NJA 2021 s. 919
Ett efternamn med särskilt skydd har inte ansetts utgöra grund för hävning av ett registrerat företagsnamn.
Stockholms tingsrätt, Patent- och marknadsdomstolen
A. Bragnum, C. Bragnum, P. Bragnum och S. Bragnum förde vid Stockholms tingsrätt, Patent- och marknadsdomstolen den talan mot Bragnum Invest Holding AB, Bragnum Invest (D) AB och Bragnum Invest (E) AB som framgår av Patent- och marknadsdomstolens dom.
Patent- och marknadsdomstolen (chefsrådmannen Malou Lindblom samt rådmännen Daniel Severinsson och Peter Adamsson) anförde i dom den 7 juni 2019 bl.a. följande.
BAKGRUND
Den 3 juli 2017 registrerades företaget Bragnum Invest Holding AB och de två dotterbolagen Bragnum Invest (D) AB och Bragnum Invest (E) AB av Bolagsverket. Samtliga bolag har som verksamhet att direkt eller indirekt äga och förvalta lös egendom samt bedriva investeringsverksamhet inom Norden och därmed förenlig verksamhet, innefattande tillhandahållande av konsulttjänster inom rådgivning avseende fast och lös egendom till nordiska bolag.
Kärandena (fortsättningsvis benämnda ”Familjen Bragnum”), som samtliga bär efternamnet Bragnum, ansökte den 28 maj 2018 hos Bolagsverket om att företagsnamnet Bragnum Invest Holding AB skulle hävas eftersom det var förväxlingsbart med efternamnet Bragnum. Efter bestridande av Bragnum Invest Holding AB överlämnades ärendet genom beslut av Bolagsverket den 27 augusti 2018 till Patent- och marknadsdomstolen för vidare handläggning. Rättegången handläggs som mål PMT 11550-18.
Den 3 december 2018 väckte Familjen Bragnum talan mot Bragnum Invest (D) AB och Bragnum Invest (E) AB med yrkande om hävning av företagens registrerade företagsnamn (mål PMT 16689-18). Patent- och marknadsdomstolen beslutade den 15 januari 2019 att mål PMT 11550-18 och mål 16689-18 skulle handläggas gemensamt i en rättegång.
Bragnum Invest Holding AB, Bragnum Invest (D) AB och Bragnum Invest (E) AB betecknas fortsättningsvis gemensamt för ”Bolagen”.
YRKANDEN OCH INSTÄLLNING
Familjen Bragnum har yrkat att Patent- och marknadsdomstolen häver de registrerade företagsnamnen.
– – –
Bolagen har bestritt yrkandena – – –.
GRUNDER
Familjen Bragnum
Förstahandsgrunden
Bragnum är ett efternamn med särskilt skydd som är ägnat att utmärka tillhörigheten till en viss släkt. Bolagen har inte fått Familjen Bragnums medgivande att använda Bragnum som del av Bolagens företagsnamn.
Användningen av Bragnum som del av Bolagens företagsnamn medför en nackdel för bärarna av efternamnet bland annat då det ger intryck av att det föreligger ett särskilt samband mellan den verksamhet som bedrivs av Bolagen och den näringsverksamhet som Familjen Bragnum bedriver inom bland annat fastighetsförvaltning, trots att sådant samband inte finns. Det föreligger därmed en risk för förväxling, vilket också har skett, mellan det skyddade efternamnet Bragnum och användningen av Bragnum som del av Bolagens företagsnamn. Användningen utgör även hinder för Familjen Bragnums egen användning av efternamnet som bland annat företagsnamn.
Familjen Bragnum har därutöver lidit men i form av psykiskt obehag till följd av Bolagens användning av Bragnum som del av företagens företagsnamn. Detta då Familjen Bragnum har upplevt det som negativt och obehagligt att få sitt namn förknippat och sammanblandat med annans näringsverksamhet som Familjen Bragnum inte har någon kontroll över och som är mycket närliggande den verksamhet som de själva bedriver.
Registreringen av Bolagens företagsnamn har därmed skett i strid med 2 kap. 6 § 1 lagen (2018:1653) om företagsnamn (fortsättningsvis benämnd ”FL”) jämfört med 15 §, 16 § och 23 § lagen (2016:1013) om personnamn (fortsättningsvis benämnd ”namnlagen”). Det föreligger därmed grund för att häva företagsnamnen enligt 3 kap. 1 § FL.
Andrahandsgrunden
Om Bragnum främst skulle uppfattas som namnet på en ort, som påstås av Bolagen, är deras företagsnamn ägnade att vilseleda allmänheten. Bolagen har säte och adress i Stockholm. Den verksamhet som bedrivs i Bolagen saknar helt anknytning till en ort med namnet Bragnum. Varken Bolagens säte, adress eller verksamhet har därmed den anknytning till orten Bragnum som krävs för att företagsnamnen inte ska vara vilseledande enligt bestämmelsen i 2 kap. 2 § 5 FL.
Bolagen
Förstahandsgrunden
Företagsnamnet Bragnum är inte ägnat att uppfattas som någon annans efternamn med särskilt skydd. Användningen av företagsnamnet medför inte heller nackdel för bäraren av efternamnet.
Namnskyddet är svagare i FL än i namnlagen och därför ska inte vid bedömning om ”förväxlingsrisk” föreligger enligt FL vägledning hämtas från namnlagens bestämmelser och rättspraxis.
Bragnum utgör beteckningen för flera orter, bebyggelser, trakter och geografiska platser i fyra olika kommuner i Västra Götalands län. Bragnum är i första hand ett geografiskt namn och inte ett efternamn. Allmänheten, den relevanta omsättningskretsen, uppfattar sålunda Bragnum i första hand som en geografisk beteckning och inte ett efternamn. Allmänheten uppfattar inte Bragnum som någon annans efternamn.
Familjen Bragnum är inte förhindrad att bedriva verksamhet under företagsnamn som innehåller efternamnet Bragnum. Även om så skulle vara fallet har Familjen Bragnum bedrivit näringsverksamhet under flera år utan att Familjen Bragnum ansett det önskvärt att den bedrivs under namnet Bragnum. Det förhållandet att Bolagen bedriver verksamhet under namnet Bragnum hindrar sålunda inte Familjen Bragnum från att fortsätta att bedriva sin verksamhet precis som den tidigare har bedrivits och kan därför inte anses utgöra en nackdel för dem.
Familjen Bragnum saknar i objektiv bemärkelse fog för att uppleva psykiskt obehag då efternamnet Bragnum har väldigt låg kännedom bland allmänheten. Bolagens verksamhet är inte heller sådan att den till sin art skulle medföra psykiskt obehag eller nackdel för Familjen Bragnum. Tvärtom är det fråga om verksamhet som Familjen Bragnum själv under lång tid bedrivit under annat företagsnamn. Familjen Bragnums påståenden grundar sig snarare på ett önskemål om att vara ensam om namnet, vilket inte ens är tillräckligt för att kunna vinna framgång enligt namnlagen.
Andrahandsgrunden
Företagsnamnet Bragnum är inte ägnat att vilseleda allmänheten.
Bolagen och deras verksamhet har en tydlig koppling till orten Bragnum. En av Bolagens grundare och Bolagens huvudägare, L.Ö., har en släktgård i Bragnum där han tillbringar mycket tid. L.Ö. befann sig i Bragnum när Bolagen bildades och företagshandlingarna undertecknades. Orten Bragnum utgör tillsammans med senare tillkomna kontor i Stockholm och Malmö en av tre fasta platser från vilka medarbetarnas arbete utförts och även framöver kommer att utföras. L.Ö. befann sig exempelvis i Bragnum när Bolagens första investering förhandlades och bindande avtal ingicks. Bolagen har alltsedan de bildades och innan deras respektive företagsnamn ifrågasattes från Familjen Bragnums sida återknutit till det geografiska arvet i sitt presentationsmaterial.
Oavsett Bolagens och deras verksamhets koppling till orten Bragnum, föreligger inte någon verklig risk för att allmänheten ska vilseledas på något relevant sätt avseende verksamheten som Bolagen bedriver. Allmänhetens kännedom om det geografiska namnet Bragnum är låg och det saknas någon vilseledande koppling mellan ortsnamnet och den verksamhet som Bolagen driver.
– – –
DOMSKÄL
Inledande anmärkningar
På ett övergripande plan rör målet två frågor. Den första är om Bolagens företagsnamn ska hävas till följd av förekomsten av Familjen Bragnums efternamn. Den andra, som blir aktuell för domstolen att ta ställning till om den första frågan besvaras nekande, är om Bolagens företagsnamn är ägnade att vilseleda allmänheten.
Parterna har i sin argumentation kring den första av de två ovan redovisade frågorna bland annat förhållit sig till vissa äldre och inte refererade avgöranden från hovrätterna. Avgörandena har visserligen inte en prejudicerande verkan, men domstolen har med hänsyn till parternas argumentation trots allt funnit anledning att beröra aktuella avgöranden.
Rättsliga utgångspunkter
Den 1 januari 2019 ersattes firmalagen (1974:156) av FL. Med vissa undantag, som i målet inte är av relevans, är den nya lagen enligt punkten 4 i övergångsbestämmelserna tillämplig även på företagsnamn som registrerats före ikraftträdandet. Domstolen har vid sin prövning således tillämpat FL.
