Prop. 1973:42

Kungl. Maj:ts proposition med förslag tiII lag om ändring av sjölagen (1891:35 s.1) m.m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1973

Nr 42

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) m. m.; given Stockholms slott den 9 mars 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen före- draganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

CARL LIDBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till ändringar främst i sjölagen (1891: 35 s. 1). Sjölagsförslaget grundar sig på ett av sjölagskommittén utarbetat förslag, vilket i vissa delar har tillkommit i nordiskt kommit- tésamarbete. Genom de föreslagna sjölagsändringarna införlivas med svensk rätt 1967 års internationella konvention om sjöpanträtt och far- tygshypotek och 1967 års konvention om inskrivning av rätt till fartyg under byggnad. I propositionen föreslås att riksdagen godkänner dessa konventioner.

Sjölagsförslaget innebär bl. a. följande. De nuvarande bestämmelser- na om vad som krävs för att ett fartyg skall anses som svenskt libe- raliseras. Regler införs om vad som är tillbehör till fartyg och fartyg under byggnad. En i flera hänseenden ny ordning skapas för registre- ring av, inskrivning av äganderätt till och inteckning i svenska fartyg. Sålunda ersätts det nuvarande, hes sjöfartsverket förda fartygsregist- ret och den av inskrivningsdomare i Stockholms domsaga förda boken över fartygsinteckningar med ett för registrering av och inteckning i större fartyg (skepp) gemensamt register och en förteckning över vissa mindre fartyg (båtar). Vidare införs en ny, på konventionen om inskriv- ning av rätt till fartyg under byggnad grundad ordning för registrering av, inskrivning av äganderätt till och inteckning i fartyg under bygg- nad. Ett särskilt register föreslås bli inrättat för detta ändamål. De nya registren skeppsregistret, båtregistret och skeppsbyggnadsregistret —— skall föras hos en för landet gemensam registermyndighet, som Kungl. Maj:t utser. Betydelsefulla rättsverkningar knyts till inskrivning i dessa

I Riksdagen 1973. ] saml. Nr 42

Prop. 1973: 42 2

register av rätt till skepp eller skeppsbygge. På grundval av den nyss- nämnda sjöpantsrättskonventionen revideras reglerna om sjöpanträtt m.m. i fartyg och fartyg under byggnad. Sjölagens regler om sjöpant- rätt i last berörs också av de föreslagna ändringarna. De nuvarande ålderdomliga sjölagsbestämmelserna om partrederi moderniseras.

Sjölagsförslaget för med sig omfattande redaktionella ändringar i sjölagen .

Propositionen tar vidare upp förslag till sådana ändringar i vissa andra lagar som föranleds av sjölagsförslagct.

Kungl. Maj:t föreslås få bestämma när den nya lagstiftningen skall träda i kraft. '

Prop. 1973: 42

1. Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom förordnas i fråga om sjölagen (1891: 35 s. 1)1 dels att 5 a å skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 276 och 284 åå skall utgå, dels att nuvarande 254—263 åå och 284 å skall betecknas 234— 243 åå respektive 347 &

dels att 1—24, 69, 113, 254—263, 267—284, 305, 314, 336—338 åå, nya 235—239, 241 och 242 åå, rubrikerna till 2, 10 och 11 kap. samt rubrikerna närmast före 267 och 281 åå skall ha nedan angivna ly- delse,

dels att i lagen Skall införas sextiotvå nya paragrafer, 25—57, 233, 244—253, 264—266, 285—293 och 348—353 åå, samt närmast före 1, 2, 3, 6, 9, 11, 13, 16, 18, 25, 244, 251, 255, 261, 264, 270, 271, 275, 278, 348 och 349 åå nya rubriker, allt av nedan angivna lydelse,

dels att 40—57 åå skall bilda ett nytt 3 kap. med rubrik av nedan

angivna lydelse,

dels att i lagen Skall införas, närmast före 344 å rubriken ”Atom- skada”, närmast före 345 å rubriken ”Vissa bestämmelser om sjömän m.m.” och närmast före 347 å rubriken ”Preskription av vissa sjö-

fordringar”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

FÖRSTA KAPITLET Om fartyg

F artygs nationalitet

152

Fartyg skall anses såsom svenskt, när det antingen till minst två tredjedelar äges av svenska undersåtar eller ock tillhör ett aktiebolag, vars styrelse har sitt säte här i riket och består av aktie- ägare, de där äro svenska under- såtar. Huvudredare skall alltid vara svensk undersåte och bosatt här i riket.

1 Senaste lydelse av 254 å 1964: 85 260å 1964: 85 263 å 1964: 85. 2 Senaste lydelse 1906: 19.

Fartyg anses såsom svenskt och är berättigat att föra svensk flagg, om det till mer än hälften äges av svensk medborgare eller svensk juridisk person. Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, sjöfartsverket kan medgiva att an- nat fartyg, vars drift står under avgörande svenskt inflytande, skall anses såsom svenskt och vara be- rättigat att föra svensk flagg.

För svenskt fartyg utfärdas na- tionalitetshandling enligt bestäm- melser, som Konungen meddelar.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

')

Över alla svenska fartyg, vilka äro avsedda att nyttjas till han- delssjöfart eller resandes fortskaf— fande och äga en bruttodräktighet av tjugu registerton eller därut- över, skall föras register, innehål- lande för varje sådant fartyg de uppgifter, som prövas nödiga för fartygets säkra urskiljande, så ock upplysning angående äganderät- ten till fartyget, beskaffenheten av" inskriven ägares fång samt tiden då fartyget i registret införts eller förändring i äganderätten inskri- vits; skolande, sedan fartyg i re-

gistret antecknats, därom utfärdas_' bevis, som bör åtfölja fartyget. Då fartyg anmäles till införande i registret, skall företes intyg, som

utmärker, när, var och av vem-

fartyget är byggt, eller, där far- tyget varit i utländsk ägo, visas, att utländsk ägares rätt övergått å den, som till registret anmäles såsom ägare. Vid fartygs införande i registret skall visst nummer till- delas fartyget; och må det num- mer ej sedermera ändras eller till- läggas annat fartyg. Varder fartyg, som ur registret avförts, däri ånyo upptaget, behålle det sitt förra nummer. Göres anmälan om för- ändring i äganderätten till fartyg, som är i registret infört, men fin- nes den, vilken såsom ägare an— mäles, ej kunna i sådan egenskap inskrivas, skall ändock i registret- göras anteckning, som utvisar hans namn, det uppgivna fångats beskaf— fenhet samt dagen då anmälan skett. Fartyg, som blivit i registret infört, må ej därur avföras i annat fall än då fartyget förolyckats, upphuggits eller annorledes för- störts, eller enligt 258 ,? må an- ses förlorat, eller efter timad skada förklaras icke vara iståndsättligt, eller ock upphört att vara svenskt.

** Senaste lydelse 1965: 720.

. ' stämmer

Föreslagen lydelse

F art ygsregist er

QR

Fartyg, vars skrov har en störs- ta längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra me- ter, betecknas skepp. Annat fartyg kallas båt. - '

Över svenska skepp föres ett skeppsregister. Över båtar föres i den omfattning Konungen be- ett båtregister. 'Över skepp under byggnad i Sverige fö-

. res ett skeppsby ggnadsregister.

Skepps- och båtregistren samt 'skeppsbyggnadsregistret föras av . myndighet, som' Konungen 'be- .stämmer ( registerinyndigheten ). Registermyndigheten förestås av en inskrivningsdonzare. Denne skall vara lagfaren. Efter Konungens förordnande får registren föras med användning av automatisk

. databehandling. '

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

Vill ägare av svenskt fartyg, som ej på grund av vad här förut bli- vit stadgat skall vara i fartygs- registret upptaget, låta det i re- gistret införas, vare därtill berät- tigad; och skall, där fartyget var- der till registrering anmält, vad här förut är i avseende å registre- ringspliktigt fartyg stadgat äga tillän'zpning. . ' '

Vidare föreskrifter, huru" far- tygsregister skall vara inrättat och . registrering ske, meddelas av Ko-

)I ungen .

Föreslagen lydelse

. F artygs tillbehör

354

Har den, för vars räkning far- tyg bygges, för byggnadens verk- ställande givit eller utfäst sig att giva vars-'sägaren eller byggmästa- ren förskott av penningar eller byggnadsämnen, lige han, när av- handling därom upprättats, att låta den intagas i protokollet hos Stock- holms tingsrätt. Han njuter sedan förmånsrätt enligt 4 9 andra styc- ket förmånsrättslagen (1970: 979).

Till fartyg med dess skrov och styrinrättning här fast inredning och annan till stadigvarande bruk för fartyget ägnad utrustning samt sådan reservdel som varaktigt för- varas ombord, allt i den mån far- tyget är försett därmed i fartygs- ägarens intresse.

Utrustning för radiosamband el- ler navigering räknas dock icke som tillbehör, om den tillhör an- nan än fartygsägaren eller annan än denne har rätt därtill på grund av äganderiittsförbehåll eller för- värvsvillkor som är att jämställa därmed.

455

F artygs ägare åligge att bestäm- ma den art inom riket, vilken skall vara fartygets hemort, samt att därom göra anmälan, om fartyget är sådant, som jämlikt 2 5 skall in- föras i fartygsregistret, hos den myndighet, vilken förer registret, men eljest hos polismyndigheten i den ort, som bestämts till hemort. Angående hemorter: skall för far- tyg, vilket bör införas i fartygsre- gts/ret, anteckning ske å det i'2 _é'

' Senaste lydelse I97l: 1047. 5 Senaste lydelse 1964: 658.

Bestämmelserna i 3 &” ha mat- svarande tillämpning i fråga om fartyg under byggnad. Därvid an— ses registrerat skeppsbygge vara. försett även med material, maski- neri och annan utrustning som finnes på tillverkarens område och genom märkning eller på annat sätt otvetydigt framstår som .av- sedd att införlivas med skeppet.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse omförmälda bevis, men eljest ut- färdas särskilt bevis av den myn- dighet, hos vilken anmälan skett.

Har fartygs ägare underlåtit att göra sådan anmälan, som nu är sagd, skall hans hemvist anses vara fartygets hemort.

Föreslagen lydelse

sse

Ej må andel i fartyg utan samt- liga delägares medgivande över- låtas till någon, som icke är svensk undersåte, därest till följd av så- dan överlåtelse fartyget skulle upp- höra att vara svenskt; sker det, vare överlåtelsen ogill, även om andelen blivit såld efter utmätning eller under konkurs.

Får utländsk man genom arv, testamente eller gifte lott i svenskt fartyg, eller varder svensk deläga- re i sådant fartyg främmande makts undersåte, och skulle till följd av fånget eller den timade förändringen fartyget upphöra att vara svenskt, åligge sådan deläga- re att till svensk undersåte över- låta så stor del i fartyget, att dess egenskap av svenskt må kunna bevaras. Har icke inom tre måna- der, efter det fånget skedde eller förändringen timade, sådan över- låtelse ägt rum så ock blivit, där fartyget är registrerat, hos veder- börande myndighet anmäld, men eljest övriga delägare kungjord; ('ige envar av samma delägare låta genom utmätningsmannen i farty- gets hemort i den ordning, som för försäljning av utmätt fartyg är fö- reskriven, för ägarens räkning för- sälja den lott i fartyget, som, på sätt ovan är nämnt, kommit i ut- ländsk mans ägo.

5 a 57 Fartyg skall, när det nyttjas till sjöfart, vara sjövärdigt, försett med erforderliga anordningar till förebyggande av ohälsa och

' Senaste lydelse 1906: 19.

Rätt till tillbehör till fartyg eller fartyg under byggnad får ej ens i förhållande till fartygets eller byg- gets ägare göras gällande särskilt.

Överlåtelse av utrustning, som utgör tillbehör till fartyg eller far- tyg under byggnad, gäller ej i nå- got fall mot tredje man förrän ut- rustningen skiljes från fartyget el- ler bygget så att detta icke längre kan anses vara försett med utrust- ningen.

7 Senaste lydelse 1967: 48 (jfr 1967: 288).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

olycksfall, bemannat på betryg— gande sätt, tillräckligt provianterat och utrustat samt så lastat eller barlastat att säkerheten för far- tyg, liv eller gods ej äventyras.

Om säkerheten på fartyg gälla särskilda bestämmelser.

Föreslagen lydelse

F artygs identifiering

653

Fartyg, som lidit skada, skall an- ses icke vara iståndsättligt, ej en- dast när iståndsättning är omöjlig eller, om iståndsättningen måste äga rum på annan ort, fartyget icke kan föras dit, utan även i det fall att fartyget ej är värt att iståndsättas.

Bestämmelser om besiktning för utrönande av fartygs istånd- sättlighet meddelas i ]2 kap.

ANDRA KAPITLET

Om redande i fartyg

Skepp, som införes i skeppsre- gistret, skall ha nanm. Detta be- stämmes av ägaren. Namnet skall tydligt skilja sig från andra skeppsnamn i registret och får ej otillbörligt gripa in i särpräglat namnskick, som brukas av annan skeppsägare.

Namnet får ändras endast om skeppet eller större andel däri än hälften övergår till ny ägare eller särskilda skäl föreligga.

750

Redare svare, där ej i denna lag annorlunda stadgas, personligen och utan begränsning för de för- pliktelser, han själv eller genom annan ingår eller ådrager sig med avseende å fartyget.

Svenskt fartyg skall ha Item- ort i Sverige. Ägaren bestämmer hemorten.

Har hemort ej anmälts till re- gistermyndigheten, anses den ort i Sverige där ägaren har sitt hem- vist eller, om han saknar hemvist här eller fartyget äges av flera, Stockholm vara fartygets hem- art.

8 510

För skada, som av befälhavare, någon av besättningen eller lots genom fel eller försummelse i tjänsten åstadkommes, vare reda- ren ansvarig. Samma lag vare, om eljest skada åstadkommes av nå- gon, som, utan att tillhöra be—

Fartyg, som införes i skepps- eller båtregistret, skall ha igen- känningssignal. För skepp utgöres denna av signalbokstäver. Beteck- ning för fartygs identifiering skall såvitt möjligt överensstämma med igenkänningssignalen.

" Senaste lydelse 1967: 48 (jfr 1967: 288). ' Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468). "' Senaste lydelse 1936: 276 (jfr 1938: 469).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

sättningen, på grund av redares eller befälhavares uppdrag utför arbete i fartygets tjänst.

Vad redare sålunda nödgas ut- giva äge han söka åter av den, som vållat skadan.

Om redares frihet från ansva- righet i vissa fall stadgas nedan i 122 och 171—173 55, så ock i lag i anledning av Sveriges till- träde till 1924 års internationella konvention rörande konossement.

Föreslagen lydelse

Konungen meddelar närmare föreskrifter om fartygs identifie- ring.

F artygs skick

9 éll

Äro flera redare i ett fartyg, svare envar för rederiets förbin- delser allenast i förhållande till sin lott i fartyget.

Fartyg skall, när det hålles i drift, vara sjövärdigt, försett med behövliga anordningar till före- byggande av ohälsa och olycks- fall, bemannat på betryggande sätt, tillräckligt provianterat och utrustat samt så lastat eller har- lastat att säkerheten för fartyg, liv eller gods ej äventyras.

Om säkerheten på fartyg finnas särskilda bestämmelser.

105

För rederi skall utses en hu- vudredare.

I sak, som angår rederiet, må huvudredaren sökas. Är huvud- redare ej vald, äge den, sorti vill söka rederiet, instämma vilken han vill av redarne att för rederiet

svara.

Fartyg, som lidit skada, skall anses icke vara iståndsättligt, ej endast när iståndsättning är omöj- lig eller, ont iståndsättningen mås- te äga rum på annan ort, fartyget icke kan föras dit, utan även i det fall att fartyget ej är värt att iständsättas. .

På begäran av ägaren skall far- tyg, som ej är iståndsättligt, säljas såsom efter utmätning för fordran nted bästa rätt.

Om besiktning för utrönande av fartygs iståndsättlighet finnas be- stämmelser i 12 kap.

ANDRA KAPITLET

Om skeppsregistrering Registrering llå

] förhållande till tredje man äge huvudredaren i kraft av sitt upp-

Svenskt skepp skall vara infört i . skeppsregistret. Konungen . kan _

" Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

drag sluta alla avhandlingar och ingå alla förbindelser, vilka rede- rirörelsen vanligen medför; han äge sålunda antaga och avsätta be- fälhavare samt meddela honom föreskrifter, uppbära medel, som för rederiets räkning inflyta, även- som företräda rederiet inför rätta. Utan särskilt bemyndigande äge huvudredaren icke upplåna pen- ningar i rederiets namn eller sälja eller förpanta fartyget eller dårå taga försäkring.

Har rederiet genom särskild fö- reskrift inskränkt den befogenhet, vilken sålunda tillkommer huvud- redaren, vare rederiet ej berätti- gat att åberopa sådan inskränk- ning mot tredje man i annat fall, än då denne ej varit i god tro.

Föreslagen lydelse

dock förordna att skepp, som äges av staten samt är avsett uteslu- tande för statsändamål och icke för affärsdrift, ej skall vara in- fört i registret.

Skepp under byggnad i Sverige får införas i skeppsbyggnadsre- gistret. Registrering får äga rum även innan bygget påbörjats, för- utsatt att detta genom byggnads- nununer och ritning eller annor- ledes kan identifieras på betryg- gande sätt.

Skepp registreras under sin igen- känningssignal. Skeppsbygge re- gistreras under signalbokstäver. Dessa skola tilldelas det fullborda- de skeppet som igenkänningssig— nal, om skeppet införes i skepps- registret. Tilldelad registerbeteck- ning får ej ändras.

1.2 5

Beslut i rederiets angelägenhe- ter må ej av redarne fattas utan vid allmänt sammanträde, därtill kallelse blivit i tidning inom orten minst åtta dagar förut ktt/tgjord eller annorledes delgivits samtliga redarne. Utebliver redare från sammanträde, nöje han sig åt de närvarandes beslut.

Vid omröstning beräknas varje redares röstetal efter den andel, han äger i fartyget, och gälle så- som beslut vad de säga, vilkas an- delar tillsam)nanstagna äro de största. Hava vid val av huvud- redare två eller flera erhållit rös- ter för lika andelar vardera, ski/je lotten dem emellan, men eljest gälle vid lika röstetal den mening, huvudredaren omfattar. 'Beslut, som strider mot gällande" rederi- avtal eller angår ämne, vilket fal- ler utom rederiets ändamål, vare

ej gällande utan att det av samt- - liga redarne biträdes. .

Vid sammanträde skall föras protokoll, vilket därefter hos hu— vudredaren förvaras. A v - proto- kollet äge envar redare rätt att taga avskrift.

Den som med äganderätt för- värvat skepp, som är registrerings- pliktigt i hans hand men ej infört i skeppsregistret, skall inom en månad från förvärvet anmäla skeppet för registrering. Om för— värvet skett under villkor, som in- nefattar äga/1derättsförbehåll eller är att jämställa därmed, skall an- mälan göras inom en månad från det förbehållet eller villkoret upp- hörde att gälla.

Ägare av skepp, som är svenskt och under byggnad, skall anmäla skeppet för registrering i skeppsre- gistret inom sex månader från det skeppet blivit sjösatt. Register- myndigheten kan medgiva upp- skov, om särskilda skäl föreligga.

Skeppsbygge anmäles för regist- rering av ägaren.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

10

Föreslagen lydelse

] nskri vn ing

13%

Där ej tvingande omständighe— ter hindra, åligge huvudredaren att till överläggning sammankalla nzedredarne eller annorledes in- hämta deras föreskrift, när viktiga angelägenheter förekomma, såsom när fråga uppstår om väsentlig förändring med avseende å den fart, vari fartyget användes, eller betydligare reparation å fartyget.

Förvärv av skepp eller skepps- bygge inskrives på grundval av re— gistrering enligt 11. 59 .

Bestämmelserna i första stycket och 14—38 55 om skepp eller skeppsbygge ha motsvarande till- lämpning i fråga om andel i sådan egendom.

14g

H uvudredaren katt när som helst skiljas från sin befattning genom beslut av redarne i den ordning, 12 5 bestämmer; äger han själv hälften i fartyget eller därutöver, må domstol på medredares käro- mål skilja honom från befattning- en, om giltiga skäl därtill äro.

Den som med äganderätt för— värvat skepp eller registrerat skeppsbygge skall inom tid, som angives i 12 5, söka inskrivning av sitt rätt. Skeppsbygge katt dock i stället anmälas för avregistrering enligt 16 5. Den som gör regist- reringsamnälan enligt 12 5 anses därmed också söka inskrivning av sin rätt.

Dödsbo är icke skyldigt att söka inskrivning av sin rätt till skepp eller registrerat skeppsbygge, som tillhört den avlidne, i annat fall än när boet överlåter egendomen. Så- dan inskrivning skall sökas inom en månad från överlåtelsen eller, om bouppteckning då ej registre- rats, från registreringen av denna. Make, som vid bodelning tillskif— tats skepp eller registrerat skepps- bygge, är skyldig att söka inskriv- ning av sitt rätt endast om egen- domen förut tillhörde andra ma— ken..

Den som förvärvat skepp eller skeppsbygge under villkor, som innefattar äganderättsförbehåll el- ler är att jämställa därmed, är be- rättigad till inskrivning av sin vill- korliga äganderätt. Förlorar för- värvaren sin rätt till egendomen på grund av att förbehållet eller villkoret göres gällande,-skall in- skrivningen avföras ur registret på ansökan av överlåtaren eller för- värvaren.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

11

Föreslagen lydelse

Övergår i fall sotn avses i tred- je stycket förvärvarens eller över- låtarens rätt till annan, har vad sattt där säges och i övrigt i detta kapitel föreskrives om inskrivning av förvärv och verkan därav mot- svarande tillämpning.

155

Huvudredaren skall föra sär- skild räkenskap över förvaltning- en av rederiets angelägenheter och för dettna avgiva redovisning inför rederiet. Där ej av rederiet annorlunda beslutes, skall redovis— ning avgivas för kalenderår, inotn en månad efter dess utgång.

Genom inskrivning i skeppsre- gistret katt skeppsttatntt, sotn tyd- ligt skiljer sig från andra skepps- namn i registret, på ansökan för- behållas den sorti har behov därav. Söka flera på samma inskrivnings- dag inskrivning av förbehåll om skeppsnatnn och skilja sig nam- nen icke tydligt från varandra, be- slutar registermyndigheten om fö- reträde efter vad sotn finnes skä- ligt.

lttskrivning av förbehåll attt skeppsnatnn skall avföras ur re- gistret, när skepp registrerats med det namnet. Detsamma gäller, om den sotn vunnit inskrivningen el— ler hans rättsinnehavare begär det eller om namnet ej inom fetn år tagits i bruk för registrerat skepp.

A vregistrering

16 512

Redovisning skall avgivas å sammanträde, därtill redarne kal- lats på sätt 12 5 bestämt-ner, och skola vid sattunattträdet räkenska— perna till granskning framläggas.

Vill redare klandra redovisning, göre det genom stät-nning inom sex månader efter det redovisning- en avgavs; försittes den tid, have ltan sin rätt till klattder förlorat, utatt så är att huvudredaren för- farit svikligett.

Registrerat skepp skall avregi- streras, om det

]. förolyckats, uppltuggits eller eljest förstörts;

2. försvunnit eller övergivits till sjöss och sedan ej av/törts under tre månader;

3. upphört att vara svenskt; el- ler

4. på grund av ombyggnad eller annan sådan ändring uppltört att vara skepp eller, utan att ättdring inträtt, finnes ej utgöra skepp.

Registrerat skeppsbygge skall avregistreras, om det såsotn skepp överföres till skeppsregistret eller ägaren anmäler bygget för avre- gistrering. Härjämte har första

" Senaste lydelse 1936: 276 (jfr 1938: 469).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

12

Föreslagen lydelse

stycket 4 motsvarande tillämpning i fråga attt skeppsbygge.

I fall sattt avses i första styc— ket eller andra stycket andra. punk— ten åligger det ägaren att ittom en månad ltas register/ttyttdigheten anmäla egendontett för avregistre- ring. Har skepp till följd av över- låtelse upphört att'vara svenskt, svarar förutvarande ägaren jämte förvärvaren för att antnälan göres.

17 åt?.

Till bestridande av de utgifter, sattt av rederirörelsen påkallas,- åligge envar redare atti mån av beltov bidraga i förhållande till sitt attdel i fartyget. Försutntnar redare att vid anfordran erlägga beslutet bidrag och varder detta av huvudredaren eller annan re- dare förskjutet, vare den försum- lige skyldig att å förskjutna be- loppet erlägga ränta efter åtta pro- cent ont året, tills betalning sker,. ävettsottt ersätta kostttaden för den försäkring, som tnå hava tagit till sitt säkerhet. Borgenären njute för sitt fordran panträtt i den försutttliges andel i fartyget och förtttånsrt'itt till be- talning enligt 4 f tredje stycket fört)tånsrättslagen (1970: 979). Han äger dessutom, [ avräknittg å sitt fordran, i den försutttliges stäl— le uppbära dett utdelning, som på dennes andel belöper.

Den här stadgade panträtt och förtttånsrc'itt upphör, därest icke genom stämning betaltting'sökes inom ett år efter det fordringen uppkom.

Senaste lydelse 1970: 983.

fö rskottsgi varen '

Äges skepp, som skall avregist- reras enligt 16 5 första stycket 3, .av flera och kan" skeppet bevaras

sattt svenskt genom att delägare _.gentetttot meddelägare utövar rätt

som avses i 52 eller 55 5, får det ej avföras ur skeppsregistret så lättge sådan rätt katt utövas. Be- varas skeppet sattt svenskt, skall 'det ej avföras ur registret utatt

i stället det förvärv inskrivas sattt föranlett atttttälatt för avregistre- rittg.

Gäller inteckning i skepp eller skeppsbygge, som skall avregistre- ras, får egendottten ej avföras ur registret förrän borgettär, för vars fordran pantbrev på grttttd av in— teckningen utgör säkerhet, med ingivattde av pantbrevet skriftli— gett samtyckt till åtgärden.

Skeppsbygge får dock avregi- streras för att ("iverföras till skepps- registret uta/t samtycke enligt andra stycket. För avregistrering av skepp enligt 16 5 första stycket »! eller av skeppsbygge ettligt 16 5

andra stycket andra puttktett ford-

ras ej heller satntycke av inteck- ningsborgcnär, om borgenären utt- derlåter att söka betalnittg ur egen- domen inom en månad från det register/nyttdig/teten underrättat honom aln avregistrerit-tgsgrunde/t.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

18

Beslutes tty resa eller reparation av fartyget efter slutad resa, äge redare, sattt ej deltagit i beslutet, utatt lösen avstå sin latt i fartyget till övriga redare och därttted bliva befriad från gäldattde av tillskott för beslutets verkställande. Den, satn vill sålunda avstå sitt latt i fartyget, göre därom skriftlig an- tttälatt ltos huvudredarett ittottt tre dagar efter det beslutet fattades eller, om ltatt då icke var tillstädes, efter det ltatt erhöll del av beslu- tet. Dett avträdda lotten skall för- delas tuellatt övriga redare efter förhållandet mellan deras andelar i fartyget.

Är å den avträdda lotten tagen försäkring, gällande för tiden ef- ter dess avträdande, vare övriga redare förbuttdtta att mot försäk- ringetts övertagande, en för alla och alla för en, gälda motsvaran- de andel av premien.

19.

Vinst och förlust, som av re-l derirörelsett uppkommer, skall fördelas å redarne i förhållande till ettvars andel i fartyget.

Finttes enligt avgivett redovis— ttittg överskott, skall detta till re- dartte utdelas i den mån, sådant katt ske utan. hinder för nödiga utgifters bestridande.

20

Ej må rederi brytas därföre att latt i fartyget genom arv, köp eller annorledes övergår till annan man, eller att redare förklaras omyndig eller försättes i konkurs.

Varder fartygslott av ägaren såld till annan ätt ntedredare, vare övriga delägare, en eller flera, så- fratnt icke försäljningen skett å offentlig auktion, berättigade att mot de vid försäljningen betinga-

13

Föreslagen lydelse

Verkan av registrering och itt- skrivning

&

Utan hinder av att registrering eller inskrivning ägt rum får prö- vas huruvida registrerad egendom är av den beskaffenhet sattt förut- sättes för åtgärden.

Fråga huruvida förvärv, som ligger till grund för inskrivning el- ler avregistrering, är ogiltigt eller ej katt göras gällande eller huru- vida åtgärden av annat skäl krän- ker någons rätt får prövas utan hinder av inskrivningen eller av- registreringen.

5

Har skepp eller skeppsbygge överlåtits och har inskrivning sökts för förvärvet, får egendomen efter utgången av den inskrivnings- dag då ansökningen gjordes icke tagas i anspråk för anttatt fordran tttot överlåtaren än sådan som är förettad med panträtt eller reten- tionsrätt i egendanten.

?;

Har skepp eller skeppsbygge för- värvats genom överlåtelse från nå— gon som icke var rätt ägare, skall förvärvet dock gälla, om överlå- tarens åtkatttst var inskriven när egendomen överläts och om för- värvaren sökt inskrivning och där- vid varken insett eller bort inse att överlåtaren ej var rätt ägare. Vad sattt nu sagts har motsvarande till- lämpning i fråga om förvärv ge-

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

de villkor, sedan desattttna, där medredaren det äskar, blivit av säljaren och köparen inför dont- stol med ed fästa, av köparen till sig lösa fartygslotten; åliggande det den eller dem, sotn lösa vilja, att ittottt fjorton dagar efter erhållen kunskap om försäljningen giva det köparen till känna vid lösningsrät- tens förlust. Äro de, sattt lösa vil- ja, flera, äge därtill rätt i förhål- lande till den andel, vardera ifar- tyget äger.

21

Överlåter redare sitt lott i farty— get till annan ntatt, inträder nye ägaren strax i en redares alla råt- tigheter och förpliktelser mot tttedredartte. Vad rederiet, förrätt överlåtelsen skedde, lagligen gjort och beslutit vare jämväl mot nye ägaren gällande; häftar överlåta- ren för oguldet tillskott till rederi- rörelsett, äge tnedredare jätnväl mot ttye ägarett rätt att avräkna sådan fordran å den utdelning, som belöper å den överlåtna lot- ten i fartyget. I förhållande till tredje tttatt svare nye ägaren så- som redare för de förbindelser, re- deriet ingår efter det överlåtelsen skett.

Det åligger överlåtaren att hos huvudredaren eller Itos samtliga tnedredartte göra anmälan om överlåtelsen och tillika styrka, att denna blivit av nye ägaren god- känd; innan sådan antnälan skett, äge överlåtarett icke 'mat medre- darne åberopa den skedda över- låtelsett till sitt fredande från an- svarig/tet. Mot tredje ntatt må överlåtelsen icke åberopas i annat fall, ätt då detttte icke varit i god tro.

14

Föreslagen lydelse

nottt överlåtelse från någott som var rätt ägare ttten på gruttd av förvärvsvillkor saknade rätt att för- foga över egendomen genom över- låtelsett.

Godtrosförvärv inträder dock ej, attt samma inskrivningsdag sattt inskrivning sökes för förvärvet ärende upptages attt inskrivning eller annan införing i registret av omständighet varav bristen i över- låtaretts förfoganderätt beror eller attt anteckning i registret att talan väckts ont hävning eller återgång av förvärv av egendotnen eller attt bättre rätt till denna.

Om förvärv genom exekutiv för- säljnittg finnas särskilda bestäm- melser.

&

Talan attt bättre rätt till skepp eller skeppsbygge katt med laga verkan riktas mot den för vars förvärv inskrivnittg senast beviljats eller sökts, även attt denne före talatts väckande överlåtit egendo— tttett till attnan. Den till vilkett överlåtelse skett har i rättegåttgett samtna ställning som om överlå- telsen skett under rättegången.

Första stycket ltar motsvarande tillämpning, när någatt vill söka betalning ur skepp eller skepps- bygge för fordran satn är förenad med panträtt eller retentionsrätt i egettdotnett. Ottt tvist angående äganderätten är antecknad i re- gistret, katt talatt attt betalning i stället riktas tttot den som inne- har skeppet eller bygget med äganderätlsanspråk.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

Är fartyget ittfört i fartygsre- gistret, skall, efter det anmälan om överlåtelsen skett ltos den myndighet, vilken förer registret, samma myndighet ofördröjligett låta i allmänna tidningarna kungö— ra överlåtelsen. Sedan sådant kun- görattde skett, skall överlåtelsen anses hava kommit till tredje mans kännedont, där ej av omständig- heterna framgår, att ltatt varken ltaft eller bort hava kunskap där- om.

15

Föreslagen lydelse

225

De redare, vilka tillsammans äga mer än ltälftett i fartyget, må besluta, att fartyget skall försäljas och rederiet förty upplösas.

Där någon redare det yrkar, skall rederiet upplösas:

]. attt fartyget till följd av för- ändring i de förhållanden, ] ä'- ontförtttäler, utatt redarens åt- gärd eller samtycke upphört att vara svenskt och på gruttd därav blivit avfört ur fartygsregistret;

2. om ltuvudredare blivit ge- nom domstols beslut skild från befattnittgett, såsom i 14 5 sägs; eller

3. om redarett kan visa, att re- deriet förvaltas på sådant sätt, att ltans rätt därigettont krättkes.

Rättsverkan som sökt eller be— viljad ittskrivning medför ettligt 19 och 20 55,6 består även efter av- registrerittg.

Rättsverkan sant ansökan attt in- skrivning medför enligt 19 och 20 55 förfaller, om ansökttittgen

avslås.

Vad som föreskrives i 19—21 55 samt förut i dettna paragraf om rättsverkan av inskrivningsansökan har motsvarande tillämpning i frå- ga attt anmälan för avregistrering med attledning av förvärv.

23 514

Vid upplösning av rederi skall fartygets försäljning ske på of- fetttlig auktion. Kunna redartta ej enas attt arten där auktionen skall äga rum eller om villkoren för försäljningen, avgöres tvisten av tre skiljemän enligt bestämmelser— na i lagett attt skiljetttätt.

Införing i skepps- eller skepps- byggnadsregistret skall, efter ut- gången av den inskrivningsdag då ärendet om införingen upptogs, anses känd för var och en vars rätt till skepp eller skeppsbygge beror av god tro rörande omstän- dighet som införittgett avser.

24 515

Redare, sattt har större del i fartyget ätt hälften, äger övertaga fartygets förattde, om han är be- ltörig därtill. Kan överenskottttnel-

Har äganderätt till fartyg, som är registrerat t' främmande stat, eller till fartyg under byggnad i frättttttande stat inskrivits i regis-

14 Senaste lydelse 1967: 48 (jfr 1967: 288). " Senaste lydelse 1967: 48 (jfr 1967: 288).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse se ej träffas attt löttevillkoren, fast- ställas dessa av tre skiljentän en- ligt bestätnmelsertta i lagen attt skiljetnätt.

Om den sattt ltar större del i fartyget än hälften är befälhavare, skall rätten på annan delägares ta- lan skilja honom från befattningen, atn giltiga skäl föreligga.

16

F öreslagen lydelse

ter i den staten i ettlighet nted dess lag, skall rättett gälla i Sverige med den verkan som inskrivningett medför enligt lagett i den främ- mande staten.

Registrerings- och inskrivnings- förfarandet

2 5 516 Registerärenden äro ärenden om ]. registrering eller avregistre- ring av skepp eller skeppsbygge; 2. inskrivning av förvärv av skepp eller skeppsbygge; '

3. inteckning i skepp eller skeppsbygge;

4. inskrivning av förbehåll om skeppsnamn; '

5. attttan ittföring i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret, sattt sker på grund av föreskrift i lag eller annan författning.

Registerärende upptages på in- skrivningsdag. Sådan ltålles till klockatt tolv varje måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag, som ej utgör helgdag. Lika med helg- dag anses midsommarafton och julafton. Anmälan eller ansökan, som ittkontttter efter angivna klockslag, anses gjord påföljattde inskrivningsdag.

Om behandlingen av register- ärende gälla bestätttmelsertta om tvistemål i tillämpliga delar i den tnått ej attttat följer av denna lag. Konungen ttteddelar närmare före— skrifter otn registrerings- och itt- skrivnittgsfötfarandet.

26517. Hos registertttyn(ligheten föres dagbok över registerärettden. Handlingar i sådana ärenden sam- tttanföras i akter. Har sökanden eller annan läm—

1' Förutvarande 25 & upphävd genom 1922: 271. " Förutvarande 26 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

Prop. 1973: 42 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nat uppgift eller avgivit förklaring av betydelse för ärendets prövning eller har särskild utredning verk- ställts i ärendet, skall antecktting däront göras i dagboken eller ak- ten. I dagbakett eller akten skola även upptagas kallelser, föreläg- gattden och andra beslut, sattt ej skola ittföras i registret.

Vite, sattt registermyndigheten förelägger med stöd av dettna lag, får bestättttttas till ltögre belopp än sattt annars gäller. Vite utdötnes av myndigheten.

27 ågts

Beslut, sattt innebär att anmä— lan eller ansökan i registerärettde bifalles, avslås eller förklaras för- fallen eller att ärendet uppskjutes, skall införas i registret. Innebär beslutet att anmälan eller ansökan ej bifalles, skala skälett för be- slutet attteckttas i dagboken eller akten.

Beslut, sattt skall införas i re- gistret, ttteddelas genom sådan itt- förittg och skall anses lta det inne- ltåll sattt framgår av registret.

28 51.1)

Har beslut i registerärettde gått elliot sökanden eller Gillian SOI” ltörts i ärendet, skall detttte gettast underrättas attt beslutet. Ottt be- slut, varigenattt förvärv inskrivits, skall den sattt dess örittttan senast var inskriven sattt ägare alltid utt- derrättas.

I utta'errt'ittelse ett/igt första styc- ket skola angivas de skäl för be— slutet sottt attteckttats i dagbokett eller akten. och vad den sattt vill fullfölja talatt tttot beslutet har att iakttaga.

29 5990 Talan tttot beslut i registerären- , de jöres i hovrätten. Besvärsittla- ” Förutvarande 27 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). 1" Förutvurande 28 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). 3" Förutvarande 29 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). 2 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 42

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

18

Föreslagen lydelse

gatt skall ittgivas till registertttyn- dighetett.

Besvärstiden är i fråga om slut— ligt beslut fyra veckor från den inskrivningsdag till vilken beslutet är att hänföra.

Besvär över beslut, sattt införts i registret, skola antecknas där. När slutligt beslut ttted anledning av besvären vuttnit laga kraft, skall anteckning göras om beslutets itttteltåll.

30 521

Anmälan eller ansökan i regis- terärende skall göras skriftligett, om icke fångesltandling eller attttatt tjättlig ltattdlittg företes.

F ullgöres ej ittottt föreskrivett tid skyldighet att atttnäla skepp för registrering eller att anmäla skepp eller skeppsbygge för avregistre- rittg eller att söka inskrivning av förvärv av sådan egendom, skall registerntyndighetett förelägga den försumlige att fullgöra skyldighe- ten. I föreläggande får vite utsät- tas. Föreligger i fråga attt registre— rat skepp eller skeppsbygge sådattt förhållande att avregistrering skall ske enligt 16 5, får register- tttyndiglteten självtttant vidtaga åt- gärder för avregistrering.

Är bifall till ansökatt attt itt- skrivttittg av förvärv beroende av att föregående ägare gör registre- ringsantttälan eller inskrivningsan- sökan, får förviirvarett fullgöra det på den föregående ägarens vägnar. Denne är skyldig att tillhandahålla de för ättdatttålet behövliga hand- lingar sattt ltatt innehar.

31 22

Finnes anmälan eller attsökatt i registerärettde ej omedelbart böra avslås enligt dentta lag, får ärendet uppskjutas till viss senare inskriv- ttittgsdag, attt det är nödvändigt för utredningen.

Uppskjutes ärendet, får sökan-

” Förutvarande 30 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). ” Förutvarande 31 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

19

Föreslagen lydelse

den föreläggas att förebringa den utredning sattt fordras eller att itt- fittna sig personligen eller genom ombud has registertttyndiglteten. Även annan ätt sökanden får hö— ras och kan föreläggas sådatt in— ställelse. I föreläggande får vite utsättas. Efterkanttner sökanden ej föreläggande, katt hans anmä- lan eller ansökan förklaras förfal- lett. Erinratt attt detta skall inta- gas i föreläggattdet.

Registerärende får vidare upp— skjutas till settare inskriwtingsdag, attt ärendet med ltättsytt till be- skaffenltet eller omfattning ej lämpligen katt företagas till ome- delbar prövning. Ärende sam upp- skjutits på sådan grund skall upp— tagas till prövning senast andra ittskrivningsdagen efter den in— skrivttingsdag då ansökningen gjordes.

32 523 Förekommer anledning atttaga, att förvärv satn åberopas i regis— terärettde är ogiltigt eller på annan gruttd icke katt göras gällande eller att åtgärd som atttttälatt eller att- sökan avser eljest skulle kränka ttågotts rätt, skall den vars rätt be- röres givas tillfälle att yttra sig. Detsamma gäller, om oviss/tet rå- der i fråga attt förvärvsvillkor.

G rundas förvärv, sattt åberopas i registerärettde, på testamente, dotn eller förrättttittg, sattt ännu icke vunnit laga kraft eller pågår rät- tegåttg om hävning eller återgång av förvärv av den egendont ären- det attgår eller attt bättre rätt till denna, skall ärettdet ttppskjtttas till dess saken slutligt avgjorts.

Är i annat fall sökandens rätt tvistig, kan han föreläggas att itt- om viss tid väcka talatt vid dont- stol. Efterkommes icke föreläg- gandet, katt hatts anmälan eller ansökan förklaras förfallen. Er- inratt om detta skall intagas i före- Iäggandet.

Förutvarande 32 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

20

Föreslagen lydelse

33 524

Antttälan av skepp eller skepps- bygge för registrering eller ansö— kan attt inskrivning av förvärv av sådan egettdattt skall avslås, ottt

]. bestämmelsen i 30 5 första stycket ej iakttagits;

2. egendomen ej katt registreras ettligt ]] 5;

3. sökanden ej styrker sitt för- värv;

4. vad attgår registrerat skepp eller skeppsbygge, fåttgestnattttetts rätt ej är inskriven och sökattdetts förvärv icke grundas på exekutiv försäljning;

5. åberopad överlåtelse står i strid med en tttot överlåtaren på gruttd av förvärvsvillkar gällande inskränkning i lta/ts rätt att för- foga över egendonten och över- låtaretts åtkomst icke var inskriven ttär överlåtelsen ägde rum eller, om så var fallet, villkoret är infört i registret eller ittföres däri samma inskrivningsdag sattt ansökningen göres;-

6. egendomen av överlåtaren ti- digare överlåtits till annan och överlåtarens åtkatttst ej var inskri— vett ttär sökandens förvärv ägde rum eller, om så var fallet, inskriv— ning samma ittskrivttittgsdag sökes för det tidigare förvärvet;

7. före utgången av den inskriv- ningsdag då ansökningen göres egendomen blivit föremål för kvar— stad eller skittgringsförbud till sii— kerhet för anspråk tttat överlå— tarett eller detttte försatts i kott— kurs;

8. egendomen sålts exekutivt till attttatt ätt sökattdett; eller

9. det är uppenbart att förvärvet av annan gruttd är ogiltigt eller icke katt göras gällande.

34525. Ansökan enligt 14 5 att inskriv— ning av villkorlig äganderätt skall avföras ur registret skall avslås, om

" Förutvarande 33 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). =5 Förutvarande 34 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288);

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

21

Föreslagen lydelse bestämtnelsett i 30 5 första stycket ej iakttagits eller det ej visas att förvärvaren förlorat sin rätt.

Anmälan av skepp eller skepps- bygge för avregistrering eller att- sökatt att skeppsnamn skall inskri- vas i eller avföras ur skeppsregist— ret skall avslås, attt bestätntttelsen i 30 5 första stycket ej iakttagits eller förutsättttingarna för den be- gärda åtgärden enligt tillätttpliga bestätntttelser i 15—17 55 icke föreligga.

35 . 520

Har utländskt skepp blivit svenskt, får det införas i skepps- registret endast attt det visas att skeppet ej är ittfört i tttatsvarattde register i sitt förutvarattde hem- land eller att det katnttter att av— föras ur sådant register den dag det registreras här i landet eller eljest ttted verkan från den dagett.

Var skeppet nybyggt tttantlattds, skall dessutatn visas att rätt till skeppet ej är inskriven i skepps- byggnadsregister i den främmande staten eller att sådatt rätt kont- ttter att avföras den dag skeppet registreras här i landet eller eljest ttted verkan från den dagen. Vad som nu sagts har motsvarande till— lämpning i fråga om införittg i det svenska skeppsbyggnadsregist- ret av skepp under byggnad, som förvärvats från utlandet.

36 527

Ont skepp eller skeppsbygge skall avregistreras för att registre- ras utomlands, skall på sökattdetts begäran beslutas att egendomen skall avföras ar registret den dag den ittföres i det utländska regist- ret. Avregistreringen får verkan från dagen för den ttya registre- ringen.

=S Förutvarande 35 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). 27 Förutvarandc 36 å upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

lx) lx)

Föreslagen lydelse 37 528

Fittttes vid inskrivning av för- värv av skepp eller skeppsbygge eller rätt därtill att förvärvet be- ror av villkor, sattt innefattar äganderättsförbehåll eller är att jämställa därttted, skall även vill- koret ittskrivas.

Finnes vid inskrivningen eller därefter att förvärvet är förettat med annat villkor, sattt inskränker förvärvarens rätt att överlåta egendomen eller att söka inteck- ning eller upplåta panträtt däri, eller att hans behörighet i sådant avseende är ittskrättkt genom att- ttatts rätt att nyttja egendomen på grund av testamente, skall detta antecknas i registret.

. 38 329

I skepps— eller skeppsbyggttads- registret skall attteckttas, när

1. talan väckts om hävning eller återgång av förvärv av registrerat skepp eller skeppsbygge eller attt bättre rätt till sådan egendatn el- ler eljest i fråga, sattt angår itt- skrivning;

2. mål sattt avses ttttder ] av- gjorts genom dottt eller slutligt be— slut som vunnit laga kraft;

3. ägare av registrerat skepp el- ler .s'keppsbygge försatts i katt- kurs;

4. registrerat skepp eller skepps— bygge eller .inskriven rätt till så- datt egettdant blivit företttål för kvarstad, skingringsförbud eller ut- ntättting eller sålts exektttivt;

5. beslttt som avses ttttder 3 eller 4 attt konkurs, kvarstad, skingringsförbud eller utmätttittg upphävts eller återgått eller fråga om exekutiv försäljttittg av re- gistrerat skepp eller skeppsbygge eller ittskrivett rätt till sådatt egen- dant eljest förfallit;

6. skepp eller skeppsbygge skall avregistreras enligt någatt i 16 39 lattgiven grund men hinder tttat

avregistrerittgen ntöter enligt 17 5;

Förutvarande 37 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). ” Förutvarande 38 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7. ettligt 36 39 beslut ttteddelats 'att skepp eller skeppsbygge skall

avföras ur registret den dag regi- strering äger runt utomlands.

Är eljest i lag eller annan för- fattning föreskrivet att visst för- hållande skall attteckttas i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret, skall det gälla.

Anteckning i skepp.slty_t,>gttads-

. registret skall överföras till skepps-

registret, am bygget överföres dit såsom skepp. Registeratttecktting skall avföras, om den uppenbarli- gen ej längre katt vara av bety- delse.

39 530

Ont ittföring i skepps- eller skeppsbyggttadsregistret finnes itt- nehålla uppenbar oriktighet till följd av skrivfel eller attttat dy- likt förbiseende, skall införingen rättas. Vad sattt nu sagts ltar mot- svarattde tillätttpttittg på uppenbar oriktig/tet i registret till följd av tekniskt fel. Katt rättelse bli till förfång för ägare eller för inneha- vare av pantbrev på grund av itt-

. teckning, skall det inbördes före—

trädet mellan berörda förvärv be- stättttttas efter vad sattt finnes skä- ligt. Tillfälle att yttra sig skall lättt- ttas part som beröres, om han är känd, satttt myndighet sattt avses i 351 5.

Beslut om rättelse meddelas ge- nom införing i registret. Skälen för beslutet anteckttas i dagboken eller akten. Beslutet skall sttarast möj— ligt aitmärkas på bevis eller hand- ling, som utfärdats i enlighet med den tidigare införingen. Det ålig- ger den som innehar sådan hand-

ling att på anmodan tillhandahålla

denna. I föreläggande att fullgöra sådan skyldighet får vite tttsättas.

Talan tttot beslut enligt denna paragraf får föras även av tttytt- dighet sottt avses i 351 53' .

"” Förutvarande 39 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

TREDJE KAPITLET Om partrederi31

40 532

Partrederi föreligger, om flera överenskommit att under delad att- svarigltet getttensatttt driva sjöfart ttted eget fartyg. Anmälan om partrederiavtal kan göras ltos re- gistermyndigheten, som ltar att ofördröjligett kuttgöra antttälning- ett. Närmare föreskrifter om att- mälnings- och kungörelseförfa- randet ttteddelas av Konungen.

För de. förpliktelser som upp- kontttta för partrederiet sedan re- deriavtalet anmälts till register- myndigltetett svarar varje redare endast i förltållattde till sitt andel i fartyget i den mån han ej åtagit sig större attsvarighet. För dess- förittttatt uppkontna rederiförplik- telser svara redarna solidariskt.

] fråga om redarnas inbördes rättigheter och skyldigheter tillättt- pas bestättttttelserna i 41—57 $$$ i den mån annat ej avtalats.

41 533 För partrederi kan väljas en ltu- vudredare. Till huvudredare får utses här i landet bosatt svensk, dansk, finsk eller norsk medborga- re eller svensk juridisk person.

42 534

Huvudredaren är beltörig att på samtliga redares vägnar företaga de rättshandlingar rederirörelsen vanligen tttedför, att väcka och ut— föra talan i sak som rör rederiet satttt att i övrigt företräda redar- na inför domstol eller annan myn- dighet i sådatt sak. Utan särskilt bemyndigande får huvudredaren ej överlåta fartyget eller upplåta panträtt däri eller bortfrakta far- tyget för längre tid än ett år.

"1 Förutvarande rubrik till 3 kap. upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). == Förutvarande 40 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). 3” Förutvarande 41 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). " Förutvarandc 42 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

25

Föreslagen lydelse

Är huvudredare ej vald, katt vil- ken satn helst av redarna sökas att svara även för de övriga i sak sattt rör rederiet.

43 535 Huvudredarett skall på lämpligt sätt ltålla redarna underrättade om rederiets verksamhet. Han skall rådföra sig ttted dent i alla viktiga angelägenheter.

44 536

Beslut i partrederiets angelägen- heter fattäs vid allmänt samman- träde, till vilket var och ett av re- dartta kallats minst en vecka i för- väg genom rekommenderat brev eller telegrant eller telextttedde- lande under sitt settast kättda adress. Kallelsen skall innehålla upplysning attt vad sattt skall be- ltattdlas på sammanträdet.

Allmänt sammanträde fordras icke .för beslut, sattt sattttliga re- dare biträda eller som är så bråds- kande att det ej katt anstå till dess sådant sammanträde kan hållas.

45 537

På redares begäran skall prota- koll föras över vad sattt förekom- mer av vikt vid allmänt samman- träde. Redare, sattt uteblivit från allmänt satttmattträde eller eljest ej deltagit i beslut, skall underrättas attt vad sattt beslutats.

46 538 Vid omröstning räkttas varje re- dares röstetal efter hans attdel i fartyget. Ont annat icke följer av tredje stycket, gäller som beslut den mening sattt fått det högsta röstetalet. Vid lika röstetal gäller den mening ltuvudredaren biträder. Val av huvudredare skall dock av- göras genom lottning, om flera fått lika röstetal.

”5 Förutvarandc 43 & upphävd gcnom 1967: 48 (jfr 1967: 288). " Förutvarandc 44 & upphävd genom 1922: 271. " Förutvarande 45 & upphävd genom 1922: 271. '” Förutvarande 46 & upphävd genom.]922: 271.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse Föreslagett lydelse

Beslut vid allmänt satttmanträ- de är bindande för redare, sotn uteblivit från sammanträdet.

Beslut, sattt fattats i attttatt ord— ning ätt vid allmänt sammanträde eller sattt innebär att rederiet skall upplösas, gäller endast attt det bi— trädes av redare, sattt tillsammans äga ttter ätt hälften i fartyget. Be- slut, sattt strider tttat rederiavtalet eller eljest mot rederiets ändamål och ej avser rederiets upplösning, gäller ettdast attt samtliga redare äro ense..

47 5

Huvudredarett katt ttär som helst skiljas från sitt uppdrag gettattt be- slut enligt 44 och 46 395. Huvudre- dare, som själv äger minst hälften i fartyget, katt på medredares ta- lan av domstol skiljas från uppdra- get, ont giltig attlednittg föreligger.

48 5:59 Huvudredaren svarar för att re- deriets bokföring fullgöres enligt lag och annan författning. Han skall redovisa inför redarna för sin förvaltning av rederiets ange- lägenheter. Redovisning skall avse kalenderår och avgivas ittattt två månader efter årets utgång.

Redovisning skall avgivas skrift- ligett till varje redare. För gransk- ning av redovisning ltar redare rätt att taga del av rederiets rä- kettskapshandlittgar.

Vill redare klandra redovisning, skall ltatt väcka talan vid domstol inattt sex månader från det ltatt fick del av den. Redare, sattt för- suttttnar det, har förlorat sitt rätt till klander, attt icke huvudredaren förfarit svikligt.

49 540 Till utgifterna för rederiets verk- samhet skall varje redare bidraga i förhållande till sitt andel i farty-

39 Fdrutvatande 48 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). 4" Förutvarandc 49 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse F öreslagett lydelse

get. Underlåter redare att på att- fordran betala sitt bidrag till be- slutad utgift och lägger huvud- redaren eller annan redare ut be- loppet, skall den försutnlige be- tala årlig rättta på det förskotte- rade beloppet efter det av riksban- ken tillämpade diskatttat ökat med fyra procent, dock lägst sex pro- cent.

50 541

Vinst och förlust av rederiets verksamhet fördelas mellan redar- tta i förhållande till deras andelar. Överskott, sattt icke behöves för rederiets utgifter, skall utdelas.

Den sattt enligt 49 5 förskatterat bidrag för attnatt ltar rätt att i av- räkning på sin fordran lyfta utdel- ning, sottt belöper på dennes att— de./.

51 542

Övergår andel i fartyget till att- nan, skall förvärvarett eller hans fångesman ofördröjligen underrät- ta huvudredaren och övriga redare härom.

Har redare blivit medborgare i frätttmande stat, skall ltatt oför- dröjligett uttderrätta huvudredaren och övriga redare härom.

53 543 Redare ltar rätt att läsa till sig andel i fartyget, sattt på annat sätt än genom förvärv vid exekutiv försäljttittg eller offentlig auktiott övergått till anttatt ätt met/redare. Lösttingsrätt gäller dock icke tttot lttedredares make, avkomling eller avkotttliugs make. Redare sattt vill utöva lösningsrätt skall meddela förvärvaren det ittottt en tttåttad från det ltan underrättats attt för- värvet. Försunttttas det, är lös— ningsrätten förfallen. Göra flera redare lösningsrätt

'” Förutvarande 50 & upphävd genom 1936: 276 (jfr 1938: 469). Förutvurande 51 & upphävd genom 1936: 276 (jfr 19381469). " Förutvarandc 52 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

28

Föreslagen lydelse

gällande, skall den utövas i för- ltållattde till deras andelar.

Lösen skall givas för den över- gångna andelens fulla värde. Tvist attt löseskillingetts storlek avgöres enligt lagett (1929: 145) attt skilje- tttän.

53 59-14

Redare, vars andel i fartyget övergått till annan, blir icke fri från ansvarighet gentemot övriga redare för de förpliktelser ltatt lta- de vid övergången. Ej heller blir ltan fri från ansvarighet tttat dent för därefter uppkommande rederi- förpliktelser förrätt huvudredarett eller samtliga redare uttderrättats attt förvärvet.

Andelens förvärvare ittträder i förhållande till övriga redare ge- nast i ett redares alla rättigheter och skyldigheter. Han är på sattt- ma sätt sattt sitt fångesmatt butt- dett av de beslut och åtgärder sattt träffats före övergången. De öv- riga redarna kuttna från hans ut- delning avräktta sådan fordran på bidrag till rederiets verksamhet som gäller mot fångestttannett.

Den nye redaren svarar i för- hållande till tredje tttatt endast för de rederiförpliktelser sotn upp- kamttta efter andelsövergången. Innan inskrivning sökts för förvär- vet eller anmälan eljest gjorts om detta svarar även hatts fångestttatt för dylika rederiförpliktelser i för- hållande till tredje tttatt, sattt var- ken känt till eller bort känna till andelsövergången. Bestämmelserna i 40 5 första stycket attdra aclt tredje puttktertta ha tttotsvarattde tillämpning.

54 545 Ont ej attttat följer av 55 5, skall rederiet upplösas sex tttåttader ef- ter det redare hos tttedredarna be- gärt det.

" Förutvarande 53 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288"). '5 Förutvarande 54 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

På begäratt av redare skall rede- riet otttedelbart upplösas, attt

]. fartyget utan redarens åtgärd eller samtycke upphört att vara svenskt och lösttingsrätt icke katt utövas enligt 52 5;

2. huvudredaren skilts från sitt uppdrag genom domstols förort]— nande;

3. tttedredare är ur stånd att fullgöra sitta förpliktelser såsom redare; eller

4. rederiet förvaltas på sådant sätt att redarens rätt krättkes.

55 ?”

Redare har rätt att lösa ut med- redare, som enligt 54 3 första styc— ket begärt att rederiet skall upp- lösas eller till vilken upplösnings- grund enligt 54 5 andra stycket hänför sig. Den som vill utöva ut- lösningsrätt skall meddela medre- daren det ittottt en månad från det han fick del av denttes begäran attt upplösning enligt 54 5 första stycket eller kännedom attt att upplösttingsgruttd enligt samma paragraf andra stycket inträtt. För- suttttnas det, är utlösningsrätten förfallen.

Bestämmelserna i 52 5 andra och tredje styckena lta motsvaran- de tillätttpttittg.

55 547

Vid upplösning av partrederi skall fartyget säljas.

Enas ej redartta attt försäljnings- orten, bestämtttes den av god man, sattt utses enligt lagen (1904: 48 s. 1 ) om satnäganderi'itt. Enas de ej attt sättet för försäljningen, skall denna ske på offentlig auktiatt. Därvid ltar lagen om satttägande- rätt tillätttptting, om försäljningen skall äga rum i Sverige.

När lagett om sattu'iganderätt tillätnpas enligt andra stycket, skall tingsrätten i fartygets hem- ort vara laga datttstol.

” Förutvatunde 55 & upphävd genom 1936: 276 (jfr 1938: 469)." " Förutvarande 56 & upphävd genom 1936: 276 (jfr 1938: 469). Förutvarande 57 & upphävd genom 1936: 276 (jfr 1938: 469").

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

30

Föreslagen lydelse 57 543

Den sattt ltar större andel i far— tyget än hälften ltar rätt att inträ- da sattt fartygets befälhavare, attt han är behörig därtill. Tvist attt löttevillkarett skall avgöras ettligt lagen (1929: 145) om skiljentän.

Om den sattt har större del i far- tyget ätt hälften är befälhavare, skall rätten på attttan delägares talan skilja honom från befatt- ningen, attt giltig anledning före— ligger.

FJÄRDE KAPITLET Om fartygs befälhavare 69 549

Ottt fartyg, sattt ettligt vad skeppshandlingarna utvisa är in- tecknat för fordratt, på utlättdsk art tages i mät eller beliigges nted kvarstad för fordratt, skall befäl— havaren ofördröjligen underrätta kända intecknittgshavare attt ut- tttätttittgett eller kvat'sladen.

Bevis attt inteckningsåtgärd bör fogas vid skeppshattdlittgarna. När— tttare bestämmelser härattt med- delas av Konungen.

Ottt fartyg av utländsk myndig- het belägges med kvarstad eller ut- tttätes, skall befälhavaren ofördröj- ligen underrätta närmaste svenske konsul i den främmande staten och, t' fråga om skepp, register- tttyttdigltetett. Såvitt möjligt skall diirjätttte till registertttyttdighetett snarast översändas den utländska tttyttdigltetetts bevis attt åtgärden.

Första stycket har motsvarande tillämpning, ttär kvarstaden eller ttttttätningen ltäves.

FEMTE KAPITLET Om befraktning

113 550 Bortfraktaren vare ej pliktig att utlämna godset, innan lastcmottagu- ren guldit de i 112 & omförmälda fordringar ävensom ersättning för överliggetid och annat uppehåll vid lossningen, så ock haveribidrag samt annan fordran, för vilken godset må häfta, eller ock i allmänt förvar eller hos enskild man, som av bortfraktaren godkännes, nedsatt ford— ringsbeloppet att av bortfraktaren lyftas efter godsets avlämnande. För ännu icke fastställda havcribidrag må gods ej kvarhållas, om lastemottagaren för dem ställer säkerhet.

Tages inlastat gods i mät, må Tages inlastat gods i mät, må det ej lossas under andra villkor än befraktaren ägt utbekomma det- samma; varder godset utmätnings- vis sålt, gälle vad i 277 5 stadgas.

det ej lossas under andra villkor än befruktaren ägt utbekomma det- samma.

" Senaste lydelse 1967: 48 (jfr 1967: 288). 5" Senaste lydelse 1936: 276 (jfr 1938: 469).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

31. Föreslagen lydelse

TIONDE KAPITLET Om redares ansvarighet

233 551

Redaren är ansvarig för skada sattt befälhavaren, med/ent av be- sättningen eller lots orsakar ge- ttont fel eller försutntttelse i tjäns- ten. Redaren är också ansvarig, attt skada vållas av annan, när detttte på redarens eller befälhavarens ttppdrag tttför arbete i fartygets tjänst.

Vad redaren sålttttda utgivit har han rätt att söka åter av den som vållat skadan.

Bestämmelser om inskränkning av redares ansvarighet finnas, utont i detta kapitel, i 122 och 171—173 95 satnt i lagett (1936: 277) i attledtting av Sveriges till- träde till 1924 års internationella kattventiott rörande konossement.

235 552

Är attsvariglteten begrättsad, svarar redaren intill ett belopp be- räkttat efter ettusen francs för ton av fartygets dräktighet, dock minst etthuttdrafemtiotusen frattcs. ln— träffar skada å person, höjes att- svarigltetsgränsen i vad avser så- dan skada ttted tvåtttsettetthundra francs för ton, dock ttted minst sexhundratrettiotusen francs.

Ansvarighetsgrättsen gäller be- träffande fordringar, vilka upp- kattttttit på grttttd av en och sattt- ttta händelse.

Med dräktighet avses nettodräk- tiglteten, för maskindrivet fartyg ökad ttted det maskinrum sattt vid bestättttttattdet av nettodräktighe- tett dragits från bruttadräktigheten. Vad som förstås ttted franc be- stämmes i 348 5.

” Förutvarande- 233 & upphävd genom 1927: 78. ” Förutvarande 235 & upphävd genom 1927 : 78.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

32

Föreslagen lydelse

236 553

Fordringar på grttnd av skada & person skala i första hattd tillgodo- ses nted det ansvarighetsbelapp som avses i 235 5 första stycket andra punkten. Förslår ej detta, skall återstoden av fordringarna tillsattttttatts ttted övriga fordringar tillgodoses ur det belopp sattt av— ses i satttttta stycke första punkten.

Fördelningen av ansvarig/tets— belopp skall ske i förhållande till fordringarnas storlek.

Har redaren betalat fordratt som avses i denna paragraf, skall ltatt attses träda i fordringsägaretts ställe ttted sattt/tta rätt sattt dentte och fordringsbeloppet tttedtagas vid fördelningen av ansvarighets- beloppet, såvitt fo'rdrittgen kunnat här i riket göras gällande tttot re- daren. Visar redaren att ltatt, oak- tat krav ätttttt ej skett, fratttdeles har att betala fordran sattt avses i denna paragraf, skall jätttväl den fordrittgett medtagas vid fördel- ttittgett.

237 554

Kvarstad eller annan handräck- ning för fordratt, beträffande vil- kett ansvarig/teten är begränsad, skall vägras och beviljad sådatt åt- gärd skall hävas, ottt redaren inom riket Itos rätten eller överexekutor ställer säkerhet för fulla ansvarig- hetsltelappet eniigt 235 &" jämte ett av myndigheten bestätttt tillägg för ränta och kostttader i saken. Sä- kerhetett må åberopas gentemot alla borgenärer, för vilkas ford— rittgar giiller begränsning till sattt- ttta attsvarighetsbelopp, och skall attses vara ställd till förmån för alla sådana borgenärer.

Har redarett ställt säker/tet för ett mindre belopp ätt i första styc- ket avses aclt ställer ltatt därefter ltas satttttta myndighet säkerhet för

*" Förutvarande 236 & upphävd genom 1927: 78. *" Förutvarande 237 & upphävd genom 1927: 78.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

33

Föreslagen lydelse

återstoden, skall ock vad i första stycket stadgas äga tillätttpnittg.

Ont redaren ställt full säkerhet efter vad i första eller andra styc- ket sägs, skall på hans yrkande ti- digare ställd säkerhet för fordran satn avses med den fttlla säkerhe- ten frigivas.

Vad i dettna paragraf är stadgat skall äga tttotsvarande tillätttpning, om säkerheten ställts hos veder- börlig myndighet i Danmark, Fitt- land eller Norge.

238 5555

Kvarstad eller annatt handräck- ttittg för fordratt, beträffande vil- ken attsvarigheten är begränsad, skall vägras och beviljad sådan åt- gärd hävas, om redaren visar att ltan, innan åtgärden genomförts, utatn riket ställt betryggande och för borgenären tillgänglig säkerhet för fttlla ansvarighetsbeloppet en- ligt 235 _6 i ttågan av följande hant- nar:

1. den hamn där den händelse itttriiffat varå fordringett grundas eller, attt händelsen ej ägt rtttn i hamn, den första hattttt som far— tyget anlöpt efter händelsen;

2. landsättttittgsltatttnett, ant fordringett avser skada å person;

3. lossningshattttten, attt ford- rittgett avser skada å last.

Har i fall som avses i första stycket säkerhetett ställts i attnatt ort ätt där angives, prövar rätten eller överexektttor med hänsyn till omständigheterna, huruvida hand- räckttingsåtgärd, sattt tttt sagts, skall vägras eller hävas.

Vad i första och andra stycke- na är stadgat gäller även om den utont riket ställda säkerheten icke motsvarar det fttlla attsvarighets— beloppet ettligt 235 5 men redaren ittant riket ltos rätten eller över- exekutor ställer betryggande sä- ker/tet för återstoden jämte ett av

" Förutvarande 238 & upphävd genom 1927: 78. 3 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 42

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

34

Föreslagen lydelse

rätten eller överexekutar bestätnt tillägg för ränta och kostnader i saken.

Vad i denna paragraf är stadgat ottt hävattde av handräckningsåt- gärd skall äga motsvarande till- lätttpnittg i fråga attt frigivattde av säkerhet, sattt stiillts ittattt riket till befrielse från handräckttings- åtgärd.

239 550

Tvist attt beräkttittg av belopp, vartill redares ansvarighet är be- gränsad ettligt 235 5, eller om för- delningen av ansvarighetsbelopp tttellatt borgenärer må hänskjutas till utredning och avgörande ge- nom dispasclt.

I fråga attt dispasclt enligt förs— ta stycket gälla i tillämpliga delar ltestätttmelserna i 7 kap. attt gene- raldispasch. Bestätnntelse sattt av- ser haveridelägare gäller därvid i stället sakägare.

Kostnaden för dispaschett ersät- tes av redaren, om icke borgenär utatt skälig orsak hättskjutit saken till dispasclt eller eljest särskilda skäl förattleda annat.

241 5557

Vad i detta kapitel är stadgat attt begrättsttittg av redares ansva— righet äger tillätttpnittg jämväl i fråga attt ansvarighet sont åvilar fartygets ägare, sattt ej är redare, eller den sattt i egenskap av be- fraktare eller eljest ltattdhar far— tygets drift i redarens ställe.

Detsamma gäller ansvarighet vilken åvilar befälhavare eller tttedlettt av besättnittgett eller lats eller någon, som är i tjänst ltos redaren, ägaren eller den sattt i egenskap av befraktare eller eljest ltattdltar fartygets drift i redaretts ställe, såfrantt attsvarighetett upp- kommit i tjänste'nÅ'Sådan ansvarig— het må begränsas, oaktat den upp-

" Förutvarande 239 & upphävd genom 1927: 78. " Förutvarande 241 & upphävd genom 1927: 78.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

35

Föreslagen lydelse

katntttit på grund av fel eller för- suttttttelse.

Det sammanlagda belopp, till vilket redare oc/t övriga i denna paragraf otttförtnälda personer äga begränsa sin ansvarighet för ford- ringar, sattt uppkomtttit på gruttd av en och satttnta ltättdelse, skall ej överstiga det fulla ansvarig/tets- beloppet ettligt 235 5.

242 553

Vad i detta kapitel är stadgat äger tillätnpning, när begränstting av attsvarighet åberopas inför svensk myndighet.

Beträffande ansvarighet satn av- ses i 234 55' ] mottt. andra stycket första punkten skall dock frågan, lturuvida och till vilket belopp att- svarigheten är begränsad, avgöras efter den lag satn gäller för tjäns- teavtalet, attt tjättsteavtalet regle— ras av lagen i annan stat, sattt är ansluten till 1957 års internatio- ttella kattventibn angående be- grättsttingett av ansvarig/teten för ägare av fartyg sattt ant-'ändas till fart i öppen sjö.

ELFTE KAPITLET Om sjöpanträtt och skeppshypotek

I S jöpattträtt

Sjöpatttrt'itt i fartyg 244 559

Sjöpanträtt i fartyg gäller till säkerhet för sådan, till fartyget hättförlig fordratt mot redaren sattt avser

] . lön och attttatt gottgörelse till befälhavaren eller attttatt attt- bardanställd på grund av dett- nes anställning på fartyget;

2. hamn-, kanal- och annan vat- tenvägsavgift satttt latsavgift;

3. ersättning med anledning av persattskada, sattt uppkommit i o-

" Förutvarande 242 & upphävd genom 1927: 78. ” Förutvarande 244 & upphävd genom 1927: 78.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

36

Föreslagen lydelse

medelbart samband med fartygets drift;

4. ersättning med anlednittg av sakskada, som uppkommit i ante- delbart satttband med fartygets drift, förutsatt att fordrittgen icke kan grundas på avtal;

5. bärgarlött, ersättning för av- lägsttattde av vrak och bidrag till getttensatnt ltaveri.

Första stycket 3 och 4 gäller ej i fråga om fordran på ersättning för atan'tskada.

Sjöpanträtt gäller även om ford- rittgett riktar sig mot fartygets äga— re, sattt ej är redare, eller tttat den sattt i egenskap av ltefraktare eller eljest ltattdltar fartygets drift i re-

. darens ställe.

245 560 Ont förtttåttsrätt, som följer med sjöpattträtt, finnas bestättttnelser i förmåttsrättslagen (] 970: 979). Fordringar sotn upptagits i 244 5 första stycket under skilda nummer lta ittbördes företräde till betalning efter nuntnterardningen. Dock har fordran uttder 5 företrä- de framför fordran under 1—4, sattt uppkattttttit tidigare.

Fordringar uttder satnnta num- mer lta inbördes lika rätt, om ej annat följer av tillämpningen av andra stycket. F ardran under 5 går dock före annan fordran under satttttta nuntmer, som uppkomtnit tidigare.

246 501 Utom i fall sattt avses i 249 5 häftar sjöpattträtt vid fartyget med aförättdrad förmånsrätt, även om fartyget övergår till ny ägare eller dess registrering ändras.

247562. Den som bygger, bygger om el- ler reparerar fartyg åt annatt kan

'" Förutvarande 245 & upphävd genom 1927: 78. '1 Förutvarande 246 & upphävd genom 1927: 78. " Förutvarande 247 & upphävd genom 1927: 78.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

37

Föreslagen lydelse

utöva retentiottsrätt däri till säker- het för sin fordran på köpeskilling eller annat vederlag, så länge ltatt har egendomen i sitt besittttittg. Lagen (1950: 104) attt rätt för hantverkare att sälja gods sotn ej avhämtats ltar ntatsvarande till- lätnpttittg.

Ont förtttåttsrätt, som följer ttted retentiansrätt enligt första stycket, fittnas bestämmelser i förmåns- rättslagen (1970: 979 ).

248 563

Sjöpanträtt i fartyg upphör när ett år förflutit från det att ford- rittgen uppkotn, attt ej före utgång- en av denna tid kvarstad eller ut- mätning, som sedermera åtföljes av exekutiv försäljttittg av fartyget, blivit säkerställd. Preskriptiottsti- den kan icke förlängas eller avbry- tas men skall dock ej löpa medatt laga hinder ntöter mot att fartyget belägges med kvarstad eller utmä- tes för borgenärens fordran.

249 564

Säljes fartyg exekutivt i Sverige, upphör sjöpanträtt aclt retentions- rätt i fartyget sedan köpeskilling- en erlagts, förutsatt att försälj- ttittgett blir beståettde.

Borgenärerna lta rätt till betal- ttittg ur köpeskillingen i den ord- ning sottt gäller för uttttätt egen- dom. Fordran, sotn är förettad ttted sjöpattträtt, får därvid beva- kas till fullt belopp utatt hinder av bestämmelserna i 10 kap. attt be- grättsning av redares attsvarighet men ger ej utdelning över det be- lopp som högst skall utgå enligt nämnda bestämmelser.

Exekutiv försäljning av fartyg i främmande stat skall erkännas ttted den verkan sattt angives i första stycket, om fartyget fatttts inom den statens jurisdiktiansom-

Eörutvarande 248 & upphävd genom 1927: 78. " Förutvarande 249 5 upphävd genom 1927: 78.

Prop. 1973: 42

Nuvarattde lydelse

38

Föreslagen lydelse

råde satttt försäljningen verkställts i enlighet med den statetts lag och i överettsstämtttelse med bestäm— tttelsertta i 1967 års internationel— la konvention om sjöpattträtt och fartygsltypotek.

250 Sää Bestämmelserna om sjöpattträtt i fartyg lta motsvarande tillämp- ttittg på fartygunder byggnad från det att bygget sjösättes.

Sjöpanträtt i last

_ 25] 566

Sjöpattträtt i ittlastat gods gäl- ler till säkerhet för

' ]. fordran på bärgarlön och på bidrag till gemensamt haveri el- ler annan kostnad, sattt skall för- delas ettligt samma gruttd (136 och 216 55);

2. fordran på grund av att bort—

. fraktaren eller befälhavaren med

stöd av behörighet enligt detttta lag slutit avtal eller vidtagit att- nan-åtgärd för lastetts behov samt lastägares fardratt för gods sattt sålts för annan lastägares räkning;

3. bortfraktarens fordringar på grund av fraktavtalet i den tttån de kutttta göras gällande mot den sattt kräver att godset lätttttas ut.

252 537

Ont förtttåttsrätt, sattt följer ttted sjöpattträtt, fittttas bestättttttelser [ förtttåttsrätts/agett (] 970: 979).

Fordringar sattt upptagits i 25.1 5 ttttder skilda nutttttter ha itt— bördes företräde till betalning ef- ter ttutttttterordttingen. Fordringar under samma numtner lta inbördes

lika rätt. Fardran uttder ] eller 2 går dock före fordratt under sam- ma nutttttter, sattt härrör av an- ttatt händelse och som uppkom- mit tidigare.

” Förutvarande 2505 upphävd genom 1927: 78. ” Förutvarande 251 & upphävd genom 1927: 78. '7 Förutvarande 252 & upphävd genom 1927: 78.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

39

F öreslagett lydelse

253 3963 .

Utlämttas gods, sattt häftar för fordran, eller säljes gods för far- tygets eller lastens beltov, upphör sjöpattträtt i godset.

Säljes gods exektttivt, upphör sjöpattträtt däri sedan köpeskil- lingen erlagts, förutsatt att försälj- ningen blir bestående.

Dett sattt utan borgettärens till— stånd lämnat ut gods, sattt ettligt vad ltatt ittsett eller bort ittse häf- tade för fordran, svarar för vad sattt till följd därav ej katt utgå ur godset. Sådatt ansvarighet ltar även tnottagarett för fordran, för vilken ltatt eljest icke skolat svara per— sonligen, om han hade kännedom attt fordringett när godset lättma- des ut.

254 569

] tttottt. Föreligger ansvarig/tet för redare ett/igt detttta eller all- män lag, är ansvarig/teten begrän- sad vad angår

]. ersättning för skada å person, som befinner sig ombord på far- tyget för att medfölja detta, och för skada å egendottt ombord;

2. ersättning för skada å persott eller egendottt, attt skadatt arsa-. kats av någon sattt befinner sig ombord på fartyget;

3. ersättning för skada å person eller egettdot-tt, om skadatt orsa- kats av otttständighet sattt hänför sig till navigeringen eller handha- vandet av fartyget eller till last- ttittgett, befordringett eller loss- ningen av lasten eller till inskepp- ningen, befordringen eller land- sättningen av passagerarna;

4. ersättning för skada å hamn- anläggtting, bassäng eller segelbar vattettvi'ig; satttt

5. ersättning på grund av före- skriven skyldighet att avlägsna sjunker, strandat eller övergivet fartyg eller egendom ombord på sådant fartyg.

Sjöpattträtt i inlastat gods upp- ltör ttär ett år förfltttit från det att fordrittgett uppkom, om ej före utgången av denna tid antingen ta- lan väckts i lugn ordning eller kvarstad eller uttitättting, sattt sedertnera åtföljes av exekutiv försäljning av godset, blivit säker- ställd. Preskriptianstiden skall ej löpa medan laga hinder tnöter tttat att godset belägges med kvarstad eller uttnätes för borgenärens fordran.

Har fordran kommit under dis- paschörs' behandling, anses talan attt fordringett väckt.

” Förutvarandc 253 & upphävd genom 1927: 78. "" Senaste lydelse 1964: 85.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

Begränsningen gäller dock ej att— svarigltet på grttnd av skada satn åsamkats befälhavaren eller med- lem av besättningen eller lats el- ler ttågatt person i redaretts tjänst, sattt befinner sig atnbord eller vil- kens åligganden stå i samband med fartygets tjänst. Den avser ej hel- ler attsvarighet på grund av fel el- ler försummelse av redaren själv, med mindre denne begått felet el- ler försttntmelsen i egenskap av fartygets befälltavare eller tnedlettt av dess besättning.

Begränsningen gäller icke ränta och kostnader i saken.

2 tttam. Har redaren matford- ran mat borgenärett och grunda sig fordran och tnotfordratt på en och samma händelse, skall be- gränsningen avse allenast det be- lopp varmed fordringen överstiger tnatfordringen.

40

Föreslagen lydelse

Gemensamma bestämmelser

255 570

] mom. Är ansvarigheten begrän- sad, svarar redarett itttill ett be- lopp beräknat efter ettusen francs för ton av fartygets dräktighet, dock minst etthundrafemtiotusen francs.

Inträffar skada å person, ltöjes ansvarighetsgränsen i vad avser sådan skada ttted tvåtusenetthund- ra francs för ton, dock ttted tnittst sexhuttdratrettiatusen francs.

2 mattt. Med franc förstås en enhet innehållande sextiofem och ett halvt milligram guld av nio- ltttndra tusende/ars finhet. Omräk- ning till svenskt mynt skall ske ef- ter kursett den dag då redaren ställer säkerhet för sitt ansvarighet eller, attt säkerhet icke ställes, då betalttittg sker.

Med dräktighet avses nettodräk- tigheten, för maskindrivet fartyg ökad med det maskinrum som vid

, 70 Senaste lydelse 1964: 85.

Har borgenär sjöpattträtt i flera pattter, häftar varje pant för ford- rittgetts hela belopp.

Får bargettär betalt ur en pant för större del av sitt fordratt ätt sattt belöper på den panten efter det inbördes förhållandet tttellatt pattternas värden vid tiden för pattträttens uppkomst,. ittträder pantägaren för överskottet i den rätt borgenären hade till övriga pattter. I patttägarens ställe och nted företräde fratnför hanottt itt- träder borgettär, för vars fordratt panten ltäftade särskilt, i den mån panten på gruttd av den attdre borgettäretts krav ej förslår till be- talning av hans fordran.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

bestämmandet av nettodräktighe- tett dragits från bruttodräktighe- ten.

41

F öreslagett lydelse

256 571

Den ansvarighetsgräns, varom stadgats i 255 5, gäller beträffan- de fordringar, vilka uppkatntnit på grund av en och samma hän- delse.

