RH 2014:31

Olovlig framställning av mindre mängd cannabis avsedd för eget bruk har bedömts som ringa narkotikabrott. Även fråga om bötesstraffets nivå.

Örebro tingsrätt

Åklagaren åtalade C.A. för narkotikabrott och narkotikabrott, ringa brott, med följande gärningsbeskrivning:

- C.A. har olovligen framställt och innehaft 3,74 gram cannabis som är narkotika, vilket varit avsett för missbruk. Det hände den 18 september 2013 på Floragatan i Askersund.

- C.A. har vid ovan nämnda tid och plats olovligen innehaft 0,18 gram EAM-2201 så kallat spice, som är narkotika, vilket bör bedömas som ringa brott.

- C.A. begick gärningarna med uppsåt.

Åklagaren yrkade förverkande av i beslag tagen narkotika.

C.A. erkände gärningarna och medgav ansvar för ringa brott. Han anförde följande beträffande den cannabis som han hade framställt: Det har varit fråga om en ringa mängd, den har varit avsedd för eget bruk och verkningsgraden är inte ordentligt utredd. - C.A. medgav förverkandeyrkandet.

Domskäl

Tingsrätten (t.f. rådmannen Annica Borgerud Kjellsson samt nämndemännen Eva Leitzler, Theres Andersson och Laszlo Petrovits) anförde i dom den 18 februari 2014 följande.

DOMSKÄL

Förhör med C.A.

C.A. har hörts över åtalet och berättat bland annat följande. Han var på väg hem från jobbet och skulle köpa mat när han blev tagen av polisen. De gjorde en husrannsakan i hans lägenhet och påträffade aktuell narkotika. Han hade beställt två cannabisfrön på internet och planterat dessa. Avsikten var att plantorna skulle växa så att han skulle kunna torka bladen och sedan röka själv. På det sättet slipper han komma i kontakt med kriminella personer som hanterar narkotika. Gällande spicen så skulle han röka även den. Han minns inte när han sådde fröna. Han läste på internet hur man skulle sköta om plantorna med bevattning, lampor och folie för att reflektera ljus och hur man ska ändra antalet ljustimmar under plantornas utveckling. Det kan vara så som han sagt i polisförhör att han sådde fröna 2-3 månader innan polisen omhändertog plantorna. Tanken var att plantorna skulle skördas ungefär i februari, beroende på hur de hade utvecklat sig. När polisen tog plantorna hade de inte utvecklat några blommor och det är dessa som är den aktiva delen. Om man skördar plantorna för tidigt blir det inte bra cannabis och antagligen ger den cannabis som polisen tagit i beslag inte någon ruseffekt. Han vet inte hur länge 3,74 gram cannabis räcker för honom, det beror på i vilket psykiskt skick han är i.

Tingsrättens bedömning

Genom C.A:s erkännande och egna uppgifter samt utredningen i övrigt så är det visat att C.A. odlat cannabisplantor i syfte att framställa narkotika samt att han innehaft spice. Det särskilda yrkandet är medgivet och ska bifallas.

Är i beslag tagen cannabis narkotika?

C.A. har invänt att den cannabis han är åtalad för att ha framställt troligtvis inte ger någon ruseffekt då cannabisplantorna skördats innan dessa gått i blomning och att THC-halten därmed inte kan ha varit tillräckligt hög. Genom analysbesked från SKL framgår att de bestämt inskickat växtmaterial som cannabis. Cannabis är klassat som narkotika och därmed är det visat att C.A. framställt 3,74 gram cannabis, oavsett vilken THC-halt bladen har haft. Den osäkerhet som finns beträffande THC-halten kan enligt tingsrättens mening inte ha någon betydelse för frågan om huruvida vad som tagits i beslag är narkotika utan istället vid den helhetsbedömning som ska göras då straffvärdet ska bestämmas.

