilken den skattskyldige får sin huvudsakliga inkomst av arbete. Första stycket i det nu aktuella momentet har i konsekvens med detta kompletterats med en be- stämmelse om att skattsedeln på slutlig skatt eller vederbörlig del av den skall överlämnas till den arbetsgivare som skall göra skatteavdraget.

I andra stycket har ordet avlöningstillfälle ersatts med utbetalningstillfälle eftersom skatteavdrag skall kunna göras även från ersättning för arbete som

taxeras som inkomst av näringsverksamhet hos mottagaren. Av samma an-

ledning har ordet anställning ersatts med arbete. I momentet har även gjorts redaktionella ändringar.

3 mom.

Bestämmelsen i detta moment avses gälla även i fråga om juridiska personer inkl. handelsbolag. Begreppen arbetsgivare och arbetstagare har därför er- satts. Vidare har begreppet lön bytts ut mot ersättning för arbete. Även re- daktionella ändringar har gjorts.

40a5

Bestämmelsen har sin föregångare i sjätte stycket av nuvarande anvisningar till 40 5. En väsentlig ändring i förhållande till nuvarande ordning är dock att anmälningsskyldigheten enligt den nu aktuella paragrafen föreligger endast i uppenbara fall och när mottagaren åberopar en F-skattesedel. Det är alltså å ena sidan fråga om en lindring i anmälningsskyldigheten som har sin grund i att det inom det nya systemet läggs en helt annan vikt vid skattsedelsinneha- vet än tidigare. Å andra sidan har regeln skärpts genom att underlåtenhet att göra anmälan kan medföra att utbetalaren åläggs betalningsansvar för den skatt och de socialavgifter som mottagaren underlåter att betala (se 75 e 5 UBL resp. 16 5 USAL och konunentarerna till dessa paragrafer). Anmälan skall ske skriftligen.

En arbetstagare som ställts till förfogande enligt bestämmelserna i lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft är alltid att anse som arbetstagare hos uthyraren och inte hos en sådan utbetalare av ersätt- ning som avses i förevarande paragraf. I sådana fall skall alltså anmälan till skattemyndigheten inte göras.

• Sida 178
•  Original

4] 5 I och 2 mom.

Ordet avlöningstillfälle har ersatts med utbetalningstillfälle eftersom skatte- avdrag för betalning av såväl preliminär A-skatt som kvarstående skatt i vissa fall skall göras också från ersättning som hos mottagaren skall hänföras till inkomst av näringsverksamhet. I 1 mom. anges att endast sådan arbetsgi- vare från vilken arbetstagaren har sin huvudsakliga inkomst av arbete är skyldig att göra ett förhöjt skatteavdrag. Det innebär alltså att reglerna om förhöjt skatteavdrag inte gäller ränta och utdelning. Enligt ett särskilt tillägg skall de inte heller gälla vid utbetalning av ersättning från arbetslöshets- kassa. I momenten har även gjorts ändringar av redaktionell natur.

Anvisningarna till 41 5 har upphävts genom SFS 1990:653. Hänvisningen sist i paragrafen till anvisningarna har därför slopats.

43 5 1 mom.

Ändringarna i första stycket föranleds dels av att skatteavdrag ivissa fall skall göras även från ersättning som hos mottagaren taxeras som inkomst av nä- ringsverksamhet, dels av att skatteavdrag i vissa fall skall göras också på er- sättning som betalas ut till en juridisk person.

Ändringen i andra stycket föranleds av att skatteavdrag i vissa fall skall göras även från ersättning som hos mottagaren taxeras som inkomst av nä- ringsverksamhet.

I tredje stycket har nuvarande bestämmelse i första meningen ändrats så att den endast gäller för skattsedel på slutlig skatt eftersom en skattsedel på preliminär A-skatt inte längre skall överlämnas till arbetsgivaren utan endast visas upp för denne (se kommentaren till 40 5 1 mom. första stycket). En skattsedel på slutlig skatt skall däremot, som ett alternativ till att den uppvi- sas, kunna överlämnas till arbetsgivaren enligt bestämmelserna i 40 5 2 mom. Om skattsedeln har överlämnats till arbetsgivaren skall den återlämnas om arbetstagaren slutar sitt arbete under den tid då skatteavdrag för kvarstå- ende skatt skall göras och i annat fall senast den 18 april året efter taxerings- året. En bestämmelse om detta har tagits in i det nu aktuella stycket.

!

2 mom.

I momentet har endast gjorts redaktionella ändringar.

45 51m0m."

För att syftet med bestämmelsen om preliminär A-skatt för juridiska perso- ner skall uppnås har i första stycket lagts till en bestämmelse som innebär att preliminär A-skatt skall beräknas även om den juridiska personen vidarebe- fordrar all vinst till delägarna. En sådan ordning medför i vissa fall nackde- lar. För att undvika dessa har i 52 a 5 förts in regler som tillåter att den preli- minära skatten används bl.a. för betalning av innehållen skatt. Här har också tagits in en regel om att överskjutande ingående mervärdeskatt skall beaktas vid jämkning. I stycket har också gjorts ändringar av redaktionell natur.

I andra stycket har bestämmelserna om jämkning av preliminär B-skatt

• Sida 179
•  Original

ersatts med motsvarande regler för jämkning av preliminär F-skatt och sär- skild A-skatt. I stycket har vidare lagts till en regel om jämkning av skatteav- drag från dagpenning från arbetslöshetskassa. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 6 5 lagen om skatteavdrag från sjukpenning m.m. Dessutom har redaktionella ändringar gjorts.

I fjärde stycket anges i vilken ordning den preliminära skatten på olika slag av ersättningar skall jämkas. I första hand skall ett beslut om jämkning avse skatt på ersättning för arbete som utgör mottagarens huvudsakliga inkomst av arbete. Därigenom berörs inte sidoarbetsgivare av jämkningsbeslutet. Skulle i något fall den nyss nämnda skatten inte räcka till får jämkningsbeslut även omfatta skatt på annan ersättning för arbete. Då blir alltså även sidoar- betsgivare berörda. I sista hand får ett jämkningsbeslut avse även skatt på ränta eller utdelning. I ett sådant fall gäller enligt 46 5 2 mom. fjärde stycket att preliminär skatt över huvud taget inte skall tas ut på ränta på eller utdel- ning från visst konto eller vissa värdepapper. Har särskild A—skatt debiterats skall dock jämkningen i första hand avse sådan skatt.

Nuvarande bestämmelser isjätte stycket har slopats eftersom bestämmel- serna i 84 5 om omprövning ger skattemyndigheten möjlighet att också göra de ändringar av den preliminära skatten som reglerats här.

2 mom.

Momentet har justerats så att hänsyn skall tas också till överskjutande ingå- ende mervärdeskatt vid beräkning av den beloppsgräns som gäller vid för- tida återbetalning av för mycket betald preliminär skatt.

46 5 2 mom.

Bestämmelserna i femte stycket skall gälla i fråga om preliminär F—skatt och särskild A-skatt i stället för'preliminär B-skatt. Vid beräkning av särskild A- skatt skall dessutom bestämmelserna i 14 5 gälla.

3 mom.

Av 45 5 1 mom. fjärde stycket och 46 5 2 mom. fjärde stycket framgår att ett beslut om jämkning skall avse viss ersättning för arbete eller viss ränta eller viss utdelning. Bestämmelsen i andra stycket förevarande moment innebär, med den definition av begreppet arbetsgivare som tagits in i 2 5 2 mom., att jämkningsbeslutet skall överlämnas till den som betalar ut den ersättning, ränta eller utdelning som omfattas av beslutet.

I tredje stycket har ordet avlöningstillfälle ersatts med utbetalningstillfälle eftersom reglerna i momentet skall tillämpas även i fråga om ersättning för arbete som inte är anställningsinkomst. I momentet har också gjorts änd- ringar av redaktionell natur.

