NJA 2014 s. 3
Vid bestämmande av ersättning enligt lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring m.m. avseende skälig kostnad för att avhjälpa byggfel får avdrag för ålder och bruk inte göras.
Solna tingsrätt
Bostadsrättsföreningen Salongen 16 i Malmö förde vid Solna tingsrätt den talan mot If Skadeförsäkring AB som framgår av tingsrättens dom.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Hampus Lilja) anförde följande i dom den 6 december 2010.
Bakgrund
Bostadsrättsföreningen Salongen 16 i Malmö (Föreningen) är en s.k. byggmästarbildad bostadsrättsförening, som enligt köpekontrakt den 11 oktober 2001 förvärvade fastigheten Malmö Salongen 16 av Öresundsbostäder Tallhusen KB (Tallhusen).
Tallhusen hade låtit uppföra ett flerbostadshus på fastigheten. I samband härmed hade Tallhusen tecknat en byggfelsförsäkring genom Byggnadsgaranti, numera Nordisk Garanti. If Skadeförsäkring AB (If) är försäkringsgivare. Byggnaderna slutbesiktigades 2001 och garantitiden var två år. Under denna tid upptäckte Föreningens medlemmar att plåtbeklädnaden på yttertaket slog mot underlaget. Entreprenören försökte provisoriskt att avhjälpa felet. Föreningen anmälde även ärendet till Byggnadsgaranti/Nordisk Garanti. Parterna är överens om att Föreningen har rätt till ersättning under byggfelsförsäkringen för avhjälpande av felet. Arbetet med att åtgärda felet påbörjades 2009 och If har förutom avdrag för självrisken gjort ett åldersavdrag med 15 procent på försäkringsersättningen. Tvisten gäller om If har haft rätt att göra åldersavdrag vid skaderegleringen samt, för det fall If har haft sådan rätt, storleken på åldersavdraget.
Yrkanden m.m.
Föreningen har yrkat att tingsrätten ska förplikta If att till Föreningen betala 484 864 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från och med den 14 februari 2010.
If har bestritt käromålet. Såsom i och för sig skäligt har If vitsordat ett kapitalbelopp om 451 406 kr. Bolaget har vitsordat sättet att beräkna ränta såsom i och för sig skäligt.
- - -
Grunder och omständigheter
Föreningen har anfört bland annat följande
Lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring m.m. innebär att If är förhindrat att göra åldersavdrag. Enligt 2 § ska en byggfelsförsäkring omfatta skälig kostnad för att avhjälpa fel i byggnadens konstruktion, i material som använts i byggnadsarbetet eller i utförandet av arbetet och skälig kostnad för att avhjälpa skador på byggnaden som har orsakats av felet. I 4 § anges att en byggfelsförsäkring, utöver vad som anges i 5-7 §§, inte får innehålla villkor som inskränker försäkringshavarens rätt till ersättning för fel och skador som omfattas av försäkringen enligt 2 och 3 §§. I 5-7 §§ anges uttryckligen de inskränkningar som får göras i försäkringstagarens rätt till försäkringsersättning. Bland dessa inskränkningar återfinns inte rätt för försäkringsgivare att göra åldersavdrag. Följaktligen saknar försäkringsgivaren rätt att göra åldersavdrag.
If är i det nu aktuella fallet inte berättigat att göra gällande ett åldersavdrag med hänsyn till byggnadens ålder vid tidpunkten när skadan anmäldes till If samt de allmänna skadevärderingsregler som gäller inom försäkringsbranschen. De villkor som försäkringsbolagen tillämpar är generellt lika. Vad gäller takbeläggning ska något åldersavdrag inte utgå för i vart fall de första tio åren.
Lagen om byggfelsförsäkring m.m. innehåller uttryckliga begränsningar som en byggfelsförsäkring får innehålla och åldersavdrag nämns inte. Det nämns inte heller något om åldersavdrag i förarbeten till lagen. Lagen är en social skyddslagstiftning som syftar till att skydda boende i bostäder mot ohälsa och osunda boendemiljöer. Den syftar även till att ett åtgärdande av fel i byggnader inte ska fördröjas eller vara beroende av fastighetsägarens möjligheter att skjuta till pengar. Lagen är till för att försäkringsgivare ska ersätta det som en entreprenör i ett entreprenadförhållande skulle ha ersatt. Detta speglas även i att återkrav från försäkringsgivaren kan göras gällande mot entreprenören. Bakgrunden till lagstiftningen är AB-reglerna, t.ex. AB 04, och att dessa inte ger ett tillräckligt snabbt stöd. Försäkringen ska därför spegla det entreprenadrättsliga regelverket. Detta ger inte rätt till åldersavdrag oavsett hur lång tid som har gått. Det framgår uttryckligen i propositionen till lagen om byggfelsförsäkring m.m. att anledningen till att försäkringsgivaren har rätt att begränsa ersättningen till ett visst belopp är att det är nödvändigt för att försäkringsgivarna överhuvudtaget ska kunna erbjuda dessa försäkringar. Det är till för att försäkringsbolagen ska kunna räkna och bedöma vilken nivå ersättningar kan hamna på, det ger inte ett stöd för att försäkringsgivare ska kunna göra åldersavdrag.
