Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ny lag om understödsföreningar som ersätter 1938 års lag om sådana föreningar.

Den föreslagna lagen omfattar i likhet med den gällande lagen för— eningar för inbördes bistånd som utan affärsmässigt drivande av försäk- ringsrörelsc. meddelar kapital-. sjuk- eller pensionsförsäkring (begrav- ningskassor, sjukkassor och pensionskassor). Till skillnad från den gäl- lande lagen skall den inte tillämpas på arbetslöshetskassor. ] väntan på en översyn av den särskilda lagstiftning, som vid sidan av 1938 års lag gäller för de erkända arbetslöshetskassorna, föreslås att denna lag allt- jämt skall gälla för arbetslöshetskassor.

I fortsättningen skall en förening kunna registreras som understöds- förening endast om den är sluten, dvs. är avsedd för en på visst sätt be— gränsad persongrupp. För registrering krävs enligt förslaget vidare att föreningen av försäkringsinspektionen prövats behövlig och även i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet (behovsprin- cipen). Öppna understödsföreningar som registrerats före den nya lagens ikraftträdande skall få fortsätta sin verksamhet.

Den föreslagna reformen syftar främst till att skapa regler som på ett bättre sätt än den nuvarande lagstiftningen tillgodoser föreningsmedlem- marnas intressen såsom försäkringstagare. Efter mönster från för- säkringsrörelselagen införs, vid sidan av kravet på soliditet, som villkor för understödsföreningarnas verksamhet krav på att medlemmarnas för- säkringsavgiftcr skall vara skäligt avvägda i förhållande till de förmåner som försäkringarna ger (skälighetsprincipen). Mot denna bakgrund före-

• Sida 2
•  Original

Prop. 1972: 69

|.)

slås vidare bl.a. vissa regler om rätt till fribrev och återköp. Medlem som lämnar en pensions- eller begravningskassa skall sålunda i regel ha rätt till fribrev eller, om det är fråga om kapitalförsäkring, återköp av sin försäkring.

Understödsföreningarnas möjligheter att placera de medel som av— satts för försäkringsverksamheten vidgas betydligt. Bl.a. införs fri pla— ceringsrätt inom en på visst sätt bestämd ram.

Vidgade befogenheter föreslås i fråga om försäkringsinspektionens tillsyn över föreningarna. Vid beräkningen av föreningarnas bidrag till täckande av inspektionens tillsynskostnader skall hänsyn få tas inte en- bart till avgiftsinkomsterna utan också till kapitalavkastningen.

I fråga om de föreningsrättsliga bestämmelserna innebär förslaget en anpassning till modernare regler. I vissa delar hänvisas direkt till bestäm- melser i lagen om ekonomiska föreningar.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1972. För un- derstödsföreningar som registrerats före den nya lagens ikraftträdande föreslås vissa övergångsbestämmelser.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1972: 69 3

1. Förslag till

Lag om understödsföreningar

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 & Med understödsförening förstås enligt denna lag sådan förening för inbördes bistånd som har till ändamål att, utan affärsmässigt drivan- de av försäkringsrörelse, meddela annan personförsäkring än arbetslös- hetsförsäkring och som är på sådant sätt sluten att den huvudsakligen är avsedd för anställda i visst eller vissa företag, personer tillhörande viss yrkesgrupp eller medlemmar i sammanslutning med sådan intressege- menskap att en samverkan även för personförsäkring är naturlig.

Också förening som ej är sluten på sätt som anges i första stycket an- ses som understödsförening, om den är registrerad såsom understödsför- ening enligt äldre lag.

Avser verksamheten huvudsakligen pensionsförsäkring på grund av anställning, anses föreningen som understödsförening, även om med- lemsavgifterna erlägges av arbetsgivaren.

2 5 Denna lag äger ej tillämpning på anstalt, för vars försäkringsutfäs- telser staten eller kommun är ansvarig eller vars verksamhet regleras i särskild författning, eller på sådan pensionskassa för personer i offentlig tjänst som av Konungen förklarats undantagen från lagens tillämpning.

Har understödsförenings verksamhet endast ringa omfattning eller av- ser den huvudsakligen pensionsförsäkring på grund av anställning, kan försäkringsinspektionen medge undantag från bestämmelserna i denna lag i den mån hinder ej föreligger från allmän synpunkt och det är lämpligt med hänsyn till föreningens förhållanden.

3 % Understödsförening skall vara registrerad hos försäkringsinspek- tionen och stå under tillsyn av denna. Hos försäkringsinspektionen föres understödsföreningsregister. I detta inskrives de uppgifter som enligt denna lag skall anmälas för registre- ring eller i övrigt skall tas in i registret.

4 % Understödsförening får registreras enligt denna lag endast om den avsedda verksamheten är behövlig och även i övrigt ägnad att främ- ja en sund utveckling av försäkringsväsendet.

5 % Understödsförening skall bestå av minst 500 medlemmar, om för- eningen meddelar

]. förtids- eller efterlevandepension utan samband med ålderspension,

2. sjukpenning för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd, eller

.a. kapitalförsäkring för dödsfall till högre belopp än 1 000 kronor för en medlem.

Annan förening än som avses i första stycket skall bestå av minst 100 medlemmar.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1972: 69 4

Om särskilda skäl föreligger, kan försäkringsinspektionen bestämma att förenings minsta antal medlemmar skall vara lägre än som anges i första eller andra stycket.

6 % .Kapitalförsäkring får avse högst 8 000 kronor för en medlem. Fö- religger särskilda skäl, kan försäkringsinspektionen medge understöds- förening att meddela sådan försäkring till högre belopp.

7 % Understödsförening får ej utan medgivande av försäkringsinspek- tionen driva verksamhet som är främmande för ändamålet med förening- ens försäkringsverksamhet. Omfattningen av den främmande verksamhe- ten skall stå i rimligt förhållande till försäkringsverksamheten.

Understödsförening får ej heller utan medgivande av försäkringsin- spektionen ändra sin försäkringsverksamhet så att den får en väsentligt ny inriktning eller kommer att omfatta ny verksamhetsgrcn. Vid pröv- ningen äger 4 ä motsvarande tillämpning.

8 % För understödsförenings förbindelser svarar endast föreningens till- gångar inbegripet förfallna men ej erlagda medlemsavgifter.

9 5 Innan understödsförening registrerats, kan den ej förvärva rättig- heter eller ikläda sig skyldigheter eller vara part" inför domstol eller an- nan myndighet. Sedan styrelse utsetts, kan dock denna föra talan i mål rörande föreningens bildande.

Handlar föreningsmedlemmar eller styrelseledamötcr eller andra på föreningens vägnar, innan den registrerats, svarar de som deltagit i åt- gärden eller beslut därom solidariskt för uppkomna förbindelser.

Stadgar och finna m. m.

10 5 För att vinna registrering skall understödsförening ha i enlighet med denna lag antagit stadgar samt utsett styrelse och revisorer.

11 & Understödsförenings stadgar skall vara ägnade att trygga att för- eningen kan fullgöra sina försäkringsutfästelser och skall samtidigt till- godose medlemmarnas intresse av att kostnader och villkor för försäk- ringarna är skäliga med hänsyn till förmånernas art och omfattning och föreningens förhållanden. Även i övrigt skall stadgarna ha ett för verk- samheten lämpligt innehåll.

Stadgarna skall ange ]. föreningens firma,

2. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,

3. den ort inom riket, där föreningens styrelse skall ha sitt säte,

4. de villkor som skall gälla för inträde i föreningen,

5. försäkringsförmånernas beskaffenhet och storlek eller grunderna för beräknande av förmånerna, tid och villkor för utbetalning av försäk- ringsbelopp samt i fråga om kapitalförsäkring högsta tillåtna försäkrings- belopp för en medlem,

6. de fasta avgifter, som skall erläggas till föreningen, eller grunderna för deras beräknande,

7. ordningen för beslut om särskild uttaxering och grunderna för dess verkställande, om sådan uttaxering skall få förekomma,

8. påföljden för försummelse att till föreningen erlägga fast avgift el- ler uttaxerat belopp,

• Sida 5
•  Original

Prop. 1972: 69 5

9. om rätt till fribrev eller återköp skall föreligga samt, för sådant fall, villkoren för rätten och reglerna för beräkning av fribrevs- eller åter- köpsvärdena,

]0. villkoren för belåning av försäkringsbrev hos föreningen, om så- dan belåning skall få förekomma,

l'l. tider för verkställande av försäkringsteknisk utredning, om skyl- dighet föreligger att verkställa sådan utredning.

12. grunderna för fondbildning, 13. hur medel som ej behövs för löpande utgifter skall placeras och värdehandlingar skall förvaras,

"14. hur medel som ej ingår i försäkringsfond skall användas samt, om återbäring skall förekomma, bestämmelser därom,

15. antalet styrelseledamöter och revisorer eller det högsta och lägsta antal till vilket de skall uppgå och, om för styrelseledamöter och reviso- rer skall finnas suppleanter, motsvarande uppgifter om dem, tiden för styrelseledamots. revisors och suppleants uppdrag samt, om styrelseleda- mot, revisor eller suppleant skall utses på annat än_i denna lag angivet sätt, hur tillsättning skall ske,

16. i fall där fullmäktige skall finnas, hur de skall utses samt deras be- fogenhet och mandattid,

17. tid för ordinarie föreningsstämma, 18. det sätt på vilket kallelse till föreningsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom samt den tid före stämman då föreskrivna kallelseåtgärder senast skall vara vidtagna,

19. hur vid föreningens upplösning skall förfaras med föreningens be- hållna tillgångar.

12 % Understödsförenings firma skall innehålla cttdera av orden ”un-' derstödsförening"' eller ”försäkringsförening". Meddelar förening uteslu- tande eller huvudsakligen sjukhjälp får firman dock i stället innehålla ordet ”sjukkassa”.

[ firman får ej ordet ”bolag” eller annat uttryck, som betecknar ett bolagsförhållandc, eller ordet ”bank” intagas på sådant sätt att därav kan föranledas det misstaget att firman innehas av ett bolag eller av en bank. Firman får ej heller innehålla ordet ”erkänd” eller såväl ordet ”ömsesidig" som ordet "försäkring”.

Firman skall tydligt skilja sig från annan förut registrerad. ännu be- stående understödsförenings firma.

13 5 Ansökan om registrering göres av styrelsen.

Vid ansökningshandlingen skall fogas "1. två avskrifter av föreningens stadgar,

2. avskrift av protokoll som förts vid sammanträde med föreningens medlemmar och som utvisar att stadgarna antagits,

3. avskrift av protokoll eller annan handling varav framgår att sty- relse och revisorer utsetts.

4. försäkringsteknisk utredning om beräkningen av de i stadgarna angivna avgifterna eller, om föreningen endast skall meddela sjukpen- ning för högst 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning eller båda förmånerna i förening, de uppgifter som behövs för en bedömning av avgifternas storlek.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1972: 69 6

14 & Ansökningshandlingen skall innehålla uppgift om

1. antalet medlemmar,

2. understödsföreningens postadress,

3. styrelseledamöters, revisorers och suppleanters fullständiga nanm, medborgarskap och hemvist jämte förklaring att dessa personer ej är omyndiga,

4. den eller dem som får teckna föreningens firma och hur firman skall tecknas, om denna ej skall tecknas endast av styrelsen,

5. beträffande firmatecknare som ej är styrelseledamot eller styrelse- suppleant, motsvarande förhållanden som anges under 3.

Har ej den som ensam eller gemensamt med annan får teckna för- eningens firma egenhändigt skrivit sin namnteckning på ansöknings- handlingen, skall vid denna fogas särskild bilaga, på vilken namnteck- ningen finns. Namnteckning skall vara styrkt av vittnen.

Medlemsförteckning 15 % Över understödsförenings medlemmar skall föras förteckning genom styrelsens försorg. Förteckningen skall för varje medlem inne— hålla uppgift om fullständigt namn, personnummer, senast kända hem- vist och tiden för inträdet i föreningen. För förening som meddelar pen- sion skall i fråga om pensionstagare, som ej är medlem, i förteckningen antecknas motsvarande uppgifter utom beträffande tid för inträde i föreningen.

Under särskild rubrik skall i förteckningen vidare upptagas tillgäng- liga uppgifter om fribrevsinnehavare, som ej är medlem i föreningen.

Förteckningen skall förvaras på betryggande sätt.

Medlemskap

16 5 Fråga om antagande av medlem i understödsförening avgöres av styrelsen med iakttagande av vad därom kan vara föreskrivet i stadgar- na.

17 % Medlem får utträda ur understödsförening, om han icke på grund av sin anställning är skyldig tillhöra denna. Anmälan om utträde skall göras skriftligen. I stadgarna får föreskrivas, att namnunderskriften på anmälningshandlingen skall vara styrkt av vittnen och att medlem under viss tid efter anmälan, högst ett år, skall kvarstå i föreningen.

Medlem får ej uteslutas ur förening av annan orsak än stadgarna an- ger. Fråga om uteslutning prövas av styrelsen, om ej annat är bestämt i stadgarna.

18 å Även om medlem utträtt eller uteslutits ur understödsförening eller avlidit, har föreningen, om ej annat är föreskrivet i stadgarna, rätt till dels stadgeenlig avgift för den tidsperiod, varunder avgången ägt rum, dels vad som bclöper på den avgångne enligt beslut om särskild uttaxering som fattats före avgången.

Avgången medlem eller hans rättsinnehavare har ej annan rätt till föreningens tillgångar än som framgår av föreningens stadgar.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1972: 69 7

Fribrev och återköp

19 % Avgår medlem ur understödsförening, har han vid pensionsför- säkring rätt till fribrev och vid kapitalförsäkring rätt till fribrev eller återköp, om ej försäkringsinspektionen med hänsyn till särskilda om— ständigheter föreskrivit, för föreningen eller visst slag av försäkring som denna meddelar, att sådan rätt ej skall föreligga.

Rätten till fribrev eller återköp får inskränkas endast genom villkor i fråga om

1. den minsta tid under vilken försäkringen skall ha gällt,

2. det lägsta belopp som skall ha erlagts i avgifter för försäkringen,

3. det lägsta belopp till vilket fribrevs- eller återköpsvärde skall

Uppgå.

Avgifter

20 & Understödsförening skall till verksamhetens bedrivande uttaga fasta medlemsavgifter. Har föreningen flera verksamhetsgrenar, skall särskild avgift uttagas för varje verksamhetsgrcn.

Uttagande av avgifter får ej göras beroende av att försäkringsfall in- träffat inom föreningen.

Om stadgarna medger särskild uttaxering, får sådan ske endast när föreningens tillgångar är otillräckliga för verksamhetens behöriga ut- övande.

Försäkringsteknisk utredning

21 & Styrelse för understödsförening skall minst vart femte år låta verkställa försäkringsteknisk utredning av föreningens ställning vid när- mast föregående års slut och inge utredningen till försäkringsinspek- tionen inom' tid som inspektionen bestämmer. Beträffande sjukhjälps- verksamhet föreligger dock sådan skyldighet endast om sjukpenning meddelas för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuklig- hetstillstånd. Har föreningen flera verksamhetsgrenar, skall varje verk- samhetsgren behandlas särskilt i utredningen.

Försäkringsinspektionen kan helt eller delvis befria förening från skyldigheten att i visst fall låta verkställa försäkringsteknisk utredning, om föreningens rörelse är av mindre omfattning eller annat skäl till befrielse föreligger.

Försäkringsinspektionen kan ålägga förenings styrelse att också på annan tid eller i annat fall än som följer av vad förut i denna paragraf sagts låta verkställa försäkringsteknisk utredning.

Försäkringsteknisk utredning skall enligt av försäkringsinspektionen fastställda grunder och meddelade föreskrifter verkställas av person, som är behörig att utöva befattning som aktuarie vid livförsäkringsbo- lag eller som av inspektionen förklarats behörig att verkställa utred- ningen.

22 å Vid försäkringsteknisk utredning skall premiereserv beräknas för varje verksamhetsgrcn. Premiereserven utgör skillnaden mellan kapital- värdet av föreningens framtida utgifter för löpande försäkringar och ka- pitalvärdet av de avgifter som föreningen kan ha att ytterligare uppbära för dessa försäkringar.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1972: 69 8

Fondbildning

23 % Vid bokslutet skall för varje verksamhetsgren till en försäkrings- fond för denna avsättas vad som av intäkterna ej åtgått för kostnader under räkenskapsåret.

Framgår av försäkringsteknisk utredning att försäkringsfond över- stiger vad som behövs för att täcka premiereserven jämte en tjugondel därav, får överskjutande belopp helt eller delvis undantagas från för- säkringsfonden, om stadgarna innehåller bestämmelse enligt vilken det får ske.

I annat fall än som avses i andra stycket får medel undantagas från försäkringsfond endast efter försäkringsinspektionens medgivande. Så- dant medgivande får ej lämnas, om åtgärden kan äventyra föreningens förmåga att fullgöra sina förpliktelser.

Kapitalplaccring

24 5 Vid varje tidpunkt skall ett belopp, som täcker summan av dels försäkringsfonder, dels understödsföreningens övriga skulder, annan fond än försäkringsfond ej medräknad, vara redovisat i följande slag av tillgångar, nämligen

l. obligationer eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller garan- terats av staten,

2. obligationer som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypotekskassan, Skeppsfartens sekundärlånekassa eller, Sveriges investeringsbank aktiebolag eller av kreditakticbolag, som står under tillsyn av bankinspektioncn,

3. fordringsbevis som utfärdats av riksbanken, bankaktiebolag, spar- bank, postbanken eller centralkassa för jordbrukskredit, dock ej sådana för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar som medför rätt till be- talning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis),

4. obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garante- rade av kommun, som fått tillstånd av Konungen att ta upp eller garan- tera lånet,

5. obligationer som utfärdats av svenskt industriföretag och som of- fentligen utbjudits av bankaktiebolag, sparbank, postbanken, kreditkassa inom jordbrukskasserörelsen eller Sveriges investeringsbank aktiebolag.

6. skuldförbindelser, för vilka föreningen har säkerhet i form av pant- rätt på grundval av

inteckning i jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet inom fyra femtedelar eller i annan fastighet inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, eller

inteckning i tomträtt. till vilken hör byggnad som är avsedd för bo- stads-. kontors- eller affärsändamål, inom fyra femtedelar eller i annan tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, med den ytterligare begränsning som försäkringsinspektionen kan komma att föreskriva med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller annan om- ständighet,

dock att, utom i fråga om sådant lån till kommun för vilket inspek- tionen medgett undantag, byggnad skall, för att säkerheten skall få godtas, vara brandförsäkrad i svensk försäkringsanstalt eller i utländsk försäkringsanstalt som har rätt att driva försäkringsrörelse här i riket,

• Sida 9
•  Original

Prop. 1972: 69 9

7. andra svenska eller utländska värdehandlingar utom sådana som skall infrias i främmande valuta, om de till art och säkerhet kan anses jämförliga med värdehandlingar som avses i någon av punkterna 1—6,

8. lån mot säkerhet i föreningens försäkringsbrev inom återköpsvär- det,

9. föreningen tillhörig fastighet eller tomträtt intill de gränser och med de brandförsäkringsvillkor som enligt 6 gäller beträffande inteck- ning, eller

10. värdet av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på grund av för- säkringar, som övertagits i återförsäkring.

Förening, som enligt sina stadgar huvudsakligen är avsedd för an- ställda i visst eller vissa företag, får även fullgöra i första stycket före- skriven redovisning i sådana av ett eller flera av företagen utfärdade skuldförbindelser, för vilka föreningen äger säkerhet i värdehandlingar som avses i samma stycke 1—5 och 7.

Utan hinder av första och andra styckena får ett belopp, som svarar mot högst en tiondel av förenings försäkringsfonder, redovisas i andra värdehandlingar än som förut sagts, dock ej i aktier eller andelar i ak- tiefond, och i tillgångar som nämns i första stycket 9 utöver där angiven gräns. -

25 % Understödsförening får icke utan försäkringsinspektionens med- givande äga mer än en tjugondel av aktierna i svenskt eller utländskt aktiebolag eller, om aktierna har olika röstvärde, störreantal än att röstetalet för aktierna utgör högst en tjugondel av röstetalet för samtli- ga aktier.

26 å Understödsförening får ej lämna kredit till

1. styrelseledamot, styrelsesuppleant, revisor, revisorssuppleant, inne- havare av annan befattning i föreningen eller person som verkställer försäkringsteknisk utredning åt föreningen,

2. make till person som avses under 1,

3. bolag, förening eller annan sammanslutning, vari person som av- ses under 1 eller 2 i egenskap av delägare eller medlem har ett väsent- ligt ekonomiskt intresse.

Förening får ej heller lämna kredit mot säkerhet av borgen av någon som avses i första stycket.

Vad i första stycket sägs utgör ej hinder för förening att i enlighet med vad därom föreskrives i stadgarna lämna kredit mot säkerhet av försäkringsbrev som utfärdats av föreningen.

Styrelse och firmateckning 27 & Bestämmelserna i 21—23 55, 25—30 åå och 32—37 åå lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om understödsförening med följande avvikelser, nämligen

1. att minst hälften av styrelsens ledamöter skall väljas på förenings- stämma eller av organisation som kan anses företräda medlemmarna,

2. att styrelseledamot får utses för tid till och med den ordinarie för- eningsstämma som skall äga rum under fjärde räkenskapsåret efter det han utsetts, om försäkringsinspektionen medgett det,

3. att anställd hos föreningen ej får vara styrelseordförande. Vid tillämpningen av 37 % skall iakttagas att hänvisningen till 9 % skall avse 14 & denna lag.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1972: 69 10

285. Styrelsen skall särskilt tillse

att föreningens verksamhet organiseras och drives på sätt som bäst tillgodoser medlemmarnas och övriga förmånsberättigades intressen,

att föreningens bokföring fullgöres i överensstämmelse med lag och givna föreskrifter,

att medelsförvaltningen är ordnad på ett betryggande sätt. Styrelsen skall hålla sig fortlöpande underrättad om de förhållanden som kan ha betydelse för föreningens verksamhet och ekonomiska ställ- ning.

Finns anledning till antagande att föreningen ej kan fullgöra sina utfästelser eller att föreningens ställning kommer att fortgående för- sämras eller kan stadgarna av annan orsak ej längre anses svara mot de allmänna kraven enligt 11 % första stycket, åligger det styrelsen att till föreningsstämmans avgörande så snart det kan ske föreslå stadge- ändring eller annan lämplig åtgärd.

Räkenskaper oeh årsredovisning

29 % Bestämmelserna i 38 å och 44 & första stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understöds- förening.

30 % Försäkringsinspektionen får i fråga om understödsförenings rä- kenskaper och styrelsens årsredovisning meddela särskilda föreskrifter, som skall gälla jämte bokföringslagen (1929: 117). Räkenskapsavslut- ning skall ske för kalenderår.

Har förening flera verksamhetsgrenar, skall intäkter och kostnader redovisas särskilt för varje verksamhetsgren.

Revision

31 % Bestämmelserna i 45, 46 och 49—51 äg lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om understöds- förening med följande avvikelser, nämligen

1. att styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skall grans- kas av minst två revisorer,

2. att revisor får utses för tid till och med den ordinarie stämma som skall äga rum under tredje eller, om försäkringsinspektionen medgett det, fjärde räkenskapsåret efter det han utsetts.

Vid tillämpningen av 49 & skall iakttagas att vad där sägs om läns- styrelsen i stället skall avse försäkringsinspektionen.

32 5 Är understödsförenings verksamhet av stor omfattning eller före- ligger annars särskilda skäl till det, kan försäkringsinspektionen före- skriva att minst en av revisorerna skall vara av handelskammare auktori- serad revisor eller godkänd granskningsman.

När revisor eller revisorssuppleant utsetts skall anmälan därom oför- dröjligen göras till försäkringsinspektionen genom styrelsens försorg, om han valts på föreningsstämma, och annars av den som tillsatt honom. Närmare föreskrifter i fråga om sådan anmälan meddelas av inspektio- nen.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1972: 69 11

Föreningsstämma

33 ?; Bestämmelserna i 52—60 åå och 61 5 första och andra styckena lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om understödsförening. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall iakttagas, att vad där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse försäkringsinspektionen och att hänvisningen i 58 å andra stycket till 48 5 skall avse 69 % denna lag.

Försäkringsinspektionen kan medge att förening håller ordinarie för- eningsstämma endast vartannat eller vart tredje år och meddelar i så- dant fall de föreskrifter som behövs med anledning därav.

34 & Ärende, som ej angetts i kallelse till stämma och som ej särskilt meddelats medlemmarna enligt föreskrift i stadgarna, får avgöras på stämman endast om ärendet enligt denna lag eller stadgarna skall före— komma på stämman eller omedelbart föranledes av ärende som skall av- göras där. Annat ärende än som avses i 37, 40, 56 eller 63 5 får dock av— göras på ordinarie stämma, om tre fjärdedelar av de närvarande sam- tycker till det. Utan hinder av första stycket kan på föreningsstämma beslutas att extra stämma skall utlysas för behandling av visst ärende.

35 & I stadgarna får bestämmas, att föreningsstämmas befogenhet skall helt eller delvis utövas av särskilt utsedda fullmäktige. Minst hälften av fullmäktige skall utses av föreningens medlemmar eller av organisation som kan anses företräda medlemmarna.

Fullmäktig skall vara medlem i föreningen och får ej utses för längre tid än tre år. Försäkringsinspektionen kan, om särskilda skäl föreligger, medge att även annan än medlem får vara fullmäktig och att fullmäktig får utses för en tid av fyra år.

Fullmäktigsammanträde skall anses som föreningsstämma. Bestämmel- serna i 52, 55—59 55 och 61 5 första och andra styckena lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar samt 34 & denna lag om medlem äger motsvarande tillämpning på fullmäktig. Fullmäktig får dock ej rösta ge- nom ombud.

Talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad

36 & Bestämmelserna i 63—66 55 lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening.

Ändring av förenings stadgar

37 & Beslut om ändring av understödsförenings stadgar är giltigt en- dast om samtliga röstberättigade förenat sig om beslutet eller detta fat- tats på två på varandra följande föreningsstämmor och biträtts av minst två tredjedelar av de röstande på den sist hållna stämman. Innebär be- slutet, att ny grund för medlemskaps upphörande införes, och skall det gälla även dem som är medlemmar i föreningen när frågan avgöres, är beslutet dock giltigt endast om samtliga medlemmar biträtt det eller be- slutet fattats på två på varandra följande ordinarie stämmor och biträtts ' av minst tre fjärdedelar av de röstande på den sist hållna stämman.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1972: 69 12

Om förening meddelar försäkringar enligt sådan allmän pensionsplan som avses i 4 å lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., får styrelsen besluta om sådana ändringar av stadgarna som på- kallas av ändringar i den för medlemmarna gällande pensionsplanen. Sådant beslut skall anmälas på den föreningsstämma som hålles närmast efter det att beslutet fattades.

Är för giltighet av beslut om stadgeändring ytterligare villkor bestämt i stadgarna, gäller även det.

Beslut om stadgeändring skall genom styrelsens försorg ofördröjligen underställas försäkringsinspektionen för godkännande genom anmälan för registrering och får ej verkställas innan registrering skett.

38 å Stadgeändring som innebär inskränkning av rätt till pension eller sjukhjälp får ej tillämpas på pensions- eller sjukdomsfall som inträffat, innan slutgiltigt föreningsbeslut om ändringen fattades.

Talan mot föreningsstämmas beslut

39 å Bestämmelserna i 69 å 1 mom. första—tredje styckena och 2 mom. lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening.

Likvidation och upplösning

Inledande av likvida!ionsförfarande 40 å Föreningsstämma kan besluta att föreningen skall träda i likvida- tion. I andra fall än som avses i 41, 61 och 64 åå är beslutet giltigt en- dast om samtliga röstberättigade förenat sig om det eller beslutet fattats på två på varandra följande stämmor, varav minst en ordinarie, och bi- trätts av minst två tredjedelar av de röstande på den sist hållna stäm- man. Är för giltighet av sådant beslut ytterligare villkor bestämt i stad- garna, gäller även det.

Beslut om likvidation i andra fall än som avses i 41, 61 och 64 åå skall underställas försäkringsinspektionen för godkännande genom an- mälan för registrering på sätt som följer av 49 5.

41 å Understödsförening skall träda i likvidation, när förhållande in- träffar, på grund varav föreningen enligt bestämmelse i stadgarna skall upphöra med sin verksamhet.

Nedgår understödsförenings medlemsantal under det minsta antal. som skall gälla för föreningen, skall styrelsen omedelbart anmäla det till försäkringsinspektionen. Inspektionen prövar om föreningen skall få fortsätta sin verksamhet. Lämnas medgivande härtill föreskriver inspek- tionen de villkor som skall gälla och bestämmer nytt minsta antal med- lemmar för föreningen. Beslutar inspektionen att ej medge föreningen att fortsätta verksamheten, skall föreningen träda i likvidation.

42 5 Om understödsförenings skyldighet att träda i likvidation, när förenings konkurs avslutas med överskott och när hela rörelsen överlå- tes, finns bestämmelser i 61 å och 64 5.

43 å Har understödsförening beslutat träda i likvidation eller skall lik- vidation ske av anledning som anges i 41, 61 eller 64 å, skall en eller

• Sida 13
•  Original

Prop. 1972: 69 13

flera likvidatorer väljas på föreningsstämma för att verkställa likvidatio- nen. l stadgarna kan vara bestämt att därutöver en eller flera likvidatorer skall tillsättas i annan ordning.

44 5 Har sådant förhållande inträffat som påkallar likvidation enligt 41, 61 eller 64 å och har ej inom sex veckor därefter i registret införts uppgift om att föreningen trätt i likvidation, skall rätten på ansökan av styrelseledamot eller medlem eller på anmälan av försäkringsinspektio- nen och efter föreningens hörande förklara att föreningen skall träda i likvidation. Rätten skall därvid förelägga föreningen att inom viss tid, ej understigande sex veckor, till rätten inge bevis om registrering att föreningen utsett en eller flera likvidatorer vid påföljd att annars en eller flera likvidatorer förordnas av rätten.

45 å Saknar understödsförening till registret anmäld behörig styrelse, kan styrelseledamot, föreningsmedlem och borgenär samt annan, vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda för- eningen, ansöka hos rätten att föreningen skall förklaras skyldig att trä- da i likvidation. Försäkringsinspektionen kan hos rätten göra anmälan om sådant förhållande som nu sagts.

Bestämmelserna i 72 å tredje och fjärde styckena lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på ansökan el- ler anmälan enligt första stycket.

46 å Utser understödsförening ej likvidatorer, fastän sådant förhållan— de inträffat som enligt 41 eller 61å påkallar likvidation, är de som med vetskap om förhållandet deltar i beslut om att fortsätta föreningens verksamhet eller handlar på dess vägnar solidariskt ansvariga för upp- kommande förbindelser.

Likvidator

47 å Bestämmelserna i 76 och 77 åå lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening. Vid till- lämpningen av 77 å skall iakttagas att vad där sägs om länsstyrelsen i stället skall avse försäkringsinspektionen.

48 5 Visar likvidator uppenbar motvilja eller försummelse vid fullgö- randet av sitt uppdrag, kan rätten på anmälan av försäkringsinspektio- nen och efter likvidatorns hörande entlediga honom och förordna annan i hans ställe. Underrättelse om sådant beslut skall ofördröjligen genom rättens försorg avsändas för registrering.

Registrering 49 å Bestämmelserna i 78 och 79 åå lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening. Vid till- lämpningen av bestämmelserna skall dock iakttagas vad som i 78 å sägs om länsstyrelsen i stället skall avse försäkringsinspektionen och att hän- visningen i 79 å till 9 å skall avse 14 å denna lag.

Likvidationsrevisor 50 å Bestämmelserna i 80 å lagen (1951: 308) om ekonomiska för- eningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening med undan- tag av hänvisningen till 47 å.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1972: 69 14

Bestämmelserna i 32 å denna lag om revisor äger motsvarande till- lämpning på likvidationsrevisor.

Styrelsens slutredovisning

51 å Bestämmelserna i 81 å lagen (1951: 308) om ekonomiska för- eningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening med un- dantag av hänvisningen till 39—43 åå och 44 å andra stycket.

Bestämmelserna i 30 å denna lag om årsredovisning äger motsvarande tillämpning på slutredovisning.

Föreningsstämma 52 å Bestämmelserna i 82 å lagen (1951: 308) om ekonomiska för- eningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening.

Likvidatorernas förvaltning och redovisning 53 å Bestämmelserna i 83 å, 84 å första stycket första och andra punkterna, andra och tredje styckena samt 85—87, 89 och 90 åå lagen ( 1951:308 ) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om understödsförening. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall dock iakttagas att hänvisningen i 84 å andra stycket till 73 å skall avse 71 å denna lag och att, i samband med anmälan enligt 90 å, till försäkrings- inspektionen skall lämnas avskrifter av förvaltningsberättelsen jämte re- dovisningshandlin garna och revisionsberättelscn.

54 å Under tid då understödsförening äri likvidation får ej ny medlem antagas eller förskott på framtida förmåner lämnas. Rätt för medlem att vid avgång ur föreningen få ut del av dess tillgångar gäller endast om medlemmen avgått innan likvidationsbeslut fattats av föreningen eller meddelats av domstol.

Under likvidationen får ej de fasta avgifter och uttaxerade belopp ut- krävas eller de försäkringsförmåner utges, som förfallit till betalning se- dan beslutet om likvidationen fattades av föreningen eller meddelades av domstol. Pensionsbelopp som förfallit till betalning efter denna tidpunkt får dock utbetalas, om pensionsfallet inträffat dessförinnan och utbetal- ning kan ske utan förfång för borgenär, medlem eller förmånsberättigad.

Har likvidationsbeslut fattats på flera föreningsstämmor gäller vad i första stycket andra punkten och andra stycket sagts beslutet på den sista stämman.

Försäkringsinspektionen kan medge att förenings verksamhet får fort- sättas under likvidationen, om det kan antagas främja en ändamålsenlig avveckling av föreningen. Sådant medgivande får förenas med föreskrif- ter.

55 å Vid understödsförenings likvidation får överlåtelse av föreningens rörelse eller fördelning av föreningens tillgångar ej ske, förrän den i kal- lelsen på föreningens okända borgenärer utsatta inställelsedagen är förbi och alla kända skulder betalats. Till sådana skulder räknas försäkrings- förmån, som förfallit till betalning innan likvidationsbeslutet fattats av föreningen eller meddelats av domstol, samt sådan obetald andel i för- eningens tillgångar som enligt stadgarna tillkommer medlem, som avgått före beslutet, eller dennes rättsinnehavare. Är skuld till någon del tvistig

• Sida 15
•  Original

Prop. 1972: 69 ' - 15

eller ej förfallen och kan betalning därför eller av annan orsak ej -ske, skall medel som fordras för betalningen hållas" inne.

Har likvidationsbeslut fattats på flera föreningsstämmor gäller vad i första stycket andra punkten sagts beslutet på den sista stämman.

56 å Om förslag till överlåtelse av föreningens rörelse på annan under- stödsförening eller på försäkringsbolag kan åstadkommas, skall likvida- torerna utlysa föreningsstämma för behandling av förslaget och på stäm- man lägga fram anbud som lämnats på rörelsens övertagande. Beslut om överlåtelse är giltigt endast om samtliga röstberättigade förenat sig om beslutet eller detta fattats på två på varandra följande förenings- stämmor och biträtts av minst två tredjedelar av de röstande på den sist hållna stämman. Är för giltighet av beslut om överlåtelse ytterligare vill- kor bestämt i stadgarna, gäller även det.

Är ej annat bestämt i stadgarna, gäller vid överlåtelse av rörelsen att rätt till pension har företräde framför andra rättigheter till framtida för- säkringsförmåner, om pensionsfallet inträffat innan beslutet om likvida- tion fattades av föreningen eller meddelades av domstol. Har sådant be- slut fattats på flera föreningsstämmor gäller vad nu sagts beslutet påfden' sista stämman. '

Beslut om överlåtelse skall av likvidatorerna ofördröjligen anmälas till försäkringsinspektionen för godkännande. Avskrift av protokoll som' förts i ärendet och av de handlingar som lagts fram på föreningsstäm- ma skall fogas vid anmälningshandlingen. Inspektionen skall vid pröv- ningen av beslutet tillse att ej vissa medlemmar eller andra förmånsbe- rättigade otillbörligt gynnas genom beslutet på övriga medlemmars eller förmånsberättigades bekostnad.

Försäkringsinspektionen skall ofördröjligen registrera beslut, varige- nom inspektionen godkänner beslut om överlåtelse av förenings rörelse. När registrering skett, skall förening eller bolag som övertager rörelsen anses ha inträtt i den likviderande föreningens rättigheter och skyldighe- ter. Sistnämnda förenings återstående tillgångar och handlingar skall överlämnas till övertagande förening eller bolag.

Styrelsen 1 förening eller bolag som övertagit understödsförenings rö- relse skall i den ordning som försäkringsinspektionen finner ändamåls- enlig underrätta dem, vars försäkringar eller förmåner omfattas av över- låtelsen.

Sker ej överlåtelse av föreningens rörelse, skall stadgarnas bestämmel- ser om förfarandet med föreningens behållna tillgångar vid dess upplös- ning tillämpas.

57 å Har vid understödsförenings likvidation tillgångarna fördelats el- ler överlämnats till någon som enligt stadgarna är berättigad att övertaga dem, utan att betalning för skuld erlagts eller innehållits, eller förslår ej 'innehållna medel till att betala skuld, är den som uppburit något till för- fång för borgenär skyldig att återbära vad han sålunda fått, om förening- en ej kan fullgöra sina förpliktelser. Pensionsbelopp som utbetalats med tillämpning av 54 eller 61 å skall återbäras, om utbetalningen är till för- fång för borgenär, medlem eller annan förmånsberättigad. För brist som kan uppkomma när belopp skall återbäras är likvidatorerna ansvariga efter de grunder för skadeståndsskyldighet som anges i 106, 108 och 109 åå lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar.

Anser medlem eller annan förmånsberättigad att han vid fördelning av

• Sida 16
•  Original

Prop. 1972: 69 16

föreningens tillgångar ej fått vad som belöper. på honom, skall han väe- . ka talan mot föreningen inom tre månader efter det slutredovisning framlades på föreningsstämma vid påföljd att han annars förlorar sin ta- lan. I fråga om återbäringsskyldighet och om likvidators ansvarighet äger . första stycket motsvarande tillämpning.

Har medlem eller annan förmånsberättigad ej inom fem år efter det slutredovisning framlades på föreningsstämma anmält sig för att lyfta vad han fått vid fördelningen, har han förlorat sin rätt.

Förenklat förfarande . 58 å Kan det antagas att understödsförening som trätt i. likvidation . saknar tillgångar eller att dessa ej "förslår till betalning av likvidations- kostnaderna, kan rätten på anmälan av'likvidatorerna och efter försäk- ringsinspektionens hörande förklara att likvidationen skall läggas ned' och föreningen anses upplöst. När sådan förklaring meddelats, gäller ej 50—57 åå. Tillgång som enligt vad nu sagts ej skall ingå i likvidation skall efter rättens förordnande tillfalla allmännyttigt eller därmed järn- förligt ändamål.

Meddelande om förklaring enligt första stycket skall ofördröjligen ge— nom rättens försorg avsändas för registrering.

Fortsatt likvidationsförfarande 59 å Bestämmelserna i 92 å första, tredje och fjärde styckena lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall dock iakttagas att hänvisningen till 91 å skall avse 58å denna lag.

Konkurs m. m.

60 å Bestämmelserna i 93 å och 94 å första stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på under- stödsförening.

61 å Är understödsförening ej i likvidation när dess egendom avträ- des till konkurs, äger 54 å motsvarande tillämpning tills konkursen av- slutats eller föreningen trätt i likvidation enligt andra stycket. Vad där sägs om likvidationsbeslut skall i stället gälla beslutet om egendoms- avträde. Vidare skall iakttagas att utbetalning av pension ej får ske mnan konkursen avslutats.

Finns överskott när förenings konkurs avslutas och var föreningen ej i likvidation då dess egendom avträddes till konkurs, skall föreningen trä- da i likvidation. Vad i 54—56 åå sägs om likvidationsbeslut skall därvid i stället avse beslutet om e.gendomsavträde.

Talan mot likvidator eller likvidationsrevisor 62 å Bestämmelserna i 95 å lagen (1951: 308) om ekonomiska för- eningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening.

Överlåtelse av understödsförenings rörelse utan föregående likvidation

63 å Föreslås i annat fall än som avses i 56; å att understödsförenings. rörelse eller del därav skall överlåtas på annan sådan förening eller på försäkringsbolag, skall anbud som lämnats på övertagandet läggas fram

• Sida 17
•  Original

Prop. 1972: 69 17

på föreningsstämma. Beslut om överlåtelse är giltigt endast om samtliga röstberättigade förenat sig om beslutet eller beslutet fattats på två på varandra följande stämmor, .varav minst en ordinarie, och biträtts av minst två tredjedelar av de röstande på den sist hållna stämman. Är för giltighet av beslut om överlåtelse ytterligare villkor bestämt i stadgarna, gäller även det. ,

Är ej annat bestämt i stadgarna, skall rätt till pension, om pensions- fallet inträffat före beslutet om överlåtelsen, ha företräde framför andra rättigheter till framtida försäkringsförmåner. Har beslutet fattats. på fle- ra föreningsstämmor, gäller vad nu sagts beslutet på den sista stämman.

Beslut om överlåtelse skall genom styrelsens försorg ofördröjligen'an- mälas till försäkringsinspektionen för godkännande. Avskrift av pro— tokoll som förts i ärendet och av de handlingar som lagts fram på föreningsstämma skall fogas vid anmälningshandlingen. Inspektionen skall vid prövningen av beslutet tillse att ej vissa medlemmar eller andra förmånsberättigade otillbörligt gynnas genom beslutet på övriga med- lemmars eller förmånsberättigades bekostnad. '

64 å Försäkringsinspektionen skall ofördröjligen registrera beslut, var- igenom inspektionen godkänner beslut om överlåtelse av förenings rö- relse. När registrering skett, skall den förening eller det bolag som över— tager rörelsen anses ha inträtt i den överlåtande föreningens rättigheter och skyldigheter mot medlemmarna och andra förmånsberättigade. Av- ser överlåtelsen förenings hela rörelse skall föreningen träda i likvida- tion.

Styrelsen i förening eller bolag som övertagit understödsförenings rörelse skall i den ordning som försäkringsinspektionen finner ända- målsenlig underrätta dem, vars försäkringar eller förmåner omfattas av överlåtelsen.

Försättes förening i konkurs sedan beslut om överlåtelse godkänts av försäkringsinspektionen skall, vid tillämpning av bestämmelserna i kon- kurslagen (1921: 225) om återgång av avtal, överlåtelsen anses ha skett dagen för godkännandet.

Registrering

65 å Bestämmelserna i 100 å första och tredje styckena, 101 och 102 åå samt 103 å 1 mom. lagen ( 1951:308 ) om ekonomiska för- eningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening. Vid till- lämpningen av bestämmelserna skall iakttagas att vad där sägs om läns- styrelsen i stället skall avse försäkringsinspektionen. Vidare gäller att registrering skall vägras, förutom i fall som anges i 100 å första stycket, även när förutsättningarna enligt 4 å denna lag för registrering ej är uppfyllda och när medgivande eller godkännande som krävs enligt denna lag ej lämnas.

66 å Mot den som inhämtat kännedom om vad. registret beträffande visst förhållande innehåller vid den tidpunkt varom är fråga, kan änd- ring i samma förhållande med laga verkan åberopas endast" om han visas ha ägt vetskap om ändringen. '

• Sida 18
•  Original

Prop. 1972: 69 ' ; 18

Tillsyn . 67 å Det åligger understödsförenings styrelse att på tid och sätt som försäkringsinspektionen bestämmer

1. hålla föreningens kassa och övriga tillgångar samt böcker, räken- skaper och andra handlingar tillgängliga för granskning av inspek- tionen, '

2. för varje räkenskapsår till inspektionen insända avskrift av dels förvaltningsberättelsen jämte vinst- och förlusträkning och balans- räkning, dels revisionsberättelsen med tillhörande handlingar, dels pro- tokoll fört vid föreningsstämma över beslut i fråga om dessa berättelser, dels en redogörelse för föreningen och dess verksamhet,

3. meddela de upplysningar och uppgifter i övrigt rörande föreningen som inspektionen begär.

68 å Bestämmelserna i 67 å 1 och 3 äger motsvarande tillämpning i fråga om styrelse, ordförande och verkställande direktör eller mot- svarande befattningshavare i aktiebolag, förening eller annan liknande sammanslutning, vars verksamhet uteslutande har till syfte att biträda en eller flera understödsföreningar vid verksamhetens bedrivande. Föreligger intressegemenskap mellan understödsförening, å ena, samt aktiebolag, förening eller annan liknande sammanslutning, å andra si- - dan, kan försäkringsinspektionen, om det är nödvändigt med hänsyn till tillsynsverksamhetcn, efter Konungens medgivande förelägga styrelse, ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befattnings- havare i sådan sammanslutning att avge särskild redovisning över intres- segemenskapen enligt föreskrifter som meddelas av inspektionen.

69 å Försäkringsinspektionen kan förordna revisor att jämte övriga revisorer för viss understödsförening granska styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper. Inspektionen kan när som helst återkalla upp- draget.

Revisor som förordnats av försäkringsinspektionen skall iakttaga de föreskrifter, som inspektionen meddelar. Arvode till revisorn skall be- talas av föreningen med belopp som inspektionen bestämmer.

70 å Försäkringsinspektionen kan kalla till extra föreningsstämma och till styrelsesammanträde. Företrädare för inspektionen får närvara och deltaga i överläggningarna vid föreningsstämma eller vid sådant styrelse- sammanträde som utlysts av inspektionen.

71 å Försäkringsinspektionen kan meddela de erinringar i fråga om understödsförenings verksamhet sominspektionen finnerpåkallade.

Försäkringsinspektionen skall förelägga understödsförening att inom viss tid vidtaga de åtgärder som behövs för rättelse, om

1. avvikelse skett från denna lag eller de för föreningen gällande stadgarna eller de författningar eller föreskrifter i övrigt som gäller för verksamheten,

2. stadgarna ej längre uppfyller de i 11 å första stycket angivna all— _ männa kraven, . . ' -

3. de tillgångar, vari försäkringsfond redovisas”, ej är tillräckliga för att trygga försäkringsutfästelserna eller

• Sida 19
•  Original

Prop. 1972: 69 19

4. annan allvarlig anmärkning kan riktas mot föreningens verksam- het.

Har föreläggande enligt andra stycket ej efterkommits inom bestämd tid och har det anmärkta förhållandet ej heller på annat sätt undanröjts. kan försäkringsinspektionen hos rätten ansöka om att föreningen skall förklaras skyldig att träda i likvidation. Har sådan ansökan skett, äger bestämmelserna i 72 å tredje stycket lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar motsvarande tillämpning.

Styrkes ej innan rätten avgör ärendet att meddelat föreläggande efter- kommits, skall rätten förklara, att föreningen skall träda i likvidation, och förordna en eller flera likvidatorer.

72 å Har understödsförening trätt i likvidation, kan försäkringsinspek- tionen förordna likvidator att tillsammans med övriga likvidatorer verk- ställa likvidationen. Föreningens firma tecknas därvid av denne likvida- tor i förening med den eller dem som annars är berättigade att teckna firman.

Under förenings likvidation har försäkringsinspektionen samma befo- genheter beträffande likvidatorerna som i fråga om styrelsen.

Försäkringsinspektionen kan förordna likvidationsrevisor att jämte övriga likvidationsrevisorer granska likvidatorernas förvaltning. och för- eningens räkenskaper under likvidationen.

Likvidator och likvidationsrevisor som förordnats enligt denna pa- ragraf kan utlysa föreningsstämma. Bestämmelserna i 69 å äger mot- svarande tillämpning på sådan likvidator och likvidationsrevisor.

73 å Understödsförening skall till bestridande av kostnaden för för- säkringsinspektionens tillsynsverksamhet årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser som meddelas av Konungen. Bidraget skall bestämmas till ett belopp som, räknat på intäkterna under nästföregående räken- skapsår, svarar mot högst två promille av föreningens hela inkomst av avgifter och en promille av föreningens nettokapitalavkastning. Bidraget får dock ej understiga tvåhundra kronor.

74 å Försäkringsinspektionen kan förelägga vite vid meddelande av föreskrift enligt denna lag.

Besvär

75 å Mot beslut i sådant tillståndsärende, på vilket enligt bestämmelse i denna lag 22, 29, 46 eller 76 å lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning, och mot sådant beslut av försäkringsinspektionen som ej meddelats i särskilt fall föres talan hos Konungen genom besvär.

Mot annat beslut av försäkringsinspektionen enligt denna lag föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Skadestånd

76 % Bestämmelserna i 106—109 åå lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1972: 69 . zu

Straffbestämmelser

77 å Driver understödsförening utan att vara registrerad försäkrings- verksamhet som avses i denna lag, dömes den som på föreningens väg- nar deltar i åtgärd eller beslut som rör verksamheten till böter eller fängelse i högst sex månader.

78 å Bestämmelserna i 110 å 1, 4 och 6 samt 11]. och 112 åå lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i frå- ga om understödsförening. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall dock iakttagas, att hänvisningarna i 110 och 111. åå till 10 å skall avse 15 å denna lag och att hänvisningen i 111 å 2 till 68 å skall avse 37 å denna lag. Vidare skall iakttagas att vad som sägs om länsstyrelsen i stället skall avse försäkringsinspektionen.

79 å Till böter dömes den som

1. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet meddelar oriktig eller vilse- ledande uppgift i försäkringsteknisk utredning, som ingivits till försäk- ringsinspektionen, eller i redogörelse eller upplysning, som lämnats till inspektionen enligt 67 å eller 68 å första stycket,

2. underlåter att fullgöra skyldighet som avses i 21 å första stycket, 32 å andra stycket, 41 å andra stycket, 56 å tredje stycket eller 63 å tredje stycket.

80 å Är gärning som avses i 77—79 åå belagd med straff i brotts- balken, dömes ej till ansvar enligt denna lag.

Särskilda bestämmelser

81 å Bestämmelserna i 114—116 åå lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar äger motsvarande tillämpning på understödsförening.

82 å Fordran som på grund av moderskapsförsäkring innestår hos un- derstödsförening får ej utmätas.

Om utmätningsfrihet för kapitalförsäkring, sjukhjälp och pension finns bestämmelser i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal och i utsökningsla- gen (1877: 31 s. 1).

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972, då lagen (1938: 96) om understödsföreningar skall upphöra att gälla.

2. Den gamla lagen gäller fortfarande i fråga om erkänd arbetslös- hetskassa och sådan icke erkänd arbetslöshetskassa som registrerats före den nya lagens ikraftträdande. ' "3. I fråga om understödsförening som omfattas av den nya lagen och som är registrerad hos försäkringsinspektionen vid den nya lagens ikraft- trädande gäller i stället för 6, 11, 17 och 19 åå, 21 å första stycket, 24 och 25 åå, de i 27 å första stycket 1 och 2 samt 31 å första stycket 2 meddelade särskilda bestämmelserna och 35 å den nya lagen samt 21 å, 38 å andra stycket, 51 å första stycket, 57 å 1 mom. första stycket och 60 å lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar den gamla lagen i tillämpliga delar till dess föreningens stadgar i dessa hänseenden änd-

• Sida 21
•  Original

Prop. 1972: 69 21

rats till överensstämmelse med den nya lagen. Grundat sig i annat hän- seende föreskrift i förenings stadgar på den gamla lagen skall, i stället för stadgarnas föreskrift, motsvarande bestämmelse i den nya lagen gälla.

Anmälan för registrering av stadgeändring enligt första stycket skall göras hos försäkringsinspektionen före utgången av år 1976. Sker ej dessförinnan anmälan som leder till registrering och har inspektionen ej medgett undantag med stöd av 2 å andra stycket den nya lagen, äger 71 å tredje och fjärde styckena den nya lagen motsvarande tillämpning. Närmare föreskrifter om anmälan meddelas av inspektionen.

4. Understödsförening som enligt 3 å första stycket den gamla lagen skall bestå av minst 50 medlemmar och vars medlemsantal vid den nya lagens ikraftträdande uppgår till minst 50 men ej 100 behöver ej göra anmälan enligt 41 å andra stycket den nya lagen tidigare än ett år efter ikraftträdandet. Nedgår antalet under 50, skall dock sådan anmälan omedelbart ske.

5. Beslut om förenings minsta antal medlemmar som fattats av till- synsmyndighet med stöd av äldre lag gäller fortfarande.

6. Har beslut av föreningsstämma fattats före den nya lagens ikraft- trädande, äger den gamla lagen tillämpning i fråga om beslutet.

7. Styrelseledamot, revisor eller fullmäktig som utsetts med tillämp- ning av den gamla lagen får utöva sitt uppdrag under den tid för vilken han är utsedd utan hinder av bestämmelse som saknar motsvarighet i den gamla lagen.

8. Har understödsförening trätt i likvidation före den nya lagens ikraftträdande tillämpas den gamla lagen.

9. Gäller enligt 3 bestämmelse i den gamla lagen, tillämpas vad i samma lag föreskrives om ansvar för överträdelse av bestämmelsen. 10. För pensionskassa som med stöd av 90 å första stycket 1 den gamla lagen förklarats undantagen från lagens tillämpning inträder skyl- dighet att tillämpa den nya lagen den 1 januari 1977, om ej kassan dess- förinnan förklarats undantagen från den nya lagens tillämpning. Har ansökan om sådan förklaring ingetts men inte avgjorts före nämnda dag inträder skyldigheten den senare dag då beslut, varigenom ansökan läm- nas utan bifall, meddelas. ll. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till före- skrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den bestämmelsen.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1972: 69

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar

Härigenom förordnas, att 116 och 118 åå lagen (1951: 308) om eko- nomiska föreningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

116 5

Innehålla förenings stadgar för— behåll, att tvister mellan förening- en och styrelsen, styrelseledamot, likvidator, förcningsmedlem eller röstberättigad, som ej är medlem, skola hänskjutas till avgörande av en eller flera skiljemän, äge det förbehåll samma verkan som till- kommer skiljeavtal. Om påkallan- de av förbehållets tillämpning gäl- le vad om talans väckande och om delgivning i denna lag finnes stadgat; där styrelsen vill föra klandertalan mot beslut av för— eningsstämma, skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om den i 36 å andra stycket omförmälda stämman blivit inom klandertiden utlyst att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallel- setid kan ske.

Innehålla förenings stadgar för- behåll, att tvister mellan förening- en och styrelsen, styrelseledamot, likvidator, föreningsmedlem eller röstberättigad, som ej är medlem, skola hänskjutas till avgörande av en eller flera skiljemän, äge det förbehåll samma verkan som till- kommer skiljeavtal. Om påkallan- de av förbehållets tillämpning gäl- le vad om talans väckande och om delgivning i denna lag finnes stad- gat; där styrelsen vill föra klan- dertalan mot beslut av förenings— stämma, skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om den i 36 å omförmälda stämman blivit inom klandertiden utlyst att hållas så snart det med iakttagande av före- skriven kallelsetid kan ske.

118 ål Vad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning ä:

1. ömsesidiga försäkringsbolag, sjukkassor, understödsföreningar och andra försäkringsföreningar;

2. de föreningar för anskaffan— de av lån mot säkerhet av inteck- ning i fast egendom, å vilka gäl- lande bestämmelscr om hypoteks- föreningar eller om bostadskredit— föreningar äga tillämpning:

1. ömsesidiga försäkringsbolag, sjukkassor, understödsföreningar och andra försäkringsföreningar i vidare mån än som följer av lagen (1972: ) om understöclsförening- nr;

2. de föreningar för anskaffan- de av lån mot säkerhet av inteck- ning i fast egendom, å vilka gäl- lande bestämmelser om hypoteks- föreningar äga tillämpning;

3. förening av trafikförsäkringsanstalter, vilken av försäkringsinspek- tionen godkänts att handhava för anstalterna gemensamma angelägen— heter; 1 Senaste lydelse 1971: 482.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1972: 69 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. bostadsrättsföreningar i vidare mån än som följer av bostadsrätts- lagen (1971: 479).

Ej heller göres genom denna lag ändring i vad om föreningar för visst ändamål eljest är i lag eller författning särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1972: 69 24

Utdrag av protokollet över linansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 17 december 1971.

Närvarande: Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERS- SON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON. LUND- KVIST, GEUERfMYRDAL, ODHNOFF, MOBE-RG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ny lag- stiftning om understödsföreningar och anför.

2.2. Understödsföreningarnas verksamhet och utveckling under senare tid

Den sakkunnige har i betänkandet lämnat en utförlig översikt över understödsföreningarnas verksamhet och utveckling under åren 1935— 1968 (s. 40—56). I det följande återges det väsentligaste innehållet av denna översikt. De statistiska uppgifterna, som avser slutet av resp. år, har i viss utsträckning kompletterats med siffror också för de två se- naste åren.

2.2.1. Andra understödsföreningar än arbetslöshetskassor

Den sakkunnige erinrar inledningsvis om att samhället under den tid som UFL gällt präglats av genomgripande förändringar på det ekono- miska och sociala området. Understödsföreningarna har inte lämnats oberörda av denna utveckling. Särskilt har reformerna inorn socialför- säkringens område direkt påverkat verksamheten för många föreningar.

Antalet föreningar olika år från år 1935 framgår av följande tabell:

År Pensions— Sjuk- .Begravnings- Sjuk- och Totalt kassor kassor kassor begravnings- kassor 1935 265 566 648 1— 1 479 1942 258 145 589 475 1 467 1948 203 166 458 290 1 117 1952 185 158 425 249 1 017 1953 182 155 414 235 986 1954 182 153 404 234 973 1955 177 129 378 214 898 1956 171 121 371 201 864 1957 165 119 363 184 831 1958 161 113 351 177 802 1959 150 . 107 324 160 741 1960 146 110 298 145 699 1961 140 105 287 139 671 1962 130 99 270 133 632 1963 123 96 252 126 597 1964 120 83 236 . 119 558 1965 118 79 227 113 537 1966 111 78 210 106 505 1967 108 74 199 100 481 1968 107 68 189 90 454 1969 103 66 176 78 423 1970 95 63 165 73 396

* Ingår bland sjukkassor.

Tabellen, som inte omfattar de erkända sjukkassorna, vilka år 1954 anförtroddes den allmänna sjukförsäkringen, visar att nedgången av antalet föreningar varit kraftig. I fråga om de föreningar som meddelar sjukhjälp har bl.a. införandet av den obligatoriska sjukförsäkringen liksom senare genomförda höjningar av ersättningarna från de all- männa försäkringskassorna bidragit till att ett stort antal föreningar

• Sida 28
•  Original

Prop. 1972: 69 28

trätt i likvidation. En vanlig orsak till att begravningskassa trätt i likvidation har varit att medlemsantalet gått ned under .100, varigenom föreningen inte fått fortsätta sin verksamhet. I samband med att ATP- reformen genomfördes upphörde många pensionskassor med sin verk- samhet. Antalet nyregistreringar har efter hand minskat. Sedan år 1963 har endast tre nya föreningar tillkommit.

Många av de föreningar som trätt i likvidation har överlåtit sin verksamhet på annan understödsförening. Sammanslagningar av två större föreningar har huvudsakligen skett inom gruppen öppna begrav- ningskassor och har bidragit till en stark koncentration av denna verk- samhet till de största öppna bcgravningskassorna. År 1935 var fler- talet sjukkassor och begravningskassor öppna föreningar (715 öppna och 499 slutna föreningar). År 1967 övervägdei stället antalet slutna föreningar inom dessa kategorier föreningar (259 slutna och 114 öppna föreningar). lnom gruppen pensionskassor dominerade de slutna för- eningarna redan år 1935 (21. öppna och 244 slutna). År "1968 var av de 107 pensionskassorna endast 6 öppna. Med ett undantag är de öppna pensionskassornas verksamhet av mycket ringa omfattning. Se- dan år 1950 har inte bildats någon ny öppen understödsförening.

Det sammanlagda antalet medlemmar i understödsförcningarna ökade fram till i början av 1950-talet trots att antalet föreningar samtidigt minskade. Efter år 1952 är medlemsantalet däremot sjunkande. "Ut- vecklingen i fråga om medlemsantalet i olika kategorier av föreningar framgår närmare av följande tabell.

År Pensions- Sjukkassor Begrav- Sjuk- och Totalt kassor ningskassor begravnings- kassor

1935 67 946 261 870 692 530 1 — 1 022 346 1942 81 837 243 913 772 367 211 603 1 309 720 1948 101 019 269 472 827 780 170 757 1 369 028 1952 12.1 793 269 620 860 149 158 392 1 409 954 1953 125 258 266 062 856 570 151 584 1 399 474 1954 118942 252921 833143 164812 ] 369 818 1955 117583 215221 828 459 153 316 1314 579 1956 124 871 204166 798 581 150 244 1 277 862 1957 128 544 197 241 785 774 142 750 1 254 309 1958 131341 185605 747313 129622 1193 881 1959 132 738 178 655 736 083 127 220 1 174 696 1960 134 645 .178 393 711 383 132 099 1 156 520 1961 137 002 173 706 701 975 128 757 1 141 440 1962 133 072 164 734 684 336 126195 1 108 337 1963 168 322 156017 668 541 115835 1 108715 1964 171 778 144 419 652 669 112 456 1081 322 1965 173 990 138 987 637 692 110 094 1 060 763 .1966 172 997 133 113 617 969 106 700 1 030 779 1967 174 633 125 370 599 471 101 600 1001 074 1968 176 990 120 090 574 690 96 174 967 944 1969 180 207 111 032 553 673 92 384 937 296

• Sida 29
•  Original

Prop. 1.972: 69 29

Tabellen visar bl.a. att medlemsantalet fortlöpande minskar i fråga om samtliga föreningsgrupper utom pensionskassorna, vilka efter hand ökat sitt medlemsantal.

Utvecklingen i fråga om nyanslutning och frivillig avgång åren 1956—69 framgår av följande tabell. Med nyanslutning avses annan anslutning än inträde vid överlåtelse av annan förenings verksamhet. Frivillig avgång avser avgång av annan anledning än inträffat för- säkringsfall och omfattar inte avgång vid överlåtelse eller likvidation.

År Pensionskassor Sjukkassor Begravnings- Sjuk- och begrav-

kassor ningskassor

Samtliga föreningar

Nyan- Frivillig Nyan- Frivillig Nyan- Frivillig Nyan- Frivillig slutning avgång slutning avgång slutning avgång slutning avgång

4 586 1956 10007 10859 19505 18390 19292 11271 11709 1957 8 993 4 227 9 717 14 948 19 249 17 975 7 793 8 684 1958 7 616 5 064 * 6 499 6130 15 607 11 034 5 759 6 454 1959 6 529 3 749 6 920 12127 13 222 10 568 6 576 6 819 1960 7 295 4 730 10 342 13 729 13 602 9 756 9 799 8 278 1961 7813 5189 11490 15199 12445 8419 9590 9053 1962 7 646 8 591 8 1.13 14 450 10 444 8 287 8 274 7 894 1963 42 937 3 405 8 002 14 929 "8 540 7 932 6 653 8 583 1964 12958 9009 9453 13425 8862 7819 9189 8325 1965 8 867 5 684 9 784 13 306 8 967 7 587 9 399 9 189 1966 11 900 11 115 8 027 11 985 5 207 6 776 8178 8 934 1967 13169 11373 4501 10139 4747 5056 5015 7659 1968 11 445 7 691 9 257 11 802 3 400 6 408 5 050 6 434 1969 12 488 7 700 8 534 12 587 3 668 5 833 5 385 6107

5121 169663 92113 121498 184261 146350 132742 107931 114122

En undersökning vid utgången av år 1969 av medlemmarnas för- delning efter ålder i fråga om sjukkassor, begravningskassor samt sjuk- och begravningskassor visar, att av den totala folkmängden i åldrar över 60 är omkring 25 0,10 var medlemmar i sådana föreningar. I åldersgrupperna under 60 år var däremot en allt mindre del av folk- mängden medlemmar ju längre ned man kom på åldersskalan. Endast 3—4 % av folkmängden i åldrarna under 30 år hade medlemskap i nämnda föreningar.

Trots den stora nedgången i antalet föreningar har fonderna fort- löpande ökat i storlek. Vid utgången av år 1969 redovisade föreningar- na sammanligt "3 960 milj. kr. i fonder, vilket innebär mer än en sex- dubbling sedan år 1942. Under året 1969 uppgick fondökningen till 197 milj. kr. Den största andelen av fonderna faller på pensionskassorna. Dessas fonder uppgick sålunda vid utgången av år 1.969 till 3 684 milj. kr. och svarar för drygt 3 000 milj. kr. av den totala ökningen sedan år 1942. Bland övriga grupper av föreningar är fondbildningen störst hos begravningskassorna med drygt 200 milj. kr. _— Under år 1969 inbetaladcs i avgifter till samtliga understödsföreningar 142 milj. kr.,

Nyan- Frivillig slutning avgång

50 527 45 752 35 481 33 247 41 038

41 338 34 477 66132 40 462 37017

33 312 27 432 29152 30073

545 440

55 092 45 834 28 682 33 263 36 493

37 860 39 222 34 849 38 578 35 766

38 810 34227 32 335 32 227

523 238

• Sida 30
•  Original

Prop. 1972: 69 30

varav 123 milj. kr. till pensionskassor. Under samma år uppgick ut- betalningar för försäkringsfall till 122 milj. kr., varav 103 milj. kr. från pensionskassor.

I det följande skall lämnas vissa uppgifter om verksamheten inom olika grupper av understödsföreningar.

Pensionskassorna kan indelas i två huvudgrupper, tjänstepensions- kassor och andra pensionskassor. Tjänstepensionskassorna kan i sin tur delas upp i tre kategorier, dels ITP-kassorna som meddelar komplette- ringsförsäkring till ATP enligt med av arbetsmarknadens parter träf- fade pensionsavtal, dels fribrevskassor, dvs. pensionskassor i vilka av- giftsbetalningen upphört och försäkringarna nedsatts till fribrev, dels övriga tjänstepensionskassor.

Pensionskassorna meddelar ålderspension, invalidpension och efter- levandepension. I några fall meddelas också s.k. avgiftsbefrielseför- säkring och kapitalundcrstöd.

Följande tabell belyser försäkringsbestånd och pensionsbelopp i olika grupper av pensionskassor vid slutet av år 1969.

