NJA 2011 s. 3

Kränkningsersättning vid bostadsinbrott.

Norrköpings tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Norrköpings tingsrätt åtal mot K.S. för grov stöld enligt följande gärningsbeskrivning: K.S. har den 9 september 2008 medelst inbrott genom en krossad glasruta berett sig tillträde till målsägandens bostad, Vrinnevigatan 44, Norrköping. K.S. har därefter i nyss nämnda bostad olovligen med tillägnelseuppsåt tagit diverse gods innefattande bl.a. en digital-tv-mottagare, en dvd-anläggning, flera prydnadsföremål, kläder, ett flertal smycken däribland briljantringar, böcker samt väskor till ett sammanlagt värde av 69 604 kr, vilket inneburit skada för målsäganden. Eftersom tillgreppet skett efter intrång i bo¬stad är brottet att bedöma som grov stöld.

S.B. och M.F. yrkade i egenskap av målsägande skadestånd för kränkning med vardera 5 000 kr jämte ränta.

S.B. yrkade dessutom ersättning för försäkringssjälvrisk med 1 200 kr jämte ränta. Östgöta Brandstodsbolag yrkade ersättning för utgiven försäkringsersättning med 79 902 kr jämte ränta.

K.S. erkände att han hade begått den påstådda gärningen och vitsordade det påstådda värdet av det tillgripna godset. Han bestred att utge skadestånd för kränkning men medgav övriga skadeståndsyrkanden.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande f.d. lagmannen Sture Stenström) meddelade dom den 22 januari 2009.

Domskäl

Tingsrätten fann att åtalet var styrkt och att gärningen skulle bedömas som grov stöld samt att påföljden skulle bestämmas till fängelse. I skadeståndsdelen anförde tingsrätten:

Vad gäller kränkningsersättningen har målsägandena uppgett i huvudsak följande.

M.F: När hon nu ser på fotografierna blir hon ledsen eftersom hon påminns om hur förfärligt det var att bli utsatt för inbrottet. Hon kom ensam hem vid 16.30-tiden. Huset var då tomt. När hon upptäckte vad som hade hänt, ringde hon till sin man och satte sig sedan och gjorde ingenting. När han hade kommit hem, gick de tillsammans upp till övervåningen. I sovrummet var bl.a. en byrålåda alldeles invid sängarna utdragen och genomletad. När de började inse vad som hade hänt upptäckte de blodspår. Det var äckligt eftersom de förekom bland hennes mest privata tillhörigheter. Hon tänkte på aids och sådant. Hennes smycken fanns i en byrålåda som nu var helt tom. De finaste smyckena hade hon fått ärva. Totalt var cirka 55 föremål tillgripna. ”Man skapar sig ett hem på jorden och så kommer någon och förstör det.” Kränkningen handlar inte bara om dem som privatpersoner utan även om deras yrkesliv. Hennes man är advokat och försvarar dem som begår brott. Hon är präst och tjänstgör bl.a. på häktet. De funderar på att flytta från sitt hus.

S.B: Han var på sitt kontor när M. ringde honom. De upptäckte att lådorna i byråerna i sovrummet var utdragna. Det fanns där två byråer utmed en vägg och en vid hans sängplats. De var ordentligt genomsökta, uppenbarligen för att finna om något gömts bland kläderna. Han finner det märkligt att en händelse av detta slag kan bli så uppskakande och kränkande, något som han inte hade kunnat föreställa sig. Det beror på flera saker, först och främst på våldsamheten samt den beslutsamma och aggressiva inbrytningen i huset. Gärningsmannen hade med kraft använt sig av en sten, ungefär två knytnävar stor. Stora rutan till dörren var smashad rakt av. Glaset hade spritt sig i en hall, ned för en halltrappa och till en entré vid ytterdörren. Det var som om glaset hade exploderat in i huset. Stenen hade klippt av två prismor i en takkrona och fortsatt in i en tavla och gjort en fördjupning i väggen bakom. Tryggheten man tror finns i det egna hemmet är en chimär. Han insåg inte dessförinnan att vem som helst skulle kunna gå in på det här sättet. En annan orsak är att allt som är privat är genomsökt, i sovrummet bland kläder. Allt var slängt på golvet och i en fåtölj. Blodspår fanns i lådor med privata saker. Det var oerhört äckligt och frågorna om aids och hepatit föresvävade omedelbart. Sammantaget var det hela oerhört kränkande.