Fordringar på gruttd av skada å person skola i första hand till- godoses med det attsvarigltetsbe- lapp sotn avses i 255 39 1 mom. andra stycket. Förslår ej detta, skall återstoden av fordringarna tillsammans ttted övriga fordring- ar tillgodoses ur det belopp som avses i nämnda ntom. första styc- ket.

Fördelningen av attsvarigltetsbe- lopp skall ske i förhållande till fordringarnas storlek.

Har redaren betalat fordran sattt avses i detttta paragraf, skall ltatt anses träda i fardringsägarens ställe nted satttnta rätt sattt detttte och fordringsbeloppet tttedtagas vid fördelningen av attsvarigltets- beloppet, såvitt fordrittgen kunttat här i riket göras gällande tttot re- daren. Visar redaren att ltatt, oak- tat krav ättnu ej skett, fratttdeles har att betala fordran sotn avses i dettna paragraf, skall jämväl den fordrittgett tnedtagas vid fördel- ningen.

Sjöpattträtt består, även om fordringett överlåtes eller tages i anspråk genom utmätnittg eller itt- försel eller på annat sätt övergår till annan.

257 572

Kvarstad eller annan handräck- ttittg för fordran, beträffande vil- ken ansvarigheten är begrättsad, skall vägras och beviljad sådan åtgärd skall hävas, om redaren inattt riket hos rätten eller över- exekutar ställer säkerhet för fulla attsvarigltetsbeloppet enligt 255 5 jämte ett av myttdiglteten bestätttt tillägg för ränta och kostnader i sakett. Säkerheten tnå åberopas

" Senaste lydelse 1964: 85. " Senaste lydelse 1964: 85.

Sjöpattträtt otnfattar ej ersätt- ttittg, sattt på gruttd av försäkring eller eljest utgår för skada på far— tyg eller last.

Rätt till betalning, sotn följer ttted retentionsrätt enligt 247 5, kan göras gällande i ersättning, som på grund av försäkring eller eljest utgår för skada på fartyg el- ler fartygsbygge, som är föremål för retetttionsrättett.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

gentemot alla bargettärer, för vil- kas fordringar gt'iller begränsning till samma attsvarigltetsbelopp, oclt skall attses vara ställd till förmån för alla sådana borgenärer.

Har redaren ställt säkerhet för ett mittdre belopp ätt i första styc- ' ket avses och ställer han därefter ltos samma myndighet säkerhet för återstoden, skall ock vad i första stycket stadgas äga tillämp- ning.

Ont redaren ställt full säkerhet efter vad i första eller andra styc- ket sägs, skall på hans yrkande ti- digare ställd säkerhet för fordran sattt avses ttted den fulla säker- ltetett frigivas.

Vad i denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, om säker/teten ställts ltos veder- ltörlig tttyttdt'ghet i Danmark, Fin- lattd eller Norge.

42

Föreslagen lydelse

258 &”

Kvarstad eller attnatt handräck- ning för fordon, beträffattde vil- kett ansvarigheten är begrättsad, skall vägras oclt beviljad sådan åt- gärd hävas, ont redaren visar, att han, innan åtgärden genomförts, ntottt riket ställt betryggande aclt för borgenären tillgänglig säker- ltet för fulla ansvarig/tetsbeloppet enligt 255 s? i någon av följattde hamnar:

.l . dett ltattt/t där den händelse inträffat varå fordringett gruttdas eller, attt händelsen ej ägt rum i ltattttt, den första ltatttn sattt far- tyget attlöpt efter händelsen;

2. landsättaittgsltatttnen, om fordringett avser skada å person;

3. lossnittgsltatttnen, attt ford- ringett avser skada å last.

Har i fall sattt avses i första stycket säkerltetett ställts i annan ort ätt där angives, prövar rättett eller överexekutor med hänsyn till

"' Senaste lydelse 1964: 85.

Talan om betalttittg ur fartyg el- ler last för fordran, som är för— ettad med sjöpanträtt, får väckas mot patttägarett eller befälhavaren. Såvitt gäller last kan sådan talan dock ej väckas mot befälhavaren av fartygets ägare eller redare eller den som i egenskap av bej'rak— tare eller eljest handhar fartygets drift i redaretts ställe.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

otttständighetertta, huruvida hand— räckttingsåtgärd, sattt nu sagts, skall vägras eller hävas.

Vad i första oclt andra styckena är stadgat gäller även, attt den utom riket ställda säkerheten icke motsvarar det fulla attsvarigltets- beloppet ettligt 255 s? tttett redaren inom riket ltos rättett eller över- exekutar ställer betryggande sä- kerltet för återstoden jämte ett av rätten. eller överexekutar bestämt tillägg för rättta och kostnader i saken.

Vad i detttta paragraf är stad- gat ottt hävattde av ltattdräcknings— ätgärd skall äga motsvarande till- Iätttpnittg i fråga attt frigivattde av säker/tet, sattt ställts ittont ri-- ket till befrielse från handräck— ningsåtgärd.

43

Föreslagen lydelse

259 574

Tvist attt beräkning av belopp, vartill redares ansvarig/tet är be- gränsad enligt 255 5, eller om för- delningen av attsvarighetsbelopp mellan borgenärer må hänskjutas till utredning och avgörattde av dispascltör i fartygets hemort eller där dispasclt för den Orten vanli- gen upprättas. Har fartyget ej hetttort ltär i riket, ttppgöres dispaschen av dispasclu't'ren [ Stockholttt. Om ärende angående gentettsatttt haveri med anledning av den händelse, varå ansvarighe- ten grundas, är attltättgigt eller väntas bliva anhängiggjort ltos viss dispascltör i riket, skall dock attkontttta på detttte att uppgöra jämväl dispasclt som här avses.

Redaren skall ltos dispascltörett ttppgiva ttattttt och adress på kän- da sakägare.

Dispascltören skall. om det ej är uppenbart att okända sakägare ej finnas, genom kungörelse, som ittföres i allmänna tidningarna och i tidning ittattt ortett, atttttatta sak-

" Senaste lydelse 1964: 85.

När sådan sjöpanträtt eller re- tentionsrätt i fartyg sattt avses i detta kapitel åberopas inför svensk myndighet, skall svettsk lag till- lämpas.

Åberopas annan sjöpattträtt, re- tentionsrätt eller liknande rättigltet i fartyg, skall den prövas ettligt lagen i den stat där fartyget är re- gistrerat. Rättigheten skall dock stå tillbaka för sjöpanträtt eller re- tentionsrätt enligt detta kapitel el- ler ltypotek, sattt överensstt'itttttter ttted 1967 års internationella kott- vetttion attt sjöpanträtt och far- tygshypotek. Rättiglteten får i öv- rigt ej tttedföra bättre rätt ätt dett rättighet ettligt detta kapitel sattt den närmast motsvarar.

Prop. 1973: 42

N uvarattde lydelse

ägarna att inom viss förelagd tid skriftligen bevaka sin rätt ävensom ingiva de handlingar, vilka de vilja åberopa. Särskilt meddelande skall genom brev tillställas kända sak- ägare. ! övrigt skall i tilläntpliga delar gälla vad satn är stadgat om dispasclt vid gemensamt haveri. Kostnaden för dispasch, som av- ses i denna paragraf, är redaren skyldig att ersätta, såframt ej bor- genär utan skälig orsak ltänskjutit saken till dispaschör eller eljest särskilda skäl föranleda anttat.

44

Föreslagen lydelse

260 ä75

Har redaren utbetalt vad som åligger honom att utgiva enligt ovan givna bestämmelser om be- gränsning av ansvarigheten och vi- sar sig sedan annan bargettär hava ägt rätt till betalning av ansva- rigltetsbeloppet, ltar redaren dock icke någatt ytterligare betalnings- skyldighet, därest redaren, då be— talnittgen erlades eller, om den skedde enligt lagakraftvuttnen dom eller dispasclt, dettna ttteddelades, icke ägde och ej heller genom ve- derbörlig undersökning kunnat få kunskap om den attdres fordran.

Borgettär, som sålunda uppbu- rit vad som rätteligen bort till- komma annatt, svarar därmed för den attdres fordran, såvida ltan ägde kuttskap om fordringen, när ltatt erltöll betalningen.

Bestämmelserna i 259 5 ha motsvarande tillämpning på fartyg under byggnad från det att bygget sjösättes. För tiden dessförinnan gäller lagen i den stat där fartyget bygges.

II Skeppshypotek

Upplåtelse av pattträtt på gruttd av inteckning

261 576

Vad i detta kapitel är stadgat attt begränsnittg av redares ansva- righet äger tillätttpttittg jätttväl i fråga om ansvarighet satn åvilar fartygets ägare, sattt ej är redare,

" Senaste lydelse 1964: 85. " Senaste lydelse 1964: 85.

Ägare av registrerat skepp eller skeppsbygge, som vill upplåta panträtt i skeppet eller bygget till säkerhet för fordran, ltar rätt att i den ordning som angives i detta

Prop. 1973: 42

N uvarattde lydelse

eller befraktare eller den som i re- dares ställe handltar fartygets drift. Detsatttma gäller ansvarighet

vilken åvilar befälltavare eller medlem av besättningen eller lats eller någon, som är i tjänst hos redaren, ägaren, befraktarett eller den som i redares ställe hattdhar fartygets drift, såframt ansvarig- heten uppkatnntit i tjänstett. Så- dan ansvarighet tnå begrättsas, oaktat den uppkommit på gruttd av fel eller försummelse.

Det santtttattlagda belopp till vil- ket redare och övriga i dentta pa- ragraf omförntälda personer äga begränsa sitt attsvarighet för ford- ringar, satn uppkommit på grund av en och santtna händelse, skall ej överstiga det fulla ansvarig/tets- beloppet enligt 255 s?.

45

Föreslagen lydelse

kapitel ltos registerntyndigheten erhålla inskrivning i egendomen av visst belopp (inteckning) i svenskt eller utländskt ntynt eller i frattcs som avses i 348 5. Myndighetens bevis om inskrivnittgen kallas pantbrev.

Inteckning kan icke beviljas i andel av skepp eller skeppsbygge, ej heller i flera skepp eller byg- gen gemensamt.

262 ä77

Vad i detta kapitel är stadgat äger tillämpning, när begränsning av ansvarighet åberopas inför svensk ntyttdigltet. Beträffande ansvarighet som avses i 254 5 1 mom. andra styc- ket första pttnkten skall dock frå— gan huruvida och till vilket be- lopp attsvarigheten är begränsad, avgöras efter den lag, som gäller för tjättsteavtalet, om tjänsteavta- let regleras av lagett i annan stat, som är ansluten till 1957 års itt— ternationella konvention angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som attvändas till fart i öppett sjö.

Panträtt stiftas genom att skep- pets eller skeppsbyggets ägare, ef- ter att ha sökt inskrivning för sitt förvärv, överlätttnar pantbrevet som pant för fordrittgen.

Bestämmelser om ägarens rätt ttär pantbrev icke alls eller en- dast delvis utnyttjats för pant- sättttittg (ägarhypotek) finnas i 270 5 .

263 gts

Konungen äger förordna, att i stället för bestämmelserna i detta kapitel andra regler skala här i ri- ket tillämpas i fråga om fartyg hemmahörande i annan främman- de stat än sådan, satn utan förbe-

77 Senaste lydelse 1964: 85. " Senaste lydelse 1964: 85.

Panträtt, som upplåtits i skepp eller skeppsbygge, atnfattar även ersättnittg, som på gruttd av för- säkring eller eljest utgår för skada på egendomen.

Prop. 1973: 42

N uvarattde lydelse

håll anslutit sig till 1957 års inter- nationella konventian angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg sotn användas till fart i öppen sjö.

46

Föreslagen lydelse

Panträttetts ittttebörd

264 579

När tttyndigltet vid utsökttittg eller i annat fall fördelar medel mellan rättsägare i skepp eller skeppsbygge, har borgenär rätt att för fordran sattt är förenad ttted panträtt i egendomen, nted den företrädesrätt intecknittgen med- för ettligt denna eller annan lag, få betalning ur medlen itttill pant- brevets belopp. I den tttån detta ej förslår, erltåller borgenären be- taltting ur tttedlcn genom ett till- lägg. Detta får ej överstiga femton procent av pantbrevets belopp jäm— te sex procettt årlig rättta på detta belopp från den dag då egendo- men utmättes, konkursattsökan gjordes eller de ntedel ttedsattes som eljest skola fördelas.

Ha flera patttbrev överlämnats sattt pattt för fordran och lta in— teckningarna satttnta företrädes- rätt eller gälla de omedelbart efter varattdra, skola bestätnntelsertta i första stycket om pantbrevets be— lopp avse pa/ttbrevens samman- lagda belopp.

265580. Bargettär har rätt att få betal- nittg enligt 264 5 även om ford- rittgett preskriberats eller icke bli- vit attmäld efter kallelse på okän- da bargettärer. '

266 531 . Försämras .skepp eller skepps- bygge till följd av vattvård eller sjöolycka eller av annan därmed

" Förutvarande 264 & upphävd genom 1964: 85. ” Förutvarande 265 & upphävd genom 1964: 85. *" Förutvarande 266 & upphävd genom 1964: 85.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

Om sjöpanträtt och om preskrip- tion av fordran i vissa fall

I. Om sjöpanträtt Ont sjöpattträtt t' fartyg och frakt

47

Föreslagen lydelse

jämförlig orsak så att panträttetts värde väsetttligt ntinskas, får bor- gettären söka betalning ur egendo- men fastän fardringen ej är för- fallett till betalning. Detsamma gäller, om skeppet eller bygget skall avregistreras enligt 16 5 utom ttär bygget skall överföras till skeppsregistret såsom skepp.

Pattträttsupplåtelse i vissa fall

267 585

Sjöpanträtt i fartyg och frakt tillkonttner nedanstående ford- ringar:

] . Rättsvårdsavgifter, som till- kotnttta staten, och kostnader i fordringsägarnas gemensamma itt- tresse för att få fartyget sålt, för dess bevarande intill försäljning- en och för köpeskillittgens fördel- ning; tottavgifter, fyr- och båkav- gifter, hatttnavgifter och andra of- fentliga avgifter och pålagor av sattttna slag; kostnader för lats- tting och för bevakning och beva- rande av fartyget, sedan det itt- kammit i sista ltatntt;

2. fordran å hyra och annan gottgörelse, sattt tillkatttmer å far— tyget anställd person på gruttd av tjättsteavtal med redaren eller be- fälhavaren;

3. bärgarlön och fordran å bi— drag till gäldattde av gemensamt haveri;

4. ersättning för sammanstöt- ttittg eller attnatt sjöolycka; ersätt- ttittg för skada å hamn—, dock- och vattenvägsanläggttittgar; ersättning för skada å passagerare, befälha- vare eller till besättning hörande person; ersättning på gruttd av att last eller resgods bortkomtttit eller skadats;

Frångår skepp eller skeppsbyg- ge ittneltavaren efter klander, är upplåtelse av panträtt som skett efterldet att egendomen kom ur rätte ägarens ltattd utan verkan, om ej annat följer av 268 5. Vad som nu sagts har motsvarande till- lätnpnittg, om förvärv av skepp el- ler skeppsbygge återgår såsont ogil- tigt."

"* Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

5. fordran, sotn grundar sig där- på, att befälhavaren i denna sin egenskap utottt fartygets hemort slutit avtal eller träffat attttan åt- gärd ttted ltänsyn till vad för far- tygets bevarande eller resatts fort- sättande kräves, även om befälha- varen var redare och evad ford- ringen tillkonttner honom, dem satn lätnnat förnödenheter, verk- ställt reparatiansarbete eller för- sträckt pennittgar, andra, med vil— ka avtal slutits, eller lastägare, vars gods blivit under resa sålt för far- tygets beltov; och

6. fordran, som gruttdar sig där- på att i kanossetnent lämnats orik- tiga eller ofullständiga uppgifter.

48

Föreslagen lydelse

268 g83

Sjöpanträtt i fartyget ontfattar jämväl fartygets tillbehör och re- daretts fordran å ersättning eller haveribidrag i anledning av ska- dor, som uppkommit å fartyget efter resans början och icke blivit avhjälpta. Under fartygets tillbe- ltör innefattas icke proviant eller bränsle, ej heller å maskindrivet fartyg kol eller andra för maski- ttetts drift avst dda ämnen.

Sjöpanträtt i frakt, däri inberäk- nat passagerareavgifter, avser brut- tofrakten för den resa, under vil- ken fordringen uppkommit, satnt fordran å ersättning eller haveri- bidrag för förlust av sådan frakt, dock att sjöpanträtt för fordran på grund av tjänsteavtal atnfattar samtliga fraktbelopp för alla resor under den tid, samma tjättsteavtal gäller.

Sjöpattträttett omfattar tillika re- darens fordran å ersättning för bärgning satn utförts under resan, med avdrag för vad därav må till- komma befälhavare eller besätt- tting. Sjöpanträtten atnfattar icke ersättning, som utgår till redaren på grund av tagen försäkring.

Upplåtes panträtt i skepp eller skeppsbygge i strid med en mot upplåtaren på grund av förvärvs- villkar gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egen- domen, är upplåtelsen utan ver- katt, attt ej annat följer av 269 5.

" Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468).

Prop. 1973: 42

Nin-'ttrande lydelse

49

Föreslagen lydelse

269 sv

Bargettär, sattt för sitt fordran har sjöpattträtt i fartyg eller frakt, ttjttte betalning ur patttett med för- tttåttsrätt enligt 4 59” första stycket ] förtttåttsrätt'slagett (1970: 979 ).

Hava [ 267 ä' avsedda fordringar uppstått ttttder sattt/tta resa, äge de. rätt till betalning i den nunt- merordtting, i vilke/t de i sattt/tta s* äro nämnda. Fordrittgar, som äro ttpptagtta ttttder samma num- mer, skola sig entellatt njuta lika rätt, var i förhållande till fordring- ens belopp; dock vad angår de under 3 oclt 5 nämnda fordringar endast såvida de härröra av sam- ma händelse, eljest skall den yngre äga företräde till betalning frattt- för den äldre.

Fordringar, sattt uppstått under ett senare resa, skola äga företrä— de framför dettt, sattt härleda sig från en tidigare, dock att beträf- fattde de i 267 5 6 nämnda ford- ringar vad såluttda stadgas skall gälla allettast sådana inbördes och titt, där ett och satttttta tjättsteavtal avser flera resor, fordringar på grund av detsatttttta skola, ändå att de uppstått under en tidigare. resa, njuta lika rätt ttted fordring- ar frå/t den sista resan.

l-Iar panträtt upplåtits i skepp eller skeppsbygge av ttågott som icke var rätt ägare, skall upplåtel- sen dock gälla, attt upplåtarens åt- kotttst var eller därefter, på ansö- kan före upplätelsen, blev inskri- vett och ont borgenären vid upp- låtelsen eller, ttär fordringen där-. efter överlåtits till annan, denne vid sitt förvärv varken insett eller bort inse'att upplåtaren ej var rätt ägare. Vad som nu sagts ltar mot— svarande tillit'tttpning i fråga om panträttsförvt'irv genom upplåtelse från någon som var rätt ägare men på grttttd av ft't'rvärvsvillkt.)r sakna— de rätt att förfoga över egendo- men genom upplåtelsen.

Ägarhypatekets innebörd

270 585

Försäljes fartyg efter utmätning eller under kottkttrs i den ordning, sattt för försäljning av utntätt far- tyg är stadgad, uppltöre sjöpattt- rätten i fartyget, men borgenären äge uttdfå del [ köpeskillingen, sattt i ntsöknittgslagen sägs.

Har fartyg efter timad skada förklarats icke vara iståndst'ittligt och därefter blivit genom frivillig avhandling försålt, upphöre sjö- panträtten i fartyget, men borge- nären äge i stället enahanda rätt till köpeskillingen.

" Senaste lydelse l970: 983.

Om pantbrev ej överlämnats sant pattt för fordran, är skeppets eller skeppsbyggets ägare berätti- gad att 'vidsådan fördelning sattt avses i 264- ä', ttted den företrädes— rätt ittteckttingen tttedför enligt detttta eller annan lag, erhålla till— delttittg ur medlen ttted pantbre- vets belopp. Har pantbrev 'över- lämnats sattt pant för fordran men understiger fordringen pantbrevets belopp, är skeppets eller byggets ägare berättigad att ur tttedlen er- hålla skillnaden.

Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938:—168).

4 Riksdagen 1973. ] sattti. Nr 42

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

Övergår eljest fartyg i attttatts ltattd, ltäfte det fortfarande för de fordringar, sattt nämnas i 267 5.

50

Föreslagen lydelse

Intecknings företräde

271 536

Skall egendont, vari sjöpattträtt äger rum, uttttätningsvis försäljas, äge panträttsltavarne, utan hinder (tv vad attt begränsning av redare— attsvaret är stadgat, bevaka sitta fordrittgar till fulla beloppet; ttjute dock ej utdelning utöver det be— lopp, sattt enligt ttätttttda stadgan- den skall högst utgå.

Ittteckning ger företräde i för- hållande till att/tan inteckttittg ef- ter dett tidsföljd i vilken inteck- ttittgartta sökas. Itttecknittgar sattt sökas på samma inskrivningsdag giva lika rätt.

272 587

Sjöpattträtt i frakt, i redarens övriga i 268 5 nämnda fordringar och i köpeskilling, varom i 270 5 andra stycket sägs, må göras gäl- lattde så länge beloppet är oguldet eller ittneltaves av befälhavaren eller redarens agent.

Har beloppet efter det redaren försatts i konkurs ittflutit till katt- kursbaet, äge borgenär, för vars fordratt det inbetalda beloppet ltäftade, så låttgt detsamma förslår erhålla tttdelning i kottkursett ttted den förtttåttsrätt, sattt skulle hava tillkattttttit honattt, där beloppet utestått oguldet. '

' Ont möjlighet att bestämma fö- reträdet mellan flera ittteckttittgar, sattt sökas på samma inskrivnings— dag, på attnat sätt ätt sattt angivits i 271 ä' satttt attt ändring iföreträ- . desordningen genom nedsättning finttas bestättttttelser i 286 ' och

288 55.

273 553

Har redaren uppburit belopp, varattt ' 272 5 sägs, och gällde däri sjöpattträtt för fordran, för vilken ltatt ltäftade allettast med fartyget och frakten, vare redaren för santttta fardratts betalning per- sonligen ansvarig, dock icke- ut- över det uppburtta beloppet.

Vad i 260 53” är stadgat skall i sådant fall äga motsvarande till- .

lätttpttittg.

Det företräde sattt tillkommer inteckning i skeppsbygge består vid överföring till skeppsregistret.

'”" Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468). " Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468). Senaste lydelse 1964: 85.

Prop.1973:42

Nuvarande lydelse

51

F öreslagett lydelse

-. 274 589

Har äganderätten till fartyg ge- nom frivillig avhandlitig' övergått till utlättdsk man och upphörde i följd därav sjöpattträtt i fartyget- för fordran, för vilken förre äga- ren ltäftade allenast med fartyget och frakten, vare detttte för ford- ringetts betalning personligen att- svarig, dock icke utöver det värde, fartyget hade vid tiden för över- låtelse/t.

Vad i 260 5 är stadgat skall i sådant fall äga matsvarattde till- lätttpttittg.

Om förtttåttsrätt, sattt följer ttted inteckning, finnas bestämmelser i förtttånsrättslagen (1970: 979).

Vissa bestämmelser attt inteck- ttings och pantbrevs giltig/tet

275 590

Vad i detta kap. stadgas angå- ettde sjöpattträtt i fartyg och frakt skall äga tillätttpning jämväl vid underbartfraktttittg av ett fartyg satttt då attttatt ätt fartygets ägare nyttjar det till sjöfart för egen räk- ttittg, ttted mindre förfogandet över fartyget berövats ägaren ge- ttattt en rättsstridig handling och fordrittgsägat'en icke är i god tro.

Ont sjöpattträtt i inlastat gods

Skall skepp avregistreras såsom förolyckat, upphugget eller eljest förstört eller såsom försvunnet el- ler övergivet till sjöss, förfaller itt- teckning i skeppet ttär tio år för- flutit från dett dag anteckning gjordes ettligt 38 $$ första stycket 6. Inteckning kan dock förnyas att gälla ytterligare tio år, om det nte- dan itttecknittgett ättttu gäller be- gäres av bargettärett eller skepps- ägaren, och kan därefter i samma. ordttittg förnyas för tio år åt gång- en.

276 &”

Sjöpanträtt i ittlastat gods till- kommer

]. bärgarlön satttt fordran på bi- bidrag till gemensamt ltaveri el- ler annan kostnad, satn skall för- delas efter samma grund (136 och 216 55);

2. fordran på grund därav att, jämlikt i denna lag stadgad be- hörighet, befälhavaren eller bart- fraktaren slutit avtal eller träffat

” Senaste lydelse 1964: 85.

Säljes skepp eller skeppsbygge exekutivt i Sverige, är inteckning däri, sedan auktionen-vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, utatt verkan till belopp sattt icke tillåtits innestå i egendatttett med attledning av att inteckningsborge- ttäretts fordran avräknats på köpe- skillingen. ' .

Exekutiv försäljning ifrättttttan- de stat av intecknat skepp eller

”” Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468). ” Senaste lydelse 1970: 983.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

annan åtgärd för laste/ts behov; befälhavarens eller bortfraktarens fordran för vad ltatt förskjutit för lastetts behov eller på grund av egen utfästelse för sådant ända- mål ttödgats utgiva; lastägares fordran för gods, sattt blivit under resa sålt för annan lastägares räk- ning; och

3. fordran på frakt, ersättning för fraktft'irlust och annan skada i följd av att gods uttages [ last- ningsltatnnen eller under resan samt ersättning för överliggetid el- ler ytterligare uppehåll vid lastning eller lossnittg och för uppehåll utt— der resan.

Här upptagna fordringar skola njuta betalning ur det inlastade. godset med föt'tnånst'ätt ettligt 4 5 första stycket ] för/ttånsrättslagett (1970: 979) och sig emellan i den numtnerordning i vilken de ovan ära nämnda. Fordringar, som äro upptagna under satttttza nummer, skola sig etnellatt njuta lika rätt, var i förhållande till fordringeus belopp; dock vad angår de uttder ] och 2 nämnda fordringar en- dast såvida de härröra av samma händelse, eljest skall den yngre äga företräde till betalning frattt- för den äldre.

Lossas gods, som häftar för fordran, till befraktares eller last- etnottagares förfogande, eller var- der under resa gods sålt för far— tygets eller lastetts behov, upp- höre sjöpanttätten i godset.

Satnttta lag vare, där godset säll jes efter utmätning eller uttder konkurs i den ordning, sattt för försäljning av uttnält gods i fartyg är stadgad men borgenären äge uttdfå del i köpeskillingen,som [ utsökningslagen sägs.

Föreslagen lydelse

skeppsbygge skall erkännas med den verkan sotn angives i första stycket, attt egendomen fanns itt- om den statens jurisdiktionsområ- de satnt försäljningen. verkställts i enlighet ttted den statens. lag och i överettsstätntnelse med bestämmel- serna i 1967 års internationella konventiatt om sjöpanträtt och far- tygsltypotek.

Om inteckning blir helt eller del- vis utan verkan, är patttbrevet ' utatt verkan i tnotsvarande tnått. Död/ting av förkommet pant- brev tnedför ej att inteckningen blir utan verkan. '

" Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

53

Föreslagen lydelse

Ft'ättttnande ltypotek m.m.

. 278 593

Är lastägare berättigad till er- sättning för gods, sattt gått förlo- rat eller skadats, eller ltar gods under resan blivit sålt för fartygets behov eller för annan lastägares räkning, skola de borgenärer, vil- ka enligt 276 ä' hava sjöpattträtt i det inlastade godset, äga ertaltattda rätt till den lastägaren tillkomman- de. ersättning.

Ersättning, sattt utgår till last- ägarcn på grund av tagen försäk- ring, ltiifte. icke i pantens ställe."

Panträtt eller annan sådan rät- tigltet, sattt upplåtits i utländskt fartyg, gäller även i Sverige under - förutsättning att

]. rättigheten stiftats och inskri- vits i enlighet med lagen iden stat där fartyget är registrerat;

2. registret oc/t de handlingar sotn skola förvaras i anslutning därtill enligt lagen i registrerings— statcn äro offentliga och såväl ut- drag av registret sotn avskrift av handlingar/ta kutttta erhållas från registret;

3. registret eller i anslutning där- till förvarade handlingar innehålla uppgift attt rättighet.vltas-'at'ett.s namn och. adress eller om att rät- tigheten stiftats till förtttått för pantbrevs eller motsvarande hand- littgs innehavare satttt uppgift om det belopp rättigheten avser och attt datuttt och övriga omständig- heter sotn enligt lagett i registre- ringsstatett bestämma rättighetens företräde i förhållande till andra rättigheter.

279 594

Sjöpanträtt i fordringsbelopp, vartill borgenär äger sådan rätt, sattt i 278 5 sägs, tnå göras gällan- de, så länge det icke uppburits av lastägarett.

Har sådant belopp efter det last- ägarett försatts i konkurs ittflutit till konkursboet, gälle vad i 272 5 stadgas.

Har fordringsbeloppet uppburits av lastägaren, vare attt dennes att- svarighet för fat-droits betaltting lag, som i 273 &" för redare stad- gas.

Panträtt eller annan sådan rät- tigltet, sattt upplåtits i fartyg under byggnad i främmande stat, gäller även i Sverige under förutsättning att inskrivning skett i den främ- mande staten i enlighet tned (less lag.

Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468"). " Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

54

Föreslagen lydelse

280 595

Utelämnar befälhavare utan borgenärens tillstånd gods, som häftar för fordran, till befraktares eller lastemottagares förfogande, svare befälhavaren för den ford- ratts betalning, dock icke utöver det värde, godset hade vid loss- ningen; enahanda attsvarighet ålig-.. ge jämväl mottagare/t för fordran, för vilkett han eljest icke- skolat: personligen svara, såvida han ägde kunskap attt fordringen, när loss- ningen skedde.

Gemensamma bestc'itnmelser .

Rättighet i fartyg eller fartygs- bygge som enligt 278 eller 279 5 gäller i Sverige medför här det fö- ' reträde i förhållande till annan in- skriven rättighet och, i den mån det är förenligt med 259 .och 260 55, i övrigt den verkan i för- hållande till tredje man som" rät-

. tig/teten lzar enligt lagen i den stat

där fartyget är registrerat eller bygget utföres.

Ittteckningsförfarattdet

281 596

Har borgenär sjöpattträtt i flera

panter, häfte envar av panterna.

för git/dens hela belopp.

287

Bargettär, sattt ltar sjöpanträtt i fartyg eller frakt, äge för utfåett- de av sin fordran ur panteti söka fartygsägaren eller befälhavaren, vilkendera han ltelst vill." Söker borgenär för fardratt, för vilken gods i fartyg häftar, betalning ur godset, äge ock han rätt att söka befälhavaren, dock ej där borge- nären är fartygets ägare- eller den,- till vilken denne må hava över- _- låtit fartyget att nyttja det till sjö- fart för egen räkttittg.

I inteckningsärende anses såsom ägareav skeppet eller bygget den för vars förs-'ärv inskrivning se- nast är sökt.-

åar

Ansökan ' attt inteckning skall göras skriftligen av ägaren av "skeppet eller skeppsbygget. Den skall innehålla uppgift attt det ' skepp eller bygge som avses och

det belopp på vilket inteckningen skall lyda.

Begäran attt ittteckningsförnyel- se göres skriftligett av'skeppsäga- "ren eller pantbrevets innehavare.

Pantbrevet skall ittgivas, ont det" ej är skeppsägaren sattt begär för- nyelsen. ' '

283 .598 . '

Sjöpanträtt upphör, om talan ej väckes [ laga ordning i fråga attt

]. fordran på bärgarlön, irtont ett år från det bärgningsföretaget slutförts;

2. fordran på ersättning för samtttanstötning eller annan olyckslu'indelse eller för skada på

Ansökan om inteckning skall. :

avslås, attt

]. bestämmelserna i 282 5? förs- ta stycket ej iakttagits; '

2. ansökningen strider 267 5;

3. ansökningen strider mot så- dan på gruttd av förvärvsvillkor

NIO!

"5 Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468"). " Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468). " Senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468). " Senaste lydelse 1967: 48 (jfr 1967: 288).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

persott, inattt ett år från den dag skadan inträffade;

3. fordran på ersättnittg på grund av att last eller resgods för- kottttnit eller skadats eller att i kattossetttettt lätttttats oriktiga eller ofullständiga uppgifter, inotn ett år från den dag avliitttnande ägt eller bart äga rum;

4. fordran för lämnade förnö- denheter, sattt avses i 267 5 5, ittottt sex månader från det ford- ringen tillkom;

5. övriga i nyssnätttttda lagrum satttt 276 5 2 avsedda fordringar, ittattt ett år från det fordrittgett tillkom;

6. alla övriga fordringar, inattt ett år efter det fordringett förföll till betalning.

Vid tillätttpning av första styc- ket 6 anses i 267 5 2 avsedda ford- ringar på lött eller annan gottgö- relse på grund av tjättsteavtal icke förfalltta till betalning på den grund att borgettären äger fordra förskott eller avbetalttittg.

Har fordran sattt avses i första stycket kommit ttnder dispaschörs behandling, anses talan attt fat-d- rittgett väckt.

[I. Om preskription av fordran i vissa fall

55

Föreslagen lydelse

tttat sökattdett gällande inskränk- ning i hans rätt att förfoga över egendomen, sattt ittförts 'i skepps- eller skeppsbyggttadsregistret eller ittföres däri samma inskrivnings- dag sottt inteckningett sökes, och ansökningen icke medgivits av'den till vars förmån inskränkningen gäller,- - ' '

4. skeppet eller skeppsbygget skall avregistreras;

5. sökattdett eller, om skeppet eller bygget äges av flera, någon av sökattdena är i konkurs-"eller försättes i kattkurs satttttta inskriv- ttingsdag sattt ittteckttittgett sökes" och det icke visas, att skeppet, bygget eller andelett'ej hör till konkttrsboet; - .

6. skeppet, bygget eller attdel däri eller villkorlig äganderätt där— till är företttål för kvarstad, sking- rittgsförbud eller utmätning eller blir föremål för sådatt åtgärd sam- ma inskrivningsdag sattt inteck— ' ningen sökes; eller

7. skeppet, bygget eller andel däri eller villkorlig äganderätt där- till frångått sökanden genom exe- kutiv försäljning.

Har ärende angående inskriv- ning av sökandetts förvärv upp- skjutits, skall behandlingen av itt- teckttingsansökttingett 'uppskjtttas på motsvarande sätt.

284 599

Nedanstående fordringar upp- höra, vare sig ansvarigheten för detn är begränsad eller obegrän- sad, attt talan ej väckes i laga ord- ttittg ifråga attt

]. fordran på bärgarlön, inom två år från det bärgningsföretaget slutförts;

2. fordran på andel i bärgarlön enligt 229 5 1 mom. andra stycket,

Möter icke hinder enligt 283 5, skall inteckning beviljas och pant- ' brev utfärdas på grund av inteck- ningen. . '

Bestätt-ttttelser attt utfärdande av nytt pantbrev i stället för pantbrev sattt dödats finnas i lagett (1927: 85 ) ont dödande av förkomttten handling.

” Senaste lydelse 1967: 48 (jfr 1967: 288).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

ittottt ett år frått det vederbörande av redaren erhållit underrättelse. om bärgarlönens och andeletts storlek;

3. fordran på ersättning för sattttttattstöttting, ittattt två år från den dag skada/t inträffade;

4. fordran på utbekatttmande av belopp sattt ttågott enligt 220 5 tredje stycket erlagt utöver vad som rätteligen belöper på honom, inom ett år efter det beloppet ut- givits av honom;

5. fordran på ersättning på grund av att last eller resgads för- komtttit eller skadats eller att i konossetttettt lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter, inom ett år från den dag avlätttnande ägt eller bart äga rum;

6. fordran på bidrag till gemen- samt ltaveri eller attnatt kostnad, som skall fördelas enligt samma grund (136 och 216 55), ittottt ett år från dispaschens dag.

Svarar gäldenären i andra fall än som avses i första stycket för ersättning eller för annan fordran med begränsning av redareansva— ret eller ettdast ttted inlastat gods, upphör fordringen, attt talan ej väckes i laga ordning, i fråga om fordran på ersättning ittottt två år från den dag skadatt inträffade och i fråga attt annan fordran itt- ont ett år efter det att fordringett förföll till betalttittg. Äger borge- ttärett för fordringen hålla sig även till redare, lastägare eller annan, utan att begränsning av ansvarig- heten äger rum, gäller sådan rätt under samma tid som för fardratt i alltnänhet.

Har fordran sattt avses i första eller andra stycket kottttttit ttnder dispaschörs behandling, attses ta- latt attt fordringett väckt.

56

Föreslagen lydelse

285 59100 Begärat-t ont inteckningsförnyel- se skall avslås, om 282 55 andra stycket ej iakttagits.

*"” Förutvarande 285 & upphävd genom 1922: 271.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

57

Föreslagen lydelse

286 5101

Inteckttittg, sant' skttlle tttedföra lika företrt'idesrätt sattt annatt itt— teckttittg, skall vid inskrivningen förklaras gälla efter den andra itt- teckningen, ottt sökanden begär det. Inteckning, sattt sättes efter attttatt, gäller efter inteckning med lika rätt sattt eller bättre rätt ätt detttta, ävett attt detta ej angives

. i beslutet.

287 51.02

Patttbrev får på ansökan av skeppets eller skeppsbyggets ägare. och efter ntedgivattde av pantbre- vets innehavare utbytas tttot två eller flera ttya patttbrev (utbyte). På begäran skall därvid pantbre- vetts inbördes företrädesrätt be- stämmas. Härvid ltar 286 5 andra puttkten tttotsvarande tilliitttptting.

. 288 59103

Inteckning får på ansökan av skeppets eller skeppsbyggets ägare och efter tnedgivande av pantbre- vets innehavare nedsättas efter att- ttatt inteckning (nedsättning). ltt- tecktting, sattt ttedsättes efter att- ttan, gäller efter inteckning ttted lika rätt som eller bättre rätt ätt denna, även attt detta ej angives i beslutet.

289 gant

På ansökan av skeppets eller skeppsbyggets ägare aclt efter tttedgivande av patttbrevets inne: havare får inteckning dödas (död- ning).

Bestämmelser attt dödnittg av inteckning, när patttbrevet förkom- tttit, finnas i lagett (1927: 85) om dödande av förkommen handling.

2905105. När innehavare av patttbrev lätttttar tttedgivattde till åtgärd som

"” Förulvarandc 286 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). ”” Förutvarande 287 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). ”3 Förutvarande 288 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). "” 'Förutvarande 289 & upphävd genom 1922: 271. "'5 Förutvarande 290 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

58

F öreslagen lydelse

avses i 287—289 55 skall pant— brevet ingivas.

291 51.00

På'attsökan av patttbrevs inne— havare skall innehavet antecknas i skepps- eller skeppsbyggnadsre— gistret. Är annan antecknad sattt innehavare,- skall registermyndig— heten sedatt det nya innehavet att- tecknats avföra den tidigare att— teckningen och underrätta den vars innehav var antecknat. Före- ligger anledning till antagande att sökanden ej itttteltar pantbrevet, skall "föreläggande ttteddelas lta- ttant att tippvisa' detta.

Anmäler den vars innehav att- tecknats att innehavet upphört, skall anteckttingett avföras.

_Har attsökatt enligt första styc- ket icke gjorts, ttär pantbrev ut- -. färdas, eller föreligger icke ny så-

dan attsökatt ttär anteckning om innehav avföres, antecknas skep- pets eller skeppsbyggets ägare sattt innehavare.

292 5'07 Har inteckningförfallit ettligt 275 ä', skall det attteckttas i skepps- registret. I registret skall göras anteckning attt inverkan på inteckning av exe- kutiv försäljning.

. . 293 5103 Ont skeppsbygge avföt'es ur skeppsbyggnadsregistret och i stäl-

.let ittföres. i skeppsregistret såsom

skepp, skall inteckning sattt gäller i bygget och införing sattt rör itt- teckttingett överföras till skepps- registret.

"'6 Förutvarande 29] & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). I ”” Förutvarande 292 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). _ 1"! Förutvarande 293 & upphävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

59

Föreslagen lydelse

TOLFTE KAPITLET ' .

Om dagböcker, sjöförklaring' och'besiktning. ' å -_ '305 5199 '

Sjölörklaring inom 1ikct hålles av Luleå, Sundsvalls, Stockholms, Kalmar, Maltttö, Göteborgs eller Karlstads tingsrätt. Behörig är den domstol som är närmast den hamn eller ort där sjöförklaring skall äga rum enligt 304 %. Ko- nungen äger dock för viss hamn förordna att annan av domstolar- nu skall vara behörig, om det är ändamålsenligt med hänsyn till trafikförbindelse1 och övriga för-

Sjöförklaring inom riket hålles . av tingsrätt, sattt enligt 336 5 ut- setts att vata sjörättsdonts.t0l Be- hörig är den domstol som är när- mast den hamn eller ort där sjö- förklaring skall äga rum enligt 304 &. Konungen äger dock för viss hamn förordna att annan av

' sjörättsdontstolartta skall vara be-

hörig, om "det är ändamålsenligt med hänsyn till' trafikförbindelser- och övriga förhållanden.' '

hållanden.

Om annat ej töljer av denna lag, gäller beträffande sjöförklaring inför domstol lagen om handläggning av domstolsärenden.

Vid sammanträde för sjöförklaring skall rätten bestå av lagfarcn do- mate såsom ordförande samt två personer som äro kunniga och erfarna i sjöväsendet. Åtminstone en av de senare bör hava grundlig erfaren- het från tjänst som fartygs- eller maskinbefäl på handelsfartyg och ny- ligen hava utövat sådan tjänst. Rätten utser för varje sjöförklaring de särskilda ledamöterna från en förteckning, som sjöfartsverket årligen upprättar för varje sjöfartsinspektionsdistrikt. Förteckningen skall upp- taga minst tjugo personer. Om biträde av person med särskild sakkun- skap i visst fall är ändamålsenligt, äger rätten tillkalla sådan person att inträda såsom ytterligare ledamot i rätten, även öm" han'ej är upptagen i förteckningen. Särskild ledamot skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstån'd får ej vara ledamot. Särskild ledamot '

äger uppbära ersättning av allmänna medel enligt-bestämmelser som meddelas av Konungen. -

I Danmark Finland och Norge hålles sjöförklaring för svenskt fartyg av domstol som är behörig enligt landets lag.

I övrigt hålles sjöförklaring utom riket av svensk konsul, som enligt bemyndigande av ministern för utrikes ärendena äger utföra sådan för- rättning. Om det lämpligen kan ske, skola vid sjöförklaringen biträda två av konsuln tillkallade, i sjöväsendct kunniga personer, helst svenska, danska finska eller norska medborgare, mot vilka ej förekommer jäv som gäller mot domare. Är i visst fall biträde av person med särskild sakkunskap ändamålsenligt, äger konsuln tillkalla även sådan person. .l ort, där behörig svensk konsul ej finnes, hålles sjöförklaring av behörig dansk, finsk eller norsk konsul.

I fråga om sjöförklaring inför konsul gälla i tillämpliga delar bestäm- melserna om sjöförklaring vid domstol. Konsul-äger dock ej upptaga ed eller försäkran eller meddela vitesföreläggande.

"” Senaste lydelse 1970: 919.

Prop. 1973: 42 60

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

314 5110

Har händelse som avses i 301 & medfört stora förluster i liv eller egendom eller kan utredningen av annan anledning väntas bliva synner- ligen omfattande eller av invecklad beskaffenhet, äger Konungen för- ordna, att händelsen och dess orsaker skola utredas av en särskild un- dersökningskommission, bestående av personer med juridisk, nautisk och teknisk sakkunskap". Har undersökningskommission förordnats, be— höver sjöförklaring ej äga rum.

I den mån det kan ske skall kommissionen underrätta sakägarna samt bereda dem tillfälle att närvara vid utredningen och på annat sätt be- vaka sin rätt i överensstämmelse med vad som gäller vid sjöförklaring.

Kommissionen kan hos tings- rätt, som enligt 305 5 är behörig att hålla sjöförklaring, göra fram- ställning om att vittne eller sak- kunnig höres eller att föreläggan- de meddelas någon att som bevis tillhandahålla skriftlig handling el- ler föremål. Rätten skall anställa förhör eller meddela föreläggande, om laga hinder ej möter. Om så- dan åtgärd gälla i tillämpliga delar bestämmelserna om sjöförklaring och om bevisupptagning i rätte- gång utom huvudförhandling.

Kommissionen kan hos tings- rätt, som enligt 336 & utsetts att

vara sjörättsdomstol, göra fram- ställning om att vittne eller sak- kunnig höres eller att föreläggande meddelas någon att som bevis till— handahålla skriftlig handling eller föremål. Rätten skall anställa för- hör eller meddela föreläggande, om laga hinder ej möter. Om så- dan åtgärd gälla i tillämpliga delar bestämmelserna om' sjöförklaring och om bcvisupptagning i rätte- gång utom huvudförhandling.

FJ ORTONDE KAPITLET

Om laga domstol och rättegång i sjörättsmål 336 91111

Första domstol i tvistemål rö- rande förhållande som avses i denna lag är Luleå, Sundsvalls, Stockholms, Kalmar, Malmö, Gä- teborgs eller Karlstads tingsrätt. Detsamma gäller brottmål i fråga om gärning som avses i denna lag, även om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken .

Rör mål som anges i första styc- ket utcslutande annat fartyg än handelsfartyg eller fis/tefartyg, får målet upptagas även av tingsrätt som är behörig enligt 10 eller 19 kap. rättegångsbalken .

"" Senaste lydelse 1970: 919. "' Senaste lydelse 1970: 919.

Första domstol i tvistemål rö— rande förhållande som avses i denna lag är tingsrätt, sattt Ko- nungen utser (sjörättsdomstol). Detsamma gäller brottmål i fråga om gärning som avses i denna lag, även om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken ;

Rör mål som angives i första stycket uteslutande båt, som ej hålles i drift yrkesmässigt eller el- jest i förvärvssyfte, får målet upp- tagas även av tingsrätt som är be- hörig enligt 10 eller 19 kap. rätte- gångsbalken.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

61

Föreslagen lydelse

.337 5112

I fråga om behörigheten för de tingsrätter som anges i 336 5 förs- ta stycket att upptaga tvistemål enligt denna lag äga bestämmel— serna om laga domstOl i tvistemål i allmänhet motsvarande tillämp- ning. Talan får även väckas vid den av tittgst't'ittertta som är dom- stol för den ort där fartyget fin- nes. Har säkerhet för fordran ställts hos myndighet till befrielse från kvarstad eller annan hand- räckning, får talan väckas även vid den av tingsrr'itterua som är dont- stol för den ort där säkerheten ställts. Talan angående fordran

som säkerheten avsett får väckas '

vid sistnämnda tingsrätt, även om säkerheten frigivits. '

Om domstolen för den ort där svaranden enligt i första stycket angivna grunder kunnat sökas icke är tingsrätt sotn anges i 336 5 första stycket, väckes talan vid den av dessa tingsrätter som är när- mast den orten.

'I fråga om behörigheten för sjö- rättsdotnstol att upptaga tvistemål, som avses i336 5, äga. bestämmel- serna om laga domstol i tvistemål i allmänhet motsvarande tillämp- ning. Talan får även väckas vid sjörättsdomstolen för den ort där fartyget finnes. Har säkerhet för fordran ställts hos myndighet till befrielse från kvarstad eller annan handräckning, får talan väckas även vid sjörc'ittsdomstolen för den -ort där säkerheten ställts. Talan

angående fordran som säkerheten avsett får väckas vid sistnämnda sjörä'ttsdötnstol, även om säkerhe- ten frigivits.

Finnes icke sjöriittsdomstol i den ort där svaranden kunnat sö- kas enligt första stycket, väckes talan vid sjörättsdomstol som är närmast den orten.

Äro flera redare i ett fartyg, skall fartygets hemort anses som rede- riets hemvist.

338 5113

I fråga om behörigheten för de tingsrätter som anges i 336 5 förs- ta stycket att upptaga brottmål som där avses äga bestämmelserna om laga domstol i brottmål i all- mänhet motsvarande tillämpning. Ont domstolen för den ort där den misstänkte enligt vad nu sagts haft att svara icke är någon av nämnda tingsrätter, väckes åtal vid den av dessa tingsrätter som är närmast den orten.

I fråga om behörigheten för sjö- rättsdomstol att upptaga brottmål som avses i 336 's? första stycket äga bestämmelserna om laga dom- stol i brottmål i allmänhet mot— svarande tillämpning. Finnes icke .s'jörättsdomstol i 'den ort där den misstänkte sålunda haft att svara, väckes åtal vid den sfärättsdom- stol som är närmast den orten.

FEMTONDE KAPITLET

Särskilda bestämmelser

”” Senaste lydelse 1970: 919. "= Senaste lydelse 1970: 9l9.

Poincaréfranc 348 5 Med franc förstås [ dctuta lag ett värdeetthet innelul/lunde sextio—

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

62

Föreslagen lydelse

fem och ett halvt milligram guld av niohtmdra tusendelars finhet. Omräkning till svenskt mynt skall ske efter betalningsdagens kurs el-

ler, om säkerhet ställes för betal— . .

ningen, kursen deti dag då detta sker.

Statsansvar för vissa rättsförlus-

term. III.

349 5 .

Kommer till följd av 20 eller 269 5 förvärv eller panträtlsupp- låtelse som avses där att gälla mot rätte ägaren eller mot någon till vars förmån rädighetsinskränkning som avses i 20 eller 269 5 gäller, har denne rätt till ersättning av staten för sin förlust på grund av . förvärvet eller upplåtelsen.

Lider någon förlust till följd av tekniskt fel i skepps- eller skepps- byggnadsregistret vid användning av automatisk databehandling eller i anordning som hos registermyn- digheten eller annan statlig myn- dighet är' ansluten till registret, har han rätt till ersättning av sta- ten.

Har den skadelidande medver— kat till förlusten genom att utan skälig anledning underlåta att vid- . taga åtgärd för bevarande av sin

rätt eller har han på annat sätt 'medverkat till förlusten genom

eget vållande, skall ersättningen. efter vad som finnes skäligt ned- sättas eller helt bortfalla.

350 5

Kommer till följd av beslut i ärende om rättelse förlust att till- skyndas rättsägare som avses- i 39 9", har han rätt till ersättning av staten. Ersättning utgår dock ej, om den skadelidande med hänsyn till felets beskaffenhet eller andra omständigheter bort inse att fel

förekommit;

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

Övergångsbestämmelser

Allmänna bestämmelser

63

Föreslagen lydelse

351' £ Staten förettädes i ärende om

. ersättning enligt 349 eller 350 5? .av myndighet sotn Konungen be-

stammer.

352 5 Vill den som är part i mål om beståndet av rätt till skepp eller skeppsbygge framställa anspråk på ersättning enligt 349 5, om han förlorar målet, skall han antingen till gemensam handläggning med "målet väcka talan mot staten om.

sitt ersättningsanspråk eller skrift- ligen underrätta den myndighet som avses i351 5 om rättegången.

Har förberedelsen i målet slut- .förts utan att ersättningstalan

väckts eller underrättelse lämnats enligt första stycket, skall domsto- len förelägga parten att vidtaga endera åtgärden inom viss tid. Iakttages ej tiden, är ersättnings- anspråket förfallet. Erinran därom skall intagas i föreläggandet.

353 5 Har-den som enligt 349 eller 350 '$)” är berättigad till ersättning av staten haft rätt att utkräva be- . loppet av annan såsom skadestånd,

inträder staten i rätten mot denne. Ersättning enligt 349 eller 350 5 på grund av domstols dom utbe- talas sedan domen vunnit laga kraft.

]. Denna lag träder 1 kraft den dag Konungen bestämmer. Genom lagen upphäves lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning 1 fartyg, lagen (1928: 166) i anledning av Sveriges tillträde till 1926 års inter- nationella konvention rörande sjöpanträtt och fartygshypotek,

lagen (1901. 26 s. 33) om antecknande' 1 fartygsregistret av tvist om

fartyg eller fartygslott,

förmdningen (1901. 78) angående registrering av svenska fartyg. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Prop. 1973: 42 64

Till 1 kap. sjölagen

'2. Bestämmelserna i 5 5 i dess äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om förvärv eller förändring som inträffat före ikraftträdandet.

3. Utan hinder av 6 % i dess nya lydelse får skepp behålla det namn varunder det vid ikraftträdandet är infört i fartygsregistret så länge skeppet eller större andel däri än hälften ej övergått till ny ägare eller det föreligger särskilda skäl att skeppet ändock behåller namnet. Detta får dock ej behållas, om registermyndigheten finner synnerliga skäl att namnet ändras för undvikande av förväxling. Finner registermyndighcten att skepps nanm bör ändras, kan den vid vite förelägga ägaren att inom viss tid bestämma annat nanm varunder skeppet kan registreras. Vitet utdömeslav myndigheten.

Till 2 kap. sjölagen

4. I skeppsregistret skall såsom ägare till skepp, som-är överfört från fartygsregistret eller fiskefartygsregister, antecknas den som senast upp- tagits som ägare av skeppet i sådant register. Registermyndigheten skall på lämpligt sätt låta kungöra sådan anteckning. Har ett år förflutit från ikraftträdandet utan att inskrivning av ägan- derätt sökts eller talan väckts om bättre rätt till skeppet, skall den som antecknats såsom ägare anses s'om inskriven ägare av skeppet. Söker. någon inskrivning av äganderätt till skepp, som förvärvats före ikraftträdandet och som vid ikraftträdandet icke var infört i fartygs- registret eller fiskefartygsregister, och kan han icke styrka sin rätt men gör han den sannolik, skall han antecknas i skeppsregistret som ägare. Första stycket andra punkten och andra stycket har motsvarande till— lämpning, varvid ettårstiden räknas från den dag anteckningen kun— gjordes.

5. Har inteckning sökts eller beviljats i båt före ikraftträdandet, skall båten och inteckningen upptagas i skeppsregistret. I fråga om båt som avses i första stycket gäller de 'nya bestämmelser- na om registrering och avregistrering av skepp samt inskrivning av för— värv av skepp, utom 19—22 åå. Upphör båten att besväras av inteck- ning, skall den omedelbart avföras ur skeppsregistret. Bestämmelserna i 4 har motsvarande tillämpning i fråga om båt som avses i denna punkt. '

6. Utföres skeppsbygge enligt beställning som gjorts före ikraftträdan- det, får det införas i skeppsbyggnadsregistret endast om tillverkare och beställare är ense därom. . . Skeppsbygge som anmäles för registrering inom två år från ikraft- trädandet får ej registreras, om ägarens näringsverksamhet vid ikraft- trädandet omfattades och fortfarande omfattas av företagsinteckning och inteckningshavaren icke medgivit att bygget registreras. Skeppsbygge som anmäles för registrering senare än två år från ikraftträdandet får ej heller registreras, om det- visas att registreringen" skulle kränka rätt som någon har till bygget på grund av företagsin— teckning. Bestämmelserna i 3 & i dess äldre lydelse skall under en tid av två år från ikraftträdandet gälla ifråga om beställning som gjorts före. ikraft- trädandet. Bcställarcs rätt till skeppsbygge enligt 3 5 i dess äldre lydelse .- "

består så länge bygget ej registrerats.

Prop. 1973: 42 ' 65

7. Frist för anmälan av skepp för registrering eller för ansökan om inskrivning av förvärv av skepp eller skeppsbygge skall ej i något fall räknas från dag före ikraftträdandet.

Till 3 kap. sjölagen

8. I fråga om partrederi, som tillkommit före ikraftträdandet, gäller utan hinder av att rederiavtalet ej anmälts till registermyndigheten vad som föreskrivs i 40 å andra stycket om delad ansvarighet för uppkom- mande förpliktelser.

Till 11 kap. sjölagen

9. I fråga om sjöpanträtt, som uppstått före ikraftträdandet, gäller 245, 252 och 255—260 åå i stället för motsvarande äldre bestämmelser. Dock skall sjöpanträtt, som icke erkännes enligt de nya bestämmel- serna, ha det företräde till betalning som närmast kan anses motsvara företrädet enligt äldre bestämmelser. - 10. l skepp, som icke har den dräktighet att det kunnat intecknas enligt lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg, får inteckning icke beviljas enligt de nya bestämmelserna utan att det visas, att skeppet ej omfattas av företagsinteckning. , 11. .lnteckning, som beviljats eller sökts före ikraftträdandet, skall föras över till skeppsregistret. Den anses som en enligt de nya bestämmel- serna beviljad eller sökt inteckning på belopp motsvarande den tidigare beviljade eller sökta inteckningens kapitalbelopp. Inteckn-ingshandlingen skall anses som pantbrev på samma belopp, om inteckningen är be- viljad. 12. Utgör inteckningshandling säkerhet för fordran vid ikraftträdan- det. skall panträtt anses upplåten enligt 262 & till säker-het för ford— ringen. Om borgenär innehar inteckningshandling vid nämnda tidpunkt titan att handlingen utgör säkerhet för fordran, skall panträtt anses upplåten till säkerhet för borgenärens rätt på grund av handlingen. Be- stämmelsen i 36 5 lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg har fort- farande tillämpning. 13. Bestämmelserna i 12 har motsvarande tillämpning i fall då bor— genär vid ikraftträdandet innehar fordringshandling, på grund varav inteckning sökts, och inteckning sedermera beviljas med stöd av 19. Bestämmelserna i 12 har likaledes motsvarande tillämpning. om borgenär vid ikraftträdandet innehar fordringshandling, på vilken teck- nats inteckningsmedgivande, och inteckning sedermera beviljas med Stöd av 19. 14. Har borgenär panträtt för sin fordran på grund av inteckning som beviljats före ikraftträdandet eller därefter med stöd av 19 skall ifråga om hans rätt till betalning ur medel, som myndighet vid utsökning eller eljest fördelar mellan rättsägare i det av inteckningen besvärade fartyget. äldre bestämmelser tillämpas i stället för 264 % om det yrkas av någon vars rätt beror därav. Vad som sagts nu gäller dock endast om fördel- ningen föranledes av utmätning som skett före utgången av 1979 eller av konkurs efter ansökan som gjorts före nämnda tidpunkt eller, såvitt angår fördelning av annan anledning än utmätning eller konkurs, om medlen nedsatts före den angivna tidpunkten. Första stycket gäller även i fall då efter ikraftträdandet intecknings— handlingen utbytts mot två eller flera nya pantbrev. 15. Grundas panträtt i fartyg på förhållande som anges i 12 eller

5 Riksdagen .7973. ] salnl. Nr 42

Prop. 1973: 42 66

13 första stycket, har fartygsägaren även i annat fall än då bestäm- melserna i 14 är tillämpliga rätt att påfördra, att vid fördelning av medel mellan rättsägare i fartyget betalning till borgenären begränsas enligt äldre bestämmelser.

16. Medför tillämpning av 264 5, i fall då panträtt i fartyg grundas på förhållande som anges i 12 eller 13 första stycket och for-dringens förfallodag inträffar efter utgången av år 1979, att inteckningssäkerhe- tens värde nedgår väsentligt och ställer gäldenären ej efter anfordran yt- terligare säkerhet varmed borgenären skäligen kan nöjas, får borgenären säga upp fordringen till betalning inom sex månader. Uppsägning på grund av vad som sagts nu får icke ske förrän sex månader förflutit från det gäldenären anmodats ställa ytterligare säkerhet och ej heller före utgången av år 1977 eller senare än att tiden för betalningsskyldighetens fullgörande infaller före utgången av år 1979. 17. Övergångsbestäm-melsema utgör ej hinder för borgenär att göra gällande personligt betalningsansvar på grund av inteckningshandling. Bestämmelserna i 24 och 25 55 lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg har fortfarande tillämpning. 18. Bestämmelserna i 271 % om företräde på grund av inteckning har tillämpning även om inteckningen sökts före ikraftträdandet. Bestämmelserna i 268 och 269 && om godtrosförvärv på grund av inskrivning gäller endast i fråga om upplåtelse som sker efter ikraft- trädandet. 19. Fullföljes efter ikraftträdandet en dessförinnan gjord ansökan om inteckning, skall inteckning beviljas enligt de nya bestämmelserna, om ansökningen uppfyller villkoren för inteckning enligt lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg. Ansökningen skall därvid anses avse ett penningbelopp motsvarande fordringcns kapitalbelopp. Sökes efter ikraftträdandet inteckning på grund av fordringshand- ling, på vilken före ikraftträdandet tecknats sådant bevittnat medgivan- de som avses i 2 5 lagen om inteckning i fartyg, skall ansökningen upp- tagas och prövas som ansökan om inteckning enligt 282 5 första styc- ket. Även i detta fall skall ansökningen anses avse ett penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbelopp. Är medgivandet tecknat av an- nan än den som avses i 281 &, får ansökningen icke bifallas, om ej den som medgivit inteckningen styrkes vara ägare till skeppet och inskriv- ning sökcs för hans fång. 20. Bestämmelserna i 275 & tillämpas även om grund för avregistrering inträtt före ikraftträdandet. 21. Bestämmelsen i 276 & första stycket om verkan av exekutiv auktion gäller ej i fråga om auktion som ägt rum före ikraftträdandet.

Till ]5 kap. sjölagen

22. Bestämmelserna i 349 & gäller endast i fråga om förvärv och upp- låtelse som äger rum efter ikraftträdandet.

Prop. 1973: 42

2. Förslag till

67

Lag om ändring i lagen (1936: 83) angående vissa utfästelser om gåva

Härigenom förordnas, att 2 & lagen (1936: 83) angående vissa utfäs- telser om gåva skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Är genom skuldebrev eller an- norledes gåva utfäst i penningar el- ler lösören, gälle den ej såsom full- bordad, med mindre det som ut- fäst är kommit i gåvotagarens be- sittning.

Föreslagen lydelse

&

Är genom skuldebrev eller an— norledes gåva utfäst i penningar eller lösörcn, gälle den ej såsom fullbordad, med mindre det som utfäst är kommit i gåvotagarens besittning. I fråga om skepp eller skeppsbygge gäller i stället att gåva ej är att anse såsom fullbordad, med mindre inskrivning för förvär— vet sökls enligt vad som stadgas därom i sjölagen (1891: 35 s. 1 ).

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

3. Förslag till

Lag om ändring i handelsbalken

Härigenom förordnas, att 10 kap. 7 % handelsbalken skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 7 51

Fartyg, som är för fordran in- tecknat eller äger den dräktighet, att, enligt vad särskilt iir stadgat, inteckning däri kan meddelas, må ej med laga verkan sättas i pant efter ty nu är sagt. Ej heller må luftfartyg sålunda pantsättas.

Skepp och skeppsbygge må ej med laga verkan sättas i pant ef- ter ty nu är sagt. Ej heller må luft— fartyg sålunda pantsättas.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar. De nya bestämmelserna skall gälla även sådan båt som enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna till lagen ( ) om ändring i sjölagen(1891: 35 s. 1) skall vara upptagen i skeppsregistret.

1 Senaste lydelse 1955: 230.

Prop. 1973: 42 68

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning

Härigenom förordnas, att 4 5 lagen (1966: 454) om företagsinteck- ning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 51 Företagsinteckning gäller i näringsidkarcns lösa egendom, i den mån denna hör till den intecknade verksamheten och utgöres av

1. inventarier, varor eller andra 1. inventarier, varor eller andra lösören, dock ej fartyg som kan lösören, dock ej skepp och skepps- intecknas för fordran eller luft- bygge, ej heller luftfartyg och så- fartyg eller sådan reservdel till dan reservdel därtill som kan om- luftfartyg som kan omfattas av in- fattas av inteckning i luftfartyg, teckning i luftfartyg,

2. byggnad eller annan anläggning som icke hör till tomträtt,

3. arrenderätt, hyresrätt, rättighet som avses i 7 kap. 3 % jordabalken, bostadsrätt eller rätt till gruva eller annan gruvegendom, om rättigheten kan utmätas,

4. nyttjanderätt till inventarier eller andra lösören, om rättigheten kan utmätas,

5. patent, upphovsrätt eller annan rättighet av immateriell art, om rättigheten kan utmätas,

6. fordran på vederlag för överlåtelse eller upplåtelse av egendom av sådant slag, som avses under 1—-5, eller på ersättning med anledning av att sådan egendom skadats eller gått förlorad eller tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande,

7. fordran på vederlag för arbete. Överlåtes verksamheten, gäller inteckningen i överlåtarens fordran på vederlag. i vad detta avser egendom som vid överlåtelsen omfattades av inteckningen.

1. Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

2. Omfattas skepp eller skeppsbygge av företagsinteckning vid ikraft- trädandet, gäller äldre bestämmelser fortfarande beträffande den egen- domen, vad angår skeppsbygge dock ej sedan det registrerats.

3. I fråga om intecknad båt gäller äldre bestämmelser så länge bå- ten är upptagen i skeppsregistret enligt punkt 5 övergångsbestämmelser- na till lagen ( ) om ändring i sjölagen(1891: 35 s. 1).

1 Senaste lydelse 1971: 1215.

Prop. 1973: 42

5. Förslag till

69

Lag om ändring i förmånsrättslagen(1970: 979)

Härigenom förordnas i fråga om förmånsrättslagen(1970: 979), dels att 17 % skall upphöra att gälla, dels att 4, 9, 15 och 16 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Förmånsrätt följer med 1. sjöpanträtt och luftpanträtt,

Föreslagen lydelse

45

2. handpanträtt och rätt att kvarhålla lös egendom till säkerhet för fordran (retentionsrätt),

3. panträtt på grund av inteck— ning i fartyg eller i luftfartyg och. reservdelar till luftfartyg.

Beställare av fartyg som lämnat fartygsbyggaren förskott i bygg- nadsämnen eller pengar har för— mänsrätt i byggnadsämnena och det som för beställarens räkning tillverkats med förskottet, om skriftlig handling upprättats och med denna förfarits enligt 3 59 sjö— lagen (1891: 35 s. 1).

Redare vilken för medredare lämnat förskott som avses i 17 &" sjölagen har förmånsrätt i medre— darens andel av fartyget enligt nämnda paragraf.

Särskilda förmånsrätter gäller inbördes efter paragrafernas och, beträffande 4 9”, styckenas följd samt efter den i 4 5? första stycket och 5—7 5.59 angivna numrering— en.

Förmånsrätt enligt 4 % första stycket 2 eller 3 har dock företrä—

de framför förmånsrätt enligt 4 % .

första stycket ] på grund av sjö— panträtt som avses i 267 5 6 sjö- lagen (1891: 35 s. 1) och förtttåtts— rätt enligt 4 5 första stycket 3 har företräde framför förmänsrätt en— ligt 4 5 första stycket 2 på grund av retentionsrätt.

3. panträtt på grund av inteck- ning i skepp eller skeppsbygge el— ler i luftfartyg och reservdelar till luftfartyg.

%

Särskilda förmånsrätter gäller inbördes efter paragrafernas följd och efter den i 4—7 555" angivna numreringen.

Förmånsrätt enligt 4 5 3 har dock företräde framför förmåns- rätt enligt 4 5 2 på grund av an- nan retentionsrätt än som avses i 247 39 sjölagen (1891: 35 s. 1).

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

70

Föreslagen lydelse

Förmånsrätt på grund av utmätning har företräde framför förmåns- rätt på grund av inteckning, vilken sökts samma dag som utmätningen

verkställdes eller senare.

Utmätning ger företräde framför senare utmätning av samma egen- dom. Utmätning för flera fordringar på en gång ger lika rätt. Om det inbördes företrädet i övrigt mellan fordringar med samma slag av för- månsrätt finns för vissa fall särskilda bestämmelser.

155

Fordran med allmän förmåns- rätt uttages i första hand ur egen- dom som ej är föremål för sär- skild förmånsrätt. Förslår ej den- na egendom, uttages fordringen ur egendom, vari särskild för-måns- rätt gäller, före fordringar med sådan förmånsrätt i den mån det är medgivet enligt 16 eller 17 å och i övrigt efter sistnämnda ford- ringar.

Fordran med allmän förmåns- rätt uttages i första hand ur egen- dom som ej är föremål för sär- skild förmånsrätt. Föreslår ej den- na egendom, uttages fordringen ur egendom, vari särskild för- månsrätt gäller, före fordringar med sådan förmånsrätt i den mån det är medgivet enligt 16 å och i övrigt efter sistnämnda fordring- ar.

16 51

Fordran med allmän förmåns- rätt enligt 10 eller 11 ,? uttages, om det behövs, före fordringar med särskild förmånsrätt i lös egendom enligt 4 5 andra eller tredje stycket, 5 eller 8 5. Vad som uttages på detta sätt skall, när det finns särskilda förmånsråtter i olika egendomsgrupper, fördelas på grupperna i förhållande till den köpeskilling som erhållits för varje grupp.

17 52

Fardran med allmän förmåns- rätt enligt 12 5 uttages, om det behövs, före fordringar med sär- skild förmånsrätt i lös egendom enligt 4 5 tredje stycket, 5 eller 8 5. Härvid äger 16 5 andra punk- ten motsvarande tillämpning.

Fordran med allmän förmåns- rätt enligt 10, 11 eller 12 &" utta- ges, otn det behövs, före ford- ringar med särskild förmånsrätt enligt 5 eller 8 5 i annan lös egen- dom än tomträtt. Vad som uttages på detta sätt skall, när det finns särskilda förmånsrätter i olika egendomsgrupper, fördelas på grupperna i förhållande till den köpeskilling som erhållits för varje grupp.

1. Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

2. I fråga om förmånsrätt för retentionsrätt, som uppstått före ikraft— trädandet, gälla de äldre bestämmelserna fortfarande.

3. Bestämmelserna i 4 & andra stycket och 16 å i dess äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om förskott som avses i punkt 6 sista stycket övergångsbestämmelserna till lagen ( 35 s. 1.).

1 Senaste lydelse 1971: 1043. 1 Senaste lydelse 1971: 1043.

) om ändring i sjölagen (1891:

Prop. 1973: 42 71

4. De äldre bestämmelserna i 4 5 tredje stycket, 16 och 17 55 om redares förmånsrätt på grund av förskott för medredares bidrag till rederirörelsen enligt 17 & sjölagen (1891: 35 s. 1) i dess lydelse före ikraftträdandet av lagen ( ) om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) gäller fortfarande i fråga om förskott som lämnats före ikraftträdandet.

Hänvisningar till S5

  • Prop. 1973:42: Avsnitt 4.102

5. I fråga om panträtt på grund av inteckning i båt har de nya be- stämmelserna om panträtt på grund av inteckning -i skepp motsvarande

tillämpning.

6. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal

Härigenom förordnas, att 54, 58 och 86—88 åå lagen (1927: 77) om försäkringsavtal skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F öreslagen lydelse

54 51

Har försäkring tagits å gods utan angivande av det intresse för- säkringen avser, skall försäkring- en, där ej annat framgår av om- ständigheterna, anses gälla till för- män för envar, som, i egenskap av ägare, panthavare eller innehava- re av annan rättighet till godset el- ler emedan han i anledning av av- tal om godset står faran för detta, har intresse av att dess värde icke minskas eller går förlorat. I frå- ga om sjöpanträtt och luftpanträtt skall vad sålunda stadgats äga till— läntpning endast om panträtren är förbunden med personlig fordran hos pantens ägare.

Har försäkring tagits å gods utan angivande av det intresse för- säkringen avser, skall försäkring- en, där ej annat framgår av om- ständigheterna, anses gälla till för- mån för envar, som, i egenskap av ägare, panthavare eller inne- havare av annan rättighet till god- set eller emedan han i anledning av avtal om godset står faran för detta, har intresse av att dess vär- de icke minskas eller går förlorat. Vad nu sagts gäller dock ej i fråga om sjöpanträtt och lttftpant- rdtt.

Är förbehåll träffat, enligt vilket försäkringen skall upphöra i händelse äganderätten till godset övergår å annan, vare ny ägare dock, där för- säkringsfall inträffar inom fjorton dagar, berättigad till ersättning för lidcn skada, i den mån han icke på grund av försäkring, som han själv tagit, äger rätt till gottgörelse för skadan. Vad sålunda stadgas skall icke äga tillämpning i fråga om sjöförsäkring å fartyg eller kreatursför- säkring.

58 %

Gäller försäkring å gods till förmån för någon, som till säkerhet för fordran har panträtt i godset, äge han, ändå att fordringen ej är till betalning förfallen, framför ägaren rätt att ur utfallande ersättnin-gsbe- lopp ut.-få sin fordran, såvida icke ägaren genom att avhjälpa skadan eller på annat sätt bereder panthavaren samma säkerhet som han ägt

* Senaste lydelse 1955: 233.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

före försäkringsfallet. Lag samma vare, där försäkringen gäller till för— mån för någon, som har rätt att kvarhålla godset till säkerhet för för— fallen fordran.

Ersättningsbelopp för gods, som är utmätt, skall, om borgenären det yrkar, utgivas till utmätnings- mannen. Avser ersättningsbelop- pet gods, som satts i kvarstad el- ler under skingringsförbud, skall beloppet, där part det äskar, utgi- vas till övcrcxckutor; och har den- ne att med beloppet förfara på sätt i 186 39 utsökningslagen är för där avsett fall stadgat.

I fråga om rätt för vissa inne- havare av inteckning i fast egen- dom, tomträtt eller tgattenfallsrt'itt att njuta betalning ur brandskado- ersättning gälle, i stället för före- skrifterna i 56 och 57 55 samt första och andra styckena i före- varande paragraf, vad "som finnes stadgat i 86—88 åå samt i särskild

lag.

Ersättningsbclopp för gods, som är utmätt, skall, om borgenären det yrkar, utgivas till utmätnings- mannen. Avser ersättningsbelop— pet gods, som satts i kvarstad el- ler under skingringsförbud. skall beloppet. där part det äskar. utgi- vas till överexekutor; och har den- ne att med beloppet förfara på sätt i 160 s? utsökningslagen är för där avsett fall stadgat.

I fråga .om rätt för borgenär, SOIIZ har panträtt i fastighet eller itomträtt, att njuta betalning ur. brandskadecrsättning gäller. i stål- let för föreskrifterna i 56 och 57 åå samt första och andra styc— kena i förevarande paragraf, vad som finnes stadgat i 86—88 %% samt i särskild lag.

86 &

Timar brandskada 51 fast egen- dom, vare den som i egendomen har inteckning för fordran berät- tigad att, på sätt därom är särskilt stadgat, njuta betalning eller sä- kerhet, såframt utfallandc ersätt- ning överstiger en tiondel av för- säkringsbeloppet för egendomen.

Timar brandskada å fast egen- dom, vare borgenär, som har pant- rätt i egendomen, berättigad att, på sätt därom är särskilt stadgat, njuta betalning eller säkerhet. så- framt utfallande ersättning översti- ger en tiondel av försäkringsbo- loppet för egendomen.

87%

Har anmälan om intecknings- havarens namn och adress gjorts hos försäkringsgivaren. vare upp- sägning av försäkringsavtalet eller avtalad ändring däri utan inver- kan å den rätt, som tillkommer inteckningshavaren på grund av försäkringsfall, som inträffar, in- nan en månad förflutit efter det han underrättats om uppsägning— en eller ändringen; och skall så- dan underrättelse anses meddelad, då den i rekommenderat brev av- sänts under den uppgivna adres- sen.

* Senaste lydelse 1967: 264.

Har anmälan om namn och adress för borgenär, som har panträtt i fastighet, gjorts hos för- säkringsgivarcn, vare uppsägning av försäkringsavtalet eller avtalad ändring däri utan inverkan å den rätt, som tillkommer borgenären på grund av försäkringsfall som inträffar, innan en månad förflu- tit efter det han underrättats om uppsägningen eller ändringen; och skall sådan underrättelse anses meddelad, då den -i rekommende- rat brev avsänts under den uppgiv- na adressen.

Prop. 1973: 42

fv'tnfarande lydelse

Varder premie i rätt tid ej er- lagd av försäkringstagaren, må försäkringsgivaren ej gent emot intec-kningsliavare, vars namn och. adress blivit hos honom anmälda, åberopa försäkringstagarens dröjs— mål till befrielse från ansvarighet, med mindre inteckningslzavaren underrättats, att premien är ogul- den. och därefter en vecka för- flutit.

l'ij må eljest försäkringsgivare till befrielse från ansvarighet gent emot inteckningsltavare åberopa omständighet, som beror av an- nan än denne.

73

Föreslagen lydelse

Varder premie -i rätt tid ej er- lagd av försäkringstagaren må för- säkringsgivaren ej gent emot bor- genär, vars nanm och adress blivit hos honom anmälda, åberopa för- säkringstagarens dröjsmål till be- frielse från ansvarighet, med mind- re borgenären underrättats, att pre- mien är ogulden, och därefter en vecka förflutit.

Ej må eljest försäkringsgivare till befrielse från ansvarighet gent emot borgenär åberopa omstän— dighet, som beror av annan än denne.

88 53

I-"ad i 86 och 87 593? stadgas om intec-kningslzarare gälle ock den, som för ogulden köpeskilling äger fordran med förtttåttsrätt, som av- ses i ]] kap. 2 5 jordabalken .

Har någon för fordran inteck- ning i tomträtt eller vattenfalls- rätt, och är brandförsäkring ta- gen å byggnad eller annat, som hör till tomträttcn eller vatten- fallsrätlen, vare i fråga om in- teckningslzavarens rätt på grund av försäkringen bestämmelserna i 86 och 87 åå likaledes tillämpliga.

Har borgenär panträtt i tomt- rätt och är brandförsäkring tagen å byggnad eller annat, som hör till tomträtten, vare i fråga om borgenr'irens rätt på grund av för- säkringen bestämmelserna i 86 och 87 %& tillämpliga.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om medförsäkring på grund av sjöpanträtt och luftpanträtt, som uppstått före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i denna lag om borgenär, som har panträtt i fastig- het eller tomträtt, har motsvarande tillämpning på borgenär som åtnjuter företrädesrätt för sin fordran på grund av 5 & lagen (1970: 995) om in- förande av nya jordabalken.

Vid tillämpning av de nya bestämmelserna skall vattenfallsrätt anses likställd med tomträtt.

Senaste lydelse 1967: 264.

Prop. 1973: 42

7. Förslag till

74

Lag om ändring i lagen (1927: 78) angående införande av lagen om

försäkringsavtal

Härigenom förordnas, att 7 & lagen (1927: 78) angående införande av lagen om försäkringsavtal skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

75

Vad nya lagen i 86—88 55 stadgar om inteckningsltavares rätt på grund av brandförsäkring å byggnad skall i fråga om ersätt- ning för brandskada, som inträffat efter det nya lagen trätt i kraft, äga tillämpning utan hinder av att försäkringsavtalet slutits tidigare eller inteckningen blivit tidigare sökt.

Föreslagen lydelse

Vad nya lagen i 86—88 åå stad- gar om panträttslzavares rätt på grund av brandförsäkring å bygg- nad skall i fråga om ersättning för brandskada, som inträffat efter det nya lagen trätt i kraft, äga till- lä-mpning utan hinder av att för- säkringsavtalet slutits tidigare eller inteckningen blivit tidigare sökt.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

8. Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1862: 10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer

Härigenom förordnas, att 3 och 14 åå förordningen (1862: 10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3å1

Avbetalning å huvudstol eller räntebetalning, som av gäldenär el- ler med hans vetskap gjord är, så ock annat gäldenärs erkännande av fordringens tillvaro, gälle så- som hade fordringcn hos honom bevakad blivit. Beslut, varigenom ansökan om inteckning som ej av- ser fast egendom eller tomträtt bi- falles eller förklaras vilande, eller

1 Senaste lydelse 1970: 1003.

Avbetalning å huvudstol eller räntebetalning, som av gäldenär el— ler med hans vetskap gjord är, så ock annat gäldenärs erkännande av fordringens tillvaro, gälle så- som hadc fordringen hos honom bevakad blivit. Beslut, varigenom ansökan om inteckning som ej av- ser fast egendom, tomträtt, skepp eller skeppsbygge bifalles eller för-

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

anteckning om innehav av pant- brev eller annan inteckningshand- ling have ock lika verkan emot ägare av den intecknade egendo- men; vill borgenären hålla talan mot annan öppen, bevake då sin fordran emot denne, såsom i 1 & sägs.

75

Föreslagen lydelse

klaras vilande, eller anteckning om innehav av pantbrev eller an- nan inteckningshandling have ock lika verkan emot ägare av den in- tecknade egendomen; vill borge- nären hålla talan mot annan öp- pen, bevake då sin fordran emot denne, såsomi 1 % sägs.

14 52

Är borgenärs fordran intecknad i fartyg eller luftfartyg, eller har han lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom; njute han ur den egendom, som sålunda häftar, betalning. ändå att han ej. efter kallelse å okända borgenärer, sin fordran angiver. Om rätt till kvittning för genford- ran vare ock lag som i 7 % sägs ändå att den fordran ej blivit ef- ter sådan kallelse angiven.