Tjänstepensionskassor Andra Samtliga ___—- pensions- pensions- ITP- Fri- Övriga kassor kassor kassor brevs— tjänste-

kassor pensions-

kassor Försäkringsbestånd vid årets slut Antal föreningar 23 19 12 49 103 Antal försäkrade medlemmar exkl. pensionstagare 120 295 33 842 2 057 7 668 163 862 Antal pensionstagare 16 894 11 236 1 770 3 667 33 567 härav med ålderspension 9 645 6 418 895 2 465 19 423 härav med invalidpension 1 808 390 2 2 200 härav med efterlevandepension 5 441 4 428 873 1 202 11 944

Utbetalt pensionsbelopp per pen- sionstagare i genomsnitt under

året (kr.) Ålderspension 5 549 2 963 522 176 3 764 Invalidpension 4 155 4 304 889 — 4 179 Efterlevandepension 2 498 1 327 457 130 1 665

Som framgår av tabellen är den verksamhet som bedrivs av gruppen andra pensionskassor än tjänstepensionskassor relativt obetydlig. Grup- pen består huvudsakligen av äldre föreningar med gamla traditioner. De flesta är bildade inom någon yrkesorganisation såsom hantverksför- ening, sjömannaförening, regementskår e.d.

Vad gäller utvecklingen inom tjänstepensionskassorna under senare tid kan följande nämnas. År 1960 träffades på arbetsmarknaden upp- görelse om den plan för kompletterande pensionsförmåner som går un- der benämningen ITP-planen (industrins tilläggspension för tjänste-

• Sida 31
•  Original

Prop. 1972: 69 31

män). Denna omfattar numera såväl plan för ålderspension, intjänad fr.o.m. den 1 januari 1960, familjepension, sjuk- och invalidpension och änkepension som plan för grupplivförsäkring. Enligt ITP-planen skulle pensionsförmånerna tryggas antingen genom att företaget teck- nade pensionsförsäkring (i försäkringsbolag eller understödsförening) eller på annat sätt. Samma år träffades uppgörelse om det s.k. PRI- systemet, vilket syftade på tryggande genom annat sätt än genom pen- sionsförsäkring. Detta system innebar följande. Pensioneringcn admi- nistreras av företagen med hjälp av en av parterna stiftad ideell för- ening. Pensionsregistrcringsinstitutet (PRI). Företagen tecknar kredit- försäkring i ett kreditförsäkringsbolag, Försäkringsbolaget Pensions- garanti, ömsesidigt, (FPG) och skall avsätta mot pensionsskulden sva- rande medel till en för ändamålet särskilt inrättad pensionsstiftelsc (FRI-stiftelse). Dessa stiftelser har därefter ersatts med en särskild re- dovisning av pensionsskuld enligt bestämmelserna i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsskuld m.m. För pensionskassorna fick över- enskommelsen om ITP-planen och andra liknande uppgörelser till följd att en del föreningar, de s.k. ITP-kassorna, började meddela försäk- ringar enligt avtalsuppgörclserna. För de föreningar som inte kom att meddela sådana försäkringar blev följden att i princip all avgiftsbetal- ning upphörde och att de intjänade pensionerna nedsattes till fribrev. En del av dessa kassor fortsatte verksamheten med att förvalta dessa fribrev (fribrevskassorna) under det att övriga kassor lade ned sin verk- samhet.

ITP-kassorna har i" sina stadgar utformat försäkringsvillkor och grunder efter vad som tillämpas av försäkringsbolaget Svenska Perso- nalpensionskassan, ömsesidig försäkringsförening. Ändringar i de på arbetsmarknaden träffade avtalen om kompletterande pensionsförmå- ner medför i allmänhet ändringar i SFP:s försäkringsvillkor och grun- der och i pensionskassornas stadgar. För pensionskassornas del är en stadgeändring i allmänhet en tidskrävande procedur, bl. a. på grund-av att beslut krävs på två föreningssammanträden. Svårigheterna att i tid anpassa stadgarna efter träffade pensionsavtal medför därför, att änd- ringarna ibland får ges retroaktiv verkan. I de större tjänstepensions- kassorna utövas medlemmarnas befogenheter vid föreningsstämma i regel av särskilda ombud. Dessa utses vanligen av de anställdas orga- nisationer och av arbetsgivaren eller arbetsgivarorganisation.

Sjukförsäkring meddelas av sjukkassor och av sjuk- och begravnings- kassor. Enligt UFLzs regler kan kassorna delas in i två kategorier, näm- ligen dels föreningar som ger ut sjukpenning för längre tid än 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd, dels övriga föreningar. De förra skall i princip ha minst 500 medlemmar, de senare minst 100 medlemmar. Vid 1969 års utgång var antalet sjukförsäkrade medlem- mar 185 481, varav 113 912 var medlemmar i 34 föreningar som lämnar

• Sida 32
•  Original

Prop. 1972: 69 32

sjukpenning för längre tid än 90 dagar och 71 569 var medlemmar i övriga 110 föreningar. Av de sjukförsäkrade medlemmarna var 133 984 sjukpenningförsäkrade och 64475 försäkrade för sjukhusvård, läkar- vård, läkemedel m. m.

Sjukhjälpscrsättningarna avser i regel små belopp och är ofta maxi- merade på olika sätt. Uppgifter för år 1969 visar att över hälften av det totala antalet medlemmar var tillförsäkrade en sjukpenning som var lägre än 4 kr. per dag. Alla föreningar utom en har begränsat sjuk- hjälpstiden till högst 3 år. I allmänhet tillämpas en viss karenstid, ofta tre dagar. Vid beräkning av läkarvårdscrsättning tillämpas i regel läkar- vårdstaxan (1969: 657). Vissa föreningar lämnar också moderskapshjälp med belopp som vanligen inte överstiger 100 kr.

Sjukkassorna har måst anpassa sin verksamhet till den allmänna sjuk- försäkringen. Efter denna försäkrings genomförande år 1955 blev sjuk- kassorna hänvisade till att ge kompletteringsförsäkringar. Som framgår av det följande har utrymmet för sådana försäkringar därefter minskat i takt med förbättringar inom den allmänna försäkringen. Mer bety- dande utvidgningar såvitt angår sjukpenningcrsättning skedde genom lagstiftning år 1.962. I detta läge ansågs det angeläget att förhindra möjligheten till överförsäkring. Efter överläggningar med försäkrings— bolagen lämnade försäkringsinspektionen år 1963 en rekommendation som innebar att försäkringsförmånerna inom frivillig sjuk- och olycks- fallsförsäkring skulle maximeras på sådant sätt, att de tillsammans med förmånerna från den allmänna försäkringen och eventuella andra tjäns- teförmåner kompenserade högst 93 0/0 av den försäkrades förlorade nettoinkomst efter skatt. Rekommendationen kom att gälla också för de understödsföreningar som meddelade sjukhjälp. Eftersom de statsan- ställda fr.o.m. den 1 juli 1.963 fick sjuklöneförmåner till en kompen- sationsnivå av ca 93 % kunde kornpletteringsförsäkring inte vidare med- delas statsanställda. I ett besvärsärende år 1966 medgav emellertid Kungl. Maj:t att Folksam, oavsett rekommendationen, fick tillförsäkra arbetstagare som inte uppbär oavkortad lön under sjukdom, en dag- ersättning av högst 3 kr.- från arbetsoförmågans sjunde dag, insjuk- nandedagcn inräknad. Försäkringsinspektionen meddelade därefter un- derstödsföreningarna att dessa generellt borde tillämpa samma ersätt- ningsregel såvitt gällde ersättning till statsanställda och andra grupper med motsvarande sjuklöneförmåner. Samtidigt påpekade inspektionen att med hänsyn till år 1967 genomförda nya förbättringar i fråga om sjukpenningförmånerna inom den allmänna försäkringen utrymmet för kompletteringsförsäkring till högre belopp än 3 kr. per dag skulle. prövas från fall till fall.

Kapitalförsäkring meddelas av begravningskassor och sjuk— och be- gravningskassor. Som förut nämnts skiljer UFL på föreningar som med- delar försäkring till högre belopp än 500 kr. och övriga föreningar. De

• Sida 33
•  Original

Prop. 1972: 69 33

förstnämnda föreningarna måste i princip ha minst 500 medlemmar, de övriga minst 100 medlemmar. Av de 641 221 försäkrade medlemmarna vid 1969 års utgång var 497 343 medlemmar i 53.föreningar som med- delade kapitalförsäkring till högre belopp än '500 kr. och de övriga med— . lemmar i återstående 201 föreningar. Flertalet föreningar meddelar rena dödsfallscrsättningar ('begravningshjälpsförsäkringar), dvs. försäkring som betalas ut vid medlems död eller ibland också vid dödsfall inom medlemmens familj. Några av de större öppna föreningarna meddelar också s.k. sammansatta försäkringar med utbetalning vid viss bestämd ålder eller vid dessförinnan inträffat dödsfall. Några föreningar medde- lar dessutom olika typer av barnförsäkringar.

Kapitalförsäkring meddelas i regel med blygsamma belopp. År 1969 var medelförsäkringssumman 570 kr. i föreningar som fick meddela för- säkring till högre belopp än 500 kr. och 388 kr. i övriga föreningar. Om- kring 79 0/0 av de försäkrade var vid 1969 års utgång medlemmar i öppna begravningskassor. De två största öppna begravningskassorna hade då 130046 resp. 74 059 medlemmar. Svenska livförsäkringsför— eningars riksförbund, som är en sammanslutning av ett antal större be— gravningskassor, verkar sedan många år tillbaka för en än starkare cen- tralisering inom de öppnakassorna. I samma-riktning verkar försäk- ringsinspektionen genom att i de fall, där förvaltningskostnaderna framstått som oskäligt höga. råda föreningarna att undersöka om inte det mest ändamålsenliga är att upphöra med verksamheten eller över- låta den på annan förening.

[ många föreningars stadgar har tagits in bestämmelser om återköp och fribrev enligt normalförslag som utformats av försäkringsinspektio- nen och som är ägnade att tillgodose medlemmarnas rättigheter i dessa hänseenden. Ett fåtal föreningar har stadgebestämmclser om belåning av försäkringar. s. k. livlån.

I syfte att klargöra inom vilkagränser verksamheten får bedrivas utan att den kan anses som affärsmässig har tillsynsmyndighetcn fastställt vissa regler. Sålunda får heltidsanställda agenter inte användas. Vidare gäller att anskaffningsprovisionen inte får överstiga viss procent av det aktuella kapitalunderstödct.

Såväl riksförbundet som enskilda föreningar har vid flera tillfällen ansökt om försäkringsinspektionens medgivande att få utfästa högre belopp än 4 000 kr. för en medlem. Bortsett från sådana kapitalförsäk- ringar, som meddelas i samband med pension, har medgivande lämnats i endast ett. fall som avsåg en sluten förening.

2.2.2. Erkända arbetslös]:elskassor

Den frivilliga statsunderstödda försäkringen tillkom år 1934. Försäk— ringen handhas av erkända arbetslöshetskassor som bildats av fackliga organisationer inom det yrkesområde som utgör resp. kassas verksam--

• Sida 34
•  Original

Prop. 1972: 69 34

hetsområde. Medlemmarna i dessa organisationer är i regel kollektivt anslutna till arbetslöshetskassan, som dock också är öppen för ej fack- ligt organiserade inom verksamhetsområdet. Samtliga kassor är riks- kassor och med ett undantag (en kassa för yrkesfiskare) avsedda för an- ställda. En kassa är öppen för anställda oavsett yrkestillhörighet. Den 31 augusti 1971 var det totala antalet medlemmar 2279 000. Antalet kassor var 48 den 1 september 1971.

Försäkringsersättningen utgörs av dagpenning och barntillägg. Det högsta daghjälpsbeloppet är sedan den 1 september 1971 60 kr. Barn— tillägg utgår för barn under 16 år och är f. n. 2 kr. per barn och dag.

Arbetslöshetskassornas verksamhet finansieras av medlemsavgifter, statsbidrag och räntor på fonderade medel. Avgifterna, som varierar starkt mellan såväl kassor som klasser beroende på arbetslöshetsrisken och dagpenningens storlek, fastställs av tillsynsmyndigheten, dvs. ar- betsmarknadsstyrclsen.

Statsbidrag utgår efter olika grunder. Grundstatsbidrag utgår med viss procent — varierande mellan 35 och 50 0/0 för de olika dagpenning- klasserna —— av varje utbetalat dagpenningbelopp. Vid större arbetslös- het ökar detta bidrag. Dagpenningbidrag utgår med visst belopp på den del av dagpenningcn som inte täcks av grundstatsbidraget. Barntilläggs- bidrag utgår med 75 0/0 av barntilläggskostnaden. Slutligen utgår också förvaltningsbidrag med medlemsbidrag (4—6 kr. per årsmedlem) och bidrag för arvode till tillsynsmyndighetens representant i kassas styrelse.

2.3. Utvecklingen inom annan försäkringsverksamhet

I betänkandet ges en översikt för utvecklingen efter år 1938, då UFL trädde i kraft, i fråga om dels den affärsmässiga försäkringsrörelsen, dvs. den verksamhet som drivs av försäkringsbolagen, och dels den all- männa försäkringen och annan sociallagstiftning (s. 57—61). Vad gäller försäkringsbolagen innehåller betänkandet vidare utförliga redogörelser för de i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse (FL) införda s.k. behovs- och skälighetsprinciperna (s. 80—82 och 87—90). Av fram- ställningen i betänkandet i dessa delar skall här beröras endast vissa viktigare drag av den lagstiftning som genomförts för försäkringsbola- gen.

FL reglerar den verksamhet som får drivas av försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag. I förhållande till tidigare lagstiftning för den affärsmässiga försäkringsrörelsen innebar FL en nyordning i viktiga avseenden. I fråga om koncessionsprövningcn, som ligger hos Kungl. Maj:t, kompletterades en i huvudsak formell prövning med villkoren att den planerade rörelsen -—— eller utvidgningen till ny verk- samhetsgren — måste vara behövlig och också i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Härigenom lagfästes den

• Sida 35
•  Original

Prop. 1972: 69 35

s. k. behovsprincipen, som alltså innebär att prövningen skall gälla både en kvalitetsbedömning och en kvantitetsbedömning som avser att fast— ställa om det på den svenska försäkringsmarknaden finns behov av det planerade bolaget eller den tilltänkta vidgningen av verksamheten. I frå- ga om livförsäkringar infördes vidare i FL ——- vid sidan av den redan ti- digare gällande soliditetsprincipen som främst syftar till att trygga för- säkringstagarna i fråga om företagens säkerhet och förmåga att fullgöra sina förpliktelser — en delvis ny grundprincip, den s.k. skälighetsprinci- pen. Denna princip innebär i huvudsak att priset för en försäkring skall vara bestämt på ett skäligt sätt i förhållande till de förmåner försäkring- en avser. Principen innebär också att livförsäkringstagare skall ha rätt till återköp och fribrev och till återbäring av överskott på försäkringen. Genom FL vidgades vidare försäkringsinspektionens befogenheter i frå- ga om tillsynen över försäkringsverksamheten. Bl.a. avsågs den prak- tiska tillämpningen av skälighetsprincipen bli föremål för en ökad granskningsverksamhet. Genom ändring är 1950 infördes i FL bl. a. regler om skälighetsprincipens tillämpning också för annan försäkring än livförsäkring.

År 1958 tillsattes en utredning med uppgift att se över FL. Ändamålet med översynen var att anpassa lagstiftningen till de ändrade förut- sättningarna -—— bl. a. genomförandet av den obligatoriska sjukförsäk- ringen och en förutsedd allmän pensionsförsäkring —- på ett sådant sätt, att en från samhälleliga synpunkter ändamålsenlig reglering och tillsyn av försäkringsrörelsen blev möjlig. Översynen ledde till att FL år 1961 ändrades på olika punkter ( prop. 1961:171 , 1 LU 51, rskr 388, SFS 1961: 610).

3. Allmänna synpunkter på en ny lagstiftning 3.1 Den sakkunnige 3.1.1 Behovet av ny lagstiftning

Den sakkunnige erinrar inledningsvis om den stora betydelse som understödsföreningarna i ett tidigare skede hade på det sociala fältet. De understödsorganisationer som under slutet av 1800-talet och senare växte fram inom fackföreningar, skråsammanslutningar och inom oli- ka ideella sammanslutningar gjorde sålunda en mycket värdefull in- sats när de skapade en ordning där medlemmarna genom inbördes bi- stånd kunde bereda viss hjälp åt dem som drabbades av sjukdom eller invaliditet eller för vilka familjeförsörjarcn gick bort.

Under de senaste årtiondena har intresset från allmänhetens sida för understödsföreningarnas verksamhet minskat. Bl.a. har följande två omständigheter bidragit till detta. För det första har det allmänna ge- nom reformer på socialförsäkringens område i stor utsträckning över-

• Sida 36
•  Original

Prop. 1972: 69 36

tagit ansvaret för att medborgarna skall ha en tillfredsställande ekono- misk trygghet vid sjukdom. invaliditet och vid familjeförsörjarens från- fälle. För det andra har utvecklingen inom den affärsmässiga livförsäk— ringsrörelsen. dvs. livförsäkringsbolagen, inneburit att det privata vinst- intresse som förr låg bakom bolagens verksamhet i huvudsak fallit bort. Den väsentliga ändringen härvidlag skedde genom 1948 års reform av försäkringsröreIselagstiftningen. Ett tidigare betydelsefullt motiv för att gå in i en på uteslutande ideell grund uppbyggd understödsförening i stället för att ta en försäkring i ett försäkringsbolag har således i prak- tiken försvunnit.

I den av försäkringsinspektionen upprättade promemorian som lig- ger till grund för utredningsuppdraget (angående innehållet i prome- morian se betänkandet s. 62—70) betonas att FL i många hänseenden tillgodoser försäkringstagarnas intressen bättre än vad UFL gör. Det understryks därvid att det är angeläget att i UFL införs motsvarigheter- till de bestämmelser i FL som är ett uttryck för de s. k. behovs- och skälighetsprincipcrna samt att en effektivare tillsyn än f. n, genomförs. .

Den sakkunnige framhåller att om föreningsverksamheten styrs hår- dare kan man knappast undvika en successiv avveckling av sådana föreningar, som inte arbetar helt rationellt och som inte är helt bär- kraftiga från allmänt försäkringsmässiga utgångspunkter. Man bör då fråga sig om en sådan" utveckling är ofördelaktig från allmänna ut- gångspunkter. Den sakkunnige anser att understödsföreningarna spelat ut sin mer betydande roll som trygghetsförmedlare och att det för dessa föreningars del i fortsättningen inte kan bli fråga om annat än en ganska begränsad verksamhet vid sidan av de stora trygghetsförmed- larnas.

Den sakkunnige delar försäkringsinspektionens uppfattning att man vid en översyn av UFL i första hand bör söka tillgodose medlemsin- tresset i tilltircdsställande utsträckning. En reform bör sålunda i väsent- liga hänseenden innebära att någon mer betydande skillnad från med- lemssynpunkt inte kommer att föreligga i förhållande till vad som nu- mera gäller enligt FI.. Med denna utgångspunkt ställer den sakkunnige den principiella frågan om inte utvecklingen gått därhän, att UFL spelat ut sin roll. Är detta fallet kunde man tänka sig att ett antal stora, rationellt arbetande föreningar, framför allt vissa begravningskassor. förvandlas till försäkringsbolag. Vidare fick flertalet mindre begrav- ningskassor och sjukkassor avvecklas i tvångsmässig ordning. En sär- skild lösning kunde diskuteras i fråga om pensionskassorna. Arbetslös- hetskassorna slutligen kunde regleras uteslutande av AKF. Den sakkun- nige finner en lösning av så radikal art oantagbar såvitt avser huvud- delen av understödsföreningarna. Bl. &. pekar den sakkunnige på den rådande negativa inställningen till att kretsen av försäkringsbolag vid- gas och på dc stora praktiska problem som är förknippade med en

• Sida 37
•  Original

Prop. 1972: 69 . . 37

tvångsmässig snabb avveckling av de mindre föreningarna. Den sak- kunnige finner det vidare mest ändamålsenligt —— med hänsyn till de speciella former av försäkringsverksamhet av ej affärsmässigt slag som många föreningar driver — att bestämmelserna om understödsför- eningarna liksom f. n. tas upp i en särskild lag och således inte förs in i den redan omfattande FL.

Den sakkunnige har gjort en allmän översyn av de regler som gäller för understödsförcningarna. Den sakkunnige har, som redan antytts, därvid i första hand sökt förbättra skyddet för föreningsmedlemmarnas intressen. Som den viktigaste nyheten i detta hänseende föreslår den sakkunnige att skälighetsprincipen skall införas för understödsförening— arna. Med hänsyn till de särförhållanclen som kännetecknar dessa har den sakkunnige dock modifierat principen något, så att den inte får samma stränga innebörd som enligt FL. Vidare föreslås principen ut- formad som en grundläggande norm för en förenings hela verksamhet och således inte som i FL formulerad som ett krav på att premien skall utgöra ett skäligt pris på försäkringsförmåncrna. Mot bakgrund av skä- lighetsprincipen föreslår den sakkunnige i olika hänseenden särskilda regler som är ägnade att bättre tillgodose medlemsintresset än nuvaran— de regler. Förslaget tar bl. a. sikte på att förstärka försäkringstagarnas rätt till fribrev och till återköp av försäkring. Den sakkunnige har ock- så funnit det behövligt att förbättra försäkringsinspektionens möjlighe- ter att ingripa mot förening när anmärkning finns mot dess verksamhet. i överensstämmelse med förutsättningen att främst tillgodose medlems- intresset har den sakkunnige också övervägt i vad mån det är påkallat att begränsa en vidgning av understödsföreningsväsendet genom att. in- föra en motsvarighet till den behovsprincip som gäller för försäkrings- bolagen. Den sakkunnige föreslår härvid ett generellt förbud mot ny- bildning av öppna föreningar. Förslaget motiveras också med svårighe- ten att avgränsa sådana föreningars verksamhet mot den affärsmässiga verksamhet som drivs av försäkringsbolagen.

Den sakkunnige har emellertid funnit det behövligt att reformera UFL också i andra hänseenden än sådana som direkt tar sikte på att förbättra skyddet för medlemmarna. På det försäkringstekniska områ- det föreslås bl.a. en förenkling av de nuvarande tämligen komplicerade reglerna om fondbildning. Vidare föreslås att placeringsbestämmelser- na mjukas upp efter mönster av vad som gäller för livförsäkringsbola- gen. Mot bakgrunden av att de associationsrättsliga bestämmelserna i- UFL i viss utsträckning blivit föråldrade har den sakkunnige vidare sett över dessa regler. De förslag som i detta avseende läggs fram i be- tänkandet bygger väsentligen på de modernare regler som finns i FL och ' i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar. .

Den sakkunnige föreslår en helt ny lag för understödsföreningarna. Detta motiveras med att de materiella ändringarna är omfattande och

• Sida 38
•  Original

Prop. 1972: 69 38

rör väsentliga avsnitt i UFL och att övriga avsnitt i lagen behöver moderniseras. ,

Det kan här slutligen nämnas att den sakkunnige föreslår, att för- ening i sitt firmanamn alternativt skall få använda beteckningen för- säkringsförening i stället för termen understödsförening.

3.1.2 Gränsdragningen mot affärsmässig försäkringsrörelse samt behovs— principen

Den sakkunnige tar först upp frågan om gränsdragningen till den af- färsmässiga försäkringsrörelsen, dvs. den verksamhet som drivs av för- säkringsbolagen. Kriterierna på en understödsförening är enligt UFL, att föreningen skall ägna sig åt personförsäkring för inbördes bistånd och att rörelsen inte skall drivas affärsmässigt. De slutna föreningarna har i regel inte haft svårt att uppfylla kraven på att verksamheten skall vara för inbördes bistånd och inte får drivas affärsmässigt. Admini- strationskostnaderna blir låga för dessa föreningar och verksamheten har som helhet en ideell karaktär. Enligt den sakkunnige finns därför inget tvivel om att de normalt ägnar sig åt verksamhet som inte kan anses som affärsmässig försäkringsrörelse.

I fråga om de öppna föreningarna är däremot gränsen mot den af- färsmässiga försäkringsrörelsen inte lika klar. Denna grupp av förening- ar, som omfattar bl.a. de stora begravningskassorna och de största Sjukkassorna, har ofta ursprungligen haft en— ”sluten” karaktär åt- minstone såtillvida att deras verksamhet varit geografiskt begränsad. Senare har emellertid i allmänhet även denna begränsning försvunnit och föreningarna konkurrerar numera i viss mån med varandra och försäkringsbolagen. De kan naturligtvis sägas verka ”för inbördes bi- stånd” i samma mening som alla försäkringsföretag men saknar enligt den sakkunnige ofta den speciellt ideella inriktning, som de slutna för- eningarna har och som utgör grundvalen för lagstiftningen om under- stödsföreningarna. Detta beror främst på att det inte saknas affärsmäs- siga inslag i de öppna föreningarnas verksamhet. Det är med hänsyn till bristen på självklar rekryteringsbas naturligt, att dessa understöds— föreningar måste kämpa för att kunna fortleva och vidareutvecklas. Självfallet blir medlemsvärvningen då en mycket väsentlig angelägenhet. Den kan inte längre bedrivas på frivillig och kostnadsfri väg. Genom att tillsynsmyndigheten sett sig nödsakad godta vissa provisionsnormer för medlemsvärvning och inkassering av försäkringsavgifter, har man rent principiellt accepterat att understödsföreningsverksamhet inte kan drivas helt ideellt och utan affärsmässiga inslag.

Den sakkunnige framhåller svårigheten att bedöma om de existeran- de öppna föreningarna, särskilt de större, på ett tillfredsställande sätt uppfyller de huvudsakliga kriterier, som UFL ställer upp i fråga om

• Sida 39
•  Original

Prop. 1972: 69 39

verksamheten, dvs. kraven på verksamhet till inbördes bistånd och utan affärsmässig inriktning. Dessa kriterier får behållas för att även i fortsättningen ange den väsentliga inriktningen av understödsför- eningsverksamheten och ramen för lagstiftningens tillämplighet. Den sakkunnige anser emellertid att i framtiden bör inte accepteras, att nya understödsföreningar bildas utan att man med säkerhet kan räkna med att de kommer att uppfylla de i lagen uppställda förutsättningarna. Bl. a. på grund av kostnaderna för anlitad arbetskraft kan en ny öppen för- ening inte börja att driva verksamhet utan att enskilt vinstintresse be- höver tillgodoses. Redan problemet med gränsdragningen mot den af- färsmässiga försäkringsrörelsen utgör enligt den sakkunnige ett tillräck- ligt vägande skäl för ett förbud mot nybildning av öppna föreningar.

Den sakkunnige finner ett förbud mot nybildning av öppna under- stödsföreningar motiverat också från synpunkter som hänför sig till den s.k. behovsprincipen. Denna princip innebär enligt FL att vid koncessionsprövningen skall prövas, om den planerade rörelsen är be- hövlig och också i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av för- säkringsväsendet. Den sakkunnige menar att det med hänsyn till de redan existerande öppna föreningarna, vilka förutsätts få leva kvar, och med tanke på understödsföreningsrörelsens sunda utveckling är ange- läget att hindra att nya öppna föreningar kommer till. Den sakkunnige föreslår sålunda att nya öppna föreningar i fortsättningen inte skall få bildas.

I fråga om de slutna föreningarna gäller andra förhållanden. En samhörighetskänsla och vilja till inbördes bistånd är fortfarande väsent- liga motiv när en särskild grupp personer, t. ex. anställda vid ett före- tag eller medlemmar i en ideell förening, vill ordna sina försäkrings- frågor genom att bilda en understödsförening. Gränsdragningen mot den affärsmässiga försäkringsrörelsen utgör inte heller i övrigt samma problem som beträffande öppna understödsföreningar. Som regel är förvaltningsarbetet i de slutna föreningarna av jämförelsevis enklare beskaffenhet och mindre omfattning än i de öppna föreningarna. I många fall kan hjälp och bidrag till förvaltningen också erhållas och medlemsrekryteringcn vållar inte några särskilda utgifter. De samlade förvaltningskostnaderna kan därför hållas på en förhållandevis låg nivå. Med hänsyn till utvecklingen inom den affärsmässiga försäkringsrö- relsen ifrågasätter den sakkunnige trots detta om inte de tilltänkta med- lemmarna i många fall skulle vara bättre betjänta av en annan lösning av sina försäkringsfrågor än vad en understödsförening kan bjuda. Tillsynsmyndigheten skall nämligen vid sin behandling av en ansökan om registrering alltid pröva om stadgarna är betryggande för medlem- marna och övriga understödsberättigade. Denna prövning kommer med den sakkunniges förslag att i betydligt högre grad än f. n. direkt ba- seras på sådana övervägandcn som hänger samman med skälighets-

• Sida 40
•  Original

Prop. 1972: 69 40

principen. Med hänsyn härtill och då -de bakomliggande bevekel- segrunderna för en önskan till samverkan inom understödsföreningens form kan växla i styrka från fall till fall, .finns enligt den sakkun- niges mening inte tillräckliga skäl för ett generellt förbud mot ny- bildning av slutna understödsföreningar. Den" sakkunnige anser inte heller att understödsföreningsväsendets framtida utveckling ger anled— ning till antagande, att det för sådana eventuella nybildningar finns be- hov av bestämmelser om en särskild behovsprövning.

För att hindra att förbudet mot nybildning av öppna föreningar kringgås bör bestämmelser införas som begränsar möjligheten att bilda sådan förening, som kanske i formellt avseende kan betraktas som slu- ten men i praktiken kan jämställas med en öppen förening. Vad gäller understödsförening för enbart medlemmar i viss ideell förening föreslås därför ett krav på att det skall finnas sådan intressegemenskap inom den ideella föreningen, att också en samverkan för personförsäkring framstår som naturlig för medlemmarna.

Den sakkunnige betonar att försäkringsinspektionen inom ramen för sin lagstadgade skyldighet att meddela råd och anvisningar när en för- ening bildas bör beakta också synpunkter som närmast är förknippade med behovsprincipen. Om de blivande medlemmarnas försäkrings- problem kan lösas bättre på en annan väg bör myndigheten således re- dovisa dessa överväganden för den planerade föreningen.

Behovsprincipen i Fl. innebär också att ett bolag inte får börja driva verksamhet som koncessionen inte omfattar. Koncession för ny verk— samhetsgren ges endast om denna framstår som behövlig och i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Det finns skäl anta att allt flera understödsförcningar i framtiden kan komma att överväga om de inte bör göra väsentliga omläggningar av sin verksam- het. t. ex. genom att införa någon ny verksamhetsgren som kan tänkas vara mer attraktiv än den ursprungliga verksamheten. "Som exempel på understödsföreningar. där sådana tendenser redan varit skönjbara och i fortsättningen eventuellt kan väntas bli än mer förekommande, nämner den sakkunnige sjukkassor-na. Genom de senast beslutade reformerna inom den allmänna sjukförsäkringen i- förening med föreskrifter, som ställts upp av hänsyn till risken för överförsäkring, har utrymmet för dessa föreningars verksamhet begränsats betydligt. Även andra un- derstödsföreningar kan emellertid tänkas vara intresserade av att söka bryta en nedåtgående trend genom en omläggning av verksamheten. Den sakkunnige menar att det inte kan uteslutas, att skälen för en ändrad rörelseinriktning i första hand kommer att baseras på en önskan att bevara föreningar och endast i mindre grad på realistiska övervä— ganden eller hänsyn till samhällets krav på den samlade försäkringsrö- relsens ändamålsenliga utveckling.

En i princip okontrollerad omvandling av föreningarnas verksamhet

• Sida 41
•  Original

Prop. 1972: 69 41

kan så småningom leda till en alltför stark koncentration på någon el- ler några speciella verksamhetsformer. Härigenom skulle konkurrensen öka såväl mellan föreningarna inbördes som i förhållande till de alltmer högrationaliserade försäkringsbolagen. För understödsföreningarnas del skulle en sådan utveckling på längre sikt kunna få mindre gynnsamma effekter, vilka i sin tur ytterst skulle gå ut över medlemmarnas intres- sen. Den sakkunnige föreslår att en särskild bestämmelse införs i UFL som innebär att en registrerad understödsförening inte utan försäk- ringsinspektionens tillstånd får ändra eller vidga sin försäkringsverksam- het så att denna får en väsentligt ny inriktning eller kommer att om- fatta någon ny försäkringsgren. Inspektionen bör främst pröva om den tillämnade omläggningen av verksamheten tillgodoser medlemmarnas intressen och om den i övrigt är ägnad att främja en sund utveck— ling av försäkringsväsendet. Vid denna prövning skall sålunda även de synpunkter som normalt förknippas med behovsprincipen beaktas. Gränsdragningen mellan sådana ändringar som inte innebär att den ursprungliga rörelsens huvudsakliga ändamål eller inriktning rubbas och sådana ändringar, för vilka tillstånd enligt den föreslagna nya lag- regeln krävs, bör lämpligen överlämnas åt rättstillämpningen, Kravet på tillstånd bör gälla också slutna föreningar, trots den inkonsekvens som följer av att någon behovsprövning inte föreslås när det gäller ny- bildning av sluten förening. Enligt den sakkunniges mening finns det emellertid inte anledning anta att en sluten förening, som vägrats till- stånd till att vidga sin rörelse, kringgår reglerna genom att bilda en ny sluten förening med samma medlemmar som i den äldre föreningen. Det avgörande skälet för den föreslagna lösningen är emellertid den lagtekniska konstruktion som den sakkunnige valt. Genom att samtliga vid lagens ikraftträdande registrerade understödsföreningar förs in un- der dcn nya lagen behövs möjlighet till kontroll av att sådana för- eningar därefter inte ändrar eller vidgar sin verksamhet på sätt som inte var avsett när de registrerades. Detta gäller naturligtvis i första hand de öppna föreningarna men kan även tänkas få betydelse i fråga om slutna föreningar, t. ex. beträffande karaktären av att vara sluten.

3.1.3 Skälighetsprincipen

I det föregående har erinrats om att den s.k. skälighetsprincipen ge- nom FL infördes för den affärsmässiga försäkringsverksamheten. En- ligt 263 & FL skall de för ett försäkringsbolag upprättade försäkrings- tekniska grunderna avse att trygga bolagets förmåga att fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal — ett uttryck för solidi— tetsprincipen — och att bereda försäkring till en med hänsyn till för- säkringens art skälig kostnad.

Den sakkunnige anlägger följande synpunkter på frågan om en skä— lighetsprincip bör införas också för understödsföreningarna. Med hän-

• Sida 42
•  Original

Prop. 1972: 69 42

syn till understödsföreningsrörelsens bakgrund, där de ideella inslagen och viljan att bereda ömsesidigt bistånd varit de avgörande drivkraf- terna, har behovet av yttre regleringar och lagföreskrifter till skydd för medlemmarnas intressen tidigare inte framträtt med samma styrka som i fråga om den affärsmässiga försäkringsrörelsen. Utvecklingen inom understödsföreningsverksamheten mot större enheter, av vilka en del är öppna för medlemmar med i övrigt ringa intressegemenskap. har väsent- ligt ändrat dessa grundförutsättningar. Samtidigt som det ideella insla- get i en del av föreningarnas verksamhet av olika skäl tunnats ut, har förvaltningsarbetet ofta blivit mer omfattande och komplicerat än tidi- gare. Föreningarna har därför i allt större utsträckning varit hänvisade att ersätta frivillig arbetskraft med avlönad personal. Också i andra avseenden har skillnad'en mellan vissa understödsföreningars verksamhet och den affärsmässiga försäkringsrörelsen blivit allt mindre påtaglig. En reform av UFL bör mot denna bakgrund rimligtvis syfta till att med— lemsintresset inom understödsföreningarna tillgodoses på liknande sätt ' som FL skyddar försäkringstagarna inom försäkringsbolagen.

Den sakkunnige har övervägt om inte nämnda syfte bäst kan reali- seras genom att i den nya lagen tas in bestämmelser som svarar mot dem som nu finns i 263 & FL. Påtagliga skillnader kvarstår emellertid mellan å ena sidan försäkringsbolag och å andra sidan understödsför- eningar i allmänhet. Därtill kommer att en jämförelse mellan olika understödsföreningar eller grupper av sådana även visar betydande olik- heter bcträffande bl. a. verksamhetens art och omfattning, medlemmar- nas inbördes gemenskap, det ideella syftet samt föreningarnas storlek och administration. Det finns därför en betydande risk för att om ett stadgande i UFL ges samma uttryck åt skälighetsprincipen som i FL, detta kan få mindre tillfredsställande konsekvenser för vissa understöds- föreningar. Det kan således befaras, att en strikt tillämpning av skälig- hetsprincipen, med det innehåll den fått i fråga om affärsmässig försäk- ringsrörelse, skulle kunna medföra sådana krav av både administrativ och ekonomisk art att många understödsföreningars fortsatta verksam- het allvarligt och i onödan äventyras. I de fall där det ideella inslaget i verksamheten fortfarande är levande och där större delen av upp- komna överskott används mer efter sociala hänsyn än enligt matema— tiskt rättvisa fördelningsgrunder skulle en sålunda tillämpad skälighets- princip kunna tvinga fram ej önskvärda ändringar.

Den sakkunnige överger därför tanken på en lagteknisk lösning som innebär att den alltför nära kopplas samman med skälighetsprincipen enligt FL. I stället eftersträvar den sakkunnige en reglering som främst garanterar att medlemmarnas ekonomiska intressen inte otillbörligt ef— tersätts i förhållande till andra omständigheter som bör beaktas i sam- manhanget. Hit hör inte bara avvägningen mellan skilda medlemsgrup- pers intressen utan även ett hänsynstagande till föreningens traditioner

• Sida 43
•  Original

Prop. 1972: 69 43

och allmänna syfte, medlemmarnas inbördes samhörighet och relatio- ner liksom föreningens storlek. utveckling och ekonomiska ställning m.m. Den sakkunnige förordar i enlighet härmed en modifierad skälig- hetsprincip, som är så avpassad, att den ger utrymme för en mer nyan— serad tillämpning än motsvarande bestämmelser i FL.

Skälighetssynpunkter är av betydelse för understödsföreningarnas medlemmar främst när det gäller medlemsavgiftcrnas storlek och rela- tion till de av föreningen utfästa försäkringsförmånerna. Vid bedöm— ningen av avgifternas storlek, dvs. om priset för en försäkring är skäligt, har naturligtvis också de villkor under vilka föreningen åtagit sig att fullgöra sina utbetalningar en central betydelse. Av intresse är vidare hur överskott, som uppkommer till följd av de i avgifterna inlagda sä- kerhetsmarginalerna eller av annan anledning. skall disponeras och hur bestämmelserna om återbäring av sådant överskott är utformade. Mcd- lems rätt vid avgång ur förening samt de närmare villkoren för rätt till fribrev eller återköp är andra viktiga faktorer som i varje fall indirekt har ett klart samband medpriset för försäkringen. Därutöver bör be- aktas om föreningen i övrigt bjuder sina medlemmar några speciella förmåner i form av behovsprövade understöd eller särskilt ändamåls- enlig medlemsscrviee, upplysnings- och rådgivningsvcrksamhet o.d. Över huvud taget synes avgifterna —— och därmed skälighetsprincipen — alltid kunna sättas i någon relation till vad som genom stadgarnas föreskrifter, föreningssammanträdesbeslut eller tillämpad praxis gäller beträffande det mesta av en medlems mellanhavanden med' sin för- ening. Detta gäller i varje fall de prestationer eller förhållanden som på ett eller annat sätt kan tillmätas något ekonomiskt värde för medlem- marna. .

Den sakkunnige har vidare den uppfattningen att skälighetssynpunk- ter i vissa fall med fog även bör kunna läggas på frågor, som inte har ett direkt samband med storleken på avgifterna och förmånerna som svarar mot dessa. Hit hör bl.a. regler om när medlemskap upphör, om föreningens tillgångar vid dess upplösning samt andra bestämmelser som rör medlemmarnas befogenheter och möjligheter till insyn och delaktighet i föreningens verksamhet. Andra stadgebcstämmelser, t. ex. beträffande villkoren för stadgeändringar, kan ibland vara utformade på ett sätt som i onödan försvårar en från medlemmarnas synpunkt önsk- värd ändring av föreningens verksamhet. Det kan inte heller uteslutas att utvecklingen såväl inom understödsföreningsväsendet som beträffan- de andra närliggande associationsrättsliga sammanhang så småningom aktualiserar nya frågor eller aspekter som rör behovet av en skälighets- prövning.

Vad som sagts om skälighetsprincipens räckvidd utöver de med av- gifterna direkt eller indirekt sammanhängande förhållandena gäller enligt den sakkunnige i minst samma utsträckning om soliditetsprincipen. Den

• Sida 44
•  Original

Prop. 1972: 69 44

sakkunnige hänvisar därvid till bestämmelserna om fondbildning, om placering av medel, om förvaring av värdehandlingar, om den interna kontrollen och om tillsynen över föreningarnas verksamhet.

Mot bakgrund av övervägandena angående de båda principernas räckvidd är det enligt den sakkunnige inte lämpligt att, som skett i FL, knyta an dem enbart till bestämmelserna om avgifterna. Båda princi— perna har sådan vital betydelse att det finns skäl att i lagen ge dem en så framskjuten placering att det inte kan råda någon tvekan om att de verkligen skall utgöra de yttre riktlinjerna för föreningarnas hela verk- samhet och organisation. Den sakkunnige föreslår därför att skälighets- och soliditetsprinciperna i lagen anges i en allmän inledning till be— stämmelserna em stadgarnas innehåll. Den sakkunnige framhåller att detta vid en jämförelse med FL innebär även den skillnaden, att skä- lighetsprincipen för understödsföreningarnas del får en vidare innebörd än motsvarande princip har vid annan försäkringsverksamhet.

Den sakkunnige föreslår sålunda, att i den bestämmelse som reglerar vad stadgarna skall innehålla anges, att stadgarna skall dels tillgodose medlems intresse av att föreningen bereder försäkring till kostnad och villkor som är skäliga med hänsyn såväl till förmånernas art och om- fattning som till föreningens storlek och övriga förhållanden, dels vara ägnade att trygga föreningens förmåga att fullgöra sina utfästelser till medlemmar och övriga förmånsberättigade.

Den sakkunnige är medveten om att de föreslagna bestämmelserna kan komma att vålla en del tolkningssvårigheter och gränsdragningspro- blem. Problem av detta slag betecknas emellertid som ofrånkomliga om utvecklingen inte skall låsas fast inom ramar som hindrar en mer flexi- bel och nyanserad tillämpning av skälighetsprincipen. Den sakkunnige pekar vidare på att försäkringsinspektionens anvisningar och rekom- mendationer liksom f.n. kommer att bli till god vägledning i det prak- tiska föreningsarbetet.

Den sakkunniges synpunkter och förslag i fråga om den närmare innebörden av den föreslagna skälighetsprincipen redovisas i ett föl- jande avsnitt (4) och i specialmotiveringen.

3.1.4 Tjänstepensionskassorna Den sakkunnige behandlar utförligt frågan om den föreslagna lagens räckvidd i fråga om tjänstepensionskassorna. En understödsförening är uttryckligen en förening för inbördes bistånd, vilket ansetts innebära bl. a. att avgifterna skall betalas av de försäkrade medlemmarna. Avgif- terna för de kompletterande pensionsförmåner som lämnas av de s.k. ITP-kassorna betalas emellertid av arbetsgivaren i enlighet med träffade uppgörelser på arbetsmarknaden. Med hänsyn härtill kan det hävdas att dessa inte går in under definitionen på en understödsförening. Valet av form för tryggande av pensionsutfästelser rör emellertid ytterst och

• Sida 45
•  Original

Prop. 1972: 69 45

centralt arbetstagarnas intressen. Vid en jämförelse mellan tjänstepen- sionering i understödsförening och andra tänkbara alternativ utan sam- band med försäkring —— antingen särskild redovisning av pensionsskuld eller pensionsstiftelse enligt lagen (1967: 531) om tryggande av pen- sionsutfästelse m. m. _ kan det vidare åberopas skäl för att behålla den form för tjänstepensionering som sker genom försäkring i understöds— förening. För arbetsgivaren kan denna utväg framstå som det mest ändamålsenliga och lämpliga sätt på vilket han kan tillgodose säväl ar- betstagarnas synpunkter som sina egna intressen både av en smidigt fungerande kontakt och samverkan mellan berörda parter och av visst inflytande över pensionsmedlens placering. För arbetstagarnas del kan understödsföreningslagens långtgående och på försäkringsteknik grun- dade krav på soliditet liksom tillsynsverksamhetens utformning tänkas bli av avgörande betydelse från trygghetssynpunkt.

Mot bakgrund av att den sakkunnige avvisar en radikal ändring av den nya lagens räckvidd i förhållande till UFL bör redan bildade tjänstepensionskassor omfattas av den nya lagen. Det är vidare inte uteslutet att det i framtiden också kan uppkomma ett berättigat intresse för nybildning av sådana kassor. Den sakkunnige föreslår därför att be- greppet understödsförening definieras på sådant sätt, att det inte kan råda någon tvekan om att därmed avses också förening, som försäkrar pensioner i enlighet med anställningsavtal. Förslaget innebär att kravet på att förening skall vara för inbördes bistånd inte skall gälla i fråga om tjänstepensionskassa.

Den sakkunnige berör i sammanhanget också frågan om tjänstepen- sionskassorna bör få möjlighet att komplettera den nuvarande verksam- heten med grupplivförsäkring enligt träffade avtal mellan arbetsmark- nadens parter, s.k. tjänstegrupplivförsäkring. Denna försäkring avser väsentligt högre belopp än vad som generellt är tillåtet för kapitalförsäk- ring enligt UFL. Som motiv för att tjänstepensionskassorna skulle få hand om denna försäkring har åberopats främst, att det skulle vara en fördel för arbetsgivare och arbetstagare om de hade endast en pensions— förvaltare att vända sig till i olika pensionsangelägenheter. Tjänste- grupplivförsäkringsverksamheten är f.n. koncentrerad till sex försäk- ringsbolag med enhetliga försäkringsvillkor och premier. Eftersom den- na ordning visat sig ändamålsenlig från såväl enskild som allmän syn- punkt, finns enligt den sakkunniges mening emellertid inte tillräckliga skäl att nu vidga möjligheten att ge tjänstegrupplivförsäkring till under- stödsföreningsområdet.

3.1.5. Arbetslöshetskassorna

I betänkandet erinras inledningsvis om att i samband med 1934 års lagstiftning om den frivilliga statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen den ändringen gjordes i 1912 års lag om understödsföreningar, att också

• Sida 46
•  Original

Prop. 1972: 69 46

föreningar som meddelade understöd vid arbetslöshet skulle omfattas av lagen och sålunda associationsrättsligt vara organiserade som under- stödsföreningar. Understödsföreningslagens bestämmelser i olika hän- seenden skulle emellertid inte gälla för de erkända arbetslöshetskassor. som drev verksamhet enligt lagstiftningen om den statsunderstödda al'— betslöshctsförsäkringcn. För dessa kassor gavs i stället detaljerade be- stämmelser i en särskild förordning. Det lagtekniska sambandet mellan de erkända arbetslöshetskassorna och lagstiftningen om understödsför- eningar står kvar också efter tillkomsten 1938 av UF L och år 1956 av AKF. Formellt sett gäller således UFL också för de erkända arbetslös- hetskassorna om annat inte följer av de särskilda bestämmelser om dessa kassor som är intagna i AKF. Den sakkunnige finner efter en ge- nomgång av reglerna i AKF, att det i praktiken endast är en del av UFl.:s föreningsrättsliga regler av mera allmän natur —- bl. a. reglerna om styrelse, firmateckning, revision, föreningssannnanträde, stadgeänd- ring och om likvidation och upplösning — som har någon direkt bety- delse för de erkända arbetslöshetskassorna.

Den sakkunnige erinrar också om att 1960 års arbetslöshetsförsäk— ringsutredning i sitt betänkande (SOU 1963: 40 s. 218) tog upp frågan om de erkända arbetslöshetskassorna borde upphöra att formellt vara organiserade som understödsföreningar. Denna utredning fann att UFL för dessa kassors del var så oöverskådlig att det redan av detta skäl var motiverat att bryta ut dem ur UF L:s tillämpningsområde. Utredningen menade vidare att de erkända arbetslöshetskassorna genom sin upp- byggnad och verksamhetens art'utgör en klart avgränsad grupp för- eningar som skiljer sig från övriga under—stödsföreningar i många vä- sentliga hänseenden. Bl. a. påpekades att arbetslöshetskassorna står un- der tillsyn av en särskild tillsynsmyndighet, arbetsmarknadsstyrelsen, och att tillsynen är av en helt annan omfattning och beskaffenhet än be- träffande övriga understödsföreningar. Utredningen fann att en särreg- lering för arbetslöshetskassorna var motiverad men avstod från att lägga fram något förslag härom med hänvisning till att frågan i stället borde tas upp till förnyad prövning i samband med den kommande översynen av UFL.

Den sakkunnige framhåller att de erkända arbetslöshetskassornas starka fackliga anknytning är ett av de särdrag som kännetecknar dessa kassor. Men i likhet med 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning pekar den sakkunnige också på andra grundläggande och betydelsefulla skillnader mellan dessa kassor och övriga understödsföreningar. Medan de sistnämnda föreningarna i princip baserar hela sin verksamhet på medlemsavgifter utgår stora statsbidrag till de erkända arbetslöshetskas- sorna. Den sakkunnige anför att statsbidraget för räkenskapsåret 1965/'66 . uppgick till drygt 50 % av de 44.erkända arbetslöshetskassornas sam— lade inkomster. Mot bakgrund av statsbidragens betydelse för de er-

• Sida 47
•  Original

Prop. 1972: 69 47

kända arbetslöshetskassornas verksamhet är det naturligt att AKF inne- håller en rad detaljerade bestämmelser om medlemskap, avgifter, ersätt- ningar och andra förhållanden som har betydelse för att syftet med ifrågavarande försäkringsform skall uppfyllas på ett från framför allt social synpunkt tillfredsställande sätt. Mot samma bakgrund är det också naturligt, att AKF ställer upp strängare regler angående annan verksamhet och användning av kassans medel än vad som gäller för övriga understödsföreningar och att de särskilda reglerna om tillsyn ger tillsynsmyndigheten — arbetsmarknadsstyrelsen -—— större befogenheter än som tillkommer försäkringsinspektionen. I fråga om tillsynen bör även uppmärksammas att arbetsmarknadsstyrelsens sanktionsmöjlighcter —— återkallande av antagande och förlust av statsbidrag _ innebär ett mera direkt och påtagligt påtryckningsmedel än ett hot om ansökan till domstol om åläggande för förening att träda i likvidation. Slutligen finns också den principiella skillnaden att de föreningar som står under för- säkringsinspektionens tillsyn skall bidraga till kostnaderna för tillsyns- verksamheten, under det att arbetsmarknadsstyrclsens motsvarande ut— gifter i sin helhet betalas av statsmedel. '

Den föreslagna reformen av UFL understryker ytterligare de grund- läggande skillnaderna mellan arbetslöshetskassorna och övriga under- stödsföreningar. Många av de regler som den sakkunnige föreslår av- ser förhållanden som saknar betydelse för de erkända arbetslöshets- kassornas verksamhet och organisation. I den mån det inte direkt fram- går av en bestämmelses avfattning att den'inte avser de erkända arbets- löshetskassorna, finns här risk för missförstånd. Svårigheterna att över— blicka lagstiftningens exakta innehåll i fråga om arbetslöshetskassorna kommer att bli ännu mer påtagliga än f. n. Också från lagteknisk syn- punkt är det mindre tilltalande att genom ofta återkommande undantag i olika paragrafer eller på annat sätt söka eliminera de svårigheter 'som uppstår om UFL och AKF också fortsättningsvis skall tillämpas jäm- sides.

Den sakkunnige erinrar om att frågan om arbetslöshetsförsäkringens framtida utformning har fått förnyad aktualitet. En inom inrikesde- partementct tillkallad utredning arbetar sedan år 1966 med att utreda ' frågor om kontant stöd vid arbetslöshet (KSA-utredningen), anför den sakkunnige. Oavsett hur. en framtida reform på detta område kommer att gestalta sig och även om den således endast får formen av en ut- byggnad eller ändring av nuvarande riktlinjer för den statsunderstödda ' arbetslöshetsförsäkringsverksamhetens organisation, lär behovet av en fortsatt lagteknisk samordning med UFL inte komma att öka. Det kom- mer då att framstå som uppenbart och nödvändigt att de organ som handhar denna speciella form av försäkring även i associationsrättsligt' hänseende blir helt skilda från understödsföreningarna. .

Vid utarbetandet av förslag till en ny UFL utgår den sakkunnige

• Sida 48
•  Original

Prop. 1972: 69 48

därför från att denna lag inte bör göras direkt tillämplig på de erkända arbetslöshetskassorna. I varje fall under en övergångstida eventuellt i väntan på ett större och mera genomgripande reformarbete, kan en till- fredsställande ordning nås genom vissa, ej alltför omfattande ändringar i AKP. Sådana ändringar kan i viss utsträckning säkerligen ges formen av hänvisningar till stadganden i UFL. Enligt vad den sakkunnige in- hämtat skulle KSA-utredningen ha att beakta denna fråga. På grund härav föreslår den sakkunnige ingen ändring av AKF.

Enligt lagförslaget undantas alla föreningar som lämnar försäkring vid arbetslöshet, således inte endast de som antagits såsom erkända, från den nya lagens tillämpningsområde. Med hänsyn till att det f.n. finns en kassa som inte är antagen som erkänd arbetslöshetskassa inne— håller sakkunnigförslaget därför en övergångsbestämmelse av innehåll att nu gällande UFL fortfarande skall gälla för sådan förening som vid den nya lagens ikraftträdande meddelar försäkring vid arbetslöshet och inte antagits som erkänd arbetslöshetskassa.

KSA-utredningen har i år lagt fram betänkandet (SOU 1971:—12 Försäkring och annat kontant understöd vid arbetslöshet. Enligt utred- ningens förslag skall den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen också i fortsättningen handhas av de erkända arbetslöshetskassorna De föreslagna ändringarna av arbetslöshetsförsäkringens regler inne- bär en högst betydande vidgning av försäkringsskyddet. Försäkringen skall liksom f.n. finansieras av statliga anslag, avgifter från de försäk- rade och avkastningen från kassornas fonder men också av en särskild arbetsgivareavgift. I ett särskilt avsnitt behandlar utredningen arbets— löshetskassornas förhållande till UFL (s. 114—119).

KSA-utredningen ansluter sig till den principiella uppfattning som intogs av 1960 års utredning och som innebär att de erkända arbetslös- hetskassorna inte längre skall omfattas av UFL. Utredningen stöder sig därvid på i huvudsak samma skäl som anförts av nämnda utredning och av den sakkunnige.

Enligt utredningens mening finns det i praktiken inte något utrym- me för särskilda föreningar som driver verksamhet med ändamål att lämna ersättning vid arbetslöshet utanför arbetslöshetskasseförordning- ens ram. Samtliga de kassor som har nybildats under senare år har valt att söka bli antagna som erkänd arbetslöshetskassa. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att det i fortsättningen inte skall få bildas arbetslöshetskassor vid sidan av de kassor som har till ändamål att utge ersättning enligt den särskilda lagstiftningen om ersättning vid arbetslöshet. Utredningen, som erinrar om att det f.n. finns endast en icke erkänd arbetslöshetskassa, ansluter sig till den sakkunniges för- slag att kassa som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande är regist-

• Sida 49
•  Original

Prop. 1972: 69 49

rerad som understödsförening skall få fortsätta sin verksamhet tills vidare därvid nu gällande UFL skall tillämpas. .

Utredningen föreslår att de bestämmelser av föreningsrättslig natur som fordras angående arbetslöshetskassorna samlas i en särskild del av den föreslagna lagen om arbetslöshetsförsäkring. Denna lagdel bör i princip innehålla en fristående, fullständig reglering för kassorna. I syfte att få ned författningsmaterialets omfång har utredningen funnit det motiverat att i fråga om vissa bestämmelser av allmänt förenings- rättslig natur i sitt lagförslag hänvisa till UFL. I dessa frågor saknas enligt utredningen skäl att ha skilda bestämmelser för arbetslöshetskas— sorna och understödsföreningarna.

3.2. Remissyttrandena

3.2.1 Behovet av ny lagstiftning

Sakkunnigförslaget i stort till reformering av lagstiftningen för under- stödsföreningarna har vid remissbehandlingcn så gott som genomgåen- de fått ett positivt mottagande eller lämnats utan erinran. Från många håll framhålls att förslaget innebär en välbehövlig reformering av un- derstödsföreningslagstiftningen. Bland remissinstanser med en klart ut- talad positiv inställning kan nämnas försäkringsinspektionen, riksförsäk- ringsverket, Svenska livförsäkringsföreninga/'s riksförbund, Folksam, De fria sjukkassornas förbund, Sjöbefälets pensionskassa, Försäkrings- förbundet Trygghet, Kooperativa förbundet, LO, TCO, SALF och För- säkringskasseförbunder.

Försäkringsinspektionen konstaterar med tillfredsställelse att de öns- kemål som inspektionen framfört i sin promemoria i allt väsentligt till- godosetts. Förverkligas förslaget undanröjs bristerna i den nuvarande lagen och skapas goda möjligheter att tillgodose medlemsintresset i till- fredsställande utsträckning". Inspektionen tillstyrker "därför i princip att förslaget läggs till grund för lagstiftning.

Folksam framhåller att väsentliga olikheter i förutsättningarna för understödsföreningarna å ena och försäkringsbolagen å andra sidan motiverar olikheter i lagstiftningen för dessa båda företagsformer. Den inbördes solidariteten är sannolikt större mellan understödsföreningens medlemmar än mellan försäkringsbolagets kunder. Understödsförening- arna är vanligtvis mindre och har mera begränsade resurser i fråga om tillgång till expertis och administrativ stordrift. Kraven på föreningar- nas funktion och förvaltning kan därför inte ställas så höga som för bolagen. Det måste därför strykas under, att understödsföreningarna inte skall driva sin verksamhet lika aktivt som försäkringsbolagen. Myc— ket för de två verksamhetsformerna är dock gemensamt eller likartat. En likalydande eller likartad lagutformning på enskilda punkter är därför naturlig.

• Sida 50
•  Original

Prop. 1972: 69 50

Några remissinstanser berör den sakkunniges resonemang i fråga om avveckling eller ombildning av understödslföreningar. De fria sjukkas- sornas förbund delar den sakkunniges syn på understödsföreningarnas framtid och avvisar i likhet med denne tanken på att ombilda vissa större föreningar till försäkringsbolag. Det finns fortfarande skillnader mellan den affärsmässigt drivna verksamheten och understödsförening- arnas verksamhet. Även om det inte gått att undvika att engagera an- ställda medarbetare inom de större öppna föreningarna, görs fortfarande betydande ideella insatser inom understödsföreningarna.

Försäkringsinspektionen instämmer i uppfattningen att "en tvångsvis avveckling av flertalet mindre begravningskassor och sjukkassor är mindre tilltalande, inte minst med hänsyn till föreningarnas ideella "bakgrund. Redan ett genomförande av den sakkunniges förslag torde medföra att antalet likvidationer ökar. Det är att vänta att många för- eningar med en tynande verksamhet föredrar att överlåta sitt försäk- ringsbestånd till annan förening eller avveckla verksamheten genom fördelning av tillgångarna mellan medlemmarna framför att anpassa verksamheten till de nya lagreglerna. Sedan länge pågår en omfattande, naturlig avveckling av framför allt mindre begravningskassor och sjuk- kassor. Ett likvidationsförfarande medför alltid ett betydande arbete för tillsynsmyndigheten. Detta arbete består huvudsakligen i att ge de likviderande föreningarna råd och upplysningar beträffande det for- mella likvidationsförfarandet och fördelningen av tillgångarna. Inspek- tionen ser det som en angelägen uppgift att tillse att förenings till- gångar, som kan uppgå till betydande belopp, fördelas så rättvist som möjligt mellan medlemmarna. Detta gäller både när villkor för över- låtelse av verksamheten fastställs och när kontanta utbetalningar görs. Det arbete som krävs vid en likvidation är av-samma omfattning, oavsett om det är fråga om en frivillig eller en tvångsvis avveckling. Även prak- tiska skäl talar sålunda för en successiv avveckling. Försäkringskasse- förbundet understryker i fråga om begravningskassornas existensbe- rättigande, att de summor som vanligen utgår är helt otillräckliga för att utgöra en meningsfull begravningshjälp. Förbundet påpekar också att förutsättningarna för begravningskassornas existens är starkt bc- roendc av om en eventuell allmän begravningsförsäkring kommer till stånd.

Jönköpings läns allnzänna försc'ikringslrussa är ensam om uppfattning— en, att understödsföreningarna nu bör avvecklas, och avstyrker därför den föreslagna lagstiftningen. Kassan menar att den sakkunnige mot bakgrund av det statistiska materialet borde tagit mera seriöst på det i betänkandet berörda avvecklingsalternativet. De mycket små belopp, som i många fall inryms i försäkringarna, är ofta av så ringa betydelse, att man kan ifrågasätta deras värde. 1 den mån det finns ett behov av bättre sjukförsäkrings-, pensions- och livförsäkringsförmåner är det

• Sida 51
•  Original

Prop. 1972: 69 51

rimligt, att lösningar söks inom ramen för den allmänna försäkringen. De livskraftigastc föreningarna kunde inordnas under FL. UFL skulle sålunda kunna avvecklas och en nu förekommande högst orationell verksamhet med en rad småföreningar, som inte ger ett tillräckligt skydd, bringas att upphöra. Detta vore också realistiskt i en tid, då utvecklingen går mot en ökad fusioncring inte enbart bland små enhe- ter i form av understödsföreningar utan också i fråga om betydande försäkringsföretag.

Riksförsäkringsverket betonar att lagstiftningen om understödsför- eningar kan ha avsevärd betydelse för den allmänna försäkringen. Sär- skilt för den allmänna sjukförsäkringens del är det av vikt att den to- tala ersättningsnivån blir lämpligt avvägd. Verket konstaterar bl. a. att den sakkunnige tänkt sig att försäkringsinspektionen med stöd av de nya tillsynsreglerna skall få möjlighet att ge föreläggande till för- ' hindrande av s. k. överförsäkring inom sjukförsäkringen. Verket erinrar om sitt yttrande år 1970 över en ansökan av SPP om koncession för tjänstegruppsjukförsäkring. Verket framhöll där bl. a. att noggranna un- dersökningar måste göras innan man ger upp den nu tillämpade prin- cipen om en kompensationsgrad om högst 93 (),-fo. Försökringskasseför- bundct understryker också vikten av att inspektionen garanteras möj- lighet att ingripa mot understödsförening om risk för överförsäkring uppstår.

F örsiikringsinspektionen och flera andra remissinstanser tillstyrker för- slaget att bestämmelserna om understödsföreningar skall tas in i en ny lag och således inte inarbetas i FL.

Förslaget att förening skall ha rätt att i sitt firmanamn använda be- nämningen försäkringsförening i stället för som f.n. endast understöds- förening tillstyrks av Folksam, som vidare anser att beteckningen för- säkringsförening bör användas genomgående i den nya lagen. I annat fall kommer lagen att verka konserverande på den föråldrade beteck- ningen understödsförening och bidra till en oenhetlig terminologi. Svens- ka livförsi'ikringsföreningars riksförbund har gett uttryck åt samma upp- fattning.

3.2.2. Gränsdragningmz mot affärsmässig försiikringrröre[se samt behovs- principen

Förslaget att kravet att understödsförening inte får driva affärsmässig verksamhet skall behållas har berörts av några remissinstanser. Svenska försäkringsbolags riksförbund sätter i fråga lämpligheten av att avgränsa. understödsföreningarnas verksamhet mot försäkringsbolagen på sådant sätt. Bolagens verksamhet är visserligen enligt förarbetena till FL av af- färsmässig art, men detta haransctts ligga i uttrycket ”driva försäkrings- rörelse”. ! fråga om livförsäkringsbolags verksamhet har däri lagts främst syftet att bedriva yrkesmässig anskaffningsverksamhet. Som fram-

• Sida 52
•  Original

Prop. 1972: 69 52

hålls i betänkandet finns inte längre den skillnaden mellan livförsäkrings- bolag och understödsföreningar att ett privat vinstintresse ligger bakom bolagens verksamhet. FL och bolagens försäkringstekniska grunder byg— ger på den principen att allt överskott, som uppkommer på rörelsen, skall tillfalla livförsäkringstagarna i form av återbäring, i den mån det inte krävs för täckande av förlust. Definitionen ”ej affärsmässig” av- gränsar således knappast på ett förståeligt sätt understödsföreningarnas verksamhet. Den ger inte heller den rätta indirekta bestämningen av livförsäkringsbolagcns rörelse. Förbundet förordar i stället att uttrycket ”tillhandahålla försäkring” införs. Detta anger klarare motsatsförhål- landet till FLzs begrepp ”driva försäkringsrörelse”. Närmare anvisningar om hur sådant tillhandahållande får ske bör för varje typ av understöds— förening meddelas av tillsynsmyndigheten med beaktande av föreningens struktur och ändamål.

Sveriges köpmannaförbunds pensionskassa menar att eftersom under- stödsförening i vissa avseenden får anses skyldig att driva verksamheten på ett affärsmässigt sätt — nämligen i fråga om förvaltningen av för- säkringsbeståndet och kapitalförvaltningcn -— så borde begreppet affärs— mässigt knytas inte till hela verksamheten utan bara till tecknandet av nya försäkringar. Att kontakt— och upplysningsverksamhet till medlem- marnas fromma i syfte att skapa ett för den enskilde lämpligt avpassat försäkringsskydd måste ersättas är helt naturligt. En lösning är att affärs- mässighet inte anses föreligga så länge sådan ersättning inte överstiger viss del, exempelvis 1/3 av vad livförsäkringsbolagen generellt utbetalar för sin anskaffning.

Folksam framhåller att behovet av en aktivt bedriven försäkringsrörel- se täcks av försäkringsbolagen. Det skulle inte gynna försäkringstagarnas eller samhällets intressen om understödsföreningarna fiCk närma sig för- säkringsbolagens former i fråga om anskaffningsprovisioner, offereran- de av alternativa försäkringsformer etc.

Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund har i princip inte något att invända mot vad den sakkunnige föreslagit. Förbundet menar emel- lertid att understödsföreningarna bör få möjligheter att verka mera af- färsmässigt för att nå de medborgargrupper som kan ha intresse av för- säkring i understödsförening. Understödsföreningarna bör därför t. ex. få lämna större anskaffningsprovision än f.n. Vidare borde ett bestämt belopp i procent av premieinkomsten och/eller ränteinkomsten få använ- das för annonsering och trycksaker. Föreningarna bör få möjlighet att utnyttja försäkringsformer som utbildas för att tillgodose nya behov. En understödsförening som önskar återupptaga en tidigare bedriven eller planerad verksamhetsform bör få tillstånd till detta.

