Prop. 1992/93:121

om en lag om byggfelsförsäkring

Regeringens proposition ' 1992/93:121

om en lag om byggfelsfÖfSäkfing I[ägg./93121

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som tagits upp i bifo- gade utdrag ur regeringsprotokollet den 18 februari 1993.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Per Westerberg

Promemorians lagförslag Prop. 1992/93:121

Förslag till Lag om byggfelsförsäkring

Härigenom föreskrivs följande.

1 5 När en näringsidkare uppför en byggnad som helt eller till över- vägande del skall användas som bostad för permanent bruk eller i fråga om sådan byggnad utför ombyggnadsåtgärder som fordrar bygglov och som avsevärt förlänger byggnadens brukstid, skall det för byggnads- arbetet finnas en byggfelsförsäkring. En sådan försäkring behövs dock inte i fråga om en- eller tvåbostadshus när ett sådant garanti-, försäk- rings-och avtalsskydd tillförsäkras som ställs som villkor för statlig bostadsänansiering.

En byggfelsförsäkring skall innehålla villkor om att försäkringen gäller även om byggnaden övergår till ny ägare.

2 5 En byggfelsförsäkring skall omfatta

l. skälig kostnad för att avhjälpa fel i byggnadens konstruktion, i material som använts i byggnadsarbetet eller i utförande av arbetet, och

2. skälig kostnad för att avhjälpa skada på byggnaden som orsakats av felet.

Med fel skall enligt försäkringen avses avvikelse från fackmässigt godtagbar standard vid den tid då arbetet utfördes. Försäkringen be- höver inte omfatta fel eller skador som måste antas sakna betydelse för byggnaden eller dem som bor eller vistas i byggnaden.

3 5 En byggfelsförsäkring skall omfatta kostnader för fel eller skador som anmäls inom tio år efter det att byggnadsarbetet godkänts vid be- siktning som bestäms av försäkringsgivaren.

4 5 En byggfelsförsäkring skall innehålla villkor om att ersättning för kostnad enligt 2 & utgår i den mån förutsättningar änns för att felet eller skadan avhjälps på ett tillfredsställande sätt och till skälig kostnad.

5 & En byggfelsförsäkring får inte innehålla villkor som inskränker försäkringshavarens rätt till ersättning enligt 2 och 3 åå. I försäk- ringsvillkoren får dock stadgas att

1. ersättning, om felet har vållats av den som är byggnadens ägare eller av hans anställda, utgår till byggnadens ägare endast om felet har vållats även av annan eller det annars finns särskilda skäl för det,

2. ersättning inte utgår i den mån felet eller skadan skall avhjälpas av någon som har lämnat särskild garanti enligt avtal, såvida det inte visas att den ansvarige inte kan fullgöra sitt åtagande,

3. ägarna skall stå viss självrisk. 35

• Sida 36
•  Original

6 5 En byggfelsförsäkring skall innehålla villkor om att Prop. 1992/932121 1. en försäkringsgivare, som betalat ut ersättning på grund av försäk- Bilaga 1 ringen, övertar den rätt till ersättning som ägaren kan ha mot den som på gnrnd av avtal eller eget vållande eller på annan grund är ersätt- ningsskyldig med anledning av felet eller skadan och som inte ägaren själv tar i anspråk, 2. en fastighetsägare inte får till nackdel för försäkringsgivaren genom avtal avsäga sig den rätt till ersättning som tillkommer honom enligt avtal eller allmänna skadeståndsrättsliga bestämmelser.

7 5 En försäkringsgivare får inte vägra den som enligt l & är skyldig att ha byggfelsförsäkring att teckna en sådan försäkring, om försäkrings- givaren marknadsför byggfelsförsäkringar. Försäkring får dock vägras om det med hänsyn till skaderisken eller någon annan särskild orsak änns skäl till detta.

8 5 Har en försäkringsgivare i strid med 7 & vägrat att meddela en byggfelsförsäkring, skall domstol på yrkande av den som är skyldig att ha försäkring förklara att denne har rätt att teckna försäkringen.

Talan om försäkring enligt första stycket skall väckas inom en månad från den dag då den som ansökt om försäkring mottog meddelande från försäkringsgivaren om beslutet och om skälen för det med erinran om vad han skall iaktta om han vill få beslutet prövat.

Iakttas inte den tid som anges i andra stycket, är rätten att föra talan förlorad.

9 5 Att byggnadsarbetet inte får påbörjas förrän ett bevis om byggfels— försäkring har företetts för byggnadsnämnden, framgår av 9 kap. 1 5 andra stycket plan- och bygglagen (1987:10).

• Sida 37
•  Original

Remissammanställning Prop. 1992/93:121

Promemorian (Ds 1992:63) Byggfelsförsäkring - en garanti för sunda hus har remissbehandlats.

Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av Hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Byggnadsstyrelsen, Finansinspektionen, Boverket, Konkurrensverket, Statens institut för byggnadsforskning (SIB), Statens råd för byggnads- forskning (BFR), Konsumentverket, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, AB Bostadgaranti, Byggentrepre- nörerna, Byggherreföreningen, Folksam, Försäkrings AB Skandia, HSB:s Riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Industrins Byggmate- rialgrupp, Riksbyggen, Svenska Kommunförbundet, Svenska Konsult- föreningen (SKIF), Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC), Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Villa- ägareförbund och Trygg-Hansa/SPP.

Dessutom har skrivelser inkommit från Svenska Betongkontrollens Serviceaktiebolag (BKS), Länsförsäkringsbolagens AB och Bostads AB Poseidon.

Följande synpunkter har framförts på innehållet i promemorian.

Den nuvarande lagen om byggnadsgaranti bör gälla anser två remiss- instanser, nämligen Stackholms tingsrätt och Hyresgästernas riksför- bund.

Stockholms tingsrätt ifrågasätter om den föreslagna obligatoriska byggfelsförsäkringen skulle medföra sådana fördelar att den bör ersätta den av lagrådet och riksdagen antagna lagen om byggnadsgaranti.

Hyresgästernas Riksförbund delar uppfattningen att en försäkring eller garanti måste vara obligatorisk. Förbundet anser dessutom att någon form av gemensam besvärsnämnd behövs även i ett system med bygg- felsförsäkring. En sådan nämnd kan utveckla praxis och ge bra erfaren- hetsåterföring både till myndigheter, försäkringsbolag och byggbran- schen. Enligt förbundets mening är med hänsyn till detta de admini- strativa skillnaderna mellan lagen om byggnadsgaranti och en obligato- risk byggfelsförsäkring inte av en omfattning som gör att en byggfels- försäkring av detta skäl bör förordas. Förbundet anser inte heller att promemorian i övrigt redovisar några övervägande skäl till byggfelsför- säkringens fördel. Bostadskonsumentema har väntat länge nog på att frågan löses. Lagen om byggnadsgaranti är redan beslutad och förbun- det anser att övervägande skäl talar för att den nu får träda i kraft utan ytterligare tidsutdräkt.

En lag om byggfelsförsäkring bör ersätta lagen om byggnadsgaranti. Detta har tillstyrkts av flertalet remissinstanser. Som exempel på skäl för detta anförs följande. Länsstyrelsen i Östergötlands län delar upp- fattningen att det finns skäl att vidta åtgärder som syftar till att skydda 37 boende och andra som uppehåller sig i byggnader från ohälsa och andra

• Sida 38
•  Original

allvarliga besvär orsakade av byggfel. En byggfelsförsäkring av typen Prop. 1992/93:121 objektsförsäkring framstår därvid som ett bättre alternativ än det system Bilaga 2 rörande byggnadsgaranti som omfattas av Lagen om byggnadsgaranti. Liknande synpunkter anförs av Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län.

Folksam anför. Eftersom Byggfelsförsäkring inryms i försäkringsbola- gens normala verksamhet, undviks onödig administration genom nya bolag och besvärsinstanser och är därför att föredra framför övriga penetrerade, alternativa lösningar. Liknande synpunkter anförs av för- säkringsbolaget Skandia, FörsäkringWrbundet m fl.

HSB tillstyrker att lagen om byggnadsgaranti ersätts med en lag om byggfelsförsäkring. HSB vill erinra om att man redan vid remissbe- handlingen av departements-promemorian "Byggnaders inomhusmiljö", Ds 1990114, uttryckte principiell tveksamhet om metoden att genom lagstiftning söka förhindra förekomsten av s.k. sjuka hus. Det kan emellertid ur allmän synpunkt naturligtvis inte riktas invändningar mot en strävan att söka tillförsäkra boende och andra som vistas i byggnader sunda hus. Promemorieförslaget, som innebär en omorientering från ett system med obligatorisk byggnadsgaranti till ett system som kräver obligatorisk försäkringslösning, är mot denna bakgrund en avgjord förbättring. Härigenom erfordras inte heller de organisatoriska påbygg- nader som byggnadsgarantilagen kräver i form av särskilt garantibolag och en särskild garantinämnd. HSB anser också detta vara tillfredsstäl- lande.

SBC anser att det förslag som nu presenteras i promemorian och som är resultat av denna översyn innebär avsevärda förbättringar jämfört med den tidigare lagen. Någon ny tillsynsmyndighet behöver inte ska- pas, vilket borde innebära lägre kostnader. Vi tillstyrker därför förslaget att skydd mot byggfel förverkligas med en legal reglering. Vi skulle i och för sig ha föredragit en försäkring på frivillighetens gmnd. Vår förhoppning var också att förändringarna i AB-bestämmelsema (All- männa bestämmelser för entreprenadversamhet) skulle ha uppfyllt våra och andra konsumentrepresentanters önskemål. Men vi kan konstatera att så inte blivit fallet i alla avseenden. Dessutom står det nu klart att fastighetsägarna och bostadskonsumentema behöver tillläggsskydd i situationer där entreprenören går i konkurs - en situation som idag tyvärr inte är alltför ovanlig.

SABO tillstyrker den övergång från lag om byggnadsgaranti till lag om byggfelsförsäkring som föreslås. SABO delar uppfattningen att speciella garantibolag och en för dessa gemensam byggnadsgaranti- nämnd skapar onödig administration. SABO instämmer också i stort i de överväganden som ligger till grund för de krav som enligt promemo- rian bör ställas på en byggfelsförsäkring.

Svenska kommunförbundet anser med hänsyn till de allvarliga problem som finns med sjuka hus att det inte är rimligt att göra försäkringslösningen frivillig. Styrelsen förordar att en obligatorisk försäkringslösning ersätter lagen om byggnadsgaranti och kopplas till bygglovprövningen. 38

• Sida 39
•  Original

Villaägarna ansluter sig till förslaget att lagen om byggnadsgaranti Prop. 1992/93:121 skall ersättas med en lag om byggfelsförsäkring. Byggfelsförsäkringen Bilaga 2 kan komma att utgöra ett bra komplement till den tioåriga småhusgaran— tin. Byggfelsförsäkringen kan handläggas inom ramen för befintliga försäkringsbolags verksamhet. Detta medför att onödig administration genom nya bolag och besvärsinstanser undviks. Det är angeläget att komma till rätta med problemen rörande fuktskador och s.k. sjuka hus. Problemen har varit kända en längre tid utan att frivilliga initiativ har kommit till stånd. För att byggfelsförsäkringen skall kunna uppnå sitt syfte att tillförsäkra fastighetsägare och boende sunda hus anser för— bundet att det är angeläget att göra byggfelsförsäkringen obligatorisk.

