med förslag till en ny jordbruksbokföringslag, m. m.
Regeringens proposition
1978/79:44
med förslag till en ny jordbruksbokföringslag, m. m.;
beslutad den 2 november 1978.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i
bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
OLA ULLSTEN INGEMAR MUNDEBO
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till en ny jordbruksbokföringslag. Lagen
är avsedd för enskild person som driver jordbruk eller skogsbruk, dvs. samma kategorier näringsidkare som omfattas av den nu gällande jordbruksbokföringslagen. Redovisningen enligt jordbruksbokföringslagen är avsedd att tjäna
som underlag för taxeringen. Detta har påverkat utformningen av åtskilliga
bestämmelser. I övrigt är regelsystemet i huvudsak uppbyggt enligt samma
mönster som i den nya bokföringslagen. Det innebär att lagen ger utförliga bestämmelser om både löpande bokföring och årsbokslut. Bestämmelserna
om årsbokslut behöver dock inte ullämpas om den årliga bruttoomsättningssumman normalt understiger 20 basbelopp. Den nya lagen föreslås träda i
kraft den 1 januari 1980.
Vidare föreslås en skatterättslig reglering av det nyligen införda särskilda
försäkringsskyddet för lantbrukare. Detta försäkringsskydd omfattar tre
försäkringsformer, nämligen grupplivförsäkring genom avtal, avtalsgruppsjukförsäkring och trygghetsförsäkring vid arbetsskada. Förslaget innebär att dessa försäkringsformer får samma skattemässiga behandling som motsvarande kollektiva försäkringar på arbetsmarknaden. De nya bestämmelserna föreslås i princip bli tillämpliga redan vid 1979 års taxering.
I propositionen föreslås också vissa ändringar i beskattningsreglerna vid
arrendeförhållanden. I enfighet med riksdagens önskemål läggs förslag fram om att reglerna för särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst skall få
tillämpas på ersättningar som utgår i samband med förlängning av arrende-
avtal. Vidare föreslås en komplettering av reglerna för inkomstbeskattningen
av en arrendator som uppbär ersättning från jordägaren. I Riksdagen 1978179. I saml. Nr 44
Slutligen föreslås dels att möjligheter öppnas för vissa rennäringsidkare att justera ingångsvärdet för s. k. stamdjur, dels att ersättning från sameby enliut 44 § rennäringslagen (1971:437) skall undantas från mervärdeskatt.
1¶Förslag till Jordbruksbokföringslag
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser 1 8 Enskild person som äger eller brukar jordbruksfastighet är skyldig att som underlag för taxeringen föra räkenskaper för inkomsten från fastigheten på sätt nedan sägs. Detsamma gäller dödsbo som äger eller brukar jordbruks-
fastighet. Bestämmelserna i 9-15 3§ behöver ej tillämpas av näringsidkare i vars
verksamhet den årliga bruttoomsättningssumman normalt understiger ett gränsbelopp som motsvarar 20 gånger det enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet för den sista månaden av räkenskaps-
året. - Skyldigheten att föra räkenskaper enligt denna lag skall vid tillämpning av annan lag icke anses innebära att näringsidkaren är bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1976:125). 2 § Redovisningsskyldigheten skall fullgöras på sätt som — med iakttagande av vad som är allmänt brukligt inom jordbruks- och skogsbruksnäringarna — överensstämmer med god redovisningssed. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande riksskatteverket meddelar anvisningar för hur redovisningsskyldigheten skall fullgöras.
Redovisninpgsskyldigheten innefattar att
I. till upplysning om verksamhetens förlopp löpunde bokföra uppkomna
affärshändelser samt i samband härmed tillse att verifikationer finns till alla
bokföringsposter.
2. med undantag i fall varom föreskrivs i I $ andra stycket till upplysning om verksamhetens ekonomiska resultat och ställning vid räkenskapsårets utgång avsluta räkenskaperna med årsbokslut,
3. arkivera verifikationer, bokföringsböcker och annat räkenskapsmaterial.
Löpande bokföring
3 § I bokföringen skall som affärshändelser löpande noteras alla förändringar i förmögenhetens storlek och sammansättning säsom in- och utbetalningar i jordbruket, dess binäringar och skogsbruket samt i verksamheten
uppkomna fordringar och skulder. Som affärshändetse räknas också närings-
idkarens tillskott till och uttag ur verksamheten av pengar, varor eller annat.
Vid räkenskapsårets utgång skall bokföringen härutöver tillföras fordringsoch skuldposter som behövs för att bestämma de intäkter och kostnader som rätteligen hör till räkenskapsåret.
4 & Boklöringen skall för varje affirshändelse grundas på handling som härrör från affärshändelsen eler särskilt uppritttas med uppgifter om denna
(verifikation). Har näringsidkaren tagit emot handling om aftuärshändelsen,
skall denna handling användas som verifikation. Om det är påkaltat med hänsyn till arten av mottagen handling, får bokföringen i stället grundas på särskilt upprättad hänvisningsverifikation.
Verifikation skall på varakugt sätt innehålla uppgifter om när den upprättats, när affärshändelsen inträffat, vud denna uvser, vilket belopp den gäller, vilken motpart den berör samt, i förekommande fall, vilka handlingar
som legat till grund för affärshändelsen och var originalhandling förvaras.
För likartade affärshändelser får gemensam verifikation användas. om den innehåller eller hänvisar till uppgifter enligt andra stycket i fråga om de
affärshändelser som verifikationen omfattar. Gemensam verifikation får
även användas för inbetalningarna under en dag vid kontant försäljning av varor och tjänster. om försäljningen sker under sådana förhållanden att enskild verifikation med uppgifter enligt andra stycket ej kan upprättas utan
svårighet. I sådant fall får gemensam verifikation utgöras av kontrollremsa
från kassaapparat, kassarapport eller annan handling som anger summan av erhållna betalningar.
Verifikationerna skall på varaktigt sätt vara försedda med verifikations-
nummer eller andra identifieringstecken och i övrigt erforderliga uppgifter så
att sambandet mellan verifikation och bokförd post utan svårighet kan fastställas. Verifikationerna skall både före och efter bokföring förvaras
ordnade på betryggande och överskådligt sätt. Sker rättelse i verifikation.
skall anges när rättelsen skett och vem som företagit den.
5 & Bokföringen skall ske på varaktigt sätt i et ordnat och betryggande
system av böcker. kort, lösblad eller andra hjälpmedel. Vad som bokförts får
ej utplånas eller göras oläshigt.
Vid rättelse av felörd post skall anges när rättelsen skett och vem som företagit den. Sker rätielsen genom särskild rättelsepost. skall verifikation om rättelsen upprättas. Samtidigt skall genom anteckning på den tidigare
verifikationen eller på annat sätt säkerställas att man vid granskning av den
tidigare bokförda posten utan svårighet kan få kännedom om rättelsen.
6 & Affärshändelserna skall bokföras i kronologisk ordning post för post efter verilikationsnummer eller andra identifieringstecken som åsatts verifikationerna (grundbokföring). Verifikationer. som avser likartade affärshändelser, får bokföras i sammandrag I en post, om det utan svårighet kan klarläggas
vilka affärshändelser som ingår i sådan post.
Kontanta in- och utbetalningar skall bokföras senast påföljande arbetsdag
(kassabokföring). Övriga affärshändelser skall bokföras så snart det kan sko. I
fråga om fordringar och skulder gäller att de skall bokföras så snart det kan ske
sedan faktura eller annan handling. som tillkännager anspråk på vederlag,
utfärdats eller mottagits eller sådan handling bort föreligga enhet god
affärssed.
Bokföringen av fordringar och skulder får dock dröja ulls betalning sker. Som förutsättning härför gäller att verifikationerna för obetalda fordringar
och skulder ordnas och förvaras för sig så att betryggande överblick
fortlöpande finns över dem. Vid räkenskapsårets utgång skall dock samtliga
då obetalda fordringar och skulder bokföras.
7.8 Affärshändelserna skall bokföras I systomatisk ordning så att boktöringen gör det möjligt att överblicka verksamhetens gång och dess resultat och
ställning (huvudbokföring). Huvudbokföringen kan vara förenad med grund-
bokföringen.
Konton över tillgångar och skulder, vilka it huvudbokföringen förs i sammandrag. skall ytterligare specificeras i sidoordnad redovisning iden mån det behövs för att ge ulltredsställande överblick och kontroll.
Huvudbokföringen skall hållas aktuell och avstämmas efter vad som med hänsyn till verksamhetens förhållanden överensstämmer med god redovisningssed.
8 § Räkenskapsåret skall omfatta tolv månader. Annat räkenskapsår än
kalenderår (brutet räkenskapsår) skall omfatta tiden den I maj - den 30 april, den I juli - den 30 juni eller den I september - den 31 augusti.
När redovisningsskyldighet inträder eller räkenskapsåret läggs om, får räkenskapsåret avse kortare tid än tolv månader eller utsträckas att omfatta högst aderton månader. Avkortning av räkenskapsåret får också göras om redovisningsskyldigheten upphör.
Tillimpas brutet räkenskapsår, får omläggning av räkenskapsåret ske till kalenderår. I annat fall får omläggning av räkenskapsåret ej ske med mindre ullstånd därtill ges av länsstyrelsen.
Den som är skyldig att föra räkenskaper i fråga om flera verksamheter av sådant slag som avses i denna lag eller som samtidigt med skyldighet att föra räkenskaper för sådan verksamhet är bokföringsskyldig för annan nöäringsverksamhet skall använda samma räkenskapsår för de olika verksamheterna. Föreligger synnerliga skäl, kan riksskatteverket medge undantag härifrån. För att få samma räkenskapsår för flera verksamheter får omläggning av räkenskapsår ske utan särskilt tillstånd.
Årsbokslut
9 & För varje räkenskapsår skall den löpande bokföringen avslutas med et årsbokslut. Detta består av resultaträkning och balansräkning. Till dessa kan
bilagor upprättas. Årsbokslutet och därtill hörande bilagor skall avfuttas på
svenska i vanlig läsbar form.
När redovisningsskyldigheten inträder eller när grunden för sådan skyldighet ändras, skall balansräkning också utan dröjsmål uppgöras.
10 & Med anläggningstillgång förstås ullgång, som är avsedd att stadigvarande brukas eller innehas i verksamheten. Med omsättningstillgång förstås annan tillgång. Djur är att anse som omsättningstillgång.
Med cen ullgångs anskaffningsvärde förstås, med nedan angivna undantag, utgiften för dess förvärv eller tillverkning och med äteranskaffningsvärde motsvarande utgift om anskaffning skulle ske vid räkenskapsårets utgång
(balansdagen).
Med anskaftningsvärde för djur förstås av riksskatteverket fastställt värde
eller, om dylikt värde ej fastställts, allmänna saluvärdet. För driftbyggnad och
inventarier, som anskaffats före övergång ull bokföringsmässig redovisning, förstås med anskaffningsvärde det ingångsvärde som fastställts vid övergången till sådan redovisning. För tillgång, som efter övergången förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. förstås med anskaffningsvärde det anskaffningsvärde t(avskrivningsunderlag) som enligt
kommunalskattelagens (1928:370) regler beräknas vid förvärvet.
11 § Omsättningstillgång tages upp till högst anskaffningsvärdet. Djur,
jordbruks- och skogsprodukter samt annat varulager får icke upptagas till lägre värde än som överensstämmer med de vid taxeringen gillande lägsta värdena.
Om varulager upptages till lägre värde än anskaffningsvärdet eller, i fråga
om andra inköpta varor än djur, anskaffnings- eller återanskaffningsvärdet i förekommande fall med avdrag för inkurans, skall skillnaden upptagas som
lagetreserv. 12 & Anläggningstillgång tages upp till högst anskaffningsvärdet. Fast egendom, som åsätts taxeringsvärde, får dock upptagas till deua värde även
om taxeringsvärdet överstiger anskaffningsvärdet. I anskaffningsvärdet får
inräknas utgifter för värdehöjande förbättringar av tillgången, vilka nedlagts under räkenskapsåret eller balanserats från tidigare räkenskapsår. Om anläggningstillgång upptages ull högre värde än det, vartill den är uppförd i närmast föregående balansräkning med tillägg för utgifter för värdehöjande förbättring av tillgången under räkenskapsåret, skall anges med vilket belopp höjning skett. 13 & Fordran som är osäker, tages upp till belopp, varmed den beräknas
inflytu. Värdelös fordran får ej tagas upp som tillgång.
14 & Resultaträkningen skall i sammandrag redovisa samtliga intäkter och kostnader i verksamheten under räkenskapsåret samt lämna en med hänsyn
till verksamhetens förhållanden uttfredsstätlande redovisning för hur räken-
skapsårets resultat uppkommit. För resultaträkningen används med de avvikelser som betingas av verksamhetens art och omfattning nedan intagna schema. Kompletterunde poster ges beteckningar som tydligt anger vad som ingår i posten. Annan
uppställningstform får användas om den uppfyller de krav som anges i första stycket.
Verksamhetens intäkter
Försäljningssummaun växtprodukter
djur och djurprodukter
skogsprodukter
Övriga intäkter
- Verksamhetens kostnader Resultat före avskrivningar - Avskrivningar Resultat efter avskrivningar + Finansiella intäkter
Utdelning på aktier och andelar Ränteintäkter
- Finansiella kostnader
Räntekostnader Resultat efter finansiella intäkter och kostnader + Extraordinära intäkter —- Extraordinära kostnader Resultat före bokslutsdispositioner + Bokslutsdispositioner
Förändringar i lagerreserv
Förändringar i investeringsfonder
Övriga bokslutsdispositioner, var för sig
Redovisat årsresultat
Vinster och förluster på avyttring av anläggningstillgångar samt avskrivningar och nedskrivningar på sådana tillgångar skall fördelas på samma sätt som motsvarande tillgångar I balansräkningen. Extraordinära intäkter och kostnader skall specificeras till sin art. 15 § Balansräkningen skall i sammandrag redovisa verksamhetens tillgångar och skulder samt eget kapital i verksamheten på balansdagen.
För balansräkningen används med de avvikelser som betingas av verksamhetens art och omfattning nedan intagna schema eller annan uppställningsform som ger en likvärdig överblick över verksamhetens ställning.
I schemat angivna poster skall upptagas var för sig. Kompletterande poster ges beteckningar som tydligt anger vad som ingår i posten. För varje sammandragen post i balansräkningen skall i specificerad bilaga upptagas de
belopp som ingår i posten, om icke postens sammansättning klart framgår av
bokföringen i övrigt.
A Tillgångar bo - Omsättningstillgångar 1. Kassa- och banktillgodohavanden 2. Akucer och andra andelar 3. Obligationer och andra värdepapper 4, Växelfordringar S. Kundfordringar 6. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter
7. > Övriga fordringar
8. Lager av Djur Produkter och förnödenheter 9. Förskott till leverantörer H - Skogskonto och liknande konton, var för sig HE Anläggningstillgångar Insatser i ekonomiska föreningar Lösa inventarier Markinventarier BRN Byggnadsinventurier AN Driftbyggnader Olika slag av markanläggningar
NO Övriga anläggningstillgångar
B Skulder och eget kapital I Kortfristiga skulder 1. Viäxelskulder 2. Leverantörsskulder 3. Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter
4. Övriga kortfristiga skulder
5. Förskott från kunder HH Långfristiga skulder 1. Avsatt till pensioner 2. Andra långfristiga skulder HI Obeskattade reserver 1. Lagerreserv 2. Investeringsfonder 3. Övriga obeskattade reserver, var för sig IV Eget kapital, med angivande av ingående belopp, insättningar eller uttag under räkenskapsåret, redovisat årsresultat samt utgående belopp
Övriga bestämmelser 16 § Om det behövs för att ge en överblick över tillämpat bokföringssystem, skall beskrivning upprättas över bokföringens organisation och uppbyggnad,
över använda hjälpmedel och deras funktion samt över bokföringens konton
och deras användning tkontoplan).
Används automatisk databehandling i bokföringssystemet, skall beskrivning enligt första stycket kompletteras med systemdokumentation och behandlingshistorik i den mån det behövs för att man utan svårighet i
efterhand skall kunna följa och kontrollera de enskilda posternas behandling
och företagna bearbetningar inom systemet.
All beskrivning och dokumentation som avses I första och andra styckena
är räkenskapsmatertal.
17 §& Verifikationer, bokföringsböcker och annat räkenskapsmaterial kan
utgöras av
I. material i vanlig läsbar form,
2. film eller annat material med registreringar i mikroskrift som kan läsas med förstoringshjälpmedel,
3. hålkort, hålremsa, magnetband eller annat material med registreringar som genom omedelbar utskrift kan tagas fram i form som avses I I och 2.
Material som avses i första stycket 3 får oj användas för sammanfattningar av huvudbokföringen eller samtidigt för både verifikationer och grundbok-
föring.
Material som avses i första stycket 2 och 3 får användas endast om det kan anses säkerställt, att registreringarna är varaktiga, att registrerade uppgifter är lätt ätkomliga samt att materialet bevaras på betryggande sätt.
18 § Allt räkenskapsmaterial skall bevaras i ordnat skick inom landet under minst tio år från utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades. Vad nu sagts gäller också avtal och andra handlingar av särskild betydelse för utt belysa verksamhetens ekonomiska förhållanden.
Skyldighet att som räkenskapsmaterial bevara material enligt 17 8 första stycket 3 upphör, om registrerade uppgifter på betryggande sätt förs över till vanlig läsbar form celler till film eller annat material med registreringar i mikroskrift som kan läsas med förstoringshjälpmedel.
Om särskilda skäl föreligger, får länsstyrelsen för visst fall tillåta, att räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form förstörs före utgången av den I första
stycket angivna tiden. Materialet skall därvid under betryggande former
mikrofilmas eller kopieras på likvärdigt sätt. Kopiorna skall ordnas så att sökta uppgifter lätt kan återfinnas och läsas samt bevaras under den tid som
äterstår av den i första stycket angivna tiden.
19. $ Mot myndighets beslut enligt denna lag förs talan hos regeringen genom besvär.
1. Denna lag träder i kraft den I januari 1980. Länsstyrelsen får dock före nämnda dag pröva ansökan om tillstånd enligt 8 § tredje stycket eller 18 § wredje stycket, såvitt avser tid efter utgången av år 1979. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning på medgivande enligt 8 § fjärde stycket.
2. Genom lagen upphävs iordbruksbokföringslagen (1951:793). Före-
kommer i lag eller annan författning hänvisning ull töreskrift. som ersatts
genom bestämmelse i den nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmel-
sen.
3. Den som är redovisningsskyldig enligt den äldre lagen får för räkenskapsår som börjat före den nva lagens ikraftträdande fullgöra sin skyldighet i enlighet med den äldre lagen.
4. Tillämpas räkenskapsår som avviker från 88 första stycket, skall det räkenskapsår som börjar löpa närmast efter lagens ikraftträdande avkortas eller förlängas så att därefter följande räkenskapsår kommer att överensstämma med föreskrifterna i nämnda paragraf.
2¶Förslap till Lag om ändring i bokföringslagen (1976:125)
Härigenom föreskrivs att I $ bokföringslagen (1976:125) skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande Iydelse Förestagen Wvdelse
NI
l
Näringsidkare är bokföringsskyldig enligt denna lag. Detsamma gäller aktiebolag, handelsbolag och ekonomisk förening, även om bolaget eller föreningen ej utövar näringsverksamhet.
Fnskild person som driver jordbruk Den som är skyldig att för inkomst eller skogsbruk är & på grund därav av jordhrukstastighet föra räkenskaper bokföringsskyldig enligt denna lag. enligt jordbruksbokföringslagen Hyr enskild person ut byggnad eller (1978:000) är ej bokföringsskyldig för del av byggnad föreligger bok- inkomsten enligt denna lag. Hyr föringsplikt på grund därav endast enskild person, dödsbo, stiftelse eller om verksamheten är att anse som ideell förening ut byggnad eller del av hotell- eller pensionatrörelse eller byggnad föreligger bokföringsplikt omfattar mer än två lägenheter som på grund därav endast om verksamregelmässigt uthyres och ej utgör del heten är att anse som hotell- cher av egen bostad. pensionatrörelse eller omfattar mer
än två lägenheter som regelmissigt
uthyres och ej utgör del av egen
bostad.
Staten, kommun, lundstingskommun, kommunalförbund, församling och kyrklig samfällighet är ej bokföringsskyldiga enligt denna lag.
Bestämmelserna i 11 och 13-21 §§ Bestämmelserna i 11 och 13-21 §§
äger e) tillämpning på enskild närings- behöver e) tillämpas av näringsidkare idkare som driver sin verksamhet utan i vars verksamhet den ärliga bruttoombiträde av Hera än två ärsanställda sänninessumman normalt understiger personer och i vars rörelse den artliva ett gränsbelopp som motsvarar 20 bruttoomsättningssumman — understi- gånger der enligt lagen (1962:381) om ger 200 000 kronor. allmän försäkring hestämda basbhe-
loppet. för den sista månaden av
räkenskapsåret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.
! Senaste lydelse 1976:991.
3¶Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)
Härigenom föreskrivs att 37§ I mom. och 56 § I mom. taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.
378 Nuvarande Ivydelse
I mom. Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning uppgilter(kontrolluppgifter)för nästföregående kalenderår avlämnas
på sätt framgår av följande uppställning:
Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften skall avse skall avse
3. Försäkringsanstalt Den som från anstalten Utgivet belopp. Har till och understödsförening. eller föreningen uppburit följd av personskada utpgibelopp. ej understigande vits — skattepliktigt — en- 200 kronor för hela året, på gångsbelopp skall särskilt grund av försäkring av anmärkas om skatteplikden art att skatteplikt för tigt engångsbelopp utpibeloppet föreligger, dock vils tidigare på grund av att om livränta utgivits till samma skada. Om så är följd av personskada upp- fallet skall angivas belopgift skall kimnas även om pets storlek och utbetallivräntebelopp som icke är ningsåret. av skattepliktig natur.
Föreslagen lydelse
I mom. Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning
uppgifter(kontrolluppgifter)för nästföregående kalenderår avlämnas
på säll framgår av följunde uppställning.
UppuBgiftsskyldig Vem uppgilten Vad uppgiften skall avse skall avse
3. Försäkringsanstalt Den som från anstalten Utgivet belopp. Har till och understödstörening. eller föreningen uppburit följd av personskada utgibelopp, ej) understigande vits — skattepliktigt = en- 200 kronor för hela året, på gångsbelopp skall särskilt grund av försäkring av anmärkas om skatteplikden art att skatteplikt för tigt engångsbelopp utgibeloppet föreligger. dock vils tidigare på grund av att om livränta utgivits ull samma skada. Om så är följd av personskada eller fallet skall angivas belop-
I Lagen omtryckt 1971:399. Senaste Ivdelse av lagens rubrik 1974:773. 2 Senaste Ivdelse 1977:280.
— 42
om ersättning. utgått på — pes storlek och utbetal-
grund av kollektiv sjukför- ningsäret.
säkring. uppgift skall läm-
nas även om belopp som
icke är av skattepliktig
natur och som för hela året
överstiger 200 kronor.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
I mom? För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt denna lag riktigt och fullständigt fullgjorts eller för att eljest bereda beskattningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut om taxering eller eftertaxering må taxeringsrevision äga tum hos envar deklarations- eller
uppgiftsskyldig. dock att sådan revision ej må äga rum hos myndighet celler
annat organ. som avses i 46 £ första stycket.
Taxcringsrevision må jämväl verkställas hos den som bedriver förmed-
lingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet, att uppgifter av betydelse för taxeringskontrollen kunna hämtas ur anteckningar celler andra handlingar. som föras vid verksamhetens bedrivande.
Vid taxeringsrevision må granskning ske av räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikattoner ävensom av korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande verksamheten.
Taxeringsrevision får verkställas för kontroll även av det löpande beskattningsårets räkenskaper och handlingar.
Vid taxeringsrevision hos bokför- Vid taxeringsrevision hos skattingspliktig skattskyldig må även — skyldig som är bokföringsskyldis enliut verkställas - kassainventering och — bokföringslagen (L9?6:125) eller skylgranskning av varutager samt maski- == dig att föra räkenskaper entiet jordner och andra för stadigvarande bruk bruksbokföringslagen (1978:000) må avsedda inventarier. även verkställas kassainventiering
och granskning av varulager samt
maskiner och andra för stadigva-
rande bruk avsedda inventarier.
Denna lag träder i kraft den I januari 1980. De nya bestämmelserna i 37 §1 mom. tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning för 1980 års taxering.
3 Senaste Ivdelse 1974:773.
4¶Förslag till Lag ont ändring i förordningen (1955:257) om inventering av varulager för inkomsttaxeringen
Härigenom föreskrivs att rubriken till förordningen (1955:257) om inventering av varulager för inkomsttaxeringen samt 18 förordningen skall ha nedan angivna lydelse.
Lag om inventering av varulager för inkomsttaxeringen
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse
NN
Skattskyldig. som är pliktig föra Skattskyldig, som är bokföringshandelsböcker. skall i inventariet för skyldig enligt bokföringslugen varje i lagret ingående post av utll- (1976:125), skall i inventariet för gångar, avsedda för omsättning eller varje I lagret ingående post av till-
förbrukning i rörelse, angiva an- gångar, avsedda för omsättning eller
skaffningsvärdet eller dagspriset å förbrukning i rörelse, angiva anbalansdagen — (återanskaffningsvir- skalfningsvärdet eller dagspriset å det; dock att skattskyldig som så balansdagen — (återanskalfningsvärönskar i stället må angiva utförsälj- det. dock att skattskyldig som så ningspriset, under förutsättning att önskar i stället må angiva utförsäljanskaffnings- eller återanskaffnings- ningspriset. under förutsättning att värdet kan på godtagbart sätt anskaffnings- eller återanskaffningsframräknas med utgångspunkt från värdet kan på godtagbart sätt framdet sålunda angivna priset. räknas med utgångspunkt från det
sålunda angivna priset.
Tillimpar skattskyldig regelmässigt annan tillförlitlig värderingsmetod än i första stycket sägs. må den skattskyldige angiva värdena enligt nämnda metod. under förutsättning att anskaffnings- eler återanskaffningsvärdet å inneliggande varulager kan på uttförlithgt sätt framräknas med utgångspunkt
från de i inventariet angivna värdena.
(Se vidare anvisningarna.)
Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
5¶Förslag till bag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)
dels att 198 samt punkt 6 av anvisningarna tll 22 § och punkt I av anvisningarna vill 508 skall ha nedan angivna lydelse,
dels att vill anvisningarna till 21.8 skall fogas en ny punkt, 16, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
19 us!
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt ullfalliv make eter vad som förvärvats genom arv. testamente, fördel av oskift bo eller gåva.
vinst ä icke yrkesmässig avviuring av lös egendom i andra fall än som avses
i 35 3 eller 4 mom...
vinst I svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premicobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotter eller vid vinstdragning på utländska premiecobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;
ersättning. som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring. tagen (1954:243) om vrkosskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring ullfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för är eher utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag etler särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts. till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete efter under militärtjänst-
göring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år. ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall ullfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 8 I eller 2 mon, så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeständsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;
ersättning på grund av an- ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder — svarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mel- som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorgani- Jan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen — sationer eller enligt avtal som träffats
I Senaste Iydelse 1977-270,
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iyvdelse
utgår under de första trettio dagarna mellan Lantbrukarnas riksförbund av den tid den skadade är arbetsoför- och försäkringsanstalt samt godkänts mögen och beräknas så att crsätt- av. statens jordbruksnämnd. i båda ningen uppgår för insjuknandedagen tallen ull den del ersättningen utgår till högst 30 kronor och för övriga under de första trettio dagarna av dagar till högst 6 kronor för dag: den tid den skadade ir arbetsoför-
mögen och beräknas så att ersätt-
ningen uppgår för insjuknandedagen
till högst 30 kronor och för övriga
dagar till högst 6 kronor för dag:
belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring:
ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att hänföra ull intäkt av jordbruksfasughet. av annan fastighet eller av rörelse eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra ull någon av nämnda förvärvskällor:
vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel. som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat:
ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år:
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, I den mån givaren enligt 20 § eller punkt S av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp:
stipendier till studerande vid undervisningsanstalter etler eljest avsedda för mottagarens utbildning:
studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbidrag, återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår ull deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag.
allmänt barnbidrag:
lön efter annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt:
kontantunderstöd. som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel:
Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse
handikappersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;
kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension:
kommunalt bostadstillägg till handikappade;
bostadstillägg som avses i kungörelserna (1968:425) om statliga bostadstill-
lägg ull barnfamiljer och (1973:379) om statskommunala bostadstillägg:
sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstftelse ur medel. för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen:
gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse. till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen:
kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar till 21-$
16. Förmån av fit grupplivförsäk-
ring, avtalsgruppsjukförsäkring och
trygghetsförsäkring vid arbetsskada
enligt grunder som fastställts i avtal
mellan Lambrukarnas riksförbund
och försäkringsanstalt och som god-
käns av statens jordbruksnämnd utgör
inte skattepliktig intäkt av jordbruks-
fastighet.
ull 228
6". Avdrag för värdeminskning av tillgång som avses i punkterna 3-5 åtnjutes endast av skattskyldig ägare av tillgången, om ej annat följer av andra och tredje styckena.
Har arrendator eller annan nyttjanderättshavare haft kostnad för ny-, tilleller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring av fastighet. som han innehaft med nyttjanderätt, och blir jordägaren omedelbart ägare till vad som utförts, får nyttjanderättshavaren åtnjuta avdrag enligt avskrivningsplan med 10 procent av hela anskaffningskostnaden för täckdike och med 5 procent av hela anskaffningskostnaden för annan tillgång än som avses i
2 Senaste lydelse 1972:741.
2 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 441
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse tredje stycket. Dessutom äger nyttjanderättshavaren rätt till avdrag enligt punkt 3 nionde stycket i enlighet med vad där föreskrives. Har arrendator eller annan nyttjunderättshavare haft kostnad för anskaffande av tillgång, som enligt punkt 3 tredje stycket eller punkt 4 tredje stycket
ej inräknas i anskaffningskostnad för byggnad eller markanläggning, eller av
maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. som han innehar med nyttjanderätt, och blir jordägaren omedelbart ägare till vad som anskaffats, får nyttjanderättshavaren åtnjuta avdrag enligt bestämmelserna i punkt 5. För det beskattningsår då nyttjan- Har nvttjänderättshavaren erhållit derätten upphör får nyttjanderätts- = ersätviung av jordägaren för vad som havaren göra avdrag för den det av anskaffas, får nvttjänderättshavaren unskaffningskostnaden för vilken han på en gång göra avdrag för den det av icke tidigare ätnjutit avdrag. anskäffmineskostnaden för vilken han icke tidigare ätnjutit avdrag. dock icke med högre belopp än ersättningen. För
det beskattningsår då nvyttjande-
rätten upphör får nyttjanderättshavaren göra avdrag för vad som äterstår oavskrivet av anskaffmningskostnaden.
till 50. $
1.3 Den skattskyldiges skatteförrnåga bedömes med hänsyn, å ena sidan, till hans inkomst och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han kan anses hava behövt till nödigt underhåll för sig, själv och för make och otörsörida barn texistensminimun). Såvida icke särskilda förhållanden till annat föranleda, skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena under hela beskattningsåret. Särskilda förhållanden varom nyss sagts få anses föreligga t. ex. i det fall att en skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller upphört med sådant arbete, i följd varav inkomsten utslagen på hela året understigit existensminimibeloppet; i sådana fall bör existensminimum bedömas med hänsyn till den tid inkomsten åtnjutits. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddetar närmare föreskrifter om bestämmande av existensminimum enligt de grunder som anges i det följande. Existensminimum i det särskilda fallet bestäms med ledning av normalbelopp för existensminimum. Normalbeloppen utgöra för ensamstående skattskyldig nittiofem (95) procent, för sammanlevande makar etthundrasextiofem (165) procent och för varje barn fyrtio (40) procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381)om allmän försäkring för december månad året före det
3 Senaste lydelse 1977:41.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse kalenderår som föregår taxeringsåret. Normalbeloppen skola anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och lägges ull normalbeloppen.
Normalbeloppen för existensminimum äro i första hand avsedda för skattskyldiga. vilkas inkomst huvudsakligen härflutit av förvärvskiällan tjänst.
Vid bestämning av avdrag för Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existens- nedsatt skatteförmåga vid existens-
minimum skall såsom inkomst av minimum skall såsom inkomst av tjänst upptagas den skattskyldiges tjänst upptagas den skattskyldiges
bruttointäkter — inklusive de bi- bruttointäkter — inklusive de bi-
inkomster den skattskyldige må inkomster den skattskyldige må hava åtnjutit — I förekommande fall hava åtnjutit — i förekommande fall minskade med sådana nödiga utgif- minskade med sådana nödiga utgif-
ter för inkomstens förvärvande, för ter för inkomstens förvärvande. för vilka den skattskyldige vid taxering vilka den skattskyldige vid taxering
äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter, äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter,
som den skattskyldige crlagt för som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- sådan pensionsförsäkring eller sjukeller olycksfallsförsäkring, som ta- eller olycksfallsförsäkring, som ta-
gits I samband med tjänst, eller gits I samband med tjänst, eller
avgifter, som den skattskyldige i avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensioner- egen eller efterlevandes pensioner-
ing annorledes än genom försikring, ing annorledes än genom försäkring,
eller kostnader för resor till och från eller kostnader för resor till och från
arbetet. Utgöres inkomsten av liv- arbetet. Utgöres inkomsten av livränta, varom i 32 § 2 mom. förmäles, ränta, varom i 32 § 2 mom. förmäles, skall livräntan inräknas i inkomsten. skall Hvräntan inräknas i inkomsten
med oreducerat belopp. Även sådan med oreducerat belopp. Även sådan
livränta till följd av personskada som livränta till följd av personskada som
icke är av skattepliktig natur skall icke är av skattepliktig natur skall
inräknas i inkomsten. Barnbidrag inräknas I inkomsten. Vid bestämmedriknas icke i inkomsten. ning av avdrav för nedsatt skatteför-
måga vid existensminimum skall hän-
syn vidare tagas till om den skattskyl-
dive uppburit skattefri ersättning på
grund av kollektiv Sjukförsäkring.
Barnbidrag medräknas icke i inkom-
sten.
Fråga om avdrag i andra fall för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum får bedömas med särskilt beaktande av att en riktig uppskattning
Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse verkställes av inkomstförhällandena. speciellt med hänsyn till den omfauning, vari naturaförmåner må hava åtnjutits, och dessa förmåners värde.
Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall den skattskyldiges existensminimum anses hava I motsvarande mån understigit normalbeloppet, t. ex. om en ogift skattskyldig haft gemensamt hushåll med anhöriga eller andra eller om en skattskyldig åtnjutit särskild förmån i form av billiga livsförnödenheter eller andra liknande förmåner. 1 regel torde anledning överhuvud icke föreligga att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum åt s. k. hemmasöner cHer hemmadöttrar. Icke heller må avdrag medgivas, om den skattskyldige ägt tillgångar: dock att härvid bortses från sedvanliga husgeråd, möbler och kläder, arbetsredskap, mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet osv. Å andra sidan må existensminimum beräknas hava överstigit normalbeloppet, om den skattskyldige haft utgifter för underhåll av make och barn, med vilka han icke levt tillsammans under beskattningsåret. Existensminimum för den skattskyldige må jämväl i annat fall bestämmas högre än normalbeloppet, om särskilda skäl därtill föranleda.
Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala skattemyndigheten åtnjutit befrielse från eller nedsättning av den preliminära skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, bör vid prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga
avvikelse icke ske från det av förstnämnda myndighet fastställda existens-
minimibeloppet, såvida icke nva omständigheter framkommit; såsom exempel å dvlika omständigheter må nämnas att den skattskyldige äger tillgångar, varom den lokala skattemyndigheten saknat kännedom, etter att den skattskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut.
Har den skattskyldige icke haft högre inkomst än det för honom beriknade existensminimibeloppet och har detta befunnits bero av förhållande, varom i 50 § 2 mom. tredje stycket förmäles, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga medgivas med så stort belopp, att den skattskyldige icke påföres beskattningsbar inkomst. Har den skattskyldige rätt att åtnjuta skattereduktion enligt 2 & 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272), skall avdrag för nedsatt
skatteförmåga beräknas med beaktande härav.
Är inkomsten högre än nyss sagts men icke så stor, att inkomsten minskad med skatten därå uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga beviljas med så stort belopp, att större skatt icke kommer att uttagas än att inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.
Nedsatt arbetsförmåga skall anses föreligga jämväl i det fall att den
skattskyldige på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller eljest av psykiska skäl har svårt att förvärva normal arbetsinkomst.
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1. De nya bestämmelserna i 19 § och punkt 16 av anvisningarna till 218 uillämpas första gången vid 1979 års taxering.
2. De nya bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 22 § och punkt I av anvisningarna till 50 § tillämpas första gången vid 1980 års taxering.
3. De nya bestämmelserna i punkt 16 av anvisningarna till 218 äger
tillämpning även beträffande skattskyldig, som enligt lagen (1972:742) om
ikraftträdande av lagen (1972:741) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) alltjämt redovisar inkomst av jordbruksfastighet enligt kontantmässiga grunder. Därvid skall punkten I ovan äga motsvarande tillämpning.
6¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
Härigenom föreskrivs att 3 § 2 mom. lagen (1951:763) om beräkning av
statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst! skall ha nedan angivna
Ivdelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
3S$
2 mom. I fråga om inkomst av jordbrukstfastighet skola lagens bestämmelser gälla endast följande intäkter. nämligen:
1) intäkt genom ersättning för skada å växande skog på grund av brand eller annan därmed jämförlig av den skattskyldiges åtgöranden oberoende anledning samt intäkt genom avyttring av skog och skogsprodukter, om avverkningen framtvingats av brand, stormfällning, torka, insektsskador eller dylikt eller av vattenuppdämning eller framdragande av kraftledning,
allt under förutsättning att intäkten icke föranlett avdrag för insättning å
skogskonto;
2) intäkt i form av engångsersätt- 2) intäkt i form av engångsersätt-
ning vid upplåtelse eller upphörande ning vid upplåtelse eller upphörande av nyttjanderätt eller servitutsrätt av nyttjanderätt eller servitutsrätt och vid överlåtelse av nyttjande- och vid överlåtelse av nyttjanderätt, rätt; intäkt i form av ersättning som utgår
vid avräkning enligt 9 kap. 23 § jorda-
halken samt intäkt för jordägare avse-
ende värde av förbättring som nyttjän-
derättshavare bekostat;
3) intäkt, som uppkommit genom att egendom tagits I anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eler eljest avyttrats under sådana
förhållanden att dylik tvångsförsäljning måste anses vara för handen, under
förutsättning att intäkten icke föranlett avdrag för insättning å skogskonto
eller för avsättning till särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier
och lagertillgångar:
4) intäkt i form av skadestånd eller annan ersättning avseende inkomst-
bortfall till följd av skador och intrång å fastigheten. som föranletts av
industriell eller därmed jämförlig verksamhet;
5) intäkt vid avyttring av djur i samband med upphörande av djursköt-
sel:
6) intäkt vid avyttring i samband med upphörande av jordbruksdrift av för stadigvarande bruk i jordbruksfastigheten avsedda maskiner eller andra
I Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:860. 2 Senaste lydelse 1976:346.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen tvdelse inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag äro att hänföra till byggnad. ävensom av varor och produkter i jordbruksfastigheten:
samt
7) intäkt. som uppkommit därigenom att avsättning till särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar återförts till beskattning under sådana förhållanden at, därest det återförda beloppet i stället utgjort köpeskilling för de förlorade tillgångarna, köpeskillingen enligt 5) eller
6) ovan skulle ansetts såsom ackumulerad inkomst, dock att ränta som
tillägges det återförda beloppet icke skall anses utgöra sådan inkomst.
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången I fråga om 1978 års taxering.
7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:323) om ikraftträdande av lagen (1973:322) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m. m.
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1973:323) om ikraftträdande av lagen (1973:322) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m. m. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse
Har vid den taxering till kommunal inkomstskatt eller till statlig inkomstskatt som skett år 1973 celler tidigare år skattskyldigs inkomst av rörelse beräknats på annat sätt än enligt bokföringsmässiga grunder, gäller 3 § denna lag.
Inkomst av rörelse skall anses ha beräknats på annat sätt än enligt bokföringsmässiga grunder, i den mån hänsyn icke tagits till in- och utgående lager, fordringar eller skulder, och underlåtenheten i detta avseende kan antagas vara hänförlig till sedvänja inom näringsgren, särskild ovana vid bokföringsmässig redovisning eller annan liknande omständighet.
Har inkomsten av rörelse vid Har inkomsten av rörelse vid taxering som skett efter är 1973 men taxering som skett senast år 1978
senast år 1978 beräknats på annat beräknats på annat sätt än enligt sätt än enligt bokföringsmissiga bokföringsmässiga grunder och avgrunder och avser inkomsten ren- ser inkomsten renskötselrörelse,
skötselrörelse, äger den som övergår äger den som övergår till bokföringstill bokföringsmässig redovisning mässig redovisning tillämpa bestämvillämpa bestämmelserna i 3 a 8. melserna i 3 a 8.
Skattskyldig, som vid övergången redan beräknar inkomst av renskötselrörelse enligt bokföringsmässiga grunder, skall upptaga ingående lager. fordringar och skulder med ledning av närmast föregående balansräkning.
Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I Senaste lydelse 1976:925.
8¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt
Härigenom föreskrivs att punkt I av anvisningarna till 2 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt! skall ha nedan angivna lvdelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
Anvisningar
ull 28
1." Verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig intäkt av jordbruksfastighet. av annan fastighet eller av rörelse enligt
kommunalskattelagen (1928:370). Som yrkesmässig verksamhet räknas även
realisation av levande och döda inventarier i jordbruksfastighet, även om intäkten därav icke är skattepliktig enligt kommunalskattelagen. Som yrkesmässig räknas även omsättning av produkter från eller uthyrning enligt 28 fjärde stycket av fastighet som avses i 24 § 2 eller 3 mom. kommunal-
skattelagen och annan verksamhet i vilken varor eller tjänster omsätts under
rörelseliknande former.
Den som yrkesmässigt omsätter tjänst som avses i 10 § första stycket 2 eller 4 anses bedriva yrkesmässig bvyggnadsverksamhet. Sådan verksamhet omfattar även tjänst som den skattskyldige utför eller låter utföra på fastighet som för honom utgör lagertillgång i förvärvskällan rörelse enligt kommunalskattelagen. Som lagertillgäång i byggnadsverksamhet skall dock enligt denna lag ej räknas fastighet som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen och som av den skattskyldige stadigvarande brukas som bostad eller för fritidsändamål.
Försäljning av inventarier. material, avfallsprodukter eller liknande varor i verksamhet som icke medför skaltskyldighet anses ej som yrkesmässig. Som yrkesmässig anses dock försäkringsföretags omsättning av vara som övertagils i samband med skadereglering, finansieringsföretags omsättning av vara som enligt köpeavtal återtagits av företaget. Som yrkesmässig anses alltid Omsättning av vara som vid förvärvet eller införseln har varit undantagen från skatuteplikt enligt 8 8 1. Tillhandahållande av kost åt personal anses som yrkesmässig verksamhet endast när det sker i serveringsrörelse.
Utgivning av program eller katalog för verksamhet som ej medför skattskyldighet anses icke som yrkesmässig.
Utländsk företagare anses bedriva yrkesmässig verksamhet här i landet även när han omsätter varor som han lagt i lager eller förvärvat inom eller infört till landet för leverans efter montering. installation eller annan tjänst eller inom landet tillhandahäller byggnadsentreprenad eller annan tjänst.
Föreligger skattskyldighet för utländsk företagare, som icke är bosatt eller
I fagen omtrsekt 1969:237. Senaste Ivdelse av lagens rubrik 1974:885. "I .vdelse enligt prop. 1978/79:33.
Nuvarande lydelse Vi le Iydet Föreslagen öreslagen lydelse lydel
icke stadigvarande vistas här i landet eller, om fråga är om juridisk person. icke har fast driftställe här i landet. skall företagaren företrädas av on av länsstyrelsen godkänd representant. Sådan representant skall enligt fullmakt
av den utlindske företagaren som ombud för företagaren svara för redovis-
ningen av skatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i övrigt företräda den utländske företagaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Länsstyrelsen kun kräva, att säkerhet skall ställas för skattens betalning. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos representanten.
Verksamhet som staten eller kommun bedriver för att uteslutande tillgodose eget behov räknas som yrkesmissig endast när den drives i bolagsform eller liknande. Detta gäller även vid ekonomiskt samgående mellan staten och kommun eller mellan kommuner för verksamhet som avser visst gemensamt ändamål. Med kommun förstås även landstingskom-
mun.
Bedriver staten, kommun celler kommuner var för sig eller gemensamt verksamhet som icke uteslutande tillgodoser egna behov, räknas verksamheten, när den ej drives i bolagsform eller liknande, som yrkesmässig ull den del den avser annat än egna behov. Som yrkesmässig verksamhet anses alltid
statens järnvägars befordran av varor, postverkets befordran av varor i
diligensrörelsen samt postverkets befordran av postpaket och gruppkorsband. Som yrkesmässig verksamhet anses vidare alltid kommuns omsättning av vara som avses i 8§4, transport i samband med renhållning eller omhändertagande och förstöring av vara.
Om särskilda skäl föreligger kan regeringen förordna att statlig verksamhet. som avser eget behov och som ej enligt sjunde eller åttonde stycket är att anse som yrkesmässig, tills vidare skall anses utgöra yrkesmässig verksamhet.
Verksamhet som medlem i sameby
utför enligt rennäringslagen
(1971:437) för samebyns räkning anses
ej som Yrkesmässig.
Denna lag träder i kraft den I januari 1979. De nya bestämmelserna
tillämpas på tillhandahållande som sker efter ikraftträdandet.
Utdrag BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1978-11-02
Närvarande: statsministern Ullsten. ordförande, och statsråden Sven
Romanus. Mundebo. Wikswöm. Friggeho, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg,
Hansson, Entund, Lindahl, Winther. De Geer. Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam
Föredragande: statsrådet Mundebo
Proposition med förslag till en ny jordbruksbokföringslag,. m. m.
1¶Inledning
Redovisningsskyldigheten inom jordbruks- och skogsnäringarna är reglerad i jordbruksbokföringslagen (1951:793). Lagen hör närmast hemma på skatteområdet vilket dock inte hindrar att den i allt väsentligt bygger på vad som tidigare gällde för handelsbokföringen enligt 1929 års bokföringslag (1929:117). År 1976 ersattes sistnämnda lag med en ny bokföringslag (1976:125). Den nya lagen skall i princip tillämpas av alla näringsidkare. De näringsidkare som är skyldiga av föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen omfattas dock inte av den nya bokföringslagen.
Mot bakgrund av den utveckling som har skett på redovisningsområdet och behovet av att anpassa jordbruksbokföringslagen till dagens redovisningskrav tillsattes i början av år 1977 utredningen tB 1977:03) om bokföringen inom jordbruket!
Utredningen avlämnade i december 1977 betänkandet (Ds B 1977:8) En ny jordbruksbokföringstag. Förutom ett förslag ull en ny jordbruksbokföringslag innehåller betänkandet förslag till vissa ändringar av taxeringslagens (1956:623), TL. bestämmelser om skyldighet att avlämna kontrolluppgifter. Betänkandet - som också innehåller en redogörelse för gällande rätt för beskattning av jordbruksfastighet — bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgets av bokföringsnämnden, riksskatteverket (RSV), lanibruksstyrelsen, skogsstyrelsen. hovrätten
över Skåne och Blekinge, kammarrätterna i Stockholm och Jönköping,
'Utredningsman regeringsrådet Sture Lundell.
linsstyrelserna I Stockholms. Östergötlands, Malmöhus. Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län. mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05), Föreningen auktoriserade revisorer, Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer, Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (ERE) Svenska revisorsamfundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges ftastighetsägareförbund, Sveriges jordägareförbund. Taxeringsnämndsordtförandenas riksförbund (TOR), Tjänstenvännens centralorganisation (TCO) samt Viänerskog ek. för.
Yuranden över betänkandet har dessutom inkommit från länsstyrelserna i
Kalmar, Hallands. Skaraborgs, Värmlands och Örebro län, delegationen för
företagens uppgiftslämnande (DEFU) samt från Sveriges föreningsbankers förbund.
LR]. Sveriges föreningsbankers förbund och Sveriges jordägareförbund
har hänvisat ull yttrande av Lantbrukarnas skattedelegation.
En sammanställning av remissyutrandena över förslaget ull en ny jordbruksbokföringstag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.
Jag avser att i detta lagsuftningsärende ta upp utredningens förslag till en ny jordbruksbok föringstag. Utredningen har också föreslagit vissa ändringar av bestämmelserna om skyldighet att utan anmaning avlämna kontrolluppgifter enligt 37 § TL. Utredningen har bl. a. föreslagit att den nuvarande uppgiftsplikten för uppköpare av olika jordbruksprodukter skall avskaffas. Jag har erfarit ati frågor om skyldigheten av lämna kontrolluppegifter när det gäller jordbruks- och skogsprodukter kommer att behandlas inom ramen för det s.k. RS-projektet, dvs. det förberedelsearbete för reformeringen av taxeringsorganisationen i första instans som bedrivs gemensamt av RSV och statskomoret. Enligt min mening bör ställningstagandet på denna punkt anstå I avvaktan på resultatet av detta arbete inom RS-projekter. Utredningens förslag + denna del har därför lämnats utanför den följunde framställningen.
Den I juli 1978 infördes genom avtal eu särskilt socialt försäkrinesskydd för lantbrukare. Deua försäkringsskydd omfattar tre delar, nämligen arbetsskadeförsäkring. grupplivförsäkring och gruppsjukförsäkring. Det förutsattes i samband med att deua försäkringssystem infördes att de skatterätisliga frågorna skulle lösas senare och att det därvid skulle vara naturligt att anknyta till de beskattningsregler som gäller för motsvarande försäkringar på
arbetsmarknaden (se prop. 1977/78:154 s. 70). Eftersom dessa nva försäk-
ringsfoörmer redan har börjat ullämpas är det angeläget av de skattemässiga frågorna blir lösta så snart som möjligt. Jag kommer i det följande aut lämna förslag till en sådan skattemässig reglering.
Jag kommer vidare att tå upp ett par frågor som gäller beskattningsreglerna vid arrendeförhåltanden. Riksdagen har. med anledning av en motion i saken. begärt att regeringen skall lägga fram förslag om vidgade möjligheter alt få tillämpa reglerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad
inkomst. Enligt den år 1972 införda jordabalken skall det ske en ekonomisk
uppgörelse mellan jordägare och arrendator. inte bara, som tidigare var fallet, när arrendeförhållande upphör utan också i samband med ant arrendeavtal förlängs. F. n. far särskild skatteberäkning inte ske för ersättningar som utgår i samband med förlängning av arrendeavtal. Jag kommer i det följunde att föreslå att reglerna om särskild skatteberikning anpassas till de civilrättsliga bestämmelserna. Samtidigt förestår jag en viss kompleuering av reglerna för inkomstbeskattningen av en arrendator som under arrendetiden uppbär ersättning från jordägaren.
Svenska Samernas Rikstörbund (SSR) har i en skrivelse ull regeringen begärt vissa lagändringar som har samband med den reform av beskattningen av rennäringen som genomfördes år 1976. Jag kommer att behandla eu par av de frågor som SSR har aktualiserat. Den ena frågan gäller beräkningen av ingängsvärdet för stamdjur i samband med övergång till bokföringsnväissig redovisning. Den andra frågan gäller uttag av mervärdeskatt på vissa ersättningar till medlem i sameby.
2¶Bokföringen inom jordbruket
2.1 Inledning
Inkomst av jordbruk med binäringar och av skogsbruk hänförs vid
inkomstbeskattningen tull inkomstslaget jordbrukstasuighet. En grundlärgande regel vid denna beskattning är att inkomsten skall beräknas separat för varje förvärvskälla. I inkomstslaget jordbruksfastighet behandlas varje fastighet, fasvighetsdet elter komplex av fastigheter som i ägarens eller brukarens hand är att anse som en förvaltningsenhet som en förvärvs-
källa.
Tidigare skulle inkomst av jordbruksfastighet redovisas enhiut den s. k. kontantprincipen. Denna redovisningsprincip innebär i huvudsak alt kontanta inkomster och naturaförmåner under ett beskattningsår tas upp som bruttointäkt och att avdrag får göras för sådana kostnader som har betalats under beskattningsåret.
År 1951 tillkom regler som gjorde det möjligt att redovisa inkomst av
Jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder. Vid denna redovis-
ningsmetod beaktas inte bara kontanta inkomster och utgifter utan även s. k. balansposter. dvs. varufoördringar, varuskulder och lager vid beskattningsårets början och vid dess slut. Avdrag för kostnader för byggnader och inventarier medges här i form av värdeminskningsavdrag.
En förutsättning för att inkomsten vid taxeringen skulle beräknas enligt bokförinesmissiga grunder var att jordbrukaren följde föreskrifterna i den samtidigt utltkomna förordningen (1951:793)om skyldighet för vissa idkare av tordbruk eller skogsbruk at föra räkenskaper som underlag för taxering rubriken senare ändrad ull ”jordbruksbokförinestlagen”.
Redovisninegsskyldigheten enligt jordbruksbokförinestagen är i allt väsent-
ligt reglerad på samma sätt som tidigare gällde för handelsbokföringen enligt
1929 års boktöringslag. En viktig skillnad är emellertid aut denna redovis-
ningsskyldighet inte medför de civilrättsliga verkningar som följer av redovisningsskyldighet enligt allmän bokförinpslag.
År 1972 beslöts om en genomgripande reform av jordbruksbeskattningen (prop. 1972:120, SKU 1972:67, rskr 1972:343, SES 1972:741-747). Reformen innebar att det skulle ske en obligatorisk övergång från kontantmiässig till bokföringsmässig inkomstredovisning. Denna obligatoriska övergång till bokföringsmässig redovisning har skett i etapper och det nya systemet skall
tillämpas av samtliga jordbrukare senast fr. 0. m. 1980 års taxering. 1972 års
reform av jordbruksbeskattningen innebar betydelsefulla ändringar i det materiella regelsystemet och en anpassning till de principer för bokföringsmässig redovisning som gäller för inkomstslaget rörelse. Det bör nämnas att Jordbruksbokföringslagen endast i mycket begränsad omfattning berördes av
1972 års reform. Regelsystemet i jordbruksbokföringslagen bygger alltså
fortfarande i allt väsentligt på vad som gällde tidigare enligt 1929 års
bokföringslag.
1929 års bokföringslag har efter evt omfattande utredningsarbete ersatts av
en helt ny bokföringslag (prop. 1975:104, LU 1975/76:15, rskr 1975/76:205,
SFS 1976:125) som trädde i kraft den I januari 1977. Genom den nya
bokföringstlagen har det skapats etui modernt och grundläggande system för all redovisning. Lagen skall i princip tillimpas av alla näringsidkare. Ett uttryckligt undantag gäller emellerud bl. a. för enskild person som driver jordbruk eller skogsbruk, dvs. för sådana näringsidkare som omfattas av jordbruksbokföringslagen. Vid utformningen av reglerna i den nya bokföringslagen har man lagt stor vikt vid att försöka tillgodose olika skattemässiga aspekter. Detta är särskilt tydligt i fråga om de regler som gäller för verifikationshanteringen och årsbokslutet.
Inom jordbruks- och skopsnäringarna har utvecklingen på redovisningsområdet i allt väsenihgt följt det mönster som gäller för näringslivet i övrigt. Jordbruksbokföringslagen har emellertid inte anpassats till denna utveckling. Som jag nyss har antytt bygger denna lag fortfarande i stora delar på vad som
tidigare gällde för handelsbokföringen enligt 1929 års bokföringslag. Regel-
systemet I jordbruksbokföringslagen är med andra ord föråldrat, vilket är vill nackdel både för det allmänna och för jordbrukarna själva. Det bör också observeras att de nuvarande reglerna medför att själva bokföringsurbetet i vissa avseenden blir onödigt betungande.
Det var mot bakgrund av den nu beskrivna utvecklingen som den nyss nämnda utredningen tullkallades. I betänkandet föreslås att den nu gällande jordbruksbokföringeslagen från år 1951 skall ersättas av en helt ny jordbruks-
bokföringslag. Lagförslaget är utformat så att det i första hand tillgodoser de
krav som från taxeringsmissiga utgångspunkter kan ställas på ett redovisningssystem inom jord- och skogsbruksnäringarna. Denna utgångspunkt har emellertid inte hindrat utredningen från att i betydande utsträckning knyta
an till vad som gäller enligt den nya bokföringslagen.
Utredningens förslag har remissbehandlats. Bland renussinstanserna räder det enighet om att den nuvarande regleringen av redovisningsskyldigheten inom jord- och skogsbruksnäringarna är i stort behov av en modernisering. När det sedan gäller den teknik som man bör begagna ste av för avt få ull stånd en sådan modernisering går uppfattningarna isär.
Jag delar utredningens och remissinstansernas uppfattning att den nuvarande jordbruksbokföringslagen är föråldrad och anser att den så snart som möjligt bör ersättas med eu nytt system. I det följande kommer jag att redogöra för min syn på hur denna reform bör genomföras.
2.2 Behovet av en särskild jordbruksbokföringslag
Utredningens förslag innebär att redowvisningsplikten för enskilda jordbrukare skall regleras i en särskild författning och att rättsverkningarna av denna redovisningsplikt skall begränsas ull beskattningsområdet. I dessa avseenden innebär utredningens förstag alltså ingen ändring i förhållande ull vad som nu giller.
Vid remissbehandlingen har det från flera håll riktats kritik mot denna uppläggning. Man har i stället förordat att jordbrukarna förs in i den nya bokföringslagens regelsystem. En sådan ordning har ansetts naturlig av flera skäl. Flera remissinstanser har pekat på att den nya bokföringslagen är så allmänt avfattad att den utan större ändringar bör kunna tillämpas även inom Jordbruks- och skogsniäringarna. De som företräder denna uppfattning hänvisar också till att utvecklingen på redovisningsområdet inom dessa näringsgrenar har följt samma utveckling som inom näringslivet i övrigt. Det anses därför inte finnas skäl att ha två mer eller mindre parallella regelsystem som anger hur redovisningsskyldigheten skall fullgöras. Andra remissinstanser har godtagit förslaget att redovisningsskyldigheten tör de enskilda jordbrukarna skall regleras i en särskild lag. Som stöd för denna uppfattning har bl.a. åberopats att denna redovisningsskyldighet bör ha en snävare innebörd än vad som gäller för andra näringsidkare - man har ansett att rättsverkningarna bör vara begränsade tull skatteområdet.
För egen del vill jag anföra följande. En utgångspunkt för utredningens arbete har varit att inom de ramar för tillämpningsområdet som anges i den nu gällande jordbruksbok föringslagen skapa ett modernt och ändamålsenligt redovisningssystem för de enskilda jordbrukarna. Utredningen har från denna utgångspunkt utformat ett regelsystem i vilket man i första hand har försökt att tillgodose de taxeringsmöässiga aspekterna. Med hänsyn bl. a. till de speciella driftsförhållandena inom jord- och skogsbruksniäringarna och till den omständigheten att borgenärsintrosset hir inte gör sig gällande på samma sätt som inom andra näringsgrenar anser jag det vara naturligt med en sådan uppläggning. Min uppfattning är alltså av man när der gäller uillämpningsområdet och rättsverkningarna av redovisningsreglerna i princip inte bör
frångå den ordning som har gällt alltsedan den nuvarande jordbruksbokföringslagen infördes år 1951. Utgångspunkten bör alltså vara att det i första hand är de taäxeringsmöässiga aspekterna som skall ullgodoses.
Redan det förhällandet att syftet med den nu aktuella regleringen inte är detsamma som för den allmänna bokföringslagstiltningen valar enligt min
mening för att man bör bibehålla en särskild jordbruksbokföringslag. Därtill
kommer att även praktiska skäl talar för en sådan lösning. Även om det i stor utsträckning går att samordna bestämmelserna med vad som gilter enligt den nya bokföringslagen finns det nämligen eu behov av att reglera åtskilliga frågor på jordbrukssidan enligt ett särskilt mönster. Med den teknik som har använts vid utformningen av den nya bokföringslagen skulle det bli mycket tyngande att i denna införa specialregler för en begränsad grupp näringsidkare. Jag vill ullägga atv det inte från något håll har gjorts gällande att det från taxeringssynpunkt skulle innebära några nackdelar att ha bestämmelserna samlade i en särskild författning.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört har inom budgetdepariementet
uppriättats ett förslag ull ny jordbruksbokföringslag,.
De regler som har tagits upp i departementsförslaget överensstämmer I stor utsträckning med vad utredningen har föreslagit. De ändringar som föreslås i förhållande till utredningsförslaget är främst föranledda av påpekanden under remissbehandlingen. Min kommentar till bestämmelserna kan dirför göras relativt kortfattad. I övrigt får jag hänvisa till betänkandet.
2.3 Förslaget till en ny jordbruksbokföringslag
Innan jag behandlar förslaget i detalj vill jag först ta upp en fråga av
övergripande natur.
Den fråga det gäller är sambandet mellan jordbruksbokföringslagen och den nya bokföringslagen. Utredningens uppfattning är att det inte bör möta något hinder för en näringsidkare som är bokföringsskyldig enligt den nya bokföringslagen för en viss verksamhet att tillämpa den lagens bestämmelser även för inkomst av jordbruksfastighet. Denna uppfattning kan ses mot bakgrund av att den nya bokföringstagens regler i vissa avseenden är mer
långtgående än vad som föreslås i jordbruksbokföringslagen. - För egen del
anser jag det inte vara lämpligt med en sådan valfrihet. Inte minst från taxeringsmässiga utgångspunkter är det nämligen angeläget att den skattskyldige för sin jordbruksverksamhet tillämpar et och samma redovisningssystem och samma värderingsregler för tillgångarna i årsbokslutet. En sådan ordning gör det dessutom lävare av jämföra resultatet mellan olika beskattningsår och skapar större stadga i själva bokföringsarbetet.
Lagen har liksom i utredningens förslag fått rubriken ”jordbruksbokför-
ingslag”. Från remisshåll har påpekats att denna rubrik är missvisande
eftersom lagen närmast faller in under skatteområdet och därför har en mer
begränsad räckvidd än en allmän bokföringslag. Aven om det kan finnas visst
fog för en sådan krivik anser jag detvinte lämpligt att ändra den beteckning som har använts allt sedan 1972 års reform av jordbruksbeskattningen. Även den nya lagen bör alltså få rubriken ”jordbruksbokföringslag”.
De två första paragraferna I lagförslaget bör - t likhet med vad som välter enligt den nya bokföringslagen — föregås av rubriken "Inledande bestämmel- Ser”.
Paragrafen innehåller bestämmelser som anger vilken personkrets som omfattas av skyldigheten att föra räkenskaper, syftet med och verkningarna av lagregleringen samt en avgränsningsregel för skyldigheten att upprätta årsbokslut.
Enligt första stycket gäller skyldigheten att föra räkenskaper enligt jordbruksbok föringslagen för enskild person och dödsbo som äger eller brukar jordbruksfastighet. Denna bestämning av personkretsen skiljer sig på eu par punkter från vad utredningen har föreslagit.
Vid remissbehandlingen har det från eu par håll påpekats att även den som
arrenderar ut en jordbruksfastighet bör omfattas av jordbruksbokföringsta-
gen. Med hänsyn ul att de arrendeavgifter som ägaren av fastigheten i et sådant fall uppbär skall beskattas under inkomstslaget jordbruksfastighet är det enligt min mening naturligt att jordbruksbokföringslagen skall omfatta även sådana arrendefall. Av lagtexten bör därför framgå att lagen skall ullämpas av enskild person som äger eller brukar en jordbruksfastighet. 1 anslutning till deta förtydligande vill jag tillägga aut när det gäller att allmänt bestämma gränserna för jordbruksbokföringslagens ullämpningsområde bör ledning kunna hämtas från det skatterättsliga inkomstbegreppet. En gränsdragning från denna utgångspunkt innebär att jordbruksbokföringslagens bestämmelser skall tillämpas för all sådan verksamhet i vilken intäkterna skall beskattas som inkomst av jordbruksfastighet.
Enligt en uttrycklig bestämmelse i den nya bokföringslagen gäller denna cj för ”enskild person som driver jordbruk eHer skogsbruk”. Utredningen har påpekat att detta uttryckssätt får anses omfatta även dödsbo efter person som drivit jordbruk eller skogsbruk och att begreppet enskild person i utredningens lagförslag har samma innebörd som i den nya bokföringslagen.
Frågan om hur dödsbon skall behandlas har berörts även vid remissbehandlingen. Det har bl.a. påpekats att om dödsbon skall omfattas av bestämmelserna måste detta komma ul! direkt uttryck i lägtoxten. Med den utformning som lagtexten har fått i utredningens lagförslag och även i den nya bokföringslagen har det nämligen ansetts vara oklart vad som gäller. Ett förtvdligande på denna punkt har ansetts nödvändigt också av den anledningen att vissas. k. äldre dödsbon vid beskattningen skall följa de regler som gäller för handelsbolag. Det bör ulläggas att det vid remissbehandlingen har rått delade meningar om vilket av de två regelsystemen som dessa äldre 3 Riksdagen 1978/79. I samt. Nr 44
dödsbon skall följa.
För egen det vill jag i denna fråga anföra följunde. Jag detar utredningens uppfattning att det iden nya bokföringslagen gjorda undantaget för enskild person som driver jordbruk eller skogsbruk bör anses innefatta även et dödsbo efter sådan person. Då emellerud varken lagtext eller förarbeten vill den nya bokförmaslagen ger ett direkt stöd för on sådan tolkning bör det ske ett förtydligande på denna punkt.
När det blir aktuellt för eu dödsbo att redovisa inkomst från jordbruksfasvighet torde det så gott som undantagslöst vara fråga om fall där den avlidne har ägt eller brukat fastigheten. Det torde vara utomordentligt sällsynt att ett dödsbo son inte tidigare drivit jordbruk eler skogsbruk får ullstånd att förvärva en joördbruksfastighet eller nytillträder eu jordbruksarrende. Enligt nin mening föreligger det dock inte sakliga skäl för att vid bestämmandet av tördbruksbokförineslagens ullämpningsområde göra åtskillnad mellan det ena eller det andra slaäget av dödsbon.
Jag föreslar därför avv man i det inledande stycket i I 8 jordbruksbokförineslagen slår fast att också dödsbo som äger eller brukar en jordbruksfasvighet är skyldigt aut föra räkenskaper för sin inkomst från fastigheten. Denna
avgränsning innebär att även s.k. äldre dödsbon — dvs. sådana oskittade
dödsbon som vid beskattningen skall behandlas enligt de bestämmelser som gäller för handelsbolag - kommer att falla in under jordbruksbokförineslagens tillämpningsområde. Jag anser detta vara en lämplig ordning. Lannat fall skulle ett dödsbo kunna bli tvunget att byta regelsystem trots att verksam heten utåt sett bedrivs i oförändrade former. Detta skufle vara till nackdel inte bara för dödsboet utan även från taxermgssynpunkt.
Jag vill i detta sammanhang göra viterhgare et förtydligande. Det har vid remissbehandlingen påpekats att det inte är ovanligt att makar som äger en jordbruksfastighet gemensamt bedriver verksamheten i form av eu enkel bolag. Eftersom uttrycket ”enskild person” rent språkligt inte täcker sådana fall har det ansetts kunna uppstå tveksamhet om vilket regelsystem son skall ullämpas. Det är enhat min mening uppenbart att joördbruksbokförineslagen skalt omfatta även det fallet att verksamheten bedrivs gemensamt av två makar. Jag anser det sakna betydelse I sammanhanget om verksumheten därvid måhända kan anses ha drivits it ”enkelt bolag”. — Jag vill med anledning av ett påpekande vid reniissbehandlingen tillägga att der naturligtvis inte möter något hinder mot att ha en gemensam redovisning när verkamheten bedrivs av flera personer ullsammans.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört har i departementsförslaget utsagts
att skyldigheten att föra räkenskaper gäller för enskild person, som äger eller brukar en jordbruksfastighet. samt för dödsbo som äger eller brukar sådan fastighet. Denna beskrivning av den personkrets som skall omfattas av jordbruksbokförineslagen överensstämmer ultså inte helt med den nu gällande lydelsen av motsvarande undantagsbestämmelse i I $ andra stycket första meningen i den nya bokförineslagen. För utt uppnå samstämnighet
mellan de båda lagarna bör sistnämnda regel ändras. Förslag om en sådan följdändring har utarbetats efter samråd med chefen för justitiedepartemen-
tet.
I detta sanymanhang aktualiseras fragan om ev förtydligande bör ske också av undantagsbestämmelsen i I $ andra stycket andra meningen i den nya bokföringslagen. Jag erinrar om att jag denna dag lägger fram förslag om inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder i inkomstslaget annan fastighet m. m. tprop. 1978/79:42). Beträffande uthyrning av fastighet gäller enligt nyssnämnda undantagsbestämmelse att enskild person som hyr ut
byggnad eller del av byggnad är bokföringsskyldig för verksamheten, om
uthyrningen är att anse som botell- eller pensionatrörelse eter omfattar mer än två lägenheter som regelmässigt hyrs ut och inte utgör del av egen bostad.