Ett företagsnamn får enligt 3 kap. 1 § första stycket 1 och 2 FL hävas om det registrerats i strid mot lagen eller annan författning och registreringen fortfarande strider mot lagen.
Ett företagsnamn får enligt 2 kap. 6 § 1 FL inte registreras om det innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas som någon annans efternamn som har särskilt skydd eller någon annans kända konstnärsnamn eller likartat namn, om användningen av företagsnamnet skulle medföra nackdel för bäraren av namnet och namnet inte uppenbarligen syftar på någon sedan länge avliden.
Enligt 23 § första stycket namnlagen finns ett särskilt skydd för den som enligt 15 § har ett administrativt skydd för sitt efternamn.
Det följer av 15 § första stycket 1 jämförd med 16 § första och andra stycket namnlagen att en person inte får byta till ett efternamn som lätt kan förväxlas med ett efternamn som bärs av färre än 2 000 personer om inte namnet någon gång burits av fler än 2 000 personer. Ett efternamn som uppfyller de nämnda förutsättningarna har således ett administrativt skydd och därmed också ett särskilt skydd.
Enligt 2 kap. 2 § 5 FL får ett företagsnamn inte registreras om det är ägnat att vilseleda allmänheten. Företagsnamnet får också enligt 3 kap. 1 § andra stycket 4 hävas om det efter det att registrering skett blivit vilseledande.
De känneteckensrättsliga reglerna om skydd för näringskännetecken och varukännetecken bör enligt motiven till FL samordnas så långt det är möjligt (se prop. 2017/18:267 s. 204). De bestämmelser i FL som är aktuella i målet ansluter också nära till 2 kap. 7 § första stycket 2 och 2 kap. 10 § 2varumärkeslagen (2010:1877). Enligt domstolen kan mot denna bakgrund ledning för tillämpningen av FL:s bestämmelser även sökas i rättspraxis, förarbeten och doktrin på det varumärkesrättsliga området (se härtill även Essén m.fl., Firmarätt – företagsnamn i praktiken, 2 uppl., s. 104 ff.).
Bedömningen i detta fall
Förstahandsgrunden
Inledningsvis konstaterar domstolen att frågan om ett registrerat företagsnamn borde ha registrerats eller inte ska prövas enligt lagen om företagsnamn och inte namnlagen (se prop. 2015/16:180 s. 117). Även om det särskilda skyddet för ett efternamn regleras i namnlagen ska således prövningen av om ett företagsnamn ska hävas ske med utgångspunkt i 2 kap. 6 § 1 FL.
Av utredningen framgår att 14 personer, dvs. väsentligt färre än 2 000 personer, bär efternamnet Bragnum och att namnet inte heller i förfluten tid har burits av fler än 2 000 personer. Namnet har därmed ett särskilt skydd enligt namnlagen. Domstolen har således att gå vidare till att pröva om ett eller flera av företagsnamnen Bragnum Invest Holding AB, Bragnum Invest (D) AB och Bragnum Invest (E) AB är ägnade att uppfattas som Familjen Bragnums efternamn och om användningen av företagsnamnen är till nackdel för Familjen Bragnum.
Vad som närmare avses med uttrycket ”ägnat att uppfattas som någon annans efternamn” anges inte i 2 kap. 6 § 1 FL. Av förarbetena framgår dock att i uttrycket ligger att det ställs större krav på likhet mellan efternamnet och företagsnamnet än vad som gäller för förväxlingsskydd (se prop. 1974:4 s. 213). Dessutom framgår av förarbetena att utformningen av uttrycket innebär att namnskyddet kan inskränkas för namn med s.k. dubbelbetydelse (se prop. 2009/10:225 s. 496 och s. 196 f. samt SOU 2001:26 s. 317 f. och s. 322). Med dubbelbetydelse avses ord vars semantiska primärbetydelse är en annan än att vara namn. Exempelvis kan det vara fråga om ord som främst uppfattas som beteckningar för geografiska platser (se SOU 2001:26 s. 318 och Lars Holmqvist, Varumärkens särskiljningsförmåga, 1999, s. 329 f.).
Bolagens företagsnamn är uppbyggda på så sätt att – utöver beteckningen för aktuell associationsform – namnet Bragnum förekommer i kombination med ord som betecknar den verksamhet Bolagen bedriver. Dotterbolagens företagsnamn innehåller härutöver även bokstaven E respektive D inom parentes. Det ordelement i företagsnamnen som framträder som dominant är enligt domstolen ordet ”Bragnum”. Eftersom dominanten i företagsnamnen, som i övrigt innehåller beteckningar som beskriver verksamheten, är identisk med efternamnet Bragnum föreligger en risk för förväxling mellan företagsnamnen och efternamnet. Domstolen har därför att gå vidare till att pröva om namnet Bragnum har en s.k. dubbelbetydelse och det med anledning härav ska göras en inskränkning av namnskyddet.
Av utredningen framgår att ordet Bragnum, vid sidan av att vara ett efternamn, förekommer i Lantmäteriets förteckning över ortsnamn som namn på orter, bebyggelser och trakter i fyra olika kommuner i Västra Götalands län. Till skillnad från Svea hovrätts avgöranden i målen Rosenvik och Halifax (se NIR 1995 s. 436 f., NIR 1988 s. 414 f. och NIR 1993 s. 633 f.) är det här fråga om officiella beteckningar på orter i Sverige. Den omständigheten att ordet Bragnum förekommer som en beteckning på ett flertal geografiska platser i landet talar enligt domstolen med betydande styrka för att ordet främst är ägnat att uppfattas som en geografisk beteckning och inte som annans efternamn. Ordbildningen med ändelsen ”-um”, som har betydelsen hem, boplats eller gård och förekommer i ett stort antal ortsnamn, talar också det för att ordet främst är ägnat att uppfattas som namnet på en geografisk plats.
Mot bakgrund av det ovan anförda bedömer domstolen att det är den geografiska karaktären som dominerar hos ordet Bragnum varför namnskyddet är inskränkt. Den marknadsundersökning parterna åberopat som visar att endast en mycket liten del av målgruppen kopplar ordet Bragnum till antingen en geografisk plats eller ett efternamn förändrar inte denna bedömning.
Bolagens företagsnamn kan således inte anses ägnade att uppfattas som annans efternamn. Redan av detta skäl kan Familjen Bragnums käromål inte bifallas enligt förstahandsgrunden. Domstolen finner trots detta anledning att pröva om Bolagens företagsnamn kan anses vara till nackdel för Familjen Bragnum.
Vid sidan av att ett företagsnamn ska vara ägnat att uppfattas som annans efternamn används i 2 kap. 6 § 1 FL rekvisitet att användningen av företagsnamnet skulle vara till nackdel för bäraren av namnet. Att bäraren av namnet vill vara ensam om namnet är i regel inte – enligt vad HD uttalat i NJA 1985 s. 563 – tillräckligt för att uppfylla rekvisitet. Enligt samma avgörande gäller även att den som antar ett efternamn, där hela eller större delen av namnet leder sitt ursprung från en geografisk benämning, får räkna med en viss risk för förväxling med likartade eller snarlika sammansättningar med samma anknytning. Vid bedömningen av rekvisitet nackdel kan även rent ideella intressen beaktas, det vill säga om namnhavaren satts i relation till näringsidkaren eller dennes verksamhet och till följd av detta lider beaktansvärt psykiskt obehag.
Det kan inledningsvis konstateras att efternamnet Bragnum är identiskt med ortsnamnet Bragnum (situationen motsvarar således inte den som förelåg i Svea hovrätts avgörande i målet Rebo, se NIR 1995 s. 439 ff.). Att Familjen Bragnum nekats registrering av företagsnamnet för ett nybildat aktiebolag där ordet Bragnum ingår betyder vidare inte att varje annat företagsnamn som innehåller ordet skulle nekas registrering. Visserligen medför Bolagens företagsnamn en viss begränsning för Familjen Bragnum vad gäller användningen av ordet Bragnum som företagsnamn, men detta får i förevarande fall enligt domstolen anses som godtagbart eftersom namnet helt svarar mot ett ortsnamn. Till skillnad mot det tidigare nämnda avgörandet i målet Rebo är det inte heller visat att någon i sammanhanget relevant goodwill är knuten till namnet Bragnum, som kunde inverka på bedömning av vilka begränsningar som kan godtas i möjligheterna att använda namnet i ett företagsnamn. Omständigheterna är enligt domstolen sammantaget inte sådana att Bolagens användning av de aktuella företagsnamnen kan anses medföra någon beaktansvärd praktisk olägenhet för Familjen Bragnum.
Vad gäller det ideella intresset har P. Bragnum i förhör berättat att den som sköter bokföringen i Familjen Bragnums bolag trott att Bolagen var Familjen Bragnums bolag och därvid ställt sig frågande till varför han inte fått uppdraget att sköta bokföringen i de bolagen. Vidare har av förhöret framgått att S. Bragnum vid några tillfällen i sociala sammanhang fått frågor om han gett sig in i investeringsbranschen eller liknande. Dessa händelser har enligt P. Bragnum hos honom och övriga i Familjen Bragnum gett upphov till ett psykiskt obehag.
