Propositionens huvudsakliga innehåll

Myndighetsansvaret för vägtransporter av farligt gods åvilar f.n. de myndigheter som enligt produktkontrollagstiftningen har ansvaret för olika varukategorier. För sjö-. luft- och järnvägstransporter av farligt gods an- svarar respektive sjöfartsverket, lut'tfartsverket och statensjärnvägar. För vägtransporterna finns föreskrifter i olika författningar för skilda varuslag. medan det för övriga transportslag finns regelsamlingar som avser samtliga varuslag.

I propositionen föreslås en ny organisation av myndighetsansvaret för väg- och järnvägstransporterna. Den innebär att myndighetsfunktionerna sammanförs och placeras hos sjöfartsverket. Förslaget är i huvudsak av principiell natur. Detaljutformningen av den nya organisationen i enlighet med i propositionen angivna riktlinjer och resursramar kommer att upp- dras åt en särskild kommitté. I propositionen redovisas vidare vissa för- enklingar i fråga om organisationen för tillsyn över landtransporterna. Polisen. tullen och yrkesinspektionen föreslås utöva den allmänna till- synen över transporterna.

Slutligen föreslås ati. den författningsmiissiga regleringen av säkerheten vid transport av farligt gods i fortsättningen skall grundas på en ny lag om transport av farligt gods. Lagen föreslås gälla samtliga transport- och varuslag. dock med undantag för bulktransporter till sjöss.

Den ljanuari 1983 anges som en riktpunkt för förslagens genomförande.

1. Riksdagen 1981182. I _t'uml. Nr 94

• Sida 2
•  Original

P»)

Prop. 1981/82: 94

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 & Med transport förstås i denna lag förflyttning av farligt gods med transportmedel samt sådan lastning. lossning. förvaring och annan hante- ring av det farliga godset som utgör ett led i förflyttningen.

Som transport anses dock inte förflyttning som sker endast inom ett område där tillverkning. lagring eller förbrukning av farligt gods äger rum.

235. Med farligt gods förstås i denna lag gods som består av eller innehål- ler

explosiva varor, komprimerade, kondenserade eller under tryck lösta gaser. brandfarliga vätskor. brandfarliga fasta varor. självantändande varor. varor som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten. oxiderande varor.

organiska peroxider. giftiga varor.

vämjeliga varor. varor med benägenhet att orsaka infektioner. radioaktiva varor.

frätande varor samt

magnetiskt material och som på grund därav vid transport kan medföra skador på människor. djur. egendom eller i miljön eller påverka transportmedlets säkra framfö- rande.

3 & Med transportmedel förstås i denna lag

1. varje slag av fordon som används för transport på väg eller i terräng.

2. järnvägsvagnar och andra spärbundna fordon.

3. luftfartyg samt

4. fartyg i den utsträckning som det i dem transporteras gods i förpac- kad form. i containrar. flyttbara tankar eller transportmedel enligt punkt 1 och 2.

4 & I fråga om transporter med svenska fartyg eller svenska luftfartyg gäller denna lag även tltom riket om inte detta strider mot främmande lag som är tillämplig.

l fråga om örlogsfartyg och militära luftfartyg gäller denna lag endast såvitt regeringen förordnar därom.

1 fråga om radioaktiva varor gäller denna lag endast i den mån den är förenlig med atomenergilagen (1956: 306) respektive stri'ilskyddslagen (1958: 110) och med stöd av dessa lagar meddelade föreskrifter eller vill- kor.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1981/82: 94 3

S & Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om vilka varor som skall anses utgöra farligt gods enligt 2 & med hänsyn till transportmedel. godsmängd eller andra trans- portförhällanden.

6 & Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om eller för särskilt fall besluta om undantag från lagens tillämpning på

1. transporter med utländska fartyg och luftfartyg.

2. försvarsmaktens transporter.

3. vissa transporter eller vissa slag av transporter i övrigt. Regeringen får överlåta åt myndighet att meddela föreskrifter om eller för särskilt fall besluta om undantag enligt första stycket 2 och 3.

Säkerhetsbestämmelser

7 & Transport får ske endast på de villkor och under de förutsättningar som anges i denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter.

8 & Vid transport skall de åtgärder vidtas och den försiktighet iakttas som fordras för att hindra eller motverka. att det farliga godset orsakar skador på människor. djur. egendom och i miljön. 'l'ransportmedel och andra transportanordningar skall vara av sådan beskaffenhet att de står emot påkänningarna vid transport.

9 & Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om klassificering av farligt gods. om transportme— del och andra transportanordningar. märkning. uppgiftsplikl. säkerhetsut- rustning. lastning. lossning. förvaring och annan hantering av farligt gods samt om försiktighetsmått och åtgärder i övrigt. allt i den utsträckning som krävs från transportsäkerhetssynpunkt.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att föreskriva att transportmedel och andra transportanordningar får använ- das vid transport endast om de är provade och godkända.

10 & Om det är av särskild betydelse från transportsäkerhetssynpunkt far regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda vissa slag av transporter eller föreskriva att vissa slag av transporter får ske endast efter tillstånd eller förhandsanmälan.

Tillsyn

ll _ö Tillsynen över efterlevnat'len av denna lag och de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall utövas av myndighet som regeringen bestämmer.

12 & För tillsynen enligt denna lag äger tillsynsmyndighet tillträde till områden. lokaler och andra utrymmen. som används i samband med tranSport. eller till transportmedel och transportanordningar. Myndigheten har rätt att få de upplysningar. handlingar och prov som behövs för tillsynen. För uttagna prov utgår inte någon ersättning.

Det åligger polismyndigheterna att lämna den handräckning som behövs för tillsynen.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1981/82: 94 4

13 & 'l'illsynsmyndighet får meddela de förelägganden eller förbud som uppenbart behövs för att denna lag eller de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

l bcslttt om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten utsätta vite.

Underlåter någon att vidta en förelagd åtgärd. får tillsynsmyndigheten förordna om rättelse på den försumliges bekostnad.

14 & Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för polismän att hindra fortsatt transport om transporten strider mot denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter och fortsatt transport inte kan ske utan påtaglig risk för skada.

Avgifter

15 & Regeringen bemyndigas att föreskriva om avgifter för myndighets verksamhet enligt denna lag.

Ansvar och sekretess

165. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot

]. föreskrifter som meddelats med stöd av 9 eller 105.

2. förelägganden ellerförbud som meddelats med stöd av 13 &. dock inte om föreläggandet eller förbudet omfattas av ett vitesföreläggande döms till böter eller fängelse i högst ett år.

Ansvar enligt första stycket inträder inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken .

17 & Den som har tagit befattning med ett ärende som avses i denna lag år inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid har erfarit om någons affärs- eller driftförhållanden.

1 det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekre- tesslagen (1980: 100).

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Regeringen får meddela de övergångsbestämmelser som behövs.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1981/82: 94 5 2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor

Härigenom föreskrivs att 35 lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 & Lagen gäller ej vara som är att anse som 1. livsmedel enligt livsmedelslagen(1971 : 51 l), 2. läkemedel enligt läkemedelsförordningen (1962: 701).

3. fodermedel enligt .f'örordning- 3. fodermedel enligt lage/10961: en (1961:381) om tillverkning av 381) om tillverkning av och handel och handel med fodermedel m.m. med fodermedel m.m.

Ej heller gäller lagen i fråga om radioaktiva ämnen och andra källor till joniserande strålning.

] fråga om brandfarlig eller explosiv vara äger lagen tillämpning endast i den mån varan är hälso- eller miljöfarlig av annat skäl än som föranlett att den hänförts till nämnda varukategorier.

I fråga om transport av sådana Irälso- och miljöfarliga varor som är farligt gods enligt lagen ( 0000:000 ) om transport av farligt gods gäller denna lag endast i den utsträckning som regeringen för- ordnar.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975z69) om explosiva och brandfarliga varor

Härigenom föreskrivs att 1 9" lagen ( 1975: 69) om explosiva och brandfar- liga varor skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lä'

Regeringen bemyndigas att i fråga om varor som består av eller innehål- ler explosivt eller pyrotekniskt ämne (explosiva varor) samt i fråga om brandfarliga varor meddela föreskrifter som gäller tillverkning. handel. hantering, förvärv. överlåtelse. transport eller införsel eller som i övrigt är påkallade från säkerhetssynpunkt.

' Senaste lydelse 1977: 424.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1981/82: 94 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för prov- ning, kontroll eller besiktning eller annan verksamhet enligt bestämmelse som avses i första stycket.

Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela sådana föreskrifter som avses i första och andra styckena och ät kommun att meddela sådana föreskrifter som avses i andra stycket.

Lagen gäller inte ifråga om så- dan transport av explosiva och brandfarliga varor som orn/itttas av lagen (0000:00()) om transport av farligt gods.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

4. Förslag till Lag om ändring i strålskyddslagen (1958: 110)

Härigenom föreskrivs att 225 och rubriken närmast före 225 strål- skyddslagen (1958:]10) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Transport och transitering m. m. F örtullning 22 ä' Om transport och förtullning av Om förtullning av radioaktivt

radioaktivt ämne förordnar rege- ämne förordnar regeringen eller ringen eller myndighet som rege- myndighet som regeringen bestäm- ringen bestämmer. mer.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

' Senaste lydelse 1975: 709.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1981/82: 94 7

Utdrag KOMMUNlKATlONSDEPAR'l'EMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde ]981-1 l— 1 2

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Wikström. Friggebo. Åsling. Söder. Johansson. Wirtén. Andersson. Boo. Petri. Eliasson. Gustafsson. Elmstedt. Tillandcr. Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Elmstedt

Lagrådsremiss om transport av farligt gods

industrikontor. Sveriges redareförening. Sveriges spcditörförbund. Tjäns- temännens centralorganisation och Transporttekniska föreningen.

Lantbrukarnas riksförbund har förklarat sig avstå från att avge yttrande. 'l'ransportfackens yrkes- och arbetsmiljönämnd har hänvisat till de yttran- den som avgetts av Svenska åkeriförbundet och Svenska transportarbeta- reförbundet. Sveriges industriförbund har anslutit sig till vad Sveriges kemiska industrikontor anfört. Standardiseringskommissionen i Sverige har förklarat sig inte ha något att anföra beträffande förslagen.

Länsstyrelserna i Stockholms och Göteborgs och Bohus län har bifogat yttranden från bl.a. ett antal kommuner. lndustriverket har bifogat yttran— de från sprängämncsinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen från ett an- tal yrkesinspektionsdistrikt.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag anhåller nu att få ta upp de frågor som behandlas i betänkandet.

2. Bakgrund

Det finns ett omfattande system av säkerhetsföreskrifter för transport av farligt gods. Dessa föreskrifter återfinns i internationella överenskom- melser samt i nationella lagar. regeringsförordningar och myndighetsföre- skrifter. De olika regelverken innehåller föreskrifter om bl.a. klassifice- ring. dvs. indelning av farligt gods i olika farlighetsklasser. förpackning. märkning. dokumentering. transportmedlets beskaffenhet och lastsäkring.

1 Sverige har regleringen på grund av sin detaljrikedom och tekniska karaktär till helt övervägande delen karaktären av myndighetsföreskrifter. Med stöd av lagen (1965: 719) om säkerheten pä fartyg — sjösz'ikerhetsla- gen — (omtryckt 1978: 109. ändrad senast 1981z318) har sjöfartsverket meddelat föreskrifter för sjötransport av farligt gods. På motsvarande sätt har luftfartsverket med stöd av luftfartslagen(1957: 297. omtryckt 1979:643. ändrad 19811811) meddelat föreskrifter för lufttransporter. För järnvägstransporter av farligt gods gäller de normalvillkor enjärnväg enligt jämvägstrafikstadgan (1966: 202. ändrad senast 1981264) är skyldig att fastställa. Sjöfartsverket. luftfartsverket och statensjärnvägar har vart och ett inom sitt område det övergripande ansvaret för bl.a. säkerheten vid transporterna. Ansvaret för vägtransporter av farligt gods åvilar de myndigheter. som har ansvaret för olika varukategoricr. de s. k. produktkontrollntyndighe- terna. Föreskrifter för vägtransporter har meddelats främst av industriver- kct med stöd av lagen (1975:69) om explosiva och brandfarliga varor (ändrad senast 1977:424) och av produktkontrollnämndcn med stöd av lagen (1973: 329) om hälso— och miljöfarliga varor (ändrad senast 1980: 217). Vidare ansvarar statens kärnkraftinspektion enligt atomenergi-

• Sida 9
•  Original

Prop. 1981/82: 94 9

lagen (1956:306. ändrad senast 1980: 179) för transport av klyvbart ra- dioaktivt material. statens strålskyddsinstitut' enligt strälskyddslagen (1958: 110. ändrad senast 1981 : 291 ) för transport av icke klyvbart radioak- tivt material. socialstyrelsen enligt läkemedelsförordningen (1962: 701. ändrad senast 1981z467) för transport av läkemedel samt statens natur- vårdsverk enligt förordningen (1975:346) om miljöfarligt avfall (ändrad senast 1981 : 312) för transport av sådant avfall.

Sverige tillämpar de internationella överenskommelser om transport av farligt gods som har betydelse för landet. Det är främst ADR (den europe- iska överenskommelsen om internationell vägtransport av farligt gods). RID (det internationella reglementet om befordran av farligt gods päjärn- väg). RAR (bestämmelser för flygtransport av farligt gods) och lMDG- koden (internationell kod för transport av farligt gods till sjöss) samt de s.k. kemikalie- och gasbulkkoderna för sjötransporter.

Nuvarande organisatoriska ordning för vägtransporter fick sin utform- ning år 1973. I samband med att Sveriges anslutning till ADR då behand- lades. diskuterades också frågan om en särskild lagstiftning för nationella transporter av farligt gods skulle införas och ett särskilt transportsäker- hetsorgan inrättas (prop. 1973: 143). Övervägandena ledde fram till att frågan borde lösas inom ramen för gällande produktlagstiftning. ] proposi- tionen påpekades att den organisatoriska lösning som föreslogs fick anses vara av provisorisk karaktär i avvaktan på att man fick ytterligare underlag för en bedömning bl.a. genom arbetsmiljöutredningens (S 1970: 35) arbete och de erfarenheter som kunde vinnas sedan det föreslagna systemet hade varit i kraft under viss tid.

Riksdagen delade den uppfattning som kommit till uttryck i propositio- nen (TU 1973: 24. rskr 1973: 334).

Frågan om transport av farligt gods berördes härefter bl. a. i prop. 1976/ 77: 49 om arbetsmiljölag m. m. Föredragande departementschefen framhöll där bl. a. angelägenheten av samordnade insatser på området.

I ett par motioner (1976/77z52 och 1976/77z813) hemställdes bl.a. att riksdagen skulle ge regeringen i uppdrag att tillsätta en utredning med uppgiften att samordna bestämmelser och myndighetsansvar för transport av farligt gods.

Trafikutskottet (TU 1977/78: 1) yttrade i anledning av motionerna att det torde få ankomma på regeringen att ta de initiativ som behövdes för en allsidig prövning av frågorna om koncentration av det samlade ansvaret och samordnade bestämmelser för transport av farligt gods. Utskottet hemställde att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen det anförda till känna. Riksdagen biföll vad utskottet hemställt (rskr 1977/78: 8).

För en mer utförlig beskrivning av nuvarande förhållanden hänvisas till betänkandet.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1981/82: 94 10

3.1. Allmänna synpunkter

l transportsammanhang är farligt god 5 en samlingsbenämning på en mängd olika ämnen. som på ett eller annat sätt kan vålla skador på människor. miljö eller egendom. Några exempel på allmänt kända och ofta förekommande ämnen är klor. bensin och sprängämnen.

En transport innebär i allmänhet varierande påfrestningar på grund av temperaturväxlingar. skakningar m.m. Detta betyder att risken för skador på grund av det farliga godset ökar i förhållande till risken vid stationär hantering. Att vi trots detta tillåter transporterna beror på att det moderna industrisamhället inte kan avvara det farliga godset och därmed inte heller avstå från att transportera det. Transporter av farligt gods är därför nöd- vändiga.

Huvudsyftet med den offentliga regleringen av verksamheten transport av farligt gods bör enligt min mening vara att skydda människor, miljö och egendom. Vi måste därför ha ett effektivt säkerhetssystem som neutrali- serar riskerna vid transporterna. Ett hundraprocentigt skydd åstadkommer vi emellertid först genom att helt förbjuda transporterna. Detta är som jag nyss sade inte möjligt i vårt samhälle. Även om skyddet för människor. miljö och egendom är det primära måste därför en ständig avvägning göras mellan säkerhetsintresset och intresset av att kunna transportera till en rimlig kostnad.

Målet för den offentliga regleringen av verksamheten transport av farligt gods anser jag därför kunna uttryckas så att regleringen skall ge rimlig säkerhet åt människor. miljö och egendom och samtidigt möjliggöra en rationell och effektiv transponverksamhet. både för näringslivet och myn- digheter.

Av betänkandets redogörelse för nuvarande förhållanden framgår att detta mål f. n. inte är uppfyllt i Sverige. Utredaren har belyst en rad brister och som huvudsakliga orsaker till dessa pekat på produktkontrollanknyt- ningen av vägtransportföreskrifterna. antalet författningar och inblandade myndigheter. skillnaderna i regleringen mellan nationella och internatio- nella vägtransporter och skillnaderna i regleringen mellan de nationella vägtransporterna och andra transporter över huvud taget.

Betänkandet innehåller förslag till en ny myndighetsorganisation och lagstiftning som syftar till att undanröja dessa orsaker och därmed ge säkrare transporter. Grundtanken bakom förslagen är. att författningar och myndighetsansvar skall samordnas. att vägtransportregleringen i likhet med övriga transportgrenar skall bli transportorienterad samt att skillna- derna mellan inhemsk och internationell reglering skall utjämnas.

En enig remissopinion delar utredarens uppfattning att det behövs såväl organisatoriska som författningsmässiga förändringar. Också de princi-

• Sida 11
•  Original

Prop. 1981/82: 94 11

piella huvuddragen i utredarens förslag har i huvudsak bemötts positivt. Några remissinstanser. främst naturvårdsverket och produktkontroll- nämnden. ser dock en viss fara i att alltför starkt betona transportinrikt- ningen. De menar att detta bl. a. kan leda till en för snäv syn på vilka risker som skall beaktas och även till vissa organisatoriska nackdelar.

För egen del anser jag att utredarens analys av brister i nuvarande organisation och författningsreglering och av orsakerna till bristerna i allt väsentligt är riktig. Som en konsekvens av detta synsätt ansluter jag mig också till de huvudprinciper på vilka utredarens förslag bygger: samord- ning, transportorientering och internationell anpassning. principer vilka jag menar alla är ägnade att öka säkerheten i transportverksamheten.

Sverige har godkänt en rad internationella överenskommelser om trans- port av farligt gods. Vi har alltså för internationella transporter accepterat den säkerhetsnivå dessa överenskommelser anger och den riskvärdering som de bygger på. Rimligen bör vi då också som huvudprincip acceptera dem för inhemska transporter. även om undantag eller tillägg ibland kan vara motiverade.

Genom att acceptera de internationella normerna skapar man enligt min uppfattning goda förutsättningar för en säker och rationell transporthante- ring: vi slipper i stor utsträckning dubbla regelsystem. handelsutbytet underlättas. ett tekniskt komplicerat och volymmässigt omfattande författ- ningsarbete kan reduceras. Självfallet måste Sverige i det internationella samarbetet bevaka att säkerheten bibehålls på en hög nivå och verka för att de ambitioner i fråga om bl. a. arbetsmiljö och miljöskydd som kommit till uttryck i svensk lagstiftning gör sig gällande också internationellt. De svenska myndigheterna har härvid ett initiativansvar.

Utredarens förslag omfattar inte sjöbulktransporter. Som skäl för att utelämna dessa transporter har utredaren anfört. att de säkerhetsproblem som är förenade med dem är särpräglade och sjöfartsspeciflka. Vidare pekas på att de. till skillnad från andra transporter. inte ingår som delar i kombinerade transporter. varför det inte finns något större samordnings— behov. Ingen remissinstans har framfört någon erinran mot denna av— gränsning. Jag delar också uppfattningen att sjöbulktransporterna inte bör behandlas i detta sammanhang.

I det följande avser jag att behandla de förslag till ny lagstiftning och myndighetsorganisation för transport av farligt gods som bör föreläggas riksdagen. Förslagens genomförande kräver därutöver en rad detaljerade överväganden vilka det ankommer på regeringen att göra. Dessa frågor kommerjag att beröra endast översiktligt.

• Sida 12
•  Original

Prop. l98l/82: 94 11

3.2. Organisatoriska frågor

3.2.1. Inledning

Ett mycket stort antal myndigheter är i dag direkt eller indirekt inblanda- de i verksamheten transport av farligt gods. De direkt berörda är sjöfarts- verket. luftfartsverket. SJ. industriverket. produktkontrollnämnden. na- turvårdsverket. socialstyrelsen. kärnkraftinspektionen. strålskyddsinstitu- tet. arbetarskyddsstyrelsen. sprängämnesinspektionen. länsstyrelser. häl- sovårdsnämnder och yrkesinspektionen.

Utredaren konstaterar att den splittrade bild. som denna mångfald av myndigheter erbjuder. hindrar enskilda och myndigheter att handla säkert och rationellt i frågor rörande transport av farligt gods. [ betänkandet läggs därför fram organisatoriska förslag som avses medföra att såväl den före- skrivande som den kontrollerande myndighetsverksamheten koncentreras samt att dubbelkompctenser respektive brist på kompetens undanröjs.

Inte någon remissinstans har ifrågasatt behovet av att förenkla myndig- hetsorganisationen. Majoriteten anser också att förenklingen bör ske ge- nom koncentration av myndighetsansvaret. Kommunförbundet förordar dock att en lösning söks inom gällande myndighetsfunktioner.

För egen del anserjag att det från säkerhets- och effektivitetssynpunkter och därmed också från kostnadssynpunkt är nödvändigt att — i kombina- tion med en samlad lagstiftning -— koneentrefa myndighetsansvaret. Det är enligt min mening inte möjligt att åstadkomma en tillräckligt effektiv insats utan organisatoriska förändringar.

Efter att ha prövat lösningar som omfattat alla transportslag. har utre— daren stannat för ett samordningsalternativ som endast omfattar Iandtran- sporter. dvs. väg- ochjärnvägstransporter. Utredaren har redovisat starka skäl för att samla land- och sjötransporterna inom en myndighet. Han har emellertid bedömt att en sådan lösning. med hänsyn till den allmänna sjösäkerhetens krav. skulle medföra ökade kostnader för det allmänna och bl. a. därför ansett sig förhindrad att föreslå en sjö- och landtransportmyn- dighet.

Åtskilliga remissinstanser har kritiserat att förslaget begränsats till land- transporterna. Bl.a. rikspolisstyrelsen. försvarets materielverk. SJ. tran- sportrådet. industriverket, ASG. Bilspedition AB. speditörförbundet. åkeriförbundet. kemikontoret och industriförbundet har anfört att i vart fall sjö- och landtransporter bör samordnas.

Jag delar uppfattningen att det skulle vara till fördel för säkerheten och effektiviteten vid transport av farligt gods att samordna alla transportsla- gen i en myndighet. Av betänkandet framgår emellertid att en utbrytning av transportfunktionen ur sjöfartsverket och luftfartsverket i dag skulle medföra ökade utgifter för staten som inte motsvaras av omedelbara be- sparingar på annat håll. Det är enligt min mening inte tänkbart att finansi- era nya utgifter med svårberäknade framtida positiva effekter för samhälls- ekonomin. De stora problemen i dag finns på Iandtransportsidan. Det

• Sida 13
•  Original

Prop. 1981/82: 94 13

primära är därför att samordna myndighetsansvaret för landtransporterna. Jag biträder följaktligen i huvudsak utredarens förslag till en ny myndig- hetsorganisation för landtransporterna. [ det följande skall jag emellertid utveckla hurjag anser att man kan gå ett steg längre i samordning genom att knyta den nya landtransportorganisationen till sjöfartsverket. En sådan samordning kommer också lufttransporterna till godo.

3.2.2. Föreskrivandc myndigheter

l betänkandet har åtskillnad gjorts mellan de myndigheter som har att meddela föreskrifter och de som uteslutande har tillsynsfunktioner. Jag följer samma uppdelning här.

Utredaren har föreslagit att de funktioner med avseende på transport av farligt gods som f. n. åvilar industriverket. produktkontrollnämnden. na- turvårdsverket. socialstyrelsen samt SJ i sin helhet skall utbrytas ur nämnda myndigheter och sammanföras till en ny enhet inom transportrå- det. Till samma enhet skall också enligt förslaget föras viss föreskrivande verksamhet som ligger hos kärnkraftinspektionen och strålskyddsinstitu- tet. Den nya enheten har i betänkandet kallats farligt—godsenheten. FGE. I fortsättningen använder ocksåjag denna benämning.

FGE skall enligt betänkandet ha ett verksamhetsområde som omfattar landtransporter. visst ansvar för information för alla transportslag samt uppgiften att verka för samordning mellan transportslagen. I fråga om radioaktivt material föreslås att ansvaret begränsas till att avse föreskri- vande verksamhet.

