Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås nya regler om registrering av vissa båtar, främst sådana som är avsedda för yrkesmässig sjöfart. Förslaget innebär en väsentlig förenkling i förhållande till de nuvarande bestämmelserna, som har visat sig svåra att tillämpa. Vidare föreslås ändringar i sjölagen (1895135 s. 1) som innebär ökade möjligheter för utländska medborgare med fast hemvist i Sverige att få sina fartyg betraktade som svenska. Dessutom föreslås vissa ändringar i sjölagens bestämmelser om namnskicket för skepp. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1979.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1978/79z98

Ks.)

1. Förslag till Lag om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmmelser

l & Registrering enligt denna lag sker i det båtregister som avses i 25 sjölagen (189135 5. l).

Båtrcgisterärenden är ärenden om ]. registrering eller avregistrering av båt,

2. anteckning av båtförvärv.

3. annan införing i båtregistret, som sker på grund av föreskrift i lag eller annan författning.

2 & Som ägare av båt anses även den som innehar båt på grund av förvärv med förbehåll om återtaganderätt.

Bestämmelserna om förvärv av båt gäller också förvärv av andel i båt.

Registrering och anteckning av förvärv

3 & Registrering i båtregistret sker under igenkänningssignal som avses i 8 & sjölagen (1891135 5. l).

4 & lbåtregistret skall införas varje svensk båt, som används yrkesmässigt till befordran av gods eller passagerare, till bogsering eller bärgning, till fiske eller annan fångst i saltsjön eller till uthyrning till allmänheten och vars skrov har en största längd av minst sex meter. Även mindre passagerarbåt skall införas i båtregistret, om den är konstruerad så att den kan föra ller än tolv passagerare.

Första stycket gäller också utländsk båt, som vanligen är förlagd till svensk hamn och vars ägare är bosatt i Sverige.

Regeringen får efter överenskommelse med främmande makt förordna om registreringsplikt även för annan ftskebåt än som avses i första stycket.

5 & Annan svensk båt än som avses i 4 5 får införas i båtregistret, om dess skrov har en största längd av minst sex meter eller om det med hänsyn till båtens typ och användning, dess tilldelning av anropssignal för radiostation eller eljest finns särskilda skäl att den registreras.

6 & Ägare av båt, som är registreringspliktig men ej införd i båtregistret. skall skriftligen inom en månad från det båten blev registreringspliktig i hans hand anmäla båten för registrering. , Den som har förvärvat registrerad båt skall skriftligen inom en månad från förvärvet anmäla detta för anteckning i båtregistret. Den som anmäler båt för

• Sida 3
•  Original

Prop. 1978/79z98

'...)

registrering anses därmed också anmäla sitt förvärv för anteckning i registret. Dödsbo är inte skyldigt att anmäla förvärv av båt från den avlidne.

Fullgörs ej skyldighet att anmäla båt för registrering eller att anmäla båtförvärv för anteckning i båtregistret får registermyndigheten förelägga den försumlige att fullgöra skyldigheten. l föreläggandet får vite sättas ut. Fråga om utdömande av vitet prövas av registermyndigheten.

Avregistrering

7,5 Båt skall avregistreras, om den

]. förolyckats, huggits upp eller förstörts,

2. på grund av överlåtelse eller eljest ej längre är registreringsbar,

3. försvunnit eller övergivits till sjöss och sedan ej hörts av under tre månader,

4. ej är registreringspliktig och av ägaren anmäls för avregistrering.

8.5 Anmälan om avregistrering skall ske skriftligen. Skall båt avregistreras enligt 7 & 1—3 är ägaren skyldig att inom en månad hos registermyndigheten anmäla båten för avregistrering. Upphör registrerad båt genom överlåtelse att vara registreringsbar, svarar förutvarande ägaren jämte förvärvaren för att båten anmäls för avregistrering. Den som underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt andra stycket skall dömas till böter, högst femhundra kronor.

95 Föreligger sådana omständigheter att båt skall avregistreras enligt 75 l—3. får registermyndigheten självmant låta avregistrera båten.

Förfarandet i båtregisterärenden

105 För behandlingen av båtregisterärenden gäller bestämmelserna om tvistemål i tillämpliga delar i den mån ej annat följer av denna lag. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om förfarandet i båtregisterärenden och får därvid föreskriva skyldighet för enskild att till registermyndigheten anmäla förhållande som myndigheten behöver känna till för ändamålsenlig register- föring.

11 & Frågan om vem som skall vara införd i båtregistret som ägare till viss båt avgörs av registermyndigheten med hänsyn till omständigheterna och de krav en ändamålsenlig registerföring ställer.

När ett ärendes beredning ger anledning därtill, får sökanden föreläggas att lämna de ytterligare uppgifter som bedöms nödvändiga. I föreläggandet får vite sättas ut. Fråga om utdömande av vitet prövas av registermyndighe- ten.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1978/79z98 4

12 & Hos registermyndigheten förs dagbok över båtregisterärenden. lland- lingar i sådana ärenden sammanförs i akter.

13% Beslut, som innebär att anmälan i håtregisterärende bifalls, införs i registret. Innebär beslut att anmälan ej bifalls, antecknas beslutet och skälen för detta i dagboken eller akten.

llar beslut i båtregisterärende gått sökanden emot, underrättas denne genast om beslutet. I underrättelsen anges det skäl för beslutet som har antecknats i dagboken eller akten och vad den som vill fullfölja talan mot beslutet skall iakttaga.

Besvär

14 & Talan mot beslut i båtregisterärende förs i hovrätten. Besvärstiden är två veckor från den dag då beslutet meddelades. Besvärsinlagan skall inges till registermyndigheten.

När slutligt beslut med anledning av besvären har vunnit laga kraft. görs anteckning i registret om beslutets innehåll.

Biträde åt registermyndigheten

15 & Sjöfartsverket. tullverket och polismyndighet biträder registermyndig- heten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan författning om båtregistrering och båtidentifiering efterlevs. De har för detta ändamål tillträde till båt. De skall underrätta registermyndigheten om försummelser att efterleva bestämmelserna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Genom lagen upphävs båtregistreringslagen (19752604).

Beror förvärv av villkor, som innefattar förbehåll om återtaganderätt, skall frist för anmälan av förvärvet ej i något fall räknas från dag före ikraftträ- dandet. Motsvarande gäller i fråga om frist för anmälan för registrering av nybyggd båt eller av sådan utländsk båt som avses i 4 & andra stycket eller av båt som utgör tillbehör till annat fartyg.

Båt som har upptagits i skeppsregistret enligt punkt 5 övergångsbestäm- melserna till lagen (l973:1064) om ändring i sjölagen (1891135 5. 1) skall ej införas i båtregistret. Avförs båten ur skeppsregistret enligt denna föreskrift, skall den införas i båtregistret, om den är registreringspliktig enligt denna lag. Är den icke registreringspliktig, skall den ändå införas i båtregistret, om ej ägaren har begärt annat.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1978/79z98

2. Förslag till Lag om ändring i sjölagen (189135 s.1)

Härigenom föreskrivs att 1,2 och 6 åå sjölagen( 1 891135 5. 1)' skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Fartyg anses såsom svenskt och är berättigat att föra svensk flagg, om det till mer än hälften äges av svensk medborgare eller svensk juridisk person. Regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, sjöfartsver- ket kan medgiva, att annat fartyg, vars drift står under avgörande svenskt inflytande, skall anses så- som svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg.

Föreslagen lydelse

Fartyg anses såsom svenskt och är berättigat att föra svensk flagg, om det till mer än hälften äges av svensk medborgare eller svensk juridisk person. Regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, sjöfartsver- ket kan medgiva att annat fartyg. vars drift står under avgörande svenskt inflytande eller vars ägare har./ast hemvist i Sverige, skall anses såsom svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg.

Regeringen meddelar föreskrifter om nationalitetshandlingar för svenska fartyg och får därvid bestämma vad som skall iakttagas med sådana handlingar samt förbjuda att registreringspliktigt fartyg hålles i drift utan gällande nationalitetshandling.

25

Fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter, betecknas skepp. Annat fartyg kallas båt.

Över svenska skepp föres ett skeppsregister. Över båtar föres ett båtregister enligt bestämmelseri hät- registreringslagen (l975.'6()4). Över skepp under byggnad i Sverige föres ett skeppsbyggnadsregister.

Över svenska skepp föres ett skeppsregister. Över båtar föres ett båtregister enligt bestämmelser i lagen (I979:00l)) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m. Över skepp under byggnad i Sverige föres ett skeppsbyggnadsregister. Skepps- och båtregistren samt skeppsbyggnadsregistret föras av myndig- het. som regeringen bestämmer (registermyndigheten). Registermyndig- heten förestås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara lagfaren. Efter regeringens förordnande få registren föras med användning av automatisk databehandling.

' Lagen omtryckt 197511289.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1978/79:98

Nuvarande [vr/else

Skepp, som införcs i skeppsregist- ret, skall ha namn. Detta bestämmes av ägaren. Namnet skall tydligt skilja sig från andra skeppsnamn i registret och får ej otillbörligt gripa in i särpräglat namnskick, som brukas av annan skeppsägare.

Föreslagen lule/se

Skepp, som införes i skeppsregist- ret. skall ha namn. Detta bestämmes av ägaren. Namnet skall tydligt skilja sig från andra skeppsnamn i registret och får ej otillbörligt gripa in i särpräglat namnskick, som brukas av annan skeppsägare.

RegisIermyndiglteten jär förelägga ägaren att inom viss tid bestäm/tta namn som uppfyller kraven ijiirsta stycket. ! _lörelt'iggantlejär vite sättas ut.

Namnet får ändras endast om skeppet eller större andel däri än hälften övergår till ny ägare eller särskilda skäl föreligga.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1978/79:98

3. Förslag till Lag om ändring i lagen (I973:1064) om ändring i sjölagen (189135

s. ])

Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelserna till lagen (1973:If)64) om ändring i sjölagen (189135 5. 1") skall fogas en ny punkt, betecknad 7 1). av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 b. Om särskilda skäl,/öreliggerfdr vid avregistrering det avregistrerade skeppets namn eller vid namnbyte det tidigare namnet med tillämpning av 15 59 i dess nya lvdelseförbehdllas den som har brukat namnet, även om det inte tydligt skiljer sig från andra skeppsnamn i registret. Den som vid något tillfälle under tiden den ] januari 197] till den 31 december 1975 brukat visst skeppsnamn har motsvarande rätt till./örbelta'll/ör sådant namn utan samband med avregistrering eller namnbyte, om ansökan göres senast den 31 december 1979.

Den som har förbehåll/ts eller äger förbehålla sig namn enligt första stycket/är utan hinder av 6 55 i dess nya lydelse laga namnet i bruk/ör regist- rerat skepp. såvida icke registermyn- digheten med hänsyn till risken för förväxling med annat registrerat skepp finner synnerliga skäl föreligga att vägra användning av namnet. Övergdr skeppet eller större andel däri än hälften till ny ägare. skall namnet ändras, om ej särskilda skä/föreligger att skeppet ändock behåller namnet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1978/79z98 8

Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-02-01

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther. De Geer. Gabriel Romanus, Tham, Bondcstam.

Föredragande: Statsrådet Sven Romanus

Proposition med förslag till ny lag om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart, m. m.

2.2. Dispens från nationalitetskravet

Enligt l & sjölagen anses fartyg som svenskt om det har svensk ägaröver- vikt, dvs. om det till mer än hälften ägs av svensk medborgare eller svensk juridisk person.

Vidare kan regeringen eller sjöfartsverket på grund av särskilt bemyndi- gande medge att annat fartyg skall anses som svenskt under förutsättning att fartygets drift står under avgörande svenskt inflytande.

l promemorian föreslås att regeringen eller, efter regeringens bemyndi- gande, sjöfartsverket även skall kunna medge att utländskt fartyg vars ägare har fast hemvist i Sverige skall anses som svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg.

Förslaget har i denna del fått ett övervägande positivt mottagande under remissbehandlingen. De flesta remissinstanser som har uttalat sig i saken tillstyrkeri princip förslaget eller vill i varje fall inte motsätta sig det. Några remissinstanser har dock pekat på att förslaget i vissa hänseenden kan få ogynnsamma verkningar. Sålunda framhåller generafru/[styrelsen att den föreslagna ändringen kan medföra svårigheter vid övervakningen av att förordningen (1976:935) om skyddsområden och kontrollområden följs. Vidare anförjöreragsinleckningsuriet/ningen att förslaget genom att för vissa fall helt ge upp kravet på ägarinflytande bryter med vårt traditionella krav på "genuine link between the State and the ship". Detta kan enligt utredningen komma att leda till krav på motsvarande ändring av Sveriges officiella hållning till utlandsregistrering av svenskägda fartyg. Liknande synpunkter har framförts av Sveriges.far'tt'gsbtäli'ifs/örening.

Jag har viss förståelse för generaltullstyrelsens påpekande att den före- slagna ändringen i nationalitetsreglerna kan medföra olägenheter vid över- vakningen av skydds- och kontrollområden. Förslaget innebär emellertid att de aktuella fartygen blir svenska och således inte är underkastade förord- ningcns regler för utländska fartyg. Det är givetvis möjligt att fartyg som har fått svensk nationalitet på grund av den nya dispensregeln i högre grad än andra svenska fartyg har utländska medborgare ombord och att övervak- ningen därigenom kan försvåras. Man måste dock hålla i minnet att antalet fall då dispens enligt förslaget kan aktualiseras är relativt litet. Det är därför knappast troligt att övervakningen kommer att försvåras i någon högre grad.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1978/79:98 16

Med anledning av företagsinteckningsutredningens remissvar vill jag påpeka följande. Som tidigare har anförts i samband med lagstiftning som rör fartygs Svenska nationalitet, anses det ankomma på varje enskild stat att själv bestämma villkoren för att fartyg skall ha dess nationalitet (se bl.a. SOU l970:74 s. 68 foch SOU l976:44 s. 61). Denna princip har kommit till uttryck i 1958 års internationella konvention om det fria havet. Konventionen har visserligen inte tillträtts av Sverige, men dess principer tillämpas ändå av oss. 1 art. 5:1 i konventionen föreskrivs att det måste finnas en verklig föreningslänk mellan staten och fartyget ("a genuine link between the State and the ship"); särskilt måste staten i administrativa, tekniska och sociala hänseenden effektivt utöva sin jurisdiktion över och kontroll av fartyg som för dess flagga. (Artikeln finns återgiven i prop. 1973:42 s. 97 f.)

Som redan har nämnts innehåller nationalitetsreglerna i 1 & sjölagen som huvudregel att ett fartyg är svenskt om det till mer än hälften ägs av svensk medborgare eller svenskjuridisk person. Ett fartygs nationalitet behöver dock inte med nödvändighet vara grundad på ägarens nationalitet. Redan enligt den nuvarande dispensregeln kan ju nationaliteten i vissa fall grundas på driftsinflytandet i stället för på äganderätten.

Då ett fartyg till hälften eller mera ägs av en utländsk medborgare som är fast bosatt i Sverige kan i vissa fall sambandet mellan en sådan ägares medborgarskapsland och fartyget vara tämligen svagt. Ibland anses sambandet inte ens tillräckligt för att medborgarskapslandet skall kunna tillerkänna fartyget sin nationalitet och tillåta registrering där. 1 promemorian (s. 56—57) anges ett par fall då denna situation kan uppstå. I dessa fall kan anknytningsmomentet till Sverige ofta vara långt starkare än till medborgar- Skapslandet. Är ägaren fast bosatt här i landet är det sålunda lättare för svenska myndigheter att ingripa med straff och förelägganden om administrativa, tekniska eller sociala föreskrifter åsidosätts. Om fartyget dessutom huvudsakligen används för trafik på svenska hamnar eller med utgångspunkt från svensk hamn är det också i allmänhet lättare tillgängligt för tillsyn och kontroll av svenska myndigheter än av myndigheterna i medborgarskapslandet.

Den i promemorian föreslagna utvidgningen av dispensinstitutet syftar sålunda närmast till att i de nämnda fallen hindra att man tvingar fram en registrering under 5. k. bekvämlighetsflagg av fartyg, som har sådan anknyt- ning till landet att vi bör kunna ta på oss det folkrättsliga ansvar för dem som det innebär att ge dent svensk nationalitet. Jag delar därför uppfattningen att en utvidgad dispensmöjlighet bör införas för de fall som nämns i promemo— rian. En sådan utvidgad dispensmöjlighet innebär givetvis inte att man för svensk del blir förpliktad att inta en liberalare hållning till registrering av fartyg under bekvämlighetsflagg. Jag vill i sammanhanget peka på att det i norsk lagstiftning sedan länge finns en motsvarande dispensregel.