Är borgenärs fordran intecknad i luftfartyg, eller har han lös egen- dom såsom pant eller eljest under panträtt i handom; njute han ur den egendom, som sålunda häftar, betalning, ändå att han ej, efter kallelse å okända borgenärer, sin fordran angiver. Om rätt till kvitt- ning för genfordran vare ock lag som i 7 & sägs ändå att den ford- ran ej blivit efter sådan kallelse angiven.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

9. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling

Härigenom förordnas, att 2, 13 och 14 55 lagen (1927: 85) om dödan- de av förkommen handling skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 251

Ansökan om dödande av hand- ling skall, skriftligen avfattad, in- givas till rätten i den ort, där för- pliktelsen skall fullgöras, eller, om sådan ort ej är nämnd i handling- en, till den rätt, där "den förplik- tade är skyldig att svara i tviste- mål, som angä gäld i allmänhet. Då fråga är om pantbrev, göres ansökningen hos den rätt under

= Senaste lydelse 1970: 1003. 1 Senaste lydelse 1970: 1012.

Ansökan om dödande av hand- ling skall, skriftligen avfattad, in- givas till rätten i den ort, där för- pliktelsen skall fullgöras, eller, om sådan ort ej är nämnd i handling- en, till den rätt, där den förplik- tade är skyldig att svara i tviste- mål, som angå gäld i allmänhet. Då fråga är om pantbrev på grund av inteckning i fastighet el-

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

vilken fastigheten lyder. Ansökan om dödande av intecknad ford— ringshandling göres hos rätten i den ort, där vederbörande inskriv- ningsmyndighet är.

76

Föreslagen lydelse

ler tomträtt, göres ansökningen hos den rätt under vilken fastig- heten lyder. I fråga. om pantbrev på grund av inteckning i skepp eller skeppsbygge göres ansök— ningen hos rätte/l i skeppets liem- ort eller i den ort där bygget ut— föres. Ansökan om dödande av intecknad fordringshandling göres hos rätten i den ort, där vederbö- rande inskrivningsmyndighct är.

Ansökan om dödande av konossement skall ingivas till rätten i god- sets bestämmelseort.

Äro enligt vad nu är sagt flera domstolar behöriga, må ansökningen göras vid vilken som helst av dem.

.13

Hava tio år förflutit från det pantbrev eller annan intecknings- handling, om vilken det ej är känt var den finnes, blivit uppvisad för anteckning om innehav eller eljest företedd i inteckningsärende och vill den intecknade egendomens ägare äska att inteckningen, ehuru han ej kan förete handlingen, måtte dödas, göre ansökan därom, då fråga är om pantbrev, hos den rätt, under vilken fastigheten ly- der, och eljest hos rätten i den ort, där vederbörande inskrivnings- myndighet är. Kan det antagas att pantbrev tillkommit på sådant sätt eller kommit ur ägarens hand un- der sådana omständigheter som utesluter giltig pantsättning, må ansökan göras utan hinder av att nyss angivna tid ej förflutit. Se- dan ansökningen, där så ske kan, på sätt om stämning i tvistemål är stadgat delgivits den senast an- tecknade innehavaren av hand- lingen. utfärde rätten offentlig stämning. som skall kungöras på sätt i 6 & sägs samt innehålla be- skrivning av handlingen ävensom tillkännagivande att, om någon innehar handlingen eller har kän- nedom om att den finnes i behåll,

2 Senaste lydelse 1970: 1012.

%2

Hava tio år förflutit från det pantbrev eller annan intecknings- handling. om vilken det ej är känt var den finnes, blivit uppvisad för anteckning om innehav eller eljest företedd i inteckningsärende och vill den intecknade egendomens ägare äska att inteckningen, ehuru han ej kan förete handlingen, måtte dödas, göre ansökan därom, då fråga är om pantbrev, hos den rätt, under vilken fastigheten ly- der eller i skeppets lzemort eller i den ort, där skeppsbygget utfö- res, och eljest hos rätten i den ort, där vederbörande inskrivnings- myndighet är. Kan'det antagas att pantbrev tillkommit på sådant sätt eller kommit ur ägarens hand un— der sådana omständigheter som utesluter giltig pantsättning, må ansökan göras utan hinder av att nyss angivna tid ej förflutit. Sc- dan ansökningen, där så ske kan. på sätt om stämning i tvistemål är stadgat delgivits den senast an- tecknade innehavaren av hand- lingen, utfärde rätten offentlig stämning. som skall kungöras på sätt i 6 & sägs samt innehålla be— skrivning av handlingen ävensom tillkännagivande att, om någon in-

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

han bör därom, vid äventyr att in- teckningen eljest dödas, hos rätten göra anmälan sist & dag som för ärendets fullföljande utsättes. Så- dan dag må ej sättas tidigare än sex månader efter kungörelsens införande i allmänna tidningarna.

77

Föreslagen lydelse

nehar handlingen eller har känne- dom om att den finnes i behåll, han bör därom, vid äventyr att inteckningen eljest dödas, hos rät— ' ten göra anmälan sist å dag som för ärendets fullföljande utsättes. Sådan dag må ej sättas tidigare än sex månader efter kungörelsens införande i allmänna tidningarna.

Fullföljcs ej ansökningen å utsatt dag, vare den förfallen. Finner rätten, vid prövning av ansökningen, någon omständighet ej hava förekommit som utgör skälig anledning att låta inteckningen fort- farande gälla, förordne rätten att inteckningen må, på därom hos veder- börande inskrivningsmyndighet gjord ansökan, dödas utan handlingens företeende.

Rätten skall underrätta inskrivningsmyndighetcn om ansökan som i första stycket sägs för anteckning i fastighetsboken eller annan inskriv- ningsbok varom fråga är. Vad nu sagts om ansökningen skall ock gälla rättens slutliga utslag i ärendet; dock må, då ansökningen avslagits, an- teckning ej verkställas förrän utslaget vunnit laga kraft.

14 53 Bestämmelserna i "_l—1.0 åå äga, såvitt de angå pantbrev, motsvarande tillämpning i fråga om vilandebevis. Bestämmelserna i 13 & om dödande av inteckning äga motsvarande tillämpning i fråga om vilandeförklarad inteckningsansökan.

Bestämmelserna i 10 och 13 55 om annan inskrivningsbok än fas- tighetsbok äga, i fråga om pant— hrev för skepps- eller skeppsbygg- nadsinteckning, motsvarande till- liimpning på skepps— och skepps- b)'ggnadsregistren.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

10. Förslag till Lag om ändring i lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag

Härigenom förordnas, att 55 å lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

55 å1

Vad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning å aktie- bolag eller rederier.

3 Senaste lydelse 1970: 1012. 1 Senaste lydelse 1903: 101.

Vad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning å aktie— bolag eller partrederi.

Prop. 1973: 42

Nuvarande lydelse

78

Föreslagen lydelse

Ej heller göres genom denna lag ändring i vad om bolag för verk- samhet av visst slag eljest är i lag eller författning särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

11. Förslag till Lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808)

Härigenom förordnas, att 1 och 2 55 lagsökningslagen (1946: 808) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse1

Föreslagen lydelse

1 %? För fordran som grundar sig å skuldebrev eller annat skriftligt ford- ringsbevis och är till betalning förfallen må gäldenären lagsökas enligt vad nedan sägs.

Om för fordran som avses i första stycket skriftligen upplåtits panträtt i fast egendom, kan bor- genären genom lagsökning söka betalning ur egendomen. Har bor- genären för fordringen inteckning i fartyg eller luftfartyg eller re- servdelar till luftfartyg eller före— tagsinteckning. kan han genom lagsökning söka betalning ur den egendom vari inteckningen gäller.

Om för fordran som avses i första stycket skriftligen upplåtits panträtt i fast egendom, skepp eller skeppsbygge, kan borgenären genom lagsökning söka betalning ur egendomen. Har borgenären för fordringen inteckning i luftfar- tyg eller reservdelar till luftfartyg eller företagsintcckning, kan han genom lagsökning söka betalning ur den egendom vari inteckningen gäller.

Vad i denna lag sägs om gäldenären tillämpas vid lagsökning enligt andra stycket på ägaren av den egendom ur vilken betalning sökes.

25

Lagsökning Skall göras skriftli- gen hos allmän underrätt. Ansök- ningen skall innehålla uppgift om borgenärens nanm, personnummer, yrke, hemvist, postadress och tele- fonnummer samt gäldenärens nanm och, där så kan ske, dennes personnummer, yrke, hemvist, postadress och telefonnummer, så ock fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären an- give ock de omständigheter som betinga rättens behörighet, om

Lagsökning skall göras skriftli- gen hos allmän underrätt. Ansök- ningen skall innehålla uppgift om borgenärens nanm, personnum- mer, yrke, hcmvist, postadress och telefonnummer samt gäldenärens namn och, där så kan ske, dennes personnummer, yrke, hemvist, postadress och telefonnummer, så ock fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären an- give ock de omständigheter som betinga rättens behörighet, om

1 Mednuvarande lydelse avses såvitt gäller 2 & lydelsen enligt proposition 1973:30. ' Senaste lydelse 1971: 496.

Prop. 1.973: 42

Nuvarande lydelse

denna ej framgår av vad eljest an- förcs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av handling varå fordringen grundas och, då betal- ning enligt 1 & andra stycket sökes ur fast egendom, av handling var- igenom panträtt i egendomen upp-

79

Föreslagen lydelse

denna ej framgår av vad eljest an- föres. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av handling varå fordringen grundas och, då betal- ning enligt 1 % andra stycket sökes ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge, av handling varige-

låtits. nom panträtt i egendomen upp-

låtits.

Ansökningen skall jämte avskrift som angives i första stycket avläm- nas i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett exemplar ingivet, ombesörje rätten mot stadgad avgift erforderlig avskrift, och gälle den i målet lika med hu- vudskrift.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar. Om inteckningshandling som rör fartyg vid ikraftträdandet utgör pant för fordran, får lagsökning äga rum enligt 1 & andra stycket första punkten i dess nya lydelse, även om fordringen ej grundas på skriftligt bevis eller panträttsupplåtelsen ej skett skriftligen. Målet skall hän- skjutas till rättegång, om det görs invändning som hänför sig till ford- ringen eller panträttsupplåtclsen samt borgenärens rätt är stridig.

12. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att i lagen ( 1937:249 ) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall införas en ny para- graf, 22 a 5, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 a &"

Handling angående skeppsbygg- nadsavtal vilken inkommit till den registermyndighet som avses i 2 5 sjölagen (1891: 35 s. 1) i ärende om registrering eller inskrivning må, såvitt den avser pris och be— talningsvillkor, ej utan samtycke av parterna i avtalet utlämnas förrätt tio år förflutit från den dag handlingen inkom.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

1 Lagen omtryckt 1971: 203.

Prop. 1973: 42

13. Förslag till

80

Lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297)

Härigenom förordnas, att 11 kap. 3 och 4 55 luftfartslagen (1957: 297) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap. 3 51

Borgenär, som har fordran ä bärgarlön eller å ersättning för kostnader som avses i 2 %, njute i fartyget eller godset luftpanträtt med förmånsrätt enligt 4 5 första stycket i förmånsrättslagen (1.970: 979), såframt bärgarlönen eller cr— sättningen hänför sig till åtgärder vilka slutförts här i riket.

Borgenär, som har fordran å bärgarlön eller å ersättning för kostnader som avses i 2 &, njute i fartyget eller godset luftpanträtt med förmånsrätt enligt 4 5 för- månsrättslagen (1970: 979), så— framt bärgarlönen eller ersättning— en hänför sig till åtgärder vilka slutförts här i riket.

I första stycket avsedda fordringar skola, var i förhållande till ford- ringens belopp, njuta lika rätt om de härröra av samma händelse; eljest skall yngre fordran äga företräde framför äldre.

Utan borgenärens samtycke må icke, innan betalning för dennes ford- ran guldits eller säkerhet därför blivit ställd, luftfartyget lämna det ställe, där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet slutfördes, eller godset av ägaren tagas i besittning.

11 kap. 4 5

Angående qutpantrt'ittsltavares rätt till ersättning, som utgår på grund av tagen försäkring, är sär— skilt stadgat.

llar luftfartygets eller godsets ägare på annan grund fordran å ersättning för skada å egendomen, skall luftpantrt't'tt i egendmnen till— lika omfatta sådan fordran; och skall i nu angivet hänseende vad i 272 och 279 55 sjölagen stadgas Eiga motsvarande tillämpning.

Luftpantriitt omfattar ej ersätt- ning, som på grund av försäkring eller eljest utgår för skada på luft- fartyget eller godset.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om luftpanträtt som uppstått före ikraftträdandet och skall därvid den i 11 kap. 4 5 upp- tagna hänvisningen till 272 och 279 åå sjölagen avse sistnämnda båda lagrum i deras lydelse före ikraftträdandet av lagen ( ring i sjölagen (1891: 35 s. 1).

1 Senaste lydelse l97l: 984.

) om änd-

Prop. 1973: 42 81

Utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen statsrådet på Stockholms slott den 26 april 1972.

Närvarande: statsministern PALME-, statsråden STRÄNG, ANDERS— SON, JOHANSSON, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖF- BERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i sjölagen (1891 : 35 s. 1) m. m. och anför.

1 Inledning

Den internationella sjöfartens och varvsindustrins utveckling har medfört behov av förstärkning av dessa, för vårt land ytterst betydel- sefulla näringars möjligheter att utnyttja fartyg för kreditsäkerhets- ändamål såväl före som efter sjösättning och leverans. I syfte att möjlig- göra sådan förstärkning och att även i andra avseenden modernisera sjölagstiftningen har sjölagskommitténl i maj 1970 i ett delbetänkande "Registrering av fartyg, sjöpanträtt och fartygshypotek, partrederi” (SOU 1970: 74) lagt fram förslag om ändring i sjölagen (SjöL) (1891: 35 s. 1) m. m.

Kommitténs arbete har bedrivits i samråd med sjölagskommitterade i Danmark, Finland och Norge. I Norge har nyligen antagits förslag om sådan lagändring, som jag här avser, och i Danmark väntas motsva- rande lagförslag bli antaget inom kort. Något officiellt finskt förslag föreligger ej ännu.

Förslaget vilar bl.a. på två internationella fördrag. nämligen de den 27 maj 1967 i Bryssel undertecknade konventionerna om sjöpanträtt och fartygshypotek samt om inskrivning av rätt till fartyg under byggnad.

1 F. (1. justitierådet Erik Hagbergh, ordförande, redaktören Hjalmar Bååw, direktören jur. dr Nils Grcnandcr, assuransdirektören P. E. Hedborg och sjö- fartsrådet G. Lindencrona, ledamöter (ledamoten förbundsordföranden Jo- han S. Thore avled den 24 februari 1970), samt advokaterna Lennart Hag- berg och Ragnar Hedén, dispaschören Kaj Pineus och assuransdirektören Lo— renz Zetterman, experter.

6 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 42

Prop. 1973: 42 82

Konventionerna, i fransk och engelsk version jämte svensk översättning, samt kommitténs förslag torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1—3.

I anslutning till betänkandet har en särskild arbetsgruppi', i samarbete med kommittén, utarbetat förslag till olika tillämpningsföreskrifter m. rn. (Stencil Ju 1971: 6).

Yttranden över kommitténs betänkande har avgivits av Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, sjöfartsverket, dispaschören i Stockholm, fiskeristyrelsen, generaltullstyrelsen (Såvitt angår fartygsregistrering), che- fen för marinen (såvitt angår fartygsregistrering), statistiska centralbyrån (såvitt angår fartygsregistrering), televerket (såvitt angår fartygs igenkän- ningssignal), patent- och registreringsverket (såvitt angår 3 och 17 55 sjölagsförslaget), svävarfartsutredningen, offentlighets- och sekretesslag- stiftningskommittén (såvitt angår sekretesslagförslaget), utredningen om författningspublicering, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fiskares riks— förbund, Sveriges varvsindustriförening, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska sjöfolksförbundet, Svenska metallindustriarbetareförbundet, Sve- riges ångfartygs assurans-förening, Sjöassuradörernas förening, Svenska bankföreningen, Svenska skeppshypotekskassan, Sjörättsföreningen i Göteborg, handels- och sjöfartsnämnderna i Stockholm och Göteborg samt Sjöbefraktarrådet.

Svea hovrätt och hovrätten för Västra Sverige har bifogat yttrande av resp. Stockholms tingsrätt och Göteborgs tingsrätt. Sjöfartsverket har bifogat yttranden av Svenska kryssarklubben och Svenska Kanotseglar- förbundet. Sveriges ångfartygs assurans förening har instämt i vad Sjöassuradö- rernas förening anfört.

2 Sjölagskommitténs förslag och remissyttrandena över förslaget 2.1 1967 års internationella sjörättskonventioner

2.1.1 Allmänt

Fartyget utgör av ålder sjöfartens naturliga kreditunderlag. Fartygs- hypoteket (hos oss känt endast i form av inteckning) tjänar den långa kreditens intressen. Sjöpanträtterna dvs. legala eller s.k. tysta pant- rätter som är knutna till vissa sjöfordringar —— säkrar tredje mans olika ersättningsanspråk mot fartyget, t. ex. efter sammanstötning, och har därutöver kommit att tillgodose den korta kreditens behov. Det är naturligt att, sedan dessa kreditsäkerhetsformer till 1900-talets början hunnit utvecklas i de flesta betydande sjöfartsländer, behov uppstod av

3 Numera hovrättsrådet Christer Rune, rådmannen Inga—Britta Törnell, sjö- fartSrådet G. Lindencrona samt hovrättsassessorerna Rolf Liljeqvist och Gun- nar Torgils.

Prop. 1973: 42 83

en internationell reglering av dem. Hypoteket är beroende av ett så allmänt erkännande som möjligt för att över huvud taget ha något värde som kreditsäkerhet i den utpräglat internationella sjöfartsnä- ringen. Och olika nationella sjöpanträtter kan påverka bedömningen av hypotckets kreditsäkerhetsvärde, eftersom de i allmänhet ges bästa prioritet.

Med fartygskreditcn sammanhänger problemen hur fartyg under byggnad skall kunna utnyttjas som kreditundcrlag. Dessa problem har tidigare inte gjort sig starkt gällande internationellt sett. Men de har fått större betydelse efter hand som utvecklingen inom sjöfarten gått mot stora, komplicerade och högst kapitalkrävande fartygscnheter samt varvsnäringen kommit att präglas av ökad internationell konkurrens. Hos oss saknas ett institut som möjliggör att byggen som sådana genom bl. a. inteckning utnyttjas som säkerhet för fordran. I Stället finns enligt 3 & SjöL ett speciellt förfarande, som ger beställaren förmånsrätt i vad som byggts för förskott i pengar och byggnadsämnen.

Det ursprungliga initiativet till en internationell reglering av spörs- mål rörande kreditsäkerheten i fartyg togs av Comité Maritime In- ternational (CMI) i början av 1900-talet. Ämnet är ganska kontrover- siellt på grund av skilda nationella rättstraditioncr samt skiftande sjö- fartspolitiska och sociala värderingar i olika länder med intressen i in- ternationell Sjöfart. Först vid den diplomatiska sjörättskonferenscn i Bryssel 1926 kunde en internationell konvention om sjöpanträtt och fartygshypotck undertecknas. Denna konvention, som utgjorde en kom- promiss mellan nyss antydda delvis motstridiga intressen, underteckna- des visserligen av flertalet betydande sjöfartsnationer men tillträddes endast av ett ringa antal stater. Förutom de nordiska länderna kan som fördragsslutande stater nämnas bl.a. Belgien, Frankrike och Italien. Utanför konventionen står bl. a. Grekland, Japan, Nederländerna, Stor- britannien, Västtyskland och USA. Sverige har, liksom Danmark, Fin- land och Norgc, sagt upp konventionen med verkan från den 1 mars 1966, närmast med anledning av att den i visst avseende bedömts vara oförenlig med 1957 års internationella konvention om redareansvarets begränsning. Tillsvidare har emellertid den på 1926 års sjöpanträtts- konvention grundade lagstiftningen ej ändrats.

Bland orsakerna till att 1926 års nämnda sjöpanträttskonvention ej kommit att väl fylla sin funktion är, att den på många håll ansetts be— reda för stort utrymme åt sjöpanträtter till men för fartygshypoteken. I förgrunden har därvid stått sjöpanträtt för s.k. befälhavaravtal, var— igenom sjöpanträtt kan uppstå t.ex. för krav på grund av leverans av driftsförnödenhetcr till fartyg eller på grund av fartygsreparation. För- säkringsmässig täckning kan inte vinnas för redarens ansvarighet för sådana förbindelser, i motsats till vad som gäller exempelvis ansvarig- het för kollisionsersättning eller bärgarlön. Det har också påtalats, att

Prop. 1973: 42 34

sjöpanträtt kan göras gällande i frakt och andra ersättningar till reda- ren, varjämte prioriteringsreglerna har befunnits onödigt komplicerade. Betänkligt har vidare ansetts vara, att konventionen ej reglerar verkan av exekutiv försäljning och att den inte reser hinder mot att fartyg, som graveras av hypotek, avförs ur nationella register utan att hypo— tekshavarna samtyckt därtill eller tillfredsställts på annat sätt. Sedan CMI efter konferens i Stockholm 1963 inlett och vid konferens i New York 1965 slutfört arbete på förslag till en reviderad konvention, be- handlades på grundval därav och undertecknades en ny internationell konvention om sjöpanträtt och fartygshypotek (sjöpantriittskonventio- nen) vid den diplomatiska sjörättskonferensens tolfte session i Bryssel i maj 1967.

Modern varvsindustri har utpräglat internationell inriktning. De svens— ka varven bygger till övervägande del fartyg åt utländska beställare. Det är ej ovanligt, att fartyg beställs i ett land för leverans till bestäl- lare i ett annat land och finansieras hos finansinstitutet i ett tredje. Spörsmålet om utnyttjande av skeppsbyggen som underlag för kredit- säkerhet är följaktligen av internationell betydelse och det är i regel mycket betydande ekonomiska intressen som berörs. Sedan härmed för- enade legala problem diskuterats inom International Bar Association vid konferens i Oslo 1956, utarbetades inom denna organisation ett ut- kast till konvention om inskrivning av rätt till fartyg under byggnad, vilket antogs vid konferens i Köln 1958. Konventionsutkastct lämnades därpå över till bl.a. CMI, som utarbetade ett konventionsförslag på grundval därav. Detta förslag antogs vid CMIs Stockholmskonferens 1963. I samband med att CMI därefter utarbetade förslag till ny sjö— panträttskonvcntion gjordes försök att med denna införliva regler om fartyg under byggnad. Men sådana regler togs cj upp i det slutliga för- slaget till ny sjöpanträttskonvcntion. 1963 års förslag till konvention om inskrivning av rätt till fartyg under byggnad (skeppsbyggnadskonven- tionen) behandlades liksom 1965 års förslag till sjöpanträttskonvcntion vid diplomatkonferens i Bryssel 1967 och konventionen undertecknades där i maj samma år.

2.1.2 Sjöpanträttskonventionen

2.1.2.1 Konventionens huvuddrag För att fartygshypotek (eller anglosaxisk s.k. mortgage) skall er- kännas inom konventionens tillämpningsområde ställer den nya sjö— panträttskonventionen upp vissa krav. Dessa gäller främst hypotekets rättsenliga tillkomst och inskrivning. Men de går också ut på offentlig- het och insyn i inskrivningsregistret och på att uppgifter skall finnas om hypoteksbelopp, rättsinnehavare och omständigheter som avgör den inbördes prioriteten mellan hypoteken (art. 1). I sistnämnda hänseende

Prop. 1973: 42 85

får kraven ses mot bakgrund av konventionens reglering av exekutiv försäljning av fartyg (bl. a. art. 10). Hypoteks inbördes förmånsordning och sakrättsliga verkan i övrigt skall bestämmas av lagen i inskriv- ningsstaten medan exekutionsförfarandet skall följa lex fori (art. 2), en ordning som i allmänhet torde erkännas i den internationella privat- och processrätten. Sjöpanträttskonventionen förutsätter, att hypoteken ej automatiskt följer fartyget vid nationalitetskiftet och räknar alltså med att nya hypotek måste stiftas under ny flagg. De problem detta bereder med hänsyn till hypotekshavarnas intresse löses så att avregistrering av fartyg icke får ske utan skriftligt samtycke av samtliga hypotekshavare (art. 3: 1) och att ej heller nyregistrering i en annan stat får ske utan avregistreringsbevis från den förra registreringsstaten (art. 3: 2). Berör- da myndigheter i olika konventionsstater skall ha befogenhet att skrift- växla direkt inbördes (art. 13). Hypotekshavarna kan på grund av den angivna spärren mot avregistrering hindra att fartyg utan deras sam- tycke förs över från ett nationellt register till ett annat utan att de gott- gjorts eller fått garanti för fortsatt tillfredsställande säkerhet i fartyget under dess nya flagg.

Sjöpanträtterna inskränks av den nya konventionen och särskilt un- dantag görs för fordran på ersättning för atomskada (art. 4). Konventio- nen räknar inte frakt eller surrogat, t. ex. försäkringsersättning, till pant- objektet och lämnar sålunda, till skillnad från 1926 års konvention, denna fråga öppen för nationella lösningar. De materiellt viktigaste inskränkningarna av sjöpanträtternas antal och omfång följer av att fordringar på grund av last- eller resgodsskador och på grund av de förutnämnda befälhavarförbindelserna ej skall vara förenade med sjö- panträtt. Vad last- och resgodsskadorna beträffar faller dessa bort till följd av att sjöpanträtt för fordringar på ersättning för egendomsskada begränsas till utomobligatoriska anspråk. Skada på last eller resgods, som befordras med annat fartyg eller som befinner sig iland, kan där- emot ge upphov till sjöpanträtt. Ej heller fordran på rättsvårdsavgift blir sjöpantberättigad. Men den nya konventionens reglering av exeku- tiv försäljning innebär, att sådan kostnad skall utgå ur köpeskillingen med bästa rätt (art. 11: 2).

En viss utvidgning av fältet för de konventionsbetingade sjöpanträt- terna kan sägas ligga däri att sjöpantberättigade anspråk på ersättning för egendomsskador helt generellt knutits till händelser ”i omedelbart samband med fartygets drif medan 1926 års konvention i högre grad anknöt till fartygets framförande och handhavande. I fråga om personskador blir förhållandet, åtminstone teoretiskt, det omvända i det att anknytningen till fartygets drift innefattar ett nytt kvalifika- tionskrav.

Liksom enligt 1926 års konvention skall sjöpanträtt ha bästa för- månsrätt, i princip närmast åtföljd av hypoteket. Men sjöpanträtternas

Prop. 1973: 42 86

inbördes rangordning ändras (art. 4: 1 och art. 5) och den gamla kon- ventionens anknytning till viss resa upphör. Sjöpanträtt för anspråk på bärgarlön och på bidrag till gemensamt haveri skall gå före andra och äldre sjöpanträtter. Den lösningen vilar på uppfattningen att så- dana krav härrör från åtgärder, som typiskt sett är ägnade att bevara panten åt äldre panträtter. På samma sätt behandlas sjöpanträtt för fordran på ersättning för avlägsnande av vrak.

Konventionen medger, att nationella sjöpanträtter erkänns utöver de konventionsbetingade men sådana måste då stå tillbaka både för de sistnämnda och för hypoteken (art. 6). Undantag medges endast för sådan säkerhetsrätt som —— vare sig under beteckningen panträtt eller retentionsrätt -— kan tillkomma byggnads- eller reparationsvarv på grund av tillverkning eller reparation av fartyg. Sådan rätt skall visser- ligen stå tillbaka för de i konventionen föreskrivna Sjöpanträtterna men får ges företräde framför de inskrivna hypoteken (art. 6: 2).

Sjöpanträtt skall uppstå även om gäldenären i fordringsförhållandet ej är redaren själv utan någon som har hand om fartygets drift i dennes ställe, exempelvis skeppslegotagare (s.k. bare boat charterer eller de- mise charterer) eller tidsbefraktare (art. 7: 1).

Liksom tidigare skall konventionsbetingad sjöpanträtt följa fartyget utan hinder av ändring i äganderätts- och registreringsförhållandena (art. 7: 2). Ombyte på borgenärssidan skall alltid medföra sjöpanträttens motsvarande övergång (art. 9). Preskriptionstiden skall vara ett år. I fråga om sättet för preskriptionsavbrott ställs upp ett absolut krav. Detta går ut på att endast kvarstad eller utmätning, med åtföljande exekutiv försäljning, får bryta preskriptionen. Den nya konventionen skiljer sig härigenom från den gamla, som medgav staterna frihet på denna punkt. Man har sålunda tillmötesgått anspråk på att sjöpanträtt skall bli så tidsbegränsad som långtidskreditens intresse kräver.

Konventionen ställer vis-sa minimikrav på förhandsunderrättelser till rättsägarna vid exekutiv försäljning av fartyg (art. 10) och dessa krav har, liksom de grundläggande förutsättningarna för hypotekens inter- nationella erkännande, formats med hänsyn bl. a. till den för särskilt svensk och finsk gällande rätt särpräglade ordningen med inteckningar ställda till innehavaren. I fråga om verkan av exekutiv försäljning in- nehåller konventionen en reglering som innebär att fartyget i princip säljs gravationsfritt men med möjlighet till frivilligtlövertagande av hypotek. Undantag görs för certepartier-och andra nyttjanderättsavtal såtillvida som konventionen inte räknar dem till de rättigheter vilka konventionsenligt måste upphöra vid exekutiv försäljning. Huruvida sådana avtal skall upphöra eller ej vid exekutiv försäljning av fartyget blir alltså beroende på vad tillämplig nationell lag föreskriver.

Konventionen som i och för sig endast avser s.k. seagoing ves- - sels -— skall tillämpas vare sig fartyget .är registrerat. i konventionsstat

Prop. 1973: 42 87

eller ej. Ehuru konventionens sjöpanträtter torde ha motsvarighet i de flesta sjöfartsländers nationella lagstiftning, finns på sina håll därut— över sådana sjöpanträtter som konventionen inte föreskriver. Rang- ordningen mellan konventionsbunden sjöpanträtt och likartade, natio- nella sjöpanträtter behöver ej vara identisk. Detta betyder att, om na- tionell sjöpanträtt i ett främmande fartyg som hör hemma i icke-kon- ventionsstat görs gällande inför konventionsstats myndighet, sådan sjö- panträtt ej får tillerkännas annan och högre prioritet än konventionen tillåter. Det betyder vidare att, om konventionen saknar motsvarighet därtill, den nationella sjöpanträtten måste stå tillbaka för såväl kon- ventionsbundna sjöpanträtter som fartygshypotek. Dessutom innebär det att, om sådan sjöpanträtt som konventionen föreskriver görs gällande i fartyget inför myndighet i konventionsstat, sjöpanträtten måste erkän- nas även om den ej är känd av flagglagen. En annan följd av sjöpant- rättskonventionens anspråk på generell tillämpning är att konflikt kan tänkas inträda med vissa i 1933 års nordiska konkurskonvention'upp- tagna regler om tillämplig lag.

Konventionen medger, att kontraherande stat gör förbehåll, dels för den lagtekniska metoden för införlivande med nationell lagstiftning (art. 14: 1), dels för tillämpningen av 1957 års förutnämnda konven- tion om redareansvarets begränsning (art. 14: 2), vars bestämmelser om avsättande och fördelning av begränsningsfond ej är förenliga med sjö- panträttskonventionens regler om sjöpanträtts upphörande resp. prioritet. Dessutom kan fördragsslutande stat reservera sig mot konventionens sedvanliga klausul om skiljedom i tolkningstvister.

2.122 Kommitténs överväganden och förslag I fråga om Sverige bör tillträda sjöpanträttskonventionen framhåller kommittén att konventiOnen som av kommittén remitterats till olika organisationer och därvid mottagits positivt bärs upp av en påtaglig strävan att främja sjöfartens långtidskredit genom att stärka fartygs- hypotekets ställning. Inskränkningen av Sjöpanträtterna är ett uttryck för detta. Ett annat är kravet på spärr mot avregistrering av fartyg utan hypotekshavares samtycke och mot nyregistrering i en annan stat utan avregistreringsbevis från den förra registreringsstaten. Regleringen av exekutiv försäljning är enligt kommittén avsedd att tjäna samma syfte.. Vad beträffar inskränkningen av Sjöpanträtterna förmodar kom- mittén, att det är av ringa praktisk betydelse att sjöpanträtt för fordran på grund av last- eller resgodsskada utmönstras. Även sjöpanträtt för befälhavarförbindelser antas hos oss .ha förlorat åtskilligt i praktisk be- tydelse. Vår sjöfart drivs alltmer i former som reducerar befälhavarens kommersiella funktioner. Särskilt är detta märkbart i linjefarten där- redaren genom sin organisation iland själv kan bevaka driftsunderhållet utan svårighet. I den mån denna sjöpanträtt alltjämt" spelar en roll för

Prop. 1973: 42 88

kreditgivningen bör enligt kommittén uppmärksammas, att den lätt kan missbrukas och i praktiken stundom har missbrukats för att underlätta fartygsdrift på ekonomiska villkor som inbjuder till allvarlig kritik. Det är också denna sjöpanträtt som, jämte den i den nya kon- ventionen bibehållna sjöpanträtten för ombordanställdas lönekrav, en- ligt kommittén främst tillskrivits ogynnsam verkan på långtidskrediten. Inskränkningen av de konventionsbundna Sjöpanträtterna från svensk synpunkt bedömer kommittén som fördelaktig. Emellertid betonar kom- mittén, att konventionens reglering av retentionsrätt för krav på grund av fartygsreparation i viss mån bevarar det problem som uppstår i bryt- ningen mellan den långa och den korta kreditens intressen och såtill- vida utgör en rättspolitisk kvarleva av sjöpanträtt för befälhavaravtal en- ligt 1926 års konvention.

Även i övrigt behandlar den nya konventionen de sjöpanträttsliga spörsmålen på ett enligt kommitténs mening i stort sett tillfredsställan- de sätt. Till fördelarna hör lösningen av problemet om övergång av sjöpanträtt, vilket hittills berett vissa svårigheter i nordisk rätt. En annan vinst är, att anknytningen till det svårhanterliga resebegreppet upphör. Å andra sidan bereder regleringen av sjöpanträtts upphörande problem enligt kommittén. Eftersom nämligen en kvarstadssökande en- ligt svensk rätt som regel får ställa säkerhet för skada som kan till- skyndas motparten, kan det för enskilda sjöpanträttsborgenärer bli vanskligt att bevara sin sjöpanträtt med hänsyn till att konventionen endast erkänner kvarstad eller utmätning med åtföljande exekutiv för- säljning som preskriptionsavbrytande. Visserligen menar kommittén, att det kan förutsättas att ombordanställd som behöver utnyttja sjö- panträtt för fordran på lön —— en fordran, som han självfallet har kvar även om sjöpanträtten upphör -— kan påräkna bistånd av sin fackliga organisation i den mån han ej befrias från skyldigheten att ställa säker- het. Men man står här likväl inför en konventionslösning, som kan med- föra viss olägenhet för svensk del. I övrigt anser kommittén, att kon- ventionen i dessa hänseendcn ej erbjuder större svårigheter från svensk synpunkt.

Kommittén erinrar om att spärr mot avregistrering av fartyg utan hypotekshavares samtycke och mot nyregistrering i annat land utan avregistreringsbevis infördes i svensk rätt 1967 och tillfogar, att en ordning av detta slag är nödvändig. Konventionens regler rörande exe- kutiv försäljning av fartyg svarar i det väsentliga mot vad som godta- gits genom Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande interna- tionellt erkännande av rätt till luftfartyg. Ej heller i dessa finner kom- mittén något hinder mot att Sverige tillträder sjöpanträttskonventionen.

Sjöpanträttskonventionen innefattar enligt kommitténs uppfattning på det hela taget en tillfredsställande och ändamålsenlig reglering av problem, som är i stort behov av internationellt likformiga lösningar.

Prop. 1973: 42 89

Den har också mottagits positivt inom sjöfarts- och varvsnäringarna. Kommittén förordar därför, efter samråd med de övriga nordiska kom- mittéerna, att konventionen ratificeras av Sverige. Vad angår sättet för dess införlivande med svensk rätt föreslår kommittén -—— som betonar att konventionens uppbyggnad inte gör den lämpad för en lagstiftning genom hänvisning -—— att konventionsreglerna inarbetas i SjöL. Enligt kommittén bör konventionens skiljedomsklausul godtas.

2.123. Remissyttrandena

Förslaget att Sverige skall tillträda sjöpanträttskonventionen har all- mänt mottagits väl av remissinstanserna, av vilka en del redan förut yttrat sig i frågan direkt till sjölagskommittén (jfr betänkandet s. 58 f.). Ingen har uttalat sig mot att konventionen tillträds.

Hovrätten för Västra Sverige behandlar konventionens olika drag tämligen ingående med påpekanden av vissa svagheter. Att sjöpant- rätt för lastskada utmönstrats kan enligt hovrättens förmodan komma att negativt påverka anslutningen från länder som anses främst före- träda lastägarintressen t.ex. USA. Däremot finner hovrätten det väl motiverat att sjöpanträtten för s. k. befälhavarförbindelser upphör, ef- tersom den numera är obehövlig i den större sjöfarten och den mindre sjöfartens ev. socialt betingade behov av stöd kan tillgodoses på annat sätt. Det betonas, att de hårda reglerna för preskription av sjöpanträtt kan medföra vissa olägenheter. Men såvitt gäller de ombordanställdas lönekrav antas den nya statliga lönegarantin i konkurs väga upp denna svaghet hos konventionen. Sammanfattningsvis är enligt hovrättens uppfattning de förändringar som konventionen innebär i förhållade till 1926 års sjöpanträttskonvcntion i allt väsentligt till gagn för sjöfarten. Hovrätten tillstyrker därför ratifikation och tillfogar, att någon natio- nell sjöpanträtt med förmånsrätt efter hypoteken ej är motiverad. Po- sitiva uttalanden görs även av sjöfartsverket, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges varvsindustriförening, Sjörättsför- eningen i Göteborg och Handels- och sjöfartsnämnden i Stockholm. .

Även den lagtekniska metod kommittén föreslår för införlivandet av sjöpanträttskonventionen med svensk rätt inarbetning i SjöL har godtagits under remissbehandlingen. Positiva uttalanden görs av hov- rätten för Västra Sverige, utredningen om författningspublicering m. m., Sveriges advokatsamfund, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges varvs- industriförening, Sjörättsföreningen i Göteborg och Handels- och sjö- fartsnätmulen i Stockholm. Ingen uttalar sig mot metoden.

2.1.3. Skeppsbyggnadskonventionen

2.1.3.1 Konventionens huvuddrag Skeppsbyggnadskonventionen innehåller bestämmelser, dels om in- skrivning av rätt till fartyg under byggnad, dels om internationellt er-

Prop. 1973: 42 90

kännande därav, dels om överföring från ett nationellt register till ett annat. Konventionen kräver att äganderätt till (”titles”) och hypotek (eller ”mortgages”) i fartyg under byggnad skall kunna skrivas in i offentligt register under statlig förvaltning eller tillsyn (art. 1: 1 och 5). Inskrivning av andra rättigheter blir en nationell angelägenhet. Re- gistren behöver ej ta upp andra byggen än sådana som i färdigt skick kan registreras såsom s.k. seagoing vessels (art. 1: 2). Det är konven- tionsstaterna obetagct att etablera valfri ordning för rent internt bruk. Konventionsenlig inskrivning behöver nämligen ej medges i andra byggen än sådana som har utländska beställare (art. 2: 1). Inskrivning får endast ske i den konventionsstat där bygget utförs (art. 3). Skepps— byggnadsregistreringen blir alltså till skillnad från fartygsregistrering- en territoriell och icke nationell. Inskrivning kan tillåtas redan från kontraktsskcdet, dvs. redan innan byggnadsarbetet påbörjats. Detta an- ges som huvudregeln (art. 4: 1). Men i nationell lag får inskrivnings- rätten göras beroende av att kölen sträckts eller därmed likvärdigt till- verkningsarbete utförts på sjösättningsplatsen (art. 4: 2).

Såväl offentligrättslig som privaträttslig verkan av inskrivning skall bestämmas av lagen i inskrivningsstaten (art. 2: 3 och 6; jfr sjöpattt- rättskonventionen art. 2). Exckutionsförfarandet- skall regleras av lex fori (art. 6). Till skillnad från sjöpanträttskonventionen innehåller skeppsbyggnadskonventionen praktiskt taget inga exekutionsregler. Ge- nom bestämmelse, som ej är tvingande, ger konventionen anvisning på lämplig bestämning av pantobjekt (art. 8). Den innebär, att material. maskineri och annan utrustning, som befinner sig på varvsomrädet och som genom märkning eller på annat otvetydigt sätt framstår som avsedd att införlivas med bygget, omfattas av inskriven rätt till bygget.

Äganderätt och hypotek, som inskrivits i konventionsstat i enlighet med dess lag, skall erkännas i övriga konventionsstater med priori- tet enligt nämnda lag (art. 9). Förmånsordningcn mellan å ena sidan inskrivna hypotek i skeppsbygge och å andra sidan annan panträtt och retentionsrätt skall alltid bestämmas enligt de regler som är till- lämpliga på fartyg, registrerade i färdigbyggt skick (art. 7). Detta inne- fattar alltså en hänvisning till vissa regler i den nationella lag som är tillämplig i det särskilda fallet. Det medför också skyldighet för kon- ventionsstat att på denna punkt samordna reglerna om skeppsbyggen med reglerna rörande fartyg. Här kan erinras om möjligheten att skeppsbygge efter sjösättning blir besvärat av sjöpanträtt, t. ex. som en följd av kollision under provtur, och kanske t. o. m. blir underkastat re- tentionsrätt för reparationskostnader. Skeppsbyggnadskonventionen in- nehåller slutligen regler om hypotekshavares samtycke till avregistre- ring samt om avregistreringsbevis som villkor för nyregistrering i annan stat (art. 10), vilka regler motsvarar bestämmelserna i sjöpanträttskon-

Prop. 1973: 42 91

ventionen. Liksom sjöpantråttskonventionen innehåller skeppsbygg- nadskonventionen skiljedomsklausul mot vilken förbehåll kan tas.

2.132. Kommitténs överväganden och förslag

Kommittén —— som remitterat konventionen till olika organisationer, av vilka den mottagits positivt -—— påpekar, att stora värden står på spel i samband med modern skeppsbyggnad och att det därför är angeläget att byggena kan utnyttjas rationellt för kreditsäkerhetsändamål. Detta gäller oavsett vem, beställare eller varv, som på grund av konjunktur- förhållandena i första hand svarar för finansieringen. I rådande kon- junktur vilar bördan enligt vad kommittén påpekar i stor utsträckning på varven. Enligt kommittén är företagsinteckningen, kombinerad med fastighetsinteckningen, otvivelaktigt användbar för ändamålet här i lan- det. Men på den internationella marknaden menar kommittén, att en till sina huvuddrag internationellt välkänd kreditsäkerhetsform mås- te vara att föredra framför nationell sådan, vars innebörd och verkan i vissa hänseenden kan väcka tvekan hos utländska kreditgivare. Ett ( ör skeppsbyggnadskrediten särskilt utformat och konventionsreglerat hy- potek erbjuder enligt kommitténs mening påtagliga praktiska fördelar.

Ett sådant hypoteks värde är emellertid inte begränsat till att kon- ventionen gör det internationellt känt och, i den mån konventionen vinner anslutning, även erkänt. Det torde, framhåller kommittén, vara minst lika betydelsefullt att kreditsäkerheten redan från början kan arrangeras i bygget på samma sätt som i det färdiga fartyget. Kon- ventionen tillgodoser detta intresse, dels genom att registrering förut- sätts kunna ske redan i kontraktsskedet, då en första betalning i allmän- het erläggs varvid byggnadsmaterialet och det efterhand framväxande bygget får utgöra föremålet för inskriven rätt och dels genom kravet på att skeppsbyggnadshypotek ges samma prioritet som fartygshypotek.

Kommittén menar, att de fördelar konventionen erbjuder bör ut- nyttjas av Sverige och tillstyrker därför att konventionen ratificeras. Möjligheten att reservera sig mot skiljedomsklausulcn bör enligt kom- mittén ej utnyttjas. Kommittén tillfogar, att den föreslagna ordningen för registrering av och inskrivning av rätt till skeppsbyggen inte bör förenas med eller medföra ändring av sådana regler av skatterättslig och liknande art att sjöfarts- och varvsnäringarna kan utnyttja den endast till priset av ökade utgifter eller andra påtagliga nackdelar. Om så blev fallet, Skulle ändamålet med reformen uppenbarligen förfelas. understryker kommittén.

Skeppsbyggnadskonventionen är enligt kommittén så formad att den inte kan införlivas med nationell lag på annat sätt än genom inarbet- ning.

Prop. 1973: 42 92

2.1.3.3 Remissyttradena Förslaget att Sverige skall tillträda skeppsbyggnadskonventionen har mottagits positivt under remissbehandlingen. För sådant tillträde utta- lar sig hovrätten för Västra Sverige, Sveriges advokatsatnfund, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges varvsindustriförening, S jörättsföreningen i Göteborg och Handels— och sjöfartsnämnden i Stockholm. Ingen av- styrker men Svenska metallindustriarbetareförbundet ger uttryck för viss tveksamhet, närmast föranledd av att skeppsbyggnadshypoteket tränger undan det s.k. löneprivilegiet i konkurs. Förbundet påpekar bl.a., att vissa ledande varvsindustrinationer ej undertecknat konven— tionen.

Det har mötts positivt av samma remissinstanser som yttrat sig på den punkten rörande sjöpanträttskonventionen (2.123) att kon- ventionsreglerna enligt kommittéförslaget arbetats in i SjöL. Intet ut- . talande görs mot denna metod.

2.1.4. Gemensamma exekutionsrättsliga synpunkter

2.1.4.1 Kommittén

Kommittén och lagberedningen har, enligt vad kommittén fram- håller, enats om i huvudsak följande synpunkter på de exekutionsrätts- liga regler som bör utarbetas i anslutning till konventionslagstiftningen iövrigt.

Sjöpanträttskonventionen innehåller vissa exekutionsrättsliga regler medan skeppsbyggnadskonventionen i stort sett ger staterna full frihet härutinnan. Eftersom kommittén föreslår, att både fartyg och fartyg un- der byggnad skall kunna registreras och intecknas och likaledes bli före- mål för sjöpanträtt och retentionsrätt, finns enligt kommittén ingen an- ledning att skilja mellan dem i exekutionsrättsligt avseende. Retinent i fartyg eller skeppsbygge bör liksom handpanthavare ha rätt till full lösen vid utmätning i egendomen. Exekutionsreglerna måste kunna tillämpas både på svensk och utländsk egendom. Förfarandet kan lämpligen bli detsamma som exekutionsförfarandet i fråga om luftfartyg. Ehuru sjö- panträttskonventionens regler om underrättelser till sakägare m.fl. an- gående förestående exekutiv försäljning ej är helt entydiga, bör sådana underrättelser ske på samma sätt som i fråga om luftfartyg. Täcknings- principen, konventionsbunden i fråga om luftfartyg, bör gälla även vid exekution i fartyg och fartyg under byggnad. Det från fastighetsrät- ten och lufträtten kända institutet ägarhypotek bör införas i fråga om inteckning i sådan egendom. Fartyg och skeppsbyggen måste konven- tionsenligt säljas gravationsfria men med rätt till frivilligt övertagande av inteckning. I fråga om certeparti och annan nyttjanderätt står oss

Prop. 1973: 42 93

emellertid fritt att behandla spörsmålet på samma sätt som när det gäller nyttjanderätt till lös egendom i allmänhet.

Såväl sjöpanträtts- som skeppsbyggnadskonventionen ålägger konven- tionsstat att erkänna hypotek och anglosaxisk s.k. mortgage. Denna senare rätt innebär att äganderätten överförs på långivaren som emel- lertid ej får tillträda egendomen eller eljest utöva ägarebefogenheter med mindre säkerheten äventyras eller avtalsenlig betalning uteblir. Lån- tagaren återköper egendomen genom att infria lånet. Det är alltså, med svenskt betraktelsesätt, fråga om en slags säkerhetsöverlåtelse. Även om sjöpanträttskonventionen uppenbarligen förutsätter att ”mortgage” skall behandlas som hypotek såtillvida som det skall erhålla utdelning ur köpeskillingen och i princip upphöra vid exekutiv försäljning, kan annan verkställighet eventuellt bli aktuell. Därvid torde emellertid giltig svensk exekutionstitel krävas och problemet påkallar därför knappast lagstiftningsåtgärd.

2.1.4.2 Remissyttrandena

De exekutionsrättsliga synpunkter som ligger till grund för kom- mittéförslaget har väckt ringa uppmärksamhet under remissbehand- lingen. Sveriges advokatsamfund har dock uttalat tillfredsställelse över att förslaget även i den delen har fastighetsrättslig förebild och därvid anfört:

Med tanke på att man endast inom en relativt snäv personkrets har möjlighet att förvärva nämnvärd rutin beträffande sjölagstiftningen är det en styrka att i sjörättsliga sammanhang i görligaste mån kunna ut- nyttja den betydligt bredare fastighetsrättsliga rutinen. Hittillsvarande skillnader mellan reglerna om inteckning i samt utmätning och exeku- tiv försäljning av, å ena sidan, fartyg och, å andra sidan, fastigheter (beträffande ägarhypotek, lägsta bud, kungörelseformaliteter etc.) har i den praktiska verksamheten visat sig leda till osäkerhet i handläggningen.

Advokatsamfundet bedömer det som angeläget, att avvikelser från den fastighetsrättsliga förebilden inte görs utan tvingande skäl.

2.2. Allmänt om sjölagsförslaget

2.2.1. Nuvarande ordning

Fartygsregistrering och fartygsinteckning regleras för närvarande i särskild författningar: förordningen (1901: 78 s. 1) angående registre- ring av svenska fartyg och lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg. Inteckningsreglerna formades ursprungligen efter fastighetsrättslig före- bild. Bestämmelser om partrederi och om sjöpanträtt finns i SjöL, näm- ligen i 2 och 11 kap. I samband med 1967 års sjölagsändringar gjordes vissa omdisponeringar inom SjöL för att bereda utrymme åt bestäm-

Prop. 1973: 42 94

melser om fartygsregistrering i 2 kap. och åt bestämmelser om fartygs- inteckning i 11 kap.

2.2.2. Kommittén

Kommittéförslaget tar i 1 kap. SjöL upp bestämmelser om fartygs nationalitet, hemort och annat som sammanhänger med dess iden- titet, behörig företrädare här i landet m.m. Det innehåller även bestämmelser om tillbehör, fartygs behöriga skick och dess kondemna- tion samt om skepps- och skeppsbyggnadsregister. Ur det nuvarande första kapitlet utmönstras bestämmelserna om inskrivning för bestäl- lares förskott till skeppsbygge (3 5). De ersätts av bestämmelser om registrering av skeppsbygge i det nya 2 kap. och inskrivning av pant- rätt i sådan egendom i 11 kap. Dessutom utgår bestämmelserna om återställande i vissa fall av svensk äganderätt till andel i fartyg (5 5). Därmed förknippade problem beaktas i stället vid utformningen av partredares lösningsrätt till medredares andel enligt bestämmelser i det nya 3 kap. SjöLs 1 kap. hör enligt kommittén inte till de nordiskt lik- formiga delarna av lagen, vare sig i gällande rätt eller enligt föreliggan- de förslag.

Kapitlets nuvarande rubrik ”Om fartyg” ändras enligt kommittéfor- slaget till ”Allmänna bestämmelser”.

Kommittéförslaget tar i 2 kap. SjöL upp bestämmelser om skepps- och skeppsbyggnadsregistreringcn, som formats för att tillgodose både offentligrättsliga krav på registrering och privaträttsliga krav på in- skrivning av panträtt i fartyg m. m. Därvid har till förebild för bestäm- melserna om inskrivning av äganderätt tagits fastighetsrättens reglering av lagfart sådan den framträder i JB. Fastighetsrätten har på samma sätt fått tillhandahålla förebilden till bestämmelserna om skepps- och skeppsbyggnadshypotek i sjölagsförslagets 11 kap.

Förslagets 2 kap. indelas i tre avsnitt, det första om skepps- och skeppsbyggnadsregistrens omfattning med hänsyn till registreringsplikt och registreringsrätt, avregistrering m. m., det andra om verkan av rc- gistrering och inskrivning samt det tredje om förfarandet. Den fastig- hetsrättsliga förebilden finns i 17— 20 kap. JB och i övrigt har, som förut nämnts, beaktats bl. a. 1967 års internationella sjöpanträtts- och skeppsbyggnadskonventioner.

I 3 kap. tas upp reviderade bestämmelser om partrederi som hittills funnits i 2 kap. Denna speciella form för rederirörelse bevaras i sina huvuddrag enligt kommittéförslaget. Detta utmönstrar såsom obehövlig sistnämnda kapitels inledande paragraf om redares personliga ansvarig- het (7 5) och för över bestämmelserna om hans ansvar för personer som arbetar i fartygets tjänst (8 5) till 10 kap. (233 5). Det föreslagna 3 kap. innehåller följaktligen regler endast om partrederi och vad som an- knyter till det. Kapitelrubriken har jämkats med hänsyn härtill. .

Prop. 1973: 42 95

Kommittéförslaget tar i 11 kap. upp bestämmelser, dels om sjö- panträtt i fartyg och last, dels om retentionsrätt i fartyg och skepps- byggen, dels om inskrivning av panträtt i sådan egendom. Kommittén framhåller, att kapitlet ger utrymme för dessa bestämmelser som en följd av den omdisponering av SjöL som företogs i samband med 1967 års sjölagsändring'ar. Det är enligt kommitténs förslag indelat i två underavdelningar, den ena om sjöpanträtt och den andra om in- skrivning av panträtt i fartyg. Det är följaktligen rubricerat ”Om sjö- panträtt och inskrivning av panträtt i fartyg”. Avdelningen om sjö- panträtt innehåller tre avsnitt, med bestämmelser om sjöpanträtt i far- tyg, om sjöpanträtt i last och vissa gemensamma bestämmelser i dessa ämnen. Avdelningen om inskrivning av panträtt har tre avsnitt, av vilka det första rör panträtt på grund av inteckning, det andra verkan av inskrivning och det tredje inskrivningsförfarandet. Kommittén an- märker, att den fastighetsrättsliga förebilden finns i 6 och 17—19 kap. JB. I övrigt har kommittén bl. a. beaktat 1967 års internationella sjöpanträtts- och skeppsbyggnadskonventioner. De nuvarande bestäm- melserna om preskription av sjöfordringar förs över till 15 kap.

Kommittéförslaget kan i viss mån sägas ändra den nuvarande ka- raktären hos SjöL, som påtagligt domineras av frakträttsliga regler. Denna dominans har dock ej alltid varit så utpräglad erinrar kommit- tén. I 1667 års SjöL fanns sålunda bl. a. bestämmelser om skeppsbygg- nad och om upplåtelse av panträtt i fartyg för s. k. bodmerilån. Sådana bestämmelser fanns också i 1864 års SjöL. Även 1891 års SjöL innehöll i sin ursprungliga lydelse ett särskilt kapitel om bodmeri, vilket utgick så sent som 1939. Enligt kommitténs uppfattning måste "den föreslagna re- digeringen leda till ökad överskådlighet och göra sjölagstiftningcn mer lättillgänglig. Den är också motiverad av det både sakliga och tekniska sambandet mellan registrering, sjöpanträtt och inteckning, som var märkbart redan i 1926 års sjöpantsrättskonvention men som fått be- tydligt ökad vikt genom 1967 års sjöpanträtts- och skeppsbyggnadskon- ventioner.

Av de övriga nordiska sjölagskommittéerna har den norska kom- mittén i december 1966 lagt fram förslag till revision av bestämmel- serna om skeppsregistrering och om partrederi (Innstilling VI och VII) och i september 1.969, dels förnyat förslag rörande skeppsregistrering och partrederi, dels förslag i övriga ifrågavarande ämnen (Innstilling VIII). Även det norska kommittéförslaget innebär att regler om re- gistrering m. m. upptas i 2 resp. 11 kap.

2.2.3. Remissyttrandena

En rad remissinstanser biträder kommitténs uppfattning att ett in- förlivande mcd SjöL av bestämmelserna om bl.a. registrering och. andra bestämmelser på grund av sjöpanträtts- och skeppsbyggnads-

Prop. 1973: 42 96

konventionerna ger ökad klarhet och lättillgänglighet. Positiva uttalan- den görs också om den föreslagna omdisponeringen av bestämmelser i SjöL.

Redigeringen av 1 kap. har inte berörts särskilt under remissbehand- lingen. Men det har anmärkts, att kapitlets bestämmelser ej är allmänna i betydelsen gemensamma för SjöL och föreslagits, att kapitlet i stället rubriceras ”Allmänna bestämmelser om fartyg”.

I fråga om 2 kap. har Göteborgs tingsrätt anmärkt, att kapitlet be- lastats med för många detaljföreskrifter om registreringstekniken m.m. som hellre kunnat ges form av tillämpningsföreskrifter. Hovrätten för Västra Sverige har dock ej instämt i detta utan med hänvisning till motsvarande regler i JB menat, att föreskrifterna väsentligen försvarar sin plats i SjöL.

I övrigt har bl. a. bestämmelserna under rubriken registrens omfatt- ning vållat tveksamhet hos flera remissinstanser, såsom hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs tingsrätt, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges varvsindustriförening och Sjörättsför- eningen i Göteborg. Uttrycket ”förvärv” ställt i relation till fullbordade och ofullbordade fång och applicerat på skeppsbyggen, har vållat sär- skilda tolkningssvårigheter. Sådana svårigheter har också försports rö- rande tillämpligheten på skeppsbyggen av reglerna om fartyg. Överar- betning har förordats.

Moderniseringen av partrederiet hälsas med tillfredsställelse av sjö— fartsverket, fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund. Även Sjörättsföreningen i Göteborg ställer sig positiv. Stockholms tingsrätt har i och för sig ingen erinran mot moderniseringen men håller sig, lik— som Svea hovrätt, skeptisk till denna säregna sjörättsliga bolagsform som sådan.

Utredningen om författningspublicering m.m., som bedömer varken sjöpanträttskonventionen eller skeppbyggnadskonventionen vara särskilt väl lämpad att direkt tillämpas som svensk lag, ställer sig positiv till inarbetningen av sjöpanträtts- och inteckningsreglerna i SjöL.

Sveriges advokatsamfund och Sjörättsföreningen :” Göteborg hälsar med tillfredsställelse att inteckningsreglerna arbetats in i SjöL jämte bestämmelser om sjöpanträtt. Advokatsamfundet anser, att detta leder till överskådlighet.

2.3. Om fartyg

2.3.1. F artygs nationalitet

2.3.1.1 Nuvarande ordning 1667 års SjöL behandlade inte villkoren för fartygs svenska nationa— litet. 1864 års SjöL tog i 4å upp en hänvisning till särskilda bestäm— melser i ämnet. Dessa meddelades i förordning den 4 juni 1868 angå—

Prop. 1973: 42 97

ende pass- och nationalitetshandlingar för svenska, till orter utom Sve- rige gående fartyg. Förordningens 2 & föreskrev bl.a., att s.k. fribrev (som enligt 1 % fordradcs för att styrka nationaliteten) skulle utfärdas av kommerskollegium under villkor att fartyget till minst två tredjede- lar av sin dräktighet ägdes av svenska undersåtar; villkoret skulle dock ej hindra att fribrev utfärdades för fartyg som ägdes av aktiebolag, om bolagets styrelse hade sitt säte i Sverige och bestod av svenska under- såtar. För den händelse fartyget ägdes av två eller flera, skulle dess- utom huvudredaren vara svensk undersåte och bosatt i Sverige samt befälhavaren vara svensk eller norsk undersåte.

Genom 1891 års SjöL införlivades nationalitetsvillkoren med lagen och togs där upp i 1 &. För att vara svenskt skall fartyg enligt 1 & SjöL till minst två tredjedelar ägas av svenska undersåtar eller också tillhöra ett aktiebolag vars styrelse har sitt säte i Sverige och består av aktie- ägare som är svenska undersåtar. Huvudredare skall alltid vara svensk medborgare och bosatt här i landet.

Enligt förordningen angående registrering av svenska fartyg utfärdas nationalitets- och registreringscertifikat på grundval av registrering i fartygsregistret.

2.312. Kommittén

Gällande nationalitetsvillkor synes förutsätta, att fartyget antingen ägs av fysiska personer, varvid utländskt delägarskap tillåts intill en tredjedel, eller också av ett svenskt aktiebolag, varvid bolaget måste äga hela fartyget och dess styrelse uppfylla särskilda kvalifikations- krav. Kommittén antar, att kombinationer av dessa båda former av äganderätt godkänns så länge fartyget till minst två tredjedelar är i svensk ägo. Ej heller torde kravet på styrelseledamöters aktieinnehav ha kunnat upprätthållas konsekvent. Det infördes i 1891 års SjöL som en anpassning till motsvarande norska text. Kommittén anser, att na- tionalitetsvillkoren behöver anpassas till dagens mångsidiga ekonomiska företagsamhet.

Villkoren för fartygs nationalitet anses åtminstone i de traditonella sjöfartsnationerna böra innefatta krav på verklig anknytning till hem- landet. Uttryek för denna uppfattning ges enligt kommittén i den inter— nationella konvention om det fria havet som antogs i Geneve 1958. Sve- rige har visserligen inte tillträtt konventionen men det torde ej bero på någon avvikande svensk uppfattning i sak. Kommittén citerar den regel i konventionen som tar sikte på att förebygga bruket av s.k. bekväm- lighetsflagg (art. 5: 1):

Each State shall fix the condi— Varje stat skall fastställa vill— tions for the grant of its natio- koren för att dess nationalitet be- nality to ships, for the registration viljas fartyg. för att registrera far- of ships in its territory, and for tyg inom dess territorium och för

7 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 42

Prop. 1973: 42

the right to fly its flag. Ships have the nationality of the State whose flag they are entitled to fly. There must exist a genuine link between the State and the ship; in particular, the State must effectively exercise its jurisdiction and control in administrative, technical and social matters over ships flying its flag.

98

rätten att föra dess flagg. Fartyg har den stats nationalitet vars flagg de är berättigade att föra. Det måste finnas en verklig förenings— länk mellan staten och fartyget; särskilt måste staten i administra— tiva, tekniska och sociala hänse- enden effektivt utöva sin juris- diktion över och kontroll av far- tyg som för dess flagg.

Enligt kommitténs uppfattning bör kravet på verklig föreningslänk mellan fartyg och dess hemland och på hemlandets effektiva myndig— hetsutövning över fartyget läggas till grund för nationalitetsvillkoren. Praktiskt kan det sägas innebära, att svenskt fartygs drift bör vara till- försäkrad ett avgörande svenskt inflytande. Detta kan, anser kom- mittén, alltjämt tillgodoses genom att fartyget till större delen skall vara svenskägt och anledning torde saknas att nu jämka villkoret att andelen skall uppgå till mint två tredjedelar. Problemställningen blir enligt kommittén mer komplicerad, om man beaktar finansierings— och driftsförhållandena i det enskilda fallet. Främmande kapitalintressen kan i viss mån göra sig gällande genom lånevillkor. Och fartyget kan vara bortfraktat till utlandet på sådana villkor att betraktaren ej endast har vad som brukar kallas den kommersiella kontrollen över fartyget, så- som fallet är t. ex. vid tidsbortfraktning, utan även den s.k. nautiska kontrollen, såsom vid skeppslega eller, med dess engelska term, bare boat charter. Kommittén erinrar om, att i 7 % sjöbefälskungörelsen (1960: 487) ställs krav att befälhavare på svenska handelsfartyg och fiskefartyg skall vara svenska medborgare. Ett genom bare boat charter utlejt fartygs föreningslänk med hemlandet är naturligtvis påtagligt svag. Å andra sidan finner kommittén det knappast rimligt, att väx- lande befraktningsförhållanden skall påverka nationalitetsregistreringen. Problemet kompliceras av att långvariga bare boat charters ej är säll- synta. Emellertid har kommittén utgått från antagandet, att ägarens rättigheter gentemot befraktaren och den svenske befälhavarens i svensk lag reglerade skyldigheter med avseende på fartygt motiverar, att far- tyget anses underkastat svensk myndighetsutövning, även när främ- mande redare förfogar över det på grund av skeppslegoavtal. Kommit- tén — som f.ö. övervägt men ej funnit skäl föreslå, att. sjöbefäls- kungörelsens krav på befälhavarens svenska medborgarskap införs i SjöL har därför ansett, att det grundläggande nationalitetsvillkoret kan formas utan hänsyn till sådana komplikationer. Dessa kan emel— lertid behöva beaktas vid tillämpning av en dispensregel som kom- mittén föreslår.

Villkoret att huvudredaren skall vara svensk medborgare och bosatt här i landet för att fartyget skall anses såsom svenskt finner kommittén

Prop. 1973: 42 99

kunna utgå i överensstämmelse med övervägandena rörande ägande- rättens avgörande betydelse. Problemet om huvudredarens ställning lö- ses naturligast inom ramen för bestämmelserna om partrederi. Kommit— tén betonar, att det ej är nödvändigt att utse huvudredare i partrederi.

Kommittén finner ingen anledning att av svenska juridiska personer endast godkänna aktiebolag som ägare till svenska fartyg eller andel däri. Även ekonomiska föreningar och handelsbolag bör kunna komma i fråga, liksom naturligtvis stat och kommun. Ett särskilt problem i sam- manhanget erbjuder försäkringsbolagen, vare sig de drivs såsom aktie- bolag eller såsom ömsesidiga bolag. De får nämligen enligt 2 & lagen ( 1948:433 ) om försäkringsrörelse inte driva annat än försäkringsrö- relse. Emellertid behöver försäkringsbolag enligt kommittén i vissa fall kunna överta fartyg temporärt. Det gäller t. ex. vid inträde i försäk— ringstagarens rätt till fartyget, när ersättning för totalförlust utgivits av bolaget. Och det kan tänkas, att bolaget såsom innehavare av fartygs- inteckning behöver skydda sig mot förlust genom att ropa in fartyget på exekutiv auktion. Försäkringsbolags intresse av att kunna äga svenskt fartyg skulle visserligen kunna täckas genom den föreslagna dispens- regeln men kommittén har utgått från att det bäst tillgodoses genom huvudregelns utformning.

Om ett avgörande svenskt inflytande över fartyget skall förbli en realitet, när enskild juridisk person äger detsamma, blir enligt kom- mittén vissa kvalifikationskrav nödvändiga. Visserligen gäller, att sty- relseledamöter i aktiebolag, ekonomiska föreningar och försäkrings- bolag skall vara svenska medborgare och bosatta här i landet och det kunde i och för sig vara tillräckligt. Men dessa kvalifikationskrav är oeftergivliga endast i fråga om försäkringsbolag. För aktiebolag och ekonomiska föreningar kan dispens medges utan särskild begränsning. Och vad handelsbolag beträffar gäller, att bolaget företräds av varje bolagsman utom kommanditdelägare. Enligt kommitténs mening bör det för aktiebolag och ekonomisk förening som äger svenskt fartyg eller andel däri krävas, att styrelsen till övervägande del består av här i landet bosatta svenska medborgare. Två tredjedelar är enligt kom- mitténs uppfattning en lämplig avvägning. Att" såsom för närvarande fordra att styrelseledamöterna i aktiebolag är aktieägare, finner kem- mittén däremot vara att sträcka sig längre än behövligt. Såvitt gäller handelsbolag är det uppenbart, att varje obegränsat ansvarig bolagsman böra vara sådant rättssubjekt som får äga svenskt fartyg.

Kommittén erinrar i sammanhanget om att lufträtten godkänner även andra svenska juridiska personer genom formuleringen i 2: 2 luftfarts- lagen (1957: 297): ”bolag, förening, annat samfund, stiftelse eller an- nan sådan inrättning med svensk nationalitet”. Det är emellertid endast fråga om registreringsrätt. Enligt kommitténs förslag följer registre- ringsplikt i princip av fartygets svenska nationalitet, om fartyget har

Prop. 1973: 42 100

viss minsta storlek. Att med en dylik ordning sträcka sig lika långt som lufträtten vad beträffar kretsen av de godkända rättssubjekten skulle enligt kommittén föra med sig betydande svårigheter från kontroll- och övervakningssynpunkt. Kommittéförslaget intar därför en betydligt mer restriktiv ståndpunkt i detta avseende än lufträtten.

Kommittén erinrar vidare om det problem som kan uppstå då svensk fysisk person, som äger svenskt fartyg eller andel däri, avlider. Dödsboet efter denne består kanske helt eller delvis av utländska med- borgare och först genom skiftet kan äganderättsförhållandena sägas bli definitivt avgjorda. Kommittén menar, att dödsfallet ej utan vi- dare bör få den verkan att fartyget eller andelen anses ha övergått i utländsk hand. Dödsbo efter avliden svensk ägare till eller delägare i fartyg bör i stället betraktas som svensk ägare tills skifte skett. Men eftersom en sådan ordning måste få begränsad varaktighet, föreslås, att en längsta tid av ett år föreskrivs. För särskilda fall bör fristen kunna förlängas genom dispens, anser kommittén.

Kommittén påpekar, att modern sjöfart alltmer drivs under sam- verkan mellan olika redare även över nationsgränser. Mot en sådan utveckling _— som även kan påverkas av nordiska och andra regionala handelspolitiska integrationssträvandcn finns enligt kommittén ingen anledning att för svensk del resa onödigt hinder. Den är betingad av ekonomiska realiteter. Ett strikt upprätthållande av kravet på två tredje- delars svenskt delägarskap i svenskt fartyg skulle emellertid stundom kunna utgöra sådant hinder. Därför anser kommittén, att möjlighet till dispens bör erbjudas, naturligtvis förutsatt att det kan ske utan att kravet på avgörande svenskt inflytande över fartygsdriften efterges. Redan större svensk andel än hälften kan dock vara tillräcklig och fall kan enligt kommittén tänkas då en mindre andel vägs upp av att drifts- ledningen varaktigt förläggs till Sverige, t. ex. genom att till huvud- redare utses här domicilierat svenskt rättssubjekt. Sådana överväganden måste grundas på en helhetbedömning i det enskilda fallet, varvid även finansieringsförhållanden och andra omständigheter kan beaktas. Det bör å andra sidan, framhåller kommittén, ej tillåtas, att ett till en svensk redare utlejt främmande fartyg betraktas såsom svenskt enbart därför att driftsledningen avtalsenligt ligger i svensk hand. Ett sådant ställningstagande skulle uppenbarligen rycka undan grundvalen för upp- fattningen att ett svenskägt, till utlandet bortfraktat fartyg förblir svenskt, även när avtalet innebär att driftsledningen ligger hos den utländske befraktaren. Dispens kan givevis tidsbegränsas och förenas med skyldighet att anmäla förändringar i hänseenden som varit avgö- rande för dispensen.

Ifrågavarande dispensregel torde kunna användas även för att, när så befinns påkallat, förläna officiell svensk nationalitet åt fartyg som ägs av andra svenska rättssubjekt än dem kommittéförslaget anger.

Prop. 1973: 42 101

Kommittéförslaget tar också upp grundläggande regler om nationa— litetscertifikat för svenska fartyg.

2.3.1.3 Remissyttrandena

Sjöfartsverket finner den föreslagna moderniseringen av nationalitets- villkoren ändamålsenlig.

Principen att svenskt fartyg skall vara i svensk ägo till minst två tredjedelar har knappast mött invändning under remissbehandlingen. Med utgångspunkt från att den svenska flaggen inte utgör s. k. bekväm- lighetsflagg och att det är ett svenskt myndighetsintresse att kontrollera fartyg med svenska intressenter ifrågasätter emellertid Svea hovrätt om det bör ställas krav på mer än enkel svensk ägarövervikt."

Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska sjöfolksförbundet ger i detta sammanhang uttryck för irritation över bruket av bekvämlighets- flagg. Sjöfolksförbundet förespråkar en skärpning av reglerna om flagg- tillhörighet, dock inte genom ändring av regeln om ägarövervikt utan genom en mera imperativ formulering av den föreslagna regeln. Far- tygsbefälsföreningen konstaterar, att lösningen av problemet måste sö- kas genom internationell överenskommelse.

Vad beträffar kretsen rättssubjekt vars ägarintresse kan ge fartyg svensk nationalitet finner Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt an— märkningsvärt att rättssubjekt som eljest erkänns i svensk rätt läm- nats utanför. Det påpekas, att bl.a. fartyg tillhörande Rydbergsstif— telsen, Svenska sjöräddningssällskapet och Svenska kryssarklubben på det sättet varken blir svenska fartyg med rätt att föra svensk flagg eller reglstreringspliktiga och inteckningsbara som sådana.

Förslaget att dödsbo efter avliden svensk ägare eller andelsägare skall räknas som svensk ägare under viss tid, som kan förlängas genom dispens, kritiseras av hovrätten för Västra Sverige och Sveriges varvs- industriförening för att det även omfattar dödsbon som egentligen är svenska rättssubjekt. Hovrätten pekar på att motiveringen endast avser de fall då dödsboet helt eller delvis består av utländska medborgare och menar, att detta bör återspeglas i lagtexten.

I fråga om den föreslagna regeln om dispens från nationalitetsvill- koren lämnar Sveriges fartygsbefälsfärening utan erinran förslaget att dispens skall kunna lämnas från kravet på två tredjedelars ägaröver- vikt, om fartygets drift ändå står under svenskt inflytande. Svea hov- rätt finner det dock omotiverat att dispensregeln »— såsom motiveringen ger vid handen — inte skulle vara användbar för att ge svensk na— tionalitet åt ett på lång tid till en svensk redare befraktat fartyg, när den nautiska kontrollen helt ligger i svensk hand. Hovrätten menar, att det då är ett svenskt intresse att fartyget kan" kontrolleras enligt svensk rätt och att dispensregeln borde vara särskilt lämpad just för sådana fall. Hovrätten är emellertid medveten om att ett sådant fartyg ej utan

Prop. 1973: 42 102

vidare kan registreras här, eftersom det först måste avregistreras utom- lands, och att hinder alltså kan möta mot att fartyget seglar under svensk flagg.

Sjöfartsverket påpekar, att fall kan förekomma då fartyg, som ägs av andra rättssubjekt än dem förslaget anger, bör anses som svenska och att därför möjlighet bör finnas att förklara dem för svenska så som kommittén föreslagit.

2.3.2. Fartygsregister 2.3.2.1 Nuvarande ordning

Medan nationaliteten är grundläggande för fartygets rättsställning utgör fartygsregistreringen erkännande av och grundval för bevisning om nationaliteten. Samtidigt ger registreringen myndigheter och en- skilda lättillgängliga informationer av betydelse t.ex. för inskrivning av rätt till fartyget.

Enligt Kungl. reglementet den 4 mars 1870 för sjömanshusen i riket skulle fartyg av ”sex nylästers drägtighet” för att få begagnas till sjö- fart vara registrerat hos sjömanshus. Samtidigt fördes hos kommers- kollegium som hade att utfärda fribrev för fartyg —— kronologiskt fribrevsdiarium jämte fribrevsliggare med fortlöpande anteckningar rö- rande sådana fartyg för vilka fribrev utfärdades. Dessutom förde kom- merskollegium lista över signalbokstäver, som vid utfärdande av fribrev tilldelades fartyg av viss dräktighet.

1887 års sjölagsförslag tog upp bestämmelser om att fartygsregister skulle föras över alla svenska fartyg av minst tjugo registertons dräk- tighet vilka skulle användas för handelssjöfart eller resandes fortskaf— fande. Särskilda bestämmelser skulle utfärdas om register och registre— ring. Betänkandet tog dessutom upp särskilda förslag, dels till lag om registrering av fartyg, dels till lag om inteckning i fartyg. Registrerings- och inteckningsärendena skulle enligt förslaget handläggas regionalt av vissa domstolar och centralt skulle föras ett fartygsregister, väsentligen innehållande avskrift av de lokala fartygsregistrens innehåll. Fartygsin- teckningen skulle grundas på registreringen och formas efter förebild främst av fastighetsinteckningen. Detta första förslag om fartygshypo- tek mottogs med tveksamhet vid remissbehandlingen och ledde ej till lagstiftning. Fartygsregistreringen formades därför, genom 2 & 1891 års SjöL och förordningen angående registrering av svenska fartyg, för att tillgodose offentligrättsligt betingade ändamål.

Frågan om ett lagfäst fartygshypotek aktualiserades på nytt redan mot 1890-talets slut genom initiativ av både sjöfartsnäringen och riks- dagen. Den löstes genom lagen om inteckning i fartyg och därmed sammanhängande lagstiftning, främst förordningen angående registre- ring av svenska fartyg. Denna ännu gällande förordning formades så

Prop. 1973: 42 103

att den jämte det offentligrättsliga huvudändamålet skulle erbjuda ett nå- gorlunda tjänligt underlag för fartygsinteckning. Fartygsregistreringen förlades till kommerskollegium, vars uppgift i detta hänseende enligt för- ordning den 16 december 1955 (nr 683) övertagits av sjöfartsstyrelsen, sedan den 1 juli 1969 kallad sjöfartsverket. Fartygsinteckningsärenden handläggs gemensamt för hela landet av inskrivningsdomare i Stock- holms domsaga.

Den gällande ordningen utmärker sig sålunda för att fartygsregistre- ringen och handläggningen av inteckningsärenden beträffande fartyg är centraliserad men uppdelad i nationalitets- och inskrivningsregister, som förs av olika myndigheter. Förutsättningarna för införing i de olika registren är ej identitiska men inskrivningsärende kan inte tas upp rö- rande fartyg som ej är infört i fartygsregistret. Fartygsregistreringen innefattar ej en sådan prövning av äganderätten till fartyget att re- gistret utan vidare kan tillmätas vitsord i inteckningsärenden, låt vara att registreringen ger den i fartygsregistret antecknade ägaren viss legitimation i inteckningshänseende. I varje inteckningsärende måste särskilt prövas om den som medgivit inteckning i fartyget är ägare till detta. Intecknat fartyg kan, sedan den 1 juni 1967, ej av- föras ur fartygsregistret utan inteckningshavares samtycke. Handlägg- ning av registrerings- och inteckningsärenden förutsätter alltså kom- munikation mellan registren.

Skeppsbyggnadsregistrering förekommer ej i Sverige men enligt 3 & SjöL kan beställare genom att avhandling om byggnadsförskott tas in i protokoll hos Stockholms tingsrätt vinna viss förmånsrätt i varvets kon- kurs för förskottet.

2.3.2.2 Kommittén

Kommittén har funnit, att den nuvarande dualismen i fråga om hand- läggning av registrerings- och inskrivningsärenden rörande fartyg ej är ändamålsenlig. Den leder utan tvivel till tidsförluster, dubbelarbete och andra olägenheter. Sjöfarten har också alltmer behov av snabbare hand- läggning än som i längden kan åstadkommas med nuvarande system. En- ligt kommitténs mening kan en rationell ordning bäst åstadkommas ge- nom att såväl registrering av fartyg som inskrivning av panträtt däri an- förtros en och samma myndighet. Vid valet av myndighet beaktar kom- mittén, att ärenden rörande inskrivning av panträtt i fartyg även i fortsättningen måste handläggas i en privaträttsligt betryggande ordning och att detta krav framdeles kommer att gälla också registreringsären- dena, allt med hänsyn till den av kommittén föreslagna nya ordningen för registrering och inskrivning samt rättsverkningarna därav. Fartygs- registreringen rör å andra sidan åtskilligt som saknar motsvarighet i den vanliga domstolsbehandlingen av inskrivningsärenden. Sambandet med fartygets nationalitet och utfärdandet av nationalitetscertifikat är ett

Prop. 1973: 42 * 104

exempel på det, prövningen av fartygsbegreppet ett annat. Härtill kom— mer bl. a. sjösäkerhetsmässiga och skeppsmätningstekniska aspekter. Sjöfartsverket behöver omedelbar tillgång till fartygsregistret, ty dess verksamhet förutsätter ingående förtrogenhet med såväl handels- och fiskeflottornas struktur och sammansättning som med de enskilda far- tygens rättsliga och tekniska förhållanden. Kommittén erinrar om att förslag att fartygsregistret skulle, liksom inskrivningsregistret, förläggas till Stockholms rådhusrätt ej genomfördes vid sjöfartsverkets omorganisa- tion år 1969.

Kommittén menar, att den smidigaste lösningen av problemet är att till sjöfartsverket förläggs en sammanslagen offentligrättslig och privat— rättslig registrering, vilken ställs under ledning av person med samma kompetens för uppgiften som en inskrivningsdomare vid domstol. Detta torde kunna genomföras på det sättet att inom verket upprättas en in- skrivningsavdelning, förslagsvis därigenom att den nuvarande avdelning- en för fartygsregistret förstärks med en chefstjänst vars innehavare skall ha kompetens som inskrivningsdomare.