Frivilliga lösningar

Några remissinstanser menar av olika skäl att frivilliga lösningar är att föredra. Hit hör Konkurrensverket, AB Bostadsgaranti, Byggherreföreningen, Industrins byggmaterialgrupp och Sveriges fastig- hetsägareförbund.

Konkurrensverket konstateras att den i promemorian föreslagna lag- stiftningen i vissa avseenden kan få icke önskvärda effekter på konkur- renssituationen på byggmarknaden. Speciellt gäller detta om inte kon- kurrensen mellan försäkringsgivarna fungerar på ett tillfredsställande sätt. Mot bakgrund av att det inom EG pågår ett arbete för att harmoni— sera ansvar och garantifrågor inom byggsektorn anser Konkurrensverket att det finns starka skäl för att, i avvaktan på utvecklingen inom EG, inte införa någon ny lagstiftning i Sverige. I vilken grad syftet med en byggfelsförsäkring, dvs. att tillförsäkra boende i flerbostadshus och ägare av sådana ett skydd mot byggfel, skulle kunna uppnås genom frivilliga försäkringar tar inte Konkurrensverket ställning till. I valet mellan obligatorisk och frivillig byggfelsförsäkring bör det emellertid även beaktas att en frivillig lösning har fördelar från konkurrenssyn- punkt jämfört med en obligatorisk.

AB Bostadsgaranti erinrar om att bolaget i sitt yttrande över förslag till lag om byggnadsgaranti avstyrkte införandet av denna lag bl.a. med motiveringen att en situation med bristande konkurrens i försäkringsledet kunde förväntas uppkomma. När det gäller förslaget till byggfelsförsäkring är vår grundinställning densamma, nämligen att förutsättningar för olika alternativ måste möjliggöras. Det är därvid av stor betydelse att en försäkringsgivare skall kunna begränsa omfattning- en av försäkringsgivningen med hänsyn till sin kapacitet. Detta är upp- enbarligen även utredningens mening och vi vill betona vikten av att denna princip kommer att gälla dels genom att det nu utarbetats frivilli- ga försäkringslösningar av den typ som lagförslaget avser.

Byggentreprenörerna noterar följande. Om ett obligatoriskt försäk- ringssystem införs innebär förslaget till lag om byggfelsförsäkring ett bättre alternativ än den av riksdagen beslutade byggnadsgarantilagen. Byggentreprenörema vill understryka att ett obligatoriskt försäkringssys- 39 tem måste utformas så att försäkringen kan upphandlas i konkurrens

• Sida 40
•  Original

mellan olika försäkringsgivare. Det är också angeläget att försäkringen Prop. 1992/93:121 utformas så att det avtalsenliga ansvaret hos inblandade parter inte Bilaga 2 bortförsäkras.

Byggherreföreningen redovisar samma uppfattning som i yttrande över betänkandet "Byggnaders inomhusmiljö" (Ds 1990:l4), nämligen att någon obligatorisk försäkringslösning inte är Önskvärd. De ekono- miska fallissemangen inom byggnadsindustrin under senare tid kan vis- serligen sägas påvisa behov av försäkringsskydd eller andra säkerheter för att skapa trygghet och känsla av trygghet. Vår avvisande inställning beror på att premiekostnadema kommer att fördyra byggandet utan att produkterna blir bättre. Om behovet är så stort som riksdag och andra tycks anse, vore en frivillig försäkringslösning en given möjlighet. Numera änns på marknaden olika lösningar från skilda försäkrings- givare. Efterfrågan torde dock bli svag, om inte byggherrar tvingas att teckna försäkring. Om tvång skall tillgripas, förordar vi att villkor om byggfelsförsäkring uppställs i samband med statliga kreditgarantier. I sådant fall fordras ingen lag om byggfelsförsäkring.

Industrins Byggmaterialgrupp föreslår, om försäkring anses nödvän- dig, en frivillig form och gör den bedömningen att ökat ansvarstagande för byggmaterialindustrin genom ABM 92, Byggproduktlagen och Pro- duktansvarslagen mer än väl bör tillgodose de krav som kan ställas på denna del av byggsektorn för att minimera risken för fel och brister i färdiga byggnader. Gruppen ifrågasätter om alla idag kända regleringar vad gäller byggmaterial vägts in i behovet av att föreslå en lag om obli- gatorisk försäkring. Vidare stöds den föreslagna förändringen från byggaranti till byggfelsförsäkring. Försäkringsvillkor måste för att kunna bli möjliga att tillämpa och utvärdera vara väl preciserade. En obligatorisk försäkring kommer därför att starkt påverka byggtekniken och materialvalet. Behovet av god byggteknisk kompetens hos försäk— ringsgivare understryks starkt.

Sveriges fastighetsägarejörbund anför bl.a. följande. Det änns skäl som talar såväl för som emot att göra försäkringen obligatorisk. Det starkaste argumentet för en obligatorisk försäkring är att detta ger det starkaste skyddet för tredje man. Man kan även tänka sig kompromiss- lösningar där exempelvis kompetensförklarade byggherrar slipper för- säkringstvånget. Mot en sådan lösning talar emellertid att även kompe- tenta byggherrar kan göra fel och/eller gå i konkurs. Förbundet gör ändå den bedömningen att frivillighet bör prövas inte minst för att underlätta utvecklingen av konkurrens och bättre försäkringslösningar.

Ansvarsfrågor m.m. i byggprocessen bör utredas.

Boverket, BFR och SIB har antingen inte tagit ställning till vilket system man föredrar eller också menar man att vissa ansvarsfrågor m. m. i byggprocessen bör utredas innan ställning tas till ev. lag om byggfels- försäkring. Boverket hänvisar till remissyttrande över betänkandet SOU l992z47 Avreglerad Bostadsmarknad Del II och framhåller att det nu änns skäl att göra en allmän översyn av ansvars— och kontrollfrågoma i 40 byggprocessen och av bygglovsförfarandet, bl a mot bakgrund av EES-

• Sida 41
•  Original

avtalet. Det är enligt verket angeläget att detta sker samlat och att man Prop. 1992/932121 tar ställning till utformningen av förfaranderegler och lagteknisk lösning Bilaga 2 först sedan en grundlig analys gjorts av vilken samhällskontroll över byggandet som det är rimligt att vidmakthålla i framtiden. Boverket anger särskilt att vid den kommande översynen bör utöver EES—avtalets konsekvenser även beaktas samordningen med övrig lagstiftning som berör ansvars-, tillsyns— och kontrollfrågor i byggprocessen. Boverket anser att den nämnda översynen av lagstiftningen bör genomföras innan slutlig ställning tas till om och när en obligatorisk byggfelsförsäkring skall införas. Att ansvarsförhållanden i byggprocessen utreds är också viktigt när det gäller att bedöma den närmare utformningen av försäk- ringslösningen. Mot denna bakgrund anser boverket det också lämpligt att ikraftträdandet av lagen om byggnadsgaranti får anstå. Boverket anser vidare att systemet med en byggfelsförsäkring är att föredra fram- för en byggnadsgaranti.

SIB föreslår att det övervägs om försäkringen kan göras obligatorisk både för rätten att bygga och för rätten till statligt änansith stöd.

BFR konstaterar att det änns starka skäl för nya, klara ansvarssystem. Däremot änns inget som talar för att ett försäkringssystem skulle vara bättre än ett garantisystem. Byggforskningsrådet har därför inte under- lag att rekommendera vilket system som är att föredra.

Myndighetsutövning

I departementspromemorian görs bedömningen att försäkringsbolagens enligt lagen om byggfelsförsäkring verksamhet inte kan anses innefatta myndighetsutövning.

Stockholms tingsrätt kan inte, med utgångspunkt från den bedömning som Lagrådet gjorde vid granskningen av förslaget till lagen om bygg- nadsgaranti, finna att det i promemorian diskuterade systemet med en obligatorisk byggfelsförsäkring skiljer sig på ett sådant sätt från garantinsystemet i lagen om byggnadsgaranti att försäkringsbolagens verksamhet inte skulle anses innefatta myndighetsutövning. De skäl som i promemorian anförs för att myndighetsutövning inte skulle föreligga framstår enligt tingsrättens mening inte som övertygande.

Om försäkringsbolagens verksamhet bedöms som myndighetsutövning änns det, som tingsrätten ser det, inte något hinder mot att domstols- prövningen i enlighet med vad som gäller enligt lagen om byggnads- garanti förläggs till kammarrätt. En fördel med en sådan ordning är att prövningen i princip begränsas till en instans, vilket ökar möjligheterna till ett snabbt avgörande. En lång handläggningstid omöjliggör i praktik- en att ett tilltänkt byggprojekt kan genomföras. Om däremot myndig- hetsutövning inte anses föreligga torde det dock ligga närmast till hands att, som föreslås i promemorian, domstolsprövningen förläggs till all- män domstol. En sådan ordning medför emellertid att frågan om rätt att teckna försäkring kan komma att prövas i flera instanser med risk för att prövningen tar lång tid.

Den besvärsprövning, som kammarrätten har att göra enligt lagen om 41 byggnadsgaranti, har i prop 1990/91:189 s 33 ansetts inte kunna avse

• Sida 42
•  Original

frågan om ett garantiföretag har ställt upp oskäliga villkor för att med- Prop. 1992/93:121 dela garanti. Enligt tingsrättens mening torde det vara lämpligast att en Bilaga 2 sådan prövning görs i ett tvistemål vid allmän domstol. Detta talar i och för sig för att även prövningen av ett försäkringsbolags beslut att vägra teckna försäkring bör läggas på allmän domstol och handläggas i den för tvistemål stadgade ordningen. Samma skäl talar i och för sig för att även garantiföretagets beslut enligt lagen om byggnadsgaranti prövas av allmän domstol.

Syftet med inrättandet av en särksild byggnadsgarantinämnd var att skapa garantier för en objektiv och enhetlig tillämpning av garantin och att minska antalet tvister. Även i ett system med obligatoriska byggfels- försäkringar änns ett uppenbart behov av att försäkringsbolagens till- ämpning av försäkringen blir enhetlig och objektiv och att tvister om rätten att teckna försäkring så långt som möjligt undviks. Att en mot- svarighet till byggnadsgarantinämnden inte änns i det förslag till bygg- felsförsäkring som diskuteras i promemorian innebär från dessa ut- gångspunkter inte någon fördel. Det kan också sättas i fråga om inte en bedömning av försäkringsbolagens verksamhet som myndighetsutövning - men de utgångspunkter lagrådet hade vid granskningen av lagen om byggnadsgaranti — nödvändiggör en sådan nämnd.