En byggfelsförsäkring kan tas i anspråk under de första tio åren av byggnadens livstid och utgör en säkerhet för husägaren mot byggfel. Det är inte fråga om ett reparationsbehov som uppstått i byggnaden efter ett antal års slitage utan om ett ursprungligt byggfel. Försäkringen skall motsvara skälig kostnad för avhjälpande. Att uttrycket ”skälig kostnad för avhjälpande” används visar att försäkringen tar sikte på åtgärdskostnaden och inte på skäligheten med hänsyn till byggnadens ålder.
Dina Försäkringars villkor åberopas till styrkande av att försäkringsbolagen med tillämpning av skadeståndsrättsliga principer inte brukar göra åldersavdrag på plåttak under de första tio åren, och det görs gällande att det därvid inte är någon skillnad mellan egendomsförsäkringar och byggfelsförsäkringar. Under de första åren påverkas inte en byggnads värde nämnvärt. If kan inte göra gällande rätt till åldersavdrag efter det att skadan har anmälts och försäkringsbolaget har haft möjlighet att åtgärda skadan.
Det yrkade kapitalbeloppet avser det av If gjorda åldersavdraget. En del, 33 458 kr, hänför sig till ett annat fel som liksom felet i plåttaket omfattas av byggfelsförsäkringen. Huruvida Föreningen de facto har betalat beloppet till entreprenören ännu saknar relevans.
If har anfört bland annat följande
Enligt försäkringsvillkoren ska en skada värderas enligt skadeståndsrättsliga regler. Det innebär att ersättning för åtgärdande lämnas med ett belopp motsvarande dagsvärdet, det vill säga efter avdrag för ålder, bruk och omodernitet. If har alltså rätt att göra åldersavdrag vid skaderegleringen. Villkoret strider inte mot lagen om byggfelsförsäkring m.m., som reglerar vad en försäkring ska omfatta, inte hur en skada ska värderas.
If bestrider att If skulle vara förhindrat att göra åldersavdrag med hänsyn till byggnadens ålder och de skadevärderingsregler som gäller inom försäkringsbranschen. De villkor som reglerar byggfelsförsäkring är inte lika som standardavtal för egendomsförsäkring. En jämförelse över skadevärderingsregler blir därför missvisande. Ett åldersavdrag om 15 % är skäligt.
Lagen om byggfelsförsäkring m.m. ger försäkringsgivaren en möjlighet att begränsa beloppet som ska utbetalas. Det finns alltså en skillnad mellan entreprenörens ansvar och försäkringsgivarens ansvar. En garanti som en entreprenör ger gäller två år medan försäkringen gäller i tio år. Det är skadeståndsrättsliga regler som gäller och då ska åldersavdrag göras. Det är ostridigt att lagen inte uttryckligen, varken i själva lagtexten eller i förarbetena, anger något om åldersavdrag. I lagen anges att försäkringen inte får innehålla villkor som inskränker försäkringshavarens rätt till ersättning men det står inte något om hur skadorna ska ersättas. Det är Finansinspektionen som utövar kontroll över dessa frågor och de har aldrig haft några synpunkter på Ifs försäkringsvillkor. Det går inte att göra en jämförelse med Dina Försäkringars villkor då Dina Försäkringar är en egendomsförsäkring som bygger på nyvärdesersättning i detta fall medan Ifs villkor bygger på ersättning enligt skadeståndsrättsliga regler. Dina Försäkringars försäkringsvillkor täcker inte den här aktuella situationen och visar endast hur det bolaget värderar skador vilket inte kan tas till intäkt för att andra bolag gör på samma sätt. Ifs - Byggnadsgarantis - villkor överensstämmer i aktuellt avseende med andra bolags villkor på marknaden. Försäkringsersättning lämnas för skäliga reparationskostnader och kostnaderna uppstår när arbetet/takbytet sker, vilket i förevarande fall var under 2009. Värderingen av skadan ska enligt skadeståndsrättsliga regler göras när åtgärdandet sker och kostnaden uppstår, dvs. 2009. Byggnaden slutbesiktigades åtta år tidigare, 2001. I och med detta har nästa takomläggning flyttats fram med åtta år varför ett åldersavdrag på 15 procent är skäligt.
