NJA 2019 s. 151
Tillstånd till prövning i hovrätt, särskilt förutsättningarna för gransknings- och prejudikatdispens.
Södertörns tingsrätt
M.K. väckte vid Södertörns tingsrätt den talan mot T.B. som framgår av tingsrättens dom.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Fredrik Nydén) anförde i dom den 22 december 2017 följande.
bakgrund
Målet rör försäljningen av en bil med registreringsnummer DFU 026.
Bilen ägdes ursprungligen av M.K. Denne lade ut bilen till försäljning på Blocket.se, först till ett pris runt 300 000 kr och sedan till ett pris på 285 000 kr. M.K. kontaktades då av en företrädare för bolaget Vigrens bil och motor AB som uppgav att det hade en köpare till bilen. M.K. åkte upp med bilen till Bromma där bolaget hade sina lokaler. M.K. har uppgett att han uppfattade bolaget som seriöst. M.K. och Vigrens bil och motor AB ingick därefter ett uppdragsavtal som innebar att bolaget skulle sälja bilen åt M.K. Priset bestämdes till 285 000 kr. Pengarna skulle redovisas till M.K. senast den 9 november 2016. Några pengar sattes dock inte in på M.K:s konto.
T.B. har den 26 oktober 2016 köpt bilen. Enligt i målet åberopat kvitto har han köpt bilen av Vigrens bil och motor AB för 175 000 kr. T.B. har några dagar efter köpet kommit överens med företrädare för ett annat bolag om att det bolaget i sin tur ska köpa bilen av honom för 210 000 kr. M.K. har dock fått reda på detta och dennes far har därefter kontaktat företrädare för bolaget och uppgett att M.K. är rättmätig ägare till bilen. Samma besked har M.K:s far också lämnat till T.B. Bolaget har därefter dragit sig ur affären och T.B. har återfått bilen i sin besittning. Klart är också att T.B. några månader därefter sålt bilen till en privatperson och att bilen förts ur landet.
YRKANDEN M.M.
M.K. har begärt att T.B. ska betala 285 000 kr till honom, solidariskt med N.J.V., samt ränta på beloppet - - - .
T.B. har motsatt sig att betala något till M.K. Om tingsrätten skulle finna att han är skyldig att betala något har han medgett att betala ett belopp om 175 000 kr.
GRUNDER
M.K. har gjort gällande att bilen frånhänts honom genom brott, nämligen grovt bedrägeri. T.B. har i första hand varit medveten om detta och genom sitt agerande försvårat återställandet av bilen till M.K., vilket innebär att han gjort sig skyldig till ett häleri. I andra hand har T.B. haft skälig anledning att anta att bilen frånhänts annan genom brott och genom sitt agerande försvårat återställandet av bilen, dvs. att han gjort sig skyldig till en häleriförseelse. T.B. är därför skyldig att solidariskt med N.J.V. ersätta honom för den skada som han drabbats av, vilket motsvarar värdet på bilen.
T.B. har förnekat att bilen var frånhänd annan genom brott när han förvärvade den. I allt fall har han inte känt till att bilen frånhänts annan genom brott när han förvärvade den. Han har heller inte haft skälig anledning att anta detta. Han har i stället gjort gällande att han förvärvat bilen i god tro.
DOMSKÄL
Tingsrätten kan inledningsvis konstatera att företrädaren för Vigrens bil och motor AB, N.J.V., av denna tingsrätt dömts för grovt bedrägeri avseende den aktuella bilen och ålagts att betala skadestånd till M.K. med 285 000 kr.
Giltigt förbrott
En förutsättning för att M.K., som inte är i något avtalsförhållande med T.B., ska ha rätt att kräva T.B. på skadestånd är att denne gjort sig skyldig till ett brott, i detta fall häleri eller häleriförseelse. Det är i målet ostridigt att M.K. blivit av med bilen genom ett bedrägeri, vilket är ett s.k. giltigt förbrott till häleri. T.B. har dock i första hand invänt att brottet inte var fullbordat när han köpte bilen utan att brottet fullbordades först den dag när Vigrens bil och motor AB skulle redovisa försäljningssumman till M.K. Tingsrätten håller dock inte med om detta.