Även på denna punkt är det alltså oktart om undantagsregeln är tillämplig
också på dödsbo efter person som har omfattats av regeln.
Av förarbetena till undantagsregeln framgår att det med hänsyn utl bl. a. hyresgästernas intresse har ansetts angeläget att all egentlig uthyrningsverksamhet omfattas av bokföringsskyldighetiprop. 1975-104 s. 140), Från denna synpunkt är det alltså ovidkommande om uthyraren är enskild person eller dödsbo eller annan juridisk person, vars bokföringsskyldighet i övriga avseenden följer samma regler som giäller för fysiska personer, t. ex. suftelse och ideell förening.
Ifter samråd med chefen för justitiedepartementer föreslår jag att undantagsbestämmelsen I I 8 andra stycket andra meningen i den nya bokföringslagen ändras så att den omfattar, förutom enskild person. dödsbo, stiftelse och ideell förening.
Vid remissbehandlingen har påpekats att frågan om bokföringesskyldiehetens omfattning har betydelse för utlämpningen av vissa författningar på
skatteområdet. Länsstyrelsen i Östergötlands län har fäst uppmärksamheten
på all bestämmelserna om kassatnventering och granskning av varulager
MM. Mm. vid taxeringsrevision i 56 § I mom. sista stycket TIL. sam föreskrit-
terna I den s.k. inventeringsförordningen - förordningen (1955:257) om inventering av varulager för inkomstiaxeringen — endast gäller för bokförmesplikvga näringsidkare. Enligt länsstyrelsens mening bör dessa regler nu utvidgas ull att omfatta även enskilda jordbrukare.
Med anledning av dessa påpekanden vill jag anföra följande. Genom de ifrågavarande bestämmelserna i 56 § I mom. TL har den fiskala sidan fått möjligheter att vid taxeringsrevision hos bokföringspliktig skattskyldig verkställa kassamventering och att granska varulager samt maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda imventarier. Den angivna begränsningen ull ”bokförinespliktig skatiskvidig” förklaras av att besvimmelserna förutsätter att den skattskyldige har eu ordnat redovisningssystem för bokföringsmässig redovisning. Genom den obligatoriska övergången till bokföringsmässtg redovisning av inkomst av joördbrukstfastighet och skyvldigheten av föra räkenskaper enligt den nya jordbruksbokföringslagen kommer
det ant skapas förvutsävningar för att bestämmelserna skall kunna tillämpas också när det gäller enskilda jordbrukare. Jag anser att der finns eu behov av alt kunna Gllämpa bestämmelserna även för desså och föreslår avt de nämnda bestämmelserna I 56 & I mom. FL ändras I enlighet med vad jag nu har
sie. När det gäller frågan om att utvidga ullämpningsområdet för den s. k.
inventeringstlörordningen är jag av en annan uppfattning. Föreskrifterna I denna författning är utformade speetellt med tanke på varutagerhanteringen hos rörelsedrivande närmgsidkare. Dessa föreskrifter kan inte utan vidare ullämpas för värdesättningen av - ofta hemmaproducerade — lagertillgångar i jordbruk. Mot denna bakgrund och då jag f.n. inte är beredd att ta ställning ull om det verkligen finns eu behov av särskilda inventeringsföreskrifter för Jordbrukets del har jag lämnat denna fråga åt sidan. = Däremot bör det göras en redaktionell ändring 1 den ifrågavarande författningen, Enligt fagtexten (1 Strälter invemeringstförordningen för skattskyldig ”som är pliktig att föra handelsböcker”. Jag förestår att detta uttryck ersätts med ”bokföringsskyldig
enligt bokföringslagen (1976:125)Y”. Enligt utredningens förslag är räkenskaperna avsedda att tjäna som
”underlag för taxeringen”. Peta uttryckssätt har kritiserats vid remissbe-
handlingen. Man har menat att en sådan ändamålsbeskrivning är alltför snäv eftersom räkenskaperna skalt bilda underlag inte bara för inkomst- och
förmögenhetstaxeringen utan också för beräkning av mervärdeskatt och för redovisning av källskatt. Enligt RSV:s mening bör räkenskaperna dessutom vara upplagda på ett sådant sätt art skattemyndigheterna får möjligheter att bedöma om skyldigheten av lämna kontroluppgifier fullgörs på rätt sätt.
Jag vill med anledning av denna kriuk erinra om att eu av de främsta motiven för att man på jordbruks- och skogsbrukssidan bör ha en särskild reglering vid sidan av den allmänna boktöringslagen, är just möjligheterna att därigenom kunna wa hänsyn till den speciella skattesituationen. Utredningens huvuduppgift har också varit att för Joördbruks- och skogsniiringarna skapa evt redovisningssysten som på ett ändamålsenligt sätt tillgodoser det allmännas olika skatteintressen. Utredningen har emellertid inte funni
anledning att förestå särskilda föreskrifter för att säkra underlaget för 1. ex. mervärdeskatte- eller källskatteredos isningen. Inte heller jag har funnit av
detta skulle vara nödvändigt. Som utredningens lagförslag är utformat får det enligt min mening anses täcka de krav som kan ställas på ev redovisningssystem som skall villämpas generellt av enskilda personer som bedriver
jordbruk eller skogsbruk. Den av utredningen föreslagna ändamälsbeskriv-
ningen — som I. ö. har sin motsvarighet i den nu gällande jordbruksbokföringslagen — bör därför kvarstå.
Andra stycker innehåller en bestämmelse som anger vilka näringsidkare som skall vara undantagna från skyldigheten att upprätta ärsbokstut.
Utredningens förslag på denna punkt innebär att näringsidkare 1 vars
verksamhet den ärliga bruttoomsätningssumnman normalt understiger
200-000 kr. blir undantagna från skyldigheten att upprätta årsbokslut. Enhet den motsvarande regeln i den nva bokföringslagen behöver årsbokslut inte upprättas av enskild näringsidkare som driver sin verksamhet utan biträde av flera än två årsanställda personer och i vars rörelse den årliga bruttvomsättningssumman understiger 200-000 kr. I sin motivering till förslaget har utredningen framhällit att flertalet av de mindre jordbruken är tamiljejordbruk där arbetet utförs av familjemedlemmarna och av det därför inte är lämpligt att, såsom har skett i den nya bokföringslagen. ta hänsyn vill antalet årsanställda I verksamheten. Det föreslagna gränsvärdet på 200000 kr. medför enligt utredningen att dev heh övervägande antalet jordbruk kommer att undantas från skyldigheten att upprätta ärsbokslut.
Utredningens förslag att anknyta gränsvärdet för skyldigheten av upprätta årsbokslut till en bruttvomsiättningssumma uttryckt I et fast penningvärde har vid remissbehandlingen kriuseras från flera häll. Man har 1 stället förordat att gränsvärdet sätts i relavion ull eu visst antal basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. LRF har föreslagit att gränsvärdet sätts till 25 basbelopp.
För egen del vill jag anföra följande. Hikhet med vad som gäller enligt den nya bokförineslagen bör de mindre näringsidkarna enligt min mening vara
undantagna från skyldigheten att upprätta årsbokslut. När det gäller avt göra
en avgränsning av denna grupp kan man tänka sig olika lösningar. Utredningen har diskuterat möjligheterna att göra gränsdragningen med utgångspunkt I en viss arealstorlek på jordbruket eller efter fastighetens taxeringsvärde. Med hänsyn ull de störa variationerna mellan jordbruk i olika delar av landet när det gäller arcaler och taxeringsvärden har utredningen inte ansett det vara lämpligt att utnyttja en sådan teknik. Den av utredningen föreslagna metoden att anknyta gränsvärdet för skyldigheten att upprätta årsbokslut till den ärliga bruttoomsiättningen är emellerud enligt min mening inte heller den helt invändningsfri. Det sammanhänger med att brutvomsättningssumman i ett och samma jordbruk av olika anledningar kan variera högst väsenthegt från år tll är. Det kan då bli en ren tillfällighet om årsbokslutsbestämmelserna skall tillämpas eller ej. Trots invändningar av deta slag är jag av den uppfattningen att en gränsdragning baserad på bruttoomsättningen är den mest ändamålsenliga lösningen. Med en smidig ullämpning av en sådan regel bör det också gå att undvika eller mildra olägenheter av det slag som jag nyss har nämnt.
Min uppfattning är alltså att skyldigheten att upprätta arsbokslut bör anknytas till bruttoomsättrningen på jordbrukstastigheten. Jag delar den vid remissbehandlingen framförda uppfattningen att det är en klar fördel om man kan undvika att en omsättningsökning som enbart återspeglar penningvärdets fall utlöser en mer omfattande redoövisningsskyldighet. Som har Förestagls sker deva enklast genom au gränsvärderanknyts till ett visst antal basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Jag förordar att det införs en regel som innebär att skyldigheten att upprätta årsbokslut inträder när den
ärliga bruttoomsättningssummian överstiger 20 basbelopp. I dagens penning-
värde innebär detta att gränsvärdet blir 252 000 kr. Med denna gräns kommer
endast en mindre del av nänngsidkarna på jord- och skogsbrukssidan att omfattas av ärsbokslutsbestämmelserna. Huikhet med utredningen anser jag all gränsvärdet i vissa fall bör kunna överskridas utan att detta skall medföra skyldighet att upprätta årsbokslut. Jag tänker närmast på det fallet av bruttoomsättningen eu år av en ullfällighet — beroende t. ex. på att det har
skett en omfattande skogsavverkning på fastigheten - överstiger gränsbelop-
pet. Kan den skattskyldige I eu sådant fall visa att der inte är fråga om en bestående omsättningsökning bör han inte vara tvungen att upprätta årsbokslut. För tydlighetens skull vill jag nämna att uttrycket ”bruttoomsättningssumma” är hämtat från avgränsningsregeln i I 8 fjärde stycket i den nya bokföringslagen och att det bör ges samma innebörd som 1 sistnämnda lag. Det innebär att poster som ligger utanför räkenskaperna men som skall behandlas som intäkter i skattehänsceende — 1. ex. värdet av bostadsförmån och bilförmån — ej omfattas av detta begrepp. I övrigt hänvisar jag till de anvisningar ull ledning för tolkningen av begreppet bruttoomsättning som har utfärdats av bokföringsnämnden (KFS 1977:13 och BFN:35).
Efter samråd med chefen för justitiedepartementet föreslår jug att det införs
en motsvarande ordning även i den nya bokföringslagen. Den nuvarande avgränsningsregeln i I X fjärde stycket i den nya bokföringslagen bör alltså ersättas Med en regel som motsvarar vad jag nyss har förordat för jordbrukets del. Jag vill erinra om att en sådan ändring i den nya bokförimagslagen har ställts i utsikt i ett tidigare sammanhang (se prop. 1976/77:18 s. 16).
Det fredie stycket behandlar frågan om de rätstga verkningarna av
skyldigheten att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringstlagen.
Enligt utredningen skall jordbrukarnas skyldighet att föra räkenskaper enligt jordbruksbokförinegslagen inte medföra de ”eivilrättstiga verkningar” som följer av den allmänna bokföringslagstiftningen. Med uttrycket ”civilrättsliga verkningar” torde utredningen ha menat att det 1 åtskilliga författningar på det civilrättsliga området finns bestämmelser där det i olika avseenden ställs särskilda krav på de näringsidkare som är bokföringsskyldiga. Det bör i sammanhanget påpekas att den nuvarande jordbruksbokföringslagen innehåller en bestämmelse enligt vilken skyldigheten att föra räkenskaper enligt den lagen ”vid ullämpning av allmän lag icke skall anses innebära att näringsidkaren är pliktig att föra handelsböcker”.
Jag anser i likhet med utredningen att det finns behov av en uttrycklig
bestämmelse om rättsverkningarna även i den nya lagen. Den bör utformas efter förebild av den nyss refererade bestämmelsen i den nuvarande jordbruksbokföringslagen. Som hovrätten över Skåne och Blekinge har påpekat bör uttrycket ”allmän lag” ersättas med uttrycket ”annan lag”.
ha
Paragrafon innehåller vissa allmänna bestämmelser om hur redoöovisningsskyldigheten skall fullgöras.
Enligt första stvehet skall redovisningsskyldigheten fullgöras på sätt som -med iakttagande av vad som är allmänt brukligt inom jordbruks- och skogsbruksnäringarna - överensstämmer med god redovisningssed. Vidare har det föreskrivits att RSV skall lämna råd och anvisningar för hur denna redovisningsskyldighet skall fullgöras.
Från remisshåll har föreslagits att det första ledet i detta stycke, som i sak överensstämmer med utredningens förslag. utformas på ett sådant sätt att det
med större tydlighet framgår att redovisningen enligt jordbruksbokföringslagen skall tillgodose do taxeringsmässiga aspekterna.
Jag har inte funnit skäl att tillgodose detta önskemål. Jag vill erinra om att utredningens förslag i denna del bygger på bestämmelserna i 2 § i den
nuvarande jordbruksbokföringslagen och att syftet med den nu föreslagna
lagregleringen är detsamma som tidigare. Genom föreskriften i det första stycket att räkenskaperna skall bilda underlag för taxeringen anser jag att man ullräckhgt tydligt har markerat jordbruksbokföringslagens anknytning till skatteområdet.
Det bör i sammanhanget framhållas att den andra föreskriften i detta stycke
= att det skall ankomma på regeringen eller RSV att lämna råd och anvisningar för hur redovisningen skall fullgöras — är direkt föranledd av denna anknvining till skatteområdet. Vid remissbehandlingen har från et par häll päpekars att det inte är lämpligt att tillägga bokföringsnämnden uppgiften att lämna anvisningar för ullämpningen av en lag som i första hand är avsedd utt tillgodose de taxeringsmässiga aspekterna. Jag delar denna uppfattning. Bokföringsnämnden är ett auktoritativt expertorgan för rena bokförings- och redovisningsfrågor och har till uppgift att främja utvecklingen av god redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning. Nämndens organisation är anpassad till dessa arbetsuppgifter och bör enligt min mening inte ändras för att speciellt kunna beakta olika skattemiässiga Intressen i den enskilda jordbrukarens redovisning. Det ligger enligt min mening närmare till hands att tillägga RSV denna uppgift — särskilt med hänsyn ull att verket har att allmänt främja on riktig och enhetlig tillämpning av föreskrifterna på skatteområdet genom råd och anvisningar. Det är också den lösning som RSYV för sin del har förordat. Jag vill tillägga att vad jag nu har föreslagit inte innebär att bokföringsnämndens uttalanden skulle sakna betydelse för hur jordbruksbokföringslagen skall tillämpas och för hur RSV skall utforma sina räd och anvisningar. Genom jordbruksbokföringstagens hänvisning till begreppet god redovisningssed torde det tvärtom bli så att boktföringsnämndens uttalanden i redovisningsfrägor kommer att få en avgörande betydelse även för utvecklingen på jordbrukssidan.
Vid remissbehandlingen har länsstyrelsen i Malmöhus län efterlyst regler
som anger hur anskaftningsvärdet för hem maproducerat läger skall beräknas. Jag har inte ansett det vara lämpligt att uppta regler av det slaget i tagförslaget. Det smidigaste sättet är atv RSV med stöd av sitt bemyndigande att lämna anvisningar för hur redovisningsskyldigheten skall fullgöras per jordbrukarna vägledning för hur sädana beräkningar bör utföras.
3 §
Denna paragraf innehåller bl.a. en definition av begreppet altfärshän-
delse.
Bestämmelserna överensstämmer i sak helt med 4 §iden nya bokföringslagen. I förhållande till utredningens förslag innebär detta att departementsförslaget har kompletterats med det i bokföringslagen använda uttrycket "alla förändringar i förmögenherens storlek och sammansättning”. Av förarbetena till den nya bokföringstlagen framgår att den där använda definitionen är avsedd att täcka t. ex. det fallet att det sker eu byte av tjänster mellan två bokföringsskyldiga. Även en sådan transaktion resulterar nämhgen i förändringar I förmögenhetens storlek och sammansättning. Transaktioner av detta slag skall givetvis bokföras även inom jordbruket. Definitionen av affärshändelse i jordbruksbokföringslagen bör därför överensstämma med vad som gäller enligt den nya bokföringslagen.
Med anledning av ett påpekande vid remissbehandlingen vill jag vidare
framhålla att den föreslagna definiuonen av begreppet affärshändelse får anses innefatta även sådana uttag av förnödenheter och produkter från jordbruket eller skogsbruket som görs för att användas för avdragsgilla underhålls- och reparationsarbeten. Sådana uttag innebär nämligen att förmögenhetens sammansättning ändras.
4§
Paragrafen innehäller bestimmelser om verifikationer. De motsvarar vad som gäller enligt 5 §1 den nya bokföringslagen.
F utredningens lagförslag har den nya bokföringslagens bestämmelser om
gemensamma verifikationer utelämnats. Utredningen har som motiv för
detta åberopat att det inom jordbruket mycket sällan förekommer alt affärshändelserna får en sådan omfattning att gemensamma verifikationer behöver användas.
Flera remissinstanser har en annan uppfattning. Det har bl. a. påpekats att det inte är ovanligt att det inom jordbruket förekommer masstörsäljning direkt till konsumenter av potatis och jordgubbar m. m. Enligt LRF är det inte heller ovanligt att försäljningen av sådana produkter sker till självplockare. Mot bakgrund av att det således finns fall där det kan föreligga ett behov av att kunna utnyttja gemensamma verifikationer vill jag inte motsätta mig att bestämmelser härom tas in i den nya jordbruksbokförimgslagen.
6 5
I paragrafen ges bestämmelser om grundbokföring.
Som huvudregel i fråga om tidpunkten för bokföring av fordringar och skulder föreslås enligt andra steker av sådana poster skall bokföras så snart det kan ske sedan faktura efler annan handling, som tillkännager anspråk på vederlag. utfärdats eller mottagits eller sådan handling bort föreligga enligt
god affärssed. Från denna huvudregel har i det medie stycket muagits
undantagsbestämmelser som ger jordbrukaren rätt att använda den s.k. pärmmetoden. Dessa besuimmelser. som överensstämmer med utredningens förslag. innebär att bokföringen av fordringar och skulder får dröja ill
dess betalning sker. En förutsättning för detta är dock att verifikationerna för
obetalda fordringar och skulder ordnas och förvaras för sig så att det
fortlöpande går att få en betryggande överblick över dem. Vid räkenskaps-
ärets utgång skall samtliga då obetalda fordringar och skulder bokföras.
Åtskilliga remissinstanser har uppehållit sig vid frågor som regleras genom dessa bestämmelser. Den vanligaste uppfavningen hos remissinstanserna är att pärmmetoden bör få användas generellt av de näringsidkare som omfattas
av jordbruksbokföringslagen. Remissinstanser som företräder denna stånd-
punkt har hänvisat till au jordbrukarna i allmänhet har väsenthet färre verifikationer i sin verksamhet än andra näringsidkare och utt det inom jordbruket normalt inte förekommer någon fakturering i vanlig mening.
Enligt andra remissinstanser bör enskilda jordbrukare inte få inta en
särställning när det gäller förutsättningarna för av få ullämpa pärmmetoden. Reglerna på detta område bör enligt dessa remissinstanser vara likformiga för samiliga kategorier näringsidkare.
För egen def vill jag anföra följande. Redovisningssituationen för de näringsidkare som kommer att omfattas av den nya jordbrukshbokföringslagen skilier sig på Mera sätt från vad som normalt gäller för andra näringsidkare. Jag vill särskilt peka på att en mycket stor del av de aktiva Jordbrukarna är anslutna till den producentkooperativa föreningsrörelsen. För denna grupp sker flertalet affärstransaktioner i verksamheten direkt med föreningarna och den avgjort viktigaste verifikationen består här av avräkningsbesked som med vissa udsintervall upprättas av föreningarna. Systemet innebär alltså att jordbrukaren normalt anlitar ett och samma företag inte bara för leveranser av egna produkter utan också för sina inköp till verksamheten. Fakturavolymen blir alltså i dessa fall vuerst begränsad. Men även för de ofta mindre jordbruk som inte är anslutna till föreningsrörelsen innebär själva verksamhetens karaktär att antalet fakturor och andra handlingar som innehåller anspråk på vederlag blir begränsat. Från skattemässiga utvångspunkter anser jag det inte möta något hinder mot att pärmmetoden tillåts generellt i jordbruksbokförineslagen. I likhet med vad utredningen har föreslagit bör dock som villkor för att pärmmetoden skall få användas föreskrivas des ant verifikationerna för obetalda fordringar ordnas och
förvaras för sig så att betryggande överblick fortlöpande finns över dom, dets utt samtliga obetalda fordringar och skulder vid räkenskapsårets utgång bokförs.
F paragrafen regleras vissa frågor som berör räkenskapsärets omfattning.
Enligt föreskrifterna i dot frediv stycket får den som tillämpar brutet
räkenskapsår Kigga om räkenskapsåret till kalenderår. I annat fall får omläggning av räkenskapsåret ske endast efter tillstånd av länsstyrelsen.
Vid remissbehandlingen har LRF tagit upp en fråga som berör tillämpningen av sistnämnda regel. Förbundet har påpekat att enligt de riktlinjer som RSYV har dragit upp för tillämpningen av motsvarande regel i den nya bokföringslagen är det i princip inte möjligt av lägga om räkenskapsåret enbart av det skälet att bokföringsbyråernas arbetsbelastning behöver jämnas ut. Med hänsyn till att de bokföringsbyråer som anlitas av jordbrukarna ofta haren mycket sned arbetsbelastning finns det enligt förbundet här ett särskilt behov av att kunna utnyttja brutna räkenskapsär.
Jag vill i anslutning till dessa påpekanden framhålla följande. I ärenden om
tillstånd att gå över till brutet räkenskapsår finns enligt min mening inte skäl
att ullämpa andra normer än vad som gäller enligt den nya bokföringslagen. Jag vill erinra om att ett tungt vägande skäl för att brutna räkenskapsår kom alt accepteras I den nya bokföringslagen var just bokförings- och revistonsbyråernas arbetssituation. Omständigheter av det staget bör därför beaktas även vid tillståndsgivningen enligt iordbruksbokföringstlagen. För att tillstånd tll omläggning av räkenskapsår skall ges bör krävas att det i varje enskilt fall kan visas att det föreligger stora svårigheter att erhålta bokförineshjälp vid en viss tidpunkt.
Paragrafen innehåller vissa allmänna bestämmelser om årsbokslut.
Bestämmelserna avviker på ett par punkter från utredningsförslaget. H detta
har upptagits den nya bokföringslagens föreskrifter om årsbok. Dessa föreskrifter. som innebär att årsbokslutet så snart det kan ske och senast sex månader efter räkenskapsårets utgång skall föras in i en bunden årsbok. har inte tagits med i departementsförslaget. Enligt min uppfattning finns det nämligen inte skäl att från taxeringsmöässiga utgångspunkter införa regler av dewta slag. Årsbokslutet får anses vara säkerställt som underlag för taxeringen inte bara genom TL:s bestämmelser om skyldighet att sörja för att taxeringsunderlaget bevaras utan också genom arkivermgsföreskrifterna 1 188
lagförslaget.
Pen andra avvikelsen i förhållande ull utredningsförslaget består i att
departementsförslaget inte innehåller någon föreskrift om att ärsbokslutet
skall skrivas under av den redovisningsskyldige. Denna avvikelse är föranledd av förslaget att det inte skall ställas nägot krav på bunden
årsbok.
än £S
Paragrafen innehåller bestämmelser om balansräkningen och ett schema för hur denna skalt uppställas.
Med anledning av ett påpekande vid remissbehandlingen har det i departementsförslaget skett en omredigering av de poster som upptagits under rubriken "TI Anläggningstillgängar”.
Ikraftträdande
I betänkandet har föreslagits att den nya jordbruksbokföringstlagen skall träda i kraft den I januari 1979. Med hänsyn till att riksdagen kan fatta beslut i ärendet tidigast mot sluter av är 1978 och då det bör lämnas god tid för att ge information om de nya reglernas innehåll bör de enligt min mening inte träda i kraft förrän den 1 januari 1980. I övrigt bör. som utredningen har föreslagit. jordbruksbokföringslagens ikraftiräidandebesvämmelser utformas i huvudsaklig överensstämmelse med ikraftträdandebestämmelserna till den nya bokföringslagen.
Under fjärde punkten av ikraftträdandebestämmelserna i utredningens förslag har föreskrivits att den som inte är redovisningsskyldig enligt den äldre lagen vid ikraftträdandet av den nya lagen inte behöver upprätta balansräkning.
Mitt förslag innebär att den nya lagen skall träda i kraft först den I januari 1980. Eftersom inkomst av jordbruksfastighet utan undantag skall redovisas enligt bokföringsmässiga grunder senast fr. o. m. 1980 års taxering kommer samtliga jordbrukare att vid den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet vara skyldiga att ullämpa bestämmelserna i den nu gällande jordbruksbokföringslagen. En regel av det slag som utredningen föreslagit fyller därför inte någon funktion och har följaktligen inte tagits med i departemenisförsla-
gel.
3¶Det sociala försäkringsskyddet för lantbrukare
3.4 Inledning
Inom ramen för de belopp, som har tillerkänts jordbruket som kompensation till följd av kostnadsutvecklingen och anpassningen av joördbrukarnas inkomster tll den allmänna imkomstutvecklingen, har under senare är avsaulls vissa belopp för soctala åtgärder. Sålunda har för hudgetäret 1977/78 avsatts 50 milj. kr. för uppbyggnad av ot särskilt försäkringssystem för lantbrukare. Motsvarande belopp för budgetåret 1978/79 uppgår ull 900 milj. kr.
På uppdrag av regeringen lade statens tördbruksnämnd i skrivelse den 20 december 1977 fram förslag rörande principerna för uppbyggnad och administration av bl. a. försäkringssystemet för lantbrukare. Förslaget omtattude ett kompletterande socialt försäkringsskydd som bestod av tre delar, nämligen arbetsskadetörsäkring, erupplivförsäkring och gruppsjukförsäkring. Försäkringsskyddet avsågs att administrativt utformas så att LRF tecknade avtal med en grupp försäkringsbolag som sedan efter sedvunlig skadereglering betalade ut försäkringsersättning.
Sedan skrivelsen hade remissbehandlats förordade regeringen i prop. 1977/ 8054 atttlanibrukarnas särskilda försäkringsskrvdd skulle utformas enligt de grunder som jordbruksnämnden hade föreslagit. Föredraganden framhöll bla. att de skatterättsliga frågorna för motsvarande försäkringar på urbetsmarknaden bereddes inom budgetdepartementet och att det var naturligt att de skatterättsliga frågorna för der sociala försäkringsskvddet på lantbrukets område fick behandlas på samma sätt. Det fanns därför onligt föredragandens mening inte anledning utt avvakta ett slutligt ställningstagande till de skatterättshiga frågorna innan genomförandet av lantbrukarnas försäkringssystem päbörjades. Riksdagen beslutade i enlighet med propositionen (Jol
1977/78:34, rskr 1977/78:348).
Den 29 juni 1978 wäffades försäkringsavul avseende grupplivförsäkring genom avtal (GEA). avtälsgruppsjukförsäkring (AGS) och tryggheistörsäk-
ring vid arbetsskada (TEA) för lantbrukare. Avtalsslutande parter var CRF för
lantbrukarnas räkning samt Folksam ömsesidig hvtförsäkring och Livförsäkringsaktiebolaget Skandia beträffande GLA. Arbetsmarknadsförsäkringar.
sjukförsäkringsaktiebolag beträffande AGS och Arbetsmarknadsförsäk-
ringar, trvgghoetsförsäkring. försäkringsaktiebolag beträtfande TFA.
Fenlighet med bemyndigande av regeringen har jordbruksnämnden - efter samråd med försäkringsinspekuonen — godkänt försäkringsvillkoren.
3.2 Utformningen av det sociala försäkringsskyddet för lantbrukare
Syftet med det särskilda soctala försäkringsskyvddet för lantbrukare är att ge ett kompletterande skydd utöver det som föreligger onligt lagen (1962:381) om alimän försäkring. AFL. och lagen 11976:380) om arbetsskadeförsäkring. LAT. Det kompletterande skyddet avses motsvara det skydd som ansrättda i allmänhet har på grund av kollekuvavtial.
Skyddet omfattar ogna företagare inom jordbruket och sådana familjemedlemmar till dessa företagare som är verksamma inom jördbruksföretaget.
Vissa kvalifikationer skall vara uppfelida med avseende fråmst på företagets
bruttöintäkt och läntbrukarens egen nettoinkomst från jordbruket. Alla som upptyller kraven omfattas automatiskt — dvs. utan egen ätgärd — av skyddet och får en individuell rätt gentemot försäkringsgivaren. Först när ett skadefall inträffar behöver den enskilde försäkrade ge stg ull känna. Den enskilde behöver inte betala några premier. Dessa betalas I stället kollektivt av sådana
medel eller belopp som tillkommer jordbruket enligt de s.k. joördbruksuppgörelserna. I det förstag som låg till grund för skyddets utformning underströk jordbruksniänmnden att de fördelade medlen var att betrakta som jordbrukets cgna medel men att staten hade intresse av att kunna kontrollera utförmningen av försäkringsskyddet eftersom medlen utgick som bidgetanslag. Detta intresse har beaktats genom kravet att försäkringsvillkoren skall godkännas av statens jordbruksnämnd efter samråd med försäkringsinspektionen. Som redan nämnts har jordbruksnämnden godkänt de försäkringsavtal som CRF den 29 juni 1978 har träffat med olika försäkringsbolag om GLA. AGS och TFA för lantbrukare.
Avtalen omfattar fantbrukare som är verksamma I lantbruket som företagare tr. o. m. den kalendermånad lantbrukaren uppnär 16 ärs ålder och t.o.m. kälendermånaden före den under vilken lantbrukaren fyller 65 år. Som lantbrukare räknas också 1 lantbruket verksam make eller maka och sådan sammanboende som enligt 65 KL jämställs med make etter maka samt dekigare I ej handelsbotagstasxerat dödsbo, handelsbolag, kommanditbolag och aktiebolag som driver lantbruk, om delägaren fullgör on arbetsinsats om minst 400 ummar per år tHantbruket och i fråga om aktiobolag innehar minst 107, av aktierna.
Försäkrad enligt GLA och AGS samt ersättningsberättigad enligt TFA är lantbrukare som under något av de två närmast föregående beskattningsåren uppfyllt vart och ett av följande krav:
Db bantbrukaren skall ha varit verksam vid lantbruksföretag. vars kontanta
bruttointäkter exklusive mervärdeskatt från växtprodukter och djur och
produkter därav uppgått till lägst 15 000 kr. Vid beräkning av försäkrings-
grundande bruttointäkt får även efterlikvider hänförbara till försålda växt-
och djurprodukter, skördeskadeersättning och tförsäkringsersättning för
skadade växt- och djurprodukter medräknas. ra Lanbrukarens egen nettointäkt av iordbruksfastighet. i förekommande fall
ökad med utnyttjat imvesteringsavdrag i iordbruket. i självdeklarationen
redovisad som A-inkomst i förvärvskiällan iordbrukstastighet. eter för
delägare i aktiebolag och ej handelsbolagstaserat dödsbo i förvärvskällan
Vänst, skall ha uppgått till lägst 7500 kr. Försäkrad resp. ersättningsbo-
rättigad är också nyetablerad lantbrukare som ej uppfyller de angivna
kraven men som med hänsyn till påbörjad produktion och arbetsinsats
under det aktuella beskattningsäret kan antas komma avv uppfylla dessa
krav.
Försäkringsersättning enligt GLA kan utfalla vid läntbrukarens fränföälle och när lantbrukarens make eller person med vilken han sammanbor avlider.
Vid lantbrukarens frånfälle utgår ersättning till förmånstagare med ett
erundbelopp som fastställs med hänsyn ull lantbrukarens ålder. Grundbeloppet motsvarar tre basbelopp vid en ålder mellan 16 och 54 år och sjunker sedan successivt till ou halvt basbelopp vid 64 års älder. För efterlevande barn under 20 år utgår barntillägg. Avlider laäntbrukarens make eller person som sammanbor med honom utgår orsätutning med 0,25 basbelopp plus barntilllägg.
Ersättning enligt AGS lämnas under tid då sjukpenning eller förtidspen-
sion utgår enligt AF. Undersjukpenningud utgår dagersättning med högst 3 kr. per dag. Månadsersättning under förtidspensionstid bostims med hänsyn till sjukpenninggrundande inkomst och uppgår ull högst OM) kr. per månad.
Vid arbetsskada kan ersättning för förlorad inkomst utgå enligt TEA. Under akut sjukdomstid utgår dagersättning som bestäms schablonmässipt med hänsyn vill storleken av sjukpenninggrundande inkomst. För insjuknandedagen lämnas ersättning med högst 30 kr. och för övriga dagar under den första sjukdomstiden med högst 6 kr. per dag. Efter 30 dagars sjukdom utgår ersättning för faktiskt inkomstbortfall, Under den akuta sjukdomstiden kan ersättning dessutom lämnas för vissa sjukvårdskostnader och andra utgifter. Vid bestående invaliditet kan den skadade ha rätt ull bla. hvränta och ersättning för Ivte och annat stadigvarande men.
Villkoren för AGS och TFA för lantbrukare överensstämmer i allt väsentligt med de villkor som gäller för motsvarande försäkringar på arbetsmarknaden. De kapitalbetopp som utgår enligt GLA för lantbrukare motsvarar hälften av de belopp som kan utgå enligt motsvarande grupplivförsäkring för statliga befattningshavare.
3.3 Nuvarande beskattningsregler m. m.
Det särskilda sociala försäkringsskyddet för lantbrukare innebär att den
som är verksam inom lantbruket får ett kompletterande försäkringsskydd vid sjukdom, arbetsskada och dödsfall utan att göra några egna premicbetalningar. Härigenom aktualiseras två beskattningsfrågor, nämligen hur förmanen av fri försäkring och utfallande försäkringsbelopp skall behandlas
vid inkomsttuxeringen. Dessa frågor bör bedömas mot bakgrund av de beskattningsregler som f.n. giller för andra kollektiva livförsäkringar. sjukförsäkringar och s. k. trvgghetsförsäkringar vid arbetsskada. Av särskilt
intresse är att se hur reglerna är utformade för de kollektiva försäkringar som
tillämpas på arbetsmarknaden, eftersom lantbrukarnas särskilda försäkringsskydd i allt väsentligt överensstämmer med dessa försäkringar.
I sammanhanget bör också beaktas att utformningen av nuvarande beskattningsregler har kritiserats. Civförsäkringsskattekommittén (Fi
1971:07). LSK. har i sitt slutbetänkande (Ds B 1977:4) Kapitalförsäkning m. m. diskuterat behovet av ändringar. Betänkandet har remissbehandlats.