Organisatoriskt föreslås FGE få en självständig ställning i transportsä- kerhetsfrågor och i sådana frågor ledas av en delegation med företrädare för berörda myndigheter och organisationer. En rådgivande nämnd före- slås biträda FGE.

Ansvaret för sjö- och lufttransporter föreslås i betänkandet ligga kvar oförändrat hos sjöfartsverket respektive luftfartsverket.

En ny enhet för Iandtransporrer

Den föreslagna metoden att samordna myndighetsansvaret. nämligen genom att bryta ut funktionerna rörande farligt gods ur de nu ansvariga myndigheterna och föra samman funktionerna på en hand har godtagits vid remissbehandlingen. Några invändningar mot att den samlade myndighets- funktionen integreras i en befintlig myndighet har inte heller gjorts.

Utredarens val av transportrådet som den myndighet i vilken integrering skall ske har däremot mött en heldel kritik.

Riksrevisionsverket. länsstyrelsen i Malmöhus län. socialstyrelsen. pro- duktkontrollnänmden m. fl. har pekat på att transportrådet saknar kunskap om produkterna ävensom kompetens att bedöma de hälso- och miljöfarliga aspekterna och avstyrker på grund därav en anknytning till transportrådet.

Sjöfartsverket förordar att FGE lokaliseras till verket. På så sätt skulle

• Sida 14
•  Original

Prop. 1981/82: 94 14

man enligt verket kunna ta ett mer samlat grepp kring transportl'rågorna utan att verkets totalansvar för sjösäkerheten behöver rubbas. lndustriver- ket förordar också anknytning av FGE till sjöfartsverket och pekar bl. a. på att det är viktigt med nära och enkla vägar till samarbete mellan FGE och sjöfartsverket. Liknande resonemang har förts av kemikontoret. reda- reföreningen och hamnförbundet.

Yrkesinspektionsdistrikten i Stockholm och Härnösand förordar arbe- tarskyddsstyrelsen. Arbetarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket har båda ifrågasatt om inte traliksäkerhetsverket vore lämpligt. bl.a. med hänsyn till detta verks tekniska kunskaper och regionala organisation. Produktkontrollnämnden föreslår att en förläggning till trafiksäkerhetsver- ket. alternativt sjöfartsverket. övervägs.

Valet av transportrådet tillstyrks eller lämnas utan erinran av bl.a. SJ. transportrådet. länsstyrelsen i Stockholms län. LO. ASG. Bilspedition och speditörförbundet. .

För egen del finnerjag inget skäl att bedöma frågan om utbrytning och sammanförande av ansvaret för farligt gods på annat sätt än utredaren och remissinstanserna gjort. Jag biträder alltså utredarens förslag härom. De skäl utredaren anfört för att integrera FGE i en befintlig myndighet finner jag också riktiga.

I fråga om tänkbara myndigheter att integrera FGE i har som jag nyss nämnt flera förslag framförts: transportrådet. trafiksäkerhetsverket. arbe- tarskyddsstyrelsen. någon produktkontrollmyndighet och sjöfartsverket.

Som jag tidigare redovisat harjag anslutit mig till grundtanken att verk- samheten bör vara transportinriktad. En konsekvens härav är. att man inte bör förlägga verksamheten till en produktansvarig myndighet utan till en myndighet med transportanknytning. Det skäl som främst talar mot ett produktkontrollorgan är att det inte finns något sådant med ansvar som omfattar alla typer av farligt gods.

Arbetarskyddsstyrclsen har i sitt remissyttrande anfört att styrelsen otvivelaktigt har en betydande kompetens inom området transport av farligt gods. men att styrelsen ändock inte bör komma i fråga på grund av sina redan nu omfattande och krävande myndighetsuppgifter inom det egentliga arbetsmiljöområdet. — Jag delar den uppfattning arbetarskydds- styrelsen framfört.

Trafiksäkerhetsverket är en tekniskt inriktad myndighet med regional organisation. två faktorer som skulle kunna vara till nytta för FGE. den regionala organisationen främst vid tillsynsverksamhet. Verket har erfa- renhet av fordonstekniska kontroller och kontroll av lastförankring i sam- band med flygande inspektioner. ! övrigt saknar verket emellertid direkt erfarenhet av såväl transporter som farligt gods och dess verksamhet är .:elt inriktad på vägtrafik. Jag är därför inte beredd att förorda trafiksäker- hetsverket.

Transportrådet har med sin planerande och samordnande verksamhet.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1981/82: 94 15

som omfattar alla trafikgrenar. och sin organisatoriska uppbyggnad många fördelar att erbjuda. De invändningar som under remissbehandlingen fram- förts mot transportrådet gäller främst rådets brist på kompetens rörande det farliga godset. Detta anserjag dock i och för sig vara en brist som kan hävas dels genom att sådan kompetens tillförs rådet. dels genom samråd med produktkontrollmyndigheterna. I stora delar instämmerjag därför i de argument utredaren framfört när han motiverat sitt val av transportrådet.

Samtidigt finner jag att det utpräglade behovet av samordning mellan land- och sjötransporter talar för att FGE i stället förläggs till sjöfartsver- ket. Detta innebär att rutinerna för samarbete mellan s_jö- och landtran- sporter kan förenklas. Eftersom verket redan nu har ett omfattande ansvar för transport av farligt gods. finns där kunskaper och erfarenheter av transporter. transportmedel — även landtransportmedel på grund av färje- trafiken — och farligt gods. Sjöfartsverket har också betydande erfarenhet av det internationella transportsamarbetet. Sjöfartsverkets resurser är na- turligtvis inte så dimensionerade att de räcker också för landtransportverk- samheten. En kombination av sjöfartsverkets resurser och de som finns hos de nuvarande landtransportmyndigheterna kommer dock enligt min mening att ge möjligheter till en rationell och effektiv organisation för transport av farligt gods. De fördelar en sådan kombination innebär är enligt min uppfattning så betydande att de överväger de nackdelar som kan vara förenade med att man till ett enskilt tralikverk knyter arbetsuppgifter som avser andra trafikgrenar än verkets huvuduppgifter gör.

Organist:tiunsjbrmen

Som skäl för att ge FGE en självständig ställning i transportsäkerhetsfrå- gor har utredaren anfört dels att det utåt bör framgå att det är fråga om ett organ med ansvar förjust transport av farligt gods. dels att man med ett särskilt beslutande organ får en beslutsfunktion som har sakkunskap på fiera viktiga områden. bl. a. produktkontroll och teknik.

Den föreslagna organisationsformen tillstyrks av bl.a. rikspolisstyrel- sen. industriverket. ASG. Bilspedition och kemikontoret. lndustriverket har i sitt yttrande understrukit att dess erfarenheter av frågor om farligt gods bekräftar uppfattningen om att FGE bör ha en självständig ställning.

Transportrådet. statskontoret och riksrevisionsverket avstyrker försla- get. eftersom det enligt dem vore mest naturligt och effektivt om transport- rådets samordnande och planerande kompetens kan utnyttjas på alla ni- väer i organisationen.

Den organisationsform utredaren dragit upp riktlinjerna för utgår från transportrådets förutsättningar. Sjöfartsverkets organisation och arbets- uppgifter medför naturligen att förutsättningarna blir annorlunda.

Sjöfartsverkets organisation seri korthet ut på följande sätt. Verket leds av en styrelse. som består av generaldirektören och sju andra ledamöter. Den centrala förvaltningen är indelad i fem avdelningar. nämligen driftav-

• Sida 16
•  Original

Prop. 1981/82: 94 16

delningen. sjökarteavdelningen. sjöfartsinspektionen. ekonomiavdelning- en och administrativa avdelningen.

Sjöfartsinspektionen. som är den avdelning som är av intresse i detta sammanhang. föreslås av en sjösäkerhetsdirektör. S_iösäkerhetsdirektören har enligt förordningen tl969: 320) med instruktion för sjöfartsverket (om- tryckt 1975: 1070. ändrad senast 1979: 1044) att avgöra vissa frågor som ankommer på sjöfartsverket. Sjöfartsinspektionen är i sin tur indelad i sektioner. varav sektionen för transport av farligt gods är en. Dess upp- gifter rör ärenden om fartygs konstruktion och utrustning för säker trans- port av olja. kemikalier. kondenserade gaser och andra farliga ämnen i bulk och i förpackad form. ärenden om lasters fysikaliska och kemiska egenskaper. åtgärder mot riskerna i samband med transport av farligt gods samt ärenden om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

Jag förordar att FGE knyts till sjöfartsinspcktionen. FGE och sjöfartsin- spektionen bör enligt min mening sammanföras praktiskt och beslutsmäs- sigt så långt det är ändamålsenligt med hänsyn till de skilda förutsättningar som gäller för sjö- och landtransportcr.

Även med FGE i sjöfartsverket är det enligt min mening lämpligt att kombinera verksamheten med en delegation. vars ledamöter bör företräda berörda myndigheter. Delegationens uppgift bör bl.a. vara att bistå med sakkunskap inom de skilda områden som påverkar och påverkas av verk- samheten — t. ex. järnvägsfrågor och produktkontroll — att medverka vid avvägningen mellan de olika transportgrenarnas intressen. att biträda vid samordningen mellan transportslagcn och vid den långsiktiga planeringen av verksamheten.

Jag anser alltså att en knytning till sjöfartsverket kommer att innebära effektivitetsvinster och därigenom kostnadsbesparingar och bättre säker- het. lbland kommer man att behöva göra avvägningar mellan olika intres- sen. Detta mcdför att såväl de specifika landtransportintressena som pro- duktkontrollintressena måste tillförsäkras ett reellt infiytande på verksam- heten.

Man kan diskutera några olika metoder för att åstadkomma ett sådant inflytande. Vilken metod som är lämplig beror i viss män på i vilken utsträckning landtransportfunktionen integreras i sjöfartsverket. En möj- lighet är att föreskriva skyldighet för sjöfartsverket att i vissa landtran- sportfrågor fatta beslut i samråd med delegationen. Regeringen bör i så- dant fall avgöra frågor om vilka enighet inte kan uppnås. En annan möjlig- het är att utöka sjöfartsverkets styrelse med företrädare för bl. a. SJ och produktkontrollmyndigheterna. Slutligen kan man tänka sig att ge delega- tionen en begränsad beslutsrätt.

Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med ett förslag om en kommitté som skall utforma organisationens detaljer. Ät en sådan kommit- té bör det uppdras att närmare ange hur och i vilken utsträckning sjö- och landtransportfunktioncrna skall samordnas. delegationens omfattning och

• Sida 17
•  Original

Prop. 1981/82: 94 17

sammansättning samt formerna för det inl1ytande för bl. a. SJ och produkt- kontrollmyndigheterna som jag ovan behandlat. ] organisationskommittén bör enligt min mening finnas företrädare bl. a. för de olika transportslagen.

[ anslutning till vad jag tidigare anfört om delegationen vill jag här framhålla att det av effektivitetsskäl är önskvärt att antalet ordinarie leda- möter inte blir för stort och i vart fall inte överstiger tio.

Utredaren har vidare föreslagit att en rådgivande nämnd efter förebild av den som f. n. finns vid industriverket skall knytas till FGE. För egen del anser jag att en sådan nämnd har en funktion att fylla som ett forum för information och samråd i en något vidare krets av intressenter än vad jag menar bör ingå i delegationen. Jag förordar därför att en nämnd med i huvudsak samma sammansättning och omfattning som den nuvarande rådgivande nämnden bildas och knyts till den nya organisationen.

Resursfrågor kommerjag senare att ta upp (avsnitt 4).

Verksamhetsonzrådet

Förslaget till verksamhetsområde för FGE har vid remissbehandlingen i sina huvuddrag lämnats utan erinringar. liksom utredarens beskrivning av FGE: s arbetsuppgifter. Vissa påpekanden har dock gjorts.

Enligt förslaget skall FGE: s huvudsakliga uppgift vara att ansvara för sådana landtransporter som omfattas av förslaget till lag om transport av farligt gods. Lagförslaget avgränsar begreppet farligt gods så. att det inte omfattar alla varor som är hälso- och miljöfarliga enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Det kan därför uppstå situationer. när transport- föreskrifter kan behöva meddelas också enligt lagen om hälso- och miljö- farliga varor.

Naturvårdsverket och produktkontrollnämnden anser att denna ordning är olämplig från fiera synpunkter. bl.a. organisatoriska. Naturvårdsver- ket. som utgör kansli åt produktkontrollnämnden. tvingas t.ex. behålla viss transportkompetens. De föreslår därför att begreppet farligt gods i lagen ges en vidare betydelse.

Av skäl som jag tidigare berört ( avsnitt 3.1 ) är jag inte beredd att för svenskt nationellt bruk ge begreppet farligt gods ett vidare innehåll än vad utredaren föreslagit och som gäller internationellt. Detta behöver emeller- tid inte hindra att transportmyndigheterna. dvs. sjöfartsverket. inklusive FGE. och luftfartsverket får ansvaret för transporter även av sådana hälso- och miljöfarliga varor som inte är farligt gods — i den mån det finns behov av att reglera denna grupp varor. Bemyndigande härtill får lämnas i kungö- relsen (1973: 334) om hälso- och miljöfarliga varor (ändrad senast 1981: 200). Naturvårdsverket och produktkontrollnämnden kan härigenom befrias från allt direkt transportansvar av hälso- och miljöfarliga varor.

Jag föreslår alltså att FGE (liksom sjöfartsverket och luftfartsverket) får detta. i förhållande till utredningsförslaget. något utökade ansvarsområde. ] övrigt ansluterjag mig till utredarens förslag. FGE: s ansvarsområde bör ?. Riksdagen 1981/82. ] .mml. Nr 94

• Sida 18
•  Original

Prop. 1981/82: 94 18

således omfatta landtransporter av farligt gods och hälso- och miljöfarliga varor. visst informationsansvar för alla transportslag samt ansvaret för samordning mellan transportslagen. l fråga om radioaktivt material. inklu- sive klyvbara ämnen. bör ansvaret vara begränsat till att avse sådan föreskrivande verksamhet som avser konventionella transportsäkerhets- bestämmelser.

Som jag tidigare nämnt avserjag att föreslå att en kommitté får i uppdrag att utforma den nya organisationens detaljer. Först sedan resultatet av kommitténs arbete föreligger torde man kunna precisera var inom myndig- heten de skilda arbetsuppgifterna bör utföras. De principer för ansvarsom- rådets innehåll somjag nu angett anserjag emellertid inte behöva påverkas av organisationens detaljutformning.

3.2.3. Tillsynsmym'ligheter

] betänkandet föreslås att tillsynen över s_jö- och lufttransporterna även i fortsättningen skall handhas av sjöfartsverket respektive luftfartsverket.

Beträffande landtransporterna föreslås. att tillsynen skall utövas av polismyndigheterna i fråga om transporter på väg. tullmyndigheterna i fråga om gränsöverskridande trafik. yrkesinspektionen i fråga om fasta anläggningar som terminaler och hamnar. sprängämnesinspektionen i fråga om brandfarliga och explosiva varor. men även i fråga om tekniska förhål- landen i allmänhet. samt strälskyddsinstitutet och kärnkraftinspektionen i fråga om radioaktivt material. Transportrådet slutligen skall enligt betän- kandet samordna verksamheten.

] förslaget till lag om transport av farligt gods har utredaren angett de befogenheter han ansett erforderliga för en effektiv tillsyn. Vissa av de tänkta myndigheterna har emellertid ansetts ha tillräckliga befogenheter enligt annan lagstiftning. Frågor om tillsynsmyndigheternas befogenheter återkommerjag till ( avsnitt 3.3 ).

Utredaren har också presenterat de riktlinjer efter vilka han anser att tillsynen skall bedrivas. nämligen med tyngdpunkten på förebyggande tillsyn och med komplement av ökad information. rådgivning och utbild- ning till såväl myndigheter som enskilda.

()rganisationsförslagen beträffande sjö- och lufttransporter har lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

Såvitt gäller landtransportorganisationen har flera remissinstanser där- emot varit delvis negativa.

Bl.a. naturvårdsverket. produktkontrollnämnden. Iänsstyrelsernai Kal- mar. Kristianstads. Malmöhus och Västernorrlands län har sålunda anfört i huvudsak. att de kunskaper om hälso- och miljöfarligt gods som länssty- relser och hälsovårdsnämnder har liksom länsstyrelsernas ansvar för rädd- ningstjänsten är nödvändiga förutsättningar för en effektiv och rationell tillsynsverksamhet. Myndigheterna har därför avstyrkt förslaget att läns- styrelserna och hälsovårdsnämnderna inte skall utöva någon tillsyn.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1981/82: 94 19

Generaltullstyrelsen har påpekat att järnvägsföretagen enligt 77s tull- stadgan ( 1973: 671 . ändrad senast 1980: 451 ) har ansvaret för tullkontroll av varor som befordras medjärnväg. På grund härav har styrelsen funnit det olämpligt att gränskontroll av järnvägstransporter anförtros tullverket. I övrigt har tullverket tillstyrkt förslagen.

Trafiksäkerhetsverket har ifrågasatt om inte viss tillsyn av vägtranspor- terna lämpligen borde utföras av verket. Trafiksäkerhetsverket har hänvi- sat bl.a. till att dess verksamhet med fiygande inspektioner på ett smidigt sätt skulle kunna samordnas med kontroll av transport av farligt gods.

Kärnkraftinspektionen. strålskyddsinstitutet och '.ttomlagstiftningskom- mitte'n har alla understrukit att det är nödvändigt att inspektionen och institutet har totalansvar för tillsynen över transport av radioaktivt materi- al.

Bl. a. rikspolisstyrelsen. arbetarskyddsstyrelsen. länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län. ASG. Bilspedition och kemi- kontoret har tillstyrkt förslagen till tillsynsorganisation för landtran- sporter.

För egen del vill jag anföra följande. 'l'illsyncn över s_iö- och lufttransporter bör även i fortsättningen handhas av sjöfartsverket respektive luftfartsverket.

Beträffande landtransporterna är det i nuvarande statsfinansiella läge omöjligt att skapa en helt ny tillsynsmyndighet. som har den bredd i kunskaper och organisation som skulle behövas. 'l'illsynen måste därför. så som utredaren funnit. ordnas inom ramen för befintliga myndigheter. Detta medför att det inte torde gå att genomföra en så omfattande samord- ning av tillsynsverksamheten som i och för sig vore önskvärd.

Med den nyss angivna utgångspunkten finnerjag utredarens förslag att bygga På de riksomfattande organisationer. som polisen. tullen och yrkes- inspektionen har. väl underbyggda. Även principen att kombinera polis. tull och yrkesinspektion med mer specialbetonad kompetens från strål- skyddsinstitutet. kärnkraftinspektionen och sprängämnesinspektionen fin- ncrjag välbetänkt. De nu uppräknade myndigheterna har också enligt min åsikt realistiska möjligheter att verkligen utöva tillsyn. De här avsedda tillsynsuppgifterna flyter nämligen på ett naturligt sätt in i deras övriga myndighetsutövning. Yrkesinspektionen och dess chefsmyndighet arbe- tarskyddsstyrelsen har omfattande kompetens i frågor som rör hälso- och miljöfarliga varor. Jag anser därför inte att det är nödvändigt att utöka antalet myndigheter med hälsovårdsnämnder och länsstyrelser. Samarbete och erfarenhetsutbyte mellan hälsm'årdsnämnder och länsstyrelser och de övriga bör naturligtvis ändå äga rum.

Jag instämmer i de synpunkter trafiksäkerhetsverket anfört angående verkets möjligheter till och lämplighet för att utöva tillsyn. Enligt min mening kan dock traliksäkerhetsverket inte helt ersätta någon av de myn- digheterjag anser bör ingå i tillsynsorganisationen. Eftersomjag dessutom

• Sida 20
•  Original

Prop. 1981/82: 94 20

anser att antalet ansvariga myndigheter bör hällas nere förordar jag en tilIsynsorganisation som inte omfattar trafiksäkerhetsverket.

Som kärnkraftinspektionen och strälskyddsinstitutet påpekat bör hLl- vttdansvaret för tillsynen över transport av radioaktiva varor avila dent.

Av de skäl generaltullstyrelsen åberopat bör gränskontroll av järnvägs- transporter inte utföras av tullmyndigheterna.

Med den sålunda skisserade tillsynsorganisationen kommer yrkesin- spektionen. strälsky-'ddsinstitutet. kärnkraftinspektionen och sprängäm— nesinspektionen att ha ansvarsområden som omfattar både väg- och järn- vägstransporter. Enligt min mening måste dock SJ även i fortsättningen bedriva viss egen tillsyn över sina transporter. både de gränsöverskridande och de inrikes.

FGE. dvs. det nya landtransportorganet vid sjöfartsverket. bör få till uppgift att samordna tillsynsverksamheten.

Tillsyn över lt-tndtransporter av farligt gods bör sammanfattningsvis ut- övas enligt följande:

Pnliscn — i huvudsak på väg. Tullen — gränsöverskridande trafik. med undantag för järnvägstran- sporter. men även kontroll av fordon och andra lastenheter som inkommer med fartyg. Tillsynen bör i första hand inriktas på inkommande trafik.

Yrkesinsjwklinnen —- i huvudsak i fasta anläggningar. t.ex. magasin. hamnar. bangårdar och större avsändarföretag.

SJ — järnvägstransporter. Sprängänutusins/mklitmen — i httvudsak tillsyn över transport av brand— farliga och explosiva -'aror. Inspektionens allmänna tekniska kompetens bör dock kttnna utnyttjas även vid andra transporter.

.S'trdlskyclclsinsrilulel och kärnqu/iins'pcklitmen — inom sina respektive ansvarsområden.

FGE — samordning.

1 likhet med remissinstanser-na anser jag vidare att de principer för tillsynsverksamhetens bedrivande som utredaren skisserat är riktiga. En av de främsta uppgifterna för tillsynstttyndigheterna bör därför vara att verka förebyggande.

Det bör emellertid få ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen utser att meddela anvisningar för tillsynen. Därvid kan också en mer detaljerad gränsdragning mellan myndigheternas ansvarsområden gö- ras. Jag kotnmer senare att föreslå att erforderliga bemyndiganden ges i lagen om transport av farligt gods.

Den nu angivna organisationen bör naturligtvis verka oavsett om natio- nell lagstiftning eller en internationell överenskommelse gäller för trans- porten.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1981/82: 94 21

3.3. Lagstiftning

3.3 .] Lagen om transport uvfarligt gods

De nationella föreskrifter för transport av farligt gods som finns i dag utgår dels från sjösäkerhetslagen och luftfartslagen. dels — beträffande vägtransporterna — från produktkontrollagstiftningen. För järnvägstran- sporter finns inga offentligrättsliga föreskrifter. De föreskrifter som finns är avtalsvillkor som järnvägsföretagen på grund av en bestämmelse i järnvägstrafikstadgan är skyldiga att fastställa. Produktkontrollagstiftning- ens uppbyggnad medför att det saknas författningsstöd för att reglera vägtransporter av vissa ämnen. vilka är farliga vid transport.

[ betänkandet läggs det fram ett förslag till en ny lag för transport av farligt gods vilken omfattar alla transportslag och alla de varuslag som anses farliga i transportsammanhang. I fråga om sjötransporter gäller lagen endast gods i förpackad form. Utredaren konstaterar att transport av farligt gods kräver en omfattande och detaljrik reglering samt att reglering- en är beroende av att kunna ändras i takt med bl.a. den tekniska och kommersiella utvecklingen. Den föreslagna lagen är därför en s. k. ramlag. som bemyndigar regeringen eller de myndigheter som regeringen bestäm- mer att meddela huvudparten av föreskrifterna.

Utredaren har diskuterat och förkastat andra möjligheter att förenkla den nuvarande transportregleringen. bl. a. genom ändrade bemyndiganden inom ramen för produktkontrollagstiftningen. Som skäl för den valda lös- ningen har utredaren anfört att det visserligen även i fortsättningen kom- mer att finnas skilda reglementen för skilda transportslag men att en gemensam lag ger en enhetlig grund för den fortsatta normgivningcn och att lagen därigenom ger goda förutsättningar för harmonisering transport- slagen emellan. Vidare löser lagen enligt utredaren problemet med de varukategorier som i dag faller utanför produktkontrollagstiftningen.

Förslaget om en ramlag för alla transport- och varuslag har med ett par undantag tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser— na.

För egen del vill jag anföra följande. En transport omfattar ofta mer än ett varuslag. Ofta används också flera olika slag av transportmedel. Transportvillkoren för olika transport- och varuslag bör därför vara så likartade som möjligt med hänsyn till de skilda förutsättningar som gäller. Det medför god transportekonomi och höjer säkerheten om man slipper laborera med flera skilda system. Jag delar uppfattningen att en lag kan underlätta förenkling och harmonisering och ansluter mig därför till förslaget om en lag oin transport av farligt gods. Som jag tidigare anfört ( avsnitt 3.1 ) delar jag utredarens uppfattning att bulktransporter till sjöss inte bör behandlas i detta sammanhang. Av de skäl tttredarcn anfört och somjag nyss återgav bör lagen vara en ramlag.

