Prop. 1991/92:112

om F-skattebevis, m.m.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo- gade utdrag ur regeringsprotokollet den 12 mars 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Bo Lundgren

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till nya regler för skatteavdrag och heta]- ning av socialavgifter. Förslaget innebär att skyldigheten att göra såväl skat- teavdrag som att betala arbetsgivaravgifter vid utbetalning av ersättning för arbete knyts till vilken typ av skattsedel på preliminär skatt mottagaren har.

Syftet med de nya reglerna är att göra det möjligt för den som betalar ut ersättningen att på ett enkelt sätt få uppgift om huruvida han är skyldig att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter eller inte. Med dagens reg- ler kan detta i många fall inte ske utan stora svårigheter.

Förslaget innebär i korthet följande.

En ny skattsedel på preliminär skatt för företagare en F-skattesedel införs. Samtidigt slopas den nuvarande B-skattesedeln. F-skattesedeln får utfärdas för den som bedriver näringsverksamhet eller som kan antas komma att bedriva sådan verksamhet.

Den som för ett arbete anlitar någon som har en F-skattesedel skall inte vara skyldig vare sig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter på ersättningen för arbetet. Har den som utför arbetet däremot en A-skattese- del eller saknar han skattsedel på preliminär skatt skall den som betalar ut ersättningen för arbetet vara skyldig att både göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter. En sådan ordning innebär att skatteavdrag skall göras även på sicloinkomster.

Den som har fått en F-skattesedel skall betala sin preliminära skatt i form av F-skatt efter särskild debitering och socialavgifter i form av egenavgifter.

I det nu föreslagna systemet ingår att det vid beräkningen av F-skatten

skall tas hänsyn också till sådan mervärdeskatt som den skattskyldige har att redovisa i sin allmänna självdeklaration.

En F-skattesedel skall kunna tilldelas inte bara fysiska personer utan också juridiska personer, t.ex. aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar, som bedriver verksamhet av sådant slag att intäkten därav räknas till intäkt av näringsvcrksamhet eller kan antas komma att bedriva sådan verksamhet. Om så inte är fallet skall de i stället få en A-skattesedel. Även när det gäller arbete som uppdragits åt juridiska personer är uppdragsgiva- ren befriad från skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivarav- gifter på ersättningen för arbetet om den juridiska personen innehar en F- skattesedel. Har den i stället en A-skattesedel är uppdragsgivaren alltid skyl- dig att göra skatteavdrag men däremot inte att betala arbetsgivaravgifter.

En F-skattesedel skall kunna återkallas och ersättas med en A-skattesedel bl.a. om F-skattesedeln missbrukas eller om innehavaren påtagligt försum- mar att redovisa och betala skatter och avgifter. Sedan en F-skattesedel har återkallats på grund av missbruk får ny F-skattesedel inte utfärdas förrän två år förflutit från återkallelsebcslutet. Har återkallelse skett på annan grund får en ny F-skattesedel inte utfärdas sålänge återkallelsegrunden fortfarande föreligger.

Beslut som avser utfärdande eller återkallelse av en F-skattesedel skall meddelas av skattemyndigheten. Sådana beslut skall kunna överklagas hos länsrätt. Därifrån kan överklagande ske hos kammarrätt och, i sista hand, hos regeringsrätten.

De föreslagna reglerna täcker även de områden som nu regleras av lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdrags— ersättningar och lagen (1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (19532272) m.m. Dessa lagar föreslås därför bli upphävda.

I propositionen föreslås även ändringar i reglerna om skatteavdrag från artistersättning. Dessutom innehåller propositionen ett förslag till ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter som syftar till en mer flexibel ordning för förvaring och gallring av deklarationshandlingar av- seende främst aktiebolag.

De nya reglerna för skatteavdrag och arbetsgivaravgifter föreslås bli till- lämpliga fr.o.m. den 1 april 1993 och reglerna rörande förvaring och gallring av deklarationshandlingar fr.o.m. den 1 juli 1992.

Författningsförslag

1. Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953z272) Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953z272)l

dels att 24 ä 2 mom. och 104 5 samt anvisningarna till 3 & skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 14 å och 24 ä 1 mom. skall betecknas 13 5 3 mom. och 24 &,

dels att 1 &, 2 & 1, 2 och 4 mom., 3 & 1 och 2 mom., 4 5 1 och 4 mom., 5—7, 10—12, 13 5 1 och 2 mom. samt nya 3 mom., 15, 17, 20 och 22 55, nya 24 5, 25 och 2655, 27 ä 2 och 3 mom., 33 och 34—36 åå, 39 ä 1, 2 och 3 mom., 40, 41. och 43 55, 45 ä 1 och 2 mom., 46 & 2—4 mom., 48 53 1 och 2 mom., 52 få, 54 ä 1 mom., 55 ä 1 mom., 56, 65, 75, 77, 78, 79, 80, 83 och 102 55, anvisning— arna till 39, 40, 45 och 46 55 samt rubrikerna närmast före 13 och 22 55 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas nya paragrafer, 7a, 14, 27 b, 33 a—33 d, 36 a, 38 a, 38 b, 40a, 52a, 75 c—75 e och 79 a åå, nya moment, 333' 3 och 4mom., 4 5 2 mom. och 39 5 1 a mom. samt närmast före 3, 14, 15, 33 och 38 a åå nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 äz

Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges: . kommunal inkomstskatt, . statlig inkomstskatt, . statlig förmögenhetsskatt, . statlig fastighetsskatt, . skogsvårdsavgift, . egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, . avkastningsskatt, . särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pen- sionskostnader,

9. skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324),

10. mervärdeskatt i fall som avses i 21 5 lagen (1968c430) om mervärde- skatt,

11.. annuitet på avdikningslån.

OCxchåll-P—NNr—l

Att vad som sägs i denna lag om egenavgifter enligt lagen om socialav- gifter även tillämpas ifråga om skatt enligt 2 5 lagen (1990:659) om siir- skild löneskatt på vissa förvärvsin- komster följer av 3 5 sistnämnda lag.

2 5 ] mom. Bctcekningar som används i kommunalskattelagen (1928z370), la- gen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947:577) om statlig förmö- genhetsskatt, taxeringslagen (1990:324) eller lagen (1968:430) om mervärde- skatt har samma betydelse i denna lag, om inte annat anges eller framgår av sammanhanget.

1 Lagen omtryckt 1991:97. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771. 2 Senaste lydelse 19912697.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med skattskyldig likställs i denna lag handelsbolag, om inte annat framgår av sammanhanget.

2 mom.—*I denna lagföistås med 2 mom. I denna lag avses med slutlig skatt: skatt som har påförts vid den årliga debiteringen på grund av skattemyndighets beslut eller på grund av annat beslut, som enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering, och återstår efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt enligt 4 mom.;

preliminärskatt: i 3 & nämnd skatt, som betalas i avräkning på slutlig skatt; överskjutande ingående mervärdeskatt: den del av ingående mervärdeskatt som återstår sedan utgående mervärdeskatt avräknats; '

kvarstående skatt: skatt, som återstår att betala, sedan skatt gottskrivits enligt 27 ä 2 mom.;

över-skjutande skatt: sådan enligt 27 ä 2 mom. gottskriven skatt som över- stiger slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt som skall betalas på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har avslutats;

kvarskatteavgift: avgift enligt 27 ä 3 mom.; respitränta: ränta enligt 32 &; anståndsränta: ränta enligt 49 ä 4 mom.; ö-skatteränta: ränta enligt 69 5 1 mom.; restitutionsrättta: ränta enligt 69 ä 2 mom.; skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.; inkomstär: det kalenderår, som närmast har föregått taxeringsåret; uppbördsår: tiden från och med februari månad ett år till och mcdjanuari månad det följande året;

uppbördsmänad: varje månad under uppbördsåret; gi]? skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 5 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) och 11 & 1 mom. lagen (1947:576) om stat- lig inkomstskatt;

ogift skattskyldig: annan ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss skattskyldig fysisk person än nyss har sagts. har sagts;

arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för vilken mottagaren enligt bestämmelserna i 3 5 2 mom. första och andra styckena skall betala preliminär A-skatt, varvid med ar- betsgivare likställs den som utger ränta eller utdelning för vilken motta- garen enligt bestämmelserna i 3 5 2 . mom. tredje stycket skall betala preli- minärA-skatt;

arbetstagare: skattskyldig som skall betala preliminär A-skatt enligt bestämmelserna i 3 5 2 mom. första och andra styckena, varvid med ar- betstagare likställs den som skall be- tala preli/ninärA-skatt enligt bestäm- melserna i 3 S*" 2 mom. tredje stycket;

lön: lön eller annan ersättning för vilken mottagaren enligt bestämmel-

3 Lydelse enligt prop. 1991/92:93.

Nuvarande lydelse

4 m om.4 Skattereduktion medges skattskyldig för underskott av kapi- tal enligt 3 5 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Skattereduktionen uppgår till 25 procent av den del av underskottet som inte överstiger 100 000 kronor och 18 procent av återstoden. Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att betala sjömansskatt enligt lagen (1958z295) om sjömans- skatt och har denna nedsatts enligt 12ä 4mom. samma lag på grund av underskott av kapital skall skattere- duktionen dock minskas med det be- lopp varmed nedsättning har skett.

Föreslagen lydelse

senta i 3 55 2 mom. första och andra ' styckena skall betala preliminär A-

skatt, varvid med lön likstälLs sådan ränta och utdelning för vilken preli- minärA-skatt skall betalas enligt be- stämmelsema [ 3 f 2 mom. tredje stycket;

n ärings verks am h et: verk- samhet av sådant slag att intäkten därav räknas till intäkt av näring '- verksamhet för den som bedriver verksam/teten eller, när verksamhe- ten bedrivs av ett handelsbolag, för någon delägare i bolaget.

4 mom. Skattereduktion medges skattskyldig för underskott av kapi- tal enligt 3 å 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Skattereduktionen skall uppgå till 25 procent av den del av underskottet som inte överstiger 100 000 kronor och 18 procent av återstoden. Om en skattskyldig under beskattningsåret har varit skyldig att betala sjömans- skatt enligt lagen (1958z295)'om sjö- mansskatt och denna har satts ned enligt 1255 4mom. samma lag på grund av underskott av kapital skall skattereduktionen dock minskas med det belopp varmed nedsättning har skett.

Skattereduktion sker endast i fråga om statlig inkomstskatt, kommunal in- komstskatt, skogsvårdsavgift och statlig fastighetsskatt.

Bestämmelserna om skattereduk- tion iakttagas vid debitering av slut- lig skatt, tillkommande skatt och preliminär B-sk'att samt vid faststäl- lande av preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion bortfaller.

1 m 0 m.51 den omfattning nedan anges skall skattskyldig betala preli- minär skatt med belopp, vilket så nära som möjligt kan antas motsvara iden slutliga skatten ingående statlig inkomstskatt, statlig fömtögenhets-

** Senaste lydelse 1991:1835. 5 Senaste lydelse 199l:697.

Bestämmelserna om skattereduk- tion skall tillämpas vid debitering av slutlig skatt, tillkommande skatt, preliminär F—skatt och särskild A- skatt samt vid beslut om beräkning [ enskilt fall av preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräk- ning av skattereduktion bortfaller.

Preliminär skatt

3

1 m 0 m. I den omfattning nedan anges skall skattskyldig betala preli- minär skatt med belopp, vilket så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten minskad med överskjutande ingående mervärde-

LI]

Nuvarande lydelse

skatt, avkastningsskatt, egenarrgijå'er, kommunal inkomstskatt, skogs- vårdsavgift, statlig fastighetsskatt och särskild löneskatt på pensionskostna- der.

2 m 0 m.öPreliminär skatt utgår så- som preliminärA -skatt eller prelimi- när B-skatt.

]. Preliminär A—skatt skall med de undantag, som framgår av vad nedan i detta moment och i 10 5 sägs, betalas för sådan inkomst av tjänst, vilken helt eller delvis utgår i pengar och vilken hänför sig till den skattskyldiges huvudsakliga arbets- anställning eller annars utgör hans huvudsakliga inkomst av tjänst. För inkomst av sådan huvudsaklig ar- betsanställning hos fysisk person el- ler dödsbo, sorn är avsedd att vara konare tid än en vecka, skall dock preliminär A-skatt erläggas endast om vad som utbetalats utgör utgift i en av arbetsgivaren bedriven närings— verksamhet.

Med tjänst likställs i denna lag rätt till pension, livränta, som utgår på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkn'ng eller annorledes än på grund av försäkring Och inte ut- gör vederlag vid avyttring av egen- dom, ersättning, som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, samt undan-

6 Senaste lydelse 1991:697.

Föreslagen lydelse

skatt. Hänsyn skall dock inte tas till i den slutliga skatten ingående skatte- tillägg och förseningsavgift en ligt tax- eringslagen (1990:324) eller annuitet på avdikningslån.

Den preliminära skatten skall beta- las genom skatteavdrag (preliminär A-skatt) eller enligt särskild debite- ring (preliminär F-skatt och särskild A-skatt). Den skattskyldige får där- utöver betala preliminär skatt i annan ordning.

Handelsbolag skall, om inte annat sägs i denna lag, betala preliminärA- skatt trots att slutlig skatt inte skall påföras.

2 mom. Preliminär A—skatt skall för inkomstäret betalas av den som har tilldelats en A-skattesedel enligt bestämmelserna i 33 a eller 38 b 39 eller som saknar skattsedel på preliminär skatt. Preliminär A-skatt skall dock inte betalas av staten, landsting, kommuner eller andra me- nig/reter. Preliminär A-skatt skall, om inte annat föreskrivs i detta mo- ment elleri 10 5, betalas för sådan er- sättning för arbete, vilken helt eller delvis lämnas i pengar. Preliminär/1- skatt skall inte betalas för ersättning som tillsammans med annan ersätt- ning för arbete från samma utbeta- lare understiger 10 000 kronor under inkomståret, om utbetalaren är en 15:- sisk person eller ett dödsbo och vad som utbetalats inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverk- samhet.

Med ersättning för arbete likställs i denna lag

]. pension,

2. livränta, som inte utgör ersätt- ning vid avyttring av egendom,

3. ersättning, som i annan form än livränta lämnas på grund av sjuk- el- ler olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst,

4. inkomst som avses i punkt 12 av

Nuvarande lydelse

tagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller sådan därmed jäm- förlig periodisk intäkt för vilken gi- varen enligt 23 å kommunalskatte- lagen (l928:370) är berättigad till avdrag.

Preliminär A-skatt skall också, med de undantag som föreskrivs i 10 &, betalas för sådan ränta och utdel- ning vilken utgår i pengar och för vil- ken kontrolluppgift skall lämnas med tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 22, 23 eller 27 5 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Preliminär A-skatt skall utgå en- ligt skattetabell, som avses i 4 5, el- ler enligt de grunder som anges i 7, 12 eller 40 5. För enskilda fall får skattemyndighet föreskriva särskild beräkningsgrund, exempelvis att skatten skall beräknas på viss del av inkomsten eller på inkomsten mins- kad med visst belopp eller att skat- ten skall utgå med särskilt angiven procent av inkomsten eller att preli- minär skatt inte skall betalas för viss ränta eller utdelning.

Är den, som åtnjuter ovan avsedd inkomst av tjänst, skattskyldig jäm- väl för annan inkomst eller för för- mögenhet får skattemyndighet, då särskilda skäl föreligger, föreskriva att preliminär A-skatt skall betalas också för sistnämnda inkomst eller för förmögenheten. Därvid skall den skattskyldiges preliminära skatt be- räknas antingen till viss procent av den huvudsakliga inkomsten av tjänst eller enligt skattetabell på

Föreslagen lydelse

anvisningama till 32 55 kommunal- skattelagen ( ] 928:3 70), samt

5. undantagsförmåner och sådant _

periodiskt understöd eller sådan därmed jämförlig periodisk intäkt- för vilken givaren enligt 23 & kom- munalskattelagen är berättigad till avdrag.

Oavsett om mottagaren har en A- skattesedel eller en F -skattesedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt skall preliminär A-skatt. med de un- dantag som föreskrivs i 10 &, betalas för sådan ränta och utdelning som lämnas i pengar och för vilken kon- trolluppgift skall lämnas med till- lämpning av bestämmelserna i 3 kap. 22, 23 eller 27 & lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Detsamma gälleri fråga om dagpenning från arbetslös- hetskassa, korttidsstudiestöd eller särskilt vuxenstudiestöd .

Preliminär A-skatt skall, i fråga om en fysisk person, beräknas enligt skattetabell, som avses i 4 &, eller en- ligt de grunder som anges i 7, 12 eller 40 å och ifråga om en juridisk person enligt de grunder som anges i 7 a eller 40 å. För enskilda fall får skattemyn- dighet i fråga om sådan ersättning som utgör mottagarens huvudsakliga inkomst av arbete föreskriva särskild beräkningsgrund, exempelvis att skatten skall beräknas på viss del av inkomsten eller på inkomsten mins- kad med visst belopp eller att skat- ten skall beräknas med särskilt angi- ven procent av inkomsten eller att preliminär skatt inte skall betalas för viss ränta eller utdelning.

Är den, som åtnjuter [första eller andra stycket avsedd inkomst, skatt- skyldig också för annan inkomstfrån vilken skatteavdrag inte kan göras el- ler för förmögenhet eller skall han betala statlig fastighetsskatt, får skat- temyndighet, om det finns särskilda skäl, föreskriva att preliminär A- skatt skall betalas också för sist- nämnda inkomst eller för förmögen- heten eller för fastighetsskatten . Där- vid skall den skattskyldiges prelimi-

Nuvarande lydelse

nämnda inkomst ökad med visst be- lopp eller också utgå med visst be- lopp utöver vad i skattetabellen an- ges för den huvudsakliga inkomsten av tjänst.

Är ifall varom i föregående stycke sägs inkomsten vid sidan av den hu— vudsakliga inkomsten av tjänst bety- dande i förhållande till denna eller föreligger annars särskilda omstän- digheter, får skattemyndighet före- skriva, att preliminär B-skatt skall er- läggas i stället för preliminärA-skatt.

Ytterligare bestämmelser om preli- minär A-skatt finns i lagen (1990:326) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m.m., lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning m.m. och lagen (1990:328) om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning.

2. Preliminär B—skatt skall för inkomståret betalas av skattskyl- dig, som inte skall betala preliminär A-skatt enligt ] första eller andra stycket.Preliminär B-skatt skall avse de skatter och avgifter som anges i 1 mom. Preliminär B-skatt skall beta- las enligt särskild debitering. Skattemyndigheten får besluta att jysisk person, som har inkomst av så- dan uppdragsverksarnhet som avses i 4 5 lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgrftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, skall be- tala preliminär A-skatt i stället för preliminär B-skatt. Ett sådant beslut får meddelas om den för inkomståret beräknade slutliga skatten kan antas till huvudsaklig del bli betald genom avdrag för skatt.

Föreslagen lydelse

nära skatt beräknas antingen till viss procent av inkomsten enligt första el- ler andra stycket eller enligt skatteta- bell på nämnda inkomst ökad med visst belopp eller också beräknas med visst belopp utöver vad i skatte- tabellen anges för inkomsten.

3 morn. Preliminär F—skatt skall för inkomstäret betalas av den som har tilldelats en F -skattesedel en- ligt bestärnrnelsema i 33 b 59 första stycket. Preliminär F—skatt skall, om inte annat följer av andra stycket, avse den slutliga skatten med de ju- steringar som anges i 1 mom.

Om skattemyndiglzeten enligt 33 a 5 första stycket andra meningen har utfärdat en A-skattesedel för den skattskyldige, skall detta beaktas vid beräkningen av den preliminära F- skatten.

4 mom. Särskild A—skatt skall, om skattemyndigheten beslutar om det, för inkomståret betalas av skattskyldig som har tilldelats en A- skattesedel. Ett sådant beslut får meddelas om överensstämmelsen mellan den preliminära och den slut- liga skatten med de justeringar som anges i ] mom. därigenom kan antas bli bättre än om endast prelirninärA- skatt betalas.

Nuvarande lydelse

(Se vidare anvisningarna. )

1 mom. För inkomst av tjänst som hänför sig till bestämd tidsperiod och uppbärs vid regelbun- det återkommande tillfällen eller till arbetsanställning som är avsedd att vara kortare tid än en vecka skall preliminär A-skatt utgå med belopp, SOm anges i skattetabeller, om inte skattemyndighet har bestämt annat. Skattetabellerna skall ange den preli- minära skatt som belöperpå olika in- komstbelopp, beräknade för månad eller den kortare tid som anges i ta- bellerna. Regeringen eller myndig— het som regeringen bestämmer fast— ställer för varje inkomstår sådana ta— beller.

Tabellerna skall grundas på föl- jande förutsättningar, nämligen

Föreslagen lydelse

45

1 mom. För inkomst av arbete som hänför sig till bestämd tidspe- riod och uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen och arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka skall preliminär A-skatt utgå med belopp, som anges i skatte- tabeller, om inte annatframgår av 7 eller 7 a 5 eller av skatternyndighets beslut. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer faststäl- ler för varje inkomstår sådana tabel- ler. .

Tabellerna skall, om inte annnat sägs i 2 mom., ange den preliminära skatten på olika inkomstbelopp, be- räknade för en månad eller den kor- tare tid sorn anges i tabellerna och grundas på följande förutsättningar, nämligen

att inkomsten är oförändrad under inkomståret, att den skattskyldige endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i tabellen,

a t t den skattskyldige inte skall er— lägga annan skatt eller avgift som av— ses i denna lag än statlig inkomst— skatt och kommunal inkomstskatt,

a t t den skattskyldige inte skall betala annan skatt eller avgift som avses i denna lag än statlig inkomst- skatt och kommunal inkomstskatt,

att den skattskyldige vid taxering för inkomsten inte erhåller andra avdrag än grundavdrag samt avdrag som avses i 33 5 2 mom. kommunalskattelagen (1928z370) med ett belopp av 4 000 kronor, dock högst tio procent av inkoms- ten.

2 m 0 in För inkomst som avses i

första, andra och femte styckena i

punkt ]2 av arwisningama till 32 5 -

korrtrnunalskattelagen ( ] 928:3 70 ), med undantag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäk- ring, skall avdrag för preliminär A- skatt göras med ledning av särskilda skattetabellen Detta gäller också i fråga om skatteavdrag från dagpen- ning från arbetslöshetskassa.

De särskilda tabellema för beräk- ning av skatteavdrag på ersättning som avses i första stycket första me- ningen skall för olika sjukpenning-

Nuvarande lydelse

4 m 0 m. I skattetabellerna skall också anges det belopp varmed pre- liminär A-skatt skall beräknas på in- komst för dag av sådan anställning som är avsedd att vara kortare tid än en vecka. Skattebeloppet skall be- räknas på grundval av beräknelig ge- nomsnittlig sysselsättning under året och med ledning av för riket genom-

Föreslagen lydelse

grundande inkomster enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange den preliminära skatt som skall tas ut på en viss ersättning uttryckt i procent av ersättningen. I tabellerna skall det finnas särskilda kolumner med pro- centsatser dels för ersättningar som grundas på hela den sjukpenning- grundande inkomsten, dels för ersätt- ningar sorn grundas på 80 eller 90 procent av den sjukpenninggrun- dande inkomsten. Ersättning som en allmän försäkringskassa lämnar en- ligt 20 _é' lagen (l991:1047) om sjuk- lön skall anses grundad på 90 procent av den sjukpenninggrundande in- kornsten.

De procenttal efter vilka skatteav- drag skall göras skall grundas på skattesatsen för en årlig inkomst mot- svarande den skattskyldiges sjukpen- ninggmndande inkomst eller, om er- sättningen grundas på 80 eller 90 pro- cent av den sjukpenninggmndande inkomsten, den andel av den sjuk- penninggrttndandeinkomsten som ersättningen beräknas på.

Om någon sjukpenninggrundande inkomst inte har fastställts för den skattskyldige, skall det underlag som utgör grund för ersättningen anses som sjukpenninggrundande inkomst när skattea vdraget bestäms.

Avdrag för preliminär A-skatt på föräldrapenning görs endast om den sjukpenninggmndande inkomsten uppgår till lägst 6 000 kronor.

Skattetabellert för skatteavdrag från dagpenning från arbetslös/rets— kassa skall grundas på för landet ge- nomsnittlig skattesats till kommunal inkomstskatt under beskattningsåret. Skattesatsen bestäms med tillämp- ning av avrundning enligt 5 ä'.

4 m 0 m. ] skattetabellerna skall också anges det belopp varmed pre- liminär A-skatt skall beräknas på in- komst för en dag av sådant arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka.Skattebeloppet skall be- räknas på grundval av beräknelig ge- nomsnittlig sysselsättning under året och med ledning av för riket genom-

Nuvarande lydelse

snittlig skattesats till kommunal in- komstskatt föregående år. I övrigt skall vad ovan i denna paragraf sägs i tillämpliga delar gälla vid skattebe- loppens beräkning.

Föreslagen lydelse

snittlig skattesats till kommunal in- komstskatt föregående år. I övrigt skall vad ovan i denna paragraf sägs i tillämpliga delar gälla vid skattebe- loppens beräkning.

557

Vid beräkning av preliminär A- skatt enligt skattetabell skall för en- var skattskyldig, beträffande vilken icke skall tillämpas enligt 4 & 3 mom. andra stycket fastställd särskild ta- bell, tillämpas den tabell, som avser en sammanlagd utdcbitering till kommunal inkomstskatt och lands- tingsskatt, vilken för skattekrona och skatteöre är lika med det belopp, som för inkomståret bestämts till ut- debitering i kommunen eller kom- mundelen. Ingåri sistnämnda utde- bitering öretal, uppgående till högst femtio, användes den tabell, som av- ser närmast lägre utdcbitering. Där- est i utdebiteringen ingår öretal, överstigande femtio, tillämpas den tabell som avser närmast högre ut- debitering. Att å inkomst av arbets- anställrzing, som är [ll/Sedd att vara kortare tid än en vecka, preliminär A-skatt dock kan beräknas-enligt vilken som helst för inkomståret upprättad skattetabell, framgår av bestämmelserna i 4 5 4 mom.

Vid beräkning av preliminär A- skatt enligt skattetabell skall för varje skattskyldig, beträffande vil— ken inte skall tillämpas enligt 4 5 3 mom. andra stycket fastställd sär- skild tabell, tillämpas den tabell, som avser en sammanlagd utdebite- ring till kommunal inkomstskatt och landstingsskatt, vilken för skattekro- nor och skatteör'en är lika med det belopp, som för inkomståret be- stämts till utdcbitering i kommunen eller kommundelen. Ingår i sist- nämnda utdebitering öretal, upp- gående till högst femtio, används den tabell,som avser närmast lägre utdebitering. Om i utdebiteringen ingår öretal, överstigande femtio, tillämpas den tabell som avser när- mast högre uldcbitering. Attpå in- komst av arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka, preli- minär A-skatt dock kan beräknas enligt vilken som helst för inkomst- året upprättad skattetabell, framgår av bestämmelserna i 4 ä 4 mom.

6?

Preliminär A-skatt enligt skattetabell utgår vid varje tillfälle, då inkomst uppbärs, med det belopp som anges i vederbörlig tabell för det inkomstbe- lopp och den tidsperiod som är i fråga.

Beträffande inkomst av anställ- ning som avses i 4 54 mom. skall, om inkomst som intjänats under flera dagar uppbärs vid ett tillfälle, den preliminära A-skatten beräknas på grundval av inkomsten under varje ifrågakommande dag och med till- lämpning av vad som anges i skatte- tabellen för dagsinkomst.

Är anställningen annan än sådan, varom i 4 5 4 mom. sägs, skall gälla att, därest inkomsten avser annan tidsperiod än som är i skattetabellen upptagen, först uträknas huru

7 Senaste lydelse 1991:1908.

För inkomst av arbete som avses i 4 5 4 mom. skall, om inkomst som tjänats in under flera dagar uppbärs vid ett tillfälle, den preliminära A- skatten beräknas på grundval av in- komsten under varje ifrågakom- mande dag och med tillämpning av vad som anges i skattetabellen för dagsinkomst.

Är inkomsten annan än sådan, som avses i 4 & 4 mom., skall gälla att, om inkomsten avser annan tids- period än som är upptagen i skatteta- bellen, först uträknas hur mycket av

Nuvarande lydelse

mycket av inkomsten som belöper på en i tabellen upptagen tidsperiod av minst en veckas längd. Skatten beräknas därefter med utgångs- punkt från det skattebelopp, som skulle utgå för sådan del av inkoms- ten, och efter förhållandet mellan, å ena sidan, längden av den tidsperiod den uppburna inkomsten avser och, å andra sidan, den i tabellen angivna tidsperiodens längd.

Uppbäres vid anställning varom nu är fråga inkomst för kortare tids- period än en vecka, skall preliminär skatt icke utgå mer än en gång i veckan. Därvid skola de under samma vecka uppburna inkomstbe- loppen sammanräknas och anses på en gång utbetalda.

Föreslagen lydelse

inkomsten som belöper på en i tabel- len upptagen tidsperiod av minst en veckas längd. Skatten beräknas där- efter med utgångspunkt från det skattebelopp, som skulle utgå för så- dan del av inkomsten, och efter för- hållandet mellan, å ena sidan, läng- den av den tidsperiod den uppburna inkomsten avser och, å andra sidan, den i tabellen angivna tidsperiodens längd.

Uppbärs vid arbete inkomst för en kortare tidsperiod än en vecka, skall preliminär skatt inte utgå mer än en gång iveckan. Därvid skall de under samma vecka uppburna inkomstbe- loppen sammanräknas och anses på en gång utbetalda.

7?

För inkomst av tjänst, som icke av- ser bestämd tidsperiod eller icke uppbäres vid regelbundet återkom- mande tillfällen, skall utgå prelimi- när A-skatt med trettio procent av inkomsten.

Uppbäres inkomst som avses i första stycket jämte inkomst, som avses i 4 5 1 mom. första stycket, skall preliminär A-skatt utgå enligt grunder som riksskatteverket fast— ställer.

För inkomst som avses i 3 & 2 mom. ] tredje stycket skall prelimi- när skatt utgå med tjugofem procent av inkomsten. Preliminär skatt på ränta eller utdelning på utländska värdepapper skall utgå med så stort belopp att det tillsammans med den skatt som innehållits i utlandet upp- går till tjugofem procent av räntan eller utdelningen.

8 Senaste lydelse 1991 :1835.

För inkomst av arbete som upp- bärs av en fysisk person och som inte avser bestämd tidsperiod eller inte uppbärs vid regelbundet återkom- mande tillfällen skall preliminär A- skatt utgå med 30 procent av in- komsten. Detsamma gäller i fråga om inkomst som inte utgör den skatt- skyldiges huvudsakliga inkomst av arbete.

Uppbärs inkomst som avses i första stycket första meningen till- sammans med inkomst, som utgör den skattskyldiges huvudsakliga in- komst av arbete, skall preliminär A- skatt utgå enligt grunder som riks- skatteverket fastställer med beak— tande av bestämmelserna i 3 &" 1 mom.

För inkomst som avses i 3 & 2 mom. tredje stycket skall prelimi- när skatt utgå med 25 procent av in- komsten. Preliminär skatt på ränta eller utdelning på utländska värde- papper skall utgå med så stort be- lopp att det tillsammans med den skatt som innehållits i utlandet upp- går till 25 procent av räntan eller ut- delningen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skatt enligt första eller andra Skatt enligt första eller andra stycket uttages icke på belopp under stycket tas inte ut på belopp under tio kronor. 100 kronor.

Att särskilda grunder för uttagande av preliminär A-skatt kan föreskrivas i vissa fall framgår av 3 52 mom.

Bestämmelserna i denna paragraf Bestämmelserna i denna paragraf gälla icke om annat följer av 40 &. gäller inte om annat följer av 40 ä. 7 a ä'

För inkomst av arbete som upp- bärs av en juridisk person skall preli- minärA-skatt betalas med 30 procent av inkomsten.

Skatt enligt första stycket skall inte tas ut på belopp under 100 kronan

10 äg

Preliminär A-skatt skall beräknas på ersättningar för ökade levnadskost- nader som lämnas vid sådan tjänsteresa inom riket som avses i punkt 3 av anvisningarna till 33 & kommunalskattelagen (1928:370) endast till den del ersättningarna överstiger de schablonbelopp som anges i nämnda lagrum el- ler, såvitt gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften. På ansökan av den som betalar ut ersättning får skattemyndigheten besluta att i den mån tjäns- teresa varar mer än tre månader motsvarande skall gälla till den del ersätt- ningarna inte överstiger vad som anges i punkt 3 a av anvisningarna till nämnda paragraf.

På ersättning för ökade levnadskostnader vid sådan tjänsteresa utom riket som avses i punkt 3 sista stycket av anvisningarna till 33 & kommunalskattela- gen skall preliminär A-skatt beräknas endast till den del ersättningen över- stiger avdragsgillt belopp enligt nämnda lagrum.

Ifråga om ersättning för resa med egen bil i tjänsten gäller att preliminär A—skatt beräknas på ersättningen endast till den del den överstiger det i punkt 3 c av anvisningarna till 33 & kommunalskattelagen angivna beloppet.

Beträffande annan skattepliktig ersättning för kostnader som är förenade ' med tjänsten beräknas preliminär A-skatt endast om det är uppenbart att ersättningen avser kostnader som inte är avdragsgilla vid mottagarens in- komsttaxering eller att den överstiger avdragsgillt belopp. I sådant fall be- räknas skalten på hela ersättningen respektive den del av ersättningen som överstiger det avdragsgilla beloppet.

Preliminär A-skatt skall inte utgå för:

a) folkpension och tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, om inte annat följer av bestämmelserna i lagen (1990:326) om skattea vdragi vissa fall från folk- pension m.m. eller den skattskyldige begär att avdrag för sådan skatt skall göras; b) familjebidrag till den som a) familjebidrag till den som tjänstgör inom totalförsvaret; tjänstgör inom totalförsvaret;

c) sådan pension, livränta eller

9Senaste lydelse 1991:1908.

Nuvarande lydelse

från försäkringsföretag utgående an- nan skattepliktig ersättning, som uppgår till högst hälften av det basbe- lopp sorn enligt lagen om allmän för- säkring gällde för året före det år un- der vilket ersättningen utges. Vad nu har sagts skall dock ej tillämpas på pension och vårdbidrag, som utgår på grund av lagen om allmän försäk- ring, (le/pension enligt lagen ( I 979:84) om delpensionsförsäkring och på yrkesskadelivränta eller liv- ränta enligt lagen (1976:380) om ar- betsskadeförsäkring eller lagen ( l977:265 ) om statligt personskade— skydd;

(1) ränta eller utdelning som till- kommer en annanjuridisk person än svenskt dödsbo eller en fysisk per- son som inte är bosatt i Sverige;

e) ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt un- dantagen från beskattning i Sverige;

f) ränta på förfogarkonto som av- ses i 3 kap. 57 5 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgif- ter, om räntan inte uppgår till 1000 kronor;

g) ränta på konto för klientmedel;

h) ränta som ingår i belopp som redovisats enligt 3 kap. 22 & sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter eller

[) utdelning som avses i punkt 2 tredje stycket av anvisningarna till 22 & kommunalskattelagen eller 3 5 1 mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Föreslagen lydelse

b) ränta eller utdelning som till- kommer en annanjuridisk person än svenskt dödsbo eller en fysisk per- son som inte är bosatt i Sverige;

c) ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt un- dantagen från beskattning i Sverige;

d) ränta på förfogarkonto som av- ses i 3 kap. 57 5 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgif- ter, om räntan inte uppgår till 1 000 kronor;

e) ränta på konto för klientmedel;

f) ränta som ingår ibelopp som re- dovisats enligt 3 kap. 22 å sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter;

g) utdelning som avses i punkt 2 tredje stycket av anvisningarna till 22 få kommunalskattelagen eller 3 5 1 mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt; eller

h) ersättning till en och samma idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses i 7 5 5 mom. la- gen (] 947:5 76) om statlig inkomst- skatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen un- der året inte uppgått till ett halvt bas- belopp enligt lagen (1962:381 ) om allmän försäkring.

11 510

Preliminär A-skatt skall beräknas

1" Senaste lydelse 1991:1908.

Preliminär A-skatt skall beräknas

Nuvarande lydelse

å det belopp, som återstår sedan från inkomsten avräknats dels avgif- ter, som den skattskyldige erlägger för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, dels ock avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten erlägger för egen eller efterlevandes pensione- ring annorledes än genom försäk- ring.

Till andra vid taxering medgivna avdrag för kostnader för fullgörande av tjänst än ovan sagts får hänsyn inte tas vid beräkning av preliminär A-skatt.

Föreslagen lydelse

på det belopp, som återstår sedan från inkomsten avräknats dels avgif- ter, som den skattskyldige betalar för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, dels avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten betalar för egen eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring.

Till andra vid taxering medgivna avdrag för kostnader från inkomst som uppbärs av en fysisk person än ovan sagts får hänsyn tas vid beräk- ning av preliminär A-skatt endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstaga- rens ersättning från arbetsgivaren un- der inkomståret. I sådant fall gäller bestämmelserna i tredje stycket.

Regeringen eller den myndighet re- geringen bestämmer får fastställa en schablon för beräkning av en skatt- skyldigs kostnaderi en viss verksam- het. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas på de ge- nomsnittliga kostnaderna inom re- spektive grupp. Om en sådan scha- blon är tillämplig på den skattskyl- dige, skall kostnaderna beräknas en- ligt schablonen. Finns det inte någon schablon skall skattemyndigheten på framställning av arbetsgivaren be- stämma hur kostnaderna skall beräk-

nas.

Utan hinder av andra stycket får skattemyndigheten på ansökan av arbets- givaren besluta att vid beräkningen av preliminär A—skatt hänsyn inte skall tas till förmån av fri hemresa eller ersättning för kostnad för hemresa med allmänna kommunikationer till den del förmånen eller ersättningen inte överstiger avdragsgillt belopp enligt punkt 3 b av anvisningarna till 33 & kom-

munalskattelagen (1928z370).

125

Ifråga om inkomst som inte berät- tigar till avdrag som avses i 33 ä 2 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) skall preliminär A-skatt i fall som avses i 4 och 40 555 utgå enligt de grunder som anges i sistnämnda pa- ragrafer med beaktande av att rätt till sådant avdrag inte föreligger.

Ifråga om inkomst som inte berät- tigar till avdrag som avses i 33 5 2 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) skall preliminär A-skatt i fall som avses i 4 och 40 åå utgå enligt de grunder som anges i sistnämnda pa- ragrafer med beaktande av att rätt till sådant avdrag inte föreligger. Vild gäller folkpension och annan er-

Nuvarande lydelse

Preliminär B-skatt

Föreslagen lydelse

sättning som utbetalas tillsammans med sådan pension får dock den ut- betalande myndigheten eller inrätt- ningen vid beräkning av preliminär A-skatt med frångående av dessa be- stämmelser ta hänsyn till att den skattskyldige kan vara berättigad till särskilt gnmdavdrag, om därmed bättre överensstämmelse kan uppnås mellan preliminär och slutlig skatt. Skattemyndighets beslut med stöd av 3 5 2 mom. om preliminär skatt för den skattskyldige får dock inte från- gas.

Preliminär F-skatt

1315;

1 m 0 m. Preliminär B-skatt skall tas ut med belopp motsvarande 120 procent av den i 145 angivna delen av den slutliga skatt som har påförts den skattskyldige året före inkomst- året. Understigcr den slutliga skatten den ursprungligen debiterade B- skatten tas preliminär B-skatt ut med 110 procent.

Preliminär B-skatt enligt första stycket får inte tas ut med lägre be- lopp än som motsvarar den prelimi- nära B-skatt som har debiterats för året före inkomståret.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte när preli- minär B-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering enligt 2 mom. eller när annars särskilda omständigheter föreligger.

Vid beräkning av preliminär B- skatt skall, om möjligt, hänsyn tas till preliminär A-skatt som den skattskyldige kan ha att betala enligt 3 5 2mom. ] tredje stycket eller på grund av bestämmelsema i lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning m.m. eller lagen (1990:328) om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning m.m.

2 m 0 ut. Har skattskyldig inte på- förts slutlig skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret, men kan han antas bli påförd sådan skatt enligt den årliga taxeringen

1 m e m. Preliminär F-skatt skall tas ut med ett belopp motsvarande 120 procent av den skatt enligt 3 mom. som har bestämts för den skattskyldige vid den årliga debite- ringen året före inkomståret. Under- stiger denna skatt den ursprungligen debiterade F-skatten tas preliminär F-skatt ut med 110 procent.

Preliminär F-skatt enligt första stycket får inte tas ut med ett lägre belopp än som motsvarar den preli- minära F—skatt som har debiterats för året före inkomståret.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte när preli- minär F-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering enligt 2 mom. eller när annars särskilda omständigheter föreligger.

Vid beräkning av preliminär F- skatt skall, om möjligt, hänsyn tas till preliminär A-skatt som den skattskyldige kan ha att betala.

2 m 0 m. Har skattskyldig inte på- förts slutlig skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret, men kan han antas bli påförd sådan skatt enligt den årliga taxeringen

Nuvarande lydelse

året efter inkomståret, skall prelimi- när B-skatt beräknas med ledning av särskild taxering (preliminär ta x e ri n g).

Preliminär B-skatt skall också be- räknas med ledning av preliminär taxering, om det med sannolikhet kan antas, att den i 145? angivna de- len av den slutliga skatten enligt den årliga taxeringen året efter inkomst- året kommer att avvika från motsva- rande skatt enligt den årliga taxe- ringen året före inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst 2 000 kronor.

Preliminär B-skatt får beräknas på grundval av preliminär taxering även i annat fall än som sägs i första eller andra stycket, om det är fråga om mer betydande skillnad mellan annars utgående preliminär skatt och beräknad slutlig skatt eller det finns andra särskilda skäl.

14 5 I den slutliga skatt som avses i 13 59 1 mom. första stycket, 13 5 2 mom. andra stycket och 17 5 1 mom. 2 skall inte inräknas skattetillägg el- ler förseningsavgift enligt taxerings- lagen (1990:324),mervärdeskatt en- ligt lagen (1968:430) om mervärde— skatt eller sådan i denna lag inte om- nämnd skatt eller avgift, vilken har påförts enligt bestämmelse i annan

författning.

Föreslagen lydelse

året efter inkomståret, skall prelimi- när F-skatt beräknas med ledning av särskild taxering (preliminär taxe r i n g) .

Preliminär F—skatt skall också be- räknas med ledning av preliminär taxering, om det med sannolikhet kan antas, att den skatt som avses i 3 mom. enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret kommer att avvika från motsvarande skatt enligt den årliga taxeringen året före in- komståret med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst 2000 kronor.

Preliminär F-skatt får beräknas på grundval av preliminär taxering även i annat fall än som sägs i första eller andra stycket, om det är fråga om mer betydande skillnad mellan annars utgående preliminär skatt och beräknad slutlig skatt eller det finns andra särskilda skäl.

3 m 0 m. Vid tillämpning av be- stämmelserna i 1 mom. första stycket, 2 mom. andra stycket och 17 ä 1 mom. 2 avses med skatt slutlig skatt minskad med dels skattetillägg och förseningsavgift enligt taxe- ringslagen (1990:324), dels överskju- tande ingående mervärdeskatt.

Särskild A-skatt

14 5 Vid beräkning av särskild A—skatt skall gälla vad som föreskrivs i 13 5 1 och 3 mom. om preliminär F-skatt. Särskild A-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering.

Preliminär taxering

155

Preliminär taxering skall ske i en- lighet med de bestämmelser som skall tillämpas vid den årliga taxe- ringen året efter inkomståret. Vid debitering av den preliminära skat- ten skall hänsyn dock inte tas till så-

Preliminär taxering skall ske i en- lighet med de bestämmelser som skall tillämpas vid den årliga taxe- ringen året cfter inkomståret. Vid debitering av den preliminära skat- ten skall hänsyn dock inte tas till så-

Nuvarande lydelse

dan skatt som inte ingår i den slut- liga skatten enligt 14 &.

Föreslagen lydelse

dan skatt som inte ingår i den slut- liga skatten enligt 13 ä 3 mom.

Vid den preliminära taxeringen skall hänsyn tas till de förhållanden som kan antas komma att ligga till grund för taxering under året efter inkomst- året.

17å

1 m 0 m. Skattskyldig, som skall betala preliminär B-skatt, skall utan anmaning lämna preliminär självde- klaration:

1) om han inte har påförts slutlig skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret;

2) om den i 14 & angivna delen av den slutliga skatten enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret, såvitt senast den 1 december året före inkomståret kan bedömas, kommer att överstiga motsvarande skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst 2000 kronor; eller

3) om han året före inkomståret" har haft att betala preliminärA-skatt enligt 3 5 2mom. ] första eller andra stycket.

2 m 0 m. Skattskyldig må i andra fall än i 1 mom. sägs avgiva prelimi- när självdeklaration, därest han så finner erforderligt.

1 m 0 rn. Skattskyldig skall utan anmaning lämna preliminär självde- klaration:

]. när han ansöker om skattsedel på preliminär F-skatt, eller

2. om han har debiterats prelimi- när F-skatt eller särskild A-skatt och den skatt som avses i 13 ä 3 mom. en- ligt den årliga taxeringen året efter inkomståret, såvitt senast den 1 de- cember året före inkomståret kan bedömas, kommer att överstiga motsvarande skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med minst en femtedel av sist- nämnda skatt, dock minst 2000 kro- ner.

2 m 0 in. Skattskyldig får även i andra fall än som avses i 1 mom. avge preliminär självdeklaration, om han anser att det behövs.

20 ?

Finnes anledning antaga, att skatt- skyldig enligt 17 ä 1 mom. varit skyl- dig att utan anmaning avgiva preli- minär självdeklaration, men har han icke avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller befinnes avgiven deklaration ofullständig, äger skattemyndigheten anmana den skattskyldige att avgiva dylik deklaration eller att fullständiga den avgivna deklarationen.

Finns det anledning att anta, att skattskyldig enligt 17 ä 1 mom. varit skyldig att utan anmaning avge preli- minär självdeklaration, men har han inte avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller är avgiven deklaration ofullständig, får skatte- myndigheten anmana den skattskyl- dige att avge sådan deklaration eller att fullständiga den avgivna deklara- tionen.

Den skattskyldige får också anma- nas att avge en preliminär självdekla- ration om det finns anledning att anta att han bör betala särskild A-skatt.

Nuvarande lydelse

Debitering av skatt m.m. samt ut- färdande av skattsedel

Föreslagen lydelse

Debitering av skatt m.m.

22 gll

Skattemyndighet beslutar i fråga om beräkning av preliminär A-skatt samt debitering av preliminär B- skatt och slutlig, kvarstående och tillkommande skatt. Skattemyndig— het fastställer också avgiftsunderlag för egenavgifter. Skatt, avgift och ränta beräknas enligt denna lag i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Skattemyndighet beslutar i fråga om beräkning av preliminär A-skatt samt debitering av preliminär F- skatt, särskild A-skatt samt slutlig, kvarstående och tillkommande skatt. Skattemyndighet fastställer också avgiftsunderlag för egenavgif- ter. Skatt, avgift och ränta beräknas enligt denna lag i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

249

1 m 0 m. För varje skattskyldig, som skall betala preliminär A-skatt för annan inkomst än inkomst av ka— pital, skall bestämmas tillämplig skattetabell i enlighet med bestäm- melserna i 5 5 eller, i förekommande fall, den särskilda beräkningsgrund efter vilken skatten skall utgå.

För jysisk person, som skall betala preliminär A-skatt för annan in- komst än inkomst av kapital, skall bestämmas tillämplig skattetabell i enlighet med bestämmelserna i 5 & eller, i förekommande fall, den sär- skilda beräkningsgrund efter vilken skatten skall utgå.

Har för kommunal inkomstskatt fastställd skattesats ändrats genom beslut som meddelats så sent under december månad året före inkomståret att änd- ringen inte kan beaktas vid beräkningen av den preliminära skatten, skall den först fastställda skattesatsen tillämpas.

255

Vid debitering av preliminär B— skatt med ledning av preliminär tax- ering skall iakttas:

Vid debitering av preliminär F- skatt och särskild A-skatt med led- ning av preliminär taxering skall iakttas:

att egenavgifter uträknas med ledning av bestämmelserna i lagen (1981:691) om socialavgifter samt

att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skattesats, som för inkomståret gäller i beskattningsorten.

265

Preliminär B-skatt skall debiteras i en gemensam post. Skattebeloppet avrundas till det närmast lägre hela krontal, som utan att öretal upp- kommer är jämnt delbart med anta- let uppbördsmånader under vilka skatten skall betalas. Skatt som inte uppgår till 600 kronor påförs ej.

Preliminär B-skatt skall betalas med lika stora belopp senast den 18

11Lydelse enligt prop. 1991/92:93.

Preliminär F-skatt och särskild A- skatt skall debiteras i en post. Skat- tebeloppet avrundas till det närmast lägre hela krontal, som utan att öre- tal uppkommer är jämnt delbart med antalet uppbördsmånader-un- der vilka skatten skall betalas.

Preliminär F-skatt och särskild A- slam skall betalas med lika stora be-

Nuvarande lydelse

i uppbördsmånaderna mars, maj, juli, september, november och ja- nuari under uppbördsårct eller, vid debitering under inkomståret, i var och en av de nyss nämnda uppbörds- månaderna som återstår efter ut- gången av den månad då skatten dc— biteras.

Föreslagen lydelse

lopp senast den 18 i uppbördsmåna- derna mars, maj, juli, september, november och januari under upp- bördsåret eller, vid debitering under inkomståret, i var och en av de nyss nämnda uppbördsmånaderna som återstår efter utgången av den må- nad då skatten debiteras. Preliminär F-skatt som inte uppgår till 2 000 kronor för uppbördsåretpä- förs inte.

27 ä 2 mom.12 Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig gottskrivas:

1) debiterad preliminär B-skatt;

2) sådan preliminär A—skatt, som den skattskyldiges arbetsgivare i strid mot denna lag eller med stöd av lagen meddelade bestämmelser un— derlåtit att innehålla genom skatteav- drag och som till följd härav fast- ställts till betalning;

3) annan än under 1 och 2 avsedd preliminär skatt, som av den skatt- skyldige erlagts;

4) överskjutande ingående mer- värdeskatt; samt

5) skatt som överförts från stat med vilken Sverige ingått överens— kommelse om upphörd och överfö- ring av skatt.

1. debiterad preliminär F-skatt och debiterad särskild A-skatt;

2. sådan preliminär A-skatt, som den skattskyldiges arbetsgivare ålagts att betala enligt 75 5 ;

3. annan än under 1 och 2 avsedd preliminär skatt, som har betalats av den skattskyldige i den mån skatten inte har använts för betalning av in- nehållen preliminär skatt enligt be- stämmelserna i 52 a & första stycket;

4. överskjutande ingående mer- värdeskatt; samt

5. skatt som överförts från stat med vilken Sverige ingått överens- kommelse om uppbörd och överfö- ring av skatt.

Vid debitering av slutlig skatt skall skattskyldig också gottskrivas särskild inkomstskatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta samt enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här.

3 mom. 13Överstiger skattskyldigs slutliga skatt, efter avdrag för överskju— tande ingående mervärdcskatt, den preliminära skatt som han har betalat senast den 18 februari året efter inkomståret och vad som skall gottskrivas honom enligt 2 mom. första stycket 1, 2 eller 5 eller andra stycket samma moment, skall den skattskyldige betala en avgift (kvarskatteavgift) på det överskjutande beloppet. Kvarskatteavgift tas ut med en procentsats motsva- rande 20 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november inkomståret på det överskjutande beloppet till den del det har täckts av preli- minär skatt som har betalats senast den 30 april året efter inkomståret och med en procentsats motsvarande 125 procent av Statslåneräntan på reste- rande del. Procentsatserna bestäms till tal med högst en decimal. Om sär- skild beräkning i vissa fall föreskrivs i 4 mom.

12 Lydelse enligt prop. 1991/92:82.

Nuvarande lydelse

Avgift, i förekommande fall efter avdrag för ö-skatteränta, påförs inte om beloppet understigerfemtio kro- nor. Vid beräkningen av avgiften gäller att i den slutliga skatten inte inräknas skattetillägg eller förse- ningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) och att avgift inte skall beräknas på överskjutande belopp till den del det uppgår till högst den mervärdeskatt som avses i 1 55 första stycket jämte 20000 kronor och har betalats senast den 30 april året efter inkomståret.

Föreslagen lydelse

Avgift, i förekommande fall efter avdrag för ö-skatteränta, påförs inte om beloppet under stiger 50 kronor. Vid beräkningen av avgiften gäller att i den slutliga skatten inte inräk- nas skattetillägg eller förseningsav- gift enligt taxeringslagen (1990:324) och att avgift inte skall beräknas på överskjutande belopp till den del det uppgår till högst 20000 kronor och har betalats senast den 30 april året efter inkomståret.

Ändras debitering eller gottskrivning enligt 27 5 2 mom. eller debiteras tillkommande skatt, görs ny beräkning av kvarskatteavgift. Avgiften be- stäms därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt.

Bestämmelserna i denna lag om kvarstående skatt och tillkommande skatt skall tillämpas på kvarskatteavgift om inte annat anges.

27 b _é'

Ett belopp som innehållits genom skatteavdrag på ersättning för arbete till ett handelsbolag skall gottskrivas bolaget som inbetalning av sådan ut- gående mervärdeskatt som avses i 5 _é' lagen (1968:430) om mervärdeskatt för den sista redovisningsperioden under det kalenderår då det inne- hölls. Detta gäller även om beloppet inte har betalats in till skattemyndig- heten.

Ett skattebelopp, som inte har in- nehållits men betalats in av den som betalat ut ersättningen i enlighet med ett beslut av skattemyndigheten eller allmän förvaltningsdomstol, skall gottskrivas bolaget som inbetalning av utgående mervärdeskatt för den redovisningsperiod då ersättningen betalades ut.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas inte om skatte- myndigheten meddelat beslut om be- talning enligt 52 a &.

Utfärdande av skattsedel

33.5

För skattskyldig skall utfärdas skattsedel, särskild för preliminär

13Lydelse enligt prop. 1991/92:93.

För skattskyldig skall utfärdas skattsedel, särskild för preliminär

Prop. 1991/92:1.12

Nuvarande lydelse

skatt, för slutlig skatt och för till- kommande skatt. Skattsedel skall dock inte utfärdas för preliminär skatt enligt 3å 2mom. ] tredje stycket. Vid skattsedel på preliminär A-skatt skall fogas skattekort och skattetabell. Vid skattsedel på preli- minär B-skatt skall fogas skattekort, varjämte inbetalningskort skall till- ställas den skattskyldige. Vid skattse- - del på tillkommande skatt samt vid sådan skattsedelpä slutlig skatt enligt vilken kvarstående skatt skall betalas skall fogas inbetalningskort.

Om den skattskyldiges slutliga- skatt består uteslutande av skatt på ränta eller utdelning för vilken preli- minär skatt skall betalas enligt 3 5 2mom. ] tredje stycket behöver nå- gon skattsedel på slutlig skatt inte ut- färdas.

Närmare föreskrifter om skattsedel och handlingar som skall fogas till skattsedel meddelas av regeringen el- ler myndighet som regeringen be- stämmer:

Skattsedel, skattekort och inbetal- ningskort skall upprättas i enlighet med formulär som fastställs av rege- ringen eller myndighet som rege- ringen bestämmer.

Föreslagen lydelse

skatt, för slutlig skatt-och för till- kommande skatt. Skattsedel skall dock inte utfärdas för preliminär skatt enligt 35 2mom. tredje stycket. Att skattsedel får utfärdas för handelsbolagframgår av '33 a och 33 b 55.

33115

- Skattsedel på preliminär A-skatt (A-skattesedel) skall utfärdas för skattskyldig som inte har tilldelats en F-skattesedel. En A-skattesedel slazll även utfärdas för skattskyldig om skattemyndigheten beslutat om ett så- dant villkor som avses i 33 b 5 andra stycket.

En A -skattesedel får efter ansökan också utfärdas för ett handelsbolag som är registrerat i handelsregistret och som inte har tilldelats en F—skat- tesedei.

33b9'

Skattsedel på preliminär F—skatt-

(F—skattesedel) skall," om inte an- nat följer av 33 c 5, efter ansökan ut-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

färdas för en skattskyldig som bedri- ver eller som kan antas komma att bedriva näringsverksamhet.

Skattemyndigheten får besluta att en F-skattesedel utfärdas under vill— kor att den inte åberopas [ ett anställ- ningsförhållande. Av F-skattesedeln skall i sådant fall framgå att även en A-skattesedel har utfärdats.

I det fall som avses i andra stycket skall sådan arbetsgivare till den skatt- skyldige som skattemyndigheten känner till underrättas om beslutet.

Bestämmelserna i första stycket gäller ifråga om ett handelsbolag en- dast om bolaget är registrerat i han- delsregistret. F -skattesedel får inte ut- färdas för en delägare i ett handelsbo- lag enbart på grund av intäkt som han åtnjuteri denna egenskap.

33c5

För varje uppbördsår skall utan ansökan utfärdas en F -ska ttesedel för den som vid utgången av närmast föregående uppbördsår har en sådan skattsedel.

En F—skattesedel får inte utfärdas för den som har fått en tidigare utfär- dad F-skattesedel återkallad på grund av sådant missbruk som avses i 38 a 5 första stycket 3 förrän två år förflutit från återkallelsebeslutet.

En F-skattesedel får inte utfärdas för den som har fått en tidigare F- skattesedel återkallad på annan grund än som avses i andra stycket så länge grunden för återkallelsen finns kvar. En F-skattesedel får inte heller utfärdas för den som inte har haft nå- gon F—skattesedel men för vilken det skulle finnas grund för återkallelse av en sådan skattsedel.

Om det finns särskilda skäl får en F—skattesedel utfärdas trots vad som sägs i andra och tredje styckena.

33d5

Till en A-skattesedel skall fogas ett skattekort. Till en F -skattesedel skall fogas ett F -skattebevis. Om den skatt-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skyldige har debiterats preliminär F- skatt eller särskild A-skatt skall inbe- talningskort tillställas honom. Till en skattsedel på tillkommande skatt samt till en sådan skattsedel på slutlig skatt enligt vilken kvarstående skatt skall betalas skall fogas inbetalnings- kort.

Om den skattskyldiges slutliga skatt består uteslutande av skatt på ränta eller utdelning för vilken preli- minär skatt skall betalas enligt 3 5 2 mom. tredje stycket, behövernågon skattsedel på slutlig skatt inte utfär- das.

Skattsedel, skattekort, F-skattebe- vis och inbetalningskort skall upprät- tas i enlighet med formulär som fast- ställs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

345

Skattsedel enligt 33 & utfärdas av den skattemyndighet som har att be- sluta i fråga om den skatt som skatt- scdcln avser.

355

Skattsedel å slutlig skatt skall till- ställas den skattskyldige senast den 15 december under taxeringsårct.

Skattsedel, avseende preliminärA- skatt, skall översändas till skattskyl- dig senast den 18 januari under in- komståret.

Uppbär skattskyldig, som tidigare icke haft inkomst för vilken prelimi- när A-skatt uttages, sådan inkomst under inkomståret, skall han oför- dröjligen göra anmälan därom hos vederbörande skattemyndighet. Denna har att skyndsamt sända skattsedel till den skattskyldige.

Skattsedel enligt 33 & utfärdas av den skattemyndighet som skall be- sluta i fråga om den skatt som skatt- sedeln avser. Skattsedel på prelimi- när skatt som avser handelsbolag ut- färdas av skattemyndigheten i det län där bolaget enligt uppgift i handelsre- gistret har sin adress.

Skattsedel på slutlig skatt skall översändas till den skattskyldige se- nast den 15 december under taxe- ringsåret.

En A-skattesedel skall översändas till den skattskyldige senast den 18 januari under inkomståret.

Uppbär skattskyldig, som tidigare inte haft inkomst för vilken prelimi- när A-skatt skall betalas, sådan in- komst undcr inkomståret, skall han anmäla detta till vederbörande skat- temyndighet. Denna skall sända en skattsedel till den skattskyldige så snart det kan ske

365

Skattsedel, upptagande preliminär

B—skatt, skall översändas till skatt- skyldig senast dcn 25 februari under inkomståret.

En F—skattesedel skall översändas till den skattskyldige senast den 25 februari under inkomståret.

Nuvarande lydelse

Skattsedel å preliminär B-skatt, som grundar sig på preliminär taxe— ring vcrkställd under inkomståret, så ock skattsedel å tillkommande skatt skola översändas till skattskyl- dig så snart ske kan.

Föreslagen lydelse

En F -skattesedel, som grundar sig på preliminär taxering verkställd un- der inkomståret, och skattsedel på tillkommande skatt skall översändas till den skattskyldige så snart det kan ske.

36a9'

Ett besked om debitering av sär- skild A-skatt skall översändas till den skattskyldige senast den 25 februari under inkomståret.

Ett besked om debitering av sär- skild A-skatt som grundar sig på pre- liminär taxering verkställd under in- komståret, skall översändas till den skattskyldige så snart det kan ske.

Återkallelse av F-skattesedel m.m. 38 a 5

En F-skattesedel skall återkallas om innehavaren

]. begär att skattsedeln skall åter- kallas,

2. upphör att bedriva näringsverk- samhet,

3. inte iakttar villkor som medde- lats nzed stöd av 33b5 andra stycket eller på annat sätt missbrukar sin F- skattesedel och missbruket inte är ringa,

4. inte efterkornmer föreläggande att lämna allmän självdeklaration el- ler, ifråga om handelsbolag, uppgif- ter sorn avses i 2 kap. 25 _6 lagen (1990:325) om självdeklaration och . kontrolluppgifter," eller endast läm- nar en handling med så bristfälligt in- nehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att liggatill grund för taxering och underlåtenheten inte är ringa,

5. brister i redovisning eller betal- ning av preliminär eller slutlig skatt, skatt som skall innehållas genom skatteavdrag, sådana avgifter som uppbärs enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från ar- betsgivare eller rnervärdeskatt som uppbärs enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt och försurnrnelsen inte är ringa,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6. har meddelats näringrförbud,

7. äri konkurs, eller

8. är företagsledare i ett fåmans- företag eller i ett fåmansägt handels- bolag och företagets eller bolagets F - skattesedel har återkallats på grund av ett förhållande som kan hänföras till företagsledaren.

Återkallelse enligt första stycket 3 8 får underlåtas om det finns sär- skilda skäl.

Ett fårnansföretags eller ett få- mansägt handelsbolags F-skattesedel skall, om inte särskilda skäl talar emot det, återkallas också om en F- skattesedel inte får utfärdas för en fö- retagsledare i företaget eller bolaget på grund av ett förhållande som avses i första stycket 3—5 eller 7.

38b5

Om en F-skattesedel har återkal— lats, skall innehavaren efter föreläg— gande av skattemyndigheten över- lämna F-skattesedeln och F-skattebe- viset till myndigheten. Skattemyndig- heten skall lämna uppgift om återkal- lelsen till sådana berörda uppdrags- givare som myndigheten känner till. Om en F-skattesedel har återkal— lats skall skattemyndigheten i stället utfärda en A—skattesedel om det inte är obehövligt.

395

1 mom. Vid utbetalning av kon- tant belopp, som för mottagaren (a r- betstagaren) utgör sådan inkomst av tjänst som i 3 ä' 2 mom. under 1 första och andra styckena avses (lön), skall den som utbetalarbelop- pet (arbetsgivaren) göra avdrag för betalning av preliminär A-skatt som arbetstagaren har att betala (skatteavdrag) om inte annatföl— jer av bestämmelserna i lagen (1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (]953.'272) m.m. Bestämmelser om skyldighet att göra avdrag i vissa fall när det utbetalade beloppet inte utgör sådan lön finns i lagen (I982:]006)

1 mom. Vid utbetalning av kon- tant ersättning för arbete skall den som betalar ut ersättningen göra av- drag för betalning av mottagarens preliminära A-skatt (skatteav- drag).

Nuvarande lydelse

om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersätt- ningar. Bestämmelser om skatteavf drag finns dessutom i lagen - (1990:326) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m.m., lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning m.m. och. lagen (1990:328) om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning m.m.

Föreslagen lydelse

Skyldighet att göra skatteavdrag föreligger inte om

I. det kan antas att vad en arbetsgi- vare kommer att betala ut till arbets- tagaren under inkomståret inte upp- går till minst 1 000 kronor,

2. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag och mottagaren är del- ägare i bolaget.

Skyldighet att göra skatteavdrag föreligger inte heller; om den som tar emot ersättningen har en F—skattese- del antingen när ersättningen för ar- betet bestäms eller när den betalas ut. En uppgift om innehav av en F-skat- tesedel får tas för god om den lämnas ien anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om ut- betalarens och betalningsmottaga- rens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottaga- rens personnummer eller organisa- tionsnummer. Det som sagts i andra meningen gäller dock inte om den som betalar ut ersätttningen känner till att uppgiften om innehav av en F- skattesedel är oriktig.

Om betalningsmottagaren har både en F -skattesedel och en A-skat- tesedel får skatteavdrag underlåtas bara om F -skattesedeln skriftligen åberopas. Görs detta, anses mottaga- ren ha endast en F-sk'attesedel. 1 an- nat fall anses han ha endast en A- skattesedel. I fråga om ersättning som avses i3 55 2 mom. andra stycket skall han alltid anses ha endast en A- skattesedel. En sådan uppgift om in- nehav av en F—skattesedel som enligt andra stycket får tas för god gäller även som skriftligt åberopande av F- skattesedeln.

Nuvarande lydelse

Har arbetstagare, vilken har att vidkännas skatteavdrag för prelimi- när A-skatt, att erlägga kvarstående skatt, som har debiterats året före det år skatteavdraget skall göras, är arbetsgivaren skyldig att vid utbetal- ning av lön göra skatteavdrag även för sådan skatt. Avdragsskyldighet föreligger dock inte, om anställ- ningen är avsedd att vara kortare tid än en vecka. För betalning av den kvarstående skatten skall arbetsgi- varen vid varje utbetalningstillfällc avdraga ett belopp motsvarande så stor del av skatten som belöper på utbetalningstillfället medhänsyn till antalet utbetalningstillfällen före in— gången av uppbördsmånaden april. Belopp, som dras av vid annat utbe- talningstillfällc än det första, skall dock avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden dras av vid det första utbetalningstillfället.

Föreslagen lydelse

] a mom. Har en fysisk person, vil- ken har att vidkännas skatteavdrag för preliminär A—skatt att betala kvarstående skatt, som har debite- rats året före det år skatteavdraget skall göras, är arbetsgivaren, om inte annat framgår av andra stycket, skyl- dig att vid utbetalning av ersättning för arbete göra skatteavdrag även för sådan Skatt om arbetstagaren har sin huvudsakliga inkomst av arbete från honom. Detsamma gäller även den som betalar ut annan ersättning för arbete om skattemyndigheten har be- slutat att avdrag för kvarstående skatt skall göras eller mottagaren begär det. En arbetsgivare är dock inte skyldig att göra avdrag för kvarstå- ende skatt, om arbetet är avsett att pågå kortare tid än en vecka.

Avdrag för kvarstående skatt skall inte göras från sådan ersättning som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 5 kommunalskattelagen( ] 928:3 70) eller livränta, om inte skattemyndigheten har beslutat att avdrag för kvarstående skatt skall gö- ras eller mottagaren begär det, och inte heller från ränta eller utdelning. Utgörs ersättningen av korttidsstu- diestöd eller särskilt vuxenstudiestöd skall dock avdrag för kvarstående skatt göras om inte mottagaren visar upp intyg från en annan arbetsgivare- att denna gör ett sådant avdrag.

För betalning av den kvarstående skatten skall arbetsgivaren, om inte annat följer av 40 9" 2 mom. andra stycket, vid varje utbetalningstill- fälle dra av ett belopp motsvarande så stor del av skatten som belöper på utbetalningstillfället med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen före in— gången av uppbördsmånadcn april. Belopp, som dras av vid annat utbe- talningstillfälle än det första, skall dock avrundas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden dras av vid det första utbetalningstillfället.

Öretal som uppkommer vid beräkning av skatteavdrag bortfaller.

Nuvarande lydelse

2 mom. Under januari månad och, då särskildajörhållanden därtill föranleda, järmräl under februari månad må skatteavdrag för gäl- dande av preliminär A—skatt, beräk- nad enligt skattctabell, ske enligt den tabell som senast tillämpats un- der nästföregtiende inkomstår.

3 mom. Vid utbetalning eller gottskrivning av sådan ränta eller ut- delning som avses i 35 2mom. ] tredje stycket skall den som har att avge kontrolluppgift beträffande räntan eller utdelningen göra skatte- avdrag för betalning av preliminär A-skatt som mottagaren har att be- tala. I fråga om sådant avdrag skall bestämmelserna i 27,9" 2mom., 39å 1 mom. tredje stycket och 44 5 gälla i tillämpliga delar. Vad som där sägs om arbetsgivare och arbetstagare skall då gälla den som har att avge kontrolluppgift beträffande räntan eller utdelningen, respektive den som gottskri vs eller mottar räntan eller ut- delningen.

Föreslagen lydelse

2 mom. Under januari månad och, om det finns särskilda skäl, också under februari månad får skatteavdrag för betalning av preli- minär A-skatt, beräknad enligt skat- tetabell, ske enligt den tabell som sc- nast tillämpats under detföregående inkorrzståret.

3 mom. Vid utbetalning eller gottskrivning av sådan ränta eller ut- delning som avses i 3 & 2mom.trcdjc stycket skall den som har att avge kontrolluppgift beträffande räntan cllcr utdelningen göra skatteavdrag för betalning av preliminär A-skatt som mottagaren har att betala. I fråga om sådant avdrag skall bestäm- melsen i 395 .l a mom. fjärde stycket gälla i tillämpliga delar.

405

1 mom. Arbetstagare, som skall vidkännas avdrag för preliminär A- skatt, skall överlämna skattsedel på sådan skatt till arbetsgivaren omedel- bart efter det han mottagit den. Att- nan arbetstagare skall snarast för ar- betsgivaren uppvisa skattsedel på preliminär B-skalt eller skattekort på sådan skatt eller intyg av skattemyn- dighet, att han inte har att betala preliminär A-skatt.

Fullgör inte arbetstagare sin skyl- dighet enligt första stycket, skall av- drag för preliminär skatt göras enligt skattetabellen för den ort, där ar- betsgivaren har sitt kontor eller lö- nen i annat fall utbetalas, jämte tio procent av nämnda avdrag.

] mom. Den som skall ta emot er- sättning för arbete är skyldig att upp- lysa den som betalar ut ersättningen om vilken skattsedel på preliminär skatt han har. Om han skall vidkän- nas avdrag för preliminär A-skatt på ersättningen, skall han snarast visa upp en skattsedel på sådan skatt för utbetalaren. I annat fall skall han visa upp ett intyg av skattemyndighet att han inte har att betala preliminär A- skatt eller en F-skattesedel eller ett F- skattebevis, om han inte enligt 39 59 ] mom. tredje stycket lämnar en sådan uppgift om innehav av en F-skattese— del som får tas för god.

Fullgör inte den som tar emot er- sättning för arbete sin skyldighet cn- ligt första stycket, skall avdrag för preliminär skatt göras, ifråga om en juridisk person, med 30 procent av ersättningen och, ifråga om en fysisk person, enligt skattetabellen för den ort, där den som skall göra skatteav- draget har sitt kontor eller ersätt-

Nuvarande lydelse

Åtnjuter arbetstagaren, förutom kontant inkomst, annan förmån som avses i 8 5 första stycket, skall skat- teavdraget enligt andra stycket be- räknas även på förmånens värde för den tid lönen avser.

Föreslagen lydelse

ningen i annat fall utbetalas, jämte "tio procent av nämnda avdrag. Skat- teavdraget skall dock vara 30 procent av sådan ersättning för arbete som inte utgör en fysisk persons huvud- sakliga inkomst av arbete.

Åtnjuter den som skall vidkännas avdrag för preliminär A-skatt, för- utom kontant ersättning, annan för- mån som avses i 8 5 första stycket, skall skatteavdraget enligt andra stycket beräknas även på förmånens värde för den tid ersättningen avser.

Förhöjningen av avdrag som avses i andra stycket skall utgöra minst en krona för daglön, fem kronor för veckolön, tio kronor för halvmånadslön och tvåveckorslön samt tjugo kronor för månadslön.

2 mom. Arbetstagarc, som skall vidkännas skatteavdrag enligt 1 mom., skall omedelbart efter det han mottagit skattsedel å slutlig skatt överlämna den eller vederbör- lig del därav till arbetsgivaren eller för arbetsgivare uppvisa skattsedeln eller vederbörlig del därav eller in- tyg av skattemyndighet att han icke har att erlägga kvarstående skatt.

Fullgör icke arbetstagare sin skyl- dighet enligt första stycket, göres under tid, då avdrag för kvarstående skatt skall verkställas, avdrag för så- dan skatt vid varje avlöltirzgstillfälle med lika stort belopp som skall av- dragas för preliminär A-skatt. Att skatteavdrag för kvarstående skatt icke skall verkställas vid anställning, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, framgår av 39 ä 1 mom.