K.S: Han var drogpåverkad vid tillfället. När han senare vaknade var handen sönderskuren och han hade bl.a. guldföremål omkring sig. Han kommer inte ihåg hur han valde ut objektet men menar att det var en ren tillfällighet att han hamnade hos S.B., som tidigare varit hans advokat. Han sålde det mesta av guldet till en man på Kungsgatan. Han är övertygad om att han kan hjälpa till och få tillbaka godset.

Tingsrätten gör följande bedömning. Det har tydligt framkommit att målsägandena har känt sig djupt kränkta av brottet. Fråga är om ersättning kan utgå för denna kränkning. Lagligen krävs att brottet har inneburit en allvarlig kränkning av den skadelidandes personliga integritet. Utvecklingen i praxis vad gäller kränkningsersättning i samband med egendomsbrott i bostad har varit att medge sådan när offret varit hemma och konfronterats med tjuven och framför allt om målsäganden därvid utsatts för våld eller hot. Däremot har ersättning inte tillerkänts när målsäganden inte varit hemma. Undantag synes dock kunna förekomma när bostaden skövlats eller utsatts för omfattande förstörelse eller brottet haft andra särskilt skändliga inslag, men då kan det ha varit fråga om andra brottsrubriceringar än stöld.

För målsägande som enligt ovan inte kan räknas till de ersättningsberättigade måste det te sig egendomligt att den som stött på tjuven, som då i regel blivit skrämd och avbrutit fortsatt tillgrepp, befinner sig i en förmånligare situation än den som vid tillfället inte varit hemma och sedan fått uppleva verkan av det fullbordade brottet och kanske senare vid rättegången ändock måste konfronteras med den som åtalats för detta. Skillnaden i den enes och den andres upplevda kränkning måste vara försumbar. I vad mån ersättning för kränkning skall bifallas måste rimligen bedömas utifrån omständigheterna sammantagna i det en¬skilda fallet.

Tingsrätten gör angående det aktuella fallet följande bedömning. Målsägandena var vid tidpunkten för brottet på sina arbetsplatser. De hade således inte för en längre tid lämnat sin bostad utan tillsyn. Vid hemkomsten upptäckte de att bostaden skövlats och utsatts för förstörelse i form av att glas spritts över en stor yta, att lådor dragits ut och genomsökts samt att en stor mängd föremål, bl.a. smycken med stort affektionsvärde, tillgripits. Att K.S. dessutom blodbesudlat sovrumsmöblerna och andra ställen i bostaden får anses skändligt. Sammantaget anser tingsrätten dessa omständigheter vara sådana att målsägandena allvarligt kränkts och äger rätt till ersättning härför. Yrkade belopp får anses skäliga.

Domslut

Tingsrätten dömde K.S. enligt 8 kap. 4 § BrB för grov stöld till fängelse 9 månader.

K.S. ålades att utge skadestånd till S.B. med 6 200 kr, till M.F. med 5 000 kr och till Östgöta Brandstodsbolag med 79 902 kr, allt jämte ränta.

Göta hovrätt

K.S. överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle sätta ned fängelsestraffets längd och ogilla målsägandenas skadeståndsanspråk vad gällde kränkning.

Åklagaren och målsägandena bestred ändring.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Jan Carrick, hovrättsrådet Johan Stenberg och två nämndemän) anförde i dom den 18 mars 2009:

Hovrättens domskäl

Vad som förekommit i hovrätten föranleder inte någon annan bedömning än den tingsrätten gjort när det gäller val av påföljd och straffets längd.

När det gäller yrkat skadestånd för kränkning gör hovrätten följande bedömning.

Enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen ska den som allvarligt kränker annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära ersätta den skada som kränkningen innebär. Enligt vad som uttalas i förarbetena till lagrummet (prop. 2000/01:68 s. 64 f.) hör bl.a. hemfridsbrott till sådana brott som anses innebära angrepp mot annans frid. Vidare anförs där att förmögenhetsbrott normalt inte ger rätt till ersättning för kränkning, men att detta inte är uteslutet, t.ex. vid grov stöld som sker genom intrång i annans bostad när bostaden har skövlats eller om brottet haft särskilt hänsynslösa inslag.

