NJA 2011 s. 739

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Carl Eric Lawass, tf. rådmannen Eva Wahlberg och tingsfiskalen Malin Hjalmarson) anförde i dom den 25 januari 2010:

Bakgrund

Registreringstjänst E.O. Aktiebolag (Registreringstjänst) företrädde två skattskyldiga, Repro Consult Jansson och de Mander Aktiebolag (Repro Consult) och Venditia Utbildning & Projektledning AB (Venditia), och upprättade skattedeklarationer för dem bägge. Därefter inbetalade Registreringstjänst via Internet till Skatteverket de i skattedeklarationerna upptagna beloppen för Repro Consults och Venditias räkning, men av ett förbiseende angavs Repro Consults organisationsnummer även vid inbetalningen för Venditias räkning. Båda inbetalningarna gottskrevs därför Repro Consults skattekonto. Vid Skatteverkets månatliga avstämning av detta konto avräknades därefter en del av beloppet mot Repro Consults momsskuld medan en annan del överfördes till Kronofogdemyndigheten för avräkning mot bolagets restförda skatter. Sedan misstagsbetalningen upptäckts begärde Venditia att denna i sin helhet skulle omföras till detta bolags skattekonto. Framställningen bifölls endast såtillvida att överskottet på Repro Consults skattekonto överfördes till Venditias skattekonto. Fråga i målet är om staten genom Skatteverket (staten) ska återbetala den resterande delen av misstagsbetalningen till Registreringstjänst, som övertagit Venditias anspråk.

Yrkanden m.m.

Registreringstjänst har yrkat att staten förpliktas att till Registreringstjänst utge ett kapitalbelopp om 135 376 kr jämte ränta - - -.

Staten har bestritt käromålet men vitsordat yrkat belopp jämte ränta i och för sig.

Grunder

Registreringstjänst har som grunder för käromålet anfört följande. Det är fråga om en misstagsbetalning. I första hand föreligger därför återbetalningsskyldighet för mottagande part, staten, på grund av principen om condictio indebiti. I andra hand görs gällande att återbetalningsskyldighet föreligger eftersom staten har gjort en obehörig vinst utan rättsgrund på Registreringstjänsts bekostnad. I tredje och sista hand görs gällande att återbetalningsskyldighet ska ske på grund av att misstagsbetalningen ska anses vara ett förklaringsmisstag.

Staten har som grunder för bestridandet anfört följande. Det vitsordas att betalningen var avsedd för ett annat bolags skattekonto. Staten har emellertid tagit emot betalningen i god tro och inrättat sig efter den. Staten har inte gjort någon obehörig vinst. Staten hade, när inbetalningen gjordes, ingen anledning att inse och har inte heller insett att det varit fråga om en misstagsbetalning.

Sakframställningar

Registreringstjänst har anfört följande.

Registreringstjänst är en bokföringsbyrå som ägs och drivs av E.O. I bolagets verksamhet ingår att omhänderta bolagets klienters bokföring samt för deras räkning ombesörja fortlöpande skatteinbetalningar. Både Repro Consult och Venditia var Registreringstjänsts kunder och E.O. hade fullmakt att sköta bokföring, deklarera samt betala in skatt över Internet för de båda bolagen.

