Försäkringsföreningar

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Försäkringsföreningar

Betänkande av

understödsföreningsutredningen

$@UU

1990:101

Statens offentliga utredningar ma? 1990:101

@ Finansdepartementet

Försäkringsföreningar

Betänkande av

tlnderstödsföreningsutredningen Stockholm 1990

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets förvaltningskontor ombesöder remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget

Kundtjänst

106 47 Stockholm

Tel O8fl39 96 30

Telefax: 08/7 39 95 48

Publikationema kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan 5, Stockholm.

Medaljen pâ omslagets framsida är en förtjänstrnedalj utdelad inom understödsföreningen Nordens Wenner, som grundades 1876 och under mellanluigstiden gick upp i Stockholms Erkända Cenualsjukkassa, numera Allmänna -

Begravningsfonden Trygghet försäkringsförening.

ISBN 91-38-10696-5 Graphic Systems AB, Göteborg 1991 ISSN 0375-250X

SOU 1990: 101

Till statsrådet Erik Åsbrink

Genom beslut den 21 december 1987 det stats-

bemyndigade regeringen

råd som hade till att föredra ärenden om att

uppgift understödsföreningar

tillkalla en särskild utredare med

uppdrag att göra en allmän översyn av

lagstiftningen om understödsföreningar.

Med stöd av detta ñrordnades den 8 februari 1988

bemyndigande

hovrâttslagmannen Lars Persson som särskild utredare.

Som experter i förordnades 1988 numera för-

utredningen den 6 juni

bundsjuristen Anders Beskow, numera revisionssekreteraren Måns Edling, försåkringskonsulten ñl. dr. Gunvall verkställande direk-

Grip,

tören Lars Johansson, byrådirektören direktören Arne

Sven Leijonmarck, Magnuson och verkställande direktören Lars-Erik Nilson samt den 7 september 1988 avdelningsdirektören Brita Wenner.

Till sekreterare i förordnades den l mars 1988 numera

utredningen

revisionssekreteraren Hans Frostell. I arbetet med betänkandet har även kanslisekreteraren Viveka Engstrand samt assistentema Anita Laitinen och Karin Söderberg deltagit. Vid utarbetandet av beståmmelsema om

kapitalplacering i 11 kap. lagförslaget har biträtts av statsutredningen râdsberednjngens språkexperter. Utredningen antog namnet Understödsñreningsutredningen.

Till justitiedepartementet har utredningen remissyttrande över

avgett

kommerskollegiums brev den 25 augusti 1987 till regeringen med förslag till ändringar i m.fl.

aktiebolagslagen författningar.

Utredningen överlämnar härmed betänkandet

Försäkringsföreningar.

Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm den 31 augusti 1990

Lars Persson

/Hans Frostell

SOU 1990: 101

Innehåll

2. Lag om införande av försäkringsföreningslagen (1990:000) 82 3. Lag om ändring i lagen (1987:668) om införande av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar 87 4. Lag om ändring i lagen (1987:621) om införande av ny

banklagstiftning 88

5. Lag om ändring i konkurslagen (1987:672) 89 6. Lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor 90

1¶Uppdraget 91

2¶Vad är understödsföreningar? 93

2.1 Kort presentation 93 2.2 Utvecklingen av det svenska understödsföreningsvâsendet 93 2.2.1 Historisk bakgrund 93 2.2.2 Utvecklingen fr.o.m. 1973 98

2.2.3¶De nya understödsñreningama 100

2.2.4 Några större understödsñreningar 103 2.2.5 samarbetsorgan 107 2.3 Gällande lagstiftning 108

2.3.1¶Inledning 108

2.3.2 Lagen om ekonomiska föreningar 108

2.3.3¶F örsälcringsröielselagen 109 2. 3.4 Försäkringsavtalslagen 1 l 1 2. 3.5 Understödsföreningslagstiftningen 1 13

2.4 Utländska förhållanden 114 2.4.1 Finland 114 2.4.2 Danmark 1 16 2.4. 3 Storbritannien 1 18

2.5 Vissa särdrag beträffande understödsñreningar 2.5.1 Inledning 2.5.2 Skillnader mellan understödsñreningar och

ekonomiska ñreningar 2.5.3 Vissa grundläggande skillnader mellan

understödsföreningar och försäkringsbolag 2.6 Källförteckning till avsnitt 2.2

En lag

självständig

Bakgrund Utredningens överväganden

Understödsförening eller försäkringsföivening?

ITP-kassoma och

försäkringsföreningslagen

Bakgrund Utredningens överväganden

Grundlagsfrågor

Lagens utformning Behovsprincipen och föreningsfriheten Minsta medlemsantal m.m. Registreringsskyldighet för understödsföreningama Minsta medlemsantal Utredningens överväganden Förbudet mot verksamhet

affärsmässig

Förbudet mot affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse Högsta belopp för kapitalförsâkring Utredningens överväganden

Försäkringsföreningarna och EG

Inledning 9.1.1 Regeringens kommittédirektiv rörande EG 9.1.2 EG:s liv- och skadeförsâkringsdirektiv 9.1.3 Svenska försäkringsbolag och EG Utredningens överväganden

Indelning av försäkringsföreningar

Inledning Utredningens överväganden

Avskaffande av medborgarskaps- och

bosättningskrav

Inledning Utredningens överväganden

Behovsprincipen

Gällande ordning Utredningens överväganden

SOU 1990: 101

13 m.m.

Medlemskapet

13.1 Medlemskap och 181 försäkringsvillkor

13. 1.1 Inledning 181 13. 1.2 Information om 182

försâkringsvillkoren l3.1.3 Inträde i understödsfönening 182

13. 1.4 Avgifter 183 13. 1.5 Uteslutningsgrunder 184 13. 1.6 Medlems vid eller

rättighet uteslutning avgång

av andra orsaker 184 13.1.7 Tvister mellan föreningen och den enskilde medlemmen 185 13. 1.8 Pensionskassor 185 i a 13. 1.9 186

Kapitalförsäkring

13.1.1O Sjukhjâlp 188

i

g 13.2 Utredningens 188 överväganden

I 13.2.1

Inledning 188

i 13.2.2 Infomation 191 13.2.3 Rätten till m.m. 192

medlemskap

13.2.4 Begränsningar av ansvar 196

försäkringsföreningens

l3.2.5 Medlemsavgifter 198

l3.2.6 Förfoganden över försäkringen 199

13.2.7 Förhållandet till borgenârerna 202

13.2.8 Reglering av försâkringsfall m.m. 202

13.2.9 Kollektivavtalsgnmdad m.m. ñrsâkring _203

14 Soliditets- och 207

skälighetsprinciperna

14.1 Soliditetsprincipen 207 l4.1.1 Garantikapital 207

14.1.2 Försälcringsteknisk 207 utredning l4.l.3 Fondbildning 208

l4.1.4 Särskild uttaxering 209

14.2 Skälighetsprincipen 209 14.2.l Inledning 209

utredningsförslag

15.2 Utredningens överväganden

8 Innehåll SOU 1990: 101

16 Beslutsformer och kallelseförfarande Inledning 16.1.l Gällande ordning l6.1.2 Annan lagstiftning Utredningens överväganden

Redovisning

Inledning 17.1.l Allmän bakgrund 17. 1.2 Bokföringslagen m.m. 17. 1.3 Redovisning i försäkringsbolagen 17. 1.4 Redovisning i understödsföreningar Utredningens överväganden Fusion Inledning l8.l.l Allmän bakgrund 18. 1.2 Annan lagstiftning Utredningens överväganden Konkurrenslagen och försåkringsföreningarna

Iillsynsverksamhetens omfattning

Försäkringsinspektionens rådgivningsverksamhet Utredningens överväganden

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Inledning 20. 1.1 Dispens från försâkringsrörelselagen beträffande

ñrsâlcringsbolag 20.1.2 Dispens från tillsyn enligt UFL Utredningens överväganden 21

Fölidlagstiftning

22 till

Specialmotivering försäkringsföreningslagen

22.1 Inledande bestämmelser 22.2 Bildandet av en

försâkringsförening 22.3 Information 22.4 Rätten till m.m.

medlemskap 22.5 Begränsningar av ansvar

försåkringsföreningens 22.6 Medlemsavgifter 22.7 Förfoganden över

försäkringen 22.8 Förhållandet till

borgenârerna 22.9 Reglering av försäkringsfall m.m. 22.10 Kollektivavtalsgrundad

försäkring 22.11 Rörelsen 22.12 Försäkringsföreningens ledning 22.13 Föreningsstämman 22.14 Revision 22.15 Redovisning

SOU 1990: 101 Innehåll 9

22.16 Likvidation och upplösning 322 22.17 Fusion och inlösen av aktier i dotteraktiebolag 331 22.18 Skadestånd m.m. 336

22.19¶Försâkringsföreningens ñrma 338

22.20 Tillsyn m.m. 339

22.21¶Registrering 343

22.22 Straff och vite 345

23¶Specialmotivering till lagen om införande av försäkringsföreningslagen (1990:000) 347

Bilagor

Bilaga I: Sammandrag av betänkande av den finska kommissionen

för tömyande av lagstiftningen om understödskassor. 355

Bilaga 2: Understödsföreningar i storleksordning. 359 Bilaga 3: Sammanställning med hänvisning mellan lagrummen i UFL och utredningsförslaget. 363

SOU 1990: 101

Förkortningar

Lagar, m.m.

BLP Lagen (1987:621) om införande av ny

banklagstiftning BRL Bankrörelselagen (1987:617)

EFL Lagen (1987:667) om ekonomiska ñreningar EFLP Lagen (1987:668) om införande av (1987:667) om

lagen ekonomiska föreningar

FAL Lagen (l927:77) om försäkringsavtal

FBL Föreningsbankslagen ( 1987:620) FFL Förslag till försäkringsföreningslag

FFLP Förslag till lag om införande av

försäkringsförenings-

lagen

FRK Försäkringskommittén (Ju 1974:09)

FRL (1982:713)

Försäkringsrörelselagen

FRLP Lagen (1922:728) om införande av

försäkringsrörelse-

lagen (1982:713) FVK

Försäkringsverksanrhetskommittén PF L Förslag till personförsåkringslag (SOU 1986:56)

PFLP Förslag till lag om införande av

personförsäkringslagen

(SOU 1986:56) UFL Lagen (1972:262) om

understödsföreningar

Initialförkortningar

använda av de största understödsföreningama och med dem samverkande organ

AP Arkitektemas Pensionskassa

Försäkringsförening

APK Arbetarepensionskassan (numera likviderad)

Pensionskassa -

Försäkringsbranschens försäkringsföre-

mng

Försäkringsbranschens Understödskassa (ett enkelt bolag

som förvaltas av FPK och som bl.a. utger bidrag till

försâkringstjånstemân)

Kooperationens pensionsanstalt (ideell förening som bl.a.

förvaltar Konsumentkooperationens pensionskassa)

12 SOU 1990: 101

Förkortningar

Kommunernas Pensionsanstalt (ideell förening som bl.a. förvaltar SKP) l. Pensionskassa, försäk-

Sveriges Köpmannaförbunds ringsföxening

2. Köpmânnens Pensionskassa (ideell förening som förmedlar grupplivñrsâkringar till medlemmar i Sveriges

Köpmannaförbund)

Pressens Pensionskassa, försâkringsföxening se AP

- försäk- Sveriges Kommunalanstâlldas Pensionskassa

ringsförening Svenska Livförsâkringsföreningars Riksförbund

Sparinstitutens Pensionskassa, försåkringsförening

SOU 1990: 101

Definitioner och

begrepp

Vid utarbetandet av denna ordlista har i första hand använts Försäkringstermer, utgiven av Svenska försäkringsföreningen. Understödsföreningarnas särart i förhållande till försäkringsbolagen har emellertid medfört att det inom understödsföreningsväsendet vuxit fram en terminologi som på några punkter väsentligt awiker från vad som gäller inom försäkringsbranschen i övrigt. Ordlistan skall inte uppfattas som normerande, utan endast som ett hjälpmedel vid inläsningen och den fortsatta behandlingen av detta beünkande.

mail? se medlemsavgift

begravningskassa understödsförening* som meddelar kapitalförsäkring*

drifiskostnad

kostnader för förvaltning och utbetalning av förmåner

dödsfallsförsäkring se kapitalförsäkring för dödsfallet

fondgilla tillgångar tillgångar som får användas för redovisning av försäkringsfonden

fonsättningyörsäkring

en individuell försäkring som medlem eller medförsäkrad under vissa förutsättningar har rått att utan hälsoprövning teckna från den tid medlemmen inte längre omfattas av den ursprungliga försäkringen

fria fonder

fonder, som bildats av överskott på försäkringsverksamheten eller av donationer och andra frivilliga bidrag m.m. De brukar benämnas understödsfond, vinstfond, tilläggsfond e.d. fria sektorn den del av försäkringsfonden som en understödsförening efter medgivande av försäkringsinspektionen får redovisa i andra värdehandlingar än de i 24 § första och andra stycket UFL ñreskrivna (dock inte i aktier eller andel i aktiefond

fribrev

avgiftsfri försäkring som gäller med nedsatt försäkringsbelopp när avgiftsbetalningen avbrutits före avgiftsbetalningenstidens slut

_fribrevskassa

en understödsförening*, oftast en äldre tjänstepensionskassa*, där avgiftsbetalningen i princip upphört och försäkringama blivit nedsatta till fribrev

förmånstagare såvitt gäller understödsföreningar alla som är berättigade till ersättning

vid försäkringsfall

fönndnstagarfämrdnande

ger den eller de personer som förordnats av medlemmen eller i stadgarna rätt till försäkringen eller utfallande försäkringsbelopp i medlemmens ställe

försäkringsfond fond avsedd ñr försäkringsverksamheten. För varje Verksamhetsgren* skall enligt 23 § UFL avsättas det bokföringsmässiga överskott som enligt bokslutet uppkommit på verksamhetsgrenen

försäkringvörening

i 12 § UFL medgiven alternativ ñrmabeteckning för understödsförening* som också används av försäkringsbolag

försäkringskassa 1. allmän försäkringskassa enligt lagen om allmän försäkring 2. finländsk motsvarighet till svenska understödsföreningar enligt förslaget till försäkringskasselag

försäkringsteknisk utredning

innehåller l. en beräkning av premiereserv 2. en prövning av de gällande medlemsavgiftemas bärighet och skälighet

för nytillträdande medlemmar

3. ett förslag till åtgärder vid överskott eller underskott

grunder

har utfärdats av försäkringsinspektionen och tillämpas vid beräkning av avgifter och premiereserv (fribrevs- och återköpsvärden m.m.)

ITP-kassa

tjânstepensionskassa* som meddelar kompletteringsförsäkringar enligt på

arbetsmarknaden träffade pensionsuppgörelser enligt ITP-planen eller liknande uppgörelser. I denna grupp ingår Konsumentkooperationens pensionskassa som meddelar försäkring enligt pensionsplanen KTP* och STPK*

SOU 1990: 101 och 15

Definitioner begrepp

ITP-planen plan för ett pensionssystem för privatanställda tjänstemän som kompletterar den allmänna pensionsförsälcringen och bygger på ett avtal mellan Svenska Arbetsgivareföreningen och Privattjânstemannalcartellen I ?PK ITP-kompletterande ålderspension

ka-försäkring se kollektivavtalsgrundad försäkring*

kapitalförsdkring livförsälcring i vilken betalningsskyldigheten vid försäkringsfall är be-

stämd till ett i stadgarna eller försäkringsbrevet belopp. Utgår i

angivet en understödsförening vid dödsfall som huvudsakligen begravningshjälp

kapitalförsäkring för dödsfall kapitalförsäkring som understödsföreningen utbetalar som begravnings-

hjälp vid den försäkrades död

kapitalförsäkring för dödsfall, temporär

kapitalförsäkring som utbetalas endast om den försäkrade avlider före viss i stadgarna angiven ålder eller tidpunkt

kapitalförsäkring för livsfall

kapitalñrsäkring som utbetalas då den försäkrade uppnår viss ålder

kapitalförsäkring för både livsfall och dödsfall

kapitalförsäkring som utbetalas vid viss angiven ålder eller vid dessförinnan inträffat dödsfall (kallas även sammansatt

kapitalförsäkring)

kollektivavtalsgrundadförsâkring

försäkring som avser anställda m.fl. och där villkoren år baserade på ett kollektivavtal kollektivt inträde inträde i en förening som beviljas en hel grupp, t.ex. vid Övertagande av försäkringsrörelse, och som innebär att inträde sker oavsett medlemmarnas ålder och hälsotillstånd

konsolideringskapital skillnaden mellan verkliga tillgångar och verkliga skulder

KI? kooperationens tilläggspension för tjänstemän

litförsäkring personförsäkring* där utbetalning av försäkringsersättning är beroende

av viss eller vissa personers liv

livsfallsförsäkring se kapitalförsäkring för livsfall

li vränteförsäkring

se

pensionsförsäkring*

16 och begrepp SOU 1990: 101

Definitioner

medförsäkrad såvitt gäller understödsföreningar till medlemmen närstående person som omfattas av medlemmens försäkringar i föreningen

medlemsavgift betalning ñr försäkringsförmån och motsvarar försäkringsbolagens premier obligatorisk anslutning en skyldighet för personer tillhörande den i en understödsförenings stadgar angivna personkretsen, t.ex. medlemmar i en viss fackförening eller anställda vid en viss arbetsplats, att tillhöra föreningen

pensionsförsäkring

(eller livränteförsâkring)

försäkring avsedd att trygga medlemmens eller dennes efterlevandes försörjning genom regelbundet återkommande utbetalningar och där betalningsskyldigheten år beroende av en eller flera människors liv. I understödsföreningar utgår pensionsförsåkring, efterlevandepension, sjukpension eller förtidspension och kan vara temporär eller livslång. Till pensionsförsäkring räknas även kapitalförsâkring* som utgår i samband med pension.

pensionskassa understödsförening* som meddelar pensionsförsäkring*

pensionsplan

en allmän pensionsplan, t.ex. ITP-planen, som innehåller på arbetsmarknaden träffade överenskommelser om pensionering av arbetstagare eller arbetstagares efterlevande

personförsäkring försäkring där försäkringsfallets inträffande är beroende av en eller flera personers liv, hälsa, ålder eller arbetsförmåga

placeringsplila i 24 § UFL föreskriven skyldighet för understödsföreningama att redovisa tillgångarna motsvarande försâkringsfond* med undantag för fria sektorn* samt övriga skulder (utom fria fonder*) i särskilt angivna slag av tillgångar

premiereserv

värdet av understödsföreningens samlade ansvarighet för löpande för-

säkringar, dvs. försäkringar för vilka försäkringsansvaret ñnns kvar (medlemmarnas sparkapital). Premiereserv skall enligt 22 UFL beräknas för varje Verksamhetsgren*

risljärsâkring försäkring som inte innefattar något sparande

sammansatt kapitalförsäkring

se kapitalförsäkring för både dödsfall och livsfall*

SOU 1990: 101 och

Definitioner begrepp

sjukförsäkring

omfattar sjukpenning* och sjukvårdsersättning*. Till sjukförsäkring hänförs också såvitt gäller understödsföreningar tandvårdsersättning, ersättning för glasögon samt moderskapshjälp

sjukkassa understödsñrening* som meddelar sjukförsäkring*

sjuk- och begravningskassa

understödsförening* som meddelar såväl sjukförsäkring* som kapitalförsäkring*

sjukpenning

sjukförsäkring* i form av dagersâttning vid sjukdom m.m.

sjukvârdsersättning

i

sjukñrsälcring* i form av ersättning för läkarvård, läkemedel, sjukvårdande behandling, m.m.

i

E skâlighetsprincipen

uttrycks i ll § UFL

så att stadgarna förutom att uppfylla soliditetsprincipen* skall tillgodose medlemmarnas intresse av att kostnader och villkor för försäkringarna är skäliga med hänsyn till förmånernas art och omfattning. Dock görs för understödsföreningamas del den modifikationen att särskild hänsyn tas till särskilda ñrhållanden

understödstöreningens

sluten understödsförening

understödsförening som är avsedd för en på förhand avgränsad grupp personer. I l § UFL anges på vilket sätt en förening måste vara sluten för att kunna registreras

soliditetsprincipen

uttrycks i 11 § UFL så att stadgarna skall vara ägnade att trygga att föreningen kan fullgöra sina försäkringsutfástelser spannøment, litfärsäkring med livförsäkring som bildar prerniereserv* STPK särskild tilläggspension för arbetare inom konsumentkooperationen särskild uttaxering förfarande som kan tillgripas mot medlemmarna i en understödsförening om föreningens tillgångar skulle visa sig otillräckliga för verksamhetens fortsatta bedrivande

temporär dödsfallsförsäkring

se kapitalförsäkring för dödfall, temporär*

temporär pensionsförsäkring (livränteförsäkring) pensionsförsäkring (livränteförsäkring) som endast utgår under viss tid

i gänstepensionvörsäkring se pensionsförsäkring*

18 Definitioner och begrepp

t/dnstepensionskassa

understödsförening* vars verksamhet huvudsakligen avser pensionsförsäk-

ringar på grund av anställning. Alltefter verksamheten indelas dessa kassör i ITPkass0r*, fribrevskassor* och övriga tjänstepensionskassor

understöd användes före UFL när det gällde understödsföreningar som synonymt med försäkringsförmåner men avser i dag närmast de bidrag som utgår ur föreningarnas fria fonder*

understödsförening

anges i l § UF L som en förening för inbördes bistånd som - utan affärs-

- har till ändamål att meddela mässigt drivande av försäkringsrörelse annan personförsäkring än arbetslöshetsförsäkring. Föreningen skall vidare - med undantag för vissa äldre föreningar - vara sluten*

Verksamhetsgren som olika verksamhetsgrenar räknas pensionsförsäkring*, sjukförsäkring*

och kapitalförsäkring*

dterbäring

tilldelning av överskott som uppkommit av försäkringsverksamheten

återköp

en understödsförenings utbetalning till medlem av försäkringens beräknade värde vid förtida avgång

öppen understödsfärening

understödsförening som är öppen för allmän anslutning och som endast kräver att medlemmarna t.ex. är bosatta inom ett visst område eller tillhör samma kön

SOU 1990: 101

Sammanfattning

Understödsföreningar är föreningar för inbördes bistånd som bedriver

försäkringsverksamhet.

För föreningarna gäller en lag från 1972.

Understödsföreningsutredningen har haft till uppgift att göra en allmän

översyn av lagstiftningen om understödsföreningar.

Målet för arbetet har varit att i en gemensam lag samla alla bestämmel-

ser som har anknytning till den försäkringsverksamhet

som föreningarna driver. I samband

med denna översyn skulle utredningen också beakta de förändringar i lagstiftningen på närliggande områden som skett sedan 1972. Utredningen har också haft att ta

hänsyn till regeringens direktiv till kommittéer och särskilda utredare

angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten.

Betänkandet inleds med en allmän översikt över det svenska under-

stödsföreningsväsendet och något om föreningarnas roll i det svenska

samhället. Härefter redovisas i olika avsnitt de

viktigaste nyheterna enligt

lagförslaget. I betänkandet har statistiskt material endast i den

medtagits

mån det kunna direkt belysa statistiska

framställningen. För ytterligare

uppgifter kan hänvisas till för under-

försäkringspektionens redogörelse stödsföreningamas verksamhet i årspublikationen Understödsföreningar,

som ingår i officiella statistik.

Sveriges

Nedan redovisas de viktigaste punkterna i avsnitt i

lagförslaget. Varje

den allmänna motiveringen inleds av för-

också med en sammanfattning slagen i det avsnittet.

Förbudet att driva affärsmässig försäkringsrörelse har upphävts. Detta har betydelse främst när det gäller formerna för medlemsvärvning och inkassering av medlemsavgifter.

Även i fortsättningen bör det gälla ett maxirrribelopp för kapitalförsäkring som meddelas av föreningarna. Detta föreslås dock höjt till en nivå motsvarande ett basbelopp. För tjänstegrupplivförsäkring skall inte gälla

något maximibelopp.

Minsta antalet medlemmar i en till 500. En skall

förening höjs förening

endast för en kortare tid medges att underskrida detta antal.

Som en konsekvens av av medlemsantalet

höjningen upphävs möjlighet-

erna till särskild och minsta tiden mellan två

uttaxering försäkringstekni-

ska utredningar sänks till tre år.

Kravet på inbördes bistånd föreslås upphävt såvitt gäller kollektivavtals-

grundad försäkring.

20 SOU 1990: 101

Sammanfattning

För att att föreningarna bedriver försäkringsverksamhet har

understryka

utredningen döpt om dem till försäkringsföreningar.

Utredningen har beaktat de förändringar som skett genom 1982 års försäkringsrörelselag (FRL) och senare gjorda ändringar i denna lag samt 1987 års lag om ekonomiska föreningar (EFL). Utredningen har även

personförsäkringslag (PFL) utifrån en från tagit hänsyn till förslaget till försäkringsråttskommittén till utredningen överlämnad promemoria.

Väsentliga och lagtekniskt omfattande nyheter för föreningarna utgörs av de bestämmelser i lagförslaget som berör frågor om medlemskap, försäkringsvillkor, m.m. Utgångspunkten har varit att en

borgenärsskydd

person som tecknar en försäkring skall ha samma skydd oavsett om den meddelas av ett försäkringsbolag eller en försäkringsförening. Bestämmelserna i dessa delar föreslås i allt väsentligt överensstämma med vad

skall gälla för försäkringsbolagen. I enlighet härmed som enligt PFL föreslås relativt ingående bestämmelser rörande information om försäkringarna. Vidare ges i förhållande till gällande rätt nya regler om utrymmet för försäkringsföreningamas möjligheter att begränsa sitt försäkringsansvar. Samma regler skall gälla för alla försäkringsföreningar (i övergångsbestämmelsema föreslås dock undantag kunna göras för mindre, äldre föreningar). Bestämmelserna skall vidare vara tvingande om inte stadgarna följer ett kollektivavtal där ena avtalsparten är en central arbetstagarorganisation.

I lagförslaget ges olika regler om informationsskyldighet för föreningarna när medlemskap förvärvats och upphör samt under medlemstiden. Om en förening ñrsummar att lämna information om väsentliga avgränsningar i försäkringsskyddet kan avgränsningama inte åberopas av föreningen.

En lagstadgad rätt till medlemskap införs. Rätt till dornstolsprövning skall ñnnas om en medlemsansökan avslås eller en medlem utesluts. En person kan inte åläggas att gå med i en försäkringsförening. En medlem skall vidare ha full frihet att lämna föreningen. Pensionstagare och fribrevshavare skall inte i denna egenskap kunna uteslutas från medlem-

skap i en förening.

Ett medlemskap skall kunna upphöra i förtid vid en del allvarliga brott mot stadgarna. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring ges vissa ytterligare möjligheter att säga upp medlemskapet i förtid.

Även i fortsättningen skall en förening kunna vara fri från försäkringsansvar vid svek m.m. från medlemmens sida. Denna huvudregel skall dock kunna frångås om den skulle leda till ett resultat som är uppenbart oskäligt mot medlemmen eller dennes rättsinnehavare. Vid livförsäkring för dödsfall får andra oriktiga uppgifter än sådana som meddelas svikligen eller i strid mot tro och heder inte åberopas av föreningen till stöd för ansvarsfrihet om mer än två år förtlutit sedan upplysningar lämnades. Karenstiden vid självmord har förkortats från tre till ett år.

En medlem skall ha ett förlängt skydd om han inte kunnat betala avgifter för att han t.ex. blivit svårt sjuk. Om en medlem uteslutits från en förening pga. dröjsmål med avgiftsinbetalning skall han inom viss tid kunna återuppliva medlemskapet.

Sammanfattning

Förmånstagarförordnande skall upprättas skriftligen och meddelas till föreningen. Förmånstagare skall dock också kunna utpekas genom bestämmelser i stadgarna. Särskilda regler om fördelningen av försäkringen ges om något förmånstagarförordnande inte finns.

I försäkringsföreningar som meddelar kollektivavtalsgnmdad försäkring (Lex. ITP-kassor) skall även i fortsättningen endast de anställda och alltså inte arbetsgivarna anses som medlemmar i föreningarna. På kollektivavtalsgrundad försäkring skall flera av de bestämmelser som gäller för individuella försäkringar i försäkringsföreningama tillämpas. Dessutom gäller särskilda regler om bl.a. information och uppsägning av försäk-

ringen samt förfoganden över denna.

Nuvarande lag om understödsföreningar innehåller ett flertal hänvisningar till 1951 års lag om ekonomiska föreningar, som 1987 ersatts av EFL. Utredningen har i sina beaktat EFL samt i enlighet med

förslag

sina direktiv arbetat in bestämmelserna i den nya lagen.

De stora försäkringsföreningama skall utse verkställande direktör. I andra föreningar skall verkställande direktör kunna utses om bestämmelser om detta införs i stadgarna. Mandattiden och

för styrelseledamöter revisorer ändras från tre till fyra år. Bestämmelser om effektivare revision införs. Reglerna rörande och

medborgarskap bosättning anpassas

till vad som enligt en regeringsproposition som lämnats under våren 1990 föreslagits gälla för andra associationsformer.

I vissa fall föreslår emellertid utredningen ändringar beträffande föreningarnas organisation som går längre än EFL. Stadgeändringar skall således kunna ske redan genom majoritetsbeslut vid en föreningsstämma. Denna ñrenkling i beslutsförfarandet motiveras av att stadgeändringama ofta är av försäkringsteknisk natur.I stora skall

försäkringsföreningar

också stadgeåndringar av natur kunna beslutas av

försäkringsteknisk

styrelsen.

Efter förebild av EFL och lagarna på bankområdet föreslås bestämmelserna i UFL om överlåtelse av försäkringsrörelse

ersättas med regler om fusion mellan försäkringsföreningar. Fusion skall kunna ske såväl genom att en förening uppgår i en annan

förening som genom att två föreningar

går samman och bildar en ny Det skall inte behövas

förening. något

kallelseförfarande beträffande okända borgenärer.

Bestämmelserna om likvidation bibehålls i allt väsentligt oförändrade. En förening som saknar tillgångar att betala likvidationsförfarandet skall dock försättas i konkurs. Vid konkurs skall alltid utses ett allmänt ombud.

De bestämmelser som rör försäkringsföreningamas organisation har i betänkandet endast kommenterats i den mån de avviker från motsvarande lagrum i EFL. Till vägledning för uttolkningen av de paragrafer i lagförslaget som endast innehåller hänvisning till EFL kan hänvisas till prop. 1986/87:7 om ekonomiska föreningar samt till av Per

lagkommentarer Pettersson resp. Anders Mallmén, utgivna 1988 resp. 1989.

En anpassning till FRL har skett genom att behovsprincipen och straffbestämmelserna om drivande av oregistrerad av-

understödsförening

skaffats.

22 Sammanfattning SOU 1990: 101

Genom lagförslaget införs sätt närmar de stora

regler som på olika

försäkringsföreningamas verksamhet till den som försäkringsbolagen

bedriver. För stora

försäkringsföreningar ges sålunda regler om koncernbildning och koncernredovisning samt rätt att äga aktier i serviceaktiebolag. Försäkringsteknisk utredning skall utföras varje år i dessa

förening-

ar. Uttryckliga krav införs på när en auktoriserad revisor skall utses.

I sitt utredningsuppdrag har utredningen haft

att ta hänsyn till de förslag om ändringar i FRL som framlagts av försäkringsverksamhetskommittén (FVK), vilka I enlighet

dock ännu inte lett till lagstiftning. härmed har föreslagits en ny definition av och ett

soliditetsprincipen uttryckligt krav på riskspridning av placeringstillgångama. Bestämmelser-

na om låneförbud

ersätts med regler om kreditjåv i enlighet med vad som genomförts på bankområdet. Även i föreslås

försåkringsföreningama

gälla försäkringssekretess och rätt till överprövning av ett beslut om att vägra utlämna ett till en medlem.

läkarintyg

Flera av de frågor FVK behandlat skall emellertid ses över av en ny utredning. En utgångspunkt för utredningen kommer att vara att harmonisera FRL inom EG.

med vad som gäller på försäkringsrörelseområdet

Dessutom skall systemet med grunder inom ses över.

livförsåkring

Som en konsekvens av denna nya har

utredning understödsföreningsut-

redningen valt att inte föreslå ändringar inom sådana områden där samma

regler bör gälla för understödsföreningar som för försäkringsbolag och

där den nya utredningen kan förväntas föreslå ändringar i FRL. Det gäller dels viktiga frågor av försäkringsteknisk natur som beräkning av avgifter och premiereserv samt frågor rörande redovisning och kapitalpla-

cering. Understödsföreningsutredningen har i sitt arbete förutsatt att det

i framtiden på dessa områden

bör gälla i allt väsentligt samma regler för

försäkringsföreningar som för försäkringsbolag.

Utredningen har försökt till EG:s

att anpassa understödsföreningama regelsystem. EG:s första livförsäkringsdirektiv gäller alla försäkringsgivare inom EG som har en premieinkomst om minst 500.000 ECU. Uppdelningen i stora och i övriga försäkringsföreningar har anpassats till denna gräns. För att en förening skall anses som en stor skall den ha

förening

en årlig avgiftsintäkt om minst 120 vilket motsvarar

basbelopp, ungefär

ECU i dagens penningvârde (för att även de största fribrevskassoma skall kunna anses som stora föreningar införs för dessa en special-

regel i övergångsbeståmmelsema).

Inga nuvarande understödsföreningar tvingas avveckla genom den nya

lagen. Försäkringsinspektionens skyldighet att lämna rådgivning, som

torde ha störst ekonomisk betydelse för de minsta förutsätts

föreningarna,

upphöra. Tillsynen över de föreningar som endast meddelar utfåsta förmåner till förhållandevis

obetydliga belopp skall inskränkas på samma sätt som skett beträffande de s.k. sockenbolagen. För dessa föreningar skall också kunna från olika bestämmelser

medges undantag i den nya

lagen. Detta får framför allt betydelse när det medlemmars rätt till

gäller

information, återbäring, fribrev m.m. De minsta föreningarna uppmanas i betänkandet att genom fusion förena sig med andra eller att

föreningar

låta ombilda sig till ideella

föreningar.

SOU 1990: 101 Sammanfattning 23

Eftersom lagförslaget bör träda i kraft samtidigt med PFL har utredningen inte framlagt något förslag om när lagen skall börja gälla. Av

framstållningstekniska skäl har utredningen valt att i Övergångsbe-

stämmelsema ange den l januari 1991.

SOU 1990: 101

Författningsförslag

SOU 1990: 101 Författningsfärslag 27

l Förslag till

Försäkringsföreningslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om

l. lagens tillämpningsområde och vissa för försäkringsföreningama

grundläggande regler (l kap.) . bildandet av en försäkringsförening (2 kap.) . information (3 kap.) . rätten till medlemskap m.m. (4 kap.) . begränsningar av försäkringsföreningens ansvar (5 kap.) . medlemsavgifter (6 kap.) . förfoganden över försäkringen (7 kap.) . förhållandet till borgenärema (8 kap.) . reglering av försäkringsfall m.m. (9 kap.)

. kollektivavtalsgrundad försäkring (10 kap.)

. rörelsen (ll kap.)

. försäkringsföreningens ledning (12 kap.)

. föreningsstämman (13 kap.) . revision (14 kap.) . redovisning (15 kap.) . likvidation och upplösning (16 kap.) . fusion och inlösen av aktier i dotteraktiebolag (17 kap.) . skadestånd m.m. (18 kap.)

. försäkringsföreningens firma (19 kap.)

. tillsyn m.m. (20 kap.)

. registrering (21 kap.)

. straff och vite (22 kap.) 2 § I denna lag betyder den försäkrade: den på vars liv eller hälsa en försäkring har tecknats,

förmånstagare: den som på grund av ett förmånstagarförordnande en-

ligt denna lag eller enligt bestämmelserna i 7 kap. 8 § har rätt att i medlemmens ställe erhålla försäkringen eller från den utfallande ersättmng, kapitalförsäkring: livförsäkring där föreningens betalningsskyldighet vid försäkringsfall är bestämd till visst belopp, livräntdärsäkring: livförsäkring med periodisk utbetalning där föreningens betalningskyldighet är beroende av en eller flera personers liv.

tidsbegränsad försäkring: försäkring som skall gälla ñr en bestämd tid

eller till dess att den försäkrade uppnår en bestämd ålder. Om en medlems rätt övergår till någon annan, i fråga om de

tillämpas

förmåner försäkringen avser vad som i lagen sägs om medlemmen på förvärvaren.

28 F örfattningsförslag SOU 1990: 101

3 § En försäkringsförening är en förening som meddelar livförsäkringar, sjukförsäkringar eller olycksfallsförsäkringar och som bildats för inbördes bistånd eller där medlemsavgiftema betalas av medlemmarnas arbetsgivare.

Försäkringsföreningama skall stå under tillsyn av försäkringsinspektionen och vara registrerade hos denna.

Försäkringsinspektionen skall efter ansökan lämna bindande förhandsbesked om huruvida registrering enligt andra stycket krävs för en planerad verksamhet. 4 § Försäkringsföreningen skall vara sluten så att den huvudsakligen är avsedd för

l. anställda i ett visst eller vissa företag, 2. personer som tillhör en viss yrkesgrupp, eller 3. medlemmar i en sammanslutning med en sådan intressegemenskap

att en samverkan även för personförsäkring är naturlig.

5 § Om de sammanlagda årliga medlemsavgifterna till en försäkringsförening under ett vart av de tre senaste åren överstigit 120 basbelopp enligt 1 kap 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller särskilda bestämmelser i 7 och 10 §§ samt om rörelsen, ledningen och redovisning i ll, 12 och 15 kap. En sådan förening kallas i denna lag för storförsäkringsfömning. 6 § Kapitalförsäkring får ej meddelas till högre sammanlagt belopp per medlem än som motsvarar ett basbelopp enligt l kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Föreligger särskilda skäl, kan försäkringsinspektionen medge undantag.

Första stycket gäller inte sådan kollektivavtalsgrundad försäkring som avses i 10 kap. 7 § En stor försäkringsförening får meddela sådan försäkring som avses i lagen (1989: 1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder.

8 § En försäkringsförening får inte driva annan verksamhet än försäk-

ringsverksamhet. Försäkringsinspektionen får dock medge att en förening

driver arman verksamhet som står i rimligt förhållande till försäkringsverksamheten.

9 § För en försäkringsförenings förpliktelser svarar endast föreningens tillgångar. I tillgångarna inräknas därvid avgifter som har förfallit till betalning, även om de ännu inte har betalts. 10 § Bestämmelserna om koncerneri l kap. 9 § första-tredje styckena försäkringsrörelselagen (1982:713) skall tillämpas i fråga om stora

försäkringsföreningar

11 § Bestämmelser i stadgarna, som i jämförelse med reglerna i 3-10 kap. är till nackdel för medlemmen eller annan försäkrad eller deras rättsinnehavare är utan verkan mot dem.

SOU 1990: 101 F örfattnirzgjörslag 29

Vad som sägs i första stycket gäller inte kollektivavtalsgrundad försäkring, om stadgarna följer ett kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation. Sådana avvikelser från reglerna i 11-22 kap. som är ändamålsenliga från allmän synpunkt får beträffande sådan försäkring göras efter medgivande av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, försäkringsinspektionen.

2 kap. Bildandet av en försäkringsförening 1 § En försäkringsförening skall bestå av minst 500 medlemmar. Om särskilda skäl föreligger, kan försäkringsinspektionen bestämma att minsta antalet medlemmar tillfälligt får vara lägre.

Medlemmarna skall anta stadgar samt välja styrelse och revisorer. 2 § En försäkringsförenings stadgar skall vara förenliga med de krav på betryggande Soliditet och på skälighet som anges i ll kap. l §.

Stadgama skall ange

l. föreningens firma,

2. den ort i Sverige, där föreningens styrelse skall ha sitt säte, 3. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art, 4. de villkor som skall gälla för inträde i föreningen och när förening-

ens försäkringsansvar inträder,

5. försäkringsförmånemas beskaffenhet och storlek eller grunderna för berâknande av förmånema, tid och villkor för utbetalning av försäkringsbelopp samt, i fråga om kapitalförsäkring, högsta tillåtna försäkringsbelopp för en medlem,

6. de avgifter, som skall erläggas till föreningen, eller grunderna för deras beräknande,

7. påföljden för försummelse att till föreningen erlägga avgift, 8. för det fall rätt till fribrev eller återköp skall förekomma, villkoren

för rätten och reglerna för beräkning av fribrevs- eller återköpsvärdena,

9. för det fall belåning av försäkringsbrev hos föreningen skall få förekomma, villkoren för sådan belåning,

10. tider för verkställande av försäkringsteknisk utredning, om skyldighet föreligger att verkställa sådan utredning,

ll. grunderna för fondbildning,

12. hur medel som ej behövs för löpande utgifter skall placeras och hur värdehandlingar skall förvaras,

13. hur medel som ej ingår i försäkringsfond skall användas samt, om återbäring skall förekomma, bestämmelser därom,

14. antalet eller lägsta och högsta antalet styrelseledamöter och revisorer samt eventuella suppleanter, tiden för deras uppdrag samt om någon av dem skall utses på annat sätt än som anges i denna lag, hur det i så fall skall ske,

15. för det fall att fullmäktige enligt 13 kap. 12 § skall finnas, deras befogenhet, hur de skall utses och tiden för deras uppdrag,

16. inom vilken tid och hur föreningsstämma skall sammankallas samt hur andra meddelanden skall bringas till medlemmarnas eller fullmäktiges kännedom,

30 F ärfattningsförslag SOU 1990: 101

17. vilka ärenden som skall förekomma på ordinarie stämma,

18. hur man skall förfara med föreningens behållna tillgångar när

föreningen upplöses.

Bestämmelserna i andra stycket 14 gäller inte arbetstaganepresentanter som utsetts enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

3 § Försäkringsföreningen skall anmälas hos försäkringsinspektionen

för registrering senast sex månader efter det att beslut fattades om att bilda den.

Om föreningen enligt stadgarna eller enligt beslut som har fattats vid sammanträde med medlemmarna inte skall börja sin verksamhet förrän visst villkor har uppfyllts, räknas tiden för anmälan för registrering i stället från den tidpunkt då villkoret är uppfyllt. Registrering får inte ske före denna tidpunkt.

Frågan om föreningens bildande har fallit, om anmälan för registrering inte skett inom den tid som anges i första eller andra stycket eller om försäkringsinspektionen genom beslut som vunnit laga kraft har avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering. svarar soli-

Styrelseledamötema dariskt för återbetalningen av avgifter jämte uppkommen avkastning med avdrag för kostnader på grund av åtgärder som avses i 8 § första stycket. 4 § Försäkringsinspektionen prövar att de antagna stadgarna överensstämmer med denna lag och andra författningar samt om och i vad mån särskilda bestämmelser

i stadgarna behövs med hänsyn till omfattningen och arten av föreningens verksamhet.

5 § Försäkringsinspektionen registrerar föreningen om inte den plane-

rade verksamheten bedöms vara med en sund av

oförenlig utveckling försäkringsväsendet.

6 § Om stadgama ändras skall även ändringen underställas försäkringsinspektionen för godkännande genom registrering. Avser ändringen en utvidgning av rörelsen till en ny försäkringsgren eller ett nytt verksamhetsområde eller av rörelsen

avser ändringen en väsentlig omläggning skall vid prövningen av samma

registreringen regler gälla som vid

registrering av en ny förening.

7 § Sedan föreningen har registrerats kan den förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstol och andra myndigheter. 8 § Utan hinder av 7 § får styrelsen före registreringen föra talan i mål rörande föreningens bildande.

Om en förpliktelse uppkommer genom en åtgärd på föreningens vägnar före registreringen, svarar de som har beslutat eller deltagit i åtgärden solidariskt för förpliktelsen. Vid övergår ansvaret

registreringen på

föreningen, om förpliktelsen följer av stadgarna eller har tillkommit efter det att föreningen bildats.

Har före registreringen ett avtal för föreningen slutits med en medkontrahent som visste att föreningen var Oregistrerad kan denne, såvida inte

SOU 1990: 101 Författningsjfärslag 31

annat följer av avtalet, frånträda detta endast om frågan om föreningens bildande har fallit enligt 3 § tredje stycket.

Om medkontrahenten inte visste att föreningen var Oregistrerad, kan han frånträda avtalet innan föreningen har registrerats.

3 kap. Infonnation Information innan medlemskap beviljas l § Innan någon antas som medlem i en försäkringsförening, skall föreningen lämna en information som är utformad så att den underlättar sökandens bedörrming av försäkringsbehovet och valet av försäkring. Föreningen skall ge den information om omfattningen av det försäkringsskydd som följer med medlemskapet, stadgarna i övrigt och andra förhållanden som sökanden behöver för att kunna bedöma kostnaderna för och förmånema av medlemskap i föreningen. Viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet skall vara särskilt framhävda.

Information behöver inte lämnas i den mån sökanden avstår från den eller det möter särskilt hinder.

Försäkringsbrev m.m. 2 § Senast när försäkringsföreningen första gången framställer krav på medlemsavgift, skall föreningen tillstâlla medlemmen ett försäkringsbrev och den information om stadgarna som han behöver. Om stadgarna innehåller att medlemskapet skall kunna upphöra i förtid eller att den enskilda försäkringen skall kunna ändras under medlemstiden, skall detta särskilt framhållas i försäkringsbrevet. Detsamma gäller viktiga avgränsningar av

försäkringsskyddet.

Information under medlemstiden

3§ Försäkringsföreningen skall i skälig omfattning ge medlemmen

fortlöpande information om sådana förhållanden rörande

försäkringen

som det âr av betydelse för honom att känna till.

Infomiationsskyldighe-

ten med anledning av försäkringsfall gäller även mot arman som har

anspråk mot föreningen.

Om stadgarna eller den enskilda försäkringen ändras, skall föreningen tillställa medlemmen den information om ändringarna som han behöver. Nya avgränsningar av försäkringsskyddet skall vara särskilt framhävda. Infomiation om stadgeändring skall lämnas utan oskäligt dröjsmål sedan beslut om stadgeändring registrerats. Ändras den enskilda

försäkringen

skall infomiation lämnas samtidigt med krav på avgift för den period då de nya bestämmelserna skall börja gälla.

Information om möjligheter till överprövning m.m. 4 § I samband med att ett anspråk på försäkringsersättning regleras skall försäkringsföreningen, om det inte med hänsyn till omständighetema är obehövligt, upplysa den som berörs av föreningens beslut om vilka möj-

32 Författningjörslag

ligheter som finns att få en tvist med föreningen prövad. Detsamma gäller när den enskilda försäkringen ändras eller försäkringen upphör i förtid om inte medlemmen själv har begärt åtgärden. Finns det risk för att rätt till försäkringsersättning skall gå förlorad på grund av preskription, skall föreningen också erinra om detta. Informationen skall lämnas skriftligen.

Underlåtenhet att lämna infønnation m.m.

5 § I fråga om underlåtenhet att lämna information enligt denna lag skall tillämpas vad som föreskrivs i marknadsföringslagen (1975:1418) om underlåtenhet att lämna information vid marknadsföring.

Ett åläggande att lämna infomiation får innehålla att informationen skall lämnas i skriftlig form. 6 § Om försäkringsföreningen har underlåtit att lämna särskild information enligt l, 2 eller 3 § om en viktig avgränsning av försäkringsskyddet, får avgränsningen inte åberopas av föreningen. Vad som nu sagts gäller dock inte om föreningen senast fjorton dagar före försäkringsfallet har avsänt särskilt meddelande om avgränsningen till medlemmen eller denne på annat sätt då har fått kännedom om avgränsningen. Har infomiation inte lämnats enligt l §, anses kravet på särskilt meddelande uppfyllt om föreningen har iakttagit föreskriften i 2 § sista meningen.

4 kap. Rätten till medlemskap m.m. Rätten till medlemskap l § Om någon har ansökt om medlemskap i en försäkringsförening och föreningen har fått de uppgifter den har begärt, får föreningen avslå ansökan bara om det finns särskilda skäl för avslag med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller föreningens syfte, risken för försäkringsfall eller någon annan omständighet. Avslag får inte grundas på att ett försäkringsiall har inträffat eller på att sökandens hälsotillstånd har försämrats efter det att ansökan om medlemskap har avsänts eller lämnats till föreningen. Medlemsavgiften och andra villkor för försäkringen skall fastställas på grundval av sökandens hälsotillstånd vid tiden för ansökan.

Styrelsen skall pröva en ansökan om inträde, om inte annat följer av stadgarna.

Tiden för föreningens ansvar 2 § Om ett medlemskap meddelas på normala villkor eller sådana särskilda villkor som angetts i ansökan om medlemskap, räknas tiden för föreningens ansvar från och med dagen efter den då medlemmen avsände eller lämnade ansökan om medlemskap till föreningen.

Vad som sägs i första stycket gäller inte om sökanden har begärt att medlemskapet skall beviljas först senare. Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet, får

SOU 1990: 101 Författningsfärslag 33

ñreningen också förbehålla sig att dess ansvar inte skall inträda förrän dagen efter den då medlemmen betalar medlemsavgift. Skall föreningen återförsäkra en viss del av försäkringen, får föreningen ñreskriva att dess ansvar för den delen skall inträda först när återförsäkring beviljas.

Om ansvaret har avtalats att inträda en viss dag, sker det kl. 0.00. Skall ansvaret upphöra en viss dag, sker det kl. 24.00. Har annat klockslag överenskommits, gäller det.

Utträde ur föreningen m.m.

3 § Medlemmen har rått att när som helst avbryta avgiftsbetalningen och fortsätta försäkringen som avgiftsfri försäkring (fribrev) i den utsträckning som anges i stadgarna. Han har också rätt att utträda ur föreningen och att därvid få försäkringen återköpt av föreningen i den omfattning som anges i stadgarna.

Om medlemmen har rätt att påfordra återköp, har han också rätt att i stället beläna försäkringen hos föreningen i den utsträckning som anges i stadgarna.

4 § Försäkringsföreningen får utesluta en medlem i förtid endast på gnmd av vad som anges i denna lag eller därñr att medlemmen inte

längre uppfyller de krav för medlemskap som anges i stadgarna. Fråga

om uteslutning prövas av styrelsen, om inte annat är bestämt i stadgarna.

Vid sjuk- och olycksfallsñrsäkring får stadgarna innehålla att föreningen kan utesluta en medlem vid slutet av en period för vilken avgift skall erläggas, om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet. Uteslutning får inte ske därför att ett försäkringsfäll har inträffat eller därför att medlemmens hälsa har försämrats. Ett beslut om uteslutning får verkan en månad efter att föreningen avsände besked om uteslutningen. 5 § Stadgama får inte innehålla bestämmelser om att den enskilda försäkringen skall kunna ändras i andra fall än som anges i denna lag.

Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet, får stadgarna innehålla att föreningen har rätt att ändra försäkringen vid början av en period för vilken avgift skall erläggas. Förbehållet får inte avse rätt att ändra försäkringen därför att ett försäkringsfäll har inträffat eller därför att medlemmens hälsa har försämrats. I 3 kap. 3 § andra stycket finns bestämmelser om information i samband med ändring av försäkringen.

Vad som sägs i andra stycket om rätt att ändra försäkringen gäller också i fråga om ändring utan särskilt beslut om någon viss händelse inträffar. För att försäkringen skall kunna ändras utan särskilt beslut, krävs dock att det enligt stadgarna åligger medlemmen att anmäla händelsen till föreningen och att föreningen i samband med krav på medlemsavgift har erinrat medlemmen om hans anmälningsskyldighet och om följderna av att denna inte fullgörs.

34 Författningsförslag

Rätten till försäkringens vände m.m. 6 § När ett medlemskap upphör skall försäkringsföreningen ställa försäkringens värde till medlemmens förfogande, även om föreningen i övrigt är fri från ansvar. Om föreningen i annat fall, på grund av dröjsmål med betalningen av medlemsavgift till ñreningen, har varit helt eller delvis fri från ansvar, skall avgiftsskyldigheten eller återbâringen anpassas efter detta.

Tidsbegränsad försäkring

7 § Om medlemskapet upphör därför att medlemmen uppnår viss ålder och medlemskapet har varat längre tid än ett år, skall försäkringsföreningen minst en och högst sex månader före upphörandet avsända en påminnelse till medlemmen om att medlemskapet kommer att upphöra.

Försummar föreningen att sända påminnelse och gäller försäkringen

enbart för dödsfall, förlängs tiden för föreningens ansvar. Ansvaret upphör en månad efter det att en försenad påminnelse har avsänts, dock senast sex månader efter det att medlemskapet skulle ha upphört.

Medlemmens rätt till fortsatt försäkring ejier återköp

8 § Om försäkringsföreningen har återköpt en livförsäkring med sparmoment, har medlemmen rätt att utan ny hälsoprövning fortsätta försäkringen som en riskförsäkring med de ändringar som föranleds av återköpet i den mån föreningen meddelar sådan försäkring.

Föreningen skall senast när återköpsbeloppet betalas ut avsända en underrättelse till medlemmen om hans rått till fortsatt försäkring enligt första stycket. Försummar föreningen det, ansvarar den under sex månader från utbetalningen som om sådan försäkring hade begärts. Om föreningen under denna tid avsänder en underrättelse, upphör dock ansvaret när underrättelsen avsânds.

Begäran om fortsatt försäkring skall framställas inom sex månader frän det att föreningen har avsänt en underrättelse enligt andra stycket, dock senast inom ett år från det att återköpsbeloppet betalades ut. 9 § Styrelsen skall föra en medlemsförteckning.

Förteckningen skall beträffande varje medlem och livräntetagare som inte är medlem innehålla uppgift om fullständigt namn, personnummer och postadress. Beträffande medlemmarna skall också antecknas när medlemmen inträdde i föreningen.

Under en särskild rubrik skall dessutom i förteckningen anges tillgängliga uppgifter om innehavare av fribrev vilka inte är medlemmar i

föreningen.

Förteckningen skall förvaras på ett betryggande sätt.

SOU 1990: 101 Författningjörslag 35

5 kap. Begränsningar av försäkringsföreningens ansvar

Upplysningsplikten

1 § Intill dess försäkringsföreningen har tagit ställning till frågan om ett medlemskap skall beviljas får föreningen

begära sådana upplysningar som kan ha betydelse för denna bedömning. Vid sjuk- och olycksfallsför-

säkring får föreningen också under försäkringstiden begära sådana upp-

lysningar om medlemmens ekonomiska förhållanden som är av

betydelse

för försäkringens utformning. Medlemmen skall ge och fullständi-

riktiga ga svar på föreningens frågor.

2 § Har medlemmen vid inträdet i försäkringsföreningen förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder, är föreningen fri från ansvar för inträffade

försåkringsfall.

Detsamma gäller om medlemmen i annat fall, uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa, har lämnat oriktiga eller

ofullständiga

uppgifter och föreningen inte skulle ha beviljat om

medlemskap

upplysningsplikten hade fullgjorts. Skulle föreningen ha antagit medlemmen mot högre avgift eller i övrigt på andra villkor än som bestämts, är föreningens ansvar begränsat till vad som svarar mot den avgift som har avtalats och de bestämmelser i övrigt som föreningen skulle ha godtagit.

Bestämmelserna i första och andra styckena får inte i den

tillämpas

mån detta skulle leda till ett resultat som år uppenbart oskäligt mot medlemmen eller hans rättsinnehavare. 3 § Om försäkringsföreningen under medlemstiden får kännedom om att upplysningsplikten har åsidosatts på det sätt som sågs i 2 § första eller andra stycket, får föreningen utesluta medlemmen eller ändra försäkringen. Föreningens beslut får verkan tre månader efter att

föreningen

avsände meddelande om uteslutning eller ändring.

Skulle föreningen, om upplysningsplikten hade ñillgjorts, ha beviljat medlemskap mot högre medlemsavgift eller i övrigt med andra bestämmelser än som bestämts, har medlemmen rått till fortsatt med

försäkring

det ñrsåkringsbelopp som svarar mot den bestämda medlemsavgiften och de bestämmelser i övrigt som föreningen skulle ha godtagit. Begäran om fortsatt försäkring skall framställas inom den tid som anges i första stycket. Om medlemmen har förfarit eller i strid mot tro och

svikligt

heder, har han rätt till fortsatt försäkring bara i den mån det skulle vara

uppenbart oskäligt att vägra fortsatt försäkring.

I meddelandet om uteslutning skall anges under vilka förutsättningar en medlem enligt andra stycket har rätt till fortsatt försäkring. Saknas denna uppgift, får föreningens beslut ingen verkan. Om medlemmen begär att få försäkringen ändrad, har föreningen rätt att få de nya upplysningar som föreningen behöver för sin bedömning.

4 § Försäkringsföreningen får inte åberopa att upplysningsplikten har åsidosatts om föreningen, när den mottog upplysningama, insåg eller hade bort inse att de var oriktiga eller Detsamma gäller om

ofullständiga.

det förhållande som upplysningama avsåg var utan betydelse för föreningen eller senare har upphört att ha betydelse.

F örfattningsförslag

Vid livförsäkring för dödsfall får föreningen åberopa att upplysningsplikten har åsidosatts bara om dödsfallet har inträffat inom två år från det att upplysningama lämnades eller om ñreningen har lämnat besked enligt 11 § inom samma tid.

Första stycket första meningen och andra stycket gäller inte om medlemmen har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.

Undantag från försäkringen m.m.

5 § Om försäkringen gäller för följder av sjukdom eller kroppsfel, får stadgarna innehålla att ñrsäkringsföreningen inte ansvarar för sådana sjukdomar och kroppsfel som medlemmen hade när han antogs som medlem, bara om undantaget

1. sig på upplysningar om medlemmen som föreningen har

grundar

inhämtat, eller

2. är pâkallat av försäkringens beskaffenhet eller någon annan särskild omständighet. 6 § Om stadgarna anger att försâkringsföreningen inte är ansvarig när den försäkrade deltar i särskilt angivna verksamheter eller är utsatt för särskilt angivna risker, ansvarar föreningen ändå för försäkringsfall som inträffar under sådana omständigheter men som inte sammanhänger med den särskilda verksamheten eller risken. 7 § Försäkringsföreningen kan göra försäkringens giltighet och utformning beroende av medlemmens levnadsförhållanden, såsom hans yrkesverksamhet, bostadsort eller liknande, under de förutsättningar som anges i 4 kap. 4 och 5 §§ och ålågga medlemmen att anmäla ändringar i sådana förhållanden till föreningen. Försummar medlemmen uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa att göra sådan anmälan senast vid första betalningen av stadgeenlig avgift efter ändringen, är föreningens ansvar vid försäkringsfall begränsat enligt reglerna i 2 § andra och tredje styckena. En förutsättning är dock att föreningen i samband med krav på avgiften har erinrat medlemmen om hans anrnâlningsskyldighet och om följderna av att denna inte fullgörs.

Föreningen får inte göra sitt ansvar beroende av att den försäkrades hälsotillstånd inte försämras.

Framkallande av försäkringsfall

8 § Om medlemmen uppsåtligen har framkallat ett försäkringsfall, är

försäkringsföreningen fri från ansvar.

Har medlemmen begått självmord, ansvarar föreningen dock vid livförsäkring om det har gått mer än ett år från det att han antogs som medlem i föreningen eller om det måste antas att han ansökte om medlemskap utan tanke på vjälvmordet.

Vid sjukförsäkring gäller inte första stycket, om medlemmen var under femton år eller i sådant tillstånd som avses i 30 kap. 6 § brottsbalken.

SOU 1990: 101 37

Författningsförslag

9 § Om medlemmen, överträdelse av en säkerhetsföreskrift eller

genom

har framkallat ett försåkringsfall eller på annat sätt, av grov oaktsamhet förvärra! en inträffad skada, kan försäkringsföreningens ansvar vid sjukoch sättas ned efter vad som är skäligt. Detta gäller

olycksfallsförsäkring

dock inte om medlemmen var under femton år eller i sådant tillstånd som avses i 30 kap. 6 § brottsbalken.

I andra fall än som sägs i första stycket får föreningen inte åberopa att medlemmen har framkallat försäkringsfallet av oaktsamhet.

Gemensamma bestämmelser 10 § som avses

Försäkringsföreningen kan inte åberopa sådana förbehåll i 6 § eller bestämmelserna i 8 eller 9 §, om medlemmen handlade för att förebygga skada på person eller egendom under sådana omständigheter att handlingen kan anses försvarlig. ll § Vill försäkringsföreningen göra gällande att den i fall som avses i detta kapitel är helt eller delvis fri från ansvar eller har rätt att utesluta en medlem skall föreningen ge medlemmen skriftligt meddelande om detta. Meddelandet skall lämnas utan oskäligt dröjsmål från det att föreningen fick kännedom om det förhållande som medför att ansvarsfrihet eller rätt till uteslutning kan föreligga.

Meddelande enligt första stycket skall lämnas också till den som har fått försäkringen i pant eller är förmånstagare enligt ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, om hans rått är känd för föreningen. Efter försäkringsfall skall meddelande lämnas till den som är förmånstagare, även om förordnandet inte varit oåterkalleligt.

Försummar föreningen att lämna meddelande enligt första eller andra stycket, mot den som skulle ha

får föreningen inte åberopa förhållandet haft meddelandet, om inte medlemmen har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.

6 kap. Medlemsavgifter

När aigijien skall betalas m.m. 1 § Försäkringsföreningen skall till verksamhetens bedrivande ta ut

Har föreningen flera verksamhetsgrenar, skall särskild

medlemsavgift. avgift tas ut för varje verksamhetsgren.

Uttagande av avgifter får inte göras beroende av att försåkringsfall inträffat inom föreningen. 2§ Om inte betalningen av medlemsavgift är ett villkor för att försäkringsföreningens ansvar skall inträda, skall första avgiften betalas inom fjorton dagar från den dag då föreningen avsände krav på avgiften.

Medlemsavgiften för en senare avgiftsperiod skall betalas senast på periodens första dag. En avgift som avser längre tid än en månad behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den dag då föreningen avsände krav på avgiften. Om särskilda avgiftsperioder inte har avtalats, skall senare avgift betalas inom en månad från den dag då föreningen avsände krav på avgiften.

Uteslutning på grund av dröjsmål med axgiften m.m.

3§ Betalas inte medlemsavgiften i rått tid, får ñrsålcringsföreningen

utesluta medlemmen eller sitt ansvar enligt vad begränsa stadgarna närmare föreskriver. Meddelande härom skall ándas till medlemmen. Uteslutning eller får verkan fjorton dagar efter den

ansvarsbegrânsning

dag då meddelande i frågan avsändes, om inte betalas

medlemsavgiften

inom denna frist. Meddelandet skall innehålla uppgift om detta och om

möjligheten att få försäkringen återupplivad

enligt 4 §. Saknas någon av dessa uppgifter, får beslut föreningens inte någon verkan. Om medlemmen inte har kunnat betala medlemsavgiften inom den i andra stycket angivna fristen därför att han har blivit svårt eller sjuk berövats friheten, därför att han inte har fått ut pension eller intjänad lön från sin huvudsakliga anställning eller därför oväntad att någon liknande händelse har inträffat, får beslut verkan en vecka

föreningens tidigast

efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens

utgång.

Återuppliming

4 § Om ett beslut enligt 3 § har fått verkan och inte avser

dröjsmålet

första avgiften, till om

återupplivas medlemskapet sin tidigare omfattning

utestående avgift betalas inom sex månader från av den frist utgången som anges i 3 § andra stycket. En ñrsäkring som har ändrats till premiefri (fribrev) utan

försäkring

att ett beslut enligt 3 § dessförinnan har fått verkan, till sin återupplivas tidigare omfattning om medlemmen, inom sex månader från den dag då ñrsälcringsföreningen avsände ett meddelande om fribrevet till honom, betalar den medlemsavgift som skulle ha betalats om försäkringen inte hade ändrats. Meddelandet skall innehålla uppgift om rätten att få

ñrsâkringen âterupplivad.

Vid återupplivning ansvarar från och med den föreningen dagen efter

då medlemsavgiften betalas.

Underrättelse till annan om med avgiften

dröjsmål

5 § Om det har begärts, skall ñrsäkringsföreningen sända meddelande enligt 3 § också till den som har fått försäkringen i pant eller är för-

månstagare enligt ett Försummar oåterkalleligt förmånstagarförordnande.

ñreningen att ända meddelande till någon sådan person, får

föreningen

inte mot honom att inte har betalats.

åberopa medlemsavgiften

Axgiñsbetalning genom post eller bank m.m.

6 § Om medlemmen betalar medlemsavgiften på ett post- eller bankkontor, anses beloppet komma till handa omedelbart

försäkringsföreningen

vid betalningen. Lämnar medlemmen ett avseende

betalningsuppdrag

medlemsavgiften till p0st-, bank- eller girokontor, anses komma

beloppet

föreningen till handa när betalningsuppdraget tas emot av det förmedlande kontoret.

SOU 1990: 101 Författningsförslag 39

Heskription av rätt till avgift 7 § förlorar rätten till obetald medlemsavgift när

Försäkringsföreningen

ett år har förflutit från det att skulle ha betalats, om inte

avgiften

medlemskapet dessförinnan har sagts upp av föreningen eller av arman anledning har upphört att gälla.

7 kap. Förfoganden över försäkringen

Förmånstagarfömrdnande

1 § Medlemmen har rätt att förfoga över försäkringen genom förmånstagarförordnande. När ett sådant förordnande eller bestämmelserna i 7 eller 8 § tillämpas, ingår försäkringen inte i medlemmens förmögenhet eller kvarlåtenskap. I 8 kap. finns dock bestämmelser om utmätning m.m. för medlemmens skulder.

Vad som i 9 kap. 1 § och 13 kap. 2 och 3 §§ årvdabalken föreskrivs om rätt att göra testamente och om testamentes ogiltighet gäller också i fråga om förmånstagarförordnanden.

Vad som i 9 kap. 2 § ârvdabalken föreskrivs om förordnande genom testamente till den som inte är född eller avlad vid testators död gäller också för förmånstagarförordnande till den som inte år född eller avlad när förordnandet skall tillämpas första gången. 2§ Medlemmen kan, före den tidpunkt då försäkringsersåttningen förfaller till ändra eller återkalla ett förmånstagarförordnande.

betalning,

Detta gäller dock inte om han gentemot förmånstagaren har utlovat att förordnandet skall stå fast (oåterkalleligt förmånstagarförordnande). 3 § Ett förmånstagarförordnande och återkallelse eller ändring av ett sådant förordnande skall göras genom skriftligt meddelande till försäkringsföreningen.

Ett förmånstagarförordnande kan också göras genom att förordnandet tas in i Ett sådant förordnande saknar verkan, i den mån ett

stadgarna.

förordnande enligt första stycket gäller och kan verkstållas.

Iblkning av fönnánstagajörordnande

4 § Vid tolkning av ett förmånstagarförordnande enligt 3 § första stycket gäller vad som sägs i 5 och 6 §§, om inte annat med hänsyn till omsündighetema får anses framgå av förordnandet. Vid tolkning av ett förordnande enligt 3 § andra stycket gäller vad som sägs i 5 och 6 §§ om inte annat framgår av förordnandet. 5 § Skall enligt stadgarna en försäkring gälla på medlemmens liv eller hälsa, skall ett förmånstagarförordnande anses gälla bara för medlemmens död.

Om ett förrnånstagarförordnande inte kan verkställas såvitt angår en viss förmånstagare, gäller förordnandet till förmån för hans avkomlingar, om de i fråga om arv efter medlemmen hade varit berättigade att träda i fönnånstagarens ställe. Saknas sådana avkomlingar men ñnns det andra förmånstagare, tillfaller hela försäkringen dem.

40 F örfattningqförslag SOU 1990: 101

6 § Har en medlem som har en försäkring som gäller på hans liv eller hälsa utan att namnge använt någon av nedan angivna

förmånstagaren

beteckningar, anses detta innebära följande: make: den som är gift med medlemmen när förordnandet tillämpas; om det pågår mål om äktenskapsskillnad mellan markama, gäller förordnandet inte, barn: medlemmens bröstarvingar, med fördelning av efter

försäkringen

de grunder som gäller i fråga om arvsrätt efter medlemmen, make och barn: medlemmens make är till halva försäk-

förmånstagare

ringen och hans bröstarvingar till återstoden; efterlämnar medlemmen bara make eller bara bröstarvingar, tillfaller hela maken

försäkringen eller bröstarvingarna,

arvingar: de som enligt 1-5 kap. ärvdabalken har arvsrätt efter medlemmen, med fördelning av försäkringen efter de grunder som gäller för arvsrätten.

Jämkning av förmánstagarfömrdnande

7 § Om tillämpningen av ett ñrmånstagarförordnande som gäller för

medlemmens död skulle leda till ett resultat som är oskäligt mot make eller bröstarvinge efter medlemmen, kan förordnandet jämkas så att försäkringen helt eller delvis tillfaller maken eller bröstarvingen. Vid prövningen skall särskilt beaktas skälen för fömrdnandet samt förmånstagarens och makens eller ekonomiska förhållanden.

bröstarvingens

Har dödsfallet inträffat sedan det har dömts till äktenskapsskilhiad mellan medlemmen och hans make eller sedan talan om äktenskapsskillnad har väckts men innan bodelning har förrättats, gäller i stället för vad som föreskrivs i första stycket följande beträffande till förmån

jämkning

för medlemmens make. Kan maken inte vid få ut sin andel

bodelningen

därför att ñrsäkringen tillfaller någon annan som är

förmånstagare,

denne skyldig att avstå vad som fattas. Den som vill begära jämkning första eller andra stycket, skall

enligt

väcka talan mot inom ett år från det att

förmånstagaren bouppteckning

efter medlemmen avslutades eller dödsboanmälan gjordes. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till förlorad.

jämkning

Förmánstagane utan särskilt förordnande

8 § Om det inte ñnns någon arman förmånstagare, gäller följande i fråga om försäkringsersättning som utfallet med av medlemmens

anledning

död. Hans make är förmånstagare till halva och hans ar-

ersättningen

vingar till återstoden. Efterlämnar han inte make, är hans arvingar förmånstagare till hela ersättningen. Make är inte förmånstagare, om det vid medlemmens mellan makarna. död pågår mål om äktenskapsskillnad Vad som sägs i första stycket gäller inte om det sammanlagda belopp som skall utgå från försäkringen uppgår till enligt högst det basbelopp lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid medlemmens död.

SOU 1990: 101 F örfattningsförslag 41

Annat förfogande över försäkringen

9 § Medlemmen har rätt att förfoga över försäkringen genom pantsättning. Försäkringsföreningen kan dock i stadgarna bestämma att en pantsättning som inte avser hela försäkringen eller en kvotdel av den, är utan

verkan mot föreningen.

Om det för försäkringen gäller ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, skall medlemmen anses ha utfäst sig att inte utan förmånstaganens samtycke ñrfoga över försäkringen på ett sätt som inskränker dennes rätt. 10 § Pantsättning av försäkringen medför rätt för panthavaren att uppbära utfallande försäkringsersättning. Om försäkringen är förenad med återköpsrätt, får han också påkalla återköp av försäkringen. Återköp får dock ske bara om panthavanen har underrättat medlemmen och denne inte inom två månader har återlöst panten genom att betala det belopp som panthavaren kan få ut från försäkringsföreningen. Panthavaren har även rätt att påkalla utbetalning av återbäring som medlemmen är berättigad att få ut från föreningen.

Förbehåll om rätt att göra pantråtten gällande på annat sätt än som sägs i första stycket är ogiltigt mot medlemmen. ll § Om det av försäkringsbrevet framgår att bara den som innehar detta har rätt att få ut försäkringsersättning eller eljest förfoga över försäkringen, gäller ñljande.

Ett förfogande över försäkringen genom pantsättning, belåning hos

försäkringsföreningen eller oåterkalleligt förmånstagarförordnande blir

gällande mot medlemmens borgenârer när den, till vars förmån förfogandet sker, får försåkringsbrevet i sin besittning.

Förfogar medlemmen på sådant sätt över försäkringen till förmån för flera, gäller ett tidigare förfogande framför ett senare. Ett senare förfogande gäller dock framför ett tidigare om den, till vars fömiån det senare förfogandet sker, i god tro får försäkringsbrevet i sin besittning. 12 § Är försäkringsbrevet inte sådant som sägs i ll §, blir ett förfogande över försäkringen genom pantsättning eller oåterkalleligt förmånstagarförordnande gällande mot medlemmens borgenärer när meddelande om

förfogandet kommer in till försäkringsföreningen. Förfogar medlemmen

på sådant sätt över försäkringen till förmån för flera, gäller ett tidigare förfogande framför ett senare. Ett senare förfogande gäller dock framför ett tidigare, om meddelande om det senare förfogandet kommer in till föreningen först och den till vars förmån förfogandet skett då är i god tro.

Belåningen av försäkringen hos föreningen ger föreningen bättre rätt till försäkringen än medlemmens övriga borgenärer när lånebeloppet betalas ut. Har medlemmen tidigare förfogat över försäkringen på annat sätt, gäller belåningen dock framför det förfogandet bara om bolaget är i god tro vid utbetalningen.

42 F örfattnirzgsförslag SOU 1990: 101

13 § Innan förmånstagarens rått har inträtt får han inte förfoga över den rätt som förordnandet medför.

Rätten till försäkringen i vissa särskilda fall 14 § Om någon annan än medlemmen genom brottslig gärning uppsåtligen dödar den försäkrade eller en förmånstagare, tillämpas bestämmelserna i l5 kap. ärvdabalken.

Om vid försäkring på armans liv eller hälsa medlemmen genom brottslig gärning uppsåtligen framkallar ett försäkringsfall, skall oavsett vad som annars skulle gälla den försäkrade vara Om den

förmånstagare.

försäkrade år död, skall de personer vara som enligt 8 §

förmånstagare

första stycket skulle ha haft rätt till försäkringsersättningen om den försäkrade hade varit medlem. Om medlemmen härigenom skulle komma att anses som förmånstagare, tillämpas beståmmelsema i 15 kap. l § första stycket och 4 § ärvdabalken.

Vad som sägs i andra stycket gäller inte om medlemmen var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 30 kap. 6 § brottsbalken.

Förfoganden som är utan verkan m.m. 15 § Ett förfogande över försäkringen är utan verkan i den mån för-

fogandet är förbjudet enligt försäkringsvillkor, som enligt kommunalskat-

telagen (1928:370) skall tas in i försäkringsavtalet. Ett förbud mot överlåtelse hindrar dock inte utmätning eller överlåtelse vid ackord eller i konkurs i vidare mån än detta följer av vad som annars föreskrivs i lag eller annan författning.

Vad som föreskrivs i första stycket gäller också då villkoren innehåller förbud mot överlåtelse i annat fall och i förhållande till den som med stöd av bestämmelserna i 8 eller 14 § är berättigad till försäkringsersättning.

8 kap. Förhållandet till borgenärerna 1 § En försäkring och från den utfallande ersättning får tas i anspråk för medlemmens eller annan berättigads skulder i enlighet med reglerna i detta kapitel och lagstiftningen i övrigt. Ersättning som tillfaller någon annan än medlemmen eller dödsboet efter honom får tas i anpråk för medlemmens skulder, bara om fordran har uppkommit före försäkringsfallet och inte kan utgå ur medlemmens förmögenhet eller kvarlåtenskap.

Om verkan av oåterkalleliga förrnånstagarförordnanden finns bestämmelser i 7 kap. 9, 11 och 12 §§.