Vad gäller det vitsordade beloppet så hänför sig 451 406 kr till takentreprenaden. Skillnaden mellan yrkat belopp och vitsordat belopp, 33 458 kr, hänför sig till åldersavdrag på ett tilläggsarbete som Föreningen ännu inte har betalat till entreprenören. Beloppet är därför ännu inte förfallet till betalning i förhållande till If varför det inte kan omfattas av en fullgörelsetalan.
Domskäl
Föreningen har som skriftlig bevisning åberopat utdrag ur Dina Försäkringars villkor. If har som skriftlig bevisning åberopat villkor för byggfelsförsäkringar hos andra försäkringsgivare.
Det är i målet ostridigt att takskadan omfattas av Föreningens försäkring hos If samt att If har givit försäkringsersättning för skadan, dock med avdrag för självrisk och byggnadens ålder. Åldersavdraget uppgick till 15 procent av återställandekostnaden.
I de i målet aktuella försäkringsvillkoren (Byggfelsförsäkring Allmänna försäkringsvillkor 500:1) föreskrivs i punkten 9 (skadevärderingsregler) att ersättning för åtgärdande av fel eller skada värderas enligt skadeståndsrättsliga regler. If har gjort gällande att detta innebär att ett åldersavdrag skall göras och att det uppgår till 15 % av kostnaderna för att åtgärda felet motsvarande åtta år dvs. att värderingen av skadan ska enligt skadeståndsrättsliga regler göras när åtgärdandet sker och kostnaden uppstår.
Föreningens inställning innebär att den inte vitsordar Ifs påstående om innebörden av avtalet. Det måste således göras en tolkning av villkoret för att fastställa dess innehåll innan en eventuell prövning görs om villkoret strider mot lag.
If har till stöd för sin talan anfört att avtalet inte skiljer sig från andra försäkringsgivares avtalsvillkor för byggfelsförsäkringar. Av de avtal som If åberopat framgår att dessa innehåller villkor avseende värdering som hänvisar till skadeståndsrättsliga regler. I dessa villkor anges emellertid uttryckligen att därmed avses reducering av ersättningen pga. värdeminskning, ålder och slitage. Dock anges inte tidpunkten för värderingen av skadan men väl tidpunkten för när utbetalning skall ske. Tingsrätten kan inte finna att dessa avtal ger något större stöd för Ifs ståndpunkt när det gäller innehållet i parternas avtal.
Enligt 5 kap. 7 § skadeståndslagen omfattar skadestånd med anledning av sakskada ersättning för bland annat reparationskostnad och värdeminskning. Enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer kan avdrag ske från kostnaden för reparationen för ålder och bruk av egendomen vid tiden för skadan. Värderingstidpunkten är enligt dessa principer omedelbart före skadans inträffande.
Något stöd för Ifs ståndpunkt, att värderingen av skadan enligt skadeståndsrättsliga regler skall göras när åtgärdandet sker och kostnaden uppstår, framgår inte av utredningen i målet. Det saknas anledning att denna oklarhet i avtalet skall tolkas till förmån för If, utan det får anses åligga If att visa att avtalet har påstått innehåll. Detta har bolaget inte förmått.
Tingsrätten finner således att avtalet inte har det innehåll som If gjort gällande. I stället skall den allmänna skadeståndsrättsliga princip som nämnts ovan tillämpas. Detta innebär då skadan inträffade före det att huset färdigställdes att något åldersavdrag inte skall göras på den ersättning som Föreningen har rätt till.
If har vitsordat 451 406 kr såsom skäligt i och för sig under påstående att skillnaden mellan yrkat belopp och vitsordat belopp, 33 458 kr, hänför sig till ett åldersavdrag på ett tilläggsarbete som Föreningen ännu inte har betalat till entreprenören. Detta får anses ostridigt och If har invänt att beloppet om 33 458 kr inte är förfallet till betalning i förhållande till If. Huvudprincipen för en fullgörelsetalan är att förfallotiden ska ha inträtt när målet avgörs. Detta följer motsatsvis av 13 kap. 1 § RB. Ingen av undantagsbestämmelserna i p. 1-5 är tillämplig. Eftersom Föreningen inte har visat att beloppet om 33 458 kr är förfallet till betalning finner tingsrätten att Föreningens talan såvitt den överstiger vitsordat belopp inte kan bifallas.
