NJA 2008 s. 560

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Cecilia Tisell) anförde i dom den 5 november 2003, i vilken arbetslöshetskassan betecknades A-kassan, bl.a.:

Yrkanden m.m.

- - -

A-kassan har till stöd för sin talan anfört huvudsakligen följande. B.S. har under perioden den 1 februari - den 7 november 1999 felaktigt erhållit ersättning från A-kassan. B.S. drev under den aktuella tiden näringsverksamhet, jordbruk, och var därför inte berättigad till a-kasseersättning. B.S. har i anmälan om arbetslöshet uppgett att han inte har någon egen verksamhet. Han har därigenom brustit i sin anmälningsskyldighet och är återbetalningsskyldig gentemot A-kassan enligt 68 § lagen om arbetslöshetsförsäkring, LAF. A-kassan har den 16 januari 2003 meddelat beslut om återbetalning av den ifrågavarande ersättningen. Beslutet har vunnit laga kraft. Vid missnöje har B.S. haft att begära omprövning av beslutet vid Centralkassan i Stockholm, vars beslut kan överklagas till Länsrätten. Eftersom A-kassans beslut om återkrav inte är exigibelt krävs vid utebliven frivillig betalning en fullgörelsetalan vid allmän domstol. Tingsrätten har i förevarande mål inte att pröva frågan i sak utan endast huruvida beslutet om återbetalning är formellt riktigt.

B.S. har till stöd för sin talan anfört huvudsakligen följande. Han slutade sin anställning efter att han adopterat tre barn. Efter föreskriven karenstid ansökte han om arbetslöshetsersättning för år 2000. A-kassan krävde in kompletterande uppgifter och han lade ner mycket tid och arbete på att lämna in erforderliga handlingar. A-kassan använde sedan inlämnade handlingar för återkrav av den ersättning han erhållit under 1999. Han har inte bedrivit näringsverksamhet. Den jordbruksverksamhet han bedrivit utgör ren hobbyverksamhet som inte går att leva på. Verksamheten ger inte mer än 5 000-10 000 kr per år. Han har köpt jordbruksfastigheter som ingen annan vill ha till mycket låga priser för att barnen sedan skall ärva dem. Det har varit fråga om penningplaceringar i barnens intresse. Han har inte sålt någon av de inköpta fastigheterna vidare.

A-kassan har som skriftlig bevisning åberopat bl.a. B.S:s deklarationer för inkomståren 1998 och 1999 samt hans anmälan om arbetslöshet. Beslutet av den 16 januari 2003 om återkrav har förebringats.

Domskäl

Av utredningen framgår att A-kassan den 16 januari 2003 beslutat om återkrav avseende det i målet omstämda beloppet. Det torde vara ostridigt att B.S. inte begärt omprövning och att beslutet vunnit laga kraft.

Bestämmelserna i LAF innebär att det anförtrotts åt de erkända arbetslöshetskassorna att såsom förvaltningsmyndighet allsidigt och - om överklagande inte sker - slutgiltigt pröva frågor angående arbetslöshetsförsäkring. Arbetslöshetskassas beslut kan överklagas till förvaltningsdomstol. Allmän domstol är inte behörig att överpröva sådana beslut som förvaltningsmyndighet meddelat som faller inom myndighetens beslutsområde. När en fullgörelsetalan förs vid domstol i syfte att utverka en exekutionstitel i en fråga som tidigare slutligt avgjorts av behörig förvaltningsmyndighet har domstolen att lägga myndighetens avgörande till grund för sin dom, jfr Hovrätten för Nedre Norrlands dom den 18 november 1997 i mål T 54/97.

Annat har inte framkommit än att det av A-kassan meddelade beslutet om återkrav är förenligt med gällande bestämmelser. A-kassans talan skall därför bifallas.

Domslut

Domslut

- - -.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Per Westerling och Bengt Nilsson samt hovrättsassessorn Johan Kylenfelt) anförde i dom den 6 juli 2006:

Hovrättens domskäl

Parterna har i hovrätten till stöd för sin respektive talan anfört och åberopat i allt väsentligt detsamma som vid tingsrätten.

Frågan om allmän domstol i ett fall som det förevarande skall göra en materiell prövning av förutsättningarna för återbetalningsskyldighet eller endast pröva om arbetslöshetskassans beslut har fattats i formellt riktig ordning synes vara oklar (jfr Hovrättens för Nedre Norrland, avd. 2, dom den 18 november 1997 i mål T 54/97 och Svea hovrätts, avd. 13, beslut den 26 juni 1998 i mål T 1463/97). Hovrätten finner det rimligast att prövningen, såsom tingsrätten har gjort, begränsas till frågan om arbetslöshetskassans beslut varit riktigt i formell mening och instämmer därvid i tingsrättens bedömning. Tingsrättens dom skall därför fastställas.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Domskäl

HD (justitieråden Gertrud Lennander, Dag Victor, Ella Nyström, referent, Kerstin Calissendorff och Lena Moore) meddelade den 20 maj 2008 följande beslut:

Skäl

Metallindustriarbetarnas Arbetslöshetskassa (numera IF Metalls Arbetslöshetskassa) beslutade den 16 januari 2003 att med stöd av 68 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring återkräva 111 360 kr av B.S., avseende arbetslöshetsersättning som utbetalats till honom under år 1999. B.S. begärde inte omprövning av beslutet och överklagade det inte heller till allmän förvaltningsdomstol, varför det vann laga kraft.