Bl. a. för att undvika förväxling mellan det nuvarande fartygsregistret och det nya registret med de speciella rättsverkningar förslaget knyter till införing däri föreslås, att detta senare register benämns skepps- register. Därmed antyds dessutom, att däri införs endast fartyg av ej alltför obetydlig storlek. I fråga om mindre fartyg förutsätter kommittén att behov av registrering i en del fall kan föreligga av rent offentlig- rättsliga skäl och därför föreslås att Kungl. Maj:t skall kunna förordna om sådan registrering. För detta register föreslås benämningen båt- register.

Ratifikation av 1967 års skeppsbyggnadskonvention förutsätter, att skeppsbyggnadsregister inrättas. Liksom skeppsregistrering bör, enligt kommitténs mening, även skeppsbyggnadsregistreringen vara ordnad centralt för landet. Till skillnad från den förra, som måste förbli na- tionell, blir emellertid den senare territoriell i den meningen att skepps- byggen i Sverige måste kunna registreras här, oavsett äganderätten och det färdiga fartygets nationalitet. Denna grundläggande skillnad mellan skepps— och skeppsbyggnadsregistrering motiverar att registren hålls isär. Ett särskilt skeppsbyggnadsregister bör alltså inrättas. Men detta kan och bör föras av samma myndighet som för skeppsregistret. Kpmmitténs förslag innebär följaktligen, att skeppsbyggnadsregistret skall föras på sjöfartsverkets nämnda inskrivningsavdelning och i stort sett i samma ordning som skeppsregistret.

2.3.2.3 Remissyttrandena Att det nuvarande fartygsregistret hos sjöfartsverket och intecknings- boken hos Stockholms tingsrätt ersätts med ett till sjöfartsverket förlagt gemensamt skeppsregister av kombinerat offentligrättslig och privat-

Prop. 1973: 42 105

rättslig karaktär under ledning av inskrivningsdomarkompetent person hälsas överlag med tillfredsställelse av remissinstansema. Det anses att sammanslagningen av fartygsregister och inteckningsbok blir en vinst. Men samtidigt betonas på flera håll att sjöfartsverkets resurser för service åt dem som kommer att behöva verkets tjänster vid registrering och in- skrivning måste dimensioneras väl.-En del uttalanden görs också om förläggningsorten av innebörd att man i dessa sammanhang behöver en i verklig mening central förläggningsort. Sjöfartsverket framhåller salm- bandet mellan registrering och utfärdande av mätbrev, fartcertifikat och andra skeppshandlingar samt registreringens betydelse från övervak- ningssynpunkt. Fiskeristyrelsen påpekar, att även andra register kan behövas med hänsyn till internationella fördrag. Generaltullstyrelsen förutsätter, att ett centralt register kan delas in i delregister för olika fartygsslag och geografiska områden så att distrikttullanstalternas fiske- fartygsregister skall kunna bestå. Och statistiska centralbyrån påpekar, att skeppsregistret bör innehålla de data om fartygen som behövs från statistisk synpunkt.

Även förslaget att till sjöfartsverket förläggs ett centralt privaträttsligt skeppsbyggnadsregister möts med gillande.

Förslaget att Kungl. Maj:t skall kunna låta inrätta ett centralt båt- register hos sjöfartsverket har rönt relativt liten uppmärksamhet. Sjö- assuradörernas förening antar, att ett båtregister under vissa förhållan- den kan vara motiverat. Om emellertid meningen är, att fartyg som ej omfattas av registreringsplikt i stället skall bli reglstreringspliktiga till båtregistret, anser föreningen att beslut om båtregister bör fattas i annan ordning än genom Kungl. Maj:ts förordnande. Sjöfartsverket betonar, att båtregistret bör förläggas till verket för att effektiviteten i tillsynen skall kunna upprätthållas. Svenska kryssarklubben, som anser att re- gistrering av fritidsbåtar lämpligen has om hand av båtorganisationerna, framhåller att båtar för yrkesmässig sjöfart bör kunna registreras hos länsstyrelserna. F iskeristyrelsens nyssnämnda uttalande om andra behöv- liga register och generaltullstyrelsens synpunkter på delregister gäller även förslaget om båtregister.

Uppdelningen på skepps— och skeppsbyggnadsregister å ena sidan och båtregister å andra sidan har lett till att terminologiska synpunkter förts fram från flera håll. En del remissinstanser, nämligen Svea hovrätt, Sve- riges advokatsamfund, Sveriges varvsindustriförening och Sjörättsför- eningen i Göteborg, har förordat att en terminologi genomförs som in- nebär, att med skepp förstås fartyg av den storlek som fordras för re- gistrering i skeppsregistret och med båt fartyg av mindre storlek. Det påpekas, att kommittéförslaget leder till betydande rättsliga skillnader mellan fartyg av dessa olika storlekar och att en genomförd terminologi skulle skapa klarhet och behövlig distinktion och f.ö. väl harmoniera med ”intemationellt språkbruk”. Sveriges fartygsbefc'ilsförening vänder

Prop. 1973: 42 106

sig i stället emot att termen skeppsregister införs, eftersom den' enligt föreningens mening är en omotiverad ändring av en inarbetad beteck- ning och emedan uttrycket "skepp" leder tanken till vissa segelskepp i gången tid och alltså är föråldrat.

2.3.3. Fartygs tillbehör 2.3.3.1 Nuvarande ordning

Varken SjöL eller annan sjörättslig författning tar upp någon defini- tion av begreppet fartyg utan överlämnar frågan åt rättstillämpningen. Vad som utgör fartygstillbehör regleras endast på det sättet att från till- behören, som enligt 268 % SjöL omfattas av sjöpanträtt, undantas vissa driftsförnödenheter. En motsvarande bestämmelse finns i 13 & lagen om inteckning i fartyg.

Enligt 1887 års sjölagsförslag (6 &) skulle såsom fartygstillbehör räk- nas ”fartygets båtar samt övriga redaren tillhöriga föremål, vilka äro av- sedda till bruk å fartyget, dock med undantag av proviant, kol, bränsle och olja”. Förslaget kritiserades vid högsta domstolens granskning så- som alltför vittgående och det framhölls tillika, att det i och för sig var olämpligt att reglera begreppet med hänsyn till den växlande innebörd det måste ha under olika förhållanden. Måhända hade man därvid även i åtanke den fortgående tekniska utvecklingen på området. 1891 års SjöL kom på grund härav ej att innehålla andra regler i ämnet än som nyss nämnts.

I svensk doktrin har förordats, att reglerna om tillbehör till fast egen- dom analogiskt tillämpas i sjörätten. Även analogi med lufträttcn har ansetts naturlig. I praxis har fastighetsrättsliga grunder vunnit tillämp- ning. Vad lufträtten angår hör till bilden att frågan om tillbehör delvis är reglerad genom en internationell konvention och det på ett sätt som ej utan vidare kan efterbildas i sjörätten. Sålunda hör bl. a. radioutrust- ning till luftfartygs tillbehör. Men på svenska fartyg är sådan utrustning ofta förhyrd av televerket och ägs ej av redaren. Föremål i annans ägo torde i princip inte räknas som tillbehör till fartyget. Vad beträffar över- låtelse med äganderättsförbchåll och hyresavtal för skens skull tillämpas fastighetsrättens grunder.

23.32. Kommittén

Kommittén går ut från att det sjörättsliga tillbehörsbegreppet i stor utsträckning bör svara mot det fastighetsrättsliga. Ej minst från pam- rättslig synpunkt är det angeläget att tillbehörsbegreppet blir legalt be- stämt. Kommitténs förslag tar därför upp generellt tillämpliga regler 1 ämnet med förebild i fastighetsrätten.

Överförda till sjörättsliga förhållanden medför fastighetsrättsliga grundsatser, att all utrustning till stadigvarande bruk för fartyget i prin-

Prop. 1973: 42 107

cip bör utgöra tillbehör. Den framträder även utåt såsom tillbehör. Driftsförnödenheter blir uteslutna, emedan de ej är avsedda för stadig- varande bruk ombord. Utesluten blir också sådan utrustning som, utan att vara avsedd för förbrukning, endast skall tjäna tillfälligt ändamål. Det gäller vare sig utrustningen används temporärt i fartygets vanliga verksamhet, såsom lastkranar i bruk på olika fartyg, eller används i en för fartyget temporär verksamhet. Att utrustningen i och för sig har speciell användning blir enligt kommittén utan betydelse, om denna faller inom ramen för den verksamhet fartyget är avsett för. Någon tvekan skall alltså ej behöva råda om att bärgningsredskap, fångstred- skap och sådan speciell utrustning kan utgöra tillbehör till fartyg av- sedda för verksamhet vari sådan utrustning används.

Kommittén tillfogar, att kravet på anknytning till ett bestämt fartyg från tillbehören utesluter exempelvis containers och andra sådana transportanordningar som används för att sammanföra gods, något som kan sägas vara motiverat också av dess användning för lasthantering även utanför sjötransportens ram. Motsvarande syn anlägger kommit- tén på sådana läktare med last som tas ombord för att sedan lossas med lasten samt på vissa lastkranar som av en redare eller kanske flera sam- seglande redare används omväxlande på olika fartyg och stundom med-' förs ombord.

På en här ej oväsentlig punkt avviker kommittéförslaget från den fas- tighetsrättsliga förebilden, nämligen i fråga om reservdelar och annat som är avsett att ersätta tillbehör. Sådant är i fastighetsrättcn undan- taget från tillbehörsbegreppet. Men kommittén menar, att i den mån sådan utrustning förs ombord såsom fallet ofta är med t. ex. reserv— axel och reservpropeller den har sådan anknytning till fartyget att den bör utgöra tillbehör i den mån förutsättningarna i övrigt är för handen.

Utöver vad som sålunda kan sägas konstituera den yttre tillbehörs- karaktären blir det avgörande huruvida ägaren eller annan tillfört far- tyget föremålet, framhåller kommittén. Huvudsak och tillbehör bör näm- ligen vara i samme ägares hand, om tillbehöret skall vinna rättsligt er- kännande som sådant. För det ändamålet måste alltså utrustning till- föras fartyget av fartygsägaren eller också, efter att ha tillförts fartyget av annan, övertas av fartygsägaren. En rent tillfällig installation av för- hyid materiel kan visserligen inte sägas innebära, att fartyget blivit ”för- sett” med materielen i fråga. Vem som tillfört fartyget viss utrustning måste bedömas med beaktande av i vems intresse det skett. Om sålunda en skeppslegotagare tillfört fartyget speeialutrustning för lasthantering, t. ex. en lyftkran, blir kranen _— trots sin yttre karaktär av tillbehör till fartyget — inte tillbehör i rättslig mening förrän den eventuellt över- tagits av fartygsägaren. Motsättningsvis skall enligt kommittén följa, att om det är fartygsägaren som tillför fartyget utrustningen så blir detta

Prop. 1973: 42 108

fartygstillbehör t.o.m. utan hinder av att leverantören förbehållit sig äganderätten därtill eller att utrustningen endast förhyrts. Äganderätts- förbehåll och hyresavtal frånkänns alltså sakrättslig verkan under sådaå na förhållanden. Den obligationsrättsliga sidan av problemet skall strax beröras.

Ett strängt upprätthållande av principen om tillbehörs förening med fartyget i sakrättsligt hänseende låter sig emellertid uppenbarligen ej genomföras generellt. I fastighetsrätten intar tillbehör till industrifastig- het en särställning i detta avseende och inom sjörätten finner kommittén en i viss mån motsvarande reglering påkallad. En del tillbehör behöver nämligen kunna tillföras fartyget genom hyresavtal eller 5. k. leasing utan att uthyraren går förlustig sin rätt till egendomen. Detta gäller sedan länge radioutrustning, som tillhandahålls av televerket. Det gäller också vissa navigatoriska hjälpmedel som fartyget utnyttjar i förening med annans landbaserade anläggningar, t.ex. Decca Navigator. Och även radarutrustning tillhandahålls genom leasing. Kommittén räknar med att denna form för anskaffning av fartygstillbehör kan utvecklas betyd- ligt i framtiden. Samtidigt finner kommittén det dock vara ett angeläget kreditsäkerhetsintresse att vad som framträder med yttre tillbehörskarak- tär som regel också har rättslig tillbehörskaraktär. Utrymmet för hyra eller leasing måste därför vara begränsat. Kommittén har valt att in- skränka det till utrustning för radiosamband och navigatoriska hjälpme- del. Om framdeles skulle uppstå så beaktansvärda behov av vidgat ut- rymme för anskaffning av tillbehör på detta sätt att kreditsäkerhetshän— syn måstc vika, får problemet lösas genom lagändring menar kommit- tén. Med angivna begränsning säger sig kommittén ha velat understryka vikten av att kreditsäkerhetshänsyn ställs i förgrunden vid överväganden med så utprägat panträttsliga inslag som dessa.

Rättspolitiskt är det enligt kommittén motiverat att, efter fastig- hetsrättslig förebild, med hyra av radioutrustning och nautisk utrustning likställa förvärv av sådan på avbetalningsköp med ägarförbehåll samt förvärv därav genom köp under återtagandevillkor.

En annan fråga är, fortsätter kommittén, om föremål, som genom att tillföras fartyget enligt förslagets huvudregel blir tillbehör till detta, bör undantas från huvudregelns tillämplighet när föremålet dessförin- nan häftar för företagsinteckning. I 2 kap. 4 & andra stycket JB ges sär- skilda regler för sådana fall, avsedda att balansera ett företags och en fastighets borgenärers motstridiga intressen. Kommittén har emellertid räknat med att detta problem har långt mindre praktisk betydelse för sjörättens vidkommande än det har i fastighetsrätten. Förslaget upptar därför ingen motsvarighet till de nämnda, jämförelsevis komplicerade reglerna i detta ämne. Ett föremål får alltså enligt förslaget karaktär av fartygstillbehör utan hinder av att föremålet dessförinnan omfattats

Prop. 1973: 42 109

av företagsinteckning. Vid konkurrens viker innehavaren av företags- inteckningen och torde få nöja sig med att hålla sig till vederlaget, an- tar kommittén.

Vad beträffar de obligationsrättsliga verkningarna av äganderätts- förbehåll i fråga om tillbehör, som fartygsägare tillför fartyg, innebär kommitténs förslag, liksom fastighetsrätten, att förbehållet förlorar ver— kan även mellan parterna från det att egendomen i fråga givits yttre tillbehörskaraktär. Kommittén betonar, att det ej är fråga om att från— känna förbehållet ursprunglig verkan. På samma sätt behandlar kom- mittéförslaget hyresavtal för skens skull. Däremot lämnas utrymme för att tillerkänna verkliga hyresavtal verkan mellan parterna.

I detta sammanhang fäster kommittén uppmärksamheten vid att det norska förslaget innehåller en speciell bestämmelse avsedd att skilja olika former av leasing åt. Det har innebörden att, om fartygsägaren har rätt till uppsägning med högst sex månaders varsel, så antas verk- ligt hyresavtal, s. k. operating leasing, föreligga och hyresföremålet blir då undantaget från tillbehören. Annars betraktas hyresförhållandet närmast som ett slags förtäckt köp, s.k. financial leasing. Det är visser— ligen hyresavtal såtillvida som meningen ej är att äganderätten till egen- domen skall övergå i fartygsägarens hand. Men hyresförhållandet anses då ha så fast och varaktig karaktär att föremålet blir både betalt och förslitet i fartygsägarens tjänst. Det skulle därmed vara motiverat att härvidlag rättsligt likställa det med köp. På svensk sida har förslaget om reglering av tillbehören efter fastighetsrättslig förebild —— efter nordiska överläggningar i ämnet likväl ej ansetts böra modifieras med hänsyn till detta problem. Inom den gräns som dragits upp för tillbehörsan— skaffning genom sakrättsligt giltiga hyresavtal blir alltså båda de nämn- da formerna av leasing tillämpliga. Skulle det visa sig rättspolitiskt mo- tiverat framdeles, antar kommittén att financial leasing kan analogiskt behandlas på samma sätt som hyresavtal för skens skull. I vart fall har kommittén ej ansett sig böra redan nu genom särskild reglering ingripa i dessa hyresformers ändamålsenliga utveckling inom den tillåtna ra- men.

Även i fråga om överlåtelse av fartygstillbehör följer kommittéför- slaget fastighetsrätten. Överlåtelse blir följaktligen inte sakrättsligt verk- sam förrän tillbehöret skiljs från fartyget så att det därigenom berövas sin yttre tillbehörskaraktär. Ehuru förslaget närmast utarbetats med överlåtelsefallet för ögonen, menar kommittén att det måste kunna till- lämpas analogiskt i jämförliga fall som t. ex. vid pantsättning av till- behör. Liksom i fastighetsrätten har alltså den metoden valts att lagre- geln tar sikte på det i praktiken mest betydelsefulla fallet. I detta sam- manhang påpekar kommittén, att tillbehör naturligtvis ej förlorar sin rättsliga tillbehörskaraktär när det endast tillfälligt skiljs från fartyget.

Prop. 1973: 42 110

Det kan t. ex. behöva lösgöras för reparation eller i samband med re- paration av fartyget självt. I så fall bevaras rättsläget oförändrat tills ytterligare ändring inträder.

I fråga om skeppsbyggen bör tillbehörsbegreppet enligt kommitténs mening i första hand svara mot fartygstillbehören från det att bygget börjar ta form. Men utöver vad som därigenom blir tillbehör måste, tillfogar kommittén, beaktas material och utrustning m.m., som skall infogas i bygget. Kommittén erinrar om att skeppsbyggnadskonventio- nen innehåller anvisning på en lösning av detta problem. Konventionens art. 8 går nämligen ut på att inskriven rätt till skeppsbygge kan omfatta material, maskineri och annan utrustning som befinner sig inom varvsområdet och som genom märkning eller på annat sätt otve- tydigt framstår som bestämt att införlivas med bygget. Vid överlägg- ningar med de nordiska sjölagskommittéerna har man enligt kommit- tén åtminstone på norsk och svensk sida, funnit sig böra lägga den av konventionen anvisade, ehuru cj obligatoriska lösningen till grund för lagförslag i ämnet. I Danmark löses problemet i gällande skibsregistre- ringslov så att rätt som inskrivs i skeppsbygge (dvs. ”skib som er fore- lebigt registreret”) omfattar de därtill anskaffade materialen ”der er individualiseret på byggcpladsen och påmz-erket som vedrorende skibet". Kommittén tillägger, att liknande bestämmelser gäller enligt tysk rätt, som ger möjlighet till registrering av skeppsbygge av viss minsta stor- lek, om samtidigt stiftas hypotek i bygget.

Kommitténs förslag till tillbehörsregler bestämmer den yttre gränsen för skeppsbyggnadstillbehör på det sätt skeppsbyggnadskonventionen anvisar. Byggnadsmaterial m.m. som levereras till varvsområdet för att användas till bygget kommer alltså, i regel efter märkning eller annan sådan åtgärd, enligt förslaget att såsom rättsliga tillbehör uppgå i byg- get redan före infogandet. Och ett motsvarande betraktelsesätt kan an- läggas innan bygget börjar ta form. Kommittén erinrar om rättsfallet NJA 1960 s. 221 (Rosengrens dörrar) vari äganderätten till branddör— rar, som en byggnadsentreprenör fått levererade under äganderättsför- behåll men med rätt att fritt använda för att infogas i en byggnad, an- sågs ha frångått leverantören vid leveransen till byggnadsplatsen.

Varvsområdct måste enligt kommittén självfallet omfatta ej endast själva arbetsplatsen utan hela det utrymme varvet disponerar för verk— samheten, även om det inte bildar ett sammanhängande område på marken. Men utrymmen på annan ort bör enligt kommitténs mening ej utan vidare räknas dit. Om — såsom kommitténs förslag till registre- ringsbestämmelser medger — mer än en byggnadsplats antecknas i Sl-Zeppsbyggnadsregistret, måste begreppet varvsområde emellertid ges en däremot svarande tolkning.

Eftersom de i fråga om fartyg föreslagna tillbehörsreglerna i övrigt kommer att bli tillämpliga på skeppsbyggen, fordrar kommittéförslaget

Prop. 1973: 42 111

alltså för rättslig tillbehörscgenskap — utöver föreskrivna yttre till- behörskarakteristika — att bygge och tillbehör kommer i samme äga- res hand. Om varvet självt är ägare till bygget finner kommittén läget enkelt. Ifall beställaren har äganderätten, uppstår frågan vem som till- för bygget material m. ni. när varvet skaffar det för egen räkning. Efter- som det avgörande skall vara i vems intresse det tillförs bygget, anser kommittén svaret vara att det är varvet som på beställarens vägnar tillför bygget materialet i fråga. Det är alltså ägaren som skall anses ha tillfört det. Ifall varvets leverantörer förbehållit sig äganderätten till materialet, förlorar det förbehållet sålunda sin verkan när materialet får yttre tillbehörskaraktär, dvs. genom märkning eller liknande enligt huvudregeln. Skulle det i stället vara fråga om radioutrustning som levererats för inmontering i bygget, blir enligt kommittén läget ett an- nat åtminstone i fråga om blivande svenska fartyg. Ty sådan utrustning kommer då inte i samme ägares hand som bygget eller det färdiga fartyget, eftersom televerket med stöd av det förut behandlade undan- taget från huvudregeln bcvaras vid sin rätt till utrustningen.

2.3.33 Remissyttrandena De föreslagna tillbehörsreglerna har i allmänhet mottagits positivt under remissbehandlingen och ingen bestämd erinran görs 'mot att fastighetsrätten tas till förebild. Positiva uttalanden görs av Stockholms tingsrätt, sjöfartsverket, Sveriges fiskares riksförbund, Sjöassuradörernas förening och Sjörättsföreningen i Göteborg. Sjöassuradörernas förening har dock uttryckt önskemål om en mer lätttillgänglig utformning av reg- lerna. . Sjöräztsjöreningen finner att det är synnerligen angeläget från kredit- synpunkt att pantobjektet. kan bestämmas med hjälp av klara regler. Det finns enligt föreningen inga avgörande skäl för att i huvudsak bestämma tillbehörsbegreppet annorlunda i sjörätten än i fastighetsrätten och det närmande av reglerna till denna förebild, som kommittén åstadkommit, antar föreningen komma att medföra större klarhet och stadga i rätts— tillämpningen. Detta förmodar föreningen gälla i än högre grad, när fas- tighetsrättsliga grundsatser blir vägledande vid utformningen av bestäm- melserna om registreringen av och inskrivning av rätt till fartyg och skeppsbyggen. . Sjöassuradörernas förening tar upp en principfråga, behandlad i kom- mitténs motiv, nämligen att containers och läktare som tas ombord för att sedan lossas med lasten ej utgör tillbehör, eftersom de saknar an- knytning till ett bestämt fartyg. Föreningen anför:

En sådan slutsats torde kunna diskuteras ur såväl offentligrättslig som privaträttslig synvinkel. Ett lashfartyg t. ex. är vid leveransen försett med ett antal pråmar eller läktare, var och en representerande ett relativt an-

Prop. 1973: 42 112

senligt värde. Dessa är i princip avsedda till stadigvarande bruk för far- tyget. även om transporttekniken är sådan att det inte alltid är samma pråmar som medföljer fartyget på varje resa. Skulle emellertid inte lash- fartygets pråmar omfattas av panträtt som stiftats i fartyget, kunde in- teckningshavarens ställning som rättsinnehavare avsevärt försvagas. För honom är det, om han över huvud skall kunna dra nytta av panten, vä— sentligt, att det antal pråmar, som hör till fartyget ingår i den egendom vilken inteckningen avser. Om pråmarna inte är identiska med dem som ursprungligen levererades mcd fartyget är ur hans synpunkt likgiltigt, så länge som pråmarna uppfyller de olika krav som bör ställas på dem. Samma principresonemang gäller beträffande redareägda containers, av- sedda för specialbyggda containerfartyg. Det bör även kunna tillämpas bl. a. på vissa slag av till ett fartyg hörande truckar.

Stockholms tingsrätt sätter i fråga om det är välbetänkt att inte från huvudreglerna om tillbehör göra undantag för föremål som förut om- fattats av företagsinteckning.

En kritisk hållning till förslaget intar Svea hovrätt. Till en början ifrågasätts, om de sjörättsliga tillbehörsreglerna behöver vara strängare i fråga om tillbehörets förening med huvudföremålet än fastighetsrät- tens rcgler om tillbehör till industrifastighet är. Å andra sidan menar hovrätten, att de föreslagna särreglerna om radioutrustning och nautisk utrustning är onödigt vida i det att de är tillämpliga även på annan egendom än som på grund av speciella driftsförhållanden uteslutande tillhandahålls genom leasing. Enligt hovrätten är det olämpligt att låsa särreglerna till en gång för alla fastslagna egendomskategorier. Gränsdragningen mellan olika former av leasing finner hovrätten diffus i motiveringen och en precisering anses önskvärd för att försla- gets verkliga innebörd skall bli klar. Hovrätten hänvisar därvidlag till den norska distinktionen mellan olika slag av leasing.

.S'jörättsföreningen i Göteborg går in på ett speciellt spörsmål rörande särregleringen av nautisk utrustning. Föreningen fäster uppmärksam- heten vid den snabba utvecklingen av teknisk apparatur för fartyg. Da- torer finns enligt föreningen för skötsel av på en gång navigering, styr- ning, maskinreglering och lasthantering. Eftersom sådana datorer fyller .lera funktioner, kan tillämpningssvårigheter uppstå, när utrustningen tillförts fartyg genom leasing. Visserligen skaffas sådana datorer för när- varande, enligt vad föreningen upplyser, regelmässigt genom köp men problemet antas kunna få aktualitet framdeles.

I fråga om de speciella reglerna om skeppsbyggnadstillbehör erinrar Svea hovrätt, att förslaget ifall bygget är registrerat på beställaren med- för ett undantag från den i svensk rätt strikt genomförda traditions— regeln beträffande egendom som ännu inte genom infogande eller nöd— vändigt funktionssamband förenats med bygget. I synnerhet vid serie- byggen kan det enligt hovrätten vara naturligt för varvet att stundom skynda på ett bygge, genom omdestination av egendom avsedd och märkt för ett annat, och det är tveksamt om det skulle vara lämpligt att

Prop. 1973: 42 113

binda varvet av en märkning som det självt kan ha företagit ”av orga— nisationella skäl”. I varje fall kan enligt hovrätten ifrågasättas om inte effekten av märkning och intagning på varvets område bör inskränkas till att avse skydd mot varvets borgenärer vid utmätning och konkurs.

Även Sveriges varvsindttstriförening uppehåller sig vid denna sist be- rörda fråga och påpekar, att varven av produktionstekniska skäl måste vara oförhindrade att för ett bygge ta i anspråk material, som är avsett och märkt för ett annat bygge.

2.3.4. Fartygs identifiering 2.341 Nuvarande ordning

Att ge fartyg namn är gammalt bruk. Fartyg registreras med angi— vande av namnet. Det gällde vid införing i de skeppsregister som på 1800-talet fördes hos sjömanshusen i landet och det är ännu gällande ordning enligt 5 3:1 förordningen angående registrering av svenska far- tyg. Det ankommer på ägaren att ge fartyget namn och namnet skall sättas ut på skrovet enligt vissa regler. Det namn varunder fartyget re— gistrerats får ej ändras utan synnerliga skäl. Namnändring prövas av sjöfartsverket. .

Närmare regler rörande användandet av namn finns inte. Enligt för- ordningen angående registrering av svenska fartyg möter ej hinder mot att flera fartyg registreras under samma namn även om förväxlingsrisk uppstår men namnändring, som kan leda till förväxling, torde dock inte medges. Ej heller ger förordningen skydd mot ingrepp i sådana serier av fartygsnamn varigenom redare brukar markera fartygens rederitill- hörighet. Visst rättsskydd åt särskiljande fartygsnamn genom registre- ring eller inarbetning ges emellertid genom varumärkeslagen(1960: 644). På det sättet torde t. ex. sådana välkända fartygstiarnn som Kungsholm och Gripsholm vara skyddade. Skyddet torde indirekt komma den namn- serie tillgodo vari namnet ingår.

Fartygets hemort har tidigare rättsligt sett varit av stor betydelse och spelar ännu en inte helt oväsentlig roll. Enligt 48 % SjöL i lagens ur- sprungliga lydelse var befälhavarens legala fullmakt att handla för re— daren begränsad så att den gällde endast utom fartygetshemort, en kon— struktion som bl.a. avspeglades i fråga om vilka rättshandlingar som medförde sjöpanträtt i fartyget. Även sedan inskränkningen av den le- gala fullmakten fallit bort genom 1936 års sjölagsändringar, stod den kvar i bestämmelserna om sjöpanträtt för befälhavarförbindelser i 2675 5 SjöL och är såtillvida ännu gällande rätt. Härutöver gäller process- rättsligt, att fartygets hemort i vissa fall räknas som rederiets, bl. a. en— ligt 337 5 andra stycket SjöL. Liksom namnet skall hemorten vara angiven på fartygsskrovet. - .

Enligt 4 & SjöL åligger det fartygs ägare att bestämma fartygets hem-

8 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 42

Prop. 1973: 42 114

ort. Är fartyget registreringspliktigt, skall han anmäla hemorten för an- teckning i fartygsregistret men eljest anmäla den till polismyndigheten i den ort han utsett till hemort. Sker ej hemortsanmälan, räknas ägarens hemvist som fartygets hemort.

Enligt kungörelsen (1933: 27) angående" signalbokstäver för svenska fartyg skall sjöfartsverket, vid behov i samråd med televerket, tilldela registreringspliktigt fartyg om minst 40 nettoregistertons dräktighet s. k. igenkänningssignal i form av signalbokstäver valda ur den bokstavsserie (SAA-SMZ) som gällande internationella konvention i ämnet förbehåller Sverige. Den nu gällande telekonventionen avslutades i Montreux 1965 och trädde i kraft den 1 januari 1967. Även statsfartyg tilldelades igen- känningssignal. Sådan signal utgör i förekommande fall tillika anrops- signal för fartygets radiotelegrafstation.

2.3.4.2 Kommittén

Fartygs nanm. Enligt vad kommittén påpekar har Sveriges redareför- ening i en den 24 januari 1963 dagtecknad framställning till Kungl. Maj:t begärt, att ökat rättsskydd skall beredas både fartygsnamn och serier av sådana namn, varvid betonats att behovet av rättsskydd sär- skilt gör sig gällande i linjefarten där det blir fråga om att skydda den ”goodwill” som linjen åtnjuter. Kommittén har, med utgångspunkt i redareföreningens framställning, övervägt en reglering av namnskieket som skulle innebära, att särpräglat namn på registrerat fartyg blev skyd- dat mot att annat fartyg, varmed förväxling kunde ske, registrerades un- der samma eller liknande namn. Det enskilda intresset för skydd av re- gistrerade fartygs namn skulle enligt kommittén väl tillgodoses genom en sådan ordning. Även ett allmänt intresse påkallar emellertid, att re- gistrering av fartyg ej sker på sådant sätt att förväxlingsrisk uppstår. En- ligt dansk och norsk lagstiftning om skeppsregistrering gäller att fartyg får registreras endast under namn som skiljer sig från redan registrerade fartygs namn. Det allmänna intresset att undvika förväxlingsrisk för- stärks, om registreringen, såsom kommittén föreslår, skall tjäna som omedelbart underlag för inskrivning av rätt till fartyg. Kommittén har därför funnit sig böra föreslå en ordning som ansluter till den dansk- norska, trots att det innebär ett kraftigt ingrepp i rådande namnskick. Huvudregeln uttrycks så att namn på fartyg som införs i skeppsregistret inte får ”förete påtaglig likhet” med namn på annat i skeppsregistret in— fört fartyg.

Kravet på namnolikhet kunde måhända förses med reservation för fall då förväxlingsrisk uppenbarligen skulle vara övervägande teoretisk, såsom då fartygen i fråga betydligt skiljer sig till att och användning. Men en dylik reservation skulle kunna vålla onödiga komplikationer och är enligt kommittén knappast lämplig. Ett undantagslöst upprätthållande av krav på fullständig namnolikhet skulle emellertid kunna ge upphov

Prop. 1973: 42 115

till andra olägenheter, nämligen genom att ej oväsentligt kringskära bru- ket av namnserier. Sådana kan nämligen vara uppbyggda på gemen— samma drag i de olika namnen eller rent av på samma namn jämte sär— skiljande tilläggsbeteckning. Och något hinder mot sådant namnskick har kommittén inte velat resa. Därför föreslås det undantaget från hu- vudregeln att namnlikhet skall vara tillåten inom ramen för namnserie, förutsatt att denna blivit antecknad i skeppsregistret. Kommittén går därvid ut från att namnserier brukas med iakttagande av att de däri in— gående namnen, trots eventuell inbördes likhet, dock är särskiljande.

I fråga om namnserier är skyddsbehovet enligt kommittén i första hand betingat av enskilda intressen. Det är tydligt att, som redareför- eningen gjort gällande, ingrepp i etablerade namnserier kan komma i konflikt med beaktansvärda hänsyn till ”goodwill” inte minst i linje- farten. Rederiflaggor och skorstensmärken är av sådana skäl redan skyddade under de förutsättningar varumärkeslagen anger. En serie sär- präglade fartygsnamn är enligt kommitténs uppfattning värd skydd i samma grad som sådana flaggor och märken; möjligheten till rättsskydd för namnserie enligt varumärkeslagen har redan antytts. Den danska skibsregistrcringslovens & 5 Stk. 5 förbjuder" registrering under namn som griper in i ett av annan redare ”benyttet saerpraeget navngivnings- system”. Ett sådant skydd för namnserier" bör enligt kommittén efter— bildas för svensk del. Det bör emellertid formas så att den till skyddet berättigade kan gå med på att annan likväl får använda i namnserien in- gående eller eljest till densamma hänförligt namn. Det innebär ej, att man ger upp det grundläggande kravet på namnskick, att varje fartygs- namn skall skilja sig från alla andra registrerade fartygsnamn. Men det ger utrymme för att redare som —— inom ramen för samma koncern eller i annan form för samverkan —'——- vill gemensamt utnyttja en namnserie, också kan göra det. Sådant gemensamt utnyttjande av namnserier före- kommer redan under nuvarande förhållanden.

På ett liknande sätt bör enligt kommitténs mening möjliggöras att namn som fartyg ges vid sjösättningen reserveras så att dess använd- ning ej blir förhindrad genom att annat fartyg registreras under samma eller liknande namn innan det förra fartyget efter fullbordan skall föras in i skeppsregistret. ' ' '

Utom att namn på fartyg som förs in i skeppsregistret måste skilja sig från andra registrerade fartygs namn innebär kommitténs förslag.-att namnet inte får förete påtaglig likhet med namn som kan hänföras till serie av fartygsnamn som brukas eller avses att brukas av annan far- tygsägare. En förutsättning måste därvid vara, att i registret gjorts anteckning om denna namnserie eller att ansökan gjorts om sådanan- teckning. Förslaget har formats i enlighet härmed. I Sjölagsförslagets 2 kap. tas därefter upp regler om anteckning a'v namnserier, 'som bl.a. innebär krav på särprägel.

Prop. 1973: 42 . 116

Liksom för närvarande bör namn varunder ett fartyg registrerats ej utan vidare få ändras, anser kommittén. Särskilda skäl bör föreligga för ändring. Då fartyget byter ägare, torde det emellertid vara rimligt att den nye ägaren fritt får ge fartyget nytt tillåtligt namn. Har fartyget namn som hör till en av förre ägaren brukad och skyddad namnserie, blir namnbyte i princip ofrånkomligt. Det följer av huvudregeln.

Den reglering av namnskick för fartyg som kommittén föreslår kom- mer att bereda registrerade fartygs namn ett mera omedelbart rätts- skydd än immaterialrätten ger. En reglering av tänkbar konflikt mellan de olika rättsskydden kan dock enligt kommittén undvaras. I den mån utnyttjande av namn varunder fartyg införts i skeppsregistret skulle vara rättsstridigt, t. ex. såsom varumärkesintrång, får därav härrörande problem lösas enligt regler utom sjörätten. Det torde här vara till- räckligt, att registrerat fartygs namn kan ändras, om särskilda skäl före- ligger.

Kommittén påpekar, att övergången till det nya namnskicket, lik- som införandet av ny ordning för registrering och inskrivning, blir för- enad med vissa problem. Kommittéförslaget innehåller lösningar på dessa som skall göra övergången mindre besvärlig.

Fartygs hemort. I huvudsaklig överensstämmelse med gällande rätt innebär kommitténs förslag, att svenskt fartyg skall ha hemort i Sverige, att ägaren skall bestämma registrerat fartygs hemort samt att ägarens hemvist räknas som ett oregistrerat fartygs hemort, om ägaren ej an- mält annan hemort hos sjöfartsverket. Såsom registreringsbcstämiriel- serna formats enligt kommitténs förslag (jfr ?. kap. i det följande) be- höver inte här beaktas det fall att hemort ej anmälts för fartyg, som in- förts i skeppsregistret. Hemortsanmälan till lokal polismyndighet kan enligt kommitténs uppfattning inte betraktas som en praktisk lösning för den som önskar utröna vilken hemort ett oregistrerat fartyg har. Upp- lysning om vilken hemort som ägaren utsett och anmält för fartyg bör - i stället alltid kunna erhållas hos sjöfartsverket, vare sig fartyget är re- gistrerat eller ej.

Fartygs igenkänningssignal. Sedan fartygs igenkänningssignal regle- rades genom 1933 års kungörelse i ämnet, har kommunikationstekniken undergått en betydande utveckling och bl. a. har tclegrafkommunika- tionerna kompletterats med en alltmer spridd radiotelefoni. Inom ra— diotelefonin utnyttjas konventionsenligt samma igenkänningssignaler som vid radiotelegrafi. Kommittén anser, att det numera knappast finns skäl att endast tilldela större fartyg igenkänningssignal. Kommittén före- slår därför, att alla fartyg som förs in i skeppsregistret skall tilldelas igenkänningssignal. Signalen skall alltjämt tjäna som anropssignal för radiostation.

Prop. 1973: 42 117

Fartygs nationalitetshandling. Enligt kommitténs förslag skall för var- je fartyg som förs in i skeppsregistret utfärdas nationalitetshandling. som betecknas nationalitetscertifikat.

2.3.4.3 Remissyttrandena

Fartygs namn. Det föreslagna nya namnskicket av innebörd att rc- gistrerade fartygs namn skall skilja" sig från varandra har fått ett över- vägande gott mottagande under remissbehandlingen. Oreserverat posi- tiva uttalanden gör sjöfartsverket, fiskeristyrelsen, Sveriges advokatsam- fund, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska sjöfolksförbundet och Sjö— assuradörernas förening. Fartygsbefälsföreningen och Sjöassuradörernas förening betonar, att nuvarande förväxlingsrisker och praktiska identi- fieringsproblem skulle undanröjas genom ett sådant namnskick. Chefen för marinen tillmäter förslaget stor betydelse.

Patent- och registreringsverket hälsar med tillfredsställelse, att det nya namnskicket föreslås till skillnad från det nuvarande ansluta sig till dansk och norsk ordning. Verket påpekar, att den ensamrätt till far- tygsnamn som förslaget i praktiken kommer att ge inte får mer än ad- ministrativa verkningar. Enligt verkets mening behövs ej heller mer, eftersom immaterialrättens känneteckensrättsliga skydd är tillräckligt. Verket erinrar om att den starka ensamrätt som följer med varumär- kesregistrering erbjuder möjlighet att ingripa mot bruk av konkurre- rande fartygsnamn, vare sig de är införda i skeppsregistret eller ej. Hov- rätten för Västra Sverige antar, att lägre krav på namnolikhet kan stäl- las vid fartygsregistrering än som gäller i immaterialrätten.

Göteborgs tingsrätt anser, att prövningen av förväxlingsrisk i förhål- lande till andra fartygsnamn i skeppsregistret bör ske på samma grunder som t. ex. vid släktnamnsprövning och att sjöfartsverkets prövning här- igenom kan anslutas till doktrin och rättspraxis på detta närliggande rättsområde. '

Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt och Sveriges fiskares riksförbund ställer sig mer reserverade till förslaget. Hovrätten anser, att det namn- skydd det föreslagna namnskicket medför ej bör sträcka sig så långt . som till exempelvis vanliga dopnamn eller eljest närliggande namn och föreslår, att i sådana fall även hemorten får ingå i namnet (”Märta av Smögen”, ”Märta av Åstol” etc.), något som skulle svara mot nuva- rande bruk och åtskilliga länders lagstiftning.” Riksförbundet er- inrar om att åtskilliga fiskefartyg för närvarande har namn som över- ensstämmer med eller liknar namn på handelsfartyg utan att "detta varit till nackdel och ifrågasätter om inte namnlikhet borde tillåtas mellan fartyg av så olika typ att förväxlingsrisk kan uteslutas. Liknande utta- lande gör tingsrätten som menar att förväxlingsrisken i sådana fall kan vara utesluten eller betydelselös. ' '

Förslaget om reservation av nanm och namnserier har föranlett åt-

Prop. 1973: 42 '- ' 118

skilliga synpunkter men endast Sveriges .fiskares riksförbund har mot- satt sig att rätt till reservation av namnserie införs och Sjöassuradörer- nas förening har uttalat tveksamhet på samma punkt. Riksförbundet menar, att det skulle vara orimligt att tillåta stora rederiföretag att ute- stänga bl.a. fiskare från namn som dessa brukar enligt gammal tradi- tiOn. Föreningen finner risken för namn- och intressekollisioner för stor för att en ordning som ger rätt tillreservation av namnserier skall kun- na fungera i praktiken.

I övrigt gäller remissinstanserna synpunkter den närmare utform- ningen av reglerna om namnserier. Detta skall behandlas i anslutning till sjölagsförslagets 2 kap. ' '

Fartygs hemort. I fråga om fartygs hemort påpekar Sjörättsförening- en i Göteborg att förslaget inte löser problemetvar fartyg har hemort, om dess ägare är bosatt utomlands och ej anmält hemort för fartyget till sjöfartsverket. Föreningen förmodar, attfartyget i så fall bör ha hemort i Stockholm eller i annan ort som framdeles kan bli-sjöfartsver- kets förläggningsort. Göteborgs tingsrätt tar upp samma problem.

Fartygs igenkänningssignal. Att alla fartyg som förs in i skeppsregist- ret skall ha igenkänningssignal, som tillika skall utgöra anropssignal för fartygets radiostation, tillstyrks av sjöfartsverket. Televerket. framhåller, att en sådan ordning måste formas så att den ger utrymme för samma smidiga samverkan mellan sjöfartsverket och televerket som äger rum för närvarande och att televerket, som tilldelar fartygsstationerna an- ropssignal, ofta måste fastställa sådan signal innan fartyget hunnit re- gistreras.

Fartygs nationalitetshandling. Förslaget om nationalitetscertifikat för fartyg har särskilt uppmärksammats av sjöfartsverket som lämnat det utan erinran. '

2.3.5 Fartygs behöriga skick m.m. '

2.3.5.1 Nuvarande ordning . .

De grundläggande reglerna i 5 a & SjöL'om fartygs behöriga skick erhöll sin nuvarande lydelse genom 1967-års sjölagsändringar. Ehuru naturligtvis främst avsedda för redaren, anger dessa regler inte Ivem som svarar för fartygets behöriga skick. Det-framgår av ansvarsbestämmel- serna, 323 och 331 åå SjöL, .att ej endast redaren har sådant ansvar. För befälhavaren gäller särskilda, mot 5 a' & svarande regler i 58 å SjöL. . Reglerna i 5 a & kompletteras avandra sjörättsliga bestämmelser i äm- net, främst 1965 års lagstiftning om säkerheten på fartyg. '

Fartyg, som lidit skada, kan genom utlåtande av besiktningsmän,

Prop. 1973: 42 119

som förordnats av myndighet enligt 317 & SjöL, förklaras icke vara iståndsättligt, dvs. kondemneras. Kondemnationsförklan'ng utfärdas på de grunder som anges i 6 & SjöL. '

2.3.5.2 Kommittén

Grundläggande regler om fartygs behöriga skick har alltjämt sin na- turliga plats i det inledande kapitlet i SjöL och kommitténs förslag tar därför upp dessa där, i sak oförändrade men i 9 5.

I 1 kap. tar kommitténs förslag även upp bestämmelserna i 6 & SjöL - om fartygs iståndsättlighet efter liden' skada. De förs utan. saklig änd- ring in i 10 5 men kompletteras med en ny bestämmelse, som är be— tingad av den nya sjöpanträttskonventionen. Enligt 270 5 andra stycket SjöL upphör sjöpanträtt i fartyg som kondemneras —— dvs. i viss ord- ning förklaras icke vara iståndsättligt —-— och därefter säljs frivilligt. .. Panträtten går i stället över i köpeskillingen men kan enligt 272 ä'SjöL göras gällande däri endast så längre medlen utestår oguldna eller inne-' ' ' has av befälhavaren eller redarens. agent. Enligt 20 5 lagen om inteck— ning i fartyg upphör även den med inteckning förenade panträtten i kondemnerat och frivilligt försålt fartyg. Denna panträtt går ej över i köpeskillingen, en ståndpunkt som torde vara motiverad av att inteck- ningshavaren, till skillnad från sjöpanträttshavaren, har möjligheter att avtalsvis skydda sig mot de ekonomiska risker en kondemnation kan medföra.

Gällande rätt ger alltså fartygsägaren, i vars rätt försäkringsgivaren som regel inträder, möjlighet att sälja det kondemnerade fartyget gra- vationsfritt. Det är naturligtvis särskilt av betydelse när kondemnationen gäller fartyg som skadats svårt och kanske rentav är vrak. Denna möj- lighet kan ej utan vidare bevaras enligt den nya sjöpanträttskonventio- nen, som endast erkänner två former för sjöpanträtts upphörande: pre- skription och exekution. Kommittén föreslår därför, att ägaren berätti- gas låta sälja fartyget exekutivt för att därigenom kunna överlåta det gravationsfritt. Det får antas, att en sådan ordning bättre än den nuva- rande tillgodoser sjöpanträttshavarens intresse. Ty denne bereds därige- nom tillfälle att bevaka detta vid försäljningen. För närvarande kan den ' äga rum utan publicitet, vilket ger utrymme för missbruk av kondem- nationsinstitutet.

Kommittéförslaget, som har motsvarighet i det norska förslaget, tar sikte på det fall att det kondemnerade fartyget befinner sig inom svenskt jurisdiktionSOmråde. Det är ej antagligt, att det i nämnvärd mån skall kunna tillämpas utomlands. I vart fall blir sådan tillämpning helt beroende på vad där gällande exekutionsrätt tillåter. Exekutions- rättsligt bör gälla, att det kondemnerade fartyget säljs som om det var utmätt för fordran med bästa rätt. Därigenom ges underlag för tillämp- ning av täckningsprincipen.

Prop. 1973: 42 120

2.353. Remissyttrandena

Förslaget har rönt ringa uppmärksamhet i de delar som berör fartygs skick. Sveriges fiskares riksförbund upplyser, att reglerna för kondem- nation av fartyg i praktiken visat sig onödigt komplicerade och kost- nadskrävande åtminstone i fråga om fiskefartyg. Stockholms tingsrätt konstaterar kort, att förslaget att fartygsägaren skall kunna få sitt kon- demnerade fartyg sålt exckutivt har bakgrund i sjöpanträttskonventio- nens tvingande regler om sjöpanträtts upphörande. Svea hovrätt godtar förslaget men anser, att dess motiv behöver klargöras bättre.

2.4 Registrering av fartyg m. m.

2.4.1. Registreringsplikt och registreringsrätt

2.4.1.1 Nuvarande ordning Den svenska fartygsregistreringen är, som tidigare nämnts, formad som en nationalitetsregistrering. l fartygsregistret förs uteslutande in fartyg, som enligt 1 & SjöL har svensk nationalitet. Alla svenska fartyg kan föras in i fartygsregistret, oavsett användning och storlek. Men vissa fartyg skall föras in där. Registreringsplikten förutsätter enligt 2 & SjöL, dels att fartyget används till ”handelssjöfart eller resandes fort- skaffande” eller, annorledes uttryckt, befordran av gods eller passage- rare, dels att det har en bruttodräktighet av minst tjugo registerton. Dräktigheten utgör fartygets rymd utrönt genom skeppsmätning enligt särskilda regler, varvid brutto- och nettodräktighet beror av om vissa driftsutrymmcn, främst maskinrum, tas med i beräkningen eller ej; ett registerton är lika med 100 engelska kubikfot eller 2,83 kubikmeter.

För fiskefartyg finns, som nämnts vid sjölagsförslagets 1 kap., en särskild registrering, som sker lokalt hos distrikttullanstalterna. Denna är betingad dels av behovet av internationell övervakning av fiske och dels av gränsbevakningsbehov.

Nationalitetsregistreringen utgör för alla svenska fartyg grundval för inteckning främst på det sättet att endast i fartygsregistret införda far- tyg kan intecknas. lnteekningsbarhet förutsätter dock en nettodräktighet av minst tre registerton eller i vissa fall en bruttodräktighet av tio re- gisterton.

För många fiskefartyg har den nuvarande ordningen lett till flerfaldig registrering, nämligen i fiskefartygsregister hos tullmyndigheter i far- tygsregistret och i den särskilda inteckningsbok som förs av inskrivnings- domare i Stockholms domsaga.

Annan egendom än fartyg kan ej registreras enligt nuvarande sjö- rättsliga regler. Fartyg under byggnad kan inte heller registreras men beställningskontrakt kan tas in i Stockholms tingsrätts avhandlingspro-

Prop. 1973: 42 121

tokoll. varigenom beställaren vinner viss förmånsrätt i varvets konkurs för byggnadsförskott.

2.412. Kommittén

Regis'n-eringsplikt. Kommittén har omprövat nuvarande registrerings- plikt och registreringsrätt för fartyg samt den därmed sammanhängande frågan om inteckningsbarhet. Trots de offentligrättsligt betingade motiv som påkallar fartygsregistrering kommer det nya skeppsregistret att få övervägande privaträttslig karaktär. Det har därför synts kommittén na- turligt att begränsa skeppsregistreringen 'till de fartyg som bör kunna intecknas. Det offentligrättsliga behovet av registrering av andra fartyg som står under myndighets tillsyn eller eljest under allmän kontroll kan enligt kommittén tillgodoses med hjälp av båtregistret. Kommittén erin- rar om att lagen om inteckning i fartyg ursprungligen gav intecknings— barhet åt registrerade fartyg med minst tjugo bruttoregistertons dräk- tighet. Genom lagändring 1.920 jämkades gränsen till fem nettoregister- ton för att 1954 ytterligare ändras till nuvarande gränser. Motiven till 1920 års jämkning var att fartygen undergått sådana prisstegringar att även små fartyg lämpade sig som underlag för kreditsäkerhet i inteck- nings form. Ändringarna 1954 berodde på övergång till nya skepps- mätningsregler.

Enligt kommitténs mening bör inteckningsbarhet ej heller framdeles stå öppen för fartyg av obetydlig storlek. Behovet av ett internationellt erkänt hypotek kan med fog sägas vara begränsat till den större, yrkes- mässiga sjöfarten. Och sjöpanträttskonventionen' gäller endast 5. k. sea- going vessels, dvs." fartyg avsedda för användning i öppen sjö. Också den mindre, yrkesmässiga sjöfarten kan visserligen utnyttja ett sådant hypotek men för dess vidkommande anser kommittén kreditsäkerhet i form av företagsinteckning —- främst lämpad för användning inom lan- det utgöra ett användbart alternativ. Kommittén erinrar om, att det tidigare förlagsinteckningsinstitutet förutsatte att egendomen i fråga in- gick i industriell verksamhet vilket bl.a. uteslöt sjöfartsnäringen. Vad nöjessjöfarten angår har kommittén inte funnit vägande skäl att alls er- bjuda möjlighet till särskild underpantsättning. Någon ändamålsenlig skiljelinje kan emellertid enligt kommittén svårligen dras i detta sam- manhang mellan å ena sidan yrkesmässig sjöfart och å andra sidan nöjessjöfart. Ty fartyg kan skifta karaktär från t. ex. handels- eller fiske- fartyg till nöjesfartyg och tvärtom. '

Kommittén har mot bakgrund av dessa överväganden ansett, att skeppsregistret bör omfatta alla svenska fartyg av viss minsta storlek, så bestämd att flertalet handels- och fiskefartyg men så få nöjesfartyg som möjligt blir registreringspliktiga och inteckningsbara. -

I fråga om metoden för avgränsningen har kommittén funnit, att den nuvarande anknytningen till fartygs dräktighet bör frångås. Sådant mått

Prop. 1973: 42 - 122

på fartygs storlek —- eller rättare sagt rymd ——- kan vara ytterst kompli- cerat att fastställa och därigenom ge upphov till betydande gränsdrag- ningsproblem. Sådana har kommittén så mycket hellre velat undvika som kommittéförslaget knyter viktiga privaträttsliga verkningar till gräns- dragningen — såsom inträde av sakrättsskydd för överlåtelse och möj- - lighet till s. k. handpantsättning —— och det alltså är angeläget att var och en blir i stånd att utan betydande svårigheter avgöra om ett fartyg med hänsyn till storlek är registreringspliktigt och inteckningsbart. Kom- mittén har stannat för att välja storleksmåtten på fartygets skrov och, med utgångspunkt i en inom sjöfartsverket genomförd utredning, be- stämt gränsen till en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter.

Sjöfartsverkets utredning ger vid handen, att en gräns vid 12 X 4 me- ters skrov i praktiken tämligen väl sammanfaller med nuvarande gräns för registreringsplikt vid 20 bruttoregisterton. Enligt kommitténs upp- fattning bör i princip'alla svenska fartyg av den minsta storlek som nu angivits införas i skeppsregistret, oavsett slag och användning. Med hän— syn till skeppsregistreringens framträdande privaträttsliga karaktär syns det dock kommittén motiverat att kunna undanta statsägda icke-kom- mersiella fartyg. Enligt kommittéförslaget skall Kungl. Maj:t äga be- stämma att sådana fartyg, antingen alla eller vissa slag därav, ej skall föras in i skeppsregistret. Med denna modifikation skulle alltså registre- ringsplikt och registreringsrätt för fartyg i själva verket komma att sam- manfalla. De väsentliga ändringarna i förhållande till gällande rätt blir med detta förslag, framhåller kommittén, att en del jämförelsevis små handelsfartyg —— huvudsakligen passagerarbåtar —'— och ett antal fiske- fartyg blir underkastade registreringsplikt till skeppsregistret-i stället för att endast vara berättigade till registrering i fartygsregistret medan åter andra sådana, av för närvarande inteckningsbar storlek, kommer att vara för små för att kunna intecknas. Endast ett obetydligt antal nöjes- fartyg blir praktiskt berörda enligt kommittén.

Kommittén påpekar, att det med hänsyn till de privaträttsliga konse- kvenserna av registreringspliktens omfattning kan sägas vara en nackdel, rättssystematiskt sett, att inte varje egentligen svenskt fartyg av i" och för sig registreringspliktig storlek kommer att omfattas av registrerings- plikt. Nationalitetsvillkorens utformning medför, att en del fartyg som ägs av t. ex. svenska ideella föreningar inte kommer att kunna föras in i skeppsregistret. Kommittén har emellertid räknat med att detta för- hållande inte skall medföra praktiska olägenheter. Det rör sig om rela- tivt få undantagsfall, som dessutom i vissutsträckning kan tänkas bli eliminerade med tillämpning av—den i lä upptagna regeln om dispens" från nationalitetsvillkoren. Därför har kommittén ansett sig kunna bort- se från denna nackdel.

Kommitténs uppdrag omfattar att pröva om mudderverk, pontonkra-

Prop. 1973: 42 123

nar och annan sådan egendom bör kunna registreras och intecknas. Kommittén pekar i den delen "på, att dylik egendom ej sällan-kan be- tecknas som fartyg. I den mån så är fallet kommer den utan vidare att, . om storlekskravet uppfylls, bli registreringspliktig och inteckningsbar. Problemet kan alltså begränsas till sådan egendom av förevarande slag som ej utgör fartyg, menar kommittén. "

Fartygsbegreppet är, erinrar kommittén, inte bestämt i svensk sjörätts- lig författning och man är därför hänvisad till en praktisk tolkning med utgångspunkt från vissa vedertagna synpunkter i ämnet. Problemet är ingalunda nytt utan välkänt sedan länge. Kommittén anför till belysning” därav, att man i allmänhet med fartyg torde avse ett sjötransportmedcl, varmed jämställs redskap för annan "verksamhet till sjöss såsom fiske, fångst, isbrytning, bärgning, bogsering, dykning och annat som har sam-- band med sjöfarten. Väsentligt antar kommittén vara att viss manöver- duglighet är för handen men krav på eget framdrivningsmedel brukar" ej ställas upp, även om förekomst av sådant är ägnad att undanröja en tvekan som eljest skulle kunna råda. Pråmar och läktare är med dessa utgångspunkter fartyg och även flytdockor och pontonkranar kan" vara det, påpekar kommittén. Flottar, bryggpontoner och flytande behållare faller däremot enligt kommittén utom fartygsbegreppet.

Huruvida en anläggning för utvinning av olja eller naturgas ur kon- tinentalsockeln skall anses som fartyg eller ej blir enligt kommittén be- roende av omständigheterna. Oljeutvinning är i och för sig inte sådan verksamhet till sjöss som nyss antytts, uttalar kommittén, men det kan stundom tänkas att anläggningen utgör transportmedel. Kommittén har gått ut från att luftkuddefarkoster eller 5. k. svävare ej utan vidare kan anses som fartyg i den mening varom här är fråga och de omfattas där- för ej av kommitténs förslag. Det norska förslaget däremot omfattar både oljeborrtorn och svävare, upplyser kommittén.

Att egendom av förevarande slag uteslutande används som bostad eller hotell- eller restaurangrörelsc" eller annat sådant för sjöfarten främ- mande ändamål och är helt anpassad härför, innebär enligt kommitténs uppfattning, att den inte kan betraktas som fartyg. Den kan ju då inte brukas som sjötransportmedel eller redskap för sådan verksamhet till sjöss som har samband med sjöfarten.

I den mån egendom av förevarande slag ej uppfyller kraven för att vara fartyg kan den, sedan förlagsinteckning -— som förutsatte att fråga var om industriell rörelse numera ersatts av företagsinteckning, tän- kas bli föremål för sådan inteckning. Enligt kommitténs mening får det anses tillräckligt för kreditsäkerhetsändamål. En utvidgning av skepps- registreringen till annat än fartyg skulle f. ö. enligt kommittén leda till betydande teoretiska och praktiska avgränsningsproblem. Att redan far- tygsbegreppet såsom sådant kan vålla svårigheter vid praktisk tillämp- ning är dock ofrånkomligt, tillfogar kommittén.

Prop. 1973: 42 124

Registreringsrätt. I fråga om fartyg av den storlek att de kan införas i skeppsregistret sammanfaller, som redan framgått, registreringsrätten med registreringsplikten, frånsett vissa statsfartyg;

Vad beträffar skeppsbyggnadsregistreringen finns enligt kommittén inget behov av att forma den annorledes än som en rätt till registrering. Ingen registreringsplikt föreslås således här. Mot bakgrund av skepps— registreringen och skeppsbyggnadskonventionens renodlat privaträttsliga syfte finner kommittén det naturligt att skeppsbyggen endast får regi- streras om de beräknas i färdigt skick få sådan storlek att de också kan föras in i skeppsregistret, om förutsättningarna i övrigt är för handen.. Kommitténs förslag går alltså ut på att gränsen bör gå vid en blivande största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter. Ett motsvarande betraktelsesätt ligger enligt kommittén bakom skeppsbyggnadskonventionens bestämmelse att registreringen får begrän- sas till byggen som i färdigt skick, med hänsyn till typ och storlek, kan re- gistreras som s.k. seagoing vessels. Att flertalet skeppsbyggen i Sverige levereras till utlandet anser kommittén ej påverka ett sådant ställnings- tagande beträffande den svenska ordningen för registrering av skepps-. byggen. Registreringen bör tillåtas redan från kontraktsskedet, uttalar kommittén, eftersom ett av skeppsbyggnadskonventionens huvudsyften är att möjliggöra att kreditförhållandena redan från början ordnas med tanke på såväl byggnadstiden som tiden efter det fartyget satts i drift. I övrigt är bestämmelserna om fartyg i sjölagsförslagets 2 kap. avsedda att tillämpas även på registreringsbara skeppsbyggen. I vissa fall ges dock särregler för de senare.

2.4.1.3 Remissyttrandena chistreringsplikt. Förslaget om registreringsplikt till skeppsregistret för alla svenska fartyg av minsta storleken 12 X 4 ut har i allmänhet god- tagits under remissbehandlingen. Positiva uttalanden gör sjöfartsverket, fiskerislyrelsen, chefen för marinen och Sveriges fartvgsbefälsförening. Sjöfartsverket betonar fördelarna med den generella registreringsplik- ten, varigenom man undgår problemen att skilja på fartyg efter använd— ning, och med den förenkling det innebär att inte ha både registrerings- plikt och registreringsrätt. Verket gillar även den föreslagna storleks- gränsen, ehuru verket i andra sammanhang måste fortsätta att tillämpa den tidigare gränsen 20 bruttoregisterton. Ståndpunkten föranleds av att storleksgränsen, till skillnad från dräktighetsgränsen, är enkel och kan fastställas utan omständlig och relativt kostnadskrävande skeppsmät- ning. Slutligen förordar verket, att passagerarfartyg som är mindre än 12 X 4 m skall bli registreringspliktiga till båtregistret och att denna plikt lagfästs genom föreskrift i SjöL. Sveriges fiskares riksförbund uttalar sig också positivt om registre-

Prop. 1973: 42 125

ringspliktens utformning men förordar, att den kompletteras med re- gistreringsrätt för mindre fiskefartyg så att de kan utnyttjas för kredit- säkerhetsändamål. Fiskeristyrelsen framhåller att den föreslagna stor— leksgränsen torde utesluta endast smärre och ur kreditsynpunkt bety- delselösa fiskefartyg från att kunna intecknas.

Svea hovrätt framhåller att s.k. kryssarkatamaraner trots obetydligt deplacement ofta håller de minsta storleksmått som förslaget föreskri- ver för registreringsplikt och att detta resultat kan undgås, om storleks- gränsen kombineras med föreskrift om visst minsta deplacement.

Svävarfartsutretiningen erinrar om sin utredning av frågan om sväv- farkosternas behandling och anser, att frågan bör prövas slutligt i ett senare skede. Utredningen ansluter sig till uppfattningen att svävarna ej utgör fartyg och finner starka skäl tala för att de betraktas som trans- portmedel av nytt slag. Svea hovrätt noterar däremot, närmast som en brist i förslaget, att svävarnas ställning och behandling förblir olösta.

Hovrätten för Västra Sverige påpekar, att fartygsbegreppet kan vålla tillämpningssvårigheter och att man efter norsk förebild bör kunna ut- vidga förslagct till att omfatta även mudderverk, flytdockor och annat som faller utom fartygsbegreppet, om det bedöms som ändamålsenligt från kreditsäkerhetssynpunkt. En sådan utvidgning förespråkas även av Sveriges fartygsbefälsförening. Stockholms tingsrätt menar, att även en allmänt hållen, lagfäst definition av fartygsbegreppet skulle vara värde- full.

Mot den föreslagna registreringsplikten vänder sig getteraltttllstyrelsen och Svenska kryssarklubben. Styrelsen erinrar om gällande enhetliga ordning för registrering och märkning av fiskefartyg, som bygger på internationella överenskommelser och påpekar, att förslaget skulle inne- bära en uppdelning av fiskefartygsregistreringen på skepps- och båt- registren, låt vara att dessa centrala register enligt styrelsens mening själva kunde delas efter något regionalt system. Styrelsen konstaterar, att förslaget visserligen skulle leda till förenkling för både registerföran- de myndigheter och fartygsägarna men att det samtidigt måste innebära att fiskefartygsregistreringens nuvarande enhetlighet efterges. Styrelsen avstyrker därför, att fiskefartyg blir registreringspliktiga till skeppsre— gistret. Men styrelsen menar, att dessa fartyg bör vara registreringsbe- rättigade till skeppsregistret för att därigenom kunna intecknas. Kryssar- klubben anser, att förslaget innebär en omotiverad registreringsplikt för nöjessjöfarten som kommer att leda till att nöjesfartyg underkastas skärpta regler ”försäkringsmässigt, ansvarsmässigt och delvis även ut- rustningsmässigt”. ' Registreringsrätt. Rätten till registrering av skeppsbyggen har föran- lett få uttalanden. Sveriges varsindustriförening — vars inställning till skeppsbyggnadsregistreringen är positiv och som vill se denna genom- förd snarast möjligt framhåller, att förslagets största betydelse på

Prop. 1973: 42 126

denna punkt är att varven kommer att kunna erbjuda säkerhet för kort- fristig finansiering under byggnadstiden.

Sjöfartsverket tar upp en annan fråga. Verket erinrar om sitt av till- synsändamål betingade intresse att tidigt få kännedom om de fartyg som byggs i Sverige och utomlands för svenska beställares räkning och före- slår, att varje svensk beställare åläggs att senast vid kölsträckningen an- mäla beställningen till sjöfartsverket.

2.4.2 lnskrivningsplikt och inskrivningsrätt

2.4.2.1 Nuvarande ordning

För att fartygsregistreringen på bästa sätt skall kunna fylla sin funk- tion bör den bl. a. riktigt återge äganderättsförhållandena. Sådant krav gäller redan från offentligrättslig utgångspunkt, eftersom fartygsregist- ret är en förteckning över fartyg med svensk nationalitet och nationa- litetsvillkoren är knutna till äganderättsförhållandena. Enligt gällande rätt sker en viss äganderättsprövning, när fartyg förs in i registret. Men kraven på utredning är relativt låga och detsamma gäller anmälan om förändring i äganderättsförhållandena. Sådan anmälan görs av fartygs- ägaren. I fråga om andel kan anmälan även göras av den som förvärvat andelen. Anmälan som här avses behöver ej åtföljas av bevisning. Där- emot skall underskriften vara bevittnad. En följd av denna ordning är, att den som är inskriven i fartygsregistret som ägare till fartyg ej har en mot lagfaren fastighetsägares legitimation helt svarande behörighet att medge inteckning i egendomen. Det är också möjligt att i fartygsregistret endast anteckna äganderättsändring i stället för att skriva in ägaren där. I princip skall inteckningsmedgivande, för att gälla, vara lämnat av den som är inskriven i fartygsregistret som ägare till fartyget. Men fullstän- dig prövning av äganderätten skall likväl företas i inskrivningsärendet vid domstolen. Det gäller därvid att härleda ägarens rätt till den som här i landet byggt fartyget eller som först förvärvat det från utlandet. Eftersom det kravet ansetts kunna vara alltför betungande för sökan- den, medger lagen om inteckning i fartyg att den räknas som fartygets ägare vilken under de senaste fem åren varit inskriven i fartygsregist- ret som sådan eller också bevisligen härleder sin rätt från den som vid femårsperiodens början var inskriven som ägare till fartyget. Inskriv- ning av äganderätt till skeppsbygge kan som förut nämnts ej förekom- ma förrän bygget nått den grad av fullbordan att det kan registreras som fartyg. .

Skeppsbyggen bereder även andra problem i gällande rätt. Frågan huruvida äganderätten tillkommer varvet eller beställaren kan knappast anses fullständigt klar. I allmänhet antas varvet vara ägare. Emellertid kan det dras i tvivelsmål om detta skall antas ha generell giltighet. Tänkbart är att beställaren bör anses, åtminstone jämte varvet, ha .del_i

Prop. 1973: 42 127

äganderätten t. ex. då han själv tillhandahåller väsentliga och värde- fulla delar av byggnadsmaterialet, vilka ej är av fungibelt slag. Skulle beställaren tillhandahålla hela materialet på det sättet att han anförtror åt varvet att av delar av skilda fartyg tillverka ett nytt, är det knappast givet att han förlorar äganderätten till detta material av den anled- ningen att varvet får det i sin besittning med byggnadsuppdrag. Men ' bortsett från sådana situationer vilka ej är typiska för de beställ- ningsköp skeppsbyggnadsavtalen vanligen utgör utan innefattar eller gränsar till arbetsbeting — gäller antagligen, att varvet äger skepps- bygge som det tillverkar.

2.422. Kommittén

Inskrivningsplikt. Kommittén erinrar om, att de nuvarande ansprå- ken på utredning i inteckningsärenden om fartygsägares förvärv och fångeskedja på sina håll anses alltför högt ställda. I riksdagen motione- rades redan 1963 om en uppmjukning härvidlag och riksdagens skri- velse i anledning av motionen överlämnades sedan till kommittén för beaktande vid dess fortsatta arbete. Kommittéförslagets privaträttsliga inriktning har emellertid, enligt vad kommittén betonar, gjort det ofrån- komligt att ställa höga krav på äganderättsprövningen och att kräva kontinuerlig inskrivning av förändringar i äganderätten. Detta är påkal— lat för att en privaträttsligt fullgångcn "inskrivning skall kunna erbjudas. Samtidigt kommer det naturligtvis att möjliggöra en mer tillfredsstäl- lande nationalitetsprövning än som för närvarande äger rum. Kommit- tén erinrar om att den privaträttsliga förebilden är fastighetsrättens be- stämmelser om lagfart sådana de framträder i JB. Liksom gällande rätt lägger kommitténs förslag i första hand på ägaren resp. förvärvaren att svara för att anmälan om registreringsåtgärd resp. inskrivningsansökan görs. Registreringsplikt och inskrivningsplikt kombineras genom att re- gistreringsanmälan —- som ägare av registreringspliktigt fartyg åläggs göra inom viss tid från sitt förvärv -— också anses innefatta ansökan om inskrivning av ägarens förvärv. I övrigt innebär inskrivningsplikten, att envar som förvärvar i skeppsregistret infört fartyg eller andel i så- dant fartyg är skyldig att inom viss tid söka inskrivning av förvärvet.

Inskrivningsrätt. Ofullbordade eller suspensivt villkorliga förvärv har gjorts till föremål för särskild behandling enligt kommittéförslaget. En överlåtare kan tyst eller uttryckligen ha förbehållit sig äganderätten till fartyget intill viss tidpunkt, t. ex. tills betalning sker. Avbetalningsköp under äganderättsförbehåll är visserligen, enligt vad kommittén förmo- dar, inte någon vanlig överlåtelseform när det gäller stora fartyg. Säl- jaren kan i allmänhet beredas säkerhet i form av inteckning och dess- utom syns olika former av skeppslega, med eller utan slutlig ägande-

Prop. 1973: 42 128

rättsövergång, erbjuda kommersiella fördelar framför rena avbetalnings- köp. I vad mån f. 6. lagen (1915: 219) om avbetalningsköp är tillämp- lig är omdiskuterat enligt kommittén men kommittén har ansett sig kunna lämna den frågan därhän.

Kommittéförslaget går ut från gängse betraktelsesätt, att avbetalnings- köparen har en av köpeskillittgens erläggande suspensivt villkorad rätt, vanligen benämnd äganderätt, till godset medan säljaren har en av sam— ma villkor resolutivt betingad äganderätt. På motsvarande sätt kan en- ligt kommittén det rättsförhållande karakteriseras vilket råder före av- lämnandet av gods som sålts genom kreditköp. Den rätt att bringa köpet , till återgång, som säljaren har under sådana förhållanden, bör enligt kommitténs mening anses vara skyddad på liknande sätt, vare sig den betecknas som äganderätt eller hävningsrätt. Förvärv som sålunda kan bringas att återgå efter avlämnandet, om uttryckligt förbehåll gjorts, och dessförinnan även utan sådant förbehåll —- behandlar kommittéför- slaget som ofullbordade på det sättet att deras fullbordan är beroende av villkor. Skyldighet skall ej föreligga att söka inskrivning för dem men förvärvaren skall dock vara berättigad att erhålla sådan inskrivning varvid anteckning skall göras i registret om det villkor, t. ex. ägande- rättsförbehåll, varav förvärvets fullbordan beror. I fråga om sådana för- värv föreslås alltså inskrivningsrätt men ingen inskrivningsplikt. Denna rätt blir så mycket mer väsentlig som kommittéförslaget —— såsom skall redovisas i det följande —— knyter sakrättskydd till inskrivningen. Att ett förvärv sålunda är ofullbordat innebär bl. a. att varken köpare eller säljare är behörig att ensam överlåta fartyget eller inteckna det eller upplåta panträtt däri. Inskrivningsrätten torde, antar kommittén, för- utsätta att rätt till fartyg på grund av avbetalningsköp ej omfattas av företagsinteckning men någon lagändring har kommittén inte funnit på- kallad därvidlag.

Kommitténs behandling av villkorade förvärv kompletteras inte med formkrav på fartygsköpet såsom i fastighetsrätten. Kommittén har över- vägt det problemet men har med hänsyn till marknadens utpräglat internationella karaktär och behovet av att kunna träffa snabba, bindan- de köpslut även på distans funnit att nackdelarna med en sådan ord- ning måste väga upp fördelarna. Det kan ändå förutses, att de nya re- gistrerings- och inskrivningsreglerna skall föranleda att skriftlig form redan nu vanlig för fartygsköp som regel tillämpas även utan före- skrift därom, tillägger kommittén.

Skeppsbyggen. När det gäller förvärv av skeppsbyggen kompliceras frågorna om inskrivning av äganderätt av speciella överväganden. Kom- mittén har utgått från att avtalsfrihet i och för sig kunde erkännas ge- nom att beställningsköp av skeppsbygge behandlades som vanligt far- tygsköp. Men varvsindustrins företrädare i kommittén har av företags- ekonomiskt tungt vägande skäl, som- främst har med skattemässig av-

Prop. 1973: 42 129

skrivning på lagertillgångar att göra, bestämt motsatt sig_att varven ut- sätts för risken att till beställare nödgas avstå äganderätten till skepps- byggen som de har under tillverkning. Eftersom det utemlands är van-' ligt att skeppsbygge till följd av klausul i byggnadsavtalet- är i bestäl- larens ägo från början, har det antagits, att anspråk .i detta hänseende sannolikt skulle komma att resas mot svenska varv, om lagstiftningen lämnade utrymme härför. Enligt kommitténs mening bör skeppsbygg- nadskonventionen förstås så att kravet på inskrivning av äganderätt för— utsätter att äganderätten ej i nationell lag fullständigt binds vid denena av byggnadsavtalets parter. Inskrivning skulle eljest bli tämligen me- ningslös. Kommittén har valt en ordning med teoretiskt klar men'prak- tiskt ringa rörelsefrihet, kombinerad med möjlighet till inskrivning av villkorliga förvärv såsom vid fartygsköp. Förslaget innebär, att ägande- rätten till skeppsbygge, som är föremål för beställningsköp, i princip låses vid varvet genom en särskild indispositiv regel, vilken samtidigtfyller funktionen av tolkningsmall så att därigenom bestäms vad som skall ut- göra beställning och vad som skall betraktas såsom arbetsbeting. Regeln går ut på att när skeppsbygge tillverkas enligt byggnadsavtal varvet skall anses som ägare, oavsett avtalets innehåll, ominte beställaren till-j ' handahållcr byggnadsmaterialet. Med byggnadsmaterial förstås därvid. ' " enligt kommittén allt som i fysisk mening förtjänar sådan beteckning, dvs. plåtar, maskineri, maskindelar, utrustningsdetaljer m'..m., men inte- rena kapitaltillskott, projekterings- eller arbetskostnader. När beställaren: inte tillhandahåller materialet, skall avtalet-sålunda betraktas som beställ- ning med äganderätten hos varvet. framhåller kommittén. Och detsam- ma gäller de fall då beställaren tillskjuter del av materialet men inte det . hela; från mindre avvikelser måste naturligtvis kunna bortses i'.tillämp— ningen. I övriga fall av tillverkning föreligger'arbetsbeting påpekar kom- mittén, och då betraktas beställaren redan enligt allmänna regler som .. ägare. . . . Denna speciella föreskrift i fråga om skeppsbyggen hindrar enligt ' kommittén ej att beställarens rätt till bygge på grund av byggnadsavtalet säkerställs genom inskrivning. Liksom kreditköp av färdigt fartyg be— rättigar köparen till inskrivning av det ofullbordade förvärvet får bc- ' ställarcn enligt förslaget rätt till inskrivning av sitt genom beställnings-

köpet suspensivt villkorade förvärv av bygget. I fråga om redan registre- - ' rat skeppsbygge föreslås dessutom en villkorlig inskrivningsplikt så att den som förvärvar sådant bygge måste söka'inskrivning aV' förvärvet" inom viss tid, ifall han inte föredrar att inom samma tid anmäla .byg- get för avregistrering. .

Kommittéförslaget innebär med denna konstruktion aväganderätten till skeppsbyggen, att varven i regel bevaras vid äganderätt till skepps- byggena men att sådana beställningsköp som förutsätter betydande be— talning före eller vid leverans kommer att -— genom att beställaren läm-

Prop. 1973: 42 130

nar vederlag i material till bygget i stället för att betala i pengar —— kun- na förvandlas till regelrätta arbetsbeting med den fulla äganderätten till byggena i beställarens hand. Detta bör, enligt kommitténs mening, åt- minstone teoretiskt kunna arrangeras så att varvet skaffar materialet i beställarens namn eller måhända uppträder som dennes kommissionär. Hur denna avtalsfrihet kommer att utnyttjas blir i första hand en fråga om balansering av Säljares och köpares inflytande på-den internationella marknaden, tillfogar kommittén.

Kommittén erkänner, att förutsättningarna för att sålunda lägga den fulla äganderätten till skeppsbygge i beställarens hand, och därmed bl. a. ge honom separationsrätt i varvets konkurs, inte kan antas komma att föreligga särskilt ofta. Men å andra sidan ger kommittéförslaget de flesta beställare möjlighet att genom inskrivning säkerställa sin avtals— enliga rätt till bygget såsom ofullbordat äganderättsförvärv. Denna rätt till inskrivning skall de enligt kommittén också kunna hävda mot varvet med utnyttjande av en allmän regel efter fastighetsrättslig förebild, som berättigar förvärvare att söka inskrivning på fångesmans vägnar. Var- vets borgenärer kan då inte, påpekar kommittén, ta bygget i anspråk utan endast den enligt byggnadsavtalet resolutivt villkorade äganderätt till detta som varvet har.

Att samäganderätt, som måhända i speciella fall erkänns med nu gällande ordning, inte kommer i fråga enligt kommitténs förslag får en- ligt kommittén ses som en eftergift åt behovet av ordning och enkelhet i registreringsförhållanden. Kommittén tillägger, att om skeppsbygge un- dantagsvis överlåts utan samband med skeppsbyggnadsavtal —— t. ex. ge- nom att en redare med eget varv övertar ett ofullbordat bygge i befint- ligt skiek för att själv färdigställa det reglerna om köp av färdigt far- tyg blir tillämpliga fullt ut enligt kommittéförslaget. Kommittéförslaget är ej enhälligt i fråga om den tvingande regleringen av äganderätt till skeppsbyggen. En av experterna, advokaten Lennart Hagberg. har (jfr bilaga 5 till kommitténs betänkande) förordat full avtalsfrihet på skäl som i huvudsak innebär, att det kan ifrågasättas om en tvingande reg- lering är förenlig med skeppsbyggnadskonventionen, att varvsindustricn inte bör antas behöva skydd i form av tvingande avtalsregler utan i stället kan dra nytta av möjlighet att överlåta äganderätt till skepps- bygge under dess utförande, att den föreslagna tvingande regleringen omöjliggör samäganderättsförhållande som i vissa fall kan vara mo- tiverat, att möjligheten för beställaren att tillhandahålla byggnadsma- terialet ej är praktisk, att arrangemang med varvets ställning som be— ställarens inköpskommissionär kanske ej i praktiken kan godtas i varvets konkurs och att svenska bestämmelser i detta ämne bör avpassas efter internationell förebild.

Prop. 1973: 42 131

2.4.23. Remissyttrandena

Inskrivningsplikt. I denna del har förslaget inte föranlett några utta- landen under remissbehandlingen.

lnskrivningsrätt. Inskrivningsrätten har under remissbehandlingen uppmärksammats endast såvitt gäller skeppsbyggen.