Hur skall byggfelsförsäkring hävdas ?

I departementspromemorian föreslås att en på marknaden förekomm- de byggfelsförsäkring tecknas frivilligt eller kan ställas som villkor för statligt änansiellt stöd. Ett tredje alternativ är en lagreglerad försäkring som ställs som villkor för att byggnadsarbeten påbörjas.

Flertalet remissinstanser och särskilt de som företräder försäkrings- bolag och bygghenar/fastighetsförvaltare anser att bevis om byggfels- försäkring bör företes innan ett byggnadsprojekt får påbörjas.

Byggfelsförsäkring som villkor för byggstart

Tingsrätten i Stockholm förordar att kravet på byggfelsförsäkring kopp— las till rätten att påbörja bygg-nadsarbete. En sådan ordning medför att lagen kommer att omfatta betydligt fler byggprojekt än om kravet på byggfelsförsäkring ställs som villkor för statligt stöd. Vid denna be- dömning måste beaktas att byggherrar, i takt med att villkoren för den statliga bostadsänansieringen försämras, blir mindre benägna att B- nansiera byggprojekt med statligt stöd. Om tillämpningsområdet, som tingsrätten föreslår, utvidgas till att omfatta kontor och lokaler för vård m.m., kan kravet på byggfelsförsäkring inte utgöra villkor för statlig bostadsänansiering.

Länsstyrelsen i Göteborgs— och Bohus län anser, för att säkerställa att byggfelsförsäkringar verkligen tecknas i erforderlig omfattning, tycks det vara ofrånkomligt att kräva att byggnadsarbetena inte får påbörjas förrän bevis om försäkring företetts för byggnadsnämnden.

HSB anför följande. Med utgångspunkt från vad som idag är beslutat 42 av statsmakterna torde ändå övervägande skäl tala för att försäkringens

• Sida 43
•  Original

tecknande skall knytas till bygglovgivningen på något sätt. Det är emel- Prop. 1992/93:121 lertid viktigt att reglerna därvid utformas på sådant sätt att det inte blir Bilaga 2 en ny byråkratisk omgång i samband med bygglovprövningen att också pröva om den i det enskilda fallet erbjudna försäkringslösningen mot- svarar lagstiftningens krav. Någon form av "typgodkännande" bör sålunda ligga till grund. Detta kan enklast ske genom att de försäkrings— givare som har koncession för detta slag av försäkringsverksamhet och som på marknaden erbjuder en produkt som avses uppfylla byggfelsför— säkringens krav automatiskt får godkännande av försäkringen utan ytter- ligare prövning av den enskilda byggnadsnämnden i det enskilda fallet. Riksbyggen anför liknande synpunkter. Villaägama ser det som angeläget att byggfelsförsäkringen skall om- fatta så många hus som möjligt. Räntebidragen kommer att spela en allt mindre roll i framtiden och även om avreglering kommer att ske vad gäller bygglovprövningen är det troligt att det i framtiden ändå är kom— munerna som kommer att ha störst inseende över byggandet. Byggfels- försäkringen bör därför knytas till bygglovprövningen, eller motsvaran- de, och byggnadsarbetet bör inte få påbörjas förrän ett bevis om bygg- felsförsäkring har företetts för byggnadsnämnden.

Byggfelg'örsäkring som villkor för statligt finansiellt stöd (kreditgaran- ti/räntestöd)

Byggherreföreningen anför. Om behovet är så stort som riksdag och andra tycks anse, vore en frivillig försäkringslösning en given möjlig- het. Numera finns på marknaden olika lösningar från skilda försäkrings- givare. Efterfrågan torde dock bli svag, om inte byggherrar tvingas att teckna försäkring. Om tvång skall tillgripas, förordar vi att villkor om byggfelsförsäkring uppställs i samband med statliga kreditgarantier. I sådant fall fordras ingen lag om byggfelsförsäkring. I valet mellan byggfelsförsäkring i nu föreslagen form och byggnadsgaranti enligt lagen därom förordar vi byggfelsförsäkring.

SBC anför beträffande tanken att koppla krav på byggfelsförsäkring till bygglovet kan konstateras att statens utredare i slutbetänkandet "Av- reglerad bostadsmarknad" föreslår att bygglovet ska avskaffas. Vi me- nar därför att det kan vara diskutabelt att koppla kravet på en försäkring till bygglovet. Det statliga stödet till det framtida bostadsbyggandet ska visserligen slopas inom en tioårsperiod. Trots detta förordar vi att för- säkringen används som villkor för statligt änansiellt stöd.

Rätt att teckna försäkring m.m.

I departementspromemorian (7 &) föreslås: En försäkringsgivare får inte vägra den som enligt 1 5 är skyldig att ha byggfelsförsäkring att teckna en sådan försäkring, om försäkringsgivaren marknadsför byggfelsförsäk- ringar. Försäkringen får dock vägras om det med hänsyn till skaderis— ken eller någon annan särskild orsak finns skäl till detta. Hovrätten över Skåne och Blekinge anför bl.a. följande. Enligt 7 & 43 första stycket kan domstol på talan av den som är skyldig att ha för-

• Sida 44
•  Original

säkring förklara att denne har rätt att teckna försäkringen. Bestämmel- Prop. 1992/93:121 sen har utformats ihuvudsang överensstämmelse med 41 & konsument- Bilaga 2 försäkringslagen (1980:38). Av motiven till det lagrummet framgår att parterna vid bifall till talan har att själva komma överens om premie och övriga försäkringsvillkor; domstolen äger inte förordna därom (NJA II 1981 s 142). Då annat inte framgår av promemorian får antas att förevarande bestämmelse skall tolkas på samma sätt. Enligt promemori- an kan emellertid förutses att byggfelsförsäkringar kommer att få en mer individuth baserad premiesättning än vad som är vanligt vid kon- sumentförsäkring. Vidare sägs i promemorian att sådana faktorer som kompetens hos byggherre och entreprenör kan komma att få betydelse vid premiesättningen. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas om det för- slagna stadgandet fyller någon funktion utan att domstolen vid bifall till talan äger förordna om premiens storlek och de övriga villkor som skall gälla mellan parterna. En sådan utvidgning av möjligheten till dom- stolsprövning bör därför övervägas.

Enligt Stockholms tingsrätt måste det även i ett system med obligato— risk byggfelsförsäkring av rättssäkerhetsskäl och med hänsyn till den rätt till domstolsprövning som gäller enligt 1950 års europeiska konven- tion angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggan- de friheterna ännas en möjlighet att få frågan om rätten att teckna en sådan försäkring prövad av domstol. Hur en sådan domstolsprövning bör vara utformad är delvis beroende av om försäkringsbolagens upp- gifter i ett system med obligatorisk byggfelsförsäkring bedöms innefatta myndighetsutövning. I 7 & anges att en försäkringsgivare inte får vägra den som enligt 1 5 är skyldig att ha byggfelsförsäkring att teckna en sådan försäkring. Av l & framgår emellertid inte vem som är skyldig att ha en byggfelsförsäkring. Det bör genom en justering av 1 & klargöras att det är byggherren som är skyldig att ha försäkringen. Enligt special- motiveringen till 8 & behöver försäkringsgivarens meddelande om att försäkring vägras inte vara skriftligt. Tingsrätten anser att det för den som är skyldig att ha försäkring måste vara värdefullt om försäkrings- givaren åläggs att ge besked om att vägra försäkring skrifiig form. En sådan ordning skulle också motverka tvister om talan har väckts i rätt tid. Tingsrätten förordar därför att i lagtexten föreskrivs att en försäk- ringsgivares meddelande om att vägra försäkring skall avfattas skrift- ligen och innehålla skälen för beslutet samt en erinran om vad den som är skyldig att teckna försäkring skall iaktta om han vill få beslutet prö- vat.

Finansinspektionen änner 7 & vagt formulerad. Om en obligatorisk försäkring införs för näringsidkare är det ur konkurrenssynpunkt syn- nerligen viktigt att paragrafen blir klar och entydig. Enligt inspektionen bör det fall där försäkringsbolagen har möjlighet att vägra teckna en försäkring vara ytterst få eftersom den kan inverka negativt på framtida arbetsmöjligheter för de entreprenörer som tidigare uppvisat en "onor- mal" skadebild eller som helt enkelt inte har en tidigare arbetserfarenhet att uppvisa. Det bör således framgå klarare av lagtexten att möjligheten att vägra meddela försäkring är starkt begränsad. 44

• Sida 45
•  Original

Statens institut för byggnadsforskning menar att det möjligen kan vara Prop. 1992/93:121 av intresse att tillsätta en kommission med uppgifter motsvarande den Bilaga 2 franska Bureau central de tariäcation de l'assurance construcion. Denna byrå tillkom bland annat för att avgöra tvister om rätten att teckna byggfelsförsäkring i samband med införandet (1979) av försäkringsobli- gatoriema i Frankrike. Enligt uppgift från Paris har byrån nu kunnat läggas ner eftersom systemet numera är så genomarbetat att praktiskt taget inga tvister längre förekommer.

Försäkringsförbundet bekräfta uppgifterna i promemorian om att bolagen redan nu har intresse och resurser att möta den efterfrågan på försäkring som kan antas följa med lagförslaget. Detta gör, i enlighet med vad man också varit inne på i promemorian, att frågan om möjlig- heterna att teckna försäkring kan överlåtas på marknaden och att några särskilda regler om rätt till försäkring inte bör tas med i lagen. Även utan regler om kontraheringsplikt kan man räkna med att försäkrings- bolagen i konkurrens kommer att meddela försäkring i de fall man tänkt sig. I den mån lagen kommer att avslå ansökningar, kan det antas ha sin grund i sådana speciella omständigheter som man enligt promemorian i och för sig sagt sig kunna acceptera. Försäkringsförbundet kan inte underlåta att i detta sammanhang peka på lagen om försäkringsmäklare, i vilken man ansett sig inte ha anledning att ta in någon regel om rätt till försäkring.

Fastighetsägareförbundet - som uttalar sig för frivilliga lösningar - anför bl a följande. I promemorian påpekas att garantier bör ännas för att en försäkring verkligen kan erhållas. Men samtidigt föreslås i 7 5 i lagförslaget att försäkringsgivare får vägra en byggherre att teckna en försäkring om det finns "godtagbara skäl". Grund för vägran är att det änns en skaderisk för försäkringsgivaren till följd av att försäkringsta- garen saknar yrkesskicklighet eller har en otrygg ekonomisk situation. Ytterligare en grund är att bolaget anser sig inte kunna åta sig ytterliga- re försäkringsansvar. Även om vägran att meddela försäkring kan över- klagas till domstol, förefaller det svårt att bevisa att försäkringsgivarens skäl är orimliga. Särskilt mindre eller nya byggherrar kan tänkas få problem med att erhålla en försäkring. Försäkringsgivama kan visa sig ovilliga att teckna försäkring med byggherrar som saknar gedigna refe- rensobjekt. Om en byggfelsförsäkring görs till ett villkor för byggande, kan försäkringsgivarens vägran att lämna försäkring innebära att hela projektet stjälpes och att byggherren därmed förlorar nedlagt kapital. Denna konsekvens är så pass allvarlig att det bör endast tillåtas inträffa i yttersta undantagsfall. Det är orimligt att försäkringsbolag på detta sätt får beslutanderätt över vilka projekt som får byggas och denna situation blir än mindre acceptabel om en monopolsituation skulle uppstå. Om byggfelsförsäkring görs obligatorisk måste därför starkare garantier ska- pas för att alla byggherrar som kan genomföra ett byggprojekt verkligen kan erhålla en försäkring.