Ett bedrägeri innebär att någon genom att lura någon annan bereder sig själv vinning och skadar den lurade. I det här fallet har M.K. blivit bedragen genom att han lämnat ut bilen till företrädare för Vigrens bil och motor AB mot ett löfte om att bolaget skulle betala honom pengar för bilen, vilket bolagets företrädare inte hade för avsikt att göra. Redan när M.K. lämnade ifrån sig bilen mot detta falska löfte har bedrägeriet fullbordats. Bilen har alltså varit frånhänd M.K. genom brott redan när T.B. förvärvade den.
T.B:s köp av bilen
Nästa fråga är då om T.B. varit medveten om detta när han köpte bilen, vilket han förnekat. Det är M.K. som har bevisbördan för detta, vilket innebär att han måste styrka att så var fallet.
Den enda utredning som presenterats beträffande hur köpet gått till kommer från T.B. Han har uppgett att det var en kusin till honom, vittnet H.J., som tipsade honom om bilen. De åkte gemensamt ut till Svensk fordonsbelånings lokaler på Djurgården där bilen stod uppställd. Där mötte de bl.a. en företrädare för Vigrens bil och motor AB som visade bilen för honom. Priset var 190 000 kr. Eftersom bilen hade en dåligt lagad krockskada lade han ett bud på 175 000 kr. Säljaren sa att han skulle fundera på saken och samtala med en kollega. T.B. har uppgett att han kontrollerade fordonet mot Transportstyrelsens register och kunde konstatera att det var skrivet på Svensk fordonsbelåning. Han kontrollerade företaget Vigrens bil och motor AB. Företaget var registrerat år 1996 och hade 32 anställda. Han ringde även till bolaget och frågade om det verkligen var det som var säljaren av bilen, vilket han fick bekräftat. Någon dag efter det att han tittat på bilen ringde en person från Vigrens bil och motor AB upp honom och sa att det godtog budet på 175 000 kr. Innan han kunde få köpa bilen skulle dock en restskuld på densamma lösas så att bilen kunde överföras från Svensk fordonsbelåning till Vigrens bil och motor AB. Den 25 oktober 2016 kunde han i fordonsregistret se att ägarförändringen registrerats. Han och säljaren från Vigrens bil och motor AB stämde träff vid Gullmarsplan där han överlämnade pengarna mot ett kvitto och fick bilen i sin besittning. De skrev båda under handlingarna om ägarbyte och postade dessa.
Har T.B. varit i ond tro?
Såväl M.K. som T.B. och H.J. har uppgett att de uppfattade Vigrens bil och motor AB som ett seriöst bolag. T.B. har intagit positionen som konsument i förhållande till bolaget och som sådan har han rätt att förvänta sig att bolaget agerar på ett korrekt sätt och inte sysslar med brottsliga handlingar. Det har också framgått att T.B. både kontrollerat vem som varit registrerad ägare till bilen innan han köpt den och det bolag som sålde bilen till honom. Vid dessa kontroller har inget framkommit som enligt tingsrätten gett honom anledning att tro att bolaget eller företrädare för bolaget agerat på ett brottsligt sätt.
Det finns tre omständigheter som enligt M.K. talar i annan riktning, nämligen
- priset på bilen,
- hur köpet gått till, samt
- försöket till vidareförsäljning av bilen.
Enligt M.K. har priset för bilen varit långt under det marknadsmässiga. Till styrkande av detta har han i huvudsak åberopat sin egen värdering/prissättning av bilen. Mot detta står T.B:s och H.J:s uppgifter samt den automatiska värdering som gjorts på en internetsida som T.B. åberopat i målet. Även om dessa, enligt tingsrätten, normalt visar ett relativt lågt pris ger bevisningen i målet enligt rätten inte en så entydig bild av värdet på den aktuella bilen att priset i sig utgjort en omständighet som borde ha fått T.B. att reagera vid köpet av densamma.