Domslut
Domslut
Tingsrätten förpliktade If Skadeförsäkring AB att till Bostadsrättsföreningen Salongen 16 i Malmö betala 451 406 kr jämte ränta.
Svea hovrätt
If Skadeförsäkring AB överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle ogilla Bostadsrättsföreningens Salongen 16 i Malmö talan.
Bostadsrättsföreningen bestred ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Ingela Halvorsen, referent, Maj Johansson och Christian von Szalay) anförde följande i dom den 16 december 2011.
Hovrättens domskäl
Parterna har i hovrätten fört sin talan på samma sätt som vid tingsrätten och utredningen är även densamma.
Frågan i hovrätten gäller till att börja med tolkningen av försäkringsvillkoret om skadevärdering i det försäkringsavtal som gäller mellan parterna, dvs. om försäkringsbolaget enligt avtalet i och för sig har rätt att göra åldersavdrag.
I enlighet med ordalydelsen i punkten 9 i de allmänna försäkringsvillkoren i parternas avtal ska ersättning för åtgärdande av fel eller skada värderas enligt skadeståndsrättsliga regler. Enligt 5 kap. 7 § skadeståndslagen omfattar skadestånd med anledning av sakskada ersättning för bl.a. sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning. Av allmänna skadeståndsrättsliga principer följer att avdrag på ersättningen kan ske för ålder och bruk av egendomen. Det sagda innebär att villkoret i parternas avtal, genom hänvisningen till de skadeståndsrättsliga reglerna, i och för sig medger att åldersavdrag får göras.
Hovrätten har därefter att ta ställning till om rätten enligt avtalet till åldersavdrag skulle strida mot lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring m.m.
Enligt 2 § sagda lag ska en byggfelsförsäkring omfatta skälig kostnad bl.a. för avhjälpande av fel i byggnadens konstruktion. I 4-7 §§ regleras vilka inskränkningar i försäkringstagarens rätt till ersättning som får göras. Hit hör bl.a. självrisk. Frågan om åldersavdrag tas i och för sig inte upp i nu uppräknade bestämmelser. Åldersavdrag hör emellertid närmast samman med hur skälig ersättning ska bestämmas. Den frågan är inte föremål för reglering i lagen, varför rätten enligt avtalet till åldersavdrag inte strider mot lagen.
Bostadsrättsföreningen har i sista hand gjort gällande att försäkringsbolaget inte har rätt till åldersavdrag för takbeläggning enligt allmänna skadevärderingsregler i vart fall för de första tio åren och att det därvid inte är någon skillnad mellan egendomsförsäkringar och byggfelsförsäkringar.
Försäkringsbolaget har bestritt att bolaget skulle vara förhindrat att göra åldersavdrag med hänsyn till byggnadens ålder och de skadevärderingsregler som gäller inom försäkringsbranschen. Försäkringsbolaget har vidare bestritt att det inte skulle vara någon skillnad mellan egendomsförsäkringar och byggfelsförsäkringar.
Av den åberopade bevisningen framgår att den egendomsförsäkring som bostadsrättsföreningen har hänvisat till innehåller en reglering om olika tidpunkter för när åldersavdrag tidigast får göras. I de av försäkringsbolaget åberopade byggfelsförsäkringarna saknas motsvarande reglering om när åldersavdrag tidigast får göras. Någon annan utredning rörande den aktuella frågeställningen har inte förebringats i målet. Det är således inte utrett att det skulle föreligga någon bestämd branschpraxis av det innehåll som bostadsrättsföreningen har gjort gällande.
Försäkringsbolaget har därför haft rätt att göra åldersavdrag. Om storleken på avdraget råder inte tvist. Bostadsrättsföreningens talan ska därför ogillas. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet härmed.
Hovrättens domslut
Hovrätten ändrade tingsrättens dom så att hovrätten ogillade bostadsrättsföreningens talan.
Högsta domstolen
Bostadsrättsföreningen Salongen 16 i Malmö överklagade och yrkade att HD, med ändring av hovrättens dom, skulle fastställa tingsrättens dom.
If Skadeförsäkring AB motsatte sig ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Anna Gränsmarker, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
Domskäl
Domskäl
Efter en redogörelse för bakgrunden och frågan i målet huvudsakligen i överensstämmelse med HD:s dom anfördes följande i betänkandet.