Tillämpningen av den nya dispensmöjlighcten från kravet på ägarövervikt

• Sida 17
•  Original

Prop. 1978/79z98 17

bör såsom sjö/ärmerker har framhållit i sitt remissvar vara restriktiv och endast ske då starka skäl föreligger. Konflikter med främmande staters registreringsregler måste undvikas. Den föreslagna bestämmelsen förutsätter sålunda en noggrann diskretionär prövning i varje enskilt fall. Därvid bör särskilt beaktas den anknytning till Sverige som fartyget kan anses ha genom ägarens bosättning här och dennes behov av registrering under svensk nationalitet. Är det inte uppenbart att ett berättigat sådant behov föreligger bör dispens inte meddelas.

Kravet på ägarens anknytning till Sverige innebär enligt förslaget att denne skall ha fast hemvist här. För att fast hemvist skall anses föreligga bör krävas att vederbörande också har för avsikt att stanna kvar i landet. Av betydelse för bedömningen av frågan bör även vara hur stark anknytning som föreligger till annat land — hemland eller tidigare vistelseland.

Liksom i fråga om dispens enligt nuvarande regler bör dispensen enligt min mening kunna tidsbegränsas och förses med villkor. 1 dispensbeslutet bör erinras om att dispensen förfaller om förutsättningarna för dess beviljande ändras.

2.3. Namnskicket för skepp

Fartyg identifieras enligt sjölagen(6—8 åå) genom registerbeteckning (igenkänningssignal) och hemort samt i fråga om skepp även genom namn. Krav påatt fartyg skall ges namn vid registrering och att namnet skall sättas ut på fartygsskrovet är av gammalt datum. Några hinder mot att flera fartyg registrerades under samma namn fanns dock inte tidigare, trots att en viss förväxlingsrisk kunde föreligga. Särskilda regler om namnskick för svenska fartyg av innebörd att registrerade skepps namn skall skilja sig från varandra infördes först genom 1973 års ändringar i sjölagen.

1 ett sjölagen föreskrivs att skepp som förs in i skeppsregistret skall ha namn, som tydligt skiljer sig från andra skeppsnamn i registret. Namnet får inte otillbörligt gripa in i särpräglat namnskick som brukas av annan skeppsägare, även om namnet i och för sig är olikt andra registrerade skepps namn. Det kan eljest förmedla intrycket av att skeppet hör till en grupp av skepp med ett gemensamt namnskick. Inom ramen för en namnserie är det emellertid tillåtet med en viss namnlikhet under förutsättning att fanygen har samma ägare. Namn får ändras endast om skeppet eller större andel däri än hälften övergår till ny ägare eller särskilda skäl föreligger.

Utgångspunkten för den nuvarande regleringen var en framställning från Sveriges redareförening med krav på ett ökat rättsskydd åt fartygsnamn och serier av sådana namn. Namnskicket tillgodoser emellertid också behovet av säkra medel att identifiera skepp, vilket behov bl.a. har sin grund i det förhållandet att skeppsregistreringen genom 1973 års sjösakrättsliga reglering har givits betydande privaträttsliga verkningar. Även ett allmänt intresse påkallar att registrering av fartyg sker på sådant sätt att förväxlingsrisk inte

• Sida 18
•  Original

Prop. l978/79:98 18

uppstår. Genom inskrivning i skeppsregistret kan skeppsnamn, som tydligt skiljer sig från andra skeppsnamn i registret, reserveras( 15 % sjölagen). Denna bestämmelse gör det möjligt att redan före sjösättningen ge fartyg namn och hindra att annat fartyg registreras under samma eller liknande namn. lnskrivning av förbehåll om skeppsnamn skall avföras ur registret, om namnet ej inom fem år har tagits i bruk för registrerat skepp.

Som jag nyss berörde tillät den tidigare ordningen att flera registrerade fartyg hade samma eller liknande namn. De nya reglerna krävde därför övergångsbestämmelser som innebar att vid ikraftträdandet redan registre- rade fartyg, trots namnlikhet, i allmänhet inte skulle behöva byta namn. Fartyg som då var registrerade under visst namn fick således i princip behålla namnet. Namnet fick dock ej behållas om registermyndigheten fann synnerliga skäl föreligga att det ändrades för undvikande av förväxling (punkten 3 i övergångsbestämmelserna). Utan en sådan regel skulle eljest ett betydande antal fartyg ha tvingats att byta namn i samband med att de nya reglerna infördes. En viss namnlikhet har således accepterats övergångsvis även enligt den nya ordningen.

Redareföreningen har i den av mig inledningsvis berörda skrivelsen framhållit att de nya reglerna om namnskick för skepp har lett till vissa olägenheter för rederinäringen. Således hindras redare från att på ett nytt skepp bruka namn som av tradition har använts på rederiets fartyg. om något annat registrerat skepp bär namnet. Föreningen har därför hemställt om lagstiftning. som tillåter ägare att på nya fartyg använda sådana namn som "inarbetats" för rederiets fartyg, även om det redan finns ett registrerat fartyg med samma namn.

Redareföreningen föreslår att frågan löses genom en regel som gör det möjligt att under en period av sex månader från reglernas ikraftträdande förbehålla fartygsnamn som har innehafts under perioden 1 januari 1970—31 december 1975. Dessutom föreslår föreningen att det införs en möjlighet att alltid förbehålla skeppsnamn i samband med avregistrering. Samtliga remissinstanser utom Stockholms tingsrätt och rikspolisstyrelsen har till- styrkt eller i vart fall ställts sig positiva till redareföreningens förslag. Tingsrätten har visserligen anslutit sig till tankegången i promemorian om en begränsning av namnskyddets omfattning till fartygets art och användning men har likväl inte ansett att redareföreningen har visat tillräckliga skäl för den föreslagna ändringen. Enligt rikspolisslyre/sen bör nuvarande regler behållas med hänsyn till förväxlingsrisken.

1nom sjöfartsnäringen är det vanligt att ett rederi använder vissa bestämda namn på fartygen i sin flotta. Det finns exempel på svenska rederier vilkas flaggskepp under generationer har burit samma namn. När fartyget utgått ur flottan har namnet övertagits av dess ersättare. Detta djupt traditionsbundna namnskick har medfört att vissa fartygsnamn automatiskt kopplas samman med ett bestämt rederi och dess transporttjänster. Sådana fartygsnamn har

• Sida 19
•  Original

Prop. 1978/79:98 . 19

fått en varumärkesliknande funktion. De kan liksom ett varumärke anses som bärare av en viss ”good-will". Även inom fiskerinäringen kan fartygs- namnen ibland ha en liknande funktion. Jag delar därför uppfattningen att en reglering av det slag som redareföreningen har förordat bör komma till stånd.

Redareföreningens framställning ger anledning att i första hand överväga om det nuvarande kravet på namnolikhet bör kunna förses med ett generellt undantag för sådana fall då förväxlingsrisk inte föreliggeri praktiken, såsom då fartygen i fråga skiljer sig till art och användning. En remissinstans har dock avstyrkt en sådan reglering under hänvisning till att den bl. a. skulle ställa de tillämpande myndigheterna inför svåra avvägningsproblem i namnärenden.

Ett generellt undantag av det slag som jag nu har berört skulle innebära att man till en avsevärd del gav upp sjölagens nuvarande krav på att namnet i princip skall särskilja ett skepp från andra skepp i registret. Enligt min mening föreligger det inte tillräckliga skäl för en sådan ändring. Den nya bestäm- melsen bör därför utformas som en övergångsbestämmelse i huvudsaklig överensstämmelse med vad redareföreningen har förordat.

Vad som har kommit fram vid remissbehandlingen ger mig emellertid anledning att ta upp frågan om de föreslagna bestämmelserna bör komplet- , ras med regler som minskar risken för att de leder till förväxling av registrerade skepp. Ett par remissinstanser har sålunda framhållit att en förutsättning för bifall till en ansökan om förbehåll bör vara att sökanden kan visa att han har särskilda skäl för sin framställning. Vidare bör det enligt vissa remissinstanser ställas krav på att risken för förväxling, med hänsyn till fartygets art och användning, får anses ringa. Slutligen har en remissinstans påpekat att skeppet inte bör tillåtas att behålla förbehållet namn om det avyttras.

Jag delar uppfattningen att den som vill göra förbehåll för namn enligt de föreslagna reglerna bör visa att han har särskilda skäl för sin framställning. Genom en sådan regel markeras att det är fråga om en undantagsregel från sjölagens grundläggande princip om namnolikhet. Enligt min mening bör det dessutom i den föreslagna bestämmelsen tas in regler som gör det möjligt att hindra att ett förbehållet namn används på ett registrerat skepp, när risken för förväxling med annat registrerat skepp är uppenbar. En sådan regel kan lämpligen utformas på samma sätt som motsvarande regel i övergångsbe- stämmelserna till 1973 års ändringar i sjölagen. Slutligen anser jag i likhet med en av remissinstanserna att det inte skall tillåtas att ett skepp efter överlåtelse behåller namn som det har fått med tillämpning av de föreslagna reglerna, när namnet liknar annat namn i registret eller otillbörligt griper in i särpräglat namnskick, som brukas av annan skeppsägare.

Jag föreslår att regler av angivna innebörd förs in som en ny punkt 7 bi nyss berörda övergångsbestämmelser. Redareföreningens förslag innebär emel-

• Sida 20
•  Original

Prop. 1978/79:98 20

lertid att förbehåll inte kan ske i fråga om namn som ändras i samband med att skeppet eller andel däri övergår till ny ägare utan att skeppet avregistreras. Det måste vara angeläget att kunna förbehålla namnet även då skeppet efter namnbyte skall förbli registrerat i Sverige. Jag föreslår därför att bestämmel- serna utsträcks att omfatta också detta fall.

I enlighet med vad jag har anfört bör sålunda i de nya bestämmelserna till en början föreskrivas att skeppsnamn i samband med avregistrering av skeppet eller namnbyte får förbehållas med tillämpning av bestämmelserna i 15 & sjölagen, även om namnet inte tydligtskiljer sig från andra skeppsnamn i registret. En förutsättning för att sådant förbehåll skall få göras bör vara att särskilda skäl föreligger för bifall till ansökningen. Sådana särskilda skäl kan t. ex. vara att namnet av tradition har använts inom rederiet eller på fiskarens eller fiskelagets fartyg. Vidare bör i enlighet med redareföreningens förslag ges föreskrifter om en motsvarande men tidsbegränsad rätt till förbehåll utan samband med avregistrering eller namnbyte för den som under en bestämd tidsperiod före ikraftträdandet av 1973 års ändringar den 1 januari 1976 har brukat ett visst skeppsnamn. Denna tidsperiod bör sättas till fem år. Rätten till förbehåll bör gälla var och en som har brukat namnet vid något tillfälle under femårsperioden 1januari 1971—31 december 1975. En förutsättning för rätt till förbehåll enligt sistnämnda bestämmelse bör vara att ansökan görs inom sex månader från de föreslagna reglernas ikraftträdande. Också i detta fall måste särskilda skäl för bifall till ansökningen föreligga. Detta har i lagtexten markerats genom uttrycket "motsvarande rätt".

Namn som har förbehållits enligt nyssnämnda bestämmelser bör få brukas för registrerat skepp utan hinder av bestämmelserna om namnolikhet i 6å sjölagen, såvida inte registermyndigheten med hänsyn till risken för förväxling med annat registrerat skepp finner synnerliga skäl föreligga att vägra att namnet används. Den som vid en viss tidpunkt har rätt att förbehålla sig ett skeppsnamn och ta det i bruk för registrerat skepp enligt de föreslagna reglerna bör också ha rätt att omedelbart och utan föregående inskrivning om förbehåll bruka namnet när nyregistrering eller ändring av registrerat skepps namn sker vid ifrågavarande tidpunkt. Ett krav på särskild inskrivning enligt reglerna i 155 sjölagen skulle i sådant fall innebära en onödig omgång. Den nya bestämmelsen har utformats i enlighet härmed. Slutligen bör föreskrivas om skyldighet att vid överlåtelse byta namn på fartyg som har namngetts med stöd av de föreslagna bestämmelserna.

1 den promemoria som upprättades ijustitiedepartementet med anledning av redareföreningens framställning påpekades att det för närvarande saknas påtryckningsmedel för att förmå ägaren att vid registreringen anmnäla ett skeppsnamn. som uppfyller kravet på att vara särpräglat. 1 promemorian framhölls därför att registermyndigheten borde få rätt att förelägga vite.

Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt har i sina remissvar framhållit att det är önskvärt att vitesregler införs för detta ändamål. Hovrätten har särskilt

• Sida 21
•  Original

Prop. 1978/79:98 21

hänvisat till det starka allmänna intresset av att skepp åsätts namn. lnvändningar mot en vitesreglering har inte gjorts av någon remissin- stans.

Jag föreslår att en regel införs i 6 & sjölagen, som berättigar registermyn- digheten att vid vite förelägga fartygsägaren att bestämma ett godtagbart namn för fartyget. En motsvarande regel finns i den nyss berörda punkten 3 i övergångsbestämmelserna till 1973 års sjölagsändringar. Sistnämnda regel ger registermyndigheten möjlighet att vid förväxlingsrisk i vissa fall förelägga ägaren att inom viss tid ändra det namn som skeppet är registrerat under.

26 & sjölagen innehåller en allmän regel om att vite som registermyndig- heten förelägger med stöd av sjölagen får bestämmas till högre belopp än som annars gäller och att vitet döms ut av myndigheten. Dessa bestämmelser blir automatiskt tillämpliga på de föreslagna vitesreglerna i 6 &. Något undantag i detta hänseende föreslås således inte.

4. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

• Sida 22
•  Original

• Sida 23
•  Original

Prop. 1978/79:98 23

ww Justitie- w departementet

Ny lag om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart rn. rn.

• Sida 24
•  Original

• Sida 25
•  Original

Prop. 1978/79:98 25

'4ä

1 båtregistret skall införas varje svensk båt, som används yrkesmässigt till befordran av gods eller passagerare, till bogsering eller bärgning, till fiske eller annan fångst i saltsjön eller till uthyrning till allmänheten och vars skrov har en största längd av minst sex meter. Även mindre passagerarbåt skall införas i båtregistret, om den är konstruerad så att den kan föra fler än tolv passagerare.

Första stycket har motsvarande tillämpning på utländsk båt, som nyttjas huvudsakligen i svenskt farvatten eller med utgångspunkt från svensk hamn.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1978/79:98 26

I den mån regeringen förordnar därom på grund av fördrag med främmande makt föreligger registreringsplikt även för annan fiskebåt än som avses i första stycket.

Sä

Annan svensk båt än som avses i 4 5 får införas i båtregistret, om dess skrev har en största längd av minst sex meter eller det med hänsyn till båtens typ och användning, dess tilldelning av anropssignal för radiostation eller eljest är särskilda skäl att den registreras.

es

Ägare av båt, som är registreringspliktig men ej införd i båtregistret, skall skriftligen inom en månad från det båten blev registreringspliktig i hans hand anmäla båten för registrering.

Den som har förvärvat registrerad båt skall skriftligen inom en månad från förvärvet anmäla detta för anteckning i båtregistret. Den som anmäler båt för registrering anses därmed också anmäla sitt förvärv för anteckning i registret. Dödsbo är inte skyldigt att anmäla förvärv av båt från den avlidne.

Fullgöres ej skyldighet att anmäla båt för registrering eller att anmäla båtförvärv för anteckning i båtregistret får registermyndigheten förelägga den försumlige att fullgöra skyldigheten. 1 föreläggandet får vite sättas ut. Vitet dömes ut av registermyndigheten.

A vregistrering 7 &

Båt skall avregistreras, om den

1. förolyckats, upphuggits eller förstörts eller eljest ej längre är registre- ringsbar,

2. försvunnit eller övergivits till sjöss och sedan ej avhörts under tre månader,

3. ej är registreringspliktig och av ägaren anmäls för avregistrering.