Det lagförslag utredaren presenterat innehåller i huvudsak definitioner

• Sida 22
•  Original

Prop. 1981/82: 94 22

av begreppen transport. farligt gods och transportmedel. en allmän akt- samhctsregel. befogenheter för tiIlsynsverksamheten. en ansvarsbestäm— melse samt bemyndiganden. Materiellt ger lagförslaget uttryck för de principer som utredaren inledningsvis fastslagit: transportorientering och anpassning till internationella förhållanden.

Lagförslaget har till sitt innehåll blivit väl mottaget vid remissbehand- lingen. Ätskilliga remissinstanser. däribland industriverket. arbetar- skyddsstyrelsen. luftfartsverket. kemikontoret. redareföreningen. åkeri— förbundet och transportarbetareförhundet. har godtagit förslaget i dess helhet. Påpekanden av principiell natur hargjorts av bl.a. kärnkraftinspek- tionen. siöfartsverket och fartygsmiljötttredningen samt naturvårdsverket och produktkontrollnämnden.

För egen del vill jag inledningsvis anföra att jag i allt väsentligt kan ansluta mig till utredarens lagförslag och till de motiv till detta som utre- daren angett.

Kit"rnkrttfiinspektimtens synpunkter. Kärnkraftinspektionen har förkla- rat sig vara i princip positiv till ramlagen. men ser flera problem i konkur- rensen mellan atomenergilagstiftningen och lagen. Problemen är dock inte värre. anser inspektionen. än att de borde kunna lösas med kollisions- och undantagsregler. Enligt inspektionen mäste atomenergilagen med hänsyn till dess funktion. dess anknytning till atomansvarighetslagen och konven- tioner på atomenergiområdet. alltid vara fullt tillämplig under en transport. Om en bestämmelse i transportlagen strider mot eller konkttrrerar med atomenergilagstiftningen måste den senare därför enligt inspektionen ta över. Konkurrensförhållande har inspektionen ansett föreligga i fråga om ansvar och fullföljd. 145 i lagförslaget är enligt inspektionen helt omöjlig att tillämpa på klyvbart material.

Jag instämmeri vad kärnkraftinspektionen anfört.

De radioaktiva varorna. inklusive klyvbara ämnen. intar en särställning bland det farliga godset. Särställningen beror på de speciella risker som är förenade med bl. a. radioaktivitet. Detta förhållande nödvändiggt'ir också en annan form av kontroll än konventionell transportsäkerhetskontroll. Denna särskilda kontroll handhas f. n. av kärnkraftinspektionen och strål- skyddsinstitutet enligt atomenergilagen och strålskyddslagen eller enligt med stöd av dessa lagar meddelade föreskrifter eller villkor. Jag anser att denna särskilda kontroll måste fortgå. 1 lagen om transport av farligt gods bör därför endast konventionella transportsäkerhetsbestämmelser finnas. Utöver dessa skall den speciella ordning som gäller på strålskydds- och kärnenergiområdet fortsätta att gälla. För att lösa de konkttrrcns- och kollisionsproblem. som kärnkraftinspektionen pekat på. bör en bestäm- melse av innebörd att atomenergilagen och sttålskyddslagen gäller före lagen om transport av farligt gods tas in i sistnämnda lag.

Jag avser att återkomma till frågan om fullföljd av talan i ett senare sammanhang.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1981/82: 94 23

.Siiö/itrtsverkets ochjhrtygsmifjöutredni/tgcns synpunkter. Sjöfartsverket menar att det finns flera fördelar med lagförslaget. bl. a. att det genom sin fyllighet skapar bättre grund för utgivningen av detaljföreskrifter än vad som nu finns i sjösäkerhetslagen. Verket anför vidare att det är viktigt att lagen får samma tillämpningsotnråde som sjösäkerhetslagen har och ifråga- sätter om 4s första stycket i utredarens förslag medför en sådan identitet.

Fartygsmiljöutredningen har beträffande lagens giltighet utom Sverige påpekat. att det följer av allmänt godtagna folkrättsliga grundsatser att den svenska lagstiftningen får vika om svensk rätt och lagstiftningen i en främmande stat uppställer oförenliga krav. Utredningen menar därför att det torde vara principiellt riktigt att inte kategoriskt hävda att en lag gäller utanför den lagstiftande statens territorium och föreslår att ett förbehåll görs liknande det som f.n. finns i 1 kap. 4.5 luftfartslagen . Vidare har utredningen ifrågasatt om det är lämpligt att till skillnad från sjösäkerhets- lagen utan undantag göra den nya lagen tillämplig på utländska fartyg i svenska farvatten.

Jag delar uppfattningen att tillämpningsområdet såvitt nu är i fråga bör vara detsamma i sjösäkerhetslagen och lagen om transport av farligt gods. Även luftfartslagen och lagen om transport av farligt gods bör ha överens- stämmande tillämpningsontråden. Fartygsmiljötttredningens synpunkter har lika stor aktualitet för lufttransporterna. 1 lagen bör därför intas ett förbehåll rörande tillämpligheten i utlandet av det innehåll fartygsmiljö- utredningen föreslagit. Det innebär att svensk lag kommer att gälla när utländsk lag saknas och när utländsk lag och svensk lag är förenliga. men att den svenska lagen får vika om den inte är förenlig med den utländska. Vidare bör det intas en möjlighet att begränsa tillämpligheten på utländska luftfartyg och fartyg vid transport i Sverige. Denna möjlighet förutsätter jag skall tttnyttjas endast då det är påkallat av internt'ttionella överenskom- melser på luftfarts- eller sjöfartsområdet.

Sjöfartsverket har vidare anfört att sjösäkerhetslagen innehåller bestätn- melser om tvångsmedel och om vissa procedurer i samband härmed som folkrätten kräver att vi iakttar mot tttländska fartyg. Verket konstaterar att motsvarighet till dessa bestämmelser saknas i lagförslaget och att detta kan medföra folkrättsliga komplikationer.

Enligt min uppfattning har de svårigheter sjöfartsverket antyder inte någon praktisk betydelse. Även sjösäkerhetslagen gäller under en sjötran- sport. Finns det skäl att ingripa med sådana tvångsmedel som sjöfartsver- ket åsyftar. t.ex. nyttjandeförbud. torde situationen också vara sådan att grund för att ingripa enligt sjösäkerhetslagen föreligger.

Sjöfartsverket har slutligen också tagit upp frågor rörande fullföljd. "fill dessa frågor avserjag att återkomma.

Nuturt't'irtlxt'ct'kem (""'/I pnnluktkuntro/lnämmlen.t' s_rnpmtktcr. Natur- vårdsverket och produktkontrollnämnden har tagit tipp ett spörsmål som redan berörts i samband med bl.a. organisationsfrågan. nämligen definitio-

• Sida 24
•  Original

Prop. 1981/82: 94 34

nen av begreppet farligt gods. Naturvårdsverket och produktkontroll— nämnden anför. att den historiskt betingade anknytningen till transportnä- ringen och dess behov. såväl internationellt som nationellt. kombinerad med bristen på sakkunskap i fråga om hälso- och miljörisker har lett till en förhållandevis snäv syn på vilka risker som skall beaktas. Detta medför. menar man. att många varor som i händelse av en transportolycka skulle orsaka allvarliga skador på människors hälsa och i miljön. t.ex. PCB. råasbest och tensider. kan transporteras utan krav på särskilda säkerhets- åtgärder. Naturvårdsverket och prodttktkontrollnämnden understryker därför starkt behovet av att begreppet farligt gods vidgas att också omfatta de grupper av hälso- och miljöfarliga varor som enligt utredarens förslag inte är farligt gods.

Liknande synpunkter har anförts av bl.a. länsstyrelserna i Stockholms. Kalmar och Malmöhus län.

För egen del vill jag anföra följande. Delinitionen av farligt gods i utredarens förslag bygger på FN-rekom- mendationernas klassindclning av farligt gods. FN-rekommendationerna har utarbetats av en expertgrupp tillsatt av FN: s ekonomiska och sociala råd och har till syfte att vara ett underlag när transportföreskrifter utarbe- tas. Sjöfartsreglerna bygger i dag helt på FN-rekommendationerna. Luft- fartsreglerna ansluter också i huvudsak till dem. När de nuvarande luft- fartsreglerna i RAR ersätts med ett annex till konventionen om internatio— nell eivil luftfart (Chicagokonventionen) blir anknytningen ändå närmare. De internationellajärnvägs- och vägtransportbestämmelserna är ännu inte fullt anpassade till rekommendationerna men ett fortlöpande arbete på att åstadkomma sådan anpassning pågår. Det är en ledande princip i allt internationellt transports-.rmarbete i vilket Sverige deltar att utgå från FN- rekommendationerna. Vi bör inte frångå denna princip inom landet. Jag finner därför inte några skäl att frångå den definition av begreppet farligt gods som utredaren föreslagit. Praktiskt innebär detta att man medför/igt gods kommer att förstå samma sak inom och tttom landet och vid transport med olika transportslag.

De farhågor naturvårdsverket och produktkontrollnämnden hyser för de varugrupper som inte kommer att omfattas av lagen om transport av farligt gods är enligt min uppfattning överdrivna. Uppstår behov att reglera transporterna av dessa varor kommer. om riksdagen biträder mitt förslag till ändring i lagen om hälso- och miljöfarliga varor. det liksom hittills att kunna tillgodoses med stöd av sistnämnda lag.

Jag har tidigare ( avsnitt 3.2.21 behandlat de organisatoriska frågor som hör samman med produktkontrollnänrndens och naturvårdsverkets stand- punkt.

1 fråga om betydelsen av farligt gods hänvisar jag i övrigt till vad som anförts härom i betänkandet. lnformationsvis villjag vidare nämna attjag. om lagförslaget antas av riksdagen. avser att föreslå regeringen att i en

• Sida 25
•  Original

Prop. 1981/82z94 25 förordning dels meddela föreskrifter om indelning av farligt gods i olika faroklasser och undergrupper. dels bemyndiga sjöfartsverket. inklusive FGE. och luftfartsverket att ange vilket gods som för respektive tran- sportslag skall hänföras till respektive klass.

Med definitionen av begreppet farligt gods anges en gräns för lagförsla- gets tillämpningsområde. Andra gränser anges genom definitionerna av begreppen transport och transportmedel.

Den innebörd utredaren givit dessa begrepp har i stort lämnats utan erinringar under remissbehandlingen.

ASG. AB Bilspedition och speditt'irförbundet har emellertid beträffande lå i lagförslaget anfört. att begreppen "förvaring" och "lagring" måste avgränsas i förhållande till varandra samt att ordet "område" i andra stycket måste ges en sådan innebörd att det omfattar bl.a. ett terminalom- råde.

För egen del vill jag utöver vad som anförts i betänkandet beträffande begreppet transport anföra följande.

Endast sådant omhändertagande av gods som är en del av ett pågående förfarande — en transport — bör omfattas av lagen. Detta förhållande bör kunna markeras genom att ordet förvaring och inte lagring nyttjas vid definitionen av transport. För att avgöra om lagen om transport av farligt gods är tillämplig på ett omhändertagande bör man därför se mer till syftet med omhändertagandet än till tiden. Ändrade förhållanden kan naturligtvis medföra att ett omhändertagande övergår från att vara ett led i en transport till att avse lagring av godset i konventionell bemärkelse.

Som utredaren anfört bör vissa s. k. interna dispositioner kunna undan- tas från lagens tillämpning. Jag kan helt ansluta mig till den undantagsregel som betänkandet innehåller. Med anledning av påpekandet från bl.a. ASG vill jag endast framhålla att undantaget enligt min mening bör omfatta sådana områden där detär brukligt att farligt gods finns. t. ex. ett hamnom- råde eller en annan terminal under förutsättning att förflyttningen just har karaktär av intern disposition.

Jag biträder utredarens förslag till bestämning av de transportmedel som lagen bör omfatta. I sammanhanget vill jag erinra om att utredaren enligt sina direktiv har att pröva om samordnade regler behövs också för andra typer av transporter. varvid i första hand transport medelst rörledning åsyftas. Med hänsyn till att en rörledning till skillnad från t.ex. ett fartyg eller ett tåg är en fast anläggning torde det dock inte vara ändamålsenligt att i lagen jämställa rörledningar med de konventionella transportmedlen.

Utredaren har föreslagit. att för transport av farligt gods skall gälla dels en allmän försiktighetsregel. dels de transportsäkerhetsföreskrifter. inklu- sive föreskrifter om förbud i vissa fall eller krav på tillstånd eller förhands- anmälan. som meddelats med stöd av lagen.

Jag ansluter mig till vad utredaren föreslagit och förordar att riksdagen uppdrar åt regeringen att inom de ramar som anges av begreppen trans-

• Sida 26
•  Original

Prop. 1981/82: 94 26

port. farligt gods och transportmedel samt kravet på allmän aktsamhet vid transport meddela de säkerhetsföreskrifter som behövs. Regeringen bör kunna överlåta åt myndigheter att meddela föreskrifterna.

Om riksdagen bifaller mitt förslag. avser jag att föreslå regeringen att uppdra åt sjöfartsverket. inklusive FGE. och luftfartsverket att meddela de föreskrifter som behövs för respektive transportslag. Jag förutsätter" att dessa föreskrifter i den utsträckning som är möjlig och praktiskt lämplig kommer att överensstämma med vad som enligt de internationella regle- mentena gäller för respektive transportslag. Även om föreskrifterna un- dantagsvis kan komma att avvika från vad som gäller internationellt måste de självfallet ges ett sådant innehåll att de inte onödigtvis hindrar en fri handel eller kommer att stå i strid med våra internationella åtaganden.

Det bör finnas en möjlighet att avgiftsbelägga verksamheten eller delar därav. Jag föreslår därför att regeringen får ett bemyndigande att föreskri- va att avgifter skall utgå för verksamhet enligt lagen om transport av farligt gods. Som exempel på delar av verksamheten som bör kunna avgiftsbeläg- gas kan nämnas utrednings- och klassiliceringsuppdrag. Den del av myn- digheternas verksamhet som består av t.ex. en mer allmän frågeservice bör däremot enligt min mening vara kostnadsfri.

I likhet med utredaren anserjag att det bör finnas möjlighet att medge undantag från lagen både för viss transport och för visst slag av transpor- ter.

Utredaren har vidare föreslagit dels att lagens tillämpning på örlogsfar- tyg och militära luftfartyg skall vara beroende av förordnande av regering- en. dels att regeringen eller myndighet som regeringen utser skall kunna medge undantag för försvarsmaktens transporter.

Försvarets materielverk har i yttrande över lagförslz'tget anfört att för- svaret är berett att på sikt anpassa sig till förslaget. men att genomförandet för försvarets del kommer att ta lång tid och innebära stora kostnader. Materielverket har därför föreslagit att särbestämmelser för försvarsmak- ten intas i lagen.

För egen del vill jag anföra följande. Huvudregeln bör vara att samma regler skall gälla för försvarsmaktens transporter som för det civila samhäl— lets. För detta talar inte minst den omständigheten att det ofta är civila åkerier eller SJ som utför transporterna åt försvaret. Undantag bör dock kunna ges från lagens bestämmelser om praktiska skäl talar för det och säkerhetskraven ändå är tillgodosedda. De övergångsproblem materielver- ket pekar på och som främst gäller det föreslagna systemet för klassifice- ring av brandfarliga och explosiva varor. vilket för nationella landtrans- porter är helt nytt. anser jag kan lösas antingen genom dispenser eller genom övergångsbestämmelser. Särbestämmelser för försvaret bör där— emot inte intas i lagen.

Lagen bör som huvudregel inte gälla vid transport med örlogsfartyg eller militära luftfartyg.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1981/82: 94 27

Jag har tidigare ( avsnitt 3.2.3 ) beskrivit den tillsynsorganisation som jag anser bör övervaka transport av farligt gods. Bristerna i den nuvarande tillsynen över verksamheten transport av farligt gods kan delvis hänföras till att de ansvariga myndigheterna har oklara befogenheter. Det är alltså väsentligt att den nya organisationen far fullgoda formella förutsättningar för sin verksamhet.

Remissinstanserna har i huvudsak godtagit utredarens förslag till befo- genheter för tillsynsmyndigheterna.

Rikspolisstyrelsen har anfört bl.a. följande. Den enskilde polismannen bör få en i lagtexten uttalad rätt att hindra fortsatt färd med fordon som förs i strid mot föreskrifter om färden innebär fara. l68å vägtrafikkun- görelsen (l972: 603. omtryckt l978: lUOO. ändrad senast l981:65l bör kun- na tjäna som förebild. Rätten bör förenas med en möjlighet att dirigera det stoppade fordonet till lämplig uppställningsplats. Polisen avvisar sådana handräckningsuppgifter som består av godsförflyttning eller provtagning.

Statens brandnämnd har anfört att förfarande enligt l4s i utredarens förslag är räddningstjänst och att paragrafen därför bör utgå. Som jag tidigare nämnt har kärnkraflinspektionen anfört att l4ä är omöjlig att tillämpa på klyvbart radioaktivt material.

För egen del vill jag anföra följande. Polismyndighetens skyldighet att lämna handräekning bör inte omfatta annat än biträde åt andra myndigheter. t. ex. då dessa behöver tillträde till ett utrymme där farligt gods förvaras. Enligt l68s' vägtrafikkungörelsen skall en polisman i vissa fall avbryta färd med fordon som framförs i strid mot föreskrifter i kungörelsen. En bestämmelse av liknande innebörd bör finnas även för färd som sker i strid mot bestämmelser om transport av farligt gods. Med tanke i första hand på vägtransporterna föreslår jag därför att ett bemyndigande för regeringen. att meddela föreskrifter om skyldighet i vissa fall för en polisman att hindra fortsatt färd. tas in i lagen. Enligt min mening bör föreskrifter om sådan skyldighet inte hindra att polismannen medger att det stoppade fordonet förs till lämplig uppställ— ningsplats.

[ sammanhanget vill jag framhålla att det behov som tillsynsmyndighe- tcrna. t.ex. tulltjänstetnännen. kan ha av att hindra en transport kan tillgodoses enligt l3 &.

Som brandnämnden anfört är ett förfarande enligt l4s' utredarens förslag närmast att anse som räddningstjänst. Eftersom den befogenhet paragrafen aVses ge tills_vnsmyndigheterna också är oförenlig med lagstiftningen om radioaktiva varor och kan komma i konflikt med bestämmelser om miljö- farligt avfall bör den utgå.

I övriga delar biträdcrjag de förslag till tillsynsbestämmelscr som utre- daren lagt fram.

Jag förordar vidare att regeringen får riksdagens bemyndigande att utse de tillsynsmyndigheter som bör tillerkännas befogenheterna enligt lagen.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1981/82: 94 28

Av de myndigheter som ingår i den föreslagna tillsynsorganisationen torde strälskyddsinstitutet. kärnkraftinspektionen och yrkesinspektionen ha till- räckliga befogenheter redan enligt annan lagstiftning.

Den lagstif'tningsteknik jag här förordar medför svårigheter att utforma konkreta ansvarsbestämmelser. Utredaren har föreslagit en bestämmelse. vari överträdelser av såväl den allmänna aktsamhetsregeln som de före- skrifter som kommer att meddelas med stöd av lagen belagts med straff.

Förslaget har kritiserats av kammarrätten i Jönköping. Kammarrätten ifrågasätter om inte Råå i utredarens förslag har ett alltför allmänt formule- rat innehåll föratt utgöra ett lämpligt underlag för en ansvarsbestämmelse. Kammarrätten ifrågasätter vidare det lämpliga i att först införa ansvarsbe- stämmelser som skall tillämpas på föreskrifter som senare skall utfärdas.

Rikspolisstyrelsen säger sig ha förståelse för svårigheterna att i en ram- lag detaljutforma ansvarsbcstämmelser men beklagar detta förhållande. Rikspolisstyrelsen menar också att ansträngningar bör göras för att finna grunder för ett avgiftssystem vid sidan av straffen böter och fängelse.

För egen del vill jag anföra följande. Den offentligrättsliga regleringen av transport av farligt gods är omfat- tande och detaljrik. Det finns nu och kommer i fortsättningen att finnas föreskrifter för ett mycket stort antal skilda situationer. Föreskrifterna riktar sig mot flera personkategorier. Det är mot denna bakgrund ofrån- komligt att bestämmelser om sanktioner — oavsett om sanktionen är ett straff eller en avgift i någon form — måste få en generell utformning. Liksom kammarrätten i Jönköping finnerjag emellertid öö i lagförslaget vara alltför allmänt hållen för att vara underlag för en straffbestämmelse. Överträdelser av 85 torde för övrigt i allvarliga fall kunna medföra ansvar enligt I3 kap. brottsbalken. I övrigt ansluterjag mig till utredarens förslag om ansvarsbestämmelse.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att det inom justitiedepartementet utarbetats ett förslag till ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverk- samhet (Ds Ju l981:3). Förslaget innebär en utbyggnad av reglerna för förverkande i 36 kap. brottsbalken . Bestämmelserna har föreslagits få sådan räckvidd att de kan tillämpas också inom spccialstraffrätten.

Jag har i flera sammanhang tidigare berört frågan om hur jag anser att regeringen bör utnyttja de bemyndiganden. somjag föreslagit att riksdagen skall ge regeringen. De föreskrifter sotn regeringen enligt min mening bör meddela bör samlas i en förordning om transport av farligt gods. I denna förordning bör även bestämmelser om fullföljd tas in.

Informationsvis vill jag nämna att de fullföljdsregler som jag avser att föreslå regeringen inte innefattar några inskränkningar i rätten att föra talan mot beslut enligt lagen eller mot beslut enligt föreskrifter som medde- lats med stöd av lagen. Beslut som meddelats till allmän efterrättelse. dvs. normgivning. bör kunna överklagas till regeringen. I övrigt bör besvär föras hos kammarrätten. Finns chefsmyndighet eller motsvarande bör

• Sida 29
•  Original

Prop. 1981/82: 94 29

talan dock i första hand föras där. Vissa beslut som avser radioaktiva varor bör med hänsyn till vad som gäller i övrigt på atomenergiområdet överkla- gas hos regeringen. —— Av säkerhetsskäl bör ett beslut få verkställas utan hinder av förd talan.

3.3.2. Intermltionella vägtransporter avfarligt gods

Bestämmelser om tillämpningen av ADR i Sverige finns i förordningen (1974135) om internationell vägtransport av farligt gods (ändrad senast 1980: 839). I betänkandet har lagts fram ett förslag till en särskild lag om tillsyn över de transporter på vilka ADR enligt denna förordning skall tillämpas. Lagen syftar till att inlemma ADR-transporterna i den tillsynsor- ganisation som avses gälla för transport av farligt gods i övrigt.

Som jag tidigare anfört delar jag uppfattningen att ADR-transporterna bör omfattas av den föreslagna tillsynsorganisationens ansvar och befo- genheter. Eftersom ADR-förordningen innehåller vissa bestämmelser som enligt nu gällande regeringsform skall meddelas genom lag. bör förordning- en helt upphävas och en lag om internationella vägtransporter införas. I artikel 14 i ADR anges när en ändring i bilagorna skall anses antagen samt att en antagen ändring träder i kraft för de fördragsslutande staterna vid en viss tidpunkt. I konsekvens med innehållet i artikel 14 har i få ADR- förordningen föreskrivits. att sådana ändringar i bilagorna som enligt arti- kel 14 skall anses antagna skall gälla från den tidpunkt då ändringen träder i kraft enligt artikeln.

Att på detta sätt på förhand transformera internationella normer till svensk rätt torde inte vara förenligt med nu gällande regeringsform. Sveri- ge är dock folkrättsligt bundet av innehållet i artikel f4. Jag föreslår därför den ändringen i förhållande till gällande rätt att regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer får bemyndigande att föreskriva att en antagen ändring skall gälla för ADR-transporter inom riket.

[ lagen bör även bestämmelserna om befogenheter för tillsynsmyndighe- terna tas in. Lagen bör också innehålla bemyndigande för regeringen att utse tillsynsmyndigheterna och — liksom hittills — de myndigheter som enligt ADR benämns behöriga myndigheter. Straffskalan bör vara densam- ma som i lagen om transport av farligt gods. dvs. böter eller fängelse i högst ett år. Någon bestämmelse om tystnadsplikt för enskilda. motsva- rande den i lagen om transport av farligt gods. torde inte behövas.

De radioaktiva varornas särställning. som jag tidigare berört ( avsnitt 3.3.1 ). måste naturligtvis beaktas också i samband med tillsynen över ADR-transporterna. Detta betyder bl.a. att strålskyddsinstitutet och kärnkraftinspektionen skall ha ansvaret för tillsynen.

3 ..? .3 Ft'i/ju'lagxti/ining

Antar riksdagen förslaget till lag om transport av farligt gods måste följdändringar göras i flera författningar. Endast ändringar i berörda lagar torde dock kräva beslut av riksdagen.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1981/82: 94 30

Jag ansluter mig till de förslag till ändringar i lagen om hälso- och miljöfarliga varor och i lagen om explosiva och brandfarliga varor som utredaren framlagt. Även de motiv utredaren anfört till sina förslag kanjag biträda. Det tillägg till atomenergilagen som utredaren föreslagit torde inte vara nödvändigt.