Skyddet för livförsäkring före försäkringyall

2 § Innan något försäkringsfall har inträffat, får en livförsäkring som gäller på medlemmens eller hans makes liv tas i mät endast i den mån det under något av de senaste tio åren har betalts medlemsavgift med belopp som överstiger

SOU 1990: 101 Författningdörslag 43

1. för tidsbegränsad försäkring som endast avser dödsfall: fem gånger den avgift som beräknas belöpa på det året,

2. ñr kapitalförsäkring som inte omfattas av punkt 1: femton procent

av det försåkringsbelopp som enligt stadgarna gällde efter betalningen

och

3. för livränteförsäkring som inte omfattas av punkt 1: femton procent av den avgift som skulle ha betalats om försäkringen hade tecknats mot engångsavgift vid början av det året.

Utmätningen får avse ett belopp som förhåller sig till det vid utmätningstillfället gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring på samma sätt som det överstigande avgiftsbeloppet förhåller sig till det basbelopp som gällde vid tiden för betalningen.

Skyddet för litförsäkring efter försäkringsfall 3 § Sedan ett försåkringsfall har inträffat, får en livförsäkring och från den utfallande ersättning inte utmätas för medlemmens eller annan berättigads skulder, i den mån ersättningen tillfaller någon som behöver den för sin försörjning eller fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom. Om ersättningen tillfaller någon arman än medlemmen, gäller första meningen bara om medlemmen har försörjt eller varit skyldig att försörja den berättigade. När ersättningen utgår i form av livränta, gäller förbudet mot utmätning för den berättigades skulder bara rätten till livräntan.

Även om förutsättningarna i första stycket inte är uppfyllda, gäller följande. Från vad som efter medlemmens död tillfaller hans make eller hans eller makens barn, som vid tiden för dödsfallet inte har fyllt 20 år, får för varje berättigad från utmåtning undantas ett belopp motsvarande sex gånger det för dödsåret gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381)

om allmän försäkring.

Utan hinder av vad som sägs i första och andra styckena får ett ersåttningsbelopp som inte hålls avskilt efter utbetalningen utmåtas för den berättigades skulder. När två år har förflutit från det att beloppet förföll till betalning, får även vad som hålls avskilt utmätas i den mån beloppet

inte behövs för den beråttigades försörjning eller fullgörande av under-

hållsskyldighet som åvilar honom.

Reglernas tillämpning på sambofärhdllanden m.m. 4 § Vid tillämpning av 2 och 3 §§ med make sådan sambo

jämställs

som avses i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem. Vad som sägs i 2 § om make gäller också tidigare make eller sambo.

Tidsfrist för utmätning för medlemmens skulder 5 § Om en livförsäkring eller från sådan försäkring utfallande ersättning tillfaller någon arman än medlemmen eller dödsboet efter honom, får utmätning för medlemmens skulder äga rum i den utsträckning som framgår av 1-4 §§ bara om ansökan härom görs inom tre år från det att

den berättigades rätt intrådde. Efter den tiden är borgenäremas rätt förfallen.

Medlemmens konkurs m.m.

6 § Om vid livförsäkring medlemmen eller dödsboet efter honom försätts i konkurs och medlemmen under de tre senaste åren före den i 4 kap. 2 § konkurslagen (1987:672) angivna fristdagen eller senare har betalat stadgeenlig avgift till försäkringsföreningen för försäkringen med belopp som vid betalningstillfället inte stod i skäligt förhållande till hans villkor, får konkursboet av tillgodohavandet hos föreningen återkräva vad han har betalat för mycket. Om inte medlemmen har lämnat sitt samtycke till återbetalningen, skall konkursboet för prövning av dess rätt väcka talan mot honom. Beträffande sådan talan tillämpas föreskrifterna i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen.

Har försäkringsbeloppet betalats ut, år den som har uppburit beloppet skyldig att till konkursboet återbetala det belopp som konkursboet annars hade kunnat återkräva av föreningen. Har beloppet uppburits av en förmånstagare, gäller detta dock bara om utbetalningen har skett senare än sex månader före fristdagen. Också beträffande talan mot den som har uppburit försäkringsbeloppet tillämpas föreskrifterna i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också om i stället offentligt ackord har fastställts. I fråga om talan med anledning av ackordsförhandling tillämpas 17 och 18 §§ ackordslagen (1970:847).

Skyddet för .sjuk- och olycksfalljörsäkring 7 § Om ersättningen från en sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall tillfalla den försäkrade, får försäkringen och från den utfallande ersättning inte utmätas för medlemmens eller den försäkrades skulder. Om den försäkrade inte är medlem, får försäkringen inte i någon form tas i anspråk för medlemmens skulder. När ersättningen utgår i form av livränta, gäller förbudet mot utmätning bara rätten till livräntan.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket får ett ersättningsbelopp som har tillfallit den försäkrade och som inte hålls avskilt efter utbetalningen utmätas för den försäkrades skulder. När två år har förflutit från det att beloppet förföll till betalning, får även vad som hålls avskilt utmätas i den mån beloppet inte behövs för den försäkrades försörjning eller fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom.

Om ersättningen skall tillfalla någon annan än den försäkrade, tillämpas vad som enligt 2-5 §§ gäller om utmätning av tidsbegränsad livförsäkring som endast avser dödsfall och från livförsäkring utfallande ersättning.

SOU 1990: 101 Författningsförslag 45

9 kap. Reglering av försäkringsfall m.m.

Tiden för utbetalning m.m. l § Sedan försäkringsföreningen fått underrättelse om ett försäkringsfall, skall föreningen utan uppskov vidta de åtgärder som behövs för att försäkringsfallet skall kunna regleras. Föreningen skall handlägga ärendet

skyndsamt och med iakttagande av den ersättningsberättigades behöriga

intressen.

Försäkringsersättning skall betalas ut senast en månad efter det att rätten till ersättning inträtt och utredning, som skäligen kan begäras för att fastställa betalningsskyldigheten och mot vem denna skall fullgöras, har lagts fram för föreningen.

uppenbarligen har

Om den som gör anspråk på försäkringsersättning rätt till åtminstone ett visst belopp, skall detta på hans begäran betalas ut i förskott.

Utbetalning till annan än rätt förmånstagare 2 § Har försäkringsföreningen betalat ut försäkringsersättning till någon annan än den som i egenskap av förmånstagare har rätt till ersättningen och därvid iakttagit skälig aktsamhet, är föreningen befriad från sin skuld. Detta gäller dock inte om utbetalningen grundats på en handling som är förfalskad eller som är ogiltig på grund av att den har tillkommit under tvång som avses i 28 § avtalslagen (1915:218) eller på grund av att den har utfärdats av någon som var omyndig eller som handlat under inflytande av rubbad själsverksamhet.

Försummelse att anmäla försäkringsfall m.m. 3 § Om medlemmen eller den försäkrade har försummat att iaktta föreskrifter i stadgarna om skyldighet att anmäla försäkringsfall till försäkringsföreningen inom viss tid eller om skyldighet att medverka till utredningen av försäkringsfallet eller föreningens ansvar och försummelsen har medfört skada för föreningen, kan ersättning som annars skulle ha utgått från försäkringen sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. Har någon annan på sådant sätt orsakat skada för föreningen, kan ersättning som armars skulle ha utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. 4 § Om den som kräver ersättning av försäkringsföreningen efter ett försäkringsfall uppsåtligen har oriktigt uppgett eller förtigit eller dolt något av betydelse för bedömningen av rätten till försäkringsersättning, kan ersättning som annars skulle har utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omsündighetema.

Preskription av rätt till försäkringsersättning 5 § Den som vill göra anspråk på försäkringsersättning förlorar sin rätt mot försäkringsföreningen om han inte väcker talan mot föreningen inom

46 Författningsfärslag SOU 1990: 101

tre år från det att han frck kännedom om att anspråket kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från det att anspråket tidigast hade kunnat göras gällande. Har han framställt anspråk till föreningen inom denna tid, har han dock alltid sex månader på sig att väcka talan sedan föreningen har förklarat att det har tagit slutlig ställning till anspråket.

Risken för vissa meddelanden

6 § Gör medlemmen sannolikt

att en uteslutning eller ansvarsbegränsning enligt 4 kap. 4 § eller 6 kap. 3 § eller en uppsägning enligt 10 kap. 6 § har försenats eller inte kommit fram på grund av omständigheter som han inte kunnat råda över, får beslut verkan

försåkringsföreningens

tidigast en vecka efter den dag då meddelandet kom fram och senast tre månader efter den dag då avsânde beslutet till

försäkringsföreningen

honom. Beslutet får dock aldrig verkan tidigare än som anges i

förening-

ens besked.

Tvist om rätten till

medlemskap

7 § Om försäkringsföreningen

i strid mot 4 kap. 1 § har vägrat någon medlemskap i föreningen, skall domstol på yrkande av honom förklara att han har rätt till Domstolen får bestämma att tiden för

medlemskap.

föreningens ansvar skall räknas från den tidpunkt som skulle ha gällt om föreningen hade bifallit ansökan.

Talan om

förklaring enligt första stycket skall väckas inom sex månader från det att till sökanden har avsånt meddelande om sitt

föreningen

beslut, uppgift om skälen för detta och erinran om vad han skall iaktta om han vill få beslutet prövat av domstol.

Iakttas

inte den tid som anges i andra stycket är rätten att föra talan förlorad.

8 § Har en ñrsäkringsförerring uteslutit en medlem i förtid i strid mot denna lag, skall domstol på yrkande av medlemmen förklara beslutet ogiltigt.

Talan om förklaring

enligt första stycket skall väckas inom sex månader från det att föreningen till medlemmen har avsänt meddelande om beslutet, uppgift om skälen för beslutet och erinran om vad medlemmen skall iaktta om han vill få beslutet av domstol. Talan behöver

prövat dock aldrig väckas före den tidpunkt när beslutet skulle få verkan.

Iakttas inte den tid som anges i andra stycket år rätten att föra talan förlorad.

9 § Domstolen kan på yrkande meddela enligt 7 eller 8 § att

förklaring

gälla för tiden intill dess att det föreligger ett avgörande som har vunnit laga kraft. En sådan förklaring får dock inte meddelas utan att försäkringsföreningen har beretts tillfälle

att yttra sig över yrkandet.

Innan en tvist som avses i 7 eller 8 § avgörs skall domstolen inhämta yttrande från försäkringsinspektionen, om det inte är

obehövligt.

SOU 1990: 101 Författningsfärslag 47

Förbud mot regress

10 § Försäkringsföreningen får inte återkräva försäkringsersättning av den som har framkallat försäkringlallet eller annars är ersättningsskyldig med anledning av detta.

10 kap. Kollektivavtalsgrundad försäkring

Tillämpningsomráde m.m.

1 § Bestämmelserna i denna lag om kollektivavtalsgrundad försäkring

tillämpas på försäkringar som meddelas

l. för att ge försäkringsskydd åt anställda hos arbetsgivare som har ingått anslutningsavtal med en försäkringsförening,

2. enligt stadgar som följer ett i stadgarna angivet kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation och

3. av en försåkringsförening som framgår av kollektivavtalet. Kollektivavtalsgrundad försäkring kan omfatta även arbetsgivaren själv,

annan som har anknytning till hans verksamhet samt närstående till anställda eller andra försäkrade.

Om försäkringsskyddet enligt ett kollektivavtal som avses i första stycket skall gälla också för anställda hos sådana arbetsgivare som inte har fullgjort sin skyldighet enligt kollektivavtalet att ingå anslutningsavtal, skall utgående ersättning anses som ersättning från kollektivavtalsgrundad försäkring. 2 § Bestämmelserna i 3, 4 och 6 kap. gäller endast för kollektivavtalsgrundad försäkring i den utsträckning det anges i detta kapitel.

Vad som i 3 och 4 §§ sågs om anställda gäller också andra som

omfattas av försäkringen.

Information

3 § När en överenskommelse som medför skyldighet för arbetsgivare att ingå anslutningsavtal med en törsäkringsförening har ingåtts, skall föreningen och de arbetsmarknadsparter som har slutit det kollektivavtal som försäkringen följer på lämpligt sätt informera de arbetsgivare och anställda som berörs av överenskommelsen. Infomiationen skall avse

arbetsgivamas skyldighet att ingå anslutningsavtal, kostnaderna för

försäkringen och fönnånema av denna.

Föreningen och arbetsmarknadspartema skall i skälig omfattning fortlöpande informera arbetsgivare och anställda om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för dem att känna till. Inforrnationsskyldigheten med anledning av försäkringsfall åvilar föreningen och gäller även mot annan som har anspråk mot föreningen.

4 § När en kollektivavtalsgrundad försäkring har meddelats, skall

försäkringsföreningen snarast på ändamålsenligt sätt avsända försäkringsbesked för de anställdas kännedom. Beskeden skall innehålla upplysningar som de väsentliga rättigheter och skyldigheter som följer av försäkringen samt om viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet. Detsamma

48 SOU 1990: 101

Författningsförslag

gäller när stadgarna har ändrats, om de nya stadgarna innebär begränsning av försâkringsskyddet eller väsentlig ändring av försäkringen. Om en uppgift i ett försäkringsbesked avviker från stadgarna och avvikelsen inte är till nackdel för den som har fått beskedet, gäller uppgiften i försäkringsbeskedet. Uppgiften kan dock inte åberopas om nya törsäkringsbesked eller annat meddelande i frågan senast fjorton dagar före försäkringsfallet på sätt har avsänts för de

ändamålsenligt

anställdas kännedom eller om den som har fått har

försäkringsbeskedet

insett eller bort inse att uppgiften är oriktig eller inte längre är giltig. Reglerna i 3 kap. 4 § tillämpas vid försäkring.

kollektivavtalsgnmdad

Om föreningen underlåter att fullgöra sin

informationsskyldighet enligt

denna lag, gäller 3 kap. 5 §.

Tiden för färsäkringvöreningens ansvar

5 § När en arbetsgivare ansöker om till en

anslutning försäkringsföre-

ning enligt skyldighet i ett kollektivavtal, räknas tiden för

försäkringsfö-

reningens ansvar från och med den dag då arbetsgivaren blev bunden av kollektivavtalet eller den senare dag som anges i kollektivavtalet. l annat fall räknas tiden från och med dagen efter den då ansökan om anslutning avsändes eller länmades till

föreningen.

Uppsägning av försäkringen

6 § Stadgama får innehålla att försäkringen inte kan upphöra på grund av uppsägning, så länge arbetsgivaren enligt kollektivavtal är att

skyldig

hålla försäkringen. Om villkoren inte innehåller en sådan bestämmelse gäller vad om anges i andra stycket. En försäkring som gäller tills vidare kan sägas upp till utgången av månaden efter den då uppsägning skedde. Vid försäkring som gäller för

viss tid kan försäkringsföreningen säga upp

försäkringen för upphörande i förtid bara om medlemsavgiften inte erläggs i rätt tid. Uppsägningstiden skall då vara en månad, räknat från det att avsände

föreningen uppsägningen till arbetsgivaren.

Ändring av stadgarna

7 § Försäkringsföreningens stadgar får såvitt gäller de som frågor behandlas i 2 kap. 2 § andra stycket 4-9 ändras bara med godkärmande av de som har slutit det kollektivavtal som

arbetsmarknadsparter

stadgarna följer.

Efzerskydd m.m.

8§ När någon lärrmar sin anställning, har han rätt till efterskydd, fribrev eller fortsättningsförsäkring enligt vad som föreskrivs i stadgarna. Detsamma gäller när någon av arman inte

anledning längre uppfyller

kraven för att omfattas av försäkringen. anses inte

Fortsättningsförsäkring som kollektivavtalsgrundad försäkring.

Författningqförslag 49

SOU 1990: 101

Ãterbäring

9 § Arbetsgivare och försäkrade har rätt till återbäring enligt vad som föreskrivs i stadgarna. Principema för tillgodoräknande av återbäring

skall framgå av stadgarna.

Förfoganden över försäkringen

10 § Försåkringsföreningen kan i stadgarna bestämma att den försäkrade inte får pantsätta sin rätt enligt försäkringen. Ett förfogande i strid mot en sådan bestämmelse är utan verkan.

ll kap. Rörelsen

F örsäkringsverksamheten

och verkställande direktören skall tillse att

1 § Styrelsen fortlöpande

verksamheten bedrivs så att kraven på soliditet och på

betryggande

skälighet tillgodoses.

Kravet Soliditet innebär att försäkringsföreningen skall

på betryggande

vara i stånd att alltid uppfylla sina förpliktelser. Kravet innebär att medlemmarnas kostnader för försäkpå skälighet skall art och ringsskyddet vara skäliga med hänsyn till förmånernas omfattning samt föreningens förhållanden.

2 § för en försäkringsförening skall minst vart tredje år låta Styrelsen av föreningens ställning vid verkställa försäkringsteknisk utredning närmast års slut. I en stor försäkringsförening skall sådan

föregående

i stället utföras Försäkringsteknisk utredning behöver utredning varje år. inte verkställas i fråga om livförsäkringar för vilka de årliga medlemsavberäknas täcka endast utbetalning för försäkringsfall och driftsgiftema

kostnader under året (riskförsäkring). Såvitt gäller sjuk- och olycksfalls-

behöver utredning bara verkställas, om sjukpenning meddelas

försäkring

för längre tid än 180 dagar och för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd. Försäkringsinspektionen kan ålägga föreningens styrelse att också på annan tid eller i annat fall än som följer av första stycket låta verkställa

försäkringsteknisk utredning.

Försäkringstekniska utredningar skall göras av någon som år behörig som aktuarie vid livförsäkringsbolag eller som av att utöva befattningen förklarats behörig att göra utredningen. Har föreningen flera

inspektionen

skall behandlas särskilt i verksamhetsgrenar, varje Verksamhetsgren

skall försäkringsinspektionen inom

utredningen. Utredningen inges till den tid som inspektionen bestämmer.

3 § En beräknas vid den försäkringstekniska utredningen

premiereserv

för varje Verksamhetsgren. mellan det förväntade kapitalvärdet av Premiereserven utgör skillnaden framtida utgifter för löpande försäkringar och det förväntade ñreningens av de ytterligare kan ha att uppbära för

kapitalvärdet avgifter föreningen

försäkringarna.

50 F

örfatmingaförslag SOU 1990: 101

4§ Den del av intäkterna under räkenskapsåret som inte gått åt till kostnader skall avsättas till en

försäkringsfond för varje Verksamhetsgren.

Överstiger kostnaderna ináktema nedsätts fonden i motsvarande mån.

Framgår det av den försäkringstekniska utredningen att törsåkringsfon-

den överstiger vad som behövs ökad med för att täcka premiereserven fem procent av denna får Överskjutande belopp helt eller delvis överföras till en fri fond. Överföring får dock endast ske om det medges enligt stadgarna. I annat från fall än som avses i andra stycket får belopp överföras

försäkringsfonden endast efter försäkringsinspektionens medgivande.

Sådant medgivande får ej lämnas, om åtgärden kan äventyra föreningens förmåga att fullgöra sina förpliktelser.

Kapitalplacering

5 § En försäkringsförenings tillgångar, utöver dem som avses i 6-8 §, skall vara så fördelade mellan olika att

tillgångsslag tillräcklig risksprid-

ning erhålls.

6§ Försäkringsföreningens försäkringsfond och övriga skulder, med

undantag för andra fonder än försåkringsfonden, skall alltid motsvaras av

ñljande slag av tillgångar:

l. Obligationer eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller garanterats av staten. 2. Obligationer som utfärdats av allmänna

Sveriges hypoteksbank,

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypotekskassan, Nordiska eller av

Investeringsbanken något kreditaktiebolag, eller

andra skuldförbindelser som utfärdats av någon av dessa kreditinrätt-

ningar.

Undantagna är förlagsbevis (förbindelser som är avsedda för rörelsen och som medför rått till först efter utfárdarens ford-

betalning övriga ringsâgare).

3. Obligationer som utfärdats eller garanterats av ett bankaktiebolag, en Sparbank eller en central föreningsbank, eller andra fordringsbevis, med av som en sådan

undantag förlagsbevis,

bank eller riksbanken har utfärdat. 4. Obligationer eller andra skuldförbindelser som är utfärdade eller garanterade av en svensk kommun. 5. Obligationer som utfärdats av ett svenskt och som

näringsföretag

offentligen bjudits ut av ett svenskt

bankaktiebolag, en Sparbank, en föreningsbank, ett fondkommissionärsbolag,

Sveriges Investeringsbank

AB eller Nordiska Investeringsbanken.

6. Skuldförbindelser för vilka föreningen äger panträtt i en jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet inom fyra femtedelar eller i en fastighet som är helt eller delvis inrättad för industriell verksamhet, två tredjedelar av det senast fastställda taxeringsvärdet, eller panträtt i en tomträtt, till vilken hör en byggnad som är avsedd för bostads-, kontors- eller affärsändamål, inom fyra femtedelar eller hör en

SOU 1990: 101 Författningsförslag 51

byggnad helt eller delvis inrättad för industriell verksamhet inom två tredjedelar av det senast fastställda taxeringsvärdet.

Ytterligare begränsningar av rätten att utnyttja panträtten i en tomträtt kan föreskrivas av försäkringsinspektionen med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller någon annan omständighet.

En förutsättning för att panträtten i en fastighet eller en tomträtt skall godkännas är att de tillhörande byggnaderna är brandförsäkrade i ett svenskt försäkringsbolag eller i ett utländskt försäkringsföretag med rätt att driva försäkringsrörelse i Sverige. Detta gäller dock inte för lån till en svensk kommun för vilket försäkringsinspektionen har medgett undantag.

7. Svenska eller utländska värdehandlingar som kan jämställas med någon av de som nämns under l-6, dock inte sådana som skall lösas in i främmande valuta.

8. Lån mot säkerhet i föreningens försäkringsbrev inom återköpsvärdet.

9. Fastighet eller tomträtt i Sverige som tillhör föreningen direkt eller genom ett dotterbolag som har till ändamål att äga fastigheter eller tomträtter (fastighetsbolag), med de begränsningar och med de brandförsäkringsvillkor som enligt 6 gäller för panträtt dock endast motsvarande aktieinnehavet. För fastigheter och tomträtter som inte omfattas av 6 fastställer försäkringsinspektionen i varje särskilt fall det värde som får redovisas.

10. Värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet på grund av de livför-

säkringar som har övertagits i form av en återförsäkring, i den mån ansvarigheten överstiger värdet av reservdeposition som har ställts av återförsäkringsgivare hos den avgivande föreningen.

Värdet av utländska försäkringsföretags ansvarighet får dock inte användas till redovisning av försäkringsfonder i större omfattning än vad

medger med hänsyn till medlemmarnas säkerhet.

försäkringsinspektionen

7 § En som enligt sina stadgar huvudsakligen är

försäkringsförening,

avsedd för anställda i ett visst eller vissa företag, får vid tillämpningen av placeringsbestämmelsema i 6 § även redovisa sådana skuldförbindelser som är utfärdade av ett eller flera av företagen och som föreningen har säkerhet för i värdehandlingar enligt 1-5 och 7. 8 § För stora försäkringsföreningar gäller vid tillämpningen av 6 § 6

följande:

Fyra femtedelar av taxeringsvärdet ersätts - med av det uppskattade värdet, eller

sjuttio procent

- med av om fastställts för

sjuttiofem procent pantvärdet, pantvärdet

bestämmelser om lån av statsmedel till främ-

egendomen enligt gällande jande av bostadsbyggandet, och två av taxeringsvärdet ersätts tredjedelar uppskattade värde.

- med sextio procent av egendomens

avser en tomträtt, till vilken hör en byggnad som helt

Om panträtten eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, får försäkringsmspektionen föreskriva ytterligare begränsningar med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller någon arman omsándighet.

52 F örfattningyörslag SOU 1990: 101

Med det uppskattade värdet avses det värde som försäkringsföreningen bestämt på grundval av en särskild värdering. Stora försäkringsföreningar får redovisa ett belopp som motsvarar högst tjugo procent av deras försäkringsfond i andra värdehandlingar än dem som sägs i 6 § 1-7. Undantagna är dock aktier, andelar i en aktiefond samt tillgångar som sägs i 6 § 9 och som överskrider den gräns som anges där. 9§ Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande,

försäkringsin-

spektionen får medge att 8 § får gälla även annan förening än stor försäkringsförening, om det finns särskilda skål för detta. 10 § En försäkringsförening får inte äga 1. en större andel av aktierna i ett svenskt eller utländskt aktiebolag än som svarar mot högst fem procent av röstetalet för samtliga aktier, eller 2. andelar i aktiefonder eller i andra juridiska personer än aktiebolag. Tillhör försäkringsföreningen en koncern skall vad nu sagts gälla koncernen. Stora försäkringsföreningar får utan hinder av första stycket äga andelar i juridiska personer vars verksamhet enligt bolagsordningen har till uteslutande uppgift att förvalta eller

försäkringsföreningens fastigheter

att biträda försäkringsföreningen vid rörelsens bedrivande. Föreligger särskilda skäl får försäkringsinspektionen medge undantag från första stycket. ll § En får inte på andra villkor än sådana som

försäkringsförening

föreningen normalt ställer upp lämna penninglån till l. styrelseledamot, verkställande direktör eller person som verkställer försäkringsteknisk utredning åt föreningen, 2. ställföreträdare som ensam eller tillsammans med arman får avgöra på styrelsen ankommande låneärenden, 3. anställd som innehar en ledande inom

ställning föreningen,

4. make eller sambo till revisor i försäkringsföreningen eller till person som avses under 1-3, eller 5. juridisk person i vilken en sådan person som avses under l-4 har ett väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap av delägare eller medlem. Tillhör försäkringsföreningen en koncern skall vad nu sagts gälla koncernen. Försåkringsinspektionen prövar om en anställd har en sådan ledande ställning som avses i första stycket 3. Föreningens styrelse och verkställande direktör skall i en förteckning föra in uppgifter om de lån som har beviljats någon som avses i första stycket. Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande försäkringsmspektionen, får utfärda föreskrifter om vilka uppgifter som skall

antecknas i förteckningen.

Första och fjärde styckena tillämpas på motsvarande sätt beträffande lån mot säkerhet av borgen eller fordringsbevis som utfärdats av någon som avses i första stycket. Detsamma gäller för en fordran som föreningen förvärvar och för vilken någon som avses i första stycket är betalningsskyldig.

SOU 1990: 101 Författningsförslag

F örsäkringssekretess

12 § Enskildas förhållanden till försäkringsförening får inte obehörigen röjas. I det allmännas verksamhet i stället bestämmelserna i sekretillämpas tesslagen (1980: 100).

Insyn i sidoordnat organ 13 § Om det föreligger intressegemenskap mellan å ena sidan en försäkoch å andra sidan ett aktiebolag, ekonomisk förening eller

ringsförening

annan liknande sammanslutning får försäkringsinspektionen förelägga aktiebolaget, föreningen eller samrnanslutningen att avge en särskild över Sådant föreläggande får dock

redovisning intressegemenskapen.

endast meddelas om det behövs med hänsyn till tillsynen över försäkoch om lämnat sitt till det.

ringsverksamheten regeringen samtycke

skall avges enligt anvisningar av försäkringsinspektionen. Redovisningen

12 kap. Försäkringsüireningens ledning

1 § En försäkringsñrening skall ha en styrelse med minst tre ledamöter. Styrelsen väljs av föreningsstämman, om det inte föreskrivs i stadgarna att en eller flera styrelseledamöter skall utses på annat sätt. Minst hälften av ledamöterna skall dock väljas av föreningsstämman eller av en organisation som kan anses företräda medlemmarna. En styrelseledamots uppdrag gäller för den tid som anges i stadgarna. får inte omfatta mer än och skall be-

Uppdragstiden fyra räkenskapsår

stämmas så att uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie föreningsstämma vilken styrelseval förrättas.

på

skall i tillämpliga delar Vad som sägs i denna lag om styrelseledamöter

gälla även suppleanter.

Bestämmelser om arbetstagarrepresentanter finns i lagen (1987:1245)

om styrelserepresentation för de privatanställda.

2 § upphör i förtid, om ledamoten Ett uppdrag som styrelseledamot eller den som har utsett honom begär det. Anmälan om avgång skall göras hos styrelsen och, om en ledamot som inte är vald på föreningsstämma vill avgå, även hos den som har tillsatt honom. Om en uppdrag upphör i förtid eller hinder enligt

styrelseledamots

4 § uppkommer för honom att vara styrelseledamot och det inte finns någon suppleant som kan inträda i hans ställe, skall övriga styrelseledamöter vidta åtgärder för att en ny styrelseledamot tillsätts för den återstående mandattiden. Sådana åtgärder behöver dock inte vidtas, om den förutvarande ledamoten var arbetstagarrepresentant som avses i lagen om för de Skall

(1987:1245) styrelserepresentation privatanställda.

ledamoten väljas på föreningsstämma, kan utan hinder av 1 § första stycket valet anstå till nästa ordinarie stämma på vilken styrelseval om är beslutför med kvarstående ledamöter och förrättas, styrelsen suppleanter.

54 F

Öjattningqfärslag

Om en styrelseledamot som enligt stadgarna skall tillsättas i annan ordning än genom val av föreningsstämman inte har utsetts, skall rätten

förordna en ersättare på ansökan av en styrelseledamot, medlem, borge-

när eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon

som kan företräda

föreningen.

3 § Styrelsen skall utse en verkställande direktör i en stor

försäkrings-

förening. Har en verkställande direktör utsetts, får han kvarstå i be-

fattningen även om de årliga medlemsavgiftema sammanlagt skulle

komma att under 120 nedgå basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring eller ett tal. I en

lägre förenings stadgar kan

föreskrivas att styrelsen även i andra fall skall utse en verkställande

direktör. Om en verkställande direktör inte utses, skall styrelsen uppdra åt en av styrelseledamöterna att de som

fullgöra skyldigheter åligger

verkställande direktören i om och

fråga bokföring medelsförvaltning.

Styrelsen svarar för vad som i övrigt åligger verkställande direktören

enligt denna lag.

Vad som sägs i denna lag om verkställande direktör skall i

tillämpliga

delar gälla även en suppleant för honom (vice verkställande direktör).

Försäkringsinspektionen får meddela

undantag från första stycket första meningen, om det finns särskilda skäl.

4 § Verkställande direktören och minst halva antalet styrelseledamöter skall vara bosatta i Sverige om inte regeringen, eller den myndighet som

regeringen bestämmer i särskilda fall tillåter något annat. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt ll kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara styrelseledamot eller verkställande direktör.

Styrelseledamötema skall vara medlemmar i

försäkringsföreningen, om

inte stadgarna i särskilt angivna fall tillåter annat. Den som enligt lag

är ställföreträdare för en medlem får dock vara styrelseledamot utan att vara medlem i föreningen, även om stadgarna saknar föreskrift om det. Bestämmelserna i andra stycket inte

gäller arbetstagarrepresentanter

som har utsetts enligt lagen (1987: 1245) om

styrelserepresentation för de

privatanställda.

5 § Styrelsen svarar för försäkringsföreningens organisation och förvalt-

ningen av

föreningens angelägenheter. Verkställande direktören skall ha hand om den de

löpande förvaltningen enligt riktlinjer och anvisningar

som styrelsen meddelar. Verkställande direktören får dessutom utan styrelsens bemyndigande vidta sådana som med åtgärder hänsyn till omfattningen och arten av verksamhet är av

föreningens osedvanlig

beskaffenhet eller stor betydelse, om styrelsens beslut inte kan avvaktas

utan väsentlig olägenhet för

föreningens verksamhet. I sådana fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärderna. Styrelsen skall se till att organisationen beträffande

bokföringen och

medelsförvaltningen även innefattar en tillfredsställande kontroll.

Verkställande direktören skall sörja för att

föreningens bokföring fullgörs

i överensstämmelse med lag och att

medelsförvaltningen sköts på ett betryggande sätt.

SOU 1990: 101 Författningjörslag

meddelar kollektivavtalsgrundade försäk-

6 § Om en försäkringsförening

ringar som avses i 10 kap. får styrelsen, såvitt gäller dessa försäkringar, besluta om ändringar i stadgarna i de delar som avses i 2 kap. 2 § andra stycket 4-1 l. För genomförandet av ändringar gäller 13 kap. 14 § tredje

i tillämpliga delar. stycket

7 § Om en försäkringsförening har blivit moderförening, skall styrelsen meddela detta till dotterföretagets ledning. Dotterföretagets ledning skall lämna de som behövs för styrelsen för moderföreningen upplysningar av koncernens och resultatet av koncernens verkberäkningen ställning samhet.

8 § Inom vara ordförande. Styrelsen styrelsen skall en av ledamöterna skall välja ordförande, om inte annat föreskrivs i stadgarna eller har beslutats av föreningsstämman. Vid lika röstetal avgörs valet genom Den som är anställd i försäkringsföreningen får inte vara ordlottning. förande. Ordföranden skall se till att sammanträden hålls när det behövs. På eller verkställande direktören skall styr-

begäran av en styrelseledamot

elsen sammankallas. Verkställande direktören har, även om han inte är rätt att närvara och yttra sig vid styrelsens samman-

styrelseledamot,

annat i ett särskilt fall. träden, om inte styrelsen bestämmer skall det föras protokoll som underteck- Vid styrelsens sammanträden nas eller justeras av ordförande och den ledamot som styrelsen utser till det. och verkställande direktören har rätt att få Styrelseledamöterna avvikande antecknad till Protokollen skall föras i

mening protokollet.

och förvaras på betryggande sätt. nummerföljd 9 § är beslutför, om mer än hälften av hela antalet styrelsele-

Styrelsen

damöter eller det högre antal som föreskrivs i stadgarna är närvarande. Beslut i ett ärende får dock inte fattas, om inte såvitt möjligt samtliga har fått tillfälle att delta i ärendets behandling och

styrelseledamöter

erhållit tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet. Om en styrelseledamot inte kan komma och det finns en som skall träda in i

suppleant

hans ställe, skall ges tillfälle till det. Suppleant för arbetsta-

suppleanten

som har utsetts lagen (1987:1245) om styrelserepre-

garledamot, enligt

sentation för de skall dock alltid få underlag och ges

privatanställda,

tillfälle att delta i ärendets behandling på samma sätt som en styrelseledamot. Om inte föreskriver en särskild röstmajoritet, gäller som stadgama styrelsens beslut den mening för vilken mer än hälften av de närvarande röstar eller, vid lika röstetal, biträder. Är den mening som ordföranden styrelsen inte fulltalig, skall de som röstar för beslutet dock utgöra mer om inte annat föreskrivs än en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter, i stadgama.

av styrelsen skall

Handlingar som enligt denna lag skall undertecknas skrivas under av minst hälften av hela antalet styrelseledamöter.

10 § En styrelseledamot eller verkställande direktören får inte handlägga avtal mellan honom och föreningen. Han får inte heller frågor rörande

56 F

öqfattningqfärslag SOU 1990: 101

handlägga frågor om avtal mellan ñreningen och tredje man, om han i frågan har ett väsentligt intresse som kan vara stridande mot

föreningens.

Med avtal jämställs rättegång eller annan talan.

ll § Styrelsen ñreträder och tecknar dess frmra.

föreningen

Styrelsen kan verkställande direktören bemyndiga en styrelseledamot, eller någon annan att företräda föreningen och teckna dess firma, om inte ett förbud mot sådant bemyndigande har tagits in i stadgarna. Minst en av dem som bemyndigas att företräda och teckna dess firma

föreningen

skall vara bosatt i om inte eller den som

Sverige regeringen myndighet

regeringen bestämmer i särskilda fall tillåter något annat. l övrigt gäller i fråga eller verkställande om den som inte är styrelseledamot direktör vad som sägs i 4 och 8 §§ om verkställande direktör. Styrelsen kan föreskriva att rätten att ñreträda och teckna dess firma får

föreningen

utövas endast av två eller flera i personer förening. Ingen annan inskränkning får registreras. Styrelsen kan när som helst återkalla ett som avses i

bemyndigande

andra stycket.

12 § Verkställande direktören har alltid rätt att företräda och

föreningen

teckna dess firma beträffande sådana åtgärder som 5 § ankommer

enligt

på honom.

13 § Styrelsen eller annan ställföreträdare för försäkringsföreningen får inte företa en rättshandling eller annan åtgärd som är ägnad att bereda en otillbörlig fördel åt en medlem eller någon arman till nackdel för föreningen eller annan medlem. En ställföreträdare får inte sådana föreskrifter av

följa föreningsstäm-

man eller annat föreningsorgan som inte är gällande därför att de står i strid med denna lag eller stadgarna.

14 § Har en ställföreträdare överskridit sin när han

befogenhet företag en rättshandling för ñreningen, gäller inte rättshandlingen mot försäkringsföreningen, om den mot vilken rättshandlingar: företogs insåg eller

borde ha insett att befogenheten överskreds. Detsamma om verk-

gäller,

ställande direktören då han en överskred den behö-

ñretog rättshandling

righet att vidta åtgärder på föreningens vägnar som tillkommer honom

enligt 5 §.

15 § För registrering skall till

försäkringsföreningen försåkringsinspek-

tionen anmäla vem som har utsetts till styrelseledamot, verkställande direktör, suppleant eller ñrmatecknare samt deras postadress och personnummer. För skall även anmälas av vilka och hur

registrering förening-

ens firma tecknas. Anmälan görs första gången när föreningen enligt 2 kap. 3 § anmäls för och därefter har inträffat registrering genast efter det att ändring i ett förhållande som har anmälts eller skall anmälas för

registrering enligt

första stycket. Rätt att göra anmälan tillkommer även den som anmäl-

ningen gäller. Om postadress skall föreningens ändras, föreningen genast anmäla det

för registrering.

SOU 1990: 101 Förjfattningsförslag 57

13 kap. Föreningsstämman

l § Föreningsmedlernrnamas rätt att besluta i försäkringsföreningens

angelägenheter utövas vid föreningsstämman. Varje medlem har en röst. Av 12 § framgår att föreningsstämmans befogenheter kan helt eller delvis överlämnas åt särskilt valda fullmäktige. 2 § En medlerns rätt vid föreningsstämman utövas av medlemmen personligen eller den som är medlemmens ställföreträdare enligt lag eller genom ombud med skriftlig, dagtecknad fullmakt. Endast medlemmens make eller sambo eller annan medlem får vara ombud, om inte annat anges i stadgarna. Ingen får som ombud företräda mer än en medlem, om inte annat anges i stadgarna. Fullmakten gäller högst ett år från utfärdandet. En medlem kan vid föreningsstämman medföra högst ett biträde. Endast medlemmens make eller sambo eller arman medlem får vara biträde om inte annat anges i stadgarna. 3 § En medlem får inte själv eller genom ombud rösta i fråga om 1. talan mot honom, 2. hans befrielse från skadeståndsansvar eller annan förpliktelse emot

föreningen, eller

3. talan eller befrielse som avses i 1 eller 2 beträffande annan, om medlemmen i fråga har ett väsentligt intresse som kan strida mot föreningens. Bestämmelserna i första stycket om medlem gäller även ombud för medlem. 4§ Ordinarie föreningsstämma skall hållas inom sex månader efter utgången av varje räkenskapsår. Vid ordinarie ñreningsstämma skall styrelsen lägga fram årsredovisningen och revisionsberättelsen. Vid stämman skall beslut fattas l. om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen, 2. om ansvarsfrihet åt styrelseledamötema och verkställande direktören, samt 3. i andra ärenden som ankommer på stämman enligt denna lag eller

stadgarna.

Beslut i en fråga som avses i tredje stycket l och 2 skall dock skjutas upp till en fortsatt stämma, om majoriteten eller en minoritet som består av minst en tiondel av samtliga röstberättigade begär det. Sådan stämma skall hållas minst en och högst två månader därefter. Något ytterligare uppskov är inte tillåtet. 5 § Extra föreningsstämma skall hållas när styrelsen ñnner skäl till det. Sådan stämma skall även hållas när det för uppgivet ändamål skriftligen begärs av en revisor eller av minst en tiondel av samtliga röstberättigade eller det mindre antal som kan vara bestämt i stadgarna. Kallelse skall utfärdas inom fjorton dagar från den dag då sådan begäran kom in till föreningen.

6 § En medlem har rätt att få ett ärende behandlat vid en föreningsstämma, om han begär det i den ordning och inom den tid som kan vara bestämd i stadgarna. Saknar stadgarna sådana bestämmelser, skall medlemmen skriftligen framställa sin begäran hos styrelsen i så god tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till stämman. Den som har uteslutits ur föreningen saknar rätt att få ärenden behandlade vid stämman även om han ännu inte har avgått ur föreningen.

7 § Styrelsen kallar till föreningsstämma. Om en stämma som skall hållas enligt denna lag, enligt stadgarna eller enligt ett stämmobeslut inte sammankallas i föreskriven ordning, skall

försäkringsinspektionen på

anmälan av en styrelseledamot, verkställande direktören, en revisor eller någon röstberättigad genast på föreningens bekostnad sammankalla stämman i den ordning som sägs i 8 §. Detsamma gäller om inspektionen på något armat sätt fått kännedom om förhållandet.

8 § Kallelse till en föreningsstämma får utfärdas tidigast fyra veckor före stämman. Kallelsen skall utfärdas senast två veckor före ordinarie och en vecka före extra stämma, om inte stadgarna föreskriver längre tid. Om en stämma skjuts upp till en dag som infaller senare än fyra veckor efter det att stämman har inletts, skall kallelse utfärdas till den fortsatta stämman. Om det enligt denna eller för att ett lag stadgarna krävs föreningsstämmobeslut skall bli giltigt att det fattas på två stämmor, får kallelse till den senare stämman inte utfärdas innan den första stämman har hållits. I en sådan kallelse skall anges vilket beslut den första stämman har fattat. Kallelse skall ske enligt

stadgarna.

I kallelsen skall tydligt anges de ärenden som skall förekomma på stämman. Om stämman skall behandla ett ärende om

föreningens upp-

gående i en annan förening genom fusion eller ett ärende om föreningens försättande i likvidation, skall förslaget och grunden för detta anges i kallelsen. Om ett ärende avser ändring av stadgarna, skall det huvudsakliga innehållet av förslaget till ändringen anges i kallelsen. Ett

fullständigt

förslag till stadgeändringen skall efter det att kallelse har utfärdats hållas tillgängligt för medlemmarna hos föreningen och genast sändas till medlemmar som begär det och uppger sin postadress. Under minst en vecka före den stämma som avses i 4 § skall redovisningshandlingama och revisionsberättelsen eller avskrifter därav hållas tillgängliga för medlermnama hos föreningen och genast sändas till medlemmar som begär det.

9 § Om bestämmelser i denna lag eller stadgarna rörande kallelse till föreningsstämma eller tillhandahållande av har åsidosatts i ett

handlingar

ärende, får stämman inte besluta i ärendet utan samtycke av alla medlemmar som berörs av felet. Stämman får dock även utan sådant samtycke avgöra ett ärende som inte har tagits upp i kallelsen, om ärendet enligt stadgarna skall förekomma på stämman eller omedelbart föranleds av ett annat ärende som skall avgöras. Den får också besluta att extra föreningsstämma skall sammankallas för behandling av ärendet.

SOU 1990: 101 Författningqförslag 59

10 § Föreningsstämman öppnas av styrelsens ordförande eller av den som styrelsen har utsett. Ordförande vid föreningsstämma utses av stämman. I stadgarna kan dock bestämmas vem som skall öppna föreningsstämman och vara ordförande vid stämman.

Stämmans ordförande skall, om det behövs, upprätta en förteckning över närvarande medlemmar, ombud och biträden (röstlängd). Uppgift om medlernrnamas rösträtt skall lämnas i röstlängden, om det förekommer olika rösträtt bland medlernrnama. Sedan röstlängden har godkänts av stämman, skall den tillämpas till dess att stämman beslutar om ändring. Uppskjuts stämman till en senare dag än nästföljande vardag, skall en ny röstlängd upprättas om det behövs.

Ordföranden skall sörja för att det förs protokoll vid stämman. I fråga om protokollets innehåll gäller

1. att röstlängden skall tas in i eller fogas som bilaga till protokollet, 2. att stämmans beslut skall föras in i protokollet, samt 3. om röstning har skett, att resultatet skall anges i protokollet. Protokollet skall undertecknas av ordföranden och minst en justerings-

man som utses av stämman. Senast tre veckor efter stämman skall det justerade protokollet hållas tillgängligt hos föreningen för medlemmama. Protokollen skall förvaras på betryggande sätt. 11 § Styrelsen och verkställande direktören skall, om någon medlem begärt det och styrelsen finner att det kan ske utan väsentlig nackdel för föreningen, på föreningsstämman lämna upplysningar om förhållanden som kan inverka på bedömningen av föreningens årsredovisning och dess ställning i övrigt eller av ett ärende på stämman.

Kan en begärd upplysning lämnas endast med stöd av uppgifter som inte är tillgängliga på stämman, skall upplysning inom två veckor därefter

hållas skriftligen tillgänglig hos föreningen för medlemmarna samt

översändas till varje medlem som har begärt upplysningen.

Finner styrelsen att en begärd upplysning inte kan lämnas till medlernmarna utan väsentlig nackdel för föreningen, skall upplysningen i stället på medlemmens begäran lämnas till föreningens revisorer inom två veckor därefter. Revisorerna skall inom en månad efter stämman till styrelsen skriftligen yttra sig om huruvida den begärda upplysningen har lämnats till dem samt huruvida upplysningen enligt deras mening borde ha föranlett ändring i revisionsberättelsen eller, beträffande moderförening, i koncemrevisionsberättelsen, liksom huruvida upplysningen i övrigt ger anledning till erinran. Om så är fallet, skall ändringen eller erinringen anges i yttrandet. Styrelsen skall hålla revisorernas yttrande tillgängligt hos föreningen för medlennnama samt översända yttrandet i avskrift till varje medlem som har begärt upplysningen.

12 § I stadgarna får bestämmas att föreningsstämmans befogenheter skall helt eller delvis utövas av särskilt valda fullmäktige. Minst hälften av fullmäktige skall utses av föreningsstämman eller av en organisation som kan anses företräda medlernrnama.

En fullmäktig får inte väljas för längre tid än fyra år. Till fullmäktig får utses endast medlemmar i försäkringsföreningen. Försäkringsinspek-

60 F örfattningsförslag

tionen kan, om särskilda skäl föreligger, medge att även aiman än medlem får vara fullmäktig.

Ett fullmäktigesammanträde anses som en föreningsstämma. l fråga om

fullmäktig gäller bestämmelserna i 1-11 §§ om föreningsmedlem. Dock

får en fullmäktig inte rösta genom ombud.

Angående beslut av fullmäktige i ämnen som avses i 15 § eller i 17 kap. 4 § skall medlemmarna underrättas på det sätt som stadgarna föreskriver.

Även om fullmäktige har utsetts, har föreningsmedlemmama sådan rätt som avses i 6 §, 8 § fjärde stycket och 10 § fjärde stycket andra meningen. 13 § Föreningsstämrnans beslut utgörs av den mening som har fått mer än hälften av de avgivna rösterna eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder. Vid val anses den vald som har fått de flesta rösterna. Vid lika röstetal avgörs valet genom lottning, om inte annat beslutas av stämman innan valet förrättas.

Första stycket gäller inte, om annat följer av denna lag eller föreskrivs i stadgarna. Beträffande beslut som avses i 14 och 15 §§ kan dock i stadgarna endast föreskrivas villkor som går längre än som anges i dessa paragrafer. 14 § Beslut att ändra stadgarna är giltigt om det har biträtts av samtliga röstberättigade eller vid en föreningsstämma har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.

Har i tagits in ytterligare villkor för av stadgarna

stadgarna ändring

gäller det villkoret.

Ett beslut om ändring av stadgarna skall genast anmälas för godkännande genom anmälan för registrering. Beslutet får inte verkställas förrän registreringen har skett.

Bestämmelser om när styrelsen får besluta om ändring av stadgarna ñnns i 12 kap. 6 §. 15 § Ett beslut om en sådan ändring av stadgarna som innebär att det införs en ny grund för när medlemskapet kan upphöra och som gäller även dem som är medlemmar i försäkringsföreningen när frågan avgörs år giltigt endast om beslutet har bitråtts av samtliga röstberättigade eller har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor och på den senare stämman har biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande. Den senare stämman skall vara en ordinarie föreningsstämma.

Ett beslut om en sådan ändring av stadgarna som innebär nya bestämmelser om fördelning av tillgångarna vid en förenings upplösning skall fattas i samma ordning som beslut om likvidation enligt 16 kap. l §. 16 § Föreningsstämman får inte fatta beslut som är ägnade att bereda otillbörlig fördel åt en medlem eller någon annan till nackdel för försäkringsföreningen eller annan medlem. 17 § Om ett beslut av föreningsstämman inte har kommit till i behörig ordning eller i övrigt strider mot denna lag eller mot stadgarna, kan talan

SOU 1990: 101 Författrzingqfärslag 61

mot försäkringsföreningen om att beslutet skall upphävas eller ändras föras styrelsen, styrelseledamöter eller verkav föreningsmedlemmar, ställande direktören. Talan skall väckas inom tre månader från dagen för beslutet. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad. Talan får väckas senare än vad som sägs i andra stycket, när l. beslutet är sådant att det inte lagligen kan fattas ens med alla medlemmarnas samtycke, och sådant 2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa medlemmar samtycke inte har getts, eller 3. kallelse till stämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse som gäller för föreningen har eftersatts i något väsentligt avseende. En dom föreningsstämmans beslut upphävs eller ändras varigenom som inte har fört talan. Rätten kan ändra gäller även för medlemmar föreningsstämmans beslut endast om det kan fastställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft. Är föreningsstämmans beslut sådant som enligt denna lag skall anmälas för registrering, skall rätten underrätta försäkringsinspektionen för registrering, om beslutet har upphävts eller ändrats en dom som har vunnit laga kraft eller rätten genom genom beslut under rättegången har förordnat att föreningsstämmans beslut inte får verkställas. 18 § Om vill väcka talan mot försäkringsföreningen, skall styrelsen sammankalla en föreningsstämma för val av ställföreträdare att styrelsen föra föreningens talan i tvisten. Stämning delges med den valde ställföreträdaren. Ett förbehåll i stadgarna att tvister mellan föreningen och styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktören, likvidator, föreningsmedlem eller röstberättigad som inte är medlem skall hånskjutas till skiljemän har samma verkan som ett skiljeavtal. Om styrelsen begär skiljemannaförfartillämpas första stycket. Är det fråga om en klanande mot föreningen, dertalan av mot föreningsstämmans beslut är rätten till talan

styrelsen

inte förlorad enligt 17 § andra stycket, om styrelsen inom den klandertid som anges där har kallat till föreningsstämma enligt första stycket.

14 kap. Revision 1 § En skall ha minst två revisorer. Revisorerna

försäkringsförening

väljs av föreningsstämman, om det inte föreskrivs i stadgarna att en eller flera revisorer skall utses på annat sätt. En revisors uppdrag gäller för den tid som anges i stadgarna. Om uppdraget inte skall gälla tills vidare, skall uppdragstiden bestämmas så att uppdraget upphör vid slutet av den ordinarie föreningsstämma på vilken revisorsval förrättas. Den som har utsetts till revisor skall omedelbart underrättas om det. Har revisorn valts på föreningsstämma är styrelsen skyldig att sörja för underrättelsen. I annat fall ligger skyldigheten på den som har tillsatt revisorn.

Föreningsstämman kan utse en eller flera revisorssuppleanter. Bestämmelserna i denna lag om revisorer gäller i tillämpliga delar om revisorssuppleanter. När revisor eller revisorssuppleant utsetts skall anmälan om detta genast göras till försäkringsinspektionen. Om han valts på föreningsstämman skall anmälan göras genom styrelsens försorg. I annat fall skall anmälan göras av den som utsett honom. Närmare föreskrifter om sådan anmälan meddelas av regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, av försäkringsinspektionen. 2 § Försåkringsinspektionen får förordna en eller flera revisorer att med övriga revisorer delta i revisionen. För revisor som förordnats av försäkringsinspektionen skall inspektionen utfärda instniktion. Revisorn har rätt att få arvode av försäkringsföreningen. Arvodets storlek bestäms av inspektionen. Försäkringsinspektionen får när som helst återkalla förordnandet enligt första stycket och i stället utse ny revisor.

3§ Revisorer som inte är auktoriserade eller godkända skall vara svenska medborgare och bosatta eller efter i Sverige om inte regeringen,

regeringens bemyndigande, försäkringsinspektionen i särskilda fall tillåter

något annat. Vad som sagts nu gäller dock inte om även en auktoriserad eller godkänd revisor deltar i revisionen. Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara revisor. Revisorerna skall ha den insikt och erfarenhet av och

redovisning

ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av försäkringsföreningens verksamhet fordras för uppdragets fullgörande. Till revisor kan utses även ett auktoriserat eller ett godkänt revisionsbolag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställs ett auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och ett godkänt revisionsbolag med godkänd revisor. Ett bolag som utses till revisor skall till styrelsen för den förening som revisionen avser anmäla vem som är huvudsansvarig för revisionen. Den skall i ett auktorise-

huvudansvarige

rat revisionsbolag vara auktoriserad revisor och i ett godkänt revisionsbolag auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 5 och 13 §§ tillämpas på den huvudansvarige. Till revisor i bör utses minst en av

dotterföretag moderföreningens

revisorer, om det kan ske. 4 § Minst en av revisorerna skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor, om tillgângamas bruttovärde enligt

(balansornslutningen) fastställda balansräkningar

för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 100 enligt om

basbelopp lagen (1962:381)

allmän försäkring. Minst en av de revisorer som föreningsstämman utser skall vara auktoriserad revisor, om balansräk-

balansomslutningen enligt fastställda

ningar för de tvâ senaste räkenskapsáren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det angivna basbeloppet.

SOU 1990: 101 Författningsförslag 63

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan i fråga om en förening som avses i andra stycket förordna att en viss godkänd revisor får utses i stället för en auktoriserad revisor. Sådana beslut år giltiga i högst fem år.

Första-tredje styckena gäller även för en moderförening i en koncern om bruttovärdet av koncemföretagens tillgångar enligt fastställda koncembalansräkningar för de två senaste åren överstiger det gränsbelopp som anges i första eller andra stycket. 5 § Den kan inte vara revisor som

1. år styrelseledamot eller verkställande direktör eller innehar en befattning i ledande ställning i försäkringsföreningen eller dess dotterföretag eller biträder vid föreningens bokföring eller medelsförvaltning eller föreningens kontroll däröver,

2. är anställd hos eller på annat sätt intar en underordnad eller beroende ställning till föreningen eller någon som avses under l eller är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder föreningen vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller föreningens kontroll däröver,

3. är gift eller sambo med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till en person som avses under l eller år besvågrad med en sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller

4. på annat sätt än genom belåning av livförsäkringsbrev enligt stadgarna står i låneskuld till föreningen eller annat företag i samma koncern eller har förpliktelser för vilka föreningen eller sådant företag har ställt säkerhet.

I ett dotterföretag kan den inte vara revisor som enligt första stycket inte är behörig att vara revisor i moderföreningen.

En revisor får vid revisionen inte anlita någon som enligt första eller andra stycket inte är behörig att vara revisor. Har föreningen eller moderföreningen någon anställd i sin tjänst med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen ta hand om föreningens interna revision, får revisorn dock anlita en sådan anställd i den utsträckning det är förenligt med god revisionssed. 6 § Ett uppdrag att tills vidare vara revisor upphör när ny revisor har utsetts.

Ett uppdrag som revisor upphör i förtid, om revisorn eller den som har utsett honom begär det. Anmälan om detta skall göras hos styrelsen och, om en revisor som inte är vald på föreningsstämman vill avgå, hos den som har tillsatt honom.

En revisor vars uppdrag upphör i förtid skall genast anmäla detta till försäkringsinspektionen. Revisorn skall i anmälningen lämna en redogörelse för iaktagelsema vid den granskning som han har utfört under den del av löpande räkenskapsår som hans uppdrag har omfattat. För anmälningen gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i ll § tredje och fjärde styckena om revisionsberättelse. Avskrift av anmälningen skall överlämnas till föreningens styrelse.

64 SOU 1990: 101

Författningsförslag

Upphör en revisors uppdrag i förtid eller uppkommer hinder för honom

3-5 §§ eller enligt stadgarna att vara revisor och finns det inte enligt någon suppleant för honom, skall styrelsen vidta åtgärder för att en ny revisor tillsätts för den återstående mandattiden eller anmäla förhållandet för försäkringsinspektioenn, som på förslag av styrelsen skall utse en ny revisor under tiden fram till nästa ordinarie föreningsstämma. 7 § På anmälan skall försäkringsinspektionen förordna behörig revisor, om

l. någon auktoriserad revisor eller godkänd revisor inte är utsedd enligt 4 § första-tredje styckena,

2. en revisor är obehörig enligt 3 § första stycket eller 5 § första eller andra stycket, eller

3. en bestämmelse i stadgarna om antalet revisorer eller om revisors behörighet har åsidosatts.

Var och en kan göra anmälan enligt första stycket. Styrelsen är skyldig att göra anmälan, om inte rättelse utan dröjsmål sker genom den som utser revisor. 8 § Revisorerna skall i den omfattning som ñljer av god revisionssed granska försäkringsföreningens årsredovisning jämte räkenskapema samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning.

Om föreningen âr en moderförening, skall revisorerna även granska koncemredovisningen och koncemföretagens inbördes förhållanden i övrigt.

Revisorerna skall de särskilda föreskrifter som meddelas av

följa föreningsstämman om de inte strider mot lag, av regering eller försäkringsinspektionen utfärdade föreskrifter, stadgarna och god revisionssed. 9 § Styrelsen och verkställande direktören skall ge revisorerna tillfälle att verkställa granskningen i den omfattning som dessa finner behövligt samt lämna de upplysningar och det biträde som de begär. Samma

ñreligger för företagsledningen och revisorerna i ett dotter-

skyldighet

företag gentemot revisorerna i en moderförening. 10 § Sedan revisorerna har slutfört granskningen, skall de skriva en hänvisning till revisionsberättelsen på årsredovisningen. Finner revisorerna att balansräkningen eller resultaträkningen inte bör fastställas, skall de anteckna även detta. ll § Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse till föreningsstämman. Berättelsen skall överlämnas till försäkringsföreningens styrelse senast två veckor före den ordinarie föreningsstämman. Revisorerna skall inom samma tid till styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats till dem.

Revisionsberåttelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredovisningen har gjorts upp enligt denna lag eller föreskrifter enligt 15 kap. Innehåller inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lärrmas enligt 15 kap., skall revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse, om det kan ske.

SOU 1990: lOl F ärfattningsförslag 65

Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger en styrelseledamot eller verkställande direktören till last eller att en styrelseledamot eller verkställande direktören på annat sätt har handlat i strid mot denna eller skall det anmärkas i berättelsen. Revisionsberättelsen

lag stadgarna,

skall även innehålla ett uttalande i frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamötema och verkställande direktören. Revisorerna kan även i övrigt till berättelsen anteckna de som de önskar meddela med-

upplysningar

lemmarna. I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att föreningen inte har fullgjort sin skyldighet 1. att göra avdrag för preliminär A-skatt eller kvarstående skatt enligt uppbördslagen (1953:272), 2. att lärrma uppgift enligt 54 § l mom. uppbördslagen eller 4 eller 11 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, eller 3. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1 och 2. Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att föreningen inte någon sådan skyldighet som avses i fjärde stycket l-3, skall har fullgjort revisorerna genast sända in en avskrift av den till länsstyrelsen i det län där föreningens styrelse enligt stadgarna har sitt säte. Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fastställande av balansräkningen och resultaträkningen. skall revisorerna avge en särskild revisionsberättel- I en moderförening se beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje och sjätte styckena tillämpas. 12 § Erinringar som revisorerna framställer till styrelsen eller verkställande direktören och som inte har tagits in i revisionsberättelsen skall de anteckna i protokoll eller någon annan handling. Handlingen skall överlämnas till styrelsen och bevaras av denna på betryggande sätt. 13 § Revisorerna har rätt att närvara vid föreningsstämmorna. De är skyldiga att närvara vid en stämma, om det med hänsyn till ärendena kan anses påkallat. 14 § Revisorerna får inte lämna upplysningar till enskilda medlemmar eller utomstående om sådana försäkringsföreningens angelägenheter som de har fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag, om det kan vara till nackdel för föreningen. Revisorerna är skyldiga att lämna alla upplysningar som stämman begär, 1. till föreningsstämman om det inte skulle vara till väsentlig nackdel för föreningen, konkurs- 2. till ny revisor och, om föreningen har försatts i konkurs, förvaltare lämna erforderliga upplysningar om föreningens angelägenheter, samt

angelägenheter till

3. på begäran lämna upplysningar om föreningens undersökningsledare under förundersökning i brottmål.

66 Författningsförslag SOU 1990: 101

15 kap. Redovisning

Årsredovisning

l § Kalenderår utgör räkenskapsår, om inte annat följer av 12 § andra stycket bokföringslagen (1976:125). För varje räkenskapsår skall årsredovisning avges. Denna består av och

resultaträkning, balansräkning ñrvaltningsberåttelse. Har en försäkringsförening flera Verksamhetsgre-

nar, skall intäkter och kostnader redovisas särskilt för verksamhets-

varje

gren.

I fråga om resultaträkning och balansräkning i och i årsredovisning

årsbokslut enligt bokföringslagen gäller, förutom bestämmelserna i den lagen, föreskrifterna i detta kapitel. Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande

försäkringsinspek-

tionen, får utfärda närmare föreskrifter om

försäkringsföreningamas

löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning samt därvid, om särskilda skäl föreligger, meddela föreskrifter som avviker från bokföringslagen. Föreskrifterna skall utformas så att de främjar en klar och rättvisande översikt av resultat och

föreningens ställning.

2 § I årsredovisningen skall återges resultaträkningen och balansräkningen för det närmast föregående räkenskapsåret. Har det under året skett någon ändring i specificeringen av poster i resultaträkningen och balansräkningen, skall uppgifterna från den tidigare årsredovisningen sammanställas så att dessa kan jämföras med posterna i den senare årsredovisom det inte möter särskilda hinder.

ningen,

Arsredovisningen skall skrivas under av samtliga styrelseledamöter och av verkställande direktören. Har en awikande årsmening beträffande redovisningen antecknats till styrelsens protokoll, skall den avvikande meningen fogas till redovisningen. 3 § Minst en månad före ordinarie föreningsstänuna skall årsredovisningshandlingama för det förflutna avlämnas till revisorer-

räkenskapsåret

na. Senast en månad efter det att och har

resultaträkningen balansräkningen

blivit fastställda, skall avskrift av och revisionsberättelse

årsredovisning

hållas tillgängliga hos för alla som är intresserade.

försäkringsföreningen

Koncernredovisning

4§ Bestämmelserna om koncemredovisning i 11 12 och 13 §§

kap.

försäkringsrörelselagen (1982:713) skall tillämpas i fråga om stora

försäkringsföreningar.

16 kap. Likvidation och upplösning

Frivillig likvidation

l § Föreningsstämman kan besluta att skall träda

försåkringsföreningen

i likvidation.

SOU 1990: 101

Författningsfärslag 67

Ett beslut om likvidation är endast om

giltigt samtliga röstberättigade

har förenat sig om beslutet eller detta har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor, varav en ordinarie, och på den senare stämman bitrâtts av minst av de röstande. två tredjedelar Längre gående villkor för att beslutet skall bli giltigt får föreskrivas i stadgarna. Likvidationen inträder omedelbart eller den senare dag som

föreningsstämman beslutar.

Ett beslut om likvidation kan dock alltid fattas med enkel majoritet, om det gäller ett beslut enligt 24 § andra eller om det

stycket föreligger

grund för tvångslikvidation enligt 2 eller lika röstetal 4 §. Vid utgörs stämmans beslut av den som ordföranden biträder. Ett beslut om

mening

likvidation enligt detta stycke har omedelbar verkan.

Tvángslikxridatiøn

2 § Om antalet föreningsmedlemmar

går ned under det lägsta antal som föreskrivs i 2 kap. 1 § eller som inspektionen bestämt, skall styrelsen omedelbart anmäla detta till skall

försäkringsinspektionen. Inspektionen

pröva om försåkringsföreningen skall få fortsätta sin verksamhet. Om inspektionen lämnar medgivande till detta, skall föreskriva inspektionen de villkor som skall gälla och bestämma antal medlemmar för nytt minsta föreningen. Om inspektionen beslutar att inte medge att

föreningen

fortsätta verksamheten skall träda i likvidation.

föreningen

3 § Om styrelseledamötema underlåter att fullgöra vad som dem

åligger

enligt 2 §, svarar de och andra som med vetskap om denna underlåtenhet handlar på försäkringsföreningens vägnar solidariskt för de

förpliktelser

som uppkommer för Ett sådant ansvar inträder även för

föreningen.

sådana medlemmar som, när

likvidationsplikt föreligger enligt 2 §, med

vetskap om likvidationsplikten deltar i beslut att fortsätta

föreningens

verksamhet.

4 § Rätten skall förordna att skall träda i likvi-

försäkringsföreningen

dation, om

l. likvidationsskyldighet

föreligger enligt 2 § eller stadgarna och någon uppgift om att föreningen trätt i likvidation inte införs i

försäkringsföre-

ningsregistret inom sex veckor från det att denna inträtt,

skyldighet

2. föreningen efter en konkurs som avslutats med överskott inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation 24 §, eller enligt 3. föreningen inte inom bestämd

tid följt ett av törsäkringsinspektionen

enligt 20 kap. 7§ utfärdat som vunnit och

föreläggande laga kraft

ändamålet med föreläggandet inte förfallit eller på annat sätt tillgodosetts. Beslut om likvidation skall dock inte meddelas, om det att styrks likvidationsgrunden har upphört under ärendets i första

handläggning

instans. Frågor om likvidation enligt första prövas av stycket på anmälan försäkringsinspektionen eller på ansökan av styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktören, eller som inte

föreningsmedlem röstberättigad

är medlem. I de fall som avses i första stycket 2 prövas frågan även på

68 F SOU 1990: 101

örfattningvörslag

ansökan av borgenär eller av annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen.

Förfarandet hos rätten 5 § Görs ansökan eller anmälan som avses i 4 §, skall rätten genast kalla försäkringsföreningen, försäkringsinspektionen samt de föreningsmedlemmar och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att inställa sig för rätten på en bestämd dag, då frågan om skyldighet för föreningen att träda i likvidation skall prövas. Kallelsen skall delges föreningen, om det kan ske på annat sätt än enligt 15-17 §§ delgivningslagen

Kallelsen skall i fall som avses i 4§ första stycket 3 (1970:428). kungöras genom rättens försorg i Post- och Inrikes Tidningar minst två och högst fyra månader före inställelsedagen. 6 § Har sökanden haft kostnader för delgivning eller kungörelse samt

i ett ärende enligt 2 eller 4 §, skall kostnaderna betalas ñr expeditioner

medel, om föreningen förpliktas träda i likviav försäkringsföreningens dation eller om rätten i annat fall finner det skäligt. När anmälan har gjorts av försäkringsinspektionen, skall dessa kostnader betalas av föreningen eller, om föreningen saknar tillgångar, av staten.

Utseende av likvidatorer 7 § Föreningsstämman eller den domstol som fattar beslut att försäkringsföreningen skall träda i likvidation enligt 4 § första stycket, skall samtidigt utse en eller flera likvidatorer. I fall som avses i 4 § första stycket 1 och 2 skall domstolen i stället förelägga föreningen att inom viss tid, dock minst sex veckor, till domstolen inkomma med bevis om att föreningsstämman har utsett likvidator. Har något beslut om detta inte registrerats inom denna tid skall domstolen utse likvidator. I stadgarna kan föreskrivas att dessutom en eller flera likvidatorer skall tillsättas pá något annat sätt.

Likvidatorema träder i styrelsens och verkställande direktörens ställe och har i uppgift att genomföra likvidationen.

Saknar en försäkringsförening som trätt i likvidation, till registret anmälda behöriga likvidatorer, skall rätten förordna en eller flera likvidatorer efter anmälan av försäkringsinspektionen eller på ansökan av medlem eller röstberättigad som inte är medlem eller borgenär eller annan vars rått kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda föreningen.

Likvidatorema skall genast anmäla likvidationsbeslutet för registrering. 8 § Försäkringsinspektionen skall om det behövs förordna en likvidator att tillsammans med de övriga likvidatorema genomföra likvidationen. När en stor försäkringsförening trätt i likvidation, skall en sådan likvidator förordnas. Förordnas en likvidator av inspektionen, skall föreningens firma tecknas av denne i förening med annan som äger teckna firman.

SOU 1990: 101 F 69

Örfattningjörslag

Bestämmelserna i denna lag om likvidator skall tillämpas på den likvidator som har utsetts av försäkringsinspektionen. Sådan likvidator får endast entledigas av inspektionen. Ersättare får inte förordnas av rätten.

En likvidator som har förordnats av försäkringsinspektionen har rätt till arvode av föreningen. Arvodets storlek bestäms av inspektionen. 9 § Om en likvidator visar uppenbar motvilja eller försummelse när han fullgör sitt uppdrag kan rätten på anmälan av försäkringsinspektionen entlediga honom och förordna annan i hans ställe. Yttrande skall inhämtas från likvidatom.

Genomförandet av likvidationen 10§ Bestämmelserna i denna lag om styrelse och styrelseledamöter tillämpas på likvidatorema, i den mån inte annat följer av detta kapitel.

Ett uppdrag att vara revisor upphör inte genom att föreningen träder i likvidation. Bestämmelserna i 14 kap. tillämpas under likvidationen. Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande huruvida enligt revisorernas mening likvidationen onödigt fördröjs. ll § I fråga om föreningsstämma under likvidationen skall bestämmelserna i denna lag om föreningsstämma tillämpas, i den mån inte annat följer av detta kapitel.

12 § När försäkringsföreningen har trätt i likvidation skall styrelsen och verkställande direktören genast avge en redovisning för sin förvaltning av angelägenheter under den tid för vilken redovisningshand-

föreningens

lingar inte förut har lagts fram på föreningsstämma.

Redovisningen skall läggas fram på föreningsstämma så snart det kan ske. Bestämmelserna om årsredovisning och revisionsberättelse skall tillämpas.

Om tiden även omfattar det föregående räkenskapsåret, skall en särskild redovisning avges för detta år. I en moderförening skall denna särskilda redovisning även omfatta koncemredovisning. 13 § Likvidatorema skall genast söka kallelse på föreningens okända

borgenärer.

l4§ Likvidatorema skall så snart det kan ske genom försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt förvandla försäkringsföreningens egendom till pengar, i den mån det behövs för likvidationen, samt betala föreningens skulder. Försäkringsinspektionen får medge att föreningens rörelse får fortsåttas, om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skäligt rådrum för att skaffa sig nya anställningar. Medgivandet får förenas med föreskrifter. 15 § Likvidatorema skall för varje räkenskapsår avge en årsredovisning, som skall läggas fram på den ordinarie föreningsstämman för godkännande. I fråga om likvidatoremas redovisning och dess behandling på ñreningsstämman tillämpas inte 13 kap. 4 § tredje stycket l eller 15 kap. 3 §.

70 F ärfattningvärslag SOU 1990: 101

16 § Om en försâkringsförening trätt i likvidation eller försatts i konkurs får inte nya medlemmar antas eller förskott på framtida förmåner lämnas. En medlem har vid sin avgång ur föreningen rätt att få ut del av tillgångarna endast om medlemmen avgått innan beslutet om likvidation eller konkurs fattats av eller meddelats av rätten.

föreningen

Sedan beslutet om likvidationen eller konkursen fattats av

föreningen

eller meddelats av rätten får inte de samt de

avgifter försäkringsförmåner

som förfaller till efter denna utkrävas eller

betalning tidpunkt utges.

Livrântebelopp som förfallit till betalning efter beslutet om likvidation får dock utbetalas, om försäkringsfallet inträffat innan likvidationsbeslutet och utbetalning kan ske utan att borgenäremas, de övriga medlemmarnas eller ñrmånsberättigades rätt försämras. Har beslutet om likvidation fattats på flera

föreningsståmmor gäller vad

som sagts i första stycket andra meningen och andra stycket beslutet på den sista stämman.

17 § När den i kallelsen på okända borgenårer bestämda anmälningstiden har gått ut och alla kända skulder blivit betalda, skall likvidatorema

skifta ñrsåkringsföreningens behållna tillgångar.

Om något skuldbelopp år tvistigt eller inte förfallit till betalning eller av annan orsak inte kan betalas, skall så mycket av föreningens medel som kan behövas för denna behållas och återstoden skiftas.

betalning

18 § Om tillgångarna fördelats eller överlämnats till någon som enligt stadgarna är berättigad att övertaga dem utan att betalning för skuld erlagts eller innehållits, är den som uppburit något till nackdel för en borgenär skyldig att återbetala vad han därigenom fått om föreningen ej kan fullgöra sina Detsamma medlen förpliktelser. gäller om de innehållna inte räcker till för att betala skulderna. Livräntebelopp som utbetalats med tillämpning av 16 § skall återbetalas, om utbetalningen är till nackdel för borgenär, medlem eller annan

förmånsberâttigad.

För den brist som kan uppkomma år när belopp skall återbetalas likvidatorema ansvariga enligt beståmmelsema i 18 kap.

19 § De föreningsmedlemmar som vill klandra skiftet skall väcka talan mot försäkringsföreningen senast tre månader efter det att

slutredovisning lades fram på föreningsstämman. I fråga om återbetalningsskyldighet och om likvidators ansvarighet äger

18 § motsvarande tillämpning. Om en medlem inte inom fem år efter det att lades

slutredovisning

fram på föreningsstämman har anmält sig för att lyfta vad han erhållit vid skiftet, har han förlorat sin rått till detta. Om medlen är ringa i förhållande till de skiftade tillgångarna, kan rätten på anmälan av likvidatorema och efter hörande av försâkringsinspektionen förordna att medlen skall tillfalla allmänna arvsfonden. I annat fall skall 23 § tillämpas.

20 § När likvidatorema har fullgjort sitt uppdrag, skall de så snart det kan ske avge en slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsberåttelse som avser likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall

SOU 1990: 101 F örfattnirzgsfärslag 71

även innehålla en redogörelse för skiftet. Till berättelsen skall fogas redovisningshandlingar för hela likvidationstiden. Berättelsen och redovisningshandlingama skall avlämnas till revisorerna. Dessa skall inom en månad därefter avge en revisionsberättelse över slutredovisningen och förvaltningen under likvidationen.

Efter det att revisionsberättelsen har avlämnats till likvidatorema skall dessa genast kalla föreningsmedlemmarna till en föreningsstämma för granskning av slutredovisningen. Slutredovisningen med bifogade redovisningshandlingar och revisionsberättelsen skall hållas tillgängliga och ändas till medlemmar enligt bestämmelserna i 13 kap. 8 § fjärde stycket samt läggas fram på stämman. Föreskrifterna i 13 kap. 4 § tredje stycket 2 och fjärde stycket om beslut på ñreningsstämma om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktören skall tillämpas på likvidatorema. 21 § När likvidatorema har lagt fram slutredovisningen, är försäkringsföreningen upplöst. Detta förhållande skall genast anmälas för registrering.

En tiondel av samtliga röstberättigade kan dock begära hos likvidatorema att en föreningsstämma inkallas för att behandla frågan huruvida talan skall väckas enligt 18 kap. 5 §. Därvid tillämpas 13 kap. 7 § andra meningen.

Om likvidatorema finner att föreningen är på obestånd och inte kan betala likvidationskostnadema skall de ansöka om att föreningen försätts i konkurs.