4 mom.

Ändringarna är endast av redaktionell natur.

• Sida 180
•  Original

48 5 1 mom.

Bestämmelserna om anstånd i första stycket har gjorts tillämpliga på prelimi- när F-skatt och särskild A-skatt i stället för på preliminär B-skatt. I stycket har dessutom gjorts en ändring av redaktionell natur.

2 mom.

Bestämmelserna om anstånd i momentet har gjorts tillämpliga på preliminär F—skatt och särskild A—skatt i stället för på preliminär B—skatt. I momentet har dessutom gjorts en ändring av redaktionell natur.

525

Nuvarande bestämmelser i 24 5 2 mom. om när inbetalning av innehållen skatt skall ske har av redaktionella skäl flyttats till första stycket i den här aktuella paragrafen.

I den allmänna motiveringen (se avsnitt 3.19 ) har föreslagits att preliminär F—skatt och särskild A-skatt skall betalas på samma sätt och till samma konto som nu sker i fråga om B-skatt. Andra stycket har ändrats i enlighet med detta. I stycket har också gjorts en ändring av redaktionell natur.

5205

Den som bedriver näringsverksamhet genom en juridisk person, t.ex. ett ak- tiebolag, vill inte sällan ta ut hela vinsten i form av lön. Vid utbetalning av lön är bolaget skyldigt att göra skatteavdrag och betala in det innehållna be- loppet till skattemyndigheten. En aktiebolag som har fått sin F-skattesedel återkallad och i stället tilldelats en A-skattesedel kan i vissa fall få likviditets- problem på grund av att skatteavdrag skall göras på de ersättningar för ar- bete som betalas ut till bolaget. Genom bestämmelserna i denna paragraf öppnas en möjlighet för juridiska personer som har en A-skattesedel att un- der visst villkor använda betald A-skatt till betalning av innehållen skatt. Villkoret är att det är sannolikt att den preliminära A—skatten överstiger den juridiska personens slutliga skatt. Ett sådant villkor innebär för handelsbola- gens del att den preliminära A-skatten alltid kan användas på detta sätt. När det gäller handelsbolag ges bolaget dessutom möjlighet att använda betald preliminär A-skatt för betalning av en delägares preliminära skatt. De nu aktuella reglerna rörande handelsbolag kan antas medföra att bestämmel- serna i 27 b 5 kommer att tillämpas endast i mindre utsträckning.

54 5 1 mom.

Enligt den nya terminologin likställs den som betalar ut sådan ränta eller utdelning för vilken prelimär skatt skall betalas med arbetsgivare. Bestäm- melserna i första stycket skall inte gälla i fråga om ränta eller utdelning. Första stycket har ändrats i enlighet med detta.

• Sida 181
•  Original

55 5 1 mom.

Med hänsyn till att skatteavdrag i vissa fall skall göras även från ersättning för arbete som betalas till en juridisk person har i första stycket angetts att uppgift får krävas även om organisationsnummer.

565

Bestämmelserna om avräkning i förevarande paragraf har .orts tillämpliga på preliminär F-skatt och särskild A-skatt.

655

Det kan i vissa fall inträffa att en skattskyldig under ett uppbördsår debiteras såväl preliminär F-skatt som särskild A-skatt. Detta kan t.ex. ske om en A- skattesedelsinnehavare, som har debiterats särskild A-skatt, under upp- bördsåret får A-skattesedeln ersatt med en F-skattesedel samtidigt som han debiteras F-skatt. Blir det aktuellt att avkorta den preliminära skatten be- hövs en regel om vilken preliminära skatt som avkortningen i första hand skall avse. En sådan regel har tagits in i första stycket. Regeln innebär att det är den tidigast debiterade preliminära skatten som skall avkortas först.

755

Nuvarande bestämmelse i första stycket om att skatteavdrag för okända ar- betstagare skall anses utgöra 40 % av lönen medför efter skattereformen i allmänhet ett för högt skatteavdrag. Procenttalet har sänkts till 30 för att bättre passa de regler om betalning av preliminär skatt som gäller nu. I stycket har också gjorts en ändring av redaktionell natur.

Om en juridisk person har tilldelats en A-skattesedel skall den juridiska personen ses som arbetstagare vid tillämpningen av bestämmelserna i UBL. Detta skall emellertid inte gälla handelsbolag i fråga om de bestämmelser som finns i 75 5 tredje stycket eftersom sådana bolag inte är inkomstskatte- subjekt och till följd därav inte heller är skyldiga att själva betala preliminär A-skatt. En bestämmelse om detta har tagits in i sista meningen i stycket.

75c5

I paragrafen, som är ny, regleras frågan om solidarisk betalningsskyldighet. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 3.9 . Paragrafen har utformats i enlighet med vad lagrådet har förordat.

I första stycket anges huvudförutsättningen för att ålägga utbetalaren be- talningsskyldighet för betalningsmottagarens obetalda skatt, nämligen att utbetalaren underlåtit att i samband med utbetalningen göra anmälan enligt 40 a 5 trots att han varit skyldig att göra det.

Någon tid inom vilken anmälan skall göras var inte uttryckligen föreskri- ven i det till lagrådet remitterade lagförslaget. Det är dock tydligt att anmä- lan måste göras i nära anslutning till utbetalningstillfället, om inte bestäm-

• Sida 182
•  Original

melserna skall bli verkningslösa. Underlåtenhet att göra anmälan enligt 40 a 5 torde som lagrådet påpekat ofta inte bli upptäckt förrän vid en närmare granskning av utbetalarens och betalningsmottagarens skatteförhållanden. Det är givetvis inte tillfredsställande om utbetalaren skulle kunna undgå på- följd för sin underlåtenhet genom att göra anmälan på ett så sent stadium. Ett krav på att anmälan enligt 40 a 5 skall göras i samband med utbetalningen har därför på lagrådets inrådan tagits in i förevarande paragrafs första stycke.

Det solidariska ansvaret kan komma i fråga när någon uppdragit ett arbete till en fysisk eller juridisk person som innehar en F—skattesedel. Parterna i ett sådant förhållande betecknas i den nu aktuella paragrafen som utbetalare resp. betalningsmottagare. Ett solidariskt ansvar kan komma i fråga också när uppdraget getts till en fysisk person som har både en F-skattesedel och en A-skattesedel men som skriftligen har åberopat F-skattesedeln. I sådana fall skall nämligen den fysiska personen enligt 395 1 mom. fjärde stycket anses inneha endast en F—skattesedel.

Det solidariska ansvaret för skatt skall inte gälla i fråga om all ersättning för arbete. Ansvaret skall bara gälla sådan ersättning för arbete som betalas ut som ett led i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet. Detta anges också i första stycket.

För att ett solidariskt ansvar skall kunna krävas ut förutsätts vidare att an- mälningsskyldighet enligt 40a 5 förelegat men försummats, dvs. att det måste anses ha varit uppenbart för den som uppdragit arbetet att den som utfört arbetet varit att anse som anställd hos honom.

Om utbetalaren gör gällande att anmälningsskyldighet enligt 40 a 5 inte förelegat på grund av att han hyrt arbetstagare enligt bestämmelserna i lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft ankommer det gi- vetvis på utbetalaren att visa att de tidsgränser som anges i nämnda lag inte överskridits.

Till tjänst räknas enligt 31 5 första stycket KL inte bara anställning utan även uppdrag och annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfäl- lig natur, om den inte är att hänföra till näringsverksamhet eller inkomst av kapital. När det gäller det solidariska ansvaret är det emellertid begränsat till sådana ersättningar för arbete som utgör anställningsinkomster hos mot- tagaren. Övriga inkomster som är att hänföra till inkomst av tjänst enligt KL och som kan vara väsentligt svårare för utbetalaren att skilja ut från andra inkomstslag har sålunda lämnats utanför i detta sammanhang.