4.1. Den nya landtransportorganisationens resursbehov

Utredaren har anfört att FGE: s totala personalbehov i inledningsskedet bör kunna begränsas till tio heltidstjänster. Han har därvid förutsatt att funktioner som telefonväxel. expeditionsgöromål och personaladministra- tion kan inrymmas i transportrådets befintliga resurser. Vidare utgår hans beräkning från att en organisationskommitte' får i uppdrag att genomarbeta vägtransportlöreskrifterna. en uppgift som enligt utredaren annars skulle kräva ytterligare resurser i början.

Av de tio tjänster. som utredaren ansett nödvändiga. har han beräknat att åtta motsvaras av direkta besparingar hos SJ. naturvårdsverket. indu- striverket. strålskyddsinstitutet och kärnkraftinspektionen som avlastas arbetsuppgifter.

Utredaren har vidare funnit att hans förslag möjliggör besparingar väl motsvarande två ytterligare heltidstjänster vid andra myndigheter än de nu nämnda dels genom att vissa uppgifter avlastas dem. dels genom rationali- seringsvinster. Han syftar då på bl.a. sjt'il'artsverket. luftfartsverket och länsstyrelserna.

Slutligen har utredaren förutsatt att utrednings- och projektmedel om ca 400000 kr. som f.n. förbrukas för området transport av farligt gods vid främst industriverket och naturvårdsverket i fortsättningen tilldelas FGE.

Flera remissinstanser. däribland rikspolisstyrelsen. sjöfartsverket. transportrådet. statskontoret och arbetarskyddsstyrelsen. har riktat kritik mot utredarens resursbcräkningar. Man anser att beräkningarna är vaga och ofullständiga och ifrågasätter om det föreslagna antalet tjänster är tillräckligt.

SJ. naturvårdsverket. strålskyddsinstitutet och kärnkraftinspektionen har inte godtagit utredarens slutsats att de föreslagna reformerna kommer att medföra att resurser kan frigöras från respektive myndighet.

SJ har uppgivit att f.n. endast en halv tjänst kan anses uteslutande avdelad för handläggning av transport av farligt gods inom företaget samt att ett antal specialister motsvarande sammanlagt ytterligare en halv tjänst tidvis arbetar med hithörande frågor. SJ har tillagt att om SJ skall kvarstå som transportmyndighet skulle. med nuvarande transportvolym. en tipp- rustning till 2.5 tjänster bli nödvändig.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1981/82: 94 31

Naturvårdsverket har anfört att verket för att kunna stå till tjänst med bedömningar av hälso- och miljöfarliga varor mäste behålla de 2—3 tjänster som i dag har en huvudinriktning pä transport. förpackning m.m. av hälso- och miljöfarliga varor.

Strålskyddsinstitutet slutligen har anfört att institutet f. n. har möjlighet att avdela högst 0.5 manår för transportfrägor och att bildandet av FGE inte kommer att innebära någon märkbar arbetsbesparing för institutet.

lndustriverket har inte yttrat sig i denna fråga. För egen del vill jag anföra följande. Jag har tidigare förordat att FGE inte minst av statsfinansiella skäl knyts till sjöfartsverket i stället för. som utredaren föreslagit. till transportrådet. Förutom att en sådan lösning kommer att ge uppenbara fördelar för sam- ordningen mellan land- och sjötransporter följer också att utvecklings- och policyfrågor kan behandlas mera samordnat och enhetligt. Ett tungt vä- gande skäl för en anknytning av FGE till sjöfartsverket är vidare resurs- aspekten. Vid sjöfartsverket finns redan i dag vissa resurser avdelade för uppgifter inom farligt godsområdet. Genom att förstärka den kompetens och de resurser som finns vid sjöfartsverket kan man enligt min mening nä betydande effektivitetsvinster.

Utredaren har utifrån de förutsättningar han hade räknat med ett resurs- behov för FGE av tio tjänster.

Förstärkningen motsvaras enligt utredaren av besparingar och rationali- seringsvinster inom andra myndigheter. Med de nya förutsi'tttningar som följer vid en knytning av FGE till sjöfartsverket bör emellertid behovet av resursförstärkningar kunna reduceras.

Jag beräknar resursbehovet för FGE till fem tjänster. Kostnaderna bör som utredaren föreslagit finansieras genom omfördelning av medel från de myndigheter som genom FGE: s tillkomst avlastas arbetsuppgifter. Även övriga kostnader som lokalkostnader m.m. hör till fullo finansieras genom omprioriteringar. Mina förslag innebär alltså inte någon ökad belastning på statsbudgeten som helhet.

Jag har tidigare i min redovisning förordat att FGE. inom sjöfartsverket. anknyts till Sjöfartsinspektionen. En sådan anknytning fär emellertid inte innebära ett för sjöfartens del vidgat kostnadsansvar.

4.2. Tillsynsorganisationen

Utredaren har inte funnit det nödvändigt att föresla resursförstärkningar till de myndigheter som avses ingå i tillsynsorganisationen utan anfört att tillsynen bör kunna bedrivas inom ramen för de tänkta tillsynsmyndighe- ternas nuvarande resurser.

. Detta har kritiserats av bl.a. generaltullstyrelsen. rikspolisstyrelsen och riksrevisionsverket. '

Generaltullstyrelsen har anfört att tullmyndigheterna redan nu har otill-

• Sida 32
•  Original

IJ

Prop. 1981/82: 94 3

räekliga resurser och att någon meningsfull kontroll av transport av farligt gods inte torde kunna genomföras utan resursförstärkningar. Även rikspo— lisstyrelsen har förklarat att de nya tlppgifterna kommer att kräva ökade resurser.

Jag har förståelse för rikspolisstyrelsens och generaltullstyrelsens syn- punkter. Somjag tidigare anfört ( avsnitt 3.2.3 ) bör emellertid tillsynsverk- samheten anordnas inom ramen för befintliga resurser. Det statsfinansiella läget medger nämligen inte att ökade medel avsätts för ändamålet. Jag vill emellertid framhålla att de organisatoriska och författningsmässiga föränd- ringar pä omrädet transport av farligt gods som jag i övrigt föreslär utan tvekan kommer att underlätta även tillsynsverksamheten.

5. Genomförandet

Godkänner riksdagen de förslag till organisationsförändringar och ny lagstiftning som jag lagt fram. fordras ytterligare en rad överväganden vilka det ankommer på regeringen att göra. Det gäller bl.a. följdz'indringar i flera förordningar samt en rad organisatoriska spörsmäl. En mycket krä- vande uppgift i detta sammanhang är att närmare utreda i vad mån nya detaljföreskrifter mäste ersätta de nuvarande myndighetsfötfattningarna.

Utredaren. som behandlat de problem jag nu antytt. har föreslagit att en organisationskommitté skall tillkallas för att utforma detaljerna i den nya organisationen. Eftersom organisationen. enligt utredaren. påverkas av hur arbetet med nya detaljföreskrifter för vägtransporter läggs tipp. har han vidare föreslagit att kommittén får i uppdrag att utreda behovet av nya detaljföreskrifter och i förekommande fall utarbeta förslag till sådana.

Flera remissinstanser har understrukit vikten av att en sådan organisa- tionskommitté tillkallas.

Informationsvis vill jag nämna att jag avser att föreslå regeringen att tillkalla en särskild kommitté. som i huvudsak bör få de uppgifter utre- daren föreslagit.

En annan fråga som behöver övervägas ytterligare gäller postbefordran av farligt gods.

Det är f. n. svårt att bedömai vad mån särskilda övergängsbestämmelser till lagen om transport av farligt gods kommer att behövas. Organisations— kommittens arbete bör först avvaktas. Regeringen bör därför fä bemyndi- gande att bestämma när lagen skall träda i kraft och att meddela erforder- liga övergångsbestämmelser.

En riktpunkt för det fortsatta arbetet bör vara att den nya organisationen skall kunna börja sin verksamhet så snart som möjligt efter halvärsskiftet l982. Den nya lagen bör träda i kraft samtidigt.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1981/82: 94

'N L,.)

6. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom kommunikationsdepartemen- tet upprättats förslag till

i. lag om transport av farligt gods.

2. lag om internationella vägtransporter av farligt gods.

3. lag om ändring i lagen ( 1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor. . lag om ändring i lagen ( 1975169) om explosiva och brandfarliga varor. Det under 3 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för jordbruksdepartementet och det under 4 angivna förslaget i samråd med chefen för industridepartementet.

.P—

Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

7. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

8. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

3 Riksdagen 1981/82. I-saml. Nr 94

• Sida 34
•  Original

• Sida 35
•  Original

Prop. 198l/82: 94 35

KOMMUNIKATIONS- DEPARTEMENTET SÄKRARE TRANSPORTER

AV FARLIGT GODS

Betänkande av kommittén för transport av farligt gods

DsK 1980:10

• Sida 36
•  Original

Prop. 1981/82: 94 36

Statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet

Genom beslut den ll januari 1979 bemyndigade regeringen chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor

om transport av farligt gods.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departements— chefen samma dag ledamoten av riksdagen, numera statsrådet

Georg Danell att vara särskild utredare.

Att såsom experter biträda utredaren förordnades den 1 mars 1979 avdelningsdirektören Fredrik Björkman, statens indu— striverk, samt den 1 mai l979 avdelningsdirektören Hans Eriksson, sjöfartsverket, direktören Hans Hoppe, Sveriges Kemiska Industrikontor, departementssekreteraren Bo Ström— gren, industridepartementet, och intendenten Tuve Svensson, Transportfackens Yrkes— och Arbetsmiljönämnd.

Till sekreterare förordnades den 5 mars 1979 hovrätts— assessorn Christina Striby och till biträdande sekreterare departementssekreteraren Göran Nyström, kommunikationsde—

partementet.

Sedan Georg Danell utnämnts till statsråd, entledigades han den 13 oktober 1979 från uppdraget att vara särskild utredare. Den 30 oktober 1979 kallades i stället ledamoten av riksdagen, transportplaneringschefen Rolf Sellgren att

vara särskild utredare.

Utredaren har under utredningsarbetet använt namnet kom-

mittén för transport av farligt gods.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1981/82: 94 37

Utredaren har avgivit remissvar över betänkandena Contai— nerfrågor (Ds K l979:l), REN TUR, program för miljösäkra sjötransporter (SOU l979:43-45), Beredskap mot oljeutsläpp till sjöss (Ds Kn 1979zl3) och Undersökningar av allvarli— ga olyckshändelser (Ds Kn l980:l) samt över framställning från sjöfartsverket om ökad skyldighet att anlita lots inom svenskt inre vatten m m, departementspromemorian

(Ds K 1979:8) Åtgärder mot vattenförorening från fartyg, Brottsförebyggande rådets promemoria (l979:6) Kriminalise- ring av föroreningar av miljön m m och en i anslutning till denna inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Dnr 358z80), statens brandnämnds skrivelser angående läns- styrelsernas beredskapsplaner med anledning av olje— och kemikalieutsläpp och program för regionala förråd av olje— bekämpningsmateriel samt över ett medlemsförslag till

Nordiska Rådet om transport av farligt gods.

Regeringen har till utredaren överlämnat skrivelser dels från Stockholms kommunstyrelse med begäran om vissa åtgär— der beträffande transport och lagring av farligt gods, dels från försvarets materielverk rörande provning av mi—

litära tankfordon.

Utredaren får härmed överlämna delbetänkandet Säkrare

transporter av farligt gods, del I (Ds K l980:lO).

Till betänkandet fogas ett särskilt yttrande av experten

Hoppe.

Stockholm i september 1980.

Rolf Sellgren / Christina Striby

Göran Nyström

• Sida 38
•  Original

Prop.]981/82z94 38

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

1

IK)

U|

x]

10

ll

12

13

14

Förslag till lag om transport av far— ligt gods

Förslag till förordning om transport av farligt gods

Förslag till lag om ändring i lagen (l975:69) om explosiva och brandfar— liga varor

Förslag till förordning om upphävande av kungörelsen (1945:126) om till- fällig inskränkning i rätten att sjö— ledes transportera explosiva varor

Förslag till lag om ändring i lagen (l973:329)om hälso— och miljöfarliga varor

Förslag till förordning om ändring i

förordningen (l975:346) om miljöfarligt avfall

Förslag till förordning om ändring i luftfartskungörelsen (l961:558)

Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1933z85) angående för— varing och transport till lands av kiesellegeringar

Förslag till förordning om ändring i läkemedelsförordningen (l962:701)

Förslag till lag om ändring i atom— energilagen (l956:306)

Förslag till förordning om ändring i strålskyddsförordningen (l958:652)

Förslag till lag om tillsyn över vissa internationella vägtransporter av far- ligt gods m.m.

Förslag till förordning om ändring i förordningen (l974:35) om inter— nationell vägtransport av farligt gods

Förslag till förordning om ändring i vägtrafikkungörelsen (l972:603

FÖRKORTNINGAR

SAMMANFATTNING

• Sida 39
•  Original

Prop. 1981/82: 94 39

IK)

NN

bot.-J - *.:

b) .

w nu w . . . P4 P FJ H . . . . » quo H

UJ LU DJ (JJ . . . . .

m Ul

waH

NNNNNNNNNHH

(» L.) L).) bu U) (» b.) . . . oo xl ox U1

LA, U)

w (» |__.

3.3.2 3.3.3

'.' _).

3.4.1 3.4.2

UTREDNINGSARBETET Direktiven Arbetets uppläggning och bedrivande

Utredningar som berör transport av far- ligt gods

UTGÅNGSPUNKTER FÖR UTREDNINGSARBETET Vad är farligt gods

Transport av farligt gods — en nödvän- dighet

Säkra och rationella transporter av farligt gods

NUVARANDE FÖRHÅLLANDEN

Internationella bestämmelser och orga- nisationer

FN-experterna och FN—rekommendationerna Järnvägstransporter Vägtransporter sjötransporter Flygtransporter Radioaktivt material Nationella bestämmelser Nuvarande system Järnvägstransporter Vägtransporter sjötransporter Flygtransporter Postbefordran

Officiell provning m.m. Terminaler Myndighetsorganisation Nuvarande system Föreskrivande myndigheter Tillsynsmyndigheter Sammanfattning Internationella förhållanden

Nationella förhållanden

• Sida 40
•  Original

Prop. 1981/82: 94

.Lx

U!

U' U|

Ul U| Ul

O".

mamma

&]

xlxIXle

båd'—int:-

U'IUI

.l.l .l.2 .l.3

|..: IN) P—'

NY ORGANISATION OCH LAGSTIFTNING Allmänna överväganden Myndighetsfrågor

Tillsynsfrågor Författningsfrågor

ETT SATLAT MYNDIGHETSANSVAR FÖR LANDTRANSPORTER

Arbetsuppgifter Landtransporter

Information rörande alla transport— slag

Samordning mellan transportslagen Organisationen Förhållandet till andra myndighete-

Personalbehov m.m.

EFFEKTIVARE TILLSYN

Tillsynsmyndigheter och tillsyns— områden

Landtransporter Sjö— och lufttransporter Tillsynsmyndigheternas befogenheter FGE:s uppgifter

Postbefordran

SAMORDNANDE BESTÄMMELSER FÖR TRANSPORT AV FARLIGT GODS

En ramlagstiftning för alla transport— slag

Särskilda frågor Avgränsning av lagens tillämplighet Sanktionssystem Ikraftträdandet

FÖLJDÄNDRINGAR I GÄLLANDE FÖRFATT— NINGÅR

GENOMFÖRANDET

40

• Sida 41
•  Original

Prop. ]981/82: 94

10

11

11.1 11.2

11.3

BILAGOR

h)

RESURSBERÄKNING

SPECIALNOTIVERING TILL FÖRFATTNINGS— FÖRSLAGEN

Lagen om transport av farligt gods Förordningen om transport av farligt gods

Följdändringar

Särskilt yttrande av experten Hoppe

Arbetsgruppernas arbetsområden och sam— mansättning

Utkast till följdändring i förord— ningen ( 1949:341 ) om explosiva varor

Utkast till följdändring i kungörelsen (l957:232) med vissa bestämmelser rör— ande explosiva varor för försvarets behov m.m.

Utkast till följdändring i förord— ningen (1961z568) om brandfarliga varor

Utkast till följdändring i kungörelsen

( 1962:500 ) om brandfarliga varor, som omhänderhavas av krigsmakten, m.m.

4]

• Sida 42
•  Original

Prop.l981/82:94 43

Prop.]981/82z94 47

2. Förslag till

Förordning om transport av farligt gods

Regeringen föreskriver följande Inledande bestämmelser

l 5. Denna förordning gäller transport av farligt gods-en- ligt lagen ( 0000:000 ) om tranSport av farligt gods.

2 &. Transportmyndighet är i fråga om sjötransporter sjöfartsverket, lufttransporter luftfartsverket,

landtransporter transportrådet.

För frågor som inte är hänförliga till ett visst transport—

slag är transportrådet transportmyndighet.

Klassificering av farligt gods m m

3 &. Transportmyndigheterna skall meddela föreskrifter en—

ligt 5 5 lagen om transport av farligt gods.

4 5. Farligt gods indelas i följande klasser:

klass 1 för explosiva varor

klass 2 för komprimerade, kondenserade eller under tryck lösta gaser

klass 3 för brandfarliga vätskor

klass 4 för brandfarliga fasta varor, självantändande varor och varor som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten

klass 5 för oxiderande varor och organiska peroxider

klass 6 för giftiga varor, vämjeliga varor och varor med benägenhet att orsaka infektioner

klass 7 för radioaktiva varor

klaSS 8 för frätande varor

klass 9 för magnetiskt material och de andra varuslag som

en transportmyndighet föreskriver

• Sida 48
•  Original

Prop. 1981/82: 94 48 Transportmyndigheterna får föreskriva att en klass skall

vara indelad i undergrupper.

5 5. Vid transport skall det farliga godset vara klassifi— cerat. Godset skall därvid hänföras till den klass och eventuell undergrupp till klassen som omfattar godsets

huvudrisk från transportsynpunkt.

6 9. På ansökan skall transportmyndigheten meddela beslut

huruvida viss vara är att anse som farligt gods enligt lagen om transport av farligt gods. I beslutet skall anges

till vilken klass varan skall hänföras.

Sökanden skall tillhandahålla underlaget för den prövning som behövs för beslutet. För sådan undersökning, som kan erfordras vid prövningen skall sökanden betala en avgift som motsvarar kostnaden för undersökningen. Transportmyn— digheten får bestämma avgiften till lägre belopp än nu

sagts om omständigheterna föranleder det.

7 g. Det åligger transportmyndigheterna att fortlöpande pu—

blicera sina beslut enligt 6 5.

8 5. I ärende enligt 6 € får transportmyndigheterna på sö—

kandens begäran föreskriva om vad som skall gälla för varan

intill dess ärendet slutligt avgjorts. Beslut varigenom sådan föreskrift meddelats kan när som helst återkallas

av myndigheten.

Transportanordningar

9 &. Transportmedel, enhetslastanordningar, behållare och emballage skall med hänsyn till material, konstruktion, ut— förande och utrustning uppfylla de transportsäkerhetskrav

transportmyndigheten föreskriver.

Transportmyndigheterna får föreskriva att transportmedel, enhetslastanordningar, behållare och emballage får användas

för transport endast om de är provade och godkända.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1981/82: 94 49

Märkning

10 5. Enhetslastanordningar, behållare och emballage skall vid transport vara märkta på det sätt transportmyndigheten

föreskriver.

Transportmyndigheterna får föreskriva att även transport—

medlet skall vara märkt.

Transporthandlingar

11 5. För varje transport skall finnas en skriftlig deklara—

tion av godset. Deklarationen skall innehålla

l. uppgifter om den korrekta tekniska benämningen på och den för godset tillämpliga klassen

2. ett intygande av av5ändaren att godset får transporte- ras enligt 1agen Om transport av farligt gods eller med stöd därav meddelade föreskrifter samt att godsets mängd, tillstånd, märkning och inneslutning överens—

stämmer med föreskrifterna.

Avsändaren är den som till annan överlämnar eller eljest tillhandahåller farligt gods till transport eller som för

egen räkning transporterar sådant gods.

12 9. För varje transport skall finnas en skriftlig instruk— tion som anger på vilket sätt godset är farligt och vilka åtgärder som skall vidtas för att motverka eller undanröja

fara som kan uppstå under transporten.

Säkerhetsutrustning

13 5. Transportmyndigheterna får föreskriva att vid trans— port skall finnas tillänglig särskild utrustning för brand— släckning, sanering, personligt skydd eller annat säkerhets— ändamål.

4 Riksdagen 198I/82. ! mm!. Nr 94

• Sida 50
•  Original

Prop. 1981/82: 94 50

Hantering m m

14 5. Olika slag av farligt gods skall hållas åtskilda från varandra och farligt gods hållas åtskilt från annat gods i den utsträckning som behövs för att förebygga fara vid

läckage eller andra olyckshändelser eller vid strålning.

15 5. Sedan ett transportmedel lossats och rengjorts skall märkning enligt 10 5 avlägsnas därifrån eller täckas över, om inte transportmedlet, utan mellankommande användning, åter skall lastas med gods för vilket den redan åsatta

märkningen är föreskriven.

Om det på ett transportmedel, som skall lastas med farligt gods, finns synlig märkning som gäller annat,redan lossat, farligt gods, får lastning inte ske förrän märkningen av—

lägsnats eller täckts över. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i till— lämpliga delar även enhetslastanordningar, behållare och

emballage.

Eemvndiganden m m

16 5. Transportmyndigheterna bemyndigas att

1. utöver vad som eljest framgår av förordningen meddela föreskrifter enligt 9 5 lagen (0000:000) om transport av farligt gods

2. meddela föreskrifter och förbud enligt 10 5 lagen om transport av farligt gods

3. meddela ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagen om transport av farligt gods och denna förordning

4. pröva frågor om undantag enligt 6 5 lagen om transport av farligt gods

5. förordna om undantag från förordningens tillämpning på viss transport eller visst slag av transporter eller

försvarsmakten.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1981/82: 94 51

17 5. Har föreskrift om krav på tillstånd eller förhandsan- mälan enligt 10 5 lagen (0000:000) om transpO't av farligt gods meddelats, får transportmyndigheterna uppdra åt polis— myndigheterna att pröva ärenden om tillstånd eller att mot—

ta förhandsanmälan.

I fråga om land— och sjötransport av radioaktivt material skall sådana ärenden prövas av statens kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut inom respektive verksam—

hetsområde.

18 5. Innan en transportmyndighet meddelar föreskrifter, som berör en annan myndighets verksamhetsområde, skall sam-

råd ske med denna myndighet.

19 5. Tillsynen över efterlevnaden av lagen ( 0000:000 ) om transport av farligt gods och med stöd av lagen meddelade föreskrifter skall utövas av följande myndigheter inom ne— dan angivna områden

Myndighet . Tillsvnsområde Sjöfartsverket sjötransporter Luftfartsverket Lufttransporter Sprängämnesinspektionen och Landtransporter

polismyndigheterna

Tullmyndigheterna Gränskontroll av land- transporter till och från utlandet.

I fråga om landtransporter skall det ankomma på transport— rådet att samordna tillsynsverksamheten samt att lämna tillsynsmyndigheterna råd och anvisningar.

Fullföljd m m

20 5. Talan mot en polismyndighets beslut enligt lagen (OOOO:000) om transport av farligt gods eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter förs hos länsstyrelsen genom bevär. Mot beslut av sprängämnesinspektionen förs talan hos

statens industriverk genom besvär. Mot beslut av annan

• Sida 52
•  Original

Prop. 1981/82: 94 52

tullmyndighet än generaltullstyrelsen förs talan hos sty—

relsen.

21 5. Talan mot beslut som en länsstyrelse eller en cen— tral förvaltningsmyndighet i särskilt fall meddelat enligt lagen ( 0000:000 ) om transport av farligt gods eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter förs hos kammarrätten

genom besvär.

Talan mot annat beslut som sådan myndighet meddelat enligt lagen om transport av farligt gods eller med stöd av lagen

meddelade föreskrifter förs hos regeringen genom besvär.

22 5. En myndighet får förordna att dess beslut enligt la- gen ( 0000:000 ) om transport av farligt gods eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter skall lända till efterrät—

telse utan hinder av förd talan.

23 5. Om ansvar för överträdelse av förordningen eller av föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen finns bestämmelser i lagen ( 0000:000 ) om transport av farligt

gods.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1981/82: 94 53

lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lå

Regeringen bemyndigas att i fråga om varor som består av eller innehåller explosivt eller pyrotekniskt ämne (explo- siva varor) samt i fråga om brandfarliga varor meddela föreskrifter som gäller tillverkning, handel, hantering, förvärv, överlåtelse, transport eller införsel eller som i övrigt är påkallade från säkerhetssynpunkt.

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgif— ter för provning, kontroll eller besiktning eller annan verksamhet enligt bestämmelse som avses i första stycket.

Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet att med— dela sådana föreskrifter som avses i första och andra styckena och åt kommun att meddela sådana föreskrifter som

avses i andra stycket.