• Sida 46
•  Original

Tillsyn över byggfelsförsäkringen Prop. 1992/931121 Bilaga 2 Tillsynen över den nya försäkringsformen kommer, med stöd av försäkringsrörelselagen, att ingå i Finansinspektionens normala tillsyn.

Finansinspektionen anser att det av lagtexten bör framgå att regering- en eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om verksamheten. Den villkors- och premieskälighet som inspektionen övervakar i enlighet med försäkringsrörelselagens bestäm- melser kommer således att vara tillämplig även på den nu föreslagna byggfelsförsäkringen.

SABO delar uppfattningen att ansvaret för att avtalen mellan försäk- ringsgivare och försäkringstagare utformas i enlighet med lagens krav, överlåts åt parterna. Eftersom försäkringarna meddelas av försäkrings- bolag under änansinspektionens tillsyn, utgör detta tillräcklig garanti. Liknande synpunkter framförs bl a av HSB.

Trygg-Hansa/SPP anser det nödvändigt att de olika försäkringsvillko- ren, som försäkringsbolagen kommer att tillhandahålla, förhandsgrans- kas. l speciell förordning skulle Finansinspektionens uppgifter härvidlag preciseras. Finansinspektionens normala tillsynsverksamhet är inte i detta fall tillräcklig.

Skandia anför bl. a. följande. Promemorian förordar att försäkrings- avtalet för byggfelsförsäkringen utformas av parterna utan annan styr- ning än lagens innehåll. Skulle problem uppstå kan här Finansinspektio- nen ingripa inom ramen för sin tillsynsverksamhet. I promemorian på sidorna 34 och 35 framhålls att risk kan finnas för att ett försäkrings- bolag i konkurrens om kunderna mot en lägre premie tecknar icke godtagbara avtal, men ändå utfärdar bevis om byggfelsförsäkring. Vid- are sägs att i en lag om byggfelsförsäkring skall föreskrifter ges om vilka villkor ett försäkringsavtal skall innehålla och i vissa fall vilka villkor avtalet härutöver får innehålla. Dessa föreskrifter, som i stor utsträckning har hämtats från den gällande lagen om byggnadsgaranti, är naturligtvis ganska allmänt hållna och det kan antas att det inte alltid blir så lätt för försäkringsbolagen att utforma försäkringsavtal, som med säkerhet fyller lagens krav. Skandia förordar att i en speciell förordning uppdras åt Finansinspektionen att tillse att de byggfelsförsäkringar som säljs är tillfyllest både vad gäller innehåll och försäkringsbelopp. Speci— ellt viktigt är detta vad gäller det gemensamma försäkringsbeloppet, som sätts av försäkringsbolaget. Detta måste vara tillräckligt stort och godkännas för varje nytt produktionsår av Finansinspektionen. Skandia erinrar om att till lag om byggnadsgaranti änns förordning som styr garantiföretagens verksamhet.

Försäkringsbelopp— omfattning av försäkringsskyddet

Enligt promemorian bör försäkringsgivarens ansvar vara begränsat till ett högsta sammanlagt försäkringsbelopp per byggnad. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att begränsningen av försäkringsgivarens ansvar bör framgå av lagen. Det bör även förord- 46 nas om ett lägsta försäkringsbelopp i förhållande till entreprenaden.

• Sida 47
•  Original

Stockholms tingsrätt tar upp en fråga som gäller omfattningen av för- Prop. 1992/932121 säkringsskyddet enligt förslaget till en obligatorisk byggfelsförsäkring. 1 Bilaga 2 det förslag till byggnadsgarantiförsäkring, som utarbetats av ett kon- sortium av försäkringsbolag och som har fogats som en bilaga till de- partementspromemorian, har i punkten 6.22 tagits upp ett villkor som begränsar försäkringsgivarens ansvar för det totala åtgandet för samtliga av honom under garantiåret utfärdade byggnadsgarantiförsäkringar till det gemensamma försäkringsbeloppet. Någon motsvarande begränsning änns inte i lagen om byggnadsgaranti. Om sådana villkor om begränsningar av försäkringsgivarens ansvar kommer att tas in byggfels- försäkringar kan skyddet för fasgithetsägama och de boende komma att urholkas. I prop. 1990/9lzl89 s. 18 framhölls att en lösning med en obligatorisk byggfelsförsäkring, som innebär att varje enskilt byggpro- jekt måste försäkras, med nödvändighet måste innebära en mer omfat- tande administration än den som följer av en garantilösning där projekt- en försäkras kollektivt och att en sådan försäkring därför blir kostnads- höjande. Dessa frågor har inte närmare berörts i promemorian. Tings- rätten anser emellertid att det änns anledning att anta att ett system med obligatoriska byggfelsförsäkringar i vart fall inte kommer att medföra lägre kostnader för byggherrarna.

Statens institut för byggnadsforskning anser sig sakna expertis för att bedöma det rimliga i begränsning till ett försäkringsbelopp per byggnad (punkt 10) och det totala åtagandet under garantiåret (punkt 11) men får framhålla att ingen sådan begränsning föreligger i Frankrike. Ett argu- ment mot begränsning torde vara att det vore orimligt om landets fastig- hetsägare skulle stå för så oväntade kostnader. Ett franskt försäkrings- fall drog så stora kostnader att man fick tillgripa ny lagstiftning och skatt på premier. Detta ledde i sin tur till kraftfulla insatser för att förebygga byggskador och inget liknande tillbud har upprepats.

Försäkringsförbundet anser bl.a. följande. Eftersom inte garantibolag enligt lagen om byggnadsgaranti änns, måste försäkringsbolagets åtag- ande kunna begränsas till visst belopp. Försäkringsbolaget får nämligen inte enligt gällande regler ikläda sig en oacceptabelt stor risk. Ett för- säkringsbelopp måste därför ännas dels per försäkrad byggnad, dels för det totala åtagandet för samtliga av försäkringsgivaren under ett år utfärdade byggfelsförsäkringar (gemensamt försäkringsbelopp). Genom ett högsta gemensamt försäkringsbelopp begränsas försäkringsbolagets risk till en bedömbar nivå. (Jämför 6.22 i de till promemorian fogade exemplet på försäkringsvillkor). Försäkringsbolagens möjlighet att använda sig av högsta gemensamma försäkringsbelopp är alltså av sådan vikt att saken måste regleras i lagen. Ett högsta gemensamt försäkrings- belopp är en förutsättning för att byggfelsförsäkring och återförsäkring kan meddelas. Även vad nyss sagts om den trygghet som det gemensamma försäkringsbeloppet skall kunna ge bör återspeglas i lag- texten. Trygg-Hansa/SPP, Folksam och Skandia anför liknande syn— punkter.

• Sida 48
•  Original

Bilaga 2

Villkor för att ersättning skall utbetalas — begränsningar i försäkrings- skyddet

Ersättning utgår inte i den mån felet eller skadan skall avhjälpas av någon som har lämnat särskild garanti enligt avtal, såvida det inte visas att den ansvarige inte kan fullgöra sitt åtagande. Med detta avses att fastighetsägaren i första hand vid skada skall vända sig till entreprenör— en under löpande entreprenadgaranlitid.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anför bl.a. följande. Innehållet i 5 & andra punkten är nytt i förhållande till lagen om byggnadsgaranti och innebär att försäkringsskyddet kan göras subsidiärt till "särskild garanti enligt avtal". Det framgår inte av promemorian vad som avses med den citerade lokutionen. Om avsikten är att denna skall täcka varje kontraktsenlig skyldighet att svara för fel synes den föreslagna ordning- en ej stå i överensstämmelse med lagens syfte att "fel skall kunna av- hjälpas snabbt, utan långvariga tvister om vems ansvaret är" (promemo- rian s 7).

Stockholms tingsrätt påpekar att enligt 5 5 2 skall ersättning inte utgå såvida det inte visas att den ansvarige inte kan fullgöra sitt åtagande. Denna bestämmelse skiljer sig från motsvarande bestämmelse i lagen om byggnadsgaranti (6 & tredje stycket) där det stadgas att ersättning inte utgår i den mån felet eller skadan avhjälps utan dröjsmål av någon som kan utsättas för återkrav. Den föreslagna bestämmelsen i 5 & 2 lagen om byggfelsförsäkring kan, till nackdel för de boende, leda till betydande dröjsmål med avhjälpandet av fel i de fall tvist föreligger mellan entreprenören och byggherren om skyldighet att åtgärda felet enligt den avtalade garantin. Den föreslagna lydelsen av 5 5 2 innebär alltså ett sämre skydd för de boende än motsvarande bestämmelse i lagen om byggnadsgaranti. Med tanke på att lagstiftningen i första hand syftar till att skydda de boende mot ohälsa på grund av byggfel vill tingsrätten ifrågasätta om inte den lösning som valts i lagen om bygg- nadsgaranti är att föredra.

Finansinspektionen vill beträffande 5 5 punkt 2 peka på risken att "obeståndstillstånd" kan dra ut på tiden innan det kan visas att någon formellt är på obestånd. Det framgår inte klart av promemorian om det med den andra punkten i paragrafen avses konkurstillstånd. Det vore därför värdefullt, särskilt med tanke på syftet med lagen, om det före- skrivs att ersättning i första hand skall lämnas av försäkringsgivaren, varefter denne får rikta krav mot den ansvarige.

Statens institut för byggnadsforskning påpekar att det "spontana" åt- gärdande som åsyftas i de sista styckena erfarenhetsmässigt äger rum i Frankrike.