Den situation som de nu aktuella bestämmelserna i första hand syftar till att reglera är när någon med en F-skattesedel anlitas för ett arbete som utförs under samma ledning och på samma sätt som gäller för utbetalarens övriga anställda. En annan situation där bestämmelserna kan bli tillämpliga är när en F—skattesedelsinnehavare ersätter en ordinarie anställd som har semester eller är sjuk. Har extra personal uthyrts enligt bestämmelserna i lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft skall solidariskt ansvar givetvis inte krävas ut.

Det solidariska ansvaret förutsätter att det har varit uppenbart att ersätt- ningen utgjorde anställningsinkomst hos mottagaren. Skattemyndigheten har alltså i första hand att ta ställning till om anställningsförhållandet varit

• Sida 183
•  Original

uppenbart för en arbetsgivare i allmänhet. Myndigheten bör dock också kunna ta hänsyn till vilka möjligheter den aktuella utbetalaren haft att be- döma anställningsfrågan.

I andra och tredje styckena anges hur det belopp för vilket solidariskt an- svar kan komma i fråga skall beräknas.

I andra stycket är ansvaret kopplat till den skatt som F-skattescdelsinneha- varen resp. delägaren skall betala. Med den definition på skatt som ges i 1 5 UBL kommer ansvaret att omfatta bl.a. inkomstskatt och egenavgifter. Det är att märka att mervärdeskatt omfattas av UBL:s definition av skatt endast till den del sådan skatt skall redovisas i allmän självdeklaration.

Vad gäller storleken av den solidariska ansvarigheten kan konstateras att det med hänsyn till att det är fråga om ansvar för F-skattesedelsinnehavarens egen skatt och egenavgifter är mycket svårt och ibland till och med omöjligt att beräkna den skatt och de avgifter som belöper på en viss arbetsersättning. Det är därför nödvändigt att använda sig av en schablonregel. Med 13 5 AUL som förebild har regeln konstruerats så att betalningsansvaret omfattar F-skattesedelsinnehavarens resp. delägarens skatt för det beskattningsår då ersättningen skall tas upp till beskattning intill ett belopp som svarar mot en viss procent av ersättningen. I detta fall omfattar ansvaret betalningsmotta- garens eller delägarens obetalda skatt intill ett belopp motsvarande 60 % av ersättningen för arbetet.

I tredje stycket, som avser det fallet att arbetet har utförts av någon som har anlitats av betalningsmottagaren direkt eller genom en eller flera mellan- män, har valts en annan metod. I detta fall förutsätts att reglerna i 75 eller 77 5 har tillämpats, dvs. att betalningsskyldighet enligt någon av de nämnda paragraferna har ålagts arbetsgivaren till den som utfört arbetet. Då kan samma ansvar krävas ut även av utbetalaren. Här knyts således betalnings- skyldigheten an till det belopp som fastställts enligt reglerna i 75 eller 77 5. Bestämmelsen blir tillämplig på utbetalaren oavsett i hur många led uppdra- get har delegerats. ,

I fjärde stycket anges att det solidariska ansvaret inte får krävas ut om be- talningsmottagaren har betalat sin preliminära F-skatt för uppbördsåret inom föreskriven tid. Bestämmelsen innebär att fråga om solidariskt ansvar kan tas upp till prövning efter den 18 i uppbördsmånaden för den preliminära F—skatten.

75d5

Genom behörighetsregeln i första stycket kommer en fråga om solidariskt ansvar att prövas av samma skattemyndighet som prövar frågor om arbetsgi- vares ansvar enligt 75 och 77 55.

Att solidariskt ansvar inte kan krävas ut enligt bestämmelserna i 75 c 5 om den skatt som belöper på ersättningen har preskriberats framgår av bestäm- melserna i andra stycket.

I tredje stycket anges att ansvarsbeloppet får drivas in enligt den ordning som gäller för restförd skatt. Bestämmelsen har sin förebild i 77 a 5 andra stycket sista meningen.

• Sida 184
•  Original

75e5

I första stycket regleras omfattningen av regressrätten för den som i enlighet med beslut om solidariskt ansvar enligt 75 c 5 har betalat ansvarsbeloppet.

I andra stycket anges att för själva regressförfarandet skall bestämmel- serna i 76 5 gälla.

77.5

Ändringen föranleds av att 24 5 2 mom. har slopats.

78 5 1 och 2 mom.

I den allmänna motiveringen ( avsnitt 3.10 ) har föreslagits att revision skall få göras hos den som ansöker om en F-skattesedel eller som redan har tillde- lats en sådan skattsedel. I 1 mom. har förts in en bestämmelse om detta. Syftet med en sådan revision skall vara att kontrollera att till skattemyndig- heten lämnade uppgifter om bedriven näringsverksamhet är riktiga. Bestäm- melsen har sin förebild i 28 5 första stycket ML. Där sägs bl.a. att revision får göras hos den som har anmält sig för-registrering för kontroll av att lämnade uppgifter är riktiga och fullständiga. I 1 mom. första stycket har" också gjorts en ändring som hänger samman med att uttrycket handelsböcker, som före- kom i 1929 års bokföringslag, inte längre används i bokföringslagstiftningen.

Ändringen i 2 mom. motiveras av att begreppet arbetstagare genom änd- ringen i 2 5 2 mom. har getts en vid betydelse i UBL.

795

I det föreslagna systemet ges en F-skattesedel väsentliga rättsverkningar. Det måste därför finnas bestämmelser om straff för den som tillskansat sig en F—skattesedel genom att lämna oriktiga uppgifter till skattemyndigheten. Detsamma gäller den som företräder en juridisk person i ett ärende om F- skattesedel till den juridiska personen. Straffbestämmelserna i första stycket har ändrats så att de omfattar även de nu nämnda situationerna. Nuvarande straffbestärnmelser för de fall då oriktiga uppgifter lämnas till en arbetsgi- vare har kompletterats och flyttats till en ny paragraf, 79 a 5. I första stycket har också gjorts redaktionella ändringar. Ändringarna i andra stycket är endast av redaktionell natur.

79a5

Till första stycket i denna paragraf, som är ny, har från 79 5 flyttats bestäm- melserna om straff för den som till en arbetsgivare har lämnat oriktiga upp- gifter om förhållande som har betydelse för uppgiftslämnarens skyldighet att betala skatt. Bestämmelserna har utvidgats till att gälla även uppgifter be- träffande en juridisk person som företräds av uppgiftslämnaren. I paragrafen anges oriktig uppgift om innehav av F—skattesedel såsom ett exempel på så- dana oriktiga uppgifter om förhållande som har betydelse för skyldigheten att betala skatt som straffbeläggs. Böter, som var den enda påföljden enligt

• Sida 185
•  Original

79 5, har inte ansetts vara tillräckligt i dessa fall. Fängelse i högst sex måna- der har därför förts in i straffskalan.

Oriktig uppgift om innehav av F-skattesedel kan givetvis lämnas på olika sätt. Ett är att uppgiften lämnas genom att det i en faktura felaktigt anges att utställaren har en F-skattesedel. En uppdragsgivare får i princip ta en sådan uppgift för god (se 39 5 1 mom. tredje stycket). Ett annat sätt är att åberopa en F—skattesedel vars giltighetstid har gått ut eller som har återkallats.

Det bör framhållas att den som åberopar en F-skattesedel eller ett F—skat- tebevis som har förfalskats av honom eller har utfärdats för en annan person kan straffas enligt 14 kap. 1 5 resp. 15 kap. 12 5 brottsbalken .

I andra stycket anges att ansvar enligt första stycket inte skall inträda om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt skattebrottslagen eller brottsbal- ken.

Av tredje stycket framgår att ansvar inte skall dömas ut i ringa fall.