Skeppsbyggen. Sveriges varvsindustriförening delar uppfattningen att den nuvarande inskrivningen av beställningskontrakt enligt 3 & SjöL är för- åldrad och bör ersättas med en modernare, på skeppsbyggnadskonven- tionen grundad ordning, som sålunda anpassats till ett internationellt er- känt system. Föreningen ansluter sig i princip till kommittéförslaget. Genom att äganderätten till skeppsbyggen förbehålls varven är enligt föreningen det viktigaste kravet på en ny ordning tillgodosett, nämligen att varven kan inteckna byggena redan från kontraktsskedet. Beställa- rens inskrivningsrätt ger denne fördelen att kunna hindra varvet från att ensamt inteckna bygget och bereder honom sakrättsskydd för sitt för- värv. Föreningen finner kommittéförslaget i den delen väl teoretiskt och förmodar, att det har tvivelaktigt värde för både beställaren och varvets borgenärer om bygget ej är sjösatt vid varvets konkurs och konkursboet varken kan eller vill fullborda bygget. Varvets villkorliga äganderätt går då knappast att realisera, menar föreningen, och beställaren är inte be- tjänt av sitt sakrättsskydd i det läget. Mer rationellt vore enligt för- eningens mening, att inte tillåta beställaren att skriva in sitt förvärv utan hänvisa honom till att'få säkerhet i bygget i form av inteckningar allt- eftersom han betalar dellikvider. En annan lösning vore att tillåta be- ställaren att få bygget registrerat med anteckning att han är beställare och att ge det en verkan som liknar den som vilande lagfart på fast egendom har.

Svenska metallindustriarbetareförbundet framhåller, att beställarens inskrivningsrätt går ut över de varvsanställdas s.k. löneprivilegium i konkurs. Enligt förbundets mening bör lagstiftningen om den statliga lönegarantin i arbetsgivares konkurs principiellt inte påverka bedöm- ningen av detta. En närmare redovisning av de ekonomiska konsekven— serna för varven och deras anställda vore enligt förbundets mening önskvärd innan förbundet ”är benäget biträda” kommittéförslaget.

Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, Göteborgs tingsrätt, Sve- riges advokatsamfund, Sveriges fiskares riksförbund och Sjörättsför- eningen i Göteborg avstyrker förslaget om tvingande reglering av ägan- derätten till skeppsbyggen. Flera av dem hänvisar till den skiljaktiga me- ning som åtföljt kommittéförslaget. Det påtalas, att den civilrättsliga principen om avtalsfrihet trätts för när av skattemässiga och därmed i detta sammanhang principiellt ohållbara skäl. Det ifrågasätts också att

Prop. 1973: 42 ' 132

varven har verkligt behov av sådant skydd gentemot beställarna. Varvets retentionsrätt i bygge som tillhör beställaren anses ge fullgott skydd,- eftersom den prioriteras framför inteckningsborgenären enligt kommit- téförslaget. Värdet av den inskrivningsrätt förslaget ger beställaren ifrå- gasätts också. Dessutom har det gjorts gällande att förslaget strider mot skeppsbyggnadskonventionen.

Svea hovrätt konstaterar, att kommittéförslaget går ut från traditio- nen såsom slutpunkt för säljarens hävningsrätt och 1 övrigt avgörande 1 köprättsligt hänseende samt anför:

Ur civilrättSIig synpunkt finns det emellertid ingen anledning att till'— lägga traditionen denna avgörande betydelse _vid ett system med registre— rade förvärv, och jämställandet med det vanliga ägareförbehållet visar att förslaget i själva verket utgår från en'annan ordning. Detentionsrät- ' ten är meningsfull endast intill dess beställarens intill leveransen förfall- na prestationer är fullgjorda; vid varvets konkurs borde, om likheten med avbetalningsköpet ska-ll upprätthållas, beställaren få separationsrätt om han förskotterar eventuellt kvarstående belopp._ Stoppningsrätten kan däremot fylla en funktion ända fram till traditionen, i den mån kredit efter detta tillfälle utlovats. Bilden blir således ganska komplicerad: de- tentionsrätten för varvet upphör vid erläggandet av intill leveransen förfallna belopp, och detsamma måste gälla hävningsrätten för utebliven betalning; st0ppningsrättenför framtida belopps erläggande kan bibe- hållas intill traditionen och den ”äganderätt” som av skatteskäl skall förklaras ligga hos varvet bör förmodligen ej övergå förrän då.

Sjörättsfäreningen i Göteborg antar att beställaren får besvär med att hävda sin inskrivningsrätt gentemot varvet, om detta ej frivilligt med- verkar till den registrering som inskrivningen förutsätter. Även den tek- niska utformningen av äganderättsregeln kritiseras, dels från principiella civilrättsliga utgångspunkter, dels för att den'medger att regeln kring-' gås genom att arbetsbeting arrangeras så att varvet skaffar byggnadsma- terialet såsom inköpskommissionär för beställaren.

Sveriges fiskares riksförbund anlägger speciella synpunkter. Enligt förbundet är det vanligt att byggen av fiskefartyg finansieras genom be- ställarförskott och förbundet har dåliga erfarenheter av det nuvarande skyddet för sådana förskott när varven råkar på obestånd. Förbundet framhåller, att förskotten ofta överstiger byggets värde, eftersom ett ofullbordat bygges värde är vanskligt att beräkna på förhand. Kom- mittéförslaget åstadkommer enligt förbundets förmodan motsatsen till en förbättring av detta läge. De skäl kommittén anfört för förslaget finner förbundet väga lätt jämförda med kravet på praktisk möjlighet till rimlig fördelning av de ekonomiska riskerna mellan varv och beställare. Möj- ligheten att beställaren skulle kunna bli ägare genom att tillhandahålla materialet finner förbundet vara orealistisk från praktisk'utgångspunkt.

Prop. 1973: 42 . - 133

2.4.3. Avregistrering 2.4.3.1 Nuvarande ordning

Ett registrerat fartyg är förr eller senare förslitet och blir upplagteller upphugget och skrotat. Det kan också kondemneras efter haveri eller förlisa eller eljest, på försäkringsmässiga grunder, bli ansett som förlorat. Vidare kan det säljas till utlandet eller på grund av förändring av ägan- derätten till andel eller liknande orsak förlora svensk nationalitet. I dessa fall skall fartyget avföras ur registret; dessa är också de enda- giltiga grunderna för avregistrering. De angivna grunderna gäller i första hand registreringspliktiga fartyg. För fartyg som förts in i fartygsregist- ret utan registreringsplikt gäller dock samma regler. Att ägaren dispone- rar över registreringen ger honom alltså inte motsvarande rätt i fråga om avregistreringen. Anledningen därtill är, att han kan utnyttja registre- ringen till att inteckna fartyget och därför ej bör kunna utverka av- registrering till förfång för borgenärerna. '

Även om de angivna förutsättningarna för avregistrering är för han- den, kan hinder möta mot att avregistrering verkställs. Enligt en år 1967 ' tillkommen regel i 28 a 5 förordningen angående registrering av svenska fartyg får avregistrering inte verkställas utan bevis från inskrivningsdo- maren att fartyget ej är intecknat för fordran eller att samtliga inteck- ningshavare samtyckt till åtgärden. Denna spärregel är främst avsedd att förebygga att fartyget efter försäljning förs över till annat nationalitets- register utan hänsyn till inteckningshavamas rätt. En annan regel gäller i vissa fall när fartyget förlorar svensk nationalitet. Beror det på att an- del i fartyget övergått i utländsk ägo eller på att svensk delägare blivit utländsk medborgare, kan andelen enligt särskilda regler i 5 & SjöL återföras i svensk hand för att bevara fartygets svenska nationalitet. I konsekvens härmed gäller enligt 28 & registreringsförordningen att av- registrering ej får verkställas under viss tid. Aktualiseras frågan om åter- förande av andelen i svensk hand, kan sjöfartsverket fastställa särskild frist för ändamålet.

2.4.3.2 Kommittén

Enligt kommitténs uppfattning måste förutsättningarna för avregistre- ring även i fortsättningen vara i stort sett desamma som nu. Att ett far- tyg, som inte längre är svenskt, principiellt ej bör tillåtas stå kvar i ett svenskt nationalitetsregister är sålunda uppenbart. Ej heller bör ett för- stört, förlorat eller kondemnerat fartyg behållas i registret, anser kom- mittén. Detsamma gäller naturligtvis det fall att ett fartyg genom om- byggnad eller annan sådan ändring upphört att vara fartyg. Det bör i så fall utan vidare kunna behandlas såsom förstört, tillfogar kommittén.

De regler, som enligt gällande rätt skall förebygga avregistrering till

Prop. 1973: 42 134

förfång för annans rätt, är enligt kommittén i princip tillräckliga för att säkerställa borgenärernas rätt.

I överensstämmelse med sjöpanträttskonventionen föreslår kommittén, att avregistrering av fartyg, vari inteckning gäller, inte får verkställas förrän borgenären skriftligen samtyckt till åtgärden. Genom att göra sitt samtycke beroende av gottgörelse eller garanti för fortsatt tillfredsstäl- lande säkerhet i fartyget under dess nya flagg kan borgenären sålunda på grund av kommittéförslaget själv bevaka sin rätt så långt det över- huvudtaget är möjligt. '

Den andra spärregel som kommittén föreslår anknyter till gällande rätt om återställande avfartygs svenska nationalitet i vissa fall. Kom"- mittéförslaget ersätter bestämmelserna i 5 & SjöL medvissa bestämmel- ser i partrederikapitlet om partredares lösningsrätt till medredares an— del. Med utgångspunkt i- dessa regler innebär förslaget att; om det finns flera ägare till ett fartyg som skall avföras ur registret på grund av att det förlorat svensk nationalitet och lösningsrätt kan utövas för att be- vara fartygets nationalitet; avregistrering inte får verkställas medan lös- ningsrätten ännu gäller.

I fråga om skeppsbyggen som förs in i skeppsbyggnadsregistret kan enligt kommittén ej överlag gälla samma grunder för avregistrering som för fartyg. I den mån man kan tala om nationalitetsförändringar menar ' kommittén, att sådana inte bör tillmätas betydelse, eftersom skepps-l byggnadsregistret är ett register för inskrivning av rätt till skeppsbyggen här i landet, oavsett om de utförs för inländsk eller utländsk beställares räkning och oavsett vem som äger dem. Men de färdigbyggda fartygen måste kunna föras över till vårt skeppsregister eller till utländskt regis- ter. Eftersom skeppsbyggnadsregistrcringen ej blir obligatorisk enligt kommitténs förslag, bör ägaren-ha rätt att i princip förfoga över byg— gets avregistrering. På den andra sidan måste, såsom framhållits tidi- gare, en villkorlig inskrivningsplikt gälla i fråga om förvärv av skepps- bygge så länge det är registrerat. Om ny ägare ej vill låta inskriva sitt fång, måste han alltså i stället medverka till avregistrering.

När ett skeppsbygge sjösätts är det, framhåller kommittén, inte med nödvändighet färdigt som fartyg. Åtminstone med konventionell skepps— byggnadsteknik återstår viss tid för fullbordan genom inredning och ut- rustning bl. a. med maskineri —— samt andraleveransförberedelser såsom tekniska provturer m. m. Under detta skede uppträder emellertid bygget alltmer som fartyg och är i viss utsträckning underkastat sam- ma risker som färdiga fartyg, framför allt vid förflyttningar. Enligt kommittén kan gränsen mellan skeppsbygge och färdigt fartyg vara svår att dra och det är inte säkert att den alltid kan dras på samma sätt. Den kan ej utan vidare knytas till avregistreringen. ur skeppsbyggnads- registret och inte till leveransen, i vart fall ej. idetta sammanhang. på- pekar kommittén. Ej heller kan 'en sådan gräns generellt förläggas till

Prop. 1973: 42 135

sjösättningen, som eljest i flera väsentliga hänseenden är ett avgörande ögonblick i byggets utvecklingsskede. Kommittén har med hänsyn här- till funnit sig böra föreslå, att de för avregistrering av fartyg gällande grunderna förstörelse, förlust och kondemnering även skall gälla i fråga om registrerade skeppsbyggen. ehuru dessa avregistreringsgrunder i stor utsträckning torde bli teoretiska.

I överensstämmelse med skeppsbyggnadskonventioncn gäller enligt kommitténs förslag samma krav på inteckningsborgenärernas samtycke till avregistrering av skeppsbygge som till avregistrering av fartyg. För överföring från skeppsbyggnadsregistret till det svenska skeppsregistret skall emellertid sådant samtycke ej krävas tillfogar kommittén. Ty för- slaget innebär också, att inteckning i skeppsbygge följer bygget vid över- föringen och alltså kommer att gälla i det nyregistrerade fartyget utan förändring i övrigt.

2433. Remissyttrandena

I denna del har kommittéförslaget mötts endast av den anmärkning- en, från Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige och Göteborgs tings- rätt, att en uttrycklig bestämmelse behövs som gör ombyggnad och lik- nande förändringar av ett registrerat fartyg till formell avregistrerings— grund för den händelse ändringen innebär att karaktären av fartyg går förlorad. Det påpekas, att en sådan avregistreringsgrund inte lämpligen bör tolkas in i den regel som handlar om att fartyget förstörts.

2.4.4. Inskrivning av skeppnamn

2.4.4.1 Nuvarande ordning

Enligt 3 5 förordningen angående registrering av svenska fartyg skall i fartygsregistret för varje fartyg tas upp bl. a. dess .namn. Men regler om reservering av namn finns inte. Ej heller finns regler om namn- serier.

2.4.4.2 Kommittén

Kommittén erinrar om att fartygs namn behandlats vid sjölagsförsla- gets 1 kap. bland frågorna om fartygs identifiering. Kommittén har därvid föreslagit, att fartyg inte skall få föras in i skeppsregistret under namn som för mycket liknar namn på annat där infört fartyg eller kan hänföras till serie av fartygsnamn som, enligt registeranteckning eller ansökan om sådan anteckning, brukas av ägare till annat eller andra fartyg. Dennes medgivande skall emellertid bryta skyddet. för namn- serie. Även enstaka fartygsnamn skall enligt kommittéförslaget kunna reserveras genom sådan anteckning.

l förevarande kapitel reglerar kommittéförslaget nu förutsättningarna

Prop. 1973: 42 136

för anteckning av namn och namnserier'och den ordning vari anteck— ning sker. Mot bakgrund av förslaget till namnskick för registrerade fartyg —— som såvitt rör sådana fartyg i praktiken kommer att medföra ensamrätt till de namn varunder fartyg införs i skeppsregistret — bör enligt kommitténs uppfattning krävas, dels 'att namnserie är ägnad att skilja däri ingående fartyg såsom grupp från andra registrerade fartyg, dels att den består av inbördes särskiljande namn eller är uppbyggd så att den medger val av sådana namn. Det förstnämnda kravet finner kommittén självklart. E'n namnserie som ej kan markera samhörighet utåt har ingen beaktansvärd ”funktion att fylla. Och det senare kravet . beror enligt kommittén på att varje fartygsnamn i registret skall vara särskiljande. En namnserie som chmpelvis omfattar svenska älvar är enligt kommittén ägnad att skilja en grupp av sålunda namngivna far- tyg från andra samtidigt som den består av inbördes särskiljande namn. Kommittén påpekar, att namnserier självfallet också kan konstrueras genom kombinationer av fasta och skiftande komponenter, t. ex. serier ' vari samtliga namn slutar på ”holm” eller ”land” eller liknande eller som består av ett gemensamt namn med särskiljande tilläggsbeteckning för varje enskilt fartyg. Även sådana namnserier menar kommittén vara i och för sig ägnade att skilja gruppen av däri ingående fartyg från andra samtidigt som de medger att inbördes särskiljande namn ges de fartyg som hör till gruppen. '

Utöver kravet att namnserien skall kunna utmärka en grupp av far- tyg och att den är förenlig med det grundläggande kravet på registrera- de fartygsnamns särskiljande funktion kunde enligt kommittén ifråga— sättas att hänsyn borde tas till de berättigade intressen andra fartygs-' ägare kan ha för namn med viss anknytning av t. ex. geografisk karak-l tär. Den som driver trafik i Öresund kunde sålunda anses ha ett beak— tansvärt intresse av att kunna utnyttja namn med anknytning till ort eller bygd vid sundet. Sådana hänsyn skulle emellertid enligt kommit- téns uppfattning onödigt komplicera fartygsregistreringen och bör där- för ej beaktas i denna ordning. En annan sak är, tillägger kommittén, att fartygsnamn av denna typ kan tänkas förvärva eller ha förvärvat varumärkesskydd. De av kommittén föreslagna reglerna om skepps- registrering tar ej heller sådana hänsyn. Tillgången på lämpliga nanm behöver enligt kommittén inte dras in i bedömningen, eftersom den under alla förhållanden måste förslå för registreringspliktiga svenska fartyg. Förslaget uppställer fördenskull ej andra krav på namnseriers beskaffenhet än här angivits. '

Vad beträffar rätten att förbehålla sig namnserie genom anteckning i skeppsregistret anser kommittén, att bruket av serien bör ha inletts eller åtminstone vara nära förestående. Att gå så långt som till krav på inarbetning förefaller däremot kommittén opåkallat. Kommittén har valt att knyta redarens rätt till skydd för namnserie till att han har far—

Prop. 1973: 42 ' 137

tyg registrerat under namn, som är hänförligt till serien eller som åt- minstone kan genom namnändring tilldelas sådant nanm, eller också att han har registrerat eller påbörjat skeppsbygge som han avser att ge sådant namn i färdigbyggt skick. Med påbörjat skeppsbygge avser kom- mittén ett bygge, som nått det skedet att sammanfogning av bygg- nadsmaterial inletts på byggnadsplatsen. Det bör enligt kommittén an- ses som fullgott skäl för namnändring att redaren genom ändringen kan inleda bruk av namnserie. I-linje härmed innebär kommittéförslaget vi— dare att namnserie, som ej inom rimlig tid av kommittén bestämd till två år _ tagits i bruk för registrerat fartyg eller som .ej längre bru— kas för sådant fartyg, berövas det skydd som registeranteckning med- för. Anteckningen skall då- avföras. Naturligtvis bör den också kunna avföras på begäran av den till förmån för vilken- den gäller.

Förutsättningarna för reservation av namnserie bör enligt kommittén med minst samma fog berättiga till förbehåll av enstaka fartygsnamn. En beställare som vid sjösättningen ger sitt fartyg namn bör kunna vara förvissad om att fartyget också får registreras under det namnet. Där-. för ger förslaget honom rätt att förbehålla sig detta genom anteckning i- skeppsregistret och denna rätt bör han för enkelhets skull ha redan från det att bygget registrerats eller påbörjats. Bestämmelserna om an— teckning av namnserie blir i övrigt tillämpliga enligt kommittén.

Slutligen har kommittén beaktat möjligheten av konkurrens mellan olika ansökningar om förbehåll av namn eller namnserier, vilka är så lika att de inte båda kan föras in i registret. Om ansökningarna ej är samtidiga, följer enligt kommittén redan av 3- 5 första stycket sjölags- förslaget att den som gjorts först har företräde, förutsatt givetvis att den alls kan bifallas, Men skulle det vara fråga om flera samma dag ingivna ansökningar, anser kommittén en formel behövas för att— be- stämma deras inbördes företräde. De omständigheter som därvid synts kommittén mest förtjänta av beaktande är i första hand om någon av ansökningarna avser namn eller namnserie, som redan kan anses vara mer eller mindre inarbetad. Det kan också vara så att den ena namn— serien framstår som mer skyddsvärd än den andra, eftersom "den ”goodwill” som står på spel avser betydligt större värden än den senare. Man kan, menar kommittén, föreställa sig konkurrens mellan namn- serie i en viktig lastlinje jämförd med en sådan avsedd för turisttrafik på ett begränsat område av inre vatten. Även andra omständigheter bör kunna beaktas. Kommittén har valt den lösningen att konkurrerande samtidiga ansökningars inbördes företräde skall bestämmas av inskriv- ningsmyndigheten efter skälighetsprövning med hänsyn bl'. a. till de an- ' givna omständigheterna.

Prop. 1973: 42 138

2.443. Remissyttrandena

Som angivits vid sjölagsförslagets 1 kap. har endast en remissinstans, Sveriges fiskares riksförbund, gått emot att rätt till reservation av namn— serier föreskrivs medan en annan uttalat stark tvekan. Även de som inte tagit sådan ställning har emellertid haft vissa synpunkter eller in- vändningar mot reservationsrättcns utformning.

Svea hovrätt betonar, att originalitetskravet på fartygsnamn bör vara särskilt strängt när det gäller att godkänna namnserier. Hela block av tänkbara fartygsnamn bör inte få reserveras och reservationsrätten för- anleder enligt hovrätten även problem med korsande namnserier och sammanträffande med registrerade varumärken. Hovrätten ifrågasätter om ej endast sådana namnserier" bör godkännas som består av flera var för sig angivna namn. Liknande synpunkter för sjöfartsverket fram. Ver- ket erinrar även om att reservation av uppräknade namn har fördelen att namnSkickets tillämpning bättre kan övervakas av registreringsmyn- digheten.

Sveriges advokatsamfund, Sveriges fiskares riksförbund, S jöassuradö- retms förening som ställt sig tveksam till att namnserier skall få re- serveras —— och Sjörättsföreningen i Göteborg betonar samtliga, att allt- för omfattande serier ej bör få komma ifråga. Det påpekas, att man inte bör godkänna serier bestående av exempelvis svenska älvar, namn på delstater i USA, namn på viss gemensam begynnelsebokstav och namn med vanliga förstavelser eller slut exempelvis förstavelsen ”Mon-'” eller sådana slut som ”-ana”, ”-land”, ”-holm” och ”-ö".

Patent— och registreringsverket finner skälighetsprövningen vara en alltför godtycklig metod att lösa konkurrensspörsmål med och förordar i stället den inbördes ordningen för ansökningarnas diarieföring.

Sjöfartsverket tillstyrker, att anteckning om namnserie tidsbegränsas så som kommittén föreslagit.

2.4.5. Verka/z av registrering och t'nskrii-Vtittg 2.4.5]. Nuvarande ordning

Det är en allmän grundsats i svensk rätt, att inskrivning ej konsti- tuerar rättsläget i den meningen" att materiell brist i ett inskrivet rätts— förvärv inte skulle kunna klandras. Uttryck för det ger fastighetsrätten i 19: 16 JB. Såvitt gäller inskrivning av rätt till fartyg finns en motsva- rande regel i 36 5 lagen om inteckning i fartyg. Däremot saknar för- ordningen angåendc registrering av svenska' fartyg motsvarighet därtill, något som är naturligt med hänsyn till den relativt begränsade privat- rättsliga räckvidd denna förordning har.

Såsom lös egendom är fartyg i princip underkastade vanliga lösöre- regler. I fråga om mindre fartyg, sådana som ej har inteckningsbar

Prop. 1973: 42 139

dräktighet, yttrar Sig detta bl. a. däri att tradition krävs för sakrättslig verkan av såväl pantsättning som köp och att förordningen (1845: 50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva -— den s. k. lösöreköpsförordningen är tillämplig. Vid konkurrens mellan flera köpare antas tradition ha samma betydelse som eljest gäller vid förvärv av lösöre. I fråga om godtrosförvärv från annan än rätt ägare får man emellertid räkna med möjligheten av en viss inskränkning i de vanliga reglerna om lös egendom, nämligen på det sättet att godtrosförvärv torde förutsätta att, ifall fartyget är registrerat, fångesmanncn är inskriven i fartygsregistret som ägare. Detta skulle då följa av den legitimerande verkan som fartygsregistrcts innehåll härvid- lag ger enligt 6 och 37 55 lagen om inteckning i fartyg.

Om alltså de mindre, ej inteckningsbara fartygen i allmänhet följer vanliga lösöreregler, ger gällande rätt de inteckningsbara fartygen en viss särställning. Sålunda är inteckningsbarheten förenad med förbud enligt 10: 7 handelsbalken mot pantsättning enligt de regler som gäller lösöre i allmänhet. Av den anledningen har lösöreköpsförordningen i praxis ansetts inte vara tillämplig på inteckningsbara fartyg. Genom s.k. säkerhetsöverlåtelse i lösöreköpets form skulle eljest kunna åstad- kommas ett rättsläge analogt med det som angivna pantsättningsförbu- det skall förhindra. Av att lösöreköpsförordningen ej är tillämplig har både i doktrin och praxis dragits slutsatsen, att köp av inteckningsbart fartyg blir sakrättsligt verksamt redan genom avtalet. Frågan om tradi- tions- eller avtalsprincipens tillämpning på köp av inteckningsbara far- tyg enligt svensk rätt är emellertid föremål för delade meningar. Att besittningen till sådant fartyg spelar samma roll som i fråga om vanligt lösöre, när flera äganderättsförvärv konkurrerar, är däremot ej om- stritt. Ej heller torde ifrågasättas att godtrosförvärv från annan än rätt ägare med nyss angiven reservation för fartygsregistrets legitimerandc verkan _— är möjlig under de förutsättningar som gäller lösöre i all- mänhet. Traditionsprincipen torde också gälla fullt ut vid gåva. I fråga om fartygsandel finns ej utrymme för traditionsprincipen, varför i stället avtalsprincipen torde gälla.

Vad som gäller fartyg har i viss mån motsvarande tillämpning på skeppsbyggen. När sådant bygge framskridit därhän att det s.k. mät— däcket lagts vilket möjliggör beräkning av det blivande fartygets dräktighet blir bygget nämligen registreringsbartsor'n fartyg, ifall rummet under mätdäck har en dräktighet av minst 100 registerton. Bygget blir därmed inteckningsbart såsom fartyg. De för sådana fartyg' gällande sakrättsliga gmndsatserna bör då också tillämpas på bygget. Härav följer, att detta blir undandraget den egendom som omfattas av företagsinteckning. I fråga om andra skeppsbyggen än de nu nämnda . får vanliga lösöreregler antas gälla utan vidare.

Prop. 1973: 42 . 140

2.4.5.2 Kommittén

Allmän grundsaIS. Med utgångspunkt i gällande rätt har kommittén funnit lämpligt, att i detta kapitels avsnitt om verkan av registrering och ' inskrivning inledningsvis slå fast, att registrering- eller inskrivningsåt- gärd —— dvs. främst nationalitetsregistrering, inskrivning av äganderätt och förändringar däri, registeranteckningar av olika slag, avregistrering m.m. _— 'i princip inte skall" hindra, att det underliggande materiella rättsförhållandet prövas särskilt. Denna grundsats lider visserligen, av skäl som strax skall beröras, principiellt betydande inskränkning genom att kommitténs förslag samtidigt, delvis efter förebild av JB, tillägger inskrivning materiell rättsverkan i väsentliga hänseenden. Denna inskriv- ning motiverar enligt kommittén att tilltron till skepps- och skeppbygg- nadsregistrens innehåll upprätthålls genom rättelse av fel och genom statligt skadeståndsansvar. I själva verket kan man 'tala om två skilda grundsatser som balanserar varandra, menar kommittén. Å ena sidan hindrar inskrivning ej att det materiella rättsläget prövas och å andra sidan tillerkänns inskrivningen långtgående rättsverkning'ar i vissa av- seenden. '

Sakrättsskydd på grund av inskrivning. Den betydelse som för närva- rande tilläggs besittningsförhållandet vid förvärv av fartyg har, enligt vad kommittén framhåller, sin för lösöre i allmänhet gemensamma, rättspolitiska grund i hänsyn till vad som brukar betecknas som borge- närs- och omsättningsintressena. Enligt kommitténs uppfattning gör sig dessa intressen av praktiska skäl knappast gällande på samma sätt i fråga om stora fartyg som när det gäller lösöre i allmänhet. På stora fartyg passar traditionsprincipens tillämpning i själva verket inte sär- skilt väl. Det är sant, påpekar kommittén, att redarens genom befäl- - havaren förmedlade besittning till fartyget kan markeras eftertryckligt utåt genom att fartyget bär redarens skorstensmärke och rederiflagga m.m., något som är särskilt påtagligt då ett nybyggt fartyg övertas av beställaren. Men det hör till bilden, att dessa yttre kännetecken stundom växlar med befraktningsförhållandcna och att det även vid samsegling redare emellan händer, att den enes fartyg här den andres _ eller ”lin- jens” _ kännetecken; sådant förekommer t.o.m. över nationsgränser. Besittningsövergång kan f.ö. enligt kommitténs uppfattning ställa sig ganska opraktisk att genomföra på ändamålsenligt sätt, när fartyget är till sjöss eller eljest på avlägsen ort, såframt den ej anses kunna ske genom denuntiation till befälhavaren. Denne står dock i sådant förtro- endeförhållande till redaren att kommittén finner det tveksamt om han kan betraktas som tredje man; snarare är han redarens särskilda repre- sentant och förtroendeman. Nutida intensiva fartygsdrift, för svensk del alltmer koncentrerad till oceanfart, påkallar hänsyn till den praktiska ' sidan av problemställningen, anser kommittén.

Prop. 1973: 42 141

Kommittén har mot angivna bakgrund funnit motiverat att, med ut- nyttjande av den för privaträttsliga syften helt tillrättalagda registre- rings- och inskrivningsordning som föreslås, frånkänna besittningsför- hållandena grundläggande sakrättslig betydelse. Den nya realregistre- ringcn erbjuder nämligen den fördelen, från såväl teoretisk som praktisk synpunkt, att avgörande rättsverkningar kan knytas till inskrivningen. I första hand gäller detta inträdet av sakrättsskydd för förvärv av fartyg genom köp, byte och gåva. Sedan fartyg eller skeppsbygge överlåtits och inskrivning sökts för förvärvet, skall sålunda överlåtarens borgenä- rer enligt kommittéförslagct inte kunna ta fartyget eller bygget i an- språk, om de inte har pant- eller retentionsrätt för sina fordringar. In- skrivningen övertar alltså, som antytts i det föregående, den sakrätts- liga roll traditionen spelar vid överlåtelse av vanligt lösöre. Traditionens köprättsliga betydelse, t. ex. som slutpunkt för säljarens ev. hävnings- rätt, berörs däremot ej av förslaget.

Kommittén har menat det vara följdriktigt att inte skilja på onerösa och benefika förvärv. Därför föreslås ett tillägg till lagen (1936: 83) an- gående vissa utfästelser om gåva, vilket tar upp en hänvisning till sjö- lagsförslagets regler om verkan av inskrivning. Det innebär, att krav på gåvans fullbordan genom tradition ej skall upprätthållas i fråga-om far- tyg och skeppsbyggen som kan föras in i skepps- eller skeppsbyggnads- registret och därmed bli föremål för privaträttslig inskrivning.

Kommittéförslaget passar in sakrättsskyddet för ofullbordade förvärv - i samma mönster som gäller de fullbordade förvärven. Inskrivning 'skall nämligen ge sakrättsskydd även för det ofullbordade förvärvet. Sedan inskrivning sökts av sådant förvärv, kan sålunda varken överlåtarens eller förvärvarens allmänna borgenärer ta fartyget i anspråk för sina krav, endast den rätt gäldenären har till fartyget. Detsamma skall gälla andelsförvärv och sidoförvärv, varigenom t. ex. en avbetalningsköpare till annan överlåter sin rätt enligt köpeavtalet.

Kommittén fäster i detta sammanhang uppmärksamheten vid att i ett 1965 framlagt förslag rörandc godtrosförvärv av lösöre antagits, att vid lagstiftning i detta ämne ej behöver särskilt beaktas bl.a. inteck- ningsbara fartyg med hänsyn till de krav på aktsamhet och särskilt undersökning av en överlåtarcs rätt att förfoga över egendomen i fråga som det förslaget fordrar för att god tro skall anses föreligga. Utgångs- punkten torde därvid ha varit ett väsentligen oförändrat rättsläge i fråga om fartygsregistrering och fartygsinteckning. Det är, uttalar kom— mittén, uppenbart, att kommitténs förslag ändrar förutsättningarna för tankegången i det förslaget. Enligt kommitténs mening blir det behöv- ligt att undanta registreringsbara fartyg och skeppsbyggen från en på förutnämnda förslag grundad lagstiftning om godtrosförvärv av lösöre, om kommitténs förslag godtas.

Prop. 1973: 42 ' 142

Företräde och godtrosförvärv på grund av inskrivning. I fråga om företräde på grund av inskrivning utgår kommittéförslaget liksom 17 kap. JB, dels från att en fartygsägare genom var för sig giltiga rätts- handlingar kan överlåta fartyget till flera förvärvare och dels från att företrädet mellan dem, innan inskrivning sökts för någotdera förvärvet, beror på överlåtelsernas inbördes tidsföljd. Kommittéförslagets hu- vudregel är formad så att av två konkurrerande äganderättsförvärv till samma fartyg det förvärv har företräde för vilket inskrivning söks först. Sådant företräde på grund av inskrivning skall enligt förslaget kunna vinnas för förmögenhetsrättsliga singularfång, alltså köp, byte och gåva. Liksom JB tar kommitténs förslag upp ett undantag från huvud- regeln av innebörd att företräde på grund av inskrivning inte tillkom— mer förvärvare som var i ond tro vid sitt förvärv, dvs. som vid avtalet eller, i fråga om gåva, utfästelsen hade eller bort ha kännedom om den tidigare överlåtelsen. Skulle en sådan ondtroendc förvärvare i sin tur överlåta fartyget till någon, som är i god tro vid sitt förvärv, inne- bär dock förslaget att dennes goda tro botar den brist i fångeskedjan som hans fångesmans onda tro utgör. Undantaget från huvudregeln är alltså då ej längre tillämpligt.

Kommitténs förslag innebär vidare likaledes i överensstämmelse med JB och med förut angivna, underförstådda utgångspunkt —— att fö- reträdet mellan förvärv för vilka inskrivning söks samma dag bestäms av förvärvens inbördes tidsföljd. Kan denna ej utrönas, skall företrädet enligt kommittéförslaget bestämmas av domstol med beaktande av om- ständigheterna, bl. a. vad som kan antas ha förutsatts vid förvärven. Det innebär vidare att —— av uppenbara skäl det till inskrivningsansökan knutna företrädet på grund av inskrivning förfaller, om ansökningen ej leder till inskrivning. Samma innebörd har kommittéförslaget för det fall att det visar sig att förvärvare inte har rätt att göra förvärvet gällande.

Motsatsförhållande mellan universalfång såsom bolagsskifte, arv m.m. på den ena sidan och singularfång på den andra sidan reglerar kommittéförslaget på samma sätt som JB, dvs. singularfång kan på grund av inskrivning gå före universalfång men inte tvärtom. Förvärv genom exekutiv försäljning undantas enligt JB i allmänhet från reglerna om företräde på grund av inskrivning. Endast i vissa specialfall näm- ligen när försäljningen ej äger rum till realisering av sakrätt får dessa förvärv utstå konkurrens. Kommittén räknar med att den inter— nationella handeln med fartyg har större behov av trygghet i omsätt- ningen än den nationella fastighetsmarknaden. Därför har kommittén valt den ståndpunkten att sådana förvärv i princip inte skall behöva konkurrera med andra. De har följaktligen undantagits från förslaget till reglering av företräde på grund av inskrivning.

Från de konkurrensfall som hittills berörts måste enligt kommittén skiljas de till det yttre Stundom likartade fallen av dubbla anspråk av

Prop. 1973: 42 143

vilka endast det ena vilar på giltig grund medan det andra är behäftat med rättsligt fel som hänför sig till anspråket som sådant eller till ett tidigare fång varpå det grundas. För att kommittéförslagets regler om godtrosförvärv på grund av inskrivning skall bli tillämpliga måste ett fel vidlåda det ena förvärvet. Den fångeshandling som det grundas på har t.ex. varit förfalskad eller getts oriktig tolkning. Förslaget ger i denna del uttryck för det långtgående vitsord som skepps- och skepps- byggnadsregistrens innehåll tilläggs. Oavsett om åtkomsten till fartyget eller skeppsbygget är rättsligt bristfällig, ger inskrivning därav möjlighet för tredje man till godtrosförvärv av egendomen. Till skillnad från JB föreskriver kommittéförslaget härvidlag ej undantag för särskilt allvar- liga fall av brist såsom att rättshandlingen företagits under 5. k. rån- tvång eller av någon som saknade rättshandlingsförmåga. Kommittén framhåller, att avvikelsen även här är betingad av den internationella omsättningens särskilda behov av trygghet. Samma hänsyn föranleder, som förut angivits, att förvärv på exekutiv auktion ej faller under reg— lerna om godtrosförvärv på grund av inskrivning. Sådana förvärv skall nämligen gälla utan särskilda kvalifikationskrav.

Kommittén erinrar om att för de fall godtrosförvärv inträder rätte ägaren kommer att göra förlust. Denna skall enligt förslaget ersättas av statsverket enligt regler som svarar mot JB.

Publicitctrverkan. Kommittén har föreslagit, att i sjörätten skall efter- bildas de fastighetsrättsliga reglerna i 20: 8 JB så att tredje man för- sätts ur god tro rörande förekomsten av tvist om bättre rätt till re- gistrerade fartyg eller skeppsbyggen och om förvärvsvillkor, som in- skränker ägarens rådighet över dessa.

2.4.53 Remissyttrandena Allmän grundsats. Grundsatsen att inskrivning ej utesluter rättslig prövning av inskrivet förhållande har under remissbehandlingen föran- lett uttalande endast av Svenska bankföreningen. Med erinran om prak- tiska svårigheter att tillämpa fartygsbegreppet, pekar föreningen på ris- ken för betydande rättsförluster genom att egendom, vari inteckning beviljats, senare — exempelvis i ägarens konkurs befinns inte vara fartyg eller sl-zeppsbygge i lagens mening. Föreningen menar, att en ga— ranti behövs mot sådant av samma typ som 9 % andra stycket lagen (1966: 454) om företagsinteckning.

Sakrättsskydd på grund av inskrivning. Att traditionsprincipen er- sätts med en inskrivningsprincip har i allmänhet lämnats utan erinran. Stockholms tingsrätt har dock invänt att förslaget på den punkten inte medför någon exemplarisk ordning, eftersom det leder till brist på en- hetlig behandling av små och stora fartyg. Tingsrätten finner det ut-

Prop. 1973: 42 . 144

göra en brist i utredningen att frågan om hur en från alla synpunkter praktisk lösning skall kunna åvägabringas inte behandlats ingående. Sjörättsförcningen i Göteborg finner det oklart hur långt sakrätts- skyddet sträcker sig för den som beställt skeppsbygge och fått sitt förvärv inskrivet, eftersom skyddet inte täcks av förmånsrätt enligt 17 kap. handelsbalken . Föreningen befarar därför, att sakrättsskyddet kommer att bli otillfredsställande i händelse av varvets konkurs.

Företräde och godtrosförvärv på grund av inskrivning. Stockholms tingsrätt anser, att det även om man godtar kommitténs syn på inskriv— ningens betydelse kan sättas i fråga om godtrosförvärv på grund av in- skrivning skall kunna gälla också i de fall det föreligger sådan allvarlig brist i fångeskedjan som råntvång och bristande rättshandlingsförmåga. Tingsrätten erinrar om att detta avviker från JB och ifrågasätter, om den av kommittén åberopade internationella omsättningens behov av trygghet verkligen motiverar en sådan avvikelse.

Även Svea hovrätt ställer sig frågande till det internationella behovet av omsättningstrygghet och menar att detta behov i så fall talar för att inte heller brist i godtrosförvärvarens eget fång kan göras gällande mot, denne. Hovrätten tillfogar emellertid, att de föreslagna reglerna om godtrosförvärv ansluter till vad som eljest gäller sådana förvärv av lös— öre och såtillvida har stöd av hävd. Om den oinskränkta rätten till god- trosförvärv på grund av inskrivning genomförs, bör enligt hovrätten vissa risker för onödiga rättsförluster undanröjas genom att skepps- och skeppsbyggnadsregistren förses med anteckning om inskrivna ägares omyndighet och om kvarstadsåtgärder mot registrerade fartyg. På så sätt skulle det förebyggas att inskrivning beviljas för obehörigt förvärv från omyndig eller på grund av obehöriga förfoganden över kvarstads- belagd egendom. Hovrätten erinrar om, att även med sådana skyddsåt- gärder vissa allvarliga risker återstår för rättsförluster som följd av tredje mans godtrosförvärv på grund av inskrivning. Genom inskriv- ning på grund av förfalskad. fångeshandling skulle nämligen rätt ägare kunna berövas sitt fartyg utan att veta om det. Om den föreslagna oin- skränkta rätten till godtrosförvärv på grund av inskrivning genomförs, behövs därför föreskrift om att inskrivning förutsätter kommunikation med förre ägaren.

Hovrätten tillägger, att förslaget också behöver kompletteras med föreskrift att den som får vika på grund av inskrivning, vare sig det är fråga om företräde eller godtrosförvärv på grund av inskrivningen, inte har lösningsrätt till egendomen. Hovrätten erinrar om motsvarande före- skrift i 17 kap. JB .

Pnblicitetsverkan. Kommittéförslaget har inte föranlett uttalanden i denna del.

Prop. 1973: 42 145

2.4.6. Huvuddragen av registrerings- och inskrivningsförfarandet

2.4.6.1 Nuvarande ordning Fartygsregistreringen har, som jag berört tidigare, rötter i 1800-talet. Den är i första hand offentligrättsligt betingad och går sålunda ut på att registreringspliktiga svenska fartyg och vissa data om dem skall för- tecknas hos sjöfartsverket. Den är emellertid också avsedd att utgöra underlag för privaträttslig inskrivning på det sättet att endast den i far- tygsregistret inskrivne ägaren är legitimerad att medge inteckning i far- tyget samtidigt som dennes ställning av rätt ägare likväl är underkastad självständig prövning i inteckningsärendet av inskrivningsdomare i Stockholms domsaga. Reglerna om fartygsregistrering fick sina allt- jämt gällande huvuddrag genom 1901 års lagstiftning om fartygsre- gistrering och fartygsinteckning. De utmärker sig för att vissa från offentligrättslig synpunkt behövliga upplysningar om fartyget skall an- tecknas i registret och att det är fartygsägarna som under straffansvar har att anmäla fartygen för registrering och tillse att ändringar i re- gistrerade förhållanden fortlöpande anmäls till sjöfartsverket som re- gistreringsmyndighet. Vad inskrivningen beträffar vill jag hänvisa till vad jag anfört vid behandlingen av inskrivningsplikt och inskrivnings- rätt i det föregående. (2.4.2.1).

2.462. Kommittén

Reglerna om registrerings- och inskrivningsförfarandet förs enligt kommittéförslaget samman till förevarande kapitel men blir i motsva— rande mån tillämpliga även på inskrivning enligt 11 kap. Strävan har enligt kommittén varit att hålla materiella och formella regler skilda åt. Men i en ordning som innebär grundlig materiell prövning har en så- dan princip ej kunnat genomföras konsekvent. Fastighetsrättens genom JB reviderade inskrivningssystem har efterbildats i möjligaste mån. Bland betydelsefulla avvikelser anger kommittén särskilt bl. a. att hand- läggningen av registrerings-och inskrivningsärenden ej koncentrerats till inskrivningsdagar. Handläggningen kan nämligen i det enskilda fallet behöva samordnas över nationsgräns såsom fallet konventionsenligt blir t. ex. vid överföring av fartyg från ett utländskt nationalregister till vårt skeppsregister.

I förslaget definieras registrerings- och inskrivningsärenden såsom ärenden angående registrering av och inskrivning-av rätt till fartyg och . skeppsbyggen samt angående registeranteckningar och andra införingar i skepps- och skeppsbyggnadsregistren, allt förutsatt att det sker enligt bestämmelser i SjöL. Alla sådana ärenden bör handläggas i samma pri- vaträttsligt betryggande ordning som fastighetsrättens inskrivningsären- den och blir därför inom sjöfartsverket bundna till handläggning på särskild inskrivningsavdelning under ledning av lagfaren person.

10 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 42

Prop. 1973: 42 . . 146

Liksom gällande rätt lägger kommitténs förslag, såsom angivits i det föregående, i första hand på ägaren resp. förvärvaren att svara för att anmälan om registreringsåtgärd resp. inskrivningsansökan görs så- som föreskrivs. För att ytterligare tillgodose behovet av fortlöpande inskriv- ning i registren eller andra registrcringsåtgärdcr, när äganderättsför- ändring eller annat påkallar det, föreslår kommittén att sjöfartsverket får en mot fastighetsrätten svarande befogenhet att förelägga vite för fullgörande av sådan skyldighet. Med hänsyn till de stora värden som står på spel bör enligt kommittén ingen legal begränsning av vitesbelopp gälla men utdömandet av förelagt vite ankomma på domstol. Efter samma förebild skall enligt förslaget sökande, vars rätt är beroende därav, kunna på föregående ägares vägnar fullgöra den anmälnings- och ansökningsskyldighet denne försummat. Kommittén anser att detsamma måste gälla om det ej föreligger försummelse av anmälningsskyldighet, såsom fallet kan vara i fråga om skeppsbygge. Den föregående ägaren åläggs för sådana fall editionsplikt med avseende på de för ändamålet behövliga handlingar som han innehar. Undantag från krav på sam- manhängande fångeskedja medges enligt kommittéförslaget för förvärv genom exekutiv försäljning. Detta är, framhåller kommittén, i första hand betingat av den bestämmelse i sjöpanträttskonventionen som går ut på att registerförare i konventionsstat skall ha skyldighet att, i före- . kommande fall mot vederbörligt bevis, såsom ägare till fartyg i regist- ret skriva in den som förvärvat fartyget vid exekutiv försäljning inom konventionsområdet. Undantaget har dessutom fastighetsrättslig före- bild. '

Dagbok skall enligt kommittéförslaget föras över registrerings- och inskrivningsärenden och handlingar i sådana ärenden skall föras samman till akter. Huruvida aktbildningen bör ske kronologiskt eller följa det s.k. realaktsystemet eller eventuellt ordnas annorledes får avgöras ge- nom tillämpningsföreskrifter, menar kommittén. '

Beslut som innebär registrerings- eller inskrivningsåtgärd skall "enligt vad kommittén föreslår meddelas genom införing i registret, där dess innehåll alltså skall manifesteras, medan annat beslut skall meddelas genom att tas upp i dagboken eller akten. Där anser kommittén, att också skälen för att registrerings- eller inskrivningsåtgärd inte vidtas enligt anmälan eller ansökan skall redovisas. Med sådan åtgärd avser förslaget, som förut angivits, registrering och avregistrering, registeran- teckningar samt inskrivning av rätt till fartyg och skeppsbyggen, allt en- ligt 2 kap. Därtill kommer enligt förslagets 11 kap. inskrivning av pant- rätt samt olika åtgärder beträffande inteckning såsom nedsättning, död- ning, innehavsanteekning m.m. Med hänsyn till de viktiga rättsverk- ningar som knyts redan till ansökan om inskrivning bör ansökan, som ej genast bifalles eller avslås, föranleda registeranteckning föreslår kom- mittén. Om ett beslut rörande registrerings- eller inskrivningsåtgärd gått emot någon, skall denne underrättas enligt förslaget.

Prop. 1973: 42 147

Som redan antytts åläggs sjöfartsverket att aktivt vaka över att re- gistrerings- och inskrivningsförhållandena avspeglar verkligheten. Det har kommittén ansett nödvändigt med hänsyn till det vitsord förslaget tillägger registrens innehåll. I vissa fall då fråga är om. avregistrering ger kommittéförslaget sjöfartsverket befogenhet att självmant vidta be- hövliga åtgärder. Vilandeförklaring av anmälan eller ansökan skall ej förekomma men enligt kommitténs mening måste det vara myndigheten obetagct att uppskjuta ärende för utredning. Är anmälan eller ansökan otjänlig som underlag för prövning, bör den enligt kommittéförslaget avvisas. Om bifall till en ansökan förutsätter att annan ansökan först bifalles, kan uppskov bli ofrånkomligt. ' '

Handläggningcn får enligt kommitténs förslag i princip skriftlig form. I den mån förvärv ej kan styrkas skriftligen skall enligt förslaget sjö- fartsverket kunna utreda ärendet vid särskilt sammanträde efter före- bild av fastighetsrättens lagfartssammanträde. Sammanträdesprotokollet får sedan tjäna som underlag för prövningen.

Kommittéförslaget efterbildar reglerna i JB om officialrättelse av in- föringsfel. I registrerings- och inskrivningsärenden föreslås ett besvärs- förfarande enligt judiciell ordning, varvid Svea hovrätt blir besvärsin-

stans.

IE.—1.6.3 Remissyttrandena

Kommittéförslagets strävan att i möjligaste mån efterbilda 138 in- skrivningsrättsliga regler stöds särskilt av Stockholms tingsrätt och Sve- riges advokatsamftmd. Tingsrätten framhåller dock att detta förfarings- sätt inte i sina enskildheter får leda till att man inom sjörätten genom- för principer om vilkas slutliga tillämpning inom fastighetsrätten tvekan ännu kan råda.

Att såsom förslaget-förutsätter registrerings- och inskrivningsärenden handläggs varje arbetsdag i stället för att koncentreras till särskild in- skrivningsdag en gång i veckan tillstyrks av Stockholms tingsrätt "och Sveriges varvsindttstriförent'ng. Tingsrätten erinrar dock om att inskriv- ningskommittén i betänkandet ADB inom inskrivningsväsendet (SOU 1969: 9) föreslagit en liknande ordning på fastighetsrättens område men därvid bibehållit begreppet inskrivningsdag och begränsat inskrivnings- dagens längd så att den slutar klockan 12 på dagen. I fråga om inskriv- ningsdagens längd bör man enligt tingsrätten inte gå längre än vad in-. skrivningskommittén tänkt sig. —— Varvsindustriföreningcn framhåller, att det numera är mycket vanligt att svenska skeppsbyggen levereras till beställare i främmande land. I sådant fall registreras det färdiga fartyget —— och intecknas kanske också —- i det främmande landet i leveransögonblicket. Det formella övertagandet äger ofta rum vid s.k. conference call vari ett flertal personer på olika orter deltar. Om byg- get är registrerat i Sverige, blir det alltså nödvändigt att det avförs ur

Prop. 1973: 42 148

skeppsbyggnadsregistret vid leveransen. Det bör enligt föreningen kunna ske genom definitivt beslut, inte bara genom beslut om att avregistre- ring skall ske då nyregistrering ägt rum i det främmande landet. För- eningen förutsätter att varven vid behov skall kunna ta sjöfartsverkets tjänster i anspråk för detta ändamål, även om det på grund av tids- skillnad mellan olika berörda orter måste ske utom verkets ordinarie tjänstetid.

Hovrätten för Västra Sverige och Stockholms tingsrätt anmärker att kommittéförslaget inte reglerar besvärsförfarandet och det därtill hö- rande underrättelseförfarandet i samma utsträckning som motsvarande bestämmelser i JB. Tingsrätten hävdar i detta sammanhang att man bör föra in alla grundläggande regler för 'registrerings- och inskrivningsför- farandet i SjöL, alltså även för hela besvärsförfarandet. Vidare bör detta enligt tingsrättens mening formas med den förestående förvaltningsrätts- liga reformen som förebild. En besvärstid av tre veckor räknat från del- givningsdagen, såsom föreslås för förvaltningsrättens del, finner tings- rätten vara att föredra från rättssäkerhetssynpunkt. Tingsrätten erinrar bl. a. om att sökanden i ärendet kan vara bosatt utomlands och att en ordning som räknar besvärstiden från beslutsdagen då kan leda till rättsförlust för denne.

Hovrätten för Västra Sverige påpekar, att frågan om vilken hovrätt som skall vara besvärsinstans kommer i nytt läge, om sjöfartsverket för- läggs utom Stockholm.

Göteborgs tingsrätt föreslår med instämmande av hovrätten för Västra Sverige att avvisning inte skall förekomma i registrerings- och inskrivningsärenden. Enligt tingsrättens bedömning torde det bli mycket sällsynt att en ansökan är så bristfällig att den inte efter kom- plettering kan sakligt prövas. De regler som föreslås om uppskov jämte vitesföreläggande bör i allmänhet vara tillräckliga för att framtvinga erforderlig utredning. Enligt tingsrättens mening är det inte heller väl förenligt med fartygsregistreringens delvis offentligrättsligt betingade syfte att anmälan om registrering eller om ändring i registrerade för- hållanden skall kunna avvisas.

Sjöfartsverket fäster uppmärksamheten vid att sjöfartens speciella för- hållanden påkallar snabb handläggning och ifrågasätter därför om inte verket självt bör få döma ut förelagda viten.

2.5. Partrederi

2.5.1. Partrederiets grunddrag

2.5.1.1 Nuvarande ordning

Partrederi föreligger då flera slutit sig samman för att driva sjöfart med eget fartyg. Rederiet utgör alltså en ändamålsbestämning knuten

Prop. 1973: 42 149

till ett visst fartyg. Skulle egendomsgemenskapen ej syfta till att driva sjöfart — t. ex. vara tillfällig eller bestämd av annat ändamål såsom att utnyttja fartyget för fritidsändamål eller som hotell- eller restaurang- lokal —- föreligger inte partrederi utan samäganderätt eller enkelt bolag, förutsatt att inte särskilt rättssubjekt bildats. Partrederiet är. ej ett självständigt rättssubjekt och borgenärerna är alltså delägarnas, inte rederiets. Delägarnas ansvarighet är från början delad pro rata parte. Den enes andel kan inte tas i anspråk för rederigäld som belöper på den andre, om inte sådan ansvarighet föreligger på grund av åtagande eller annan omständighet som föranleder solidarisk ansvarighet. Till skillnad från det enkla bolagets delägare berördes partrederiet ej av 1936 års skuldebrevslagstiftning, genom vilken den solidariska ansva- righeten lagfästes som huvudregel i skuldförhållanden.

Partredarens ansvarighet utmärker sig också för att den i förhållan- de till tredje man i princip ej omfattar andra rederiförbindclser än som ingås efter redarens inträde i partrederiet genom andelsförvärv. Krav mot rederiet måste följaktligen göras gällande i andelar i far— tyget. Dessa andelar kan antas tillika omfatta de rederitillgångar som kan finnas därutöver i form av driftskapital, intjänt frakt etc. I far- tyget som sådant kan kravet göras gällande endast genom att samtliga andelar tas i anspråk på en gång, något som förutsätter att samtliga andelsägare är ansvariga för gälden i fråga. Fordran som är förenad med pant- eller retentionsrätt kan naturligtvis utan hinder härav göras gällande i fartyget såsom sådant, eftersom fartyget häftar därför utan hinder av växlingar i äganderätten. En specialregel som kan leda till solidarisk ansvarighet för partredare finns i 27 & lagen om inteckning i fartyg. Med avvikelse från vad som gäller utåt inträder en ny delägare redan genom andelsförvärvet i partredarnas inbördes skyldigheter och rättigheter. I fråga om utträde ur rederiet finns särskilda regler om kun- görelse av andelsöverlåtelse för att möjliggöra att den som utträtt fredas från ansvarighet mot tredje man, som varken känt till eller bort känna till överlåtelsen. Internt krävs anmälan och bevis att den till vilket an- delen övergått godkänt detta.

Såvitt rör partredarnas inbördes förhållanden anses reglerna i SjöL vara dispositiva. De är alltså avsedda att träda i tillämpning endast i den mån rederiavtal ej föreligger. Skriftliga sådana avtal torde knap- past vara vanliga hos oss utom i storsjöfarten.

2.512. Kommittén

Kommittéförslaget bevarar partrederiet som speciell sjörättslig bo- lagsform i enlighet med vad de nordiska sjölagskommittéerna enats om. De danska, finska och svenska kommittéerna har därvid ej ansett skäl föreligga till ändringar i dessa grunddrag. Den norska kommittén har, mot bakgrund av ett delvis avvikande rättsläge i övrigt, valt att

Prop. 1973: 42 150

införa en presumtion för solidarisk ansvarighet med möjlighet för part— redarna att genom anmälan till skeppsregister etablera ett på avtal grundat prorataansvar. Även anknytningen till ett bestämt fartyg upp- ges enligt det norska förslaget. För svensk del framhåller kommittén, att partredare ej sällan åtar sig solidarisk ansvarighet för rederiförbin- delser och att intet hindrar att så alltjämt sker; jfr även Specialreg- lernai246 & andra stycket och 266 % andra stycket av sjölagsförslagct. Ett uppgivande av grundsatsen om prörataansvar för partredare skulle för vår del medföra att motiven för särskilda regler i ämnet försva- gades. Med hänsyn till att partrederiet i dess traditionella form uppen- barligen alltjämt fyller ett praktiskt behov hos oss har kommittén inte varit beredd föreslå några mera genomgripande ändringar.

Kommittén har övervägt om rederiets borgenärer borde kunna ta, , fartyget som sådant i anspråk för sina fordringar, ej endast fartygsan- delar. Ändring i sådant syfte förutsätter emellertid, framhåller kommit- ' tén, att grundläggande regler om partredares ansvarighet sätts ur spel på ett sätt som knappast är väl förenligt med partrederiets bevarande i övrigt. Kommittén föreslår därför ingen ändring i gällande ordning där- vidlag. Särskilda regler om kungörande av andelsöverlåtelse anser kom- mittén kunna undvaras, eftersom syftet därmed tillgodoses genom den inskrivning av andelsförvärv som förutsätts i förslagets registrerings- och inskrivningsregler i andra kapitlet SjöL. Tredje man som inlåter sig på rättshandling med partrederiet, har alltså möjlighet att hos skepps— registret skaffa sig kännedom om vilka som är delägare och bör förden- skull knappast kunna göra gällande att man ej känner till en över- låtelse av andel som föranlett inskrivning eller inskrivningsansökan.

Kommittéförslaget tar, i kapitlets inledande paragraf, upp en ut- trycklig erinran om reglernas dispositiva karaktär såvitt rör-delägarnas inbördes rättigheter och skyldigheter. I den mån reglerna rör tredje man är de givetvis tvingande i den" meningen att partredarna inte ge- nom inbördes avtal kan sätta dem ur spel till nackdel för tredje man.

2.5.1.3 Remissyttrandena . Hovrätten för Västra Sverige och Göteborgs tingsrätt ansluter sig båda till kommitténs uppfattning att partredeiet bör bevaras i hävd- vunnen form. . . _ Partrederiets grundläggande konstruktion kritiseras emellertid av Svea hovrätt. Enligt hovrätten är partrederiet fördelaktigt för redarna men ofördelaktigt för deras borgenärer. Att denna bolagsform är ut- bredd i praktiken menar' hovrätten bero på att den" gäller utan vidare när flera driver fartyg gemensamt. Det delade ansvaret medför enligt- hovrätten omständlighet och risk för rättsförlust då rederigäld be- höver sökas ut ur fartyget. Läget blir enligt hovrätten ytterligare'kom- plicerat i konkursfall, eftersom man då måste gå omvägen över upplös-

Prop. 1973: 42 151

ning av rederiet för att komma åt samtliga fartygsandelar. Om sjö— panträtt för s. k. befälhavarförbindelser enligt 267 & 5 SjöL avskaffas så som kommittéförslaget tillika innebär, blir rättsläget enligt hovrät- tens uppfattning så besvärande att det kan ifrågasättas huruvida det. delade ansvaret med alla dess konsekvenser bör bibehållas.

Stockholms tingsrätt och Sveriges advokatsamfund framhåller, att partrederiets bestånd och juridiska utformning förtjänar övervägas när- mare. Tingsrätten inskränker sig däreftcr till att peka på behovet att författningsmässigt uppmärksamma problemen med verkställighet mot partrederi medan advokatsamfundet går in på vissa tillämpningssvå— righeter. Sålunda är det enligt samfundet oklart vilken rättsverkan så- dana rederiförbindelser medför som ingås innan rederiets fartyg för- värvats eller efter det att fartyget avyttrats. Samfundet framhåller vi- _ dare som oklart hur rederiets tillgångar utöver fartyget skall behandlas i rättsligt hänseende och hur verkställighet skall "vinnas för en dom mot partrederiet. Det delade ansvaret bör'enligt samfundets mening vara mycket välmotiverat för att behållas, eftersom solidariskt gäids— ansvar eljest är huvudregeln hos oss. Samfundet erinrar om att lång- tidskreditgivarna regelmässigt kräver, att partredarna ikläder sig soli- dariskt ansvar. Det bör enligt vad samfundet föreslår övervägas dels om partrederi skall stiftas redan genom rederiavtalet även om något fartyg ännu ej förvärvats, dels huruvida partrederiet skall ges ställ- ning av särskilt rättssubjekt med egen förmögenhetsmamssa och dels huruvida partrederiet-bör ges karaktär av handelsbolag med möjlig- het att särskilt stipulera delat ansvar. Motsvarande synpunkter förs även fram av Sjörättsföreningen' : Göteborg.

2.5.2. Huvudredare):

2.5.2.1 Nuvarande ordning

SjöL föreskriver, att för partrederi skall finnas huvudredare med viss behörighet. Enligt nationalitetsreglcrna måste till huvudredare utses svensk medborgare som är bosatt här i landet. Däremot behöver han inte själv vara delägare i fartyget. Lagstiftaren har likväl inte menat att tvinga in partredarna under. sådan enhetlig ledning. Påföljden för underlåtenhet att utse huvudredare är endast den att tredje man som vill söka rederiet i så fall får rätt att hålla sig till vilken han vill av partredarna, varvid denne får svara för rederiet. Normalt torde emellertid huvudredare väljas. Som sådan har denne legal ställnings- fullmakt att företräda rederiet -— även "inför rätta och ingå de rättshandlingar som ”rederirörelsen vanligen medför”; enligt uttryck- lig föreskrift undantas från sådana rättshandlingar att låna upp pengar i rederiets nanm eller att sälja fartyget eller upplåta panträtt däri eller försäkra det. '

Prop. 1973: 42 152

Huvudredarens ställningsfullmakt är också processuell. I sak som angår rederiet kan huvudredaren sökas och därav följer, att dom i sådan rättegång för varje ansvarig partredare kan verkställas i hans andel såväl som i hans övriga tillgångar. Därav följer också att hu- vudredaren kan sökas såvitt gäller vissa partredare utan hinder av att andra, som utträtt ur rederiet, måste sökas särskilt.

Huvudredaren kan när som helst skiljas från sin befattning. Skulle han själv vara delägare till hälften eller mer, kan partredarna själva ej uppnå beslut därom. Då kan det ske genom rättegång, förutsatt att giltiga skäl föreligger.

2.5 2.2 Kommittén

Kommittéförslaget innefattar en uppmjukning av gällande natio— nalitetskrav i fråga om huvudredare. Kommittén har funnit det moti- verat att även i Sverige bosatt dansk, finsk eller norsk medborgare kan anförtros ledningen av svenskt partrederi. Samverkan i sådan fö- retagsform förkommer redan över nordiska gränser, påpekar kom- mittén. I vad mån ömsesidighet härvidlag kan uppnås är enligt kom- mittén ovisst. Men det norska förslaget bevarar krav på huvudreda- res norska nationalitet.

Huvudredarens ställningsfullmakt skall enligt kommittéförslaget allt- jämt omfatta de rättshandlingar som rederirörelsen vanligen medför men förslaget räknar uttryckligen till sådana att ta sedvanlig försäk- ring för fartyget; kommittén har därvid främst tänkt på kasko-, krigs- och ansvarighets- eller s.k. P & I-försäkring. Till inskränkningarna fo— gar kommittén ett förbud att bortfrakta eller eljest utleja fartyget för mer än ett år. I dessa delar överensstämmer förslaget med det norska. I processuellt avseende föreslår kommittén det viktiga till- lägget att den gällande passiva fullmakten utvidgas så att huvudre- daren också blir behörig att väcka talan på rederiets vägnar. Hans processuella behörighet bringas därigenom i överensstämmelse med vad som gäller i de övriga nordiska länderna. Därtill kommer en föreskrift som i tredje mans intresse går ut på att huvudredare alltid skall anmälas till sjöfartsverket. I fråga om fartyg som skall införas i skeppsregistret följer det redan av de föreslagna registreringsregler- na. Tredje mans rätt att välja vem han vill av partredarna att svara för rederiet i rättegång bör enligt kommitténs mening inte bero av om huvudredare faktiskt utsetts eller ej, något som det kan vara svårt att få upplysning om, utan i stället knytas till anmälan till sjöfarts- verket. Har huvudredare ej anmälts dit —- i registreringsärende eller särskilt —— skall tredje man alltså enligt kommittéförslaget kunna vän- da sig mot vem som helst av partredarna utan att riskera att talan avvisas, om det visar sig att huvudredare likväl är utsedd. Bestäm- melserna om huvudredarens, alternativt delägares, passiva processbe-

Prop. 1973: 42 153

hörighet kompletterar sjölagsförslagets bestämmelser om inskriven äga- res partslegitimation. Talan om bättre rätt till fartyget eller om betal- ning därur för fordran som är förenad med pant- eller retentionsrätt måste nämligen enligt kommittén betraktas som "sak som rör rederiet”.

Vad beträffar möjligheten att skilja huvudredaren från befattningen har kommittén funnit att partredarna bör bibehållas vid sin rätt där- till. Huvudredaren har, menar kommittén, alltför vittgående behörighet för att redarna bör ställas utan möjlighet att avskeda honom med omedelbar verkan. Kommittén erinrar om den motsvarande ordning som gäller för befälhavare enligt 3 5 första stycket sjömanslagen(1952: 530). Kommittéförslaget bygger oförändrat på gällande rätt härvidlag. Det norska förslaget kompletterar reglerna härom med särskilda före- skrifter om uppsägningstid, suspension etc.

2.5.2.3 Remissyttrandena Kommittéförslaget har i denna del föranlett få synpunkter under remissbehandlingen. Svenska sjöfolksförbundet föreslår, att huvudredare blir obligato- risk i partrederi. Förbundet motiverar det med att han inte bara be-' hövs som rederiets företrädare i process utan även för att genom led- ning av rederiet skänka det en viss stadga. Partredare visar ofta be- nägenhet att vältra över ansvaret på varandra, erinrar förbundet. Med hänvisning till att det norska kommittéförslaget ej innefattar uppmjuk- ning av kravet på huvudredares norska nationalitet anmärker förbun- det, att man ej heller på svensk sida bör genomföra en sådan upp- mjukning. Sjörättsföreningen i Göteborg hälsar däremot med tillfredsställelse förslaget att även andra nordiska medborgare skall kunna vara huvud— redare i svenska partrederier. Men föreningen anmärker, att det är ovisst huruvida en dom mot huvudredaren såsom företrädare för re- deriet kan verkställas mot övriga delägare.

2.5.3. Beslut i rederiangelägenheter

2.5.3.1 Nuvarande ordning Enligt föreskrift i 12 & SjöL får beslut i rederiangelägenheter träf- fas endast vid allmänt sammanträde med partredarna. Till samman- trädet skall dessa kallas genom kungörelse i ortstidning eller delgivning i annan form. Den som uteblir får finna sig i vad som beslutas. Omröstningsreglerna bygger på principen om enkel, relativ majo- ritet och röstetal beräknas efter storleken av andel. Huvudredaren har utslagsröst men i fråga om val av huvudredare skall lotten skilja vid lika röstetal. Beslut som strider mot rederiets ändamål —— vilket ofta pre-

Prop. 1973: 42 154

ciseras i rederiavtalet —— blir inte bindande utan att samtliga partre- dare biträtt detsamma. Därvidlag gäller alltså undantag från regeln att den som uteblir från allmänt sammanträde blirbunden av vad som där beslutas. .

Vad som förekommer av vikt vid allmänt sammanträde skall proto- kollföras och protokollen förvaras av huvudredaren. Liksom i övriga delar som uteslutande rör partredarna själva är dessa regler dispositiva.

2.5.32. Kommittén

Kommittéförslaget går ut på en viss modernisering. Allmänt samman- träde skall inte vara obligatoriskt för avgörande varom partredarna än- dock är ense. Föreskrift om kungörelse av sammanträde utgår. Det skall vara tillräckligt att delgivningen sker på lämpligt sätt. Därtill kommer en ny föreskrift av innebörd att om kallelse avsänts genom rekommen- derat brev eller telegram telexmeddelande däri inbegripet under delägares senast kända adress så skall delgivning därigenom anses ha kommit till stånd. Utebliven delägare skall vidare underrättas om träf- fade beslut genom huvudredarens försorg. Protokoll skall endast föras på delägares begäran. '

2.5.33. Remissyttrandena

Förslaget har endast föranlett den erinran, av hovrätten för Västra Sverige, att det med hänsyn till frånvarande redares skyldighet "att godta beslut av de övriga vid allmänt sammanträde bör föreskrivas att kallel- sen skall innehålla upplysning angående vilka frågor som skall be- handlas.

2.5.4. Rederidriften

2.5.4.1 Nuvarande ordning Till driftsutgifterna skall varje partredare bidra i förhållande till sin andel. Nödgas en delägare förskjuta sådant bidrag för annan delägare skall den försumlige enligt 17 & SjöL vidkännas ränta på beloppet efter åtta procent om året tills betalning sker och dessutom kostnaden för den försäkring som förskottsgivaren kan finna behövlig för sin säkerhet. Denne har panträtt för sin fordran i den försumliges andel oeh'pant- rätten är förenad med förmånsrätt enligt 4 & tredje stycket förmåns- rättslagen (1970:979). I-avräkning på sin fordran äger. borgenären uppbära utdelning som belöper på gäldenärens andel. Beslutas ny resa eller reparation av fartyget efter avslutad resa, be— höver delägare, som ej biträtt beslutet, inte finna sig i detta utan kan genom s.k. abandon _;- avstående utan lösen — avträda sin andel till de övriga och därigenom befria sig från fortsatt ansvar för driften.

Prop. 1973: 42 155

2.5.4.2 Kommittén

Kommittéförslaget innefattar här flera ändringar. Delägares legal- panträtt i medredares andel för förskotterat driftsbidrag upphör. Bor- genärcns rätt till avräkning på utdelning som belöper på gäldenärens andel är tillräcklig enligt kommitténs mening. Det har också synts kommittén följdriktigt att, när förslaget i fråga om såväl sjöpanträtt som" panträtt på grund av inteckning intar ståndpunkten att panträtt i andel är utesluten, ej heller tillåta andelspanträtt av detta slag. En annan sak är, tillfogar kommittén, att förslaget inte reser hinder mot att ut- mätning för annan fordran än pantfordran äger rum i delägares andel lika litet som rätten att överlåta densamma är honom betagen. Ej heller bör skyldighet för gäldenären att svara för borgenärens eventuella för- säkringskostnader kvarstå, anser kommittén. I överenskommelse med en av de nordiska kommittéerna. träffad kompromisslösning bestäms räntan på förskott enligt kommittéförslaget-till det officiella diskontot med tillägg av fyra procent, dock lägst sex procent.

Reglerna om abandon av andel stammar från en gången tids sjöfarts- förhållanden och kommittén antar, att de inte har självständig betydelse vid sidan av förslagets regler om rätt till upplösning av partrederi och utlösning av medredares andel. De nordiska kommittéerna har enats om att låta abandonreglerna helt utgå. '

2.5.4.3 Remissyttrandena

Förslaget har lämnats utan erinran.

2.5.5. Riikenskap och redovisning 2.5.5.1 Nuvarande ordning

Det ankommer på huvudredaren att föra rederiets räkenskaper och att avge redovisning för förvaltningen. Redovisning skall avse kalenderår och avges inom en månad från årets utgång. Den läggs fram vid allmänt - sammanträde. Klander av redovisning skall ske genom stämning inom sex månader från det redovisningen avgavs. Sker det ej, är klander- rätten förfallen i den mån inte huvudredaren förfarit svikligt.

Vinst och förlust fördelas på delägarna i förhållande till andelarna. Redovisat överskott utdelas i den mån det inte behövs för driftsutgifter.

2.5.5.2 Kommittén

I denna del föreslår kommittén endast små justeringar. Föreskrift tas upp om att huvudredaren svarar för att rederiets bokföring sker i ' laga ordning. Redovisning skall alltjämt avges för kalenderår men re- dovisningsfristen utsträcks till två månader från årets utgång och sam-

Prop. 1973: 42 156

manträde föreskrivs inte. I stället skall redovisningen avges skriftligen till varje delägare och särskild föreskrift ges om delägares rätt att ta del av räkenskapshandlingarna. Klanderfristen räknas från det del- ägaren mottog redovisningen. Bestämmelser om avsättning av medel till reservfond eller liknande har kommittén ej ansett motiverade. Angelä— genheten av en sund finansieringspolitik understryks likväl genom före- skrift om att erforderliga medel skall avsättas för driften.

2.5.5.3 Remissyttrandena Förslaget har lämnats utan erinran.

2.5.6. Partredares lösningsrätt vid andelsövergång

2.5.6.1 Nuvarande ordning

För kontinuitet i partrederiförhållandcn sörjer SjöL genom före- skrift att rederiet inte får brytas för att andel övergår till annan genom arv, köp eller annat fång. Detsamma gäller, ifall delägare blir omyndig eller försätts i konkurs. I stället finns —— utom regler om rätt till upp- lösning — bestämmelser som berättigar varje delägare att lösa till sig andel som försålts till utomstående, förutsatt att dennes förvärv inte skett vid offentlig auktion. Lösningsrätten skall utövas på de villkor som gällde för övergången och den som vill utöva densamma skall inom fjorton dagar ge det tillkänna vid äventyr av rättens förlust. Vill flera utöva lösningsrätt, fördelas den efter deras resp. andelar. Partrederi- reglerna avviker i dessa delar från vad som gäller handelsbolag och enkla bolag; jfr 4, 27—29 och 47 Så lagen (1895: 64) om handelsbo- lag och enkla bolag.

2.5.6.2 Kommittén

Kommittén har inte funnit skäl att i dessa delar anpassa bestämmel- serna om partrederi till bolagsrättsliga regler utan bygger här som eljest i detta kapitel väsentligen på gällande rätt. Förbudet mot att bryta rederiet på grund av andelsövergång m.m. utmönstras dock en- ligt kommittéförslaget. Reglerna om upplösningsrätt är enligt kommit- téns uppfatning tillräckligt klargörande i detta avseende. Lösningsrätten föreslås utvidgad till att gälla övergång av andel till utomstående men i nära anslutning till det norska förslaget undantar kommittéförslaget övergång av andel till förre andelsägarens make, avkomling eller avkom- lings make. Dessutom utvidgas undantaget för förvärv på offentlig auk- tion till att avse även förvärv genom exekutiv försäljning. Fristen för att göra gällande lösningsrätten bestäms av kommittén till en månad.

Reglerna om lösningsrätt kompletteras enligt kommitténs förslag av ett system med skiljeförfarande för de fall enighet ej uppnås om lösen- beloppet. Detta sker genom hänvisning till lagen (1929: 145) om skilje-

Prop. 1973: 42 157

män. Eftersom övergång av delägares andel kan ske på villkor som har drag av både köp och gåva, bör enligt kommitténs mening ett av- talat vederlag ej utan vidare godtas som lösensumma. Men till skydd främst för sådan delägare som sålt till fördelaktigt pris föreskriver kommittéförslaget, att avtalat vederlag inte får frångås utan att det befinns avsevärt avvika från andelens verkliga värde vid tiden för övergången. Kommittén har, ehuru med tvekan, stannat för att avgö- randet av skiljemännen ej skall kunna klandras på materiell grund.

2.5.6.3 Remissyttrandena

Förslaget har lämnats utan erinran.

2.5.7 Partrederietes upplösning m. m. 2.5.7.1 Nuvarande ordning

Upplösning av partrederi kan enligt 22 & SjöL beslutas av redare som tillsammans äger mer än hälften i fartyget. Vidare har partredare rätt att få rederiet upplöst, om fartyget utan hans åtgärd eller samtycke förlorat svensk nationalitet och fördenskull avförts ur fartygsregistret. Detsamma gäller, om huvudredaren av domstol skilts från befattningen eller partredare kan visa att rederiet förvaltas så att hans rätt kränks. Vid upplösning av partrederi skall fartyget säljas på offentlig auktion varvid skiljemän vid behov bestämmer auktionsorten och försäljnings- villkorcn; jfr 23 % SjöL.

Vad beträffar fartygets förlust av svensk nationalitet —- genom att andel övergått i utländsk ägo eller genom att andelsägaren förvärvat utländskt medborgarskap —— innehåller SjöL redan i 5 & regler om återställande av fartygets svenska nationalitet genom tvångsinlösen som i sista hand sanktioneras av rätt till exekutiv försäljning av sådan andel. Dessa regler gäller vare sig egendomsgemenskapen grundar sig på rederiavtal eller ej.

2.5.7.2 Kommittén

Upplösningsrätten byggs ut enligt kommitténs förslag. Föreskriften att de partredare som äger mer än hälften av fartyget kan upplösa rederiet har kompletterats med en rätt för varje delägare att påkalla upplösning med sex månaders varsel. Därvid förutsätts enligt kommit- tén att annat inte följer av rederiavtalet, t. ex. att det slutits på viss tid. Kommittén har nämligen — i likhet med den norska kommittén funnit att partredare ej utan att ha förpliktat sig därtill bör kunna hållas bunden i gemenskapen för obestämd tid. Han kan ha goda skäl att lösgöra sig, t.ex. ifall de övriga mot hans vilja binder fartyget i ett långvarigt befraktningSIÖrhållande. I övrigt kompletteras gällande upp- lösningsgrunder med den nya grunden att meddelägare blivit ur stånd

Prop. 1973: 42 158

att fullgöra sina förpliktelser som partredare. Grunden bestäms alltså, påpekar kommittén, utan formell utgångspunkt i konkursfall. Det är tillräckligt att delägaren på grund av- ekonomisk insufficiens inte kan fungera tillfredsställande som medredare.

Bestämmelserna om försäljning av fartyget på offentlig auktion vid partrederis upplösning jämkas enligt kommittéförslaget därhän att den reglering av sådan försäljning av samfällt gods som lagen ( 1904:48 s. 1 ) om samäganderätt innehåller skall tillämpas. Det gör särskilda be- stämmelser om slitande av tvist rörande auktionsort och försäljnings- villkor väsentligen överflödiga, anmärker kommittén. Reglering behövs- endast för det fall att fartyget är utomlands och kommittéförslaget in- nebär därvidlag att god man, utsedd enligt samäganderättslagen, i hän- delse av oenighet mellan partredarna skall bestämma den ort där far- tyget skall säljas.

Kommittén påpekar, att rätt att få rederiet upplöst med sex" må- naders varsel, ifall det slutits på obestämd tid, kan utnyttjas till för- fång för mcdredare. Därför kompletterar kommittéförslaget denna rätt med en rätt för envar av medredarna att utlösa den delägare som sålunda påkallar upplösning och att därigenom bevara rederiet.

Rätten till upplösning av partrederi på vissa grunder kan, fortsätter kommittén, stundom framstå som ett osmidigt instrument att komma tillrätta med fundamentala brister i rederiets funktionsmöjligheter. Kommittén har därför funnit att delägare som kan åberopa upplös— ningsgrund bör kunna välja alternativet att utlösa medredare till vilken upplösningsgrunden hänför sig. Eftersom sådan utlösningsrätt kommer att kunna utövas gentemot utlänning som förvärvat andel i fartyget och mot medredare som blivit utländsk medborgare, allt förutsatt att förändringen lett till att fartyget förlorat svensk nationalitet, behövs enligt kommittén här ingen motsvarighet till 5 % SjöL om återställande i sådana fall av fartygs svenska nationalitet. Kommittén tillägger, att dessa bcstämmclsers funktion i övrigt är begränsad till andra fall av samäganderätt i fartyg. De torde såtillvida vara praktiskt tämligen be- tydelselösa och kommittén har låtit dern utgå.

2.5.7.3 Remissyttrandena Sveriges fiskares riksförbund hälsar med tillfredsställelse förslagets regler om utlösningsrätt och upplösning och erinrar om att nuvarande ordning är för restriktiv härvidlag. Göteborgs tingsrätt fäster uppmärksamheten vid att den föreslagna rätten att som ett alternativ till att begära upplösning lösa ut medre- dare till vilken upplösningsgrund hänför sig i själva verket också täcks av den lösningsrätt vid andelsövergång som redarna i allmänhet har och som behandlats i avsnitt 2.5.6 . Tingsrätten erinrar om att den särskilda regeln för lösningsrättens utövande, nämligen att lösen ej utan vidare

Prop. 1973: 42 159

får avvika från det avtalade vederlaget saknar motsvarighet för fall a'- utlösning enligt förevarande del av förslaget. Tingsrätten pekar vidan på möjligheten av konkurrens mellan upplösnings- och utlösningsrätt Om ett flertal delägare _— till vilka kanske upplösningsgrund hänföl sig beslutar upplösa partrederiet, kan det-nämligen ifrågasättas hu- ruvida inte en utlösningsberättigad minoritetsdelägare skall kunna för- hindra upplösningen genom att lösa ut flertalet. Eftersom reglerna om utlösning ersätter 5 & SjöL om fartygs bevarande såsom svenskt, antar tingsrätten att rätt att lösa ut medredare vid konkurrens med rätt att besluta om rederiets upplösning skall ta över den sistnämnda rätten.