Fastighetsägareförbundet anser att bestämmelserna i entreprenadavtal och andra berörda avtal skall självfallet gälla även när det änns en byggfelsförsäkring. Men bestämmelsen i 5 & punkt 2 kan behöva för- tydligas för att inte motverka syftet att skyndsamt skydda tredje man. Hur långt skall fastighetsägaren tvingas gå i sina ansträngningar att få

• Sida 49
•  Original

den skadeståndsskyldige att avhjälpa felet innan försäkringsgivaren är Prop. 1992/93:121 tvungen att träda in och betala ersättning? Bilaga 2

Försäkringsförbundet anser att reglerna i 5 5 ger intryck av att försäk- ringen inte får innehålla andra begränsningar än vad som uppräknas under punkterna 1, 2 och 3. Som framgår av det exempel på allmänna villkor som fogats till promemorian måste en byggfelsförsäkring dock kunna innehålla även vissa andra nödvändiga begränsningar. Ett ex— empel är sådana skador som täcks av andra försäkringssystem, såsom fastighetsförsäkring, maskinförsäkring och allriskförsäkring (5.2.16).. Dessa försäkringar och försäkringssystem är sedan lång tid tillbaka etablerade och fungerar väl. Premiema erläggs av fastighetsägarna. Skaderegleringen är effektiv. Självrisknivåema är låga jämfört med byggfelsförsäkringen. Det vore helt fel att skador som omfattas av sådana försäkringar också täcks av byggfelsförsäkringen. Kostnadema skulle i så fall bli avsevärt högre för byggfelsförsäkringen och i prakti' ken skulle den bli omöjlig att meddela. Stora problem skulle dessutom uppkomma på återkravssidan. Försäkringsbolagen Skandia och Folksam redovisar liknande synpunkter. I detta sammanhang noterar Försäkrings- förbundet att reglerna i 5 & uppenbarligen är avsedda att tillämpas på det viset att nåpon försäkringsersättning inte skall utgå om endast nuvar- ande ägare till byggnaden varit försumlig, något som i sig kan sägas rimma mindre väl med det skydd för hyresgäster och andra som lagstift- ningen är tänkt att ge. Förbundet kan dessutom inte underlåta att kon- statera att försäkringsersättning tydligen skall utgå även om byggnadens ägare orsakat ett fel till helt övervägande del bara också någon annan varit vållande till någon del.

Byggfelsförsäkring — telmisk utveckling och skador

Flera remissinstanser befarar att uttrycket i 2 5 i lagen om byggfels- försäkring "eller fel skall avse avvikelse från fackmässigt godtagbar standard vid den tid då arbetet utfördes" kommer att medföra att den tekniska utvecklingen stagnerar.

Industrins byggmaterialgrupp påpekar bl.a. följande. PBL och Bover- kets byggregler skall vara utgångspunkten för den obligatoriska för- säkringen. Premien får anpassas med hänsyn till den risk som försäk- ringsgivaren ikläder sig för en viss teknisk lösning. Resultatet bör bli att försäkringsbolagen, förmodligen kollektivt, bestämmer de tekniska lös- ningarna och premiesättningen (tariffer). Den utvecklingen kräver av försäkringsgivarna att de, för att de ej skall hämma den byggtekniska utvecklingen, skall ha goda och tillräckliga byggtekniska resurser samt vara benägna att ta nya risker inom detta område. I annat fall så ges de via sitt tolkningsföreträde en position som kommer att konservera gamla lösningar och hämma nödvändig teknisk utveckling i byggsektorn. Man kan också befara att man, genom sina möjligheter att via premiesätt- ningen tolka övergripande byggregler och välja risknivåer, får en roll som närmast kan betraktas som myndighetsutövning.

Svenska konsultföreningen anser att resultatet av ett ökat producent— 49 ansvar enligt AB 92 m m hade bort avvaktas och anför bl a följande.

• Sida 50
•  Original

Den föreslagna modellen innebär att försäkringsbolagen kommer att Prop. 1992/93:12] granska ritningar och ge direktiv. Man måste fundera på vad detta Bilaga2 kommer att innebära. Har bolagen rätt kompetens? Nya idéer och en utvecklande mångfald i tekniska lösningar kommer knappast att stimule— ras. Konsumentverket Ett av huvudsyftena med lagen om byggnadsgaranti är att skydda de boende mot osunda bostäder. Under senare tid har användning av tidigare obeprövade byggnadsmaterial och metoder givit upphov till hälsoproblem och hälsorisker för de boende. I förslaget till lag om byggfelsförsäkring har införts ett stadgande som utesluter sådana s. k. utvecklingsskador. Enligt vår bedömning innebär detta att syftet - en garanti för sunda hus - motverkas.

Konununförbundet anser att försäkringssystemet bör täcka s.k. utveck— lingsskador under förutsättning att premien inte blir orimligt hög.

Byggherreföreningen, som avstyrker byggfelsförsäkringen, anför bl.a. följande. Deänitionen av fel - "avvikelse från fackmässigt godtag- bar standard" - innebär en avsevärd begränsning av byggfelsförsäkring- ens omfattning. Utanför försäkringsskyddet faller därmed dels s.k. ut- vecklingsfel, dels fel som inte kan förklaras. Det mest uppmärksamma- de "sjuka-hus—"området lär vara bostadsområdet Dalen i södra Stock- holm, som färdigställdes år 1982. Där pågår enligt uppgift fortfarande utredningar om orsakerna till dåligt inomhusklimat. Såvitt vi förstår är de långtifrån klarlagda. Så länge någon klarhet om orsakerna inte före- ligger lär det vara svårt att fastställa fel i utförandet.

Statens institut för byggnadsforskning anser att försäkringsvillkor vid projekt där parterna önskar tilllämpa ny teknik förtjänar speciell upp— märksamhet. Om, som troligt är, försäkringsgivaren bedömer ny teknik som riskfylld bör han kunna avpassa premien därefter men han bör inte kunna föreskriva viss byggteknik. Institutet instämmer i promemorians skrivning "att byggnadstekniska krav inte får ställas av försäkringsgiva- re är viktigt ..." (s. 22). Institutet anser också att detta bör gälla oavsett "om försäkringen görs obligatorisk" (s. 22) eller inte. Institutet vill föreslå att frågan om ny teknik ses i ljuset av bland annat typgod- kännande (motsvarande i andra länder inom EES). Problemet med försäkring och de speciella risker som kan vidlåda ny teknik har be- handlats utförligt i Frankrike; rönen kan enkelt överföras till oss. In— stitutet anser att innovationer och deras exploatering är viktig för svensk byggindustri i en tid med ökad internationell konkurrens. En korrekt satt (högre) premie kan återspegla den risk som den nya tekniken in- nebär, varvid parterna rationellt kan avväga den högre premien mot den bättre produktivitet som den nya tekniken erbjuder. Det är institutets uppfattning att ett klarläggande av sambandet mellan innovation och risk skulle gagna byggandets parter; den föreslagna försäkringen torde er- bjuda ett sådant samband. Den kan därmed visa sig utgöra en betydande landvinning.

Svenska betongkontrollens service AB framför att från konsumentsyn- punkt är det egalt om en skada som vållats av en byggande part och som inträffar anses bero på slarv, försummelse eller utvecklingsfel. 50 Kostnad för utvecklingsskador bör givetvis ingå i försäkringen, och som

• Sida 51
•  Original

en rimlig premie som samhället — byggindustrin skall erlägga för att ta Prop. 1992/932121 vissa risker i utvecklingen av byggandet. En byggskadefond, liknande Bilaga 2 den danska, bör därför svara för denna del av risktagandet (det danska systemet är i princip inriktat mot att bara försäkra utvecklingsskadoma).

Premiesättning

I departementspromemorian anges att premierna för byggfelsförsäkring- en bör hållas på så låg nivå som möjligt genom bl. a. en konkurrens mellan olika försäkringsgivare.

HSB delar nämnda uppfattning särskilt som kostnadema för denna nya försäkring ytterligare belastar det redan hårt kostnadstyngda bostadsbyg- gandet. Försäkringspremiens storlek skall självfallet stå i relation till skaderisken. Beräkningen av försäkringspremien när det gäller en ny försäkring som i detta fall är naturligtvis ytterligt vansklig. Det torde inte ännas någon annan möjlighet än att här pröva sig fram och att sätta en försäkringsmässigt acceptabel premie i relation till produktionskost— naden. Det är emellertid samtidigt viktigt att försäkringspremien också syftar till att ge den byggande själv en anledning till ytterligare kvali— tetsmedvetande exempelvis på så sätt att projekten studeras ur skade— förebyggande och kvalitetsförbättrande synpunkt. Detta bör då åtminsto— ne på sikt också kunna påverka premiesättningen i sänkande riktning.

Riksbyggen anför liknande synpunkter och anser dessutom att försäk- ringspremien bör ingå i underlaget för räntebidrag och kreditgaranti.

Fastighetsägareförbundet, som förordar frivillighet, anför bl.a. följan— de. Vissa uppskattningar har lämnats av försäkringsbolag vad gäller storleken på premien för en byggfelsförsäkring. En nivå på mellan 1- l,5 % av produktionskostnaden har nämnts. Det bör hållas i minnet att denna kostnad är en tillkommande kostnad för byggherren/fastighets- ägaren och att den därmed kommer att öka bygg— och förvaltningskost- naden. Vidare bör påpekas att dessa uppskattningar utgår ifrån dagens situation där kommunen utövar kontroll och tillsyn över byggprocessen. Den föreslagna avregleringen inom PBLs område, där kommunens granskning och tillsyn av bygglovhandlingar begränsas avsevärt, kan komma att öka försäkringsgivarens kostnad och därmed också påverka premiema. Dessa frågor bör penetreras närmare.

SABO anför att det torde, i ett inledande skede, vara nödvändigt att beräkna premien som en viss procent av produktionskostnaden, efter- som erfarenhet saknas i Sverige av denna typ av försäkring. Efter hand som erfarenhet erhålles bör emellertid premiesättningen syfta till att ge incitament för skadeförebyggande och kvalitetsförbättrande åtgärder.

Tillämpningsområde

I departementspromemorian föreslås följande beträffande vilka byggna- der som skall omfattas av byggfelsförsäkring.

1. Som villkor för statligt änansieringsstöd vid ny- och ombyggnad av 51 äerbostadshus skall byggfelsförsäkring ha tecknats.