22 § Om det efter försäkringsföreningens upplösning enligt 21 § visar

sig att föreningen har tillgångar eller om talan väcks mot föreningen eller det av någon arman orsak uppkommer behov av en likvidationsåtgärd, skall likvidationen fortsättas. Detta skall genast anmälas av likvidatorema för registrering. Kallelse till första föreningsstämman efter återupptagandet skall utfärdas enligt

stadgarna.

23 § Om en försäkringsförening har trätt i likvidation på grund av föreningsstämmans beslut, kan stämman sedan revisorerna har avgett yttrande besluta att likvidationen skall upphöra och föreningens verksamhet återupptas. Ett sådant beslut får dock inte fattas, om det finns anledning till likvidation på grund av denna lag eller stadgarna eller om utskiftning har ägt rum. Beslut om att återuppta verksamheten får inte fattas om det inte finns full täckning för föreningens förpliktelser.

Om beslut enligt första stycket fattas, skall en styrelse samtidigt väljas. Föreningsstâmmans beslut om likvidationens upphörande och val av

styrelse skall likvidatorema genast anmäla för registrering. Beslutet får inte verkställas förrän registrering har skett.

Om ett likvidationsbeslut som avses i l, 2 eller 4 § har blivit upphävt genom en dom eller ett beslut av domstol som har vunnit laga kraft, skall likvidatorema genast anmäla detta för registrering samt kalla till föreningsstämma för val av styrelse.

När likvidation har upphört enligt denna paragraf, skall 20 § tillämpas.

72 Författningqförslag SOU 1990: 101

Konkurs 24 § Om en försäkringsförening är ñrsatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är föreningen upplöst när konkursen avslutas.

Om det finns överskott, skall föreningsstämman inom en månad från det att konkursen avslutades besluta att föreningen skall träda i likvidation. Om inte ett sådant beslut fattas gäller 3 och 4 §§.

Var föreningen i likvidation när den försattes i konkurs, skall likvidationen fortsättas enligt 22 §, om konkursen avslutas med överskott.

25 § Om en ñrsäkringsförening försätts i konkurs skall tingsrätten sända en underrättelse om beslutet till försåkringsinspektionen för registrering.

Under konkursen företräds som konkursgäldenär av den

föreningen

styrelse och verkställande direktör eller de likvidatorer som finns vid konkursens början. Även under konkursen gäller dock bestämmelserna i denna lag om rätt att avgå, om entledigande och om nytillsåttning.

När en konkurs har avslutats skall tingsrätten genast för registrering underrätta försäkringsinspektionen samt ange om något överskott finns eller inte. Tingsrätten skall även för registrering underrätta försäkringsmspektionen när en överrätt genom beslut som vunnit laga kraft har upphävt ett beslut att försätta i konkurs.

föreningen

26 § Har en försäkringsförening försatts i konkurs, skall försäkringsmspektionen förordna ett allmänt ombud. Det allmänna ombudet skall som konkursförvaltare delta i konkursboets förvaltning tillsammans med den eller de förvaltare som utses enligt (1987:672).

konkurslagen

Det allmänna ombudet kan beträffande medförvaltare göra en sådan framställning som avses i 7 kap. 5 § konkurslagen.

Även om beslut om delning av konkursboets förvaltning enligt 7 kap. 3 § andra stycket konkurslagen (1987:672) har fattats, får det allmnna ombudet delta i förvaltningen i dess helhet.

Bestämmelserna i konkurslagen om arvode till konkursförvaltare gäller också det allmänna ombudet.

17 kap. Fusion och inlösen av aktier i dotteraktiebolag

Fusion genom absorption 1 § Genom ett avtal om fusion kan en försäkringsförening (den över-

låtande försäkringsföreningen) gå upp i en arman försäkringsförening (den Övertagande försäkringsföreningen). En sådan fusion innebär att

medlemmarna i den Överlåtande föreningen blir medlemmar i den övertagande föreningen, att den överlåtande föreningen upplöses utan likvidation samt att dess försäkringsrörelse med tillgångar och skulder övertas av den Övertagande föreningen. Avtalet skall för att bli giltigt godkännas av föreningsstämman i den överlåtande föreningen.

Fusion kan ske, trots att den överlåtande föreningen har trätt i likvidation. I ett sådant fall skall likvidationen avslutas när godkärmande av fusionen enligt 7 § har registrerats.

SOU 1990: 101 Författningsförslag 73

2 § Följande handlingar skall hållas tillgängliga för de röstberättigade och föreningsmedlemrnama i den överlåtande försäkringsföreningen under minst en vecka före den föreningsstämma vid vilken frågan om godkännande av fusionsavtalet skall behandlas samt läggas fram på stämman

l. förslag till föreningsstämmans beslut,

2. fusionsavtalet,

3. en redogörelse av styrelsen i den överlåtande föreningen för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för föreningen, samt

4. ett yttrande av revisorerna över styrelsens redogörelse enligt 3.

Skall den överlåtande föreningens årsredovisning inte behandlas på den stämma som anges i första stycket skall i stället följande handlingar hållas tillgängliga och läggas fram på den förstnämnda stämman i enlighet med vad som anges i första stycket

1. avskrift av föreningens senaste årsredovisning samt avskrift av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,

2. en av föreningens styrelse undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig betydelse för föreningens ställning som har inträffat efter det att årsredovisningen har avgetts, samt

3. ett av revisorerna avgivet yttrande över styrelsens redogörelse enligt 2.

Handlingarna skall genast sändas till sådan röstberättigad eller medlem som begår det och uppger sin postadress.

Fusion genom kombination 3 § Genom ett avtal om fusion kan två eller flera försäkringsföreningar (de överlåtande försäkringsföreningama) förenas genom att bilda en ny förening (den Övertagande försäkringsföreningen). En sådan fusion innebär att medlemmarna i de överlåtande föreningarna blir medlemmar i den nya föreningen, att de överlåtande föreningarna upplöses utan likvidation samt att deras försäkringsrörelse jämte övriga tillgångar och skulder övertas av den nya föreningen. Avtalet skall för att bli

giltigt

godkännas av föreningsstämman i varje överlåtande förening. Bestämmelserna i 1 § andra stycket skall därvid tillämpas.

De handlingar som anges i 2 § första stycket 1-4 och andra stycket 1-3 skall upprättas för varje överlåtande förening. De skall hållas

tillgängliga för de röstberättigade och föreningsmedlemrnama i respektive

överlåtande förening under minst en vecka före den vid

föreningsstämma

vilken frågan om godkännande av fusionsavtalet skall behandlas. Handlingarna skall genast sändas till sådan röstberättigad eller medlem som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna skall läggas fram på stämmoma.

Fusionsavtalet skall innehålla ett förslag till stadgar för den nya föreningen och ange hur styrelse och revisorer skall utses. Om de överlåtande föreningarna godkärmer fusionsavtalet, skall de samtidigt i enlighet med fusionsavtalets bestämmelser utse styrelse och revisorer i den nya föreningen.

74 F ärfattningyärslag SOU 1990: 101

Fusionqförfarandet 4 § Ett beslut om godkärmande av fusionsavtal är giltigt endast om det har biträtts av samtliga röstberättigade eller har fattats på två på varandra följande föreningsstämmor, varav en ordinarie, och på den senare stämman har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. I stadgarna får föreskrivas villkor som går längre. 5 § När fusionsavtalet har slutligt godkänts av föreningsstämman skall det underställas försäkringsinspektionen för godkännande genom anmälan för registrering. Om detta inte har skett inom fyra månader från stämmans beslut eller om försäkringsinspektionen genom lagakraftägande beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering av avtalet, har frågan om fusion fallit.

Inspektionen skall vid sin prövning av fusionsavtalet se till att inte vissa medlemmar eller andra förmånsberättigade otillbörligt gynnas på övriga medlemmars eller förmånsberättigades bekostnad.

l samband med att fusionsavtalet godkänns skall stadgeändringar eller, i fall som avses i 3 §, den nybildade föreningens stadgar godkännas.

6 § Om sådan rätt som tillkommer den som är anställd i en försäkringsförening och som innehar en pensionsfordran finns bestämmelser i 23 § andra stycket lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfástelse m.m. 7 § Försäkringsinspektionen skall registrera sitt beslut om godkännande enligt 5§ första och tredje styckena. Genom registreringen anses fusionen genomförd och överlåtande förening upplöst. Överlåtande förenings medlemmar blir då medlemmar i den Övertagande föreningen. Samtidigt övergår överlåtande förenings tillgångar och skulder till den

Övertagande föreningen.

8 § Sedan fusionen registrerats skall styrelsen och verkställande direktören i den Övertagande försäkringsföreningen underrätta de medlemmar eller förmånstagare som berörs av överlåtelsen. Försäkringsinspektionen bestämmer på vilket sätt underrättelsen skall ske.

Fusion mellan försäkringsförenirzg och ett

helägt dotteraktiebolag

9 § Om en försäkringsförening äger samtliga aktier i ett dotterföretag kan föreningens och bolagets styrelser träffa ett fusionsavtal som innebär att dotterföretaget skall gå upp i föreningen. Styrelsema skall anmäla avtalet för registrering hos försäkringsinspektionen. Därvid gäller 5-7 §§

i tillämpliga delar. Dotterföretaget är upplöst när försäkringsinspektionens beslut om

godkännande enligt 5 § har registerats. Försäkringsinspektionen skall lämna uppgifter om fusionen till pant- och registreringsverket, som skall registrera tillståndet enligt 5 §.

SOU 1990: 101 Fögfattningsförslag 75

Inlösen av aktier i ett dotteralcriebolag

10 § Bestämmelserna om inlösen av aktier i ett dotteraktiebolag i 15 kap. 8-12 §§ försäkringsrörelselagen (1982:713) gäller i fråga om stora

försäkringsföreningar.

18 kap. Skadestånd m.m. l § Om en styrelseledamot, verkställande direktören eller den som utfört försäkringsteknisk utredning åt försäkringsföreningen uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar föreningen då han fullgör sitt uppdrag, skall han ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en föreningsmedlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag eller stadgarna. 2 § En revisor är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i l §. Han ansvarar

även för skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakas av hans medhjälpare.

Om ett revisionsbolag är revisor, åligger ersättningsskyldigheten detta bolag och den som är för revisionen.

huvudansvarig

3 § En föreningsmedlem eller en röstberättigad som inte är medlem är skyldig att ersätta den skada som han genom att medverka till överträdelse av denna lag eller stadgarna uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar försäkringsföreningen, en medlem eller någon annan. 4 § Om någon är ersättningsskyldig enligt l-3 §§, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omständighetema i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad någon har utgett i skadestånd får krävas tillbaka från de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. 5 § Talan om skadestånd till försäkringsföreningen enligt 1-3 §§ kan väckas, om vid en majoriteten eller en minoritet be-

föreningsstämma

stående av minst en tiondel har biträtt ett

av samtliga röstberättigade förslag om att väcka skadeståndstalan eller, såvitt gäller en styrelseledamot eller verkställande direktören, har röstat mot ett om att

förslag

bevilja ansvarsfrihet. En uppgörelse om skadeståndsskyldigheten kan träffas endast av föreningsstämman och bara under att inte

förutsättning

en tiondel av samtliga röstberättigade röstar mot till uppgörelse.

förslaget

Om en föreningsmedlem för skadeståndstalan för föreningens räkning, kan någon uppgörelse inte träffas utan hans samtycke.

Talan om skadestånd till föreningen får föras av som

röstberättigade

utgör minst en tiondel av samtliga röstberättigade. Om en röstberättigad sedan talan har väckts avstår från talan, kan likväl de övriga fullfölja denna. Den som har väckt talan svarar för rättegångskostnadema men har rätt till ersättning av föreningen för den kostnad som täcks av vad som

har kommit föreningen

till godo genom rättegången.

Talan för föreningens eller verkställan-

räkning mot en styrelseledamot de direktören om skadestånd

på grund av ett beslut eller en åtgärd under

Författningvörslag

ett räkenskapsår skall väckas senast ett år från det att årsredovisningen och revisionsberättelsen för räkenskapsåret lades fram på föreningsstämma.

Har ett beslut fattats om att bevilja ansvarsfrihet eller att inte föra skadeståndstalan utan att det minsta antalet röstberättigade som avses i första stycket röstat mot beslutet eller har tiden för talan försuttits enligt

stycket, kan trots detta talan enligt första eller andra stycket

tredje

väckas, om det i årsredovisningen eller i revisionsberättelsen eller på något annat sätt till föreningsstämman inte har lämnats i väsentliga hänseenden och fullständiga uppgifter om det beslut eller den

riktiga åtgärd som ligger till grund för talan.

Skadeståndstalan som grundas på brott kan alltid föras av styrelsen. 6 § Sådan talan för försäkringsföreningens räkning enligt 1--3 §§ som inte grundas på brott kan ej väckas mot

l. styrelseledamot, verkställande direktören eller den som utfört försäkringsteknisk utredning sedan tre år har förflutit från utgången av det räkenskapsår då det beslut eller den åtgärd, som ligger till grund för talan fattades eller vidtogs,

2. revisor sedan tre år har förflutit från det att revisionsberättelsen lades fram på föreningsstämman eller yttrande som avses i denna lag avgavs,

3. föreningsmedlem eller röstberättigad, som inte är föreningsmedlem, sedan två år har förflutit från det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan.

Försätts föreningen i konkurs på en ansökan som gjorts innan den tid som anges i första stycket har gått ut, kan konkursboet föra talan enligt 1-3 §§ trots att frihet från skadeståndsansvar har inträtt enligt 5 §.

Efter av den nämnda tiden kan en sådan talan dock inte

utgången väckas senare än sex månader från edgångssammanträdet enligt 6 kap. 4 § konkurslagen (1987:672).

19 kap. Försäkringsföreningens finna

1 § En försäkringsförenings firma skall innehålla ordet försäkringsförening. Meddelar förening uteslutande eller huvudsakligen sjukhjälp får firman dock i stället innehålla ordet sjukkassa. I fimian får inte ordet bolag eller något annat som betecknar ett bolagsförhållande tas in på ett sådant sätt som kan leda till rnissförståndet att ett bolag innehar ñnnan. Firman får inte heller innehålla orden erkänd eller bank eller såväl ordet ömsesidig som ordet försäkring. Firman skall tydligt skilja sig från andra ännu bestående firmor som är införda i föreningsregistret. I övrigt finns bestämmelser om registreringen i firmalagen (1974: 156). 2 § Skriftliga handlingar som utfärdas för en försäkringsförening bör undertecknas med föreningens firma. Har styrelsen eller någon annan ställföreträdare för föreningen utfärdat en handling utan fimiateckning och framgår det inte av handlingens innehåll att den har utfärdats på

SOU 1990: 101 F örfattnirzgsförslag 77

föreningens vägnar, svarar de som har undertecknat handlingen solidariskt för förpliktelsen enligt handlingen. Detta gäller dock inte, om

l. det framgick av omständigheterna vid handlingens tillkomst att handlingen utfärdades för föreningen, samt

2. medkontrahenten har fått ett av föreningen behörigen undertecknat godkännande av handlingen utan oskäligt dröjsmål efter det att antingen en begäran om sådant godkärmande har framställts eller personlig ansvarighet har gjorts gällande mot undertecknama. 3 § I ñmialagen (1974: 156) finns bestämmelser om förbud mot användning av fimia och om hävande av firmaregistrering.

20 kap. Tillsyn m.m. l § Försäkringsinspektionen skall verka för en sund utveckling av

försäkringsföreningamas verksamhet.

2 § Försäkringsinspektionen får, när det anses nödvändigt, sammankalla försäkringsföreningens styrelse. Har styrelsen inte rättar sig efter en begäran från inspektionen om att kalla till en extra föreningsstämma, får inspektionen utfärda sådan kallelse.

Företrädare för försäkringsinspektionen får närvara vid stämma och vid sådant styrelsesammanträde som inspektionen har sammankallat samt delta i överläggningama. 3 § Styrelsen, verkställande direktören och andra befattningshavare i ansvarig ställnig i en skall lämna

försäkringsförening försäkringsinspek-

tionen de upplysningar om verksamheten som inspektionen begär.

4 § Styrelsen och verkställande direktören skall när som helst för befattningshavare hos försäkringsinspektionen eller för arman som inspektionen har förordnat hålla försäkringsföreningens kassa och övriga tillgångar samt böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskning.

Styrelsen och verkställande direktören skall inom två månader efter ordinarie föreningsstämma till försäkringsinspektionen sända in

l. avskrift av styrelsens årsredovisningshandlingar och revisionsberättelse,

2. i förekommande fall, koncemredovisningshandlingar och koncemrevisionsberättelse med tillhörande handlingar,

3. protokoll över förhandlingarna vid ordinarie föreningsstämma och

4. en särskild redogörelse för försäkringsföreningens verksamhet under räkenskapsåret.

Redogörelsen skall vara undertecknad av behörig firmatecknare eller i förekommande fall verkställande direktören.

På avskriften av årsredovisningen skall finnas av ñmiatecknare eller verkställande direktören undertecknat bevis om att resultaträkning och balansräkning har fastställts. 5 § Senast en månad efter sådan föreningsstämma som avses i 16 kap. 12, 15, 20 och 23 §§ skall likvidatorema till försäkringsinspektionen

78 Författningafärslag

sända in avskrifter av de vid stämman frarnlagda handlingar som nämns i dessa lagrum. 6 § Styrelsen och verkställande direktören i de aktiebolag, föreningar eller andra sammanslutningar vilkas verksamhet uteslutande har till ändamål att biträda försäkringsföreningar skall enligt 3 och 4 §§ lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning. Detsamma gäller ordföranden och verkställande direktören eller motsvarande befattningshavare i villkorsnämnder och andra organ som biträder försåkringsföreningar vid rörelsens bedrivande samt styrelsen och verkställande direktören i annat aktiebolag än nu sagts, om det med bolagets samtycke föreskrivits i villkor för medgivande enligt ll kap. 10 § att inneha aktier i bolaget.

7 § Försäkringsinspektionen får meddela de erinringar i fråga om verk-

samheten i en försäkringsförening som inspektionen finner påkallade.

Försäkringsinspektionen skall förelägga föreningen eller styrelsen att inom viss tid vidta erforderliga åtgärder, om inspektionen finner att någon av följande omständigheter föreligger

l. Avvikelse skett från denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av denna från andra som gäller för verksamhe-

lag författningar

ten eller från stadgarna.

2. Stadgama inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av föreningens rörelse.

3. Tillgångama i vilka försäkringsfond redovisas med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av rörelse inte är eller kan

föreningens

förväntas vara tillräckliga för att en betryggande soliditet skall anses föreligga.

4. Det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot föreningens verksamhet.

Om ett föreläggande enligt andra stycket inte har följts inom den bestämda tiden och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat

sätt undanröjts, kan försäkringsinspektionen hos rätten ansöka om att

föreningen skall åläggas att träda i likvidation enligt bestämmelserna i 16 kap. 4 § 3. 8 § Om det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna lag

är tillämplig, får försäkringsinspektionen förelägga denne att till

inspektionen lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig.

Om försäkringsinspektionen finner att någon driver försäkringsrörelse enligt denna lag utan att vara registrerad, skall inspektionen förelägga denne att inom viss tid ansöka om registrering eller vidta de ändringar i verksamheten som inspektionen anger eller också upphöra med verksamheten. 9 § Uppgifter om en skadelidandes hälsotillstånd vilka sammanställts av en försäkringsförening i samband med ett skadeärende skall, om den skadelidande begär det, tillhandahållas denne så snart som möjligt, om det inte med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen av den

SOU 1990: l0l 79

Författningqförslag

skadelidande är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till denne eller att det kan antas att fara uppkommer för att den som lämnat uppgiften eller någon denne närstående utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.

Anser föreningen att uppgifterna eller någon del av dessa inte bör lämnas ut, skall föreningen genast med eget yttrande överlämna frågan om utlämnande till försäkringsinspektionen för prövning. Inspektionen skall innan ärendet avgörs inhämta yttrande från socialstyrelsen.

10 § Försäkringsinspektionens eller annan myndighets beslut som inte meddelas i ett särskilt fall överklagas till regeringen genom besvär.

Försäkringsinspektionens beslut enligt denna lag överklagas i övriga fall till kammarrätten genom besvär. lnspektionens beslut får verkstållas utan hinder av att det överklagats, om inte annat förordnats.

Tvist om rätt till medlemskap prövas av allmän domstol enligt 9 kap. 7-9 §§. ll § Under en likvidation har

försäkringsförenings försäkringsinspek-

tionen samma befogenheter i fråga om likvidatorema och stämman som annars tillkommer inspektionen beträffande styrelsen och stämman. 12 § Försäkringsföreningama skall med årliga avgifter bidra till försäkringsinspektionens organisation och verksamhet enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. Denna avgift skall bestämmas till högst två promille av föreningens hela inkomst av och

medlemsavgifter

en promille av föreningens nettokapitalavkastning för det nästföregående räkenskapsåret. Avgiften får dock inte understiga två procent av det enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet som gällde vid utgången av nästföregående räkenskapsår, avrundat till nämiast högre femtiotal kronor. 13 § Den som är ledamot

eller suppleant i styrelsen för försäkringsmspektionen eller befattningshavare där får inte ingå i styrelsen för eller vara anställd i en Inte heller

försäkringsförening. får en sådan person vara fullmäktig i en försäkringsförening.

Regeringen får meddela särskilda bestämmelser om beviljande av kredit till sådan person som avses i första stycket.

21 kap. Registrering

l § Hos försäkringsinspektionen skall föras ett försäkringsföreningsregister för registrering enligt denna lag eller andra författningar.

2 § Har någon fått en uppgift om ett visst förhållande från registret kan ändring i förhållandet åberopas med laga verkan mot honom, endast om han visas ha vetat om ändringen.

3 § Om en sökande vid anmälan för registrering inte har iakttagit vad som är föreskrivet om anmälan, skall han att inom viss tid

förelåggas

avge yttrande eller vidta rättelse. Detsamma gäller, om

försäkrings-

F örfattningsförslag

inspektionen finner att ett beslut som anmäls för registrering, eller en handling som bifogas anmälningen

1. inte har tillkommit i behörig ordning,

2. till sitt innehåll strider mot denna lag eller annan författning eller stadgarna, eller

3. i något viktigare hänseende har en otydlig eller vilseledande avfatt-

ning.

Om sökanden inte rättar sig efter föreläggandet, skall anmälan avskrivas. En underrättelse om denna påföljd skall tas in i föreläggandet. Finns det även efter det att yttrandet har avgetts något hinder mot registrering och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall registrering vägras, om det inte finns anledning att ge sökanden ett nytt föreläggande.

Bestämmelserna i första stycket utgör inte hinder mot registrering av ett beslut av föreningsstämman, om rätten till talan mot beslutet har gått förlorad enligt 13 kap. 17 § andra stycket.

Försäkringsinspektionen skall genast skriftligen underrätta föreningen när inspektionen förklarat frågan om fusion förfallen enligt 17 kap. 5 § eller förelagt eller dömt ut vite enligt 22 kap. 2 §. 4 § I fimialagen (1974:156) finns bestämmelser om avförande av en firma ur registret sedan en dom om att häva fimmregistreringen har vunnit laga kraft. 5 § Försäkringsinspektionens beslut genom vilket en anmälan avskrivits eller en registrering vägrats enligt 3 § första och andra styckena överklagas till kammarrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag. Detsamma gäller ett beslut av försäkringsinspektionen som avses i 17 kap. 5 §.

22 kap. Straff och vite l § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet begår någon av följande gärningar:

1. Till försäkringsinspektionen meddelar oriktiga eller vilseledande uppgifter i försäkringsteknisk utredning eller om andra sådana omständigheter som han är skyldig att lämna uppgift om enligt denna lag.

2. Underlåter att föra medlemsregister enligt 4 kap. 9 §. 3. Underlåter att enligt 12 kap. 8 § andra stycket sammankalla styr-

elsen på begäran av styrelseledamot eller verkställande direktör eller underlåter att iaktta vad som enligt 12 kap. 9 § första stycket andra eller tredje meningen gäller för styrelsens beslut.

Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken skall inte följa för den som bryter mot förbudet i 11 kap. 12 § första stycket att obehörigen röja enskildas förhållande till en försäkringsförening. Detsamma gäller en revisor som bryter mot förbudet i 14 kap. 14 § att lämna upplysningar om en försäkringsförenings angelägenheter.

Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande enligt 2 § detta kapitel döms ej till ansvar för gåming som omfattas av föreläggandet.

SOU 1990: 101 . Författningvörslag 81

2 § Försäkringsinspektionen kan förelägga verkställande direktören eller styrelseledamot att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller andra författningar att

l. till försäkringsinspektionen sända in försäkringsteknisk utredning eller behöriga redovisningshandlingar, revisionsberättelsen övriga registreringshandlingar, eller

handlingar som avses i 20 kap. 4 § och

2. hos inspektionen göra anmälan för registrering.

Ett föreläggande enligt första stycket 2 får inte meddelas, om underlåtenheten att göra anmälan medñr att föreningsståmmans eller styrelsens beslut ñrfaller eller föreningen blir att träda i likvidation.

skyldig

Försäkringsinspektionen får förena föreläggande enligt denna lag med vite.

Försäkringsinspektionen skall pröva frågan om utdömande av ett vite som har förelagts enligt första stycket. I Övriga fall prövas frågan enligt lagen (1985:206) om viten av länsrätten. Försäkringsinspektionens beslut varigenom vite förelagts eller utdömts får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Denna lag träder i kraft den l januari 1991.

82 SOU 1990: 101

Författningsfärslag

2 Förslag till

om införande av försäkringsföreningslagen

Lag (1990:000)

Härigenom föreskrivs följande. l § Försäkringsföreningslagen (1990:000) och denna lag träder i kraft den ljanuari 1991.

Bestämmelserna i 26 § andra stycket och 28 § denna lag träder dock i kraft två veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. 2 § Genom (1990:000) upphävs, med de

försäkringsföreningslagen

om understödsbegränsningar som följer av denna lag, lagen (1972:262)

föreningar.

3 § hüvisas till en föreskrift som

Om det i lag eller annan författning har ersatts genom en bestämmelse i försäkringsföreningslagen (1990:000) eller i denna lag tillämpas i stället de nya bestämmelserna. 4 § För understödsföreningar som registrerats före den l januari 1991 gäller vad som föreskrivs för försåkringsföreningar i försäkringsföreningslagen (l990:0()0) med de undantag som anges i det följande. 5 § En understödsförening som inte är sluten enligt bestämmelserna i l kap. 4 § försäkringsföreningslagen (1990:000) anses som försäkringsförening enligt denna lag om föreningen vid utgången av år 1972 var registrerad som en understödsförening.

Om en förening som avses i första stycket genom fusion går upp i en annan förening får den Övertagande föreningen i sina stadgar införa bestämmelser som innebär att föreningen inte är sluten. 6 § Om en understödsförening som registrerats före den 1 januari 1991 endast bedriver rörelse i ringa omfattning får regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, försåkringsinspektionen medge sådana undan-

(1990:000) som föranleds av rörelsen

tag från försåkringsföreningslagen

och föreningens förhållanden i övrigt. 7 § Om tillgångarna i en understödsförening som registrerats före den l 1991 enligt fastställda balansräkningar för ett av de tre senaste

januari

överstiger som motsvarar 10.000 basräkenskapsåren ett gränsbelopp

1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall

belopp enligt

föreningen anses som en stor försäkringsförening även om inte medlemsavgifterna uppgår till de belopp som anges i l kap. 5 § försâkringsföreningslagen (1990:000). 8 § De godkännanden av stadgar för understödsföreningar som gäller vid ikraftträdandet av försäkringsföreningslagen ( 1990:000) skall gälla som om de meddelats för försäkringsföreningar enligt den lagen.

Författningsförslag

9 § De avvikelser och undantag från bestämmelser i lagen (1972:262) om understödsföreningar som har medgetts skall sedan

försäkringsföre-

ningslagen (1990:000) trätt i kraft i stället avse motsvarande bestämmelser i den nya lagen.

10 § Registrering och verkställande av ett beslut av

föreningsstämman

som har fattats före utgången av december 1990 samt talan mot ett sådant beslut skall ske enligt lagen (1972:262) om Det

understödsföreningar.

sagda gäller dock inte om annat följer av 28 § denna lag.

11 § På understödsföreningar

som registrerats före den 1 januari 1991 skall 5 § lagen (1972:262) om understödsföreningar tillämpas. 12 § Om stadgarna i en understödsförening som registrerats före den 1 januari 1991 efter utgången av december 1991 strider mot försäkringsföreningslagen ( 1990:000), skall styrelsen utan dröjsmål lägga fram förslag till föreningsstämman om av stadgarna så att de överens-

ändring

stämmer med den nya lagen. Anmälan för av stadgeändringar registrering som avses i första stycket skall göras hos försäkringsinspektionen före utgången av december 1995. Denna paragraf gäller inte föreskrifter i stadgarna som med stöd av denna lag får tillämpas efter utgången av december 1990.

13 § För försäkringar som har meddelats före den l januari 1991 (äldre

försäkringar) gäller lagen ( 1927:77) om försäkringsavtal, om inte annat

sägs nedan. I den utsträckning bestämmelser i försäkringsföreningslagen (1990:000) enligt 14-21 §§ skall tillämpas på äldre gäller också l

försäkringar,

kap. ll § den lagen. 14 § Bestämmelserna i 3 kap. 3-6 §§

försäkringsföreningslagen

(1990:000) tillämpas på äldre försäkringar. 15 § Bestämmelserna i 4 kap. 3, 7 och 8 §§

försäkringsföreningslagen

(1990:000) tillämpas på äldre försäkringar. 16 § Bestämmelserna i 5 kap. l § och 7 § andra stycket försäkringsföreningslagen (1990:000) gäller även för äldre försäkringar. Om föreningen begär upplysningar med stöd av 5 kap. l §, tillämpas i den delen 2-4 §§

samma kapitel.

Försäkringsföreningen får inte efter den 1 januari 1991 tillämpa bestämmelserna i 4, 6 och 7 §§ lagen (1927:77) om försäkringsavtal, i den mån detta skulle leda till ett resultat som är uppenbart oskäligt mot medlemmen eller hans rättsinnehavare. Bestämmelserna i 5 kap. 6 och 8-11 §§ försäkringsföreningslagen tillämpas på äldre försäkringar i fråga om försäkringsfall som inträffar efter den l januari 1991.

17 § Om en avgift för en äldre försäkring enligt försäkringsavtalet eller

stadgarna skall betalas efter den l januari 1991 tillämpas bestämmelserna i 6 kap. försäkringsföreningslagen (1990:000). Bestämmelserna i 6 kap. 5 § tillämpas dock bara om begäran om meddelande har framställts efter den ljanuari 1991.

84 F SOU 1990: 101

örfattningsförslag

18 § Bestämmelserna i 7 kap. 1-3 och 9-10 §§ samt 13 § och 15 § första stycket försäkringsföreningslagen (1990:000) tillämpas på äldre försäkringar.

förmånstagarförordnande eller återkallelse eller ändring

Frågan om ett av ett sådant förordnande har gjorts på föreskrivet sätt skall bedömas enligt äldre rätt, om förfogandet har skett före den 1 januari 1991.

I fråga om förfoganden som sker efter den l januari 1991, tillämpas bestämmelserna och bestäm-

i 7 kap. 11 § på äldre kapitalförsäkringar melserna i 7 kap. 12 § på äldre livränteförsäkringar.

Bestämmelserna i 7 kap. 4-8 och 14 §§ samt 15 § andra stycket tillämpas på äldre försäkringar, om försäkringsfallet eller annan händelse som avses i 14 § inträffar efter den 1 januari 1991.

l9§ Bestämmelserna i 8 kap. försäkringsföreningslagen (1990:000) tillämpas på äldre försäkringar, om beslut om utmätning, konkurs eller offentligt ackord meddelas efter den 1 januari 1991. En äldre försäkring får dock inte utmätas med stöd av 8 kap. 2 §, om den skulle ha undan-

enligt om tagits från utmätning 116 § första stycket lagen (1927:77) försäkringsavtal. 20 § Bestämmelserna i 9 kap. l-4 och 10 §§ försäkringsföreningslagen (1990:000) tillämpas på äldre försäkringar, om försäkringsfallet inträffar efter den ljanuari 1991.

Bestämmelserna i 9 kap. 5 § gäller även för fordran som tillkommit före ikraftträdandet och som inte vid denna tidpunkt är preskriberad enligt äldre bestämmelser.

Bestämmelserna i 9 kap. 6, 8 och 9 §§ tillämpas på äldre försäkringar, om uppsägningen avsänds efter den l januari 1991. 21 § I fråga om äldre kollektivavtalsgrundade försäkringar tillämpas dels försäkringsföreningslagen i den utsträckning som anges i 16 och 18-20 §§, dels bestämmelserna i 10 kap. 3 § andra stycket, 4 § tredje stycket, 6-8 och 10 §§ försäkringsföreningslagen.

Om en äldre försäkring ändras efter den l januari 1991 tillämpas också 10 kap. 4 § första och andra styckena. 22 § Om stadgarna i en understödsförening som registrerats före den l januari 1991 medger särskild uttaxering enligt bestämmelserna i 20 § tredje stycket lagen (1972:262) om understödsföreningar får, utan hinder av försäkringsföreningslagen (1990:000), föreningen även efter denna tidpunkt behålla föreskrifter om särskild uttaxering i stadgarna.

23 § Försäkringsteknisk utredning enligt bestämmelserna i ll kap. 2 § försäkringsföreningslagen (1990:000) skall utföras senast under år 1993. Till dess sådan utredning utförts skall i stället motsvarande äldre bestämmelser tillämpas.

Såvitt gäller understödsföreningar som registrerats före den l januari 1991 skall 21 § andra stycket lagen (1972:262) om understödsföreningar tillämpas.

SOU 1990: 101 Författningsförslag

24 § som registrerats före den 1 Om stadgarna i en understödsförening 1991 vid (1990:000) ikraftträdande

januari försäkringsföreningslagens

innehåller föreskrifter om försäkringsfonden som awiker från bestämmelserna i 11 kap. 6 § försåkringsföreningslagen får föreningen tillämpa föreskrifterna under åren 1991 och 1992.

25 § Har en försäkringsförening före den 1 januari 1991 beviljat penninglån till någon som avses i ll kap. 11 § försäkringsföreningslagen (1990:000) skall styrelsen inom den tid och i den utsträckning regering-

försäkringsinspektionen före-

en, eller efter regeringens bemyndigande, skriver föra in om i den förteckning som avses

uppgifter penninglånen

i tredje stycket samma paragraf.

26 § direktör enligt bestäm- Om styrelsen inte har utsett verkställande melsen i 12 kap. 3 § första stycket första meningen försäkringsföreningsskall det ske snarast möjligt efter första ordinarie lagen (1990:000) efter denna tidpunkt, om inte försäkringsinspektionen föreningsstämma inte utser verkställande direktör.

har medgett att försäkringsföreningen

får meddelas före den l januari 1991. Ett sådant medgivande

27 § Utan hinder av 13 kap. 2 § försäkringsföreningslagen (1990:000) fullmakter som har utfärdats före utgången av december månad gäller 1990 vid stämman som hålls år 1991. En sådan fullmakt gäller dock inte för stämma utfärdande. som börjar senare än fem år efter fullmaktens

28 § Redan före den 1 januari 1991 får föreningsstämman med tillämpning av bestämmelserna om majoritetskrav i 13 kap. 14 och 15 §§ för- (1990:000) och utan hinder av särskilda föreskrif-

säkringsföreningslagen

ter i stadgarna besluta om sådana ändringar som behövs för att stadgarna skall stämma överens med den nya lagen. Beslutet skall gälla från och med den ljanuari 1991.

29 § Har en föreningsstämma i andra fall än som avses i 28 § denna lag fattat beslut före den 1 januari 1991 skall bestämmelserna om röstmajoritet i 37 § lagen (1972:262) om understödsföreningar tillämpas på beslutet. 30 § Den som har utsetts till revisor eller revisorssuppleant före den 1 januari 1991 får utan hinder av 14 kap. 5 § försäkringsföreningslagen (1990:000) utöva sitt uppdrag under den tid för vilken han är vald.

31 § Bestämmelsemai 14 kap. 4 § försäkringsföreningslagen (1990:000) om auktoriserad eller revisor skall gälla från och med den

godkänd

ordinarie stämman år 1991 eller den senare tidpunkt som försäkringsmspektionen i varje särskilt fall medger.

32 § och koncemredovisningen skall från och med

Årsredovisningen

räkenskapsåret 1991 upprättas enligt försäkringsföreningslagen för räkenskapsåret 1991 behöver (1990:000). I koncemredovisningen koncemresultaträkning och koncembalansräkning för räkenskapsåret 1990 inte tas med.

33 § Likvidation skall genomföras enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar, om likvidatorerna har utsetts före utgången av december 1990. 345 Överlåtelse av en försäkringsförenings rörelse skall genomföras enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar om anbudet om överlåtelsen har godkänts före utgången av december 1990. 35§ En försäkringsförening får använda ordet bank i sin firma om föreningen vid utgången av juni 1987 använde ordet bank i ñrxnan.

Denna lag träder i kraft den l januari 1991.

3 Förslag till

i om införande av lagen

Lag om ändring lagen (1987:668) (1987:667) om ekonomiska föreningar

föreskrivs om införande av lagen Härigenom att 3 § lagen (1987:668) om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse. (1987:667)

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 § hänvisas till föreskrifter som har Om det i lag eller annan författning om ekonomiska föreninersatts genom bestämmelser i lagen (1987:667) gar eller i denna lag, tillämpas i stället de nya beståmmelsema. till De hänvisningar till lagen

De hänvisningar lagen

om ekonomiska fören- (1951:308) om ekonomiska fören- (1951:308) ingar som finns i lagen (1972:262) ingar som finns i lagen (1973:370) och i om arbetslöshetsñrsâlcring skall

om understödsföreningar

om arbetslöshets- dock fortsätta att gälla. lagen (1973:370) försäkring skall dock fortsätta att

gälla.

Denna januari 1991. lag träder i kraft den l

88 F örfartningvörslag SOU 1990: 101

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987:621) om införande av ny

banklagstiftning

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1987:621) om införande av ny banklagstiftning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Om en sammanslutning eller annan juridisk person som avses i 1 kap. 5 § andra stycket bankrörelselagen (1987:617) vid lagens ikraftträdande använder ordet bank i sin firma, får den fortsätta därmed utan tillstånd av bankinspektionen.

Av övergángsbestämmelse till Av lagen (1990:000) om införan-

lagen (1987:625) om ändring i de av färsäkringsföreningslagen lagen (1972:262) om under- (1990:000) framgår att försäkringsstödsföreningar framgår att under- förening får använda ordet bank i stödsfärening får använda ordet sin firma, om föreningen vid utbank i sin firma, om föreningen gången av juni 1987 använde ordet vid utgången av juni 1987 använde bank i firman. ordet bank i ñrman.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

SOU 1990: 101 89

Föqfattningsförslag

5¶Förslag till Lag om ändring i (1987:672) konkurslagen

Härigenom ñreskrivs att 7 kap. 2 § ( 1987:672) skall ha

konkurslagen följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap. 2 §1

Förvaltare utses av rätten.

Rätten bestämmer också antalet förvaltare. Flera än en förvaltare får utses om det med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet är behövligt att förvaltningen delas eller att den handas odelad av flera. Om en förvaltare är jävig men det med hänsyn till förhållandena i konkursen är olämpligt att entlediga honom, får rätten utse någon annan att sköta förvaltningen i den del förvaltaren är jävig.

Om boets förvaltning skall vara delad, skall en förvaltare utses för varje del av förvaltningen. Rätten bestämmer efter vilka grunder delningen skall ske.

Särskilda bestämmelser om att Särskilda bestämmelser om att ett allmänt ombud skall delta i ett allmänt ombud skall delta i

konkursförvaltningen finns i för- konkursförvaltningen finns i försäkringsrörelselagen ( 1982: 7 13) säkringsrörelselagen (1982:713), i

och i bankrörelselagen (1987:617). och i

bankrörelselagen (1987:617) försäkringsföreningslagen

(1990:000).

Denna lag träder i kraft den l januari 1991.

*Senaste lydelse 1989: 1084.

90 SOU 1990: 101

Författningsförslag

6 till

Förslag

om ändring i (1987:813) om homosexuella

Lag lagen

samborz

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser tillämpas även på de homosexuella samboma:

1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, 2. ärvdabalken,

3. jordabalken,

4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken, 5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken, 6. 19 § första stycket, punkt l nionde stycket av anvisningarna till 31 §

samt punkt 3 a av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370),

7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8. 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

9. bostadsråttslagen (1971:479),

10. 9 § rättshjälpslagen 10. 9 § rättshjälpslagen (1972:429), samt (1972:429),

11. lagen (1981: 131) om kallelse 11. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer. på okända borgenärer, samt

12. 8 kap. 4 § försäkringsföreningslagen (1990:000)

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samboma skall vara ogifta, det också de homosexuella samboma.

gäller

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

zSenaste lydelse 1990:674.

l

Uppdraget

I december 1987 bemyndigade regeringen det statsråd som då hade till uppgift att föredra ärenden om understödsföreningar, statsrådet Johansson, att tillkalla en särskild utredare för att göra en allmän översyn av lagstiftningen om understödsföneningar.

Målet för arbetet skulle vara att i en gemensam lag samla alla de bestämmelser av näringsrâttslig, associationsrättslig och avtalsrättslig art som har särskild anknytning till den försäkringsverksamhet som bedrivs inom understödsföreningar. Utredaren skulle i samband med denna översyn beakta förändringarna under senare år i lagstiftningen rörande

ekonomiska föreningar, försäkringsrörelse och försäkringsavtal.

Om skälen för att tillsätta utredningen och om utredningsuppdragets omfattning anförde statsrådet Johansson:

Understödsföreningama har spelat en betydande roll för framväxten

av det sociala trygghetssystemet i Sverige. Deras betydelse har

visserligen gått tillbaka under efterkrigstiden. Emellertid har de

fortfarande en funktion att fylla i samhället. Framväxten av nya

gruppförsâkringslösningar på personförsäkringsområdet kan också

ånkas stimulera tillkomsten av ytterligare understödsföreningar. Det har nu gått drygt 15 år sedan UFL (lagen om understödsföre-

ningar) trädde i kraft. UFL hänvisar på åtskilliga ställen till 1951 års

lag om ekonomiska föreningar. Då denna lag fr.o.m. årsskiftet

1987/ 88 ersätts av en ny lag är det redan av denna anledning befogat

att göra en översyn av UFL. Till detta kommer de förändringar i

lagstiftningen om försäkringsbolagens verksamhet som redan skett

eller är under övervägande.

Aven andra förändringar har skett eller är under övervägande i den

näringspolitiska, associationsrättsliga och avtalsrättsliga lagstiftningen. Mot denna bakgrund och utvecklingen inom understödsförening-

arna anser jag att det nu är motiverat att tillkalla en särskild utredare

med huvuduppgift att göra en allmän översyn av lagstiftningen om

understödsföreningar. En utgångspunkt skall därvid vara att under-

stödsföreningar kommer att ñnnas kvar även i framtiden jämsides

med försäkringsbolagen.

Syftet med utredningsarbetet skall vara att i en gemensam lag

samla alla de bestämmelser av näringsrättslig, associationsrättslig och

avtalsrättslig art som har särskild anknytning till den försåkringsverksamhet som bedrivs inom understödsföreningar. Härvid bör utredaren

beakta att medlemsantalet i föreningarna ofta är starkt begränsat och

att utgående förmåner vanligtvis är förhållandevis små. Det finns

därför knappast något behov av ett lika detaljerat regelsystem som

Uppdraget

för försäkringsbolagen. Av samma skäl är det angeläget att reglerna är lätta att överblicka och tillämpa.

Vad först gäller frågor av näringsrättslig art bör utredaren beakta de förändringar som skett inom lagstiftningen om försäkringsrörelse. I detta sammanhang kan man ifrågasätta om det finns skäl att bibehålla behovsprincipen, som infördes i UFL efter förebild från nu

upphävda bestämmelser i försäkringsrörelselagstiftningen. Utredaren

bör vidare ta hänsyn till konkurrensförhållandena mellan understödsföreningarna och försäkringsbolagen och i detta sammanhang särskilt överväga om de nuvarande bestämmelserna om högsta och lägsta belopp för tecknande av kapitalñrsäkring bör ersättas med bestämmelser som möjliggör en smidig anpassning till förändringar i penningvärdet.

En fråga som också bör övervägas är vilka regler som skall gälla om understödsföreningamas rätt att placera sina tillgångar.

I utredningsuppdraget bör det ingå att reglerna om redovisning och revision anpassas till de förändringar som skett på dessa områden i bl.a. försäkringsrörelselagen och 1987 års lag om ekonomiska föreningar.

Utredaren bör också överväga om hans förslag bör föranleda ändringar i reglerna om tillsyn över understödsföreningar.

Vad sedan gäller den associationsrättsliga regleringen bör vidare en anpassning ske till den nya lagen om ekonomiska föreningar. Utredaren bör därvid bl.a. överväga regler om fusion mellan under-

i syfte att underlätta samgående mellan framför allt

stödsföreningar

mindre föreningar.

Vad så slutligen gäller det avtalsrättsliga förhållandet mellan en understödsförening såsom försäkringsgivare och medlemmarna i föreningen i deras egenskap av försäkringstagare, liksom förhållandet till tredje man, bör utgångspunkten vara att reglerna anpassas till den lagstiftning som kan väntas bli en följd av det inom justitiedepartementet pågående arbetet med förslag till förändringar av lagen om försäkringsavtal. Därvid bör utredaren ta hänsyn till de särskilda omständigheter under vilka understödsföreningarna arbetar.

Utredaren bör vara oförhindrad att ta upp även andra frågor avseende understödsföreningar än de som särskilt tagits upp här i den mån utredningsarbetet föranleder det.

Utredaren skall beakta innehållet i regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

SOU 1990: l01

2¶Vad är

understödsföreningar?

2.1¶Kort

presentation

Understödsföreningar är föreningar för inbördes bistånd med uppgift att lämna sjukhjälp, begravningshjälp, pension eller liknande understöd åt sina medlemmar eller deras anhöriga. Föreningarna bedriver försäkringsverksamhet och de är i princip uppbyggda som ekonomiska föreningar. Verksamheten regleras främst i lagen (1972:262) om understödsföreningar (UFL).

En understödsförening kan meddela pensionsförsäkring, kapitalförsäkring eller sjukförsäkring. Allt efter arten av verksamheten indelas understödsföreningama i pensionskassor, sjukkassor, begravningskassor samt sjuk- och begravningskassor. I gruppen pensionskassor ingår tjänstepensionskassor, som meddelar försäkringar enligt på arbetsmarknaden träffade pensionsuppgörelser och som går under benämningen ITPkassor. Dessa föreningar intar en särställning bland understödsföreningarna och utgör en minoritet bland dessa. ITP-kassoma är dock den grupp av föreningar som har den största betydelsen från såväl allmän som enskild synpunkt.

Vid utgången av 1989 fanns 144 föreningar medan det totala medlemsantalet vid 1988 års utgång uppgick till ca 638 000. Föreningamas fonder uppgick vid sistnämnda tidpunkt till ca 20 miljarder kr.

2.2 av det svenska

Utvecklingen

understödsföreningsväsendet

2.2.1¶Historisk

bakgrund

De svenska understödsföreningama har bildats under flera århundraden och är ofta ett resultat av de sociala förhållandena under olika historiska skeenden. Föreningarna är därför ofta sinsemellan mycket olika och uppvisar en rad särdrag.

Fortfarande saknas mera djupgående historiska studier över understödsföreningamas roll i den svenska samhällsutvecklingen, vilka kan jämföras med t.ex. motsvarande brittiska studier. Det får emellertid anses klart att de haft en mycket stor betydelse för den tidigaste utvecklingen av det svenska enskilda försäkringsväsendet på personförsäkringens område samt att de har lagt grunden för den svenska socialförsäkringen.

I vilken grad föreningarnas bildande beror på utländsk påverkan är en sak som inte närmare undersökts. Det kan dock konstateras att utvecklingen i Sverige i viss utsträckning skett parallellt med motsvarande utveckling i Mellaneuropa och Storbritannien.

Redan från den romerska historien finns exempel på förhållandevis vâlutvecklade begravningskassor. Dessa försvarm emellertid i samband med de ekonomiska krisema under slutskedet av det romerska imperiet utan att få några direkta efterföljare inom de områden de verkat i.

Den följande översikten tar nåmiast sikte på de föreningar som har omkring 500 medlemmar eller mindre och vilka meddelar försäkringar till förhållandevis obetydliga belopp. De största föreningarna behandlas i följande avsnitt. De redovisade medlernsantalen avser i samtliga fall utgången av år 1988.

De äldsta svenska begravningskassoma har sitt ursprung i den hjälpverksamhet som efter reformationen utvecklats inom olika gillen och skrån och som ersatte de religiösa gillen och ordnar vilka under den katolska tiden bedrev en ñrhållandevis välutvecklad socialhjälpsverksamhet.

Den äldsta nu existerande understödsföreningen är Skeppargillet i Visby, en pensionskassa som bildades år 1682 och är avsedd för gotländska sjökaptener. Gillet har 155 deltagare.

Fortfarande ñnns kvar några föreningar som bildades på 1700-talet. I slutet av 1600-talet och början av 1700-talet bildades inom olika yrkesgrupper i bl.a. Danmark och södra Sverige ett stort antal s.k. likbärarlag, dvs. organisationer för att medlemmarna

ömsesidiga följa till graven utan

ekonomiska förplikteler för medlemmama. Ett av dessa likbärarlag är Likbärarlaget Enigheten i Malmö som bildades år 1729 inom Malmö handskmakarämbete. År 1741 ombildades laget till en verklig begravningskassa och utvidgades till att avse även andra samhällsgrupper. Detta likbârarlag existerar fortfarande och har 535 medlermnar.

Prästeståndet var kanske den yrkesgrupp inom vilken pension för efterlevande ânkor först organiserades på ett mer genomgripande sätt. I Danmark bildades efter inflytande från den protestantiska delen av Tyskland under 1600- och 1700-talet en lång rad prästänkekassor. Nämaast under påverkan av de danska prästekassoma bildades på 1700talet ett antal pråstånkekassor i Skåne. De av dessa kassor som fanns kvar in på 1900-talet uppgick i Lunds stifts förenade kontraktsänkekassors understödsförening. som 1989 i sin tur uppgick i Pensionskassan Svenska Prästerskapets understödsförening.

Ännu ett tidigt exempel på att sjökaptener organiserade sig är Skanörs och Falsterbo Stads Sjökapteners pensionsunderstödsfärening från år 1763 som i dag är öppen för alla män i denna stad och har 303 medlemmar.

Under 1700-talet bildades änke- och pupillkassor även för andra statstjänstemän än präster. Dessa kassor tvingades i allmänhet upphöra efter en relativt kort tid. Sådana kassor började emellertid bildas återigen på 1800-talet och då med bättre resultat. Särskilt bland officerare och underoffrcerare bildades flera kassor. Som exempel kan nämnas att det

SOU 1990: 101 Vad är 95

understödsföreningar?

fortfarande finns tre pensionskassor med anknytning till Kungl. Wendes Artilleriregemente (A 3) i Kristianstad. Även för de kommunala tjänstemännen bildades pensionskassor. Som ett exempel kan nämnas Magistratens i Gävle Ähke- och Pupillkassa från år 1874 som numera år den till medlemsantalet minsta med endast 8 medlemmar

understödsföreningen

och som är avsedd för lagmän och rådmän vid Gävle tingsrätt.

Ett annat exempel på en sådan tidig tjänstepensionskassa är Pensionsinrättningen för städernas i Skåne tjänstemäns änkor och barn som bildades år 1838. Kassan är i dag stängd och har 80 medlemmar.

I samband med industrialismens genombrott bildades en mängd sjukoch begravningskassor. Dessa kassor bildades ofta på initiativ av arbetare och arbetsgivare vid olika fabriker och bruk och var avsedda för de anställda inom det egna företaget. Även inom nykterhetsrörelsen och fackföreningsrörelsen togs initiativ till bildande av ett stort antal föreningar. Ett tidigt exempel på dessa kassor är Pensionskassan Gutenbergska Stiftelsen som bildades år 1840 och är öppen för arbetare inom den grafiska industrin och med 116 medlemmar.

Enligt en av Günther Sollinger utförd kartläggning av understödsföreningarna under andra hälften av 1800-talet kan antalet föreningar som totalt funnits under denna tid ha uppgått till inte mindre än 5 700. Understödsföreningama utgjorde på så sätt en betydande del av de olika folkrörelser som växte fram under denna tid. Den stora nybildningen fortsatte in på 1900-talet.

Som exempel på direkt utländskt inflytande kan nämnas de understödsföreningar som bildades inom olika ordensällskap med engelskt ursprung. Fortfarande finns således fyra mindre med ett

understödsföreningar

medlemsantal mellan 81 och 369 vilka har anknytning till olika Odd Fellow-loger samt FGDO:s (Förenade Gamla Druid-Ordens) i

Sverige

understödsñrening. En annan sådan påverkan kan vara det starka inslaget av sparande i vissa föreningar vilket tydligen kunde utformas på samma sätt som i de brittiska deposit societies.

Samtliga nu beskrivna föreningar kännetecknas av att de var begränsade till en viss krets av personer som tillhörde en viss sällskapsorganisation eller var anställda vid samma Ofta hade ett

företag. föreningarna

vidare syfte av ideell art, vilket också ibland återspeglades i deras stadgar. Föreningarna hade ofta en klart social karaktär som mötesplats för medlemmarna. Exempel på detta återfinns i namn på som

föreningar

Sällskapet Vänskap och Välgörenhet, grundad år 1832, som är öppen och har 237 medlemmar, och Sällskapet Vänskapen, bildad år 1876, som är stängd och har 235 medlemmar. Vid sidan av försäkringsfondema förvaltar många av de föreningar som uppstod under denna tid särskilda donationsfonder som kommit till genom gåvor till föreningarna.

Mot slutet av 1800-talet började föreningar bildas där det för medlemskap i princip inte krävdes mer än att vederbörande var bosatt inom ett visst geografiskt område. Även många av de vid olika företag bildade sjuk- och begravningskassoma ombildades till att bli öppna. Föreningarna lämnade sjuk- och Medlemsantalet var ofta också

begravningshjälp.

maximerat, t.ex. till 100. Dessa föreningar kallades därför ofta för

96 Vad är understödqföreningar? SOU 1990: 101

hundrarnannaföreningar. Ofta tog dessa föreningar inte ut några periodiskt återkommande avgifter. I stället skedde uttaxering bland medlemmarna allt eftersom föreningarna behövde fullgöra sina förpliktelser gentemot medlemmarna eller deras efterlevande. Även inom dusa föreningar förekom en omfattande social gemenskap. Med särskilda fester vid bl.a. jul och midsommar hade föreningarna ofta stor betydelse för det lokala sällskapslivet. Föreningarna fungerade ofta som ordenssällskap med hemliga ceremonier och utdelning av medaljer.

Till denna kategori hör Understödsföreningen 500-550 i Värnamo som har 177 medlemmar. Vissa föreningar meddelade kapitalförsäkringar till högre belopp än som ansågs nödvändigt för att täcka begravningskostnadema.

Ett exempel på en öppen förening av annat slag från denna tid är den år 1879 på initiativ av den lokala kommunalstämman bildade Fårö pensionsinrättning, som är öppen för alla som är bosatta på Fårö och har 600 medlemmar.

Så småningom kom även dessa avgränsningar att upplevas som besvärande. Några föreningar blev i stället helt öppna. Under denna tid bildades även ett antal öppna föreningar vars verksamhet omfattade hela riket. För dessa gällde det att välja ett namn som uppfordrade till anslutning. Som ett exempel på sådana kassor kan här nämnas Begravningskassan Skandinavien, grundad år 1893 och med 341 medlemmar. Hit hör också de i dag största begravningskassoma.

Genom 1938 års lag om understödsföreningar förbjöds det särskilda uttaxeringsförfarandet. Föreningarna frck i fortsättningen inte göra medlemsavgifter beroende av inträffade försäkringsfall.

Långt över hälften av de föreningar som fanns i början av 1910-talet utgjordes av sjukkassor som även meddelade begravningshjälp. Genom 1931 års förordning om erkända sjukkassor infördes möjlighet för sjukkassoma att ansöka om att bli antagna som erkända sjukkassor vilket gav rätt till vissa begränsade statsbidrag. Erkända sjukkassor fick emellertid inte meddela begravningshjälp. De sjuk- och begravningskassor som blev erkända sjukkassor tvingades därför avskilja begravnings-

hjälpverksamheten. På så vis bildades en mängd nya begravningskassor.

Uppdelningen på begravningskassor och sjukkassor var dock oftast formell genom att den nybildade begravningskassan hade samma styrelse och använde samma lokaler som den sjukkassa den sålunda brutits ur. Som ett exempel på de mindre, kvarvarande av dessa kassor kan nämnas Sotenäs Allmänna Begravningskassa med 138 medlemmar. Även de i dag två största begravningskassoma kan helt eller delvis härledas från dessa nya begravningskassor.

Det fick endast finnas en erkänd sjukkassa på varje ort. Många sjukkassor kunde därför inte bli erkända. Flera stora sjukkassor samt sjukoch begravningskassor valde också att stå utanför reformen. Dessa inte erkända kassor kallades för fria sjukkassor. Hit hörde bl.a. Hjälpkassarz i Malmö med knappt 10 000 medlemmar 1989 då kassan likviderades. Den ojämförligt största kassan var Framtidsförbundet i Uppsala som hade ca 150 000 medlemmar på 1930-talet, men som likviderades i slutet på

1970-talet. Dessa sjukkassor hade ett eget förbund. Förutom av Framtidsförbundet dominerades förbundet av Rikskassan i Malmö och Blomkronan i Stockholm. Mellan de fria sjukkassoma och de erkända sjukkassorna rådde ofta stora spänningar.

För såväl de fria som de erkända sjukkassoma gällde 1938 års lag om understödsñreningar. De erkända sjukkassoma var dock underkastade en strängare tillsyn än de fria.

När den allmänna sjukförsäkringen korn till genom 1955 års lag om allmän ñrsäkring upphörde de sjukkassor, som blivit allmänna sjukkassor

att vara understödsföreningar.

Sedan den obligatoriska sjukförsâkringen införts övergick de fria sjukkassoma till att meddela kompletteringsñrsälcringar. Från början fanns det stort utrymme för kompletterande förmåner.

Utrymmet ñr kompletterande sjukpenning minskade undan för undan i takt med de vid olika tidpunkter förbättrade sjukpenningförmånema från

den allmänna försäkringen.

Under 1940-talet bildades ett antal större tjänstepensionskassor, vilka sedermera ombildats till de s.k. ITP-kassoma. Anledningen till att dessa kassor då tillkom torde ha varit ett ökat intresse för att skapa

möjligheter

till tjänstepension för tjänstemän, samtidigt som andra försäkringsbolag än SPP vid denna tid inte medgavs att driva tjänstepensionsverksamhet. En annan väsentlig orsak till bildandet av de nya kassoma var

möjlighet-

erna till återlån.

På initiativ av några stora livförsäkringsbolag bildades i mitten av 1940-talet Arbetarepensionskassan för åt arbetare. Kassan fick

pension

emellertid inte den utveckling och betydelse som grundarna hade avsett och likviderades i början av l970-talet.

Efterkrigstiden har inneburit en kraftig nedgång av det totala antalet

understödsföreningar.

I samband med införandet av ATP år 1960 träffade

huvudorganisation-

ema på arbetsmarknaden överenskommelser om anpassning av den frivilliga tjänstepensioneringen till ATP. Verksamheten i flertalet av de då verksamma tjänstepensionskassoma berördes av de träffade avtalen.

Ett mindre antal tjänstepensionskassor beslöt att likvidera, varvid man antingen överlät verksamheten på en arman försäkringsinrättning eller fördelade tillgångarna enligt upplösningsbestämmelsema i stadgarna.

Övriga tjänstepensionskassor anpassade verksamheten till de träffade avtalen om industrins tjänstepensionering (ITP). Anpassningen krävde stadgeändringar. Kompletteringsförmånema försäkrades antingen i föreningen eller lades helt utanför föreningens verksamhet.

Pensionskassor som försäkrade kompletteringsförmänema fick benämningen ITP-kassor. I de fall förrnånema lades utanför föreningen upphörde avgiftsbetalningen och nya medlemmar kunde inte tas in. Föreningarna blev fribrevskassor.

Under år 1971 träffade huvudorganisationema SAF och LO avtal om särskild tilläggspension för arbetare (STP). Motsvarande avtal träffades för arbetare inom kooperationen (STPK).

98 Vad är understödsföreningar? SOU 1990: 101

Försäkringar enligt STPK lades i understödsföreningen Konsument-

pensionskassa, medan det för STP bildades ett nytt

kooperationens

försäkringsbolag.

Avtalet om STP berörde endast ett fåtal föreningar som meddelade försäkringar för LO-anslutna medlemmar.

En av föreningarna upphörde med sin verksamhet. I de övriga före-

upphörde avgiftsbetalningen för försäkringar avseende LO-

ningarna

anslutna medlemmar och försäkringarna blev nedsatta till fribrev. Föreningarna blev fribrevskassor.

Även antalet begravningskassor samt sjuk- och begravningskassor minskade kraftigt, mellan åren 1948 och 1973 med 70-80 %. En väsent-

anledning var de stigande förvaltningskostnadema i kombination med

lig

låga avgifter och små vilket föranledde försäkrings-

försâkringsbelopp, inspektionen att verka för en rad ändringar av begravningshjålpsverk-

samheten genom att förmå mindre föreningar att gå upp i större. Många av begravningskassoma likviderades eftersom de inte nådde upp till det i lagen föreskrivna minsta antalet medlemmar. Det totala antalet medlemmar i dessa föreningar uppvisade också en betydligt lägre procentuell minskning än antalet föreningar.

Det totala medlemsantalet i föreningarna ökade fram till år 1952 trots att antalet föreningar under denna tid minskade. Härefter inträdde en minskning av antalet medlemmar i föreningarna. Minskningen berörde antalet ñrsäkrade i sjukkassor, begravningskassor samt sjuk- och begravningskassor. Antalet medlemmar i pensionskassoma fortsatte däremot att öka.

2.2.2 fr.0.m. 1973

Utvecklingen

Den kraftiga nedgången av antalet understödsföreningar har fortsatt även efter införandet av UFL. Av de totalt 355 understödsföreningar sorn fanns vid utgången av år 1972 likviderades under åren 1973-1988 långt över hälften eller 213. Särskilt kraftig har nedgången varit när det gäller sjukkassoma. Främsta anledningen till detta är de ändringar som genomfördes i lagen om allmän försäkring. Fr.o.m. 1974 utges sjukpenning från den allmänna försäkringen med 90 % av inkomsten (upp till 7,5 gånger basbeloppet). Hösten 1972 trädde överenskommelsen mellan SAF

och LO om avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) i kraft, som kompletterade

den sjukpenning från allmän försäkringskassa som utgår till LO-anslutna anställda.

Med hänsyn till det obetydliga utrymmet för kompletterande sjukpenningförsäkring angav försäkringsinspektionen i olika cirkulär regler för sjukpenningförsäkring i understödsföreningama. Reglerna blev stränga och medförde att flertalet föreningar som före 1974 meddelade sjukpenningförsäkring inte kunde fortsätta att utge sjukpenning utan blev mer eller mindre tvungna att lägga ned sin sjukpenningverksamhet. Många föreningar övergick till att i stället meddela andra försäkringsförmåner som t.ex. sjukvårdsersättning och begravningshjälp eller lade helt ner sin verksamhet.

SOU 1990: 101 Vad dr 99

understödsföreningar?

Antalet sjukkassor samt sjuk- och som meddelade

begravningskassor

sjukhjälp i form av enbart sjukpenning uppgick således år 1973 till 70, medan motsvarande antal vid utgången av år 1988 var endast 7. I gengâld hade antalet föreningar som meddelade enbart sjukvårdsersättning under denna tid ökat från 18 till 19. Ännu tydligare blir av vid en

minskningen sjukpenningverksamheten

jämförelse av antalet åren 1973 och 1988. För år 1973

sjukpenningdagar

uppgick de sålunda till ca 1,1 milj. medan motsvarande antal dagar för år 1987 endast var ca 46 000. Vid slutet av år 1955 var 279 826 medlemmar försäkrade för i andra än

sjukpenning understödsföreningar

erkända sjukkassor. Vid slutet av år 1988 var endast 7 165 medlemmar försäkrade för i dessa Flertalet av dessa med-

sjukpenning ñreningar.

lennnar torde vara pensionärer (fr.o.m. 1989 torde samtliga anställda, även de i statens tjänst, erhålla full ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom).

I några sjuk- och begravningskassor awecklades sjukhjälpsverksamhe-

ten varefter föreningarna fortsatte som rena

begravningskassor. Den kraftiga minskningen

när det gäller begravningskassor samt sjuk-

och begravningskassor

har fortsatt under denna period. Vid utgången av år 1972 uppgick antalet föreningar som meddelade kapitalförsäkring till 21 l, varav 151 var rena begravningskassor. Vid utgången av år 1988 var motsvarande siffror 77 resp. 61. En orsak till det stora antalet

väsentlig nedläggningar var att skälighetsprincipen av UFL blev

genom införandet

tillämplig på understödsföreningama. De stigande förvaltningskostnaderna

och av för

urholkningen kapitalförsäkringsbeloppen skapade svårigheter

föreningarna att leva upp till skälighetskravet. Efter påstötningar från försâkringsinspektionen likviderades därför ett stort antal med

föreningar

eller utan överlåtelse av försäkringsbeståndet på andra understödsföreningar. Det totala antalet medlemmar i begravningskassoma har minskat under perioden från ca en halv år 1973 till ca 315 000 år 1988.

miljon

En väsentlig anledning till detta är, ñrutom att antalet föreningar minskat, de begränsningar som förbudet mot verksamhet

afñrsmässig

och maximibeloppet för innebär kapitalförsäkring för de öppna begravningskassoma att hävda sig gentemot

försäkringsbolagen när det gäller

att rekrytera nya medlermnar. Härtill kommer också att

tjänstegruppliv-

försäkring blivit mycket vanligare under denna tid. I denna ingår

begravningshjâlp.

Även beträffande pensionskassorna skedde totalt sett en Av

minskning.

de 91 pensionskassorna vid utgången av år 1972 fanns vid utgången av år 1988 endast 51 fortfarande kvar. Antalet medlemmar i

pensionskassor-

na har dock genomsnittligt fortsatt att öka under

perioden. Anledningen

är att ITP-kassornas verksamhet ökat. Under år 1973 började t.ex. Konsumentkooperationens pensionskassa att även meddela särskild tilläggspension med stöd inom kooperationen av en överenskommelse mellan Kooperationens

Förhandlingsorganisation

och LO. Genomsnittsåldem i de kvarvarande har, med

föreningarna undantag

av ITP-kassoma, under efterkrigstiden stadigt ökat medan

nyrekrytering-

Vad är

100 understödsföreningar?

en Detta har varit särskilt märkbart i de minsta understödsföre-

sjunkit.

ningarna och av naturliga skäl särskilt då i de föreningar som stängts för måste att det i många föreningar, även nyintrâde. Samtidigt påpekas bland de mindre, görs stora ansträngningar att anskaffa nya medlemmar, vilket lett till att dessa föreningar ökat i medlemsantal under senare år.

2.2.3¶De nya understödsföreningarna

Sedan UFL infördes har endast ett fåtal nya föreningar bildats. År 1974 Gåvobrevet, som närmare beskrivs i registrerades begravningskassan avsnittet om och övriga försäkringsvillkor. En lokal fackmedlemskap bildade år 1977 en som numera är

föreningsavdelning begravningskassa,

likviderad. Därefter det ända till år 1986 innan en ny under-

dröjde

inregistrerades. Denna förening, som hette Polisförbundets stödsförening och meddelar åt medlemmar i

Försäkringsförening pensionsförsäkring

Svenska Polisförbundet, har emellertid upphört med sin verksamhet med utgången av år 1989. till att Polisförbundets bildades var

Anledningen Försäkringsförening

enligt från föreningen att representanter för Polisförbundet tog

uppgifter

kontakt med olika försäkringsbolag för att inhämta offerter på pensionsñrsâlcringar. Då något tillfredsställande resultat inte erhölls tog Polisförbundet kontakt med försäkringsbolaget SPP. SPP kunde inte stå som till denna form av pensionsförsäkring då SPP inte hade försäkringsgivare koncession för arman än tjänstegruppförsäkring. I stället

gruppförsäkring

bildades som förvaltades av SPP. Från och med en understödsförening år 1990 skall i stället Polisförbundets medlemmar erbjudas en motsvarande försäkringslösning i SPP:s nybildade dotterbolag SPP Grupp Försäk-

ringsaktiebolag.

Under våren 1988 registrerades vidare Volvoresultats försäkringsföresom har till ändamål att i enlighet med stadgarna meddela kombining, nerad ålders- och efterlevandepension. Vid utgången av år 1988 hade ca 15 000 anmält föreningen. Beråttigade till inträde i personer sig till år anställda i Volvokoncernen vilka är destinatärer till (ung. föreningen motsvarande i) Stiftelsen Volvoresultat. Bakgrunden till andelsägare bildandet av denna förening är i princip detsamma som för Polisförbundets Försäkringsförening. Till skillnad mot Polisförbundets Försäkringsförening avser emellertid Volvoresultats Försäkringsförening att fortsätta med verksamheten. Med undantag för ränteantagandet skall emellertid till att överensstämma med dem

försäkringsvillkoren anpassas

som gäller för gruppförsäkringar som meddelas av SPP Grupp och redo-

visas under avsnittet Medlemskap och övriga försäkringsvillkor (13. l). Bakgrunden till föreningen är följande.

Volvokoncernen tillämpar ett vinstandelssystem i form av resultatbonus. innebär att medel avsätts till resultatfonder de år koncer- Systemet nens resultat är tillräckligt högt och bygger på ett avtal mellan AB Volvo

och de fackliga organisationerna.

Stiftelsen Volvoresultat bildades vid årsskiftet 1982/83 då samtidigt det första avtalet om resultatbonus träffades. Totalt finns, inklusive bonus

SOU 1990: 101 Vad är understödsföreningar? 101

för år 1988, ca 1,2 mdr kr. i fonderna. Antalet anslutna uppgår till ca 50 000. En genomsnittlig resultatbonus för en anställd uppgår för närvarande till drygt 39 000 kr. om denne varit med i systemet hela tiden. Avsättning till resultatfond sker särskilt ñr varje år som resultatbonus uppkommit. Samtliga resultatfonder redovisas var för sig och förvaltas av stiftelsen. En resultatfond är i princip bunden i fem år. De avsatta medlen placeras i aktier.

Under tiden pengarna förvaltas i resultatfonden erlägger stiftelsen statlig inkomstskatt, ñrmögenhetsskatt och omsättningsskatt på aktier. Någon beskattning av den anställde såvitt gäller dessa medel sker inte under den tid pengarna förvaltas i resultatfonden. Vid utskiftning skall det utskiftade värdet deklareras som inkomst av tjänst.

Enbart under år 1989 har anställda som erhållit utskiftning valt att teckna pensionsförsäkringar för ca 126 milj. kr. Härtill kommer möjligheten för de anställda att göra ytterligare avgiftsinbetalningar. Förra året inflöt på detta sätt ca ll milj. kr. Detta gör sannolikt Volvoresultats Försäkringsförening till den understödsförening som efter Konsumentkooperationens pensionskassa har högst avgiftsinkomst för år 1989. Från och med år 1991 kommer emellertid de utskiftade beloppen från stiftelsen att vara betydligt lägre än i år.

En osäkerhetsfaktor när det gäller försäkringsföreningens framtid är att AB Volvo skall betala sociala avgifter ñr de utskiftade beloppen som hänför sig till resultatbonus för år 1987 och senare år.

Trots detta har emellertid intresset för bildande av liknande pensionsordningar varit starkt även på andra ñretag. Några liknande

föreningar

som Volvoresultats Försäkringsförening har dock ännu inte bildats.

Under år 1988 bildades ännu en understödsförening, SPP:s Försäk-

ringsförening, som meddelar pensionsförsäkring i form av frivillig

gruppförsäkring med kombinerad temporär ålders- och efterlevandepension. Som medlem i föreningen kan antas den som är anställd vid SPP eller något av dess dotterbolag. Verksamheten administreras av SPP Grupp enligt särskilt förvaltningsavtal mellan föreningen och bolaget.

Detsamma gäller i fråga om kapitalförvaltningen.

Eftersom endast en understödsförening trädde i likvidation under år §1 1988 blev detta år det första året sedan 1930-talet då det totala antalet

in understödsföreningar ökade (under 1989 sjönk dock antalet föreningar

igen).

Lantbrukamas Pensionskassa-Försäkringsförening, som registrerades

1989, började sin verksamhet under år 1990. Föreningen som skall vara avsedd för lantbrukare skall bedriva sin verksamhet i två avdelningar. I avdelning I meddelas kollektiv jordbrukarpension i form av temporär ålderspension till jordbrukare verksamma inom det prisreglerade produktområdet och i avdelning II frivillig temporär ålders- och efterlevandepension till medlemmar i Lantbrukamas Riksförbund, LRF. Premiema vid kollektiv jordbrukarpension finansieras genom belopp som erhållits vid LRF:s prisförhandlingar med statens jordbruksnämnd.

Under 1989 registrerades ytterligare två nybildade föreningar, Eurocs Försäkringsförening och KABs Försäkringsförening som understödsföre-

ningar. KAB är förkortning ñr Arbetsgivarorganisationen för Kooperativa och

Allmännyttiga Bostadsföretag.

Eurocs Försäkringsförening har som ändamål att meddela pensionsför-

säkring i form av frivillig gruppförsäkring med temporär ålders- och

efterlevandepension. Som medlem i föreningen kan antas den som är anställd inom Eurockoncernen i Sverige. Även maka, make eller sambo till sådan anställd kan som medförsäkrad bli medlem i

föreningen. Avgifter till föreningen erläggs av medlemmarna.

Även KABs Försäkringsförening har som ändamål att meddela pensionsförsäluing i form av kombinerad temporär ålders- och efterlevandepension. Den som är anställd eller under inträdesåret varit anställd vid företag anslutet till KAB kan bli medlem i Vidare kan maka,

föreningen.

make eller sambo till sådan anställd som medförsäkrad antas som medlem i ñreningen. Avgifter för medlemmarna betalas till övervägande del av vederbörande arbetsgivare och föreningen kan därför i stort sett anses vara en tjänstepensionskassa. För verksamhetens administration och föreningarnas medelsförvaltning i de båda gäller de särskilda bestämmelser som träffats

föreningarna mellan KABs Försâkringsförening och SPP Grupp.

Örebro-Missionens försäkringsförening har registrerats 1990. Föreningens medlemmar är anställda hos Örebro-Missionen och vissa till detta samfund knutna församlingar, organisationer och företag. Föreningen meddelar ålderspension. Premiema uttas genom från

kapitaltäckning

vederbörande arbetsgivare (passiva medlemmar) med samma procentsats av den uppbuma lönen för alla aktiva medlemmar. Den inriktning på bildande av nya med individu-

understödsföreningar

ella pensioner och tjänstepensioner som nu framträtt är ett utslag av det ökade intresset för tecknande av försäkringar som vuxit fram på senare år. I samband med detta intresse har också uttryckts ett behov av att inom ramen för det egna eller kunna

företaget fackföreningen erbjuda försäkringar.