HD:s bedömning
Försäkringsvillkoret, punkt 4.1, avseende att försäkringen omfattar skälig kostnad för att avhjälpa fel i byggnadens konstruktion, i material som använts i byggnadsarbetet eller i utförandet av arbetet motsvarar ordalydelsen i 2 § första stycket första punkten lagen om byggfelsförsäkring m.m. I punkt 4.1 andra stycket i villkoren anges att med fel avses avvikelse från fackmässigt godtagbar standard vid den tidpunkt då arbetet utfördes, vilket stämmer överens med 2 § tredje stycket i lagen om byggfelsförsäkring m.m.
Enligt försäkringsvillkoret, punkt 9, värderas ersättning för åtgärdande av fel eller skada enligt skadeståndsrättsliga regler.
Fråga är om försäkringsvillkoret innebär att försäkringsbolaget enligt avtalet har rätt att göra avdrag för ålder och bruk.
Vid tolkningen av försäkringsvillkor ska hänsyn tas till, utöver ordalydelsen, bl.a. klausulens syfte, försäkringens och kundkretsens art, traditioner i fråga om formulering, anslutning till lagens uttryckssätt och gängse praxis. Det får också prövas vad som sakligt sett är en förnuftig och rimlig reglering. Först om något resultat inte kan uppnås vid en sådan prövning har man anledning att falla tillbaka på andra, mer generella tolkningsprinciper, såsom den s.k. oklarhetsregeln. Om det i villkoren används ett juridiskt begrepp är en strikt juridisk tolkning naturlig (jfr NJA 2001 s. 750, NJA 2000 s. 225 och Bertil Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, 2 uppl. 2010, s. 56 ff.).
I lagen om byggfelsförsäkring m.m. samt förarbetena till denna och till dess föregångare lagen om byggnadsgaranti (1991:742) saknas vägledning om huruvida ersättningen för kostnader kan reduceras på grund av avdrag för ålder och bruk (prop. 1992/93:121 och prop. 1990/91:189).
Enligt 5 kap. 7 § första punkten skadeståndslagen (1972:207) omfattar skadestånd med anledning av sakskada ersättning för sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning. Lagtexten reglerar inte vilken inverkan föremålets ålder och bruk ska ha vid värderingen. Inte heller förarbetena ger någon närmare vägledning utan hänvisar till gällande principer (prop. 1972:5 s. 580).
En utgångspunkt inom skadeståndsrätten är att den som lider sakskada ska ha rätt till full ersättning. Ersättningen ska återställa det som har blivit förstört eller försämrat till sitt tidigare värde. Den skadelidande ska försättas i samma ekonomiska ställning som om skadan inte hade inträffat (jfr Bertil Bengtsson och Erland Strömbäck, Skadeståndslagen. En kommentar, 4 uppl. 2011, s. 375, samt Hjalmar Karlgren, Skadeståndsrätt, 5 uppl. 1972, s. 195 f.).
En sak kan emellertid ha förlorat i värde på grund av ålder och bruk. Annorlunda uttryckt kan den skadelidande ha nytta av att få en ny sak i stället för en gammal. En ny sak är exempelvis inte i behov av underhåll på samma sätt som en gammal. Från ersättningen ska därför i vissa fall avdrag för ålder och bruk göras. Tanken bakom avdraget är att den skadelidande inte ska bli överkompenserad med anledning av skadan. Metoden är hämtad från försäkringsrätten (jfr 6 kap. 2 § försäkringsavtalslagen, 2005:104). Detta stämmer även väl överens med den skadeståndsrättsliga principen compensatio lucri cum damno, som innebär att avdrag ska göras från skadeståndet i den mån en ersättningsgrundande händelse inte bara medfört skada utan även fördelar för den skadade. (Jfr NJA 1936 s. 693, NJA 1940 s. 719, NJA 1971 s. 126, NJA 1991 s. 269, NJA 2001 s. 65 I och II, NJA 2011 s. 576 samt Bertil Bengtsson och Erland Strömbäck, Skadeståndslagen. En kommentar, 4 uppl. 2011, s. 375 ff., Jan Hellner och Marcus Radetzki, Skadeståndsrätt, 8 uppl. 2010, s. 368 f. och 413 ff., Marcus Radetzki, Skadeståndsberäkning vid sakskada, 2 uppl. 2012, s. 119 ff. och 197 ff., och Mats Tullberg, Försäkringsersättning vid skada på egendom, 1994, s. 69.)
Avdrag för ålder och bruk bör dock göras med försiktighet i skadeståndssammanhang, bl.a. med hänsyn till att ett avdrag för ålder och bruk skulle kunna försvåra återanskaffning av egendomen (jfr NJA 2011 s. 576, Marcus Radetzki, Skadeståndsberäkning vid sakskada, 2 uppl. 2012, s. 102 ff., Marcus Radetzki, I vad mån beaktas ålder och bruk vid beräkning av skadestånd för totalskada på egendom?, JT 2011-12 s. 634 ff., Mårten Schultz, Full ersättning för sakens värde, JT 2009-10 s. 846 ff.).