Patent- och marknadsdomstolen finner inte någon anledning att betvivla vad P. Bragnum berättat om att han och andra familjemedlemmar upplevt det påfrestande och jobbigt att sättas i samband med Bolagen och deras verksamhet. Vad som framkommit om hur Familjen Bragnum i ytterst begränsad utsträckning satts i samband med Bolagens verksamhet är enligt domstolen emellertid, särskilt med beaktande av inriktningen på Bolagens verksamhet och avsaknaden av marknadsföring av verksamheten, inte tillräckligt för att det ska anses vara fråga om ett beaktansvärt psykiskt obehag.
Familjen Bragnum har således inte heller visat att Bolagens användning av ordet Bragnum i sina företagsnamn innebär nackdel för Familjen Bragnum i den mening som avses i 2 kap. 6 § 1 FL.
Andrahandsgrunden
För företagsnamn anses allmänt sett gälla en princip om att ett företagsnamn till sitt innehåll ska överensstämma med sanningen (se prop. 1974:4 s. 170). Principen kommer till uttryck i 2 kap. 2 § 5 FL där det anges att ett företagsnamn inte får registreras om det är ägnat att vilseleda allmänheten. Ett vilseledande innebär att ett allmänt intresse åsidosätts genom att allmänheten löper en fara för att missledas om den prestation som erbjuds och förfarandet kan också framstå som bedrägligt (se Essén m.fl., Firmarätt – företagsnamn i praktiken, andra uppl., s. 95). Det huvudsakliga syftet med bestämmelsen är därmed ett annat än det skydd för annans privaträtt som kommer till uttryck i 2 kap. 6 § 1 FL.
De exempel på vilseledande situationer som särskilt lyfts fram i motiven är att företagsnamnet innehåller en felaktig uppgift om den associationsform i vilken verksamheten bedrivs, företagsnamnets innehåll strider mot uppgift som lämnats om verksamhetens art, företagsnamnet innehåller en beståndsdel som ger den en officiell prägel, eller att företagsnamnet oriktigt ger sken av samhörighet med ett statligt företag eller en statlig eller kommunal institution (se prop. 1974:4 s. 212 f.). Bolagens företagsnamn har inte ett innehåll som svarar mot något av de i motiven särskilt utpekade fallen när ett vilseledande kan vara för handen.
I juridisk doktrin har, med hänvisning till ett avgörande från Kammarrätten i Stockholm 1989, också uttalats att om ett företagsnamn har en ortsanknytning ska, för att företagsnamnet inte ska vara vilseledande, bolagets säte, adress eller verksamhet ha anknytning till angiven ort (se Essén, m.fl., Firmarätt – företagsnamn i praktiken, andra uppl., s. 99 och där angivet avgörande av Kammarrätten i Stockholm).
Bolagen har vare sig säte eller adress i orten Bragnum som förekommer i företagsnamnen. Denna omständighet måste dock i och för sig inte medföra att företagsnamnen är ägnade att vilseleda allmänheten. För att så ska vara fallet bör enligt domstolen företagsnamnen i vart fall medföra att det uppstår en tillräckligt allvarlig risk för att allmänheten missleds om den prestation som erbjuds (jfr för varumärkesrättens vidkommande EU-domstolens dom i mål C-259/04, EU:C:2006:215, Elizabeth Florance Emanuel mot Continental Shelf 128 Ltd, punkten 47).
Vad gäller Bolagens företagsnamn visar inte utredningen på att allmänheten genom innehållet i namnen skulle ha missletts om vilken prestation som erbjuds av Bolagen. Inte heller är omständigheterna sådana att det kan anses finnas en allvarlig risk för att allmänheten skulle vilseledas om prestationerna. Det kan också konstateras att utifrån vad L.Ö. berättat så har Bolagens verksamhet en viss anknytning till orten. Bland annat bedriver Bolagen viss verksamhet från L.Ö:s släktgård, som är belägen i orten Bragnum. Bolagens företagsnamn är därmed enligt domstolen inte ägnade att vilseleda allmänheten.
Sammanfattning
Patent- och marknadsdomstolen har funnit att det vare sig finns grund för att häva Bolagens företagsnamn med anledning av förekomsten av efternamnet Bragnum eller för att företagsnamnen skulle vara ägnade att vilseleda allmänheten. Käromålen ska således avslås.
DOMSLUT
Patent- och marknadsdomstolen avslår käromålen.
Svea hovrätt, Patent- och marknadsöverdomstolen
A. Bragnum, C. Bragnum, P. Bragnum och S. Bragnum (Familjen Bragnum) överklagade i Svea hovrätt, Patent- och marknadsöverdomstolen och yrkade bifall till sin i Patent- och marknadsdomstolen förda talan.
Bragnum Invest Holding AB, Bragnum Invest (D) AB och Bragnum Invest (E) AB (Bolagen) motsatte sig att Patent- och marknadsdomstolens dom ändrades.
Patent- och marknadsöverdomstolen (hovrättsrådet Kerstin Norman och tf. hovrättsassessorn Sofia Kilander Berggren) anförde i dom den 23 oktober 2020 bl.a. följande.
PARTERNAS TALAN
Parterna har åberopat samma grunder och utvecklat sin talan på i
huvudsak samma sätt som vid Patent- och marknadsdomstolen, dock
med följande tillägg och förtydliganden.
Bolagen har till stöd för att företagsnamnen inte är ägnade att vilseleda allmänheten tillagt att det skett en ändring av säte i Bolagen och att Bolagens styrelser numera har säte i orten Bragnum, belägen i Grästorps kommun i Västra Götalands län.
Familjen Bragnum har vidhållit sin andrahandsgrund om att Bolagens företagsnamn är ägnade att vilseleda allmänheten och har förtydligat att Bolagen bedriver verksamhet i Stockholm, har registrerad adress i Stockholm och har registrerat arbetsställe i Stockholm samt att Bolagen saknar relevant anknytning till orten Bragnum.
DOMSKÄL
Frågorna i målet
Den övergripande frågan i målet är om Bolagens företagsnamn ska hävas på grund av familjen Bragnums efternamn eller på grund av att företagsnamnen ska anses vara ägnade att vilseleda allmänheten. Inledningsvis måste dock Patent- och marknadsöverdomstolen ta ställning till vilken lag – firmalagen (1974:156) eller lagen (2018:1653) om företagsnamn – som ska tillämpas och då särskilt i fråga om registreringshinder.
Ska firmalagen eller lagen om företagsnamn tillämpas?
Bolagens företagsnamn – eller firmor som det tidigare benämndes – registrerades 2017 och vid tidpunkten för registreringarna gällde firmalagen. Den 1 januari 2019 ersattes firmalagen av lagen om företagsnamn.
Det har ansetts vara en allmän princip inom immaterialrätten att ny lagstiftning blir tillämplig också på immateriella rättigheter som har uppkommit innan den nya lagstiftningen har trätt i kraft (se t.ex. prop. 2017/18:267 s. 214 och 270). Denna princip kommer också till uttryck i punkten 4 i övergångsbestämmelserna till lagen om företagsnamn i vilken det anges att den nya lagen ska tillämpas även på näringskännetecken som har inarbetats, firmor som har registrerats och ansökningar om registreringar som har gjorts före ikraftträdandet. Av punkten 3 a i övergångsbestämmelserna framgår visserligen att firmalagen fortfarande ska gälla för åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Syftet med punkten 3 a i övergångsbestämmelserna är dock att åstadkomma att den nya lagen inte ska gripa in i rådande avtalsförhållanden (se prop. 2017/18:267 s. 297 f.; jfr även a. prop. s. 270 f. angående motsvarande övergångsbestämmelser till ändringarna i varumärkeslagen).
Övergångsbestämmelserna ger således uttryck för att lagen om företagsnamn ska tillämpas även på firmor som har registrerats före ikraftträdandet. En särskild fråga som trots detta uppstår är om den nya lagen ska tillämpas också i fråga om de registreringshinder som ska beaktas vid prövningen enligt 3 kap. 1 § första stycket 1 lagen om företagsnamn.
Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar att lagstiftaren i samma lagstiftningsärende men såvitt gäller ändringarna i varumärkeslagen uttryckligen har tagit ställning till att införa en övergångsbestämmelse om att varumärken som har registrerats före ikraftträdandet inte ska kunna hävas på grund av ett visst registreringshinder i den nya lagen (se punkten 6 i övergångsbestämmelserna till SFS 2018:1652 och prop. 2017/18:267 s. 215 f. och 271 f.). Någon motsvarande övergångsbestämmelse finns inte till lagen om företagsnamn. Genom att det till ändringarna i varumärkeslagen, men inte till den nya lagen om företagsnamn, har införts en övergångsbestämmelse om att de nya reglerna om registreringshinder inte ska gälla i visst fall framstår det enligt Patent- och marknadsöverdomstolens mening som tydligt att avsikten i lagstiftningsärendet har varit att de nya bestämmelserna om registreringshinder i lagen om företagsnamn – som förvisso är desamma som i firmalagen – ska tillämpas också för firmor som har registrerats före ikraftträdandet (jfr punkterna 29–33 i EU-domstolens dom av den 14 mars 2019, Textilis, C-21/18, EU:C:2019:199).
Patent- och marknadsöverdomstolen instämmer således i Patent- och marknadsdomstolens bedömning att lagen om företagsnamn, inklusive dess bestämmelser om registreringshinder, ska tillämpas vid prövningen av om Bolagens företagsnamn ska hävas.