En stöld som har utförts genom ett inbrott i en bostad innefattar ett hemfridsbrott. En sådan stöld anses regelmässigt vara att bedöma som grov på grund av den kränkning som intrånget i bostaden innebär. Detta gäller även om bostadsinnehavaren inte är hemma vid brottstillfället.

Av utredningen i målet framgår det att målsägandena inte var hemma och direkt konfronterades med gärningsmannen när inbrottet skedde. Det framgår dock att inbrottet innefattade en inte obetydlig skadegörelse och medförde stor oreda vid den genomsökning av bostaden som gjordes. Det framgår vidare att K.S. lämnade flera blodspår efter sig, bl.a. i en byrålåda där underkläder förvarades, samt att många föremål av stort affektionsvärde tillgreps. M.F. har omvittnat bl.a. att blodspåren gjorde henne rädd och orolig på grund av risken för någon form av smitta.

Det framstår som uppenbart att målsägandena i förevarande mål har blivit kränkta av inbrottet. En förutsättning för att kränkningsersättning ska utgå är dock att kränkningen varit allvarlig. Enligt hovrättens bedömning är omständigheterna i målet, bl.a. den blodbesudling som skett på flera ställen, sammantagna sådana att målsägandena får anses ha blivit allvarligt kränkta av inbrottet. De har därför som tingsrätten funnit rätt till ersättning för kränkning med yrkat belopp.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Referenten, hovrättsrådet Carina Tolke, var skiljaktig när det gällde frågan om ersättning för kränkning och anförde följande. Jag finner inte att de omständigheter som målsägandena åberopat utgör tillräckliga skäl att tillerkänna dem ersättning för kränkning (jämför RH 1994:137 och RH 1995:91). Deras yrkande om ersättning för kränkning ska därför ogillas.

Högsta domstolen

K.S. överklagade och yrkade att HD skulle lämna S.B:s och M.F:s yrkanden om ersättning för kränkning utan bifall.

S.B. och M.F. bestred ändring.

HD inhämtade yttrande från Brottsoffermyndigheten, som anförde bl.a. följande.

Vid prövningen av rätten till brottsskadeersättning vid bostadsinbrott han¬terar myndigheten dessa yrkanden i enlighet med praxis som den beskrivs i proposition 2000/01:68 (s. 49 och 65), vilket i praktiken betyder att de allra flesta yrkanden om kränkningsersättning avslås. Med tillämpning av Brottsoffermyndighetens nuvarande praxis skulle yrkandet om ersättning för kränkning i HD:s mål bedömas enligt följande. Eftersom vad som framkommit om bostadens skick efter inbrottet, bl.a. bilder i förundersökningsprotokollet, inte ger intryck av att den skövlats eller att den grova stölden på annat sätt haft några särskilt hänsynslösa inslag eller att skadegörelsen uppnått en sådan nivå att den kan sägas innebära ett ofredande, skulle stöldbrottet inte grunda rätt till ersättning för kränkning.

Man kan fråga sin om den i praxis uppsatta tröskeln för att i vissa fall av aktuell brottslighet medge kränkningsersättning, bör sänkas. Enligt Brottsoffermyndighetens erfarenhet händer det något oftare än förr att domstolarna dömer ut ersättning för kränkning vid grov stöld genom bostadsinbrott. En eventuellt utökad rätt till kränkningsersättning skulle - med hänsyn till den låga uppklarningsprocenten och avtalsvillkoren i de vanligaste hemförsäkringarna - utgöra en märkbar belastning på det skattefinansierade brottsskadeanslaget. Mot den bakgrunden har Brottsoffermyndigheten inte haft ambitionen att verka för en mer liberal praxis.

Betänkande

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Christer Thornefors, föreslog i betänkande följande dom:

Domskäl

Enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen ska den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära ersätta den skada som kränkningen innebär.