I det följande sammanfattas de avdragsregler som gäller för sådana premier
för kollektiva försäkringar som betalas av den försäkrade själv. Vidare
redogörs för den skauemissiga behandlingen av belopp, som uwtaller på grundav de kollektiva försäkringarna. och av den förmån som en anställd får i de fall då arbetsgivaren bekostar premierna för sådana försäkringar. För arbetsgivaren är i dessa fall premierna I regel avdragsgilla som driftkostnad i förvärvskällan.
Orupplivförsäkrins
Sadana premier för grupplivförsäkring som betalas av de försäkrade själva är tallmänhet avdragsgilla bara inom ramen för det s. k. försäkringsavdraget (46 § 2 mom, KL. För egenföretagare gäller dock numera att premie för sädan erupplivförsäkring som han tecknar i sin egenskap av företagare betraktas söm avdragsgill deftkosnad I förvärvskällan punkt 2 av anvisningarna till 298 och punkt 9 av anvisningarna till 29 § KL). Om den ersättning som kan komma att utfalla på grund av försäkringen utgår efter förmänligare grunder än som gäller för befatiningshavare I statlig tiänst är dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupphvförsäkring för nämnda betfattningshavare avdragsgill som driftkostnad. Den detav prenrien som belöper på den överskjutande förmånen är avdragsgill endast om den ryms inom försäkringsavdraget.
Om en arbetsgivare betalar premier för en grupplivförsäkring som omfattar de anställda gäller onligt 32.83 mom. KL att förmånen av fri grupplivförsäkring inte beskattas hos de anställda. Har förmånen åtnjutis på grund av enskild tiänst och utgatt efter väsentligt förmånligare grunder än som gäller för befattningshavare i statens tjänst. skall den dock tas upp som skattepliktig intäkt ull den del den har utgått efter förmånligare villkor än som gäller för dessa befattningshavare. Grupplivförsäkring utgör kapitalförsäkring i KL:s mening. Det innebär att de holopp som faller ut på försäkringen är skattefria.
Gruppsjuktörsäkring
Premier för gruppsjuktörsäkring som betalas av den försäkrade själv är avdragsgilla bara inom ramen för försäkringsavdraget.
I juni 1971 träffade LÖ och SAF överenskommelse om sjukförmåner för anställda. För ändamålet utformades den s. k. avtälsgruppsjuktörsäkringen (AGS som trädde i kraft i september samma år. Kollektivavtal om AGS har slutits mellan olika LÖ-förbund och SAF och sedermera också inom det kommunala och kooperativa området. Premierna betalas av arbetsgivarna. Enligt 32 §3 mom. KL skall förman av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställs a kollekuvavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisation inte tas Upp som intäkt av tjänst.
Ersättning på grund av sjukförsäkring som har tagits i samband med tjänst är I regel skavepliktig. medan ersättning som utgär på grund av annan sjukförsäkring är skattefri om den inte utgår i form av hvränta. För att en sjukförsäkring skall anses ha tagits I samband med tjänst fordras att det enligt anställningsavialet föreligger skyldighet för arbetstagaren att ha sådan försäkring eller. om sådan skyldighet inte föreligger. att premier för försäkringen skall betalas av arbetsgivaren eller av denne jänne arbetstagaren. Dessutom krävs att anmälan görs ull försäkringsanstalten om at
försäkringen har tagits i samband med tjänst. Någon sädan anmälan har inte glörts i fråga om AGS. Deva medför att de förmåner som utgär enligt denna försäkring är skattefria för mottagaren.
Tirvsahetstörsäkring vid arbetsskada
I maj 1974 trätfåde SAF, LO och PTK överenskommelse om en trygghets-
försäkring vid yrkesskada (TEY). Till dessa organisationer anslutna förbund slöt därefter kollektivavtal om TEY i enlighet med överenskommelsen. Även
andra arbetstagarorganisationer har senare slutit kollektivavtal om TEY med urbetsgivarförbund inom SAF och med arbetsgivarorganisationer som inte ullhör SAF. TEY kom så småningom att omfatta I princip hela arbetsmark naden utanför området för statens personskadetörsäkring. Även inom
sistnämnda område var dock TFEY normerande. Med anledning av att LAF
fr.o.m. den I juli 1977 ersatte den tidigare gällande lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring, har SAF, LÖ och PTK träffat överenskommelse om försäktingsvillkor för trygghetsförsäkting vid arbetsskada (TFA) TFA gäller
från den I juli 1977 och överensstämmer i huvudsak med TFY.
TEA är en ansvarighetstförsäkring. Avsikten är att den som skadas i arbetet skall få ersättning för ideell och ekonomisk skada enligt skadeständsrättens normer utan att behöva visa att arbetsgivaren eller annan är skadeståndsskyldig.
Ersättning som på grund av ansvarighetsförsäkring utgår till den skadelidande för ideell skada, sjukvårdskostnader o. d. är skatuetri. Beträffande ersättning för inkomstförlust är huvudregeln att skatteplikt föreligger. Enligt särskild bestämmelse i 19 § KL är dock ersättning på grund av TFA —- liksom annan ansvarighetsförsäkring som utformas enligt grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer — skattefri till den det ersättningen utgår under de första 30 dagarna av sjukdomstiden och uppgår vill högst 30 kr. för insjuknandedagen och högst 6 kr. för övriga dagar.
Arbetsgivarna är försäkringstagare och erkägger promicrna för TFA. Någon beskattning av förmån av fri försäkring blir inte aktuell för de anställda.
3.4 Föredragandens överväganden
Mec hänsyn till den mycket nära överensstämmelsen metlan lantbru-
karnas nva sociala försäkringsskydd och motsvarande kollektiva försäkringar
på arbetsmarknaden måste enligt min mening en given utgångspunkt vara att beskattninegstrågorna skall lösas på ett likvärdigt sätt för de båda områdena.
Ett uttalande av den innebörden gjordes också, som jag udigare har nämnt, i
den proposition som läg till grund för riksdagens beslut att godkänna
riktlinjerna för lantbrukets nya försäkringsskydd.
Nuvarande beskattningsregler innebär att de anställda i princip inte
beskattas för förmän av fri GLA och fri AGS. Beträffande GEA medges dock skattefrihet bara i den män försäkringen inte ger förmåner utöver vad som utgär enligt den kollektiva livförsäkringen för statliga befauningshavare. Eftersom TFA är uppbyggd som en av arbetsgivarna tagen ansvarighetsför-
säkring blir någon förmånsbeskattning hos de anställda över huvud taget inte aktuell i fråga om den försäkringen.
Vidare innebär nuvarande beskattningsregler att de anställda inte beskattas
för belopp som faller ut på grund av AGL och AGS. Beträffande TFA är huvudregeln att ersättning för inkomstförlust är skattepliktig. Enligt en
särskild bestiimmelse i anvisningarna till 19 § KL är dock den ersättning som utgår under de första 30 dagarna av sjukdomstiden skattefri till den del den inte överstiger 30 kr. för insjuknandedagen och 6 kr. för övriga dagar.
Nuvarande regler för beskattning av AGS och TFA har kritiserats i olika
sammanhang. Man har bl. a. ansett att eu bibehållande av skattefriheten för
utfallande belopp strider mot de principer som i övrigt tillämpas vid
inkomstbeskattningen.
LSK har i sitt slutbetänkande redogjort för fyra olika alternativ för beskattningen av AGS. Det första alternativet skulle innebära att utfallande
belopp beskattas hos mottagaren. Enligt det andra alternativet skulle nuvarande regler inte ändras på annat sätt än att den skattefria ersättningen beaktas vid bestämmande av extra avdrag för nedsatt skatteförmåga och att
försäkringsbolagen åläggs uppgiftsskyldighet i fråga om ersättningen. Det
tredje alternativet innebär att förmånen av fri AGS görs skattepliktig och det
fjärde att arbetsgivarna vägras avdrag för premierna för AGS. LSK har
framhållit att en lösning enligt det första alternativet, dvs. beskattning av utfallande belopp. skule vara den principiellt riktiga lösningen. Införs skatteplikt för utfallande belopp, är det emellertid enligt LSK naturligt att arbetstagarnas organisationer kräver att ersättningsbeloppen höjs så att de
efter skatt ger samma behållning som i dagens läge. En höjning av
ersättningsbeloppen leder automatiskt till höjning av premierna och således till ökning av arbetsgivarnas kostnader. En beskattning av ersättningar från
AGS kan alltså förväntas bli en faktor i avtalsförhandlingarna. Full kompen-
sation för de anställda vid beskattning av ersättning enligt AGS har av LSK beräknats medföra mer än fördubblade kostnader för arbetsgivarna och antas ta i anspråk ca 2 fö av tillgängligt utrymme för löneförhöjning inom LO-
kollektivet. Av dessa skäl anser sig LSK inte kunna förorda denna lösning framför övriga alternativ.
Många av de remissinstanser. som yttrat sig över LSK:s betänkande, bl. a. organisationer med anknytning till arbetsmarknad och näringsliv, har direkt
motsatt sig en lösning som skulle innebära att skattefriheten slopades. Man har hänvisat till att en sådan lösning skulle få negativa samhällsekonomiska
och arbetsmarknadsmässiga konsekvenser. Remissinstanserna har över lag
även motsatt sig de alternativ som innebär beskattning av förmån av fri AGS
eHer slopande av arbetsgivarnas avdragsrätt för premierna.
4 Riksdarxen 1978/79. 1 saml. Nr dd
Även enligt min mening skulle det från principiell svnpunkt vara önskvärt alt ändra nuvarande regler för beskattning av AGS och TFA för anställda. LSK:s utredningsarbete och vad som anförts vid remissbehandlingen visar dock att det f.n. inte finns förutsättningar att införa skatteplikt för utfallande AGS-ersättningar. Inte heller de övriga alternativ söm avvisals av remissinstanserna innebär någon tfrantkomlhig väg. Man måste därför åtnuinstone tills vidare acceptera att nuvarande regler behålls i princip oförändrade. Med hänsyn till storleken av de ersättningar som kan bli aktuelta bör emellertid — i enlighet med kommitténs förslag — regler införas om att ersättning på grund av kollektiv sjukförsäkring skall beaktas vid beräkning av avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga. För att skattemyndigheterna skall kunna beakta dessa ersättningar på föreslaget sätt är det nödvändigt att berörda försäkringsanstalter lämnar uppgift om de belopp som under beskattningsåret utgivits i ersättning på grund av sådan försäkring. CSK har i betänkandet uppgivit att representanter för de företag som förvuältar AGS har meddelat att företagen är beredda att lämna erforderliga uppgifter om utgivna betopp. För all ändå undvika att uppgift skalt behöva lämnas om bagatellbetopp föreslår jag att uppgiftsskyldigheten skall inskränkas till sådana fall där ersättningen
för hela året uppgår till lägst 200 kr.
Som jag redan har framhållit bör det särskilda försäkringsskyddet för
lantbrukare få samma skattemissiga behandling som motsvarande försäkringsformer på arbetsmarknaden. Den fråga som jag i det följande behandlar
är vilka författningsändringar som behövs för att uppnå deuta resultat. De regler jag tidigare har föreslagit om att ersättning på grund av kollektiv sjukförsäkring skall beaktas vid beräkning av avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga och om uppgiftsskyldighet för försäkringsanstalter som utgivit sådan ersättning bör givetvis gälla även i fråga om AGS för lantbrukare.
Den som är verksam i viss omfattning som egenföretagare inom lantbruket - eler som medhjälpare till sådan egenföretagare - kommer i denna cgenskap att utan egen promiebetalning få skydd enligt GLA, AGS och TEA. Det kan hävdas att denna förmån i princip kan anses utgöra skattepliktig intäkt i förvärvskällan. För att uppnå den avsedda likformigheten bör man därför
införa en bestämmelse som medför att lantbrukarens förmån blir skattefri i
samma utsträckning som den anställdes. Som jag tidigare nämnt är skattefriheten för förmån av fri grupplivförsäkring i enskild tjänst inte
oinskränkt. Förmånen är skattefri bara i den mån försäkringen inte är
förmånligare än den kollektiva grupplivförsäkringen för statliga befattningshavare. Fråga uppkommer om motsvarande begränsning i skattefriheten bör
föreskrivas bewäffande GLA för lantbrukare. Jag vill då erinra om att
utformningen av lantbrukarnas försäkringsskydd och också framtida ändringar i detta skydd skall godkännas av statens jordbruksnämnda. Med
hänsyn till detta kan ifrågasättas om det finns något behov av en särskild
begränsningsregel. Härtill kommer att en partiell beskattning av förmånen hos den enskilde lantbrukaren skulle möta mycket stora praktiska svårighe-
ter. Jag föreslår därför att lantbrukares förmåner av det nya socialförsäkringsskyddet görs skattefria utan nämnda-begränsning. Bestämmelse om detta bör tas in i anvisningarna till 21 KL.
Vad hirelter beträffar den skattemässiga behandlingen av utfallande belopp kommer redan enligt nuvarande regler belopp som utgår på grund av GLA och AGS för lantbrukare att bli skattefria. Den förstnämnda försäkringen är nämligen skattemässigt en kapitalförsäkring och den sistnämnda en sådan sjukförsäkring som inte har tagits i samband med tjänst. Om ingen lagändring görs kommer däremot sådan ersättning för inkomstförlust som utfaller på grund av TFA att bli oinskränkt skattepliktig. För att den avsedda likställigheten skall uppnås behövs en uttrycklig föreskrift som gör att dagersättning under den första sjukdomstiden blir skattefri i samma utsträckning som motsvarande ersättning enligt TFA för anställda. Jag föreslår att en sådan föreskrift tas in 1 19 § KL.
Eftersom det nya försäkringsskyddet gäller fr. o. m. den I juli 1978 bör de
bestämmelser som jag här har föreslagit ullämpas redan vid 1979 års taxering. De nva reglerna om beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga och om
uppgiftsskyldighet bör dock inte tillämpas förrän vid 1980 års taxering.
4¶Vissa beskattningsfrågor vid arrendeförhållanden
4.1 Inledning
Vid 1976/77 års riksmöte väcktes en motion (nr 449) rörande beskattningen av vissa engångsersättningar vid arrendeförhållanden. I motionen yrkades att reglerna om särskild skatteberäkning i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skulle få tillimpas på ersättningar som arrendator eller jordägare uppbär från motparten vid förlängning
av arrendeavtal. Vid behandlingen av motionen beslöt riksdagen att av
regeringen begära förslag om ändringar i dessa regler så att motionirernas krav blev tillgodosett (SKU 1976/77:31, rskr 1976/77:172). Skatteutskottet
uttalade också att det i sammanhanget borde undersökas om behov förelåg att
anpassa KL:s regler tll bestämmelserna i jordabalken (JB).
Jag föreslår i det följande att reglerna om särskild skatteberäkning skall få tillämpas på de ifrägavarande ersättningarna. Vid ärendets beredning har det
framkommit att avdragsrätten för arrendator som beskattas för ersättning
medan arrendet består är något oklar. Jag kommer därför också att föreslå en komplettering av KL:s regler om beskattningen av arrendatorer. I övrigt föreligger enligt min bedömning inte behov av några omedelbara lagstiftningsåtgärder på detta område.
4.2 Civilrättsliga regler
Rättsförhållandena mellan jordägare och arrendator reglerades tidigare i lagen (1907:36 s. I) om nyttjanderätt till fast egendom (NJL). I och med att JB trädde i kraft den I januari 1972 överfördes bestämmelserna till JB. I det sammanhanget gjordes vissa ändringar i bl. a. de bestämmelser som reglerar den ekonomiska uppgörelsen mellan jordägare och arrendator.
Nyttjanderätts- och arrendeförhållanden i allmänhet behandlas i 7 och 8 kap. JB. De särskilda regler som gäller i jordbruksarrenden finns i 9 kap. JB. Åtskilliga av reglerna är av tvingande karaktär och kan inte genom avtal sättas åt sidan till arrendatorns nackdel. Detta gäller i synnerhet de regler som rör arrendators besittningsskydd.
Enligt JB är ansvaret för arrendeställets skick fördelat på det sättet att
arrendatorn svarar för vård och underhåll medan jordägaren svarar för nyoch ombyggnad av byggnad, täckdikning eller annan anläggning. Jordäga-
rens byggnadsskyldighet gäller bara om anläggningen i fråga behövs för en
ändamålsenlig planläggning av jordbruket på arrendestället. Byggnadsskyldigheten prövas av arrendenämnden. Om arrendatorn begär det skall nämnden också fastställa beräknad kostnad för arbete som arrendatorn kan komma att utföra i jordägarens ställe.
Jordiigare är berättigad till ersättning om arrendatorn underlåter att vårda och underhålla arrendestället. Arrendatorn kan å sin sida få ersättning om han avhjälper brist på arrendestället som förelegat vid ullträdet (ullträdesbris) eller om jordägaren inte fullgör sin byggnadsskyldighet och arrendatorn utför arbete i jordägarens ställe. Arrendatorn kan vidare få ersättning även i det fall att han utför förbättringar som inte föranleds av tillträdesbrist eller av att arrendestället har skadats etler förslitits under arrendetiden.
I vissa fall har arrendatorn rätt till ersättning omedelbart i anslutning till att han har utfört det ifrågavarande arbetet. Så är fallet om arrendatorn i jordägarens ställe har avhjälpt tillträdesbrist på bostadsbyggnad (9 kap. 17 §). om arrendatorn byggt om eller har ersatt en för jordbruket behövlig byggnad, täckdikning eller annan anläggning som utan hans vållande har skadats eller förslitits med en nv anläggning (9 kap. 1858) eller om han har avhjälpt brandskada på anläggningen (9 kap. 19 §). Arrendatorn har också, om annat inte har avtalats, rätt till omedelbar ersättning om han utför ny behövlig täckdikning (9 kap. 21 I första stycket). Ersättningen bestäms normalt efter vad som har takttagits vid syn eller utgår med ett av arrendenämnden på förhand bestämt belopp.
I andra fall skall ersättningsfrågan prövas vid avräkning meltan jordägare
och arrendator enligt 9 kap. 23 § JB. På samma sätt som enligt NJL skall en
ekonomisk uppgörelse ske i samband med att arrendet avträds. Avräkning skall emellertid också ske vid udigare udpunkt om parterna har avtalat om detta. Avräkning skall alltid äga rum i samband med förlängning av arrendeavtal om mer än nio år har förfluut från tillträdet eller från närmast
föregående avräkning. Om något annat inte har avtakus skall avräkning grundas på syn vid avräkningsperiodens början och slut.
Vid avräkning har jordägaren rätt tll ersättning om arrendatorn har eftersatt sin skyldighet att vårda och underhålla arrendestället (9 kap. 15 8). Arrendatorn har rätt att vid avräkning få ersättning om han har avhjälpt brist som fanns vid tillträdet (9 kap. 16 §). Arrendatorn kan vidare vid avräkning få ersättning om han har ersatt en mottagen bristfällig anläggning med en ny anläggning, som är lämplig för sitt ändamål eller som har godkänts av jordägaren (9 kap. 20 §). Ersättningen skall då avse bristen på den mottagna anläggningen och ersättningsbeloppet skall minskas med kostnader för avhjälpande av eventuell brist på den nyuppförda anläggningen. Slutligen har arrendatorn rätt ull ersättning vid avräkning om han har anlagt markväg, förbättrat ägoanordning eller vidtagit annan åtgärd som har medfört varaktig nytta för jordbruket och som inte är aut hänföra till uppförande av byggnad eller täckdikning (9 kap. 21 § andra stycket). Om något annat inte har avtalats skall ersättningen bestämmas till belopp motsvarande vad arrendestället har
ökat I värde, dock ej till högre belopp än som motsvarar den nödvändiga
kostnaden.
I det föregående har redogjorts för åtgärder som arrendator kan utföra på arrendestället och där det utförda blir jordägarens egendom. Arrendatorn kan emellertid utanför JB:s och arrendeavtalets ram uppföra egna byggnader eller i övrigt nedlägga kostnader på arrendestället. Enligt 8 kap. 21 § har jordägaren rätt att inlösa det utförda när arrendatorn frånträder arrendet.
Det bör här nämnas att arrendelagskommittén (Ju 1975:04) f.n. gör en översyn av vissa delar av arrendelagstiftningen. Kommittén har lämnat delbetänkandet (SOU 1978:36) Jordbruksarrendatorns besittningsskyvdd m. m.I det kommande slutbetänkandet avses bl. a. ansvaret för investeringar på arrendefastigheter att behandlas.
4.3 Skatterättsliga regler
I samband med 1972 års omläggning av jordbruksbeskattningen i stort
infördes också regler för inkomstbeskattningen vid arrendeförhållanden.
Reglerna gäller inte för de jordbrukare som alltjämt tillämpar kontantprincipen. Den särskilda skattemässiga behandlingen av arrendators förbättringar på arrendestället gäller vidare bara för sådana tillgångar som jordägaren omedelbart blir ägare till och inte för t. ex. byggnader som arrendatorn har uppfört för egen räkning. I det följande förutsätts att jordägaren omedelbart blir ägare till vad som har utförts på fastigheten.
Arrendator har numera i stort sett rätt ull samma avdrag för en investering på arrendestället som skulle ha tillkommit jordägaren om denne själv hade utfört investeringen. Beträffande byggnader gäller den skillnaden att arren-
dator alltid får årligt avdrag med 5 "4 av anskaffningskostnaden medan
avdraget för jordägare varierar beroende på byggnadens beräknade använd-
ningsvid. För de markanläggningar där avskrivningsundertaget för jordägarens del är begränsat till 75 ". av nedlagda kostnader får arrendator utnyttja hela kostnaden. Vad gäller täckdiken medges arrendator liksom jordägare
ärligt avdrag med 10". av hela kostnaden. Arrendator får vidare på samma
säll som jordägare ullämpa planenlig avskrivning, räkenskapsenlig avskrivning eller restvärdeavskrivning på sådana tillgångar som skattemässigt behandlas som inventarier.
Om arrendatorn uppbär ersättning från jordägaren för förbättring av arrendestället skall ersättningen tas upp till beskatining hos arrendatorn.
Ersättning kan utgå sedan visst arbete har utförts eller i samband med
avräkning. Ersättningsbeloppet anses som jordägarens anskaffningskostwnad. Jordägaren får fördela ersättningen på de tillgångar som förbättringen avser och omedelbart påföra delbeloppen resp. avskrivningsunderlag för dessa tillgångar.
För det beskattningsär då arrendatorns rätt ull fastigheten upphör beskattas jordägaren för värdet av investeringar i bvggnader och markanläggningar, till den del ifrågavarande investering har bekostats av arrendatorn. Jordägaren
beskattas däremot inte för av arrendatorn bekostade investeringar i tillgångar
som skattemässigt behandlas som inventarier.
I samband med att ett arrende upphör sker vid avräkning en slutlig ekonomisk uppgörelse mellan parterna. I den mån de ersättningsbelopp som då utgår utgör intäkt av lordbruksfastighet. kan mottagaren av ersättningen få
tillämpa reglerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst.
Enligt 3§ 2 mom. 2) lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst får nämligen särskild skatteberäkning ske för "intäkt i form av engångsersättning vid upplåtelse eller upphörande av nyttjanderätt eller servitutsrätt och vid överlåtelse av nyttjanderätt”. Om särskild skatte-
beräkning medges beräknas den statliga inkomstskatten som om ersätt-
ningen med lika delar hade uppburits under det beskatiningsär dä den har tagits upp till beskattning och ett eller flera tidigare beskattningsår.
Enligt nuvarande regler får särskild skatteberäkning inte ske för ersätt-
ningar som utgår i samband med avräkning under arrendeförhällandets
bestånd.
4.4¶Föredragandens överväganden
Jordbruksarrenden ger upphov till särskilda skatterätstliga problem. Problemen hänför sig i första hand till den skattemässiga behandlingen av sädana av arrendatorn bekostade förbättringar av arrendestället som omedel-
bart tillfaller jordägaren.
De nya skatterättsliga reglerna innebär i huvudsak följande. Arrendator medges i stort sett samma värdeminskningsavdrag, som jordägaren skulle ha
medgetts om han själv hade utfört förbättringarna. Öm jordägaren ersätter
arrendatorn för förbättringarna. får jordägaren utnyttja ersättningsbeloppet
som avskrivningsunderlag för de tillgångar som förbättringarna avser. Arrendatorn beskattas för ersättningen. Vid arrendets upphörande medpges arrendatorn avdrag för tillgångarnas oavskrivna värde medan jordiägaren då beskattas för tillgångarnas värde ull den del dessa har bekostas av arrendatorn.
Som tidigare nämnts har riksdagen i skrivelse vill regeringen begärt förslag om ändring av uillämpningsområdet för reglerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst i arrendeförhållanden. Enligt riksdagens uppfattning är det otllfredsställande att särskild skatteberäkning inte medges beträffande ersättningar som utgår vid avräkning i samband med förlängning av arrendeavtal. Innan jag behandlar denna fråga vill jag emellertid ta upp en annan. näraliggande fråga.
Vad jag syftar på är arrendatoörns rätt ull restavdrag i vissa fall. När arrendet upphör får. som jag nyss nämnde, arrendator göra avdrag med vad som för honom kvarstår oavskrivet på ullgångar, som han själv har bekostat men som utgör jordägarens egendom. En uttrycklig regel om detta finns i punkt 6 sista stycket av anvisningarna till 22 5 KL. KI. innehåller emellertid ingen regel som ger arrendatorn motsvarande rätt till avdrag. när ersättning utgår under arrendetiden.
Jag vill först erinra om att restavdrag under arrendetiden skulle medföra en
viss samordning mellan jordägarens och arrendatorns beskattning. Som framgåv udigare får en jordägare som utger ersättning omedelbart lägga ersältningsbeloppet till sit avskrivningsunderlag. Det är då rimligt att arrendatorns avskrivningsunderlag reduceras samtidigt, vilket blir fallet om restavdrag medges då arrendatorn inte helt har skrivit av ullgången.
Även utformningen av de civilrättsliga reglerna talar för att restavdrag skall medges i de här avsedda fallen. Antag alt en täckdikning utan arrendatorns vållande har skadats så att den måste ersättas med en ny anläggning, Enligt 9 kap. 18 8 JB är jordägaren skyldig att utföra arbetet. Om jordägaren fullgör sin byggnadsskyldighet inträder inga särskilda skatteeffekter för arrendatorn. Om han däremot underlåter att göra deta får arrendatorn utföra arbetet i Jordägarens ställe. Arrendatorn är då berättigad till ersättning med det belopp som arrendenämnden på förhand har fastställt. Denna ersättning skall omedelbart tas upp till beskattning. Arrendatorn bör därför ha rätt till omedelbart avdrag för nedlagda kostnader, I annat fall skulle han komma i ett sämre läge skattemässigt om jordägaren har varit försumlig än om denne fullgjort sin skyldighet.
För egen del anser jag det således befogat att arrendator får restavdrag. om han under löpande arrende uppbär ersättning för ullgång som han själv har bekostat. Restavdrag bör medges oavsett om ersättningen uppbärs sedan arbetet har fullbordats, vid avräkning eller vid annan tidpunkt. Framför allt i avräkningsfallen kan man räkna med att ersättningsbeloppet ofta avviker avsevärt från Ullgångens oavskrivna värde. Om restvärdet är större än ersättningsbeloppet uppkommer frågan om avdrag skall medges med hela
restvärdet på en gång. Enligt min mening bör det omedelbara avdraget inte få överstiga ersättningsbeloppet. I förekommande fall får således arrendatorn fortsätta att göra årliga avdrag för avskrivningar på tillgångens tidigare oavskrivna värde minskat med ersättningsbeloppet.
Jag anser att den oklarhet på detta område som kan råda f.n. bör undanröjas genom en uttrycklig bestämmelse i KL. Bestämmelsen bör träda i kraft vid 1980 års taxering.
Jag återkommer nu till frågan om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst i arrendeförhållanden. Särskild skatteberäkning får. som udigare har nämnts, ske för ersättningar som utgår i samband med att ett arrende upphör men däremot inte för ersättningar som utgår i samband med att ett arrendeavtal förlängs. I motionen 1976/77:449 yrkades att reglerna om särskild skatteberäkning skulte få ulläimpas också i de sistnämnda fallen. Riksdagen anslöt sig ull detta krav.
Jag delar uppfattningen att en anpassning av de skatterättsliga besvämmel-
serna till JB bör ske och föreslår att reglerna om särskild skatteberäkning skall
få tillämpas på de iftfrågavarande ersättningarna. Jag vill erinra om att det i princip är nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten som skall läggas till grund för särskild skatteberäkning, dvs. i förekommande fall ersättningsbeloppet minskat med tillgångens tidigare oavskrivna värde.
I detta sammanhang bör också ett annat tillägg göras i den ifrågavarande bestämmelsen. 1953 års skatteflyktskommitté påpekade (SOU 1963:52 s. 280 1) att det var otvillfredsställande att jordägare som vid arrendets upphörande blev beskattad för arrendators förbättringsarbete inte fick tillämpa reglerna om särskild skatteberäkning. Kravet att intäkten skulle ha utgått ”i form av engäångsersättning” var nämligen inte uppfyllt i deua fall. Kommittén föreslog att jordägare skulle få ullämpa särskild skatteberäkning för en sådan intäkt. Kommitténs påpekande har fortfarande aktualitet och jag förestår därför att en ytterligare utvidgning av bestämmelsens tillämpningsområde sker.
Den nva lydelsen av 38 2 mom. 2) lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst bör få ullämpas för inkomst som tus
upp till beskattning vid taxering år 1978 eller senare år. Vad gäller 1978 års
taxering innebär detta att ansökan om särskild skatteberäkning skall ha gjorts hos länsskatterätten före utgången av år 1979. Fr.o.m. 1979 års taxering ankommer det däremot på taxeringsnämnderna att pröva ansökningar om
särskild skatteberäkning (SFS 1978:317).
5¶Rennäringsbeskattningen
5.1 Inledning
År 1976 genomfördes vissa ändringar i beskattningen av rennäringen. dvs. den verksamhet som bedrivs av samebyarna och de enskilda renägarna. Ändringarna var delvis föranledda av den nya rennäringslagen (1971:437).
Inkomst av renskötsel är avi hänföra ull inkomstslaget rörelse och skall
således beräknas entigt bokföringsmässiga grunder. Detta gällde redan före
1976 års ändringar av beskatiningsreglerna. Trots detta hade man emellertid i
den praktiska tllimpningen allmänt godtagit att inkomst av renskötsel beräknades enligt den s.k. kontantprincipen. För att ändra på detta förhållande infördes år 1976 uttryckliga föreskrifter om att övergång till bokföringsmåässig redovisning i princip skall ske senast Ir. o.m. 1979 års taxering. I syfte att underlätta övergången infördes samtidigt regler om ingångsvärden för stamdjur i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller inom jordbruket.
En annan av de år 1976 genomförda ändringarna innebar att s.k. skötesavgift och sköteslega undantogs från skatteplikt för merviärdeskatt fr. 0. m. är 1977.
SSR har begärt de/s au de nya reglerna om ingångsvärden för stamdjur skall
få ullämpas av rennäringsidkare som gått över till bokföringsmässig redovis-
ning före 1975 års taxering dels att ersättning ull medlem i sameby enligt 44 § rennäringslagen skall undantas från skatteplikt för mervärdeskatt. Jag behandlar i det följande dessa frågor var för sig.
5.2 Ingångsvärde för stamdjur i samband med övergång till bokföringsmässig redovisning
De är 1976 införda bestimmelserna om ingångsvärde för stamdjur i renskötselrörelse innebär i huvudsak följande. Ingångsvärdet för stamdjuren.
dvs. nettorenhjorden efter höstslakten, skall motsvara den faktiska anskalt-
ningskostnaden för nvuppsättning av djuren eller — om den skauskyldige under minst fem år före övergången har haft stamdjur i förvärvskällan eller
förvärvat djuren genom arv. gåva eller på liknande sätt — beräknas med
ledning av djurvärden som fastställs av RSV. De av RSV fastställda värdena baseras på faktiska genomsnittspriser under en viss period. Enligt en uttrycklig föreskrift får bestämmelserna tillämpas endast av dem som går över till bokföringsmässig redovisning fr. o. m. 1975 års taxering.
RSV har under år 1977 utfärdat särskilda anvisningar med anledning av de ändrade beskattningsreglerna för rennäringen (RSV Dit 1977:11). Samtidigt har RSV fastställt vilka djurvärden som skall ligga till grund för beräkning av ingångsvärdet för nettorenhjorden.
Enligt vad RSV uppger i sina anvisningar har det framkommit att ett antal rennäringsidkare har gått över till bokföringsmässig redovisning före 1979 års taxering. Många av dem har inte haft möjlighet av tillämpa de nya bestämmelserna om ingångsvärden för stamdjur eftersom dessa bestämmelser blev kända först vid årsskiftet 1976/77. För att dessa rennäringsidkare inte skall hamna i en sämre ställning än om de hade väntat med övergången har RSV förordat en lösning som ger möjlighet att justera det ingående balansvärdet vid 1979 års taxering. Med hänsyn till lagtextens utformning
står denna möjlighet öppen endast om övergången har skett vid 1975. 1976 eller 1977 års taxeringar.
SSR upplyser att det finns ett inte obetydligt antal rennäringsidkare som
gått över till bokföringsmissig redovisning redan före 1975 ärs taxering. De ingångsvärden som därvid har tullämpats har genomgående vurit mycket läga. En tillämpning av de nya beskattningsreglerna skulle enligt SSR medföra mycket stora skattehöjningar för denna grupp. För att åstadkomma
största möjliga likformighet efterlyser SSR en lagändring som gör det möjligt
att justera ingångsvärdet enligt det mönster som RSV anvisat för sådana
övergångar som har skett vid 1975, 1976 och 1977 års taxeringar. För egen del vill jag anföra följande. Jag delar SSR:s uppfattning att reglerna
för bestämmandet av ingångsvärdet på neutorenhjorden bör vara likformiga för samtliga rennäringsidkare. Därför bör även de rennäringsidkare som har gått över till bokföringsmässig redovisning före 1975 års taxering få
möjligheter att dra fördel av de regler för beräkningen av ingångsvärdet för
stamdjur som infördes år 1976. Jag föreslår en sådan ändring av bestämmel-
serna i 2 § lagen (1973:323) om ikraftträdande av lagen (1973:322) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m. m. att detta blir möjligt.
5.3 Mervärdeskatten
Sameby är skattskyldig enligt Jagen (1968:430) om mervärdeskatt (ML) för skötselav renar. Skattskyldigheten innebär att samebyn har rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt som hänför sig till renskötseln. Enligt 11 8 10 ML är sådan renskötsel som ombesörjs av sameby undantagen från skatteplikt. vilket innebär att ersättningen för skötseln inte beskattas.