Ska företagsnamnen hävas på grund av efternamnshindret?
Inledning
Enligt 2 kap. 6 § 1 lagen om företagsnamn får, såvitt nu är aktuellt, ett företagsnamn inte registreras om det innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas som någon annans efternamn som har särskilt skydd, om användningen av företagsnamnet skulle medföra en nackdel för bäraren av namnet. Registreringshindret i bestämmelsen har sedan lång tid tillbaka funnits i den svenska lagstiftningen om firma. Uttalanden som gjorts i förarbetena till äldre lagstiftning kan därför alltjämt vara av intresse. Som Patent- och marknadsdomstolen konstaterat ansluter bestämmelsen också nära till registreringshindret i 2 kap. 10 § 2 varumärkeslagen (2010:1877) varför ledning för tillämpningen i detta fall även kan sökas i förarbetena till den nu angivna bestämmelsen i varumärkeslagen.
En prövning av registreringshindret i 2 kap. 6 § 1 lagen om företagsnamn innefattar flera olika delfrågor som måste prövas separat, nämligen om det aktuella efternamnet har särskilt skydd, om företagsnamnet är ägnat att uppfattas som efternamnet och om användningen av företagsnamnet medför nackdel för bärare av efternamnet. Om svaret på någon av delfrågorna är nekande, finns det inte förutsättningar för att häva företagsnamnet.
Har familjen Bragnums efternamn särskilt skydd?
Av 23 § lagen (2016:1013) om personnamn framgår att den som har skydd för sitt efternamn enligt 15 §, som innehåller bestämmelser om efternamns administrativa skydd, också kan ha särskilt skydd för sitt efternamn. När det gäller vilka namn som har administrativt skydd anges i 15 § första stycket 1 att om inte annat följer av 16–19 §§ får en person endast byta till ett efternamn som inte kan förväxlas med ett efternamn som någon annan lagligen bär. Av 16 § följer att ett efternamn som lagligen bärs eller någon gång har burits av minst 2 000 personer aldrig kan ha administrativt skydd. I detta sammanhang vill Patent- och marknadsöverdomstolen peka på att det numera – vid bedömningen av om ett efternamn utgör registreringshinder – som utgångspunkt endast ska göras en kvantitativ bedömning av hur många som bär efternamnet, och alltså inte någon bedömning av namnet i sig. Detta kan anses innebära en förhållandevis stor skillnad mot vad som gällde före införandet av lagen om personnamn och de ändringar som då samtidigt gjordes i firmalagen. Tidigare gällde nämligen att ett efternamn hade skydd enligt firmalagen – och namnlagen (1982:670, härefter 1982 års namnlag) – endast om efternamnet var egenartat. Ett efternamn ansågs som egenartat om det var ägnat att utmärka tillhörigheten till en viss släkt (se 20 § tredje stycket i 1982 års namnlag). Omständigheter som kunde ha betydelse vid bedömningen av om ett efternamn var egenartat var t.ex. namnets ordbildningstyp och individualiseringsförmåga samt antalet bärare av namnet (se NJA 1973 s. 717).
Det utmönstrade kravet på att ett efternamn måste vara egenartat torde enligt Patent- och marknadsöverdomstolen kunna medföra att betydligt fler efternamn numera kan vara skyddade och därmed potentiellt också utgöra hinder för registrering av företagsnamn. En fråga som uppkommer är om och hur detta påverkar övriga delar av prövningen av om ett efternamn utgör hinder för registreringen av ett företagsnamn.
I propositionen till lagen om personnamn anges visserligen att 1982 års namnlags krav på att namnet ska vara egenartat för att komma i åtnjutande av skydd inte bör ha någon större betydelse vid sidan av de begränsningar som redan ligger i att namnet inte får användas obehörigen och inte heller till nackdel för den som lagligen bär namnet. Enligt vad som sägs i propositionen har det i samtliga fall som förekommit i rättspraxis stått klart att de berörda efternamnen varit egenartade i lagens mening och den centrala frågan i prövningen har i stället varit om intrånget orsakat namnhavaren någon skada. (Se prop. 2015/16:180 s. 62; se även SOU 2013:35 s. 410 f.)
Patent- och marknadsöverdomstolen noterar dock att det i förarbetena inte särskilt behandlas vilka effekter som ett utmönstrande av kravet på ett efternamns egenart skulle kunna få såvitt gäller registreringen av företagsnamn (se t.ex. SOU 2013:35 s. 413 f. om anpassningarna av firmalagen).
Oaktat detta får bestämmelserna i lagen om personnamn enligt Patent- och marknadsöverdomstolen uppfattas på så sätt att ett efternamn som inte lagligen bärs eller har burits av minst 2 000 personer i regel har administrativt skydd och därmed också särskilt skydd. Med denna utgångspunkt instämmer Patent- och marknadsöverdomstolen i Patent- och marknadsdomstolens slutsats att efternamnet Bragnum har särskilt skydd.
Är företagsnamnen ägnade att uppfattas som familjen Bragnums efternamn?
Som Patent- och marknadsdomstolen redogjort för innebär registreringshindret i 2 kap. 6 § 1 lagen om företagsnamn att skyddet med avseende på likheten inte sträcker sig lika långt som ett förväxlingsskydd (se prop. 1974:4 s. 213). Som regel blir hindret tillämpligt endast där namnet återgetts oförändrat eller med obetydliga tillägg eller förändringar (se SOU 1967:35 s. 224). Det framgår vidare av förarbetena att rekvisitet ”ägnat att uppfattas som” innebär att undantag alltid kan göras i fråga om bl.a. namn med s.k. dubbelbetydelse (se prop. 2009/10:225 s. 196 f. och 496, SOU 2013:35 s. 414, SOU 2001:26 s. 317 f. och s. 322 och SOU 1958:10 s. 276 f.).
När det gäller innebörden av uttrycket namn med dubbelbetydelse har det förklarats vara ord vars semantiska primärbetydelse är en annan än att vara namn. Som exempel på grupper av ord som därför inte har ansetts vara ägnade att uppfattas som efternamn har getts bl.a. vanliga ord i svenskan, i de andra nordiska språken och i de stora världsspråken, namn på mytologiska gudar och gudinnor och liknande namn samt ord som främst uppfattas som geografiska namn. (Se t.ex. SOU 2013:35 s. 414 och SOU 2001:26 s. 318.) Beträffande motsvarande registreringshinder i den varumärkesrättsliga lagstiftningen har det i förarbetena också uttryckts på så sätt att ord som ingår i språket med en bestämd annan betydelse inte träffas av bestämmelsen (se SOU 1958:10 s. 277).
Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen talar dessa uttalanden för att vissa grupper av ord som har en bestämd karaktär eller faktisk innebörd är frihållna namnskyddet och detta oavsett om ordets egentliga ursprung eller betydelse är känd för allmänheten även om så oftast torde vara fallet. Bedömningen av huruvida företagsnamnet innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas som någon annans efternamn torde nämligen i första hand göras av registreringsmyndigheten (se Uggla, NIR 1994 s. 97). Såvitt Patent- och marknadsöverdomstolen kunnat utröna finns det emellertid inte några avgöranden från HD eller Högsta förvaltningsdomstolen som närmare belyser hur bestämmelsen i 2 kap. 6 § 1 lagen om företagsnamn ska tillämpas i fråga om namn med dubbelbetydelse.
Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar, i likhet med Patent- och marknadsdomstolen, att dominanten i företagsnamnen Bragnum Invest Holding AB, Bragnum Invest (D) AB och Bragnum Invest (E) AB är ordet Bragnum som är identiskt med familjen Bragnums efternamn.
Som Patent- och marknadsdomstolen redogjort för är Bragnum den officiella beteckningen på ett flertal geografiska platser i Sverige, däribland fyra orter. Det är fråga om ett mycket gammalt svenskt ortsnamn. Namnet är konstruerat med ändelsen -um som har betydelsen hem, boplats eller gård. Ändelsen förekommer också i ett stort antal ortsnamn. Det är utrett att såväl familjen Bragnum som Bolagen har tagit sina namn från två olika orter i Sverige som båda benämns Bragnum.
Eftersom ordet Bragnums semantiska primärbetydelse är att vara ett ortsnamn i Sverige, och ordet alltså ingår i språket i en annan bestämd betydelse, finner Patent- och marknadsöverdomstolen att Bolagens företagsnamn redan av detta skäl inte träffas av registreringshindret i 2 kap. 6 § 1 lagen om företagsnamn. Företagsnamnen kan därmed inte anses ägnade att uppfattas som någon annans efternamn. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolens mening saknar det betydelse för bedömningen huruvida ortsnamnet Bragnum är känt för den svenska allmänheten i stort eller för någon särskild målgrupp. Familjen Bragnums käromål kan alltså inte bifallas enligt förstahandsgrunden.
Är företagsnamnen ägnade att vilseleda allmänheten?
Patent- och marknadsöverdomstolen instämmer i allt väsentligt i de rättsliga utgångspunkter som Patent- och marknadsdomstolen har redogjort för i fråga om registreringshindret för vilseledande företagsnamn (s. 17, 21 och 22). När det gäller sambandet mellan varumärkesrätten och företagsnamnsrätten vill dock Patent- och marknadsöverdomstolen tillägga följande.