Eftersom UFL inte uppställer något krav på maximibelopp för utfästa

pensioner kan en understödsförening i princip erbjuda samma produkt

som ett försäkringsbolag. Då de formella kraven är mindre

långtgående

i UFL än i FRL är det också möjligt att en kan

understödsförening meddela en smidigare försäkringslösning än ett försäkringsbolag kan

gora. Några nya sjukkassor har inte bildats. Enligt UFL måste medlemmarna själva svara för medlemsavgiftema i dessa kassor. En sjukkassa skulle på grund av ñrbudet mot överförsäkring i princip endast kunna meddela ersättning för sjukvårdskostnader. skulle inte bli avdragsgill för

Avgiften

medlemmarna. Begravningskassor är förhindrade att meddela större

kapitalförsäkringar än 15 000 kr. för varje medlem. Försäkringsbolagen

har inga sådana begränsningar när de meddelar grupplivförsäkring. Vid

tjânstegrupplivförsäkring och annan grupplivförsäkring är det vanligt att

ett särskilt belopp, i regel ett halvt basbelopp, utgår till dödsboet för att täcka kostnader i samband med

begravningen.

SOU 1990: 101 Vad är 103

understödsfäreningar?

Under de senaste åren har försäkringsbolagen emellertid börjat ta fram nya och mer flexibla pensionsförsäkringar. Med början hösten 1988 har också olika försäkringsbolag börjat ta fram nya former av gruppensionsförsäkringar. Ett exempel på detta är det våren 1989 bildade försäkringsbolaget SPP Grupp. Fr.o.m. år 1990 kan också bildas

försäkringsbolag

som meddelar s.k. unit linkedförsäkring.

De arbetstagare som omfattas av ITPK kan sedan halvårsskiftet 1990 själva välja försäkringsgivare. Nu finns möjlighet att teckna sådan försäkring hos samtliga livförsäkringsbolag. Diskussioner pågår emellertid för att åstadkomma egna varianter.

företagsanknutna

I vilken utsträckning denna nya konkurrenssimation kommer att påverka bildandet av nya är hösten 1990 svårt att över-

understödsföreningar

blicka. Härtill kommer de allmänna som kan väntas

förändringar på försäkringsmarknaden som en följd av reformeringen av inkomstbeskatt-

ningen och vidgade möjligheter att teckna utomlands i

försäkringar

samband med att valutaregleringen avskaffats.

2.2.4 större

Några understödsföreningar

Konsumentkooperationens pensionskassa törsäkringsförening, bildades

år 1942. Kassan svarar för över hälften av av det totala medlemsantalet i pensionskassoma eller ca 121 000 år 1988 vilket gjorde

samtidigt

föreningen till den såvitt gäller medlernsantalet näst största understödsföreningen. Kassans avgifter och fonder år 1988 till ca 456

uppgick milj.

kr. resp. 6,1 miljarder kr., vilket motsvarar 40

% resp. 30 % av samtliga föreningars avgifter resp. fonder.

Kassan förvaltas pensionsanstalt en ideell

av Kooperationens (KP),

förening som även förvaltar en för hela konsumentkooperationen

gemensam pensionsstiftelse. Kassan meddelar försäkring enligt pensionsplanerna KTP (kooperationens

tilläggspension) för tjänstemän och STPK (särskild tilläggspension inom konsumentkooperationen) för arbetare. Verksamheten är uppdelad efter pensionsplanema på två olika verksamhetsgrenar med skilda redovisningar. Kassan skall även meddela indi-

viduell ålders- och efterlevandepension.

I kassan finns såväl passiva som aktiva medlemmar. Passiva medlemmar utgörs i den första verksamhetsgrenen av Kooperativa förbundet (KF), förbundets dotterföretag, Förhand-

samt andra till Kooperationens lingsorganisation (KFO) anslutna företag. Som passiv medlem kan också antas företag och organisationer med anknytning till folkrörelsema. I den andra avdelningen utgörs de passiva medlemmama av anslutna till

företag

KFO vilka har anställda som omfattas av avtalet om STPK. Aktiva medlemmar i kassan är anställda i dessa som genom avtal mellan

företag

företaget och kassan anslutits till kassan.

Föreningsstämmans uppgifter

utövas av en särskild överstyrelse, till vilken och

personalorganisationer KF väljer hälften var av ledamöter. Även kassans styrelse skall enligt stadgarna sammansättas på detta sätt. Styrelsen utser verkställande direktör och aktuarie.

104 Vad är SOU 1990: 101

understödsföreningar?

Pressens Pensionskassa försäkringsförening (PP) är den äldsta ITPkassan och grundades år 1882. Medlem i PP kan den bli som antingen är anställd på ett annat nyhetsföretag eller företag som

tidningsföretag,

stödjer sådan verksamhet, eller arbetar som fristående publicist. Inträde i föreningen kan ske individuellt eller kollektivt. Försäkring kan tecknas individuellt eller kollektivt enligt anslutningsavtal.

Föreningsstämmans uppgifter utövas av särskilt utsedda 15 fullmäktige. Av dessa skall enligt stadgarna sju utses av Tidningamas Arbetsgivareförening (TA) och av Svenska Joumalistförbundet (SJ F), två av

fyra

Handelstjänstemannaförbundet och en av Handelsanställdas Förbund. TA och SJF tillsätter tre styrelseledamöter vardera. En fullmäktig utses av parterna till ordförande. Antalet medlemmar uppgick vid

gemensamt utgången av år 1988 till ca 14 000.

Fonderna uppgick vid samma tidpunkt till ca 1,6 miljarder kr. i bokförda värden. En förhållandevis stor andel av tillgångarna utgörs av fastigheter i Stockholm med ett totalt marknadsvärde om ca 2 miljarder kr.

Sveriges Köpmannaförbunds Pensionskassa (KPK) försäkringsförening grundades år 1946 och är liksom de två föregående föreningarna en ITPkassa. Av KPK:s 6 559 medlemmar vid utgången av år 1988, omfattades dock endast l 447 av ITP-planen. medlemmar är individuellt

Övriga

anslutna. Under avsnittet Medlemskap och försäkringsvillkor redovisas närmare de villkor som gäller ñr den individuella pensionsförsäkringen. KPK kan inte själv tillhandahålla grupplivñrsäkring. I stället förmedlar en till KPK anknuten ideell förening, Köpmännens Pensionskassa, sådana försäkringar från ett par försäkringsbolag. För inträde i KPK krävs

medlemskap i Sveriges Köpmannaförbund eller anställning hos medlem-

mar av detta förbund. Såvitt gäller ITP-planen kan medlemskap i kassan även erhållas genom ett av vederbörande arbetsgivare träffat avtal. Av styrelsens nio ledamöter skall tre väljas av Köpmannaförbundet, medan fem skall väljas av föreningsstämman. Vidare skall den av styrelsen utsedda verkställande ledamoten ingå i styrelsen.

Fonderna uppgick vid 1988 års utgång till ca 1,2 miljarder kr.

Även inom AP, Arkitekternas pensionskassa försâkringsförening,

grundad 1955, förekommer individuella avtal. Denna del av AP:s verksamhet startades år 1983 och avser individuell tjänstepension för personer tillhörande den s.k. frikretsen enligt ITP-planen. Dessa försäkringar år fortfarande av mindre omfattning. Medlemmar i SAR (Sveriges Arkitekters Riksförbund) och vissa med detta närstående föreningar samt anställda hos dessa äger rätt att inträda i AP.

Enligt stadgarna ingår i styrelsen fyra representanter vardera från arbetsgivar- resp. arbetstagarsidan. Vidare ingår en representant från Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges Industritjänstemannaförbund, Arkitektförbundet och SAR. Slutligen ingår en av styrelsen utsedd särskild ledamot i styrelsen. Antalet medlemmar i AP uppgick vid utgången av år 1987 till 4 145 medan fonderna vid samma tidpunkt

uppgick till ca l miljard kr.

Vad är understödsföreningar? 105 SOU 1990: 101

Två ITP-kassor med likartad uppbyggnad är Sparinstitu-

betydelsefulla

tens Pensionskassa försäkringsförening och Försäkringsbranschens Pensionskassa (FPK), bildades i mitten av 1940-

försäkringsñrening

talet efter överenskommelse mellan vederbörande arbetsgivar- och

arbetstagarorganisationer.

Som medlemmar i de två kassoma kan antas spar-och kredit-

passiva

institut och centralorgan för dessa företag.

resp. försåkringsföretag

Aktiva medlemmar år anställda hos dessa institut och företag som genom avtal mellan instituten till kassoma. Några av de och företagen anslutits

största försäkringsbolagen har egna försåkringslösningar åt sina tjänste-

män. Dessutom finns olika pensionsstiftelser kvar hos vissa bolag. FPK biträder vid förvaltningen av några av dessa stiftelser. De beslutande och styrelserna i de båda kassoma är till lika organen delar sammansatta av och arbetstagarrepresentanter. Spar-

arbetsgivar-

institutens hade vid medpensionskassa 1988 års utgång 27 308 aktiva lemmar medan fonderna vid samma uppgick till ca 3 miljarder

tidpunkt

kr. I FPK var vid 1988 års utgång antalet medlemmar 11 163 medan fonderna vid samma till ca 2,7 miljarder kr. I stadgarna

tidpunkt uppgick

ñr Sparinstitutens föreskrivs att kassan i princip hos varje

pensionskassa

anslutet skall som motsvarar den del av

sparinstitut placera ett belopp

försäkringar i kassa. premiereserven som belöper på institutets FPK förvaltar vidare kapitalet i Försäkringsbranschens understödskassa som är ett enkelt FUK ger bidrag till tjänstemän för

(FUK), bolag.

socialt angelägna ändamål. Pensiønskassa - Sveriges Kommunalanställdas Försäkringsförening är den mest fribrevkassan med 15 702 aktiva medlem-

(SKP) betydande

mar vid 1988 fonderna uppgick till ca 1,6 miljarder års utgång medan kr. vid samma En avdelning inom kassan skall meddela kollektidpunkt. tiv Passiva medlemmar är kommuner och företag av

familjepension.

kommunalt intresse. Aktiva medlermnar är anställda hos dessa kommuner Föreningsståmmans funktioner utövas av en fullmäktigeföroch företag. som har Svenska Kommunförsamling väljs på tre år. Enligt stadgarna bundet 83 % av rösterna på fullmäktige, medan Svenska Landstingsförbundet har 7 %. Resterande röstandelar innehas av arbetstagarorganisationer. En betydande del av placeringama har skett i kommunlån. Liksom när det pensionskassa admini-

gäller Konsumentkooperationens

streras SKP av en ideell förening, som i detta fall heter Kommunernas Pensionsanstalt (KPA). Inom KPA finns två medlemmar, Svenska Kommunförbundet och Svenska Landstingsförbundet. Förutom SKP förvaltar KPA även Kommunernas (KFA), som

Försäkringsaktiebolag

meddelar åt anställda på det kommunala

tjånstegrupplivförsäkring

området.

Den största sjuk- och begravningskassan är ASB-Asea-personalens

med 29 588 medlemmar vid 1988 års utgång och

Försäkringsförvening

fonder om kr. vid samma Anställda vid ASEA i ca 37 milj. tidpunkt. som tillhör en för vilka avtal om obligatorisk

Sverige personalgrupp

anslutning träffats är skyldiga att som medlemmar inträda i föreningen. består av särskilda ombud, som väljs på tvâ år i Föreningsstämman

106 Vad är understödsföreningar? SOU 1990: 101

lokala val på de olika ASEA-företagen ute i landet. Styrelsen väljs på tre år och skall bestå av tre ledamöter valda av föreningsstämman och två utsedda av Aseakoncemen.

Den näst största sjuk- och begravningskassan âr lblvo lêrkstadsklubbs Försäkringqfömning med 12 782 medlemmar vid utgången av år 1988 och fonder om 10 milj. kr. vid sarmna tidpunkt. Anställda i Volvokoncernen i Göteborg och som är medlenunar av Svenska Metallindustriarbetareförbundet anses anslutna till föreningen i och med anställningen. Dock finns möjlighet att reservera sig mot anslutningen. Medlem utträder då anställnngen i Volvokoncernen upphör.

Den största begravningskassan är Försåkringsföreningen Livkronan som går tillbaka till år 1861. Med sina 131 063 medlemmar vid 1988 års utgång är den dessutom till medlemsantalet största understödsföreningen. Kassan fick sitt nuvarande namn vid en sammanslagning av en stor öppen begravningskassa i Norrköping och Ålderdomsförbundet i Stockholm, som också var en stor begravningskassa. Verksamheten förlades till Norrköping. Under åren har på olika sätt ñrsäkringsrörelsen i över 300 understödsföreningar överlåtits till Livkronan varav 25 sedan 1975.

Styrelsen har sitt säte i Norrköping, men verksamhetsornrådet omfattar hela Sverige. Livkronan år en öppen förening. Alla i Sverige bosatta personer under 70 år har således möjlighet att bli medlemmar i begrav-

ningskassan.

Föreningsstämmans uppgifter utövas av en fullmäktigeförsamling. Val till denna äger rum bland medlemmama vart ljärde år. Medlemmarna indelas därvid i olika regionala Valkretsar. Fonderna uppgick vid 1988 års utgång till ca 233 milj. kr.

Den näst största begravningskassan är Allmänna Begravningsfonden- Trygghet, försäkringsförening, med 78 161 medlemmar vid 1988 års utgång. Fonden bildades år 1932 som ett resultat av att Centralsjukkassan Vänfast-Stockholm (sedermera Stockholms erkända Centralsjukkassa) måste avskilja sin begravningshjälpsverksamhet i samband med att kassan blev en erkänd sjukkassa. Fonden har ett nära samarbete med begravningsföreningen Fonus, konsumentkooperationens och folkrörelsemas begravningsorganisation varvid ombudsersättning utges. Även till fonden har under senare år ett stort antal begravningskassor överlåtit sina rörelser. Inte mindre än 144 understödsföreningar har sålunda gått upp i fonden, antingen genom överlåtelse direkt till fonden eller genom överlåtelse till föreningar som i sin tur överlåtit sina tillgångar till fonden.

Fonden är en öppen understödsförening och är öppen för alla under 60 år eller vid engångspremie 75 år. Medlemmar kan anslutas till föreningen såväl individuellt som kollektivt. Vart tredje år sker bland medlemmama

val till en fullmäktigeförsamling. Styrelseledamötema väljs på två år. Val

sker av ungefär halva antalet styrelseledamöter åt gången. Fonderna uppgick vid 1988 års utgång till ca 164 milj. kr.

Försäkringskassan Funebris (försäkringsförening) grundades år 1933

och meddelar kapitalförsäkring vid dödsfall. Av stadgarna framgår att medlemskapet innebär ett uppdrag åt Funebris att genom begravningsbyrå

SOU 1990: 101 Vad är 107

understödsföreningar?

som antagits som ombud ombesörja begravning eller kremering. Funebris samarbetar för detta ändamål med Sveriges

Begravningsentreprenörers

Förbund. Alla som inte fyllt att bli medlemmar av 70 år har möjlighet Funebris. Personer som inte krav ordinarie uppfyller stadgamas på medlemmar har i vissa fall möjlighet ansluta att genom en engångspremie sig till Funebris. Vart tredje år sker val bland medlemmama till en fullmäktigeförsamling. Antalet medlemmar uppgick vid 1988 års utgång till 26 017 och fonderna uppgick vid samma till tidpunkt ca 49 milj. kr.

Funebris utger ombudsersättning. Svenska Eldbegängelsekassan bildades försäkringsförening år 1932 på

initiativ av Svenska Eldbegängelseñreningen. sistnämnda som förening, numera sammanslagits med Sveriges och krematorieförbund

kyrkogårds-

(SKKF), är en ideell organisation med uppgift att verka för och

forskning

utveckling inom kyrkogårds- och krematoriesektom i landet. Kassan är en öppen understödsförening. Alla i Sverige bosatta personer kan erhålla medlemskap i kassan. Vidare kan ske. stad-

kollektivanslutning Enligt

garna har kassan till uppgift att och inom ramen för försäk-

ombesörja

ringssumman bekosta medlems Kassan skall därvid träffa

begravning.

överenskommelser med lämpliga begravningsbyråer om prislistor. I Stockholm berättigar medlemskap i kassan till rabatt då Ignis Eldbe-

gängelseñrenings begravningsbyråer i Stockholm anlitas. Föreningsståm-

mans funktioner utövas av en

fullmäktigeförsamling som väljs av före-

ningsmedlernmama på tre år. Valen sker landsdelsvis, varvid Stockholm räknas som en särskild landsdel. Landsdelama röstar olika år. Dessutom ingår styrelseledamötema i består fullmäktige. Styrelsen av fem personer samt den verkställande ledamoten. Även denna kassa använder av

sig ombud och utger ombudsersättning.

Kassan har gemensam administration med SKKF, Svenska

Eldbegängelseföreningen och Stockholms Eldbegängelseförening. Antalet medlem-

mar i kassan uppgick vid 1988 års utgång till 28 720 och fonderna uppgick vid samma tidpunkt till ca 68 milj. kr. Den största kvarvarande till ordens-

begravningskassan med anknytning

sällskapen är FGDO:s (Förenade Gamla Druid-Ordens) i Sverige understödsförening med 4 890 medlemmar vid utgången av år 1988.

samarbetsorgan

Till skillnad mot vad som gäller inom t.ex. finns

försäkringsbranschen

inte någon allmän organisation för

understödsföreningar.

Svenska Livförsåkringsföreningars Riksförbund är en samman- (SLR)

slutning av understödsföreningar som meddelar kapitalförsäkringar

avsedda att bestrida Inom SLR finns för närvaran-

begravningskostnader. de 14 begravningskassor däribland de samt sjuk- och begravningskassor,

största, med tillsammans över ca 300 000 medlemmar. De Fria Sjukkassomas Förbund,

som organiserade understödsförening-

ar som utgav sjukhjälp, har upplösts.

108 Vad är

understödyföreningar?

2.3¶Gällande lagstiftning

2.3.1¶Inledning

Vid utforrningen av de nuvarande bestämmelserna för understödsförebeträffande de ningar togs stor hänsyn till den dåvarande lagstiftningen ekonomiska föreningarna samt på försäkringsrörelse- och försäkringsavtalsornrådet.

2.3.2¶Lagen om ekonomiska föreningar

Lagens principer

Utmärkande för en ekonomisk förening är enligt 1987 års lag om ekononriska föreningar (nr 667), nedan kallad EFL, att föreningen genom ekonomisk verksamhet ekonomiska intresskall främja sina medlemmars sen och att medlemmama skall delta i verksamheten som konsumenter, leverantörer deltagande i verksameller på annat sätt. Genom kravet på heten föreningen en kooperativ karaktär. Denna ges den ekonomiska understryks av att medlemskapet i

kooperativa inriktning ytterligare

som huvudregel skall ha en princip skall vara öppet, att varje medlem röst samt av att utdelning av eventuella överskott skall ske i förhållande till varje enskild medlems deltagande i verksamheten.

Nyheter i lagen

EFL ersatte föreningar. Redan före EFL 1951 års lag om ekonomiska hade vissa reformer skett av föreningslagstiftningen. År 1980

partiella

infördes sålunda skärpta bestämmelser om redovisning och revision,

bl.a. koncemredovisning. Genom en lagändring år 1984

krav på särskild infördes möjligheter att genom s.k. förlagsinsatser ta till sig riskbärande

kapital.

EFL innebär framför allt en modernisering och förenkling av nuvarande bestämmelser. Bland märks bl.a. regler om verkställande

nyheterna

direktör och om effektivare revision. Bestämmelserna om föreningsled-

ningens medborgarskap och bosättning har mjukats upp när det gäller

nordiska medborgare. Fusion kan numera genomföras även genom att två föreningar förenas så att de bildar och ett en ny förening samt mellan en moderförening helägt dotterbolag.

Vissa andra ekonomiska föreningar

För vissa ekonomiska föreningar gäller särskilda lagregler. Som exempel kan nämnas bostadsrättsföreningar, sambruksförepå sådana föreningar Även understödsföreningar och de erkända ningar och föreningsbanker. arbetslöshetskassorna kan, åtminstone i vissa hänseenden, räknas till denna grupp. Lagama om bostadsrättsföreningar och sambruksföreningar innehåller talrika hänvisningar till EFL, medan föreningsbankema genom från år 1987 (nr 620) numera erhållit en självständig föreningsbankslagen lag.

SOU 1990: 101 Vad dr understödsföreningar? 109

De nuvarande lagarna om understödsföreningar och om arbetslöshetskassor innehåller omfattande hänvisningar till 1951 års lag om ekonomiska föreningar. I awaktan på nya lagar har hänvisningama till 1951 års lag fått fortsätta att gälla.

2.3.3¶Försäkringsrörelselagen

Försäkringsrörelselagens principer

Försäkringsbolagens verksamhet regleras i 1982 års försäkringsrörelselag (nr 713), nedan kallad FRL. Lagen vilar på ett antal grundläggande principer som syftar till att trygga en sund utveckling av försäkringsväsendet, i första hand genom soliditets- och skälighetsprincipema.

Soliditetsprincipen innebär att försåkringsbolagens soliditet bör vara sådan att de alltid kan fullgöra sina förpliktelser mot försäkringstagama. Innebörden av skälighetsprincipen kan sägas vara att försäkringspremierna skall vara skäliga och på ett skäligt sätt fördelas mellan försäkrings-

Skälighetsprincipen något annorlunda beroende på om det

tagare. uttrycks

gäller försäkring för vilken skall upprättas s.k. grunder eller för annan försäkring. För grundbunden försäkring uttrycks principen så att kostnaderna skall vara skäliga med hänsyn till försäkringens art. För arman försäkring sägs att premiesättningen skall vara skälig med hänsyn till den risk som försäkringen är avsedd att täcka, nödiga omkostnader för försäkringen samt omsándighetema i övrigt. Av FRL framgår vidare att skälighetsprincipen även omfattar andra villkor än premier.

En annan är eller separationsprincipen som

viktig princip specialitets-

innebär att med direkt livförsäkringsrörelse inte får förenas försäkringsrörelse som avser annat än personförsäkring. 1 i också att försäkringsbolag inte får bedriva annan

Slutligen gäller

rörelse än försäkringsrörelse. Dock får bolagen driva sådan verksamhet, i t.ex. som i praktiken är en förutsättning för risktäck-

kapitalförvaltning,

ningsrörelsen eller ett utflöde av denna. Undantag från denna princip kan I särskilda skäl för det. medges om det finns

Medgivande har endast lämnats då det kan anses föreligga garantier för att rörelsen drivs i försäkringstagamas intresse och att det finns ett 15 naturligt samband mellan den andra rörelsen och försäkringsverksamheten.

Nyheter i försåkringsrörelselagen

FRL ersatte 1948 års lag om försäkringsrörelse. Till grund för den nya lagen låg ett förslag från den s.k. försäkringsrörelseutredningen. Den nya lagen innebar främst en lagteknisk anpassning till 1975 års aktiebolagslag (nr 1385) och 1976 års bokföringslag (nr 125) medan de grundläggande principerna överfördes från 1948 års lag.

En del sakliga ändringar genomfördes dock. Bland dessa kan bl.a. nämnas en total omarbetning av reglerna om redovisning samt en ny avgränsning av koncembegreppet.

110 Vad är

understödsföreningar? SOU 1990: 101

De grundläggande redovisningsreglema anges inte i F RL utan i bokñringslagen. Genom stadganden undantas dock vissa av bokfö-

uttryckliga

ringslagens bestämmelser eller ersätts med andra regler.

Vad gäller de kompletterande anvisningar som försäkringsinspektionen

avses meddela framhålls bl.a. att de skall utformas så att de

främjar en

klar och rättvisande översikt av

ñrsäkringsbolagets ställning. Såvitt

gällde koncembildning innebär de nya reglerna bl.a. att även andra företag än svenska kan vara till

försäkringsbolag dotterbolag försäkrings-

bolag. Vidare öppnades för att förordna

möjlighet ñrsäkringsinspektionen

att FRL:s bestämmelser om koncerner skall tillämpas på vissa grupper av som samarbetar

ömsesidiga försäkringsbolag i koncemliknande

former.

1985 års ändringar i FRL

Från 1948 års om överfördes den s.k.

lag försäkringsrörelse behovsprin-

cipen till FRL. Denna innebar att koncession ñr princip ett nytt försäkringsbolag endast kunde medges om den avsedda rörelsen ansågs behövlig och även annars vara ägnad att en sund av försäk-

främja utveckling ringsväsendet.

Genom en fr.o.m. år emellertid lagändring 1985 upphävdes behovsprincipen. Koncession skall i fortsättningen inte den avsedda ges om verksamheten bedöms som med en sund av försäk-

oförenlig utveckling

ringsväsendet. I samband med denna

lagändring övervågdes också om begreppet

ñrsäkringsrörelse skulle definieras i FRL. Någon sådan definition infördes inte. I stället ett antal kriterier angavs i förarbetena son1 i praxis borde kunna till för

ligga grund bedömningen. Grundläggande kriterier

på försäkringsrörelse anges sålunda vara att verksamheten går ut på att yrkesmässigt göra åtaganden att mot vederlag utge ekonomisk

ersättning

eller utföra en bestämd vid ovissa händelsers prestation inträffande. Bestämmelsen om straff för olaga avskaffades och

försäkringsrönelse

i stället infördes en med

ordning förhandsgodkärmande och vitesförelägg-

ande. Efter viss förebild från EG infördes krav på att en koncessionsansökan skall åtföljas av en för att

verksamhetsplan komplettera uppgifter i bolagsordning och grunder.

Ytterligare framlagda ändringsförslag

Ovan redovisade i FRL från den s.k.

lagändringar byggde på ett förslag försäkringsverksamhetskommittén (FVK). FVK har härefter i olika

betänkanden framlagt till vilka

ytterligare förslag ändringar i FRL, ärmu

inte blivit föremål för Hit hör bl.a. lagstiftning. en översyn av soliditets-

och skâlighetsprincipema och rörande förslag gruppförsäkring. Dock har

vissa begränsade Så har t.ex.

ändringar gjorts. livförsäkringsbolagens pantsättningsskyldighet avskaffats.

I sitt slutbetänkande behandlade FVK bl.a. rörande frågor kapitalför-

valtning, försäkringssekretess och tillsynen över försäkringsbolagen.

SOU 1990: 101 Vad dr 111

understödsfäreningar?

Även den s.k kreditmarknadskomittén har i sitt slutbetänkande

förnyelse

av kreditmarknaden (SOU 1988:29) behandlat

försäkringsbolagens kapitalförvaltning.

Försäkringsavtalslagen

Nuvarande lag

Lagen (1927:77) om försäkringsavtal, nedan kallad FAL, för alla gäller slags försäkringar utom återförsäkring, vissa uppräknade typer av social-

försäkringar samt försäkringar som avses i konsumentförsäkringslagen

( 1980:38). Lagen gäller således också för understödsföreningar. FAL är i stor tvingande. Avtalsfriheten är emellertid när

utsträckning fullständig

det gäller frågan om vad försäkringen täcker eller ñr vilka risker försäkringen skall erbjuda skydd. Huvudförpliktelsen för

försäkringstaga-

ren är att betala premien. Vid sidan härav har denne ett antal biförpliktelser. Sålunda har försäkringstagaren bl.a. en i om

upplysningsplikt fråga

förhållanden som har betydelse för försäkringsgivarens

riskbedömning. Om försäkringstagaren försummar kan upplysningsplikten försäkringsgi-

varen bli helt fri från ansvar. Försäkringsgivaren kan också ha ett begränsat ansvar i förjämkat hållande till vad som mot bakgrund ha av den erlagda premien skulle gällt om han från början fått korrekta den s.k.

upplysningar, proratare-

geln, något som aktualiseras bLa. när försäkringstagaren av vårdslöshet

lämnat en oriktig uppgift.

En behöver till

försäkringsgivare inte utge ersättning den som uppsåt-

ligen eller vid arman försäkring än livförsäkring även av grov vårdslöshet orsakat den uppkomna skadan. För självmord gäller som att

huvudregel

försäkringsersättning utgår om tre år förflutit sedan teck-

försäkringen

nades. Vid dröjsmål med får

prerniebetalning försäkringsgivaren såga upp

försäkringen. Kortare uppsägningstid än tre dagar får inte förekomma.

Genom ett förmånstagarförordnande kan förordna försâkringstagaren

att någon annan än han själv skall Ett

uppbära försäkringsbeloppet.

förordnande kan vara eller

återkalleligt oåterkalleligt. Oåterkalleliga förmånstagarförordnanden kan inte utmätas hos försäkringstagaren.

Detsamma gäller försäkringar som på regelbundet bygger sparande och tagits på försäkringstagarens eller dennes makes liv.

Förslaget till personförsäkringslag

Försäkringsrättskommittén framlade år 1986 ett förslag till en särskild

personförsäkringslag (SOU 1986:56). Efter remissbehandling bereds förslaget f.n. i justitiedepartementet.

Lagen skall i princip gälla för all privat liv-, sjukoch olycksfallsförsäkring som meddelas av försäkringsbolag. l allt väsentligt är lagen tvingande. Möjligheter till mer vittgående avsteg från beståmmelsema ges

bara ñr kollektivavtalsgrundade som vilar centralt försäkringar på

kollektivavtal och vissa med dem besläktade av

försäkringar för grupper

näringsidkare (Lex. lantbrukare).

112 Vad är

understödsföreningar?

lagförslaget innebär en reglering av informationen till försäkringstagarna i form av ganska allmänt hållna näringsrättsliga regler om infomiationsskyldighet för bolaget vid ingående och upphörande av försäkringsavtalet samt under försäkringstiden. Men lagen innehåller även en regel om civilrättsligt ansvar för försäkringsbolaget vid försummad inforrnation. Om en försäkringstagare inte får vederbörliga upplysningar om väsentliga avgränsningar i försäkringsskyddet kan avgränsningama i princip inte åberopas av försäkringsbolaget.

En försäkringssökande får en självständig rätt att teckna den försäkring som försäkringstekniken medger utan att vara beroende av försäkringsbolagets välvilja.

försäkringsbolaget i

En livförsäkring kan endast sägas upp i förtid av en del allvarliga fall av kontraktsbrott. Däremot kan försäkringspremien och villkoren i övrigt ändras under försäkringstiden om särskilda omständigheter motiverar det. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring ges vissa vidgade möjligheter att säga upp avtalet i förtid. Som en allmän princip slås fast att en tekniska värde vid varje tid tillhör

personförsäkrings

försäkringstagaren och skall ställas till hans förfogande senast när försäkringen upphör.

Bestämmelserna om följderna av försäkringstagarens åsidosättande av upplysningsplikten har liberaliserats. Bolagets ansvarsfrihet vid svek m.m. samt prorataregeln består. Undantagsvis skall dock huvudreglema kurma frångås om de skulle leda till ett resultat som är uppenbart oskäligt mot försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare.

Vidare har en särskild s.k. oantastbarhetsregel föreslagits. Enligt denna skall andra oriktiga uppgifter än sådana som meddelas svikligen eller i strid mot tro och heder inte få åberopas när mer än två år har förflutit från det försäkringen tecknades. Karenstiden vid självmord har törkortats från tre till ett år.

Fomikravet på förmånstagarförordnanden har skär-pts. Förordnanden skall endast kunna ske genom skriftligt meddelande till försäkringsbolaget. Dock föreslås samtidigt införandet av ett s.k. legalt förrnånstagarförordnande som skall gälla om försäkringstagaren avlider utan att ha upprättat något särskilt förmånstagarförordnande, vilket får betydelse då bestämmelser om borgenärsskydd och arvsskatt skall tillämpas. Med undantag för mindre belopp typ begravningshjälp skall halva beloppet tillfalla den efterlevande maken medan den andra halvan skall tillfalla övriga arvingar.

Såvitt gäller förhållandet till borgenärerna innebär förslaget vissa viktiga ändringar. Även om någon förmånstagare inte insatts skall en försäkring efter försäkringsfallet under vissa omständigheter vara skyddad mot utmätning. Förutsättningen är att den som skall ha det utfallande beloppet behöver det för sin försörjning och att den försäkrade försörjt eller varit skyldig att försörja den berättigade. Om en arbetsgivare tecknat försäkring på sina anställdas liv kan den i princip inte tas i anspråk för arbetsgivarens skulder.

En arman nyhet i förslaget i förhållande till FAL är att gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring regleras. För dessa försäkringar

SOU 1990: 101 Vad är 113

understödsföreningar?

skall många av de regler som annars skall tillämpas på individuell försäkring också gälla. Dessutom ges särskilda regler om bl.a. information och uppsägning av försäkringen och förfoganden över denna. Försâkringsbolaget skall sålunda utfärda försäkringsbesked till de försäkrade. En uppgift i beskedet som avviker från försäkringsavtalet kan åberopas av en försäkrad

i god tro, om inte bolaget inom viss tid före försäkringsfallet skickat ut ett nytt besked. Oriktiga uppgifter som lämnats av annan än den försäkrade själv får inte åberopas av bolaget. Fömiånstagarförord- = nande får göras genom att tas in i försäkringsvillkoren. i Vid s.k

obligatorisk gruppförsäkring och vid kollektivavtalsgrundad försäkring är gruppen resp. arbetsgivaren enligt förslaget att anse som försäkringstagare. Den försäkrade behandlas dock som försäkringstagare vid tillämpning av reglerna om förfogande över försäkringen och borgei närsskydd samt i fråga om rätten till försäkringsersättning i övrigt.

Understödsföreningslagstiftningen 1

Lagen om understödsföreningar från år 1972 (nr 262), nedan kallad UFL, omfattar föreningar för inbördes bistånd som utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse meddelar arman än

personförsäkring

arbetslöshetsförsäkring. Beroende på den verksamhet som bedrivs av ,i understödsföreningama indelas de i pensionskassor, begravningskassor, sjukkassor samt sjuk- och begravningskassor.

r

Genom UFL infördes kravet på en understödsförening att den skall

F

vara sluten eller avgränsad ñr en på visst sätt avgränsad persongrupp. E Öppna föreningar som registrerats innan UFL trätt i kraft får dock * fortsätta sin verksamhet.

Efter förebild av försäkringsrörelselagstiftningen gjordes vidare behovsprincipen tillämplig även på understödsföreningama.

Understödsföreningar står under tillsyn av försäkringsinspektionen och

skall vara registrerade hos denna.

Minsta antalet medlemmar i en skall enligt UFL

understödsförening

vara 100. I tre fall krävs dessutom att antalet medlemmar uppgår till 500. Det gäller för pensionskassor som endast meddelar förtids- eller efterlevandepension utan samband med ålderspension, för begravningskassor samt sjuk- och som meddelar över

begravningskassor kapitalförsäkring

1 000 kr. per medlem och för sjukkassor samt för sjuk- och begravningskassor som meddelar sjukpenning för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd.

Efter mönster av försåkringsrörelselagstiftningen infördes genom UFL, vid sidan av kravet på soliditet, även krav på att stadgarna skall vara så utformade att de uppfyller skälighetsprincipen. Såvitt gäller understödsföreningama har dock denna princip på så sätt modifierats att hänsyn skall kunna tas till en förenings traditioner och andra särförhållanden som kan känneteckna en förening.

Mot bakgrund av införandet av skälighetsprincipen infördes också bestämmelser om rätt till fribrev eller återköp av Möjligheter-

försäkring.

na att placera de medel som avsatts för försäkringsverksamheten vidgades

114 Vad är understödsföreningar?

betydligt, bl.a. genom införandet av en s.k. fri sektor i försäkringsfonden. Högsta tillåtna kapitalförsälcringsbelopp höjdes kraftigt och uppgår numera till i princip 15 000 kr. för en medlem.

En understödsförening skall minst vart femte år upprätta försäkringsteknisk utredning. Föreningar som meddelar sjukpenning för högst 180

dagar avseende ett sammanhängande sjuklighetstillstånd och/eller sjuk-

vårdsersättning behöver inte upprätta sådan utredning.

Såvitt gäller bestämmelser om styrelse, ñrmateckning, revision och ñreningssamnranträden sker direkta hänvisningar till lagstiftningen om

ekonomiska föreningar.

Bestämmelserna i FAL har särskild betydelse när det gäller uteslutning av medlemmar samt medlemmars upplysningsplikt. Med stöd av bestämmelsen i 36 § avtalslagen (1915:218) kan vidare försäkringsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende om villkoret är oskäligt med hänsyn till t.ex. stadgamas innehåll eller senare inträffade omständigheter.

2.4¶Utländska förhållanden

2.4.1¶Finland

Den finska motsvarigheten till understödsförening är understödskassa. Med understödskassor avses pensionskassor, sjukkassor och begravningskassor samt andra kassor och ringar som bedriver social pensionsförsäkringsverksamhet. Den företeelse som i Finland benämns försäkringsföreningar motsvarar inte understödsföreningarna i Sverige utan är mindre

ömsesidiga försåkringsföretag som i princip bedriver arman försäkrings-

rörelse än personförsäkring. De motsvarar närmast de svenska lokala

skadeförsäkringsbolagen.

Den nuvarande lagen om understödskassor är från år 1942. Våren 1989 lade kommissionen för förnyande av lagstiftningen om understödskassor fram ett kommittébetänkande med förslag till en ny lag (kommittébetänkande 1989:16). Av kommittébetänkandet framgår bl.a. följande statistiska uppgifter om understödskassoma.

Vid utgången av år 1988 fanns 232 understödskassor. Av dessa var 28 pensionskassor, 191 sjukkassor och 13 begravnings- och avgångskassor. Av pensionskassoma meddelade 12 kassor lagstadgad pensionsförsäkring. I Finland finns inte någon motsvarighet till de svenska allmänna pensionsfondema, utan motsvarande tillgångar administreras av understödskassor, pensionsstiftelser och enskilda försäkringsbolag. Av sjukkassorna förmedlar 108 ersättning enligt lagen om sjukñrsåkring.

Under åren 1980-1988 bildades 18 nya understödskassor, som alla var sjukkassor. Under samma tid likviderades 55 kassor.

Antalet medlemmar i kassoma uppgick vid utgången av år 1987 till ca 354 000 varav ca 102 000 i pensionskassor, ca 199 000 i sjukkassor och 53 000 i begravnings- och avgångskassor. Genomsnittliga medlemsantalet var l 525 medlemmar. Den minsta kassan hade 33 medlemmar och den största 18 610.

Vad är

understödsföreningar?

Understödskassoma uppbar under år 1987 försâkringsavgifter om totalt ca 1,4 miljarder ñnska mark (FIM) vilket var högre än för de svenska

understödsföreningama. Denna summa inkluderar

inte avgifter och bidrag till sjukkassor enligt lagen om sjukförsäkring. Avgifterna fördelade sig med ca 262 milj. FIM på sjukkassor, 710 milj. FIM på pensionskassor som meddelade lagstadgad pensionsförsâkring, 454 milj. FIM på övriga pensionskassor och 12 FIM

milj. på

begravnings- och avgångskassor. De totala tillgångarna i understödskassoma är lägre än i de svenska

understödsföreningarna. Pensionskassomas försäkringsfonder vid ut-

gången av år 1987 uppgick till totalt 7,5 miljarder FIM, sjukkassomas till 16 milj. FIM och begravningsoch avgångskassomas till 37 milj. FIM. Till detta kommer att de finska understödskassorna dessutom har eget kapital, vilket vid 1987 års utgång i pensionskassorna uppgick till 8 milj. FIM, i sjukkassorna till 151 milj. FIM och i begravnings- och avgångskassoma till 27 milj. FIM. I lagen anges det minsta antal medlemmar en kassa måste ha. Detta minimiantal varierar mellan 30 och 300, beroende på kassans åtaganden gentemot sina medlemmar men skall enligt vara 100.

huvudregeln

En understödskassa skall bildas av särskilda stiftare. En understödskassas stadgar skall bl.a. innehålla bestämmelser om grundfondens eller garantikapitalets storlek och om ränta på detta kapital, vilka som får bli medlemmar i kassan, storlek,

medlemsavgiftemas

eventuella fortlöpande bidrag samt understödens storlek eller grunderna för deras fastställande, om för fastställande av eventuell grunderna

tillskottsavgift, om kapitalförvaltningen och om garantigivares och

bidragsgivares eventuella risksätt. Stadgama skall stadfästas av social- och hälsovårdsministeriet. En kassa kan ha ett särskilt garantikapital. Avgifterna skall fastställas så att de täcker den ansvarighet medlemmarna förorsakar kassan jämte skäliga förvaltningskostnader. Ansvarighetens utjämnande mellan medlemmarna skall ordnas så att den inte äventyrar kassans soliditet. Ministeriet skall fastställa avgifterna eller grunderna för deras beräknande.

Kassa som beviljar sjukhjâlp

i över ett år eller som beviljar pensioner skall ha en premiereserv. Varje understödskassa skall upprätta en ersättningsreserv. Tillgångar motsvarande premiereserv och ersättningsreserv i kassor som är skyldiga att upprätta premiereserv skall placeras i värdehandlingar på det sätt som social- och hälsovårdsministeriet förordnar. Understödskassoma står under tillsyn av social- och hälsovårdsministeriet. Alla kassor är att tillhöra en central som står

förpliktade förening,

under tillsyn av ministeriet. De röstberättigade utövar sin rösträtt på kassamöten. De

röstberättigade

kan utse ett särskilt representantskap, som bl.a. kan utse styrelse. Understödskassa kan även stiftas av en juridisk person, t.ex. ett bolag eller en stiftelse. Om en kassa uppbär fortlöpande bidrag har

bidragsgiva-

ren rätt att utse styrelseledamöter om stadgarna medger detta. Enligt lagen får emellertid flera bidragsgivare utse hälften av

sammanlagt högst

styrelseledamötema.

116 Vad är understödsföreningar? SOU 1990: 101

Om en understödskassa inrättats för anställda hos en viss arbetsgivare kan med arbetsgivarens samtycke i kassans stadgar införas en bestämmelse om de anställda skall anses som medlemmar av kassan. Om en kassa bedriver sådan verksamhet som förutsätts i lagarna om pension för arbetstagarna (APL) eller för företagare (FÖPL) kan, med social- och hälsovårdsministeriets medgivande, i stadgarna införas en bestämmelse enligt vilken representantskapet väljs av vederbörande arbetsgivare- och arbetstagarorganisation.

Beträffande de pensionskassor som enbart bedriver i APL och FÖPL förutsatt verksamhet utövar pensionsskyddscentralen de uppgifter såvitt gäller registrering och tillsyn som social- och hälsovårdsministeriet utövar beträffande övriga kassor.

Vidare avger centralens styrelse yttrande över fastställelse av stadgar. Pensionsskyddscentralen fungerar som en övervaknings- och clearingscentral inom det statligt reglerade pensionssystemet.

Den kommission som utarbetat lagförslaget har även låtit upprätta en

sammanfattning av förslaget på svenska. sammanfattningen ingår som

bilaga till detta betänkande. En proposition i frågan väntas under hösten 1990.

2.4.2¶Danmark

Understödsföreningar

I Danmark fanns vid 1987 års utgång 30 begravningskassor med totalt ca 187 000 medlerrunar. Dessa föreningar regleras i en lag om begravningskassor och kremeringsñreningar från år 1940.

Enligt denna lag förstås med begravningskassor sådana föreningar som

har till uppgift att uppbära periodiska avgifter för att betala sina medlemmars begravning eller kremering eller att utge engångsbidrag vid medlemmars död.

Lagen omfattar inte obligatoriskt föreningar med under 100 medlemmar och som ger understöd med mindre än 100 DKK.

Begravningskassor får inte utan tillsynsmyndighetens (Finanstilsynets) samtycke driva annan rörelse än nu angetts.

I lagen ställs upp vissa minimikrav på vad stadgarna skall innehålla. Hit hör bl.a. föreningens ändamål, förutsättning ñr medlemskap och gottgörelse vid utträde samt medlemmarnas rättigheter och förpliktelser. Vidare skall frågor som redovisning, revision, placering och pantsättning

av tillgångar

samt användning av överskott regleras i stadgarna. En kassa får inte börja sin verksamhet innan stadgarna godkänts av Finanstilsynet. Styrelsen skall väljas av och bland medlemmarna. De tillgångar som skall täcka kassans förpliktelser gentemot medlemmarna skall placeras som inlåning i danska banker eller i obligationer. Inlåningsbeviset eller värdepapperet skall vara pantförskrivet (båndlagt) till täckande av kassans förpliktelser. Räkenskaper och förvaltningsberâttelse skall årligen insändas till Finanstilsynet.

Minst vart femte år skall föreningen dessutom till

Finanstilsynet

inánda uppgift om medlemmama samt om understödens och bidragens

SOU 1990: 101 Vad är understödsförerzingar? 117

storlek. Finanstilsynet skall vidare vart femte år gå igenom varje enskild kassas ekonomiska ställning. Finanstilsynet kan därefter utfärda anvisningar om höjning av medlemsavgifter eller nedsättning av understöd.

Pensionskassor I Danmark fanns vid 1988 års utgång 116 pensionskassor med uppgift att trygga pensionen för de anställda i ett visst privat företag eller koncern. Det totala antalet medlemmar uppgick vid samma tidpunkt till ca 39 000. Endast 31 kassor hade mer än 200 medlemmar. De sammanlagda tillgångarna i pensionskassoma uppgick vid utgången av år 1987 till drygt 21 miljarder DKK.

De nu aktuella pensionskassoma, s.k. ñrmapensionskasser, regleras i en särskild lag. En ny lag om tillsyn av ñrrnapensionskassor trädde i kraft i maj 1989.

De pensionskassor som omfattar personer med samma utbildning oavsett var de är anställda, eller anställda och egna företagare vid flera olika företag inom samma bransch, s.k. tvärgående pensionskassor, är till viss del underkastade bestämmelserna i den danska försäkringsrörelselagen.

En företagspensionskassa måste i princip ha minst 50 medlemmar för att själv kurma meddela pension. Verksamheten kan inte börja förrän Finanstilsynet godkänt kassans stadgar och ekonomiska och tekniska grunder samt gett kassan koncession. Vidare måste kassan registreras.

I stadgarna skall bl.a. anges hur stora pensionsbeloppen skall vara samt hur de beräknas och skall utbetalas. Vidare skall anges vilka rättigheter en medlem av kassan har vid utträde eller då kassan upplöses.

Styrelsen skall bestå av en ordförande och ett antal övriga styrelseledamöter. Av dessa skall minst hälften utses av och bland medlemmarna i kassan. En pensionskassa skall ha en av Finanstilsynet godkänd aktuarie vars ställning och funktioner stärkts i den nya lagen. Minst en av revisorerna skall vara statsauktoriserad eller registrerad.

För att inte försvåra för en medlem att byta försäkringsgivare har medlemmen vid utträde ur en pensionskassa rått till samma ersättning

som vid återköp av pensionsförsäkringar i försäkringsbolag.

De tillgångar som skall utgöra täckning för pensionskassans förpliktelser gentemot medlemmarna skall i huvudsak placeras på samma sätt som

de tillgångar som skall täcka försäkringsfonden i ett livförsäkringsbolag.

1 Det görs i detta sammanhang inte något särskilt undantag för placering i i det företag till vilket kassan är knutet. l

Möjligheterna till kapitalplaceringar har utvidgats väsentligt i överensstämmelse med samtidigt genomförda ändringar i försäkringsrörelselagen för tvärgående pensionskassor. Företagspensionskassor kan alltså tillsammans med en annan pensionskassa eller ett försäkringsbolag placera sina tillgångar i en form av investmentbolag som kallas kapitalförmedlingsaktiebolag.

Bestämmelserna om redovisning har anpassats till försäkringslagstiftningen. En anledning till detta är att underlätta uppställning av beräkningsunderlag för realränteskatt. Några bestämmelser om koncemredovis-

118 Vad är

understödsföreningar?

ning har emellertid inte införts. Benämningen premiereserv och försäk-

ringsfond har utbytts mot pensionsavsåttningarK

Pensionskassan skall årligen till samt

Finanstilsynet inge årsredovisning

verksamhetsberättelse. Vidare skall kassan minst år låta aktuarien

varje utföra en försâkringsteknisk utredning. Finanstilsynet kan med stöd av

denna därefter utredning ålägga kassan att nedsätta sina pensionsåtaganden eller höja intäkterna.

De danska och

begravningskassoma ñrmapensionskassoma omfattas

inte av EG:s direktiv om

försäkring.

2.4.3¶Storbritannien

Den brittiska till de svenska

motsvarigheten understödsföreningama

benämns Friendly Societies. Liksom beträffande

understödsföreningama

kan deras ursprung ledas tillbaka till de medeltida De första gillena. Friendly Societies tillkom i mitten av 1600-talet.

Deras ändamål var ömsesidig hjälp vid sjukdom, dödsfall, arbetslöshet m.m. Vissa meddelade endast

sammanslutningar begravningshjälp för att

undvika medan andra

fattigbegravning, gav understöd vid sjukdom,

olycksfall eller arbetslöshet eller meddelade änke- och

ålderspensioner.

Som ett led i deras verksamhet ingick ofta att medlemmarna

erbjuda

social samvaro på t.ex. den lokala puben eller i anslutning till någon gudstjänstlokal. Den första lagen om Societies tillkom år 1793.

Friendly Utvecklingen av Societies

Friendly stod i nära samband med arbetarrörelsens framvâxt under 1800-talet och de av denna rörelse

skapade koope-

rativa organen. Lagama om Friendly Societies omfattade även samman-

slutningar med annan verksamhet. Sålunda

registrerades under dessa

lagar världens första moderna som bildades år 1844

konsumentförening

av några vävare i Rochdale. Eftersom Societies Friendly i början av 1800-talet var den enda

lagliga arbetarorganisationen var det därför vanligt att

fackföreningar registrerade sig som Friendly Societies. År 1801 fanns det i och Wales över 7 000

England Friendly Societies

med mellan 600 000 och 700 000 medlemmar. I mitten av 1800-talet upprättades en särskild för Antalet

lagstiftning kooperativa företag.

Friendly Societies växte och år 1874 farms det i England och Wales 32 000 Friendly Societies med 4 milj. medlemmar. Bland Societies växte under Friendly 1800-talet olika

ordenssällskap

som Odd-Fellows i betydelse på bekostnad av de äldre lokala sammanslutningama. Ordenssällskapen meddelade i första hand och

sjuk- olycks-

fallsunderstöd. Dessa ordenssällskap spreds även utomlands. I Sverige finns fortfarande mindre

fyra understödsföreningar med till

anknytning

Odd Fellows och en större med till Förenade

förening anknytning Gamla

Druid-Orden. i stället

Begravningshjälp började meddelas av Friendly

Societies som bedrev industrial assurance, en försäkringsform som innebär att försäkringsavgifter uppbärs genom personliga hembesök från en gång i veckan upp till varannan manad av särskilda inkasserare.

En tillsynsmyndighet tillkom

år 1855. Större lagar rörande Friendly

Societies utfärdades år 1875 och år 1896 (för en utförlig redovisning på

SOU 1990: 101 Vad är

understödsfäreningar?

svenska av 1896 års lagstiftning kan hänvisas till ett år 1905 utgivet kommittébetânkande angående Vissa IV).

försäkringsanstalter, bilaga

Nuvarande bestämmelser

för Friendly Societies återfinns i allt väsentligt i 1974 års Friendly Societies Act.

Friendly Societies, i fortsättningen kallade föreningar, kan vara regi-

strerade eller oregistrerade. Registrering av ñreningar sker enligt Friendly Societies Act. En Oregistrerad förening lyder inte under denna lag. Om en sådan förening meddelar livförsäkring eller annan försäkring som regleras i 1982 års brittiska är den emellertid

försäkringsrörelselag

underkastad bestämmelserna i den lagen. Den kan inte heller bedriva industrial assurance. Varken registrerade eller oregistrerade

föreningar

är juridiska personer. Registrerade föreningar kan emellertid i styrelseledamötemas namn inneha tillgångar och föra talan inför domstol. Oregistrerade kassor saknar dessa möjligheter. De åtnjuter emellertid, liksom de registrerade, vissa skattebefrielser. Av den allmänna bolagslagstiftningen följer att de får ha högst 20 medlemmar.

För krävs bl.a. att har minst medlemmar

registrering föreningarna sju

och antar särskilda stadgar. Dessa skall bl.a. innehålla bestämmelser om årsredovisning och särskild redovisning för

verksamhetsgrenar som inges

till tillsynsmyndigheten. Stadgama skall också innehålla en rätt för en minoritet av medlemmarna att kräva särskild granskning

av tillsynsmyndigheten.

En förening som meddelar måste till

livrânteñrsälcring tillsynsmyndigheten redovisa beräkningen av medlemsavgiftema. skall vara Beräkningen

godkänd av en kvaliñcerad aktuarie.

För ñreningama gäller vidare, till skillnad från de engelska försäk-

ringsbolagen, vissa begränsningar vid placering av samrnanslutningens tillgångar.

Föreningarna kan utge understöd åt medlemmar och deras vid

anhöriga

sjukdom, pensionering eller förlust av make eller till avlidna medlemmars efterlevande bam. Understöd kan även utges åt medlemmama när de blir arbetslösa.

Vidare kan föreningarna meddela för livsfall, dödsfall

kapitalförsäkring

och födelse samt livränteförsäkring. för dödsfall kan tecknas

Försäkring

på såväl medlemmarna som vissa av deras närmast anhörigas liv.

Såvitt gäller kapitalförsäkring får den en kan

årliga avgift förening

uppbära från en medlem uppgå till högst 100 pund. Vid kapitalförsäkring på föräldrars eller farföräldrars liv är högsta försäkringsbelopp begränsat till endast 30 pund.

Enligt lagen kan föreningarna fortfarande försäkra medlemmarnas

arbetsverktyg.

En förening kan meddela

en eller flera av nu uppräknade understöd

eller försäkringar.

Medlemsavgiftema betalas av medlemmarna själva. Lagen förutsätter vidare att medlemmarna

är fysiska personer. Någon motsvarighet till de svenska tj äntepensionskassoma där arbetsgivaren ensam betalar avgifterna finns därför inte. I de som meddelar

sammanslutningar försäkringar

enligt tjänstepensionsordningar kan emellertid en arbetsgivare som är en

juridisk person gå in som medlem för att på detta sätt bidra till pensionsplanen. Föreningarna är vidare oförhindrade att ta emot donationer. Allt efter verksamhetens huvudsakliga kan man i Storbritan-

inriktning

nien, liksom i Sverige, dela in de olika föreningarna i

begravningskassor,

pensionskassor, sjukkassor m.m. Hospital and Convalescent Societies” äger antingen egna sjukhus eller sjukhem där medlemmarna kan vårdas eller säkerställer genom donationer till andra sjukhus och sjukhem att medlemmarna kan få vård där. Det årliga överskottet i föreningarna fördelas på olika sätt. I vissa föreningar ackumuleras överskottet i den fond från vilken kostnaderna för försäkringsfallen utbetalas, medan i andra, s.k. societiu, hela

dividing

överskottet fördelas kontant varje år mellan medlemmarna. Några föreningar, s.k. deposit societies, fungerar som en blandform av bank och försäkringsgivare. I dessa kassor sätts medlemmarnas in dels på

avgifter försäkringsfonden, dels på personliga räntebärande konton. Sjukersätt-

ning utbetalas dels från försäkringsfonden dels från det personliga kontot. Vid medlemmens dödsfall utbetalas vad som återstår på det personliga kontot. Föreningarna står under av en särskild The

tillsyn myndighet, Registry

of Friendly Societies, under finansministeriet, medan av försäk-

tillsynen

ringsbolagen utövas av handels- och industriministeriet. Två viktiga händelser som påverkat Friendly Societies är genomförandet av EG:s livförsäkringsdirektv från år 1979 och nya regler för hela den brittiska finansmarknaden av Financial Services genom antagandet Act, som trädde i kraft den l juli 1988.

EG:s livförsäkringsdirektiv är som meddetillämpliga på de föreningar lar livförsäkring och

lång sjukförsäkring och vars årliga premieintäkt överstiger 500 000 ECU (europeiska betalningsenheter). De berörda sammanslutningama underkastas samma soliditetskxav som de brittiska försäkringsbolagen vad gäller solvensmarginal och garantifond. I stället har de befriats från de inskränkningar i som

placeringsverksamheten

gäller för andra föreningar. Liksom ñr

vad gäller bolagen uppställs soliditetsberäkningen särskilda regler för värdering av tillgångarna. Av

det totala antalet om 486 föreningar som fanns vid utgången av september 1989 var 37 sådana De har totalt över 90 % av

direktivföreningar.

samtliga föreningars fonder och inkomster av

medlemsavgifter.

I EG-direktiven för har man varit tvungen att göra en särskild reglering en form av permanent sjukförsäkring utan uppsägningsrätt som meddelas av Friendly Societies. Financial Services Act omfattar som meddelar

föreningar livförsälcring

och viss lång sjukförsäkring. Dessa i denna

försäkringsformer jämställs

lag med andra finansiella investeringar. Syftet med lagen är att öka skyddet ñr privata investerare genom bl.a. ökad information om olika

investeringsmöjligheter och större krav på investeringsverksamheten. Den

nya lagen innebär bl.a. att vissa tillsynsfunktioner får överföras från tillsynsmyndigheten till vissa s.k. organisationer, som

självreglerande

föreningarna kan bilda för att själva övervaka av Financial

tillämpningen

Services Act. Hösten 1988 hade 206 blivit medlemmar av

föreningar

LAUTRO (Life Assurance and Unit Trust Regulatory Organisation) som även omfattar

livförsäkringsbolag.

Som en konsekvens av Financial Services Act har ett antal föreningar under år 1987 bildat en frivillig garantiordning för att stötta varandra och därigenom skydda medlemmarna i en enskild förening som inte kan infria sina ñrpliktelser mot medlemmarna. I oktober 1989 omfattade denna garantiordning 196 föreningar.

Organisatoriskt finns det tre huvudsakliga grupper av föreningar, nämligen de inledningsvis nämnda ordenssällskapen, som driver sin verksamhet genom särskilt registrerade filialer, collecting societies, och en tredje grupp som består av de föreningar, vars verksamhet bedrivs direkt utan några särskilt registrerade filialer och som inte heller är collecting societies.

Det fanns sammanlagt 486 registrerade föreningar vid utgången av september 1989, medan det totala medlemsantalet vid utgången av år 1987 uppgick till 19 Av dessa tillhörde ca 16 miljoner

knappt miljoner.

någon av de olika collecting societies. Fonderna uppgick samma år till ca 4 miljarder pund, varav ca 1,9 miljarder pund i collecting societies.

Antalet ordenssållskap uppgick vid utgången av september 1989 till 20 och deras filialer till totalt ca 2 500 vilket utgjorde en halvering sedan år 1970. Antalet medlemmar i denna grupp uppgick vid utgången av år 1987 till ca 450 000 mot nära 900 000 år 1970.

De olika filialer som kärmetecknar denna grupp går i dagligt tal under benämningar som loger eller liknande. I praktiken är de snarare självständiga föreningar än sedvanliga filialer, medan

moderföreningen

fungerar som Centralorganisation.

Collecting societies är föreningar som bedriver industrial assurance. ;I Dessa försäkringar regleras i en särskild lag som även omfattar industrial assurance som bedrivs av försäkringsbolag. Försäkringarna, som vanligen i l ,. endast uppgår till mindre belopp, avser oftast betalning av begravningsl x kostnader vid medlemmens eller dennes anhörigas dödsfall. Försäkrings- ., ,. l formen industrial assurance till

påminner viss del om den i Sverige å.

tidigare meddelade folklivförsäkringen. Personlig inkassering av premier

upphörde i Sverige under 1940-talet.

Även för collecting societies kan av statistiken utläsas en stark minskning av antalet föreningar och anslutna medlemmar. År 1970 uppgick således antalet föreningar inom denna grupp till 71 med ett totalt antal försäkringar såvitt avsåg livförsåkring om nära 26 miljoner. Vid utgången av september 1989 uppgick antalet föreningar till 29 och antalet livförsäkringar till ca 16 miljoner vid utgången av 1988.

Också i den tredje gruppen har antalet kraftigt minskat

föreningar

mellan åren 1970 och 1989, från ca 700 till ca 437. Medlemsantalet sjönk förhållandevis något lägre eller från ca 4 miljoner till 2,6 miljoner vid utgången av 1987.

Trots den redovisade nedåtgående tendensen när det gäller såväl antalet föreningar som medlemsantalet i dessa sker fortfarande en viss nybildning av föreningar. Sedan början av 1980-talet rör det sig därvid så gott som uteslutande om pensionslösningar för delägare i enskilda företag i

122 Vad är SOU 1990: 101

understödsföreningar?

form av livränteförsåkringar. Vid utgången av september 1989 fanns 158 sådana föreningar. Dessa utgör också anledningen till att antalet föreningar faktiskt stigit under senare år. Vid utgången av år 1985 var antalet

föreningar 421.

Friendly Societies Act omfattar också vissa

välgörenhetsorganisationer,

låneinrättningar, klubbar för rekreation samt organisationer för understöd av vetenskapliga och kulturella ändamål. Under den särskilda faller också den industrial

tillsynsmyndigheten

assurance som bedrivs av Vidare har

försäkringsbolag. myndigheten

tillsyn över vissa allmännyttiga kooperationer inom t.ex. konsument-och jordbrukskooperationen. Till denna kategor[Bi hör också några enstaka försäkringbolag. Själva tillsynen över dess utövas av handels- och

industridepartementet.

lagstiftningen om Friendly Societies är f.n. föremål för översyn. Även i Republiken Irland finns Societies. För Friendly dessa gäller fortfarande den under det brittiska styret antagna lagen om Friendly Societies från år 1896, som omnåmnts ovan.

2.5¶Vissa särdrag beträffande

understödsföreningarna

Inledning

En understödsñnening kan som av det åtminstone

framgått föregående,

i vissa hänseenden, karaktäriseras som en ekonomisk som

förening

bedriver försäkringsrörelse. Av historiska och andra orsaker med

hänsyn

till verksamheten skiljer sig emellertid från såväl

understödsföreningarna ekonomiska föreningar som försäkringsbolag. Åtminstone i av början

1900-talet kan understödsföreningarna i stället sägas ha stått närmare de stiftelser och ideella föreningar som meddelar understöd.

behovsprövat

Såvitt gäller jämförelsen mellan och ekonomiska

understödsföreningar

föreningar redogörs i första hand för skillnaderna när det gäller medlems-

rekrytering och medlemsinflytande. När det gäller mellan jämförelsen understödsföreningar och försäkringsbolag är inriktningen i första hand

mot skillnaderna i sättet att driva varvid

försäkringsrörelse, jämförelsen

företrädesvis sker med ömsesidiga

livtörsäkringsbolag.

2.5.2¶Skillnader mellan och

understödsföreningar

ekonomiska

föreningar

Skillnaderna mellan regelsystemet för och ekono-

understödsföreningar

miska föreningar kan främst förklaras av att medde-

understödsföreningar

lar försäkring och skall vara slutna. Som betraktas

understödsföreningar

dock fortfarande ett antal öppna äldre föreningar som registrerats enligt lag. Ekonomiska föreningar är däremot öppna och får inte driva försäk-

ringsrörelse. Understödsföreningama år dessutom underkastade en

strängare tillsyn än de ekonomiska föreningarna.

SOU 1990: 101 Vad är understödsföreningar.? 123

Till följd av de ekonomiska föreningarnas öppenhet har det ansetts att en person som vägrats inträde i en förening har rått att föra frågan om inträde inför allmän domstol. Den som däremot fått avslag på sin ansökan om medlemskap i en understödsförening har ingen möjlighet att få avslaget prövat av något utomstående organ. l stadgarna för en ekonomisk förening kan ñreskrivas att föreningsmedlernrnama kan förpliktas att kvarstå som medlem i föreningen under två år efter begäran om utträde. I en understödsförening kan endast föreskrivas att en medlem skall kvarstå under ett år.

Andra viktiga skillnader är att ekonomiska ñreningar till skillnad från understödsföreningar även får ha juridiska personer som aktiva medlemmar och ta emot riskbärande kapital från andra än medlemmarna. Medlemmama i understödsföreningama behöver inte som i ekonomiska föreningar betala ett särskilt insatskapital som grundar rätt till andelar i

föreningarna.

För en ekonomisk förening är det tillräckligt med fem medlemmar. För att en understödsförening skall kurma registreras krävs minst 100 eller 500 medlemmar alltefter de risker som år förenade med de meddelade

försäkringarna.

Ekonomiska föreningar skall vidare driva rörelse affärsmässigt, medan

understödsföreningar inte får driva affärsmässig försäkringsrörelse.

Beträffande utseende av styrelse och fullmäktige innehåller UFL till skillnad från EFL krav på att minst hälften av styrelsen och fullmäktige skall utses av medlemmarna. Genom EFL har införts bestämmelser om verkställande direktör i ekonomiska vilket I

föreningar ej finns i UFL. en understödsförening skall alltid minst två revisorer utses medan det för en ekonomisk förening är tillräckligt med en revisor. Å andra sidan kan en minoritet av medlemmarna i ekonomiska föreningar till skillnad från dem i understödsföreningar påkalla utseende av medrevisor och särskild granskning. På ekonomiska föreningar ställs större krav på att ärenden som behandlas på föreningsstämma skall ha varit angivna i kallelse till stämman och på delgivning av kallelse än på understödsföreningar.

För ekonomiska föreningar infördes redan genom 1951 års lag om ekonomiska föreningar möjligheter till att genom fusion gå upp i en annan förening utan något särskilt likvidationsförfarande. Understödsföreningar saknar denna möjlighet. För att gå samman med en arman understödsförening måste därför en understödsförening först överlåta sin rörelse och därefter likvidera innan understödsföreningen kan upplösas.

Likvidator i en ekonomisk förening utses alltid av allmän domstol, medan en likvidator i en i första hand utses av

understödsförening föreningsstämman, även då understödsföreningen tvångslikvideras. I en understödsförening kan en försumlig revisor på anmälan av försäkringsin-

spektionen entledigas av vederbörande tingsrätt, som även kan utse en ny revisor. Motsvarande möjligheter saknas när

det gäller ekonomiska föreningar. Bakgrunden till denna bestämmelse, som saknar motsvarighet även för försäkringsbolagens del, var att en var i

understödsförening

likvidation i ca 30 år innan den slutligen upplöstes!

124 Vad är understödsföreningar? SOU 1990: 101

2.5.3¶Vissa grundläggande skillnader mellan

understödsföreningar och försäkringsbolag

Historisk bakgrund Det regelverk som styr understödsñreningama är mindre omfattande än det som reglerar försäkringsbolagens verksamhet. Orsaken till denna skillnad kan historiskt förklaras av svårigheterna för lagstiftaren att genom enhetliga lagbestämmelser reglera de mångskiftande föreningarnas verksamhet. I stället gavs tillsynsmyndigheten i l9l2 års lag om understödsförening en stor diskretionär makt som kunde ge möjlighet att överblicka de i varje särskilt fall föreliggande omständigheterna.

I förarbetena till den första lagen om understödsföreningar anges skillnaden mellan understödsföreningar och försäkringsbolag på följande sätt. I understödsföreningama är det känslan av samhörighet som leder till inbördes bistånd, medan försäkringsverksamheten vilar på insikten om det rationella och för den enskilde fördelaktiga i fördelningen av en viss risk. En typisk understödsförening var vidare snävt begränsad och medlemmarna knutna till varandra genom gemensamhet i anställning och liknande. Försäkringstagama i ett försäkringsbolag behöver däremot inte ha någon arman gemenskap än den som uppkommit genom försäkringsavtalet. Hos understödsföreningama var ofta avgifterna lika för alla medlemmar. Försäkringsbolagen tillämpade rättvisa individuellt beräknade avgifter med fondbildning enligt tekniska grunder. I understödsföreningama tillämpades ett uttaxeringsssystem med ingen eller otillräck-

lig fondbildning.

Genom 1938 och 1972 års lagar om understödsföreningar bringades kraven på understödsföreningama nämrare försäkringsbolagen vad gällde i första hand soliditet och skälighet. De grundläggande skillnaderna kan emellertid anses ha bestått.

Jämförelse mellan ömsesidiga försäkringsbolag och

understödsföreningar

FRL reglerar två olika former av försäkringsbolag, försäkringsaktiebolag som ägs av sina aktieägare samt ömsesidiga försäkringsbolag som ägs av sina försäkringstagare. Mellan understödsföreningar och ömsesidiga

försäkringsbolag råder vissa påtagliga likheter. Båda är till skillnad från aktiebolag s.k. öppna associationsformer där medlemmar resp. delägare kan inträda och utträda utan förändring av det grundläggande avtalet, dvs. stadgarna resp. bolagsordningen.

Reglerna om ömsesidiga försäkringsbolags organisation överensstäm-

mer emellertid mycket nära med vad som gäller för försäkringsaktiebolag. För båda försäkringsbolagsformema gäller att reglerna för dessa upprättats närmast efter förebild av den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen, medan bestämmelser för understödsföreningar upprättats i anslutning till lagstiftningen om ekonomiska föreningar.

SOU 1990: 101 Vad är understödsföreningar? 125

Förbudet mot affärsmässig rörelse Den grundläggande skillnaden mellan understödsföreningar och försäkringsbolag år att understödsföreningar inte skall driva försäkringsrörelse affärsmässigt, medan några sådana förbehåll aldrig ställts upp när det gäller försäkringsbolagen. En konkret avgränsning mot affärsmässig verksamhet är att föreningarna endast får meddela kapitalförsäkring upp till ett visst maxirnibelopp, för närvarande 15 000 kr.

Störst betydelse har frågan om affärsmässighet fått i praxis när det gäller värvning av nya medlemmar och uppbönd av medlemsavgifter. Det har därvid ansetts att försäkringsinspektionen skall godkänna grunderna avseende ersättning för medlemsvärvning och avgiftsuppbörd samt att denna inte får bedrivas av heltidsanställda ombud eller personal hos föreningen. När det gäller försäkringsbolagen har några sådana restriktioner inte diskuterats. I samband med skälighetsprincipens införande för försäkringsbolagen har tvärtom framhållits att personalkostnademas storlek inte är en fråga för tillsynsarbetet.

Understödsföreningar får inte som försäkringsbolagen meddela skadeförsäkring utan endast personförsäkring, dvs. i första hand livförsäkring samt sjuk- och olycksfallsförsäkring. Till skillnad mot vad som gäller inom EG räknas även fristående sjuk- och som

olycksfallsförsäkring

personförsäkring. När det gäller försäkringar som tecknas i försäkringsbolag uppställs inte några krav på att den försäkrade själv skall betala premiema. För understödsföreningar har kravet på inbördes bistånd ansetts innebära att medlemmarna själva skall betala sina försäkringsavgifter. Undantag görs dock i lagen för medlemmars arbetsgivare när det gäller tjänstepension. Inget hindrar heller att medlemmarna i föreningen tecknar försäkring för t.ex. sina familjemedlemmar.

Till skillnad från försäkringsbolagen får en understödsförening enligt

huvudregeln i UFL endast vara avsedd för en på förhand avsedd grupp av personer. Indelningen har en viss motsvarighet i den av

indelning grupper som vuxit fram på grupplivförsäkringsområdet.

,* Som en annan avgränsning mot affärsdrivande verksamhet närrms i förarbetena betalning av ränta på garantikapital. Ränta skall således endast utgå i särskilda fall. När det gäller ömsesidiga livförsäkringsbolag uppställs inte någon sådan begränsning. De får dock inte utfärda vinstandelsbevis, s.k. lånedebentures. l ömsesidiga kan

försäkringsbolag

garantema ha rösträtt vid bolagsstämma. Motsvarande möjligheter finns inte i understödsföreningar.

Livförsäkringsaktiebolag får inte ge aktieutdelning. Å andra sidan kan s.k. kort sjuk- och olycksfallsförsäkring bedrivas av skadeförsäkringsbolag. I sådana fall gäller ej några begränsningar när det gäller utfärdande av lånedebentures resp. ge till aktieägarna.

utdelning

Annan verksamhet För både försäkringsbolag och understödsföreningar gäller som huvudregel att de inte skall driva annan verksamhet än försäkringsverksamhet. För försäkringsbolagen uttrycks detta så att ett försäkringsbolag inte får

126 Vad är

understödsföreningar? SOU 1990: 101

driva annan rörelse än om det inte finns särskilda skäl

försäkringsrörelse

för det. Sådana skall som skall stad-

undantag anges i bolagsordningen,

fästas av regeringen eller ñrsäkringsinspektionen. I UFL anges att en inte utan av för-

understödsförening medgivande

säkringsinspektionen får driva verksamhet som är främmande och att omfattningen av den främmande verksamheten skall stå i ett rimligt förhållande till försäkringsverksamheten. Den främmande verksamheten skall anges i stadgarna. För försäkringsbolag har för i krävts ett

undantag princip naturligt

samband mellan den andra rörelsen och Till-

försäkringsverksamheten.

stånd har getts att ta in bestämmelser om uppförande av fastigheter inom

kapitalförvaltningen och utnyttja överkapacitet på dator-anläggningar

genom att ta uppdrag från utomstående. Förbudet mot främmande verksamhet emellertid ha tolkats synes mindre snävt för del. I förarbetena till 1912 års

understödsföreningamas

lag talas om att en förening vid sidan av sin verksamhet lämnar nödställda medlemmar tillfällig ekonomisk eller att ett eller

hjälp ordenssällskap

arman förening med ideellt ändamål meddelar åt behövande pension medlemmar som uppnått viss ålder. Flera kan också

föreningar enligt

sina stadgar använda återbåringen för ett behovsprövat understöd.

Understödsföreningar förvaltar också i flera fall donationsfonder, vilka i några föreningar t.o.m. utgör en betydande del av till-

föreningens gångar. Understödsföreningar har vidare

i stadgarna medgetts att genom

begravningsbyrå ombesörja begravning av sina medlemmar.

Förbudet att driva annan verksamhet är inte direkt

tillämpligt på sådan

verksamhet som ett försäkringsbolag driver ett eller

genom dotterbolag

en skulle tänkas kurma driva understödsförening genom ett helägt aktiebolag. För både och dock

försäkringsbolag understödsföreningar gäller

den begränsningen i rätten att placera de fria fonderna eller motsvarande att de inte utan tillstånd får förvärva mer än 5 % av röstetalet för samtliga aktier i ett har vid ett

aktiebolag. Försäkringsinspektionen par

tillfällen ingripit mot som bildat sidoordnade

understödsföreningar organ

för att kringgå UFL. Försäkringsbolag har i ett flertal fall erhållit tillstånd att förvärva större eller samtliga andelar i ett under att verksamhe-

aktiebolag förutsättning

ten har viss till Som

anknytning försäkringsrörelse. exempel på sådana

aktiviteter kan nämnas

larmtjänst, bilbärgning, sjuk- och olycksfallstrans-

porter, skadeñrebyggande verksamheter samt under vissa

förutsättningar

t.o.m. bilreparationsverksamhet. motsvarande tillstånd att Några äga aktier i dotteraktiebolag har inte tagits in i

understödsföreningamas

stadgar. En understödsförening innehade under en period ett

fastighetsaktiebolag. Försäkringsbolag och understödsföreningar får vidare inte utan med-

givande av förvärva andelar i aktiefond. Samma

försäkringsinspektionen

sak gäller för försäkringsbolagen när det gäller förvärv av andelar i andra juridiska personer än aktiebolag. Några motsvarande när

begränsningar

det gäller förvärv av sådana andelar gäller inte för

understödsföreningar.

Försäkringsinspektionen har ändå vid prövningen av om möjligheter till

Vad är

understödqförertirzgar?

förvärv av andelar får införas i stadgama ansett att samma

bedömning

bör ske som äger rum för försäkringsbolagens del. I regel har det då gällt

andelar i begravningsföreningar.