Skyddet avseende annans frid avser främst att värna den enskildes rätt att få vara i fred och hålla sitt privatliv okänt för andra. Förmögenhetsbrott ger enligt förarbetena till bestämmelsen normalt ingen rätt till ersättning för kränkning. Emellertid kan en grov stöld som sker genom intrång i annans bostad utgöra ett angrepp mot annans frid och innebära en allvarlig kränkning. Detta anses vara fallet om bostaden har skövlats eller om brottet har haft andra särskilt hänsynslösa inslag (se prop. 2000/01:68 s. 65).

Endast kränkningar som betraktas som allvarliga berättigar till ersättning. Vad som utgör en allvarlig kränkning får bedömas objektivt från fall till fall med beaktande av samtliga omständigheter kring handlingen.

I målet är ostridigt att K.S. har brutit sig in i S.B:s och M.F:s hem och därvid tillgripit egendom till inte obetydligt värde.

Av utredningen framgår att K.S. har berett sig tillträde till målsägandenas hem dagtid, när dessa befunnit sig på annan plats, genom att inledningsvis slunga en sten genom fönsterrutan till matrummet, varvid skador uppkommit på såväl byggnaden som lös egendom. Under den därpå följande genomsökningen av målsägandenas hem har han efterlämnat tydliga blodspår på flera ställen.

K.S:s handlande innebär ett allvarligt angrepp mot målsägandenas frid och en allvarlig kränkning. Han ska därför utge skadestånd till dem med yrkade belopp.

Överklagandet lämnas utan bifall.

Domslut

HD avslår överklagandet.

Domskäl

HD (justitieråden Per Virdesten, Lena Moore, Göran Lambertz och Johnny Herre, referent) meddelade den 3 januari 2011 följande dom:

Domskäl

Genom hovrättens i denna del lagakraftvunna dom har K.S. fällts till ansvar för grov stöld. Gärningen bestod i att han genom inbrott via en krossad glasruta beredde sig tillträde till S.B:s och M.F:s bostad, ett enfamiljshus, och där stal ett betydande antal föremål av skilda slag. Hovrätten har funnit att brottet inneburit en allvarlig kränkning av målsägandena och att de därför har rätt till ersättning för kränkningen enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen. Frågan i målet är om målsägandena kan anses ha drabbats av en sådan ersättningsgill allvarlig kränkning.

I 2 kap. 3 § skadeståndslagen föreskrivs att den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära ska ersätta den skada som kränkningen innebär (s.k. kränkningsersättning). Utmärkande för de brott som grundar rätt till sådan ersättning är att de innefattar ett angrepp på den skadelidandes personliga integritet, närmast dennes privatliv och människovärde. Syftet med ersättningen är att den ska dels kompensera känslor hos den skadelidande som inte tar sig sådana medicinska uttryck att det föreligger en personskada, dels ge upprättelse (se prop. 2000/01:68 s. 48).

Med uttrycket annans frid avses främst den enskildes rätt att få vara i fred och hålla sitt privatliv för sig själv. Brott som angriper denna frid är exempelvis hemfridsbrott enligt 4 kap. 6 § BrB. Ett hemfridsbrott där en person olovligen intränger där någon annan har sin bostad innebär därför en sådan kränkning som, när den är allvarlig, medför skadeståndsskyldighet enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen. Brottsliga angrepp på personers egendom, bl.a. förmögenhetsbrott, anses inte i sig grunda rätt till kränkningsersättning. Det gäller exempelvis stöld. Om tillgreppet emellertid sker efter intrång i en bostad innefattar gärningen ett hemfridsbrott och utgör därför ett angrepp på annans frid som kan ge rätt till kränkningsersättning.

Vid bedömningen av om kränkningen är att anse som allvarlig och därmed ersättningsgill bör enligt förarbetena beaktas samtliga omständigheter kring handlingen. Viss ledning kan hämtas av 5 kap. 6 § skadeståndslagen rörande de faktorer som inverkar på skadeståndets bestämmande (se a. prop. s. 65). Enligt denna bestämmelse ska hänsyn tas till handlingens art och varaktighet, varvid särskilt ska beaktas bl.a. om handlingen haft förnedrande eller skändliga inslag.