Som anges i förarbetena till lagen om företagsnamn är det en allmän utgångspunkt att de känneteckensrättsliga reglerna om skydd för näringskännetecken och varukännetecken bör samordnas i så hög grad som det är möjligt. Ibland finns det dock skäl för att välja en annan lösning när det gäller företagsnamn, t.ex. på grund av hänsyn till företagsnamnets associationsrättsliga funktion. (Se prop. 2017/18:267 s. 204.)
Vidare har HD uttalat att vissa begrepp och kriterier inte alltid kan förstås på riktigt samma sätt när det gäller företagsnamn som när det gäller varumärken och att de kriterier som har utvecklats på varumärkesområdet inte är fullt ut tillämpliga på området för företagsnamn. I det sammanhanget har HD också uttalat att den huvudsakliga funktionen för ett företagsnamn är främst en annan än varumärkets, genom att företagsnamnet utgör den benämning under vilken en näringsidkare driver sin verksamhet och genom att företagsnamnet tjänar till att identifiera innehavaren i många olika sammanhang. (Se rättsfallet NJA 2011 s. 916 punkten 10.)
Med hänsyn till ovanstående uttalanden i förarbeten och praxis och till sanningsprincipens särskilda vikt inom företagsnamnsrätten är det Patent- och marknadsöverdomstolens uppfattning att det inte är möjligt att på området för företagsnamn utan vidare hämta ledning i den praxis och de kriterier som har utvecklats på varumärkesområdet när det gäller vad som är att anse som vilseledande.
Familjen Bragnum har, som talan har förtydligats i Patent- och marknadsöverdomstolen, gjort gällande att Bolagens företagsnamn är ägnade att vilseleda allmänheten eftersom Bolagen inte har någon relevant anknytning till orten Bragnum.
Patent- och marknadsöverdomstolen finner att angivandet av en geografisk plats i företagsnamnet i och för sig i vissa fall skulle kunna anses vara vilseledande, om näringsverksamheten inte har någon faktisk koppling till eller riktar sig mot den platsen och uppgiften i företagsnamnet helt saknar grund. Under alla förhållanden har det i målet framkommit, som Patent- och marknadsdomstolen har redogjort för, att Bolagen har anknytning till orten Bragnum genom att Bolagen bedriver viss verksamhet därifrån. Vidare har Bolagens styrelser numera också säte i Bragnum. Bolagens företagsnamn kan därför inte anses vara ägnade att vilseleda allmänheten. Talan kan därmed inte heller bifallas på familjen Bragnums andrahandsgrund.
DOMSLUT
Patent- och marknadsöverdomstolen fastställer Patent- och marknadsdomstolens domslut.
Hovrättsråden Göran Söderström och Mattias Pleiner, referent var skiljaktiga beträffande motiveringen i fråga om Bolagens företagsnamn skulle hävas på grund av familjen Bragnums förstahandsgrund (efternamnshindret) och anförde följande.
När det gäller frågan om Bolagens företagsnamn är ägnade att uppfattas som någon annans efternamn delar vi inte majoritetens uppfattning att det ord som bildar familjen Bragnums efternamn har s.k. dubbelbetydelse.
Det väsentliga vid bedömningen av om ett namn har dubbelbetydelse har ansetts vara om det ord som bildar namnet har en annan känd betydelse som är den primära; ordet ska alltså snarare ha en annan primärbetydelse än att vara namn. Att ordet ska ha en annan primärbetydelse än att vara efternamn bör enligt vår mening generellt innebära att ordets andra betydelse måste vara vedertagen eller så pass allmänt känd att ordets efternamnskaraktär träder i bakgrunden. En utgångspunkt bör härvid vara hur befolkningen i stort uppfattar efternamnet (jfr Högsta förvaltningsdomstolens dom den 28 september 2020 i mål nr 920-19 punkterna 16–21 i fråga om den förväxlingsbedömning som ska göras enligt lagen om personnamn).
I vissa fall kan det vara uppenbart – eller notoriskt – att det ord som bildar efternamnet har en annan betydelse som är den primära och som medför att dess efternamnskaraktär träder i bakgrunden. Så kan exempelvis vara fallet för efternamn med samma namn som inte alltför små orter eller för efternamn som motsvarar ord i det svenska språket. I andra fall bör det åligga den part som gör gällande att efternamnet har dubbelbetydelse att föra fram utredning som visar att det ord som bildar efternamnet främst uppfattas ha en annan betydelse.
När det gäller frågan om efternamnet Bragnum har dubbelbetydelse har det i målet framkommit att Bragnum visserligen förekommer i Lantmäteriets förteckning som namn eller som del av ett namn på tretton bebyggelser, trakter och andra geografiska platser i fyra olika kommuner i Västra Götalands län. Bragnum får därför i och för sig anses ha en annan betydelse än att vara namn. Emellertid har det inte åberopats någon utredning som visar att dessa platser – ensamma eller tillsammans – är kända i sådan utsträckning att betydelsen av Bragnum som geografisk benämning kan anses framstå som den primära. Inte heller visar den i målet åberopade marknadsundersökningen att Bragnums betydelse som benämning på en geografisk plats är den primära. Undersökningen ger snarare stöd för att de personer som har deltagit i den uppfattar Bragnum varken som ett efternamn eller en geografisk benämning.
Bedömningen av efternamnet Bragnums eventuella dubbelbetydelse påverkas inte av att efternamnet innehåller slutledet -um, som enligt vad som presenterats kan ha betydelsen hem, boplats eller gård och som förekommer i ortsnamn. Slutledet till trots utgör efternamnet i sig inte något vanligt förekommande ord i det svenska språket och det har därför inte som sådant en primärbetydelse som är en annan än att vara ett namn (jfr efternamnen i rättsfallen NJA 1973 s. 717 och NJA 1985 s. 563).
Vår uppfattning är därför att det i målet inte har framkommit att Bragnum ska anses ha dubbelbetydelse. Med hänsyn till denna bedömning och till att Bragnum ordagrant ingår i Bolagens företagsnamn som en dominerande beståndsdel finner vi, till skillnad från majoriteten, att företagsnamnen innehåller något som är ägnat att uppfattas som familjen Bragnums efternamn.
För att familjen Bragnums efternamn ska utgöra hinder för registrering av Bolagens företagsnamn krävs även att användningen av företagsnamnen medför nackdel för någon som bär namnet. I denna del gör vi följande överväganden.
Motsvarande krav på att användningen ska medföra nackdel för bäraren av namnet återfinns i 23 och 25 §§ lagen om personnamn (tidigare 20 och 23 §§ i 1982 års namnlag) och rekvisiten ska i de olika sammanhangen tillämpas på motsvarande sätt (se prop. 2009/10:225 s. 418 och 495 f.). HD har såvitt gäller 20 § i 1982 års namnlag uttalat att nackdelsrekvisitet som regel får antas innebära åtminstone så mycket att den obehöriga användningen medför olägenhet av någon praktisk betydelse för den som bär namnet. Att denne vill vara ensam om namnet kan i allmänhet inte anses tillräckligt. Vid bedömningen ska även rent ideella intressen tillgodoses (se NJA 1985 s. 563).
En fråga i detta sammanhang är om och vilken betydelse som efternamnets särprägel har vid nackdelsbedömningen. HD har i NJA 1973 s. 717 uttalat att särskilt med hänsyn till att ett släktnamn varit i så hög grad egenartat har viss användning inneburit nackdel för bärarna av namnet. Vidare har HD i NJA 1985 s. 563 uttalat att efternamnet i det fallet hade en klarare och mer preciserad geografisk anknytning än det efternamn som förekom i 1973 års avgörande och att efternamnet därför inte kunde anses lika särpräglat som i det tidigare avgörandet samt att den som antar ett efternamn, där hela eller större delen av namnet leder sitt ursprung från en geografisk benämning, får räkna med en viss risk för förväxling med allehanda liknande eller snarlika sammansättningar med samma anknytning. Av de nu redovisade rättsfallen framgår att efternamnets särprägel har betydelse vid bedömningen.
Av utredningen framgår att efternamnet Bragnum bärs av få personer och att samtliga dessa personer ingår i en och samma släkt. Med hänsyn till att efternamnet har sitt ursprung från en geografisk plats och också är identiskt med namnet på den platsen, måste efternamnet dock anses ha en låg särprägel.
Med beaktande av att efternamnet är identiskt med en ortsbeteckning och därför har låg särprägel anser vi att familjen Bragnum får räkna med en risk för förväxling med liknande kännetecken. Att familjen Bragnum kan ha mött visst hinder vid registreringen av nya företagsnamn på grund av andra företagsnamn som innehåller ortsbeteckningen eller att den som skött bokföringen åt familjens bolag av misstag kopplat Bolagen till familjen kan därför i detta fall inte anses tillräckligt för att användningen ska anses ha inneburit nackdel för familjen Bragnum. Inte heller medför den omständigheten att en medlem i familjen har fått frågor och anspelningar om att han gett sig in i investeringsbranschen att det kan anses ha förelegat sådan nackdel. I sammanhanget beaktar vi särskilt att det beträffande Bolagens verksamheter inte har kommit fram att deras art, omfattning eller verksamhet skulle vara av sådant slag att familjen Bragnum skulle orsakas beaktansvärt psykiskt obehag.