3 mom. Bestämmelserna om skatteavdrag när skattsedel icke lämnats tillämpas icke, om arbetsgi- varen erhållit besked av skattemyn— ' digheten beträffande vederbörligt skatteavdrag från arbetstagarens lön. I sådant fall skall arbetsgivaren göra skatteavdrag enligt det erhållna beskedet.

(Se vidare anvisningarna.)

2 mom. Arbetstagare, som skall vidkännas skatteavdrag enligt 1 mom., skall omedelbart efter det han mottagit skattsedel på slutlig skatt överlämna den eller vederbör— lig del därav till den arbetsgivare som enligt 39 55 I (: mom. är skyldig att göra skatteavdrag för den kvarstå— ende skatten eller för denne uppvisa skattsedeln eller vederbörlig del därav eller intyg av skattemyndighet att han inte har att betala kvarstå- ende skatt.

Fullgör inte arbetstagare sin skyl- dighet cnligt första stycket, görs un- der tid, då avdrag för kvarstående skatt skall verkställas, avdrag för så- dan skatt vid varje utbetalningstill- fälle med lika stort belopp som skall dras av för preliminär A-skatt. Att skatteavdrag för kvarstående skatt inte skall verkställas vid arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka, framgår av 39 & la mom.

3 mom. Bestämmelserna om skatteavdrag när skattsedel inte läm- nats tillämpas inte, om den som är skyldig att göra skatteavdraget erhål- lit besked av skattemyndigheten be- träffande vederbörligt skatteavdrag från den skattskyldiges ersättning för arbete. I sådant fall skall skatteav- drag göras enligt det erhållna beske- det.

(Se vidare anvisningarna.)

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40aå

Om det är uppenbart att ett arbete har utförts under sådana förhållan- den att den som utfört arbetet är att anse som anställd hos den som beta- lar ut ersättningen för arbetet, skall denne skriftligen anmäla förhållan- det till skattemyndigheten om den som tar emot ersättningen åberopar en F -skattesedel.

41ä

1 mom. Anmäler arbetstagare till arbetsgivare att skatteavdrag för preliminär A--skatt skall göras med större belopp än som följer av be— stämmelserna i denna lag eller eljest föreskrivits, är arbetsgivaren skyldig att göra avdrag med det begärda be- loppet från och med det avlönings- tillfälle, som infaller näst efter det två veckor förflutit från det anmäl- ningen skedde. Har skattemyndig- het med stöd av 45 5 3 mom. beslutat om minskning av skatteavdrag, äger arbetsgivaren dock icke tillmötesgå arbetstagarens begäran om förhöjt skatteavdrag.

1 mom. Anmäler arbetstagare till arbetsgivare från vilken arbetstaga- ren har sin huvudsakliga inkomst av arbete att skatteavdrag för prelimi— när A-skatt skall göras med större belopp än som följer av bestämmel- serna i denna lag eller annars före- skrivits, är arbetsgivaren skyldig att göra avdrag med det begärda belop- pet från och med det utbetalningstill- fälle, som infaller sedan två veckor förflutit från det anmälningen skedde. Sådan skyldighet finns dock inte vid utbetalning av dagpenning från arbetslöshetskassa. Har skatte- myndighet med stöd av 45 ä 3 mom. beslutat om minskning av skatteav— drag, får arbetsgivaren dock inte till— mötesgå arbetstagarens begäran om förhöjt skatteavdrag.

2 mom. Om det belopp, som skulle återstå sedan skatteavdrag för kvarstå- ende skatt har gjorts. jämte den inkomst den skattskyldige i övrigt kan åt- njuta understiger vad den skattskyldige behöver för eget underhåll och fa- miljens behov (förbehållsbeloppet) får skattemyndigheten efter ansökan av den skattskyldige förordna antingen att skatteavdrag över huvud taget inte skall göras eller att för skatteavdraget får tas i anspråk endast vad av lönen

överskjutcr förbehållsbcloppct.

Förbehållsbeloppet beräknas med ledning av bestämmelserna i 15 kap. 6 a & utsökningsbalkcn.

Arbetsgivare skall tillämpa beslut om skatteavdrag enligt första stycket senast från och med det avlönings- tillfälle som inträffar sedan en vecka förflutit från det han fått del av bc- slutet eller, om det ej kan ske, inom fyra dagar efter nämnda avlönings- tillfälle tillställa den skattskyldige det belopp som skulle ha tillkommit denne om beslutet tillämpats.

(Se vidare anvisningama. )

Arbetsgivare skall tillämpa beslut om skatteavdrag enligt första stycket senast från och med det utbetalning - tillfälle som inträffar sedan en vecka förflutit från det han fått del av be- slutet eller, om det inte kan ske, inom fyra dagar efter nämnda utbe- talningstillfälle tillställa den skatt- skyldige det belopp som skulle ha tillkommit denne om beslutet tilläm- pals.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

435

1 mom.14 Arbetsgivare skall vid varje avlöningstillfälle genom sär- skilt kvitto eller på annat lämpligt sätt lämna arbetstagare uppgift om det belopp, som genom skatteav- drag har innehållits på lönen. Skyl- dighet att lämna sådan uppgift före- ligger dock inte, om lönen kvitteras på avlöningslista, där skatteavdraget har angivits. I fråga om folkpension och tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, livränta enligt lagen (1954:243) om yrkes- skadcförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadcförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadc- skydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän el- ler annan jämförbar ersättning en- ligt äldre lagstiftning behöver upp- gift om skatteavdragets belopp dock inte lämnas om avdraget är lika stort som vid det närmast föregående ut- betalningstillfället.

Har skatteavdrag för kvarstående skatt inte kunnat göras med så stort belopp, som motsvarar den kvarstå- ende skatten, skall arbetsgivaren vid det uvlöningstillfälle, som närmast föregår uppbördsmånaden april, un- derrätta arbetstagaren om storleken av felande belopp.

Efter den 18 i den sista uppbörds- månad. under vilken skatt enligt skattsedel skall erläggas, eller, om ar- betstagare tidigare har slutat sin an- ställning, vid dennas slut skall ar- betsgivaren återlämna skattsedeln till arbetstagaren. Har arbetstagaren slutat sin anställning under tid då av- drag för kvarstående skatt skall gö- ras, skall arbetsgivaren lämna ar- betstagaren skriftlig uppgift om summan av gjorda skatteavdrag för sådan skatt och den tid som avdra- gen avser. Sådan uppgift, som skall vara undertecknad eller signerad av

14 Senaste lydelse 1991:1908.

1 mom. Den som betalar ut ersätt- ning förarbete skall vid varje utbetal- ningstillj'älle genom särskilt kvitto el- ler på annat lämpligt sätt lämna mot- tagaren uppgift om det belopp, som genom skatteavdrag har innehållits på ersättningen. Skyldighet att lämna sådan uppgift föreligger dock inte, om ersättningen kvitteras på av— löningslista, där skatteavdraget har angivits. I fråga om folkpension och tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, livränta enligt lagen (1954:243) om yrkes- skadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (]977:265) om statligt personskadc- skydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän el- ler annan jämförbar ersättning en- ligt äldre lagstiftning behöver upp- gift om skatteavdragets belopp dock inte lämnas om avdraget är lika stort som vid det närmast föregående ut- betalningstillfället.

Har skatteavdrag för kvarstående skatt inte kunnat göras med så stort belopp, som motsvarar den kvarstå- ende skatten, skall arbetsgivaren vid det utbetalningstillfälle, som närmast föregår uppbördsmånaden april, un- derrätta arbetstagaren om storleken av felande belopp.

Efter den 18 i uppbördsmånaden april eller, om arbetstagare tidigare har avslutat sitt arbete, vid arbetets slut skall arbetsgivaren återlämna skattsedeln på slutlig skatt till arbets- tagaren. Har arbetstagaren avslutat sitt arbete under tid då avdrag för kvarstående skatt skall göras, skall arbetsgivaren lämna arbetstagaren skriftlig uppgift om summan av gjorda skatteavdrag för sådan skatt och den tid som avdragen avser. Så- dan uppgift, som skall vara under- tecknad eller signerad av arbetsgiva- ren eller någon hos honom anställd,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1991/92:112

arbetsgivaren eller någon hos ho- skall också omfatta arbetsgivarens nom anställd, skall också omfatta ar- namn och adress. betsgivarcns namn och adress.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer formu- lär till blanketter för uppgifter enligt detta moment. Blanketterna skall kost- nadsfritt tillhandahållas arbetsgivare.

2 mom. Arbetsgivare är pliktig 2 mom. Arbetsgivare är skyldig att låta arbetstagare, när så utan vä- sentlig olägenhet kan ske, taga del av för honom utfärdad skattsedel, som förvaras hos arbetsgivaren.

att låta arbetstagare ta del av för ho- nom utfärdad skattsedcl, som förva- ras hos arbetsgivaren, när det kan ske utan väsentlig olägenhet.

455

1 mom. Sedan skattsedel på preli- minär skatt har utfärdats, får, om bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den motsvarande slutliga skatten därigenom kan anta- gas uppkomma, genom jämkning föreskrivas ändrade grunder för ut- tagande av den preliminära skatten. Jämkning skall göras bland annat i följande fall, nämligen

1) då skattskyldig gör sannolikt el- ler det annars för myndigheten framstår såsom troligt, att den preli- minära skatten till följd av ändring i inkomst eller i avdrag för omkostna- der i förvärvskälla eller beträffande allmänna avdrag eller av annan an— ledning kommer att avvika från mot- svarande slutliga skatt; eller

2) då genom ändring i inkomstför- hållandena eller av annat skäl änd- rad skattcform synes påkallad.

I fall, som avses i första stycket under I), bör såvitt angår preliminär A-skatt jämkning göras bara då på grund av jämkningen preliminär skatt skulle tas ut med minst en fem- tedel högre eller lägre belopp än som utan jämkning skulle erläggas. Jämkning av preliminär B-skatt i nyss angivna fall bör göras bara då påräknelig skatt med minst en fem- tedel över— eller understiger den tidi- gare antagna skattcn, dock med minst 2000 kronor.

1 mom. Sedan skattsedel på preli- minär skatt har utfärdats, får, om bättre överensstämmelse mellan den preliminära skatten och den motsva- rande slutliga skatten minskad med överskjutande ingående mervärde- skatt därigenom kan antas upp- komma, genom jämkning föreskri- vas ändrade grundcr för uttagande av den preliminära skatten. Vid jämkning av preliminär A-skatt för en juridisk person får dock hänsyn inte tas till den juridiska personens kostnader för län till delägare. J ämk- ning skall göras bland annat i föl- jande fall, nämligen

1. då skattskyldig gör sannolikt el- ler det annars för myndigheten framstår såsom troligt, att den preli- minära skatten till följd av ändring i inkomst eller i avdrag för omkostna- der i förvärvskälla eller beträffande allmänna avdrag eller av annan an- ledning kommer att awika från mot- svarande slutliga skatt; eller

2. då genom ändring i inkomstför- hållandena eller av annat skäl änd- rad skattcform synes påkallad.

I fall, som avses i första stycket 1, bör såvitt angår preliminär A—skatt jämkning göras bara då på grund av jämkningen preliminär skatt skulle tas ut med minst en femtedel högre eller lägre belopp än som utan jämk- ning skulle betalas. Jämkning av pre- liminär F-skatt eller särskild A-skatt i nyss angivna fall bör göras bara då påräknelig skatt med minst en fem- tedel över- eller understiger den tidi- gare antagna skatten, dock med minst 2000 kronor. Jämkning av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa får ske endast vid arbetslöshet där dagpenning har be- talats för längre tid än en månad och skatteavdrag enligt tabell skulle med— föra ett avsevärt överuttag av prelimi- när skatt. Jämkning av skatt för så- dan mottagare av dagpenning som debiterats preliminär F -skatt eller särskild A-skatt skall i första hand avse den debiterade skatten.

Oavsett vad som sägs i föregående stycke, får jämkning verkställas om skillnaden mellan slutlig och annars utgående preliminär skatt skulle bli mer betydande eller det föranleds av särskilda omständigheter.

Jämkning skall i första hand ske av preliminär skatt på andra inkoms- ter än ränta och utdelning.

Jämkning skall i första hand ske av preliminär skatt på sådan ersätt- ning som utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av arbete och därefter på andra inkomster än ränta och utdelning. Om särskild A-skatt har debiterats, skall dock jämk- ningen i första hand avse sådan skatt.

I fråga om preliminär skatt på ränta och utdelning får jämkning ske även Om skattsedel avseende annan preliminär skatt inte har utfärdats.

Får en skattemyndighet genom an- mälan av skattskyldig eller annars vetskap om att preliminär skatt har blivit påförd obehörigen eller med oriktigt belopp eller att felaktighet har ägt rum vid utskrivandet av skatt- sedel, skall myndigheten vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som kan behövas.

Innan jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra sig, om detta inte uppenbarligen är obehövligt.

Jämkning får inte verkställas efter inkomstårets utgång med mindre den preliminära skatten därigenom nedsätts. Ansökan om sådan jämkning skall av skattskyldig inges före utgången av april månad året efter inkomståret.

2 mom. Har skattskyldig inbetalt preliminär skatt med belopp, som beräknas överskjuta motsvarande slutliga Skatt med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst 500 kronor, skall efter beslut av skatte- myndigheten i samband med jämk- ning det överskjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige på det sätt som anges i 68 5 1 mom. utan awaktan på debitering av den slut- liga skatten. Då särskilda omstän- digheter föranleder det, får skatte- myndighet besluta om återbetalning av för mycket erlagd preliminär

2 mom. Har skattskyldig betalat preliminär skatt med belopp, som beräknas överstiga motsvarande slutliga skatt, i förekommande fall minskad med överskjutande ingå- ende 'mervärdeskatt, med minst en femtedel av den sålunda minskade slutliga skatten, dock minst 500 kro- nor, skall efter beslut av skattemyn- digheten i samband med jämkning det överskjutande beloppet återbe- talas till den skattskyldige på det sätt som anges i 68 ä 1 mom. utan awak- tan på debitering av den slutliga skatten. Då särskilda omständighe-

Nuvarande lydelse

skatt, även om den inbetalda preli- minärskatten inte överstiger den be- räknade slutliga Skatten på det sätt som nyss har angivits.

Föreslagen lydelse

ter föranleder det, får skattemyndig- het besluta om återbetalning av för mycket erlagd preliminär skatt, även om den inbetalda preliminärskatten inte överstiger den beräknade slut- liga skatten, i förekommande fall, minskad med överskjutande ingå- ende mervärdeskatt på det sätt som nyss har angivits.

46 ä

2 mom. Beslut omjämkning skall tillställas den skattskyldige. Innebär be- slutet, att debiterad preliminär skatt, som förfaller till betalning efter det be— slutet meddelats, skall betalas med annat belopp än som tidigare utfärdad skattsedel utvisar, skall därjämte utfärdas ny skattsedel upptagande den änd- rade skatten.

Skerjämkning av preliminär skatt, skall i beslutet anges, att skatten skall beräknas t.ex. på viss del av inkomsten eller på inkomsten minskad med visst belopp eller att skatten skall tas ut med viss procent av inkomsten.

Vid jämkning av preliminär "skatt, som tas ut efter i 7ä första stycket nämnd procentsats, Skall i beslutet anges efter vilken procentsats den änd- rade skatten skall tas ut.

Sker jämkning av preliminär skatt på ränta eller utdelning skall i beslutet anges att preliminär skatt inte skall tas ut på ränta' på eller utdelning från visst konto eller vissa värdepapper. Sker jämkning av preliminär B- skatt, skall skatten beräknas på samma sätt som i 13, 15 och 25 55 an- ges bcträffandc påföring av sådan skatt efter preliminär taxering.

Sker jämkning av preliminär F- skatt eller särskild A-skatt, skall skat- ten beräknas på samma sätt som i 13—15 och 25 55 anges beträffande påföring av sådan skatt efter preli- minär taxering.

3 mom. Beslut omjämkning, som grundar sig på ansökan av skattskyldig, skall meddelas skyndsamt. Beslutet och, i förekommande fall, den nya skatt- sedeln skall genast tillställas den skattskyldige utan kostnad för denne.

Arbetstagarc som har att vidkännas skatteavdrag skall genast till arbetsgi- varen överlämna beslut om jämkning och, i förekommande fall, den nya skattsedeln.

Arbetsgivare skall iakttaga beslut om jämkning från och med det avlö- ningstillfälle, som infaller näst efter det två veckor förflutit från det han fick del av beslutet. Innebär sådant beslut nedsättning av skatteavdrag i annat fall än som avses i 45 5 3 mom., skall beslutet tillämpas redan vid det avlöningstillfälle som inträf- far sedan en vecka förtIutit från det arbetsgivaren fått del av beslutet el- ler, om det ej kan ske, det belopp som skulle ha tillkommit den skatt- skyldige om beslutet tillämpats till- ställas denne inom fyra dagar efter sistnämnda avlöningstillfälle.

Arbetsgivare skall iaktta beslut om jämkning från och med det utbe- talningstillfälle som först infaller se-- dan två veckor förflutit från det han - fick del av beslutet. Innebär sådant beslut nedsättning av skatteavdrag i annat fall än som avses i 45 ä 3 mom., skall beslutet tillämpas redan vid det utbetalningstillfälle som in- träffar sedan en vecka förflutit från det arbetsgivaren fått del av beslutet eller, om det inte kan ske, det belopp som skulle ha tillkommit den skatt- skyldige om beslutet tillämpats till- ställas denne inom fyra dagar efter sistnämnda utbetalningstillfälle.

Nuvarande lydelse

4 mom. Skattskyldig är efter an- maning av skattemyndighet skyldig att förjämkning av den preliminära skatten avgiva preliminär självde- klaration eller inkomma med för den skattskyldige utfärdad skattse- del å preliminär skatt. Befinnes de- klaration ofullständig, äger myndig- heten anmana den skattskyldige att fullständiga den avgivna deklaratio- nen. Bestämmelserna i 21 & skola härvid äga motsvarande tillämp- ning.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

4 mom. Skattskyldig är efter an- maning av skattemyndighet skyldig att för jämkning av den preliminära skatten avge preliminär självdekla- ration eller inkomma med för den skattskyldige utfärdad skattsedelpå preliminär skatt. Är deklarationen ofullständig, får myndigheten an- mana den skattskyldige att fullstän- diga den avgivna deklarationen. Be- stämmelserna i 21 åskall härvid äga motsvarande tillämpning.

(Se vidare anvisningarna.)

485

1 mom. Skattskyldig, vars skatte- betalningsförmåga har blivit nedsatt på grund av arbetslöshet eller sjuk- dom eller annars oförvållat, får av skattemyndighet beviljas anstånd med erläggande av preliminär B- skatt, kvarstående skatt eller till- kommande skatt. Ansökan om an- stånd skall för att kunna prövas ha kommit in senast den dag då den skatt, som ansökningen avser, senast skall betalas. Beslut om anstånd får meddelas i fråga om skatt som skall

betalas under de två uppbördsmåna- der, vilka utlöper närmast efter det

ansökan om anstånd har gjorts.

1 mom. Skattskyldig, vars skatte- betalningsförmåga har blivit nedsatt på grund av arbetslöshet eller sjuk- dom eller annars oförvällat, får av skattemyndighet beviljas anstånd med betalning av preliminär F—skatt, särskild A-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt. Ansöka- nom anstånd skall för att kunna prö- vas ha kommit in senast den dag då den skatt, som ansökningen avser, senast skall betalas. Beslut om an- stånd får meddelas i fråga-om skatt som skall betalas under de två upp— bördsmånader, vilka utlöper när- mast efter det ansökan om anstånd har gjorts.

Anståndet får avse hela skatten eller en de] av den. Anståndstiden får be- stämmas till längst ett år. Avser anståndet skatt, som skall betalas under två uppbördsmånader, skall anståndstiden räknas från utgången av den först in-

fallande uppbördsmånaden.

2 mom. Värnpliktig, som har ryckt in till militärtjänstgöring och vars skattebetalningsförmåga till följd härav har blivit nedsatt, får av skattemyndighet beviljas anstånd med erläggande av preliminär B- skatt, kvarstående skatt eller till- kommande skatt, som skall betalas under uppbördsmånad, vilken helt eller delvis infaller under tiden för militärtjänstgöringen eller under ti- den därefter, dock senast under tredje kalendermånaden efter den då tjänstgöringen upphör. Anstån- det får avse hela skatten eller en del av den. Anståndstiden får bestäm-

2 mom. Värnpliktig, som har tyckt in till militärtjänstgöring och vars skattebetalningsförmåga till följd härav har blivit nedsatt, får av skattemyndighet beviljas anstånd med betalning av preliminär F-skatt, särskild A-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt, som skall betalas under uppbördsmånad, vil- ken helt eller delvis infaller under ti- den för militärtjänstgöringen eller under tiden därefter, dock senast un- der tredje kalendermånaden efter den då tjänstgöringen upphör. An- ståndet får avse hela skatten eller en del av den. Anståndstiden får be-

Nuvarande lydelse

mas till längst ett år. Anstånd får dock därutöver beviljas för tiden in- till dess den värnpliktige efter bevil- jad ledighet för återgång till civil verksamhet (hempermittering) eller hemförlovning har varit fri från tjänstgöring tre kalendermånader i följd.

Föreslagen lydelse

stämmas till längst ett år. Anstånd får dock därutöver beviljas för tiden intill dess den värnpliktige efter be- viljad ledighet för återgång till civil verksamhet (hempermittering) eller hemförlovning har varit fri från tjänstgöring tre kalendermånader i följd.

52 515

Skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall betalas genom insättning på skattepostgirokonto hos den skattemyndighet som avses i 2 a 5 andra stycket. Inbetalning från landsting och kommun skall dock, såvitt gäller preliminär A—skatt, ske genom avräkning mot fordran enligt 4 5 lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och an- nan menighets utdcbitering av skatt, m.m.

Sådan preliminär A-skatt eller kvarstående skatt, som ej har inne- hållits genom skatteavdrag prelimi— när B-skatt samt tillkommande skatt skall betalas genom insättning på skattepostgirokonto hos den skatte- myndighet till vilken skatten skall betalas enligt skattsedel.

Skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall betalas in senast den 18 i den uppbördsmånad, som infaller närmast efter utgången av den månad, då skatteavdraget gjor- des genom insättning på skattepost— girokonto hos den skattemyndighet som avses i 2 a 5 andra stycket.Inbe- talning från landsting och kommun skall dock, såvitt gäller preliminär A-skatt, ske genom avräkning mot fordran enligt 4 5 lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets ut- debitering av skatt, m.m.

Sådan preliminär eller kvarstå- ende skatt, som inte har innehållits genom skatteavdrag samt tillkom- mande skatt skall betalas genom in- sättning på skattepostgirokonto hos den skattemyndighet till vilken skat- ten skall betalas enligt skattsedel.

Insättning enligt första eller andra stycket kan göras också genom inbetal- ning hos de banker, med vilka regeringen har träffat avtal därom.

Om den som har innehållit skatt eller skattskyldig inte vet till vilken skat- temyndighet inbetalning skall göras, skall skatten sättas in på skattepostgiro- konto hos skattemyndigheten i det län där den som har innehållit skatten respektive den skattskyldige är bosatt. -

Betalas skatt genom girering från postgirokonto, skall skatten anses vara inbetald den dag då gireringshandlingarna kom in till postanstalt. Statlig myndighet, som använder det centrala redovisningssystemet (system S) för betalning av skatt, skall anses ha betalt den dag då uppdrag att betala skatten sändes till redovisningscentral 1 systemet. -

Inbetalning av skatt sker kostnadsfritt.

52 a 5

Om det är sannolikt att preliminär A-skatt som har betalats av en juri- disk person kommer att överstiga den slutliga skatt som den juridiska per- sonen skall betala, får skattemyndig-

15 Senaste lydelse 1991:1908.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

heten, eftersärskild ansökan, besluta att det överskjutande beloppet tillgo- doräknas den juridiska personen så- som inbetalning enligt 52 5 första stycket av preliminär skatt som den- juridiska personen har innehållit.

Om preliminär skatt har betalats av ett handelsbolag får skattemyndig- heten, ejlersiirskild ansökan, besluta att det betalda beloppet skall tillgodo- räknas handelsbolaget enligt första stycket eller delägare såsom betalning av hans preliminära skatt.

54.5

1 mom.16 En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag för preliminär A-skatt eller utgett lön för vilken månadsavgift skall redovisas enligt lagen (1984:le8) om uppbörd av so- cialavgifter från arbetsgivare skall utan anmaning lämna uppgift (u pp- bördsdeklaration) om detta till den skattemyndighet som avses i Zaå andra stycket. Deklaration skall lämnas av landsting och kom- mun senast den 12 och av annan-ar- betsgivare senast den 18 i uppbörds- månaden efter den månad då skatte- avdraget gjordes eller lönen utgavs.

] mom. En arbetsgivarc,som har gjort skatteavdrag för preliminär A- skatt på ersättning för arbete eller ut- gett lön för vilken månadsavgift skall redovisas enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialav- gifter från arbetsgivare skall utan anmaning lämna uppgift (upp- bördsdeklaration) om detta till den skattemyndighet som avses i 2:15 andra stycket. Deklaration skall lämnas av landsting och kom- mun senast den 12 och av annan ar- betsgivare senast den 18 i uppbörds- månaden efter den månad då skatte- avdraget gjordes eller lönen utgavs.

Efter anmaning av skattemyndigheten är också den, som inte är deklara- tionsskyldig enligt första stycket, skyldig att avge uppbördsdeklaration. Uppbördsdeklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt fastställt formulär.

Uppbördsdeklaration skall upptaga 1) arbetsgivarens personnummer, organisationsnummer eller särskilda re- dovisningsnummer;

2) uppgift om den tid för vilken redovisning lämnas; 3) det belopp som har dragits av för preliminär A-skatt från lön; 4) sådan utgiven avgiftspliktig lön eller ersättning som avses i 2 kap. 3 & första och andra styckena lagen (1981:691) om socialavgifter, dock inräknat det belopp som avses i punkt 5,

5) det belopp med vilket avdrag görs enligt 6 5 lagen om uppbörd av social- avgifter från arbetsgivare,

6) den lön eller ersättning på vilken månadsavgiften beräknas;

7) månadsavgiftens belopp;

8) summan av skatt enligt punkt 3 och avgift enligt punkt 7. En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag för kvarstående skatt, skall lämna uppgift (uppbördsdeklaration för kvarstående skatt).om detta. Sådan deklaration skall lämnas senast den 18 i uppbördsmånaden april och upp- taga, förutom uppgift som avses i fjärde stycket 1, det belopp som dragits av

16 Senaste lydelse 1991 :1908.

Prop. 1991/921112

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

för kvarstående skatt. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i första—

tredje styckena.

Den som har gjort skatteavdrag för preliminär A-skatt på ränta eller utdel- ning skall lämna uppgift (uppbördsdeklaration för ränta och utdelning) om detta. Sådan deklaration skall lämnas senast den 18 i uppbördsmånaden ef- ter den månad då skatteavdraget .ordes och ta upp

1) den deklarationsskyldiges namn och person- eller organisationsnum- mer;

2) uppgift Om den tid för vilken redovisning lämnas; 3) det belopp som har dragits av för preliminär A-skatt. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i första—tredje styckena.

555

1 mom. Skattemyndigheten får när särskilda skäl föreligger besluta att en arbetsgivare förutom upp- bördsdeklaration skall lämna upp- gift om namn och personnummer samt avdrag för preliminär A-skatt för varje arbetstagare. Beslutet skall upphävas av skattemyndigheten när skäl för att vidhålla det inte längre finns.

1 mom. Skattemyndigheten får när särskilda skäl föreligger besluta att en arbetsgivare förutom upp- bördsdeklaration skall lämna upp- gift om namn och personnummer el- ler organisationsnummer samt av- drag för preliminär A-skatt för varje arbetstagare. Beslutet skall upp- hävas av skattemyndigheten när skäl för att vidhålla det inte längre finns.

Bestämmelserna i denna lag om uppbördsdeklaration gäller i tillämpliga delar uppgifter enligt första stycket.

565

Preliminär B-skatt, som skattskyl- dig har inbetalt utöver debiterat be- lopp, skall avräknas på senare under uppbördsåret förfallande B-skatt i den mån den inte erläggs.

Preliminär F-skatt eller särskild A- skatt, som skattskyldig har inbetalt utöver debiterat belopp, skall avräk- nas på senare under uppbördsåret förfallande F-skatt eller särskild A- skatt i den mån den inte betalas.

Har inbetalt skattebelopp på grund av bristfälliga identifieringsuppgifter inte kunnat tillgodoföras skattskyldig inom sju år efter utgången av det upp- bördsår, under vilket inbetalningen skedde, skall beloppet tillfalla statsver- ket.

655

Avkortning av obetald debiterad skatt skall äga rum, då någon vunnit nedsättning i eller befrielse från ho- nom påförd debitering, dock att pre- liminär skatt skall avkortas endast i den mån den blivit restförd.

Avkortning av obetald debiterad skatt skall äga rum, då någon vunnit nedsättning i eller befrielse från ho- nom påförd debitering, dock att pre- liminär skatt skall avkortas endast i den mån den blivit restförd. Har en skattskyldig debiterats både prelimi- när F-skatt och särskild A-skatt för ett och samma uppbördsår skall av- kortningen i första hand avse den först debiterade skatten.

Vidare skall, om skattskyldig vid debitering av slutlig skatt gottskrivits preliminär skatt till högre belopp än den slutliga skatten, det överskjutande beloppet avkortas i den mån det är obetalt.

Prop. 1991/92z112

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har en arbetsgivare för betalning av arbetstagares skatt verkställt avdrag på lön enligt denna lag eller enligt 15 kap. utsökningsbalken men trots anma- ning underlåtit att inbetala det innehållna beloppet, skall häremot svarande skatt, om denna är debiterad, avkortas såvitt den skattskyldige angår samti- digt som ett motsvarande belopp uppdebiteras såsom fordran på arbetsgiva- ren. '

75 517

Om arbetsgivare utan skälig an- ledning underlåter att göra avdrag - för preliminär eller kvarstående skatt, är han ansvarig för skatt, som skatteavdraget skulle ha avsett, till belopp som svarar mot vad han har underlåtit att avdraga. Gäller ar- betsgivarens ansvarighet på grund av underlåtenhet att göra-avdrag för preliminär skatt arbetstagare, som ej är känd, skall vad arbetsgivaren har underlåtit att avdraga anses ut- göra 40 procent av den [än på vilken skatteavdrag skulle ha gjorts.

Om arbetsgivare utan skälig an- ledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt, är han ansvarig för skatt, som skatteavdraget skulle ha avsett, till belopp som svarar mot vad han har underlåtit att dra av. Gäller arbetsgi- varens ansvarighet på grund av un— derlåtenhet att göra avdrag för preli- minär skatt arbetstagare, som ej är känd, skall vad arbetsgivaren har underlåtit att dra av anses utgöra 30 procent av den ersättning på vilken skatteavdrag skulle ha gjorts.

Beslut enligt första stycket skall fattas av skattemyndigheten.

Åläggs betalningsskyldighet ar- betsgivare på grund av underlåten- het att göra avdrag för preliminär skatt, innan slutlig skatt har debite- rats för det inkomstår under vilket skatteavdraget skulle ha gjorts, skall betalningsskyldighet för skattebe- loppet åläggas också arbetstagaren, om han är känd. Beloppet får indri- vas hos arbetstagaren i samma ord- ning som gäller för restförd skatt.

Åläggs betalningsskyldighet ar- betsgivare på grund av underlåten- het att göra avdrag för preliminär skatt, innan slutlig skatt har debite- rats för det inkomstår under vilket skatteavdraget skulle ha gjorts, skall betalningsskyldighet för skattebe- loppet åläggas också arbetstagaren, om han är känd. Beloppet får indri- vas hos arbetstagaren i samma ord- ning som gäller för restförd skatt. Betalningsskyldighet enligt detta stycke får inte åläggas handelsbolag.

Om arbetstagare blir känd först sedan betalningsskyldighet har ålagts ar- betsgivaren, men före debiteringen av slutlig skatt som avses i tredje stycket, skall betalningsskyldighet för Skattebeloppet åläggas arbetstagaren. Blir ar- betstagaren känd senare än som har sagts nu skall beslut meddelas om hur stor del av arbetstagarens kvarstående eller tillkommande skatt som omfat- tas av arbetsgivarens betalningsskyldighet.

Betalningsskyldighet får i fall som avses i tredje eller fjärde stycket åläggas arbetstagaren också efter det att slutlig skatt har debiterats, om det med fog kan antagas att tillkommande skatt kommer att påföras honom.

75 6.5

Om den som ien av honom bedri- ven näringsverksamhet betalar ut er- sättning för arbete till någon som har en F-skattesedel, inte isamband där-

" Senaste lydelse 1991:1908.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

med har gjort anmälan enligt 40 a 5 trots att han varit skyldig att göra det, får betalningsskyldtghet åläggas ho- nom enligt vad nedan sägs.

Ifall då arbetet har utförts av betal- ningsrnottagaren själv eller, när be- talningsrnottagaren är ett handelsbo- lag, en delägare i bolaget, får betal- ningsansvar åläggas utbetalaren för betalningsmottagarens eller deläga- rens obetalda skatt intill ett belopp som svarar mot 60 procent av ersätt- ningen för arbetet.

Om arbetet i annat fall har utförts av en annan person än betalnings- mottagaren, får utbetalaren åläggas betalningsskyldighet för skatt som belöper på ersättningen för arbetet, i den mån betalningsskyldighet enligt 75 eller 77 _é' harålagts betalningsmot- tagaren eller någon annan som varit arbetsgivare åt den som utfört arbe- tet, sarnt för dröjsmålsavgtft som be- löper på skattebeloppet.

Betalningsskyldighet får inte åläg- gas enligt denna paragraf; om betal- ningsmottagaren har betalat sin preli- minära F -skatt för uppbördsåret inom föreskriven tid.

75d5

Beslut om betalningsskyldighet en- ligt 75 c 5 skall fattas av skattemyn- digheten.

Betalningsskyldighet enligt 75 c 5 får inte åläggas sedan den skattskyl- diges betalningsskyldighet för skatte- beloppet fallit bort enligt lagen (1982.'l88) om preskription av skat- tefordringar m.m.

Hos den som blivit ålagd betal- ningsskyldighet enligt 75 c & får in- drivning ske i sarnrna ordning som gäller för restförd 'skatt.

75eé'

En utbetalare som har fullgjort be- talningsskyldighet i enlighet med be- slut enligt 75 c 5 andra stycket får söka beloppet åter av den som har ut- fört arbetet. En utbetalare som har fullgjort beta/ningsskyldighet i enlig—

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

het med beslut enligt 75 c 5 tredje stycket får söka beloppet åter av den som har ålagts betalningsskyldighet enligt 75 eller 77 5? eller, om betal- ningsskyldigheten ålagts enligt 75 ä', av den som utfört arbetet.

På regressfordran enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i 76 5.

77 518

En arbetsgivare som har gjort skatteavdrag men inte betalat in det innehållna beloppet i den tid och ordning, som föreskrivs i 245 2mom., 52 och 53 åå, är ansvarig för beloppet. Sedan beslut om belop- pets storlek har fattats får beloppet drivas in hos arbetsgivaren i den ord- ning som gäller för indrivning av skatt.

En arbetsgivare som har gjort skatteavdrag men inte betalat in det innehållna beloppet i den tid och ordning, som föreskrivs i 52 och 53 55, är ansvarig för beloppet. Se- dan beslut om beloppets storlek har fattats får beloppet drivas in hos ar- betsgivaren i den ordning som gäller för indrivning av skatt.

Har arbetsgivaren lämnat uppbördsdeklaration inom den tid som anges i 54 ä 1 mom. första stycket eller inom den tid som anges i ett beslut om an- stånd med att lämna deklaration, anses beslut om skattens storlek ha fattats i enlighet med deklarationen.

Kommer deklarationen in till skattemyndigheten vid en senare tidpunkt anses beslut om skattens storlek också ha fattats i enlighet med deklaratio- nen, om inte ett omprövningsbeslut har meddelats dessförinnan.

Beslut enligt första stycket skall fattas av skattemyndigheten. Arbetstagaren är fri från betalningsansvar för skattebelopp som enligt denna paragraf får drivas in hos arbetsgivaren.

785

1 mom.19 Arbetsgivare, som en- ligt lag är skyldig föra handels- böcker, skall ha sin bokföring så ord- nad att därav framgår arbetstagares namn, lönebelopp och skatteav- drags belopp. Om skattsedel eller skattekort har företetts för arbetsgi- varen skall också framgå arbetstaga- res födelsetid samt nummer på för honom utfärdad skattsedel.

1 mom. Arbetsgivare, som enligt lag är bokföringsskyldig skall ha sin bokföring så ordnad att därav fram- går arbetstagares namn, lönebelopp och skatteavdrags belopp. Om skatt- sedel eller skattekort har företetts för arbetsgivaren skall också framgå arbetstagares födelsetid samt num- mer på för honom utfärdad skattse- del.

Också annan arbetsgivare än i första stycket sågs, som har att verkställa skatteavdrag på arbetstagares lön, är skyldig att i enahanda omfattning föra anteckningar i hänseenden som har sagts nyss.

För kontroll av att bestämmel- serna om skatteavdrag har följts får revision verkställas hos sådan arbets- givare, som avses i första och andra styckena. Beslut om revision med-

mSenaste lydelse 1991:1908. . ”Senaste lydelse 1991:503.

För kontroll av att bestämmel- serna om skatteavdrag har följts får revision göras hos sådan arbetsgi- vare, som avses i första och andra styckena. Revision får också göras

Nuvarande lydelse

delas av riksskatteverket eller skat- temyndighet. I övrigt gäller i fråga om revision i tillämpliga delar be- stämmelserna i 3 kap. 8—14 åå taxe- ringslagen(1990:324).

2 mom. Det åligger varje arbets- givare att efter anmaning av skatte- myndigheten lämna uppgift om an- ställda arbetstagare, utbetalda löner och beloppet av verkställda skatte- avdrag.

Föreslagen lydelse

hos den som har ansökt om en F- skattesedel för kontroll av att läm- nade uppgwer är riktiga och fullstän- diga. Beslut om revision meddelas av riksskatteverket eller skattemyn- dighet. I övrigt gäller i fråga om revi- sion i tillämpliga delar bestämmel- serna i 3 kap. 8—14ååtaxcringslagen (1990:324).

2 mom. Det åligger varje arbets- givare att efter anmaning av skatte- myndigheten lämna uppgift om ar- betstagare,utbetalda löner och be- loppet av verkställda skatteavdrag.

795

Skattskyldig som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till myndighet eller arbetsgivare lämnar oriktig upp- gift om förhållande, som har bety- delse för hans skyldighet att erlägga skatt, eller underlåter att lämna föreskriven uppgift av sådant slag, dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff i skattebrotts- lagen.

I ringa fall dömes ej till ansvar en- ligt första stycket.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till myndighet lämnar oriktig uppgift om förhållande, som har betydelse för skyldigheten för honom eller för en juridisk person som han företräder att betala skatt, eller underlåter att lämna föreskri- ven uppgift av sådant slag, döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff i skattebrottslagen (I971:69).

I ringa fall döms inte till ansvar en- ligt första stycket.

79 a 5

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till arbetsgivaren lämnar oriktiga uppgifter om innehav av F- skattesedel eller något annat förhål- lande som har betydelse för skyldig- heten för honom eller för en juridisk person som han företräder att betala skatt döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Ansvar enligt första stycket inträ- der inte, om ansvar för gärningen kan utdömas enligt skattebrottslagen(197I:69) eller brottsbalken.

1 ringa fall döms inte till ansvar en- ligt första stycket.

805

Arbetsgivare som uppsåtligen el- ler av grov oaktsamhet åsidosätter skyldighet att verkställa skatteav- drag dömes till böter.

Arbetsgivare som uppsåtligen el- ler av grov oaktsamhet åsidosätter skyldighet att verkställa skatteav- drag dörns till böter.

Nuvarande lydelse

] ringa fall dömes ej till ansvar en- ligt första stycket.

Föreslagen lydelse

I ringa fall döms inte till ansvar en- ligt första stycket.

83 & Hörsammar inte skattskyldig anmaning att avlämna preliminär självdekla- ration eller att komplettera sådan deklaration eller att för jämkning in- komma med för den skattskyldige utfärdad skattsedel på preliminär skatt, eller underlåter någon att hörsamma anmaning enligt 19 eller 54 5, eller

underlåter någon att hörsamma anmaning enligt 195, 38 b åförsta stycket eller 54 5, eller

underlåter arbetsgivare, som är skyldig att göra skatteavdrag, att fullgöra sådan skyldighet eller gör han skatteavdrag med för lågt belopp, eller fullgör arbetsgivare inte vad som åligger eller åläggs honom enligt 43 &, 55 ä 1 mom. första stycket eller 78 &,

får skattemyndigheten förelägga den försumlige vite. Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.

Har vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen(1990:324) eller i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter prövas en fråga om uttagande av den länsrätt som är behörig enligt nämnda

lagar.

Vid prövning av ansökan om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

102 &

Länsrättens beslut om preliminär taxering, sättet för att ta ut preliminär skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skatte- avdrag och anstånd med att betala in skatt får inte överklagas. Vad som sagts nu gäller dock inte beslut med anledning av en begäran enligt 44 5 om besked angående skyldigheten att verkställa skatteavdrag.

Länsrättens beslut om preliminär taxering, debitering eller jämkning av preliminär skatt, verkställande av skatteavdrag och anstånd med att betala in skatt får inte överklagas. Vad som sagts nu gäller dock inte be- slut med anledning av en begäran enligt 44 5 om besked angående skyldigheten att verkställa skatteav- drag.

Anvisningar till 39 ä

1. I 39 5 1 mom. anges när fråga är om arbetsgivare och arbetstagare i uppbördslagens mening. Så äriprin- ciz) fallet då någon utbetalar belopp, som för mottagaren motsvarar i nämnda paragraf avsedd inkomst av tjänst. Härav följer att exempelvis den som är självständig företagare och vars inkomst är hänför/ig till in- komst av näringsverksamhet inte skall vidkännas skatteavdrag på nämnda inkomst. I handelsbolag eller enkelt bolag är det icke ovanligt, att en eller flera del-

Nuvarande lydelse

ägare utföra arbete för bolagets räk- ning och därför uppbära bestämd lön, beräknad för vecka, månad eller annan bestämd tidsperiod, varjämte vederbörande, utöver lönen, erhåller viss del i vinsten. Sådan delägare är icke arbetstagare enligt denna lags mening.

Den omständigheten att någon vid sidan av fastställd lön uppbär tantiem eller avlönas medelst provision för- hindrar i och försig icke att skatteav- drag verkställas.

2. Har arbetstagaren jämte sin hu— vudsyssla en eller flera bisysslor; skall, ide fall då enligt vad förut sagts skatteavdrag skall verkställas, sådant avdrag göras av den arbetsgivare, hos vilken arbetstagaren har sin hu- vudanställning. Kan av flera anställ- ningar ingen anses såsom den huvud- sakliga eller föreligger tvekan om vil- ken anställning som skall betraktas såsom huvudsaklig, har arbetstaga- ren eller arbetsgivaren att vända sig till skattemyndigheten, som medde- lar besked om vid vilken anställning skatteavdrag skall verkställas.

3. Skatteavdrag ifrågakommer icke beträjfande preliminär B-skatt eller tillkommande skatt. Avdragsskyldighet för kvarstående skatt är icke inskränkt till att avse skatt, som utgår för inkomst av tjänst, utan gäller även i fråga om skatt för annan inkomst. Den kvar- stående skatten kan nämligen avse även annan inkomst än av tjänst.

4. Föreligger särskilda svårigheter för arbetsgivare att göra skatteav- drag för kvarstående skatt, får skat- temyndigheten medge, att sådant avdrag inte görs. Svårighet att göra skatteavdrag för sådan skatt kan vara för handen, om lön utbetalas för kvartal eller halvår eller annars vid sådana tidpunkter, att genom skatteavdrag innehållna medel inte förslår att betala den kvarstående skatten.

Föreslagen lydelse

] . Skatteavdrag kommer inte i fråga för preliminär F-skatt, särskild A-skatt eller tillkommande skatt.

2. Föreligger särskilda svårigheter för arbetsgivare att göra skatteav— drag för kvarstående skatt, får skat- temyndigheten medge, att sådant avdrag inte görs. Svårighet att göra skatteavdrag för sådan skatt kan vara för handen, om ersättning utbe- talas för kvartal cller-halvår eller an- nars vid sådana tidpunkter, att ge- nom skatteavdrag innehållna medel inte förslår att betala den kvarstå- ende skatten. Såväl arbetsgivare som arbetstagare kan göra framställning om befrielse från skatteavdrag. Har arbetsgivare begärt befrielse från att göra skatteav- drag, skall arbetstagare, som berörs av framställningen, eller ombud för denne höras i frågan.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid prövning av arbetsgivares ansökan om befrielse från skyldighet att göra skatteavdrag skall särskilt beaktas intresset för arbetstagare att få en bekväm skattebetalningsform och för det allmänna att få en effektiv skatte-

betalning.

5. Riksskatteverket må,då fråga är om anställning som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, före- skriva att skatteavdrag ej skall verk- ställas, därest sådant avdrag skulle medföra avsevärda olägenheter eller om särskilda skäl eljest föreligga. Även i andra fall må verket, där detta med hänsyn till skattskyldigs inkomst eller anställningsförhållan- den finnes påkallat, förklara att skatteavdrag ej skall verkställas.

Verket ägermedgiva att preliminär A-skatt, som skall utgå enligt skatte- tabell, må beräknas till annat belopp än som angives i tabellen under för- utsättning att awikelsen är ringa.

3. Den skattemyndighet som utfär- dat den skattskyldiges A-skattesedel får, då fråga är om arbete som är av- sett att pågå kortare tid än en vecka, föreskriva att skatteavdrag inte skall göras om sådant avdrag skulle med- föra avsevärda olägenheter eller om det annars finns särskilda skäl. Även i andra fall får skattemyndigheten, där detta med hänsyn till skattskyl- digs inkomst eller anställningsför- hållanden är påkallat, förklara att skatteavdrag inte skall göras.

Skattemyndigheten får medge att preliminär A-skatt, som skall utgå enligt skattetabell, får beräknas till annat belopp än som anges i tabellen under förutsättning att avvikelsen är ringa.

till 40 5

I 40 å ] mom. andra stycket och 2 mom. andra stycket angivna skatte- avdrag skola ej verkställas, då det är uppenbart för arbetsgivaren att an- ställningen hos honom är att anse så- som bisyssla. Är så ej fallet, må av- drag underlåtas allenast därest ar- betstagaren med intyg från skatte- myndighet styrker att fråga är om bi- syssla.

Skatteavdrag skall icke göras å lön, som utbetalas senast den 25 feb- ruari under inkomståret, därest ar- betstagaren företer skattsedel eller skattekort utvisande att han för näst- föregående inkomstår varit påförd preliminär B-skatt. Vad sist sagts har dock icke avseende å nyanställd ar- betstagare, som kan antagas hava sin väsentliga utkomst av anställningen.

Det åligger arbetsgivaren, att se- nast en vecka innan i 40 5 2 mom. andra stycket angivet avdrag för kvarstående skatt första gången gö- res, genom skriftlig eller muntlig hänvändelse till arbetstagaren upp- mana denne att överlämna skattse- del å slutlig skatt eller vederbörlig

I 40 5 2 mom. andra stycket angi- vet skatteavdrag skall inte verkstäl- las, då det är uppenbart för arbetsgi- varen att anställningen hos honom är att anse såsom bisyssla.Är så inte fallet, får avdrag underlåtas endast om arbetstagaren med intyg från skattemyndighet styrker att fråga är om bisyssla.

Skatteavdrag skall inte göras på lön, som utbetalas senast den sista februari under inkomståret, om ar- betstagaren företer skattsedel eller F-skattebevis utvisande att han för nästföregående inkomstår varit på- förd preliminär F-skatt. Vad sist sagts gäller dock inte nyanställd ar- betstagare, som kan antas ha sin vä- sentliga utkomst av anställningen.

Det åligger arbetsgivaren, att se- nast en vecka innan i 40 ä 2 mom. andra stycket angivet avdrag för kvarstående skatt första gången görs, genom skriftlig eller muntlig hänvändelse till arbetstagaren upp- mana denne att överlämna skattse- del på slutlig skatt eller vederbörlig

Nuvarande lydelse

del av sådan skattsedel eller på före- skrivet sätt visa att skatteavdrag för- kvarstående skatt ej skall göras. Därvid skall arbetsgivaren tillika erinra arbetstagaren om det skatte- avdrag, som eljest kommer att göras.

Arbetsgivarens val av skattetabell för beräkning av förhöjt avdrag en- ligt 40 ä 1 mom. andra stycket bör godtagas, om skälig anledning får anses ha förelegat att tillämpa skat- tetabellen i fråga.

Har genom skatteavdrag enligt 40 ä 1 mom. andra stycket eller 2 mom. andra stycket innehållits större be- lopp än vad som skall inbetalas vid närmast följande uppbördstillfälle enligt skattsedel, skattekort eller av skattemyndighet utfärdat intyg, som arbetstagaren företett efter det av— draget gjorts, eller erhållet besked om skatteavdrag, skall arbetsgiva- ren, om icke särskilda hinder före- ligga, mot kvitto tillhandahålla ar- betstagaren vad som sålunda inne- hållits för mycket.

Kan det antagas, att nyanställd ar- betstagare, som har skattsedel å preli- minär B-skatt, har sin väsentliga ut- komst av anställningen, åligger det arbetsgivaren anmäla dylikt förhål— lande till skattemyndigheten.

Vad i 40 & sägs om skyldighet att överlämna skattsedel till arbetsgi- vare och om påföljd för underlåten- het att fullgöra sådan skyldighet äger icke tillämpning vid utbetalning av folkpension eller tilläggspension från allmän försäkringskassa eller riksförsäkringsverket eller eljest i den mån regeringen så förordnar.

Föreslagen lydelse

del av sådan skattsedel eller på före- skrivet sätt visa att skatteavdrag för- kvarstående skatt inte skall göras. Därvid skall arbetsgivaren tillika erinra arbetstagaren om det skatte- avdrag, som annars kommer att gö- ras.

Arbetsgivarens val av skattetabell för beräkning av förhöjt avdrag en- ligt 40 å 1 mom. andra stycket bör godtas, om skälig anledning får an- ses ha förelegat att tillämpa skatteta- bellen i fråga.

Har genom skatteavdrag enligt 40 ä 1 mom. andra stycket eller 2 mom. andra stycket innehållits större be- lopp än vad som skall inbetalas vid närmast följande uppbördstillfälle enligt skattsedel, F-skattebevis eller av skattemyndighet utfärdat intyg, som arbetstagaren företett efter det avdraget gorts, eller erhållet besked om skatteavdrag, skall arbetsgiva- ren, om inte särskilda hinder förelig- ger, mot kvitto tillhandahålla arbets- tagaren vad som sålunda innehållits för mycket.

Vad i 40 5 sägs om skyldighet att visa upp skattsedel för arbetsgivare och om påföljd för underlåtenhet att fullgöra sådan skyldighet gäller inte vid utbetalning av folkpension eller tilläggspension från allmän försäk- ringskassa eller riksförsäkringsver- ket eller annars i den mån rege- ringen så förordnar.

till 45 å 1. Skattemyndighet äger utan särskild anmälan från *den skattskyldige uppta fråga om jämkning av preliminär skatt i fall som avses i 45 ä.

2. För att få bättre överensstäm- melse mellan slutlig skatt och erlagd preliminärskatt kan genom jämk- ning föreskrivas, att utbyte skall ske av preliminär A-skatt beräknad en- ligt skattetabell eller av preliminär B-skatt mot preliminär A—skatt be-

2. För att få bättre överensstäm— melse mellan slutlig skatt och betald preliminärskatt kan genom jämk- ning föreskrivas, att utbyte skall ske av preliminär A-skatt beräknad en- ligt skattetabcll mot preliminär A- skatt beräknad enligt särskild av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

räknad enligt särskild av skattemyn- skattemyndighet angiven grund. dighet angiven grund. Jämför vidare Jämför vidare 3 &. 3 5 och an visningama till samma pa- ragraf.

3. Har skattskyldig under inkomståret, innan beslutet om jämkning med- delats, erlagt högre preliminär skatt än han rätteligen bort göra, skall den för mycket inbetalda skatten icke restitueras. I stället skall den preliminära skatt som skall erläggas efter beslut omjämkning i motsvarande mån reduce— ras, så att den sammanlagda preliminärskatten kommer att uppgå till be- lopp, som beräknas böra utgå för inkomståret. Fall kan förekomma, särskilt vid jämkning under senare delen av inkomståret, då preliminärskatten ned- sätts med så stort belopp att den skattskyldige, trots att han helt befriats från att betala sådan skatt under återstående uppbördsmånader, ändå har inbe- talt högre skatt än han kan antas ha rätteligen bort göra. Uppgår det för mycket inbetalda beloppet till minst en femtedel av den slutliga skatt, som kan beräknas komma att utgå, dock till minst 500 kronor, har den skattskyldige rätt att få tillbaka det för mycket inbetalda beloppet utan awaktan på debite— ring av den slutliga skatten. Är sär— skilda förhållanden för handen fråga är t.ex. om ett särskilt stort skattebelopp kan myndigheten, även om det angivna villkoret inte är uppfyllt, medge att det för mycket betalda beloppet återbetalas till den skattskyldige.

Uppgår det för mycket inbetalda beloppet till minst en femtedel av den beräknade slutliga skatten, i förekommande fall minskad med överskjutande ingående mervärde- skatt, dock till minst 500 kronor, har den skattskyldige rätt att få tillbaka det för mycket inbetalda beloppet utan awaktan på debitering av den slutliga skatten. Är särskilda förhål- landen för handen fråga är t.ex. om ett särskilt stort skattebelopp kan myndigheten, även om det an- givna villkoret inte är uppfyllt, medge att det för mycket betalda be- loppet återbetalas till den skattskyl- dige.

till 46 &

Preliminär självdeklaration kan vara behövlig t.ex. om skattskyldig, som har att erlägga preliminär B— skatt, kan antagas komma att få sina inkomster eller utgifter mera avsc— värt förändrade eller om skattskyl- dig, för vilken utfärdats skattsedcl å preliminär A-skatt, blivit näringsid- kare och i följd därav bör påföras preliminär B-skatt.

Preliminär självdeklaration kan vara behövlig t.ex. om skattskyldig, som har att betala preliminär F-skatt eller särskilt! A-skatt, kan antagas komma att få sina inkomster eller ut- gifter mera avsevärt förändrade eller om skattskyldig, för vilken utfärdats skattsedel på preliminär A-skatt, också bör påföras särskild A-skatt.

Preliminär självdeklaration bör icke infordras, där för jämkning erforder- liga uppgifter kunna införskaffas på annat sätt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om preliminär skatt som avser tid före den 1 april 1993. Vid tillämpning av bestämmelserna om jämkning i samband med sådan återbe- talning av för mycket betald preliminär skatt som avses i 45 & 2 mom. och anvisningarna till 45 5 skall vid återbetalningar som avser inkomståret 1992 hänsyn tas också till överskjutande ingående mervärdeskatt.

2. Vid lagens ikraftträdande skall fysiska och juridiska personer, som är registrerade för betalning av preliminär B-skatt och redovisning av mer- värdeskatt, eller som är registrerade för betalning av preliminär B-skatt och som vid 1992 års taxering redovisat mervärdeskatt i sin allmänna självdekla- ration tilldelas en F—skattesedel. Vad som sagts nu gäller dock inte sådan skattskyldig som är registrerad i kronofogdemyndighetens register för obe- talda skatter eller avgifter. Under tiden den 1januari — 31 mars 1993 skall äldre bestämmelser om preliminär B-skatt och skattsedel på sådan skatt gälla för den som har tilldelats en F—skattesedel.

3. Vid utgången av mars 1993 upphör följande lagar att gälla:

a) lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar,

b) lagen (1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953z272),

c) lagen (1990:326) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m.m., (1) lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning m.m.,

e) lagen (1990:328) om skatteavdrag från artistersättning m.m. Nu nämnda lagar skall dock fortfarande tillämpas i fråga om ersättningar som har betalats ut före den 1 april 1993.

2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4, 5, 9, 35 och 37 55 samt 4 kap. 13 & lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande ly-

delse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 4 ä'

Kontrolluppgifter om lön, arvode, andra ersättningar eller förmåner som utgör skattepliktig intäkt av tjänst skall lämnas av den som betalat ut belop- pet eller gett ut förmånen.

Kontrolluppgifter skall lämnas för den som av den uppgiftsskyldige har fått skattepliktigt belopp eller skattepliktig förmån.

Uppgiftsskyldighet enligt första och andra styckena föreligger även i fråga om ersättning eller förmån som för mottagaren utgör intäkt av näringsverksamhet om den som be- talat ut beloppet eller gett ut förrnå- nen åtagit sig att betala arbetsgivara v- gijter på ersättningen eller förmånen eller gjort avdrag enligt lagen (l982.'1006) om avdrags- och upp- giftsskyldighet beträffande vissa upp- dragsersättningar.

Uppgiftsskyldighet enligt första och andra styckena föreligger även i fråga om ersättning eller förmån som mottagaren får för arbete och som för honom utgör intäkt av nä- ringsverksamhet om inte mottagaren antingen har enbart en F-skattesedel eller både en F -skattesedel och en A- skattesedel och skriftligen åberopat F-skattesedeln.

Kontrolluppgift skall ta upp utgiven ersättning eller förmån samt avdragen preliminär skatt. I 6—12 55 lämnas närmare föreskrifter om vad som skall iakttas när kontrolluppgift lämnas.

552. Uppgiftsskyldighet enligt 4 & föreligger först efter föreläggande av skatte- myndigheten beträffande

1. ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete, som getts ut av fysisk person eller dödsbo och inte utgör omkostnad i näringsverksamhet, om avdrag för preliminär A—skatt inte har gjorts och det som mottagaren sammanlagt fått haft ett lägre värde än 1 000 kronor för hela året,

2. ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete i andra fall än som avses i 1 om det som mottagaren sammanlagt fått haft ett lägre värde än 100 kronor för hela året,

3. ersättning för uppdrag enligt 4 55 1—3 lagen (l982.'1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar i fråga om fastighet eller bostadslägenhet som avses i 8 5 första stycket nämnda lag, om avdrag för skatt inte har gjorts,

4. följande slag av ersättningar om

[Senaste lydelse 199011136. 2Senaste lydelse 1990:1136.

3. följande slag av ersättningar om

Nuvarande lydelse

det har angetts i kontrolluppgiften att sådan ersättning har lämnats

Föreslagen lydelse

det har angetts i kontrolluppgiften att sådan ersättning har lämnats

a) kostnadsersättning för resa i tjänsten med allmänt kommunikationsme- del, hyrbil eller taxi, motsvarande gjorda utlägg,

b) kostnadsersättning för logi vid sådan resa i tjänsten som avses i punkt 3 av anvisningarna till 33 & kommunalskattelagen(1928z370), motsvarande gjorda utlägg,

c) representationsersättning, motsvarande gjorda utlägg,

d) ersättning för ökade levnadskostnader vid sådan resa i tjänsten som av- ses i punkterna 3 och 3 a av anvisningarna till 33 & kommunalskattelagen eller för kostnader för resa med egen bil i tjänsten, i den mån ersättningarna enligt 10 & första—tredje styckena uppbördslagen (1953:272) inte skall ligga till grund för beräkning av preliminär A-skatt.

9 $

I kontrolluppgiften skall det för varje belopp anges om arbetsgivaren skall betala arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

I kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp det sammanlagda värdet av utgivna ersättningar för ökade levnadskostnader vid resa i tjänsten som varit förenad med övernattning och kostnader för resa med egen bil i tjäns- ten till den del ersättningarna överstiger avdragsgilla belopp.

Det sammanlagda värdet av andra kostnadsersättningar än sådana som av- ses i andra stycket skall anges särskilt för sig. Traktamentsersättning vid resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning skall dock anges som lön, arvode eller motsvarande.

I kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har gjorts för preliminär A-skatt eller enligt lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.

I kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har gjorts för preliminär A-skatt.

355

Efter föreläggande av skattemyn- digheten skall den som uppburit visst avlöningsbelopp som ackordsö- verskott eller dylikt för att fördelas inom ett arbetslag eller liknande grupp av personer lämna kontroll- uppgift för medlem av gruppen. Kontrolluppgiften skall avse det be- lopp som betalats ut till medlemmen med upplysning huruvida arbetsgiva- ren för beloppet skall betala avgift enligt 19 kap. ] ä' lagen (1962:381) om allmän försäloing.

Efter föreläggande av skattemyn- digheten skall den som uppburit visst avlöningsbelopp som ackordsö- vcrskott eller dylikt för att fördelas inom ett arbetslag eller liknande grupp av personer lämna kontroll- uppgift för medlem av gruppen. Kontrolluppgiften skall avse det be- lopp som betalats ut till medlem- men. I förekommande fall skall an- märkas att denne innehar F -skattese- del.

37 &

Efter föreläggande av skattemyn- digheten skall kontrolluppgift om utbetalning av ersättning för tillfäl-

3 Senaste lydelse 1990: 1 136. " Senaste lydelse 1990: 1136.

Efter föreläggande av skattemyn- digheten skall kontrolluppgift om utbetalning av ersättning för arbete

Nuvarande lydelse

ligt arbete lämnas av den som betalt ut ersättningen. Kontrolluppgiften skall lämnas för den som bedriver näringsverksamhet och avse utbetalt belopp.

Föreslagen lydelse

till den som innehar enbart en F -skat- tesedel eller innehar både en F-skatte- sedel och en A-skattesedel och skrift- ligen åberopat F—skattesedeln. Kon- trolluppgiften skall avse utbetalt be-

lopp.

4 kap.

Självdeklarationer och andra handlingar som enligt bestämmel- serna i denna lag eller taxeringsla- gen (1990:324) har avlämnats till ledning för taxering eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet för taxeringskont- roll, skall förvaras hos skatternyndig- heten. Orti inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer föreskriver något annat, skall handlingarna förstöras sedan sex år har förflutit efter taxeringsårets ut-

gång.

13%

Självdeklarationer och andra handlingar som enligt bestämmel- serna i denna lag eller taxeringsla- gen (1990z324) har avlämnats till ledning för taxering eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet för taxeringskont- roll, skall förstöras sedan sex år eller; ifråga om handlingar som avser ak- tiebolag eller ekonomisk förening, tio år har förflutit efter taxerings- årets utgång.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva att handlingarna skall bevaras under längre tid än som sägs i första stycket.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1992. Bestämmelserna i 3 kap. i sin nya lydelse skall dock tillämpas för tid från och med den 1 april 1993. Äldre be- stämmelser i 3 kap. gäller fortfarande i fråga om ersättningar som betalats ut före den 1 april 1993.

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 och 2 a 55, 11 kap. 2 5 samt 20 kap. 2 & lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 2 52

Sjukpenninggmndande inkomst är den årliga inkomst i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av'annatförvärvsar- bete). Med inkomst av anställning likställs kostnadsersättning som inte enligt 10 & uppbördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av preliminär A- skatt. Som inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från en arbets- givare som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning bortses vid beräkningen av sjukpen- ninggrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade lev— nadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte hel- ler intäkt som avses i 32 ä 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen(1928:370) eller sådan ersättning som enligt 1 5 första stycket 2 — 6 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbets- skada som enligt 2 5 första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa för- värvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den sjukpenninggrun- dande inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Vid beräkning av sjukpenning- grundande inkomst bortses från så- dan inkomst av anställning och an- nat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall un- dantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsar- bete. Ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört ar- bete i annan form än pension räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om motta- garen inte är anställd hos den som utger ersättningen. Ifråga om ersätt- ning som utgör inkomst av närings- verksamhet, gäller vad nu har sagts

1 Lagen omtryckt 1982:120. 2Senaste lydelse 199l:689.

Vid beräkning av sjukpenning- grundande inkomst bortses från så- dan inkomst av anställning och an- nat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall un- dantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsar- bete. Ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört ar- bete i annan form än pension räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om motta- garen inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu angivna fall skall den som utför arbetet anses så- som arbetstagare och den som utger

Nuvarande lydelse

endast under förutsättning att den försäkrade och den som utger ersätt- ningen är ense om detta. 1 nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som ut- ger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst ] 000 kronor, skall ersättningen från denne inte tas med . vid beräkningen av den sjukpen- ninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av nä- ringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall bortses från ersätt- ning som idrottsutövare får från så- dan ideell förening som avses i 7 (j 5 mom. lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt och som har till huvud- sakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan antas uppgå till minst ett halvt basbelopp.

Föreslagen lydelse

ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst ] 000 kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen *av den sjukpen- ninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av nä- ringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall bortses från ersätt- ning som enligt 2 a 5 skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får från sådan ideell förening som avses i 7 5 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja id- rottslig verksamhet, om ersätt- ningen från föreningen under året inte kan antas uppgå till minst ett halvt basbelopp.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhål- landena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäk- rades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Om inkomsten helt eller delvis utgörs av skattepliktiga förmåner skall de tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 & första—fjärde styckena uppbörds- lagen (1953:272).

2 a 53

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person an- ses som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersättningen avser arbete som utförts inom riket samt arbetsgivaren och arbetstagaren träffat överenskom- melse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall som inkomst av annat förvärvsarbete också anses ersättning. som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen(1928:370) och som, utan att anställ- ningsförhållande förelegat, utbetalats av fysisk person bosatt utomlands el- ler utländsk juridisk person. '

Som inkomst av annat förvärvsar- bete räknas dessutom ersättning för arbete under förutsättning att ersätt- ningen betalas ut-

1. till mottagare som har en F -skat- tesedel antingen när ersättningen be- stäms eller när den betalas ut,

3Senaste lydelse 1990:657.

Prop. 1991/921112

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. till mottagare som har en A- skattesedel eller som saknar skattse- del på preliminär skatt om ersätt- ningen tillsammans med annan er- sättning för arbete från samma utbe- talare under inkomståret kan antas komma att understiga 10 000 kronor och utbetalaren är en Dsisk person eller ett dödsbo samt vad som utbeta- lats inte utgör utgift i en av utbetala- ren bedriven näringsverksamhet,

3. till delägare i handelsbolag av bolaget.

Om i fall som avses i tredje stycket 1 mottagaren har både en F -skattese- del och en A-skattesedel, räknas er- sättningen som inkomst av annat för- värvsarbete bara om F-skattesedeln skriftligen åberopas.

11 kap. 2 54

Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadsersättning som inte enligt 10 & uppbördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av preliminär A-skatt. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1 000 kronor. Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses i 32 ä 1 mom. första stycket h och i kom- munalskattelagen (19282370) eller sådan ersättning som enligt 1 & första stycket 2—6 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkoms- ter utgör underlag för nämnda skatt. I fråga om arbete som har utförts utom- lands bortses vid beräkningcn av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda för- hållanden i sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även

a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sj ukpen— ning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadcförsäkring eller motsvarande er— sättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens för- ordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst så— som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenningförmåner,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 &, i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbets- marknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning,

g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt stu- diestödslagen (19732349),

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsför- säkring,

4Senaste lydelse 1991:1839.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repeti- tionsutbildning, frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbandsöv- ning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under för- svarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid kommunal vuxenutbildning (komvux), vid vuxenut- - bildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid svenskundervisning för invandrare (sfi),

]) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 5, i den

0 ' o .. man regeringen sa förordnar,

n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de star- tar egen rörelse,

p) ersättning enligt lagen ( 1988:1465 ) om ersättning och ledighet för när- ståendevård,

q) tillfälliga förvärvsinkomstcr av verksamhet som inte bedrivs självstän-

digt,

r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 5 lagen (1991:1047) om sjuklön.

Ifråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för ut- fört arbete i annan form än pension samt i fråga om ersättning till idrottsutövare från visst slag av ideell förening gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 & andra stycket.

Vid beräkning av inkomst av an- ställning skall hänsyn tas till lön eller annan ersättning, som den försäk- rade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller är ut- ländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts häri ri- ket och överenskommelse inte träf- fats enligt 3 kap. 2 a 5 eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från ut- ländsk juridisk person, en svensk ju- ridisk person, som äger ett bestäm- mande inflytande över den ut- ländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen för- bindelse har att svara för tilläggs- pensionsavgiften.

Ifråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för ut- fört arbete i annan form än pension samt i fråga om ersättning till idrottsutövare från visst slag av ideell förening gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 & andra stycket samt 2 a & tredje och fjärde styckena .

Vid beräkning av inkomst av an- ställning skall hänsyn tas till lön eller annan ersättning, som den försäk- rade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller är ut- ländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i ri- ket och överenskommelse inte träf- fats enligt 3 kap. 2 a 5 första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla be- träffande lön till svenska medbor— gare, om svenska staten eller, där lö- nen härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande infly- tande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkrings- verket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses som arbetsgivare.

20 kap. 2 55 Vid tillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a & om försäkrad, som vårdar barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.

Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 5 och. 11 kap. 6 a & likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.

Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 & likstäl— las den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.

Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid tillämp- ning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige, om den bli- vande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt då han avled.

Enligt 2 5 andra stycket lagen (I983:850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen ( I 95 3.2 72 ) m. m. skall ersättning som avses i nämnda lag i vissa fall anses som inkomst av annat förvärvsarbete vid tillämpning av denna lags bc- stämmelser om sjukpenninggrun- dandeinkomst och pensionsgrun- dande inkomst. Vid tillämpning av sistnämnda bestämmelser gäller vi- dare vad som i 22 c & lagen (1984:668) om uppbörd av socialav- gifter från arbetsgivare sägs om iakt- tagande av förhandsbesked.

5 Lydelse enligt prop. 1991/92:124.

Vid tillämpning av denna lags be- stämmelser om sjukpenninggrun- dande inkomst och pensionsgrun- dande inkomst gäller vad som i 22 c 5 lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare sägs om iakttagande av förhandsbesked.

Vid tillämpning av bestämmel- sema i 3 kap. 2 a 5 tredje stycket skall den som lämnat uppgift om innehav av en F -skattesedeli en anbudshand- ling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även inne- håller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens person- nummer eller organisationsnummer anses ha en sådan skattsedel. Uppgif- ten om innehav av en F—skattesedel

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1991/92;112

gäller även som sådant skriftligt åbe- ropande av F—skattesedeln som avses i 3 kap. 2 a 5? fjärde stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F -skatte- sedel är oriktig. Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift om innehav av F -skattesedel finns i 79a ä' uppbördslagen (1953:272).

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993. Äldre bestämmelser gäller fortfa- rande i fråga om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande in- komst som avser tid före ikraftträdandet.

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 5 och 2 kap. 4 & lagen (1981:691) om socialavgifter1 skall'ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Avgifterna skall betalas av arbets- givare samt av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a 5 eller 11 kap. 3 & nämnda

lag.

252

Avgifterna utgörs av arbetsgivar- avgifter och egenavgifter. Arbetsgi- varavgifter skall betalas av den som är arbetsgivare och egenavgifter av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a 5 eller 11 kap. 3 & nämnda lag.

Vid tillämpning av denna lag skall, även om ett anställningsförhållande inte föreligger, den som har utgett sådan ersättning som enligt bestämmel- serna i 3 kap. 2 & andra stycket eller 11 kap. 2 & första stycket m), andra stycket och femte stycket lagen om allmän försäkring är att hänföra till in— komst av anställning anses som arbetsgivare. Vid tillämpning av denna lag gäller vidare vad som i 22 c 5 lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare sägs om iakttagande av förhandsbesked.

Bestämmelser om betalning av av- gifter vid vissa uppdrag finns i lagen (1981-850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen(1953:272) m.m.

2 kap.

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte upp-. gått till 1 000 kronor,

2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,

3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 ä, 4 kap. 18 5 eller 22 kap. 12 & lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,

5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen,

6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetsta- gare haft att täcka med ersättningen,

7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 475 tredje stycket civilför-

lLagen omtryckt 1989. 633. 2Lydelse enligt prop. 1991/92: 124. 3Senaste lydelse 1991: 1155.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

svarslagen (1960:74) i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpen- mng,

8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte räknas som lön enligt 11 kap. 2 & första stycket lagen om allmän försäkring,

9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet,

10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 & lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte utgör skattepliktig intäkt,

11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a & lagen om allmän försäkring, 12. intäkt som avses i 32 5 1 mom. första stycket h och i kommunalskattela- gen (1928:370),

13. sådan ersättning som enligt 1 55 första stycket 2-6 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt,

14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell för- ening som avses i 7 5 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersätt- ningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.

Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fast- ställa schablon för beräkning av ar- betstagares kostnader i viss verk- samhet.

Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fast- ställa schablon för beräkning av ar- betstagares kostnader i viss verk- samhet. Schablonen skall avse be- stämda yrkesgmpper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp.