Repro Consult, som numera har gått i konkurs, kom på obestånd våren 2008. Den 9 maj 2008 ansökte Repro Consult om företagsrekonstruktion. Samma dag biföll tingsrätten ansökningen. Beslutet innebar att bolaget i princip inte fick betala skulder som uppkommit före beslutet. I bolagets ansökan om företagsrekonstruktion beskrevs bolagets ekonomiska situation och till ansökan bifogades en uppställning över bolagets aktuella tillgångar och skulder samt bolagets balansrapport. Tillgångarna uppgick till ca 328 000 kr, varav 200 000 kr avsåg goodwill. De största skuldposterna avsåg en checkräkningsskuld om ca 212 000 kr och en momsskuld om ca 136 000 kr. Checkräkningsskulden var prioriterad och för denna fanns säkerhet i form av företagsinteckningar medan momsskulden var oprioriterad. Skatteverket fick del av Repro Consults ansökan om företagsrekonstruktion samt balansen mellan bolagets tillgångar och skulder. Rekonstruktören upprättade en rekonstruktionsplan, vilken gavs in till tingsrätten. Rekonstruktören angav att det saknades misstanke om brott mot borgenärer samt att oprioriterade borgenärer inte kunde påräkna någon utdelning vid eventuell konkurs. Vid borgenärssammanträde den 30 maj 2008 närvarade Skatteverket och hade ingen erinran mot att rekonstruktionen fick fortsätta. Den 15 augusti 2008 beslutade tingsrätten, efter begäran av rekonstruktören, att rekonstruktionen skulle få pågå ytterligare tre månader. Av tingsrättens protokoll framgick att Repro Consult till augusti hade sålt tillgångar om 150 000 kr.

Venditia var och är ett bolag med löpande verksamhet och anställd personal.

När E.O. återkom till arbetet efter semester sommaren 2008 skulle hon upprätta deklarationer och betala in skatt via Internet för bl.a. Repro Consult och Venditia. Moms inbetalas och redovisas var tredje månad. Om ett bolag är under rekonstruktion betalas endast moms, och inte källskatter och arbetsgivaravgifter, vilket Skatteverket kände till.

Av Repro Consults deklaration avseende moms att deklarera för perioden april till juni 2008, som E.O. upprättade, framgick att bolaget hade haft momspliktig försäljning och därvid sålt för 306 216 kr samt att den utgående momsen uppgick till 76 554 kr. Vidare framgick att, efter avdrag för ingående moms, den totala momsen uppgick till 52 927 kr och att av detta belopp skulle 12 453 kr inbetalas. I en ruta för upplysningar hade särskilt antecknats att beslut om företagsrekonstruktion hade fattats den 9 maj 2008 och att inbetald moms därför endast avsåg tiden efter denna dag.

E.O. gjorde inbetalningen om 12 453 kr via Internet till Repro Consults skattekonto. E.O. skulle vidare för Venditias räkning betala in 182 882 kr till Venditias skattekonto. Vid inbetalningar över Internet ska bolagets organisationsnummer och beloppet anges. Vid inbetalningen för Venditia angav E.O. dock Repro Consults organisationsnummer, vilket fick till följd att beloppet kom in på detta bolags skattekonto. Hennes misstag ledde till att det inbetalades för mycket till Repro Consults skattekonto och till att ingen inbetalning skedde till Venditias skattekonto. Deklarationerna skickades per post till Skatteverket. Därvid saknades underlag för inbetalningen om 182 882 kr till Repro Consults konto, medan underlag för detta belopp fanns avseende Venditia.

Enligt 3 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) ska Skatteverket månatligen stämma av inbetalda och andra tillgodoförda belopp mot påförda belopp på den skattskyldiges skattekonto. Enligt 8 § skattebetalningsförordningen (1997:750) ska Skatteverket även skicka ut den månatliga avstämningen i form av kontoutdrag till den skattskyldige. Kontoutdrag skickades av Skatteverket till såväl Repro Consult som Venditia.

Av Repro Consults kontoutdrag från den 8 september 2008 framgick att det ingående saldot per den 3 augusti 2008 var -1 445 kr och att en momsskuld om 89 440 kr överlämnats till Kronofogdemyndigheten. Av kontoutdraget framgick vidare att total moms för perioden april till juni 2008 uppgick till 52 927 kr, att inbetalningarna om 12 453 kr och 182 882 kr hade bokförts den 18 augusti 2008 samt att det, efter avräkning mot kontoskulden hos Kronofogdemyndigheten, fanns ett överskott om 52 486 kr.