Lagen gäller inte i frå-

ga om sådan transport

av explosiva och brand— farliga varor som omfat— tas av lagen ( 0000:000 )

om transport av farligt

god .

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer

• Sida 54
•  Original

Prop. 1981/82: 94 54

4. Förslag till Förordning om upphävande av kungörelsen ( 1945:126 ) om tillfällig inskränkning i rätten att sjöledes transportera explo—

siva varor

Regeringen föreskriver att kungörelsen ( 1945:126 ) om till— fällig inskränkning i rätten att sjöledes transportera ex—

plosiva varor skall upphöra att gälla vid utgången av ' '

• Sida 55
•  Original

Prop. 1981/82: 94 55

Förslag till

Ul

Lag

om ändring i lagen (l973z329) om hälso— och miljöfar—

liga varor

Enligt riksdagens beslut föreskrivs att 3 5 lagen (1973: 329) om hälso— och miljöfarliga varor skall ha nedan angiv-

na lydelse.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse

35

Lagen gäller ej vara som är att anse som 1. livsmedel enligt livsmedelslagen (l97lz5ll),

2. läkemedel enligt läkemedelsförordningen (1962:70l), 3. fodermedel enligt Eörordningen3(l96lz381) om tillverk— ning av och handel med fodermedel m.m.

Ej heller gäller lagen i fråga om radioaktiva ämnen och andra källor till joniserande strålning.

I fråga om brandfarlig eller explosiv vara äger lagen tillämpning endast i den mån varan är hälso— eller miljö— farlig av annat skäl än som föranlett att den hänförts

till nämnda varukategorier.

I fråga om transport av sådan hälso— och miljö- farlig vara som är far— ligt gods enligt lagen ( 0000:000 ) om transport av farligt gods gäller lagen endast om rege—

ringen förordnar det.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1981/82: 94 56

6. Förslag till Förordning om ändring i förordningen (l975:346) om miljöfarligt ”___—___—

Regeringen föreskriver att 1 5 förordningen (l975z346) om

miljöfarligt avfall skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lvdelse

15

I fråga om kemiskt avfall av nedan angivet slag gäller utöver kungörelsen (l973:334) om hälso— och miljöfarliga varor bestämmelserna i denna förordning.

Förordningen är tillämplig på fast eller flytande avfall av följande slag:

l. oljeavfall,

2. lösningsmedelsavfall,

tu) färg—, lim— eller lac.avfall, 4. koncentrerat surt eller alkaliskt avfall, 5. ytbehandlingsavfall innehållande föreningar av kad- mium, koppar, krom, nickel, tenn eller zink,

6. silver— eller zinkhaltigt avfall från grafisk eller fotografisk industri,

7. kvicksilverhaltigt avfall,

8. cyanidhaltigt avfall,

9. PCB—haltigt avfall,

10. bekämpningsmedelsavfall.

Andra stycket skall gälla även i fråga om avfall av där angivet slag som ej är att hänföra till hälso— och miljö- farlig vara enligt 1 5 första stycket lagen (l973:329) om

hälso— och miljöfarliga varor.

Vad i förordningen före- skrivs om transport av

miljöfarligt avfall gäl- ler även om avfallet är

• Sida 57
•  Original

Prop. 1981/82: 94 57

farligt gods enligt la- gen (0000:000) om trans— oort av farligt gods.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1981/82294 58

7. Förslag till Förordning

om ändring i luftfartskungörelsen (l96l:558)

Regeringen föreskriver att 107 och 108 55 luftfartskun—

görelsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse 107 5

Luftfartsverket må föreskriva särskilda villkor för be— fordran med luftfartyg av gods som medför brandfara eller fara för explosion eller sanitär olägenhet, påverkar luft— fartygets instrument eller radioutrustning, avgiver gas, radioaktiv strålning eller annat som kan påverka fartyget, dess besättning eller passagerare, eller av annan sådan grund måste anses farligt för säkerheten eller störande för allmän ordning ombord. Såframt godsets beskaffenhet föranleder därtill, äger luftfartsverket bestämma att det må befordras endast med visst luftfartyg eller helt för— bjuda dess befordran med luftfartyg.

Annat skjutvapen än tjänstevapen får icke medföras i passagerarutrymme å luftfartyg, som i förvärvssyfte an- vändes för personbefordran. Undantag härifrån får medgi—

vas av luftfartsverket.

I fråga om transoort av farligt gods med luft-

fartvg i vissa fall

finns särskilda bestäm-

melser, 108 5 Vid transport av explosiva Vid transport av exBlo— varor, radioaktiva ämnen, siva varor, radioaktiva brandfarliga varor, film eller ämnen, brandfarliga va— hälso— och miljöfarliga varor ror, film eller hälso— skall, utöver vad som före- och miljöfarliga varor

skrives i eller med stöd av skall, utöver vad som

• Sida 59
•  Original

PTop.l98]/82:94 59

107 5, iakttagas vad som är föreskrivs i eller med särskilt stadgat om sådant sgöd av 107 5 eller la— gods. den (0000:000) om trans-

Dort av farligt gods,

iakttas vad som är sär—

skilt stadgat om sådant qods.

Angående tillstånd till befordran av krigsmateriel och vad som förstås med krigsmateriel är särskilt stadgat.

Luftfartsverket skall, innan föreskrifter utfärdas om befordran med luftfartyg av gods som avses i denna para— graf, samråda med statens industriverk samt i förekommande fall med krigsmaterielinspektionen, sprängämnesinspektio-

nen, strålskyddsmyndigheten eller produktkontrollnämnden.

• Sida 60
•  Original

Prop. 198l/82: 94 60

8. Förslag till Förordning

om ändring i kunGÖrelsen (1933z85) angående förvaring

och transport till lands av kisellegeringar

Regeringen föreskriver att 1 5 kungörelsen (l933:85) an- gående förvaring och transport till lands av kisellege—

ringar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lvdelse

15

Med kisellegering förstås i denna kungörelse sådan lege—

ring mellan kisel och en eller flera av metallerna järn, mangan, aluminium, kalcium, magnesium och titan, vars ki— selhalt ej överstiger 80 procent men uppgår till, i fråga om kiseljärn, minst 30 och, i fråga om annan legering,

minst 10 procent.

I fråga om transport gäl-

ler kungörelsen endast i den mån kisellegeringen

inte är farligt gods en—

ligt lagen (OOOO:000)

om transport av farligt

gods. L___

• Sida 61
•  Original

Prop. 1981/82: 94 61

9. Förslag till Förordning

om ändring i läkemedelsförordningen (l962:701)

Regeringen föreskriver att 13 å läkemedelsförordningen (l962:701) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse 13 5 Vid handhavande, förvaring och transport av läkemedel

skall nödig aktsamhet iakttagas, så att medlet icke åt-

kommes av obehörig eller på annat sätt kan vålla skada.

I fråga om internationell I fråga om transport vägtransport av läkemedel av läkemedel i vissa i vissa fall finnas särskil— fall finns särskilda be-

da bestämmelser. stämmelser.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1981/82: 94 62

10. Förslag till

Lag

om ändring i atomenergilagen (l956:306)

Enligt riksdagens beslut föreskrivs att 1 5 atomenergila—

gen (l956:306) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lvdelse

15

Ej må någon utan tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förvärva, innehava, överlåta, be— arbeta eller eljest taga befattning med uran, plutonium eller annat ämne, som användes såsom bränsle (atombränsle) i anläggning för utvinning av atomenergi (atomreaktor), eller förening vari sådant ämne ingår.

Vad nu sagts skall gälla jämväl i fråga om torium och annat ämne, som är ägnat att omvandlas till atombränsle, ävensom förening vari sådant ämne ingår så ock beträffande atombränsle, som använts i atomreaktor.

Om rättighet att för utvinnande av uran eller torium eller förening vari något av dessa ämnen ingår undersöka och bearbeta samt tillgodogöra sig mineralfyndighet gäller

vad därom är särskilt stadgat.

I fråga om transport i Vissa fall av ämnen som avses i första och andra

stvckena finns särskilda

bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1981/82: 94 63

11. Förslag till Förordning om ändring i strålskvddsförordningen (l958:652)

Regeringen föreskriver att 7 5 strålskyddsförordningen (l958:652) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse Foreslagen lvdelse 75

Närmare föreskrifter och anvisningar rörande tillämpning- en av strålskyddslagen meddelas av statens strålskyddsin-

stitut.

I fråga om internationell väg— I fråga om transport av transport av radioaktivt ämne i radioaktiva ämnen i vissa vissa fall finnas särskilda be— fall finns särskilda be-

stämmelser. stämmelser.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1981/82: 94 64

12. Förslag till Lag

om tillsvn över vissa internationella vägtransporter

av farligt gods m m

Enligt riksdagens beslut föreskrivs följande.

l 5. Tillsynen över efterlevnaden av de föreskrifter, för— bud och villkor, som enligt förordningen (1975:35) om in— ternationell vägtransport av farligt gods skall gälla för vissa här i riket utförda internationella transporter,

skall utövas av myndighet som regeringen utser.

2 5. För tillsynen enligt denna lag äger tillsynsmyndig— het tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, som används i samband med sådan transport som avses i för— ordningen (1974z35) om internationell vägtransport av far- ligt gods, eller till transportmedel och transportanord- ningar. Myndighet får begära de upplysningar, handlingar och prov som behövs för tillsynen. Ett uttaget prov berät-

tigar inte till någon ersättning.

Det åligger polismyndigheterna att lämna den handräckning

som behövs för tillsynen.

3 5. Tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden eller förbud som uppenbart behövs för att föreskrifter, förbud

och villkor som avses i l 5 skall efterlevas.

I ett beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyn-

dighet utsätta vite.

Underlåter någon att vidta en förelagd åtgärd, får till- synsmyndigheten förordna om rättelse på den försumliges bekostnad.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1981/82: 94 65

4 5. Tillsynsmyndighet får ta om hand och förstöra eller eljest oskadliggöra farligt gods, som transporteras i strid mot föreskrifter, förbud eller villkor som avses i

l 5, om godset medför uppenbar risk för skada och risken inte kan avvärjas på mindre ingripande sätt.

5 5. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift, förbud eller villkor som avses i l 5 döms till

böter eller fängelse i högst sex månader.

Ansvar enligt första stycket inträder inte om ansvar för

gärningen kan ådömas_enligt brottsbalken .

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

5 Riksdagen 1981/82. I sum/. Nr 94

• Sida 66
•  Original

Prop.]981/82z94 66

13. Förslag till Förordning om ändring i förordningen (l974:35) om internationell

väatransport av farligt gods

Regeringen föreskriver i fråga om förordningen (l974:35)

om internationell vägtransport av farligt gods

dels att 3 och 4 55 skall upphöra att gälla,

dels att i 1 och 2 55 orden "statens industriverk" samt

i 5 5 orden "statens industriverk och transportnämnden"

skall bytas ut mot "transportrådet",

dels att nuvarande 6 5 skall betecknas 7 5 och ha nedan

angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas tre nya paragrafer,

6, 8 och 9 55 med nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lvdelse 6 5 Tillsyn över efterlevna—

den av föreskrifter, för- bud och villkor, som av- ses i l 5, skall utövas av polismyndigheterna, tullmyndigheterna och sprängämnesinspektionen. Transportrådet skall samordna tillsynsverk— samheten och lämna till— synsmyndigheterna råd

och anvisningar.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1981/82: 94

Talan mot polismyndig— hets beslut enligt den— na förordning förs hos länsstyrelsen genom be—

svär.

Talan mot beslut av länsstyrelse eller cen- tral förvaltningsmyn— dighet enligt denna för— ordning förs hos rege—

ringen genom besvär.

tll)

Talan mot en polismvndig— hets beslut enligt lagen (0000:000) om tillsvn

over vissa internatio—

nella vägtransporter av

farligt gods eller den-

na förordning förs hos

län5styrelsen genom be— svär. Mot beslut av an—

nan tullmvndighet än

generaltullstvrelsen

förs talan hos stvrelsen

genom besvär. Mot beslut

av snrängämnesinspektio-

het meddelat enligt la- gen (OOOO:OOO) om till—

tionella vägtransnorter av farligt gods eller

denna förordning, förs

hos kammarätten genom

besvär.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1981/82: 94 68

En myndighet får förord— na att dess beslut en— ligt lagen (0000:000) om tillsyn över vissa in— ternationella vägtrans— porter av farligt gods skall lända till efter- rättelse utan hinder av

förd talan.

XD EO) Om ansvar för överträdel— se av föreskrifter, för— bud eller villkor, som avses i 1 €, finns be- stämmelser i lagen (0000:000) om tillsyn över vissa internatio— nella vägtransporter av

farligt gods.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1981/82: 94 69

14. Förslag till Förordning om ändring i vägtrafikkungörelsen (l972:603)

Regeringen föreskriver att i 152 5 vägtrafikkungörelsen (l972:603) orden "statens industriverk" skall bytas ut

mot "transportrådet".

• Sida 70
•  Original

Prop. 1981/82: 94

FÖRKORTNINGAR

ADR

CMR

IATA

ICAO

IAEA

IMCO

IMDG—code

OCTI

SOLAS

ECOSOC

CDG

Accord européen relatif au transport international des marchandises dangereuses par route

Convention internationale concernant le transport par chemins de fer des marchan- dises

Convention relative au con— tract de transport inter— national des marchandises par route

International Air Traffic Association

International Civil Aviation Organization

International Atomic Energy Agency

Inter—Governmental Maritime Consultative Organization

International Maritime Dange— rous Goods Code

Office centrale des trans- ports internationeaux par chemins de fer

Restricted Articles Regula— tions

Réglement international con— cernant le transport des mar- chandises dangereuses par chemin de fer

Safety of Life at Sea

Economic and social Council

IMCO: subcommittee on the Transport of Dangerous Goods

70

Den europeiska överenskom— melsen om internationell transport av farligt gods på väg

Det internationella för— draget angående godsbe— fordran på järnväg

Konventionen om fraktavtal vid internationell godsbe— fordran på väg

Den internationella luft- trafikassociationen

Den internationella civila luftfartsorganisationen

Det internationella atom— energiorganet

Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen

"Internationell kod för transport av farligt gods till sjöss"

Centralbyrån för järnvägs— transporter

"Bestämmelser för flyg— transport av farligt gods”

Internationellt reglemen— te om befordran av farligt gods på järnväg

Konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss

FN:s ekonomiska och sociala råd

IMCO:s underkommitté för transport av farligt gods

• Sida 71
•  Original

Prop.]981/82z94 7!

SAMMANFATTNING

Med farligt gods i transportsammanhang menas gods som

p g a sina inneboende egenskaper kan vålla skador i sin

omgivning.

Transport av farligt gods har sedan lång tid tillbaka kringgärdats med säkerhetsföreskrifter. Eftersom farligt gods är oumbärligt i det moderna industrisamhället, har transporter av godset inte annat än undantagsvis förbju— dits trots de risker transporterna medför. I stället har

samhället uppställt en rad villkor för dessa transporter.

Ett omfattande internationellt samarbete äger rum i frågor rörande transport av farligt gods. Det finns därför numera internationella överenskommelser för transport med alla

transportslag. Sverige har godkänt dessa överenskommelser.

För inhemska transporter finns en omfattande och detalj-- rik samling föreskrifter. För resp sjö—, luft- och järn— vägstransporter finns samlade, internationellt anpassade regelverk som avser alla varuslag. Vägtransportföreskrif— terna däremot återfinns i skilda författningar för skilda varuslag och saknar ofta den internationella anpassning, som föreskrifterna för övriga transportslag har. Myndig- hetsansvaret för transporterna är uppdelat på motsvarande sätt. sjöfartsverket, luftfartsverket och SJ har således ansvaret för resp sjö—, luft och järnvägstransporter, me- dan vägtransporterna handhas av de myndigheter som har an-

svaret för olika varukategorier.

Den splittrade bild som denna författningsmässiga och or— ganisatoriska ordning visar har hindrat myndigheter och enskilda att handla säkert och rationellt i frågor rörande

transport av farligt gods.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1981/82: 94 73

För att skapa säkrare transporter bör största möjliga sam— ordning av regler och myndighetsansvar genomföras och skillnaderna mellan nationell och internationell reglering

utjämnas.

I detta sy te läggs i betänkandet fram förslag till en lag om transport av farligt gods, till en ny myndighetsorga— nisation för landtransporterna samt till en förbättrad

tillsynsorganisation.

Förslaget till lag om transport av farligt gods gäller

alla transport— och varuslag. Lagen är en ramlag, vari de grundläggande principerna för transport av farligt gods fastslås. Merparten föreskrifter kommer emellertid i prak— tiken, liksom hittills, att återfinnas i skilda reglemen— ten för skilda transportslag. Genom lagen skapas en för— fattningsmässig grund för regeringen eller de myndigheter regeringen utser att meddela transportinriktade och inter— nationellt anpassade föreskrifter för transporterna. Efter— som grunden blir densamma för alla transportslagen under— lättas också möjligheterna till harmonisering transportsla— gen emellan. Lagförslaget kompletteras med ett förslag

till förordning. Förordningen innehåller några mer detal— jerade bestämmelser som är gemensamma för alla transport—

och varuslag.

I fråga om myndighetsansvaret föreslås att de funktioner

med avseende på transport av farligt gods som i dag åvilar främst industriverket och produktkontrollnämnden med pro— duktkontrollbyrån vid naturvårdsverket samt SJ, men även i viss utsträckning strålskyddsinstitutet, kärnkraftsinspek— tionen samt socialstyrelsen, skall sammanföras till en ny— bildad enhet inom transportrådet. Denna enhet föreslås få det samlade ansvaret för landtransporter av farligt gods, visst ansvar för information rörande alla transportslag

samt uppgiften att verka för samordning mellan transport— slagen över huvud taget. Enligt förslaget skall enheten

beslutsmässigt vara självständig i transportsäkerhetsfrå—

gor under ledning av en delegation. sammansatt av bl a

• Sida 73
•  Original

Prop. 1981/82: 94 73

företrädare för berörda fackmyndigheter och organisationer. Vidare skall enheten biträdas av en rådgivande nämnd lik- nande den som i dag finns vid industriverket. Ansvaret för sjö— och lufttransporter föreslås alltjämt åvila sjö—

resp luftfartsverket.

Ansvaret för tillsynen över sjö— och lufttransporterna föreslås oförändrat bli kvar hos sjö— resp luftfartsver— ket. Enligt förslaget skall tillsynen ske där den förebyg— gande effekten kan antas vara störst och där tillsynen kan bedrivas under säkra former. I fråga om landtransporterna innebär detta att tillsynen skall ske främst vid termina— ler och andra ställen, varifrån transporterna vanligen ut- går, samt vid gränserna. De myndigheter som skall utöva tillsynen över landtransporterna föreslås bli yrkesinspek— tionen, tullmyndigheterna, polismyndigheterna och spräng- ämnesinspektionen. Transportrådet skall bl a bistå till- synsmyndigheterna med råd och anvisningar samt samordna verksamheten. Tillsynen skall underlättas genom ökad sam—

ordning av information och utbildning samt genom enklare

och modernare föreskrifter.

Slutligen föreslås, att det tillkallas en organisations- kommitté med uppdrag att närmare utforma den nya myndig— hetSOrganisationen för landtransporterna efter de princi- per som angivits i betänkandet. Frågan om i vilken ut— sträckning nu gällande, med stöd av produktkontrollför- fattningarna meddelade föreskrifter för vägtransport av farligt gods kan och bör nyttjas som föreskrifter enligt lagen om transport av farligt gods är av stor betydelse för den nya organisationens olika funktioner. Därför före— slås att organisationskommittén också ser över denna fråga samt i förekommande fall utarbetar förslag till nya före— skrifter.

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1982.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1981/82: 94 74

Förslagen till ny lagstiftning och ny myndighetsorganisa— tion beräknas i stort inte medföra ökade kostnader för det

allmänna eller för enskilda.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1981/82: 94 75

l. UTREDNINGSARBETET

l.l Direktiven

I direktiven (Dir l979:l) lämnade dåvarande departements- chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Bonde— stam inledningsvis en översiktlig beskrivning av det regel— system och den organisatoriska ordning som f n gäller för transport av farligt gods. Därefter redogjorde statsrådet

för bakgrunden till nuvarande förhållanden:

I samband med frågan om svensk anslutning till ADR— överenskommelsen (den europeiska överenskommelsen om transport av farligt gods på väg) behandlades (prOp 1973zl43) bl a frågan om att införa en särskild lag— stiftning för nationella transporter av farligt gods

och att inrätta ett särskilt transportsäkerhetsorgan. övervägandena ledde fram till att frågan om nationella vägtransporter av farligt gods borde lösas inom ramen för gällande produktlagstiftning och i första hand handhas av de myndigheter som enligt denna lagstiftning har ansvaret för olika varukategorier. I propositionen avvisades också tanken på en tillsynsorganisation vid sidan av produktkontrollsystemet i övrigt. Dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet framhöll emeller— tid att det var angeläget att få till stånd en ökad sam- ordning av transportsäkerhetsfrågorna. Som lämplig sam— ordnande myndighet föreslogs statens industriverk. Vi— dare föreslogs att en rådgivande nämnd, knuten till in— dustriverket, skulle inrättaS. Nämnden skulle utgöra en förbindelselänk mellan de myndigheter och organisationer som främst har att ta befattning med frågor rörande transport av farligt gods. I övrigt föreslogs regleringen

av de olika transportgrenarna förbli oförändrad.

I propositionen påpekades att den organisatoriska lös— ning som föreslogs fick anses vara av provisorisk karak- tär i avvaktan på att man fick ytterligare underlag för

en bedömning bl a genom arbetsmiljöutredningens

• Sida 76
•  Original

Prop. 1981/82: 94 76

arbete och de erfarenheter som kunde vinnas sedan det föreslagna systemet hade varit i kraft under viss tid. Riksdagen delade den uppfattning som kommit till ut- tryck i propositionen (TU l973:24, rskr 1973z334).

Vidare redogjordes för senare riksdagsbehandling av vissa

frågor rörande transport av farligt gods:

I motion 1976/77z521 hemställdes bl a att riksdagen hos regeringen skulle begära att en utredning tillsattes med uppgift att samordna bestämmelserna om transport av far- ligt gods och det därmed sammanhängande myndighetsan- svaret. Vidare hemställdes i motion l976/77:813 att riksdagen skulle ge regeringen i uppdrag att utreda be— hovet av en ramlagstiftning om transport av farligt

gods och att överväga frågan om auktorisation för före—

tag som sysslar med gifttransporter.

Trafikutskottet (TU l977/78:l) erinrade i anledning av motionerna bl a om att den nuvarande organisatoriska ordningen på området hade setts som en temporär lösning i avvaktan på ytterligare underlag för en bedömning. Enligt utskottet hade någon effektiv lösning av denna från miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt mycket viktiga fråga ännu inte kommit till stånd, varför den borde prö— vas på nytt. Utskottet framhöll att det syntes särskilt angeläget att frågan om en koncentration av det samlade ansvaret för transporter av farligt gods till en myndig— het ingående övervägdes. Skäl talade också för att möj— ligheterna att samordna bestämmelserna beträffande de säkerhetsfrågor som var förknippade med transport av farligt gods utan dröjsmål borde tas upp till förnyade överväganden.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1981/82: 94 77

Slutligen anförde statsrådet, såvitt nu är i fråga:

Det finns enligt min mening nu anledning att — mot bak— grund av de erfarenheter som har vunnits - utvärdera den hittillsvarande ordningen. —-— Flertalet av de problem som jag har pekat på i det föregående är samordnings— frågor som bör lösas genom en ny eller förbättrad reg- lering. Utredaren bör bl a överväga huruvida det är lämpligt att regler för nationella vägtransporter av alla slag av farligt gods samlas i en gemensam lagstift— ning, som i möjligaste mån är samordnad med de interna—

tionella reglerna.

Utredaren bör i sitt arbete uppmärksamma att vissa pro— duktslag f n faller utanför det nationella regelsystemet vad gäller transporter av farligt gods på väg. ——- En annan fråga som bör uppmärksammas i sammanhanget är för- hållandet mellan regleringen av å ena sidan vägtransport— er och å andra sidan järnvägs—, 53% resp lufttransporter. Utvecklingen mot kombinerade transporter — inte minst

när det gäller gränsöverskridande trafik — har under se- nare tid gått snabbt. Sådana transporter, som innebär att fler än ett av de angivna transportsätten utnyttjas, gör det angeläget att bl a pröva frågan om ett så långt möj- ligt samordnat regelsystem. Detsamma gäller ansvaret i

fråga om sådana faktorer som inte är direkt beroende av

de speciella förutsättningarna för ett visst transport—

slag.

Direktiven anger ytterligare några frågor som utredaren skall pröva. Dessa frågor, som kommer att behandlas i ett senare betänkande, gäller behovet av ett samordnat regelsystem för andra transportsätt än de ordinära, t ex för transport i rör— ledningar, möjligheterna till samordnade godkännande beslut inom systemet för officiell provning, behovet av auktorisation av dem som utför transporter av farligt gods samt behovet

av förbättrade informationsmöjligheter m m för bland andra

räddningstjänstens organ.