Det föreslagna förbudet mot nybildning av öppna föreningar har till- styrkts eller godtagits av remissinstanserna. F örsäkringsinspektionen på- pekar att förbudet innebär den förbättringen att en klarare avgränsning

• Sida 53
•  Original

Prop. 1972: 69 53

mot FL uppnås. Med hänsyn till att förslaget inte avser att hindra nyre- krytering till en redan befintlig öppen förening, blir det emellertid ännu angelägnare än f. n. att kravet på att verksamheten inte får drivas affärs- mässigt upprätthålls. Andra remissinstanser som uttryckligen tillstyrker det föreslagna förbudet är Folksam, Svenska försäkringsbolags riksför- bund, Svenska livförsäkringsbolags förening, SPP och Försäkringskas- seförbundet. Fullmäktige [ riksbanken har inte något att erinra mot det föreslagna förbudet. Fullmäktige påpekar att det bland de existerande öppna föreningarna kan finnas fall, där det är mera angeläget att in- ordna föreningen under FL snarare än att medge en vidgning av den affärsmässiga verksamheten. De fria sjukkassornas förbund instämmer i att det inte finns behov av nya öppna föreningar.

Förslaget att slutna föreningar också fortsättningsvis skall kunna ny- bildas utan behovsprövning har i allmänhet godtagits vid remissbe- handlingen. LO är emellertid kritisk mot att den sakkunnige avvisat tanken på att införa behovsprincipen för de slutna understödsförening- arna. I-O sätter i fråga om det — med undantag av pensionskassor som meddelar pensionsförmåner enligt anställningsavtal — kan anses önskvärt att ytterligare sådana bildas. Utvecklingen på socialförsäk- ringens område samt de differentierade försäkringsmöjligheter som för- säkringsbolagen erbjuder medför, att understödsföreningarna, med un- dantag av nämnda tjänstepensionskassor, numera inte kan anses ha den sociala betydelse de tidigare haft. Ett nyetableringsstopp synes emeller- tid inte kunna införas med hänsyn till att det också i framtiden kan finnas ett visst behov av att bilda understödsföreningar, främst tjänste- pensionskassor. Det är därför nödvändigt att för de slutna understöds- föreningarnas del uppställa en behovsprincip. Behovet av varje ny så- dan förening bör således prövas innan koncession ges.

3.2.3 Skr'ilighetsprincipen Förslaget att införa skälighetsprincipen för understödsföreningarna har vid remissbehandlingen tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Försäkringsinspaktionen finner det väsentligt att skälighetsprincipen skrivs in i lagen och framhåller att härigenom sker på en avgörande punkt en sedan länge önskad modernisering av UFL. De fria sjukkassornas förbund påpekar att tillsynsmyndighetens tolk- ning av skälighetsprincipen bör präglas av de skillnader som ännu finns mellan försäkringsbolag och understödsföreningar. Bankföreningen menar att den föreslagna modifieringen av skälig- hetsprincipen har — förutom att den medger att understödsföreningar- nas särförhållanden kan beaktas — också den fördelen, att föreningar- nas stadgar och tillämpningen av dessa lättare kan anpassas till nya värderingar som samhällsutvecklingen kan komma att inrymma. Folksam, som tillstyrker att en för understödsföreningarna avpassad

• Sida 54
•  Original

Prop. 1972: 69 54

skälighetsprincip införs i den nya lagen, påpekar att en skälighetsregel får sin mening genom den tolkning den ges och den funktion den får vid praktiska bedömningar och vid tillsynsmyndighetens bedömningar. Det föreslagna skälighetskravet bör såvitt rör medlems kostnad för sin försäkring betyda ett krav på att medlemsavgifterna inte får förses med oskäligt stor marginal. Enligt förslaget knyts skälighetskravct inte endast till försäkringskostnadcn utan också till försäkringsvillkoren så- dana som de anges i stadgarna. Det framgår emellertid inte av betän- kandet om skälighetskravet i fråga om försäkringsvillkoren skall ha någon speciell innebörd utöver vad som föreslagits beträffande rätt till fribrev och återköp. Innebörden av skälighetskravet bör därför ytterli- gare klargöras.

Remissuttalanden som rör den närmare innebörden av skälighetsprin- cipen redovisas i ett följande avsnitt (4) om försäkringstekniska frågor.

3.2.4. T jiinstepensionskassorna

Allmän enighet råder om att också tjänstepensionskassor där arbets- givaren erlägger avgifterna skall omfattas av den nya lagen. Försäk- ringsinspektionen anför att tveksamheten i fråga om UFLzs räckvidd beträffande ITP—kassorna har undanröjts genom att kravet på att verk- samheten skall vara för inbördes bistånd föreslås falla bort för dessa kassor_ Inspektionen tillstyrker därför förslaget som innebär dels att dessa kassors särställning kommer till klart uttryck i lagen, dels att kassorna får en legal grund för sin verksamhet inom ramen för un- derstödsföreningslagen. Konsumentkoopcrationens pensionskassa häl- sar förslaget med tillfredsställelsc.

Den sakkunniges avvisande hållning mot tanken att ge de s.k. ITP- kassorna möjlighet att meddela tjänstegrupplivförsäkring berörs av några pensionskassor. Konsumentkooperationens pensionskassa, som bl.a. förmedlar ITP-pensioner, menar att i lagen borde göras skillnad mellan ITP-kassor och övriga tjänstepensionskassor. Till ITP-kassorna borde hänföras de kassor som meddelar försäkring som ingår i all- män pensionsplan definierad enligt lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. Dessa kassors verksamhet bör jämställas med SPst, när det gäller möjligheten att meddela alla slag av försäkringar om vilka avtal träffats mellan arbetsmarknadens parter. Också Sveriges köpmmmaförbunds pensionskassa menar att i lagtexten eller i motiv- uttalanden bör göras klart att all på kollektiv basis överenskommen för- säkring får meddelas av pensionskassa.

SAI" föreslår vissa åtgärder för att underlätta en anpassning av tjänstepensionskassorna till de nya pensioneringsmetodcrna. SAF erin- rar om att de kompletterande pensionsförmåner som avses i överens— kommelserna mellan arbetsmarknadens parter tryggas genom pensions- försäkring, skuldföring med kreditförsäkring eller pensionsstiftelser.

• Sida 55
•  Original

Prop. 1972: 69 55

Mot bakgrund av att de två sist nämnda metoderna numera reglerats såväl civil- som skatterättsligt, anser sig SAF kunna konstatera att ny- tillkommande utfästelser kommer att tryggas genom en av dessa me- toder. Kassornas uppgift blir väsentligen att säkerställa äldre utfästelser som avser pensionsrätt intjänad före år "1960. SAF hävdar att lag- stiftningen om understödsföreningar bör utformas så att en anpassning av tjänstepensionskassorna till de nya metoderna för tryggande av pen- sionering underlättas. Ett första krav är att tjänstepensionskassorna inte tillgodoförs betydande överskott genom att arbetsgivaren betalar ränta på sin skuld till föreningen. Efter försäkringsinspektionens prövning bör arbetsgivare kunna befrias från sådan räntebetalning. Detta fram- står som desto naturligare som stadgarna ofta innehåller bestämmelser att överskott vid en framtida likvidation skall överföras till arbetsgiva- ren. De överskott som idag finns bör lämpligen komma till användning för personalens pensionering. En metod att tillgodoföra de anställda dessa överskott skulle vara att arbetsgivaren för pensionsförsäkrings- premier och ATP-avgifter ägde gottgöra Sig ur dylika överskott. För att kassornas medlemmar skall ha en viss ”buffert” är det lämpligt, att försäkringsinspektionen vid medgivande av tillstånd att använda över- skott på sådant sätt också bestämmer intill vilken gräns sådan gott- görelse får ske. Inspektionen kan därigenom tillgodose medlemmarnas behöriga intressen. Med denna möjlighet kommer medlen att stanna inom försäkringssystemct. SAF föreslår vidare att i den nya lagen slås fast, att understödsförening skall kunna avvecklas mot att arbetsgivaren svarar för pensionsutfästelserna genom systemet med skuldföring och kreditförsäkring. Också Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska livförsäkringsbo/ags förening och SPP menar att avveckling av ITP- kassa i denna ordning är ett lämpligt alternativ till överlåtelse av pen- sionsförsäkring.

3 2.5 A rbetslöshers/tassarna

Förslaget att den nya lagen om understödsföreningar inte skall om- fatta de erkända arbetslöshetskassorna tillstyrks eller lämnas utan erin- ran av remissinstanserna. Bland remissinstanser som uttryckligen stöder förslaget kan nämnas arbetsmarknadsslyrelsen, KSA-nlredningen, T C 0, SALF, SACO, Svenska försökringsbolags riksförbund och Försäkrings- kasseförlmndet.

KSA-urrea'ningen framhåller i sitt yttrande att de förslag som utred- ningen avsåg att lägga fram än mer kommer att markera de erkända arbetslöshetskassornas särart i förhållande till understödsföreningarna. Utredningen finner det därför väl motiverat att den-sakkunnige utgått från att den nya lagen inte görs direkt tillämplig på de erkända arbets- löshetskassorna. Utredningen tillstyrker sålunda att den nya lagen inte görs tillämplig på förening som meddelar försäkring vid arbetslöshet

• Sida 56
•  Original

Prop. 1972: 69 56

och har ingen erinran mot den föreslagna övergångsregeln i fråga om icke erkänd arbetslöshetskassa. Utredningen, som under år 1971 äm- nade lägga fram sitt förslag om bl. a. ny lagstiftning om erkända ar— betslöshetskassor, menar att ikraftträdandet av denna lag och den nya lagen om understödsföreningar om möjligt bör samordnas. SACO ut- trycker samma uppfattning.

KSA-utredningen har, som redovisats i avsnitt (3.1.5), också i sitt år 1971 avgivna betänkande anslutit sig till den sakkunniges förslag.

3.3. Departementsehefen

3.3.1. Behovet av ny lagstiftning

Under ett tidigare skede, då de sociala insatserna från samhällets sida var av obetydlig omfattning, fanns ett uttalat behov av viss organi— serad form av understödsverksamhet. Sådan verksamhet kom efter hand att omfatta hjälp åt sjuka, invalidiserade och familjeförsörjares efterle- vande. År 1912 antogs vår första lag om understödsföreningar. Lagen ersattes år 1938 av den nu gällande lagen om understödsföreningar (UFL). Enligt denna lag meddelar understödsföreningarna olika for- mer av personförsäkring. Verksamheten, som främst avser att meddela pension, sjukhjälp och kapitalundcrstöd vid dödsfall, utövas av pen- sionskassor, sjukkassor, begravningskassor och sjuk- och begravnings— kassor. Dessutom anses som understödsförening även arbetslöshetskas- sor. Dessa är alla utom en erkända arbetslöshetskassor, dvs. statsunder- stödda kassor, som enligt sina förutsättningar utger ersättning till försäk- rade vid arbetslöshet. Fram till år 1952 var det totala antalet medlem- mar i understödsföreningarna ökande. Om man bortser från arbetslös- hetskassorna, vilka i många avseenden intar en särställning inom under- stödsföreningsväsendet, var det sammanlagda medlemsantalet nämnda är drygt 1 400 000. Antalet medlemmar har därefter fortlöpande mins- kat och uppgick vid 1969 års utgång till ca 937 000. Minskningen faller helt på de föreningar som meddelar sjukförsäkring och kapitalförsäk- ring, dvs. sjukkassor och begravningskassor. I pensionskassorna har medlemsantalet däremot fortsatt att stiga, vilket närmast beror på att ett antal tjänstepensionskassor blivit bärare av pensionsförsäkringar enligt ITP-planen och andra liknande pensionssystem (de s.k. ITP-kassorna). Antalet föreningar har sjunkit kraftigt under de senaste årtiondena. Vid 1970 års utgång fanns det 396 föreningar, arbetslöshetskassor inte medräknade, mot 1 479 år 1935. Under de närmast förflutna tio åren har tillkommit bara tre föreningar.

Allmänhetens minskade intresse för understödsföreningsrörelsen hänger självfallet samman med att det allmänna i stor utsträckning övertagit ansvaret för att medborgarna skall ha en tillfredsställande ekonomisk trygghet vid sjukdom och invaliditet och vid en familjeför-

• Sida 57
•  Original

?rop. 1972: 69 57

sörjarcs frånfälle. Jag vill i detta sammanhang erinra om sjukförsäk- ringsreformen år 1946 och om införandet av obligatorisk försäkring för allmän tilläggspensionering år 1959.

Understödsföreningsrörelsens tillbakagång beror emellertid också på utvecklingen inom den del av den affärsmässiga försäkringsrörelsen, som driver liv— och sjukförsäkringsrörelse. Den reform av försäkrings- rörelselagstiftningen. som skedde genom tillkomsten av 1948 års lag om försäkringsrörelse (FL), syftade väsentligen till att tillgodose försäk- ringstagarnas intressen bättre än vad tidigare lagstiftning gjort. Av störst betydelse var införandet i FL av de s. k. behovs- och skälighets- principerna. Behovsprincipen innebär att ett nytt-bolag inte får bildas utan att den planerade rörelsen anses behövlig och också i övrigt äg- nad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Skälighets- principen innebär att bolagen inte får ta ut högre pris för försäkringen än som är skäligt med hänsyn till en försäkringsmatematisk beräkning och en rationell administration. Indirekt innebär sist nämnda princip också att uppkommet överskott på rörelsen väsentligen skall användas för återbäring till försäkringstagarna och att dessa skall ha rätt till återköp av försäkring eller till fribrev. Genom 1948 års reform, som i praktiken innebär att något privat vinstintresse inte finns bakom liv- försäkringsbolagens verksamhet, kan FL i flera avseenden anses till- godose försäkringstagarnas intressen bättre än UFL.

UFL avsåg ursprungligen att tillgodose ett under äldre lagstiftning uppkommet behov av större ekonomisk säkerhet i fråga om förening- arnas utfästelser. Vid lagens tillkomst uttalade föredragande departe- mentschefen ( prop. 1938: 19 s. 55 ) bl.a_ att det allmänna knappast kunde underlåta att påtaga sig ett visst ansvar för att föreningsmedlem- marna fick full valuta för sina till föreningarna överlämnade bespa- ringar, vilka sammanlagda uppgick till betydande belopp. Med hänsyn till bl.a. understödsföreningsverksamhetens folkliga och skiftande ka- raktär samt möjligheten för redan existerande föreningar att utan allt- för stora svårigheter fortsätta verksamhetcn blev 1938 års lagbestäm- melser förhållandevis liberalt utformade.

Under den tid som förflutit sedan UFLzs tillkomst har behovet av en översyn av UFL påtalats i olika sammanhang. 1958 års försäkringssak- kunniga, som hade till uppgift att göra en översyn av FL, påpekade att UFL i flera avseenden måste anses starkt föråldrad. Som särskilt anmärkningsvärt framhölls att skälighetsprincipen i FL inte hade nå- gon motsvarighet på understödsföreningarna och att UFL inte inne- höll krav på återbäring till försäkringstagarna av uppkommande över- skott. Fastän understödsföreningsverksamheten ansetts ha en mera so-' eial karaktär än den av försäkringsbolagen bedrivna personförsäkrings- rörelsen, tillvaratog UFL försäkringstagarnas intressen sämre än vad FL gör. De sakkunniga ansåg därför att en revision av UFL var ange-

• Sida 58
•  Original

Prop. 1972: 69 58

lägen. I prop. 1961: 171 med förslag till ändringar i FL uttalade före- dragande departementschefen att det närmast förestående lagstiftnings- arbetet på försäkringsområdet borde omfatta UFL, som i jämförelse med FL framstod som starkt föråldrad. Också från understödsförenings- håll har framhållits att lagen behöver reformeras för att föreningarna bättre skall kunna möta de krav som utvecklingen ställer på dem. I den av försäkringsinspektionen i det föregående redovisade promemo- rian anger inspektionen utförligt i vilka avseenden det kan finnas behov av ändrade regler. Den sakkunniges förslag innebär en omfattande refor- mering av lagstiftningen. Även jag delar uppfattningen att en reform bör ske av UFL. Med hänsyn till vad nyss anförts om utvecklingen på för- säkringsväsendets område bör en ändring av lagstiftningen komma till stånd nu. Mot bakgrund av understödsföreningarnas minskade be- tydelse som trygghetsförmedlare skulle den lösningen kunna väljas att större begravningskassor inordnades under FL, att mindre sådana kassor liksom sjukkassor avvecklades tvångsvis och att pensionskassor och arbetslöshetskassor reglerades i särskild ordning. I likhet med den sak- kunnige och det helt övervägande antalet remissinstanser anser jag emellertid en sådan lösning mindre lämplig och förordar i stället en ny understödsföreningslag som i väsentliga hänseenden är ägnad att bättre än den gällande lagen tillgodose medlemsintresset. En avveckling bör således inte ske tvångsvis beträffande ett antal föreningar samtidigt som andra förs in under FL.

En viktig principiell nyhet i den sakkunniges förslag utgör införandet av en skälighetsprincip också för understödsföreningarna. Förslaget in- nebär sålunda att medlemmarnas intressen kan tillgodoses bättre i fråga om premiernas storlek, förvaltningskostnadernas omfattning, rätt till fribrev och återköp av försäkring samt del i uppkommet överskott. En följd av förslaget är att försäkringsinspektionen får bättre möjligheter att kontrollera föreningsverksamheten. 1 övrigt innebär det framlagda utredningsförslaget en allmän översyn av UFL. Bl. a. föreslås en an- passning av placeringsreglerna till vad som gäller enligt FL. Vidare in- nebär förslaget en modernisering av de föreningsrättsliga reglerna efter mönster av FL och lagen om ekonomiska föreningar.

Också det materiella innehållet i den sakkunniges förslag har fått ett i stort sett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Den kritik som på olika punkter kommit fram skall behandlas i de följande avsnitten. Även jag finner det framlagda förslaget väl ägnat att läggas till grund för en ny lagstiftning om understödsföreningar.

Av det föregående framgår att förslaget i första hand utgår från upp- fattningen att medlemsintresset bör tillgodoses på ett bättre sätt än vad gällande lag gör. Förslaget innebär i stort sett en hårdare styrning av föreningsverksamheten. Ett genomförande av förslaget kommer därför otvivelaktigt att medföra att takten ökas i den pågående successiva av-

• Sida 59
•  Original

Prop. 1972: 69 59

vecklingen av framför allt små och från försäkringsmässiga utgångs- punkter mindre bärkraftiga föreningar. Mot bakgrund av att under- stödsföreningsrörelsen i stort spelat ut sin mer betydande roll som trygghetsförmedlare kan från allmän synpunkt knappast några erin- ringar riktas mot en sådan utveckling. Tvärtom kan det från såväl för- säkringstagarnas som samhällets synpunkt ses som en fördel att utveck— lingen går dithän, att verksamheten koncentreras till försäkringsinstitut som kan driva försäkringsverksamheten på ett rationellt och ändamåls- enligt sätt.

Jag förordar således att en ny lagstiftning genomförs på grundval av det framlagda sakkunnigförslaget.

I anslutning till den sakkunniges förslag att understödsförening skall i firmanamnet få välja mellan beteckningarna understödsförening och försäkringsförening har från några remisshåll föreslagits att benäm- ningen försäkringsförening skall användas i den nya lagtexten. I och för sig kan en sådan ändring vara motiverad med hänsyn till att be- teckningen understödsförening i viss män kan synas föråldrad. Med hän- syn till att benämningen understödsförening vunnit hävd som beteck- ning på en försäkringsinrättning för inbördes bistånd som — till skill— nad från försäkringsaktiebolagen och de ömsesidiga försäkringsbolagen, de sist nämnda ibland kallade försäkringsföreningar — avser försäk- ringsverksamhet som inte får drivas affärsmässigt, anser jag emellertid att benämningen understödsförening bör användas också i den nya lagen.

3.3.2 Gränsdragningen mot affärsmässig försäkringsrörelse samt be- hovsprincipen Enligt UFL skall en understödsförening ägna sig åt personförsäkring för inbördes bistånd, därvid verksamheten inte får drivas affärsmässigt. I lagen har inte preciserats hur verksamheten skall drivas för att inte anses affärsmässig. Detta har samband med svårigheten att ge en be- stämd definition av begreppet affärsmässig försäkringsrörelse. Det har därför överlämnats åt tillsynsmyndigheten att med ledning av de fak— tiska förhållandena i varje särskilt fall avgöra om en försäkringsrörelse skall anses som affärsmässig. Den sakkunnige föreslår att kravet på att understödsföreningsverk- samheten skall vara för inbördes bistånd och att den inte får drivas af- färsmässigt skall behållas i den nya lagen. Härmed åsyftas att ange den väsentliga inriktningen av understödsföreningsverksamheten och ramen för lagens tillämplighet. Med hänsyn till svårigheten att avgränsa de större öppna föreningarnas verksamhet från livförsäkringsbolagens verksamhet, men också mot bakgrund av att behov inte finns av fler öppna föreningar, föreslås vidare förbud mot nybildning av sådana för- eningar. Enligt den sakkunniges mening är det däremot inte påkallat att införa förbud mot att bilda nya slutna föreningar. Som motiv

• Sida 60
•  Original

Prop. 1972: 69 ' 60

härför anförs att de bevekelsegrunder som en viss grupp människor kan ha för en önskan till samverkan kan utgöra. väsentliga motiv för att bilda en understödsförening-. Den sakkunnige menar vidare att införan- det av en skälighetsprincip medför att de understödsberättigades in— tressen kommer att beaktas i betydligt högre grad än f. n., när försäk— ringsinspektionen prövar en nybildad förenings stadgar. Den sakkunnige anser det inte heller angeläget att begränsa nybildning av slutna för— eningar genom att införa en behovsprincip, dvs. regler om prövning av en ny förening med hänsyn till att den planerade rörelsen är behövlig och också i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkrings- väsendet.

Vid remissbehandlingen har framförts olika synpunkter på förslaget att behålla kravet att understödsförening inte får drivas affärsmässigt. Från försäkringsbolagshåll hävdas — mot bakgrund av att livförsäk- ringsbolagens verksamhet numera drivs utan privat vinstintresse _ att kravet inte ger en förståelig avgränsning av understödsföreningarnas verksamhet. En bättre lösning skulle vara att ange, att understödsför- ' ening får tillhandahålla försäkring och låta försäkringsinspektionen be- stämma innebörden härav för olika typer av föreningar. Ett bolag be- tonar att det inte skulle gynna försäkringstagarnas eller samhällets in- tressen om understödsföreningarna fick närma sig försäkringsbolagen, när det gäller att skaffa sig nya försäkringar på ett affärsmässigt sätt. Från understödsföreningshåll har däremot framförts önskemål om att föreningarna bör få verka på ett mera affärsmässigt sätt för att nå de medborgargrupper som kan ha intresse av att försäkra sig i sådana för- eningar. En pensionskassa menar att kravet på att verksamheten inte får vara affärsmässig borde begränsas till att avse enbart tecknandet av nya försäkringar. Remissinstanserna har genomgående ställt sig positiva till förslaget att införa förbud mot nybildning av öppna föreningar. En remissinstans, LO, anser i motsats till den sakkunnige att det är befogat att införa behovsprincipen i fråga om slutna föreningar.

För egen del får jag anföra följande. Kravet att understödsförenings- vcrksamheten inte får drivas affärsmässigt har varit fastslaget i lag ända sedan tillkomsten av 1912 års lag om understödsföreningar. Syftet med kravet är att dra en gräns mot livförsäkringsbolagens verksamhet. Det kan visserligen sägas att den nuvarande bestämningen inte innebär en klar avgränsning mot försäkringsbolagcns verksamhet. Det kan sålunda konstateras att det numera finns affärsmässiga inslag i särskilt de större öppna föreningarnas verksamhet. Med hänsyn till kapitalförsäkringsför- eningarnas allt större svårigheter att driva sin verksamhet på frivillig och kostnadsfri bas har sålunda tillsynsmyndigheten t. ex. sett sig nöd— sakad godkänna att en viss mindre provision får tas ut för medlems- värvning och inkassering av avgifter. ] likhet med vad som f.n. gill-. ler bör understödsföreningarnas verksamhetsinriktning i stort sett även i

• Sida 61
•  Original

Prop. 1972: 69 61

fortsättningen komma till uttryck i lagstiftningen. Liksom försäkringsin- spektionen anser jag att detär lämpligt att också i den nya lagen anges att understödsförenings verksamhet'inte får vara affärsmässig. Det bör. som f. n., ankomma på försäkringsinspektionen att med ledning av de faktiska förhållandena i varje särskilt fall avgöra om en understödsför- enings verksamhet kan anses som affärsmässig.

Frågan om affärsmässighet torde i fortsättningen liksom hittills ha störst betydelse för föreningarnas verksamhet när det gäller att skaffa nya försäkringar. De spörsmål som här kan komma tipp bör bedömas i stort ”sett på samma sätt som f. n. Jag är därför inte beredd att tillmötesgå de önskemål som framställts från understödsföreningshåll om möjlig— heter att på ett mera affärsmässigt sätt än f. n. rekrytera nya försäk— ringstagare. Kravet på att verksamheten inte får drivas affärsmässigt bör emellertid liksom f.n. avse verksamheten i dess helhet. Med an— ledning av vad en understödsförening anfört om att kravet inte borde gälla t.ex. förvaltningen av försäkringsbcståndet och kapitalförvalt— ningen vill jag framhålla att också i sådana hänseenden kan tänkas fö— rekomma inslag. som är av sådan affärsmässig natur att de inte kan anses förenliga med den försäkringsverksamhet som en understöds— förening bör få driva. '

Förslaget att i fortsättningen inte tillåta att nya öppna understöds— föreningar bildas har. som jag nyss nämnt, vunnit allmän anslutning vid remissbehandlingen och även jag biträder förslaget. Möjlighet bör däremot finnas att bilda nya slutna föreningar. För att hindra att för—' budet mot att bilda nya" öppna föreningar kringgås bör, som den sak- kunnige förordat, krävas att det finns sådan intresscgemenskap' inom den avsedda gruppen människor — t. ex. medlemmarna i en ideell för- ening att en samverkan även för personförsäkring framstår som natur- lig. Mot bakgrund av understödsföreningsväsendets utveckling kan det antagas att initiativ till att bilda nya slutna föreningar kommer att bli sällsynta. Det kan emellertid inte uteslutas att man även i framtiden öns- kar bilda sådana föreningar. fastän dessas berättigande på sakliga grun- der starkt kan sättas i fråga. Till skillnad från den sakkunnige anser jag därför att nybildning bör tillåtas endast om den planerade verksamheten kan anses behövlig. En förutsättning för att en sluten understödsförening skall få registreras enligt den nya lagen bör således vara, att rörelsen fyller ett påtagligt försäkringsbehov för den bestämda grupp människor som föreningen är avsedd för och också i övrigt är ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Jag förordar med andra ord, att en behovsprincip. motsvarande den som gäller enligt FL. införs för slutna föreningar. i" fråga om understödsförening som är ämnad att meddela pensionsförsäkring enligt anställningsavtal. dvs. tjänstepen- sionskassa. torde de speciella behov som aktualiserar bildandet av kas- san i allmänhct medföra att kassan kan godkännas som understödsför-

• Sida 62
•  Original

Prop. 1972: 69 62

ening. Jag avser att i ett följande avsnitt 3.3.4) närmare beröra de sär- skilda förhållanden som kännetecknar vissa tjänstepensionskassor. All- mänt sett torde — mot bakgrund av den omfattning som försäkrings- väsendet har i dag — den av mig i detta sammanhang förordade be- hovsprincipen i praktiken komma att innebära att utrymmet för nya understödsföreningar blir mycket ringa.

Behovsprincipen enligt FL innebär att också vid en utvidgning till ny försäkringsgren eller nytt verksamhetsområde eller vid väsentlig omlägg- ning av rörelsen sådan behovsprövning skall ske som gäller för nybild- ning av ett bolag (4 % 2 mom. andra stycket FL). Syftet med regeln är att öppna möjlighet att hindra att bolag lägger om sin verksamhet till en från behovssynpunkter inte önskvärd koncentration på någon eller några särskilda verksamhetsgrenar, I motsvarande syfte har den sakkunnige föreslagit att försäkringsinspektionens tillstånd skall krävas för att en understödsförening skall få ändra eller vidga sin försäkringsverksamhet så att den får en väsentligt ny inriktning eller kommer att omfatta ny verksamhetsgren. Förslaget har inte mött någon erinran vid remissbe— handlingen. Även jag anser att det är angeläget att införa ett sådant till- ståndskrav. Enligt min mening bör dock av lagtexten framgå att in— spektionens prövning skall ske med hänsyn till de synpunkter som i allmänhet förbinds med behovsprincipen. inspektionen skall sålunda pröva om den planerade omläggningen av verksamheten kan anses be- hövlig och om den också i övrigt är ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. En följd av mitt förslag att också nybildning av en sluten kassa skall bli föremål för behovsprövning är att en förening inte kan kringgå reglerna om tillstånd för ändring av verksamheten ge- nom att bilda en kassa med samma medlemmar som den äldre för- eningen.

3.3.3. Skälighetsprincipen

Vid sidan av kravet på verksamhetens soliditet har kravet på premie- sättningens skälighet sedan gammalt betraktats som en grundläggande förutsättning för en sund försäkringsrörelse. Mot bakgrund av den ut- veckling som ägt rum inom den affärsmässiga försäkringsrörelsen an- sågs det vid tillkomsten av 1948 års försäkringsrörelselag att det var ett samhälleligt intresse av stor vikt att i lagen ge uttryck för skälighetskra- vet, den s. k. skälighetsprincipen (se prop. 1948: 50 s. 147). Enligt la— gens 263 5, som avser livförsäkringsbolag, gäller sålunda att de försäk- ringstekniska grunderna skall avse att trygga bolagets förmåga att inte endast fullgöra sina försäkringsutfästelser — ett uttryck för soliditets- principen —— utan också bereda försäkring till en med hänsyn till för- säkringens art skälig kostnad. Innebörden av skälighetsprincipen kan med andra ord sägas i huvudsak vara dels att bolagen inte får ta ut högre pris för försäkringen än som är skäligt med hänsyn till försäk-

• Sida 63
•  Original

Prop. 1972: 69 63

ringsmatematiska beräkningar och en rationell administration, dels att uppkommen vinst skall väsentligen användas för återbäring till försäk- ringstagarna och att dessa skall ha full rätt till återköp av försäkring eller till fribrev. Tillsynsmyndigheten övervakar att skälighetskravet uppfylls, t. ex. genom att ingripa i fall där förvaltningskostnaderna bli- vit alltför stora.

Enligt UFL skall mcdlemsavgifterna, dvs. försäkringspremierna, vara tillräckliga för att täcka försäkringsutfästelsen och andra utgifter liksom fondbildningsbehov. Vid sidan av detta soliditetskrav finns endast" vissa allmänt hållna regler om avgiftsberäkningen. Däremot saknas i UFL en motsvarighet till den skälighetsprincip som kommit till uttryck i FL.

Den sakkunnige har funnit det angeläget att införa skälighetsprinci- pen i den nya lagen om understödsföreningar för att därigenom till- godose föreningsmedlemmarnas intresse på liknande sätt som skett en- ligt FL. Med hänsyn till de särförhållanden som kännetecknar under- stödsföreningarna i förhållande till försäkringsbolagen men också med beaktande av olikheter mellan skilda föreningar har den sakkunnige dock föreslagit en modifierad skälighetsprincip. Riktpunkten har härvid varit att åstadkomma en reglering som innebär att medlemmarnas eko- nomiska intressen inte blir otillbörligt eftersatta i förhållande till för- eningens traditioner och allmänna syfte, medlemmarnas inbördes sam- hörighet och relationer, föreningens storlek, utveckling och ekonomiska ställning m.m. Sakkunnigförslaget innebär också att såväl skälig- hetsprincipen som soliditetsprincipen skall knytas till bestämmelserna om stadgarnas innehåll och inte som i FL till enbart avgifternas stor- lek. Syftet därmed anges vara att markera att de båda principerna skall bilda de yttre riktlinjerna för föreningarnas hela verksamhet och orga- nisation.

Förslaget att införa en modifierad skälighetsprincip för understöds— föreningarna har vunnit allmän anslutning hos remissinstanserna. Även jag kan ansluta mig till förslaget. Jag förordar således att i fråga om vad föreningsstadgar skall innehålla ges en regel av innebörd att stadgarna skall _ förutom att de skall vara ägnade att trygga föreningens förmåga att fullgöra sina försäkringsutfästelscr — tillgodose medlems intresse av att kostnaderna och villkoren för försäkring är skäligt avvägda med hän- syn till försäkringens art och omfattning och till de särskilda förhållan- den som kännetecknar föreningen. På grund av skälighetskravets sto- ra betydelse för försäkringstagarna bör hänsyn till förenings särskilda förhållanden tas endast när det finns verkliga skäl härför.

I den av mig förordade bestämmelsen om stadgarnas innehåll torde, som f. n., få anges åtskilliga förhållanden varom regler skall ges i stad— garna. Tillämpningen av skälighetsprincipen har självfallet stor bety- delse för utformningcn av dessa stadgebestämmelser. Jag återkommer i avsnitt 4 till vad som i vissa hänseenden, bl. a. i fråga om avgifternas

• Sida 64
•  Original

Prop. 1972: 69 64

storlek, rätt till fribrev och återköp samt återbäring. bör gälla i dessa fall.

En remissinstans har erinrat att det av sakkunnigförslaget inte fram- går om kravet på försäkringsvillkorens skälighet skall ha någon särskild innebörd i andra hänseenden än i fråga om återbäring och rätt till fri- brev eller återköp och anser att innebörden av skälighetsprincipen bör ytterligare klarläggas. Enligt min mening kan det mot bakgrund av understödsföreningarnas skiftande karaktär vara svårt att närmare ange 'innebörden av skälighetsprincipen i fråga om andra villkor än de nyss nämnda. Frågan om vad som bör gälla med hänsyn till skälighetsprin- cipen torde därför under försäkringsinspcktionens överinseende få lösas från fall till fall.

3.3.4. Tjiinsrepensionskassorna

Ett av kriterierna på en understödsförening är enligt UFL att det skall vara fråga om en förening för inbördes bistånd. [ detta uttryck har ansetts ligga bl.a. att avgifterna för försäkringsverksamhcten skall erläggas av de försäkrade, dvs. medlemmarna i föreningen. Det har med hänsyn härtill satts i fråga om de tjänstepensionskassor som finan- sicrar sin verksamhet med avgifter från arbetsgivarsidan omfattas av lagen. Frågan har främst gällt de 5. k. lTP-kassorna. De kompletterande pensionsförmåner. som meddelas av "dessa kassor enligt uppgörelser mellan arbetsmarknadsparter, skall helt bekostas av arbetsgivaren. Till— läggspensionen kan sålunda jämställas med arbetslön och därmed kan med visst fog tjänstepensioneringens organisation i första hand anses vara en angelägenhet för arbetsgivaren. '

Den sakkunnige anser att tjänstepensionskassorna också i framtiden skall omfattas av understödsföreningslagen. trots att det kan vara tvek- samt om de uppfyller kriteriet ”inbördes bistånd". Enligt förslaget skall alla under-stödsföreningar som redan är registrerade anses som under- stödsföreningar enligt den nya lagen utan att det särskilt anges att de skall vara för inbördes bistånd. Redan registrerade tjänstepensions- kassor kommer därmed att omfattas av lagen. I fråga om understödsför- eningar som bildas enligt den nya lagen innebär förslaget att kravet på inbördes bistånd i princip skall gälla vid sidan av kravet på att verk- samheten inte får drivas affärsmässigt. För att ingen tvekan skall råda om att även nya tjänstepensionskassor omfattas av lagen föreslår den sakkunnige emellertid att dessa anges i en särskild grupp för vilken kra- vet på inbördes bistånd inte ställs upp.

Förslaget att en understödsförening även i fortsättningen skall vara för inbördes bistånd har lämnats utan erinran av remissinstanserna och bör också enligt min mening godtagas. I motsats till den sakkunnige anser jag emellertid att i lagen bör direkt anges att detta kriterium skall

• Sida 65
•  Original

Prop. 1972: 69 65

gälla för alla understödsföreningar, således också för sådana som regist- rerats enligt äldre lag och i princip även för tjänstepensionskassor. I likhet med remissinstanserna delar jag den sakkunniges uppfattning att arbetstagare och arbetsgivare som vill ha sin tjänstepensionsfråga ord- nad med hjälp av en understödsförening också i fortsättningen skall ha möjlighet till det. Eftersom det ibland ansetts tveksamt om tjänstepen- sionskassa, som finansieras av avgifter från arbetsgivaren, uppfyller kriteriet ”inbördes bistånd”, bör enligt min mening anges att kriteriet skall anses uppfyllt, oavsett att pensionskassans verksamhet finansieras på detta sätt.

Några ITP-kassor har vid remissbehandlingen kritiserat den sak- kunnige för att han avvisat tanken att låta ITP-kassorna meddela också tjänstegrupplivförsäkring enligt avtal mellan arbetsmarknadens parter. Jag delar emellertid den sakkunniges uppfattning att den nuvarande ordningen, som innebär att tjänstegrupplivförsäkringsverksamheten är koncentrerad till f.n. sex försäkringsbolag, innefattar sådana fördelar från rationella synpunkter, att någon ändring däri inte nu bör komma i fråga.

Från SAF har framställts önskemål om att den nya lagen utformas så, att en övergång från pensionsförsäkring i pensionskassa till annat pensionssystem — skuldföring i förening med kreditförsäkring eller pen- sionsstiftelsc — underlättas. Självfallet saknas anledning att onödigtvis lägga hinder i vägen för en sådan utveckling. Samtidigt måste emeller- tid betonas att de försäkrade arbetstagarnas behöriga intressen alltid måste tillgodoses. Jag avser att i det följande (4.4.4 och specialmotive- ringarna till 24 och 63 åå) återkomma till de konkreta förslag som från arbetsgivarhåll lagts fram i frågan.

3.3.5. Arbetslöshetskassorna

I samband med tillkomsten år 1934 av den frivilliga, statsunderstöd- da arbetslöshetsförsäkringen gjordes den dåvarande understödsförenings- lagen tillämplig också på föreningar som meddelade understöd vid arbetslöshet. Sedan dess gäller således att både arbetslöshetskassor som antagits som erkända arbetslöshetskassor, dvs. kassor som meddelar understöd enligt den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen, och andra arbetslöshetskassor måste vara organiserade som understödsför— eningar och därmed i princip vara underkastade reglerna i UFL. Re- dan från början kom emellertid i åtskilliga hänseenden särskild lag- stiftning att gälla för de erkända arbetslöshetskassorna i stället för be- stämmelser i UFL. Med hänsyn till de särregler som ges i den nuvaran- de arbetslöshetskasseförordningen (AKF) är det i stort sett endast UFL:s föreningsrättsliga bestämmelser av mera allmän natur -—- t.ex. regler om styrelse, firmateckning, revision, föreningssammanträde, stadgeändring samt likvidation och upplösning — som har betydelse

• Sida 66
•  Original

Prop. 1972: 69 66

för de erkända arbetslöshetskassorna. Det lagtekniska sambandet mel- lan de erkända arbetslöshetskassorna och övriga understödsföreningar är således tämligen uttunnat.

Även från principiella synpunkter finns väsentliga olikheter mellan de erkända arbetslöshetskassorna och andra understödsföreningar. Som exempel kan nämnas finansieringen av verksamheten. Under det att begravningskassor, pensionskassor och sjukkassor i princip baserar hela verksamheten på medlemsavgifter utgår betydande statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna. Vidare står dessa under tillsyn av arbets- marknadsstyrelsen och inte av försäkringsinspektionen. Arbetslöshets— kassorna är i motsats till övriga understödsföreningar helt befriade från skyldighet att utge bidrag till täckande av tillsynskostnaderna.

Det kan mot bakgrund av det anförda diskuteras om reglerna om arbetslöshetskassorna även i fortsättningen bör ha sin plats i UFL. Den år 1960 tillsatta arbetslöshetsförsäkringsutredningen tog i sitt betän- kande (SOU 1963: 40) upp frågan om att bryta ut arbetslöshetskassor— na från lagstiftningen om understödsföreningar. Utredningen ansåg att det var svårt att överblicka i vilka avseenden UFL var tillämplig på ar— betslöshetskassorna och att redan detta förhållande kunde motivera en sådan åtgärd. Andra olikheter mellan arbetslöshetskassor och övriga understödsföreningar anfördes som ytterligare stöd för att genomföra en särreglering för arbetslöshetskassorna. Utredningen avstod dock från att föreslå detta under hänvisning till att sambandet mellan ar- betslöshetskassorna och övriga understödsföreningar ånyo borde tas upp vid den då förestående översynen av UFL.

Som tidigare nämnts anser den sakkunnige att en genomgripande översyn av UFL enligt sakkunnigförslagets linjer kan göra det ännu svårare att få en samlad överblick över reglerna om de erkända arbets- löshetskassorna, om UFL också i fortsättningen skall gälla för dessa kassor. Genom översynen av UFL kommer enligt den sakkunnige även de grundläggande olikheterna mellan de erkända arbetslöshetskassorna och övriga understödsföreningar att ytterligare markeras. Den sakkun- nige utgår från att den nya understödsföreningslagen inte bör göras di- rekt tillämplig på de erkända arbetslöshetskassorna och anser att hän- visningar tills vidare kan göras i AKF till vissa bestämmelser i UFL.

Förslaget att den nya understödsföreningslagen inte skall omfatta de erkända arbetslöshetskassorna har uttryckligen tillstyrkts av bl. a. arbets- marknadsstyrclsen, RSA-utredningen, SACO, SALF och TCO och i övrigt lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. KSA-utredningen har även i sitt betänkande (SOU 1971: 42) Försäkring och annat kon- tant stöd anslutit sig till förslaget. '

Efter samråd med chefen för inrikesdepartementet vill jag anföra följande i denna fråga. De skäl som i olika sammanhang åberopats till stöd för att erkänd arbetslöshetskassa i framtiden inte bör omfattas av

• Sida 67
•  Original

Prop. 1972: 69 . 67

understödsföreningslagen väger enligt min mening tungt. KSA-utred- ningen har utarbetat förslag till särskilda föreningsrättsliga bestämmelser för de erkända arbetslöshetskassorna. Mot denna bakgrund bör kas- sorna inte nu föras in under den nya lagen. Av praktiska skäl bör emellertid de erkända arbetslöshetskassorna fortsätta att behandlas som understödsföreningar i avvaktan på ny lagstiftning om. den statsunder- stödda arbetslöshetsförsäkringen. Genom en övergångsbestämmelse bör UFL i tillämpliga delar gälla t.v. för de erkända arbetslöshetskassorna. Därigenom behöver inte några kompletteringar göras i AKF med an- ledning av den nya understödsföreningslagstiftningen.

Som framgått av det föregående föreligger inte hinder för under- stödsförening att driva verksamhet med ändamål att lämna ersättning åt sina medlemmar vid arbetslöshet, fastän föreningen inte antagits som erkänd arbetslöshetskassa. F. 11. finns endast en sådan kassa. Av lämp- lighetsskäl anser jag i likhet med den sakkunnige att den nya under- stödsföreningslagen inte skall omfatta arbetslöshetskassa av detta slag. Jag delar vidare uppfattningen att nya, icke erkända arbetslöshetskas- sor i fortsättningen inte skall få bildas. Icke erkänd arbetslöshetskassa, som är registrerad vid den nya lagens ikraftträdande, bör dock med tillämpning av den gällande UFL få fortsätta sin verksamhet tills vidare. Frågan om sådan arbetslöshetskassa skall få leva kvar också efter en reform av den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen får prövas i annat sammanhang.

På grund av det anförda förordar jag att lagen inte görs tillämplig på förening som har till ändamål att driva verksamhet som avser för- säkring vid arbetslöshet. Jag förordar vidare att i en övergångsbestäm- melse anges att den äldre understödsföreningslagen fortfarande skall äga tillämpning i fråga om erkänd arbetslöshetskassa och sådan icke erkänd arbetslöshetskassa, som registrerats före den nya lagens ikraftträdande.

Som följd av vad jag nu föreslagit saknas anledning att i den nya lagen ta in en motsvarighet till 90 5 första stycket 2 UFL, där det stad- gas att lagen inte äger tillämpning på fackförening, fackförbund eller annan liknande förening, som skall vårda yrkesangelägenheter, av den anledningen att organisationen meddelar understöd vid arbetslöshet.

3.3.6 Utformningen av lagstiftningen Understödsföreningarna är från associationsrättslig synpunkt att anse som juridiska personer av särskild art. De är emellertid i flera hän- seenden nära besläktade med föreningar enligt lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar (EFL). Det nära sambandet mellan understöds- föreningarna och ekonomiska föreningar i allmänhet återspeglas i 118 & EFL, Det har ansetts behövligt att där särskilt ange, att lagen inte är tillämplig på understödsföreningar.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1972: 69 68

Om man bortser från de erkända arbetslöshetskassorna ges i UFL uttömmande regler om understödsföreningarna utan hänvisningar till annan lag. Den sakkunnige har utformat sitt lagförslag enligt den nu angivna ordningen. I fråga om de föreningsrättsliga avsnitten har den sakkunnige i sitt förslag i åtskilliga hänseenden ändrat de nuvarande reglerna efter mönster av främst EFL. Samtidigt har i sakkunnigförsla- get även andra bestämmelser förts över från EFL.

Normalt torde den lämpligaste lagtekniska metoden vid utformningen av ny lagstiftning vara att ange laginnehållet så fullständigt som möjligt utan ett flertal hänvisningar till annan lagstiftning. Avsteg från metoden kan dock tänkas, om det är föranlett av bl. a. praktiska skäl. Exempel härpå är lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen och bostadsrätts- lagen (1971:479). En lagteknisk lösning enligt den av den sakkunnige valda metoden får till följd att lagen kommer att innehålla bestämmelser som i åtskilliga hänseenden praktiskt taget helt saknar betydelse för understödsföreningarna. Lagen blir därigenom onödigt vidlyftig. Dess- utom krävs med en sådan lagteknisk lösning att sakkunnigförslaget kompletteras på flera punkter. En sådan komplettering medför i vissa fall avgränsningssvårigheter samtidigt som de till den nya lagen över- förda bestämmelserna måste utformas på ett redaktionellt och språkligt sätt som i vissa avseenden väsentligt avviker från den nuvarande ut- formningen av bestämmelserna i EFL. Detta får till följd att bestämmel- ser med samma sakliga innebörd får en olikartad utformning, vilket en- ligt min uppfattning är mindre lämpligt när det gäller tillämpningen av de båda lagarna.

Mot denna bakgrund anser jag att en annan lagteknisk metod bör väljas än den som den sakkunnige föreslagit. I princip bör i under- stödsföreningslagen fullständigt regleras understödsföreningarnas för- hållanden. Efter mönster av jordbrukskasserörelselagen och bostads- rättslagen bör emellertid i de avsnitt som är av allmän föreningsrättslig natur hänvisning ske till EFL. Därvid behöver vissa avvikelser och tillägg göras i understödsföreningslagen. Dessa torde inte i nämnvärd utsträckning försvåra tillämpningen av denna. I vissa fall, när avvikel- ser från bestämmelse i EFL behövs, bör dock en fullständig reglering ske i understödsföreningslagen i underlättande syfte.

Med utgångspunkt i vad jag anfört i det föregående har inom finans- departementet upprättats förslag till dels en ny lag om understöds- föreningar, dels lag om ändring i lagen om ekonomiska föreningar.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1972: 69 . 69

4. Försäkringstekniska frågor

4.1. Nuvarande ordning

4.1.1. Avgifter

I 13 & UFL föreskrivs att understödsförening till verksamhetens be- drivande skall ta upp fasta medlemsavgifter. Enligt 8 & 6 UFL skall avgifternas storlek eller grunderna för deras beräkning anges i stad- garna. Vissa bestämmelser om beräkningen finns i 13 &. Avgifterna skall vara så avvägda, att de tillsammans med andra för verksamheten av- sedda inkomster kan antas förslå till att infria förfallna utfästelser, förvaltningskostnader och övriga utgifter som föreningen har att svara för liksom till att fullgöra föreskriven fondbildning. Detta huvudkrav, som alltså innebär att avgifterna skall vara tillräckliga för sitt ända- mål, är ett uttryck för soliditetsprincipen. Vidare föreskrivs att avgif- ternas upptagande inte får göras beroende av inträffade försäkrings- fall. Avgifterna får inte heller utgå med olika belopp för olika grupper av föreningens medlemmar i annan mån än som skäligen föranleds av olikhet medlemmarna emellan med avseende på försäkringsrisk eller på understödsrätt, till den del denna grundas på erlagda medlemsavgifter. De angivna riktlinjerna för beräkning av avgifterna skall, om förening— ens verksamhet är uppdelad på olika verksamhetsgrenar, gälla för varje sådan gren. Om stadgarna innehåller bestämmelser om särskild uttaxe- - ring, får sådan ske endast när föreningens tillgångar är otillräckliga för verksamhetens behöriga utövande.

Tillsynsmyndigheten har i fråga om understödsföreningarna — senast år 1964 -— utfärdat normalgrunder för beräkning av avgifter och för upprättande av försäkringsteknisk utredning. Grunderna omfattar så— ledes dels försäkringstekniskt underlag — med antaganden om räntefot, dödlighet och andra riskmått samt föreskrifter om omkostnads- och säkerhetsbelastning —— dels övriga regler för beräkning av avgifterna. Kraven i försäkringstekniskt hänseende är inte lika rigorösa som mot- svarande krav för försäkringsbolagen. Detta har sin grund i att en un- derstödsförening vid behov genom stadgeändring kan ändra såväl av- gifternas som förmånernas storlek under det att försäkringsavtal med ett bolag i regel inte kan ändras. Vidare har hänsyn tagits till att en sträng tillämpning av försäkringstekniska principer i många fall måste anses vara väsensfrämmande för en förening beroende på verksamhetens ringa omfattning,. föreningens allmänna syfte eller andra särskilda för- hållanden. Det har därför" ansetts befogat att alltefter verksamhetens särkaraktär medge eftergifter'i olika avseenden i fråga om de försäk- ringstekniska normer som skall tillämpas vid avgiftsberäkningen. Bl. a. ställer normalgrunderna upp olika krav på den försäkringstekniska nog- grannhet med vilken avgifterna skall beräknas för skilda typer av för-

• Sida 70
•  Original

Prop. 1972:' 69 - . 70

eningar. I huvudsak är kraven lindrigast för föreningar som meddelar sjukpenning för högst 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighets- tillstånd eller sjukvårdsersättning eller båda dessa förmåner tillsammans. Strängast är kraven för bl. a. pensionskassor och föreningar som med- delar kapitalundcrstöd över 500 kr.

När förhållandena motiverat det har tillsynsmyndigheten gett för- ening rätt att avvika från normalgrunderna. Detta har t. ex. skett, när uttag av enhetliga avgifter möjliggjort eller underlättat en kollektiv av- giftsuppbörd samtidigt med fackföreningsavgifter eller genom avdrag på lön, vilket förenklat föreningens administration och reducerat för— valtningskostnaderna. Generellt sett har kraven på försäkringsteknisk noggrannhet vid avgiftsberäkningen kunnat efterges i större omfattning för slutna föreningar än för öppna föreningar.

4.1.2 F örsäkringsteknisk utredning I 15 & UFL ges bestämmelser om försäkringsteknisk utredning. Understödsförening är skyldig att vart femte år låta upprätta sådan ut- redning av föreningens ställning. Arbetslöshetskassa eller förening, som endast meddelar sjukpenning för högst 90 dagar för ett sammanhäng- ande sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning eller båda dessa för- måner, är dock undantagen från sådan skyldighet. Om tillsynsverksam- heten ger anledning till det, kan tillsynsmyndigheten ålägga förening att upprätta utredning också vid annan tidpunkt än som direkt följer av lagen. Försäkringsteknisk utredning skall upprättas enligt grunder som fastställts av tillsynsmyndigheten. Den som upprättar utredningen skall antingen inneha kompetens att vara aktuarie i livförsäkringsbolag eller av försäkringsinspektionen ha förklarats behörig att upprätta sådan ut- redning. Förening kan också begära att tillsynsmyndigheten skall upp- rätta försäkringsteknisk utredning. Föreningen skall i så fall ersätta kostnaderna för utredningen med belopp som myndigheten bestämmer. På grund av brist på personal har inspektionen emellertid sedan lång tid tillbaka inte kunnat åta sig sådana uppdrag. I stället hänvisas till utred- ningsmän utanför inspektionen. Hitintills har sådana utredningsmän fun- nits tillgängliga i behövlig omfattning. Som angetts i det föregående har normalgrunder för försäkringstek- nisk utredning senast fastställts av försäkringsinspektionen år 1964. I samband med att grunderna fastställdes föreskrev inspektionen bl. a., att den försäkringstekniska utredningen skall —— förutom beräkning av pre- miereserv —— även innefatta prövning om gällande avgifter är tillräck- liga och skäliga för nya medlemmar. Visar utredningen att det finns överskott eller brist i. den mot premiereserven svarande fonden, skall utredningen också innehålla förslag till behövlig åtgärd. Kapitalvärdet . av gällande utfästelser, av de beräknade framtida förvaltningskostnader-

• Sida 71
•  Original

Prop. 1972: 69 71

na och av de avgifter medlemmarna ytterligare skall betala skall redovi- sas var för sig.

Försäkringsinspektionen har rätt att helt eller delvis befria förening - från skyldigheten att upprätta försäkringsteknisk utredning. Sådan be- frielse får medges om rörelsen är av mindre omfattning eller om det annars finns skälig anledning till det. Ungefär hälften av alla föreningar som faller under huvudregeln i 15 å ansöker om sådan befrielse. Till- synsmyndigheten bifaller ansökningarna i ganska stor omfattning. Dock tillämpas den principen, att samma förening inte kan erhålla befrielse två gånger i följd, om det inte föreligger speciella förhållanden som kan motivera det. '

4.1.3. Fondbildning

Enligt 8 å 9 UFL skall grunderna för fondbildning anges i förenings stadgar. Regler om fondbildning finns i 16—18 åå UFL.

Vissa kategorier föreningar är underkastade strängare fondbildnings- regler än övriga föreningar. Dessa kategorier är dels föreningar som meddelar sjukhjälp för längre tid än 180 dagar för varje tidsperiod av 12 månader eller för en tid av mer än tre år för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd, dels föreningar som meddelar kapitalundcrstöd till högre belopp än 500 kr., dels föreningar som meddelar pension. Samt- liga dessa föreningar ingår bland de föreningar som i princip är skyldiga enligt 15 å att minst vart femte år upprätta försäkringsteknisk utred- ning. Den för varje verksamhetsgren upprättade försäkringstekniska ut- redningen skall som skuld ta upp en fond, benämnd premiereserv. Den- na skall svara mot det belopp varmed kapitalvärdet av försäkringsut- fästelserna och de framtida förvaltningskostnader som bclöper på dessa överstiger kapitalvärdet av de återstående avgifterna.Vissa andra före- skrifter gäller i fråga om premiereservens beräkning. Under viss tid efter övergång till nya försäkringstekniska grunder kan anstånd ges från skyl- digheten att ta upp premiereserven till det högre belopp som föranleds av de nya grunderna. Utöver premiereserven skall dessa föreningar ock- så bilda säkerhetsfond. Denna skall täcka förluster, som kan uppkom- ma genom förändringar i förhållande till de antaganden om ränta, sjuk- lighet, dödlighet, förvaltningskostnader m.m. som legat till grund för beräkningarna av premiereserven. Avsättningar av rörelsens försäkrings- tekniska överskott till säkerhetsfond skall ske så länge denna inte upp- går till 1/20 av premiereserven. Nedsättning av säkerhetsfond kan en- dast komma i fråga för att täcka förlust, som inte kunnat ersättas ge- nom uppkommcn årsvinst eller om tillsynsmyndigheten i annat fall med- ger sådan nedsättning.

De medel som är avsatta för försäkringsverksamheten bildar en fond som ibland kallas för försäkringsfonden. I denna ingår premiereserven och säkerhetsfonden. Under de år då någon försäkringsteknisk utred-

• Sida 72
•  Original

Prop. 1972: 69 72

ning inte upprättats skall de bokföringsmässiga överskotten på försäk- ringsverksamheten reserveras för att tas i anspråk om det uppstår un- derskott på rörelsen. Sålunda reserverade medel kan i praktiken ingå i försäkringsfonden eller redovisas särskilt. Lagen innehåller för nu av- sedda föreningar inga uttryckliga bestämmelser om att medel får tas undan från försäkringsfond. Av stadgarna skall emellertid framgå un- der vilka förutsättningar överföring av medel från försäkringsfond kan äga rum. Dessa stadgebestämmelser har i allmänhet den innebörden att överföring endast får ske i samband med försäkringsteknisk utred- ning och intill det belopp, varmed försäkringsfonden överstiger pre- miereserven jämte säkerhetsfond om 1/20 av premiereserven. Vissa för- eningar, främst sådana vars verksamhet är av mindre omfattning, har dock bestämmelser i stadgarna, som innebär att undantag från försäk- ringsfond får ske endast efter tillstånd av tillsynsmyndigheten.

För övriga föreningar gäller att hela det överskott, som för varje verksamhetsgren enligt bokslutet uppkommit på försäkringsverksamhe- ten, skall avsättas till försäkringsfonden. Tillsynsmyndigheten kan med- ge förening att för visst är underlåta att göra föreskriven'fondavsätt- ning. Viss del av medel, som redan avsatts till fonden, kan också få tas undan från denna. Medgivande kan lämnas endast när tillsyns- myndigheten finner att den uteblivna fondavsättningen eller undan- taget från fonden inte äventyrar föreningens förmåga att fullgöra sina förbindelser. När det är fråga om sådan förening som är skyldig att låta upprätta försäkringsteknisk utredning kräver försäkringsinspektionen i regel, att den begärda åtgärden inte medför att fonden kommer att understiga den beräknade premiereserven jämte ett säkerhetstillägg på 5 %. Beträffande förening som inte är skyldig att upprätta för- säkringsteknisk utredning tillämpas den bedömningsgrunden att försäk- ringsfonden, efter överföring från fonden, bör motsvara minst två års avgifter för verksamhetsgrenen. '

Som nyss nämnts skall försäkringsfond bildas för varje verksamhets- gren för sig. Medel som undantas från försäkringsfond brukar överföras till någon i stadgarna angiven fri fond för att användas enligt de stadge- bestämmelser som gäller för denna fond. I princip medger försäkrings- inspektionen inte att medel överförs från en försäkringsfond till annan försäkringsfond. Det överskott som bildats inom en verksamhetsgren anses nämligen böra komma de medlemmar tillgodo, vars försäkringar lämnat överskottet.

&

4.1.4. Överskotlsmedlens användning

Enligt 8 å 11 UFL skall i förenings stadgar anges användningen av de behållna medel som inte skall avsättas till fond eller som skall un- dantas från fond. Tidigare var det mycket vanligt med stadgebestäm- melser enligt vilka medlen skulle överföras till en särskild understöds-

• Sida 73
•  Original

Prop. 1972: 69 73

fond eller nödhjälpsfond, som togs i anspråk för behovsprövade under- stöd. Under senare tid har sådana regler i allmänhet ersatts av regler som i större eller mindre utsträckning tillgodoser, att medlen i stället tillgodoförs medlemmarna som återbäring, i regel i form av tilläggsför- måner.

Denna utveckling kan till en del ses som en direkt anpassning efter de tankegångar som kommit till uttryck i skälighetsprincipen. De hänger också samman med att det av rent sociala skäl betingade hjälpbehovet i dagens samhälle inte alls har samma aktualitet som under den tid då de flesta understödsföreningarna bildades. Dessutom har överskott un- der senare tid blivit alltmer vanliga och fått större omfattning. Till- lämpningen av soliditetsprincipen innebär ju bl. a. att i avgifterna in- läggs säkerhetsmarginaler som garanti för att föreningarna skall kunna fullgöra sina åtaganden. Normalt bör därför överskott uppstå.

Uppkommct överskott kan användas till att höja de i stadgarna ut- fästa försäkringsförmånerna. I den mån så sker, måste emellertid för- säkringsfonden (premiereserven) förstärkas i samma grad. I regel in— förs i stället bestämmelser i stadgarna, som innebär att tilläggsförmåner skall utges i enlighet med beslut som fattas på föreningssammanträde i anledning av företagen försäkringsteknisk utredning. Sådant beslut gäller sedan under högst fem år. Det föreskrivs vidare ofta att beslutet skall anmälas för tillsynsmyndigheten och inte får verkställas innan så skett. De på föreningssammanträdet beslutade tilläggsförmånerna eller andra former av återbäringar utgår från medel i en fri fond, som be- nämns tilläggsfonden, vinstfonden eller liknande.

I förening, som meddelar kapitalförsäkring till mindre belopp, till- lämpas ofta den återbäringsprincipen att överskott fördelas mellan alla medlemmarna i form av lika procentuella tillägg på försäkringsbelop- pen. I en del fall används överskottet eller del därav till avgiftsbefrielse för medlemmar som uppnått viss ålder, i allmänhet lägst 65 år. Inom förening som meddelar större kapitalförsäkringar utges vanligen till- läggsförmåner efter en särskild graderad skala beroende på medlems- tidens längd. Så kan t. ex. beslutas att medlem som vid försäkringsfallet tillhört föreningen mer än 30 år får 25 % tillägg på utfallande försäk- ringsbelopp, medlem som tillhört föreningen över 20 men högst 30 år får 15 0/0 osv. '

Pensionskassorna fördelar i allmänhet sitt överskott efter ungefär samma regler och principer som tillämpas inom föreningar som med- delar kapitalförsäkring. I de föreningar som meddelar försäkringar enligt av arbetsmarknadens parter träffade pensionsuppgörelser, 't. ex. den s.k. ITP-planen, sker fördelningen emellertid ofta efter andra regler. Dessa s.k. ITP-kassor meddelar samma slag" av försäkringar som SPP och utger därför i regel, så långt överskottet gör det möjligt, - indextillägg efter samma regler som SPP. '

• Sida 74
•  Original

Prop. 1972: 69 74

Av hänsyn till risken för överförsäkring har det i allmänhet inte ansetts vara möjligt att utge återbäring på sjukförsäkring i form av procentuella tillägg till utfästa förmåner. Överskott brukar i stället an- vändas exempelvis till förlängd sjukhjälp eller/och avgiftsbefrielse åt långvarigt sjuka medlemmar.

4.1.5. Fribrev och återköp

I 12 5 andra stycket UFL föreskrivs att, när medlem avgått ur förening, han eller hans rättsinnehavare inte har annan rätt till för- eningens tillgångar än som direkt framgår av föreningens stadgar. I övrigt saknas i UFL regler om rätt till fribrev eller återköp.

Redan i samband med införandet av UFL rådde uppfattningen att föreningar som meddelade pensions- eller kapitalförsäkring på större belopp borde ge medlem rätt att vid avgång få sin försäkring omvandlad till avgiftsfri försäkring på lägre belopp, s.k. fribrev. Det ansågs vidare naturligt att förening som meddelade kapitalunderstöd med belopp över 500 kr. borde tillförsäkra sina medlemmar rätt till utbetalning av försäkringens värde vid den tidpunkt, då medlemmen frånträder sin försäkring, s.k. återköp. De stadgebestämmelser som kom att gälla för föreningar som meddelade kapitalundcrstöd blev emellertid ofta så ut- formade, att rätten till fribrev eller återköp starkt och ibland godtyckligt begränsades. Som exempel kan anges bestämmelse om att medlem som inte tillhört föreningen visst antal år —— för återköp kunde gälla upp till 10 år — saknade rätt till fribrev eller återköp.

För pensionskassornas del synes fribrevsbestämmelserna redan från början i stort sett ha getts en utformning, som bättre svarar mot dagens krav på rättvisa och skälighet. Framför allt försäkringstekniska skäl men även skattetekniska hänsyn utgör däremot hinder för pensionskas- sorna att medge sina medlemmar rätt till återköp av försäkringar. Enda undantag från denna regel avser återköp av fribrev på små belopp och motiveras i så fall enbart av omsorg om vad som från föreningens syn- punkt är mest praktiskt och ändamålsenligt.

I förening som meddelar sjukhjälp har frågan om vederlag till med- lem vid avgång ur föreningen ännu aldrig aktualiserats. Det främsta skälet till det är att verksamheten inom dessa föreningar ger upphov till ett tämligen obetydligt sparande.

Under den tid UFL gällt har många kapitalförsäkringsföreningar ändrat sina stadgebestämmelser om rätt till vederlag vid avgång ur föreningen, oftast efter rekommendation av tillsynsmyndigheten. Ge- nom ändringarna har medlemmarnas rätt till fribrev och återköp blivit bättre tillgodosedd än tidigare. Så har t. ex. som enda villkor för sådan rätt brukat föreskrivas att medlemmen skall ha betalt visst mindre be- lopp i avgifter (t.ex. 100 kr.) för den aktuella försäkringen. Av prak- tiska skäl har ofta samma minimibelopp bestämts för såväl fribrev som

• Sida 75
•  Original

Prop. 1972: 69 75

återköp. I regel innebär de nya bestämmelserna dessutom att omvand- lingen till avgiftsfri försäkring sker automatiskt, när medlem avgår ur föreningen. Någon särskild ansökan är sålunda i dessa fall inte längre nödvändig för att trygga fribrevsrätten. I fråga om återköp föreskrivs numera också i regel att till återköpsvärdet även skall läggas återbäring (procentuellt tillägg), om sådan utgår inom föreningen.

4.2. Den sakkunnige 4.2.1 Avgifter

Den sakkunnige erinrar inledningsvis om sitt förslag att i de all- männa kraven på stadgarnas innehåll och därmed på en förenings hela verksamhet ge uttryck åt både en modifierad skälighetsprincip och soli- ditetsprincipen. Om dessa för avgiftsberäkningen grundläggande princi- per tas in i lagrummet om stadgarnas innchåll behövs inte några kompletterande bestämmelser i den särskilda paragrafen om avgifterna. De allmänna kraven på stadgarna knyter för övrigt uttryckligen an till bl.a. kostnaden för försäkring och därigenom indirekt också till avgif- terna. '

Införandet av en modifierad skälighetsprincip föranleder enligt den sakkunnige knappast några större ändringar av gällande normalgrunder. Principen kan närmast få betydelse för avgifternas storlek genom att tvinga fram en begränsning av förvaltningsutgifterna. Den sakkunnige stryker emellertid under att skälighetsprincipen för understödsförening- arnas del inte innebär att avgifterna ovillkorligen skall beräknas efter så starkt försäkringstekniska grunder som tillämpas av livförsäkrings- bolagen, Den sakkunnige finner att de faktiska förhållandena inom olika föreningar är varierande och kommer till slutsatsen att det är mest lämpligt att överlämna åt tillsynsmyndigheten att mot bakgrund av de allmänna kraven på avgifternas skälighet och tillräcklighet över- väga i vad mån normalgrunderna behöver kompletteras eller ändras. Inspektionen bör självfallet också i fortsättningen ha full befogenhet att medge de avvikelser från normalgrunderna som för vissa speciella grupper av föreningar eller i något enskilt fall kan anses förenliga med de grundläggande motiven bakom lagreglerna.