B.S. återbetalade inte beloppet. I ansökan om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten yrkade arbetslöshetskassan att B.S. skulle förpliktas utge det återkrävda beloppet. Sedan B.S. bestritt yrkandet överlämnades målet till tingsrätten. B.S. vidhöll sitt bestridande och gjorde gällande att grund för återkrav saknades. Tingsrätten utgick vid sin bedömning från att arbetslöshetskassans avgörande skulle läggas till grund för domen. Enligt tingsrätten hade annat inte framkommit än att det av arbetslöshetskassan meddelade beslutet om återkrav var förenligt med gällande bestämmelser varför arbetslöshetskassans talan skulle bifallas. Hovrätten fann att prövningen såsom tingsrätten angett skulle begränsas till frågan om arbetslöshetskassans beslut varit riktigt i formell mening och fastställde tingsrättens dom.

Målet i HD gäller i första hand frågan om omfattningen av allmän domstols prövning i mål om återbetalning av arbetslöshetsersättning när arbetslöshetskassan fattat beslut om återkrav som vunnit laga kraft.

Ett beslut av en arbetslöshetskassa om återkrav enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring är inte verkställbart (jfr 3 kap. 1 § UB). Beslutet får överklagas av den enskilde till allmän förvaltningsdomstol. En lagakraftvunnen dom i saken av allmän förvaltningsdomstol utgör en exekutionstitel som kan ligga till grund för verkställighet (3 kap. 1 § första stycket 1 UB, se NJA 1991 s. 363).

Någon möjlighet för arbetslöshetskassan att anhängiggöra talan i allmän förvaltningsdomstol för att erhålla en verkställbar dom finns inte. Om arbetslöshetskassans beslut om återkrav inte överklagas av den enskilde, och frågan därför inte kommer under allmän förvaltningsdomstols prövning, måste arbetslöshetskassan för att få en exekutionstitel ansöka om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten eller väcka talan vid allmän domstol. En talan om återbetalning av uppburna offentliga medel, såsom bidrag eller ersättning, har allmän domstol ansetts vara behörig att pröva, trots att domstolen inte skulle ha varit behörig att på talan av den enskilde pröva om denne har rätt till bidraget eller ersättningen (se t.ex. NJA 1984 s. 648, 1996 s. 202, 2001 s. 22 och 2002 s. 288, jfr NJA 1994 s. 657 och 1999 A 2-4).

Mål av detta slag handläggs i allmän domstol med tillämpning av reglerna för dispositiva tvistemål. Enligt HD:s uttalande i rättsfallet NJA 1984 s. 648 är domstolen vid prövningen, inom ramen för parternas yrkanden och medgivanden, obunden av de administrativa organens bedömning av återbetalningsfrågan. Utgångspunkten är således att allmän domstol skall pröva de invändningar som anförs mot återbetalningsskyldigheten i sak (se även t.ex. NJA 2001 s. 22 och 1999 A 2-4). I praxis antyds inte att det för omfattningen av den allmänna domstolens prövning skulle vara av betydelse huruvida myndighetsbeslutet av den enskilde hade kunnat överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

I detta fall har B.S. haft möjlighet att få arbetslöshetskassans beslut prövat av förvaltningsdomstol men försuttit denna möjlighet genom att inte överklaga beslutet. En ordning som innebär att allmän domstol i målet om återbetalningsskyldighet ingår i en saklig prövning av förutsättningarna för återbetalning kan i sådant fall sägas medföra att den enskilde kan välja mellan två instansordningar för prövning av invändningarna mot återkravet, där bl.a. de processuella förutsättningarna skiljer sig åt. Detta måste anses otillfredsställande.

Det finns emellertid inte grund för att i tvistemål av nu ifrågavarande slag frångå allmänna principer för domstolens prövning (jfr NJA 2003 s. 207). Oavsett om den enskilde hade kunnat överklaga till allmän förvaltningsdomstol bör således allmän domstol pröva återbetalningsskyldigheten utan att vara bunden av myndighetens beslut. Problemen med rådande ordning för kompetensfördelningen mellan allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol på området, vilka belyses såväl av detta mål som av tidigare nämnda rättsfall, kan inte lösas i rättstillämpningen utan får i stället övervägas av lagstiftaren (jfr t.ex. Torbjörn Andersson, Rätten till domstolsprövning och svenska domstolars behörighet - nygamla problem i ljuset av ett HD-avgörande, SvJT 2001 s. 861 ff.).

Tingsrätten och hovrätten har inte ingått i saklig prövning av de invändningar som B.S. framställt mot arbetslöshetskassans återbetalningsbeslut. Av hänsyn till instansordningens princip bör avgörandena undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten för ny prövning.

Domslut

HD:s avgörande

HD undanröjer hovrättens och tingsrättens domar samt visar målet åter till tingsrätten för ny prövning.