Av Venditias kontoutdrag framgick att Venditia var skyldigt att betala 182 882 kr. Efter att Venditia erhållit kontoutdraget tog bolaget kontakt med E.O. som då, den 12 september 2008 eller någon dag därefter, insåg sitt misstag. E.O. tog direkt kontakt med Skatteverket och rekonstruktören. E.O. talade per telefon med L.G. på Skatteverket som sa att Venditia måste begära rättelse. Detta skedde den 17 september 2008. Därefter kom utbetalningsbesked från Skatteverket med uppgift om att endast överskottet på Repro Consults skattekonto kunde utbetalas med hänsyn till innehållet i 55 § andra stycket skattebetalningsförordningen. Venditia begärde härefter med hänvisning till civilrättsliga grunder att även resterande del av misstagsbetalningen skulle återbetalas, men begäran avslogs.

Venditia begärde att Registreringstjänst skulle betala statens krav på Venditia om 182 882 kr. Registreringstjänst betalade beloppet och övertog Venditias fordran. E.O. upptog lån för att kunna betala.

Företagsrekonstruktionen kunde inte slutföras och den 12 november 2008 försattes på egen ansökan Repro Consult i konkurs. Den 22 december 2008 hölls edgångssammanträde vid vilket konkursförvaltaren redogjorde för att ett utomstående bolag av misstag hade betalat en skatteskuld till staten om ca 130 000 kr och att Repro Consult ansåg sig ha denna skuld. Enligt konkursförvaltaren kunde oprioriterade borgenärer inte räkna med utdelning i konkursen. Konkursbouppteckningen visade att det inte var aktuellt med något ställföreträdaransvar och att det inte fanns anledning att misstänka brott mot borgenärer.

Staten har varit i ond tro då Skatteverket borde ha uppmärksammat misstagsbetalningen. Skattekontots konstruktion som medfört att misstagsbetalningen inte uppmärksammats förrän vid avstämningen föranleder inte att staten kan anses vara i god tro. Skatteverket har dessutom enligt 38 § skattebetalningsförordningen en skyldighet att kontrollera skatteredovisningen från skattskyldiga bolag på obestånd.

Statens fordran mot Registreringstjänst var värdelös och även om staten skulle ha bevakat sin fordran i konkursen hade staten inte fått någon utdelning.

Staten har anfört följande.

Skatteverket fick den 19 maj 2008 reda på att Repro Consult beviljats företagsrekonstruktion. Det kan dock inte vitsordas att det tillsammans med ansökan om företagsrekonstruktion skickades med en uppställning över bolagets tillgångar och skulder.

Den 19 maj 2008 debiterades Repro Consults skattekonto mervärdesskatt med 86 233 kr och arbetsgivaravgifter med 1 069 kr. Den 5 juli 2008 restfördes 89 168 kr, dvs. överlämnades för indrivning till Kronofogdemyndigheten. Den 19 augusti 2008 debiterades Repro Consults skattekonto med 52 927 kr i moms. Den 18 augusti 2008 bokfördes inbetalningar på Repro Consults skattekonto om 12 453 kr och 182 882 kr. Inbetalningarna gjordes helt genom maskinell hantering och det var ingen människa som läste av eller kontrollerade inbetalningen. Det vitsordas att inbetalningen om 182 882 kr var avsedd för Venditias skattekonto.

Skatteverket gör avstämning avseende inbetalda och andra tillgodoförda belopp mot påförda belopp på den skattskyldiges skattekonto efter första helgen i varje månad. Av Repro Consults kontoutdrag den 8 september 2008 framgår bl.a. att de två inbetalningarna gjorts samt att Skatteverket har krediterat bolagets momsskuld och överlämnat 89 782 kr till Kronofogdemyndigheten, där avräkning har skett med samma belopp i enlighet med lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.