• Sida 78
•  Original

Prop.l981/82:94 78

För samtliga kommittéer och särskilda utredare gäller vi- dare direktiven (Dir l980:20) angående finansiering av re— former. Enligt dessa skall utgångspunkten vara, att alla förslag, som kommittéerna lägger fram, skall kunna genom— föras inom ramen för oförändrade resurser inom det område

som förslagen avser.

1.2 Arbetets uppläggning och bedrivande

I direktiven förutsätts, att ett delbetänkande med förslag till huvudprinciper för lösning av samordningsproblemen vad gäller transport av farligt gods på väg skulle föreligga i sådan tid att en samtidig prövning kan ske av delbetänkandet och de förslag kommittén för översyn av produktkontrollens organisation kunde komma att upprätta. Då denna kommitté be— räknades komma att avge sitt betänkande under våren 1980, har de utredningsuppgifter som gäller samordning av regel— systemen, myndighetsansvaret och tillsynsorganisationen i'" fråga om transport av farligt gods prioriterats och upp— tagits till behandling i detta delbetänkande.

I slutbetänkandet kommer, såvitt nu låter sig bedömas, att behandlas dels de återstående utredningsuppdragen enligt direktiven (se föregående avsnitt), dels frågor rörande

vägvalsstyrning vid transport av farligt gods.

Utredningsarbetet har bedrivits med hjälp av särskilda ar— betsgrupper, vilka engagerats utan formella förordnanden.

I dessa grupper har, förutom experterna, ingått företrädare för berörda myndigheter och organisationer. Deltagarna har nedlagt ett omfattande och engagerat arbete på att lösa pro— blemen kring transport av farligt gods. Arbetsgruppernas

sammansättning framgår av bilaga l..

överläggningar har dessutom hållits med ledningarna för de närmaste berörda myndigheterna samt med företrädare för ett antal fack— och andra intresseorganisationer vilka inte

varit representerade i arbetsgrupperna.

• Sida 79
•  Original

Prop. 1981/82: 94 79

Regeringen har till utredaren överlämnat dels en skrivelse från StockhOlms kommunstyrelse, vari kommunstyrelsen hem— ställt om regeringens medverkan till vissa åtgärder rörande transport och lagring av farligt gods, dels en skrivelse från försvarets materielverk, vari materielverket hemställt att militärt registrerade tankfordon skall få besiktigas och kontrolleras av militära besiktningsmän i stället för AB

Svensk Bilprovning.

I detta betänkande behandlas merparten av de frågor Stockholms kommun upptar i sin skrivelse, medan återstoden av dessa samt materielverkets hemställan kommer att behandlas i slutbe—

tänkandet.

1.3 Utredningar som berör transport av farligt gods

Frågor med mer eller mindre nära anknytning till transport

av farligt gods har på senare tid utretts av flera kommittéer.

Kommittén för miljörisker vid sjötransporter framlade under sommaren 1979 i betänkandet Ren tur (SOU l979z43) ett för- slag till program för miljösäkra sjötransporter. Under 1979 avgav också 1977 års oljeskyddskommittéer sitt betänkande Beredskap mot oljeutsläpp till sjöss (Ds Kn l979:l3). Rädd— ningstjänstkommittén har under våren 1980 framlagt delbe— tänkandet Undersökning av allvarliga olyckshändelser

(Ds Kn l980:Ol), vari kommittén föreslår att en särskild undersökningskommission för bl a svårare väg— och järnvägs— olyckor inrättas. Räddningstjänstkommittén utreder vidare

bl a frågor rörande huvudmannaskapet för räddningstjänsten.

Ovanstående utredningar berör i huvudsak sådana områden som jag valt att behandla i ett kommande betänkande. Andra ut— redningar har emellertid haft större betydelse för de frågor som behandlas i förevarande betänkande. Under det hittills— varande utredningsarbetet har sålunda samråd ägt rum med företrädare för kommittén för översyn av produktkontrollens

organisatiOn, miljödatanämnden och atomlagstiftningskommittén.

• Sida 80
•  Original

Prop. 1981/82: 94 80

Kommittén för översyn av produktkontrollens organisation

har i juni 1980 slutfört sitt arbete genom att avge be— tänkandet Ny produktkontrollorganisation (Ds Jo l980:4).

I betänkandet föreslår kommittén att ett fristående produkt— kontrollverk bildas. Verket skall enligt förslaget er—

sätta produktkontrollnämnden och produktkontrollbyrån vid statens naturvårdsverk och vara ett centralt samordnande organ inom området för produktkontroll av hälso— och miljö— farliga varor. Kommittén förslår också vissa ändringar i

den författningsmässiga regleringen av hälso— och miljö— farliga varor. Ändringsförslagen innebär bl a att från till— lämpningsområdet för lagen (l973:329) om hälso— och miljö- farliga varor, och därmed från produktkontrollverkets an— svarsområde, undantas transport av sådana hälso- ooh mil— jöfarliga varor som omfattas av det förslag till lag om

transport av farligt gods som framläggs i förevarande be— tänkande.

Miljödatanämnden har i juni 1980 avgivit rapporten Bättre miljöinformation (SOU l980:24), vari föreslås bl a att kompletterande resurser för toxikologisk informationser— vice skapas och att dessa slås samman med giftinformations— centralen vid Karolinska sjukhuset. Till denna nya myndighet skall enligt förslaget både myndigheter och enskilda kunna

vända sig med frågor och uppdrag.

Atomlagstiftningskommittén slutligen utreder bl a möjlig—

heterna att samordna den nuvarande lagstiftningen på atom— energiområdet, bl a atomenergilagen och strålskyddslagen ,

samt hur ansvaret för tillsyn bör vara fördelat mellan statens kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut.

Till sist kan nämnas att fartygsmiljöutredningen arbetar på att revidera lagen (l965:7l9) om säkerheten på fartyg,

vilken lag är av betydelse för sjötransport av farligt gods.

• Sida 81
•  Original

Prop. l981/82z94 8l

2. UTGÅNGSPUNKTER FÖR UTREDNINGSARBETET 2.1 Vad är farligt gods

I de två orden ”farligt gods" ryms ett flertal faktorer.

De utgör nämligen inte bara en upplysning om att det gods som avses är farligt utan också att handlingsfriheten be- träffande detta gods kan vara kringskuren av både offent-

ligrättsliga och civilrättsliga regler. Vad är då farligt gods?

De flesta godsslag är farliga, dvs har skadebringande egen— skaper, om de yttre omständigheterna är tillräckligt ogynn- samma. Ett stenblock och en låda med vassa kanter är så— lunda farliga om man t ex vid en transport tappar kontrol— len över dem. De risker och faror som är förenade med den- na typ av gods är emellertid konventionella. Det är m a o lätt för var och en att förutse vad som händer om sten—

blocket kommer i rullning eller lådan faller omkull.

Vissa godsslag har emellertid skadebringande egenskaper som i allmänhet inte kan förutses utan särskilda kunskaper om godset. I en del fall är de skadebringande egenskaperna välkända hos en större allmänhet, t ex brandfarligheten hos bensin. I andra fall förutsätts mer specialiserade kunskaper. Sålunda krävs det särskilda insikter för att förutse, att det gods, som ett till det yttre helt harm— löst kolli innehåller, kan vålla stor skada om det kommer ut ur sin förpackning. Likaså krävs särskild insikt för

att förstå, att ett par kollin med var sitt relativt ofar— liga innehåll tillsammans kan skapa en betydligt större risk, om innehållet i kollina kommer ut och i beröring med varandra. Inte heller kan det sägas ligga inom gränserna för det normala vetandet att vissa godsslag, som kan trans— porteras i t ex tankar kan utvidga sig så kraftigt under vissa omständigheter att tanken sprängs. — Det är godsslag av nu angiven art som i det följande avses med begreppet

farligt gods.

6 Riksdagen 198I/82. ! mm!. Nr 94

• Sida 82
•  Original

Prop. 1981/82: 94 82

Begreppet farligt gods kan sålunda sägas innefatta att

godset dels har inneboende, skadebringande egenskaper,

vilka det krävs särskilda kunskaper för att kunna förut-

se, dels alltid innebär en fara, dvs faran orsakas av god-

sets egenskaper och inte endast av sammanträffande omstän-

digheter.

2.2 Transport av farligt gods — en nödvändighet

Under samlingsbeteckningen farligt gods döljs ett stort antal skilda varuslag, vilka det moderna industrisamhäl— let har svårt att undvara, t ex bensin och andra petroleum— produkter, sprängämnen, klor, svavelsyra, natronlut och ammoniak. En förutsättning för att samhället skall kunna tillgodogöra sig dessa varor är att de kan förflyttas. Följden härav är att samhället på vissa villkor måste tillåta att det farliga godset transporteras även om trans—

porten kan innebära en särskild risk.

Med den tekniska utvecklingen har användningen av farligt gods ökat. Detta har fört med sig ett växande behov av sä— kerhetsfrämjande åtgärder. Eftersom också världshandeln ökar har ett internationellt samarbete i säkerhetsfrågor blivit nödvändigt. Detta samarbete har beträffande transport av farligt gods tagit sig uttryck i en omfattande, interna— tionellt standardiserad reglering. I denna reglering ingår föreskrifter som skall hindra godset från att vålla skada 'samtidigt som de inte onödigtvis skall försvåra transporter— na. En huvuduppgift är således att väga kraven på säkerhet mot kraven på att transporterna underlättas. I regleringen ingår en klassificering av de risker en transport innebär och en standardisering av vilka uppgifter transportören och berörda myndigheter skall få. Dessa uppgifter skall vara

så utformade och dokumenterade att de lätt kan föras vidare

i en kedja av flera Speditörer och fraktförare. De skall

• Sida 83
•  Original

Prop. 1981/82: 94 83

även vara lätt tillgängliga vid inspektioner och kontrol— ler. Reglerna skall vidare passa i olika klimat och tek— niska miljöer. Samtidigt med allt detta skall de skydda allmänhetens liv och egendom liksom värna om miljön i vid

bemärkelse.

Sverige har accepterat de värderingar som ligger till grund för det internationella arbetet och har biträtt samt— liga internationella konventioner om transport av farligt

gods, utom dem som avser sjöfart på inre vattenvägar.

Också i Sverige har vi alltså godtagit att farligt gods måste förekomma i samhällslivet och därmed transporteras. Stora mängder av det gods som transporteras i vårt land är farligt gods. Någon samlad statistik över volymer, gods- slag och transportsätt finns inte. Som ett belysande exem— pel kan dock nämnas att det till Sverige årligen importe- ras ca 30 milj kubikmeter oljeprodukter samt att praktiskt taget hela denna volym utgör farligt gods. Detta gods kom— mer med fartyg till svenska hamnar, varefter det transpor— teras vidare med bil och tåg över landet - eldningsoljan

i ett distributionsnät som t o m sträcker sig ända in i bostadsområdena. Vidare kan nämnas att det för avsalu pro- duceras årligen ca 230 000 ton klor och ca 425 000 ton ry- kande svavelsyra. Det kan på goda grunder antas att större delen av dessa kvantiteter blir föremål för någon form av

transport.

Det är uppenbart att dessa transporter kan innebära stora risker för dem som utför transporterna, för tredje man och för miljön. Med det ansvar man sedan länge känt i Sverige bl a i frågor om arbetarskydd och miljöskydd skulle trans- porterna inte kunna tillåtas utan omfattande säkerhetsåt— gärder från samhällets och de enskildas sida. För att ut— vecklingen skall kunna fortgå och säkerheten höjas fordras ett system med effektiva och rationella föreskrifter och myndigheter med resurser att meddela föreskrifterna, infor— mera om dem och övriga frågor rörande transport av farligt

gods samt att kontrollera föreskrifternas efterlevnad.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1981/82: 94 84

Utgångspunkten för detta säkerhetssystem är given: de in— ternationella transportsäkerhetsnormer som Sverige godkänt och är beroende av för ett fungerande handelsutbyte med

andra länder.

2.3 Säkra och rationella transporter av farligt gods

För att gagna enskildas och samhällets intressen bör en transport vara säker och rationell. Gemensamt för strävan— dena att åstadkomma ett system av säkra och rationella transporter är, oavsett transportslag och räckvidd, föl-

jande.

Behovet av skydd för tredje mans intressen är karaktäris— tiskt för transporter av farligt gods. Kravet på att det allmänna skall gripa in med skyddande bestämmelser är en följd av detta behov. Ett sådant ingripande vilket alltså syftar till att avvä-ja den särskilda fara transporter av farligt gods innebär, kan ske genom förbud eller neutrali-

serande föreskrifter.

Ett förbud mot transport av farligt gods kan förefalla va- ra ett praktiskt tillvägagångssätt att skydda tredje man, eftersom neutraliserande föreskrifter oftast är detaljera- de, ofullständiga och svåra att följa. Även kontrollen av efterlevnaden av neutraliserande föreskrifter är komplice— rad. Vid valet mellan förbud och neutraliserande föreskrif- ter måste man emellertid först ta hänsyn till att ett för— bud förutsätter en allmänt accepterad säkerhetsnivå vid vilken förbudet skall börja gälla. Eftersom frågan var den entydiga och praktiskt tillämpbara gränsen mellan "säker"

och '

'osäker" går knappast låter sig besvaras är en sådan nivå nästan omöjlig att fastställa. Dessutom är ett total— förbud orealistiskt m h t transporternas betydelse för ett fungerande näringsliv. Som en följd bl a härav har regle— ringen av transport av farligt gods inriktats främst på

neutraliserande föreskrifter.

• Sida 85
•  Original

Prop. 1981/82: 94 85

Betydande arbete har - inte minst internationellt — lagts ned på att finna enhetliga former och bedömningsgrunder för sådana neutraliserande föreskrifter. Därvid har man främst ägnat sig åt att förteckna och klassificera olika typer av farligt gods samt på att finna lämpliga tekniska lösningar i syfte att hindra det farliga godset från att komma ut ur sina olika inneslutningar såsom emballage, containrar eller tankar. Eftersom varje transport inleds med godshantering hos tillverkare, grossister och i termi— naler samt avslutas med någon form av hantering hos motta— garen, har man utgått från en bredare bas än den enbart förflyttningen av godset innebär. Kraven på emballage m m har sålunda ansetts böra vara så utformade att säkerheten höjs utan att godshanteringen försvåras. Vidare har utar- betats vissa standardiserade krav på uppgiftsplikt för dem

som har kunskaper om godset dels för att transportören

skall kunna utföra sitt uppdrag att överlämna ett oskadat

gods till mottagaren, dels för att tredje man, miljön, an—

nan egendom m m skall kunna skyddas.

I syfte att precisera de risker samhället är berett att ta i samband med transporter har farligt gods delats in i olika klasser. Av dessa klasser framgår att vi accepterar att vissa varor är svåra att undvara under det att andra varor med likartade egenskaper bedömts vara umbärliga och

därför kunnat uteslutas från transport och därmed från allmänt bruk.

• Sida 86
•  Original

Prop. 1981/82: 94 86

3. NUVARAHDE FÖRHÅLLANDEN 3.1 Internationella bestämmelser och organisationer 3.1.1 FN—experterna och FN—rekommendationerna

För att nå ett världsomfattande system för transporter av farligt gods oavsett nationsgränser och transportsätt till— satte ECOSOC (FN:s Ekonomiska och Sociala Råd) år 1953 en expertgrupp benämnd The Committee of Experts on the Trans— port of Dangerous Goods, ofta kallad FN—experterna. Denna expertgrupp har sammanfattat sitt arbete i FN—rekommenda—

tionerna.

FN—rekommendationerna syftar inte till att skapa ett nytt världsomfattande regelsystem som omedelbart skall ersätta nationella och internationella transportregler. Avsikten är att rekommendationerna dels skall läggas till grund för re— vision av existerande transportbestämmelser, dels användas vid utfärdandet av nya. Det förutsätts att regeringar och internationella organisationer skall anpassa sina före— skrifter till vad som föreslås i rekommendationerna. — FN- rekommendationerna avses alltså vara ett hjälpmedel i strä— vandena att harmonisera bestämmelserna för transport av

farligt gods med olika transportslag och i skilda länder.

Rekommendationerna indelar farligt gods i nio klasser. Till klasserna hör ämnesförteckningar. Förteckningarna är inte uttömmande, men de täcker huvudparten av de kommersiellt mest betydelsefulla ämnena med farliga egenskaper. Avsikten är att förteckningarna också skall vara vägledande vid klassificeringen av sådant gods som inte finns nämnt vid namn i förteckningarna. I förteckningarna har ämnena för— setts med nummer, i dagligt tal benämnda UN—nummer. Använ— dandet av dessa nummer spelar en utomordentligt stor roll

för möjligheten att identifiera gods.

FN—rekommendationerna innehåller också särskilda föreskrifter

för emballage. Däremot har frågan om stora tankcontainrar,

• Sida 87
•  Original

Prop. 1981/82: 94 87

avmonterbara tankar, tankfordon och tankfartyg lämnats

utanför rekommendationernas tillämpning.

Praktiskt taget alla internationella organisationer - med eller utan FN—anknytning — med transportfrågor på sitt pro— gram har fattat principbeslut om att lägga FN—rekommenda- tionerna till grund för sitt fortsatta arbete. Utvecklingen inom området transport av farligt gods kan således för—

väntas komma att nära anknyta till rekommendationerna.

3.1.2 Järnvägstransporter

Bestämmelserna för internationella järnvägstransporter av farligt gods finns 1 Bilaga I till det internationella för— draget om godsbefordran på järnväg, CIM. Denna Bilaga I be— nämns RID (geglement international goncernant le transport des marchandises dangereuses par chemins de fer). RID har genom direkta stadganden i CIM integrerats med de allmänna villkoren för avtal om järnvägstransport mellan fördrags— staterna. RID utgör således i första hand avtalsvillkor, inte offentligrättsliga säkerhetsföreskrifter även om det ofta uppfattas så. Skall RID användas som en direkt tredje- mansföreskrift eller kompletteras med sådana krävs att detta

uttryckligen föreskrivs i nationell rätt.

RID indelar farligt gods i åtta huvudklasser. Klassifice- ringen bygger, liksom FN—rekommendationernas, främst på ar— ten av den fara godset representerar. Klasserna är indelade i begränsande och fria, vilket hänger ihop med ett speci— ellt system som RID har med dels exemplifierande, dels ut- tömmande ämnesförteckningar. Enligt CIM/RID är visst gods, som anses särskilt farligt, uteslutet från transport — ab— soluta transportförbud. Annat gods får tas emot till trans—

port på vissa villkor — relativa transportförbud.

Det står den enskilda CIM—staten fritt att med stöd av sin nationella lagstiftning från transport utesluta ytterligare

godsslag än sådana som omfattas av RID:s absoluta transport—

• Sida 88
•  Original

Prop. 1981/82: 94 83

förbud. Däremot kan de enskilda CIM—staterna inte ensidigt vid en RID—transport förändra transportvillkoren för gods— slag som är underkastade relativa transportförbud.

CIM/RID gäller för alla godssändningar som inlämnas till befordran med direkt fraktsedel, utfärdad för sträcka som

berör minst två fördragsslutande staters områden.

3.1.3 Vägtransporter

Vägtransporterna kom först på 1960—talet att genom ADR (Den europeiska överenskommelsen om internationell trans-

port av farligt_gods på väg) att få regler motsvarande järnvägens.

ADR är till skillnad från RID en självständig konvention. Detta innebär att något direkt samband inte finns mellan ADR och konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR) även om begreppet farligt gods (och gods av farlig beskaffenhet) förekommer även där.

ADR utgörs m a 0 av säkerhetsföreskrifter.

ADR är en mellan f n 18 europeiska länder överenskommen standard för vägtransport av sådant farligt gods som om— fattas av ADR (ADR-gods). (I statens industriverks för— fattningssamling kungörs fortlöpande vilka länder som an— slutit sig.) Denna standard innehåller ett klassificerings— system, tekniska föreskrifter samt administrativa anvis— ningar och regler för fullgörandet av avsändarens upplys— ningsplikt. Tanken bakom ADR är att underlätta säkra transporter mellan de olika länderna. Detta har skett ge— nom att berörda stater fastställt en gemensam nivå vid vilken man är beredd att ta emot främmande fordon med far- ligt gods utan att kräva att särskilda nationella regler följs. ADR:s föreskrifter ersätter sålunda vid internatio- nell transport motsvarande inhemska normer. En följd av detta blir att ett och samma godsslag kan komma att be— handlas olika beroende på om det är fråga om nationell

eller internationell transportverksamhet.

• Sida 89
•  Original

Prop.1981/82:94 89

Föreskrifterna i ADR gäller endast godset och dess hante— ring. Nationella och internationella föreskrifter avseen— de regieringen av vägtrafik, vägfraktavtal och handelsut—

byte gäller därför oavsett ADR.

En ADR—stat kan inom sitt territorium tillämpa nationella föreskrifter även på ADR-transporter så länge dessa natio- nella föreskrifter fungerar som utfyllande normer till ADR. Sådana normer strider dock i viss mån mot den grund- läggande tanken i ADR, nämligen att avsändare och trans— portör som följer ADR:s föreskrifter skall vara säkra på att det till transport mottagna godset får fraktas på väg

inom ADR—staternas territorier utan att ytterligare åtgär— der behöver vidtas.

ADR är indelad i själva överenskommelsen och i de två, hu— vudsakligen tekniSka, bilagorna A och B. Konventionstexten i ADR är kortfattad och innehåller endast få materiella

bestämmelser. Tyngdpunkten är lagd på bilagorna, vilka ut-

gör delar av överenskommelsen.

Med internationell transport avses i ADR en transport som

på minst två ADR—staters områden utförs med sådant fordon som omfattas av ADR—bestämmelserna.

Med farligt gods förstås i ADR sådana ämnen och föremål vilka enligt ADR inte alls eller endast på särskilda vill-

kor får transporteras i internationell trafik på väg.

Genom bilaterala eller multilaterala avtal kan ADR-stater-

na komma överens om avvikelser från ADR i vissa hänseenden.

Om en ADR—transport under hela eller delar av färden täcks även av bestämmelserna i en internationell konvention, som reglerar transport av farligt gods utförd på annat sätt än genom vägtransport, gäller bestämmelserna i ADR i den mån

dessa inte är oförenliga med konventionen.

• Sida 90
•  Original

Prop.l98l/82:94 90

ADR har samma system för klassindelning, ämnesförteckning—

ar och indelning i fria och begränsande klasser som RID.

Enligt förordningen (l974z35) om internationell vägtrans— port av farligt gods skall artiklarna 1 och 2 i ADR och bestämmelserna i Bilagorna A och B gälla för sådan här i

riket utförd internationell vägtransport som avses i ADR. 3.1.4 sjötransporter

För att möta det ökande behovet av internationella bestäm— melser för transport av farligt gods på fartyg antog 1960 års konferens om säkerheten för människoliv till sjöss en allmän ram bestående av åtta regler i kap VII av den kon— vention, benämnd SOLAS 60 som blev resultatet av konferen— sen. Konferensen uppdrog vidare åt IMCO (den mellanstatli— ga rådgivande sjöfartsorganisationen) att sammanställa en enhetlig internationell kod för transport av farligt gods

till sjöss.

Den kod som IMCO på grund härav kom att anta benämns IMDG— koden (International Maritime Dangerous Goods Code). IMDG— koden är en samling rekommendationer för transport av far—

ligt gods till sjöss. Koden är det internationella trans— portreglemente som f n närmast anknyter till FN—rekommen—

dationerna.

I SOLAS, kap VII, regel 1 (d) sägs, att varje fördragsslu— tande regering skall utfärda eller låta utfärda detaljera— de anvisningar för transport, förpackning och stuvning av farligt gods till sjöss. De flesta stora sjöfartsnationer— na tillämpar mer eller mindre direkt IMDG—koden som sådana

anvisningar.

I kungörelsen (SJÖFS l979:l8) om transport av farligt gods i förpackad form har sjöfartsverket sålunda föreskrivit att föreskrifterna i SOLAS 60, kap VII, skall äga tillämp-

ning på fartyg som transporterar farligt gods samt att

föreskrifterna i IMDG—koden skall gälla beträffande kon-

• Sida 91
•  Original

Prop. 1981/82: 94 ' 9l

struktion, utrustning och drift av fartyg som transporte— rar farligt gods, samt beträffande klassificering, för- packning, märkning, dokumentation och stuvning av farligt gods. — Kungörelsen äger tillämpning på fartyg som nyttjas till sjöfart i svenskt farvatten och på svenskt fartyg även

när det nyttjas till sjöfart utanför svenskt farvatten.

IMDG—koden indelar farligt gods i nio klasser. Klassindel— ningen överensstämmer helt med FN-rekommendatkmenms. Klas- serna innehåller förteckningar över de godsslag som får transporteras sjöledes. För farliga ämnen, vilka inte finns nämnda i ämnesförteckningarna, men som kan hänföras till viss klass, används i likhet med FN—rekommendationerna beteckningen N 0 S (Not Otherwise Specified). Denna be— teckning har införts i syfte att få med ämnen som inte finns namngivna i en ämnesförteckning därför att godset är

ovanligt eller nytillkommet.