I fråga om inkomst från fämansföretag och fåmansägt handelsbolag skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 & kommunalskattelagen(1928z370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsundcrlaget.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993. Äldre bestämmelser gäller fortfa- rande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

Prop. 1991/92z112

5. Förslag till Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av social- avgifter från arbetsgivarcl

dels att nuvarande 21 och 22 åå skall betecknas 15 och 19 åå,

dels att 6 och 25 åå samt övergångsbestämmclserna till lagen (1991:1907) om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgi- vare skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före nuvarande 21 & skall sättas närmast före den nya 15 &,

dels att det i lagen skall införas nya paragrafer, 16 18 och 22 e åå, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 &

En arbetsgivare får vid redovisning av en arbetstagares lön göra avdrag för sådana kostnader som avses i 2 kap. 4 5 första stycket 6 lagen (1981:691) om socialavgifter och som arbetstagaren haft under månaden, om kostnaderna för utgiftsåret kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens lön från arbetsgivaren under nämnda år.

Är en schablon, som fastställts enligt 2 kap. 4 & andra stycket lagen om socialavgifter, tillämplig på arbetstagare hos arbetsgivaren, skall avdrag i fråga om lön för sådan arbetstagare beräknas enligt schablonen.

Skattemyndtglieten skall på fram- ställning av arbetsgivaren på för- hand bestämma hur en arbetstagares kostnader skall beräknas vid redo-

Finns det inte en sådan scltablon som avses i andra stycket skall skatte- myndigheten på framställning av ar- betsgivaren bestämma hur kostna- derna skall beräknas vid redovis- ningen.

visningen.

165

Om den, som ien av honom bedri- ven niirt'ngsverksamhet betalar ut er- sättningför arbete till någon som ltar en F-skattesedel, inte i samband där- med har gjort anmälan enligt 40 a 55 uppbördslagen (1953:272) trots att han varit skyldig att göra det, får, i fall då arbetet har utförts aven annan person än F—skattesedelsinnehava— ren, betalningsskyldighet åläggas llt- betalaren för de arbetsgivare vgtfter och den dröjsmålsavgtft som F -skat- tesedelsinnehavaren skall betala på ersättningen till den som har utfört arbetet.

Betalningsskyldighet får inte åläg- gas enligt första stycket om F —skatte-

1 Lagen omtryckt 1991:98. Nuvarande lydelse av 21 & enligt prop. 1991/92:93.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sedelsinnehavaren har betalat avgif- terna inorn föreskriven tid.

Betalningsskyldighet får inte heller åläggas sedan F—skattesedelsinneha- varens betalningsskyldighet för av- giftema bortfallit enligt lagen (1982:188) om preskription av skat- tefordringar m.m.

Hos den som har blivit ålagd betal- ningsskyldighet enligt första stycket får indrivning ske i samma ordning som gäller för restförd skatt enligt uppbördslagen .

175

Med en F—skattesedels'innehavare av- ses i 165 en person som har en F- skattesedel antingen när ersättningen för arbetet bestäms eller när den beta- las ut. En uppgift om innehav av en F-skattesedel får tas för god om den lämnas i en anbudshandling, en fak- tura eller någon därmed jämförlig handling, som även innehåller upp- gifter om utbetalarens och betal- ningsmottagarens namn ' och adress eller andra för identifiering godtag- bara uppgifter samt uppgift om betal- ningsmottagarens personnummer el- ler organisationsnummer. Det som sagts i andra meningen gäller dock inte om den som betalar ut ersätt- ningen känner till att uppgiften om innehav av en F-skattesedel är orik- tig.

Om betalningsmottagaren har både en F-skattesedel och en A-skat- tesedel anses han ha endast en F -skat— tesedel om F-skattesedeln skriftligen åberopas. I annat fall anses han lta endast en A-skattesedel. En sådan uppgift om innehav av en F -skattese- del som enligt första stycket får tas för god gäller även som skriftligt åbe- ropande av F-skattesedeln.

185

Beslut om betalningsskyldighet en- ligt 16 5 första stycket skall fattas av skattemyndigheten.

Prop. 1991/922112

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som har jidlgiort betalnings- skyldighet i enlighet med ett beslut enligt 16 55 får söka beloppet åter av F—skattesedelsinnehavaren. Den som vill söka beloppet åter skall till kro- nofogdemyndigheten ge in det kvitto som han fått vid betalningen eller på annat sätt styrka, att han har betalat avgiftema.

Kronofogdemyndigheten får hos-

F-skattesedelsinnehavaren driva in beloppet i den ordning som gäller för indrivning av skatt. Införsel får dock inte beviljas. F -skattesedelsinnehava- ren skall betala dröjsmålsavgift på beloppet.

Bestämmelsen i 4 5 presknptions- lagen (1981:130) gäller ifråga om re- gressfordran enligt andra stycket.

22eå

Den som har en A-skattesedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt och som bedriver näringsverksamhet är betalningsskyldig för ett belopp motsvarande de arbetsgivaravgifter som belöper på en till honom utbe- tald ersättning för arbete som utförts inom näringsverksamheten och den dröjsmålsavgift som belöper på dessa om utbetalarens betalningsskyldighet för avgtfiema eftergetts enligt be- stämmelserna i 22d & och det måste anses ha varit uppenbart för den som bedrivit näringsverksamheten att ut- betalaren

]. inte insåg att Iran var arbetsgi- vare och

2. med hänsyn till föreliggande omständigheter måste anses ha sak- nat artledning att räkna med att han var arbetsgivare.

Beslut om betalningsskyldighet en— ligt första stycket skall fattas av skat- temyndigheten.

25å

Om en arbetsgivare ståri skuld för arbetsgivaravgifter, allmän löneav- gift enligt 1 5 lagen (1982:423) om allmän löneavgift, skatt enligt upp- bördslagen (1953:272) eller mer- värdeskatt, har denne rätt att av det

Om en arbetsgivare står i skuld för arbetsgivaravgifter, skatt enligt upp- bördslagen (1953:272), mervärde- skatt enligt lagen (1968:430) om mer- värdeskatt, särskild lörteskatt enligt lagen (1990:659) om särskild löne-

Nuvarande lydelse

belopp som skall restitucras enligt denna lag återfå bara vad som över- stiger de obetalda avgifterna eller skatterna och de räntor eller avgifter som belöper på dessa.

Föreslagen lydelse

skatt på vissa förvärvsinkomstcr eller enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader har denne rätt att av det belopp som skall restitucras enligt denna lag återfå bara vad som överstiger dc obetalda avgifterna eller skatterna och de räntor eller avgifter som be- löper på dessa.

I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till restitution.

Denna lag2 träder i kraft den 1 ja- nuari 1992. Utom såvitt avser 43 och 62 åå skall dock äldre bestämmelser fortfarande gälla i fråga om arbetsgi- varavgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.

Denna lag2 träder i kraft den 1ja- nuari 1992. Utom såvitt avser 3, 43 och 62 55 skall dock äldre bestäm- melser fortfarande gälla i fråga om arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.

Denna lag3 träder i kraft den ljuli 1992 och tillämpas, med undantag för övergångsbestämmelserna, från och med den 1 april 1993. Äldre bestämmel- ser, med undantag för övergångsbcstämmelscrna, gäller fortfarande i fråga om ersättningar som betalats ut före ikraftträdandet.

21991 :1907. 3l992:000.

6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomstcr

Härigenom föreskrivs att 2 & lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomsterl skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 52

En enskild person eller ett dödsbo skall för varje år till staten betala sär- skild löneskatt med 21,85 procent på inkomst av passiv näringsverksamhet här i riket samt, om den skattskyldige före årets början fyllt 65 år eller inte fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension eller avlidit under året, på inkomst som avses i 3 kap. 4 å andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter samt vidare på ersättning som utgår enligt sådan avtalsgrupp- sjukförsäkring som avses i punkt 12 av anvisningarna till 22 & kommunalskat- telagen (1928z370) eller enligt sådan trygghetsförsäkring som avses i nämnda anvisningspunkt till den del ersättningen utgår i form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst. Skatt beräknas inte på sådana inkomster för vilka den skattskyldige skall betala egenavgifter enligt 3 kap. 4 & lagen om socialavgifter.

Skatt beräknas inte heller på ersätt- ning för ett uppdrag där avtal har träffats om att ersättningen för upp— draget skall likställas rned inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 5 lagen(l962:381) om allmän försäk- ring.

Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmel- serna i 3 kap. 5 5 lagen om socialavgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ersättningar som betalats ut före ikraftträdandet.

1Senaste lydelse av lagens rubrik 199l:688. 2Senaste lydelse 1991:1846.

5 Riksdagen 1991/92. ] saml. Nr 112

7. Förslag till Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Härigenom föreskrivs att 7 å skatteregisterlagen (19802343) skall ha föl-

jande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 ål För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5 och 6 åå, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter. 1. Sådana uppgifter om ägarförhållandcna i fåmansförctag, företag som enligt 3 å 12 mom. nionde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt . skall behandlas som fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag och dotterföre- tag som avses i 2 kap. 16 å lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll- uppgifter.

2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt taxerings- eller mer- värdeskattebesök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 å taxeringsla- gen (1990:324) eller 26 a å lagen (1968:430) om mervärdeskatt. För varje sådan åtgärd får anges tid, att, beskattningsperiod, skatteslag, myndighets beslut om beloppsmässiga ändringar av skatt eller underlag för skatt med anledning av åtgärden samt uppgift huruvida bokföringsskyldighet har full-

gjorts.

3. Uppgift om registrering av skyl- dighet att betala skatt, uppgifter som behövs för att bestämma skatt enligt uppbördslagen(1953:272) och lagen om mervärdeskatt eller avgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från ar- betsgivare samt uppgifter om redo- visning, inbetalning och återbetal- ning av sådana skatter eller avgifter.

3. Uppgift om registrering av skyl- dighet att betala skatt, uppgift om innehav av skattsedel på preliminär skatt, uppgifter om beslut om åter- kallelse av skattsedel på preliminär F-skatt med angivande av skälen för beslutet, uppgifter som behövs för att bestämma skatt enligt uppbörds— lagen (1953:272) och lagen om mer- värdeskatt eller avgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift och lagen (1984:668) om uppbörd av 50- cialavgifter från arbetsgivare samt uppgifter om redovisning, inbetal- ning och återbetalning av sådana skatter eller avgifter.

4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till sådant beslut som enligt lag eller förordning skall antecknas i skattelängd.

5. Uppgift om beslut om anstånd med avgivande av deklaration och med betalning av skatt, dock ej skälen för besluten, samt uppgift om att laga för- fall föreligger för underlåtenhct att fullgöra deklarationsskyldighet.

6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskattningen.

7. Uppgifter som skall lämnas i allmän självdeklaration i sammanställning— arna för statlig och kommunal inkomstskatt, i förmögenhetsredovisningen om skattepliktig förmögenhet samt uppgifter som skall lämnas i förenklad självdeklaration.

8. Uppgift om beslut om beskattning, dock ej skälen för beslutet, samt uppgift om utmätning enligt 68 å 6 mom. uppbördslagen.

9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogdemyn- dighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om beslut om ackord, likvida- tion eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.

1 Senaste lydelse 1990:1139.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer. 11. Uppgift om telefonnummmer, särskild adress för skattsedelsförsän- delse samt namn, adress och telefonnummer för ombud. 12. Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om självdeklara- tion och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande samt från sådan särskild uppgift SOm avses i 3 å lagen (1959:551) om beräkning av pensions- grundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. 13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, taxeringsvärde, delvärde, be- skattningsnatur, typ av fång och tidpunkt för fånget för fastighet som ägs el- ler innehas av personen, andelens storlek om fastigheten har flera ägare och övriga uppgifter som behövs för beräkning av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs för värdering av bostad på fastighet. 14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt be- skattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om tid för pla- nerat taxerings- eller mervärdeskattebesök eller annat sammanträffande en- ligt 3 kap. 7 å taxeringslagen eller 26 a å lagen om mervärdeskatt. 15. Uppgift om postgiro- eller bankgironummer, om personen är närings- idkarc. 16. Uppgift om bruttointäkt av tjänst och dennas fördelning på olika kate- gorier av tjänst samt summan av avdrag från intäkten och dennas fördelning på kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats å ena sidan och övriga kostnader å andra sidan. 17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet. 18. Uppgifter som skall lämnas enligt 2 kap. 19 å lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt uppgifter angående resultat av bruttovinstberäk- ning, annan beräkning av relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och belopp som under beskattningsåret stått till förfogande för levnadskost- naden 19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om fordo- nets registreringsnummer, märke typ, och årsmodell. 20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift. 21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av bosättningsland. 22. Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall som avses i 2 kap. 16 å sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, totalt re- spektive i Sverige, koncernomsättning och koncernbalansomslutning för koncernmoderföretag.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid re'geringssammanträde den 12 mars 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester- berg, Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkel- spiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lund- gren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Lundgren

Proposition om F-skattebevis, m.m.

Sammanfattningsvis kan sägas att den nuvarande ordningen för preliminär beskattning och uttag av arbetsgivaravgifter föranlett en stor mängd situatio- ner där företag och enskilda personer på mer eller mindre goda grunder ut- gått ifrån att de inte varit skyldiga att göra avdrag för preliminär A-skatt eller att betala arbetsgivaravgifter för utgiven arbetsersättning. När sedan ansvar i dessa hänseenden görs gällande genom myndighetsåtgärder, ofta långt efter det att ersättningen betalats ut, kan de ekonomiska konsekvenserna bli för- ödande för de enskilda. De lagstiftningsåtgärder som hittills vidtagits för att förbättra situationen har fått verkan endast under vissa omständigheter eller i fråga om vissa typer av arbeten. Jag anser därför att mera generella änd- ringar av reglerna krävs.

Mitt förslag: Arbetsgivarnas skyldighet att göra avdrag för preliminär skatt från ersättning för arbete och att betala arbetsgivaravgifter på sådan ersättning skall knytas an till en särskild registrering av de skatt- skyldiga hos skattemyndighetema.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: De flesta är mycket positiva till den föreslagna lös- ningen. Det är endast en remissinstans, kammarrätten i Göteborg, som inte accepterar den grundläggande konstruktion som bär upp förslaget. Kam- marrätten anser att en bättre lösning vore att komplettera lagstiftningen med en bestämmelse som närmare reglerade begreppen arbetsgivare och arbets- tagare. Enligt kamman-ätten i Stockholm är det också önskvärt att en gene- rell definition av arbetsgivar- och arbetstagarbegreppen tas in på ett lämpligt

ställe i lagtexten. Därefter får område för område prövas om avvikelser från denna definition behövs och, när så är fallet, dessa awikelser tas in i den aktuella lagtexten. Kammarrätten i Stockholm anser emellertid att den i pro- memorian föreslagna modellen i det allt övervägande antalet fall gör det lätt för en arbets-eller uppdragsgivare att avgöra om han är skyldig att göra skat- teavdrag och betala avgifter. Kammarrätten i Stockholm är därför beredd att i huvudsak godta förslaget.

Skälen för mitt förslag: Erfarenheterna från de nuvarande systemen för uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgifter enligt UBL resp. USAL är i det stora hela positiva. I flertalet fall råder det ingen tvekan om huruvida en ar- bets- eller uppdragsgivare är skyldig att innehålla preliminär skatt och betala arbetsgivaravgifter eller inte. I vissa situationer krävs emellertid, som jag re- dan framhållit, en ingående prövning av den som vill ha ett arbete utfört för att han skall få klarhet i vilka skyldigheter han eventuellt har. Denna brist måste man råda bot på.

För att den enskilde skall slippa att göra en sådan ingående prövning som nu kan behöva göras bör ansvaret för prövningen, som föreslås i promemo- rian, i stället generellt överlåtas på skattemyndigheterna. En sådan prövning måste göras på förhand för att ge avsedd effekt. Prövningen måste alltså grundas på uppgifter om under vilka förhållanden ett arbete kommer att ut- föras och inte, som nu, med hänsyn till hur förhållandena faktiskt varit i det enskilda fallet. Eftersom skattemyndigheterna givetvis inte kan gå in och pröva varje särskilt fall bör man ha regler av schablonkaraktär.

För att systemet skall bli enkelt att administrera är det vidare önskvärt att skyldigheterna att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter i så stor utsträckning som möjligt sammanfaller. Reglerna bör dessutom ges ett så- dant innehåll att de så långt som möjligt stämmer överens med de regler om avdrags— och betalningsskyldighet som finns nu. Om ett sådant system skall leda till de förenklingar som eftersträvas måste det vinna gehör hos både ar- betsgivare och arbetstagare. Görs systemet enkelt och klart bör det också kunna få den nödvändiga förankringen. Det bör då vara möjligt att, om det behövs, i någon mån rubba på exempelvis den nuvarande förutsättningen att i princip endast den som är arbetsgivare är skyldig att betala arbetsgivarav- gifter.

En avgiftsskyldighct bör sålunda kunna åläggas även i vissa andra fall un- der förutsättning att det inte råder någon tvekan om vilka som avses. Ersätt- ningen för arbetet kan ju då bestämmas med utgångspunkt i att socialavgif- terna skall betalas i form av arbetsgivaravgifter i stället för egenavgifter.

I promemorian har föreslagits att skyldigheterna att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter skall knytas an till ett för mottagaren särskilt regi- streringsförfarande hos skattemyndigheterna.

Att, som någon remissinstans föreslagit, i stället införa en legaldefinition av begreppen arbetsgivare och arbetstagare, är enligt min mening i prakti- ken inte möjligt. En definition av begreppet arbetstagare har övervägts tidi- gare vid flera tillfällen men tankcn har förkastats, t.ex. i betänkandet SOU 1961:57, Sociallagstiftningen och de beroende uppdragstagarna. Där anför- des bl.a.. följande (5. 209):

Med hänsyn till de starkt växlande förhållandena inom näringslivet och den frihet, som de enskilda människorna har att gestalta sina mellanhavanden efter vad som passar dem bäst, torde det inte vara möjligt att i lag lämna en så utförlig beskrivning av arbetstagarbcg- reppet, att man av lagtexten klart kan utläsa hur varje enskilt fall skall bedömas. ——— En sådan lagtext skulle nämligen, hur om- fångsrik och detaljerad den än gjordes, ändå aldrig kunna bli kom- plett; den skulle dessutom sannolikt bli föråldrad ganska snart. Inte heller torde det vara möjligt att utan en väsentlig inskränk- ning av det nuvarande arbetstagarbegreppet i lag angiva ett eller ett fåtal kriterier, som skulle vara av utslagsgivande betydelse vid prövningen av vem som är arbetstagare. ——.

Det som anfördes i betänkandet gäller enligt min mening även i fråga om arbetsgivarbegreppet och i minst lika hög grad i dag.

Däremot bör frågan om vem som skall vara skyldig att i första hand svara för inbetalningen av preliminär skatt och socialavgifter kunna knytas an till ett särskilt registreringsförfarande för den som tar emot ersättning för arbete även om reglerna för registreringen i enstaka fall medför att dessa skyldighe- ter kommer att åvila någon som enligt allmänt språkbruk inte är att anse som arbetsgivare. Det är emellertid av avgörande betydelse att man då utformar entydiga regler. Detta kan ske utan att man behöver göra några långtgående avsteg från vad som nu gäller. Den i promemorian föreslagna registreringen ger goda möjligheter att lösa de nu aktuella problemen. Jag anser därför att det alternativet bör väljas.

Hur en registrering redan i nuvarande system för utfärdande av skattsed- lar på preliminär skatt kommit att påverka skattsedelsinnehavarens möjlig- heter att få arbete har berörts i olika sammanhang. Det har visat sig att inne- hav av B-skattesedel av många uppdragsgivare ställs som förutsättning för att den som vill utföra ett visst arbete skall få uppdraget.

Det är uppenbart att en registrering som styr både skyldigheten att göra skatteavdrag och skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter får ett ännu större konkurrensvärde än nuvarande registrering till preliminär B-skatt. Det är därför av största vikt att bestämmelserna om en registrering awägs så att de som åtar sig ett arbete mot ersättning för vilken socialavgifter skall betalas i form av egenavgifter inte utan särskilda skäl undanhålls möjlighe- ten att bli registrerade. Men det gäller också att skapa klara regler om vilka skyldigheter den har som inte är registrerad. Därigenom bör de nackdelar som i en del branscher kan vara förknippade med att driva en verksamhet utan registrering kunna minimeras.

3.2. Grunderna i ett nytt system

Mitt förslag: Det skall finnas två slags skattsedlar på preliminär skatt, A-skattcsedel och F-skattesedel. Skattemyndigheternas registrering av skattsedel på preliminär skatt skall vara avgörande för hur såväl den preliminära skatten som social- avgifterna skall betalas på ersättning för arbete som betalas till skatt- sedelns innehavare.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser anser att den före- slagna ordningen gör reglerna enklare och klarare och tillstyrker därför för- slaget. Flera, bl.a. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, framhåller att förslagen är väl genomtänkta och ägnade att leda till en förbättrad rättssä- kerhet och en rationellare hantering. Kammarrätten i Stockholm ställer sig tveksam till förslaget att B-skattesedeln skall avskaffas. Sveriges Advokat- samjåmd finner de överväganden som redovisas i promemorian vara välgrun- dade och anser i huvudsak de lösningar som föreslås ändamålsenliga. F UD anser att förslagen ger en så väl awägd situation mellan de uppbördsskyldiga som det enligt delegationens erfarenhet är möjligt att uppnå. Enligt Närings- livets skattedelegation innebär förslagen i promemorian en klar förbättring av gällande system. Endast kammarrättema i Stockholm och Göteborg har, som redan framgått av föregående avsnitt, uttryckt tveksamhet till grun- derna i förslaget.

Skälen för mitt förslag: I promemorian föreslås att den särskilda registre- ring hos skattemyndigheterna till vilken skyldigheten att göra avdrag för pre— liminär skatt och att betala arbetsgivaravgifter skall knytas an också skall ges en uppbördsteknisk funktion. Registreringen avses i denna del få samma be— tydelse som nuvarande registrering till preliminär B-skatt. Förslaget innebär alltså att nuvarande regler om preliminär B-skatt skall tillämpas på inkomst som förvärvas av den som registrerats.

I likhet med det stora flertalet remissinstanser ansluter jag mig till prome- morians förslag. Den som registreringen avser bör givetvis få en handling som bekräftar registreringen och som kan ses som ett beslut om denna. Med hänsyn till de funktioner som avses bli knutna till registreringen bör denna handling kunna utformas som en skattsedel på preliminär skatt. Den kan lämpligen kallas F-skattesedel, där ert står för Företagare. Den preliminära skatt F-skattesedelns innehavare skall betala bör benämnas preliminär F- skatt.

Genom att införa en F—skattesedel med de funktioner som jag föreslagit nu får man klarare regler om skyldigheten att betala preliminär skatt och socialavgifter för många fall. De nuvarande bristerna avhjälps dock endast om den som åtar sig ett arbete har en F—skattesedel. Hade han däremot en A- eller B-skattesedel skulle nuvarande problem komma att stå kvar.

I promemorian har föreslagits att även A-skattesedeln skall ges vissa rätts- verkningar, i förhållande till en arbets- eller uppdragsgivare, som rör skyldig-

heten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter och att B-skattese- deln skall slopas.

Tillerkänns A-skattesedeln vissa rättsverkningar gentemot en arbets- eller uppdragsgivare i fråga om skyldigheten att göra skatteavdrag och betala ar- betsgivaravgifter bör den också ges vissa rättsverkningar i förhållande till in- nehavaren. Situationer kan annars uppkomma där socialavgifter kan påföras bägge parter eller där socialavgifter över huvud taget inte kan tas ut. Jag återkommer till denna fråga (avsnitten 3.4 och 3.6).

Det är inte praktiskt möjligt att tillerkänna B-skattesedeln några rätts- verkningar gentemot en arbets- eller uppdragsgivare utöver vad som gäller i dag. Här skulle alltså den som ger ett uppdrag alltjämt komma att vara tvungen att utföra en tämligen noggrann undersökning för att få klarhet i vilka skyldigheter som åligger honom.

Införs en F—skattesedel kommer antalet skattskyldiga med B-skattesedel att bli begränsat. B-skattesedel skulle då innehas endast av personer som inte behöver någon F—skattesedel men som inte kan ha nuvarande form av A-skattesedel och av personer som fått sin F-skattesedel återkallad.

Den begränsade användning av B-skattesedeln som kan förutses har väckt frågan om inte denna skattsedel kan slopas. För detta talar framför allt att man då kan få tydliga regler om båda parternas skyldigheter i såväl skatte- som avgiftshänseende i alla uppdragssituationer.

Förutsättningen för att B-skattesedeln skall kunna avskaffas är givetvis, som påpekas i promemorian, att skatte- och avgiftsuppbörden för den krets skattskyldiga som inte bör tilldelas en F—skattesedel kan ordnas på något an- nat ändamålsenligt sätt. För närvarande är det ju bara den som har en B- skattesedel som kan åläggas att själv betala in sin preliminära skatt inkl. egenavgifterna. Någon särskild debitering förekommer alltså inte beträf- fande preliminär A-skatt. Ingen av remissinstanserna har ställt sig direkt av- visande till att B-skattesedeln slopas men det har pekats på att den fyller en viktig funktion exempelvis för personer som vid sidan av arbetsinkomster har kapitalinkomster av betydelse.

Numera görs i regel skatteavdrag även från räntor och utdelningar. Det är därför i allmänhet endast näringsidkare som ges en B-skattesedel. Dessutom avserjag att föreslå att skattemyndigheten skall kunna debitera den som har enbart en A—skattesedel en särskild A-skatt i de fall hans inkomster är av sådant slag att preliminär skatt inte kan innehållas genom avdrag från lön ( avsnitt 3.3 ). Nuvarande B-skattesedcl bör därför kunna slopas.

Hänvisningar till S3-2

3.3. Fysiska personers skattsedlar på preliminär skatt

Mitt förslag: En F—skattcsedel får efter ansökan utfärdas för en fysisk person som bedriver eller som gör troligt att han kommer att bedriva näringsverksamhet.

En A—skattesedel skall utfärdas för en fysisk person som inte skall ha en F-skattesedel.

Den som har en F—skattesedel skall också kunna tilldelas en A-skat- tesedel.

Om både en F—skattcsedel och en A-skattesedcl skall utfärdas skall F—skattesedcln förenas med villkor om att denna inte åberopas i an- ställningsförhållanden.

Den som har enbart en A-skattesedel och har sådana inkomstför- hållanden att hans preliminära skatt inte kan antas bli betald genom att skatteavdrag görs skall kunna debiteras en särskild A-skatt att be- talas preliminärt med lika belopp under månaderna mars, maj, juli, september, november och januari.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. I prome- morian föreslås dock att en F-skattesedel skall kunna utfärdas för en fysisk person som bedriver rörelse eller som gör troligt att han kommer att bedriva rörelse. Detsamma gäller i fråga om jordbruk men endast om den fysiska personen kan antas ha behov av en F-skattesedel. I promemorian föreslås att den som har tilldelats en A-skattesedel skall kunna debiteras s.k. D-skatt.

Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget. RSV anser dock att det knappast är motiverat att behandla en jordbrukare annorlunda än en rörelseidkare. LRF förutsätter att lantbrukarna ges en lika stor rätt till F—skatteregistrering som övriga nä- ringsidkare. LRF anser vidare att man inte bör ytterligare komplicera preli- minärskatteuttaget genom att införa tre typer av preliminär skatt. De fall som enligt promemorian motiverar införandet av särskilt debiterad A-skatt (D-skatt enligt promemorians förslag) bör enligt LRF kunna lösas inom ra- men för det nya skattesystemet. Sveriges fastighetsägareförbund anser att det måste klarläggas bättre vilka personer som skall betala D—skatt. Enligt för- bundets mening bör det inte vara möjligt att kunna ta ut A-skatt av den som betalar D-skatt. Företagareförbundet SFR motsätter sig förslaget att en per- son skall kunna inneha både en A- och en F—skattesedel. I sådana fall skulle nuvarande gränsdragningsproblem kvarstå. Näringslivets skattedelegation anser däremot att förslaget om att A-skattesedel skall kunna innehas och an- vändas parallellt med F—skattesedel innebär ett värdefullt inslag för den som både vill ha anställning och driva eget företag. Liknande synpunkter förs fram av Svenska revisorsamfitndet och Sveriges advokatsamfund. Fastighets- ägareförbundet hyser förståelse för systemet med dubbla skattsedlar men an- ser att man endast i undantagsfall skall använda sådana.

Skälen för mitt förslag: Bestämmelserna i UBL om vem som skall tilldelas A- resp. B-skattesedel är av rent uppbördsteknisk natur. De reglerar endast

Prop. 1991/92:1-12

den ordning i vilken en skattskyldig skall betala sin egen preliminära skatt, genom skatteavdrag (A-skattesedel) eller betalning i enlighet med utfärdad räkning (B-skattesedel). Bestämmelserna har utformats efter grundtanken att en skattskyldig skall tilldelas en A-skattesedel när han har sådana in- komstförhållanden att huvuddelen av hans skatt kan betalas genom att skat- teavdrag görs. De regler enligt vilka skattemyndigheten skall avgöra om en skattskyldig bör tilldelas A- eller B-skattesedel är därför inte precisa utan mera riktlinjer för skattemyndighetens beslut.

1 ett system vari skyldigheten att göra skatteavdrag och betala socialavgif- ter knyts an till skattsedeln på preliminär skatt måste villkoren för de olika skattsedlarna vara mer bundna till den skattskyldiges verksamhet än när en registrering endast avser sättet för inbetalning av den registrerades egen skatt. Man måste också beakta att ett system med F—skattesedlar inte är me- ningsfullt, om inte F-skattesedeln ges rättsverkningar i fråga om både skyl- digheten att betala socialavgifter och skyldigheten att göra skatteavdrag. Om den som enligt nu gällande regler bör tilldelas en A-skattesedel får rätt att inneha en F—skattesedel måste han sålunda också ges rätt att själv betala den preliminära skatten.

Villkor för F —skattesedel

Som framhålls i promemorian bör ett grundläggande villkor för F—skattese- del vara att den skattskyldige utövar en verksamhet från vilken inkomsten skall läggas till grund för beräkning av egenavgifter. Det innebar vid tiden. för promemorian att den skattskyldige skulle ha inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet. Som en ytterligare förutsättning borde enligt promemo- rian gälla att den skattskyldige hade behov av en F—skattesedel. Detta kunde förutsättas generellt för dem som hade inkomst av rörelse medan de som hade inkomst av jordbruksfastighet många gånger knappast kunde anses ha något sådant behov.

Inkomstslagen rörelse och jordbruksfastighet har genom skattereformen slagits ihop med delar av inkomstslaget annan fastighet till ett inkomstslag, näringsverksamhet. Frågan är då om det verkligen finns ett behov av att be- handla jordbrukare på annat sätt än andra företagare. Med hänsyn till att det är vanligt att jordbrukare vid sidan av självajordbruket åtar sig arbeten för vilka ersättningen skall ingå i inkomstslaget näringsverksamhet kan jag inte se något skäl att ha olika regler. Var och en som bedriver eller avser att bedriva näringsverksamhet bör kunna tilldelas en F-skattesedel.

Har den skattskyldige också inkomster av annat slag, främst inkomst av tjänst, bör som anförs i promemorian ytterligare villkor gälla. Jag vill då först framhålla att om man vill skapa enkla och lättillämpade regler beträffande skyldigheten att göra skatteavdrag och att betala socialavgifter måste man vara beredd till eftergifter i det nuvarande källskattesystemet. Man måste nämligen lägga större vikt än för närvarande vid den skattskyldiges behov av att ha en F—skattesedel. Detta behov får å andra sidan inte övervärderas i förhållande till det allmännas berättigade krav på att den skattskyldige in— ordnas i källskattesystemet på ett sätt som är lämpligt och i det särskilda fal- let visat sig nödvändigt för att skatten skall bli betald i rätt tid.

Mycket talar alltså för att man bör vara relativt generös när det gäller möj- ligheten att utfärda en F—skattesedcl, men man bör samtidigt skapa en ord- ning som så långt möjligt hindrar ett missbruk av det nya systemet. En sådan ordning behöver i stort sett bara ta sikte på sådana skattskyldiga som vid sidan av sin näringsverksamhet har så stora tjänsteinkomster att de helt eller till väsentlig del kan betala den preliminära skatten genom skatteavdrag. Detta innebär inte att F—skattesedlar inte bör få utfärdas för sådana skatt- skyldiga utan i stället att en F—skattescdcl bör få kombineras med en A-skat- tesedel så som föreslås i promemorian. Jag återkommer strax till denna fråga.

Villkor förA-skattesedel

Vårt källskattesystem bygger till största delen på A—skattesedeln, som styr uppbörden av preliminär skatt på tjänsteinkomster. Sådan skatt betalas ge- nom att arbetsgivaren gör ett skatteavdrag vid utbetalningen av lönen och betalar in det innehållna beloppet till skattemyndigheten.

Nuvarande regler innebär att en A-skattesedel skall utfärdas för skattskyl- diga som inte skall ha en B-skattcscdel. Principen bör kunna vara densamma i ett system med F—skattcsedel. Tanken ärju att den i många avseenden skall ersätta B-skattesedeln även om tillämpningsområdena inte kommer att överensstämma helt.

Jag föreslår alltså att en A-skattesedel skall utfärdas för fysiska personer som inte skall ha en F—skattesedel antingen det beror på att de inte har rätt att få en sådan skattsedel, att utfärdad F—skattesedel har återkallats eller att den skattskyldige helt enkelt inte vill ha någon F—skattesedel. '

Om A-skattesedeln skall kunna utgöra det enda alternativet till F—skatte- sedeln krävs såsom påpekas i promemorian vissa ändringar i reglerna om preliminär A-skatt. Anledningen till detta är att preliminär skatt i vissa fall bör betalas också av de skattskyldiga själva även om de inte kommer att upp- fylla de villkor som avses gälla för tilldelning av F—skattesedel och därför skall ha en A-skattescdel. Visserligen gäller numera regler om skatteavdrag från räntor och utdelningar oberoende av vilken typ av preliminärskattese- del mottagaren har (3 & 2mom. I tredje stycket och 39 & 2mom. UBL). Det finns emellertid fortfarande inkomster för vilka preliminär skatt inte lämpli- gen kan betalas genom skatteavdrag. Jag tänker då t.ex. på sådana inkoms- ter som uppkommer på grund av försäljning av varor eller andra produkter och som uppbärs av någon som inte vill eller får ha en F—skattesedel.

I promemorian föreslås att det skall införas en möjlighet att i det särskilda fallet bestämma att den som innehar en A-skattesedel även själv skall betala in preliminär skatt. Det blir alltså fråga om en särskild debitering som mot- svarar den nuvarande B-skatten och som skall avse inkomster på vilka skat- teavdrag inte kan göras. Senare i detta avsnitt föreslår jag att en sådan möj- lighet skall föras in i uppbördssystemet.

Villkor för F -skattesedel i kombination med A-skattesedel

Åtskilliga skattskyldiga har inkomster från både anställning och närings- verksamhet. Från uppbördssynpunkt är det viktigt att en sådan person beta-

lar sin källskatt för tj änsteinkomsterna genom preliminär A-skatt och att so- cialavgifterna på dessa inkomster betalas i form av arbetsgivaravgifter. Han bör alltså tilldelas en A-skattesedel. När det gäller den bedrivna närings- verksamheten måste beaktas att den som har tilldelats en A—skattesedel i konkurrenshänseende kan komma i ett sämre läge en den som har fått en F- skattesedel.

Ett sätt att lösa detta problem har föreslagits i promemorian. Det är att möjliggöra en kombination av F- och A-skattesedel, där F-skattesedeln skall användas för inkomsterna av näringsverksamhet och A-skattesedeln för tjänsteinkomsterna. En sådan kombination är enligt min mening den bästa vägen att lösa de problem som uppstår när en skattskyldig, som har behov av en F—skattesedel, har såväl inkomster för vilka preliminär skatt bör beta- las genom skatteavdrag som inkomster för vilka han själv bör betala den pre- liminära skatten. Vilka rättsverkningar som då skall gälla kommer att bero på vilken av skattsedlarna som används i det enskilda fallet.

Villkoren för att få kombinera en A-skattesedel med en F—skattesedel bör vara desamma som gäller för att få enbart en F—skattesedel, dvs. att den skattskyldige visar sig bedriva näringsverksamhet eller gör troligt att han i fortsättningen kommer att bedriva sådan verksamhet.

Avsikten med en kombination av A- och F-skattesedel är som redan nämnts att A-skattesedeln skall användas när den skattskyldige har tjänste— inkomster och F—skattesedeln när han har inkomster av näringsverksamhet. Möjligheten till en sådan ordning blir betydelsefull inte minst för den som har en anställning men som avser att starta en näringsverksamhet. Det är då, som flera remissinstanser påpekat, angeläget att han redan från början kan visa att han har den skattsedel på preliminär skatt som allmänt blir en nä- ringsidkares kännetecken. Att han samtidigt har en A-skattesedel för att an- vändas i ett klart anställningsförhållande bör inte på något sätt vara till nack- del i hans näringsverksamhet. För de enskilda bör en sådan ordning tvärtom vara till stor fördel eftersom den möjliggör en generös tillämpning av syste- met med F-skattesedel. A-skattesedeln har också den fördelen för den en- skilde att tjänsteinkomsten automatiskt kan räknas in i underlaget för ar- betsgivaravgifter. Detta tillgodoser önskemålet att en företagarregistrering inte skall påverka skyldigheten att betala socialavgifter när det är fråga om klara tjänsteinkomster.

I linje med det anförda ligger att den som redan har en F-skattesedel skall, om han så önskar, tilldelas också en A-skattesedel. I denna situation behöver ingen prövning göras. Skattemyndigheten bör givetvis också på eget initiativ, när det finns skäl för det, kunna utfärda en A-skattesedel för den som har en F-skattesedel. I de nu nämnda fallen bör F—skattesedeln bytas ut mot en ny av vilken det framgår att skattsedelsinnehavaren även har en A-skattese- del.

Normalt bör det vara lättare att få en F-skattesedel i kombination med en A-skattesedel än att få enbart en F-skattesedel. För att möjliggöra en gene- rös tillämpning måste det emellertid skapas någon form av garantier för att rätt skattsedel används vid rätt tillfälle. Från uppbördsteknisk synpunkt är det givetvis särskilt viktigt att A-skattesedeln används när det är fråga om tjänsteinkomster. Denna fråga behandlar jag mer utförligt i nästa avsnitt.

Här vill jag bara nämna att i promemorian föreslås att en F-skattesedel som kombineras med en A-skattesedel skall tilldelas under villkor att F-skattese- deln inte används i anställningsförhållanden. Jag instämmer i detta förslag.

Särskild A-skatt

Om B-skattesedeln slopas uppstår som redan nämnts ivissa fall ett behov av att kunna debitera en skattskyldig som inte har en F-skattesedel preliminär skatt. Jag tänker då t.ex. på sådana skattskyldiga som bedriver näringsverk- samhet men som inte vill ha en F—skattesedel eller som fått sin F-skattesedel återkallad. Detsamma kan gälla om den skattskyldige har att betala exem- pelvis skatt på tjänsteinkomst förvärvad i utlandet. Men frågan gäller inte bara att skapa en ändrad ordning för debitering. Någon form av skattsedel bör nämligen alltid utfärdas för att det för en eventuell arbets-eller uppdrags- giVare skall framgå vad han har att rätta sig efter i fråga om betalning av källskatt och socialavgifter när han betalar ut ersättningen för arbetet.

I promemorian anförs att det ligger nära till hands att utvidga tillämp- ningsområdet för A-skattesedeln på det sättet att det öppnas möjlighet att bestämma att en A-skattesedelsinnehavare själv skall betala preliminär skatt utöver vad som kan komma att betalas genom skatteavdrag.

En sådan lösning har många fördelar. Med en möjlighet att i ett enskilt fall föreskriva att ett bestämt belopp skall betalas som preliminär skatt saknas anledning att ha kvar B-skattesedeln exempelvis för sådana näringsidkare som inte har något behov av F-skattesedeln därför att de inte har något mel- lanhavande där fråga om skatteavdrag kan uppkomma.

Den nu angivna ordningen bör innebära att en A-skattesedel till skillnad från nu bör få utfärdas även för alla slag av näringsidkare och för juridiska personer. Något principiellt eller praktiskt hinder mot en sådan utvidgning kan jag inte se. Tveksamhet kan däremot finnas rörande fall där en närings- idkares F-skattesedel bör återkallas samtidigt som denne har behov av en F- skattesedel för att kunna upprätthålla smidiga kontakter med sina kunder. Som jag senare kommer att utveckla (se avsnitt 3.11) bör en påtvingad åter- kallelse emellertid få ske endast under närmare angivna förutsättningar som har det gemensamt att den skattskyldige på ett påtagligt sätt har missbrukat sin F-skattesedel. Jag anser därför att det inte inger några betänkligheter att i stället utfärda en A-skattesedel för att därigenom förbättra möjligheterna till att det allmännas skatte- och avgiftsfordringar verkligen blir betalda.

Mitt förslag i den här delen medför att B-skattesedeln kan avskaffas. Till övervägande del kommer den då att ersättas av F-skattesedeln men i en del fall av A—skattesedeln kombinerad. med en särskilt debiterad A-skatt.

Hänvisningar till S3-3

  • Prop. 1991/92:112: Avsnitt 3.2, 3.4

3.4. Rättsverkningar av skattsedlar på preliminär skatt som innehas av fysiska personer

Mitt förslag: Den som för ett arbete anlitar en fysisk person som har enbart en F—skattesedel skall varken göra skatteavdrag eller betala ar- betsgivaravgifter på ersättningen för arbetet. Detta gäller även om den som har åtagit sig arbetet har en F-skattesedel kombinerad med en A-skattesedel, om han skriftligen har åberopat F—skattesedeln. Vad som sagts nu gäller även om den som har åtagit sig arbetet anlitar en annan person för att utföra det.

Har den som åtagit sig ett arbete både en F- och en A-skattesedel skall det presumeras att han har endast en A—skattesedel om han inte gentemot uppdragsgivaren skriftligen åberopat F-skattesedeln.

När reglerna för F—skatt tillämpas skall skattsedelsinnehavaren själv betala sin preliminärskatt (F—skatt) och socialavgifterna på er- sättningen i form av egenavgifter. '

En uppdragstagare med F—skattesedcl som låter arbetet utföras av en annan person (anställda, medhjälpare eller underentreprenörer) skall överta det ansvar för dessa personers källskatt och socialavgifter som enligt nuvarande regler kan åligga uppdragsgivaren.

Den som för ett arbete anlitar en fysisk person som har en A-skatte- sedel skall, med ett undantag, alltid vara skyldig att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på ersättningen för arbetet.

Undantaget gäller om uppdragsgivaren är en fysisk person eller ett dödsbo. En sådan uppdragsgivare skall vara skyldig att göra skatteav- drag och betala arbetsgivaravgifter på ersättningen för arbetet endast om vad som har utbetalats utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet eller under ett kalenderår överstiger 10 000 kr. I övriga fall skall uppdragstagaren (A-skattesedelsinnehavaren) själv svara för den preliminära skatten och socialavgifterna som då skall be- talas i form av egenavgifter.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. I prome- morian föreslås dock att begränsningen i skyldigheten att göra skatteavdrag för fysiska personer och dödsbon skall vara beroende av om ersättningen har betalats ut inom en bokföringspliktig verksamhet. Vidare föreslås att gräns- beloppet 10 000 kr. skall beräknas med utgångspunkt i en tidsrymd på ett år och att gränsbeloppet skall knytas an till vad som kan komma att betalas ut under denna tidsrymd. Gränsbeloppsregeln föreslås dessutom gälla även när ersättningen betalas ut av en juridisk person som inte är bokföringsskyldig.

Remissinstanserna: RSV tillstyrker den föreslagna beloppsgränsen på 10 000 kr. men framhåller att den som betalar ut ersättning som överstiger beloppsgränsen sannolikt i många fall inte kommer att känna till sina skyl- digheter. Eftersom mottagarcn av ersättning som understiger gränsbeloppet blir skyldig att betala egenavgifter för ersättningen föreslår verket införandet av ett sehablonavdrag för sådana avgifter. RSV föreslår slutligen med hänsyn

till att uppbördssystemet är uppbyggt kring kalenderårsprincipen att gräns- beloppet skall beräknas per kalenderår. KLYS anser det vara en fördel att själva innehavet av F-skattesedeln konstituerar förhållandet mellan betal- ningsmottagare och betalare. Näringslivets skattedelegation anser att skyldig- het att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter för en inte bokför- ingsskyldig uppdragsgivare skall föreligga endast om uppdragsersättningen överstiger ett halvt basbelopp i stället för föreslagna 10 000 kr. Dessutom bör det i lagtexten för tydlighets skull tilläggas att i ersättningen inte skall räknas in vad som utgör ersättning för material och dylikt. Länsrätten i Stockholms län anför att utformningen av en F-skattesedel som kombineras med A-skat- tesedel måste vara sådan att även mycket oerfarna personer och personer som första gången uppdrar åt någon annan person att utföra ett arbete inte kan missuppfatta de rättsverkningar som följer av skattsedeln. Det kan där- för enligt länsrätten inte nog betonas att det är av största vikt att de fakta som är relevanta klart och otvetydigt framgår av skattsedeln. FAR tillstyrker förslaget men föreslår att ytterligare uppmärksamhet riktas på den situatio- nen att en enskild person tillfälligt anlitar en rörelseidkare, t.ex. en advokat som inte har en F-skattesedel. LRF vill peka på det fall att om en person med A-skattesedel och med ett D-skattebeslut tar ett uppdrag utan att ansöka om F—skattesedel, uppstår, trots beslutet om D-skatteinbetalning, skyldighet för uppdragsgivaren att betala arbetsgivaravgifter. En sådan ordning kan enligt LRF medföra att oklarheter kan uppkomma om vem av parterna som är skyldig att leverera in avgifterna. Detta anser LRF illustrerar det riktiga i förbundets uppfattning att företeelsen D-skatt inte bör införas. Sveriges ad- vokatsamhmd anser att det föreslagna undantaget för enskilda personers an- svar för skatteavdrag och socialavgifter bör avse utbetalningar under en tids- rymd av ett år endast om de faktiskt understiger 10 000 kr. Svenska revisor- samfundet SRS anser att den närmare tillämpningen av den föreslagna pre- sumtionsregeln inte är helt klar. Enligt samfundets mening bör det inte före- komma någon skillnad beroende på om den fysiska personen har enbart en F-skattesedel eller kombinerad F— och A-skattesedel. Samfundet föreslår att det skall krävas att uppdragstagaren skriftligen vitsordar, t.ex. på en faktura, att han innehar en F-skattesedel för att presumtionen om A-skattesedel skall brytas. Kammarrätten i Göteborg anser att förslaget måhända innebär ett en- kelt och smidigt sätt för det allmänna att få in obetalda skatter och avgifter men knappast medför någon förenkling eller förbättring för uppdragsgi— varna generellt. Enligt kammarrätten vore det antagligen en bättre väg att utveckla förhandsbeskeden enligt 44 & UBL och 22 a & USAL.

Skälen för mitt förslag: Enligt kammarrätten i Göteborg skulle det antag— ligen vara en bättre väg att komma till rätta med de nu aktuella bristerna i uppbördssystemet genom att utveckla förhandsbeskeden enligt UBL och USAL. Jag delar inte denna uppfattning. En sådan ordning har flera allvar- liga nackdelar. Allvarligast är den att parterna måste vänta viss tid på ett förhandsbesked och att de därför ofta inte kommer att känna till sina skyldig- heter när avtalet om arbetet ingås. Med hänsyn till det relativt stora antalet fall där det kan råda osäkerhet om källskatt och socialavgifter skall betalas eller inte och förhandsbesked därför skulle behövas skulle den angivna ord- ningen dessutom kunna bli mycket kostsam. En annan allvarlig nackdel är

att parterna ivissa fall kan anse att avgiftsfrågan tveklöst skall bedömas på visst sätt och därför avstår från att begära förhandsbesked, varefter skatte- myndigheten gör en annan bedömning.

Om uppbördssystemet skall bli effektivt och vara lätt att tillämpa måste det innehålla vissa schabloner. Att införa skattsedlar på preliminär skatt som har rättsverkningar i fråga om skyldigheten att betala såväl preliminär skatt som socialavgifter kan ses som att skattemyndigheten skall lämna förhands- besked till alla skattskyldiga om hur den preliminära skatten och socialavgif- terna skall betalas. Jag anser att detta leder till ett väsentligt enklare och mer förutsebart uppbördssystem än det som föreslås av kammarrätten i Göte- borg. Jag godtar därför i huvudsak de förslag som läggs fram i promemorian och som i allmänhet också har godtagits av remissinstanserna.

F -skattesedeln

En F—skattesedel bör medföra att den som uppdrar ett arbete åt skattsedels- innehavaren inte betraktas som arbetsgivare. Han bör därför inte vara skyl- dig att vare sig göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter på ersätt- ningen för arbetet. Den preliminära skatten och socialavgifterna bör F-skat- tesedelsinnehavaren själv betala. Socialavgifterna bör alltså betalas i form av egenavgifter.

Det är angeläget att F-skattesedeln får rättsverkan också i fråga om de personer som utför arbetet såsom anställda, medhjälpare eller underentre- prenörer till den som åtagit sig arbetet.

Den osäkerhet, särskilt i fråga om skyldigheten att betala arbetsgivaravgif- ter, som en uppdragsgivare i dag kan känna avspeglas visserligen rikligast i sådana ärenden om åläggande av betalningsskyldighet som har sin grund i utbetalningar till uppdragstagare som felaktigt uppfattats som enmansföre- tagare. Men de fall i vilka betalningsskyldigheten avser uppdragstagarens personal eller medhjälpare får, trots att de är färre, oftast de allvarligaste konsekvenserna för uppdragsgivaren. Betalningsskyldigheten gäller nämli- gen då vanligen mycket stora belopp. Till detta kommer att detär i dessa fall som det kan vara särskilt svårt att bedöma om ett anställningsförhållande föreligger eller inte.

Med hänsyn till vad som har sagts nu bör F-skattesedeln ges sådana rätts- verkningar att den som uppdrar ettarbete åt någon som har en F-skattesedel men som i sin tur anlitar någon annan för att utföra arbetet inte heller skall riskera ansvar för källskatt eller socialavgifter.

För detta talar också konkurrensskäl. Om F-skattesedeln ges rättsverk- ningar endast i förhållande till innehavaren själv skulle en uppdragstagare som själv utför ett arbete få en fördel gentemot den som låter arbetet utföras av någon annan, t.ex. en anställd. En sådan ordning skulle därför behöva kompletteras med regler som utjämnar skillnaden. När det gäller uppdrags- tagare som är fysiska personer torde emellertid full likställdhet kunna upp- nås endast om F-skattesedeln ges rättsverkningar också i fråga om de perso- ner som uppdragstagaren låter utföra arbetet.

Jag instämmer alltså i promemorians förslag även i den här delen. Ett soli- dariskt betalningsansvar bör dock kunna kunna krävas ut i vissa missbrukssi- tuationer. Jag återkommer till denna fråga ( avsnitt 3.9 ).

' När det gäller F-skattesedelns rättsverkningar för innehavaren själv är det uppenbart att socialavgifterna på ersättningen bör betalas av denne. Det- samma gäller den preliminära skatten. Socialavgifterna bör betalas i form'av egenavgifter.

En logisk följd av att ge F-skattesedeln en friande verkan för uppdragsgi- varen när det gäller skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgi- varavgifter på ersättningen för arbetet även i fråga om skattsedelsinnehava- rens anställda, medhjälpare eller underentreprenörer är, som föreslås i pro- memorian, att flytta över ett'eventuellt ansvar för källskatt och socialavgifter på skattsedelsinnehavaren. Denne bör med andra ord sättas i uppdragsgiva- rens ställe. Skattsedelsinnehavaren bör alltså i detta fall bli skyldig att betala källskatt och socialavgifter på ersättning som utgått till exempelvis en under- entreprenör. Huruvida betalningsskyldighet uppkommer i det enskilda fallet bör naturligtvis bero på bl.a. vilken typ av skattsedel entreprenören har och på om denne i sin tur anlitat en underentreprenör.

Med den föreslagna ordningen vinner man också den fördelen att skyldig- het att betala socialavgifter på en ersättning för arbete i princip alltid åvilar någon. En annan sak är att denna skyldighet i vissa fall kan komma att efter- ges enligt eftergiftsreglerna i USAL.

A -ska ttesedeln

Det är givetvis önskvärt att parterna i ett avtalsförhållande som rör arbete skall kunna förutse vilka skyldigheter som åvilar resp. part även när den som utför arbetet har en A-skattesedel.

Utgångspunkten bör, som sägs i promemorian, vara att en arbets- eller uppdragsgivare skall göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter när han anlitar någon som har en sådan A-skattesedel. Fördelen med en sådan regel är att den blir mycket enkel att tillämpa. Den medför också att man får till stånd en ordning med skatteavdrag på biinkomster.

Den angivna regeln måste förses med tämligen långtgående undantag som tar sikte på vanliga transaktioner mellan enskilda personer.

Enligt promemorian skall den som anlitar en fysisk person med en A—skat- tesedel inte vara skyldig att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter om ersättningen för arbetet inte belastar en bokföringspliktig verksamhet el- ler kan antas komma att överstiga 10 000 kr. under en tidsperiod på ett år.

Skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på er- sättningar understigande 10 000 kr. skulle enligt promemorians förslag i hu- vudsak komma att åvila arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet och som det normalt ställs högre krav på vad gäller bl.a. bokföring och olika for- mer av medverkan i beskattningssammanhang. Det ligger då nära till hands att göra en gränsdragning utifrån bokföringsskyldigheten enligt bokförings- lagen och jordbruksbokföringslagen. En sådan gränsdragning har också för- ordats av RSV när det gäller skyldigheten att göra skatteavdrag från biin- komster i den tidigare nämnda rapporten med förslag i detta ämne. Enligt det förslaget skulle nämligen den som är bokföringsskyldig göra skatteav- drag även på ersättningar som denne betalar ut utan att vara huvudarbetsgi- vare. RSV:s förslag, som har remissbehandlats, godtogs i den här delen av nära nog samtliga remissinstanser.

Prop. 1991/922112

Det ligger alltså helt i linje med RSV:s nämnda förslag att den som är bok- föringsskyldig alltid skall göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på arbetsersättning som betalas till den som har enbart en A-skattesedel. Med bokföringsskyldig avses då en person, fysisk eller juridisk, som är bokför- ingsskyldig enligt någon av nyssnämnda lagar om bokföring när den utbe- talda ersättningen utgör en utgift i den bokföringspliktiga verksamheten. Härigenom kommer i stort sett var och en som bedriver näringsverksamhet att omfattas. De två lagarna om bokföring gäller däremot inte bl.a. staten och kommunerna och inte heller alla juridiska personer. Ideella föreningar och stiftelser som inte bedriver näringsverksamhet är nämligen undantagna. Dessa kan emellertid, liksom staten och kommunerna, vara stora arbetsgi- vare och bör därför i det här sammanhanget ha samma skyldigheter som bok- föringsskyldiga personer.

Enligt min mening bör ett undantag finnas med i huvudsak den innebörd som föreslagits i promemorian. Jag anser dock att undantaget bör begränsas till att gälla i fråga om sådan ersättning som betalas ut av fysiska personer och dödsbon och som inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven närings- verksamhet. Med en sådan lösning behövs inga särskilda regler vare sig i fråga om staten och kommunerna eller för ideella föreningar och stiftelser.

Jag anser vidare i likhet med RSV att gränsbeloppet 10 000 kr. bör knytas an till kalenderåret. Jag delar också advokatsamfundets uppfattning att un- dantagsrcgeln bör tillämpas endast när ersättningen faktiskt understigit gränsbeloppet och inte, som föreslås i promemorian, knytas an till vad som kan antas komma att betalas ut under en viss period. Med dessa justeringar blir undantagsregeln mer precis och därigenom lättare att tillämpa. Däremot är jag inte beredd att såsom flera remissinstanser föreslagit knyta an gränsbe- loppet till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Jag anser att re- geln har större chans att vinna gehör hos allmänheten om gränsbeloppet inte ändras varje år. Det kan emellertid finnas anledning att se över den efter någon tid. Vid beräkningen av gränsbeloppet skall inte medräknas ersätt- ning för material och dylikt om detta inte inkluderas i ersättningen för arbe- tet.

I fall som omfattas av den nu föreslagna undantagsregeln bör arbetstaga- ren betala de socialavgifter som belöper på ersättningen för arbetet. De bör betalas i form av egenavgifter. Jag föreslår att ersättningen i sådana fall i soci- alförsäkringshänseende skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete. Bestämmelserna i punkten 7 av anvisningarna till 32 & KL om sehablonav- drag för egenavgifter i inkomstslaget tjänst blir då tillämpliga. Därigenom tillgodoses RSV:s önskemål om ett sehablonavdrag för egenavgifter i nu ak- tuella fall.

I detta sammanhang vill jag även beröra vad som avses gälla när en upp- dragstagare med A-skattesedel anlitar en medhjälpare som också har en A- skattesedel.

Om uppdragsgivaren betalar ut ersättningen för arbetet till såväl upp- dragstagaren som medhjälparen uppstår inga problem med den föreslagna ordningen. ] båda fallen skall uppdragsgivaren göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på ersättningarna om inte den föreslagna undantagsre- geln blir tillämplig.

Betalas däremot hela ersättningen till uppdragstagaren, som i sin tur avlö— nar medhjälparen, blir skatte- och avgiftsuttaget för stort. Uppdragsgivaren blir nämligen skyldig att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på hela ersättningen vid utbetalningen till uppdragstagaren eftersom en upp- dragstagares kostnader för arbetsersättning till en medhjälpare som har A- skattesedel inte bör utgöra sådan kostnad till vilken hänsyn generellt får tas vid beräkning av preliminär A—skatt (se avsnitt 3.8 ). Uppdragstagaren blir därefter skyldig att också göra samma sak vid utbetalningen av ersättningen till medhjälparen eftersom ersättningen även i detta fall måste anses utgöra ersättning för arbete. Det nu angivna problemet kan dock, som nyss fram- gått, enkelt undvikas genom att uppdragsgivaren direkt avlönar såväl upp- dragstagaren som dennes medhjälpare.

För att man skall få ett heltäckande system bör, i enlighet med vad som sägs i promemorian, det som föreslagits i fråga om den som har en A-skatte- sedel gälla också den som saknar skattsedel på preliminär skatt.

En F-skattesedel kombinerad med en A-skattesedel

Att en person innehar både en A-skattesedel och en F-skattesedel bör i prin- cip inte förändra resp. skattsedels rättsverkningar. Vem av parterna som skall vara ansvarig för källskatt och avgifter bör givetvis vara beroende av vilken av skattsedlarna som används i det anställnings- eller uppdragsförhål- lande som är aktuellt.

Som tidigare sagts bygger kombinationsmöjligheten på att A—skattesedeln skall användas när det är fråga om tjänsteinkomster. Det blir då en viktig fråga vilka regler som behövs för att så långt möjligt garantera att rätt skatt- sedel används vid rätt tillfälle.

Jag har redan föreslagit ( avsnitt 3.3 ) att den skattskyldige skall kunna till- delas en F-skattesedel tillsammans med en A-skattesedel på villkor att han inte åberopar F-skattesedeln i anställningsförhållanden. Denna regel bör kompletteras med en underrättelserutin. När arbetsgivaren är känd för skat- temyndigheten bör myndigheten sålunda skriftligen underrätta arbetsgiva- ren om villkoret för F—skattesedeln och om hans skyldighet att göra skatteav- drag i enlighet med vad som anges på A-skattesedeln. .

Medlet för att hindra att den skattskyldige åberopar F—skattesedeln i ett anställningsförhållande bör vara att den skattskyldige då löper risken att få sin F-skattesedel indragen. Detta ger emellertid inte några garantier för att den skattskyldige verkligen använder A-skattesedeln när arbetsgivaren är okänd för skattemyndigheten. Innan ett missbruk av F-skattesedeln väl upp- täcks kan det ha gått lång tid och den skattskyldige kan ha ådragit sig stora skatte- och avgiftsskulder, som visar sig omöjliga att driva in.

Villkoret att använda A—skattesedeln i anställningsförhållanden bör därför kompletteras, förutom med den föreslagna underrättelserutinen, med en re- gel som innebär att ett visst ansvar för att rätt skattsedel används läggs också på den som anlitar någon för att få ett arbete utfört.

Ipromemorian föreslås en presumtionsregel innebärande att en uppdrags- givare alltid skall utgå från att den som utför arbetet har en A—skattesedel. Först om den som skall utföra arbetet verkligen åberopar en F—skattesedel

skall presumtionen brytas. Detta bör kunna ske genom att uppdragstagaren skriftligen vitsordar att han åberopar en F-skattesedel, t.ex. på en faktura på ersättningen för arbetet. Därigenom kan uppdragsgivaren lätt visa att han inte är skyldig att betala socialavgifter på ersättningen.

Den föreslagna presumtionsregeln bör gälla endast då den som utför ett arbete har både en F- och en A-skattesedel. Har han däremot endast en F- skattesedel bör det räcka med att uppdragsgivaren förvissar sig om detta an- tingen genom att han tar kontakt med skattemyndigheten eller genom att uppdragstagaren företer sin skattsedel eller anger innehavet t.ex. på en fak- tura.

Den föreslagna ordningen innebär i och för sig inte att uppdragstagaren är förhindrad att använda sig av F-skattesedeln också när det är fråga om tjänsteinkomster. Ett sådant missbruk kan emellertid begränsas genom en , bestämmelse om att arbetsgivaren skall vara skyldig att anmäla förhållandet till skattemyndigheten. Anmälningsskyldigheten bör kunna begränsas till så- dana fall då det är fråga om uppenbara anställningsförhållanden. Det kan t.ex. vara så att F-skattesedelsinnehavaren själv arbetar åt uppdragsgivaren under sådana förhållanden att det är uppenbart att han är att anse som an- ställd hos honom. F-skattesedelsinnehavaren kan också vara mellanman för en eller flera personer som arbetar åt uppdragsgivaren under sådana förhål- landen att det är uppenbart att de är att anse som anställda hos uppdragsgi- varen. Det kan också vara så att mellanmannen är en juridisk person som bara förmedlar arbetskraft.

Om den förmedlade arbetskraften arbetar hos uppdragsgivaren under så- dana förhållanden att ersättningen uppenbarligen skulle ha utgjort inkomst av anställning om den hade utbetalats direkt bör anmälningsskyldighet före- ligga. Om förmedlingen skett med stöd av lagen (1991:746) om privat arbets- förmedling och uthyrning av arbetskraft är den arbetstagare som ställs till förfogande alltid att anse som arbetstagare hos uthyraren och inte hos utbe- talaren av ersättningen. I sådant fall kommer därför anmälningsskyldighet inte i fråga.

För att en arbetsgivare eller en uppdragsgivare skall kunna veta om en arbetstagare resp. uppdragstagare har båda typerna av skattsedlar bör ett sådant förhållande framgå av F-skattesedeln. Även den nyss nämnda anmäl- ningsskyldigheten bör omnämnas på F-skattesedeln.

Har skattemyndigheten beslutat att en F-skattesedel skall kombineras med en A-skattesedel bör skattemyndigheten som redan nämnts underrätta känd arbetsgivare om detta.

Hänvisningar till S3-4

3.5. Juridiska personers skattsedlar på preliminär skatt

Mitt förslag: En- F-skattesedel får efter ansökan utfärdas för en juri— disk person som bedriver eller som gör troligt att den kommer att be- driva verksamhet av sådant slag att intäkten därav räknas till intäkt av näringsverksamhet för den som bedriver verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, hos någon delägare i bola- get.

Ett handelsbolag får dock tilldelas en F—skattesedel endast om det har registrerats i handelsregistret.

En A-skattesedel skall utfärdas för en juridisk person som inte skall ha en F—skattesedel.

En juridisk person som har en A—skattesedel och har sådana in- komstförhållanden att den preliminära skatten inte kan antas bli be- tald genom att skatteavdrag görs skall även kunna debiteras prelimi- när skatt, s.k. särskild A-skatt.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. I prome- morian föreslås emellertid att en F-skattesedel skall kunna utfärdas för en juridisk person som bedriver rörelse eller som gör troligt att den kommer att bedriva rörelse. Detsamma gäller i fråga om jordbruk, dock endast om den juridiska personen kan antas ha ett behov av en F—skattesedel.

Remissinstanserna: RSV anser att möjligheten för juridiska personer att inneha endera en A-skattesedel eller en F-skattesedel innebär en förenkling och ett förtydligande av uppbördssystemet. Verket anser det dock vara ett problem att en fysisk person, som genom avregistrering mist sin F-skattese- del kan klara sig undan avregistreringen genom att i fortsättningen driva sin verksamhet i aktiebolagsform. Problemen torde i allt väsentligt avse fåmans- bolag. Verket anser det vara en möjlighet att inte tilldela fåmansbolag F- skattesedel om fåmansbolagsdelägare missbrukat sin F-skattesedel och fått den återkallad. En ytterligare skärpning vore att utvidga lagregeln i 77 af; UBL om företrädaransvar till att omfatta även inte avdragen skatt och obe- talda arbetsgivaravgifter. Kammarrätten i Stockholm föreslår att juridiska personer skall likställas med fysiska personer som innehar en F-skattesedel. Med en sådan ordning skulle enligt kammarrätten enkla regler komma till stånd i fråga om de juridiska personerna och risken för bevissvårigheter för den andra parten undanröjas i den delen. KLYS påpekar att en ordning som innebär att F-skattesedeln kan användas också för juridiska personer och i mellanmanssituationer torde komma en del kulturarbetare till godo, t.ex. fotografer som har sin verksamhet på bolag eller konstnärer som vid utfö- rande av monumentalverk anlitar medhjälpare som underentreprenörer el- ler konstnärliga medarbetare. Svenska revisorsamfundet SRS framhåller vik- ten av att handelsbolagjämställs med andra juridiska personer. Samfundet uppger dessutom att det kan finnas skäl att överväga om någon reglering för enkla bolag är påkallad. Sveriges advokatsamfund vill understryka nödvän— digheten av att i enlighet med promemorians förslag låta handelsbolag

kunna tilldelas F—skattesedel. Näringslivets skattedelegation framhåller att det genom att även juridiska personer skall kunna tilldelas en F-skattesedel skapas neutralitet i uppbördshänseende mellan olika slag av näringsidkare. Delegationen anser dock att även juridiska personer som inte driver rörelse skall kunna tilldelas en F-skattesedel, exempelvis kapital- eller fastighetsför- valtande aktiebolag som i vissa fall kan tänkas ha behov av en sådan skattse- del.

Skälen för mitt förslag: För att nå en sådan bredare lösning på problemet med en bristande förutsebarhet inom uppbördssystemet som efterfrågats från många håll har jag redan föreslagit att en fysisk persons F—skattesedel skall ges rättsverkningar inte bara när skattsedelsinnehavaren själv utfört ett arbete som han åtagit sig utan även när innehavaren har låtit arbetet utföras av en anställd, en medhjälpare eller en underentreprenör. Om hela proble- met skall kunna lösas måste motsvarande regler gälla när en juridisk person har åtagit sig att utföra ett visst arbete.

I promemorian föreslås att juridiska personer, t.ex. aktiebolag, ekono- miska föreningar och handelsbolag, också skall kunna tilldelas en F—skattese- del. Remissinstanserna har med endast något enstaka undantag anslutit sig till promemorians förslag även i denna del. För förslaget talar att det är av värde även när det gäller juridiska personer att genom uppbördssystemet kunna ingripa mot den som inte sköter sina åligganden i fråga om skatter och socialavgifter. En registrering till F—skatt bör nämligen i sådana fall kunna återkallas. Med en registrering till F-skatt ges också möjlighet att avskaffa B-skattesedeln även för juridiska personer. Med hänsyn härtill skulle det inte vara ändamålsenligt att som någon gjort gällande likställa juridiska per- soner med fysiska personer som innehar en F-skattesedel. Jag ansluter mig därför också till promemorians förslag.

Enkla bolag kan regelmässigt inte utöva annan näringsverksamhet än jordbruksrörelse. Visserligen finns det undantag från denna regel, t.ex. vissa konsortier och båtlag. Dessa undantagsfall är dock enligt min mening inte så vanligt förekommande att även enkla bolag bör kunna tilldelas en F- skatte— sedel. Dessutom är det i dessa fall sällan på det sättet att det enkla bolaget åtar sig att utföra ett visst arbete åt någon annan.

Villkor för F -skattesedel

Jag ansluter mig alltså till förslaget i promemorian om att även juridiska per- soner bör kunna tilldelas en F—skattesedel. Förslaget rörande villkoren för en F-skattesedel måste dock justeras med hänsyn till att ett nytt inkomstslag, inkomst av näringsverksamhet, har ersatt inkomstslagen rörelse och jord- bruksfastighet genom skattereformen. Till inkomst av näringsverksamhet hänförs all inkomst som förvärvas av juridiska personer utom dödsbon. Jag föreslår att juridiska personer skall kunna tilldelas en F—skattesedel om de bedriver näringsverksamhet eller gör troligt att sådan verksamhet kommer att bedrivas. Med begreppet näringsverksamhet avser jag i detta fall verk- samhet av sådant slag att intäkten därav räknas till intäkt av näringsverksam- het för den som bedriver verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för någon delägare i bolaget.

Enligt min mening skall skattemyndigheten inte behöva göra någon mera ingående utredning av om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening bedri- ver eller avser att bedriva näringsverksamhet för att en F-skattesedel skall kunna utfärdas. En enkel ansökan torde i de flesta fall vara tillräcklig. Vid en sådan ansökan bör fogas ett registreringsbevis som visar att aktiebolaget eller den ekonomiska föreningen verkligen existerar och vem eller vilka som tecknar den juridiska personens firma.

En mera ingående prövning blir naturligtvis aktuell om den juridiska per- sonen i fråga tidigare har fått sin F-skattesedel återkallad. Detsamma bör gälla t.ex. om en styrelseledamot eller firmatecknare i aktiebolaget eller för- eningen fått sin F—skattesedel återkallad. Dessa frågor avser jag dock att återkomma till ( avsnitt 3.11 ) när frågan om återkallelse av en F-skattesedel tas upp.

Särskilda problem föreligger i fråga om handelsbolag eftersom dessa inte är inkomstskattesubjekt. De tilldelas därför enligt nuvarande ordning inte någon skattsedel på preliminär skatt.

Om handelsbolagen inte ges möjlighet till registrering för F-skatt, finns risken att bolagen skulle missgynnas som företagsform. Att inte kunna förete en F-skattesedel skulle nämligen kunna uppfattas med misstro av pre- sumtiva uppdragsgivare. Men inte sällan skulle bolagsformen tvärtom kunna gynnas, eftersom det då skulle saknas möjligheter till ett effektivt ingri- pande genom avregistrering från F—skatt mot det bolag som missköter sina skyldigheter. Vidare skulle en fysisk person, som genom avregistrering mist sin F-skattesedel, i praktiken kunna klara sig undan verkningarna av en avregistrering genom att fortsätta sin verksamhet i handelsbolagets form.

Den enda tillfredsställande lösningen på det nu aktuella problemet är att införa ett registreringsförfarande till F-skatt också för handelsbolagen. Det kan då visserligen göras gällande att det krävs ett omfattande och ingående prövningsförfarande. Detta är naturligtvis riktigt om man förutsätter en prövning av om bolaget verkligen bedriver eller avser att bedriva verksam- het som skall beskattas som inkomst av näringsverksamhet hos någon av dess delägare. Med tanke på syftet med en F-skattesedel behöver man dock inte gå så långt. Jag anser att även handelsbolag bör kunna tilldelas en F-skattese- del utan någon mera ingående prövning i nu aktuellt hänseende. Det bör vara tillräckligt att samtliga bolagsmän som inte är kommanditdelägare an- mäler att de önskar en registrering av handelsbolaget till F—skatt och att bevis företes om att de äger rätt att företräda bolaget. Givetvis bör en mer ingå- ende prövning göras om någon av delägarna har fått sin F—skattesedel åter- kallad. Detsamma gäller om handelsbolaget tidigare fått sin F—skattesedel återkallad.

Eftersom handelsbolag inte är inkomstskattesubjekt skall F-skattesedcln inte leda till att någon preliminär F-skatt debiteras.

Handelsbolagen bör på samma sätt som aktiebolag och ekonomiska för- eningar kunna åta sig uppdrag utan att uppdragsgivaren skall behöva befara att senare bli ålagd betalningsskyldighet för källskatt och arbetsgivaravgifter. Med hänsyn till att en uppdragsgivare inte alltid kan avgöra om det verkligen är ett handelsbolag som åtar sig att utföra arbetet bör uppdragsgivaren gå fri från skatteavdrags- och avgiftsskyldigheten inte bara när ett handelsbolag

faktiskt föreligger. Han bör vara befriad också om motparten på ett påvis- bart sätt gett uttryck för att det är ett handelsbolag även om det inte skulle förhålla sig så. Har uppdragstagaren åberopat en för honom utfärdad F-skat- tesedel bör uppdragsgivaren kunna utgå från att han inte är skyldig att vare sig göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter.

För att så långt möjligt förhindra att en F-skattesedel tilldelas ifall där det oriktigt uppges vara fråga om ett handelsbolag bör givetvis gälla att skatte- myndigheten skall ha rätt att vägra registrering till F-skatt. Handelsbolagets existens bör dessutom bekräftas genom att ett registreringsbevis från han- delsregistret skall bifogas en ansökan om F-skattesedel. Visserligen kan ett handelsbolag föreligga utan att registrering skett i handelsregistret. En sådan registrering är nämligen enligt lagen (l980:1102) om handelsbolag och enkla bolag inte någon förutsättning för att handelsbolag skall anses föreligga. Men jag anser ändå att en sådan registrering tillsammans med den prövning som skattemyndigheten skall ha rätt att göra vid tilldelning av en F-skattese- del bör medföra att det inte behöver göras några särskilda inskränkningar i rättsverkningarna av de F-skattesedlar som utfärdats för handelsbolag. Jag återkommer strax till denna fråga.