Den inkomst som medlem i sameby uppbär från byn för det arbete han utför hänförs till inkomst av rörelse enligt KL. Enligt bestämmelserna i punkt I första stycket av anvisningarna till MI. anses verksamhet som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig intäkt av rörelse enligt KL. Detta innebär att medlemmens arbete åt samebyn anses som yrkesmissig verksamhet enligt ML. I den mån arbetet innefattar skattepliktiga tjänster, 1. ex. skötsel av renar, skall mervärdeskatt utgå på ersättningen.
Enligt min uppfattning bör bestämmelserna i ML vara så utformade at
därav klart framgår att ersättning som medlem i sameby uppbär från byn för det arbete han utför för byns räkning inte beliggs med mervärdeskatt. Så är nu inte fallet. Jag föreslår därför att bestämmelserna ändras. Detta bör lämpligen ske på det sättet att ett tillägg görs till punkt I av anvisningarna tll
28 ML. av vilket framgår att verksamhet som medlem i sameby utför enligt
rennäringslagen för samebyns räkning inte anses som yrkesmässig.
Den nva bestämmelsen bör tillämpas på tullhandahållande som sker fr. o. m. den I januari 1979.
6¶Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jap att regeringen föreslår riksdagen att antaga inom budgetdepartementet upprättade förstag
til!
. jordbruksbokföringslag. . lag om ändring i bokföringslagen (1976:125). vh . lag om ändring i taxeringslagen (1956:623).
BB . lag om ändring i förordningen (1955:257) om inventering av varulager
för inkomsttaxeringen. Än . lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 6. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst. 7. lag om ändring i lagen (1973:323) om ikraftträdande av lagen (1973:322) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m. m., 8. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdesskatt. Det under 2. angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för
justitiedepartementet.
7¶Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden
har lagt fram.
Bilaga I
EN NY JORDBRUKS- BOKFOÖRINGSLAG
Betänkande avgivet av
utredningen om bokföringen
inom jordbruket
Ds B 1977:8
Till Statsrådet och chefen för budgetdepartementet
Den 27 januari 1977 bemyndigades chefen för budgetdepartementet att tillkalla en utredningsman med uppdrag att utreda frågan om nya regler för bokföringen inom jordbruket samt att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt utredningsmannen. Med stöd härav tillkallade departementschefen den 17 februari samma år som särsklld utredare regerings-
rådet Sture Lundell. Vidare förordnades hovrättsassessor
Staffan Janvid, direktören i lantbrukarnas riksförbund Folke Nilsson, skattedirektören Olle Roos samt kammarrättsfiskal Ove Sundvik att som experter biträda utredningsmannen. Genom beslut samma dag förordnades kammarrättsfiskal David Ask att vara sekreterare i utredningen.
För att tagas i beaktande vid uppdragets fullgörande har riksskatteverket till utredningen överlämnat en av Vänerskog ek. fören. till verket ingiven skrivelse angående kontrolluppgiftskravet enligt 37 § 1 mom. 6. taxeringslagen, jämte av verket infordrade yttranden över skrivelsen,
Sedan uppdraget numera slutförts, får utredningen härmed överlämna sitt betänkande.
Stockholm i december 1977
Sture Lundell
/David Ask
Innehåll
rörfattri för? Utrsedni piraset Gäl lande rätt för beckattning av jorabrurs Fanstignet Behovet av särskilda bokföringsregler för ratruak Övervägsanden och snecialnotivering Bacstäimmelserna i & taxerirgslagern
1 slår
följande.
iver Joräbruk vItor
r Taxorirsen
on på Sätt nedan
Tr 4 | + i HN = änn idkaro i vars verksamhet der åriiga Sruatioocm: normalt understiger 209 000 kronor.
Skyldigbeter avt f åra Pi Kkenckapor oi til ing av allmän lag idkaren ar bokförirgs enligt bokförinssla 1675: 125).
AA nn
skyldigheten skall fuli med iakttagarde av vad beträffardo Jjovrdbrus eller är allmänt brukligt, överensstäimme med född rcadovisni
Redovisningsskyldigheter innefattar att
1. till plilvsning om verksamhetens förlo uppkomna affärshändet samt i samband Härmed til verifikatiorer finna till alla ringepos
2. med undartag i fall varom föreskriver i I ö till upplysning om verksamhetens ckonomiska recsulvat och ställning vid rökertckapsårets utgång avsluta bokföringen med
årsbokslut,
1. arkivera verifikationer, bokföringsböcker och annav r skarsmacerial.
3 Riksdacen 19781/79. I saml. Nr 44
Lönanad:
1 som rshändels, löpRide noteras TULMGIGLNfaT frranet, de uppkamna fordrirgar och Också näringsidkaren: Lillckot uttag ur verksamt real ellor annant. Vid SAG iliföran fordring ack sKuldes ma de intäkier avch kostnader
aff vändelsen Lör Ssäre
do uavunn ist :a (verifikation). je Har näringcid-
ing om af indelsen skall denna som vöorifikation. Ör det
tt innenåälla uppgifter om der uppratilats, när Iförshändolcen intrifriat, vad den vilkor motpart dun berör
till
unppgifter nbarides post utan sv ishot kan xaticnerna skall både före och efter föring förvaras ordnade på betryggande och överskådligt rättelso i verifization, skall anges när rättelcen fra vem söm föret:
att ordrat och
eller söras
vid Sitte uv felförå 2 skett och vem som If öretafgr.t dor. i Skild ritteds ce oy okall verifikation om rättas. Samtidigt skall £ am antockninr, verifiaationon eler annat sätt säkers vid granscs ins av den tliilgaro bokförda pv
kärnedom om rättelzen.
fena gall boer
ufter vorifikationsnurmer cli1l Tieringeteckern natts verifiszationer Vurifikationer, som avser likartade affärs bHokfö i gammardrag i er post, om dev kliaeli ulelscr som irgår
Kontanta ine och utvetalnins
jande arbetsdag. övriga affärshändelser
snart det kan sko. I ifråga om fordringar ach skolger si att de skall vökf: aran så cnart det kan ske oller arnan handl: som tillkännager arcp utfärdas cllor jOttaglita co ligga enligt god affärssed.
Bokföringon av fordringar och skulder får betalning sker. fom förutsättning härför på er kationerna fi: r obetalda fordringar och skuld fö 'varas för nå att betryggande verblick firns över dom. iskansårets urgäng liga då obtotalda fordringar och skulder bok!
v 73 Affärshändelserna a skall bokför så att bokfö rirgen gör det möjligt att äverbli ne tens och dess resultat och stillring (huvualokf. Huvuadvokförinagoen kar vara förenad r i Arumibokföringen.
Konlor över tillgångar och skulder, vilka i huvuct: en föras i sammandrag, skall ytterligare spocific Ziloordnad tcedovizning i den mån det behövs för att vo tTillfredsställarde överblick och kontroll.
all hållas aktuell och avstämmas efter med hänsyn till verksamhetens förhållanden överens- Med föda Tedovisningsced.
NäkenokapSårst skall omfatta tolv månader. Annat räken-
skapsär än kalendcrår (brutet räkenskapsår) skall omfatta tiden den I maj - den 40 april, den 1 juli - den 30 juri Ca ler den 5 oocpbö - den 31 augusti.
er oller räxenskapsåret
sortare tid än tolv måna-
CK3Så göras om redovisnings-
brutet räkenskapsår, får omläggning av räkenskaps-
till kalenderår. I annat fall får omläggning av räkenskapsåret ej ske med mindre tillstånd därtill ges av
lä sstyrelson.
Den som är skyionig att föra räkenskaper i fråga om flera
Saäamnvter av sådant sl :g som avses i denna lag eiler som
mvrdigt med yldighet att föra räkenskaper för sådan vorksamnet äv bokföringsskyldig för annan näringsverksamhet skall använda summa räkenskapsår för de olika verksamheterna. Förl rer öynnerliga skäl, san riksskatcveverket medge urdantas här. rvän. För att få sanna räkenskapsår för flera verksamnoter får omläggning av räkenskapsår ske utan särskilt tillctänd.
Årsbokslut
45 Pör varje räkenskapsår ckal! den löpande bokföringen avslutas med elt ärsbokslut. Detta består av resultaträkning och balansräkning. Till dessa kan bilagor upprättas.
Årsbokslutet skall färdigställas och tagas in i bunden bok (årsbok) så snart det kan ske och senast sex månader efter räkenskapsårets utgång. Bilaga till årsbokslutet behöver
Gock - ålorres i årstokxen. Äregbokslutet och därtill
bilagor skall avfattas på cvenska i vanlig lä
bokslutet skall skrivas under av den redovisr: nd angivande av dagen för underskriften.
oningsekvldigheten inträder eller när granden sådan skyld :t ändras, skall balansruknirg vc utan
och tagas in i ärsbok.
FS
arlägrningotillgång få atås tillgång, Som att sladigvarande brukas eller innenac i verksam:
omsöttringstlilgång förstås annan tillgång. Diur
som omsittningstillgång.
anckaffringsvärd: förstås,
undant dess förvärv eller tillverkr
med Ateransci affningsvärde motsvararde utgift om an
” skulle ske vid räkenskapsåret” utgång i balarsdaren;.
Med anskaffelnssvirde för djur förstås av faststillt värde cller, om dylikt värde €3 männa eluvärde:t drifttyggnad och invertari skaffas före övergårg till bok ingsmässig redovi förct: med an vaffningsvärde det ingångsvärdo som
ställts vid övergången till sådar redovisning.
som efter övergången förvärvats p annat sätt ön by elier därmed | jimförligt fång, förstås mod anck värde det earskarfringsvirde (avskrivningsunderlag; om esligt kommunalskatlelagens regler beräknas vid [EA
Utningstillgåöng tages upp till hogaot arskaif: värdet. Djur, Jordbruks- och skogsprodukter samt annat suger får icke upptagas till lägre värde än som överencsti mer med de vid taxeringen gällande lägsta värdera.
Om varulager upptages till lägre värde är anskaffning: eller, i fråga om andra inköpta varor än djur, anskarifrin eller åtaranskaeffringsvärdet i förekommande fall med av [CY för inkurans, skall skllinaden upptagas som iagerreserv.
Änl. tage a vätet värdet. iråc, för dock
detta värda äver om taxeringsvärdet
fsvåardet. I anckaffnirpgsväriet får
ande förbittring ur äv
riikonskapsåret eller -BNSOT
sär. Cm NN ANN UTE:
det, vartili den
fikniing med tillägg I r utgifter för v
öring av tillgången under rike
vilket belopr nölöning Skott,
Fördran som
in!
14 3 Kkesuliatrikningen skall il sammandårag redov intäkter och koctnader i verksamhoter under r korokop Samt lämna er mod hänsyn förhällander tillfroedsatillande sultat unpKko t.
För rectltacsräknin 1 anvindes med Ge avvikel bee bLnusal av verksamnotens art ock omfattning nedan intagna schema.
+ Föomolettorande por ter ges beteckningar som tydligt öm ir i posten. Annan llningsförr får anvind den uveftyllor de krav som anges i rata stycket.
Verksamhetens ir takter
rsblinir söumnarn växtprodukter
djur ock urprodukter
3skogsprodukter
Övriga intäkter
ters kostniieler
avskrivningar - Avskrivringar Fesuitat efter avskrivningar
+
och ardelar
fritös irikma beer - Finrensiella keootnecer
trade:
3ultat elr finans fr Kol Lunar
+ kxtracordinara intäkter
ingar
Förandrit
koiutodi sitioner, var
Vinster och riuster på avyttring av anläggnirgstillgångar samt avsarivningar och nedskrivringar av sådana tillg skall för 1u3 på samma sätt som motsvarande tillgångar i
tTtracordinira intägter och Kostnader skall
sin art.
ckall i så
skulder samt
rada Ada
balansdagen.
balersröäkringen användes med de avvikelser zom betingas av verksamhetens art och omfattnirg nedar intagna schema eller anrern uppstillningsform som ger en iikvärdig över- a
blick iver verksamheters ställnirg.
nemat arsivna boster skall upptagas var för sig.
dragon post i balans-
skall i cpöcificerad aga upptagas de belopp som in vÖLLPN, OM icke sten: sammansätiring klart
framgår av bokföringen i övrigt.
A Tillga
H Omsittaolrgs
ardra virde: fe Växelfor Fundforadrinpar Ida mostrader och upvlupr
f. Övriga riringsar
5. lager av
liknande konton, var för 1.
illföärpar
. Insatecr i ckoron
rkinventaricr
rar
kulder och
Kortfristlpge cs Te Växelskulde? 2. Levarar acr &. Ueplunmna koctrader förutbetalda inläkter
4, Uvriga kortir svliga Skulder
5. förskott från kunder
11¶Lårgörictiga skuller
1. Avsatt till poasioner 2. Andra långfristiga ckulder
arver, var ftir
insättat
iNngany terct, i2otteracs med 4 Lo OMG ETl TNA Of lg ve åRT Atv man Mulan svårighet i efterkand all Kunna Por tornas tb nidlina et.
HÖM AvVSön | SITrata och torial,
Donera, fokföorilags ker och arnet ri Brskapa-
Van i5oar for annat material med vego: rerinfgar i mikromen) 1Vrstöringshjälpnedee, VPS, mage: tband eller annat Sm from oOmcdr ibar visckrift kan
z20oM avsex i birsta stycket 3 får ej användas för sammar tattningar av tnivudbokföringen eller semtidigt för
Här SfVara Mater VILTPE ++ Fer tili vänlig I ar form fr unnal matorisl med ekpif. som kan 1 fälomeder.
i Vv läsbar form ren av OCH L engivna tiet srall därvi d urndcer betryggarär forner mikro-
på likvärtigt sätt. fSoriorna skall
pogifter litt kan återfinnas och läsas står av der i första
talan
läs träder i kraft a r dock före nämnda dag pr ansökan om tillstånd enpk
lipt 3 5 tredje etycket oiior 18 avser t eftor utgången av år 1978.
2, fenom iagernos jordbruksbokföring: iagen (19
Lo lär eler rekom 203 Olles
eskrift, Som a Battr Lillöänr i stället der
roduvisrin
Pödovs stilngssckyldiig < den äldve ol:
vå ikraftträdandet av den aya
raragrar.
UTKEDNILSSY" ANGETT
Tiaigare skulle inkomoi av jöordbrukc?a
. kontantprinceipe Der vudsak act konsanta inkomster och naturaföir: teskattringsår tas ups som bruttoint atl avdra
för sädana kostrader som har alv under be
Genom lagstiftning 151 blev ct
inkomst av jordbruk enilift bi siga grunder, Vid denna redov aetod kontanta inkomster UTgITIter Mt: dve. varufordringar, varuskuider årets irjan oc vid dess sclut. byggnader och inventarier medges avdrafg. Pr föratsöttrirg för att skattskyldig skulle vinda av boklörin ig rodovilening var att ri: perna fördes i enli Sri fterna j den samcidi tillkomna förordningen (1951:793) om skyldigt idkarc av jordbruk eller skogsbruk att föra ri [6
slanka I UT SO handels —N är: bokl 17). Ir Tlertia &tt fen ärtor av allmär
urna firas i ar Sant incd lekitagande
SN NDe TA NA fire Od md skall 1: Ifö loer Lo fordbrket mo:
ur för-
orildredo. Som
andet av a bunden dagbok och att det stänmelser om verifikaetioner.
inande reform av jordbruksbe-
» rekr 1972:343,
ivnebar cn obligatorisk övergår inpsn irkömstredovisning. sivb under en 2 av fom fra JM boslal av res Eg ingen har denså utt det rya jöoräbruakare senact IT. o.m.
ila undringar i de maveav inkomst av jordbruks 213anpassning, av vad som inkomst av rörelse. Keribrukebokföringslagen berördes duromot enulströ reform. ben innebar att erg joräbrukare red vinote och fi irlusetkorto skulav brutet är.
ina utveckiing av attercglerna har ett fö bedrivits i syre att mo
- I irelsc mul
s ! Kretsen av i ur alla näring har emellertid gjorte
JöTORPUKart för rörels Ikäre i allnönhkesv. I orre. "larade dragande att h Ira var beredd att JOrdiTrukare, att det som efter
otört JordEruks ilrtoe anv derna utv Ber anser mot denna bakerund at iv inna iordbruksbokförin bra ineefatta
Tekalsk som ne rsakild ut- YaNNares
vara att ordtrukamråde skall kvarstå ve [At inne skall vara utfori företa and de taxeringsmi sedda. hetta får 1enrr vliftorna för der Pikutisnshansverinfsen utan oh MIK lutsämneljerna. Vad Jas mi har ä andra cidarn inle ati ro vygtöemet i den nya bokförinsslagen skulle sak- Sh utföoraningen. Tvärtom bör ott av de vikti- "ten vara att undersöka i vilken utsträckning det ligt att samordna roögölsystemet i jordbrukobokgå den nya bokföringslagen. frn sådan samoraeta and serna sec när gen lönande bökrörirser och verilflikalionshanteringer:, Ockst delar kan rinrnac behov av särregler som boaktar de särckilda förhållandena inom jordöruket och skoge- Trukebt.
iler åretokoclulsbes immelseraa bör under vilxen mår åen nya bokföring slagens regler om kan göras tillämpliga inom jordbruket och Vid utformningen av värderingsregler särskilt uppmärksammas att det set gom Skall tillga 5, Det eTingonor anknytas till de materireglerna i kommunalsk: ttelagen. bä dess kar. komn a att ber: ras i det pågående utredningsarbe- "kattrin en.s område bär samråd ske med fö- "ingen (Fi 19/0:77). Det bör också överväor regel som fritar de mindre näringsidseten alt tillämpa årstokslutsbestämmela. nsningsreseeln i 14 fjärde stycket i den nya
(jfr avg
voktöringslafgen,. sordbrukstokföringslagens bestämmelser om räkor kansår r samordånas med föreskrifterna i den nya hokringslagor. Jag vill i detta sammanhang erinra om de nyli-
gen av r amma uindringarna i den
år (prov.
aa lo 7 oa faxeringslagen
Li kontantorinci
never inom jordbruket. i
dövisninn Seträffande i
därför au ef nleda en
ärt att de nya reglerna van börja
fa jordbrukare har sått över tili
boklöringsmnässig redovisning,
huinsyn iill informacier nr de nya reglernas inneht tet vara slutfört före utgången av
GÄLLANDE FÄTT FÖR BESKATTNING AV JOR
veräknande av skavttepliik av Jordvriuls-
Acerb. ams i KL. Hieclerna har unier
talet undorsått flera . 01 unda infördes är
75 ett florcal nya roglor och sjordes en omfatvarde omrodi-
gering av ligt de nya bes serna skall er obiigatorisk över ång Till rodovisninsz Siga grunder senomföras,. valfrihet att recdöovisa ink: prängen kon Lantnrincipen
ingsnässiga grunder. Övergången skall
successivt under or period av fen år med början den 1 1973. Genom ott rererinssbeslut under 1976 har äcnra poriod förlängts så avc del rya systomoer uvall i princis Tills av samtöliga Jorddrukare senast fr.o.m, 15
De va reglerin, vilka utformats efter reglerna, innebir att nänsyn skuider som unnkomnit i jordbruksdriften, att SnAdor ani igeninsslillg' i princiov skall fördelas på ie r Es visningsperioder, under vilka tillgångarna förbrukas, sa att hänsyn tas till lapertillgirgar vid boskattningsi
regiersia innefattar även en ändrad gränsall nänföras till i ad, markanaävier saml delvis nya bestiumolser om avving av dylika tillgångar och för subsiansskniar rei lgängar. Vidare nar införts bestimnetser avärar” vi Utrirngsko 1ader arrenderad jordbruksanlörgningskostnader i fråga om fruktodling- Ars lagstiftning ndrades testinmnelserna om Avan rivnin ändamål nå byggaader och mark av rör bebyggd fastighet samt ivning av anslutningsavgifter och a E Vär
xoring gäller i huvudsak följande regler för av jordbruksfastiphet,.
od uruk astighet skall tas upp allt som kommit ägaren eYler vurukaroen av en som sådan taxerad factignet till äv lil förs av venrgar, varor sllor tjänster, bostad, intäkt av Jorå med biniringar, int eiler intiäixt av annat slag. Vad som menas med dessa begrepo annan an ROR svemplifieras i anvisningarna tili 21 5 KL. värdet av bostad skall inkludera, förutom vad den skattskyldiir Sin orxen, sin familjs eller sina tjä-
irg, ven användningen av anordningar för bekvänlig-
srewmad, Virdet av personal? bostider, upplåtes hy- Ssom inlälklt mer dras heller inte econiliga bruket avser vixzodling på samband di bedriven djurskötsel. ring till jevdbruk anses vsverisamhet, som beärivs i sammarhans ned jordbruket och som avser att utvinna en biförast med ntrytijande av fastighetens alster och navurtill-
v vid öordbruakot anställd arbetskraft eller av därför
ningar eller inventarier, t.ex. jaxt, fiske, binemslöjd, utförande av körslor mot ersättning eller UTNYYA av byggnader eller inventarier, 5åsom intäkt av Jordbruk med binäringar räknas, förutom avkastningen och till-
sodorörandet av vad som enligt ovan är att hänföra till denna
verksamhet, Ives int genom avyttrinrg av djur, andra varor
SU inader för Lävtring av hv
if, vartill igarnderi EN OM OA Ybart tilliomner Jordi
skatvas densae . mod arreadeis unrphöra
svarande det ösade värdet sö grund av vad arr
CN SJLlV För Alt beskaitnian
äkall försöltringen na utförts under don Innenaft factigneto: iremat jordi Fill arrovdatara, danne heskae" nlnpgen. Öm slatl vid arvendots
Gotljörelse för utglöh, Som aärukspivare upvburit sions- eller sercoonalNstifielce Stall upptas fill
v1ltS5S sj re
drag mod Denna Tegel överonsa ä vad som gälle
även reglerna avsnendc uldposten tAvsati
er mod vårolsororn larna.
Tjilsammans med Övrin ini av jordbrussfas nibrunsfasiighet kar stora Skogar, uv skild förvärvs skoit vid det ocen to ivtas allt mol ct översrott Skogsbruk LÄ. [Srem ner inte in lan pörael ägs av t.ex. röroelsedvivande föraet
er: mi näre ko från Skogen,
17 Ar
Cao cr Afro rot och avverkar då ulför decta rärolöc, li liter avverktaln drivas oå
6¶Riksdagen 1978179. I saml. Nr 44
föruchåller lunda Törbehr
Ian erhållas penom 1 saatltskyldige säljer eller anvä Ör eget bruk,
) försäljning eller bortgivande av avverkningsrätlt, >) för-
iassersiitring olier skadestånd samt uttag från skorskandiilve räitca,.
av annat slag räknas intikter som inte Till de intäkter som nämnts och nollan it fen. dit nör t.ex. allt som influcit på srund Ljändesorvitnti, som Åvilar fjestignoten, dock Hängare Vid moplitelsc eller DÅ obogränsad tid, vilka io svå skattas sc roali visvinst., Likaledes skall vad en fas tishevsirverhaovare till fsoöodo vå sSvund av ritt Sit: einyttja någon annan fastighet beskattas
are intäkter av jordbruksfastirg skall urptas 31 akiiobolag eller okonomisk i för: oller arisiillä [EA i förhållande försäljningar, om Kostnaden för inköpet varit av- 1 1 eller Köl ND ill skactoplikti3, vissa ersätt- ät ningar p grund av skadeför vi55s orsäittning vid fasc tignetsreglering eiler Sorvitutsilgärd, vissi stvatligt av- Lv rT aDenning och ersättning ovligt lagon om L vissa fall.
Pöp dot fall avv Sillande schablonavdrag för Juuanan av od: döfonitiva av tan upp som intikt vid tar Tanavdira svor tada olle 2v
sko för alla omkostnader som är
att hänföra till driftkostnader, utförligt oxe anvizningarna till 22 4 KL. Hit hör sålunda 15 arrendeavgifter, avsälder på fastigheten, räntor på läns kapital som nedlagtc i fastigheten celler använts för dt
drift, inköpskostnader för djur och diverse anmmat som hehövs för drifter, reparations- och underhållskostnaäcr,
vissa försäkringskostnader, avskrivningar, m.m.
Vid jordbruk som tillämpar bokföringsmäcsig inkomstbteräkning medges värdeminskningsavdrag vid följande objekt: 1) drifibyggnader, 2) maskiner och övriga Jordbruksinventarier, 3)
markanläggningar, 4) naturtillgångar, såsom t. ox, grustag
och sandåsar samt 5) fruktodlingar o.d.
Bygesnadsavskrivningsrefrlerna är avsedda att tillämnar erdast på den del av anskaffningskostnaderna som utgör efgentlipfa byggnadskostnader, Till den del anskaffningskostnaderna utgör kostnader för jordbruksberoende inredning och utrustnirg (byggnadsinventarier) skall kostnaderna däremot gå in i avskrivningsunderlaget för inventarier. Till avskrivningsunderlaget för byggnad kvarstår endast den egentliga bysgnadsstommer, Utomhusledningar med blandad användning, dvs. som tjänar såväl en byggnads allmänna användning som jordbruksåriften, får helt hänföras till inventariegrupcen om
kostnaden för ledningarna till minst tre föärdedelsr ir
hänförlig till jordbruksverksamheten, Vid omvända fäörhållandet, dvs, om kostnaden till mninst tre fjärdedelar är hänförlig till byggnads allmänna funktion, skall dock lcdningarna i sin helhet hänföras till avskrivningsunderlaget för byggnad. I övriga fall skall kostnaden för yttre ledningar med blandad användning delas upp på en byggnadsdel och en inventariedel. Kostnader för anslutningsavgifter ellor anläggningsbidrag, varmed avses främst avgifter för anslutning av fastighet till eldistributionsnät oller till VA-
eller fjärrvärmeanläggning samt bidrag för uppförande av
sådan anläggning, får dras av genom värdeminskningsavdrar efter samna metod som gäller för byggnadsinventarier, under förutsättning att anslutningsrätten är knuten till fastighe-
ten och således inte bara en överenskommelse av personlig art för far netsigaron eller den som nyttjar fastigheten.
ijkhet med vad som ller för röanläggningar ra nämli ante antingen Till byggnad eller inventa- TE rier, om fungetionellt sorband föreligger, celler till cgent-
Mar gening betraktas som vygrrad
seende när a. änaningen nar ett sädant dl mod bycsfgnad att den kan 3 vara
snadens allmänna användning. Marvanlägg-
beroce: får däromot i avs föran till inventarier (markinventarisr). Som Fa Markanlägsen ingar alla mark a för jordtruksäriften men inve har direkt sarhörigaet mod byrcrad eller kälken bildar andra cigentliga markar] FNRiINSgAr.
ansckarfande driftbyggnad nå fä iuoräbruksfas-
nom ÄArliga värdeminskaingsavdrag. Av-
snadsbectåndet får endast ske enligt plan. hyggnad får anckaffningskostraden dras av år byggnaden anskeffas. Som driftbyggnader anses ekono- &enader och för driften bekövliga boztadsbyggnader, Så- Så Gara bvggrader är sercsonalbostäider samt ägares eller brukar hostadsbysanad i den män derma by nad irte representerar ett störra värde än som behövs för jordbruk oller skogSbruk av motsvarande fstorler.
iknaz på byggnadens anskaffnin oatnad, hund den faktiska bygskostnaden. Till anskaffvall även häinföras kostnader för tilN1- eller upphörande ov arrende skali vidare dot värde av by: som därvid kan utgöra inkomst av jordbruksfastiphet för jordägaren tas upp som anskaffningskostrad (se ovan).
Vid förvärv genom köp eller därmed jämförligt fång av byggnad tillsammans med marken skall anskaffningskostnaden fördelas enligt er proportioreringsregel på så sätt att på
byggnaderna ckoll ans stor del av factigle anskaffningokostnad com det vid foacstie: etr . ställda byggnadcvärdet minskat mod irdet på över utför av fastighetens nela taxeringsvärde. värdet av byfrnaderna cc jämkas av ningskostnadon som därv får anscs be a Då andra fångar än den som ingår i tyggnadsvä - avs över- eller understiger värd 2 ce
id benefikt förvärv av jordbruksfastighet skall överlåta-
ren: skattemässiga restvärde anses som irsgängavärde. Har stämmelskatt ecerand av förvärv gorom arv eller tor boräknats få lägre belopp skall emellertid det bel anses utgöra anskaffningsvärde,
De liga värdominökningsavdragen beröanar avskrivningiplan till vics nrocent av byggnads ringskostrad, Procoentsatsen bostäns ed hänsyr
byggnaden anses kunna utnyttjas. Särskild nänsyn skall tar i det fall byggnad uppförts av ryttjanderättshavur:
jordägaren inte är skyldig att senare lösa bygsnaden. tm nyttjanderättshavaren uppför Än byggarad vartill ägand: omedelbart tillfaller jordägaren gäller omellertid regler. Kiksskatteverket har lämnat anvisning om tilläm avskrivningsprocent.
I likhet med vad som gäller för FEVER TI BAT i rö byggnader får primäravdrac göras med två pro der de fem första boskattningsåren på i egentliga driftbyggnader i jordbruket, ävs. nader för ny-, till- eller ombyggnad av ekonomiby och personalbostäder. Sådant avdrag medges alltsi inte ryinvesteringar i ägares ellocr brukares bostadsbyggnad. en personalbostad byter karaktär går rätten till primn: drag förlorad.
Kostnader för reparation och underhåll av bygg dragsgilla. Med sådana kocetnader liketills
sådana ändringfsarboeten för än bödrivaa vork lig ändring däremot till sdana indrir och fär alla ändrincsarbeoton på bostadsbyg
sart avdragsgilla utan fur i
som en del av anskafiningskostnadon för
Utrangerinfsavdrag medges ordast såvitt avser
driftbyggnader så
alltså inte erhållas brukaros bostadsv nad. Det kar Komma i ekonomibyggnad oll får vad nalbozstad utrangerar Avärag får då Or VÄ som återstår oavskrivet av anckaffnirg :;Kkostnader naden i den mår uclopnet överstis Eer vad som vyttring av bh nadsmaterial eller d kl vid utran
eller rivningen. Däromot skall koctnader för rivnin:
byggnad hänföras till E å in markanläganirn; 5 kostnad skall alltså skrivas av enligt de reg för sådana arläöpeningar.
Avärag för värdominskninr i jordbruk får er.ligt tre skilda avekrivni metoder, nämliper plane avskrivning, Fann skap oaT er avs okrivning och ”cztvärdeavskrivning. För rätt till hl.a. att den okattskyldi ge nar sÅk. dubbel vinst- och förlustkonto. En och samma skattskyldig får inv tillämpa mer än en av dessa metoder för sina inverta
Restvärdemetoder, som är ett nykonstruerat alternativ, utgör er. förenklad fors av räkerskapsenlig avekrivnirg skiljer sig från denra främst genom att der saknar komslotteringsregel, baserad på lineär avskrivning, och högsta tillälna avskrivning är 25 procert av invenlari: skattemi siga reetvärde vid beskattningsårets ingång, i för rekommande fall ökat med anskaffningskostnaderna för inventarier som irköpts under beskattningsåret och minskat med ersättning som utgör vederlag för inventarier som sålts
. 87
llan,. Avskviv 21 jämkas om Kortare tid än eti ar Bränna
OVAn: - Tävertafranden, PLA SS VOTLG LAN
värag
eller byts avdär på On av den avskrivzgÖgringar, ben r Smincsar en rr
angeringsavdr [ed ; fastigheten lig att fastigheten avyttras. För
reparationi- och underni bart för hela kostnaden. ningsavdrafget, Som tl anlägeninfar, bortfallit. i rn markanlögagringar fir
SÄvitt il avokvivnireg ful eriae som Takt man mol ormontli Ip inSgaT. fäller att a PTL irgonn avskrivnir amnmderlag < tio procent av underlag tt. i avskrivningsunderYs iver räkra atnader för täcrte
eforntli
r utformats i evMipre:t med som fäller Än Me v far 1 rörelse, Detta att 75 procent av kostnaderna för BArivas av urider u Ivö, med fom pro
Kostnader som arröerdataor för rörbättrir: eller nar av onilfpt uprätten därisenan fallit in avökrivuissrunderlag fö ås upp dör del wriskefininsgekoctnrader som v
snadskoctnader. Till den dec anskatvinalapu Tbladesr MTI
stnader för bypggnadoinventarier ingå i avskviwvninrgsunderiaget får Ia ii Tvp av by Ci av avikrivnlörsanderi för orimiravskrivning Ske Sion avokrivnainet egentliga marz anla = GAVSOTL om Ce 2VvETnr eller andra avla hela anskarira
avikrivningfuncerlafg. Aven i dotta fall f
ligen göra avdrag med fon procent av avsEkrivnirn Såvitt avser täckdikringsanlöä skrivning med tiv crocent. Upphör tillgångarna avskrivits i sin helhet får arrendator våra för oavskriven del av kostnaderna.
för denne: nad oller äfnande delbari tillko:n i samband fm dot ökade själv beki tat, den tid jordugaron innehaft Jordiraren blir be: gskostrad för tillcgångarne. Eri tring till arrendatorn, och denne blir beskattad för ocrsättrning
arrerdators ke
sr ävensom för andra invortarier, vartill omedel vart tiilfallor jordigaron, får are atorn — i at med var som ller beträffande in Lar ira avdrag enl ist ovan ancivra inventari rivningsrefler. Jordäfgarer beskattas inte vid arrondets upp ande för den värdeökning arrendalors: förbättring av invenlariete ståndet md fört.
naden blir fallt sn —+ avdragen under den tid tills Anckaftalrigekostrn dor oc all Heräknas den del av anskaflfiring kostnader: £ Jiäner Hå til! [EE ngen, ller till DO procent av tillgången + alinmvirnna saluavär vid vv: a me Toder för teräknirng av ” omejlertid erdast anvä föng förvärvat ena navurtillgårne iSavdrafg com ka tillkommit Zföreom derno fortfarande Len. botta att om föregående irare börjat cxploatera lgången får även nye ägaren beräkna substansminsknings avdrag på grundval av föregående ägares beriäkrada anskaff-
i den bärjiar
nirp av frukt- eller bärodlingar av dirskt eiler ckrivas av enligt sär? änder der tid odli gen beräknas värda kkot med vad som gäller buträffande mia tililkommer som huvudprincip detta avdärag oroar xostreder. Vid orcröst förvärv I så nye ägaren inte UNO. röpeskillingen kan anses Lill odlingen. Däremot får den jordigare, som
oh valt att skriva av kostnaden enligt
plan, vid erlåte |» föra avdrafg omedelbart för oavskriven del av :tnaderra för anläggningen. Samma är förhåöljjendet oc amhetlen i förvärvskällan upphör utan samband med Aavyttring av fastighoion, Sker överlåtelse genom efikt föng få fortsätta avsekrivningen ligt vlaner. gäller i förvärvskällan
becka inpvårets utgång. I motsats till vad care anses samtlisa djur - alltså även stamdjur - som varulags 2edrins av värden vå djur som rikeckatteverket fastställer. Beträffande djur för vilket verket inte fastställer något
dö, föcom i fråga om dyrbara avelcdjur, tas allmänna
raluvärdet upp som värde för djuret. Nedskrivning får sedan med 60 nracont av rikeskattoverkots värden eller, i wnmösde fall, allnäinna saluvärdet. Värdet av lagertill-
av annet clan än djur får tas upp till 40 arocent av
a av an: finingsvärdet eller återanskaffningsvärdet, i före mmande fall efter avdrag för inkurans. Avsätt-
ning till laperrefcleringskonto kan ske vid samtliga lager-
Tillgångar.