För understödsforeningar gäller enklare regler

Kraven på understödsföreningama är i en rad olika hänseenden mindre

långtgående än för försäkringsbolagen.

För understödsñreningar är det enklare att erhålla tillstånd att driva

försäkringsrörelse än för försäkringsbolag. För båda associationsforrnema

gäller att de anses bildade först när de registrerats av försäkringsinspektionen. Emellertid kan ett försäkringsbolag driva försäkringsrörelse först sedan det erhållit koncession av regeringen, medan

understödsföreningar

kan meddela försäkring redan i och med att stadgarna registrerats. Registrering av ett försäkringsbolag skall vilket inte behöver

kungöras, ske när det gäller understödsförening. F örsäkringsinspektionens prövning

av om omfattar dock även understödsföreningens stadgar kan registreras en materiell prövning. Likaså är förfarandet enklare för understödsföreningar än för försäkringsbolag vid överlåtelse av

försäkringsrörelsen.

UF L innehåller mindre långtgående bestämmelser om av

förvaltningen understödsföreningama än FRL gör beträffande försäkringsbolagen. UFL

saknar sålunda bestämmelser om verkställande direktör samt om koncern-

bildning och koncemredovisning. För försäkringsbolagen anges i vilken

utsträckning deras revisorer skall vara auktoriserade eller godkända. När

det gäller understödsföreningama ankommer det på försäkringsinspektio-

nen att bestämma om detta. I ett skall

försäkringsbolag försäkringsinspek-

tionen nomialt utse minst en revisor. I behöver

understödsföreningar

inspektionen bara utse revisor om det anses

påkallat.

i i För försäkringsbolag krävs att det överlåtande först måste

l. bolaget

i: registrera överlåtelsen. Efter ett skall sedan såväl

kungörelseförfarande

i, i överlåtande som Övertagande ansöka om tillstånd att verkställa

i! bolag

avtalet. En understödsförening behöver endast ge in beslutet om överlåtelse för godkännande. Sedan inspektionen godkänt överlåtelsen registreras denna utan något kungörelseförfarande. Beslut från försäkringsinspektionen rörande överkla-

försäkringsbolag

gas, med vissa mindre undantag, hos Såvitt under-

regeringen. gäller

stödsföreningar anförs besvär mot beslut i särskilda fall till kammarrätten. Bidragen till försäkringsinspektionen beräknas på olika sätt beroende

på om det gäller försäkringsbolag eller understödsföreningar. För under-

stödsföreningar skall, till skillnad från vad som gäller för

försäkringsbo-

lagen, bidraget också av inkomsterna från utgå med en viss procent kapitalförvaltningen. Anledningen till denna skillnad är att vissa understödsföreningar, de s.k. fribrevskassoma, inte redovisar några inkomster av avgifter.

128 Vad är understödsföreningar? SOU 1990: 101

Skillnader i lagamas utformning

Såväl lagen om understödsföreningar som försäkringsrörelselagen kan

närmast uppfattas som ramlagar när det gäller att ange samhällets krav på den försäkringsverksamhet som bedrivs i Sverige. Den närmare inriktningen av tillsynsverksamheten bestäms genomi första hand försäkringsinspektionens verksamhet. Emellertid ñreligger det en mycket betydelsefull skillnad mellan de båda lagarna när det gäller utfommingen av det regelsystem som reglerar verksamheten. För understödsföreningars del bestäms deras organisatoriska och försäkringstekniska förhållanden i första hand i stadgarna. UFL anger endast den rarn inom vilken föreningen skall arbeta. En understödsförenings stadgar som skall godkännas av försâkringsinspektionen genom registrering skall sålunda innehålla inte endast associationsrättsliga bestämmelser motsvarande försäkringsbolagens utan även bestämmelser

bolagsordning

om avgifter och andra Härvid föreligger en i för-

försäkringsvillkor.

hållande till F RL betydligt större frihet när det gäller att utfomia de olika stadgarna efter den enskilda föreningens förhållanden. Som framhållits ovan har emellertid försäkringsinspektionen i samband med registrering av stadgarna vittgående möjligheter att påverka utforrrmingen av dessa. Dessutom skall stadgarna mera noggrant

reglera understödsföreningamas verksamhet än bolagsordningen gör i ett försäkringsbolag.

En parallell i FRL till UFL:s mera flexibla år att försäk-

regelsystem

ringsinspektionen beträffande vissa ömsesidiga försäkringsbolag med begränsad verksamhet får medge dispens från FRL:s krav i olika avseenden. De bolag som avses är de s.k. mindre, lokala

försäkringsbolag

som bedriver brand-, sjö- eller Efter förebild från

husdjursförsäkring. försäkringslagsstiftningen har för övrigt en liknande dispensregel införts

när det gäller föreningar med endast ringa omfattning. Vidare kan försäkringsinspektionen medge ömsesidiga bolag dispens från kravet att utse verkställande direktör.

Soliditetsprincipen

Både i FRL och UFL finns bestämmelser som avser att trygga soliditeten. Varken för eller finns för

försäkringsbolagen understödsföreningama

närvarande några i resp. lagar angivna krav på särskilt

konsolideringska-

pital. Soliditetsprövningen sker i stället utifrån varje enskilt bolags eller förenings särskilda förutsättningar. De olika bestämmelser i de två lagarna som syftar till att bolagen resp. föreningarna kan en uppnå betryggande Soliditet skiljer sig emellertid åt på en rad punkter. Allmänt sett har därvid ett enklare regelsystem valts för

understödsföreningama.

Ett ömsesidigt får inte bildas om försäkringsbolag utan garantikapital, det inte finns särskilda skäl. Detta får endast återbetalas efter

försäkrings-

inspektionens tillstånd. Något krav på finns inte när det

garantikapital gäller understödsföreningar. I praktiken torde dock en understödsförening

som enbart meddelar arman eller

pensionsförsäkring än ålderspension

kapitalförsäkring behöva ett sådant kapital för att kunna sin verkbörja samhet. I en understödsförenings stadgar kan i stället införas möjlighet

Vad är understödsföreningar?

till särskild uttaxering av föreningsmedlernmarna. Uttaxering av försäkringstagama i ett försäkringsbolag, oavsett om detta är ett livförsäkringseller skadeförsäkringsbolag, får inte ske beträffande personförsäkring utan endast såvitt gäller sådan verksamhet som avser direkt meddelad skadeförsäkring. För att trygga riskspridningen inom understödsföreningarna måste dessa uppvisa ett minsta antal medlemmar innan föreningen kan registreras. Motsvarande krav saknas när det gäller försäkringsbolagen.

För grundbunden försäkring, som meddelas av försäkringsbolag, skall upprättas och stadfástas särskilda grunder för beräkning av prerniereserv.

För understödsföreningar krävs endast att premiereserv beräknas vid försäkringsteknisk utredning, som i merparten av föreningarna endast behöver uföras vart femte år. Vilka antaganden denna skall innehålla sägs inte uttryckligen i UFL. Liksom för försäkringsbolag anges att den utgör skillnaden mellan kapitalvärdet av föreningens framtida utgifter för löpande försäkringar och kapitalvärdet av de avgifter som föreningen ytterligare kan ha att uppbära för dessa försäkringar.

För understödsföreningar behöver dock inte som för försäkringsbolagen tas hänsyn till belopp som anses behövliga för att möta förluster genom att försäkringar upphör i förtid. Anledningen till detta är att understödsföreningama inte förväntas ha några nämnvärda anskaffningskostnader.

Olikheter mellan försäkringstekniska skulder i Försäkringsbolag och forsäkringsfond i understödsfonening

Medel som i en understödsförening är avsatta för

försåkringsverksam-

heten redovisas i Denna motsvaras

försäkringsfonden. i princip av de

medel som försäkringsbolagen skall redovisa i under

balansräkningen

beteckningen försäkringstekniska skulder. Det föreligger dock vissa tekniska skillnader.

Enligt FRL skall i posten försäkringstekniska skulder ingå premiereserv, ersättningsreserv och tilldelad återbäring. Prerniereserv skall beräknas varje år.

I understödsföreningar redovisas två slag av fonder, försäkringsfond och fria fonder. Medel som är avsatta för försåkringsverksamheten redovisas i försäkringsfonden och övriga medel ingår i fria fonder. För föreningar som skall upprätta försäkringsteknisk utredning skall försäkringsfonden täcka den för verksamheten beräknade premiereserven. l annat fall måste åtgärder vidtas för att trygga soliditeten.

Genom införandet av FRL avskaffades kravet på avsättning till en särskild säkerhetsfond i försäkringsbolagen. I stället kan ett bolag i antagandena i grunderna införa särskilda säkerhetstillägg. Som en sorts motsvarighet till denna säkerhetsfond stadgas i UFL att först om det vid

en försäkringsteknisk utredning visar sig att försäkringsfonden täcker

premiereserv plus ytterligare 5 % av denna får överskjutande belopp överföras till en fri fond. sker i enlighet med bestämmelser

Överföringen

i stadgarna eller efter medgivande av försäkringsinspektionen.

130 Vad är understödsföreningar? SOU 1990: 101

Medel i fria fonder som härrör från försäkringsverksamheten används huvudsakligen till återbäring. Återbäringen utges i regel som tillägg till utfästa förmåner enligt olika regler i olika typer av

föreningar.

Överñring från försäkringsfbnden till fri fond sker alltså i

anslutning

till försäkringsteknisk utredning. Sådan upprättas i som

utredning regel

sagt endast vart femte år. Försäkringsinspektionen kan emellertid föreskriva kortare mellanrum mellan samt även medge att

utredningarna

utredning inte behöver utföras. l den ñrsäkringstekniska utredningen framkommer det överskott som uppsamlats i fonden efter tidpunkten ñr

föregående utredning. I föreningar där det inte krävs försäkringsteknisk

utredning kan en överföring från försäkringsfond till fri fond ske först efter tillstånd från försäkringsinspektionen. Överskottet under de mellanliggande åren ligger alltså i båda fallen kvar i

försäkringsfonden.

I försäkringsfcmden ingår varken ersättningsreserv eller tilldelad

återbäring. Oreglerade utbetalningar för försäkringsfall redovisas som en

vanlig skuldpost i balansräkningen och återbäringsmedlen redovisas i fria fonder. I försäkringsfonden redovisas endast sådan återbäring som omvandlats till utfästa förmåner och för vilka premiereserv då skall beräknas. För livförsäkringsbolag skall årligen avges en särskild för

redogörelse

beräkning av premiereserven samt för i vad mån det verkliga förloppet av rörelsen avvikit från grundema. Motsvarande uppgifter lämnas för

understödsföreningamas del genom den försäkringstekniska utredningen. Tillgångar motsvarande försäkringsteknisk skuld resp. försäkringsfond

skall såvitt såväl som

gäller försäkringsbolag understödsföreningar

placeras på det sätt som noggrant anges i de båda lagarna. Placeringsbestämmelsema överensstämmer i princip. Vid år 1979

lagändringama rörande understödsñreningamas emellertid kapitalförvaltning gav lagstiftaren ñrsäkringsinspektionen i uppgift att vid registrering av stadgeändringar i de olika föreningarna avgöra vilka som föreningar

skulle få utnyttja den genomförda vidgningen av s.k.

försäkringsfondens

fria sektor och användande av i stället för

uppskattningsvärden taxerings-

värden vid värdering av tillgångar vilket har skett beträffande de stora föreningarna. Stadgama kan också innehålla för försäk-

begränsningar ringsfondens placering.

Till skillnad mot FRL innehåller heller inte UFL särskilda några bestämmelser om värdering av Hur tillgångarna i en

tillgångarna.

understödsförening skall värderas anges i stället i av

ñrsäkringsinspek-

tionen utfärdat cirkulär. l ett försäkringsbolag skulle motsvarande de försäk-

tidigare tillgångar

ringstekniska skulderna dessutom pantsättas till förmån för försäkringstagama. Numera har försäkringstagama i stället en särskild förmånsrätt i dessa tillgångar. l en understödsförening har aldrig någon motsvarande pantsättning gjorts. Medlemmarna i en understödsförening har inte heller någon förrnånsrätt i motsvarande tillgångar. I gengäld måste de s.k.

fondgilla tillgångarna i en understödsförening även täcka föreningens

övriga skulder bortsett från andra fonder än

försäkringsfonder.

SOU 1990: 101 Vad är 13 1

understödsföreningar?

Dessutom kan nämnas att en understödsförening i sina stadgar också skall reglera hur de som inte behövs för att täcka

tillgångar förpliktelser-

na mot medlemmarna, i första hand de fria fonderna, skall placeras. Motsvarande bestämmelse saknas för

försäkringsbolagen. Försäkringsin-

spektionen har därigenom större att övervaka

betydligt möjligheter

placeringen av dessa än den har beträffande

tillgångar Försäkringsbola-

gen.

Olikheter med avseende på av vinst och förlust i

redovisning försäkringsbolag och understödsföreningar

För försäkringsbolag skall premiereserv beräknas år. Till

varje följd

härav kan ökning resp. minskning av premiereserven redovisas som intäkt resp. kostnad i Överskottet resultaträk-

resultaträkningen. enligt

ningen kommer därñr att motsvara den vinst som uppkommit på försäkringsrörelsen under året. Vid ordinarie skall stämman fatta

bolagsstämma

beslut om dispositioner av vinst eller förlust

enligt balansräkningen. Eftersom försäkringsteknisk i utredning understödsföreningar i regel

endast upprättas vart femte år kan ökning eller minskning av premiereserven inte redovisas i resultaträkningen. En sådan förutsätter

redovisning

en årlig beräkning av premiereserven. I UFL har i stället införts den att eller av

ordningen ökning minskning

premiereserven inte skall redovisas i sätt.

resultaträkningen på samma

Hela det bokföringsmässiga överskottet skall i stället avsättas till försäkringsfonden för varje Verksamhetsgren vid bokslutet. Något beslut om disposition av vinst eller förlust

enligt balansräkningen

kan följaktligen inte heller fattas av stämman.

Skälighetsprincipen

Som ett exempel från senare tid på hur av

försäkringsinspektionen

lagstiftama fått möjlighet att mera i detalj reglera verksamheten kan nämnas att då infördes för

skälighetsprincipen understödsñreningarnas

del genom UFL denna modifierades. För del det

föreningarnas gäller

sålunda att beakta de särskilda förhållanden som kännetecknar

ñreningar-

na i förhållande till dels olikheter mellan skilda

försäkringsbolagen,

föreningar. Denna regel har bl.a. fått betydelse vid av

utformningen

bestämmelserna om fribrev och återköp i

föreningarna. (Försäkringsinspektionens tillämpning av skälighetsprincipen redovisas i avsnittet

l4.2.1.)

Försäkringsvillkoren

De största skillnaderna mellan och

understödsföreningar försäkringsbolag föreligger när det gäller utformningen av försäkringsvillkoren. Försäkringsavtalslagen är tillämplig på såväl försäkringsbolag som

understödsföreningar och måste beaktas vid av

utformningen försäkrings-

villkoren i försäkringsbolagens avtal med och i

försäkringstagama understödsföreningamas stadgar.

132 Vad är understödsföreningar?

Ett som slutits mellan en understödsförening och en

försäkringsavtal

medlem är underkastade samma bestämmelser som i övrigt reglerar förhållandet mellan och medlemmen. Försâkringsvillkoren kan föreningen därför av ändras av föreningen under försäkgenom ändring stadgarna också i riktning. Vissa begränsningar gäller dock

ringstiden skärpande

vid uteslutning av medlemmar eller medlemmens rätt till försäkringsbeefter motsvarande finns

lopp försäkringsfall. Några ändringsmöjligheter

inte i de som slutits av försäkringsbolagen. Såväl försäk-

försäkringsavtal som försäkringsverksamhetskommittén har emellertid ringsrâttskommittén

som för att under vissa framlagt förslag möjliggör försäkringsbolagen förhållanden ändra under avtalsperioden. En förut-

försäkringsvillkoren

sättning för detta är dock att det redan då försäkringsavtalet ingås görs förbehåll om att sådana ändringar kan ske. Om ett avtal som slutes med ett försäkringsbolag avser en försäkringsform för vilken s.k. har även dessa betydelse för det upprättats grunder avtalet. Särskilda skall upprättas för livförsäkring samt i praktiken grunder även för annan än s.k. kort sjuk- och olycksfallsförsäk-

personförsäkring

som meddelas Dessa grunder är närmast att ring av försäkringsbolag. betrakta till men innehåller också som ett komplement bolagsordningen, i vissa avseenden av rättsförhållandet mellan bolaget och en reglering försäkringstagaren. Gnmderna skall bl.a. innehålla principer för beräkning av premier, och samt om verkan för försäkringstagaren av

återbäring premiereserv

underlåtenhet att betala premier i rätt tid och att lämna oriktiga upplysningar till försäkringsbolaget. Grunderna antas av varje försäkringsbolag för sig och stadfásts av regeringen eller av försäkringsinspektionen. Såvitt för beräkning av försäkringspremier skall dessa

gäller grunderna

innehålla särskilda antaganden om och andra riskmått, räntefot

dödlighet

samt driftkostnader. Dessa antaganden skall vara var för sig betryggande. Awikelser från detta krav på antagandena får dock ske om det i grunderna finns föreskrifter om särskilda säkerhetstillägg. Överskottet i ett livförsäkringsbolag skall avsättas till återbäringsfond. FRL skall grunderna för återbäring innehålla regler om använd- Enligt tilldelning av återbäring och hur denna skall ning av återbäringsfonden, ske samt av Utfástelse om återbäring får

förräntning återbäringsmedel.

inte sätt än som följer reglerna om tilldelning av återgöras på annat bäring. I första hand regleras dock i det enskilda avtalet

försäkringsvillkoren

mellan försäkringsbolaget och försäkringstagaren. Förutom granskning sker inte någon förhandsgranskning eller stadfástelse av av grundema villkoren. direkt motsvarighet till FRL:s krav på särskilda grunder finns Någon inte för understödsförveningarna. De uppgifter som för försäkringsbolagens del skall behandlas i dessa grunder skall understödsföreningama reglera i stadgarna. Dessa skall liksom grunderna i ett försäkringsbolag avse trygga kraven på soliditet och skälighet.

Vad är understödsföreningar?

För understödsföreningar finns inte lika långtgående krav när det gäller beräkning av avgifterna. Storleken på avgifterna och förrnånema kan anges direkt i stadgarna. Föreningen kan dock välja att i stället ange grunderna för hur de skall beräknas. Antagandena för dessa innehåller i princip samma antaganden som föreskrivs för försäkringsbolagen. Försäkringsinspektionen har också meddelat detta i ett tidigare gällande cirkulär. Det finns inte något formellt krav på att antagandena skall vara var för sig betryggande. Inspektionen har dock valt antaganden som uppfyller detta krav.

I UFL förbjuds uttryckligen att avgifter görs beroende av försäkringsfall. Något motsvarande förbud finns inte i FRL. I praktiken förekommer emellertid inte någon sådan form av premiesättning på personförsäkringens område.

För understödsföreningar anges såvitt gäller återbäring endast att stadgarna skall innehålla regler om hur tillgångar som inte ingår i försåkringsfond skall placeras samt bestämmelser om återbäring när sådan förekommer. Normalt förekommer återbäring i ñreningama. Till skillnad från försäkringsbolagen behöver emellertid inte principerna för tilldelning av återbäring anges i stadgarna utan föreningsstämman har här en större frihet än som finns i ett försäkringsbolag. I gengäld skall vanligen beslutet om återbäring anmälas till försäkringsinspektiRonen innan beslutet verkställs. I avsnittet om skålighetsprincipen har ingående redogjorts för hur återbâringssystemet tillämpas med avseende på de olika föreningarnas art och verksamhet. Även när det gäller fribrev, återköp och belåning av försäkringsbrev ges större möjligheter till varierande lösningar för understödsföreningar än för försäkringsbolag. Beslut om återbäring måste grundas på en försäkringsteknisk utredning i föreningar som upprättar sådan utredning.

Även för föreningarnas del lämnar försäkringsavtalslagen en betydande frihet vid utformningen av villkoren. Emellertid skall försåkringsvillkoren tas in i stadgarna, vilka skall godkärmas av försäkringsinspektionen genom registrering. Härigenom sker i praktiken en form av förhandsgranskning av försäkringsvillkoren. Denna granskning avser att villkoren överensstämmer med soliditets- och skälighetsprincipema och omfattar såväl avgifter, förmånemas storlek som andra ñrsâkringsvillkor och avser även sådana verksamhetsgrenar som när det gäller försäkringsbolagen inte omfattas av krav på grunder.

Skillnader mellan försäkringsbolag och understödsföreningar

görs även i andra lagar Lagen (1974:222) om kreditpolitiska medel omfattar försäkringsbolag, medan understödsföreningar undantagits med hänsyn till deras enligt förarbetena begränsade betydelse i sammanhanget. Med stöd av denna lag ålade riksbanken tidigare försäkringsbolagen att köpa stats- och bostadsobligationer med förhållandevis låg ränta. Understödsföreningarna, som inte omfattades av denna placeringsplikt, kunde därför placera sina tillgångar mot bättre avkastning än försäkringsbolagen hade möjlig-

134 Vad är understödsfäreningar?

het till. Riksbankens förordnande om år 1986.

placeringsplikt upphâvdes

Av riksbanken utfärdade restriktioner denna kvarstår

enligt lag numera

endast vissa restriktioner mot indexbaserad ränta. när det gäller utlåning Understödsñreningar är vidare till skillnad från

försäkringsbolagen

befriade från gåvoskatt. Denna skillnad i mellan

beskattningshânseende ñrsâlcringsbolag och understödsföreningar torde närmast ha historisk

betydelse. Arvs- och gåvoskattekommittén närmast för att förenkla har, regelsystemet, i sitt betänkande arvs- och

Ny gåvoskattelag (SOU

1987:62) föreslagit att även när det

skattskyldigheten upphävs gäller

arvsskatt. skattefrihet enligt den s.k. i 7 § 4 mom. katalogen lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt vidare för som

föreligger understödsñreningar

enligt sina stadgar inte får meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd l 000 kr. Motsvarande på högst skattefrihet

föreligger inte för försäkringsbolagen. Några självständiga försäkringar

med så låga torde vara intressanta

försäkringsbelopp knappast för försäkringsbolagen.

Katalogen är för närvarande under översyn av stiftelse- och

förenings-

skattekommittén (Fi 1988:03). kommitténs direktiv bör en strävan

Enligt

vara att katalogen på sikt kan tas bort.

SOU 1990: 101 Vad är understödsföreningar? 135

2.6 till avsnitt 2.2

Källförteckning

Betänkande den 10 december 1910, annat, förslag till lag om

jämte

understödsföreningar. Broberg, Rolf Så formades tryggheten, 1973. Dalberg, Åke: Försäkringsvâsendets historia i Norden intill början av det 19:e århundradet. III. Personförsäkring, Nordisk Försâkringstidskrift (NFT) 1937 s. 209 ff. Hagström, K G: En folkförsåkring under den romerska kejsartiden, NFT 1926 s. 367 ff. NJA (Nytt Juridiskt arkiv) afd II 1913. Koch, Peter: Reforrnationens inflytande på försäkringsvâsendets utveckling, NFT 1984 s. 361 ff. Maj.°ts proposition 1972:69 om understödsföreningar.

Kungl.

Sollinger, Günther: Den svenska understödskasserörelsen 1850-1900, NFT 1984 s. 340 ff. Sollinger, Günther: Sjuk- och begravningskassor och andra understödskassor samlingar, Stockholm, 1985. i Kungl. Bibliotekets SOU 1970:23 Understödsföreningar. Betänkande med förslag till ny lag om understödsföreningar avgivet av särskild utredningsman. Söderberg, Tbm: historia i Sverige intill Karl-

Försäkringsvåsendets

Johan-tiden, Stockholm, 1935.

3 En

självständig lag

Utredningen framlägger ett fullt utbyggt lagförslag som inte innehåller hänvisningar till arman nåringsrättslig, associationsrättslig eller avtalsrättslig lagstiftning.

3.1¶Bakgrund

Den tidigare lagen om understödsföreningar från år 1938 innehöll, med undantag för de erkända arbetslöshetskassorna, uttömmande regler om understödsföreningar utan hänvisning till annan lag.

I betänkandet med förslag till ny lag om understödsföreningar (SOU 1970:23) hade lagförslaget utformats på samma sätt. Förslaget innebar sålunda en anpassning till 1951 års lag om ekonomiska föreningar genom att bestämmelser förts över från denna lag till lagförslaget.

I propositionen till UFL ansåg emellertid föredragande departementschefen att en annan lagteknisk metod borde väljas. I princip borde, enligt departementschefen, i UFL fullständigt regleras understödsföreningamas förhållanden. I de avsnitt som är av allmän föreningsrättslig natur skedde hänvisning till 1951 års lag om ekonomiska föreningar. Därvid behövde dock vissa avvikelser och tillägg göras i understödsföreningslagen. Dessa torde, menade departementschefen, inte i nämnvärd utsträckning försvåra tillämpningen av denna. I vissa fall, när avvikelser från bestämmelse i 1951 års lag om ekonomiska föreningar behövs, borde dock en fullständig reglering ske i understödsföreningslagen i underlättande syfte.

l den nämiare motiveringen anförde departementschefen att normalt torde den lämpligaste lagtekniska metoden vid utformningen av ny

lagstiftning vara att ange laginnehállet så fullständigt som möjligt utan ett

flertal hänvisningar till arman Avsteg från metoden kunde

lagstiftning.

dock tänkas, om det var föranlett av bl.a. praktiska skäl. Som exempel på detta angavs 1951 års lag om jordbrukskasserörelsen och bostadsrättslagen (1971:479). En lagteknisk lösning enligt den av den sakkunnige valda metoden skulle få till följd att lagen skulle komma att innehålla bestämmelser som i åtskilliga hänseenden praktiskt taget helt saknar betydelse för understödsföreningama. Lagen skulle därigenom bli onödigt vidlyftig. Dessutom skulle det med en sådan lagteknisk lösning krävas att

138 En självständig lag SOU 1990: 101

betydelse för understödsföreningama. Lagen skulle

därigenom bli onödigt vidlyftig. Dessutom skulle det med en sådan lagteknisk lösning krävas att

sakkunnigförslaget kompletterades på flera punkter. En sådan komplette-

ring skulle i vissa fall medföra avgränsningssvårigheter samtidigt som de till den nya lagen överförda bestämmelserna måste utformas på ett redaktionellt och språkligt sätt som i vissa avseenden awek väsentligt från den dåvarande av bestämmelserna utfommingen i 1951 års lag om ekonomiska föreningar. Detta skulle få till att bestämmelser med

följd

samma sakliga innebörd skulle få en olikfomiad vilket var

utfomming,

mindre lämpligt när det gällde tillämpningen av de båda lagarna. Efter en översyn inom framlades år 1976 en

justitiedepartementet

promemoria med förslag till en ny lag om ekonomiska I en

föreningar.

med anledning av detta inom utarbetad förslag justitiedepartementet promemoria, Följdlagstiftning till en ny föreningslag (Ds Ju 1976:17), föreslogs ändringar i UFL innebärande i att systemet med hänvisningar UFL till lagen om ekonomiska skulle bibehållas. Med anled-

föreningar

ning av förslaget inkom Svenska Livförsäkringars Riksförbund, De fria sjukkassomas förbund, Konsumentkooperationens pensionskassa och Pensionskassan SHB med en skrivelse till I skri-

_justitiedepartementeL

velsen anñrdes bl.a. att det nuvarande med från

systemet hänvisningar

UFL till 1951 års lag om ekonomiska varit besvärande. Det

föreningar

hade kunnat fungera som fanns tack vare den lagkommentar tillgänglig. Om den nya lagen om ekonomiska föreningar skulle medföra ett ökat inslag av hänvisningar skulle detta bli till men för verksamheten. Organisationerna ville i första hand att skulle tas

hänvisningssystemet

bort och gällande bestämmelser helt inarbetas i UFL.

I sitt remissyttrande anförde över nyssnämnda departementspromemoria ñrsäkringsinspektionen att det kunde ifrågasättas om inte en lagteknisk omarbetning av UFL

borde göras. Det borde inte möta några svårigheter att i UFL ta in de bestämmelser

ñreningsrättsliga som bör gälla för

föreningarna. Lagen skulle därmed bli mer överskådlig och lättillgänglig

för föreningama.

I riksdagsmotionen 1976/77:85 av Hans Alsén mfl. att (s) hemställdes

riksdagen anhöll

hos regeringen om en översyn av UFL med syfte att i nuvarande UFL inarbeta erforderliga bestämmelser så

föreningsrättsliga att understödsföreningamas verksamhet en

kunde regleras av i huvudsak

självständig lagstiftning.

Till stöd för sin framställan anförde motionärerna i huvudsak

följande.

Understödsföreningamas verksamhet är reglerad genom kvalitativa och kvantitativa bestämmelser i UFL medan motsvarande bestämmelser

ej

finns för de ekonomiska föreningarna. står under

Understödsföreningama

tillsyn av försäkringsinspektionen, som kontrollerar och följer verksamheten samt vid behov begär kompletterande upplysningar. Även på denna punkt är förhållandena helt andra för de ekonomiska föreningarna, som i stort sett endast insänder till De

redovisningshandlingar länsstyrelserna.

föreningsrâttsliga regler som gäller för ekonomiska föreningar var därför i regel inte tillämpliga eller ens behövliga för Att

understödsföreningar.

i en lagstiftning för hänvisa till om

understödsföreningar lagstiftningen

En 139

självständig lag

ekonomiska föreningar var därför ja direkt I ekono-

olämpligt, felaktigt.

miska föreningar bedrivs verksamhet medan i understödsfö-

affärsmässig

reningar bedrivs försäkringsrörelse, som enligt UFL får bedrivas

ej

affärsmässigt. Med den snabba som sker i kunde

ändring näringslivet

man enligt motionärerna utgå från att lagen om ekonomiska föreningar ofta kommer att ändras. Detta får till att, om man beträffande följd understödsföreningar hänvisade till lagen om ekonomiska man

ñreningar,

ständigt måste anpassa den förra lagen till den senare. Detta skulle verka störande för verksamheten för

understödsföreningama som ju bedriver en

verksamhet som spärmer över Skulle understödsföre-

långa tidrymder.

ningar kunna fullgöra sina uppgifter krävdes enligt motionärerna att en lagstiftning som reglerar dessas verksamhet är stabil och inte undergår ändringar beroende på händelser som är helt ovidkommande för deras i verksamhet.

Riksdagens näringsutskott anförde i betänkandet 1976/77:51, med anledning av motionen, att motionäremas önskemål var Det var

befogat.

inte lämpligt att UFL anpassades till den tillämnade nya lagen om ekonomiska föreningar på det sätt som skulle ske

enligt departementspro-

memorian. Strävan borde vara att, även om detta inte var helt

okomplice-

rat, åstadkomma en självständig lag för av understödsföre-

regleringen

ningamas verksamhet. En översyn med detta syfte borde verkställas. Utskottet hemställde att riksdagen skulle till känna vad

ge regeringen

sålunda och i Övrigt hade anförts. biföll utskottets hemställan.

Riksdagen

Något lagförslag om ny lag om ekonomiska föreningar och om ändringar i UFL på grundval av de i justitiedepartementet utarbetade lagförslagen lades inte fram. I stället uppdrog regeringen år 1981 åt

koopera-

tionsutredningen att göra en allmän översyn av om ekonomiska

lagen

föreningar och att därvid beakta promemorian

Följdlagstiftning till en ny föreningslag.

Regeringen överlämnade påföljande år ovannämnda

näringsutskottets

i betänkande och till utan att

riksdagsskrivelse kooperationsutredningen

f* meddela särskilda direktiv. li I sitt delbetänkande fann

Kooperativa föreningar utredningen att den

i inte borde lägga fram förslag till en helt ny om

lag understödsföreningar utan nöja sig med de konsekvensändringar som den nya föreningslagen

i motiverade. Utredningens fattades mot av bl.a.

ståndpunkt bakgnmd

i utredningens direktiv, att UFL med hänvisningama till 1951 års förel var av relativt sent datum

ningslag samt att utredningen genom sin

il inte besatt den som erfordrades för behand-

sammansättning sakkunskap

i ling av de som skulle aktualiseras av en total

sakfrågor oundvikligen

omarbetning av UFL (SOU 1984:9 s. 159). I sitt remissvar på försäk-

kooperationsutredningens förslag avstyrkte ringsinspektionen bestämt utredningens till i UFL. De förslag ändringar

av anförda utredningen argumenten för att inte lägga fram ett förslag till

en helt ny självständig lag för understödsföreningar ansåg inspektionen

inte vara vägande. anförda nackdelar fort-

tillräckligt Tidigare syntes

farande ha aktualitet. En för

självständig ny lag understödsföreningar

borde därför snarast utarbetas (Ds Ju 1985:9 s. 137).

140 SOU 1990: 101

En självständig lag

kassa Ju 1985:9 s. 143 fi). I prop. l986/87:7 om ekonomiska

(Ds

föreningar uttalade departementschefen att lagen om understödsföreningar skulle ses över bl.a. med syftet att ersätta lagen med en självständig, ny lag utan hänvisning till den allmänna föreningslagstiftningen.

Här bör också nämnas att försâkringsrättskommittén i den promemoria som den överlärrmat till finansdepartementet framhåller de fördelar som skulle uppnås om man i stället för att hänvisa till regler i personförsäk-

som skall tar in motringslagen (PFL) gälla för understödsföreningar svarande bestämmelser i den nya lagen för dessa föreningar. Reglerna kan då anpassas efter de särskilda förutsättningar som gäller för föreningarna. En direkt hänvisning till PFL:s regler skulle enligt kommittén vara svår att göra. I lagen om understödsföreningar skulle man då tvingas införa omfattande bestämmelser som gjorde det möjligt att tillämpa reglerna i PFL på understödsföreningama. Som sådana exempel nänmde kommittén i PFL som försäkringstagare, premie och rätt till

uttryck

försäkring, vilka i UFL motsvaras av medlem, medlemsavgift resp. rått till medlemskap.

3.2¶Utredningens överväganden

Enligt direktiven skall målet för arbetet vara att i en gemensam lag samla alla de bestämmelser av art, associationsrättslig och

näringsråttslig

avtalsrättslig art som har särskild anknytning till den försåkringsverksamhet som bedrivs av understödsföreningar.

Direktiven anger således att lagförslaget skall fullständigt reglera understödsföreningamas förhållande utan några hänvisningar till annan

bygger härvid i första hand på riksdagens hemställan från lag. Direktiven riksmötet 1976/77.

jordbrukskasserörelsen ersatts

Som ovan framgått har numera lagen om av föreningsbankslagen, som till skillnad från den tidigare lagen inte innehåller några hänvisningar till lagstiftningen om ekonomiska föreningar.

Såvitt de delar av som reglerar förhållandet mellan

gäller lagförslaget

understödsföreningama och deras medlemmar har försäkringsrättskommitten i sin promemoria ansett att särskilda bestämmelser i dessa delar skall tas in i den nya lagen.

Det kan inte uteslutas att lagförslaget genom denna lagstiftningsteknik kommer att innehålla bestämmelser som är av mindre betydelse för föreningarna. Mot detta kan anföras att hänvisningar även i begränsad omfattning skulle strida mot de principer om en självständig lag som nu angetts. Det kan uppkomma praktiska svårigheter att avgöra i vilka delar hänvisningar skall ske.

Utredningen framlägger därför ett fullt utbyggt lagförslag utan större

till annan associationsrättslig eller avtals-

hänvisningar näringsrättslig,

rättslig lagstiftning.

En självständig lag 141

ytterligare beröra de principer efter

I det följande skall utredningen vilka kommittén arbetat vid upprättandet av lagförslaget.

SOU 1990: 101

4 eller

Understödsförening försäkringsförening?

Understödsföreningar skall i fortsättningen kallas för försäkringsföreningar och den nya lagen försäkringsföreningslagen.

Genom UFL infördes möjligheter för understödsföreningar att i sitt ñrmanamn välja mellan beteckningen understödsförening och försäkringsförening. Under arbetet föreslogs från några remisshåll att benämningen försâkringsförening skulle användas i den nya lagtexten. Föredragande departementschefen menade att i och för sig kunde en sådan ändring vara motiverad då beteckningen understödsförening i viss mån krmde synas föråldrad. Med hänsyn till att benämningen understödsförening vunnit hävd som beteckning på en försåkringsinrättning som skilde sig från försâkringsaktiebolagen och de ömsesidiga försäkringsbolagen, som ibland kallades försäkringsföreningar, borde emellertid benämningen

understödsförening användas också i den nya lagen.

Ett stort antal föreningar, däribland de största, har härefter valt att beteckna sig som försäkringsförening. Några äldre ömsesidiga försäkringsbolag använder fortfarande beteckningen försäkringsförening eller assuransförening i sin ñmra. Ett av dessa är ett mindre riksbolag som

meddelar olycksfallsförsäkring. De övriga bolagen som använder någon

av dessa benämningar i sina firmor bedriver sjöförsäkring eller kreaturs-

försäkring.

Ordet ñrening har inte ansetts kunna godtagas för bolag som bildats med stöd av 1948 års lag om försäkringsrörelse (jfr Appeltofft, Den nya lagen om försäkringsrörelse s. 278). FRL kan inte anses ha inneburit någon ändring i denna del.

I den finska kommissionens förslag till en ny lag om understödskassor har i lagförslaget använts beteckningen försäkringskassa. Syftet med namnändringen är att understryka den försäkringsverksamhet som kassoma bedriver.

Under utredningsarbetets gång har från flera håll framförts önskemål om att understödsföreningar i den nya lagen skall kallas försäkringsföreningar. Benämningen understödsförening får numera anses föråldrad och missvisande. Föreningarna meddelar försäkring. De utbetalningar av understödskaraktär som kan förekomma är av obetydlig omfattning.

144 Understödsförening eller färsäkringyörening? SOU 1990: 101

Benämningen understödsförening har vidare föranlett missförstånd bl.a. vid beskattningen av föreningarna då benämningen leder tankarna till en allmännyttig stiftelse. Någon risk för sammanblandning på grund av att försäkringsförening kan avse olika associationsformer finns knappast.

Understödsföneningama kallas därför i lagförslaget försäkringsföreningar. Som en följd av detta får den nya lagen namnet Försäkringsföreningslagen.

SOU 1990: 101

5¶ITP-kassoma och

försäkringsföreningslagen

ITP-kassoma och fribrevskassoma skall även i fortsättningen regleras i samma lag som övriga försäkringsföreningar. Kravet på inbördes bistånd skall dock inte gälla de föreningar där arbetsgivaren betalar avgifterna.

5.1¶Bakgrund

Vid införandet av UFL väckte tjånstepensionskassorna en särskild uppmärksamhet. Lagstiftning om understödskassor har alltid innehållit ett krav att verksamheten skall vara avsedd för inbördes bistånd. Som

på»

belysts i avsnittet Några särdrag beträffande understödsföreningama uppställdes detta krav för att skilja understödstöreningarna från ideella föreningar. Medlemmarna i en understödsförening måste således själva betala de avgifter som behövs för att driva verksamheten.

Det hade mot denna bakgnmd ifrågasatts om dåvarande lag om understödsföreningar ägde tillämpning på ITP-kassör. Dessa ñreningar meddelar nämligen ñrsâkringar som arbetsgivaren genom kollektivavtal förbundit sig att betala.

I betänkandet med förslag till UFL anfördes emellertid att det från såväl arbetsgivarens som arbetstagarnas sida kan åberopas skäl ñr att bibehålla den form för tjänstepensionering som sker genom försäkring i understödsförening. För arbetsgivaren kunde denna utväg framstå som det mest ändamålsenliga och lämpliga sättet på vilket han samtidigt kan tillgodose såväl arbetstagarnas synpunkter som sina egna intressen både av en smidigt fungerande kontakt och samverkan mellan berörda parter och av ett visst inflytande över pensionsmedlens placering. För arbetstagarnas del menade den särskilde utredningsmannen att UFL:s långtgående och på försäkringsteknik grundade krav på soliditet liksom tillsynsverksamhetens utformning, framför allt vid en jämförelse med bestämmelser-

na om pensionsstiftelse, kunde tänkas bli av avgörande betydelse från

trygghetssynpunkt. Utredningsmannen föreslog därför att lagen skulle omfatta tjänstepensionskassoma men att kravet på inbördes bistånd inte skulle gälla dem (SOU 1970:23 s. 129).

146 IIP-kassorna och försäkringjöreningslagen SOU 1990: 101

I propositionen till UFL instämde att

departementschefen i ñrslaget

UFL även skulle omfatta ITP-kassorna men menade att kravet på inbördes bistånd ändå skulle kunna gälla för dessa. För ITP-kassoma gäller numera som en konsekvens av UFL:s utformning i denna del att i deras stadgar finns intagen en formell möjlighet för föreningar att utesluta medlemmar på grund av bristande avgiftsbetalning. I stadgarna brukar inte anges vem som skall betala avgifterna. I sammanhanget kan nämnas att det även för vissa sjukkassor stadgas att medlemsavgiften skall erläggas genom

arbetsgivarens försorg.

5.2¶Utredningens överväganden

Utgångspunkter för utredningen har enligt direktiven varit att understödsñreningar skall finnas kvar även i framtiden jämsides med

försäkringsbolagen.

Emellertid kan det ifrågasättas om alla understödsföreningar skall omfattas av samma lag. Utredningen konstaterar att de argument som anfördes i förarbetena till UFL för att låta ITP-kassoma finnas kvar som understödsföreningar fortfarande äger giltighet även om en ny om

lag

pensionsstiftelse i SOU 1985:63 -

enligt förslaget Tjänstepension

tryggande och beskattning skulle genomföras. Till detta kan påpekas att det beträffande en ITP-kassa är klart att kassans tillhör dem

tillgångar

som omfattas av försäkringen i deras av medlemmar.

egenskap

Nu anförda skäl talar därñr för att ITP-kassorna även i

fortsättningen

bör ñnnas kvar som understödsföreningar med och att nya föreningar denna inriktning skall få bildas även i För arbetsmarknads-

fortsättningen.

partema är det värdefullt att ha ett antal olika att

försäkringslösningar

välja mellan. Det kan t.ex. i framtiden åter bli behov av särskilda

försäkringslösningar inom olika enskilda företag.

En särskild lag för ITP-kassor vid sidan av en för under-

lag övriga

stödsföreningar skulle innebära att dessa lagar skulle innehålla i mycket samma regler. Av lagtekniska skäl bör därför liksom hittills ITPkassoma regleras i samma lag som En

övriga understödsföreningar.

svårighet har härvid varit kravet i UFL på att verksamheten i en understödsföremng skall vara avsedd för inbördes bistånd. Emellertid kan frågan ställas om det i måste

lagen uttryckligen regleras

vem som skall betala Det torde vara att

medlemsavgiftema. tillräckligt

det klart slås fast att en skall vara sluten och ta ut

försäkringsförening fasta medlemsavgifter. Den av avtalsrättsliga uppbyggnaden lagstiftningen

för försäkringsföreningar kan sedan, med undantag ñr kollektivavtalsgnmdade försäkringar, konstrueras så att föreningsmedlemmarna är försäkringstagare. Begreppet inbördes bistånd som ett kriterium på vad som är att anse som en understödsförening är inte när det

nödvändigt

gäller ITP-kassoma, eller de övriga fall där en arbetsgivare åtagit sig att betala medlemsavgiftema för de anställda. lTP-kassoma avviker även på andra sätt från understödsföre-

övriga

ningar. Den försäkringsverksamhet som ITP-kassoma bedriver kan i allt

SOU 1990: 101 IIP-kassorna och 147

försäkringqföreningslagen

väsentligt sägas överensstämma med den verksamhet som bedrivs inom de försäkringsbolag som meddelar Vidare

arbetsmarknadsförsäkringar.

är volymen på ingående avgifter och förvaltade tillgångar betydligt högre än i andra understödsföreningar. Det bör därñr att inom

övervägas ramen för en ny lag om understödsñreningar försöka att närma reglerna för ITP-kassoma till vad som för

gäller ñrsälcringsbolagen. Utredningen

återkommer till denna fråga i ett följande avsnitt.

Liksom enligt UFL bör fribrevskassorna omfattas av den nya

lagen (jfr

prop. 1972:69 s. 113 f).

6¶Grundlagsfrågor

Försäkringsföreningarnas verksamhet skall i större utsträckning än

i dag regleras i själva lagen. Krav på att en verksamhet inte bedöms

vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet och

på ett minsta medlemsantal i föreningarna har inte ansetts

oförenlig med föreningsrätten.

6.1¶Lagens utformning

Enligt 8 kap. 2 § första stycket regeringsformen skall föreskrifter om enskildas personliga ställning samt om deras personliga och ekonomiska förhållanden inbördes meddelas genom lag.

Det har gjorts gällande att bestämmelser såväl om hur en juridisk person tillskapas, om vilka grundläggande anspråk som det allmänna * ställer på personens utformning för att den skall få verka som om när och 1 hur den skall upplösas eller eljest upphöra utgör ñreskrifter som rege- , ringsformens bestämmelse syftar på (jfr Martenius och

regeringsråden

i Petréns yttrande i lagrådet i prop. 1978/79: 170 s. 120). Regeringen eller myndighet skulle därför inte kunna bemyndigas att meddela föreskrifter

i

om dessa genom förordning. F De i dag gällande föreskrifter för som försäk-

understödsföreningarna ringsinspektionen meddelat med stöd av bemyndigande gäller endast föreningarnas bokföring, årsredovisning m.m. Sådana föreskrifter har

även utfärdats för försäkringsbolagen med stöd av bemyndigande

enligt

FRL och strider inte mot nyssnämnda bestämmelse i regeringsformen. 4a UFL rörande verksamhet

och tidigare lagar understödsföreningamas

har alla innehållit en i förhållande till lagstiftningen beträffande t.ex.

försäkringsbolagen mindre detaljerad lagstiftning. Denna har ordning

bl.a. motiverats med att när

understödsföreningama är mycket olikartade

det gäller såväl antalet medlemmar som tillgångarnas storlek.

Avsaknaden av detalj reglering har gjort att haft

försâkringsinspektionen

förhållandevis stora möjligheter att påverka inriktningen av de olika

understödsföreningamas verksamhet genom att inspektionens godkännan-

de krävs för att stadgarna skall kunna registreras.

Denna verksamhet får anses led i utgöra ett naturligt inspektionens tillsynsverksamhet. Emellertid torde det stå bäst i överensstämmelse med regeringsformen om försäkringsföreningamas verksamhet i högre grad än vad som är fallet i UFL i

regleras lag.

En sådan reglering innebär att måste bli mer

ofrånkomligen lagförslaget

omfattande än UFL i de avsnitt där UFL lämnar

öppet för tillsynsmyn-

digheten att vid sin registrering av en förenings till stadgar ta ställning vilka krav som skall ställas på föreningen. Såsom framgår av det har försökt

följande utredningen att genom en indelning av ñreningama i olika närmare

kategorier ange vilka regler som skall gälla för föreningarna. Därvid måste det dock finnas ett avse-

värt utrymme för att meddela dispenser i särskilda tall för att söka undvika att den nya lagen leder till ett mindre lämpligt resultat. Vidare har möjligheten för regeringen eller törsäkringsinspektionen att utfärda föreskrifter bibehållits när det gäller områden som upprättande av

årsredovisning m.m.

6.2 och

Behovsprincipen föreningsfriheten

Varje medborgare är enligt 2 kap. l § S Regeringsformen gentemot det allmänna tillförsäkrad Med avses frihet

föreningsfrihet. föreningsfrihet

att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften. Föreningsfriheten avser frihet att sammansluta i alla av associationer.

sig slag

Således avser skyddet bildandet av t.ex. ideella och aktiebo-

föreningar lag.

I samband med inñrandet av för

behovsprincipen understödsñreningar-

nas del ifrågasattes om stod i överensstämmelse

principen med den grundlagsskyddade föreningsfriheten. Begreppet föreningsfrihet i Regeringsformen är emellertid inte hur

vittgående som helst. De formkrav som uppställs i Lex. EFL och ABL kan enligt propositionen till ny regeringsform inte strida mot föreningsfriheten enligt regeringsformen (prop. l975/76:209 s. 112 t).

Behovsprövningen vid av kan registrering understödsföreningar sägas

innebära att det vid tillståndsgivningen även förekommer en materiell prövning. På samma ställe i nyssnämnda proposition anförde

föredragande departementschefen

vidare att den typ av nâringsreglering som innebär att viss verksamhet, t.ex. bank- eller enbart får drivas

törsäkringsrörelse,

i föreningsform av visst inte kommer slag i konflikt med skyddet för

ñreningsfriheten. Vad som är förbjudet

är att ställa upp hinder mot att viss i och för sig lovlig verksamhet bedrivs

genom en sammanslutning.

Behovsprincipen har avskaffats För

när det gäller försäkringsbolagen.

att ett ñrsäkringsbolag skall kunna erhålla koncession krävs nu endast att regeringen inte funnit är att den planerade verksamheten oförenlig med en sund av

utveckling ñrsälcringsväsendet.

Behovsprincipen har i lagförslaget avskaffats även för

försäkringsföre-

ningamas del och i stället ersatts med kravet på att verksamheten inte bedöms vara med en sund av

oförenlig utveckling försåkringsvåsendet.

Grundlagmágor 151

Denna regel kan anses stå i strid med den grundlagsskyddade

inte

föreningsfriheten. An mindre innebär det i lagförslaget framlagda kravet på minst 500 medlemmar på av utredningen framförda skäl några gnmdlagsstridiga inskränkningar i denna föreningsrätt.

SOU 1990: 101 153

7¶Minsta medlemsantal m.m.

En nybildad försäkringsförening skall ha lägst 500 medlemmar.

7.1 för

Registreringsskyldighet

understödsföreningarna

Enligt 1912 års lag om understödsföreningar ñreskrevs endast registreringstvång för pensionskassor med fler än 150 medlemmar samt för annan understödsförening om den antingen utfäste eller utbetalade kapitalunderstöd till högre belopp än 300 kr. för en medlem och hade fler än 100 medlemmar eller bestod av fler än 500 medlemmar. Lagen innebar närmast en associationsråttslig reglering beträffande ñreningamas organisation, medan föreningarna i princip var obundna av materiella regler.

Om en ñrening hade minst fem medlemmar hade den dock möjlighet å i att frivilligt ansöka om Först ñck

registrering. genom registreringen i föreningen nämligen râttssubjektivitet och för en registrerad förenings förbindelser skulle endast svara dess tillgångar.

i

i En förening kunde vidare genom ansökan hos

tillsynsmyndigheten

i underkasta

sig strängare materiella regler beträffande verksamheten och

därigenom få ett officiellt och på en försäkringsteknisk prövning grundat

godkännande av stadgarna.

Om en förening utfäste högre kapitalunderstöd än 300 kr. måste ñreningen om inte annat framgick av lagens undantagsbestämmelser, vara registrerad med godkända stadgar. Någon skyldighet för pensionskassa att ha godkända stadgar fanns inte. I gengäld hade

tillsynsmyndig-

heten möjlighet att ingripa mot pensionskassa liksom för

varje registrerad

övrigt varje annan understödsförening med mer än 1 000 medlemmar, om den bedrev sin verksamhet med grunder som med hänsyn till verksamhetens art och omfattning fick anses vara otillfredsställande.

Genom en lagändring år 1926 föreskrevs registreringsskyldighet för

varje pensionskassa om minst 5 medlemmar och för annan understödsförening om minst 500 medlermnar.

Redan år 1921 hade beloppet av kapitalunderstöd som en förening kunde meddela utan att ha godkända stadgar höjts från 300 till 500 kr.

154 Minsta medlemsantal m.m.

Med 1938 års lag om understödsföreningar infördes ett allmänt kon-

cessionssystem för understödsföreningar i likhet med vad som gällde

beträffande den affärsmässiga En understöds-

försäkringsverksamheten.

förening måste således registreras för att kurma bedriva understödsföreningsverksamhet. Vidare innebar lagen en väsentlig skärpning av den statliga tillsynen över understödsföreningarna. En förening kunde således inte registreras om föreningens stadgar inte var eller på annat sätt inte

betryggande

upprättade på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt. En förening som inte ville eller kunde anpassa sig till lagens föreskrifter kunde därför överhuvud taget inte bedriva någon verksamhet. Till stöd för de stränga kraven på registreringsskyldighet och registrering av stadgarna anfördes i förarbetena såvitt nu är att

ifråga, enligt

den nya lagen skulle samtliga driva sin verksamhet

understödsföreningar

enligt försäkringstekniska grunder. Av detta följde att lagen, i likhet med dåvarande lag om försäkringsrörelse, borde stadga ett allmän konces-

sions- och registreringstvång.

Den generella registreringsskyldigheten bibehölls i UFL. Efter förebild av infördes emellertid en för

försäkringsrörelselagstiftningen möjlighet

tillsynsmyndigheten att dispensera från en eller flera bestämmelser i lagen när det gäller dels föreningar med endast ringa verksamhet, dels

tjänstepensionskassor.

7.2¶Minsta medlemsantal

Enligt 1912 års lag om understödsföreningar krävdes endast att antalet medlemmar i en understödsförening till fem för att

uppgick föreningen

skulle kunna registreras. Genom 1938 års om

lag understödsföreningar

infördes ett krav på minst 50 medlemmar om meddelade

föreningen

endast ålderspension och/eller kapitalunderstöd vid livsfall och till 100 i övriga fall. Om en förening meddelade sjukpennning för längre tid än 90 dagar, invalid- eller överlevelsepension utan samband med

ålderspension

eller kapitalförsäkring vid dödsfall utan samband med ålderspension överstigande 500 kr. för en medlem skulle dock medlemsantalet uppgå till minst 500. Tillsynsmyndighetema kunde från dessa

medge dispens

bestämmelser. Som en motivering för att inñra bestämmelser om lägsta medlemsantal anfördes i förarbetena att en försäkringsförening måste, för att undgå en anstrykning av äventyrlighet och hasard, vara baserad på en något sånär omfattande försäkringsstock. Kraven kunde dock ställas väsentligen olika för rörelser av olika slag och

omfång. Vad gällde understödsföreningsväsendet borde emellertid fordringarna

på antalet medlemmar såvitt möjligt hållas inom sådana gränser att denna, som det ansågs, socialt värdefulla folkrörelse inte hejdades i sin utveckling.

SOU 1990: 101 Minsta medlemsantal m.m.

Uppenbarligen måste den dåvarande gränsen om fem medlemmar ur rent försäkringstekniskt synpunkt anses vara för Med låg. hänsyn till bl.a. befolkningstäthet och borde inte heller

kommunikationsmöjligheter

ur andra synpunkter även en ganska avsevärd av

höjning fordringama på

medlemsantalet möta några allvarliga betänkligheter. Som skäl för att pensionskassor som meddelade enbart ålderspension i medgavs en

lagen

lägre medlemsgräns, anñrdes att en pensionskassa av naturliga skäl ofta var hänvisad till att söka sina medlemmar bland anställda i ett visst företag. Fordringama på medlemsantalet beträffande dessa kassor borde därför sättas så lågt som möjligt (prop. 1938:19 s. 75).

Vid rernissbehandlingen av det som

förslag låg till gnmd för propositionen till 1938 års lag om förordade Svenska

understödsföreningar ñrsäkringsföreningens sakkunnigenämnd av konkurrensskäl att medlems-

antalet i de öppna föreningarna skulle maximeras till 5 000. Genom UFL sattes kravet på minsta medlemsantal till 100 medlemmar. Såvitt gäller minsta medlemsantal om 500 medlemmar har kravet ändrats

till sjukpenning ñr

längre tid än 180 dagar vid sammanhängande sjuklighetstillstånd. Med hänsyn till inflationen ändrades kravet på 500 medlemmar till att avse sådana föreningar, som meddelade kapitalförsäkring för dödsfall överstigande 1 000 kr. för en medlem. I förarbetena till UFL anfördes såvitt nu år i att en samverkan

fråga, meningsfull på

personföákringens område knappast var möjlig om antalet försäkrade var alltför låg. Redan en vid 100 medlemmar torde i

minimigräns

allmänhet inte utgöra någon garanti för att för verksamheten

underlaget

blir sådant att de krav som normalt innefattas i soliditets- och

skälighets-

principerna skulle kunna bli tillgodosedda. Av särskilt till då

hänsyn bestående föreningar

som i allt väsentligt ansågs vara väl konsoliderade borde det emellertid inte ställas hinder mot att upp något generellt medlemsantalet skulle kunna få vara så som 100.

lågt

Möjligheten att ge dispens från kravet på minsta antalet medlemmar bibehölls i UFL. För erfordras dock särskilda skäl.

dispens

Dispensregeln är sålunda enligt förarbetena avsedd för undantagsfall, Lex. när en ekonomi trots ett litet medlemsantal förenings på annat sätt ändå kan anses säkerställd. Ett sådant säkerställande får inte ske genom

så höga avgifter att

skälighetsprincipen sätts ur spel. Dock skulle beslut om minsta antal medlemmar som fattats av en med stöd

tillsynsmyndighet

av äldre lag fortfarande gälla (SOU 1970:29 s. 138, prop. 1972:69 s. 116).

7.3¶Utredningens överväganden

En understödsförening skall UFL ha minst 100 medlemmar. Denna

enligt

regel är försedd med två väsentliga undantag. Dels kan försäkringsmspektionen medge enskilda Dels föreningar att ha ett lägre medlemsantal. skall föreningar som meddelar försäkringar av visst slag ha minst 500 medlemmar. Detta gäller sådana som meddelar

understödsföreningar

förtids- eller efterlevandepension utan samband med eller

ålderspension

156 Minsta medlemsantal m.m.

sjukpenning för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller ock kapitalförsäkring för dödsfall till högre belopp ån 1 000 kr. per medlem. Även ñreningar som sålunda skall ha minst 500 medlemmar kan få dispens av inspektionen, om det finns särskilda skäl (5 § UFL). Syftet med kravet på ett lägsta antal medlemmar har varit att skapa säkerhet för föreningarnas förmåga att fullgöra sina uttästelser; en försäkringsverksamhet kan med hänsyn till riskerna inte vara baserad på en alltför liten försäkringsstock. Hur stor bör vara har

försäkringsstocken

bedömts med utgångspunkt i de risker som är förenade med olika typer av verksamhet; föreningarna har därför delats i två grupper. Flertalet existerande föreningar har ett litet medlemsantal. Av de 147 föreningar som fanns vid utgången av år 1988 hade 90 föreningar högst 500 medlemmar. Av dessa hade 29 högst 100 medlemmar. Detta motsvarar 60 % resp. 20 % av totala antalet föreningar. Två tredjedelar av de föreningar som hade högst 100 medlemmar var pensionskassor. Ett par hade i dispens medgetts att ha endast fem medlemmar. Se även tabellen Understödsföreningar i storleksordning. Många av dessa föreningar har gamla anor. I flera av dem förvaltas betydande donationsfonder, vilket gör att försäkringsverksamheten är av underordnad betydelse. Många föreningar synes närmast som

ftmgera

sällskapsföreningar. Flera av de minsta begravningskassoma ingick från början i sjuk- och begravningskassor. I och med inrättandet av de erkända sjukkassoma på 1930-talet avskildes

begravningsförsäkringama

från den övriga verksamheten. Inom de mindre sjukkassoma samt sjukoch begravningskassoma är efter införandet av den allmnna försäkringen verksamheten relativt Genomsnittsåldem obetydlig. på medlemmarna

i de minsta föreningarna

har under senare år ökat allt mera och nyanslutningen blivit allt lägre i förhållande till avgången. av de minsta

Åtskilliga

föreningarna är beroende av råd och från

anvisningar försäkringsinspek-

tionen, eftersom dessa saknar administrativa

föreningar erforderliga

resurser. På senare år har dessa föreningar också fått ökade problem med

rekryteringen av kompetenta personer att sköta

föreningens angelägenheter. › De försäkringar som föreningarna meddelar avser ofta förhållandevis måttliga belopp (se vidare avsnittet 13.1 Medlemskap och försäkringsvillkor). Enligt utredningens mening finns det anledning att överväga om inte det nuvarande kravet på lägsta medlemsantal bör skärpas. I anslutning härtill kan frågor rörande de förhållandevis

obetydliga försäkringsförmå-

ner som många föreningar erbjuder böra övervägas. Det finns flera skäl för att skärpa det nuvarande kravet på lägsta medlemsantal. Det kan för det första ifrågasättas om kravet på riskutjämning tillgodoses tillräckligt väl i en ñrening med endast 100 medlemmar. I förarbetena till UFL uttalades från soliditets-

betänkligheter och skälig-

hetssynpunkt mot att medlemsantalet skulle kunna vara så litet som 100. Vidare måste det ifrågasättas, om resurser bör användas för

statliga

tillsyn av en förening om de ekonomiska intressen som kan stå på spel

SOU 1990: 101 Minsta medlemsantal m.m. 157

måste betraktas som måttliga redan från den enskilde medlemmens synpunkt.

riskutjämningskravet skulle det måhända vara till-

För att tillgodose räckligt att höja kravet på lägsta medlemsantal till 200 å 300. För att också få en rimlig avvägning mellan behovet av att koncentrera statliga resurser på de försäkrades berättigade krav på trygghet synes emellertid en gräns vid 500 medlemmar kunna väljas. Den motsvarar den gräns som enligt vad som framgått redan gäller för föreningar med verksamhet av visst slag.

Mot en sådan skärpning kan invändas att den skapar ej obetydliga övergångsproblem. Det är givetvis oundvikligt att sådana övergångsproblem uppstår i likhet med som var fallet då höjning skedde från kravet på minst fem medlemmar enligt 1912 års lag och från kravet på minst 50 medlemmar i 1938 års lag. Utredningen har därför funnit att de föreningar som har färre än 500 medlemmar inte skall tvångsupplösas med en direkt lagregel. Den framtida utvecklingen kommer dock troligen att leda till att flera av dessa föreningar avvecklas, Lex. genom att gå upp i andra föreningar.

I den mån statliga kostnadsskäl åberopas för en strängare regel om medlemsantalet än den nuvarande, kan det i och för sig tänkas en annan mindre ingripande utväg. En sådan vore att höja avgifterna för tillsynen över understödsföreningama. Det kan nämnas att RRV har ifrågasatt om inte dessa är alltför låga. Om mindre föreningar, av vilka

avgifter åtskilliga i ganska stor omfattning behöver anlita inspektionen och få råd

och skulle betala avgifter som gav full kostnadstäckning,

upplysning,

skulle avgifterna bli mer eller mindre prohibitiva. Sådana avgifter jämte den relativt sett större belastning administrationen i övrigt måste innebära för en mindre förening torde i varje fall medföra att inte ens den modifierade skälighetsprincip (jfr ll § första stycket UFL) som gäller för understödsföreningama blev tillgodosedd. En statlig service som sålunda i skulle bli alltför kostsam bör naturligtvis inte förekomma. Att

praktiken

i direkt att få bort föreningar med alltför få med-

höja avgifterna syfte

lemmar är därför inte lämpligt.

Från en regel enligt vilken minsta medlemsantalet bestämts till 500 bör ñr föreningar det kunna medges dispens av det skälet att

nybildade

medlemsantalet kan tillfälligt ha hamnat under 500 och föreningen för den skull inte skall behöva genast avvecklas som understödsförening. Som hittills bör försäkringsinspektionen därför kurma medge dispens från kravet på ett visst lägsta medlemsantal. Enligt utredningens mening bör emellertid praxis vid meddelandet av dispens vara stram. Det kan ifrågasättas, om det är att som för närvarande utan närmare

tillräckligt

precisering kräva att särskilda skål föreligger för att dispens skall beviljas. Utredningen förordar att dispens får medges endast om medlemsantalet ej väsentligt understiger det lägsta tillåtna och att medgivandet får gälla endast för begränsad tid. Kravet på minst 500 medlemmar bör knappast få underskridas med mer än 100 och för längre tid än ett par år.

158 Minsta medlemsantal m.m. SOU 1990: 101

De föreningar som inte kan uppfylla kravet på lägsta medlemsantal bör ha möjlighet att genom fusion uppgå i en annan eller ny förening. Om detta inte låter sig göra skall föreningen gå i likvidation. Ett alternativ som skulle kunna diskuteras är, om en sådan förening dock skulle få fortsätta verksamheten utan att längre vara understödsförening. Mot att medge en sådan ordning kan det invändas, att lagen då skulle kunna kringgås genom uppsplittring i mindre föreningar och att det framstår som inkonsekvent att lagen lämnade helt utan skydd stora kategorier

föreningsmedlemmar, vars ñrsâkringsförmåner ofta kan vara lika stora

eller större än deras som är med i de av lagen omfattade föreningarna. Utredningen förordar inte det alternativet.

Som framgår av avsnittet om Övergångsbestämmelser föreslår utredningen att den offentliga tillsynen över de minsta föreningarna begränsas.

Denna begränsade tillsyn innebär inte att de minsta föreningarnas medlemmar lämnas helt utan skydd. Ett allmänt straffrättsligt skydd genom straffbudet mot ñrskingring m.m. kommer således att gälla.

SOU 1990: 101

8¶Förbudet mot

affärsmässig

verksamhet

Förbudet mot affärsmässigt drivande av upphävs.

försäkringsrörelse

Ett maximalt belopp för kapitalñrsäkring behålls men höjs till ett

basbelopp.

8.1¶Förbudet mot drivande av

affärsmässigt försäkringsrörelse

Av l § UFL framgår att understödsförening inte får syssla med affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse. Som en konkret avgränsning mot

affärsmässig försäkringsrörelse kan också ses kravet på att föreningen

skall vara på visst sätt sluten samt bestämmelsen i 6 § UFL att kapitalförsäkring inte får meddelas till än 15 000 kr. för en medlem.

högre belopp

Störst betydelse har frågan om affärsmässighet såvitt gäller

värvning

av nya medlemmar och uppbörd av medlemsavgifter.

Förarbetena till 1912 års lag om understödsñreningar kan fortfarande ligga till grund för en bedömning av vad som skall anses utgöra affärs-

mässigt driven försäkringsrörelse.

Som exempel på affärsmässig försäkringsrörelse anfördes i förarbetena till 1912 års lag en förening som för och

medlemsvärvning inkassering

av avgifter använder sig av agenter som erhåller provision.

Som andra exempel nämndes att föreningen utñster sig att ge ränta, vinstandel eller liknande åt någon som garantikapital.

tillskjutit

I förarbetena ges emellertid inte någon uttömmande definition av

begreppet affärsmässig. Som motivering för att inte vidare utveckla begreppet affärsmässig rörelse anfördes att inom försäkringsrörelsen

liksom inom arman affärsverksamhet affärsmetoder växlar under tidernas lopp och därmed även kärmetecken på en rörelse.

affärsmässig Ersättning

till agenter och ränta på upplånat kapital kan sålunda med till

hänsyn

omständigheterna utgå även utan att rörelsen fick anses som affärsmässig. Även omfattningen av den bedrivna rörelsen hade förarbetena stor

enligt

betydelse eftersom en föreningsverksamhet tenderade att bli mer affärsmässig allt eftersom föreningen växte (NJA II 1913 s. 21 f).

I propositionen till UFL betonas att kravet på att verksamheten inte får drivas affärsmässigt bör avse verksamheten i dess helhet. Såvitt

gäller

160 Förbudet mot ajärsmässig verksamhet SOU 1990: 101

förvaltningen av försäkringsbeståndet och kapitalförvaltningen kan det

även i dessa hänseenden förekomma inslag som är av sådan affärsmässig natur att de inte kan anses förenliga med den försäkringsverksamhet som en understödsförening borde få bedriva (prop. 1972:69 s. 61).

Försäkringsinspektionen utfärdade år 1986 cirkulär angående avgränsningen mot affärsmässigt driven affärsrörelse (1986:U4) som fortfarande tillämpas av understödsföreningama. Cirkuläret överensstämmer i allt väsentligt med ett cirkulär från 1939 som utfärdades i samband med att 1938 års lag om understödsföreningar infördes.

I cirkuläret sägs bl.a. följande: Principema avseende ersättning för medlemsvärvning och avgiftsuppbörd skall godkännas av inspektionen. Stadgama bör innehålla uttryckliga bestämmelser om att sådant godkännande skall ske. Vad gäller kapitalförsäkring får ersättningen inte överstiga 1,5 % av försäkringsbeloppet om försäkringsbeloppet uppgår till högst 4 000 kr. Uppgår beloppet till över 4 000 kr. uppgår ersättningen till samma procentsats för de första 4 000 kr. och därefter till 1,2 96 för överskjutande belopp. Vidare slås fast att understödsföreningama inte får använda sig av heltidsanställda agenter. Inte heller får befattningshavare hos föreningen delta i anskaffningsarbetet eller uppbära anskaffningsprovision. Ett uppdrag att arbeta med värvning av medlemmar bör lämnas endast åt den som kan anses äga personliga ñrutsättningar för att på ett “värdigt och lämpligt sätt fullgöra ett sådant arbete.

8.2 för

Högsta belopp kapitalförsäkring

I 1912 års lag infördes för understödsföreningar ett förbud mot att utan medgivande av tillsynsmyndigheten utfästa eller utbetala kapitalunderstöd till högre belopp än 2 000 kr.

Som ovan anförts var denna begränsning en konsekvens av förbudet mot affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse.

Någon motsvarande begränsning gjordes emellertid inte när det gällde meddelande av pensioner.

Kapitalunderstöd till högre belopp än l 000 kr. fick anses vara så stort att det mer ägde karaktär av sparat kapital än av understöd i egentlig mening. Pensionskassoma verkade emellertid inom olika samhällsklasser med vitt skilda behov. Såvitt gällde i allt fall de slutna pensionskassorna kunde deras uppgift knappast övertas av den affärsmässiga försäkringsverksamheten. Om ett för alla pensionskassor gällande pensionsmaximum skulle fastställas i lagen skulle detta enligt ñrarbetena bli så högt att bestämmelserna om detta blev av mycket liten betydelse. På grund av praktiska svårigheter att skilja mellan öppna och slutna pensionskassor kunde man inte heller införa en sådan gräns för endast öppna pensionskassor (Betänkande 1910 s. 72).

Maximibeloppet för kapitalförsäkring höjdes år 1921 till 4 000 kr.

vilket bibehölls i 1938 års lag om understödsföreningar. Någon dispensmöjlighet gavs emellertid inte men infördes genom en lagändring år 1942. Genom UFL höjdes beloppet till 8 0()0 kr. Vid riksdagsbehand-

SOU 1990: 101 Förbudet mot afärsmässig verksamhet 161

lingen av UFL väcktes en motion om att kapitalförsäkringsbeloppet i stället borde knytas till lagen om allmän försäkring.

Riksdagen avslog emellertid motionen. I sin motivering anförde näringsutskottet att ñrhållandena i praktiken inte var sådana att en

lagändring enligt motionen var motiverad. Av kapitalförsäkringama avsåg

99 % inte högre belopp än 2 000 kr. Om maximibeloppet gjordes rörligt vore det följdriktigt att krav kunde ställas på en successiv omräkning av försäkringar som tecknats till maximibeloppet. Vilka konsekvenser detta skulle kunna få för understödsföreningama med deras begränsade resurser var enligt utskottet inte utrett (NU 1972:29).

I samband med en proposition om den svenska kapitalmarknaden (prop. 1978/79: 165) behandlades en hemställan från SLR att det högsta medgivna kapitalbeloppet skulle höjas till 14 0()0 kr.

Försäkringsinspektionen anförde år 1977 i ett yttrande över SLR:s framställning att det var väsentligt att maximibeloppet i lagen inte bestämdes högre än att man uppråtthöll den avgränsning mot affärsmässigt driven försäkringsrörelse som maximibeloppet avsåg att ge. Möjligheten att teckna kapitalförsäkringar till högre belopp hade utnyttjats i liten utsträckning. Dessutom hade nyteckningen av kapitalförsälcringar, främst i de öppna föreningarna, varit obetydlig under senare år. Inspektionen ifrågasatte med hänsyn till dessa förhållanden om det egentligen förelåg något behov av att höja lagens maximibelopp för kapitalförsäkring. Inspektionen ville emellertid med hänvisning till den fortsatta försämringen av penningvärdet inte motsätta sig en mindre höjning av det högsta tillåtna kapitalförsäkringsbeloppet och tillstyrkte en höjning till 10 000kr.

Svenska Försäkringsbolags Riksförbund och Folksam tillstyrkte också en höjning av ifrågavarande belopp till 10 000 kr.

I propositionen om den svenska kapitalmarknaden anförde departementschefen att han för egen del kunde instämma i försäkringsinspektionens uttalande att maximibeloppet borde bestämmas med hänsyn till att avgñnsningen gentemot annan försäkringsrörelse bör upprätthållas. Vid en sådan awägning med hänsyn till penningvärdets utveckling sedan maximibeloppet bestämdes år 1972 förordade han att maximigränsen höjdes till 12 000 kr. (prop. 1978/79: 165 s. 165 t). Vid riksdagsbehandlingen höjdes beloppet till 15 000 kr. Höjningen trädde i kraft den l januari 1980. Basbeloppet uppgick då till 13 900 kr.

Försäkringsinspektionen har i en skrivelse år 1985 till regeringen hemställt om en ändring av 6 § UFL innebärande att högsta medgivna kapitalbelopp för försäkring i understödsförening ändras från 15 000 kr. till basbeloppet (1962:381) om allmän försäkring. Skrivelsen

enligt lagen

föranleddes av en hemställan från Livkronan om

Försäkringsföreningen

dispens att få höja sitt maxirnibelopp till 25 0()0 kr.

Till stöd för hemställan anförde inspektionen att gällande beloppsgräns borde höjas med hänsyn till penningvärdets fall. Det vore därvid lämpligt att beloppet anknöts till basbeloppet. Framtida lagändringar i fråga om beloppets storlek kunde därvid begränsas.

Enligt 6 § andra punkten UFL kan försäkringsinspektionen medge

understödsñrening att meddela kapitalförsäkring till ett högre belopp än det av lagen medgivna.

162 Förbudet mot affärsmässig verksamhet SOU 1990: 101

Då bestämmelsen om dispens infördes år 1942 var det särskilt vid två typfall som dispens ansågs kunna förekomma. Det ena var kapitalförsäkring i samband med pension om den belöpande pensionen ersattes med ett kapitalunderstöd motsvarande lön eller pension. Det andra gällde då kapitalunderstödet betalades ut i form av försäkring för livsfall. Vid överlåtelse av understödsförenings rörelse kan den Övertagande föreningen få överskrida maximibeloppet ñr att en person som är försäkrad i såväl den överlåtande som den Övertagande föreningen skall kunna behålla båda sina försäkringar.

Medelförsäkringssumman i de föreningar som enligt sina stadgar utger

kapitalbelopp över 1 000 kr. uppgick år 1988 till endast l 588 kr. Detta belopp är dock i stigande. I Livkronan uppgår medelförsäkringssumman vid nyteckning till drygt ll 000 kr.

8.3¶Utredningens överväganden

Kravet att understödsföreningars verksamhet inte skall vara affärsmässig är ett kontroversiellt och svårhanterligt inslag i UFL.