• Sida 52
•  Original

2. Före byggstart vid nybyggnad av flerbostadshus och vid ombygg- Prop. 1992/931121 nad - som kräver bygglov - av sådana skall lagreglerad byggfelsför- Bilaga 2 säkring ha tecknats. Stockholms tingsrätt konstaterar att varken lagen om byggnadsgaranti eller det i promemorian framlagda förslaget till en lag om byggfelsför- säkring omfattar kontor eller lokaler för undervisning, vård eller annan omsorg. Mot bakgrund av att problemen med "sjuka hus" ofta uppstår i denna kategori av lokaler och med hänsyn till att utvecklingen går mot att skolor, daghem och andra vårdinrättningar i ökad utsträckning kom— mer att drivas i privat regi, anser tingsrätten att det änns skäl att över- väga om inte även dessa lokaler bör omfattas av lagstiftningen. I vart fall på sikt synes det vidare rimligt att även småhusen får omfattas av garantisystemet enligt lagen om byggnadsgaranti eller en lag om bygg- felsförsäkring. Det framstår inte som ändamålsenligt att det änns olika system för småhus och övriga byggnader. Konsumentverket erinrar om att i förordningen om statligt räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder (1991:1933) anges endast att pro- duktionsgaranti och avhjälpandeåtagande skall vara betryggande (7 5). Bestämmelsen kompletteras av Boverkets anvisningar. Vi har kunnat konstatera att villkoren för småhusgaranti efter hand försämrats. Det änns därför enligt vår uppfattning anledning att genom lagstiftning närmare ange även hur småhusgarantin skall vara utformad. HSB konstaterar att det för närvarande råder en så allvarlig "lågkon- junktur, att någon omfattande nybyggnadsverksamhet knappast är att påräkna. Ombyggnadsverksamhet kan dock förväntas fortsätta i relativt betydande omfattning. Enligt lagförslaget skall liksom iden tidigare byggnadsgarantilagen byggfelsförsäkring krävas vid ombyggnader, som fordrar bygglov och som "avsevärt förlänger byggnadens brukstid". Det torde för en någorlunda ensartad tillämpning av detta villkor vara an- geläget, att lagstiftaren i en kommande proposition närmare uttalar sig om vad som i detta sammanhang skall anses vara "avsevärt". Riksbyg— gen och SABO anför liknande synpunkter. AB Bostadsgaranti understryker att det är angeläget att småhusen un— dantas från det nu aktuella systemet även om den nuvarande kopplingen mellan konsumentskyddet och statliga räntebidrag skulle försvinna t ex i samband med att systemet med räntebidrag upphör. Det bör därför övervägas om undantaget i lagtexten kan utformas så, att det görs obe— roende av förordningen om statligt räntebidrag. Om detta ej sker bör orden "statlig bostadsänansiering" i l 5, första stycket, anpassas till att statens medverkan sker genom räntebidrag. Byggherreföreningen, som avstyrker byggfelsförsäkring, anför. Enligt olika uttalanden har avsikten varit att åstadkomma försäkringsskydd av visst slag för flerbostadshus. Genom utformningen av 5 1 kommer även friänansierade en- och tvåbostadshus att omfattas av lagen. Den s.k. småhusgarantin borde vara mycket lämpligare reglering för sådana hus än föreliggande förslag till byggfelsförsäkring. Försäkringsförbundet anser att byggfelsförsäkring bör omfatta i prin- cip allt byggande. 52

• Sida 53
•  Original

Regress - återkrav Prop. 1992/93:121

Bilaga 2 Regleringen av återkravet änns i 6 & lagen om byggfeslförsäkring i departementspromemorian s. 47.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att förskriften i första punkt- en 6 å om försäkringsgivarens regressrätt torde med hänsyn till innehål- let i S & andra punkten endast ha begränsad betydelse. Enligt paragra- fens andra punkt får fastighetsägaren inte avsäga sig rätt till ersättning som tillkonuner honom enligt avtal. Stadgandet hindrar emellertid inte att en köpare av en försäkrad fastighet i samband med förvärvet under- låter att betinga sig garantier beträffande fastighetens skick och där- igenom erhålla fördelaktigare villkor i andra avseenden. Byggfelsförsäk- ringen kan i ett sådant fall bidra till att entreprenörens ansvar upphör på ett tidigare stadium än vad som annars hade varit fallet.

SIB säger sig ha svårt att förstå varför återkravsrätten skall begränsas. Under debatten i franska parlamentet om objekts- och ansvarsförsäkring inom byggandet förkastades varje tanke på att skapa en "allmän sjuk- försäkring för byggare". Beträffande skrivningen " försäkringsgivare bör överta den skadeståndsrätt som beställaren kan ha gentemot en entrepre- nör" utgår institutet ifrån att denna rätt gäller inte enbart gentemot entreprenören utan gentemot varje byggproducent.

Skandia anser att återkravsfrågan är viktig vid uppbyggnaden av ett system för ersättning av byggfel. Väljer man ett system utan återkrav blir hanteringen enkel och kostnadsbesparande. Väljer man ett system med återkrav medför detta dubbla försäkringssystem nämligen ett pri- märt försäkringssystem som skyddar dem mot vilka återkrav riktas. Ett sådant dubbelsystem är naturligen avsevärt dyrare. Dels krävs dubbla försäkringsskydd och dels krävs dyrbar hantering vid överförande av ersättning från primärsystemet till sekundärsystemet. I promemoran uttalas den förhoppningen att försäkringsbolagen inte kommer att åter- kräva i nämndvärd omfattning och att därför problemet med dubbel- försäkring undviks. En byggfelsförsäkring med full återkravsrätt jämfört med en byggfelsförsäkring med begränsad återkravsrätt blir möjligen billigare. Det är svårt att ange storleken på eventuell premiereducering. Återkrav är en komplicerad och dyrbar process där olika ansvarsregler gäller. Byggfelsförsäkring kommer att meddelas av olika försäkrings- bolag. i konkurrens. Med all säkerhet kommer olika lösningar att pre- senteras vad gäller återkrav. Vissa försäkringsbolag kommer att ha ' lägre premier och full återkravsrätt, medan andra försäkringsbolag kommer att ha högre premier utan återkravsrätt eller med begränsad återkravsrätt. Med tanke på konkurrensläget mellan försäkringsbolagen är det inte realistiskt att tro att återkrav inte kommer att bedrivas. Det avgörande syftet med återkravsrätten måste vara prevention. Byggfels- försäkringen får inte avlasta beställarens, entreprenörens, materialleve- rantörens och konsultens ansvar för kvalitet i byggandet. Här har natur- ligtvis återkravsrätten betydelse. Mot denna bakgrund anser Skandia att återkravsfrågan bör regleras i lag om byggfelsförsäkring. Återkrav skall få förekomma, dock enbart i begränsad omfattning. På så sätt undviks ' 53 dubbelförsäkring. I Allmänna försäkringsvillkor för byggnadsgarantiför-

• Sida 54
•  Original

säkring, bilaga 2, regleras återkrav under punkten 13. Återkrav får här Prop. 1992/93:12] till en början enbart ske mot den som orsakat felet. På så sätt fokuseras Bilaga 2 återkravet just mot den part som orsakat felet och inte övriga parter, som eventuth på grund av avtal ändock svarar för felet. Återkravs— rätten begränsas vidare till 15 % av värdet av den ansvariges åtagande. Denna an5varsnivå är en inom byggbranschen vedertagen ansvarsbe- gränsningsnivå bl a i AB 92. Den är rimlig till sin storlek och torde till- godose kraven på prevention. Speciell försäkring behövs inte som vid fullt återkrav. För att ytterligare förhindra att de ansvariga försäkrar sig för återkravet, bör 15 %-begränsningen, på sätt som anges i punkt 13, sättas ur spel om försäkring finns. Skandia anser att det sätt på vilket återkravet löses i punkt 13 är en rimlig begränsning av återkravsrätten, och att den skall inskrivas i 6 & lagen om byggfelsförsäkring. Trygg- Hansa och Folksam anför liknande synpunkter.

Försäkringsförbundet föreslår att "eget vållande eller" i 6 5 i lagför- slaget utgår; "eller på annan grund" synes fullt klargörande. Dessutom anser förbundet att lagtean tydligare kan utvisa att försäkringsbolaget endast övertar den rätt till ersättning som motsvaras av vad som betalas ut från försäkringen till byggnadens ägare. Att försäkringsbolaget av den ersättningskyldige inte kan utkräva den självrisk som byggnadens ägare har att bära framgår förslagsvis av följande lagtext (som samtidigt visar att det är byggnadens ägare som avses). En byggfelsförsäkring skall innehålla villkor om att

1. en försäkringsgivare, som betalat ut ersättning på grund av försäk- ringen, övertar i motsvarande mån den rätt till ersättning som bygg- nadens ägare kan felet eller skadan,

2. en ägare till en byggnad bestämmelser". Dessutom förefaller det sig enligt förbundets mening som naturligt att reglerna i föreslagna 6 & placeras framför de regler som för närvarande återfinns i 5 & lagförslaget.

Villaägama: Riksförbund delar utredningens uppfattning att det är an- geläget att försäkringsbolagen utnyttjar sin rätt till regress så att entre— prenörer som bygger på ett felaktigt sätt verkligen får ta ansvaret för de felaktigt utförda åtgärderna.

Återförsäkring

Stockholm tingsrätt konstaterar att problemet med återförsäkringar för den som kan bli ansvarig för byggfel har inte lösts på ett bättre sätt genom det i promemorian diskuterade förslaget om byggfelsförsäkring. Ett förbud mot återförsäkringar torde vara en för långtgående åtgärd. Tingsrätten har svårt att se att återförsäkringar helt kan undvikas. Bak- grunden till att en lösning med garantier utfärdade av särskilt inrättat garantibolag valdes i lagen om byggnadsgaranti var enligt prop. 1990!- 91:189 s. 18 att ett system med obligatoriska byggfelsförsäkringar hade avvisats från försäkringshåll med hänvisning till svårigheterna att be- räkna riskema och att erhålla nödvändig återförsäkring. I promemorian har inte närmare berörts hur försäkringsbolagen numera anser sig kunna 54 bemästra dessa svårigheter. Tingsrätten kan bara konstatera att, såvitt

• Sida 55
•  Original

framgår av promemorian, vissa försäkringsbolag synes vara beredda att Prop. 1992/93:121 meddela byggfelsförsäkringar med ett innehåll som skulle ge ett försäk- Bilaga 2 ringsskydd som i huvudsak motsvarar det skydd som erhålls genom lagen om byggnadsgaranti.

Finansinspektionen framhåller att försäkringsbolagens återförsäkringar normalt inte är utformade så att de ger skydd för specifika åtaganden. Försäkringsgivarens återförsäkringar regleras genom bolagsordningens bestämmelser om maximalt självbehåll. Det kan därför inte förutsättas att ett visst åtagande av en försäkringsgivare alltid är garanterat genom återförsäkring eller på annat sätt. Efterlevs självbehållsreglema ger de emellertid en betryggande möjlighet för försäkringsbolaget att infria sina förpliktelser.

Självn'sk

Eftersom i lagen om byggfelsförsäkring endast regleras vad försäkring- en skall eller får innehålla anges beträffande självrisk i promemorian att "ägaren skall stå viss självrisk" (5 5 punkt 3). '

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser, för att inte lagen skall kunna kringgås bör i lagen anges hur hög självrisken får vara.

Finansinspektionen påpekar att av promemorian framgår inte vilka självrisknivåer som kan anses skäliga. Med hänsyn till inspektionens tillsyn över försäkringsverksamheten skulle någon form av vägledning härvidlag vara värdefull. Inspektionen vill här som sin mening ange att självrisken, för att inte förfela syftet med lagstiftningen, inte bör vara alltför hög. Ett s.k. tak för självrisken kan t.ex. uppställas i lagen.

Statens institut för byggmdsjbrskning ifrågasätter införande av själv- risk i byggfelsförsäkring.

EG:s regler

Stockholms tingsrätt konstaterar att den remitterade promemorian inte ger något underlag för bedömningen om lagen om byggnadsgaranti eller det i promemorian presenterade förslaget till en lag om byggfelsför- säkring skulle strida mot EG:s regler. Någon avgörande skillnad i detta hänseende mellan lagen om byggnadsgaranti och en lag om byggfelsför- säkring torde emellertid inte föreligga.

SIB delar riksdagens uppfattning att lagen om byggnadsgaranti kan visa sig strida mot EG:s existerande och förutsebara regler på området (1.2); däremot torde inga hinder föreligga vad beträffar den föreslagna lagen om objektsförsäkring, jfr inlägg från Frankrike i den pågående debatten inom de av EG tillsatta utredningsgruppema.