2.6 Redares ansvarighet m. m.

Hänvisningar till S2-5-6

  • Prop. 1973:42: Avsnitt 2.5.6

2.6.1. Nuvarande ordning

Grundläggande bestämmelser om redares ansvarighet finns i 7 och 8 %% SjöL, dvs. i nuvarande 2 kap. Den förstnämnda paragrafen åläg- ger redaren, som ursprungligen svarat med sin s.k. sjöförmögenhet, personlig och obegränsad ansvarighet för de förpliktelser han ingår, själv eller genom annan. Undantag från denna princip förutsätts emeller- tid Och sådana har föreskrivits, dels bland bestämmelserna om redarens ansvar för gods och personer som han befordrar, dels i form av be- stämmelser om yttersta gränser för hans ansvarighet i åtskilliga fall, s.k. globalbegränsning. Enligt 8 & åläggs redaren ansvarighet för skada vållad av folk som arbetar i fartygets tjänst, nämligen befälhavare, besättning och lots eller annan som utför arbetet på redarens eller be- fälhavarens uppdrag.

Bestämmelserna om globalbegränsning av redaransvaret finns i 10 kap. som f. n. är rubricerat ”Om begränsning av redares ansvarighet” och om— fattar 254—263 55 SjöL. Kapitlet bygger sedan 1964 års sjölagsändring- ar på 1957 års internationella konvention om redareansvarets begräns- ning. Av dessa paragrafer förutsätter 259 5 — som föreskriver att tvist om globalbcgränsningsbelopp skall avgöras genom dispasch _— att fler än en dispaschör finns i landet. Det finns f.n. två dispaschörer, en i Stockholm och en i Göteborg. Jag erinrar här om Kungl. Maj:ts stadga (1911: 11.3) angående dispaschörsväsendet. '

2.6.2. Kommittén

Kommittéförslaget för i 10 kap. samman bestämmelserna om re— dares ansvarighet med bestämmelserna om globalbegränsningen därav. Därvid har de nuvarande bestämmelserna i 7 & utmönstrats, emedan de ej säger annat än vad som likväl följer av allmänna grundsatser. Samtidigt förskjuts kapitlet inom SjöL för att ge utrymme för inteck- ningsrcgler i 11 kap. Dessutom underkastas det en viss redaktionell

Prop. 1973: 42 160

översyn. Härutöver berör kommittén två spörsmål, det ena om ansvaret för skada som vållas av bogserare och det andra om antalet dispaschörer i landet.

Beträffande bogsering föreslås på norsk sida att ”slepebåt” fogas till uppräkningen av dem för vilka redaren ansvarar, när de arbetar i fartygets tjänst. Kommittén har inte funnit anledning att följa det norska förslaget. Visserligen torde man, menar kommittén, i allmänhet få anta att ett bogserat fartyg bör svara för fel som begås på det bog- serande fartygets sida. Men kommittén vill ej utesluta att en annan ståndpunkt skulle kunna föredras i säregna situationer. Därför har kommittén funnit försiktigheten bjuda att alltjämt låta denna fråga hållas öppen för avgörande i rättstillämpningen.

Vad beträffar antalet dispaschörer i landet aktualiseras frågan av att 259 5 innehåller regler enligt vilka tvist om begränsningsbelopp av- görs genom dispasch av dispaschören i Stockholm, när inte fartyget - har hemort i Sverige. Enligt kommitténs mening bör emellertid den ena dispaschörstjänsten dras in så snart tillfälle ges därtill. Kommittén erinrar om att den i skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 oktober 1968, under åberopande av fortgående minskning av antalet ärenden rörande dispasch, hemställt att åtgärder måtte vidtas för att sammanslå de två dispaschörstjänsterna i Stockholm och Göteborg. Eftersom en angiven förutsättning härför var att pensionsfrågan ordnades för den dispaschör vars befattning sålunda eventuellt skulle dras in (tjänsten i Stockholm) men denna förutsättning inte visade sig vara för handen, återkallades framställningen och ärendet avskrevs. I skrivelsen hade kommittén erinrat om vissa uttalanden i sitt betänkande rörande bl. a. gemensamt haveri och dispasch (SOU 1965: 18 s. 40 och 48, jfr s. 87) om frekvensen av dispaschärenden samt därom att, efter tiden för betänkandets avgi— vande, kunnat konstateras att en ytterligare accentuering av den tidigare märkbara minskningen av dessa ärenden, såväl till antal som omfatt— ningen. Enligt kommittén föreligger framför allt en påtaglig tendens till minskning beträffande utredning och fördelning av gemensamma haverier, vilket alltid varit den betydelsefullaste delen av de svenska dispaschörernas verksamhet. Härtill finns olika anledningar, menar kom- mittén. Först nämns den starka nedgången av antalet fartyg i den svens- ka handelsflottan under senare år, vilken också medfört en avsevärd nedgång i antalet haverier, låtvara att den samtidiga övergången till större fartyg stundom medfört att haverier blir mera omfattande än som tidigare varit fallet. Vidare framhålls den ständiga utvecklingen mot bättre fartyg och säkrare sjöfartsförhållanden i allmänhet. Den viktigaste orsaken till minskningen av utredningar om gemensamt haveri antar kommittén dock vara den strukturförändring som sjöfarten såväl i Sverige som utomlands för närvarande undergår med en alltmer om- fattande ”container”- eller. annan genomgångstrafik. Överhuvudtaget

Prop. 1973: 42 161

begärs numera sällan dispasch när haverikostnaderna är relativt små i förhållande till bärgade värden eller när lasten består av så många partier att infordrande av säkerhet och inkassering av bidrag medför besvär och kostnader som inte står i skälig proportion till vad saken gäller.

Totala antalet utgivna dispascher var, upplyser kommittén, under åren 1949—1963 1 094 eller omkring 70 per år. Åren 1964—1967 utgjorde totala antalet utgivna dispascher 149. Åren 1968 och 1969 utgavs 23 resp. 7 dispascher i Stockholm och 13 resp. 10 dispascher i Göteborg.

Kommittén anser, att tvekan inte kan råda om att det är tillräckligt med en dispaschör. Dispaschören i Stockholm är skyldig att avgå från tjänsten våren 1974. Senast vid detta tillfälle bör författningsändringar i angiven riktning genomföras föreslår kommittén, som också utarbetat förslag till ändring i stadgan om dispaschörsväsendet. Det förslaget lägger i Kungl. Maj:ts hand att bestämma om dispaschör och dis- paschörs tjänstgöringsområde.

2.6.3. Remissyttrandena

Dispaschören i Stockholm har ingen annan erinran mot kommitté- förslaget än att dispaschärendena så skiftar i typ och omfattning att enbart statistiska uppgifter inte berättigar till säkra slutsatser rörande verksamhetens omfång och lönsamhet. Han delar uppfattningen att det finns skäl att dra in den ena dispaschörstjänsten. Han tillfogar att en sådan indragning skulle underlätta för den kvarvarande dispaschören att ordna verksamheten rationellt och så att den ger rimlig utkomst samt att indragningen alltså måste främja rekryteringen framdeles. Dispaschören anser, att tjänsten bör dras in så snart tillfälle ges och senast våren 1974 då han själv är skyldig att avgå.

Sjöassuradörernas förening delar uppfattningen att antalet dispa— schörstjänster i nuvarande läge bör kunna nedbringas till en. Samtidigt vore det dock enligt föreningen en fördel om möjlighet lämnades öppen att vid behov åter utöka antalet dispaschörer. Föreningen delar näm- ligen inte helt kommitténs uppfattning att utvecklingen pekar mot säk- rare sjöfartsförhållanden i allmänhet. Enligt föreningen har den inter- nationella sjöförsäkringsmarknaden mot bakgrund av de senaste årens många och allvarliga haverier ansett sig kunna dra den motsatta slut- satsen. Om denna tendens består, kan enligt föreningens uppfattning två dispaschörstjänster åter komma att behövas. Föreningen erinrar också om att dispaschörerna haft att avgöra ett antal tvister i anslut- ning till försäkring av fritidsbåtar. Med tanke på den snabba utveck- lingen av båtsporten håller föreningen inte för otänkbart att sådana fall kan bli mer frekventa i framtiden, vilket i så fall skulle kunna ställa anspråk på en ökad dispaschörsinsats.

Prop. 1973: 42 162

2.7. Sjöpanträtt och fartygshypotek

2.7.1. Sjöpanträtt i fartyg

2.7.1.1 Nuvarande ordning Sjöpanträtt i fartyg uppstår omedelbart på grund av lag och är knuten till vissa fordringar. Den utgör alltså vad som brukar kallas legalpanträtt. Att sjöpanträtt inte kan upplåtas genom partsavtal hind— rar ej att avtal av innebörd att sådan rätt inte skall uppstå i allmänhet anses giltiga mellan parterna, med undantag för sjöpanträtt för krav på förfallen lön. Vad beträffar sådana avtals verkan mot tredje man är rättsläget ej helt klart. I princip kan avtalen måhända anses verk- ningslösa men i litteraturen har gjorts gällande att de bör erkännas i fråga om vissa sjöpanträtter som härrör av kontraktsförhållande. Från panträtt i lös egendom i allmänhet skiljer sig sjöpanträtt i fartyg genom att eljest gällande traditionskrav ej upprätthålls. Sjöpanträtt be- tecknas därför också som en tyst panträtt. . De fordringar som ger upphov till sjöpanträtt avser väsentligen vissa offentliga avgifter, ombordanställas lön, bärgarlön och haveri- bidrag, ersättning för skada på fartyg eller last, ombordanställda, pas- sagerare och resgods eller viss egendom utanför fartyget, förbindelser som befälhavaren ingått för att bevara fartyget eller fortsätta resa. Dessa fordringar är angivna i 1926 års sjöpanträttskonvention. Därtill kommer i nordisk rätt fordran på skadestånd på grund av oriktiga eller ofullständiga konossementsuppgifter. Föremål för sjöpanträtt i fartyg är i första hand fartyg med tillbehör samt frakt. Panträtten om- fattar bl. a. även bärgarlön som förtjänas med fartyget. Sjöpanträtt är en med bästa förmånsrätt förenad, fullt utvecklad panträtt och gäller alltså principiellt oavsett i vems hand pantobjek- tet är. Undantag gäller för det fall att pantobjektet säljs exekutivt. Fastighetsrättens täcknings- och övertagandeprinciper saknar motsva- righet. Pantcn säljs fri från gravationer. Dessutom upphör sjöpant- rätt genom preskription och då fartyget efter kondemnation säljs fri- villigt. I sistnämnda fall övergår panträtten till vederlaget. Preskrip— tion av sjöpanträtt bryts genom anhängiggörandc av talan. Slutligen kan sjöpanträtt upphöra på straffrättsligt betingade grunder, ifall nämligen fartyget jämte ”särskild rätt” därtill skulle förverkas till kro- nan med tillämpning av reglerna i 36: 2 och 4 brottsbalken.

2.7.1..2 Kommittén

Reglerna om sjöpanträtt i fartyg är i kommitténs förslag väsentligen byggda på grundval av den nya sjöpanträttskonventionen. I fråga om konventionen hänvisar kommittén till den föregående framställningen.

Prop. 1973: 42 163

Sjöpazztfordringarna. I stora drag innebär kommittéförslaget till en början att, konventionsenligt, antalet sjöpantberättigade fordringar in- skränks, främst genom att nuvarande sjöpanträtter för befälhavarför- bindelser samt för last- och resgodsskador utmönstras. Kommittén har ej funnit motiverat att med utnyttjande av bestämmelserna i den nya konventionen art. 6: 2 bevara dessa som nationella sjöpanträtter med förmånsrätt efter fartygsinteckningcn. Samma ståndpunkt har kom- mittén intagit beträffande sjöpanträtt för krav på skadestånd på grund av oriktiga eller ofullständiga konossementsuppgifter.

Pantobjektet. Vad beträffar pantobjektet förtjänar enligt kommittén uppmärksammas, dels att det kan vara förenat med svårigheter att finna en såväl i detta sammanhang som i andra gemensam, tillfreds- ställande gräns mellan färdiga fartyg och byggen, dels att icke-kom- mersiella statsfartyg enligt allmänt erkända grundsatser ej blir föremål för sjöpanträtt. Bygge bör, såvitt gäller sjöpanträtt, enligt kommittén behandlas som färdigt fartyg från det ögonblick det uppträder som sådant, dvs. från det att bygget blir vattenburet genom sjösättning eller motsvarande. Kommitténs förslag innehåller uttrycklig regel här- om. Beträffande icke-kommersiella statsfartyg påpekar kommittén, att den nya sjöpanträttskonventionen enligt uttrycklig regel — cj kräver att rättighet skall kunna uppstå för eller i sådant fartyg, ej heller att verkställighet skall kunna äga rum däri. Kommittéförslaget innehåller emellertid inte, lika litet som gällande rätt, någon särskild regel rörande detta. SjöL lämnar i allmänhet sådana spörsmål åt rättstillämpningen, tillfogar kommittén.

Pantgäla'enären. Det ansvarssubjekt som genom visst fordringsför- hållande ger upphov till sjöpanträtt i fartyg är, framhåller kommittén, i regel redaren. Denne är ofta men ej alltid identisk med ägaren. Re- daren kan i sin tur enligt kommittén delvis överföra sina funktioner genom delegation, dels till avdelningschefer, dels till självständiga medhjälpare såsom stuvare för lastning och lossning och restauratörer för att driva serveringsrörelse ombord på passagerarfartyg. Även inom ramen för olika former av skeppslega och helbcfraktning kan, tillägger kommittén, redarcfunktioner övergå till andra rättssubjekt. En skeppslegotagare kan helt ikläda sig redarens roll medan en tids- befraktare kan utöva mer eller mindre av den kommersiella driftsled- ningen, något som också kan förekomma vid resebefraktning. Enligt 275 & SjöL, som vilar på uttrycklig föreskrift i den gamla sjöpant- rättskonventionen (jfr art. 13), är sjöpanträtts uppkomst i fartyget principiellt oberoende av om driften omhändcrhas av ägaren eller av annan såsom redare. Kommittén påpekar, att undantag endast gäller för det fall att förfogandet över fartyget berövats ägaren genom rätts-

Prop. 1973: 42 164

stridig handling och borgenären ej var i god tro. Kommittén fram- håller, att även andra driftsformer beaktas, ty sjöpanträttsreglerna gäl- ler tillika vid underbortfraktning, vilket alltså innebär bl.a. att en tidsbefraktare som (i egenskap av underbortfraktare) ådrar sig ansvar för skada på gods eller person därigenom också belastar fartyget med sjöpanträtt.

Kommittéförslaget beaktar fartygsdriftens varierande former och ansvarsförhållanden, i överensstämmelse med den nya sjöpanträtts- konventionen, på det sättet att sjöpanträtt skall uppstå oavsett om gäldenären i fordringsförhållandet är ägare, redare eller skeppslegota- gare eller annan befraktare. Med redare likställs alltså den som helt eller delvis handhar fartygets drift i redarens ställe. Med kommitténs utgångspunkter kan således en linjeagent eller en restauratör ombord anses handha del av fartygsdriften. Förslagets innebörd är, att tredje man i sin egenskap av borgenär skall vara oberoende av vilken drifts- form fartygets ägare valt.

I detta sammanhang bör enligt kommittén uppmärksammas, att för- slaget ej upptar annan motsvarighet till 275 & SjöL än här redovisats. Att den som driver fartyget skall kunna härleda sin rätt till ägaren och att, i motsatt fall, borgenären i fordringsförhållandet måste vara i god tro är ej föreskrivet i 1967 års konvention, erinrar kommittén. I fråga om fordringar som ej härrör av kontraktsförhållande, t. ex. an- språk på ersättning för kollisionsskada, kan också det berättigade i en sådan förutsättning dras i tvivelsmål enligt kommitténs mening. Så- vitt gäller kontraktsmässiga fordringsanspråk för vilka den nya kon— ventionen har mindre utrymme än den gamla —— anser kommittén visserligen att den kan väl försvaras i en del fall. Men detta gäller enligt kommittén knappast i fråga om ombordanställdas lönekrav och syns på inget sätt vara självklart rörande t. ex. passagerares krav på ersättning för kroppsskada. Enligt kommitténs uppfattning talar från— varon av regler i ämnet i den nya konventionen, mot bakgrund av de uttryckliga reglerna i den gamla, närmast för antagandet att en för- utsättning sådan som den 275 & SjöL innebär ej är förenlig med kon- ventionen. Därför vilar kommittéförslaget inte på någon sådan förut— sättning. En följd härav blir, tillfogar kommittén, att den rättsveten- skapliga diskussionen rörande verkan i vissa fall i förhållande till tredje man av s.k. nonlienklausuler förd med utgångspunkt i 275 & kommer i ett helt nytt läge.

Förmånsrätt. Sjöpanträtt i fartyg skall enligt kommittéförslaget alltjämt ha bästa förmånsrätt såsom föreskrivs i den nya konventio- nen art. 5 .

Prop. 1973: 42 165

Panträttens upphörande. I överensstämmelse med såväl den nya konventionen som gällande rätt skall sjöpanträtt upphöra vid exeku- tiv försäljning. Däremot skall sjöpanträtt inte upphöra vid frivillig försäljning, oavsett om denna föregåtts av fartygets kondemnation eller ej, ty den nya konventionen tillåter inte sådan grund för upp- hörande. Endast exekution och preskription erkänns enligt kommitté- förslaget. Den ändring av rättsläget som därigenom måste inträda har kommittén sökt modifiera genom det i det föregående behandlade för- slaget att fartygsägarcn efter kondemnation av fartyget skall ha rätt att låta sälja detta exekutivt. Till förslaget om verkan av exekutiv för- säljning hänför sig vidare exekutionsrättsliga regler som lagbered— ningen utarbetat i samråd med kommittén och på grundval bl.a. av sjöpanträttskonventionen. I dessa delar hänvisar kommittén till den särskilda framställningen om sjöpanträttskonventionen i det föregående och till lagberedningens förslag (SOU 1971: 45).

Vidare föreslår kommittén, att sjöpanträtt såsom konventionen före- skriver skall preskriberas på ett år om ej dessförinnan preskriptionsav- brott inträder. Sådant avbrott kan enligt kommitténs förslag endast ske genom kvarstad eller utmätning som leder till exekutiv försäljning och preskriptionsavbrott genom talans väckande är därmed uteslutet. Kommittén har övervägt att likställa konkurs med kvarstad men fun- nit alltför tveksamt om en sådan ordning är förenlig med konventio- nen. Preskriptionstiden föreslås inte skola löpa medan borgenären är lagligen förhindrad att få kvarstad på eller utmätning i fartyget, något som t.ex. kan inträffa ifall fartyget tas i anspråk för statsändamål och på grund härav får exekutionsrättslig immunitet. Däremot måste preskriptionstiden givetvis löpa utan hinder av att fartyget är på resa, tillägger kommittén.

Slutligen anmärker kommittén, att konventionens exklusiva reglering av sjöpanträtts upphörande knappast kan göra anspråk på giltighet utom civil- och processrättens ram. Konflikt med straffrättsliga regler om förverkande av egendom och ”särskild rätt” därtill behöver alltså enligt kommittén inte befaras. Att ett fartyg, som använts såsom hjälp- medel vid brott, förverkas till kronan nödvändiggör f.ö. ej att också panträtt i fartyget förverkas. Ty i princip består begränsad sakrätt till förverkad egendom. Uttrycklig förklaring fordras för att även så- dan rätt till egendomen skall omfattas av förverkandet. Kommittén framhåller, att tillbörlig hänsyn alltså i rättstillämpningen kan tas till tredje mans behöriga intresse. För det fall att, jämte fartyget, särskild rätt till fartyget förklaras förverkad finns enligt vad kommittén erinrar en regel om upphörande av panträtt på grund av inteckning. En motsvarande uttrycklig regel är enligt kommitténs mening motiverad även i fråga om sjöpanträtt, även om förslaget ej innefattar någon saklig nyhet på den punkten.

Prop. 1973: 42 166

2.7.1.3 Remissyttrandena

Sjöpantfordringarna. Att de s.k. befälhavarförbindelserna ej skall höra till de sjöpantberättigade fordringarna hälsas med tillfredsställelse av Svea hovrätt, fiskeristyrelsen och Sveriges advokatsamfund. Fiskeri— styrelsen påpekar, att begränsningen minskar behovet att förstärka far— tygsinteckningen med borgen vilket ligger i linje med nuvarande strä- vanden att avveckla härvorna av borgensåtaganden inom fiskeflottan. Sveriges fiskares riksförbund har ingen erinran, eftersom fiskeflottan företrädesvis torde utrusta och proviantera i hemorten och sjöpanträtt för befälhavarförbindelser därför har ringa betydelse för fiskerinä- ringen.

Pantobjektet. Kommittéförslaget har inte mött invändning i denna del under remissbehandlingen.

Pantgäldenären. Svea hovrätt finner det knappast naturligt att restau- ratörcr och andra, som driver egen verksamhet i anslutning till farty- gets drift, utan uttrycklig bestämmelse skall kunna räknas till dem som handhar fartygets drift. Hovrätten kritiserar vidare uppfattningen att de nya sjöpanträttsreglerna ej skulle förutsätta god tro hos borgenären med avseende på gäldenärens rätt till förfogande över fartyget. En så- dan uppfattning skulle, enligt vad hovrätten framhåller, medföra att en hamnförvaltning, som på kredit upplåter hamnplats till någon som hamnförvaltningen veterligen berövat ägaren hans rådighet över far-- tyget, kan göra gällande sjöpanträtt i fartyget. Hovrätten finner uppen- bart att en sådan ordning ej bör godtas. Behovet av en särskild regel om sjöpanträtts upphörande på grund förverkandeförklaring i sam- band med fartygets förverkande anser hovrätten kunna ifrågasättas.

Förmånsrätt. Kommittéförslaget har inte föranlett något yttrande i denna del under remissbehandlingen.

Panträttens upphörande. Kommittéförslagets regler om avbrott 1 preskription av sjöpanträtt finner både Svea hovrätt och sjöfartsverket vara stränga men acceptabla såsom pris för tillträde till sjöpanträttskon- ventionen.

2.7.2. Sjöpanträtt i last

2.7.2.1 Nuvarande ordning Sjöpanträtt i last är en legalpanträtt av samma typ som sjöpanträtt i fartyg och överensstämmer i huvuddrag nära med denna. Sjöpant- rätt i last regleras ej av någon internationell konvention._Inte desto mindre jämkades 1891 års regler i ämnet i samband med 1928 års

Prop. 1973: 42 167

sjölagsstiftning för att bevara en viss parallellitet med reglerna om sjöpanträtt i fartyg.

Enligt 276 & SjöL är sjöpanträtt i last förenad med i första rummet fordran på bärgarlön eller haveribidrag, i andra rummet fordringar för förbindelser och andra åtgärder som befälhavare eller bortfraktare in- gått eller vidtagit för lastens behov med stöd av legalfullmakt enligt 65 resp. 102 & SjöL samt deras egna utlägg för samma ändamål och last- ägares fordran för gods, som under resan sålts för annan lastägares räk- ning, samt i tredje rummet fordran på frakt, ersättning för fraktförlust eller annan skada i följd av att godset uttagits före resans fullbordan och ersättning för överliggetid och andra uppehåll under resan.'Borgenärs- kretsen utgörs alltså av redare, befälhavare och lastägare.

Sjöpanträtt i last har bästa förmånsrätt. Panträtten är i viss mån knu- ten till besittningsförhållandet. Ty den gäller endast i inlastat gods och upphör då godset utlämnas, låt vara under förutsättning att det sker till behörig mottagare. Om godset stjäls före sådan utlämning eller lämnas ut till fel person, består alltså panträtten även i den nye innehavarens hand. Panträtten upphör vidare, om godset under resan säljs för lastens eller fartygets behov samt genom preskription. Preskription bryts genom talans väckande, varmed likställs att fordringen kommit under dis- paschörs behandling. Den upphör också vid exekutiv försäljning.

2.7.2.2 Kommittén

Kommittéförslaget bevarar Sjöpanträtterna i last i deras huvuddrag och ingen jämkning sker, med beaktande av förslaget i fråga om sjö- panträtt i fartyg, i deras inbördes ordning. De i första rummet av 276 & SjöL angivna Sjöpanträtterna ingår helt oförändrade i kommitténs för- slag. I andra rummet föreslår kommittén, att den ändringen vidtas att nuvarande föreskrift om sjöpanträtt för befälhavares och bortfrakta- res utlägg för lastens behov utmönstras, eftersom det första ledets sjö- panträtt för sådana åtgärder för lastens behov som vidtas med stöd av lcgalfullmakten torde tillräckligt tillgodose de anspråk som numera i praktiken förtjänar beaktande. Därmed vinns också enligt kommittén överensstämmelse med de danska och norska texterna, vari motsvarande jämkning gjorts i samband med tidigare lagändringar. Tredje rummets sjöpanträtter har, efter norsk förebild, generellt anknutits till ford— ringar på grund av fraktavtalet, såvitt de kan göras gällande mot den som påfordrar godsets utlämning. Kommittén har ansett en omedelbar anknytning till fraktavtalet -— det rättsförhållande som binder parterna samman vara att föredra framför en anknytning till närmare bestäm- da fordringsanspråk. Att kravet skall kunna göras gällande i förhållande till mottagaren anser kommittén vara motiverat av hänsyn till den be- talningsskyldighet som kan åläggas denne. Är han inte betalningsskyldig, såsom då avlastaren underlåtit att erlägga överenskommen förskottsfrakt

Prop. 1973: 42 168

eller konossementet cj utvisar att fordran för överliggetid är ogulden, bör han nämligen enligt kommitténs mening inte på en omväg över re- darens sjöpanträtt i godset kunna förmås att svara för betalningen.

I överensstämmelse med vad som redan är gällande dansk och norsk rätt föreslår kommittén att sjöpanträtt i last alltid skall upphöra när godset lämnas ut, dvs. även om mottagaren visar sig inte vara behörig. Detsamma föreslås alltjämt gälla då godset säljs för fartygets eller las- tens behov eller exekutivt. Preskriptionstiden blir enligt kommittéför- slaget ettårig liksom beträffande sjöpanträtt i fartyg. Förslaget bibehåller gällande metod för preskriptionsavbrott och fogar därtill den metod som gäller i fråga om sjöpanträtt i fartyg.

2.7.2.3 Remissyttrandena Sjörättsföreningen i Göteborg har ifrågasatt värdet av regler om sjö- panträtt i last, eftersom de sällan om ens någonsin kommer till praktisk användning.

2.7.3. Retentionsrätt

2.7.3.1 Nuvarande ordning

Enligt svensk rätt är retentionsrätt en sakrätt som står panträtten nära. 1 sin typiska form kan den beskrivas som en laga befogenhet att kvar- hålla annans egendom till säkerhet för en fordran och gränsar sålunda närmast till legal handpanträtt. Retentionsrätten är vanligen i första hand inriktad på att framtvinga prestation av ägaren genom att denne nödgas vara av med egendomen. Retentionsrätt har därför ofta ej varit förbunden med realisationsrätt. Förfogande över egendomen genom för- säljning har i vart fall främst tillåtits på andra grunder än som uteslu- tande uppbär borgenärens intresse. Realisationsrätt anses i allmänhet tyda på panträtt men gränsen mellan retentionsrätt och panträtt är ej klart dragen.

Retentionsrätten är beroende av besittningsförhållandet. Till skillnad från handpanträtten viker den för utmätning på det sättet att retinenten inte kan kräva full lösen utan måste lämna godset ifrån sig för att i stäl- let få del i köpeskillingen. Däremot likställer konkurslagen retentionsrätt i allmänhet med panträtt.

Allmänna regler om retentionsrätt saknas i svensk lag men i stället finns en rad spridda kaustiska regler. Den retentionsrätt som närmast intresserar i förevarande sammanhang har förr brukat härledas ur 17 kap. 3 & tredje stycket handelsbalken om hantverkares förmånsrätt till betalning ur ”gods, som hos honom kvar är” —— numera 4 & första styc- ket 2 förmånsrättslagenoch har ganska vidsträckt tillämpning. Den anses sålunda gälla även det fall att ett varv kvarhåller fartyg till säkerhet för betalning av fordran på grund av reparation eller ombygg-

Prop. 1973: 42 169

nad. Denna retentionsrätt är, enligt lagen (1950: 104) om rätt för hant- verkare att sälja gods som ej avhämtats, förenad med villkorlig realisa- tionsrätt. Nämnda lags regler är inte tvingande. Rätt att föranstalta om egendomens försäljning har retinenten även enligt konkurslagen. Han har därför i doktrinen i systematiskt hänseende behandlats som legal handpanthavare eller åtminstone i det närmaste jämställd med en sådan.

I 1734 års lag hade retinenten samma förmånsrätt som handpanthavare men i samband med 1928 års sjölagstiftning flyttades retentionsrätten ned efter fartygshypoteket för att stämma med reglerna i 1926 års sjö- panträttskonvention. Ändringen begränsades dock inte till retentionsrätt i fartyg utan gavs generell giltighet. Enligt förmånsrättslagen är den ursprungliga förmånsrätten för retinent i allmänhet återställd medan fartygsretinentens ställning är oförändrad. I dansk och norsk rätt har retinenten bästa prioritet och står cj ens tillbaka för sjöpanträtt. I finsk rätt har retinenten företräde framför hypotekshavarcn.

En Säljares befogenheter att i olika fall innehålla godset står retinen- tens befogenheter nära och har även betecknats som retentionsrätt. Såvitt säljaren är ägare till godset förekommer också beteckningen detentions- rätt. Den rätt att innehålla egen prestation som tillkommer säljaren enligt 14 5 lagen (1905: 38 s. 1) om köp och byte av lös egendom anses däre— mot inte vara retentionsrätt i egentlig mening. Köplagens berörda regler gäller utan avseende på äganderättsförhållandena medan reten- tionsrätt eljest vanligen avser annans egendom. Skillnaden vill jag i det följande markera genom beteckningen detentionsrätt för befogenhet att innehålla eget gods.

2.7.3.2 Kommittén

Kommittén har, på grundval av den nya sjöpanträttskonventionens bestämmelser om nationella pant- och retcntionsrätter (art. 6), utarbetat förslag till bestämmelser om legal säkerhetsrätt i fartyg och skepps- byggen som nära ansluter till vad som gäller hantverkares retentionsrätt. Kommittén har valt att beteckna denna säkerhetsrätt som retentionsrätt.

Retentionsrätten skall enligt förslaget uppstå omedelbart på grund av lag på samma sätt som sjöpanträtt. Den skall, till skillnad från retentions- rätt i allmänhet, inte kunna stiftas genom avtal. Däremot bör det enligt kommittén på vanligt sätt vara parterna obetagct att genom avtal för- hindra uppkomsten av retentionsrätt i fartyg eller skeppsbygge. Enligt kommittéförslaget skall retentionsrätten gälla till säkerhet för fordran på grund av uppdrag att bygga, bygga om eller reparera fartyg och för- utsätter, dels att egendomen tillhör annan, dels att den är i retinentens besittning. Kommittén erinrar om att skeppsbygge i vissa fall kommer att kunna tillhöra beställaren enligt 2 kap. sjölagsförslagct. Tillhör egen- domen varvet, tillgodoses dess intresse härutinnan genom detentionsrätt enligt köplagen . Det gäller enligt kommittén även om beställaren är ut-

Prop. 1973: 42 170

länning, eftersom obligationsstatutet som regel kan antas bli säljarens lag. Besittningens konstitutiva effekt enligt kommittéförslaget är konven- tionsbetingad. Besittningskravet bör dock enligt kommittén ej uppfattas så att retentionsrätten upphör t. o. m. ifall egendomen skulle komma ur varvets besittning genom rättsstridig handling. Har besittningen väl rättsenligen upphört och retentionsrätten med den, kan retentionsrätten ej upplivas genom att besittningen återtas, tillfogar kommittén.

Föremål för retentionsrätten bör, anser kommittén, vara fartyget eller skeppsbygget jämte tillbehör. Kommittén finner det självfallet att reten- tionsrätten skall gälla även till förmån för sådana accessorier som ränta m. m. Att fordringen skall härröra av byggnads- eller reparationsupp- drag hindrar enligt kommitténs mening ej, att därmed sammanhängande, berättigade skadeståndskrav och liknande också anses säkrade genom retentionsrätten. .

Kommittén förutsätter, att den föreslagna retentionsrätten utan vidare anses förenad med realisationsrätt enligt bestämmelserna i 1950 års nyssnämnda lag om hantverkares rätt därvidlag. Att dessa bestämmelser är dispositiva innebär enligt kommittén bl. a. att skeppsbyggnadsavtal kan tillföras ändamålsenliga villkor om realisationsrätt när äganderätten till bygget ligger i beställarens hand.

Kommittén påpekar, att retentionsrätt för reparation av fartyg, rätts- politiskt sett, i viss mån utgör en kvarleva av sjöpanträtt för befälhavar- förbindelser, vilka ofta avser just fartygsreparationer. De brytningar mel- lan den korta och den långa kreditens intressen som föreligger i fråga om denna sjöpanträtt gör sig därför enligt kommittén på motsvarande sätt gällande här, dock mindre beträffande retentionsrättens förekomst än dess förmånsrätt. Kommittén hänvisar till att den nya sjöpanträtts- konventionen, som i princip låter nationella pant— och retentionsrätter stå tillbaka både för sjöpanträtt och fartygshypotek, som ett undantag tillåter att just denna säkerhetsrätt ges företräde framför hypoteken.

Det brukar anses, fortsätter kommittén, att reparation är ägnad att bevara eller rentav höja fartygs värde och att det i brådskande fall såsom stundom då kollision inträffat — är väsentligt för redaren att ha fria händer när det gäller reparation. Å andra sidan hävdas, enligt vad kommittén anmärker, att reparation ej alltid har sådan gynnsam ver- kan och att det är viktigt för kreditgivaren att kunna öva inflytande på fartygsreparation, ett intresse som visserligen kan tillgodoses i kredit- avtalet och försäkringsavtal. Fartygsintecknings nuvarande företräde framför retentionsrätt enligt svensk lag stärker enligt kommittén detta inflytande. En prioritering av retinenten framför hypotekshavaren skul- le således, tillfogar kommittén, principiellt motverka ett av den nya kon- ventionens huvudsyften, nämligen att främja långtidskrediten genom att stärka hypotekens ställning. Svenska bankföreningen, Svenska skepps- hypotekskassan och Sjöassuradörernas förening har av dessa skäl i re-

Prop. 1973: 42 17.1

missyttranden till kommittén över konventionen avstyrkt att retentions- rätten prioriteras framför hypoteken. Därvid har även påpekats, att svenska redare kunde bli frestade att i motsatt fall vända sig med re- parationsuppdrag till utländska varv som ej får sådan förmånsrätt för sina krav samt att en eventuell möjlighet till samnordisk lösning av detta problem inte motiverar att man i svensk lag försämrar hypoteks- havarens läge. Sjörättsföreningen i Göteborg har, upplyser kommittén vidare, ifrågasatt det motiverade i och för sig i att ge retinent företräde framför hypotekshavare men har, med hänvisning till konventionens medgivande på den punkten, antagit att andra varvsindustrinationer kommer att utnyttja detta och därför förordat att de svenska varven ej ställs sämre än sina utländska konkurrenter.

Kommittén har funnit följande synpunkter vara avgörande i denna kontroversiella fråga. Typiskt sett är reparation ägnad att, till fördel för samtliga borgenärer, bevara egendomen eller rentav höja dess värde. Med motsvarande utgångspunkt har bl. a. sjöpanträtt för bärgarlön gi- vits särskilt företräde framför annan sjöpanträtt. Att reparation stund- om inte får sådan effekt är knappast typiskt för problemställningen och bör ej vara utslagsgivande. När en särskild retentionsrätt i fartyg och skeppsbyggen nu slås fast genom positiv reglering, finns det anledning att såvitt möjligt praktiskt jämställa den med detentionsrätt och det ta- lar för bästa möjliga förmånsrätt. Företräde framför hypoteken skulle slutligen innebära, att denna speciella retentionsrätt finge samma rang som retentionsrätt i allmänhet. Att sådan retentionsrätt som avses i 232 % SjöL och annan ev. tänkbar retentionsrätt i fartyg eller skeppsbygge konventionsenligt måste stå tillbaka för inteckning förtjänar enligt kom- mitténs mening ej beaktande i detta sammanhang. Kommittén har mot denna bakgrund, i samråd med de övriga nordiska sjölagskommittéerna, valt att låta fartygs- och skeppsbyggnadshypoteken stå tillbaka för re- tentionsrätt. Enhetlig nordisk lösning av ett problem som förut saknade sådan har därigenom också nåtts, tillfogar kommittén.

En följd av kommitténs val av förmånsrättsläge för retentionsrätt är enligt vad kommittén anmärker att avtalad retentionsrätt inte bör cr— kännas i fartyg och skeppsbyggen. Det skulle nämligen enligt kommittén strida mot grunderna för pantsättningsförbudet i 10: 7 handelsbalken att tillåta att en säkerhetsrätt så lik panträtt som den föreslagna reten- tionsrätten blir, avtalsvis stiftas till förfång för hypotekshavare.

Retentionsrättens nära släktskap med handpanträtt är enligt kommit- tén ej endast ett motiv för att likställa dem båda i förmånsrättshänse- ende. Även exekutionsrättsligt finner kommittén anledning att såvitt möjligt jämställa dessa rättigheter. Retinenten bör följaktligen lika litet som panthavare vara skyldig att lämna egendomen från sig vid utmät— ning utan att full lösen bjuds eller han själv åtnöjs med del i köpeskil- lingen. Retinent måste emellertid, tillägger kommittén, räkna med kon—

Prop. 1973: 42 172

kurrens av borgenär med bättre rätt, nämligen sådan som har konven- tionsbetingad sjöpanträtt för sin fordran. Det kan uppenbarligen inte komma i fråga att låta retinent hävda rätt till lösen i sådan konkurrens. Hans rätt att kräva lösen kan endast tillåtas gälla mot borgenär med sämre förmånsrätt än han själv har. Att det också är konventionens me- ning menar kommittén framgå av en jämförelse mellan mom. 1 och 2 i art. 6. Förslag till ändring i utsökningslagen som beaktar dessa syn- punkter utarbetas av lagberedningen, upplyser kommittén.

Liksom sjöpanträtt bör retentionsrätt enligt kommittén upphöra vid exekutiv försäljning. I fråga om fartyg är detta betingat av sjöpanträtts- konventionen.

2.7.3.3 Remissyttrandena Sveriges varvsindustriförening konstaterar, att prioriteringen av reten- tionsrätt framför hypotek tillmötesgår varvsindustriens krav. Även Sveri- ges advokatsamfund ställer sig positivt till att retentionsrätten förenas med sådan förmånsrätt. Samfundet noterar, att kommittén träffat ett val mellan starkt divergerande uppfattningar och framhåller som avgö- rande synpunkt att reparation typiskt sett ”förhöjer pantens värde”. Mot retentionsrättens prioritering framför hypoteket vänder sig Svenska sjöfolksförbundet, Sjöassuradörernas förening, Svenska bank- föreningen och Svenska skeppshypotekskassan. Bankföreningen framhåller, med instämmande av Sjöassuradörernas förening och Skeppshypotekskassan, att förhållandet mellan repara- tionskostnad och fartygsvärde erfarenhetsmässigt mången gång blir fördelaktigt. För de fall då reparationen verkligen bevarar eller höjer fartygsvärdet uppstår ingen konfliktsituation. Lagstiftaren bör därför enligt föreningen sätta de andra fallen i förgrunden. Föreningen menar, att förslaget innefattar en felaktig avvägning mellan den korta och den långa kreditens intressen och förutskickar att kreditgivarna kommer att avtalsvis förbehålla sig inflytande över reparation eller ombyggnad av fartyg, om förslaget genomförs. Enligt föreningen behöver med hänsyn till nutida kommunikationer ingen betydelse tillmätas behovet att kun- na träffa beslut om reparation i brådskande lägen. Liknande synpunk- ter bär upp avskaffandet av sjöpanträtt för s. k. befälhavarförbindel- ser, erinrar föreningen. Detentionsrätten finner föreningen sakna bety- delse som jämförelse i sammanhanget, eftersom fartygskrediter nor- malt inte ges förrän vid leverans av fartyget. Till detta fogar Sjöassuradörernas förening, att man helt kan bortse från behovet av frihet att träffa reparationsavtal i brådskande fall, efter- som intecknade fartyg regelmässigt är försäkrade och redaren sålunda har en försäkringsgivare bakom sig då han ingår avtalet. Föreningen finner kommitténs motivering vara i flera avseenden för kategorisk.

Prop. 1973: 42 173

2.7.4. Fartygs/lypotek

2.7.4.1 Nuvarande ordning

Det nuvarande fartygshypoteket —— fartygsinteckningen — har fas- tighetsrättslig förebild. Inteckning i fartyg under byggnad förekommer endast i form av en så att säga tidigarelagd fartygsinteckning. Fartygs- inteckning innefattar i nuvarande ordning en panträtt som i stor ut- sträckning är accessorisk till en på skriftligt fordringsbevis grundad fordran, vilket bl. a. yttrar sig på det sättet att en ogiltighetsgrund som drabbar fordringen kan återverka på panträtten. Fordringsbeloppet kan vara bestämt i svenskt eller utländskt mynt. Borgenären i fordringsför- hållandet förutsätts vara verksam för att skaffa sig panträtt i fartyget genom att med stöd av fartygsägarens medgivande utverka inteckning däri. Gäldenären behöver ej vara identisk med fartygsägaren. Liksom fastighetsinteckningen utgör fartygsinteckningen konventionell under- pant som stiftas genom inskrivningsmyndighetens beslut. I allmänhet intecknas skuldebrev, ställda till innehavaren, och de från fastighets- rätten kända omslagsreverserna är också i bruk. När intecknad ford- ringshandling utgör säkerhet för omslagsrevers, kan den behandlas en- ligt reglerna för handpant, åtminstone såvitt det gäller rätten till be- talning ur fartyget. Borgenären kan nämligen ej endast söka betalning ur fartyget inom omslagsreversens ram utan även realisera inteck- ningen som lös pant och på omslagsreversen avräkna vad som inflyter vid försäljningen. När inteckningen sålunda skiljts från omslagsrever- sen, kan den, såsom bärare av självständigt betalningsanspråk, realise- ras i fartyget utan hänsyn till omslagsreversen. Inteckningen kan natur- ligtvis också fungera självständigt från början.

Det hos sjöfartsverket förda fartygsregistret utgör såtillvida under- lag för fartygsinteckning som endast fartyg som införts där kan in- tecknas. Tillika förutsätts, att fartyget har en nettodräktighct av minst tre registerton eller, i vissa fall, en bruttodräktighet av minst tio re- gisterton.

Endast i registret antecknad ägare är legitimerad att medge inteck- ning. Likväl skall inskrivningsmyndigheten, inskrivningsdomare i Stock- holms domsaga, självständigt pröva äganderätten. Ty äganderättspröv- ningen vid fartygsregistreringen tjänar i första hand offentligrättsligt ändamål, såsom framhållits i det föregående, och är ej helt tillrättalagd för privaträttsliga syften.

Andel i fartyg får ej intecknas särskilt och inteckning får ej heller beviljas i flera fartyg gemensamt. Detta betingas av behovet av enkel- het och reda i de rättsförhållanden till vilka inteckning ger upphov. Den inskrivna panträtten gäller i fartyget med tillbehör. Dessa är ne- gativt bestämda på det sättet att driftsförnödenheter undantagits.

Den inskrivna panträtten upphör förutom i vissa fall då fartyget

Prop. 1973: 42 174

förverkas till kronan —— dels genom att inteckningen dödas, dels genom exekutiv försäljning, när köpeskillingen ej täcker intecknade ford- ringen, och dels genom frivillig försäljning efter kondemnation. I sist- nämnda fall övergår panträtten till skillnad från sjöpanträtt ej i veder- laget. Däremot behöver panträtten ej alldeles utplånas av att fartyget avförs ur registret. Inteckningshavaren har numera rätt att motsätta sig avregistrering, något som ger honom möjlighet att tillvarata sin rätt främst vid försäljning'av fartyget till utlandet.

Tidigare hade han i sådana fall endast det skyddet att, ifall pant- rätten upphörde som en följd av avregistreringen (genom att ej erkän- nas i fartygets nya hemland) överlåtaren blev personligen ansvarig för fordringen i den mån han inte redan förut var det. I sådana fall till- kommer, att inteckningshavaren har rätt att genast realisera sin fordran i fartyget, en rätt som han också har, om fartyget vanvårdas så att hans säkerhet äventyras eller om det kondemneras. Panträtten reali- seras genom exekutiv försäljning.

Inteekningshavaren kan inte hindra att fartyget säljs exekutivt till följd av utmätning eller i konkurs. I sistnämnda fall kan han visser- ligen medverka till att det i stället säljs frivilligt men han måste då lämna ut inteckningshandling för dödning. Inteckningshavaren får ut- delning i köpeskillingen efter exekutiv försäljning med förmånsrätt när- mast efter sjöpanträttshavare och före retinent. Beträffande ränta gäl- ler förmånsrätt för en till tre är begränsad tid.

Exekutivt försålt fartyg överlåts i princip gravationsfritt. Motsva- righet till fastighetsrättens s.k. täckningsprincip saknas och i konse- kvens härmed finns ej heller ägarhypotek, varför panträttens karaktär av fordringsaccessorium är renodlad. Fastighetsrättens övertagandeprin- cip gäller inte, något som är naturligt i fråga om egendom som kan- bli föremål för exekution snart sagt var som helst i världen. Men fakultativt övertagande är tillåtet och möjliggörs genom att inteck- ning som täcks av köpeskillingen vid exekutiv försäljning bevarar sin verkan samt får utges med fortvarande inteckningsrätt.

Fartygsinteckning kan, som antytts, i vissa fall meddelas även i byg- ge.. Fartyg under byggnad här i landet kan nämligen registreras såsom fartyg, om det s.k. mätdäcket lagts och rummet därunder har en dräktighet av minst 100 registerton. Dessförinnan kan inskrivning be- viljas hos domstol enligt 3 & SjöL, vilket möjliggör att beställaren till- erkänns förmånsrätt i skeppsbygget jämte byggnadsmaterial för för- skott som han lämnat i sådant material eller i pengar. Därtill kommer att bygget kan bli föremål för företagsinteckning.

Vid sjölagsförslaget 2 kap. har erinrats om den hos oss gällande principen att inskrivning inte konstituerar det materiella rättsläget i den meningen att materiell brist i ett inskrivet förvärv ej skulle kunna klandras. I fråga om fartygsinteckning finns uttryck för denna grund-

Prop. 1973: 42 175

sats i 36 5 lagen om inteckning i fartyg, som föreskriver att intecknad fordrans giltighet kan prövas utan hinder av inteckningsbeslutet.

Vid konkurrens mellan flera inskrivna panträtter gäller, att det in- bördes företrädet följer tiden för ansökningen oberoende av inteck- ningshavares goda eller onda tro rörande förekomsten av konkur- rens. Panträtten stiftas nämligen genom inskrivningen och intecknings- medgivandet ger sålunda endast uttryck för en panträttsutfästelse. Ifall inteckningar söks samma dag, har de lika rätt men i allmänhet be- stäms deras inbördes företräde vid inskrivningen enligt sökandens be- gäran.

Vad beträffar konkurrens mellan inskriven panträtt och äganderätt gäller principen att inteckning som beviljas på grund av medgivande av annan än rätt ägare är ogiltig. Men fartygsregistrets innehåll har dock legitimerande verkan på det" sättet, att endast där inskriven ägare är behörig att medge inteckning i fartyget och att denna förblir legiti- merad så länge ny ägares fång ej anmälts till registret. Inteckning som dessförinnan söks på den inskrivne ägarens medgivande beviljas alltså utan hinder av att han kan ha frånhänt sig fartyget. Det är dock an- tagligt att man i detta läge tillika måste förutsätta att inteckningssö- kanden är i god tro. I vart fall ligger en sådan analogi från fastighets- rättslig praxis nära till hands. Beviljas inteckning i annat fall på med- givande av annan än rätt ägare, är inteckningen ogiltig.

Fartygsinteckning har förmånsrätt närmast efter sjöpanträtt och retentionsrätt men före det s.k. löneprivilegiet. Det innebär att iland- anställd personals lönekrav i konkurs står tillbaka för inteckning. De ombordanställdas motsvarande krav är förenade med sjöpanträtt och går alltså före inteckning.

Eftersom fartygsinteckningen har fastighetsinteckningen som före- bild, står det sjörättsliga inteckningsförfarandet det fastighetsrättsliga nära. Inteckning beviljas som redan framgått på ansökan av borge- nären på grundval av en fordringshandling som är försedd med äga— rens inteckningsmedgivande. Fordringshandlingen ges in i huvudskrift och inteckningsbeslutet tecknas på den. Första gången inteckning söks skall fartygets invändiga märkning med registreringsnummer styrkas. Sedan ägare medgivit inteckning i sitt fartyg, kan medgivandet åberopas i inteckningsärende tills nye ägaren anmäler sitt förvärv till fartygs— registret. Om inteckningsmedgivandet ej är lämnat av fartygets tillver- kare eller förste svenske ägare, skall ägaren i fråga kunna härleda sin rätt från tillverkaren eller den förSt inskrivne svenske ägaren. Klan— dertalan mot ägaren, dennes konkurs och utmätning av fartyget utgör grund för avslag på inteckningsansökan. Motsvarighet finns till de fas— tighetsrättsliga inteckningsåtgärderna nedsättning, dödning och inne- havsanteckning.

Prop. 1973: 42 176

2.7.4.2 Kommittén

Upplåtelse av panträtt på grund av inteckning. Kommittén erinrar om att dess förslag i fråga om registrering av och inteckning i fartyg och skeppsbyggen efterbildar fastighetsrättens lagfarts- och intecknings- regler sådana de framträder i JB. I fråga om registreringsordningen gäller detta enligt kommittén främst vissa huvuddrag i konstruktionen medan sjörättens särprägel i övrigt slår igenom i många hänseenden. När det gäller inteckning är denna särprägel inte fullt ut lika framträ- dande, framhåller kommittén. Lagstiftaren efterbildade också fastighets- inteckningen redan 1901. På samma sätt har kommittén funnit det na- turligt att nu efterbilda den genom JB moderniserade fastighetsinteck- ningen. Därigenom kan den traditionella rättsparallelliteten mellan de båda inteckningsformerna bevaras. Kommittéförslaget utvidgar denna ytterligare. Till de uppenbara praktiska fördelarna med en sådan rätts- likhet kommer att den moderniserade fastighetsrättsliga panträtts- och inteckningskonstruktionen enligt kommittén erbjuder påtagliga tekniska fördelar, byggd som den är på en av framför allt kreditinstitutionerna utvecklad praxis i kreditsäkerhetsförhållanden.

I överensstämmelse med JB innebär kommittéförslaget följande. In- teckning i fartyg eller skeppsbygge beviljas på ansökan av ägaren. Ge- nom inskrivningen frigörs, bildligt talat, en mot inteckningsbeloppet sva- rande del av egendomens förmögenhetsvärde samt reserveras rätt att ta detta värde i anspråk med visst företräde. Inteckningshandlingen utgörs av det bevis om inskrivning som inskrivningsmyndigheten utfärdar. Be- viset skall kallas pantbrev och bör innehålla uppgift om det fartyg eller skeppsbygge som intecknats, inteckningsbelopp, inteckningsdag och prio- ritet i förhållande till andra inteckningar. I det sålunda intecknade far- tyget eller bygget upplåts panträtt genom att pantbrev såsom represen- terande dcn intecknade egendomen, med iakttagande av vanliga hand- pantsättningsrcgler, av ägaren till fartyget eller bygget överlämnas till pantborgenären som säkerhet för fordran mot pantgäldenären, den se- nare vanligen identisk med ägaren. Fordringen skall vara visst belopp i pengar men myntsorten förblir valfri och förslaget utvidgar valfrihe- ten till att omfatta den numera i internationell sjörätt allmänt erkända s.k. Poincaréfrancen. Pantbrevet kommer med nämnda utformning ej att utgöra skuldebrev och kan därför ej heller vara bärare av betalnings- anspråk.

En sådan ordning som kommittéförslaget innebär för inskrivning och upplåtelse av panträtt medför enligt kommittén bl. a. att bruket av om- slagsrevers blir genomgående. Därvid behöver inte något skriftligt ford- ringsbevis utfärdas. Det är tillräckligt att giltig fordran föreligger, framhåller kommittén. Detta stärker panträttsupplåtarens ställning ge- nom att han inte nödgas utfärda två skriftliga fordringsbevis, som un-

Prop. 1973: 42 177

der vissa omständigheter kan göras gällande var för sig. Dessutom stäl- ler det, enligt vad kommittén betonar, krav på att borgenären förvissar sig om att hans kontrahent är inskriven ägare eller handlar på dennes vägnar, eftersom endast ägaren är behörig att förfoga över pantbrevet'. I förhållande till gällande rätt innebär detta ökat krav på aktsamhet från borgenärens sida, påpekar kommittén.

Panträtt på grund av inteckning kommer enligt kommittéförslaget att utgöra på den ena sidan en genom inteckning etablerad, mot egendomen som sådan riktad säkerhetsrätt och på den andra sidan en säkerhetsrätt som stiftas genom att inteckningsbeviset, pantbrevet, överlämnas som säkerhet för fordran. Det bör hållas i minnet, att denna ordning har - handpanträttsliga inslag utöver de inskrivningsrättsliga och innebär en utveckling av praktiskt bruk på kreditmarknaden.

Vad angår pantobjektet skall enligt kommittén registreringsplikt och inteckningsbarhet väsentligen sammanfalla så som utvecklats vid sjölags- förslagets 2 kap. Endast sådana fartyg och skeppsbyggen som är införda i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret kommer alltså att kunna inteck- nas. Småbåtar får som hittills pantsättas enligt vanliga lösöreregler. In- skriven panträtt omfattar också tillbehör, som avses i 1 kap. sjölagsför- slaget. Kommittéförslaget tillåter inte, lika litet som gällande rätt, att inteckning meddelas i andel av fartyg eller gemensamt i flera fartyg (s. k. fleet mortgage). .

Registrering av skeppsbygge redan i kontraktsskedet, alltså innan nå- got konkret förmögenhetsobjekt ännu existerar, betyder att panträtt kommer att kunna upplåtas i vad som brukar kallas ”res futurae”, fram- håller kommittén. I fråga om lösa saker" har det enligt vad kommittén påpekar ansetts, att sådant förfogande ej kan få sakrättslig verkan, ef- tersom traditionskravet inte kan uppfyllas men att. pantsättning av sak,- som är under tillverkning och sålunda ännu ej existerar," dock skulle kunna ske med tillämpning av bestämmelserna i lagen (1936: 88) om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man. Kommitté—' förslaget innebär, att panträtt i ett under kontraktsskedet registrerat skeppsbygge kan upplåtas med sådan verkan att det efter upplåtelsen framväxande bygget blir föremål för den från början i konkret bemär- kelse innehållslösa panträtten. Bygget framträder då som pantobjekt från det att anskaffat material får rättslig karaktär av skeppsbyggnads- tillbchör enligt sjölagsförslagets 1 kap., vilket alltså i inledningsskedet medför att panträtt gäller i byggnadsmaterial redan innan bygget som sådant börjat ta form. Denna rättstekniska konstruktion är enligt kom- mittén avsedd att infria ett av skeppsbyggnadskonventionens huvudsyf—' ' ten, nämligen att kreditsäkerhetsförhållandena skall kunna ordnas på ett bestående sätt från första början. '

Kommittén upplyser, att konstruktionen under kommitténs remiss'- behandling av skeppsbyggnadskonvcntionen förordats av Svenska bank-

12 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 42

Prop. 1973: 42 178

föreningen. Teoretiskt menar kommittén, att den kan försvaras med att den har formen av rättighet på grund av inskrivning. Kommittén under- stryker att vad som registreras är skeppsbygget och inte byggnadskon- traktet. Det norska förslaget omfattar däremot även kontraktsregistre- 1'ing. Den danska lagen om skibsregistrering för registrering av skepps- bygge kräver att bygget framskridit så ”at skibet på betryggende måde kan identificeres”.

Panträttens innebörd. Panträtt medför enligt kommittéförslaget rätt för borgenären att på grund av sin fordran få betalning ur fartyget eller skeppsbygget med det företräde som fastställts för inteckningen. Hans rätt begränsas, betonar kommittén, av att han måste ha en giltig fordran men han kan å andra sidan enligt kommitténs förslag utsträckta kravet utöver pantbrevets belopp intill 15 0/0 av pantfordringens inom detta belopp liggande kapitaldel. Detta tillägg —— vars förekomst alltså måste tas i beräkning både av kreditgivare och av exekutionsmyndighet som fastställer ”lägsta budet” —— är enligt kommittén avsett att utnyttjas för ränta, skadestånd på grund av förtida betalning, indrivningskostnad och annat sådant som föranletts av fordringsförhållandet. Betalningsrätten skall inte påverkas av att fordringen kan ha preskriberats eller ej an- mälts efter kallelse på okända borgenärer, något som kommittén antar överensstämma med gällande rätt.

För det fall att en borgenär fått mer än ett pantbrev som säkerhet för sin fordran skulle han enligt kommittén kunna försämra efterföljande pantborgenärers rätt genom att -— även om hans fordran i och för sig rymdes inom pantbrevens sammanlagda belopp — först ta ett pantbrev i anspråk jämte tillägg på detta och därefter de övriga. Liksom JB söker kommittéförslaget förebygga detta genom föreskrift att pantbrevet i så- dana fall skall betraktas som en enhet. Förutsättningen är dock, betonar kommittén, att pantbreven har lika rätt eller gäller i följd omedelbart efter varandra. Eljest skulle borgenären i vissa fall kunna bli lidande av att inte få tillägg på det bästa pantbrevet genom att utdelningen inte täcker det sämre pantbrevets belopp.

Panträttsupplåtelse i vissa fall. Konkurrens mellan äganderätts- och panträttsförvärv behandlar kommittéförslaget så gott som helt efter fas— tighetsrättslig förebild; jfr reglerna i sjölagsförslagets 2 kap. om verkan av registrering och inskrivning.

Medan kommittéförslaget i princip knyter rätten att ta ut inteckning i fartyg till ägaren, i betydelsen den för vars förvärv inskrivning senast sökts, kan panträtt enligt dess förslag alltid upplåtas däri — genom överlämnande av det på grundval av inteckningen utfärdade pantbrevet »— av rätt ägare. Av hänsyn till omsättningsintresset låter dock kom- mittéförslaget inskriven ägares legitimation i sistnämnda hänseende be-

Prop. 1973: 42 179

stå tills ny ägare söker inskrivning av sitt fång och på motsvarande sätt torde också det fallet böra behandlas som föreligger då överlåtaren inte själv är inskriven som ägare. En borgenär, söm kontrollerar att han har att göra med den i registret inskrivne fartygsägaren eller den som eljest framstår som rätt ägare, skall enligt kommittén kunna lita på att denne är behörig att upplåta panträtt; till undantag i vissa fall av brist i upp— låtarens förvärv återkommer kommittén. Är borgenären däremot ej i god tro, finns ingen anledning att upprätthålla registrets vitsord, anser kommittén, och panträttsförvärvet måste då vika för det konkurrerande äganderättsförvärvet. Med borgenären likställer kommittéförslaget den som före nye ägarens inskrivningsansökan övertagit pantfordringen, förutsatt att den nye borgenären var i god tro vid sitt förvärv. Hans goda tro är bara knuten till hans eget förvärv och kan därmed bota eventuell ond tro hos förste borgenären, framhåller kommittén.

På motsvarande sätt behandlar kommittéförslaget fall av panträtts— upplåtelse när fartyg eller skeppsbygge varit föremål för dubbelförytt- ring. Jämte överlåtaren finns då två personer med behörighet att upp- låta panträtt i fartyget eller bygget, låt vara att den senare förvärvarens behörighet modifieras av krav på god tro hos hans borgenär resp. dennes successor rörande det konkurrerande äganderättsförvärvet. Denna fler- faldiga behörighet består tills endera förvärvaren söker inskrivning av sitt förvärv. Då upphör förre ägarens legitimation och det inbördes före- trädet mellan de konkurrerande förvärven avgörs. Om det är den förste förvärvaren som söker inskrivning, betyder det enligt bestämmelserna i sjölagsförslagets 2 kap., att den senare-förvärvarens behörighet utsläcks. Skulle det i stället vara den andre förvärvaren som först söker inskriv— ning, upphör den förstes behörighet under förutsättning att den andre var i god tro så som nämnda bestämmelse anger. Var denne i ond tro, ändrar hans inskrivningsansökan och därav föranledd inskrivning inte den förste förvärvarens behörighet eller hans egen eller hans borgenärs ställning. Den förste förvärvaren kan, påpekar kommittén, alltså teoretiskt fortfarande upplåta panträtt i fartyget eller skepps- bygget, t.o.m. ifall hans borgenär kände till det konkurrerande förvär— vet, och den andre förvärvarens borgenärer måste alltjämt vara i god tro för att till dem upplåten panträtt skall bli verksam. Förste förvärva- rens efterföljande inskrivningsansökan sätter sedan punkt för den sena- res legitimation och denne kan då ej ens till godtroende borgenär upp- låta verksam panträtt i egendomen. Borgenärens goda tro skulle enligt kommitténs mening ändock inte ha framstått som en realitet att räkna med, eftersom han från registret kunnat inhämta att hans kontrahents legitimation kunde ifrågasättas.

Kommittén påpekar, att dess förslag visserligen förutsätter att fartygs- ägaren själv söker inteckning men att detta i praktiken får antas ofta komma att tillgå så att borgenären gör ansökan på ägarens uppdrag se—

Prop. 1973: 42 180

dan pantförskrivning redan skett. I så fall blir den avgörande tidpunkten för borgenärens goda tro, som enligt reglernas utformning är knuten till panträttsupplåtelsen, tiden för inteckningsansökningen, förmodar kom- mittén.

Grundsatsen att behörighet till panträttsupplåtelse endast tillkommer rätt ägare medför enligt kommittén, att förvärv av vad slag som helst, vilket är behäftat med sådant rättsligt fel att det kan bringas att återgå, i princip inte grundar panträttslig förfoganderätt för förvärvaren; Kom- mittén erinrar om att i fastighetsrätten samma rättsliga konsekvens anses böra knytas till överlåtarens hävning av köp, byte eller gåva medan för- värvarens hävning av sådant avtal ej går ut över hans panträttsliga förfogande före hävningen. Eftersom denna utveckling av gällande rätt skett från utgångspunkt som motsvarar den sjörättsliga, har kommittén funnit det följdriktigt att genom uttrycklig reglering slå fast, att väsent— - ligen detsamma gäller i fråga om panträttsupplåtelse i fartyg och skepps- bygge. En sådan ordning kan emellertid enligt kommitténs mening ej upprätthållas utan undantag, lika litet som i fastighetsrätten. Utrymme måste beredas åt godtrosförvärv på grund av inskrivning på sätt som motsvarar reglerna härom i sjölagsförslagets 2 kap. om sålunda någon som inte var rätt ägare till fartyg eller skeppsbygge, emedan hans eller någon hans företrädares åtkomst var ogiltig eller eljest inte gällde mot rätt ägare, upplåtit panträtt i egendomen, (vartill han alltså egentligen saknar behörighet), blir upplåtelsen likväl giltig enligt kommittéförslaget under förutsättning att upplåtaren var inskriven som ägare och borgenää ren var i god tro. Eftersom upplåtaren kan ha handlat redan innan hans förvärv blev inskrivet — t. ex. med utnyttjande av pantbrev som hans fångesman överlämnat anser kommittén, att borgenärsskyddet bör gälla även i det fallet men förutsättningen måste "då vara att inskriv- ning verkligen kommer till stånd.

Godtrosförvärv på grund av inskrivning skall enligt JB ej kunna ske, ifall panträttsupplåtarens bristande behörighet var särskilt kvalificerad såsom när förfalskning eller svek grundat hans ställning. I sjörätten får — som anförts vid sjölagsförslagets 2 kap. — högre krav ställas på om- sättningstrygghet bl. a. med hänsyn till att fartygsmarknaden är utpräg- lat internationell framhåller kommittén. Kommittéförslaget upptar där- för ej undantag från de föreslagna reglerna om godtrosförvärv på grund av inskrivning.

Ägarhypotekets innebörd. I den mån det på grund av inteckningen ut- färdade pantbrevet ej utgör säkerhet för giltig pantfordran tillkommer enligt kommittéförslaget det genom inteckningen reserverade förmögen- hetsvärdet fartygets resp. byggets ägare såsom ägarhypotek med den rätt till betalning ur egendomen som följer av det vid inskrivningen-för in- teckningen fastställda företrädet.-Ägarhypoteket motiveras av kommittén

Prop. 1973: 42 . ]81

med att den exekutionsrättsliga täckningsprincipen föreslås bli införd i fråga om exekution i fartyg och byggen på samma sätt som redan gäller . luftfartyg och fastigheter.

Inteckningens företräde. Beträffande inskriven panträtts förmånsrätt i förhållande till annan sådan rätt innebär kommittéförslaget, i- överens- stämmelse med gällande rätt, att den bestäms efter ansökningsdagen och att flera samma dag sökta inteckningar har lika rätt. Emellertid be- kräftar kommitténs förslag uttryckligen nuvarande praxis att efter sö- kandes begäran kan bestämmas visst inbördes företräde _mellan sådana inteckningar som söks samma dag. Ordningen för panträttsupplåtelserna . blir utan betydelse, betonar kommittén.

Av det föregående har, menar kommittén, framgått att inskriven pant- rätt skall stå tillbaka för både sjöpanträtt och retentionsrätt. I övrigt rubbar kommittéförslaget emellertid ej intecknings nuvarande plats i förmånsrättsordningen. _

I fråga om skeppsbyggen får den föreslagna förmånsrättsordningen en speciell verkan, framhåller kommittén. Ty såvitt gäller ett första byggnadsskede -—— det som kan sägas bli avslutat genom att det s.k. mätdäcket anbringas och som utfaller olika i olika fall, allt efter vilken skeppsbyggnadsteknik som används -— introducerar den nya skeppsbygg- nadsinteckningen en borgenärskategori med förmånsrätt framför de varvsanställda. Kommittén erinrar om att en sådan förmånsrätt i gällan- de rätt har motsvarighet först i nästa byggnadsskede. Det beror enligt kommittén på att skeppsbyggnadsinteckningen enligt art. 7 i 1967 års skeppsbyggnadskonvention måste ges samma förmånsrätt som fartygs- inteckningen och att denna i sin tur enligt både 1926 och 1967 års sjö- panträttskonventioner får undanträngas av endast sådana lönekrav som tillkommer ombordanställda. Varvets anställda kan enligt kommitténs uppfattning ej före sjösättningen räknas som ombordanställda och efter denna kan de endast undantagsvis behandlas som sådana. Detta kon— kurrensspörsmål har emellertid inte den räckvidd det kan ge sken av, menar kommittén. Ty beställaren får antas i flertalet fall komma att söka inskrivning för sitt förvärv och därigenom vinna sakrättsskydd för sin rätt till bygget. Varvets anställda kan då, lika litet som dess övriga allmänna borgenärer, ta annat än varvets rätt till bygget, inte bygget självt, i anspråk framhåller kommittén. Inteckningsborgenärens rätt gäl- ler emellertid bygget självt, oberoende av äganderättsförhållandena, och han konkurrerar därför inte alltid på samma plan som de varvsanställda. För dem blir han enligt kommittén i detta sammanhang en konkurrent att räkna med först då varvet ensamt äger bygget, dvs. väsentligen de fall då varvet bygger utan gällande kontrakt.

För de fall förmånsrättsfrågan sålunda får full relevans —— och kom- mittén antar att de blir undantag bör enligt kommittén beaktas, att

Prop. 1973: 42 182

det ofullbordade bygget i det tidiga byggnadsskede som här är i fråga normalt representerar ett svårberäkneligt förmögenhetsvärde som inte med säkerhet kan ställas i relation till vad som satsats på bygget i pengar och material. Om nämligen bygget skall säljas innan det full- bordats, blir enligt vad kommittén betonar både försäljning och pris beroende, ej endast av om köpare finns som efterfrågar just ett sådant fartyg som bygget avser utan även av om denne kan räkna med att få fartyget behörigen färdigställt. Om varvet är i konkurs — och det är då konkurrens kan uppstå mellan inteckningsborgenärer och varvsanställda menar kommittén, att kretsen tänkbara köpare till bygget noga taget, bortsett från skrotuppköpare, blir begränsad till sådana som har egna resurser att fullborda bygget eller kan räkna med att kunna utnyttja andras.

Kommittén antar, att detta konkurrensproblem har ringa praktisk be- tydelse. Kommittén understryker, att det ingalunda är det ofullbordade fartygets förmögenhetsvärde som i första hand betingar skeppsbygg- nadskonventionens ståndpunkt utan behovet av att redan från början kunna ordna kreditsäkerhetsförhållandena på ett bestående sätt. Kom- mittéförslaget innebär följdriktigt, att inteckningsföreträdet ej rubbas vid överföring från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret. Typiskt sett kan förmögenhetsvärdet enligt kommittén ej utgöra någon väsent— lig faktor i sammanhanget förrän i ett sent byggnadsskede. Kommittén erinrar om att gällande nordiska konkurskonvention ger särskild för- månsrätt företräde framför allmän förmånsrätt på samma sätt som för- slaget om skeppsbyggnadsinteckning.

Vad beträffar det fall att beställaren är ensam ägare till skeppsbygge -— dvs. när arbetsbeting och ej beställningsköp föreligger saknar förevarande konkurrensproblem aktualitet, tillägger kommittén. Bygget ingår då ej i varvets konkurs men konkursboet har, såvitt rör förhål- landet till beställaren, retentionsrätt i bygget för sin fordran i anledning av byggnaden.

Vissa bestämmelser om intecknings och pantbrevs giltighet. Kommit- tén erinrar om den grundläggande principen, som kommit till uttryck i sjölagSförslagets 2 kap., att inskrivning inte konstituerar materiell rätt i den meningen att ett inskrivet förvärv inte skulle kunna klandras. Kom- mittén framhåller vidare, att dess förslag klart skiljer mellan inskrivning och panträttsupplåtelse så att intecknings nuvarande omedelbara sam- band mcd det materiella panträttsförhållandet upphör. Inteckningen-har på det sättet renodlats därhän att dess giltighet kan'upprätthållas obe- roende av omständigheterna vid dess tillkomst. Denna ståndpunkt följer av kommittéförslagets konstruktion och bör ej komma till direkt uttryck i lagtexten, eftersom en sådan bestämmelse kunde leda till det missför-

Prop. 1973: 42 183

ståndet att inteckningsbeslut ej skall kunna överklagas såsom andra'be- slut av inskrivningsmyndigheten.

Inteckning skall enligt kommittéförslaget alltjämt i princip upphöra vid exekutiv försäljning, ty denna grundsats slås uttryckligen fast i sjö- panträttskonventionens art. 11. Emellertid gör konventionen, enligt vad kommittén erinrar om, undantag försådana hypotek för vilka köparen med innehavarens samtycke övertar ansvaret, något som överensstäm- mer med gällande svensk rätt. Kommittéförslaget innebär därför, att in- teckning utan hinder av exekutiv försäljning består endast om beloppet tillåtits innestå i avräkning på köpeskillingen. Detta motsvarar vad som, likaledes konventionsenligt, gäller vid exekution i luftfartyg. Rent tek— niskt kunde enligt kommittén den lösningen ha valts att exekutionen i princip skulle utplåna endast upplåten panträtt medan inteckningen i och för sig skulle förbli oberörd därav och sålunda bli omedelbart dis— ponibel för ägaren. Denne skulle då kunna besparas nyinteckning. Emel- lertid antar kommittén, att detta skulle medföra vissa praktiska problem för fall då pantbrev ej ingavs vid exekutionen. Och enligt kommittén är en ordning som garanterar att samtliga pantbrev inges knappast att räkna med. Frågan om verkan av exekutiv försäljning utomlands kom- plicerar också bilden i detta sammanhang, tillfogar kommittén. Kom- mittén har därför stannat för den tekniskt enklare, radikala lösningen att exekutionens verkan skall drabba inteckningen själv. Det kostnads- mässiga problem som kravet på nyinteckning medför, när fartyget eller skeppsbygget skall stå kvar i svenskt register, kan enligt kommittén lösas genom att endast expeditionsavgift tas ut för nyinteckning efter exekutiv försäljning. Kommittén har också övervägt huruvida i fråga om fartygsexekutionen bör efterbildas vad som föreslagits i fråga om fastighetsexekution, nämligen att köparen kan utverka intecknings be- stånd genom att med ingivandc av pantbrevet begära förklaring därom. Kommittén har dock funnit att värdet av en sådan ordning, som endast skulle få tillämpning vid exekution i Sverige, måste bli tämligen begrän- - sat.

Att inteckning alltjämt upphör genom fartygets kondemnation som åtföljs av frivillig försäljningmöter, till skillnad från vad som gäller sjöpanträtt, intet hinder i 1967 års sjöpanträttskonvcntion, anser kom- mittén. Denna befattar sig nämligen endast med hypoteks upphörande i fall av exekutiv försäljning. Men eftersom sjöpanträtt konventions- enligt skall bestå under sådana förhållanden, finner kommittén ej skäl att behandla panträtt annorlunda när den grundas på inteckning. Den ståndpunkten är enligt kommittén så mycket mer motiverad som kon- demnation ej alltid förutsätter att fartyget är obrukbart och värdelöst. . En motsatt lösning skulle kunna utnyttjas för att kringgå förslagets sär.- regel mot avregistrering utan inteckningsborg'enärs samtycke. Verkan av

Prop. 1973: 42 184

kommitténs ståndpunkt i denna del modifieras visserligen av att far- tygsägaren föreslås bli berättigad att låta sälja det kondemnerade far-. tyget exekutivt; jfr sjölagsförslaget 10 5.

I detta sammanhang. berör kommittén också frågan om verkan i panträttsligt hänseende av att fartyget förstörts eller gått förlorat. Det skall nämligen då avföras ur registret men avregistreringen kräver in- teckningsborgenärernas samtycke. I dessa fall anser kommittén, att farty- get, i den mån det över huvud taget existerar i fysisk mening, ej utan vi- dare kan förutsättas representera ett bestående värde som grundar något rimligt intresse av inteckningens bestånd. Dock antar kommittén, att ett upphugget fartyg ännu kan ha ett visst skrotvärde och att ett förolyckat fartyg småningom kan visa sig kunna bärgas samt att ett förlorat fartyg kan komma tillrätta. Visserligen behöver det i regel ej erbjuda svårig- heter att utverka erforderligt samtyckeav borgenären. Men det finns ingen garanti för att alla inteckningsborgenärer är kända och kan an- träffas, påpekar kommittén. I så fall kan kravet på borgenärssamtycke ' komma i strid med intresset av att skeppsregistret ej onödigt belamras med fartyg som rätteligen inte skall vara införda där. Kommittén föreslår, att detta problem löses så att inteckning i förstört eller förlorat fartyg måste, för att bevara sin verkan till det värde den eventuellt kan ha, på anmälan till skeppsregistret inom tio år från det att avregistre- ringsgrunden antecknats i registret och därefter ytterligare vart tionde år förklaras alltjämt gälla. På det sättet kan inteckningar" som måste antas sakna värde beräknas efter hand falla bort, menar kommittén. I och för sig skall borgenären enligt kommittéförslaget inte behöva moti- vera sin anmälan om inteckningens fortsatta giltighet. Fartygsägaren kan ej ha något självständigt intresse av att inteckningen skall bestå men han kan, enligt vad kommittén räknar med, ändock ha skäl att be- vaka inteckningsrätten åt borgenären och bör därför ha samma rätt som denne att göra anmälan om dess fortsatta giltighet. Krav på anmälan om intecknings fortsatta giltighet hindrar naturligtvis ej, tillfogar kom- mittén, att inteckningsborgenären bevarar sin rätt genom att i stället, i förekommande fall, visa att avregistreringsgrund ej föreligger.

För att inteckningsbor'genären inte skall löpa risk för rättsförlust på grund av denna ordning åläggs enligt kommittéförslaget inskrivnings- myndigheten att minst ett år i förväg underrätta ägaren och, i den mån det är möjligt, borgenären om tidpunkten för fristens utgång och om verkan av att anmälan inte görs om intecknings fortsatta giltighet.

Med bortfall av inteckningsrätten på grund av utebliven anmälan om fortsatt giltighet undanröjs hindret mot avregistrering av det förstörda eller förlorade fartyget, påpekar kommittén. Med ”förlorat” avser kom- mittén att fartyget skall anses förlorat enligt 70—77 %% lagen (1927: 77) om försäkringsavtal. Kommittén anser, att den föreslagna ordningen är

Prop. 1973: 42 185

förenlig med sjäpanträttskonventionen. Den måste formellt även om- fatta skeppsbyggen, tillägger kommittén.

I fråga om upphörande av panträtt på grund av inteckning genom förverkande på grund av brott, till vilket fartyget tjänat som hjälpme- del, har vad kommittén anmärkt beträffande sjöpanträtt i den delen motsvarande giltighet. Panträttens förverkande är inte med nödvändig- het förbundet med fartygets förverkande, erinrar kommittén. Särskild rätt däribland panträtt —- består, om inte även denna förklaras förverkad. Hänsyn kan alltså tas till tredje mans behöriga intresse, bc- tonar kommittén. För det fall att förverkandeförklaring meddelas in- . nehåller kommittéförslaget, liksom gällande rätt, en uttryckligregel om att inteckningen förlorar sin verkan från det att domen vunnit laga kraft. '

Inteckningsförfarandet. Kommittén erinrar om de grundläggande reglerna för registrerings- och inskrivningsförfarandet. En hänvisning dit inleder kommitténs förslag till regler om inteckningsförfarandet. Detta följer i övrigt tämligen nära den fastighetsrättsligaförebilden, påpekar kommittén. '

Till avvikelserna hör enligt kommittén, liksom i gällande rätt, att inteckningsansökan ej kan förklaras vilande utan att den antingen måste bifallas —— ev. efter uppskov för utredning — eller också avslås.

Kommittén erinrar. om, att inteckning beviljas på ansökan av äga- ren. I det sammanhanget är det enligt kommittén fråga om en till inskrivningsförhållandena knuten legitimation, medan behörighet till panträttsupplåtelse på grundval av inteckning i princip tillkommer rätt ägare. Kommittéförslaget innebär, att den förvars äganderättsförvärv inskrivning senast sökts är ensam behörig att ta ut inteckning liksom att föranstalta om annan på ägaren ankommande inskrivningsåtgärd.- Ny ägares inskrivningsansökan utsläcker följaktligen förut inskrivne ägarens legitimation, en ordning som enligt kommittén svarar mot principerna i förslaget rörande konkurrens mellan äganderätts- och panträttsförvärv. '

Skulle, fortsätter kommittén, fullbordan av det förvärv för vilket inskrivning söks ännu vara beroende av villkor, medför inskrivnings- ansökningen dock inte att förut inskrivne ägarens inteckningslegitima- tion fullständigt utslocknar utan då tillkommer den i stället honom och förvärvaren i förening. I den'delen vilar kommittéförslaget på samma grund som de föreslagna reglerna om inskrivning av-sådana förvärv. Visserligen kunde enligt kommittén den förut inskrivne ägaren ha be- varats vid sin legitimation, eftersom han med förslagets panträtts— konstruktion egentligen inte disponerar förmögenhetsrättsligt över far- tyget förrän genom själva panträttsupplåtelsen. Men kommittén an-

Prop. 1973: 42 186

ser dock, att det stämmer bäst med god ordning i inskrivningsförhål- landen att legitimation här rättas efter grunderna för inskrivning av villkorliga förvärv. Legitimationsbrist skall enligt kommitténs förslag liksom enligt JB föranleda avvisning, ej avslag. Särskild föreskrift där- om har ej upptagits.

Enligt kommittéförslaget underkastas inteckningsansökan vissa form- krav vars åsidosättande medför omedelbart avslag, nämligen att an- sökningen skall vara skriftlig samt innehålla uppgift om intecknings-- belopp och om det fartyg eller skeppsbygge som avses.

Avslag skall enligt kommittéförslaget drabba ansökan om inteckning även i en rad andra fall, mestadels i anslutning till gällande sätt. Så- lunda måste egendomen finnas införd i registret. Ansökningen får ej heller strida mot en mot ägaren gällande, i registret antecknad in- skränkning i hans rådighet över egendomen.

Här avses sådan rådighetsinskränkning som följer av villkor i äga- rens eget förvärv, inte sådan som beror av att han genom villkorad över- låtelse frånhänt sig egendomen, ty den går ut över hans egen legitima- tion så som nyss nämnts. Skall fartyget eller bygget avföras ur regist- ret, kan ansökan om inteckning uppenbarligen ej få beviljas ens om hinder möter mot avregistrering. Eftersom kommittéförslaget ej in- för vilandeförklaring av inteckningsansökan, måste även rättegång om bättre rätt till fartyget, skeppsbygget eller andel däri föranleda avslag på ansökningen, anser kommittén. Detsamma gäller enligt kommittén, ifall sökanden eller, när flera delägare finns, någon delägare är i kon- kurs eller försätts i konkurs den dag inteckning söks.