I förslaget till särskilda bestämmelser om avgifter anges i likhet med vad nu gäller att understödsförening skall ta upp fasta medlemsavgifter, att avgifterna skall beräknas för varje verksamhetsgren för sig och att upptagande av avgifter inte får göras beroende av inträffade försäk- ringsfall. Förslaget omfattar också den nu gällande föreskriften att särskild uttaxering får ske under förutsättning att stadgarna medger det och att föreningens tillgångar är otillräckliga för verksamhetens behö- riga utövande. Den sakkunnige påpekar i anslutning till den sist nämn- da föreskriften, att en särskild uttaxering i allmänhet är ett klart bevis

• Sida 76
•  Original

Prop. 1972: 69 76

på att de fasta" avgifterna inte längre svarar mot soliditetsprincipens' krav. Sker särskild uttaxering bör därför frågan om en höjning av avgif- terna eller om andra åtgärder tas upp till noggrann prövning. I sam- manhanget pekar den sakkunnige på att föreningsstyrelse föreslås bli ålagd att vaka över att stadgarna fortlöpande svarar mot de allmänna kraven på stadgarnas innehåll och därigenom på avgifterna. När det be- hövs skall styrelsen snarast förelägga föreningssammanträdet förslag till behövliga stadgeändringar eller till annan lämplig åtgärd för att komma till rätta med den aktuella situationen.

4.2.2. Försäkringsteknisk utredning

Den nuvarande lagtekniska lösningen i fråga om kraven på försäk- ringsteknisk utredning innebär, att i lagen anges endast när och under vilka förutsättningar sådan utredning skall upprättas under det att de närmare föreskrifterna fastställs av tillsynsmyndigheten. Den sakkunni- ge föreslår att denna lösning behålls.

Enligt förslaget skall försäkringsteknisk utredning verkställas minst vart femte år och tidpunkterna anges i stadgarna. Ändring föreslås inte i fråga om försäkringsinspektionens nuvarande möjlighet att kräva att försäkringsteknisk utredning upprättas på tid som inspektionen bestäm- mer och att medge befrielse från skyldigheten att upprätta sådan utred- ning.

Den krets av föreningar som nu är befriad från skyldighet att upp- rätta försäkringsteknisk utredning, dvs. föreningar som endast meddelar sjukpenning för högst 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighets— tillstånd eller sjukvårdsersättning, föreslås något vidgad. Med hänsyn bl.a. till det minskade utrymme för kompletteringsförsäkringar som utbyggnaden av den allmänna försäkringen medfört, bör det enligt den sakkunniges mening inte finnas'något hinder mot att i fortsättningen av- stå från att i lagen kräva försäkringstekniska utredningar från under- stödsförening som meddelar sjukpenning för högst 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd. Till skillnad mot vad som f.n. gäller föreslås emellertid att försäkringsinspektionen alltid skall ha möj- lighet att ålägga förening att upprätta försäkringsteknisk utredning. Detta skall således gälla också om föreningen enligt lagen annars är undantagen från sådan skyldighet.

Med hänsyn till att försäkringsinspektionen inte heller i framtiden kan väntas få möjlighet att åtaga sig att upprätta försäkringstekniska utredningar föreslår den sakkunnige, att bestämmelsen om rätt för för- ening att anlita myndigheten för sådant ändamål inte förs över till den nya lagen. Det förutsätts dock att tillsynsmyndigheten även i fortsätt- ningen på begäran kommer att lämna understödsförening den medver- kan som behövs för att försäkringstekniska utredningar skall kunna upprättas. Tillsynsmyndigheten bör därvid med uppmärksamhet följa

• Sida 77
•  Original

Prop. 1972: 69 77

utvecklingen och i största möjliga utsträckning söka ta hänsyn till kostnadsfaktorerna. Medför t. ex. bristande tillgång på utredningsmän att arvodena för utredningarna tenderar att bli alltför betungande för vissa föreningar, bör det ankomma på tillsynsmyndigheten att söka motverka en sådan effekt. Detta kan eventuellt ske genom en tillfällig eller mer långsiktig utökning av egna insatser på området. Detta följer av en i samband med utformningen av tillsynsreglerna föreslagen all- män bestämmelse om skyldighet för myndigheten att i skälig utsträck— ning lämna förening behövliga råd och anvisningar.

4.2.3 Fondbildning Den sakkunnige konstaterar att de gällande fondbildningsreglerna är invecklade och svåröverskådliga och därför svåra att tillämpa. I sina överväganden med syfte att förenkla reglerna finner den sakkunnige till en början att det inte är motiverat att som f. 11. ha olika fondbildnings- regler för skilda kategorier av föreningar. Fondbildningsreglerna har nämligen, oavsett verksamhetens art eller föreningens storlek, alltid syf- tet att säkerställa föreningens förmåga att fullgöra sina försäkringsutfäs- telser. Premiereserven anger det belopp vartill den mot verksamheten svarande fonden minst måste uppgå för att soliditetsprincipens krav skall anses uppfyllda. Beräknandet av premiereserv är således en kontrollåt- gärd. Den sakkunnige föreslår med hänsyn härtill att bestämmelserna om premiereserv i lagen tas in under rubriken försäkringsteknisk utredning och inte som f.n. bland fondbildningsreglerna. Den sakkunnige föreslår vidare att för alla föreningar skall gälla den huvudregeln att allt det överskott, som enligt bokslut uppkommit på förenings försäkringsverksamhet, skall avsättas till en fond, kallad för- säkringsfond. Härigenom finns det i fortsättningen inte behov av sär- skilda regler om säkerhetsfond eller reserverade medel. Den förordade lösningen innebär att man får större reda och överblick över fondbild- ningen. I praktiken innebär den emellertid inte några större ändringar i förhållande till nuvarande ordning utan det är snarast fråga om en lag— teknisk reform.

För alla föreningar, som är skyldiga att upprätta försäkringsteknisk utredning, föreslås en föreskrift av innehåll, att om försäkringsfonden överstiger vad som krävs för täckning av premiereserven jämte 1/20 därav kan — om stadgarna medger det — överskjutande del undantas från fonden. Regeln överensstämmer med den ordning som redan i all- mänhet tillämpas vid undantag från fond. Den sakkunnige betonar att det är fråga om ett lagstadgat minimikrav för nedsättning av försäk- ringsfond. För viss förening kan det vara motiverat att i stadgarna ange ytterligare begränsningar.

Också för de sjukhjälpsföreningar som inte är skyldiga att upprätta försäkringsteknisk utredning föreslås möjlighet att ta undan medel från

• Sida 78
•  Original

Prop. 1972: 69 78

försäkringsfond. I överensstämmelse med gällande ordning föreslås att åtgärden skall vara beroende av att tillsynsmyndigheten lämnar sitt medgivande i varje särskilt fall. Föreskriften är så utformad att den också kan tillämpas på sådan förening som väl är skyldig att upprätta försäkringsteknisk utredning men som av hänsyn främst till soliditets- principens krav inte bör medges den frihet, som enligt huvudregeln kan tillkomma sådan förening. De gällande reglerna i 175 tredje stycket UFL om möjlighet till anstånd från skyldigheten att ta upp premie— reserven till högre belopp, när grunderna för beräkning av premiereserv ändras, kan enligt den sakkunnige undvaras i den nya lagen. Är för- säkringsfonden lägre än premiereserven eller annars otillräcklig för sitt ändamål kan detta ge anledning till sådan erinran eller anvisning från tillsynsmyndigheten som föreslås i 87 & sakkunnigförslaget.

4.2.4. Överskottsmedlens användning

Införandet av en modifierad skälighetsprincip bör inte medföra några större ändringar i vad som nu tillämpas i fråga om fördelning av över- skottsmedel. Den sakkunnige betonar att det inte kan bli fråga om att ställa upp samma stränga krav som i detta hänseende gäller för försäk- ringsbolagen. För i synnerhet vissa slutna eller mindre föreningar gäl- ler, att de i allmänhet saknar resurser att genomföra en från teknisk synpunkt helt rättvis fördelning av överskottsmedlen. Därtill kommer att utfästelserna ofta avser jämförelsevis små belopp. Om det sociala inslaget är levande i en förening får enbart hänsyn till skälighetsprin- cipen inte motivera, att t. ex. en behovsprövad fördelning blir alltför drastiskt beskuren eller helt måste upphöra. Inom större föreningar, sär- skilt öppna sådana, bör däremot skälighetsprincipen medföra, att i vart fall huvuddelen av överskott i princip skall komma samtliga försäk- ringar till godo.

Med tanke på de särförhållanden som finns inom understödsför- eningsväsendet bör enligt den sakkunnige inte ställas upp kravet, att förenings stadgar ovillkorligen skall innehålla alla grunder för eller and— ra, närmare föreskrifter om hur återbäring skall fördelas på medlem- marna. I sakkunnigförslaget har därför endast tagits in den föreskriften, att, om återbäring av överskott som uppkommer på försäkringsverksam- heten skall förekomma, stadgarna skall innehålla bestämmelser därom. Frågan om sådan rätt till återbäring skall förekomma i det enskilda fallet liksom bestämmelsernas närmare utformning och innebörd skall alltid bedömas mot bakgrund av de allmänna krav som föreslås gälla för innehållet i stadgarna. Den sakkunnige förutsätter att tillsynsmyn- digheten vid sin kontroll även kommer att beakta de ökade möjligheter till en noggrannare och mer differentierad fördelning av överskottsme- del som ett framtida ökat utnyttjande av ADB-system kan medföra.

• Sida 79
•  Original

Prop. 1972: 69 79

4.2.5. Fribrev och återköp

Den sakkunnige förutsätter att det liksom f. n. i allmänhet inte kom- mer att finnas utrymme för rätt till vederlag för medlem som lämnar sjukhjälpsförsäkring. Beträffande förening som meddelar kapital- eller pensionsförsäkring följer däremot av skälighetsprincipen, att medlem som avgår ur sådan förening bör få tillgodogöra sig det sparande, som hans avgiftsbetalningar skapat. I överensstämmelse med vad som nu tillämpas kan i princip rätten till återköp avse endast förening som meddelar kapitalförsäkring. Fribrevsrätten berör däremot såväl sådan förening som pensionskassa.

Rätten till vederlag kan inte vara generell. Praktiska skäl motiverar sålunda att det inte får vara fråga om hur små vederlagsbelopp som helst. Men också om fribrevs- eller återköpsvärdet uppgår till större be- lopp kan andra omständigheter tala mot att rätt till vederlag skall fin- nas. Den sakkunnige pekar bl. a. på att kravet på gottgörelse i allmänhet är mindre angeläget i en förening som är avsedd endast för medlem- mar med stark intressegemenskap än i en öppen förening. Vidare fram- hålls att, om en förenings samtliga överskottsmedel enligt stadgarna skall.tilldelas medlemmarna, det kan vara naturligt att skälighetsprin- cipen ges en innebörd, som kräver större hänsyn till de avgående med- lemmarnas intressen än i en förening, där en inte obetydlig del av över- skottet skall ges ut som extra understöd efter behovsprövning.

Den bestämmelse som föreslås i första hand bli avgörande för om viss förening skall vara skyldig att medge medlem rätt till fribrev eller återköp är den bestämmelse som ger uttryck åt skälighetsprincipen. Bland de omständigheter som kan leda till en modifiering av skälighets- principen och därmed även inverka på hithörande frågor, nämns såväl försäkringens art och omfattning som föreningens storlek och förhål- landen i övrigt. Av hänsyn till bl. a. vederlagsrättens stora betydelse för medlemmarna finns emellertid enligt den sakkunnige behov av ytter- ligare föreskrifter. Sålunda föreslås att i lagen slås fast att med pensions- eller kapitalförsäkring skall vara förknippad rätt till fribrev och i fråga om kapitalförsäkring dessutom rätt till återköp. Den sakkunnige över- väger också om i lagen bör tas in bestämmelser om i vilka fall undan- tag får göras från denna huvudregel. Övervägandena mynnar ut i ett förslag om att sådant undantag görs beroende av tillsynsmyndighetens medgivande. Den sakkunnige förutsätter därvid att myndigheten mot bakgrund av sin kännedom om och överblick över understödsförening- arna och deras förhållanden i särskilda anvisningar eller på annat sätt skall kunna medge generella undantag för vissa grupper av föreningar från ifrågavarande skyldigheter. Beträffande föreningar där frågan om rätten till fribrev eller återköp är mer svårbedömd eller tveksam och

• Sida 80
•  Original

Prop. 1972: 69 80

hänför sig till särskilda omständigheter i föreningens verksamhet 6. d. bör prövningen däremot ske från fall till fall.

I stadgarna för förening som är skyldig medge rätt till fribrev eller återköp skall enligt förslaget anges villkor om när rätten inträder. Även föreskrifter om beräkning av fribrevs- eller återköpsvärden bör anges. Vad stadgarna i varje särskilt fall skall innehålla härom får avgöras med utgångspunkt i de allmänna krav som föreslås för stadgarnas in- nehåll. De olika slag av inskränkande villkor som kan framstå som rim- liga bör begränsas till att avse den tid under vilken försäkringen gällt, storleken av de för försäkringen sammanlagt betalade avgifterna eller lägsta fribrevs- eller återköpsvärde. Återköp av försäkring medför med- lems avgång ur förening. Även beträffande rätt till fribrev är en sådan ordning naturlig. Det finns emellertid inte något hinder mot att en för- ening genom särskilda stadgebestämmelser medger att medlem under vissa villkor skall ha rätt att med behållet medlemskap få sin försäk- ring nedsatt till fribrev. Beräkningen av återköps- och fribrevsvärdena bör i princip ske på försäkringstekniska grunder. Praktiska hänsyn eller andra särskilda förhållanden kan dock motivera att beräkningen av des— sa värden i vissa fall får ske efter mer enkla och schablonartade regler.

Avslutningsvis framhåller den sakkunnige att förening ibland kan ha ett berättigat intresse att få välja mellan att utfärda fribrev på ett litet belopp eller att återköpa försäkringen. Detta kan vara aktuellt också i fråga om pensionsförsäkringar. Det är sålunda tänkbart att de rent administrativa besvären med en mängd fribrev på jämförelsevis låga belopp ibland kan te sig så pass betungande, att det från föreningens synpunkt på sikt framstår som mer fördelaktigt att genast utge försäk- ringens återköpsvärde. Förutsättningen härför skall liksom hittills vara att särskilda bestämmelser om en sådan begränsning av fribrevsrätten har tagits in i föreningens stadgar.

4.3. Remissyttrandena 4.3.1 Avgifter

Förslaget i fråga om avgifter har berörts särskilt endast i några re- missyttranden. Sveriges kommunalanställdas pensionskassa anmärker på att i den föreslagna regeln kategoriskt anges att förening skall ta upp fasta medlemsavgifter. Detta passar inte in på denna kassa och andra fribrevskassor vilka i princip inte längre tar ut några försäkringsav- gifter.

Sveriges köpmannaförbunds pensionskassa menar att föreskriften om att upptagande av avgifter inte får göras beroende av inträffade för- säkringsfall bör formuleras om. Det bör sålunda klart framgå att be- stämmelsen inte är tillämplig exempelvis vid familjepension när man—

• Sida 81
•  Original

Prop. 1972: 69 81

nen avlider, så att änkan inte tvingas att fortsätta erlägga avgifter också sedan hon börjat åtnjuta familjepensionen.

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska livförsäkringsbolags förening och SPP anser att termen avgift bör användas i stället för medlemsavgift. Betalning av avgift kan nämligen åligga också arbets- givare. Lagförslaget i övrigt synes med begreppet medlem avse enbart den försäkrade.

4.3.2 Försäkringsteknisk utredning.

Utredningsförslaget har inte mött någon erinran vid remissbehand— lingen.

4.3.3. Fondbildning

Den sakkunniges förslag till nya fondbildningsregler tillstyrks eller godtas av remissinstanserna. Folksam vänder sig dock mot att be- greppet fond också i den nya lagen skall användas om den väsentligaste skuldposten, trots att detta begrepp enligt vedertagna redovisningsme- toder avser eget kapital i form av samlade vinstmedel. Enligt Folksam ger bruket av fond om en skuldpost upphov till missförstånd hos all- mänheten.

4.3.4 Överskottsmedlens användning Den sakkunniges förslag att inte närmare reglera återbäringskravet har kritiserats av Folksam, som hävdar att ett visst krav på återbäring bör ha direkt stöd i lagen. Samma krav på restlös och rättvis återbäring som gäller för livförsäkringsbolag kan dock inte ställas upp. Kravet på återbäring bör sålunda avvägas med hänsyn till medlemmarnas inbördes solidaritet och föreningens resurser. Försäkringsförbundet Trygghet menar att försäkringsinspektionen bör få möjlighet att i fråga om äldre försäkringstagare medge, att återbä- ring ersätts med avgiftsbefrielse.

SAF begär — som ett led i sin hemställan (se 3.2.4) om regler som underlättar en övergång från pension genom försäkring i tjänstepen- sionskassa till andra pensionsmetoder —- att arbetsgivare skall få rätt att i viss utsträckning tillgodogöra sig uppkomna överskott för pen- sionsförsäkringspremier och ATP-avgifter. Föreningsmedlemmarnas be- höriga intressen skulle därvid kunna tillgodoses genom ett krav på till- stånd av försäkringsinspektionen.

4.3.5. F ribrev och återköp

Den föreslagna regleringen av fribrevs- och återköpsrättens genom- förande tillstyrks eller godtas genomgående av remissinstanserna. Från understödsföreningshåll anförs emellertid vissa synpunkter. Svenska liv— försäkringsföreningars riksförbund uttalar önskemål om en generös till-

• Sida 82
•  Original

Prop. 1972: 69 82

lämpning så att de mindre föreningarnas existens inte äventyras. Riks- förbundet föreslår att alla begravningskassor som meddelar kapitalför- säkring på högst 500 kr. därför bör befrias från skyldigheten att tillåta återköp. För övriga kassor bör införas motsvarande begränsning. För- säkringsförbundet Trygghet uttalar sig för en likartad begränsning av återköpsskyldigheten. Riksförbundet stryker vidare under vad den sak- kunnige anfört om att placering av förenings tillgångar i lågprocentiga obligationer kan utgöra ett särskilt motiv för begränsning av återköps— möjligheten.

De fria sjukkassornas förbund anför att den nya ordningen inte får medföra att föreningarna belastas med stora kostnader för att admi- nistrera återköp eller fribrev av ringa värde.

Försäkringsförbundet Trygghet föreslår en bestämmelse om att åter- köpsbelopp får reduceras med kostnaden för bl. a. beräkningen av åter- köpsvärdet. Denna förening vill också ha en föreskrift om skyldighet att inge försäkringsbrev vid bl. a. återköp eller utfärdande av fribrev.

4.4. Departementschefen

4.4.1 Avgifter De nuvarande avgiftsreglerna innebär väsentligen ett krav på att en understödsförening skall grunda verksamheten på fasta medlemsavgif- ter som tillsammans med andra inkomster skall vara tillräckliga för att täcka försäkringsutfästelser, förvaltningskostnader och övriga utgifter samt föreskriven fondbildning. Gällande lag sätter sålunda soliditetskra- vet i förgrunden när det gäller att beräkna avgifternas storlek. I det föregående (3.3.3) har jag i överensstämmelse med sakkunnig- förslaget förordat att soliditetsprincipens krav kompletteras med krav på att kostnaden och villkoren för försäkringen skall vara skäligt avvägda med hänsyn till de förmåner som erbjuds försäkringstagaren, därvid dock viss hänsyn skall få tas till de särskilda förhållanden som kan gälla för föreningen (skälighetsprincipen). Förslaget innebär också att dessa grundprinciper skall gälla som allmänna krav på hur en förenings stadgar skall vara utformade. De skall sålunda tas in som en inledning till det lagrum som anger vad stadgarna skall innehålla. Dessutom skall, som f. n., stadgarna alltid ange avgifterna eller grunderna för deras be- räkning. Mot denna bakgrund anser jag i likhet med den sakkunnige att det inte finns behov av att i den särskilda paragrafen om avgifterna ta in några direkta regler om hur dessa skall beräknas. Det bör, som den sakkunnige funnit, ankomma på försäkringsinspektionen att med be- aktande av soliditets- och skälighetsprinciperna överväga i vad mån de normalgrunder som tillsynsmyndigheten utfärdat för beräkningen av avgifter för olika typer av försäkringar behöver kompletteras eller änd- ras. Vad gäller bedömningen av förvaltningsutgifter föreskrivs f.n. i

• Sida 83
•  Original

Prop. 1972: 69 83

normalgrunderna att i avgifterna skall ingå omkostnadstillägg, som skall vara så avvägda, att de svarar mot föreningens normala utgifter för för- valtning, tillsynsbidrag och skatter. Jag förutsätter att försäkringsin- spektionen vid en prövning av normalgrunderna överväger om en om- formulering av denna föreskrift behövs för att den skall spegla kravet på avgiftens skälighet och sålunda ange att omkostnadstillägget och därmed förvaltningsutgiftema måste hållas på en skälig nivå.

En pensionskassa har ifrågasatt om inte den föreslagna föreskriften att förening till verksamhetens bedrivande skall ta upp fasta medlems— avgifter är alltför kategorisk och sålunda inte passar in på fribrevs- kassorna, eftersom dessa inte längre tar upp några avgifter. Jag vill till detta framhålla att föreskriften innebär skyldighet att erlägga viss eller vissa avgifter som till belopp är beräkneliga eller bestämda på förhand (se prop. 1938: 19 s. 61). Däremot avser bestämmelsen inte att reglera när avgifterna skall tas upp. När en försäkring nedsätts till fribrev inne- bär detta att ett fribrevsvärde räknas fram med utgångspunkt i bl. a. de fasta avgifter som erlagts. Det saknas sålunda anledning att av hänsyn till fribrevskassorna modifiera föreskriften om att fasta medlemsavgifter skall tas upp. Jag anser därvid att begreppet medlemsavgift kan behål- las, oavsett avgiften i vissa fall erläggs av annan än medlemmen, t. ex. av arbetsgivare. Det avgörande är enligt min mening att fråga är om en avgift som rör en viss medlems försäkring.

Den sakkunnige har föreslagit att till den nya lagen skall föras över reglerna från UFL om att förening med flera verksamhetsgrenar skall beräkna avgifter särskilt för varje verksamhetsgren och att upptagande av avgifter inte får göras beroende av inträffade försäkringsfall. Den sistnämnda bestämmelsen infördes genom UFL för att göra slut på ett uttaxeringssystem som innebar, att varje föreningsmedlem hade att er- lägga viss avgift för vart dödsfall inom föreningen (prop. 1938: 19 s. 61 f.). Jag biträder förslaget. Med anledning av viss remisskritik bör regeln om förbud mot att grunda uttaxering på inträffade försäkringsfall for- muleras så att syftet med regeln framgår klarare.

Mot den sakkunniges förslag i fråga om särskild uttaxering har jag ingen erinran.

I departementsförslaget har de särskilda bestämmelserna om avgifter tagits upp i 20 å. '

4.4.2. F örsäkringsteknisk utredning

Ändamålet med regler om skyldighet att upprätta försäkringsteknisk utredning över en förenings ställning är att få underlag för en bedöm- ning om en förening kan anses ha möjligheter att fullgöra sina förbin- delser. Den sakkunnige föreslår att de gällande reglerna skall föras över i huvudsak oförändrade till den nya lagen. I likhet med remiss- instanserna har jag ingen erinran mot förslaget. En understödsförening

• Sida 84
•  Original

Prop. 1972: 69 84

bör alltså i framtiden i princip vara skyldig att minst vart femte år till försäkringsinspektionen inge försäkringsteknisk utredning av föreningens ställning. Föreskrift om när utredning skall ske skall tas in i stadgarna. Det undantag från nämnda skyldighet som nu gäller för vissa sjuk— kassor föreslås något vidgat, så att skyldighet att upprätta sådan ut- redning skall avse endast sjukkassa, som meddelar sjukpenning för längre tid än 180 dagar, mot f.n. 90 dagar, för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd. Inspektionen skall enligt förslaget också ha möj- lighet att kräva in utredning på tid som inspektionen bestämmer. Möj— ligheten att befria förening från att inge sådan utredning i fall där rö- relsen är av mindre omfattning eller där det annars finns skälig anled- ning till befrielse skall också finnas kvar. Förslaget i fråga om försäk- ringsteknisk utredning har inte heller i övrigt mött någon erinran vid remissbehandlingen och jag ansluter mig till det.

Reglerna om skyldighet att upprätta försäkringsteknisk utredning är i departementsförslaget intagna i 21 &. Regeln i 22 å departementsför- slaget att i sådan utredning skall beräknas premiereserv berörs i nästa avsnitt.

4.4.3 Fondbildning Fondbildningsreglerna har till syfte att trygga en understödsförenings möjligheter att infria sina försäkringsutfästelser. I det föregående (4.1.3) har redovisats de tämligen komplicerade och svåröverskådliga regler som i detta hänseende gäller enligt UFL. Den sakkunnige föreslår nu vissa förenklingar av reglerna. Enligt förslaget'skall fortfarande i försäkringsteknisk utredning be- räknas premiereserv, som utgör skillnaden mellan kapitalvärdet av för- enings framtida utgifter för löpande försäkringar och kapitalvärdet av de avgifter föreningen kan ha att ytterligare uppbära för dessa försäk- ringar. Det anses naturligt att reglerna härom förs över från fondbild- ningsbestämmelserna till reglerna om försäkringsteknisk utredning. Vi- dare föreslår den sakkunnige att den nuvarande uppdelningen i för- eningar för vilka gäller strängare fondbildningsregler och övriga för- eningar slopas. Huvudregel blir sålunda att alla föreningar skall för varje försäkringsgren vid årsbokslutet avsätta eventuellt överskott på försäkringsverksamheten till en försäkringsfond. Genom att regeln avses gälla för samtliga föreningar finns inte längre behov av särskilda regler om reservering av vinstmedel under år då försäkringsteknisk utredning inte upprättas. Som en motsvarighet till nuvarande regler om avsättning till säkerhetsfond, vilka förutsatts utgå, föreslår den sakkunnige en be- stämmelse av innehåll, att, om försäkringsteknisk utredning visar att försäkringsfonden överstiger vad som krävs för att täcka premiereserven plus en säkerhetsmarginal om 1/20 av denna, överskjutande belopp kan

• Sida 85
•  Original

Prop. 1972: 69 85

helt eller delvis tas undan från försäkringsfonden. Sådant undantag får dock ske bara om stadgarna medger det. I alla andra fall krävs medgi- vande av försäkringsinspektionen. Sådant medgivande skall således krä- vas för dels förening som inte är skyldig att upprätta försäkringsteknisk utredning, dels förening som enligt stadgarna inte får sätta ned fonden i nyss nämnda fall. Vid medgivande förutsätts att nedsättningen av fon- den inte äventyrar föreningens förmåga att fullgöra sina förbindelser.

Den föreslagna konstruktionen av fondbildningsregler har inte mött någon invändning vid remissbehandlingen. Enligt min mening innebär den en välbehövlig förenkling av de nuvarande tämligen svåröverskåd- liga bestämmelserna och jag förordar att den genomförs.

De av mig förordade ändringarna betyder följande för olika grupper av föreningar. De sjukkassor som f. 11. inte är skyldiga att upprätta för- säkringsteknisk utredning, dvs. de som meddelar sjukvårdsersättning eller sjukpenning för högst 90 dagar för ett sjuktillfälle, skall liksom hittills årligen avsätta uppkommen vinst till försäkringsfonden. En- ligt tillsynsmyndighetens nuvarande anvisningar bör fonden svara mot minst två års avgifter för verksamhetsgren och har således närmast karaktär av en riskfond. Förslaget innebär för dessa kassor endast den ändringen att den nuvarande möjligheten upphör att efter tillstånd av försäkringsinspektionen underlåta att göra avsättning till fonden. Efter- som dock möjligheten står kvar att efter tillstånd få sätta ned fonden är ändringen närmast av formell natur.

En annan grupp av föreningar är de som f. n. är skyldiga att upprätta försäkringsteknisk utredning men som liksom den nyss nämnda grup- pen inte omfattas av de gällande strängare fondbildningsreglerna. Jag syftar här på dels sjukkassor som ger sjukpenning för mer än 90 dagar för ett och samma sjuklighetstillstånd, dock längst 180 dagar för varje tidsperiod av 12 månader och 3 år för ett sammanhängande sjuklighets- tillstånd, och dels förening som meddelar kapitalförsäkring till ett be- lopp av högst 500 kr. Efter ansökan om befrielse att avsätta till fonden för försäkringsgrenen eller att sätta ned fonden brukar inspektionen pröva, att fonden inte understiger en på grundval av den försäkrings- tekniska utredningen framräknad premiereserv plus ett säkerhetstillägg på 5 0/0 därav. Beträffande de sjukkassor som meddelar sjukpenning för längre tid än 90 dagar men högst 180 dagar följer av den i det före- gående av mig förordade uppmjukningen av kravet på att upprätta för- säkringsteknisk utredning, att samma regler skall tillämpas på dessa kas- sor som för föreningar, som meddelar sjukpenning för en tid av högst 90 dagar. De övriga nyss angivna föreningarna blir liksom f.n. skyldiga att vid varje bokslut avsätta uppkommet överskott till försäkringsfon- den. Vidare blir de skyldiga att i den försäkringstekniska utredningen beräkna premiereserv. De blir också, i motsats till vad som f.n. gäller, underkastade samma regler i fråga om försäkringsfondens storlek som

• Sida 86
•  Original

Prop. 1972: 69 86

skall gälla för övriga föreningar som är skyldiga att upprätta försäk- ringsteknisk utredning. Det nu anförda innebär att kravet på inspek- tionens tillstånd för nedsättning av fonden ersätts med en generell rätt att, om stadgarna medger det, från försäkringsfonden ta undan det som överskjuter premiereserven plus 1/20 av denna.

De av mig förordade ändringarna får störst betydelse för de förening- ar som nu omfattas av de strängare fondbildningsreglerna i UFL dvs. andra sjukkassor och kapitalförsäkringsföreningar än de förut nämnda samt pensionskassor. Också dessa föreningar blir skyldiga att årligen vid bokslutet avsätta uppkommet överskott till försäkringsfonden. Gäl- lande reglcr om reservering av medel under de år, när försäkringsteknisk utredning inte sker, upphör således. Förslaget innebär i övrigt att den nuvarande uppdelningen i en fond som svarar mot en på grundval av soliditetsprincipen framräknad premiereserv och i en riskfond, säker- hetsfonden, slopas. I stället skall, som jag nyss nämnde, all avsättning ske till en fond, försäkringsfonden, som således också skall innefatta den särskilda riskfondering som nu sker genom säkerhetsfonden. Den nuva- rande bestämmelsen att avsättning till säkerhetsfonden skall ske tills fon- den svarar mot minst 1/20 av premiereserven ersätts av regeln om att ned- sättning av fonden får ske — i den mån stadgarna medger det — endast med belopp som överstiger premiereserven plus 1/20 av denna. Den nya regeln kommer härvid att stämma överens med de stadgebestämmelser som i dag i allmänhet tillämpas i fråga om nedsättning av fonderna. Jag vill i sammanhanget påpeka att det angivna villkoret beträffande fondens storlek som förutsättning för att fondnedsättning skall få ske är ett minimikrav. Om de allmänna kraven på utformningen av en för- enings stadgar — således främst det krav som är förbundet med soli- ditetsprincipen — motiverar det, kan alltså i stadgarna föreskrivas yt- terligare begränsningar i rätten att ta undan medel från försäkringsfon- den. Jag förutsätter att det framför allt i fråga om en del mindre för- eningar kan finnas skäl att införa stadgebestämmelser som gör varje nedsättning av fonden beroende av inspektionens tillstånd.

F. 11. gäller att, om förening övergått till att beräkna premiereserv enligt nya försäkringstekniska grunder, föreningen kan medges anstånd från skyldigheten att ta upp premiereserven till det högre belopp som föranleds av de nya grunderna. Den sakkunnige har funnit att någon motsvarighet till denna bestämmelse inte behövs i fortsättningen. Denna uppfattning har inte mött någon erinran vid remissbehandlingen och jag biträder den. När försäkringsfonden är otillräcklig för sitt ändamål får inspektionen ge erforderliga föreskrifter med stöd av tillsynsreglerna.

Folksam har riktat kritik mot att benämningen fond används om en skuldpost och anfört att benämningen i andra sammanhang används om poster som ingår i det egna kapitalet. Denna fråga har inte berörts av den sakkunnige och har i övrigt inte tagits upp av remissinstanserna. Jag

• Sida 87
•  Original

Prop. 1972: 69 87

är inte beredd att utan närmare utredning vidta någon ändring i det an- givna hänseendet.

I departementsförslaget är fondbildningsreglerna intagna i 23 5.

4.4.4 Överskottsmedlens användning Med hänsyn till soliditetskravet är det naturligt att i avgifterna räk- nas in en viss säkerhetsmarginal (risktillägg) för att trygga en förenings förmåga att infria försäkringsutfästelserna. För en förening som enligt gällande ordning omfattas av de strängare fondbildningsreglerna inne- bär detta att risktilläggct i första hand förs till säkerhetsfonden. I den mån en förenings tillgångar överstiger såväl premiereserv som säker- hetsfond av föreskriven storlek får det överskjutande beloppet karaktär av vinst. Enligt 8 & 11 UFL skall i stadgarna anges hur sådan vinst skall användas. Utvecklingen har, som angetts i avsnitt 4.1.4, gått i den rikt- ningen, att föreningarna numera i allmänhet tillgodoför medlemmarna överskottsmedel som återbäring i form av tilläggsförmåner eller på an- nat sätt. Mcdlcn som disponeras härför förs till en fri fond som kallas för vinstfonden eller liknande. Skälighetsprincipen enligt FL medför att i regel allt överskott på ett bolags livförsäkringsrörelse skall återgå till försäkringstagarna. Av den modifiering i skälighetsprincipen som i det föregående föreslås för un- derstödsföreningarnas del följer att samma stränga krav på återbäring inte kan tillämpas i fråga om dessa försäkringsinstitut. Mot denna bak- grund föreslår den sakkunnige endast att stadgarna skall innehålla be- stämmelser om återbäring för det fall överskottsmedel skall användas för detta ändamål. Enligt förslaget får således bedömas i det enskilda fallet om stadgebestämmelser om återbäring behövs. En remissinstans anser att förslaget inte går tillräckligt långt och att visst krav på åter- bäring bör ha direkt stöd i lagen. För egen del anser jag att den av den sakkunnige förordade ordning- en kan godtas. Av skälighetsprincipen följer nämligen att stadgarna nor- malt skall innehålla regler om återbäring. Endast i de fall där särskilda omständigheter motiverar det bör det finnas möjlighet för förening att inte ha återbäringsregler. Jag syftar då närmast på att det kan finnas vissa mindre, slutna föreningar, vars verksamhet fortfarande har en så starkt social karaktär, att kravet på återbäring till medlemmarna bör kunna efterges. Det ankommer på försäkringsinspektionen att se till att lämpliga återbäringsregler införs i stadgarna i de fall den modifierade skälighetsprincipen kan anses kräva det. Med anledning av vad som anförts från ett remisshåll vill jag påpeka att hinder inte torde möta att också i framtiden låta återbäring ske i form av avgiftsbefrielse. Som ett led i sin begäran om regler som underlättar en övergång från försäkring i tjänstepensionskassa till andra metoder för tryggande av pensionsförmånerna har SAF hemställt, att arbetsgivare ges rätt att till-

• Sida 88
•  Original

Prop. 1972: 69 88

godogöra sig uppkomna överskott i kassorna för pensionsförsäkrings- premier och ATP-avgifter. Föreningsmedlemmarnas behöriga intressen skulle därvid tillgodoses genom krav på inspektionens tillstånd som vill- kor för att arbetsgivaren skulle få disponera överskottsmedel.

Det kan visserligen hävdas att tjänstepensionskassorna intar en sär- ställning inom understödsföreningsväsendet genom den omständighe- ten att arbetsgivare och således inte föreningsmedlemmarna erlägger avgifterna. Särskilda regler skulle därför kunna tänkas i fråga om t. ex. användning av föreningens överskottsmedel. Enligt min mening talar dock principiella skäl för att i lagen inte bör införas en generell regel, som medger rätt för arbetsgivare att disponera över kassas överskotts— medel, utan att föreningsmedlemmarna, dvs. delägarna i föreningen, har möjlighet att inverka på det. I sammanhanget bör också observeras att de nuvarande överskottsmedlen i många fall torde härröra från tiden då arbetstagarna/föreningsmedlemmarna själva betalade i vart fall en viss del av försäkringsavgiften.

Enligt vad jag erfarit finns det några äldre av arbetsgivare grundade tjänstepensionskassor, där arbetsgivaren som villkor för sin avgiftsbetal- ning utverkat stadgebestämmelser som ger honom rätt till överskott på verksamheten. Skäl föreligger enligt min mening att i sådant fall åter- bära överskott till arbetsgivaren. Frågan om vem som bör få del av överskott i andra fall där arbetsgivaren gör anspråk på överskottsmedel får bedömas av försäkringsinspektionen i samband med prövning av förenings stadgar eller vid stadgeändring.

I 11 å andra stycket 14 departementsförslaget anges att stadgarna skall innehålla behövliga regler om återbäring, om sådan skall utgå.

4.4.5. F ribrev och återköp

Redan av införandet av en skälighetsprincip för understödsförening- arna följer att en föreningsmedlem skall ha rätt att få tillgodogöra sig det sparande som härrör från hans avgiftsbetalningar, om han avbryter försäkringsförhållandet i förtid. Av den av mig förordade modifieringen av skälighetskravet följer emellertid också att rätten till fribrev eller återköp kan inskränkas om särskilda omständigheter föranleder det. Mot denna bakgrund kan sättas i fråga om det inte, på samma sätt som föreslagits beträffande rätt till återbäring, när det gäller rätten till fri— brev eller återköp, kan överlämnas åt försäkringsinspektionen att över- vaka att stadgarna i det enskilda fallet utformas så att medlemsintresset i tillräcklig mån beaktas. Med hänsyn till den stora betydelse frågan får anses ha för medlemmarna delar jag den sakkunniges mening, att man i klarhetens intresse i lagen bör ta in vissa regler om rätt till fribrev och återköp.

Vid remissbehandlingen har inte rests någon invändning mot att förening som meddelar kapitalförsäkring eller pensionsförsäkring skall

• Sida 89
•  Original

Prop. 1972: 69 89

vara skyldig att, när medlem utträder eller utesluts ur förening, utfärda fribrev eller såvitt angår förening som meddelar kapitalförsäkring åter- köpa försäkring. Någon erinran har inte heller riktats mot förslaget att överlämna åt försäkringsinspektionen att medge befogade" undantag från denna skyldighet. Remissinstanserna har även godtagit förslaget att rätten till fribrev eller återköp skall få inskränkas endast i tre sär- skilda hänseenden, nämligen i fråga om den tid under vilken försäk- ringen gällt, det sammanlagda avgiftsbelopp som erlagts och i fråga om fribrevs— eller återköpsvärdets storlek.

Enligt min uppfattning skulle det självfallet vara en fördel om undan- tag från medlems rätt till fribrev eller återköp kunde närmare anges i lagen. Som den sakkunnige visat, är det emellertid svårt att i en lag- regel ge en lättolkad beskrivning av de omständigheter som för skilda typer av föreningar skall kunna föranleda en sådan begränsning. Det är sålunda knappast lämpligt att i lagen generellt slå fast, att försäkringar undervisst maximibelopp skall tas undan från fribrevs- eller återköps- rätt. När det gäller större öppna begravningskassor, vars verksamhet i viss mån liknar den som bedrivs av försäkringsbolagen, kan'det i och för sig finnas skäl att medge medlemmarna rätt till fribrev eller återköp även om fribrevs— eller återköpsvärdet är tämligen ringa. Å andra sidan kan det i fråga om t.ex. vissa mindre, slutna föreningar, som delar ut överskottsmedel som extra understöd efter behovsprövning, vara be- fogat med en strängare begränsning av återköpsrätten. Jag anser därför att den smidigaste lösningen är att överlämna åt inspektionen att pröva om och i vad mån en förening bör medges rätt till undantag från'fri- brevs- och återköpsskyldigheten. Med hänsyn till det starka medlems- intresse som ligger bakom kravet på rätt till fribrev eller återköp bör undantag medges endast när förening kan peka på att en sådan rätt skulle medföra särskilda olägenheter för föreningen. Det bör fram- hållas att enbart den omständigheten att rätten till fribrev eller återköp kan väntas bli utnyttjad i stor omfattning inte utgör skäl för att medge förening undantag från den angivna huvudregeln.

En remissinstans har föreslagit bestämmelser om att från återköps- värde skall dras kostnaden för beräkningen av detta värdeoch om att försäkringsbrev skall ges in vid återköp eller utfärdande av fribrev. Regler i dessa hänseenden får emellertid tas in i stadgarna och sålunda bli föremål för försäkringsinspektionens prövning vid dessas faststäl- lelse.

Förening som är skyldig att i sina stadgar ta in regler om återköp och fribrev bör kunna begränsa skyldigheten i de tre nyss angivna hän- seendena. Detta måste självfallet ske mot bakgrund av skälighetsprin- cipens särskilda betydelse i fråga om fribrevs- och återköpsrätt.

Återköp medför helt naturligt att försäkringstagarens medlemskap

• Sida 90
•  Original

Prop. 1972: 69 90

i föreningen upphör. Jag avser att i specialmotiveringen till 17 & depar- tementsförslaget behandla frågan om fribrevshavares medlemskap.

I departementsförslaget är bestämmelser om fribrev och återköp in- tagnai 11 å andra stycket 9 och i 19 ä.

5. Kapitalplaceringsfrågor 5.1 Nuvarande ordning

1 19 & UFL ges regler om redovisning av medel som enligt 16—18 55 UFL avsatts till fond eller reserverats. Bestämmelserna, som har for- men av en förteckning över godkända placeringsobjekt, gäller för samt- liga understödsföreningar. De tillåtna placeringsobjekten är följande, nämligen

svenska statsobligationer och obligationer utfärdade av Sveriges all- männa hypoteksbank eller konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

fordringsbevis som utfärdats av riksbanken, affärsbank eller spar- bank,

obligationer eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller garante- rats av svensk kommun efter tillstånd av Kungl. Maj:t,

skuldförbindelser för vilka föreningen har säkerhet i inteckning i fast egendom inom 2/3 av taxeringsvärdet,

industri- eller järnvägsobligationer, utländska statsobligationer och andra värdehandlingar som till sin art och från säkerhetssynpunkt kan anses jämförliga med de förut avsedda värdehandlingarna, samt

fastighet, som tillhör föreningen, intill 2/3 av taxeringsvärdet. Vidare gäller att förening som uteslutande eller huvudsakligen är avsedd för anställda vid visst företag får redovisa medlen också i sådana av företaget utfärdade skuldförbindelser för vilka föreningen har säker- het i förut nämnda värdehandlingar som angetts i det föregående utom fastighetsinteckningar.

I FL finns motsvarande regler intagna i 274 5. Dessa regler är mer liberalt utformade än UFL:s regler i fråga om omfattningen av de till- låtna placeringsobjekten. Vidare har livförsäkringsbolagen i motsats till understödsföreningarna en fri placeringsrätt beträffande ett belopp som svarar mot högst 1/10 av försäkringsfonden. Placering inom den fria sektorn får ske i andra värdehandlingar än som tillåts enligt lagen, dock inte i aktier.

5.2. Den sakkunnige

Den sakkunnige har övervägt i vad mån det är motiverat att ändra placeringsreglema i UFL så att de bättre kommer att stämma överens med reglerna i FL.

• Sida 91
•  Original

Prop. 1972: 69 ' 91

En grundläggande skillnad mellan UFL och FL som är av betydelse i sammanhanget är att FL (276 5) i motsats till UFL innehåller regler om att värdehandlingarna skall hållas avskilda från bolagets övriga till- gångar, och att försäkringstagarna skall ha panträtt i värdehandlingarna till säkerhet för bolagets förpliktelser på grund av försäkringsavtalen. Eftersom tillgång enligt 195 UFL kan tas i anspråk för betalning av också andra skulder än dem som. åvilar förening på grund av försäk- ringsutfästelser, har tillsynsmyndigheten i praktiken föreskrivit att en förening måste kunna redovisa sådana tillgångar till ett belopp, som täcker inte bara försäkringsfonden utan också övriga egentliga skulder, vari då självfallet inte inbegrips s.k. fria fonder.

Den sakkunnige avvisar tanken på att införa regler motsvarande 276 & FL för understödsföreningarna och föreslår att nuvarande system i UFL behålls i huvudsak oförändrat. I överensstämmelse med av tillsynsmyn- digheten redan tillämpad praxis bör dock i lagen anges, att placering- arna skall täcka inte bara försäkringsfonden utan också övriga skulder.

Mot bakgrund av avsaknaden av panträttsbestämmelser till skydd för försäkringstagarna kan enligt den sakkunnige sättas i fråga om det finns ' utrymme för någon fri placeringsrätt i fråga om någon del av försäk- ringsfonden. Den sakkunnige pekar också på de risker från soliditets- synpunkt som är förbundna med en sådan rätt och framhåller att det är ett betydande medlemsintresse att de medel som förvaltas av för- eningarna för försäkringstagarnas räkning inte bara är betryggande pla- cerade utan även ger en god avkastning. Den sakkunnige anför vidare.

Utestängs föreningarna även i fortsättningen från varje möjlighet att utnyttja viss del av försäkringsfonden till s. k. fria placeringar kan så- lunda befaras att försäkring i understödsförening från rent ekonomisk synpunkt i längden framstår som ett i- jämförelse med andra försäk- ringsformer allt mindre fördelaktigt alternativ. Att placeringsfrågorna kan vara mycket väsentliga för en understödsförenings utveckling fram- går bl.a. av de svårigheter som jämförelsevis stora innehav av bundna lågprocentiga värdepapper, t.ex. 1934 års statsobligationer, förorsakat en del föreningar.

Avvägningen mellan medlemsintressets soliditets- och skälighetsaspek- ter mynnar ut i ett förslag om att förening skall medges fri placerings- rätt inom en sektor på 1/ 10 av försäkringsfonden. Den fria placerings— rätten får avse andra värdehandlingar än de som tillåts enligt lagen, dock ej aktier, och i förening tillhörig fastighet utan begränsning till ett belåningsvärde.

Även enligt den föreslagna lagen skall stadgarna ange hur avkast- ningen skall erhållas av medel som inte behövs för löpande utgifter. Härigenom blir för den enskilda föreningen fastställt om och hur den fria placeringsrätten får utnyttjas. Den sakkunnige förutsätter att till- synsmyndigheten härvid kommer att ägna soliditetssynpunktema ett sär- skilt intresse. '

• Sida 92
•  Original

Prop. 1972: 69 ' 92

Den sakkunnige föreslår i övrigt att katalogen över tillåtna place- ringsobjekt vidgas efter mönster av bestämmelserna i 274 & FL. De vik- tigaste ändringarna är följande. Andra av svenska staten utfärdade skuld- förbindelser än obligationer föreslås bli.tillåtna placeringsobjekt. Vid si- dan av hypoteksbankens och stadshypotekskassans obligationer god- känns också obligationer utgivna av Svenska bostadskreditkassan, Svens- ka skeppshypotekskassan, Skeppsfartens sekundärlånekassa, Sveriges in- vesteringsbank samt kreditaktiebolag, som står under tillsyn av bank- inspektionen. Förutom fordringsbevis som utfärdats av riksbanken, af- färsbank eller sparbank nämns sådant bevis som utfärdats av postban- ken eller centralkassa för jordbrukskredit; undantag görs dock i samt- liga fall för förlagsbevis. Det gällande kravet att obligation eller annat skuldbevis, som svensk kommun svarar för, skall vara förbundet med Kungl. Maj:ts tillstånd till lånets upptagande föreslås slopat. Belånings- gränsen i fråga om inteckningar i jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet föreslås höjd från 2/3 till 4/5 av taxeringsvärdet. Inteck- ning i tomträtt jämställs enligt förslaget i princip mcd fastighetsinteck- ningar. Den gällande bcstämmelsen om att obligationer och andra vär- dehandlingar, som är jämförliga med de i lagen uttryckligen godkända värdehandlingarna, också får godtagas som placeringsobjekt föreslås er- satt med dels en regel om att svenska industriobligationer som offent- ligen utbjudits av affärsbank eller investeringsbanken alltid är tillåtna placeringsobjekt, dels en föreskrift om att svensk eller utländsk värde- handling som är jämförlig med någon i placeringskatalogen angiven värdehandling också är godtagbar som placeringsobjekt, dock ej om den

skall infrias i främmande valuta. Vidare får enligt förslaget försäkrings- . . fondmedel redovisas i lån mot säkerhet i försäkringsbrev inom återköps- värdet, där brevet utfärdats av föreningen själv, samt i värdet av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på grund av försäkringar som övertagits i återförsäkring. Slutligen höjs det belopp som får avse placering i egen fastighet efter mönster av de nya belåningsgränserna för placering i in- teckningsfordran.

5.3. Remissyttrandena

De föreslagna nya kapitalplaceringsreglerna godtas i allt-väsentligt av remissinstanserna. Bankinspektionen lämnar uttryckligen förslaget utan erinran. Försäkringsinspektionen har endast den invändningen att den föreslagna lagtexten bör formuleras om så att det —— efter mönster av 274 & FL — klart framgår att försäkringsfonden vid varje tidpunkt skall vara redovisad på föreskrivet sätt. Bankföreningen förutsätter att om de förslag som kan komma från 1968 års kapitalmarknadsutredning leder till en liberalisering av placeringsreglema i FL, motsvarande ändringar kommer att ske i lagen om understödsföreningar.

• Sida 93
•  Original

Prop. 1972: 69 93

Beträffande förslaget att införa en fri sektor för placeringar erinrar riksbanksfullmäklige om att försäkringsbolagens placeringsmöjligheter åtminstone tidvis begränsas av de placeringsbestämmelser som kan in- föras med stöd av lagen om placeringskvoter. Med hänsyn härtill kunde det vara motiverat att låta denna lag bli tillämplig också på understöds- föreningarna. Fullmäktige anser dock att praktiska skäl talar mot en sådan ordning. Fullmäktige motsätter sig inte att en fri sektor införs för understödsföreningarna.

5.4. Departementschefen

I det föregående (4.4.3) har behandlats bestämmelserna om under- stödsförenings skyldighet att göra avsättningar till en fond, benämnd försäkringsfond, som svarar mot den skuld föreningen har till de för- säkrade. Av hänsyn till dessa är det självfallet viktigt att de medel som svarar mot försäkringsfonden förvaltas på sådant sätt, att förening all— tid är i stånd att fullgöra sina försäkringsutfästelser.

Placeringsbestämmelserna i 195 UFL, som varit oförändrade sedan lagens tillkomst, ger klart uttryck åt syftet att trygga förenings förmåga att infria sina förbindelser. I paragrafen anges sålunda ett antal tillåtna placeringsobjekt som från säkerhetssynpunkt kan betecknas som betryg— gande. Förutom vissa obligationer -— obligationer för vilka svenska sta— ten eller svensk kommun svarar och obligationer som utfärdats av hypo- teksbanken eller stadshypotekskassan — är det främst fråga om ford— ringar hos riksbanken, affärsbank eller sparbank och fordringar mot så- kerhet av fastighetsinteckningar inom två tredjedelar av taxeringsvär— det. Andra jämförbara värdehandlingar godkänns också liksom place— ring i förenings egen fastighet inom samma del av taxeringsvärdet som jag nyss nämnt. Förening som huvudsakligen är avsedd för anställda vid visst företag får vidare placera fondmedel i lån till företaget. Därvid gäller vissa villkor beträffande säkerhetens beskaffenhet.

Det kan i sammanhanget finnas anledning att något belysa storleken av de fondmedel det här är fråga om. Understödsföreningarnas fonde- rade och reserverade medel uppgick sålunda vid 1969 års utgång till to- talt 3 960 milj. kr. Av detta belopp avsåg 535 milj. kr. s.k. fria fonder, dvs. fonder som bildats av överskottsmedel och som således inte om- fattas av de nämnda placeringsreglerna. Föreningarnas tillgångar, räk- nat efter bokförda värden, fördelade sig vid samma tidpunkt med 2,2 0/0 på fastigheter, 1,2 0/0 på aktier och andra andelsbevis, 26,1 0/0 på inteck- ningslån, 29,4 % på andra kommunlån än obligationslån, 13,7 % på obligationer, 0,4 0/0 på förlagsbevis, 10,5 % på andra värdehandlingar och 16,5 0/0 på kontanter och banktillgodohavanden.

Den sakkunniges förslag innebär att placeringarna skall täcka inte bara försäkringsfonden, utan också övriga egentliga skulder. Förslaget

• Sida 94
•  Original

Prop. 1972: 69 94

avser att skydda försäkringstagarna mot den risk som ligger i att de an- givna placeringarna kan komma att tas i anspråk för betalning av andra skulder än försäkringsskulder. Den bestämmelse som föreslås i detta syfte innebär endast att redan tillämpad praxis blir lagfäst. Förslaget har inte mött någon erinran vid remissbehandlingen. Även jag anser det. befogat att i lagen skrivs in att placeringarna skall täcka också skulder som en förening kan ha vid sidan av sina försäkringsutfästelser till med- lemmarna. Som den sakkunnige påpekat skall självfallet inte fonder som bildats av hopsamlade vinstmedel eller andra fonder, s.k. fria fonder, räknas in i dessa skulder. De fria fonderna skall även i fortsättningen kunna placeras obundna av de placeringsregler som gäller för försäk- ringsfonden. Jag vill emellertid erinra om att i stadgarna skall anges de placeringsformer som får användas i fråga om de fria fonderna. För- säkringsinspektionen har sålunda möjlighet att i samband med in- registreringen av stadgarna pröva om placeringsrätten är förenlig med de skälighets- och soliditetskrav som skall tillgodoses genom stadgarnas innehåll.

I övrigt är den sakkunniges förslag till nya placeringsregler utformade i nära överensstämmelse med vad som enligt 274 & FL gäller för livför- säkringsbolagen. En viktig nyhet är att också understödsföreningarna föreslås få fri placeringsrätt inom en sektor som svarar mot 1/ 10 av för- säkringsfonden, dock med samma undantag i fråga om placering i ak- tier som gäller enligt FL. Förslaget har lämnats utan erinran vid remiss— behandlingen. Riksbanksfullmäktige har dock pekat på den skillnad mellan försäkringsbolagen och understödsföreningarna, som ligger i att bolagens men inte föreningarnas placeringar kan begränsas med stöd av den kreditpolitiska lagstiftningen. Även om liknande inskränkningar kan tänkas för understödsföreningarna, vilka inte omfattas av nämnda lagstiftning, vill fullmäktige dock inte motsätta sig att också dessa för- ' eningar får en fri placeringsrätt.

För egen del vill jag anföra följande. Placeringsbestämmelserna i FL är självfallet främst utformade med hänsyn till kravet på place— ring i säkra objekt. Men också krav på god avkastning och en till- fredsställande likviditet har haft betydelse vid utformningen. Därutöver vill jag erinra om att placeringsbestämmelserna i FL även får ses mot bakgrunden av en från samhällets synpunkt önskvärd investeringspolitik. Dessa olika synpunkter kommer i FL till uttryck genom att den större delen av försäkringsfonden binds i vissa säkra placeringsobjekt, där- ibland sådana som är ägnade att tillgodose samhälleligt betydelsefulla investeringsbehov, och genom att fri placering tillåts för viss del —- 1/10 -——- av fonden. Förvärv av aktier undantas dock från den fria placeringsrätten.

De synpunkter som ligger bakom utformningen av placeringsreglerna i 274 & FL kan i princip också anläggas på de placeringsmöjligheter '

• Sida 95
•  Original

Prop. 1972: 69 95

som bör gälla för understödsföreningarna. Med tanke på att riskmo- mentet vid fri placering förstärks genom att understödsföreningarna ofta inte har tillgång till expertis kan förslaget möjligen inge viss tveksamhet. Jag vill i detta sammanhang erinra om att det ankommer på försäk- ringsinspektionen att vid prövning av stadgarna kontrollera att solidi- tetssynpunkter beaktas även när det gäller placering inom den fria sektorn. Med hänsyn härtill och till det nyss anförda anser jag det rimligt att understödsföreningarna får samma rätt till fri placering som bolagen har. Jag biträder därför förslaget. När jag tar denna stånd- punkt lägger jag stor vikt vid att i stadgarna alltid skall anges hur av- kastning skall erhållas av medel som inte behövs för löpande utgifter.

Som den sakkunnige påpekat och i enlighet med bestämmelser i FL bör från den fria placeringsrätten undantas placering i aktier. Enligt min mening bör dessutom tas undan andelar i aktiefond.

I sammanhanget vill jag ta upp en fråga som inte berörts i betänkan- det. Jag syftar på frågan om understödsföreningarna också fortsätt- ningsvis skall ha rätt att utan någon begränsning disponera sina fria fonder för förvärv av aktier. För försäkringsbolagen gäller i detta hän- seende att försäkringsinspektionens tillstånd krävs för att ett bolag skall få äga mer än 1/20 av aktierna i ett svenskt eller utländskt aktiebolag. Om ett bolags aktier har olika röstvärde får de aktier som ägs av för- säkringsbolaget inte representera större röstetal än 1/20 av röstetalet för samtliga aktier. Bestämmelsen i FL har tillkommit i syfte att före- bygga att försäkringsbolagen skaffar sig för stort inflytande i företag utanför försäkringsväsendets område. Jag anser att understödsförening- arnas rätt att placera sina fria fonder i aktier bör begränsas på motsva- rande sätt och förordar att en bestämmelse härom tas in i den nya un- derstödsföreningslagen.

Sakkunnigförslaget i övrigt avser en vidgning av katalogen över till- låtna placeringsobjekt efter mönster av vad som gäller för livförsäk- ringsbolagen. Jag har ingen erinran mot en sådan vidgning.

Jag vill erinra om att i den år 1968 tillsatta kapitalmarknadsutred- ningens uppgifter ingår bl. a. att göra en översyn av försäkringsbolagens placeringsregler och att, om det finns anledning till det, se över också andra placeringsbestämmelser. Resultatet av utredningens arbete kan därför föranleda ändringar också i de placeringsregler som nu föreslås för understödsföreningarna.

I departementsförslaget finns kapitalplaceringsreglerna upptagna i 24 och 25 5,5.

• Sida 96
•  Original

Prop. 1972: 69 96

6. Tillsynsverksamheten 6.1 Nuvarande ordning

Som redan nämnts är understödsföreningarna underkastade tillsyn av offentlig myndighet (67 & UFL). Enligt 1 & kungörelsen (1912: 304) angående tillsyn å understödsföreningar m.m. (ändrad senast 1957: 224) är arbetsmarknadsstyrelsen tillsynsmyndighet i fråga om arbets- löshetskassor och försäkringsinspektionen tillsynsmyndighet beträffande övriga understödsföreningar. Tillsynsmyndigheten är också registrerings- myndighet (68 & UFL).

De grundläggande bstämmelserna om försäkringsinspektionens verk- samhet finns i 78 & UFL. Där anges att tillsynsmyndigheten skall över- vaka förenings verksamhet och tillhandagå föreningen med råd och upplysningar. Syftet är att inspektionen skall se till att rörelsen drivs på ett med hänsyn till föreningens art och omfattning lämpligt sätt.

Försäkringsinspektionens övervakande och kontrollerande verksamhet kan i huvudsak sammanfattas i följande fem grupper av åtgärder: 1. granskning och prövning av stadgar och stadgeändringar i samband med registreringsärenden, 2. granskning och prövning av föreningsbeslut om likvidation och överlåtelse, 3. medgivande i fråga om rätt till undantag från vissa bestämmelser i lagen, 4. granskning och kontroll av de redo- görelser, utredningar och övriga handlingar som föreningarna är skyldi- ga att utan anmaning insända till tillsynsmyndigheten, 5. inspektioner, närvaro vid föreningssammanträden och förordnande av revisorer.

I betänkandet (s. 100) finns en översikt över de olika lagrum i UFL som rör tillsynsmyndighetens övervakande. och kontrollerande verk- samhet. Förutom den kontroll som utövas av myndigheten i samband med dels registreringsärenden (67—73 åå UFL) och dels ansökningar om myndighetens tillstånd enligt olika lagrum finns i 77 & UFL vissa föreskrifter som har- till syfte att underlätta myndighetens fortlöpande kontroll. Sålunda skall samtliga understödsföreningar årligen till till- synsmyndigheten insända dels avskrifter av styrelsens och revisorernas berättelser samt av protokollsutdrag i fråga om föreningssammanträdets behandling av dessa berättelser, dels en statistisk redogörelse om för- eningen och dess verksamhet. Vidare har tillsynsmyndigheten rätt att när som helst inventera en förenings medel, granska dess räkenskaper och övriga handlingar samt närvara vid föreningssammanträde. Om myndigheten finner det nödvändigt kan den också kräva in komplet- terande upplysningar beträffande en förening och dess verksamhet. Myndigheten har rätt att förordna en särskild revisor som tillsammans med övriga revisorer skall granska styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper.

Tillsynsmyndighetens skyldighet att ge råd och upplysningar gäller enligt 78 5 första och andra styckena UFL såväl bildandet av en ny

• Sida 97
•  Original

Prop. 1972: 69 ' 97

förening och dess registrering som det lämpligaste sättet att driva en redan registrerad förenings rörelse. I praktiken har det visat sig att be- hovet av råd och vägledning i allmänhet är betydande. Eftersom möj- ligheten att få expertishjälp utanför försäkringsinspektionen är tämligen begränsad vänder sig föreningarna ofta till inspektionen för att få råd och hjälp i olika frågor. En inte oväsentlig del av inspektionens råd- givningsverksamhet och upplysningsverksamhet sker dock kollektivt ge- nom cirkulärskrivelser.

Finns anledning till anmärkning mot förening skall tillsynsmyndig- heten meddela föreningen anvisning att inom viss tid vidta nödvändiga ändringar i föreningens verksamhet. Anvisningsförfarandet är begränsat till följande fall: 1, vid avvikelse från lag eller författning eller förenings stadgar, 2. då förening är oförmögen att efter oförändrade grunder full- göra sina utfästelser, 3. då stadgarna inte längre är betryggande för medlemmarna och övriga undefstödsberättigade, 4. då förening driver rörelse som kan anses såsom affärsmässig försäkringsrörelse. I det sist nämnda fallet skall i anvisningen överlåtelse på ett försäkringsbolag ställas upp som alternativ till en ändring av rörelsens art. Om förening inte rättar sig efter anvisningen kan tillsynsmyndigheten ansöka hos domstol om åläggande för föreningen att träda i likvidation (78 & tredje —femte styckena).

Bestämmelserna om anvisning ger tillsynsmyndigheten befogenhet att ingripa mot förening inte bara när verksamheten i något hänseende fortlöpande bedrivits felaktigt utan också när föreningen i ett enskilt fall brutit mot gällande regler, t. ex. i strid mot stadgebestämmelse väg- rat någon sjukhjälp. Konstaterat missförhållande brukar emellertid rät- tas till redan genom att tillsynsmyndigheten påtalar saken. Under åren 1960—1969 har anvisningsförfarandet behövt tillgripas i 10 fall.

Försäkringsinspektionens möjligheter att ingripa mot ett försäkrings- bolag är utformade på annat sätt (288 & FL). Inspektionen har en all- män rätt att meddela de erinringar i fråga om ett bolags verksamhet som inspektionen finner påkallade. Vidare skall inspektionen vid fel eller missförhållande i vissa angivna hänseenden eller, om det annars finns allvarlig anmärkning mot bolags verksamhet, förelägga bolaget eller dess styrelse att inom viss tid vidta de åtgärder som påkallas. Får föreläggandet inte avsedd effekt skall inspektionen anmäla det till Kungl. Maj:t som, efter att ha hört bolaget, kan förklara dess konces- sion förverkad.

6.2. Den sakkunnige

Enligt sakkunnigförslaget skall i den nya lagen anges att försäk- ringsinspektionen är registrerings- och tillsynsmyndighet för understöds- föreningarna.

• Sida 98
•  Original

Prop. 1972: 69 98

Den sakkunnige anser att det nuvarande tillsynssystemet — innefat- tande i huvudsak en övervakande och en hjälpande funktion —— i stort svarar mot dagens krav och att det därför i princip bör behållas. Det bör emellertid övervägas i vad mån tillsynsverksamheten i högre grad än f. n. bör inriktas på att tillgodose medlemmarnas intressen och sam- hällets behov av kontroll över understödsföreningsväsendets fortsatta utveckling. Samtidigt bör övervägas om tillsynen i något hänseende kan begränsas.

Den sakkunnige diskuterar om den statliga tillsynen i fortsättningen skall behöva omfatta alla understödsföreningar oavsett storlek och verk- samhetsinriktning. Bl.a. framhålls att det från statsverkets sida kan sättas i fråga om allt arbete och alla kostnader som tillsynsmyndigheten lägger ned på de mindre föreningarna står i rimligt förhållande till de enskilda och allmänna intressen som kontrolleras och bevakas. Den sak- kunnige kommer emellertid fram till att de praktiska olägenheter som kan vara förknippade med ett i huvudsak enhetligt tillsynssystem inte bör tillmätas en så avgörande betydelse, att man därför bör genom- föra en ny indelning av understödsföreningarna med differentierade tillsynsregler. En del av de praktiska problemen i samband med kon- trollen av de mindre föreningarna kan lösas genom tillsynsmyndighetens rättstillämpning.

Flertalet av de bestämmelser som rör tillsynsverksamheten måste av naturliga skäl ges formen av exakta och otvetydiga handlingsregler. Med tanke speciellt på sådana föreningar som driver verksamhet av mycket ringa omfattning eller som av andra skäl från enskild och allmän synpunkt framstår som jämförelsevis obetydliga föreslås, att i den nya lagen —— efter förebild från 345 & FL _ införs en bestämmelse. som ger tillsynsmyndigheten befogenhet att i särskilda fall medge förening de undantag från lagens bestämmelser som prövas skäliga eller som be— tingas av verksamhetens omfattning och föreningens förhållanden i öv- rigt. Dispens föreslås kunna ges också i fråga om tjänstepensionskassa. Bestämmelsen bör enligt den sakkunnige tillämpas med varsamhet.

