NJA 2008 s. 796

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Stefan Olsson) anförde i beslut den 8 februari 2005:

Skäl för beslutet

Svarandena har gjort gällande att andra personer än de verkliga ägarna har hållit bolagsstämma och utsett styrelse i Ungskärs moderbolag Promark Aktieprospekt AB (Promark) samt att detta i sin tur lett till att efterföljande bolagsstämmor i underbolagen i Promarkkoncernen (däribland Ungskär) är ogiltiga eftersom även dessa hållits av andra än de rättmätiga ägarna.

Om styrelse valts i aktiebolag under omständigheter som medför att valet skall anses ogiltigt innebär detta inte att de åtgärder styrelsen vidtagit fram till dess att styrelsebeslutet undanröjs också är ogiltiga. (Jfr Johansson, Nial; Svensk associationsrätt, 8 uppl. s. 245).

Av det nu anförda följer att svarandenas yrkande om avvisning på grund av att L.H., som ostridigt valts till styrelseledamot på bolagsstämma i Ungskär och som också registrerats som sådan, skall lämnas utan bifall. Av samma skäl skall även yrkandet om vilandeförklaring av detta mål i avvaktan på att tvist om rätten till aktierna i moderbolaget avgörs, avslås.

Beslut

Tingsrätten avslår yrkandena om avvisning och vilandeförklaring.

Domskäl

HD (justitieråden Gertrud Lennander, Ella Nyström, Kerstin Calissendorff, referent, och Stefan Lindskog) meddelade den 9 juli 2008 följande slutliga beslut:

Skäl

Enligt bolagsregistret är L.H. ensam styrelseledamot i Ungskär Invest AB (Ungskär). Registreringen grundas på en handling som enligt sitt innehåll utgör ett protokoll fört vid extra bolagsstämma i bolaget den 27 juni 2001.

L.H. väckte i maj 2003 som uppgiven ställföreträdare för Ungskär talan mot bl.a. A.B. och C.L. De senare har invänt att L.H. inte är behörig att företräda Ungskär av skäl som sammanfattningsvis går ut på att de ”rättmätiga” ägarna till 85 procent av aktierna i Ungskär varken kallats till eller närvarat vid den ”påstådda bolagsstämman” den 27 juni 2001, när beslutet att utse henne till styrelseledamot skulle ha fattats.

Frågan i HD är om, såsom A.B. och C.L. har yrkat, käromålet skall avvisas på den grunden att L.H. inte är behörig att företräda Ungskär.

Av 12 § lagen (2005:552) om införande av aktiebolagslagen (2005:551) följer att i fråga om registrering och verkställande av samt talan mot ett bolagsstämmobeslut som har fattats före ikraftträdandet skall bestämmelserna i aktiebolagslagen (1975:1385) tillämpas. Det innebär att frågan om Ungskär i målet kan företrädas av L.H. skall bedömas enligt den lagen. De bestämmelser som är aktuella har i princip oförändrade förts över till 2005 års aktiebolagslag.

Styrelsen utses av bolagsstämman. Den företräder bolaget och tecknar dess firma. I regel framgår av bolagsregistret (tidigare aktiebolagsregistret) vem eller vilka som ingår i styrelsen och som alltså är behöriga att företräda ett bolag.

Att en uppgiven ställföreträdare för ett bolag är behörig att väcka talan för bolaget är en processförutsättning som skall utredas av domstolen. Så sker normalt genom att registreringsbevis infordras från den uppgivne ställföreträdaren (jfr 11 kap. 4 § RB).

Ett första spörsmål är vilken rättslig betydelse en uppgift i bolagsregistret om ställföreträdare för ett kärandebolag har för dennes behörighet att företräda kärandebolaget när en svarande påstår att uppgiften är felaktig.

