NJA 2021 s. 427

Frågan i målet gäller om ett underlåtet infriande av en teckningsutfästelse kan utgöra ett skadeståndsgrundande avtalsbrott när aktierna redan förklarats förverkade och genom registrering blivit ogiltiga. Den underliggande frågan gäller i vad mån allmänna kontraktsrättsliga principer för skadeståndsansvar ska tillämpas på aktieteckning.

Bestämmelser om hur nya aktier tecknas finns i 13 kap. 13 § aktiebolagslagen. Enligt första stycket ska teckning ske på teckningslista som innehåller emissionsbeslutet. Under vissa förutsättningar kan teckning även ske i bolagsstämmans protokoll eller genom betalning (andra och tredje styckena).

En aktieteckning som har gjorts på annat sätt än som anges i 13 § kan, enligt 14 §, göras gällande endast om emissionsbeslutet registreras utan att aktietecknaren dessförinnan har anmält felet hos Bolagsverket.

Vidare gäller enligt 15 § att om en aktie har tecknats med villkor som inte stämmer överens med emissionsbeslutet, är teckningen ogiltig. Har ogiltigheten inte anmälts hos Bolagsverket innan emissionsbeslutet har registrerats, är dock aktietecknaren bunden av teckningen men kan inte åberopa villkoret.

Enligt 16 § kan efter registreringen av emissionsbeslutet en aktietecknare inte som grund för att aktieteckningen är ogiltig åberopa att ett villkor i beslutet inte har uppfyllts.

Av 18 § framgår att när teckningen enligt 13 § avslutats ska styrelsen besluta om tilldelning till aktietecknarna. Anser styrelsen att någon teckning är ogiltig, ska tecknaren genast underrättas om detta. Därefter ska betalning av aktierna ske enligt 19–25 §§.

Om en aktie inte betalas i rätt tid, får styrelsen efter betalningsuppmaning förklara rätten till aktien förverkad för den betalningsskyldige enligt 26 §. Enligt bestämmelsen gäller vidare att så länge en aktie inte har blivit ogiltig enligt 29 § andra stycket kan styrelsen låta någon annan överta aktien och betalningsansvaret för det tecknade beloppet.

Enligt 29 § andra stycket framgår att om rätten till en aktie har förverkats för den betalningsskyldige och aktien inte har övertagits av någon annan blir aktien ogiltig när emissionsbeslutet har registrerats.

Aktieteckningen vid nyemission är liksom aktieteckningen vid bolagsbildning en formbunden rättshandling. Skyddsintressena är i princip desamma och i båda fallen handlar det om att skapa garantier för att villkoren för emissionen är kända för aktietecknarna inför teckningen och att säkerställa att det inte i efterhand uppkommer oklarheter kring de villkor på vilka teckningen har skett (se prop. 2004/05:85 s. 346). I förarbetena till 1975 års aktiebolagslag uttrycks också att ingen med bindande verkan kan förplikta sig förvärva nya aktier, förrän formkravet uppfyllts (se prop. 1975:103 s. 298).

När det gäller verkan av att en aktie har tecknats med villkor som inte överensstämmer med emissionsbeslutet är, såvitt gäller aktieteckning vid bolagsbildning, teckningen ändå giltig men tecknaren får inte åberopa villkoret mot bolaget (2 kap. 13 §). Vad gäller verkan av att en teckning vid nyemission inte skett på rätt sätt gäller att en sådan teckning inte kan göras gällande av bolaget om tecknaren anmäler felet till Bolagsverket innan emissionen har registrerats (13 kap. 15 §). Den strängare ordningen mot tecknaren vid bolagsbildning hänger samman med att det endast är stiftare som får teckna aktier i samband med bolagsbildningen. Vid emission är situationen annorlunda; tecknaren behöver då inte ha deltagit i utformningen av emissionsbeslutet (se prop. 2004/05:85 s. 346 f.).