Det har diskuterats i doktrin om tidpunkten för värderingen av skadan, det vill säga tidpunkten omedelbart före skadans uppkomst, inte ska vara låst till detta tillfälle. Skadan skulle exempelvis kunna värderas vid tiden för kostnadens nedläggande (Marcus Radetzki, Skadeståndsberäkning vid sakskada, 2 uppl. 2012, s. 101 och 133 f. med hänvisningar till bl.a. NJA II 1942 s. 325, NJA 1955 s. 119, NJA 1970 s. 387, Richard Hager, Värderingsrätt. Särskilt om ersättningsrätt och värdering vid expropriation, 1998 s. 55, och Hjalmar Karlgren, Skadeståndsrätt, 5 uppl. 1972, s. 205 f., och Ivar Strahl, Om rekvisiten skada och vinning vid förmögenhetsbrotten, 1948, s. 103 f.). I linje med att tidpunkten för värderingen av skadan i så fall senareläggs skulle det kunna hävdas att även avdraget för ålder och bruk borde hänföra sig till denna senare tidpunkt. Denna diskussion kan dock inte sägas vara gällande rätt vid värdering av sakskada.
Försäkringsvillkoren i målet kan jämföras med stadgandet i 5 kap. 7 § första punkten skadeståndslagen att skadestånd med anledning av sakskada omfattar ersättning för reparationskostnad. Genom försäkringsvillkoren, som kan härledas från lagen om byggfelsförsäkring m.m., framgår att ersättning på grund av försäkringen är bestämd till att motsvara skäliga kostnader för att avhjälpa felet. Tillvägagångssättet vid värdering av skada vid ersättning för reparationskostnad enligt skadeståndslagen och avhjälpandekostnad enligt byggfelsförsäkring, med hänvisning i villkoren till skadeståndsrättsliga regler, bör därför vara jämförbara.
Från kostnaden för reparation ska enligt skadeståndsrättsliga regler avdrag ske med vad saken just före skadetillfället förlorat till följd av ålder och bruk. Det skadeståndsrättsliga syftet är som ovan nämnts att återställa till det värde saken hade innan den förstördes eller försämrades.
Det kan inte anses framgå av ordalydelsen av försäkringsvillkoren att värderingen ska ske på annat sätt, såsom att värderingen ska ske vid tiden för nedlagda kostnader. Att ersättningen enligt punkten 11.4 i försäkringsvillkoren utbetalas när avhjälpande utförts och godkänts av försäkringsgivaren föranleder ingen annan bedömning.
Byggnad, som avses i byggfelsförsäkring, hade vid tiden för uppförandet inte hunnit minska något i värde på grund av ålder och bruk. Det rör sig därmed inte heller om att ersätta något gammalt med nytt.
Av åberopade villkor för byggfelsförsäkringar hos andra försäkringsgivare framgår att även andra byggfelsförsäkringar på marknaden under villkor beträffande skadevärderingsregler anger att värderingen ska ske enligt skadeståndsrättsliga regler. Till skillnad från i målet gällande villkor anges att ersättningen kan bli reducerad på grund av värdeminskning alternativt att reducering görs för ålder och slitage. Villkoren reglerar inte närmare hur avdraget för ålder och bruk ska tillämpas. Det är inte rimligt att det förhållandet att avdrag för ålder och bruk finns medtaget i andra försäkringsvillkor blir utslagsgivande till försäkringsbolagets förmån när det gäller tolkningen av i målet aktuella villkor (jfr Bertil Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, 2 uppl. 2010, s. 62 ff.).
Ersättningen för avhjälpande medför inte heller att bostadsrättsföreningen på annat sätt, såsom genom en standardhöjande reparation, hamnar i en ekonomiskt mer fördelaktig situation än före det ursprungliga utförandet, vilket skulle kunna föranleda en reducering av ersättningen enligt skadeståndsrättsliga regler (jfr NJA 1955 s. 89 II och 1990 s. 705).
Försäkringsvillkorets ordalydelse med dess hänvisning till skadeståndsrättsliga regler kan därför inte tolkas på så sätt att det föreskriver att avdrag för ålder och bruk kan göras.
Något avdrag för ålder och bruk ska därmed inte göras från den ersättning bostadsrättsföreningen har rätt till. Bostadsrättsföreningens talan ska följaktligen bifallas. Hovrättens dom ska därmed ändras och tingsrättens domslut i själva saken fastställas.