Av 18 kap. 3 a § 1975 års aktiebolagslag (27 kap. 5 § 2005 års aktiebolagslag) följer att uppgifterna i bolagsregistret har legitimationsverkan. Således föreskrivs att bolaget inte mot godtroende tredje man kan åberopa fel eller brister vid beslutet att utse den registrerade personen. Bestämmelsen saknar relevans för de frågor som nu är aktuella av två skäl. För det första är det tredje man och inte bolaget som påstår att uppgiften i bolagsregistret är felaktig. För det andra gäller bestämmelsen inte för rättegång. Där är ett bolag vederbörligen representerat endast om den som uppger sig företräda parten är behörig att göra detta.

Uppgifterna i bolagsregistret är dock inte utan betydelse vid domstols prövning av om ett bolag är företrätt av behörig person. Domstolen bör kunna utgå från att en registeruppgift är riktig, om det inte finns särskilda skäl att ifrågasätta den. Motpartens påstående om fel eller brister vid beslutet att utse den registrerade personen kan således normalt lämnas därhän, om inte motparten anför något skäl som gör att beslutets riktighet kan sättas i fråga. Men om så är fallet bryts registeruppgiftens initiala presumtionsverkan och en materiell prövning måste göras.

Vad A.B. och C.L. har anfört till stöd för sin invändning mot L.H:s behörighet att företräda Ungskär i målet föranleder att den ifrågavarande uppgiften i bolagsregistret kan sättas i fråga. En materiell prövning av L.H:s behörighet skall därför göras.

En materiell prövning av om käranden är behörigen företrädd kan i dispositiva mål normalt begränsas till vad svaranden invänt. På motsvarande sätt kan bedömningsunderlaget i regel begränsas till vad den uppgivne företrädaren för käranden samt svaranden väljer att åberopa. Domstolen måste dock beakta att det kan finnas en frånvarande intressent med ett befogat skyddsintresse, nämligen käranden om den omstridda behörigheten saknas. Det kan föranleda ett behov av att domstolen självmant agerar i något hänseende.

För att behörighet skall anses föreligga att företräda en kärande krävs att utredningen ger ett klart stöd för att sådan behörighet finns. Förenklat kan det uttryckas så, att den som påstår sig företräda käranden har att visa sin behörighet att göra det (jfr NJA 1994 C 16). Det måste emellertid understrykas att frågan om behörighet ytterst faller under domstolens utredningsskyldighet.

Ovan har konstaterats att en registeruppgift inte har någon legitimationsverkan beträffande rätten att företräda ett bolag i en rättegång. En annan fråga är om, vid den materiella prövningen av om påstådd behörighet att företräda käranden föreligger, en uppgift i bolagsregistret rörande firmateckningsrätt kan tillmätas någon vikt eller om dess betydelse är begränsad till sådan initial presumtionsverkan som nämnts i det föregående.

I rättsfallet NJA 1979 s. 655 uttalade HD att stora krav på bevisningen måste ställas, när det hävdas att vad som finns antecknat i registret inte utvisar vem som är behörig att företräda ett bolag. Fallet gällde emellertid en annan situation än den som här är aktuell. Fråga var om delgivning. Då är det typiskt sett särskilt angeläget att någon kan representera bolaget (ett exempel är att en stämningsansökan skall delges ett svarandebolag). Det kommer till uttryck genom att delgivning kan ske med varje styrelseledamot oberoende av om han eller hon har egen firmateckningsrätt (9 § första stycket delgivningslagen, 1970:428). Vidare är att märka att i den typsituation som var aktuell i 1979 års mål är det bolaget, inte tredje man, som gör gällande att registeruppgiften är felaktig. Det är bolaget som har bäst möjlighet att säkra bevisning i frågan och dessutom genom styrelsen förfogar över vad som skall registreras och inte registreras.

Vilket bevisvärde en registeruppgift av ifrågavarande slag skall anses ha låter sig inte bestämmas på ett för alla fall lika sätt. Fråga är om ett bevisfaktum vars värde beror på den situation det handlar om.