Sammanfattningsvis finner vi att det inte är visat att Bolagens användning av företagsnamnen medför nackdel i lagens mening för familjen Bragnum. Familjen Bragnums talan kan därför inte bifallas på den åberopade förstahandsgrunden.
I övriga frågor delar vi majoritetens uppfattning.
Högsta domstolen
A. Bragnum, C. Bragnum, P. Bragnum och S. Bragnum (famlijen Bragnum) överklagade Patent- och marknadsöverdomstolens dom och yrkade att HD skulle häva de registrerade företagsnamnen Bragnum Invest Holding AB, Bragnum Invest (D) AB och Bragnum Invest (E) AB.
Bragnum Invest Holding AB, Bragnum Invest (D) AB och Bragnum Invest (E) AB (bolagen) motsatte sig ändring av Patent- och marknadsöverdomstolens dom.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Cecilia Andgren, föreslog i betänkande följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
Punkterna 1–5 motsvarar i huvudsak punkterna 1–6 i HD:s dom.
Vad målet gäller
Målet gäller frågan om det föreligger grund för hävning av registrerade företagsnamn på grund av annans särskilt skyddade efternamn eller på grund av att företagsnamnen är vilseledande.
Lagen om företagsnamn
Den tidigare firmalagen (1974:156) har sedan den 1 januari 2019 ersatts av lag (2018:1653) om företagsnamn. Med vissa undantag, som inte är aktuella i detta mål, är den nya lagen tillämplig även på företagsnamn som registrerats före ikraftträdandet.
I jämförelse med firmalagen utgör den nya lagen en språklig modernisering och en anpassning efter annan med företagsnamnrätten relaterad lagstiftning. Av förarbetena framgår också att den nya lagen, i likhet med firmalagen, bygger på den allmänna utgångspunkten att företagsnamnrätten och varumärkesrätten bör vara samordnade i så hög grad som möjligt. Det finns därför stora likheter mellan varumärkeslagen (2010:1877) och lagen om företagsnamn. Beträffande vissa frågor har det dock ansetts nödvändigt att välja en annan ordning när det gäller företagsnamn än när det gäller varumärken. Detta har motiverats med att de två lagarna delvis fyller olika funktioner (se prop. 2009/10:225 s. 374 f., prop. 2017/18:267 s. 201 f. och NJA 2011 s. 916).
Relevanta bestämmelser
Lagen om företagsnamn innehåller absoluta och relativa hinder mot att registrera ett namn som företagsnamn. De absoluta registreringshindren motiveras av allmänna intressen och innebär t.ex. att ett företagsnamn som är ägnat att vilseleda allmänheten inte får registreras (se 2 kap. 2 §). De relativa registreringshindren motiveras av att det sökta företagsnamnet inte ska stå i konflikt med annans tidigare rättighet, t.ex. någon annans särskilt skyddade efternamn (se 2 kap. 3–6 §§).
Det är möjligt att häva en registrering av ett företagsnamn, vilket kan göras genom att talan väcks vid domstol eller genom en s.k. administrativ hävning. Systematiken i lagen bygger på att en omständighet som innebär hinder för registrering även utgör en grund för att häva registreringen (se 3 kap. 1 § första stycket 1–2 och 4).
Efternamnshindret
Allmänt om efternamnshindret
Enligt 2 kap. 6 § 1 lagen om företagsnamn får ett företagsnamn inte registreras om det innehåller något som är ägnat att uppfattas som någon annans efternamn som har särskilt skydd, om användningen skulle medföra nackdel för bäraren av namnet.
Särskilt skydd
Bestämmelser om vilka efternamn som har särskilt skydd framgår av lagen (2016:1013) om personnamn. Av 23 §, som reglerar det s.k. materiella namnskyddet, följer att namn som har administrativt skydd också har särskilt skydd. Vilka efternamn som har administrativt skydd följer i sin tur av 15 § i förening med 16–19 §§. Av 16 § framgår motsatsvis att ett efternamn som bärs av färre än 2 000 användare har ett administrativt skydd och därmed också ett särskilt skydd.
Genom ikraftträdandet av personnamnslagen utmönstrades ett rekvisit om att endast egenartade efternamn omfattades av materiellt namnskydd. Denna förändring har dock inte ansetts ha någon större praktisk betydelse bl.a. eftersom bärare av efternamn som inte är egenartade ändå inte omfattas av skydd då det sällan kan vara till deras nackdel att namnet används (se prop. 2015/16:68 s. 62 och SOU 2013:35 s. 410). Såväl lagen om företagsnamn som varumärkeslagen har anpassats till denna förändring, dock endast på så sätt att begreppet ”egenartade efternamn” har ersatts med ”särskilt skyddade efternamn” i de båda lagarnas bestämmelser om efternamnshinder (se a. prop. s. 138).
Ägnat att uppfattas som annans efternamn
Genom rekvisitet ”ägnat att uppfattas som annans efternamn” begränsas skyddsomfånget av 2 kap. 6 § 1 lagen om företagsnamn. Bedömningen av rekvisitet görs enligt lagen om företagsnamn och är således formellt skild från den bedömning av det särskilda skyddet som görs enligt personnamnslagen (jfr prop. 2015/16:180 s. 117). Rekvisitet har ansetts innebära att skyddet med avseende på likheten inte sträcker sig lika långt som ett förväxlingsskydd. Som regel blir hindret tillämpligt endast när namnet återgetts oförändrat eller med obetydliga tillägg eller förändringar (se prop. 1974:4 s. 213 och SOU 1967:35 s. 223 f.).
Rekvisitet har också, liksom inom varumärkesrätten, använts för att lagfästa en sedan länge tillämpad praxis enligt vilken efternamn med s.k. dubbelbetydelse har undantagits från skydd. Med dubbelbetydelse avses bl.a. ord vars semantiska primärbetydelse är en annan än att vara ett namn, vilket har ansetts innebära att efternamnshindret i princip inte omfattar ord som ingår i det svenska språket med en bestämd annan betydelse. I förarbetena har bl.a. även ord som främst är att uppfatta som geografiska namn tagits upp som exempel på grupper av ord som inte omfattas av efternamnsskyddet i 2 kap. 6 § 1 (se prop. 2009/10:225 s. 196 f. och SOU 2013:35 s. 414).
I svenskt namnskick är efternamn i form av ortsnamn inte ovanliga. Geografiska benämningar är emellertid även vanligt förekommande i företagsnamn och kan användas för att fylla en rad av de funktioner som företagsnamnen syftar till. En geografisk benämning kan t.ex. användas för att särskilja en verksamhet från en annan eller för att upplysa allmänheten om den verksamhet som företaget bedriver. Det är därför av stort allmänt intresse att geografiska benämningar inte monopoliseras av enstaka användare (jfr t.ex. 1 kap. 5 § andra stycket 3, 2 kap. 1 § andra stycket och prop. 1974:4 s. 211). Med hänsyn härtill kan därför ord som har en tydlig geografisk betydelse i det svenska språket vara undantagna det skydd som följer av 2 kap. 6 § 1.
Vid bedömningen av om ett ord är sådant att det främst är att uppfatta som ett ortsnamn och inte ett efternamn måste ordets beståndsdelar, bildning och innebörd analyseras. Även dess ursprungliga funktion i det svenska språket bör om möjligt utrönas. Om efternamnet har tagits efter en geografisk plats, som inte är av obetydlig storlek, och dessutom finns upptagen i ett officiellt register talar detta med styrka för att ordet inte är ägnat att uppfattas som annans efternamn.
Vilseledande av allmänheten
Av 2 kap. 2 § 5 lagen om företagsnamn följer att ett företagsnamn som är ägnat att vilseleda allmänheten inte får registreras. Ett vilseledande innebär att allmänheten löper en fara för att missledas om den prestation som erbjuds och kan därför te sig bedrägligt. Det huvudsakliga syftet med bestämmelsen är därmed ett annat än det skydd för annans privaträtt som kommer till uttryck i t.ex. 2 kap. 6 § 1 samma lag.
Detta registreringshinder har ansetts utgöra ett negativt uttryck för den inom företagsnamnrätten gällande principen att kännetecken till sitt innehåll ska överensstämma med sanningen. I förarbetena till bestämmelsen har betonats att sanningsprincipen inom företagsnamnrätten bör upprätthållas med kraft (se prop. 1974:4 s. 170 f.).
Sanningsprincipen har också en större praktisk betydelse inom företagsnamnrätten än inom varumärkesrätten. Inom varumärkesrätten aktualiseras vilseledande främst genom felaktiga geografiska benämningar medan ett vilseledande inom företagsnamnrätten kan aktualiseras i ett betydligt fler antal situationer. Detta hänger samman med att företagsnamn – i motsats till varumärken – ofta anger den företagsform, under vilken företaget bedrivs, verksamhetens art eller omfattning eller kvalifikationer hos innehavaren.
Även inom företagsnamnrätten kan emellertid ett vilseledande ske genom att ett geografiskt namn eller adjektiv med geografisk innebörd tas in i företagsnamnet. Frågan om ett företagsnamn som innehåller en geografisk benämning är vilseledande måste göras med beaktande av att ett företagsnamns innehåll – i större utsträckning än varumärkets – kan ha andra ändamål än att upplysa om varifrån en vara eller tjänst har sitt ursprung. Bedömningen av vad som utgör ett vilseledande kan därför inte göras på precis samma sätt inom företagsnamnrätten som enligt varumärkesrätten (jfr p. 8, jfr även a. prop. s. 213).