Bestämmelserna i SOLAS, kap VII, gäller inte för gods, som transporteras med fartyg, särskilt byggda eller helt om— byggda för transport av godset, t ex tankfartyg. För trans— port av sådant gods, dvs vad som brukar benämnas bulkgods, har IMCO utarbetat särskilda koder, vilka huvudsakligen innehåller bestämmelser om konstruktion och utrustning av samt stabilitet hos bulkfartyg. Också dessa koder har sjö— fartsverket satt i kraft för svenska fartyg, nämligen Code on Safe Practice on Bulk Cargoes, Code for the Construc— tion and Equipment of Ships Carrying Dangerous Chemicals in Bulk (kemikaliebulkkoden) samt Code for the Construc- tion and Equipment of Ships Carrying Liquiefied Gases in Bulk (gasbulkkoden).

IMDG—koden och landtransporter

P g a Sveriges geografiska läge transporteras praktiskt taget allt gods i internationell trafik någon gång med fartyg. Det finns därför anledning att i detta sammanhang uppehålla sig något vid förhållandena mellan å ena sidan ADR och RID samt å andra sidan IMDG—koden.

• Sida 92
•  Original

Prop. 1981/82: 94 92

I samtliga internationella transportreglementen används nu- mera FN—rekommendationernas klassindelningssystem. Trots att klassernas indelning i undergrupper skiljer sig åt, innebär detta att övergången mellan land— och sjötranspor- ter underlättas. De svåraste problemen som möter vid en

övergång mellan land— och sjötransporter är följande.

a) Samma ämnen klassificeras på olika sätt. Det innebär inte att uppfattningen om ämnenas egenskaper skiljer sig åt, utan att värderingen av de risker egenskaperna medför är olika. Ett exempel härpå: En vara har brandfarliga och giftiga egenskaper. Vid en landtransport utgör giftigheten primärrisk och brandfarligheten sekundärrisk, medan vid en sjötransport av samma vara brandfarligheten utgör den pri- mära risken. - Detta förhållande ställer krav på godsavsän—

daren att uppge dubbla klasstillhörigheter.

b) Märkningskraven är olika. Förekommande etiketter är i huvudsak likadana enligt ADR/RID och IMDG—koden. IMDG—ko— dens märkningssystem innefattar dock flera etiketter. I

stor utsträckning godtas dock IMDG—kodens märkningssystem

vid landtransporter inom Sverige.

c) Förpackningskraven är olika. I allmänhet ställer IMDG- koden högre krav än ADR/RID. Liksom beträffande märkningen

godtas dock i huvudsak IMDG—kodens förpackningar vid land—

transporter inom Sverige.

d) Kraven på tankbilar och tankcontainrar är olika, främst på så sätt att det vid landtransporter förekommer förbud mot säkerhetsventiler och tillåts bottentömning i större utsträckning än vad som är fallet enligt IMDG—koden. Vida— re ställer IMDG—koden större krav på väggtjockleken i tankar och tankcontainrar. Dessa problem är av stor ekono- misk betydelse och är därför viktiga att komma till rätta med.

Inom CDG (IMCO:s underkommitté för transport av farligt

gods) finns en arbetsgrupp som har till uppgift att harmo—

• Sida 93
•  Original

Prop. 1981/82: 94 93

nisera sjöfartens regler med vägtransportsektorns i vad av— ser ro/ro-trafiken, dvs trafik med hjulburna lastenheter (roll on roll off). Under våren 1980 har dessutom Sverige, Danmark, Finland och Förbundsrepubliken Tyskland ingått

en överenskommelse om befordran av farligt gods på ro/ro— fartyg i östersjön. De frågor som behandlas i överenskom— melsen avser ro/ro—trafik med såväl vägfordon som järn-

vägsvagnar.

Vid sidan av IMDG—reglerna och de överenskommelser som träffas inom ramen för IMCD—samarbetet förekommer med stöd av CIM särskilda avtal mellan berörda järnvägsförvaltning- ar om att farligt gods i järnvägsvagnar får transporteras med järnvägsfärja med vissa avsteg från IMDG—kodens för—

packningsbestämmelser.

3.1.5 Flygtransporter

Någon mellanstatlig konvention som reglerar flygtranSporter av farligt gods finns f n inte. I stället har IATA (den in- ternationella luftfartsassociationen) utarbetat tranSport- regler intagna i IATA Restricted Articles Regulations, kallad RAR. IATA är en sammanslutning av flygbolag. RAR är därför inte i sig något offentligrättsligt dokument. Emel- lertid har ett antal länder, däribland Sverige, genom na- tionell lagstiftning förvandlat RAR till offentligrättsliga föreskrifter. Luftfartsverket har sålunda genom sina Bestäm— melser för civil luftfart BCL—D 1.14 (LFS l978:3) satt RAR

i kraft för transport av farligt gods och magnetiskt material med i Sverige registrerade civila luftfartyg samt — då fråga är om andra än i Sverige registrerade luftfartyg — vid start

från, landning på eller överflygning av svenskt territorium.

RAR anknyter i stort, f n dock inte så nära som IMDG—koden,

till FN-rekommendationerna.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1981/82: 94 94

ICAO (den internationella civila luftfartsorganisationen) tillsatte år 1976 en arbetsgrupp med uppdrag att på grund— val av FN—rekommendationerna och IATA RAR utarbeta förslag

till nya transportregler för farligt gods.

Arbetsgruppens förslag till bestämmelser utmynnar i ett nytt annex (bilaga) till konventionen om internationell civil luftfart (Chicago—konventionen). Förslaget till

annex jämte tillhörande tekniska instruktioner har bi— trätts av ett stort antal stater bl a Sverige. Annexet

torde kunna börja tillämpas år 1982.

Annexet blir automatiskt bindande för de stater, som bi— trätt Chicago—konventionen. Härigenom kommer att skapas ett konventionsbundet internationellt regelverk för trans- port av farligt gods inom luftfarten baserat på FN—rekom—

mendationerna.

3.1.6 "Radioaktivt material

Det internationella atomenergiorganet, IAEA, utarbetar och moderniserar fortlöpande rekommendationer rörande säkerhets— föreskrifter för transport av radioaktiva ämnen. Dessa re— kommendationer tillämpas vid internationell transport av radioaktivt material med alla transportslag. IAEA publice— rar rekommendationerna under titeln Regulations for the

Safe Transport of Radioactive Materials (Regler för säkra

transporter av radioaktivt material).

3.2 Nationella bestämmelser 3.2.1 Nuvarande system

Två metoder har använts i den svenska regleringen av trans-

porter av farligt gods, dels en transportorienterad, dels

en produktkontrollorienterad. Produktkontroll är samlings— benämningen på de offentligrättsliga reglerna för hante— ringen av sådana varor som innebär någon form av risk för.

människors hälsa eller för miljön. Med produktkontroll av—

• Sida 95
•  Original

Prop. 1981/82z94 95

ses dels kontrollen över själva produkten, dess sammansätt— ning, tillverkning, distribution och hantering i övrigt, dels skyddet för människan och miljön. Dessa två typer av produktkontroll kallas direkt resp indirekt produktkon— troll (prop 1973zl7, s 10 f). Den transportorienterade me— toden innebär att riskbedömningen och valet av neutralise— rande föreskrifter eller förbud sker med utgångspunkt i förhållandena och skyddsintressena vid transport och i de hanteringsmoment som ingår i sådan verksamhet. Någon sär— skild värdering av följderna av långtidsinverkan på arbets- tagare eller i miljön har i regel inte skett. Skälet till detta är att en transport är en tillfällig företeelse, vilken inte utsätter arbetstagarna för någon permanent in- verkan. Miljöriskerna har inte placerats särskilt högt på listan över sådant som måste beaktas. Detta beror på att transporter innebär en förflyttning av gods. P g a för- flyttningen förändras skyddsobjektet miljö på ett sådant sätt att det är svårt att klart urskilja miljörisker som inte sammanfaller med transportriskerna för människor, transportmedel och annat gods. Detta förhållande är sär— skilt markerat vid 1ufttransport. I samband med sjötrans— porter tas emellertid allt större hänsyn till miljörisker— na. Där växlar ju inte de yttre förhållandena — skyddsob-

jekten — nämnvärt.

Vid internationella landtransporter tillämpas den trans— portorienterade metoden med de kompletteringar nationell

lagstiftning kan innebära.

Som tidigare framhållits har de internationella reglerna inom sjö— och luftfarten införlivats med svensk nationell rätt, varigenom en fullständig harmonisering åstadkommits. De svenska järnvägstransportreglerna överensstämmer i allt väsentligt med de internationella, dvs med RID. De svenska järnvägsbestämmelserna kan således sägas vara transportori— enterade på samma sätt som de nationella reglerna inom sjö— -och luftfarten.

• Sida 96
•  Original

Prop. l981/82: 94 96

för inrikes vägtrafik har emellertid den produktkontroll— orienterade metoden valts. Detta innebär främst att ris— kerna med en viss vara inte fastställs enbart m h t för— hållandena vid en transport utan att alla andra risker som kan uppstå under varans omloppstid beaktas. Denna helhets— syn ger en övergripande säkerhet och en effektiv löpande kontroll över den enskilda varan. Fördelarna har emeller— tid i praktiken visat sig vara nästan obefintliga beroende på två omständigheter. För det första är det svårt att undvika konflikter mellan ett produktkontrollorienterat system och de transportorienterade systemen eftersom trans— porter ofta är internationella och ännu oftare innebär övergångar från ett transportslag till ett annat. Detta medför inte bara praktiska svårigheter vid övergången mel- lan t ex olika typer av transporter utan försvårar även standardiseringen av förpackningar och transportmateriel. För det andra blir enhetliga informationssystem o d svåra att använda trots att det är fråga om samma transportris—

ker. 3.2.2 Järnvägstransporter

Enligt järnvägstrafikstadgan (1966:202) skall både enskild och statlig järnväg fastställa enhetliga befordringsvillkor för den trafik varpå stadgan är tillämplig — normalvillkor. Normalvillkoren skall innehålla föreskrifter om bl a säker— hetsåtgärder vid transport av farligt gods. Stadgan är till— lämplig på befordran mot vederlag av bl a gods i allmän trafik på järnväg i Sverige samt på befordran med vägfordon som järnväg utför till fullgörande av avtal om järnvägsbe-

fordran.

SJ har i enlighet med järnvägstrafikstadgan fastställt nor—

malvillkor. Till normalvillkoren hör regelsamlingen SJF 621

Föreskrifter om transport av farligt gods. Dessa föreskrifter

är praktiskt taget identiska med RID:s bestämmelser.

SJ:s normalvillkor har blivit normerande för övriga svenska

järnvägar vars trafik omfattas av järnvägstrafikstadgan.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1981/82: 94 - 97

I likhet med sjö— och lufttransporterna är således bestäm— melser för järnvägstransporter i huvudsak desamma oavsett

transporten är internationell eller nationell.

Bestämmelserna i järnvägarnas normalvillkor är, på samma sätt som de i RID, moment i avtalet mellan järnvägen och

transportkunden. De är alltså inte offentligrättsliga.

3.2.3 Vägtransporter

Regleringen av inrikes vägtransporter sker inom ramen för gällande produktkontrollagstiftning. Denna lagstiftning

har till stor del formen av s k ramlagstiftning, dvs lag- stiftning som fastslår vissa generella principer och där— efter överlåter åt regeringen och/eller förvaltningsmyndig- heter att meddela vidare föreskrifter. Merparten föreskrif- ter för transport återfinns således i skilda myndigheters

författningssamlingar.

Produktkontrollagstiftningen har vuxit fram under en lång följd av år. Den rymmer ett flertal författningar, där varje författning syftar till att ange hur just de av den författningen omfattade varorna skall hanteras. Lagstift— ningen i fråga är därför inte någon enhetlig och systemati- serad företeelse. Tvärtom företer författningarna sinsemel— lan stora olikheter, inte bara i fråga om sådan som är be- roende av de objekt eller risker författningen avser att kontrollera. Denna heterogenitet avspeglas naturligt nog även i transportföreskrifterna. Dessa är alltså inte endast utspridda på skilda håll, utan även grundade på författ—

ningar som representerar skilda synsätt.

Den sammansatta bild som produktkontrollregleringen sålunda bjuder, kompliceras ytterligare av det förhållandet att en produkt mycket väl kan ha flera farliga egenskaper - den

är t ex både brandfarlig och hälsofarlig. Hanteringen, och därmed transporten, av en sådan vara regleras då i två

skilda produktkontrollsystem.

• Sida 98
•  Original

Prop. 1981/82: 94 98

Knytningen av transportregleringen till produktkontroll— lagstiftningen innebär emellertid inte endast att en del varor regleras i flera lagar utan även att vissa varor inte regleras alls. Omfattas nämligen en vara inte av någon produktkontrollag, saknas författningsmässig grund att reglera vägtransporter — men inte luft—, sjö— eller järn— vägstransporter — av varan. Det förekommer sålunda varu- slag, vilka omfattas av ADR, RID, IMDG-koden och Häiochläm är farliga vid transport, men som vid inrikes vägtranspor- ter är oreglerade, t ex djupkylda eller under tryck lösta gaser som inte är brandfarliga, giftiga eller frätande, brandfarliga fasta ämnen, självantändande ämnen, oxideran— de ämnen och ämnen som avger brandfarlig gas vid kontakt

med vatten.

Bestämmelser om eller av betydelse för transport av farligt gods på väg återfinns i nedan uppräknade författningar och/

eller i med stöd av författningarna meddelade föreskrifter.

l. Kungörelsen (1933z85) angående förvaring och transport

till lands av kisellegeringar

2. Lagen ( 1975:69 ) om explosiva och brandfarliga varor samt de med stöd därav meddelade

förordningen (l961:568) om brandfarliga varor förordningen (1949z341) om explosiva varor kungörelsen (l957:232) med vissa bestämmelser rörande explosiva varor för försvarets behov m m

kungörelsen ( 1962:500 ) om brandfarliga varor, som omhänderhavas av [krigsmakten] m m

3. Lagen (l973:329) om hälso— och miljöfarliga varor samt de med stöd därav meddelade kungörelsen ( 1973:334 ) om hälso— och miljöfarliga varor

förordningen (l975z346) om miljöfarligt avfall 4. Läkemedelsförordningen (l962:701)

atomenergilagen

• Sida 99
•  Original

Prop.]981/82z94 99

Prop.]981/82z94 IOO

3.2.4 sjötransporter

Som tidigare nämnts ( avsnitt 3.1.4 ) har sjöfartsverket ut- färdat bestämmelser för transport av farligt gods till sjöss, vilka överensstämmelser med de internationella sjö- transportkoderna. Dessa bestämmelser har meddelats med stöd av en allmän säkerhetslagstiftning för sjöfarten och ingår

5 a s som delar i vad som kan benämnas sjösäkerhetssystemet.

Föreskrifterna för transport av farligt gods till sjöss

har utfärdats med stöd av lagen ( 1965:719 ) om säkerheten på fartyg, vanligen kallad sjösäkerhetslagen, och i för— ordningen (1965z908) om säkerheten på fartyg. Lagen och förordningen innehåller bestämmelser om bl a sjövärdig—

het, anordningar till förebyggande av ohälsa och olyck_— fall, lastning och tillsyn av fartyg. De gäller för fartyg som nyttjas till sjöfart i svenskt farvatten och för svenska fartyg som nyttjas till sjöfart även utanför svenska far—

vatten.

3.2.5 Flygtransporter

På samma sätt som transport av farligt gods till sjöss författningsmässigt inordnats i en allmän sjösäkerhets— lagstiftning är transport av farligt gods i luften in-

ordnat i ett luftsäkerhetssystem.

Lufttransportbestämmelserna, vilka i likhet med sjötrans- portbestämmelserna överensstämmer med transportslagets internationella reglemente, meddelas av luftfartsverket med stöd av luftfartslagen (l957:297) och luftfartskungö— relsen (l961:558). Luftfartslagen och kungörelsen inne— håller bestämmelser om bl a luftvärdighet, bemanning, ord- ning och säkerhet vid lufttrafik samt tillsyn över luft— farten. De gäller i princip för alla svenska luftfartyg vid trafik inom och utom riket samt för utländska luftfartyg

vid trafik inom riket.

• Sida 101
•  Original

Prop. 1981/82: 94 101

3.2.6 Postbefordran

Till transportbestämmelserna räknas vissa bestämmelser om postbefordran. Sådana bestämmelser finns i förordningen (1877:43 s 1) angående förbud mot postbefordran av eldfar— liga eller explosiva eller frätande ämnen. Ett generellt be— slut om undantag från förordningen har meddelats i SFS

l929:29. Undantaget avser vissa tändstickor.

Postverket beslutar om allmän poststadga och fastställer vissa posttaxor. Stadgan och taxorna innehåller bl a be— stämmelser med förbud mot postbefordran som i huvudsak

överensstämmer med ovan angivna förordning'samt om för—

packningar m m.

Inom postverket pågår f n arbete med att komplettera och modernisera föreskrifterna för postbefordran av farligt gods. Enligt vad som under hand erfarits från postverket har man vid detta arbete strävat efter att anknyta före— skrifterna till någon befintlig regelsamling, varvid

man valt den mest restriktiva regelsamlingen, nämligen RAR.

3.2.7 Officiell provning m m

Ett viktigt led i arbetet på god säkerhet vid farlig verksamhet är provning av materiel. Provningens syfte är att kontrollera om vissa i förväg bestämda krav är upp— fyllda. Vid transporter avser dessa krav bl a transport— medel, enhetslastanordningar, behållare och emballage.

Två slags provning förekommer, nämligen egenkontroll och

officiell provning.

led egenkontroll förstås en kontroll som någon utan krav på opartiskhet hos den provande låter utföra i egen verk—

samhet och på eget ansvar.

• Sida 102
•  Original

Prop.l981/82:94 103

Med officiell provning däremot avses sådan teknisk prov— ning, kontroll eller besiktning som någon enligt lag eller annan författning är skyldig att låta utföra och som inte

är egenkontroll.

Den officiella provningen i Sverige bedrivs vid riksprov— platser med statens provningsanstalt, SP, som central och samordnande myndighet. Den författningsmässiga regleringen sker bl a i lagen (l974:896) om riksprovplatser m m, kun- görelsen (l974:898) om riksprovplatser m m, förordningen (l977:608) om provning enligt lagen om riksprovplatser

mm.

Vissa frågor rörande officiell provning och transport av

farligt gods kommer att behandlas i ett senare betänkande.

3.2.8 Terminaler

En transport är ofta beroende av att godset överförs

från ett transportslag till ett annat eller mellan olika lastbilar. Sådana överföringar sker i allmänhet i vad som med ett samlingsnamn brukar kallas terminaler, dvs hamnar,

lufthamnar, järnvägsstationer och lastbilsterminaler.

Regler för den del av transporten som terminalhanteringen utgör får på samma sätt som övriga transportföreskrifter sökas i föreskrifter meddelade med stöd av produktkontroll- lagstiftningen, sjösäkerhetslagen och luftfartslagen . För säkerheten i arbetsmiljön gäller därjämte — med undantag för arbete ombord på fartyg - arbetsmiljölagen och med

stöd av denna meddelade föreskrifter.

Den författningsmässiga uppdelningen och den därmed samman— hängande uppdelningen av myndighetsansvaret medför särskilda svårigheter beträffande hamnarna. För hamnarna betyder denna uppdelning att olika regler kan gälla för en och samma vara beroende på vilken sida om fartygsrelingen varan befinner

sig, även när fartygen ligger stilla i hamn. Produktkontroll—

• Sida 103
•  Original

Prop. 1981/82: 94 103

myndigheterna reglerar nämligen sina resp områden, sjö— fartsverket sitt område, dvs hanteringen ombord på farty- gen, samt arbetarskyddsstyrelsen sitt område, dvs arbets—

miljön i hamnen utom för dem som är anställda ombord.

Föreskrifter för hamnhantering av farligt gods ombord på fartyg har meddelats av sjöfartsverket (Sjöfartsverkets meddelande 1972:A 12). För hanteringen utanför fartyget finns rekommendationer utfärdade av svenska hamnförbundet (anvisningar om hantering av farligt gods i hamn 1972 med komplementet särskilda bestämmelser för visst farligt gods i hamn 1977) samt arbetarskyddsstyrelsens Anvisningar nr 1 Lastning och lossning av fartyg.

Hamnarna är de terminaler där de mest omfattande godsöver— föringarna sker. Hamnhanteringen är också ett led i trans— porten under vilket många godsskador inträffar. Det är där— för från säkerhetssynpunkt särskilt beklagligt att någon samlad författningsgivning avseende hantering av farligt gods i hamn i samband med överförandet mellan fartyg och landtransportmedel p g a den nuvarande kompetenssplitt—

ringen inte kunnat åstadkommas. 3.3 Myndighetsorganisationen 3.3.1 Nuvarande system

I överensstämmelse med den författningsmässiga regleringen av farligt gods är den organisatoriska ordningen så upp— byggd, att det för resp sjö—, luft— och järnvägstransporter finns en huvudansvarig myndighet, medan myndighetsansvaret för vägtransporterna är uppdelat efter produktslag. Detta betyder att för en transport av ett antal varuslag, hänför— liga till olika produktkontrollområden, och som — vilket inte är ovanligt - omfattar förflyttning på såväl väg som med järnväg och fartyg, är ett avsevärt antal myndigheter direkt ansvariga för t ex innehållet i de bestämmelser som skall iakttas. Härtill kommer — beroende på vilka varuslag

det är fråga om — ett varierande antal myndigheter som

• Sida 104
•  Original

Prop.]98l/82:94 104

skall utöva tillsynen över att bestämmelserna efterlevs, samt den för all arbetsmiljö ansvariga myndigheten arbe—

tarskyddsstyrelsen.

Som framgår av redogörelsen för direktiven, infördes det nuvarande systemet, som ett provisorium i samband med att riksdagen beslöt om Sveriges tillträde till ADR. Samtidigt avvisades ett förslag om att inrätta ett särskilt trans— portsäkerhetsorgan för alla transportslag, men uppdrogs åt

statens industriverk att vara samordnande myndighet.

I följande avsnitt lämnas en översiktlig beskrivning över berörda myndigheters arbetsuppgifter inom sektorn trans-

port av farligt gods. 3.3.2 Föreskrivande myndigheter

När man talar om ansvariga myndigheter menar man oftast

de myndigheter som till skillnad från myndigheter med ren— odlade tillsynsuppgifter är föreskrivande inom det område, som är i fråga. Uppgiften att meddela föreskrifter är na— turligtvis inte isolerad. Den innefattar och förutsätter med nödvändighet också skyldighet att inom det område som är i fråga t ex bevaka inhemsk och internationell utveck—

ling och svara för information och initiera reformer. Sjö— och lufttransporter

I avsnitten 3.2.4 och 3.2.5 talades om sjö— och luftsäker— hetssystemen. I dessa system ingår en mängd komponenter, som alla på sitt sätt har betydelse för sjö— och luftsäker— heten — och även för effektiviteten i luft— och sjöfarten. Exempel på sådana komponenter såvitt gäller transporterna

är transportmedlet, lasten, farleden och flygplatsen.

• Sida 105
•  Original

Prop. 1981/82: 94 105

Ansvaret för sjö— resp luftsäkerheten kan i sin helhet sägas åvila sjöfartsverket resp luftfartsverket. De båda verkens uppgifter utgår från var sin ganska omfattande inhemska lagstiftning samt, inte minst, från konventioner och andra överenskommelser på de internationella sjö— och luftfarts—

områdena.

Sjöfartsverket och luftfartsverket inrymmer Sjöfartsin- spektionen resp luftfartsinspektionen för bl a säkerhets-,

inspektions— och tillsynsverksamhet.

Järnväcstransporter

På ungefär samma sätt som luftfartsverket och sjöfarts— verkethar totalansvaret för säkerhet och effektivitet vid luft— och sjötransporter, kan SJ sägas ha totalansvaret

för järnvägstransporterna. Med järnvägstransporter menas då endast sådana som SJ utför. övriga järnvägar, avsedda för allmän trafik, står under tillsyn av statens vägverk (jfr förordningen (l967:604) om tillsyn över enskilda

järnvägar m m).

Här erinras om att järnvägen själv - alltså även de en— skilda järnvägarna — har att fastställa normalvillkor

för transport av farligt gods (jfr avsnitt 3.2.2).

Vägtransporter

Spatepg_ipdpgtpiye£k ansvarar för de explosiva och brand— farliga varorna enligt lagen om explosiva och brandfarliga varor. Därutöver har åt industriverket anförtrotts vissa särskilda uppgifter rörande transport av farligt gods. Det åligger sålunda industriverket att verka för säkerhet vid vägtransport av farligt gods, att följa det internatio—

nella samarbetet i fråga om vägtransport av farligt gods

• Sida 106
•  Original

Prop.]981/82z94 106

532 verka för samordning av föreskrifterna för Vägtrans— porter av olika slag av farligt gods och för samordning av sådana föreskrifter med föreskrifterna för järnvägs—, sjö— och lufttransporter av farligt gods, samt att svara för information om föreskrifter rörande vägtransport av farligt

gods.

