NJA 2000 s. 457

Allmän åklagare yrkade vid Helsingborgs TR ansvar å T.Z. och T.E. för försök till varusmuggling enligt följande gärningsbeskrivning: T.E. och T.Z. har d 27 okt 1995 försökt att till riket via Helsingborg insmuggla vardera 27 liter vin men misslyckats härmed på grund av tullkontroll. - 1 och 8 §§varusmugglingslagen (1960:418) och 23 kap 1 § BrB åberopades.

Förverkande av beslagtaget vin yrkades.

T.Z. och T.E. överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle ogilla åklagarens mot dem förda talan.

Åklagaren bestred ändring.

Åklagaren yrkade i HovR:n alternativt ansvar för brott mot 9 § privatinförsellagen (1994:1565) enligt följande gärningsbeskrivning: T.Z. och T.E. har d 27 okt 1995 vid inresa till riket via Helsingborg uppsåtligen underlåtit att anmäla införseln av vardera 27 liter vin, vilken införsel är skattepliktig. - För det fall gärningarna var att bedöma enligt det alternativa gärningspåståendet medgav åklagaren ändring såvitt avser förordnandena om förverkande.

HovR:n (hovrättsråden Trulsson och Elmqvist samt hovrättsassessorn Bo- Göran Ohlsson, referent) anförde i dom d 15 okt 1998: Domskäl. Förnyade förhör har i HovR:n hållits med T.Z., T.E., S.K. (numera L) och T.A.. ---.

Åklagaren har sakframställningsvis i HovR:n anfört bl a följande. Vid tullvisitationen av den bil i vilken T.Z. och T.E. färdades fann tullpersonalen totalt 96 flaskor med vin. Av dessa beslagtogs 72 flaskor, av vilka 36 vinflaskor om 0,75 liter per flaska (totalt 27 liter) tillhörde T.Z. och 35 flaskor vin om 0,75 liter per flaska och en flaska likör om 0,70 liter (totalt 26,95 liter) var T.E:s.

HovR:ns bedömning.

Av utredningen framgår att T.Z. och T.E. d 27 okt 1995 från Danmark till Sverige via Helsingborg medfört 48 flaskor vin vardera och att samtliga flaskor inköpts i Italien eller Danmark. Annat har inte påståtts än att vinet varit avsett för eget bruk.

Enligt vid tidpunkten för de åtalade gärningarna gällande lagstiftning var den som förde in en vara för vilken skatt skulle betalas skyldig att vid inresan anmäla införseln för tullmyndigheten. Att inte fullgöra anmälningsskyldigheten var straffbart enligt 1 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling och enligt 9 § samma lag kunde godset förklaras förverkat.

I fråga om införsel till Sverige för privatbruk av alkoholdrycker eller tobaksvaror från ett annat land som är medlem i Europeiska unionen gäller sedan d 1 jan 1995 privatinförsellagen (1994:1565). Enligt 5 § i den lagen skall, när inresan sker där bemannad tullplats finns, den som för in en vara som är skattepliktig anmäla införseln för Tullverket. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra anmälningsskyldigheten döms enligt 9 § privatinförsellagen, som trädde i kraft d 1 juli 1996, till böter. I ringa fall döms inte till ansvar.

Om privatinförsellagen tillämpas i detta fall blir straffet för T.Z. och T.E. lindrigare än som skulle följa vid tillämpning av varusmugglingslagen.

Enligt 5 § 2 st lagen (1964:163) om införande av brottsbalken skall straff bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs. Om annan lag gäller när dom meddelas och den nya lagen leder till frihet från straff eller till lindrigare straff, skall emellertid den lagen tillämpas, såvida det inte är fråga om gärning som under viss tid varit straffbelagd på grund av rådande särskilda förhållanden. Den lagstiftning som var i kraft vid tiden för de åtalade gärningarna kan inte anses ha gällt under viss tid på grund av då rådande särskilda förhållanden (se RH 1997:69, jfr även NJA 1995 s 333). Med hänsyn härtill och då några övergångsbestämmelser av annan innebörd inte meddelats skall T.Z:s och T.E:s införsel av vin bedömas enligt privatinförsellagen.