Sä

Skall båt avregistreras enligt 7ä ] eller 2 åligger det ägaren att inom en månad hos registermyndigheten skriftligen anmäla båten för avregistre- ring.

Upphör registrerad båt genom överlåtelse att vara registreringsbar, åligger det överlåtaren att skriftligen inom en månad anmäla det till registermyn- digheten.

Den som underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt första eller andra stycket dömes till böter, högst femhundra kronor.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1978/79z98 ' 27

99'

Föreligger i fråga om registrerad båt sådant förhållande att avregistrering skall ske enligt 7 &, får registermyndigheten självmant vidtaga åtgärder för avregistrering.

Beredningen av ärende om registrering m. m.

lOä

Frågan om vem som skall vara införd i båtregistret som ägare till viss båt avgörs av registermyndigheten med hänsyn till omständigheterna och en ändamålsenlig registerföring.

När ett ärendes beredning ger anledning därtill, får sökanden föreläggas att förebringa den ytterligare utredning som bedöms nödvändig. 1 föreläggandet får vite sättas ut. Vitet dömes ut av registermyndigheten.

Biträde a'r registermyndigheten 11 Q'

Sjöfartsverket, tullverket och polismyndighet biträder registermyndig- heten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan författning om båtregistrering och båts identifiering efterleves. De har för detta ändamål tillträde till båt. De skall underrätta registermyndigheten om försummelser att efterleva bestämmelserna.

Denna lag träder i kraft den Genom lagen upphävs båtregistreringslagen (19752604). Beror förvärv av villkor, som innefattar äganderättsförbehåll eller är att jämställa därmed,skall frist för anmälan av förvärvet ej i något fall räknas från dag före ikraftträdandet. Motsvarande gäller i fråga om frist för anmälan för registrering av nybyggd båt eller av sådan utländsk båt som avses i 4 & andra stycket eller av båt som utgör tillbehör till annat fartyg.

Båt som har upptagits i skeppsregistret enligt punkt 5 övergångsbestäm- melserna till lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) skall ej införas i båtregistret. Avföres båten ur skeppsregistret enligt sagda föreskrift, skall den införas i båtregistret, om den är registreringspliktig enligt denna lag. Är den icke registreringspliktig, skall den likväl införas i båtregistret, om ej ägaren har begärt annat.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1978/79:98

Föreslagen lydelse

Fartyg anses såsom svenskt och är berättigat att föra svensk flagg, om det till merän hälften äges av svensk medborgare eller svensk juridisk person. Regeringen eller. efter rege- ringens bemyndigande, sjöfartsver- ket kan medgiva att annat fartyg, vars drift står under avgörande svenskt inflytande eller vars ägare har/ast hemvist i Sverige, skall anses såsom svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg.

Regeringen meddelar föreskrifter om nationalitetshandlingar för svenska fartyg och får därvid bestämma vad som skall iakttagas med sådana handlingar samt förbjuda att registreringspliktigt fartyg hålles i drift utan

gällande nationalitetshandling.

2 & Fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter, betecknas skepp. Annat fartyg kallas båt.

Över svenska skepp föres ett skeppsregister. Över båtar föres ett båtregister enligt bestämmelser i båtregistreringslagen (l975:6()4). Över skepp under byggnad i Sverige föres ett skeppsbyggnadsregister.

Över svenska skepp föres ett skeppsregister. Över båtar föres ett båtregister enligt bestämmelser i båtregistreringslagen (1978.'()000_). Över skepp under byggnad i Sverige föres ett skeppsbyggnadsregister.

Skepps— och båtregistren samt skeppsbyggnadsregistret föras av myndig- het, som regeringen bestämmer (registermyndigheten). Registermyndig- heten förestås av en inskrivningsdomare. Denne skall vara lagfaren. Efter regeringens förordnande få registren föras med användning av automatisk databehandling.

Denna lag träder i kraft den

' Lagen omtryckt 197521289.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1978/79:98

W

1 avdelningen för anteckningar införes

1. anmälan om partrederiavtal en- ligt 40å första stycket sjölagen (1891:35 s. ]) jämte hänvisning till dagen för anmälan,

2. anmälan om andelsövergång i partrederi enligt 535 tredje stycket sjölagen. om förvärvet ej anmälts för anteckning i registret, jämte hänvis- ning till dagen för anmälan om andelsövergången,

3. uppgift om och i vilket avseende införing i registret rättats.

4. uppgift om förhållanden som eljest enligt lag eller annan författ—

1 Senaste lydelse 19771836.

1 avdelningen för anteckningar införes

1. anmälanom partrederiavtalen- ligt 40å första stycket sjölagen (1891:35 s. 1) jämte hänvisning till dagen för anmälan,

2. anmälan om andelsövergäng i partrederi enligt 53å tredje stycket sjölagen, om förvärvet ej anmälts för anteckning i registret, jämte hänvis- ning till dagen för anmälan om andelsövergången,

3. uppgift om att nationalitets- handling har utfärdats/ör bären.

4. uppgift om förhållanden som eljest enligt lag eller annan författ-

• Sida 31
•  Original

Prop. 1978/79:98

Nuvarande lydelse

ning skall antecknas i registret och som ej skall införas i annan avdel- ning.

8ä

Vid anmälan av båt för registre- ring skall uppgift lämnas om

1. båtens namn. om ägaren vill ha detta antecknat i registret, hemort, om ägaren bestämt sådan, och fiske- båts hemmahamn.

2. ägares och huvudredares per- son- eller organisationsnummer, där sådant finns, namn, nationalitet, hemvist och postadress,

3. överlåtares eller annan länges- mans namn och postadress.

4. omfattning och art av ägares förvärv,

5. förvärvsdag och tillträdesdag,

6. villkor som innefattar sådan rädighetsinskränkning som avses i 4 kap. 6 59 första stycket 4 båtregistre- ringslagen ( I 975 :604),

7. partrederiavtal som tidigare anmälts till registermyndigheten en- ligt 40å första stycket sjölagen (1891:35 s. 1).

9 5

Den som anmäler båt för registre- ring skall ingefångeshandling eller, om sådan ey" upprättats. annan tillförlitlig utredning om förvärvet samt bevis om ägarens person- eller organisations- nummer, där sa'dantfinns, och natio- nalitet.

Ifråga om båt, som är eller närmast förut varit registrerad i främmande stat, skall dessutam_/örebringas utred- ning om att båten avregistrerats eller kommer att avregistreras ur detfräm- mande registret.

31

Föreslagen lydelse

ning skall antecknas i registret och som ej skall införas i annan avdel- ning.

Vid anmälan av båt för registre- ring skall uppgift lämnas om

1. båtens namn, om ägaren vill ha detta antecknat i registret, hemort, om ägaren bestämt sådan, och fiske- båts hemmahamn,

2. ägares och huvudredares per- son- eller organisationsnummer, där sådant finns, namn, nationalitet, hemvist och postadress,

3. överlätares eller annan fånges- mans namn och postadress,

4. omfattning och art av ägares förvärv samt förvärvsdag,

5. partrederiavtal som tidigare anmälts till registermyndigheten en- ligt 40å första stycket sjölagen (1891:35 s. 1).

• Sida 32
•  Original

Prop. l978/79:98

Nuvarande lydelse

It) _i'

Om båten icke mätts enligt kungö- relsenl1954:550)omskeppsmätning. skall vid registreringen inges anting- en bcvis om skrovets beskaffenhet och båtens styrförmåga samt om dess största längd och största bredd (båtbevis), utfärdat enligt ]] 59. eller annan tillförlitlig utredning om des- sa förhållanden.

32

Föreslagen lydelse

9.5

Om båten icke mätts enligt kungö- relsen ( 1954z550jom skeppsmätning, skall vid registreringen inges anting- en bevis om skrovets beskaffenhet och båtens styrförmåga samt om dess största längd och största bredd (båtbevis), utfärdat enligt 1055", eller annan tillförlitlig utredning om des- sa förhållanden.

Dessutom skall, i den mån det är känt, lämnas uppgift om

1. art,

byggnadsår och byggnadsland, byggnadsmaterial, brutto- och nettodräktighet, dödvikt och djupgående.

m+s-'N

_xle

klassificeringsanstalt,

. maskineri, maskinstyrka och, för fiskebåt, maskinens drivmedel,

8. huruvida fiskebåt är däckad eller odäckad samt huruvida den såsom särskild utrustning är försedd med ekolod (vertikalt eller horisontellt). utrustning för radiopejling, radar, navigator eller autopilot.

II ,6'

10 ,s-

Båtbevis utfärdas på ägarens begäran av fartygsinspektör, lots eller tulltjänsteman. Sådant bevis kan även utfärdas av besiktningsman för fartyg enligt 316 å sjölagen (1891 :35 s. 1)eller annan som registermyndigheten utser eller godkänner. Beviset avfattas enligt formulär, som fastställes av doms- tolsverket efter samråd med sjöfartsverket.

Om fartygsbevis och expedition därav till registermyndigheten är före- skrivet i kungörelsen (19542550) angående skeppsmätning.

1259 115

Vid anmälan för anteckning av förvärv av båt, som är införd i registret,skall uppgift lämnas om båtens registerbeteckning samt om de förhållanden som avses i 8 å utom huvudredare och tidigare anmält rederiavtal.

Den som anmälerförvärv skall inge fängeshandling eller. om sådan ej upprättats. annan tili/örlit/ig utredning om förvärvet samt bevis om ägarens person- eller organisationsnummer, där sädantfinns. och nationalitet.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1978/79:98

Nuvarande lydelse

13 5

Vid anmälan om överlåtelse av båt enligt 3 kap. 4 å båtregistreringslagen (1975s604) skall lämnas uppgift för identifiering av båten i registret samt uppgift om förvärvarens namn och postadress, överlåtelsens omfattning och art samt dag för överlåtelsen.

14 5

Vid anmälan av båt för avregistre- ring skall uppgift lämnas om regis- terbeteckningen och, om båten varit registreringspliktig, utredning inges om avregistreringsgrunden.

33

Föreslagen lydelse

12 5

Vid anmälan om överlåtelse av båt enligt 8 59 andra stycket båtregistre- ringslagen (1978:0000) skall lämnas uppgift för identifiering av båten i registret samt uppgift om förvärva- rens namn och postadress, överlåtel- sens omfattning och art samt dag för överlåtelsen.

13 59

Vid anmälan av båt för avregistre- ring skall uppgift Iämnas om regis- terbeteckningen och, ifall båten varit registreringspliktig, om avregistre- ringsgrunden.

Om expedition av kondemnationsförklaring till registermyndigheten är föreskrivet i 317 å sjölagen (1891:35 s. 1).

5 kap.

lnträder eller ändras förhållande, som skall redovisas i register, och föreligger eljest icke skyldighet att göra anmälan eller ansökan enligt lag eller annan författning, skall ägaren anmäla detta till registennyndig- heten inom en månad. Föreligger utan sådan anmälan tillförlitlig upp- gift om ändringen, får registermyn- digheten självmant göra den införing som ändringen påkallar.

Fångeshandling eller annan hand- ling, som ges in till bevis om förvärv, skall vara åtföljd av. ifråga om skepp

3 Riksdagen 1978/79. ] sam/. Nr 98

lnträder eller ändras förhållande, som skall redovisas i register, och föreligger eljest icke skyldighet att göra anmälan eller ansökan enligt lag eller annan författning, skall ägaren anmäla detta till registermyndig- heten inom en månad. Detsamma gäller den som har förvärvat båt under äganderättsförbehåll eller liknande villkor och skall likställas med ägaren enligt 2 & båtregistreringslagen (1978:0000). Föreligger utan sådan anmälan tillförlitlig uppgift om änd- ringen, får registermyndigheten självmant göra den införing som ändringen påkallar.

Fångeshandling eller annan hand- ling, som ges in till bevis om förvärv av skepp eller skeppsbygge skall vara

• Sida 34
•  Original

Prop. 1978/79:98

Nuvarande lydelse

och skeppsbygge två bestyrkta av- skrifter och i_fråga om båt en sådan avskrift. Ges ej avskrift in.skall regis- termyndigheten göra sådan på sö- kandens bekostnad.

H

1 registerärende eller båtregister- ärende samt i allt som rör exekution i skepp, skeppsbygge eller här får registermyndigheten skriftväxla el- ler på annat sätt utväxla medde- landen direkt med utländsk myndig- het.

'34

Föreslagen lydelse

åtföljd av två bestyrkta avskrifter, Ges ej avskrift in, skall registermyn- digheten göra sådan på sökandens bekostnad.

l registerärende eller båtregister- ärende samt i allt som rör exekution i skepp eller skeppsbygge får register- myndigheten skriftväxla eller på annat sätt utväxla meddelanden direkt med utländsk myndighet.

13.5

Sammanträde enligt 31 å sjölagen (1891:35 s. 1) eller 4 kap. [05 båtre- gistreringslagen (1975:604) hålles på registermyndighetens kansliort eller, om särskilda skäl föranleder därtill, på annan ort inom riket där det är lämpligt med hänsyn till utredning- en.

Sammanträde enligt 31 å sjölagen (1891:35 s. 1) hålles på registermyn- dighetens kansliort eller, om särskil- da skäl föranleder därtill, på annan on inom riket där det är lämpligt med hänsyn till utredningen.

Protokoll skall föras rörande vad som förekommer vid sammanträdet. Protokollet tillföres handlingarna i ärendet, när detta tages upp till fortsatt

handläggning.

Har någon som registermyndigheten kallat och som ej är sökande inställt sig föratt höras i ärendet, har han rätt till ersättning av allmänna medel, om ej särskilda skäl föranleder att sökanden eller han själv bör stå för kostna- den.

Ersättning av allmänna medel utgår'enligt vittnesersättningskungörelsen (1973z262). Sådan kostnad skall stanna på statsverket.

17å

Uppskjutes ärende enligt 31 eller 32 åsjölagen(1891:35s. 1) eller4 kap. 10 å båtregistreringslagen (1975 :604) eller möter hinder mot avregistrering enligt 17å sjölagen eller 2 kap. 75 båtregistreringslagen, utgör underrät- telse enligt 28 å sjölagen eller 4 kap.

Uppskjutes ärende enligt 31 eller 32å sjölagen (1891:35 s. 1) eller möter hinder mot avregistrering enligt 17å sjölagen utgör underrät- telse enligt 28å sjölagen bevis om beslutet.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1978/ 79:98

Nuvarande lydelse

559 båtregistreringslagen bevis om beslutet.

35

Föreslagen lydelse

l9å

Om annat beslut i registerärende eller båtregistreringsärende utfärdas bevis på blankett enligt formulär som fastställes av domstolsverket, om ärendet rör

l. registrering eller ring,

2. inskrivning eller anteckning av förvärv,

3. inteckning. inteckningsåtgärd eller anteckning om innehav om innehavaren är annan än ägaren.

4. skeppsnamn,

5. ändring av fiskefartygs dist- riktsbeteckning,

6. rättelse av oriktig införing i register.

avregistre-

Om annat beslut i registerärende eller om beslut i båtregisterärende utfärdas bevis på blankett enligt formulär som fastställes av dom- stolsverket, om ärendet rör

l. registrering eller avregistre- ring,

2. inskrivning eller anteckning av förvärv,

3. inteckning, inteckningsåtgärd eller anteckning om innehav om innehavaren är annan än ägaren,

4. skeppsnamn,

5. ändring av fiskefartygs dist- riktsbeteckning,

6. rättelse av oriktig införing i register.

Jämte bevis om avregistrering enligt 35 å tredje stycket sjölagen (1891:35 s. ]) lämnar registermyndigheten vid behov upplysning, avfattad på engelska eller franska, om beslutets innebörd.

På begäran skall vid bevis om avregistrering fogas upplysning om registrets innehåll rörande egendomen vid avregistreringen. Sådan upplysning lämnas genom registerutdrag.

6 kap. 1 5

På grundval av registrering utfärdar registermyndigheten nationalitetscer- 'tif'ikat för skepp enligt formulär som fastställes av domstolsverket efter samråd med sjöfartsverket. Nationalitetscertifikat skall innehålla uppgift om skeppets ]. namn. registerbeteckning, hemort, byggnadsår, . brutto— och nettodräktighet, största längd och största bredd. På grundval av registrering utfärdar registermyndigheten på ägarens be-

sama-ww

På ägarens begäran utfärdar regis- termyndigheten nationalitetsbevis

• Sida 36
•  Original

Prop. 1978/79:98

Nuvarande lydelse

gäran nationalitetsbevis för båt. Handlingen utfärdas enligt formulär som fastställes av domstolsverket efter samråd med sjöfartsverket och skall innehålla uppgift om båtens

i. namn, om det är antecknat i

registret,

2. registerbeteckning,

3. hemort,

4. byggnadsår,

5. byggnadsmaterial,

6. art,

7. största längd och största bredd.