Bostadsinbrott får normalt anses innefatta en ersättningsgill allvarlig kränkning om inbrottet sker när målsäganden befinner sig i sin bostad. Även i andra fall kan ett bostadsinbrott innebära en så allvarlig kränkning att ersättning ska utgå. Så är fallet, enligt lagförarbetena, om bostaden har skövlats eller om brottet haft andra särskilt hänsynslösa inslag (se a. prop. s. 65). Det kan här noteras att en viktig bevekelsegrund för restriktiviteten i det utredningsförslag som låg till grund för propositionen var, i fråga om bostadsinbrott, de samhällsekonomiska konsekvenserna av motsvarande ersättningsrätt enligt brottsskadelagen (1978:413), se SOU 1992:84 s. 228 ff. Brottsoffermyndighetens praxis återspeglar den eftersträvade restriktiviteten. Ersättning har normalt inte utgått vid inbrottsstölder eller hemfridsbrott när målsäganden inte varit i sin bostad vid tidpunkten för gärningen men däremot när denne befunnit sig i bostaden (se t.ex. Brottsoffermyndighetens referatsamling 2009, referat nr 171, 172, 173, 251, 252, 256 och 257). Enligt Brottsoffermyndighetens yttrande i målet utgår kränkningsersättning vid bostadsinbrott där målsäganden inte varit i bostaden endast om bostaden skövlats, stölden haft särskilt hänsynslösa inslag eller skadegörelsen uppnått en sådan nivå att den kan sägas innebära ett ofredande.

Bostadsinbrott får som tidigare sagts normalt anses innefatta en allvarlig kränkning om målsäganden befinner sig i sin bostad vid inbrottet. Även i andra fall bör kränkningar kunna ge rätt till ersättning om de är lika allvarliga. Ett sådant fall får anses föreligga om inbrottet genom förövarens beteende, de skador och spår han lämnat efter sig, graden av intrång i hemmet och omständigheterna i övrigt innefattar en särskilt omfattande förgripelse på den drabbades frid och privatliv.

K.S. bröt sig in i S.B:s och M.F:s hem dagtid när de befann sig på annan plats. Av utredningen framgår att K.S. beredde sig tillträde till deras hem genom att slunga en sten genom fönsterrutan till husets matrum, vilket fick till följd att glassplitter spreds i huset och att skador uppkom på bl.a. en motstående vägg och på inredning i rummet, att huset genomsöktes, inkl. byrålådorna i sovrummet, att K.S. tillgrep ett stort antal föremål varav många med ett stort affektionsvärde och att han lämnade blodspår efter sig på flera ställen i bostaden, bl.a. i en byrålåda där underkläder förvarades. Härigenom får S.B. och M.F. anses ha utsatts för en allvarlig kränkning i den mening som avses i 2 kap. 3 § skadeståndslagen. De har därför rätt till kränkningsersättning.

Överklagandet ska därför lämnas utan bifall.

Domslut

HD avslår överklagandet.

Skiljaktig

Justitierådet Marianne Lundius var skiljaktig och anförde:

Jag är ense med majoriteten fram till och med punkten 6 i skälen. Därefter bör dessa enligt min mening ha följande lydelse.

Det råder inget tvivel om att S.B. och M.F. kände ett starkt obehag och stor olust vid upptäckten att en främmande person brutit sig in i och sökt igenom deras bostad och personliga tillhörigheter, att bostaden utsatts för en inte obetydlig skadegörelse och att gärningsmannen lämnat blodspår efter sig. Omständigheterna vid inbrottet är sådana att K.S. får anses ha utsatt S.B. och M.F. för en kränkning men den är inte av den karaktären att den kan anses innefatta en sådan särskilt omfattande förgripelse på deras frid och privatliv som måste krävas för att ersättning ska utgå. Kränkningen kan därför inte anses vara allvarlig i den mening som avses i 2 kap. 3 § skadeståndslagen. S.B:s och M.F:s yrkande om kränkningsersättning ska därför lämnas utan bifall.

HD:s dom meddelad: den 3 januari 2011.

Mål nr: T 1872-09.

Lagrum: 2 kap. 3 § och 5 kap. 6 §skadeståndslagen (1972:207).