När det sedan gäller själva köpet av bilen har detta alltså gjorts vid Gullmarsplan och inte i bolagets lokaler i Bromma. Detta får anses avvika från hur ett normalt köp går till. Samtidigt måste det dock beaktas att såväl T.B. som M.K. uppgett att företrädaren för bolaget i övrigt gett ett gott intryck och att de båda upplevt bolaget som seriöst. Denna omständighet är därför inte heller den i sig så märklig att det innebär att T.B. måste ha förstått att det låg ett brott bakom bolagets förvärv av bilen.
Slutligen står det klart att T.B. bara några dagar efter att han köpt bilen försökt att sälja den vidare. Han har förklarat att detta berodde på att han efter köpet kontrollerade hur mycket det skulle kosta att försäkra bilen, vilket visade sig vara 30-40 000 kr. Det var summor som han inte hade råd att betala. Han åkte därför förbi en bekant som arbetar i bilbranschen och visade upp bilen. Denne erbjöd sig att köpa den för 210 000 kr, vilket han accepterade.
Tingsrätten kan i denna del hålla med M.K. om att det är märkligt att T.B. inte innan köpet av bilen kontrollerade vad försäkringen av densamma skulle kosta. Detta är normalt något som en aktsam köpare gör. I många fall kan en tillfällig försäkring erbjudas av säljaren men det är också vanligt att köparen själv har tecknat en försäkring redan innan köpet genomförs. Det är också i viss mån ett oerhört sammanträffande att T.B. lyckas känna en person som inom bara några dagar är villig att köpa den av honom. Samtidigt anser tingsrätten inte att denna omständighet i sig är så bestickande för T.B. att det till följd av denna går att med säkerhet dra slutsatsen att T.B. visste om att bilen var frånhänd annan genom brott när han köpte den av Vigrens bil och motor AB. Omständigheten måste nämligen vägas mot all annan utredning som, enligt tingsrätten, med styrka talar för den raka motsatsen.
Det är därför tingsrättens slutsats att M.K. inte bevisat att T.B. gjort sig skyldig till ett häleri, varför han på denna grund inte är skadeståndsskyldig gentemot M.K.
Hade T.B. skälig anledning att anta att brott förelåg?
Även om T.B. inte insåg att det förelåg ett brott kan han ha gjort sig skyldig till en häleriförseelse. För att så ska vara fallet krävs att han vid köpet hade skälig anledning att anta att brott förelåg. Skälig anledning att anta är ett relativt lågt ställt krav. Det är återigen M.K. som har bevisbördan för att så varit fallet.
Som tingsrätten redogjort för ovan är den mest besvärande omständigheten för T.B. det faktum att han inom relativt kort tid från köpet försökt att sälja bilen vidare. Hans förklaring till sitt agerande förefaller visserligen inte fullständigt orimlig men inger samtidigt vissa betänkligheter om hur köpet gått till. Dessa betänkligheter ska dock vägas mot den omständigheten att T.B. agerat som konsument gentemot en relativt stor och etablerad bilförsäljare som av såväl T.B. som M.K. gett ett gott och seriöst intryck. Han har genomfört kontroller av tillgängliga register som i alla delar stämt med de uppgifter som säljaren lämnat till honom om bilen. Bilen har inte haft ett så lågt pris att det i sig gett honom anledning att misstro säljaren. Inte heller hur köpet slutförts får anses särskilt anmärkningsvärt. Det är därför tingsrättens samlade bedömning att omständigheterna vid köpet inte varit sådana att de gett T.B. skälig anledning att anta att brott förelåg. M.K. har därför inte bevisat att T.B. gjort sig skyldig till någon häleriförseelse, varför någon skadeståndsskyldighet inte heller föreligger på denna grund.