Har avregistreringsgrund inträtt för fartyg enligt 1615 första stycket sjölagen (1891:35 s. 1)eller 2 kap. 6 & båtregistreringslagen (1975.-604) eller har båt som ej är registreringspliktig avregistrerats, skall utfärdad natio- nalitetshandling ofördröjligen åter- ställas.

Denna förordning träder i kraft den

36

Föreslagen lydelse

för registrerad svensk båt. Ägare som begär sådant bevis skall inge fånges- handling eller. om sådan ej upprättats. annan tillförlitlig utredning amförvär- vet samt bevis om sin nationalitet. Nationalitetsbeviset utfärdas enligt formulär som fastställes av dom- stolsverket efter samråd med sjö- fartsverket och skall innehålla upp- gift om båtens

I. namn, om det är antecknat i registret,

2. registerbeteckning, hemort, byggnadsår, byggnadsmaterial, art,

7. största bredd.

99?!"

längd och största

Har avregistreringsgrund inträtt för fartyg enligt 16å första stycket sjölagen (1891:35 s. 1) eller 75 båtre- gistreringslagen (1978:0000) eller har båt som ej är registreringspliktig avregistrerats, skall utfärdad natio- nalitetshandling ofördröjligen åter- ställas.

Första stycket har motsvarande tillämpning om båt eller andel däri överlåtits. På nye ägarens begäran skall nationalitetshandlingen utläm- nas till honom om båten efter överlå- telsen alltjämt är svensk.

• Sida 37
•  Original

Prop. ]978/79:98 '- . 37

5. Förslag till

38

Förordning om ändring i rättshjälpskungörelsen (1973z248)

Härigenom föreskrivs att 75 rättshjälpskungörelsen (l973:248) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

7ä'

Allmän rättshjälp får ej lämnas i ärende om förrättande av boupp- teckning enligt 20 kap. ärvdabalken, inskrivningsärende enligt jordabal- ken, registerärende enligt sjölagen (1891:35 s. 1), båtregisterärende en- ligt båtregistreringslagen(1975:604), fastighetsdeklaration eller mål eller ärende angående fastighetstaxering.

Denna förordning träder i kraft den

1 Senaste lydelse l975:938

Föreslagen lydelse

Allmän rättshjälp får ej lämnas i ärende om förrättande av boupp- teckning enligt 20 kap. ärvdabalken, inskrivningsärende enligt jordabal- ken, registerärende enligt sjölagen (1891:35 s. 1), båtregisterärende en- ligt båtregistreringslagen(1978:000), fastighetsdeklaration eller mål eller ärende angående fastighetstaxering.

• Sida 39
•  Original

Prop. l978/79:98

6. Förslag till

39

Förordning om ändring i vittnesersättningskungörelsen (1973:262)

Härigenom föreskrivs att 59" vittnesersättningskungörelsen (l973c262) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Sä'

Reseersättning, traktamente och ersättning för tidsspillan får utgå om ersättningen skall tillerkännas

]. vittne.

2. sådan sakkunnig vid allmän domstol som icke utsetts av rätten,

3. målsägande som skall höras i brottmål i anledning av åklagarens talan,

4. vårdnadshavare som skall hö- ras enligt 21 kap. l & rättegångs- balken eller enligt 99' lagen ( l946:l67) med särskilda bestäm- melser om unga lagöverträdare,

5. den som enligt skyddskonsu- lents förordnande utfört eller biträtt vid utförande av personundersök- ning och som skall höras vid allmän domstol,

6. förtroendeman enligt 4 95 lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål som skall höras vid allmän domstol,

7. den som skall höras under förundersökning i brottmål eller enligt 23 kap. 3 & fjärde stycket rätte- gångsbalken,

8. den som utan att vara part skall höras enligt utlänningslagen (1954zl93),

9. den som skall höras enligt 33 5 lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

1 Senaste lydelse 1975:1085

Reseersättning, traktamente och ersättning för tidsspillan får utgå om ersättningen skall tillerkännas

]. vittne,

2. sådan sakkunnig vid allmän domstol som icke utsetts av rätten,

3. målsägande som skall höras i brottmål i anledning av åklagarens talan,

4. vårdnadshavare som skall hö- ras enligt 21 kap. l & rättegångs- balken eller enligt 9é lagen (1946:167) med särskilda bestäm- melser om unga lagöverträdare,

5. den som enligt skyddskonsu- lents förordnande utfört eller biträtt vid utförande av personundersök- ning och som skall höras vid allmän domstol,

6. förtroendeman enligt 4 & lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål som skall höras vid allmän domstol,

7. den som skall höras under förundersökning i brottmål eller enligt 23 kap. 3 Q' fjärde stycket rätte- gångsbalken,

8. den som utan att vara part skall höras enligt (l954:193),

9. den som skall höras enligt 33 & lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

utlänningslagen

• Sida 40
•  Original

Prop. 1978/79:98

Nuvarande lydelse

10. den som skall höras enligt 21 5 lagen (l967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstör- da,

11. den som utan att vara part skall höras enligt lagen (19702417) om marknadsdomstol m. m.,

12. den som skall höras enligt 43 Q' lagen (1972:244) om allmänna vat- ten- och avloppsanläggningar,

13. den som utan att vara part skall höras enligt lagen (1973:188) om arrende- och hyresnämnder,

14. den som medverkar vid utred- ning enligt 25 eller 455 rättshjälps- lagen ( l972:429),

15. den som utan att vara sökande på kallelse av inskrivningsmyndig- het inställt sig för att höras vid lagfartssammanträde eller samman- träde enligt 19 kap. 105 jordabal- ken,

16. den som utan att vara sökande på kallelse av sjöfansregistret inställt sig för att höras vid sammanträde enligt3l äsjölagen(1891:35 s. 1)eller 4 kap. 10 5 båtregistreringslagen( I 975 .'604 ).

40

Föreslagen lydelse

10. den som skallhöras enligt21 & lagen ( l967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstör- da,

11. den som utan att vara part skall höras enligt lagen (19702417) om marknadsdomstol m. m.,

12. den som skall höras enligt 43 & lagen (1972:244) om allmänna vat- ten- och avloppsanläggningar,

13. den som utan att vara part skall höras enligt lagen (1973:188) om arrende- och hyresnämnder,

14. den som medverkat vid utred- ning enligt 25 eller 45 Q' rättshjälps- lagen (19722429),

15. den som utan att vara sökande på kallelse av inskrivningsmyndig- het inställt sig för att höras vid lagfartssammanträde eller samman- träde enligt 19 kap. 105 jordabal- ken,

16. den som utan att vara sökande på kallelse av sjöfansregistret inställt sig för att höras vid sammanträde enligt 31 & sjölagen (1891:35 s. 1).

Ersättning till vittne utgår även i fall som avses i 36 kap. 8 & rättegångs- balken.

Denna förordning träder i kraft den

• Sida 41
•  Original

Prop. 1978/79z98 . 41

3.2. Äganderättsprövningen vid båtregistreringen

Reglerna i BåtregL om registrering, anteckning av förvärv och avregistre- ring på grund av överlåtelse bygger på en ordning som i princip innebär en fullständig och uttömmande prövning av äganderätten till båten (jfr 4 kap.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1978/79z98 . 47

12 å). Vid registrering krävs således som regel att sökanden skall visa att han själv eller någon från vilken han härleder sin äganderätt har byggt båten eller har förvärvat den från utlandet. Då förvärv av registrerad båt anmäls för anteckning eller då sådant förvärv åberopas vid avregistrering,skall sökanden på motsvarande sätt kunna härleda sin rätt från den som senast har antecknats i båtregistret som ägare.

Den som skall fullgöra sin registreringsplikt, skyldighet att anmäla förvärv eller skyldighet att avregistrera båt måste således i princip styrka att det föreligger en sammanhängande fångeskedja. Vid förvärvsanmälan och avregistrering kan sökanden visserligen beträffande tidigare fång falla tillbaka på anteckning i registret men han måste i alla fall visa att det föreligger ett giltigt fång från den sist antecknade ägaren. Bevisskyldigheten skall i första hand fullgöras genom företeende av förvärvshandlingar såsom köpebrev, gåvobrev, arvskifte c. d. Saknas sådan handling, får äganderätten styrkas på annat sätt t. ex. genom att registermyndigheten hör tidigare ägare. Skulle kraven på bevisning om äganderätten visa sig svåra att uppfylla, ges dock möjlighet att bota bristen i utredningen genom att sökanden avger en skriftlig försäkran på heder och samvete (4 kap. 12 & tredje stycket BåtregL). Sådan försäkran förutsätts innehålla uppgifter om från vem sökanden har förvärvat båten och en redogörelse för vad han känner till om fångesmannens rätt till denna (se pr0p. l975:68 s. 47).

Det är vanligt att mindre fartyg överlåts utan fångeshandlingar och att sådana fartyg har gått genom flera händer innan registrering söks. Det kan också tänkas att fångeshandlingarna förkommit, då frågan om registrering aktualiseras. Kravet att sökanden i princip skall styrka sin rätt till båten har därför i stor utsträckning visat sig ytterligt betungande att uppfylla. Det har medfört stora besvär för sökanden och skapat en avsevärd arbetsbörda för registreringsmyndigheten, vars kontroll av äganderätten ofta föranleder upprepade såväl muntliga som skriftliga kontakter med sökanden eller andra som kan lämna sådana upplysningar att erforderlig utredning skall anses föreligga. llandläggningstiden blir därmed många gånger mycket lång, vilket bl.a. inverkar menligt på myndighetens arbete. Den långa handläggnings- tiden kan t.o.m. vara till förfång för båtägaren i hans näringsutövning. Fiskebåtar kan t. ex., bl. a. av hänsyn till regler i internationella fördrag om fiskeriförhållandena i vissa vatten, inte hållas i drift om de är oregistrerade och därmed saknar erforderlig märkning och erforderliga registreringshand- lingar (jfr SÖ 1933113 och 1970214).

De nuvarande förhållandevis stränga kraven på ägaren att visa sin rätt till båten kan även i vissa fall tänkas avhålla honom från att fullgöra sin anmälningsskyldighet. Härigenom minskas registrets aktualitet. Farhågor för att syftet med registret skulle kunna motverkas av denna anledning har framförts till registermyndigheten av Östergötlands kustfiskareförbund, som i skrivelse 1976-08-30 bl.a. anfört följande beträffande registreringen av fiskebåtar:

• Sida 48
•  Original

Prop. 1978/79:98 48

Enligt båtregistreringslagen krävs numera att alla båtar med en längd av minst sex meter skall registreras. Då sådan registreringsplikt tidigare icke förelegat för så små båtar, uppstår nu svårigheter för båtägarna att redovisa alla uppgifter om båtarna, t. ex. fångeshandlingar. förvärvsdag m. m. Samti- digt har kustliskareförbundet erfarit, att Stockholms Tingsrätt i flera fall uppskjutit registreringar på grund av att båtägarna icke kunnat förete fullständig bevisning. Kustfiskareförbundet ifrågasätter om inte tillfredsstäl- lande underlag för registrering av äldre båtar kan erhållas enbart genom båtägarnas egna uppgifter. eventuellt styrkta med intyg från personer som är kända med förhållandena. Förbundet vill här hänvisa till & 12 i tredje stycket i båtregistreringslagen (SFS l975:604). Vidare bör enligt förbundets mening uppgifterna om sådana båtars storlek kunna begränsas till ägarnas egna uppgifter om båtarnas längd och bredd. Om kravet på redovisning av uppgifter drives alltför långt finns risk för att många båtägare avstår från att ansöka om registrering av båtar.

3.3. Villkorade förvärv av båt

Som nyss anförts (se avsnitt 3. l ) är båtregistret f. n. inte öppet för båtar som förvärvats från utlandet under äganderättsförbehåll. Det kan därför inte på ett tillfredsställande sätt fullgöra sin uppgift som informationskälla för sjöfarts- inspektionen. Liknande synpunkter gör sig emellertid också gällande i fråga om båtar som förvärvats under äganderättsförbehåll från svenska säljare.

BåtregL föreskriver nämligen inte skyldighet och öppnar inte ens möjlighet till registrering eller anteckning av äganderätt för den som förvärvar båt under villkor som skjuter upp äganderättsövergången. Detta är otillfredsställande mot bakgrund av det allmänna intresset av att registreringspliktiga båtar blir införda i registret och att detta ger upplysning om vem som ansvarar för båtens skötsel. ,

Även om ett förvärv endast är villkorat. är det så gott som alltid förvärvaren och inte hans fångesman som har kontrollen över båten och ensam bestämmer hur den skall användas. Fångesmannen saknar därför oftast vetskap om var och hur den brukas. Därmed får han inte heller reda på när åtgärder från förvärvarens sida i något hänseende utlöser den anmälnings- skyldighet som åläggs honom enligt BåtregL, t. ex. att båten används på sätt som gör den registreringspliktig. Det förekommer att den som avser att bedriva eller bedriver yrkesmässig uthyrning av fritidsbåtar köper dessa på avbetalning från en tillverkare. som inte alls känner till att de skall användas för uthyrningsverksamhet och därmed blir registreringspliktiga för honom. Med utgångspunkt i registreringsreglernas lydelse (se 2 kap. 1 & BåtregL) har det i vissa registreringsärenden hävdats att någon registreringsplikt inte föreligger i detta fall eftersom det inte är tillverkarens/ägarens avsikt att båtarna skall användas för yrkesmässig uthyrning (jfr prop. 1975:68 s. 40). Därmed skulle dessa båtar trots sin användning inte omfattas av registre- ringsplikten.

Det kan också framhållas att den som förvärvar en båt under äganderätts- förbehåll i vissa fall kan ha ett eget intresse av att kunna vinna registrering

• Sida 49
•  Original

Prop. 1978/79198 49 eller bli antecknad som ägare, om båten redan är registrerad. Det är nämligen inte ovanligt att fritidsbåtar som förvärvats under villkor om äganderättens övergång efter en smärre ombyggnad används till sådant yrkesmässigt fiske som gör dem registreringspliktiga. ] dessa fall kan det ofta vara angeläget för förvärvaren att likställas med ägaren i Båtrengs mening så att han, utan att behöva lita till fångesmannens anmälan, kan råda över att båten förs in som fiskebåt i registret. Som redan framhållits i samband nted frågan om äganderättsprövningen kan det vara nödvändigt för den som skall bedriva yrkesmässigt fiske att båten är registrerad som fiskebåt och därmed också kan märkas på erforderligt sätt (jfr avsnitt 3.2).

3.4. Dispens från nationalitetskravet i fråga om fartyg som ägs av utländska medborgare med fast hemvist i Sverige

Fartyg anses som svenskt om det har svensk ägarövervikt. Regeringen eller sjöfartsverket kan visserligen isärskilda fall medge att annat fartyg skall anses som svenskt, men en förutsättning härför är att fartyget står under avgörande svenskt driftsinfiytandc. Utländska medborgare, som är stadigvarande bosatta här i landet, saknar således i allmänhet möjlighet att låta registrera fartyg i skepps- eller båtregistret. För dessa finns behov av att utrymmet för dispens från nationalitetsvillkoren i ] äSjöL vidgas. Behovet har i första hand gjort sig gällande då fråga varit om att genom registrering och inteckning kunna utnyttja skepp som kreditunderlag. En registrering i utländskt fartygsregister är många gånger mindre ändamålsenlig ur bl. a. kreditsyn- punkt och kan dessutom vara utesluten av olika skäl.

I fråga om fiskefartyg kan det på grund av internationella överenskom- melser om fiskets bedrivande i vissa farvatten vara en förutsättning att fartyget bl. a. har viss nationalitet (jfr 1967 års konvention om ordningen vid fiskets bedrivande i Nordatlanten). Även vid fiske inom svenska vatten är bl. a. den distriktsbeteckning som tilldelas fiskefartyg på grundval av registreringen i skeppS- eller båtregistret till viss praktisk nytta.