Genom S.L:s uppgifter, som vinner visst stöd av vad T.A. berättat, finner HovR:n klarlagt att T.Z. och T.E. anmält att de avsåg att införa sammanlagt fyra kartonger vin. Vad gäller antalet vinflaskor i varje kartong kan det mot bakgrund av vad som i HovR:n framkommit om de samtal som förts på tullexpeditionen inte uteslutas att S.L. missförstått vad T.Z. och T.E. sagt. Dessas samstämmiga uppgifter om att T.Z. förklarat att varje kartong innehöll 12 flaskor vin får därför i och för sig godtas. Det måste däremot anses uteslutet att T.Z. och T.E. - mot bakgrund av vad de själva berättat om det förväntade utfallet av tullklareringen - kan ha uppfattat saken så, att de av S.L. berättigats att avgiftsfritt införa mer vin än hon angett eller 12 flaskor vardera. Med hänsyn härtill finner HovR:n klarlagt att var och en av dem uppsåtligen underlåtit att anmäla införsel av den kvantitet vin som åklagaren angett, dvs 36 flaskor eller 27 liter vardera, utöver den tillåtna kvantiteten. Brotten, som inte kan bedömas som ringa, måste anses fullbordade när T.Z. och T.E. lämnat tullexpeditionen utan att beriktiga den felaktiga anmälningen.

På grund av det anförda skall T.Z. och T.E. fällas till ansvar i enlighet med vad åklagaren alternativt gjort gällande.

Vid prövning enligt de principer som ligger till grund för straffmätningen i rättsfallet NJA 1997 s 808 finner HovR:n att påföljden för envar av T.Z. och T.E. bör bestämmas till penningböter 1 300 kr.

Förverkande kan inte ske med stöd av privatinförsellagen. Vad TR:n förordnat därom skall alltså upphävas.

T.Z. och T.E. överklagade och yrkade att åtalet skulle ogillas.

Riksåklagaren medgav överklagandena i vad avsåg 12 flaskor (9 liter) i förhållande till envar av klagandena. Han bestred ändring i övrigt. Riksåklagaren justerade i HD gärningsbeskrivningen, se HD:s dom.

Målet föredrogs.

Föredraganden. RevSekr Bergene, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. Till grund för--- (se HD:s dom st 2-4) --- sin fällande dom.

I orden "försökt insmuggla" ligger att de tilltalade vid införsel uppsåtligen underlåtit att anmäla en kvantitet som omfattades av anmälningsplikt. Därmed täcker den ursprungliga gärningsbeskrivningen den i HD justerade gärningsbeskrivningen. Påstående att brottet inte är ringa får anses ha gjorts i den ursprungliga gärningsbeskrivningen genom att åklagaren till stöd för densamma åberopat 1 § varusmugglingslagen.

Brott mot privatinförsellagen måste anses fullbordat, i vart fall när T.Z. och T.E. lämnat tullexpeditionen efter att ha gjort den felaktiga anmälan.

De tilltalade skall alltså dömas för brott mot privatinförsellagen i vad avser 18 liter vin vardera.

Påföljden för envar av de tilltalade bör bestämmas till penningböter 900

kr.

HD (JustR:n Munck, Danelius, Blomstrand, referent, och Lundius) beslöt följande dom: Domskäl. Som HovR:n har funnit skall de åtalade gärningarna bedömas enligt privatinförsellagen och inte enligt varusmugglingslagen.

Till grund för HovR:ns dom ligger ett av åklagaren i HovR:n d 20 jan 1998 framställt alternativt ansvarsyrkande med justerad gärningsbeskrivning. Riksåklagaren har d 13 juli 1999 i HD justerat gärningsbeskrivningen enligt följande. "T.Z. och T.E. har d 27 okt 1995 vid inresa till riket via Helsingborg vid anmälan av skattepliktig införsel uppsåtligen lämnat oriktiga uppgifter genom att underlåta att anmäla införsel av vardera 18 liter vin. Gärningen är inte att anse som ringa." Riksåklagaren har till stöd för åtalet åberopat 9 § privatinförsellagen i dess lydelse före d 1 juli 1998.

De justeringar som åklagaren gjort i målet är sådana som enligt 45 kap 5 § 3 st RB kan göras i högre rätt. Som en allmän princip gäller emellertid att justering måste ske inom preskriptionstiden för brottet (jfr NJA 1950 s 647 och NJA 1987 s 194).

Den tid inom vilken T.Z. och T.E. i förevarande fall måste ha erhållit del av åtalet för att straff för brott mot privatinförsellagen skall kunna ådömas är två år från den dag brottet begicks (jfr 35 kap 1 och 4 §§ BrB). Båda justeringarna har således gjorts efter det att denna tid utlöpt. Frågan är då om den ursprungliga gärningsbeskrivningen varit utformad så att den kan anses innefatta det brott som Riksåklagaren nu gör gällande att de tilltalade skall dömas för eller det brott som HovR:n lagt till grund för sin fällande dom.

Enligt det ursprungliga åtalet lade åklagaren de tilltalade till last att de hade försökt insmuggla vin men misslyckats med det på grund av tullkontroll. Den gärningsbeskrivningen kan inte anses omfatta fullbordat brott mot den anmälningsskyldighet som nu föreskrivs i privatinförsellagen.

På grund av det anförda skall åtalet lämnas utan bifall.