Vad beträffar verkan av att utmätning skett i fartyget, skeppsbyg- get eller andel däri senast samma dag som inteckning söks har kom- mittén med utgångspunkt närmast i lagberedningens förslag .Utsök- ning IX (SOU 1969: 5), övervägt huruvida utmätningen ovillkorligen skall hindra inteckning. Skälet till att så är fallet i gälande rätt är en- ligt kommittén att inteckning, som har bättre förmånsrätt än utmät- ning, eljest skulle kunna äventyra utmätningssökandens rätt. Skulle an- del tas i mät, tillkommer som motiv behovet av att undvika splittrade inteckningsförhållanden i egendomen; jfr förbudet mot inteckning i far- tygsandel. Lagberedningcn har i nämnda förslag avstått från att före- slå ändring i lagen om inteckning i fartyg på förevarande punkt men . uttalat, att det rättspolitiska syftet mer ändamålsenligt skulle tillgodo- ses genom att utmätning gavs företräde framför inteckning som söks samma dag som utmätningen verkställdes eller senare. Samtidigt har beredningen erinrat om att bestämmelserna i 1967 års sjöpanträtts- konvcntion inte bör åsidosättas. Det är också där som kommittén funnit ett hinder mot en sådan lösning. Enligt konventionen får nämli— gen inskrivet hypotek endast undanträngas av konventionsbetingad sjö— panträtt och av viss retentionsrätt erinrar kommittén. Utmätnings före-

Prop. 1973: 42 . 187

träde framför inteckning skulle därför strida mot konventionen. Att bifall till inteckning med sämre företräde från en presumtiv hypoteks- havares synpunkt materiellt kan te sig som ett mindre ont än avslag rubbar enligt kommittén inte en sådan bedömning och hindret är i vart fall rent formellt alldeles klart. En annan utväg vore tänkbar, för- modar kommittén, ifall utmätning gavs ställning av inskrivet hypotek. En sådan ordning torde vara förenlig med konventionen. Men kom- mittén vill för sin del ej förorda detta. Kommittén menar nämligen, att utsökningsreglerna i fråga om fartyg och luftfartyg i största möj- liga utsträckning bör vara ensartade. Och i fråga om luftfartyg antar kommittén, att 1948 års konvention om internationellt erkännande av rätt till luftfartyg ej medger att utmätning behandlas som hypotek.

Till reglerna om avslag på inteckningsansökan fogar kommittéför- slaget en särskild bestämmelse om att inteckningsansökan skall upp- skjutas när ärende angående inskrivning av sökandens förvärv upp- skjutits.

Om intet hinder föreligger mot bifall enligt vad som här redovisats, skall inteckning beviljas och pantbrev utfärdas, framhåller kommittén.

Liksom i fastighetsrätten skall enligt kommittéförslaget pantbrev kunna utbytas mot flera nya pantbrev samt inteckning kunna nedsättas efter annan inteckning och dödas. Reglerna svarar mot de fastighets- rättsliga och det är följaktligen ägaren _.ägarebegreppet taget'i den bemärkelse som angivits inledningsvis -— som har behörighet att för- anstalta om sådana inskrivningsåtgärder. Pantbrevshavares medgivande förutsätter att pantbrevet inges, tillfogar kommittén.

Även anteckning om innehav av inteckning regleras enligt kommit- téförslaget och därvid föreslås en konventionsbetingad specialregel. Kommittén erinrar om, att sjöpanträttskonventionens regler om form- krav för internationellt erkännande av hypotek på nordiskt initiativ formades så att registret eller registerakten skall innehålla uppgift antingen om hypotekshavaren eller om att hypoteket ställts till inne- havaren. Det förra kravet svarar mot en utomlands vanlig' ordning och det senare mot hos oss rådande system med innehavarinteckningar. Att innehavaranteckning skulle göras obligatorisk för att infria kraven för internationellt erkännande antar kommittén knappast vara praktiskt för vår del. Pantbrev kan f. ö. inte ”ställas” till någon, eftersom det ej får karaktär av skuldebrev. Kommittén har därför funnit nödvändigt, och med hänsyn till reglerna om ägarhypotek också fullt försvarligt, att föreslå en särskild regel av innebörd att, när annan ej är. anteck- nad som innehavare av pantbrev, ägaren själv skall antecknas såsom innehavare. '

I de fall då särskild anmälan krävs för intecknings fortsatta giltighet förutsätts såsom kommittén utvecklat i det föregående att anmälan görs av antingen pantbrevshavaren eller ägaren. Anmälan skall en-

Prop. 1973: 42 188

ligt kommittéförslaget vara skriftlig och innehålla uppgift om inteck- ningen. Görs ej anmälan av ägaren, skall pantbrevet inges. Om dessa formkrav ej uppfyllts, skall anmälningen lämnas utan avseende, fram- håller kommittén. Några materiella villkor uppställs inte. Är formkra- ven uppfyllda, skall alltså förklaring meddelas om inteckningens be- stånd. Ifall förklaring om intecknings bestånd cj utverkas inom den föreskrivna tioårsfristen, Skall anteckning göras i registret om att in- . teckningen är utan verkan. Motsvarande anteckningar skall göras an- gående verkan av exekutiv försäljning och förverkandeförklaring, till- fogar kommittén. _ '

Kommittéförslaget innehåller i detta avsnitt också bestämmelser som tillgodoser behovet av att jämte skeppsbygge, som efter fullbordan över- förs till skeppsregistret, överförs inteckningar och andra införingar utan ändring i övrigt.

2.7.4.3 Remissyttrandena

Upplåtelse av panträtt på grund av inteckning. Fiskeristyrelsen, Sveri- ges advokatsamfund och Sveriges fiskares riksförbund uttalar sig posi- tivt om att den fastighetsrättsliga pant- och inteckningsordningen efter— bildats. Samtidigt understryker både advokatsamfundet och riksförbun- det, att registrerings- och inskrivningsmyndigheten måste dimensione- ras och anpassas väl till näringens behov av snabb och smidig hand- läggning och information rörande registrens innehåll. Advokatsamfun- det räknar med att man bör kunna kommunicera. med myndigheten bl. a. genom telex.

Liknande uttalanden om behovet av myndighetens resurser för snabb handläggning och kömmunikation gör Svenska bankföreningen, Svenska skeppshypotekskassan och Sjörättsföreningen i Göteborg. Och Sveriges advokatsamfund betonar vidare, att de fastighetsrättsliga er- farenheterna av det nya systemet i görligaste mån bör tillvaratas innan motsvarande system sätts i kraft inom sjörätten.

Fiskeristyrelsen förmodar, att fiskefartyg även framdeles trots den nya ordningen kommer att vara mer osäkra och svårvärderade som inteckningsobjekt än stortonnaget.

Svea hovrätt pekar på att möjligheten att inteckna belopp i främman- de mynt medför svårigheter att beräkna efterliggande inteckningars värde men tillfogar, att en sådan ordning likväl kan vara behövlig för näringen. Bibehålls möjligheten, är det enligt hovrätten välbetänkt att också tillåta inteckning i Poincaréfrancs. Men hovrätten betonar, att det inte får vara möjligt att spekulera i främmande inteckningsvaluta genom att fastställd inteckning konverteras till annat mynt än det in— skrivna. Hovrätten anser, att det bör klargöras att så inte får ske.

Hovrätten menar vidare, att det bör övervägas att liksom i luft- rätten och i en del främmande sjörättssystem — tillåta gemensam in-

Prop. 1973: 42 ' 189

teckning i flera fartyg, eftersom det skulle medföra fördelen av möj- lighet till riskutjämning mellan' flera panträttsobjekt. Som exempel näm- ner hovrätten de s.k. lash- eller pråmmoderfartygen, vilkas pråmar var för sig ofta kommer att vara registreringspliktiga och inteckningsbara. Alternativet är enligt hovrätten att borgenären kompenserar sig för risk genom väl tilltaget överhypotek och det finer hovrätten vara för kost- samt. Hovrätten medger emellertid, att gemensam inteckning i flera fartyg kan medföra problem vid utlandsexekution.

Panträttens innebörd. Svea hovrätt kritiserar att fastighetsrättens ord- ning med fast tillägg till pantbrevsbeloppet efterbildats. Lämpligheten därav ifrågasätts bl.a. med hänsyn till utlandsexekutioner. I stället borde inteckningsborgenären enligt hovrätten själv ha att förutse sitt behov i detta hänseende och begära ett däremot svarande pantbrev.

Pantriittsupplåtelse i vissa fall. Svenska skeppshypotekskassan har sär— skilt uppmärksammat de krav på aktsamhet som den nya ordningen ställer på borgenären. Skeppshypotckskassan betonar, att den principiel- la risken för obehörig panträttsuplåtelse vältras över från fartygsägaren till inteckningsborgenären, som visserligen tillförsäkrats visst godtros— skydd. Kassan väcker spörsmålet vid vilket tillfälle som behörighets— kontrollen skall utövas, när pantbrev överlämnas någon tid innan ett beviljat län betalas ut.

Ägar/zy/Jatekets innebörd. Kommittéförslaget har ej föranlett någon erinran i denna del under remissbehandlingen.

Intecknings företräde. I detta sammanhang har remissyttrandena kon- centrerat uppmärksamheten till hypotekcts förmånsrätt i förhållande till det s.k. löneprivilegiet i konkurs.

Enligt hovrätten för Västra Sverige medför konkurrensen ringa olä- genhct för de varvsanställda med hänsyn till den statliga lönegarantien i arbetsgivares konkurs.

Svea hovrätt räknar också med att konkurrensproblemet reduceras. praktiskt med hänsyn till lönegarantien. Men hovrätten menar, att de sjörättsliga reglernas tillämpning i tidiga byggnadsskeden medför syste- matisk inkOnsckvcns 'som måste vara svårbegriplig för de varvsan- ställda. Klarast och mest lättbegripligt för dem vore att deras förmåns- rätt gälldc i varvstillhöriga byggen och att beställartillhöriga byggen vore undandragna deras anspråk.

Svenska metallindustriarbetareförbunder intar en mer obestämd håll— ning. Förbundet anför.

De av kommittén föreslagna reglerna- om inskrivningsrätt i skepps- byggnad innebär uppenbarligen i vissa fall försämring av varvsarbetares

förmånsrätt i fall av varvskonkurs, så tillvida som arbetarnas förmåns- rätt jämlikt handelsbalken 17: 4 måste vika inför innehavare av skepps-

Prop. 1973: 42 190

byggnadsinteckning; enligt betänkandet skulle nämligen sådan säker- hetsinnehavare jämställas med fartygsinteckning där förmånsrätt före— ligger jämlikt handelsbalken 17: 3.

Det låter sig säga att de varvsanställda under alla omständigheter kan hålla sig till de kontrakt varvet har rörande bygget, men värdet av kon- traktet kan utan tvekan variera inom vida gränser. Det torde icke vara uteslutet att i fall av varvskonkurs ett kontrakt skulle kunna med rätts- lig verkan hävas. Det låter sig också göra att hänvisa till lagen om stat- lig lönegaranti vid konkurs, enligt vilken lag väsentliga förbättringar till arbetarnas löneskydd vid konkursfall föreskrivits. Principiellt borde emellertid denna lag hållas utanför sjölagskommitténs förslag; det hän- visas till vad nedan nämnes om relationerna mellan inhemska och ut— ländska beställare där således lagens garanti i stor omfattning skulle täcka risktagande beträffande de sistnämnda bcställarna.

I konventionstexten anges att fördragsslutande stat äger begränsa inskrivningsförfarandet till fartyg, som avses att byggas eller är under byggnad för utländsk beställares räkning. Såvitt förbundet har sig be- kant lärer omkring 75 % av fartygsbyggcn vid svenska varv ske för ut- ländsk beställare; i alla dessa fall gäller vad ovan sagts om försämring av varvsarbetarnas situation.

Förbundet utgår ifrån att betänkandet är fotat på uppfattningen att produktionskapaciteten vid våra varv skall kunna fullt utnyttjas och därmed skapa sysselsättning. Emellertid kan förbundet icke se att be— tänkandet analyserat sambandet mellan det nya inteckningsförfarandet och varvens sysselsättning. Man kan se det nya inteckningsförfarandet såsom ett konkurrensmedel men man torde få betrakta det såsom va— rande av väsentligt mindre betydelse än pris, kreditvillkor och leverans- tider.

Det bör påpekas att Japan, Norge, Storbritannien och Spanien, vilka alla tillhör de stora skcppsbyggnadsnationcrna, icke undertecknat kon- ventionen. En annan fråga som också förbigås men vilken är av intresse i var— vens nuvarande situation av finansieringssvårigheter är de möjligheter den nya inskrivningsrätten ger varven att erhålla krediter utöver vad

som nu är fallet. Sammanfattningsvis vill förbundet framhålla innan det är benäget

biträda utredningens förslag, även om detta är fotat på mellanfolkliga överväganden, att det vore önskvärt med en närmare redovisning av de ekonomiska konsekvenserna i sin helhet för varven och de vid dem

sysselsatta.

Vissa bestämmelser om intecknings och pantbrevs giltighet. Göteborgs tingsrätt ifrågasätter om en inteckningsborgenär har intresse av att så- som kommittén föreslagit kunna bevara inteckningens giltighet mer än tio år efter det att fartyget blivit avregistreringsmässigt medan hovrät- ten för Västra Sverige lämnar förslaget i den delen utan erinran.

Inteckningsförfaranrlet. Svea hovrätt anmärker mot att varken utmät— ning av eller kvarstad på fartyg skall utgöra hinder mot inteckning i fartyget. Hovrätten erinrar om kommitténs uttalande att utmätning bör utgöra inteckningshinder och förordar den lösningen.

Prop. 1973: 42 191

Sjörättsföreningen i Göteborg har i stället uppmärksammat att ut— mätning i själva verket föreslagits utgöra inteckningshinder och påpekar, att ett hinder ej uppträder förrän inskrivningsdomarcn fått besked här- om. Även om inskrivning enligt kommittéförslaget skall kunna ske varje dag, kan bestämmelsen enligt föreningen föranleda tolkningssvårigheter, ifall det senare visar sig, att fartyget var utmätt den dag inteckningen fastställdes eller att det blev utmätt samma dag utan att inskrivnings— domarcn hade kunSkap härom. Föreningen antar att om en intecknings- ansökan inte blir avslagen till följd av att inskrivningsdomarcn saknat kunskap om utmätningen, man kan tänka sig antingen att intecknings- borgenären får företräde framför utsökningsborgenären eller utsöknings- borgenären framför inteckningsborgenären. Föreningen menar, att den- na oklarhet bör undanröjas varvid enligt föreningen bör tillses, att en ' godtroende inteckningsborgenär alltid 'bibehålles vid sin förmånsrätt. Föreningen ifrågasätter om ej dessutom utmätningsmännen bör åläggas att omgånde per telefon-eller telegram underrätta skeppsregistret om utmätning som företagits i fartyg.

Liknande uttalanden gör Sveriges advokatsamfund och Svenska bank-

föreningen.

2.7.5. Surrogation och försäkringsskydd

2.7.5.1 Nuvarande ordning Sjöpanträtt i fartyg gäller, utom i fartyget och dess tillbehör, vanligen också i redarens fordran på ersättning eller haveribidrag för skada på fartyget men däremot ej i redarens försäkringsersättning. Sjöpanträtt i last gäller på motsvarande sätt i lastägarens ersättning för förlust av eller skada på gods men ej i försäkringsersättning. Rätt till surrogat har i rättspraxis tillerkänts retinent. Fartygshypoteket är däremot inte för- enat mcd panträtt vare sig i försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på fartyget. Försäkringsrättsligt gäller, att försäkring av gods gäller till förmån för var och en som i egenskap av ägare, panthavare eller innehavare av annan rättighet till godset har intresse av att dess värde inte minskas eller går förlorat, allt förutsatt att annat ej framgår av omständigheter- na. Sjöpantsrättshavare är dock medförsäkrad på detta sätt endast om hans fordran gäller mot pantägaren personligen.

2.7.5.2 Kommittén

I fråga om sjöpanträtt i fartyg erinrar kommittén om att frågan om panträttens giltighet i surrogat ej regleras av den nya sjöpanträttskon- ventionen till skillnad från vad fallet är beträffande 1926 års konven- tion (art. 4). De nordiska sjölagskommittéerna har enligt kommittén

Prop. 1973: 42 192

funnit det vara med den nya konventionens syfte mest förenligt att pant-- objektet begränsas till att omfatta fartyget och dess tillbehör. Frånvaron av föreskrift härom i konventionen kan nämligen —— mot bakgrund av den gamla konventionen —— betraktas'som uttryck för en strävan att undvika panträtt i rättigheter, framhåller kommittén.

Från frågan om panträtt i surrogat måste, fortsätter kommittén, skil- jas spörsmålet om sjöpanträttshavaren skall ha rätt till del i försäkrings— ersättning på grund av försäkringsrättsliga regler om medförsäkring, närmast den dispositiva 54 & lagen (1927 : 77) om försäkringsavtal. En- ligt gällande dansk, finsk och norsk rätt är så inte fallet, upplyser kom- mittén, medan svensk rätts ståndpunkt anses vara något oviss. På den ena sidan presumeras nämligen enligt nämnda lagrum att sjöpanträtts- havare, vars rätt är förenad med-personlig fordran mot pantens ägare, är medförsäkrad, om försäkringen tagits utan angivande av intresse. På den andra sidan reglerar 1957 års allmänna svenska sjöförsäkringsplan och 1966 års allmänna svenska kaskoförsäkringsvillkor endast inteck- ningshavares medförsäkring. Ovissheten om rättsläget hänför sig, påpekar kommitten, till den slutsats som bör dras av nämnda avtalsmässiga reg- lering, dVS. om 54 5 lagen om försäkringsavtal på denna punkt satts ur kraft. Enligt kommitténs mening ligger det närmast till hands att anta så vara fallet, eftersom sjöförsäkringsplanen och kaskoförsäkringsvillko- ren är avsedda att uttömmande reglera de problem som'löses av de dis- positiva bestämmelserna i försäkringsavtalslagen. Oavsett vad gällande svensk rätt skall anses innebära, har enligt kommittén nordisk enighet på denna punkt kunnat vinnas endast genom svensk anslutning till de övriga kommittéernas ståndpunkt att sjöpanträtt ej heller framdeles skall vara förenad med rätt till försäkringsersättning, vare sig enligt panträtts- liga eller försäkringsrättsliga regler. Med hänsyn till sjöförsäkringens utpräglat internationella karaktär har kommittén tillmätt den nordiska rättslikheten utslagsgivande vikt. Kommittén har därför utarbetat för- slag till ändring i 54 % försäkringsavtalslagen av innebörd att den nu- varande presumtionen om panträttshavares medförsäkring inte skall gälla i fråga om sjöpanträtt.

Kommittén tillägger, att lagändring skulle varit påkallad även om motsatt ståndpunkt valts i medförsäkringsfrågan. Ty reservationen i 54 & lagen om försäkringsavtal, innebärande krav att sjöpanträttshavarens fordran gäller mot pantägaren personligen, tillkom under helt andra för- utsättningar än som nu råder. Sjörätten arbetade på den tiden med ett till sjöförmögcnheten principiellt knutet redaransvar medan 1928 års sjö- lagstiftning, som trädde i kraft 1939, införde redarens personliga, ehuru begränsade, ansvarighet.

I fråga om sjöpanträtt i last föreslår kommittén motsvarande lösning. Sådan panträtt skall alltså ej gälla i försäkringsersättning eller annan er- sättning för förlust av eller skada på godset. Ej heller skall sjöpanträtts-

Prop. 1973: 42 193

havaren vara medförsäkrad. Däremot berör kommittéförslaget inte re- tinents rätt till surrogat på sakrättslig eller försäkringsrättslig grund.

Kommittén föreslår, att ej heller det nya fartygs- och skeppsbyggnads- hypotcket skall omfatta surrogat. Men borgenären bevaras enligt kom- mittéförslaget vid sin ställning som medförsäkrad enligt 54% lagen om försäkringsavtal.

2.753 Remissyttrandena Sjöassuradörernas förening har framhållit fördelen från försäkrings- givarsynpunkt med att rådande osäkerhet rörande sjöpantsrättshavares rätt till försäkringsersättning undanröjs. Svea hovrätt ifrågasätter lämpligheten av att utesluta inteckningsbor— genären från panträtt i surrogat, t. ex. ersättning för fartygsskada. Han skyddas visserligen försäkringsvägen men redaren kan enligt hovrätten beröva borgenären detta skydd genom att göra upp direkt med tredje man och endast utnyttja sin kaskoförsäkring till den del tredje man ej täcker skadan.

2.7.6. Lagkonflikter

2.7.6.1 Nuvarande ordning

På grund av sjöfartens internationella karaktär får problem samman- hängande med frågan om tillämplig lag ofta central betydelse i sjörätten. I den mån kollisionsnormer i inhemsk internationell privaträtt har rele- vans i förevarande sammanhang kan de väsentligen sammanfattas på följande sätt. I fråga om lös egendom i allmänhet anses sakrättsliga spörsmål i regel böra prövas enligt lagen i den stat där egendomen be- finner sig (lex rei sitae). Beträffande fartyg tillämpas vanligen i stället registreringslandets lag, ofta betecknad flagglagen. Detta gäller framför allt frågor om äganderätt till och hypotek i fartyg. Bilden är mera svår- tydd i fråga om sjöpanträtt. Såvitt gäller uppkomst och bestånd av så- dan rättighet får måhända flagglagen antas ha förord hos oss, stundom med den reservationen att domstolslandets lag (lex fori) känner sjöpant- rätten i fråga. Men det är ej ovanligt, att den lag som reglerar fordrings- förhållandet (i regel lex causae) anses tillämplig. Och även lex rei sitae eller t. o. m. lex fori förordas. Valet kan utfalla olika alltefter fordrings- förhållandets art av lönekrav eller leverantörsfordran etc. Sjöpanträtters inbördes rangordning och sakrättsliga verkan i övrigt bedöms främst efter flagglagen eller efter lagen i den stat där anspråket realiseras, dvs. lex fori. Retentionsrätt anses som regel underkastad lex rei sitae. Det torde slutligen vara allmänt erkänt att det exekutionsrättsliga förfaran- det följer lex fori.

13 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 42

Prop. 1973: 42 194

2.7.6.2 Kommittén

Kommittén erinrar om att den nya sjöpanträttskonventionen utgår från att registrerings- eller inskrivningslandets lag (flagglagen) i princip skall tillämpas på inskriven panträtt. I fråga om panträtts uppkomst och bestånd följer det av art. 1, som dessutom för hypotekets erkännande ställer vissa krav på att det tillkommit i rättsenlig ordning och på re- gistrets offentlighet m.m., upplyser kommittén. Vad angår inskrivna panträtters inbördes förmånsrätt och verkan i övrigt mot tredje man är principen uttryckligen fastställd i art. 2. Undantag gäller för exekutions— förfarandet som skall följa lex fori. Den sakrättsliga verkan som flagg- lagen föreskriver måste, fortsätter kommittén, vara förenlig med kon- ventionens egna bestämmelser, en reservation vilken blir så mycket mer betydelsefull som art. 12: 1 ålägger konventionsstaterna att tillämpa kon- ventionen även på fartyg från icke-konventionsstater. Det innebär enligt kommittén, att på konventionen grundad lagstiftning måste tillämpas som korrektiv mot de avvikelser från konventionen som tillämpning av flagglag, lex causae, lex rei sitae rn. fl. eljest skulle kunna föranleda. Som exempel anför kommittén, att flagglagens reglering av inskriven panträtts sakrättsliga verkan i enskilt fall kan behöva korrigeras på det sättet att sådan panträtt i fartyg från icke-konventionsstat nödgas stå tillbaka för en konventionsbetingad sjöpanträtt som flagglagen ger lägre rang eller kanske alls inte tillåter. Och en sjöpanträtt, som enligt flagg— lagen erkänns med företräde framför inskriven panträtt men som inte hör till dem konventionen föreskriver, får i stället stå tillbaka för den inskrivna panträtten. I den mån lex eausae. lex rei sitae och andra möj- ligen tillämpliga lagar ej innefattar konventionsregler blir deras tillämp- lighet enligt kommittén begränsad genom att de väl får styra nationella lcgalpanträtters uppkomst och bestånd enligt konventionsart. 6 men inte får leda till bättre förmånsrätt för sådana rättigheter än konventionen tillåter.

Kommittén har funnit det ligga närmast till hands att fastställa kolli- sionsnormer som anvisar svensk lag såsom tillämplig i egenskap av lex fori i fråga om konventionsbetingade sjöpanträtter och så långt det är förenligt med nämnda normer —— flagglagen, i form av registrerings- landcts lag, för inskrivna panträtter. Med denna lösning kommer på konventionen grundad lagstiftning alltid att tillämpas då sjöpanträtt av det slag konventionen föreskriver åberopas inför svensk domstol eller svensk exckutionsmyndighet och sådan lagstiftning kommer att begränsa flagglagens tillämpning på inskrivna hypotek så som konventionen för- utsätter. Utöver den begränsning som kan följa av att lex fori tillämpas på exekutionsrättsliga frågor blir det alltså här framför allt av vikt att iaktta konventionsenlig förmånsrättsordning.

Annan legalpanträtt, främst nationell sjöpanträtt. prövas enligt kom»

Prop. 1973: 42 195

mitténs mening lämpligen enligt flagglagen. Sådan rättighet får emeller- tid, betonar kommittén, inte ges företräde framför inskrivna hypotek med mindre fråga är om retentionsrätt eller annan sådan säkerhetsrätt på grund av reparation eller tillverkning av fartyg. Och rättighet av sistnämnda slag kan enligt kommitténs uppfattning som regel knappast prövas enligt annan lag än lex rei sitae. Med hänsyn till sjöpanträtts- konventionen anser kommittén dock den reservationen i båda fallen påkallad att säkerhetsrätten i fråga inte får ges företräde framför så— dan sjöpanträtt som konventionen föreskriver eller eljest strida mot konventionen. Denna ställer nämligen bestämda krav på de nationella säkerhetsrätter som får erkännas av konventionsstat och dessa krav av- ser ej endast prioritetsläget utan även säkerhetsrättens beskaffenhet i övrigt upplyser kommittén.

Kommittén erinrar Vidare om att skeppsbyggnadskonventionen inne— håller vissa regler av betydelse i detta sammanhang. Konventionen an- visar i art. 6 byggnadslandets lag som sakrättsstatut, vilket med hänsyn till att skeppsbygge endast får registreras i byggnadslandet innebär att registreringslandets lag skall tillämpas, anmärker kommittén. Härtill kommer emellertid, erinrar kommittén, en särskild regel i art. 7 av innebörd att det inbördes företrädet mellan inskrivet hypotek, på ena sidan, och annan panträtt exempelvis sjöpanträtt — och rententions— rätt. på andra sidan, skall följa de bestämmelser som är tillämpliga på färdiga fartyg.

Den regeln innefattar en uppmaning till konventionsstaterna att in— rätta sig så att skeppsbyggen och färdiga fartyg följer samma regler i detta hänseende, i första hand enligt konventionsstaternas egna lagar. _(ommittén antar att därutöver kan tänkas den tolkningen att art. 7 i egenskap av specialregel inom konventionens egen ram utgör undantag från art. 6 om sakrättsstatutet och sålunda ger möjlighet att i vissa fall tillämpa även annan lag än registreringslandets. Emellertid gör art. 6 i denna de], enligt vad kommittén understryker, till skillnad från mot- svarande bestämmelse i sjöpanträttskonventionen, inte förbehåll för skeppsbyggnadskonventionens egna regler i ämnet. Därför menar kom— mittén, att en sådan tolkning inte är väl förenlig med konventionstexten i den delen.

Om emellertid skeppsbyggnadskonventionens reglering av sakrätts— statutet enligt art. 6 skall tolkas bokstavligt, innebär den enligt kommit- tén en möjlighet till konflikt mellan dessa regler och sjöpanträttskon- ventioncns. Den senare framträder nämligen med anspråk på generell tillämplighet utan att undantag kan antas gälla för fartyg som ännu är registrerade som skeppsbyggen. Och de båda konventionerna kan enligt kommittén knappast väntas få identisk anslutning. Ett skeppsbygge som går provtur eller eljest är under förflyttning till sjöss kan då, exempli- fierar kommittén, ehuru ännu registrerat som skeppsbygge, t.ex. ge-

Prop. 1973: 42 196

nom kollision ådra sig sjöpanträtt och kanske därtill retentionsrätt för rcparationskostnader vid främmande varv. Kommittén fäster uppmärk- samheten vid att det för dessa rättsförhållanden tillämpliga sakrätts- statutet kan tänkas leda till konflikt med en på registreringslandets lag grundad sakrättslig verkan av inskrivet hypotek. Kommittén hänvisar till den rapport till den elfte diplomatiska sjörättskonferensen som av- gavs av ordföranden i det utskott vilket beredde skeppsbyggnadskon- ventionen och påpekar, att man av denna att döma likväl tänkt sig att art. 7 tillåter tillämpning av även annan lag än registreringslandets. Att antaga att redigeringsfel förelupit genom att man försummat att i art. 6 göra sådant förbehåll för skeppsbyggnadskonventionens egna reg- ler som art. 2 i sjöpanträttskonventionen innehåller -— ligger då enligt kommitténs mening nära till hands. Härtill kommer, att det konven- tionsutkast som låg till grund för det vid CMI-konferensen antagna för- slaget till sjöpanträttskonvcntion och som i sig införlivade även skepps— byggnadsregler, drog gränsen för sjöpanträttsreglernas tillämplighet på byggen vid sjösättningen. En sådan gränsdragning menar kommittén vara, i vart fall a fortiori, påkallad vid en förnuftig samordning av de båda konventionerna.

Kommittén går härefter in på vissa problem som uppstår vid tänkbar konflikt mellan sjölagsförslaget i denna del och nordisk konkurslagstift- ning. Dessa problem vill jag emellertid behandla i ett annat lagstift- ningssammanhang och jag förbigår dem därför här. '

2.7.6.3 Remissyttrandena Svea hovrätt finner kommittéförslagets regler om lagval bilda ett tämligen invecklat mönster. Enligt hovrätten är det utan tvivel fördel- aktigast att så långt det går tillämpa flagglagen generellt i sakrättsliga frågor rörande fartyg, ehuru detta måste modifieras av konventions- hänsyn. Det låter sig, fortsätter hovrätten, inte sägas att viss lag skall gälla för sjöpanträtt av visst slag och annan lag för rättighet av annat slag, eftersom det finns gemensamma frågor —— i synnerhet säkerhets— objektets omfattning — som i regel kräver enhetlig behandling. Kom— mittéförslaget medför rangordningssvårighetcr som kunde undvikas ge- nom att registerlandets lag tillämpas i matriellrättsligt avseende i den mån den ej är konventionsstridig. Hovrätten pekar särskilt på frågan om lagval för retentionsrätt, en frågeställning som kommittén enligt hovrättens mening förenklat genom uttalandet att knappast annan lag än lex rei sitae kan ifrågakomma. Hovrätten menar att retentionsrätts prioritet i fartyg, som är retinerat i annan rättskrets, knappast blir aktuell i Sverige, eftersom fartyget i sådana fall blir föremål för exe- kution utomlands. Hovrätten erinrar därvid om att det kan bli fråga om utmätning av surrogat här i landet. En omprövning av kommitté- förslaget från ”allsidigare utgångspunkter” är enligt hovrätten påkallad i den delen.

Prop. 1973: 42 197

2.7.7. Inskrivning av certeparti

2.7.7.1 Nuvarande ordning

För fartygs värde som föremål för kreditsäkerhet spelar dess syssel- sättning en väsentlig roll. Därför är ett certeparti, särskilt om det regle- rar långtidsbefraktning, betydelsefullt i detta sammanhang. Bl.a. kan det bidraga till kreditsäkerheten genom att framdeles utfallande frakt kan pantförskrivas. Certepartiet är emellertid inte sakrättsligt verksamt som sådant. Det viker exempelvis för överlåtelse, i varje fall om köpa- ren ej känner till dess existens. Ej heller beaktas certepartiet vid exeku- tiv försäljning.

2.7.7.2 Kommittén

Fartygs värde kan enligt kommittén beräknas på flera sätt och dessa betecknas i litteraturen med olika termer. I panträttsligt hänseende står realisationsvärdet av uppenbara skäl i förgrunden och kommittén pekar på dess naturliga samband med marknadsvärdet, om det senare antas utgöra vad en köpare kan beräknas Vilja betala för fartyget vid en given tidpunkt med hänsyn bl. a. till möjligheterna att utnyttja fartyget. Ett annat värde är byggnads— eller anskaffningsvärdet, anmärker kommit- tén. Man talar också, enligt vad kommittén tillägger, om avkastnings- eller bruksvärde, beräknat efter vad som kan förtjänas med fartyget under givna betingelser, och detta återverkar uppenbarligen väsentligt på realisations- och marknadsvärdena. För avkastningsvärdet är sådana omständigheter som befraktningsförhållandena och fraktmarknadens läge utslagsgivande. Är fartyget inte bundet i viss verksamhet, kan det, erinrar kommittén, sysselsättas i trampfart _ genom kortvariga väx- lande befraktningar och utnyttjas lönsamt i tid av efterfrågan på de transporttjänster som fartyget kan erbjuda. I sämre konjunkturer kan det i stället ge ringa förtjänst och kanske rentav behöva tas ur drift. Om fartyget å andra sidan är bundet i varaktig befraktning, genom tidscerteparti, är det enligt vad kommittén betonar i prin- cip tillförsäkrat jämn sysselsättning och frakt. När fraktmarknaden särskilt efterfrågar sådant tonnage som fartyget representerar, kan ett sådant certeparti verka dämpande på avkastningsvärdet genom att det ej erbjuder marknadsmässig frakt, menar kommittén. Därav följer enligt kommittén, att certepartiet omvänt kan ge fartyget gott avkast- ningsvärde, när efterfrågan på sådana fartyg ej är stor. Kommittén fin- ner det tydligt att långtidscertepartier kan utnyttjas både i spekulations- syfte och för att garantera en fortlöpande jämn förtjänst. Långtidsbe- t'raktning har enligt kommittén efter hand kommit att bli ett använd- bart medel för att finansiera nyanskaffning av fartyg. Kommittén till— fogar, att en redare som driver flera fartyg dessutom kan, genom att utnyttja både långtids— och korttidsbefraktning, balansera dessa båda driftsformer mot varandra.

Prop. 1973: 42 198

Mot denna bakgrund finner kommittén det vara naturligt att spörs- mål väckts om att certepartier bör kunna bevaras även när fartyg över- låts till ny ägare, vare sig genom frivillig eller exekutiv försäljning. Under kommitténs remissbehandling av den nya sjöpanträttskonven— tionen har enligt kommittén önskemål framförts om möjlighet att er- hålla inskrivning av eertepartier i detta syfte. Svenska bankföreningen, med vilken Svenska skeppshypotekskassan instämt. har sålunda enligt kommittén framhållit, att det med hänsyn till det betydande värde certepartierna representerar är en allvarlig svaghet i gällande ordning att redarens rätt mot befraktaren enligt certepartiet inte kan utnyttjas för pantförskrivning på betryggande sätt. Föreningen har vidare beto- nat, att det är angeläget för det ekonomiska livet att rättsordningen möjliggör att varje betydande förmögenhetsvärde kan effektivt utnytt- jas för sådant ändamål, när särskilda skäl inte talar emot att så sker.

Kommittén erinrar om att spörsmålet om registrering av certepartier uppmärksammats av CMI i början av 1960—talet och att ett konven- tionsutkast av innebörd att registrerade certepatrier skulle sakrättsligt skyddas bl. a. vid såväl frivillig som exekutiv försäljning utarbetats. Det visade sig emellertid omöjligt att inom CMI vinna tillräckligt intresse för ett förslag i ämnet och tanken fick uppges. Därefter har, anför kommittén, på det internationella området härvidlag endast åstad- kommits den i det föregående berörda undantagsbestämmelse från den nya sjöpanträttskonventionens regler om exekutiv försäljning som skall möjliggöra att nationell lagstiftning tillåter certeparti att överleva exekutiv försäljning. Denna tillkom på amerikanskt initiativ. Av våra nordiska grannländer tillåter f.n. både Danmark och Norge registre- ring av certeparti såsom rättighet, upplyser kommittén, som tillfogar, att denna möjlighet ej lär ha utnyttjats i nämnvärd män i Danmark och att på norsk sida i stället föreslagits att skeppslego- och befrakt- ningsavtal skall undantas från rättigheter som kan registreras.

En svensk legislativ lösning av detta problem skulle enligt kommitténs uppfattning i stort sett kunna ges innebörd, att betraktaren ålades att i stället för den ursprungliga medkontrahenten få någon annan eventuellt inom ramen för en genom avtalet bestämd krets av redare som han skäligen kunde ta för god, att tredje man genom registre— ring eller inskrivning av certeparti förutsätts känna till certepartiets exi- stens med verkan att han måste acceptera dess bestånd vid frivillig för- säljning samt att registrerat eller inskrivet certeparti skulle förbehållas vid exekutiv försäljning åtminstone i den mån detta inte lände inteck- ningsborgenär till förfång. Kommittén menar emellertid, att en sådan ordning skulle medföra så betydande avsteg från allmänna svenska rätts— grundsatser att den kan godtas endast om tungt vägande skäl före- ligger.

Eftersom förevarande problem uppenbarligen har internationell räck-

Prop. 1973: 42 199

vidd, skulle en svensk reglering därav bli av endast begränsat värde, påpekar kommitten. En internationell lösning bedömer kommittén som tillsvidare ouppnåelig. Utöver fall då frivillig överlåtelse av fartyg un- der certeparti lyder svensk lag och då exekutiv försäljning äger rum i Sverige skulle alltså certeparti, även efter registrering eller inskrivning här i landet, inte med säkerhet kunna beräknas åtnjuta avsett sakrätts- skydd, framhåller kommittén. Med hänsyn därtill och då man på norsk sida föreslagit att den nu gällande registreringsrätten skall bortfalla, har kommittén inte ansett sig böra lägga fram förslag om registrering eller inskrivning av certepartier.

2.7.7.3 Remissyttrandena

Sveriges advokatsamfund, Sjörättsföreningen i Göteborg och Sjö- befrakmrrådet instämmer med kommittén i att en ordning för inskriv- ning av certepartiet ej bör införas.

Advokatsamfundet finner, att en sådan endast med svårighet skulle låta sig inpassas i svensk rätt och att en isolerad svensk lösning i stället för en internationell sådan inte skulle bli användbar för kreditgivaren. Samfundet förmodar nämligen, att en tidsbefraktare vid redarens obe- stånd skulle undvika att dirigera fartyget till svensk hamn om han där riskerade bli bunden till en ny och för honom okänd redare. Samfun- det framhåller också, att en utländsk befraktare utan tillgångar i Sve- rige inte skulle effektivt kunna förpliktas betala frakt till den nye re- daren.

Sjörättsföreningen fäster avgörande vikt vid att en enbart svensk och ej internationell lösning skulle bli av ringa praktiskt värde. Föreningen menar att denna slutsats i synnerhet är berättigad som sällan mer än ena parten i certepartiet är svensk och vedertagna certepartiformulär innehåller utländsk skiljedomsklausul.

Sjöbefraktarrådet påpekar, att rätt till inskrivning av certeparti skulle medföra motsvarande begränsning av behöriga bcfraktarintressen, åter- verka negativt på befraktarens rätt att välja avtalspartner och säga upp ingångna avtal och att befraktarna i så fall troligen ej skulle frestas att träffa avtal av ifrågasatt typ.

Svea hovrätt betonar, att certepartiets betydelse ökar om det kan erbjudas en kreditgivare som säkerhet, eftersom det för denne är vä- sentligt att fartyget ger jämn inkomst men oskadligt om fartyget blir utan del av marknadens eventuella fraktstegringar. Hovrätten förordrar att inskrivning av certepartier tillåts. Enligt hovrätten kan certepartiet beredas skydd vid utlandsexekution genom att exekutionssökanden lö- ses ut och genom att flagglagen i regel tillämpas i fråga om inskrivna rättigheter. Skydd mot frivillig försäljning till utlandet kan åstadkom- mas genom en utsträckning av reglerna om tillstånd till avregistrering, påpekar hovrätten. Hovrätten upplyser, att inskrivning av certepartiet

Prop. 1973: 42 200

förekommer utomlands, i Frankrike t.o.m. obligatoriskt i vissa fall.

Svenska bankföreningen erinrar om att sjöpantsrättskonventionen överlämnar åt nationell lagstiftning att avgöra huruvida certepartier och andra nyttjanderättsavtal skall kunna överleva exekutiv försälj- ning eller ej. I samband med införlivandet av konventionen med den svenska lagstiftningen bör enligt bankföreningens uppfattning undersö- kas möjligheterna att tillskapa regler om sakrättsligt skydd av certe- parti vid försäljning av fartyg. Enligt föreningen torde detta bl. a. för- utsätta dels regler, som möjliggör inskrivning hos myndighet av certe- partier, dels regler, enligt vilka befraktare under certeparti har att i re- gel stå fast vid certepartiet, även om fartyget byter ägare. Föreningen framhåller, att det vid kreditgivning mot säkerhet av inteckning i far- tyg är av väsentligt intresse för kreditgivaren att om möjligt erhålla sä- kerhet även i låntagarens fordran på frakt under det tidscerteparti, som må vara tecknat för fartyget. Det är också praxis inom bankerna, upp- lyser föreningen, att såsom säkerhet för fartygslån kräva inte bara inteckning i fartyget utan även att, så snart certeparti finnes tecknat för fartyget, kreditgivaren om möjligt bereds säkerhet även i certepar— tiet. Föreningen antar, att pantsättning av rätten till fraktbeloppen under certeparti principiellt är giltig, så länge certepartiet består. Men avsak- naden av sakrättsligt skydd för ett certeparti vid exekutiv eller frivillig försäljning av fartyget innebär, att en pantförskrivning av redarens rätt till framdeles förfallande fraktbelopp enligt ett tidscerteparti ej erbju- der någon tillfredsställande säkerhet. Den i och för sig giltiga pant— sättningen av fordran på frakt förlorar sin ekonomiska effekt, om frakt- avtalet upphör att gälla vid överlåtelse av fartyget. Med hänsyn till det betydande värde, som certepartierna representerar, är det enligt för- eningens mening en allvarlig svaghet, att rederiets rätt gentemot befrak— taren enligt ett certeparti icke kan vinna betryggande användning såsom pant. Det är angeläget för det ekonomiska livet att rättsordningcn möj- liggör, att varje förmögenhetsvärde av någon betydenhet effektivt kan användas såsom pant, där inte särskilda skäl undantagsvis talar mot att pantsättning alls tillåts. '

Föreningen menar att kommittén lagt för stor vikt vid den allmänna lösöresprincipen att ”köp bryter lega”. Föreningen erinrar om att kom- mittéförslaget, särskilt reglerna om inskrivning av rätt till fartyg, har fastighetsrättslig förebild. Därför syns det föreningen att det i detta sammanhang är långt mer motiverat att hämta analogier från fastighets- rätten än från reglerna om lös egendom. För fastighetsrätten är det, framhåller föreningen, ingalunda främmande att nyttjanderätt till egen- domen består vid frivillig överlåtelse eller exekutiv försäljning. Ser man problemet ur denna synvinkel framstår ett sakrättsskydd för certe- partier enligt föreningen inte såsom något väsentligt avsteg från allmän- na svenska rättsgrundsatser. Föreningen betonar, att den utveckling som

Prop. 1973: 42 201

ägt rum inom kreditlivet under senare tid gör frånvaron av ett sådant skydd för certepartier helt otidsenlig. Ett fartygs värde måste, fortsätter föreningen, i största utsträckning bero på de frakter, som kan uppnås med fartyget och dessa kan i sin tur vara bestämda genom ett certe— parti. Ett långtidseerteparti kan spela en avgörande roll vid bedöm- ningen av säkerhetens värde, framhåller föreningen. Föreningen pekar på, att man i lagstiftning och praxis inom kreditlivets område efter hand kommit att fästa allt mer avseende vid avkastningsförmåga och lönsam- het hos det objekt eller den rörelse som utgör underlag för krediten. Vid utformningen av 1966 års lag om vad som är fast egendom har man sålunda till industrifastighet hänfört bl. a. hela den maskinella utrust- ningen — även lösa maskiner, erinrar föreningen. Detta har skett i ut- talat syftc att ge fastighetsinteckningen ökat värde som kreditinstrument genom att låta den omfatta all den egendom som i det särskilda fallet formar den produktiva enheten och betingar dess funktion och avkast— ningsförmåga. Av samma skäl har den nya företagsinteckningen fått omfatta nya kategorier av tillgångar. Även här har man siktat på att såsom underlag för inteckningen nå så mycket som möjligt av det som bestämmer företagets produktionskraft. Det skulle enligt föreningen in— nebära ett naturligt. fullföljande av denna utveckling, om man vid en revision av SjöL tillskapade regler som möjliggjorde att inteckningar i fartyg som säkerhet för fartygslån kunde kompletteras med säkerhet i certeparti för fartyget.

Att frågan om sakrättsligt skydd för certepartier tillsvidare inte står på programmet för internationellt sjörättsligt arbete anser föreningen ej utgöra något belägg för att denna fråga förlorat all aktualitet på det internationella planet. I den mån sjöpanträttskom'entionens medgivande att i nationell lag bereda certepartier sakrättsskydd utnyttjas i andra län- der, kan det enligt föreningen vid exekutiv försäljning av fartyget i ett sådant land tänkas bli ett villkor för certepartiets bestånd att det har sakrättsskydd enligt svensk rätt. Föreningen hänvisar till att lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rö- rande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg vid exekutiv för- säljning i Sverige av utländskt luftfartyg skyddar certeparti under förut— sättning att det är skyddat enligt registerlandets lag.

2.8 Statsansvar för vissa rättsförluster m. m.

2.8.1. Nuvarande ordning

15 kap. SjöL innehåller dels ett allmänt undantag från sjölagreglerna för atomskada (344 å), dels en bestämmelse om frihet för ombord- anställda att utan hinder av exekutiva åtgärder avresa med scgclklart far- tyg mcdförande egendom för tjänstens behov (345 å), dels bestämmelser om hemtransport med svenska fartyg av sjöfolk m. rn. (346 5).

Prop. 1973: 42 202

2.8.2. Kommittén

I 15 kap. för kommittéförslaget till en början in två nya paragra- fer innehållande bestämmelser som utmönstrats ur 10 resp. 11 kap. på grund av omredigeringen av dessa kapitel. I en ny 347 å tar kom- mittén sålunda upp de bestämmelser om preskription av sjörättsliga fordringsanspråk som återfinns i gällande 284 % och i 348 5 har tagits upp bestämmelser som definierar den s.k. Poincaréfrancen, en värde- enhet som numera fått vidsträckt internationell användning vid be- räkning av transporträttsliga ansvarsbegränsningsbelopp. Bestämmelser- na i 348 % svarar mot gällande 255 % 2 mom. första stycket, som rör redarens begränsade ansvarighet. De bör emellertid enligt kommittén ha generell giltighet, eftersom de redan till följd av förslaget till ny fartygs- och skeppsbyggnadsinteckning (261 %) måste hänföra sig till mer än en bestämmelse i SjöL, nämligen förutom de som avser redares s.k. globalbegränsningsbelopp (235 &) också de som avser intecknings- belopp (261 å). Kommande revision av regler om befordran till sjöss av gods, passagerare och resgods kan väntas medföra nya sådana be- stämmelser i SjöL.

Den viktigaste nyhet som kommittén föreslår i 15 kap. är de till den nya registrerings— och inskrivningsordningen anknutna reglerna om statens ansvar för rättsförluster på grund av skepps- och skeppsbygg- nadsregistrens vitsord och handläggningsfel i registrerings- och inskriv- ningsärcnden. Bestämmelserna har förebild i 18:4—7 och 19:19 JB. Kommittén betonar, att alldeles samma skäl visserligen ej kan åberopas här som beträffande fastighetsrätten och att det kunde ifrågasättas att uppskjuta spörsmål om statens ansvar tills erfarenheter vunnits av det nya inskrivningssystemet. Vidare erinrar kommittén om förslaget till skadeståndsrättslig lagstiftning. som innefattar även statens ansvar för skada som uppkommer i offentlig verksamhet. Kommittén har emeller- tid funnit övervägande skäl tala för att följa förebilden i JB och att alltså komplettera den nya realregistreringcn med bestämmelser om er- sättningsskyldighet för det allmänna.

Den egendom varom här är fråga ligger enligt kommittén värdemäs- sigt ofta avsevärt högre än vad som torde vara vanligt på fastighets- marknaden men antalet enheter att räkna med är å andra sidan inte särskilt stort. På sin höjd bortåt 500 fartyg och skeppsbyggen torde förtjäna beaktande vid jämförelsen. Det bör, menar kommittén, i sam- manhanget uppmärksammas, att det norska sjölagsförslaget tar upp vissa regler om statligt ersättningsansvar för registreringsfel, vilka an- sluter till motsvarande regler i & 35 av tinglysingsloven (den 7 juni 1935 nr 2).

De ersättningsfall som kommittéförslaget reglerar är av två slag. Det första är en konsekvens av att godtrosförvärv på grund av inskrivning

Prop. 1973: 42 203

kan leda till rättsförlust för rätt ägare. Skada som denne lider, emedan annans förvärv av hans fartyg eller förvärv av panträtt på grund av in— teckning däri kan göras gällande mot honom, skall enligt kommittéför- slaget gottgöras av staten. Ersättningen skall dock kunna jämkas efter skälighet eller helt falla bort, om medvållande kan läggas den skade- lidande till last. Som exempel på medvållande anger kommittéförslaget att han utan skälig anledning underlåtit att vidta åtgärd för att bevara sin rätt, t. ex. att föra talan mot ett beslut varom han fått kännedom i tid. Liksom den fastighetsrättsliga förebilden skall enligt kommittén jämkningsregeln tolkas mot bakgrund av allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser om jämkning av ersättning på grund av medvållande.

Det andra ersättningsfall som kommitténs förslag reglerar avser för- lust, som orsakas genom fel eller försummelse vid handläggning av eller beslut i inskrivningsärende eller utfärdande av bevis på grund av skepps- eller skeppsbyggnadsregistrets innehåll, t. ex. pantbrev. Även här skall den nyssnämnda jämkningsregeln gälla, tillfogar kommittén.

Till registrerings- och inskrivningsärenden hör enligt vad kommittén erinrar, också ärende angående rättelse av införing. Skulle beslut i rät- telseärende orsaka förlust för ägare eller panträttshavare utan att or- saken kan hänföras till ersättningsgrundande fel eller försummelse i in- skrivningsärende, föreslår kommittén att förlusten skall gottgöras enligt en speciell regel som ger rätt till samma ersättning som för handlägg- ningsfel. Ersättning skall dock enligt kommittén inte komma i fråga, om den skadelidande med hänsyn till felets beskaffenhet eller andra om— ständigheter bort inse att fel förekommit.

Liksom enligt JB skall staten enligt kommittéförslaget inträda i den rätt till skadestånd av tredje man som skadelidande kan ha. Ersättning på grund av domstols dom skall ej utbetalas förrän domen vunnit laga kraft.

Medan 18: 5 JB förutsätter, att Kungl. Maj:t i det enskilda ersätt— ningsärendet utser den myndighet som skall svara för staten, lägger kom- mittéförslaget denna uppgift på sjöfartsverket, dock med rättighet för Kungl. Maj:t att för särskilt fall bestämma om avvikelse, ifall det skulle vara motiverat. Kommittén har utgått från att sjöfartsverket kan förut- sättas vara den myndighet som normalt bör företräda staten i sjörättsliga ersättningsmål av detta slag.

I övrigt innehåller kommittéförslaget regler om skyldighet för skade- lidande som vill föra talan mot staten, om han tappar talan mot tredje man, att stämma in staten i det målet eller åtminstone underrätta sjö- fartsverket om rättegången så att staten kan intervenera i denna; jfr 1425 rättegångsbalken . Domstol där rättegången är anhängig åläggs enligt kommittéförslaget att vaka över bestämmelsernas efterlevnad ge— nom att förelägga den berörda parten viss tid att fullgöra sin skyldighet vid äventyr att han förlorar sin rätt att föra talan mot staten. Även i

Prop. 1973: 42 204

dessa delar ansluter kommitténs förslag nära till den fastighetsrättsliga förebilden.

2.8.3. Remissyttrandena

Fiskeristyrelsen tillstyrker förslaget om statligt skadeståndsansvar för handläggningsfel eller förlust på grund av godtrosförvärv. Sveriges fis— kares riksförbund ställer sig också positivt men tillägger att inskriv- ningsmyndighetens kontrollverksamhet inte får bli så omfattande att det leder till praktiska olägenheter.

Svenska bankföreningen och Svenska skeppshypotekskassan fäster stor vikt vid att staten svarar för inskrivningsmyndighetens handlägg- ningsfel och för rättsförlust på grund av förlitan på pantbrev eller an- nat bevis om registrens innehåll. Skeppshypotekskassan betonar, att ett sådant ansvar är omistligt för förslagets funktionsduglighet.

Endast sjöfartsverket ger uttryck för tveksamhet. Verket anser att den noggranna reglering av registrering och inskrivning som förslaget innebär torde vara tillräcklig garanti mot rättsförlust. Dessutom kan ersättningssituationen delvis föranledas av att ”själva transaktionen ej är formbunden och svårbedömd till sina verkningar”, tillägger verket. Frågan bör enligt verket lösas i ett större sammanhang.

3 Föredraganden

3.1 1967 års internationella sjörättskonventioner

3.1.1 Allmänt

Sjöfarten är en av vårt lands viktigaste näringar och Sverige spelar, jämte de övriga nordiska länderna, en förhållandevis betydande roll i den internationella sjöfarten. Den svenska varvsindustrin är en av de främsta i världen. Både sjöfarts- och varvsnäringarna är utpräglat inter- nationella till sin inriktning och för sin existens beroende av internatio- nell samverkan, inte minst på det privaträttsliga området. Det är därför naturligt att Sverige, i samverkan med de övriga nordiska länder- na, tagit myeket aktiv del i det internationella arbete på sjörättens område som resulterat i 1967 års sjöpanträtts- och skeppsbyggnads- konventioner. Sverige har också undertecknat båda dessa konven- tioner. Det ligger i linje med svensk och nordisk rättstradition på detta fält att såvitt möjligt också genom ratifikation eller anslutning främja sådan mellanfolklig rättsgemenskap.

3.1.2 Sjöpanträttskonventionen

Med hänsyn till sjöfartens uttalade behov av bl. a. den internationella kapitalmarknaden och dess exponering för exekution och andra rättsliga ingripanden över hela världen är internationell likformighet av pant- rättsliga huvuddrag inom sjörätten uppenbarligen av stor praktisk bety-

Prop. 1973: 42 205

delse. Den nya sjöpanträttskonventionen har undertecknats av Belgien, Danmark, Finland, Förbundsrepubliken Tyskland. Grekland, Indien, Iran, Israel, Italien, Jugoslavien, Liberia, Monaco, Norge, Polen, Portu- gal, Republiken Kina (Taiwan), Schweiz, Storbritannien, Sverige, Uru- guay, Vatikanstaten och Zaire. Den har ännu ej tillträtts av någon stat.

Jag delar uppfattningen uttalad av kommittén och godtagen under remissbehandlingen att den nya sjöpanträttskonventionen på ett i stort sett tillfredsställande sätt löser de problem som är förenade med att åstadkomma en sådan rättslikhet. Konventionen innefattar också i flera avseenden viktiga framsteg i förhållande till 1926 års sjöpant- rättskonvcntion, som Sverige och de övriga nordiska länderna förut er- känt men numera frånträtt av skäl, som visserligen saknar betydelse i detta sammanhang. Endast i några detaljer kan den nya konventionen ge anledning till visst missnöje på svensk sida. Jag återkommer till dem vid berörda lagförslag. Men detta bör enligt min mening inte hindra oss från att tillträda konventionen. Jag förordar därför, att Sverige rati- ficerar 1967 års sjöpanträttskonvcntion och att det sker gemensamt med Danmark, Finland och Norge som kan väntas också tillträda densamma. Föreliggande lagförslag utgår från att så sker. Detta innebär också i överensstämmelse med kommittéförslaget, att konventionen införlivas med svensk lag genom inarbetning.

Sjöpanträttskonventionen reglerar noga prioriteringen av sjöpanträtt. Regleringen är inte förenlig med de bestämmelser om fördelning av redares ansvarighetsbelopp som upptogs i SjöL (jfr 256 &) genom 1964 års sjölagsändringar i anledning av Sveriges tillträde till 1957 års internationella konvention om begränsning av redares ansvarighet (jfr prop. 1964: 35 bl.a. s. 82). Jag förordar därför att ratifikationen av sjöpanträttskonventionen sker med förbehåll (jfr art. 14: 2) för vår rätt att tillämpa 1957 års nämnda konvention. Jag återkommer till problemet i anslutning till förslaget i den del som berörs därav (jfr un- der 4.7).

3.1.3 Skeppsbyggnadskonventionen

Den svenska varvsindustrins produktion går till åtminstone tre fjärde- delar till utländska beställare och varven har kanske än större behov än redarna av att kunna utnyttja den internationella kapitalmarknaden. Det är av vital betydelse för varven att kunna dra fördel av ett interna- tionellt erkänt system för skydd av den rätt som tillkommer skepps- byggnadsavtalens parter och deras kreditgivare. Svensk rätt befinner sig i dessa avseenden ännu på ett föråldrat och anmärkningsvärt primitivt stadium. Skeppsbyggnadskonventionen utgör den första internationellt antagna lösningen på dessa problem. Den kan sägas utmärka sig bl.a. för egenheten att utsträcka sjörättsligt färgade grundsatser till skepps-

Prop. 1973: 42 206

byggen redan innan dessa kommit i sjön. Och det ger upphov till vissa komplikationer, för vår del-närmast i form av tänkbar konflikt mellan på den ena sidan beställares och kreditgivares rätt och på den andra sidan det s.k. löneprivilegium som svensk lag tillförsäkrar varvets an- ställda i händelse av varvets konkurs. Detta är emellertid ett problem som egentligen saknar praktisk betydelse med hänsyn till den numera gällande statliga lönegarantin i konkurs. Det är därför berättigat att läg- ga avgörande vikt vid de fördelar som ett internationellt erkänt eller åtminstone känt privaträttsligt system på detta fält kan erbjuda.

I detta sammanhang är det viktigt att, som kommittén gjort, fästa särskilt avseende vid att ett till sina huvuddrag internationellt känt hypo- tek kan stiftas i skeppsbygge som är förlagt till Sverige. Men det är också viktigt att ett skydd för varvs och beställares rätt till byggen kan erbjudas i form av inskrivning på internationellt kända villkor. Skepps- byggnadskonventionen har undertecknats av Argentina, Belgien, Dan- mark, Finland, Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland, Indien, Iran, Israel, Italien, Jugoslavien, Libanon, Liberia, Marocko, Monaco, Norge, Polen, Portugal, Republiken Kina (Taiwan), Sverige, Uruguay och Va- tikanstaten. Jugoslavien har ratificerat konventionen. Lagförslag på grundval av konventionen har redan antagits i Norge, som sedan länge är en av den svenska varvsindustrins största kunder. Ett motsvarande lagförslag väntas i dagarna bli antaget i Danmark och Finland torde senare komma att införa lagregler på grundval av konventionen. Jag föreslår därför, att Sverige, såsom ocksä förordats av flertalet remiss- instanser. ratificerar skeppsbyggnadskonventionen och att det sker ge- mensamt med de övriga nordiska länder som kommer att ta samma steg. Förevarande lagförslag är utarbetade med den utgångspunkten. Som kommittén föreslagit innebär de, att konventionen införlivas med svensk lag genom inarbetning.

3.1.4 Gemensamma exekutionsrättsliga synpunkter

Som kommittén föreslagit och advokatsamfundet framhållit i sitt remissyttrande bör de exekutionsrättsliga regler som ansluter till sjö- rätten i största möjliga utsträckning formas efter redan kända luft- rättsliga och fastighetsrättsliga förebilder. Jag återkommer till detta, när jag tar upp fråga om den lagstiftning rörande fartygsexekution som förevarande lagförslag ger anledning till.

3.2. Allmänt om sjölagsförslaget

Nuvarande bestämmelser om fartygsregistrering och fartygsinteckning finns i särskilda författningar. I 2 5 SjöL är dock upptagna vissa grund- läggande regler om fartygsregistrering. I övrigt tar SjöL upp i 1 kap. bestämmelser om fartyg, i 2 kap. bestämmelser om redares ansvarighet

Prop. 1973: 42 207

och om partrederi, i 10 kap. bestämmelser om redareansvarets begräns- ning, i 11 kap. bestämmelser om sjöpanträtt i fartyg och last samt om preskription av sjöfordran, i 14 kap. bestämmelser om sjörättsforum och dispaschprocess och i 15 kap. särskilda bestämmelser.

Kommittéförslaget bevarar 1 kap. väsentligen oförändrat i sak men kompletterar det med bestämmelser om tillbehör, nationalitetscertifikat m. m. och rubricerar det ”Allmänna bestämmelser”. I 2 kap. tas upp be- stämmelser om fartygsregistrering och i 3 kap. bestämmelser om part- rederi. Bestämmelserna om redares ansvarighet förs samman med be- stämmelser om begränsning av sådan ansvarighet i 10 kap. och kapit- lets rubrik jämkas därefter. I 11 kap. samlas bestämmelser om sjöpant- rätt och fartygshypotek, varvid bestämmelserna om preskription av sjö- fordran förs över till 15 kap. Där tas också upp bestämmelser om s.k. Poincaréfrancs, som f. n. finns i 10 kap. samt bestämmelser om stats- ansvar för vissa rättsförluster m.m. i anslutning till förslaget om regi- strering av och inskrivning av rätt till fartyg m. m.

Under remissbehandlingen har det mottagits positivt att på sjöpant- rätts- och skeppsbyggnadskonventionerna grundade bestämmelser om registrering av och inskrivning av rätt till fartyg införs i SjöL så som kommittén föreslagit. Det har ansetts leda till överskådlighet. Det har ifrågasatts, om den föreslagna rubriken till 1 kap. är motiverad med hänsyn till kapitlets innehåll. I fråga om 2 kap. har det också diskuterats huruvida kapitlet bör innehålla så detaljerade bestämmelser om registre- rings- och inskrivningsförfarandct som kommittén föreslagit. Kapitlets terminologi har väckt viss tvekan.

Jag har funnit att sjölagstiftningen kommer att vinna i klarhet och tillgänglighet genom att bestämmelser om registrering, inskrivning och sjöpanträtt på grundval av sjöpanträtts- och skeppsbyggnadskonven- tionerna tas upp i SjöL och inte splittras på flera olika författningar. Det är dessutom motiverat av det inbördes sambandet mellan dessa regler, ett samband som blir än större genom den vidgade privaträttsliga karaktären hos de nya registrerings- och inskrivningsbestämmelserna.

Jag godtar i princip att 1 kap. ges det innehåll kommittén föreslagit. För att inte belasta kapitlet med fler disparata bestämmelser än nöd- vändigt förordar jag emellertid, att regler om nationalitetscertifikat och om att svenskt fartyg skall ha företrädare här i landet tas upp i till- lämpningsföreskrifter. Även om kapitlet sträcker sin verkan till andra delar av SjöL, har jag viss förståelse för invändningen rörande rubriken och förordar, att gällande rubrik ”Om fartyg” behålls oförändrad. Dessutom bör kapitlet delas in genom underrubriker som i tur och ord- ning anger ämnena fartygs nationalitet, fartygsregister samt fartygs tillbehör, identifiering och skick.

Jag har funnit att kommittéförslaget till 2 kap. bör överarbetas redak- tionellt inte bara i belysning av remisskritiken utan också med hänsyn

Prop. 1.973: 42 208

till det förslag till tillämpningsföreskrifter som den inledningsvis nämn- da särskilda arbetsgruppen har utarbetat. Kapitlet kan lämpligen ges rubriken ”Om skeppsregistrering” och delas in i fem avsnitt, rubricerade ”Registrering”, ”Inskrivning”, ”Avregistrering”, ”Verkan av registrering och inskrivning” samt ”Registrerings- och inskrivningsförfarandet”.

Bestämmelserna om registreringsplikt och registreringsrätt samt in- skrivningsplikt och inskrivningsrätt bör disponeras om i förhållande till kommittéförslaget för att sådana tolkningssvårigheter som remissbe- handlingen röjt skall undvikas i görligaste mån.

Under rubrikerna ”Registrering”, ”Inskrivning” och ”Avregistrering” bör väsentligen tas upp samma bestämmelser som kommittéförslaget in- nehåller jämte regler om reservation av skeppsnamn. Bestämmelserna om verkan av registrering och inskrivning bör kompletteras i vissa av- seenden. Vad förfarandet beträffar har jag anslutit mig till uppfatt— ningen att en del av de regler kommittén föreslagit kan föras över till tillämpningsföreskrifter. Det gäller främst regler om de uppgifter som från offentligrättslig synpunkt behöver antecknas i registren om varje skepp och skeppsbygge och om nationalitetscertifikat.

Enligt min mening hade en betydligt grundligare redaktionell moder- nisering av partrederireglerna i förslagets 3 kap. än den kommittén fö- reslagit varit motiverad. Men jag anser mig böra undvika att bryta den överensstämmelse mellan de nordiska förslagen som uppnåtts av kom- mittéerna, så mycket mer som större ingrepp inte gjorts i motsvarande norska text och ej heller är att vänta i den danska. I detta läge bör på sin höjd företas en begränsad redaktionell bearbetning av det svenska kommittéförslaget.

Jag ansluter mig till kommittéförslaget att i 10 kap. sammanföra bestämmelser om redares ansvarighet med bestämmelser om redaran- svarets begränsning. Kapitlet bör därefter rubriceras ”Om redares an- svarighet” och måste för att ge plats åt ett utvidgat 11 kap. förskjutas till att omfatta 233—243 åå i stället för de nuvarande 254—263 åå. Be- stämmelserna om den s.k. Poincaréfrancen kan lämpligen flyttas till 15 kap.

Jag ansluter mig också till kommittéförslaget att ta upp bestämmelser om sjöpanträtt i fartyg och last samt om inteckning i 11 kap. En viss redaktionell bearbetning av kommittéförslaget bör dock företas. Den kan koncentreras till kapitlets andra avdelning. Till en början bör där rubriken till denna avdelning ändras till ”Skeppshypotek”. Det antyder bättre innehållet än ”Inskrivning av panträtt i fartyg”, en formulering som inte stämmer så väl med den nya panträttskonstruktionen. Även kapitelrubriken får då ändras i överensstämmelse härmed. Avdelningen om skeppshypotek bör delas in i följande avsnitt, nämligen ett om upp- låtelse av panträtt på grund av inteckning, ett om panträttens innebörd, ett om panträttsupplåtelse i vissa fall, ett om ägarhypotekets innebörd,

Prop. 1973: 42 209

ett om intecknings företräde, ett med vissa bestämmelser om inteck- nings och pantbrevs giltighet, ett om främmande hypotek m.m. och ett om inteckningsförfarandet. Såsom kommittén föreslagit bör bestäm- melserna om preskription av vissa sjöfordringar föras över till 15 kap.

Jag vill tillägga, att avdelningen om sjöpanträtt torde bli i allt vä- sentligt överensstämmande med motsvarande regelkomplex i de övriga nordiska länderna.

I den fortsatta framställningen kommer jag att tämligen nära ansluta till kapitlets indelning såsom jag nyss angav den.

I 15 kap., som innehåller särskilda bestämmelser utan inbördes syste- matiskt sammanhang, anser jag det påkallat att införa vissa underrubri- ker, nämligen ”Atomskada”, ”Vissa bestämmelser om sjömän m.m.”, ”Preskription av vissa sjöfordringar”, ”Poincaréfranc” och ”Statsansvar för vissa rättsförluster m. m.”

3.3. Om fartyg

3.3.1. Fartygs nationalitet

Fartygs nationalitet är av grundläggande rättslig betydelse. Ett fartyg har i främmande land och på det fria havet den rättsställning som folk- rätten och internationella fördrag tillförsäkrar hemlandets fartyg. Vä- sentlig maktutövning i fråga om fartyg är i betydande mån förbehållen hemlandets myndigheter, låt vara med en del viktiga inskränkningar, framför allt i främmande hamn. Säkerheten på svenska fartyg är så- lunda underkastad svensk offentlig tillsyn även utomlands och brott som förövas ombord hör i princip under svensk domsrätt. Också viktiga privaträttsliga verkningar är knutna till nationaliteten. Förhållandet mellan de ombordanställda och redaren är t. ex. i regel underkastat hem- landets lag. Samma lag reglerar hypotek i fartyg och stundom även spörsmål om uppkomst av legalpanträtt däri. Nationaliteten är förenad med rätt att föra hemlandets flagg, i vissa fall också med skyldighet att _ göra det.

Enligt gällande rätt skall svenskt fartyg vara i svensk hand till minst två tredjedelar. I princip räknar SjöL endast med svenska medborgare eller på visst sätt kvalificerade svenska aktiebolag som ägare av sådant fartyg. Men i praxis torde även andra rättssubjekt och ägarkombina— tioncr godkännas. Huvudredare i partrederi skall alltid vara svensk medborgare och bosatt här i riket, om fartyget skall räknas som svenskt.

Kommittéförslaget moderniserar nationalitetsvillkoren. Principen om minst två tredjedelars svenskt delägarskap bevaras visserligen. Men den kompletteras med en diSpensregel, som är avsedd för de fall då fartygs drift står under avgörande svenskt inflytande utan att nationalitetsvill- koren formellt är uppfyllda. Kravet på ett avgörande svenskt inflytande över driften härleder kommittén från den internationellt i allmänhet

14 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 42

Prop. 1973: 42 " 210

om också inte av alla länder accepterade grundsatsen att det skall finnas band som verkligen förenar fartyget med dess hemland. Kretsen rättssubjekt som kan äga svenskt fartyg utvidgas, så att, utöver fysiska personer och aktiebolag, även stat och kommun samt ekonomiska för- eningar, ömsesidiga försäkringsbolag och handelsbolag räknas dit. Det skall emellertid alltjämt ställas särskilda krav på svenskt inflytande över ledningen hos de enskilda juridiska personerna. Sålunda skall, i nära anslutning till vad som nu gäller, styrelsen till minst två tredjedelar be- stå av här domicilieradc svenska medborgare eller, i fråga om handels- bolag, varje obegränsat ansvarig bolagsman vara sådant rättssubjekt som självt kan äga svenskt fartyg. Kravet på styrelsens sammansättning ställs ej upp för ömsesidiga försäkringsbolag, eftersom styrelseledamöterna i sådana bolag ändå alltid måste vara svenska medborgare som är bo— satta här i landet. De gällande kraven att styrelseledamöter skall vara aktieägare och huvudredare här bosatt svensk medborgare utgår ur na- tionalitetsvillkoren. Till angivna regler fogar kommittéförslaget en sär- skild regel för dödsbon efter svenska ägare eller delägare, vilken dels under alla förhållanden tillförsäkrar boet ställning som svensk ägare el- ler delägare under viss tid, dels sätter en gräns för varaktigheten av den- na rättsställning. I båda fallen skall dispens kunna beviljas.

Under remissbehandlingen har fråga väckts om kravet på svenskt delägarskap bör ställas så högt som till två tredjedelar och en jämkning av nationalitetsvillkoren i syfte att motverka flaggflykt har förespråkats.- Det har påtalats, att en del eljest i svensk rätt erkända rättssubjekt —— exempelvis s.k. ideella föreningar —— inte tillåts äga fartyg med verkan att det räknas som svenskt. Att den särskilda regeln om dödsbos svens— ka nationalitet blir tillämplig på dödsbon som egentligen är svenska rätts- subjekt har också kritiserats. Vissa synpunkter har förts fram på tillämp- ningen av regeln om dispens från nationalitetsvillkoren.

I fråga om villkoren för fartygs svenska nationalitet gör sig del- vis motstridiga synpunkter gällande. På den ena sidan finns det ett socialt och sjösäkerhetsmässigt betingat önskemål om svensk myn- dighetsutövning över fartyg vars drift leds och "betjänas av svenskar och svenska intressen eller vari sådana intressen eljest är engagerade. Detta önskemål bärs delvis också upp av folkrättsligt betingade förvänt- ningar på Sverige som sjöfartsnation och behovet att på bästa sätt skydda svensk egendom i internationella sammanhang. Internationella fördrag, såsom 1958 års konvention om det fria havet (som sverige visserligen inte tillträtt) och 1960 års sjösäkerhetskonvention, ställer krav i den riktningen. Även rent privaträttsliga intenationella fördrag går i grundläggande hänseenden ofta ut från förutsättningen att fördrags- slutande stat utövar nationell jurisdiktion över inhemska fartyg.

Från allmän synpunkt kan det svenska intresset av kontroll över far- tyg med svensk anknytning bära ganska långt, inte minst f. ö. med tanke

Prop. 1973: 42 211

på problemet med s. k. flykt till bekvämlighetsflagg. Detta sistnämnda problem kan visserligen inte finna sin lösning enbart i nationellt upp- ställda, mer eller mindre ändamålsenliga nationalitetsvillkor. Men alltför strängt bestämda sådana villkor är naturligtvis ej ägnade att motverka flaggflykt. inte heller är det ett intresse för sjöfartsnäringen att natio- nalitetsvillkoren är stränga, eftersom exempelvis frihet till samverkan över nationsgränser är önskvärd från kommersiella synpunkter och sådana önskemål snarast kan väntas tillta i framtiden, i takt med de ökade kapitalinsatser den tekniska utvecklingen för med sig och de på olika håll i världen tilltagande tendenserna till s. k. flaggdiskriminering. Därtill kommer en rent civilrättslig aspekt som jag strax skall beröra.

På den andra sidan är det uppenbart, att nationella svenska anspråk på kontroll över fartyg med anknytning till svenska intressen inte kan drivas hur långt som helst utan att riskera att bli meningslösa genom att de inte kan upprätthållas effektivt. Inte minst i fall av internatio— nella konflikter av olika slag behöver vi kunna hävda realistiskt grun- ' dade krav på att svenska fartyg inte drivs i strid med svenska sjöfarts— politiska eller försvarspolitiska intressen. Det är bl. a. sådana synpunk- ter som har gett upphov till' det folkrättsligt välkända och av flertalet sjöfartsnationcr också erkända kravet på ett verkligt band mellan far— tyg och dess hemland.

Det är enligt min mening tydligt, att det i grunden är ofrånkomligt att knyta nationalitetsvillkoren till äganderättsförhållandena.

Bland sjöfartsnationcrna är det vanligt att som nationalitetsvillkor föreskrivs, att äganderätten till fartyget skall vara helt i inhemsk hand. Samtidigt varierar emellertid kraven på inslaget av inhemska intressen i bolag och andra juridiska personer betydligt. Nationalitetsvillkor med krav på två tredjedelars ägarövervikt i olika former är ej heller ovan- liga. Det förekommer också att enkel ägarövervikt tas för god. Kraven på inhemsk äganderätt eller ägarövervikt är ofta, såsom hos oss, kom- binerade med vissa anspråk på driftsledningens-oeh bemanningens an- knytning till det egna landet.

Att skärpa det nuvarande kravet på två tredjedelars svensk ägar- övervikt finner jag inte förtjäna övervägande. Däremot kan det an- föras skäl för att bevara detta krav väsentligen oförändrat, närmast kanske det att en sådan ordning kunde sägas väl harmoniera med det folkrättsliga anspråket på verklig föreningslänk mellan fartyg och flagg. Det finns emellertid också skäl för en sänkning av kravet till exempelvis enkel svensk ägarövervikt. Varje krav som går väsentligt därutöver ger nämligen utrymme för att fartyg blir förda under främ- mande flagg eller blir statslösa, trots att de till övervägande del är svenskägda. Och därigenom undandras de en i och för sig välmotiverad svensk myndighetskontroll samtidigt som deras möjlighet till folkrätts- ligt skydd såsom svensk egendom försvagas eller försvinner. Bruket

Prop. 1973: 42 212

av bekvämlighetsflagg underlättas också i viss mån. Dessutom inträder den betänkliga konsekvensen, att en del fartyg i överVägande svensk ägo berövas sådant svenskt privaträttsligt skydd som förslaget i väsent- liga avseenden knyter till registrering och inskrivning, bl. a. sakrätts- skydd för äganderättsförvärv. Ett dispensinstrument anser jag vara ett principiellt otillräckligt medel mot sådana svagheter.

Mot en sänkning av kravet på svensk ägarövervikt kan åter invändas, att den skulle medföra en försvagning av föreningsbandet mellan far- tyg och flagg och kanske behöva kompenseras med särskilda kvalifika— tionskrav på de rättssubjekt som får äga svenska fartyg. Försvagningen är emellertid övervägande teoretisk. Vilken ägarövervikt man än väljer, kan nämligen utländskt inflytande göra sig gällande genom 5. k. holding- bolag, kreditavtal och olika befraktningsförhållanden m.m. Jag bortser här från möjligheten att genom lagstiftning av samma typ som lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag söka spärra vägen för utländskt inflytande. Ty en sådan skulle inte lämpa sig för användning i en av nödvändiga skäl så internationeut inriktad och beroende näring som sjöfarten är. En tvångsreglering skulle nämligen, i strid med en önsk- värd utveckling mot handelns frihet, lägga en besvärande hämsko på sjöfartsnäringens omsättning av tonnage och f.ö. knappast ha utsikter att genomdrivas effektivt i fråga om andra än redan svenskägda, här registrerade fartyg. Mot denna bakgrund måste graden av svensk ägar- övervikt tillmätas ganska underordnad betydelse som medel mot ut- ländskt inflytande. De kvalifikationskrav som ställs på svenskt rätts- subjekt, vars äganderätt till fartyg medför att detta får svensk natio- nalitet, bör principiellt kunna hållas skilda från det grundläggande na- tionalitetsvillkoret.

I denna fråga kan det sägas att kommersiellt betingade önskemål om rörelsefrihet — bl.a. för samverkan över nationsgränser och för att kunna locka främmande riskvilligt kapital socialt och sjösäkerhets- mässigt betingade krav på kontroll över fartyg, i vilka svenska intressen är engagerade, samt svenska rättssubjekts berättigade anspråk på del i den svenska rättsordningens skydd samfällt talar för att kravet på svensk ägarövervikt i svenskt fartyg inte ställs högre än som är ound- gängligen nödvändigt. Jag har därför för min del stannat för att enkel sådan övervikt skall vara nog för att fartyget skall erkännas som svenskt. Någon allvarlig försvagning av föreningsbandet mellan far- tyget och vårt land innefattar detta enligt min mening inte.

När det gäller frågan vilka rättssubjekt som skall kunna ge fartyg svensk nationalitet är det viktigt att hålla i minnet en del av de syn— punkter som jag nyss anfört. Varje uteslutning av svenska rättssubjekt medför sålunda, att kanske helt svenskägda fartyg ställs utom både svensk civil rättsordning och svensk myndighetskontroll i viktiga av-

Prop. 1973: 42 213

seenden. Dispensinstrumentet är här, lika litet som i fråga om ägar- övervikten, något principiellt godtagbart medel mot sådana konsekven- ser. Det är sant, att en del erkända svenska rättssubjekt både kan uppstå och upphöra tämligen omärkligt. Det gäller t. ex. ideella för- eningar, som ju endast under vissa betingelser har rättsförmåga. Men sådana och liknande problem bör kunna lösas på acceptabelt sätt inom ramen för registrerings- och inskrivningsförfarandet. Svenska aktiebo- lag och andra sammanslutningar kan visserligen stå under dominerande utländskt inflytande, åtminstone rent kommersiellt sett. Men har de bil- dats inom ramen för den svenska rättsordningen och med iakttagande av dess villkor — i vissa fall innebärande krav på registrering eller liknan- de —- är de svenska rättssubjekt oberoende av att utländskt intresse är engagerat.

De nuvarande kvalifikationskraven på aktiebolag tar, med bortseen- de från ägarinflytandet, sikte på bolagsledningen, i det att styrelsen skall bestå av här i landet bosatta svenska medborgare, som f. ö. tillika skall vara aktieägare. Detta torde ha motsvarande tillämpning på andra juridiska personer i den mån de i praxis likställts med aktiebolag i fråga om rätt att äga svenskt fartyg. Jag finner inte skäl att i sak föreslå ändring i fråga om dessa kvalifikationskrav. Vår associationsrätt stäl- ler i allmänhet sådana krav, låt vara att de kan efterges genom dispens såvitt gäller aktiebolag och ekonomiska föreningar. Och efter 1968 års lagstiftning om rätt för utlänning och utländskt företag att sluta svenskt handelsbolag eller ingå i sådant bolag (1968: 557 och 558) kan utländska rättssubjekt ej utan särskilt tillstånd bilda eller gå in i svenskt handels- bolag. Det bör då inte vara nödvändigt att behålla särskilda kvalifika- tionskrav bland nationalitetsvillkoren. Ty krav på svenskt inflytande över ledningen i bolag, som äger eller vill förvärva svenskt fartyg, kan ställas i samband med dispens- eller tillståndsprövningen. Förslag har nyligen framlagts (SOU 1971: 15) som innebär att nationalitets- kravet på svenska aktiebolags styrelseledamöter skall ersättas av krav på bosättning i Sverige. När ställning tas till detta får det prövas om och i vad mån det bör återverka på nationalitetsvillkoren för fartyg som ägs av aktiebolag.