Domslut
Domslut
Med ändring av hovrättens dom fastställer HD tingsrättens domslut - - -.
Domskäl
HD (justitieråden Stefan Lindskog, Ann-Christine Lindeblad och Agneta Bäcklund) meddelade den 10 januari 2014 följande dom.
Domskäl
Bakgrund och frågan i målet
Öresundsbostäder Tallhusen KB uppförde på fastigheten Malmö Salongen 16 fyra flerbostadshus. Enligt lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring m.m. förelåg det en skyldighet för Tallhusen att teckna en byggfelsförsäkring, och en sådan tecknades också med If Skadeförsäkring AB som försäkringsgivare. Bostadsrättsföreningen Salongen 16 i Malmö äger fastigheten.
Byggnaderna slutbesiktigades år 2001 och garantitiden var två år. Under denna tid uppdagades fel på taken.
If medgav under år 2008 att försäkringsfall förelåg och felet åtgärdades under år 2009 genom att taken lades om. If har ersatt föreningen för dess avhjälpandekostnad men, förutom avdrag för självrisken, gjort ett ”åldersavdrag” med 15 procent av avhjälpandekostnaden. Som skäl för det har If angett att eftersom byggnaderna uppfördes år 2001 men felet åtgärdades år 2009 flyttas nästa omläggning fram med åtta år.
Frågan i målet är om försäkringen ger If rätt att göra avdrag för ”ålder och bruk” på det sätt som If har gjort.
Gällande bestämmelser
Enligt 2 § första stycket 1 lagen om byggfelsförsäkring m.m. ska en sådan försäkring omfatta skälig kostnad för att avhjälpa fel i byggnadens konstruktion, fel i material som använts i byggnadsarbetet och fel i utförandet av arbetet. Med fel ska enligt tredje stycket avses avvikelse från fackmässigt godtagbar standard vid den tid då arbetet utfördes. Begränsningen till skälig kostnad syftar till att göra det möjligt för garantiföretagen att ställa krav på hur reparationsarbetet ska utföras och av vem (jfr prop. 1990/91:189 s. 35 och 61). Försäkringen ska också omfatta skälig kostnad för att avhjälpa skador på byggnaden som har orsakats av felet.
Enligt 4 § samma lag får en byggfelsförsäkring, med vissa undantag som inte är aktuella här, inte innehålla villkor som inskränker försäkringshavarens rätt till ersättning för fel och skador som ska omfattas av försäkringen enligt 2 och 3 §§. Det innebär att bestämmelserna om ersättning i lagen är tvingande till den ersättningsberättigades förmån (jfr prop. 1990/91:189 s. 30 och prop. 1992/93:121 s. 31).
Försäkringsvillkoren
Försäkringsvillkoren återspeglar lagens krav men det anges också att ersättningen ska bestämmas enligt skadeståndsrättsliga regler.
Bedömningen i detta fall
If har inte gjort gällande att det utförda arbetet går utöver fackmässigt godtagbar standard vid den tid då byggnaden uppfördes. Inte heller har If gjort gällande att kostnadsnivån för det utförda reparationsarbetet skulle vara oförenlig med kravet på att den ska vara skälig.
När det i lagen talas om ”skälig” avhjälpandekostnad ligger inte i det att hänsyn ska tas till den av If påstådda fördelen att kostnaden för takomläggningen har senarelagts.
Det finns alltså inte stöd för att med tillämpning av lagen om byggfelsförsäkring göra något avdrag på det sätt som If har gjort gällande.
If har hävdat att ersättningen - med tillämpning av allmänna skadeståndsrättsliga principer - ska bestämmas med hänsyn till den fördel som ligger i att den reparerade saken är bättre än den förlorade. Eftersom ersättningsreglerna i lagen om byggfelsförsäkring är tvingande (se p. 6) saknas det emellertid möjlighet att genom försäkringsvillkoren begränsa rätten till ersättning med stöd av allmänna skadeståndsrättsliga principer.
Det kan tilläggas att mot en möjlig fördel av ett sådant slag som If har gjort gällande i målet torde typiskt sett svara en nackdel bestående i att byggherren har fått vänta på att få felet åtgärdat. Även om det ifrågavarande försäkringsvillkoret i och för sig skulle ha varit tillämpligt så torde det därför inte ha funnits utrymme för ett sådant avdrag som If har yrkat.
If har alltså inte rätt att göra det omtvistade avdraget. Med upphävande av hovrättens dom ska tingsrättens domslut därför fastställas.