Det kan synas förvånande att ett sådant krav över huvud har uppställts när det gäller ekonomiska transaktioner. Det kunde tyckas självklart att

understödsñreningarnas förvaltning borde drivas så affärsmässigt som

möjligt, naturligtvis med iakttagande av gällande säkerhetskrav, för att garantera att bistånd skall kunna ges i behövlig omfattning. I affärsmässigt kan man väl inlägga att ñrvaltningen bedrivs effektivt och rationellt. Men skulle ett absolut krav på icke-affärsmässighet gälla, skulle det innebära att understödsñreningama ålades att överlag bete sig ineffektivt och orationellt. Ser man på hur lagtexten är formulerad, så är kravet reservationslöst. Så får man dock inte tolka kravet. Syftet med kravet är att hålla gränsen klar mot livförsäkringsbolagens verksamhet. Det är den verksamheten som avses med lagtextens ord affärsmässigt drivande av

ñrsäkringsrörelse. Kravet på icke-affärsmässighet är likafullt problematiskt. Vari ligger det affärsmässiga hos livförsâkringsbolagen som det att undvika? gäller

Viss ledning ger förarbetena och försäkringsinspektionens cirkulär. Framför allt gäller det att iaktta måtta vid vârvningen av medlemmarlförsäkringstagare. Återhållsamheten skall säkras genom provisionsbegränsningar, förbud mot heltidsanställda ombud eller agenter, förbud mot att

föreningarnas befattningshavare deltar i anskaffningsarbete och krav på

att endast de som kan anses äga personliga förutsättningar för att på ett värdigt och lämpligt sätt fullgöra uppdrag att värva medlemmar får sådant uppdrag. Detta antyder att kravets upphovsmän har haft en ganska

negativ syn på de dåvarande livförsäkringsbolagens försåljningsansträng-

ningar. Vidare krävs att understödsföreningamas förvaltning inte har inslag som är av så affärsmässig natur att de inte kan anses förenliga med den försåkringsverksamhet som en borde få

understödsförening

bedriva. Det har i äldre förarbeten också sagts att rörelsens omfattning har stor betydelse för om den skall anses affärsmässig eller ej.

SOU 1990: 101 Förbudet mot ajfärsmässig verksamhet 163

Om understödsföreningama överlag kunde fritt bedriva anskaffningsverksamhet, meddela Försäkringar till höga belopp, bedriva en finansiell förvaltning motsvarande och i övrigt driva en omfattande

bolagens

då skulle de driva försäkringsrörelse av samma

försäkringsverksamhet,

som livförsäkrinsbolagen m.m. Skulle ñreningama driva en slag

borde de - - omvandlas till motsvarande verksamhet, så är synsättet bolag och styras av samma regler som de nuvarande bolagen.

Mot bakgrund av syftet att hålla en gräns mot bolagen får innebörden av kravet på icke-affärsmässighet fattas så att föreningama visserligen skall få handla ekonomiskt effektivt och rationellt men göra det inom en ganska snäv ram så att deras verksamhet inte alltför mycket kolliderar eller konkurrerar med försäkringsbolagens. Föreningarna får och skall

handla - om denna term som ett

rimligen affärsmässigt begagnas

honnörsord ñr ett från ekonomisk sett rimligt, effektivt och

synpunkt

- inom den ramen men de måste avstå rationellt handlande begränsade från att söka expandera av egen drift och bör i övrigt driva verksamheten på Det kan om kravet ens med denna innebörd

sparlåga. ifrågasättas

Måste inte i ekonomisk verksamhet, som bedrivs med är rimligt. längden sådana begränsningar, stagnera och kan den då bedrivas affärsmässigt ens inom den givna ramen? Är det inte också psykologiskt sett olyckligt att ålägga någon att driva icke-affärsmässig verksamhet?

Då jakande, bör

mycket talar för att svaret på dessa frågor måste bli man slopa kravet på icke-afñrsmässighet och ersätta eller inte ersätta det med någon annan begränsning. Tar man bort varje form av begränsning,

tänkas leda till att och ett antal

kan utvecklingen försäkringsbolagen

skulle komma att driva likartad verksamhet i direkt konkurföreningar tens med varandra. I så fall borde ungeñr samma regler för försäkringsrörelsen tillämpas för föreningarna och bolagen. Att driva regelrätt livförsäkringsrörelse i föreningsform vore väl i och för sig möjligt. Erforderlig skulle kunna ske även i föreningarna. Sedan

fondbildning avskaffats för försäkringsbolagen och även ñr föreningbehovsprincipen

arnas del, skulle den inte vara så stort hinder mot regelrätt livförsäkringsrörelse i föreningsform. Här skall dock inte göras någon närmare genomgång av om några avgörande tekniska hinder ñnns mot att föreningar driver likadan försäkringsrörelse som bolag, eftersom utredningen enligt direktiven skall fortleva. Om

har att utgå från att understödsföreningama man inte vill ha kvar kravet på icke-affärsmässighet i dess nuvarande form så får man i stället tänka någon annan begränsningsregel för

sig

föreningarna.

Ledstjäman borde då bli att understödsföreningama släpps fria så långt

till art och omfattning blir alltför lik det går utan att deras verksamhet

Skulle ñreningama få driva alldeles samma

livförsäkringsbolagens.

rörelse som bolagen, kan man med fog hävda att detta skall ske på lika villkor och därför underkastas samma legala krav som

föreningarna

bolagen. i fortsättningen skall driva väsentligen samma verk-

Om föreningarna samhet som hittills och bevara sin egenart, borde dock värvningen av medlemmar kunna bli fri (inkl. ersättningen för den) och inga särskilda

164 Förbudet mot verksamhet

ajfärsmässig

regler för vem som får syssla med värvning. Placeringsreglema

gälla

borde kunna vara i desamma som bolagens. Den enda begräns-

princip

ningen av betydelse som skulle behöva bestå skulle gälla försäkringsbe-

storlek, som dock torde böra höjas till ett basbelopp. I lagen loppens borde man ta bort kravet och bara behålla en

på icke-affärsmässighet

regel om maximalt ñrsälcringsbelopp.

Avslutningsvis kan sägas att det är klart att kravet på icke-affärsmässighet âr historiskt betingat. Man sökte antagligen uttrycka den egenart som

antal ville bistånd i för dem låg i att ett begränsat personer ge inbördes viktiga angelägenheter; det gällde att kunna hjälpa varandra i nödlägen; för detta idealistiska syfte kunde lagstiftaren inte finna något mer adekvat

än det formulerade icke-affärsmässigt. Uttrycket âr i

uttryck negativt

Men i dag är väl det idealistiska inslaget som en och för sig rätt adekvat.

i understödsföreningama inte lika levande. T.ex. har något gång limns sådant knappast motiverat arbetsgivare- och arbetstagarorganisation-

syfte

er, när de inrättat ITP-kassor till vilka arbetstagarna/medlemmama inte

betalar några Därmed hänger kravet på icke-

personligen avgifter.

i luften eftersom det går tillbaka på nämnda idealistiska

affärsmâssigt

inställning.

SOU 1990: 101

9 och EG

Försäkringsföreningama

för bör om möjligt harmoniseras

Reglerna försäkringsföreningar

med vad som gäller inom EG. Bestämmelserna om bl.a. konsolikostnadsskälighet och redovisning bör emellertid

deringskapital,

samordnas med harmoniseringen för försäkringsbolagen.

9.1¶Inledning

9.1.1 kommittédirektiv rörande EG

Regeringens

har den 22 1988 beslutat om kommittédirektiv till Regeringen juni kommittéer och särskilda utredare angående beaktande av EG-aspekter i Kommittédirektiven berör de kommittéer och

utredningsverksamheten.

särskilda utredare som har till uppgift att lämna förslag som berör den fria ñr varor, mnniskor och kapital eller på annat

rörligheten tjänster,

sätt berör det västeuropeiska samarbetet. De ifrågavarande kommittéema och särskilda utredarna skall undersöka vilken gemensam ordning som i förekommande fall råder inom EG inom det aktuella ämnesområdet och i sina ta till vara de möjligheter till harmonisering som ñnns.

förslag

kommittédirektiven skall vidare redovisas hur de ñrslag som läggs

Enligt

fram förhåller sig till EG:s motsvarande regler, direktiv eller Förslag till direktiv från EG-kommissionen samt, om förslagen skiljer sig härifrån, redovisa skälen för detta.

9.1.2¶EG:s liv- och skadeförsäkringsdirektiv

Vid den av inom EG såvitt gäller försäk-

följande redogörelsen rättsläget

tonvikt lagts vid sådana frågor som särskilt kan tänkas ring har särskild beröra de svenska understödsföreningama. EGzs ministerråd antog år 1979 det första livförsälcringsdirektivet (79/267/EEC). Rådsdirektivet omfattar kapitalförsälcring, livrânteförsäkring samt till dessa försäkringar anknutna sjuk- och olycksfallsñrsälcring-

ar som meddelas av livförsäkringsföretag.

Vissa former omfattas inte av rådsdirektivet. Hit hör av försäkring bl.a. understöd som meddelas av andra än livförsäkringsbolag, där den enskilde försäkringstagaren själv svarar för premierna, under förutsätt-

166 och EG SOU 1990: 101

Försäkringsföreningarna

ning att understöden utgår även om de inte täcks av premiereserven.

Tjänstepensionskassor, där arbetsgivaren bidrar till verksamheten år

således undantagna från bestämmelserna i direktivet.

Försäkringsgivare som endast meddelar begravningshj älp år undantagna från direktiven under att storleken av dessa förmå-

förutsättning antingen

ner inte överstiger den för ett

genomsnittliga begravningskostnaden

enstaka dödsfall eller utgår in natura. Detsamma

gäller ömsesidiga sammanslutningar vars stadgar ger möjlighet till (additiotilläggsavgifter

nal contributions), nedsättning av förmåner eller möjlighet att begära bidrag från utomstående eller motsvaran-

och vars årliga premieinkomster de uppgår till högst 500 000 ECU (europeiska En

betalningsenheter).

ECU motsvarar för närvarande ca 7 kr. 50 öre.

I rådsdirektivet föreskrivs att en

ñrsâkringsgivare skall ha tillgångar

som överstiger de försäkringstekniska skulderna. Denna solvensmarginal

skall i huvudsak utgöras av

garantikapital och fria reserver och i princip uppgå till minst 4 96 av de försäkringstekniska skulderna jämte 0,3 % för försäkringar där risksumman inte är negativ.

Vissa avdrag För

får göras för avgiven återförsäkring. sjuk- och olycksfallsförsäkring gäller i stället regler motsvarande vad som gäller ñr EG:s nedannâmnda

skadeförsälcring enligt skadeförsâkringsdirektiv.

Vidare finns bestämmelser

om att en tredjedel av solvensmarginalen kall utgöra en särskild garantifond.

Denna fond skall dock såvitt gäller msesidiga sammanslutningar uppgå till minst 600 000 ECU. Under en

vergångstid kan försäkringsgivarna ha en lägre garantifond. Varje

orsäkringsgivare skall varje år avge en avseende den finan-

redovisning

iella situationen och Soliditeten.

EG:s livförsäkringsdirektiv

täcker inte sådan sjuk- och olycksfallsför- .a som meddelas utan till

g anknytning livñrsâlcring. För dessa

erksamhetsgrenar gäller i stället EG:s ministerråds första direktiv

örande direktförsâkring,

som inte är livförsäkring (73/239/EEC).

Detta rådsdirektiv gäller inte för om de

ömsesidiga sammanslutningar

fyller samtliga ñljande villkor. stadgarna måste innehålla bestämmel-

- 00

ormåner. De får inte en

årliga försäkringsavgiftema överstiga miljon

Även ñr skadeförsäkringsgivama finns föreskrifter om storleken av en lvensmarginal. Denna skall uppgå till 18 % av den årliga bruttopremieu omsten så ECU. Alternativt skall de

länge denna uppgår till 10 milj.

=

gavarande tillgångarna uppgå till 26 96 av den årliga skadeersåttningn förutsatt

att denna uppgått till högst 7 milj. ECU om detta skulle leda ll ett

högre belopp. Avdrag får göras för avgiven återförsäkring.

För får storleken av de sålunda framräknade

lång sjukförsäkring

pitalkraven under vissa förutsättningar reduceras till en tredjedel. Den garantifond som skall ñnnas för skall för

skadeförsâlcringsgivare

uvuddelen av

verksamhetsgrenar uppgå till minst 300 000 ECU. Dock = u garantifonder på lägst 200 000 ECU tillåtas för försäkringsgivare ed viss begränsad verksamhet. En medlemsstat kan också att

medge

och EG 167

Försäkringgfäreningarna

reduceras med en när det vissa former av

garantifonden fjärdedel gäller

ömsesidiga sammanslutningar. De båda rådsdirektiven innehåller vissa gemensamma bestämmelser. Sålunda kan inte medlemsstaterna föreskriva att en koncessionsansökan skall behandlas med till marknadens ekonomiska behov,

hänsynstagande

vilket kan ett förbud mot den s.k. behovsprincipen. En sägas utgöra får endast driva försäkringsverksamhet och annan

försäkringsgivare

därmed direkt verksamhet. Vidare får inte verksamhet

sammanhängande

som omfattas av båda direktiven kombineras. Förbudet mot annan verksamhet har dock inte ansetts utgöra något hinder för att en försäkringsgivare driver sådan verksamhet genom ett dotterbolag. En ansökan om av en försäkringsgivare skall enligt båda

registrering

rådsdirektiven åtföljas av en verksamhetsplan. Denna skall bl.a. innehålla av tariffer såvitt gäller livförsäkring och uppgifgrunderna för beräkning terna om tariffer såvitt gäller annan försäkring. Vidare skall lämnas om storlek. I planen skall också ingå en

uppgifter minimigarantifondens

beräkning av utfallet under de tre första verksamhetsåren när det gäller återförsäkring samt de som

balansräkning, premieinkomster, tillgångar

motsvarar de skulderna och solvensmarginalen.

försäkringstekniska I såväl livförsäkringsdirektivet som skadeñrsäkringsdirektivet ges

i de olika medlemsländerna rätt att om

tillsynsmyndighetema ingripa

inte förutsättningarna vid tillstånds-

försäkringsgivarna längre uppfyller

eller inte har tillgångar som motsvarar de försåkringstekniska

givningen skulderna. Om solvensmarginalen underskridits skall tillsynsmyndigheter-

att en för att återställa försäk-

na kräva försäkringsgivaren upprättar plan

ekonomiska ställning och som skall godkännas av tillsyns-

ringsgivarens

Skulle inte ens täcka ett belopp som

myndigheten. solvensmarginalen

motsvarar kravet skall tillsynsmyndigheten kräva att

på garantifonden

till inger en kortsiktig ekonomisk plan

försäkringsgivaren myndigheten

för Om inte fullgör vad de sålunda

godkännande. försäkringsgivama

blivit tillstånd att driva försäkringsrörelse dras in. Ett ålagda kan deras sådant beslut skall liksom om koncession kunna ett avslag på en ansökan till domstol. Rätt till domstolsprövning skall också finnas om överklagas inte behandlat en ansökan om koncession sex måna-

tillsynsmyndigheten

der efter det att den inkommit till myndigheten. För båda direktiven gäller emellertid att det ankommer på de enskilda medlemsstaterna att utfärda bestämmelser om vilka slag av till-

själva

som skall täcka de skulderna och hur dessa

gångar försäkringstekniska

skall värderas. Likaså skall de enskilda medlemsstaoch övriga tillgångar terna hur de skulderna skall beräk-

själva uppskatta försäkringstekniska

nas. Förutsättningarna för ett ingripande från berörda tillsynsmyndigheter kan därför variera från land till land. De tillgångar som inte behövs för att täcka de försäkringstekniska skulderna placeras fritt. får enligt båda direktiven Ett av EG:s ministerråd utfärdat direktiv är bindande för medlemsstaterna med avseende som skall men överlåter åt de på det resultat uppnås nationella att bestämma och medel. De

myndigheterna tillvägagångssätt

nu nämnda direktiven har också införts i de olika medlemsstaternas lagar

och administrativa förordningar.

168 Försdkringsföreningama och EG

Såsom framgått av redogörelsen om Storbritarmien har på detta sätt livförsäkringsdirektivet gjorts tillämpligt på Friendly Societies genom en särskild lag. De danska begravningskassoma och ñrmapensionskassorna är undantagna från detta direktiv.

Ett särskilt förslag till direktiv om årsredovisning i försäkringsföretag har lagts fram av EG-kommissionen. Förslaget, som ännu inte antagits av EG-kommissionen, innebär kompletteringar till de grundläggande bestämmelserna ñr årsredovisningar i allmänna bolag, om vilket direktiv redan utñrdats.

Ett viktigt syfte med det föreslagna direktivet är att genom harmoniserade bestämmelser om värdering och uppställning av tillgångarna åstadkomma att den information som presenteras i ñrsäkringsföretagens årsredovisningar uppfyller vissa minimikrav och att den är tillräckligt enhetlig för att tillåta direkta jämförelser mellan försäkringsbolag i olika medlemsländer.

Tillgångar såsom egna huvudkontor, dotterbolagsaktier samt andra fastigheter och aktier skall alla redovisas som investeringar. Någon uppdelning i anläggnings- och omsättningstillgångar sker alltså inte. Vid värderingen av tillgångar får försäkringsföretagen välja om de vill använda antingen anskaffningsvärde eller marknadsvärde. Försäkringsföretagen måste dock i en not redovisa värde även enligt den

tillgångamas

av de båda metoderna som inte valts. Någon till obeskattade

motsvarighet

reserver finns inte i förslaget.

Vinst- och ñrlusträkningen (som den kallas i förslaget) skall delas upp i en teknisk avseende och en

redovisning försäkringsverksamheten

icke-teknisk redovisning, avseende kapitalförvaltningen. Uppstållningen av vinst- och förlusträkningen skall ske i staffelform.

Behandlingen av direktivförslaget har fördröjts. Detta beror i huvudsak på en diskussion inom EG om de föreslagna värderingsmetodema. Enligt förslaget om tvångslikvidation av försäkringslöretag skall varje

försäkringsföretag föra ett register över de tillgångar som motsvarar den försäkringstekniska reserven. Värdet på de registrerade tillgångarna får inte vara lägre än värdet på de tekniska reservema. För en

utförligare

redogörelse för detta direktivförslag kan hänvisas till prop. 1989/90:34 s. 66 f.

9.1.3¶Svenska och EG

försäkringsbolag

Svenska försäkringsbolag skall enligt FRL ha ett aktie- eller

garantika-

pital. Varken i lagstiftning eller på annat sätt har emellertid angetts hur stort detta skall vara eller hur det skall beräknas. Försäkringsinspektionen och regeringen skall i stället i samband med att koncession meddelas ta ställning till hur stort det nybildade aktie- eller

försäkringsbolagets garantikapital skall vara.

Bedömningen skall då ske utifrån det enskilda bolagets förutsättningar och verksamhet. Motsvarande bedömningar får sedan göras i det fortsatta tillsynsarbetet.

och EG 169

Försdkringsföreningarna

I sitt delbetänkande Soliditet och skälighet i föükringsverksamheten (SOU 1986:8) gjorde FVK den bedömningen att det inte var lämpligt att

ta EG:s som utgångspunkt för i lagstiftningen minimikonsolideringsregler

svenska FVK motivera-

eller annorstädes preciserade konsolideringskrav.

de sin bedömning med att EG:s minimikrav bygger på undersökningar då helt andra förhållanden rådde än i dag. De som gjordes på 1960-talet, föreslagna kraven sänktes sedermera för att enighet mellan

ursprungligen

de olika medlemsländerna skulle kunna uppnås. EG:s minimikrav, menade FVK, tar vidare inte i tillräcklig utsträckning hänsyn till särbolags verksamhet. Dessa omsñndigheter har, dragen hos ett enskilt medfört att EG:s minimikrav allmänt brukar betraktas som enligt FVK, för låga. Mot av bl.a. snabba förändringar fann

bakgrund försâkringsvâsendets

FVK för sin del att det inte, vare sig i lag eller andra författningar, vara att vilka förhållanden som skall

skulle ändamålsenligt precisera

av enskilda försäkringsbolag och inte beaktas vid en soliditetsbedömning heller hur stort måste vara för att kravet på

konsolideringskapitalet

soliditet skall anses vara I konsekvens härmed

betryggande uppfyllt.

att det borde införas för aktieansåg inte kommittén preciserade regler

eller i ett bolags inledningsskede. En viktig utgångspunkt garantikapitalet

för kommittén var i stället att soliditetsbedömningen borde ske utifrån verksamhet och situation (SOU 1986:8 s. 191 f). varje bolags speciella Från EG-komrnissionen har även avlåmnats vissa ñrslag till direktiv vilka ännu inte av ministerrådet. Hit

rörande försäkringsområdet, antagits

hör bl.a. två till rådsdirektiv beträffande dels årsredovisningar

förslag för försäkringsföretag, dels om tvångslikvida-

och koncernredovisningar

tion av försäkringsföretag.

Som närmare utvecklas i avsnittet om avskaffande av medborgarskapsär sådana krav på styrelseledamöter, föreoch bosâttningskrav (l1.2) och revisorer oförenliga med Romfördraget och av EG ningsledning meddelade direktiv.

9.2¶Utredningens överväganden

kommittédirektiven om beaktande av EG- Med hänsyn till de allmänna och till det europeiska ekonomiaspekter pågående arbetet att skapa det ska samarbetsområdet (European Economic Space) har utredningen försökt att vilka konsekvenser ett svenskt antagande av EG:s

precisera

båda ovannämnda rådsdirektiv skulle få för de svenska försäkringsföre-

ningama. De olika ITP-kassoma tjänstepensionskassor faller som och övriga framgår av det tidigare sagda utanför livförsäkringsdirektivets tillämpningsområde. Även om det inte direkt står i deras stadgar utan följer av kollektivavtal att skall betala medlemsavgiftema är detta

arbetsgivaren

förutsättning för kassomas existens. dock en nödvändig rätt till uttaxering. Deras Sjukkassoma har enligt sina stadgar i princip årsavgifter understiger i samtliga fall en miljon ECU. Avgifterna erläggs

170 och EG SOU 1990: 101

Färsäkringaföreningarna

enligt stadgarna av medlemmarna själva. Skadeförsäkringsdirektivet är därför inte tillämpligt på dessa. De begravningskassor som endast meddelar motsva-

begravningshjälp

rande den genomsnittliga kostnaden för begravning är redan av denna

anledning undantagna från livförsäkringsdirektivets tillämpning.

Enligt 3 kap. 5 § lagförslaget kan under vissa förhållanden även i

fortsättningen en ändring av Lex. av ñrsäkringsvillkoren, medlemsavgif-

ten, ske under medlernstiden. Ingen har en inkomst av

begravningskassa

årsavgifter som överstiger 500 000 ECU. Inte heller de övriga begravningskassoma, som enligt utredningens förslag kommer att kunna meddela begravningshjälp till en kostnad motsvarande ett torde

basbelopp,

omfattas av detta direktiv. Såvitt gäller övriga föreningar är EG:s direktiv liv- och angående skadeförsäkringar i första hand tillämpliga på de som medde-

föreningar lar individuell livränteförsäkring

och vars årsavgifter överstiger 500 000 ECU. De föreningar som då kan bli aktuella är Sveriges Köpmannaförbunds Pensionskassa och Volvoresultats

Försäkringsförening.

Av de föreningar som inte meddelar individuell torde

livränteförsäkring

för närvarande endast de två sjuk- och ASB-Asea-

begravningskassoma

personalens Försäkringsförening och Volvo Verkstadsklubbs Försäkringsförening ha en sådan storlek och verksamhet att EG-direktiven skulle kunna bli

tillämpliga.

Varken i UFL eller föreskrifter för finns något krav på garantikapital de svenska För de som sålunda

understödsföreningarna. föreningar

omfattas av liv- och skulle särskilda

skadeförsäkringsdirektiven krav på

garantikapital behövas uppställas. Dessutom skulle det, liksom för försäkringsbolagen, införas uttryckliga krav på särskilt

konsolideringska-

pital. Som ett led i harmoniseringsarbetet föreslår därför en utredningen

särreglering för dessa försäkringsföreningar. För att förenkla

regelsystemet bör det sättas en gemensam gräns för sjukkassor och pensionskassor som får bidrag utifrån. Det bör då bli ett belopp som så nära som möjligt anknyter till beloppsgränsen 500 000 ECU. Värdet på en ECU har de senaste åren fluktuerat 7 kr. Detta kan därför anses mot-

kring belopp

svara ett genomsnittsvärde på en ECU. Då motsvarar 500 000 ECU 3,5

milj. kr.

Som framgår av avsnittet av

Indelning försåkringsföreningar (l0.2)

föreslår vidare att även för ITP-kassoma bör

utredningen reglerna

anpassas till vad som gäller för Det kan då vara

ñrsâkringsbolagen. lämpligt att samma beloppsgräns används ñr samtliga försäkringsföre-

ningar, även om varken ITP-kassor eller skulle falla

begravningskassor

under EG-direktiven. I andra avsnitt i den allmänna har att behovs-

motiveringen föreslagits

principen liksom krav på att m.m. skall vara bosatta i

ñreningsledning

Sverige och ha svenskt avskaffas (avsnitt 12.2

medborgarskap resp.

11.2). En anpassning till EG kräver också att det införs bestämmelser om

konsolideringskapital, garantikapital, verksamhetsplan m.m. Emellertid

SOU 1990: 101 Försäkringsföreningarna och EG 171

bör beaktas att medan ett genomförande av de ifrågavarande EG-direktiven formellt endast skulle beröra ett fåtal föreningar skulle de få vittgående konsekvenser för den övriga försäkringsbranschen då i princip samtliga försäkringsbolag utom några mindre lokala bolag skulle omfattas av direktiven.

Mot bakgnmd av det pågående integrationsarbetet med EG kan det ñrutsättas att de nu gällande beståmmelsema i FRL harmoniseras med EG:s ministerråds direktiv på försåkringsområdet. Riksdagen har också våren 1989 uttalat att regeringen bör ta initiativ till regelförändringar som kan erfordras för att önskemålet om konkurrensneutralitet mellan svenska och utländska försäkringsbolag skall bli tillgodosett (jfr l988/89:NU 29 s. 13). En sådan harmonisering kräver bl.a. att de nuvarande bestämmelserna i FRL om konsoliderings- och garantikapital samt om redovisning omprövas. Motsvarande bestämmelser i UFL bör därför behållas tills en anpassning skett av FRL i nu berörda avseenden.

En annan fråga som aktualiserats under utredningens arbete har varit en omprövning av skälighetsprincipen när det gäller kravet på att föreningarnas kostnader skall vara skäliga. Det kan förväntas att en omprövning även i denna del sker under det pågående harmoniseringsarbetet när det gäller försäkringsbolagen varför också här försäkringsföreningama

bör samordnas med försäkringsbolagen.

Något förslag om anpassning av FRL till reglerna i EG-direktiven har ännu inte framlagts. Vid utarbetande av ett sådant förslag bör även

följdândringar för understödsföreningama utarbetas. Utredningen fram-

därför inte några direkta i denna del.

lågger förslag

10 av

Indelning försäkringsföreningar

Efter mönster från EG införs särskilda bestämmelser om försäksom har årliga som överstiger 120

ringsföreningar avgiftsintåkter

basbelopp. För dessa stora försäkringsföreningar skall i väsentliga avseenden samma bestämmelser som för försäkringsbolag.

gälla

10.1¶Inledning

I UFL i mellan olika slag av understödsgörs inte någon skillnad lagen från de skillnader som föreligger genom att föreningar (här bortses meddelar försäkringsförmåner). Av förarbetena föreningarna olika slag av att det föreligger skillnader mellan föreningtill lagen framgår emellertid arna i olika hänseenden.

En understödsförening skall upprätta en försäkringsteknisk utredning

minst vart femte år om inte föreningen befrias från att göra detta eller

inte behöver Försäkringsinspektionen kan före-

enligt UFL göra detta. skriva att sådan skall utföras oftare. Försäkringsinspektionen

utredning

kan föreskriva att minst en av revisorerna i en understödsförening skall vara eller auktoriserad revisor om verksamheten är av stor

godkänd

omfattning eller det annars föreligger särskilda skäl. En understödsföremng kan vidare vid värdering av s.k. fondgilla använda samt utnyttja en s.k. fri sektor för

tillgångar uppskattningsvärden placering av tillgångar motsvarande försäkringsfonden.

Av förarbetena till framgår att gränsdrag-

placeringsbestämmelsema

mellan vilka som kunde bedömas ha tillräckliga ningen föreningar administrativa resurser för att dessa möjligheter skulle göras av

utnyttja i samband med godkännande av stadgeändringar. försäkringsinspektionen

10.2¶Utredningens överväganden

Som framhållits i avsnittet ITP-kassoma och försäkringsföreningslagen funnit att ITP-kassoma bör omfattas av lagförslaget (5.2) har utredningen men inom ramen för detta genom särskilda regler likstâllas med försäk-

ringsbolagen.

Detta förutsätter att det i lagen närmare anges vad som är att anse som ITP-kassor. En sådan precisering har emellertid visat sig svår att göra. Några ITPkassor meddelar t.ex. även individuell pensionsförsäkring. En lämpligare

ordning är att i stället för att utgå från inslaget av kollektivavtalsgrundad

försäkring ta fasta på föreningens storlek. Det måste då bli fråga om en för försäkringsföreningar förhållandevis storlek. bör

betydande Samtidigt

strävas efter en harmonisering med EG-direktiven. En nâmiare redogörelse för dessa återfinns i avsnittet om och EG.

försäkringsföreningama

För att en förening skall omfattas av de särskilda reglerna krävs således enligt förslaget att de har årliga avgiftsintäkter som överstiger 500 000 ECU. Samtliga ITP-kassor skulle omfattas av de särskilda reglerna. Om de största begravningskassoma skulle fusionera skulle särbestämmelserna gälla även för dessa. Med hänsyn till bakgrunden för de nya bestämmelserna synes detta också lämpligt. I lagförslaget bör lämpligen denna gräns anges i basbelopp enligt lagen om allmän försäkring eller 120 basbelopp. Även några av fribrevskassoma har betydande tillgångar. Avgiftsintäktema i dessa föreningar är emellertid mycket låga i jämförelse med ITP-kassoma. Inte ens de största fribrevskassoma skulle omfattas av de nya reglerna. I stället bör för dessa kassor i Övergångsbestämmelsema införas särskilda regler som tar hänsyn till i

balansomslutningen

dessa föreningar. För enkelhetens skull kallas de som omfattas av de särskilda

föreningar bestämmelserna i lagförslaget för stora försäkringsföreningar.

I ges de stora rätt att utan särskilt tillstånd

lagförslaget ñreningama

inneha helågda servicebolag. Å andra sidan dessa att

åläggs ñreningar

ha verkställande direktör och i förekommande fall upprätta koncemredo-

visning.

För de stora försäkringsföreningama lagfästs vidare vissa bestämmelser som i dag ingår i stadgarna för bl.a. ITP-kassoma såsom skyldighet att utföra försäkringsteknisk år och använda de

utredning varje placerings-

och värderingsregler som beskrevs i till detta avsnitt.

inledningen

I sammanhanget kan också nämnas att i lagförslaget har öppnats

möjligheter för lTP-kassor att meddela tjänstegrupplivñrsäkring.

En ytterligare indelningsgrund kan sägas uppkomma genom försäk-

ringsinspektionens dispensgivning. För de minsta föreningarna måste i

praktiken sannolikt gälla ett regelsystem som i väsentliga delar avviker från vad som gäller för t.ex. de stora försâkringsföreningama. Möjligheten att ge dispenser åt de nuvarande små föreningarna regleras i förslaget till Övergångsbestämmelser. En tredje indelningsgrund utgör avtalsförhållandet mellan de enskilda medlemmarna och försäkringsföreningen. Enligt förslaget, som redovisas i avsnittet m.m. (l9.2) skall särskilda Medlemskapet regler gälla för de

kollektivavtalgrundade försäkringarna i förhållande till övriga försäkring-

ar som meddelas av

föreningarna.

SOU 1990: 101

11¶Avskaffande av

medborgarskaps-

och

bosättningskrav

Kraven på svenskt medborgarskap avskaffas För befattningshavare i försäkringsföreningar. Bosättningskravet mjukas upp.

11.1¶Inledning

I understödsföreningar skall styrelseledamöter, frmiatecknare och likvidatorer vara svenska medborgare och bosatta i Sverige. Bestämmelser om verkställande direktör saknas. På grund av hänvisningama i 27 och 47 §§ UFL gäller i dessa hänseenden fortfarande 1951 års lag om ekonomiska Föreningar. Emellertid får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge dispens från kraven.

Enligt 1972 års om är det

kungörelse understödsföreningsregister försäkringsinspektionen som skall pröva frågor om dispens. Inspektionen

har vid några tillfällen meddelat sådan dispens.

Även för revisorer i understödsföreningar hänvisas i 31 § UFL till bestämmelserna i 1951 års lag om ekonomiska föreningar. Revisorerna skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige om inte myndighet som regeringen bestämmer tillåter annat. Av kungörelsen om understödsföreningsregister framgår att också i detta fall denna myndighet är försäkringsinspektionen. Den som är auktoriserad eller godkänd revisor behöver dock inte vara svensk medborgare. Revisorer erhåller auktorisation eller godkännande av kommerskollegium. Därvid prövar kollegiet om den auktoriserade eller godkända revisorn får utöva sin verksamhet från utlandet. För aktiebolag och ekonomiska föreningar gäller motsvarande regler enligt aktiebolagslagen resp. 1987 års lag om ekonomiska

föreningar. Såsom påpekas i understödsföreningsutredningens direktiv föreslog den

s.k. diskrimineringsutredningen i ett delbetänkande från 1984 ändringar i UFL som innebar att styrelseledamot, firmatecknare, revisor, likvidator, likvidationsrevisor och suppleanter för dessa inte behöver vara svenska medborgare.

Kommerskollegium avgav 1987 en promemoria till regeringen med förslag till förenklade regler beträffande medborgarskaps- och bosättningskrav i aktiebolagslagen m.fl. författningar däribland UFL.

176 Avskajfande av medborgarskaps- och bosättningskrav SOU 1990: 101

Kollegiets promemoria har rernissbehandlats. Understödsföreningsutredningen har därvid avgett yttrande.

Regeringen har därefter våren 1990 lagt fram en proposition med förslag till nya bestämmelser om krav på svenskt medborgarskap och bosättning i Sverige för stiftare, verkställande direktör, styrelseledamöter, firmatecknare, likvidatorer och revisor samt aktieföretrådare för dessa i aktiebolag, försäkringsbolag, banker, ekonomiska föreningar m.m. (prop. 1989/90:l60). Med tanke på att understödsñreningar är föremål för utredning föreslås inte någon ändring i UFL.

Förslaget innebär att kravet på svenskt medborgarskap avskaffas. Verkställande direktör och minst en firmatecknare skall vara bosatt i Sverige. Dock behöver endast hälften av styrelseledamötema och likvidatorema vara det.

Auktoriserade och godkända revisorer behöver inte vara svenska medborgare och bosatta i Sverige. Om det finns en auktoriserad eller godkänd revisor i företaget gäller inte kraven på medborgarskap och bosättning för övriga revisorer heller.

11.2¶Utredningens överväganden

Utredningen föreslår att de ändringar som förutskickas för aktiebolag m.m. i proposition 1989/90: 160 även genomförs för understödsföreningamas del.

SOU 1990: 101

12¶Behovsprincipen

Behovsprincipen avskaffas och ersätts med en allmän srmdhetspröv-

ning.

12.1¶Gällande ordning

Behovsprincipen infördes år 1972 för understödsföreningar genom UFL. Enligt 4 § får således en understödsñrening endast registreras om den avsedda verksamheten är behövlig och även i övrigt ägnad att främja en

sund utveckling av försäkringsväsendet.

I motiveringen till införandet av bestämmelsen anförde föredragande departementschefen i propositionen till UFL att möjligheten att bilda nya föreningar borde stå kvar. Mot bakgnmd av understödsföreningsväsendets utveckling kunde det antagas att initiativ till att bilda nya slutna föreningar kommer att bli sällsynta. Det kunde emellertid inte uteslutas att man även i framtiden önskar bilda sådana föreningar, fastän dessas berättigande starkt kunde sättas i fråga. Departementschefen ansåg därför att nybildning endast borde tillåtas om den planerade verksamheten kunde

anses behövlig.

En förutsättning för att en understödsförening skulle få registreras enligt den nya lagen borde således vara, att rörelsen fyller ett påtagligt försâkringsbehov för den bestämda grupp människor som föreningen är avsedd ñr och också i övrigt är ägnad att främja en sund utveckling av

Detta innebar att en behovsprincip, motsvarande den

försäkringsväsendet.

som gällde enligt dåvarande försäkringsrörelselag, infördes för slutna

föreningar. I fråga om tjânstepensionskassor torde enligt departements-

chefen de behov som aktualiserar bildandet av kassan i allmän-

speciella

het medföra att kassan kan godkännas som understödsförening. Departementschefen menade att allmänt sett torde, mot bakgrund av den omfattning som försäkringsväsendet då hade, den i detta sammanhang förordade behovsprincipen i praktiken innebära att utrymmet för nya understödsföreningar blev mycket ringa. Vid en utvidgning till ny försäkringsgren eller nytt verksamhetsområde eller vid väsentlig omläggning av rörelsen skall också pröva om den av

inspektionen planerade omläggningen

verksamheten kan anses behövlig och om den också i övrigt är ägnad att

främja en sund utveckling av försäkringsvâsendet. En följd av

förslaget

att också nybildning av en sluten kassa skulle bli föremål för behovsprövning var att en förening inte kunde kringgå reglerna om tillstånd för ändring av verksamheten genom att bilda en kassa med samma medlemmar som den äldre ñreningen. Genom en ändring i FRL upphävdes fr.o.m. år 1985 behovsprincipen för ñrsâkringsbolagen. Till stöd för upphâvandet av denna princip anförde departementschefen i att det borde vara till fördel

propositionen

för försâkringstagama om konkurrensen stimulerades något och om

försäkringstagamas valfrihet ökade genom att fler Försäkringsgivare fick

agera på marknaden. Förutsatt att de formella och kvalitativa kraven är uppfyllda skall koncession beviljas om inte den tilltänkta verksamheten bedöms vara oförenlig med en från och samhällets

försåkringstagamas

synpunkt sund utveckling av försäkringsvâsendet. Sökanden skall således inte behöva visa att en ny verksamhet behövs eller främjar en allmänt sett

sund utveckling av försåkringsväsendet. Vid bör enligt prövningen

departementschefen hänsyn tas inte endast till den rådande situationen utan även till de utvecklingstendenser som kan överblickas. Vad gäller den senare bedömningen anförde att det, för att en

departementschefen

ansökan skall avslås, bör anses påtagliga tecken föreligga på att det skulle vara oförenligt med en sund av att

utveckling ñrsâkringsvâsendet bifalla ansökningen.

Någon definition av begreppet sund utveckling av försåkringsväsendet gavs inte. I stället som bör beaktas vid konangavs vissa kriterier cessionsgivningen. Hit hör bl.a. faran av en alltför stor uppsplittring av den svenska försäkringsmarknaden. Bildandet av specialbolag som enbart eller i huvudsak avsåg att vända till extremt goda risker inom ett visst

sig

försâkringstagarkollektiv kan innebära att övriga risker skulle få svårt att till överkomlig kostnad ordna sitt försäkringsskydd. Detta skulle kunna strida mot solidaritetstanken.

Den koncessionsbeviljande myndigheten borde ha att hindra möjlighet uppkomsten av osunda spccialbolag där drevs så premiedifferentieringen

långt att solidaritetstanken inte längre uppfylldes. Risken för en

ökning

av driftskostnaderna inom hela eller inom den

försâkringsområdet

aktuella verksamhetsgrenen måste också uppmärksammas. Dock måste också beaktas de fördelar för försäkringstagama som en viss ökning av antalet bolag innebär eftersom konkurrensen och

försäkringstagamas

valfrihet ökade. Såvitt gällde frågan om en ändring av behovsprincipen för understöds-

föreningar fann departementschefen, mot av att UFL skulle bakgrund

behandlas särskilt, inte skål att i det sammanhanget ta upp frågan (prop. 1984/85:77 s. 44 ff, s. 58). Behovsprövningen upphävdes fr.o.m. den l augusti 1990 även för bankerna (l990:822-824).

SOU 1990: 101 Behovsprincipen 179

12.2¶Utredningens överväganden

Sedan UFL infördes har endast ett fåtal nya understödsföreningar bildats. Under senare tid har emellertid intresset för bildandet av nya understöds-

ökat. Med detta intresse sammanhänger att intresset för

föreningar grupplösningar på personförsâkringsomrádet starkt tilltagit under senare

tid. Det kan därför inte uteslutas att antalet ansökningar om att registrera nya ökar under de närmaste åren. För de nya föreningarna bör

föreningar

av samma skäl som ovan anñrts beträffande försäkringsbolagen behovsprincipen inte gälla. I stället bör även här göras en allmän sundhetsprövning. En ny förening bör därför registreras om inte den planerade verksamheten bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av hela

när det gäller såväl försâkringsñreningar som försäkringsvâsendet

försäkringsbolag.

13 m.m.

Medlemskapet

Efter mönster till personförsäkringslag föreslås beav förslaget stämmelser som bl.a. reglerar förhållandet mellan försäkringsföreningarna och medlemmarna. Utgångspunkten är att medlemmarna i en skall ha samma försäkringsskydd som för-

försäkringsñrening

säkringstagama i ett försäkringsbolag. Hänsyn måste dock tas till föreningarnas särskilda förhållanden. Bestämmelserna skall vara och bara kunna frångås vid

tvingande

försäkring genom ett centralt kollektivavtal.

kollektivavtalsgrundad För föreningarna införs en informationsskyldighet på olika stadier

i mellanhavandet med medlemmen. En avslagen ansökan om inträde skall kunna av allmän domstol, liksom utesluti föreningen prövas ning. Endast om en medlem har åsidosatt sin upplysningsplikt uppeller med icke ringa oaktsamhet kan det medföra påföljder.

såtligen

för dödsfall skall i inte

Oriktiga uppgifter vid livförsäkring princip från det försäkringen

få åberopas när mer än två år har förflutit tecknades. Karenstiden vid självmord förkortas från tre till ett år. En medlem skall vid uteslutning på gnind av bristande avgiftsbetalning ha rätt att återuppliva medlemskapet. Föreningarna skall kunna utpesaknas skall hälften ka förmånstagare i stadgama. Om förordnande tillfalla makan och andra hälften arvingama. av försäkringsbeloppet Även efter skall försäkringen i viss utsträckning vara

försäkringsfall

skyddad för utmätning.

13.1¶Medlemskap och försäkringsvillkor

13.l.1 Inledning

I detta avsnitt redovisas villkoren för medlemskap i de olika understödsföreningarna och de försäkringar som meddelas av dessa föreningar. De medlemmar i understödsföreningama som skyddas av kollektivavtalsgnindade försäkringar som ITP-kassoma meddelar utgör knappt 30 % av understödsföreningamas totala medlemsantal men svarar för drygt 95 % av de som totalt inbetalas till samtliga föreningar. Försäk-

avgifter

desamma som SPP:s och som AMF-pension. För en ringama är i princip närmare beskrivning av dessa slag av försäkringar hänvisas till Personförsäkringslag SOU 1986:56 s. 211 ff.

182 Medlemskapet m.m. SOU 1990: 101

I den andra stöne gruppen av

tjänstepensionskassor, fribrevskassoma, har avgiftsbetalningama i och blivit princip upphört försäkringama

nedsatta till fribrev. I det följande endast en för

redogörelse de övriga försäkringar som meddelas av understödsñreningama.

En svårighet när det gäller för för

en redogörelse ñrutsättningama medlemskap och försäkringsvillkoren är att dessa

i hög grad skiftar mellan föreningarna. Någon motsvarighet till de av

livñrsäkringsbolagen

antagna allmänna försäkringsvillkoren finns inte beträfñmde understöds-

föreningarna. Viktiga orsaker till de stora skillnaderna är de enskilda ñreningarnas olika historiska bakgrund och om

anslutningen är obliga-

torisk eller Föreningarna har utformat villkoren. De

frivillig. själva

omfattar också mycket olika personalgrupper. Även om verksamhet av tradition varit

understödsföreningamas inriktad på ålders- och efterlevandepension, och har begravningshjälp sjukhjâlp

föreningarna alltid varit oförhindrade att meddela även andra former av

personförsälcring, dock inte I viss arbetslöshetsförsäkring. utsträckning

har andra former också förekommit, Lex. ren

olycksfallsförsäkring.

I det följande först för allmänna beträffande redogörs några drag

medlemskap och försäkringsvillkor. Därefter redogörs för de olika

försäkringar, som meddelas av

understödsföreningama.

För att ge en uppfattning av de olika

försäkringsgrenamas betydelse

redovisar vi även antalet försäkrade och storleken av utñsta

försäkringsbelopp.

13.1.2¶Information om

försäkringsvillkoren

Stadgama för understödsföreningama innehåller inte om några regler

information innan medlemmarna inträder i Även om

ñreningen. frågan

hur medlemmarna får del av är ofta

försäkringsvillkoren oreglerad i stadgarna.

Emellertid torde medlemmarna få ett av eller exemplar stadgarna åtminstone ett utdrag av dessa av vilka villkoren brukar

framgå. Flera

föreningar har också i sina föreskrivit detta. I de

stadgar uttryckligen

pensions- och begravningskassor som meddelar till

försäkring högre

belopp erhåller medlemmarna dessutom

försâikringsbrev utvisande försäkringsbelopp och medlemsavgifter ñr försäkringen. Försäkringsin-

spektionen har också i cirkulär framhållit vikten av att medlemmar bör ha rätt till medlemsbok eller liknande som visar att rätt till

kapitalunder-

stöd Hur av

föreligger. ändring försäkringsvillkoren och andra stadgeänd-

ringar skall meddelas

föreningsmedlemmama framgår normalt inte av

stadgarna.

13.l.3 Inträde i

understödsförening

Inträde i en kan ske individuellt

understödsförening eller kollektivt.

Normalt är inträdet individuellt. För kollektivt inträde fordras särskilda bestämmelser i stadgarna. Ett (vanligt) kollektivt inträde är till ITP-kassor av bestånd från

överföringar

Medlemskapet m. m. 183 SOU 1990: 101

ITP-kassa. SPP och ITP-kassoma meddelar samma slag SPP eller annan av försäkringar. Enligt UFL får inga nya Understödsföreningama är öppna eller slutna. bildas. I slutna föreningar kan inträde endast medges öppna föreningar som tillhör som verksamheten avser. I några personer den persongrupp kan även maka till en sådan vinna inträde som medföreningar person lem.

I flera och i ett par begravningskassor omfattar försäkringen sjukkassor

och barn under viss ålder, som är medförsäkrude med även make/ sambo som medlemmarna. l samma eller delvis samma försäkringsförmåner inträder medlemmens som medlem vid någon förening ñrmånstagare

försäkringsfall.

eller inträde kan

Inträdet kan vara _frivilligt obligatoriskt. Obligatoriskt

anställda eller medlemmar i en viss förening, gälla på en viss arbetsplats orden e.d. Den anslutningen uttrycks i

fackförening, obligatoriska

som en för tillhörande den i stadgarna stadgarna skyldighet personer att tillhöra föreningen. Denna i stadgarna uttryckta

angivna personkretsen

alltid på avtal som träffats utanför föreningen. skyldighet grundas

I ett och en sjuk- och begravningskassa föreligger par sjukkassor

reservera anslutning. I någon annan kassa möjlighet till att sig mot reservationsrätten bara den anställdes make men inte den omfattar anställde själv. av de minsta är stängda för inträde. Flera understödsñreningama att ta in medlemmar har varit ett krav från Förbudet i stadgarna nya för att ñreningama skall få fortsätta sin verksam-

försäkringsinspektionen

har kunnat undvikas. Av dessa före-

het. Härigenom avgiftshöjningar ningar meddelar fem sjukpenningersättning.

13.1.4¶Avgifter

räknas från inträdestidpunkten. Denna är

Föreningens försäkringsansvar alltid angiven i stadgarna. i stadgarna att inträde sker När anslutningen är frivillig anges i regel första betalats. sorts motsvarighet till försäk-

först sedan avgiften (En

ringsbolagens s.k. kontantklausuler.) är för anställda vid visst företag, sker Om anslutningen obligatorisk - I föreskrivs alltid när och inträdet redan vid anställningen. stadgarna även hur skall betalas. I föreningar avsedda för an-

i regel avgifterna

vid visst med anslutning brukar föreskrivas ställda företag obligatorisk skall eller genom arbetsatt avgifterna erläggas genom avdrag på lönen

givarens försorg.

begravningskassor samt

För i princip samtliga sjukkassor och sjuk- och enligt stadgarna att stämman kan

flertalet begravningskassor gäller

besluta om särskild bland medlemmarna. Beslut om uttaxering uttaxering kan även i undantagsfall fattas av styrelsen.

184 Medlemskapet m.m.

13. 1.5

Uteslutningsgrunder

Enligt 17 § UFL får medlem inte uteslutas ur av

understödsförening

andra orsaker än som anges i stadgarna.

I stadgarna anges regelmässigt att medlem utesluts eller får sin försäk-

ring nedsatt till fribrev vid bristande Bestämmelser om ute-

betalning.

slutning på gnmd av försummelse att betala till

avgifter föreningen

förekommer ofta även i ITP-kassor och andra med

föreningar obligato-

risk men torde vara av närmast formell

anslutning natur. Tidpunkten för uteslutningen

är noga angiven i stadgarna.

Vid bristande i allmänhet betalning ges medlemmen en respittid som

starkt varierar från till innan

förening förening, uteslutning sker. Enligt FAL som gäller för understödsföreningama måste anmaning om betalning

lämnas minst en vecka innan får om

uteslutning ske, avgiften erläggs

med längre tidsmellanrum än varannan månad. Denna tidsfrist varierar

från förening till är 14 förening. En vanlig tidsfrist dagar efter påminnel-

se om

avgiftsbetalningen.

Enligt bestämmelserna i FAL kan bli fri från sin

föreningen ansvarig-

het gentemot medlemmen, vilket i praktiken innebär att medlemmen

utesluts, om medlemmen brustit i sin

upplysningsplikt gentemot förening-

en. I många föreningars stadgar finns också bestämmelser om

uteslutning

på gnmd av svikligt förfarande vid ansökan om inträdet.

Eftersom FAL gäller för kan medlem uteslutas

föreningarna på grund

av att han brustit i sin

upplysningsplikt gentemot föreningen även om

stadgarna inte innehåller bestämmelser härom.

I och och

företags- föreningsanslutna föreningar är en uteslutvanlig ningsorsak att i eller anställningen ifrågavarande företag medlemskapet i ñreningen

upphör. I sju föreningar som utger kan

sjukpenning uteslutning ske enligt i stadgarna intagna överförsäkringsregler, vars tillämpning kan leda till att

medlem inte kan vara försäkrad för

sjukpenning. Överförsäkringsreglema

innehåller även bestämmelser om uteslutning på grund av bristande

upplysning om inkomstförhållanden.

13. 1.6 Medlems vid

rättigheter uteslutning eller av avgång

andra orsaker

Det ñrekommer i vissa föreningar att medlemmar som måste avgå ur

föreningen är till form berättigade någon av fortsâttningsförsälcring.

Ibland anger stadgarna när rätt till återinträde föreligger, t.ex. vid

återanställning.

I vissa föreningars stadgar anges att medlem vid ur

avgång föreningen

inte har någon rätt till andel av

föreningens tillgångar. Av redogörelsen nedan för kapital- och att pensionsförsäkring framgår

medlemmarna i flera även i andra fall

föreningar inte är berättigade att

utfä försäkringens tekniska värde när de avgår i förtid ur föreningen.

SOU 1990: 101 Medlemskapet m.m. 185

l3.1.7 Tvister mellan och den enskilde

föreningen

medlemmen

Ansökan om medlemskap skall prövas av styrelsen och i någon förening av I till över-

föreningsstämman. stadgarna ges inte några möjligheter

prövning om ansökan avslås.

I stadgarna för flertalet föreningar anges att tvister mellan föreningen och den enskilde föreningsmedlemmen skall avgöras enligt lagen (1929:145) om skiljemän.

13.1.8¶Pensionskassor

Övriga tjänstepensionskassor

försäkringsinspektionens årsstatistik benämns

Dessa fyra kassor som i övriga varierade år 1988 i storleksordningen från

tjänstepensionskassor

åtta till knappt 600 medlemmar. Alla kassor utom den minsta är stängda.

Utfästa pensionsbelopp uppgår till högst 8 500 kr. om året.

Andra mindre pensionskassor

Under denna rubrik behandlas 28 pensionskassor med ett totalt medlemsantal vid årsskiftet 1988-1989 om knappt 4 000 medlemmar.

Kassoma meddelar ålderspension. I vissa fall ingår efterlevandepension. Försäkringsbeloppen är oftast mycket låga. I de flesta föreningar ligger den årliga utñásta pensionen på 100 kr. och därunder. Till dessa

tillkommer dock i med förhållan-

försäkringsbelopp regel pensionstillägg

devis betydligt högre belopp. Vissa föreningar utger ett mindre kapitalunderstöd som Avgifterna anges i allmänhet direkt i

begravningshjälp. stadgarna. Vid själva avgiftsberäkningen och vid den försäkringstekniska utredningen tillämpas i princip samma dödlighetstabell, P 63, som

försäkringsbolaget SPP tillämpar.

Rätt till återköp eller fribrev saknas i allmänhet i dessa föreningar.

De större pensionskassoma

Några pensionskassor meddelar försäkringar av i princip samma slag

som de livränteförsäkringar som tillhandahålls av försäkringsbolagen.

Den största av dessa är Sveriges Köpmannaförbunds Pensionskassa, KPK, som förutom ITP-försäkring även meddelar individuell pensionsförsäkring. Vid årsskiftet 1987-1988 uppgick de medlemmar som tecknat sådan föákring till knappt 5 000. De individuella försäkringar som kan meddelas avgKPK är egenpension i form av ålderspension och sjukpension samt individuell och kollektiv familjepension. Medlemmarna kan själva välja storleken på Avgifterna kan betalas

försäkringsbelopp.

engångsvis eller fortlöpande. Medlemmarna medges respittid med betal-

ning av avgiften.

Vid av hur olika sjukdomstillstånd m.m. skall inverka på

bedömningen

prövningen av försäkringsansökan, används av Återförsäkringsaktiebolag-

et Sverige utarbetade riktlinjer för riskbedömningen av individuell

pensionsförsäkring, vilka följs av nästan alla livförsäkringsbolag.

186 Medlemskapet m.m. SOU 1990: 101

I KPK:s stadgar finns även en oantastbarhetsklausul liknande

intagen

den som är intagen i den föreslagna Personförsäkringslagen. Fristen uppgår dock till fem år och avser pensionsförsäkring. En annan ITP-kassa, som meddelar individuell år

pensionsförsäkring

AP, Arkitektemas Pensionskassa. Denna riktar sig då till de SAR-medlemmar tillhör den s.k. frikretsen. Inom

som Konsumentkooperationens

Pensionskassa tillhandahålls individuell ålders- och

efterlevandepension.

Två pensionskassor med anknytning till yrkesfiskare, Västkustñskarnas pensionskassa med drygt 4 000 medlemmar och Donsö ñskares pensionskassa meddelar individuella Dessa kan vara livs-

pensionsförsäkringar.

variga eller temporära. Även kollektiva används för

föreningsmedel

pensionsförmåner. På senare år har ytterligare pensionskassor med individuella pensionsförsäkringar bildats. Hit hör SPP:s Lantbrukarnas

Försäkringsförening,

Pensionskassa och Volvoresultats

Försäkringsförening Försäkringsföre-

ning. Den ñrsäkring som meddelas av lblvoresultats Färsäkringsfärening är en temporär pensionsförsäkring som skall börja lyftas när medlemmen är mellan 55 och 70 år. Medlem har rätt att sätta in sin make som medförsäkrad. Avgifterna är konstruerade och som engångspremier utgörs av medlemmens årliga resultatbonus från Stiftelsen Volvoresultat jämte kompletterande avgift på valfritt belopp från medlemmen. Utbetalningar pågår enligt huvudregeln i minst 5 år. Skulle medlemmen avlida innan försäkringen hunnit helt eller delvis utbetalas i stället utgår efterlevandepension för i princip motsvarande tid. Medlemmen har möjlighet att välja att försäkringen i stället skall utgå under en längre tid, dock högst 20 år, eller vara Vid dessa alternativ

livsvarig. utgår inte

något efterlevandeskydd. Uppgifter om avgiftemas totala storlek ges i avsnittet De nya understödsföreningama (2.2.3).

Kapitalförsäkring

Av de 77 föreningar som vid utgången av år 1988 meddelade kapitalförsäkring kunde endast ll

föreningar, samtliga begravningskassor, enligt

sina stadgar meddela över 1000 kr. Av de 66

försäkringar övriga föreningarna meddelade 26 begravningskassor och ll

sjuk- och begrav-

ningskassor försäkringar om högst 500 kr.

Antalet kapitalförsäkrade medlemmar vid utgången av år 1988

uppgick

till ca 374 000. Av de kassor som meddelade var nästan

kapitalförsäkring

80 % slutna. Av det totala antalet medlemmar i var dock

föreningarna

endast 25 % medlemmar i slutna

föreningar. Försäkringsföreningen Livkronan och Allmänna Begravningsfonden

Trygghet svarade tillsammans för 2/3 av medlemsantalet i

begravnings-

kassoma. Försäkringama som meddelas är mestadels för

kapitalförsäkringar

dödsfall med sparmoment. Försäkringama bildar en premiereserv som utgör medlemmarnas sparkapital. I allmänhet rör det sig om

livsvariga

försäkringar som utfaller vid medlems eller anhörigs död. Ett par föreningar erbjuder även sina medlemmar särskilda

försäkringar på deras

barns liv.

m.m. 187

Medlemskapet

I de största begravningskassoma förekommer även sammansatta kapidär försäkringsbeloppet utbetalas då medlemmen uppnår

talfärsdhingar

viss lastställd ålder eller vid dödsfall som inträffat i försäkringsavtalet före denna Den aktuella åldern brukar vara 65 eller 90 år.

tidpunkt.

Även andra möjligheter förekommer, t.ex. att försäkringen faller ut redan vid 50 års ålder. Föreningarna tillämpar då de av försäkringsbolagen använda ñrsäkringsformema D90 m.fl.

För dessa tillämpas dödlighetstabellen D55 som i kapitalförsäkringar

även användes av försäkringsbolagen innan bolagen antog de princip nuvarande För de understödsföreningar som meddelar försäk-

grtmdema.

över 1 000 kr. skall för kvinnor med

ring dödlighetsantagandena justeras

hänsyn till deras lägre dödlighet.

I enlighet med av försäkringsinspektionen tidigare utfärdade cirkulär

har som meddelar om högst 300 kr. inte

föreningar kapitalförsäkring

några bestämmelser om rätt till återköp eller fribrev beträffande

intagit

Såvitt gäller försäkringar upp till l 0()0 kr. beräknas dessa försäkringar. fribrev inte försäkringstekniskt utan i förhållande till hur stor del den tid under vilken faktiskt betalats utgör av hela den ursprungliga av-

avgift giftsbetalningstiden.

Nu har tillämpats sedan år 1972 trots att kon-

angivna beloppsgränser

sumentprisindex sedan dess tredubblats.

I vissa föreningar där medlemskapet i understödsföreningar är obliga-

toriskt och beroende av anställning eller medlemskap i fackförening

meddelas temporära kapitalförsäkringar, dvs. kapitalfärsäkringar för

utan sparmoment. De om vissa av de grupplivförsäk-

dödsfall påminner

ringar som meddelas av försäkringsbolagen. Såvitt gäller en förening, Gåvobrevet Understödsförening, Linköping, uppgår försäkringsbeloppet vid denna försäkringsform till 12 000 kr. Ett par föreningar meddelar en form av kapitalförsakring för livsfall där ett särskilt belopp utgår till en medlem vid medlemmens avgång ur i samband med att anställningen upphör på gnmd av att

ñreningen medlemmen pensioneras. Till skillnad mot kapitalförsäkringar med sparmoment är kapitalförsäk-

ringar utan sparmoment riskförsäkringar, som inte berättigar till fribrev

eller återköp.

Merparten av ñreningarna meddelar kapitalförsäkring på enhetliga

försäkringsbelopp. I de föreningar som meddelar försäkring med spar-

moment om högst 1 000 kr. eller utan sparmoment tillämpas dessutom

i princip enhetliga avgifter.

Såvitt gäller kapitalförsäkring med sparmoment med ett försäkringsbelopp över l 000 kr. förekommer i de fyra största föreningarna och i några av de mindre för medlemmarna att, inom de ramar som

möjlighet uppställs av stadgarna och UFL, själv välja försäkringsbelopp. Däremot sker ingen avgiftsdifferentiering med anledning av hälsotillstånd.

I någon förening gäller ett fast belopp, som medlemmarna själva kan

komplettera med tilläggsförsäkringar.

13.1.10¶Sjukhjälp

Sjukhjälp meddelas i form av sjukpenning och s.k. sjukvårdsersättning

av sjukkassor och sjuk- och begravningskassor.

För vissa föreningar anges uttryckligen att utgår vid såväl

sjukhjälpen

sjukdom som olycksfall. Enligt uppgift torde även i andra fall ersättning utgå också vid olycksfall även om det inte uttryckligen anges i stadgarna.

Ett par sjukkassor ger endast ersättning vid olycksfall. I den ena av dessa utgår ett litet kapitalbelopp vid dödsfall eller invaliditet på grund av olycksfall.

År 1988 var 91 % av föreningarna slutna. Av det totala antalet medlemmar i kassoma var 88 % medlemmar i slutna kassor.

.Sjukpenning meddelas alltjämt av de minsta sjukkassoma och sjuk- och begravningskassoma. De större och ñretagsanknutna sjukkassoma och några stora sjuk- och begravningskassor har upphört med detta. Totalt meddelade 13 av de aktuella kassoma sjukpenning vid utgången av år 1988. Emellertid uppgår ersättningarna endast till

mycket låga belopp, ofta inte mer än 3 kr./dag. Då försäkrad vid allmän försäkringskassa numera får full ersättning för inkomstbortfall har bestämmelserna om sjukpenning nämiast betydelse för pensionärer. Under år 1988 utbetalades bara ca 234 000 kr. i sjukpenning. Endast fyra föreningar meddelar

sjukpenning för längre tid än 180 dagar.

Störst betydelse har därför sjukkassoma och och

sjuk- begravnings-

kassoma när det gäller sjukvårdsersättning för utgifter som åsamkas medlemmar eller deras anhöriga i samband med sjukdom och olycksfall. Totalt omfattades vid utgången av år 1988 75 000 personer av

knappt

dessa försäkringsförmåner, som maldelas av 25 kassor.

De ersättningar som är aktuella avser utgifter för läkarvård, läkemedel, sjukvårdande behandlingar, sjukhusvård, moderskapshjälp, sjukvård vid vistelse i utlandet, tandvård samt för

inköp av glasögon. I stadgarna anges noggrant med vilka belopp ersättning utgår eller hur stor del av medlemmens utgifter som ñrmånema täcker. Stadgamas bestämmelser beträffande förmånemas omfattning ändras också ofta. I några av de

största kassoma finns ingen beloppsbegränsning.

13.2¶Utredningens överväganden

13.2.1¶Inledning

De avtalsrättsliga reglerna om personförsäkring har under senare tid setts över av försåkringsrättskormnittén. Kommittén föreslår ñr personförsäk-

-

ringar livförsäkring, sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring vilka för

närvarande - en särskild

regleras av FAL personförsäkringslag (SOU

1986:56). Förslaget behandlas för närvarande i justitiedepartementet.

Personförsäkringslagen (PFL) är avsedd att tillämpas på individuell

försäkring, gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad (kaförsäkring försäkring). Reglerna i PFL är tvingande; bestämmelser i försäkringsvill-

koren som i jämförelse med är till nackdel för

lagen försäkringstagaren

SOU 1990: 101 Medlemskapet m. m. 189

eller hans rättsinnehavare eller den försäkrade är utan verkan mot honom om inte annat anges i lagen. Undantag görs dock för bl.a. ka-försäkring, om försäkringen följer ett kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation

och en central arbetstagarorganisation.

Understödsföreningama lämnades utanför PFL-förslaget med hänsyn till bl.a. den allmänna översyn av lagstiftningen om understödsföreningarna som planerades i finansdepartementet. har i en promemoria redovisat i vilken

Försäkringsrättskommittén

utsträckning reglerna i PFL bör kunna tillämpas även för försäkringsföreningarna. I allt väsentligt kan vi ansluta oss till försäkringsrättskommitténs synpunkter och vad som anförs nedan bygger till stor del på nämnda promemoria. Sammanfattningsvis kan sägas att reglerna i PFL i huvudsak kan tillämpas också på föreningarna. Vi har därför funnit det möjligt att i betänkandet på flera ställen endast hänvisa till vad försäkringsrättskommittén anfört i PFL-betänkandet. De försäkringar som meddelas av försäkringsföreningama motsvaras i allmänhet av vad som i PFL avses med individuell försäkring. Med kollektivavtalsgrundad försäkring åsyftas i PFL försäkring som tecknas åt anställda, som meddelas av arbetsgivare för att ge försäkringsskydd enligt försäkringsvillkor som följer ett i villkoren angivet kollektivavtal mellan en och en arbetstagarorganisation och som

arbetsgivarorganisation

tecknas hos ett försäkringsbolag som framgår av kollektivavtalet (SOU - torde för 1986:56 s. 239 ff och s. 447 ff). Av försäkringsföreningama närvarande endast ITP-kassoma, vilka försäki regel meddelar liknande ringar som meddelas av försäkringsbolagen, bli aktuella i avseende på Här bör dock erinras om att vi föreslår att ITP-kassoma

kit-försäkring. också skall kunna meddela tjänstegrupplivförsäkring.

har sålunda diskuterat i vilken omfattning

Försäkringsrättskommittén

de avtalsrättsliga reglerna i försäkringsföreningslagen skall tillämpas på föreningarna. En lösning som nämnts skulle vara att bestämmelserna skall gälla för föreningarna, men att försäkringsinspektionen

generellt

skall kunna lämna från vissa regler (jfr 2 § UFL). Ett annat

dispens

alternativ som föreslagits vore att det- beroende på de försäkringar som meddelas av (närmast omfattningen av de enskilda förmåner-

föreningen

- bestämdes vilka För två föreningar na) regler som skall tillämpas. som meddelar samma art av försäkring skulle då kunna gälla olika regler, därför att förmänema i den ena föreningen är större än i den andra. En tredje lösning som även tagits upp av försäkringsrättskomrnittén skulle vara att man behandlade försäkringarna i en förening på olika sätt, beroende på omfattningen av försäkringsfönnånema (varvid man talade om exempelvis små och stora försäkringar). En förening skulle i så fall kunna vara skyldig att följa två olika grupper av civilrättsliga regler. En utgångspunkt bör vara att reglerna är relativt lätta att överblicka och inte alltför svåra att tillämpa, vilket talar emot sistnämnda alternativ. Bara det förhållandet att en försäkring ändras i något avseende skulle kunna innebära att den förs över till ett nytt regelområde.

I jämförelse med försäkringsbolagen är verk-

försäkringsföreningamas

samhet rätt speciell. Medlemsantalet är ofta starkt begränsat och förmånema år vanligtvis förhållandevis små. administrativa

Föreningamas

rutiner - liksom deras ekonomiska resurser - gör att det kan vara svårt för dem att följa ett omfattande i de små

regelsystem; ñreningama

händer det att hela verksamheten i stort sköts av en enda person. Samtidigt gäller det att liksom i arman ta till

försäkringsverksamhet hänsyn

medlemmarnas intressen i olika hänseenden. Man får räkna med att en del personer avstår från en försäkring som meddelas av

försäkringsbo-

lagen och sålunda regleras av PFL, bara därför att de kan få ett ñrsäkringsskydd genom att gå med i en förening. Det skulle vara otillfredsställande om skyddet då skulle vara väsentligt sämre än annars. Även en lagreglering med varierande bestämmelser för olika föreningar beroende på försäkringsförmånemas skulle bli svår att över-

omfattning

skåda och tillämpa; begravningskassor, pensionskassor och eventuellt sjuk- och begravningskassor skulle delas in i Lex. stora och små föreningar, under det att sjukkassoma med sina alltid relativt små ñrmåner förmodligen kunde behandlas lika. Vidare ktmde genomgående det väl diskuteras hur mellan stora och små

gränsdragningen föreningar

skulle göras. Den mest

ändamålsenliga lösningen får - på sätt försäkringskommittén

föreslagit - anses vara att de avtalsrättsliga reglerna får gälla för samtliga föreningar. Visserligen torde en del regler inte kurma tillämpas på alla äldre särskilt därför att vissa inte har resurser

föreningar, föreningar

att iaktta bestämmelserna. Detta problem bör dock enligt vår mening

kunna lösas genom att försäkringsinspektionen i Övergångsbestämmelser-

na till lagen vid av får en att för

registrering stadgándringar möjlighet

äldre föreningar lämna dispens från att

skyldigheten följa vissa regler i lagen (6 § övergångsbestämmelsema lagförslaget; jfr 2 § andra stycket

UFL). Sådan dispens bör dock inte komma i fråga om de försäkringar föreningen meddelar gäller större ekonomiska förmåner. Liksom beträffande de som meddelas av

försäkringar försäkringsbolag-

en bör de regler som skall vara

avtalsrättsliga gälla för föreningarna

tvingande (jfr SOU 1986:56 s. 225 ff). I överensstämmelse med förhållandena vid ka-försäkring enligt PFL bör det dock vara tillåtet att avvika från försäkringsföreningslagen ett kollektivavom stadgarna följer tal där den ena parten är en central arbetstagarorganisation; i detta fall skall det inte fordras dispens av

försäkringsinspektionen (l kap. 11 §

lagförslaget; jfr SOU 1986:56 s. 241 f). Som redan framgått förekommer det att föreningarna som medlemmar tar in även vissa närstående till dem som i första hand

föreningarna

vänder sig till. De närstående kan i viss mån jämställas med medförsäkrade vid Särskilt med

gruppförsäkring enligt 9 kap. 1 § PFL-förslaget.

tanke på att vid gruppförsäkring den närstående inte sluter något försäkringsavtal med försäkringsbolaget, betraktas han i PFL inte som försäk-

ringstagare; vid tillämpning

av vissa regler i lagen anses han dock som -

försäkringstagare. Vad angår försäkringsföreningama torde det inte

möta något hinder att helt jämställa den närstående med den som före-

Medlemskapet m.m. 191

ningen i första hand vänder sig till; stadgarna bör kunna formuleras exempelvis så att också den som är gift med en medlem kan antas som medlem. För det fall att äktenskapet upphör bör stadgarna kunna medge att medlemskapet för den tidigare närstående får sägas upp (jfr 4 kap. 4 §

lagñrslaget).

för det inbördes bistånd som för närvarande kännetecknar Ett uttryck understödsföreningen är att det är medlemmen själv som betalar medlemsavgiften. Om för en anställds medlemskap erläggs av en

avgiften

arbetsgivare, anses dock föreningen som understödsförening om verksamheten avser huvudsakligen pensionsförsâkring på grund av anställning tredje stycket UFL). Tillser en arbetsgivare att de anställda får ett (l § försäkringsskydd genom en understödsförening, blir alltså enligt UFL den anställde (och inte arbetsgivaren) medlem i föreningen. Det kan nämnas här talar om aktiva och passiva medlemmar, syftande att stadgarna ibland på de anställda resp. arbetsgivaren. Vi anser att också i fortsättningen bör bygga på den

lagstiftningen

tanken om vem som är att se som den egentliga medlemmen i

angivna

samtidigt som det förhållandet att en arbetsgivare betalar de föreningen anställdas medlemsavgifter inte skall hindra att föreningen bedöms som en detta bör gälla för samtliga försäkringsformer och

försäkringsförening;

alltså inte som nu bara pensionsförsäkring. Det torde vara relativt sällan som de anställda får ett försäkringsskydd i en försäkringsförening med arbetsgivaren som i praktiken betalningsansvarig för medlemsavgiftema utan att stadgarna följer ett kollektivavtal

mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation. Följer

avtal rör det - vilket kommer att - om stadgarna ett sådant sig framgå ka-försäkring. Även då bör den anställde och inte arbetsgivaren anses som medlem. Arbetsgivaren bör dock i stadgarna kunna betecknas som passiv medlem.

13.2.2¶Information

I 2 kap. PFL har tagits in bestämmelser om infomiation som är betydelsefulla för såväl den som avser att teckna en försäkring som den som redan tecknat ett avtal med bolaget (SOU 1986:56 s. 253 ff). Starka skäl talar för att man till för medlemmarna har motsvarande regler i

skydd försäkringsföreningslagen.

Samtidigt måste beaktas att bl.a. på detta område i varje fall de mindre kan ha relativt små möjligheter att följa de regler som

föreningarna

ställer höga krav på dem. Dessutom måste man ta hänsyn till att föreskiljer sig från försäkringsbolagen på det sättet att förening-

ningarna

arna i regel inte vänder sig till allmänheten utan till relativt begränsad krets och normalt meddelar varje förening inte olika slag av försäkringar. Vidare gäller att föreningarna inte har tidsbegränsade försäkringar (medlemskap) av den arten att de är avsedda att förnyas (jfr 2 kap. l § första sista meningen PFL). Dessa förhållanden kunde tala för att det

stycket

i lagen ges mindre detaljerade infomiationsregler för föreningarna.

192 Medlemskapet m.m. SOU 1990: 101

Som antytts måste dock beaktas att informationen är viktig även inom föreningarnas område, att det också här förekommer av rått

försäkringar

samt att - vilket framhållits -

betydande omfattning tidigare lagen bör

ha gemensamma regler ñr alla föreningar. Detta innebär enligt vår mening att det i försäkringsföreningslagen skall tas med regler som i allt väsentligt överensstämmer med 2 kap. PFL; skall tas endast till

hänsyn

de speciella förhållanden som gäller för alla föreningar. Den utformning informationsbestämmelserna fått i PFL medger en rätt god anpassning efter föreningarnas förhållanden, t.ex. att med mindre ñrsäk-

föreningar

ringsförmåner inte skall behöva lämna alltför omfattande information. I fråga om reglemas tillämpning kan vi hänvisa till specialmotiveringen.

13.2.3 Rätten till m.m.

medlemskap

Enligt 3 kap. l § PFL får ett försäkringsbolag vägra någon en försäkring som bolaget normalt tillhandahåller allmänheten endast om det finns särskilda skäl för (SOU 1986:56 s. 268 ff). Beträffande under-

avslag stödsföreningama kan i detta sammanhang pekas på 16 § UFL, enligt

vilken bestämmelse det är styrelsen som, med iakttagande av stadgarna, beslutar om någon skall antas som medlem. ll skall stad-

Enligt § UFL

garna ge besked om bl.a. de villkor som gäller för inträde i föreningen och självfallet åligger det styrelsen att iaktta stadgarna i detta avseende. Understödsföreningens fria prövningsrätt angående vem som skall antas som medlem anses innebära att den som vägras inträde i inte

föreningen

kan få beslutet prövat av något utomstående organ. Beträffande ñrsäkringsföreningama kan, med till de ofta starkt

hänsyn

begränsade försäkringsförmånema, sägas att intresset av att kunna få en försäkring genom att gå med i en förening i allmänhet inte är lika starkt som önskemålet att få en i ett Emellertid

försäkring försäkringsbolag.

förekommer det också att i en medlemskapet förening ger rätt till relativt

stora försäkringsförrnåner. Och som anförts

tidigare bör man sträva efter att ha gemensamma regler för alla försäkringsñreningar oberoende av försäkringsförmånemas storlek. Därför anser vi att det i

försäkringsföre-

ningslagen bör tas in regler motsvarande dem i PFL. Det är dock inte möjligt att bestämmelserna inriktas på rätten till försäkring. Reglerna bör behandla rätten till medlemskap; det är genom som veder-

medlemskapet

börande får tillgång till det som

försäkringsskydd ñreningen erbjuder.