Aktietecknaren vid nyemission kan alltså fram till registreringen komma ifrån teckningen genom en anmälan till Bolagsverket. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att aktiekapitalet efter bolagets registrering minskas genom att aktieteckning blir ogiltig (se a. prop.).

Att aktietecknaren efter registreringen av emissionsbeslutet är bunden av teckningsåtagandet och inte kan ogiltigförklara teckningen varken på grund av svek eller bristande förutsättningar har bekräftats i praxis (se NJA 1918 s. 398 och NJA 1920 s. 638).

Någon särskild bestämmelse om aktietecknarens skadeståndsansvar vid aktieteckning finns inte i aktiebolagslagen.

Av motiven till 13 kap. 26 § aktiebolagslagen framgår att om en tecknad aktie inte betalas i rätt tid, kan styrelsen välja mellan att utkräva tecknade belopp och att förklara aktien förverkad för den betalningsskyldige. Bestämmelsen är i allt väsentligt oförändrad i förhållande till tidigare motsvarande reglering och motiveras av att styrelsen ska ha möjlighet att vidta adekvata åtgärder om en tecknad aktie inte betalas i rätt tid (se SOU 2001:1 s. 348 och a. prop. s. 353).

I 1975 års aktiebolagslag fanns en reglering om att den vars aktie förverkats på grund av bristande betalning skulle betala bolaget för en femtedel av aktiens värde om den inte övertagits av någon annan. Bestämmelsen överfördes dock inte till aktiebolagslagen på grunden att regleringen aldrig tillämpats (se a. a.).

I kontraktsförhållanden gäller i allmänhet, om inget annat har avtalats eller följer av allmänna kontraktsrättsliga principer, att skadeståndslagen med dess culpaansvar och de principer som bär upp lagen ska tillämpas. Enligt allmänna kontraktsrättsliga principer är en avtalsbrytande part skadeståndsskyldig för skador till följd av ett avtalsbrott men skadeståndsskyldighet förutsätter i allmänhet oaktsamhet, såvida det inte finns någon garanti eller annan särskild utfästelse eller annat följer av särskild lagstiftning (se t.ex. ”De försvunna korna” NJA 2020 s. 115).

Det är inte givet att de allmänna kontraktsrättsliga principerna för bundenhet och skadeståndsansvar är fullt ut tillämpliga på aktieteckning. Frågan har diskuterats i förarbeten och i den juridiska litteraturen.

I förarbeten uttalas angående det omvända förhållandet som målet rör, dvs. bolagets skadeståndsansvar mot bland annat aktietecknare för fel i prospekt, att den förhärskande uppfattningen i doktrin är att aktiebolag inte på kontraktsrättslig grund kan bli skadeståndsskyldigt mot aktietecknare eller den som är att likställa med en sådan, när deras anspråk hänför sig till teckning av aktier som utgivits av bolaget (se a. SOU s. 261).

Vidare uttalas i motiven till 1975 års aktiebolagslag att aktietecknare efter bolagets registrering inte torde kunna gentemot bolaget åberopa att aktieteckningen tillkommit under sådana omständigheter som enligt allmänna regler föranleder ogiltighet, såvida det inte är en stark ogiltighetsgrund som omyndighet (se prop. 1975:103 s. 298).