Vic sko rader för
och underkåll I navverkninn.
ske för nyplantering av skor
arag för minsurirger demeitoden! «ller "tvirkesfö gen får avdrag sko med mirskni de irgåängsväirdet. Som Aumvudre de förstås det värde varmed
heter vid än tidpunkt då
får man
litlig, ken zkofrsmark gv ledninp. förvärv ekall dess värdo anses vara
stämpelplikten beräkrats: eller bort
plikt förelegat eller med ardra ord virkesförrådsmotoden får avdrar ske gängsvärdet, som belöper på d för ägaren
Vr
ringen av dot ingaerde virkesförridet. I ö
ma regler con vid värdemetaden, Även här kan mar allt
till ott tidigarc fång än der avxtuclla
aren har fritt val mellan Corsa Mmeiodnr. dator avverkar skog, tizllkomner avdraget ägaren, då det är hans skoxskapital m förbrukar.
Några övriga b: katiningsrefler
alisationsvinet
Vid försällning av j0rdbruksfactisnot skall den da derlaget som int: nvsör intäkt av jordbruk > eller skogsbruk roalisationsvinctborkatt växande skog som avyttras tillsammans mod marken be uteslutande som realisationivinst.
rött iler hard neg unrar
'ordbruksdri tv sånt LL Av Linlrag tili oirade ireecntarier ock 23afeckatUsinar under vi
ÄN sar 1 Föratsättnirg; ET.o. att Tillfrodsctillande eliör tiliverkr: Staden "vs fÄLLlig alfa kategori skaltkunnat utnyttja 1145) om stat-
inventarieanskaffning få ett
tofingsbidran,, som inte år tericfear under maotsvararde tider. särskilda inve och det flatiilaa cn aterinagsbjdrapget nar cc
nats t.o.m. amn 31 december
170, invecteringsfonder
elarnen ( SA: 142) få famil, tifte. EP Ander avdrag för aedel som iasatvs fö skogs tas och KATTA, fär ra månader och senast tio
vörerdninfsen (1
böoräkning av nettointäkt av jordbr avdrag för bolopp,. som avsetti tili sär ferd för förlorade inventarier och tillit ringafond för förlorade lagert fäller att iskomsten av ? nt bokfärinesmårsiga fmrunder anarna för Lill särskild investeri invontarior och 1 Id investerir lafsertillf insar får into övers inver tarler
anledning. Nar are iTTRÄNE raekilid invärverivfi rond
rade 2a5gortill avär
belopp, som motsvarar minckringer av LE ret under teskattningsåret, Suöurskild investerins förlora ie inventarier för Poarspråk för avsarivri anskaffade inventarier och särskild irvocterir förlorada lafertillgönfar för nodiktivninrn av Kostns nyarskaflat tafer i den man jaförvökring föreligger under nee
inte härvi eo hböolhet vi ilt 5 än inble tagiln
an
founder för kon junironsk ekoronmick förening och at av bruttointäikton av sbruk. Vad som med avyttring . Foöramnedlon tar i anspråk för atv finan-
2 invosteri och andra kostrader.
som sådan avadra sill, får avdras ng irte jet iriga om en avs investering fkall avskrivningsurdorl min motsvararde vad som be- Kota
2) om avsittning till särskild inveostetliöotlan, ekonomick förening co fom huvud drivor rörel , Jordbruk eller skog och som 10 ar Sbning Till säre slld irvesteringsford, få ta fonäåme öringar i byggrader, ma- Ifning av råvaror och lagercromed fondmedlen skall ana beloppet. konto fom är inbetalninsgen skall återbetalas till företagen och tas upp Till beskattning LT
ttnirng på investeringskonto .a& VÅG del av de skogsintäkter, som tiden den 1 rovembor 1974 -den 21 1:
decombor a into för skog. Lagstiftningen ller inte företag som är skyldigt att göra avsättning till fd
från skatte Den Seat lfav) SE AOV IM och kommunal irkomn len kan där
jer skor
äcrd- eller
ULSÖP medi or
Itritts med
Crinsorn.
I utredning lIcdninasosvic t
ardbrus fkaltösing
FOrdora efter fö
2 oder
och delvis
I direktivon orivne
fattande arbite i lag. Detta
2 Alt Pedovis- Ull tT tillot alumin i STume ler om a ÄTA GCn Krono
Detta skall
Fira tiliämiftande benov.
al veraställa en T, lat. Te os FÖVÄG avlämnade
ott betänkande (SOU ) med rslag Lill lag
vldlsre TT &t fl. På grund av urdor ovehandling iör: Stiftning utan ser serompriförslag till Pingslap inte on fatta den som brukade jordstruk: iler der som idkade uthyrning av annan
upper av vorksa mensamma dra n kan iOM VV. ri
ter förekommer nästan enbart i form av obetalda kostnader. Mär det fäller fastighets förvaltrin erna dessutom oftast lätta att kontrollera och ra med hjälp av hyreskont ;rakten. Betriftfande det slag av verksamhet il behovet av så
irte genärsskydd i form av räken red
trängande. KR dritteförnödenn dig skapsskyldienat kan av det skäl
ivarata ber intre Å andra si
talet affär : ruk botydii i de Pr Gö ser, Större delen 2
tior erna går via i
okuranter för
5 id IV gbeter
och nannan H
nura il prirecip räkco
vör medtas bland de ruk
Fot dot ansördea jerl igen invandas, att man inte reelt
ir bortse från etydolse som bok d
av dr argivna verkcamketipren: sd utövandet av rörelsen och Som underlag, 1 muia 5 amheten: rocultat SLUlirni Denna I ä i och för Sig berogad, mon med Hänsyr. till at
asskyldisoiet dock meds 2
friheten, så torde in [AA
för Zagbestämmelser,.
Det nu anförda leder till den materie.
bidsare rd :d undantag för sådana
räkenskapsockyldighet. Det är erelleriid klart
4 . Crn jordbrukare vid sidan av jordbruket äriver : självständig rörelce (t.ex. penrsionatsrörelie), blir rärxenskapsskyldig för derna enligt den nya sagens bes
3Ar.
År 1971 tillralilades sakkunniga för att verkstälia en fört-
satt översyn av bokförings las: Itoingon. Utredningen avlämnade är AUvA sitt botänkande (SVU 1973:57). förslag till bok föriraclag. Bokföringsskyldignet enligt dotta förslag skulle föreligga för som yrkesmässigt drev rörelce, däriblara strip sine. för den som drev Joresra arörelse skulle do Sringsöskyldighot inträda tidigast f och meca det räkenskapsår, som utgick närmast före d r då inkomst av jordbruksfastighet skall beskattaz eliter boktföringsmässiga grunder.
7 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 44
Sd: ing ans ades anledning att
Pirnes Qv gerdbruk Skulle sko enligt borkfrörings-
uilge runder - undarta jordbrukare från bokföring yldighet. Utredrinsen åberopade bla, följande uttalande av denartes Lao he rulapg tili en all fn överman till vokföringsmö redovis jäng av in- AOI av jordbruks
ATT Inkomst av för närvara nde kan redovi i det antalet fall oc rodovie:
virir som gäller för redoöov ling av ir
hizte riskt DHati at ock snarast att betrakta
en anomali. Kontantpr: en leder otvivelaj
unna och ofta co Eee, sringsresultat,
en försvara
kenskarp m fordras för bok förings ssig redovisning
varit någon utbrodd tradition inom jurdbruket och att
Jördbru ledes obekanta med cn sådan redovis-
smetod,. Ä om reglerna för bokföringamässig redovis-
- el från de föreskrifter
r Kkonrtantmnäiss M är detta
to att den bukförin son ir
ligt mer komplicerad. Flor talet Do torde
ko lätt kunna klara av en födan Den dar-
nn, com behövs för den bokförings iga redo-
kar inte anses mediöra någon större arbets
Till vad som redan gäller i fråga om antecknings-
dighet enligt 20 §§ taxerinssförordningen,
Från rem issinstansernas sida framfördes inte något yrkande om att jordbrukebokförinrgslogen skulle bibehållas. Däremot framförde: önskemål om spociella regler för mindre jordbruk och andra mindre rörelser. Sålunda ansåg RP att enmansföretTaf kunde uteslutas från kretsen av bokföringsskyldiga. Om-
kring 3090 OQO företag skulle då undantas. Ett skäl till att
äaränser borde dras vid enmansföretag var enligt LRr, att om en få anställd finns så föreligger ott utoms ående intressc av formbunder bokföring. Som enmarcföretag skulle enligt LÄF räknas också sådana som kortare tider nar tillfälligt anställda t.ex, vid semester, sjusdom, sådd och skörd i lantbruk och säsongsvariationer i traditionella rörelser. För dem som undantas från kretser av bokföringsskyldiga borde erligt LRF anteckningsskyldigheten - liksom dittills regleras i taxeringsförordningen,
Föreningen auktoriserade revisorer konstaterade att ex avsevärd del av don föreslagna Kretsen bokförings rimligen måste utgöras av jordbrukare i liten andra tom drivor rörelse i ringa format. EBriipgt ic kunde de föreslagna roglerna för den löpande bokförirg
inte anses stilla högre krav på des a grupper än vad de
borde kunna uppfylla, IHiremot ifrågasatte föreningens om de relativt komplicerade roglerma i fråga om ärcbo Jat kun efterlevas och om det var orforderligt för att uppfylla kravet på informationcsberedskap.
Homicsni fstansernas önskemål om enklare refgior för ni
företagare till:odosågs gonom att riksdagen på förslag äv i. DE E
rut kottet undanrtog mindre rörelsoidkare från ten att tillämpa bestämmelserna om irsbokelut. Vidare bokföringsnämnden utfärdat en information till näringoidka- Te med mindre omfattande verksamhet om hur bokförlin: ordnas,
T
I propositionsförslaget (prop. 1975:104) till ny
rinfsslag hade omellertid undantag gjorts för onskjild »serson som driver jordbruk eller skogsbruk. Som motivering härför anfördes:
Det år 1972 införda stomet innebär bl.a. att förentlade avskrivningsregler enligt den s.k. restvärdemetoden införts samt att hokförinrg av inköp och försäljning av inve rier
kan underlåtas.
De nyligen införda reglerna, som ännu inte fullt ut trätt i kraft, innebär sålunda att bokföringsplikton för jordbrurare inte ligger på den nivå som krävs i utredningens förslag och som också enligt min mening bör krävas av röraolseidkare i
allmänhet. Med hänsyn till de speciella förhållanden zom räå-
der inom jordbruket och mot bakgrund av de skäl som chefen för finansdepartementet åberopade i samband med att de nämn-
da bestämmelserna infördes (prop. 1972:120 s. 208) är jag
inte beredd att nu föreslå någon ändring i bokföringsvlikter för jordbrukare, Det särskilda system för bokförinp inom jordbruk och skogsbruk som efter ingående utredning genom-
fördes år 1972 bör alltså fortfarande bestå.
I enlighet med det anförda bör således bokföringsskyldignet utom för dom som driver jordbruk eller skogsbruk, gälla för
alla näringsidkare,
ade för de allra a ida och för en- YLE ställda allös
som "beropades hade följarde
ov
Peka k ing åvslutats lust- En sådan orån UDD ilproclem, som fettemndandra farde AA unm i Piviing rt I JÖOPdUrunar
rivning iljer sig rivning frå cnom avsaknad av er . kom- Fol, baserad Pc noär QvSKkriva försiagil en guta tillåter «
Gc >; lighot anshot med kommi att meta der inte kall kom- Häpon Sudan i i Tillämpningen er osKkulle ifpen kräva dela att inköp och itarier artinuorlist Hoteras, dels ati äver äkli a inventarier, br. sädan inventorde stora anoprik på flerta-
ita avskrivaing bör vara inventaärde vid beskattningsårets ingång. : med anskarfnirgskostnaderra inkörts under b: 1 ret och mineväderlarg för inventarier som löorats under iattningöåret. Den erning som utgör vederlag för sålda eller förlorade inventarier skall enligt såväl nuvarande regler som försla tas upp som intäkt vid taxerinren, Å andra sidan bör det Pe loop varmed avskrivningsunderlafget sålunda skall minskas få dras av direkt. Ers ättnirgsbeloppet kommer närigenom inte
att påverka det skatten recaltatet i vidare nan in
avskrivnirgszunderlaget minekan med detta belorr.
En sä ärbohandling synes påkallad för inrve
eller går förlorade under samma år de an:
skapsenlig avskrivning får i dessa fall av delbart ske för anskaffningsvärget eller oavskriven [6 Trav, Of t.ex, avdrag redan har medgivits vå kontrakt Kei. Ernligt min menirg bör man även i ett system med rectvärdeavskrivning göra åtskillnad mellan inventarier som tan ut ur jordbruksrörelsen under anskaffningsåret och fådana 2 senare, Om ett inventarium com arnskaffats urder ninpräne ot i kvar vie detta i
75) avskrivn
let ärar
vdrar vv angöring av inven
iertid inte fira
var lertiå Skrivna, « a Prfarenhoterna talar t tio Jr!
suvekrivet. En sdan
taget med den verkliga
I iikhot anser jar T skall fölla oc dr. oe anskaffa Om &r ttningsåret eller längre tid Li Skall avskrivning kas i motsvar mån.
nestvärdemetoden bör, liksom i.n., fgåller den raken pEckiliga avskrivningen, förutsätta överersftänme melilar det bokförda restvärdet och dåct restvärde som vid tTaxoring. kestvärdeavskrivningen kräver säled 1 famnar— kopplirger med bokföringer inte någon särskild avskrivningsplan. De uppgifter som behövs för kontroll av restvärdnavskrivningen bör kunna lämnas direkt på deklarationens jordbruksbilaga. Aven om det från kontrollfsyrpunkt skulle vara önskvärt med specifika uppgifter om varje inköp och Iförsäli-
ning under året, anser jag att man bör godta on summarisk
redovisning av förändringarna i inventariebeståndet una året, Denna rodovisninr skall därför innehålla uppgift irventariernas värde enligt balansräkningen vid bosk ningsärots Ingång Skaffningskostnader för de inventariv som inköpts under tiningsårot och finns Kvar i
bruket vid beskattningsårets utgång liksom e
äldre inventarier som sålts oller förlorat. Sk ningsåret, invontarlornas restvärde före avskrivning, yrkad värdeminskning samt inventariernas värde enligt utgårnde
balans. Emellertid bör skyldighet föreligga att i deklara-
tionen särskilt specificera inköp av inventarier il de fall där anskaffningsvärdet överstiger 2 009 kr. Det ankommer på
Tik uvvassa deklarationsblunke Torn: syldighet aan iaktvarpa Ekogsbruk vara Skyidig ru avskrift av balansräkringor rande bör i förekommande "all Å i- och förlusträkning, körelseidkare skyldighet.
5 om benov av en sursklid jordbrukibokförringa ox ratar sedan riksdagen undantasit nöringsidkare med mindre omfattande verksamhet frår yldigneten att
onek raa mod : sbokslut och sedar bokförings utfärdat information till sädana näringsidkare om sa rföringer skall ordnas.
att från remliscinstan sida inte rdes rånet yrkande om att jordbruksbokföringslagen skulle hibehölilas, Däremot framförd 1 om speciella regler för mindre? jordbruk och andra mindre rörelser.
De stora Sc medelstora jordbruker torde till mycket stor del arlita den bokföringsservice som förmedlas av jordbrukarnan föreninpurörelse., Dorma föorvice imefattar ofta uppiTtanéöv av Julis undiga årsbokslut, som ianehillsmissigt er de krav som nuvarande jordbruksbokförings- En jJordbruksbokföringslag som skall tillämvingsidkare synes i allt väsentligt böra irnehålla alla de testämmelser som återfinnes i bokförings-
Erbart införandet av restvärdemetoder. vid avskrivning av inventarior i jordbruk kan inte motivera en särskild bokföringslafp för jordbrukare, Dat råder emellertid även andra ciella förhållanden inom jordbruket som tillsammans kan försvara att man liksom hittills har en särskild jordbruksbokföringslan. kan kan t.ex. peka på de repier som i beskattningshänscende gåller i fråga um virderirg av djur i Jord och som innebär en tvångsvis uppvärdering av tillfången, vili i princip inte är tillit er onligt bokföringslagen, Vidare [bred ir sig borgenuärsintres se t inte gällande på sätt som när det gäller andra rörelser, vilket gör
vissa bestämmelser i bokföringslafsen onödiga i fråga om jordbruksrörelse.
Det avgörande skälet för att bibehålla en jordbruki tok ringslag måste dock vara att de räikerskaver som före
denna ax uteclutande ir avsedda som underlag för ta
erinras om att föredragande ctatsräåd i sambard mi nuvarande jordbruksbokföringslags Tillkomst un etrör
(prop, 1251:191 ss, 176) att räkenskaperna uteslutande var
avsedda som underlag för taxerinrgen och att de inte skulle anzces som handelsböcker. Någon "bokföringsckyldignret" i egentlig mering avsågs alltså irte bli till:kapad gerom dena lag. Jordbrukarnas bokföringsskyldighet skall såleger inte meäföra ae civilrättsliga verkningar, som följe:
öringslager. Enligt utredningens direktiv 21 jord-
bruksbokföringslagens nuvarande tillämpningsområde kvarsta oförändrat.
Det förelag till jordbruksbokföringslag, som utredningen
framlägger, har utformats enligt ae direktiv som utrodningen haft att följa. Utredningen har sålunda kt att i
mö äl igaste mån samordna regelsystemet med bokföringzslag
De ändringar som föreslås är av så genomgripande art att
utredningen inte ansett det lämpligt att inarbota dess den nuvarande jordbruksbokföringslagen. Utredringens förslag innebär därför en nelt ny jordbruksbokföringslag. För-
slafet kommenteras i det följande i en specialmotivering
paragraf för paragrad.
I betydande utsträckning innebär utredningens förslag att bokföringelagens regler överföres till jordbruksbokföringelagen, I än mån reglerna i de bäda lagarna överensstämmer blir uttalandena i förarbetena till bokföringsilagen i tilllämpliga delar gällande även för jordbruksbokföringslagon. Detsamma gäller uttalanden och anvisningar av bokföringenämnden. Eventuellt bör nämnden utökas med en sakkunnig beträffande de speciella redovisningsproblemen i jordbruk och skogsbruk.
Utredringen föreslar att näringsidkare, vars verk vahot av mindre omfattning, inte skall behöva avslata räkens na med årsbokslut, Detta ir i överensotönnelse med i öringslagens regler. D25sa näringsidkaro bohöver siledes ir upprätta någon balansräkning.
Utredningen har övervägt att föreslå att även der nr järare, som inte avcilutar räkonskaperna med arsboksiat, skulle vara skyldig upprätta en balansräkal upptagande tiligrångar och skulder vid räkonskanpsårets enllagt i huvudsak följande schema.
Kanital
Kortfiristi:
levorantöre
Aktier ock obligationer Växelszulder
kurdfordringar
Övriga fordringer
Skogskonto
Invosterinsekonto för skog
Ingående moms Långiristiga skulder
Tiil staten betald moms Checkräknirgskredit
Lager av Låncsakuläöer
Djur
"rodukter ock förnödenheter Anlöggrningstililgårngar nget rnapital
Insatser i ek, fören.
Inventarier
Drifttbyggnader
Oiika markarnläpggningar
fast cgenudom som cy är tillgång culisfgt ovan
Det skulle knappact kunna anse. betungande för näringsidkaren att benöva upprätta er sådan balansräkning. Han måste göra en sammanställning av tillgångar och skulder bl.a. för att
ummrätta deklarationen. Palansräkningen borde likocom ärsbokzclutet införas i en bunden bok. Det må framhållas att som
skäl för att ä rsbokslutet skall införas i en burden bok har
framhållits, att kraven på kortinuitet mellan åren och möj-
lighet att göra jämförelser mellan olika är mäste tillgodo-
redragande e statsrådet har i dot tidigare återgivra uttalandet från orop. 1972:120 framhållit, att idkare av jordrruk och skogsbruk bör vara ckyldiga att vid dorlaratiorer foga avskrift av balancräknirgen för 2 rATtTningsåret.
I 30 & I mom. taxeringslagren stadgas i enlignct härmed att deklarationsskyldis, som under bezckattningcåret fört räikenskaper i rörelse, jordtruk eller skogsbruk com bedrivi av
vid självdoeklarationen foga bvestyrkt avskrift a ing för bteskattningsiret och balansräkning för det närmast förerående räkenekapsäret. Det må äver crinras
om bestämmelsen i 22 I punkt 5 andra stycket KL att skatti-
skyldig får itnjuta rectvärdeavskrivning "under förutsätt-
ing av motsvarande avskrivring i räkonskaperra" och ett som förutsättring för avdrag för avsättning till investeringsfonder för förlorade inventarier och lafgertillgångar
gäller, att avsättning skall ha verkställts aperna
för heckattningsö fvskrivningen och avcittningen torde inte kunna komma till uttryck i räkenskaperna om inte en balansräkni upprättas.
Någon ckyldighet ait upprätta balansräkning nar emellertid inte föreckrivite i bokföringslagen för de näringsidkare, som inte avslutar räkenskanerna med ärsbokslut. För dessa näringsidkare får i stället cjälvdeklarationens rörelsebi-
laga R I eller motsvarande ersätta ett vanligt årsbokslut.
Utredningen nar inte ansett sig i jordbruksbokföringslagen, som främst avser att tillgodose SC de taxeringsmässiga acp ekterna, kunna uppställa större krav på räkenskaperna än som
setts erforderligt i Sokföringslagen. För de jordbrukare
som ine avsliatar fåäkonskaporna med årsbokslut för edes
Slvdeklaratione aordbruksbilaga J 2 eilor motcvarande
GCH SPECIALMOTIVERING
För akiiebolag, ekonomisk förening (sambruksförening) och handelsbolag, som driver jordbruk eller skogsbruk, gäller all dö är bokföringsskyldiga enligt bokföringilagen. Detta bott
ide äver enligt 1929 års bokföringslag. Den nuvarande joråbdruksbokföringslagen gäller endact för e skilda Dersoner, som driver jordbruk eller skogsbruk.
id La - [Ne] cr fö irektivon bör utgångspunkten för utredningsarbetet vara att jordbruksbokföringslagens nuvarande tillämpnings-
område skall kvarstå oförändrat. Härav följer att även den nya jordbruksbokföringslagen bör bli tillämplig endast för
sådana näringsidkare, vilka icke är bokföringaskyldiga en-
ligt bokföringslagen för inkomst av jordbruk eller skogs-
bruk, dvs. enskilda personer.
När i bokföringzlagen stadgas undantag för enskild serson som driver iordbrux eller skogsbruk måste med conskild person tolkningsvis även jämställas dödsbo efter sådan person. Begreppet enskild person har samma innebörd i utredningens försiag som i bokföringtslagen.
Fn röreiseidkare, som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen för sin rörelse, kan om han även driver jordbruk eilier skogsbruk finna det lämpligt att tillämpa bokföringslagens regler för all sin verksamhet. Detta bör inte möta något hinder, då bokföringslagens regler är mer omfattande än utredningens förslag till jordbruksbokföringslag.
Bestämmelserna om årsbokslut i jordbruksbokföringslagen bör i princio vara obligatoriska endast för de större jordbruken.
Enligt bokföringslager. ur b Läummelserna om ärapoekciut =)
tillämpliga på enskild näri dkare, som driver sla Verasamhet utan biträde av flera än två årsanställda porizorer
och i vars rörelse den årliga bruttoomsättringszummar undorstiger 200 000 kronor.
Flertaiot av de mindre jordbruken är familjejordorak, dör arbetet utföres av familjomedlemmarsa. in dragning mod hänsyr till antalet åirsanställda personer syn därför int. lämplig när det gäller jordbruk. Bruttoomcattrir bruk och skogsbruk kan variera betydligt mellan t.ex. på grund av skogsavverkning, Inte holler storlekor av bruttoomsättningen är därför i och för sig lämplig dragningen. Det hade varit önskvärt om man kunnat föra dragningen vid viss arealstori Jordbruket clier e taxeringsvärdet. Variationerna är dock så stora mellan bruk i olika delar av landet beträffande både are stars el och taxeringsvärden att utredningen stannat för att att gränsåragningen görs med hänsyn till bruttcom i verksamheten.
Utredningen anser att gränsen iven boträffarnde jordbruk och skogsbruk för närvarande kan söttas vid on bruttoomsäittni av 200 000 kronor, Som framgår av de uppgifter, som echå 1lit:
från statistiska centralbyrån (bilaga 1), kommer då Get nolt
övervägande antalet jordbruk att undantas frår skyldisnet att avsluta räkenskaperna med årsbokslut. Att omsättningen ett enstaka är uppgär till eller överstiger 200 000 bör dock inte medföra ckyldäignet för närin; ail upp rätta årsbokslut, om hans omsättring normalt understig: 20C 000 kronor, Om Sruttoomsättningen under två på varandra följande räkenskapsår uppgår till cller överstiger 200 C kronor, bör reglerna om årsbokslut bli tillämaliga, såvida icke näringsidkaren kan visa att bruttoomsittningon båda dessa år var onormalt stor och att bruttoomsättningen tidigare understigit och i fortsättningen kommer att understiga 200 000 kronor.
Enligt utredningsdirektiven skall regelsystemot vara utformat
st att i första nand de tuxerin tillgodosedda. I första stycket i 1 § har dä i nuvarande Jordbrusxsbokförinsslag, angivits at SKkaperaa ali föras com underiag för taxeringen, Jordbrukarna: skyldighot att föra räke aper skall leder inte heller i fortsättningen medf öre de civilrittsliga verkningar, com följer av bok! Srirgslapen. i treda: cket som motsvarar tredje Ag
äordirukcbok Acelar. Då den nya bokföri
uttrycket "oliktig att föra
"bokförir
Ol serrna ÖVernr "tämmer, med vissa mindre undringar, med bectämselserna I 2 § box föringslafgen., Utredningen föreslår att bokförin MLagens at om verifi: jationshanteriag
+ i stort sett i oförundrat skick överföres till jordtruks- ru bokförenestece on. Sccom framhålles i direktiven synes en
anordning med bokföringslagens resler i första kand kunna sko r get gäller den löpande bokföringer och vorifika-
tTionshanterirger. rigenom blir även de taxerirssmässiga
aspekterna tillgodosedda.
rå att reformera bosföringsla fStilftvningen har bö-
veritikationer och hur dessa skall hanteras äipnats on särskild ; b. Vid tiden
för äre bok föringslags till dct vanligt att -i5 utförliga anteckninsgsar brukade föras i darbokon., Verifikationerna kade därför inte så stör Detta sätt att bokföra har med tiden 1örändrets. ora har textskrivningen i den löpande bokföringen kommit att befrränsas och det förekommer ofta att text saknas helt och höillet. I sistnämnda fall kan on bokföringsanteckning bestå i att det förs en hänvisring till rumret för den underliggande verifikatioren,. Denna utvecklirg har lott till att verifikatiorerna numera
s som der grundläggande upplysninfgskällan. I reformarbetot har även fiskala introscen och civilrättsliga
konirollbehov iberoöpats com stöd för att dot bör införa
regler som säkerställer verifikationsmateri:
Bokföringslagen ställer krav på att det
finnas verifikationer för vare orckila
immehäållor vidare föreckriZter om vilka kation 11 innenålla och om det sitt nå vil tTiorerra 21 registreras och systematisoras söm ett iod i gäälva bokföringsarbotet.
För jordbrukets del torde proxin vad veträrfer
en LI orincip ha följt Tänännaa uta
ru beskrivits. Det irnobär leddes att dot
mu tnairys i bokföringsratinserea fs setionorna Kommit I förgrunden p tidigare. Det är därför uppenrtart att den nuvarande bruksbokföringslagens knavphärdiga bestämnolfer om kationshanterinsen inte fyller de krav, Som ma. Oumwera Hör ställa, för att kunna tiilpgodo: la. det allnimnmnars itteintresse, Dot är därför limnpligt att nu ändra melser i nuvarande Jordbruksborflöringslag lårgt det är mn list, kommer att motsvara vad son söller näringsidkare i allmänhet. Till frågan i vilken onfattrins vokföringslaga tämmelrser på dotta område bör äver till jordbrukcbokföringslagen återgommer utredni
kommentaren till £ $.
T enlighet med vad nu anfört: har i vunkt 1 föreskrivits att rodovisrirgsel att till upplysning om verksamhetens uppkomna alitföärshände sor och tiilce tioner till alla bokföringspostor,.
Under punkt 2 bar föreskrivitr ckylairhet för ldkaren att avsluta bokföringen med Arsbe SA Vänmn lse med vokföringslagens regler,
För den näringsidkare som erligt 1 § andra stycket inte bo-
höver avSluva PCÖkorsKkat sti årsbokslut enligt jordsrukoe bokföringol PEler = SOM UTTednin Aa lidisgare frankållit - Självdekla rationcns jordbruksbilaga 3 2 eller svarande årsbokslut, Erligt nuvara Gordbruksbok skall föringtidkaren vid räkoenska årets slat uvprätta inventarivn och balar Iknilng. utredningen anser del naturligt att äver de näringsldökare som inte upprättar årsbokslut skall vara skyldiga upprätla va er balansväikninr I ar utrednisgen av skäl com tidigare redovinatr inte framlagt något förslag härom,
T tredje punkten under : UNGTEn LIGE se mod bok act ecdövisniopeckyldit uven innefattar att urkivora veriifikatironer, bokförirgsbocker a Ve rial,
Även bestämmelserna i 3 utformats I huvu caklig överensstämnelse med motsvarande vefgler i bokf lagen, dör
återfinna i 4 öv.
I nuvarande jordbruksbokföringolag finns inte någor utivyck-
lig motsvarighet Yill föreckt ten att den I ride bokfiö-
ringen skall omfatta alla affärchindelcer i verksamheicn. Enligt : andra stycket ruvärande jordbruks sokföringslag skall i dafrboken redovisas intikter och kostnader i jordbruket och cko srukot. Till intikterna skall ras även värdet av de ernödenheter och produkter, som uttagits från verksamheten för act användas för eget, arctälldas eller undanrtagsiagares behov eller liknande ändamål. Även uttag för att användas för den fortsatta driften på fastigheten t.ex. för ny-, till- eller ombyggnad eller för underhåll eller ut-
tag för att användas på annan fastighet eller i rörelse, som innehas av näringsidkaren, skall bokföras i dagboken.
bom närmare kommer att motiveras i kommentarer till 5 § anser utredningen att de särskilda föreskrifterna om dagboken
bör kunna undvarac., Som ott are: Tringsarbotet har föresar innefattar att löpande bokföra unpkomna aff:
Denna ändrade ordning meaför av on utt melse av begreppet affärshändels: ringslagen. Enligt defiritionen i bokföring affär: nadelser i första hand noteras alla förmögenhetons storlek och sammansättning Såsom
+ betalningar samt uppkomna fordrirng r och skOlder., uUTredninsen föreslår att enligt jordoraks föri affärskändelser i första hand skall noteras & betalningar i jordbruket, dess binärirgar och
närmare kommer att motiver
ser utredningen att den 1 an
pas beträffande bokföringen av fordrirpgar och
det gäller jordbrukarö, Det innenbär Att tgokfö Finger av
ringar och skulder under vissa förutsättringar för till dess botalring sker. Som huivadregel före
la gälla att fordringar och skulder skall voktöras när rföktura eller annan handling utfärdats Ttari tis
Enligt bokförirfgslagon räknas bokförirgsskyldiges till: kott till pengar, varor eller annat. Det skulle unna jordbruksbokföringslagens definition av begrensct delse göra bruk av uppräkningen av dö uttar som e nuvarande jordbruksbtokföringsiag skall bokföras En sådan ordning skulle emellertid ur la bli mycket tyngande. De empel så uttag ur jardaruket siler skogsbruket som omsämns i 3 5 nuvarande jordbrukseb
av pengar, varor eller annat", Utredningen föreslår dövför att definitionen av begroppet affirshandelso även rär det fäller tillskott och uttag ankryts till vad som är föroskrivet i bokföringslugen. Det kan LIL dotta suanmnarchans b
stateras AOL olle ae ovunlist att uttar tor och produkter från äocdbtiuket elbeör skopfsbt användas för vid taxeorireen avåiragerilla undorhållareparationsarbet orm i vraktliken into bok Se. I stallet hör on tt; kvittning. sådan tyst kvitto kon tid i princip inte accepteras. Det må t.ox. erinra vitar ov virke oto. från der eena fuxtighoter, som för reparation eller annat arbete pi Soctadshuset, till meörvärdeskatt ckattepliktigt uttag. dant utt
leder bokföras.
Iraväarande vrdbrugsbos öri verifikationer at Knopphändisa Enligt föreckrifterna i tredjv stycken i 4 5 mar:de brev, ningar och övriga hardliagar delst för verksweheton förvaras i ordnat
Iilans oc an fört skrift om att handli
skall
5om tidigare framhållit: fyller dessa bestämmelser inio I
krav som mar numera bör otailia dr att kunna tillgode bl.a. det allmännas ukattelcstresee, Det bör därför I en anpassning till bvokförir lagens regler.
Bokförings lagen: regler fr intacrna i 5 Paglee har utformat: för att fe anvicningar för verifikationshanteringen i olika slag av verksamheter. Enligt utredniagenz
mening rör regicma därför inte i oförändrat skick över
ras till rdbruksbokföringslilagoer utan anpassas till pehovet för jordbruk och skogsbruk.