Villkor för A-skattesedel

Som jag redan sagt bör en F-skattesedel kunna återkallas. Från avgiftssyn- punkt finns det inte någon anledning att tilldela en juridisk person en A-skat— tesedel på samma sätt som gäller för fysiska personer. På ersättning för ar- bete som betalas ut till en juridisk person skall ju arbetsgivaravgifter aldrig betalas. Men eftersom det ibland kan vara svårt för en uppdragsgivare att avgöra om den han anlitar verkligen är en juridisk person eller inte bör också juridiska personer som inte har rätt till en F-skattesedel, t.ex. om F-skattese- deln har återkallats, ges ett bevis på att skattemyndigheten uppfattar dem som juridiska personer. Det kan ske genom att den juridiska personen tillde- las en A-skattesedel. Jag föreslår därför att också juridiska personer skall kunna tilldelas en A-skattesedel. Det blir således aktuellt när en juridisk per- son har ansökt om en F—skattesedel men fått sin ansökan avslagen eller om en för den juridiska personen utfärdad F-skattesedel har återkallats.

De juridiska personer som enligt nuvarande regler är skyldiga att betala preliminär skatt bör givetvis vara skyldiga att göra det även i fortsättningen. Den nu föreslagna ordningen, dvs. att även juridiska personer skall kunna tilldelas en A-skattesedel, öppnar en möjlighet att låta även dessa juridiska personers preliminära skatt såsom huvudregel betalas genom skatteavdrag som knyts till A-skattesedeln.

Enligt min mening är det i de flesta fall inte nödvändigt att göra någon annan prövning vad gäller frågan om en juridisk person är för handen eller inte än att kontrollera att personen är registrerad på föreskrivet sätt, dvs. att ett aktiebolag, en ekonomisk förening eller ett handelsbolag är registrerat i aktiebolagsregistret, föreningsregistret resp. handelsregistret. En mer ingå— ende prövning bör ske först vid taxeringen av den juridiska personens in- komster. Visar det sig då att den första bedömningen var felaktig får en avre- gistrering ske.

Särskild A-skatt Prop. 1991/92: 112

Har en juridisk person somi'har tilldelats en A-skattesedel sådana inkomst- förhållanden att den preliminära skatten inte kan betalas helt eller till vä- sentlig del genom skatteavdrag bör det finnas en möjlighet att också debitera sådana juridiska personer en preliminär skatt. Det kan ske genom att de föreslagna reglerna om särskild A-skatt görs tillämpliga också i fråga om ju- ridiska personer på samma sätt som jag redan föreslagit i fråga om fysiska personer med enbart en A-skattesedel. I sådana fall bör alltså den juridiska personen få en särskild debitering av den preliminära skatten i form av sär- skild A-skatt. Detta gäller dock inte för handelsbolag, eftersom dessa inte är skyldiga att betala inkomstskatt. Med den nu föreslagna ordningen blir det möjligt att helt avskaffa B-skattesedeln.

Hänvisningar till S3-5

3.6. Rättsverkningar av skattsedlar på preliminär skatt som innehas av juridiska personer

Mitt förslag: Den som för ett arbete anlitar en juridisk person som har en F-skattesedel skall varken vara skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter på ersättningen för arbetet.

En juridisk person med en F-skattesedel skall, i likhet med en fysisk person med sådan skattsedel, själv betala sin preliminärskatt (F-skatt) att avräknas mot den slutliga skatten. Detta gäller dock inte handels- bolag. Sådana bolags inkomster skall även i fortsättningen beskattas hos delägarna.

På samma sätt som en fysisk person med F-skattesedel skall en juri- disk person med sådan skattsedel som låter arbetet utföras av an- ställda eller underentreprenörer överta det ansvar för dessa personers källskatt och socialavgifter som enligt nuvarande regler kan åligga uppdragsgivaren. I fråga om handelsbolags utbetalning av ersättning för arbete till en delägare skall gälla att bolaget inte är skyldigt att göra vare sig källskatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter på ersätt- ningen. Detta skall gälla även om delägaren är kommanditdelägare.

Den som för ett arbete anlitar en juridisk person som har en A-skat- tesedel skall, med ett undantag, vara skyldig att göra skatteavdrag med 30 % på ersättningen för arbetet. Undantaget gäller om upp- dragsgivaren är en fysisk person eller ett dödsbo. En sådan uppdrags- givare skall vara skyldig att göra skatteavdrag på ersättningen för ar- betet endast om vad som har utbetalts utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet eller under inkomståret överstiger 10 000 kr.

Jämkning av skatteavdraget skall kunna medges om den juridiska personen gör sannolikt att dess kostnader (för annat än ersättning för arbete till person som-innehar A-skattesedel) är så höga att den preli- minära skatten kommer att överstiga motsvarande slutliga skatt.

Om den juridiska personen med A—skattesedel i sin tur anlitar per- soner som innehar A—skattesedel, t.ex. delägare i bolaget, och således är skyldig att innehålla preliminär skatt vid utbetalning av ersätt- ningen för arbetet skall skattemyndigheten kunna besluta att skatten får inbetalas genom avräkning mot vad som betalats av den juridiska personen genom skatteavdrag. Om uppdragstagaren är ett handelsbo- lag med A-skattesedel och arbetet utförs av delägare i bolaget skall skattemyndigheten ha möjlighet att besluta att skatteavdrag som gjorts på ersättning till bolaget skall få användas för betalning av del- ägarens preliminära skatt.

Arbetsgivaravgifter skall inte betalas på ersättning till juridisk per- son.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. I prome- morian föreslås dock att begränsningen i skyldigheten för fysiska personer och dödsbon att göra skatteavdrag skall vara beroende av om ersättningen har betalats ut inom en bokföringspliktig verksamhet. Vidare föreslås att gränsbeloppet 10 000 kr. skall beräknas med utgångspunkt i en tidsrymd på ett år och att gränsbeloppet skall knytas an till vad som kan komma att beta- las ut under denna tidsrymd. Gränsbeloppsregeln föreslås även gälla när er- sättningen betalas ut av en juridisk person som inte är bokföringsskyldig. Dessutom föreslås att skatteavdrag på ersättningen till en juridisk person med A-skattesedel skall göras med 50% av ersättningen. När det gäller andra juridiska personer än handelsbolag avses den preliminära skatten bli avräknad mot den juridiska personens slutliga skatt på vanligt sätt. Prelimi- när A-skatt som betalats av ett handelsbolag föreslås däremot bli gottskriven bolaget som mervärdeskatt. Slutligen föreslås att ett handelsbolag skall vara skyldigt att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på ersättning för

arbete som betalas ut till en kommanditdelägare. Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna är positiva till pro-

memorians förslag. Ett fåtal instanser har dock haft synpunkter på förslagets detaljutformning, bl.a. det föreslagna procenttal efter vilket en uppdragsgi- vare skall göra skatteavdrag. Bl.a. RSV anser att metoden att gottskriva av- dragen preliminär skatt för personer som inte är inkomstskattesubjekt som mervärdeskatt är olämplig. Verket anser att problematiken i första hand bör lösas genom att samtidigt med införandet av F-skattesedeln göra handelsbo- lag till egna skattesubjekt. Det är enligt verket inte civilrättsligt möjligt att ta inbetald preliminär skatt i anspråk för eventuellt obetalda skatter hos del- ägarna. Men om skatteavdraget skall ha någon egentlig funktion om han- delsbolag inte blir egna skattesubjekt borde enligt verkets mening i andra hand en sådan lösning konstrueras. RSV anser vidare att det inte finns till- räckligt starka skäl att ur skatte- och avgiftssynpunkt behandla kommandit- delägare annorlunda än andra handelsbolagsdelägare. Enligt RSV:s mening bör handelsbolag antingen bli inkomstskattesubjekt och alla delägare be- handlas som anställda, vilket RSV förordar, eller också bör även komman- ditdelägare tilldelas F—skattesedel och fullt ut ses som rörelseidkare. Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att en lösning där skatteavdrag som

gjorts på ersättning till ett handelsbolag kunde tillgodoföras bolagsmännen direkt vore att föredra. Även TCO och näringslivets skattedelegation har pe- kat på att promemorians förslag medför en komplikation i fråga om handels- bolag som inte bedriver skattepliktig verksamhet.

Skälen för mitt förslag: Jag har föreslagit att juridiska personer skall kunna få en F-skattesedel eller en A-skattesedel, däremot inte — till skillnad från fysiska personer en kombination av F— och A-skattesedel. Detta beror på att all ersättning för arbete som mottas av en juridisk person skall hänföras till ett och samma inkomstslag, nämligen inkomst av näringsverksamhet.

Rättsverkningarna av skattsedlar på preliminär skatt som innehas av juri- diska personer bör i princip vara desamma som när en motsvarande skattse- del innehas av en fysisk person. Detta är en förutsättning för att det nya sy- stemet skall få den genomslagskraft hos uppdragsgivare och uppdragstagare som är nödvändig för att systemet skall fungera i praktiken. Men den skillna- den bör finnas att socialavgifter aldrig skall betalas på ersättning som utges till en juridisk person som har tilldelats en skattsedel på preliminär skatt. Det bör därvid vara utan betydelse om den juridiska personen har en F-skat- tesedel eller en A-skattesedel.

F -skattesedeln

En överensstämmelse i stora delar mellan fysiska och juridiska personer i fråga om en skattsedels rättsverkningar bör innebära att den som för ett ar- bete anlitar en juridisk person med F-skattesedel inte skall riskera att bli be- talningsskyldig för vare sig källskatt eller socialavgifter hänförliga till ersätt- ningen för arbetet. Detta bör gälla oberoende av om arbetet utförts av den juridiska personens anställda, underentreprenörer eller, i fråga om handels- bolag, delägare i bolaget. Jag vill dock också här nämna att jag avser att före- slå ( avsnitt 3.9 ) att ett solidariskt ansvar skall kunna krävas ut i vissa miss- brukssituationer.

Huruvida den juridiska personen i sin tur är ansvarig för den källskatt och de socialavgifter som belöper på ersättning som betalas ut till anställda och underentreprenörer beror på vilken skattsedel dessa har.

När det gäller handelsbolag kan det diskuteras att också ge en F-skattese- del rättsverkningar i förhållande till delägarna i bolaget. Detta skulle med- föra att bolaget alltid skall vara skyldigt att betala arbetsgivaravgifter på er- sättning till delägare som har en A-skattesedel.

I promemorian föreslås emellertid att ett handelsbolag skall vara skyldigt att betala arbetsgivaravgifter endast på sådan ersättning för arbete som beta- las ut till en delägare hos vilken ersättningen inte skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete, dvs. på ersättning till en kommanditdelägare. Här— igenom uppnår man att socialavgifterna skall betalas i form av arbetsgivarav— gifter när mottagaren inte är skyldig att betala egenavgifter på ersättningen. I promemorian föreslås också att handelsbolaget i sådana fall skall vara skyl- digt att göra skatteavdrag på ersättningen.

RSV har i sitt remissvar föreslagit att handelsbolag skall göras till skatte- subjekt och att ett sådant bolag skall vara skyldigt att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på all ersättning som betalas ut till delägare i bola-

get. Jag är emellertid inte beredd att nu ta upp frågan om handelsbolag skall vara skattesubjekt eller inte. Den frågan övervägs för närvarande i ett annat sammanhang. Jag utgår därför här från de regler som gäller i dag i detta av- seeende. Dessa innebär bl.a. att bolagets inkomst taxeras hos delägarna och att sådan inkomst vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten, om den skattskyldige inte är en kommanditdelägare, hänförs till inkomst av annat förvärvsarbete. Detta medför i sin tur att delägare som inte är kom- manditdelägare kommer att betala egenavgifter på ersättningen. Enligt min mening finns det inte tillräckligt starka skäl för att ha särskilda regler för kommanditdelägare. Jag föreslår därför att de regler som enligt promemo- rian skall gälla andra delägare än kommanditdelägare skall gälla även kom- manditdelägare.

En juridisk person som har en F—skattesedel bör själv betala sin prelimi- nära skatt i form av preliminär F-skatt. Detta bör givetvis dock inte gälla handelsbolag eftersom sådana bolag inte är inkomstskattesubjekt.

A -skattesedeln

Arbetsgivaravgifter bör aldrig betalas på ersättningar för arbete som betalas till en juridisk person som innehar en A-skattesedel. Däremot bör skatteav- drag i princip göras. Detta bör dock inte gälla generellt.

I promemorian föreslås att en inte bokföringsskyldig person som anlitar en juridisk person med A-skattesedel inte skall vara skyldig att göra skatte- avdrag om vad som kan antas bli utbetalt understiger 10 000 kr. under en tidsrymd av ett år. Remissinstanserna har inte haft något att invända mot detta. Även jag godtar förslaget. Justeringar bör dock, i likhet med vad jag föreslagit beträffande fysiska personer, göras på två punkter. Dels bör un- dantagsregeln knytas till bedriven näringsverksamhet i stället för till bokför- ingsskyldighet (jfr avsnitt 3.4 ), dels bör gränsbeloppet på 10 000 kr. beräknas med utgångspunkt i kalenderåret och avse vad som faktiskt betalats ut under året.

När det gäller skatteavdragets storlek har vid remissbehandlingen påpe- kats att 50 % är en för hög procentsats efter skattereformen. Enligt min me- ning bör, med hänsyn till den sänkning av uttaget av statlig inkomstskatt för juridiska personer som nu skett, skatteavdraget bestämmas till 30 % av er- sättningen.

I enlighet med vadjag har föreslagit i fråga om rättsverkningarna av skatt- sedlar som innehas av fysiska personer föreslår jag att samma regler som av- ses gälla för den som har en A-skattesedel skall gälla också i fråga om den som saknar en skattsedel på preliminär skatt. Utbetalas ersättning för arbete till ett handelsbolag som saknar skattsedel skall alltså skatteavdrag göras med 30 % av ersättningen.

Hänvisningar till S3-6

  • Prop. 1991/92:112: Avsnitt 3.9, 6.3

3.7. Tidpunkt för preliminärskattesedlarnas rättsverkningar

Mitt förslag: En F—skattesedels rättsverkningar skall gälla om upp- drags- eller arbetstagaren innehar skattsedeln antingen när ersätt- ningen för arbetet bestäms eller när ersättningen betalas ut.

En F—skattesedels rättsverkningar skall begränsas till att gälla t.o.m. februari året efter det år den har utfärdats.

En A-skattesedels rättsverkningar skall gälla om inte den skattskyl- dige innehaft en F-skattesedel antingen vid avtalstillfället eller vid ut- betalningstillfället.

F-skattesedlarna skall utan särskild ansökan förnyas årligen.

Promemorians förslag: En uppdrags- eller arbetstagares skattsedelsinne- hav vid utbetalningstillfället skall vara avgörande för vilka skyldigheter som skall åligga parterna i fråga om skatteavdrag och socialavgifter. Parterna skall dock kunna avtala om att förhållandet vid tidpunkten för ersättningens bestämmande i stället skall vara avgörande. En F—skattesedels rättsverk- ningar skall begränsas att gälla t.o.m. den 25 februari året efter det år den utfärdats.

Remissinstanserna: Förslaget har i allmänhet godtagits. Länsrätten i Stockholms län anser att det i lagtexten bör arbetas in en regel som anger att om parterna önskar att avtalstillfället i stället för utbetalningstillfället skall vara den avgörande tidpunkten för skattsedlarnas rättsverkningar detta måste skriftligen dokumenteras för att det skall gälla. Enligt Byggentrepre- nörema och Schaktentreprenöremas riksförbund bör reglerna om skattsed- larnas rättsverkningar utformas så att ingen skyldighet skall föreligga att göra skatteavdrag eller att betala socialavgifter om uppdragstagaren innehar F-skattesedel antingen vid avtalstidpunkten eller vid tidpunkten för utbetal- ning av ersättningen. Även F UD, Småföretagens riksorganisation, Näringsli- vets skattedelegation och Sveriges fastighetsägareförbund instämmer i detta förslag. Något uttryckligt avtal angående skyldigheten att göra skatteavdrag och betala socialavgifter mellan parterna skulle med en sådan ordning inte behövas.

Skälen för mitt förslag: För närvarande är skyldigheten att göra skatteav- drag från ersättning för arbete i princip beroende av vilken typ av skattsedel mottagaren har när ersättningen betalas ut. Det är i regel utan betydelse vil- ken skattsedel mottagaren hade dessförinnan, t.ex. när arbetsavtalet in- gicks. Att man kan ha denna ordning beror bl.a. på att storleken av ersätt-' ningen inte påverkas av om skatteavdrag skall göras eller inte.

De nuvarande reglerna, som är väl inarbetade hos arbetsgivare, arbetsta- gare och myndigheter, har visat sig vara praktiska och fungera bra. Det vore därför en fördel om en liknande ordning kunde användas även inom det nya systemet.

Mitt förslag att ge skattsedlarna rättsverkningar också i fråga om skyldig- heten att betala socialavgifter medför emellertid att mottagarens typ av pre- liminärskattesedel får betydelse även vid bestämmandet av ersättningens

storlek. Skall socialavgifterna betalas i form av egenavgifter bör ju ersätt- ningen vara större än om socialavgifterna skall betalas i form av arbetsgivar- avgifter, En avgörande fråga är då vid vilken tidpunkt cn F—skattesedel skall finnas för att de rättsverkningar som avses följa med skattsedeln skall in- träda.

En uppdragstagares innehav av skattsedel på preliminär skatt kan givetvis ändras under den tid som löper mellan ingåendet av ett avtal om arbete och utbetalningen av ersättningen. För att parterna på ett enkelt sätt skall få klart för sig vad som gäller i fråga om källskatt och socialavgifter måste på något sätt bestämmas vid vilken eller vilka tidpunkter det förhållandet skall ha förelegat som avgör avdrags- och betalningsskyldigheten.

Att ha olika tidpunkter för skyldigheten att göra skatteavdrag resp. att be- tala socialavgifter skulle medföra att uppbördssystemet blir alltför komplice- rat.

För skyldigheten att göra skatteavdrag ligger det nära till hands att låta skattsedelsinnehavet vid utbetalningsstillfället vara avgörande även inom det nya systemet. Läget är ett annat i fråga om skyldigheten att betala social- avgifter, eftersom parterna bör veta vem som är betalningsskyldig redan när arbetsavtalet ingås. När det gäller socialavgifterna är det därför naturligt att låta skattsedelsinnehavet vid avtalstillfället vara utslagsgivande. Två tid- punkter är alltså aktuella, avtalstillfället och betalningstillfället.

I promemorian har föreslagits att skattsedelsinnehavet vid utbetalnings- tillfället skall styra parternas skyldigheter. Parterna skulle dock få avtala att tidpunkten för ersättningens bestämmande i stället skall vara avgörande.

Flera remissinstanser har i stället förordat att någon skyldighet att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter inte skall föreligga om den som åtagit sig arbetet innehar en F-skattesedel antingen vid avtalstidpunkten el- ler vid tidpunkten för utbetalning av ersättningen.

Jag vill först påpeka att skillnaden mellan detta förslag och promemorians inte är så stor som man först kan tro. I normalfallet har ju uppdragstagaren samma typ av skattsedel vid de båda tillfällena.

Remissinstansernas förslag tillgodoser uppdragsgivarnas önskemål. För uppdragsgivarna förenas de fördelar som följer av att man väljer avtalstid- punkten med dem som följer av att man väljer utbetalningstillfället.

Genom att låta skattsedelsförhållandet vid avtalstidpunkten vara bestäm- mande i fråga om såväl skatteavdrag som socialavgifter tillgodoser man på ett enkelt sätt det närmast oeftergivliga kravet på förutsebarhet när det gäl- ler frågan vcm av parterna som skall betala socialavgifterna. Ersättningen kan då tryggt bestämmas med utgångspunkt i mottagarens aktuella innehav av skattsedel.

Att dessutom låta förhållandena vid utbetalningstillfället vara avgörande för vilka skyldigheter som skall åligga parterna i fråga om att göra skatteav- " drag och betala socialavgifter har också flera fördelar. Beträffande skyldig- heten att göra skatteavdrag kommer överensstämmelse att råda" med vad som gäller i dag. Man undviker alltså att frångå en inarbetad och fungerande ordning. Det är också i många fall naturligt att en arbets- eller uppdragsgi- vare först i samband med utbetalningen ställer sig frågan om skatteavdrag skall göras eller inte i enlighet med de regler som gäller för den skattsedel

som arbets- resp. uppdragstagaren då har. Vidare är det i regel lättare att i efterhand avgöra när en ersättning har betalats ut än att utröna när ett avtal har träffats. Metoden underlättar därigenom för parterna och för skattemyn- digheterna.

Förslaget rymmer också nackdelar, nämligen för uppdragstagare. En F- skattesedelsinnehavare blir t.ex. Skyldig att betala egenavgifter på en arbets- ersättning även om han efter avtalstillfället men före utbetalningstillfället får skattsedeln ersatt med en A-skattesedel. Detta bör dock i regel inte vara nå- got problem för uppdragstagaren eftersom ersättningen för arbetet bör ha bestämts med utgångspunkt i att egenavgifter skulle betalas. Denna situation skiljer sig för övrigt inte från vad som skulle gälla enligt förslaget i promemo- rian om parterna vid ersättningens bestämmande kommit överens om att egenavgifter skulle betalas.

En annan nackdel med remissinstansernas förslag är att om en uppdrags- tagare har en A-skattesedel när arbetsavtalet träffas men har fått den utbytt mot en F-skattesedel när ersättningen för arbetet betalas så skall socialavgif- terna betalas i form av egenavgifter. Detta gäller även om parterna vid av- talstidpunkten utgick från att arbetsgivaravgifter skulle betalas på ersätt- ningen.

Enligt min mening är inte heller de nu redovisade konsekvenserna av re- missinstansernas förslag av allvarlig natur. Uppdragstagaren harju möj lighet att själv välja när han vill ansöka om en F—skattesedel. Han kan alltså göra det vid en tidpunkt då han inte har någon utestående fordran på ersättning för arbete. Han har också möjlighet att begära att F-skattesedeln kombine- ras med en A-skattesedel och sedan inte åberopa F-skattesedeln i nu aktuellt fall.

Remissinstansernas förslag medför i viss mån även ett uppbördstekniskt problem. Jag tänker då på den situationen att en F-skattesedel har återkal- lats. En återkallelse skulle inte i något fall få effekt på ersättningar som be- stämts före återkallelsen. Det skulle alltså inte bli möjligt för skattemyndig- heten att, om den upptäcker att en F-skattesedel används inom ett anställ- ningsförhållande, hindra skattsedelns fortsatta användning genom att åter- kalla den. Motsvarande problem uppkommer om man väljer promemorians förslag och parterna vid bestämmandet av ersättningen har överenskommit att skattsedelsförhållandet vid den tidpunkten skall vara avgörande. Jag an- ser dock att inte heller detta är något allvarligare problem med hänsyn till att en F—skattesedels rättsverkningar skall begränsas till att gälla t.o.m feb- ruari året efter det år den har utfärdats.

Promemorians huvudregel, dvs. att man skall utgå från förhållandet vid utbetalningstillfället, innebär att parterna inte vid avtalstillfället kan vara säkra på vilka skyldigheter i fråga om skatteavdrag och socialavgifter som de har. Ett ändrat skattsedelsinnehav skulle kunna medföra att endera av parterna åläggs skyldigheter som inte förelåg vid avtalstillfället. Detta pro- blem har i promemorian lösts på det sättet att parterna har getts möjlighet att träffa avtal om att förhållandena vid tidpunkten för ersättningens bestäm- mande i stället skall vara'avgörande. Med en sådan ordning kan det dock hända att parterna förlitar sig på att en F-skattesedel som utfärdats för den som åtar sig arbetet kommer att gälla även vid utbetalningstillfället och där-

för inte träffar något uttryckligt avtal om att skattsedeln skall gälla. Om skattsedeln återkallas före utbetalningstidpunkten kommer skyldigheten att göra skatteavdrag och betala socialavgifter, tvärtemot vad parterna utgått ifrån, då att styras av en A-skattesedel.

Med hänsyn till vad som sagts nu, och eftersom man härigenom får ett mycket enkelt system som kan förväntas vinna gehör hos parterna, föreslår jag att en F—skattesedels rättsverkningar skall gälla om en uppdrags- eller arbetstagare innehar skattsedeln antingen när ersättningen för arbetet be- stäms eller när ersättningen betalas ut.

En F—skattesedelsinnehavare som efter avtalstillfället men före utbetal- ningstillfället förlorat sin F-skattesedel blir med den nu aktuella lösningen, i motsats till vad som gäller enligt promemorians förslag, skyldig att ändå be- tala egenavgifter för ersättningen.

I en situation kan det uppkomma osäkerhet om vilka skyldigheter par- terna har, nämligen när den som utfört arbetet har fått sin F—skattesedel ut- bytt mot en A-skattesedel före utbetalningstidpunkten och det är outrett vid vilken tidpunkt arbetsavtalet träffades. De föreslagna reglerna bör då tilläm- pas på det sättet att det åligger den som betalat ut ersättningen att visa att mottagaren hade en F-skattesedel när avtalet ingicks om han skall befrias från skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter. För uppdragstagare som har en kombinerad A- och F-skattesedel skall F—skatte- sedelns rättsverkningar gälla endast om den som betalar ut ersättningen visar att F-skattesedeln åberopats antingen vid avtalstillfället eller vid utbetal- ningstillfället.

Skattsedlamas giltighetstid

I promemorian behandlas också frågan hur långt fram i tiden en F-skattese- del skall gälla. Införs ingen begränsning kan den som uppdragit ett arbete åt någon som då hade en F—skattesedel aldrig åläggas att göra skatteavdrag från och betala arbetsgivaravgifter på ersättningen för arbetet. Detta skulle gälla även om F—skattesedeln återkallades och ersättningen betalades ut efter åter- kallelsen. En sådan ordning skulle alltså innebära att den som har en F-skat- tesedel men åtar sig att utföra ett arbete såsom anställd själv skulle få svara för socialavgifterna så länge anställningsförhållandet pågick. Detta skulle gälla även om F-skattesedeln återkallades.

Nuvarande B-skattesedel gäller i princip t.o.m. den 25 februari året efter det inkomstår för vilket den utfärdats (se anvisningarna till 40 & UBL). Detta hänger samman med att en ny B-skattesedel enligt huvudregeln skall över- sändas till den skattskyldige senast vid nämnda datum (3655 första stycket UBL) och intill dess den skattskyldige fått den nya skattsedeln avses den gamla kunna användas.

Även inom det nya systemet bör skattsedlarna automatiskt förnyas med jämna intervaller. De bör förnyas årligen och nya A- och F—skattesedlar bör översändas till de skattskyldiga senast den 18 januari under inkomståret resp. den 25 februari under inkomståret. Det ligger då nära till hands att som också föreslagits i promemorian och godtagits av remissinstanserna - begränsa en skattsedels rättsverkningar att gälla fram till den tidpunkt då en

ny skattsedel skall utfärdas. Med hänsyn till att både preliminär skatt och arbetsgivaravgifter beräknas månadsvis anser jag emellertid att praktiska skäl talar för att en F-skattesedels rättsverkningar bör gälla t.o.m. februari. En sådan begränsning är dessutom ett nästan nödvändigt komplement till mitt förslag att den som betalar ut ersättning för arbete till någon som inne- har en F—skattesedel antingen vid avtalstidpunkten eller vid tidpunkten för utbetalningen av ersättningen inte skall vara skyldig att vare sig göra skatte- avdrag eller betala arbetsgivaravgifter. Tidsbegränsningen innebär att den som uppdrar ett arbete åt någon med en F—skattesedel under tiden den 1januari ett år t.o.m. februari året därpå . är skyddad från krav på källskatt och arbetsgivaravgifter hänförliga till er- sättningen för arbetet om den betalas ut någon gång under samma period. Om ersättningen däremot betalas ut efter nämnda period och F—skattesedeln har ersatts med en A-skattesedel blir den som uppdragit arbetet skyldig att betala arbetsgivaravgifter på ersättningen. Någon möjlighet att undgå detta finns inte enligt mitt förslag. Jag bortser då från reglerna om eftergift av ar- betsgivaravgifter som jag anser bör finnas kvar även inom det nya systemet (se avsnitt 3.16 ).

Hänvisningar till S3-7

3.8. Underlaget för beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter '

Mitt förslag: Om i en ersättning för ett arbete som betalas ut till någon som har en A-skattesedel har räknats in även kostnader för t.ex. ma- terial eller anlitande av underentreprenör med F-skattcsedel, skall skatteavdrag och arbetsgivaravgifter beräknas på hela ersättningen om kostnaderna kan beräknas understiga 10% av hela ersättningen för arbetet under kalenderåret. Beräknas kostnaderna vara större än 10 % av ersättningen skall vid beräkningen av såväl skatteavdrag som arbetsgivaravgifter bortses från den del av ersättningen som är avsedd att täcka kostnaderna, om riksskatteverket har fastställt en schablon för beräkning av arbetstagarens kostnader eller skattemyndigheten har bestämt hur arbetstagarens kostnader skall beräknas.

Promemorians rör-Slag: Överensstämmer i princip med mitt. I promemo- rian föreslås dock att arbetsgivarna själva skall ha rätt att beräkna kostnads- avdragets storlek om tillämplig schablon inte finns. Om uppgift saknas om kostnademas storlek skall Skattemyndigheten dessutom på framställning av arbetsgivaren på förhand bestämma hur kostnaderna skall beräknas.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av flerta— let remissinstanser, bl.a. RSV. Vägverket konstaterar att med föreslaget sy- stern måste verket vara mycket noga med att alltid få en specificerad faktura. Av denna skall det klart framgå hur stor del av fakturan som utgör ersättning för utfört arbete resp. hur stor del som är kostnadsersättning. Om en specifi- kation saknas riskerar verket att bli skyldigt att betala både källskatt och so- cialavgifter på hela fakturabeloppet. Byggentreprenörema anser att det i so-

102-

cialavgiftslagen och i UBL bör föreskrivas att kostnadsersättning skall bort- räknas från underlaget för socialavgifter och från underlaget för skatteav- drag oavsett kostnadens storlek om kostnaden kan särskiljas från ersätt- ningen i övrigt. Enligt byggentreprenörerna sägs också detta i promemorian men den föreslagna lagtexten ger ett annat intryck. Även Näringslivets skat- tedelegation pekar på denna misstämning. Enligt delegationens mening bör kostnadsersättningar - oavsett storlek aldrig räknas med i underlaget om beloppen är specificerade på en faktura. I lagtexten bör för tydlighets skull tilläggas att i ersättningen för arbetet inte skall inräknas vad som utgör er- sättning för material och dylikt. Delegationen vill dessutom understryka vik- ten av att underlaget för skatteavdrag och arbetsgivaravgifter bestäms på samma sätt. Svenska revisorsamfundet SRS tillstyrker att underlaget för be- räkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter skall bestämmas oberoende av hur ersättningen skall taxeras hos mottagaren. Sveriges fastighetsägareför— bund anser att flera invändningar kvarstår mot de aktuella skatteavdragen. En sådan invändning gäller de fall då inkomsttagaren anlitar medhjälpare och i sin tur skall betala ersättning till dessa. Om preliminärskatt beräknas på hela den ursprungliga ersättningen blir skatteavdraget alltför högt.

Skälen för mitt förslag: I praktiken har nuvarande regler om skatteavdrag och arbetsgivaravgifter, som bl.a. knyter an till hur en viss ersättning skall taxeras hos mottagaren, visat sig skapa ett stort mått av osäkerhet hos såväl arbetsgivare och arbetstagare som uppbördsmyndigheter. Reglerna har där- igenom blivit svårtillämpade och lett till att arbetsgivare inte sällan drabbats av betalningskrav som de haft svårt att förutse.

För att undvika nuvarande tillämpningsproblem bör, som jag redan före- slagit (avsnitten 3.4 och 3.6), skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter vara helt oberoende av hur ersättningarna skall taxeras hos mottagaren.

Mina hittills framlagda förslag löser dock inte hela problemet. Det behövs också regler om hur den avgiftspliktiga ersättningen skall beräknas när er- sättningen också är avsedd att täcka mottagarens kostnader för använt mate- rial m.m. Man bör då hålla i minnet att ersättningarna bör bestämmas utifrån faktorer som är kända för utbetalaren. Ersättningarna bör dessutom, som understrukits från remisshåll, så långt möjligt bestämmas på ett och samma sätt vid beräkning av både skatteavdrag och arbetsgivaravgifter. Därigenom underlättas uppbörden av källskatten och socialavgifterna för såväl arbetsgi- vare och arbetstagare som skattemyndigheter.

Det ärinte ovanligt att en person som åtar sig att utföra ett arbete betingar sig en ersättning i ett för allt, dvs. en ersättning som även omfattar kostnader för material e.d. Har uppdragstagaren en F—skattesedel, vilket torde bli van- ligast förekommande, uppkommer inga problem. Mottagaren av ersätt- ningen skall ju då svara för både den preliminära skatten och socialavgif- terna. Har han däremot en A-skattesedel kan tveksamhet uppstå om vilket underlag skatteavdraget och arbetsgivaravgifterna skall beräknas på. Tvek- samheten undviks om uppdragstagaren i sin faktura anger ersättningen för själva arbetet för sig och kostnadsersättningen för sig. I sådana fall bör kost- nadsersättningen givetvis inte ingå i underlagen för beräkning av vare sig skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter.

Många gånger är det inte möjligt att med en rimlig arbetsinsats dela upp en uppdragsersättning på ersättning för arbete och ersättning för kostnader, särskilt när kostnaderna är små i förhållande till den utbetalda ersättningen. Även i framtiden torde det därför ofta förekomma att den som utfört ett ar- bete låter bli att göra en sådan uppdelning. För dessa fall behövs därför en särreglering.

Underlaget för arbetsgivaravgifterna överensstämmer inte alltid helt med arbetstagarnas förmånsgrundande inkomster. Det finns i allmänhet också skillnader mellan den preliminära skatt som skall betalas genom skatteav- drag och arbetstagarnas slutliga skatt. Med hänsyn härtill finns det inget ab- . solut behov av att vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter all- tid beakta att viss del av en utgiven ersättning är avsedd att täcka mottaga- rens kostnader. Av förenklingsskäl bör man vid beräkningen av både skatte- avdrag och arbetsgivaravgifter kunna acceptera vissa schabloner. De bör in- nebära att man bortser från att en viss del av en ersättning för ett arbete är avsedd att täcka kostnader om dessa är små i förhållande till den utgivna ersättningen.

När det gäller avgiftsunderlaget finns det redan i dag en schablönregel. Vid avgiftsberäkningen skall sålunda bortses från ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagaren har haft att täcka med ersättningen endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 % av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret [2 kap. 4 & lagen (19812691) om socialavgifter, socialavgiftslagen]. Ifråga om beräkning av skatteavdrag saknas för närvarande någon motsvarande regel. Enligt min mening bör emellertid en sådan införas, något som också ligger i linje med vad som tidigare sagts om att man bör sträva efter ett enhetligt underlag för beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter. För arbetstagaren upp- kommer jämfört med gällande rätt ingen annan nackdel än att han kan få betala en något för hög preliminär skatt i de fall kostnaderna inte uppgår till 10 % av ersättningen. Dettajusteras dock vid debiteringen av den slutliga skatten. Arbetstagaren har också möjlighet att begära att den preliminära skatten skall jämkas.

I de fall den nyss föreslagna regeln inte blir tillämplig, dvs. när kostna- derna kan beräknas uppgå till minst 10 % av ersättningen, bör kostnadsav- dragets storlek vid beräkningen av såväl skatteavdraget som arbetsgivarav- gifterna efter särskild framställning från arbetsgivaren bestämmas av skatte- myndigheten. Det bör alltså ankomma på den som betalar ut ersättningen att visa hur stor del av denna som är kostnadsersättning. I den mån kostnads- ersättningen inte kan skiljas ut bör presumeras att hela ersättningen utgör ersättning för arbete.

Den ordning som föreslås i promemorian, dvs. att arbetsgivaren själv skall få beräkna skatteavdragets storlek, anser jag öppnar för stora möjligheter till missbruk om den används på både skatte- och avgiftssidan. Däremot an- sluter jag mig till promemorians förslag om att arbetsgivaren skall få göra kostnadsavdrag enligt schablon när sådan finns. En sådan regel är enkel att hantera för både arbetsgivare och skattemyndigheterna.

Hänvisningar till S3-8

3.9. Solidarisk och subsidiär betalningsskyldighet

Mitt förslag: Den som inom en näringsverksamhet har uppdragit ett arbete till en person med F—skattesedel skall om F—skattcsedeln har missbrukats kunna åläggas ett med F—skattesedelsinnehavaren soli- dariskt ansvar för de inkomstskatter och socialavgifter som hänför sig till ersättningen för arbetet.

Det solidariska ansvaret skall kunna krävas ut om det är uppenbart att utbetald ersättning utgör inkomst av anställning för mottagaren och utbetalaren underlåtit att i samband med utbetalningen anmäla detta till skattemyndigheten.

Om arbetet har uppdragits till en fysisk person med F—skattesedel som själv utfört arbetet skall ansvaret begränsas till 60% av ersätt- ningen. Har arbetet uppdragits till ett handelsbolag och har arbetet utförts av en delägare skall det solidariska ansvaret också begränsas till 60 % av ersättningen. Har arbetet uppdragits till en fysisk eller ju- ridisk person men utförts av någon som betalningsmottagaren anställt eller anlitat och har betalningsmottagaren ålagts betalningsskyldighet enligt 75 eller 77 55 uppbördslagen skall utbetalarens ansvar också omfatta detta belopp.

En fysisk person med A-skattesedel som åtagit sig att utföra ett ar- bete inom näringsverksamhet som han bedriver skall om A-skatte- sedeln har missbrukats kunna åläggas ett subsidiärt ansvar för de arbetsgivaravgifter som hänför sig till ersättningen för arbetet.

Det subsidiära ansvaret skall kunna krävas ut endast om det måste . anses ha varit uppenbart för uppdragstagaren att uppdragsgivaren inte insåg att han var arbetsgivare och med hänsyn till omständighe- terna måste anses ha saknat anledning räkna med att han var arbetsgi- vare.

En fråga om solidarisk eller subsidiär betalningsskyldighet skall i första instans prövas av Skattemyndigheten. Ett beslut i frågan skall kunna överklagas till länsrätt och vidare till kammarrätt och rege-

ringsrätten.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att den som till en person med F-skattesedel har uppdragit ett arbete som utförts under sådana förhål- landen att det måste anses ha varit uppenbart för uppdragsgivaren att det förelegat en fast eller tillfällig arbetsanställning hos honom skall kunna åläg- gas ett solidariskt ansvar för den skatt och de socialavgifter som hänför sig till ersättningen för arbetet. I promemorian föreslås vidare att det solidariska ansvaret skall avse 80% av ersättningen för arbetet i de fall en F—skattese- delsinnehavare åtagit sig arbetet och själv utfört det. Detsamma föreslås gälla då ett handelsbolag har åtagit sig arbetet och låtit en bolagsman utföra det. I promemorian föreslås dessutom att det solidariska ansvaret skall be- gränsas till ersättning som utges av en bokföringsskyldig uppdragsgivare. Frågan om solidarisk betalningsskyldighet föreslås bli prövad av den lokala skattemyndigheten i första instans.

Remissinstanserna: Några har ställt sig tveksamma till förslaget om en soli- darisk betalningsskyldighet. Flertalet har dock accepterat det, i vissa fall först om vissa justeringar görs. RSVanser att en solidarisk betalningsskyldig— het bör införas. Av samma mening är länsrätten i Stockholms län. Den under- stryker dock att för att frångå de rättsverkningar som knyts till en F-skattese- del måste synnerligen starka skäl föreligga. Det bör enligt länsrätten objek- tivt sett stå helt klart att en fast eller tillfällig arbetsanställning föreligger. En precisering av vad som åsyftas med uppenbart anser länsrätten därför vara önskvärd, liksom en precisering av vad som åsyftas med tillfällig arbetsan- ställning. Byggentreprenörema har förståelse för att en ventil i form av ett undantag från huvudregeln behövs för att komma till rätta med eventuella missbruksfall. De anser dock att den i promemorian föreslagna undantagsre- geln är alltför vagt formulerad. En uppdragsgivare bör enligt byggentrepre- nörerna kunna ådra sig ansvar för uppdragstagarens skatter och avgifter en- dast om det visas att parterna med uppsåt och i samförstånd använt sig av uppdragstagarens F—skattesedel för att undkomma skatter och avgifter. LRF föreslår, om ett solidariskt ansvar skall införas, också införandet av en be- loppsgräns. Endast när ersättningsbeloppet under en tolvmånadersperiod överstiger beloppsgränsen bör enligt LRF:s mening betalningsskyldighet komma ifråga. Dessutom anser LRF att rättssäkerhetshänsyn kräver att ut- förliga anvisningar utfärdas rörande tillämpningen av den solidariska betal- ningsskyldigheten. Srrzåföretagens riksorganisation m.fl. anser att hänsynen till konkurrensneutraliteten kräver att vissa regler om solidarisk betalnings- skyldighet finns. Utformningen av den föreslagna lagtexten ger emellertid utrymme för en för vid tolkning. Utgångspunkten bör vara att först om det visats att uppdragsgivaren insett och varit medveten om förhållandet bör so- lidariskt ansvar kunna åläggas. Dessutom bör i anvisningar till lagen uttryck- ligen anges i vilka fall fast eller tillfällig arbetsanställning skall anses före- ligga. För att få en överensstämmelse med den faktiska beskattningen bör den solidariska betalningsskyldigheten begränsas till 60 % av den utbetalda ersättningen. Näringslivets skattedelegation delar uppfattningen att missbruk av en F—skattesedel så långt möjligt bör förhindras. Ansvar för eventuellt missbruk bör kunna åläggas uppdragsgivaren endast om parterna i samför- stånd och uppsåtligen utnyttjat F—skattcsedeln i syfte att undandra skatt. En- ligt Svenska revisorsamfundet SRS bör undantagsreglerna utformas efter fö- rebild i reglerna om enkel borgen. Enligt samfundets mening bör frågan re- dan från början prövas i ett domstolsförfarandc då det rör sig om ett beslut med allvarliga rättsverkningar. Samfundet anser vidare att för att minska ris- ken för missbruk bör delvis andra åtgärder vidtas. En sådan åtgärd kan vara att kräva att uppdragstagarens vitsordande av att han har en F—skattesedel skall innefatta uppgift som gör det möjligt att identifiera skattsedeln, t.ex. någon form av registreringsnummer och uppgift om vilken skattemyndighet som utfärdat skattsedeln. En annan åtgärd kan vara att skattemyndigheten kan ålägga kända uppdragsgivare att göra skatteavdrag och betala sociala avgifter för vissa uppdragstagare även om de uppvisar en F—skattesedel. Kammarrätten i Stockholm anser att sådana fall där solidariskt ansvar skulle kunna bli aktuellt när uppdrag har getts till en F-skattcsedelsinnehavare som i sin tur låtit annan person utföra arbetet synes vara så udda att det framstår

Prop. 1991/92112

som onödigt att tynga författningskomplexet med den angivna undantagsre- geln. TCO, som har tolkat förslaget om solidariskt ansvar på det sättet att ansvar inte kan komma i fråga om uppdragsgivaren anmält uppdragsförhål- landet till skattemyndigheten enligt den föreslagna bestämmelsen i 40aå UBL, anser att denna paragraf bör kompletteras med en bestämmelse om att anmälan skall ske skriftligen. Enligt länsrätten i Malmöhus län bör ett solidariskt ansvar inte ifrågakomma. Länsrätten anför att i rena fall av miss- bruk torde det räcka med sanktioner enligt skattebrottslagen . Även stats- kontoret, Sveriges advokatsamjimd och Sveriges redovisningskonsulters för- bund avstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: För att ett nytt system för skyldigheten att göra skatteavdrag och betala socialavgifter - där skyldigheten kopplas till ett regi- streringsförfarande skall få en så fast förankring hos uppdragsgivare och uppdragstagare som är nödvändig för att systemet skall fungera i praktiken, måste det vara klart och entydigt. De rättsverkningar som skall följa med registreringen bör därför helst vara definitiva. Det krävs med andra ord att man så långt som möjligt undviker undantagsbestämmelser som upphäver skattsedlarnas rättsverkningar och att om undantag ändå måste göras de blir tillämpliga endast i situationer där parterna måste ha klart för sig att regi- streringen inte ger uttryck för det verkliga förhållandet mellan dem. En eventuell undantagsregel bör således kunna tillämpas endast när det är upp- enbart att, trots att annat i och för sig kan följa av registreringen, ett arbetsgi- vare-/arbetstagareförhållande föreligger enligt både skatterättslig och social- försäkringsrättslig praxis.

Det skall alltså vara uppenbart att ersättningen hos mottagaren skall taxe- ras som anställningsinkomst och att ersättningen, om mottagaren inte hade haft en F-skattcsedel, vid beräkningen av sjukpenninggrundande eller pen- sionsgrundande inkomst skulle ha hänförts till inkomst av anställning. Där- emot avses inte tolkningen av arbetsgivar- eller arbetstagarbegreppen i an- nan lagstiftning påverka den här aktuella frågan.

Solidarisk betalningsskyldighet för den som betalar ut ersättning

Inom nuvarande system för uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgifer före- kommer inte sällan skatte- och avgiftsundandragande genom olika slag av olaglig arbetsförmedling.

Arbetsförmedling fick enligt lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling inte bedrivas utan tillstånd. Som arbetsförmedling ansågs inte bara ett förfarande varigenom en arbetssökande mot avgift hänvisades till en uppdragsgivare för att själv avtala om arbetet och ersättningen. Det blev också arbetsförmedling om den som skulle göra arbetet var anställd hos den som åtog sig uppdraget om det av omständigheterna framgick att det huvudsakliga syftet med anställningen var förmedling av arbete åt arbetsta- garen.

De nu redovisade reglerna om arbetsförmedling gällde fram till den 1 ja— nuari 1992 då lagen med vissa bestämmelser om arbetsförmedling upphörde att gälla. Samtidigt trädde en ny lag, lagen (1991:746) om privat arbetsför- medling och uthyrning av arbetskraft i kraft (prop. 1990/91:124, AU20, rskr. 304).

I den nya lagen särregleras uthyrning av arbetskraft, dvs. sådan verksam- het som enligt tidigare rätt ansågs som en form av arbetsförmedling och som var förbjuden om den bedrevs i förvärvssyfte. Särregleringen innebär att ut- hyrning av arbetskraft lcgaliseras samtidigt som den som hyr ut eller hyr in arbetskraft i sin verksamhet måste iaktta vissa regler som syftar till att arbets- tagare som fått arbete via uthyrningsföretag inte skall hamna i svårigheter av olika slag.

Dessa regler innebär bl.a. att uthyrd arbetskraft endast får anlitas om detta föranleds av ett tillfälligt behov av arbetskraft samt att vissa begräns- ningar skall gälla i förhållande till de möjligheter som lagen (1982:80) om anställningsskydd ger att träffa tidsbegränsade anställningsavtal. Vidare får en enskild arbetstagare, inom ramen för uthyrningsuppdraget, ställas till en beställares förfogande för en sammanhängande tid av högst fyra månader. Genom kollektivavtal får emellertid awikelser överenskommas från bl.a. den angivna tidsfristen. Arbetskraften anses inte som anställd hos beställa- ren, utan hos arbetsförmedlaren.

De fall som, enligt tidigare regler, mer eller mindre tydligt framstår som en olaga arbetsförmedling smälter såvitt nu är i fråga ihop med andra fall i vilka arbetstagaren i själva verket intar en annan ställning gentemot upp- dragsgivaren än som framgår av det avtal som träffats angående uppdraget. Det gäller de fall i vilka det mellan uppdragsgivaren och dem som skall ar- beta för hans räkning sätts in en s.k. mellanman. Denne står formellt som arbetsgivare men företräder i verkligheten bara de övriga arbetstagarna när arbetsavtalet ingås och vid arbetets utförande.

Utmärkande för dessa former av arbetsavtal är att förmedlaren eller mel— lanmannen ofta inte gör något avdrag för preliminär A-skatt vid utbetal- ningen av arbetstagarnas ersättningar och inte heller lämnar föreskrivna kontrolluppgifter efter inkomstårets utgång. Till bilden hör då också att ar- betstagarna inte deklarerar sina inkomster rätt. Ibland avspeglas dessa för- hållanden även i att arbetstagarnas ersättning satts lägre än som skulle skett om de utfört sitt arbete som anställda hos uppdragsgivaren.

Förmedlaren eller mellanmannen, som också ofta underlåter att redovisa sin inkomst av verksamheten, undandrar sig inkomstskatt samtidigt som var- ken han själv eller uppdragsgivaren redovisar de arbetsgivaravgifter som be- löper på arbetstagarnas ersättningar. För att ge exempel på områden där klara fall av arbetsförmedling förekommit och påtalats kan nämnas att ar- betstagare förmedlats för taxibilskörning, för arbete på ett företags lager el- ler för förstärkning av en uppdragsgivares egen Städpersonal. Mellanmans- fall har särskilt uppmärksammats vid kontrollaktioner rörande entreprenad- verksamheten hos varv och större anläggnings- och byggnadsföretag.

Med de hittills föreslagna reglerna om F—skattesedel skulle det fortfarande finnas stora möjligheter till skatte- och avgiftsfusk om en F-skattesedelsinne- havare hyr ut arbetskraft olagligt eller uppträder som mellanman. Även när F -skattesedelsinnehavaren själv utför arbetet kan F-skattesedeln missbrukas i vissa situationer, t.ex. i rena anställningsförhållanden.

I promemorian föreslås vissa skyddsregler som inskränker F—skattcsedelns rättsverkningar med syfte att förhindra eller försvåra missbruk. Huvuddelen

av remissinstanserna har accepterat förslaget om en solidarisk betalnings- skyldighet men några har redovisat awikande meningar.

Från ett håll har gjorts gällande att det i rena fall av missbruk torde räcka med sanktioner enligt skattebrottslagen . Jag kan inte dela den uppfatt- ningen. Skattebrottslagen blir inte automatiskt tillämplig på de missbrukssi- tuationer som nu är aktuella utan i lagen måste det uttryckligen anges i vilka situationer den skall tillämpas. Detta är minst lika svårt som att ange tillämp- ningsområdet för regler om ett solidariskt ansvar. Jag anser emellertid att det inte är nödvändigt att tillgripa straffrättsliga sanktioner för det nu aktuella missbruket.

Däremot anser jag att det bör införas regler om ett solidariskt betalnings- ansvar som kan tillgripas om F-skattesedeln missbrukas. Frågan blir då i vilka situationer ett solidariskt ansvar bör kunna göras gällande.

Några remissinstanser, bl.a. Byggentreprenörerna och Näringslivets skat- tedelegation, anser att det solidariska ansvaret skall kunna krävas ut endast om det visats att parterna med uppsåt och i samförstånd använt sig av upp- dragstagarens F—skattesedel för att undkomma skatter och avgifter.

Enligt min mening vore det en svaghet i systemet om uppdragsgivare trots allt inte skulle vara på den säkra sidan om de förlitar sig på skattemyndighe- ternas beslut i fråga om skattsedlar. Jag har tidigare ( avsnitt 3.4 ) föreslagit att den som betalar ut ersättning för arbete skall vara skyldig att anmäla till skattemyndigheten om en F-skattesedel missbrukas i ett anställningsförhål- lande. En sådan anmälningsskyldighet skall dock föreligga endast om det är uppenbart att det varit fråga om ett anställningsförhållande. Jag anser att solidariskt ansvar inte skall kunna åläggas en utbetalare som i samband med utbetalningen fullgör sådan skyldighet. En förutsättning för solidarisk betal- ningsskyldighet bör således vara att utbetalaren underlåtit att göra anmälan trots att sådan skyldighet förelegat. Det innebär att det solidariska ansvaret kan krävas ut endast när det kan anses ha varit uppenbart för den som upp- dragit arbetet att ett anställningsförhållande förelegat men detta inte i sam- band med utbetalningen anmälts till skattemyndigheten.

Jag anser att en fördel med den i promemorian föreslagna metoden är att reglerna inte behöver tillämpas så länge F—skattesedelsinnehavaren fullgör sina skyldigheter att betala skatter och socialavgifter. Man skall alltså inte, som i dag, kunna hamna i den situationen att arbetsgivaravgifter måste krä- vas ut av någon som betalat ut en arbetsersättning trots att mottagaren har betalat egenavgifter för ersättningen. Vidare anser jag att promemorians förslag att betalningsskyldighet bara bör kunna åläggas om utbetalaren varit bokföringsskyldig av likformighetsskäl (jfr avsnitt 3.4 och 3.6 ) bör ersättas med att arbetet har uppdragits inom en av utbetalaren bedriven näringsverk- samhet. En fysisk person som anlitar någon för att utföra ett arbete bör alltså inte kunna påföras ett solidariskt ansvar om inte ersättningen för arbetet be- talas ut inom en näringsverksamhet som bedrivs av den fysiska personen.

Omfattningen av det solidariska ansvaret

Har en F—skattesedelsinnchavare som är fysisk person åtagit sig ett arbete och själv utfört det bör det solidariska ansvaret i princip avse den inkomst-

Prop. 1991/922112

skatt och de egenavgifter som belöper på ersättningen för arbetet. Det— samma bör gälla när ett handelsbolag som åtagit sig arbetet låtit en bolags- man utföra arbetet.

I nu angivna fall kan det emellertid inte sällan vara svårt att beräkna de skatte- och avgiftsbelopp som hänför sig till ersättningen. Detta beror bl.a. på att socialavgifterna skall betalas i form av egenavgifter. Som föreslagits i promemorian bör man därför införa en schablonregel som innebär att det solidariska ansvaret skall omfatta på ersättningen belöpande skatt inkl. egenavgifterna för det beskattningsår då ersättningen betalades ut intill ett

belopp som svarar mot en procentuell andel av den utbetalda ersättningen.

Med hänsyn till det sänkta skatteuttaget som följt av skattereformen anser jag att det solidariska ansvaret för skatten inkl. egenavgifterna bör begränsas till 60 % av ersättningen i de nu aktuella fallen.

När det gäller det föreslagna solidariska ansvaret tillsammans med en mel- lanman eller någon som förmedlat arbetskraft bör ansvaret däremot avse det skatteavdrag som skulle ha gjorts från ersättningen och de arbetsgivaravgif- ter som belöper på ersättningen för arbetet. I dessa fall ser jag inget behov av en schablonregcl.

Subsidiärt ansvar för A-skattesedelsinnehavare

Frågan om ett subsidiärt ansvar aktualiseras när det gäller arbeten som har utförts av någon som har en A-skattesedel. Då skall ju den som betalar ut ersättningen för arbetet normalt göra skatteavdrag och om den som åtagit sig arbetet är en fysisk person — betala arbetsgivaravgifter.

Ett sådant system skulle emellertid också kunna missbrukas. Jag tänker då på sådana situationer där uppdragsgivaren inte har anledning att räkna med att uppdragstagaren har en A-skattesedel. Det kan exempelvis vara så att uppdragstagaren tidigare haft en F-skattesedel som återkallats men trots detta fortsätter att bedriva en omfattande näringsverksamhet. Ersättningen kan dessutom ha bestämts som om egenavgifter skulle ha betalats för ersätt- ningen. I en sådan situation tyder omständigheterna på att han alltjämt har en F-skattesedel. I nu aktuella fall kan reglerna om eftergift av arbetsgivar- avgifter i 22 d & USAL bli tillämpliga. Uppdragsgivaren befrias då helt från skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter. Om det då måste anses ha varit uppenbart för uppdragstagaren att uppdragsgivaren inte insåg att han var arbetsgivare och med hänsyn till föreliggande omständigheter måste anses ha saknat anledning att räkna med att han var arbetsgivare, bör uppdragsta- garen kunna göras ansvarig för avgifterna. När det gäller den preliminära skatten behövs däremot ingen särskild regel eftersom han kan sägas redan ansvara för den genom att han har det slutliga ansvaret för betalningen av eventuell kvarstående skatt.

Ansvaret bör endast kunna åläggas fysiska personer. Denna begränsning motiveras av att ansvaret gäller endast arbetsgivaravgifter och därför, enligt vad som tidigare har sagts, inte kommer i fråga beträffande uppdrag till juri- diska personer med A—skattesedel.

Det subsidiära ansvaret bör dessutom i linje med promemorians förslag begränsas till att gälla endast i fråga om ersättning för arbete som utförts

inom ramen för en av A-skattesedelsinnehavaren bedriven näringsverksam- het.

I enlighet med mina tidigare förslag bör vad jag nu sagt i fråga om den som innehar en A-skattesedel även gälla den som saknar skattsedel på preliminär skatt.

Handläggande myndighet

Frågorna om solidariskt eller subsidiärt ansvar kan i många fall förväntas bli komplicerade att avgöra. De förutsätter därför att den som skall fatta beslu- tet är väl förtrogen med både skatte- och avgiftsområdet. Detta talar för att beslut om solidarisk betalningsskyldighet skall meddelas av skattemyndighet eller förvaltningsdomstol. .

Det kan hävdas att ett solidariskt betalningsansvar är av så allvarlig be- skaffenhet för den som drabbas att ansvaret redan från början bör prövas i ett domstolsförfarandc. Å andra sidan blir handläggningen smidigare och snabbare om det primära beslutet kan anförtros åt skattemyndigheterna. Dessa har redan nu att i olika sammanhang ta ställning till frågor om arbets- givare/arbetstagareförhållanden bl.a. vid skattsedelstilldelningcn och fram- för allt vid taxeringen. Med hänsyn härtill anser jag att även frågan om soli- darisk betalningsskyldighet i första instans bör prövas av skattemyndighe- ten. Detsamma bör gälla frågan om subsidiär betalningsskyldighet.

Hänvisningar till S3-9

3.10. Skattsedelstilldelningen

Mitt förslag: En skattsedel på preliminär A— eller F—skatt skall utfär- das av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemorts- kommun är belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskommun skall beslut meddelas av skattemyndigheten i Stockholms län.

För handelsbolag skall skattsedeln utfärdas av skattemyndigheten i det län där handelsbolaget enligt uppgift i handelsregistret har sin adress.

För kontroll av att bestämmelserna om skattsedel på preliminär skatt har följts skall revision få verkställas hos den som ansöker om en F—skattesedel.

Promemorians förslag: Skattsedlar på preliminär skatt skall utfärdas av den lokala skattemyndighet som har att besluta om den skatt som skattse- deln avser. Skattsedel som avser handelsbolag skall dock utfärdas av den 10- kala skattemyndigheten i det fögderi där bolagets huvudkontor är beläget. Något förslag om revision läggs inte fram.

Remissinstanserna: RS Vanser att förslaget bör kompletteras med en regel om att det skall ankomma på skattemyndigheten att pröva om en F-skattese- del skall bytas ut mot en A-skattesedel eller mot en A-skattesedel med D- skatt. Verket påpekar också att den regel som föreslagits när det gäller vilken skattemyndighet som skall besluta om skattsedel på preliminär skatt kan bli

svårhanterlig. RSV föreslår därför att avgörandet av vilken myndighet som skall vara behörig att utfärda skattsedeln knyts till ett kriterium som är lätt att konstatera. Ett sådant kriterium skulle enligt RSV kunna vara den i han- delsregistret intagna adressen. Slutligen föreslår verket att det införs möjlig- het att göra preliminärskatterevision. Kammarrätten i Göteborg anför att det finns många personer som oriktigt innehar B-skattesedel och som är registre- rade till mervärdeskatt. Att inledningsvis automatiskt tilldela sådana perso- ner en F-skattesedel anser kammarrätten kunna inbjuda till missbruk och felanvändning. Med tanke på de rättsverkningar skattsedlarna föreslås få måste skattsedelstilldelningen enligt kammarrätten ske med betydligt större noggrannhet än tidigare. Byggentreprenörema anser att även företag som förvaltar fastigheter eller kapital borde kunna tilldelas en F-skattesedel. Ur konkurrenssynpunkt är det väsentligt att en företagare erhåller en F-skatte- sedel. Enligt byggentreprenörerna är det därför av största vikt att det garan- teras att besluten angående skattsedeln handläggs skyndsamt.

Skälen för mitt förslag: Mot bakgrund av den ändring som gjorts i skatte- förvaltningens organisation gäller numera att beslut enligt UBL rörande en skattskyldig normalt fattas av skattemyndigheten i det län där den skattskyl- diges hemortskommun för inkomståret är belägen (2 aå UBL). Dessa be- stämmelser bör också gälla i fråga om de nya A- och F—skattsedlarna för fy- siska personer, aktiebolag och ekonomiska föreningar.

När det gäller handelsbolagen har RSV föreslagit att beslut om sådana bo- lags preliminärskattesedlar skall meddelas av skattemyndigheten i det län där handelsbolaget enligt uppgift i handelsregistret har sin adress. En sådan behörighetsregel blir lättare att hantera än den som förelagits i promemo- rian. Jag ansluter mig alltså till RSV:s förslag.

Även i övrigt bör nuvarande förfarande för skattsedelstilldelningcn tilläm- pas också i fortsättningen. Jag anser alltså att det inte behövs något formellt beslut om företagarregistrering. Det är tillräckligt att en F-skattesedel, som alltså blir beslutshandling, utfärdas. Jag anser inte heller att det finns något behov av att i lagen ange att ärenden om skattsedlar på preliminär skatt skall handläggas skyndsamt. Det ligger i sakens natur. Jag utgår ifrån att skatte- myndigheterna kommer att behandla nu aktuella ärenden så snart de har fått in tillräckliga uppgifter från sökandena.

Med anledning av ett påpekande vid remissbehandlingen att även förvalt- ningsföretag bör kunna tilldelas en F—skattesedel vill jag säga följande. Alla juridiska personer som sysslar med ekonomisk verksamhet anses enligt den nu föreslagna ordningen bedriva näringsverksamhet. De nya reglerna med- för att vissa förvaltningsföretag som tidigare inte har ansetts vara rörelsedri- vande nu anses bedriva näringsverksamhet. I sådana fall kommer förvalt— ningsföretaget också att kunna tilldelas en F—skattesedel.

Jag vill i detta sammanhang understryka att skattemyndighetens uppgift att besluta om skattsedel på preliminär skatt ofta är en mycket grannlaga uppgift. Det kan nämligen vara svårt att - med ledning av de uppgifter den skattskyldige lämnat avgöra om den skattskyldige är arbetstagare eller nä- ringsidkare. I de fall den skattskyldige parallellt med en anställning även be- driver näringsverksamhet kan det dessutom vara svårt att bedöma hur stora

inkomster han kommer att få och hur de kommer att förhålla sig till var- andra.

När skyldigheterna att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter knyts an till de olika skattsedlarna på preliminär skatt blir det ännu viktigare än i dag att de skattskyldiga och handelsbolagen får rätt typ av skattsedel. Skattemyndigheterna måste alltså även fortsättningsvis bedriva arbetet med skattsedelstilldelningcn med stor omsorg. Arbetsuppgiften bör emellertid bli mindre tidskrävande än i dag. Den bör exempelvis bli enklare genom att myndigheterna i en del tveksamma situationer inte behöver välja mellan skattsedlar utan kan kombinera två olika skattsedlar.

I de fall den skattskyldige har endast anställningsinkomster, dvs. inkoms- ter som skall taxeras som inkomst av tjänst, bör inga problem uppstå. Då skall den skattskyldige givetvis tilldelas en A-skattesedel. Problem bör inte heller uppstå när den skattskyldige endast bedriver näringsverksamhet och har ansökt om en F-skattcsedel. Då bör en sådan skattsedel utfärdas.

Bedriver däremot den skattskyldige näringsverksamhet samtidigt som han uppbär anställningsinkomster eller ersättningar för uppdrag som skall taxe- ras som inkomst av tjänst kan vissa svårigheter uppstå. De flesta av dessa bör dock kunna undvikas om den skattskyldige — förutom en F—skattesedel tilldelas också en A-skattesedel. Då skall F-skattesedel som jag redan sagt utfärdas under villkor att den inte åberopas i anställningsförhållanden.

Det kan emellertid förutses att det ivissa fall kommer att bli svårt för skat- temyndigheten att avgöra om den skattskyldige verkligen bedriver närings- verksamhet. Med hänsyn till de rättsverkningar som avses följa med en F- skattesedel bör skattemyndigheten ges möjlighet att på något sätt kontrol- lera de uppgifter som den skattskyldige har lämnat. RSV har i sitt remissvar förordat införandet av en möjlighet att göra preliminärskatterevision.

Enligt nuvarande bestämmelser i UBL och USAL får revision verkställas hos en arbetsgivare för kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag resp. uppgiftsskyldighet har följts. Därvid skall bestämmelserna i 3kap. 8e14 åå taxeringslagen(1990:324) gälla i tillämpliga delar. Även jag anser det lämpligt att nu justera revisionsbestämmelserna så att revision också får göras för kontroll av att bestämmelserna om F—skattesedel har följts.

Om det visar sig att en F-skattesedclsinnehavare har missbrukat sin skatt- sedel, t.ex. på det sättet att han underlåtit att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på ersättningar till sina anställda, bör skattemyndigheten vara skyldig att pröva om F-skattesedeln skall bytas ut mot en A-skattesedel, eventuellt i kombination med att särskild A-skatt debiteras.

Den som bedriver näringsverksamhet men vars F-skattesedel har återkal- lats och den som inte vill ha en F—skattesedel skall tilldelas en A-skattesedel. Detta gäller även näringsidkare som har uppdragsgivare bland allmänheten. En sådan ordning medför att enskilda personer —i motsats till vad som gäller i dag på grund av A-skattesedeln kan bli skyldiga att både göra skatteav- drag och betala arbetsgivaravgifter.

Jag bedömer dock att detta inte blir något problem. De flesta näringsid- kare kommer säkerligen att finna det mest rationellt att ha en F—skattesedel vilket de ju också i allmänhet har rätt att få. I de fall en näringsidkare undan— tagsvis har tilldelats en A-skattesedel blir reglerna om skatteavdrag och ar—

betsgivaravgifter aktuella för en fysisk person som inte bedriver näringsverk- Prop. 1991/92:112 samhet endast om ersättningen överstiger 10 000 kr. för inkomståret. I dessa fall bör de regler om subsidiär betalningsskyldighet för A-skattesedelsinne- havare som jag föreslagit och reglerna om eftergift av arbetsgivaravgifter medverka till att den som innehar en A-skattesedel upplyser sin motpart om detta förhållande. Hur frågan om Skattsedelstilldelningen vid införandet av det nya systemet bör lösas återkommer jag till (avsnitt 3.22).

Hänvisningar till S3-10

  • Prop. 1991/92:112: Avsnitt 6.1

3.11. Återkallelse av F—skattesedel

Mitt förslag: En F-skattesedel skall återkallas om innehavaren

. begär det, . inte längre skall bedriva näringsverksamhet, . har underlåtit att efterkomma villkor som förenats med F-skat- tesedeln eller på annat sätt missbrukat sin skattesedel, såvida inte underlåtenheten eller missbruket är ringa, . har underlåtit att efter föreläggande avlämna allmän självdekla- ration inom föreskriven tid, eller lämnar en självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, såvida inte underlåtenheten är ringa, . har brustit i redovisning eller betalning av preliminär eller slutlig skatt, skatt som har innehållits genom skatteavdrag, mervärde- skatt eller sådana avgifter som uppbärs enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, såvida inte bris- ten är ringa,

6. har meddelats näringsförbud,

7. är i konkurs. En fysisk persons F—skattesedel skall återkallas också om han är fö- retagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag och företagets resp. bolagets F-skattesedel har återkallats och återkallel- sen beror på omständigheter som kan hänföras till den fysiska perso- nen.

Ett fåmansföretags eller ett fåmansägt handelsbolags F-skattesedel skall återkallas också om företagsledaren själv inte har rätt att få en F—skattesedel på grund av att han underlåtit att fullgöra sina skyldig- heter i fråga om skatter eller avgifter.

Återkallelse av en F—skattesedel skall få underlåtas om det finns sär- skilda skäl.

Om en F-skattesedel har återkallats skall skattemyndigheten un- derrätta kända uppdragsgivare.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. I prome- morian föreslås dock att en F—skattesedel skall återkallas om innehavaren inte driver rörelse eller annan verksamhet som motiverar innehavet av en 114

sådan skattesedel. I promemorian föreslås vidare att ett handelsbolags F- skattesedel skall få återkallas på grund av att en delägare underlåter att redo- visa eller betala sin egen preliminära eller slutliga skatt endast om skatten hänför sig till inkomster från bolaget. I promemorian finns inget förslag om att en F-skattesedel skall kunna återkallas om innehavaren har underlåtit att avlämna en allmän självdeklaration, underlåtit att redovisa eller betala mer- värdeskatt eller försatts i konkurs och inte heller något förslag om att ett få- mansföretags eller ett fåmansägt handelsbolags F—skattesedel skall kunna återkallas på grund av förhållanden som gäller en företagsledare i företaget resp. bolaget. I promemorian saknas också ett förslag till en generell regel om att återkallelse får underlåtas om det föreligger särskilda skäl eller någon regel om att skattemyndigheten skall underrätta kända uppdragsgivare om återkallelse av en F-skattesedel.

Remissinstanserna: RS V accepterar huvuddelen av promemorians förslag även i dessa delar. Verket anser dock att det är skattemyndigheten ensam som bör ha rätten att besluta om skattsedel på preliminär skatt samt om debi- tering av sådan skatt. Vidare anser verket att de riktlinjer som anges i pro- memorian för återkallelse av en F-skattesedel är för detaljerade. Större ut- rymme bör lämnas åt praxis. RSV anser också att bristande redovisning och betalning av mervärdeskatt bör kunna föranleda återkallelse av F-skattese- deln. Detsamma bör enligt RSV gälla ett aktiebolags F-skattesedel om sty- relseledamot eller verkställande direktör underlåter att redovisa eller betala sin preliminära eller slutliga skatt. Dessutom bör ett aktiebolag inte kunna få en F-skattesedel om i bolagets styrelse ingår någon som har fått sin egen F-skattesedel återkallad eller som har meddelats näringsförbud. Kammar- rätten i Stockholm påpekar att de civilrättsliga konsekvenser som kan upp- komma vid en återkallelse också bör belysas. Kammarrätten understryker dessutom att om en F—skattesedel återkallas bör det ankomma på skattemyn- digheten att utan dröjsmål infordra både den och F—skattebeviset. Kammar- rätten i Göteborg efterlyser en närmare beskrivning av själva återkallelseför- farandet. Bl.a. bör det anges från vilken tidpunkt en återkallelse skall gälla. Länsrätten i Stockholms län vill påtala att det kan uppfattas som stötande att en person som år efter år skönstaxeras men som betalar skatter och avgifter som påförs honom skall få behålla en F-skattesedel. Länsrätten iMalmöhus län finner att starka motiv föreligger för återkallelse av F—skattesedel även när innehavaren inte fullgjort sin deklarationsskyldighet och när innehava- ren underlåtit att redovisa och betala mervärdeskatt. Enligt Byggentrepre- nörerna kan brister i redovisningen och betalningen av skatter och avgifter ha andra orsaker än missbruk och vårdslöshet. Det finns därför anledning att göra en helhetsbedömning när det gäller återkallelse på den grunden. Byggentreprenörerna anser dessutom att återkallelsegrunderna är för om- fattande när det gäller en handelsbolagsdelägares brister i redovisning eller betalning av sina egna skatter och avgifter. Vid överprövning av återkallelse- beslut bör hänsyn också kunna tas till förhållanden som inträffat efter åter- kallelsebcslutet. Småföretagerts riksorganisation anser att den föreslagna re- geln att ett handelsbolags F-skattesedel skall återkallas om en annan del- ägare i bolaget än en kommanditdelägare fått sin F-skattesedel återkallad är alltför generell. Endast missbruk som har samband med bolagets rörelse bör

få påverka frågan om bolagets F-skattesedel skall återkallas. Riksorganisa- tionen anser vidare att bedömningen av vad som är att anse som ringa miss- bruk bör vara generös. Riksorganisationen påpekar slutligen att det är av största vikt att ärenden och mål om återkallelse av F-skattesedel handläggs skyndsamt. Därför bör det finnas särskilda lagbestämmelser om förtur. Vi- dare bör man föra in en lagbestämmelse om möjlighet till inhibition av åter- kallelsebeslut vid överklagande om inte missbruket är att anse som grovt. Enligt Näringslivets skattedelegation förefaller de riktlinjer som anges i pro- memorian vara alltför snävt utformade. Att återkalla en F-skattesedel under löpande är bör normalt ske endast om bristen är väsentlig och inte framstår som ursäktlig, t.ex. på grund av sjukdom eller liknande. I övriga fall bör återkallandet ske i form av att företagaren inte erhåller någon ny F-skattese- del för det följ ande året. Enligt delegationens mening kan det visserligen fin- nas skäl att i vissa fall koppla samman ett bolags och en bolagsmans skattse- delsinnehav. De föreslagna reglerna i detta avseende synes dock vara alltför generellt utformade. Svenska revisorsamfimdet SRS har inget att erinra mot att en F—skattesedel skall kunna återkallas om innehavaren brister i sina skat- te- och avgiftsskyldigheter. Samfundet anser dock att de enskilda förhållan- dena måste vara avgörande när en återkallelse övervägs. Sveriges advokat- samjimd framhåller att en återkallelse bör ske endast i fall då det verkligen är påkallat. Vid återkallande av ett handelsbolags F—skattesedel på grund av en delägares förhållanden föreslår samfundet att återkallelse skall få ske först sedan de övriga delägarna i handelsbolaget haft möjlighet att utesluta den delägare som utgör grund för avregistreringen.