4.1. Principerna för båtregistrets utformning

Fartygsregister kan vara av fiera olika slag. Det skeppsregister som enligt 2 & SjöL skall föras över svenska skepp utgör en avancerad form av fartygsregister. Införing i detta register har långtgående rättsverkningar av olika slag. Registreringen innebär inte bara en bekräftelse på att skeppet har svensk nationalitet, vilket enligt vedenagna folkrättsliga principer har betydelse i förhållande till andra länder. Införing i registret innebär också att viktiga civilrättsliga rättsverkningar inträder. Genom ansökan om registre- ring eller om inskrivning av äganderätt till det registrerade skeppet vinner ägaren sakrättsskydd mot överlåtarens borgenärer, s. k. borgenärsskydd och

• Sida 50
•  Original

Prop. FHS/79:98 50

mot anspråk på skeppet från andra på grund av konkurrerande överlåtelser. vanligen kallat omsättningsskydd. lnskrivningen innebär också att ägaren får saklegitimation i viktiga hänseenden. Sålunda blir han genom inskrivningen behörig att förfoga över egendomen genom överlåtelse samt att ansöka om inteckning i skeppet och upplåta panträtt på grund av inteckning i detta. lnföringar i registret har också 5. k. publicitetsverkan. Med publicitetsverkan avses att ingen till stöd för rättsanspråk på skeppet kan åberopa god tro rörande omständighet som omfattas av införing i registret.

En mindre långtgående form av register utgörs av sådana register som inte är mera än en av offentligrättsliga skäl betingad förteckning över vissa fartyg, t. ex. fartyg som står under tillsyn av offentlig myndighet. Införing i sådant register innebär inte några egentliga rättsverkningar, varken i civilrättsligt hänseende eller i förhållande till andra länder.

Som framgår av avsnitt 2.1 är båtregistrets uppgift att tjäna som förteckning över yrkesfiskets båtar och de andra båtar som i första hand står under sjöfartsinspektionens tillsyn. nämligen handelssjöfartens (jfr prop. l973:42 s. 215 ffoch 299 samt prop. l975:68 s. 39 ff). För att fylla dessa uppgifter behöver båtregistret inte vara annat än en offentligrättsligt betingad förteckning. Någon särskild prövning av äganderätten till de båtar som förs in i registret kan inte behövas. Det räcker om registret i detta hänseende bygger på den registreringspliktige ägarens egna uppgifter om äganderätten.

Att bestämmelserna i BåtregL om äganderättsprövningen trots detta i stort sett följer samma mönster som bestämmelserna i SjöL får tillskrivas det förhållandet att det nuvarande båtregistret dessutom är ett nationalitetsregis- (er.

Båtregistret förs nämligen som tidigare berörts enligt 1 kap. l & första stycke BåtregL enbart över svenska båtar. lnföringen i ett sådant nationali- tetsregister innebär, på samma sätt som i fråga om skeppsregistret. en bekräftelse på att fartyget har svensk nationalitet. Det är också avsikten att registreringen direkt skall kunna ligga till grund för utfärdande av nationa- litetshandling för båt(prop. 1975158 5.43 och 46). Med denna utgångspunkt är det naturligt att BåtregL ställer upp relativt stränga krav på utredning om äganderätten.

Som framgår av vad som tidigare anförts har det emellertid visat sig att BåtregL:s krav på att ägaren skall styrka sin rätt till båten är synnerligen betungande. Sökandena har många gånger svårighet att fullgöra kravet på bevisning om äganderätten. ] andra fall kan svårigheten att få in nödvändiga uppgifter tänkas bero på att sökandena har bristande förståelse för BåtregL:s långtgående krav på utredning om äganderätten. Detta har lett till att registermyndigheten blivit tvungen att utfärda stora mängder förelägganden i inkompletta ärenden med en anhopning av oavgjorda ärenden som följd. Myndigheten har nyligen hos lagmannen vid Stockholms tingsrätt begärt förstärkning med ytterligarejuristpersonal för att kunna avarbeta balansernai båtregistreringsärenden.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1978/79z98 ; Sl

Som tidigare har nämnts kan dessutom en alltför betungande skyldighet att lämna uppgifter leda till att tillförlitligheten hos registret blir lidande, eftersom den kan avhålla ägare från att över huvud taget fullgöra vad han åläggs i detta hänseende. Utformningen av registreringsreglerna måste således ske på grundval av en avvägning mellan de krav som lämpligen kan ställas på båtägaren som uppgiftslämnare och det informationsbchov som registret skall fylla. Även kostnaderna för registerföringen måste beaktas.

Registrets nuvarande utformning som ett nationalitetsregistcr innebär också att det inte i önskvärd omfattning kan fullgöra sin uppgift att tjäna som förteckning över de båtar som i första hand står under sjöfartsinspektionens tillsyn. Denna tillsyn omfattar nämligen som nyss nämnts (avsnitt 3.1) inte bara svenska båtar utan i viss utsträckning även utländska båtar som nyttjas till yrkesmässig sjöfart i svenska vatten, däri inbegripet sådana som köpts av svenska medborgare från utlandet under villkor som skjuter upp ägande- rättsövergången.

Behovet av att direkt på grundval av registrets innehåll kunna utfärda nationalitetshandling för båt har visat sig vara väsentligt mindre än vad som antogs vid lagstiftningens tillkomst. Antalet ansökningar om nationalitets- handlingar för båtar är betydligt mindre än vad man utgick ifrån. Således har Sjöfartsregistret under sin två och ett halvt år långa verksamhet fram till och med den 1 juli i år endast utfärdat nio nationalitetsbevis för båt. Under samma tid har myndigheten, förutom vid avregistrering i cirka 400 fall, prövat äganderätten i ärenden om registrering eller anteckning av förvärv i cirka 1 000 fall. Mot bakgrund av vad som tidigare har sagts angående de besvär och kostnader för sökanden och registermyndigheten som äganderättspröv- ningen ger upphov till framstår det inte som rimligt att enbart av denna anledning upprätthålla kravet på äganderättsprövning. [ stället bör prövning av äganderätten kunna inskränkas till de fall då nationalitetshandling utfärdas för båten.

Ytterligare ett skäl torde emellertid ha inverkat på utformningen av den nuvarande lagstiftningen om båtregistrering, nämligen önskvärdheten av att i framtiden med registrets hjälp kunna åstadkomma en förhållandevis enkel registerpantsättning av båtar. Frågan om registerpantsättning av båtar har väckts i flera sammanhang och är för fiskebåtarnas del föremål för övervägande av utredningen (Ju 1972:12) angående företagsinteckning och utredningen (Ju 1977:05) angående överlåtelse och pantsättning av byggnad på annans mark m. m. Sådan pantsättning torde förutsätta en prövning av äganderätten till båten liknande den som BåtregL föreskriver. I och för sig vore det därför möjligt att skapa ett pantsättningssystem för bl. a. fiskebåtar med utgångspunkt i den nuvarande båtregistreringen. Det kan emellertid knappast anses rimligt att upprätthålla Båtrengs nuvarande krav på ägande- rättSprövning enbart i avvaktan på en eventuell panträttslig reglering. Även om en sådan reglering införs visar också erfarenheterna att äganderättspröv- ningen i så fall lämpligen bör inskränkas till de fall då en pantsättning

• Sida 52
•  Original

Prop. 1978/79298 52

aktualiseras och inte omfatta de båtar för vilka behovet av registreringen endast är offentligrättsligt betingad.

De överväganden som har redovisats nu leder till att man i framtiden inte bör upprätthålla kravet på att båtregistret skall vara ett nationalitetsregistcr. Registret bör i stället utgöra enbart en förteckning över sådana båtar som står under sjöfartsinspektionens tillsyn eller som man eljest av offentligrättsliga skäl vill ha särskilt förtecknade.

4.2. Närmare om utformningen av de nya båtregistreringsreglerna 4.2.1 Registrering av vissa utländska bära/'

Som tidigare har framhållits är det angeläget ur tillsynssynpunkt att utländska båtar som nyttjas yrkesmässigt huvudsakligen i svenskt farvatten eller med utgångspunkt från svensk hamn kan och skall registreras i båtregistret. Det föreslås därför att sådana regler införs. Genom att registre- rade fiskebåtar i enlighet med förordningen (l975:929) med vissa bestäm- melser om fartygs identifiering (identifieringsförordningen) bl.a. skall ha utvändig väl synlig märkning, gagnar regleringen dessutom identifieringen till sjöss av sådana båtar. Det gäller i första hand för den övervakning av svenska vatten som åvilar bl. a. tullverket i fråga om yrkesfisket.

Den föreslagna regleringen innebär visserligen att utländska båtar kan bli föremål för dubbelregistrering genom att de tas upp i såväl båtregistret som i ett nationalitetsregister i hemlandet. Såsom framhålls i avsnitt 4.2.3 saknar en sådan dubbelregistrering i och för sig betydelse förden enskilde. Inte heller ur allmänt intresse är det påkallat att dubbelregistrering undviks. Någon särskild regel som hindrar detta behövs därför inte.

Även om registret öppnas för utländska båtar, så utgör den tidigare berörda konventionen om ordningen vid fiskets bedrivande i Nordatlanten (se avsnitt 2.1) emellertid hinder mot fiske med sådana båtar under svensk registerbe- teckning eller märkning. Med nuvarande synsätt på SjöLzs nationalitetsregler är detta också förhållandet om båten köpts från utlandet under villkor som skjuter upp äganderättsövergången, eftersom båten då såsom redan påpekats (se avsnitt 3.1) torde få betraktas som utländsk så länge villkoret består. Konventionen förutsätter att registrering och märkning av fiskefartyg sker enligt regler i fartygets hemland. Således föreskrivs i bilaga ll regel 2 till konventionen att varje fartyg som bedriver fiske i de vatten konventionen avser skall medföra en officiell handling utfärdad i fartygets hemland med uppgift om fartygets nationalitet, registreringsbokstäver och nummer samt ägarens namn (se prop. 1969zl46 s. 3, 24 och 25). Fartyget skall också ha nationalitetsnagga ombord. Med hänsyn till konventionens bestämmelser bör utländsk båt som är registrerad som fiskebåt i sitt hemland, därför inte omfattas av svenska regler om märkning av fiskefartyg (se identifieringsför- ordningen). Något hinder finns inte mot att båten registreras här eller att den

• Sida 53
•  Original

Prop. 1978/79z98 . ._ 53

märks såsom fiskefartyg enligt svenska regler om den inte skall vara märkt såsom fiskefartyg enligt hemlandets regler.

Som redan antytts under 3.4 kan det av praktiska skäl vara av intresse för den som bedriver yrkesfiske med utländsk båt i svenska vatten att kunna registrera båten här, antingen han är utländsk medborgare eller han är svensk medborgare som har förvärvat båten under villkor. Den distriktsbeteckning som tilldelas fiskebåt på grund av registreringen kan nämligen oavsett båtens nationalitet användas med fördel i olika sammanhang, bl. a. vid den obligatoriska märkningen av fiskredskapenzjfr 33 a & lagen (l950:696)om rätt till fiske.

Vad som har sagts nu ger i och för sig anledning att resa frågan om det inte av tillsynsskäl finns visst behov av att även utländska skepp som nyttjas till sjöfart i svenska farvatten är registrerade här. Med hänsyn till skeppsregist- rets privaträttsliga karaktär är det inte möjligt att göra detta inom ramen för skeppsregistreringen. Något önskemål om inrättandet av ett speciellt offent- ligrättsligt register enbart för detta ändamål har emellertid inte framkom- mtt.

4 .2 .2 Ägande/'ärIsprötwingen vill båtregistreringen

lenlighet med vad som nyss förordats, bör båtregistret i framtiden utgöras av enbart ett offentligrättsligt register utan karaktär av nationalitetsregister. 1 så fall behöver några särskilda krav på långtgående utredning om ägande- rätten inte ställas. För de ändamål som ett sådant register skall tillgodose bör man i allmänhet utan närmare kontroll kunna förlita sig på sökandens egna uppgifter om äganderätten. Några rättsförluster kan knappast uppkomma på grund av en felaktig anmälan.

En sådan ordning överensstämmer också med vad som gällde före BåtregL:s tillkomst. Den registrering av handelssjöfartens och yrkesfiskets båtar som tidigare åvilade sjöfartsverket och tullverket byggde på en enkel anmälan av båtägaren på fastställd blankett. Några nackdelar med denna ordning har inte uppmärksammats.

Skulle omständigheterna i det särskilda fallet någon gång ge registermyn- digheten anledning till förmodande att de uppgifter som lämnats om äganderätten är felaktiga. bör det emellertid stå myndigheten fritt att utreda äganderätten.

Förslaget innehåller därför en bestämmelse som ger registermyndigheten möjlighet att förelägga sökanden att ge in nödvändig utredning (105 andra stycket).

Den ordning som har förordats nu ger anledning att ta upp frågan om någon särskild äganderättsprövning behövs i de fall då myndigheten utfärdar nationalitetsbevis. Som nyss har nämnts innefattade den tidigare registre- ringen i sjöfansverkets fartygsregister inte någon särskild äganderättspröv- ning. Likväl ansågs den kunna utgöra grundval för utfärdande av bevis om

• Sida 54
•  Original

Prop. 1978/79:98 54

fartygets nationalitet.

En sådan ordning kan emellertid inte anses helt tillfredsställande. Med hänsyn till att det är fråga om ett av myndighet utfa'rdat bevis bör det finnas rimliga garantier för att beviset återspeglar rätta förhållanden. Äganderätts- prövningen behöver dock inte gå så långt som BåtregL nu föreskriver. Visas fångeshandling eller intyg från t. ex. tulltjänsteman eller polisman om hur båten förvärvats måste detta i allmänhet anses tillräckligt. Även en skriftlig försäkran på heder och samvete av den uppgivne ägaren med uppgifter om hur och från vem båten har förvärvats bör kunna komma i fråga. När nationalitetshandling utfärdats bör detta lämpligen antecknas i båtregistret som påminnelse om den äganderättsprövning, som därefter bör ske vid varje förändring i äganderätten till båten så länge handlingen finns.

Regler om den aktuella begränsade prövningen kan lämpligen tas in i 6 kap. fartygsregisterförordningen, som innehåller bestämmelser om nationalitets- handlingar för fartyg. Regler som rör förhållandet mellan enskilda och det allmänna och som innehåller åläggande för enskilda, skall visserligen enligt 8 kap. 3 & regeringsformen (RF) meddelas genom lag. Enligt 8 kap. 7 & RF kan riksdagen dock delegera befogenheten att meddela sådana föreskrifter till regeringen. Så har också skett genom bestäm melsen i l & andra stycket SjöL, som bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter om nationalitetshand- lingar för svenska fartyg. De nödvändiga nya bestämmelserna i fartygsregis- tcrförordningen kan utfärdas med stöd av denna fullmakt.

4 .2.3 R mister/öringen och handläggningen av bätregistreringsärenden

De ändringar beträffande registrets uppbyggnad som har föreslagits i det föregående medför att de nuvarande bestämmelserna i BåtregL om register- föringen och handläggningen av båtregistreringsärenden kan förenklas i åtskilliga hänseenden.

Förfarandet hos registermyndigheten i ärenden om båtregistrering har utformats med reglerna i 2 kap. SjöL om förfarandet vid registrering m. m. av skepp som förebild (se prop. 1975168 5. 39).SjöL:s regler styrs emellertid i hög grad av att skeppsregistreringen skall tillgodose civilrättsliga syften, bl.a. registerpantsättning. Detta har som tidigare nämnts föranlett särskilda regler, som knyter betydande materiella rättsverkningar till registreringen och äganderättsinskrivningen. Motsvarande gäller inte för båtregistreringen. Förfarandet enligt BåtregL kan och bör därför ges en betydligt enklare utformning i fiera hänseenden. Detta gäller bl. a. de nuvarande reglerna om hinder mot dubbelregistreringa kap. 4 å), om registermyndighetens beslut och avslag samt om underrättelse om beslutet (4 kap. 4 och 5 samt 13 och 14 åå), om särskild anteckning(4 kap. 6 5), om rättelse av oriktig införi ng i registret (4 kap. 7 5), om registermyndighetens skyldighet att kommunicera i vissa fall och om föreläggande/ör sökanden att väcka talan "om bättre rätt" (4 kap. 11 &) samt om anteckning om besvär (5 kap. l 5).

• Sida 55
•  Original

'_It '.!!