Domslut
Domslut
Med upphävande av hovrättens dom fastställer HD tingsrättens domslut.
Skiljaktig
Justitieråden Ingemar Persson och Lars Edlund, referent, var skiljaktiga och fastställde hovrättens domslut. De anförde följande.
Vi anser att domen ska ha följande lydelse från och med punkten 8.
En byggfelsförsäkring är att betrakta som en sedvanlig egendoms- eller skadeförsäkring. Försäkringsskyddet kan inskränkas för att samordnas med det skydd vid byggnadsskador som normalt täcks av andra försäkringar. (Se prop. 1992/93:121 s. 19 f.) I den mån inte bestämmelserna i 5-7 §§ i lagen om byggfelsförsäkring föranleder annat, får bedömningen av försäkringens villkor alltså göras enligt vad som gäller för egendoms- eller skadeförsäkring. Regleringen avseende försäkringens omfattning hindrar inte att sedvanliga försäkringsrättsliga eller skadeståndsrättsliga principer kan tillämpas vid bestämmande av ersättningens storlek.
Det anförda innebär att försäkringsvillkoret om tillämpning av skadeståndsrättsliga regler inte strider mot lagen om byggfelsförsäkring. Villkor motsvarande det i målet aktuella finns även i andra byggfelsförsäkringar som företetts i målet. Utredningen ger alltså inte stöd för bostadsrättsföreningens påstående om en branschpraxis som utesluter åldersavdrag.
Bostadsrättsföreningens försäkring har tecknats av en juridisk person och är således en företagsförsäkring enligt försäkringsavtalslagen (2005:104). Det aktuella försäkringsvillkoret är ett avsteg från lagens dispositiva regel om hur värdeersättning ska beräknas (8 kap. 18 § med hänvisning till 6 kap. 2 §). Villkoret avspeglar en etablerad princip inom skadeståndsrätten att det vid värdeersättning för skada kan göras avdrag för ålder och bruk (se Bertil Bengtsson och Erland Strömbäck, Skadeståndslagen En kommentar, 4 uppl. 2011, s. 375 ff., Jan Hellner och Marcus Radetzki, Skadeståndsrätt, 8 uppl. 2010, s. 413 samt Marcus Radetzki, Skadeståndsberäkning vid sakskada, 2 uppl. 2012, s. 78 f. och 102 ff.). Syftet med ett sådant avdrag är att den skadelidande inte ska överkompenseras. En sådan överkompensation kan uppkomma genom att reparationen medför att egendomens förväntade livslängd ökar i jämförelse med livslängden vid ursprungligt felfritt skick. Åldersavdrag bör dock ske med försiktighet, bl.a. för att inte äventyra den skadelidandes möjlighet till återanskaffning eller reparation.
Byggfelsförsäkringen ska vara ett skydd för de boende mot ohälsa på grund av byggfel (se prop. 1992/93:121 s. 9). Detta syfte är också grunden för att felbedömningen enligt 2 § tredje stycket lagen om byggfelsförsäkring ska göras utifrån vad som är fackmässigt godtagbar standard och inte enligt entreprenadavtalet mellan byggherre och entreprenör (se prop. 1990/91:189 s. 34 och prop. 1992/93:121 s. 22). Ändamålet är alltså att skydda de boende, inte att säkra byggherrens rättigheter mot entreprenören enligt entreprenadavtalet.
Det angivna skyddssyftet talar för att särskild försiktighet ska iakttas vid ett eventuellt åldersavdrag, så att inte åtgärdande av fel eller skada äventyras. I övrigt bör dock den fastighetsägande parten, även om denna part ägs av de boende, behandlas enligt de principer som vanligtvis gäller vid en egendoms- eller skadeförsäkring.
Såvitt framgår av utredningen har åtgärdandet skett utan annan kostnad för bostadsrättsföreningen än självrisken. Takets livslängd har genom åtgärdandet förlängts med åtta år, vilket innebär en icke oväsentlig tidsförskjutning av en kommande kostnad för föreningen. Utredningen ger inte stöd för att If kan lastas för tidsutdräkten med åtgärdandet. Med hänsyn till det anförda saknas anledning att göra avsteg från den allmänna principen om åldersavdrag. Relevant tidpunkt för bedömning av avdragets storlek får anses vara när åtgärdandet slutfördes (jfr Radetzki, a.a., s. 133 ff.). Det råder i det fallet inte tvist om med vilket belopp åldersavdrag ska ske. Bostadsrättsföreningens överklagande ska därför avslås och hovrättens domslut alltså fastställas.