Skälen för mitt förslag: En återkallelse av en F-skattesedel bör i första hand syfta till att i det enskilda fallet åstadkomma en säkrare och effektivare form för betalning av källskatt och socialavgifter än vad som följer av ett F- skattesedelsinnehav. Detta syfte kan i regel uppnås genom att F—skattesedeln ersätts med en A—skattesedel. Då skall uppdragsgivarna i princip såväl göra skatteavdrag som betala arbetsgivaravgifter.

En konstruktion av motsvarande slag finns redan i dag. Enligt 3 5 2 mom. ' 2 andra stycket UBL kan skattemyndigheten när det gäller en fysisk person byta ut en B-skattesedel mot en A-skattesedel om innehavaren har inkomst av sådan verksamhet som avses i 4 & AUI... Förutsättningen är att den för inkomståret beräknade slutliga skatten kan antas till huvudsaklig del bli be- tald genom avdrag för skatt. Konsekvenserna av ett sådant utbyte av skattse- del blir att en uppdragsgivare som uppdrar ett arbete till någon som har en A-skattesedel blir skyldig att göra skatteavdrag enligt AUL om inte sådan skyldighet redan föreligger enligt UBL. Detta gäller oavsett om uppdragsta- garen bedriver näringsverksamhet eller inte. Skyldigheten att betala social- avgifter påverkas dock inte av utbytet.

Innan jag går in på frågan om i vilka situationer en F-skattesedel bör åter- kallas vill jag understryka att en återkallelse av en F-skattesedel i allmänhet måste ses som en mycket ingripande åtgärd. Återkallelsegrunderna bör där- för anges i detalj i lagtexten och denna bör tolkas restriktivt. Det bör dess- utom finnas en möjlighet för skattemyndigheten att ta hänsyn till samtliga omständigheter i varje enskilt fall. Enligt min mening bör man därför föra in

en generell regel om att återkallelse får underlåtas om det finns särskilda skäl.

För att en återkallelse av en F—skattesedel skall bli så effektiv som möjligt bör skattemyndigheten underrätta kända uppdragsgivare till den som fått sin F—skattesedel återkallad om återkallelsen. Den som, efter att ha fått en så- dan underrättelse, anlitar den som har fått sin F—skattesedel återkallad bör givetvis inte ha rätt att förlita sig på uppgift från uppdragstagaren orn inne- hav av F-skattesedel.

Hänvisningar till S3-11

Jag skall först beröra vilka följder en återkallelse kan få i olika situationer.

En återkallelse av en F-skattesedel som inte har kombinerats med en A- skattesedel får olika betydelse beroende på i vilken situation innehavaren befinner sig. Har han upphört med den näringsverksamhet som föranlett F- skattesedeln medför en återkallelse i regel inte några olägenheter. Det kan tvärtom vara så att han själv önskar en A-skattesedel för att preliminärskatt och socialavgifter skall beräknas på hans tjänsteinkomster enligt vad som an- nars gäller för arbetstagare. Så länge han hade en F—skattesedel skulle han ju betala preliminär skatt och egenavgifter också för sina tjänsteinkomster.

Är skattsedelsinnehavaren en fysisk person och bedriver han en sådan nä- ringsverksamhet som normalt berättigar honom till en F-skattesedel kan där- emot en återkallelse medföra betydande nackdelar för honom. Skattsedeln på preliminär F—skatt byts ut mot en på preliminär A-skatt. I stället för att han själv alltid är skyldig att betala preliminär skatt och egenavgifter för sina arbetsinkomster blir hans uppdragsgivare skyldiga att göra skatteavdrag från och betala arbetsgivaravgifter på ersättningen för arbetet. Vad som sagts nu gäller en sådan skattsedelsinnehavare vilkens näringsverksamhet innebär att han utför arbete åt motparten.

Om F—skattesedclsinnehavaren däremot bedriver försäljningsverksamhet, t.ex. partihandel, där det inte förekommer några uppdragsgivare, kommer en återkallelse av F-skattesedeln i och för sig inte att leda till en effektivare skatte- och avgiftsuppbörd. Den preliminära skatten och socialavgifterna kan oavsett skatteform endast betalas av näringsidkaren själv. Detta blir han skyldig att göra också efter att ha fått en A-skattesedel, nämligen genom att denna förenas med en särskild debitering av preliminär skatt, s.k. särskild A-skatt.

Den som bedriver näringsverksamhet är både som innehavare av F-skatte- sedel och som innehavare av A-skattesedel i princip skyldig att betala egen- avgifter för inkomsterna från näringsverksamheten. Dock skall sådana er- sättningar för arbete för vilka utbetalaren är skyldig att betala arbetsgivarav- gifter undantas, dvs. ersättningar som betalas ut till en fysisk person som har en A-skattesedel.

Har en fysisk person slutligen inkomst av tjänst vid sidan av sin närings- verksamhet och har han på grund därav tilldelats både en F-skattesedel och en A-skattesedel gäller följande.

Om en skattskyldig i dag har inkomster av flera slag skall han tilldelas an- tingen en A- eller en B-skattesedel. Det skatteavdrag som skall göras eller den B-skatt som skall betalas har då regelmässigt jämkats uppåt för att av— draget resp. B-skatten så nära som möjligt skall svara mot den slutliga skat- ten på den totala inkomsten. För inkomsterna från näringsverksamheten skall den skattskyldige betala egenavgifter.

Som F-skattesedelsinnehavare får mottagaren inom det föreslagna syste- met betala egenavgifter också på eventuella tjänsteinkomster, om han inte också har tilldelats en A-skattesedel. Byts F-skattesedeln ut mot en A-skat- tesedel skall socialavgifterna alltid betalas i form av arbetsgivaravgifter på . ersättning för arbete med undantag för de fall då en fysisk person eller ett dödsbo som inte bedriver näringsverksamhet betalar ut ersättning understig- ande 10 000 kr. Endast i detta undantagsfall eller i den mån A-skattesedelsin- nehavaren har andra inkomster av näringsverksamhet än arbetsersättning kommer han att bli skyldig att betala egenavgifter. Hans uppdragsgivare kommer också enligt huvudregeln att bli skyldiga att göra skatteavdrag på all ersättning för arbete till honom.

Om F-skattesedeln återkallas i ett fall som detta blir följden att den skatt- skyldige får behålla A-skattcsedeln med jämkning så att skatteavdraget också täcker Skatten på näringsinkomsterna till den del den preliminära skat- ten inte kan betalas genom skatteavdrag. Skatteavdrag kan t.ex. inte göras om näringsverksamheten är någon form av försäljningsverksamhet. En an- nan möjlighet är att han debiteras särskild A-skatt.

Egen begäran m.m.

Enligt promemorian bör en F-skattesedel kunna återkallas om skattsedelsin- nehavaren anmäler att han inte längre vill ha en sådan skattsedel. Det bör också enligt vad som sägs i promemorian vara möjligt att besluta om återkal- lelse om det visar sig att skattsedelsinnehavaren inte driver rörelse eller när denne är jordbrukare sådan verksamhet som föranlett F-skattesedeln.

Promemorians förslag i den här delen har godtagits av remissinstanserna. RSV anser dock att det bör vara skattemyndigheten ensam som skall besluta om vilken typ av skattsedel som skall utfärdas.

Jag delar inte RSV:s uppfattning på den här punkten. En F-skattesedels rättsverkningar aVSes bli av sådan betydelse för innehavaren, bl.a. skall han betala egenavgifter också för tjänsteinkomster, att skattemyndigheten inte mot den skattskyldiges vilja bör kunna tilldela honom en sådan skattsedel. Jag instämmer därför i promemorians förslag. Det bör dock justeras med hänsyn till den nya indelning i inkomstslag som införts genom skatterefor- men.

Missbruk av F-skattesedeln

I promemorian föreslås vidare att en F-skattesedel skall kunna återkallas om innehavaren underlåter att efterkomma villkor som förenats med skattse- deln eller om skattsedeln missbrukas på annat sätt. Remissinstanserna har i allmänhet godtagit förslaget.

Det bör först erinras om att utfärdandet av en F-skattesedel för en fysisk person avses kunna kombineras med en A-skattesedel under villkoret att den skattskyldige om han också har eller får inkomst på grund av anställ- ning inte använder F-skattesedeln i anställningsförhållandet. Denna kom— binationsmöjlighet är motiverad främst för att en F-skattesedel skall kunna tilldelas även den som bedriver näringsverksamhet i mindre omfattning men som från konkurrenssynpunkt är i behov av en sådan skattsedel. Inte minst kan detta vara fallet med den som startar en verksamhet men under kanske relativt lång tid också måste skaffa sig tjänsteinkomster.

Det förhållandet att en F-skattesedelsinnehavare bedriver näringsverk— samhet i endast ringa omfattning kan alltså inte ses som något skäl för en återkallelse. Ett sådant skäl måste däremot anses föreligga om innehavaren underlåter att uppfylla det villkor som uppställts för F—skattesedeln. För en återkallelse bör dock förutsättas att den skatt som inte innehållits på grund av underlåtenheten inte är obetydlig i förhållande till den slutliga skatt som kan beräknas bli debiterad för det år tjänsteinkomsten uppbärs.

Även andra former av missbruk av en F-skattesedel bör, enligt vad som sägs i promemorian, medföra att F-skattesedeln återkallas. Återkallelse bör dock inte få ske om missbruket är ringa. Jag instämmer även i den här delen i promemorians förslag. Jag vill dock tillägga att man bör vara mycket re- striktiv vid tolkningen av begreppet missbruk. Om F-skattesedeln används på ett sådant sätt att skatter och avgifter undandras, exempelvis i sådana fall där skattsedelsinnehavaren bedriver uthyrning av arbetskraft i strid mot be- stämmelserna i lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbets- kraft eller uppträder som s.k. mellanman när det föreligger ett anställnings- förhållande (jämför avsnitt 3.9 ) bör det givetvis anses föreligga ett missbruk.

Underlåtelse att lämna allmän självdeklaration

I promemorian finns inget förslag om att en F—skattesedel skall kunna åter- kallas om innehavaren underlåtit att avlämna allmän självdeklaration. Läns- rätterna i Stockholms län och Malmöhus län anser att det bör finnas en sådan möjlighet.

Jag delar länsrätternas uppfattning. Det måste anses vara minst lika viktigt att en F-skattesedelsinnehavare avlämnar självdeklaration inom föreskriven tid som att han redovisar och betalar sina skatter och avgifter på rätt sätt. I regel är det ju dessutom en förutsättning för en riktig skattedebitering att en självdeklaration har lämnats. Jag föreslår därför att en F—skattesedel skall kunna återkallas även när innehavaren har underlåtit att lämna allmän själv- deklaration efter föreläggande eller lämnat en självdeklaration med så brist- fälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering.

Bristande redovisning eller betalning av skatter och avgifter

I promemorian anges som en femte återkallelsegrund bristande redovisning -

eller betalning av preliminär skatt, slutlig skatt eller socialavgifter. Återkalf lelse avses dock inte kunna ske om bristen är ringa. Det stora flertalet re-

missinstanser har inte haft något att invända mot förslaget. RSV och länsrät- ten i Malmöhus län anser emellertid att bristande redovisning och betalning av mervärdeskatt också bör kunna medföra att F-skattesedeln återkallas. Det har också framhållits att brister i redovisningen och betalningen av skat- ter och avgifter kan ha andra orsaker än missbruk och vårdslöshet, varför det finns anledning att göra en helhetsbedömning när det gäller återkallelse på den nu aktuella grunden.

Frågan om återkallelse på grund av att skattsedelsinnehavaren inte sköter betalningen av skatter och avgifter har vissa beröringspunkter med reglerna om näringsförbud eftersom näringsförbud kan meddelas om vissa ytterli- . gare förutsättningar föreligger bl.a. när en näringsidkare underlåtit att full- göra sina skyldigheter i nämnda hänseende. Att ett näringsförbud oavsett på vilken grund det är meddelat skall resultera i en återkallelse av F-skattese- deln föreslås i det följande. Bristande betalning av skatter och avgifter kan sålunda via ett näringsförbud resultera i att F—skattcsedeln återkallas.

Frågan är nu om möjligheterna till ett ingripande med anledning av under- låten redovisning eller betalning av skatter och avgifter bör byggas ut ytterli- gare.

Den föreslagna F-skattesedeln har getts rättsverkningar som jämfört med nuvarande bestämmelser innebär en inte obetydlig uppmjukning av arbets- givarnas ansvarighet för källskatt och socialavgifter. En F—skattesedel bör därför få innehas endast av dem som sköter sin verksamhet på ett seriöst sätt och korrekt redovisar och betalar sina skatter och socialavgifter. Det skulle framstå som mycket otillfredsställande om en näringsidkare kom att kvarstå som innehavare av en F-skattesedel en längre tid efter det han börjat brista i sin redovisning eller betalning av skatter och avgifter. Att avvakta ett nä- ringsförbud skulle inte sällan medföra en fördröjning som inte är önskvärd. Det kan dessutom i flera fall vara så att förutsättningarna för att meddela ett näringsförbud inte är uppfyllda men att bristerna i fråga om redovisning och betalning av källskatt och socialavgifter är så allvarliga att F-skattesedeln bör återkallas. Jag delar alltså den uppfattning som framförts i promemorian och instämmer i princip i det förslag som läggs fram där.

Jag anser emellertid att förslaget av administrativa skäl bör justeras på det sättet att bristande redovisning eller betalningi fråga om vilka som helst av de skatter och avgifter som uppbärs enligt bestämmelserna i UBL och USAL skall kunna leda till att en F—skattesedel återkallas. Genom den redan före- slagna regeln om att återkallelse får underlåtas om det föreligger särskilda skäl blir det möjligt för skattemyndigheten att ta hänsyn till omständighe- terna i det enskilda fallet.

Även bristande redovisning eller betalning av sådan mervärdeskatt som skall redovisas i den allmänna sj älvdeklarationen skall alltså kunna medföra återkallelse av en F—skattcsedel. Mervärdeskatt som uppbärs enligt bestäm- melserna i ML bör inte behandlas på annat sätt än sådan mervärdeskatt som skall redovisas i allmän självdeklaration och alltså skall uppbäras enligt bc- stämmelserna i UBL. Skulle mervärdeskatt som uppbärs enligt ML inte om- fattas av återkallelsereglerna skulle följden kunna bli att en näringsidkare som får likviditetsproblem helt avstår från att betala mervärdeskatt.

En persons F-skattesedel bör självfallet inte återkallas så snart han brister

i sina skatte- och avgiftsskyldigheter. Det bör förutsättas att bristerna inte är ringa. Dessutom bör skattesedelsinnehavaren ges tillfälle att yttra sig och inom en kortare frist fullgöra sin betalningsskyldighet innan skattsedeln åter— kallas.

Frågan om när brister i redovisning eller betalning av skatter och avgifter skall anses som ringa är en fråga som det ankommer på rättstillämpningen att besvara. Av administrativa skäl är det lämpligt att schabloner tillämpas så långt det är möjligt. Härvid bör hänsyn tas till såväl skuldbeloppets storlek som till betalningsdröjsmålets längd. Många gånger bör även skattsedelsin? nehavarens enskilda förhållanden kunna beaktas. Här vill jag endast anföra några synpunkter.

Preliminär skatt som debiteras som F—skatt eller särskild A-skatt skall en- ligt mitt förslag betalas senast den 18 i varannan månad med början i mars. Någon enstaka betalningsförsummelse bör inte ens vid stora skuldbelopp di- rekt föranleda återkallelse. Först om betalning har uteblivit i fråga om mer än två tillfällen bör det komma i fråga att återkalla F-skattesedeln.

En skatteskuld som hänför sig till endast en eller två betalningstillfällen bör dessutom kunna föranleda återkallelse om betalningsdröjsmålet blir långvarigt. Betalas inte skulden inom viss tid, senast under närmast följande uppbördsår, bör återkallelse i regel ske.

Innehållen källskatt och arbetsgivaravgifter skall redovisas och betalas se- nast den 18 i månaden efter den månad lönen betalades ut. Källskatter och avgifter skall sålunda vanligtvis betalas valje månad. Även när det gäller så- dana skatter och avgifter bör nyssnämnda principer kunna tillämpas.

Mervärdeskatt som uppbärs enligt bestämmelserna i ML skall i regel redo- visas i tvåmånadersperioder. Kvarstående skatt skall betalas senast den 18 april året efter taxeringsåret och tillkommande skatt senast den 18 i den upp- bördsmånad som skattemyndigheten bestämmer. Även för dessa skatter bör nyssnämnda principer kunna tillämpas. Främst vad gäller kvarstående och tillkommande skatt bör också skuldens storlek påverka frågan om återkal- lelse skall ske.

Som har berörts bör den enskilde, innan F—skattescdeln återkallas, lämnas tillfälle att åberopa skäl som kan medföra att skattsedeln inte återkallas. Ett skäl kan vara att han inte kunnat fullgöra sin betalningsskyldighet på grund av omständigheter som han i huvudsak inte kunnat råda över. Det kan vara fråga om tillfälliga likviditetsproblem. Han har exempelvis kundfordringar där betalningen har försenats. Återkallelse bör inte heller ske i fall där det vid en kreditprövning eller liknande ekonomisk analys bedöms att han har möjlighet att reda ut betalningsproblemen. Kronofogdemyndigheten gör ofta sådana analyser i samband med överväganden om att upprätta avbetal- ningsplaner.

Jag utgår från att riksskatteverket lämnar rekommendationer om den när- mare tillämpningen av bestämmelserna om återkallelse. De bör bl.a. be— handla i vilken mån skattemyndigheten bör samråda med kronofogdemyn- digheten med hänsyn till att den som inte fullgjort sin betalningsskyldighet i den utsträckning som förutsätts för beslut om återkallelse ofta också kom- mer att vara föremål för indrivningsåtgärder.

Konkurs

I promemorian sägs inget om återkallelse av F-skattesedeln vid konkurs. Frågan kan emellertid inte förbigås. Enligt 6 kap. 1 & konkurslagen(1987:672) får en gäldenär som är en fysisk person under konkursen inte be- driva näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokför- ingslagen (1976:125) under konkursen. Från denna regel finns vissa undan- tag som motiveras av grundlagsskyddade rättigheter. Däremot har en kon- kursgäldenär rätt att bedriva jordbruk. En konkursgäldcnär bör inte ha rätt till en F-skattesedel med tanke på det ansvar för betalning av skatter och avgifter som följer med skattsedeln. Den bör därför kunna återkallas. Vis- serligen avslutas många konkurser efter relativt kort tid och då har den som försatts i konkurs i regel åter rätt att bedriva bokföringspliktig näringsverk- samhet och till följd av detta åter ett behov av F-skattesedel. Jag anser emel- lertid att en ny F-skattesedel bör kunna utfärdas först efter en sådan pröv- ning som regelmässigt skall ske när någon ansöker om en F-skattesedel. En ny F-skattesedel bör kunna utfärdas så snart konkursen avslutats såvitt det inte finns även annat skäl för återkallelsen (se avsnitt 3.12).

Näringsförbud

I promemorian föreslås att en F-skattesedel skall återkallas om innehavaren har meddelats näringsförbud. Remissinstanserna har inte haft något att in- vända mot förslaget.

Näringsförbud får enligt lagen (1986:436) om näringsförbud (prop. 1985/86:126, NU 22, rskr. 335) meddelas bl.a. när någon i egenskap av en- skild näringsidkare gjort sig skyldig till brott som inte är ringa eller underlåtit att betala sådan skatt, tuli eller avgift som omfattas av lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. För att näringsförbud skall få meddelas krävs dock att underlåtenheten att betala inte är ringa. Vidare gäller för dessa fall att näringsförbud får meddelas endast om näringsidkaren grovt åsidosatt vad som har ålegat honom i näringsverksamhet och förbudet är påkallat från allmän synpunkt.

Konsekvenserna av ett näringsförbud är många. Den som meddelats ett förbud har bl.a. inte rätt att driva näringsverksamhet eller att vara bolags- man i ett annat handelsbolag än kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag. Han är också förbjuden att vara styrelseledamot eller sup- pleant för styrelseledamot i bl.a. aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening.

Förbudet gäller också hans möjligheter att vara verkställande eller vice verkställande direktör i ett aktiebolag eller att i annan egenskap vara ställfö- reträdare för juridisk person. Av ett näringsförbuds övriga verkningar kan dessutom nämnas att den som meddelats förbud inte får vara anställd eller ta emot återkommande uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en när- stående till honom och inte heller i den näringsverksamhet där han åsidosatt sina åligganden. Talan om näringsförbud förs i allmän domstol av allmän åklagare. Vidare gäller att ett näringsförbud skall meddelas för viss tid, som får bestämmas till lägst tre och högst fem år. Den som är underkastad nä-

ringsförbud kan medges dispens för att driva en näringsverksamhet, inneha anställning eller uppdrag, vara delägare i ett handelsbolag eller äga vissa ak- tier.

Den i detta sammanhang viktigaste konsekvensen av ett näringsförbud är att den som har meddelats förbudet inte har rätt att driva näringsverksamhet utan särskild dispens. Härigenom faller den grundläggande förutsättningen för innehav av F-skattesedel, nämligen att innehavaren bedriver närings- verksamhet. Att ett undantagslöst näringsförbud, oavsett på vilken grund detär meddelat, bör resultera i en återkallelse av en F—skattesedel ligger där- för i sakens natur.

Av vad som sagts nyss framgår emellertid att den som har meddelats nä- ringsförbud ändå kan bedriva näringsverksamhet, nämligen om han fått dis- pens för viss sådan verksamhet.

Den som har medgetts dispens för viss näringsverksamhet som normalt bedrivs av någon med F-skattesedel kan få svårigheter att bedriva verksam- heten om inte också han kan få en F-skattesedel. Därigenom kan syftet med dispensen motverkas. En möjlighet att få eller behålla en F—skattesedel när dispens getts bör därför finnas för dessa fall. Den redan föreslagna regeln om att återkallelse får underlåtas om det föreligger särskilda skäl medger en sådan ordning.

Vissa ställföreträdares F-skattesedel

En fysisk person som bedrivit näringsverksamhet genom en juridisk person, t.ex ett handelsbolag, som fått sin F—skattesedcl återkallad skulle med den ordning som jag hittills föreslagit kunna fortsätta att bedriva sin verksam- het som enskild näringsidkare med F—skattesedel. Att låta ett beslut om åter- kallelse av F-skattesedeln endast gälla handelsbolaget som sådant skulle där- för uppenbarligen vara otillräckligt. Här behövs alltså kompletterande reg- ler för att hindra ett kringgående av bestämmelserna om återkallelse av ett handelsbolags F-skattesedel. '

Den bolagsman som varit orsak till att handelsbolagets F-skattesedel har återkallats bör rimligen inte kunna fortsätta verksamheten som enskild nä- ringsidkare med F-skattesedel eller i ett annat handelsbolag med F-skattese- del. Det behövs därför en bestämmelse om att även bolagsmannens egen F- skattesedel skall kunna återkallas.

De nu angivna bestämmelserna bör emellertid inte gälla i fråga om alla delägare i handelsbolag. Jag anser att de bör kunna begränsas till företagsle- dare i fåmansägda handelsbolag. Motsvarande bestämmelser bör av likfor- mighetsskäl och för att hindra ett kringgående av bestämmelserna finnas också för företagsledare i fåmansföretag.

Hänvisningar till S3-11-1

Jag har tidigare föreslagit (se avsnitt 3.5 ) att bl.a. aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar skall kunna tilldelas en F-skattesedel efter ansö- kan. Det kan givetvis hända att även sådana juridiska personer missbrukar

sina skattsedlar. Det behövs alltså regler som gör det möjligt att återkalla också en F—skattesedel som innehas av en juridisk person.

Är skattsedelsinnehavaren en juridisk person blir följden av en återkal- lelse att den juridiska personen i stället tilldelas en A-skattesedel. Detta medför i sin tur att en arbetsersättning som betalas ut till denjuridiska perso- nen i regel blir föremål för skatteavdrag. I sådana fall avses skatteavdrag gö- ras med 30 % av ersättningen. Däremot blir den som betalar ut ersättningen inte skyldig att betala arbetsgivaravgifter på ersättningen.

Egen begäran m.m.

I överensstämmelse med vad jag föreslagit i fråga om fysiska personers F- skattesedlar bör även för juridiska personer gälla att en F—skattesedel skall återkallas om den juridiska personen begär det. Det ligger också i sakens natur att återkallelse av F—skattesedeln bör kunna beslutas om den juridiska personen inte längre skall bedriva näringsverksamhet.

Missbruk av F-skattescrleln

Enjuridisk person Skall, enligt vad jag tidigare har föreslagit, kunna tilldelas antingen en F- eller en A—skattesedel. F—skattesedeln avses dock inte kunna utfärdas i kombination med en A—skattesedel och under sådant villkor såsom föreslagits beträffande fysiska personer, dvs. att F—skattesedeln inte används i anställningsförhållanden. När det gäller juridiska personer finns det alltså inte något behov av en bestämmelse om återkallelse av F—skattesedeln om visst villkor inte har uppfyllts.

Däremot bör det, i likhet med vad jag föreslagit i fråga om fysiska perso- ners F—skattesedlar, finnas en möjlighet att återkalla en juridisk persons F- skattesedel mot dennes vilja om det har visat sig att den juridiska personen har missbrukat F—skattesedeln, t.ex. i samband med att den bedriver uthyr- ning av arbetskraft i strid mot bestämmelserna i lagen om privat arbetsför- medling och uthyrning av arbetskraft eller uppträder som mellanman i an- ställningsförhållanden.

Underlåtelse att lämna allmän självdeklaration

I överensstämmelse med vad jag föreslagit i fråga om fysiska personers F- skattesedlar bör även för juridiska personer gälla att en F-skattesedel skall återkallas om denjuridiska personen underlåtit att efter föreläggande lämna allmän självdeklaration cllcr lämnat en självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering.

Ett handelsbolag är inte skyldigt att lämna allmän självdeklaration efter- som bolaget inte är inkomstskattesubjekt. Handelsbolag är i stället skyldiga att varje år lämna en särskild uppgift för delägares taxering. Lämnar bolaget inte sådan uppgift bör bolagets F—skattesedel kunna återkallas.

Bristande redovisning eller betalning av skatter och avgifter

När det gäller i vad mån bristande redovisning eller betalning av skatter och avgifter skall medföra återkallelse av en fysisk persons F—skattesedel harjag föreslagit att återkallelse skall kunna ske på grund av sådana brister rörånde såväl egna skatter, inkl. mervärdeskatt och egenavgifter, som innehållna skatter och arbetsgivaravgifter ( avsnitt 3.11.1 ). F-skattesedeln skall då ersät— tas med en A—skattesedel. Samma ordning bör gälla för juridiska personer.

Konkurs

Aktiebolags, handelsbolags och ekonomiska föreningars konkurs avslutas, om konkursen inte ger överskott, med att den juridiska personen upphör. För dessa fall behövs därför inga särskilda regler om återkallelse av F—skatte- sedeln. Ger konkursen ett överskott kan emellertid den juridiska personen fortsätta att bedriva näringsverksamhet. För sådana fall finns ett behov av att kunna återkalla den juridiska personens F-skattesedel redan vid konkursens början på samma sätt som har föreslagits gälla vid en fysisk persons konkurs. Jag föreslår att en sådan möjlighet införs.

Näringsförbud

En juridisk person kan inte meddelas näringsförbud. Har näringsverksam- het bcdrivits av en juridisk person får dock vissa ställföreträdare för den juri- diska personen under särskilda förutSättningar meddelas sådant förbud. Detta gäller i fråga om ledamot och suppleant i styrelsen i ett aktiebolag eller i en ekonomisk förening och i fråga om komplementär i kommanditbolag samt bolagsman i annat handelsbolag. Detsamma gäller också verkställande och vice verkställande direktör i aktiebolag.

Enligt lagen om näringsförbud måste en juridisk persons ställföreträdare som meddelats näringsförbud frånträda sitt uppdrag. Det skall sålunda inte förekomma att en juridisk person driver verksamhet med en ställföreträdare som meddelats näringsförbud. Därför finns det inget behov av att kunna återkalla en juridisk persons F—skattesedel på den grunden att en ställföre- trädare meddelats näringsförbud.

Skulle den situationen uppstå att t.ex. en delägare i ett handelsbolag som ensam ansvarat för den bedrivna näringsverksamheten meddelats närings— förbud och sätter han inte någon annan i sitt ställe bör bolagets F—skattesedel kunna återkallas. Men inte heller för detta fall behövs någon särskild åter— kallelseregel. F—skattesedeln kan nämligen då återkallas med stöd av den re- dan föreslagna regeln att en F—skattesedel skall återkallas om den juridiska personen inte längre skall bedriva näringsverksamhet.

Vissa stål/företrädares förhållanden

En fysisk person som bedrivit näringsverksamhet som enskild näringsidkare men som fått sin F—skattesedel återkallad skulle med den ordning somjag hittills föreslagit — kunna fortsätta att bedriva sin verksamhet genom enjuri- disk person, t.ex. ett handelsbolag som ansöker om en F—skattesedel. Om en

sådan ansökan skulle beviljas uppnår man inte syftet med återkallelsen av näringsidkarens F—skattesedel. Det är också så att det i fall där en delägare i ett handelsbolag underlåter att redovisa eller betala sin preliminära eller slutliga skatt uppstår en situation snarlik den som uppkommer då en fysisk person som bedriver näringsverksamhet underlåter att fullgöra motsvarande skyldigheter. Det kan vara rena tillfälligheter som avgör om en näringsverk- samhet bedrivs av en enskild näringsidkare eller genom ett bolag.

För att hindra ett kringgående av bestämmelserna om återkallelse av en fysisk persons F-skattesedel föreslås i promemorian att ett handelsbolags F- skattesedel skall få återkallas när en delägare i bolaget, som har bedrivit så- - dan verksamhet som berättigat honom att ha en egen F-skattesedel, fått sin F-skattesedel återkallad eller i annat fall underlåtit att redovisa eller betala sin preliminära eller slutliga skatt inkl. egenavgifterna. För återkallelse i sist- nämnda fall förutsätts att skatten eller avgifterna hänför sig till inkomster från bolaget.

Promemorians förslag har accepterats av huvuddelen av remissinstan- serna. Några företrädare för näringslivet har dock ansett att återkallelse- grunderna är för omfattande när det gäller en handelsbolagsdelägares brister i fråga om redovisning eller betalning av sina egna skatter och avgifter. Det har också framhållits att ett beslut om återkallelse bör ske med försiktighet.

Även för min del anserjag att man bör ha uppbördsregler som i möjligaste mån är neutrala med hänsyn till den form i vilken en näringsverksamhet be- drivs. De kompletterande regler om återkallelse som behövs bör emeller- tid till skillnad från vad som föreslagits i promemorian inte gälla i fråga om alla handelsbolag och inte heller alla delägare i ett bolag. De bör begrän- sas till att avse fåmansägda handelsbolag. Dessutom bör endast en företags- ledares förhållanden få beaktas. F—skattesedeln för ett fåmansägt handelsbo- lag bör således kunna få återkallas på grund av missförhållanden i skatte— eller avgiftshänseende som avser en företagsledare i bolaget. För återkallelse bör förutsättas att missförhållandena är av det slaget att företagledaren om han hade ansökt om en F-skattcsedel för egen del på grund av dem inte skulle ha fått någon.

Det kan antas att missförhållandena rörande en företagsledare normalt kommer att hänföra sig till bolagets verksamhet, t.ex. avse påtagliga brister i betalningen av skatt på inkomster från bolaget. Dct kan också förekomma att de påvisade missförhållandena inte har något samband med bolagets verksamhet. De kan exempelvis avse en verksamhet som företagsledaren driver vid sidan av handelsbolaget. I ett sådant särskilt fall bör det vara möj- ligt att underlåta att återkalla F—skattesedeln för bolaget.

När en fråga om återkallelse aktualiseras bör — i likhet med vad jag sagt beträffande enskilda näringsidkare —bolaget ges tillfälle att yttra sig och där- vid anföra skäl som kan leda till att F-skattesedeln inte återkallas. Även kända delägare i bolaget bör underrättas. Det kan då komma att pekas på omständigheter som bör föranleda att återkallelse inte skall ske, exempelvis att en återkallelse skulle medföra väsentliga olägenheter för övriga delägare.

Enligt promemorian finns det inte något behov av regler om återkallelse på grund av ställföreträdarcs förhållanden när det gäller t.ex. aktiebolag. Det sägs vara betydligt svårare att bilda sådana bolag än handelsbolag. Bl.a.

behövs ett aktiekapital på minst 50 000 kr. och detta kapital kan tas i anspråk för bolagets skatte- och avgiftsskulder.

RSV har dock framfört en annan uppfattning. Enligt verket bör även ett ak- tiebolags F-skattesedel kunna återkallas om en styrelseledamot eller en verk- ställande direktör underlåter att redovisa eller betala sin preliminära eller slutliga skatt. Detsamma bör enligt RSV gälla om det i bolagets styrelse ingår någon vars F—skattesedel har återkallats eller som har meddelats näringsför- bud.

Jag delar i princip RSV:s uppfattning att även aktiebolag bör omfattas. För detta talar bl.a. likformighetsskäl. Man bör emellertid begränsa tillämp- ningen till fåmansföretag och till en företagsledares förhållanden. Vidare be- hövs ingen regcl om återkallelse av bolagets F—skattesedel på grund av att en ställföreträdare har meddelats näringsförbud, eftersom en ställföreträdare som meddelats näringsförbud är skyldig att frånträda sitt uppdrag. Jag före- slår alltså att ett fåmansföretags F-skattesedel skall kunna återkallas i samma omfattning som jag föreslagit för fåmansägda handelsbolag.

Hänvisningar till S3-11-2

  • Prop. 1991/92:112: Avsnitt 6.1

För själva återkallelseförfarandet bör de vanliga reglerna för förvaltnings- ärenden gälla, dvs. de regler som finns i förvaltningslagen(1986:223), om det inte för viss fråga finns en särskild regel i UBL. Det innebär bl.a. att innan ett återkallelsebcslut meddelas skall skattsedelsinnehavaren ges till- fälle att yttra sig. Därigenom blir det t.ex. möjligt för ett handelsbolag att, såsom Sveriges advokatsamfund föreslagit, utesluta en delägare som varit orsak till att frågan om en återkallelse blivit aktuell.

I sakens natur ligger att ärenden och mål om återkallelse av en F-skattese- del skall handläggas skyndsamt. Jag anser emellertid att detta inte bör före- skrivas i lag utan i stället regleras av de handläggande myndigheterna själva i deras arbetsordningar.

En återkallelse av en F—skattesedel bör få omedelbar effekt. En återkallad F-skattesedel bör alltså inte kunna användas sedan innehavaren fått del av återkallelsebcslutet. Skulle innehavaren ändå använda F-skattesedeln bör detta emellertid inte medföra att hans motpart skall kunna åläggas betal- ningsskyldighet för källskatt och arbetsgivaravgifter. Även i ett sådant fall bör den som betalar ut ersättningen för ett arbete alltså kunna lita på motta- garens uppgifter om innehav av F—skattesedel. Detta gäller givetvis inte om skattemyndigheten har underrättat uppdragsgivaren om återkallelsen i en— lighet med den regel om underrättelse till kända uppdragsgivare som jag har föreslagit (se avsnitt 3.11 ). Genom en sådan ordning undviker man de pro- blem som med nuvarande regler kan uppstå genom att ersättning för ett ar- bete bestämts under ett felaktigt antagande om att socialavgifterna skall be- talas i form av egenavgifter. Visar det sig senare att socialavgifterna skall -be- talas i form av arbetsgivaravgifter har ersättningen bestämts till ett för högt belopp. Ett krav på nedsättning av ersättningen kan då prövas endast i civil- rättslig ordning.

I vissa fall bör emellertid en återkallad F-skattesedel medföra rättsverk- ningar, nämligen om en ersättning för ett arbete bestämts eller betalats ut

under tid då mottagaren ännu hade en F—skattesedel. Denna fråga har jag redan behandlat mera utförligt ( avsnitt 3.7 ).

När en F—skattesedel har återkallats bör det, som kammarrätten i Stock- holm påpekat, åligga skattemyndigheten, förutom att underrätta kända upp- dragsgivare om återkallelsen, att infordra såväl F—skattesedeln som F-skatte- beviset (jfr avsnitt 3.13 ). Därigenom minskar risken att F—skattesedeln åbe- ropas även efter återkallelsen. Om handlingarna inte återlämnas bör ett vi- tesföreläggande kunna tillgripas. Däremot ärjag inte beredd att nu föreslå någon straffrättslig sanktion för den som inte lämnar tillbaka sin F—skattese— del eftersom en sådan kommer att kräva stora utredningsresurser. Jag vill avvakta och se om det kommer att behövas någon form av sanktion.

Om ett återkallelsebcslut överklagas bör de allmänna reglerna i förvalt- ningsprocesslagen (19711291) gälla om det inte för viss fråga finns en särskild regel i UBL. Det innebär bl.a. att reglerna om inhibition blir tillämpliga.

Hänvisningar till S3-11-3

3.12. Ny F—skattesedel efter återkallelse

Mitt förslag: Har en F-skattesedel återkallats på grund av att inneha— varen har underlåtit att efterkomma sådant villkor som förenats med F—skattesedeln eller på annat sätt missbrukat sin F—skattesedel skall en ny F—skattcscdel få utfärdas tidigast två år senare. Finns det särskilda skäl skall dock en ny F-skattesedel kunna utfärdas tidigare.

Har en F-skattesedel återkallats på annan grund än som nyss sagts skall en ny F-skattesedel få utfärdas så snart grunden för återkallelsen inte längre föreligger.

Om en F—skattesedel har återkallats skall detta antecknas i skattere- gistret.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att spärrtiden skall gälla när återkallelse har skett på annan grund än egen begäran eller näringsverk- samheten har upphört.

Remissinstanserna: RSV förutsätter att anteckning om att en skattsedel återkallats också skall ske i kronofogdemyndighetens utsökningsregister. Länsrätten i Stockholms län anser, särskilt mot bakgrund av att utfärdande av skattsedel är en årlig företeelse och att F—skattesedel utfärdas efter ansö- kan, att någon fast karenstid inte bör införas. Eventuellt skulle dock sär- skilda krav kunna ställas upp för den som fått sin F-skattcsedel återkallad. F UD anser att tvåårsregcln bör kompletteras med ett undantag för de fall där det får anses ursäktligt att vissa brister förelegat och dessa senare rättats till. Ett alternativ till detta är att kriterierna för att återkalla en F-skattcsedel blir lindrigare för företagaren samtidigt som tvåårsregcln behålls. FUD an- ser vidare att endast förhållanden som har att göra med ett handelsbolag och dess rörelse skall påverka handelsbolagets rätt att inneha en F-skattesedel. Bestämmelserna som anknyter till bolagsmännen bör därför justeras så att de inte gäller för annat än näringsförbud. FUD framhåller dessutom att alla åtgärder som innebär en förlust av en F—skattesedel kommer att föra med sig

begränsningar i näringsverksamheten eftersom inga andra än F—skattesedels- innehavare framdeles i praktiken kommer att betraktas som näringsidkare. Av detta skäl är det enligt FUD:s mening viktigt med en generös tillämpning av F-skattesedlar. Sveriges advokatsamfund föreslår att en ny F-skattesedel skall kunna utfärdas för handelsbolag tidigare än två år efter återkallelsen om den delägare som utgjort grund för återkallelsen inte längre är delägare.

Skälen för mitt förslag: En skattskyldig vars F-skattesedel har återkallats bör givetvis ha möjlighet att så småningom få en ny sådan skattsedel. Det måste beaktas att en återkallad F-skattesedel medför att det blir väsentligt svårare för den skattskyldige att bedriva näringsverksamhet. Den skattskyldi- ges intresse av att så snart som möjligt få tillbaka sin F—skattesedel måste dock vägas mot det allmännas intresse av att de som tilldelas en F—skattesedel full- gör sina skyldigheter i skatte- och avgiftshänseende. Dessutom bör av admi- nistrativa skäl tidsrymden så långt möjligt kunna bestämmas efter en scha- blonregel och inte med hänsyn till de särskilda omständigheterna i varje en- skilt fall.

Har en F-skattesedel återkallats på grund av att innehavaren har underlå- tit att fullgöra en skyldighet som åvilar honom, t.ex. att avlämna självdelda- ration efter det att särskilt föreläggande meddelats eller att betala skatter och avgifter, skulle en i förväg fastlagd spärrtid —vilket föreslås i promemo- rian i många fall kunna leda till att skyldigheten inte fullgörs förrän vid spärrtidens utgång. En regel om spärrtid skulle alltså kunna motverka syftet med återkallelsen. Med hänsyn härtill föreslår jag att om en F—skattesedel har återkallats på annan grund än att den missbrukats så skall en ny F-skatte- sedel få utfärdas så snart grunden för återkallelsen inte längre föreligger.

En ny F—skattesedel skall alltså inte få utfärdas om det fortfarande förelig- ger en återkallelsegrund. Har återkallelsen skett t.ex. på den grunden att innehavaren inte betalat sina skatter eller avgifter skall en ny F—skattesedel inte få utfärdas så länge skatte- eller avgiftsskulden finns kvar. I de fall ett näringsförbud har meddelats skall en ny F—skattesedel inte kunna utfärdas förrän näringsförbudet har upphävts.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att ett näringsförbud skall meddelas för viss tid, lägst tre och högst fem år. Enligt 17 5 lagen om näringsförbud får emellertid ett lagakraftvunnet beslut om näringsförbud upphävas på ansö- kan av den som förbudet avser om det senare kommer fram att han inte hade grovt åsidosatt sina åligganden i näringsverksamhet. Det kan alltså före- komma att ett näringsförbud upphävs inom tre år från det att förbudet med- delades. Om detta sker bör också en ny F-skattesedel kunna utfärdas.

Däremot bör det enligt min mening förflyta viss tid innan en ny F-skattese- del kan utfärdas, om en F—skattesedel har återkallats på grund av att inneha- varen har underlåtit att efterkomma sådant villkor som förenats med F-skat- tesedeln eller på annat sätt missbrukat den. Härigenom understryks vikten av att F—skattesedeln används på ett riktigt sätt. Jag anser vidare, till skillnad från länsrätten i Stockholms län, att återkallelsetiden bör vara bestämd på förhand. Den bör dessutom inte vara för kort. En sådan ordning underlättar det administrativa förfarandet genom att antalet ansökningar om ny skattse- del som inte kan bifallas blir mindre under spärrtiden. Det främjar också en likformig tillämpning av reglerna om när en ny F—skattesedel kan utfärdas.

Prop. 1991/922112

Jag anser i likhet med det stora flertalet remissinstanser att den i promemo- rian föreslagna karenstiden på två år är väl vald.

Det kan finnas skäl att i vissa fall frångå den föreslagna spärrtiden. Hänsyn bör kunna tas till omständigheterna i det särskilda fallet. Som föreslås i prome- morian bör därför tvåårsgränscn kunna frångås om det finns särskilda skäl.

Vad gäller handelsbolag vill jag nämna att mitt förslag leder till att bolaget ges möjlighet att få en ny F-skattesedel tidigare än två år efter återkallelsen om en delägare som föranlett återkallelsen har utträtt ur bolaget.

I fråga om handelsbolag har vid remissbehandlingen också den synpunk- ten framförts att endast förhållanden som har att göra med bolaget och dess verksamhet skall påverka bolagets rätt att inneha en F-skattesedel. Bestäm- melserna som anknyter till bolagsmännen borde därförjusteras så att de inte gäller för annat än näringsförbud. Jag delar inte denna uppfattning. En F- skattesedels rättsverkningar är så omfattande att man måste kunna kräva att delägarna i ett handelsbolag uppfyller de krav som uppställts i promemorian.

Jag instämmer även i promemorians förslag om att ett beslut om återkal- lelse av en F-skattesedel skall antecknas i skatteregistret. Med hänsyn till att en uppgift om att en gäldenärs F—skattesedel har återkallats är av väsentlig betydelse för kronofogdemyndigheten i indrivningsarbetet bör även krono- fogdemyndigheten ha tillgång till sådana uppgifter. Jag anser att det lämpli- gen bör ske genom att kronofogdemyndigheten ges terminalåtkomst till de nu aktuella uppgifterna i skatteregistret.

Enligt 7 5 första stycket 3 skatteregisterlagen (1980z343) får det centrala skatteregistret för fysiska och juridiska personer innehålla bl.a. uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt samt de uppgifter som behövs för att bestämma skatt enligt uppbördslagen. Nu aktuella uppgifter kan inte an— ses tillhöra den nämnda kategorin. Mitt förslag föranleder därför ändringar i skatteregisterlagen. Dessutom behöver det göras vissa justeringar i skatte- registerförordningen (19801556). Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga.

Hänvisningar till S3-12

  • Prop. 1991/92:112: Avsnitt 3.11.1

3.13. F-skattebevis

Mitt förslag: Vid F-skattesedeln skall fogas ett F-skattebevis. Av detta bevis skall framgå att innehavaren själv svarar för den preliminära skatt och de socialavgifter som belöper på ersättning för arbete som uppdras åt honom. Av skattebevisct skall det också framgå om F-skat- tesedeln har kombinerats med en A-skattcsedel och vad som då gäl- ler.

Är F—skattesedelsinnehavaren registrerad till mervärdeskatt skall också detta framgå av F-skattebeviset. Detsamma skall gälla om han redovisar mervärdeskatt i sin allmänna självdeklaration.

Den som uppdrar ett arbete till någon skall ha rätt att förlita sig på den uppgift om skattsedel på preliminär skatt som denne lämnar i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, såvida han inte känner till att uppgiften är oriktig.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt bortsett från att det i

promemorian inte föreslås att en registrering till mervärdeskatt skall framgå av F—skattebeviset. Promemorians förslag är dessutom snävare på det sättet att endast uppgift om innehav av F-skattesedel som lämnats i en faktura får tas för god.

Remissinstanserna: RS Vliksom Svenska försäkringsbolags riksförbund fö- reslår att F—skattebeviset samordnas med det registreringsbevis som skall ut- färdas enligt lagen om mervärdeskatt. Kammarrätten i Stockholm anser att frågan om vad som skall krävas av uppdragsgivaren i bevishänseende när det gäller ett påstående från honom att en F—skattesedel har företetts för honom måste penetreras ytterligare. Enligt kammarrätten bör det exempelvis vara till fyllest om en uppdragstagare vid fall av dubbla skattsedlar har åberopat eller företett antingen F-skattesedeln eller F-skattebeviset. LRF anser att det i UBL bör anges att betalningsmottagaren alltid skriftligt skall ange att han innehar en F—skattesedel och dessutom att skattebevisct skall uppvisas. Ett alternativ till detta anser LRF vara att en kopia av F-skattebeviset alltid skall tillställas uppdragsgivaren. Svenska försäkringsbolags riksförbund an- ser att det föreslagna systemet med F-skattesedel och A-skattesedel skulle kunna innebära en lättnad för försäkringsbolagen i skaderegleringen. För- bundet understryker att försäkringsbolagen alltid måste kunna utgå från att när ersättning betalas till en uppdragstagare som skriftligen åberopat en F- skattescdel bolagen skall vara fria från skyldighet att dra preliminär skatt resp. betala arbetsgivaravgifter på ersättningen. Bolagen måste också kunna utgå från att de, om en F-skattesedel av någon anledning har återkallats men ändå åberopas av uppdragstagaren på fakturan, inte i efterhand skall bli be- talningsskyldiga för skatter och avgifter. Länsrätten i Stockholms län anser att det bör vara en ovillkorlig förutsättning för de tänkta återkallelsereglerna att tredje man inte drabbas i den situationen att F—skattesedeln är formellt återkallad men ända utnyttjas. Företagareförbundet SFR, som konstaterar att en uppdragsgivare inte utan fortlöpande kontroll hos skattemyndigheten kan hålla sig informerad om avregistrering från F-skatt, anser att om upp- dragstagaren har sin F—skattesedel i behåll och företer den inför uppdragsgi- varen måste detta vara tillräckligt bevis för uppdragsgivaren.

Skälen för mitt förslag: En uppdragsgivare som inom det nya systemet vill veta vilken typ av skattsedel motparten har skall naturligtvis kunna vända sig till skattemyndigheten för att få besked. Om detta vore enda möjligheten att få svar på frågan skulle detta emellertid leda till mycket extra arbete för såväl parterna som skattemyndigheterna. Den bör därför som föreslås i pro- memorian kompletteras med en möjlighet för den som innehar en F—skatte- sedel att visa att han har en sådan utan att för den skull behöva visa upp skattsedeln. Den kan ju innehålla uppgifter om debiterad preliminär skatt som kan uppfattas som känsliga.

Den som tilldelas en F-skattesedel bör samtidigt med denna få ett särskilt bevis om att han innehar en F-skattesedel, ett s.k. F-skattebevis. Av beviset bör tydligt framgå att innehavaren av F—skattesedeln själv svarar för den pre- liminära skatt och de socialavgifter som belöper. på ersättning för arbete som uppdras åt honom. Av skattebevisct skall också framgå om F—skattesedeln har kombinerats med en A-skattesedel och vad som då gäller i fråga om skyl- digheten att betala preliminär skatt och socialavgifter.

I likhet med några remissinstanser anser jag att en samordning bör ske med registreringsbeviset enligt lagen om mervärdeskatt. F-skattebeviset kan dock inte helt ersätta registreringsbeviset eftersom det kan finnas fall där den som är registrerad till mervärdeskatt inte skall ha en F—skattesedel. Men i de fall den som innehar en F-skattesedel också är registrerad till mervärdeskatt bör detta framgå av F-skattebevisct. Detsamma gäller de övriga uppgifter som i dag skall anges i registreringsbeviset. Om innehavaren redovisar mer- värdeskatt i sin allmänna självdeklaration, bör F-skattebeviset innehålla uppgift om det.

I detta sammanhang vill jag också något beröra vissa bevisfrågor som kan uppkomma.

Om den som utför ett arbete har en A-skattesedel både vid avtalstillfället och vid utbetalningstillfället bör inga problem uppstå. Jag bortser då från det fallet att en arbets- eller uppdragstagare påstår sig ha en F-skattesedel. Har mottagaren en A—skattesedel skall sålunda den som betalar ut ersättningen göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter. Att mottagaren av ersätt- ningen har en A-skattesedel kan utbetalaren i detta fall få veta antingen ge- nom att han gör en förfrågan hos skattemyndigheten eller genom att motpar- ten visar upp sin skattsedel. För utbetalaren finns inget behov av att doku- mentera vilken typ av skattsedel som har använts. Däremot kan han behöva se skattsedeln för att få veta hur skatteavdraget skall beräknas.

Om utbetalaren inte känner till vilken typ av skattsedel motparten har och inte vill ha besväret att kontakta skattemyndigheten, bör han alltid utgå från att det är en A-skattescdel. Då riskerar han aldrig att i efterhand bli krävd på vare sig källskatt eller arbetsgivaravgifter.

Har den som utfört ett arbete i stället en F—skattesedel både vid avtalstill- fället och vid utbetalningstillfället blir situationen inte lika enkel från bevis- synpunkt. Då skall i princip F—skattesedelns rättsverkningar gälla. Den som betalar ut ersättningen måste dock vidta vissa åtgärder för att inte riskera att i efterhand bli betalningsskyldig för både källskatt och arbetsgivaravgifter. Han kan t.ex. genom att kontakta skattemyndigheten kontrollera att mot- partens uppgift om F-skattesedel är riktig. En sådan kontroll skall då avse förhållandet antingen vid avtalstidpunkten eller vid utbetalningstidpunkten. Jag vill här påpeka att om flera uppdrag lämnas till en och samma person under ett år måste kontroll göras vid varje avtalstillfälle resp. utbetalnings- tillfälle eftersom en utfärdad F—skattesedel kan ha återkallats. Om uppgiften stämmer behöver han dessutom kunna visa när avtalet om arbetet träffades eller när ersättningen betalades ut. Detta kan ske genom ett skriftligt avtal, genom att utbetalningen sker genom post eller bank eller genom att den kvit- teras av mottagaren.

Enligt promemorian skall den som uppdrar ett arbete få lita på uppgifter som motparten lämnar om sin skattsedel på preliminär skatt i en faktura. Ingen av remissinstanserna har invänt mot detta. Jag instämmer i förslaget. Som jag ser det får man annars ett alltför krångligt system. Åberopas en F- skattesedel skall den alltså i princip gälla. Detta bör gälla även om F-skatte- sedeln har återkallats och till och med om motparten aldrig har haft någon F-skattesedel. Men det måste krävas av uppdragsgivaren att han kan visa att en F—skattesedel har åberopats. Det bör vara tillräckligt att mottagaren av

ersättningen har angett sitt personnummer eller organisationsnummer samt innehav av F-skattesedel t.ex. på sin faktura. Regeln bör dessutom, som lag- rådet förordat, ges en mer generell utformning. Man bör sålunda låta även uppgifter om innehav av F-skattesedel som lämnats i t.ex. en anbudshand- ling eller i ett av båda parter undertecknat avtal få samma verkan som en uppgift lämnad i en faktura. En annan möjlighet är att en kopia av F—skatte- beviset bifogas anbudshandling, faktura eller annan liknande handling. Om F-skattesedeln eller F-skattebeviset endast har uppvisats bör det ankomma på den som betalar ut ersättningen att dokumentera detta på lämpligt sätt, t.ex. genom att själv fotokopiera skattsedeln eller skattebeviset.

Om den som har utfört arbetet har både en F-skattesedel och en A-skatte- sedel skall, enligt vad jag föreslagit tidigare, den som betalar ut ersättningen för arbetet utgå från att A-skattesedeln skall användas. Det är alltså inte möjligt för den som betalar ut ersättningen att i den här situationen lita till F-skattesedeln även om han genom att vända sig till skattemyndigheten får veta att motparten har en sådan skattsedel. Det är alltså viktigt att skatte- myndigheten i förekommande fall lämnar besked om att en F—skattesedel har kombinerats med en A-skattesedel. Det är endast om F—skattesedeln har åberopats av innehavaren, antingen vid avtalstillfället eller vid utbetalnings- tillfället, som den skattsedeln skall gälla. Även i detta fall måste det krävas av den som uppdragit arbetet att han kan visa för skattemyndigheten att F- skattesedeln har åberopats. Hur det kan ske har jag redan nämnt.

Hänvisningar till S3-13

  • Prop. 1991/92:112: Avsnitt 3.11.3

3.14. Likställighetsavtal

Mitt förslag: Nuvarande möjlighet att ingå s.k. likställighetsavtal skall

slopas.

Promemorians förslag: En fysisk person som har en F-skattesedel skall med uppdragsgivaren kunna ingå avtal om att denne skall betala arbetsgivar- avgifter och göra skatteavdrag (likställighetsavtal). Ett sådant likställighets- avtal skall alltid omfatta både arbetsgivaravgifter och skatteavdrag. Ett avtal som enbart avser arbetsgivaravgifter skall ändå anses omfatta också skyldig- heten att göra skatteavdrag. Ett avtal som enbart avser skyldigheten att göra skatteavdrag skall däremot inte påverka skyldigheten att betala socialavgif- ter. Likställighetsavtal skall inte heller i fortsättningen kunna ingås när upp- dragstagaren är en juridisk person.

Remissinstanserna: Endast två remissinstanser har yttrat sig särskilt om likställighetsavtal. Båda föreslår att sådana avtal i förenklingssyfte skall slo- pas. RSV konstaterar att genom möjligheten att kombinera F-skattesedeln med en A-skattesedel ges den skattskyldige möjlighet att i förväg bestämma de inkomster på vilka egna skatteinbetalningar skall ske. Verket ser därför inget behov av likställighetsavtal vare sig detta gäller endast skatteavdrag eller såväl skatteavdrag som socialavgifter. Statskontoret påpekar också att kombinationsmöjligheten skapar alternativ till likställighetsavtalen. I de fall sådana avtal kan bli aktuella kan i stället A-skattcscdlar användas. Enligt

kontorets bedömning skulle ett slopande av reglerna om likställighetsavtal innebära en förenkling av regelsystemet utan några nackdelar för de tänk- bart berörda.

Skälen för mitt förslag: Nuvarande regler om likställighetsavtal innebär följande. Socialavgifter på ersättning för arbete som för mottagaren utgör inkomst av näringsverksamhet skall normalt betalas i form av egenavgifter. Är parterna ense om att arbetsgivaravgifter i stället skall betalas för ersätt- ningen gäller emellertid detta. Parterna sägs då ha träffat ett likställighetsav-

ltal. Ett sådant avtal kan endast avse ersättning för arbete som uppdragits åt en fysisk person.

Den föreslagna möjligheten att kombinera en F—skattesedel med en A- skattesedel medför att det inte längre finns något behov av likställighetsav- tal. Att ha kvar avtalsvägen skulle endast vara av intresse för den F—skattese- delsinnehavare som för en enstaka ersättning inte vill ha besväret med att också skaffa sig en A-skattesedel. Med hänsyn till den förenkling som upp- nås föreslår jag emellertid att likställighetsavtalen slopas.

Hänvisningar till S3-14

3.15. Överklagande

Mitt förslag: Skattemyndighetens beslut om tilldelning av skattsedel och återkallelse av F—skattesedel får överklagas av den skattskyldige och riksskatteverket hos länsrätt och vidare hos kammarrätt och rege-

ringsrätten.

Skattemyndighetens beslut om solidarisk eller subsidiär betalnings- skyldighet får överklagas hos länsrätt, kammarrätt och regeringsrät- ten av den som ålagts betalningsansvar och av riksskatteverket.

Promemorians förslag: Överensstämmeri huvudsak med mitt. Det bygger dock på att lokal skattemyndighet skall vara beslutsinstans och att det finns ett allmänt ombud i uppbördsmål.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal har kommenterat förslaget. Bl.a. RSV och kammarrätten i Göteborg understryker att det är av största vikt att mål angående tilldelning av skattsedel handläggs med förtur vid domstolarna. Kammarrätten anser att det behövs en komplettering i form av en bestäm- melse om förtur eller tidsgränser för avgörandet. Kammarrätten i Stockholm påpekar att, med hänsyn till den stora betydelse beslut om tilldelning av skattsedel kan ha för den skattskyldige, rättssäkerhetsskäl med styrka talar för den föreslagna ordningen.

Skälen för mitt förslag: Som allmän regel vid uppbörd av skatt gäller enligt UBL att skattemyndighetens beslut kan överklagas till länsrätt. Därifrån kan - överklagande ske till kammarrätt och regeringsrätten. Länsrättens beslut om bl.a. sättet för att ta ut preliminär skatt får dock inte överklagas.

Eftersom ett beslut om skattsedel på preliminär skatt avses vara direkt av- görande för frågan om hur socialavgifterna skall betalas bör för ett sådant beslut gälla samma överklagandeordning som för andra beslut rörande skyl- digheten att betala socialavgifter. Skattemyndighetens beslut om sättet för

uttagande av preliminär skatt bör alltså kunna fullföljas till länsrätt och vi- dare till kammarrätt och regeringsrätten.

Nuvarande regler om företrädare för det allmänna bör gälla även i mål om skattsedel på preliminär skatt.

Ett beslut om att någon skall fråntas sin F-skattesedel bör få verkställas utan hinder av att det har överklagats. Detsamma bör gälla ett beslut om att preliminär F-skatt skall betalas. Ett beslut av förvaltningsdomstol i mål om F-skattesedel bör inte ges retroaktiv verkan.

När det gäller frågan om inhibition av beslut om återkallelse av en F-skat- tesedel vill jag anföra följande. I UBL finns inget undantag från den enligt lagen gällande regeln att åtgärd skall verkställas oavsett att det beslut som föranlett åtgärden inte vunnit laga kraft. Eftersom särskilda regler om inhi- bition av återkallelsebcslut saknas i UBL blir de allmänna reglerna om detta institut i förvaltningsprocesslagen(1971:292) tillämpliga.

Det kan sättas i fråga om det inte behövs särskilda bestämmelser i lag om förtur för mål om skattsedelstilldelning. Några sådana bestämmelser är jag dock inte beredd att föreslå nu. Däremot kan det vara lämpligt att domsto- larna själva ser till att frågan regleras i deras arbetsordningar. Jag vill under- stryka att det är av stor betydelse att dessa mål behandlas skyndsamt.

Vad så gäller skattemyndighetens beslut i fråga om återkallelse av en F- skattesedel och betalningsansvar anser jag det lämpligt att ha samma ord- ning som gäller i övrigt för beslut enligt UBL. Belopp för vilka betalnings- skyldighet ålagts kommer då att kunna drivas in även om beslutet överklagas

(103 & UBL).

3.16. Tillämpningsområdet för nuvarande bestämmelser om förhandsbesked och eftergift

Mitt ställningstagande: Nuvarande bestämmelser om förhandsbesked och om eftergift av betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter samt motsvarande bestämmelser rörande skatteavdrag skall stå kvar oför- ändrade.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har tagit upp denna fråga särskilt.

Skälen för mitt ställningstagande: Den som uppdragit ett arbete åt någon som har en F-skattesedel skall inte löpa risken att bli betalningsskyldig för den källskatt och de socialavgifter som belöper på ersättningen för arbetet. Jag bortser då från de fall då de föreslagna reglerna om ett solidariskt ansvar kan bli tillämpliga. Anlitar en näringsidkare i stället någon som har en A- skattesedel blir förhållandet det motsatta, dvs. han blir skyldig att både göra skatteavdrag och, om A-skattesedelsinnehavaren är en fysisk person, betala arbetsgivaravgifter. Är uppdragsgivaren inte näringsidkare föreligger dock dessa skyldigheter bara om ersättningen under beskattningsåret överstiger 10 000 kr.

I nu angivna fall kommer det i allmänhet att vara möjligt för uppdragsgiva- ren att förutse vilka skyldigheter i skatte— och avgiftshänseende som åvilar honom. Man kan dock inte utesluta att det även inom det nya systemet, t.ex. på grund av att någon av parterna missuppfattat vilken skattsedel som skall användas i ett visst fall, kan uppstå situationer där det skulle vara oskäligt att kräva ut ansvar för källskatt och arbetsgivaravgifter. Någon gång kan motsvarande gälla när en privatperson anlitar en näringsidkare som har fått sin F—skattesedel återkallad eller en näringsidkare som själv har valt att ha en A-skattesedel i stället för en F—skattesedel. De möjligheter till eftergift av betalningsskyldigheten som finns inom det nuvarande uppbördssystemet . genom bestämmelserna i 75 & UBL och anvisningarna till denna paragraf samt i 22 d & USAL bör därför, såsom också föreslås i promemorian, finnas kvar.

Behovet av att kunna få ett förhandsbesked angående skatteavdrag och avgiftsskyldighet enligt de nuvarande bestämmelserna i 44 5 UBL resp. 22 a & USAL bör i stort sett upphöra med den nu föreslagna ordningen. Det kan dock inte uteslutas att situationer kan uppstå där det råder viss osäkerhet rörande skyldigheten att göra skatteavdrag eller att betala socialavgifter. Jag anser därför att nuvarande regler om förhandsbesked, såsom föreslås i pro- memorian, också skall finnas kvar i UBL och USAL.

Hänvisningar till S3-16

  • Prop. 1991/92:112: Avsnitt 3.7

3.17. Närmare om skatteavdrag på biinkomster

Mitt förslag: Skatteavdrag på ersättningar för arbete som utgör biin- komst för mottagaren skall göras med 30 % om inte skattemyndighe- ten efter särskild ansökan beslutat om ett lägre procenttal.

En beloppsgräns på 1 000 kr. skall finnas för såväl skyldigheten att göra skatteavdrag som skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter.

Reglerna i de särskilda lagarna om skatteavdrag på sjukpenning m.m., folkpension och tilläggspension inarbetas i uppbördslagen .

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. I prome- morian föreslås dock att skatteavdrag på biinkomster skall beräknas enligt tabell utom i de fall skatteavdraget enligt tabell skulle vara mindre än 30% av den utbetalda ersättningen. I sådana fall skulle skatteavdrag göras med 30 %. I promemorian föreslås också att skatteavdrag på sådant engångsbe- lopp som inte avser bestämd tidsperiod eller inte uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen skall göras med 30 % av beloppet.

Remissinstanserna: RSV konstaterar med tillfredsställelse att skatteav- drag införs på biinkomster. Verket anser dock att den föreslagna spärregeln om att skatteavdrag på biinkomst får understiga 30 % av ersättningen endast om den som skall göra avdraget är huvudarbetsgivare bör undvikas. Verket anser vidare att det är en klar förbättring om alla bestämmelser som behand- lar skatteavdrag finns i en och samma lag. Kammarrätten i Stockholm erinrar om att domstolen i ett remissyttrande år 1984 avstyrkte ett förslag om skatte- avdrag på binkomster. De argument som då anfördes synes enligt kammar-

rätten fortfarande i det väsentliga vara bärande. Kammarrätten anser att den föreslagna beloppsgränsen, 1 000 kr., är för låg. Kammarrätten föreslår att den sätts till 10 000 kr, eller hellre motsvarande andel av ett basbelopp. Kammarrätten framhåller att det är angeläget att systemet med skatteavdrag på biinkomster konstrueras så att den skattskyldige aldrig blir dubbelt belas- tad av preliminärskatt. Byggentreprenörema anser att förslaget visserligen torde innebära en ökning av företagens arbete med uppbörd av skatt men fördelen med ett effektivare uppbördssystem väger upp denna nackdel. För- slaget tillstyrks därför. Kooperationens pensionsanstalt anför att merparten av de skatteavdrag som enligt förslaget skall ske på biinkomster kommer vad gäller pensionsanstalten att uppgå till 30 %. En kontrollfunktion på gällande skattetabell för envar betalningsmottagare måste dock inarbetas i de admi- nistrativa systemen. Näringslivets skattedelegation är inte övertygad om att förslaget löser de praktiska problem som fastställandet av preliminärskat- teavdragets storlek medför. Delegationen anser sig inte kunna tillstyrka för- slaget innan detta problcm är löst. Svenska försäkringsbolags riksförbund pekar på att försäkringsbolagen årligen betalar ut pensioner, skadelivräntor och ersättningar för inkomstförlust till försäkringstagare och skadelidande till avsevärda belopp och i ett stort antal utbetalningar. Genom förslaget får de ett mycket omfattande skatteuppbördsarbete. Enligt förbundets mening måste förutsättas att bolagen inte skall ha någon skyldighet att undersöka vilken typ av skattsedel på preliminär skatt mottagaren av ersättningen har utan att de skall kunna utgå från att skatteavdrag alltid skall göras. Riksför- bundet anser vidare att för att bolagen skall ha någon möjlighet att verkställa skatteavdrag på biinkomster måste ett schablonuttag med viss procentsats få göras på alla utbetalningar oavsett vilken skattetabell som gäller i det en- skilda fallet. Försäkringsbolagen kan inte heller ta på sig att undersöka om begäran om förhöjt skatteavdrag eller jämkning av skatt föreligger. Dess- utom anser riksförbundet att den skatteavdragsfria gränsen bör sättas vid ett helt basbelopp i stället för, som föreslagits, ett halvt basbelopp. Förbundet pekar slutligen på att inget sägs i promemorian om skatteavdrag på utbetal- ningar till mottagare bosatta utomlands. I dessa fall skall skatt ofta inte beta- las i Sverige. Svenska revisorsamfundet SRS anser att det föreslagna systemet kan bli administrativt betungande för uppdragsgivarna genom att de måste hantera ett stort antal skattetabeller. Samfundet anser därför att förenk- lingar bör övervägas. Sveriges fastighetsägareförbund befarar att antalet jämkningsansökningar kommer att öka avsevärt om skatteavdrag görs på bi- inkomster. Förbundct anser dessutom att de föreslagna beloppsgränserna bör höjas och göras värdcbcständiga.

Skälen för mitt förslag: I det nuvarande systemet för "uppbörd av prelimi- när skatt enligt UBL är det endast den som är huvudarbetsgivare som är skyldig att göra skatteavdrag för betalning av den preliminära A-skatt som arbetstagaren har att betala. Vid utbetalning av ersättning, som för den an- ställde inte utgör huvudsaklig inkomst av tjänst, skall arbetsgivaren sålunda inte göra något källskatteavdrag. Resultatet blir att den preliminära skatten väsentligt understiger den slutliga skatten om den skattskyldige har stora bi- inkomster. Detta tar sig uttryck i stora fyllnadsinbetalningar och kvarstående skatter.

I fråga om skyldigheten att betala arbetsgivaranifter finns inte, som inom skatteområdet, någon skillnad mellan huvudarbetsgivare och andra arbetsgi- vare. Samtliga arbetsgivare är skyldiga att betala arbetsgivaravgifter för ut- givna löner och andra ersättningar för arbete.

I det nu (sedan år 1985) gällande samordnade systemet för uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgifter framträder skillnaderna mellan arbetsgivar- nas skyldighet att göra skatteavdrag och betala avgifter tydligare än förr. Varje arbetsgivare är skyldig att månatligen lämna en uppbördsdeklaration och i denna redovisa avgiftsunderlag och arbetsgivaravgifter. Däremot är det bara huvudarbetsgivare som är skyldiga att också redovisa gjorda skatteav- drag. En sådan skillnad ter sig i många avseenden omotiverad.

Genom mitt redan framlagda förslag att den som betalar ut ersättning för arbete till någon som har en A-skattesedcl i princip skall vara skyldig att göra skatteavdrag på ersättningen oberoende av om han är mottagarens huvudar- betsgivare eller inte uppnår man en ordning med skatteavdrag även på biin- komster. Jag anser, till skillnad från kammarrätten i Stockholm, att förde- larna med ett sådant system är så stora att man nu inte kan avstå från att ta ut preliminär skatt även på biinkomster. Genom en sådan ordning kan uppbördssystemet göras effektivare. Man minskar behovet av fyllnadsinbe- talningar och debitering av kvarstående skatt. Dessutom kommer alla an- ställningsinkomster att behandlas mer likformigt i uppbördshänseende.

Dessa förbättringar kan uppnås utan någon väsentlig ökning i arbetsgivar- nas skyldigheter om man begränsar kretsen av arbetsgivare som skall vara skyldiga att göra skatteavdrag även från biinkomster till sådana arbetsgivare som under alla förhållanden är skyldiga att redovisa och betala arbetsgivar- avgifter. _

De hittills föreslagna bestämmelserna om skatteavdrag på biinkomster in- nebär bl.a. att en uppdrags- eller arbetsgivare som bedriver näringsverksam— het och som betalar ut ersättning för arbete till någon som har en A-skattese- del eller som saknar skattsedel alltid skall vara skyldig att betala arbetsgivar- avgifter för och göra skatteavdrag från ersättningen. Skyldigheten att göra skatteavdrag skall alltså gälla även om ersättningen hos mottagaren skall tax- eras som inkomst av näringsverksamhet. Skatteavdragsskyldigheten skall emellertid inte gälla för en uppdrags- eller arbetsgivare som inte bedriver näringsverksamhet om ersättningen från honom understiger 10 000 kr. under inkomståret. De föreslagna reglerna behöver emellertid kompletteras ivissa avseenden.

Beräkning av skatteavdrag

Det är givetvis viktigt att systemet med skatteavdrag på biinkomster kon- strueras så att den skattskyldiges preliminära skatt så nära som möjligt anslu- ter till den slutliga skatten. Därigenom undviker man bl.a. jämkningsansök- ningar. I promemorian föreslås att samtliga arbetsgivare i princip skall vara skyldiga att göra skatteavdrag enligt skattetabell. För att få ett så gott upp- bördsresultat som möjligt föreslås dock att det skall införas en spärregel. Den innebär att skatteavdrag, som beräknat efter skattetabell understiger ' viss procentuell andel av ersättningen, får göras endast av huvudarbetsgivare

medan övriga arbetsgivare skall beräkna skatteavdraget enligt ett fast pro- centtal. För att en arbetsgivare i så få fall som möjligt skall behöva ta ställ- ning till om han är huvudarbetsgivare eller inte föreslås i promemorian att gränsen för när skatteavdraget inte får beräknas enligt tabell skall vara när skatteavdraget enligt tabell understiger 30 %.

Det i promemorian framlagda förslaget innebär alltså i praktiken att vid beräkning av skatteavdrag från biinkomst skall samma skattetabeller använ- das som vid beräkning av skatteavdrag från huvudinkomst. Förslaget inne- bär att arbetsgivarna i många fall måste arbeta med flera tabeller än nu. En- dast i de fall skatteavdraget beräknat enligt tabell blir mindre än 30% skall tabellerna frångås och skatteavdraget i stället beräknas till just 30 % av er- sättningen.