I ett fall som det förevarande - när rätt att företräda ett kärandebolag i rättegång skall prövas materiellt - kan antas att den som är behörig att företräda käranden typiskt sett tämligen lätt kan lägga fram utredning som visar detta. Om inte annat bör fel eller brister i tillsättningsförfarandet ofta kunna läkas. Vidare är att notera, att svaranden, som bestrider behörighet, vanligtvis inte har haft möjlighet att göra sin uppfattning gällande i samband med registreringen och därför inte kunnat påverka denna. Av dessa skäl saknas i regel anledning att tillmäta registreringen relevans vid en materiell prövning av om ett kärandebolag är behörigen företrätt (att en registeruppgift däremot har en initial presumtionsverkan har berörts i det föregående, men denna verkan förutsätts här genombruten).

Frågan är då om det på grundval av omständigheterna i övrigt kan anses på erforderligt sätt utrett att L.H. är behörig att företräda Ungskär i målet.

Tingsrätten - vars bedömning hovrätten har godtagit - har ansett att L.H., även om hon tillsatts under omständigheter som medför att styrelsevalet skall anses ogiltigt, är behörig att företräda Ungskär intill dess att styrelsebeslutet undanröjs. Med det synsättet saknas anledning att ta ställning till det som invänts om fel och brister i tillsättningsförfarandet. Frågan är emellertid om detta synsätt bör anläggas.

Om ett beslut som fattats på bolagsstämma med framgång klandras med stöd av (numera) 7 kap. 50 § 2005 års aktiebolagslag, dvs. i andra fall än sådana som avses i 7 kap. 51 § andra stycket, är beslutet som huvudregel overksamt redan från början. Vid val av en styrelse i dess helhet (det är den situationen som är aktuell i målet; vad som gäller vid val av en styrelseledamot i en flerhövdad styrelse saknas anledning att här beröra) gäller emellertid att denna trots fel eller brister i tillsättningsbeslutet är behörig att i åtminstone viss utsträckning företräda bolaget intill dess en domstol undanröjt valet genom lagakraftvunnen dom eller dessförinnan inhiberat stämmans beslut om styrelse (SOU 1941:9 s. 560, SOU 1992:83 s. 187 samt prop. 1993/94:196 s. 134 och 208). Tredje mans skyddsintresse är visserligen i princip tillgodosett genom den ovan berörda legitimationsbestämmelsen i 27 kap. 5 § 2005 års aktiebolagslag (18 kap. 3 a § 1975 års aktiebolagslag). Men för andra fall skulle tillbakaverkande effekt kunna medföra stora praktiska svårigheter och ge stötande resultat (jfr NJA 1998 s. 419).

Huruvida vad som gäller för tillsättningsförfaranden som kan angripas med stöd av en klandergrund i (numera) 7 kap. 50 § 2005 års aktiebolagslag är tillämpligt också vid nullitetsfel enligt 7 kap. 51 § andra stycket samma lag har i förarbetena sagts böra överlämnas till praxis och doktrin att besvara (SOU 1941:9 s. 560 och prop. 1993/94:196 s. 134). I rättslitteraturen har frågan berörts utan att någon klar och samstämmig uppfattning kan sägas ha kommit till uttryck (se i ämnet bl.a. Nial, Klanderbara och ogiltiga bolagsstämmobeslut, 1934 s. 102, Kedner och Roos, Aktiebolagslagen, Del I, 5 uppl., 1995 s. 312, Åhman, Behörighet och befogenhet i aktiebolagsrätten, 1997 s. 371 f., Nerep och Samuelsson, Aktiebolagslagen - en lagkommentar del 1, 2007 s. 496 och 506 f. och Moberg i Vänbok till Axel Adlercreutz, 2007 s. 299 ff.).

Systematiska skäl talar för att en åtskillnad bör göras. Fel av nullitetskaraktär innebär att något beslut inte föreligger. Handlar det om angriplighet på grund av klanderfel anses beslutet däremot vara tills vidare verksamt. Utgångspunkterna är alltså helt olika. Det finns också anledning att notera att nullitetsfel i åtminstone vissa fall skall beaktas av domstol ex officio.