Inbetalningarna om 12 453 kr och 182 882 kr ledde till att skattekontot krediterades. Skatteverket hade ingen anledning att ifrågasätta att inbetalningarna gjordes till rätt konto. Det händer att inbetalningar som görs till skattekontot inte stämmer överens med deklarationen. Till exempel kan detta ske om ett bolag säljer av tillgångar eller gör en inbetalning för att täcka kommande kvarskatt. Det är vidare vanligt att företrädare för bolag själva betalar in till skattekontot t.ex. för att undvika konkurs eller företrädaransvar. Om ett bolag är i konkurs kontrolleras manuellt vem som gjort inbetalningarna till bolagets skattekonto, men det sker inte vid företagsrekonstruktion. Vid en företagsrekonstruktion kan nytt kapital tillföras till bolaget och tillgångar kan säljas av, vilket resulterar i att moms ska betalas. Vidare kan betalningar göras av tredje man, t.ex. av företrädare för bolaget.

Om en misstagsbetalning görs till ett skattekonto, ska inbetalaren omedelbart, eller i vart fall före den månatliga avstämningen, meddela Skatteverket om misstaget. I annat fall kan medlen utgöra en tillgång för Kronofogdemyndigheten och avräknas mot skulder till staten.

Enligt principen om condictio indebiti är huvudregeln att en felaktig betalning ska gå åter. Ett undantag från denna huvudregel är om mottagaren i god tro mottagit betalningen och inrättat sig härefter. Skatteverket har varit passivt under rekonstruktionsförfarandet och har inrättat sig efter att det inte förelegat någon skuld till staten.

Uppgifterna i konkursbouppteckningen är endast Repro Consults och konkursförvaltarens subjektiva uppfattning.

Det vitsordas att den del av misstagsbetalningen som inte har återbetalats har krediterats respektive avräknats mot Repro Consults skatte- och avgiftsskulder uppkomna före beslutet om företagsrekonstruktion.

Domskäl

Registreringstjänst har åberopat skriftlig bevisning. Staten har inte åberopat någon bevisning.

I målet är fråga om en betalning av skatt som skett av misstag ska återbetalas.

I 55 § skattebetalningsförordningen finns en bestämmelse om misstagsbetalning av skatt. Om en skattskyldig visar att han av misstag betalat in för mycket skatt, skall Skatteverket skyndsamt återbetala vad som inbetalats för mycket. En sådan återbetalning får dock ske endast till den del återbetalningen kan göras från ett överskott på den skattskyldiges skattekonto.

I det nu aktuella fallet är det emellertid inte den skattskyldige själv som gjort misstagsbetalningen utan en annan skattskyldig, låt vara att de båda skattskyldiga företrätts av samma subjekt. Denna situation är inte förutsedd i den offentligrättsliga regleringen. Det måste förutsättas att i denna situation civilrättsliga regler skall bilda utgångspunkt för prövningen.

Det misstag som begåtts är en ren felskrivning. Huvudregeln vid denna typ av misstagsbetalningar är att återbetalning ska ske. Frågan är om det finns tillräckliga skäl att frångå huvudregeln.

Som skäl till att misstagsbetalningar ska återgå brukar anföras att det skett en icke avsedd förmögenhetsförskjutning som saknar rättslig grund. Häremot brukar åberopas intresset av trygghet i omsättningen. Den som i god tro mottagit ett belopp och kanske även tillgodogjort sig beloppet i god tro kan anses ha ett befogat intresse av att få behålla det.

Intresset av trygghet i omsättningen kan inte anses ha samma tyngd när det gäller skattebetalningar med staten som betalningsmottagare. Likväl kan situationer förekomma där en misstagsbetalning till annans skattekonto inte skäligen bör återgå. Detta är enligt tingsrättens mening fallet, då Skatteverket i god tro mottagit en sådan betalning och på grund härav försummat att vidta åtgärder för indrivning, vilka kunnat leda till att skulden betalats helt eller delvis.