Flera remissinstanser, bl.a. Svenska revisorsamfundet, har pekat på att den i promemorian föreslagna ordningen är administrativt betungande för arbetsgivarna. RSV anser att den i promemorian föreslagna spärregeln bör undvikas.

Jag vill först nämna att den sänkning av marginalskatterna som vi fått ge- nom skattereformen bl.a. innebär att den i promemorian föreslagna ord- ningen för uttag av preliminär skatt på biinkomster inte längre ter sig så en- kel. Genom att marginalskatten har sänkts blir antalet fall där arbetsgivaren måste ställa sig frågan om han är huvudarbetsgivare eller inte väsentligt större. Jag anser därför att man bör välja en annan metod.

Enligt de regler som gäller efter skattereformen skall den statliga och kommunala inkomstskatten tas ut efter endast. två olika procentsatser. Den ena motsvarar det kommunala skatteuttaget och den andra det kommunala skatteuttaget ökat med 20 %. Den högre procentsatsen kommer att gälla för endast ca 15 % av de skattskyldiga. Av administrativa skäl bör skatteavdrag på biinkomster beräknas med utgångspunkt i den lägre av dessa två procent- satser för samtliga skattskyldiga. Om ett skatteavdrag på 30 % i ett enskilt fall skulle bli för högt bör skattemyndigheten ha möjlighet att bestämma en lägre procentsats. Ett sådant beslut måste på ett enkelt sätt kunna meddelas _ arbetsgivaren. Det kan ske genom att den aktuella procentsatsen anges på den skattskyldiges A—skattesedel. Jag föreslår att den nu redovisade meto- den skall användas.

Skyldighet att automatiskt innehålla kvarstående skatt bör endast före- ligga för den som betalar den huvudsakliga inkomsten av arbete med undan— tag för sjukpenning, föräldrapenningförmåner m.m. Om den skattskyldige särskilt begär eller skattemyndigheten särskilt beslutar att skatteavdrag för kvarstående skatt skall göras bör sådan skyldighet föreligga också i fråga om inkomst av arbete som utgör sidoinkomst och sjukpenning, föräldrapenning- förmån m.m. Vidare bör skatteavdrag för betalning av kvarskatt göras från korttidsstudiestöd om den skattskyldige inte visar upp intyg från annan ar- betsgivare att denne gör avdrag.

Skyldighet att verkställa förhöjt skatteavdrag från biikomster bör inte föreligga.

Enligt 2 kap. 4 & socialavgiftslagen skall vid bestämmandet av avgiftsun- derlaget bortses från ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått till 1000 kr. Beloppsgränserna för skyldigheten att göra

källskatteavdrag och för skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter bör en- ligt promemorian överensstämma. I promemorian föreslås att gränsbeloppet skall vara 1 000 kr. Kammarrätten i Stockholm anser att denna beloppsgräns bör höjas till 10 000 kr. eller till motsvarande andel av ett basbelopp. Lik- nande synpunkter har förts fram av Sveriges fastighetsägareförbund.

Enligt min mening bör man inte höja den i promemorian föreslagna skat- teavdragsfria gränsen. Det skulle vara ett alltför stort avsteg från principen att skatteavdrag skall göras även från biinkomster.

I promemorian har föreslagits att den som betalar ut ett sådant engångsbe- lopp som avses i 7 & första stycket UBL även fortsättningsvis skall innehålla preliminär skatt med 30 %. Jag instämmer i detta förslag.

Frågan om skatteavdragets storlek när en ersättning för arbete tas emot av någon som i sin tur har anlitat medhjälpare och själv avlönar dessa har jag behandlat i avsnitt 3.8 .

När det slutligen gäller ansvars- och straffbestämmelser föranleder de för- slag som jag har lagt fram nu vissa justeringar i gällande bestämmelser. Dessa redovisas dock endast i författningskommentarerna.

Sjukpenning

De särskilda regler som nu gäller i fråga om skatteavdrag på sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring m.m. innebär att preliminär'A-skatt skall betalas oberoende av om inkomsten utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av tjänst enligt 3 5 2 mom. UBL eller inte. Eftersom detta blir hu- vudregel enligt det system jag nu föreslår kan de särskilda reglerna i detta hänseende slopas. Skatteavdrag från sjukpenning och andra ersättningar som grundar sig på sjukpenninggrundande inkomst bör emellertid även fort- sättningsvis göras enligt särskilda skattetabeller eftersom den ordningen ger ett mer korrekt skatteuttag. Dessa regler bör emellertid tas in i UBL, liksom de särskilda reglerna om skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshets- kassa. Lagen om skatteavdrag från sjukpenning m.m. bör upphävas.

Livräntor

Försäkringsbolagens riksförbund har påpekat att de genom förslaget om skatteavdrag på biinkomster får utföra ett mycket omfattande skatteupp- bördsarbete och menar att bolagen måste få utgå ifrån att skatteavdrag alltid skall göras efter samma procentsats utan hänsyn till skattsedelsinnehav, jämkningsbeslut, begäran om förhöjt skatteavdrag m.m.

Om försäkringsbolagen skall följa de bestämmelser jag föreslår kommer de när livräntan utgör biinkomst att ha att göra skatteavdrag med 30 %. Som tidigare föreslagits bör skyldighet att verkställa förhöjt skatteavdrag från biikomster inte föreligga. )

Om den preliminära skatten skall jämkas bör jämkningen i första hand göras av den skatt som hänför sig till huvudinkomsten och som skall betalas enligt tabell. 1 undantagsfall kan jämkning behöva beslutas även beträffande skatteavdrag från livräntor som utgör biinkomst.

I dag gäller enligt 105 UBL beträffande livräntor att skatteavdrag inte

skall göras när utbetalningen understiger ett halvt basbelopp. Eftersom det nu föreslagna systemet innebär att skatteavdrag skall göras även från biin- komster skulle en sådan regel aktualiseras på ett helt annat sätt än tidigare om den behölls. Det torde vara administrativt lättare för försäkringsbolag m.fl. att innehålla skatt efter 30 % även när utbetalningen understiger ett halvt basbelopp än att göra undantag för sådana utbetalningar. Dessutom skulle härigenom undvikas problemet med att bestämma skatteavdragets storlek när en utbetalning ensam understiger ett halvt basbelopp men efter- följande utbetalningar på grund av samma försäkring medför att denna gräns överskrids. Jag föreslår att undantaget slopas.

Vid utbetalning av livränta enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäk- ring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om stat- ligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjö- män skall preliminär A-skatt i dag betalas enligt den särskilda lagen om skat- teavdrag i vissa fall från folkpension m.m. Skatteavdraget verkställs enligt tabell. Den särskilda lagen bör upphävas så att skatteavdrag verkställs an- tingen enligt tabell eller om livräntan utgör en biinkomst för mottagaren med 30 %.

Folkpension, tilläggspension, delpension och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring m.m.

Preliminär A-skatt bör betalas även för folkpension, tilläggspension och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring samt delpension enligt lagstift- ningen om delpensionsförsäkring enligt samma principer som för övriga in- komster. Hänsyn bör därvid tas till att folkpensionärer åtnjuter ett särskilt grundavdrag vid beskattningen. Därför bör preliminär skatt inte tas ut på folkpension så länge den inte betalas ut tillsammans med annan pension, liv- ränta eller liknande förmån. Den skattskyldige kommer enligt 41 5 1 mom. UBL att kunna åstadkomma att den utbetalande myndigheten eller inrätt- ningen ändå innehåller skatt. Skattemyndigheten kommer också enligt 3 5 2 mom. UBL att kunna fatta särskilt beslut beträffande preliminär skatt på pension om pensionen utgör den huvudsakliga inkomsten av arbete.

Hänvisningar till S3-17

3.18. Artistersättning m.m.

Mitt förslag: De särskilda reglerna i lagen ( 1990:328 ) om skatteavdrag ivissa fall från artistersättning m.m. upphävs. Skatteavdrag vid utbe- talning av ersättning till en artist eller en idrottsman skall i stället gö- ras enligt reglerna i uppbördslagen .

Preliminär A-skatt skall dock inte betalas på sådana ersättningar till idrottsutövare för vilka arbetsgivaravgifter inte skall betalas.

Redovisning av skatten skall ske i vanlig uppbördsdeklaration se- nast den 18 i månaden efter utbetalningen. Uppgift om vem skatten avser skall lämnas till skattemyndigheten först i kontrolluppgift.

RSV:s förslag: Överensstämmer med mitt utom så till vida att verket före-

slår att en särskild fördelningslista på blankett enligt fastställt formulär skall lämnas till skattemyndigheten senast vid samma tidpunkt som uppbördsdek- larationen skall ges in. Det skall finnas olika formulär för turnerande resp. icke turnerande artister för att utbetalaren skall veta hur kostnadsersätt- ningar skall behandlas. RSV:s förslag innehåller inte heller någon regel om undantag från skyldigheten att betala preliminär A—skatt på vissa ersätt- ningar till idrottsutövare.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget att de särskilda reglerna för skatteavdrag från ersättning till artister och idrottsmän avskaffas. AMS anser dock att frågan om artistskatt behöver bli föremål för en mer allsidig utredning och bedömning och statskontoret menar att de ad- ministrativa och resursmässiga konsekvenserna bör belysas innan slutgiltigt beslut tas.

Beträffande det föreslagna kravet på fördelningslista är meningarna de— lade. RRVanser att det från kontrollsy-npunkt är angeläget att fördelningslis- tan bibehålls. Kammarrätten i Jönköping tillstyrker förslaget men anför att listorna helt kan slopas när skattemyndigheterna fått erfarenhet av de nya uppbördsreglerna. Vidare anser kammarrätten liksom länsrätten i Örebro län att det vore lämpligt att också ta in bestämmelser om vad som omfattas av artistisk verksamhet i lagrummet om redovisning av skatt. Artisternas och arbetsgivarnas intresseorganisationer, däribland Svenska musikerförbzmdet och Svenska teaterförbundet menar att förslaget om fördelningslistor inte lö- ser problemet att bedöma ivad mån ersättning för resor och andra kostnader skall ingå i underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter och skatteavdrag. Sveriges Radio AB påpekar att det krävs en dispensmöjlighet om krav på fördelningslista föreskrivs. Folkbildningsförbundet är av uppfattningen att fördelninglistorna kommer att förenkla hanteringen om utformningen blir klargörande samt att det är en fördel att medföljande teknisk personal fö— reslås få tas upp på listorna.

Skälen för mitt förslag: Regler om skatteavdrag från artistersättning även i fall där ersättningen inte utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av tjänst och där den skattskyldige har B-skattesedel infördes 1969. De gavs först i förordningsform med stöd av bemyndigande i 3 5 3 mom. UBL men överfördes i huvudsak oförändrade till en särskild lag, lagen (1990:328) om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning m.m. Samtidigt utmönstrades bemyndigandet ur UBL (prop. 1989/90:74, SkU32, rskr. 217). Reglerna in- nebär i korthet att preliminär A-skatt skall dras med 40 % av det utbetalade beloppet till den del det inte utgör reseersättning. Skattemyndigheten kan i särskilda fall bestämma annan beräkningsgrund för avdraget, t.ex. beroende på att den skattskyldige har så stora avdragsgilla kostnader att skatteuttaget annars skulle bli för högt. Skatten skall normalt betalas in till skattemyndig- heten i Örebro län senast fjorton dagar efter det att avdraget gjorts. Uppgift om bl.a. ersättningens storlek, datum för utbetalningen och mottagarens namn skall lämnas på inbetalningskortet eller, om inbetalning sker i en post vid samma tillfälle för flera skattskyldiga, i en särskild förteckning (fördel- ningslista).

Reglernas tillkomst hängde samman med att artister ofta mottar ersätt- ning som utgör inkomst av tjänst utan att det är fråga om ersättning från

huvudsaklig inkomst av tjänst vilket innebar att skatteavdrag inte skulle gö- ras enligt bestämmelserna i UBL. Det hade förekommit ett antal uppmärk- sammade fall där artister med B-skattesedel hade fått problem med höga kvarstående skatter.

Mina redan lämnade förslag om skatteavdrag även från biinkomster har en sådan generell utformning att även artistersättning omfattas. Skatteav- drag skall alltså göras också från artisters biinkomster om de har en A-skatte- sedel. Om en artist som innehar F-skattesedel inte sköter sina preliminär- skatteinbetalningar och alltså riskerar att få hög kvarskatt kan F-skattcse- deln återkallas. Följaktligen kommer de skäl som en gång anfördes för de särskilda reglerna inte längre att föreligga. RSV har också funnit att de sär- skilda reglerna för artister kan avskaffas. Härigenom kan en samordning ske av preliminärskatteuppbörd och uppbörd av arbetsgivaravgifterna så som skett för andra arbetstagare. Jag delar uppfattningen att särreglerna för ar— tister m.m. bör avskaffas.

I ett avseende föreslår RSV att Särregleringen behålls, nämligen vad gäller redovisningen till skattemyndigheterna i form av en s.k. fördelningslista. Skälen anges huvudsakligen vara dels att listorna, särskilt om två alternativa nya formulär upprättades, skulle vara ett gott hjälpmedel för den som beta- lar ut ersättning till artister vid bedömning av hur kostnaderna för resa och uppehälle skall behandlas, dels att den behövs för skattemyndigheternas kontrollverksamhet. Aktörerna på artistmarknaden däremot har starkt ifrå- gasatt att införandet av två fördelningslistor en för turnerande och en för icke turnerande artister skulle lösa bedömningsproblemen vad gäller rese- kostnadsersättningar.

Sedan RSV lade fram sitt förslag har som en del av skattereformen genom- förts ändringar i 10 & UBL, som bl.a. innebär att beräkningen av preliminär skatt på traktamentsersättning vid tjänsteresa och resa med egen bil i tjäns- ten har kopplats samman med de avdragsschabloner som numera gäller på dessa områden. Beträffande annan kostnadsersättning beräknas preliminär skatt endast om det är uppenbart att ersättningen avser kostnader som inte är avdragsgilla vid mottagarens inkomsttaxering eller att den överstiger av- dragsgillt belopp. De nyligen införda bestämmelserna i 10 & UBL anser jag vara ändamålsenliga även vid beräkning av preliminär skatt på ersättning till artister.

Att RSV anser att det finns behov av gränsdragning mellan turnerande och inte turnerande artister bottnar i att resor till olika orter där artisten haft kortvariga engagemang ses som resor till de i resp. engagemangsavtal an- givna tjänsteställena och således inte som resor i tjänsten (se RÅ 1979 ref 1:93), medan resor för den som inte återvänder till bostaden mellan de olika engagemangen (turnerande artist) betraktats som tjänsteresor (se kammar- rättens i Stockholm dom den 6 februari 1984 i mål 4895-1983). För min del kan jag inte se att någon särskild redovisningsblankett bör påbjudas av denna anledning. Inte heller kanjag se att kontrollaspekten motiverar andra bestämmelser än de som föreskrivs i 78 & UBL. Jag föreslår därför inga så- dana bestämmelser.

Om ersättning utgetts i en klumpsumma och artisten svarar för kostnader förenade med framträdandet innebär mitt förslag att vid beräkningen av så-

väl skatteavdrag som arbetsgivaravgifter hänsyn tas till kostnaderna endast om de kan beräknas uppgå till minst 10% av ersättningen (11 & UBL och 2 kap. 4 % socialavgiftslagen). Skattemyndigheten skall på framställning av den som utger betalningen bestämma hur kostnaderna skall beräknas. För musiker och sångartistcr gäller för närvarande en av RSV fastställd schablon (30 %) vid beräkning av underlag för arbetsgivaravgifter enligt socialavgifts- lagen. Den bör gälla även vid beräkningen av preliminärskatteavdrag.

Innehar artisten eller idrottsmannen en F—skattesedel skall inte vare sig skatteavdrag göras eller arbetsgivaravgifter betalas. Om den skattskyldige har både F- och A-skattcsedel måste F—skattesedeln ha åberopats för att gälla (jfr avsnitt 3.4 ). Samma regler om skatteavdrag skall gälla när artister- sättning betalas ut till en juridisk person. Även om ersättningen ges ut till ett handelsbolag skall preliminär skatt innehållas om bolaget inte innehar F- skattesedel. När artistersättning betalas ut till en juridisk person kommer däremot inte arbetsgivaravgifter i fråga.

Ersättning från en ideell förening till en idrottsutövare, som inte är att be- trakta som näringsidkare, skall, om den per år understiger ett halvt basbe- lopp enligt lagen om allmän försäkring, inte räknas med vid beräkning av sjukpenning— och pensionsgrundande inkomst och inte utgöra underlag för arbetsgivaravgifter ( prop. 1990/91:76 , SfUIO, rskr. 116, SFS 1991:121). Av administrativa skäl bör den som betalar ut nu aktuella ersättningar inte hel- ler vara skyldig att göra skatteavdrag. Däremot bör de allmänna reglerna om kontrolluppgift gälla även dessa ersättningar.

Hänvisningar till S3-18

3.19. Uppbörd av F-skatt och särskild A-skatt

Mitt förslag: Preliminär F-skatt och särskilt debiterad A-skatt skall betalas varannan månad med början i mars. De skattskyldiga skall till- ställas särskilda inbetalningskort.

Vid beräkning av preliminär F-skatt och särskild A-skatt skall hän- syn tas också till sådan mervärdeskatt som den skattskyldige redovisar i allmän självdeklaration.

Promemorians förslag: I promemorian finns inget förslag i de här delarna.

Skälen för mitt förslag: Jag har i det föregående vid flera tillfällen framhål- lit att en F—skattesedel skall kunna utfärdas efter en relativt enkel prövning. Den som ansöker om en F-skattesedel skall, om inte särskilda skäl talar emot det, få en sådan skattsedel, ivissa fall kombinerad med en A-skattesedcl. I ett system som är så generöst mot de skattskyldiga måste det finnas goda möjligheter att kontrollera att varje F—skattesedelsinnehavare fullgör sina skyldigheter i fråga om betalningen av den preliminära skatten. Inte minst viktigt är att skatten betalas i tid och att det ges möjligheter för skattemyn- digheterna att snabbt gripa in då detta inte sker. Därigenom minskas risken för att en F—skattesedelsinnehavare drar på sig stora preliminärskatteskulder som han sedan inte förmår betala med åtföljande skattebortfall för det all- manna.

Uppbörd varannan månad .

I samband med att uppbörden av arbetsgivaravgifter samordnades med upp- börden av källskatt infördes en månatlig betalning av sådana avgifter och skatter. Dessförinnan, dvs. före den 1januari 1985, skulle avgifterna och skatterna betalas varannan månad avgifterna ijämna månader och skat- terna i udda. Varje betalning avsåg då en period på två månader.

Den månatliga uppbörden av arbetsgivaravgifter och källskatt har visat sig fungera mycket bra. Skattemyndighetcrna använder ett system för maskinell

bevakning av att betalningar görs och kan med hjälp av detta snabbt sända ' ut betalningspåminnelser till de arbetsgivare som har missat en inbetalning.

Enligt min mening bör samma slag av rutiner som nu används vid uppbör- den av arbetsgivaravgifter och källskatt användas också vid uppbörden av F- skatt. Med hänsyn till att de skattskyldigas likviditet inte bör försämras i det kärva ekonomiska klimat som råder nu anserjag dock inte att också F—skat- ten skall betalas in till skattemyndigheten varje månad. Den bör i stället, så- som nu gäller i fråga om B-skatten, betalas in varannan månad med början i mars. De skattskyldiga bör betala den preliminära F—skatten med särskilt inbetalningskort som de får från skattemyndigheten.

Av administrativa skäl bör uppbörden av särskilt debiterad A-skatt ske på samma sätt som uppbörden av preliminär F—skatt. Jag föreslår därför att även sådan skatt skall betalas varannan månad med inbetalningskort som sänds ut av skattemyndigheten.

Preliminär skatt i ji'åga om mervärdeskatt

I samband med skattereformen gjordes också en omfattande reformering av de indirekta skatterna, dvs. mervärdeskatten och punktskatterna. Mervär- deskatten utvidgades till en generell och enhetlig beskattning avi princip all yrkesmässig omsättning av varor och tjänster. Endast enstaka undantag från skatteplikten behölls. Samtidigt ändrades redovisningsordningen för mer— värdeskatten så att redovisning av skatten skall ske för all skattepliktig om- sättning utan någon nedre gräns. Av förenklingsskäl beslutades att om den skattepliktiga omsättningen inte överstiger 200 000 kr. per år skall redovis- ningen ske i den skattskyldiges inkomstdeklaration. För att inte betalnings- tidpunkten skulle komma tidigare vid en redovisning av mervärdeskatten i självdeklarationen bestämdes att mervärdeskatten skulle få betalas så sent som senast den 30 april utan att kvarskatteavgift påfördes. En sådan betal- ning sker då såsom en fyllnadsinbetalning av preliminär skatt.

Behovet av att göra fyllnadsinbetalning avseende mervärdeskatten skulle kunna ha motverkats genom att låta även mervärdeskatten ingå i den preli- minärt debiterade B-skatten. RSV bedömde emellertid att detta inte var praktiskt möjligt att genomföra förrän tidigast under inkomståret 1993. Tills vidare skulle därför mervärdeskatten inte ingå i den preliminärt debiterade B-skatten ( prop. 1989/90:111 , SkU31, rskr. 357, SFS 1990:576).

Jag har nu inhämtat från RSV att verket har möjligheter att administrera en preliminär skatt även i fråga om sådan mervärdeskatt som redovisas i självdeklaration fr.o.m. inkomståret 1993. Visserligen medför detta att inbe-

talningen av mervärdeskatt i vissa fall måste tidigareläggas. Slutdatum blir den 18 februari i stället för den 30 april. Detta gäller dock endast den del av mervärdeskatten som tillsammans med obetald preliminär skatt på övriga inkomster överstiger 20 000 kr. För vissa skattskyldiga medför preliminär skatt i fråga om mervärdeskatt däremot fördelar, nämligen för sådana skatt- skyldiga som har rätt att få tillbaka mervärdeskatt. Detta kan då ske redan under inkomståret i stället för som nu först i samband med att överskjutande preliminär skatt återbetalas i december året efter inkomståret. Jag anser att även sådan mervärdeskatt som redovisas i allmän självdeklaration bör inord- nas i preliminärskattesystemet. En sådan ordning har så stora administrativa fördelar att den bör införas nu.

Hänvisningar till S3-19

  • Prop. 1991/92:112: Avsnitt 6.1

3.20. AUL och undantagslagen

Mitt förslag: Både lagen om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträf- fande vissa uppdragsersättningar (AUL) och lagen om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m. skall upphävas. Nuvarande bestämmelser om uppgiftsskyldighet i AUL skall flyttas över till lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av nästan alla remissinstanser. Kammarrätten i Stockholm anser att AUL bör avskaffas utan att få någon motsvarighet på annat håll. Svenska revisorsamjimdet SRS tillstyrker att AUL och undantagslagen upphävs. Mot bakgrund av att upp- giftsskyldigheten för innehavare av sehablontaxerade fastigheter och lägen- hetsinnehavare i AUL inte visat sig fungera särskilt bra bör det enligt sam- fundet övervägas att utmönstra reglerna helt. Den lösning som anförs i pro- memorian leder enligt samfundets mening inte till några förbättringar.

Skälen för mitt förslag: Enligt lagen ( 1982:1006 ) om avdrags- och uppgifts- skyldighet beträffande vissa uppdragsersätttningar, AUL, skall skatteavdrag göras med 50 % av överenskommen ersättning för uppdrag som utgör mer- värdeskattepliktig tjänst och avser vissa i lagen angivna arbeten. För att av- dragsskyldighet skall föreligga krävs att uppdragstagaren, när denne är en fysisk person, har en A-skattesedel. Med dessa bestämmelser i AUL korre- sponderar en föreskrift i UBL, som gör det möjligt för skattemyndigheten att utfärda en A—skattesedel i stället för en B-skattesedel för en fysisk person som har sådan uppdragsverksamhet som avses i AUL. En A-skattesedel får sålunda utfärdas om uppdragstagarens för inkomstårets beräknade slutliga skatt kan antas till huvudsaklig del bli betald genom skatteavdrag.

AUL:s bestämmelser om skatteavdrag får genom UBL:s särskilda före- skrift om utfärdande av A-skattesedel en dubbel effekt. När uppdragstaga- ren har en fast anställning och vid sidan av denna åtar sig uppdrag av det slag som anges i AUL medför uppdragsgivarens avdragsskyldighet att uppdrags- tagaren får vidkännas skatteavdrag också på biinkomster, något som ju inte kan bli fallet om endast UBL:s bestämmelser hade varit tillämpliga. Driver

uppdragstagaren sin uppdragsverksamhet yrkesmässigt innebär uppdragsgi- varens avdragsskyldighet i stället att skatteavdrag kommer att göras på en inkomst av näringsverksamhet.

AUL är, som sagts, konstruerad så att skatteavdrag på biinkomster skall göras inom de områden som omfattas av lagen. Genom de av mig föreslagna generella bestämmelserna om skatteavdrag på biinkomster blir den särskilda regleringen i AUL mer eller mindre obehövlig såvitt gäller en uppdragsta— gare som är fysisk person. AUL:s regler om skatteavdrag i denna del bör därför upphävas, även om det i vissa fall kommer att innebära en minskad avdragsskyldighet. Jag har ju föreslagit att skatteavdrag skall ske endast om uppdragsgivaren är näringsidkare eller om ersättningen överstiger 10 000 kr. Dessutom kommer skatteavdraget på biinkomster enligt de regler jag före- slagit att vara 30 % i stället för 50 %.

Reglerna om skatteavdrag i AUL tillämpas inte på ägare av privatbostads- fastigheter och lägenhetsinnehavare om uppdraget avser fastigheten resp. lä- genheten. Skatteavdrag från ersättning för sådana uppdrag skall sålunda bara göras enligt reglerna i UBL med beaktande av reglerna i undantagsla- gen. Skatteavdrag skall alltså göras endast av huvudarbetsgivare samt under förutsättning att mottagaren har en A-skattesedel och inte skall betala mer- värdeskatt. I fråga om privatbostadsfastigheter och lägenheter kommer där- för den nyss beskrivna lindringen i avdragsskyldigheten att inträda bara i de fall en huvudarbetsgivare betalar ut ersättning som understiger 10 000 kr. till någon som inte är skyldig att betala mervärdeskatt.

Med hänsyn till att antalet fall där en lindring i avdragsskyldigheten inträf- far är begränsat och eftersom eventuella bestämmelser om avdragsskyldig- het i sådana fall skulle" kräva att begreppet huvudarbetsgivare används, vil- ket i sin tur skulle medföra problem för främst uppdragsgivare, bör området inte regleras särskilt. Jag föreslår därför inte något undantag från den tidi- gare nämnda 10 OOO-kronorsgränsen.

Den uppgiftsskyldighet som ägare av en privatbostadsfastighet och lägen- hetsinnehavare har enligt AUL och som innebär att uppgiften om utbetald ersättning skall lämnas i självdeklarationen har visat sig fungera mindre bra. Dessutom har uppgiftsskyldigheten lett till praktiska svårigheter genom in- förandet av den förenklade självdeklarationen. Att sådana uppgifter som an- ges i AUL skall lämnas i självdeklarationen är olämpligt. Reglerna om upp- giftsskyldighet i AUL bör därför upphävas. I de situationer som nu är av intresse bör i stället kontrolluppgift lämnas under samma förutsättningar som gäller beträffande andra skattepliktiga ersättningar.

När det gäller ersättningar till juridiska personer syftar AUL:s bestämmel- ser om skatteavdrag till att förbättra skattekontrollen inom vissa tj änstesek— torer där erfarenheterna visade att ett skattebortfall inte var ovanligt. Det rör sig om sektorer där uppdragsgivarna i regel är bokföringsskyldiga. Av särskilt intresse är att lagen inte föreskriver någon avdragsskyldighet om be- talning erläggs mot faktura som bl.a. anger att uppdragstagaren är registre- rad för mervärdeskatt eller, om uppdragstagaren inte är registrerad, hans or- ganisationsnummer samt mervärdeskattens belopp.

Genom det föreslagna systemet med att ge rättsverkningar åt både A- och F—skattesedlarna blir AUL:s regler närmast överspelade. Enligt mitt förslag

skall nämligen skatteavdrag inte göras på ersättning till den som har en F- skattesedel vilket praktiskt taget samtliga nu berörda juridiska personer kommer att ha medan skatteavdrag många gånger skall göras för andra. För att uppdragsgivaren skall kunna veta om avdrag skall göras måste upp- dragstagaren visa vilken skattsedel han har. En F—skattesedel kan i detta sammanhang sägas få samma betydelse som en registrering till mervärde- skatt. AUL:s bestämmelser bör därför kunna upphävas även i den här delen. Det som sagts nu innebär att AUL kan avskaffas i sin helhet.

Genom undantagslagen har, för en begränsad krets av uppdragsgivare, in- förts regler som gör det möjligt att i fråga om vissa uppdrag förutse om skyl- dighet föreligger att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter. Jag har nu föreslagit regler med samma syfte men som, till skillnad från undan- tagslagens regler, avses kunna gälla samtliga uppdragsgivare. De föreslagna reglerna avses alltså kunna tillämpas även i fråga om de uppdragsgivare som anges i undantagslagen. Detta innebär i vissa avseenden en skärpning av nu- varande regler om skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivar- avgifter. Skärpningen berör ägare av privatbostadsfastighet och lägenhetsin- nehavare som för ett arbete på fastigheten resp. lägenheten anlitat någon som har en A-skattesedel och som är registrerad till mervärdeskatt när er- sättningen för arbetet uppgår till 10 000 kr. eller mer.

Skärpningen gäller för både huvudarbetsgivare och sidoarbetsgivarc. Med hänsyn till gränsbeloppets storlek torde antalet berörda uppdragsgivare vara begränsat. Med hänsyn härtill och eftersom en speeialreglering bör undvikas när generella regler finns att tillgå föreslårjag att också undantagslagen upp- hävs.

Hänvisningar till S3-20

  • Prop. 1991/92:112: Avsnitt 6.2, 6.3

3.21. Gallring av bolags- och föreningsdeklarationer

Mitt förslag: Självdeklarationer och andra taxeringshandlingar som avser aktiebolag eller ekonomiska föreningar skall normalt förstöras sedan tio år förflutit efter taxeringsårets utgång. '

RSV:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. RSV föreslår dock att handlingarna skall förstöras sedan sex år har gått.

Remissinstanserna: Förslaget har i huvudsak fått ett positivt mottagande. Riksåklagaren framhåller att myndigheterna genom den föreslagna ord- ningen avhänder sig en stor del av de möjligheter som finns för att kunna få fram utredning i anslutning till bolagets eller föreningens deklaration. Detta kan ha betydelse inte bara vid grova skattebedrägerier, där preskriptionsti- den är tio år, utan även utredningar av andra brott exempelvis förskingrings- brott och bokföringsbrott. Enligt riksåklagarens mening bör gallringsreg- lerna anpassas inte bara till de intressen som ligger bakom skattelagstift- ningen utan även till de krav som kan ställas från brottsutredningssynpunkt. Riksarkivet framhåller att bolags- och föreningsdeklarationerna har ett stort forskningsvärde framförallt på grund av att företagsarkiven gallras allt här- dare, särskilt avseende små och medelstora företag där som regel inga arkiv-

bestånd bevaras åt framtiden. Riksarkivet föreslår att samtliga deklaratio- ner, såväl för fysiska personer som för bolag och ekonomiska föreningar inom Östergötlands, Gotlands, och Västernorrlands län samt Göteborgs kommun skall undantas från gallring.

Skälen för mitt förslag: Enligt 4 kap. 13 5 lagen (1990:325) om självdekla- ration och kontrolluppgifter, LSK, skall Självdeklarationer och andra hand— lingar som avlämnats eller upprättats med anledning av taxering förvaras hos skattemyndigheten. Handlingarna skall förstöras sedan sex år har gått efter taxeringsårets utgång, om inte regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer föreskriver något annat. Med stöd härav har regeringen lämnat föreskrifter, 3 & förordningen (1990:1237) om självdeklaration och kontrolluppgifter, i fråga om handlingar som avser aktiebolag och ekono— miska föreningar. Sådana handlingar skall förvaras i sex år efter utgången av det år då bolaget eller föreningen blivit upplöst, och först därefter förstöras.

Bestämmelserna i förordningen innefattar väsentliga undantag från de ge- nerella gallringsreglerna i LSK såvitt avser aktiebolag och ekonomiska för- eningar. Detta har medfört att ett mycket omfattande arkivmaterial har byggts upp hos skattemyndigheterna. Som exempel kan nämnas att i Stock- holms län förvaras för närvarande ca 2 000 hyllmeter bolags- och förenings- deklarationer, För hela landet kan materialet beräknas uppgå till ca 5 000 hyllmeter.

Den främsta anledningen till att bolags- och föreningsdeklarationer nor- malt inte gallras är att även uppgifter om gamla förhållanden kan vara av betydelse vid taxering till utskiftningsskatt (se bl.a. prop. 19272210 s. 246). Läget har förändrats genom att lagen ( 1927:321 ) om utskiftningsskatt upp- hört att gälla vid utgången av år 1990. Enligt lagen ( 1990:1452 ) om upphä- vande av lagen om utskiftningsskatt skall dock de äldre bestämmelserna till- lämpas vid 1992 och senare års taxeringar om, efter beslut om likvidation eller fusion, medel har utskiftats till aktieägare före utgången av år 1990. Det innebär att taxering tilll utskiftningsskatt kan komma att äga rum avsevärd tid efter 1990 års utgång. Det kan emellertid på goda grunder antas att de äldre bestämmelserna bara i undantagsfall kommer att tillämpas senare än vid 1992 års taxering (jfr prop. 1990/91:54 s. 252 ). Mot den här bakgrunden finns det inte av hänsyn till beskattningsverksamheten skäl att bevara dekla- rationsmaterialet under någon längre tid.

Riksarkivet har föreslagit att en del av deklarationsmaterialet bevaras för att forskningens behov skall kunna tillgodoses. I 3 & arkivlagen (1990:782) anges också att myndigheternas arkiv skall bevaras, hållas ordnade och vår- das så att de tillgodoser bl.a. forskningens behov. Mot bakgrund av de nya arkivreglerna föreskrivs numera i socialtjänstförordningen (1981:750) att handlingar som omfattas av gallringsskyldigheten enligt 60 & socialtjänstla- gen ( 1980:620 ) av hänsyn till forskningens behov skall undantas från gallring bl.a. avseende kommuner som ingår i Östergötlands, Gotlands och Väster- norrlands län samt Göteborgs kommun.

För forskningens behov bör ett urval av Självdeklarationer för aktiebolag och ekonomiska föreningar undantas från gallring. Det förefaller lämpligt att urvalet, på samma sätt som socialtjänsthandlingar och i enlighet med riks- arkivets förslag, utgörs av de deklarationer som hänför sig till kommuner

. 149

som ingår i Östergötlands, Gotlands och Västernorrlands län samt Göte- borgs kommun. Även ett urval av äldre bolags- och föreningsdeklarationer som avser andra kommuner bör få bevaras. Det material som undantas från gallring bör överlämnas till de statliga arkivmyndigheterna. Övertagandet av deklarationerna förutsätts ske inom de statliga arkivmyndigheternas befint- liga ekonomiska ramar.

Jag föreslår alltså att huvuddelen av det äldre deklarationsmaterialet av- seende aktiebolag och ekonomiska föreningar gallras. Gallringsfristen bör, bl.a. med hänsyn till vad riksåklagaren anfört, bestämmas till tio år efter tax- eringsårets utgång. Förslaget bör föranleda ändringar i 4kap. 135 LSK. - Närmare föreskrifter om vilket material som bör föras över till landsarkiven bör ges i förordningen om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Hänvisningar till S3-21

  • Prop. 1991/92:112: Avsnitt 6.2

3.22. Ikraftträdande

Mitt förslag: Den föreslagna lagstiftningen skall träda i kraft den 1ja- nuari 1993. Reglerna om skattsedlarnas rättsverkningar skall dock inte träda i kraft förrän den 1 april 1993.

Vid lagens ikraftträdande skall fysiska och juridiska personer, som är registrerade för betalning av preliminär B-skatt och redovisning av mervärdeskatt, eller som är registrerade för betalning av preliminär B-skatt och som vid 1992 års taxering redovisat mervärdeskatt i sin allmänna självdeklaration automatiskt tilldelas en F—skattesedel. Detta skall dock inte gälla om den skattskyldige är registrerad i krono- fogdemyndighetens register för en obetald skatte-eller avgiftsskuld.

Promemorians förslag: 1 promemorian föreslogs att den nya lagstiftningen skulle träda i kraft den 1januari 1991. Reglerna om skattsedlarnas rättsverk- ningar avsågs dock inte träda i kraft förrän den 1 april 1991. I promemorian gjordes inget undantag från den automatiska tilldelningen av F-skatt för så- dana skattskyldiga som har skatte- eller avgiftsskulder.

Remissinstanserna: RSV ansåg, med hänsyn till alla ändringar som måste göras i ADB-system på grund av olika reformer, bl.a. skattereformen, att det inte var möjligt att genomföra den i promemorian föreslagna reformen 1991. RSV föreslog i stället att reglerna om F-skattebevis genomförs fr.o.m. inkomståret 1993. Företagareförbundel SFR, Svenska revisorssamfimdet SRS och TCO ansåg att promemorieförslaget var så angeläget att det borde genomföras så snart som möjligt. Kooperationens pensionsanstalt uttryckte en viss tveksamhet till huruvida den föreslagna tiden till dess reglerna om skatteavdrag på biinkomster skulle träda i kraft var tillräcklig. LRF ansåg att man borde awakta till dess skattereformen genomförts. Målarmästamas riksförening framhöll att det parallellt med de föreslagna reglerna erfordras en grundlig information till olika kategorier, inte minst enskilda fastighets- och villaägare samt bostadsrättshavare. Näringslivets skattedelegation ville understryka vikten av att en övergång till ett nytt system sker så smidigt som möjligt och utan någon administrativ belastning för företagen. Den i prome-

morian föreslagna ordningen synes delegationen uppfylla kravet på en smi- dig övergång.

Skälen för mitt förslag: Reformen bör träda i kraft den 1 januari 1993. Skatteförvaltningen får därmed tid bl.a. för utbildning och inte minst för att lämna grundlig information om de nya reglerna.

För att undvika ett särskilt ansökningsförfarande för alla dem som blir be- rättigade till en F—skattesedel enligt den föreslagna ordningen bör genomför- andet av förslaget, i enlighet med vad som sägs i promemorian, planeras så att utfärdande av de nya F—skattesedlarna kan ske i samband med att nya preliminärskattesedlar för uppbördsåret framställs, utan att särskild ansökan behöver ske. Samtliga fysiska och juridiska personer som är registrerade för betalning av preliminär B-skatt och redovisning av mervärdeskatt bör auto- matiskt tilldelas en F-skattesedel i samband med att de nya skattsedlarna framställs. Även sådana skattskyldiga som redovisar sin mervärdeskatt i den allmänna självdeklarationen, och alltså inte är registrerade till mervärde- skatt, bör automatiskt tilldelas en F—skattesedel om de under 1992 har haft en B-skattesedel.

Däremot bör andra regler tillämpas i fråga om hande'isbolag. För att ett handelsbolag skall kunna tilldelas en F—skattesedel bör det vara registrerat i handelsregistret. Uppgift om sådan registrering finns inte i skatteregistret. Handelsbolag bör därför tilldelas en F-skattesedel endast efter ansökan.

Enligt nuvarande regler kan delägare i ett handelsbolag tilldelas en B- skattesedel. Detta beror givetvis på att bolagets vinst beskattas hos deläg- arna och att dessa skall betala preliminär skatt i avräkning mot den slutliga skatten på vinsten. Inom det nya systemet bör, med hänsyn till de rättsverk- ningar som har knutits till F—skattesedeln, delägare i handelsbolag normalt tilldelas en A-skattesedel. Den preliminära skatten på bolagets vinst, som även i fortsättningen skall beskattas hos delägarna, bör i det nya systemet tas ut som särskild A-skatt. Eftersom delägare i handelsbolag inte är registre- rade för bolagets mervärdeskatt och inte heller redovisar bolagets mervärde- skatt i sin självdeklaration medför mitt förslag att handelsbolagsdelägare normalt inte kommer att få en automatisk tilldelning av F—skattesedel.

Den som brister i redovisning eller betalning av vissa skatter och avgifter skall enligt mitt förslag inte ha rätt till en F-skattesedel såvida bristen inte är ringa. Jag anser därför att sådana skattskyldiga som är registrerade hos kronofogdemyndigheten på grund av obetalda skatter eller socialavgifter inte bör få en F-skattesedel automatiskt om skatte- eller avgiftsskulden till någon del är obetald. I sådana fall bör frågan om en F-skattesedel prövas av skattemyndigheten.

De föreslagna bestämmelserna om skattsedlarnas rättsverkningar i lagen om allmän försäkring, socialavgiftslagen och UBL skulle kunna göras till- lämpliga samtidigt med att de nya reglerna om utfärdande av skattsedlar trä- der i kraft. Detta skulle innebära att bestämmelserna i de nämnda lagarna fick beaktas av de skattskyldiga som automatiskt tilldelas en F-skattesedel och deras motparter allt eftersom skattsedlarna distribuerades. En sådan ordning skulle dock kunna skapa oklarheter. Ifrågavarande bestämmelser bör därför göras tillämpliga först viss tid efter den tidpunkt då skattsedlarna på preliminär F—skatt skall vara utsända. De som tilldelas en F-skattesedel

automatiskt bör dessutom få möjlighet att om de så önskar få sin F-skattese- del utbytt mot en A-skattesedel innan reglerna om skattsedlarnas rättsverk- ningar träder i kraft. Jag anser att det därför är lämpligt att välja den 1 april 1993 som ikraftträdandedag för de föreslagna reglerna om skattsedlarnas rättsverkningar.

Också ett annat skäl talar för en sådan lösning. Enligt det nu framlagda förslaget får den som kan antas komma att förvärva inkomst av näringsverk- samhet och handelsbolag som är registrerade i handelsregistret tilldelas en F—skattesedel efter ansökan. Av praktiska och administrativa skäl bör utfär- dande av F skattesedel efter särskild ansökan kunna ske under några måna- der innan de nya reglerna om skattsedlarnas rättsverkningar i lagen om all- män försäkring, socialavgiftslagen och UBL börjar tillämpas. Det kan inte anses föreligga hinder mot att möjlighet ges skattemyndigheten att pröva an- sökningar om F-skattesedel innan den automatiska tilldelningen har skett. En sådan ordning förutsätter att allmänheten informeras om att en automa- tisk tilldelning av F—skattesedlar kommer att ske och att denna tilldelning kommer att gälla alla fysiska och juridiska personer som har B-skatl och är registrerade för redovisning av mervärdeskatt eller redovisar mervärdeskatt i sin självdeklaration. '

Under perioden den 1 januari—den 31 mars 1993 bör nuvarande regler gälla för den som har en A— skattesedel och för den som betalar ut lön till en sådan person. För den som har tilldelats en F-skattesedel bör däremot gälla särskilda övergångsregler. Under den nyssnämnda perioden bör nuvarande regler om en B-skattesedels rättsverkningar gälla F-skattesedeln. Det inne- bär bl.a. att den som betalar ut lön till innehavaren inte skall göra skatteav- drag och att debiterad F—skatt skall betalas in av den skattskyldige själv på samma sätt som debiterad B-skatt.

I konsekvens med vad som nyss har föreslagits bör AUL och undantagsla- gen upphävas fr.o.m. den 1 april 1993.

Hänvisningar till S3-22

  • Prop. 1991/92:112: Avsnitt 3.10, 6.1

Nuvarande system för uppbörd av källskatt, inom vilket den preliminära A- skatten betalas månatligen genom skatteavdrag och den preliminära B-skat- ten varannan månad av de skattskyldiga själva, medför relativt stora skillna- der mellan den preliminära skatt som betalas i anslutning till inkomståret och den slutliga skatten. Skillnaderna korrigeras till stor del med fyllnadsinbetal- ningar av preliminär skatt, främst under månaderna januari, fr.o.m. 1992 februari, och april året efter inkomståret.

Den exakta avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt sker genom återbetalning av för mycket betald preliminär skatt i form av överskjutande skatt, s.k. Ö-skatt under december året efter inkomståret och uttag av för lite betald skatt i form av kvarstående skatt, s.k. K-skatt. K-skatten skall betalas antingen av de skattskyldiga själva eller genom att deras arbetsgivare gör skatteavdrag under januari mars andra året efter inkomståret. I båda fallen skall K- skatten betalas in till statsverket senast den 18 april samma år.

Det nu framlagda förslaget om skatteavdrag även på biinkomster innebär

att det redan under inkomståret blir en väsentligt bättre överensstämmelse mellan den preliminära A-skatten och den slutliga skatten.

Underjanuari 1991 gjorde skattskyldiga med A-skattesedel fyllnadsinbe- talningar avseende inkomståret 1990 med ca 4 miljarder kronor. Huvudde- len av fyllnadsinbetalningarna kan antas vara hänförlig till skatt på kapital, bl.a. skatt på realisationsvinster. Av det inbetalda beloppet kan 40%, dvs. 1,6 miljarder kronor, beräknas vara hänförligt till biinkomster. Under april 1991 gjorde skattskyldiga med A-skattesedel fyllnadsinbetalningar med ca 13,1 miljarder kronor. Även av detta belopp kan 40 %, dvs. 5,2 miljarder kronor, beräknas vara hänförligt till biinkomster.

Den K-skatt som debiterades skattskyldiga med A-skattesedel för betal- ning senasl den 18 april 1991, dvs. skatt som avsåg inkomståret 1989, uppgick till ca 8,2 miljarder kronor. Av detta belopp kan huvuddelen, uppskattnings- vis ca 70 % eller 5,7 miljarder kronor, hänföras till skatt på biinkomster.

Tidigareläggningen av inbetalningen av skatt som kan hänföras till biin- komster ger en effekt på statsbudgetens saldo som kan uppskattas till 2,1 miljarder kronor budgetåret 1992/93 samt till 6,1 och 0,3 miljarder kronor budgetåren 1993/94 resp. 1994/95. Till detta kommer en minskning av sta- tens slutliga indrivningsförlustcr genom att skatteavdrag på biinkomster inom det nya systemet kommer att göras redan i anslutning till inkomståret.

Dc föreslagna ändringarna i uppbördssystemet för källskatt och arbetsgi- varavgifter medför i inledningsskedet vissa kostnader för Skatteförvalt- ningen, t.ex. för anpassning av ADB—systemen, utbildning av förvaltningens personal och information till allmänheten. Jag beräknar att genomförande- kostnaderna vid RSV kommer att uppgå till ca 15 milj .kr. och vid förvalt- ningen i övrigt till ca 5 milj.kr.

När det gäller den löpande driften av det reformerade uppbördssystemet är det min bedömning att den ökning av insatser för kontroll och uppföljning av att F-skattesedelsinnehavarna fullgör sina skyldigheter som bör göras för att systemet skall bli så effektivt som möjligt uppvägs av att minskade resur- ser behöver användas för telefonförfrågningar, förhandsbesked, processer och revisioner med hänsyn till att problemet med att tolka arbetsgivar- och arbetstagarbegrcppen i princip försvinner.

För kostnaden för administrationen av skatteavdrag på biinkomster kom- penseras arbetsgivarna genom att de ges möjlighet att tillgodogöra sig ränta på de skatteavdrag som skall göras från biinkomsterna vid löneutbetalningen till dess den innehållna skatten skall betalas in till statsverket. Det kan beräk- nas motsvara en räntevinst på drygt 100 milj .kr.

Det nu föreslagna systemet för uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgif- ter medför Väsentliga förenklingar inte bara för Skatteförvaltningen utan också försåväl arbetsgivarna som arbetstagarna. Hur stora besparingar ar- betsgivarna kan göra på grund av dessa förenklingar är svårt att säga men jag beräknar att de tillsammans med den räntevinst arbetsgivarna kan göra på innehållen preliminär skatt på biinkomster — mer än väl uppväger de kost- nader arbetsgivarna åsamkas genom att de blir skyldiga att också göra skat- teavdrag på Sådana inkomster.

I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändringi uppbördslagen ( 1953:272 ),

2. lag om ändring i lagen ( 1990:325 ) om självdeklaration och kontrollupp- gifter,

3. lag om ändring i lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring,

4. lag om ändring i lagen ( 1981:691 ) om socialavgifter,

5. lag om ändring i lagen ( 1984:668 ) om uppbörd av socialavgifter från ar- betsgivare,

6. lag om ändring i lagen ( 1990:659 ) om särskild löneskatt på vissa för- värvsinkomster,

7. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980z343). Förslagen under 3—5 har upprättats i samråd med statsrådet Könberg. Lagrådet har granskat förslagen under 1—6, dock med den begränsning som nämnts i avsnitt 1 beträffande förslagen under 2 och 5.

Datainspektionen har i avgivet yttrande över förslaget under 7 inte haft någon erinran mot den föreslagna ändringen.

6.1. Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) Allmänt

Systematiken i uppbördslagen (1953:272), UBL, har i huvudsak behållits oförändrad. Skyldigheten att betala preliminär skatt avses således alltjämt åligga den skattskyldige. Den regeln gäller i princip också när den prelimi- ' nära skatten skall betalas genom att arbetsgivaren gör skatteavdrag.

Systematiken har dock ändrats på en väsentlig punkt. Huvudbestämmel- serna om när de olika typerna av preliminär skatt skall användas har flyttats från 3 5 2 mom. och i stället tagits in i bestämmelserna om tilldelning av skatt- sedel på preliminär A— och preliminär F—skatt (33 a och 33 b åå). I 3 & regleras nu endast för vilka inkomster preliminär A—och F—skatt skall betalas och hur betalningen skall göras. I 3 & 4 mom. anges dock när särskild A-skatt skall betalas.

En annan väsentlig ändring är att skyldigheten att göra skatteavdrag för betalning av preliminär skatt inte längre skall förutsätta att den utbetalda ersättningen utgör mottagarens huvudsakliga inkomst av tjänst. Skatteav- drag skall kunna komma i fråga beträffande all ersättning för arbete. Av- dragsskyldigheten knyts endast an till vilken typ av skattsedel på preliminär skatt mottagaren av ersättningen har. En förutsättning för att skatteavdrag skall göras är sålunda att mottagaren har en A-skattesedel eller ingen skatt- sedel alls. Den som betalar ut en ersättning för arbete kan alltså med ledning av mottagarens skattsedel enkelt avgöra om han är skyldig att göra skatteav- drag eller inte. Han behöver inte ta ställning till hur ersättningen skall taxe- ras hos mottagaren.

Begreppen arbetsgivare och arbetstagare har nu getts en väsentligt vidare _ betydelse i UBL.

Genom anknytningen av avdragsskyldigheten till endast mottagarens skattsedelsinnehav har det skapats ett system med skatteavdrag även på biin- komster. Vidare har de nuvarande bestämmelserna i lagen (1990:326) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m.m., lagen (1990:327) om skatte- avdrag från sjukpenning m.m. och lagen (1990:328) om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning m.m. arbetats in i UBL. Dessa bestämmelser har i sak inte ändrats på annat sätt än att skyldigheten att göra skatteavdrag i några fall helt i linje med principen att skatteavdrag skall göras även på biinkomster har utökats.

Ett flertal ändringar i lagtexten beror slutligen på att F-skattesedeln, som avses ha samma uppbördstekniska funktioner som den nuvarande B-skatte- sedeln, har ersatt denna skattsedel.

15

I förtydligande syfte erinras iandra stycket, som är nytt, om att bestämmel- serna om egenavgifter gäller även sådan särskild löneskatt som avses i 2 5 lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomstcr.

2 ä' 1 mom.

Av den allmänna motiveringen ( avsnitt 3.5 ) framgår att även ett handelsbo- lag skall kunna tilldelas antingen en F— eller en A-skattcsedel trots att en så- dan juridisk person inte är skattskyldig för inkomstskatt. Också i dessa fall skall skattsedeln vara avgörande för om skatteavdrag skall göras på ersätt- ning för arbete som betalas ut till handelsbolaget. UBL:s regler för skattskyl- diga avses därför i tillämpliga delar gälla även i fråga om handelsbolag om inte annat framgår av sammanhanget. En bestämmelse om att handelsbolag i UBL skall likställas med skattskyldig om inte annat framgår av samman- hanget har därför tagits in i andra stycket, som är nytt. Ett handelsbolag skall sålunda kunna tilldelas skattsedel på preliminär skatt och vara skyldigt att betala preliminär A-skatt. Däremot skall ett handelsbolag inte betala vare sig F-skatt eller särskild A-skatt. Detta framgår av de nya bestämmelserna i 3 5 1 mom. tredje stycket.

2 5 2 mom.

Bestämmelserna om vad som avses med begreppen arbetsgivare, arbetsta- gare och lön har flyttats från 39 ä 1 mom. första stycket till detta moment som innehåller också andra definitioner. Samtidigt har alla tre begreppen getts en vidare betydelse än de har nu. I momentet har på lagrådets inrådan också tagits in en definition av begreppet näringsverksamhet.

Med arbetsgivare avses inte bara den som betalar ut sådan ersättning som för mottagaren utgör dennes huvudsakliga inkomst av tjänst. Begreppet om- fattar alla som betalar ut sådan arbetsersättning eller därmed likställd ersätt- ning för vilken mottagarcn skall betala preliminär A—skatt. Det innebär att

man inte längre gör någon skillnad mellan huvudarbetsgivare och sidoarbets- givare när det gäller skyldigheten att göra skatteavdrag. Det har inte heller någon betydelse till vilket inkomstslag ersättningen skall hänföras. Även den som betalar ut sådan ersättning för arbete som hos mottagaren skall taxeras som t.ex. inkomst av näringsverksamhet är att betrakta som arbetsgivare i UBL:s mening om ersättningen betalas ut till någon som har en A-skattese- del. Vilka ersättningar som likställs med arbetsersättning framgår av bestäm- melserna i 3 $; 2 mom. andra stycket.

Med arbetsgivare likställs den som betalar ut sådan ränta eller utdelning som mottagaren är skyldig att betala preliminär A-skatt för. Vilka räntor och utdelningar det är fråga om framgår av 3 5 2 mom. tredje stycket.

Med arbetstagare avses den som mottar sådan arbetsersättning och där» med likställd ersättning som han skall betala preliminär A-skatt för. I konse- kvens med vad som avses gälla i fråga om arbetsgivare likställs den som mot- tar sådan ränta eller utdelning för vilken han skall betala preliminär A-skatt med arbetstagare.

Genom att de som betalar ut här aktuella räntor och utdelningar har lik- ställts med arbetsgivare och genom att mottagarna har jämställts med arbets- tagare har nuvarande bestämmelser i 104 & kunnat utmönstras. Vissa betäm- melser i UBL skall dock även fortsättningsvis inte gälla i fråga om ränta och utdelning. Detta anges i de aktuella bestämmelserna.

Med lön avses sådan arbetsersättning eller därmed likställd ersättning som mottagaren skall betala preliminär A-skatt för. Begreppet har getts en vidare betydelse än det har nu. Det omfattar inte bara den huvudsakliga inkomsten av tjänst utan också biinkomster. Det har dessutom inte längre någon bety- delse till vilket inkomstslag ersättningen skall hänföras vid taxeringen. Er- sättning för arbete som skall taxeras som t.ex. inkomst av näringsverksamhet kan alltså i vissa fall anses vara lön. Detta gäller om mottagaren enligt be- stämmelserna i 3 & 2 mom. första stycket är skyldig att betala preliminär A- skatt för ersättningen.

I 21 & KL anges förutsättningarna för att en verksamhet skall anses som näringsverksamhet i skatterättslig mening. Det är i första hand fråga om rö- relse, jordbruk och skogsbruk samt förvaltning av s.k. näringsfastighcter. Förjuridiska personer gäller emellertid enligt 2 5 1 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt att alla skattepliktiga intäkter, dvs. även intäkter av annan verksamhet än näringsverksamhet i egentlig mening, skall räknas till intäkt av näringsverksamhet. På lagrådets inrådan har i detta moment också tagits in en uttrycklig definition av begreppet näringsverksamhet. Av defini- tionen framgår att med näringsverksamhet avsesverksamhet av sådant slag att intäkten räknas till intäkt av näringsverksamhet för mottagaren. När det är fråga om juridiska personer omfattar begreppet all verksamhet som ger skattepliktig intäkt. För de fall då verksamheten bedrivs i handelsbolag klar- görs att det avgörande är om intäkten för någon delägare i bolaget utgör in- täkt av näringsverksamhet.

I momentets inledning har slutligen gjorts en redaktionell ändring.

Prop. 1991/922112

254m0m.

Den preliminära B-skatten har slopats. Uppbörden av den preliminära F— skatten avses i huvudsak ske på samma sätt som nu gäller i fråga om B—skatt. Nuvarande bestämmelser om skattereduktion skall sålunda iakttas även vid debiteringen av preliminär F—skatt. Detsamma skall gälla vid debitering av särskild A-skatt. Bestämmelserna i tredje stycket har utformats i enlighet med detta. Vidare har nuvarande bestämmelse om att skattereduktionen skall beaktas även vid fastställande av preliminär A-skatt justerats eftersom skattereduktion på grund av underskott av kapital inte kan beaktas vid fast- ställande av källskattetabellerna. Sådant underskott får däremot beaktas när den preliminära A-skatten beräknas enligt särskild beräkningsgrund (3 5 2 mom.) eller enligt jämkningsbeslut (45 ä 1 mom.). Slutligen har redaktio- nella ändringar gjorts i såväl första som tredje stycket.

35 1 mom.

Ändringarna i första stycket föranleds av att preliminär F- och särskild A- skatt skall beräknas även med hänsyn till sådan mervärdeskatt som den skattskyldige skall redovisa i sin allmänna självdeklaration. Stycket har också redigerats om.

Till andra stycket, som är nytt, har från 3 5 2 mom. första stycket flyttats bestämmelserna om hur den preliminära skatten skall tas ut. Bestämmel- serna har samtidigt ändrats på det sättet att den preliminära B-skatten ersatts med preliminär F-skatt. Vidare har särskild A-skatt kommit till. Dessutom anges på vilket sätt, genom skatteavdrag eller särskild debitering, den preli- minära skatten skall betalas. Att den preliminära skatten kan betalas även på annat sätt, genom s.k. fyllnadsinbetalning, framgår av sista meningen. Flyttningen har vidtagits av redaktionella skäl. De efterföljande tre momen- ten har därigenom uteslutande kunnat ägnas åt särskilda bestämmelser om preliminär A-skatt, preliminär F-skatt resp. särskild A—skatt.

I tredje stycket, som också är nytt, anges att handelsbolag i vissa fall skall betala preliminär A-skatt trots att slutlig skatt inte kan komma i fråga för sådana bolag.

3 55 2 mom.

Bestämmelserna i nuvarande första stycket har, efter viss omarbetning, flyt- tats till 3 5 1 mom. andra stycket (se kommentaren till detta moment).

Nuvarande bestämmelser i 3 5 2 mom. 1 och 2 anger i vilka fall preliminär A- resp. preliminär B-skatt skall betalas. Systematiken har nu ändrats. Hu- vudbestämmelserna om när de olika typerna av preliminär skatt skall använ- das har tagits in i bestämmelserna om tilldelning av skattsedel på preliminär A- och preliminär F—skatt (33 a och 33 b 55). I 3 5 2—4 mom. regleras nu endast för vilka inkomster preliminär skatt skall betalas. I 4 mom. anges dock även när särskild A-skatt skall betalas.

I andra momentet första stycket anges sålunda för vilka inkomster prelimi- när A—skatt skall betalas när mottagaren har en skattsedel på sådan skatt.

Att såväl fysiska som juridiska personer inkl. handelsbolag kan tilldelas en A-skattesedel framgår av 33 a och 38 b åå.

Bestämmelserna avses gälla även i fråga om fysiska och juridiska personer, inkl. handelsbolag, som saknar skattsedel på preliminär skatt.

Enligt huvudregeln skall preliminär skatt betalas för all ersättning för ar- bete vilken helt eller delvis utgår i pengar. Det fordras inte längre att ersätt- ningen har betalats ut av mottagarens huvudarbetsgivare. Preliminär A- skatt skall alltså betalas även för biinkomster. Det är inte heller längre av betydelse hur ersättningen skall taxeras hos den skattskyldige. Preliminär A- skatt skall betalas också för inkomst av näringsverksamhet om mottagaren har en A—skattesedel. Det finns sålunda inte längre någon koppling till in- komstslaget tjänst enligt kommunalskattelagen . Detta begrepp har därför bytts ut mot det mera allmänt hållna ersättning för arbete.

Med ersättning för arbete avses ersättning som mottagits för en arbetspre- station oberoende av till vilket inkomstslag enligt kommunalskattelagen som ersättningen är att hänföra. I detta sammanhang ges även begreppet ersätt- ning för arbete en vid tolkning. Det rymmer bl.a. ersättningar till idrottsmän och artister. I ersättning för arbete skall däremot inte räknas in betalning för material o.d.

Enligt nuvarande ordning är det endast fysiska personer som är skyldiga att betala preliminär A-skatt. Ytterligare en förutsättning är att inkomsten är skattepliktig. Dessa begränsningar följer i dag av att det skall vara fråga om inkomst av tjänst. Den nya ordningen innebär att även juridiska perso- ner kan bli skyldiga att betala preliminär A—skatt. Däremot skall begräns- ningen till skattepliktiga ersättningar i princip fortfarande gälla. Någon sär- skild bestämmelse om detta har emellertid inte ansetts nödvändig i det nu aktuella momentet eftersom bestämmelserna i UBL, som ju reglerar skatte- uppbörden, över huvud taget endast gäller i fråga om skattepliktiga ersätt— ningar. Att även handelsbolag kan bli skyldiga att betala preliminär A—skatt trots att sådana bolag inte är inkomstskattesubjekt framgår uttryckligen av 3 5 1 mom. tredje stycket. Däremot skall staten, landstingskommuner, kom- muner och andra menigheter inte vara skyldiga att betala preliminär A- skatt.

I det nu aktuella momentets första stycke anges två undantag från huvud- regeln att preliminär A-skatt skall betalas för ersättning för arbete, dels ge- nom en hänvisning till 10 &, dels genom en särskild regel om ersättning för arbete som betalas ut av en fysisk person eller ett dödsbo. För sådan ersätt- ning skall preliminär A-skatt inte betalas under förutsättning att den sam- manlagda ersättningen från utbetalaren understiger 10 000 kr. under in- komståret och den utbetalda ersättningen inte heller utgör utgift i en av utbe- talaren bedriven näringsverksamhet.

Eftersom preliminär A-skatt inte skall betalas för nu angivna ersättningar genom att utbetalaren gör skatteavdrag måste den skattskyldige själv betala in den preliminära skatt som belöper på ersättningarna. Görs inte en sådan inbetalning i form av en fyllnadsinbetalning kommer den skattskyldige att påföras en kvarstående skatt. Vad som sagts nu gäller dock inte i fråga om handelsbolag.

I andra stycket uppräknade ersättningar skall likställas med ersättning för

arbete i stället för, som nu, med inkomst av tjänst. Nuvarande begränsning i fråga om vissa livräntor har slopats. Dessutom har i stycket (punkt 4) till- lagts de ersättningar för vilka preliminär skatt hittills betalats enligt lagen ( 1990:327 ) om skatteavdrag från sjukpenning m.m. samt vårdbidrag. Den lagen har nu upphävts.

I tredje stycket har också tagits in en bestämmelse om betalning av prelimi- när A-skatt för dagpenning från arbetslöshetskassa och för korttidsstudie- stöd. Den motsvarar vad som nu gäller enligt 2 5 lagen om skatteavdrag från sjukpenning m.m. dock med den ändringen att B-skatt ersatts med F—skatt. Genom lagen (1991:744) om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsför- säkring byttes orden ”erkänd arbetslöshetskassa” i olika böjningsformer ut mot ”arbetslöshetskassa” i motsvarande form. Här används därför det se- nare begreppet. Här har också lagts till en motsvarande bestämmelse om be- talning av preliminär A-skatt för särskilt vuxenstudiestöd. Lagen om skatte- avdrag från sjukpenning m.m. har upphävts.

I fjärde stycket anges hur den preliminära A-skatten skall beräknas. Skall skatten betalas av en fysisk person skall skatten i regel beräknas enligt skat- tetabell och skall den betalas av en juridisk person skall skatten beräknas enligt ett visst procenttal av ersättningen. De närmare bestämmelserna om beräkningen anges i särskilda paragrafer till vilka hänvisning sker. Nuva- rande bestämmelser om särskild beräkningsgrund kvarstår. De skall dock gälla endast i fråga om sådan ersättning som utgör mottagarens huvudsakliga inkomst av arbete.

Ändringarna i femte stycket föranleds av att preliminär A—skatt inte längre skall betalas enbart för sådan inkomst som är mottagarens huvudsakliga in- komst av tjänst. Inkomst från vilken skatteavdrag inte kan göras kan vara t.ex. inkomst från en försäljningsverksamhet som bedrivs vid sidan av en fast anställning. Bestämmelserna i stycket har dessutom utvidgats till att gälla även statlig fastighetsskatt.

Nuvarande bestämmelser i sjätte stycket, som i första hand tar sikte på det fallet att den skattskyldige har stora biinkomster eller kapitalinkomster, har slopats. De redan införda bestämmelserna om skatteavdrag på räntor och utdelningar och de nu föreslagna reglerna om skatteavdrag på biinkomster samt om särskild A-skatt medför att bestämmelserna inte längre behövs.

Bestämmelserna i de tre lagar som nu anges i sjunde stycket har arbetats in i UBL. Hänvisningen till dessa lagar har följaktligen utmönstrats.

3é3m0m.

I momentet, som är nytt, anges i första stycket när preliminär F—skatt skall betalas. Preliminär F-skatt skall betalas av den som tilldelats en skattsedel på preliminär F—skatt i avräkning på sådan slutlig skatt som avses i 1 mom. Att skatten skall betalas enligt särskild debitering framgår av 3 5 1 mom. andra stycket.

Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen och i kommentaren till 33 b 5 kan skattemyndigheten som villkor för en skattsedel på preliminär F-skatt föreskriva att preliminär A-skatt skall betalas för anställningsin- komster. Skattsedeln på preliminär F—skatt skall då, enligt 33 a 5 första

stycket, kombineras med en skattsedel på preliminär A-skatt. Den skattskyl- dige har också själv möjlighet att ansöka om en sådan kombination.

Av andra stycket framgår att om skattemyndigheten beslutat att någon som har tilldelats en F-skattesedel skall betala preliminär A-skatt för sina anställningsinkomster och den skattskyldige på grund av detta tilldelats också en A-skattesedel skall detta beaktas vid beräkningen av den prelimi- nära skatten. '

Nuvarande bestämmelser i 3 5 2 mom. 2 andra stycket, som ger skattemyn- digheten möjlighet att i de fall AUL är tillämplig byta ut en B-skattesedel mot en A—skattesedel, har slopats eftersom B-skattesedeln har utmönstrats och AUL har upphävts.

3 5 4 mom.

I detta moment, som också är nytt, har tagits in bestämmelser om särskild A-skatt. Sådan skatt skall betalas av den som tilldelats en skattsedel på preli- minär A-skatt om skattemyndigheten fattar ett särskilt beslut om detta. Ett beslut om särskild A-skatt får fattas om man därigenom kan uppnå en bättre överensstämmelse mellan den preliminära skatten och den slutliga skatt som avses i 1 mom. Särskild A—skatt avses alltså kunna tas utjämsidcs med preli- minär A-skatt. Vid beräkningen av den särskilda A-skatten skall beaktas att den skattskyldige, som har en A-skattesedel, kan komma att betala en del av den preliminära skatten genom skatteavdrag. Detta framgår av hänvis- ningen i 14 ä till 13 5. Även den särskilda A-skatten skall betalas enligt sär- skild debitering. Detta framgår av 3 & 1 mom. andra stycket.

4 5 1 mom.

I detta moment anges hur den preliminära A-skatten skall beräknas i vissa fall. Bestämmelserna avser alltså inte att reglera om preliminär A-skatt skall utgå eller inte. Bestämmelser i detta avseende finns dels i 33 a 5 första stycket och 38 b 5 andra stycket, där det anges vem som skall ha en A-skattesedel, dels i 3 5 2 mom., där det anges för vilka inkomster preliminär A—skatt skall betalas om mottagaren har en A—skattesedel.

Ändringarna i första stycket föranleds dels av den utvidgning av området för preliminär A—skatt som följer av ändringarna i 3 5 2 mom., vilket lett till att inkomst av tjänst har ersatts med inkomst av arbete, dels av att bestäm- melser om hur den preliminära A—skatten skall beräknas har tagits in också i 7 och 7 a 55. Skall den preliminära A—skatten beräknas enligt någon av dessa bestämmelser gäller alltså inte bestämmelserna i detta moment.

Dessutom har nuvarande bestämmelse i första stycket om vad skattetabel- lerna skall ange av redaktionella skäl flyttats till andra stycket.

Ändringarna i inledningen till andra stycket och tredje att-satsen är endast av redaktionell natur.

4 5 2 mom.

Momentet är nytt. Första stycket innehåller bestämmelser om hur beräkning av preliminär skatt på ersättning som grundar sig på sjukpenninggrundande

inkomst och på dagpenning från arbetslöshetskassa skall gå till. Reglerna motsvarar dem som nu finns i 4 5 första stycket och 5 5 första meningen lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning m.m. Nämnda lag föreslås bli upphävd.

I andra—fjärde styckena har tagits in bestämmelser som nu finns i 4 5 andra, tredje och femte styckena i den nyss nämnda lagen.

Bestämmelsen i femte stycket motsvarar vad som nu sägs i 3 5 första stycket lagen om skatteavdrag från sjukpenning m.m.

Bestämmelsen i sjätte stycket motsvarar vad som nu sägs i 5 & andra och tredje meningarna lagen om skatteavdrag från sjukpenning m.m.

494mom., 5och 6.65

Ändringarna föranleds av den utvidgning av området för preliminär A-skatt som följer av ändringarna i 3 (j 2 mom. Skyldigheten att betala preliminär A- skatt är inte längre kopplad till ett anställningsförhållande. I 5 och 6 55 har också gjorts redaktionella ändringar.

75

I nu aktuell paragraf har i första stycket tagits in regler som innebär att preli- minär A-skatt på en biinkomst skall utgå med 30 procent av inkomsten.

Skulle den preliminära skatten bli för hög om den beräknas enligt den nyss nämnda regeln har den skattskyldige möjlighet att begära att den prelimi- nära skatten jämkas enligt bestämmelserna i 45 5 1 mom.

Bestämmelserna om skatteavdrag på biinkomster innebär att den som be- talar ut ersättning för arbete behöver ta ställning till om det är fråga om hu- vudsaklig arbetsinkomst eller inte för mottagaren. I de fall frågan uppkom- mer bör ledning kunna hämtas ur den praxis som finns rörande tolkningen av nuvarande bestämmelser i 3 5 2 mom. där en liknande frågeställning upp- kommer. Vidare finns möjligheten för såväl den som betalar ut ersättningen som för mottagaren att vända sig till skattemyndigheten för besked. Vid ur- säktliga fel kan den som gör ett för lågt skatteavdrag undgå betalningsansvar för mellanskillnaden. Det följer av bestämmelserna i 75 5.

Av första stycket framgår att de regler som avses gälla vid beräkning av skatteavdrag på biinkomster skall tillämpas också på huvudinkomst som inte avser bestämd tidsperiod eller som inte uppbärs vid regelbundet återkom- mande tillfällen.

I första stycket har dessutom inkomst av tjänst ersatts med det vidare be- greppet inkomst av arbete. Även redaktionella ändringar har gjorts.

Nuvarande bestämmelser i andra stycket har justerats så att de gäller en- dast när de där aktuella inkomsterna uppbärs tillsammans med inkomst som utgör mottagarens huvudsakliga inkomst av arbete. De har dessutom kom— pletterats med en erinran om att RSV är bundet av vad som sägs i 3 5 1 mom.

I tredje stycket har hänvisningen till 3 5 2 mom. justerats i enlighet med den redaktionella ändring som gjorts i denna paragraf.

I fjärde och sjätte styckena har redaktionella ändringar .orts. I fjärde stycket har dessutom beloppsgränsen höjts från 10 till 100 kr.

7a,?

Som framgår av den allmänna motiveringen skall även sådana juridiska per- soner som aktiebolag, ekonomiska föreningar och handelsbolag i vissa fall kunna tilldelas en skattsedel på preliminär A-skatt. Den som anlitar en så- dan person för ett arbete skall då vara skyldig att göra skatteavdrag på ersätt- ningen för arbetet. Detsamma avses gälla om den juridiska personen saknar skattsedel på preliminär skatt. I första stycket har tagits in en bestämmelse om hur den preliminära A-skatten skall beräknas när inkomsten uppbärs av en juridisk person. Skatten skall då vara 30 % av inkomsten. Underlaget för beräkning av skatteavdraget är i detta fall alltid bruttoinkomsten. Bestäm- melserna i 11 å andra stycket är nämligen inte tillämpliga i fråga om juridiska personer.

Andra Stycket motsvarar nuvarande fjärde stycket i 7 &. Dock har gränsbe- loppet höjts till 100 kr.