805

I paragrafen har endast ändringar av redaktionell natur gjorts.

835

I 38 b 5 första stycket har tagits in en bestämmelse om att en återkallad F- skattesedel skall överlämnas till skattemyndigheten tillsammans med F-skat- tebeviset. Den nu aktuella paragrafen har kompletterats med en bestäm- melse som ger skattemyndigheten möjlighet att, sedan den anmanat skattse- delsinnehavaren att återlämna de nyss nämnda handlingarna, förelägga den som varit försumlig vite.

1025

Enligt nuvarande ordning får länsrättens beslut i fråga om bl.a. sättet för att ta ut preliminär skatt inte överklagas. Denna begränsning har nu slopats. Det innebär att skattemyndighetens beslut om tilldelning av A—skattesedel och F—skattesedel samt återkallelse av F-skattesedel får överklagas till läns- rätt. Därifrån får överklagande ske till kammarrätt och regeringsrätten.

1045

I 2 5 2 mom. anges att med arbetsgivare och arbetstagare likställs den som utger sådan ränta eller utdelning som mottagaren skall betala preliminär skatt för resp. den som har att betala den preliminära skatten. De bestäm- melser i UBL som avser arbetsgivare och arbetstagare blir därigenom auto- matiskt tillämpliga även på den som utger eller tar emot sådan ränta eller utdelning som preliminär A—skatt skall betalas för. Nuvarande bestämmelser i den nu aktuella paragrafen har därför slopats. I de fall en bestämmelse i UBL inte skall gälla i fråga om ränta eller utdelning har detta angetts i den aktuella paragrafen.

• Sida 186
•  Original

Anvisningarna till 3 5

I punkt 1 av de nuvarande anvisningarna till 3 5 regleras frågan huruvida en skattskyldig skall betala preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt. Nu av- ses skyldigheten att betala preliminär skatt bli direkt knuten till vilken typ av skattsedel på preliminär skatt den skattskyldige har tilldelats. Regler om utfärdande av skattsedlar på preliminär skatt finns i 33 — 38 55.

När skattemyndigheten Ställs inför frågan vilken typ av preliminär skatt en skattskyldig skall betala skall utgångspunkten-vara att han skall betala preliminär A-skatt. Har den skattskyldige ansökt om en F—skattesedel och är förutsättningarna för en sådan skattsedel uppfyllda skall han betala prelimi- när F-skatt. Mot den bakgrunden finns inte längre något behov av punkt 1 av anvisningarna till 3 5. Den har därför slopats.

Nuvarande bestämmelser i punkt 2 kompletterar bestämmelserna i 3 5 2 mom. 1 i dess nu gällande lydelse.-Bestämmelserna har närmast karaktär av verkställighetsföreskrifter. De har därför utmönstrats ur lagen.

till 39 5

I 2 5 2 mom. definieras bl.a. begreppen arbetsgivare och arbetstagare och i 39 5 1 mom. andra stycket 2 har tagits in en bestämmelse om att skatteavdrag inte skall göras på ersättning som betalas ut av ett handelsbolag till en del- ägare i bolaget. De nuvarande bestämmelserna i punkt 1 i anvisningarna till 39 5 har därför slopats.

Inom det nya systemet skall skatteavdrag göras även från biinkomster. Det är alltså inte lika betydelsefullt att veta vilken av flera anställningar som är den skattskyldiges huvudanställning. Det kan emellertid vara av betydelse bl.a. i vissa fall när skatteavdragets storlek skall beräknas. Skatteavdrag en- ligt tabell får nämligen göras endast av huvudarbetsgivare (se 4 5). En arbets- givare som är osäker om huruvida han är huvudarbetsgivare eller inte har möjlighet att vända sig till skattemyndigheten och få ett besked enligt 44 5. Med hänsyn till detta har även nuvarande bestämmelser i punkt 2 i anvis- ningarna slopats.

I en ny punkt I har tagits in bestämmelser som motsvarar dem som nu finns i punkten 3 första stycket. I punkt 1 har emellertid preliminär B-skatt ersatts med preliminär F-skatt. Dessutom har särskild A-skatt lagts till.

Bestämmelser om skatteavdrag för betalning av kvarstående skatt finns i 39 5 1 a mom. Dessa bestämmelser är inte inskränkta till att avse någon viss del av den kvarstående Skatten. Någon påminnelse om detta behövs inte här. Nuvarande bestämmelser i punkt 3 andra stycket har därför också slopats.

Till en ny punkt 2 har, efter en redaktionell ändring, flyttats nuvarande bestämmelser i punkten 4.

Till en ny punkt 3 har flyttats nuvarande bestämmelser i punkten 5. Be- stämmelserna har ändrats på _det sättet att beslutande myndighet skall vara skattemyndigheten i stället för RSV. Vidare har ordet anställning ersatts med arbete som även kan avse näringsverksamhet. Bestämmelserna har dessutom blivit föremål för redaktionella ändringar.

• Sida 187
•  Original

till 40 5

Nuvarande regel i första stycket att skatteavdrag för betalning av preliminär skatt får underlåtas om det är uppenbart för arbetsgivaren att anställningen hos honom är att anse som bisyssla har slopats. Detta är en konsekvens av den nya ordningen som innebär att skatteavdrag skall göras även på biin- komster. Övriga ändringar i första stycket är endast av redaktionell natur.

Ändringarna i andra stycket föranleds dels av att den preliminära B-skat- ten har ersatts med preliminär F-skatt och av att F—skattesedeln skall kombi- neras med ett F-skattcbevis på samma sätt som B-skattesedeln kombinera- des med ett skattekort, dels av att en F-skattesedels rättsverkningar skall gälla t.o.m. februari månad året efter det inkomstår för vilket den utfärdats. I stycket har också redaktionella ändringar gjorts.

I tredje och fjärde styckena har endast redaktionella ändringar gjorts. I femte stycket har skattekort ersatts med F—skattebevis. Dessutom har re- daktionella ändringar gjorts.

Bestämmelserna om anmälningsskyldighet i nuvarande sjätte stycket har, efter vissa ändringar, getts en mer framträdande plats. De har flyttats till 40 a 5 (se vidare kommentaren till denna paragraf).

Bestämmelserna i sjätte stycket, tidigare sjunde stycket, har anpassats till vad som föreskrivs i 405 om uppvisande av skattsedel. I stycket har också redaktionella ändringar gjorts.

till 45 5

I punkt 2 har möjligheten för skattemyndigheten att genom jämkning be- sluta att preliminär A-skatt skall betalas i stället för preliminär B-skatt slo- pats.

Inom det nya systemet skall en F-skattesedel inte få bytas ut mot en A- skattesedel endast av den anledningen att man därigenom skulle få en bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den slutliga skatten. En F- skattescdel skall, mot innehavarens vilja, kunna ersättas med en A-skattese- del endast om det finns grund för en återkallelse av F-skattesedeln. Dess- utom har hänvisningen till anvisningarna till 3 5 tagits bort eftersom dessa anvisningar har slopats.

I punkt 3 andra stycket har .orts en följdändring till de nya reglerna om beräkning av beloppsgränsen i 45 5 2 mom.

till 46 5

Bestämmelserna i första stycket har ändrats till att i stället för B-skatt gälla F—skatt. Dessutom har de utvidgats till att också omfatta situationer då sär- skild A-skatt kan konuna i fråga. En bestämmelse om att preliminär sj älvde- klaration skall lämnas då någon ansöker om en F-skaltesedel har tagits in i 17 5 1 mom. Det finns därför inget behov av att här ta in ytterligare bestäm- melser för en sådan situation.

• Sida 188
•  Original

Ikraftträdande

Den föreslagna lagen skall träda i kraft den 1 januari 1993. Fram till den 1 april 1993 skall emellertid, med ett undantag, äldre bestämmelser om preli- minär skatt tillämpas. Förfarandet vid övergången till det nya skattsedelssys- temet har behandlats i den allmänna motiveringen ( avsnitt 3.22 ) till vilken det hänvisas.