Som staten anfört är skattekontosystemet maskinellt och uppbyggt så att någon egentlig granskning av inbetalningarna i allmänhet inte sker. Staten har hävdat att det mot bakgrund av systemets uppbyggnad saknas anledning för staten att misstänka att en inbetalning till ett skattekonto är en följd av misstag. Enligt tingsrättens bedömning kan staten emellertid inte till undgående av återbetalningsskyldighet åberopa att inbetalningar godtas utan närmare granskning.

Ett undantag från principen om maskinell behandling gäller då skattekontots innehavare är försatt i konkurs. Skäl kan anföras för att detsamma borde gälla då innehavaren - såsom i det aktuella fallet - är föremål för företagsrekonstruktion. Hade en handläggare granskat de aktuella inbetalningarna skulle, på de skäl som Registreringstjänst anfört, Skatteverket haft skäl att misstänka att det var fråga om en misstagsbetalning.

Venditia har så snart bolaget erhållit avstämningen och därmed fått kännedom om misstagsbetalningen begärt rättelse. Detta har skett också inom skälig tid efter betalningen.

Staten har inte kunnat påräkna utdelning i Repro Consults konkurs. Utredningen tyder inte på att en talan om betalningsansvar för bolagets ställföreträdare skulle ha kunnat föras med framgång.

Kronofogdemyndigheten har tagit en del av medlen i anspråk med tillämpning av lagen om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter. Denna omständighet bör dock inte påverka bedömningen.

På grund av det anförda kan staten inte anses ha inrättat sig efter betalningen på ett sätt som haft betydelse för möjligheten att få skatteskulden betald.

Vid angivna förhållanden finns inte tillräckliga skäl att frångå den tidigare berörda huvudregeln. Betalningen ska därför återgå även till den del som inte avser överskott på skattekontot, och käromålet ska bifallas.

Domslut

Domslut

Staten ska till Registreringstjänst E.O. Aktiebolag betala 135 376 kr jämte ränta - - -.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Göran Ewerlöf, hovrättsråden Magnus Ulriksson, referent, och Katja Isberg Amnäs samt tf. hovrättsassessorn Niklas Schüllerqvist) anförde i dom den 12 juli 2010:

Hovrättens domskäl

Parterna har åberopat samma grunder och omständigheter som vid tingsrätten.

Registreringstjänst har i hovrätten åberopat utdelningsförslaget av den 9 februari 2010 i Repro Consults konkurs. Staten har åberopat skattekontoutdrag för Repro Consult. I övrigt är utredningen i hovrätten densamma som vid tingsrätten.

Till stöd för sitt yrkande om återbetalning från staten har Registreringstjänst i första hand åberopat principen om condictio indebiti. Denna tar sikte på situationen (se justitierådet Lind i NJA 1989 s. 224) då en person erlägger betalning till en annan i tro att han är skyldig denne beloppet och betalningsmottagaren uppbär beloppet i samma övertygelse. Efter någon tid visar det sig att någon skuld inte förelåg eller att skuldens belopp var lägre än det som betalats. I sådana situationer uppkommer frågan om betalaren har rätt att återkräva det på grund av misstag erlagda beloppet eller om betalningsmottagaren har rätt att behålla vad som erlagts. Det angivna problemet kan uppkomma i många skilda situationer. Det kan t.ex. vara fråga om en betalning som har erlagts till följd av ett misstag som består i en ren felräkning. En jämförlig situation är att betalaren av misstag betalat samma skuld två gånger. För dessa så att säga rena misstagssituationer gäller som huvudregel att betalningsmottagaren är skyldig att återbära det uppburna beloppet, i varje fall om inte lång tid förflutit från det betalningen skedde. Frågan måste dock bedömas utifrån de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet och då med särskilt hänsynstagande till vad som kan vara rationellt i det ekonomiska livet. En tungt vägande synpunkt i det sammanhanget är hänsynen till det allmänna intresset av säkerhet i rättslivet och därmed även hänsynen till omsättningen. Den som i god tro mottagit en betalning och med fog uppfattat den som en slutreglering av parternas mellanhavanden måste i princip kunna, åtminstone efter någon tid, inrätta sig efter att det inte kan bli aktuellt att betala tillbaka det mottagna beloppet (se även angående denna utgångspunkt NJA 2001 s. 353). Det kan också finnas utrymme för att ta hänsyn till betalarens respektive betalningsmottagarens situation och förmåga att överblicka förhållandena. Om betalaren är konsument och betalningsmottagaren en näringsidkare med betydande resurser torde det finnas ett större utrymme för återbetalning än i rent kommersiella förhållanden med jämbördiga parter. När det gäller att bedöma hur lång tid efter betalningen betalaren kan vara passiv utan att gå miste om sin rätt till återbetalning bör uppmärksammas att det får anses vara en allmän princip inom civilrätten att en köpare eller beställare, som vill göra gällande anspråk på grund av fel eller brist, har att reklamera utan oskäligt uppehåll efter det att han märkt eller bort märka felet eller bristen.