Prop. 1978/79:98

Reglerna mot dubbelregistrering innebär att ägaren vid registreringen av varje båt som förvärvats från utlandet antingen måste visa att båten är oregistrerad där eller att den skall avföras ur det utländska registret senast samma dag som den registreras i båtregistret. Kravet på sådan utredning kan många gånger orsaka såväl båtägaren som registermyndigheten avsevärda besvär och fördröja registreringsärendet. Bestämmelsen har sin motsvarighet i fråga om registrering av skepp i 355 SjöL. För SjöL:s del motiveras den främst av att man vill förhindra att skepp förs över från ett register i en stat till ett register i en annan med åsidosättande av rättighetshavares, i första hand inteckningsborgenärers, intressen (se prop. 1973:42 s. 321). Om registret utformas som enbart en offentligrättslig förteckning, som inte heller har karaktär av nationalitetsregister, får emellertid införingen i registret som tidigare nämnts inte några rättsverkningar, varken från civilrättslig eller folkrättslig synpunkt. Någon bestämmelse som hindrar dubbelregistrering är då inte längre nödvändig. Som redan påpekats i avsnitt 4.2.1 föranleder dock möjligheten till dubbelregistrering vissa ändringar i identifieringsförord- ningen om märkning av fiskebåtar.

Registermyndighetens beslut som innebär att anmälan i båtregisterärenden bifalls, avslås eller förklaras förfallen eller att ärendet uppskjuts,skall föras in i registret. Beslutet meddelas genom införingen och skall anses ha det innehåll som framgår av registret. Bestämmelserna har förebild i 27 & SjöL. För SjöL:s del är de motiverade p. g. a. de rättsverkningar som knyts till införingar i skeppsregistret och den publicitetsverkan som registerinnehållet har. Eftersom motsvarande inte gäller i fråga om båtregistret, är bestämmelserna betydelselösa för båtregistreringens del. Registret behöver endast och utan att det är särskilt reglerat återspegla registermyndighetens bifallsbeslut. Detta kommer att innebära lättnader i myndighetens hantering av båtregisterären- dena. Det minskar även antalet införingar i registret, vilket medför bespa- ringar i fråga om kostnaderna för den automatiska databehandlingen.

BåtregL innehåller f. n. en fullständig uppräkning av de fall då avslagsbeslut skall meddelas (4 kap. 13 och 14 åå).Även utan en sådan särskild uppräkning av avslagsgrunderna står det emellertid klart att registermyndigheten skall avslå eller eventuellt avvisa en anmälan som inte uppfyller de krav som ställs upp för registrering m. m. Bestämmelserna har emellertid förebild i 33 åSjöL, som i sin tur har förebild i lagfartsreglerna i 20 kap. 6 åjordabalken. ] och för sig hade det inte varit nödvändigt att på detta sätt ta in en uppräkning av samtliga avslagsgrunder i jordabalken eller i SjöL. Med hänsyn till att avslagsgrunderna är omfattande och spridda i olika författningar har emellertid en sådan översikt ansetts vara en fördel både för inskrivnings- myndigheternas och registermyndighetens arbete och för den enskilde mot bakgrund av de civilrättsliga verkningar som är knutna till inskrivningen (se lagberedningens förslag till jordabalk m.m. SOU 1960:25 s. 724).Sådana bevekelsegrunder gör sig emellertid inte lika gällande i fråga om båtregistre- ringen. Avslagsgrunderna är här få och hänför sig enbart till reglerna i

• Sida 56
•  Original

Prop. 1978/79:98 56

BåtregL. Dessutom bärs de så gott som uteslutande upp av offentligrättsliga syften. Avslagsbeslut i båtregisterärenden kommer också. allra helst om nuvarande stränga krav på äganderättsutredning slopas, att bli ytterligt sällsynta. Förslaget tar därför inte upp några särskilda regler om avslag.

Har beslut i båtregisterärende gått emot sökanden eller annan som höns i ärendet, skall denne enligt nuvarande regler genast få en underrättelse om beslutet av registermyndigheten. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 28 å SjöL. För SjöL:s del motiveras den av att man mot bakgrund av att införingar i skeppsregistret har långtgående sakrättsliga verkningar i möjligaste mån vill förebygga att sökanden eller annan som hörts i ärendet försitter besvärstiden (se prop. 1973:42 s. 313). Underrättelseskyldighet innebär emellertid en icke obetydlig arbetsbelastning för registermyndigheten. Eftersom båtregistre- ringen inte har motsvarande verkningar är möjligheten att klaga över myndighetens beslut i båtregisterärenden av mindre betydelse. Någon särskild underrättelse kan därför knappast anses motiverad, utan sökanden eller annan som berörs bör kunna nöja sig med att på vanligt sätt få besked om beslutet genom expeditionen i ärendet.

De nuvarande bestämmelserna om anteckning i registret av olika förhål- landen som närmast har med äganderätten att göra har sin förebild i 38 & SjöL. Där motiveras en sådan regel av skeppsregistrets publicitetsverkan. Som redan påpekats har båtregistret inte någon motsvarande verkan. Registret bör därför inte tyngas med sådana anteckningar. De bidrar endast till myndig- hetens arbetsbörda och medför kostnader för registerföringen. De aktuella bestämmelserna föreskriver bl. a. att i båtregistret skall antecknas när talan har väckts om hävning eller återgång av förvärv av registrerad båt eller Om bättre rätt till båten. Enligt 5 kap. 4 & BåtregL åligger det domstolarna efter förebild i 354 & SjöL att underrätta registermyndigheten om rättegången och översända dom eller slutligt beslut i målet. Eftersom det inte finns anledning att anteckna dessa förhållanden i registret, föreligger det knappast heller skäl att tynga domstolarna med ifrågavarande underrättelseskyldighet. Skulle sådan dom eller sådant beslut innebära att annan än den som antecknats i registret bör stå som ägare, måste denne antingen anses skyldig att göra anmälan härom till registret enligt de föreslagna reglerna eller anmäla förhållandet enligt 5 kap. 2 & fartygsregisterförordningen. Det kan inte anses motiverat att upprätthålla domstolarnas underrättelseskyldighet enbart för att registermyndigheten skall kunna kontrollera att denna anmälningsskyl- dighet fullgörs.

Reglerna om rättelse av oriktig införing i registret är utformade i överensstämmelse med motsvarande regler i 39 & SjöL. Till skillnad mot vad som gäller i fråga om skeppsregistreringen knyts emellertid inte såsom framhållits rättsverkningar till båtregistreringen. Formbundna regler, som svarar mot skeppsregistreringens, och som ofta är arbetskrävande för registermyndigheten, behövs därför inte i fråga om båtregistreringen.

Om registermyndigheten har anledning anta att en sökt åtgärd på något sätt

• Sida 57
•  Original

Prop. 1978/79z98 .. 57

kan beröra annans rätt, har registermyndigheten enligt nuvarande regler skyldighet att kommunicera ärendet med denne. Bestämmelsen har förebild i 32% första stycket SjöL. För SjöL:s del motiveras bestämmelsen av att reglerna där om rättsverkan av inskrivning påkallar fullgoda garantier mot tillkomsten av inskrivning-ar som skulle kränka annans rätt. Eftersom motsvarande inte gäller i fråga om båtregistret och bestämmelsen utgör en belastning för registermyndigheten bör den utgå.

Registermyndigheten kan enligt nuvarande regler utfärda,föreläggande/iir sökanden att väcka talan "om bättre rätt", om myndigheten vid beredningen av båtregisterärende finner att sökandens rätt till båten är tvistig. Bestäm- melsen har sin motsvarighet i 32% tredje stycket SjöL. För SjöL:s del motiveras bestämmelsen av de rättsverkningar som införingar i skeppsregist- ret har. Ett tvistigt skeppsförvärv bör därför inte få skrivas in förrän sökandens rätt fastställts, vilket endast kan ske i en rättegång. Visserligen är det angeläget att innehållet i båtregistret återspeglar de verkliga äganderätts- förhållandena, även om rättsverkningar inte knyts till anteckningar om äganderätt. Det kan emellertid inte vara rimligt att registermyndigheten för detta ändamål skall kunna förelägga sökanden att väcka talan vid domstol för att få äganderätten civilrättsligt klarlagd. Förslaget tar därför inte upp någon motsvarighet till 32 & tredje stycket SjöL. Skulle frågan om vem som skall införas som ägare vara tveksam. bör registermyndigheten i stället ha möjlighet att pröva vem som med hänsyn till en ändamålsenlig reglering bör vara införd som ägare (10å första stycket).

Registermyndigheten skall enligt nu gällande bestämmelseri BåtregL göra anteckning om besvär över beslut i båtregisterärende, som har förts in i registret. Vidare skall slutligt beslut med anledning av besvären antecknas. om beslutet har vunnit laga kraft. Dessa föreskrifter har förebild i 29 & SjöL. För SjöL:s del motiveras de av att sådan anteckning i skeppsregistret som en följd av registrets publicitetsverkan skall tjäna som upplysning till tredje man (se prop. l973:42 s. 315). Även bortsett från att båtregistret saknar motsva- rande publicitetsverkan och att en anteckning om besvär av den anledningen måste anses betydelselös för båtregistreringens del, skulle sådana föreskrifter knappast få någon tillämpning eftersom endast bifallsbeslut skall införas i registret enligt de nu föreslagna reglerna. Förslaget tar därför inte upp några motsvarande föreskrifter om anteckning.

4.2.4. Vil/koradeförvärv av bål

Vid tillkomsten av BåtregL fann man inte skäl att öppna båtregistret för anteckning av villkorade förvärv. Man hänvisade till att införingar där inte har några civilrättsliga verkningartse prop. 1975168 5.43). Den som förvärvar båt under äganderättsförbehåll eller liknande villkor har varken ålagts skyldighet eller ens givits rätt att söka registrering av båten eller. om den är registrerad, att anmäla förvärvet för anteckning i registret.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1978/79:98 58

Som redan har framhållits (se under avsnitt 3.3) ligger det i både allmänt och enskilt intresse att med ägare av båt likställs den som förvärvar båten under äganderättsförbehåll eller liknande villkor. Eftersom det är använd- ningssättet som styr huruvida registreringsplikt föreligger eller ej. måste det även anses naturligt att förvärvaren, som i allmänhet har kontrollen över båten och brukar den. skall vara skyldig att låta registrera båten om den är registreringspliktig i hans hand. Det skall åter framhållas att syftet med registret bl.a. är att det skall utgöra ett hjälpmedel i sjöfartsinspektionens tillsynsarbete. Med hänsyn härtill är det särskilt angeläget att den som faktiskt har kontrollen över en båt, vilken sålts under äganderättsförbehåll eller liknande villkor. står upptagen som ägare i registret, eftersom det är denne som svarar för användningssätt, utrustning och underhåll. Förvär- varen bör av motsvarande skäl vara skyldig att enligt 5 kap.2 & fartygsregis- terförordningen anmäla förändringar med avseende på de uppgifter om båten som båtregistret skall innehålla enligt förordningen.

Det finns knappast skäl att i registret såsom vid skeppsregistreringen redovisa både förvärvare och överlåtare såsom ägare vid villkorade förvärv. I enlighet med vad som nyss har sagts bör emellertid i allmänhet förvärvaren vara införd där. Registermyndigheten bör också utan särskild prövning i ärendet kunna utgå från detta. Skulle det framgå av handlingarna eller på annat sätt att överlåtaren även efter överlåtelsen skall bruka båten. t. ex. vid säkerhetsöverlåtelse, bör registermyndigheten kunna pröva vem som skall vara införd i registret. Registermyndigheten bör då, om den finner det lämpligt med hänsyn till omständigheterna och ändamålet med registret, bestämma att överlåtaren skall tas upp som ägare i registret. Såsom redan har berörts innehåller förslaget regler om detta i 105 första stycket.

4.3. Dispens från nationalitetskravet i fråga om fatyg som ägs av utländska medborgare med fast hemvist i Sverige

Dispens från kravet på svensk ägarövervikt för att fartyg skall ha svensk nationalitet medges f. n. endast om fartyget står under avgörande svenskt driftsinflytande. Denna möjlighet till dispens skall tillgodose behovet av att sjöfart skall kunna drivas under samverkan mellan olika redare över nationalitetsgränser (se prop. 1973:42 s. 215).

Som framgår av avsnitt 3.4 finns emellertid behov av att dispensmöjlig- heterna utvidgas till fall då fartyget inte står under svenskt driftsinflytande. men ägaren eller ägarna har fast hemvist i Sverige. Det är inte ovanligt att ett fartyg ägs till hälften var av en svensk medborgare och en utländsk medborgare som är bosatt i Sverige. Fartyget kan då inte betraktas som svenskt enligt nuvarande regler. I sådana fall kan det tänkas att fartyget inte heller får nationalitet i något annat land, t. ex. därför att det land där den icke- svenske delägaren är medborgare också ställer upp ett motsvarande krav på ägarövervikt. Också då ett fartyg helt eller till mer än hälften ägs av en

• Sida 59
•  Original

Prop. 1978/79z98 59 utländsk medborgare som är bosatt i'SverigejfkanÖdet tänkas att fartyget kommer att sakna nationalitet. Det kan nämligen tänkas att lagstiftningen i en sådan ägares hemland fordrar att ägaren både är medborgare i och har sitt hemvist i landet för att fartyget skall få nationalitetidär. ] båda de nu nämnda fallen kan det vara rimligt med en dispensregel. som gör det möjligt att efter prövning av omständigheterna i det särskilda fallet ge fartyget svensk nationalitet. Det kan nämnas att i den norska sjölagen (l Q' tredje stycket") finns sådana dispensregler från de norska nationalitetsvillkoren, som eljest i likhet med de svenska kräver viss norsk ägarövervikt. l motiven till de norska dispensreglerna sägs bl. a. att dessa är avsedda att användas i det sista av de ovan omnämnda fallen (se lnstilling Vlll fra Sjelovkomitéen s. 34).

Dispens från nationalitetskravet i l ;" SjöL bör oavsett äganderättsförhål- landen eller svenskt driftsinflytande över fartyget kunna ges om ägaren har en fast anknytning till Sverige. Dispens bör därför kunna meddelas i de fall då ägaren med hänsyn till omständigheterna kan sägas ha fast hemvist här i riket (jfr hemvistsakkunnigas betänkande, SOU 1976239, Hemvist). Eftersom det är fråga om en prövning i det enskilda fallet, utgör detta en garanti för att sådana fartyg kommer att anses som svenska endast om det finns beaktans- värda skäl för det och konflikter inte uppstår med främmande stats registreringsregler. I detta sammanhang kan påpekas att det för närvarande finns viss möjlighet för utländska medborgare att via associationsrättsliga regler kringgå reglerna i l &. SjöL och vinna svensk nationalitet för sitt fartyg.

[ enlighet härmed föreslås att i l äSjöL tas in en bestämmelse som medger dispens i de fall som nu har nämnts.

5.1. Förslaget till båtregistreringslag

5. 1 . ] Inledande bestämmelser

l 5

Denna paragraf innehåller tillsammans med den följande vissa inledande bestämmelser.

Första stycket motsvarar 4 kap. l & BåtregL och innehåller bestämmelser om vad som skall förstås md båtregisterärenden.

Andra och tredje styckena motsvarar första resp. andra stycket i 4 kap. 2 & BåtregL. Här hänvisas till att de allmänna tvistemålsreglerna är tillämpliga i ärenden om båtregistrering (jfr prop. 197020 5. B 502). Vidare bemyndigas regeringen att meddela närmare föreskrifter om förfarandet och om skyl- dighet för enskild att till registermyndigheten anmäla förhållanden som registret skall innehålla uppgift om.

Förslaget innehåller i motsats till BåtregL inte några särskilda regler om

• Sida 60
•  Original

Prop. 1978/79:98 60

besvär. Genom hänvisningen till de allmänna tvistemålsreglerna i andra strv/((*! är detta inte heller nödvändigt om inte besvärsreglcrna skall avvika från rättegångsbalkens regler(jfr 21 & lagen om införande av nya rättegångs- balken). För närvarande gäller att besvärstidcn i fråga om registermyndighe- tens slutliga beslut är fyra veckor (5 kap. l & BåtregL) medan besvärstiden enligt rättegångsbalken är två vcckort52 kap. l ä'). Några särskilda skäl till att besvärstiden i ärenden om båtregistrering skulle vara längre än vanliga två veckor finns inte. 1 fråga om skeppregistrcringen är förhållandena annorlunda (jfr prop. l973:42 s. 314).