Vad gäller mervärdeskatt som redovisas i en allmän självdeklaration inne- bär mina förslag att UBL skall tillämpas fullt ut. Nuvarande regler innebär däremot bl.a. att mervärdeskatten inte skall ingå i underlaget för debitering av preliminär skatt. I fråga om den möjlighet till förtida återbetalning av överskjutande skatt som avses i 45 5 2 mom. UBL har det visat sig finnas delade meningar huruvida även överskjutande ingående mervärdeskatt om- fattas. Enligt min mening saknas skäl att inte tillåta förtida återbetalning av sådan skatt. I övergångsbestämmelserna bör anges att vid återbetalning av för mycket betald preliminär skatt som avser inkomståret 1992 skall hänsyn tas också till överskjutande ingående mervärdeskatt. I fråga om inkomståret 1991 har riksdagen redan beslutat en sådan ordning (1991/92:SkU15, rskr. 123).

6.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

3 kap. Kontrolluppgifter m.m. 4 5

I tredje stycket, som gäller ersättningar och förmåner som mottagaren får för arbete och som hos mottagaren skall taxeras som inkomst av näringsverk- samhet, har den ändringen vidtagits att kontrolluppgiftsskyldigheten gjorts beroende av om mottagaren saknar en F—skattesedel. Ändringen innebär att kontrolluppgift i vissa fall skall lämnas för näringsidkare och juridiska perso- ner (som exempelvis inte sköter sina skatteinbetalningar och därför har fått sin F-skattesedel ersatt med en A-skattesedel).

Nuvarande bestämmelser i tredje stycket om likställighetsavtal och skatte- avdrag enligt AUL har utmönstrats eftersom likställighetsavtalen slopas (jfr. avsnitt 3.14 ) och AUL upphävs (jfr. avsnitt 3.20 ).

55

Nuvarande punkt 3 i första stycket har utmönstrats till följd av att AUL upp- hävs. Detta innebär att kontrolluppgift skall lämnas utan anmaning beträf- fande bl.a. sådana ersättningar för arbete som ges ut av fastighetsägare och ägare av bostadslägenheter till någon som har en A-skattesedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt om inte undantagsbestämmelsen i punkt 1 är tillämplig, dvs. om inte ersättningen understiger 1 000 kr. för hela året.

9 5 Fjärde stycket har anpassats till att AUL upphävs.

• Sida 189
•  Original

355"

Skyldigheten att lämna upplysning om huruvida arbetsgivaren skall betala arbetsgivaravgifter på utgivet belopp har ersatts med en skyldighet att lämna uppgift om någon medlem i gruppen har en F-skattesedel. Den uppgiften är nödvändig för att skattemyndigheten skall kunna avgöra om arbetsgivaren är skyldig att betala arbetsgivaravgifter på utgivet belopp.

375

Skyldigheten att efter föreläggande lämna kontrolluppgift för näringsidkare har ändrats till att avse sådana personer som har en F-skattesedel antingen som enda skattsedel eller i kombination med en A-skattesedel om F-skatte- sedeln har åberopats skriftligen.

4 kap. Övriga bestämmeLser 13 5

Paragrafen har kommenterats i avsnitt 3.21 . I den nya avfattningen anges särskilt taxeringshandlingar avseende aktiebolag och ekonomiska föreningar med hänsyn till att gallringen av sådana handlingar påtagligt awiker från vad som gäller i fråga om andra taxeringshandlingar.

6.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Av den allmänna motiveringen ( avsnitt 3.4 och 3.6 ) framgår att den som be- talar ut ersättning för utfört arbete till någon som har en A-skattesedel eller som saknar skattsedel på preliminär skatt skall vara skyldig att betala arbets- givaravgifter på ersättningen. Har den som utfört arbetet i stället en F-skat- tesedel antingen då ersättningen för arbetet bestäms eller då ersättningen betalas ut skall han vara skyldig att själv betala socialavgifterna på ersätt- ningen i form av egenavgifter. Av den allmänna motiveringen framgår vidare att sådan ersättning för arbete som skall utgöra underlag för beräkning av arbetsgivaravgifter skall hänföras till inkomst av anställning vid beräkning av sjukpenning— och pensionsgrundande inkomst. På motsvarande sätt skall sådan ersättning för vilken egenavgifter skall betalas hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete.

De ändringar som nu föreslås i lagen om allmän försäkring är sådana j uste- ringar som behöver göras i definitionerna av begreppen inkomst av anställ- ning och inkomst av annat förvärvsarbete på grund av de rättsverkningar som A— och F-skattesedlarna avses få i fråga om skyldigheten att betala soci- alavgifter på ersättning för arbete inom det nya systemet. Förslaget medför ändringar i 3 kap. 2 och 2 a 55 samt i 11 kap. 2 5. Dessutom föreslås en änd- ring i 20 kap. 2 5 som har sin grund i att den s.k. undantagslagen avses bli upphävd. Den föreslagna lagtexten har utformats i enlighet med vad lagrå- det förordat i fråga om lagen om ändring i UBL.

• Sida 190
•  Original

3 kap. Om sjukpenning 2 5

Socialavgiftslagen är lagtekniskt sammankopplad med lagen om allmän för- säkring. Sålunda skall egenavgifter enligt bestämmelser i socialavgiftslagen betalas för sådan inkomst som enligt lagen om allmän försäkring är att hän- föra till inkomst av annat förvärvsarbete. Vidare skall sådan ersättning för arbete som enligt socialavgiftslagen skall ingå i underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter enligt motsvarande bestämmelser i lagen om allmän för- säkring utgöra inkomst av anställning för mottagaren. Dessa samband bör finnas även fortsättningsvis. Det innebär att definitionerna av begreppen in- komst av anställning och av annat förvärvsarbete behöver justeras.

I förevarande paragraf anges för närvarande vilka ersättningar som skall hänföras till inkomst av anställning vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. I paragrafen finns också bestämmelser om vilka ersättningar som skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete. Bestämmelser om in- komst av annat förvärvsarbete finns dessutom i 2 a 5.

Nuvarande bestämmelser i 2 5 första stycket innebär bl.a. att en försäk- rads inkomst av eget arbete såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst skall hänföras till inkomst av anställning. Den bestämmelsen står kvar inom det nya systemet men kompletteras med vissa undantagsregler i 2 a 5, exem- pelvis skall ersättning för arbete som en arbetsgivare betalar ut till en arbets- tagare som har tilldelats en F-skattesedel hänföras till inkomst av annat för- värvsarbete. Arbetsinkomster som förvärvas av någon som har en A-skatte- sedel eller som saknar skattsedel på preliminär skatt skall däremot alltid hän- föras till inkomst av anställning. '

Enligt nuvarande bestämmelser i andra stycket skall ersättning för utfört arbete räknas som inkomst av anställning även om mottagaren inte är an- ställd hos den som utger ersättningen. I fråga om ersättning som utgör in- komst av näringsverksamhet gäller detta emellertid endast under förutsätt- ning att den försäkrade och den som utger ersättningen är överens om detta. Möjligheten att träffa sådana avtal, s.k. likställighetsavtal, har nu slopats. Motivet för detta framgår av den allmänna motiveringen (se avsnitt 3.14 ). Kvar står huvudregeln att även uppdragsersättningar som överstiger 1 000 kr. skall hänföras till inkomst av anställning. Detta skall dock inte gälla om uppdragsersättningen enligt bestämmelserna i 2 a 5 är att hänföra till in- komst av annat förvärvsarbete. Detta framgår av det nu gjorda tillägget i andra stycket.