• Sida 56
•  Original

Synpunkter på konsortiets förslag till byggnaÖSgar-antiförsäkring Prop. 1992/93: 121 . Bilaga 2 Konsumentverket påpekar beträffande de allmänna försäkringsvillkoren att friskrivningama i punkten 5.2.6 avser sådana skador på i byggnaden ingående material, särskilt vatten-, värme- och avloppsledning samt ventilations— och elsystem, som kan ge upphov till allvarliga hälsorisker för de boende. Det är oacceptabelt att försäkringen inte omfattar här avsedda byggfel.

HSB anför i frågan bl.a. i redovisningen av följderna av nya AB 92 anförs i promemorian att kommittéförslaget "bedöms överensstämma relativt väl med (de i promemorian redo-visade principerna för) bygg- felsförsäkring. HSB har inget att invända mot en sådan bedömning, men det förefaller inte klart att kommittéförslagets redovisning av undantag från försäkrade händelser verkligen står i överensstämmelse med lagför- slagets utformning av den föreslagna 5 &. Möjligheter till ansvarsbe- gränsningar av det slag som redovisas i konsortieförslaget är av äera skäl nödvändiga. Det är av avgörande betydelse såväl för premiekost- nadema som för möjligheterna att erhålla nödvändig återförsäkring. Enligt HSB:s mening måste försäkringen kunna begränsas vad gäller försäkringsbelopp per byggnad och vid exempelvis s k serieskada. Inte heller är det nödvändigt och framför allt mycket kostsamt att försäkra med olimiterad indexering under tio år. Riksbyggen anför liknande synpunkter.

Industrins Byggmaterialgmpp anför i frågan bl.a. följande. I de för- säkringsvillkor som änns redovisade i Bilaga 2 till promemorian anges under punkten Återkrav att "I den mån försäkringsbolaget har betalt er- sättning övertar försäkringsbolaget fastighetsägarens rätt att kräva ersätt— ning av den som orsakat felet". Vi emotsätter oss starkt den skrivning- en. Försäkringsbolaget tar i sig över de avtal som fastighetsägaren har med sina entreprenörer och leverantörer. Det skall därför ej innebära att det ges möjlighet för försäkringsbolaget att efter eget bedömande ta direkt kontakt med någon enskild ej avtalsslutande part (ex vis material- leverantör) och kräva ersättning. Det bör vara de med fastighetsägaren kontraktslutande parterna som primärt har att ta ställning till försäk- ringsbolagens ersättningsanspråk.

SBC ser en risk med det nya systemet. Med fyra stora försäkrings- bolag som bildar ett konsortium och vars allmänna försäkringsvillkor presenteras i departementspromemorian änns risk att konkurrens på försäkringsmarknaden blir minimal. För att hålla premierna på en rimlig nivå och villkoren godtagbara för försäkringstagama behövs fiera aktör- . er på marknaden. Vi ser gärna att utländska försäkringsbolag får möj- lighet att konkurrera på den svenska marknaden både vad gäller vill- koren och premiema. Vi har givetvis också studerat försäkringskonsorti- ets förslag till allmänna försäkringsvillkor. Vi änner dem inte i alla avseenden godtagbara. En viss oro känner vi också för premienivåema och de automatiskt följande höjningarna av boendekostnadema och beklagar att några kostnadskalkyler inte presenterats.

• Sida 57
•  Original

Övriga synpunkter Prop. 1992/93:121 Bilaga 2

Skandia anser att marknaden inte bör segmenteras utan att samtliga försäkringsgivare i princip är skyldiga att teckna byggfelsförsäkring åt alla kategorier. Lagtexten bör utsäga detta eller i vart fall bör detta förhållande påpekas i förarbetana. Försäkringyb'rbundet samt andra försäkringsbolag har redovisat liknande synpunkter.

Villaägamas Riksförbund poängtera att detär viktigt att småhusgaran- tin får vara kvar i sin nuvarande utformning, eftersom byggfelsförsäk- ringen inte innehåller någon motsvarighet till produktionsgarantin. För närvarande är småhusgarantin en förutsättning för erhållande av räntebi- drag. När räntebidraget avvecklas bör istället motsvarande krav upp- ställas vid bygglovprövningen.

• Sida 58
•  Original

Lagrådsremissens lagförslag Prop. 1992/93:121

Lag om byggfelsförsäkring Härigenom föreskrivs följande.

1 5 När en näringsidkare uppför en byggnad som helt eller till över- vägande del skall användas som bostad för permanent bruk eller i fråga om sådan byggnad utför ombyggnadsåtgärder som fordrar bygglov och som avsevärt förlänger byggnadens brukstid, skall det för byggnads- arbetet ännas en byggfelsförsäkring.

Byggfelsförsäkring behövs dock inte i fråga om en- eller tvåbostads- hus när ett sådant garanti-, försäkrings- och avtalsskydd tillförsäkras som ställs som villkor för statlig bostadsänansiering.

2 5 En byggfelsförsäkring skall innehålla villkor om att försäkringen gäller även om byggnaden övergår till ny ägare.

Försäkringsgivaren och försäkringshavaren får, efter det att försäk- ringen tecknats, inte träffa avtal som medför att försäkringsvillkoren inte längre uppfyller kraven på en byggfelsförsäkrings innehåll enligt denna lag.

Vad en byggfelsjörsäkring skall omfatta

3 5 En byggfelsförsäkring skall omfatta

l. skälig kostnad för att avhjälpa fel i byggnadens konstruktion, i material som använts i byggnadsarbetet eller i utförandet av arbetet, och

2. skälig kostnad för att avhjälpa skador på byggnaden som orsakats av felet.

Försäkringen behöver dock inte omfatta fel eller skador som måste antas sakna betydelse för byggnaden eller dem som bor eller vistas i byggnaden och inte heller skador som normalt täcks av andra försäk- ringar såsom fastighetsförsäkring, maskinförsäkring och allriskförsäk- ring.

Med fel skall enligt försäkringen avses avvikelse från fackmässigt godtagbar standard vid den tid då arbetet utfördes.

4 5 En byggfelsförsäkring skall omfatta fel eller skador som anmäls inom tio år efter det att byggnadsarbetet godkänts vid besiktning som bestäms av försäkringsgivaren.

• Sida 59
•  Original

Villkor om inskränkningar i försäkringshavarens rätt till ersättning Prop. 1992/93:121 Bilaga 3 5 5 En byggfelsförsäkring får, utöver vad som följer av 6—8 55, inte innehålla villkor som inskränker försäkringshavarens rätt till ersättning för fel och skador som skall omfattas av försäkringen enligt 3 och 4 55.

6 5 En byggfelsförsäkring skall innehålla villkor om att ersättning för kostnad enligt 3 & lämnas endast i den mån ersättningen används för att avhjälpa felet eller skadan på ett tillfredsställande sätt.

7 & En byggfelsförsäkring får innehålla villkor om att

1. ersättning för fel som vållats av den som är byggnadens ägare eller av hans anställda lämnas till byggnadens ägare endast om felet har vållats även av någon annan eller om det annars änns särskilda skäl för det,

2. ersättning inte lämnas i den mån felet eller skadorna skall avhjälpas av någon som har lämnat särskild garanti enligt avtal, såvida det inte visas att den ansvarige inte kan fullgöra sitt åtagande,

3. ägaren skall svara för en viss självrisk.

8 5 En byggfelsförsäkring får innehålla villkor om att försäkringsgiva- rens ansvar för fel och skador är begränsat till ett visst belopp per byggnad (försäkringsbelopp) och till ett visst belopp för samtliga av försäkringsgivaren under ett kalenderår utfärdade byggfelsförsäkringar (gemensamt försäkringsbelopp).

Villkor om övertagande av rätt till ersättning

9 5 En byggfelsförsäkring skall innehålla villkor om att

1. en försäkringsgivare, som betalat ut ersättning på grund av försäk- ringen, övertar den rätt till ersättning som ägaren kan ha mot den som på grund av avtal eller eget vållande eller på annan grund är ersätt— ningsskyldig med anledning av felet eller skadan och som inte ägaren själv tar i anspråk,

2. byggnadens ägare inte får till nackdel för försäkringsgivaren genom avtal avsäga sig den rätt till ersättning som tillkommer honom enligt avtal eller allmänna skadeståndsrättsliga bestämmelser.

Rätt att teckna försäkring

10 5 En försäkringsgivare får inte vägra en byggherre som enligt l 5 är skyldig att ha byggfelsförsäkring att teckna en sådan försäkring, om försäkringsgivaren marknadsför byggfelsförsäkringar. Försäkring får dock vägras om det med hänsyn till skaderisken eller någon annan särskild orsak finns skäl till detta.

• Sida 60
•  Original

Bilaga 3

11 5 Om en försäkringsgivare i strid med 10 5 har vägrat att meddela en byggfelsförsäkring, skall domstol på yrkande av byggherren förklara att denne har rätt att teckna försäkringen.

Byggfelg'örsäkring villkor för byggstart

12 5 Att byggnadsarbetet inte får påbörjas förrän ett bevis om bygg- felsförsäkring har företetts för den eller de nämnder som fullgör kom- munens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet, framgår av 9 kap. 1 5 andra stycket plan- och bygglagen (l987:10).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Försäkring enligt lagen behövs dock inte för byggnadsarbete för vilket ansökan om bygglov enligt plan- och bygglagen (l987:10) ingivits till sådan nämnd som avses i 12 å före den 1 oktober 1993.

2. Genom lagen upphävs lagen (1991 :742) om byggnadsgaranti.

• Sida 61
•  Original

2 Förslag till Lag om ändring i plan- och bygglagen (l987:10)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 och 3 a 55 plan- och bygglagen (l987:10) skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

1 5' Den som för egen räkning utför eller låter utföra byggnads-, rivnings- eller markarbeten (byggherren) skall se till att arbetena utförs enligt bestämmelserna i denna lag och enligt föreskrift eller beslut som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser. Han skall vidare se till att kontroll och provning utförs i tillräcklig omfattning.

Om en sådan garanti för bygg- nadsarbeten behövs som avses i lagen (l991:742) om byggnads- garanti, får byggnadsarbetena inte påbörjas förrän bevis om garantin företetts för byggnadsnämnden.

Om en sådan försäkring för bygg- nadsarbeten behövs som avses i lagen (1993.-OOO) om byggfelsför- säkring, får byggnadsarbetena inte påbörjas förrän bevis om försäk- ringen företetts för byggnads nämnden.