För att tillsynsmyndigheten skall kunna ingripa också i andra fall än där det är fråga om missförhållande som har anknytning till stadge- ändringar eller registreringsärenden behövs enligt den sakkunnige en utbyggnad av anvisningsinstitutet. Delvis i nära överensstämmelse med 288 % 2 mom. FL föreslås sålunda att anvisning skall kunna tillgripas dels när avvikelse skett från lag eller författning eller bestämmelse som meddelats med stöd därav eller från stadgebestämmelse, dels när för- enings stadgar inte längre svarar mot de uppställda allmänna kraven på stadgarna, dels när förenings tillgångar är otillräckliga, dels när annan allvarlig anmärkning kan riktas mot föreningens verksamhet. Med till— lämpning av sist nämnda'anvisningsmöjlighet bör inspektionen kunna meddela föreläggande bl.a. till förhindrande av s.k. överförsäkring

• Sida 99
•  Original

Prop. 1972: 69 99

inom sjukförsäkring. Har rättelse inte skett inom tid som anges i anviså ningen skall tillsynsmyndigheten liksom f.n. ha möjlighet att hos dom- stol ansöka om att föreningen skall träda i likvidation.

Den sakkunnige föreslår vidare att tillsynsmyndighetens naturliga be- fogenhet att framställa erinringar utan samband med anvisning blir lag- fäst.

Efter viss förebild av 287 och 337 5?) FL föreslås möjlighet för till- synsmyndigheten att infordra uppgifter som behövs för tillsynen även från sammanslutning som samverkar med understödsförening. I den föreslagna bestämmelsen sägs att myndigheten efter tillstånd av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall kan vid vite förelägga styrelse, ordförande, verkställande direktör eller motsvarande befattningshavare i aktiebolag, förening eller annan liknande sammanslutning som i väsentlig mån sam- arbetar med eller biträder understödsförening att efter myndighetens an- visningar avge särskild redovisning över förhållanden som rör förening— en. Föreläggandet kan också avse skyldighet att tillhandahålla vissa böc- ker, räkenskaper eller andra handlingar för tillsynsmyndighetens gransk- ning.

I avsikt att förbättra försäkringsinspektionens möjligheter att full- göra sina kontrollerande och rådgivande funktioner föreslår den sak- kunnige att tillsynsmyndigheten får vissa befogenheter som f.n. inte är lagfästa i UFL. Vid behov bör sålunda myndigheten kunna samman- kalla en förenings styrelse, närvara genom behörig företrädare vid så- dant sammanträde liksom vid föreningssammanträde samt delta i där— vid förekommande överläggningar. I anslutning till en allmän utbygg- nad och modernisering av reglerna om revision har myndigheten vidare enligt förslaget tillagts befogenhet att, när föreningens verksamhet är mycket omfattande eller när synnerliga skäl annars föreligger till det, föreskriva att minst en av föreningens revisorer skall vara av handels- kammare auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman. Förslaget innehåller dessutom regler som skall göra det möjligt för tillsynsmyn- digheten att förordna likvidator och likvidationsrevisor samt att utfärda föreskrifter för deras verksamhet.

6.3. Remissyttrandena

Försäkringsinspektionen ställer sig positiv till de föreslagna tillsyns- reglerna och konstaterar att de efter förebild från FL utformade be- stämmelserna innebär att inspektionen får större möjligheter än f.n. att verka för en sund utveckling av understödsföreningarnas verksamhet. Övriga remissinstanser tillstyrker eller har ingen erinran mot försla- get. Svenska försäkringsbolags riksförbund betonar det riktiga i att in- spektionen —— på samma sätt som enligt FL -— får möjlighet att in- gripa med anvisning mot förening när allvarlig anmärkning kan riktas mot dess verksamhet. I

• Sida 100
•  Original

Prop. 1972: 69 100

I anslutning till vad den sakkunnige anfört om att försäkringsinspek- tionen med hjälp av de nya anvisningsreglcrna kan. gripa in med före- läggande till förhindrande av s.k. överförsäkring inom sjukförsäkring hänvisar riksförsäkringsverket till vad verket uttalat i ett remissyttrande för år 1970 i ett ärende om koncession för tjänstegruppsjukförsäkring. I detta yttrande framhöll verket bl. a. att noggranna undersökningar mås- te företas innan man eventuellt ger upp den av försäkringsinspektionen hävdade principen om maximering av kompensationsgraden vid 93 0/0 med den modifikation som kan följa av Kungl. Maj:ts beslut år 1966 i det 5. k. Folksamärendet. — Verket anser vidare mot bakgrund av över- försäkringsrisken att den föreslagna bestämmelsen om befogenhet för inspektionen att medge undantag från regler i lagen inte bör avse för- eningar som meddelar sjukhjälp.

Försäkringsinspektionen föreslår att möjligheten för inspektionen till insyn i sidoordnat organ regleras mera i överensstämmelse med mot- svarande bestämmelser i FL än vad den sakkunnige förordat. Enligt in— spektionen bör för sidoordnade organ, vars verksamhet uteslutande har till föremål att biträda understödsförening vid verksamhetens bedrivan- de, gälla samma skyldighet att lämna upplysningar och tillhandahålla handlingar som gäller för understödsföreningen själv. Om denna skyl- dighet inte fullgörs skall tillsynsmyndigheten ;— utan krav på tillstånd av Kungl. Maj:t — ha rätt att förelägga vite. Vidare bör myndigheten ha rätt att, där intressegemenskap finns mellan understödsförening och annan sammanslutning, efter tillstånd av Kungl. Maj:t vid vite före- lägga den sidoordnade sammanslutningen att avge särskild redovisning över intressegemenskapen.

LO finner det motiverat att försäkringsinspektionen i fråga om tjäns— tepensionskassa som meddelar pension enligt allmän pensionsplan skall kunna medge undantag från lagens bestämmelser. Sveriges kommunal- anställdas pensionskassa hävdar att de särskilda förhållanden som gäller för kassan motiverar att kassan inte bör vara underkastad tillsyn av försäkringsinspektionen och att lagen ej heller i övrigt bör tillämpas på kassan. De närmare skälen för kassans uppfattning redovisas i special- motiveringen till 2 5.

Två remissinstanser tar upp frågan om behovet av samråd mellan försäkringsinspektionen och understödsföreningarnas centralorganisa- tioner. Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund anför att för- bundsstyrelsens arbetsutskott sedan femton år tillbaka fungerar som samrådsorgan vid kontakter med inspektionen. I väntan på den nu aktuella lagstiftningen har samrådskontaktema varit begränsade. Under hänvisning till att det finns ett permanent samrådsorgan bl. a. mellan riksförsäkringsverket och försäkringskasseförbundet bör inspektionen. och centralorganisationerna rekommenderas att söka former för ett kontinuerligt samråd. De fria sjukkassornas förbund framhåller att an-

• Sida 101
•  Original

Prop. 1972: 69 101

passningen till en lagstiftning enligt sakkunnigförslaget ställer stora krav på föreningarna med dessas begränsade resurser. Det kan bli svårt för föreningarna att uppfylla kraven om inte inspektionens tillämp- ningsföreskrifter i olika hänseenden utformas i samverkan med Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund och sjukkassornas förbund.

6.4. Departementsehefen

Ett väsentligt syfte med lagstiftningen för understödsföreningarna är ' att skydda föreningsmedlemmarnas intressen. Förutom att lagen ställer upp vissa normer för föreningarnas handlande ingår som ett viktigt led i medlemsskyddet att föreningarna står under tillsyn av en offentlig myndighet, försäkringsinspektionen. Enligt den lagstiftning som gällde före 1938 års lag avsåg tillsynen i huvudsak rent formella frågor. Till- synen har emellertid skärpts i den nu gällande lagen. Reglerna har där- ' vid utformats i första hand med syftet att öka de ntfästa försäkrings- förmånernas ekonomiska säkerhet. De gällande tillsynsbestämmelserna tar således närmast sikte på efterlevnaden av soliditetsprincipen.

Den nu föreslagna reformen tar, som framgår av vad jag tidigare an- fört, främst sikte på att stärka skyddet för försäkringstagarna. Störst be- tydelse har därvid införandet av en modifierad skälighetsprincip. Mot denna bakgrund är det naturligt att tillsynsreglerna nu ses över så att det blir möjligt för försäkringsinspektionen att effektivt övervaka att föreningarnas verksamhet står i samklang med den nya lagstiftningens syfte.

F.n. omfattar försäkringsinspektionens tillsynsverksamhet två olika funktioner, en övervakande och kontrollerande samt en rådgivande och upplysande. Den sakkunniges förslag innebär att denna dubbla funk- tion behålls i den nya lagen. Ifråga om inspektionens kontrollerande verksamhet föreslås i olika avseenden nya regler i syfte att underlätta för inspektionen att fullgöra tillsynen. Det viktigaste förslaget gäller en utbyggnad av anvisningsinstitutet. Reglerna härom innebär att in- spektionen kan meddela förening anvisning att inom viss tid vidta åtgärd som inspektionen kräver och att inspektionen vid vägran att följa an- visningen kan hos domstol ansöka om åläggande för föreningen att träda i likvidation. Sakkunnigförslaget avser att efter mönster av FL ge inspektionen möjlighet att använda sig av ändringsföreläggande såväl i vissa uppräknade fall som när i övrigt allvarlig anmärkning kan riktas mot förenings verksamhet. I överensstämmelse med FL föreslås vidare en lindrigare form av ingripande, nämligen meddelande av den erinran som inspektionen anser påkallad. Även i övrigt innebär sakkunnigför- slaget att inspektionens tillsynsmöjligheter efter mönster av- regler i FL förstärkts på olika punkter.

Remissinstanserna ställer sig i allmänhet positiva till den föreslagna utbyggnaden av tillsynsreglerna. Försäkringsinspektionen framhåller att

• Sida 102
•  Original

Prop. 1972: 69 102

inspektionen får bättre möjligheter att verka för en sund utveckling av understödsföreningsväsendet. Även jag anser att de föreslagna tillsyns- reglerna är väl ägnade att komma till rätta med eventuella missför- hållanden i föreningarnas verksamhet och skapa garanti för att bl. a. den åsyftade förstärkningen av medlemsskyddet kommer till stånd. Jag förordar därför att förslaget genomförs. Jag vill erinra om att det av mig förordade förslaget medger möjlighet för försäkringsinspektionen att med hjälp av föreläggande (anvisning i UFL) gripa in mot s.k. överförsäkring inom sjukförsäkring på liknande sätt som skett i fråga om livförsäkringsbolagen.

Reglerna om insyn i sidoordnat organ bör ges en något annan ut- formning än vad den sakkunnige föreslagit. Till denna fråga återkom- mer jag i specialmotiveringen.

Efter förebild från FL föreslår den sakkunnige att försäkringsinspek- tionen skall kunna medge förening undantag från den nya lagen, när fråga är om förening med verksamhet av ringa omfattning eller om tjänstepensionskassa. Med tillämpning av denna bestämmelse skall in- spektionen således kunna medge undantag från regler som bl. a. rör till- synsverksamheten. Så gott som samtliga remissinstanser har godtagit förslaget och jag har för egen del ingen erinran mot det. Jag finner där- vid ingen anledning att, som riksförsäkringsverket föreslagit, ställa sjuk- kassorna helt utanför denna bestämmelse. Självfallet bör dock i fråga om dessa kassor inte medges undantag som försvårar inspektionens möj- lighet att hålla överförsäkringsproblemet under uppsikt.

I likhet med den sakkunnige anser jag att försäkringsinspektionen också i fortsättningen skall ha en rådgivande uppgift vid sidan av sin kontrollerande funktion. F.n. gäller att inspektionen är skyldig att meddela råd i fråga om förenings bildande och inrättandet av sådan förenings verksamhet m.m. Dessa regler synes enbart ta sikte på råd och vägledning som underlättar att förening bildas och registreras. Den rådgivande verksamheten bör emellertid avse även den grundläggande frågan om den planerade föreningen över huvud är ändamålsenlig för att lösa de aktualiserade försäkringsfrågorna. Med hänsyn till att ny- bildning av förening enligt vad jag tidigare förordat (3.3.2) förutsätter en behovsprövning från inspektionens sida anser jag det naturligt att föreningsbildama samråder med inspektionen innan alltför omfattande åtgärder vidtas i fråga om föreningsbildningen. Även i andra hänseen- den kan en rådgivning vara behövlig. Inspektionens skyldigheter bör självfallet begränsas till vad som kan anses skäligt. Naturligtvis skall inspektionen inte heller behöva tillgodose sådana behov som främst kan antas syfta till att övervältra förvaltningskostnader på inspektionen. De allmänna reglerna om inspektionens rådgivande funktion liksom be- stämmelsen om inspektionens övervakande uppgift i allmänhet bör inte tas in i lagen utan i stället regleras i administrativ ordning.

• Sida 103
•  Original

Prop. 1972: 69 103

Vad beträffar vissa från understödsföreningshåll framförda önske- mål om fortlöpande samråd med inspektionen vill jag anföra följande. Visst samråd i olika frågor mellan inspektionen och föreningarnas cen- tralorganisationer är självfallet ägnat att underlätta en smidig anpass- ning av föreningarnas verksamhet till den nya lagstiftningen. Särskilda bestämmelser härom behövs dock inte utan jag förutsätter att inspek- tionen och centralorganisationerna självmant etablerar den kontakt med varandra som anses behövlig. Formen för detta samrådsförfarande är en fråga som får överlämnas åt inspektionen och organisationerna att ta ställning till.

Bestämmelser om tillsyn är i departementsförslaget upptagna i 67— 72 55.

7. Tillsynsbidragen 7.1 Nuvarande ordning

I 67 å andra stycket UFL föreskrivs att annan understödsförening än arbetslöshetskassa skall utge bidrag till bestridande av kostnaden för tillsynsmyndighetens organisation och verksamhet. Bidraget, som skall erläggas årligen enligt bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj:t, skall bestämmas till högst 1/5 % av föreningens hela inkomst av avgifter för nästföregående räkenskapsår. Bidraget får dock inte under- stiga ].00 kr. Motsvarande bestämmelser i FL finns i 292 5 FL (se- naste lydelse 1957: 221) med den skillnaden att bidraget inte får under- stiga 200 kr.

Genom 2 & kungörelsen (1959: 482) om bidrag från försäkringsan— stalter och understödsföreningar till kostnaden för försäkringsinspek- tionen (senaste lydelse 1971:142) skall bidraget vara för försäkrings- anstalt 1,2 0/00 och för understödsförening 1 0/00 av avgiftsinkomsten med undantag av avgift för återförsäkring såvida annan försäkrings- anstalt eller understödsförening är pliktig att ge ut bidrag för det åter- försäkrade beloppet. I fråga om inkomst av avgifter för kollektiv tjäns- tepensionsförsäkring gäller dock den begränsningen, att för den del av avgiftsinkomsten, som överstiger 20 milj. kr., bidraget skall beräknas efter 0,4 0/00. Bidraget är maximerat till 125 000 kr. för försäkringsan- stalt och till 90 000 kr. för understödsförening.

Understödsföreningarnas skyldighet att utge tillsynsbidrag kom till i samband med att tillsynen över föreningarna den 1 januari 1958 flytta- des från dåvarande riksförsäkringsanstalten till försäkringsinspektionen. Redan från början förutsattes att tillsynsbidragen inte skulle förslå till att täcka samtliga kostnader för tillsynen av föreningarna och att så- lunda statsmedel skulle få tillskjutas för att uppehålla tillsynsverksam— heten (se prop. 1957: 1 bil. 10 s. 194). Fr.o.m. år 1961 utgick statsbi— draget med 300 000 kr. '

• Sida 104
•  Original

Prop. 1972: 69 104

Ursprungligen togs tillsynsbidrag ut efter en promillesats av 0,6, vil- ken gällde också för försäkringsbolagen. För såväl understödsförening- arna som bolagen höjdes promillesatsen år 1962 till 0,8.

År 1965 aktualiserade försäkringsinspektionen i skrivelse till Kungl. Maj:t frågan om tillsynsbidragens storlek. I skrivelsen framhöll inspek- tionen att understödsföreningarnas del i försäkringsinspektionens fond efter något år skulle redovisa underskott. Denna utveckling angavs ha sin orsak i att en stor del av tjänstepensionskassorna hade fått formen av fribrevskassor i samband med ATP-reformen. Genom minskningen av avgiftsinkomsterna kom således tillsynsbidragen att reduceras högst väsentligt utan att tillsynsarbetet minskade i motsvarande mån. Inspek- tionen förordade cn lösning som innebar att uttaget för såväl försäk- ringsbolagen som understödsföreningarna baserades på både avgifts— inkomster och nettokapitalavkastningen, därvid promillesatsen skulle kunna sänkas från 0,8 till (),7. Såvitt angick finansieringen av tillsynen över understödsföreningarna angavs lösningen vara ett provisorium i avvaktan på det nu framlagda betänkandet. Efter remissbehandling av inspektionens skrivelse ändrades bidragskungörelscn på det sättet att bidragsuttaget höjdes till 1 0/00, liksom tidigare beräknat på enbart av— giftsinkomsterna, varjämte maximibeloppet höjdes till 90 000 kr. (SFS 1966: 57).

I 1970 års anslagsframställning tog försäkringsinspektionen åter upp frågan om en ändring av bidragsrcglema. Inspektionen beräknade att med oförändrade regler och samma statsbidrag, 300 000 kr., som tidiga- re skulle underskottet i understödsföreningarnas del i försäkringsinspek- tionens fond öka från 323 000 kr. vid ingången av budgetåret 1970/71 till 707 000 kr. vid slutet av budgetåret 1971/72. För de båda budgetåren beräknades föreningarnas tillsynsbidrag uppgå till 166 000 resp. 172 000 kr.; utgifterna beräknades till 850 000 kr. resp. 724 000 kr. Eftersom ock- så försäkringsbolagens del i inspektionens fond visade en nedåtgående tendens —— en beräknad minskning från 1 834 700 kr. till 940700 kr. under de båda åren — skulle fonden i dess helhet visa ett underskott på drygt 18 000 kr. Inspektionen föreslog i fråga om understödsföreningar- na dels en höjning av statsbidraget med 150 000 kr. till 450 000 kr., dels —— vid sidan av den gällande bidragsplikten om 1 0/00 av avgiftsintäkter- na —— ett bidragsuttag med 0,2 0/00 av förenings kapitalavkastning, över- skott på egna fastigheter inräknade men utgiftsräntor samt underskott på egna fastigheter frånräknade. Vidare föreslogs en höjning av mini- mibeloppet från 100 till 200 kr. Inspektionens förslag stämmer överens med det förslag som lagts fram i det nu behandlade betänkandet. Också för försäkringsbolagens del föreslogs viss skärpning av bidragsskyldig- heten.

I prop. 1971: 1 (bil. 9 s. 83) föreslog jag i fråga om försäkringsbola- gen en höjning dels av uttaget från 1 till 1,2 0/00 av avgiftsinkomsterna,

• Sida 105
•  Original

Prop. 1972: 69 105

dels av maximibeloppet från 90 000 till 125 000 kr. Vad angår under- stödsföreningarna togs däremot, i avvaktan på beredning av förslaget till ny lag om understödsföreningar, inte ställning till inspektionens för- slag. I propositionen föreslogs emellertid en höjning av statsbidraget till understödsföreningsavdelningens verksamhet med 50 000 kr. utöver vad inspektionen föreslagit, dvs. till 500000 kr. Förslaget godtogs av riksdagen (NU 1971: 2, rskr 34, SFS 1971: 142).

7.2. Den sakkunnige

Mot bakgrund av att kostnaderna för tillsynen över understöds- föreningarna sedan flera år tillbaka varit betydligt högre än de årliga inkomsterna, dvs. statsbidraget på 300 000 kr. och tillsynsbidragen, har den sakkunnige sökt bedöma den framtida kostnadsutvecklingen för tillsynsverksamhcten. Det konstateras att om de föreslagna lagändringar- na genomförs detta närmast kommer att medföra att tillsynsmyndig- hetens åligganden ökas. Införandet av skälighetsprincipen och den också i övrigt starkare betoningen av medlemsintresset kommer sålunda att kräva en effektiv kontroll över och god insyn i föreningarnas förhållan- den. På kort sikt kommer ändringarna också att medföra ett betydande mått av extraarbete för myndigheten, bl. a. i samband med att behövliga stadgeändringar genomförs. En osäker faktor i sammanhanget är den allmänna utvecklingen inom understödsföreningsrörelsen. Tendensen är att antalet föreningar kommer att fortsätta att minska. De föreslagna ändringarna kan också under en förhållandevis kort tid föranleda en större mängd likvidationer och överlåtelser. Likvidationsärendena med- för oftast mycket arbete för tillsynsmyndigheten. I gengäld bör inspek- tionsarbetet på längre sikt kunna underlättas. Tillsynsverksamhetens omfattning under den närmaste framtiden kommer inte att medföra några mer påtagliga utgiftsbesparingar. Löneutvecklingen och andra ändringar i kostnadsnivån verkar på sikt i motsatt riktning. En önsk- värd ökning av inspektionens rådgivande och hjälpande verksamhet kan vidare aktualisera en förstärkning av inspektionens personal.

Det ekonomiska ansvaret för tillsynsverksamheten bör enligt den sak- kunniges mening också i fortsättningen fördelas på ett skäligt sätt mel- lan statsverket och föreningarna. Relationen mellan föreningarnas sam- lade avgiftcr och statsbidraget bör åtminstone tills vidare behållas täm- ligen oförändrad. '

En viss höjning av tillsynsbidragen bedöms som ofrånkomlig. Svåra avvägningsproblem uppstår emellertid när det gäller att fördela bidrags- plikten mellan olika föreningar. Den sakkunnige anför ytterligare.

Det kan således inte vara rimligt att en förening som förfogar över. fonder på tillsammans närmare 900 milj. kr. och uppbär årliga inkoms- ter från detta kapital på mer än 50 milj. kr. endast skall betala 100 kr.

• Sida 106
•  Original

Prop. 1972: 69 106

i tillsynsbidrag medan en annan förening inom samma grupp för en total inkomst på omkring 5 milj. kr. får utge inemot 5 000 kr. i till- synsbidrag. Det kan naturligtvis med visst fog göras gällande att de 5. k. fribrevskassorna i relation till medlemsantal eller andra jämförelse- normer förorsakar inspektionen betydligt mindre arbete än en aktiv förening. Det bör heller inte komma i fråga att ålägga dessa båda grup- per av föreningar lika stor bidragsskyldighet. Det bör emellertid fram- hållas, att tillsynen över fribrevskassa ingalunda kan reduceras till en obetydlighet. Redan försäkringarnas omfattning och förhållandevis sto- ra betydelse för medlemmarnas trygghet understryker ofta vikten av att den allmänna tillsynen bibehålls på hög effektivitetsnivå. Stadgeänd— ringar liksom en del andra åtgärder och ärenden som fordrar tillsyns- myndighetens medverkan förekommer dessutom i nära nog samma ut- sträckning bland fribrevskassor som bland övriga föreningar. Ärendenas svårighetsgrad och den tid som åtgår för deras behandling utgör inte heller någon säker skiljelinje. Däremot kan konstateras, att kontrollen av kapitalplaceringar och därmed sammanhängande frågor, som till mycket stor del just berör fribrevskassor, generellt sett är både tids- ödande och krävande.

Enligt den sakkunnige är en viss ökning oundviklig av fribrevskas- sornas bidragsplikt. Som beräkningsgrund föreslås att bidraget skall avse också föreningarnas nettoinkomster av kapital. Vid sidan av av- giftsinkomsterna lämnar nämligen denna post inte bara ett någorlunda tillförlitligt besked om föreningarnas storlek och ekonomiska bärkraft- utan anger även i viss utsträckning tillsynsverksamhetens allmänna an- gelägenhetsgrad och relativa betydelse.

Av olika i betänkandet diskuterade alternativ förordar den sakkun- nige att bidragsuttaget sker efter 1 0/00 av avgiftsinkomsterna och 0,2 0/00 av nettokapitalavkastningen. Applicerat på räkenskapsåret 1967 skulle detta höja det samlade bidragsbeloppet från 160000 till 198 000 kr. Krävs en mer markant ökning av den totala bidragssumman blir frågan om en höjning av minimibidraget aktuell. Den sakkunnige anför härom.

Den sakkunnige är medveten om att tillsynsbidraget för mindre för- eningar fortfarande utgör en förhållandevis betydande utgift och att varje ökning av minimibidraget för en del föreningar kan innebära en sådan höjning av de totala förvaltningskostnaderna att föreningens fort- satta existens äventyras. En sådan konsekvens är naturligtvis av flera skäl beklaglig. Det kan emellertid inte förglömmas att minimibeloppet varit helt oförändrat under tio år men att övriga bidragssatser under samma tid varit föremål för flera uppjusteringar. Med ytterligare ökade anspråk på de större föreningarna liksom på statsverket framstår därför en viss höjning av de mindre föreningarnas bidragsskyldighet som skälig. Fastställs minimibeloppet till 200 kr. erhålles med utgångspunkt från 1967 års uppgifter en total ökning av tillsynsbidragen på omkring 40 000 kr. Sätts detta belopp i relation till de höjningar som uppnås enbart ge- nom justeringar av bidragssatserna framgår klart att en kompensation för en underlåten höjning av minimibeloppet mycket lätt skulle kunna leda till resultat som vore klart obilliga för en del föreningar. .

• Sida 107
•  Original

Prop. ] 972: 69 107

Den sakkunnige anser att det förordade uttaget beräknat på net- tokapitalavkastningen i förening med angiven höjning av minimibidra- get svarar mot den största belastning som det samlade föreningsbestån- det rimligen kan bära. Återstående medelsbehov för tillsynsverksamhe- ten bör täckas genom statsbidrag.

För att möjliggöra en ändring av den i bidragskungörelsen bestämda bidragsskyldigheten enligt den nu angivna linjen föreslås att i lagen an- ges dels att bidraget skall bestämmas högst till 1/5 % av föreningens hela inkomst av avgifter och avkastning av föreningens tillgångar under nästföregående räkenskapsår, dels att bidraget inte får understiga 200 kr.

7.3. Remissyttrandena

Försökringsinspektionen ansluter sig till den föreslagna lagändringen under konstaterande att den innebär en väsentlig höjning av det maxi- mala bidrag som kan tas ut av en förening. Inspektionen tillstyrker att uttaget av tillsynsbidrag enligt bidragskungörelsen bestäms i enlighet med vad den sakkunnige förordat.

Bankföreningen anser det väl motiverat att den brist, som uppstår trots en höjning av bidragen enligt förslaget, täcks av statsanslag. Att en brist uppstår beror på att vissa mindre men för tillsynsmyndigheten särskilt arbetskrävande understödsföreningar har en så begränsad bär- kraft att de inte kan debiteras tillsynsbidrag som är tillräckliga för att täcka myndighetens arbete beträffande dessa föreningar. I fråga om de till bankerna anknutna pensionskassorna torde den nya lagen ej medföra något nämnvärt ökat arbete för tillsynsmyndigheten, och en höjning av dessa kassors tillsynsbidrag utöver vad som följer av förslaget är därför inte befogad.

Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund är kritiskt mot förslaget och framhåller att understödsföreningarna fyller en viktig social funk- tion och att mycket av den idealitet och solidaritet som burit fram rö- relsen fortfarande finns kvar, framför allt i de små och medelstora för- eningarna. De sociala insatser samhället gör kräver i de flesta fall en omfattande administration. Samhället står till väsentlig del för kostna— derna härför. Som exempel pekar förbundet på de förvaltningsbidrag som utgår till arbetslöshetskassorna. Understödsföreningarnas insatser på det sociala området är med säkerhet till stor nyt-ta, framför allt för den som endast har folkpension och liten eller ingen ATP. Föreningar- nas driftskostnader är blygsamma i jämförelse med annan verksamhet av social karaktär. Med hänvisning till det anförda anser förbundet att samhället helt bör bära kostnaden för tillsynen över understödsförening- arna. Alternativt föreslås att ingen ändring görs i gällande regler om till- synsbidrag. Av rättviseskäl bör dock viss höjning ske av bidragen från

• Sida 108
•  Original

Prop. 1972: 69 108

de tjänstepensionskassor som är fribrevskassor. För dessa bör formule- ras en enkel regel som medför att bidragen når upp till en nivå som i relation till tillsynsarbetet svarar mot övriga föreningars bidrag. En höjning av minimibidraget drabbar hårdast de mindre föreningarna och är ägnad att sopa bort den idealitet som i stor utsträckning finns i dessa. I fråga om den föreslagna metoden att beräkna bidrag på nettokapital- avkastningen menar förbundet att därmed bör avses ränteintäkterna minskade med inte bara ränteutgifterna utan också med samtliga för- valtningskostnader.

Sveriges komnumalanrrälldas pensionskassa hänvisar till det yttrande som kassan år 1965 avgav över försäkringsinspektionens då väckta för- slag om ett bidrag efter 0,7 0/00 beräknat på såväl avgiftsinkomstcn som nettokapitalavkastning. I detta yttrande avstyrktes inspektionens förslag under motivering att det skulle leda till att fribrevskassorna skulle komma att erlägga större bidrag än som svarade mot det behöv- liga tillsynsarbetet för dessa kassor. Samtidigt framhölls att det var rimligt att fribrevskassorna ålades att utge bidrag utöver minimibidraget på 100 kr. '

7.4. Departementschefen

I samband med att försäkringsinspektionen den 1 januari 1958 ersatte dåvarande riksförsäkringsanstalten som tillsynsmyndighet för under- stödsföreningarna infördes skyldighet för föreningarna att bidra till finansieringen av tillsynskostnaderna. Det förutsattes emellertid att för- eningarna inte själva kunde bära hela tillsynskostnaden och att denna därför till viss del skulle täckas genom statsbidrag. Lagtekniskt löstes tillsynsbidragsfrågan på samma sätt som enligt FL för försäkringsbola- gen. I UFL (67 5 andra stycket) togs således in en regel om grunderna för bidragsberäkningen under det att åt Kungl. Maj:t överläts, att inom den i lagen angivna ramen bestämma storleken av de bidrag som skall utgå.

Enligt nämnda lagrum, vilket varit oförändrat sedan dess tillkomst år 1957, skall förenings tillsynsbidrag bestämmas till högst 1/5 % av föreningens hela inkomst av avgifter för föregående räkenskapsår. Bi- draget får dock aldrig understiga 100 kr. I den av Kungl. Maj:t utfär- dade kungörelsen om de bidrag som understödsföreningarna har att utge bestämdes bidraget ursprungligen för varje förening till 0,6 0/00 av avgiftsinkomsterna, dock minst 100 kr. och högst 50000 kr. Efter senaste ändring år 1966 gäller att bidraget skall utgå med 1 0/00 av avgiftsinkomsterna, med den begränsningen i fråga om avgifter för kollektiv tjänstepensionering att promillesatsen är 0,4 på den avgifts- inkomst som överstiger 20 milj. kr. Vidare gäller att maximibidraget är 90 000 kr.

• Sida 109
•  Original

Prop. 1972: 69 109

För försäkringsbolagen gällde fram till den 1 juli 1971 samma bi- dragsregler som för understödsföreningarna. Minimibidraget är dock sedan lång tid tillbaka 200 kr. Från den 1 juli är för bolagen promille- satsen på avgiftsinkomsten höjd till 1,2 och maximibidraget höjt till 125 000 kr.

Av redogörelsen i det föregående framgår att försäkringsinspektio- nens kostnader för tillsynen över understödsföreningarna under ett flertal år inte täckts av bidragen från föreningarna och statsbidraget vilket fram till i år utgått med 300 000 kr. Vid utgången av budgetåret 1970/71 fanns därför ett underskott på drygt 500 000 kr. i inspektionens fond såvitt gäller denna tillsynsverksamhet.

Denna utveckling föranledde försäkringsinspektionen att i anslags- framställningen för budgetåret 1971/72 begära en ändring av bidragsreg- lema efter mönster av vad den sakkunnige förordat i sitt betänkande samt en höjning av statsbidraget. Som nämnts ansåg jag mig inte då böra ta ställning till en ändring av bidragsreglerna. På mitt förslag höjdes statsbidraget till 500 000 kr.

Det är mot den givna bakgrunden naturligt att den sakkunnige funnit skäl att ta upp frågan om finansieringen av tillsynen över understöds- föreningarna. Den sakkunnige framhåller att en prognos över tillsyns- verksamhetens omfattning under den närmaste framtiden inte ger an— ledning till förhoppningar om att några mer påtagliga utgiftsbesparingar kan göras. En viss höjning av föreningarnas samlade tillsynsbidrag anses därför ofrånkomlig. Den sakkunnige inriktar sig till en början på skärpning av fribrevskassomas bidragsplikt. Dessa kassor, främst ett antal tjänstepensionskassor, uppbär ju inga avgifter utan deras verksamhet består i att förvalta de fonder som svarar mot de till fri- brev nedsatta pensionsförsäkringarna. De betalar därför tillsynsbidrag efter minimiregeln eller med 100 kr. per år. Med hänsyn till det till- synsarbete som avser fribrevskassorna, främst kontrollen av kapital- placeringar och därmed sammanhängande frågor, är det enligt den sakkunniges mening nödvändigt att öka fribrevskassomas bidrags- skyldighet. Den sakkunnige antyder olika möjliga beräkningsgrunder men stannar inför att föreslå att bidragsskyldigheten knyts an till inte endast avgiftsinkomsterna utan också till föreningarnas nettoinkomster av kapital. Den sakkunnige föreslår att frågan om bidragsplikten löses i lag så att den övre gränsen för bidragsplikten bestäms till 1/5 % av förenings hela inkomst av avgifter och avkastning av tillgångarna under nästföregående räkenskapsår. Den nedre gränsen föreslås vara 200 kr. Den sakkunnige föreslår också att bidragsuttaget därjämte fastställs på visst sätt i administrativ ordning.

Försäkringsinspektionen har tillstyrkt förslaget. Vidare har flertalet övriga remissinstanser lämnat förslaget utan erinran.

För egen del vill jag framhålla att jag inte anser det motiverat att

• Sida 110
•  Original

Prop. 1972: 69 110

frångå den sedan år 1958 gällande ordningen att understödsföreningar- na skall bidraga till att täcka försäkringsinspektionens tillsynskostnader. Den utbyggnad som skett inom den allmänna försäkringen gör det en- ligt min mening tvärtom mera befogat än tidigare att låta de person- grupper svara för finansieringen av försäkringsverksamheten, som har nytta av denna. Det bör emellertid inte komma i fråga att skärpa understödsföreningarnas bidragsplikt i sådan grad att bidragen — som fallet i princip är med försäkringsbolagens bidrag — täcker hela till- synskostnaden. En sådan höjning skulle för budgetåret 1971/72 ha inneburit en ökning av bidragsuttaget från ca 185 000 till drygt 800 000 kr. En sådan ökning av bidragsplikten skulle sannolikt resultera i en snabb avveckling av ett stort antal föreningar. Jag har i det föregående avvisat tanken på en tvångsvis genomförd avveckling av understöds- föreningar. En begränsning av föreningsbeståndet via en alltför kraftig höjning av tillsynsbidragen vill jag därför inte förorda. Det allmänna bör således också t.v. bekosta viss del av försäkringsinspektionens ut- gifter för tillsynen över föreningarna.

Reglerna för föreningarnas bidragsplikt har, som jag nyss nämnt. varit oförändrade sedan år 1966. Uttaget på utgiftsinkomsterna höjdes då från 0,8 till 1 0/00 och maximibidraget ökades från 60000 till 90000 kr. Sedan dess har tillsynskostnaderna stegrats väsentligt. Jag delar den sakkunniges bedömning att tillsynsverksamhetens väntade omfattning under den närmaste framtiden inte kan antas medföra en minskning av tillsynskostnaderna. Mot denna bakgrund och med beak- tande av vad jag nyss anfört finner jag det rimligt att föreningarna i väsentligt större utsträckning än f.n. bidrar till att täcka kostnaderna för tillsynsverksamheten. Jag anser det också motiverat att den grupp tjänstepensionskassor som är fribrevskassor utger bidrag i betydligt stör- re omfattning än f. n. Den föreslagna lösningen att beräkna bidraget på både avgiftsinkomsterna och nettokapitalavkastningen öppnar möjlighet att från sådana kassor ta ut bidrag som i rimlig grad svarar mot deras ekonomiska styrka och mot tillsynsverksamhetens omfattning och bety- delse. Jag förordar därför att förslaget genomförs i dessa hänseenden.

Vad gäller storleken av de bidrag som bör tas- ut av föreningarna vill jag anföra följande. I linje med den sakkunniges förslag, som tillstyrkts av försäkringsinspektionen,. anser jag att beräkningen av bidrag på nettokapitalavkastningen bör ske efter en betydligt lägre promille- sats än den som skall tillämpas i fråga om avgiftsinkomsterna. Detta förhållande bör enligt min mening komma till uttryck i de i lagen intag- na grunderna för bidragsberäkningen. Jag föreslår sålunda att i lagen an- ges att förening årligen skall utge tillsynsbidrag med högst 20/00 av förenings avgiftsinkomster, dvs. samma promillesats som f.n., och högst 1 0/00 av dess nettokapitalavkastning. Med nettokapitalavkast- ning avser jag förenings totala avkastning av tillgångarna, överskott på

• Sida 111
•  Original

Prop. 1972: 69 111

egna fastigheter inräknade, minus utgiftsräntor och underskott på egna fastigheter. '

Det nuvarande minimibidraget, 100 kr., har varit oförändrat sedan år 1958. Den sakkunnige har bl.a. mot bakgrund härav föreslagit en höjning av detta bidrag till 200 kr. Även om från vissa remissinstanser anförts erinringar mot den föreslagna höjningen anser jag en sådan motiverad.

Självfallet kan en höjning av bidragsuttaget, som vad gäller minimi- bidraget berör inemot 300 föreningar, komma att medföra att en del små föreningar får svårigheter att driva sin verksamhet eftersom en förhållandevis stor del av medlemsavgifterna måste disponeras för tillsynsbidraget. Den tendens till avveckling av bl. a. mindre föreningar som funnits i flera år och som kan väntas bli starkare, om den nu föreslagna reformen genomförs, kan således komma att ytterligare för- stärkas. Den rationalisering av understödsföreningsväsendet som genom föreningsfusioner eller på annat sätt efter hand kan bli en följd av en höjning av bidragsuttaget måste emellertid anses riktig från allmän synpunkt.

Den närmare bestämningen av de bidragssatser som vid varje tidpunkt skall gälla får som f.n. ske i administrativ ordning.

Bestämmelserna om tillsynsbidrag är i departementsförslaget intagna i 73 ä.

8. Specialmotivering 8.1 Förslaget till lag om understödsföreningar

Allmänna bestämmelser

1 5

I denna paragraf, som svarar mot 1 % UFL och sakkunnigförslaget. ges en bestämning av begreppet understödsförening.

I första stycket anges de generella förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en understödsförening skall anses föreligga. En för— utsättning är att föreningens verksamhet skall avse personförsäkring. Försäkring vid arbetslöshet omfattas dock inte av lagen (se närmare avsnitt 3.3.5). I UFL anges vissa former av pensions-, kapital- och sjuk- försäkringar som exempel på personförsäkringar. I överensstämmelse med den sakkunniges förslag har motsvarande exemplifiering i departe- mentsförslaget slopats som obehövlig. En annan förutsättning är att verksamheten skall vara ämnad för inbördes bistånd. Bland de primära bevekelsegrunderna för verksamheten skall således finnas en positiv vilja till samverkan mellan medlemmarna att erlägga de avgifter som be- hövs för att driva verksamheten. En tredje grundförutsättning utgörs av

• Sida 112
•  Original

Prop. 1972: 69 112

kravet på att verksamheten inte får drivas affärsmässigt. Denna förut- sättning har behandlats i avsnitt 3.3.2. Utöver dessa allmänna kriterier gäller, att en förening är att anse som understödsförening endast om den kan föras till någon av följande två grupper av föreningar. Den ena gruppen omfattar de föreningar som registrerats med stöd av äldre lag. Gruppen omfattar således alla understödsföreningar — såväl slutna som öppna — Som vid den nya lagens ikraftträdande är registrerade hos försäkringsinspektionen. Den andra gruppen avser nya understöds- föreningar. Eftersom endast slutna understödsföreningar skall få bildas i fortsättningen måste det vara fråga om föreningar som har till syfte att lösa försäkringsfrågor för en bestämd grupp personer. Bestämmel— serna härom har behandlats i avsnitt 3.3.2.

Andra stycket innehåller den i avsnitt 3.3.4 berörda bestämmelsen en- ligt vilken tjänstepensionskassa är att anse som understödsförening, även när arbetsgivare i stället för de anställda betalar medlemsavgifterna, trots att det i sådant fall är tveksamt om rekvisitet ”inbördes bistånd” kan anses uppfyllt.

Den av mig sålunda föreslagna utformningen av paragrafen stämmer i sak överens med motsvarande bestämmelser i sakkunnigförslaget. De av mig vidtagna jämkningarna är bl.a. föranledda av att det enligt min mening bör framgå att rekvisitet ”inbördes bistånd” _ med den modi- fikation som anges i andra stycket — skall gälla för såväl äldre som nya understödsföreningar.

25

I första stycket, som svarar mot 90 % första stycket 1 UFL och 103 5 1 mom. sakkunnigförslaget, görs vissa undantag från lagens tillämplig- hetsområde. På förslag av den sakkunnige skall lagen i likhet med vad nu gäller inte tillämpas på anstalt för vars utfästelser av förmåner staten eller kommun ansvarar. I departementsförslaget har i klarhetens intresse tillagts att detsamma skall gälla i fråga om anstalt vars verksamhet regle— ras i författning. Lagen är således inte tillämplig på t. ex. handelsflot- tans pensionsanstalt, beträffande vilken särskild författning gäller, se SFS 1961: 302. I UFL undantas från lagens bestämmelser även sådan pensionskassa för i offentlig tjänst anställda personer som av Kungl. Maj:t förklarats undantagen från lagens tillämpning. Flertalet av de pensionskassor som erhållit sådan förklaring har numera upplösts, of- tast i samband med att staten eller den kommunala huvudmannen över- tagit ansvaret för pensionsutfästelserna. Eftersom kvarvarande pensions- kassa för anställda i offentlig tjänst bör ha möjlighet att undantas från även den nya lagens tillämpning har en motsvarighet till den angivna bestämmelsen i UFL tagits upp i departementsförslaget. Jag har därvid inte funnit skäl att, som den sakkunnige föreslagit, utsträcka dispens- möjligheten till pensionskassor i allmänhet.

• Sida 113
•  Original

Prop. 1972: 69 . 113

Andra och tredje styckena, som saknar motsvarighet i UFL, svarar mot 103 5 2 mom. i sakkunnigförslaget och innehåller den i avsnitt 6 behandlade bestämmelsen om rätt-för tillsynsmyndigheten, dvs. försäk- ringsinspektionen, att i fråga om två kategorier understödsföreningar -— dels föreningar vars verksamhet har ringa omfattning, dels tjänste- pensionskassor — ge dispens från särskilda bestämmelser i lagen.

Sveriges kommunalanställdas pensionskassa har i sitt yttrande fram- hållit att kassans verksamhet på ett markant sätt skiljer sig från and— ra understödsföreningars verksamhet. Kassan anför härom i huvud- sak följande. Efter de kommunala normalpensionsreglementenas till- komst omkring år 1950 blev kommunerna direkt ansvariga för de kommunalanställdas pensioner, oavsett om försäkring tecknats för pen— sionsutfästelserna. Detta resulterade i att de kommunala tjänstepen- sionsförsäkringar som tecknats i kassan, har karaktär av återförsäkring. De kommuner som betalat avgifter till kassan — i kassans stadgar be- nämnda passiva medlemmar —— för att ha de anställda försäkrade i den- na har inte genom försäkringen avbördat sig sitt ansvar för pensionsut- fästelserna på kassan. Syftet med försäkringen är i stället att inom kas— sans ram få en viss riskfördelning. De försäkrade kommunalanställda, som i stadgarna kallas aktiva medlemmar, saknar däremot intresse i kas— san, eftersom pensionsförmånerna helt regleras av pensionsreglemente— na. Från tiden före år 1955 finns dock kvar ett begränsat antal aktiva medlemmar för vilka kassan står direkt ansvar enligt särskilda försäk- ringsavtal. Kassan är fr. o. m. är 1963 fribrevskassa. Kommunala arbets- tagare som nyanställts därefter har alltså inte av arbetsgivarsidan ”åter-. försäkrats” i kassan. I huvudsak är det således kommunerna och inte de försäkrade som är intressenter i kassan. Kassans fondmedel pla— ceras uteslutande i reverslån till kommuner och kommunala rätts- subjekt. Kommunerna har i egenskap av passiva medlemmar i kassan full insyn i kassan och kan därigenom själva bevaka sina intressen i kassan. Eftersom kommunernas ”återförsäkring” i kassan inte ska- par någon självständig pensionsrätt för de försäkrade arbetstagarna mot kassan, saknas behov av tillsyn genom försäkringsinspektionen i syfte att bevaka arbetstagarnas intressen. Det ringa behovet av tillsyn genom in- spektionen svarar inte mot den ökade skyldighet att utge bidrag till in- spektionens tillsynskostnader som föreslås av den sakkunnige. Vissa be- stämmelser i den föreslagna lagen — bl. a. reglerna om fullmäktigerepre- sentation —- passar inte in på kassans verksamhet.

Med hänvisning till det anförda hemställer kassan i yttrandet att Kungl. Maj:t på lämpligt sätt skall undanta kassan från skyldighet att tillämpa den nya lagen. Enligt min mening bör emellertid frågan om sådant undantag prövas i annan ordning och efter särskild framställ- ning. Med anledning av vad kassan anfört om att vissa bestämmelser i

• Sida 114
•  Original

Prop. 1972: 69 114

den nya lagen är olämpliga för kassan bör påpekas att kassan har möj- lighet att hos försäkringsinspektionen söka utverka dispens från bestäm- melserna i fråga.

35 '

Paragrafens första stycke, som svarar mot 2 5 och 67 & första stycket UFL och 2 & sakkunnigförslaget, innehåller det allmänna kravet att un- derstödsförening måste vara registrerad hos försäkringsinspektionen. Vi- dare anges att inspektionen är tillsynsmyndighet för understödsförening- arna. I andra stycket, som svarar mot 68 & UFL och 70 & sakkunnig- förslaget, anges att hos inspektionen skall föras ett register över under— stödsföreningarna för inskrivning av de uppgifter som skall registreras enligt denna lag.

4 5

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL och i sakkunnigför- slaget, innehåller den i avsnitt 3.3.2 behandlade bestämmelsen att re- gistrering av ny understödsförening kan ske endast om den avsedda verksamheten är behövlig och också i övrigt ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet.

5 & Denna paragraf, som svarar mot 3 & första—tredje styckena UFL och 3 & sakkunnigförslaget, innehåller bestämmelser om det minsta antal medlemmar som skall finnas i en understödsförening.

Gällande rätt

F. n. gäller som huvudregel att understödsförening skall bestå av minst 100 medlemmar. I förening som endast meddelar ålderspension eller/och kapitalundcrstöd vid livsfall är det tillräckligt att medlemsan- talet inte är mindre än 50. Omfattar förenings verksamhet invalid- eller överlevelsepension utan samband med ålderspension, sjukförsäkring i form av sjukpenning för längre tid än 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller kapitalundcrstöd vid dödsfall till högre-belopp än 500 kronor måste medlemsantalet uppgå till minst 500. Föreligger särskilda omständigheter kan tillsynsmyndigheten medge att medlemsan- talet i viss förening får vara lägre än det i lagen angivna minimiantalet. Sådant medgivande får dock inte lämnas förening som meddelar sjuk- penning för längre tid än 90 dagar för ett sammanhängande sjuklighets- tillstånd. '

• Sida 115
•  Original

Prop. 1972: 69 115

Den sakkunnige

Den sakkunnige framhåller att en meningsfull samverkan på per- sonförsäkringens område knappast är möjlig om antalet försäkrade är alltför litet. Redan en minimigräns vid 100 medlemmar utgör i allmän- het inte någon garanti för att underlaget för verksamheten blir sådant,. att de krav som normalt innefattas i soliditets- och skälighetsprinciper- na skall kunna bli tilllgodosedda. Av hänsyn särskilt till redan beståen- de föreningar, vilka i allmänhet är väl konsoliderade, ställer den sak- kunnige dock inte upp något generellt hinder mot att medlemsantalet i en förening skall kunna få vara så litet som 100. Den nuvarande be- stämmelsen om en särskild lägre minimigräns för föreningar som en- dast meddelar ålderspension och/eller kapitalundcrstöd vid livsfall före— slås emellertid utgå.

Den nuvarande övre minimigränsen —— minst 500 medlemmar —- lik- som bestämningen av de föreningar för vilka denna gräns gäller ut- gör enligt den sakkunniges mening i stort sett en lämplig reglering. Den har därför i huvudsak behållits oförändrad i sakkunnigförslaget. I frå- ga om sjukförsäkringsföreningarna föreslås, att kravet på minst 500 medlemmar begränsas till föreningar, som lämnar sjukpenning för läng- re tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd. För- slaget motiveras med att utrymmet för frivillig sjukförsäkring blivit mycket obetydligt genom den genomförda utbyggnaden av den allmänna sjukförsäkringen. Mot bakgrund av den penningvärdeförändring som förekommit sedan år 1938 föreslår den sakkunnige ”vidare att kategori- klyvningen av föreningar som meddelar kapitalförsäkring sker vid ett högre försäkringsbelopp än f.n. Enligt förslaget skall sålunda förening som meddelar sådan försäkring för dödsfall till högre belopp än 1 000 kr. bestå av minst 500 medlemmar.

Försäkringsinspektionen skall enligt den sakkunniges förslag ha kvar den nuvarande möjligheten att medge undantag från lagreglerna om minsta antal medlemmar. Den sakkunnige betonar att fråga om sådant undantag bör bedömas främst mot bakgrund av vad som kan godtagas från soliditetssynpunkter. I den mån en verksamhet med ett mindre an- tal medlemmar förutsätter att mera betydande riskutjämningstillägg tas ut från medlemmarna eller får till följd att förvaltningskostnaderna blir väsentligt högre än vad som är normalt för likartade försäkringar, kan emellertid skälighetsprincipen hindra att medgivande lämnas. Det finns således anledning antaga att tillsynsmyndighetens prövning kommer att präglas av försiktighet och restriktivitet. Den sakkunnige föreslår där- för att någon motsvarighet till det nuvarande undantaget från dispens- reglerna beträffande vissa föreningar som meddelar sjukpenningför- säkring inte tas in i den nya lagen.

• Sida 116
•  Original

Prop. 1972: 69 116

Remissyttrandena

De föreslagna bestämmelserna har tillstyrkts eller lämnats utan erin- ran vid remissbehandlingen.

Departementschefen

Bestämmelserna om vissa minimikrav i fråga om antalet medlemmar utgör ett av de led som syftar till att trygga föreningarnas förmåga att fullgöra sina utfästelser. Det kan uppenbarligen lätt uppkomma svårig- heter i fråga om möjligheten att infria försäkringsutfästelserna, om verksamheten baseras på en alltför liten försäkringsstock. De olika krav i fråga om lägsta medlemsantal som f. n. gäller för skilda slag av för- eningar bygger på en bedömning av de risker som följer med olika ty— per av försäkringsverksamhet. Jag förordar att de gällande reglerna, med de jämkningar som föreslås av den sakkunnige, överförs till den nya lagen. Dock bör uttryckligen anges att det skall krävas särskilda skäl för att inspektionen skall kunna medge undantag från kraven på lägsta antal medlemmar. Därigenom markeras att dispensregeln är av- sedd för undantagsfall, t.ex. när en förenings ekonomi trots ett litet medlemsantal på annat sätt ändå kan anses säkerställd. Som den sak- kunnige framhåller får sådant säkerställande inte ske genom avgifter av sådan storlek, att skälighetsprincipen sätts ur spel. Lämnat medgivande skall innehålla föreskrift om det minimiantal medlemmar som måste finnas. Utan särskild föreskrift kan inspektionen givetvis begränsa giltig- heten av dispens till viss tid liksom återkalla denna, när det finns skäl till det. '

I likhet med vad som nu gäller skall inspektionen i fall, där kravet på föreskrivet minimiantal medlemmar inte uppfylls, pröva om för- eningen skall få fortsätta sin rörelse med det mindre antalet medlem- mar eller om föreningen skall träda i likvidation (41 å i departements- förslaget). I 3 5 tredje stycket andra punkten UFL är intagen en erinran om möjligheten för inspektionen att i sådant sammanhang medge för- ening att gå under det minimiantal medlemmar som gäller för förening- en. Denna erinran saknas i sakkunnigförslaget. Eftersom den kan anses som onödig har den inte heller tagits upp i departementsförslaget.

6 & Denna paragraf, som innehåller bestämmelser om högsta tillåtna för- säkringsbelopp för en medlem vid kapitalförsäkring, svarar mot 3 & femte stycket UFL och 4 & andra punkten sakkunnigförslaget.

Gällande rätt

F. 11. gäller att kapitalunderstöd får avse högst 4 000 kr. för en med- lem. Om särskilda omständigheter finns kan försäkringsinspektionen dock medge förening att meddela kapitalundcrstöd till högre belopp.

• Sida 117
•  Original

Prop. 1972: 69 117

Den sakkunnige

Mot bakgrund av att kapitalförsäkring till högre belopp än 2 000 kr. f. n. meddelas av understödsföreningar i mycket begränsad omfattning sätter den sakkunnige i fråga om det finns behov av att höja maximibe- loppet. En höjning återverkar på de gränsdragningsproblem som föran- leds av förbudet mot affärsmässig verksamhet. Det är emellertid ett önskemål från vissa föreningar att maximibeloppet höjs. Dessa för- eningar brukar hänvisa bl. a. till den penningvärdeförändring och all- männa ekonomiska utveckling som ägt rum sedan UFL:s tillkomst. En anpassning till dessa ändrade förhållanden skulle enligt den sakkunnige medföra att föreningsmedlemmarnas skiftande önskemål bättre kunde tillgodoses. Den sakkunniges avvägning av de olika synpunkterna i frå-- gan mynnar ut i ett förslag om en höjning av maximibeloppet för ka- pitalförsäkring till 8 000 kr. för en medlem.

Vid sidan av reglerna om högsta tillåtna kapitalförsäkringsbelopp föreslår den sakkunnige en ny bestämmelse, vari anges att försäkrings- förmån skall utges i pengar. Den sakkunnige anför följande som grund för bestämmelsen. Det var tidigare inte ovanligt att en understödsför- ening meddelade understöd in natura, t. ex. genom att föreningen om- besörjde medlems begravning. Detta kan fortfarande sägas vara fallet i två stora öppna begravningskassor. Den sakkunnige torde syfta på Eld- begängelsekassan och Försäkringskassan Funebris. Medlemskap i dessa föreningar innebär enligt stadgarna ett förordnande för kassan att om- besörja och enligt särskild prislista bekosta medlemmens begravning in- till försäkringssumman. Om de efterlevande inte respekterar förordnan- det skall försäkringsbeloppet dock enligt stadgarna utbetalas kontant. Dessa föreskrifter har gett anledning till missförstånd. Det har sålunda hänt att medlemmar fått uppfattningen att föreningen garanterar full- görandet av vissa naturaprestationer. Om försäkringsbeloppet inte täc- ker begravningskostnaderna måste emellertid de efterlevande tillskjuta felande belopp. Genom den föreslagna bestämmelsen att försäkrings- förmån skall utges i pengar slås fast, att det inte längre skall vara till- låtet för förening att utfästa sig att fullgöra viss naturaprestation, t. ex. ombesörja medlems begravning. Ett sådant åtagande är f.ö. enligt den sakkunnige otidsenligt.

Remissyttrandena.

Den föreslagna höjningen till 8 000 kr. av maximibeloppet vid kapital- försäkring har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen. Från un— derstödsföreningshåll har dock riktats viss kritik mot förslaget. Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund anser att maximibeloppet bör hö- jas till 10 000 kr. En sådan höjning är enligt riksförbundet främst mo- tiverad av att den ger ett efterlevandeskydd som kan vara av stor bety—

• Sida 118
•  Original

Prop. 1972: 69 118

delse för de grupper som står utanför de kollektiva försäkringsforrnerna. Riksförbundet pekar också på att med standardhöjningcn har följt att många människor lägger ned ökade kostnader på begravningar. Hänsyn bör vidare tas till att den nuvarande beloppsgränsen varit oförändrad sedan år 1921. Riksförbundet berör också den situationen då en person är medlem i två olika föreningar som slås samman. F.n. tillämpas den ordningen, att om det sammanlagda försäkringsbeloppet överstiger 4 000 kr. försäkringarna måste skrivas ned till detta belopp och över- skjutande del utbetalas till försäkringstagaren. Detta förfarande medför besvär för föreningen och är svårförståeligt för medlemmar. I lagen bör därför anges att maximibeloppet får överskridas i sådant fall. Försäk- ringsföreningen Nykterhet och Ansvar anser att det med hänsyn till den fortlöpande penningvärdeförändringen inte är lämpligt att i lagen ange ett visst maximibelopp. En ändamålsenlig lösning är att i stället knyta an beloppet till basbeloppet i allmän försäkring. Det högsta tillåtna be- loppet kundc således fixeras till 1,5 eller 2 gånger basbeloppet.

Från försäkringsbolagshåll framförs krav på att försäkringsbeloppet maximeras även i fråga om pensionsförsäkringar. Svenska försäkrings- bolags riks/örlnmd, Svenska livsförsäkringsbolags förening och SPP an— för att ju större försäkringsbeloppen är desto större krav måste ställas på att förmånstagarförordnanden ges en riktig utformning, att arvs- och familjerättsliga reglers inverkan klargörs och att de skattemäs- siga konsekvenserna utreds. När det gäller de föreningar som försäk- rar pensionsförmåner på grund av anställningsavtal är informations- kraven relativt väl tillgodosedda, bl. a. genom standardiserade förmåns- tagarförordnanden. Beträffande övriga pensionsföreningar förordar dessa remissinstanser att årsbeloppet begränsas till ett kapitalvärde, som svarar mot det för kapitalförsäkring föreslagna maximibeloppet om 8 000 kr. Härigenom kan kraven på informations- och serviceverksam- heten bli mera måttliga. Försäkringsinspektionen bör dock ha möjlig- het att också i fråga om pensionsförsäkringar medge högre försäkrings- belopp än maximibeloppet.

Sveriges köpmannaförbunds pensionskassa förutsätter att begreppet kapitalförsäkring har samma innebörd som i anvisningarna till 31 5 kommunalskattelagen (1928: 370) och hälsar med tillfredsställelse att den sakkunnige inte föreslagit någon beloppsgräns i fråga om pensions— försäkringar.

Den föreslagna regeln att försäkringsförmåner skall utgå i pengar ut- sätts för stark kritik av såväl Svenska Iivförsäkringsföreningars riks- förbund, till vilket Svenska Eldbegängelsekassan är ansluten, som För- säkringskassan Funebris. De båda remissinstanserna anför i huvudsak följande. Kassorna åtager sig, utöver själva utbetalningen av försäk- ringsbeloppet, att i medlemmarnas intresse avtala med begravningsentre- prenör om att enligt särskild prislista bekosta medlems begravning intill

• Sida 119
•  Original

Prop. 1972: 69 119

försäkringssumman. Denna verksamhet kan inte betraktas som otids- enlig. Det är tvärtom så att allt fler människor önskar att under livs- tiden bestämma om sin begravning. Detta sker ofta också på så sätt att en person deponerar ett belopp hos en entreprenör eller förordnar så- dan som förmånstagare vid försäkring. Påståendet att missförstånd om innebörden av försäkringen lätt uppstår är numera inte riktigt. Genom stadgarnas utformning och de meddelanden som lämnas till förenings- medlemmarna framgår klart, att föreningarna inte garanterar fullgö- randet av en viss naturaprestation utan endast åtager sig att genom en begravningsbyrå ombesörja begravningen intill försäkringsbeloppet. Riksförbundet har i princip inget att invända mot den föreslagna be- stämmelsen att försäkringsförmån skall utgå i pengar. Förbundet förut- sätter därvid att den del av de båda kassornas verksamhet som avser ombesörjandct av begravningar är att anse som sådan främmande verk- samhet som inspektion enligt 5 5 i sakkunnigförslaget skall kunna god- känna. Försäkringskassan Funebris avvisar bestämt en regel som innebär förbud för förening att genom annan ombesörja medlems begravning inom ramen för den tecknade försäkringssumman. Om ett sådant för- bud likväl införs utgår kassan från att verksamheten skall få fortsätta som en form av tillåten främmande verksamhet.

Departementschefen

Den omständigheten att kapitalförsäkring, som meddelas av under- stödsförening, är begränsad till visst belopp har samband med det all- männa kravet på att understödsförenings verksamhet inte får drivas affärsmässigt. Det nuvarande maximibeloppet, 4 000 kr., har gällt sedan år 1921. Mot en höjning av beloppet talar att den dominerande delen av understödsföreningarnas kapitalförsäkringar avser betydligt lägre be- lopp. Mot bakgrund av penningvärdeförändringen efter år 1920 och då en viss efterfrågan hos föreningarna av kapitalförsäkringar på högre belopp än 4 000 kr. synes föreligga, bör beloppet nu höjas till 8 000 kr. för en medlem. I överensstämmelse med vad som f.n. gäller bör för- säkringsinspektionen ha möjlighet att medge förening att meddela ka- pitalförsäkring till högre belopp än maximibeloppet, om särskilda om- ständigheter motiverar det. Jag kan inte biträda det av en remiss- instans framförda förslaget, att i lagen skall anges att beloppet får över- skridas när en person är medlem i två föreningar som slås samman. Det får sålunda ankomma på försäkringsinspektionen att också i sådant fall pröva om dispens från huvudregeln kan lämnas.

Begreppet kapitalförsäkring, som utan ändring i sak ersätter den i UFL använda termen kapitalundcrstöd, avser den civilrättsliga be- stämningen och har således inte den innebörd som avses i kommunal- skattelagen. Med kapitalförsäkring avses sålunda i detta sammanhang sådan försäkring, där föreningens betalningsskyldighet är fixerad till

• Sida 120
•  Original

Prop. 1972: 69 120

ett visst belopp utan hänsyn till om beloppet utbetalas i en post eller i flera terminer och oavsett att försäkringen i kommunalskattelagcns mening kan vara att anse som pensionsförsäkring.

Jag kan inte ansluta mig till ett från försäkringsbolagshåll väckt för- slag att i fråga om vissa pensionsförsäkringar begränsa det årliga pen— sionsbeloppet till ett kapitalvärde av 8 000 kr. Förutom att endast obe- tydliga årliga pensionsbelopp därmed skulle bli tillåtna torde en sådan regel också bli svår att tillämpa.

I sammanhanget vill jag erinra om att jag i avsnitt 3.3.4 inte funnit skäl att nu ge tjänstepensionskassor möjlighet att meddela tjänstegrupp- livförsäkring.

Den sakkunnige har föreslagit en bestämmelse att försäkringsför- mån skall utges i pengar med hänsyn till den försäkringsverksamhet som sedan lång tid tillbaka drivs av två stora begravningskassor, Eld- begängelsekassan och Försäkringskassan Funebris. Dessa kassor som tillsammans har omkring 1.00 000 medlemmar, meddelar kapitalförsäk— ring i förening med åtagande att genom begravningsbyrå ombesörja och efter särskild prislista bekosta begravning intill försäkringsbeloppet. Dödsbo som självt vill ombesörja begravningen kan emellertid med ett mindre avdrag få ut försäkringssumman kontant. Av vad som an- förts vid remissbehandlingen och vad jag inhämtat från försäkringsin- spektionen anger vidare numera såväl stadgar som försäkringsbevis klart innebörden av försäkringen. Det torde således inte finnas risk för att försäkringstagare gör sig skyldig till det missförståndet, att han tror att föreningen utfäster sig att svara för begravningen, oavsett försäk- ringsbeloppets storlek. Enligt min mening bör verksamheten bedömas enligt följande. Huvudändamålct med de båda kassornas verksamhet är att i enlighet med bestämmelserna i 1 & meddela kapitalförsäkringar, därvid försäkringsutfästelsen självfallet skall avse ett visst penningbelopp. Den del av verksamheten som hänför sig till försäkringstagarens upp- drag åt föreningen att genom en begravningsbyrå ombesörja begrav- ningen kan ses som en verksamhet, som är främmande för ändamålet att meddela personförsäkring i form av kapitalförsäkring och som där- för, enligt de regler som tas upp i 7 & departementsförslaget, förutsätter medgivande av försäkringsinspektionen. Detta sätt att betrakta de båda kassornas verksamhet synes stämma överens med den uppfattning som Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund har i frågan. Det får således ankomma på inspektionen att pröva i vad mån den verksamhet som hänför sig till begravningsuppdragen får drivas. Det kan finnas skäl för inspektionen att noggrant kontrollera att medlemsintresset i olika hänseenden inte blir eftersatt genom att försäkringsverksamheten kom- bineras med begravningsuppdrag. Med hänsyn till vad jag nu anfört finns enligt min mening inte behov av någon bestämmelse som anger att försäkringsförmån skall utges i pengar.

• Sida 121
•  Original

Prop. 1972: 69 121

75

Paragrafens första stycke, som svarar mot 3 & sista stycket UFL och 5 ?; första stycket sakkunnigförslaget, anger att försäkringsinspektionens tillstånd krävs för att understödsförening skall få driva verksamhet som är främmande för ändamålet med föreningens försäkringsverksamhet. Föreskriften i samma stycke att den främmande verksamheten måste stå i rimligt förhållande till försäkringsverksamheten syftar till att göra klart att den främmande verksamheten inte får ges för stor omfattning i förhållande till försäkringsverksamheten. '

Andra stycket, som saknar motsvarighet i UFL och svarar mot 5 5 andra stycket i sakkunnigförslaget, tar upp den i avsnitt 3.3.2 behand- lade bestämmelsen om att förening inte får ge verksamheten en väsent- ligt ny inriktning eller vidga verksamheten till ny verksamhetsgren utan att inspektionen efter behovsprövning lämnat sitt medgivande. Bestäm- melsen avser självfallet såväl äldre föreningar som sådana som bildas efter lagens ikraftträdande.

8 och 9 55

Dessa paragrafer motsvarar 4 och 5 55 UFL samt 6 & sakkunnigför- slaget.