2a5

I första och andra styckena finns för närvarande bestämmelser som anger att vissa ersättningar som utbetalas från utlandet skall anses som inkomst av an- nat förvärvsarbete vid beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten. Dessa bestämmelser kan sägas vara undantag från vad som föreskrivs i 25. I tredje stycket, som är nytt, har i tre punkter tagits in ytterligare bestämmel- ser som kompletterar bestämmelserna i 2 5.

Med en F—skattesedel skall, enligt vad som sägs i den allmänna motive-

• Sida 191
•  Original

ringen, följa skyldighet för skattsedelsinnehavaren att betala egenavgifter på ersättning för utfört arbete. Sådan ersättning skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete oberoende av hur den taxeras hos mottagaren. En be- stämmelse om detta har tagits in i punkt 1 . I 2a5 punkten 1 anges också när F—skattesedeln skall föreligga för att få den rättsverkan som nyss sagts. Mot- tagaren skall sålunda ha en gällande F-skattesedel antingen då ersättningen för arbetet betalas ut eller då ersättningen för arbetet bestäms.

I den allmänna motiveringen har vidare föreslagits att den som betalar ut ersättning för arbete till någon som har en A-skattesedel eller som saknar skattsedel på preliminär skatt alltid skall betala arbetsgivaravgifter på ersätt- ningen. Sådan ersättning skall hänföras till inkomst av anställning. Detta gäl- ler även om ersättningen hos mottagaren taxeras som inkomst av närings- verksamhet. .

Från den nu angivna huvudregeln skall dock finnas två undantag. I dessa undantagsfall skall ersättningen i stället hänföras till inkomst av annat för- värvsarbete. Härigenom uppnås enhetlighet med vad som skall gälla enligt UBL (se kommentaren till 3 5 2 mom. och 39 5 1 mom. UBL).

Det första undantaget, som anges i punkt 2, gäller det fallet att ersättning för arbete betalats ut av en fysisk person eller ett dödsbo till någon som har en A—skattesedel eller som saknar skattsedel på preliminär skatt. I ett sådant fall skall arbetsgivaravgifter inte betalas på ersättningen om den inte betalats ut inom näringsverksamhet som bedrivits av den fysiska personen eller av dödsboet och ersättningen under inkomståret kan antas komma att under- stiga 10 000 kr. 1 nu angivet fall skall egenavgifter betalas för ersättningen och den skall därför hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete.

Det andra undantaget, som anges i punkt 3, avser det fallet att ersättning för arbete betalas ut till någon som har en A-skatt'esedel eller saknar skattse- del på preliminär skatt och som är delägare i ett handelsbolag. I sådant fall skall ersättningen hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete om ersätt- ningen betalas ut av bolaget.

Av den allmänna motiveringen framgår också att den som har både en A- och en F-skattesedel måste åberopa F-skattesedeln skriftligen om han vill att den skattsedelns rättsverkningar skall gälla. Om han gör det anses han ha endast en F-skattesedel. I konsekvens med detta skall ersättning för arbete som betalas ut till någon som har både en A- och en F-skattesedcl hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete om F-skattesedeln skriftligen åberopas för utbetalaren. F-skattesedeln skall för att få effekt åberopas antingen då ersättningen för arbetet bestäms eller då ersättningen betalas ut. Bestäm- melser om detta har tagits in i jjärde stycket, som också är nytt.

11 kap. Om pensionsgrundande inkomst

De rättsverkningar som har föreslagits följa med A- och F-skattesedlarna har såsom framgår av kommentarerna till 3 kap. 2 5 medfört att omfatt- ningen av begreppen inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvs- arbete vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten har änd- rats. Motsvarande ändringar skall göras också i dessa begrepp vid beräk- ningen av den pensionsgrundande inkomsten.

• Sida 192
•  Original

I likhet med vad som gäller i fråga om 3 kap. 2 5 första stycket innebär bestämmelserna i 11 kap. 2 5 första stycket att tjänsteinkomst som uppbärs av någon som har en A—skattesedel eller som saknar skattsedel på preliminär skatt skall hänföras till inkomst av anställning. Någon särskild bestämmelse om detta behöver alltså inte föras in.

I fråga om ersättning för arbete som någon utfört för någon annans räk- ning utan att vara anställd i dennes tjänst gäller bestämmelserna i 3 kap. 2 5 andra stycket även vid beräkning av den pensionsgrundande inkomsten. Detta framgår av 11 kap. 2 5 andra stycket. De ändringar som har gjorts i 3 kap. 2 5 andra stycket kommer således automatiskt att gälla även vid beräk- ning av pensionsgrundande inkomst. Det återstår då endast atti 11 kap. föra in bestämmelser som motsvarar dem som tagits in i 3 kap. 2 a 5 tredje och fjärde styckena samt att göra en följdändring i 11 kap. 2 5 till de föreslagna ändringarna i 3 kap. 2 a 5.

25

Genom tillägget i andra stycket blir bestämmelserna i 3 kap. 2 a 5 tredje och fjärde styckena tillämpliga även vid beräkningen av pensionsgrundande in- komst.

] tredje stycket av förevarande paragraf finns en hänvisning till 3 kap. 2 a 5. Nyss har föreslagits att denna paragraf skall få två nya stycken, tredje och fjärde styckena. I förtydligande syfte har hänvisningen preciserats till 3 kap. 2 a 5 första stycket.

20 kap. Övriga bestämmelser 2 5

Av den allmänna motiveringen (se avsnitt 3.20 ) framgår att den s.k. undan— tagslagen föreslås bli upphävd. På grund härav har hänvisningen i femte stycket till den lagen fått utgå.

I likhet med vad som skall gälla i fråga om skyldigheten att göra skatteav- drag och betala arbetsgivaravgifter skall en uppgift från den som utställer en faktura eller någon därmed jämförlig handling, om att han har en F—skattese- del tas för god vid tillämpningen av bestämmelserna om sjukpenning— och pensionsgrundande inkomst i denna lag (se även kommentarerna till 39 5 1 mom. UBL). Bestämmelser i detta hänseende har tagits in i sjätte stycket, som är nytt. I detta stycke har också tagits in en hänvisning till 79 a 5 UBL som innehåller bestämmelsr om straffrättslig påföljd för den som till en ar- betsgivare lämnar oriktig uppgift om innehav av F-skattesedcl. Paragrafen föreslås ändrad också enligt lagförslag i prop. 1991/92:124 .

6.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Inom det nya systemet skall skattsedlarna på preliminär skatt styra i vilken form socialavgifterna skall betalas på ersättning för arbete som utges till skattsedelsinnehavaren. Särskilda regler avses dock gälla för ersättning som

• Sida 193
•  Original

utges till delägare i handelsbolag av bolaget. Socialavgiftslagen innehåller bl.a. bestämmelser om underlag för beräkning av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Bestämmelserna är redan nu utformade på det sättet att det finns ett lagtekniskt samband mellan arbetsgivaravgifter och begreppet in- komst av anställning i lagen om allmän försäkring. Detsamma gäller i fråga om egenavgifter och begreppet inkomst av annat förvärvsarbete. På grund av det nyss nämnda lagtekniska sambandet medför de ändringar som har fö- reslagits i lagen om allmän försäkring att avgiftsunderlagen i socialavgiftsla- gen också har ändrats. Ändringarna i socialavgiftslagen har kunnat begrän- sas till 1 kap. 2 5 och 2 kap. 4 5.

1 kap. Inledning 2 5

I paragrafens första stycke anges för närvarande att de avgifter som regleras i lagen skall betalas av arbetsgivare och av den som är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring och som har inkomst av annat förvärvsarbete än an- ställning. Däremot sägs inget om i vilken form avgifterna skall betalas. Av andra bestämmelser i lagen framgår indirekt att avgifterna skall betalas an- tingen som arbetsgivaravgifter eller som egenavgifter.