I fråga om den närmare av i

utfommingen reglerna försäkringsföre-

ningslagen bör här återges 3 kap. 1 § i lagen (1987:667) om ekonomiska

föreningar.

En ekonomisk förening får inte vägra någon inträde som medlem, om det inte finns särskilda skäl för vägran med till arten eller

hänsyn omfattningen av föreningens verksamhet eller föreningens syfte eller

arman orsak.

Lagtexten återspeglar den sedan länge tillämpade kooperativa

huvudprin-

cipen att ekonomiska föreningar skall vara öppna och medge inträde av nya medlemmar. Reglerna gör det dock möjligt att vägra inträde t.ex.

SOU 1990: 101 Medlemkapet m.m. 193

därför att den som önskar bli medlem inte tillhör en viss grupp, exempelvis jordbrukare eller inte har en viss anställning.

Visserligen föreslår vi att föreningarna skall vara slutna, men det hindrar inte att man lägger samma synpunkter på försâkringsföreningarna som på de ekonomiska föreningarna. Redan i dag torde det vara möjligt för både öppna och slutna understödsföreningar att vägra medlemskap på samma grunder som gäller för ekonomiska föreningar.

Vi föreslår därför att man i försäkringsföreningslagen i stort följer de

i lagen om ekonomiska föreningar. Även om det angivna bestämmelserna till följd härav inte som i PFL talas om försäkring som (försäkringsbolaget) normalt tillhandahåller allmänheten är det möjligt att få en god

överensstämmelse mellan reglerna i PFL och försäkringsföreningslagen

(4 kap. l § lagförslaget).

Tiden för föreningens ansvar Enligt 3 kap. 2 § PFL räknas tiden för försäkringsbolagets ansvar från och med dagen efter ansökan om försäkring i det fall att en försäkring

meddelas - villkor som verkligen på normala eller på sådana villkor angetts i ansökan om försäkring (SOU 1986:56 s. 278 ff). Liknande regler bör gälla för (4 kap. 2 § lagförslaget). Vi

försäkringsföreningama

kan i denna del hänvisa till specialmotiveringen.

Utträde ur Föreningen m.m. Enligt 17 § UFL får en medlem utträda ur en understödsförening om han inte på grund av sin anställning är skyldig att tillhöra föreningen. Mot denna bakgrund har det ansetts att en medlem kan tvingas stå kvar i föreningen trots att han önskar lämna den.

Skyldigheten att tillhöra en förening kopplas sålunda till en anställning; söks ej medlemskap ñnns risk att vederbörande inte får en anställning eller att han inte får behålla anställningen. Detta torde vara det enda obligatoriska inslaget i medlemskapet. Själva tillhörigheten till föreningen torde gnmdas på initiativ uteslutande av den enskilde själv. Huruvida man på detta vis kan ålâgga någon en plikt att tillhöra en förening (och därmed förenad avgiftsskyldighet) är en fråga som enligt vår mening får avgöras i enlighet med arbetsrättens regler och bör inte regleras i försäkringsñreningslagen. Av denna lag bör framgå att med-lemmen, liksom försäkringstagaren enligt PFL i fråga om själva fÖrsäk-ringen, har full frihet att när som helst lämna föreningen (jfr SOU 1986:56 s. 292 ft).

Som kommer att framgå senare bör föreningen inte kunna utesluta medlemmen därför att denne säger upp men erhåller fribrev.

försäkringen

bör i - bl.a. då det är om

Detta framgå av lagtexten; övrigt fråga

- skall dock en innebära att också

återköp uppsägning av försäkringen

medlemskapet upphör.

Redan i dag skall stadgarna ange om rått till återköp eller fribrev över huvud enligt UFL har en avgående medlem rätt till

taget föreligger; återköp eller fribrev vid kapitalförsäkring och rätt till fribrev vid pen-

194 Medlemskapet m. m. SOU 1990: 101

sionsförsäkring. Försäkringsinspektionen kan dock med hänsyn till sär-

skilda omständigheter föreskriva att rätt till återköp eller fribrev inte skall förekomma. Det anses att inspektionen härvid skall beakta förmånens art och omfattning samt förhållanden och att ett undan-

föreningens

tag från huvudregeln om rätt till återköp eller fribrev får göras endast om en sådan rätt skulle innebära särskilda olägenheter för

föreningen.

Enligt 3 kap. 3 § PFL har försäkringstagaren då han säger upp försäkringen möjlighet att få försäkringen återköpt om inte denna rätt saknas på grund av ñrsälcringens beskaffenhet. Återköpsrätt kan vara utesluten

dels på grund av försäkringstekniska skäl (Lex. vid livränteförsäkringar),

dels till följd av skattekniska motiv. Vidare kan vara

återköpsrätten

inskränkt på det viset att återköpsvärdet är begränsat under viss tid efter det att försäkringen tecknats. Om en försäkring värde har försäk-

ha\r\ett posig/t försäkringstekniskt

ringstagaren enligt PFL i princip alltid rätt till fribrev; är värdet lågt måste dock ibland i stället för

försäkringstagaren acceptera återköp

fribrev (SOU 1986:56 s. 520 ff). Vad som sålunda gäller i om återköpsrätt och fribrevsrätt fråga enligt PFL torde i stort stämma med vad som för närvarande följer av reglerna i 19 § UFL och vi har funnit det lämpligt att föreslå liknande regler i

försäkringsföreningslagen.

Reglerna har tagits in i 4 kap. 3 § lagförslaget. Av 3 kap. 4 § första stycket PFL följer att ett som

försäkringsbolag

regel kan såga upp en försäkring i förtid endast vid brott mot upplysningsplikten och vid premiedröjsmål. Vi anser att ñrhållandet bör vara detsamma för föreningarna. Emellertid bör föreningarna också kunna säga upp en medlem som inte längre tillhör den grupp till vilken föreningen vänder sig. I detta sammanhang finns det anledning att beröra och

pensionstagares

fribrevshavares rätt till fortsatt De nuvarande i

medlemskap. reglerna

UFL hindrar inte att sådana personer enligt stadgarna utesluts ur föreningen efter pensionsfall resp. nedsättning av försäkringen till fribrev. I tidigare gällande lag om understödsföreningar föreskrevs att om inte annat angavs i stadgarna, vid ett pensionsfall medlemmen skulle anses ha utträtt ur föreningen. I det beünkande som låg till grund för propositionen rörande nuvarande UFL anfördes i denna att med till

fråga hänsyn

vederbörandes intresse för i vad gäller dess soliditet men

föreningen

också i andra frågor som har samband med överskottsmedlen i

förening-

en och dess det kunde finnas skäl att låta och

användning, pensionstagare

fribrevshavare behålla

medlemskapet enligt tvingande regler. Samtidigt

ansågs att en sådan regel skulle kunna ge upphov till olägenheter för både föreningen och övriga medlemmar och dessa problem sades ibland kunna överväga de fördelar för de berörda som låg i ett fortsatt

medlemskap.

Faktorer som försäkringsförrnånemas storlek och medlemsbeståndets sammansättning ansågs här spela en roll. Utredningen ville därför inte följa de synpunkter som framförts från försäkringsinspektionens sida, nämligen att tvingande regler i ämnet skulle föras in i lagen till skydd för bl.a. fribrevshavare. I detta sammanhang pekade man på att redan den

SOU 1990: 101 m.m. 195

Medlemskapet

skâlighetsprincip som skall tillämpas av understödsñreningarna samman-

kopplat med tillsynen över föreningarna innebar ett betydande skydd ñr pensionstagare och fribrevshavare. I propositionen följde man utredningens förslag i frågan (SOU 1970:23 s. 130 och prop. 1972:69 s. 127).

Grundtanken med försäkringsföreningama är att medlemmarna i samverkan skall driva föreningen och att de därvid kan påverka bl.a. de ekonomiska förhållandena i föreningen. Särskilt i de som

föreningar

meddelar försäkringar med mera omfattande förmåner har liksom i försäkringsbolagen återbäringen fått en allt större betydelse under senare tid och detta även för fribrevshavare liksom för dem som redan börjat lyfta ersättning från föreningen. Dessa förhållanden och avsikten att det skall gälla gemensamma regler för alla föreningar, gör att ñreningarna bör vara förhindrade att utesluta pensionstagare och fribrevshavare ur föreningen. Det kan erinras om att det i merparten av föreningarna endast är medlemmarna som skall kunna besluta om stadgeändringar; ändringar som kan ha betydelse för bl.a. fribrevhavare. Ett ytterligare skäl för att inte tillåta att utesluta medlemmar i nämnda

föreningarna

situationer är att de alltjämt kan behöva information enligt reglerna i 3

kap. försäkringsföreningslagen; det år medlemmen som fortlöpande skall ha upplysningar från föreningen.

Det kan nämnas att det i dag är ovanligt att stadgarna ger

föreningen

rätt att utesluta dem som fått fribrev eller som börjat lyfta

försäkringser-

sättning.

Av samma skäl och under samma förutsättningar som för för-

gäller

säkringsbolagen enligt 3 kap. 4 § andra stycket, PFL bör föreningen ha möjlighet att i vissa fall säga upp ett medlemskap i förtid då till detta har varit knutet en sjuk- eller (SOU 1986:56 s. 286

olycksfallförsåkring

ft).

Reglerna har tagits in i 4 kap. 4 § lagförslaget.

Enligt 3 kap. 5 § PFL kan försäkringsbolaget göra förbehåll om att för en ñrsäkring, vid sidan av brott mot

upplysningsplikten och premiedröjs-

mål, under särskilda omständigheter skall gälla nya villkor under försäkringstiden. Reglerna ger bolaget ett förhållandevis stort utrymme att tillämpa nya villkor (SOU 1986:56 s. 286 ff).

Med tanke särskilt på att förmånema av en sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall kunna anpassas efter medlemmens ekonomiska villkor, är det klart att en

försäkringsförening inom ramen för vad stadgarna anger skall kunna få den enskilda försäkringen ändrad. Av denna anledning bör försäkringsföreningslagen ha en motsvarighet till beståmmelsema i PFL

(4 kap. 5 § lagförslaget).

Rätten till Försäkringens värde I 3 kap. 6 § PFL uttrycks den allmänna principen om rätten till försäkringens värde; det uppsamlade matematiska värde som försäkringen har tillhör försåkringstagaren (SOU 1986:56 s. 298 fi). kan i

Principen allünhet tillämpas också på försåkringsföreningama (4 6 § kap. lag-

förslaget, jfr âven 4 kap. 3 § lagförslaget).

Mot regeln i 3 kap. 6 § andra meningen PFL angående anpassning av premien efter bolagets ansvar står för ñreningens del 18 § UFL. Före-

har ñr närvarande - även om medlemmen utträder eller utesluts ningen ur eller avlider - rått till för hela den

föreningen stadgeenlig avgift

tidsperiod under vilken avgången sker. Vidare har föreningen alltid rätt till vad som belöper på den avgångne medlemmen enligt beslut om särskild uttaxering som fattats före avgången.

Även i fråga om avgiftsskyldigheten - liksom vad som gäller om åter-

- är det i bäring rimligt att i försäkringsföreningslagen följa reglerna PFL; betalningsskyldigheten och återbåringen skall anpassas efter föreningens ansvar (4 kap. 6 § andra meningen lagförslaget; jfr SOU l986:56 s. 305 f).

Tidsbegränsad försäkring

I 3 kap. 7 § PFL har tagits in regler om tidsbegränsade livñrsäkringar (SOU 1986:56 s. 268, se även 3 kap. 8 § tredje stycket PFL). I försäkringsföreningar förekommer inte att medlemskap beviljas ñr en bestämd tid. Däremot måste man räkna med medlemskap som upphör Lex. då medlemmen uppnår viss ålder eller då en anställning upphör. Även ett sådant medlemskap är med PFLzs synsätt att se som tidsbegränsat. Visserligen âr det i dessa fall inte aktuellt för medlemmen att genom fortsatt medlemskap få ett förlängt försäkringsskydd, men det är i allmänhet värdefullt att han får besked om att törsäkringssskyddet upphör, eftersom han då får möjlighet att lösa försäkringsfrågan på annat sätt. Detta gör att det i försäkringsföreningslagen bör tas in regler motsvarande dem i PFL (4 kap. 7 § lagförslaget).

Medlemmens rätt till fortsatt Försäkring efter återköp Försäkringstagaren har enligt 3 kap. 9 § PFL rått att avbryta sparandet i en livförsäkring och utan ny hälsoprövning fortsätta försäkringen som en riskförsäkring. Reglerna innebär att bolagets riskåtagande skall vara oförändrat, vilket betyder att försåkringsbeloppet mot noll vid

sjunker

försäkringstidens slut (SOU 1986:56 s. 295 ft). En sådan möjlighet till

ett förlängt försäkringsskydd bör enligt vår mening finnas också för

medlemmen i en försäkringsförening (4 kap. 8 § lagförslaget). Självfallet skall en förening dock inte tvingas att bevilja en försäkring av ett slag som den inte annars meddelar.

13.2.4 av ansvar

Begränsningar försäkringsföreningens

I 4 kap. PFL regleras huvudsakligen sådana begränsningar av försäk-

ringsbolagets ansvar som beror på att försäkringstagaren eller den

försäkrade har brutit mot någon av de s.k. biförpliktelsema till försäkringsavtalet. Det har visserligen ansetts att för

förutsättningama bolagets

ansvar och försäkringsskyddets bäst utfomias förhand-

omfattning genom

lingar mellan parterna och konkurrens mellan bolagen. För ett par särskilda situationer föreslås emellertid i PFL tvingande regler som minskar

SOU 1990: l01 Medlemskapet m.m. 197

för ansvarsbegränsningar. Reglerna behandlar bl.a. bolagets utrymme - Vad försäkringstagarens upplysningsplikt (SOU 1986:56 s. 307 ff). som motiverat i PFL gör sig lika starkt gällande beträffande de reglerna som meddelas av Det bör beak-

försäkringar försäkringsföreningama.

tas att föreningarna i dag skall följa reglerna i FAL om t.ex. brott mot

upplysningsplikten.

Upplysningsplikten

Vi har funnit att bör ha samma möjligheter som

försäkringsföreningarna

att inhämta uppgifter såväl innan en försäkring

försäkringsbolagen

meddelas som under försäkringstiden (SOU 1986:56 s. 310 ff). Reglerna i ñrsäkringstöreningslagen kan emellertid ta sikte på endast medlemmens skyldigheter. Avgiftsskyldigheten mot föreningen anpassas emellanåt efter medlemmens hälsotillstånd. Vidare händer det att avgiftsskyldigheten görs beroende av medlemmens ålder liksom att försäkringsförmånema påverkas av medlemmens inkomstförhållanden. Därför bör i försäkringföreningslagen, liksom i PFL, finnas inte bara regler som gör att föreningen vid brott mot kan vara helt fri från ansvar utan

upplysningsplikten

också bestämmelser om ett begränsat ansvar. Över huvud taget har vi ftmnit det möjligt att även i fråga om konsekvenserna av försummad PFL (SOU 1986:56 s. 316 ff). En medlem som

upplysningsplikt följa

inte fullgjort upplysningsplikten måste sålunda ñnna sig i att föreningen inte betalar alls eller en lägre ersättning än

någon försäkringsersättning

annars eller att han utesluts som medlem (5 kap. l-4 §§ lagförslaget).

Undantag från försäkringen m.m. Enligt PFL kan under vissa omständigheter använda

försäkringsbolaget

s.k. dvs. bolaget får från försäkringsskyddet utesluta

symtomklausuler,

sjukdomar som visat symtom redan då försäkringsavtalet ingicks eller som funnits då utan att ha visat symtom. För personförsäkringens del har ansetts att sådana villkor skall få användas endast undantagsvis och främst då det föreligger påtagliga praktiska svårigheter att få upplysning från den försäkrade samt vid bamförsäkringar (SOU 1986:56 s. 328 ff). Enligt vår mening får man räkna med ett behov av motsvarande regler för försäkringsföreningamas del (5 kap. 5 § lagförslaget). Som anförts är utgångspunkten enligt PFL att försäkringsbolaget självt får avgöra hur försäkringen skall vara utfomiad; för att mildra verkningarna av suspensionsklausuler kan om ett bolag har undantagit ansvar för vissa speciellt angivna faror, ersättning dock utgå om det saknas ett samband mellan skadan och den särskilda risk som motiverat undantaget (4 kap. 6 § PFL, SOU 1986:56 s. 336 f). Ett sådant skydd bör gälla också för medlemmen i en försäkringsförening (5 kap. 6 § lagförslaget). I 4 kap. 7 § PFL regleras situationen att den försäkrade ändrar yrke eller liknande under försäkringstiden. Om försäkringsbolaget av sådana skål vill höja premien skall det i sina prerniekrav påminna försäkringstagaren om att han skall anmäla ändringar till bolaget. Om försäkringstaga-

198 m.m.

Medlemskapet

ren försummar en anmälan till

försäkringsbolaget får bolaget begränsa

sitt ansvar på grimd av ändringen (SOU 1986:56 s. 333 ff). Även i detta fall skall om frågan nedsättning avgöras med stöd av en prorataregel. Bestämmelsen, som har betydelse bl.a. vid

sjukförsäkring där förmånerna

är anpassade efter vederbörandes inkornstförhållanden, bör ha en mot-

svarighet i försäkringsföreningslagen (5 kap. 7 §

lagförslaget).

Iüamkallande av fdrsäkringsfall m.m.

I PFL behandlas följderna av att den försäkrade

framkallar försäkrings-

fallet (4 kap. behåller i 8 och 9 §§; SOU 1986:56 s. 338 fi). Förslaget stort sett FALzs princip, att vid självmord inom viss tid efter att försäk-

ringsavtalet ingåtts, ersättning

utgår bara om det måste antas att självmordet saknade samband med försäkringen karenstiden är dock förkortad från tre till ett år. Vid är fritt

sjukförsäkring bolaget från ansvar, om

den ñrsäkrade framkallar

uppsåtligen ñrsäkringsfallet, medan vid grov

vårdslöshet ersättningen kan sättas ned efter en

skälighetsbedömning; det

sistnämnda gäller även vid

olycksfallsförsäkring. Vissa undantag gäller

för till där den försäkrade var under femton år eller handlade under

inflytande av sinnessjukdom.

Även i denna del har vi funnit att motsvarande regler kan tas med i

försäkringsföreningslagen (5 kap. 8 och 9 §§ lagförslaget). Vidare bör

inte heller en kunna ñrsäkringsförening sätta ned ersättningen om medlemmen framkallat

visserligen försäkringsfallet men han handlat

exempelvis för att

förebygga skada på person (5 kap. 10 § lagförslaget; jfr 4

kap. 10 § PFL). Slutligen har vi funnit att också

försäkringsföre-

ningarna bör vara att reklamera skyldiga när man anser att det finns förutsättning för ansvarsfrihet t.ex. eller rätt att säga upp medlemskapet på grtmd av försummad upplysningsplikt (5 ll

kap. § lagförslaget; jfr 4

kap. ll § PFL).

Medlemsavgifter

När avgiften skall betalas m.m.

I PFL har tagits med regler om premiebetalningen som bl.a. ger försäk-

ringstagaren stora möjligheter att bevara försäkringsskyddet trots premie-

dröjsmål (SOU 1986:56 s. 349 ff). Till stor del kan reglerna tillämpas

också på föreningarna.

Betalningsfristen i bör överensstämma

försäkringsföreningama med vad

som gäller enligt 5 kap. 1 § PFL (6 SOU

kap. l och 2 §§ lagförslaget,

1986:56 s. 596 ff.).

Uteslutning på grund av dröjsmål med

avgiften

Det är rimligt att om medlemmen underlåter att betala

medlemsavgif-

ten, ñreningens rätt att gripa in begränsas i enlighet med vad som gäller för i motsvarande situation. försäkringsbolaget Även en medlem bör ha ett ñrlängt skydd om han inte kunnat betala avgiften därför att han t.ex. blivit svårt sjuk (6 kap. 3 § lagförslaget; jfr 5 kap. 2 § PFL).

SOU 1990: 101 Medlemskapet m.m. 199

Återupplivning

En försäkringstagare har enligt 5 kap. 3 § PFL rätt att inom viss tid

premiedröjsmål och

återuppliva en försäkring som upphört på grund av vi anser att detsamma bör gälla för en medlem i en försäkringsförening. För hans del blir det dock fråga om att återuppliva medlermkapet till dess tidigare omfattning om den utestående medlemsavgiften betalas (SOU

- Rätt till bör i överensstämmelse 1986:56 s. 353 ff). återupplivning med PFL gälla även för fribrevshavare (6 kap. 4 § lagförslaget).

Underrättelse till annan om dröjsmål med avgiften Om försäkringstagaren försummar att betala premien i tid, skall enligt

med intresse i föreningen, t.ex. 5 kap. 4 § PFL vissa andra personer panthavare, få besked om dröjsmålet (SOU 1986:56 s. 355 ff). Även i

kan det emellanåt finnas intresse också för andra en försäkringsförening än medlemmen att bli underrättad om ett eventuellt dröjsmål med betalningen och därför föreslås att en motsvarande regel tas in i försäkringsföreningslagen (6 kap. 5 § lagförslaget).

Avgift genom post eller bank m.m. I PFL finns särskilda regler som anger när en betalning bl.a genom bank skall anses ha skett liksom när ett premiekrav preskriberas (5 kap. 5 § resp. 6 §). Vi föreslår att motsvarande regler förs in också i försäkringsföreningslagen (6 kap. 6 § resp. 7 § lagförslaget).

l3.2.6 Förfoganden över försäkringen

försäkringstagarens rått att förfoga över försäk- I 6 kap. PFL behandlas ringen genom t.ex. förmånstagarförordnande. Vi har funnit att i allt

väsentligt motsvarande regler bör gälla för ñrsäkringsföreningama och

vi kan till stor del hänvisa till PFL-betänkandet (SOU 1986:56 s. 358 ff).

Förmånstagarförordnande

Vid individuell försäkring kan enligt 6 kap. 3 § PFL ett försmånstagarförordnande göras endast genom en direkt viljeförklaring från försäkringstagaren. Vid gruppförsäkring och kar-försäkring ges däremot tillfälle till s.k. villkorsförordnanden, dvs. finns det inte ett särskilt förordnande

skall i fråga om förmånstagare gälla vad som anges i försäkringsvillkoren

(9 kap. 19 § resp. 10 kap. 12 § PFL). Försäkringsrättskommittén har till stöd för reglerna åberopat att det är betydelsefullt att det går att tillämpa ett system som inte skapar onödiga kostnader, vilka till slut drabbar kollektivet. Vidare har man pekat på arbetsgivarens intresse att ersättningen från en försäkring som denne bekostat tillfaller den som man anser ha behov av ersättning. Dessa synpunkter gör sig också enligt vår mening gällande beträffande försäkringar som meddelas av försäkringsföreningarna (jfr SOU 1986:56 s. 443 och 461 f). Till detta kommer det

angelägna i att man försöker begränsa åligganden. På

föreningarnas

grtmd härav och då många gånger den regel som föreslås i 7 kap. 8 § försäkringsföreningslagen inte kommer att aktualiseras, bör föreningarna kunna utpeka förmånstagare i Ett

stadgarna (7 kap. 3 § lagförslaget).

sådant ñrmånstagarförordnande skall om det inte finns ett

tillämpas

individuellt förordnande som kan verkställas.

Tolkning av förmánstagarforordnande

Liksom vid i allmänhet finns det beträffande försäkring ñrsåkringsföre-

ningarna ett behov av tolkningsregler såvitt gäller förmånstagarförordnan-

den. Bestämmelserna i denna del kan utformas i överensstämmelse med 6 kap. 5 och 6 §§ PFL. Vid villkorsförondnanden bör dock

tolkningen

ske i enlighet med vad som försäkringsrättskommittén för

föreslagit gruppförsälcring och kar-försäkring (9

kap. 19 § resp. 10 kap. 12 § PFL). Vidare skall i lagen tas till att en meddelar

hänsyn förening försäkring på

medlemmens men inte annans liv eller hälsa (7 kap. 4-6 §§ lagförsla-

get).

Jämkning av förmånstagarfömrdnande

Enligt 104 § FAL kan ett förmånstagarñrordnande jämkas under vissa

förutsättningar (prop. l986/87:86 s. 57 ff, 102 ff och 138). Liknande

regler har föreslagits i 6 lika

kap. 7 § PFL och skälen för dessa gör sig starkt gällande för försäkringsñreningamas del (7 kap. 7 § lagförslaget).

Fönnånstagare utan särskilt förordnande

I 6 kap. 8 § PFL har föreslagits en särskild regel om av

fördelningen

försäkringsersättningen när ñr-säkringstagaren

avlider och ersättning inte kan betalas till någon förmånstagare som medlemmen utsett eller som

anges i stadgarna. Bestämmelsen skall tillämpas endast om det samman-

lagda belopp som skall utgå ur försäkringen överstiger ett basbelopp.

Halva beloppet skall tillñalla

försäkringstagarens Elake, återstoden hans

arvingar. På grund av reglerna om arvsrätt för efterlevande make, kommer maken ofta att få hela beloppet. Regeln har motiverats av intresset att bättre bl.a. skapa regler om förhållandet till borgenärema (SOU 1986:56 s. 369 ff).

Visserligen torde ersättningen i föreningarna

i allmänhet ligga på en förhållandevis nivå. låg Det kan emellertid inte uteslutas att vissa föreningar efter dispens kommer att meddela kapitalförsäkring med ett som

ñrsäkringsbelopp överstiger ett basbelopp. Härtill

kommer att det vid ett försäkringsfall ofta utgår återbåring till rätt betydande belopp. Mot bakgrund härav föreslår vi att det i

försäkringsfö-

reningslagen tas med en motsvarande bestämmelse

(7 kap. 8 § lagförsla-

get).

Annat förfogande över försäkringen

Enligt 6 9 § PFL har kap. försäkringstagaren i princip rätt att fritt förfoga över det sparande som försäkringen representerar. I första hand är det här fråga om överlåtelse och pantsättning.

Medlemkapet m.m. 201 SOU 1990: 101

i bl.a. det Försäkringsföreningen skiljer sig från försäkringsbolaget avseendet är försäkringen sammankopplad med ett medatt i föreningen Normalt vänder sig föreningen till en viss kategori och den lemskap. som blir medlem och försäkrad. får ställning av både försäkringstagare En överlåtelse skulle många gånger stå i strid mot den grundläggande tanken med föreningarna och vi har därför inte funnit skäl att lagen skall medge förfoganden av detta slag. någon gång godtar överlåtelser som Det får dock antas att föreningarna inte föranleder för föreningarna, t.ex. då ett några egentliga problem sker först har inträffat och endast förfogande sedan ett försäkringsfall utbetalningen av försäkringsersåttningen återstår. Däremot torde av försäkringen i en försäkringsförening

pantsättning

kunna tillåtas - förekommer redan i dag. Utforrnas sådana förfoganden bör medlemmen ha en ovillkorlig rått reglerna som i 6 kap. ll § PFL, Pantsättning hindrar nämligen att på detta sätt förfoga över försäkringen. medlemmen står kvar som medlem och försäkinte att den ursprunglige rad (7 kap. 9 och 10 §§ lagförslaget). I detta sammanhang bör beaktas vad som i fråga om bl.a. pantsåttning föreslås gälla vid gruppförsäkring och ica-försäkring. Enligt 9 kap. 19 § bestämma i villkoren att och 10 kap. 12 § PFL får försäkringsbolaget sådant inte får ske. Detta har motiverats bl.a. med att ett förfogande kan skapa administrativa och rättsliga problem, särskilt har förfogande sagts att det ibland kan vara svårt att avgöra om det i ett senare stadium är om samma försäkring som tidigare (SOU 1986:56 s. 444 och

fråga

470 ff). Sådana synpunkter kan sällan läggas på försäkringsföreningama; här förekommer det i princip inte att medlemmen går i och ur föreningen vid flera tillfällen. Därför ñnns det för föreningens del inte anledning att hindra pantsättning utöver vad som följer av de särskilda reglerna om att föreningen, liksom försäkringsbolaget, skall kunna hindra ett förfogande som avser annat än hela försäkringen eller kvotdel av den (7 kap. 9 § lagförslaget; jfr dock beträffande kat-försäkring 10 kap. 10 § lagförsla-

get). I PFL har inte vid bl.a. pantsättning av föreslagits något formkrav och vad beträffar de sakrättsliga verkningarna kan försäkförsäkringen välja om försäkringsbreven skall ha värdepapperskaraktär ringsbolagen eller inte. regler om företrädesrätt vid För bägge fallen har föreslagits 1986:56 s.

exempelvis dubbelpantsättning (6 kap. l2 och 13 §§; SOU

384 ff). Dessa frågor bör regleras på samma vis för försäkringsföreningamas del. Lagtexten kan utformas som i PFL, dock att det som framgått inte finns skäl att behandla överlåtelse (7 kap. ll och 12 §§ lagförslaget). -I försäkringsföreningslagen bör vidare liksom i 6 kap. 14 § PFL finnas en som anger att förmånstagare inte kan förfoga över den rätt

regel

förordnandet medför innan hans rått inträtt.

Rätten till försäkringen i vissa fall

bestämmelser om fördel- I 6 kap. 15 § PFL har föreslagits speciella av när t.ex. försäkringstagaren eller en

ningen försäkringsersättningen

förmånstagare har framkallat försäkringsfallet genom uppsåtlig brottslig gärning. Liknande regler bör finnas i (7 kap.

försäkringsföreningslagen

14 § lagförslaget; jfr SOU 1986:56 s. 642 f).

Förfogande utan verkan m.m. Liksom i 6 kap. 16 § PFL bör till föras över

försäkringsföreningslagen

nuvarande regler i 3 § andra stycket FAL (7 kap. 15 § jfr

lagförslaget;

SOU 1986:56 s. 643).

l3.2.7 Förhållandet till

borgenärema

I 7 kap. PFL har såvitt gäller förhållandet till borgenärema föreslagits vissa viktiga ändringar i nuvarande system (SOU 1986:56 s. 387 ff). Före försäkringsfallet skall en livförsäkring i huvudsak på samma sätt som nu vara skyddad mot utmätning, om den gäller på försäkringstagarens eller hans makes liv och premiebetalningen är förhållandevis jämnt fördelad över tiden. Reglerna är dock mera nyanserade än FALzs bestämmelser; om för stora premiebelopp har betalts under något eller några år, skall bara det överskjutande beloppet kunna tas i anspråk (7 kap. 2 § PFL). Även efter

försâkringsfallet är försäkringen och utfallande ersättning i viss utsträckning skyddade mot utmätning. Förutsättningen är att den som skall ha det utfallande beloppet behöver det för sin försörjning och att den försäkrade före har eller

försäkringsfallet försörjt

varit skyldig att försörja den berättigade. Däremot skall det för utmätningsskyddet efter inte spela någon roll om

försäkringsfall försäkringen

varit skyddad mot utmätning under försäkringstiden. För att man inte skall behöva utreda försörjningsbehovet i varje enskilt fall har också

föreslagits en viss schablonregel. En förutsättning för utmätningsfrihet

efter utbetalning är att beloppet hålls avskilt. Ersättning som inte behövs för försörjning är under inga förhållanden skyddad mer än två år från det att ersättningen förföll till betalning (7 3 §). I PFL ges vidare bl.a.

kap.

regler om återkrav i konkurs av livförsäkringsprernier som inte stått i skäligt förhållande till försäkringstagarens villkor (7 kap. 7 §). Vid

sjukoch olycksfallsförsäkring skall liksom i dag utmätningsmöjlighetema

vara ärmu mera begränsade, när ersättningen tillfaller den försäkrade (7 kap. 8 § PFL).

Reglerna i PFL om förhållandet till borgenärema bör i stort kunna

tillämpas också på de försäkringar som meddelas av försäkringsförening-

arna.

13.2.8 av m.m.

Reglering försäkringsfall

Vi har funnit att reglerna i 8 kap. PFL, vilka till stor del stämmer med KFL:s bestämmelser,

i allt väsentligt bör tillämpas också på föreningarna. Det gäller sålunda bl.a. i fråga om den tid inom vilken ersättning_ skall betalas, preskription av rätt till försäkringsersättning och förbud mot regress. Riksdagens uttalande våren

1989 angående krav på information till dödsbo om utfallande måste beaktas även vad gäller

försäkring

Medlemskapet m.m. 203

l988/89:LU försäkringsföreningama (jfr. 22). En nyhet i PFL berör situationen att bolaget har betalat ut ersättningen till någon annan än den som i egenskap av förmånstagare har rätt till den. Om bolaget har iakttagit skälig aktsamhet vid utbetalningen, är det befriat från sin skuld mot den rätte mottagaren; bara i vissa särskilt allvarliga ogiltighetsfall behöver bolaget betala en gång till. Även den regeln bör tillämpas också på föreningarna (SOU 1986:56 s. 401 ff).

I PFL har givits särskilda regler om domstolsprövning av ett försäkringsbolags beslut att vägra någon försäkring eller att säga upp en försäkring. Härigenom anses reglerna om rätten till försäkring liksom rätten till förnyelse av en försäkring ha fått önskvärd tyngd.

Som framgått anses i dag att om en förening avslår en ansökan om medlemskap, vederbörande inte kan få beslutet prövat i domstol. Däremot torde det vara möjligt för en medlem som utesluts ur en förening, att påkalla domstolsprövning; det har ansetts att en stadgeföreskrift om uteslutning på grund av försummelse att betala medlemsavgift i något fall skulle kunna jämkas med stöd av 34 § FAL (som numera är upphävd; möjligheten till jämkning framgår i stället av 36 § avtalslagen), därför att den skulle leda till uppenbar obillighet.

I fråga om ekonomiska föreningar ges för närvarande vissa regler om inträde och utträde i 3 kap. 1 och 4 §§ lagen om ekonomiska föreningar. Det anses vara en allmän rättsgrundsats, att den som berörs av ett beslut om vägrat medlemskap eller uteslutning kan begära domstolsprövning; något som också, fastän inte lika långtgående, gäller för ideella föreningar (jfr NJA 1973 s. 355).

Med hänsyn till den stora likheten mellan försäkringsföreningamas försäkringar och ñrsäkringar i allmänhet är det rimligt att också försäkringsföreningslagen ger möjligheter till prövning i domstol av föreningarnas beslut; reglerna om t.ex. rätt till medlemskap i 4 kap. skulle vara utan större värde om de inte förenades med regler om domstolsprövning.

I försäkringsföreningslagen bör därför även i dessa avseenden tas med regler i huvudsaklig överensstämmelse med PFL.

13.2.9¶Kollektivavtalsgrundad m.m. försäkring

Försäkringsrättskomntittén har i 9 kap. PFL föreslagit särskilda regler för gruppförsäkring. Bestämmelserna utgår från ett trepartsförhållande

- - (försäkringsbolag grupp gruppmedlem). För att en försäkring skall anses som gruppförsäkring skall den meddelas enligt ett gruppavtal som sluts mellan på ena sidan ett försäkringsbolag och på andra sidan en företrädare för en grupp, t.ex. en arbetsgivare. Gruppförsäkringen är antingen obligatorisk eller frivillig. Vid obligatorisk försäkring ansluts medlemmen till försäkring utan egna åtgärder och utan betalningsskyldighet för denne.

Som framgått anses för närvarande inträde i en försäkringsförening kunna ske frivilligt eller obligatoriskt. Såvitt gäller obligatoriet råder två väsentliga skillnader mellan försäkringsföreningama och försäkringsbolagen. Om någon i dag anses skyldig tillhöra en försäkringsförening

204 m. m. SOU 1990: 101

Medlemskapet

grundas det på att en arbetsgivare som förutsättning för en anställning kräver att vederbörande är medlem i föreningen. gör Själva anslutningen individen emellertid själv. Vidare är medlemmen vid ett “obligatoriskt medlemskap, till skillnad mot vad som gäller vid obligatorisk

gruppför-

säkring, i allmänhet skyldig att själv stå för avgiften till föreningen. Visserligen kan medlermnama i en försäkringsförening (om den inte är en äldre, öppen ñrening) anses utgöra en avgränsad grupp. Emellertid bestäms inte villkoren för försäkringama genom överenskommelser mellan föreningen och gruppen; verksamheten i är avsedd att

föreningen

ge medlemmarna inbördes bistånd och stadgarna antas av medlemmarna stämma. själva på konstituerande Mot bakgrund härav finns det inte anledning att i försäkringsföreningslagen ha en motsvarighet till gruppför-

säkringsreglema i PFL.

Kit-försäkring behandlas i 10 kap. PFL. För att reglerna skall bli tillämpliga skall försäkringen tecknas av en arbetsgivare för hans anställda och den skall meddelas enligt

försäkringsvillkor som följer ett

kollektivavtal som anges i villkoren. Vidare skall försäkringen tecknas i ett försäkringsbolag som framgår av kollektivavtalet. En ka-försäkring kan tecknas av en arbetsgivare även om han inte i kollektivavtal åtagit sig detta. Som ersättning från en Ica-försäkring anses också ersättning enligt den garanti, som enligt vissa kollektivavtal inträder om en arbetsgivare underlåter att teckna en försäkring, trots åtagande i kollektivavtal. Vid ka-försâkring är det arbetsgivaren som är försäkringstagare. Den försäkrade behandlas emellertid som vid av

försäkringstagare tillämpning

reglerna om förfogande över försäkringen och borgenärsskydd och i fråga om rätten till i övrigt.

försäkringsersättning

Ansvaret för informationen åligger enligt PF L inte bara

försäkringsbo-

laget utan i viss utsträckning också arbetsmarknadspartema. Vidare gäller särskilda bestämmelser om att skall utfärda försäk-

försäkringsbolaget

ringsbesked till de försäkrade. Reglerna går bl.a. ut på att en uppgift i beskedet som avviker från kan åberopas av en försäk-

försäkringsavtalet

rad i god tro, om inte bolaget senast ñorton dagar före försäkringsfallet har skickat ett nytt besked eller annat meddelande. - I fråga om ansvarsinträdet ansluter samt uppsägning och ändring av försäkringen reglerna till stor del till vad som gäller enligt kollektivavtalsrätten. Beträffande begränsningar av försäkringsbolagets ansvar, förfoganden över försäk-

ringen, borgenärsskydd och reglering av överensstämmer försäkringsfall

reglerna i stort med vad som skall gälla för individuell försäkring (SOU 1986:56 s. 447 ff). Det är angeläget att så lika regler som möjligt gäller för alla försäkringar som följer träffade kollektivavtal; det förekommer att en arbetsgivare har möjlighet att ordna försäkringsskydd åt de anställda genom antingen ett försäkringsbolag eller en l huvudsak är

försäkringsförening. det också på ka-försäkringens område möjligt att i försäkringsföreningsla-

gen ha samma regler som i PFL. Här skall endast tas upp några frågor som direkt till -

kring ka-försäkringen anknyter försäkringsföreningama

i övrigt kan hänvisas till

specialmotiveringen.

SOU 1990: 101 Medlemskapet m. m. 205

Vi om man som ett led i strävandena att ha så överenshar övervägt stämmande bestämmelser som för försäkringsbolagen och föremöjligt bör är medlem i föreningen, trots ningarna ange i lagen att arbetsgivaren att det är de anställda som av försäkringen. En sådan regel skyddas skulle emellertid i väsentlig grad strida mot den grundläggande synen på I likhet med fallet att en arbetsgivare tillser att de anställda föreningarna. får ett en försäkringsförening utan att det är försäkringsskydd genom fråga om kit-försäkring, bör de anställda anses som medlemmar. Som en förutsättning för att reglerna om kit-försäkring skall tillämpas, bör gälla att arbetsgivaren har ingått ett anslutningsavtal med försäkrings- Vidare måste stadgarna följa ett kollektivavtal som anges i föreningen. skall föreningen framgå av kollektivavtalet (10 kap. stadgarna. Slutligen - 1 § lagförslaget). Det âr rimligt att arbetsgivaren ges viss rätt som han i egenskap av försäkringstagare har enligt 10 kap. PFL, t.ex. att han kan och att han kan ta emot uppsägning från föreningsäga upp försäkringen ens sida (10 kap. 6 § lagförslaget). I överensstämmelse med skall en ka-försäkring som PFL-förslaget meddelas av en försäkringsförening kunna omfatta även annan än den anställde, t.ex. hans närstående, den som har anknytning till arbetsgivarens verksamhet utan att vara anställd samt arbetsgivaren själv (10 kap. l § lagförslaget). Även dessa är då medlemmar i föreningen. 10 kap. 8 § PFL får försäkringsbolaget ändra villkoren för en Enligt ka-försäkring under försäkringstiden. Dock måste de arbetsmarknadsparter som har slutit det kollektivavtal som ñrsäkringen följer godkänna - Vissa om som ändringen. regler ändring av stadgarna i föreningar meddelar försäkring enligt som avses i lagen (1967:531) om

pensionsplan

tryggande av pensionsutfästelser m.m. finns i 37 § andra stycket UFL. I förevarande del av betänkandet tas inte upp associationsrättsliga frågor av det som behandlas där. Det står dock klart att det även för slag del för ändring av stadgarna måste finnas ett

försäkringsföreningamas

från arbetsmarknadspartema innan stadgarna ändras såvitt

godkärmande

avser de avtalsrättsliga frågorna (10 kap. 7 § lagförslaget). Även vid ka-försäkring på vilken försäkringsföreningslagen skall måste man räkna med att det för den anställde kan finnas rätt tillämpas till fribrev och när han t.ex. lämnar

efterskydd, fortsättningsförsäkring

vissa föreningar meddelar försäkring som i princip helt sin anställning; överensstämmer med ITP-planen. I likhet med PFL bör i försäkringsföreningslagen erinras om att sådan rätt kan föreligga (10 kap. 8 § lagförsla-

get). Liksom i 10 kap. 10 § PFL bör det i försäkringsföreningslagen erinras som kan förekomma vid kat-försäkring. Principen för om den återbäring tillgodoräknandet skall framgå av stadgarna (10 kap. 9 § lagförslaget). Vidare skall lagen, av samma skäl som enligt 10 kap. 12§ PFL, ge föreningen rätt att hindra den försäkrade från att pantsätta sin rätt enligt försäkringen (10 kap. 10 § lagförslaget).

SOU 1990: 101

14¶Soliditets- och

skälighetsprincipema

I stora försäkringsföreningar skall försåkringsteknisk utredning utföras varje år och i övriga föreningar vart tredje år. Möjlighet till särskild uttaxering slopas. Stora försåkringsföreningar skall få

meddela unit linkedförsäkring.

14.1¶Soliditetsprincipen

För understödsföreningama uttrycks Soliditetsprincipen i 11 § första stycket UFL så att stadgarna skall vara ägnade att trygga att föreningen kan fullgöra sina försäkringsuttästelser.

I andra stycket i samma paragraf föreskrivs att i stadgarna skall anges avgifterna och förmånema eller grunderna för hur dessa skall beräknas. I stadgarna för ITP-kassoma och de föreningar som meddelar individuell pensionsförsäkring med försäkringsbelopp i samma storleksordning som

försäkringsbolagen har intagits grunder för beräkning av premie och

prerniereserv. Soliditetsprincipen ligger bakom bestämmelser om

försäkringsteknisk utredning, fondbildning och särskild uttaxering.

14.1. 1

Garantikapital

I UFL finns inte några bestämmelser om garantikapital.

l de nya pensionskassor som meddelar individuell pensionsförsäkring

har i grunderna emellertid intagits omkostnadsantaganden som omfattar bl.a. kostnader som uppkommit i samband med föreningens bildande m.m. Dessa kostnader har emellertid inte tagits ut förrän senare då kapital byggts upp i föreningarna.

14. 1.2 Försäkringsteknisk utredning

Försäkringsteknisk utredning skall upprättas minst vart femte år. I utredningen beräknas en prerniereserv för varje Verksamhetsgren i understödsföreningen. Prerniereserven skall motsvara skillnaden mellan kapitalvärdet av föreningens framtida utgifter för löpande försäkringar och kapitalvärdet av de avgifter föreningen kan ha att ytterligare uppbära för dessa försäkringar. Föreningen kan befrias från skyldigheten att

208 Soliditets- och skälighetsprinciperna SOU 1990: 101

upprätta försäkringsteknisk utredning. Vid sjukförsäkring föreligger sådan skyldighet endast om föreningen meddelar sjukpenning för längre tid än 180 dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd. I stadgarna skall anges hur ofta försäkringsteknisk utredning skall utñras. I samtliga ITP-kassor torde för närvarande utredning

försäkringsteknisk

utföras varje år. Den största fribrevskassan, Sveriges Kommunalanställdas Pensionskassa, har i sina stadgar bestämmelser om utredning vartannat år. I de tre största begravningskassoma och i de nya

föreningar

som meddelar individuell skall försäkringsteknjsk

pensionsförsäkring

utredning utföras vart tredje år. För övriga som

understödsföreningar

enligt sina stadgar skall utföra är det

försäkringsteknisk utredning

tillräckligt att sådan utredning utförs vart femte år. Försäkringsinspektionen kan genom dispens medge att en förening låter upprätta en sådan utredning med ännu längre tidsmellanrum eller t.0.m. helt befria föreningen från denna skyldighet.

14. 1. 3

Fondbildning

Alla föreningar skall för varje vid årsbokslutet avsätta

Verksamhetsgren

ett eventuellt överskott på till

ñrsäkringsverksamheten en ñrsäkrings-

fond. Som ett uttryck för soliditetsprincipen anges i 23 § andra stycket UFL att först om det framgår av försäkringsteknisk utredning i en understödsförening att försäkringsfonden överstiger vad som behövs för att täcka premiereserven + 5 % av premiereserven överskjutande belopp får helt eller delvis undantas från kan försäkringsfond. Försäkringsinspektionen dock särskilt medge undantag i annat fall. I stadgarna skall regleras hur det undantagna disponeras. Beloppet kan t.ex. användas till

beloppet återbäring.

De ovannämnda fem procenten motsvarade säkerhetsfonden för

försäkringsbolag enligt 271 § i 1948 års lag om försäkringsrörelse. Då

FRL infördes försvann säkerhetsfonden för del.

försäkringsbolagens

Någon extra motsvarande avsättning den som stadgas för understödsföreningar behöver inte ske. I stället stadgas i 7 kap. 3 § FRL att grunderna får innehålla föreskrifter om särskilda Därför innehåller

säkerhetstillägg.

gnmdema för livförsäkringsbolagen efter tillskyndan av

försäkringsm-

spektionen en bestämmelse om att av återbäring inte får ske

tilldelning

i vidare mån än att återbäringsfonden, som den definieras i FRL, vid varje tidpunkt uppgår till minst 5 % av premiereserven för egen räkning. FVK har föreslagit att den nu aktuella bestämmelsen i grunderna ses över (SOU 1986:8 s. 121 och 201). Även i de sjukkassor som inte är skyldiga att upprätta försäkringsteknisk utredning skall uppkommet överskott avsättas till en

försäkringsfond.

Den har då närmast karaktär av riskfond. Tidigare har ansetts att fonden bör svara mot minst två års avgifter för varje Verksamhetsgren. Särskilt för föreningar som kan förväntas likvidera har det dock ansetts tillräckligt om försäkringsfonden är i stigande. En sådan kan också efter

förening

särskilt medgivande från försäkringsinspektionen få sätta ned försäkringsfonden.

SOU 1990: 101 Soliditets- och skälighetsprinciperna 209

14. 1.4 Särskild uttaxering Genom 1938 års lag om understödsföreningar förbjöds det vid lagens tillkomst förekommande uttaxeringssystemet som innebar att de medel som erfordrades ñr att möjliggöra utbetalning uttogs av medlemmarna först vid försäkringsfall, t.ex. dödsfall. Fortfarande kan dock enligt 20 § tredje stycket UFL särskild uttaxering ske om en understödstörenings tillgångar är otillräckliga för verksamhetens behöriga utövande.

Enligt l kap. 7§ FRL fär uttaxering inte ske av delägare i ett ömsesidigt i fråga om personförsälcring. Anledningen till

föákringsbolag

denna skillnad har närmare belysts i det inledande avsnittet om vissa särdrag beträffande understödsföreningama. I lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring kvarstår dock en rätt till uttaxering av medlemmama.

I princip samtliga sjukkassor och flera begravningskassor har i stadgarna medgetts rätt att vid behov verkställa en särskild uttaxering.

Uttaxering i understödsföreningar är endast avsedd som en nödfallsåtgård och får därför inte tillgripas flera år i följd. I annat fall kringgås förbudet mot uttaxeringssystemet. Försäkringsinspektionen har när sådant kringgående förekommit därför meddelat den aktuella föreningen en erinran. Föreningen har i stället förelagts att genom stadgeändring höja de fasta avgifterna eller vidta andra åtgärder ñr att stärka den ekonomiska ställningen.

14.2¶Skälighetsprincipen

14.2. 1

Inledning

Skälighetsprincipen har störst betydelse vid utfomrningen av stadgar vad gäller medlemsavgifternas storlek, rätt till fribrev och återköp, återbäring samt rätt till andel av tillgångarna när en understödsförening träder i likvidation.

För understödsföreningamas del infördes skälighetsprincipen i UFL efter mönster från försäkringsbolagslagstiftningen. Enligt inledningen till ll § UFL skall sålunda en understödsförenings stadgar, utöver att trygga föreningens Soliditet, tillgodose medlemmarnas intresse av att kostnader och villkor för försäkringen är skäliga med hänsyn till förmånemas art och omfattning och föreningens förhållanden. Med hänsyn till att det sålunda gäller att beakta dels de särförhållanden som kännetecknar understödsföreningama som sådana, dels olikheter mellan skilda föreningar kan man enligt UFL:s förarbeten tala om en modiñerad

skälighetsprincip. Nedan redovisas hur skälighetsprincipen tillämpats för

understödsföreningama. I propositionen till UFL betonade departementschefen att på grund av skälighetsprincipens stora betydelse hänsyn till en förenings särskilda

förhållanden bör tas endast när det finns särskilda skäl för detta (prop. 1972:68 s. 63).

210 Soliditets- och skälighetsprinciperna SOU 1990: 101

För försäkringsbolagen gäller enligt 7 kap. 2 § FRL att gnmdema skall

trygga bolagens förmåga att meddela försäkringar till en kostnad som är skälig med hänsyn till försäkringens art. Såvitt gäller icke grundbunden försäkring stadgas i 19 kap. 5 § att styrelsen och VD skall övervaka att

premiesättningen är skäligt avvägd med hänsyn till den risk försäkringen

är avsedd att täcka, nödvändiga driftskostnader för försäkringen och omständigheterna i övrigt.

14.2.2 av

Försäkringsinspektionens tillämpning skälighetsprincipen

Vissa normer för tillämpningen av skälighetsprincipen har försäkringsinspektionen meddelat i cirkulär. Skålighetsprincipens tillämpning i den enskilda föreningen prövas av inspektionen vid registrering av stadgebestämmelser. De stadgebestämmelser det härvid huvudsakligen varit fråga om har gällt avgiftemas storlek i förhållande till försäkringsförmånerna, rätt till fribrev och återköp och även fördelningen av tillgångarna vid en förenings upplösning. Skälighetsprincipen har vidare betydelse i fråga om förvaltningskostnademas storlek och med avseende på regler för återbäring till medlemmarna.

Inspektionen har ansett att skålighetsprincipen bör tillämpas strängare på föreningar som meddelar försäkringar till större belopp än på föreningar med obetydliga förmånsbelopp. Interna förhållanden inom slutna föreningar kan också motivera stöne eftergifter i fråga om skälighetskravet än för öppna föreningar.

I cirkulär l986:Ul har försäkringsinspektionen lämnat föreskrifter för beräkning av avgifter. Av dessa framgår att avgifter för kapitalförsäkring till högre belopp än l 000 kr. och för pensionsförsäkring skall beräknas

strängt försäkringstekniskt. När det gäller kapitalförsäkring till högst

l 000 kr. får avgifterna bestämmas till enhetliga belopp utan hänsyn till medlemmens ålder vid inträdet, dock inte vid högre inträdesålder än 35 år. Vid inträde vid högre ålder än 35 år skall avgift beräknas med hänsyn till den större försäkringsrisken och graderas efter åldersintervall om högst fem år. Enligt cirkuläret omfattas också sjukpenning av denna åldersgräns. I praktiken har gränsen endast haft betydelse för öppna sjukkassor. I fråga om sjukförsäkring som meddelas av slutna föreningar kan avgiftsberäkningen i allmänhet grundas på den egna erfarenheten.

I ett cirkulär från 1974 har försäkringsinspektionen även meddelat regler i vad avser medlems rätt till fribrev och återköp. Enligt dessa

regler behöver föreningar som meddelar kapitalförsäkring om högst 300

kr. inte ha bestämmelser i stadgarna om att medlem skall ha rätt till fribrev och/eller återköp. Inspektionen har vidare medgett att före ngar som meddelar kapitalförsäkring till högst 1 000 kr. får tillämpa lineär i stället för försäkringsteknisk beräkning av fribrevsbelopp. Ett lineärt fribrev utgör en så stor del av försäkringsbeloppet som den tid för vilken avgift betalats för försäkringen utgör av hela avgiftsbetalningstiden. Bestämmelser om fribrev och återköp tas in i stadgarna och föreningarna kan själva med ledning av tabell i stadgarna beräkna fribrevs- och

SOU 1990: 101 Soliditets- och 211

skälighetsprinciperna

återköpsbelopp i varje särskilt fall. I föreningar som meddelar kapitalför-

säkring till högre belopp än 1 000 kr. skall återköps- och fribrevsbelopp beräknas enligt noggrannare metoder.

försäkringstekniska

De i cirkulären meddelade föreskrifterna har inte varit

oeftergivliga.

Undantag har t.ex. getts för föreningar som avser att meddela försäkringar åt anställda vid visst om anslutningen till är

företag, föreningen

obligatorisk och medlemmen utesluts när upphör. Alla

anställningen

medlemmar betalar samma avgift för samma förmån utan hänsyn till den med åldern stigande försäkringsrisken. Avgifterna innehåller inget sparmoment och bygger inte upp någon premiereserv. Någon rätt till fribrev

eller återköp kan därför inte heller föreligga. Ett skäl till undantag kan också vara att kapitalförsäkringar endast är temporära, dvs. endast utgår vid dödsfall före viss ålder.

Kravet att kostnaden, dvs. avgiften för försäkringen, skall vara skälig innebär att det överskott som uppkommit på skall återgå till

försäkringen

medlemmen som återbäring. kan utges i olika former såsom

Återbäring

tillägg till utfästa Förmåner, avgiftsbefrielse eller i vissa fall, som understöd. Formema

för återbäringen skall anges i stadgarna.

I föreningar som meddelar kapitalförsäkring och pensionsförsäkring brukar utgå som tillägg till utfästa förmåner. Är

återbäring huvudsakligen avgiftsbeloppen obetydliga har det ansetts lämpligt att använda över-

skottsmedlen även till avgiftsbefrielser för äldre medlem-

huvudsakligen

mar. Avgiftsbefrielser kan också förekomma i ñreningar som meddelar sjukförsäkring. Här är det vanligt att överskottsmedel i fria fonder även används till olika slag av understöd. inom

Sjukhjälpsverksamheten föreningarna ger dock i allmnhet inte upphov till några större överskott.

Enligt stadgarna skall beslut om återbäring liksom andra utbetalningar ur fria fonder fattas på

regelmässigt föreningsstämma.

De närmare reglerna för hur återbäringen skall beräknas tas normalt inte in i stadgarna. I stadgarna brukar endast föreskrivas att beslut om återbäring skall grundas på beräkningar i utredning

försäkringsteknisk

och att beslutet inte får verkställas, innan det anmälts för

försäkringsm-

spektionen. Inspektionen får då möjlighet att ingripa på ett tidigt stadium, om inspektionen ñnner att beslutet inte uppfyller skälighetskravet.

Återbäring som utgår som tillägg till försäkringsförmånema beräknas med olika noggrannhet för olika slag av försäkringar.

När det gäller kapitalförsäkringar till mindre belopp utges återbäring i regel med ett visst, för alla medlemmar lika procenttal av

försäkrings-

beloppet. Vid större tillämpas beroende av om en

försäkringsbelopp

förening är sluten eller öppen regler som ger en skäligare fördelning av överskottsmedlen. kan t.ex. utgå med ett efter medlernstiden

Återbäring

stigande procenttal av försäkringsbeloppet.

Pensionskassor, som meddelar individuella försäkringar av samma storlek som försäkringsbolagen, skall enligt stadgarna tillämpa noggrarma regler för beräkningen av det överskott som uppkommit på varje enskild försäkring. Beräkningama sker normalt i anslutning till försäkringsteknisk utredning. Samma förhållande gäller för de fyra största begravningskassoma.

212 Soliditets-

och skälighetsprinciperna

För de köllektivavtalsgrundadeñrsäkringama i ITP-kassoma tillämpas samma som tillämpas av SPP. Reglerna grundar sig på en

regler överenskommelse på arbetsmarknaden om att överskott som uppkommit på skall användas huvudsakligen till indextillågg till

försäkringarna

pensionstagama som för som inträffat efter

kompensation prisstegringar

pensionsfallet. Detta avsteg från en sträng tillämpning av skälighetsprincipen har kunnat göras med stöd av de modifikationer som UFL medger.

Skälighetsprincipen har också fått en stor betydelse vid bedömningen

storlek i förhållande till meddelade försäkav ñrvaltningskostnademas ringsbelopp. I cirkuläret angående beräkningen av avgifterna sägs att i

skall ingå omkostnadstillägg som inte får vara större än att

avgifterna

försäkring bereds till en med hänsyn till förmånemas art och omfattning och föreningens förhållanden skälig kostnad.

Föreningamas förvaltningskostnader har under årens lopp ständigt stigit. Kostnadsutvecklingen har skapat stora problem främst för föreningar som meddelar kapitalförsäkringar till efter dagens förhållanden obetydliga belopp. Kostnaderna har stigit men försäkringsbeloppen har i regel varit oförändrade ända sedan försäkringen tecknades. Med hänsyn till medlemmarnas i regel höga ålder har möjligheterna att höja

varit begränsade. Denna utveckling har medfört att

försäkringsbeloppen

kostnaderna för försäkringarna blivit så höga i förhållande till förmånema att de i många fall har framstått som helt oskäliga.

Försäkringsinspektionen har redan före införandet av skälighetsprincipen i UFL agerat på olika sätt för att få ned förvaltningskostnadema i

Detta har bl.a. till föreningarna och föreningarna. skett genom skrivelser vid direkta kontakter i olika sammanhang. Åtgärder med anledning av höga förvaltningskostnader brukar aktualiseras i samband med försäkringsteknisk utredning. Utredningarna visar ofta att avgifterna för nyinträdande medlemmar inte är tillräckliga om man lägger in realistiska förvaltningsantaganden i beräkningarna. För att undvika avgiftshöjningar har föreningarna i många fall valt att stänga ñreningen för nyinträde.

I medlemmarnas intresse har försäkringsinspektionen i skrivelser och vid andra kontakter med föreningarna försökt fönnå små begravningskassor med höga förvaltningskostnader att överlåta sin verksamhet på större föreningar. Överlåtelser på större föreningar har alltid lett till att medlemmarna har fått en förbättring av förrnånema, vilket har varit en förutsättning för överlåtelsen.

Försäkringsinspektionen har vidare verkat för att avgiftsbefrielser medges så långt möjligt främst för äldre medlemmar och att nyteckning sker till högre belopp för att ge ökat utrymme för förvaltningskostnader. Dessutom uppmanas föreningarna att iaktta allmän sparsamhet.

Enligt skälighetsprincipen skall inte endast kostnaderna utan även villkoren för försäkringarna vara skäliga. Försäkringsvillkoren skall enligt UFL vara intagna i föreningarnas stadgar. Det ankommer därför på försäkringsinspektionen att se till att stadgarna innehåller skäliga försäkringsvillkor. Bedömningen sker med beaktande av förhållandena i varje särskilt fall.

SOU 1990: l0l Soliditets- och skälighetsprirzciperna 213

Ett exempel på ett försäkringsvillkor som tidigare funnits i många föreningars stadgar och som ändrats i enlighet med skälighetsprincipen

om fördelningen av föreningens tillgångar vid är gamla bestämmelser likvidation. Enligt de gamla reglerna var det vanligt i sjukkassor och även i små begravningskassor att de vid upplösningen behållna tillgångarna skulle användas till något med föreningens uppgift nârbesläktat ändamål, varom medlemmarna skulle besluta på föreningssammanträde. Dessa gamla regler har ersatts med regler som ger en så långt möjligt

mellan medlemmarna och andra ñrmånsberättigade. I skälig fördelning en förening där medlem t.ex. har rätt till återköp är det en självklarhet att medlemmen även skall ha rätt att få ut en skälig andel av tillgångarna vid upplösning av föreningen.

14.3¶Andra utredningar m.m.

Försäkringsverksamhetskomnrittén (FVK) har i sitt delbetänkande

Soliditet och skålighet i försäkringsverksamheten (SOU 1986:8) ingående behandlat soliditets- och skälighetsprincipema. FVK har därvid bl.a. redovisat vilka förhållanden som bör redovisas vid en soliditetsbedömning

av enskilda försäkringsbolag. FVK fann vidare att skälighetsprincipen

borde behållas och betonade bl.a. konsolideringens och kapitalavkastningens betydelse. FVK diskuterade därvid kostnaden för försäkringsskyddet eller kostnadsskäligheten, villkorsskäligheten samt skaderegleringen.

innebar bl.a. att försäkringsbolagen skall iaktta

Kostnadsskâligheten

sparsamhet och undvika onödiga kostnader. Såvitt gäller villkorsskäligheten awisade FVK tanken på att i lagen införa ett krav på att försäkringsvillkoren skulle leda till en ändamålsenlig försäkring. Försäkringsinspektionen bör även i framtiden ha möjlighet att granska villkor av alla slag. Granskningen skall däremot inte vara inriktad på en allmän bedömning av försäkringarna i syfte att styra produktutvecklingen utan i stället närmast avse enskilda villkor och förändringar i försäkringamas omfattning.

föreslogs bl.a. en möjlighet att få

Når det gäller skaderegleringen

prövat utlämnande av läkarintyg och yttrande från

till försäkringstagaren försäkringsbolags sakkunniglälcare när försäkringsbolagen vägrar utlämna intyg och yttranden. Frågan skall enligt förslaget avgöras av försäkringsinspektionen efter hörande av socialstyrelsen.

Under sina överväganden i samband med soliditetsprincipen tog FVK också upp utfommingen av de gninder som enligt FRL skall stadfástas för i första hand livförsäkring och vilka antaganden som grunderna skall innehålla. FVK föreslog att försäkringsinspektionen utreder dessa frågor i samarbete med försäkringsbranschen.

Försäkringsinspektionen hemställde under våren 1988 hos regeringen om en allmän översyn av det nuvarande systemet med grunder. Översynen borde avse de områden för vilka grunder bör finnas, tilldelning av återbäring samt soliditets- och skälighetsprincipemas tillämpning när det gäller återbäringen. Även ränteantagandenas storlek och konkurrens via återbäringen bör enligt inspektionen utredas.

214 Soliditets- och

skälighetsprinciperna

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) inkom hösten 1988 för sin del med en skrivelse där han föreslog att lagändringar övervägs när det gäller dels systemet med grunder i livförsäkringar och dess tillämpning vad gäller premiesättningen, dels förbudet mot i

vinstutdelning livförsäkringsbolag.

Systemet med premiegrunder hade enligt N0:s uppfattning lett till att livñrsäkringsmarknaden i Sverige har uppvisat en bild av bristande

dynamik och konlcurrensvilja hos livförsäkringsbolagen. NO har tidigare

anfört kritik mot att grunderna innehåller alltñr låga ränteantaganden och

att driftkostnadsantagandena

är gemensamma för bolagen. Hösten 1989 beslutade riksdagen om en särskild lag om livförsäkringar

med anknytning till

vârdepappersfonder (1989:1079). Den nya lagen, som trädde i kraft den 1 februari 1990, är avsedd att göra det möjligt för svenska att introducera

försäkringsbolag en för Sverige ny försäkrings-

form, som i kallas unit

vardagslag linked-försäkring.

Den nya försäkringen innebär att premien skall placeras i särskilda

ñrsäkringspremiefonder som förvaltas av fristående fondförvaltare enligt aktiefondslagens (1974:931) regelsystem. Försäkringsbolaget skall placera inbetalda premier för i den eller de

försäkringar försäkringspremiefonder som försäkringstagaren bestämmer. Om försäkringstagaren begär det

skall bolaget omplacera till en eller flera andra hans tillgodohavande försäkringspremiebnder som han anvisar. är att försäk-

Huvudregeln

ringstagaren själv skall bära den finansiella risk som

fondplaceringen

medför, vilket innebär att inte skall

försäkringsbolaget garantera

fondandelarnas

värdeutveckling.

Alla typer av livförsäkring skall kunna meddelas med

fondanknytning.

United linked-försäkring får inte förenas med annan än

försåkringsrätt

premiebefrielseförsålcring och kan meddelas av såväl

ömsesidiga

försäkringsbolag som De sistnämnda har därvid

försäkringsaktiebolag.

rätt att utdela vinst till

aktieägare.

Om det finns särskilda skäl till det får

regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, försäkringsinspektionen medge undantag från

bestämmelserna i F RL utöver vad som för konventionella gäller försäkringsbolag. Av förarbetena framgår att undantag kan medges från antaganden om framtida ränta för den del av prenriereserven som

uttagits

i fondandelar eller från föreskrifter om till

återbäring försäkringstagarna

(prop. 1989/90:34 s. 46). För att åstadkomma en neutralitet mellan unit linked-för-

skattemässig

säkring och konventionell har vidare i livförsäkring ändring gjorts kommunalskattelagen. Kravet på utdelning med samma eller stigande belopp under minst fem år på har modifierats så att

pensionsförsäkringar

utbetalningen i stället kan ske med samma eller stigande antal fondandelar. Bestämmelserna i FRL om reformerades Detta

pantsättning samtidigt.

innebär i huvudsak att systemet med särskild förvaring av vårdehandlingar som till sitt motsvarar de skulderna har

belopp försäkringstekniska

avskaffats. I stället för en panträtt i form av har

handpant försäkringstag-

ama en särskild förmånsrätt i de som i ett

tillgångar upptagits register

som förs av rörande

försäkringsbolaget. Placeringsbestämmelsema

SOU 1990: 101 Soliditets- och skälighetsprincipema 215

tillgångar motsvarar de försäkringstekniska skulderna har ändrats. Vidare skall fastigheter och tomträtter inom de som sätts för utnyttjande

gränser

för pantsättning liksom aktier i fastighetsbolag och banktillgodohavande kunna utnyttjas till täckande av försäkringstekniska skulder.

Slutligen har bestämmelserna om särskild administration vid försäkringsbolags konkurs och likvidation upphåvts.

14.4¶Utredningens överväganden

De nu redovisade kraven på en översyn som syftar till att anpassa lagstiftningen för försäkringsbolagen efter den internationella konkurrensen och integrationsarbetet inför nårmandet med EG kräver att de lagregler ändras varigenom soliditets- och skålighetsprincipema i dag upprätthålls när det gäller bolagen. En sådan översyn kommer sannolikt att leda till ändringar i FRL av reglerna om garanti- och konsolideringskapital samt om skyldigheten att upprätta särskilda grunder för verksamheten om sådana ändringar krävs för att uppfylla kraven i de EG-direktiv

för vilka redogjorts i avsnittet Försäkringsföreningama och EG.

Såvitt gäller försäkringsföreningama talar enligt utredningens mening förutom behovet av EG-harmonisering andra skäl för att reglerna om premiereserven och om grunder ses över samt för att frågan om garantikapital diskuteras. l awaktan på översyn för försäkringsbolagen del har emellertid utredningen i huvudsak nöjt sig med att framlågga förslag som överensstämmer med vad som nu gäller för föreningarna. Definitionen av soliditetsprincipen har dock överförts från FVK:s förslag. Detta torde inte innebära någon egentlig ändring i sak. De nuvarande reglerna om försäkringsfonder och överföring till fria fonder har behållits

i lagförslaget.

Utredningen har närmare övervägt två frågor rörande soliditetsprincipen som har särskild anknytning till försäkringsföreningar, nämligen dels frågan om hur ofta försäkringsteknisk utredning skall utñras, dels frågan om rätt till särskild uttaxering.

För stora försäkringsföreningar föreslås således att dessa varje år skall utföra en försäkringsteknisk utredning. Även detta stämmer i huvudsak med gällande praxis. För andra föreningar föreslås emellertid en nyhet genom att minsta tiden mellan två försäkringstekniska utredningar föreslås bli sänkt till tre år.

Om den föreslagna höjningen i lagförslaget av minsta medlemsantalet

i en försäkringsförening genomförs kan föreningarna i fortsättningen

antas ha sådana resurser att de kan låta verkställa försäkringsteknisk utredning oftare än vart femte år. Att en försäkringsteknisk utredning har gjorts är en förutsättning för att medlemmarna skall tilldelas överskott. Om lång tid förflyter mellan utredningarna riskerar medlemmarna eller deras förmånstagare att vid försäkringstall gå miste om förmåner som de skulle ha fått om återbäring tilldelats oftare. Motsvarande gäller beträffande återköp och belåning av försäkringsbrev. För de minsta föreningarna ges dock i övergångsbestämmelsema vissa möjligheter till undantag.

Genom att särskild tillåts har

uttaxering lagstiftningen visat sig innebära

möjligheter att kringgå kravet på stadgeändring för att höja medlemsavgifterna. Särskild uttaxering torde i praktiken vara aktuell för sådan verksamhet som inte erfordrar premiereserv, dvs. sjukhjälpsverksamhet kortare än 180 dagar. Enligt lagñrslaget skall emellertid avgiftshöjningar som kräver stadgeändringar kunna genomföras redan genom beslut vid en

föreningsstämma. För framtiden bör därför försäkringsföreningama ha

större möjligheter att genom avgiftshöjningar undvika framtida förluster som äventyrar föreningarnas soliditet (jfr SOU 1986:8 s. 287). Försäk-

ringsföreningar bör därför liksom försäkringsbolag som meddelar

personförsäkring förbjudas att företa särskild uttaxering. För vissa av de nuvarande föreningarna kan dock erfordras särskilda Övergångsbestämmelser som möjliggör för dessa föreningar att behålla den särskilda

uttaxeringsmöjligheten.

Den modifiering av skälighetsprincipen son1 f.n. gäller för understödsföreningarna är enligt utredningens mening knappast nödvändig för de stora försäkringsföreningamas del med hänsyn till av deras

omfattningen

försäkringsrörelse. Åtminstone för dessa föreningar borde därför samma

regler om skälighet gälla som för försäkringsbolagen. Det är närmast när det gäller kostnadsskäligheten som skälighetsprinci-

pen påverkar föreningarna. Tillämpningen av kostnadsskäligheten har stor betydelse vid utformningen av stadgeföreskrifter om avgiftemas storlek

i förhållande till rätten till fribrev och

försäkringsförmånerna, återköp

samt Emellertid torde även de nuvarande bestämmelserna om

återbäring.

kostnadsskälighet ges ett annat innehåll vid den förestående översynen av lagstiftningen m.h.t. till närmandet till EG. har därför inte

Utredningen framlagt några ändringsförslag beträffande skälighetsprincipen utan har

nöjt sig med att redogöra för i praxis för

skålighetsprincipens tillämpning

understödsföreningama. Utredningen förutsätter att vad nu anförts blir beaktat vid en sådan översyn av l avsnittet om

skälighetsprincipen.

Ikraftträdande- och (20) behandlas

Övergångsbestämmelser skälighetsprincipens betydelse för de minsta föreningarna. Skälighetsprincipen har även betydelse för av utformningen försäkrings-

villkoren och skaderegleringen. Härvid bör i princip samma riktlinjer gälla som för försäkringsbolagen. Utredningen har också föreslagit en rätt för föreningsmedlemrnar att få ta del av m.m. som utfärdats

läkarintyg

av av

föreningens sakkunnigläkare. Utfornmingen försäkringsvillkoren

behandlas närmare i avsnittet m.m.

Medlemskapet ( 13.2).

De stora bör få att meddela unit

försåkringsföreningama möjlighet

linked-försäkringar. För pensionskassor som inte har årliga avgiftsintäkter som överstiger 120 torde denna bli alltför

basbelopp försäkringsform

tekniskt i ñrhållande till verksamhetens För

komplicerad omfattning. begravningskassor har i lagförslaget för utfäst försäkmaximibeloppet ringsbelopp behållits.

Redan på grund härav är denna försäkringsforrn olämplig ñr dessa om

understödsföreningar. Lagen (1989:1079) livförsäkringar med aktiefondsanknytning bör därför alltså endast omfatta stora försäkringsföreningar.

SOU 1990: 101 Soliditets- och 217

skälighetsprinciperna

Genom att pantsåttningskravet avskaffats i FRL bringas beståmmelsema

för nämnare vad som gäller för försäkringsföreningarförsäkringsbolagen

na. Det kunde därför ñrmas skäl att även för understödsföreningama införa en sådan särskild förmånsrätt som nu gäller för försäkringsbolagen så att bestämmelserna i de båda lagarna blev överensstämmande. Avsaknaden av förmånsrâtt för understödsföreningamas medlemmar har emellertid inte i visat sig medföra några nackdelar. Någon

praktiken

ändring i denna del föreslås därför inte.

15¶Kapitalförvaltning

I avvaktan på en översyn av bestämmelserna om försäkringsbolagens kapitalförvaltning föreslås en del mindre ändringar för försäkringsföreningarnas del, såsom rätt för stora försäkringsföreningar att äga samtliga aktier i servicebolag.

15.1¶Inledning

15. l. 1 Understödsföreningamas kapitalplaceringar

Understödsföreningamas fonder uppgick vid utgången av år 1988 till drygt 20 miljarder kr. i bokñrda värden varav placeringstillgångarna utgjorde 18,1 miljarder kr. Som en jämförelse kan nämnas att försäkringsbolagens (riksbolagens) tillgångar vid samma tidpunkt uppgick till

kr. Under år 1988 2,3 miljarder kr. i understöds- 336 miljarder sparades föreningarna och 42 miljarder kr. i försäkringsbolagen.

Fonderna i de åtta ITP-kassoma uppgick vid utgången av år 1988 till totalt ca 17 miljarder kr. och till 2,3 miljarder kr. i de tio fribrevskassor-

na. En av ITP-kassoma, Konsumentkooperationens pensionskassa, hade

fonder om 6,1 miljarder kr. Fonderna i övriga 125 understödsföreningarna som inte tillhör någon av dessa grupper uppgick däremot endast till ca 0,9 miljarder kr.

Liksom vad gäller försäkringsbolagen har värdet på understödstörening-

amas placeringstillgångar stigit kraftigt sedan början av l970-ta1et. År 1972 då UFL trädde i kraft, uppgick de totala tillgångarna till 4,8 miljarder kr., varav 3 miljarder kr. för ITP-kassoma och 1,4 miljarder kr. när det gäller fribrevskassoma. Den stora ökningen belöper sig således nästan helt på ITP-kassoma.

Andelen fastigheter och aktier under denna tid har ökat kraftigt även procentuellt sett. År 1972 uppgick fastigheterna och aktierna till 2,6 %

resp. 1,3 % av understödsföreningamas bokförda placeringstillgångar.

Motsvarande siffror för år 1988 var 6,2 % resp. 7,4 %.

Som förut angetts skall i en understödsförenings stadgar anges de placeringssätt som får användas. Av de 30 största understödstöreningama har ca 20 rätt att enligt stadgarna placera i aktier. Av övriga föreningar är det endast ca 10 som har rätt till detta.