För att ett vilseledande ska anses föreligga med hänsyn till en geografisk benämning i ett företagsnamn måste det därför göras en helhetsbedömning av företagsnamnets utformning, den aktuella verksamhetens art och hur företagsnamnet kan förväntas uppfattas av allmänheten. Detta innebär att kravet på vilken anknytning en verksamhet måste ha till den geografiska platsen kan variera beroende på omständigheterna i det enskilda fallet.
Om företagsnamnet av allmänheten kan uppfattas innehålla en upplysning om att en viss vara eller tjänst tillverkas eller tillhandahålls i ett visst geografiskt område kan kravet på faktisk anknytning till orten typiskt sett ställas högt. I andra fall kan det dock vara närmast uppenbart att den geografiska anknytningen inte syftar till att närmare beskriva var företagets verksamhet faktiskt bedrivs. En sådan registrering behöver inte vara vilseledande även om den geografiska anknytningen är ringa.
Bedömningen i detta fall
I bolagens företagsnamn förekommer Bragnum i kombination med en beteckning för bolagens associationsform och den verksamhet som bolagen bedriver. Ordet Bragnum, som är det mest framträdande ordet i företagsnamnen, är identiskt med familjen Bragnums efternamn och det föreligger därmed en förväxlingsrisk mellan efternamnet och aktuella företagsnamn.
Av utredningen framgår att 14 personer, dvs. väsentligt färre än 2 000 personer, bär efternamnet Bragnum och att namnet inte heller i förfluten tid har burits av fler än 2 000 personer. Namnet har därmed ett särskilt skydd enligt personnamnslagen.
Vidare framgår av utredningen att Bragnum är ett mycket gammalt ortsnamn och att ändelsen -um betyder hem eller boplats. Bragnum är också namnet på flertalet orter och geografiska platser i Sverige och finns upptaget i Lantmäteriets officiella register. Familjen Bragnum har även tagit sitt efternamn efter en ort och en gård med samma namn. Vid en sammantagen bedömning är det därför den geografiska karaktären hos ordet Bragnum som dominerar över dess namnkaraktär. Den marknadsundersökning som åberopats i målet, och som visar att endast en mycket liten del av målgruppen kopplar ordet Bragnum till antingen en geografisk plats eller ett efternamn, förändrar inte denna bedömning. Ordet Bragnum kan således inte anses ägnat att uppfattas som annans efternamn och omfattas därmed inte av det skydd som följer av 2 kap. 6 § 1 lagen om företagsnamn. Detta innebär att Familjen Bragnums förstahandsgrund ska ogillas.
Punkten 27 motsvarar i huvudsak punkten 34 i HD:s dom.
Det sagda innebär att Patent- och marknadsöverdomstolens domslut ska fastställas.
DOMSLUT
HD fastställer Patent- och marknadsöverdomstolens domslut.
Domskäl
HD (justitieråden Anders Eka, Kerstin Calissendorff, referent, Svante O. Johansson, Stefan Johansson och Cecilia Renfors) meddelade den 30 november 2021 följande dom.
DOMSKÄL
Bakgrund
Bragnum förekommer i Lantmäteriets förteckning över ortsnamn som namn på bebyggelser och trakter i fyra kommuner i Västra Götalands län. Efternamnet Bragnum har i praktiken burits av släkten Bragnum sedan 1900-talets början. I dag bärs namnet av 14 personer, som alla tillhör samma släkt. Efternamnet, som släktmedlemmar formellt antog 1939, har sitt ursprung i en släktgård och ort med samma namn i Essunga kommun i Västra Götalands län.
År 2017 registrerades företaget Bragnum Invest Holding AB och dess två dotterbolag Bragnum Invest (D) AB och Bragnum Invest (E) AB av Bolagsverket. Bolagen bedriver investeringsverksamhet inom Norden och riktar sig främst till fondbolag. En av grundarna av bolagen har anknytning till byn Bragnum i Grästorps kommun och bor tidvis på en släktgård där. Bolagen har sedan 2020 säte i Bragnum, Grästorps kommun.
Familjen Bragnum ansökte hösten 2017 om att företagsnamnet Bragnum Invest Holding AB skulle hävas. Bolaget bestred ansökan och ärendet överlämnades till Patent- och marknadsdomstolen. Där väckte familjen Bragnum även en talan mot Bragnum Invest (D) AB och Bragnum Invest (E) AB om hävning av företagsnamn.
I första hand gjorde familjen Bragnum gällande att det förelåg grund för hävning av registreringen av bolagens företagsnamn med hänvisning till familjens särskilt skyddade efternamn och att bolagens användning av namnet medförde nackdel för familjen.
I andra hand gjordes gällande att bolagens företagsnamn var vilseledande eftersom Bragnumbolagen egentligen var Stockholmsbaserade och saknade koppling till orten Bragnum.
Patent- och marknadsdomstolen fann att efternamnet Bragnum hade s.k. dubbelbetydelse och att det inte förelåg grund för hävning av registreringarna med hänvisning till familjen Bragnums efternamn. Under alla förhållanden hade användningen av företagsnamnen inte varit till nackdel för familjen. Inte heller ansåg domstolen att företagsnamnen var vilseledande. Familjen Bragnums talan ogillades i dess helhet. Patent- och marknadsöverdomstolen har fastställt Patent- och marknadsdomstolens domslut.
Vad målet gäller
En hävning av registreringen av företagsnamnen Bragnum Invest Holding, Bragnum Invest (D) och Bragnum Invest (E) med hänvisning till familjens Bragnums efternamn förutsätter dels att företagsnamnen består av något som är ”ägnat att uppfattas som någon annans efternamn som har särskilt skydd”, dels att familjen Bragnum har nackdel av bolagens användning av företagsnamnen.
Bragnum är inte bara ett efternamn, utan också ett ortsnamn och namn på några andra geografiska platser inom ett begränsat område av landet. I första hand gäller målet den dubbla funktionens betydelse för hur rekvisitet ”ägnat att uppfattas som någon annans efternamn” ska tillämpas.
En annan fråga är om bolagens användning av ortsnamnet Bragnum i företagsnamnen ska anses vilseledande på grund av att bolagens anknytning till orten är begränsad.
Hävning av ett registrerat företagsnamn
Hävning av en registrering av ett företagsnamn regleras i lagen (2018:1653) om företagsnamn. Systematiken i lagen bygger på att en omständighet som innebär hinder för registrering även utgör grund för att häva registreringen (se 3 kap. 1 § första stycket 1–2 och 4).
Lagen om företagsnamn innehåller absoluta och relativa hinder mot att registrera ett företagsnamn. De absoluta registreringshindren motiveras av allmänna intressen, t.ex. att namnet är ägnat att vilseleda allmänheten (se 2 kap. 2 §). De relativa registreringshindren motiveras av att det sökta företagsnamnet inte ska stå i konflikt med någon annans tidigare rättighet, t.ex. ett efternamn som har särskilt skydd (se 2 kap. 3–6 §§).
Närmare om efternamnshindret
Ett företagsnamn får inte registreras om det innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas som någon annans efternamn som har särskilt skydd, om användningen skulle medföra en nackdel för bäraren av namnet (se 2 kap. 6 § 1 lagen om företagsnamn).
Vilka efternamn som har särskilt skydd kan utläsas av lagen (2016:1013) om personnamn. Av 15 § 1 och motsatsvis av 16 § framgår att en person inte får byta till ett efternamn som lagligen bärs eller har burits av färre än 2 000 personer. Regleringen ger därigenom bärarna ett administrativt skydd mot annans byte till efternamnet. Ett efternamn med administrativt skydd har ett sådant särskilt skydd som utgör en del av rekvisitet för registreringshinder i 2 kap. 6 § 1 lagen om företagsnamn (jfr 23 och 25 §§ personnamnslagen rörande det materiella skyddet för efternamn samt rubriken till bestämmelserna).
Den nu gällande regleringen av skyddet för efternamn överensstämmer i huvuddrag med efternamnsskyddet i 1982 års namnlag och 1974 års firmalag. Tidigare förarbetsuttalanden, praxis samt juridisk litteratur kan därför tjäna som ledning vid en bedömning av om ett efternamn utgör ett hinder mot registrering eller användning av ett företagsnamn. Emellertid avsåg det då gällande efternamnsskyddet egenartade efternamn medan skyddet numera är kopplat till om efternamnet bärs eller har burits av färre än 2 000 personer.
Det nuvarande efternamnskriteriet är alltså rent kvantitativt och enkelt att utreda. Begreppet egenartat efternamn ansågs däremot svårtolkat och innefattade mer av en bedömning. Uppfattningen i förarbetena till den nuvarande regleringen var emellertid att ändringen inte skulle komma att föranleda några större skillnader i praktiken. I Namnlagskommitténs betänkande, som låg till grund för personnamnslagen, konstaterades att kravet på att namnet skulle vara egenartat i praktiken inte hade någon självständig betydelse. Det egentliga och enda berättigade motivet för namnskyddet angavs vara att den som har rätt till namnet kan lida skada om någon annan använder det. Skadeprövningen borde därför vara det avgörande momentet i en tvist som avser frågan om någon utomstående har rätt att använda namnet. (Jfr SOU 2013:35 s. 410 f. och prop. 2015/16:180 s. 62.)