I avsikt att göra lagen mer lättläst har i första stycket tagits in en uttrycklig bestämmelse om att avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgif- ter. Dessutom anges vem som är skyldig att betala resp. avgifter.

Som framgår av kommentaren till förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring har i 3 kap. 2 a 5 nämnda lag tagits med bestämmelser om ytterligare ersättningar som skall hänföras till inkomst av annat förvärvsar- bete än anställning. Även den som uppbär sådana ersättningar skall betala egenavgifter. En särskild bestämmelse om detta behövs emellertid inte efter- som 3 kap. 2 a 5 redan anges i första stycket.

1 paragrafens tredje stycke anges för närvarande att bestämmelser om be— talning av avgifter vid vissa uppdrag finns i den s.k. undantagslagen. Den lagen skall nu upphävas och stycket har därför slopats. Paragrafen föreslås ändrad också enligt lagförslag i prop. 1991/92:124 .

2 kap. Arbetsgivaravgifter 3 5

I denna paragraf anges att underlag för beräkning av arbetsgivaravgifter är bl.a. sådan ersättning för utfört arbete som avses i 3 kap. 2 5 andra stycket lagen om allmän försäkring. Detta lagrum har nu ändrats på det sättet att den som betalar ut ersättning för utfört arbete i annan form än pension till någon som inte har en F-skattesedel skall anses som arbetsgivare även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. Mottagaren skall i sådana fall anses som arbetstagare. Detta innebär att den som betalar ut ersättning till någon som har en A-skattesedel eller som saknar skattsedel på preliminär skatt är att anse som arbetsgivare. Till följd av den hänvisning till lagen om allmän försäkring som redan finns i den nu aktuella paragrafen

• Sida 194
•  Original

blir arbetsgivaren skyldig att betala arbetsgivaravgifter på ersättningen utan att någon ändring behöver göras i socialavgiftslagen .

45

Bestämmelserna om ersättningar för arbete som betalas ut till någon som inte har en F-skattesedel i 3 kap. 2 5 lagen om allmän försäkring komplette- ras med bestämmelser i två nya stycken, tredje och fjärde styckena, i 3 kap 2 a 5 samma lag. Där anges att ersättning för arbete som enligt 3 kap. 2 5 skall anses som inkomst av anställning under vissa förutsättningar skall räk- nas som inkomst av annat förvärvsarbete. Detta gäller t.ex. när en arbetsgi- vare betalar ut ersättning för arbete till en arbetstagare som har en F—skatte- sedel. I ett sådant fall skall arbetsgivaren inte vara skyldig att betala arbetsgi- varavgifter på ersättningen för arbetet.

I 2 kap. 4 5 socialavgiftslagen regleras vilka ersättningar man skall bortse från vid beräkning av avgiftsunderlaget. Enligt paragrafens första stycke 11 gäller detta bl.a. i fråga om sådan ersättning som avses i 3 kap. 2 a 5 lagen om allmän försäkring. Eftersom bestämmelserna om att ersättning för at- bete som betalas ut till någon som innehar en F-skattesedel skall räknas som inkomst av annat förvärvsarbete har tagits in i just denna paragraf kommer dessa ersättningar att undantas från underlaget för arbetsgivaravgifter utan att några särskilda ändringar behöver göras i socialavgiftslagen.

I andra stycket har dock gjorts ett tillägg som anger ramarna för de ak- tuella sehablonerna. Därigenom uppnås likformighet med 11 5 tredje stycket UBL.

3 kap. Egenavgifter 4 5

I denna paragrafs första stycke anges grunden för beräkning av de egenavgif- ter som avses i 3 kap. 1 5 1 och 5—7 (3 kap. 1 5 1 och 4—6 enligt förslag i prop. 1991/92:149). Den utgörs av sådan inkomst av annat förvärvsarbete som av- ses i 3 kap. 2 och 2 a 55 lagen om allmän försäkring. I dessa paragrafer har ändringar nu gjorts som bl.a. innebär att ersättning för arbete som betalas till någon som har en F-skattesedel skall hänföras till inkomst av annat för- värvsarbete. Med hänsyn härtill kommer sådana ersättningar att utgöra grund för de nyss nämnda egenavgifterna utan att några särskilda ändringar behöver göras i socialavgiftslagen.

I den nu aktuella paragrafens andra stycke anges grunden för beräkning av de egenavgifter som anges i 3 kap. 1 5 2—4 ( 3 kap. 1 5 2 och 3 enligt förslag i prop. 1991/92:149). Den utgörs av sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 5 lagen om allmän försäkring.

I 11 kap. 2 5 anges vad som vid beräkning av pensiongrundande inkomst skall hänföras till inkomst av anställning. Enligt tredje stycket i paragrafen gäller därvid bestämmelserna i 3 kap. 2 5 andra stycket i tillämpliga delar. De ändringar som har gjorts i sistnämnda lagrum och som gäller vid beräk- ning av sjukpenninggrundande inkomst får alltså effekt även vid beräkning av pensionsgrundande inkomst.

• Sida 195
•  Original

I 11 kap. 2 5 lagen om allmän försäkring har nu tagits in också en hänvis- ning till 3 kap. 2 a 5 som bl.a. gäller ersättningar för arbete som utges till någon som har en F-skattesedel. Sådana ersättningar skall inte heller vid be- räkning av pensiongrundande inkomst hänföras till inkomst av anställning. I 11 kap. 3 5 anges vad som vid beräkning av pensiongrundande inkomst av- ses med inkomst av annat förvärvsarbete. Den är formulerad på det viset att de ersättningar som anges i 3 kap. 2 a 5 kommer att hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete. Med hänsyn härtill kommer även i detta fall sådana ersättningar för arbete som betalas till den som har en F-skattesedel att ut- göra grund för de sist nämnda egenavgifterna utan att några särskilda änd- ringar behöver göras i socialavgiftslagen .

6.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

I lagen ( 1984:668 ) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, USAL, har bestämmelserna i 6 5 om kostnadsavdrag ändrats så att de korresponde- rar med 11 5 UBL. Vidare har i tre nya paragrafer, 16—1855, tagits in bestäm- melser om ett solidariskt betalningsansvar för arbetsgivaravgifter i vissa fall. Slutligen har i en ny paragraf, 22 e 5, tagits in bestämmelser om ett sekundärt ansvar för arbetsgivaravgifter i vissa fall. Dessutom har vissa redaktionella ändringar .orts i lagen. Den föreslagna lagtexten har utformats i enlighet med vad lagrådet förordat i fråga om lagen om ändring i UBL.

25

Begreppet lön i förevarande paragraf avses omfatta samtliga ersättningar för arbete på vilka arbetsgivaravgifter skall beräknas. Av författningskommen- tarerna till 1 kap. 2 5 och 2 kap. 3 5 socialavgiftslagen framgår att arbetsgivar- begreppet har vidgats. På grund av detta har definitionen av lönebegreppet i USAL automatiskt utvidgats i motsvarande mån.

65

Ändringen i tredje stycket syftar till att uppnå 'parallellitet mellan 6 5 USAL och 11 5UBL.

165

Huvudregeln inom det nya systemet är att den som har uppdragit ett arbete åt någon som har en F-skattesedel inte skall vara skyldig att vare sig göra skatteavdrag från eller betala arbetsgivaravgifter på ersättningen för arbetet. Dock skall den som uppdragit arbetet i vissa fall kunna åläggas ett med F- skattesedelsinnehavaren solidariskt betalningsansvar för de inkomstskatter och socialavgifter som hänför sig till ersättningen för arbetet. Egenavgifterna omfattas av UBL:s definition av skatt. Av detta följer att de föreslagna bestämmelserna om solidariskt ansvar för skatt i 75 c 5 UBL också omfattar egenavgifterna (se författningskommmentarerna till 75 c 5 UBL).