Förslaget innehåller inte heller några grundläggande föreskrifter om dagbokföring och aktbildning (jfr 4 kap. 3 & BåtregL). Sådana linns i 6 kap. 10 och ll åå rättegångsbalken. som andra stycket hänvisar till. De mera detaljerade föreskrifterna får i enlighet med fred/"(' strv/tel ges i tillämpnings- föreskrifter.

2.5

Som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.4) bör den som förvärvaren båt under äganderättsförbehåll eller liknande villkor vara skyldig att registrera båten,om den är registreringspliktig i hans hand,eller att anmäla förvärvet om båten är registrerad. Motsvarande bör även gälla i fråga om sådan utländsk båt. som enligt förslaget skall omfattas av båtregistreringen (se nedan under 4 ä). 1 förevarande paragraf. som saknar motsvarighet i nuvarande bestämmelser föreslås i enlighet härmed ijörsla styckar att med ägare av båt skall likställas den som har förvärvat båt under äganderättsför- behåll eller villkor som är att jämställas därmed. Det kan påpekas att en motsvarande bestämmelse finns i 7 & bilregisterkungörelsen (19721599).

Som andra stycke i paragrafen har upptagits en motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen i 3 kap. l å andra stycket BåtregL. Där stadgas f. n. att bestämmelserna om båtförvärv skall ha motsvarande tillämpning på förvärv av andel av båt. Förslaget innebär en ändring i gällande regler med avseende på andelsägarens möjlighet att anmäla båt för registrering. Enligt gällande regler kan andelsägare såsom reglerna skall tolkas vinna registrering av båt endast om han gör anmälan tillsammans med övriga delägare. Enligt 3 kap. l å andra stycket jämförd med 3 kap. 2 ä första stycket första punkten BåtregL har andelsägaren dock skyldighet att anmäla förvärv av andel även i oregistrerad men registreringspliktig båt. Motsvarande regler gäller i fråga om skeppsregistreringen (jfr 12 & första stycket, 13 å andra stycket och 14 _5 första stycket SjöL). För SjöL:s del motiveras reglerna av att rättsverkningar knyts till registreringen och att en andelsägare därför inte ensam bör få råda över skeppets registrering. Eftersom registreringen av båt inte har några civilrätts- liga verkningar bör den med fördel kunna ske enbart på grund av anmälan från en av andelsägarna. Härigenom främjas uppenbarligen det allmänna intresset av att registreringspliktiga båtar blir registrerade. Dessutom tillgo-

• Sida 61
•  Original

Prop. 1978/79:98 _ _ ol

doses den enskilde andelsägarens behov av att kunna få båten registrerad. Det får emellertid ankomma på registermyndigheten att från fall till fall bedöma om registrering bör ske enbart på grund av anmälan från en ensam andelsägare.

5 . I .) Ragislrering och anlerkning (ii'ji'ir't'äri'

35

Denna paragraf motsvarar 1 kap. 25 första punkten BåtregL. l överens— stämmelse med kravet i 8 åSjöL att beteckning för fartygs identifiering såvitt möjligt skall överensstämma med dess igenkänningssignal föreskrivs här att båt skall registreras under denna signal. Syftet är att båten lättare skall kunna identifieras (jfr prop. l973:42 s. 225 foch 1975168 5. 28). För båtar utgörs signalen av signalbokstäver och siffror (8,5 första stycket andra punkten SjöL). Den väljs ur de för identifiering av radiostationer på svenska fartyg internationellt reserverade serierna SAA-SMZ. 7SA-7SZ och BSA-852; för båt åtföljd av fyra siffrorav vilka den första skall vara 2 eller högre (I kap. 2 & identifieringsförordningen). Sjöfartsregistret tilldelar båten igenkännings- signal i samband med registreringen ("1 kap. l & första stycket sistnämnda förordning). lgenkänningssignalen skall även utgöra anropssignal för radio- station som kan finnas ombord (se prop. l973:42 s. 225). Anropssignal fastställs emellertid av televerket. som tillhandahåller radiostationerna; l & tredje stycket kungörelsen(1967:446) om radiosändare. Det kan vara lämpligt att en särskild erinran om detta tas in i identifieringslörordningen.

Enligt förslaget omfattar registreringen i båtregistret även vissa utländska båtar. Något hinder mot att dessa tilldelas igenkänningssignal ur de för identifiering av radiostationer på svenska fartyg avsedda serierna möter emellertid inte. En annan sak är att endast svenska fartyg enligt gällande radioreglemente kan tilldelas motsvarande karaktärer såsom anropssignal för radiostationer (jfr artikel 19 i reglementet. som finns upptaget i televerkets författningssamling serie 8:29).

4.5

Denna paragraf innehåller regler om registreringsplikt för vissa båtar som nyttjas till yrkesmässig sjöfart. Avgörande för registreringspliktens inträde är enligt gällande regler ägarens avsikt att använda båten för sådant ändamål (se prop. 1975168 5.40). Enbart ägarens avsikt kan dock i praktiken oftast inte tas till utgångspunkt för skyldigheten att uppfylla registreringsplikten. Härför fordras det i allmänhet att avsikten tagit sig uttryck i att han börjat använda båten för angivet ändamål. Utgångspunkten måste därför i allmänhet bli den faktiska användningen. som då också lämpligen bör vara avgörande för om registreringsplikt föreligger. Förslaget innebär att principen för registrerings- pliktens inträde ändras i enlighet härmed. Givetvis hindrar inte detta att ägaren redan innan registreringsplikten inträder låter registrera båten, vilket

• Sida 62
•  Original

Prop. 1978/79z98 62

för övrigt kan vara nödvändigt för att den över huvud taget skall kunna tas i drift.

Enligt/ämm stycket omfattar registreringsplikten alla svenska båtar. vilkas skrov har en största längd av minst sex meter. om de används yrkesmässigt till befordran av gods eller passagerare. till bogsering eller bärgning. till fiske eller annan fångst i saltsjön eller till uthyrning till allmänheten. Även mindre passagerarbåt skall registreras. om den är konstruerad så att den kan föra fier än tolv passagerare.. Bestämmelserna överensstämmer med nuvarande regler (se 2 kap. l & första stycket jämfört med 1 kap. l & första stycket BåtregL).

En kategori av svenska båtar. som av tillsynsskäl! bör vara registrerade. men f. n. inte kan vara detär sådana som utgör tillbehör till annat fartyg. Enligt 2 kap. 3 & BåtregL får nämligen sådan båt inte registreras. Med den utformning som förslaget har tjänar en sådan regel inte något särskilt syfte. Förslaget innehåller därför inte någon motsvarande regel. Även sådana båtar kommer därför enligt de nya reglerna att kunna vara registreringspliktiga. För fiskebåt som utgör tillbehör till registrerat fiskefartyg gäller dock särskilda regler om märkning (se 3 kap. Sä identifieringsförordningen).

[ andra stycket föreskrivs i enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen (se avsnitt 4.2.1) registreringsplikt även för utländska båtar. som nyttjas yrkesmässigt till sjöfart huvudsakligen i svenskt farvatten eller med utgångspunkt från svensk hamn.

Att förutsättningarna för registreringspliktens inträde är olika beroende på om båten är svensk eller utländsk innebär givetvis inte att registermyndig- heten måste pröva nationalitetsfrågan på samma sätt som enligt nuvarande lagstiftning. ] fråga om nationaliteter. liksom beträffande övriga förutsätt- ningar för registreringsplikt. bör registermyndigheten i allmänhet kunna förlita sig på sökandens egna uppgifter.

Registreringsplikten har med undantag för vissa passagerarbåtar begrän- sats till båtar som har en största längd av minst sex meter (första stycket). Såvitt gäller fiskebåtar har i tredje stycket gjorts den reservationen att regeringen skall kunna förordna om registreringsplikt även för mindre sådana båtar i den mån det är påkallat av hänsyn till internationella åtaganden. F. n. förs sålunda förhandlingar mellan Sverige och Danmark angående fiskeri- förhållandena i de svensk-danska gränsfiskevattnen, varvid övervägs att föreskriva registreringsplikt för båtar som är mindre än sex meter. om de bedriver fiske i nämnda farvattten. Den föreslagna bestämmelsen i tredje stycket har motsvarighet i 2 kap. l & andra stycket BåtregL.

55

Enligt denna paragraf. som motsvarar nuvarande bestämmelseri 2 kap. 2 & BåtregL. får även icke registreringspliktiga svenska båtar föras in i båtregistret om skrovet har en största längd av minst sex meter eller särskilda skäl

• Sida 63
•  Original

Prop. l978/79:98 ', . 63

föreligger till att den registreras. Detta gäller även båt som utgör tillbehör till annat fartyg (jfr ovan under 4 å).

Möjlighet för utländska båtar till sådan frivillig registrering som avses här föreslås inte. Som påpekats i anslutning till föregående paragrafskall båtens svenska nationalitet dock inte prövas särskilt vid registreringen.

65

I nuvarande 2 kap. 5 & BåtregL stadgas i första stycket första punkten om skyldighet för förvärvare av registreringspliktig båt att anmäla båten för registrering inom en månad från förvärvet. Motsvarande skyldighet bör självfallet också föreligga för ägaren att anmäla en tidigare icke registrerings- pliktig båt för registrering, när han utan samband med förvärv beslutar sig för att använda båten på sådant sätt att den blir registreringspliktig. Som framhållits ovan i anslutning till 4 & bör båtens faktiska användning utgöra utgångspunkt för registreringspliktens inträde och den tidsfrist som ägaren bör ha för att uppfylla sin anmälningsskyldighet. Förslaget innebär en ändring i enlighet härmed. Bestämmelserna tas upp i första stycket av förevarande paragraf.

] amirastycket tar förslaget upp bestämmelser om skyldighet att anmäla förvärv av registrerad båt för anteckning i registret. De motsvarari huvudsak nuvarande bestämmelser i 3 kap. 25 första stycket BåtregL.

De nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 5 5 första stycket andra punkten och 3 kap. 2 & första stycket andra punkten BåtregL. som innebär att villkorade förvärv inte ger upphov till skyldighet att göra registreringsan- mälan resp. anmälan av förvärv. saknar dock motsvarighet i förslaget. Som berörts i de allmänna övervägandena (avsnitt 4.2.4) och i specialmotiveringen i anslutning till 2 & bör nämligen med ägare likställas den som innehar båt förvärvad under bl. a. äganderättsförbehåll.

Enligt 2 kap. 55 andra stycket BåtregL gäller f. n. att ägare av registre- ringspliktig båt under byggnad skall anmäla båten för registrering inom viss tid från sjösättningen. I 3 kap. 25 andra stycket BåtregL finns liknande bestämmelser om frist i fråga om skyldighet att anmäla förvärv av sådan båt. Bestämmelserna har sin motsvarighet i 12 å andra stycket SjöL. För SjöL:s del motiveras de av svårigheten att fastställa när ett skeppsbygge skall anses fullbordat och därigenom vara registreringspliktig egendom. Registrerings- plikten för båtar knyter emellertid enligt förslaget att till användningen oavsett om de är nybyggda eller ej. Något skäl att ha särskilda regler för nybyggda båtar med avseende på anmälningsfristen finns inte. Förslaget innehåller därför inte några motsvarande regler.

Det kan i detta sammanhang påpekas att om registrerad båt, som överlåtits under villkor. återtagits av överlåtaren. så föreligger skyldighet för honom enligt 5 kap. 2 & fartygsregisterförordningen att anmäla detta till registermyn- digheten. Någon särskild regel i förevarande sammanhang om anmälnings-

• Sida 64
•  Original

Prop. l978/79:98 64

skyldighet vid t. ex. återtagande av båt som köpts på avbetalning behövs således ej. Var båten oregistrerad är bestämmelserna om anmälningsskyl- dighet i första stycket av förevarande paragraf självfallet tillämpliga efter återtagandet.

! både första och andra stycket föreskrivs att anmälan skall göras skriftligen. Motsvarande regler finns f. n. i 4 kap. 8 & BåtregL. Det formella kravet på skriftlighet bör emellertid. även utan att det behöver påpekas särskilt. ofta kunna anses uppfyllt om fångeshandling eller annat lämpligt underlag för ärendets handläggning företes. Skriftlighetskravet kommer för övrigt inte att vålla sökanden svårigheter eftersom anmälningsblanketter kommer att tillhandahållas.

Enligt tredje stycket har registreringsmyndigheten befogenhet att förelägga vite för fullgörande av skyldighet att anmäla båt för registrering eller att anmäla förvärv av båt för anteckning i registret. Vitet döms ut av myndigheten. Bestämmelserna överensstämmer med nuvarande 4 kap. 9 & första stycket och 5 kap. 2 & BåtregL (jfr 30 å andra stycket SjöL).

5 . I .3 Avregistrering 7 s

I denna paragraf tar förslaget upp grunderna för avregistrering. Bestäm- melserna. som motsvarar nuvarande 2 kap. bä BåtregL, föreskriver att avregistrering skall ske om båten av olika skäl ej längre är registreringsbar. om den försvunnit eller övergivits till sjöss och sedan ej avhörts eller om den ej är registreringspliktig och ägaren anmäler den för avregistrering.

Så

Förslaget tar i denna paragrafupp föreskrifter om skyldighet dels för ägaren att göra anmälan om avregistrering när grund härför inträtt (första stycket). dels för överlåtaren av registrerad båt att anmäla överlåtelsen till register- myndigheten om båten härigenom upphör att vara rcgistreringsbar (andra stycket). Bestämmelserna har motsvarighet i 2 kap. 8 & BåtregL (jfr 16 & tredje stycket SjöL) och syftar till att egendom som inte längre uppfyller förutsätt- ningarna för registrering snarast möjligt blir avförd ur registret och inte längre belastar detta.

Anmälan skall vara skriftlig (jfr under avsnitt 5.1.2 i anslutning till 6 5). Att inte bara ägaren utan även överlåtaren åläggs anmälningsskyldighet har sin grund i att det särskilt vid försäljning till utlandet kan vara svårt att förmå nye ägaren att fullgöra sin skyldighet att göra avregistreringsanmälan. Regeln skall emellertid även vara tillämplig om överlåtarens dispens från nationali- tetsreglerna i 1 & SjöL varit en förutsättning för registreringen. Det måste anses lämpligt att överlåtaren på detta sätt har underrättelseskyldighet. Registermyndigheten kan på grund av sådan underrättelse sedan självmant

• Sida 65
•  Original

Prop. 1978/79:98 65

vidta åtgärder för avregistrering (jfr 9 & i förslaget).

Sanktionen för att förmå ägaren och överlåtaren att fullgöra sin anmäl- ningsskyldighet är enligt nuvarande regler vite (se 4 kap. 9 ;" första stycket BåtregL). Vitet tjänar emellertid endast som påtryckningsmedel i de fall då registermyndigheten redan känner till f'örsummelsen. Eftersom myndig- heten även utan särskild anmälan självmant kan vidta åtgärder för avregi- strering (se 4 kap. 9å andra stycket BåtregL). saknar gällande regler om anmälningsskyldighet i huvudsak effekt. Även enligt den föreslagna ordningen Skall registermyndigheten kunna avregistrera självmant. Skall ägaren och överlåtaren förmås att uppfylla sin anmälningsskyldighet även utan registermyndighetens medverkan och skall den aktuella bestämmelsen ha någon mening måste denna skyldighet sanktioneras med böter. Förslaget går ut på detta.

I detta sammanhang kan påpekas att förslaget inte innehåller någon regel motsvarande nuvarande 3 kap. 4 55 BåtregL om skyldighet för överlåtare att alltid anmäla att han har avhänt sig båten om inte förvärvaren fullgör sin anmi-ilningsskyldighet. Regeln skall tillgodose intresset att uppgifterna i båtregistret återger de verkliga äganderättsförhållandena (se prop. 1975168 s. 44). Den lägger emellertid en börda på överlåtaren och det kan mot bakgrund härav ifrågasättas om det är motiverat att behålla regeln. Man kan räkna med att den nye ägaren i allmänhet kommer att fullgöra sin skyldighet att anmäla förvärvet. Llnderlåter han att fullgöra sin anmälningsskyldighet. bör detta förhållande i flertalet fall uppdagas genom tullens och sjöpolisens kontroll- verksamhet och myndigheten kan då genom vitesföreläggande framtvinga en anmälan. Förhållandena är inte desamma i de nyss berörda fall då överlåtelse sker till utlandet och båten av den anledningen skall avregistreras. I dessa fall har man inte samma anledning att förvänta sig att förvärvaren skall fullgöra anmälningsskyldigheten och att underlåtenheten skall uppda- gas.