Bes tämnelsersa i första i 5 9 bokföringelarger synes 2 i huwvuadsak kunna överföras tiil jurdbruksborförir
Kravet på att dot skall finnas on verifikation till varje
affärshändolse bör således fälla fullt ut även vid Sok ringen inom jord= och skogsbruket. Irneböraåen av begreppet
affär ndv toes har skrivits. Föruton oxverna transaktioner srnelattan I detta begrepp oli lormer av uttag ur äcrde och bHötta Tinr
Uvöjgpoioojordbruk vch SVEK fÖ ” Handla Koh Vara äudan avb (Lex ine vill l vland ill förvara dör vå rat och er botryfsande ali, om der är oåäkallat tagna handlimnson, bokförit 3 på derna handling, srurnd härvianinapovoörvifikation, bör därför fionan bok förirn
Ei bokföring la verifikation Skall inre på ett varaktigt sitt innehålla mogiftcr om
irshäindolzen avser, vilket
Vidare skall onlipt dotta styck i förekommande Tall anses vilka handlingar fom legat till aff ändelzen,.
tT innebär allt att uppgitt lämnas om t.ex. offort,
avtal eller foöktur a Som legat till eran rf afrärski ändelad Hönsyn till m Zisgheten att grunda er särsk ban vi Ut bf verifikation flora jul I förekommunde fall skall finna
Jördbrukare består don v i avräkningehbosked från jordovrak
otyckot "ingslofen skulle dirlion kunna anses som överflödiga i jordbruksbokngsalagon. fimellertid förekommer även i jordbruk och ogsbruk afförstransantioner som inte berör jordbrukets
8 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 44
onani. sar Börtb ll oeesh dö be: timnmel Till KOmmit = sbolntreesse har utredrningon ne ller DOUr Gverför till vå a
va sammanhang framn-
anrdbrukets för: sa olika poster. bot ti ckode nde inkomotpoct ro osig.
etämnmmelserna io tredie t bokföringpsslag fnolet Verlifir on har ut edningen fate ancott bi förar till ufan,. Från bokföring. ouskt Jäer ci ma sått från de SOM MÖmast far om alt använda Mmensanna voritdtik Detta benov nom UL. idus HOUSE - ff an straktur ait dör förekommer ulfäörstranrsaktioner av mä sarakiär, Inom lan att acfärskande? ohm Get kun bli aktuollt i anlevoicp tynga lagtexten i jordbru Vida före: Fi fler om gemensam vöso omeningt soknas dot äver an- LINE NRA unidaniagsbosker över
von slut lisen bosta Om Hur "treras och syctein böokföringsarbetet och hur de all förvaran m,m. iranelsor unvefylier dö grundgande kruven pi hur ver itiovomaterialet bör hanteras. Det saknas ontl. sunirng att tillgodose dessa krav efter något annat må Wtredningen för tTiäimmelserna i oförändrat ver till jordbruksbokföringslapgen.
sacfenhet. Elit
Skinor i
ÄB I STO dUSTPGCkHiapn bris Fv ot Re LU
eb ende a et
utbäeckor., ir vidare att ola
för alt farm lb
Jet? till
ro har Stänpt krav Munchen
pande bok . Dei Hat ouwnsette LP ra vilka allmänna krav sem till.
Jordbruk ch skogsbruk. av att man för att tillsedone främst bör irrikta tionshanteri: fa
Lianen melser om ett led i det löparan 4
irire lagen bör dot
allmänna sx: väalot av böolkrös Tvings atTlL bök fört
lösblad eiYler arvirva bh
denn bestämaa viikon bökfövir VEPKSHMuNoT. Oct
bundna hö för må Jöordbra
ändamålsenligt ati
T.ex, I sto utotricik i kas FUPNALler, fom till Iordbruketr är inte hållande.
I andra st i AS od nuvarande gördie
lämnas föreckritfter hur ieförlapgen I oi skall ske och Hur doöss Skall ockamilar bestännmeblserna om uUpBLÖGCEY i buvudsak amta
ir.om Jordbrusot turligt att äver när dot gäller det tv farand.: vid bokfö sinsfarbetet annyta Till or ” 12 Vatanet i bukförir: Det innebir avi jorvdbrursborförin bör inne pifter om Ott böoköö ringen
bokf
AVE bruksbok förinse la mea de resler som enligt bokför er för närloscidkarna i allmärhet, Erligt de rexler i buk föringsiogen vid rd port anfos när ven som företagit den. [ER Vidare skall om rätt:l LE ram FAL SRA
t verilisalies apprittas om rittelfon. I dotta factl Skall samtidigt genom ant Tidina vi rilfikallonmer ocller på annat ack man av dens tidiga orda posten
utan ss het kar fö kä vncdom om rättelsen. Vi rlige
tordo er Stänmnolse om rättoisc gpÅnom särskild rättelse
för flertalet jord TUR men den KUN UDCK artuolt I de större jerdbrukanu. Utredni för slår därför att även der bectömmelilsen Öö föreg Tlil
ige lasen,
Int att något beröra An våra dofi:
sunbaend med förarbotorna
fOrekommer alt en Hok-
” Cönande addar frin vilka nv-
fler mirdre drade förs över ti do
rna. Genom Att man nu släpper k
i det 1. ande bokförings arbotot
utt ör ttni:
ja datbrott. To peopositionen till de
ingalagen uttalade föredra unde statsrådet
meniu: Stl varje ordaad aänbleckning, som
AN princin unolfatt 10 SOM
uto anteckning vid tillkomsten omo tidi vid denna klart ger vid härden att
Tilikommit i bokrfröringscyite.
aret all äct inte ncller för jordbrukets: eller
21 ställ krav på bundna böcker i den 1ö pande vokflöringen, bör dot refrercrade syn ittet enligt uatrcarningons mening tillämpas iver hör.
I Xx
UVA jo råbrukibokiörinpslögt fäller i fråga sum
unde > vin en oi Gösbok i utt intäkter och Koonader i jordbruket och tkopsbrukot skall införas dacrliger
intäkter och koftnader under dagen av lirar-
irdöras i cn post, om Lbetryggandr
gärder vidtar för beloppens snecifiration.
HH det vissa motsevar till är föresksilsler, Snligt 5 första stycket r sälunda att affär: ordring vos ct
icentifie-
tecken com åsatts variiikationerna. Ver sationer,
> likartad. c ändelser, får dock borföras i
i ön nost, utan svårighet kor klarläög
nändelser som ingår i en sådan post.
Enligt utre vingens mening saknas anle ing ati il iordbrukstokförinsslagen sa on reglering som i princio avviker från vad som gäller enligt det nyss refererade innehållet i &$ första stycket bokföringslagen. Den främsta anledningen till detta ställningstagande är att de regler i de båda lagarna, som anknyter till verifikationerna, bör vara camstämmiga. ta krav fäller naturligtvis inte endast för
själva verifikationshanterirngen utan också i fråga om den
teknik som svall användas när grundroteringar skall ske med utfsånsespunkt friår verifikations å TI enlighet med det nu sagda har föreskrifterna i 5 § första stycket nuvarande jordbruksbokförin ar ersatts med vad som gäller för r ringsidkare i allmänhet enligt & $ första stycket borxföringslagen.
T fråga om tidpunkten för do kronologiska noteringarna i dagboken gäller enlict nuvarande jordbruksbokföringsiag som huvudregel att intikter och kostrader skall införas dafligen. Ett undantag gäller för gemensamma poster. Dessa får - om det är påkallat med hänsyn till verksamhetens urt och ompf - införas i darboker först under påföljande arbetsdag. Ett amat undantag gäller egna uttag av produkter från jordbruket eller skogsbruket. Enligt andra stycket i 5 § sår således uttag "för att användas för cget, ansVlälldas eller undantagetagarecs behov eller liknande ändamäl" - under förutsättning att i huvudsak
samma Kkvantitoter tas ut
asboken i slutet av varje vecka, Fraktiska
igger bakom denna undant: ostinmelse.
Tidsöristerna i böokföringelifgen & Jiker i hänscexrden från dr bestämmelser, Suvud? ringslacen Är att kontanta in- oci bokföras senast under påföljande arbetsdag och att övri aflärshändeiser sk É all bokföras så snart dei kan sko. Tidskravan i bokföringslagen får ses mot bakgrund av det
irs som lett till att verifikationerna alltmer trätt i förgrunden som underlag för bokföringen. Derna utveckl
siler i lisa hög grad för jordbruket och skogsbru för huvuddelen av de näringopgrenar där bokföring
tillämpas, Skattoeirtrecset har på olika sätt Kkföringslagon Aar arnoat > Till den bes ingen. Petta intresse bör i den fråga det nu
tillgodoses enligt samna huvudprinciper i de töda lagarna. Uirodringen förordar därför att det i jordbrukssckförin; lagen som huvudregel anges att kontanta in- och utbetalningar skall bokföras senast påföljande artetsdag och övri-
händelser så snart det kan sko.
För andra affärshändolser än kontanta in- och utbetalnirgar skulle således som huvudregel komma att gälla att dot inte ges någon fixerad tidsgräns. I bokföringslager har detta bi.a. motiverats med att i rörelser, där borförirgsbyrå eller datacentral anlitas, en bestämd tidsgräns inte alltid kar hållar på grund av oxceptionell arbetsbelastning aller av andra skäl. Men det har även påpekats att det under löpande år förekommer förhållanden, t.ex. semester, sjukdom m.m, som gör det praktiskt svårt eller omöjligt att hålla en viss tidsgräns, Mot denna bakgrund har det ansetts omöjligt att ange någon för alla gemensam yttersta
tid som den bokföringsskyldige «zan låta anstå med grundbok-
förinrgen av memorialposterna. Det har vidare påpekats att normen god redovisningssed ytterst får ange de tidsramar inom vilka grundbokföringen med hänsyn till rörelsers för-
hållanden måste ske,
Eniigt utrodninga mening tör man kunna anlägga ett motsvarande betraktelr art för redovisningen inom jordbruket och skogsbruket, Tidsramar kommer här emellertid ytterst atl angex av de normer som utvecklas inom ramen för det allmänna stadgandet i 2 5 första stycket förslaget till Jordbrukshokföringclag.
Uttag av sådan art com anger i 5 andra stycket nuvarande äringelag - äve, sådana uttag av förnödenheter och produkter som får oanteckras i dagboken i slutet av varje vecka - zommor i erxlifrhot med den föreslagna ord-
snart det kan ske", Med den utmärkande för donna föreskrift anser utreåninger det gre motiverat att i jordbruksbokföringslager behålla en vämmnelse av innebörd att vissa utter skall få bokföras i slutet av varje vecka. Den tiäsran inom vilken bokföring av här behandlade uttag bör Ske kommer i <- allel ovt få tämmas med utgångspunkt från vad som är god sed och pra inom jordbruks- och skogsbruksnäiringen.
Utredningen övergår pr fill fråsan när fordringar
och skulder sk all i den löpande bokföringen. Som huvudregel enligt bokföringalapren gäller att uppkomna fordrirgar och skulder skall bokföras så srart det kan ske efter det att faktura olier annan liknande handling föreligger eller bort föreligga enligt god affärssed.
Från bokföringslagenz: krav pi att fordringar och skulder pe a
skall bokföras så cnart de uppkommer firns ett undantag som gör det möjligt för de mindre företagen att använda der s.k. pårmmetoden., Denna redovisningsmetod innebär att det sker en sontantmäissig redovizcnirg av kundfordringar
och lovorantörsekulder i den löpande boklöringen. Följande
förutsättningar gäller enligt bokföringslagen för att bokföring av fordringar och skulder skall få ske först när betalning sker. I rörelsen får förekomma endast ett mindre
antal fakturor och andra Handlingar,
språk så vederlag, och dv får ocj
lopp, Det skall vara förenligt mec att använda sig av mutoden | skall santlisga då obtetilda fordringar och selior Mälle
t har slutlisgon föroskrivit? att verifixa obetalda fordringar och skulder 3
för sig så att betryggande överbli
ver dem.
Undantagsregeln om rätt att Villinpa rärmmne nå a
förslag av lafutskottet. Lagutskottet fromh: He tänkande (LU 1975/70: ne att det hbokföringsnämnden att närmare pre ställas det praktiska handravar närmmetoden, i föringsnämnden nar i enlignet btoträffande grundv kflörin: tagna i kommerskollegiets BFN:1). Desse2 anvisningar iir i tillämplig de även för jordbrukare, Dotscammna fäller de utt gjorts i lagutskottets betänrande,
Generell rätt att tillämpa ott renodlat nur tor. skall enligt bokföringsnämndens anvisrireg förel näringsidkare, I vars verksamniet brutioomsättringssuman exkl. mervärdeskatt (moms) understiger 200 OM kronor för år räknat. Den får även tillämpas av I rinpsidkare med etörre bruttoomsittring än 200 0 kronor, under ning att en särskild förteckning inte — med hnänsye fakturorn ringa antal och däripgenon [GM : överskådlighet - skulle fö on bittre fortiöpande Sverbl över fordrings- och skuldförjållardena. Vidare förutsö att fordrings- respektive skuldebeloppen var för sig inte utgör en väsentlig del av rörelzcens balansomslutning. Hur bedömningen skall göras blir beroende av rörelsens hk c tär med hänsyn till god redovisningszed inom branschen. Förfarandet bör emellertid inte få tillämpas i rörelser som nått viss omfattning, Därför uppställs som övre be-
Lillaha onv Aeon av fordvirg or resOmmendation att SVOTT Stl avorn en lir sen i aordsrvuk:
ura ollöov andling ull Todern Kaåasa emnoclertid, son tot den Iran ar visninfav, Tillimpas sörprer. lig nd bok föringsmi princiner,
päårmnetoden kkrma tning att zkuldaer ovd- CYbilicr finns ÖVer ärdeskatt irslag dvrade regler (inga ler som i framtiden kar komma att fulla i gå OM Meru tten kan E&VOrtucllt det nödvändigi ott vefr: tlen att tillämpa Jen.
Förutom dage föra de övriga böcker, vilka med omfattning och beskaffenhet erfordras. bBectämmelsern: 0 är hämtade från 1526 ärs bokföringsiag.
Afren har il Töre MATTA ra i systenatis [OR oh ett att
ällniag (mivud:
före lar, söm ytterligare Komnertoir
ljaäaude, avi infgolopens boctim iverföres l Jjoräbruketok!
vehöver inte arbetet utar genom en särski
Bestämmelserna om huvudbokZförir: Sin i & hand tili de räringsidkare, som uvelutar räkenskaperna mod årsbokslut, Utredningen har därför övervägt avi
taga de räringsidkare som inte behöver tillänva bestinmmolserna om äriboxslut, frän skyldig att borföra afför
händelserna I cyftomatisk ordning. för mindre jgordb naturligtvis on tfillfroedectällande överblick er llas u någon la ystematisk uppdelning. Emellertid bör varje bokförirgs dig ha er systematisk bokföring och «en bestimmei bör därför finnar om sådan boklöriag. Vi lare förhållander Xan den kronolo iska och Svätemaeti bokföringen =: ec famiidigt genom användnirg av kvolumnda:sbok,. De jordbrukare som själva sköter sir bokföring anvärder zip i regel av Kassajournaler som har utformats med hänsyn till jordbrukets och skegsbrukets äriftsförkållanden.
Enligt nuvarande jorabruksbokföringslag gäller - i frö om Tärenskarsårels tidsmässiga förlagsning - som huvud-
2 oftjll ati omfat HÖST aderton vidore, Att för annar avslutar vinat- oc
avsiutas vid utgången av kalendorår DAD
riflten, sam tilikom i sr abhand med er kaltringen, har arnsetic mor.cuniv. Enligt tidi redovisad: inkomst mälsiga frunder,
ugrdbruket, aner Md nuvarande
utnrinpg eller i såret.
slerar frågorna om r årets tids-
ing m.m, efter ett annat män ster. keglerna sd är vi art överens- PA OruUKSbor nON5rapcd arr ret 1ägso ri ortare tid ULSTrICkas ti” avi omfatta högst ', Avaortning av räkenskapsåret. får också om bok liö netern ör. I princiv skali rör brutna illor —- till iad från regelsystemet i nuvarande vicsa sö lida förefkriftor., fit brutoct r får endast omfatta tiden Zz den 1 maj - den 35 anvril, den 1 juli - der 30 juri eller der 1 septomber - den 31 augusti. Andra brutna räkenskaps-
. 125
insgolager vidare avt den som
r får
fail för omlå
oftor tillstård av 1
att dot med de Kan utgöra räkenskansår, förts för den som är rärelgter. Om iat> synn den
YEPLCKinESdiDTeetiven Lör
r eto. har fra där inte: Utom de för "utfoörmninseer. De skattomä
cdfört a tb oden tidipgara YPutna som brutet ri
nlisa för Någon
Här bDEeEPieg QvV VvÖr dd:
kt UV Om or med vinst- och
Or: vAmtiilgt annan vörksoanhöt emöettas av rift i der
uTredri: avt act bör innesörd.
Det Torde vara svarande
NER andantas från att sama ri för 21 verksamheter bör d:
ararnde äordtrak kärr tilll fulliö rutom daäphbok —- nvenållandv iaventarium . AT svg fsk LA? sluter i huvudsak till motsvarande P bokföringslag.
I den nya böokTöringslagen nar införts bestimmelser om att den lönande bokföringen skali avslutas med ett årsbokslut.
Hälan: vd UAart rar Ärsboksl.: med anni
skall ättas och tar
bokförin betydolre för bör föri
öring för de uvpfsifter han har Då Jordtrukeborföringsla skall utformas så att i för eterna blir tilljod 1d2 Srslutobectämmoelcer i orincoip 5 mrelserna bör c& till inom jordbruket och till syftot med jerdbruks
Som utredningen redan framhållit medför för tta kzyldishoten erligt nuvarande abruki invontarium och räkning med Szyt sta ärsbokslut att de jordbrukare, com a av.iluta med Arshok: 1, "eller hbatböver unprätt:
fom irförts i bokföring 3 lagen, sninsg till förhållandena inom jordbrurx Ut S = böra äverföras till jordvruksborförir bohemal för recultaträkningen bygger på staffelforman mer: de a form är irte obligatorisk. Kortoeformen torde
ÄOmi Tu hn ock den bör nn föl dlienmpan Sn VÄL Tärsdis sunbie tnadi för att urnvändea
Kkröri öriagslacen kan vara alt mar ocderiittar ec inarvetring av jordförringa la E lager om 20 HC
och Om-
VIL ifritiorn av ans Era ings övorföras till "slagen som en nuvudregel. Här dot gäller ingar måste dock begreppet anskaffring annat än onli Det gäller djur, vissa till-
för
ot (avokrivringsunderlaget) enligt ardet kan bli arxtucllt orvaror än dnr,
utredning till Jjordbrukobokföring:las har värdörine för att i första kand tillzodoce
broligt utredrninagers Dras bör Jet vara tillivllect att unfse Till vilka lägsta värden tillgångarna får
LEA rr
Masförlit
"VON Tarler
ingen, som Aruti
mod motsvarang
sam onlisgt KL:s or:
kän numnaft onpårg av
Ttljanderätt eller rvitiut: or
älarnionar I LÖ UTfÖR in blr
fck ockall Under
Tonder"t blir
nera flde Vv
som dra från bresutisints:
Nå RATE a
dre
POdacn
ämmarn tiil: de direkta kortnaderna ms rekta oroduktionskostnader, doca inie val. DÅ säådara bevik: svira att föra producerar 1 r ofta inventeras sill ott berasnct
9 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 44
dälr värden inre deta laser, Dorna app rivning vamhistens resiltat enligt achemnat stnadar som nämnts skall mirckas det av uu Aerde lapgor
upptases till värde ir anäro inkönta varor in
naden up sar
av jordbrukicfastighet enligt Kl:s ittrvingar och uttar nå sko [91G till kostnader och intäkter i verksamhöoten onli; kförjinsslafgen. Bokförin Smä A barkkonto.
I sokförinsral: fens schoma för resultaträkni its som resultatet er r inecmste och förmögenhet att som av verksamheten, Sådana cs italkontot och inte som kostnad amheter. Net larde rör fävriet ofta vara Att hel don Skatt som skall anses belöpa på verksamheten.
ligt utrednirsen: förslafn tili schema
skattor.
nhemat för balans” ningen i 153 kar i efter förebild av motsvararde sc Achomat kan fivetvic inte anfe al la Slag av skulder, Fnlist punkt Ö ov anvi rarra til. arrendator oller amvian nyttjanderattoäavare åtnjuta
avdraf för vakt: vain: Kang rkaffatn eller utförts.
son er arrendatorn. Om torr över annan och dävvid be för d ninsstililr
anlä
dana konton
rä tt respektive he:
jant konts är även inv: SKOE. stiftniegen bärom ir dock tillif ullig raktär att
in ilt nämnts i nemat.
uechoma för hala
D angivits "Ställda panter man" respektive "ÅNSvaäriförbindelser", uppgifter syner into be vara obli-
a i jordbruksbokförinse
Aumnts skall enligt bokföringalafen årsboken var
FH bunden bok. Fö ulaget härom krit erades under
ehand lingen. in del remissinctanser menade sålunda att en bosti mmelse borde san vindar i efterhand. Det såpekades att er skrift om bunder ok omöjliggör att boken frametills sinellt. Föredragande sflatsrådet framhöll exellertid att - oavsett hur stevrt ett företag = APSbokslutot in kömmer att omfatta mer än Två å fyra or. Det Kunde däiriör inte anses alltför betungsande för ex fö otagare sjilv elier UPrvictbyrnrks för hand föra ir de aktuclla uppgifterna i ee bunde
Hed nänsyn till att kraven på kontinuitet mellan årer uch
möjlighet att göra jämförelser mellan olika år måste enligt statsrådets mening tillgodoses, borde årsboken vara bunden. En birdning i eftertand kan knapnast unpfylla de krav man borde ställa på en kontinuerligt förd bok.
fven om utredningen nar varit tveksam om huruvida värdet
rn broder fs so breader Ir.
aller vet DIV Dabde river tarit riobakea innen re höst:
nn MOT Mr
i T
Fa fe PR Ve Örn Ir St oörfermai an för
m OC för att
OS tYyrkarn av under ov näringsidka
utna förmer annat räkersok
även uu St ok
erilödiga I mm jordbrukölboki Tagen ardlirn Ulda pe
So bör i onligl föringslag
bör vrida > kract dena Hänmelserna har utivr
Len NYyGR föreslås bli tiliämvlig fr
otemet med bokföringes
fullt ut fr.o.m, 19280 års
i
TLA sv
at. för att onmdoerlätta den nya sadana beslut kunna meddel innan i övrigt her trätt i kraft. i förevarande punkt Zi därför att beslut onligt tycs angivna lagrum får medd även före ikraftträdandet,
Ar.dra nurnkten, Goerom den larnen bruksbokföri: sloörn Om i lar Aller före kommer hänvisning till föroskrift, bostämmelse i den nya lagen, skall i stället den nya be-
stämmelsen tillämpas.
— Tredje ounkten. Den som rRåNvisningtc ct års jordbruksbokförinsslas fir för rikenrskapsår som bi a löpa före den 1 januari fullföra cin redovisnin dighet i oenlifghet med de i fr innebär t.ex. att under de löpand: rikerskan: ffa om I fikatiounhanteringssystem eller avsluta räkenskaperna mot on
ivisninges ldig onligt
års jordbruks bokförinfgslag behöver onligt denna punkt inta upprätta inledande hatansrisning enlirst 9 § srodic stycket, om vodevisningsskyldighet irträider samtidigt mec den nya lagens ikraftträdande.
ATT der van vid ikraftträdandet var redoövisalar
ligt Ars las inte heller behöver unnrätta
sadön födoger dir
Jäsan råakon2s kan döm. Oettv iland bar,
kan oc förlilunga det till
1900. I NE inte ske ct att
ret blir längre är PR mö nader. Dot bör påpekar intv kräva 1illetöna av Jur tyrelsc för omlä Toörnligt förovarande punkt. Duiremot är sen nte tillämplig om rd arc, som före fitridandet har haft kalord. som rärensckapså vs det alt oden nya tratt i kraäfi vill över brutet rakensAaavi Po rdpe I CTUr: tillstind styrelsen ernliicsi voN sälycket, såvida det ej är fri ? atTycCket,
biven bör ö fpånger till dövisnicgg beträffande inkomst av jordbru 2a0tighet föranen ÖVer yn av boftimmelr rna 1 37 § taxeringslagoer om dighetocn att utan anmanirg avlämna kontrolluppgifter. rr anses anpassade till kortantprincipen hia. när det säller uppfgliftsckyldigheten inom jordbruket,
Väneria lappen ser dirom förordnat = apogi plikt för uköe eller träidgårdsprodukter 1ln2 pradukter, Aåcl15 virke eller and
371) hav moddeiati Tiniut
ravararde uppgiftslämnare. unda, att gppköpare av jordbruk. ulbllan anmäar inge Vimnee unnn.öl, frövaror, Tivdjur semt Got vo utretts i penning ser annat. Qt Äng uvefift öllertid inte om tt Lill bokföringsokyldig rörer.s idkare
rtant vid inköp från torg id eller lik-
tälle, Ir Ilivär myn rt om vad ön i samband 20Na ATT elägpnir ETEN.
jo Sin förs liar avverknirp ätt all lämna kontrolltöoppgift rörande ve- Lr i eller pottgavits inr "navare cller
från vilken upplåtelse av avverk-
ning av skorsoffektor till rörelse- | Hrt man. företi iver också fraonde vederlag som onligt ingängot avtal scikall [ först under år. sontrolluppgifter behöver inte lämnas när det är fr a om vederlag för veraninssrätvor, som upplåtits från allmän skog, eller ör skofsprodukter, som härrör från sådan skog.
iftoplikt föreligger inte för belopp understigarde a MD krecor kolt år. T vissa fall kan hofriclse från att lämna oppstiöter utan anmarir erhållas.
att kort ro
farter heter Tue orm [0
fin anförda
rn Tie
Sördbrni
ata Fil
å Om Fontant KONTrollubpfgiflicrna, sr SD Fjrna irkomnsta-
drypt vilket med äard ari
(dr GVer förening äuotrier, L: TE TAN en sförtund, övorigoer irductriförbnd och Bverij örtund. I ttrarnden uttalac, rAduUKkrå få PES ov rna (leverantörerna) övergår till boxförin > rodöovjrn ing.
Läantbru
St oiran jantbr.
gör frö os cd
landet avt vissa mindrc
upplätivs
Sppei av flera Är,
Tärna Keno
i vecertörandr
HAr fan TOrubkari]s Till bLokfövin rommer uppgiftöorra inn kunna utrytt, Det + rde uppgifterna nar fi sontesl1lovanr
re upnpvi dot IPESOLimnn dot förslag ti EC): fruml:
med don oa
So So omenins mor decr
"amma ti ALL utan anmanilafg Yämna Kor
Stör Anmuvir
FÖ es Veg
[Hot sand utbvecalni
frä 021) om utTbe
Ullava
ardbrullarna,
Örhkälla oc UDppiittoit unnandet tvrde i od föra Mo rarke Lt lrs
Antal brukningsenheter fördelade efter summa bruttointäkter enligt dåeklarationsundersökningen för jordbrukare
| äruttointäkt | Antal företag ( = brukningsenheter) | ||
| i 1 000 kr. ' | 1968 | 1974 | 1975 |
| <10 | 32 875 | 14 664 | 12 470 |
| 10 - 20 | 30 431 | 17 904 | 16 868 |
| 20 - 30 | 22 631 | 11 695 | 10 725 |
| 30 —- 40 | 17 338 | 10 880 | 9 614 |
| 40 - 50 | 12 264 | 8 813 | 8 290 |
| 50 — 60 | 2 965 | 7 880 | 6 471 |
| 60 - 70 | 6 805 | 6 659 | 6 455 |
| 70 - 80 | 5 294 | 5 309 | 4 397 |
| 80 —- 30 | 4 345 | 5 315 | 4 747 |
| I20 - 100 | >? 291 | 3 B27 | 4 893 |
| 100 —- 150 | B 718 | 16 023 | 15 999 |
| 150 - 200 | 3 445 | 8 8öl | 10 167 |
| 200 —- H0V | + 853 | 11 188 | 14 495 |
| 500 —- 1 060 | 1733 | 1 941 | 2 389 |
| >” 2 000 | 2178 | 661 | 836 |
| Summa | 163 186 131 620 | 128 816 |
Lärav med redovis-
ning enligt bokföringsmässiga
&runder 5,2 28,5 10 39,5 »
Bilaga 2
Sammanställning av remissyttrandena över förstaget till en ny jordbruksbokföringslag
Inledning
Bland remissinstanserna råder enighet om att det föreligger ett påtagligt behov av att modernisera reglerna om bokföringen inom jordbruket. Från flera håll framhålls särskilt att den nuvarande jordbruksbokföringlagen - som i allt väsentligt bygger på 1929 års bokföringslag — inte motsvarar dagens redovisningskrav och att det ligger närmast till hands att inom jordbruket utveckla ett redovisningsmönster efter förebild från den nya bokföringslagen. Vid remissbehandlingen har det vidare påpekats att en modernisering av reglerna om bokföringen inom jordbruket fär betvdelse även från andra synpunkter än de taxeringsmissiga. Man har bl. a. framhållit att ett modernt redovisningssystem bör ge jordbrukaren möjligheter till en bättre överblick över verksamhetens gång och den ekonomiska ställningen samt att detta är
till fördel även för utomstående intressenter.
Behovet av en särskild jordbruksbokföringslag
Även om det bland remissinstanserna råder enighet om att regelsystemet behöver förnyas finns det olika uppfattningar om hur detta skall ske. Den vanligaste uppfattningen är att det inte finns skäl att reglera bokföringsskyvldigheten inom jord- och skogsbruket i en särskild lag. Man förordar i stället att jordbrukarna förs in i den nya bokföringslagens regelsystem. Bland de remissörgan som redovisar en sådan uppfattning kan nämnas kammarrätten I Stockholm, RSV. boktöringsnämnden, DEFU och flenalet länsstyrelser samt, på den privata sidan, Svenska revisorsamfundet, KF och TCO. I flera av dessa remissyttranden påpekas att det egentligen inte föreligger några mer betydande skillnader mellan de regler som gäller enligt den nya bokföringslagen och utredningens förslag. Vissa för jordbruket speciella problem skulle i
stället kunna regleras genom ett fåtal särbestämmelser i den nya bokförings-
lagen eller genom särskilda anvisningar från bokföringsnämnden.
En annan vanlig uppfattning är att redovisningen inom jordbruket i allt väsentligt har följt samma utveckling som inom näringslivet I övrigt och att det därför inte finns skäl att arbeta med två mer eller mindre parallella
regelsystem. Från ett par håll har praktiska skäl åberopats som stöd för att jordbrukarna bör bli bokföringsskyldiga enligt den nya bokföringslagen.
Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller t.ex. att man med en sådan
ordning undviker besvärliga uppdelningsproblem och följdändringar i samband med ändringar i reglerna på bokförings- och skatteområdet.
Bokföringsnämnden anser att all redovisning bör ske med utgångspunkt i den nya bokföringslagen och av det förhållandet ati det kan finnas skät att ha
särskilda bokföringsregler för jordbrukare inte behöver medföra att man behäller en separat lagsuftning för denna grupp. Nämnden påpekar att i dag även andra grupper i samhället än skattemyndigheterna har intresse av den ekonomiska redovisningen i jordbruk och skogsbruk. Som exempel nämner bokföringsnämnden borgenärsintressena vid kreditatfärer 1 samband med fustighetstförvärv och de anställdas krav på insyn I näringsverksamheten. Om det skulle föreligga ett behov av särskilda redovisningsregler för jordbruk och skogsbruk borde bokföringsnämnden i stället kunna utfärda särskilda anvisningar enligt det mönster som redan nu gäller för fastighetsägarna. Skulle det därutöver finnas behov av speciella skattemässiga regler för jordbruk och skogsbruk —t. ex. när det gäller värdering av djur m. m. —- skulle dessa kunna fastläggas genom anvisningar från RSY. Det förhållandet att den
nya bokföringslagen medför vissa civilrättsliga verkningar anser bokföringsnämnden inte utgöra något avgörande hinder för att föra in jordbrukarna I
detta system.
Även andra skäl har åberopats som stöd för att föra in jordbrukarna i den
nya bokföringslagen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län erinrar om att den lagen har karaktären av en ramlagstiftning och att den har utformats så att den — bortsett från undantaget för enskilda jordbrukare — i princip skall gälla för alla näringsidkare. Om tillämpningsområdet skulle utvidgas ull att omfatta även jord- och skogsbruksnäringarna skulle t. ox. begreppet ”god redovisningssed” — vilket begrepp i sig innefattar vad som är ”allmänt brukligt” på jordbrukets och skogsbrukets område — kunna ges konkret innebörd genom råd och anvisningar från bokföringsnämnden. Samtidigt skulle enligt länsstyrelsen erforderliga ullägg och ändringar i den nya bokföringslagen bli få och av marginell natur. RST' påpekar att utredningen som stöd för en särbehandling av jordbruket har åberopat att borgenärsintresset inom denna näringsgren inte skulle göra sig gällande på samma sätt som när det gäller andra verksamheter. RSV kritiserar denna ståndpunkt och påpekar att det egentligen inte föreligger någon skillnad i kapitalanskaffningshänseende mellan en arrendator av en jordbruksfastighet och andra näringsidkare eftersom en arrendator oftast torde sakna den realsäkerhet som en fastighetsägande jordbrukare innehar. Frågan om borgenärsintresset har berörts även från andra håll. Länsstyrelsen i ATalmöhus län hänvisar till att jordbruken etter hand har blivit alltmer specialiserade och kapitalintensiva och att jordbrukarna därför i ökad utsträckning begagnar sig av medellånga krediter i form av driftlån och maskinlån m. m. samt av kortfristiga krediter i form av obetalda driftkostnader. Borgenärerna har enligt länsstyrelsens uppfattning ett betydande och berättigat intresse av jordbrukarnas bokföring och av att den bokföringslag, som reglerar denna bokföring, har samma civilrättsliga verkningar som den allmänna bokföringslagen. Föreningen Sveries taxeringsrevisorer och Svenska revisorsamfunder uksom även vissa länsstyrelser framhåller att fastighetsägare, som hyr ut mer än två lägenheter, är bokföringsskyldiga enligt den nya bokföringslagen och att det från
borgenärssynpunkt knappast föreligger någon avgörande skillnad mellan jordbruk och hyresfastighet. Det finns diärför skäl att ha on enhetlig reglering.
I utredningens förslag är ullämpningsområdet begränsat till att avse enskild person som bedriver jordbruk eller skogsbruk. Om en sådan verksamhet i stället bedrivs av ett handelsbolag eller ett aktiebolag blir det den nya bokföringslagen som skall tillämpas. Detta har kritiserats av flera remissinstanser som påpekar att det inte är lämpligt att företagstormen skull få vara avgörande för vilken lag som skall tillämpas. Utredningen har som
stöd för att behålla en särskild jordbruksbokföringslag hänvisat till den
speciella skattesituationen inom jordbruket. Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar i det sammanhanget om att företagsskatteberedningen har föreslagit att den s. k. restvärdemetoden, som gäller tör beräkningen av värdeminskningsavdrag i inkomstslaget jordbruksfastighet. skall avskaffas. Länsstyrelsen erinrar vidare om att särskilda skatteregler för värdering av djur inte finns enbart inom jordbruket utan även för sådana rörelseidkare som bedriver renskötsel.