Sammanfattning
M.K. har alltså inte kunnat bevisa att T.B. vare sig känt till eller haft skälig anledning att anta att det varit ett brottsligt agerande som lett fram till att Vigrens bil och motor AB kommit i besittning av bilen. T.B. har alltså inte gjort sig skyldig till vare sig ett häleri eller någon häleriförseelse, varför M.K:s skadeståndsyrkande ska avslås. - - - .
DOMSLUT
- - -
M.K:s yrkande avslås.
- - -
Svea hovrätt
M.K. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att käromålet skulle bifallas. Han gjorde gällande att det fanns anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens dom och att det därför fanns skäl att bevilja prövningstillstånd. M.K. uppgav att T.B. och ett vittne hade lämnat felaktiga uppgifter i tingsrätten. Med anledning av detta åberopade han ny muntlig bevisning.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Mats Walberg och Karin Jonsson samt tf. hovrättsassessorn Artur Ogelid, referent) anförde i beslut den 1 mars 2018 följande.
Hovrätten ger inte prövningstillstånd. Tingsrättens avgörande står därför fast.
Högsta domstolen
M.K. överklagade och yrkade att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i hovrätten.
T.B. motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Maria Arnell, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
SKÄL
Punkterna 1-17 motsvarar i huvudsak punkterna 1-14 i HD:s beslut.
Bedömningen i detta fall
I målet aktualiseras frågan om vad som krävs för att en privatperson ska anses vara i god tro vid köp av ett begagnat fordon från en näringsidkare. HD har i ett flertal avgöranden prövat frågor relaterade till godtrosförvärv av fordon (se t.ex. NJA 1993 s. 429, NJA 2005 s. 502 och NJA 2006 s. 45). Dessa avgöranden har dock främst gällt förhållandena mellan två privatpersoner alternativt två näringsidkare.
Det torde stå klart att det i de flesta fall inte kan krävas någon närmare undersökningsplikt av en privatperson som köper en begagnad bil av en bilhandlare, så länge det inte föreligger särskild anledning till misstanke (jfr NJA 2005 s. 502 och NJA 2009 s. 889). Vad som skulle kunna ge anledning till sådan misstanke och vilka krav som kan ställas på en konsument vid ett köp som avviker från det normala har dock inte behandlats närmare i praxis. Med hänsyn till hur vanligt förekommande konsumentköp av begagnade bilar är finns det behov av vägledande uttalanden i denna fråga. Det är därför av vikt för ledning av rättstillämpningen att målet prövas av högre rätt.
M.K. har vidare åberopat ny muntlig bevisning i hovrätten. De uppgifter kring köpet som har föranlett M.K. att åberopa ett nytt vittnesförhör kom fram först vid huvudförhandlingen i tingsrätten. Det har inte funnits anledning för M.K. att dessförinnan åberopa bevisningen. Han får därför anses ha haft giltig ursäkt för att först i hovrätten åberopa förhöret.
Det är svårt att bedöma om, och på vilket sätt, den nya bevisningen kan komma att påverka utgången i målet. Uppgifterna i sig kan inte anses vara av avgörande betydelse, utan måste beaktas vid den helhetsbedömning av samtliga omständigheter som ska göras i målet. Vid den bedömningen får också T.B:s bemötande av uppgifterna betydelse. Åberopandet av den nya bevisningen kan därför inte anses innebära att det föreligger en konkret anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens domslut. Omständigheterna är däremot sådana att det får anses svårt att bedöma riktigheten av det slut tingsrätten kommit till utan att prövningstillstånd meddelas i målet.
Mot bakgrund av det ovan anförda finns det skäl att meddela prövningstillstånd i målet. M.K. ska därför beviljas prövningstillstånd i hovrätten.
HD:S AVGÖRANDE
Se HD:s beslut.