Om ett skatteavdrag på 30 % blir för högt för en juridisk person kan en ansökan om jämkning av den preliminära skatten göras enligt 45 5 1 mom. Ett beslut om lägre preliminär skatt bör givetvis inte meddelas förrän den juridiska personen visat att ett preliminärskatteuttag på 30 % totalt sett är för högt.

105

De i 3 5 2 mom. andra stycket uppräknade ersättningarna likställs med er- sättning för arbete. Om mottagaren har en A-skattesedel eller saknar skatt- sedel på preliminär skatt skall i princip preliminär A-skatt betalas för ersätt- ningarna. I femte stycket av den nu aktuella paragrafen görs dock vissa un- dantag från denna huvudregel.

När det gäller folkpension innebär nuvarande bestämmelser att preliminär A-skatt skall tas ut endast om det följer av bestämmelserna i lagen om skat- teavdrag i vissa fall från folkpension m.m. eller den skattskyldige begär att avdrag för sådan skatt skall göras. Bestämmelserna i den nämnda lagen har nu arbetats in i UBL. Undantaget i nuvarande femte stycket a för folkpen- sion och tilläggspension utmönstras därför. Vidare utmönstras undantaget i punkten e för ersättningar på mindre än ett halvt basbelopp från försäkrings- företag.

I punkten h, som avser idrottsutövare, har tagits in bestämmelser som kor- responderar med 2 kap. 4 5 första stycket 14 socialavgiftslagen .

115

I första stycket har endast redaktionella ändringar gjorts.

I andra stycket har förts in nya bestämmelser om beräkning av preliminär A-skatt i de fall den utgivna ersättningen innefattar även ersättning för kost- nader i arbetet som den skattskyldige haft att täcka med ersättningen. Be- stämmelserna gäller i fråga om inkomst av såväl tjänst som näringsverksam- het som förvärvas av en fysisk person.

I tredje stycket anges att regeringen eller myndighet som regeringen be- stämmer får fastställa schabloner för kostnadsberäkningen samt ramarna för

sådana schabloner. Finns det inte någon tillämplig schablon skall kostnads- avdragets storlek bestämmas av skattemyndigheten. Motsvarande bestäm- melser har förts in på avgiftsområdet (se 6 & USAL). Motivet till de nya be- stämmelserna framgår av den allmänna motiveringen ( avsnitt 3.8 ).

Bestämmelserna i 11 å gäller ersättning som betalas till en fysisk person. Kostnadsavdrag enligt denna paragraf kan således inte medges vid beräkning av preliminär A-skatt för en juridisk person. Skulle den preliminära A-skat- ten för en sådan person bli för hög med hänsyn till att den juridiska personen har stora kostnader finns deck möjligheten att begära jämkning hos skatte- myndigheten.

125

Paragrafen har kompletterats med bestämmelser motsvarande dem som nu finns i 2 och 3 55 lagen om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m.m. som gör det möjligt för utbetalaren att ta hänsyn också till det särskilda grundavdraget.

13 51—3 mom.

Rubriken närmast före paragrafen har ändrats till att gälla F—skatt i stället för B-skatt.

Som framgår av den allmänna motiveringen avses i huvudsak samma upp- bördsregler gälla för preliminär F-skatt som nu gäller för preliminär B-skatt med undantag för bestämmelserna om skattsedelstilldelningcn. Bestämmel- serna i I och 2 mom. har i enlighet med detta ändrats till att i stället för B- skatt avse F—skatt.

Av redaktionella skäl har nuvarande bestämmelser i 14 å i aktuella delar flyttats till 3 mom. , som är nytt. De ändringar som har gjorts i bestämmel- serna föranleds dels av deras nya placering, dels av att preliminär F- och sär- skild A—skatt skall beräknas även med hänsyn till sådan mervärdeskatt som den skattskyldige skall redovisa i sin allmänna självdeklaration. Hänsyn skall tas till såväl utgående mervärdeskatt som överskjutande ingående mervärde- skatt. Flyttningen föranleder även ändringar i 1 mom. första stycket och 2 mom. andra stycket.

De nuvarande bestämmelserna om skatteavdrag från sjukpenning och ar- tistersättning som hittills har funnits i två särskilda lagar har arbetats in i UBL. Hänvisningen till de särskilda lagarna i 1 mom. fjärde stycket har där- för slopats. Däremot har styckets inledning behållits eftersom det även inom det nya systemet kan inträffa att preliminär A—skatt skall utgå samtidigt som en preliminär skatt har debiterats. Detta gäller t.ex. då en F-skattesedel kombineras med en A-skattesedel.

145

Närmast före paragrafen, som blev ledig när paragrafens nuvarande bestäm- melser flyttades till 13 ä 3 mom., har införts en ny rubrik, Särskild A-skatt. I första stycket anges att bestämmelserna i 13 få 1 och 3 mom., som gäller

Prop. 1991/921112

för beräkning m.m. av preliminär F-skatt, skall gälla även i fråga om särskild A-skatt. Under vilka förutsättningar särskild A-skatt får tas ut framgår av 3 5 4 mom. Bestämmelserna i 13 5 1 mom. första och andra styckena kan antas komma att tillämpas endast i mindre omfattning eftersom särskild A-skatt ofta kommer att tas ut av den som har att också betala preliminär A-skatt genom skatteavdrag.

I andra stycket har på lagrådets inrådan tagits in en bestämmelse som klar- gör att också särskild A—skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxe- ring.

155

Närmast före paragrafen har en ny rubrik, Preliminär taxering, förts in.

I första stycket har hänvisningen till 14 & ersatts med en hänvisning till 13 5 3 mom. dit de aktuella bestämmelserna har flyttats.

Bestämmelserna i 15—21 55 om preliminär taxering och preliminär självde- klaration avses gälla i fråga om både preliminär F—skatt och särskild A-skatt.

175 1 mom.

Till skillnad från vad som nu gäller i fråga om preliminär B-skatt skall preli- minär F-skatt utgå endast efter särskild ansökan. Skattemyndigheten avses sålunda inte kunna mot den skattskyldiges vilja besluta att preliminär F-skatt skall betalas. Särskild A-skatt skall utgå endast i de fall skattemyndigheten funnit skäl till det och meddelat ett särskilt beslut om detta. Nuvarande bc- stämmelser i punkterna I och 3 har därför slopats.

Av punkt 1 , som ersätter nuvarande punkterna 1 och 3, framgår att en pre- liminär självdeklaration skall bifogas en ansökan om skattsedel på prelimi- när F-skatt.

Bestämmelsen i punkt 2 har gjorts tillämplig på den som redan har att be- tala preliminär F—skatt eller särskild A-skatt. I punkten har också gjorts en ändring som föranleds av att nuvarande bestämmelser i 14 5 har flyttats till 13 5 3 mom.

175 2 mom.

I momentet har endast redaktiOnella ändringar gjorts.

205

I första stycket har endast redaktionella ändringar gjorts.

I andra stycket, som är nytt, har tagits in en bestämmelse som ger skatte- myndigheten möjlighet att anmana en skattskyldig som myndigheten över- väger att debitera särSkild A-skatt att komma in med en preliminär självde- klaration. Om den skattskyldige inte efterkommer anmaningen får skatte- myndigheten förelägga den försumlige vite. Detta framgår av 83 5.

22.5

Rubriken närmast före paragrafen har begränsats till att gälla ”Debitering av skatt m.m.” Närmast före 33 5 har införts rubriken ”Utfärdande av skatt- sedel”.

Ändringarna i första stycket innebär att skattemyndigheten blir behörig att besluta även om debitering av preliminär F-skatt och särskild A-skatt.

245

Bestämmelserna i nuvarande 2 mom. har av redaktionella skäl flyttats till 52 5 första stycket under rubriken Uppbörd av skatt. Paragrafens momentindel- ning har därefter kunnat slopas. Nuvarande 24 5 1 mom. betecknas därför 24 5. Första stycket har ändrats så att paragrafen blir tillämplig endast i fråga om fysiska personer.

25.5

Bestämmelserna i paragrafen skall gälla i fråga om såväl preliminär F—skatt som särskild A-skatt.

26 5

Bestämmelserna i paragrafen skall, med ett undantag, gälla i fråga om så- väl preliminär F-skatt som särskild A—skatt.

Nuvarande bestämmelse i första stycket sista meningen har flyttats till ett nytt tredje stycke. Den behöver gälla endast i fråga om preliminär F-skatt eftersom en F-skattesedel skall utfärdas helt oberoende av den preliminära skattens storlek medan däremot skattemyndigheten själv får besluta om sär- skild A—skatt skall debiteras eller inte. Beloppsgränsen har höjts till 2 000 kr.

Av bestämmelsen i 26 5 andra stycket framgår att preliminär F-skatt och särskild A-skatt skall betalas varannan månad med början i mars.

27 5 2 mom.

Nuvarande bestämmelser om debiterad preliminär B-skatt blir genom änd- ringen i punkt 1 i stället tillämpliga på debiterad preliminär F-skatt och sär- skild A-skatt.

Ändringen ipunkten 3 föranleds av att en möjlighet införts i 52 a 5 att i vissa fall använda preliminär A-skatt för inbetalning av innehållen prelimi- när skatt.

Ändringarna i punktema 2 och 4 är av endast redaktionell natur.

275 3 mom.

Ändringarna i andra stycket föranleds av att sådan mervärdeskatt som den skattskyldige skall redovisa i sin allmänna självdeklaration också skall ingå i preliminär F—skatt och i särskild A—skatt.

27b5

I paragrafen, som är ny, anges i första och andra styckena hur ett belopp som har innehållits genom skatteavdrag på ersättning för arbete till ett handels- bolag resp. inte har innehållits men betalats i enlighet med ett beslut av skat- temyndigheten eller allmän förvaltningsdomstol skall krediteras bolaget. Bestämmelserna har utarbetats med 16 5 AUL som förebild. Innehållet be- lopp skall dock hänföras till den sista redovisningsperioden under det kalen- derår då det innehölls. Har bolaget fullgjort sin skyldighet att betala mer- värdeskatt skall beloppet återbetalas till bolaget. Detsamma gäller om bola- get över huvud taget inte bedriver mervärdeskattepliktig verksamhet. Har det allmänna en fordran på bolaget blir bestämmelserna i lagen ( 1985:146 ) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter tillämpliga.

Itredje stycket anges att bestämmelser i första och andra styckena inte skall tillämpas om skattemyndigheten meddelat beslut om betalning enligt 52 a 5. Detta innebär att ett beslut att gottskriva betald preliminär skatt som mer- värdeskatt måste upphävas om skattemyndigheten senare bifaller en ansö- kan enligt 52 a 5 om att den preliminära skatten i stället skall användas för betalning av preliminär skatt som handelsbolaget innehållit eller delägares preliminära skatt.

335

Bestämmelserna i 33 38 55, varav 33 a 33 d och 36 a 55 är nya, handlar om utfärdande av skattsedlar. Närmast före 33 5 har därför införts rubriken ”Utfärdande av skattsedel”.

Första och andra meningarna i 33 5 överensstämmer i huvudsak med den nuvarande lydelsen. Resterande delar av nuvarande 33 5 med undantag av tredje stycket har efter vissa ändringar flyttats till 33 d 5.

Som framgår av den allmänna motiveringen skall skattsedel på såväl preli— minär F-skatt som preliminär A-skatt kunna utfärdas också för handelsbo- lag, trots att sådana bolag inte är skattesubjekt vid inkomstbeskattningen. En erinran om att skattemyndigheten får utfärda skattsedel på preliminär skatt för handelsbolag har tagits in isista meningen.

33a5

I första stycket anges när skattsedel på preliminär A-skatt skall utfärdas. Det skall ske om den skattskyldige inte har att betala preliminär F—skatt, dvs. om den skattskyldige inte har fått en F-skattesedel.

Som har utvecklats i den allmänna motiveringen skall en F-skattesedelsin- nehavare kunna få sin F-skattesedel under villkor att F—skattesedeln inte an- vänds i anställningsförhållanden. Om skattemyndigheten beslutat om ett så- dant villkor skall även en A-skattesedel utfärdas för den skattskyldige. En bestämmelse om detta har också tagits in i första stycket.

I andra stycket anges att också ett handelsbolag kan få en A-skattesedel. För sådana bolag skall en A-skattesedel dock utfärdas endast efter ansökan från bolaget. Även i detta fall är en förutsättning att bolaget inte har tillde- lats en F—skattesedel. En ytterligare förutsättning är att bolaget är registrerat

i handelsregistret. Att en A-skattesedel skall utfärdas för en juridisk person också när en F—skattesedel som innehafts av den juridiska personen har åter- kallats framgår av 38 b 5 andra stycket.

Om särskild A-skatt debiteras en skattskyldig skall någon skattsedel på sådan skatt inte utfärdas. Den skattskyldige skall i ett sådant fall tilldelas en vanlig A-skattesedel. Det skall sålunda finnas endast två olika typer av skattsedlar på preliminär skatt, A-skattesedel och F-skattesedel.

33b5

I 33 b och 33 c 55 regleras under vilka förutsättningar en F-skattesedel skall utfärdas. Frågan har behandlats utförligt i den allmänna motiveringen (av- snitt 3.3 och 3.5).

I 33 b 5 första stycket anges att en skattsedel på preliminär F—skatt skall utfärdas för en skattskyldig som ansökt om sådan skattsedel om han bedriver näringsverksamhet eller kan antas komma att bedriva sådan verksamhet. Bestämmelsen gäller i fråga om såväl fysiska som juridiska personer. Vad som avses med näringsverksamhet framgår av den i 2 5 2 mom. intagna defi- nitionen av detta begrepp. Näringsverksamheten behöver inte ha en viss om- fattning för att en F-skattcsedel skall kunna utfärdas. Bedrivs näringsverk- samheten i endast ringa omfattning bör emellertid F-skattesedeln kombine- ras med en A-skattesedel enligt bestämmelserna i andra stycket. Det är inte heller nödvändigt att preliminär F-skatt skall debiteras för att en F—skattese- del skall utfärdas. Den som bedriver näringsverksamhet som under ett in- komstår går med förlust skall alltså kunna tilldelas en F—skattesedel.

I andra stycket har tagits in bestämmelser som gör det möjligt för skatte- myndigheten att kombinera en F-skattesedel med en A—skattesedel. En så- dan kombination bör tillgripas när den skattskyldige bedriver näringsverk- samhet i endast ringa omfattning och när han vid sidan av inkomsterna från näringsverksamheten också uppbär tj änsteinkomster.

] tredje stycket anges att skattemyndigheten skall underrätta känd arbetsgi- vare till den skattskyldige om sitt beslut att kombinera F-skattesedeln med en A-skattesedel. Samtidigt bör skattemyndigheten upplysa arbetsgivaren om att den skattskyldige är skyldig att använda A-skattesedeln inom anställ- ningsförhållandet och att skatteavdrag alltså skall göras från anställningsin- komsten. Använder den skattskyldige sin F-skattesedel i anställningsförhål- landet är arbetsgivaren skyldig att anmäla detta till skattemyndigheten enligt den nya bestämmelsen i 40 a 5.

Trots att handelsbolag inte är skattskyldiga till inkomstskatt skall sådana bolag också kunna tilldelas en F—skattesedel enligt bestämmelserna i första stycket om de är registrerade i handelsregistret. Detta anges i fjärde stycket. I detta fall skall skattemyndigheten givetvis inte debitera någon preliminär F-skatt.

Delägare i ett handelsbolag avses inte få rätt till en F—skattesedel på grund av den verksamhet som bolaget bedriver trots att bolagets inkomst skall tax- eras hos delägarna. En uttrycklig bestämmelse om detta har på lagrådets in- rådan också tagits in i fjärde stycket. Bolagsmännen skall i ett sådant fall tilldelas en A-skattesedel och den preliminära skatten skall tas ut av bolags-

männen i form av särskild A-skatt. Bedriver delägaren också själv närings- verksamhet skall han däremot ha rätt till en F—skattesedel.

33c5

I första stycket anges att en utfärdad F- skattesedel automatiskt skall förnyas årligen. Detta gäller dock inte om annat sägs i andra eller tredje stycket.

Iandra stycket föreskrivs en spärrtid på två år från beslutet om återkallelse om det grundas på att F—skattesedeln har missbrukats.

Enligt bestämmelsen i tredje stycket får en F—skattesedel inte utfärdas för den som fått en tidigare utfärdad F—skattesedel återkallad på annan grund än missbruk förrän grunden för återkallelsen inte längre föreligger. I tredje stycket anges också att den som inte har haft någon F-skattesedel inte får tilldelas en sådan skattsedel om det skulle föreligga en återkallelsegrund.

Av bestämmelserna i fjärde stycket framgår att även om det föreligger hin- der för utfärdande av en F-skattesedel enligt bestämmelserna i andra och tredje styckena får skattemyndigheten utfärda en ny F-skattesedel om det finns särskilda skäl.

33d5

Bestämmelserna i första stycket motsvarar nuvarande 33 5 första stycket tredje—femte meningarna. Bestämmelserna har dock fått ett vidare tillämp- ningsområde med hänsyn till att även en juridisk person skall kunna tilldelas en A—skattesedel. Bestämmelserna har justerats med hänsyn till dels att pre- liminär skatt skall kunna debiteras även som särskild A—skatt, dels att skatte- bevis har införts. Slutligen har bestämmelsen om att en skattetabell skall bi- fogas A-skattesedeln slopats. Avsikten är att göra det möjligt att införa en mer flexibel ordning. 1 de fall två makar båda har en A— skattesedel bör det exempelvis räcka om en skattetabell sänds ut till hushållet. Bestämmelser om detta behöver inte ha lagform.

Bestämmelserna i andra stycket motsvarar nuvarande 33 5 andra stycket med den justering som föranleds av att punktindelningen i 3 5 2 mom. slo- pats.

Nuvarande bestämmelser i 33 5 tredje stycket har slopats. Sådana bestäm- melser behöver inte ha lagform.

Bestämmelserna i tredje stycket motsvarar nuvarande 33 5 fjärde stycket med tillägget att också ett F—skattebevis skall upprättas i enlighet med formu- lär som fastställs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

345

Enligt bestämmelsen i första meningen, som är oförändrad, skall en skattse- del utfärdas av den skattemyndighet som har att besluta om den skatt som skattsedeln avser. Enligt 2 a 5 första stycket meddelas ett sådant beslut av ' skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun är belä- gen. Om den skattskyldige saknar hemortskommun beslutar skattemyndig- heten i Stockholms län. För aktiebolag och ekonomiska föreningar anses hemortskommunen vara den kommun i vilken styrelsen har sitt säte.

Eftersom handelsbolag inte betalar någon inkomstskatt behövs en särskild behörighetsregel för de fall ett sådant bolag skall tilldelas en A- eller en F- skattesedel. I paragrafen har därför lagts till en bestämmelse om vilken skat- temyndighet som har att utfärda skattsedel på preliminär skatt för handels- bolag.

Var ett handelsbolag har sin adress framgår av bolagets registrering i han- delsregistret. Att ett handelsbolag skall vara registrerat i handelsregistret för att över huvud taget kunna få en skattsedel på preliminär skatt framgår av bestämmelserna i 33 a och 33 b 55.

355

Ändringarna i första och andra styckena är endast av redaktionell natur.

I andra stycket används det mer lätthanterliga begreppet A-skattesedel som har införts genom 33 a 5 i stället för skattsedel avseende preliminär A- skatt.

Bestämmelserna i tredje stycket har mildrats i förhållande till den skatt- skyldige. Det ligger emellertid i den skattskyldiges intresse att göra anmälan så snart som möjligt eftersom han utan skattsedel på preliminär skatt i regel får vidkännas ett för högt skatteavdrag. Skattemyndigheten skall, på samma sätt som sägs i 36 5, sända den skattskyldige en skattsedel så snart det kan ske. I stycket har även gjorts ändringar av redaktionell natur.

365

I paragrafen, som skall gälla skattsedel på preliminär F-skatt i stället för pre- liminär B-skatt, används det mer lätthanterliga begreppet F-skattesedel som införts genom 33 b 5. I övrigt har endast redaktionella ändringar .orts.

36a5

I paragrafen, som är ny, anges när besked om debiterad särskild A-skatt skall översändas till den skattskyldige. Bestämmelserna motvarar vad som gäller i fråga om F-skattesedel, dock skall ingen separat skattsedel på sär- skild A-skatt utfärdas.

38a5

I 38 a och 38 b 55 har tagits in regler om återkallelse av en F-skattesedel. Närmast före 38 a 5 har en ny rubrik tagits in som anger vad bestämmelserna reglerar.

I38 a 5 första stycket anges under åtta punkter när en F-skattesedel skall återkallas.

Av punkt ] framgår att en F-skattesedel skall återkallas om innehavaren själv begär det. Skattemyndigheten kan alltså inte till skillnad från vad som nu gäller i fråga om preliminär B-skatt mot innehavarens vilja besluta att preliminär F-skatt skall betalas. Anser skattemyndigheten att preliminär skatt bör betalas efter särskild debitering får myndigheten i stället besluta att

Prop. 1991/922112

särskild A-skatt skall betalas. I ett sådant fall skall den skattskyldige tilldelas en A-skattesedel.

Av punkt 2 framgår att en F—skattesedel skall återkallas om innehavaren upphör med att bedriva näringsverksamhet. Vad som avses med närings- verksamhet framgår av definitionen av detta begrepp i 2 5 2 mom.

Av punkt 3 framgår att en F—skattesedel skall återkallas om innehavaren i strid med skattemyndighetens beslut enligt 33 b 5 andra stycket åberopar en F-skattesedel som kombinerats med en A-skattesedel i ett anställningsför- hållande. Här anges också att en F-skattesedel skall återkallas om F—skatte- sedeln missbrukas även på annat sätt. Det missbruk som kan komma i fråga här är uthyrning av arbetskraft i strid med bestämmelserna i lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft eller att innehavaren uppträ- der som mellanman och genom detta medverkar till skatteundandragande. Beträffande sådant missbruk hänvisas till vad som sagts i den allmänna moti— veringen ( avsnitt 3.11.1 och 3.11.2 ).

Återkallelse enligt punkten 3 skall inte ske om missbruket är ringa. I punkt 4 anges att återkallelse skall ske om den skattskyldige trots föreläg- gande underlåter att lämna sin allmänna självdeklaration, eller, när det gäl- ler handelsbolag, sådana uppgifter som avses i 2 kap. 25 5 lagen om självde- klaration och kontrolluppgifter inom föreskriven tid eller lämnat en handling med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering. Den som har en F-skattesedel torde inte kunna lämna en förenklad självdeklaration. Därför har denna punkt begränsats till att gälla allmän självdeklaration.

Återkallelse enligt punkt 4 får underlåtas om deklarationen eller uppgif- terna lämnats för sent men förseningen varit ringa. En försening upp till en månad bör kunna accepteras innan en återkallelse aktualiseras. Återkallelse enligt denna punkt bör inte ske om deklarationen eller uppgifterna, trots att de lämnats för sent, kommit in innan skattemyndigheten hunnit meddela ett återkallelsebeslut. En återkallelse blir givetvis inte aktuell om skattemyndig- heten gett den skattskyldige anstånd med att lämna deklaration eller sär- skilda uppgifter.

1 punkt 5 anges att en F-skattesedel skall återkallas om innehavaren brister i redovisning eller betalning av sådana skatter och avgifter som uppbärs en- ligt bestämmelserna i UBL, USAL eller ML.

De skatter och avgifter som uppbärs enligt UBL är främst preliminär och slutlig inkomstskatt, skatt som har innehållits genom skatteavdrag, förrnö- genhetsskatt, statlig fastighetsskatt, egenavgifter, avkastningsskatt, mer- värdeskatt i vissa fall samt särskild löneskatt i vissa fall.

De avgifter som uppbärs enligt USAL är i första hand arbetsgivaravgifter och särskild löneskatt i vissa fall.

När det gäller återkallelse av ett handelsbolags F-skattesedel på grund av bristande redovisning eller betalning av skatter och avgifter blir endast inne- hållen källskatt och avgifter som uppbärs enligt USAL samt mervärdeskatt som uppbärs enligt ML aktuella. Övriga skatter tas ju inte ut av handelsbola— get utan från delägarna.

Återkallelse enligt punkten 5 skall inte ske om försummelsen är ringa. l

den allmänna motiveringen ( avsnitt 3.11.1 ) har anförts vissa synpunkter på när återkallelse bör ske.

1 punkt 6 anges att en F—skattesedel skall återkallas om innehavaren har meddelats näringsförbud. Återkallelse får enligt bestämmelsen i andra stycket underlåtas om det föreligger särskilda skäl. Vilka skäl som kan med- föra att F-skattesedeln inte behöver återkallas trots att ett näringsförbud har meddelats framgår av den allmänna motiveringen ( avsnitt 3.11.1 ).

I punkt 7 anges att en F-skattesedel skall återkallas om innehavaren är i konkurs.

Enligt punkt 8 skall en F-skattesedel återkallas om innehavaren är före- tagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och företa- gets resp. bolagets F-skattesedel har återkallats på grund av brist, underlå- tenhet eller miSSbruk som kan hänföras till företagsledaren. Företagets eller bolagets F—skattesedel skall alltså ha återkallats enligt någon av de grunder som anges i punkterna 3, 4, 5 eller 7.

Enligt bestämmelserna i 2 5 1 mom. skall beteckningar som används i bl.a. kommunalskattelagen ha samma betydelse i UBL om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. Det innebär att begreppen fåmansföretag, få- mansägt handelsbolag och företagsledare i sådant företag eller bolag även i UBL har den betydelse som anges i punkten 14 av anvisningarna till 32 5 kommunalskattelagen .

I andra stycket anges att skattemyndigheten får underlåta att återkalla en F-skattesedel Om det finns särskilda skäl.

I tredje stycket anges en särskild återkallelsegrund för fåmansföretag och fåmansägda handelsbolag. Enligt den skall företagets resp. bolagets F-skat- tesedel återkallas om en företagsledare inte har rätt att få en egen F-skattese- del på grund av ett förhållande som avses i första stycket 3—5 eller 7.

38b5

I första stycket har tagits in en bestämmelse om att en återkallad F-skattese- de] skall återlämnas till skattemyndigheten tillsammans med F-skattebevi- set. Bestämmelsen kompletteras med en ändring i 83 5 som ger skattemyn- digheten möjlighet att förelägga vite i de fall handlingarna inte återlämnas. I stycket har också tagits in en bestämmelse om att skattemyndigheten skall upplysa kända uppdragsgivare om återkallelsen.

I andra stycket finns bestämmelser om att skattemyndigheten, när en F- skattesedel har återkallats, skall tilldela den skattskyldige en A-skattesedel om det inte är obehövligt. Detta gäller också när ett handelsbolags F-skatte- sedel har återkallats. Skall den fysiska eller juridiska person som innehaft F- skattesedeln debiteras preliminär skatt får detta ske genom att han debiteras särskild A-skatt. Detta blir dock inte aktuellt i fråga om handelsbolag.

39 5 1 mom.

I detta moment har de grundläggande bestämmelserna om skyldigheten att göra skatteavdrag och om betydelsen av att mottagaren har en F—skattesedel tagits in. Bestämmelserna har utformats i enlighet med vad lagrådet föror- dat.

I första stycket finns den grundläggande regeln om när skatteavdrag skall göras.

För den som är skyldig att göra skatteavdrag används i UBL beteckningen arbetsgivare. Detta begrepp, som i UBL är vittomfattande, har definierats i 2 5 2 mom. Det omfattar inte bara den som betalar ut ersättning som hos mottagaren skall taxeras som inkomst av tjänst utan avser alla som betalar ut ersättning för arbete till någon som har att betala preliminär A-skatt för ersättningen. Begreppet omfattar alltså även den som betalar ut ersättning till en juridisk person som har tilldelats en A-skattesedel. Med arbetsgivare likställs dessutom den som utger sådan ränta eller utdelning som mottagaren skall betala preliminär skatt för.

På samma sätt som i dag gäller vid utbetalning av lön från en arbetsgivare behöver den faktiska utbetalaren och den faktiska arbetsgivaren inte vara samma person. Att utbetalningen görs av ett ombud för arbetsgivaren inne- bär inte att skyldigheten att göra skatteavdrag bortfaller. En arbetsgivare kan alltså inte undgå Skatteavdragsskyldigheten genom att låta någon annan göra utbetalningen.

Vad som avses med ersättning för arbete framgår av kommentaren till 3 5 2 mom.

Ibland kan det vara svårt att avgöra vad som är att anse som ersättning för arbete enligt bestämmelsen i 3 5 2 mom. Den som t.ex. köpt och sedan för ett högre pris sålt en bil kan om han lagt ner arbete på bilen - kanske vara benägen att betrakta en del av försäljningsvinsten som ersättning för arbete. Den som köper bilen av honom skall emellertid inte göra skatteavdrag efter- som köpeskillingen från köparens synpunkt inte är att anse som ersättning för sådant arbete som har utförts åt honom.

För att skatteavdragsskyldighet skall föreligga enligt den nu aktuella be- stämmelsen gäller att den som tar emot ersättningen är skyldig att betala pre— liminär A-skatt för ersättningen, dvs. att han har en A-skattesedel eller sak- nar preliminärskattesedel. Eftersom skyldigheten att göra skatteavdrag inte har knutits an till den som i praktiken tar emot ersättningen kan en arbetsgi- vare inte undgå avdragsskyldigheten genom att låta någon som har en F- skattesedel ta emot ersättningen för arbetstagarens räkning.

Av bestämmelsen att skatteavdraget skall göras för betalning av den preli- minära A-skatt som mottagaren har att betala jämförd med bestämmelserna i 8 5 följer att vid beräkningen av skatteavdragets storlek hänsyn skall tas inte bara till den kontanta lönen utan också till naturaförrnåner och andra skattepliktiga förmåner som har utgetts. Å andra sidan skall skatteavdrag inte göras om begränsningsregeln i 3 5 2 mom. första stycket är tillämplig.

I andra stycket anges i två punkter undantag från bestämmelsen om skatte- avdrag i första stycket.

För närvarande finns ingen beloppsgräns för skatteavdrag i UBL. I ett sy- stem där skatteavdrag skall göras även på biinkomster är det nödvändigt med en sådan gräns. I punkt 1 anges den beloppsgräns som skall gälla för skatteavdrag. Ett lönebelopp på 1 000 kr. under utgiftsåret är den gräns som i dag gäller för skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter. Genom att här har valts samma beloppsgräns för inkomståret uppnås på denna punkt parallelli- tet mellan skatte- och avgiftssystemen.

Enligt nuvarande betämmelser (punkt 1 av anvisningarnatill 39 5) skall en delägare i ett handelsbolag inte anses vara arbetstagare i förhållande till bolaget. Av detta följer att bolaget inte skall göra skatteavdrag på ersättning som betalas ut till delägaren. Detta gäller även om ersättningen betecknas lön och hänför sig till arbete som utförs åt bolaget. Bakgrunden till detta är att handelsbolaget inte är ett skattesubjekt ur inkomstskattesynpunkt. Bola- gets vinst beskattas i stället hos delägarna. Sådan ersättning hänförs till in- komst av näringsverksamhet hos delägarna (punkt 9 av anvisningarna till 32 5 KL).

Arbetsgivaravgifter skall inte heller betalas på ersättning som ett handels- bolag betalar ut till en delägare. Socialavgifterna skall i stället betalas av del- ägaren i form av egenavgifter. Enligt praxis anses emellertid en kommandit- delägare som utför arbete åt bolaget vara arbetstagare i förhållande till bola- get. I sådana fall skall bolaget betala arbetsgivaravgifter.

Eftersom parallellitet bör föreligga även när det gäller skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter på ersättning till delägare i handelsbolag och med hänsyn till att reglerna på skattesidan har ansetts vara de mest ändamålsenliga (se avsnitt'3.6) har i punkt 2 tagits in bestämmelser om skatteavdrag som gäller såväl kommanditdelägare som andra delägare i handelsbolag.

Enligt vad som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen ( avsnitt 3.7 ) är arbetstagarens skattsedelsinnehav vid utbetalningstillfället normalt avgörande för vad som åligger arbetsgivaren ifråga om skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter. Huvudregeln är att skatteav- drag för preliminär skatt inte skall ske om mottagaren av ersättningen vid utbetalningstillfället innehar en F-skattesedel. Skatteavdrag skall få underlå- tas också i de fall då mottagaren haft en F-skattesedel vid den tidpunkt då ersättningen bestämdes (men inte längre innehar den vid utbetalningstillfäl- let). Bestämmelser om detta har tagits in i tredje stycket. Det ligger i sakens natur att den som vill göra gällande att mottagaren vid tidpunkten då ersätt- ningen bestämdes hade en F-skattesedel måste kunna visa vid vilken tid- punkt detta skedde.

Ett viktigt inslag i det föreslagna systemet är att den som betalar ut en ersättning för arbete under vissa förutsättningar skall kunna lita på och ta för god en uppgift från mottagaren om att denne har en F-skattesedel. En upp- gift om innehav av F-skattesedel skall få godtas om uppgiften tagits in i en faktura eller lämnats i t.ex. en anbudshandling eller i ett av båda parter un- dertecknat avtal. En uppgift om innehav av F-skattesedel skall dock inte få tas för god om den som uppdragit arbetet känt till att uppgiften var oriktig, t.ex. om skattemyndigheten lämnat sådan uppgift om återkallad F-skattese- del som avses i 38 b 5. I tredje stycket har tagits in bestämmelser också om detta. Motsvarande bestämmelser finns i 17 5 USAL.

I fjärde stycket regleras vad som gäller om arbetstagaren har både en F- skattesedel och en A-skattesedel. I ett sådant fall skall man bortse från F- skattesedel om inte denna har åberopats skriftligen. Å andra sidan skall bortses från A-skattesedeln om ett sådant åberopande har skett. I konse- kvens med detta har i detta stycke tagits in en bestämmelse om att skatteav- drag inte skall göras om F-skattesedeln har åberopats skriftligen. Ett skrift-

ligt åberopande kan ske genom en handling som innehåller en sådan uppgift om att utställaren innehar en F-skattesedel som enligt tredje stycket får tas för god.

Det bör framhållas att någon skriftlig handling av nyss nämnt slag inte be- hövs om betalningsmottagaren har endast en F-skattesedel. I den situationen kan ju inte någon annan typ av skattsedel komma i fråga.

Av fjärde meningen i fjärde stycket framgår att ett skriftligt åberopande av F-skattesedeln inte har någon verkan när det gäller sådana ersättningar som skall jämställas med ersättning för arbete enligt bestämmelserna i 3 5 2 mom. andra stycket, dvs. sjukpenning m.fl. ersättningar. I fråga om sådana ersättningar skall betalningsmottagaren i nu aktuellt fall alltid anses ha en- dast en A-skattesedel.

] a mom.

Nuvarande bestämmelser i 39 5 1 mom. andra och tredje styckena har på lagrådets inrådan tagits in i ett nytt moment, 39 5 1 a mom.

Bestämmelserna i 1 a mom. första och tredje styckena motsvarar bestäm- melserna i nuvarande 1 mom. andra stycket. Eftersom skyldigheten att göra skatteavdrag har utvidgats till att gälla även för sidoarbetsgivare men detta inte kan gälla i fråga om kvarstående skatt har första stycket kompletterats med en regel om att skyldigheten att göra skatteavdrag för kvarstående skatt endast gäller för Sådan arbetsgivare från vilken arbetstagaren har sin huvud- sakliga inkomst av arbete. Huruvida inkomsten skall taxeras som inkomst av tjänst eller som inkomst av näringsverksamhet hos mottagaren saknar i detta sammanhang betydelse. Skatteavdrag för kvarstående skatt skall alltså i princip göras av varje huvudarbetsgivare som betalar ut ersättning för arbete till någon som inte har en F-skattesedel.

Som en följdändring till ändringen att skatteavdrag i princip skall göras från all ersättning för arbete har den begränsning av avdragsskyldigheten som nu knyter an till anställningar som är avsedda att pågå kortare tid än en vecka i stället knutits an till arbeten som är avsedda att pågå sådan kortare tid.

I första stycket har också tagits in en bestämmelse om att skattemyndighe- ten eller den skattskyldige i andra fall skall kunna bestämma att skatteavdrag för kvarstående skatt skall göras från ersättning för arbete som avses pågå en vecka eller längre tid.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte i fråga om juridiska personer. Från huvudregeln om att skatteavdrag skall göras även för kvarstående skatt har dock i andra stycket gjorts ett antal undantag genom att den som betalar ut endast sådan ersättning som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 5 kommunalskattelagen , dvs. i första hand sjukpenning, samt livränta inte skall vara skyldig att göra skatteavdrag för betalning av kvarstående skatt om inte skattemyndigheten beslutat att skatteavdrag skall göras eller motta- garen begärt sådant avdrag. Avdrag för kvarstående skatt skall inte heller göras från sådan ränta eller utdelning från vilken skatteavdrag för betalning av preliminär A-skatt skall göras.

I andra stycket har också tagits in en särskild bestämmelse om skatteav- drag för betalning av kvarstående skatt från korttidsstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd. Sådant avdrag skall alltid göras om den skattskyldige inte har visat upp ett intyg från annan arbetsgivare om att denne gör avdrag.

I tredje stycket har i förtydligande syfte tagits in en hänvisning till bestäm- melserna i 40 5 2 mom. andra stycket om beräkning av skatteavdrag för kvar- stående skatt i de fall arbetstagaren inte visat upp sin slutskattesedel. Dess- utom har några redaktionella ändringar gjorts.

2 mom.

I momentet har endast redaktionella ändringar gjorts.

3 mom.

I momentet har bestämmelsen i första meningen behållits oförändrad. Öv- riga bestämmelser i nuvarande 3 mom. utom den som anger att regeln att öretal som uppkommer vid beräkning av skatteavdrag bortfaller skall tilläm- pas även vid beräkning av skatteavdrag på ränta och utdelning har kunnat slopas eftersom begreppen arbetsgivare och arbetstagare enligt definitio- nerna i 2 5 2 mom. även omfattar den som utger resp. den som har att betala preliminär A—skatt på ränta Och utdelning. En motsvarande utvidgning har gjorts av begreppet lön. Bestämmelserna i bl.a. 27 5 2 mom. och 44 5 blir härigenom tillämpliga utan en särskild bestämmelse om detta. Avrundnings- regeln i förutvarande 39 5 1 mom. tredje stycket finns numera i 39 5 1 a mom. fjärde stycket. En hänvisning sker dit.

40 5 1 mom.

För närvarande ankommer det på en arbetsgivare att undersöka om han skall göra skatteavdrag eller inte. Har arbetstagaren inte visat upp sin skatt- sedel på preliminär skatt för arbetsgivaren är denne skyldig att göra ett på visst sätt förhöjt skatteavdrag. Bestämmelser om detta finns i 40 5 1 mom. andra stycket. En arbetsgivare kan alltså inte undgå skyldigheten att göra skatteavdrag genom att hävda att han inte känner till vilken typ av prelimi- närskattesedel arbetstagaren har.

När det gäller det nu föreslagna systemet där skattsedlarna ges direkta rättsverkningar i fråga om skyldigheten att både göra skatteavdrag och be-. tala arbetsgivaravgifter är det ännu viktigare för arbetsgivaren att känna till vilken typ av skattsedel på preliminär skatt arbetstagaren har.

Även inom det nya systemet finns ett behov av en bestämmelse om uppvi- sande av skattsedel på preliminär A-skatt för den som betalar ut ersättning för arbete. En sådan regel är naturlig eftersom det är enklare för skattsedel- sinnehavaren att visa upp sin A-skattescdel än det är för den som betalar ut ersättningen att på annat sätt ta reda på vilken skattsedel mottagaren av ersättningen har och vad som sägs i en eventuell A-skattesedel om beräkning av skatteavdrag.

I första stycket finns bestämmelser som reglerar ersättningsmottagarens

skyldighet att visa upp skattsedel eller motsvarande för arbets- eller upp- dragsgivaren. Stycket har utformats enligt vad lagrådet förordat.

I stycket anges att det ankommer på den som tar emot ersättning för ett arbete att upplysa utbetalaren om vilken typ av preliminärskattesedel han har. Bestämmelsen gäller oberoende av om mottagaren har en A- eller en F-skattesedel. I stycket regleras också skyldigheten för den som har en A- skattesedel att visa upp skattsedeln för den som skall göra skatteavdrag på ersättning för arbete till skattsedelsinnehavaren. Bestämmelsen avses gälla även för juridiska personer inkl. handelsbolag som har tilldelats en A-skatte- sedel. Med hänsyn till detta har inte begreppen arbetsgivare och arbetsta- gare och inte heller skattskyldig använts här. Eftersom skatteavdrag skall gö- ras inte bara av huvudarbetsgivaren utan också av sidoarbetsgivare och skattsedelsinnehavaren därför behöver ha tillgång till skattsedeln vid varje nytt arbetstillfälle skall skattsedeln inte överlämnas utan endast visas upp. I stycket anges slutligen hur mottagaren kan visa att han har en F-skattesedel. Vad som skall ske om ersättningsmottagaren inte fullgör sin upplysningsskyl- dighet anges även fortsättningsvis i 40 5 1 mom. andra stycket.

I de fall ersättning för arbete till en arbetstagare understiger 10 000 kr. under kalenderåret och utbetalas av en fysisk person eller ett dödsbo skall något skatteavdrag inte göras om inte ersättningen utbetalas i en närings- verksamhet. I de fall skatteavdrag inte skall göras skall dock den som betalar ut ersättningen utan anmaning vara skyldig att lämna kontrolluppgift om er- sättningen överstiger 1 000 kr. under inkomståret och mottagaren inte har en F—skattesedel. Även i dessa fall kan det därför vara lämpligt att den som tar emot ersättningen visar vilken skattsedel han har.

Iandra stycket regleras vad som skall ske om någon skattsedel på prelimi- när skatt inte visas upp. De nya bestämmelserna motsvarar i huvudsak de nuvarande. Dessutom har tillagts en bestämmelse om hur stort skatteavdra- get skall vara om mottagaren är en juridisk person som inte visat upp en skattsedel på preliminär skatt. Skatteavdrag skall då göras med 30 % av er- sättningen, dvs. samma skatteavdrag som skulle ha gjorts om den juridiska personen hade visat upp en A-skattesedel.

Att de nu aktuella bestämmelserna inte gäller undantagslöst framgår av 40 5 3 mom. Den bestämmelsen ger den som betalar ut ersättning för arbete möjlighet att underlåta förhöjt skatteavdrag om han utan att någon skattse- del uppvisats ändå känner till vad som gäller. Utbetalaren kan t.ex. efter kontakt med skattemyndigheten ha fått veta att betalningsmottagaren har enbart en F-skattesedel. Skatteavdrag skall då inte göras. Har han däremot fått veta att betalningsmottagaren har både en A-skattesedel och en F-skat- tesedel skall skatteavdrag göras om inte F-skattesedeln skriftligen åberopats (se 39 5 1 mom. fjärde stycket). Om förhöjt skatteavdrag skall göras eller inte när utbetalaren vet att mottagaren har en A-skattesedel beror på om utbetalaren också känner till enligt vilken skattetabell etc. som avdraget skall göras. I stycket har dessutom lagts till en bestämmelse om att skatteav- drag dock skall göras med 30 % av ersättningen när det är fråga om en fysisk persons biinkomster.

Ändringen i tredje stycket föranleds av att preliminär skatt i vissa fall skall

betalas också av juridiska personer. Dessutom har ändringar av redaktionell natur gjorts.

2 mom.

Enligt det nu föreslagna systemet skall skatteavdrag för betalning av prelimi- när A-skatt inte göras bara av huvudarbetsgivaren utan också av varje si- doarbetsgivare. Av praktiska skäl är det inte lämpligt att samma ordning gäl- ler i fråga om skatteavdrag för kvarstående skatt. I 39 5 1 3 mom. första stycket anges därför att sådant avdrag skall göras endast av den från vilken den skattskyldige får sin huvudsakliga inkomst av arbete. Första stycket i det nu aktuella momentet har i konsekvens med detta kompletterats med en be- stämmelse om att skattsedeln på slutlig skatt eller vederbörlig del av den skall överlämnas till den arbetsgivare som skall göra skatteavdraget.

I andra stycket har ordet avlöningstillfälle ersatts med utbetalningstillfälle eftersom skatteavdrag skall kunna göras även från ersättning för arbete som

taxeras som inkomst av näringsverksamhet hos mottagaren. Av samma an-

ledning har ordet anställning ersatts med arbete. I momentet har även gjorts redaktionella ändringar.

3 mom.

Bestämmelsen i detta moment avses gälla även i fråga om juridiska personer inkl. handelsbolag. Begreppen arbetsgivare och arbetstagare har därför er- satts. Vidare har begreppet lön bytts ut mot ersättning för arbete. Även re- daktionella ändringar har gjorts.

40a5

Bestämmelsen har sin föregångare i sjätte stycket av nuvarande anvisningar till 40 5. En väsentlig ändring i förhållande till nuvarande ordning är dock att anmälningsskyldigheten enligt den nu aktuella paragrafen föreligger endast i uppenbara fall och när mottagaren åberopar en F-skattesedel. Det är alltså å ena sidan fråga om en lindring i anmälningsskyldigheten som har sin grund i att det inom det nya systemet läggs en helt annan vikt vid skattsedelsinneha- vet än tidigare. Å andra sidan har regeln skärpts genom att underlåtenhet att göra anmälan kan medföra att utbetalaren åläggs betalningsansvar för den skatt och de socialavgifter som mottagaren underlåter att betala (se 75 e 5 UBL resp. 16 5 USAL och konunentarerna till dessa paragrafer). Anmälan skall ske skriftligen.

En arbetstagare som ställts till förfogande enligt bestämmelserna i lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft är alltid att anse som arbetstagare hos uthyraren och inte hos en sådan utbetalare av ersätt- ning som avses i förevarande paragraf. I sådana fall skall alltså anmälan till skattemyndigheten inte göras.

4] 5 I och 2 mom.

Ordet avlöningstillfälle har ersatts med utbetalningstillfälle eftersom skatte- avdrag för betalning av såväl preliminär A-skatt som kvarstående skatt i vissa fall skall göras också från ersättning som hos mottagaren skall hänföras till inkomst av näringsverksamhet. I 1 mom. anges att endast sådan arbetsgi- vare från vilken arbetstagaren har sin huvudsakliga inkomst av arbete är skyldig att göra ett förhöjt skatteavdrag. Det innebär alltså att reglerna om förhöjt skatteavdrag inte gäller ränta och utdelning. Enligt ett särskilt tillägg skall de inte heller gälla vid utbetalning av ersättning från arbetslöshets- kassa. I momenten har även gjorts ändringar av redaktionell natur.

Anvisningarna till 41 5 har upphävts genom SFS 1990:653. Hänvisningen sist i paragrafen till anvisningarna har därför slopats.

43 5 1 mom.

Ändringarna i första stycket föranleds dels av att skatteavdrag ivissa fall skall göras även från ersättning som hos mottagaren taxeras som inkomst av nä- ringsverksamhet, dels av att skatteavdrag i vissa fall skall göras också på er- sättning som betalas ut till en juridisk person.

Ändringen i andra stycket föranleds av att skatteavdrag i vissa fall skall göras även från ersättning som hos mottagaren taxeras som inkomst av nä- ringsverksamhet.

I tredje stycket har nuvarande bestämmelse i första meningen ändrats så att den endast gäller för skattsedel på slutlig skatt eftersom en skattsedel på preliminär A-skatt inte längre skall överlämnas till arbetsgivaren utan endast visas upp för denne (se kommentaren till 40 5 1 mom. första stycket). En skattsedel på slutlig skatt skall däremot, som ett alternativ till att den uppvi- sas, kunna överlämnas till arbetsgivaren enligt bestämmelserna i 40 5 2 mom. Om skattsedeln har överlämnats till arbetsgivaren skall den återlämnas om arbetstagaren slutar sitt arbete under den tid då skatteavdrag för kvarstå- ende skatt skall göras och i annat fall senast den 18 april året efter taxerings- året. En bestämmelse om detta har tagits in i det nu aktuella stycket.

!

2 mom.

I momentet har endast gjorts redaktionella ändringar.

45 51m0m."

För att syftet med bestämmelsen om preliminär A-skatt för juridiska perso- ner skall uppnås har i första stycket lagts till en bestämmelse som innebär att preliminär A-skatt skall beräknas även om den juridiska personen vidarebe- fordrar all vinst till delägarna. En sådan ordning medför i vissa fall nackde- lar. För att undvika dessa har i 52 a 5 förts in regler som tillåter att den preli- minära skatten används bl.a. för betalning av innehållen skatt. Här har också tagits in en regel om att överskjutande ingående mervärdeskatt skall beaktas vid jämkning. I stycket har också gjorts ändringar av redaktionell natur.

I andra stycket har bestämmelserna om jämkning av preliminär B-skatt

ersatts med motsvarande regler för jämkning av preliminär F-skatt och sär- skild A-skatt. I stycket har vidare lagts till en regel om jämkning av skatteav- drag från dagpenning från arbetslöshetskassa. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 6 5 lagen om skatteavdrag från sjukpenning m.m. Dessutom har redaktionella ändringar gjorts.

I fjärde stycket anges i vilken ordning den preliminära skatten på olika slag av ersättningar skall jämkas. I första hand skall ett beslut om jämkning avse skatt på ersättning för arbete som utgör mottagarens huvudsakliga inkomst av arbete. Därigenom berörs inte sidoarbetsgivare av jämkningsbeslutet. Skulle i något fall den nyss nämnda skatten inte räcka till får jämkningsbeslut även omfatta skatt på annan ersättning för arbete. Då blir alltså även sidoar- betsgivare berörda. I sista hand får ett jämkningsbeslut avse även skatt på ränta eller utdelning. I ett sådant fall gäller enligt 46 5 2 mom. fjärde stycket att preliminär skatt över huvud taget inte skall tas ut på ränta på eller utdel- ning från visst konto eller vissa värdepapper. Har särskild A—skatt debiterats skall dock jämkningen i första hand avse sådan skatt.

Nuvarande bestämmelser isjätte stycket har slopats eftersom bestämmel- serna i 84 5 om omprövning ger skattemyndigheten möjlighet att också göra de ändringar av den preliminära skatten som reglerats här.

2 mom.

Momentet har justerats så att hänsyn skall tas också till överskjutande ingå- ende mervärdeskatt vid beräkning av den beloppsgräns som gäller vid för- tida återbetalning av för mycket betald preliminär skatt.

46 5 2 mom.

Bestämmelserna i femte stycket skall gälla i fråga om preliminär F—skatt och särskild A-skatt i stället för'preliminär B-skatt. Vid beräkning av särskild A- skatt skall dessutom bestämmelserna i 14 5 gälla.

3 mom.

Av 45 5 1 mom. fjärde stycket och 46 5 2 mom. fjärde stycket framgår att ett beslut om jämkning skall avse viss ersättning för arbete eller viss ränta eller viss utdelning. Bestämmelsen i andra stycket förevarande moment innebär, med den definition av begreppet arbetsgivare som tagits in i 2 5 2 mom., att jämkningsbeslutet skall överlämnas till den som betalar ut den ersättning, ränta eller utdelning som omfattas av beslutet.

I tredje stycket har ordet avlöningstillfälle ersatts med utbetalningstillfälle eftersom reglerna i momentet skall tillämpas även i fråga om ersättning för arbete som inte är anställningsinkomst. I momentet har också gjorts änd- ringar av redaktionell natur.

4 mom.

Ändringarna är endast av redaktionell natur.

48 5 1 mom.

Bestämmelserna om anstånd i första stycket har gjorts tillämpliga på prelimi- när F-skatt och särskild A-skatt i stället för på preliminär B-skatt. I stycket har dessutom gjorts en ändring av redaktionell natur.

2 mom.

Bestämmelserna om anstånd i momentet har gjorts tillämpliga på preliminär F—skatt och särskild A—skatt i stället för på preliminär B—skatt. I momentet har dessutom gjorts en ändring av redaktionell natur.

525

Nuvarande bestämmelser i 24 5 2 mom. om när inbetalning av innehållen skatt skall ske har av redaktionella skäl flyttats till första stycket i den här aktuella paragrafen.

I den allmänna motiveringen (se avsnitt 3.19 ) har föreslagits att preliminär F—skatt och särskild A-skatt skall betalas på samma sätt och till samma konto som nu sker i fråga om B-skatt. Andra stycket har ändrats i enlighet med detta. I stycket har också gjorts en ändring av redaktionell natur.

5205

Den som bedriver näringsverksamhet genom en juridisk person, t.ex. ett ak- tiebolag, vill inte sällan ta ut hela vinsten i form av lön. Vid utbetalning av lön är bolaget skyldigt att göra skatteavdrag och betala in det innehållna be- loppet till skattemyndigheten. En aktiebolag som har fått sin F-skattesedel återkallad och i stället tilldelats en A-skattesedel kan i vissa fall få likviditets- problem på grund av att skatteavdrag skall göras på de ersättningar för ar- bete som betalas ut till bolaget. Genom bestämmelserna i denna paragraf öppnas en möjlighet för juridiska personer som har en A-skattesedel att un- der visst villkor använda betald A-skatt till betalning av innehållen skatt. Villkoret är att det är sannolikt att den preliminära A—skatten överstiger den juridiska personens slutliga skatt. Ett sådant villkor innebär för handelsbola- gens del att den preliminära A-skatten alltid kan användas på detta sätt. När det gäller handelsbolag ges bolaget dessutom möjlighet att använda betald preliminär A-skatt för betalning av en delägares preliminära skatt. De nu aktuella reglerna rörande handelsbolag kan antas medföra att bestämmel- serna i 27 b 5 kommer att tillämpas endast i mindre utsträckning.

54 5 1 mom.

Enligt den nya terminologin likställs den som betalar ut sådan ränta eller utdelning för vilken prelimär skatt skall betalas med arbetsgivare. Bestäm- melserna i första stycket skall inte gälla i fråga om ränta eller utdelning. Första stycket har ändrats i enlighet med detta.

55 5 1 mom.

Med hänsyn till att skatteavdrag i vissa fall skall göras även från ersättning för arbete som betalas till en juridisk person har i första stycket angetts att uppgift får krävas även om organisationsnummer.

565

Bestämmelserna om avräkning i förevarande paragraf har .orts tillämpliga på preliminär F-skatt och särskild A-skatt.

655

Det kan i vissa fall inträffa att en skattskyldig under ett uppbördsår debiteras såväl preliminär F-skatt som särskild A-skatt. Detta kan t.ex. ske om en A- skattesedelsinnehavare, som har debiterats särskild A-skatt, under upp- bördsåret får A-skattesedeln ersatt med en F-skattesedel samtidigt som han debiteras F-skatt. Blir det aktuellt att avkorta den preliminära skatten be- hövs en regel om vilken preliminära skatt som avkortningen i första hand skall avse. En sådan regel har tagits in i första stycket. Regeln innebär att det är den tidigast debiterade preliminära skatten som skall avkortas först.

755

Nuvarande bestämmelse i första stycket om att skatteavdrag för okända ar- betstagare skall anses utgöra 40 % av lönen medför efter skattereformen i allmänhet ett för högt skatteavdrag. Procenttalet har sänkts till 30 för att bättre passa de regler om betalning av preliminär skatt som gäller nu. I stycket har också gjorts en ändring av redaktionell natur.

Om en juridisk person har tilldelats en A-skattesedel skall den juridiska personen ses som arbetstagare vid tillämpningen av bestämmelserna i UBL. Detta skall emellertid inte gälla handelsbolag i fråga om de bestämmelser som finns i 75 5 tredje stycket eftersom sådana bolag inte är inkomstskatte- subjekt och till följd därav inte heller är skyldiga att själva betala preliminär A-skatt. En bestämmelse om detta har tagits in i sista meningen i stycket.

75c5

I paragrafen, som är ny, regleras frågan om solidarisk betalningsskyldighet. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 3.9 . Paragrafen har utformats i enlighet med vad lagrådet har förordat.

I första stycket anges huvudförutsättningen för att ålägga utbetalaren be- talningsskyldighet för betalningsmottagarens obetalda skatt, nämligen att utbetalaren underlåtit att i samband med utbetalningen göra anmälan enligt 40 a 5 trots att han varit skyldig att göra det.

Någon tid inom vilken anmälan skall göras var inte uttryckligen föreskri- ven i det till lagrådet remitterade lagförslaget. Det är dock tydligt att anmä- lan måste göras i nära anslutning till utbetalningstillfället, om inte bestäm-

melserna skall bli verkningslösa. Underlåtenhet att göra anmälan enligt 40 a 5 torde som lagrådet påpekat ofta inte bli upptäckt förrän vid en närmare granskning av utbetalarens och betalningsmottagarens skatteförhållanden. Det är givetvis inte tillfredsställande om utbetalaren skulle kunna undgå på- följd för sin underlåtenhet genom att göra anmälan på ett så sent stadium. Ett krav på att anmälan enligt 40 a 5 skall göras i samband med utbetalningen har därför på lagrådets inrådan tagits in i förevarande paragrafs första stycke.

Det solidariska ansvaret kan komma i fråga när någon uppdragit ett arbete till en fysisk eller juridisk person som innehar en F—skattesedel. Parterna i ett sådant förhållande betecknas i den nu aktuella paragrafen som utbetalare resp. betalningsmottagare. Ett solidariskt ansvar kan komma i fråga också när uppdraget getts till en fysisk person som har både en F-skattesedel och en A-skattesedel men som skriftligen har åberopat F-skattesedeln. I sådana fall skall nämligen den fysiska personen enligt 395 1 mom. fjärde stycket anses inneha endast en F—skattesedel.

Det solidariska ansvaret för skatt skall inte gälla i fråga om all ersättning för arbete. Ansvaret skall bara gälla sådan ersättning för arbete som betalas ut som ett led i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet. Detta anges också i första stycket.

För att ett solidariskt ansvar skall kunna krävas ut förutsätts vidare att an- mälningsskyldighet enligt 40a 5 förelegat men försummats, dvs. att det måste anses ha varit uppenbart för den som uppdragit arbetet att den som utfört arbetet varit att anse som anställd hos honom.

Om utbetalaren gör gällande att anmälningsskyldighet enligt 40 a 5 inte förelegat på grund av att han hyrt arbetstagare enligt bestämmelserna i lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft ankommer det gi- vetvis på utbetalaren att visa att de tidsgränser som anges i nämnda lag inte överskridits.

Till tjänst räknas enligt 31 5 första stycket KL inte bara anställning utan även uppdrag och annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfäl- lig natur, om den inte är att hänföra till näringsverksamhet eller inkomst av kapital. När det gäller det solidariska ansvaret är det emellertid begränsat till sådana ersättningar för arbete som utgör anställningsinkomster hos mot- tagaren. Övriga inkomster som är att hänföra till inkomst av tjänst enligt KL och som kan vara väsentligt svårare för utbetalaren att skilja ut från andra inkomstslag har sålunda lämnats utanför i detta sammanhang.

Den situation som de nu aktuella bestämmelserna i första hand syftar till att reglera är när någon med en F-skattesedel anlitas för ett arbete som utförs under samma ledning och på samma sätt som gäller för utbetalarens övriga anställda. En annan situation där bestämmelserna kan bli tillämpliga är när en F—skattesedelsinnehavare ersätter en ordinarie anställd som har semester eller är sjuk. Har extra personal uthyrts enligt bestämmelserna i lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft skall solidariskt ansvar givetvis inte krävas ut.

Det solidariska ansvaret förutsätter att det har varit uppenbart att ersätt- ningen utgjorde anställningsinkomst hos mottagaren. Skattemyndigheten har alltså i första hand att ta ställning till om anställningsförhållandet varit

uppenbart för en arbetsgivare i allmänhet. Myndigheten bör dock också kunna ta hänsyn till vilka möjligheter den aktuella utbetalaren haft att be- döma anställningsfrågan.

I andra och tredje styckena anges hur det belopp för vilket solidariskt an- svar kan komma i fråga skall beräknas.

I andra stycket är ansvaret kopplat till den skatt som F-skattescdelsinneha- varen resp. delägaren skall betala. Med den definition på skatt som ges i 1 5 UBL kommer ansvaret att omfatta bl.a. inkomstskatt och egenavgifter. Det är att märka att mervärdeskatt omfattas av UBL:s definition av skatt endast till den del sådan skatt skall redovisas i allmän självdeklaration.

Vad gäller storleken av den solidariska ansvarigheten kan konstateras att det med hänsyn till att det är fråga om ansvar för F-skattesedelsinnehavarens egen skatt och egenavgifter är mycket svårt och ibland till och med omöjligt att beräkna den skatt och de avgifter som belöper på en viss arbetsersättning. Det är därför nödvändigt att använda sig av en schablonregel. Med 13 5 AUL som förebild har regeln konstruerats så att betalningsansvaret omfattar F-skattesedelsinnehavarens resp. delägarens skatt för det beskattningsår då ersättningen skall tas upp till beskattning intill ett belopp som svarar mot en viss procent av ersättningen. I detta fall omfattar ansvaret betalningsmotta- garens eller delägarens obetalda skatt intill ett belopp motsvarande 60 % av ersättningen för arbetet.

I tredje stycket, som avser det fallet att arbetet har utförts av någon som har anlitats av betalningsmottagaren direkt eller genom en eller flera mellan- män, har valts en annan metod. I detta fall förutsätts att reglerna i 75 eller 77 5 har tillämpats, dvs. att betalningsskyldighet enligt någon av de nämnda paragraferna har ålagts arbetsgivaren till den som utfört arbetet. Då kan samma ansvar krävas ut även av utbetalaren. Här knyts således betalnings- skyldigheten an till det belopp som fastställts enligt reglerna i 75 eller 77 5. Bestämmelsen blir tillämplig på utbetalaren oavsett i hur många led uppdra- get har delegerats. ,

I fjärde stycket anges att det solidariska ansvaret inte får krävas ut om be- talningsmottagaren har betalat sin preliminära F-skatt för uppbördsåret inom föreskriven tid. Bestämmelsen innebär att fråga om solidariskt ansvar kan tas upp till prövning efter den 18 i uppbördsmånaden för den preliminära F—skatten.

75d5

Genom behörighetsregeln i första stycket kommer en fråga om solidariskt ansvar att prövas av samma skattemyndighet som prövar frågor om arbetsgi- vares ansvar enligt 75 och 77 55.

Att solidariskt ansvar inte kan krävas ut enligt bestämmelserna i 75 c 5 om den skatt som belöper på ersättningen har preskriberats framgår av bestäm- melserna i andra stycket.

I tredje stycket anges att ansvarsbeloppet får drivas in enligt den ordning som gäller för restförd skatt. Bestämmelsen har sin förebild i 77 a 5 andra stycket sista meningen.

75e5

I första stycket regleras omfattningen av regressrätten för den som i enlighet med beslut om solidariskt ansvar enligt 75 c 5 har betalat ansvarsbeloppet.

I andra stycket anges att för själva regressförfarandet skall bestämmel- serna i 76 5 gälla.

77.5

Ändringen föranleds av att 24 5 2 mom. har slopats.

78 5 1 och 2 mom.

I den allmänna motiveringen ( avsnitt 3.10 ) har föreslagits att revision skall få göras hos den som ansöker om en F-skattesedel eller som redan har tillde- lats en sådan skattsedel. I 1 mom. har förts in en bestämmelse om detta. Syftet med en sådan revision skall vara att kontrollera att till skattemyndig- heten lämnade uppgifter om bedriven näringsverksamhet är riktiga. Bestäm- melsen har sin förebild i 28 5 första stycket ML. Där sägs bl.a. att revision får göras hos den som har anmält sig för-registrering för kontroll av att lämnade uppgifter är riktiga och fullständiga. I 1 mom. första stycket har" också gjorts en ändring som hänger samman med att uttrycket handelsböcker, som före- kom i 1929 års bokföringslag, inte längre används i bokföringslagstiftningen.

Ändringen i 2 mom. motiveras av att begreppet arbetstagare genom änd- ringen i 2 5 2 mom. har getts en vid betydelse i UBL.

795

I det föreslagna systemet ges en F-skattesedel väsentliga rättsverkningar. Det måste därför finnas bestämmelser om straff för den som tillskansat sig en F—skattesedel genom att lämna oriktiga uppgifter till skattemyndigheten. Detsamma gäller den som företräder en juridisk person i ett ärende om F- skattesedel till den juridiska personen. Straffbestämmelserna i första stycket har ändrats så att de omfattar även de nu nämnda situationerna. Nuvarande straffbestärnmelser för de fall då oriktiga uppgifter lämnas till en arbetsgi- vare har kompletterats och flyttats till en ny paragraf, 79 a 5. I första stycket har också gjorts redaktionella ändringar. Ändringarna i andra stycket är endast av redaktionell natur.

79a5

Till första stycket i denna paragraf, som är ny, har från 79 5 flyttats bestäm- melserna om straff för den som till en arbetsgivare har lämnat oriktiga upp- gifter om förhållande som har betydelse för uppgiftslämnarens skyldighet att betala skatt. Bestämmelserna har utvidgats till att gälla även uppgifter be- träffande en juridisk person som företräds av uppgiftslämnaren. I paragrafen anges oriktig uppgift om innehav av F—skattesedel såsom ett exempel på så- dana oriktiga uppgifter om förhållande som har betydelse för skyldigheten att betala skatt som straffbeläggs. Böter, som var den enda påföljden enligt

79 5, har inte ansetts vara tillräckligt i dessa fall. Fängelse i högst sex måna- der har därför förts in i straffskalan.

Oriktig uppgift om innehav av F-skattesedel kan givetvis lämnas på olika sätt. Ett är att uppgiften lämnas genom att det i en faktura felaktigt anges att utställaren har en F-skattesedel. En uppdragsgivare får i princip ta en sådan uppgift för god (se 39 5 1 mom. tredje stycket). Ett annat sätt är att åberopa en F—skattesedel vars giltighetstid har gått ut eller som har återkallats.

Det bör framhållas att den som åberopar en F-skattesedel eller ett F—skat- tebevis som har förfalskats av honom eller har utfärdats för en annan person kan straffas enligt 14 kap. 1 5 resp. 15 kap. 12 5 brottsbalken .

I andra stycket anges att ansvar enligt första stycket inte skall inträda om ansvar för gärningen kan dömas ut enligt skattebrottslagen eller brottsbal- ken.

Av tredje stycket framgår att ansvar inte skall dömas ut i ringa fall.

805

I paragrafen har endast ändringar av redaktionell natur gjorts.

835

I 38 b 5 första stycket har tagits in en bestämmelse om att en återkallad F- skattesedel skall överlämnas till skattemyndigheten tillsammans med F-skat- tebeviset. Den nu aktuella paragrafen har kompletterats med en bestäm- melse som ger skattemyndigheten möjlighet att, sedan den anmanat skattse- delsinnehavaren att återlämna de nyss nämnda handlingarna, förelägga den som varit försumlig vite.

1025

Enligt nuvarande ordning får länsrättens beslut i fråga om bl.a. sättet för att ta ut preliminär skatt inte överklagas. Denna begränsning har nu slopats. Det innebär att skattemyndighetens beslut om tilldelning av A—skattesedel och F—skattesedel samt återkallelse av F-skattesedel får överklagas till läns- rätt. Därifrån får överklagande ske till kammarrätt och regeringsrätten.

1045

I 2 5 2 mom. anges att med arbetsgivare och arbetstagare likställs den som utger sådan ränta eller utdelning som mottagaren skall betala preliminär skatt för resp. den som har att betala den preliminära skatten. De bestäm- melser i UBL som avser arbetsgivare och arbetstagare blir därigenom auto- matiskt tillämpliga även på den som utger eller tar emot sådan ränta eller utdelning som preliminär A—skatt skall betalas för. Nuvarande bestämmelser i den nu aktuella paragrafen har därför slopats. I de fall en bestämmelse i UBL inte skall gälla i fråga om ränta eller utdelning har detta angetts i den aktuella paragrafen.

Anvisningarna till 3 5

I punkt 1 av de nuvarande anvisningarna till 3 5 regleras frågan huruvida en skattskyldig skall betala preliminär A-skatt eller preliminär B-skatt. Nu av- ses skyldigheten att betala preliminär skatt bli direkt knuten till vilken typ av skattsedel på preliminär skatt den skattskyldige har tilldelats. Regler om utfärdande av skattsedlar på preliminär skatt finns i 33 38 55.

När skattemyndigheten Ställs inför frågan vilken typ av preliminär skatt en skattskyldig skall betala skall utgångspunkten-vara att han skall betala preliminär A-skatt. Har den skattskyldige ansökt om en F—skattesedel och är förutsättningarna för en sådan skattsedel uppfyllda skall han betala prelimi- när F-skatt. Mot den bakgrunden finns inte längre något behov av punkt 1 av anvisningarna till 3 5. Den har därför slopats.

Nuvarande bestämmelser i punkt 2 kompletterar bestämmelserna i 3 5 2 mom. 1 i dess nu gällande lydelse.-Bestämmelserna har närmast karaktär av verkställighetsföreskrifter. De har därför utmönstrats ur lagen.

till 39 5

I 2 5 2 mom. definieras bl.a. begreppen arbetsgivare och arbetstagare och i 39 5 1 mom. andra stycket 2 har tagits in en bestämmelse om att skatteavdrag inte skall göras på ersättning som betalas ut av ett handelsbolag till en del- ägare i bolaget. De nuvarande bestämmelserna i punkt 1 i anvisningarna till 39 5 har därför slopats.

Inom det nya systemet skall skatteavdrag göras även från biinkomster. Det är alltså inte lika betydelsefullt att veta vilken av flera anställningar som är den skattskyldiges huvudanställning. Det kan emellertid vara av betydelse bl.a. i vissa fall när skatteavdragets storlek skall beräknas. Skatteavdrag en- ligt tabell får nämligen göras endast av huvudarbetsgivare (se 4 5). En arbets- givare som är osäker om huruvida han är huvudarbetsgivare eller inte har möjlighet att vända sig till skattemyndigheten och få ett besked enligt 44 5. Med hänsyn till detta har även nuvarande bestämmelser i punkt 2 i anvis- ningarna slopats.

I en ny punkt I har tagits in bestämmelser som motsvarar dem som nu finns i punkten 3 första stycket. I punkt 1 har emellertid preliminär B-skatt ersatts med preliminär F-skatt. Dessutom har särskild A-skatt lagts till.

Bestämmelser om skatteavdrag för betalning av kvarstående skatt finns i 39 5 1 a mom. Dessa bestämmelser är inte inskränkta till att avse någon viss del av den kvarstående Skatten. Någon påminnelse om detta behövs inte här. Nuvarande bestämmelser i punkt 3 andra stycket har därför också slopats.

Till en ny punkt 2 har, efter en redaktionell ändring, flyttats nuvarande bestämmelser i punkten 4.

Till en ny punkt 3 har flyttats nuvarande bestämmelser i punkten 5. Be- stämmelserna har ändrats på _det sättet att beslutande myndighet skall vara skattemyndigheten i stället för RSV. Vidare har ordet anställning ersatts med arbete som även kan avse näringsverksamhet. Bestämmelserna har dessutom blivit föremål för redaktionella ändringar.

till 40 5

Nuvarande regel i första stycket att skatteavdrag för betalning av preliminär skatt får underlåtas om det är uppenbart för arbetsgivaren att anställningen hos honom är att anse som bisyssla har slopats. Detta är en konsekvens av den nya ordningen som innebär att skatteavdrag skall göras även på biin- komster. Övriga ändringar i första stycket är endast av redaktionell natur.

Ändringarna i andra stycket föranleds dels av att den preliminära B-skat- ten har ersatts med preliminär F-skatt och av att F—skattesedeln skall kombi- neras med ett F-skattcbevis på samma sätt som B-skattesedeln kombinera- des med ett skattekort, dels av att en F-skattesedels rättsverkningar skall gälla t.o.m. februari månad året efter det inkomstår för vilket den utfärdats. I stycket har också redaktionella ändringar gjorts.

I tredje och fjärde styckena har endast redaktionella ändringar gjorts. I femte stycket har skattekort ersatts med F—skattebevis. Dessutom har re- daktionella ändringar gjorts.

Bestämmelserna om anmälningsskyldighet i nuvarande sjätte stycket har, efter vissa ändringar, getts en mer framträdande plats. De har flyttats till 40 a 5 (se vidare kommentaren till denna paragraf).

Bestämmelserna i sjätte stycket, tidigare sjunde stycket, har anpassats till vad som föreskrivs i 405 om uppvisande av skattsedel. I stycket har också redaktionella ändringar gjorts.

till 45 5

I punkt 2 har möjligheten för skattemyndigheten att genom jämkning be- sluta att preliminär A-skatt skall betalas i stället för preliminär B-skatt slo- pats.

Inom det nya systemet skall en F-skattesedel inte få bytas ut mot en A- skattesedel endast av den anledningen att man därigenom skulle få en bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den slutliga skatten. En F- skattescdel skall, mot innehavarens vilja, kunna ersättas med en A-skattese- del endast om det finns grund för en återkallelse av F-skattesedeln. Dess- utom har hänvisningen till anvisningarna till 3 5 tagits bort eftersom dessa anvisningar har slopats.

I punkt 3 andra stycket har .orts en följdändring till de nya reglerna om beräkning av beloppsgränsen i 45 5 2 mom.

till 46 5

Bestämmelserna i första stycket har ändrats till att i stället för B-skatt gälla F—skatt. Dessutom har de utvidgats till att också omfatta situationer då sär- skild A-skatt kan konuna i fråga. En bestämmelse om att preliminär sj älvde- klaration skall lämnas då någon ansöker om en F-skaltesedel har tagits in i 17 5 1 mom. Det finns därför inget behov av att här ta in ytterligare bestäm- melser för en sådan situation.