Den strikta synen på bundenhet och skadeståndsansvar motiveras i doktrin främst med att reglerna om aktiekapitalet – som syftar till att skydda bolagsborgenärerna och andra – annars i hög grad kan förfelas om alla aktietecknare skulle kunna ogiltigförklara aktieteckning efter registrering och återkräva erlagt kapital p.g.a. svag ogiltighetsgrund som svek. Samtidigt framförs att undantag bör göras för starka ogiltighetsgrunder. (Fotnot: Se t.ex. Håkan Nial, Aktiebolagsrättsliga studier: röstavtal, enmansbolag och dotterbolag, fusion, 1935, s. 183 ff., Hjalmar Karlgren, Några aktierättsliga anteckningar i anledning av ett par rättsfall, SvJT 1938, s. 187 ff., Erik Danielsson, Aktiekapitalet. Studier över aktiebolagets kapitalkonstruktion enligt svensk rätt, 1952, s. 79 ff., Westermark och Lagercrantz, Om nyemission, 2013, s. 83 ff., Dotevall, Bolagsledningens skadeståndsansvar, 2017, s. 210, Stefan Lindskog, Betalning – Om kongruent infriande av penningskulder och andra betalningsrättsliga frågor, 2 u., 2018, s. 806, Svante Johansson, Svensk associationsrätt i huvuddrag, 12 u., 2018, s. 409 f., Sten Andersson m.fl., Aktiebolagslagen. En kommentar, suppl. 15, juni 2020, 13:26 och Rolf Skog, Rodhes aktiebolagsrätt, 26 u., 2020, s. 44 ff.)

Denna slutsats har ifrågasatts i annan juridisk litteratur där det bland annat framförts att det saknas något välgrundat motivuttalande som undantar aktiebolagsrätten från avtalsrättens tillämpningsområde, att distinktionen som görs mellan starka och svaga ogiltighetsgrunder inte är motiverad då skadan är samma för skadelidande aktietecknare samt att mycket istället talar för att rättsutvecklingen passerat de grundsatser som låg till grund för avgörandet i NJA 1935 s. 270, särskilt så länge det bundna kapitalet inte påverkas. (Fotnot: Se t.ex. Catarina af Sandeberg, Prospektansvaret: caveat emptor eller caveat venditor?, 2001, s. 259 ff., Erik Nerep, Aktiebolagsrättslig analys – ett tvärsnitt av nyckelfrågor, 2003, s. 145 ff. och Henrik Karlström, Kan svikligen förledd aktietecknare göra gällande ogiltighet och skadestånd mot bolaget?, JT 2005-06, s. 469 ff.)

NJA 1935 s. 270 rörde frågan i vilken utsträckning ett bolag kunde anses skadeståndsskyldigt i ett utomkontraktuellt förhållande när part från annan förvärvat aktieliknande dokument grundat bland annat på felaktig information i bolagets balansräkning. HD konstaterade att innehavare av de aktieliknande instrumenten kunde jämföras med aktieägare och att de därför inte hade någon möjlighet att få skadestånd från bolaget med anledning av felaktig information från bolagets sida.

I sammanhanget bör också nämnas ”Labs2-avgörandet” NJA 2016 s. 107 där HD fann att ett åtagande att teckna aktier (en s.k. emissionsgaranti) under vissa förutsättningar kan medföra skadeståndsansvar för garanten i förhållande till bolaget om garantin inte infrias enligt allmänna kontraktsrättsliga principer. I svensk rätt finns inga materiella lagbestämmelser om emissionsgarantier och resonemanget om bundenhet och skadeståndsansvar följer motsvarande resonemang som för optionsavtal avseende annan lös egendom (se t.ex. NJA 1992 s. 66).

Av förarbetena till 13 kap. 26 § aktiebolagslagen framgår att om en tecknad aktie inte betalas i rätt tid, kan styrelsen välja mellan att utkräva tecknade belopp och att förklara aktien förverkad för den betalningsskyldige.

Om ett bolag har förklarat en aktie förverkad framgår både i motiv- och övervägande doktrinuttalanden att bolaget inte har rätt till skadestånd på allmänna kontraktsrättsliga principer. Äldre praxis talar i samma riktning (jfr NJA 1935 s. 270).

Tillräckliga skäl för att tillämpa allmänna kontraktsrättsliga principer för skadeståndsansvar vid aktieteckning har inte framkommit.

Raytelligence har på grund av R.O:s betalningsunderlåtenhet förverkat hans rätt till tecknade aktier. Emissionsbeslutet registrerades och aktierna blev ogiltiga. Någon grund för skadestånd föreligger inte. Hovrättens domslut ska alltså fastställas.