Domskäl
HD (justitieråden Agneta Bäcklund, Svante O. Johansson, referent, Sten Andersson, Petter Asp och Malin Bonthron) meddelade den 15 mars 2019 följande beslut.
skäl
Bakgrund
Vigrens bil och motor AB åtog sig att sälja M.K:s bil. Bilen överlämnades till bolaget men några pengar för försäljningen betalades aldrig till M.K. T.B. köpte den aktuella bilen av Vigrens bil och motor AB för 175 000 kr. T.B. sålde därefter bilen vidare till en köpare i Finland.
En företrädare för Vigrens bil och motor AB dömdes senare för grovt bedrägeri avseende den aktuella bilen och ålades att betala skadestånd till M.K. med 285 000 kr.
M.K. väckte vid tingsrätten talan mot T.B. och yrkade att T.B., solidariskt med företrädaren för Vigrens bil och motor AB, skulle betala ett visst belopp i skadestånd till honom. Som grund för talan angav M.K. att T.B. genom sitt agerande gjort sig skyldig till häleri alternativt häleriförseelse när han förvärvade bilen. T.B. var därmed skyldig att ersätta M.K. för den skada han drabbats av.
T.B. bestred käromålet och invände att han inte kände till att bilen frånhänts annan genom brott när han förvärvade den och att han inte heller hade skälig anledning att anta detta. Han gjorde gällande att han förvärvat bilen i god tro.
Tingsrätten ogillade käromålet med hänvisning till att M.K. inte hade lyckats visa att T.B. gjort sig skyldig till vare sig häleri eller häleriförseelse.
M.K. överklagade tingsrättens dom till hovrätten och gjorde gällande att det fanns skäl att bevilja prövningstillstånd eftersom det fanns anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens dom. I överklagandet uppgav M.K. att T.B. och ett vittne i tingsrätten hade lämnat delvis felaktiga uppgifter och han åberopade ny muntlig bevisning till stöd för detta påstående.
Hovrätten har inte meddelat prövningstillstånd.
Frågan i målet
Frågan i målet är om det finns skäl att bevilja prövningstillstånd i hovrätten.
Rättsliga utgångspunkter
Inledning
För att hovrätten ska pröva en tingsrätts dom eller beslut i tvistemål krävs prövningstillstånd (se 49 kap. 12 §, jfr med 13 § RB). Av 49 kap. 14 § RB framgår att sådant tillstånd ska meddelas om det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till (ändringsdispens), om det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till (granskningsdispens), om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt (prejudikatdispens) eller om det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinär dispens).
Till skillnad från vad som gäller i HD är reglerna i 49 kap. 14 § om prövningstillstånd i hovrätt obligatoriska. I ett mål där det krävs prövningstillstånd har hovrätten alltså att - oberoende av parternas argumentation - överväga om det finns någon grund för prövningstillstånd.
Ändrings- och granskningsdispens
Tillämpningen av regeln om ändringsdispens ska präglas av generositet, vilket innebär att alla avgöranden som bedöms som tveksamma ska tas upp till fullständig prövning. Genom regeln om granskningsdispens har lagstiftaren ytterligare velat motverka risken för att felaktiga tings-rättsavgöranden inte blir omprövade i hovrätt. (Se "Marginalen" HD:s beslut den 19 december 2018 i mål Ö 5510-17 p. 10.)
Om klaganden i överklagandet åberopar nya omständigheter eller nya bevis, kan frågan om ändrings- eller granskningsdispens ska meddelas komma att bli avhängig av frågan om de nya omständigheterna eller bevisen ska tillåtas. I dispositiva mål får en part enligt 50 kap. 25 § tredje stycket RB till stöd för sin talan i hovrätten åberopa en ny omständighet eller ett nytt bevis endast om parten gör sannolikt att han eller hon inte kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid tingsrätten eller han eller hon annars haft giltig ursäkt att inte göra det. Som ett led i bedömningen av om prövningstillstånd ska meddelas, måste då göras en förprövning av om de nya omständigheterna eller bevisen kan komma att tillåtas. (Jfr NJA 1982 s. 27 och "Marginalen" HD:s beslut den 19 december 2018 i mål Ö 5510-17 p. 11.)