• Sida 196
•  Original

Av den allmänna motiveringen (se avsnitt 3.9 ) framgår emellertid att ett solidariskt betalningsansvar också för arbetsgivaravgifter skall kunna krävas ut i vissa fall. Detta gäller när ett arbete uppdragits till en F-skattesedelsinne- havare som såsom arbetsgivare i sin tur låtit annan utföra arbetet, om arbets- givaravgifter skall betalas på den ersättning som utges till den som utfört ar- betet. I ett sådant fall skall den som betalar ut ersättningen för arbetet kunna åläggas ett med F—skattesedelsinnehavaren solidariskt betalningsansvar för avgifterna och den dröjsmålsavgift som belöper på avgiftsbeloppet.

Vad som sagts nu gäller dock endast under förutsättning att arbetet har uppdragits inom en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet, att utbetala- ren inte i samband med utbetalningen av ersättningen gjort anmälan enligt 40 a 5 UBL, och att betalningsmottagaren inte betalat arbetsgivaravgifterna inom föreskriven tid. Bestämmelser av denna innebörd har tagits in i första och andra styckena. De motsvarar de föreslagna bestämmelserna i 75 c 5 UBL.

I tredje stycket föreskrivs att det solidariska betalningsansvaret inte får krävas ut sedan F—skattesedelsinnehavarens skyldighet att betala avgifterna fallit bort på grund av preskription.

I fjärde stycket sägs att belopp som en utbetalare ålagts att betala enligt bestämmelserna i första stycket får drivas in i samma ordning som gäller för restförd skatt enligt UBL.

Genom bestämmelserna i tredje och fjärde styckena uppnås likformighet med bestämmelserna i 75 d 5 andra och tredje styckena UBL.

175

I paragrafen ges närmare bestämmelser om vad som i 16 5 skall avses med en F-skattesedelsinnehavare. Bestämmelserna stämmer överens med mot- svarande regler i UBL (se bl.a. 39 5 1 mom. och kommentarerna till denna paragraf).

Med en F-skattesedelsinnehavare avses en person som i enlighet med be- stämmelserna i UBL innehar enbart en F—skattesedel antingen då ersätt- ningen bestäms eller då den betalas ut. Bestämmelser i dessa avseenden har tagits in i första stycket. .

I första stycket har också tagits in en bestämmelse om att en uppgift i en anbudshandling, faktura eller någon därmed jämförlig handling om att ut— ställaren innehar en F-skattesedel får tas för god. Detta skall dock inte gälla om den som uppdragit arbetet känt till att uppgiften var oriktig.

Har en fysisk person såväl en F-skattesedel som en A-skattesedel skall han anses vara en F-skattesedelsinnehavare endast om han skriftligen åberopat F-skattcsedeln. En sådan uppgift om innehav av F-skattesedel som får tas för god skall gälla som skriftligt åberopande. Bestämmelser om detta har ta- gits in i andra stycket. Motsvarande bestämmelser finns i 39 5 1 mom. tredje stycket UBL.

185

I första stycket har tagits in en behörighetsregel. Med hänsyn till bestämmel- serna i 3 5 blir den skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren är registrerad

• Sida 197
•  Original

för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt behörig att tillämpa bestämmelserna i 16 5. Är arbetsgivaren inte registrerad skall beslut i nu ak- tuell fråga i stället fattas av skattemyndigheten i det län där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är juridisk person, fast driftställe här i landet, skall beslutet fattas av skattemyndigheten i Stockholms län.

I andra—fjärde styckena finns bestämmelser om regressrätt för den som fullg'ort sin solidariska betalningsskyldighet enligt 16 5. Bestämmelserna har utformats med 76 5 UBL som förebild.

22e5

Av den allmänna motiveringen ( avsnitt 3.9 ) framgår att en fysisk person med A-skattesedel som utfört ett arbete i vissa fall skall kunna göras subsidiärt ansvarig för de arbetsgivaravgifter som belöper på ersättningen för arbetet.

Det subsidiära ansvaret avses kunna krävas ut endast av sådan A-skattese- delsinnehavare som bedriver näringsverksamhet och endast för sådan ersätt- ning för arbete som hänför sig till näringsverksamheten.

Det subsidiära ansvaret avses vidare kunna utkrävas endast när arbetsgi- varens betalningsskyldighet för avgifterna eftergetts enligt bestämmelserna i nuvarande 22 d 5. Det måste dessutom ha varit uppenbart för A—skattese- delsinnehavaren att den som uppdragit arbetet inte insåg att han var arbets- givare och med hänsyn till föreliggande omständigheter måste anses ha sak- nat anledning att räkna med att han var arbetsgivare. Motsvarande avses gälla i fråga om den som saknar skattsedel på preliminär skatt.

Bestämmelser av nu angiven innebörd har tagits in i första stycket av före- varande nya paragraf.

I andra stycket har tagits in en behörighetsregel. Med hänsyn till bestäm- melserna i 3 5 blir den skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren är registre- rad för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt behörig att till- lämpa bestämmelserna i första stycket. Är arbetsgivaren inte registrerad skall beslut i nu aktuell fråga i stället fattas av skattemyndigheten i det län där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är juridisk person, fast driftställe här i landet, fattas beslut av skatte- myndigheten i Stockholms län.

255

Lagen om allmän löneavgift har upphört att gälla fr.o.m. 1992 ( prop. 1991/92:60 , SkUIO, rskr. 97, SFS 1991:1852). Paragrafens bestämmelser rö- rande sådan avgift har därför slopats. l paragrafen har i stället tagits in mot- svarande bestämmelser rörande särskild löneskatt.

Övergångsbestämmelsema till lagen ( 1991:1907 ) om ändringi lagen ( 1984:668 ) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Genom lagstiftning i slutet av år 1991 infördes i 3 5 USAL en möjlighet att överflytta bcslutsbehörigheten mellan skattemyndigheterna motsvarande

• Sida 198
•  Original

den som gäller på taxeringsområdet. Lagstiftningen trädde i kraft den 1 ja- nuari 1992. Enligt nuvarande övergångsbestämmelser skall vad gäller 3 5 USAL äldre bestämmelser fortfarande gälla i fråga om arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet. Den föreslagna ändringen innebär att bcslutsbehörigheten kan flyttas över även vad gäller beslut rörande ar- betsgivaravgifter som belöper på tid före den 1 januari 1992.

6.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt

25

Möjligheten att träffa s.k. likställighetsavtal har slopats (se avsnitt 3.14 ). Den effekt som nu uppnås med ett likställighetsavtal kan inom det nya syste- met uppnås genom att en F—skattesedel kombineras med en A-skattesedel. I de fall skattsedelsinnehavaren vill att en viss ersättning skall hänföras till inkomst av anställning åberopar han inte F-skattesedeln. Därigenom kom- mer ersättningen inte att bli skattegrundande enligt bestämmelserna i 1 5 la- gen om särskild inkomstskatt på vissa förvärvsinkomstcr. Med hänsyn till vad som nu har sagts har nuvarande bestämmelse i tredje stycket slopats.

6.7. Förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

75

I paragrafens punkt 3 anges att det centrala skatteregistret får innehålla upp- gift också om innehav av skattsedel på preliminär skatt, dvs- A—skattesedel eller F-skattesedel, samt uppgift om beslut om återkallelse av en F—skattese- del och skälen för sådana beslut.

Genom att uppgifterna om prelirninärskattesedlarna och om återkallelse av F-skattesedel har tagits in i punkt 3 ges också kronofogdemyndigheten terminalåtkomst till uppgifterna. I 10 5 femte stycket skatteregisterlagen sägs nämligen att kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till det cen- trala skatteregistret i fråga om bl.a. uppgifter enligt 7 5 3. Terminalåtkoms- ten får bl.a. avse den som är registrerad som gäldenär hos kronofogdemyn- digheten eller make till gäldenären eller annan som sambeskattas med gälde- naren.