Rubriceringsfrågan

I fråga om brottet ska bedömas som ringa eller av den så kallade normalgraden resonerar tingsrätten enligt följande. Enligt förarbeten samt praxis är tillämpning av ringa narkotikabrott normalt sett utesluten om narkotika överlåtits eller innehafts i överlåtelsesyfte. Frågan om undantag härifrån har berörts i samband med ändringar i narkotikastrafflagen varvid uttalats att endast enstaka överlåtelser av mycket små mängder cannabisharts eller dylikt inom en sluten krets missbrukare skulle kunna vara att anse som ringa brott (se prop. 1992/93:142 s. 17). Förarbetena utesluter således inte möjligheten att även vid överlåtelse av narkotika rubricera brottet som ringa, låt vara att utrymmet härför är ytterst begränsat. I de fall där domstolar ansett att utrymme finns att bedöma en överlåtelse som ringa är det närmast situationer där överlåtelsen såvitt visats skett genom att en person låtit sin kamrat få röka på en cigarett och de har alltså därigenom kommit att dela på den. Det rör sig aldrig om klassiska överlåtelsesituationer - oavsett hur ringa mängden är - utan mer om gemensamma bruk av en ringa mängd cannabis, som dock innefattar en mindre allvarlig typ av överlåtelse.

Tingsrätten finner att det resonemang som finns i förarbeten och praxis gällande ringa överlåtelser även har bäring på ett fall som detta då det gäller framställning av narkotika som är avsedd för missbruk. Då överlåtelse av narkotika är den allvarligaste formen av befattning med narkotika och det i enlighet med det ovan redovisade finns utrymme för att bedöma ett sådant brott som ett ringa brott sett till samtliga omständigheter så finns det även utrymme att framställning av narkotika som är avsedd för missbruk kan bedömas såsom ringa om omständigheterna i det enskilda fallet ger utrymme för det.

Tingsrätten konstaterar att de rättsfall på området som ger vid handen ett sådant utrymme verkar ta fasta på situationer där man tillsammans brukar narkotika och i syfte att gemensamt bruka narkotika bjuder en kompis på en mindre mängd. Den situationen anser tingsrätten ligger långt ifrån den i förevarande fall där C.A. har beställt, sått, ljussatt och i övrigt skött om sina cannabisplantor under flera månaders tid. Detta förfarande kräver en sådan planering och framförhållning som gör att tingsrätten finner att det saknas utrymme att bedöma denna framställning av cannabis såsom ringa brott. Detta även om tingsrätten finner att det inte är visat annat än att C.A. avsett att missbruka narkotikan själv samt att THC-halten inte är närmare utredd. Åtalet är därmed styrkt och C.A. ska dömas för ringa narkotikabrott avseende spicen samt narkotikabrott avseende framställning av cannabis.

I domskälen behandlade tingsrätten härefter frågan om påföljd för brotten. Tingsrätten fann att straffvärdet svarade mot fängelse en månad men att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn och böter.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde C.A. enligt 1 § första stycket 2 narkotikastrafflagen (1968:64) för narkotikabrott avseende första stycket i gärningsbeskrivningen (cannabis) och enligt 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen avseende andra stycket i gärningsbeskrivningen (spice) samt bestämde påföljden till skyddstillsyn och 50 dagsböter å 50 kr. Vidare förklarade tingsrätten i beslag tagen narkotika förverkad.

Hovrätten

C.A. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för narkotikabrott enligt gärningsbeskrivningens första stycke, alternativt bedöma även den gärningen som ringa brott. I andra hand yrkade han att hovrätten skulle bestämma påföljden till villkorlig dom.

Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Mats Lundeholm, referent, hovrättsrådet Carl-Gustav Ohlson, tf. hovrättsassessorn Wiweca Wahlqvist samt nämndemännen Elisabeth Töre och Gunnar Gadderyd) anförde i dom den 24 juni 2014 följande.