Aktier innehades vid 1988 års utgång av ITP-kassoma, de tre största begravningskassorna, de två största sjuk- och begravningskassoma samt ett tiotal andra föreningar. Även i någon av de minsta finns en betydande aktieförvaltning. I stadgarna för dessa föreningar anges ofta hur stor andel, i regel 20 % eller 50 %, aktier får utgöra av de fria fonderna. Endast ett fåtal understödsföreningar äger I förhållande till

fastigheter.

tillgångamas storlek förekommer en betydande inom

fastighetsförvaltning

Pressens Pensionskassa och en mindre förening. Understödsföreningama har den största andelen av sina tillgångar utlånade mot säkerhet i andra vårdehandlingar än pantbrev i fastigheter. En förklaring till detta är att inte omfattas av

understödsföreningama

lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel och därför inte berörs av riksbankens förordningar om placeringsplikt m.m. På senare år har dock den ökade konkurrensen på kreditmarknaden som uppstått då denna avreglerats lett till en minskad på lån i

efterfrågan understödsföreningar.

Lånens andelar av samtliga tillgångar uppgick vid utgången av år 1988 till ca 30 %. I några av de minsta föreningarna förekommer fortfarande att en stor del av tillgångarna är placerade som medlemslån. Fastighetslån utgjorde i början av 1970-talet den största tillgångsposten, men utgjorde vid utgången av år 1988 bara ca 12 % av tillgångarna. Det bör påpekas att understödsföreningar, eftersom de saknar pantsättningsskyldighet när det gäller motsvarande

tillgångar försåkringstekniska

skulder, inte behöver ta ut pantbrev i egna för att kunna räkna

fastigheter

in dessa bland fondgilla tillgångar. Pantsättningen av föreningarnas egna fastigheter förekommer i princip koncentrerat till en ITP-kassa och en

begravningskassa.

Bland andra tillgångsposter som upptar en procentuellt sett stor andel

av understödsföreningamas tillgångar märks kontanter och banktillgodo-

havanden med 11,7 %. Detta beror i mycket stor utsträckning på att två bankanknutna i i

understödsföreningar princip placerar sin premiereserv

resp. bank.

15. 1.2 Gällande

lagbestämmelser

Bestämmelserna i UFL om av s.k.

placering fondgilla tillgångar

överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande bestämmelser i FRL. Sålunda åläggs en att för understödsförening varje Verksamhetsgren avsätta ett eventuellt överskott till en

på försäkringsverksamheten

försäkringsfond. Ett belopp som täcker summan av dels

försäkringsfon-

den, dels föreningens övriga skulder, med undantag av andra fonder än försäkringsfonden, skall enligt 24§ UFL redovisas i vissa slag av värdehandlingar. Förutom vissa obligationer år det främst om

fråga

fordringar hos riksbanken eller annan svensk bank och mot

fordringar

säkerhet av panträtt i fast egendom. Panträtten skall i fråga om jordbmks-, bostads-, kontors- eller affärsegendom ligga inom 4/5 (80 %) av

taxeringsvärdet och beträffande

annan fast egendom inom 2/3 (ca 67 %).

Efter försäkringsinspektionens

medgivande kan gränsen för j0rdbruks-,

SOU 1990: l 0 l Kapitalförvaltning 221

bostads-, kontors- eller affärsegendom sättas vid 70 % och för annan fast vid 60 % av egendomens värde samt som en

egendom uppskattade

altemativregel för statsbelånade fastigheter vid 75 % av det pantvärde som skall fastställas bestämmelser. Det värdet enligt gällande uppskattade skall fastställas efter expertvärdering. Föreningarna har vidare inom ram en fri placeringsrätt inom en sektor motsvarande 1/5 stadgamas %) av försäkringsfonden, dock inte i aktier eller andelar av (20 aktiefonder. Den s.k. femprocentsregeln i 25 § UFL begränsar understödsföreningamas Denna rätt att placera sina fria fonder i aktier till 5 % av röstetalet. regel gäller även för försäkringsbolagen. Dock görs i FRL, till skillnad från UFL, undantag för helâgda servicebolag.

15. 1.3 Andra utredningsförslag

(FVK) behandlade i sitt slutbetänk-

Försäkringsverksamhetskommittén

ande Försäkringsväsendet i framtiden (SOU 1987:58) utförligt frågan om försäkringsbolagens kapitalförvaltning och har med anledning härav föreslagit vissa ändringar i FRL. Även kreditmarknadskommittén (KMK) har i sitt slutbetänkande Förnyelse av kreditmarknaden (SOU 1988:29) behandlat försäkringsbolagens kapitalförvaltning. Även denna kommitté har därvid framlagt förslag till ändringar i FRL. De båda kommittéemas förslag är motstridiga när det gäller t.ex. femprocentsregeln. FVK har sålunda föreslagit att röstetalsgränsen höjs till 8 % samtidigt som det införs en till andelar av företagets aktiekapital knuten begränsningsregel om 20 %. KMK å sin sida har som en provisorisk regel föreslagit att femprocentsregeln bibehällas men kompletteras med en regel som begränsar andelen av ett

annat aktiebolags aktiekapital till 10 %. De av försäkringsbolaget ägda

aktierna får uppgå till högst 20 % av försäkringsbolagets tillgångar. Nu i redovisade slutbetänkanden remissbehandlades men har ännu inte lett till någon lagstiftningsåtgäid. Inom har härefter tillkommit en arbetsgrupp, den finansdepartementet s.k. bank- och försäkringsrörelsegruppen, för att utreda frågor rörande den s.k. branschglidningen mellan i första hand bank- och försäkringsverksamhet. Vad gäller försäkringsbolagen övervägs flera olika åtgärder som har till syfte att förenkla och modernisera rörelsereglema samt harmonisera dessa med internationella förhållanden. Som ett led i detta arbete framlade arbetsgruppen den i avsnitt 14.3 beskrivna försäkringsformen unit linked-försäkring. Ett försäkringsbolag som driver sådan försäkring får utan begränsning äga aktier i ett fondbolag som förvaltar en försäkringspremiefond. Efter tillstånd av försâkringsinspektionen får ett sådant bolag också förvärva andelar i försäkringspremiefonder ñr egen räkning.

Kapitalförvaltning

15.2¶Utredningens överväganden

Beståmmelsema om försäkringsföreningamas kapitalplacering bör liksom

hittills stå i nåra överensstämmelse med vad som gäller för försäkringsbolagen.

När det gäller andra försåkringsföreningar än de stora föreningarna har i förslaget huvudregeln i 24 § UFL bibehållits. De får således endast använda taxeringsvärden vid av värdet fastigheter

beräkning på och på

panträtt i dessa. Vidare får de inte tillgång till någon fri sektor.

I avvaktan på den kommande översynen av bestämmelserna om

försäkringsbolagens kapitalförvaltning föreslår utredningen inte heller

några andra större ändringar för understödsföreningamas kapitalförvaltning när det gäller t.ex. femprocentsregeln. Utredningen förutsätter dock att de stora därvid får samma att

understödsföreningama möjligheter verka som försäkringsbolagen. I awaktan

på en sådan översyn har dock föreslagits en sådan bestämmelse om riskspridning som intagits i FVK:s ovannämnda slutbetänkande. En motsvarighet till denna har tidigare för understödsföreningamas del förekommit i ett cirkulär.

ITP-kassoma är helt dominerande bland försäkringsföreningama när det gäller fondemas storlek. Utredningen föreslår för dessa och andra stora understödsföreningar en rad bestämmelser för att i olika hänseenden ge dessa föreningar likadana som

placeringsmöjligheter försäkringsbolagen

har.

De får t.ex. rått att utan särskilt tillstånd äga samtliga aktier i servicebolag som biträder understödsföreningama i deras rörelse. I varje till tidigare har det förekommit att en ITP-kassa drivit

sin fastighetsför-

valtning genom ett helägt dotterbolag.

SOU 1990: 101

16¶Beslutsformer och

kallelseförfarande

Stadgeändringar kan i den nya lagen normalt genomföras genom beslut vid en föreningsstämma. I stora försäkringsföreningar skall styrelsen fatta beslut om stadgeändringar av försâkringsteknisk natur. För beslut om stadgeändringar som innebär att ny grund för upphörande av medlemskap införs liksom om likvidation eller samgående med annan förening skall även i fortsättningen krävas två föreningsstämmor.

16.1¶Inledning

16.1.1 Gällande

ordning

Beslut om stadgeändring, frivillig likvidation och överlåtelse av försäkringsrörelse är alltid giltigt om samtliga medlemmar är överens om beslutet. Ett sådant beslut behöver inte träffas vid ett medlemsmöte utan det är tillräckligt att medlemmarna lämnar skriftligt besked.

Biträder inte samtliga medlemmar beslut som nu sagts, krävs alltid beslut på två på varandra följande föreningsstämmor. För beslut om

vanliga stadgeåndringar samt överlåtelse av försäkringsrörelse under

likvidation krävs inte att något av dessa sammanträden är en ordinarie föreningsstämma. Vid beslut om likvidation och överlåtelse utan föregående likvidation krävs att beslutet tagits på minst en ordinarie föreningsstämma. Om beslutet avser en stadgándring som innebär att det införs en ny grund för när medlemskap upphör, och som även avser dem som redan är medlemmar, krävs att båda besluten tagits på två på varandra följande ordinarie stämmor. I sistnämnda fall krävs att beslutet tagits av 3/4 av de röstande vid den sist hållna stämman. För vanliga stadgeändringar, likvidation och för överlåtelse av försäkringsrörelse är det tillräckligt att beslutet på den sista stämman biträds av 2/3 av de röstande.

I ett fall får en understödsförenings styrelse själv besluta om stadgeändring. Det gäller sådana stadgeändringar som är en direkt följd av ändring i den allmänna pensionsplan som gäller för medlemmarnas i

försäkring en tjänstepensionskassa.

224 Beslutsformer och kallelseförfarande SOU 1990: 101

I 1948 års lag, om försäkringsrörelse föreskrevs att ändringar av bolagsordningen, likvidation och överlåtelse skulle beslutas vid två bolagsstämmor med kvalificerad majoritet. Genom tillkomsten av FRL förenklades dessa bestämmelser efter förebild av aktiebolagslagen. I FRL är det i samtliga nu berörda fall tillräckligt med beslut vid en bolagsstämma som inte behöver vara ordinarie. För beslut om överlåtelse av försäkringsbestånd och likvidation är det tillräckligt med beslut med enkel majoritet medan det för beslut om stadgeändring krävs en majoritet av 2/3 av samtliga röstande. Beslut om ändring av grunderna fattas av styrelsen. Anledningen till att det ankommer på styrelsen att fatta beslut om en ändring av grunderna är att detta medger en smidigare anpassning till växlande förhållanden samt att bolagsstämmor i allmänhet saknar förutsättningar för att bedöma de komplicerade frågor som har med grunderna att göra (prop. 1981/82:l80 s. 209). Något krav på att kallelse skall ske skriftligen finns inte i UFL. Även om ett ärende inte tagits upp i kallelsen till en föreningsstämma kan ett ärende under vissa förutsättningar behandlas av föreningsstämman trots att det inte är obligatoriskt eller föranleds av annat ärende. Förutsättningarna för detta är enligt 34 § andra meningen UFL att det är fråga om en ordinarie föreningsstämma, att ärendet inte avser likvi-

stadgeändring,

dation eller överlåtelse av rörelse samt att 3/4 av de närvarande samtycker till det.

16. l .2 Annan

lagstiftning

Om inte samtliga röstberättigade i en ekonomisk förening är överens, krävs enligt EFL beslut på två på varandra följande föreningsstämmor för att beslut om stadgeändring, likvidation eller fusion skall vara

frivillig

giltigt. Dessutom krävs att beslutet på den andra stämman fattats med minst 2/3 majoritet av de röstande. För en stadgeändring som innebär att en mcadlems att

förpliktelser

betala insatsen eller avgiften ökas eller rätt till årsvinst minskas krävs i stället att 3/4 av de röstande biträtt beslutet. I ett par fall krävs t.o.m. att beslutet på den senare stämman biträtts av samtliga röstande. De fall som avses är att en inskränkning sker i medlemmamas rätt till föreningens tillgångar vid dess upplösning eller rätt att återfå sin insats eller att medlemmarnas rätt att utträda ur föreningen försvåras. För föreningsbanker föreskrivs i FBL samma som för

beslutsordning ekonomiska föreningar.

Till stöd för att bibehålla kraven på två stämmobeslut anfördes i förarbetena till nu nämnda lagar att besluten i dessa frågor var av sådan betydelse för medlemmarna att de borde grundligt övervägas och diskuteras av dem. I ömsesidiga försäkringsbolag krävs enligt FRL endast skriftlig kallelse till bolagsstämma som behandlar frågor om av

ändring bolagsordning

rörande delägamas ansvar för bolagets förbindelser, om skall

bolaget

ñrsättas i likvidation eller om denna skall upphöra.

SOU 1990: 101 Beslutsfonner och kallelseförfizrande 225

Någon motsvarighet till möjligheten i 34 § andra meningen UFL att behandla vissa ärenden som inte tagits upp i kallelsen finns inte i de nu redovisade lagarna.

Syftet med reglerna om kallelser i EFL och FBL är att så långt möjligt

att medlemmarna får kännedom om ärenden av större

garantera verkligen

vikt som skall behandlas på bolagsstämman.

Kallelse till i ekonomiska föreningar och förenings-

föreningsstämma

banker skall sålunda enligt EFL och FBL vara skriftlig och tillställas varje medlem om ordinarie föreningsstämma skall hållas på annan tid än som ñreskrivs i stadgarna. Kallelsen skall vidare vare skriftlig om fråga âr om som innebär att en medlems förpliktelser att

stadgeändringar

erlägga ökas samt då sådana stadgeändringar behandlas som

avgifter

kräver bifall av samtliga röstande på den andra stämman. Slutligen krävs skriftlig kallelse till varje medlem till föreningsstämma som behandlar

försättande i likvidation eller uppgående i annan fråga om förenings förening genom fusion.

16.2¶Utredningens överväganden

De skäl som anförts för att bevara beslutsordningen med två föreningsstämmor i ekonomiska föreningar och föreningsbanker, är enligt utred-

mening tillämpliga även på beslut i försåkringsföreningar om ningens

likvidation och fusion.

Härtill kommer att det i likhet med vad som gäller enligt UFL i lagförslaget inte införts något krav på särskilda skriftliga kallelser till alla medlemmar. Ett sådant förfarande skulle ställa sig förhållandevis dyrbart för föreningar med många medlemmar men små tillgångar och Lex. försvåra en i och för önskvärd fusion. I stället bör, liksom gäller i

sig

vid fusion och likvidation minst ett av de erforderliga besluten ha

dag,

fattats på en ordinarie föreningsstämma.

Stadgeändringar som innebär att det införs en ny grund för upphörande av medlemskap bör liksom med 3/4

i dag fattas på två föreningsståmmor majoritet på den senare stämman. För att förenkla regelsystemet borde det kunna räcka med att ett av besluten fattats vid en ordinarie föreningsstämma. Beslut om stadgeändring som gäller hur man skall göra med tillgångarna vid föreningens upplösning bör fattas i samma ordning som beslut om likvidation. Sådana stadgeândringar brukar göras i samband med beslutar att en förening skall försättas i

att föreningsstämman likvidation.

Även beträffande stadgeändringar i övriga fall torde i och för sig skäl kunna anföras för att också dessa ändringar är av så ingripande natur att de kan ha betydelse för medlemmarna och att det därför torde

ingripande

vara motiverat att behålla kravet på två föreningsståmmor ñr samtliga

stadgándringar.

I förarbetena till EFL övervägdes om kravet på att beslut i vissa fall skall ha fattats på två på varandra följande föreningsstämmor kunde avskaffas. Till stöd för att även i fortsättningen i normalfallet bibehålla

kravet på två föreningsstämma anñrdes bl.a. att anknytningen mellan föreningen och dess medlemmar ofta nog är av starkt personlig karaktär och att besluten om ändring i stadgarna kan ha ingripande betydelse för medlemmarna.

Såvitt gäller försäkringsföreningar avser emellertid stadgeändringama ofta frågor av försäkringsteknisk natur såsom ändring av grunden för

beräkning av avgifter. Stadgeändringarna skall godkännas av försäkrings-

inspektionen. Därvid skall bl.a. iakttas att skälighetsprincipen inte åsidosätts på sådant sätt att vissa medlemmar missgynnas genom stadgeändringar. På gnmd av vad nu anförts kan det därför anses föreligga skäl för att förenkla beslutsordningen på sådant sätt att det för stadgeändring endast krävs kvalificerad majoritet vid en föreningsstämma.

I försäkringsbolagen är det styrelsen som fattar beslut om ändring av grunder. Anledningen till att inte bolagsstämman fattar sådana beslut är enligt förarbetena till FRL att detta medger en smidigare anpassning till växlande förhållanden och att bolagsstämman i allmänhet saknar förutsättningar för att bedöma de komplicerade frågor som har med grunderna att göra (prop. 1981/82:l80 s. 209).

Vad nu anförts bör i princip även gälla ñr stadgeändringar i de stora

försäkringsföreningama. Utredningen föreslår därför att styrelsen i de

föreningar som avses i l kap. 5 § skall vara behörig att fatta beslut om stadgeändringar som berör försäkringstekniska frågor.

De anñrda synpunktema torde emellertid knappast göra sig gällande på samma sätt när det gäller de övriga försäkringsföreningama. I dessa föreningar torde medlemmarnas samhörighet spela en mer aktiv roll.

Samtliga stadgeändringar i dessa föreningar bör därför även i fortsätt-

ningen beslutas på föreningsstämma.

I EFL har införts krav på skriftlig kallelse vid bl.a. fusion och likvidation. Regeln syftar till att så långt möjligt garantera att medlemmarna verkligen får kännedom om ärenden av större vikt som skall behandlas på stämman (prop. l986/87:7 s. 126). Någon motvarande ändring föreslås inte för försäkringsföreningamas del. Flera av föreningarna har ett betydande medlemsantal. Ett skriftligt kallelseförfarande vid t.ex. fusion mellan de största begravningskassoma skulle kunna medföra betydande kostnader. Till detta kommer att försäkringsinspektionen skall godkänna ett beslut om fusion.

Även om något tvingande krav på skriftlig kallelse sålunda inte föreslås är ett sådant kallelseförfarande i de flesta fall att föredra. Det får vidare förutsättas att bestämmelser om skriftlig kallelse alltid är inskriven i stadgarna för sådana försäkringsföreningar där medlemmarna på föreningsstämman ersatts med fullmäktige.

Från EFL har överförts krav på tid för kallelse till föreningsstämma. Vidare har i lagförslaget inte tagits med någon motsvarighet till undantaget i 34 § andra meningen UFL om att ärenden under vissa förutsättningar kan behandlas på en föreningsstämma även om de inte omnämnts i kallelsen.

17¶Redovisning

I awaktan på en harmonisering med EG:s regelsystem om redo-

tills vidare liksom hittills kunna

visning bör försâkringsinspektionen meddela långtgående ñreskrifter om försäkringsföreningarnas

redovisning. För de stora försäkringsföreningama bör huvudsak-

ligen gälla samma bestämmelser som för försäkringsbolagen.

17.1¶Inledning

17.1.1 Allmän bakgrund

Under 1960- och 1970-talen skedde stora förändringar i framför allt de börsnoterade tog framför

företagens årsredovisningar. Ändringarna sig allt formen av en ökad och information i redovisningen samt en

öppenhet ändrad uppställning av resultat- och balansräkningama.

17. 1.2 Bokföringslagen m.m.

Bokföringslagen (1976: 125) trädde i kraft år 1977. Syftet med lagen var

att lagtästa den bokföringspraxis som vuxit fram. Bokföringslagen

innehåller bestämmelser om både den bokföringen och

utförliga löpande

årsbokslutet. Den fungerar som en generell redovisningslag och upptar därför ett för alla Årsbok-

grundläggande regelsystem bokföringspliktiga.

slutet består av både resultaträkning och balansräkning. I företag med mer än 10 anställda skall resultaträkningen ställas upp i s.k. staffelform. Detta innebär att poster av likartad karaktär sammanförs i olika huvudavsnitt. Resultatet redovisas och successivt av de

etappvis påverkas

huvudavsnitt som förs in.

med bokföringslagen trädde aktiebolagslagen i kraft. Denna

Samtidigt

bestämmelser för den offentliga redovis-

lag innehåller kompletterande

och för årsbokslutet. Årsredovisningen skall ñrutom resultaträk-

ningen

och balansräkning även innehålla en förvaltningsberättelse. På ning

ställs större krav i dessa berättelser än aktiebolagslagen på speciñcering som av enbart redovisning krävs av

framgår bokföringslagen. Utvidgad

revisor. Koncemrebolag som år så stora att de måste anlita auktoriserad dovisning skall omfatta koncemresultat och koncembalansräkning.

För de ekonomiska föreningarna genomfördes efter förebild av bokfö-

ringslagen och aktiebolagslagen vissa i 1951 års lag om följdändringar

ekonomiska föreningar. I allt väsentligt kom därvid samma bestämmelser för ekonomiska bestämmelser som ñr aktiebolag att gälla. Således infördes regler om redovisning i koncerner där moderföretaget är en ekonomisk förening.

Genom bankrörelselagen (1987:617) utformades redovisningsreglema ñr banker i nära överensstämmelse med vad som gäller för allmänna aktiebolag och ekonomiska föreningar. Bl.a. infördes särskilda bestämmelser om koncemredovisning.

Bestämmelser om koncernredovisning i koncerner med annat moderföretag än aktiebolag, ekonomisk förening eller stiftelse återfinns i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag.

17.1.3¶Redovisning i försäkringsbolagen

Genom FRL inñrdes nya bestämmelser om redovis-

försäkringsbolagens

ning. Reglerna innebär en anpassning till bokföringslagens och aktiebolagslagens (1975:1385) redovisningsregler. På grund av den vikt som

tillmäts uppdelningen på verksamhetsgrenar när det gäller försäkrings-

bolag skall som en del av årsredovisningen upprättas en resultatanalys. Denna skall ge en närmare inblick i resultat,

bolagets ge besked om de viktigare faktorer som varit avgörande för resultatet och redovisa detta med en uppdelning på olika verksamhetsgrenar samt med en annan

indelning av intäkter och kostnader än resultaträkningen.

De grundläggande redovisningsprincipema anges inte längre i F RL utan i bokföringslagen. Genom uttryckliga

stadganden har i gengäld vissa av bokföringslagens bestämmelser förklarats ej gälla försäkringsbolag eller ersatts med andra regler i FRL. Alla tillgångar i ett

försäkringsbolag

vilka enligt definitionen i är skall

bokföringslagen anläggningstillgångar

sålunda inte värderas som sådana. Till i FRL:s

anläggningstillgångar

mening hör bl.a. maskiner, kontorsfastigheter för rörelsen, aktier i dotterbolag m.m. Dessa tillgångar skall tas upp till högst

anskaffningsvär-

det.

Andra tillgångar än

anläggningstillgångar anses utgöra omsättningstillgångar. Dessa skall i princip tas upp enligt lägsta värdets princip. Pant-

satta värdehandlingar och värdehandlingar som utgörs av lån långfristiga

kan dock tas upp till högre värde.

Begreppen anläggnings- och omsättningstillgångar infördes för försäk-

ringsbolagens del först genom FRL. När det gäller värderingen av de olika tillgångarna anknyter denna emellertid i allt till vad som

väsentligt gällde i tidigare lagstiftning.

Förbudet mot användande av

värdeminskningskonton har upphävts.

Reglerna om dessa konton i bokföringslagen skall iakttas med vissa

jämkningar. Avskrivningsreglema i bokföringslagen gäller också med

vissa justeringar för Liksom

försäkringsbolagen. enligt tidigare lagstiftning kan regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, försäkringsinspektionen utfärda nämiare föreskrifter om löpande

försäkringsbolagens

SOU 1990: 101 Redovisning 229

bokföring, årsbokslut och årsredovisning. Exempel på frågor som enligt FRL regleras på detta sätt är hur resultat- och balansräkning skall ställas uppgifter skall tas upp inom linjen och upp, vilka som i balansräkningen utformningen av noter till denna. Vidare skall anvisningarna innehålla vilka upplysningar som skall ges om koncemförhållanden och vilka kompletteringar till de grundläggande beståmmelsema om koncemredovisning som skall ges. Som bilaga till propositionen om FRL har fogats scheman för resultatoch balansräkningar. (Prop. 1981/82: 180 Bilagedel. Bilaga 2:3 till regeringsprotokollet den 21 januari 1982.) Dessa är avsedda att tjäna som för vid den slutliga utformningen av

underlag försäkringsinspektionen

scheman. Försäkringsinspektionen har därefter utfärdat föreskrifter för försäkringsbolagens årsredovisning (BFFS 1983:3). Av föreskrifterna framgår att resultaträkningen skall upprättas i staffelform, medan balansräkningen skall uppställas i kontoform.

17.1.4¶Redovisning i understödsföreningar

Bestämmelser om understödsföreningamas räkenskaper och årsredovisåterñnns i 29, 30 och 67 §§ UFL. Dessa paragrafer innehåller

ning

till 1951 års lag om ekonomiska föreningar. I samband med

hänvisningar

de ändringar i denna lag som trädde i kraft 1980 gjordes i de nu nämnda paragraferna i UFL vissa följdändringar av närmast redaktionell art. Det inte några hänvisningar till de nya koncembestämmelsema i 1951

gjordes

års lag. Av bestämmelserna för understödsföreningama framgår ñljande. Kalenderår utgör räkenskapsår i understödsñreningar. För varje räkenskapsår skall årsredovisning avges. Denna består av resultaträkning, balansräkning och förvaltningsberättelse. Dessa skall ges in till försäkpå tid och sätt som bestämmer. Bokfö-

ringsinspektionen inspektionen

ringslagen gäller beträffande resultaträkning och balansräkning i årsredovisning och årsbokslut enligt bokföringslagen. Om en förening har flera verksamhetsgrenar skall intäkter och kostnader redovisas för varje verksamhetsgren för sig. Som ett betydelsefullt undantag från bokföringslagen har regeringen

eller efter regeringens bemyndigande försäkringsinspektionen getts

möjlighet att utfärda nämiare föreskrifter om understödsföreningamas

löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning. Om särskilda skäl

föreligger får därvid meddelas föreskrifter som awiker från bokföringslagen. Regeringen har gett försäkringsinspektionen ett sådant bemyndigande. Med stöd av detta bemyndigande har inspektionen meddelat föreskrifter

om understödsföreningamas räkenskaper och årsredovisning som skall

gälla jämte bokföringslagens regler. Av föreskrifterna framgår att samtliga tillgångar skall i princip tas upp enligt lägsta värdets princip. Någon uppdelning i omsättnings- och anläggningstillgångar som görs i bokföringslagen sker alltså inte. Värdehandlingar som är fondgilla och kan förväntas kvarstanna i föreningens ägo tills de skall inlösas eller i vart tall under avsevärd tid, i regel minst tio år, kan dock tas upp till ett

230 Redovisning SOU 1990: 101

högre värde. får inte använda sig av värdeminsk-

Understödsföreningar

(värderegleringskonto) eller kollektivt skriva upp eller ned

ningskonto

tillgångar.

17.2 överväganden

Utredningens

De krav på ökad öppenhet och information när det gäller räkenskaper och årsredovisning som legat till grund för de ändringar som genomförts

i annan associationsrättslig lagstiftning kan även göras gällande när det

gäller försäkringsföreningar.

Liksom på bankområdet är det av värde att ha ett likartat regelsystem för alla rörelser på området. När det gäller årsredovisningar kan skillnaderna mellan understödsföreningar och försäkringsbolag närmast sägas bestå i uppställning av årsredovisningen, värdering och klassificering av tillgångar. Krav på koncemredovisning och resultatanalys ñnns bara för

försäkringsbolagen.

För i allt fall de stora försåkringsföreningama torde det finnas skäl att årsredovisningarna ställs upp på samma sätt som i livförsälcringsbolagen. För såväl föreningsledningen som för medlemmarna i de föreningar som

meddelar tjänstepensionsförsälcringar eller individuell pensionsförsäkring

kan det vara av värde att på ett ñrhållandevis enkelt sätt kunna göra

jämförelser med livförsäkringsbolagen. Stora försäkringsföreningar med

en balansomslutning som är lika stor eller t.o. m. större än några livförsäkringsbolags borde vidare kumia tillämpa samma regler för värdering

och klassificering av tillgångar som livförsäkringsbolagen.

Som ett annat led i strävan att jämställa de stora försäkringsföreningarna med försäkringsbolagen föreslår utredningen också bestämmelser om

koncemredovisning för dessa föreningar. Även för försäkringsñreningar gäller principen att olika delar av

verksamheten bör bära sina kostnader. När det gäller frågan om resultat-

analys bör emellertid uppmärksammas att de flesta försäkringsföreningar

endast driver verksamhet inom en Verksamhetsgren. l det fåtal mindre föreningar som har mer än en Verksamhetsgren är antalet försäkringar

inom än hos försäkringsbolagen. varje Verksamhetsgren betydligt lägre

Då därför något behov av resultatanalys i

knappast ñrsälcringsföreningar

finns saknas regler härom i

förslaget.

Såvitt gäller andra ñrsäkringsföreningar än de stora bör redovisningen ställas upp på samma sätt som i dessa. När det i övrigt gäller värdering

och klassificering av inte tillgångar i de föreningar som i lagförslaget

betecknas som stora torde emellertid inga av

försäkringsföreningar

tillgångarna utgöra i FRL:s mening. För dessa

anläggningstillgångar föreningar är därför en uppdelning i anläggnings- och omsättningstill-

gångar onödig. Inte heller torde det vara aktuellt för de andra föreningarna att bedriva verksamhet i sådan form att det för dessa skulle vara motiverat att införa bestämmelser om koncemredovisning. Enligt lagförslaget kan inte heller dessa föreningar utan särskilt tillstånd äga samtliga aktier i ett servicebolag. Det kan för övrigt ifrågasättas om de föreningar

SOU 1990: 101 Redovisning

som är alltför små för att anlita auktoriserad eller godkänd revisor med tanke på deras ofta starkt begränsade administrativa resurser, över huvud skall behöva byta redovisningssystem.

UFL lämnar betydligt större utrymme åt försäkringsinspektionen att meddela föreskrifter om understödsföreningamas räkenskaper och årsredovisning än FRL gör när det gäller försäkringsbolagen.

Lagförslaget har i allt väsentligt behållit denna ordning när det gäller redovisningen i försäkringsñreningarna. Anledningen till detta avsteg från utredningens huvudlinje att i lag så långt möjligt reglera föreningarnas ñrhållanden är följande.

EG-kommissionen har framlagt ett förslag till rådsdirektiv när det

årsredovisningar och koncermedovisningar i försäkringsföretag. gäller

Direktivet föreslås bli tillämpligt på samma försäkringsföretag som

omfattas av skade- och livñrsäkringsdirektiven.

I enlighet med vad utredningen tidigare anfört bör de regler som skall

gälla för försäkringsföreningarnas redovisning så långt möjligt harmonise-

ras med direktivet sådant detta nu slutligen utformas.

Det kan förväntas att även redovisningsreglema i FRL kommer att ses över när ministerrådet antagit ett direktiv om redovisning för försäkrings-

företag. Bestämmelserna för försäkringsföreningar bör ses över samtidigt.

För undvikande av att bestämmelser om försäkringsföreningamas redovisning ändras två gånger på kort tid bör därför försäkringsinspektionen i avvaktan på en sådan harmonisering med EG:s regler liksom tidigare ges stor frihet att utforma föreskrifter för ñreningarna.

De nu framlagda Synpunkterna bör därvid kunna tjäna som vägledning.

SOU 1990: 101 233

18¶Fusion

För försâkringsföreningar införs till fusion möjlighet genom att en förening går upp i en annan förening eller genom att två föreningar går samman. Kallelse på okända borgenârer skall därvid inte behöva utfärdas. skall vid fusioner mellan

Konkurrenslagen gälla försåkringsñreningar.

18.1¶Inledning

18.1.1 Allmän

bakgrund

Det finns inte några bestämmelser i UFL om fusion. Den enda motsvarande möjligheten är att en förening överlåter sin rörelse till en annan förening. Överlåtelsen kan ske utan likvidation eller under

ñregående

likvidation. För det fall hela rörelsen 63 § överlåts utan

enligt föregående

likvidation föreskrivs i 64 § att den överlåtande måste träda

föreningen

i likvidation sedan överlåtelsebeslutet registrerats. Föreningen upphör således inte, utan överlåtelsen måste följas av ett särskilt likvidationsförfarande. Om en förening först försatts i likvidation sker överlåtelsen enligt 56 §. I 55 § föreskrivs att överlåtelse vid likvidation inte får ske förrän den i kallelsen på föreningens okända utsatta instållel-

borgenårer

sedagen har löpt ut och alla kända skulder betalats. En liknande ordning gäller vid överlåtelse av mellan

försäkringsbestånd försäkringsbolagen. Några regler om fusion föreslogs aldrig i lagstift-

ningsarbetet som ledde fram till FRL.

I en inom justitiedepartementet

upprättad promemoria, Följdlagstiftning till en ny (Ds Ju 1976:17 s. 90) införande av

föreningslag ñreslogs

fusion mellan efter mönster av arbetslöshetskassela-

understödsföreningar

gen. Promemorian ledde aldrig till någon

lagstiftningsåtgård.

Kooperationsutredningen som också i sitt betänkande föreslog vissa

följdändringar beträffande understödsföreningar,

övervägde om regler om fusion borde införas beträffande

understödsföreningar. Utredningen

avstod emellertid från att Till stöd för detta

framlägga något förslag.

åberopades att försäkringsinspektionen framhållit vikten av att det rådde överensstämmelse mellan de bestämmelser som reglerar understödsföreningar i detta hänseende och motsvarande bestämmelser beträffande försäkringsbolagen (SOU 1984:9 s. 317).

234 Fusion SOU 1990: 101

18.1.2 Annan

lagstiftning

I 12 kap. EFL finns regler om samgående mellan ekonomiska föreningar genom fusion. Fusion kan ske genom att en förening går upp i en arman (absorption) eller genom att två eller flera föreningar förenas i en ny (kombination). Förfarandet innebär att den överlåtande föreförening upphör utan likvidation. Banker kan numera fusioningen genom fusion neras genom absorption eller kombination. Även mellan arbetslöshetskassor kan fusion ske, dock endast genom absorption. I samband med införandet av lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring anfördes att förfarandet att först överlåta rörelsen och sedan likvidera den överlåtande arbetslöshetskassan var onödigt komplicerat och att en förenkling kunde vinnas genom införande av regler om fusion (SOU 1971:42 s. 127). I förarbetena till EFL anförs att fusion genom kombination i vissa fall kan vara ett smidigt alternativ, om två eller flera föreningar överväger att gå samman. Genom att samtliga föreningar vid kombination är överlåtande i förhållande till den blir avtalspartema jämbördiga. En

nybildade föreningen

fördel är att kombination förutsätter att stadgar antas för den

ytterligare

Dessa kan utfomras med direkt sikte på de nya föreningen. stadgar förhållanden som kommer att råda efter det att fusionen har ägt rum.

Man undgår därigenom problemet att genomföra de ofta komplicerade

ändringar av den Övertagande föreningens stadgar som kan krävas för en fusion genom absorption (prop. l986/87:7 s. 70). En fusion kan, liksom en överlåtelse av rörelsen, också genomföras om föreningen år i likvidation.

18.2¶Utredningens överväganden

Införs möjlighet till fusion mellan försäkringsföreningar anpassas bestämmelserna för försäkringsföreningar till vad som gäller för flera andra associationsformer. Fusionsreglema erbjuder också smidigare former för

samgående mellan försäkringsföreningar.

Mot om fusion kan invåndas att bestämett förslag till bestämmelser melser om detta bör införas först i samband med en motsvarande reform av regelsystemet i FRL. En viktig uppgift till följd av utredningens direktiv är emellertid att söka åstadkomma som underlättar för små

regler

föreningar att gå samman i större enheter. Även för t.ex. de största kan fusion vara av stort värde för medlemmarna

begravningskassoma till rationalisering och utnyttjande av stordriftsför-

genom de möjligheter delar, t.ex. som då erbjuds. En sådan förening kanske då

datorisering, också blir en stor försäkringsförening enligt l kap. 5 § lagförslaget.

Fusion, i skulle kunna underlätta ett synnerhet då genom kombination, sådant samgående. Vid ett av bestämmelser om fusion

övervägande

mellan måste man beakta att FRL, till skillnad från detta

försäkringsbolag

lagförslag, omfattar två olika associationsformer, ömsesidiga försäkrings-

SOU 1990: 101 235

En sammanslagning av ett ömsesidigt bolag och försäkringsaktiebolag.

och ett skulle ha erfordrat sär-

försäkringsbolag försäkringsaktiebolag

skilda Det kan nämnas att om sammanslagning mellan

regler. regler

sätt skiljer sig från dem som gäller bankaktiebolag på ett grundläggande ñr och ñreningsbanker. Mellan de olika bankkategoriema

sparbanker

kan inte fusion ske. För försäkringsföreningar föreslås att nuvarande regler om överlåtelse av försäkringsrörelsen till en understödsförening ersätts med möjlighet till fusion genom såväl absorption som kombination. Det har under de senaste årtiondena endast förekommit ett par överlåtelser av understödsföreningars rörelse till försäkringsbolag. I stället brukar då en understödsförenings rörelse övertas av ett försäkringsbolag, föreningen likvideras och de behållna tillgångarna och förpliktelserna överföras till Någon till överlåtelse av

försäkringsbolaget. möjlighet

till försäkringsbolag har därför inte behållits i lagförförsäkringsrörelsen paragraf med detta innehåll som slaget. (I Ds Ju 1976: 17 ansågs också en onödig.) utan föregående likvidation måste Skall en förenings rörelse överlåtas kallelse borgenärer utfärdas och överlåtelse kan inte ske innan på okända kallelsetiden betalats. Även vid likvidation gått ut och alla kända skulder av ett försäkringsbolag efter överlåtelse av hela försäkringsbeståndet måste ett sådant förfarande tillämpas. För att en fusion mellan ekonomiska föreningar eller mellan aktiebolag skall kunna registreras krävs också en kallelse på okända borgenärer. I krävs emellertid inte något sådant kallelse-

bankrörelselagstiftningen

förfarande för fusion mellan banker. Motiveringen till detta är att ingruppen bland bankernas borgenärer och sättama utgör den dominerande att skall bevaka insättarnas och övriga borgenärers

bankinspektionen

intressen i såväl den överlåtande som den Övertagande banken. Fusionsavtalet och tillstånd till verkställighet av fusionsbeslutet registreras. Fusionsavtalet Tidningar. I förarbetena skall kungöras i Post- och Inrikes ansågs därför att det särskilda kallelseför-

till den nya banklagstiftningen

firandet i domstolsproceduren vid fusion av aktiebolag kunde undvaras (prop. l986/87:l2 Föreningsbankslag s. 115 f och 123 samt till samma prop. Bankaktiebolag s. 156 och 162 t). Inte heller vid en fusion mellan arbetslöshetskassor krävs någon kallelse på okända borgenärer. Såvitt fusion mellan försäkringsföreningar kan med hänsyn till

gäller

arten av en rörelse sägas att en ñrening i princip

försäkringsförenings

inte har andra fordringsägare än de egna medlemmarna och den anställda

personalen. Försäkringsinspektionen kan således sägas ha samma funktion

som bankinspektionen vid bankfusion genom att vara ett slags ställföreträdare för medlemmar och borgenärer och bevaka att deras intressen inte äventyras genom fusionen. kallelseförfarande på okända borgenärer kan därför inte Något särskilt heller anses nödvändigt när det gäller fusion mellan försäkringsföreningar. Om fusionen sker sedan den överlåtande försäkringsföreningen försatts i likvidation behöver enligt förslaget endast avvaktas en slutredovisning från likvidatorema innan föreningen kan upplösas.

236 Fusion

Vid fusion enligt EFL och FBL gäller att den ekonomiska

föreningen

resp. föreningsbanken först skall låta registrera beslutet om godkännande av fusionsavtalet vilket kungörs i Post- och Inrikes Tidningar. Därefter måste föreningen eller banken ansöka om tillstånd att verkställa avtalet. Samma förfarande tillämpas vid överlåtelse av försäkringsbolags försäkringsbestånd. Enligt UFL sker registrering och tillstånd att verkställa överlåtelsen samtidigt. För i synnerhet små ñrsäkringsföreningar med verksamhet

obetydlig

skulle ett registrerings- och tillståndsñrfarande enligt lagarna om ekonorniska föreningar, och vara

föreningsbanker försäkringsbolag onödigt

kostsamt och tidsödande. Vid fusion enligt 88 § (1973:370) om

lagen arbetslöshetsförsäkring

tillämpas också samma förenklade registreringsförfarande som i UF L vid överlåtelse av rörelse. Detta förenklade förfarande bör därför kunna gälla även vid fusion mellan Av bestämmelserna om

försäkringsföreningar.

registrering av försäkringsñreningar i 21 kap. följer att det inte heller krävs någon kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Enligt lagförslaget kan även fusion ske mellan en

försäkringsförening

och ett helägt dotterbolag. Vidare blir det möjligt för en att lösa

förening

in rninoritetsaktieposter i dotteraktiebolag. Minoritetsaktieägama får å sin sida rätt att kräva att ñreningen löser in deras aktier. Beslutsprocessen i samband med fusioner föreslås uppbyggd efter samma mönster som i vid överlåtelse av

dag gäller försäkringsrörelsen.

Att en av stämmor-na på vilka beslut om fusion fattas skall vara ordinarie krävs inte EFL men är här motiverat av att kallelseförfar-

enligt

andet är förenklat när det gäller

försäkringsföreningama.

18.3 och

Konkurrenslagen försäkringsföreningarna

I konkurrenslagen (1982:729) finns bestämmelser om av en

prövning näringsidkares företagsförvärv. Med företagsförvärv avses bl.a. fusion.

Lagens syfte är att främja en från allmän synpunkt-önskvärd konkurrens inom näringslivet genom åtgärder mot

skadliga konkurrensbegränsningar och är tillämplig på alla konkurrensbegränsingar som företas av närings-

idkare. Med näringsidklare förstås var och en som driver

yrkesmässigt

verksamhet av ekonomisk art, oavsett om verksamheten är inriktad på ekonomisk vinst eller ej. Understödsföreningar får därför i princip anses vara underkastade

konkurrenslagen.

I praktiken torde det mera sällan bli aktuellt att tillämpa lagen på fusion mellan försäkringsföreningar. Det kan dock inte uteslutas att en större fusion eller överlåtelse av en rörelse skulle kunna

försäkringsförenings

få konsekvenser för struktur och inne-

försäkringsväsendets därigenom

bära en skadlig inom Vid

konkurrensbegränsning försäkringsväsendet.

prövningen av tillstånd till fusion eller överlåtelse av

försäkringsrörelse

bör därför försäkringsinspektionen beakta de syften som

konkurrenslagen

slår vakt om.

Fusion 237

Ärenden enligt konkurrenslagen handläggs av näringsfrihetsombudsmannen (NO).

Om en fusion anses leda till marknadsdominans och medföra en skadlig konkurrensbegränsning kan frågan hänskjutas till marknadsdornstolen.

Det skulle därför kunna inträffa att såväl försäkringsinspektionen som NO och marknadsdornstolen prövar om en fusion mellan försäkringsföre-

står i strid med om konkurrensbegränsning. För

ningar lagstiftningen

har emellertid uttalats att konkurrenslagen också i

försäkringsbolagen inom försäkringsväsendet, även om

fortsättningen bör äga full tillämpning detta innebär en viss dubbelkontroll (jfr FVK:s uttalande i SOU 1987:58 s. 432). Anledning till annat ställningstagande föreligger inte såvitt gäller

försäkringsföreningar.

Det får förutsättas att vid behov inhåmtar

försäkringsinspektionen

från NO. När godkänt en fusion torde NO i

yttrande inspektionen

allmänhet inte ha någon anledning att ingripa mot fusionen (jfr SOU 1987:58 s. 432 m). Någon motsvarighet till bestämmelsen i 12 kap. 5 § andra EFL som hindrar registrering av en fusion som förbjudits

stycket

enligt konkurrenslagen eller som NO beslutat att inte lämna utan åtgärd, är därför inte nödvändig.

Konkurrenslagen är för närvarande föremål för översyn av konkurrenskommittén (C 1989:03).

SOU 1990: 101

19¶Tillsynsverksamhetens omfattning

Även i fortsättningen skall samtliga försäkringsföreningar stå under

tillsyn. Denna tillsyn skall dock i ännu

försäkringsinspektionens

inriktas på de större föreningarna. De minsta

högre omfattning

föreningarna bör undantas från tillsyn på samma sätt som sockenbo-

lag för kreatursförsäkring. Rådgivning skall inte längre ske kostnads-

fritt.

19.1¶Försäkringsinspektionens rådgivningsverksamhet

utredaren att försäkringsm- I sitt förslag till UFL anförde den särskilde

rådgivande och upplysande verksamhet haft stor betydelse

spektionens

medlermnamas intressen och för hela både som skydd för de enskilda

understödsföreningsrörelsens utveckling. Understödsföreningsverksamhetens betydelse som trygghetsförmedlare

hade visserligen minskat väsentligt genom både den i dagens samhälle allmänna försäkringens utbyggnad och den affärsmässiga försäkringsrörelsens Emellertid menade utredningsmannen att det skulle

utveckling.

vara orealistiskt att därför dra den slutsatsen att understödsföreningamas verksamhet för det stora flertalet medlemmar blivit av så jämförelsevis underordnad att sociala bevekelsegrunder inte längre kunde

betydelse

åberopas som skäl för att tillsynsverksamheten även skulle tillgodose

funktion borde föreningarnas behov av hjälp och stöd. Denna hjälpande därför bibehållas.

Departementschefen delade utredningsmannens åsikt att försäkringsm-

skulle ha en rådgivande uppgift vid sidan av sin kontrolleran-

spektionen

de funktion. Med hänsyn till att nybildning av förening enligt vad tidigare förordats förutsatte en behovsprövning från inspektionens sida var det

samrådde med inspektionen innan alltför naturligt att föreningsbildarna omfattande i fråga om Även i andra

åtgärdervidtogs föreningsbildningen.

hänseenden kimde en rådgivning vara behövlig. Inspektionens skyldighe-

ter borde enligt departementschefen självfallet begränsas till vad som kan

anses skäligt och inspektionen skulle inte heller behöva tillgodose sådana behov som främst kunde antas syfta till att övervåltra förvaltningskostna-

Tillsynsverksamhetens omfattning

der på inspektionen. De allmänna reglerna om inspektionens rådgivande funktion liksom bestämmelsen om inspektionens övervakande uppgift i allmänhet borde inte tas in i lagen utan i stället regleras i administrativ ordning (prop. 1972:69 s. 102).

Enligt 1938 års lag om understödsföreningar kunde en understödsförening begära att tillsynsmyndigheten skulle upprätta försäkringsteknisk utredning och i sådant fall betala kostnaderna ñr utredningen med belopp som myndigheten bestämde. På grund av personalbrist åtog sig emellertid inte försäkringsinspektionen sådana uppdrag under senare år. UFL innehåller inte heller några skyldigheter för ñrsälcringspektionen i denna del.

I 6 § andra stycket i kungörelsen (1972:291) om understödsföreningsregister ñreskrivs i stället att försäkringsinspektionen vid utövandet av tillsynsverksamheten eller på särskild begäran i skälig utsträckning skall lämna understödsföreningama råd och upplysningar för att underlätta för dessa att driva sin rörelse på ett med hänsyn till deras art och omfattning lämpligt sätt.

Försäkringsinspektionens rådgivningsverksamhet tar en förhållandevis betydande andel av inspektionens resurser i anspråk när det gäller understödsföreningama. Inspektionen ger i princip mer hjälp åt mindre än åt större understödsföreningar på gnmd av de mindre föreningarnas vanligen starkt begränsade tillgång på administrativa resurser. Som exempel på sådan hjälp till de mindre föreningarna kan nämnas hjälp och upplysningar i redovisningsfrågor, uppgörande av stadgeåndringsñrslag och upprättande av utredning av mindre art.

försäkringsteknisk komplicerad

19.2 överväganden

Utredningens

Enligt utredningens mening bör liksom i UFL försäkringsinspektionens tillsyn över samtliga försäkringsföreningar ñnnas kvar. Tillsynen bör emellertid i större utsträckning än som sker i dag inriktas på de stora försäkringsföreningama. Denna tillsyn bör i allt väsentligt drivas efter

samma principer som för försäkringsbolagen. Tillsynsverksamheten över försäkringsbolagen har senast behandlats i

försäkringsverksamhetskommitténs slutbetänkande (SOU 1987:58 s. 458 fi).

Utredningen föreslår på annat ställe i detta betänkande att förbudet mot affärsmässig verksamhet skall upphävas. Detta kommer sannolikt att

medföra att föreningarnas anskaffningsverksamhet kommer att utökas.

Tillsynen över denna behöver därför sannolikt utökas i framtiden.

Frågan om försäkringsföreningamas avgifter till försäkringsinspektionens tillsynsverksamhet ligger utanför utredningens uppdrag. Utredningen

har emellertid anledning att beakta vissa förändringar i avgiftssystemet som har aviserats.

Sålunda har riksrevisionsverket i en skrivelse till försäkringsinspektionen den 18 juni 1986 föreslagit inspektionen att se över metoderna för fördelningen av tillsynskostnadema mellan försäkringsanstalter (dvs.

SOU 1990: 101 Tillsynsverkramhetens omfattning 241

försäkringsbolag och utländska försäkringsföretag) och understödsföre-

ningar samt att inspektionen hos regeringen ñreslår höjda avgiftssatser

för understödsföreningar.

Genom lagândringar som trätt i kraft den l augusti 1988 har regeringen fått större frihet att utforma närmare föreskrifter om

avgiftssättningen

avseende bidrag från banker och andra institut som står under bankinspektionens tillsyn till bankinspektionens verksamhet. Föreskrifter om beräkningsgrunder och om avgiftstak har utmönstrats ur lagtexten.

Syftet med de nya bestämmelserna är att sådana avgiftsnormer skall användas som leder till största möjliga rättvisa mellan olika

betalnings-

skyldiga institut. I propositionen till lagåndringama (prop. 1987/88: 169) anvisas en ny avgiftsmodell. Enligt föredragande departementschefen skulle avgifter utgå med dels fasta belopp lika för alla institut inom resp. kategori, dels rörliga belopp vilka för bl.a. banker skulle beräknas i procent av balansornslutningen. En av på last och

uppdelning avgifterna

rörlig del kan enligt departementschefen motverka en obefogad övervältning av kostnaderna från små företag till större.I propositionen förutskickas att även bestämmelserna för finansiering av

törsäkringsinspek-

tionens verksamhet kan komma att ses över.

Som framgår av avsnittet om ikraftträdande-

och Övergångsbestämmelser (20.2) skall emellertid de nya bestämmelserna om minsta medlemsantal inte omfatta de ñrsäkringsföreningar som redan är registrerade då lagen träder i kraft. Redan i dag har

försäkringsinspektionen möjlighet

att medge undantag från bestämmelserna i UFL för de föreningar vars verksamhet har endast ringa omfattning.

Om de i sistnämnda avsnitt angivna riktlinjerna följs innebär detta att knappt en fjärdedel av de i dag existerande föreningarna står kvar under

egentlig tillsyn.

Emellertid kan det konstateras

att redan i dag har tillsynen i praktiken dragits ner på en förhållandevis låg nivå. I stället torde försäkringsmspektionens resurser när det gäller de föreningar som nu undantas tas i anspråk för att besvara frågor och på begäran ge även mer aktiv hjälp till styrelsen i dessa föreningar.

Med hänsyn till den omfördelning av avgiftsuttaget som kan förväntas är det tveksamt om försäkringsinspektionen även i framtiden utan särskilt arvode kan åta sig sådana uppgifter som åläggs den i om

kimgörelsen understödsföreningsregister. En avgiftsskyldighet gentemot försäkringsm-

spektionen kan dock leda till att föreningar som endast omfattar något eller några hundratal medlemmar och som endast meddelar förhållandevis obetydliga försäkringsförmåner i framtiden är alltför små för att de utan oskâliga kostnader skall kunna fortsätta att driva

försäkringsrörelse.

Liksom tidigare bör tillsynen kunna vara av mindre i de

omfattning föreningar som uteslutande meddelar tjänstepensionsförsäkring eller tjänstegrupplivförsåkring. Dispens bör när det gäller framñr allt solidi-

tets- och skälighetsprincipema kunna meddelas dessa föreningar efter samma kriterier som gäller för de försäkringsbolag som meddelar kollek-

tivavtalsgnmdade försäkringar. Utredningen får här hänvisa till de riktlinjer som försäkringsverksamhetskommittén angett för dispenser

beträffande dessa bolag (SOU 1986:8 s. 288 ff).

242 SOU 1990: 101

Tillsynsverkramheterzs omfattning

Några försäkringsföreningar som inte är att anse som stora försäkrings-

meddelar till sådana belopp att de inte kan ñreningar försäkringar undantas från olika bestämmelser om tillsyn på samma sätt som huvud-

För dessa mellangrupper av föreningar bör i gruppen av föreningarna.

samma bestämmelser om tillsyn som beträffande de allt väsentligt gälla större föreningarna. Däremot bör mer ingripande åtgärder som inspektioner hos föreningarna, liksom när det gäller de minsta föreningarna, endast ske när detta av några särskilda förhållanden.

påkallas

kan konstateras att även vissa andra reformer av försäk-

Avslutningsvis över försäkringsföreningama skulle kunna ringsinspektionens tillsyn

bör emellertid övervägas i ett vidare sammanhang göras. Sådana frågor där även inspektionens tillsyn över försäkringsbolagen omprövas.

l avsnittet om ikrafttrâdande- och Övergångsbestämmelser (20.2) har närmare berörts i vilka avseenden ytterligare undantag från lagen som bör kunna göras.

SOU 1990: 101

20¶Ikraftträdande- och

Övergångsbestämmelser

De nya beståmmelsema om minsta antalet medlemmar i försäkringsföreningama skall inte gälla de föreningar som finns då lagen träder i kraft. För de minsta skall försäk-

understödsföreningarna

ringsinspektionen kunna medge undantag från bestämmelserna i lagförslaget. Försäkringsinspektionen bör intensifiera sitt arbete med att förmå dessa föreningar att avveckla sin verksamhet.

20.1¶Inledning

20.1l.1 Dispens från försäkringsrörelselagen beträffande

försäkringsbolag

I 1948 års lag om sådana dvs.

försäkringsrörelse undantogs sockenbolag,

mindre ömsesidiga försäkringsbolag, omfattande som högst tio socknar, inte bedrev brand- eller sjöñrsäkring. De från socken-

lagen undantagna bolagen bedrev i huvudsak husdjursförsäkring.

Bolagen skulle dock göra anmälan och lämna uppgifter angående sin verksamhet i med de

enlighet

föreskrifter som regeringen meddelade. Nu nämnda sockenbolag undantas inte i FRL. Dock gäller i huvudsak samma regler för dessa bolag som tidigare. Om ett ömsesidigt har ett verksamhetsområde som är

försäkringsbolag

begränsat till viss del av riket och rörelsen dessutom är av ringa storlek får nämligen regeringen eller försäkringsinspektionen, enligt l kap. 10 § fjärde stycket, medge sådana undantag som föranleds av verksamhetens omfattning och bolagets förhållanden i övrigt. Denna bestämmelse ersatte 349 andra stycket i 1948 års om som i sin tur

lag försäkringsrörelse

utgjorde förebild för 2 § andra stycket UFL. Försäkringsinspektionen har i ett cirkulär undantagit sockenbolagen för husdjursförsäkring från FRL och i stället föreskrivit att skall

följande

gälla för dem. I stället för FRL:s av i

krav på stadfästelse ändring bolagsordningen

skall bestyrkt avskrift av beslutet om sändas till

ändring försäkringsm-

spektionen. Styrelsen och annan i ansvarig ställning är cirkuläret

enligt

skyldig att lämna inspektionen de om verksamheten som

upplysningar

inspektionen anser behövliga. Styrelsen skall inom sju månader från

244 och

Ikraftträdande- Övergångsbestämmelser

utgång till inspektionen ända in en särskild föregående räkenskapsårs

verksamhet under räkenskapsåret och ställredogörelse för ñreningens ning balansdagen. Redogörelsen skall upprättas enligt särskilt av inspektionen fastställt formulär och undertecknas av styrelsen.

Styrelsen och annan i ansvarig ställning skall på tid som inspektionen bestämmer hålla föreningens kassa, övriga tillgångar, räkenskapsmaterial och andra handlingar tillgängliga för granskning av befattningshavare hos

eller av någon arman, som inspektionen har ñrordnat.

inspektionen

Företrädare får närvara vid styrelsesammanträde som

för inspektionen inspektionen har utlyst, vid bolagsstämma samt delta i överläggningama.

Lämnande av oriktiga eller vilseledande uppgifter till försäkringsinspektionen är förenat med straffansvar. En nyhet i förhållande till tidigare lagstiftning är att inspektionen kan förelägga och döma ut vite beträffande den som inte fullgör sina skyldigheter gentemot inspektionen.

20.l.2 från tillsyn enligt UFL

Dispens

Möjligheten att ta undan mindre understödsföreningar från tillsyn på samma sätt som sockenbolagen tidigare var undantagna diskuterades i förarbetena till UFL. Bl.a. pekade den särskilde utredningsmannen på att den och verksamheten många gånger stod i

rådgivande upplysande omvänt förhållande till föreningarnas storlek.

För att såväl den enskilde som det allmänna skulle kunna utgå från att inga mer betydande missförhållanden skulle kunna uppstå vare sig inom nybildade föreningar eller genom ändringar av äldre föreningar fordrade enligt utredningen emellertid inte bara att alla understödsföreningar registrerades utan även att samtliga underkastades någon form av fort-

kontroll. Enligt utredningens uppfattning borde de praktiska löpande

som kunde vara förknippade med ett i huvudsak enhetligt

olägenheter

tillsynssystem inte tillmätas en så avgörande betydelse att man därför borde en ny indelning av understödsföreningama med diffe-

genomföra

rentierade tillsynsregler. Utredningen förutsatte att i varje fall en del av de problemen i samband med kontrollen av de mindre före-

praktiska

ningarna kunde finna sin lösning genom tillsynsmyndighetens rättstillämpmng.

Med tanke speciellt på sådana föreningar vilkas verksamhet var av

ringa omfattning eller som av andra skäl från enskild och allmän

mycket

framstod som jämförelsevis obetydlig och intresselös föreslog

synpunkt

utredningen, efter förebild från 345 § i 1948 års lag om försäkringsrörelse, en bestämmelse som gav tillsynsmyndigheten befogenhet att i särskilda fall medge förening de undantag från lagens bestämmelser som

skäliga eller som betingas av verksamhetens omfattning och prövas

förhållanden i övrigt. Utredningen underströk att bestämmelföreningens

med varsamhet (SOU 1970:23 s. 104). sen borde tillämpas

till UFL delade föredragande departementschefen den

I propositionen sakkunniges förslag i denna del, men underströk att sjukkassoma inte skulle medges undantag som försvårade försäkringsinspektionens möjligheter att hålla överförsäkringsproblemet under uppsikt.

och 245

SOU 1990: 101 Ikraftträdande Övergångsbestämmelser

Den föreslagna återfirms i 2 § andra stycket UFL.

lagbestämmelsen

Någon direkt dispens med stöd av 2 § andra stycket har inte meddelats. Emellertid har i tillsynen över de allra minsta föreningarna

praktiken

dragits ner betydligt. Skillnader i mellan föreningar av olika storlek görs t.ex.

tillsynsarbetet när det redovisningen av kapitalförvaltningen och ñrvaltningskostnader.

som redovisar i den publicerade årsstatisti- Av de föreningar inspektionen ken krävs i nu nämnda avseenden än av övriga

noggrannare redogörelser

föreningar.

20.2¶Utredningens överväganden

att blir relativt omfattande torde de

Genom övergångsbestämmelsema

liksom har skett beträffande övergångsbestämmelserna till lämpligen, EFL och PFL meddelas i en särskild promulgationslag. Flertalet FRL, av bestämmelserna i torde visserligen inte

försäkringsföreningslagen kräva några särskilda Övergångsbestämmelser.

bestämmelser i är dock av mer ingripande art. Hit

Några lagförslaget

hör i första hand att minsta medlemsantalet i föreningarna höjts från 100 till 500. Denna skall emellertid inte gälla föreningar som

skärpning

registrerats ñre lagens ikraftträdande. till att de redan existerande föreningarna undantagits från Anledningen dessa har närmare berörts i avsnittet Minsta medlemsantal

nya regler

m.m. (7.3). För de redan existerande föreningarna bör vidare möjligheten i 2 § andra UFL att ta hänsyn till om föreningen endast bedriver

stycket

verksamhet ñnnas kvar. Enligt vår mening bör denna av ringa omfattning användas på ett aktivt sätt av försäkringsinspektionen. Undantagen

regel

bör avse bestämmelser som försäkringsteknisk art. av såväl avtalsrättslig Det bör emellertid inte bli frågan om att helt befria en ñrsäkringsförebör sålunda vara ning från skyldigheten att tillämpa lagen. En grundtanke

att samtliga försäkringsföreningar står under försäkringsinspektionens

tillsyn. Liksom när det gäller sockenbolagen bör emellertid en sådan tillsyns-

skyldighet endast utövas när inspektionen uppmärksammas på någon

som kan föranleda ett Vid bestâmmandet av omständighet ingripande. vilka kriterier som skall för att en förening mera generellt skall

uppställas

kunna undantas från tillsyn bör man utgå från det behov en utfallande för medlemmen eller dennes efterlevande. I första hand

försäkring fyller

bör därför storlek vara avgörande för om ett

försäkringsförmånemas

kan ske. Särskilt när det och

undantagande gäller pensionsförsäluing

torde det av dessa försäkringars karaktär vara

sjukförsäkring på grund

svårt stora sådana förmåner främst får att i lagen uttryckligen ange hur vara för att föreningar skall få vara undantagna från tillsyn. Vid av sådana gränser bör inte någon hänsyn tas till

uppställandet

storleken av den medlemmama kan erhålla utöver den som återbäring föreningarna förbundit sig att lämna. Denna återbäring uppgår visserligen

246 Ikrajirrâdande- och övergdngsbestämmeLrer

i några föreningar till det mångdubbla värdet av försäkringsbeloppet.

Försäkringsinspektionens uppgift är emellertid i första hand att tillse att ñrsäkringsföreningarna kan infria sina utfästelser till medlemmarna.

Når det gäller föreningar som meddelar bör de

kapitalförsäkring

föreningar i vilka de utfâsta försäkringsbeloppen uppgår till högst 1 000 kr. kunna undantas från tillsyn.

Pensionskassorna meddelar

inte på samma sätt försäkringar på ett utfäst belopp som de föreningar som meddelar kapitalförsâkring gör. I vissa ñreningar har medlemmarna också möjlighet att variera avgiftemas storlek. De pensionskassor vilka

enligt stadgarna utger ett årligt pensionsbelopp på högst 200 kr. bör kunna undantas tillsyn. Om något fast pensionsbelopp inte anges i stadgarna bör föreningen ta emot sammanlagt högst 1 000 kr. från varje medlem under dennes medlemstid. I de äldsta pensionskassoma är de inbetalade avgifterna så låga att detta knappast blir något problem.

Vad slutligen gäller sjukförsäkring som meddelas av sjukkassor och sjuk- och begravningskassor kan man först konstatera att den

sjukpenning

dessa föreningar meddelar i dag

upphört att ha någon samhällsekonomisk betydelse oavsett för hur lång tid sådan utgår för ett sjuk-

sjukpenning

domstillstånd. Någon anledning att ha en fullständig tillsyn över dessa försäkringar ñnns inte om sjukpenningen begränsas till högst 5 kr./dag. När det gäller sjukvårdsförmåner har det visat sig att de kassor som meddelar denna form av

ñrsäkring har haft ganska stora svårigheter med ekonomin och att särskilda uttaxeringar fått Om den

tillgripas. årliga

inte

ersättningen överstiger förslagsvis 500 kr. per medlem och medför-

säkrade om året borde dock dessa föreningar i allt kunna

väsentligt

undantas från tillsyn.

Nu angivna gränser skall endast behandlas som riktlinjer för försäk-

ringsinspektionen när den skall ta ställning till vilka föreningar som skall

undantas från tillsynen. Även andra faktorer bör in i

vägas sammanhang-

et. Således bör även en som meddelar vilka

förening försäkringsförmåner

betydligt överstiger dessa belopp kunna undantas om den är sluten och antalet medlemmar endast uppgår till tiotal. Å andra sidan bör

några kanske en försäkringsförening

som är öppen och har flera tusen medlemmar stå under tillsyn även om den meddelar

försäkringsförmåner som understiger de ovan nämnda

beloppsgränsema.

Även de äldre föreningar som har mer än 500 medlemmar bör kunna undantas från tillsyn om storleken av de meddelade försäkringsförmånerna eller uppbuma avgifterna understiger de nânmda

beloppen.

När det gäller att avgöra vilka uppgifter som dessa föreningar skall

lämna till försåkringsinspektionen

bör vad som gäller för de s.k. sockenbolag som meddelar

kreatursförsâlcringar kunna vara vägledande. I stället för att skall bör det

stadgeändringar godkännas genom registrering

sålunda räcka med att avskrift av beslutet om

bestyrkt stadgeändring

insänds till inspektionen. Till skillnad mot dessa bör

sockenbolag

emellertid ändringar och i rätten att teckna

i styrelsens sammansättning föreningens ñrma anmälas. Flera av de mindre har relativt

föreningarna

stora tillgångar. Någon uppgift om utredning behöver

ñrsâkringsteknisk

inte sändas in. Däremot bör varje år en särskild årsredogörelse sändas in.

och 247

SOU 1990: 101 Ikrafttrddande- Övergångsbestämmelser

bör kunna medge att försäkringsteknisk

Försäkringsinspektionen utñrs mera sällan än vart tredje år eller t.o.m. helt befria utredning föreningen från skyldigheten att upprätta en sådan utredning. En utgångskan meddelas bör liksom för närvarande punkt ñr när sådant medgivande vara att de utfästa förmånerna eller rörelsen är av mindre omfattning. är Någon ändring i praxis såvitt gäller de minsta försäkringsföreningarna inte avsedd. De försäkringsföreningar som enligt de riktlinjer som anges i avsnittet om omfattning kan undantas från försäk-

tillsynsverksamhetens

ringsinspektionens tillsyn bör kunna befrias från skyldigheten att upprätta

försâkringsteknisk utredning.

Ett skäl att inte tillåta återköp eller fribrev kan vara att försäkringen Det kan nämnas att försäkringsinspektionen år 1972 har ringa omfattning. har föreskrivit att föreningar som meddelar kapitalförsäkring på belopp om högst 300 kr inte behöver ha bestämmelser i stadgarna om rätt till eller fribrev. I förarbetena till UFL framhålls att enbart den återköp att rätten till fribrev eller återköp kan förväntas bli omständigheten i stor omfattning inte utgör tillräckliga skäl för undantag.

utnyttjad

- Rätten till fribrev och återköp får enligt UFL inskränkas endast genom villkor i fråga om den minsta tid under vilken försäkringen skall ha gällt, och det det högsta belopp som skall ha erlagts i avgifter för försäkringen till vilket fribrevs- eller skall uppgå. En

lägsta belopp återköpsvärdet

inskränkning i rätten (vilken inskränkning alltid måste rymmas inom vad som kan anses skäligt för den aktuella föreningen) skall framgå av

stadgarna. som kan undantas från reglerna om tillsyn bör även De föreningar kunna befrias från skyldigheten att meddela fribrev och återköpa kapitall 000 kr. För försäkringar upp till ett värde av försäkringar upp till fribrev och kunna beräknas efter några tusen kr. bör återköpsvärden enklare vilket beskrivs i avsnittet 14.2.l. Återbäringregler, t.ex. lineårt, ar till medlemmarna bör i de undantagna föreningarna kunna beräknas efter enklare än i de övriga föreningarna eller i vissa fall kunna

regler användas som avgiftsbefrielser.

Redan vid ikraftträdandet av UFL uttalades att de minsta föreningarna på sikt borde awecklas. Utredningen delar denna åsikt. Försäkringsinspektionen bör intensifiera sitt arbete med att på olika sätt fömiå de som har svårt att infria sina förpliktelser eller som i olika föreningar hänseenden att

inte kan sägas bedriva en egentlig försäkringsverksamhet

aweckla sin verksamhet. Härvid bör aktivt bistå dessa

inspektionen föreningar med upplysningar m.m.

Avvecklingen av föreningarna har i lagförslaget underlåttats genom de om fusion mellan försäkringsñreningar. En likviderande nya reglerna förening kan även köpa in motsvarande försäkringar i ett försäkringsbo-

lag. bör också med Enligt utredningens mening i synnerhet föreningar historiska traditioner kurma överväga att, trots att deras

långvariga

skattesituation kan bli mindre efter likvidation fortsätta som

förmånlig,

ideella föreningar eller möjligtvis som stiftelser.

Ikraftträdande och Övergångsbestämmelser SOU 1990: 101

Tidigare har tydligen ñrekommit att en pensionskassas i

tillgångar

samband med likvidation överförts till en stiftelse som har till ändamål att förvalta pensioner som skulle utfalla enligt tidigare utfästelser. En till ideella är att föredra. l en stiftelse

ombildning föreningar ägs

tillgångarna av stiftelsen själv, medan i en ideell

förening tillgångarna ägs

av medlemmarna även om detta inte anses grunda någon rått till andel i

tillgångarna. I förslaget

till lag om stiftelser, som avgetts av justitiedepartementet, föreslås också att stiftelser som har till enda ändamål att gynna bestämda fysiska personer, med inte undantag av kollektivavtalsstiftelser, skall omfattas av den nya lagen. Vinstandelsstiftelser som Lex. Volvoresultat skall således inte omfattas av lagen (DsJu 1987:14 s. 110).

Några särskilda regler om hur en sådan sker har inte

ombildning

föreslagits. Innan den ideella föreningen bildas kan

försäkringar lämp-

ligen inköpas i en annan eller i ett

ñrsäkringsförening försäkringsbolag.

I sjukkassomas stadgar förekommer fortfarande bestämmelser om att de i som återstår vid

tillgångar sjukhjälpsfonder upplösningen skall

användas till något med verksamhet närbeslåktat ändamål i

föreningens

enlighet med vad föreningens medlemmar beslutar

på föreningsstämma.

Motsvarande regler fanns även i andra

understödsföreningars stadgar,

men togs bort i samband med UFL då de avsågs strida mot skälighets-

principen. I de föreningar

som enligt avsnittet om tillsynsverksamhetens omfattning kan undantas från bör det emellertid tillsyn inte möta något hinder ñr dessa att införa en motsvarande föreningar bestämmelse i sina

stadgar.

I de föreningar där de behållna skall fördelas mellan

tillgångarna

medlemmarna kan medlemmarna helt enkelt komma överens om att låta tillgångarna utgöra en insats i den ideella Den medlem i

föreningen.

understödsñreningen som inte vill bli medlem i den ideella

föreningen

har rätt att få ut sin andel i enlighet med understödsföreningens stadgar. En ideell ñrening får inte driva Den får därför

försäkringsverksamhet.

inte utfästa medlemsförmåner. l stadgarna måste klart anges att medlemsförmåner endast kan utgå i den mån den ideella

föreningens tillgångar är tillräckliga.

Försâkringsinspektionen kan med stöd av lagförslaget vid vite

ålägga

en ideell som meddelar förening försäkring att upphöra med sin verksamhet. För att undvika eventuella oklarheter kan den likviderande försäkringsföreningen därför lämpligen underställa

försäkringsinspektionen den

blivande ideella ñr

föreningens stadgar granskning.

De ideella kan indelas i två

föreningarna huvudgrupper, dels sådana

föreningar som, även om de bedriver ekonomisk verksamhet, har annat ändamål än att sina medlemmars främja ekonomiska intressen, dels sådana ñreningar som visserligen syftar till att främja sina medlemmars ekonomiska intressen men ändå inte driver ekonomisk verksamhet i EFL:s

mening.

Som exempel på den första kategorin kan nämnas politiska och reli-

giösa föreningar samt välgörenhets- och Till den andra idrottsföreningar. kategorin föreningar hör fackföreningar.

SOU 1990: 101 Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Till skillnad mot vad som gäller beträffande de ekonomiska

föreningar-

na och understödsföreningama saknas en närmare av de

lagreglering

ideella föreningarna i civilrättsligt avseende. Inte heller ñnns i lagstiftningen någon deñnition av begreppet ideell

förening.

I rättspraxis har emellertid vissa grundkriterier för vad som skall anses som ideell förening vuxit fram. En ideell anses ha rättskapacitet

förening

när den har stadgar som inte är alltför bristfälliga och valt en styrelse. Förbindelser som ingås för en sådan förenings räkning anses endast binda ñreningen och inte medlemmarna. Om den ideella saknar

ñreningen

någon av grundkriterierna blir avtal endast bindande för den som ingått avtalet. I stadgarna styrs den ideella föreningens organisation och struktur. Styrelsen äger normalt rätt att ñreträda föreningen. Den handhar den löpande förvaltningen och andra ärenden som stadgarna och föreningsstämman överlämnar till styrelsen. I övrigt beslutar föreningsstämman med enkel majoritet. Om det gäller beslut av särskilt ingripande karaktär, t.ex. ändring av föreningens ändamål, torde detta kräva samtycke av alla medlemmarna. Beslut som strider mot ñreningens ändamål eller som otillbörligt gynnar vissa medlemmar på andras bekostnad är ogiltiga om inte alla medlemmar eller, i det andra fallet, de vilkas intressen eftersätts ger sitt samtycke.

Frågor om avvisande av inträdessökande och uteslutning av medlemmar kan prövas av allmän domstol. I varje fall när det gäller föreningar vars verksamhet är av utpräglad ideell inriktning anses i allmänhet dessa dock ha rått att själva besluta om inträde och uteslutning av medlemmar. Beträffande vars verksamhet har ekonomisk för

föreningar betydelse

medlemmarna såsom fackföreningar och liknande har emellertid i olika avgöranden slagits fast att sådana föreningar inte utan godtagbara skäl får vägra inträde i föreningen eller utesluta medlemmar.

Sådana bestämmelser i stadgarna som är mot medlemmarna

oskäliga

kan ogiltigförklaras eller jâmkas av allmän domstol med stöd av 36 § avtalslagen. Bland frågor som prövats kan nämnas formerna för rätt till utträde ur fackförening och fackñrenings rätt att teckna kollektiv hemförsäkring för medlemmarna.

Under de senaste tolv åren har så gott som varje år från håll

borgerligt

väckts riksdagsmotioner om lagstiftning för ideella Motioner-

föreningar.

na har i första hand riktat in sig på politiska partier och fackföreningar. Riksdagsmajoriteten har varje gång avslagit motionerna och senast hösten 1989 funnit att det saknas skäl för att införa en om ideella

lagstiftning

föreningar i Sverige (jfr l989/90:LU2).

En till ideell förening ombildad försäkringsförening fungerar närmast som en välgörenhetsförening där understöden till

begränsas de egna

medlemmarna och deras Dessa kan därför tjäna till

anhöriga. föreningar

förebild av

för lösning av de rättsfrågor som uppstår kring förvaltningen de ombildade

föreningarna.

De nuvarande bestämmelserna om särskild bör kunna