95

Bestämmelsen i denna paragraföverensstäm mer med nuvarande 4 kap. 9 & andra stycket BåtregL (jfr 305 andra stycket sista punkten SjöL). Här föreskrivs att registermyndigheten självmant får vidta åtgärder för avregistre- ring. när avregistreringsgrund föreligger. Bestämmelsen, som redan har berörts i anslutning till föregående paragraf. tjänar behovet av att "rensa" i registret (jfr prop. 1973:42 s. 315).

5.1.4 Beredningen av ärende om registrering rn. m. l0 &

Ijörsta stycket anges att registermyndigheten avgör vem som skall vara införd i registret med hänsyn till omständigheterna och en ändamålsenlig

5 Riksdagen I 978/ 79. I sant/. .N'r 98

• Sida 66
•  Original

Prop. l978/79z98 66

registerföring. Frågan har behandlats i avsnitt 4.2.3 och 4.2.4.

Paragrafens allt"/I'll stycke motsvarar med något ändrad utformning de nuvarande bestämmelserna om beredningen av ärenden om registrering m. m. i 4 kap. 10% BåtregL. lenlighet med vad som anförts i avsnitt 4.2 ger den föreslagna bestämmelsen registermyndigheten rätt att förelägga sökanden att förebringa den utredning i ärendet som kan vara erforderlig. Enligt de nuvarande bestämmelserna i BåtregL skall registermyndigheten i sådant fall först meddela särskilt beslut om uppskov i ärendet. Även om formellt uppskovsbeslut enligt uttalanden i propositionen med förslag till BåtregL(prop. l975:68 s. 46) inte alltid skall behöva tillgripas så snart ärendet inte kan tas upp Och avgöras samma dag som det anhängiggörs. innebär regeln emellertid att registermyndigheten i princip bör göra detta. Det kan emellertid inte anses ändamålsenligt att registermyndigheten under bered- ningen av båtregisterärenden skall betungas med skyldighet att meddela formella beslut om uppskov. Förslaget innehåller därför inte någon sådan bestämmelse. Det kan i detta sammanhang påpekas att registermyndigheten med stöd av reglerna i 32 kap. 5 & rättegångsbalken kan förklara ett ärende vilande t. ex. för att avvakta utgången av en pågående tvist om bättre rätt till båt ifall anmälan gjorts om anteckning av förvärv av båten.

5.1.5. Bilriide (i! regislcrntvndlg/tmen 10 &

Denna paragraf överensstämmer med nuvarande 5 kap. 5 & BåtregL. Den innehåller föreskrifter om biträde åt registermyndigheten av sjöfartsverket. tullverket och polismyndighet med att vaka över att bestämmelserna om båtregistrering och båts identifiering efterlevs. Den ger berörd myndighets- personal rätt att för detta ändamål bereda sig tillträde till båten.

5 . I .6 Övetgångsbestömma/ser

De föreslagna reglerna bör med hänsyn till de svårigheter som de nuvarande bestämmelserna vållar såväl allmänheten som registreringsmyn- digheten träda i kraft så snart som möjligt.

Enligt förslaget skall även förvärv av båt. som skett under äganderättsför- behåll eller därmed jämställda villkor. anmälas inom viss tid. Vidare inträder skyldighet att inom viss tid registrera vissa utländska båtar och båtar som utgör tillbehör till annat fartyg. De frister för anmälan som förslaget föreskriver bör dock ej i något fall räknas från dag före ikraftträdandet. Motsvarande bör även gälla i fråga om den frist för anmälan av nybyggd båt för registrering som förslaget innebär.

Enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna till lagen (1973: 1064) om ändring i sjölagen skall varje intecknad båt föras över från fartygsregistret till

• Sida 67
•  Original

Prop. 1978/79:98 67

skeppsregistret. Den skall dock avföras därur. när båten upphör att besväras av inteckning. Eftersom det då kan röra sig om en båt som är registrerings- pliktig enligt båtregistreringslagen. föreslås att båten i så fall utan vidare skall föras in i båtregistret då den avförs ur skeppsregistret. Detsamma föreslås gälla annan registrerad båt som ej ägaren begärt skall vara oregistrerad i fortsättningen. Bestämmelsen motsvarar nuvarande punkt 3 i övergångsbe- stämmelserna till BåtregL.

5.2. Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. [)

1 %

lförs/a stycket av denna paragraf. som reglerar nationalitetsvillkoren för svenska fartyg. föreslås en ändring av innebörd att regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. sjöfartsverket kan medge att utländskt fartyg vars ägare har fast hemvist i Sverige skall anses såsom svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg. Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 4.3). Enligt 3 _S instruktionen (l969:320) för sjöfarts- verket åligger det verket att handlägga ärenden om dispens från villkoren för fartygs svenska nationalitet.

2å

I andra stycket av förevarande paragraf. som bl. a. föreskriver att det skall föras ett båtregister enligt bestämmelser i BåtregL. föreslås en redaktionell ändring som blir nödvändig om den nuvarande BåtregL ersätts med en ny lag.

5.3. Förslaget till förordning om ändring i fartygsregisterförordningen (l975:927)

5.3.1 4 kap. Båtregistret

Detta kapitel inrymmer bestämmelser om båtregistrets innehåll (l—7 åå) . och om anmälningsförfarandet i båtregisterärenden (8 och följande paragra- fer). Det föreskrivs bl. a. att i registret skall antecknas huruvida besvär har anförts över registermyndighetens beslut i vissa fall. huruvida ägarens rätt att överlåta båten är inskränkt (rådighetsinskränkande villkor) och i vilket avseende införing i registret har rättats. Som redan har framhållits i avsnitt 4.2.3 behöver registret inte innehålla sådana för registerföringen tyngande uppgifter. Inte heller behöver registret återspegla andra registermyndighetens beslut i registerärenden än bifallsbeslut. Förslaget har utformats bl. a. med avseende på detta. vilket har föranlett ändringar i 4. 5. 7 och 8 åå.

] enlighet med vad som sagts i avsnitt 4.2.2 upptar förslaget dessutom i 7 _S

• Sida 68
•  Original

Prop. 1978/79z98 68

under punkt 3 en föreskrift om att anteckning skall ske i båtregistret när nationalitetshandling har utfärdats för båt.

Vid registreringsanmälan och anmälan av förvärv av registrerad båt skall enligt gällande reglert8 ;" punkt 5 resp. 12 & första stycket) uppgift lämnas inte bara om li'jrvärvsdag titan även om tillträdesdag. Anledningen härtill är att förvärvet presumeras vara villkorat till dess att tillträde har skett. Enligt förslaget till ny båtregistreringslag skall det inte göras skillnad mellan fullbordade och ofullbordade förvärv vid båtregistreringen (se avsnitt 4.2.4). De aktuella bestämmelserna föreslås därför ändrade i överensstämmelse härmed.

Enligt 9 & första stycket och 12 å andra stycket skall den som anmäler båt för registrering eller anmäler förvärv av registrerad båt även ge in fånges- handling eller. om sådan inte har upprättats. annan tillförlitlig utredning om förvärvet. Vidare skall bevis om ägarens person- eller organisationsnummer och nationalitet företes. Som framgår av avsnitt 4.2.2 skall registermyndig- heten som regel inte behöva kräva särskild utredning om äganderätten. lnte heller kan det anses nödvändigt att kräva bevis om person- eller organisa- tionsnummer eller om nationalitet i dessa sammanhang. På motsvarande sätt som beträffande äganderätten bör man i fråga om dessa uppgifter kunna lita till de upplysningar som lämnas i anmälan (jfr Rå punkt 2). Förslaget har utformats i enlighet härmed. Skall nationalitetshandling utfärdas för båten bör dock ägarens nationalitet styrkas genom personbevis.

Som framgårav avsnitt 4.2.3 upptar förslaget till ny båtregistreringslag inte någon regel om förbud mot dubbelregistrering motsvarande 2 kap. 4 & BåtregL. Bestämmelsen i 9 & andra stycket i förordningen som föreskriver att sökanden vid registrering av tidigare utländsk båt skall visa att båten är oregistrerad eller att den skall avregistreras ur utländskt register senast den dag den registreras i båtregistret skall därför utgå.

lövrigt är de föreslagna ändringarna i 4 kap. fartygsregisterförordningen av redaktionell art. Det skall dock påpekas att förslaget inte upptar någon motsvarighet till nuvarande bestämmelseri 14 5 första stycket om att särskild utredning skall ges in i vissa fall i samband med anmälan av båt för avregistrering. Frågan har berörts i den allmänna motiveringen (4.2.2).

.)..i'._ 5 kap. Gemensamma baslåmme/ser

] 2 & finns bl. a. bestämmelser om skyldighet för ägaren att anmäla vissa uppgifter som skall redovisas i båtregistret. l förslaget till båtregistreringslag likställs ägaren med den som har förvärvat båten under äganderättsförbehåll eller liknande villkor. Förevarande bestämmelser föreslås ändrade på motsvarande sätt. Frågan har behandlats i de allmänna övervägandena (4.2.4).

1 4 & finns föreskrifter om att fångeshandling eller annan handling som ges in till bevis om förvärv av båt skall vara åtföljd av bestyrkt avskrift. ] motsats

• Sida 69
•  Original

Prop. 1978/79z98 69

till vad som gäller enligt nuvarande regler ställs i de ändrade reglerna om båtregistrering inte upp något generellt krav på ägaren att styrka sin rätt till båten genom att förete fångeshandlingar. Förslaget innebär ändring i enlighet med detta. Frågan har behandlats i de allmänna övervägandena (4.2.7).

Reglerna i 6; om kommunikation med utländska myndigheter har sin grund i art. 13 i 1967 års internationella sjöpanträttskonvcntion (se prop. 1973:42 s. 388). som innehåller bestämmelser om att konventionsstaternas behöriga myndigheter skall ha rätt att skriftväxla direkt med de myndigheter i andra konventionsstater som berörs av konventionens bestämmelser om avregistrering och exekution i fartyg. [ fråga om inteckningsbara fartyg är det nödvändigt att ha dylika regler. Beträffande båtar tjänar de inte något syfte särskilt inte som de nya reglerna om båtregistrering inte ens bygger på någon särskild prövning av äganderätten till båten. Det saknas därför anledning att behålla nuvarande regler såvitt de avser båtar.

1 13% föreskrivs bl.a. om sammanträde enligt 4 kap. 10å BåtregL. Motsvarande regler om sammanträde finns inte enligt förslaget till ny båtregistreringslag (jfr avsnitt 5.1.4). Föreskrifterna i 13 & måste därför ändras.

I 17 och 19 åå föreskrivs bl.a. om beslut i båtregisterärenden. Enligt förslaget skall registermyndigheten i princip inte behöva meddela annat än beslut om bifall och möjligen avslag eller avvisning(se underavsnitt 4.2.3 och 5.1.4). Inte heller skall registermyndigheten behöva underrätta sökanden särskilt om beslut (se under avsnitt 4.2.3). Förevarande regler föreslås därför ändrade i enlighet härmed.

5.3.3 6 kap. Na[inna/ircls/mm'llingal'

Enligt den föreslagna nya ordningen för båtregistrering skall registermyn- dighetens prövning av äganderätten till registrerad båt inskränka sig till de fall då nationalitetshandling utfärdats för båten. Detta föranleder ändringar i förevarande kapitel och införandet av regler om äganderättsprövning. Frågan har behandlats i de allmänna övervägandena (4.2.2). Det kan påpekas att med ägare i dessa sammanhang inte skall likställas den som har förvärvat båten under äganderättsförbehåll eller liknande villkor (jfr 2 & första stycket förslaget till ny båtregistreringslag och förslaget till ändring i 5 kap. 2å fartygsregisterförordningen). Förslaget innebär således inte någon ändring i reglerna om fartygs nationalitet i detta hänseende; ändringar skulle för övrigt i så fall ha gjorts i 1 & SjöL.

Har nationalitetshandling utfärdats för båt skall handlingen återställas till registermyndigheten om båten eller andel däri överlåtits även utan att båten med anledning av överlåtelsen skall avregistreras (jfr nuvarande 5 5). Detta är en konsekvens av förslaget att slopa kravet på äganderättsutredning i samband med anmälan av förvärv av båt. På nye ägarens begäran skall handlingen dock utlämnas till honom om han visar att båten efter överlå-

• Sida 70
•  Original

Prop. 1978/79z98 70

telsen alltjämt är svensk. Regler om detta har tagits in som ett andra stycke i 5 &.

5.4. Övriga förslag till författningsändringar

Förslaget innefattar även vissa ändringar i 1 kap. 25 och 2 kap. lå identifieringsförordningen. Dessa ändringar rör bestämmelserna om igen- känningssignal för och märkning av vissa utländska båtar som skall registreras i båtregistret enligt de nya reglerna. Dessa frågor har behandlats i de allmänna övervägandena (4.2. 1) och i specialmotiveringen till förslaget till båtregistreringslag (5.1 .2).

Den föreslagna ändringen i rättshjälpskungörelsen (1973z248) är av redak- tionell art. Förslaget till ändring i vittnesersättningskungörelsen (19731262) har sin grund i att förslaget till ny båtregistreringslag saknar regler om sammanträde motsvarande dem i 4 kap. 10 & BåtregL. Sistnämnda fråga har behandlats i specialmotiveringen till förslaget till båtregistreringslag (avsnitt 5.1.4).

• Sida 71
•  Original

Prop. 1978/79:98 71

Bilaga .? Sveriges redareförening

Justit iedepartementet Fack

10310. Stockholm

Datum 1978-05-1 l

Skeppsnamn

I samband med sjölagsändringen 1976-01-01 överfördes samtliga fartyg, som enligt SjöL 52 räknas som skepp från dåvarande fartygs- och fiskefartygsregistren till det nya skeppsregistret. Samtidigt infördes en spärr innebärande att skepp i framtiden inte fick registreras med namn som kunde vara förväxlingsbara med de skeppsnantn som fanns registrerade eller förbehållna i skeppsregistret. Detta originalitetskrav var en nyhet i förhål- lande till äldre regler.

Den nya ordningen har lett till vissa olägenheter för rederinäringen. Många rederier har sedan lång tid tillbaka utnyttjat vissa namnskick som härigenom inarbetats som mer eller mindre "trade marks” för rederiets fanyg. Genom de nya bestämmelserna har dessa namnskick i vissa fall brutits upp. Övergångs- reglerna fick bl. a. den effekten att endast namn som var registrerade 1975-12- 31 erhöll skydd.

Genom övergångsreglernas automatik har lagens originalitetskrav inte kunnat upprätthållas, utan det förekommer i dag i skeppsregistret åtskilliga registreringar under samma namn. När en ägare till ett fartyg med ett dubbelregistrerat namn säljer sitt fartyg. kan han inte förbehålla sig rätten att använda namnet på ett nytt fanyg. Som ett exempel kan nämnas Broströms- koncernens namn HEMLAND. som använts inom koncernen sedan slutet av 1800-talet. Namnet har av tradition förbehållits koncernens flaggskepp. När Broströms för ett tag sedan sålde sin 360.000-ton tanker med just detta namn kunde rederiet inte förbehålla sig rätten till namnet eftersom HEMLAND också var registrerat som namn på ett nöjesskepp. Samma effekt hade uppstått om namnet tillfälligtvis inte varit registrerat 1975-12-31.

1 lagens förarbeten understryks vikten av att lagen förenas med "skon- samma övergångsregler". Då de effekter övergångsreglerna fått ej synes överensstämma med dessa intentioner bör ändringar vidtagas som:

1 medger möjligheter att förbehålla fartygsnamn som innehafts under perioden 1970-01-01—1975-12-31. Denna möjlighet skulle kunna begränsas

• Sida 72
•  Original

Prop. 1978/79:98 72 till en period av förslagsvis sex månader. 2alltid medger möjlighet att lörbehfilla skeppsnamn i samband med avregistreringar.

SVERIGES RL—ZDAREFÖRENING

Erik Nordström

• Sida 73
•  Original

Prop. 1978/79:98 73