Vidare beror frågan om i vad mån en icke vederbörligen tillsatt styrelse skall tillerkännas viss kompetens eller inte ytterst på en intresseavvägning, där det skyddsintresse som den åsidosatta regeln vilar på väger tungt. I fråga om nullitetsfel synes det intresset normalt böra vara utslagsgivande, även om inte alla fall behöver vara att bedöma lika.

Slutsatsen blir att skillnad bör göras mellan angriplighet och nullitet, och att i det senare fallet utgångspunkten är att styrelsevalet är helt overksamt (jfr NJA 1998 s. 419). Det hindrar dock inte att det i vissa fall kan tänkas att den felaktigt tillsatta ”styrelsen” bör anses ha varit behörig att vidta en åtgärd, om den har varit av stor betydelse och behövts för att säkerställa bolagets intresse.

Vidare bör uppmärksammas att vad som kallas för bolagsstämma inte behöver vara det. Om t.ex. ett sammanträffande sker mellan aktieägare som tillhör en viss aktieägargrupp eller har aktier av visst slag utan att alla aktieägare har kallats, är vid sammankomsten fattade beslut inte bolagsstämmobeslut även om de i ett protokoll betecknas så (se bl.a. SOU 1941:9 s. 556 och SOU 1971:15 s. 245). Skulle ”styrelseval” ha skett vid en sådan sammankomst saknar valet och därmed vad ”styrelsen” beslutar all verkan.

Det sagda innebär sammanfattningsvis följande.

Om svaranden i en rättegång invänder att den som enligt bolagsregistret är styrelseledamot i ett kärandebolag, för vilket firman tecknas av styrelseledamot ensam, inte är behörig att företräda bolaget på grund av fel eller brister i tillsättningsförfarandet, måste - om invändningen inte kan anses utan fog - en materiell prövning göras med utgångspunkt i vad svaranden närmare har påstått. Utredningen kan normalt begränsas till vad svaranden och den uppgivne ställföreträdaren har åberopat i målet.

Om svaranden invänder att val inte har skett på en sammankomst som utgör bolagsstämma skall domstolen först pröva den frågan. Om sammankomsten inte är att anse som sådan saknar en tillsättning all verkan. Det medför i sin tur att den som med stöd av ”protokoll från bolagsstämman” registrerats som styrelseledamot inte intar sådan ställning och därför inte är behörig att företräda bolaget.

Skulle fråga vara om en bolagsstämma måste - om svaranden så har gjort gällande - i nästa steg prövas om fel eller brist förekommit vid styrelsevalet. Om så skulle vara fallet måste prövas huruvida vederbörande trots detta kan anses vara styrelseledamot, med verkan att han eller hon är behörig att företräda bolaget i den ifrågavarande rättegången. Såväl felaktighetens karaktär och dess inverkan på styrelsevalet som bolagets intresse av att utan uppskov kunna driva rättegången skall beaktas vid den bedömningen.

I förevarande fall måste vad A.B. och C.L. invänt förstås så, att de påstår att någon bolagsstämma inte hållits i Ungskär den 27 juni 2001 och att även om så skulle vara fallet har vid valet av L.H. till styrelseledamot fel eller brist förekommit innebärande att L.H. inte äger företräda Ungskär i målet. Dessa påståenden kan - även om de inte är alldeles precisa - som målet nu föreligger inte avfärdas som ogrundade. Det är således inte klarlagt att L.H. är behörig att företräda Ungskär.

Tingsrättens bedömning av behörighetsfrågan har medfört att för denna fråga relevanta sakförhållanden inte utretts och att tingsrätten inte heller valt lösningen att vilandeförklara målet i avvaktan på att den tvist om bättre rätt till aktierna i Ungskärs koncernmoderbolag som pågår vid annan domstol skall bli avgjord. Målet bör därför återförvisas till tingsrätten för fortsatt handläggning.

Domslut

HD:s avgörande

Med upphävande av hovrättens beslut undanröjer HD tingsrättens beslut och återförvisar målet till tingsrätten för fortsatt handläggning.