Stadgar och firma 111. m.

105

I denna paragraf, som svarar mot 6 & UFL och 7 & första stycket sakkunnigförslaget, anges vissa krav som måste vara uppfyllda för att en understödsförening skall kunna registreras. Enligt gällande regler krävs för registrering att stadgar antagits och att styrelse utsetts. Vid sidan av dessa krav har på förslag av den sakkunnige också tagits upp krav på att revisorer skall ha utsetts.

115

Paragrafens första stycke, som saknar direkt motsvarighet i UFL, svarar mot 8 & första stycket sakkunnigförslaget och innehåller de all- männa krav på en förenings stadgar som följer av skälighets- och soli- ditetsprinciperna. Bestämmelserna är utförligt behandlade i avsnitt 3.3.3.

Andra stycket, som svarar mot 8 & UFL och 8 5 andra stycket sak— kunnigförslaget, innehåller en uppräkning i nitton punkter av de upp— gifter och föreskrifter som skall tas in i understödsförenings stadgar för att föreningen skall kunna registreras.

Punkterna stämmer i sak överens med 8 5 andra stycket 1—15 och 17—20 sakkunnigförslaget.

Punkterna 1—4 stämmer i sak överens med gällande rätt (8 & 1—-4

• Sida 122
•  Original

Prop. 1972: 69 122

UFL) och innehåller föreskrifter om att i stadgarna skall anges för- eningens firma, ändamålet med föreningens verksamhet, den ort där styrelsen skall ha sitt säte och de villkor som skall gälla för inträde i föreningen.

I punkterna 5 och 6 anges i överensstämmelse med gällande rätt (8 5 5 och 6 UFL) att i stadgarna skall tas in regler om medlemmarnas rätt i fråga om försäkringsförmånerna och om skyldighet att erlägga med— lemsavgifter. Bl. a. skall förmånernas och avgifternas storlek eller grun- derna för deras beräknande anges. Några pensionskassor har under re- missbehandlingen föreslagit att ITP-kassas försäkringstekniska grunder inte skall behöva tas in i stadgarna och att ändring av sådana grunder skall få beslutas av styrelsen i stället för föreningsstämma. Därigenom skulle ändring av sådana grunder kunna genomföras snabbare. Jag är dock inte beredd att slopa kravet på att de försäkringstekniska grun- derna skall redovisas i pensionskassas stadgar. Till frågan huruvida ändring av stadgarna i angivna hänseende skall få ske efter beslut av styrelsen återkommer jag i specialmotiveringen till 37 &. Vad gäller av- gifterna får jag i övrigt hänvisa till avsnitt 4.4.1.

Punkterna 7 och 8 stämmer i sak överens med 8 5 7 och 8 UFL och anger att i stadgarna skall tas in regler om särskild uttaxering, om sådan skall förekomma, samt om påföljd av försummelse att erlägga medlems avgift eller uttaxerat belopp.

I punkt 9, som saknar motsvarighet i UFL, föreskrivs att stadgarna skall innehålla villkoren för fribrevs- och återköpsrätt, om sådan rätt skall finnas. Vissa bestämmelser om rätt till fribrev och återköp har ta- gits in i 19 å och har behandlats i avsnitt 4.4.5.

Punkten 10 innehåller att villkoren för medlems rätt att belåna sitt försäkringsbrev hos föreningen skall anges i stadgarna, om sådan rätt skall finnas (jfr 17 å andra stycket UFL).

I punkt 11, som saknar motsvarighet i UFL, föreskrivs att stadgarna skall innehålla uppgift om de tider då försäkringsteknisk utredning skall verkställas.

Punkterna 12 och 13 stämmer i sak överens med 8 5 9 och 10 UFL. De anger att i stadgarna skall tas in de grunder som skall gälla i fråga om fondbildning (se avsnitt 4.4.3) samt regler om hur medel som inte behövs för löpande utgifter skall placeras och om hur föreningens vär- dehandlingar skall förvaras. Vad gäller kravet beträffande placering av föreningens medel bör påpekas, att det inte räcker med en allmänt hål- len bestämmelse. Särskilda placeringsregler gäller i fråga om de medel som skall täcka försäkringsfonder och övriga skulder. Dessa regler, som i departementsförslaget tagits upp i 24 5, har behandlats i avsnitt 5. De innebär att en förening har att välja mellan vissa särskilt angivna pla- ceringsobjekt, varjämte föreningen har frihet att placera en mindre del av medlen på annat sätt. Föreskriften i punkten 13 betyder att av stad-

• Sida 123
•  Original

Prop. 1972: 69 ' 123

garna skall framgå dels om föreningen skall få använda sig av alla eller endast vissa av de i 24 & angivna placeringsobjekten, dels de bestämda placeringssätt som skall få utnyttjas i fråga om den del av medlen som får placeras fritt. Beträffande medel för vilka reglerna i 24 & inte gäl- ler, s.k. fria fonder, skall också uttryckligen anges de placeringsmöjlig— heter som föreningen får använda.

Punkt 14 anger — i sak överensstämmande med 8 & 11 UFL — att i stadgarna skall finnas uppgift om hur andra medel än de som av- satts till försäkringsfonden, dvs. fria fonder, skall användas. Dessutom föreskrivs att återbäringsbestämmelser i förekommande fall skall tas in i stadgarna. Frågor rörande återbäring har behandlats i avsnitt 4.4.4.

Punkt 15 innehåller föreskrifter om styrelse och revisorer. Motsva- righet vad gäller styrelsen finns i UFL i 8 & 12, där det föreskrivs att styrelsens sammansättning skall anges i stadgarna. Här kan nämnas att gällande rätt (8 5 12 och 13 UFL) och sakkunnigförslaget (8 5 andra stycket 16) även tar upp krav på att i stadgarna skall anges grunderna för styrelsens beslutförhet och föreskrifter om hur revision skall ske. Någon motsvarighet härtill finns inte i departementsförslaget. Enligt min mening saknas anledning att kräva att stadgarna obligatoriskt skall innehålla bestämmelser härom', eftersom i lagen finns regler om vad som skall gälla i dessa hänseenden. Endast i den mån det är tillåtet att genom bestämmelser i stadgarna göra avsteg från dessa regler måste således reglering ske i stadgarna.

Om föreningsstämmas befogenheter skall utövas av särskilt utsedda personer, fullmäktige, skall enligt punkt 16 föreskrifter härom finnas i stadgarna (jfr 39 & UFL).

Enligt punkt 17 skall uppgift om tiden för ordinarie föreningsstäm- ma tas in i stadgarna. Denna föreskrift ersätter den gällande föreskrif- ten (8 5 14 UFL) att, om mer än ett ordinarie föreningssammanträde skall hållas årligen, tiderna för sammanträdenas hållande skall anges i stadgarna. De bestämmelser som enligt 33 å i departementsförslaget skall gälla i fortsättningen innebär, att endast en ordinarie förenings— stämma kan hållas under ett år och att denna stämma måste hållas före den 1 juli. I stadgarna skall således tidpunkten för den ordinarie stämman preciseras, t. ex. till en viss månad.

Punkterna 18 och 19 stämmer i sak överens med 8 5 15 och 16 UFL De innehåller föreskrifter om kallelser och meddelanden samt om förfa- randet med föreningens tillgångar vid dess upplösning.

125

Paragrafen innehåller bestämmelser om understödsförenings firma och svarar mot 9 & UFL och sakkunnigförslaget.

• Sida 124
•  Original

Prop. 1972: 69 124

Gällande rätt

Enligt 9 5 första stycket UFL skall understödsförenings firma inne- hålla ordet ”understödsförening”. Förening som uteslutande eller hu- vudsakligen meddelar sjukhjälp får dock i stället använda beteckningen ”sjukkassa”. En likartad särregel finns också för arbetslöshetskassa. I paragrafens andra stycke finns regler om förbud förunderstödsför- ening att i firman använda ordet ”bolag” eller liknande uttryck eller ordet ”bank” så att det misstaget kan uppstå att föreningen innehas av ett bolag eller en bank. Ordet ”ömsesidig” får inte förekomma tillsam- mans med ordet ”försäkring”. Vidare får ordet ”erkänd” användas en- dast av erkänd arbetslöshetskassa. I tredje stycket anges att firman skall tydligt skilja sig från annan registrerad ännu bestående understöds- förenings firma.

Den sakkunnige

Med anledning av önskemål från understödsföreningshåll föreslår den sakkunnige att förening i sin firma skall ha möjlighet att använda ter- men ”försäkringsförening” i stället för ”understödsförening”. I övrigt följer sakkunnigförslaget det förslag till ändring av 9 & UFL som lagts fram av firmautredningen i betänkandet Firmaskydd (SOU 1967: 35 s. 56). Det innebär att den nuvarande möjligheten för förening att an- vända ”sjukkassa” i firman behålls och att 9 & andra och tredje styc- kena ersätts med en hänvisning till firmalagen. Den sakkunnige anmär- ker att om denna lag inte trätt i kraft, när den nya understödsförenings- lagen börjar gälla, bestämmelsen i UFL med viss jämkning får föras över till den nya lagen.

Remissyttrandena

Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund förmodar att många föreningar med tillfredsställelse hälsar den föreslagna möjligheten att i firman få byta ut det ålderdomliga och med nuvarande förhållanden mindre väl överensstämmande ordet ”understödsförening” mot ”för- säkringsförening”. Även Folksam finner detta förslag välgrundat. Älvs- borgs läns allmänna försäkringskassa avstyrker förslaget med hänvisning till att det finns stor risk för förväxling med försäkringskassorna.

Departementschefen

Det är f.n. inte ovanligt att en understödsförening i olika samman- hang betecknar sig som försäkringsförening. Risken för att allmänhe— ten skall förväxla detta begrepp med allmän försäkringskassa är enligt min mening tämligen liten. Även jag anser därför att understödsför- ening bör få möjlighet att också formellt använda termen försäkrings- förening. Jag har från chefen för justitiedepartementet inhämtat, att

• Sida 125
•  Original

Prop. 1972: 69 125

firmautredningens förslag till firmalag f.n. är under beredning i de- partementet och inte kan komma att leda till lagstiftning som träder i kraft före år 1973. Med hänsyn härtill bör de nuvarande reglerna i 9 5 andra och tredje styckena UFL, med viss redaktionell jämkning, föras över till den nya lagen. Om firmautredningens förslag leder till lagstiftning kan det bli aktuellt att vidta följdändringar i dessa reg- ler.

13 och 14 55

Dessa paragrafer innehåller bestämmelser rörande ansökan om re- gistrering av understödsförening. De stämmer i sak överens med 7 & andra—sjätte styckena sakkunnigförslaget och innebär endast smärre ändringar och tillägg i förhållande till vad som nu gäller enligt 7 & UFL. Föreskriften i 14 & sista stycket om firmatecknares namnteckning har införts efter förebild i 9 & EFL.

Medlemsförteekning

155

Paragrafen, som motsvarar 10 % UFL och sakkunnigförslaget, inne- håller bestämmelser om medlemsförteckning.

F. n. gäller att genom styrelsens försorg skall hållas förteckning vari beträffande medlemmar och pensionstagare som inte är medlemmar skall anges fullständigt namn, födelseår och, i fråga om medlem, tiden för inträdet i föreningen. I enlighet med sakkunnigförslaget har nu lagts till att också medlems eller pensionstagares senast kända hemvist skall tas upp i förteckningen. Att sådan uppgift finns hos föreningen är av betydelse när deti olika sammanhang gäller att ge medlemmar och pensionstagare möjlighet att bevaka sina intressen. I departementsför- slaget har vidare kravet på uppgift om födelseår ersatts med uppgift om personnummer. Jag är medveten om att det i fråga om en del äldre föreningsmedlemmar, som inte nås under den senast kända adres- sen, kan vara svårt att få fram uppgift om personnummer. Det får an— komma på försäkringsinspektionen att ge anvisningar om hur långt efterforskningarna skall drivas i dessa fall.

På förslag av den sakkunnige har införts skyldighet att i förteckningen ta in tillgängliga uppgifter om fribrevshavare. För att trygga möjligheten till kontakt med dessa är det självfallet av vikt att förening har uppgif- ter om hemvist och personnummer även i fråga om dem. Med hänsyn till att uppgifter om fribrevshavare i dag i stor utsträckning saknas hos föreningarna har en obligatorisk skyldighet att inhämta sådana upp- gifter emellertid bedömts medföra betydande administrativa problem för föreningarna. Anteckningar i medlemsförteckningen om fribrevsha-

• Sida 126
•  Original

Prop. 1972: 69 126

vare behöver därför ske endast" i den mån uppgifterna utan större om- gång kan inhämtas av föreningarna.

Med anledning av vad några pensionskassor anfört i sina yttranden vill jag påpeka att inget hindrar att understödsförening, vars medlem— mar är anställda vid visst företag, fullgör skyldigheten att låta föra med- lemsförteckning på så sätt att företaget på föreningens uppdrag för för- teckningen.

Medlemskap 16 å

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL och i sakkunnigför- slaget, innehåller bestämmelse om prövning av fråga om antagande av medlem i understödsförening.

Den gällande ordningen innebär att understödsförening har fri pröv- ningsrätt beträffande vem som skall antas som medlem i föreningen, därvid prövningen regelmässigt torde göras av styrelsen. Av den fria prövningsrätten följer att den som vägrats inträde i understödsförening inte kan få beslutet prövat av utomstående organ. Enligt min mening saknas anledning att frångå denna ordning. I paragrafen har därför an— getts att fråga om antagande av medlem avgörs av styrelsen. Bestäm- melsen begränsar givetvis inte styrelsens vanliga rätt att uppdra förvalt- ningsbefogenhet till person inom eller utom styrelsen. Det bör vidare tilläggas att styrelsen vid prövningen av medlemsansökan är skyldig att iaktta de villkor om ålder, hälsotillstånd eller annat som enligt föreskrif- ter i stadgarna måste vara uppfyllda för att ansökan om medlemskap skall kunna beviljas (se 11 å andra stycket 4 departementsförslaget). Om dessa villkor under vissa förutsättningar skall få frångås, t. ex. vid kol- lektivt inträde, måste detta framgå av stadgarna. Också föreskrifter i stadgarna rörande obligatoriskt medlemskap i fråga om anställda vid visst företag måste självfallet iakttas av styrelsen.

17å

Paragrafen, som svarar mot 11 & UFL och sakkunnigförslaget, inne- håller bestämmelser om medlems utträde och uteslutning ur under- stödsförening.

Gällande rätt

I 11 5 första stycket UFL finns regler om medlems rätt att utträda ur understödsförening. I andra stycket anges att medlem inte får uteslutas på annan grund än som bestäms i stadgarna. Enligt tredje stycket skall person, som endast för egen pensionering är medlem i förening, anses ha utträtt ur föreningen vid pensionsfallets inträffande såvida inte annat sägs i stadgarna. "

• Sida 127
•  Original

Prop. 1972: 69 127

Den sakkunnige

Sakkunnigförslaget innehåller bestämmelser som i huvudsak stämmer överens med 11 5 första och andra styckena UFL. Däremot finns ingen motsvarighet till föreskriften i fråga om pensionstagares avgång då pen- sionsfallet inträffar. Den sakkunnige diskuterar beträffande pensions- kassor såväl pensionstagares som fribrevshavares rätt till bibehållet med- lemskap. Den sakkunnige menar att dessa i princip bör ha möjlighet att stå kvar som medlemmar. De har fortfarande intresse av att bevaka för- eningens åtgärder i ekonomiska hänseenden, t. ex. i frågor som avser överskottsmedlen och deras användning. Det kan därför sättas i fråga om inte en tvingande föreskrift om pensionstagares och fribrevshavares rätt till bibehållet medlemskap bör införas. Med hänsyn till bl. a. de varierande förhållanden som råder inom olika föreningar anser den sak- kunnige emellertid att frågan inte bör lösas genom en lagbestämmelse utan i stället bör regleras i stadgarna. Frågan får därvid för varje för- ening lösas mot bakgrund av de allmänna krav, bl. a. skälighetsprinci- pens krav, som skall gälla för utformningen av stadgarna.

Remissinstanserna har lämnat sakkunnigförslaget utan erinran.

Departementschefen

Paragrafens första stycke upptar med endast redaktionella ändringar de regler om medlems rätt till utträde som nu finns i 11 5 första stycket UFL.

Jag delar beträffande pensionskassor uppfattningen att starka skäl kan anföras till stöd för en föreskrift om att pensionstagare och fribrevs- havare skall ha rätt att stå kvar i sin förening också efter pensionsfallets inträffande resp. nedsättningen av försäkring till fribrev. Eftersom en sådan regel i vissa fall kan tänkas orsaka föreningen och övriga med- lemsgrupper olägenheter som kan anses mer beaktansvärda än pen- sionstagarnas och fribrevshavarnas intresse av att behålla medlemskapet, anser jag att den av den sakkunnige förordade lösningen kan godtas och såvitt avser fribrevshavare gälla även för andra föreningar. Därför har inte tagits upp någon bestämmelse om pensionstagares och fribrevs- havares medlemskap vid sidan av den i andra stycket intagna regeln att medlem inte får uteslutas på annan grund än som anges i stadgarna. Detta innebär att om något annat inte sägs i stadgarna såväl pensions- tagare som fribrevshavare har kvar medlemskapet i föreningen. Rätten till fribrev kan i stadgarna vara begränsad till i 19 5 första stycket angivet fall, dvs. då medlem avgår ur förening. I departementsförslaget har till- lagts, att fråga om uteslutning prövas av styrelsen om annat inte är be- stämt i stadgarna.

• Sida 128
•  Original

Prop. 1972: 69 ' 128

185

Denna paragraf, som svarar mot 12 5 UFL och sakkunnigförslaget, innehåller bestämmelser om rättsförhållandet mellan understödsförening och medlem som avgått ur föreningen. Bestämmelserna stämmer i sak överens med de gällande reglerna med undantag av att förenings möj- lighet att från avgången medlem ta ut avgift på grund av viss inträffad händelse, t. ex. uttaxering vid dödsfall, tagits bort. Att sådana avgifter över huvud inte får tas ut följer redan av gällande allmänna bestämmel- ser om avgifter (se 13 5 första stycket tredje punkten UFL och 20 5 andra stycket departementsförslaget).

Fribrev och återköp

195

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL, svarar mot 13 5 sakkunnigförslaget. Bestämmelserna har kommenterats i avsnitt 4.4.5.

Avgifter

205

Paragrafen, som svarar mot 135 UFL och 145 sakkunnigförslaget, innehåller regler om avgifter. Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 4.4.1.

Försäkringsteknisk utredning

215

Paragrafen, som motsvarar 155 UFL och sakkunnigförslaget, inne- håller bestämmelser om skyldighet att upprätta försäkringsteknisk ut- redning. Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 4.4.2.

225

Denna paragraf svarar mot 17 5 andra stycket UFL och 16 5 sak- kunnigförslaget och innehåller regler om beräkning av premiereserv. Reglerna, som har berörts i avsnitt 4.4.3, ger i motsats till gällande be- stämmelser en endast helt kortfattad definition av premiereserven. Hur beräkningen skall ske för olika föreningar framgår av de grunder som inspektionen fastställer med stöd av 215 fjärde stycket departements- förslaget.

• Sida 129
•  Original

Prop. 1972: 69 129

Fondbildning 23 5

Paragrafen, som ersätter 16—1855 UFL och svarar mot 185 sak- kunnigförslaget, innehåller bestämmelser om skyldighet att avsätta me- del till försäkringsfond och om möjligheter att sätta ned denna fond. Bestämmelserna har kommenterats i avsnitt 4.4.3.

Kapitalplacering 24 5

Denna paragraf, som svarar mot 195 UFL och sakkunnigförslaget, innehåller placeringsregler i fråga om de medel som skall säkerställa att föreningen kan fullgöra sina utfästelser. Reglerna har behandlats i av- snitt 5.

Första stycket innehåller de grundläggande placeringsbestämmelserna. l styckets inledning föreskrivs att understödsförening är skyldig att vid varje tidpunkt redovisa tillgångar av i stycket angiven art till ett belopp, som täcker summan av dels föreningens försäkringsfonder, dels övriga skulder. Eftersom endast egentliga skulder avses anges för tydlighets skull att annan fond än försäkringsfond, t. ex. fri fond som bildats av överskott på rörelsen, inte skall medräknas. Övriga poster som brukar tas upp på en balansräknings skuldsida skall i princip omfattas av täck— ningsregeln. Till de egentliga skulderna hör sålunda också förfallna men ännu inte utbetalade försäkringsbelopp i den mån dessa inte ingår i den för verksarnhetsgrenen beräknade premiereserven. Kravet att redovis— ningen av tillgångar på föreskrivet sätt vid varje tidpunkt skall vara uppfyllt har införts på förslag av försäkringsinspektionen. Vid beräkning av försäkringsfond vid annan tidpunkt än balansdagen får lämpliga uppskattningsmetoder användas (jfr prop: 1948: 50 s. 357). Första styc- ket innehåller i övrigt en katalog i tio punkter över de objekt i vilka me- del får placeras till täckande av försäkringsfonder och skulder. Punk— terna stämmer i sak i allt väsentligt överens med motsvarande punkter i 19 5 1 mom. sakkunnigförslaget.

Punkt ] motsvarar samma punkt i UFL och anger obligationer och andra skuldförbindelser, för vars betalning staten svarar, som tillåtna placeringsobjekt.

I. punkt 2 tas upp obligationer som utfärdas av hypoteksinstitut och vissa kreditaktiebolag. I överensstämmelse med motsvarande punkt i 2745 FL tas vid sidan av hypoteksbankens och stadshypotekskassans obligationer, vilka är godkända placeringsobjekt redan enligt gällande lag, också upp obligationer som utfärdats av Svenska bostadskreditkas- san, skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa eller av

255

Denna paragraf innehåller bestämmelser som begränsar möjligheten för understödsförening att i ett och samma aktiebolag placera medel, som avsatts till vinstfond eller annan fri fond. Paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL och i sakkunnigförslaget, stämmer i Sak överens med 336 5 första stycket första punkten FL. Bestämmelserna har moti- verats i avsnitt 5.4.

265

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL, innehåller bestäm- melser om kreditjäv. Reglerna har införts på förslag av den sakkunnige (99 5 sakkunnigförslaget) och svarar mot 339 5 FL. _

I första stycket anges de kreditjäviga personerna, dvs. de personer till vilka understödsförening inte får lämna lån. Punkt 1 avser personer med direkt anknytning till föreningen. Dessa är styrelseledamot, styrelse- suppleant, revisor, revisorssuppleant, innehavare av annan befattning i föreningen och person som upprättar försäkringsteknisk utredning åt föreningen. Persongruppen stämmer överens med den som den sakkun- nige angett i sitt förslag med den skillnaden att — efter påpekande av försäkringsinspektionen — revisorssuppleant och person som upprättar försäkringsteknisk utredning uttryckligen angetts tillhöra gruppen. En- ligt punkt 2 är också make till person som anges i punkt 1 kreditjävig och enligt punkt.3 utsträcks kreditförbudet till att omfatta också bolag, förening eller sammanslutning vari person, som är kreditjävig enligt punkt 1 eller 2, har ett väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap av delägare eller medlem. Reglerna i dessa punkter, som saknar motsvarig- het i den sakkunniges förslag, har tillkommit på förslag av försäkrings- inspektionen och bygger på de kreditjävsregler som införts för bankinsti- tuten (se prop. 1968: 143). Angående innebörden av uttrycket väsentligt ekonomiskt intresse kan hänvisas till uttalanden i prop. 1955 : 3 (s. 173 —175).

I paragrafens andra stycke anges att förening inte heller får lämna kredit mot säkerhet av borgen som utfärdats av någon som avses i första stycket.

Tredje stycket upptar en undantagsbestämmelse varigenom under- stödsförening ges rätt att till kreditjävig person lämna s.k. livlån, dvs. lån mot säkerhet av försäkringsbrev som utfärdats av föreningen.

• Sida 134
•  Original

Prop. 1972: 69 134

Styrelse och firmateckning

275

I denna paragraf anges att bestämmelserna i 21—23 55, 25—30 55 och 32—37 55 EFL om styrelse och firmateckning i tillämpliga delar och med vissa jämkningar gäller i fråga om understödsförening. Motsva- rande bestämmelser i sakkunnigförslaget, som är intagna i 20—28 55, stämmer i sak i allt väsentligt överens med nämnda bestämmelser i EFL. I UFL är motsvarande regler intagna i 20—26 55 samt 28 och 29 55. I det följande skall jag peka på vissa punkter där de nya reglerna avviker från gällande rätt.

I UFL saknas bestämmelse om minsta antal styrelseledamöter. Ge- nom hänvisningen till 21 5 första stycket EFL skall styrelse alltid bestå av minst tre ledamöter.

Enligt 20 5 tredje stycket UFL skall styrelse utses på föreningssam- manträde med möjlighet för föreningen att i stadgarna bestämma, att styrelsen eller styrelseledamot skall tillsättas i annan ordning. En be- stämmelse av samma innehåll finns i 21 5 andra stycket EFL. På för- slag av den sakkunnige har denna bestämmelse i 27 5 1 departements- förslaget kompletterats med ett krav på att minst hälften av antalet sty- relseledamöter skall utses på föreningsstämma eller av organisation, som kan anses företräda medlemmarna. Ett sådant avsteg från EFL:s regler är motiverat av hänsyn till den stora vikt som läggs vid medlemsintres- set i en sammanslutning som driver försäkringsverksamhet.

F.n. är längsta mandattid för styrelseledamot fem år (20 5 femte stycket UFL). I överensstämmelse med sakkunnigförslaget innebär de nya reglerna att längsta tid för styrelseuppdrag skall vara tre år (21 5 tredje stycket EFL), dock med möjlighet för försäkringsinspektionen att medge en fyraårig uppdragstid (27 5 2 departementsförslaget). In- spektionens dispensrätt har införts mot bakgrund av att understödsför- ening skall ha rätt att hålla ordinarie föreningsstämma vartannat eller vart tredje år i stället för varje år (33 5 andra stycket departementsför- slaget). '

Genom hänvisningen till 21 5 tredje stycket EFL slås fast att —- som försäkringsinspektionen föreslagit i sitt remissyttrande — tiden för sty- relseledamots uppdrag skall räknas från den ordinarie föreningsstämma på vilken valet sker intill tiden för annan sådan stämma.

Enligt både gällande rätt och den sakkunniges förslag finns inget hin- der att till styrelseledamot utse annan än medlem i föreningen. Enligt min mening bör emellertid det inom föreningsrätten allmänt gällande principiella kravet att styrelseledamot skall vara medlem i föreningen tillämpas även av understödsföreningarna. Därför har hänvisning gjorts också till 22 5 andra stycket EFL, där detta krav ställs upp med den modifikationen att annan än medlem kan vara styrelseledamot, om det

• Sida 135
•  Original

Prop. 1972: 69 135

för visst eller vissa särskilt angivna fall medges i stadgarna. Regeln om undantag från kravet på medlemskap torde innebära att en förening inte i sina stadgar kan generellt dispensera från detta krav. Det torde däremot vara möjligt att föreskriva att ledamot som tillsätts av arbets- givare eller i viss annan ordning inte behöver uppfylla kravet på med- lemskap i föreningen.

28 5

Denna paragraf innehåller föreskrifter i fråga om styrelsens åliggan- den. Paragrafen, som saknar motsvarighet i UFL, stämmer i sak över- ens med 24 5 andra—fjärde styckena sakkunnigförslaget. Motsvarande föreskrifter i EFL finns i 24 5.

I första stycket föreskrivs att styrelsen skall tillse att verksamheten organiseras och drivs på ett sätt som tillgodoser medlemmarnas och öv- riga förmånstagares intressen. Vidare anges att styrelsen skall bevaka att bokföringen fullgörs enligt lag och föreskrifter som meddelas av försäk- ringsinspektionen och att medelsförvaltningen är ordnad på ett betryg- gande sätt. Enligt andra stycket är styrelsen skyldig att fortlöpande in- hämta uppgifter angående föreningens verksamhet och ekonomiska ställning. Bestämmelserna i tredje stycket innebär att styrelsen skall fö- relägga föreningsstämma förslag till stadgeändring eller annan åtgärd, om de krav som följer av soliditets- och skälighetsprinciperna inte längre uppfylls av föreningen.

Räkenskapers förande och årsredovisning

295

I paragrafen anges att bestämmelserna i 38 5 och 44 5 första stycket EFL skall äga motsvarande tillämpning på understödsförening. Be- stämmelserna i 38 5 EFL stämmer i sak överens med 29 5 sakkunnigför- slaget. De behandlar styrelsens skyldighet att årligen avge redovisning för förvaltningen av föreningens angelägenheter. I förhållande till gäl- lande rätt (27 5 UFL) innefattar den nya regleringen bl. a. den nyheten att den redovisning som skall läggas fram på föreningsstämman skall av- se inte som f.n. endast förvaltningsberättelse utan också balansräkning och vinst- och förlusträkning. Genom hänvisningen till 44 5 första stycket EFL, som saknar motsvarighet i UFL och sakkunnigförslaget,"- blir styrelsen skyldig att viss tid efter räkenskapsårets utgång hålla redo- visningshandlingarna tillgängliga för var och en som vill granska dem.

30 5 Denna paragraf svarar mot 14 5 UFL och 17 5 sakkunnigförslaget och innehåller bestämmelser i fråga om understödsförenings bokföring. De gällande bestämmelserna innebär att försäkringsinspektionen beträffan-

• Sida 136
•  Original

Prop. 1972: 69 136

de räkenskapsföringen kan meddela särskilda föreskrifter som skall gälla jämte reglerna i bokföringslagen (1929: 117), att kalenderåret skall vara räkenskapsår och att särskilda räkenskaper skall föras för varje verksamhetsgren. I sakkunnigförslaget har den ändringen gjorts, att upp- delningen av räkenskapsföringen på olika verksamhetsgrenar begränsats till att avse intäkter och kostnader. Mot denna ändring har jag ingen erinran. Ett från försäkringsbolagshåll vid remissbehandlingen framfört förslag, att även annan period än kalenderår bör tillåtas som räkenskaps- år har jag inte funnit skäl biträda. Förslaget avsåg att öppna möjlighet för förening, som är avsedd för visst företags anställda, att anpassa rä- kenskapsåret till företagets när detta är annat än kalenderår. Med an- ledning härav vill jag påpeka att beträffande de företagskassor, som är tjänstepensionskassor, finns möjlighet för försäkringsinspektionen att en- ligt 2 5 andra stycket lämna dispens från bestämmelsen i fråga, om till- räckligt starka skäl härför kan åberopas. Paragrafen har sålunda utfor- mats i enlighet med den sakkunniges förslag, därvid dock för tydlighe- tens skull markerats, att inspektionens rätt att meddela föreskrifter av- ser såväl den löpande räkenskapsföringen som styrelsens årsredovisning.

Revision

315

Denna paragraf innehåller en bestämmelse om att reglerna i 45, 46 och 49—51 55 EFL om revision i tillämpliga delar och med vissa jämk- ningar skall gälla i fråga om understödsförening. Motsvarande bestäm- melser i sakkunnigförslaget, som är intagna i 30—32 55, bygger på reglerna i EFL. De gällande bestämmelserna om revision finns i 30 och 31 55 UFL.

Enligt 45 5 första stycket EFL skall styrelsens förvaltning och rä- kenskaper granskas av en eller flera revisorer. På förslag av den sak— kunnige har det nuvarande kravet att minst två revisorer skall utses (30 5 första stycket UFL) behållits i departementsförslaget. Bestäm- melse härom finns i 31 5 första stycket 1.

I fråga om tiden för revisors uppdrag gäller f.n. att uppdraget inte får avse längre tid än fyra år (30 5 fjärde stycket UFL). Enligt 45 5 andra stycket EFL är längsta tiden två år. I överensstämmelse med sak- kunnigförslaget (30 5 sjätte stycket) har i departementsförslaget (31 5 första stycket 2) gjorts den avvikelsen från EFL:s regler, att längsta tiden för revisors uppdrag bestämts till tre år med möjlighet för försäkrings- inspektionen att medge en mandattid om fyra år. Bestämmelserna om revisors mandattid kommer därigenom att stämma överens med vad som föreslås gälla i fråga om tiden för styrelseledamots uppdragstid.

Genom hänvisning till 46 5 EFL införs kravet att revisor skall vara myndig och, om dispens för särskilt fall inte lämnas, här i riket bosatt

• Sida 137
•  Original

Prop. 1972: 69 137

svensk medborgare. En motsvarande bestämmelse är i sakkunnigförsla- get intagen i 30 5 tredje stycket.

Hänvisningen till reglerna i EFL innebär i förhållande till gällande rätt och till sakkunnigförslaget vidare de nyheterna för understödsför- eningarna, att sammanslutning med ändamål att handha gemensamma uppgifter för föreningar skall kunna utses till revisor, om särskilt revi- sionsorgan finns hos sammanslutningen (46 5 2 mom. EFL), samt att revisor får rätt att anlita medhjälpare (49 5 EFL).

Som nyss nämnts skall de regler i EFL till vilka hänvisning sker gälla i tillämpliga delar. Detta innebär bl. a. att bestämmelserna i 51 5 tredje stycket EFL om särskilt uttalande i revisionsberättelsen angående förslag av styrelsen med anledning av föreningens vinst eller förlust en- ligt balansräkningen och angående avsättning till reservfond inte äger tillämpning på understödsförening. Vad som skall gälla i fråga om an- vändningen av vinst enligt bokslutet regleras nämligen av de särskilda fondbildningsbestämmelserna i denna lag. Självfallet bör revisorerna dock kontrollera att dessa bestämmelser följs.

325

Bestämmelsen i första stycket, som saknar motsvarighet i UFL, sva- rar mot 30 5 fjärde stycket andra punkten i den sakkunniges förslag. Den innehåller —— efter förebild av vad som gäller för försäkringsbola- gen (100 5 1 mom. andra stycket FL) -— möjlighet för försäkringsin- spektionen att föreskriva att minst en av revisorerna skall vara av han- delskammare auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman, om föreningens verksamhet har stor omfattning eller det annars finns syn- nerliga skäl till sådan åtgärd.

Andra stycket innehåller bestämmelser om skyldighet att till försäk- ringsinspektionen göra anmälan om ny revisor eller revisorssuppleant. Bestämmelserna stämmer i sak överens med gällande rätt (30 5 sjätte stycket UF L) och den sakkunniges förslag (30 5 nionde stycket).

Föreningsstämma

335

I första stycket i denna paragraf anges att bestämmelserna i 52— 60 55 och 61 5 första och andra styckena EFL om föreningsstämma i tillämpliga delar gäller i fråga om understödsförening. Motsvarande regler i den sakkunniges förslag finns i 33—38 55. Dessa innebär en utbyggnad av de gällande reglerna (33—38 55 UFL) efter mönster av bestämmelserna i EFL.

Departementsförslagets bestämmelser skiljer sig från gällande rätt i bl. a. följande hänseenden. Genom hänvisningen till 53 och 55 55 införs

51" Riksdagen 1972. ] saml. Nr 69

• Sida 138
•  Original

Prop. 1972: 69 138

regler om styrelseledamöters och revisorers närvaro vid stämma, om ordförande vid stämma och upprättande av röstlängd och om justering av protokoll som förts vid stämma. Dessa bestämmelser saknar motsva- righeter i den sakkunniges förslag. Hänvisningen till 57 5 EFL innebär — i överensstämmelse med den sakkunniges förslag (36 5 första stycket) och efter önskemål från försäkringsinspektionen _ att den dag. då årsredovisning senast skall läggas fram, blir den 1 juli.

I 37 5 fjärde stycket UFL finns bestämmelser om utlysande av extra stämma när understödsförenings rörelse skall överlåtas på ett för ända- målet bildat ömsesidigt försäkringsbolag. På förslag av den sakkunnige har dessa bestämmelser utgått i den nya lagen. Överlåtelse på sådant bolag torde nämligen numera inte vara ett realistiskt alternativ när överlåtelse skall ske.

Den sakkunnige har föreslagit att endast medlem som fyllt 16 år skall ha rösträtt vid stämma, om inte annat bestämts i stadgarna (35 5). Enligt min mening bör i princip varje medlem ha en röst oberoende av medlemmens ålder. I förekommande fall får rösträtten för medlem utövas av förmyndare eller god man. Av hänvisningen till 56 5 EFL följer att nämnda princip skall gälla, dock med möjlighet för förening att föreskriva annat i stadgarna.

345

Denna paragraf, som motsvarar 34 5 första stycket UFL, 34 5 femte stycket sakkunnigförslaget och 61 5 tredje stycket EFL, innehåller be- stämmelser om avgörande av ärende som inte tagits upp i kallelse till stämma och ej heller meddelats medlemmarna enligt föreskrifter som kan finnas i stadgarna. Bestämmelserna som i sak i allt väsentligt stämmer överens med gällande rätt innebär att sådant ärende i princip får avgöras endast om ärendet enligt lag eller stadgarna skall före- komma på stämman eller omedelbart föranleds av ärende som skall av- göras där. Annat ärende än sådant som avser stadgeändring, frivillig likvidation eller överlåtelse får dock avgöras om tre fjärdedelar av de närvarande samtycker till det. Efter mönster av vad som gäller enligt EFL har i departementsförslaget denna möjlighet att avgöra ärende be- gränsats till ordinarie stämma. Vidare har en motsvarighet till bestäm- melsen i EFL om stämmas rätt att alltid kunna besluta om utlysande av extra stämma införts i paragrafens andra stycke.

355

I denna paragraf finns bestämmelser om möjlighet att låta förenings- stämmas befogenhet helt eller delvis utövas av därtill valda fullmäktige. Paragrafen svarar mot 39 5 UFL, 39 5 sakkunnigförslaget och 62 5 EFL.

• Sida 139
•  Original

Prop. 1972: 69 . 139

Gällande rätt

I 39 5 UFL anges att i stadgarna kan bestämmas att föreningsstäm- mas befogenhet skall helt eller delvis utövas av därtill utsedda personer. Sammanträde med dessa skall anses som föreningssammanträde, därvid dock gäller att person inte kan överlåta sin rösträtt på annan.

Den sakkunnige

Den sakkunnige framhåller att fullmäktigesystemet ofta framstår som en ändamålsenlig lösning och menar, att denna i realiteten ibland kan innebära att föreningens beslutande funktioner kommer att utövas av en mer talrik och för skilda medlemsgrupper representativ försam- ling än som blir fallet vid ett vanligt föreningssammanträde. Mot denna bakgrund finner den sakkunnige det angeläget att de nuvarande bestäm— melserna ändras så att de bättre svarar mot deras betydelse. I sakkun- nigförslaget (39 5) föreskrivs sålunda att — på motsvarande sätt som föreslagits beträffande styrelseledamöterna — minst hälften av fullmäk- tige skall utses av medlemmarna eller av organisation som kan anses företräda dessa. Vidare innehåller sakkunnigförslaget en huvudregel om att fullmäktige skall vara medlem i föreningen. Den sakkunnige fin— ner en sådan regel naturlig eftersom fullmäktige utövar de funktioner som annars utövas av medlemmarna på föreningssammanträde. Med hänsyn till fall där det f. 11. av organisatoriska eller andra särskilda skäl ansetts motiverat med en annan ordning skall försäkringsinspektionen enligt den sakkunniges förslag dock ha möjlighet att medge att också annan än medlem utses till fullmäktig. Den sakkunnige betonar att dispensregeln bör tillämpas restriktivt och i regel omfatta ett mindre, klart begränsat antal fullmäktige. I övrigt innebär sakkunnigförslaget att fullmäktiges mandattid i princip får vara högst tre år.

Remissyttrandena

Den föreslagna huvudregeln om att fullmäktig skall vara medlem i föreningen berörs av några remissinstanser. Svenska bankföreningen har i princip ingen erinran mot regeln men utgår från att dispensmöjlig- heten kommer att få utnyttjas i fråga om de tio pensionskassor, var och en omfattande de anställda i en affärsbank, som samverkar under be- nämningen Bankanställdas Pensionskassa. Samverkan tar sig uttryck i bl.a. att en gemensam fullmäktigeförsamling utses för de tio kas- sorna, därvid var och en av de berörda bankerna utser en fullmäktig och vederbörande arbetstagarorganisation utser en fullmäktig för varje förening bland respektive förenings aktiva medlemmar. Bankföreningen förutsätter, oaktat den sakkunniges uttalanden om att dispensregeln bör tillämpas restriktivt och om att dispens bör omfatta endast ett mindre

• Sida 140
•  Original

Prop. 1972: 69 . 140

antal fullmäktige, att den speciella konstruktionen av bankernas pen- sionskassor skall motivera att dispens kan erhållas för den nu tillämpade. ordningen för utseende av fullmäktige. Sveriges kommunalanställdas pensionskassa, vars speciella förhållanden berörts i anslutning till 2 5, anför svårigheter att frångå det nu tillämpade systemet för fullmäktige- val. Detta system innebär att majoriteten av fullmäktige utses av kom- munala sammanslutningar och kommunala arbetstagarorganisationer, därvid fullmäktige representerar inte de s.k. aktiva medlemmarna/ar- betstagarna utan de verkliga intressenterna i kassan, dvs. de olika kom- muner, kommunförbund och kommunala företag, som enligt stadgarna har medlemskap i kassan under benämningen passiva medlemmar.

Departementschefen

Jag anser att de av den sakkunnige föreslagna tilläggen till de nu- varande bestämmelserna om fullmäktige är befogade. Med anledning av remissyttrandena vill jag emellertid framhålla att dispensmöjligheten från kravet på att fullmäktige skall vara medlem i föreningen bör till- lämpas restriktivt och som regel omfatta endast ett mindre antal full- mäktige. I sådana alldeles speciella fall som tagits upp vid remissbe- handlingen bör emellertid också mera väsentliga undantag från huvud- regeln kunna tillåtas.

Talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad

365

I denna paragraf anges att bestämmelserna i EFL om talan mot sty- relseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad skall äga motsvarande tillämpning i fråga om understödsförening. Motsvarande bestämmelser i UFL (40 och 41 55) avser talan enbart mot styrelsele- damöter och revisorer. Sakkunnigförslaget (40 och 41 55) innebär en utbyggnad av de gällande reglerna i nära överensstämmelse med 63, 65 och 66 55 EFL. Den sakkunniges förslag innehåller dock inga be- stämmelser som svarar mot reglerna i EFL (64 5) om rätt för en mi- noritet inom föreningen att, om ansvarsfrihet vägrats styrelseledamot, på föreningens vägnar föra talan mot styrelseledamoten i fråga om för- valtningen av föreningens angelägenheter. Dessa bestämmelser hänger emellertid intimt samman med reglerna om möjlighet för en minoritet bland de röstberättigade att hindra beslut om ansvarsfrihet (63 5 EFL). I paragrafen har därför hänvisats också till 64 5 EFL.

• Sida 141
•  Original

Prop. 1972: 69 141

Ändring av förenings stadgar

I UFL (42——44 55) och i den sakkunniges förslag (42—44 55) har till ett avsnitt förts samman bestämmelser beträffande beslut om stadge- ändring, om frivillig likvidation och om överlåtelse .av föreningens rörelse. I departementsförslaget har reglerna om beslut om stadgeänd- ring behållits i ett särskilt avsnitt under det att bestämmelserna i fråga om likvidation och överlåtelse flyttats till de avsnitt i lagen som i övrigt reglerar likvidations- och överlåtelsefrågor.

375

Paragrafen innehåller bestämmelser om villkor för beslut om stadge- ändring och om anmälan av beslutet hos försäkringsinspektionen för godkännande och registrering. Motsvarande bestämmelser finns i UFL och i sakkunnigförslaget i 42 5 och 44 5 första och andra styckena.

Gällande rätt

För att beslut om ändring av understödsförenings stadgar" skall bli giltigt krävs f.n. antingen att samtliga röstberättigade förenat sig om det eller att beslutet fattats vid två på varandra följande föreningssam- manträden —— varaVo minst ett ordinarie —— och biträtts av minst två tredjedelar av de röstande vid det sista sammanträdet. Gäller ändringen införande av ny grund för uteslutande av medlem ur föreningen och skall den nya grunden avse även dem som är medlemmar när fråga om stadgeändring avgörs, krävs dock samtliga föreningsmedlemmars sam— tycke. För att beslut om stadgeändring skall bli giltigt måste det god— kännas av försäkringsinspektionen. Beslutet får underställas inspektio— nen endast genom anmälan för registrering. Det åligger styrelsens ord— förande att ofördröjligen göra sådan anmälan.

Försäkringsinspektionen skall vid sin prövning se till att beslutet om stadgeändring inte innebär att vissa medlemmar eller förmånsberättiga- de i otillbörlig grad gynnas på andra medlemmars eller förmånsberätti— gades bekostnad. — Innehåller stadgarna ytterligare villkor för giltighet av beslut om stadgeändring gäller även det.

Den sakkunnige

De gällande bestämmelserna har enligt den sakkunnige gett upphov till en del praktiska olägenheter. Kravet att minst ett av de två förenings- sammanträden, som normalt behövs för beslut om stadgeändring, måste vara ett ordinarie sammanträde, har sålunda ibland varit till hinder när det gällt att snabbt anpassa t. ex. en tjänstepensionskassas eller sjuk- kassas stadgar efter nya avtal på arbetsmarknaden eller med hänsyn till ändringar i den allmänna försäkringen. Vidare har kravet på samtliga

• Sida 142
•  Original

Prop. 1972: 69 . 142

framstått som så svårt eller omöjligt att infria, särskilt i en större för- ening, att det i realiteten kommit att få samma verkan som ett direkt medlemmars samtycke för införande av ny uteslutningsgrund i regel förbud mot sådana stadgeändringar. Detta har bl. a. medfört besvärlig- heter när det gällt att komma till rätta med överförsäkringsproblem inorn förening som meddelar sjukpenning.

Den sakkunnige föreslår att beslut om stadgeändring också i fortsätt- ningen skall vara giltigt endast om försäkringsinspektionen godkänner beslutet. Den nuvarande föreskriften att inspektionen vid sin prövning skall tillse att ändringen inte får till följd att vissa medlemmar eller- andra förmånsberättigade otillbörligt gynnas på andras bekostnad finns kvar i sakkunnigförslaget. Även om detta följer av den skälighetsprin- cip som genom den nya lagen skall gälla för understödsföreningarna är det enligt den sakkunnige inget som hindrar just att detta rättvisekrav här ytterligare stryks under. Med hänsyn till att skyddet mot oskäliga eller olämpliga stadgeändringar genom inspektionens prövning är vida bättre än inom annan associationsrättslig lagstiftning, förordar den sakkunnige viss uppmjukning av villkoren för giltighet av stadgeänd- ringsbeslut. Kravet att i fall där två sammanträden krävs minst ett av sammanträdena skall vara ett ordinarie föreslås sålunda utgå. Vidare förordar den sakkunnige som alternativ till det nuvarande kravet på samtliga medlemmars samtycke för giltigt beslut om införande av ny uteslutningsgrund, att beslutet skall ha fattats vid två på varandra föl- jande ordinarie föreningssammanträden och på det sista sammanträdet biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande.

Remissyttrandena

Konsumentkoaperationens pensionskassa vill förenkla förfarandet yt- terligare när det är fråga om att ändra sådana försäkringstekniska grun- der som tagits in i stadgarna. Kassan föreslår att för de s. k. ITP-kas- sorna bör grunderna utbrytas ur stadgarna och att ändring av grunder- na skall kunna beslutas av styrelsen efter hörande av person med s.k. aktuariekompetens enligt FL. Sveriges köpmannaförbunds pensionskas- sa har anfört liknande synpunkter. Båda kassorna pekar på att livför- säkringsbolags styrelse kan besluta om ändring i de för bolaget fast- ställda grunderna.

Departementschefen

Jag delar den sakkunniges uppfattning att de regler som nu gäller för föreningsstämmas avgörande av fråga. om stadgeändring bör libe- raliseras. Den sakkunniges förslag utgör enligt min mening en lämplig lösning. Paragrafens första stycke har därför i sak utformats i över- ensstämmelse med motsvarande bestämmelser i sakkunnigförslaget.

• Sida 143
•  Original

Prop. 1972: 69 143

Vad angår det vid remissbehandlingen i fråga om ITP-kassorna fram- förda önskemålet om ytterligare förenklingar av förfarandet när det är fråga om stadgeändring beträffande försäkringstekniska grunder vill jag framhålla följande. De åsyftade grunderna torde vara de som anges i 11 5 andra stycket 5 och 6 departementsförslaget. I dessa punkter anges att i stadgarna skall bl. a. tas in föreskrifter dels om försäkringsförmåner- nas beskaffenhet och storlek eller grunderna för deras beräkning, dels de fasta avgifter som skall erläggas till föreningen eller grunderna för deras beräknande. I det föregående har jag avvisat förslaget att för ITP-kassornas del slopa kravet på att grunderna skall anges i stadgar- na. De tjänstepensionskassor som meddelar ITP-försäkringar har sina försäkringsvillkor och grunder utformade efter mönster av vad som gäller för det ömsesidiga försäkringsbolaget Svenska Personalpensions- kassan (SPP). Ändringar i de på arbetsmarknaden träffade avtalen om kompletterande pensionsförmåner medför i regel även ändringar i såväl SPP:s försäkringsvillkor och grunder som i ITP-kassornas stadgar. För SPst del kan en anpassning till nya pensionsavtal ske smidigt eftersom styrelsen kan besluta om behövliga följdändringar av försäkringsgrun- derna och därefter erhålla försäkringsinspektionens stadfästelse av änd- ringarna. Med den sakkunniges förslag, som innebär att en stadgeänd- ring kan beslutas på två föreningsstämmor utan det nuvarande kravet att en stämma skall vara en ordinarie sådan, kan ITP-kassorna visser- ligen snabbare än enligt nuvarande ordning anpassa stadgarna till nya pensionsavtal. Med hänsyn till att det här är fråga om rena följdändringar till överenskomna ändringar i gällande pensionsplan —— i fråga om såväl grunder som villkor — och då en betryggande kontroll finns genom kra— vet på inspektionens godkännande, anser jag emellertid att det för an— givna stadgeändringar kan räcka med att ändringsbeslut fattats av sty- relsen. I paragrafens andra stycke har därför tagits in en bestämmelse härom.

I tredje stycket har tagits in bestämmelser om anmälan av stadge— ändringsbeslut till försäkringsinspektionen för godkännande och regist- rering. Bestämmelserna stämmer i sak överens med gällande regler med undantag av att skyldigheten att göra sådan anmälan lagts på styrelsen och inte som f.n. enbart på ordföranden. I departementsförslaget sak- nas motsvarighet till den gällande bestämmelsen att inspektionen vid sin prövning skall tillse att stadgeändring inte 'på ett otillbörligt sätt gynnar några på andras bekostnad. Av de allmänna krav som i fortsätt- ningen skall gälla i fråga om stadgars innehåll följer, som den sakkun- nige också påpekar, att inspektionens prövning av en stadgeändring måste ha till syfte bl.a. att stadgeändring inte på ett otillbörligt sätt gynnar några på andras bekostnad. Jag har därför ansett det överflödigt att föra över gällande föreskrift härom till den nya lagen.

• Sida 144
•  Original

Prop. 1972: 69 144

I fjärde stycket har i överensstämmelse med gällande rätt tagits upp en bestämmelse om att villkoren för giltighet av stadgeändring kan skärpas i stadgarna.

38å

Denna paragraf motsvarar 42 & femte stycket UFL och 44 å andra stycket i den sakkunniges förslag.

Talan mot föreningsstämmas beslut

395

Genom denna paragraf görs väsentligen bestämmelserna i 69 % EFL om talan mot föreningsstämmobeslut tillämpliga för understödsförening. Bestämmelserna svarar mot 45 % UFL och sakkunnigförslaget.

Likvidation och upplösning

Inledande av likvidationsförfarande

Under denna rubrik tas upp bestämmelser om likvidation. Bestäm- melser ges sålunda om likvidation på grund av frivilligt beslut av för- eningsstämma, frivillig likvidation (40 å). Vidare finns regler om skyl- dighet för förening att träda i likvidation när vissa händelser inträffar, tvångslikvidation (41 och 42 55), om skyldighet att utse likvidatorer vid dessa fall av tvångslikvidation och vid frivillig likvidation (43 5) samt om tvångslikvidation genom domstols beslut (44 och 45 åå). I avsnittet tas slutligen upp en bestämmelse om ekonomiskt ansvar för den som fortsätter förenings verksamhet trots att skyldighet föreligger för för- eningen att träda i likvidation (46 5).

405

Denna paragraf innehåller bestämmelser om frivillig likvidation. Motsvarande bestämmelser i UFL och i sakkunnigförslaget finns i 42—44 55. Bestämmelserna i departementsförslaget stämmer i huvud- sak överens med gällande rätt. Från den sakkunniges förslag skiljer de sig i ett avseende. Den sakkunnige har i sitt förslag slopat det nu- varande kravet att, om beslut om likvidation fattas på två förenings- stämmor, minst en av stämmorna skall vara en ordinarie stämma. Jag har emellertid inte funnit skäl att frångå detta krav, som för mot- svarande fall ställs upp i EFL (70 5).

• Sida 145
•  Original

Prop. 1972: 69 145

415

Paragrafen motsvarar 47 & UFL och sakkunnigförslaget och innehål- ler bestämmelser om tvångslikvidation på grund av stadgeföreskrift eller nedgång av medlemsantalet. I EFL finns motsvarande bestämmelser i 71 &.

I första stycket anges i överensstämmelse med gällande rätt att för- ening är skyldig att träda i likvidation, när sådant förhållande inträffar som enligt stadgarna skall medföra att föreningen skall upphöra med sin verksamhet.

Andra stycket behandlar tvångslikvidation med anledning av att för- enings medlemsantal gått ned under det minsta antal medlemmar som föreningen enligt 5 5 eller beslut av försäkringsinspektionen skall bestå av. Reglerna innebär i överensstämmelse med gällande rätt och den sakkunniges förslag att styrelsen är skyldig att omedelbart anmäla hos försäkringsinspektionen om det för föreningen gällande minimiantalet medlemmar underskrids. Inspektionen prövar därefter om föreningen skall få tillstånd att fortsätta sin verksamhet med ett annat minimiantal medlemmar. Ger inspektionen inte sådant tillstånd skall föreningen träda i likvidation. Enligt UFL gäller dessutom att, om förenings med- lemsantal nedgår under det antal som inspektionen fastställt i tillstånd att fortsätta verksamheten, föreningen är skyldig att träda i likvidation om det nya medlemsantalet inte åter uppnåtts inom en tid av tre må- nader. I likhet med sakkunnigförslaget tar departementsförslaget inte upp en sådan regel. Det innebär att förening får göra ny anmälan till inspektionen enligt denna paragraf, om medlemsantalet skulle gå ned under det som bestämts av inspektionen vid den första prövningen.

42 5 I denna paragraf erinras om att understödsförening är skyldig enligt bestämmelser i 61 och 64 åå att träda i likvidation, när överskott finns då konkurs avslutats, resp. när föreningen överlåter hela sin rörelse på annan understödsförening eller på försäkringsbolag.

435

I denna paragraf, som motsvarar 485 första stycket UFL och 48å första stycket i den sakkunniges förslag, finns regler om utseende av likvidatorer, när föreningen beslutat om frivillig likvidation och när tvångslikvidationsfall enligt 41, 61 eller 64 & föreligger. Motsvarande be- stämmelser i EFL finns i 70 å andra stycket.

445

Denna paragraf innehåller bestämmelser om möjlighet för styrelsele- damot, föreningsmedlem och försäkringsinspektionen att hos domstol - utverka förklaring att föreningen skall träda i likvidation, om föreskri-

• Sida 146
•  Original

Prop. 1972: 69 146

ven anteckning i registret om likvidation enligt 41, 61 eller 64 5 inte gjorts inom viss tid efter det att likvidationsanledningen uppkom. Be- stämmelserna stämmer i sak i allt väsentligt överens med reglerna i 50 & UFL och sakkunnigförslaget. I EFL finns motsvarande bestäm- melser i 71 å andra stycket.

45%

Enligt första stycket kan styrelseledamot och vissa andra personer hos domstol ansöka om att understödsförening skall förklaras skyldig att träda i likvidation, om föreningen saknar till registret anmäld behörig styrelse. Initiativ till sådan förklaring kan också tas genom anmälan av försäkringsinspektionen. Genom andra stycket görs reglerna i 72 & tredje och fjärde styckena EFL om förfarandet hos domstol med anled- ning av sådan ansökan eller anmälan tillämpliga för understödsför- ening.

De nya bestämmelserna stämmer i sak i allt väsentligt överens med reglerna i 46 & UFL och sakkunnigförslaget.

465

Paragrafen svarar mot 49 & UFL och sakkunnigförslaget samt 75 ål EFL.

Likvidator 47 &

I denna paragraf anges att bestämmelserna i 76 och 77 55 EFL om likvidator och om möjlighet i visst fall att få likvidator utsedd av dom- stol skall äga motsvarande tillämpning för understödsförening. Bestäm- melser med motsvarande innehåll finns i 52 resp. 51 å i UFL och i den sakkunniges förslag.

485

Denna paragraf motsvarar 55 ä 3 mom. UFL och 57 & fjärde styc- ket sakkunnigförslaget. Motsvarande regler finns i FL i 142 & fjärde stycket.

Registrering

495

I denna paragraf anges att bestämmelserna i 78 och 79 55 EFL om skyldighet dels för domstol att avsända vissa meddelanden för registre- ring, dels för likvidatorer att låta registrera att föreningen trätt i likvida— tion m.m. skall äga motsvarande tillämpning för understödsförening.

• Sida 147
•  Original

Prop. 1972: 69 147

Bestämmelserna i 78 & EFL har viss motsvarighet i 46 å andra styc- ket UFL och sakkunnigförslaget. Bestämmelser som svarar mot 79 & EFL finns i 53 & UFL och sakkunnigförslaget.

Likvidationsrevisor 50 &

Genom denna paragraf, som motsvarar 54 & sakkunnigförslaget, görs bestämmelserna i 80 å EFL om likvidationsrevisorer tillämpliga på" understödsförening. I UFL saknas bestämmelser om sådana revisorer.

Styrelsens slutredovisning

515

I paragrafen anges att bestämmelserna i 81 & EFL om skyldighet för styrelsen att avge slutredovisning" skall'äga motsvarande tillämpning för understödsförening. Paragrafen svarar mot 54 & UFL och 55 & sak- kunnigförslaget.

Föreningsstämma

525

I paragrafen anges att reglerna i 82 & EFL om rätt för röstberättigad att kräva utlysande av föreningsstämma och om kallelse till stämma under likvidation skall gälla också för understödsförening. I UFL och sakkunnigförslaget finns inga sådana regler.

Likvidatoremas förvaltning och redovisning 53 &

I denna paragraf anges att åtskilliga bestämmelser i EFL om likvida- torernas förvaltning och redovisningsplikt i tillämpliga delar gäller också för understödsförening. Motsvarande bestämmelser finns i UFL i 55 ä 1 och 2 mom., 56, 57, 60 och 61 åå och i sakkunnigförslaget i 56—58 och 61—63 55. F.n. gäller i fråga 'om redovisning att likvidatorerna inte behöver lägga fram sin årsredovisning på föreningsstämma för granskning. Den sakkunnige har inte föreslagit. ändring i detta hän- seende. Enligt min mening saknas emellertid anledning att frångå den ordning som vanligen gäller inom asso'cia'tionsrätten. Hänvisningen till EFL omfattar därför också 87 5 andra stycket enligt vilken likvidato- rerna skall kalla till föreningsstämma för granskning av redovisningen för det gångna räkenskapsåret.

545

Paragrafen, som motsvarar 58 & UFL och 59 & sakkunnigförslaget, innehåller bestämmelser om understödsförenings verksamhet under lik- vidation. " '

• Sida 148
•  Original

Prop. 1972: 69 148

Bestämmelserna innebär att förenings verksamhet i allt väsentligt skall upphöra under likvidationen. På förslag av den sakkunnige (59 å tredje stycket) har i paragrafens tredje stycke införts den nyheten för understödsföreningarna, att försäkringsinspektionen kan medge att verk- samheten får fortsättas i större omfattning än vad som följer av regler- na i första och andra styckena. Dispensmöjligheten är motiverad av att det visat sig att de gällande stränga reglerna ibland försvårat en för medlemmarna fördelaktig avveckling av verksamheten. Det får ankom- ma på försäkringsinspektionen att i varje dispensfall noggrant ange i vilka hänseenden verksamheten får fortsättas.

55å

Paragrafen motsvarar 59 å första stycket UFL och 60 å första stycket sakkunnigförslaget. I EFL finns motsvarande bestämmelser i 88 å första stycket.

56å

Till denna paragraf har förts samman de bestämmelser om överlåtelse av understödsförenings rörelse under likvidation som nu finns i 42—44 och 59 åå UFL. I sakkunnigförslaget är motsvarande bestämmelser in- tagna i 42—44 och 60 åå.

Efter mönster av vad som föreskrivs i 295 å FL angående överlåtelse av försäkringsbolags försäkringsbestånd har i fjärde och femte styckena införts regler om registrering av försäkringsinspektionens godkännande av överlåtelse och om skyldighet för understödsförening eller försäk- ringsbolag som övertar rörelsen att underrätta de försäkringstagare som berörs av överlåtelsen.

57å

Paragrafen, som svarar mot 62 och 65 åå UFL, 64 och 67 åå sak- kunnigförslaget och 88 å andra—fjärde styckena EFL, innehåller be- stämmelser om återbäringsskyldighet i vissa fall beträffande medel som uppburits vid fördelning av förenings tillgångar, om talan mot slutredo- visning och om preskriptionstid efter det slutredovisning lagts fram. De nuvarande reglerna har ändrats och byggts ut efter mönster från be- stämmelserna i EFL.

Förenklat förfarande 58 å

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL, motsvarar 68 å i den sakkunniges förslag och innehåller efter förebild i EFL (91 å) be- stämmelser om ett förenklat likvidationsförfarande, när det kan antagas

• Sida 149
•  Original

Prop. 1972: 69 149

att föreningens tillgångar inte räcker till att täcka likvidationskostna- derna. Bestämmelserna kan få betydelse vid avveckling av vissa mindre slutna föreningar.

Fortsatt likvidationsförfarande

59å

I UFL och i sakkunnigförslaget saknas bestämmelser om återuppta- gande av likvidationsförfarande, om behov därav skulle uppstå efter det att föreningen upplösts genom likvidation. Genom denna paragraf görs bestämmelser i EFL härom tillämpliga för understödsförening.

Konkurs m. m.

60å

Genom denna paragraf görs vissa bestämmelser i EFL om konkurs och ackordsförhandling utan konkurs tillämpliga på understödsför- ening. 93 å EFL svarar mot 63 å första och andra styckena UFL samt 65 å första och andra styckena sakkunnigförslaget och 94 å första stycket EFL motsvarar 64 å första stycket första punkten UFL samt 66 å första stycket första punkten sakkunnigförslaget. Motsvarighet till föreskriften i 64 å första stycket UFL om skyldighet för de som sist företrätt föreningen såsom konkursgäldenär att göra registreringsanmä- lan angående föreningens upplösning har inte tagits med i departe- mentsförslaget, eftersom anmälan om konkursens avslutande skall ske genom konkursdomarens försorg (93 å tredje stycket EFL).

61å

Denna paragraf motsvarar 63 å tredje stycket och 64 å andra stycket UFL samt 65 å tredje stycket och 66 å andra stycket i den sakkunniges förslag,

Talan mot likvidator eller likvidationsrevisor

62 å Genom denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL och i sak- kunnigförslaget, görs bestämmelserna i 95 å EFL om talan mot likvi- dator och likvidationsrevisor tillämpliga för understödsförening.

Överlåtelse av understödsförenings rörelse utan föregående likvidation

63 och 64 åå

I dessa paragrafer har med vissa jämkningar och tillägg tagits upp de regler om överlåtelse av förenings rörelseutan föregående likvida-

• Sida 150
•  Original

Prop. 1972: 69 150

tion som finns i 42—44 och 66 åå UFL. Motsvarande bestämmelser i sakkunnigförslaget finns i 42—44 och 69 åå. I överensstämmelse med gällande rätt men till skillnad från sakkunnigförslaget har kravet på att minst en föreningsstämma skall vara ordinarie, när beslut om överlåtelse fattas på två stämmor, behållits i departementsförslaget. Angående be— stämmelserna i 64 å första och andra styckena hänvisas till motiveringen till 56 å.

Överlåtelse kan enligt gällande rätt ske enbart på annan understöds- förening eller på försäkringsbolag. Vid remissbehandlingen har från arbetsgivarhåll föreslagits att i lagen skall anges att tjänstepensionskassa också kan överlåta sina tillgångar på arbetsgivaren mot att denne åtager sig att svara för pensionsutfästelserna i samband med att kreditförsäk- ring tecknas i FPG (Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt). Jag är inte beredd att lagstiftningsvägen föreskriva om överlåtelse av försäkringsverksamhet i annan ordning än överlåtelse på inrättning som driver försäkringsrörelse. Jag vill emellertid erinra om att förening kommer att ha viss möjlighet att avveckla sin verksamhet på det före- slagna sättet. Förening skall nämligen i sina stadgar ange hur det skall förfaras med behållna tillgångar vid föreningens upplösning (11 å andra stycket 19). Hinder synes därvid inte möta att förening i stadgarna föreskriver att föreningens verksamhet efter likvidation skall avvecklas genom att tillgångarna förs över på arbetsgivaren på villkor som anges i stadgarna.

Registrering

65 och 66 åå

I 65 å anges att flera bestämmelser i EFL om registrering skall, med vissa tillägg, gälla också för understödsförening. Bestämmelserna i 100 å första och tredje styckena EFL (tredje stycket ändrat 1971: 603), som motsvarar regler i 70 och 79 åå UFL samt 72 och 75 åå sakkunnigför- slaget, anger när registrering skall vägras och att sökandeskall få besked om vägrad registrering. Inspektionens kontroll av att stadgarna står i överensstämmelse med lagens bestämmelser innebär bl. a. att bedömning- en av stadgarnas innehåll skall ske med ledning av de allmänna riktlinjer som anges i 11 å första stycket departementsförslaget. Inspektionen skall således kontrollera att stadgarna uppfyller de krav som innefattas i soli- ditets— och skälighetsprinciperna och att stadgarnas innehåll även i övrigt är lämpligt. Bestämmelserna i 101 å EFL, som motsvarar reglerna i 71 å och 72 å första stycket UFL (73 å och 74 å första stycket sakkunnigför- slaget) behandlar de uppgifter som skall föras in i registret när förening registreras.