3aå2

Snarast möjligt efter det att bygg- lov lämnats skall byggnadsnämn— den, om det inte är uppenbart obehövligt, hålla samråd. Till detta skall den ansvarige arbets- ledaren samt byggherren, entrep- renören, projektören och andra som bestäms av nämnden kallas. Vid behov skall även yrkes— in- spektionen kallas. Om en sådan garanti för byggnadsarbeten be- hövs som avses i lagen (1991 :742) om byggnadsgaranti , skall bygg nadsnämnden bereda garantiföre

1Senaste lydelse l991:743 2Senaste lydelse l991:743

Snarast möjligt efter det att bygg- lov lämnats skall byggnadsnämnd- en, om det inte är uppenbart obehövligt, hålla samråd. Till detta skall den ansvarige arbets- ledaren samt byggherren, entre- prenören, projektören och andra som bestäms av nämnden kallas. Vid behov skall även Yrkes- irrspektionen kallas. Om en sådan försäkring för byggnadsarbeten behövs som avses i lagen (1993.—000) om byggfelsförsäkring,

• Sida 62
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1992/93:12]

Bilaga 3 taget tillfälle att närvara vid sam- skall byggnadsnämnden bereda rådet. försäkringsgivaren till- fälle att närvara vid sam- rådet.

Vid samrådet skall en genomgång göras av arbetenas planering, de åtgärder för besiktning, tillsyn och kontroll som är nödvändiga för att byggnaden skall uppfylla egenskaperna och funktionema' r 3 kap. samt den samordning som behövs. Över samrådet skall föras protokoll.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Bevis om försäkring enligt den nya bestämmelsen i 9 kap. 1 5 andra stycket behövs dock inte om an- sökan om bygglov ingivits till byggnadsnämnden före den 1 oktober 1993.

• Sida 63
•  Original

Lagrådets yttrande Prop. 1992/93:121

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-02-05 B'laga 4

Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr, justitierådet Inger Nyström.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 januari 1993 har regeringen på hemställan av statsrådet Westerberg beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om byggfelsförsäkring 2. lag om ändring i plan- och bygglagen (l987:10).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessom Jan Stockhaus.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Allmänna synpunkter

Remissen innehåller förslag till lagstiftning vilken avses ersätta bl.a. lagen (1991 :742) om byggnadsgaranti. Nämnda lag, som ännu inte satts i tillämpning, hade sin bakgrund i problem med fuktskador och andra brister i s.k. sjuka hus, såvitt gäller bostadsbyggnader vilka inte räknas som småhus, "flerbostadshus". Det är därvid ofta fråga om fel som tillkommit under byggnadsäden men som i allmänhet inte uppdagas förrän långt senare. Systemet med byggaranti avsågs i huvudsak till- godose två syften, nämligen att ifrågavarande typ av fel och skador skall kunna avhjälpas snabbt - utan långvariga tvister om vem som ytterst är ansvarig - samt också i fall då det inte änns någon ansvarig som kan ta på sig kostnaden för att undanröja bristerna. En väsentlig målsättning med lagstiftningen angavs vara att åstadkomma ett skydd för de boende mot ohälsa på grund av byggfel.

De remitterade förslagen innebär att systemet med byggaranti ersätts med en ordning där en näringsidkare som uppför en byggnad av närma- re angivet slag — eller beträäande en sådan byggnad utför mer genom- gripande ombyggnadsåtgärder - blir skyldig att teckna en s.k. byggfels- försäkring. Genom den föreslagna ändringen i 9 kap. l å andra stycket plan- och bygglagen (l987:10) fastslås således att byggnadsarbeten i nämnda fall inte får påbörjas förrän bevis om försäkringen företetts för byggnadsnämnden. I förslaget till lag om byggfelsförsäkring ingår - förutom de grundläggande föreskrifterna om i vilka fall en försäkring skall ännas - vissa allmänna regler angående försäkringens omfattning, villkor om inskränkningar i försäkringshavarens rätt till ersättning och om försäkringsgivarens regressrätt samt bestämmelser om rätt att teckna försäkring. Bland sistnämnda bestämmelser änns bl.a. en regel som medger att frågan om skyldighet för försäkringsgivare, som marknads- 63

• Sida 64
•  Original

för byggfelsförsäkringar, att i visst fall meddela sådan försäkring kan Prop. 1992/93:121 bli föremål för prövning av allmän domstol. Bilaga 4

De remitterade förslagen har utarbetats på grundval av en inom När- ingsdepartementet upprättad departementspromemoria (Byggfelsförsäk— ring - en garanti för sunda hus, Ds 1992:63). Promemorian har remiss- behandlats. Vad som därvid anförts har bl.a. föranlett att förslaget till lag om byggfelsförsäkring under det fortsatta arbetet kompletterats med de till sin materiella innebörd mycket lösliga och därmed för den prak- tiska tillämpningen synnerligen svårbedömda reglerna i 8 5 angående möjligheter för försäkringsgivaren att begränsa sitt ansvar för fel och skador till visst belopp för varje försäkrad byggnad liksom till ett ge- mensamt försäkringsbelopp för "samtliga av försäkringsgivaren under ett kalenderår utfärdade byggfelsförsäkringar".

De allmänna motiven liksom specialmotiveringama till skilda bestäm- melser är på äera punkter tämligen knapphändiga. Dessa omständig- heter liksom det förhållandet att lagtexten även i andra paragrafer än den nyss nämnda 8 5 innehåller avgränsningar eller kriterier som är jämförelsevis allmänt hållna har berett lagrådet vissa svårigheter under granskningen av förslagen. Av remissprotokollet framgår t.ex. inte hur förslaget till lag om byggfelsförsäkring förhåller sig till annan lagstift— ning angående försäkringsverksamhet, bl.a. lagen (l927:77) om för- säkringsavtal. Det anges inte heller i vad mån det än tänkt att det kan bli fråga om mycket individuellt utformade försäkringsavtal eller ett, eller möjligen ett starkt begränsat antal, avtal av standardtyp, eventuellt med vissa särskilt angivna, tänkbara variationer. Hur förhållandet blir i dessa hänseenden är bl.a. av betydelse när det gäller att ta ställning till i vad mån den föreslagna regeln i 11 & om domstolsprövning kan anses vara en tillräcklig rättssäkerhetsgaranti för den enskilde byggherren. Detsamma gäller frågan om hur premien för en försäkring skall beräk- nas och erläggas. Rernissprotokollet ger inte heller här någon vägled- ning. En ytterligare oklarhet med det föreslagna "gemensamma försäk- ringsbeloppet" i 8 & är vilken inverkan på prenriema som uppkommer, eller bör uppkomma, i fall då en försäkringsgivare under ett kalenderår kommnrit att meddela byggfelsförsäkringar för större sammanlagda belopp än som beräknats vid fastställandet av det "gemensamma för- säkringsbeloppet" .

Mot bakgrund särskilt av ett av de angivna huvudsyftena med ifråga- varande reglering - nämligen att bereda de boende ett skydd mot ohälsa på grund av byggfel - bör i. sammanhanget också påpekas att den fak— tiska tillämpningen av bestämmelserna i 8 5 om vissa beloppsgränser, liksom det till sin omfattning också obestämda villkoret i 7 & 3 om självrisk, är förhållanden som i hög grad torde återverka på möjlig- heterna till ersättning och därmed på försäkringspremiemas storlek. Ifrågavarande bestämmelser öppnar möjligheter, i varje fall teoretiskt, för en mindre nogräknad byggherre att teckna en försäkring med sådana villkor att nämnda skydd blir mer eller mindre illusoriskt.

Vad nu har anförts leder lagrådet till den allmänna slutsatsen att det på föreliggande material är svårt att säkert överblicka huruvida förslaget 64 till lag om byggfelsförsäkring är i alla delar ändamålsenligt. En grund-

• Sida 65
•  Original

läggande förutsättning för att det föreslagna nya systemet skall ärngera Prop. 1992/93:121 på ett godtagbart sätt synes vara att försäkringsgivarna medverkar vid Bilaga 4 utformningen och tillhandahållandet av ifrågavarande försäkringar på det vis som förutsatts i remissen. Enligt lagrådets mening krävs också att tillsynsmyndigheten, Finansinspektionen, ägnar utvecklingen på detta område en noggrann och fortlöpande uppmärksamhet.

Särskilda synpunkter Förslag till lag om byggklsförsäkn'ng

25

I första stycket anges att en byggfelsförsäkring skall innehålla villkor om att försäkringen gäller även om byggnaden övergår till ny ägare. Enligt andra stycket får, efter det att försäkringen tecknats, försäkrings- givaren och försäkringshavaren inte träffa avtal som medför att försäk- ringsvillkoren inte längre uppfyller kraven på en byggfelsförsäkring enligt den föreslagna lagen.

Lagrådet har i sak inget att erinra mot vad som föreslås i de nu åter- givna bestämmelsema. Däremot kan det sättas i fråga om bestämmelser- na placerats på lämpligt ställe i lagen. Från systematisk synpunkt fram- står det som mer naturligt om föreskrifterna i såväl första som andra stycket kommer efter de grundläggande bestämmelserna i 3 och 4 55 om vad en byggfelsförsäkring skall omfatta.

Lagrådet förordar mot bakgrund av det anföra att 2 & utgår och att i konsekvens härmed 3 och 4 55 benämns 2 5 respektive 3 &. Bestämmel- sen i gamla 2 5 första stycket kan förslagsvis - med en mindre språng justering - föras in som ett andra stycke i nya 3 5 medan bestämmelsen i gamla 2 & andra stycket bör få bilda en ny 4 5 eller få sin plats efter nuvarande 9 & under en särskild rubrik "Förbud mot ändring av vill- kor".

Godtas vad lagrådet här förordat bör de i 5 & gjorda hänvisningarna till "3 och 4 åå" ändras till "2 och 3 åå" samt hänvisningen i 6 & till "3 &" ändras till "2 5".

65

Paragrafen innehåller en bestänunelse att en byggfelsförsäkring skall in- nehålla villkor om att ersättning för kostnad enligt 3 & lämnas endast i den mån ersättningen används för att avhjälpa felet eller skadan på ett tillfredsställande sätt. Av 3 & framgår beträffande kostnaden att denna skall vara skälig.

Av ordalydelsen i 6 5 kan inte klart utläsas vid vilken tidpunkt försäk- ringsgivaren har att utge ersättning när ett försäkringsfall inträffat. I be- stämmelsens andra led sägs "i den mån ersättningen används" för att av- hjälpa felet. Verbfonnen "används" tyder närmast på att försäkrings- givaren har att pröva om förutsättningar föreligger för att felet eller 65 skadan kommer att avhjälpas och, om detta bedöms bli fallet, i förskott

• Sida 66
•  Original

betala ut eller medge att lämna ersättning. Frågan blir då om avsikten är Prop. 1992/932121 att också lägga på försäkringsgivaren att i efterhand pröva och möjligen Bilaga 4 kontrollera att ersättningen faktiskt använts för att avhjälpa felet eller skadan. En alternativ tolkning av paragrafen är att ersättning skall utgå först sedan felet eller skadan avhjälpts på ett tillfredsställande sätt. Den föreslagna bestämmmelsen är tvingande. Inte minst för att åstad— komma enhetliga försäkringsvillkor på denna punkt och minska risken för tvister är det önskvärt att innebörden klarläggs under det vidare lagstiftningsarbetet.

Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (l987:10)

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

• Sida 67
•  Original