Ikraftträdande

Den föreslagna lagen skall träda i kraft den 1 januari 1993. Fram till den 1 april 1993 skall emellertid, med ett undantag, äldre bestämmelser om preli- minär skatt tillämpas. Förfarandet vid övergången till det nya skattsedelssys- temet har behandlats i den allmänna motiveringen ( avsnitt 3.22 ) till vilken det hänvisas.

Vad gäller mervärdeskatt som redovisas i en allmän självdeklaration inne- bär mina förslag att UBL skall tillämpas fullt ut. Nuvarande regler innebär däremot bl.a. att mervärdeskatten inte skall ingå i underlaget för debitering av preliminär skatt. I fråga om den möjlighet till förtida återbetalning av överskjutande skatt som avses i 45 5 2 mom. UBL har det visat sig finnas delade meningar huruvida även överskjutande ingående mervärdeskatt om- fattas. Enligt min mening saknas skäl att inte tillåta förtida återbetalning av sådan skatt. I övergångsbestämmelserna bör anges att vid återbetalning av för mycket betald preliminär skatt som avser inkomståret 1992 skall hänsyn tas också till överskjutande ingående mervärdeskatt. I fråga om inkomståret 1991 har riksdagen redan beslutat en sådan ordning (1991/92:SkU15, rskr. 123).

Hänvisningar till S6-1

6.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

3 kap. Kontrolluppgifter m.m. 4 5

I tredje stycket, som gäller ersättningar och förmåner som mottagaren får för arbete och som hos mottagaren skall taxeras som inkomst av näringsverk- samhet, har den ändringen vidtagits att kontrolluppgiftsskyldigheten gjorts beroende av om mottagaren saknar en F—skattesedel. Ändringen innebär att kontrolluppgift i vissa fall skall lämnas för näringsidkare och juridiska perso- ner (som exempelvis inte sköter sina skatteinbetalningar och därför har fått sin F-skattesedel ersatt med en A-skattesedel).

Nuvarande bestämmelser i tredje stycket om likställighetsavtal och skatte- avdrag enligt AUL har utmönstrats eftersom likställighetsavtalen slopas (jfr. avsnitt 3.14 ) och AUL upphävs (jfr. avsnitt 3.20 ).

55

Nuvarande punkt 3 i första stycket har utmönstrats till följd av att AUL upp- hävs. Detta innebär att kontrolluppgift skall lämnas utan anmaning beträf- fande bl.a. sådana ersättningar för arbete som ges ut av fastighetsägare och ägare av bostadslägenheter till någon som har en A-skattesedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt om inte undantagsbestämmelsen i punkt 1 är tillämplig, dvs. om inte ersättningen understiger 1 000 kr. för hela året.

9 5 Fjärde stycket har anpassats till att AUL upphävs.

355"

Skyldigheten att lämna upplysning om huruvida arbetsgivaren skall betala arbetsgivaravgifter på utgivet belopp har ersatts med en skyldighet att lämna uppgift om någon medlem i gruppen har en F-skattesedel. Den uppgiften är nödvändig för att skattemyndigheten skall kunna avgöra om arbetsgivaren är skyldig att betala arbetsgivaravgifter på utgivet belopp.

375

Skyldigheten att efter föreläggande lämna kontrolluppgift för näringsidkare har ändrats till att avse sådana personer som har en F-skattesedel antingen som enda skattsedel eller i kombination med en A-skattesedel om F-skatte- sedeln har åberopats skriftligen.

4 kap. Övriga bestämmeLser 13 5

Paragrafen har kommenterats i avsnitt 3.21 . I den nya avfattningen anges särskilt taxeringshandlingar avseende aktiebolag och ekonomiska föreningar med hänsyn till att gallringen av sådana handlingar påtagligt awiker från vad som gäller i fråga om andra taxeringshandlingar.

Hänvisningar till S6-2

6.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Av den allmänna motiveringen ( avsnitt 3.4 och 3.6 ) framgår att den som be- talar ut ersättning för utfört arbete till någon som har en A-skattesedel eller som saknar skattsedel på preliminär skatt skall vara skyldig att betala arbets- givaravgifter på ersättningen. Har den som utfört arbetet i stället en F-skat- tesedel antingen då ersättningen för arbetet bestäms eller då ersättningen betalas ut skall han vara skyldig att själv betala socialavgifterna på ersätt- ningen i form av egenavgifter. Av den allmänna motiveringen framgår vidare att sådan ersättning för arbete som skall utgöra underlag för beräkning av arbetsgivaravgifter skall hänföras till inkomst av anställning vid beräkning av sjukpenning— och pensionsgrundande inkomst. På motsvarande sätt skall sådan ersättning för vilken egenavgifter skall betalas hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete.

De ändringar som nu föreslås i lagen om allmän försäkring är sådana j uste- ringar som behöver göras i definitionerna av begreppen inkomst av anställ- ning och inkomst av annat förvärvsarbete på grund av de rättsverkningar som A— och F-skattesedlarna avses få i fråga om skyldigheten att betala soci- alavgifter på ersättning för arbete inom det nya systemet. Förslaget medför ändringar i 3 kap. 2 och 2 a 55 samt i 11 kap. 2 5. Dessutom föreslås en änd- ring i 20 kap. 2 5 som har sin grund i att den s.k. undantagslagen avses bli upphävd. Den föreslagna lagtexten har utformats i enlighet med vad lagrå- det förordat i fråga om lagen om ändring i UBL.

3 kap. Om sjukpenning 2 5

Socialavgiftslagen är lagtekniskt sammankopplad med lagen om allmän för- säkring. Sålunda skall egenavgifter enligt bestämmelser i socialavgiftslagen betalas för sådan inkomst som enligt lagen om allmän försäkring är att hän- föra till inkomst av annat förvärvsarbete. Vidare skall sådan ersättning för arbete som enligt socialavgiftslagen skall ingå i underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter enligt motsvarande bestämmelser i lagen om allmän för- säkring utgöra inkomst av anställning för mottagaren. Dessa samband bör finnas även fortsättningsvis. Det innebär att definitionerna av begreppen in- komst av anställning och av annat förvärvsarbete behöver justeras.

I förevarande paragraf anges för närvarande vilka ersättningar som skall hänföras till inkomst av anställning vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst. I paragrafen finns också bestämmelser om vilka ersättningar som skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete. Bestämmelser om in- komst av annat förvärvsarbete finns dessutom i 2 a 5.

Nuvarande bestämmelser i 2 5 första stycket innebär bl.a. att en försäk- rads inkomst av eget arbete såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst skall hänföras till inkomst av anställning. Den bestämmelsen står kvar inom det nya systemet men kompletteras med vissa undantagsregler i 2 a 5, exem- pelvis skall ersättning för arbete som en arbetsgivare betalar ut till en arbets- tagare som har tilldelats en F-skattesedel hänföras till inkomst av annat för- värvsarbete. Arbetsinkomster som förvärvas av någon som har en A-skatte- sedel eller som saknar skattsedel på preliminär skatt skall däremot alltid hän- föras till inkomst av anställning. '

Enligt nuvarande bestämmelser i andra stycket skall ersättning för utfört arbete räknas som inkomst av anställning även om mottagaren inte är an- ställd hos den som utger ersättningen. I fråga om ersättning som utgör in- komst av näringsverksamhet gäller detta emellertid endast under förutsätt- ning att den försäkrade och den som utger ersättningen är överens om detta. Möjligheten att träffa sådana avtal, s.k. likställighetsavtal, har nu slopats. Motivet för detta framgår av den allmänna motiveringen (se avsnitt 3.14 ). Kvar står huvudregeln att även uppdragsersättningar som överstiger 1 000 kr. skall hänföras till inkomst av anställning. Detta skall dock inte gälla om uppdragsersättningen enligt bestämmelserna i 2 a 5 är att hänföra till in- komst av annat förvärvsarbete. Detta framgår av det nu gjorda tillägget i andra stycket.

2a5

I första och andra styckena finns för närvarande bestämmelser som anger att vissa ersättningar som utbetalas från utlandet skall anses som inkomst av an- nat förvärvsarbete vid beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten. Dessa bestämmelser kan sägas vara undantag från vad som föreskrivs i 25. I tredje stycket, som är nytt, har i tre punkter tagits in ytterligare bestämmel- ser som kompletterar bestämmelserna i 2 5.

Med en F—skattesedel skall, enligt vad som sägs i den allmänna motive-

ringen, följa skyldighet för skattsedelsinnehavaren att betala egenavgifter på ersättning för utfört arbete. Sådan ersättning skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete oberoende av hur den taxeras hos mottagaren. En be- stämmelse om detta har tagits in i punkt 1 . I 2a5 punkten 1 anges också när F—skattesedeln skall föreligga för att få den rättsverkan som nyss sagts. Mot- tagaren skall sålunda ha en gällande F-skattesedel antingen då ersättningen för arbetet betalas ut eller då ersättningen för arbetet bestäms.

I den allmänna motiveringen har vidare föreslagits att den som betalar ut ersättning för arbete till någon som har en A-skattesedel eller som saknar skattsedel på preliminär skatt alltid skall betala arbetsgivaravgifter på ersätt- ningen. Sådan ersättning skall hänföras till inkomst av anställning. Detta gäl- ler även om ersättningen hos mottagaren taxeras som inkomst av närings- verksamhet. .

Från den nu angivna huvudregeln skall dock finnas två undantag. I dessa undantagsfall skall ersättningen i stället hänföras till inkomst av annat för- värvsarbete. Härigenom uppnås enhetlighet med vad som skall gälla enligt UBL (se kommentaren till 3 5 2 mom. och 39 5 1 mom. UBL).

Det första undantaget, som anges i punkt 2, gäller det fallet att ersättning för arbete betalats ut av en fysisk person eller ett dödsbo till någon som har en A—skattesedel eller som saknar skattsedel på preliminär skatt. I ett sådant fall skall arbetsgivaravgifter inte betalas på ersättningen om den inte betalats ut inom näringsverksamhet som bedrivits av den fysiska personen eller av dödsboet och ersättningen under inkomståret kan antas komma att under- stiga 10 000 kr. 1 nu angivet fall skall egenavgifter betalas för ersättningen och den skall därför hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete.

Det andra undantaget, som anges i punkt 3, avser det fallet att ersättning för arbete betalas ut till någon som har en A-skatt'esedel eller saknar skattse- del på preliminär skatt och som är delägare i ett handelsbolag. I sådant fall skall ersättningen hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete om ersätt- ningen betalas ut av bolaget.

Av den allmänna motiveringen framgår också att den som har både en A- och en F-skattesedel måste åberopa F-skattesedeln skriftligen om han vill att den skattsedelns rättsverkningar skall gälla. Om han gör det anses han ha endast en F-skattesedel. I konsekvens med detta skall ersättning för arbete som betalas ut till någon som har både en A- och en F-skattesedcl hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete om F-skattesedeln skriftligen åberopas för utbetalaren. F-skattesedeln skall för att få effekt åberopas antingen då ersättningen för arbetet bestäms eller då ersättningen betalas ut. Bestäm- melser om detta har tagits in i jjärde stycket, som också är nytt.

11 kap. Om pensionsgrundande inkomst

De rättsverkningar som har föreslagits följa med A- och F-skattesedlarna har såsom framgår av kommentarerna till 3 kap. 2 5 medfört att omfatt- ningen av begreppen inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvs- arbete vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten har änd- rats. Motsvarande ändringar skall göras också i dessa begrepp vid beräk- ningen av den pensionsgrundande inkomsten.

I likhet med vad som gäller i fråga om 3 kap. 2 5 första stycket innebär bestämmelserna i 11 kap. 2 5 första stycket att tjänsteinkomst som uppbärs av någon som har en A—skattesedel eller som saknar skattsedel på preliminär skatt skall hänföras till inkomst av anställning. Någon särskild bestämmelse om detta behöver alltså inte föras in.

I fråga om ersättning för arbete som någon utfört för någon annans räk- ning utan att vara anställd i dennes tjänst gäller bestämmelserna i 3 kap. 2 5 andra stycket även vid beräkning av den pensionsgrundande inkomsten. Detta framgår av 11 kap. 2 5 andra stycket. De ändringar som har gjorts i 3 kap. 2 5 andra stycket kommer således automatiskt att gälla även vid beräk- ning av pensionsgrundande inkomst. Det återstår då endast atti 11 kap. föra in bestämmelser som motsvarar dem som tagits in i 3 kap. 2 a 5 tredje och fjärde styckena samt att göra en följdändring i 11 kap. 2 5 till de föreslagna ändringarna i 3 kap. 2 a 5.

25

Genom tillägget i andra stycket blir bestämmelserna i 3 kap. 2 a 5 tredje och fjärde styckena tillämpliga även vid beräkningen av pensionsgrundande in- komst.

] tredje stycket av förevarande paragraf finns en hänvisning till 3 kap. 2 a 5. Nyss har föreslagits att denna paragraf skall få två nya stycken, tredje och fjärde styckena. I förtydligande syfte har hänvisningen preciserats till 3 kap. 2 a 5 första stycket.

20 kap. Övriga bestämmelser 2 5

Av den allmänna motiveringen (se avsnitt 3.20 ) framgår att den s.k. undan— tagslagen föreslås bli upphävd. På grund härav har hänvisningen i femte stycket till den lagen fått utgå.

I likhet med vad som skall gälla i fråga om skyldigheten att göra skatteav- drag och betala arbetsgivaravgifter skall en uppgift från den som utställer en faktura eller någon därmed jämförlig handling, om att han har en F—skattese- del tas för god vid tillämpningen av bestämmelserna om sjukpenning— och pensionsgrundande inkomst i denna lag (se även kommentarerna till 39 5 1 mom. UBL). Bestämmelser i detta hänseende har tagits in i sjätte stycket, som är nytt. I detta stycke har också tagits in en hänvisning till 79 a 5 UBL som innehåller bestämmelsr om straffrättslig påföljd för den som till en ar- betsgivare lämnar oriktig uppgift om innehav av F-skattesedcl. Paragrafen föreslås ändrad också enligt lagförslag i prop. 1991/92:124 .

Hänvisningar till S6-3

6.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Inom det nya systemet skall skattsedlarna på preliminär skatt styra i vilken form socialavgifterna skall betalas på ersättning för arbete som utges till skattsedelsinnehavaren. Särskilda regler avses dock gälla för ersättning som

utges till delägare i handelsbolag av bolaget. Socialavgiftslagen innehåller bl.a. bestämmelser om underlag för beräkning av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Bestämmelserna är redan nu utformade på det sättet att det finns ett lagtekniskt samband mellan arbetsgivaravgifter och begreppet in- komst av anställning i lagen om allmän försäkring. Detsamma gäller i fråga om egenavgifter och begreppet inkomst av annat förvärvsarbete. På grund av det nyss nämnda lagtekniska sambandet medför de ändringar som har fö- reslagits i lagen om allmän försäkring att avgiftsunderlagen i socialavgiftsla- gen också har ändrats. Ändringarna i socialavgiftslagen har kunnat begrän- sas till 1 kap. 2 5 och 2 kap. 4 5.

1 kap. Inledning 2 5

I paragrafens första stycke anges för närvarande att de avgifter som regleras i lagen skall betalas av arbetsgivare och av den som är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring och som har inkomst av annat förvärvsarbete än an- ställning. Däremot sägs inget om i vilken form avgifterna skall betalas. Av andra bestämmelser i lagen framgår indirekt att avgifterna skall betalas an- tingen som arbetsgivaravgifter eller som egenavgifter.

I avsikt att göra lagen mer lättläst har i första stycket tagits in en uttrycklig bestämmelse om att avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgif- ter. Dessutom anges vem som är skyldig att betala resp. avgifter.

Som framgår av kommentaren till förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring har i 3 kap. 2 a 5 nämnda lag tagits med bestämmelser om ytterligare ersättningar som skall hänföras till inkomst av annat förvärvsar- bete än anställning. Även den som uppbär sådana ersättningar skall betala egenavgifter. En särskild bestämmelse om detta behövs emellertid inte efter- som 3 kap. 2 a 5 redan anges i första stycket.

1 paragrafens tredje stycke anges för närvarande att bestämmelser om be— talning av avgifter vid vissa uppdrag finns i den s.k. undantagslagen. Den lagen skall nu upphävas och stycket har därför slopats. Paragrafen föreslås ändrad också enligt lagförslag i prop. 1991/92:124 .

2 kap. Arbetsgivaravgifter 3 5

I denna paragraf anges att underlag för beräkning av arbetsgivaravgifter är bl.a. sådan ersättning för utfört arbete som avses i 3 kap. 2 5 andra stycket lagen om allmän försäkring. Detta lagrum har nu ändrats på det sättet att den som betalar ut ersättning för utfört arbete i annan form än pension till någon som inte har en F-skattesedel skall anses som arbetsgivare även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. Mottagaren skall i sådana fall anses som arbetstagare. Detta innebär att den som betalar ut ersättning till någon som har en A-skattesedel eller som saknar skattsedel på preliminär skatt är att anse som arbetsgivare. Till följd av den hänvisning till lagen om allmän försäkring som redan finns i den nu aktuella paragrafen

blir arbetsgivaren skyldig att betala arbetsgivaravgifter på ersättningen utan att någon ändring behöver göras i socialavgiftslagen .

45

Bestämmelserna om ersättningar för arbete som betalas ut till någon som inte har en F-skattesedel i 3 kap. 2 5 lagen om allmän försäkring komplette- ras med bestämmelser i två nya stycken, tredje och fjärde styckena, i 3 kap 2 a 5 samma lag. Där anges att ersättning för arbete som enligt 3 kap. 2 5 skall anses som inkomst av anställning under vissa förutsättningar skall räk- nas som inkomst av annat förvärvsarbete. Detta gäller t.ex. när en arbetsgi- vare betalar ut ersättning för arbete till en arbetstagare som har en F—skatte- sedel. I ett sådant fall skall arbetsgivaren inte vara skyldig att betala arbetsgi- varavgifter på ersättningen för arbetet.

I 2 kap. 4 5 socialavgiftslagen regleras vilka ersättningar man skall bortse från vid beräkning av avgiftsunderlaget. Enligt paragrafens första stycke 11 gäller detta bl.a. i fråga om sådan ersättning som avses i 3 kap. 2 a 5 lagen om allmän försäkring. Eftersom bestämmelserna om att ersättning för at- bete som betalas ut till någon som innehar en F-skattesedel skall räknas som inkomst av annat förvärvsarbete har tagits in i just denna paragraf kommer dessa ersättningar att undantas från underlaget för arbetsgivaravgifter utan att några särskilda ändringar behöver göras i socialavgiftslagen.

I andra stycket har dock gjorts ett tillägg som anger ramarna för de ak- tuella sehablonerna. Därigenom uppnås likformighet med 11 5 tredje stycket UBL.

3 kap. Egenavgifter 4 5

I denna paragrafs första stycke anges grunden för beräkning av de egenavgif- ter som avses i 3 kap. 1 5 1 och 5—7 (3 kap. 1 5 1 och 4—6 enligt förslag i prop. 1991/92:149). Den utgörs av sådan inkomst av annat förvärvsarbete som av- ses i 3 kap. 2 och 2 a 55 lagen om allmän försäkring. I dessa paragrafer har ändringar nu gjorts som bl.a. innebär att ersättning för arbete som betalas till någon som har en F-skattesedel skall hänföras till inkomst av annat för- värvsarbete. Med hänsyn härtill kommer sådana ersättningar att utgöra grund för de nyss nämnda egenavgifterna utan att några särskilda ändringar behöver göras i socialavgiftslagen.

I den nu aktuella paragrafens andra stycke anges grunden för beräkning av de egenavgifter som anges i 3 kap. 1 5 2—4 ( 3 kap. 1 5 2 och 3 enligt förslag i prop. 1991/92:149). Den utgörs av sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 5 lagen om allmän försäkring.

I 11 kap. 2 5 anges vad som vid beräkning av pensiongrundande inkomst skall hänföras till inkomst av anställning. Enligt tredje stycket i paragrafen gäller därvid bestämmelserna i 3 kap. 2 5 andra stycket i tillämpliga delar. De ändringar som har gjorts i sistnämnda lagrum och som gäller vid beräk- ning av sjukpenninggrundande inkomst får alltså effekt även vid beräkning av pensionsgrundande inkomst.

I 11 kap. 2 5 lagen om allmän försäkring har nu tagits in också en hänvis- ning till 3 kap. 2 a 5 som bl.a. gäller ersättningar för arbete som utges till någon som har en F-skattesedel. Sådana ersättningar skall inte heller vid be- räkning av pensiongrundande inkomst hänföras till inkomst av anställning. I 11 kap. 3 5 anges vad som vid beräkning av pensiongrundande inkomst av- ses med inkomst av annat förvärvsarbete. Den är formulerad på det viset att de ersättningar som anges i 3 kap. 2 a 5 kommer att hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete. Med hänsyn härtill kommer även i detta fall sådana ersättningar för arbete som betalas till den som har en F-skattesedel att ut- göra grund för de sist nämnda egenavgifterna utan att några särskilda änd- ringar behöver göras i socialavgiftslagen .

6.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

I lagen ( 1984:668 ) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, USAL, har bestämmelserna i 6 5 om kostnadsavdrag ändrats så att de korresponde- rar med 11 5 UBL. Vidare har i tre nya paragrafer, 16—1855, tagits in bestäm- melser om ett solidariskt betalningsansvar för arbetsgivaravgifter i vissa fall. Slutligen har i en ny paragraf, 22 e 5, tagits in bestämmelser om ett sekundärt ansvar för arbetsgivaravgifter i vissa fall. Dessutom har vissa redaktionella ändringar .orts i lagen. Den föreslagna lagtexten har utformats i enlighet med vad lagrådet förordat i fråga om lagen om ändring i UBL.

25

Begreppet lön i förevarande paragraf avses omfatta samtliga ersättningar för arbete på vilka arbetsgivaravgifter skall beräknas. Av författningskommen- tarerna till 1 kap. 2 5 och 2 kap. 3 5 socialavgiftslagen framgår att arbetsgivar- begreppet har vidgats. På grund av detta har definitionen av lönebegreppet i USAL automatiskt utvidgats i motsvarande mån.

65

Ändringen i tredje stycket syftar till att uppnå 'parallellitet mellan 6 5 USAL och 11 5UBL.

165

Huvudregeln inom det nya systemet är att den som har uppdragit ett arbete åt någon som har en F-skattesedel inte skall vara skyldig att vare sig göra skatteavdrag från eller betala arbetsgivaravgifter på ersättningen för arbetet. Dock skall den som uppdragit arbetet i vissa fall kunna åläggas ett med F- skattesedelsinnehavaren solidariskt betalningsansvar för de inkomstskatter och socialavgifter som hänför sig till ersättningen för arbetet. Egenavgifterna omfattas av UBL:s definition av skatt. Av detta följer att de föreslagna bestämmelserna om solidariskt ansvar för skatt i 75 c 5 UBL också omfattar egenavgifterna (se författningskommmentarerna till 75 c 5 UBL).

Av den allmänna motiveringen (se avsnitt 3.9 ) framgår emellertid att ett solidariskt betalningsansvar också för arbetsgivaravgifter skall kunna krävas ut i vissa fall. Detta gäller när ett arbete uppdragits till en F-skattesedelsinne- havare som såsom arbetsgivare i sin tur låtit annan utföra arbetet, om arbets- givaravgifter skall betalas på den ersättning som utges till den som utfört ar- betet. I ett sådant fall skall den som betalar ut ersättningen för arbetet kunna åläggas ett med F—skattesedelsinnehavaren solidariskt betalningsansvar för avgifterna och den dröjsmålsavgift som belöper på avgiftsbeloppet.

Vad som sagts nu gäller dock endast under förutsättning att arbetet har uppdragits inom en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet, att utbetala- ren inte i samband med utbetalningen av ersättningen gjort anmälan enligt 40 a 5 UBL, och att betalningsmottagaren inte betalat arbetsgivaravgifterna inom föreskriven tid. Bestämmelser av denna innebörd har tagits in i första och andra styckena. De motsvarar de föreslagna bestämmelserna i 75 c 5 UBL.

I tredje stycket föreskrivs att det solidariska betalningsansvaret inte får krävas ut sedan F—skattesedelsinnehavarens skyldighet att betala avgifterna fallit bort på grund av preskription.

I fjärde stycket sägs att belopp som en utbetalare ålagts att betala enligt bestämmelserna i första stycket får drivas in i samma ordning som gäller för restförd skatt enligt UBL.

Genom bestämmelserna i tredje och fjärde styckena uppnås likformighet med bestämmelserna i 75 d 5 andra och tredje styckena UBL.

175

I paragrafen ges närmare bestämmelser om vad som i 16 5 skall avses med en F-skattesedelsinnehavare. Bestämmelserna stämmer överens med mot- svarande regler i UBL (se bl.a. 39 5 1 mom. och kommentarerna till denna paragraf).

Med en F-skattesedelsinnehavare avses en person som i enlighet med be- stämmelserna i UBL innehar enbart en F—skattesedel antingen då ersätt- ningen bestäms eller då den betalas ut. Bestämmelser i dessa avseenden har tagits in i första stycket. .

I första stycket har också tagits in en bestämmelse om att en uppgift i en anbudshandling, faktura eller någon därmed jämförlig handling om att ut— ställaren innehar en F-skattesedel får tas för god. Detta skall dock inte gälla om den som uppdragit arbetet känt till att uppgiften var oriktig.

Har en fysisk person såväl en F-skattesedel som en A-skattesedel skall han anses vara en F-skattesedelsinnehavare endast om han skriftligen åberopat F-skattcsedeln. En sådan uppgift om innehav av F-skattesedel som får tas för god skall gälla som skriftligt åberopande. Bestämmelser om detta har ta- gits in i andra stycket. Motsvarande bestämmelser finns i 39 5 1 mom. tredje stycket UBL.

185

I första stycket har tagits in en behörighetsregel. Med hänsyn till bestämmel- serna i 3 5 blir den skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren är registrerad

för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt behörig att tillämpa bestämmelserna i 16 5. Är arbetsgivaren inte registrerad skall beslut i nu ak- tuell fråga i stället fattas av skattemyndigheten i det län där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är juridisk person, fast driftställe här i landet, skall beslutet fattas av skattemyndigheten i Stockholms län.

I andra—fjärde styckena finns bestämmelser om regressrätt för den som fullg'ort sin solidariska betalningsskyldighet enligt 16 5. Bestämmelserna har utformats med 76 5 UBL som förebild.

22e5

Av den allmänna motiveringen ( avsnitt 3.9 ) framgår att en fysisk person med A-skattesedel som utfört ett arbete i vissa fall skall kunna göras subsidiärt ansvarig för de arbetsgivaravgifter som belöper på ersättningen för arbetet.

Det subsidiära ansvaret avses kunna krävas ut endast av sådan A-skattese- delsinnehavare som bedriver näringsverksamhet och endast för sådan ersätt- ning för arbete som hänför sig till näringsverksamheten.

Det subsidiära ansvaret avses vidare kunna utkrävas endast när arbetsgi- varens betalningsskyldighet för avgifterna eftergetts enligt bestämmelserna i nuvarande 22 d 5. Det måste dessutom ha varit uppenbart för A—skattese- delsinnehavaren att den som uppdragit arbetet inte insåg att han var arbets- givare och med hänsyn till föreliggande omständigheter måste anses ha sak- nat anledning att räkna med att han var arbetsgivare. Motsvarande avses gälla i fråga om den som saknar skattsedel på preliminär skatt.

Bestämmelser av nu angiven innebörd har tagits in i första stycket av före- varande nya paragraf.

I andra stycket har tagits in en behörighetsregel. Med hänsyn till bestäm- melserna i 3 5 blir den skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren är registre- rad för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt behörig att till- lämpa bestämmelserna i första stycket. Är arbetsgivaren inte registrerad skall beslut i nu aktuell fråga i stället fattas av skattemyndigheten i det län där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är juridisk person, fast driftställe här i landet, fattas beslut av skatte- myndigheten i Stockholms län.

255

Lagen om allmän löneavgift har upphört att gälla fr.o.m. 1992 ( prop. 1991/92:60 , SkUIO, rskr. 97, SFS 1991:1852). Paragrafens bestämmelser rö- rande sådan avgift har därför slopats. l paragrafen har i stället tagits in mot- svarande bestämmelser rörande särskild löneskatt.

Övergångsbestämmelsema till lagen ( 1991:1907 ) om ändringi lagen ( 1984:668 ) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Genom lagstiftning i slutet av år 1991 infördes i 3 5 USAL en möjlighet att överflytta bcslutsbehörigheten mellan skattemyndigheterna motsvarande

den som gäller på taxeringsområdet. Lagstiftningen trädde i kraft den 1 ja- nuari 1992. Enligt nuvarande övergångsbestämmelser skall vad gäller 3 5 USAL äldre bestämmelser fortfarande gälla i fråga om arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet. Den föreslagna ändringen innebär att bcslutsbehörigheten kan flyttas över även vad gäller beslut rörande ar- betsgivaravgifter som belöper på tid före den 1 januari 1992.

Hänvisningar till S6-5

6.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt

25

Möjligheten att träffa s.k. likställighetsavtal har slopats (se avsnitt 3.14 ). Den effekt som nu uppnås med ett likställighetsavtal kan inom det nya syste- met uppnås genom att en F—skattesedel kombineras med en A-skattesedel. I de fall skattsedelsinnehavaren vill att en viss ersättning skall hänföras till inkomst av anställning åberopar han inte F-skattesedeln. Därigenom kom- mer ersättningen inte att bli skattegrundande enligt bestämmelserna i 1 5 la- gen om särskild inkomstskatt på vissa förvärvsinkomstcr. Med hänsyn till vad som nu har sagts har nuvarande bestämmelse i tredje stycket slopats.

Hänvisningar till S6-6

6.7. Förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

75

I paragrafens punkt 3 anges att det centrala skatteregistret får innehålla upp- gift också om innehav av skattsedel på preliminär skatt, dvs- A—skattesedel eller F-skattesedel, samt uppgift om beslut om återkallelse av en F—skattese- del och skälen för sådana beslut.

Genom att uppgifterna om prelirninärskattesedlarna och om återkallelse av F-skattesedel har tagits in i punkt 3 ges också kronofogdemyndigheten terminalåtkomst till uppgifterna. I 10 5 femte stycket skatteregisterlagen sägs nämligen att kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till det cen- trala skatteregistret i fråga om bl.a. uppgifter enligt 7 5 3. Terminalåtkoms- ten får bl.a. avse den som är registrerad som gäldenär hos kronofogdemyn- digheten eller make till gäldenären eller annan som sambeskattas med gälde- naren.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i uppbördslagen ( 1953:272 ),

2. lag om ändring i lagen ( 1990:325 ) om självdeklaration och kontrollupp- gifter,

3. lag om ändring i lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring,

4. lag om ändring i lagen ( 1981:691 ) om socialavgifter,

5. lag om ändring i lagen ( 1984:668 ) om uppbörd av socialavgifter från ar- betsgivare,

6. lag om ändring i lagen ( 1990:659 ) om särskild löneskatt på vissa för- Prop. 1991/92:112 värvsinkomster, 7. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343) .

1. Inledning

Nuvarande regler om skyldigheten att göra skatteavdrag och betala socialav- gifter är ibland svåra att tillämpa. De har framför allt brister som'gör att det kan vara svårt för en arbetsgivare eller en uppdragsgivare att avgöra om han på en ersättning för ett visst arbete är skyldig att göra skatteavdrag och be- tala arbetsgivaravgifter eller inte. '

Inom regeringskansliet har sedan en tid pågått ett arbete som syftar till att göra systemet för uppbörd av inkomstskatt och socialavgifter enklare och smidigare. En viktig del i detta arbete är att förenkla reglerna om skyldighe- ten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter. Målet är att inte nå— gon skall behöva sväva i ovisshet om huruvida han har en sådan skyldighet eller inte. Riksdagen har redan vid flera tillfällen antagit lagförslag som inne- burit inte oväsentliga förenklingar för såväl de enskilda som skattemyndig- heterna.

Genom lagstiftning år 1984 infördes regler om en samordnad uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgifter (prop. 1983/84:167, SfU 28, rskr. 369, SFS 1984:668—673). De nya reglerna trädde i kraft den 1januari 1985.

En annan åtgärd som bidragit till ett smidigare uppbördssystem är den ändring av uppbördslagen(1953:272), UBL, som gjordes sommaren 1985 och som innebär att en arbetsgivare som har överklagat ett beslut varigenom han ålagts betalningsskyldighet för en arbetstagares skatt, kan få anstånd med betalningen i awaktan på att förvaltningsdomstolarna slutligt avgör ärendet (prop. 1984/85:192, SkU 61, rskr. 352, SFS 1985:404).

Av betydelse är också de ändringar som har gjorts i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, USAL, och som innebär att den lokala skattemyndigheten, numera skattemyndigheten, fr.o.m. den 1 januari 1987 getts möjlighet att lämna förhandsbesked i frågor huruvida arbetsgivar- avgifter skall betalas för en viss ersättning eller inte (prop. 1986/87:16, SfU 4, rskr. 66, SFS 1986:1137). En motsvarande möjlighet fanns redan i fråga

om skyldigheten att göra skatteavdrag. Vidare innebär dessa ändringar att arbetsgivaravgifter kan efterges i de fall arbetsgivaren haft skäl att inte upp- fatta sig som arbetsgivare. I samband med dessa lagändringar infördes mot- svarande eftergiftsmöjlighet beträffande skyldigheten att göra skatteavdrag (prop.1986/87zl6 och 47, SkU 11, rskr. 95, SFS 1986:1288).

Den samordnade uppbörden och de nu redovisade lagändringarna bygger på förslag som lämnats av socialavgiftsutredningen (S 1981:04)'. Utred- ningen har deSSutom utarbetat ett förslag om företagarregistrering, Ds S 1985:1, Företagarregistrering - klarare regler för socialavgifter, som har re- missbchandlats. Vid remissbehandlingen framhölls från flera håll att försla- get inte var tillräckligt långtgående. Bl.a. riktades kritik mot att reglerna om företagartegistrering inte skulle gälla juridiska personer.

En överarbetning av utredningsförslaget har gjorts inom regeringskans- liet. I samband därmed har också regler om skatteavdrag på biinkomster ar- betats in i förslaget. Arbetet i den delen bygger på ett av riksskatteverket, RSV, under år 1983 till regeringen avlämnat förslag (RSV Rapport 1983z3, Skatteavdrag på biinkomster).

Resultatet av överarbetningen har redovisats i en promemoria, Ds 1988:59, F-skattebevis nya regler för skatteavdrag och socialavgifter.

De allmänna överväganden som har redovisats i promemorian bygger i princip på samma grund som socialavgiftsutredningens förslag, nämligen att skyldigheten att betala socialavgifter bör knytas till en särskild registrering. Övervägandena har emellertid gett vid handen att anknytningen till en sådan registrering bör utformas efter delvis andra linjer än de som utredningen följt och att möjligheterna till en registrering och rättsverkningarna av denna bör vidgas i förhållande till utredningens förslag.

En sammanfattning av promemorians förslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I .

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstan- ser som har yttrat sig över promemorian bör fogas som bilaga 2 till protokol- let. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom finansde- partementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 5510/88).

RSV har den 29juni 1989 lagt fram ett förslag till ändringar i reglerna om preliminär skatt på ersättning till artister som i sin tur förutsätter att försla- gen i promemorian om F—skattebevis genomförs. Verkets förslag har remiss- behandlats. En förteckning över remissinstanserna bör fogas som bilaga 3 till protokollet. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 3675/89).

Riksdagen har vid sin behandling av prop. 1989/90:74 om en ny taxerings- lag m.m. framställt önskemål om nya regler för skatteavdrag och socialavgif- ter (1989/90:SkU32, rskr. 217).

Hänvisningar till S1

Lagrådet

Regeringen beslutade den 30 januari 1992 att inhämta lagrådets yttrande över de lagförslag som utarbetats inom finansdepartementet mot den bak-

1 Särskild utredningsman regeringsrådet G. Björne-.

grund som jag nu har redogjort för. De granskade förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 5. Jag återkommer till yttrandet i författningskommentarerna till de lagrum vilkas utformning lagrådet lämnat synpunkter på. Jag godtar, som kommer att-framgå, lagrå- dets förslag till ändringar. Lagrådets granskning har också lett till vissa re- daktionella ändringar i lagtexten. Behovet av en genomgripande lagteknisk översyn av UBL kvarstår dock. Jag vill framhålla att lagrådet i sitt yttrande understryker vikten av att den översyn av UBL som jag aviserade i protokol- let till remissen snarast kommer till stånd.

Utöver de lagförslag som remitterades till lagrådet tarjag här upp ett kom- pletterande förslag till ändring i skatteregisterlagen (1980:343). Dessutom föreslår jag justeringar i 4 kap. 13 ålagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, samt i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1907) om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Förslaget om ändring i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter bygger på en framställning av RSV den 1 augusti 1991 med begäran om änd- rade lagreglcr avseende gallring av deklarationer för aktiebolag och ekono- miska föreningar. Framställningen har remissbehandlats. Yttranden har av- getts av Riksåklagaren, Bokföringsnämnden, Riksarkivet, Statistiska cen- tralbyrån och Länsrätten i Östergötlands län.

2. Behovet av en reform 2.1 Allmänt

Uppbörden av arbetsgivaravgifter inom socialförsäkringen har fr.o.m. år 1985 samordnats med uppbörden av preliminär skatt som innehållits av ar- betsgivare. Genom samordningen har man fått en säkrare avgiftsberäkning'

samt en effektivare och snabbare avgiftsuppbörd. Dessutom medför ett sam- ordnat uppbördssystem ett jämnare betalningsflöde.

Samordningen gäller i huvudsak formerna för arbetsgivarnas redovisning till myndigheterna, betalningen av skatterna och avgifterna och handlägg- ningen inom myndigheterna. De materiella reglerna är däremot i stort sett desamma som tidigare. Några väsentliga ändringar har sålunda inte skett i fråga om vilka företag eller enskilda som skall betala arbetsgivaravgifter och vilka som skall göra avdrag för preliminär A-skatt resp. vilka som skall be- tala egenavgifter och preliminär B-skatt.

Reglerna i nämnda avseenden inom socialförsäkringen och den prelimi- nära beskattningen stämmer i stor utsträckning överens men rymmer också betydande skillnader. Dessa skillnader är en naturlig följd av att olika syften har legat till grund för lagstiftningen inom socialförsäkrings- och skatteområ- dena och att reglerna i praxis tillämpats vid helt skilda förfaranden och av skilda myndigheter och domstolar.

De materiella reglerna är i många fall, främst i fråga om skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter, komplicerade och förutsätter att en rad olika om- . ständigheter beaktas i det enskilda fallet.

I fråga om beskattningsområdet gäller att arbetsgivarens skyldighet att göra avdrag för preliminär A—skatt knyter an till de olika inkomstslagen en- ligt kommunalskattelagen(19282370), KL, inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet. Bestämmelser om preliminär A- och B-skatt samt om arbetsgivarnas skyldighet att göra skatteavdrag finns i UBL. Preliminär A- skatt skall betalas endast för sådan inkomst av tjänst som hänför sig till den skattskyldiges huvudsakliga arbetsanställning eller annars utgör hans huvud- sakliga inkomst av tjänst. Skatteavdrag skall följaktligen göras endast av s.k. huvudarbetsgivare. Enligt UBL:s regler iftågakommmer inte skatteavdrag på biinkomster. I de fall utbetalningen sker till en anställd eller uppdragsta- gare som är skyldig att betala preliminär B-skatt skall skatteavdrag inte gö- ras. Den som betalar ut ersättningen har här endast att kontrollera att motta- garen har en B-skattesedel.

Inom socialförsäkringen gäller enligt USAL att arbetsgivaravgifter i regel skall betalas av arbetsgivaren om en ersättning för arbete på minst 1 000 kr. betalats ut under ett år till en arbetstagare.

Den som betalar ut en ersättning för arbete tvingas beträffande socialav- gifterna att själv bedöma om arbetsgivaravgifter eller egenavgifter skall be- talas på ersättningen. Frågan skall bedömas med utgångspunkt i det civil- rättsliga arbetstagarbegreppet. Flera olika lagar på det socialpolitiska områ- det har emellertid inverkat på rättspraxis. Vid bedömningen fästs i princip inte någon avgörande vikt vid om mottagaren har en B- skattesedel eller är registrerad till mervärdeskatt. Vid bedömningen av det enskilda fallet skall hänsyn tas till samtliga i samband med arbetsavtalet förekommande omstän- digheter. Det förekommer dock i viss utsträckning en schabloniserad be- dömning.

Det förekommer också fall där arbetsgivaravgifter skall betalas trots att det inte är fråga om ett direkt anställningsförhållande. Jag tänker då på det fallet att en makes arbetsgivare utger en förmån till den andra maken eller att ett bolag i en koncern tillhandahåller en bilförmån till någon som är an- ställd i ett annat bolag inom koncernen.

En arbetsgivare, som betalar ut ersättning för arbete till en arbetstagare, är skyldig att betala arbetsgivaravgifter i ett stort antal fall där han inte skall göra skatteavdrag. Detta gäller t.ex. då han inte är huvudarbetsgivare eller om ersättningen betalas ut till någon som har en B-skattesedel. Att mottaga- ren är registrerad för mervärdeskatt och inlevererar sådan skatt hindrar inte att han kan anses vara arbetstagare i socialförsäkringslagstiftningens me- ning.

Det finns också arbetsgivare som är skyldiga att göra skatteavdrag men som inte är skyldiga att betala arbetsgivaravgifter. Detta gäller t.ex. huvud- arbetsgivare som enbart betalar ut sjukpenning, pensioner och livräntor.

2.2. Kritiken mot nuvarande ordning

Den nuvarande ordningen för uttag av arbetsgivaravgifter föranleder inte någon tvekan om avgiftsskyldigheten i det stora flertalet fall. I fråga om sed- vanliga anställnings- och uppdragsförhållanden skall den som betalar ut er- sättningen för arbetet betala socialavgifterna i form av arbetsgivaravgifter. I

dessa fall är den som betalar ut ersättningen också i regel skyldig att göra avdrag för preliminär skatt. Han fungerar alltså som arbetsgivare inom både socialförsäkrings- och skatteområdet. Båda parter har i dessa fall fullt klart för sig vilka skyldigheter som åligger dem.

Det finns emellertid en lång rad gränsfall där framför allt skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter men också skyldigheten att göra avdrag för preli- minär skatt inte framstår lika klart. Det är till dessa fall som invändningarna - mot nuvarande system i huvudsak hänför sig. Kritiken har framförts från flera skilda utgångspunkter.

En anledning till kritiken och kanske den väsentligaste har varit den bristande samordningen mellan skyldigheten att göra avdrag för preliminär A-skatt och att betala arbetsgivaravgifter för utgiven ersättning för arbete. Båda dessa skyldigheter kan sägas ge den som utger ersättningen ställning av arbetsgivare gentemot motparten. . .

I en rad fall har företag och enskilda personer påförts arbetsgivaravgifter trots att de varit övertygade om att den som för deras räkning utfört arbetet varit en självständig företagare och att socialavgifter på ersättningen för ar- betet skulle betalas av mottagaren i form av egenavgifter. De faktiska förhål- landena i dessa fall har växlat. Den som utfört arbetet har ofta uppträtt som egenföretagare med inregistrerad firma, företett B-skattesedel, lämnat fak- tura avseeende det utförda arbetet etc. Även registrering till mervärdeskatt , har ibland förelegat. Den för vars räkning arbetet utförts har därför ansett det vara klart att något skatteavdrag för preliminär skatt inte skulle ske och inte ansett sig vara arbetsgivare i fråga om den preliminära skatten. Han har då, med visst fog, inte heller föreställt sig att han skulle kunna anses som arbetsgivare när det gäller socialavgifter.

Det har också förekommit fall där den som utfört ett arbete oriktigt påstått sig ha en B-skattcsedel liksom fall där parterna inte ens diskuterat frågan om preliminär skatt. I dessa fall har densom utfört arbetet lilwäl utåt framträtt som egenföretagare. Uppdragsgivaren har då inte ansett sig behöva fråga motparten eller skattemyndigheten om den preliminära skatten.

En annan utgångspunkt för kritiken mot gällande ordning har varit att reg- lerna för vem som skall betala arbetsgivaravgifter är komplicerade och svår- tillämpade.

En viktig faktor är att skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter bör be- dömas redan när avtalet om arbetet ingås eftersom detta är av betydelse vid bestämmandet av ersättningen för arbetet. Därvid skall hänsyn tas till bl.a. arbetets art, var arbetet skall utföras, hur ersättningen skall beräknas etc. Det kan uppenbarligen i många fall vara svårt för parterna att överblicka dessa förhållanden i förväg och att redan då man kommer överens om en viss arbetsprestation kunna bedöma om socialavgifterna skall betalas i form av arbetsgivaravgifter eller egenavgifter.

Av betydelse är också att reglerna om en arbetsgivares skyldighet att be- tala arbetsgivaravgifter på lön till en arbetstagare är tvingande. Därav följer att en överenskommelse, som träffas av parterna om att lönen eller ersätt- ningen inkluderat sociala avgifter eller att arbetstagaren åtar sig att själv svara för sina socialavgifter, inte fritar arbetsgivaren från skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter.

Vid kritiken av den nuvarande ordningen har man också framhållit att oklarheten i fråga om skatteavdrag och arbetsgivaravgifter har gjort det svårt för företag och enskilda att bilda sig en allmän uppfattning om skyldig- heterna i detta hänseende för den som betalar ut ersättning till annan för utfört arbete. Den krets som enligt skatte- och socialförsäkringsrcglcrna be- traktas som arbetsgivare är långt mera omfattande än vad som framgår av allmänt språkbruk. Många underlåter därför att fullgöra sina skyldigheter mera av bristande kunskaper än med en direkt avsikt att undandra skatter eller avgifter.

Svårigheten att förutse avgiftsskyldigheten har också föranlett en lång rad processer vid försäkringsdomstolarna och de allmänna förvaltningsdomsto- larna. Sammantaget är det avsevärda resurser hos myndigheter och domsto- lar som avsätts för att handlägga ärenden rörande avgiftsskyldighet. Till detta kommer de arbetsinsatser som företag och enskilda måste lägga ned för att bedöma vem som är skyldig att svara för socialavgifterna i ett visst fall.

8. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Sammanfattning av förslagen i Prop. 1991/92:112 finansdepartementets promemoria Ds 1988:59, F—

socialavgifter

Skattsedelstilldelningen

1. Det skall finnas två olika typer av skattsedlar för preliminär skatt; A- skattesedel och F-skattesedel.

2. En fysisk person skall kunna tilldelas endera av skattsedlarna eller en kombination av A- och F— skattesedel. En juridisk person skall kunna tilldelas antingen en F- eller en A-skattesedel.

3. En F-skattesedel skall utfärdas endast efter ansökan. F-skattesedel skall kunna tilldelas fysisk person som driver rörelse eller som gör troligt att han kommer att driva rörelse. Detsamma gäller i fråga om jordbruk om personen kan antas ha behov av en F—skattesedel.

4. F-skattesedel skall kunna tilldelas aktiebolag och ekonomiska för- eningar som driver rörelse.

5. Även handelsbolag skall trots att de inte är inkomstskattesubjekt kunna tilldelas en F—skattesedel om bolaget är registrerat i handelsregi- stret. Ett handelsbolag skall dock av naturliga skäl inte debiteras preli- minär F—skatt.

6. F-skattesedel får inte utfärdas om det föreligger grund för återkallelse av sådan skattsedel eller sådan grund förelegat under de två närmast föregående åren.

7. A-skattesedel skall tilldelas en fysisk person som inte skall ha en F-skat- tesedel. Även juridiska personer vars F-skattesedel har återkallats skall tilldelas en A-skattesedcl.

8. A—skattesedel skall också kunna tilldelas en fysisk person som har en F- skattesedel. Om detta sker skall F-skattesedeln utfärdas under villkor att A-skattesedeln används i anställningsförhållanden. En kombination av A- och F-skattesedel skall kunna tillkomma på initiativ från såväl den skattskyldige som skattemyndigheten.

9. Den som har en A-skattescdel och har sådana inkomstförhållanden att hans preliminära skatt inte kan antas bli betald genom att skatteavdrag görs skall även kunna debiteras preliminär skatt, s.k. D-skatt. 10. Vid F—skattsedeln skall fogas ett F-skattebevis. Av detta bevis skall framgå hur den preliminära skatt och de socialaavgifter som belöper på ersättning för arbete som uppdras åt honom skall betalas. Det skall också framgå om F—skattesedcln har kombinerats med en A-skattesedel och vad som gäller härvidlag.

Skattsedlamas rättsverkningar för utbetalaren

11. En arbets- eller uppdragsgivares skyldigheter i fråga om källskatteav-

200 drag och socialavgifter knyts direkt an till vilken typ av skattsedel mot-

Bilaga 1

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

parten har. Delvis olika regler skall gälla beroende på om den som upp- dragit arbetet har gjort det inom ramen för en bokföringspliktig verk- samhet eller inte. . En uppdrags- eller arbetstagares skattsedelsinnehav vid utbetalningstill- fället skall vara avgörande för vilka skyldigheter som åligger parterna i fråga om socialavgifter och skatteavdrag.

Parterna skall dock ha möjlighet att avtala om att förhållandena vid tidpunkten för ersättningens bestämmande i stället skall vara avgö- rande.

Skattsedlarna skall förnyas årligen. F-skattesedelns rättsverkningar skall begränsas till att gälla t.o.m. den 25 februari året efter det år den har utfärdats. Den som mottar ersättning för arbete skall vara skyldig att visa vilken typ av skattsedel han har. Har han en kombination av A- och F-skattese- de] skall han anses ha endast en A-skattesedel om han inte skriftligen åberopat F-skattesedeln. En uppgift på en faktura om att utställaren har en F-skattesedel skall få tas för god. Detta gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen insett eller bort inse att uppgiften var oriktig. Uppgift på faktura om F- skattesedelsinnehav skall gälla som sådant skriftligt åberopande som av- ses i punkt 13. Den som betalar ut ersättning för arbete till någon som har enbart en F- skattesedel skall, om inte ett likställighetsavtal har träffats, alltid vara befriad från skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivarav- gifter. Detta gäller även om F—skattesedelsinnehavaren anlitar annan för att utföra arbetet. Dock skall uppdragsgivaren i vissa fall kunna åläggas ett med mottagaren solidariskt ansvar för dennes skatter och socialavgif- ter.

Den som uppdrar ett arbete till en fysisk person som har en F-skattese- del skall i ett undantagsfall kunna åläggas ett med F-skattesedelsinneha- varen solidariskt ansvar för dennes inkomstskatt och egenavgifter till den del de kan hänföras till ersättningen för arbetet. Detta gäller om arbetet utförts av F-skattesedelsinnehavaren under sådana förhållanden att det måste anses ha varit uppenbart för den som uppdragit arbetet att en fast eller tillfällig anställning har förelegat. Den som uppdrar ett arbete till en fysisk eller juridisk person med F- skattesedel som i sin tur låter någon annan utföra arbetet skall i ett un- dantagsfall också kunna åläggas ett med F—skattesedelsinnehavaren, el— ler annan som har ålagts betalningsskyldighet för källskatt och arbetsgi- varavgifter som hänför sig till ersättningen för arbetet, solidariskt ansvar för skatten och avgifterna. Detta gäller om den som utfört arbetet gjort det under sådana förhållanden att det måste anses ha varit uppenbart för den som uppdragit arbetet att en fast eller tillfällig anställning hos ho- nom har förelegat. När ett uppdrag ges till någon som saknar F—skattcsedel och det måste anses vara uppenbart för honom att uppdragsgivaren inte insåg att han var arbetsgivare och med hänsyn till omständigheterna måste anses ha saknat anledning att räkna med att han var arbetsgivare skall uppdrags-

tagaren kunna åläggas ett med uppdragsgivaren solidariskt betalnings- Prop. 1991/92:112 ansvar för de arbetsgivaravgifter som belöper på ersättningen för arbe- Bilaga 1 tet.

19. Den som betalar ut ersättning för arbete till någon som har en A-skatte- sedel skall enligt en huvudregel vara skyldig att göra skatteavdrag från och betala arbetsgivaravgifter på ersättningen. Detta gäller oberoende av om utbetalaren är huvudarbetsgivare eller inte och oberoende av om ersättningen hos mottagaren taxeras som inkomst av tjänst, rörelse eller jordbruksfastighet. Från denna huvudregel finns två undantag. 20. Det ena undantaget avser det fallet att mottagaren har både en A-skatte-. sedel och en F-skattesedel. I den situationen föreligger inte skyldighet att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter om mottagaren skriftligen åberopar F—skattesedeln. 21. Det andra undantaget avser det fallet att ersättningen betalas ut utom bokföringspliktig verksamhet. Utbetalaren är alltså en fysisk person som inte är bokföringsskyldig. I sådant fall skall skatteavdrag inte göras och arbetsgivaravgifter inte betalas om ersättningen för arbetet kan an- tas komma att understiga 10 000 kr. under en tidrymd av ett år. I nämnda undantagsfall skall den som utfört arbetet själv svara för den preliminära skatten och socialavgifterna (egenavgifter). 22. Den som betalar ut ersättning för arbete till en juridisk person med en A-skattesedel skall göra skatteavdrag enligt en schablon. Den innebär att 50 % av ersättningen skall dras av och betalas in till skattemyndighe- terna på samma sätt som innehållen skatt. Innehållet belopp skall gottskrivas den juridiska personen som preli- minär skatt. Om uppdragstagaren är handelsbolag skall beloppet i stället gottskrivas som mervärdeskatt.

Skattsedlarnas rättsverkningar för innehavaren

23. Den preliminära skatten skall betalas som preliminär A-, D- eller F- skatt. Preliminär A-skatt skall betalas genom skatteavdrag. Preliminär D- och F-skatt skall betalas enligt särskild debitering. 24. En F-skattesedelsinnehavare är skyldig att själv svara för den prelimi- nära skatt och de socialavgifter som belöper på de ersättningar han får för utfört arbete. Socialavgifterna skall betalas i form av egenavgifter. Detta gäller även om ersättningen för arbetet taxeras som inkomst av tjänst. 25. En F-skattesedelsinnehavare som åtar sig ett arbete som han låter någon annan utföra skall anses vara arbetsgivare åt den som utfört arbetet när det gäller skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivarav- gifter.

Likställighetsava

26. En fysisk person som har en F—skattesedel skall med uppdragsgivaren 202 kunna ingå avtal om att denne skall betala arbetsgivaravgifter och göra

skatteavdrag (s.k. likställighetsavtal). Prop. 1991/92:112 Ett likställighetsavtal skall omfatta både arbetsgivaravgifter och skat- Bilaga 1 teavdrag. Ett avtal som enbart avser arbetsgivaravgifter skall anses omfatta

också skyldigheten att göra skatteavdrag. Ett avtal som enbart avser skyldigheten att göra skatteavdrag skall inte påverka skyldigheten att betala socialavgifter.

27. Likställighetsavtal skall, i likhet med vad som nu gäller inte kunna ingås, om den som åtagit sig ett arbete är en juridisk person.

Storleken av skatteavdraget

28. Underlag för beräkning av såväl skatteavdrag som arbetsgivaravgifter skall vara ersättning för utfört arbete (alltså ej ersättning för material m.m.). Hänsyn skall inte tas till om ersättningen utgör mottagarens hu- vudsakliga inkomst av tjänst eller inte. Genom en sådan regel införs ett system med skatteavdrag på biinkomster. 29. Vid beräkning av skatteavdrag (men ej vid beräkning av arbetsgivarav- gifter) jämställs med ersättning för arbete bl.a. pensioner. Dessa kom- mer sålunda alltid att bli föremål för skatteavdrag. 30. Skatteavdrag skall i regel beräknas enligt skattetabell. Blir avdraget mindre än 30 % skall avdrag dock göras efter detta procenttal om inte den som betalar ut ersättningen är huvudarbetsgivare. 31. Skyldighet att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter förelig- ger inte om ersättningen för arbete från en och samme utbetalare under ett kalenderår understiger 1 000 kr. 32. Skatteavdrag för K-skatt skall göras endast av huvudarbetsgivare.

Återkallelse av F-skattesedel

33. En F—skattesedel skall återkallas om

a) innehavaren begär att skattsedeln skall återkallas,

b) innehavaren upphör med att driva rörelse eller annan verksamhet som motiverar innehavet av F—skattesedeln,

c) innehavaren brister i redovisning eller betalning av preliminär eller slutlig skatt eller socialavgifter,

d) innehavaren underlåter att efterkomma villkor som förenats med skattsedeln eller på annat sätt missbrukar sin F-skattesedel,

e) innehavaren har meddelats näringsförbud eller

f) innehavaren är bolagsman i annat handelsbolag än kommanditbo- lag eller är komplementär i ett kommanditbolag och bolagets F-skattese- del har återkallats.

Återkallelse enligt punkterna c och d skall inte ske när underlåtenhe- ten eller missbruket är att anse som ringa.

Ett handelsbolags skattsedel skall utöver i de fall som anges ovan i punkterna a, b och d återkallas om en annan delägare i bolaget än en 203

kommanditdelägare Prop. 1991/92:112 g) brister i redovisning eller betalning av egen preliminär eller slutlig Bilaga 1

skatt och skatten hänför sig till inkomster från handsbolagets verksam-

het, h) fått sin F-skattesedel återkallad eller i) meddelats näringsförbud. Underlåtelse enligt g skall inte föranleda återkallelse om underlåten-

heten är att anse som ringa.

34. Ny F-skattesedel får inte utfärdas förrän tidigast två år efter dagen för ett återkallelsebcslut.

Förfaranderegler

35. Beslut om i vilken form den preliminära skatten skall betalas (A—, D- eller F-skatt) samt beslut om återkallelse av F-skattesedel skall medde- las av den lokala skattemyndigheten. Sådana beslut skall kunna överkla- gas hos länsrätt, kammarrätt och, efter prövningstillstånd, hos rege- ringsrätten. Det allmänna ombudet skall få överklaga ett beslut om skattsedelstill- delning endast när beslutet innebär att en fysisk eller juridisk person skall tilldelas en. F—skattesedel. Det allmänna ombudet får också över- klaga ett beslut som rör återkallelse av en F-skattesedel.

Övrigt

36. Reglerna om skatteavdrag på sjukpenning m.m., artistersättning samt på folkpension och tilläggspension flyttas in under särskilda rubriker i uppbördslagen . 37. Den som lämnar osann uppgift om innehav av F—skattesedel kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. 38. AUL upphävs. 39. Den s.k. undantagslagen upphävs. 40. Den föreslagna lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1991. Reg- lerna om F-skattesedlarnas rättsverkningar skall dock inte träda i kraft förrän den 1 april 1991.

Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig Pr0p- 1991/92:112 över finansdepartementets promemoria Ds 1988:59,

socialavgifter

Riksåklagaren (RÅ), datainspektionen, riksförsäkringsverket (RFV), väg- verket, riksskatteverket (RSV), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), statistiska centralbyrån (SCB), kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i Göteborg, länsrätten i Stockholms län, länsrätten i Malmöhus län, försäk- ringsrätten för Mellansverige, Byggentreprenörerna, Föreningen Auktori- serade revisorer FAR (FAR), Företagareförbundet SFR, Företagens upp- giftslämnardelegation (FUD), Försäkringskasseförbundet, Handelns ar- betsgivareorganisation, HSB:s riksförbund (HSB), Kooperativa förbundet (KF), Kooperationens pensionsanstalt, Konstnärliga och Litterära yrkesut- övares samarbetsnämnd (KLYS), Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Målaremästamas riksförening, Schaktentreprenörernas riksförbund, Småföretagens riksorga- nisation, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska kommunförbundet, Svenska revisorsamfundet SRS, Svenska åkeriförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fastighetsäga- reförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges handelsagenters förbund, Sveriges industriförbund (SIF), Sveriges köpmannaförbund, Sveriges reda- reförening, Sveriges redovisningskonsulters förbund, Tjänstemännens cen- tralorganisation (TCO), Stockholms handelskammare och Sveriges riks- idrottsförbund.

RÅ har bifogat yttranden som han har hämtat in från överåklagaren i Stockholm, regionåklagarrnyndigheterna i Härnösand, Kalmar och Västerås samt statsåklagarrnyndigheten för speciella mål.

RSV har under remissarbetets gång erhållit yttrande från tio av landets länsskattemyndigheter och fem av landets kronofogdemyndigheter. Läns- myndigheternas synpunkter har arbetats in i verkets yttrande.

Försäkringskasseförbundet har under arbetet med sitt yttrande berett de allmänna försäkringskassorna tillfälle att lämna synpunkter på det remitte- rade förslaget. Synpunkterna utgör underlag för förbundets yttrande.

Småföretagens riksorganisation och Sveriges köpmannaförbund har av- gett ett gemensamt yttrande. Till detta yttrande hänvisar också Svenska åke- riförbundet.

Handelns arbetsgivareorganisation, SAF, Svenska försäkringsbolags riks- förbund, SIF och Stockholms handelskammare hänvisar i sina remissvar till ett yttrande från Näringslivets skattedelegation. Svenska försäkringsbolags riksförbund avger därutöver ett eget yttrande.

Sveriges grossistförbund hänvisar för sin del till det yttrande som avgetts av Svenska revisorsamfundet SRS.

Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig över riksskatteverkets förslag den 29 juni 1989 till ändringar i reglerna för preliminär beskattning av ersättningar för artistisk verksamhet (RSV, Dnr F 13-1198- 89)

Riksförsäkringsverket, Statens kulturråd, Arbetsmarknadsstyrelsen, Stats- kontoret, Riksrevisionsverket, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Örebro län, Folkbildningsförbundet, Konstnärliga och litterära yrkesutöva- res samarbetsnämnd (KLYS), Svenska teaterförbundet samt Sveriges Radio AB.

Dessutom har Folketshusrörelsens förhandlingsorganisation och Folkets Parkers Centralorganisation, Musiketablissementens Förening och EMA Telstar AB, Föreningen Turnerande Sällskap och Svenska musikerförbundet avgett ett gemensamt yttrande.

Svenska rikskonserter, som inte har lämnat något eget yttrande, har hänvi- sat till det yttrande som lämnats av Svenska teaterförbundet.

Sveriges Hotell- och Restaurangförbund har anslutit sig till det yttrande som avgetts av bl.a. Musiketablissementens Förening.

20.6

De remitterade lagförslagen Prop. 1991/92:112 Bl 4 1 Förslag till laga Lag om ändringi uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen ( 1953:272 )1

dels att 24 5 2 mom. och 104 5 samt anvisningarna till 3 5 skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 14 5 och 24 5 1 mom. skall betecknas 13 5 3 mom. och 24 5,

dels att 1 5, 2 51, 2 och 4 mom., 3 5 1 och 2 mom., 4 5 1 och 4 mom., 5—7, 10—12, 13 5 1 och 2 mom. samt nya 3 mom., 15, 17, 20, 22, nya 24, 25 och 26 55, 27 5 2 och 3 mom., 33, 34—36 55, 39 5 1—3 mom., 40, 41 och 4355, 45 5 1 och 2 mom., 46 5 2—4 mom., 48 5 1 och 2 mom., 52 5, 54 5 1 mom., 55 5 1 mom., 56, 65, 75 och 77 55, 78, 79, 80, 83 och 102 55, anvisningarna till 39, 40, 45 och 46 55 samt rubrikerna närmast före 13 och 22 55 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas nya paragrafer, 7a, 14, 27 b, 33 a—33 d, 36 a, 38 a, 38 b, 39 a, 40 a, 52 a, 75 c—75 e och 79 a 55 samt nya moment, 35 3 och 4 mom., 4 5 2 mom. och 13 5 3 mom. samt närmast före 3, 14, 15, 33 och 38 a 55 nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 52

Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges: . kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt, . statlig förmögenhetsskatt, statlig fastighetsskatt, skogsvårdsavgift, egenavgifter enligt lagen ( 1981:691 ) om socialavgifter, avkastningsskatt, .särskild löneskatt enligt lagen (1991: 687) om särskild löneskatt på pen- sionskostnader,

9. skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen ( 1990:324 ),

10. mervärdeskatt i fall som avses i 21 5 lagen ( 1968:430 ) om mervärde- skatt,

11. annuitet på avdikningslån.

msewewp—

Att vad som sägs i denna lag om egenavgifter enligt lagen om socialav- gifter även tillämpas ifråga om skatt enligt 2 5 lagen ( 1990:659 ) om sär- skild löneskatt på vissa förvärvsin- komstcr framgår av 3 5 sistnämnda lag.

2 5 1 mom. Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928z370), la- gen ( 1947:576 ) om statlig inkomstskatt, lagen ( 1947:577 ) om statlig förmö- genhetsskatt, taxeringslagen (1990:324) eller lagen (1968z430) om mervärde- skatt har samma betydelse i denna lag, om inte annat anges eller framgår av sammanhanget.

lLagen omtryckt 1991: 97. 2Senaste lydelse 1991: 697. 207

Prop. 1991/92:112

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med skattskyldig likställs i denna lag handelsbolag, om inte annat framgår av sammanhanget.

2 m 0 m.3I denna lag förstås med 2 mom. I denna lag avses med slutlig skatt: skatt som har påförts vid den årliga debiteringen på grund av skattemyndighets beslut eller på grund av annat beslut, som enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering, och återstår efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt enligt 4 mom.;

preliminärskatt: i 3 5 nämnd skatt, som betalas i avräkning på slutlig skatt; överskjutande ingående mervärdeskatt: den del av ingående mervärdeskatt som återstår sedan utgående mervärdeskatt avräknats;

kvarstående skatt: skatt, som återstår att betala, sedan preliminär skatt och överskjutande ingående mervärdeskatt har avräknats från slutlig skatt;

överskjutande skatt: sådan preliminär skatt och överskjutande ingående mervärdeskatt som överstiger slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt som skall betalas på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har avslutats;

kvarskatteavgift: avgift enligt 27 5 3 mom.; respitränta: ränta enligt 32 5; anståndrränta: ränta enligt 49 5 4 mom.; ö-skatteränta: ränta enligt 69 5 1 mom.; restitutionsränta: ränta enligt 69 5 2 mom.; skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.; inkomstår: det kalenderår, som närmast har föregått taxeringsåret; uppbördsår: tiden från och med februari månad ett år till och med januari månad det följande året;

uppbördsmånad: varje månad under uppbördsåret;

gilt skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 5 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) och 11 5 1 mom. lagen ( 1947:576 ) om stat- lig inkomstskatt;

ogift skattskyldig: annan ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss skattskyldig fysisk person än nyss har sagts. har sagts;

arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för vilken mottagaren enligt bestämmelserna i 3 5 2 mom. första och andra styckena skall betala preliminär A-skatt, varvid med ar- betsgivare likställs den som utger ränta eller utdelning för vilken motta- garen enligt bestämmelsema i 3 5 2 mom. tredje stycket skall betala preli- minärA-skatt;

a rb e tstaga re: skattskyldig som skall betala preliminärA-skatt enligt bestämmelserna i 3 5 2 mom. första och andra styckena, varvid med ar- betstagare likställs den som skall be- tala preliminärA-skatt enligt bestäm- melserna i 3 5 2 mom. tredje stycket;

lön: lön eller annan ersättning för

3Senaste lydelse 1991:1869.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

4 mom.4 Skattereduktion medges skattskyldig för underskott av kapi- tal enligt 3 5 14 mom. lagen ( 1947:576 ) om statlig inkomstskatt. Skattereduktionen uppgår till 25 procent av den del av underskottet som inte överstiger 100 000 kronor och 18 procent av återstoden. Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att betala sjömansskatt enligt lagen ( 1958:295 ) om sjömans- skatt och har denna nedsatts enligt 125 4mom." samma lag på grund av underskott av kapital skall skattere- duktionen dock minskas med det be- lopp varmed nedsättning har skett.

Föreslagen lydelse

vilken mottagaren enligt bestämmel- serna i 3 5 2 mom. första och andra styckena skall betala preliminär A- skatt, varvid med lön likställs sådan ränta och utdelning för vilken preli- minärA-skatt skall betalas enligt be- stämmelserna i 3 5 2 mom. tredje stycket.

4 mom. Skattereduktion medges skattskyldig för underskott av kapi- tal enligt 3 5 14 mom. lagen ( 1947:576 ) om statlig inkomstskatt. Skattereduktionen skall uppgå till 25 procent av den del av underskottet som inte överstiger 100 000 kronor och 18 procent av återstoden. Om en skattskyldig under beskattningsåret har varit skyldig att betala sjömans- skatt enligt lagen ( 1958:295 ) om sjö- mansskatt och denna har satts ned enligt 125 4mom. samma lag på grund av underskott av kapital skall skattereduktionen dock minskas med det belopp varmed nedsättning har skett.

Skattereduktion sker endast i fråga om statlig inkomstskatt, kommunal in- komstskatt, skogsvårdsavgift och statlig fastighetsskatt.

Bestämmelserna om skattereduk- tion iakttagas vid debitering av slut- lig skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid faststäl- lande av preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion bortfaller.

Bestämmelserna om skattereduk- tion skall tillämpas vid dcbitering av slutlig skatt, tillkommande skatt, preliminär F-skatt och särskild A- skatt samt vid beräkning av prelimi- när A-skatt utom i de fall beräk- ningen skall ske enligt skattetabell. Öretal som uppkommer vid beräk- ning av skattereduktion bortfaller.

Preliminär skatt

35

1 mom.5 I den omfattning nedan anges skall skattskyldig betala preli- minär skatt med belopp, vilket så nära som möjligt kan antas motsvara i den slutliga skatten ingående statlig inkomstskatt, statlig fönnögenhets- skatt, avkastningsskatt, egenavgifter; kommunal inkomstskatt, skogs- vårdsavgift, statlig fastighetsskatt och särskild löneskatt på pensionskostna- der.

4Senaste lydelse 1991:1835. sSenaste lydelse 1991:697.

1 mom. I den omfattning nedan anges skall skattskyldig betala preli- minär skatt med belopp, vilket så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten minskad med överskjutande ingående mervärde- skatt. Hänsyn skall dock inte tas till i den slutliga skatten ingående skatte- tillägg och förseningsavgift enligt tax- eringslagen (1990:324) eller annuitet på avdikningslån.

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

2 mom.” Preliminär skatt utgår såsom preliminär A-skatt eller preli- minär B-skatt.

I. Preliminär A—skatt skall med de undantag, som framgår av vad nedan i detta moment och i 10 5 sägs, betalas för sådan inkomst av tjänst, vilken helt eller delvis utgår i pengar och vilken hänför sig till den skattskyldiges huvudsakliga arbets- anställning eller annars utgör hans huvudsakliga inkomst av tjänst. För inkomst av sådan huvudsaklig ar- betsanställning hos fysisk person el- ler dödsbo, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, skall dock preliminär A-skatt erläggas endast om vad som utbetalats utgör utgift i en av arbetsgivaren bedriven nä- ringsverksamhet.

Med tjänst likställs i denna lag rätt till pension, livränta, som utgår på grund av sjuk—, alycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring och inte ut- gör vederlag vid avyttring av egen- dom, ersättning, som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- cller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, samt undan- tagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller sådan därmed jäm- förlig periodisk intäkt för vilken gi- varen enligt 23 5 kommunalskattela- gen (19282370) är berättigad till av- drag.

” Senaste lydelse 1991:697.

Föreslagen lydelse

Den preliminära skatten skall beta- las genom skatteavdrag (preliminär A-skatt) eller genom särskild debite- ring (preliminär F-skatt och särskild A-skatt).

Handelsbolag skall, om inte annat sägs i denna lag, betala'preliminärA- skatt trots att slutlig skatt inte skall påföras.

2 mom. Preliminär A—skatt skall för inkomståret betalas av den som har tilldelats en A-skattesedel enligt bestämmelserna i 33 a eller 38 b 5 eller som saknar skattsedel på preliminär skatt. Vad som sagts nu gäller dock inte staten, landstings- kommuner, kommuner eller andra menigheter. PreliminärA-skatt skall, om inte annat föreslaivs i detta mo- ment elleri 10 5, betalas för sådan er- sättning för arbete, vilken helt eller delvis lämnas i pengar. Preliminär A-skatt skall inte betalas för ersätt- ning som tillsammans med annan er- sättning för arbete från samma ar- betsgivare understiger 10 000 kronor under inkomståret, om arbetsgivaren är en fysisk person eller ett dödsbo och om vad som utbetalats inte utgör utgift i en av arbetsgivaren bedriven näringsverksamhet.

Med ersättning för arbete likställs i denna lag

!. pension,

2. livränta, som inte utgör ersätt- ning vid avyttring av egendom,

3. ersättning, som i annan form än livränta lämnas på grund av sjuk— el- ler olycksfallsförsäkring, tagen i* samband med tjänst,

4. inkomst som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 5 kommunal- skattelagen ( I 928:3 70), samt

5. undantagsförrnåner och sådant periodiskt under-stöd eller sådan därmed jämförlig periodisk intäkt för vilken givaren enligt 23 5 kom- munalskattelagen (I928:370)