Reglerna om condictio indebiti har även tillämpats utanför den typiska situationen då betalaren har trott sig ha en skuld till mottagaren (se NJA 1994 s. 177 och NJA 1999 s. 575). Enligt hovrättens bedömning är det mot denna bakgrund möjligt att i förevarande fall pröva Registreringstjänsts yrkande efter principen condictio indebiti i enlighet med den åberopade grunden.

I målet är fråga om en s.k. ren misstagsbetalning. Det belopp som kom att betalas till Repro Consults skattekonto skulle rätteligen ha betalats till Venditias konto. Genom avräkningsförfarandet kom viss del av överskottet på Repro Consults konto att tillgodoräknas statens fordran på detta bolag i stället för fordringen på Venditia enligt ingiven deklaration för det bolaget. Enligt den angivna huvudregeln skulle således Skatteverket ha överfört det inbetalade beloppet till Venditias skattekonto för reglering av det bolagets skuld till staten.

Nästa fråga är då om staten med hänsyn till det allmänna intresset av säkerheten i rättslivet och omsättningen kan anses i god tro ha inrättat sig efter betalningen.

Hovrätten konstaterar här att det trygghetskrav som i andra fall motiverar att en godtroende betalningsmottagare som inrättat sig efter en betalning ska få behålla pengarna inte gör sig gällande med samma styrka då staten står som mottagare, jfr ovan vad som angetts gälla i förhållandet mellan konsument och näringsidkare. I litteraturen har det t.o.m. hävdats att staten mera sällan kan freda sig från återbetalning med hänvisning till att staten i god tro inrättat sig efter betalningen (P. Hult i Festskrift tillägnad Vilhelm Lundstedt, 1947). I det aktuella fallet har Registreringstjänst underrättat Skatteverket om misstagsbetalningen inom en vecka efter att den skett och samma dag som Registreringstjänst upptäckte misstaget. Härtill kommer att staten genom Skatteverket var medveten om att Repro Consult var under företagsrekonstruktion då misstagsbetalningen utfördes. Nu angivna omständigheter medför att staten inte har ägt inrätta sig efter betalningen på ett sådant sätt att denna inte ska tillgodoräknas rätt betalningsavsändare. Eftersom Registreringstjänst har övertagit Venditias anspråk på staten ska det kvarvarande beloppet i stället återbetalas till Registreringstjänst. Om beloppets storlek råder ingen tvist. Tingsrättens dom ska således stå fast.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Domskäl

HD (justitieråden Leif Thorsson, Ella Nyström, Gudmund Toijer, Ingemar Persson, referent, och Martin Borgeke) meddelade den 7 november 2011 följande dom.

Domskäl

Domslut

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.