I 102 å EFL finns regler om talan under viss förutsättning med an- ledning av att förenings firma har likhet med annan registrerad sam-

• Sida 151
•  Original

Prop. 1972: 69 151

manslutnings firma; m'otSvarande regler finns i UFL i 74 å och i den sakkunniges förslag i' 77 å. Reglerna i 103 å 1 mom. EFL om anteck— ning i registret av domstols avgörande i vissa fall svarar mot 75 å UFL och 78 å sakkunnigförslaget.

Bestämmelserna i 66 å motsvarar de regler som finns i 76 å UFL (79 å sakkunnigförslaget).

I departementsförslaget finns inga motsvarigheter till bestämmelserna i 70 å, 73 å andra stycket, 74 å andra stycket och 76 å sakkunnigförsla- get. Föreskrifter med motsvarande innehåll bör i stället tas in i en sär— skild registreringskungörelse. I likhet med den sakkunnige har jag inte funnit skäl att till den nya lagen föra över bestämmelserna i 69 å andra stycket UFL om att registret skall innehålla styrelseledamöters och fir- matecknares namnteckningar. Som framgår av 14 å andra stycket depar- tementsförslaget skall namnteckning alltid vara tillgänglig för inspektio- nen.

Tillsyn

67 å

Bestämmelserna i denna paragraf svarar i huvudsak mot 77 å första —tredje styckena UFL och 83 å sakkunnigförslaget och anger vad för- eningsstyrelse har att iakttaga för att förse inspektionen med uppgifter i olika hänseenden. Den nuvarande föreskriften att vissa redovisnings- handlingar skall insändas till inspektionen inom viss närmare angiven tid har ändrats så att det i fortsättningen skall ankomma på inspektionen att bestämma tidpunkten för insändandet. Den nya utformningen av bestämmelserna innebär ingen ändring av inspektionens möjlighet att när som helst inventera förenings medel och granska räkenskaper och handlingar.

68å

I avsnitt 6.4 har jag i enlighet med den sakkunniges förslag förordat att, i den nya lagen tas in regler som ger försäkringsinspektionen möjlig- het till viss insyn i bolag, förening eller annan sammanslutning som sam- verkar med understödsförening. Bestämmelserna är intagna i denna pa— ragraf och svarar mot reglerna i 84 å sakkunnigförslaget. I enlighet med vad försäkringsinspektionen föreslagit i sitt remissyttrande har jag ut- format bestämmelserna i närmare överensstämmelse med reglerna i FL än vad som skett i sakkunnigförslaget.

Genom föreskrifterna i första stycket, som svarar mot 287 a å FL, åläggs ledningen för bolag, förening eller annan sammanslutning som har till uteslutande uppgift att bistå en eller flera understödsföreningar att i samma utsträckning som understödsförenings styrelse lämna upp- lysningar till försäkringsinspektionen och hålla tillgångar och handlingar

• Sida 152
•  Original

Prop. 1972: 69 152

tillgängliga för granskning av inspektionen. I praktiken torde inspektio- nen inte behöva hänvända sig till sådan sammanslutning (sidoorganet) för att få fram önskade uppgifter. I regel torde berörd understödsför- ening kunna skaffa fram den information som inspektionen vill ha.

Andra stycket svarar mot 337 å FL och innehåller bestämmelser som ger försäkringsinspektionen rätt att efter tillstånd av Kungl. Maj:t före- lägga ledningen för sammanslutning, som har intressegemenskap med understödsförening, att till inspektionen avge särskild redovisning över intressegemenskapen.

69å

Denna paragraf innehåller bestämmelser om rätt för försäkringsin- spektionen att förordna särskild revisor som tillsammans med övriga revisorer skall granska styrelsens förvaltning och räkenskaper. Bestäm- melserna, liksom den sakkunniges förslag (85 å), stämmer i sak över- ens med dem som sedan år 1952 gällt enligt 77 å fjärde stycket UFL och kan sägas utgöra motsvarigheten till de regler om s.k. minoritets- revisor som finns i 48 å EFL.

70å

Paragrafen motsvarar till viss del 77 å tredje stycket UFL. Motsva- rande bestämmelser i den sakkunniges förslag finns i 86 å. En nyhet i förhållande till gällande rätt är att försäkringsinspektionen får rätt att kalla till styrelsesammanträde och deltaga i överläggningarna vid så— dant sammanträde. Sådan rätt tillkommer inspektionen i fråga om för- säkringsbolagen enligt 286 och 287 åå FL.

71å

Paragrafen innehåller de i avsnitt 6 behandlade reglerna om möjlig- het för försäkringsinspektionen att ingripa mot understödsförening, när anmärkning kan riktas mot föreningens sätt att driva verksamheten. Be- stämmelserna svarar mot 78 å tredje och femte styckena UFL och 87 å sakkunnigförslaget. I likhet med den sakkunnige har jag ansett det obe- hövligt att ta upp en särskild bestämmelse —— motsvarande 78 å fjärde stycket UFL — om föreläggande när förenings verksamhet drivs af- färsmässigt.

72å

Denna paragraf innehåller vissa nya regler om rätt för försäkrings- inspektionen att förordna likvidator och likvidationsrevisor och om för- säkringsinspektionens befogenheter beträffande likvidatorerna. Paragra- fen svarar mot 88 å sakkunnigförslaget och har sin motsvarighet i 290 å FL.

Bestämmelsen i andra stycket att försäkringsinspektionen har samma

• Sida 153
•  Original

Prop. 1972: 69 153

befogenheter beträffande likvidatorerna som i fråga om styrelsen inne- bär bl.a. att likvidatorerna i tillämpliga delar måste iakttaga föreskrif- terna i 67 å departementsförslaget. Det åligger sålunda likvidatorerna att på tid och sätt som inspektionen bestämmer till inspektionen för varje räkenskapsår sända in bl. a. redovisningshandlingar och revisions- berättelser.

73å

Denna paragraf, som motsvarar 67 å andra stycket UFL och 89 å sakkunnigförslaget, tar upp de i avsnitt 7 behandlade bestämmelserna om skyldighet för föreningarna att utge bidrag till täckande av försäk- ringsinspektionens tillsynskostnader.

74å

Genom denna paragraf, som saknar motsvarighet i UFL och sakkun- nigförslaget, införs efter mönster från 289 å FL möjlighet för försäk- ringsinspektionen att förelägga vite när inspektionen meddelar före- skrift enligt denna lag.

Besvär 75 å

I samband med den nyligen beslutade förvaltningsreformen infördes i 79 å andra och tredje styckena UFL nya besvärsregler för understöds- föreningarna (SFS 1971: 581). Bestämmelserna i förevarande paragraf, som svarar mot 91 å i den sakkunniges förslag, stämmer i sak överens med reglerna i UFL. Bestämmelserna har kommenterats i prop. 1971: 30 (s. 154).

Skadestånd

76å

I denna paragraf anges att bestämmelserna i EFL om skadestånd äger motsvarande tillämpning i fråga om understödsförening. I den sakkun- niges förslag finns motsvarande bestämmelser intagna i 92—95 åå. I UFL finns skadeståndsbestämmelser i 28, 32, 56 och 82 åå.

Straffbestämmelser

77—80 åå

77 å svarar mot 85å första stycket UFL och 96å sakkunnigförsla— get. Bestämmelsen innebär att det är förenat med straffansvar att del- taga i drivandet av understödsföreningsverksamhet utan att föreningen är registrerad som understödsförening.

• Sida 154
•  Original

Prop. 1972: 69 154

I 78 å anges att bestämmelser i 110—112 åå EFL skall i tillämpliga delar gälla också för understödsföreningar och i 79 å tas upp ytterligare straffbestämmelser som är föranledda av de särskilda reglerna om un— derstödsföreningar. Bestämmelser med motsvarande innehåll finns i 86, 87 och 89 åå UFL och 97 å sakkunnigförslaget.

Bestämmelsen i 80 å att gärning som är belagd med straff enligt brottsbalken inte skall bestraffas enligt understödsföreningslagen har viss motsvarighet i 86 å andra stycket UFL.

Särskilda bestämmelser

81 och 82 åå

Bestämmelserna i 115 och 116 åå EFL, till vilka paragrafer ges en hänvisning i 81 å, motsvarar reglerna i 83 och 84 åå UFL och 101 och 102 åå sakkunnigförslaget. Hänvisningen till föreskrifterna i 114 å EFL om avskrift ersätter regler om avskrifter i olika sammanhang i UFL. I sakkunnigförslaget finns motsvarande föreskrifter i 100 å.

82 å motsvarar 81 å UFL och 98 å sakkunnigförslaget.

Övergångsbestämmelser

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1972. Bestämmelse härom och om upphävande av gällande lag om understödsföreningar- har tagits in i punkt 1 av övergångsbestämmelserna.

Under punkt 2 har tagits in de i avsnitt 3.3.5 behandlade övergångsbe- stämmelserna i fråga om erkända arbetslöshetskassor och om sådan icke erkänd arbetslöshetskassa som registrerats före den 1 juli 1972. Bestämmelserna innebär att den gamla lagen tills vidare gäller för nu nämnda kassor.

För understödsföreningar som registrerats hos försäkringsinspektio- nen före den nya lagens ikraftträdande föreslås en Övergångstid på fyra och ett halvt år för anpassningen av stadgarna till vissa centrala be- stämmelser i den nya lagen. Regler härom har tagits in under punkt 3. I den mån gällande stadgar inte står i överensstämmelse med bestäm- melserna i de lagrum som anges under punkt 3 får således motsvarande bestämmelser i den äldre lagen tillämpas till dess stadgarna anpassats till den nya lagen. Görs inte anmälan om stadgeändring i fråga om be- stämmelserna inom föreskriven tid, dvs. före den 1 januari 1977, och har undantag inte beviljats från bestämmelserna enligt 2 å andra styc- ket, ges inspektionen genom punkt 4 möjlighet att med tillämpning av reglerna i 71 å hos domstol ansöka om att föreningen skall träda i likvidation. Hänvisning i stadgarna till den gamla lagen skall, utom i de hänseenden som avses med angivna lagrum," i stället avse motsvarande bestämmelse i den nya lagen. '

• Sida 155
•  Original

Prop. 1972: 69 ' 155

Bestämmelserna i punkt 6 avser understödsföreningar som, på sätt framgår av 3 å första stycket den gamla lagen, inte behöver ha fler än 50 medlemmar, dvs. föreningar som uteslutande meddelar ålderspen- sion eller kapitalförsäkring vid livsfall eller ålderspension och sådan försäkring tillsammans. Enligt 5 å den nya lagen skall sådan förening i fortsättningen bestå av minst 100 medlemmar. Genom bestämmel- serna i punkt 4 medges förening, som vid lagens ikraftträdande har ett medlemsantal under 100, anstånd till den 1 juli 1973 att göra sådan anmälan till försäkringsinspektionen som avses i 41 å. Medger in- spektionen därvid inte att verksamheten får fortsättas med ett mindre antal medlemmar än 100 måste föreningen träda i likvidation.

Som jag angett i motiveringen till 2 å finns någon eller några så- dana pensionskassor för personer i offentlig tjänst som enligt 90 å första stycket 1 den gamla lagen förklarats undantagna från den gamla lagens tillämpning. Innebörden av bestämmelserna i punkt 10 är att pensions- kassa som erhållit sådan förklaring medges anstånd till den 1 januari 1977 med att inge ansökan om att vara undantagen från den nya la- gen. Under tiden fram till nämnda dag eller den senare dag beslut med- delats att ansökningen lämnats utan bifall är den nya lagen ej tillämp- lig på kassan.

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om ekonomiska föreningar

] 118 å första stycket 1 lagen om ekonomiska föreningar anges f.n. att lagen inte äger tillämpning på bl.a. understödsföreningar. Eftersom departementsförslaget till lag om understödsföreningar utformats så att lagen delvis hänvisar till bestämmelser i lagen om ekonomiska för- eningar bör en erinran härom tas in i denna punkt (jfr prop. 1971: 12 s. 256). Ändringen i 118 å första stycket 2 har samband med den år 1969 genomförda sammanslagningen av stadshypoteks- och bostads- kreditinstitutionerna. Sammanslagningen innebär bl. a. att landets bo- stadskreditföreningar genom fusion gick upp i stadshypoteksförening— arna (se prop. 1968: 153, BaU 62, rskr 370, SFS 1965: 575—577).

I 116 å har gjorts en redaktionell ändring med anledning av att 36 å, till vilken paragraf hänvisas i 116 å, efter lagändring år 1970 består av endast ett stycke (se SFS 1970: 456).

Vid upprättande av detta lagförslag har jag samrått med chefen för justitiedepartementet.

• Sida 156
•  Original

Prop. 1972: 69 156

9. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande över förslagen till 1) lag om understödsföreningar, 2) lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar in- hämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

• Sida 157
•  Original

Prop. 1972: 69 157

BILAGA ] Sakkunnigförslaget

Förslag till Lag om understödsföreningar

Härigenom förordnas som följer. Allmänna bestämmelser

1 å Med understödsförening förstås i denna lag förening med ända- mål att inom personförsäkringens område driva verksamhet, som ej är affärsmässig eller avser försäkring vid arbetslöshet, om föreningen

vunnit registrering som understödsförening med stöd av äldre lag, eller

är ämnad för inbördes bistånd och huvudsakligen avser anställda hos viss eller vissa arbetsgivare eller personer tillhörande viss yrkes- grupp eller medlemmar i ideell förening, inom vilken föreligger sådan intressegemenskap att även en samverkan för personförsäkring är na- turlig, eller

huvudsakligen avser att försäkra pensionsförmåner som tillkommer viss grupp av arbetstagare på grund av anställningsavtal.

2 å Understödsförening skall vara registrerad hos försäkringsinspek- tionen enligt bestämmelserna i denna lag och stå under inspektionens tillsyn.

3 å Medlemsantalet i understödsförening som meddelar förtids- eller efterlevandepension utan samband med ålderspension, sjukpenning för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller kapitalförsäkring för dödsfall till högre belopp än 1 000 kronor för en medlem, får ej understiga 500 och i annan understödsförening ej 100. om tillsynsmyndigheten ej medger annat.

4 5 Försäkringsförmån skall utges i pengar. Kapitalförsäkring får ej meddelas till högre belopp än 8000 kronor för en medlem, om tillsynsmyndigheten ej medger högre belopp.

5 å Understödsförening får ej utan tillsynsmyndighetens medgivande driva verksamhet som är främmande för ändamålet med föreningens försäkringsverksamhet. Omfattningen av sådan främmande verksam- het måste dock alltid stå i rimligt förhållande till försäkringsverksam— heten.

Utan tillsynsmyndighetens medgivande får understödsförening ej heller ändra eller utvidga sin försäkringsverksamhet så att den får en väsentligt ny inriktning eller kommer att omfatta ny verksamhetsgren.

6 5 För understödsförenings förbindelser svarar endast föreningens tillgångar, förfallna men ej erlagda avgifter inräknade.

• Sida 158
•  Original

Prop. 1972: 69 158

Innan understödsförening blivit registrerad kan den ej förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter eller vara part inför domstol eller annan myndighet.

Handlar medlemmar i föreningen eller ledamöter av dess styrelse eller andra på föreningens vägnar, innan den registrerats, svarar de som deltagit i åtgärden för uppkomna förbindelser en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

Stadgar och firma m. m.

7 å För att vinna registrering skall understödsförening ha antagit stadgar samt utsett styrelse och revisorer.

Ansökan om registrering skall göras av styrelsen. . Ansökningshandlingen skall innehålla uppgifter om medlemmar- nas antal, om föreningens postadress, om styrelseledamöters, revisorers och eventuella suppleanters fullständiga namn, medborgarskap och hemvist samt förklaring att dessa personer ej är omyndiga.

I ansökningshandlingen skall anges av vilka och hur föreningens firma skall tecknas, om ej denna befogenhet skall utövas endast av styrelsen. Skall firman tecknas av annan än styrelseledamot eller sty- relsesuppleant, gäller vad i föregående stycke sägs angående dessa även i fråga om sådan firmatecknare.

Till ansökningshandlingen skall fogas dels två avskrifter av föreningens stadgar, dels avskrift av protokoll vid sammanträde med föreningens med- lemmar. utvisande att stadgarna blivit antagna, liksom av sådant pro- tokoll eller annan handling, varav framgår att styrelse och revisorer utsetts,

dels försäkringsteknisk utredning angående beräkningen av de i stad- garna angivna avgifterna eller, om föreningen endast skall meddela sjuk- penning för högst 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning eller båda förmånerna i förening, de uppgifter som behövs för en bedömning av avgifternas storlek.

Har ej envar, som ensam eller gemensamt med annan är bemyndi- gad att teckna föreningens firma, på ansökningshandlingen egenhän- digt skrivit sin av vittnen styrkta namnteckning, skall till ansöknings- handlingen fogas särskild bilaga, på vilken namnteckningen finns och blivit styrkt av vittnen.

8 å Understödsförenings stadgar skall

tillgodose medlems intresse av att föreningen bereder försäkring till kostnad och villkor som är skäliga med hänsyn såväl till förmå- nernas art och omfattning som till föreningens storlek och övriga för- hållanden, samt

vara ägnade att trygga föreningens förmåga att fullgöra sina utfäs- telser till medlemmar och övriga förmånsberättigade. Stadgarna skall även i övrigt vara utformade på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt.

Stadgarna skall ange,

1. föreningens firma,

2. föremålet för föreningens verksamhet,

3. den ort inom riket, där föreningens styrelse skall ha sitt säte, 4 de villkor som skall gälla för inträde i föreningen,

• Sida 159
•  Original

Prop. 1972: 69 159

5. försäkringsförmånernas beskaffenhet och storlek eller grunderna för deras beräknande, liksom tid och villkor för deras utbetalning samt i fråga om kapitalförsäkring högsta tillåtna försäkringsbelopp för en medlem,

6. de fasta avgifter, som skall erläggas till föreningen, eller grunder- na för deras beräknande,

7. ordningen för beslut om uttaxering på medlemmarna, om sådan skall kunna förekomma, samt grunderna för uttaxeringens verk- ställande,

8. påföljden av försummelse att till föreningen erlägga fast avgift eller uttaxerat belopp,

9. villkoren för rätt till fribrev eller återköp, om sådan rätt föreligger samt reglerna för beräkning av fribrevs- och återköpsvärdena, 10. villkoren för belåning av försäkringsbrev hos föreningen, om sådan belåning får förekomma, 1.1. tiderna då försäkringsteknisk utredning skall verkställas, om skyl- dighet föreligger att upprätta sådan utredning, 12. grunderna för fondbildning, 13. hur avkastning ska-ll erhållas av medel som ej behövs för löpande utgifter samt hur värdehandlingar skall förvaras, 14. hur medel som ej är avsatta till försäkringsfond skall användas, samt när på försäkringsverksamheten uppkommet överskott skall användas till återbäring, bestämmelser därom, 15. antalet styrelseledamöter och revisorer eller det högsta och lägsta antal vartill de skall uppgå samt i förekommande fall motsva- rande uppgifter om suppleanter för styrelseledamöter eller reviso- rer, tiden för styrelseledamots, revisors och suppleants uppdrag samt sättet för deras tillsättande, 16. grunderna för styrelsens beslutförhet samt hur revision av styrel- sens förvaltning skall ske, 17. hur fullmäktige enligt 39 å skall utses, om sådana skall finnas, samt deras befogenhet och mandattid, 18. tid för ordinarie föreningssammanträde, 19. det sätt på vilket kallelse till föreningssammanträde skall ske och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, liksom den tid före sammanträde då föreskrivna kallelseåtgärder skall vara vidtagna, samt 20. hur vid föreningens upplösning skall förfaras med behållna till- gångar.

9 å Understödsförenings firma skall innehålla ett av orden ”under- stödsförening” eller ”försäkringsförening”. Meddelar förening uteslu- tande eller huvudsakligen sjukhjälp får firman dock i stället innehål- la ordet i'sjukkassa”. '

För registrering av understödsförenings firma gäller i övrigt vad där- om föreskrivs i firmalagen ( ). '

Medlemsförteckning

10 å Över understödsförenings medlemmar skall genom styrelsens försorg föras förteckning. Denna skall för varje medlem innehålla upp- gift om fullständigt namn, födelseår, senast kända hemvist samt tiden

• Sida 160
•  Original

Prop. 1972: 69 160

för inträdet i föreningen. För förening som bereder pension skall för- teckningen även uppta fullständigt namn, födelseår och senast kända hemvist på sådana pensionstagare som ej är medlemmar.

Tillgängliga uppgifter om fribrevsinnehavare som ej längre är med- lemmar i föreningen skall även ingå i förteckningen under särskild rubrik.

Förteckningen skall förvaras på betryggande sätt.

Medlems avgång 11 å Medlem får skriftligen uppsäga sig till utträde ur understöds— förening, om han icke på grund av sin anställning eller av annat skäl är skyldig tillhöra denna. I stadgarna får föreskrivas, att namnunder- skriften på uppsägningen skall vara bevittnad och att medlem under viss tid efter uppsägningen, högst ett år, skall kvarstå i föreningen.

Medlem får ej uteslutas ur förening av annan orsak än stadgarna anger.

12 å Har medlem utträtt eller uteslutits ur understödsförening eller avlidit äger föreningen likväl, om stadgarna ej föreskriver annat, rätt till stadgeenlig avgift för den tidsperiod, varunder avgången ägt rum, samt vad som enligt beslut om uttaxering, som fattas före avgången, belöper på den som avgått.

Då medlem avgått ur förening äger han eller, om han avlidit, hans rättsinnehavare ej annan rätt till föreningens tillgångar än som fram- går av föreningens stadgar.

F ribrev och återköp

13 å Understödsförening som meddelar pensions- eller kapitalförsäk- ring är skyldig att på villkor som anges i stadgarna ändra sådan för- säkring till avgiftsfri försäkring (fribrev) eller, såvitt avser kapitalför- säkring, återköpa densamma, när medlem utträder eller uteslutes ur föreningen. Undantag från dessa föreskrifter kan medges av tillsyns- myndigheten.

Skyldighet enligt första stycket får i stadgarna endast inskränkas ge— nom villkor angående den tid under vilken försäkringen skall ha gällt, sammanlagda beloppet av inbetalade avgifter eller fribrevs- eller åter- köpsvärdets storlek.

Avgifter

14 å Understödsförening skall till verksamhetens bedrivande uppta fasta medlemsavgifter. Är föreningens verksamhet uppdelad på flera verksamhetsgrenar skall avgifter beräknas för varje verksamhetsgren för srg.

Upptagande av avgifter får ej göras beroende av inträffade försäk- ringsfall.

Om stadgarna medger särskild uttaxering, får sådan äga rum endast när föreningens tillgångar finnes vara otillräckliga för verksamhetens behöriga utövande.

• Sida 161
•  Original

Prop. 1972: 69 161

F örsäkringsteknisk utredning

15 & Styrelse för understödsförening skall minst vart femte år låta upprätta och i samband med ingivandet av de handlingar som avses i 83 5 till tillsynsmyndigheten insända försäkringsteknisk utredning av föreningens ställning vid föregående års slut. Är föreningens verksam- het uppdelad på flera verksamhetsgrenar, skall utredningen avse varje verksamhetsgren för sig. Beträffande sjukhjälpsverksamhet föreligger dock skyldighet att verkställa sådan utredning endast om sjukpenning meddelas för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuk- lighetstillstånd.

Tillsynsmyndigheten äger ålägga förenings styrelse att även på annan tid eller för annan sjukhjälpsverksamhet än som avses i första stycket låta upprätta och inge försäkringsteknisk utredning. '

Från skyldigheten att låta upprätta försäkringsteknisk utredning äger tillsynsmyndigheten helt eller delvis befria förening om dess rörelse är av mindre omfattning eller om det av annan orsak föreligger skälig anledning till sådan befrielse.

Försäkringsteknisk utredning skall upprättas enligt de föreskrifter och grunder som tillsynsmyndigheten utfärdat eller fastställt. Utredningen upprättas av person, vilken är behörig utöva befattning som aktuarie vid livförsäkringsbolag eller av tillsynsmyndigheten förklarats behörig att upprätta utredningen.

16 % I försäkringsteknisk utredning skall premiereserv beräknas. Prc— mierescrven utgör skillnaden mellan kapitalvärdet av föreningens fram- tida utgifter för löpande försäkringar och kapitalvärdet av de avgif— ter föreningen kan ha att ytterligare uppbära för dessa försäkringar.

Räkenskapers förande

17 % Tillsynsmyndigheten får meddela särskilda föreskrifter om hur understödsförenings räkenskaper skall föras att gälla vid sidan av dem, som föreningen är skyldig att iaktta enligt bokföringslagen (1929: 117). Räkenskapsavslutning skall ske för kalenderår. '

Är förenings verksamhet uppdelad på flera verksamhetsgrenar, skall intäkter och kostnader redovisas för varje gren för sig.

F ondhiidning

18 5 Då bokslut är uppgjort skall vad som av föreningens intäkter från varje försäkringsgren ej åtgått för kostnader för samma gren un— der det år bokslutet avser avsättas till försäkringsfond.

Visar försäkringsteknisk utredning, att försäkringsfonden överstiger vad som fordras för täckning av premiereserven jämte en tjugondel därav, kan, om stadga-rna medger det, överskjutande belopp eller del därav undantas från försäkringsfonden. '

Vill understödsförening i annat fall än som avses i andra stycket undanta medel från försäkringsfond, skall föreningen inhämta tillsyns- myndighetens medgivande därtill. Sådant medgivande får endast läm- nas om den tillämnade åtgärden ej äventyrar föreningens förmåga att fullgöra sina förpliktelser.

• Sida 162
•  Original

Prop. 1972: 69 162

Kapitalplacering

19 5 1 mom. Till försäkringsfond avsatta medel, liksom medel vilka fordras för att täcka de av föreningens övriga skulder som ej utgör andra fonder, skall vara redovisade i följande slag av värdehandlingar.

]. obligationer eller andra skuldförbindelser, som utfärdats eller garanterats av staten,

2. obligationer utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank, ko- nungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypotekskassan, Skeppsfartens sekundärlånekassa eller Sveriges investeringsbank aktiebolag eller av kreditaktiebolag, som en- ligt vad därom finnes stadgat står under tillsyn av bankinspektionen,

3. av riksbanken, svenskt bankaktiebolag, postbanken, svensk spar- bank eller centralkassa för jordbrukskredit utfärdade fordringsbevis med undantag av sådana för den allmänna rörelsen avsedda förskriv- ningar som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis),

4. obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garan- terade av svensk kommun,

5. av svenskt industriföretag utfärdade obligationer, vilka offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges investeringsbank ak— tiebolag,

6. skuldförbindelser, för vilka föreningen äger säkerhet genom inteckning i jordbruks-, bostads-, kontors— eller affärsfastighct inom fyra femtedelar eller i annan fastighet inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde eller

inteckning i tomträtt, till vilken hör byggnad som är avsedd för bo- stads—, kontors— eller affärsändamål, inom fyra femtedelar eller i an- nan tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, allt med den ytterligare begränsning som tillsynsmyndigheten föreskri- ver med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller annan omständig- het,

dock att, utom i fråga om sådant lån till svensk kommun för vilket tillsynsmyndigheten medgivit undantag, åbyggnad skall, för att inteck- ning i fastigheten eller tomträtten får godkännas, vara brandförsäk— rad i försäkringsbolag som avses i lagen om försäkringsrörelse eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse här i riket,

7. inhemska eller utländska värdehandlingar, som till sin art och till den säkerhet de erbjuder kan anses jämförliga med några av de under "l.—6 nämnda; dock ej värdehandlingar, vilka enligt sin lydelse skall infrias i främmande valuta,

eller i följande tillgångar av annan art:

8. lån mot säkerhet i av föreningen utfärdat försäkringsbrev inom återköpsvärdet,

9. föreningen tillhörig fastighet intill belopp och med brandförsäk- ringsvillkor som enligt 6 gäller beträffande intecknade skuldförbindel- ser.

1.0. värdet av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på grund av i återförsäkring övertagna försäkringar.

2 mom. Förening, som enligt sina stadgar är uteslutande eller hu- vudsakligen avsedd för anställda vid visst företag, får även fullgöra här ovan föreskriven redovisning i sådana av företaget utfärdade skuldför-

• Sida 163
•  Original

Prop. 1972: 69 ' 163

bindelser, för vilka föreningen äger säkerhet i värdehandlingar, som av- ses i 1 mom. under 1—5 och 7.

3 mom. Utan hinder av bestämmelserna i 1 och 2 mom. får ett belopp motsvarande högst en tiondel av försäkringsfonden redovisas i andra värdehandlingar än som avses i 1 mom. 1—7, dock ej i aktier,

och i tillgångar enligt 9 utöver där angivet belopp.

Styrelse, firmateckning och årsredovisning

20 % För understödsförening skall finnas en styrelse som skall bestå av minst tre ledamöter.

Styrelsen skall förvalta föreningens angelägenheter i enlighet med bestämmelserna i denna lag.

Styrelsen skall väljas på föreningssammanträde om stadgarna ej föreskriver att styrelsen eller ledamot därav skall tillsättas i annan ord- ning. Minst hälften av styrelsens ledamöter skall dock alltid utses på föreningssammanträde eller av organisation som kan anses företräda medlemmarna.

Styrelseledamot skall vara myndig och, om tillsynsmyndigheten ej för särskilt fall medger annat, här i riket bosatt svensk medborgare.

Styrelseledamot får ej utses för längre tid än tre år. När särskilda skäl föreligger därtill, får dock tillsynsmyndigheten medge att mandat- tiden omfattar fyra år. Även om styrelseledamots mandattid ej gått till ända. kan han skiljas från uppdraget genom beslut av den som utsett honom. Styrelseledamot äger också rätt att avgå före utgången av nämnda tid. Anmälan om avgång skall göras hos styrelsen och, när styrelseledamot ej är vald på föreningssammanträde, hos den som till- satt honom.

Avgår, cntledigas eller avlider en på föreningssammanträde vald sty— relseledamot, eller uppkommer annars hinder för honom att kvarstå i styrelsen och finns ej suppleant. skall övriga ledamöter omedelbart föranstalta om val av ny ledamot för återstående mandattid. Medde— las ej annan föreskrift i stadgarna, får dock med valet anstå till nästa föreningssammanträde då styrelseval skall äga rum, om styrelsen är be- slutför med kvarstående ledamöter och suppleanter samt antalet ej understiger tre.

Vad i denna lag sägs om styrelseledamot gäller i tillämpliga delar styrelsesuppleant.

Stadgarna får innehålla närmare bestämmelser om de förutsättningar under vilka suppleant äger inträda i tjänstgöring och när flera sup— pleanter finns, om ordningen för deras inträde i styrelsen. Sådana be— stämmelser får även meddelas av den som utsett suppleanten. Bestäm- melse som avses i detta stycke får dock ej registreras.

21 & lnom styrelsen skall en ledamot vara ordförande. Lämnar stad- garna ej annan föreskrift eller utses ej ordförande vid föreningssam- manträde skall styrelsen välja någon därtill. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning. Anställd hos föreningen får ej vara ordförande.

Ordföranden skall se till att sammanträden hålls när det behövs. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll. Ledamot av sty- relsen har rätt att på begäran få särskild från styrelsens beslut avvi- kande mening antecknad till protokollet. Protokollen skall föras i num- merföljd och förvaras på betryggande sätt.

• Sida 164
•  Original

Prop. 1972: 69 164

Styrelsen är beslutför. när antalet närvarande vid sammanträde överstiger hälften av hela antalet styrelseledamöter, om ej för beslut- förhet högre antal föreskrivits i stadgarna.

Som styrelsens beslut gäller, om ej stadgarna föreskriver särskild röstpluralitet, den mening. om vilken de flesta röstande förenar sig, och vid lika röstetal den mening som biträds av ordföranden.

Styrelseledamot får ej delta i behandling av fråga rörande avtal mellan honom och föreningen. Ej heller får han delta i behandling av fråga om avtal mellan föreningen och tredje man. om han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan strida mot föreningens. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning i fråga om gåva från föreningen och om rättegång eller annan talan mot styrelseledamot eller tredje man.

22 % Styrelsen får bemyndiga en eller flera personer att teckna för- eningens firma, om ej i stadgarna eller genom beslut vid förenings— sammanträde gjorts inskränkning i detta avseende. Gäller bemyndigan- det person utom styrelsen, äger 20 % fjärde stycket motsvarande till- lämpning.

Bemyndigande att teckna föreningens firma får när som helst åter- kallas av styrelsen.

Får enligt stadgarna eller enligt beslut av föreningssammanträde el- ler av styrelsen rätten till firmateckning endast utövas gemensamt av två eller flera personer, skall vad sålunda föreskrivits lända till efter- rättelse. Andra inskränkningar i bemyndigandet får ej registreras.

23 % Styrelsen äger. i den mån annat ej följer av bestämmelserna i denna lag, handla på föreningens vägnar i förhållande till tredje man samt företräda föreningen inför domstol och andra myndigheter. Sam— ma behörighet tillkommer den eller dem som efter vad i 22 % sägs får teckna föreningens firma.

Har styrelsen eller firmatecknare företagit rättshandling på förening- ens vägnar men därvid handlat i strid mot meddelad föreskrift eller annars överskridit sin befogenhet, är rättshandlingen ej gällande mot föreningen om tredje man insåg eller bort inse att sådant överskridan- de förelåg.

Har styrelsesuppleant utövat styrelseledamots befogenhet, när förut- sättning för hans inträde i styrelseledamots ställe saknats, är detta för- hållande utan verkan mot tredje man, om denne ej insåg eller bort inse att så var fallet.

24 % Styrelsen eller annan som enligt 22 % är ställföreträdare för för- eningen skall vid förvaltning av dess angelägenheter rätta sig efter för- eningens stadgar och de föreskrifter som föreningssammanträde med— delar. Annan ställföreträdare än styrelsen skall också rätta sig efter föreskrift som denna meddelar.

Styrelsen skall särskilt tillse att föreningens verksamhet organiseras och drivs på sätt som bäst tillgodOSer medlemmarnas och övriga förmånsberättigades intressen,

att föreningens bokföring fullgörs i överensstämmelse med lag och givna föreskrifter, samt

att medelsförvaltningen är ordnad på ett betryggande sätt. Styrelsen skall i behövlig omfattning hålla sig fortlöpande informe-

• Sida 165
•  Original

Prop. 1972: 69 165

rad om de förhållanden som kan ha betydelse för föreningens verk- samhet och ekonomiska ställning.

Framgår att föreningen är oförmögen att fullgöra sina utfästelser eller föreligger anledning till antagande att föreningens ställning kom- mer att Visa fortgående försämring eller motsvarar stadgarna av annan orsak ej längre de allmänna kraven enligt 8 % första stycket, åligger det styrelsen att till föreningssammanträdes avgörande så snart kan ske framlägga förslag till nödvändig stadgeändring eller till annan lämp- lig åtgärd.

25 % Den som äger företräda föreningen får ej avyttra eller med in- teckning för gäld belasta föreningens fasta egendom eller tomträtt, om ej föreningssammanträde bemyndigat honom därtill. Sådant bemyn— digande får ej i något fall gälla utöver två år.

Har åtgärd enligt första stycket företagits utan vederbörligt bemyn— digande och vill föreningen klandra åtgärden. skall föreningen väcka talan därom inom aderton månader sedan lagfart, inskrivning eller in— teckning beviljats. Försummas det, är rätt till talan förlorad.

26 % Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening bör un— dertecknas med föreningens firma. Om hur firmateckning skall verk- ställas finns bestämmelser i firmalagen( ).

Har styrelsen eller annan ställföreträdare för förening utfärdat hand- lmg utan firmateckning och framgår ej av dess innehåll, att den ut- färdats på föreningens vägnar, svarar de som undertecknat handling- en en för alla och alla för en, såsom för egen skuld, för förbindelse som kan ha uppkommit genom handlingen.

27 % Bestämmelserna i rättegångsbalken om behörighet att motta del- givning i rättegång mot föreningen äger även tillämpning då annat meddelande skall delges föreningen.

Vill styrelsen väcka talan mot föreningen skall styrelsen utlysa för— eningssammanträde för val av ombud att föra föreningens talan i tvis- ten. Stämning delges genom att föredras på sammanträdet.

28 % Sker ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga om rät- ten att teckna föreningens firma eller ändras föreningens postadress skall styrelsen ofördröjligen göra anmälan därom för registrering. Om sådan anmälan gäller i tillämpliga delar vad i 7 % sägs om ansökan. Den som berörs av ändringen har även rätt att göra sådan anmälan.

29 % Styrelsen skall för varje räkenskapsår avge redovisning för för- valtningen av föreningens angelägenheter genom avlämnande av be- rättelse om verksamheten under året (förvaltningsberättelse) jämte re- dogörelse för föreningens ställning vid räkenskapsårets utgång (balans- räkning) samt för intäkter och kostnader under året (vinst- och för- lusträkning). Redovisningshandlingarna skall vara underskrivna av sty- relsens ledamöter.

Minst en månad före det föreningssammanträde. på vilket redovis— ningshandlingarna och revisorernas berättelse skall framläggas, skall styrelsen till revisorerna överlämna redovisningshandlingarna för det förflutna räkenskapsåret.

• Sida 166
•  Original

Prop. 1972: 69 166

Revision

30 % Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skall granskas av minst två revisorer.

Revisorerna skall väljas på föreningssammanträde. I stadgarna får dock bestämmas, att en eller flera av revisorerna skall tillsättas i an- nan ordning.

Revisor skall vara myndig och, om tillsynsmyndigheten ej för särskilt fall medger annat, här i riket bosatt svensk medborgare.

Revisor skall ha den erfarenhet beträffande bokföring och den insikt i ekonomiska förhållanden som fordras för uppdraget med hänsyn till föreningens verksamhet. Är denna mycket omfattande eller föreligger annars synnerliga skäl därtill äger tillsynsmyndigheten föreskriva, att minst en av revisorerna skall vara av handelskammare auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman.

Den får ej vara revisor som är befattningshavarc hos föreningen el- ler den som under nästförflutna året biträtt föreningen med bokföring eller medelsförvaltning eller den som intar en underordnad eller bero- ende ställning till styrelseledamot eller befattningshavarc hos för- eningen, ej heller styrelseledamots eller befattningshavares make eller den som med honom är i rätt upp eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är hans syskon eller med honom är i det svågerlag, att den ene är gift med den andres syskon.

Revisor som väljs på föreningssammanträde skall utses för tid intill dess ordinarie sammanträde enligt 36 % hållits. Mandatet får ej avse längre tid än till och med det sammanträde som skall äga rum un- der tredje räkenskapsåret efter valet. När särskilda skäl föreligger där- till, får dock tillsynsmyndigheten medge att mandattiden omfattar fyra år. Även om revisors mandattid ej gått till ända kan han skiljas från uppdraget genom beslut av den som utsett honom.

Vad i denna lag sägs om revisor gäller i tillämpliga delar revisors— suppleant.

Avgår, entledigas eller avlider en på föreningssammanträde vald re- visor eller uppkommer annars hinder för honom att vara revisor och finns ej suppleant skall styrelsen genast föranstalta om val av ny re- visor.

Utses ny revisor eller revisorssuppleant skall anmälan därom oför- dröjligen göras till tillsynsmyndigheten genom styrelsens försorg, om han valts på föreningssammanträde, och annars av den som tillsatt honom. Tillsynsmyndigheten äger meddela närmare föreskrifter om in- nehållet i sådan anmälan.

Angående revisor som förordnas av tillsynsmyndigheten finns bestäm- melser i 85 %.

31 % Det åligger revisorerna att vidta de åtgärder som behövs för att_de skall kunna fullgöra sitt uppdrag på behörigt sätt. Särskilt ålig- ger det dem

att granska föreningens böcker och andra räkenskaper, att ta del av protokoll från styrelsens och föreningens sammanträden, att verkställa inventering eller kontrollera verkställd inventering av förenings kassa och övriga tillgångar,

att tillse att föreningens bokföring och medelsförvaltning samt kon- trollen därav är tillfredsställande, samt

• Sida 167
•  Original

Prop. 1972: 69 167

att granska de i 29 % nämnda årliga redovisningshandlingarna och därvid kontrollera

att föreningens tillgångar ej upptagits för högt eller dess skulder för lågt och ej heller i övrigt i strid mot i lag givna eller av tillsynsmyn- digheten meddelade föreskrifter.

Revisorerna skall ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som meddelats av föreningssammanträde och ej strider mot lag eller författning eller mot stadgarna.

Styrelsen skall ge revisor tillgång till föreningens böcker. räkenska- per och andra handlingar samt i övrigt lämna honom det biträde som han begär för uppdraget. Styrelsen får ej vägra att lämna revisor begärd upp- lysning angående förvaltningen.

32 % Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en av dem un- dertecknad revisionsberättelse. Denna skall överlämnas till styrelsen minst två veckor före det i 36 % nämnda ordinarie föreningssamman— trädet. Revisorerna skall inom samma tid återlämna de till dem över- lämnade redovisningshandlingarna.

Revisionsberättelsen skall innehålla redogörelse för resultatet av re- visorernas granskning med närmare uppgifter om eventuella anmärk- ningar. Revisorerna äger även i revisionsberättelsen meddela erinringar som de anser bör komma till medlemmarnas kännedom. Berättelsen skall innehålla särskilt uttalande om ansvarsfrihet för styrelsens leda- möter.

F öreningssammanträde

33 % Medlems rätt att delta i handhavandet av understödsförenings angelägenheter utövas på föreningssammanträde.

Ingen får själv eller genom ombud eller som ombud för annan delta i behandling av fråga om avtal mellan honom och föreningen. Ej hel- ler får någon delta i behandling av fråga om avtal mellan föreningen och tredje man, om han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan strida mot föreningens. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning beträffande gåva från föreningen och rättegång eller annan talan mot honom eller tredje man.

Styrelseledamot får ej delta i beslut om ansvarsfrihet för förvalt- ningsåtgärd, för vilken han är ansvarig, eller i val av revisor.

34 % Kallelse till föreningssammanträde utfärdas i enlighet med stad— garnas föreskrifter.

I kallelsen skall anges alla ärenden som avses förekomma vid sam- manträdet i den mån deras förekomst ej omedelbart framgår av denna lag eller av stadgarna. Innefattar ärende förslag till ändring av stad- garna, skall ändringens huvudsakliga innebörd anges i kallelsen.

Har medlemmarna på sätt och i tid före sammanträdet som stad- garna anger genom särskilda meddelanden fått kännedom om de ären- den som skall förekomma vid sammanträdet, anses som om ärendena upptagits i kallelsen.

Om beslut för att vara giltigt skall ha fattats vid två på varandra följande föreningssammanträden, får kallelse till andra sammanträdet ej utfärdas innan det första hållits.

• Sida 168
•  Original

Prop. 1972: 69 168

Ärende, som ej angivits i kallelsen till sammanträdet eller om vilket meddelande ej ägt rum efter vad i tredje stycket sägs, får vid sam- manträdet icke företas till avgörande, om ej ärendet enligt denna lag eller stadgarna skall förekomma vid sammanträdet eller omedelbart föranledes av ärende som där skall avgöras. Utan hinder av vad så- lunda sagts får dock annat ärende än som avses i 42 och 43 åå före— tas till avgörande om tre fjärdedelar av närvarande röstberättigade samtycker därtill.

35 % Jämte vad i övrigt i denna lag är föreskrivet om utövande av rösträtt och fattande av beslut på föreningssammanträde gäller, där an- nat ej bestämts i stadgarna. att - ]. varje medlem som uppnått 16 års ålder har en röst,

2. medlems rösträtt kan utövas genom annan medlem som ombud, 3. ingen som ombud får företräda mer än en medlem.

4. som föreningens beslut gäller den mening, för vilken de flesta rös- terna avges, och att

5. vid lika röstetal val avgöres genom lottning, men i andra frågor den mening gäller som biträds av ordföranden vid sammanträdet.

Genom styrelsens försorg skall på föreningssammanträde föras pro- tokoll. Har beslut fattats genom omröstning, skall anges hur röstningen utfallit. Senast fyra veckor efter sammanträdet skall protokollet finnas tillgängligt för medlemmar och röstberättigade. Protokollen skall för- varas på betryggande sätt.

36 % Före den 1 juli varje år skall hållas ordinarie föreningssamman- träde. vid vilket styrelsen skall framlägga redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen för det sistförflutna räkenskapsåret.

Vid detta föreningssammanträde skall fragan om beviljande av an- svarsfrihet åt styrelseledamöterna för den tid redovisningen omfattar företas till avgörande. Med beslut om ansvarsfrihet kan dock få anstå till fortsatt eller nytt. sammanträde inom högst två månader därefter.

På begäran av medlem är styrelsen skyldig att vid föreningssamman- träde lämna närmare upplysningar om alla förhållanden som är av betydelse för där förekommande ärenden eller för bedömning av resul- tatet av föreningens verksamhet och av dess ställning i övrigt.

Tillsynsmyndigheten äger medge att viss förening håller ordinarie föreningssammanträde endast vartannat eller vart tredje år och medde— la de särskilda föreskrifter som fordras i anledning därav.

37 % Styrelsen äger kalla föreningens medlemmar till extra förenings- sammanträde när den finner lämpligt.

Revisorerna äger, om deras granskning föranleder därtill. skriftligen med angivande av skälet begära att styrelsen skall utlysa extra för- eningssammanträde att hållas så snart det kan ske med iakttagande av föreskriven kallelsetid. Efterkommer styrelsen ej inom en vecka sådan begäran, kan revisorerna själva utlysa sammanträde. Är samtliga revi- sorer ej ense om sammanträdes utlysande, gäller den mening, om vilken flertalet är ense eller vid lika röstetal deras mening, som anser att extra sammanträde bör hållas. Revisor som förordnats av tillsynsmyn— digheten äger påkalla extra föreningssammanträde oavsett övriga revi- sorers mening.

Extra föreningssammanträde skall även utlysas av styrelsen om minst

• Sida 169
•  Original

Prop. 1972: 69 169

en tiondel av alla röstberättigade eller det mindre antal som kan vara bestämt i stadgarna skriftligen begär det.

38 & Underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla föreningens medlemmar till ordinarie föreningssammanträde eller har styrelsen ej senast två veckor efter begäran, som avses i 37 & sista stycket, utlyst extra föreningssammanträde att hållas så snart det kan ske med iakt- tagande av föreskriven kallelsetid, skall tillsynsmyndigheten på anmä- lan av medlem genast utlysa sammanträde.

Finner tillsynsmyndigheten annars att föreningssammanträde bör hål- las äger den vidta de åtgärder som fordras för att sammanträdet skall komma till stånd.

39 5 I stadgarna får bestämmas, att föreningssammanträdes befogen- het skall helt eller delvis utövas av därtill utsedda personer (fullmäk- tige). Minst hälften av fullmäktige skall utses av föreningens medlem- mar eller av organisation som kan anses företräda medlemmarna.

Fullmäktige skall vara medlem i föreningen och får ej väljas för längre tid än tre år. När särskilda skäl föreligger därtill, får dock till- synsmyndigheten medge att även annan än medlem kan vara fullmäk- tige liksom att mandattiden skall vara fyra år.

Fullmäktigesammanträde skall anses som föreningssammanträde, dock får fullmäktige ej rösta genom ombud.

Talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberätti- gad

40 & Styrelseledamot skall anses ha fått ansvarsfrihet när förenings- sammanträde fattat beslut därom och ej mer än en fjärdedel av samt- liga röstberättigade röstat mot detta beslut.

Har talan ej väckts mot styrelseledamots förvaltning inom sex må- nader från det redovisningshandlingarna och revisionsberättelsen fram— lades på föreningssammanträdc, skall styrelseledamoten anses ha fått .ansvarsfrihet för det räkenskapsår redovisningen avser.

Utan hinder av att ansvarsfrihet sålunda erhållits kan talan väckas mot styrelseledamot på grund av åtgärd om vars vidtagande eller bc- tydelse för föreningen styrelsen eller styrelseledamot uppsåtligen eller av vårdslöshet lämnat föreningssammanträde eller revisorer i väsentligt hänseende oriktiga eller ofullständiga upplysningar.

Talan mot revisorer om skadestånd enligt 92å skall vid äventyr av talans förlust väckas senast inom två år från det revisionsberättelse framlades på föreningssammanträde. Mot föreningsmedlem eller röst- berättigad, som ej är medlem, får sådan talan ej väckas sedan två år förflutit efter beslut eller åtgärd på vilken talan grundas.

Talan som grundas på att styrelseledamot, revisor, medlem eller röstberättigad, som ej är medlem, begått brottslig handling får väckas utan hinder av vad i denna paragraf tidigare sägs, dock ej i fråga om styrelseledamot när honom beviljad ansvarsfrihet uppenbarligen avsett även den handlingen.

41 % Försätts understödsförening i konkurs på ansökan, som gjorts inom två år från det föreningssammanträde på vilket redovisnings- handlingarna och revisionsberättelsen framlades, får konkursboet, utan

• Sida 170
•  Original

Prop. 1972: 69 170

hinder av styrelseledamot beviljad ansvarsfrihet. väcka talan mot ho- nom för förvaltningen under det räkenskapsår redovisningen avser.

Mot revisor, medlem eller röstberättigad, som ej är medlem, får ock, om föreningen försätts i konkurs på ansökan, vilken gjorts inom tid som i 40 & fjärde stycket är för talan i varje särskilt fall föreskriven, konkursboet föra sådan talan.

Talan, som avses i denna paragraf, skall väckas inom sex månader från första borgenärssammanträdet eller, om tiden för anställande av talan för föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid. Försummas det, är rätt till talan förlorad.

Beslut om stadgeändring, likvidation och överlåtelse

42 5 Beslut om ändring av understödsförenings stadgar är ej giltigt om ej samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats vid två på varandra följande föreningssammanträden och på det sist hållna sammanträdet biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.

Innebär ändring av stadgarna, att däri upptas någon förut ej angi— ven grund för medlemskaps upphörande, och skall beslutet även gälla dem som vid frågans avgörande var medlemmar i föreningen, är beslu- tet dock ej giltigt med mindre samtliga medlemmar lämnat sitt sam- tycke därtill eller beslutet fattats på två på varandra följande ordinarie sammanträden och på det sist hållna sammanträdet biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande.

För att beslut om stadgeändring skall bli giltigt fordras dessutom. utöver vad i första och andra stycket sägs, att tillsynsmyndigheten god- känner beslutet. Vid sin prövning av sådant ärende skall myndigheten särskilt tillse, att stadgeändringen ej medför att vissa medlemmar eller andra förmånsberättigade otillbörligt gynnas på övriga medlemmars eller förmånsberättigades bekostnad.

Är för giltighet av beslut om stadgeändring något ytterligare villkor bestämt i stadgarna, skall det också lända till efterrättelse.

43 % Bestämmelserna i 42% första, tredje och fjärde styckena äger motsvarande tillämpning på beslut om att understödsförening skall trä- da i likvidation i andra fall än som avses i 47, 66 och 69 55. Detsamma gäller beslut om överlåtelse av understödsförenings rörelse eller del där- av enligt 60 och 69 åå.

Har beslut som avses i föregående stycke fattats på flera samman— träden. gäller vad i 59, 60 eller 69 & sägs om tiden för beslutets fattan- de, beslutet på det sista sammanträdet.

44 :q' Beslut om ändring av understödsförenings stadgar skall genom styrelsens försorg ofördröjligen anmälas för registrering och får ej gå i verkställighet innan registrering skett. Vid anmälningen skall fogas två avskrifter av varje protokoll som förts i ärendet.

Stadgeändring som innebär inskränkning av rätt till försäkringsför- mån skall i fråga om rätt till pension eller sjukhjälp ej äga tillämp- ning på pensions- eller sjukdomsfall som inträffat innan förenings- sammanträde fattat slutgiltigt beslut om stadgeändringen.

Beslut som avses i 42 & eller 43 5 första stycket första punkten får ej för godkännande underställas tillsynsmyndigheten annat än genom be— slutets anmälan för registrering.

• Sida 171
•  Original

Prop. 1972: 69 17l

Beslut som avses i 43 & första stycket andra punkten skall ofördröjli- gen anmälas hos tillsynsmyndigheten för godkännande. Gäller beslutet överlåtelse enligt 60% skall anmälan göras av likvidatorerna och i an- nat fall genom styrelsens försorg. Vid anmälningshandlingen skall fo- gas avskrift av protokoll, som förts i ärendet, och av de på förenings— sammanträde i ärendet framlagda handlingarna.

Klander av föreningssammanträdes beslut

45 % Menar styrelsen, styrelseledamot, föreningsmedlem eller röstbe- rättigad att beslut som fattats på föreningssammanträde ej tillkommit i behörig ordning eller annars strider mot denna lag eller föreningens stadgar, äger vederbörande väcka talan därom mot föreningen.

Grundas talan därpå, att beslutet ej tillkommit i behörig ordning el- ler att det annars kränker blott medlems rätt, skall talan väckas inom tre månader från beslutets dag. Försummas det, är beslutet gällande om annat ej följer av 42——44 55.

Har talan väckts mot beslut av föreningssammanträde, äger domsto- len. när skäl därtill förekommer, att innan målet avgörs förordna. att beslutet ej får verkställas. Är beslutet av beskaffenhet att böra registre- ras, skall meddelande om förordnandet ofördröjligen genom rättens försorg avsändas för registrering.

Domstols dom, varigenom föreningssammanträdes beslut upphävts eller ändrats. gäller även för de föreningsmedlemmar, som ej fört ta- lan.

Likvidation och upplösning

46 % Saknar understödsförening till registret anmäld behörig styrelse, äger styrelseledamot. föreningsmedlem eller borgenär eller annan, vars rätt kan vara beroende av att någon finns som äger företräda förening- en. liksom tillsynsmyndigheten att hos rätten 'göra ansökan att för- eningen skall förklaras skyldig att träda i likvidation.

Rätten skall ofördröjligen utfärda kungörelse om ansökningen med uppgift om tiden när den kommer att prövas av rätten samt låta in- föra kungörelsen i allmänna tidningar och i tidning i orten senast tre månader före den utsatta tiden. Rätten äger förordna en eller flera sysslomän att ta föreningens egendom under vård samt att bevaka dess angelägenheter och företräda föreningen till dess rätten meddelat be— slut i ärendet. Om förordnande av syssloman skall underrättelse oför— dröjligen genom rättens försorg avsändas för registrering.

Visas ej innan ärendet avgöres, att behörig styrelse finns samt att in— föring i registret skett, skall. rätten förklara, att föreningen skall träda i likvidation, och förordna en eller flera likvidatorer.

47 å Understödsförening skall träda i likvidation, då förhållande in— träffat, på grund varav föreningen enligt bestämmelser i stadgarna skall upphöra med sin verksamhet.

Har medlemsantalet i understödsförening nedgått under det antal, vartill medlemmarna enligt 35 eller tillsynsmyndighetens beslut minst skall uppgå, är styrelsen skyldig att omedelbart underrätta tillsynsmyn- digheten därom. Tillsynsmyndigheten skall med anledning härav efter

• Sida 172
•  Original

Prop. 1972: 69 17”

:.

prövning av föreliggande omständigheter snarast meddela beslut om föreningen skall äga att på särskilda villkor fortsätta sin verksamhet med färre medlemmar än tidigare var bestämt. Härvid skall anges visst tal, vilket medlemsantalet ej får underskrida.

Har tillsynsmyndigheten beslutat att ej lämna medgivande, som av- ses i föregående stycke, skall föreningen träda i likvidation.

48 % Har understödsförening beslutat träda i likvidation eller skall likvidation ske av anledning som anges i 47, 66 eller 69 S, skall på för- eningssammanträde en eller flera likvidatorer väljas att verkställa lik- vidationen. I stadgarna får dock bestämmas att ytterligare en eller fle- ra likvidatorer skall tillsättas i annan ordning.

Angående likvidator, som förordnats av tillsynsmyndigheten, finns bestämmelser i 88 5.

49 & Utser understödsförening ej likvidatorer fastän sådant förhål- lande inträffat som enligt 475 tredje stycket eller 665 påkallar likvi- dation, är de. som med vetskap om förhållandet deltar i beslut om att fortsätta föreningens verksamhet eller handlar å dess vägnar, ansvariga för uppkommande förbindelser, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

50 % Har sådant förhållande inträffat, som påkallar likvidation enligt 47, 66 eller 69 ?, och anmäls ej inom en månad därefter till registret, att föreningen trätt i likvidation, skall rätten på ansökan av styrelse- ledamot, medlem eller tillsynsmyndigheten och efter föreningens hö- rande, förklara att föreningen skall träda i likvidation. Härvid skall rätten förelägga föreningen att inom viss tid, ej mindre än en månad, utse en eller flera likvidatorer, vid äventyr att förordnande därom an- nars meddelas av rätten.

51 & Finnes understödsförening, som enligt anmälan till registret trätt i likvidation, sedermera sakna till registret anmälda, behöriga lik- vidatorer, skall rätten på ansökan av föreningsmedlem, borgenär eller annan, vars rätt kan vara beroende av att någon finns som äger före- träda föreningen, eller efter anmälan av tillsynsmyndigheten, förordna en eller flera likvidatorer.

52 % Likvidator skall vara myndig och, om ej tillsynsmyndigheten för särskilt fall medger annat, här i riket bosatt svensk medborgare. Uppdraget att vara likvidator gäller intill dess likvidationen avslu— tats, men den som meddelat uppdraget äger när som helst entlediga likvidator och utse annan i hans ställe. Avgår, entledigas eller avlider likvidator, som är vald på förenings— sammanträde, eller uppkommer annars hinder för honom att vara lik- vidator och finns ej suppleant, skall övriga likvidatorer omedelbart sammankalla föreningssammanträde för val av ny likvidator.

53 & Likvidatorerna skall ofördröjligen för registrering anmäla att föreningen trätt i likvidation. Anmälan skall innehålla uppgift om lik- vidatorernas namn, nationalitet och hemvist samt, när suppleanter för dem utsetts, motsvarande uppgifter om dessa. Skall befogenhet att teckna föreningens firma ej tillkomma endast likvidatorerna gemen- samt, skall vidare uppges av vilka och hur firman skall tecknas.

• Sida 173
•  Original

Prop. 1972: 69 ' 173

Sker ändring i avseende på de till likvidatorer eller suppleanter ut- sedda pcrsonerna eller i fråga om rätten att teckna föreningens firma eller ändras föreningens postadress, skall likvidatorerna ofördröjligen göra anmälan därom för registrering.

Vid anmälan av sådant beslut om förenings likvidation, som avses i 435 första stycket, första punkten, skall fogas avskrift av protokoll, som förts i ärendet.

54 % Likvidatorernas förvaltning och föreningens räkenskaper under likvidationen skall granskas av en eller flera likvidationsrevisorer. Om stadgarna ej anger annat utses likvidationsrevisorer på det förenings- sammanträde vid vilket likvidatorer utses. Har rätten förordnat likvi- datorer skall dessa ofördröjligen utlysa föreningssammanträde för val av likvidationsrevisorer som ej skall utses i annan ordning. Likvida- tionsrevisor får när som helst skiljas från uppdraget genom beslut av den som utsett honom och annan utses i hans ställe. '

När stadgarna ej innehåller bestämmelser om hur likvidationsreviso- rer skall utses, tillämpas stadgarnas föreskriftcr om val av revisorer.

Vad i 30% tredje, fjärde, femte, sjunde, åttonde och nionde stycke- na. 31 å och 375 andra stycket föreskrivs beträffande revisorer gäller i tillämpliga delar likvidationsrevisor, om annat ej följer av vad nedan sägs.

Angående likvidationsrevisor som förordnats av tillsynsmyndigheten finns bestämmelser i 88 %.

55 5 Då förening trätt i likvidation åligger det styrelsen att ofördröj- ligen avge redovisning för sin förvaltning av föreningens angelägenhe- ter under tid, för vilken redovisning ej förut framlagts på förenings- sammanträde.

Redovisningshandlingarna skall likvidatorerna ofördröjligen över- lämna till revisorerna, som inom en månad skall avge revisionsberät- telse och återställa handlingarna. Redovisningshandlingarna jämte re- visorernas berättelse skall så snart som möjligt av likvidatorerna fram- läggas på föreningssammanträde. På sammanträdet skall till behand- ling företas frågan om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelseledamö- terna för den tid redovisningen omfattar. I fråga om styrelsens redo- visning, om revisorernas åligganden, om behandlingen av frågan om ansvarsfrihet samt om rätt att tala på styrelsens förvaltning äger be- stämmelserna i 29, 31, 32, 36, 40 och 41 %% motsvarande tillämpning.

56 å”- Likvidatorerna skall ofördröjligen söka kallelse på föreningens okända borgenärer samt förteckna dess tillgångar och skulder.

57 % Likvidatorerna skall förvalta föreningens angelägenheter under likvidationen. De skall så snart som möjligt förvandla föreningens egendom i pengar, i den mån det fordras för likvidationen, samt verk- ställa betalning av föreningens skulder.

Likvidatorerna äger ej utan särskilt bemyndigande av föreningssam- manträde avyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning på offentlig auktion. Har likvidatorerna förordnats enligt 87 % får de ej heller på annat sätt sälja lös egendom utan föreningens särskilda be— myndigande. Innan beslutet om förordnandet vunnit laga kraft får lik—

• Sida 174
•  Original

Prop. 1972: 69 174

vidatorerna ej utan föreningens samtycke vidta några likvidationsåt- gärder utan endast ta föreningens egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.

Med de jämkningar som följer av bestämmelserna i denna paragraf eller av vad i övrigt är föreskrivet om likvidation skall i fråga om lik- vidatorers befogenhet att företräda föreningen och om deras rättighe— ter och skyldigheter i tillämpliga delar gälla vad i denna lag är före— skrivet om styrelse eller styrelseledamot. Bestämmelserna i 24% första stycket gäller dock ej likvidatorer, som förordnats enligt 87% eller av tillsynsmyndigheten. Däremot äger likvidator som förordnats av till- synsmyndigheten ensam utöva befogenhet som avses i 37% första styc- ket.

Visar likvidator uppenbar motvilja eller försummelse vid fullgöran- de av sitt uppdrag, äger rätten på anmälan av tillsynsmyndigheten. ef— ter likvidatorns hörande, entlediga honom och förordna annan i hans ställe. Underrättelse om sådant beslut skall ofördröjligen genom rättens försorg avsändas för registrering.

58 % Vad i 26% första stycket är föreskrivet om underteclmande av handling som utfärdas för understödsförening, äger motsvarande tili— liimpning under föreningens likvidation.

Har tillsynsmyndigheten förordnat likvidator, skall firman tecknas av denne i förening med den eller dem, som annars är berättigade att teckna firman. .

.Har av likvidatorerna eller annan ställföreträdare för föreningen handling utfärdats utan firmateckning enligt första stycket och fram— går ej av handlingens innehåll såväl att den utfärdats på föreningens vägnar som att föreningen är i likvidation, svarar de som undertecknat handlingen för vad genom handlingen må avtalats, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld. Sådan ansvarighet skall dock ej åvila un— dertecknarna, när av omständigheterna vid handlingens tillkomst framgick, att den utfärdades för föreningen och att denna var i likvi- dation, samt den till. vilken handlingen ställts av föreningen erhåller behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det begäran därom framställts eller personlig ansvarig- het gjorts gällande mot undertecknarna.

59 % Medan föreningen är i likvidation, får ej ny medlem antas eller förskott på framtida förmåner lämnas. Vad stadgarna innehåller om rätt för medlem vid avgång ur föreningen utfå del av dess tillgångar får under denna tid ej tillämpas på medlem, som avgått sedan likvida- tionsbeslutet fattades av föreningen eller meddelades av domstol. .

När medgivande enligt tredje stycket ej ger anledning till annat gäl- ler även följande särskilda bestämmelser. Under likvidationen skall ej heller de fasta avgifter och uttaxerade belopp utkrävas eller de försäk- ringsförmåner utges, som förfallit till betalning sedan beslutet om lik- vidationen fattades av föreningen eller meddelades av domstol. Pen- sionsbelopp, som förfallit till betalning efter denna tidpunkt får dock utbetalas, om pensionsfallet inträffat dessförinnan och utbetalning kan ske utan förnärmande av den rätt, som tillkommer borgenär, medlem eller förmånsberättigad.

Om en fortsättning av föreningens verksamhet under likvidationen

• Sida 175
•  Original

Prop. 1972: 69 175

kan antas främja en ändamålsenlig avveckling av föreningen, äger till— synsmyndigheten lämna sitt medgivande därtill. För tillämpningen av sådant medgivande gäller de särskilda föreskrifter som tillsynsmyndig— heten utfärdar. Medgivandet får när som helst ändras eller återkallas.

60 5 Vid understödsförenings likvidation får överlåtelse av förening- ens rörelse eller fördelning av föreningens tillgångar ej äga rum, förr- än den i kallelsen på föreningens okända borgenärer utsatta inställel— sedagen är förbi och alla kända skulder betalats, inbegripet försäk— ringsförmån, som förfallit till betalning innan likvidationsbeslutet fat- tades av föreningen eller meddelades av domstol, samt ogulden andel i föreningens tillgångar, vilken enligt stadgarna tillkommer medlem, som avgått dessförinnan, eller dennes rättsinnehavare. Är skuld till nå— gon del tvistig eller ej förfallen och kan betalning därför eller av an- nan orsak ej ske, skall medel som fordras för betalningen innehållas.

Om förslag till överlåtelse av föreningens rörelse på annan under- stödsförening eller på försäkringsbolag kan framläggas, skall likvidato- rerna utlysa föreningssammanträde för behandling av förslaget. På sådant sammanträde skall vid frågans behandling framläggas anbud på rörelsens övertagande. Meddelar föreningen pension skall, om stad- garna ej föreskriver annat, i fråga om överlåtelse av rörelsen iakttas att rätt till pension äger företräde framför andra rättigheter till fram- tida försäkringsförmåner, om pensionsfallet inträffat innan likvidations- beslutet fattades av föreningen eller meddelades av domstol. Sedan till— synsmyndigheten godkänt beslut om överlåtelsen, skall den förening eller det bolag, varpå överlåtelsen sker, anses ha inträtt i den likvide- rande föreningens rättigheter och skyldigheter. Sistnämnda förenings återstående tillgångar och handlingar skall överlämnas till den andra föreningen eller bolaget.

Kommer överlåtelse av föreningens rörelse ej till stånd, skall stadgarnas bestämmelser om förfarandet med föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning tillämpas.

61 % Likvidatorerna skall för varje kalenderår avge redovisning för förvaltningen av föreningens angelägenheter genom avlämnande av för- valtningsberättelse jämte balansräkning, avseende föreningens ställning vid årets utgång, samt likvidationsräkning. upptagande inkomster och utgifter under året. Redovisningshandlingarna skall vara underskrivna av samtliga likvidatorer.