Det jag nu sagt gäller inte sådana sammanslutningar som stiftelser, ideella föreningar m. fl. Dessa står visserligen i en del fall under offent- lig tillsyn men är likväl ej underkastade lagregler om driftsledningens sammansättning. I och för sig vore det konsekvent att då ställa särskilda kvalifikationskrav på dem i detta sammanhang. Utan sådana krav kan frågan om de skall anses som svenska rättssubjekt antas väsentligen bero av att de bildats enligt svensk lag. och att driftsledningen utövas i Sverige eller åtminstone den huvudsakliga verksamheten bedrivs här. Det kan visserligen ej uteslutas, att ledningens sammansättning också tilläggs någon betydelse i de fall där den kan beräknas ha be-

Prop. 1973: 42 214

tydande inflytande över verksamheten. Mot att särskilda kvalifikations— krav ställs upp här kan dock anföras, att komplicerande Specialregler inte bör skapas utan fullgoda motiv och att fartygsägandet här i landet knappast kan förmodas komma att i sådan omfattning söka sig formen av stiftelser och ideella föreningar m. m. att problemet behöver tillmätas praktisk betydelse. Därför har jag för min del stannat för att ej före- slå särskilda sjörättsliga kvalifikationskrav för att sådana sammanslut- ningars fartyg skall anses som svenska. .

Liksom kommittén finner jag, att bestämmelsen om att styrelseleda- mot i aktiebolag med rätt att äga svenskt fartyg skall vara aktieägare bör slopas. Jag biträder också meningen, att kraven på huvudredare i partrederi bör föras över till partrederireglerna och ej utgöra formliga villkor för fartygets nationalitet.

Som kommittén påpekat erbjuder frågan om dödsbos nationalitet speciella problem, eftersom även dödsbo efter svensk ägare av fartyg eller fartygsandel kan ha stark utländsk anknytning, låt vara att pro- blemställningen blir en annan när varje svenskt rättssubjekt kan äga svenskt fartyg. I lufträttcn, där motsvarande problem aktualiserades i samband med 1955 års lagstiftning om luftfartygs registrering och där- med sammanhängande nationalitet, togs den ståndpunkten att dödsbos nationalitet skulle få prövas med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall, bl. a. beskaffenheten av eventuell utländsk anknytning (prop. 1955: 13 s. 120 och 361). För min del går jag ut från att det skall mycket till för att dödsbo efter svensk medborgare i sammanhang av detta slag förtjänar att behandlas på annat sätt än den avlidne. Boet är ju i princip bestämt att avvecklas. I lufträttcn är det visserligen frå- ga om registreringsrätt och inte sådan registreringsplikt som kommittén här åsyftar.

Som jag skall ange vid sjölagsförslagets 2 kap. innebär visserligen mitt förslag, att dödsbo i princip ej åläggs inskrivningsplikt på grund av dödsfallet utan måste söka inskrivning först om fartyget överläts till annan. Därmed ändras ytterligare de förutsättningar kommittéförslaget utgått från. Jag har bedömt problemet så att särskilda regler för döds- bos behandling i nationalitetshänseende kan undvaras. Dödsbo bör sålunda enligt min mening principiellt behandlas på samma sätt som den avlidne. I den mån särskild prövning kan visa sig påkallad av säregna omständigheter får det ske enligt särskilda bestämmelser som jag ämnar föreslå inom ramen för registrerings- och inskrivningsförfa- randet.

Kommitténs förslag om möjlighet till dispens från nationalitetsvillkor, när ett fartygs drift kan sägas stå under avgörande"svenskt inflytande trots att nationalitetsvillkoren formellt ej är uppfyllda, får naturligtvis mindre spelrum, när kraven på svensk ägarövervikt sänks och kretsen, rättssubjekt med rätt att äga svenskt fartyg vidgas. Men likväl får det

Prop. 1973: 42 215

antaS, att ett dispensinstrument av det slaget har en praktisk funktion att fylla. Jag vill-erinra om att det kan bli användbart då fartyg skall drivas i samverkan mellan redare i flera länder och under sådan för- delning av intressena att formella hinder annars skulle möta mot att driva fartyget under annat än möjligen någon av bekvämlighetsflag- gorna. Är då driftsledningen på ett betryggande sätt knuten till Sverige och den svenska andelen i fartyget proportionellt sett någorlunda stor, bör man kunna dispensera t.o.m. från kravet på enkel svensk ägar— övervikt. Och även andra fall kan tänkas då ett dispensinstrument kan bli användbart efter en helhetsbedömning. Vid en sådan bedömning kan f.ö. även belånings- och befraktningsförhållanden beaktas. Men jag kan inte dela den under remissbehandlingen framförda meningen att dispens bör kunna ges för att under svensk flagg föra främmande far— tyg, som befraktas av svensk redare på lång tid i skeppslegans form. Kommittén har påpekat, att det skulle rycka undan grundvalen för att betrakta ett till utlandet på motsvarande sätt bortfraktat svenskt far- tyg såsom oförändrat svenskt. Jag ansluter mig till den synen på proble- met. Att nationalitet och därmed registrering skulle växla med befrakt- ningsförhållandena, om dessa än ges varaktig karaktär, finner jag knap- past teoretiskt godtagbart, ej heller praktiskt lämpligt.

Dispens bör, som kommittén har anfört, kunna tidsbegränsas och för- enas med villkor.

Jag vill slutligen sammanfatta innebörden av mitt förslag i denna del på följande sätt. För det första jämkas kravet på kvalificerad svensk ägarövervikt i svenska fartyg till krav på enkel övervikt. För det andra blir alla svenska rättssubjekt berättigade att äga svenska fartyg. För det tredje bestäms kvalifikationskraven på ledningen av bolag och andra juridiska personer med rätt att äga svenska fartyg av associationsrättens vanliga regler. För det fjärde skall de formella nationalitetsvillkoren kunna efterges genom dispens, när det låter sig göra utan att det grund- läggande kravet på avgörande svenskt inflytande över svenska fartygs drift efterges.

3.3.2. Fartygsregister

Nuvarande ordning för fartygsregistrering utmärker sig för att vara centraliserad men delad i på den ena sidan offentligrättsligt betingad bokföring av en del av vårt fartygsbcstånd och på den andra sidan pri-. vaträttsligt betingad inskrivning. Skeppsbyggnadsregistrering finns hos oss —— frånsett en viss rätt till förtida registrering av fartyg under bygg- nad som färdigt fartyg — endast i form av en rätt till inskrivning hos domstol med begränsad rättsverkan till förmån för beställare. De flesta handelsfartyg av viss minsta storlek skall vara införda i fartygsregist- ret, som förs hos sjöfartsverket. Andra fartyg kan frivilligt registreras där. Registrering hos sjöfartsverket är en förutsättning för att inteck-

Prop. 1973: 42 216

ning skall kunna beviljas i fartyg. Inteckning beviljas av inskrivnings- domare i Stockholms domsaga genom införing i inteckningsboken för fartyg. Därvid prövar inskrivningsdomarcn självständigt om inteck- ningsmedgivandet lämnats av rätt ägare.

Fartygsregistret och inteckningsboken upptar åtskilliga andra fartyg än som är registreringspliktiga till fartygsregistret, bl. a. ett stort antal fiskefartyg. Dessa senare är emellertid underkastade registreringsplikt hos våra distrikttullsanstalter. Denna decentraliserade fiskefartygsregi— strering sammanhänger i viss mån med internationella fördrag angående fiskeriförhållanden, eftersom det däri åtminstone formellt förutsätts att fiskefartyg registrerats lokalt ”för att de skall kunna identifieras till sjöss”, som det senast heter i 1967 års konvention om fiskets bedrivande i Nordatlanten (jfr art. 3 samt Bilaga II Regel I, texten intagen i prop. 1969: 146).

Kommittén har, med utgångspunkt från att nuvarande ordning ej är ändamålsenlig, föreslagit att hos sjöfartsverket inrättas en särskild in— skrivningsavdelning till vilken förläggs ett skeppsregister avsett för både offentligrättsligt betingad registrering av svenska fartyg av viss minsta storlek —— en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter _— och för inskrivning av rätt till dessa fartyg. För inskrivning av rätt till fartyg som avses bli av minst nu angivna storlek och som är under byggnad här i landet eller skall byggas här, föreslås ett centralt skeppsbyggnadsregister, likaledes anförtrott sjöfartsverkets inskrivningsavdelning. Och för svenska fartyg, som ej skall föras in i skeppsregistret, föreslås att Kungl. Maj:t bemyndigas låta inrätta ett sär- skilt båtregister i den mån det fordras för tillsynsändamål eller eljest av allmänna hänsyn.

Vid remissbehandlingen har förslaget överlag mottagits väl. Samman- slagningen av fartygsregistret och inteckningsboken bedöms som en vinst men det betonas starkt att sjöfartsverkets resurser för service i anslutning till dess nya registrerings- och inskrivningsverksamhet måste dimensioneras väl. Om fartyg, som ej blir registreringspliktiga till skeppsregistret, i stället skall underkastas registreringsplikt till båtregis- ter, har ifrågasatts huruvida beslutet att inrätta sådant register bör få fattas av Kungl. Maj:t.

Förslaget har också föranlett vissa grundläggande terminologiska synpunkter. En rad remissinstanser har sålunda förordat, att för klarhets och enkelhets skull — en terminologi lagfästs som innebär att fartyg i vissa rättsliga sammanhang delas in i skepp och båtar. Med skepp skulle då avses sådana fartyg som har den storlek införing i skeppsregistret kräver och med båt fartyg som är mindre. Redan ter- men skeppsregister har åter från annat håll-' föranlett invändningen att den för tanken till segelskepp i gången tid och alltså är föråldrad.

När den nuvarande ordningen infördes för omkring sjuttio år sedan,

Prop. 1973: 42 217

utgjorde den ett första och viktigt stegi riktning mot ett utvecklat system för registrering av och inskrivning av rätt till fartyg. Den svarar emellertid inte längre mot en modern tids krav. Jag delar uppfatt- ningen att ett nytt centralt register bör inrättas för att tillgodose be- hovet av en på offentligrättslig registrering grundad, fullt utvecklad inskrivning av rätt till svenska fartyg. I anslutning till detta register bör finnas ett likaledes centralt register för inskrivning enligt skepps- byggnadskonventionen av rätt till fartyg under byggnad här i landet och ett båtregister, i första hand avsett för sådana mindre fartyg i yrkesmässig drift som ej skall införas i skeppsregistret.

Skepps-, skeppsbyggnads- och båtregistren bör som kommittén före- slagit föras hos en och samma myndighet. Registermyndighetens verk- samhet skulle alltså komma att i huvudsak omfatta dels de uppgifter i fråga om registrering av fartyg som f. n. åvilar sjöfartsverket och di- strikttullanstalterna, dels den inskrivningsverksamhet (fartygsinteckning) som i dag bedrivs av inskrivningsdomare i Stockholms domsaga. Härtill kommer de nya uppgifter i fråga om inskrivning av rätt till skeppsbyg— gen som jag skall behandla i det följande. Denna centrala registrerings- oeh inskrivningsmyndighet får alltså på sjöfartens område funktioner som i allt väsentligt motsvarar dem som genom nyligen genomförda reformer fördelats på fastighetsregistermyndigheter och fastighetsrätts- liga inskrivningsmyndigheter, vilka organiserats inom lantmäteri- resp. domstolsväsendets ram.

Den sjörättsliga registermyndighetens struktur medför vissa problem när det gäller dess organisation. Rent praktiska skäl kan anföras för att den knyts till sjöfartsverket, med vilket myndigheten får ett visst tek- niskt samband såvitt gäller skeppsmätning och tillsynsverksamhet. Mot en sådan anknytning kan emellertid invändas att myndighetens funktion som inskrivningsmyndighet ger en naturligare anknytning till dom- stolsväsendet, inom vilket kan tillgodoses de rättssäkerhetskrav som måste ställas vid framför allt inskrivning av rätt till fartyg och fartyg under byggnad. Efter särskilt samråd ,med chefen för kommunika- tionsdepartcmentet har jag kommit till att det inte är nödvändigt att fartygsregistreringen äger rum inom sjöfartsverket för att den övriga verksamheten där skall kunna fungera tillfredsställande. Det är också förenat med vissa svårigheter att organisera registrering och inskrivning på lämpligt sätt inom sjöfartsverket.

Det förhållandet att registermyndigheten måste inrymma både sjöfarts- tekniska insikter och domstolskompetens kan i och för sig anföras till stöd för att en helt fristående myndighet inrättas för ändamålet. En sådan fristående ställning har t. ex. det danska Skibsregistret sedan länge. På den andra sidan kan det sägas, att de kvalifikationskrav som måste ställas på dem som skall handlägga ärenden om inskrivning av rätt till fartyg bäst kan tillgodoses genom en anknytning till domstolsväsendet.

Prop. 1.973: 42 218

Ärenden om fartygsinteckning handläggs redan f.n. av inskrivnings- domare i Stockholms domsaga. Och det fastighetsrättsliga inskrivnings- väsendet med vilket det sjörättsliga kommer att uppvisa betydande likheter enligt vad jag förordar är sedan länge inlemmat i dom- stolarna. Efter särskilt samråd med chefen för finansdepartementet har jag kommit till att en liknande ordning bör föredras även i detta sam- manhang. Jag förordar alltså att den nya registermyndigheten inrättas som en integrerad del av en av våra tingsrätter. Därvid förutsätter jag att myndigheten kommer att förestås av en lagfaren inskrivningsdomare, biträdd av lagfarna medarbetare med insikter i sjöfartsangelägenhcter.

Jag är inte beredd att i detta sammanhang ta slutlig ställning till re- gistermyndighetens närmare organisation och lokalisering utan ämnar ta upp dessa frågor i samband med anslagsyrkanden för den nya myn- digheten.

Det centrala registret för registrering av och inskrivning av rätt till far- tyg kommer bara att omfatta fartyg av viss minsta storlek. Utom detta register kommer bl.a. att falla en del fartyg, som behöver registreras emedan de står under sjöfartsinspektionens tillsyn. Därtill kommer, att även fartyg som ej kommer att kunna föras in i nämnda eentralregis- ter kan ha behov av nationalitetshandling. Sådan bör emellertid ej utfär- das av myndighet utan underlag i form av registrering. Jag förutsätter, att Kungl. Maj:t, på här angivna förutsättningar, bemyndigas besluta om båtregistret. Jag vill här erinra om att fritidsbåtsutredningen har i uppdrag att utreda frågan om obligatorisk registrering av vissa slag av fritidsbåtar och att lägga fram förslag till utformning av ett fritidsbåts- register (riksdagsberättelse 1971 s. 344—346). Redan i detta samman- hang måste emellertid meddelas vissa bestämmelser om båtregistrering, närmast med tanke på båtar i yrkesmässig drift. Jag kommer att före- slå sådana i annan ordning. Till frågan om registreringsplikt och registreringsrätt till de olika registren återkommer jag vid sjölagsförsla- gets 2 kap. Jag vill emellertid redan nu säga, att jag bedömer det som angeläget att en rationell ordning för all fartygsregistrering etableras över hela linjen. Det talar bl.a. för att flerfaldig sådan registrering undviks.

Vad slutligen beträffar dc terminologiska spörsmål som kommittéför- slagets beteckningar för de olika registren, skepps- och skeppsbyggnads— registren och båtregistret, aktualiserat vill jag erinra om att vi genom uttryck som handelsfartyg och fiskefartyg etc. kan skilja mellan fartyg av olika användning, något som av uppenbara skäl är lagtekniskt myc— ket användbart. Men vi kan inte _— och har hittills inte heller behövt kunna —— på motsvarande sätt skilja mellan små och stora fartyg, även om man med uttrycket båt ofta syftar på smärre farkoster eller på båtar som hör till andra fartyg.

Såsom jag skall utveckla i det följande medför förslaget djupgående

Prop. 1973: 42 219

civilrättsliga skillnader mellan å ena sidan fartyg av den storlek att de kan föras in i det för civilrättsliga ändamål tillrättalagda nya eentralre- gistret och å andra sidan mindre fartyg. Det aktualiserar behov av att, på ett enkelt sätt, klart kunna skilja inte bara mellan de olika registren utan också mellan fartyg av dessa olika storlekar. Jag har funnit beteck- ningarna skeppsregistret, skeppsbyggnadsregistret och båtregistret ända- målsenliga, bl. a. eftersom de medger att man kan skilja dem från det nuvarande fartygsregistret. Och därav kan på ett naturligt sätt härledas den terminologi som flera remissinstanser förordat, nämligen skepp för fartyg av minst den storlek som fordras för registrering i skeppsre- gistret, båt för de mindre fartygen och fartyg för båda kategorierna. I överensstämmelse härmed får termen skeppsbygge alltså betydelsen skepp under byggnad till skillnad från båt under byggnad. Fartyg under byggnad kommer att avse både skepps- och båtbyggeri. Jag vill under- stryka att denna terminologi är avsedd för juridiskt-tekniskt bruk och alltså inte nödvändigtvis behöver gripa in i sjöfartsnäringens eget språk— bruk.

3.3.3. Fartygs tillbehör

Vad som gäller fartygstillbehör enligt nuvarande ordning är inte klart till alla delar. Enligt uttryckliga lagregler omfattar panträtt i fartyg ej driftsförnödcnheter. I övrigt torde fastighetsrättsliga grundsatser, liksom när det gäller tillbehör till lösöre i allmänhet, vara analogiskt tillämpliga. Rättspraxis har också intagit den ståndpunkten.

Kommittéförslaget innebär, att tillbehör till fartyg eller till fartyg un- der byggnad, med beaktande av sjörättsliga förhållanden, klart regleras i nära överensstämmelse med vad som gäller fastigheter. Därvid är det fastigheter i allmänhet, inte industrifastigheter, som tagits till förebild. Men i fråga om vissa tillbehör, nämligen utrustning för radiosamband och navigering, efterbildas i stället de grundsatser som gäller tillbehör till industrifastigheter. Sådana tillbehör skall alltså enligt kommittéför- slaget kunna tillföras fartyg genom hyra eller genom förvärv under äganderättsförbehåll eller återtagandevillkor utan att tillbehöret också i sakrättsligt hänseende förenas med fartyget. Fastighetsrättens regler om möjligheterna att göra äganderättsförbchåll, hyresavtal m.m. obliga- tionsrättsligt gällande efterbildas också av kommittéförslaget. Däremot innehåller detta inga särbestämmclser för tillbehör som härrör från före- tagsintecknad verksamhet (jfr 2 kap. 4 å andra stycket JB).

Inte heller skiljer kommittéförslaget på olika former av ”leasing” så som det norska förslaget (& 260) gör. Detta skiljer mellan ”leasing” som medger att redaren säger upp hyresförhållandet med högst sex månaders varsel _ i vilket fall det förhyrda föremålet inte blir rättsligt tillbehör utan förblir i Uthyrarens ägo —— och mera varaktig ”leasing”, som inte erkänns i förhållande till tredje man.

Prop. 1973: 42 220

Såvitt gäller fartyg under byggnad går kommittéförslaget ut på att reg- lerna om fartygstillbehör skall gälla från det att bygget tar form och att dessutom, på grundval av en bestämmelse i skeppsbyggnadskonventio- nen, såsom byggnadstillbehör skall räknas material och annan utrustning som finns på varvsområdet och genom märkning eller på annat sätt otvetydigt framstår som avsedd för bygget i fråga.

Kommittéförslaget har i allmänhet mottagits med gillande under re- missbehandlingen. En rad positiva uttalanden har gjorts men också några erinringar. Från ett håll har kritiserats, att vanliga fastigheter i stället för industrifastigheter fått tillhandahålla den rättsliga förebilden och att undantagsreglerna knutits till bestämda typer av egendom, näm- ligen radioutrustning och nautisk utrustning. På annat håll anses en klar gränsdragning mellan olika former av ”leasing” påkallad. I fråga om nautisk utrustning har vidare påpekats, att man framdeles kan komma att möta tillämpningssvårigheter genom att t. ex. datorer, som på en gång tjänar navigerings- och lasthanteringsändamål, kan behöva tillföras fartyg genom leasing.

Det har också ifrågasatts om det är lämpligt att inte från tillbehören undanta föremål som omfattas av företagsinteckning. Vidare har fram- hållits, att containers och liknande som tillhör redaren bör utgöra far- tygstillbehör, oavsett att det inte ständigt kan vara samma containers som hör till fartyget.

Bestämmelserna om skeppsbyggnadstillbehör har av en remissinstans kritiserats för att bryta med svensk rätts traditionsprincip på ett sätt som olämpligt hindrar varven att för ett bygge använda material som är avsett för ett annat. Från varvshåll har också betonats att varven av produktionstekniska skäl behöver handlingsfrihet på den punkten.

Enligt min mening är det till en början en klar fördel att underkasta det sjörättsliga tillbehörsbegreppet en uttrycklig reglering som åtminsto- ne i sak nära överensstämmer med fastighetsrätten. Ett par avvikelser är visserligen motiverade. Jag återkommer till dessa i ett senare avsnitt (4.1).

När det gäller valet mellan att hämta förebild från fastigheter i all— mänhet eller från industrifastigheter har jag viss förståelse för att de se- nare kan synas ligga närmast till hands. Åtminstone stora handelsfartyg kan, företagsekonomiskt sett, med visst fog sägas stå industrifastigheter närmare än andra fastigheter. Men det är en släktskap som ej utan vi- dare berättigar till analogisk behandling från kreditsåkerhetssynpunkt. De grundsatser som hittills tillämpats på fartygstillbehör har inte varit desamma som nu gäller industrifastigheter. De sjörättsliga tillbehörsreg- lerna bör enligt min mening också ägna sig för tillämpning på alla slag av fartyg. Det är då, som kommittén f. ö. betonat, ett väsentligt kre- ditsäkerhetsintresse att vad som utåt framträder som tillbehör i regel också är tillbehör i rättslig mening. Det kreditsäkerhetsintresse som

Prop. 1973: 42 - 221

knyts till fartyget förtjänar med andra ord företräde framför konkurre- rande kreditsäkerhetsintressen i tillbehören, företrädda av t. ex. före- tagsinteckningshavare. En sådan princip har dessutom fördelen att göra tillbehörsreglerna mindre svårtillämpade än de skulle vara, om avväg- ningen utfallit till fördel för de sistnämnda intressena. Den synpunkten får ökad vikt av att det i detta sammanhang är fråga om regler som kan förutsättas komma i tillämpning även utomlands (jfr art. 2 i sjö- panträttskonventionen och art. 6 i skeppsbyggnadskonventionen).

Det kan måhända sägas vara en nackdel att från de angivna grundsat- serna undanta bestämda tillbehörskategorier, eftersom framtidens tek- niska utveckling och kommersiella behov inte låter sig förutsägas med någon rimlig grad av säkerhet. Emellertid är det enligt kommittéförslaget fråga om undantag för tillbehörskategorier som sedan länge tillförs far- tyg genom hyra eller ”leasing” och jag har svårt att finna det rättspoli- tiskt motiverat att resa hinder mot detta bruk. Det blir här en fråga om att avväga inbördes motstridiga intressen och jag finner att kom- mittén gjort en ändamålsenlig avvägning. Skulle det framdeles visa sig motiverat med en omprövning, får en sådan företas med beaktande av de tekniska och kommersiella synpunkter som då kan göra sig gällande.

Redan nu tillförs våra modernaste handelsfartyg stundom komplicerad utrustning som används såväl för navigering som för annat ändamål, t.ex. lasthantering. Detta kan, som framhållits under remissbehand— lingen, komma att ge upphov till tillämpningssvårigheter. Visserligen lär det ännu vara regel att redaren förvärvar sådan utrustning med ägande- rätt men problemet ”leasing” kan komma att aktualiseras framdeles. Det kan då i tillämpningen tänkas bli löst genom en prövning av vilket ändamål som är det väsentliga för utrustningen. Men om en sådan prövning visar sig opraktisk, vilket förefaller möjligt, synes det rimli- gast att så snart utrustningen tjänar nautiskt ändamål också tillämpa de för nautisk utrustning gällande reglerna.

Att kommittéförslaget inte från tillbehörskretsen undantar föremål, som härrör från företagsintecknad verksamhet, såsom skett i fastighets— rätten, har motiverats med att problemet inte tillmätts samma praktiska betydelse för sjörätten som för fastighetsrätten. Även jag finner prak- tiska skäl tala för att man i den internationellt inriktade sjörätten väl- jer en visserligen relativt hårdhänt men i gengäld enklare och mer lätt- tillämpad lösning än i vår nationella fastighetsrätt. Företagsintecknings- havaren får alltså stå tillbaka för rättsägarna i fartyget och i stället hålla sig till fordringen på vederlag för tillbehöret i fråga.

Frågan om den rättspolitiska värderingen av olika former av ”leasing”, som berörts under remissbehandlingen, erbjuder otvivelaktigt en del av intresse från teoretisk synpunkt. Men ramen för vad som med bibe- hållen verkan mot fartygets rättsägare kan tillföras detta genom hy- resavtal är mycket snäv i förslaget. Jag kan inte finna praktiska motiv

Prop. 1973: 42 222

för att inom denna ram genom lagstiftning gripa in i skilda hyresformers fria utveckling. Någon komplettering av kommittéförslaget på den punkten vill jag alltså inte förorda.

Det skulle säkerligen vara förenat med viss fördel för dem som har rätt till fartyg, inrättat för befordran av last i exempelvis containers eller läktare, om dessa transportredskap också utgjorde tillbehör till fartyget. Som antytts under remissbehandlingen finge i så fall det för fartyget avsedda antalet containers eller läktare som vid varje givet tillfälle an- vändes för fartyget utgöra fartygstillbehör. Dessa tillbehör skulle vis— serligen växla. Och växling skulle bli regel, eftersom contaniers och läk- tare vanligen används än för ett fartyg än för ett annat och f. ö. ofta alldeles utom ramen för fartygets egen användning. Det antydda be-- traktelsesättet liknar mycket det som ligger till grund för bestämningen av vad som kan bli föremål för företagsinteckning. Det skulle emellertid helt bryta med den eljest genomförda grundsatsen om tillbehörs var- aktiga anknytning till ett bestämt fartyg och komma i konflikt med bc- rättigade anspråk på fartygets sakrättsligt godtagbara identitet. Jag är ej övertygad om att en sjörättslig särreglering, delvis med uppoffrande av rättslikheten med fastighetsrätten, skulle medföra övervägande för- delar och är därför inte beredd att gå från förslagets huvudgrunder för dessa fall.

Vad läktare beträffar bör f.ö. inte förbises, att sådana själva kan utgöra skepp och vara registreringspliktiga såsom sådana. Det är en för förslaget underförstådd, i mina ögon självklar grundsats att skepp som ju självt kan bli föremål för inskriven rätt —— till skillnad från båt inte kan utgöra fartygstillbehör.

Vad beträffar fartyg under byggnad delar jag uppfattningen att reg— lerna om fartygstillbehör utan vidare bör tillämpas sedan bygget börjat ta form. Det på art. 8 i skeppsbyggnadskonventionen — som i den delen ej är tvingande grundade förslaget om vad som i övrigt skall utgöra byggnadstillbehör måste naturligtvis innebära ett undantag från den eljest gängse traditionsprincipen för lösöre. Och en sådan regel låter sig ej inordnas i vårt system helt utan problem. Men det bör uppmärk- sammas, att kraven på entydig märkning eller likvärdig åtgärd — t. ex. avskild förvaring är jämförbara med vad som krävs enligt 15 5 lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt till luftfartyg och lagen (1944: 302) om köpares rätt till märkt virke. Varvsindustrin tillämpar redan i viss utsträckning sådan märkning av byggnadsmaterial i egna lager. Konventionsregeln är vidare konstruerad för tillämpning på sådana fartyg under byggnad till vilka rätt kan skrivas in, dvs. för vårt vid-- kommande skeppsbyggen. Rätt till sådana byggen kan med fog antas komma att regelmässigt bli inskriven, vilket i sin mån reducerar vikten av invändningen om avsteg från traditionsprincipen. De danska och norska lagförslagen tar upp motsvarande regler. Jag finner, att kom- mittéförslaget väsentligen bör godtas även på denna punkt. Men det

Prop. 1973: 42

N IQ b)

bör begränsas till att avse vad som enligt mitt förslag skall utgöra skepps- bygge och bör gälla endast under förutsättning att bygget införts i skeppsbyggnadsregistret.

Varvcns produktionstekniskt betingade behov av handlingsfrihet, när det gäller att till ett bygge föra över byggnadsmaterial som är avsett och märkt för ett annat, möter i den föreslagna ordningen sin givna be— gränsning i äganderätt eller säkerhetsrätt, som enligt förslaget kan till- komma beställare eller inteckningsborgenärcr. Förfogande i strid med sådan rätt kan vara straffbart såsom olovligt förfogande. För att bevara full handlingsfrihet torde varven ha att välja mellan att antingen inte medverka till att materialet får byggnadstillbehörs rättsliga karaktär —— dvs. underlåta märkning eller liknande eller också se till att bygg— nads- och kreditavtal ger dem sådana medgivanden från övriga rätts- ägarcs sida som gör varvens förfogande över byggnadstillbehören rätts— enligt.

3.3.4. Fartygs identifiering

Kommittéförslaget tar "upp bestämmelser om nationalitetscertifikat. Som jag har sagt tidigare (3.2) föreslår jag att sådana bestämmelser tas upp bland tillämpningsföreskrifter till förslaget. En bestämmelse som ger Kungl. Maj:t rätt att utfärda föreskrifter om nationalitetshandling- ar bör lämpligen tas upp i anslutning till bestämmelserna om nationali- tetsvillkor.

F artygs nanm. Nuvarande namnskick är inte förenat med några krav på namnolikhet eller namns originalitet. Men i'praxis lär inte tillåtas att fartygsnamn byts till nytt namn, som liknar annat registrerat fartygs nanm. Oavsett om namn och namnserier kan vinna visst skydd enligt immaterialrättsliga regler så finns intet administrativt skydd i den me- ningen att registermyndigheten iakttar sådana skyddshänsyn.

Kommittén har med utgångspunkt i en till kommittén överlämnad framställning till Kungl. Maj:t från redarhåll och med viss förebild i dansk och norsk rätt föreslagit, dels att undantagslöst krav på namn- olikhet skall ställas upp inom ramen för skeppsregistreringcn, dels att skydd skall kunna etableras för namnserier och namn, som skall tillde- las blivande fartyg genom registeranteckning.

Förslaget om krav på särskiljningsförmåga hos namn i skeppsregistret har vunnit de flesta remissinstansernas gillande. Patent- och registre— ringsvcrket har uttryckt tillfredsställelse över att förslaget anknyter till dansk och norsk ordning. Verket framhåller, att det namnskydd som föreslås blir rent administrativt och att det materiella skyddet alltjämt kommer att erbjudas av immaterialrättsliga regler. Det har från andra håll påpekats, att det nya namnskicket kommer att undanröja de för- växlingsrisker och identifieringsproblem som nu förekommer. På den andra sidan har ett par remissinstanser förordat, att kravet på särskilj- ningsförmåga inte sträcks fullt så långt som kommittén föreslagit.

Prop. 1973: 42 224

Förslaget om skydd för reserverade namn och namnserier har i prin- cip godtagits av flertalet remissinstanser. Men" Sveriges fiskares riksför- bund har vänt sig mot att namnserier får reserveras och Sjöassuradö- rernas förening har uttryckt tveksamhet på den punkten. I båda fallen dikteras ståndpunkten av farhågor för intressekonflikter.

Frågan om fartygs identifiering genom namn griper in i hela iden- tifieringsproblematiken, som f.n. företer en ganska komplicerad bild. Jag vill nämna, att fartyg identifieras —— utom genom namn —— genom hemort, registreringsnummer, signalbokstäver och radioanr0pssignal samt invändig och utvändig märkning av olika slag och efter delvis skilda system för olika slags fartyg. Det blir nu tillfälle att ta ett enligt min mening välbehövligt, samlat grepp på allt detta för att göra systemet enklare och därigenom mer lättillämpat och säkert. Behovet av säker- het dikteras inte minst av att den nya skeppsregistreringen får bety- dande privaträttsliga verkningar.

Om man inrättar sig så att det namnskick kommittén föreslagit förenas med skonsamma övergångsregler, bl. a. så att inga namnbyten tvingas .fram annat än i nödvändiga fall, finns enligt min mening inte fullgod anledning att nu avstå från att för framtiden välja en ordning som så bidrar till att förenkla identifieringsproblematiken som den föreslagna. Ett namnskick med krav på fullständig särskiljningsförmåga har utan kända olägenheter länge tillämpats i Danmark och Norge. I likhet med kommittén föreslår jag därför, att skepp skall registreras under namn som tydligt skiljer sig från andra skeppsnamn i registret.

I Danmark upprätthålls dessutom genom registermyndighetens för- sorg ett administrativt skydd för särpräglat namngivningssystem och lagförslag om sådant skydd har nyligen antagits i Norge. Jag tar för givet att en liknande ordning skall visa sig praktisk och nyttig även här i landet. I den delen förordar jag därför, i viss män med avvikelse från kommittéförslaget, att särpräglat namnskick som annan skepps- ägare brukar skall genomgående respekteras vid registrering av skepp och att framtida bruk av skeppsnamn skall kunna reserveras genom in- skrivning i skeppsregistret. Jag återkommer till den närmare utform- ningen av detta namnskydd vid sjölagsförslagets 2 kap. (3.4.7).

Jag vill betona, att det nya namnskicket, som patent- och registre- ringsverket påpekat, medför ett endast administrativt namnskydd och att t. ex. intrång i varumärkesrätt genom bruk av namn eller namn- serier måste angripas med hjälp av de medel immaterialrätten ställer till förfogande. Skulle sådant intrång visas, får det bli skeppsägarens sak att se till att namnet ändras. Att registreringsmyndigheten måste gå med på namnändring under sådana förhållanden är självklart. Det finns emellertid knappast skäl att myndigheten normalt uppehåller handlägg- ningen av registrerings- eller inskrivningsärenden med mer eller mindre komplicerade immaterialrättsliga överväganden.

Prop. 1973: 42 225

Fartygs hemort. Fartygs hemort fyller bl. a. viss processrättslig funk- tion. I väsentlig överensstämmelse med nuvarande ordning innebär kommittéförslaget, att registrerat fartyg skall ha hemort i Sverige, att hemorten bestäms av ägaren och att ägarens hemvist anses som farty- gets hemort om denne ej anmält annan sådan till sjöfartsverket.

Att varje registrerat svenskt skepp skall så som kommittén föreslagit ha hemort i Sverige har naturligtvis inte mött någon invändning under remissbehandlingen. Däremot har det erinrats, att kommittéförslaget inte täcker det fall att ägaren bor utomlands och ej har anmält särskild hemort i Sverige. Hans eget hemvist,- som enligt förslaget subsidiärt skulle anses som skeppets hemort, är ju då inte lagenligt som sådan hemort. Till detta kan fogas, att ovisshet kan uppstå om hemort även för fartyg som ägs av flera delägare, t. ex. i partrederi. Rederiets hem- vist har betydelse vid tillämpning av bestämmelserna om laga domstol i tvistemål, till vilka 337 & SjöL hänvisar, men partrederiet är ej själv- ständigt rättssubjekt och har alltså inte något givet hemvist som bolag. Därför föreskrivs i 337 & tredje stycket SjöL, att fartygets hemort skall anses som rederiets hemvist. Har hemort ej anmälts, kan partrederiets hemvist alltså ej fastställas. Jag finner det naturligt, att för båda dessa, låt vara förmodligen mycket sällsynta fall lagfästa att Stockholm skall vara skeppets hemort. Regeln måste dessutom utvidgas till att omfatta alla svenska fartyg, vare sig de är registrerade eller ej. Med denna komplettering och med jämkningen att hemortsanmälan skall göras till registermyndigheten och inte till sjöfartsverket biträder jag kommitté- förslaget. Jag får anledning att återkomma till hemorten i avsnitt 4.3 .

Fartygs igenkiimzingssignal. Igenkänningssignal är obligatorisk för registreringspliktiga fartyg med minst 40 registertons nettodräktig- het och består av signalbokstäver, som enligt nuvarande bestämmelser väljs ur den för identifiering av svenska fartyg internationellt tilldelade serien SAA-SMZ. Det är sjöfartsverket som tilldelar fartyg igenkän- ningssignal, som tillika skall utgöra anropssignal för radiostation var- med fartyget kan vara försett. Tilldelandet av anropssignaler sköts emel- lertid av televerket.

Kommittéförslaget innebär, att igenkänningssignal blir obligatorisk för alla registrerade skepp. Det har tillstyrkts av sjöfartsverket och tele- verket har endast erinrat, att fartyg måste kunna tilldelas anropssignal oberoende av registreringen.

Fartygs igenkänningssignal erbjuder enligt min mening en ändamåls- enlig utgångspunkt för förenkling av identifieringssystemet, ett önske- mål som jag nyss berörde i samband med namnskicket. Enligt förslag av den arbetsgrupp som utarbetat tillämpningsföreskrifter till sjölags- förslaget skall nämligen skepp och båtar både registreras och märkas med denna signalkod. Det har delvis förebild i Danmark och Norge. Igenkänningssignalen skulle sålunda kunna vid sidan av namn och

Hänvisningar till S3-3-4

15. Riksdagen 1973. ] saml. Nr 42

Prop. 1973: 42 _ 226

hemort bilda en universalkod för fartygets identifiering, som kan användas i register och på grund därav utfärdade handlingar, i signal- trafik och vid annan identifiering till sjöss, vid besiktning, i skepps- handlingar osv. Detta underlättas om signalbokstäverna tilldelas fartyg såsom ett obligatorium. Man kan då anpassa andra identifieringsbctcck- ningar till dem. Registrering kan ske under signalbokstäver. Jag åter- kommer till det i avsnitt 4.2 . Radioanropssignal kan göras överens-- stämmande med signalbokstäverna, som ursprungligen avsetts för op-- tisk signalering. Även för märkningsändamål kan användas samma kod- beteckning, åtminstone i viss utsträckning. Jag föreslår mot bakgrund härav att fartyg som registreras skall ha igenkänningssignal, att denna såvitt gäller skepp skall bestå av signalbokstäver och att annan identi- fieringsbeteckning för fartyg såvitt möjligt skall stämma överens med igenkänningssignalen.

3.3.5 Fartygs behöriga skick m. m.

Kommittéförslaget tar utan ändring i sak upp nuvarande regler om fartygs behöriga skick och om dess kondemnation. Därtill fogas en ny regel som ger fartygsägaren rätt att utverka exekutiv försäljning av sitt fartyg, om detta kondemnerats i föreskriven ordning. Det skall då säljas såsom om det var utmätt för fordran med bästa rätt, vilket återverkar på det s.k. lägsta budet som jag anser böra gälla även vid fartygsexe— kution. Enligt nuvarande ordning upphör både sjöpanträtt och panträtt på grund av inteckning i fartyget, om detta kondemnerats och därefter överlåtits genom frivillig försäljning. Panträtten går då i stället över i vederlaget så länge detta är obetalt eller innehas av befälhavaren eller ägarens agent. Men den nya sjöpanträttskonventionen tillåter ej att sjö— panträtt upphör på det sättet och nuvarande ordning kan således inte behållas. Kommittéförslaget syftar till att göra det möjligt att sälja fartyget gravationsfritt efter kondemnation. Det medför också att pant- rättshavarna i viss mån ställs i bättre läge än nu. Dels får de nämligen tillfälle att bevaka försäljningen och dels kan de vara säkra på att få betalt ur köpeskillingen i den mån den alls förslår.

Kommittéförslaget har inte mött erinran under remissbehandlingen. Men på fiskarhåll har uttryckts missnöje med att kondemnationsinsti— tutet är omständligt och kostnadskrävande.

Kondemnationsinstitutet sågs över i samband med 1967 års sjölags- ändringar. Jag är inte beredd att nu föreslå ändringar däri.

Jag biträder också i övrigt kommittéförslaget i denna del.

3.4 Skeppsregistrering m. m.

3.4.1 Registreringsplikl Flertalet handelsfartyg med en minsta bruttodräktighet av tjugo re- gisterton skall enligt nuvarande ordning registreras i fartygsregistret. För fiskefartyg finns en decentraliserad särskild registrering.

Prop. 1973: 42 227

Kommittén har föreslagit, att alla svenska fartyg skall underkastas registreringsplikt, förutsatt att de har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter, men att Kungl. Maj:t med hänsyn till skeppsregistrets privaträttsliga verkningar skall kunna undanta s.k. icke-kommersiella statsfartyg från denna plikt. Mudder— verk, flytdockor, pontonkranar och annat sådant täcks av kommitté- förslaget endast i den mån det omfattas av fartygsbegreppet. I övrigt är de uteslutna från skeppsregistrering. Enligt kommittén skulle eljest betydande teoretiska och praktiska avgränsningsproblem uppstå. Svä- vare räknar kommittéförslaget inte till fartyg och de omfattas således överhuvudtaget ej av förslaget. Skeppsregistret skall, som redovisats i det föregående, kunna kompletteras med ett centralt båtregister.

Förslaget om registreringsplikt för skepp har mött övervägande gil- lande under remissbehandlingen, bl. a. på fiskarhåll. Generaltullstyrel- sen har dock vänt sig mot att den nuvarande decentraliserade men en- hetliga fiskefartygsregistreringen ersätts med den föreslagna skepps- och båtregistreringen, trots de fördelar detta skulle ha för registerförande myndigheter och för fartygsägarna själva. Det har skett med hänvisning till att fiskefartygsregistreringen har internationell bakgrund. Det har vi- dare ifrågasatts om inte längd-breddgränsen bör kompletteras med krav på visst minsta deplacement. Det har också framförts, att en definition av fartygsbegreppet skulle vara värdefull. Delade meningar har för- sports om önskvärdheten av en reglering i detta sammanhang av svä- varnas ställning. Och det har ifrågasatts, om man inte efter norsk förebild bör utvidga registreringen till mudderverk och liknande oav- sett om de faller inom eller utom fartygsbegreppet.

Jag har redan i det föregående (3.3.2) sagt att jag godtar kommit- téns förslag till registreringsplikt för skepp. Med skepp förstås, som jag också har sagt förut, ett fartyg av minsta storleken 12 X 4 m. Det med- för, att fartyg av ringa deplacement kan falla inom ramen för gruppen skepp, t. ex. vissa s.k. kryssarkatamaraner. Denna konsekvens har jag ansett mig böra acceptera för att gränsdragningen skall bli enkel och lättillämpad. Något praktiskt behov att föreskriva visst minsta deplace— ment finner jag inte föreligga.

Avgörande för mitt ställningstagande till registreringsplikten har i första hand varit, att skeppsregistreringen bör så inrättas för privat- rättsliga ändamål att inga privatägda skepp rimligen kan ställas utanför systemet. I fråga om rättssubjekt som ideella föreningar, stiftelser m.fl. förutsätter jag att registermyndigheten ges sådana utredningsmedel och tillförsäkras sådana informationer från andra myndigheter att de om- ständigheter som betingar rättsförmågan och rätten att äga svenskt skepp kan utrönas och övervakas i behövlig mån. Bestämmelser härom hör hemma bland regler om förfarandet och är av den naturen att de kan tas upp bland tillämpningsföreskrifter till SjöL.

Prop. 1973: 42 228

I andra hand har jag beaktat, att hänsyn både till skeppsägarna och till förvaltningstekniska behov av ordning och reda starkt talar för enklast möjliga regler. Dessa synpunkter har jag utvecklat förut i sam- band med behandlingen av nationalitetsvillkoren för svenska fartyg (3.3.1) och reglerna om fartygs identifiering (3.3.4). Den nuvarande fiskefartygsregistreringen, som företer en rätt komplicerad bild med dubbel eller flerdubbel registrering som vanligt inslag, bör alltså enligt min mening upphöra och införlivas med en central fartygsregistrering.

Den internationella bakgrund till nuvarande fiskefartygsregistrering som åberopats under remissbehandlingen utgörs närmast av 1967 års internationella konvention om fiskets bedrivande i Nordatlanten (jfr bl.a. Art. 3 samt Bilaga II Regel I). Konventionen föreskriver, att fiskefartyg skall registreras och märkas enligt hemlandets regler så att de kan säkert identifieras till sjöss. Det är alltså identifieringssyftet som är det grundläggande. Konventionen innehåller också detaljföreskrifter, som bl. a. innebär att konventionsstaterna förutsätts fastställa bokstäver och nummerserier för registrering av fiskefartygen i hamnar eller dis— trikt. I Danmark förs f.ö. för detta ändamål en särskild fiskefartygs- förteckning jämte det centrala skeppsregistret. Jag förordar att skepps— registreringen även skall omfatta fiskeskepp.

Antalet andra skepp än handels- och fiskeskcpp torde vara obetyd- ligt i vårt land. Man kan, enligt vad jag inhämtat, räkna med några få tiotal för närvarande. Att för deras skull komplicera systemet med undantag, eventuellt i form av registreringsrätt i stället för registrerings- plikt, finner jag opåkallat. Rätten till privaträttslig inskrivning och för- delen av enkelhet i systemet måste också tas med i bilden. Sådana om- ständigheter talar klart för registreringsplikt.

Jag har alltså kommit till att registreringsplikten för skepp i princip bör vara generell. Endast icke-kommersiella statsskepp — alltså örlogs- män, kustbevakningsskepp, sjömätningsskepp, vägfärjor och andra skepp, som är avsedda för statsändamål och inte för affärsdrift — bör ges en särställning. Staten bör uppenbarligen inte vara skyldig att ge- nom sådan registrering öppet redovisa t. ex. beståndet av krigsfartyg. Och även andra icke—kommersiella statsskepp kan måhända med fördel förtecknas på enklare sätt genom resp. förvaltningsmyndigheters för- sorg. Detta hindrar visserligen ej att de som nu förs in frivilligt i Sve- riges skeppslista i den mån det bedöms vara lämpligt. Kungl. Maj:t bör följaktligen bemyndigas att från registrering undanta alla icke-kommer- siella statsskepp eller en del av dem.

Jag delar kommitténs uppfattning att fartygsbegreppet bör tolkas med hittills vedertagna utgångspunkter. Det lämpar sig inte för att lagfästas. Men mitt förslag till reglering av tillbehör till fartyg kommer att erbjuda viss utgångspunkt för en ändamålsenlig begreppsbestäm- ning i tillämpningen. Jag återkommer till det under 4.1.

Prop. 1973: 42 229

Mudderverk, pontonkranar, flytdockor och annan sådan egendom kan men behöver ej utgöra fartyg. I den mån så ej är fallet, blir re- gistreringsreglerna inte tillämpliga. Institutet företagsinteckning får då antas erbjuda tillräckliga möjligheter att utnyttja egendomen för kre- ditsäkerhetsändamål. Vad beträffar svävfarkoster har kommittén ut- gått från att de ej utan vidare är fartyg. Svävarfartsutredningen har i remissyttrande över kommittéförslaget förordat, att de generellt undan- tas från fartygsbegreppet. De bör enligt utredningen behandlas som helt nya transportmedel. Såvitt jag förstår faller svävfarkoster utom fartygsbegreppet redan av den anledningen att de i regel också kan fö- ras upp på land. Men i den mån de skulle vara helt bundna till vattnet kan det väl tänkas, att de utgör fartyg och som sådana blir underkas- tade de regler jag föreslår. Detta bör enligt min mening hållas öppet för rättstillämpningen så länge lagstiftaren inte har gett privaträttsliga särregler för svävfarkoster. Det blir anledning att ta upp frågan på nytt när svävarfartsutredningens nyligen avgivna betänkande (SOU 1972: 21) skall behandlas. Betänkandet upptar förslag till svävarfartslag, enligt vilket Kungl. Maj:t skall bemyndigas förordna att SjöL och annan lag- stiftning helt eller delvis skall gälla i fråga om svävare som kan fram- föras endast över vatten.

3.4.2 Registreringsrätt Varje svenskt fartyg får införas i fartygsregistret. Eftersom endast sådana fartyg som är införda i fartygsregistret kan intecknas, är många fiskefartyg frivilligt registrerade även där. Gränsen för inteckningsbar- het går i regel vid tre nettoregistertons dräktighet. Skeppsbyggnads- registrering förekommer inte hos oss men vi har en viss möjlighet till inskrivning av beställningskontrakt med begränsad rättsverkan. Kommittéförslaget inför fakultativ registrering endast i fråga om skeppsbyggen. Registreringsrätt föreslås inträda redan innan bygget bör- jatta form. Kommittéförslaget är i själva verket så format att ej ens beställningskontrakt behöver föreligga. Även bygge som ett varv utför för egen räkning, t. ex. i spekulation, blir sålunda registreringsberättigat. På fiskarhåll har uttalats önskemål om möjlighet till registrering av mindre fiskefartyg för inteckningsändamål. Det har i övrigt inte mött invändning att skeppsbyggnadsregistreringen skall vila på registrerings- rätt i stället för registreringsplikt. Men sjöfartsverket har föreslagit att alla beställningar av blivande svenska fartyg skall anmälas till verket, under vars tillsyn fartygen kommer att stå. Att jämte skeppsregistreringen inrätta en registrering av båtar, sär- skilt fiskebåtar, för inskrivning och inteckning har jag inte funnit moti— verat. Det skulle komplicera systemet utan att säkert erbjuda sådana fördelar som kan väga upp nackdelarna. Önskemålet att kunna utnyttja fiskebåtarna för kreditsäkerhet kommer f.ö. i viss mån att tillgodoses

Prop. 1973: 42 230

genom att den nya ordningen kan antas öka antalet inteckningsbara fiskefartyg snarare än minska det. Enligt en på registreringsförhållan- dena den 1 juli 1969 byggd utredning, som sjöfartverket gjort och som ingår i kommitténs betänkande (jfr dess bilaga 4), skulle nämligen kommittéförslaget medföra, att ett 30-tal fiskefartyg förlorade inteck- ningsbarhet medan kanske bortåt ett 80-tal sådana i stället vann inteck- ningsbarhet.

Jag delar kommitténs uppfattning att skeppsbyggnadsregistreringen bör vila på registreringsrätt, inte på registreringsplikt. Vi har inget of- fentligrättsligt betingat intresse av att tvinga fram fullständig redo- visning av alla skeppsbyggen som utförs här i landet, av vilka f.ö. omkring tre fjärdedelar brukar vara beställda från utlandet. Men re- gistreringens civilrättsliga verkningar kan ändå väntas göra registrering till det normala. I fråga om byggen för svenska beställare visar sjö- fartsverkets förslag om anmälningsplikt att ett visst informationsbehov föreligger, vare sig bygget utförs här eller utomlands. Men därvidlag blir en för inskrivnings— och inteckningsändamål inrättad skeppsbygg- nadsregistering, avsedd för byggen i Sverige men ej för sådana som utförs utomlands, inte något lämpligt instrument. Och därmed är också sagt att en sådan anmälningsplikt inte har något omedelbart samband med frågan om skeppsbyggnadsregistreringen. Från de synpunkter som här bör anläggas måste det vara tillräckligt att färdigbyggda svens- ka fartyg blir registreringspliktiga, generellt om de är skepp och i en hel del fall om de är båtar. Jag anser mig därför inte ha anledning att i detta sammanhang ta upp den av sjöfartsverket väckta frågan om an- mälningsplikt i fråga om skeppsbyggen. Till problemet om ändamåls- enlig gränsdragning mellan byggen och färdiga fartyg får jag anledning att återkomma vid min behandling av de särskilda bestämmelser som skall reglera registreringsplikten för fartyg.

3.4.3 Inskrivningsplikt

Enligt nuvarande ordning förekommer inskrivning av äganderätt i fartygsregistret och inskrivningen har begränsad rättsverkan. Skyldighet föreligger att anmäla äganderättsförvärv för sådan inskrivning. Rätts— verkan består främst i en viss inteckningslegitimation. Endast i fartygs- registret inskriven ägare kan sålunda medge inteckning i fartyget. Men i inteckningsärende vid Stockholms tingsrätt prövas ändå, om medgivan- de lämnats av rätt ägare.

Kommittén har föreslagit, att registreringsplikt till skeppsregistret förenas med inskrivningsplikt i fråga om fullbordade förvärv av ägande- rätt till skepp eller skeppsandel.

Under remissbehandlingen har ingen invändning gjorts mot förslaget i denna del. Även jag godtar i princip förslaget. Två undantag från

Prop. 1973: 42 231

inskrivningsplikten bör dock föreskrivas. Jag har redan antytt (3.3.1) att undantag bör göras för dödsbos förvärv av skepp genom den av- lidnes frånfälle. Liksom i fastighetsrättens regler om lagfart kan döds- boets speciella karaktär lämpligen beaktas genom att boet inte får inskrivningsplikt omedelbart på grund av dödsfallet utan först när boet överlåter skeppet till annan. Förvärvaren måste ju då kunna grunda inskrivning för sitt fång på inskrivning av boets rätt. Make som vid bodelning tillskiftas skepp bör efter fastighetsrättslig förebild vara skyl- dig att söka inskrivning endast om skeppet dessförinnan tillhörde andra maken. Med skepp bör här jämställas registrerat skeppsbygge.

3.4.4 Inskrivningsrätt

Förvärv av äganderätt till fartyg, som är infört i fartygsregistret, är f. n. underkastat inskrivningsplikt. Men det finns också möjlighet att —— som det heter —- anteckna en förvärvare, som befinns inte kunna in- skrivas såsom ägare. Exempel på sådan ägare är en ideell förening.

Kommittéförslaget går ut på att ofullbordade äganderättsförvärv skall ge inskrivningsrätt, så formad att inskrivning förenas med anteckning om det villkor varav förvärvets fullbordan beror. Kommittén framhåller, att ett kreditköp bör behandlas som ofullbordat förvärv så länge sälja- ren kan utöva köprättslig befogenhet att bringa köpet att återgå. Häv- ningsrätt bör sålunda enligt kommittén vara skyddad på samma sätt som äganderätt i detta sammanhang.

I fråga om de ofullbordade förvärven —— som under remissbehand- lingen endast uppmärksammats till den del problemen hänger samman med äganderätten till skeppsbyggen gör sig krav på inskrivning visserligen inte gällande med samma styrka som när det gäller de full- bordade. Men förvärvaren har utan tvivel intresse av att registret av- speglar den ändring i äganderättsförhållandena som även det ofull- bordade förvärvet medför. Detta kan tillgodoses antingen så att in- skrivning beviljas för det ofullbordade förvärvet med begränsad verkan eller så att överlåtarens inskrivning förses med en begränsning svarande mot den inskränkning i hans rätt till egendomen som följer av hans ofullbordade överlåtelse. Båda lösningarna medger att förvärvarens rätt beaktas och att registret blir rättvisande. Skillnaden mellan dem är väsentligen av teknisk art. Jag finner, att den inskrivningsrätt som kom- mittén föreslagit med viss komplettering som jag strax skall komma till är ändamålsenlig.

Det ofullbordade förvärvet inskrivs alltså enligt mitt förslag med anteckning om det villkor varav förvärvets fullbordan beror. Till an- teckning av villkor får jag anledning att återkomma i anslutning till inskrivningsförfarandet (3.4.9). När förvärvet fullbordats, inträder na- turligtvis inskrivningsplikt för förvärvaren i vanlig ordning. Och för det

Prop. 1973: 42 232

fall att förvärvet inte fullbordas måste någon av parterna ta initiativ till att inskrivningen av det villkorliga förvärvet avförs. Överlåtaren torde normalt vara den som har intresse av att så sker.

Villkor varav ett förvärvs fullbordan beror brukar betecknas som suspensivt. I sin typiska form är det ett uttryckligt senareläggande av äganderättsövergången, betingat av viss omständighet, t. ex. så att säl- jaren förbehåller sig äganderätten till sålt gods till dess betalning erlagts. Köpets fullbordan är då beroende av att köpeskillingen erläggs såsom köpevillkoren föreskriver. Jag delar uppfattningen att ofullbordat för— värv skall anses föreligga ej endast då sådant äganderättsförbehåll tagits utan även medan säljaren ännu kan utöva avtalsenlig befogenhet att häva köpet. Jag erinrar om 28 & lagen om köp och byte av lös egen- dom. Det finns enligt min mening inte skäl att vägra denna rätt ett skydd som tillerkänns det formliga äganderättsförbehållet. Jag finner det alltså motiverat att tillämpa reglerna om inskrivningsplikt och in- skrivningsrätt så att köpet fram till det avtalade leveranstillfället pre- sumeras vara ofullbordat. Det måste således klart framgå att avtalet innebär, att säljaren redan före leveransen frånhänt sig rätten att häva köpet och behålla skeppet, för att fullbordat köp skall anses föreligga. Efter leveranstillfället blir presumtionen den omvända. För att köpet då ännu skall anses ofullbordat måste det klart framgå att det alltjämt skall kunna hävas och skeppet återfås.

Villkor som ej uppskjuter ett förvärvs fullbordan utan går ut över dess bestånd brukar betecknas som resolutivt förvärvsvillkor. Ett så-

lunda villkorat förvärv är alltså till det yttre fullbordat men kan bringas att återgå med stöd av villkoret.

I fastighetsrätten görs ingen skillnad mellan suspensiva och resolutiva förvärvsvillkor. Vare sig det ena eller det andra slaget av villkor före- ligger är förvärvaren inte berättigad till mera än vilande lagfart. Jag erinrar här om 20 kap. 7 & första stycket 12 JB. Den fastighetsrättsliga regleringen utmärker sig emellertid för att köpet är formaliserat och att förvärvsvillkoren måste tas in i köpehandlingen för att gälla. Deras giltighet är dessutom begränsad till högst två år.

Här är utgångsläget ett annat. Jag delar nämligen kommitténs upp- fattning att skeppsköpet inte lämpligen kan bindas genom formalisering efter fastighetsrättslig förebild, en ståndpunkt som f.ö. också gäller skeppsbyggnadsavtalet. Det skulle gripa in i omsättningen på ett för sjöfartsnäringen olämpligt sätt. En tvingande reglering av förvärvs— villkorens giltighet och av deras giltighetstid bör följaktligen likaledes avvisas. Under dessa förhållanden måste man alltså i stället företa en realitetsprövning av förekommande förvärvsvillkor, om inskrivnings- förhållandena skall kunna hållas i god överensstämmelse med ägande- rättsförhållandena.

Liksom i fråga om förvärv av fartygstillbehör gäller det sålunda att

Prop. 1973: 42 233

främst se till vad ett förvärv innebär i verkligheten och lägga mindre vikt vid vad det ger sig ut för att vara. Exempelvis ett förvärv under s. k. återtagandevillkor bör, trots att det till formen är fullbordat, här liksom vid tillbehörsförvärv, behandlas som ett ofullbordat förvärv. Det be- tyder alltså inskrivning med anteckning om förvärvsvillkoret. Jag före- slår i överensstämmelse med detta att förvärv under äganderättsförbe— håll eller villkor som är att jämställa därmed, endast skall få skrivas in med anteckning om förvärvsvillkoret. För tydlighets skull vill jag till- lägga, att det förhållandet att förvärvaren ännu kan bringa förvärvet att återgå ej i och för sig skall föranleda att förvärvet anses vara ofull- bordat. Avgörande är i stället om överlåtaren kan bringa det till återgång genom hävning eller motsvarande åtgärd. Till de rättsverkningar som detta för med sig återkommer jag i det följande, dels i fråga om be- stämmelser angående anteckning av förvärvsvillkor (3.4.9), dels i fråga om inteckningslegitimation (3.6.4.7) och verkan av panträttsupplåtelse på grund av förvärv som hävs eller går åter (3.643).

Hinder möter inte mot att till tredje man överlåta villkorlig äganderätt till fartyg eller bygge. Lagberedningen har f. ö. lagt fram förslag till reg- ler om exekutiv försäljning av sådan villkorlig äganderätt (SOU 1971: 45). Att överlåtelse också kan ske på frivillig väg är uppenbart. Den som förvärvar villkorlig äganderätt inträder emellertid inte alltid fullständigt i överlåtarens rättigheter och skyldigheter. Sålunda kan t. ex. den som succederar i avbetalningsköpares ställe ej anses ha rätt att få besittning till avbetalningsgodset utan avbetalningssäljarens samtycke. Efter över- låtelsen är det dock inte längre möjligt för överlåtaren att vinna full äganderätt till egendomen. Från denna synpunkt är det naturligt att vid övergång av villkorlig äganderätt förvärvaren bör skrivas in i skepps- registret och överlåtarens inskrivning avföras. Detta gäller oavsett om det är köparens eller säljarens villkorliga äganderätt som överlåtits. Överlåtelse av villkorlig äganderätt kan naturligtvis också ske under villkor. För sådant fall torde av grunderna för mitt förslag följa att både överlåtaren och förvärvaren av den villkorligt överlåtna villkorliga äganderätten böra vara inskrivna i skeppsregistret.

I detta sammanhang kan det vidare vara skäl att uppmärksamma det speciella slags villkorade förvärv som den s.k. säkerhetsöverlåtelsen in— nefattar. Sådana transaktioner är kanske inte vanliga i fartygsomsätt— ningen för närvarande men det är möjligt att de kan komma att aktuali- seras framdeles. De utmärker sig för att äganderätten till egendomen överlåts på förvärvaren samtidigt som överlåtaren förbehåller sig rätt att i viss ordning förvärva egendomen åter. Kenstruktionen har ofta använts för att täcka vad som i realiteten utgör panträttsupplåtelse. Noga taget borde den inte behövas vid sidan av ett fullt utvecklat hypo- tek. Men det måste erkännas, att en inskriven säkerhetsöverlåtelse kan betraktas som en ganska harmlös företeelse. Som jag vill utveckla i

Prop. 1973: 42 234

det följande (3482) blir den i vart fall inte sakrättsligt verksam utan inskrivning. Den bör inskrivningsrättsligt behandlas som det ofullbor- dade förvärv den i realiteten utgör.

De ofullbordade förvärven måste också ställas i relation till skifte av nationalitetsflagg. Vid förvärv av skepp från utlandet inträder inte nationalitetsskifte förrän förvärvet fullbordats, i varje fall inte enligt svensk rätt. Det för med sig att registrering tillsvidare är utesluten och därmed också inskrivningsrätt för förvärvet. Omvänt förblir ett svenskt skepp svenskt utan hinder av att det överläts till utlänning, om över- låtelsen sker under villkor som uppskjuter fullbordan av dennes för- värv. Någon anledning finns då ej att vägra förvärvaren rätt att skriva in sitt fång med anteckning om att det är villkorat och därmed komma i åtnjutande av det rättsskydd som knyts till inskrivningen. Hans ställ- ning av utlänning är med andra ord tillsvidare utan betydelse i sam- manhanget.

3.4.5 Skeppsbyggen

Inskrivning av äganderätt till skeppsbyggen är f. n. möjlig endast i den mån bygget kan registreras som fartyg. Skeppsbyggen är väsentli— gen underkastade vanliga 1ösöreregler. Det framgår av 3 & SjöL och 7 % lagen om inteckning i fartyg. Det innebär, att skeppsbygge i regel är varvets egendom tills det levereras. Varvets borgenärer t. ex. före— tagsinteckningshavare och, i konkurs, varvets anställda — kan alltså ta bygget i anspråk för fordran mot varvet. Och bygget utgör såsom varvets lagertillgång underlag för skattemässig nedskrivning.

Kommittén har föreslagit, att registreringsrätt för skeppsbygge för- enas dels med inskrivningsrätt enligt de bestämmelser om inskrivning av ofullbordade förvärv av skepp som redovisats i det föregående, dels med villkorlig inskrivningsplikt av innebörd att den som förvärvar rc- gistrerat skeppsbygge måste välja mellan att söka inskrivning för sitt förvärv eller att anmäla bygget för avregistrering. Genom att söka in- skrivning på varvets vägnar skall beställaren kunna tvinga fram byggets behövliga registrering för inskrivningsändamål.

Vidare har kommittén föreslagit en regel om äganderätt till skepps— byggen, som är tvingande för fall av beställning. Utan att beröva be- ställaren inskrivningsrätt förbehåller den varven äganderätten intill leve- rans och för fall av arbetsbeting lägger den äganderätten hos beställa- ren. Förslaget syftar främst till att bevara varven vid deras företagseko- nomiskt tungt vägande rätt till skattemässig nedskrivning på de lager- tillgångar som dem tillhöriga byggen utgör. Kommittéförslaget var ej enhälligt på denna punkt. En av kommitténs experter har intagit stånd- punkten att någon tvingande reglering av äganderättsfrågan ej är mo— tiverad. Han har därvid utgått från att det kan ifrågasättas om förslaget är konventionsenligt, att varvsindustrin inte behöver det skydd som

Prop. 1973: 42 235

regeln åsyftar och att regeln är opraktisk i flera avseenden och kan kring- gås. Enligt hans mening bör svensk lag härvidlag följa internationell förebild.

Under remissbehandlingen har påpekats, att den som genom beställ- ning förvärvat rätt till skeppsbygge kan få svårigheter att hävda sin inskrivningsrätt, om varvet inte självmant medverkar till registrering av bygget. Det har ifrågasatts, om leveransen såsom slutpunkt för vissa säljarbefogenheter bör tillmätas sin hittillsvarande betydelse i en ord- ning som bygger på registrering och inskrivning. Men det har också från metallindustriarbetareförbundets sida erinrats om att beställarens inskrivningsrätt går ut över de varvsanställdas s. k. löneprivilegium i varvets konkurs. Förbundet avstyrker dock inte förslaget utan inskrän- ker sig till att uttrycka önskemål om en närmare redovisning av de ekonomiska konsekvenserna för varven och deras anställda.

I övrigt har remissinstansernas uppmärksamhet koncentrerats till frå- gan om äganderätten till skeppsbyggen. En stark opinion vänder sig mot ingrepp i avtalsfriheten. Dess förenlighet med skeppsbyggnadskonventio- nen dras i tvivelsmål. Varvens skyddsbehov sätts i fråga och det skatte- mässiga syftet kritiseras såsom ovidkommande. Beställaren anses bli för dåligt ställd bl. a. ifall han lämnat betydande byggnadsförskott, vilket ofta sägs vara fallet vid beställning av fiskefartyg. Även den tekniska utformningen av äganderättsregeln angrips.

Vad som är problematiskt i detta sammanhang är inte så mycket vad parterna sinsemellan avtalar rörande äganderätten till bygget. Ty de bör kunna komma överens om vad som passar dem. Det verkliga pro- blemet inställer sig först då det blir fråga om att göra en sådan över- enskommelse giltig också mot tredje man, framför allt varvets borgenä- rer. Den nya skeppsbyggnadsregistreringen ändrar i ett slag förutsätt- ningarna för den nuvarande ordningen i den delen. Det blir, som jag skall utveckla i ett följande avsnitt (3.4.8), möjlighet att frigöra sig från den allmänna lösörerättens traditionsprincip genom att knyta väsentliga rättsverkningar till inskrivning på grundval av bestållningsavtalen. Kom- mittéförslagets tvingande äganderättsförbehåll för varven skall ses mot den bakgrunden.

Frågan om verkan av förvärv av äganderätt till skeppsbygge måste i sin tur ses mot bakgrund av skeppsbyggnadskonventionen, som bl. a. kräver att inskrivning av äganderätt till och panträtt i skeppsbyg- gen skall kunna ske. Om äganderätten helt låses vid varven, kommer inskrivningen tydligen inte att fylla annan funktion än att legitimera till panträttsupplåtelse genom inskrivning. En så begränsad funktion kan inte förmodas vara åsyftad med konventionen. Kommittéförslaget går också ut på ett visst utrymme för beställarinskrivning, dels genom att beställaren betraktas som ägare för fall av arbetsbeting, dels genom att det ofullbordade förvärv som beställningsköpet kommer att innefatta,

Prop. 1973: 42 236

till följd av tvingande äganderättsförbehåll för varvet, kan skrivas in med begränsad verkan. Därigenom kan äganderättsinskrivning, låt vara ofullgången för beställarens del, ges någon mening utöver den som en varvens exklusiva inskrivningsrätt skulle ha.

Det kan enligt rrrin uppfattning betvivlas att den begränsade möjlighet till beställarinskrivning, som kommittén föreslagit, svarar mot kon- ventionens krav. Det kan också dras i tvivelsmål att skeppsbyggnads- marknadens parter typiskt sett står i sådant inbördes styrkeförhållande att en tvingande reglering till skydd för den ena parten och dess borge— närer verkligen är motiverad. F.ö. är det ej uteslutet, att den regle- ring efter avtalets karaktär av beställning eller arbetsbeting, som kom- mittén föreslagit och som för beställningsköpets del dvs. i de flesta fall skulle låsa äganderätten vid varvet, skulle kunna genombrytas med hjälp av vissa dispositioner av parterna själva. Det har antytts att beställaren kunde tillhandahålla byggnadsmaterialet med anlitande av varvet som inköpskommissionär och sålunda förvandla rättsförhållan- det från köp till arbetsbeting. Möjligheten av sådana krystade konstruk- tioner illustrerar väl svagheten i en ordning som inte tillåter parterna att på ett naturligt sätt anpassa sitt inbördes förhållande till finansie- ringsbördans fördelning eller eljest till en riskfördelning som de finner rimlig.

Det torde vara regel på den internationella marknad, där varven har sina kunder, att skeppsbyggnadsavtalets parter har avtalsfrihet i fråga om äganderätten till bygget och att deras avtal på den punkten blir giltigt även mot tredje man under förutsättning av registrering eller motsvarande. Så syns exempelvis vara fallet i varvsindustrinationer som Danmark, Frankrike, Nederländerna, Norge, Storbritannien och USA. En indispositiv ordning hos oss kan därför få som biverkan att svenska varvs konkurrensförmåga försvagas. Den moderna, internationella varvs- industrins oerhörda kapitalbehov utsätter den nämligen för risker som generellt sett väl motiverar beställarnas intresse för säkerhet i form av separationsrätt i varvets konkurs. Ett mot tredje man giltigt förvärv av äganderätt ger sådan separationsrätt. Det kan slutligen också med fog göras gällande att beställaren stundom har ett välgrundat behov av att på egen hand kunna utnyttja bygget som kreditunderlag.

Situationen kan sammanfattas så att skeppsbyggnadskonventionen får tillskrivas långtgående krav på avtalsfrihet, som i vart fall utesluter att regler om äganderätt begagnas som skyddsinstrument för varvets borge- närer, och att en tvingande reglering medför betydande nackdelar även frånsett dess sannolika oförenliglret med konventionen. Det bör inte förbises, att i den mån avtalsfrihet medför att varven nödgas avstå ägan- derätten till beställarsidan så ger förslaget varven en däremot svarande retentionsrätt i bygget. Om retentionsrätten prioriteras väl måste den kunna bli högst betydelsefull i detta sammanhang.

Prop. 1973: 42 237

Mot denna bakgrund har jag kommit till att den nuvarande ordningen med leveransen till beställaren som avgörande för giltigheten mot tredje man av det äganderättsförvärv som skeppsbyggnadsavtalet kan inne- fatta bör överges. Parterna bör inte bara stå fria att sinsemellan komma överens om äganderättsövergången så som de finner för gott utan dess- utom bör de kunna göra avtalet verksamt i förhållande till tredje man på den punkten. Detta kan bäst ske genom inskrivning av beställarens äganderätt. Jag återkommer till förslaget om sådant sakrättsskydd för äganderättsförvärv (3.4.8.2).

Med denna ståndpunkt i äganderättsfrågan förordar jag inga bestäm- melser — vare sig indispositiva eller dispositiva — om vem som skall vara ägare till skeppsbygge. Skeppsbyggnadsavtalet får alltså bedömas efter i princip samma grunder som skeppsköpet.

De under remissbehandlingen antydda, möjliga svårigheterna för en beställare att hävda sin inskrivningsrätt gentemot ett eventuellt tredskan- de varv blir med denna lösning begränsade till de fall då beställarens förvärv är ofullbordat. Om bygget nämligen villkorslöst överlåtits på beställaren, kommer denne att redan före leveransen ensam disponera över rätten att registrera det och vinna inskrivning för sitt förvärv. Skulle hans förvärv vara ofullbordat, kan han i stället såsom kommittén föreslagit söka inskrivning också på varvets vägnar. Eftersom inskriv- ning av rätt till oregistrerat bygge söks genom att bygget anmäls för registrering, kan han på så sätt tvinga fram registrering. Farhågor att beställaren skall göra rättsförlust genom dröjsmål med varvets medver- kan behöver inte hysas. Rättsverkan på grund av inskrivning bör näm- ligen, som redan kommittén föreslagit (2.4.5.2) och som jag skall ange i det följande (3.4.8.2), knytas till tidpunkten för inskrivningsansök- ningen. Och över den tidpunkten disponerar beställaren under alla för- hållanden ensam.

Ehuru det är teoretiskt försvarligt att hålla frågan om den skatte- mässiga nedskrivningsrätten skild från den privaträttsliga frågan om äganderätten, är det uppenbart att detta inte låter sig göra från före- tagsekonomiska utgångspunkter. Jag har efter särskilt samråd med cheferna för finans- och industridepartementen funnit att en ordning som på en gång ger parterna avtalsfrihet och bevarar varven vid nuva- rande skatterättsliga läge bör föredras. Vad varvsborgenärerna angår kommer varvets retentionsrätt dcm tillgodo. De varvsanställda skyddas genom den statliga lönegarantin vid konkurs, som infördes genom lag (1970: 741) i ämnet och som efter senaste ändring (1971: 1046) går upp till fem gånger basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäk- ring. Vid överläggningar som jag haft med arbetsmarknadens parter har dessa förklarat sig dela denna uppfattning. Jfr vidare 3.6.4.5.

Chefen för finansdepartementet torde senare ta upp fråga om be- hövliga ändringar i skattelagstiftningen för att varven skall kunna ut-

Prop. 1973: 42 ' 238

nyttja skeppsbyggen i resultatutjämnande syfte, även när beställare in- skrivits som ägare därtill.

3.4.6 Avregistrering Enligt nuvarande ordning skall fartyg avregistreras om det förolyc- kats, upphuggits eller eljest förstörts eller kondemnerats eller gått för- lorat försäkringsmässigt eller förlorat svensk nationalitet. Bevis om in- teckningshavares samtycke krävs dock för avregistrering. Sådan får ej heller företas på grund av nationalitetsförlust förrän efter viss tid, var- under nationaliteten kan återställas enligt regler i 5 & SjöL. Kommittén har föreslagit, att skepp alltjämt skall avregistreras på . nyssnämnda grunder. Avregistreringsgrunderna för skeppsbyggen skall enligt kommittéförslaget vara desamma, frånsett nationalitetsförlust som ej är aktuell för byggen. Därtill ger kommittéförslaget ägaren rätt att själv i princip förfoga över registreringen så att han efter eget skön kan få bygget avregistrerat. Med utgångspunkt såväl i sjöpanträtts- och skeppsbyggnadskonven- tionerna som i gällande rätt föreskriver kommittéförslaget emellertid viss spärr mot avregistrering genom krav på inteckningsborgenärs skrift- liga samtycke, ett krav som dock inte skall upprätthållas vid överföring från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret. I det sistnämnda fallet föreskriver nämligen kommittéförslaget att inteckningen skall föras över till skeppsregistret med oförändrad rätt. En annan spärregel i kommit- téförslaget hänger samman med regler i det nya partrederikapitlet, som berättigar delägare att lösa till sig andel i fartyg, om den kommit i ut- ländsk hand och utlösning behövs för att fartygets svenska nationalitet skall kunna återställas. Så länge denna rätt kan utövas får nämligen avregistrering inte verkställas. Kommittéförslaget har under remissbehandlingen endast mött den in- vändningen att ombyggnad eller annan förändring varigenom registrerat fartyg upphört att vara fartyg bör utgöra självständig avregistrerings- grund i stället för att, som kommittén förordat, tolkningsvis föras in under den avregistreringsgrund som förutsätter bl.a. att fartyget för- störts.

Jag kan i stort sett ansluta mig till kommittéförslaget. Men jag delar uppfattningen att ombyggnad eller annan sådan förändring, som innebär att skepp ej längre uppfyller förutsättningarna för registrering såsom sådant, bör utgöra självständig avregistreringsgrund. Dit bör då också föras de fall då ändringen visserligen ej medför att karaktären av fartyg har gått förlorad men fartygets största längd eller bredd har gått ned under det mått som förutsätts för att det skall vara skepp, dvs. skeppet har förvandlats till båt. Det är naturligtvis angeläget, att egendom som ej längre uppfyller förutsättningarna för registrering såsom skepp eller skeppsbygge snarast möjligt blir avförd ur registret. Det fall att förut-

Prop. 1973: 42 ' 239

sättningama brustit redan vid registreringen skall jag behandla särskilt (jfr under 3.4.8.1). För utomstående, som helt riktigt bedömer egendo— men som båt eller som lösöre i allmänhet, kan en bestående registrering tänkas leda till rättsliga komplikationer t. ex. i samband med att egen- domen mottas som handpant eller antas bli täckt av företagsinteck— ning. Tillbörlig hänsyn till ägaren och till borgenär till vilken upplåtits panträtt på grund av inteckning i det förutvarande skeppet kräver på den andra sidan att avregistrering inte företas utan vidare. Enligt min mening balanseras de motstående intressena väl, om inteckningsborge- nären får viss tid på sig att söka betalning ur egendomen. Hans fordran är i allmänhet förfallen till betalning i dessa lägen och kommer i varje fall att vara det enligt en särskild regel om s. k. acceleration av förfallo- tid som jag föreslår i ett senare avsnitt (4.7). Denna frist kan lämpli— gen bestämmas till en månad från det att skeppet anmälts för avregi- strering. Inleder borgenären därunder realisation av sin rätt, t. ex. ge- nom lagsökning, så bör hans samtycke till avregistrering alltjämt krävas så att han kan låta realisationen fortgå till exekutiv försäljning. Skulle han inte begagna fristen för angivet ändamål, bör hans samtycke till av- registreringen inte fordras längre. Låter han inledda realisationsåtgärder förfalla, bör resultatet bli detsamma. Ägarens intresse tillgodoses till- räckligt, om rättsverkan av inskrivning blir bestående. Jag återkommer till det (jfr 3.4.8.1).

3.4.7 Inskrivning av skeppsnamn

Utöver vissa regler om anteckning av namn på fartyg, som förts in i fartygsregistret, finns för närvarande inga bestämmelser om inskriv- ning av sådana namn.

Kommittén har föreslagit att både enskilda skeppsnamn och serier av sådana namn skall kunna reserveras i förväg genom anteckning i skeppsregistret. Varje ägare av registrerat eller påbörjat skeppsbygge får enligt kommittéförslaget rätt att på det sättet förbehålla sig bruket av enstaka skeppsnamn för att han i tid skall kunna förvissa sig om att han kan få sitt skepp registrerat under det nanm han avser att ge det, exempelvis vid sjösättningen. Serie av skeppsnamn får på samma sätt reserveras av den som äger ett registrerat eller påbörjat skeppsbygge eller ett registrerat skepp. Förutsättningarna är, dels att serien utåt markerar grupptillhörighet, dels att den består av inbördes särskiljande namn. Som exempel på namnserier, vilka bör kunna reserveras, har kommittén anfört svenska älvar eller namn med gemensam ändelse som ”-holm” eller ”-land” eller liknande eller namn som består av ett gemen- samt namn mcd särskiljande tillägg för varje enskilt skepp.

Konkurrens mellan olika namn eller namnserier löser kommittéför- slaget så att i första hand företräde skall gälla efter ordningen för an- sökan och i andra hand, om flera ansökningar görs samma dag, före-

Prop. 1973: 42 240

trädet skall bestämmas av sjöfartsverket efter skälighetsprövning. An- teckning om namn eller namnserie skall avföras, om namnet eller serien inte tagits i bruk för registrerat skepp inom två år eller varit ur bruk i två år. Anteckningen skall även avföras på begäran av den till vars för- mån den gäller.

Att enstaka skeppsnamn reserveras genom registeranteckning har inte mött erinran under remissbehandlingen. Men förslaget om reservation av namnserier har — som berörts redan i det föregående —— rönt viss kritik. Framför allt framhålls, att kravet på originalitet bör ställas högre än kommittén tänkt sig så att inte hela block av tänkbara skeppsnamn blir täckta. Allmänt bestämda serier med vanlig förstavelse eller slut som ”-1and”, ”-holm” osv. anses inte böra godtas, ej heller