DOMSKÄL

Genom tingsrättens dom är det avgjort att C.A. har gjort sig skyldig till narkotikabrott, ringa brott, enligt gärningsbeskrivningens andra stycke.

Beträffande åtalet för narkotikabrott enligt gärningsbeskrivningens första stycke har åberopats samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten. C.A:s uppgifter vid tingsrätten har lästs ur tingsrättens dom.

C.A. har ansett att polisens åtgärd, att före analys torka de beslagtagna cannabisplantorna, har inneburit ett så allvarligt manipulerande av bevisningen att den inte kan anses ha något värde. Han har vidare fäst vikt vid att åklagaren inte har låtit analysera vilken THC-halt som plantorna haft, och har ansett att den halten mycket väl kan ha varit noll. De anförda omständigheterna bör enligt C.A. leda till att åtalet ogillas.

Enligt hovrättens bedömning är det ett vedertaget förfarande, som är till fördel för den tilltalade, att torka beslagtagna cannabisplantor före vägning och analys. Av utredningen finner hovrätten vidare framgå att de beslagtagna plantorna har utgjort cannabis, som är narkotika. Det har C.A. haft vetskap om och oavsett vilken THC-halt plantorna haft ska han dömas för narkotikabrott.

När det så gäller hur brottet ska rubriceras kan till stöd för tingsrättens ståndpunkt åberopas rättsfallet RH 2011:29, där olovlig framställning av 21,1 gram cannabis ansågs utgöra narkotikabrott av den s.k. normalgraden. I det fall som hovrätten nu har att pröva handlar det emellertid om två små plantor som C.A. har låtit växa i ett belyst aluminiumfolieinklätt överskåp i sitt kök. Mängden narkotika har varit liten, 3,74 gram, och den får antas ha varit avsedd för eget bruk. I mildrande riktning får också anses tala att THC-halten kan antas ha varit klart lägre än vad som är normalt vid t.ex. försäljning av cannabis i missbruksledet. I skärpande riktning kan åberopas att plantorna har varit avsedda att växa sig större och att gärningen, som tingsrätten har framhållit, har krävt en viss planering och framförhållning. Enligt hovrättens bedömning är gärningen likväl att bedöma som narkotikabrott, ringa brott.

Påföljden för den samlade brottsligheten bör bestämmas till ett måttligt bötesstraff.

DOMSLUT

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på det sättet att hovrätten bedömde även gärningen enligt först stycket i gärningsbeskrivningen (cannabis) som narkotikabrott, ringa brott, enligt 2 § narkotikastrafflagen (1968:64) samt att hovrätten bestämde påföljden för den samlade brottsligheten till 60 dagsböter å 70 kr.

Hovrättens dom meddelad: den 24 juni 2014.

Mål nr: B 593-14.

Lagrum: 1 och 2 §§narkotikastrafflagen (1968:64).

Rättsfall: NJA 1992 s. 108; NJA 1998 s. 512, särskilt på s. 518 f; NJA 2005 s. 348 I och II; NJA 2011 s. 675 p. 27; NJA 2011 s. 799 p. 23; NJA 2012 s. 650 p. 6; 2012 s. 849 p. 4-6; NJA 2013 s. 321 p. 4-6 och 10; RH 2006:61; RH 2011:29.

Litteratur: Prop. 1982/83:141 s. 15 f och 24 f; Olle Hoflund, Narkotikabrotten. En straffrättslig studie, 3 uppl., 1993, s. 140 f; Malou Andersson m.fl., Narkotikabrotten. En kommentar till de centrala bestämmelserna om narkotikabrott, 2012, s. 34, 50 f, 53-55, 57 f och 60-62; Per Ole Träskman, Narkotikastraffrätten, 2012, s. 62 ff, 145 ff och 158; Martin Borgeke m.fl., Studier rörande påföljdspraxis med mera, 5 uppl., 2013, s. 956 och 1056; SOU 2014:43 s. 45 f.