I förvaltningsberättelsen skall lämnas upplysning om likvidationens gång. Om likvidationen ej avslutats inom två år skall i nästa förvalt— ningsberättelse anges vad som utgjort hinder därför.

Redovisningshandlingarna skall av likvidatorerna överlämnas till likvidationsrevisorerna inom två månader efter kalenderårets slut.

Inom en månad efter det redovisningshandlingarna överlämnats till likvidationsrevisorerna skall dessa till likvidatorerna avlämna berättelse över granskningen av deras förvaltning och föreningens räkenskaper för räkenskapsåret samt återlämna redovisningshandlingarna. Avskrifter där- av och av revisionsberättelsen skall ofördröjligen genom likvidatorernas försorg sändas till tillsynsmyndigheten. Om likvidationsrevisorernas be- rättelse gäller i tillämpliga delar 32 %.

• Sida 176
•  Original

Prop. 1972: 69 176

62 5 När likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag skall de så snart som möjligt avge slutredovisning för sin förvaltning genom avlämnande av förvaltningsberättelse rörande likvidationens gång från likvidatio- nens början till dess avslutande. Om fördelning av föreningens till- gångar förekommit,,skall berättelsen innehålla redogörelse därom. Vid ' berättelsen skall fogas redovisningshandlingar för hela likvidationsti- den. Berättelsen och redovisningshandlingarna skall överlämnas till likvidationsrevisorerna. Dessa skall inom en månad därefter avge en av dem underskriven revisionsberättelse över förvaltningen under lik— vidationen och återlämna handlingarna. Om revisionsberättelsens in— nehåll gäller i tillämpliga delar 32 %.

Då revisionsberättelsen avlämnats till likvidatorerna, skall dessa oför- dröjligen kalla till föreningssammanträde för granskning av slutredo- visningen. Om sådant föreningssammanträde gäller i tillämpliga delar 36 g.

63 5 Då likvidatorerna framlagt slutredovisning för sin förvaltning enligt föregående paragraf, anses föreningen upplöst. Anmälan därom skall ofördröjligen göras för registrering.

Vid anmälningen, som skall vara undertecknad av samtliga likvi- datorer, skall fogas avskrift av de i 62 & nämnda handlingarna liksom av protokoll som förts i ärendet samt bevis om dagen för utfärdande av kallelsen på okända borgenärer.

64 % Medlem eller annan förmånsberättigad som ej är nöjd med likvidatorernas redovisning skall väcka sin talan vid domstol inom ett år från den dag då redovisningen framlades på föreningssamman- träde. Försummas det, har han förlorat sin talan.

65 5 Har beslut meddelats om avträdande av understödsförenings egendom till konkurs eller om inledande för förening av ackordsför- handling utan konkurs skall underrättelse därom ofördröjligen genom konkursdomarens försorg avsändas för registrering.

Under konkurs företrädes föreningen som konkursgäldenär av sty- relsen, eller om sysslomän enligt 46 & eller likvidatorer varit utsedda vid tiden för beslutet om egendomsavträde, av dessa. Dock får i behö- rig ordning utses styrelse i stället för sysslomän samt nya styrelseleda— möter eller nya likvidatorer.

Var föreningen ej i likvidation, när dess egendom avträddes till konkurs, skall bestämmelserna i 59 & tillämpas tills konkursen avslutats eller, vid överskott, föreningen trätt i likvidation enligt 66 %. Härvid skall dock iakttagas att bestämmelserna i 59 5 om tiden för likvida- tionsbeslutet i stället skall avse tiden för beslutet om egendomsavträde samt att bestämmelsen om utbetalning i visst fall av pensionsbelopp ej får tillämpas innan konkursen är avslutad.

66 % Finnes efter konkursens avslutande ej överskott, anses förening— en upplöst, då konkursen avslutats. Det åligger dem, som under kon- kursen sist företrätt föreningen såsom konkursgäldenär, att ofördröj— ligen anmäla föreningens upplösning till registret.

Var föreningen ej i likvidation, då dess egendom avträddes till konkurs, och finnes efter konkursens avslutande överskott. skall för- eningen träda i likvidation. Därvid skall iakttagas, att vad i 59 och

• Sida 177
•  Original

Prop. 1972: 69 177

60 åå sägs angående den tid, då beslutet att föreningen skulle träda i likvidation fattades av föreningen eller meddelades av domstol, i stål- let skall avse tiden för beslutet om egendomsavträde.

67 & Har vid understödsförenings likvidation tillgångarna fördelats eller överlämnats till någon, som enligt stadgarna är berättigad över- ta dem, utan att betalning för skuld erlagts eller innehållits, eller fin- nes innehållna medel ej lämna tillgång till skulds betalning är den. som uppburit något på borgenärs bekostnad, skyldig att återbära vad han sålunda fått, om föreningen ej förmår fullgöra sina förpliktelser.

Är utbetalning av pensionsbelopp, vilken skett på grund av bestäm- melser med stöd av 59 eller 65 åå till förfång för borgenär, medlem eller annan. förmånsberättigad skall återbäring äga rum.

68 & Föreligger anledning till antagande att understödsförening som trätt i likvidation saknar tillgångar eller att dessa är så ringa att de ej kommer att täcka likvidationskostnaderna, äger rätten på anmälan av likvidatorerna och efter tillsynsmyndighetens hörande förklara att lik- vidationen skall nedläggas och föreningen anses upplöst. När sådan förklaring meddelats gäller ej längre bestämmelserna i 54—67 55. Till- gång, som enligt vad nu sagts ej skall ingå i likvidation, skall efter rättens förordnande tillfalla allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål.

Meddelande om förklaring enligt första stycket skall ofördröjligen genom rättens försorg avsändas för registrering.

Om överlåtelse av understödsförenings rörelse utan föregående likvi- dation

69 % Väckes i annat fall än som avses i 60 & förslag att understöds- förenings rörelse eller viss del därav skall överlåtas på understöds- förening eller försäkringsbolag, skall anbud därom framläggas på för- eningssammanträde som skall besluta i frågan.

Vid dylik överlåtelse skall, såvida ej annat bestämts i stadgarna, rätt till pension äga företräde framför övriga rättigheter till framtida förmåner, om pensionsfallet inträffat innan beslutet om överlåtelsen fattades.

Då beslut om överlåtelsen godkänts av tillsynsmyndigheten, skall den förening eller det bolag, varpå överlåtelsen sker, anses ha inträtt i den överlåtande föreningens rättigheter och skyldigheter mot medlemmarna och andra förmånsberättigade på grund av den överlåtna rörelsen. Avser överlåtelsen föreningens hela rörelse, skall föreningen träda i likvida— tion.

Försätts förening i konkurs efter det beslut om överlåtelse, varom i denna paragraf sägs, blivit godkänt av tillsynsmyndigheten, skall vid tillämpning av vad i konkurslagen är föreskrivet angående rätt till ta- lan om återgång av avtal, avtalet om överlåtelsen anses ingånget den dag, då godkännandet skedde.

Registrering

70 & Hos tillsynsmyndigheten skall föras understödsföreningsregister för inskrivning av de uppgifter, vilka enligt denna lag skall anmälas för registrering eller i övrigt tas in i registret.

• Sida 178
•  Original

Prop. 1972: 69 178

71 & Ansökan om understödsförenings registrering och anmälan för registrering skall inges eller i betalt brev med posten insändas till till- synsmyndigheten.

72 & Registrering skall vägras,

om för varje särskilt fall meddelade föreskrifter angående ansökan om eller anmälan för registrering eller ifråga om upprättande av handling som skall fogas vid sådan ansökan eller anmälan ej iakttagits.

om föreningens stadgar eller beslut, som anmäles för registrering. ej tillkommit i föreskriven ordning eller ej står i överensstämmelse med bestämmelserna i denna lag eller annars strider mot lag eller författ- ning eller till sin avfattning i något viktigt hänseende är otydliga eller vilseledande,

om särskilt medgivande av tillsynsmyndigheten fordras enligt be- stämmelse i denna lag och sådant medgivande ej lämnas, eller

om tillsynsmyndigheten finner att beslut som avses i 425 eller 435 första stycket första punkten ej bör godkännas.

73 % Beviljas understödsförening registrering skall tillsynsmyndighe- ten i registret införa, l.. dagen för stadgarnas antagande, 2 föreningens firma, 3 föremålet för föreningens verksamhet,

4. den ort inom riket där föreningens styrelse har sitt säte. 5 föreningens postadress,

6. varje styrelseledamots och styrelsesuppleants samt där eljest någon är bemyndigad att teckna föreningens firma, dennes fullständiga namn och hemvist, samt

7. av vilka och hur föreningens firma skall tecknas, om den ej tecknas av styrelsen ensam. Den ena av de till tillsynsmyndigheten ingivna avskrifterna av för- eningens stadgar skall förses med bevis om registrering och återställas till föreningen.

74 & Görcs sedan understödsförening registrerats anmälan om förhål- lande. som enligt denna lag skall anmälas för registrering, skall, om registrering beviljas, vad sålunda anmälts anmärkas i registret.

Registreras anmäld ändring av förenings stadgar skall den ena av de till tillsynsmyndigheten i ärendet ingivna protokollsavskrifterna förses med bevis om registreringen och återställas till föreningen.

75 % Vägras registrering skall tillsynsmyndigheten ofördröjligen med posten översända underrättelse om beslutet med skälen därför till för— eningen eller den som gjort anmälningen.

76 & Ansöknings- och anmälningsskriften med därvid fogade hand- lingar skall för varje förening förvaras som bilagor till registret.

77 % Företer understödsförenings registrerade firma likhet med en i föreningsregister, försäkringsregistret eller understödsföreningsregistret tidigare införd firma, och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång, äger han hos domstol föra talan om förbud för förening- en att efter viss tid använda förstnämnda firma samt om skadestånd.

• Sida 179
•  Original

Prop. 1972: 69 179

Menar någon i annat fall än som avses i första stycket, att en i un- derstödsföreningsregistret verkställd inskrivning länder honom till för- fång, får talan om registreringens upphävande samt om skadestånd fö- ras vid domstol.

78 ä Framgår av laga kraft ägande dom att i registret gjord inskriv- ning ej bort ske eller att registrerat beslut om ogiltigt eller att annars visst i registret anmärkt förhållande ej föreligger skall på anmälan av part i registret antecknas, att på nämnda grund den tidigare anteck- ningen avförs ur registret.

Har beslut om avträdande av förenings egendom till konkurs anteck- nats i registret och förklarar överrält att beslutet ej bort meddelas skall anteckningen på anmälan därom avföras ur registret.

Vid anmälan enligt första och andra stycket skall fogas avskrift av rättens avgörande samt i fall, som avses i första stycket, lagakraftbcvis.

79 52 Ändring i förhållande som antecknats i registret kan ej med la— ga verkan åberopas mot den som inhämtat kännedom om rcgistrcts in- nehåll. såvitt det icke visats att han ändå haft vetskap om ändringen.

Tillsyn och rådgivning

"80 % Uppkommer fråga om bildande av understödsförening skall till- synsmyndigheten på begäran ge råd och vägledning beträffande det lämpliga inrättandet av sådan förening samt tillika lämna uppgifter om vad som fordras för att förening skall vinna registrering.

81 % Tillsynsmyndigheten skall övervaka att understödsförening i sin verksamhet ställer sig till efterrättelse denna lag och andra författningar liksom de för föreningen gällande stadgarna.

Tillsynsmyndigheten skall även i övrigt med uppmärksamhet följa föreningsverksamheten och verka för dess sunda utveckling.

82 55 Vid utövandet av tillsynsverksamheten eller efter särskild begä- ran därom skall tillsynsmyndighetcn i skälig utsträckning lämna under- stödsförening de råd och upplysningar som fordras för att föreningens rörelse skall kunna drivas på ett med hänsyn till dess art och omfatt— ning lämpligt sätt.

83 & Det åligger understödsförenings styrelse

att för varje räkenskapsår inom två månader från det revisorernas berättelse framlades på föreningssammanträde till tillsynsmyndigheten insända avskrift av styrelsens förvaltningsberättelse. av balansräkning- en. av vinst- och förlusträkningen. av revisionsberättelsen och av proto- koll, avseendc på föreningssammanträde med anledning av nämnda berättelser fattade beslut, liksom en i enlighet med av tillsynsmyndig- heten fastställt formulär upprättad av styrelsen underskriven redogö— relse för föreningen och dess verksamhet under året,

att även i övrigt lämna tillsynsmyndigheten begärda upplysningar om föreningen och dess verksamhet, samt

att när som helst hålla föreningens kassa och övriga tillgångar samt alla böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för tillsyns- myndighetens granskning.

• Sida 180
•  Original

Prop. 1972: 69 180

84- 5 När det behövs för att tillsynsverksamheten skall kunna fullgöras på behörigt sätt och Konungen lämnat samtycke därtill, äger tillsyns- myndigheten vid vite förelägga styrelsc, ordförande, verkställande di- rektör eller motsvarande befattningshavare i aktiebolag, förening eller annan liknande sammanslutning som i väsentlig mån samarbetar med eller biträder understödsförening i dess verksamhet, att efter tillsyns- myndighetens anvisningar avge särskild redovisning över förhållanden som berör understödsföreningen eller tillhandahålla vissa böcker, rä- kenskaper eller andra handlingar för tillsynsmyndighetens granskning.

85 % Tillsynsmyndigheten äger vid behov förordna revisor att med övriga revisorer delta. i granskningen av styrelsens förvaltning och för— eningens räkenskaper.

Tillsynsmyndigheten får när som helst återkalla uppdraget. Revisor som förordnats av tillsynsmyndigheten är skyldig att iaktta de föreskrifter myndigheten meddelar. Arvode till revisorn skall beta- las av föreningen med belopp som tillsynsmyndigheten bestämmer.

86% När tillsynsverksamheten ger anledning därtill, äger tillsyns- myndigheten sammankalla förenings styrelse. Om kallelse till särskilt föreningssammanträde finns bestämmelser i 38 å andra stycket. Befattningshavare hos tillsynsmyndigheten som är behörig att före- träda myndigheten äger närvara vid föreningssammanträde eller av myndigheten utlyst styrelsesammanträde och delta i överläggningarna.

87 å ]. mom. Tillsynsmyndigheten äger meddela de erinringar i fråga om förenings verksamhet som myndigheten finner påkallade.

?. mom. Finner tillsynsmyndigheten att avvikelse skett från lag eller författning eller med stöd därav meddelade bestämmelser eller från förenings stadgar;

att förenings stadgar ej längre motsvarar de i 85 första stycket an- givna allmänna kraven;

att föreningens tillgångar ej är tillräckliga; eller att eljest allvarlig anmärkning kan riktas mot föreningens verk- samhet,

skall tillsynsmyndigheten anvisa föreningen att inom viss tid vidta de åtgärder som prövas erforderliga.

3 mom. Har anvisning enligt 2 mom. ej efterkommits inom bestämd tid och har det anmärkta förhållandet ej heller på annat sätt undan- röjts äger tillsynsmyndigheten hos rätten göra ansökan, att föreningen skall förklaras skyldig att träda i likvidation.

Har sådan ansökan skett äger vad i 46 å andra stycket sägs om kun- görelse och om förordnande av sysslomän motsvarande tillämpning.

Styrks ej innan ärendet företas till avgörande hos rätten att medde- lad anvisning behörigen efterkommits, skall rätten förklara, att för- eningen skall träda i likvidation, och förordna en eller flera likvidato- rer.

88 5 Har understödsförening trätt i likvidation äger tillsynsmyndig— heten vid behov förordna likvidator att tillsammans med övriga likvi- datorer verkställa likvidationen.

Under likvidationen har tillsynsmyndigheten i avseende på likvida- torerna samma befogenheter som enligt denna lag tillkommer myndig- heten beträffande styrelsen.

• Sida 181
•  Original

Prop. 1972: 69 181

Tillsynsmyndigheten äger vid behov förordna likvidationsrevisor.

Beträffande likvidator och likvidationsrevisor som förordnats med stöd av denna paragraf gäller i tillämpliga delar vad i 855 sägs om revisor som förordnats av tillsynsmyndigheten.

89 % Till bestridande av kostnaden för tillsynsmyndighetens organi- sation och verksamhet skall understödsförening årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser som meddelas av Konungen. Detta bidrag skall bestämmas högst till en femtedels procent av föreningens hela inkomst av avgifter och avkastning av föreningens tillgångar under nästföregåen- de räkenskapsår. Bidraget får dock ej understiga "tvåhundra kronor.

90 % Närmare bestämmelser om tillsynsmyndighetens organisation och verksamhet meddelas av Konungen.

Klagan över tillsynsmyndighetens beslut

91 5 Den som ej är nöjd med tillsynsmyndighetens beslut om vägrad registrering får sist inom två månader från beslutets dag däröver anföra besvär hos Konungen.

Över beslut som tillsynsmyndigheten meddelat på grund av tillsy- nen över understödsförening får klagan föras hos Konungen inom den tid som föreskrivs för överklagande av förvaltande myndighets beslut, men beslutet gär ändock i verkställighet om ej Konungen annorlunda förordnar.

Skadestånd

92 5 Har styrelseledamot, revisor, likvidator, likvidationsrevisor eller syssloman enligt 46% vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat föreningen skada, är han skyldig att till för- eningen utge ersättning för skadan.

Om medhjälpare, som av revisor eller likvidationsrevisor anlitats för granskningsuppdraget, vid uppdragets utförande uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat föreningen skada, skall revisorn svara för ska- dan.

Har föreningsmedlem eller röstberättigad, som ej är medlem, genom överträdelse av denna lag eller stadgarna uppsåtligen eller av grov vårdslöshet tillskyndat föreningen skada, är ock han skyldig att till för- eningen utge ersättning för skadan.

93 5 Har styrelseledamot eller annan som avses i 925 första stycket genom överträdelse av denna lag eller stadgarna uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat medlem, förmånsberättigad, borgenär hos för- eningen eller annan tredje man skada, är han skyldig att till denne ut- ge ersättning för skadan. Detsamma gäller när skadan vållats uppsåt- ligen eller av grov vårdslöshet av medlem eller röstberättigad som ej är medlem.

94 5 Är styrelseledamot eller annan ersättningsskyldig enligt 92 5 första eller andra stycket eller 93 5 första punkten och föreligger endast ringa vårdslöshet, får ersättningen nedsättas, om det med hänsyn även till skadans storlek och omständigheterna i övrigt prövas skäligt.

• Sida 182
•  Original

Prop. 1972: 69 182

Har medlem eller röstberättigad, som ej är medlem, ådragit sig er- sättningsskyldighet enligt 92å tredje stycket eller 93% andra punkten får ersättningen nedsättas, om det med hänsyn till hans skuld och om- ständigheterna i övrigt prövas skäligt.

Nedsättning efter vad nu är sagt får ej göras, om den ersättnings- skyldiges förfarande innefattade brottslig handling.

95 % Är flera ersättningsskyldiga för skada efter vad i 92—94 åå sägs. skall de svara för ersättningen en för alla och alla för en, den vars er- sättningsskyldighet nedsatts enligt 94% dock endast med det nedsatta beloppet. Sinsemellan skall de ansvara för ersättningens betalning ef- ter vad som med hänsyn till den större eller mindre skuld som finnes ligga envar av dem till last samt till omständigheterna i övrigt prövas skäligt.

Straffbestämmelser

96 % Drivs verksamhet av oregistrerad understödsförening dömes den som deltar i åtgärd på föreningens vägnar eller i beslut därom till böter.

97 å Till böter dömes

1. styrelseledamot, likvidator eller annan som i ansökan om eller an- mälan för registrering eller i därvid fogade handlingar eller i annan enligt bestämmelserna i denna lag till tillsynsmyndigheten ingiven handling, försäkringsteknisk utredning eller redogörelse eller vid läm— nande av upplysning enligt 83% uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift,

2. styrelseledamot eller likvidator som uppsåtligen eller av grov vårds- löshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i handling som hål- les tillgänglig för medlemmar eller röstberättigade eller framlägges på föreningssammanträde,

3. revisor eller likvidationsrevisor som i revisionsberättelse eller an— nan handling, som framlägges på föreningssammanträde eller annor- ledes hålles tillgänglig för medlemmar eller röstberättigadc, uppsåtli- gen eller aV grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande upp- gift om föreningens angelägenheter eller uppsåtligen eller av grov vårdslöshet underlåter att göra anmärkning beträffande förvaltningen, ändå att anledning därtill föreligger,

4. revisor, likvidationsrevisor eller revisors eller likvidationsrevisors medhjälpare som, oaktat han insett eller bort inse att skada kunnat följa därav, yppar något som kommit till hans kännedom vid verk- ställd granskning, utan att det varit nödvändigt för att fullgöra hans uppdrag,

5. styrelseledamot, revisor, likvidator eller annan som ej iakttar eller fullgör vad honom åligger enligt 10 & första stycket, 15 5 första stycket, 28 g", 29 g" andra stycket, 30 & nionde stycket, 31 & tredje stycket, 32 & första stycket, 35 å andra stycket, 445 första eller fjärde stycket, 47å andra stycket första punkten, 535 första eller andra stycket. 548 tredje stycket, jämfört med 31 % tredje stycket, 55 å andra stycket förs-

• Sida 183
•  Original

Prop. 1972: 69 183

ta punkten, 625 första stycket, 635 första stycket, 66% första stycket, 83 & eller enligt beslut som meddelats enligt 15 å andra stycket.

Särskilda bestämmelser

98 % Fordran som på grund av moderskapsförsäkring innestår hos understödsförening får ej utrnätas.

Om utmätningsfrihet för kapitalförsäkring, sjukhjälp och pension fin— nes bestämmelser i lagen om försäkringsavtal och i utsökningslagen.

99 å Understödsförening får ej utlåna medel till styrelseledamot, styrelsesuppleant, revisor eller befattningshavare inom föreningen. Ej heller får lån utlämnas mot borgen av person som ovan sägs.

Vad i första stycket första punkten stadgas utgör ej hinder för un- derstödsförening att i enlighet med vad därom i stadgarna föreskrives utlämna lån mot säkerhet i av föreningen utfärdat försäkringsbrev.

100 & Avskrift som nämns i denna lag skall vara bestyrkt av två per- soner som vid sina namn bör angiva yrke och postadress.

101 % Understödsförening lyder i mål, för vilka ej annorlunda stad— gas i lag, under allmän underrätt i den ort, där styrelsen har sitt säte.

102 % Innehåller understödsförenings stadgar förbehåll. att tvister mellan föreningen och styrelsen, styrelseledamot, likvidator, förenings- medlem eller röstberättigad, som ej är medlem, skall hänskjutas till avgörande av en eller flera skiljemän, äger detta förbehåll samma ver- kan som tillkommer skiljeavtal. Om påkallande av förbehållets tillämp- ning gäller vad om talans väckande och om delgivning finns stadgat i denna lag; där styrelsen vill föra klandertalan mot beslut av förenings- sammanträde, skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om för- eningssammanträde enligt 27% andra stycket utlysts inom klandertiden att hållas så snart det kan ske.

Undantag från lagens tillämplighet

1035 1 mom. Vad i denna lag sägs äger ej tillämpning på anstalt, för vars utfästelser av förmåner staten eller kommun är ansvarig, eller på pensionskassa vilken av Konungen förklarats undantagen från la- gens tillämpning. Sådan anstalt eller pensionskassa är dock skyldig att angående sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter i enlighet med de föreskrifter Konungen meddelar.

2 mom. Beträffande förening som driver verksamhet av endast ringa omfattning eller som huvudsakligen meddelar tjänstepensionsförsäk- ring får tillsynsmyndigheten, om hinder däremot ej föreligger från all- män synpunkt, medge de undantag från bestämmelserna i denna lag, vilka med hänsyn till verksamhetens omfattning och föreningens för- hållanden i övrigt framstår som skäliga och ändamålsenliga.

Övergångsbestämmelser

]. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, då lagen (1938: 96)" om understödsföreningar skall upphöra att gälla med de undantag som följer av nedanstående bestämmelser.

• Sida 184
•  Original

Prop. 1.972: 69 184

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestäm- melse som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall i stället den bestämmelsen tillämpas.

3. Den äldre lagen skall fortfarande äga tillämpning i fråga om re— gistrerad understödsförening vilken vid denna lags ikraftträdande meddelar försäkring vid arbetslöshet och ej antagits som erkänd arbets- löshetskassa.

4. I fråga om understödsförening som vid denna lags ikraftträdande är registrerad och ej meddelar försäkring vid arbetslöshet skall i stället för bestämmelserna i 4, 8, 11 och 13 åå, 15 5 första stycket, 19 &, 20% första, tredje, femte och sjätte styckena, 295 andra stycket, 30% sjätte stycket, 32å första stycket, 36% första stycket, 39% första och andra styckena närmast motsvarande bestämmelse i den äldre lagen fortfa- rande tillämpas intill dess föreningens stadgar i berörd del anpassats efter denna lag. Under samma förhållande skall hänvisning i förening- ens stadgar till annan bestämmelse i den äldre lagen gälla motsvaran— de bestämmelse i denna lag.

5. Anmälan för registrering av stadgeändring enligt 4 första punk- ten skall inges till tillsynsmyndigheten senast den 31 december 1976. Leder ej sådan anmälan till begärd registrering och har tillsynsmyn- digheten ej enligt 1035 2 mom. medgett föreningen undantag som gör ytterligare stadgeändringar obehövliga, äger 87å 3 mom. motsvarande tillämpning.

6. Om medlemsantalet i understödsförening, som enligt Så första stycket i den äldre lagen skall bestå av minst 50 medlemmar, vid den— na lags ikraftträdande överstiger detta tal men understiger 100, skall föreningen underrätta tillsynsmyndigheten därom inom ett år från ikraftträdandet. Bestämmelserna i 47 % äger härvid motsvarande tillämp- ning.

7. I fråga om beslut av föreningssammanträde som fattats före den- na lags ikraftträdande samt om talan mot sådant beslut tillämpas be— stämmelserna i den äldre lagen.

8. Styrelseledamot, revisor eller fullmäktige som utsetts med till- lämpning av den äldre lagen får under återstoden av mandattiden ut— öva sitt uppdrag utan hinder av bestämmelse vilken saknar motsvarig- het i den äldre lagen.

9. Har understödsförening, som avses under 4, trätt i likvidation fö— re denna lags ikraftträdande tillämpas den äldre lagen. 10. Gäller enligt 4 bestämmelse i den äldre lagen, skall vad i samma lag föreskrives om ansvar för överträdelse av bestämmelsen tillämpas. 11. Tillsynsmyndigheten äger utfärda särskilda föreskrifter och an- visningar om anmälan som avses i 5.

• Sida 185
•  Original

Prop. 1972: 69 185

Innehålla förenings stadgar för- behåll, att tvister mellan förening- en och styrelsen, styrelseledamot, likvidator, föreningsmedlem eller röstberättigad, som ej är medlem, skola hänskjutas till avgörande av en eller flera skiljemän, äge det förbehåll samma verkan som till- kommer skiljeavtal. Om påkallan- de av förbehållets tillämpning gäl- le vad om talans väckande och om delgivning i denna lag finnes stadgat; där styrelsen vill föra klandertalan mot beslut av för— eningsstämma, skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om den i 36 å andra stycket omförmälda stämman blivit inom klandertiden utlyst att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallel- setid kan ske.

Innehålla förenings stadgar för- behåll, att tvister mellan förening- en och styrelsen, styrelseledamot, likvidator, föreningsmedlem eller röstberättigad, som ej är medlem, skola hänskjutas till avgörande av en eller flera skiljemän, äge det förbehåll samma verkan som till- kommer skiljeavtal. Om påkallan- de av förbehållets tillämpning gäl- le vad om talans väckande och om delgivning i denna lag finnes stad- gat; där styrelsen vill föra klan- dertalan mot beslut av förenings- stämma, skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, om den i 36 % omförmälda stämman blivit inom klandertiden utlyst att hållas så snart det med iakttagande av före- skriven kallelsetid kan ske.

118 51 Vad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning ä:

1. ömsesidiga försäkringsbolag, sjukkassor, understödsföreningar och andra försäkringsföreningar;

2. de föreningar för anskaffan- de av lån mot säkerhet av inteck- ning i fast egendom, å vilka gäl— lande bestämmelser om hypoteks— föreningar eller om bostadskredit- föreningar äga tillämpning:

'.l. ömsesidiga försäkringsbolag, sjukkassor, understödsföreningar och andra försäkringsföreningar i vidare mån än som följer av lagen (1972: ) om mzderstödsförening- nr;

2. de föreningar för anskaffan- de av lån mot säkerhet av inteck- ning i fast egendom, å vilka gäl— lande bestämmelser om hypoteks- föreningar äga tillämpning;

3. förening av trafikförsäkringsanstalter, vilken av försäkringsinspek- tionen godkänts att handhava för anstalterna gemensamma angelägen- heter; 1 Senaste lydelse 1971: 482.

• Sida 205
•  Original

Prop. 1972: 69 205

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. bostadsrättsföreningar i vidare mån än som följer av bostadsrätts- lagen (1.971: 479).

Ej heller göres genom denna lag ändring i vad om föreningar för visst ändamål eljest är i lag eller författning särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

• Sida 206
•  Original

Prop. 1972: 69 206

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 17 mars 1972.

Närvarande: justitierådet ALEXANDERSON, regeringsrådet KLAC- KENBERG, f. d. regeringsrådet ÖHMAN, justitierådet WALBERG.

Enligt lagrådet den 16 februari 1972 tillhandakommet utdrag av pro— tokoll över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 17 december 1971, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets ytt- rande skulle inhämtas över upprättade förslag till 1) lag om understöds- föreningar, 2) lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska för- eningar. '

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet fö- redragits av hovrättsassessorn Edmund Gabrielsson.

Lagförslaget föranledde följande yttranden inom lagrådet.

Förslaget till lag om understödsföreningar

lå

Lagrådet :

Det remitterade förslaget innefattar i förhållande till UFL bl.a. den förändringen att i fortsättningen nya öppna föreningar inte skall få bil- das. Däremot skall alltjämt möjlighet finnas att inrätta nya slutna för- eningar. Med sluten förening förstås här förening som är avsedd för en begränsad grupp personer, exempelvis anställda hos viss arbetsgivare. Den föreslagna lagen skall dessutom omfatta understödsföreningar, vilka registrerats som sådana enligt äldre lag, oavsett om de är öppna eller slutna. Här bortses från arbetslöshetskassor, som helt faller utanför den föreslagna lagen.

För att dessa grunddrag i förslaget tydligare skall framgå av lagtexten synes bestämningen av begreppet understödsförening i förevarande pa- ragraf böra något omredigeras. Beskrivningen av de slutna föreningarna bör framstå som huvudfallet och ha sin plats i paragrafens första stycke. Härvid bör i texten ordet ”sluten” användas. I ett andra stycke bör, som ett tillägg, stadgas att också förening som ej är sluten på sätt som anges i första stycket anses som understödsförening, om den är registrerad så- som understödsförening enligt äldre lag. Slutligen bör stadgandet i det remitterade förslagets andra stycke placeras som ett tredje stycke.

I UFL uppställs krav att understödsförenings försäkringsverksamhet inte får innebära affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse. Syftet är att dra en gräns mot livförsäkringsbolagens verksamhet. I första stycket

• Sida 207
•  Original

Prop. 1972: 69 207

av förevarande paragraf används något andra ordalag än i UFL. Någon ändring i sak av gränsdragningen är emellertid inte avsedd. För att undvika missförstånd härvidlag bör UFL:s uttryck ”utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse” upptas också i den nya lagen.

I anslutning till de nu förordade omredigeringarna synes ytterligare vissa redaktionella jämkningar av- lagtexten böra vidtas.

Lagrådet hemställer att förevarande paragraf erhåller följande lydel- se:

”Med understödsförening förstås enligt denna lag sådan förening för inbördes bistånd som har till ändamål att, utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse, meddela annan personförsäkring än arbetslöshets- försäkring och som är på sådant sätt sluten att den huvudsakligen är avsedd för anställda i visst eller vissa företag, personer tillhörande viss yrkesgrupp eller medlemmar i sammanslutning med sådan intressege- menskap att en samverkan även för personförsäkring är naturlig.

Också förening som ej är sluten på sätt som anges i första stycket an— ses som understödsförening, om den är registrerad såsom understödsför- ening enligt äldre lag.

Avser verksamheten huvudsakligen pensionsförsäkring på grund av anställning, anses föreningen som understödsförening, även om med- lemsavgifterna erlägges av arbetsgivaren.”

11 å andra stycket 9 Lagrådet:

Det remitterade förslaget innehåller i 1.9 5 och förevarande punkt regler om fribrev och återköp. I 19 & stadgas att medlem som avgår ur understödsförening som meddelar pensions- eller kapitalförsäkring har rätt till fribrev eller, om föreningen meddelar kapitalförsäkring, återköp. Härifrån kan försäkringsinspektionen, såsom i lagrummet sägs, medge undantag. Vidare finns bestämmelser om att vissa inskränkningar kan göras i rätten till fribrev eller återköp.

I förevarande punkt regleras vad understödsförenings stadgar skall innehålla om fribrev och återköp. I sådant hänseende föreskrivs att de skall ange villkoren för rätt till fribrev eller återköp, om sådan rätt föreligger, samt reglerna för beräkning av fribrevs- och återköpsvärdena. För att få bättre anknytning till bestämmelserna i 19 5, synes före- varande punkt böra ändras så att den kommer att inledas med en före- skrift av innebörd att av stadgarna uttryckligen skall framgå om rätt till fribrev eller återköp skall föreligga. Med någon jämkning av ordalagen i övrigt i punkten kan denna förslagsvis få den lydelsen att stadgarna skall ange ”om rätt till fribrev eller återköp skall föreligga samt, för sådant fall, villkoren för rätten och reglerna för beräkning av fribrevs- eller återköpsvärdena."

• Sida 208
•  Original

Prop. 1972: 69 208

19 & Alexanderson, Öhman, Walberg:

Från den rätt till fribrev eller återköp som enligt första stycket före- varande paragraf tillerkännes avgående medlem skall försäkringsinspek- tionen, såsom lagrådet redan berört vid llå andra stycket 9, kunna medge undantag. Bestämmelsen är upptagen i tredje stycket av före- varande paragraf. Meningen är att ange att inspektionen skall kunna föreskriva att rätt till vederlag varom här är fråga inte skall föreligga, och vidare får antagas att avsikten är attsådan föreskrift skall vara generell i den men-ingen att den skall gälla för en förening i dess helhet eller för visst slag av försäkring som'en förening meddelar. Av olika uttalanden i remissprotokollet synes'dessutom framgå att det skall före- ligga särskilda omständigheter för att försäkringsinspektionen skall kun— na meddela föreskrift som här avses. För att den nu angivna innebörden skall komma till tydligare uttryck synes en omredigering av lagtexten böra ske. Innehållet i tredje stycket bör därvid föras tillsammans med huvudregeln i första stycket och ordalagen jämkas. Lämpligen kan det nya första stycket få följande avfattning: ”Avgår medlem ur under- stödsförening, har han vid pensionsförsäkring rätt till fribrev och vid kapitalförsäkring rätt till fribrev eller återköp, om ej försäkringsinspek— tionen med hänsyn till särskilda omständigheter föreskrivit, för för- eningen eller visst slag av försäkring som denna meddelar, att sådan rätt ej skall föreligga."

Även ordalagen i andra stycket av förevarande paragraf synes böra jämkas i förtydligande syfte. Förslagsvis kan detta stycke erhålla följan- de lydelse:

”Rä-tten till fribrev eller återköp får inskränkas endast genom villkor i fråga om

1. den minsta tid under vilken försäkringen" skall ha gällt,

2. det lägsta belopp som skall ha erlagts i avgifter för försäkringen,

3. det lägsta belopp till vilket fribrevs— eller återköpsvärde skall Uppgåf' "

Klackenberg:

Det uttryck för skälighetsprincipen, som bestämmelserna om fribrev och återköp i förevarande paragraf avser att ge, har i departementsför- slaget utformats såsom en rätt för avgående medlem. Från denna med- lems ”rätt” anges försäkringsinspektionen i tredje stycket kunna medge ”undantag”, vilket låter egendomligt. Hela stadgandet om den avgåen- de medlemmens rätt följer också på ett olyckligt sätt omedelbart efter andra stycket av 18 &, där det sägs att avgången medlem inte har an- nan rätt till föreningens tillgångar än" som framgår av föreningens stad- gar.

• Sida 209
•  Original

Prop. 1972: 69 209

Enligt min mening skulle bestämmelsernas sakliga innebörd bättre komma till uttryck och nyssnämnda formella inadvertenser undvikas, om paragrafen utformas som ett krav på vad en understödsförenings stadgar skall innehålla i fråga om skyldigheterna att medge rätt till fribrev och återköp. I viss anslutning till sakkunnigförslaget, som följt denna linje, förordar jag att stadgandet, med iakttagande av vissa re- daktionella jämkningar i förhållande till departementsförslaget, får föl- jande lydelse:

”Understödsförening som meddelar pensions- eller kapitalförsäkring skall, där försäkringsinspektionen cj medger undantag på grund av sär- skilda olägenheter för föreningen, vara skyldig att på i stadgarna an- givna villkor medge medlem, som utträder eller uteslutes ur föreningen, rätt till fribrev eller ock, vid kapitalförsäkring, rätt till återköp.

Rätten till fribrev eller återköp får i stadgarna inskränkas endast med hänsyn till den minsta tid, varunder försäkring skall ha gällt, det lägsta belopp, som skall ha erlagts i avgifter, eller det lägsta värdet å fribrevs— eller återköpsrätten.”

21 & Klackenberg:

Logiken synes kräva att den lagstadgade skyldigheten att minst vart femte år låta verkställa försäkringsteknisk utredning anknytcs till någon viss tidpunkt. ] UFL har femårsperioden knutits till registreringsåret för understödsföreningcn. Eftersom den periodiska skyldigheten enligt för- slaget kan inträda med kortare intervaller än fem år och skall gälla även för äldre föreningar, går det inte generellt att räkna med jämna perioder från första registreringen. Det blir då nödvändigt att precisera såväl periodens längd som dess utgångspunkt i tiden i föreningens stad- gar. Detta bör rimligtvis framgå av lagtexten i förevarande paragraf,. förslagsvis genom att i första punkten av första stycket anges, att sty- relse för understödsförening minst vart femte år ”enligt vad i stadgarna anges" skall låta verkställa försäkringsteknisk utredning.

Genom nämnda tillägg markeras också bättre att första stycket avser den stadgeenliga förpliktelsen att låta göra försäkringsteknisk utredning i motsats till den i det föreslagna tredje stycket åsyftade extraordinära skyldighet, som försäkringsinspektionen därutöver äger ålägga styrelsen. Den föreslagna formuleringen beträffande denna senare skyldighet synes ha lagt tonvikten i alltför hög grad vid att inspektionen äger ge sådant föreläggande ”vid tidpunkt som inspektionen bestämmer” och har i övrigt icke på önskvärt sätt preciserat innebörden av skyldigheten. Av lagtexten bör sålunda tydligare framgå, att den försäkringstekniska ut- redningen kan avse både annan tid och annat fall än förut angetts i paragrafen. Den extraordinära karaktären av skyldigheten bör vidare

• Sida 210
•  Original

Prop. 1972: 69 210

markeras genom att som förutsättning för åläggande anges att det fin- nes påkallat av särskild omständighet. Lämpligen kan stadgandet uppta- gas som andra stycke i paragrafen och erhålla följande lydelse:

”När så av särskild anledning finnes påkallat, kan försäkringsinspek— tionen ålägga förenings styrelse att också på annan tid och i annat fall än som följer av vad förut sagts låta verkställa försäkringsteknisk ut- redning.”

22 &” Klackenberg:

I paragrafen anges att premiereserv skall beräknas för varje försäk- ringsgren och utgöra skillnaden mellan kapitalvärdet av föreningens framtida utgifter för löpande försäkringar och kapitalvärdet av de av— gifter som föreningen kan ha att ytterligare uppbära för dessa försäk- ringar. Här införes i lagtexten begreppet ”löpande försäkringar” utan att definieras. Det synes vara hämtat från lagen om försäkringsrörelse. 1 262 & nämnda lag stadgas att i försäkringsbolags balansräkning skall såsom skuld under benämningen försäkringsfond upptagas värdet av bolagets ansvarighet på grund av dels inträffade försäkringsfall (ersätt- ningsreserv), dels löpande försäkringar (premiereserv), dels ock, där rö- relsen avser livförsäkring, tilldelad återbäring. I detta stadgande ställes sålunda ”löpande försäkringar” i motsats till inträffade försäkringsfall och ansvarighet på grund av inträffade försäkringsfall inräknas inte i premiereserven. Det synes på grund härav tvivelsamt, hur begreppen löpande försäkringar och premiereserv förhåller sig till de föreslagna likalydande uttrycken i den föreslagna lagtexten.

! gällande UFL (17 å andra stycket) anges premiereserven motsvara det belopp, varmed kapitalvärdet av ”gällande utfästelser” och på dessa belöpande framtida förvaltningskostnader överskjuter kapitalvärdet av de avgifter, som försäkringstagarna har att ytterligare erlägga.

Därest inte den hittills använda terminologin lämpligen kan användas i den nya lagen, vilket jag finner godtagbart, bör på grund av det an- förda enligt min mening antingen i lagtexten ges en definition av vad som i UFL förstås med löpande försäkringar eller ock i motiven till förebyggande- av missförstånd göras ett klarläggande uttalande om inne- börden därav.

235

Alexanderson och Klackenberg:

Enligt första stycket i förevarande paragraf skall vid det årliga bok- slutet för varje verksamhetsgren vad av intäkterna ej åtgått för kost- nader avsättas till en försäkringsfond för verksamhetsgrenen. Ingen erinran synes i sak vara att göra mot förslaget att överskotten årligen

• Sida 211
•  Original

Prop. 1972: 69 211

automatiskt öses in i försäkringsfonden. En komplettering av regeln, som anger hur det skall förfaras, om under något år uppkommer underskott, torde emellertid vara önskvärd. Erinras må att gällande lag innehåller en regel i sådant hänseende. I 185 fjärde stycket UFL föreskrives, att uppkommet överskott under år, då försäkringsteknisk utredning inte upprättas, skall reserveras intill tiden för nästa sådan utredning för att tagas i anspråk, därest och i den mån underskott å rörelsen uppstår eller medlen enligt den utredningen erfordras för föreskriven fondav- sättning.

Om överskotten vid det årliga bokslutet skall avsättas till försäk— ringsfonden på föreslaget sätt. torde man kunna utgå ifrån att uppkom- mande underskott normalt också skall redovisas mot fonden. Men det kan ju inte vara uteslutet att förening önskar täcka ett visst under- skott på annat sätt, t. ex. genom överföring från fria fonder. Vi före- slår därför att första stycket kompletteras med en regel av innehåll, att uppkommande underskott avräknas mot försäkringsfonden, om det inte täckcs i annan ordning.

Alexanderson, Öhman, Walberg:

Visar försäkringsteknisk utredning. att försäkringsfond överstiger vad som behövs för att täcka premiereserven jämte en tjugondel därav. får enligt andra stycket i förevarande paragraf överskjutande belopp eller del därav undantagas från försäkringsfonden ”om stadgarna mcd- ger det"".

Av uttalanden i remissprotokollet synes framgå, att det är avsett att undantagande enligt andra stycket skall få ske endast i fall när stadgar- na innehåller ett positivt medgivande därtill. [ detta sammanhang må erinras om att enligt ll & andra stycket 12 stadgarna skall ange grun- derna för fondbildning. Det är sålunda inte tillräckligt att stadgarna iakttager tystnad i fråga om undantagande av medel från försäkrings- fonden. ”Om stadgarna medger det” är med andra ord inte liktydigt med att stadgarna ej utgör hinder för åtgärden. Den avsedda innebör- den skulle komma fram tydligare, om det förstnämnda uttrycket er— sattes med ”om stadgarna innehåller bestämmelse enligt vilken det får ske".

Bestämmelsen i andra stycket omfattar enligt sin ordalydelse inte det fallet, att försäkringsfonden enligt stadgarna skall ha viss minsta storlek, överstigande vad som anges i andra stycket, innan undantagan- de av medel från fonden får ske. Av bestämmelsen torde emellertid få anses följa att i sådant fall undantagande som sker i enlighet med stadgarna inte på grund av avfattningen av tredje stycket kräver tillstånd av försäkringsinspektionen.

Vad angår bestämmelserna i tredje stycket är tydligt att försäkrings- inspektionen vid sin tillståndsgivning har att iakttaga föreningens stad-

• Sida 212
•  Original

Prop. 1972: 69 212

gar. Om i dessa föreskrives att medel får undantagas från försäkrings- fonden först när denna nått viss angiven storlek, bör sålunda inspektio- nen inte kunna medge undantag i strid därmed. Någon särskild be— stämmelse därom torde inte behövas.

Vi föreslår att andra stycket jämkas i enlighet med det förut anförda.

.Klackenberg: _ Innebörden av det i andra stycket angivna villkoret för undantagan- de från försäkringsfond —— ”om stadgarna medger det” -— synes mig

repliera på departementschefens uttalande att det i lagen föreskrivna kravet på försäkringsfondens storlek, innan undantagande får ske, är ett minimivillkor och att det framförallt för en del mindre föreningar av soliditetsskäl kan finnas behov att införa stadgebestämmelser, som gör varje nedsättning av fonden beroende av inspektionens tillstånd. Med den utgångspunkten har jag svårt att läsa uttrycket ”om stadgarna med- ger det” såsom annat än en erinran att undantagande från försäkrings- fonden, sedan denna nått i lagen angiven minimistorlek, får ske om stad— garna inte utgör hinder. I och för sig torde en sådan erinran vara över- flödig, eftersom det synes självklart att en förenings stadgar skall följas, likaväl som det är självklart att försäkringsinspektionens medgivan— den enligt tredje stycket inte får lämnas i strid mot stadgarna. Jag kan därför inte förorda en skrivning, som innebär krav på ett positivt med- givande i stadgarna. Det må påpekas att med den nya lagens metod att ösa in alla överskott i försäkringsfonden redan omtalandet i stad- garna att återbäring eller utbetalning av understöd från fri fond kan förekomma måste anses förutsätta att undantagande från försäkrings- fonden får ske.

24 & Lagrådet:

Placeringsreglerna i 24 5 första stycket upptar i punkt 6 skuldför— bindelser med säkerhet i form av panträtt på grundval av inteckning såväl i fastighet som i tomträtt. I konsekvens härmed synes i punkt 9 som placeringsobjekt böra godtas inte blott föreningsfastighet utan också föreningen tillhörig tomträtt, i båda fallen intill de gränser och med de brandförsäkringsvillkor som enligt punkt 6 gäller beträffande inteckning. Lagrådet föreslår att lagrummet ändras i överensstämmelse härmed.

32 % Lagrådet:

Ordet ”synnerliga” torde innebära en alltför stark restriktivitet. Lämpligen kan det utbytas mot ”särskilda”.

• Sida 213
•  Original

Prop. 1972: 69 213

38 & Lagrådet:

För att man skall få med det fall som avses i 37 å andra stycket torde den sista satsen i förevarande paragraf lämpligen kunna ges följande avfattning: ”———— innan slutgiltigt föreningsbeslut om änd— ringen fattades".

51 & Lagrådet:

Med hänsyn till innehållet i 81 % tredje stycket EFL (hänvisningen till 40 % EFL) bör i förevarande paragraf, förslagsvis i ett nytt andra stycke, stadgas att bestämmelserna i 30 & förevarande lag om årsredo— visning skall äga motsvarande tillämpning på slutredovisning.

55 % Lagrådet:

l. överensstämmelse med vad som föreskrivs i 54 och 56 åå torde i förevarande paragraf, lämpligen i ett nytt andra stycke, böra stadgas att, om likvidationsbeslut fattats på flera föreningsstämmor, vad i

första stycket andra punkten sagts skall gälla beslutet på den sista stämman.

66 & Lagrådet:

]" förevarande paragraf. som motsvarar 76 % UFL, behandlas verkan av registrering i förhållandet till tredje man. Enligt sistnämnda lagrum kan mot den som inhämtat kännedom om vad registret beträffande visst förhållande innehåller å den tid, varom fråga är, ändring i för- hållandet inte åberopas med laga verkan, där han inte visas ha haft vetskap om ändringen. Bestämmelsen innebär att den som träder i för- bindelse med föreningen alltid skall kunna förlita sig på vad registret utvisar, exempelvis i fråga om vem som får företräda denna, vid den tidpunkt när han ingår avtal med föreningen. Vid tillämpningen av 76 & UFL torde det vara utan betydelse, huruvida föreningens med— kontrahent inhämtat upplysning om registrets innehåll just den dag av- talet ingicks eller vid någon tidigare tidpunkt, förutsatt givetvis att änd- ring ej antecknats i registret före avtalets ingående.

Enligt den nu föreslagna paragrafen kan ändring i förhållande som antecknats i registret inte med laga verkan göras gällande mot'den som ' inhämtat upplysning om förhållandet inom två månader före den tid- punkt då han åberopar upplysningen, försåvitt han inte visas ändå ha haft vetskap om ändringen. Paragrafen torde — liksom 76 & .UFL _ vara avsedd att reglera endast sådana fall. när registret vid den aktuella tidpunkten inte avspeglar det verkliga förhållandet. Emellertid gäller

• Sida 214
•  Original

Prop. 1972: 69 214

den enligt sin ordalydelse även fall när ändring skett i registrerat för- hållande och ändringen verkligen registrerats före sagda tidpunkt. I de sist angivna fallen skulle, om paragrafen tillämpas enligt ordalydelsen, tredje man kunna förlita sig på en två månader gammal upplysning ur registret. Det skulle alltså kunna dröja upp emot två månader innan en i registret införd anteckning om ändring får verkan mot godtroende tredje man. En sådan ordning kan knappast vara ändamålsenlig och torde, såsom förut antytts, inte heller vara avsedd.

Det kunde förtjäna att undersökas i vad mån det vore lämpligt att för understödsföreningar införa bestämmelser motsvarande dem i 105 & EFL. Beträffande ekonomiska föreningar i allmänhet krävs emellertid för att en anteckning i föreningsregistret skall kunna åberopas mot tredje man — till skillnad från vad som gäller enligt UFL — att kun- görandc i viss ordning har skett. Ått beakta är vidare att hänsyn till den allmänna omsättningens krav kan tänkas motivera andra regler för ekonomiska föreningar i allmänhet än för understödsföreningar. I brist på närmare utredning saknar lagrådet möjlighet att bedöma i vad mån en lösning efter den antydda linjen kan vara lämplig.

Med hänsyn till det anförda och då bestämmelsen i 76 % UFL såvitt upplysts inte vållat några svårigheter i tillämpningen synes i nuvarande läge den bästa lösningen vara att utan ändring överföra innehållet i nämnda paragraf till den nya lagen. Lagrådet föreslår att nu förevaran- de paragraf ändras i enlighct härmed.

68 % Lagrådet:

Förevarande paragraf har utformats i viss anslutning till 287 a och 337 58, försäkringsrörelselagen.

I första stycket avses att föreskriva skyldighet för företag eller sam— manslutning, vars verksamhet uteslutande syftar till att biträda under- stödsförening vid verksamhetens bedrivande, att hålla sina böcker och räkenskaper m.m. tillgängliga för försäkringsinspektionens granskning och att i övrigt lämna av inspektionen begärda upplysningar rörande sin verksamhet. För att den i första stycket föreskrivna skyldigheten enligt 67% 1 och 3 skall få rätt inriktning bör där lämpligen anges, att be- stämmelserna i 67å 1 och 3 äger motsvarande tillämpning i fråga om företag eller sammanslutning av angivet slag.

Den i andra stycket avsedda befogenheten för försäkringsinspektionen att efter Kungl. Maj:ts medgivande förelägga företag eller samman- slutning, med vilken understödsförening har intressegemenskap, att av- lämna redovisning över intressegemenskapen har sin motsvarighet i 3375 försäkringsrörelselagen men skiljer sig från denna i huvudsak i två avseenden, utan att det särskilt motiverats. Dels har befogenheten enligt andra stycket gjorts mera vidsträckt och kommit att omfatta inte

• Sida 215
•  Original

Prop. 1972: 69 215

endast aktiebolag och ekonomisk förening utan även annan förening och liknande sammanslutning, med vilken intressegemenskap kan föreligga. Dels har den legala förutsättningen för sådant föreläggande, nämligen att det med hänsyn till tillsynsverksamheten finnes nödigt, ej medtagits i lagförslaget. Det är ganska oklart var gränserna går för rätten 'till insyn hos föreningar och andra liknande sammanslutningar, och behovet att sträcka insynen längre än till aktiebolag och ekonomiska föreningar har ej särskilt motiverats. Med hänsyn till att Kungl. Maj:ts medgivande skall krävas för föreläggande varom här är fråga, har lagrådet dock ej någon erinran mot den föreslagna vidgningen. Vad gäller nyssnämnda legala förutsättning för insynsföreläggande, att sådant finnes nödvändigt med hänsyn till tillsynsverksamheten, bör den enligt lagrådets mening uttryckligen anges också i förevarande paragraf, och lagrådet hemställer att sådant tillägg göres till stadgandet.

73 % Klackenberg: .

Bedömandet av hur stor del av kostnaderna för tillsynsverksamheten som bör bcstridas av statsverket och hur mycket som rimligen kan tas ut av understödsföreningarna ligger i huvudsak utanför lagrådets gransk- ningsuppgifter.

Det finns emellertid en principiell. aspekt på avvägningen av bidragen, som inte berörts i remissprotokollet men ändå bör uppmärksammas, nämligen relationen mellan understödsföreningarnas bidrag och de bi- drag som försäkringsbolagen har att bestrida.

Enligt 675 UFL får det årliga bidraget, som fastställes av Kungl. Maj:t, bestämmas högst till 1/5 procent av föreningens hela inkomst av avgifter, lägst 100 kronor. Samma grund gäller enligt 292å lagen om försäkringsrörelse för försäkringsbolagen med avseende å avgifter för försäkringar, som tillhör rörelsen här i riket, dock med ett minimum av 200 kronor. Enligt förslaget skall understödsföreningarnas bidrag nu få bestämmas till högst två promille av föreningens hela inkomst av av- gifter och en promille av föreningens nettokapitalavkastning med ett till 200 kronor förhöjt minimum.

Motivet för att den erforderliga höjningen av föreningarnas bidrag delvis skall uttagas efter en ny grund, nettokapitalavkastningen, är i och för sig vägande. Den grupp tjänstepensionskassor, som blivit fribrevs- kassor, undgår att lämna bidrag enligt nu gällande avgiftsnorm, och de bör bära rimlig del av tillsynskostnaderna. Men den nya bidragsnormen har inte lagts bara på fribrevskassor utan jämntjockt på understödsför- eningarna. Även om en sådan norm måhända är godtagbar vid en in— bördes jämförelse understödsföreningarna emellan — någon belysning härav ges dock inte i remissprotokollet — så uppkommer det läget för exempelvis livförsäkringsföreningarna att deras bidrag kunde utgå efter

• Sida 216
•  Original

Prop. 1972: 69 216

en mera betungande norm än som gäller för försäkringsbolagen. Det ' synes rimligt att uppställa åtminstone det likställighetskravet att bidrags- grunderna inte får innefatta någon diskriminering för understödsför- eningarnas del, i den mån dessa föreningar arbetar på samma områden som försäkringsbolagen, i synnerhet som föreningarna genom lag är för- menadc att driva affärsmässig försäkringsrörelse.

Det likställighetsproblem, som här uppmärksammats, kan tänkas löst efter olika vägar. Antingen kan nettokapitalavkastningen övervägas som bidragsnorm också för försäkringsbolagen eller också 'kan dess tillämp- ning bland understödsföreningarna på lämpligt sätt begränsas till vissa tjänstepensionskassor. *

Vilka de praktiska konsekvenserna blir för exempelvis livförsäkrings- föreningar, om den föreslagna formella olikställigheten i bidragsnormer- na skulle införas, är omöjligt att bedöma på grundval av det framlagda materialet. Följderna blir i betydande grad beroende av vilka promille— satser som Kungl. Maj:t bestämmer för bidragen från understödsför- ningarna och för bidragen från försäkringsbolagen.

Likställighetsaspektcn bör sålunda beaktas, i första hand vid ett för- nyat övervägande av utformningen av den nya bidragsnormen netto- kapitalavkastningen eller i vart fall vid fastställandet av bidragsbelop- pen.

Öhman:

Enligt såväl UFL som FL har Kungl. Maj:t bemyndigats att be- stämma om de bidrag som skall erläggas för bestridande av kostnaderna för tillsynen. Lagarna innehåller endast de allmänna ramarna för bidra- gens storlek. I sådant hänseende gäller att bidrag inte får överstiga 2 promille av understödsförenings eller" försäkringsbolags inkomst av av- gifter. Minimibidrag utgör för förening 100 kronor och för bolag 200 kronor.

De aktuella bidragen enligt Kungl. Maj:ts bestämmelser uppgår i princip för understödsförening till en promille och för försäkringsbolag till 1,2 promille av avgiftsinkomsten. Bidrag är beloppsmaximerat till 90000 kronor för understödsförening och 125 000 kronor för försäk- ringsbolag.

I förevarande lagrum föreslås ramen vidgad i så måtto att högsta bi- drag för understödsförening skall vara 2 promille av avgiftsinkomsten och en promille av föreningens nettokapitalavkastning. Samtidigt före- slås minimibidraget skola höjas till 200 kronor.

Att sålunda även nettokapitalavkastningen skall utgöra grund för bidragsbestämningen sammanhänger med de speciella förhållandena hos fribrevskassorna. Såvitt avser den inbördes relationen mellan olika slag av understödsföreningar synes en utvidgning av föreslagen art av bi- dragsunderlaget vara rimlig och ej kunna föranleda erinran.

• Sida 217
•  Original

Prop. 1972: 69 217

Vid en jämförelse med vad som gäller för försäkringsbolagen kan de föreslagna rambestämmelserna för understödsföreningarna sägas for— mellt innefatta en hårdare belastning. Avgörande för' frågan om för- eningarna i realiteten kommer att belastas hårdare blir givetvis hur Kungl. Maj:t närmare utformar bestämmelserna om bidrag.

Härom framgår av uttalande i remissprotokollet att meningen inte är att skärpa understödsföreningarnas bidragsplikt i sådan grad att bidra- gen — som fallet i princip är med försäkringsbolagens bidrag — täcker hela tillsynskostnaden. Det allmänna skall sålunda också fortsättnings- vis bekosta viss del av tillsynen över föreningarna. Vidare inhämtas av årets statsverksproposition (Bilaga 9 Finansdepartementet) att försäk- ringsinspektionen föreslagit, att bidrag skall erläggas av understöds- föreningarna med 1 promille av avgiftsinkomsten och 0,2 promille av nettokapitalavkastningen, samt att departementschefen biträder detta förslag. Av försäkringsbolagen erlägges som nyss nämnts bidrag med 1,2 promille av avgiftsinkomsten.

Det kan antagas att de normer som sålunda är avsedda att gälla från den nya lagens ikraftträdande kommer att innefatta en någorlunda lik- formig belastning av understödsföreningar och försäkringsbolag. Ord- ningen innebär alltså att man från understödsföreningarna tar ut bidrag efter en lägre promillesats på avgiftsinkomsten än från försäkringsbola- gen men att, å andra sidan, föreningarna dessutom får bidraga med viss promille av .ncttokapitalavkastningen. Summan av föreningarnas båda promilletal överstiger inte, utan är lika med det enhetliga promilletal som tillämpas för bolagen. Det kan ifrågasättas om inte, i viss anslut- ning till det sist angivna förhållandet, även promillesatserna i ram- bestämmelserna i förevarande paragraf borde avvägas så, att de tillhopa inte överstiger det promilletal som enligt FL gäller för försäkringsbolag. Exempelvis kunde de bestämmas till 1,5 promille för avgiftsinkomsten och 0,5 promille för nettokapitalavkastningen. '

79 & Lagrådet."

I överensstämmelse med motsvarande straffbestämmelse i 865 första stycket 5 UFL synes för straffbarhet för oriktig eller vilseledande upp- gift i försäkringsteknisk utredning böra krävas att utredningen ingivits till försäkringsinspektionen.

Förslaget till lag om ändring i lagen om ekonomiska föreningar

Lagrådet: Förslaget lämnas utan erinran.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

• Sida 218
•  Original

Prop. 1972: 69 218

Utdrag av protokollet över linansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 24 mars 1972.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODH- NOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttran- de över förslag till

1) lag om understödsföreningar, 2) lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. ' Jag ansluter mig till vad lagrådet anfört i fråga om utformningen av I 5. Paragrafen bör avfattas i överensstämmelse med lagrådets förslag.

Den av lagrådet föreslagna ändringen av 11 5 andra stycket 9 kan jag godtaga.

Olika meningar inom lagrådet har förts fram i fråga om utformningen av bestämmelserna i 19 5 beträffande rätt till fribrev och återköp. Vad tre ledamöter anfört om innebörden av första stycket stämmer överens med det av mig åsyftade innehållet. Jag har ingen erinran mot den föreslagna omredigeringen och jämkningen. Jag har således inget att invända mot att i bestämmelsen bl. a. anges att särskilda omständigheter skall föreligga för att avgående föreningsmedlemmar skall betagas sin rätt till fribrev eller återköp, även om detta följer redan av den modi- fierade skälighetsprincipen så som den definierats i 11 5 första stycket. Undantag från huvudregeln i fråga om rätt till fribrev eller återköp skall alltså kunna göras endast om det är motiverat av hänsyn till för- månernas art eller omfattning eller föreningens förhållanden. Jag kan vidare godtaga den av dessa ledamöter förordade jämkningen av andra stycket.

En ledamot har föreslagit att bestämmelserna i Zl 5 om skyldighet för förenings styrelse att låta verkställa försäkringsteknisk utredning minst vart femte år skall kompletteras med en hänvisning till vad som anges i stadgarna. En sådan hänvisning är enligt min mening obehövlig efter- som redan av 11 å andra stycket 11 framgår att i stadgarna skall anges

• Sida 219
•  Original

Prop. 1972: 69 219

tiderna för verkställande av nämnd utredning. Jag kan därför inte biträda förslaget. Däremot bör samme ledamots förslag beträffande tredje stycket godtagas såtillvida att en viss redaktionell ändring görs så att det tydligare framgår att försäkringsinspektionens möjlighet att ge föreläggande om försäkringsteknisk utredning avser alla understöds— föreningar.

Med anledning av vad en ledamot anfört i anslutning till 22 5 får jag framhålla följande. I 17% första stycket UFL anges att premie- reserven, dvs. understödsförenings försäkringstekniska skuld, motsvarar sammanlagda värdet av föreningens ansvarighet på grund av löpande utfästelser av understöd. Uttrycket ”löpande utfästelser av understöd” (i 175 andra stycket UFL” angivet som ”gällande utfästelser”) har i ' remissförslaget ersatts med begreppet ”löpande försäkringar”, dvs.' samma begrepp som i FL används i motsvarande sammanhang. De angivna uttrycken har inte definierats vare sig i UFL, FL eller i remissförslaget. Med premiereserv avses, som jag tidigare framhållit, försäkringsgivarens försäkringstekniska skuld. Det kan med hänsyn härtill inte råda någon tvekan om att uttrycket ”löpande försäkringar”, liksom uttrycket ”löpande utfästelser av understöd” i UFL, avser för- säkringar för vilka försäkringsgivarens försäkringsansvar finns kvar. Försäkringsbelopp som på grund av inträffat försäkringsfall är förfallet till betalning är däremot att behandla som en vanlig skuld. Av det anförda torde framgå att någon saklig skillnad inte råder mellan begreppen ”löpande utfästelser av understöd” och ”löpande försäk- ringar”. Med hänsyn härtill och då uttrycket ”löpande försäkringar” sedan gammalt används inom försäkringsvärlden, utan att osäkerhet om innebörden råder, saknas uppenbarligen behov av att i lagen eller i anslutning till denna definiera uttrycket.

Två ledamöter har föreslagit att 23 5 första stycket kompletteras med en regel av innehåll att uppkommande underskott skall avräknas mot försäkringsfonden, om det inte täcks i annan ordning. Enligt min mening kan dock en sådan regel undvaras, eftersom vad i den före- slagna regeln sägs ändå måstc anses gälla. Jag kan därför inte biträda förslaget.

Jag instämmer i vad tre ledamöter uttalat om innebörden av 23 5 andra stycket och biträder förslaget till jämkning av lagrummet.

Den i remissförslaget upptagna lydelsen av 665 innebär, jämfört med motsvarande lydelse i 76 & UFL, en klarare bestämning av vad tredje man har att iakttaga för att vara skyddad mot ändringar i re- gistrerat förhållande. Som lagrådet anfört är den föreslagna utform- ningen dock inte invändningsfri. Med hänsyn härtill och då, såvitt upplysts, den gällande bestämmelsen inte vållat några tillämpnings- svårigheter kan jag godta lagrådets förslag att utan ändring av bestäm-

• Sida 220
•  Original

N IQ O

Prop. 1972: 69

melsens innehåll överföra detta till den nya lagen. Jag förordar att 66 & avfattas i enlighet härmed.

Två ledamöter har var för sig berört de i 73 5 föreslagna reglerna om skyldighet för understödsföreningarna att utge bidrag till täckande av försäkringsinspektionens tillsynskostnader. I båda yttrandena har fram- förts erinringar med anledning av att den i lag angivna ramen för bidragens storlek genom remissförslaget blir större för understödsför- eningarna än för försäkringsbolagen. Jag vill med anledning härav understryka att det avgörande för om bolagen eller föreningarna träffas hårdast av bidragsskyldigheten är —— som också framhålls i de båda yttrandena — vilket bidragsuttag som Kungl. Maj:t kommer att fast- ställa inom den angivna ramen. Eftersom beräkningsgrunderna i fort- sättningen inte blir lika för bolagen och föreningarna genom att bi- dragen för föreningarna skall beräknas också på nettokapitalavkast- ningen. är ramarna inte helt jämförbara. Synpunkter av det slag som de båda ledamöterna anfört kan beaktas, när Kungl. Maj:t fastställer storleken av de bidrag som skall tas ut. I sammanhanget bör nämnas, som också framhållits i ett av yttrandena, att bidragsuttaget för näst- kommande budgetår avses skc för bolagen med 1,2 promille av avgifts- inkomsterna och för föreningarna med '] promille av avgifterna och 0,2 promille av ncttokapitalavkastningen.

I de delar som jag inte särskilt berört i det föregående biträder jag lagrådets synpunkter och förslag. Dessutom bör vissa redaktionella ändringar göras.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga för- slagen, med vidtagna ändringar, till

]. lag om understödsföreningar

2. lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

• Sida 221
•  Original

Prop. 1972: 69