Bland de remissinstanser som ullstyrker eller lämnar utredningens förslag om en särskild jordbruksbokföringslag utan erinran kan nämnas kovrätten över Skåne och Blekinge. kammarrätten i Jönköping, skogsstyrelsen, LO och
ERE.
Hovrätten över Skåne och Blekinge konstaterar att de av utredningen föreslagna bestämmelserna rent sakligt är i huvudsak likalydande med dem som nu finns i den nya bokföringslagen. Från lagsuftningsteknisk synpunkt kunde det därför ha funnits skäl för utredningen att inarbeta sitt lagförslag i den nya bokföringstagen. Med hänsyn till att räkenskapsskyldigheten inom
tordbruket endast tar sikte på taxeringpsändamålen och således har en snävare
innebörd än den nya bokföringslagen anser hovrätten det motiverat att ta in
bestämmelserna i en särskild lag. Även Aummarrätten i Jönköping anser
övervägande skäl tala för au man bör bibehålla en särskild jordbruksbokföringslag. Kammarrätten framhåller särskilt att en sådan ordning främjar överskådligheten för de redovisningsskyldiga. LRF framhåller att den nva bokföringslagen har till ändamål att tillgodose såväl taxeringsmässiga behov
som borgeniärsintressen och att dessa dubbla funktioner medför atv den inte
kan tillämpas i oförändrat skick i verksamheter där behovet av att tillvarata
borgenärsintressen är litet. För att inte komplicera bokföringen i alltför hög
grad för den speciella kategori som jordbrukarna utgör är det därtör enligt LRF väsentligt att det finns en speciell jordbruksbokföringslag. Med hänsyn till att behovet av att tillvarata borgenärsintresset är Inet bland jordbrukarna anser förbundet att detta inslag bör begränsas. Förbundets uppfattning är att det framlagda förstaget i stort fyller de krav som kan ställas på en jordbruksbokföringslag och att det kan läggas till grund för lagstiftning.
Allmänna svnpunkter på lastörslaget
Utredningens förslag innebär att den nva bokföringslagens regler i betydande utsträckning förs över till jordbruksbokföringslagen. Men samtidigt har dessa regler anpassats till de speciella förhållanden som råder på redovisningssidan inom jordbruket. Vid remissbehandlingen har denna allmänna uppläggning av lagförslaget mottagits positivt och åtskilliga remissinstanser anser att försluget är väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning. Detta hindrar dock inte att det också förekommer kritik av mer övergripande natur. AF pekar på olägenheterna av att på det sätt som skett i förslaget blanda civilrättsliga och skattemässiga värderingsregler vid bokslut. KF riktar också kritik mot vissa av de begreppsbestämningar som utredningen använt sig av i samband med värderingsreglerna. KF nämner som exempel att utredningen föreslagit att med anskaffningsvärde i vissa fall skall förstås saluvärdet tgäller djur). Dessa begrepp är enligt förbundet till sin innebörd motstridiga eftersom saluvärde rent terminoölogiskt aldrig kan betyda detsamma som anskaftningsvärde.
Utredningen har uttalat att i den mån förslaget överensstämmer med reglerna i den nya bokföringstagen blir uttalandena i förarbetena till sistnämnda lag i tillämpliga delar gältande även för jordbruksbokföringslagen och att man bör anlägga ett motsvarande synsätt även när det gäller uttalanden och anvisningar från bokföringsnämnden. Dessa uttalanden har kritiserats från ett par håll. Enligt RSt måste de båda lagarnas olika syften påkalla en viss försiktighet vid bedömning i vad mån förarberena till den nva bokföringslagen och bokföringsnämndens råd och anvisningar skall vara tillämpliga på jordbruksbokföringslagen. Förutom den inverkan som olikheter i verksamhetsinriktningen kan ha när det gäller betydelsen av 1. ex. uttrycket god redovisningssed måste man enligt RSV beakta att ändamålet med de båda lagarna inte är detsamma. Även andra remissinstanser än RSV har vänt sig emot uppfattningen att bokföringsnämndens uttalanden skulle komma att gälla även för jordbrukarnas redovisning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att det skulle bli svårt att överblicka konsekvenserna av ett sådant arrangemang och att det skulle kunna försvåra nämndens arbete. Liknande synpunkter har framförts av Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer. Länsstyrelsen it Stockholms län föreslår att om det skulle behövas särskilda anvisningar för redovisningen inom jordbruket bör dessa utfärdas av RSV snarare än av bokföringsnämnden. Denna uppfattning delas av RSV som anser att verket uttryckligen bör tilläggas uppgiften att meddela räd och
anvisningar för hur jordbruksbokföringslagen skall ullämpas.
Utredningen har föreslagit att bokföringsnämnden eventuellt borde utökas med en sakkunnig för handläggningen av de speciella redovisningsproblemen som kan uppstå inom jord- och skogsbruksnäringarna. Bokföringsnämnden anser sig kunna tillstyrka detta förslag under förutsättning att jordbrukarna blir bokföringsskyldiga enligt den nva bokföringslagen.
10 Riksdagen 1978) 79. I saml. Nr 44
Lasförslaget
I det följunde redovisas paragrafvis en sammanställning av remissinstansernas synpunkter på utredningens förslag tull en ny jordbruksbokföringslag.
15 Enligt första stycket 1 utredningens förslag skall enskild person, som bedriver jordbruk eller skogsbruk, vara skyldig aut föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen som underlag för taxeringen.
Utredningen har I sin motivering till detta lagrum uttalat att med enskild person skall jämställas även dödsbo efter sådan person. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att en sådan utvidgning av begreppet enskild person bör komma till uttryck redan i lagtexten. Fit annat påpekande från hovrättens sida gäller det fallet attt. ex. två makar gemensamt driver ett jordbruk eller ett skogsbruk. Enligt hovrätten ger ordalydelsen i förslaget närmast vid handen att var och en av makarna skulle vara skyldig att föra räkenskaper, vilket dock inte kan ha varit meningen. Det måste därför enligt hovrättens mening klargöras att räkenskapsföringen kan ske gemensamt när flera enskilda personer tillsammans driver jordbruk eller skogsbruk. Även länsstyrelsen i Alfalmöhus län anser att det föreligger ett behov av att förtydliga begreppet enskild person — särskilt mot bakgrund av att utredningens uttalande torde gälla även för s. k. äldre dödsbon. vilka i beskattningshänseende behandlas som handelsbolag. RS betonar att ett dödsbos skatterätisliga ställning inte alltid behöver överensstämma med den civilrättsliga. För att förhindra eventuella missförstånd föreslår RSV att lagtexten utformas så att det klart framgår att dödsbo, som inte enligt lagen om handelsbolag och enkla bolag är att anse som handelsbolag, omfattas av bestämmelserna. En sådan ändring kräver emellertid. påpekar RSV, även en motsvarande ändring i 1 §i den nya
bokföringslagen. Även LRF och länsstyrelsen i Malmöhus län efterlyser
förtvdliganden när det gäller behandlingen av dödsbon. Länsstyrelsen anser det vara oklart om eu enkelt bolag skall kunna inrymmas i begreppet enskild person. Enligt länsstyrelsen är det inte ovanligt att makar, som gemensamt
äger en jordbruksfastuighet, driver jordbruket eller skogsbruket som ett enkel
bolag. En verksamhet som bedrivs på detta sätt bör enligt länsstyrelsens uppfattning föranleda redovisningsskyldighet enligt jordbruksbokföringsla-
gen.
LRF anser att det bör göras ytterligare ett förtydligande. Av förslaget framgår nämligen inte. framhåller ERF, att även den som arrenderar ut en jordbruksfastighet skall omfattas av reglerna. För att undvika missförstånd föreslår förbundet att första meningen i inledningen tll första stycket ges följande lydelse: ”Enskild person, som äger eller brukar jordbruksfastighet, är - == En liknande uppfattning har Sveriges advokatsamfund som dessutom påpekar att den föreslagna utformningen kan ge upphov till tveksamhet om
gränserna för tillämpningsområdet även i det fallet att en ägare av en skogsfastighet endast säljer rotposter från sin fastighet.
En annan fråga har tagits upp av länssyrelsen i Östergötlands län. Genom att den nya bokföringslagen inte gäller för enskild person som driver jordbruk eller skogsbruk blir inte heller taxeringslagens bestämmelser om kassainventering och granskning av varulager m. m. t samband med taxeringsrevision samt bestämmelserna i 1955 års förordning (1955:257) om inventering av varulager tillämpliga för dessa näringsidkare. De nu nämnda bestämmelserna gäller nämligen enbart för bokföringsplikuga näringsidkare. För att granskning av enskilda jordbrukare skall kunna göras på samma fullständiga sätt som vid revision av rörelseidkare bör enligt länsstyrelsens mening bestämmelserna utvidgas till att omfatta även enskilda jordbrukare.
Vid remissbehandlingen har det vidare gjorts vissa anmärkningar mot det använda uttrvckssättet att räkenskaperna skall bilda ”underlag för taxering-
en”. Länssterelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att det inte är lämpligt
att här använda sig av begreppet ”taxering”. Räkenskaperna enligt jordbruksbokföringslagen skall nämligen även ligga ull grund för redovisning av mervärdeskatt dvs. för en skatteform som inte fastställs genom något taxeringsförfarande. Länsstyrelsen erinrar samtidigt om att mervärdeskaltcutredningen har föreslagit att redovisningen av mervärdeskatt alltid skall ske enligt bokföringsmässiga grunder. Av jordbruksbokföringslagen bör därför. anser länsstyrelsen, klart framgå att räkenskaperna skall tjäna som underlag även för redovisningen av mervärdeskatt. Även RS! har tagit upp denna fråga. RSV hänvisar till förarbetena till den nu gällande jordbruksbokföringslagen där det uttalas att lagen skulle ha till ändamål att ligga till grund för inkomst- och förmögenhetstaxeringen. RSV anser att det skulle vara mindre lämpligt att ha en motsvarande begränsning i den nya lagen. RSV är av den uppfattningen att en ny Jag på detta område också bör tillgodose behovet av koöntrollmöjligheter från skattemyndigheternas sida enligt taxeringslagens bestämmelser och när det gäller källskatteredovisningen. Verket har emellertid inom ramen för sitt remissyttrande inte ansett sig kunna närmare utreda på vad sätt en bättre lösning i fråga om lagens ullämpningsområde skulle kunna uppnås.
Utredningen har (s. 42) uttalat att det inte bör möta något hinder för en
bokföringsskyldig rörelseidkare, som även bedriver jordbruk eller skogsbruk, att tillämpa den nya bokföringslagens regler för all sin verksamhet om han skulle finna det lämpligt. Detta uttalande har gjorts mot bakgrund av att den nya bokföringslagens regler är mer omfattande än utredningens lagförslag. Hovrätten över Skäne och Blekinge påpekar att med de strängare krav i olika hänseenden som följer av bokföringsskyldigheten enligt den nya bokföringslagen kommer möjligheten att redovisa all verksamhet enligt denna lag sannolikt att utnyttjas endast i begränsad omfattning. Enligt hovrätten bör i sammanhanget också beaktas att värderingsreglerna för tillgångar och
skulder i de bäda lagarna är något olika utformade. Hovrätten anser att om det
över huvud taget skall finnas en möjlighet för jordbrukarna att för jordbruksverksamheten tillämpa den nya bokföringslagens regler bör denna möjlighet inte vara begränsad endast ull de fall där jordbrukaren vid sidan om jordbruket eller skogsbruket driver en bokföringspliktig rörelse. I stället bör, anser hovrätten, varje jordbrukare, oavsett om han bedriver annan rörelse eller ej, ha rätt att fritt välja regelsystem. FAR har berör eu angränsande problem. FAR konstaterar att en person, som driver både jordbruk och annan näringsverksamhet. inte kan redovisa för jordbruket enligt bokföringslagen utan att samtidigt bryta mot jordbruksbokföringslagen. För att komplikationer av detta slag skall kunna undvikas bör enligt FAR klargöras att bokföringslagen skall kunna tillämpas i de avseenden den inte strider mot jordbruksbokföringslagen.
Utredningens förslag i andra stycket att näringsidkare vars årliga bruttoomsättningssumma normalt understiger 200 000 kr. skall vara undantagna från att tillämpa bestämmelserna om årsbokslut har kritiserats från vissa håll. Kritiken går ut på att det med hänsyn tll penningvärdets fall inte är lämpligt att här anknyta till ett fast gränsvärde baserat på den nominella bruttoomsättningssumman. I stället förordas att gränsvärdet sätts i relation till ett visst antal basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Bland de remissinstanser som förordar en sådan ordning kan nämnas hovrätten över Skåne och Blekinge. länsstyrelsen i Malmöhus län, FAR. ELRF och DEFU.
Som stöd för förslaget att anknyta gränsvärdet ull visst antal basbelopp lämnar LRF en utförlig beskrivning av omsättningsutvecklingen inom olika brukningsenheter. LRF upplyser att med den inflationstakt som rått hittills kommer bruttointäkten per brukningsenhet att stiga avsevärt under de kommande åren. Med en tio-procentig årlig ökning av bruttointäkterna kan gårdar i storleksklassen 20-30 hektar redan år 1979 beräknas ha cen bruttointäkt som överstiger det av utredningen föreslagna gränsvärdet på 200 000 kr. Antalet brukningsenheter med en areal överstigande 20 hektar uppgick enligt förbundet år 1976 till ca 44 000, motsvarande 34 procent av det totala antalet brukningsenheter. För att undvika att ägare av allt mindre jordbruk successivt skall bli tvungna att upprätta årsbokslut är det enligt förbundet nödvändigt att ha en flytande gräns. Förbundet föreslår att gränsvärdet sätts till 25 basbelopp. För år 1978 skulle detta ge ett gränsvärde
på 295 000 (25 x 11 800) kr. Om 25 basbelopp skulle väljas som gränsvärde för skyldigheten att upprätta årsbokslut är det enligt förbundet naturligt att tillåta
ett enstaka överskridande av denna gräns utan att sådan skyldighet skulle inträda.
Om cen viss bruttoomsättningssumma blir avgörande för skyldigheten att upprätta årsbokslut bör det enligt /anrbruksstyrelsen klargöras om bostadsförmåner och bilförmåner m. m. skall anses ingå i denna summa eller ej.
Styrelsen föreslår vidare att om gränserna för bruttoomsättningssumman
skulle överskridas under två på varandra följande räkenskapsår bör skyldigheten att upprätta bokslut gälla för det räkenskapsår som börjar närmast
därefter. FAR och DEFC anser att även den nya bokföringslagens beloppsgräns för skyldigheten att upprätta årsbokslut bör göras rörlig genom en anknytning till basbeloppet.
Bestämmelserna i det tredie stycket om innebörden av jordbrukarnas redovisningsskyldighet vid tillämpning av allmän lag innebär enligt utredningen att denna redovisningsskyldighet inte skall medföra de ”ceivilrättsliga verkningar” som följer av den nya bokföringslagen. Hovrätten äver Skåne och Blekinge har berört utredningens förslag i denna del. Hovräuen påpekar att
utredningen inte närmare har uttalat vad som avses med uttrycket ”civil-
rättsliga verkningar”. Vad utredningen här torde åsyfta är enligt hovrätten att det i vissa författningar finns särskilda bestämmelser med strängare krav i olika hänseenden för dem som är bokföringsskyldiga. Författningar som har sådana särskilda bestämmelser är köplagen, kommissionslagen, handelsregisterlagen. lagen om företagsinteckning, lagen om handelsbolag och enkla bolag samt konkurslagen och ackordslagen. Hovrätten nämner även att straffbestämmelsen om bokföringsbrott i 11 kap. 5§ brottsbalken endast omfattar den som iär bokföringsskyldig. För att ge tydligare uttryck åt innebörden av detta stycke förordar hovrätten att lagtexten får följande utformning: "Skyldigheten att föra räkenskaper enligt denna lag skall vid tillämpning av annan lag icke innebära att näringsidkaren är att anse som
bokföringsskyldig.”
2§
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har tagit upp en fråga i anslutning till den allmänna bestämmelsen 1 första stycket hur redovisningsskyvldigheten skall fullgöras. Länsstyrelsen erinrar om att utredningen synes ha förutsatt att
bokföringsnämnden skall utfärda anvisningar om innebörden av denna
bestämmelse. En sådan ordning medför enligt länsstyrelsen att det kan uppkomma en konflikt mellan å ena sidan det fiskala intresset. som den föreslagna lagen ju avser att tillgodose, och å andra sidan vad som kan anses vara god redovisningssed inom en viss bransch. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om det är lämpligt att tillägga bokföringsnämnden uppgiften att meddela råd och anvisningar för tillimpningen av jordbruksbokföringsla-
gen. För att undvika missförstånd och för att ytterligare betona ändamålet med
jordbruksbokföringslagen förordar RSV att första stycket ges följande Ivdelse: ”Redovisningsskyidigheren skall fullgöras på sätt som, med iakttagande av vad som krävs för att tillgodose taxcringen. överensstämmer med god redovisningssed.” Att begreppet god redovisningssed skall tolkas med hänsyn tagen tull vad som är allmänt brukligt inom jord- och skogsbruksnäringarna kräver enligt RSV inte något uttryckligt stadgande och framgår dessutom, påpekar verket. av punkt I trettonde stycket av anvisningarna till
41 SKL.
3§
Denna paragraf innehåller bl. a. en definition av begreppet atfärshändelse som är hämtad från den nya bokföringslagen.
Kammarrätten i Stockholm tikar i likhet med länsstyrelsen i Östergötlands län uppmärksamhet på att utredningen i sitt lagförslag har utelämnat det i 4 8 bokföringslagen intagna uttrycket ”alla förändringar i förmögenhetens
storlek och sammansättning”. Kammarrätten erinrar om att enligt vissa
uttalanden i förarbetena till den nya bokföringslagen skulle det citerade uttryckssättet även innefatta byte av tjänster mellan två bokföringsskyldiga. Utredningen har, påpekar kammarrätten, inte redovisat någon förklaring till det avvikande uttryckssättet i: lagförslaget. Vid remissbehandlingen har länsstyrelsen i Malmöhus län berört frågor av detta slag från mer principiella utgångspunkter. Länsstyrelsen konstaterar att vissa lagrum i den föreslagna jordbruksbokföringslagen är helt likalydande med bestämmelserna i den nya bokföringslagen. När det gäller vissa andra lagrum är överensstämmelsen stor men inte alltid fullständig. I några fall har utredningen inte närmare kommenterat sådana avvikelser mellan de båda lagarna. Länsstyrelsen anser att omotiverade avvikelser mellan lagarna bör undvikas eftersom det annars
lätt kan uppstå missförstånd. Enligt länssterelsen i Västernorrlands län torde jordbrukarnas uppfattning om vad som är ”god sed och praxis” inom jordbruksnäringen när det gäller bokföring av produktuttag skilja sig avsevärt från fall till fall. Gällande praxis
på området innebär enligt länsstyrelsen att det i de flesta fall inte sker någon speciell bokföring av sådana poster. Länsstyrelsen föreslår att det införs en uttrycklig bestämmelse i jordbruksbokföringslagen enligt vilken jordbrukarna åläggs att föra en speciel hushållsbok över gjorda uttag för varje månad och vidare en föreskrift om att de bokförda månadsuttagen skall införas i dagboken i slutet av varje månad.
I betänkandet har tagits upp frågan om s. k. tyst kvittning i samband med uttag för avdragsgilla underhålls- och reparationskostnader. Utredningen har i det sammanhanget uttalat att en sådan tyst kvittning inte kan accepteras och
alt t.ex. uttag av virke som används för reparation på en fastighets bostadshus skall bokföras. Kammarrätten i Jönköping påpekar att det i
lagtexten använda uttrycket ”uttag ur verksamheten” inte täcker sådana fall.
Enligt kammarrätten innebär det angivna förfaringssättet inget uttag ur
verksamheten utan närmast ett uttag för densamma.
4§
Paragrafen innehåller bestämmelser om verifikationer.
LRF upplyser att flertalet transaktioner inom jordbruk och skogsbruk grundar sig på skriftliga avtal eller avräkningsbesked från olika föreningar.
För alla sådana transaktioner är förslaget i denna paragraf vätavpassat. Kravet
"å att samtliga affärspartners skall namnges är emellertid enligt LRF alltför
vittgående. Förbundet upplyser att det i viss omfattning förekommer att jordbrukare upplåter jordgubbslund och äppelodlingar m.m. till självplockare. Det förekommer då att uppåt hundratalet personer under en kort tidsperiod kan besöka gårdar för att plocka bär och frukter. Betalningen brukar erläggas med ett visst belopp per plockad Her. Det kan enligt förbundet inte vara rimligt att jordbrukaren i dessa fall skall vara tvungen att avkräva kunderna namn och adress. För denna typ av försäljning bör i stället de i den nya bokföringslagen gällande reglerna om gemensamma verifikationer kunna tillämpas. Bestämmelser om gemensamma verifikationer har efterlysts även från andra håll. Länssterelsen i Malmöhus län påpekar att det inte är ovanligt med massförsäljningar direkt till konsumenter av potatis. jordgubbar m. m.
65 Paragrafen innehåller bestämmelser om grundbokföring.
LRF påpekar att andra stycket har en motsvarighet i 8 § andra stycket i den
nya bokföringslagen. I sistnämnda lag har uttrycket ”kontanta in- och utbetalningar skall bokföras senast påföljande arbetsdag” givits beteckningen ”kassabokföring”. Denna beteckning har, utan någon motivering, inte medtagits i utredningens lagförslag. Det är enligt LRF lämpligt att uttrycket ”kassabokföring” tas med även i jordbruksbokföringslagen. Förbundet upplyser att i den mån det förekommer kontanta in- och utbetalningar inom jordbruksnäringen brukar dessa bokföras i en kassabok på samma sätt som
vanligtvis sker i rörelse.
Bestämmelsen i samma stycke om tidpunkten för bokföring av fordringar
och skulder framstår enligt RSF som oklar till sin funktion eftersom
utredningen föreslår att den s. k. pärmmetoden skall få användas generellt inom jordbruket. RSV tillägger att en jordbrukare oftast — i de fall bokföringen grundas på ett avräkningsbesked — inte har något egentligt inflytande över handlingens utställande och att en bestämmelse av detta slag, som ju riktar sig till den redovisningsskyldige, därför inte torde få nämnvärd effekt.
Utredningens förslag i det iredie stycket att den s. k. pärmmetoden skall få användas generellt inom jordbruks- och skogsnäringarna har fått ett övervägande positivt mottagande. Mervärdeskatteutredningen betonar att jordbrukarnas bokföring på ett markant sätt skiljer sig från flertalet andra näringsidkares med en jämförlig omsättning. Jordbrukarna har nämligen en
betydligt mindre fakturavolym än andra näringsidkare och samtidigt före-
kommer det hos dem normalt ingen utfakturering i egentlig mening. Såväl leveranser som inköp regleras i betydande omfattning genom avräkningsbesked som upprättas månadsvis av de producentkooperativa föreningarna. Mervärdeskatteutredningens uppfattning är att den renodlade pärmmetoden skulle kunna användas i flertalet fall inom jordbruket redan om man tillimpade den nya bokföringslagens mer restriktiva bestämmelser. Mervär-
deskatteutredningen säger sig mot denna bakgrund inte ha funnit skäl att rikta några invändningar mot lagförslaget i denna del. Även LRF har berört frågan om pärmmetodens användning inom jordbruket. Enligt förbundet torde antalet verifikationer inom Mertatet jordbruk vara tämligen konstant
och. jämfört med rörelser med motsvarande omsättning, oftast lägre.
Förbundet upplyser att det genomsnittliga antalet verifikationer per räkenskapsår för jordbruk med animalieproduktion varierar mellan 150 och 300 och för övriga jordbruk mellan 150 och 250. Det kan därför enligt LRF med för hävdas att merparten av alla jordbruk uppfyller de krav som bokföringsnämnden hittills har ställt på de rörelser där pärmmetoden har fått tillämpas. Eftersom det inte är beloppets storlek utan antalet verifikationer och möjligheten au kontrollera dessa som bör vara avgörande för om en ren pärmmetod skall få användas inom jordbruket bör det enligt LRF inte kunna riktas några invändningar mot utredningens förslag i denna del.
Ett par remissinstanser är emellertid kritiska till förslaget om att pärmme-
toden skall få användas generellt, Bokföringsnänwiden påpekar att utredningens förslag i denna det innebär att man även i mycket stora jordbruk
skulle få rätt att tillämpa den renodlade pärmmetoden i sin grundbokföring -
något som bokföringspliktiga näringsidkare får lov att göra i en mycket begränsad skala. Bokföringsnämnden påpekar också av förslaget medför att helt olika redovisningsprinciper skulle komma att gälla för enskilda personer som driver jordbruk jämfört med sådana jordbruk som : stället drivs i en
bokföringspliktig associationsform. Liknande synpunkter framförs av läns-
styrelsen i Östergötlands län och Svenska revisorsamfundet som betonar att reglerna på detta område bör vara likformiga för alla grupper av näringsidkare.
8v
Paragrafen innehåller bestämmelser om räkenskapsåret. Bestämmelserna har kommenterats av ett par remissinstanser.
LRF framhåller att skälet vill att brutna räkenskapsår kom att tillåtas i den nya bokföringslagen var att boktöringsbyråerna annars skulle ha fått en alltför ojämn arbetsbelastning. För den praktiska tillämpningen har emellertid RSY förklarat alt det i princip inte skall vara möjligt att lägga om räkenskapsåret enbart av den anledningen att bokföringsbyråers arbetsbelastning är ojämn.
De bokföringsbyråer som arbetar med jordbruksbokföring är enligt LRF
väsentligt färre än de som arbetar med rörelsebokföring. Detta innebär enligt LRF att byråcrnas arbetsbelastning i jordbruksfallet i avsevärt större utsträckning än i rörelsefallet påverkar behovet av brutna räkenskapsår. Förbundet efterlyser ett principuttalande enligt vilket just detta motiv för ändring av räkenskapsår skall väga tungt.
95 Denna paragraf innehåller vissa allmänna bestämmelser om ärsbokslut.
Förslaget I andra stecker alt årsbokslutet skall tagas in i en bunden bok tärsbok) har kritiserats av LR Jordbruksbokföringslagen skall enbart tjäna syftet utt ge underlag för taxeringen varför det enligt förbundet borde vara möjligt att här vara mindre rigorös än vad man är I den nya boktöringslagen. Åtskilliga årsbokslut i jordbruk omfattar endast en sida och denna sida består ofta av ett datablad. Det förefaller inte rimligt. anser förbundet. att denna enda sida skall behöva införas i en bunden bok. I stället borde det räcka med att föreskriva att databladet skall klistras in i bunden bok eller på annat vis förvaras på betryggande sätt. Förbundet föreslår en ändring i lagtexten och att där endast anges att årsbokslutet skall förvaras på betryggande siätt.
Lagrummet har kritiserats även från annat håll. Enhet lagförslaget skall årsbokslutet skrivas under av den redovisningsskyldige med angivande av dagen för underskriften. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anser att om två personer gemensamt driver ett jordbruk som ett enkelt bolag är det lämpligt att båda skriver under årsbokslutet. En sådan ordning föreslås också för det fallet att flera dödsbodelägare gemensamt driver ett dödsbos jordbruksfasughet. Förbundet föreslår att lagtexten kompletteras med en föreskrift av i princip samma innehåll som 11 § andra stycket sista meningen i den nya bokföringslagen.
10.5¶Paragrafen innehåller vissa begreppsdefinitioner.
Länsstyrelsen i Malmöhus län efterlyser regler som anger hur anskaffnings-
värdet för hemmaproducerat lager skall bestämmas.
11-13 §§
Dessa paragrafer innehåller värderingsregler för olika poster i balansräkningen.
Länssterelsen + Östergötlands län anser det vara tveksamt om den värderingsmetod som innebär att anläggningstillgångar och omsättningstillgångar fär tas upp till högst anskaffningsvärdet verkligen behövs i en lag som enbart skall tillvarata de skattemässiga intressena. Enligt länsstyrelsen tillgodoses dessa intressen bäst genom att man sätter en lägsta gräns för värderingen av tillgångar. Även länsstyrelsen i Malmöhus län har kritiserat dessa bestämmelser från principiella utgångspunkter. Länsstyrelsen ifrågasätter nämligen om det finns anledning att över huvud taget skriva in värderingsregler i en lag som skall reglera skyldigheten att föra räkenskaper som underlag för taxeringen. Länsstyrelsen erinrar i sammanhanget om att lägstreglerna redan finns i kommunalskattelagen och att högstregler är motiverade endast om lagen skall ta hänsyn till borgenärsintressena.
Paragraten innehåller bestämmelser om resultaträkningen och et schema för hur denna skall uppställas.
Som viltkor för att få använda en annan uppställningsform för resultaträkningen än den som anges I schemat anser /änsstyrelsen i Östergötlands län att detianalogi med vad som gäller enligt den nya bokföringslagen bör uppställas ett krav på att mindre än tio anställda skall ha varit sysselsatta I verksamheten.
En fråga av annat slag har tagits upp av länsstvrelsen i Malmöhus län. Länsstyrelsen anser att om taxeringslagens bestämmelser om skyldighet att lämna kontrölluppgilfter kommer att behållas är det lämpligt att dela upp verksamhetens intäkter i ytterligare varugrupper. Därigenom skulle nämligen avstämningen av kontrolluppgifterna underlättas.
1 in 5
Paragrafen innehåller bestämmelser om balansräkningen och ett schema för hur denna skall uppställas.
Enligt ERF talar praktiska skäl för att balansräkningens schema inte bör delas upp i alltför många underrubriker. Det gör att befintliga rubriker måste täcka tämligen stora begrepp och att rubrikerna måste vara mycket klara och entydiga. Förbundet påpekar att utredningen under rubriken ”Anläggningsullgångar” i det föreslagna balanssehemat har blandat fast egendom med lös cgendom. Punkten 4 ("Övriga inventarier”) under denna rubrik bör enligt förbundet flyttas och i stället ges benämningen ”EFösa inventarier”.
Länsstyrelsen i Östergötlands län påpekar att den pågående utvecklingen
från mindre till större brukningsenheter medför ett ökat behov av krediter och upplåning. Det kan därför enligt länsstyrelsen vara lämpligt att även föra över den nya bokföringslagens bestämmelser om ställda panter och ansvarsförbindelser till iordbruksbokföringslagen.
Övriat
Mot bakgrund av att skyldigheten att föra räkenskaper enligt utredningens
förslag har en annan innebörd än bokföringsskyldigheten enligt den nya
bokföringslagen bör enligt hovrätten över Skåne och Blekinge uttrycket ”bokföring” inte förekomma i benämningen på lagen. Ordet ”jordbruksbokföring” anser hovrätten också vara missvisande eftersom aktiebolag, eko-
nomiska föreningar (sambruksföreningar) och handelsbolag, som driver jordbruk eller skogsbruk, är bokföringsskyldiga enligt den nya bokföringslagen. Hovriäuen förordar att lagen får en rubrik som anger att bestämmelserna i den gäller för enskilda jordbrukare och avser skyldighet att föra räkenska-
per.
Med hiänsvn till den hänvisning till balansräkning som förekommer i 30 8 1
mom. taxeringslagen anser kammarrätten i Jönköping att detta lagrum bör
omformas. Kammarrätten föreslår att lagrummet skall inledas enligt
följunde: ”Har deklarationsskyldig för beskattningsåret varit skyldig att upprätta årsbokslut - --.>
Lantbrukssivrelsen föreslår att övergången till de nya bestämmelserna skall få ske successivt och att jordbrukarna ges tid att före övergången inhämta de kunskaper som erfordras för att kunna upprätta ett årsbokslut.
Innehåll PFOPOSIHIONEA mosse eeeerrerer rer ere r ser r rer rr rr rss rs rss ss sn sAtAr Proposiuonens huvudsakliga innehåll soooooosssssssss oss s seen ms
LapfÖrSlä8g sosse reser res reser rrar rer rr sar rrr rr ers ss ss ss ena tt
l Förslag till jordbruksbokföringSsläg «.sssoosssssss sissors roa tl
4 Förslag till lag om ändring i förordningen (1955:257) om inven-
5 > Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) . 6 — Förslag ull lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst. ..oooooooooo..
7¶Förslag ull lag om ändring i lagen (1973:323) om ikraftträdande av
lagen (1973:322) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
Me fleeeereeereeseeer see see reser rss r reser ser sr sr sans ess nn
8 Förslag till lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärde-
NN MA
Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1978-11-02 NN I
|| JNICANINg a ooo eeee ser re reeererr rer e rare rer rer rss rss ers a I
IV
2¶Zz Bokföringen inom jordbruket IN 8
2.1 — InNledfiNg ssoooosseererser reser eerrer rer sr rss ess LB
2.2 Behovet av en särskild jordbruksbokföringslag — 2.3 Förslaget till en ny jordbruksbokföringslag WWII Ko
Det sociala försäkringsskyddet för lantbrukare vu
3.1 — INIedMiNg sosse eeesrreererreer rer r ere rr rss ess s ses BB 2 3.2 Utformningen av det sociala försäkringsskyddet för lant-
DIUKATe a sosse ee ee rer res ere rr re rer reses ess ses enes RB 3.3 - Nuvarande beskattningsregler Mm. MM. ssossssssssssse sa HR I 3.4 — Föredragandens Övervägandel...issssssosssssss ss osa 48
4.1¶INledfilg.sossrseseesrsererrer rer rr er rr rer ssk sera
4.2 — Civilrättsliga fCgleh..sssooseree reser rr rr rs ers ss er er ta
4.3 — Skattcrättsliga reglef..ssssossosssrrsrrrr reses ess nea
4.4 — Föredragandens Övervägande. ooosossessssossoss ess
'7n RennäringsbeskattniNgeh ...sssosssreersrrrrrrrrr rer rr rr rea
5.1 — InledniNg.ooosseeoserereerrrerree rer ere rs rer rer ere ea
5.2 — Ingångsvärde för stamdjur i samband med övergång till
bokföringsmässig redOviSfiflg —..sssssssesssossssee ros LA -J
5.3 — MervärdeskälleD...ssoososesseerrrr reser rr rss serna VA 00
6¶HICMStällanN oosoososeoeeeerere rer rr rr rer rer re rss rss ee eta on 0
BeslUtos sosse sees sees ser reee rer ere rr rr rr rr rss rss essens iw 2
Bilaga I Betänkande avgivet av utredningen om bokföringen inom
jordbruket (DS B1977:8)ssosss oss ss sars rr rss rer sr ss rna 61 Bilaga 2 Sammanställning av remissyttrandena över förslaget till en
ny jordbruksbokföringsläg. osssssssrsssrse rss ers rss rea 142