Uttrycket ”ägnat att uppfattas som”
Som har framgått kan det vara ett hinder mot registrering av ett företagsnamn att namnet innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas som någon annans efternamn som har särskilt skydd.
Uttrycket ”ägnat att” är relativt vanligt förekommande i lagstiftningen (se t.ex. bestämmelsen om förtal i 5 kap. 1 § BrB). Rekvisit innehållande sådana uttryck är i allmänhet normativa, vilket bl.a. innebär att det är en rättslig bedömning som görs av domstolen. Prövningen avser i regel huruvida ett visst faktiskt förhållande typiskt sett leder till ett visst resultat. Det kan också uttryckas som att förhållandet typiskt sett duger till att åstadkomma resultatet. Uttrycket bör ges samma innebörd här.
När prövningen av rekvisitet ”ägnat att uppfattas som någon annans efternamn” sker i det enskilda fallet måste det beaktas att utvecklingen av efternamnspraxis har varit liberal och inneburit att nya sammansättningar av såväl ord som namn på saker och egenskaper har godkänts som efternamn. Det medför att utrymmet för att ett efternamn inte ska anses vara ägnat att uppfattas som någons efternamn har minskat. (Se om denna utveckling SOU 2013:35 s. 296 ff. och s. 321 ff., jfr Olle Abrahamsson, Skall man få heta vad som helst? En namnlagsutredares dilemma, i Studia Anthroponymica Scandinavica 2011, s. 147 ff.)
Efternamn som inte bara är efternamn
Ett angeläget syfte med rekvisitet ”ägnat att uppfattas som någon annans efternamn” är att fylla behovet av undantag från efternamnsskyddet för ord som måste få kunna användas i annat sammanhang (frihållningsbehovet). I propositionen till ny varumärkeslag och ändringar i firmalagen anfördes att rekvisitet tydliggör att undantag från hinder mot registrering av varumärke på grund av någons efternamn alltid kan göras i fråga om bl.a. efternamn med s.k. dubbelbetydelse (se prop. 2009/10:225 s. 196 f.). Detsamma får anses gälla vid registrering av företagsnamn. Med uttrycket dubbelbetydelse avses ord vars betydelse eller funktion främst är en annan än att vara ett efternamn.
Vad nu har sagts innebär att det förhållandet att ett företagsnamn består av eller innehåller ett efternamn med särskilt skydd som också är ett betydelsebärande ord eller ett geografiskt namn inte behöver utgöra hinder mot en registrering (jfr SOU 2001:26 s. 317 f. med litteraturhänvisningar).
Nackdelsrekvisitet
Vid registreringen av ett företagsnamn som innehåller eller består av ett efternamn med särskilt skydd görs en bedömning av om användningen av det sökta företagsnamnet kan antas medföra en nackdel för en bärare av efternamnet. Vid en talan om hävning görs, i vart fall om en tid har förflutit efter registreringen, i stället en faktisk bedömning där bevisning om den nackdel som har uppstått kan få betydelse.
Kravet att användningen ska medföra nackdel för bäraren av namnet finns även i 23 och 25 §§ personnamnslagen (som överensstämmer med 20 och 23 §§ i 1982 års namnlag). Nackdelsrekvisitet i lagen om företagsnamn ska tillämpas på motsvarande sätt (jfr prop. 2009/10:225 s. 418 och 496 f.).
Nackdelsrekvisitet har prövats i rättsfallet ”Gullmarsstrand” NJA 1985 s. 563, som gällde tillämpningen av 1982 års namnlag. HD uttalade att rekvisitet som regel får anses innebära åtminstone så mycket att användningen medför olägenhet av någon praktisk betydelse och att även rent ideella intressen ska tillgodoses vid bedömningen. Att bäraren vill vara ensam om namnet kan dock i allmänhet inte anses tillräckligt. HD anförde också att den som antar ett efternamn, där hela eller större delen av namnet kommer från en geografisk benämning, får räkna med en viss risk för förväxling.
Vilseledande som grund för hävning
Av 2 kap. 2 § 5 lagen om företagsnamn följer att ett företagsnamn som är ägnat att vilseleda allmänheten inte får registreras. Ett vilseledande innebär en risk för att allmänheten missleds om den prestation som erbjuds. Det huvudsakliga syftet med bestämmelsen är därmed ett annat än det skydd för någon annans rätt till ett efternamn som kommer till uttryck i 2 kap. 6 § 1 samma lag.
Ett vilseledande kan ske genom att ett geografiskt namn eller adjektiv med geografisk innebörd tas in i företagsnamnet. Vid prövningen av om företagsnamnet är vilseledande får det då göras en helhetsbedömning av företagsnamnets utformning, den aktuella verksamhetens art och hur företagsnamnet kan förväntas uppfattas av allmänheten. Detta innebär att kravet på vilken anknytning en verksamhet måste ha till den geografiska platsen kan variera beroende på omständigheterna i det enskilda fallet.
Om företagsnamnet av allmänheten kan uppfattas innehålla en upplysning om att en vara eller tjänst tillverkas eller tillhandahålls i ett visst geografiskt område kan kravet på faktisk anknytning till orten typiskt sett ställas högt. I andra fall kan det vara närmast uppenbart att den geografiska anknytningen inte syftar till att närmare beskriva var företagets verksamhet faktiskt bedrivs. En sådan registrering behöver inte vara vilseledande även om den geografiska anknytningen är obetydlig.
Bedömningen i detta fall
Företagsnamnet Bragnum är ägnat att uppfattas som någon annans efternamn
I bolagens företagsnamn förekommer Bragnum i kombination med en beteckning för bolagens associationsform och den verksamhet som bolagen bedriver. Ordet Bragnum, som är det mest framträdande ordet i företagsnamnen, är identiskt med familjen Bragnums efternamn, som genom att det bärs av färre än 2 000 personer har ett särskilt skydd.
Det finns inget med ordet Bragnum som medför att det, sett för sig, inte är ägnat att uppfattas som ett efternamn. Som framgått är Bragnum emellertid även ett ortsnamn och namn på några platser inom ett begränsat geografiskt område.
Att Bragnum är ett ortsnamn kan inte anses allmänt känt. Även om det i delar av Sverige finns andra ortsnamn med ändelsen -um är ortnamnsegenskapen i ordet Bragnum inte framträdande (jfr ändelserna -by och -stad). Att den ålderdomliga ändelsen -um kan betyda boplats får därför anses sakna betydelse för bedömningen. Till detta kommer att det i språket förekommer många ord som slutar på -um och som inte avser en geografisk plats. Det kan därför inte anses att ordet Bragnum i sig främst är att uppfatta som ett ortsnamn. Kombinationen med övriga beståndsdelar i företagsnamnen leder inte till en annan bedömning.
Vad som nu har sagts medför att företagsnamnen får anses innehålla något som är ägnat att uppfattas som någon annans efternamn med särskilt skydd.
Användningen av Bragnum i bolagsnamnen medför inte nackdel i lagens mening
Familjen Bragnum har i huvudsak anfört följande i frågan om den nackdel som Bragnumbolagens användning av namnen medför. Familjemedlemmar bedriver näringsverksamhet i flera företag. De har försökt att registrera ett företagsnamn där efternamnet ingår, men bolagens namn har anförts som hinder mot begäran. Det har förekommit att familjemedlemmar har fått frågor rörande Bragnumbolagens verksamhet som visar att faktisk förväxling har skett; det har vållat obehag och de har behövt redogöra för att det inte finns något samband mellan dem och bolagen. Det är också obehagligt att få sitt namn förknippat med annans näringsverksamhet som man inte har kontroll över och som dessutom är närliggande den verksamhet som medlemmar i familjen bedriver.
Det obehag och de nackdelar av praktiskt slag som familjen Bragnum har upplevt är inte av den omfattningen att det är visat att bolagens användning av företagsnamnen medför nackdel i lagens mening. Till detta kommer att Bragnum också är ortsnamn och namn på geografiska platser, vilket i sig medför att familjen får räkna med en viss risk för missförstånd.
Det anförda innebär att förutsättningen att användningen av företagsnamnen ska medföra nackdel inte är uppfyllt. Talan kan därför inte bifallas på förstahandsgrunden.
Bolagens namn är inte vilseledande
Bolagen bedriver investeringsverksamhet i Norden som främst riktar sig till fondbolag och andra professionella aktörer. Med hänsyn till deras verksamhet kan företagsnamnen knappast uppfattas som att de innehåller en upplysning om var den faktiska investeringsverksamheten i bolagen bedrivs. Vidare har framkommit att bolagen, som har uppgett sig använda den geografiska benämningen i syfte att särskilja sig från mer storstadsbaserade aktörer, har en viss koppling till orten. Mot denna bakgrund är bolagens företagsnamn inte vilseledande i sådan mening som avses i 2 kap. 2 § 1 lagen om företagsnamn. Talan kan därför inte heller bifallas på andrahandsgrunden.
Sammanfattande slutsats
Det sagda innebär sammanfattningsvis att familjen Bragnum inte kan få framgång med sin talan. Patent- och marknadsöverdomstolens domslut ska därmed fastställas.
DOMSLUT
HD fastställer Patent- och marknadsöverdomstolens domslut.