Bestämmelserna om ändrings- och granskningsdispens överlappar delvis varandra. Förutsättningarna för tillämpning av ändringsdispens bör dock i första hand prövas när det finns en särskild eller konkret anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens avgörande. I de fall då det inte finns några sådana särskilda eller konkreta skäl som ger anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten kommit till är det i stället naturligt att utgå från bestämmelsen om granskningsdispens vid prövningen av frågan om prövningstillstånd ska meddelas. (Se bl.a. NJA 2009 s. 738.)
Prejudikatdispens
Hovrätten ska vid sin bedömning av om det finns skäl att meddela prejudikatdispens beakta behovet av prejudikatbildning i HD liksom hovrättens eget ansvar för rättsutvecklingen. Det behöver inte röra sig om en rättsfråga som genom att besvaras ger ett omedelbart och entydigt bidrag till rättsbildningen. Kraven för prejudikatdispens är lägre i hovrätt än i HD (se t.ex. NJA 2011 s. 843 p. 9 och NJA 2012 s. 476 p. 4).
Bedömningen i detta fall
Under huvudförhandlingen i tingsrätten uppgav T.B. och ett vittne, att de hade varit i ett kreditbolags lokaler för att titta på bilen. M.K. kontrollerade efter förhandlingen dessa uppgifter. Vad som då framkom tydde på att uppgifterna var oriktiga. M.K. åberopade därför i hovrätten ny bevisning i form av bl.a. vittnesförhör för att kunna ifrågasätta trovärdigheten av T.B:s och vittnets uppgifter.
Med hänsyn till att uppgifterna om att bl.a. T.B. hade besökt kreditbolagets lokaler kom fram först vid huvudförhandlingen får M.K. anses ha haft giltig ursäkt för att inte åberopa den aktuella bevisningen tidigare.
Det går inte att på föreliggande underlag dra slutsatsen att den nya bevisningen skulle sakna betydelse för målets utgång. Det går därför inte att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till utan att prövningstillstånd meddelas. Det finns därmed anledning att meddela granskningsdispens.
Till det anförda kommer att det kan finnas ett visst intresse av att bevilja prejudikatdispens. Tingsrätten uppfattade att M.K. lagt T.B. till last enbart att han begått häleri respektive häleriförseelse med hänsyn till omständigheterna vid tidpunkten för dennes förvärv. Det är i och för sig klarlagt sedan tidigare att oaktsamhetskravet vid häleriförseelse inte sammanfaller med det krav på ond tro som utesluter civilrättsligt godtrosförvärv; för att ansvar för häleriförseelse ska komma ifråga krävs det att förvärvaren har haft skälig anledning att anta att brott förelåg eller förövades genom överlåtelsen och oaktsamhetströskeln ligger i den delen högre än tröskeln avseende ond tro (se NJA 1962 s. 20 och NJA 1985 s. 58). Vad som skulle kunna utgöra omständigheter som innebär att en konsument som förvärvar en vara av en näringsidkare på detta sätt kan anses ha varit oaktsam i straffrättslig mening är emellertid en fråga som inte kan anses sakna prejudikatintresse.
Det kan vidare konstateras att det i rättstillämpningen inte särskilt prövats vilka krav som ställs på en förvärvare av en bil för att ett godtrosförvärv ska föreligga vid en konsuments förvärv från en näringsidkare (jfr bl.a. NJA 1993 s. 429, NJA 2005 s. 502 och NJA 2006 s. 45). Den frågan, som har ett prejudikatintresse, skulle kunna aktualiseras i målet, bl.a. beroende på hur prövningen i övriga delar av målet faller ut.
Det finns därmed - utifrån de förutsättningar som gäller för prejudikatdispens i hovrätt - också anledning att meddela sådan dispens.
HD:S AVGÖRANDE
Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.