Vidare skall verket översätta och låta offentliggöra ADR på svenska språket samt löpande sammanställa och publicera lokala trafikföreskrifter som avser transport av farligt gods.

För att bistå industriverket vid behandlingen av frågor

rörande transport av farligt gods har till verket knutits

en rådgivande nämnd för transport av farligt gods. I nämnden, som alltså är rådgivande och inte beslutande, ingår före— trädare för offentliga organ och enskilda intresseorganisa-

tioner inom nämndens verksamhetsområde.

lndustriverket är vidare enligt förordningen om internatio—

nell vägtransport av farligt gods behörig myndighet enligt ADR i ett flertal frågor, inte bara rörande explosiva och

brandfarliga varor utan även rörande t ex hälso- och miljö—

farliga varor. Verket ingår sålunda för svensk räkning av— tal med andra ADR—stater om avsteg från ADR, oavsett vil—

ket varuslag det är fråga om.

grgdpktkgntrgllgämnden är knuten till statens naturvårds— verk. Beredning och föredragning av ärende som skall hand—

läggas av produktkontrollnämnden ankommer på naturvårds- verkets produktkontrollbyrå.

Produktkontrollnämnden prövar frågor enligt lagen om häl— so— och miljöfarliga varor i den mån prövningen inte ankom- mer på annan. Detta innebär att produktkontrollnämnden an—

svarar för vägtransporterna av hälso— och miljöfarliga varor.

• Sida 107
•  Original

Prop.1981/82:94 107

Lagen om hälso- och miljöfarliga varor omfattar flera skilda och stora grupper av farligt gods. Näst industri— verket, är produktkontrollnämnden den produktkontrollmyn— dighet som har den mest omfattande uppgiften med avseende

på vägtransport av farligt gods.

åEåEåEa_åEEålåEYQQååEäEåEEE och etetsneéäzatzeätiaeest-

; n är de centrala förvaltningsmyndigheterna för radioak- rt |n- iva ämnen, strålskyddsinstitutet enligt strålskyddslagen med avseende bl a på risk för strålning och kärnkraftin— spektionen enligt atomenergilagen med avseende bl a på

risk för kärnklyvning.

Enligt förordningen om internationell vägtransport av far— ligt gods är strålskyddsinstitutet och kärnkraftinspek— tionen behöriga myndigheter enligt ADR i vissa frågor rö—

rande radioaktiva ämnen.

Stgteng_ggtpryårdgyerk, har såvitt nu är i fråga ansvaret för det miljöfarliga avfallet enligt förordningen om miljö—

farligt avfall.

åggialgtyrelsen ansvarar för läkemedel enligt läkemedels-

förordningen.

ÖEPSEEEEEYQQEEEXEElEEE är central förvaltningsmyndighet

för ärenden om arbetarskydd. För arbetsmiljön vid skepps— tjänst ansvarar dock sjöfartsverket. För skeppstjänst gäller nämligen sjösäkerhetslagen och inte arbetsmiljölagen . Ar— betarskyddsstyrelsen ingriper på en mängd områden som rör transport av farligt gods genom sitt övergripande ansvar

för arbetsmiljön.

Arbetarskyddsstyrelsen är också, enligt förordningen om internationell vägtransport av farligt gods, behörig myn— dighet enligt ADR i vissa frågor rörande godkännande av

kärl, tankar, containrar m m.

• Sida 108
•  Original

Prop. 1981/82: 94 108

3.3.3 Tillsynsmyndigheter

Regler för transport av farligt gods finns i eller har meddelats med stöd av ett flertal olika lagar och eller förordningar. Dessa författningar avser antingen visst transportslag eller viss varugrupp. I några fall ankommer uppgiften att utöva tillsyn över efterlevnaden av dessa regler på samma myndighet som i övrigt ansvarar för trans- port av farligt gods enligt den författning som är i fråga. I andra fall ankommer tillsynen på en eller flera särskilda tillsynsmyndigheter. Detta medför att myndighetsansvaret för tillsyn över efterlevnaden av bestämmelser om transport av farligt gods åvilar ett antal myndigheter, vilka i frå— ga om vägtransporterna har förhållandevis snäva sektorer

att övervaka.

Av tablån på sid (72) framgår schematiskt vilka tillsyns— myndigheterna är, deras tillsynsområden samt vilka myndig- heter som har rätten att meddela föreskrifter inom resp

område.

• Sida 109
•  Original

Prop. 1981/82: 94 l09

Landtransporter

érästeretxééessxäsläse och reteeäeazetääeasä omnämns i tablån som tillsynsmyndigheter enligt lagen om hälso—

och miljöfarliga Varor. Arbetarskyddsstyrelsen, centralt, och yrkesinspektionen har emellertid också — i första

hand - att utöva tillsyn över efterlevnaden av arbetsmiljö-

lagen.

Yrkesinspektionen är organiserad i 19 dismjkt. Inspektionen biträds av kommunala tillsynsmän. En sådan kommunal till- synsman är ofta också hälsovårdsinspektör. Inom yrkesin— spektionen sysslar elva tjänstemän med tillsyn över trans-

port av farligt gods.

rsrsryårésysrrsf har jämte EEPEEEEEZXQQEEEXEFEEEP ansvar för den centrala tillsynen över transporter av hälso— och miljöfarliga varor. Tillsynen sker genom att tjänstemän från verkets produktkontrollbyrå biträder polisen och tra— fiksäkerhetsverket vid större trafikkontroller. Vid dessa kontroller brukar även tjänstemän från länsstyrelser och hälsovårdsnämnder delta. åäpsstyrglser och hälsgyårds— gämnder utövar nämligen den närmare tillsynen över trans-

port av hälso— och miljöfarliga varor inom länen resp kom—

munerna .

Tillsynen över eXplosiva varor utövas av länsstyrelserna

med biträde av underlydande polismyndigheter och spräng-

ämassiesestzåeesn-

För tillsyn över vägtransport av brandfarliga varor svarar sprängämnesinspektionen tillsammans med brandcheferna. Vid

järnvägstransporter av brandfarliga varor svarar vederbö—

rande järnvägsförvaltning själv för tillsynen.

Kärnkrgätinägektionen utövar tillsyn enligt atomenergilag- stiftningen och strålskyddsinstitutet enligt strålskydds— lagen. I denna tillsyn ingår också tillsyn över landtrans-

porter av klyvbart resp icke klyvbart radioaktivt material.

• Sida 110
•  Original

Prop. 1981/82: 94 110

Inom tillsynsområdet för landtransporter finns tre myn— digheter med kompetens som inte är begränsad till ett visst produktområde. I det föregående har nämnts att ar- betarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen utövar viss tillsyn över transport av hälso— och miljöfarliga varor. Styrelsens och inspektionens huvudsakliga uppgifter inom transportområdet fullgörs emellertid enligt det övergri— pande uppdrag som ges i arbetsmiljölagstiftningen. Målet för denna tillsyn är säkerheten i arbetsmiljön utan be—

gränsningar till riskkällorna.

En annan myndighet med övergripande tillsynsansvar är Egllååå-

Polisen har enligt polisinstruktionen (l972:Sll) bl a att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att förebygga och uppdaga brott. Polismyndighet är också enligt förord- ningen om internationell vägtransport av farligt gods be-

hörig myndighet enligt ADR i vissa ordningsfrågor.

Polisen utför i dag viss tillsyn över vägtransporter av farligt gods. Tillsynen sker i samband med polisens övriga trafikövervakning, dvs huvudsakligen i samband med de tra— fikövervakande enheternas (länstrafikgrupper och trafik—

sektioner) normala verksamhet.

Utöver denna övervakning anordnas då och då större trafik— kontroller. Vid dessa kontroller medverkar ibland tullper— sonal samt även vid enstaka tillfällen personal från yrkes—

inspektionen och sprängämnesinspektionen.

Den sista av de tre övergripande tillsynsmyndigheterna är tpllyegkgt. Verket övervakar bestämmelserna om införsel och utförsel av varor och har i övrigt uppsikt över trafiken till och från utlandet samt fullgör kontrolluppgifter som sammanhänger därmed. Till havs och i kustvatten samt i Vänern och Mälaren svarar verket vidare för de åtgärder

som behövs för att avvärja eller begränsa skada till följd av utflöde av olja eller annat som är skadligt. Bl a på

grund härav har befälhavare på.inkommande fartyg i tullför—

• Sida 111
•  Original

Prop. 1981/82: 94 1 11

ordningen (l973:979) ålagts att lämna förhandsanmälan

till tullmyndighet när farligt gods medförs.

Inom vägtransportsektorn finns slutligen även trafiksäker— hetsverket. Verket skall bl a verka för lämplig samordning av trafiksäkerhetsarbetet, informera allmänheten i trafik— säkerhetsfrågor, samverka med andra myndigheter och en— skilda organisationer i trafiksäkerhetsfrämjande syfte samt leda verksamheten i fråga om besiktning och inspek—

tion av fordon.

Någon myndighet med direkt uppgift att utöva tillsyn över ADR—transporter finns inte. ADR—transporterna faller alltså formellt utanför tillsynsorganisationen. I praktiken torde dock de av resp produktkontrollförfattning utsedda till- synsmyndigheterna kunna verka i den utsträckning de varor som omfattas av författningen överensstämmer med ADR—klasser- na. Detta innebär att t ex sprängämnesinspektionen kan in- spektera transporter med sådana explosiva eller brandfar— liga ADR—varor som omfattas av lagen om explosiva och brandfarliga varor. Naturligtvis ankommer det också på polisen att konstatera huruvida brott kan misstänkas före— ligga mot förordningen om internationell vägtransport av farligt gods.

Sjötransporter

Tillsynen över sjötransporterna utövas av sjöfartsverkets avdelning för säkerhet på fartyg, Sjöfartsinspektionen. Den dominerande delen av inspektionens verksamhet utgörs av

tillsyn av fartygs konstruktion och utrustning.

Regionalt finns sju inspektionsdistrikt med kontor i Stock— holm, Göteborg, Malmö, Karlstad, Kalmar, Sundsvall och Skellefteå. Vidare finns ett inspektionskontor i Rotterdam. Vid vart och ett av kontoren i Malmö, Göteborg och Stock- holm finns en tjänsteman som särskilt avdelats för tillsyn över transport av farligt gods. Dessa arbetar dock inte på heltid härmed.

• Sida 112
•  Original

Prop.1981/82:94 112

Både Sjöfartsinspektionen och yrkesinspektionen utövar

även viss tillsyn i hamnområdena.

Tullverket ovan under landtransporter beskrivna upp—

gifter gäller också för sjötransporterna.

Lufttransporter

Uppgiften att utöva tillsyn över flygtransporterna hand— has inom luftfartsverket av luftfartsinspektionens flyg— platskontor. Vidare utförs viss tillsyn från besiktnings-

kontor i Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå.

Tillsynen omfattar förutom lastning och lossning mottag— ningskontroll och stationstjänstorganisation även upp- ställning och lagring av gods på terminaler inom flyg- platsområdet. Luftfartsverket har bemyndigande att utöva tillsyn över civila svenska flygplan samt för flygplan- materiel tillhörande SAS. För andra flygbolag inskränker

sig tillsynen till en mer ytlig inspektion.

Visst nordiskt samarbete sker i fråga om mottagningskon— troll och tillsyn vid flygterminaler i utlandet. Sålunda har kontroll utförts bl a av terminaler i USA och Stor—

britannien från vilka SAS tar frakt. Postbefordran Postbefordran sker inom samtliga trafikgrenar.

Av de paket postverket befordrar sker en viss mottagnings— kontroll. Beträffande brev däremot kan någon särskild mot-

tagningskontroll inte upprätthållas.

I stället för kontroller inriktar sig postverket på att informera kunder och anställda om farligt gods och vilka

regler som gäller.

• Sida 113
•  Original

8 Riksdågaifioal/az. 1 mm!. Nr 94.

Myndigheter som meddelar föreskrifter för transport av farligt gods resp utövar tillsyn över

föreskrifternas efterlevnad

'Transportslag

-Vägtransporter

Järnvägstransporter

sjötransporter

Flygtransporter

LMHV PKN.

'SNV

Ass yi SIND

Författning/varuslag

LHMV

F om miljöfarligt avfall

F om explosiva varor

F om brandfarliga Varor Atomenergilagen Strålskyddslagen Läkemedelsförordningen

Kungörelse om transport och förvaring till lands av kisellegeringar

F om internationell väg- transport av farligt gods

SJ:s normalvillkor för transport av farligt gods, SJF 621

LHMV

Atomenergilagen Strålskyddslagen

F om explosiva varor sjösäkerhetslagen

Luftfartslagen

Normgivande myndighet

PKN SNV

SIND SlND SKI SSI SoS

SJ

SK] SSJ SJ SjöV Lfv

Tillsynsmyndigheter

SNV, länsstyrelser, hälsovårdsnämnder, ASS, YI

Prop.]98l/82

94

SÄI, SÄT SKI SSI SOS

länsstyrelser, polismyndigheter

SNV, hälsovårdsnämnder

ASS, SKT SSI SÄI, Sjöv Lfv

länsstyrelser, YI

H3

länsstyrelser, polismyndigheter (Sjöfartsinspektionen)

(luftfartsinspektionen

lagen (1973z329) om hälso— och miljöfarliga varor

produktkontrollnämnden statens naturvårdsverk arbetarskyddsstyrelsen yrkesinspektionen statens industriverk

SÄI SSI SKI SoS SjöV Lfv

sprängämnesinspektionen statens kärnkraftinspektion statens strålskyddsinstitut socialstyrelsen sjöfartsverket luftfartsverket

• Sida 114
•  Original

Prop. 1981/82: 94 114

3.4 Sammanfattning

3.4.1 Internationella förhållanden

Ett ständigt arbete pågår inom de olika internationella organisationerna med att hålla transportbestämmelserna ä jour med förändrade krav och tillkommande ämnen samt med att harmonisera de olika transportslagens regler med varand—

ra.

Trots ett omfattande harmoniseringsarbete har det hittills endast lyckats att göra reglerna för järnvägs— och väg— transporter enhetliga. Många tekniska och traditionsbe- tingade hinder måste nämligen överbryggas för att harmoni- sering skall kunna uppnås. Genomgående för detta arbete

är att det är långt utdraget i tiden. Det kännetecknas också oftastav kompromisser, som kan te sig svårförståe—

liga när de efteråt tas in i resp regelsystem.

Det är inte bara harmoniseringsarbetet som är tungrott.

Allt internationellt arbete är tidskrävande, bl a på grund av nationella särdrag i en del länders transportsäkerhets- politik eller av brist på enhetlighet i denna politik. Det senare gäller delvis det svenska agerandet p g a det splitt—

rade nationella systemet för transport av farligt gods.

Det internationella samarbetet i transportsäkerhetsfrågor är dock väl utvecklat. För alla transportslag finns över— enskommelser om transport av farligt gods av sådan standard att ett mycket stort antal stater anslutit sig till dem

eller eljest tillämpar dem, ofta också för nationellt bruk.

3.4.2 Nationella förhållanden

För resp sjö—, flyg- och järnvägstransporterna finns f n samlade, transportorienterade och internationellt anpassade regler för transport av farligt gods samt myndigheter med

ett övergripande ansvar för säkerheten vid sådana transporter.

• Sida 115
•  Original

Prop. 1981/82: 94 115

För vägtransporterna är förhållandet ett helt annat. Bl a

anknytningen till produktkontrollsystemet har medfört att

— de regler som finns är uppdelade i flera skilda författ- ningar som representerar olika syn på säkerheten

— vissa varor dubbelregleras eftersom någon enhetlig risk- värdering inte kan ske

- vissa varor regleras inte alls, eftersom produktkontroll— systemet inte omfattar dem

— myndighetsansvaret är splittrat

- den internationella anpassningen är bristfällig (olika regler kan t ex gälla för samma vara beroende på om varan är destinerad till Norge, som är ett ADR—land,

eller till Danmark, som inte /än/ anslutit sig till ADR).

Karaktäristiskt för verksamheten transport av farligt gods i dag är det stora antalet berörda myndigheter, det stora antalet regelverk av olika valörer — lagar, förordningar,

verksföreskrifter och konventioner — samt avsaknaden av ett samlat regelverk och en enhetlig riskvärdering för väg-

transporter. Hur denna situation kan uppfattas av den som

vill transportera farligt gods belyses av figuren på sid

(75).

Det är vägtransportorganisationen som svarar för att an— talet inblandade myndigheter och regelsamlingar är så stort. Eftersom praktiskt taget alla sjö-, flyg— och järn— vägstransporter börjar med en vägtransport berörs all

transportverksamhet av hur vägtransportsidan fungerar.

• Sida 116
•  Original

Prop. 1981/82: 94 116

STOR— BRIT— TANNIEN

SJÖFARTS-

LUFTFARTS—

LÄNSSTYREL—

SPRÄNGÄMNESJI INSPEKTIONEN

POLISEN

STATENS KARNKRAFTL INSPEKTION

YRKES— INSPEK- TIONEN

STATENS STRALSKYDDS' INSTITUT

• Sida 117
•  Original

Prop.l981/82:94 117

4. NY ORGANISATION OCH LAGSTIFTNING

4.1 Allmänna överväganden

Det säkerhetssystem för transport av farligt gods som finns i Sverige rymmer till antal och art en mångfald myndigheter och författningar. I fråga om enskildheterna i detta system, dvs de enskilda myndigheterna och författningarna,saknas i huvudsak anledning till kritik. Helhetsbilden är emeller— tid splittrad och det är uppenbart att denna splittring innebär svårigheter för myndigheter och enskilda att handla säkert och rationellt i frågor rörande transport av far— ligt gods. För enskilda tar sig svårigheterna uttryck bl a i problem med att över huvudtaget kunna orientera sig i floran av myndigheter och föreskrifter, föreskrifter som dessutom kan vara sinsemellan motsägande. Är t ex den brandfarliga och giftiga varan, som skall transporteras på väg, i första hand brandfarlig och i andra hand giftig, eller är det tvärtom? I det ena fallet är det industriver- kets föreskrifter som gäller och i det andra produktkon— trollnämndens. Att tillämpa båda regelverken går inte, eftersom de är delvis oförenliga. För myndigheterna åter innebär denna situation bl a dubbla kompetenser, vilket medför ineffektivitet och kompetenskonflikter. Ett omfat— tande arbete måste vidare läggas ner på samordning myndig— heterna emellan och - inte minst — på att informera all-

mänheten om vad som gäller.

För att åstadkomma ett säkrare och mer effektivt system för transport av farligt gods måste därför den rådande splittringen minskas. Antalet ansvariga myndigheter, liksom antalet regelsamlingar, bör begränsas, och den författnings— mässiga regleringen bör vila på en enhetlig, transportin— riktad grund. I syfte att åstadkomma ett mer enhetligt och därigenom säkrare och mer effektivt system för transport

av farligt gods läggs i betänkandet fram förslag som i hu- vudsak går ut på

att frigöra vägtransportföreskrifterna från produkt-

• Sida 118
•  Original

Prop.]981/82z94 118

kontrollsystemet,

att i största möjliga mån samordna bestämmelser och

myndighetsansvar för transport av farligt gods samt att utjämna skillnaderna mellan den inhemska regle- ringen av transport av farligt gods och de inter—

nationella reglementena.

4.1.1 Myndighetsfrågor

Sammanfattning av förslagen

Beträffande myndighetsansvaret för transport av farligt gods föreslås följande organisatoriska förändringar.

De funktioner med avseende på transport av farligt gods

som i dag åvilar främst industriverket och produktkontroll- nämnden med produktkontrollbyrån vid naturvårdsverket samt SJ, men även socialstyrelsen samt delvis strålskyddsinsti— tutet och kärnkraftinspektionen förs samman och får bilda en ny enhet inom transnortrådet, i fortsättningen kallad farligt—qods-enheten, FGE. Enheten blir självständig i transportsäkerhetsfrågor. Transportrådet är en central trafikmyndighet som inrättades den 1 januari 1980 för att råda bot på den myndighetssplittring som dessförinnan präglade kommunikationsområdet och för att vissa samord— ningsfrågor på transportområdet skulle kunna få en över- gripande myndighetsbehandling. övriga myndigheter som f n har direkta funktioner med avseende på tranSport av farligt gods, närmast sjöfartsverket, luftfartsverket och arbetar- skyddsstyrelsen, påverkas inte organisatoriskt av försla— get.

FGE:s organisation, arbetsuppgifter m m beskrivs närmare

i avsnitt 5.

En samlad fullmakt för FGE att meddela föreskrifter för landtransporter av farligt gods lämnas samtidigt i ett för-

slag till ny lagstiftning om transport av farligt gods.

• Sida 119
•  Original

Prop. 1981/82: 94 119

FGE:s verksamhetsområde föreslås omfatta ansvar för

— landtransporter, dvs järnvägs— och vägtransport av farligt gods

- information rörande transport av farligt gods med alla transportslag

— samordning mellan transportslagen av regler för transport av farligt gods.

I detta verksamhetsområde föreslås ingå vissa arbetsupp— gifter som saknar motsvarighet i nuvarande myndighetsorga-

nisation. FGE föreslås sålunda få ett något mer omfattande

informations— och samordningsansvar än industriverket f n har (jfr sid64 ). Vidare ingår i det föreslagna ansvarsom- rådet vissa nya arbetsuppgifter, vilka är hänförliga till lagförslaget, bl a på grund av att detta omfattar fler varuslag än som i dag ingår i det reglerade produktkontroll- området. De särskilda direktiven om finansiering av reformer (omnämnda i avsnitt 1.1 ) innebär att den nya organisationen inte får kräva större resurser än vad som f n är avsatta till den verksamhet organisationen avses ersätta, tvärtom bör om möjligt besparingar ske. Genom de åtgärder som före— slås: koncentration av myndighetsansvar samt förenkling, modernisering och harmonisering av den författningsmässiga regleringen kan emellertid sådana rationaliseringsvinster förväntas att FGE inom de givna ramarna kan beräknas klara

av den välbehövliga ambitionshöjning som beskrivits ovan.

FGEzs verksamhetsområde

Den viktigaste förändring förslaget medför är att en en— de myndighet får huvudansvaret för alla landtransporter. Endast beträffande radioaktivt material avses visst trans— portansvar ligga kvar hos produktkontrollmyndigheterna. En enda landtransportmyndighet innebär dels att myndighets— bilden för transportintressenterna blir mer enhetlig än

f n , dels att vägtransporterna kan få samma behandling som övriga transportslag, dvs en enhetlig transportorien— terad normgivning och handläggning i övrigt samt att ruti—

nerna för samordning emellan transportslagen kan förenklas.

• Sida 120
•  Original

Prop.]981/82z94 120

Detta innebär emellertid också att nya kanaler för samord-

ning och samarbete måste etableras, nämligen mellan FGE a

ena Sidan samt produktkontrollmyndigheterna och SJ å andra.

Innan förslaget till verksamhetsområde fick sin slutliga utformning prövade jag emellertid andra, mer omfattande,

alternativ.

En transport avser i allmänhet inte bara ett varuslag eller 233 transportslag. För dem som sysslar med trans- porter och för effektivititeten i transporterna skulle det därför vara en stor fördel om alla myndighetsfunktioner — oavsett transport— eller varuslag — kunde samlas till en

enda myndighet.

Som en konsekvens av detta prövade jag inledningsvis ett alternativ som innefattade eg transportmyndighet för alla varu— och transportslag, exkl bulktransporter till sjöss. Bulktransporterna av farligt gods i fartyg är visserligen mycket omfattande. De säkerhetsproblem och andra frågor som är förenade med dessa transporter är emellertid sär— präglade och helt sjöfartsspecifika. Denna typ av trans— porter har därför, vilket kommer att utvecklas ytterligare i avsnitt 7.1, hållits utanför utredningsförslagen. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 3 ingår frågor rörande transport av farligt gods till sjöss och i luften som be— ståndsdelar i större sammanhållna system för säkerhet. Fördelarna med att dessa system hålls enhetliga måste därför vägas mot fördelarna av att systemet för transport

av farligt gods blir enhetligt.

Bl a med hänsyn till att volymen farligt gods som trans— porteras med flyg är förhållandevis liten, stod det snart klart att fördelarna med att bryta ut myndighetsansvaret för transporterna ur luftfartsverket inte skulle uppväga

nackdelarna med splittring av luftsäkerhetssystemet.

Beträffande sjöfarten _ och då avses alltjämt endast stycke—

godstransporterna — är de fördelar som skulle kunna vinnas

• Sida 121
•  Original

Prop. 1981/82: 94 121

med en myndighetsorganisation som samlar ansvaret för flera transportslag mer påtagliga. Till skillnad från flyget är det fö_ sjöfartens del nämligen fråga om mycket stora både antal sändningar och volymer farligt gods. sjötransporten är vidare i allmänhet en länk i en kedja som också omfattar någon form av landtransport,ro/ro transporterna inte att förglömma. Behovet av harmonisering av regler och av ett samlat myndighetsansvar för land— och sjötransporter är

m a 0 mycket stort. önskemål har också, inte minst från

näringslivets sida, framförts om ett sådant samlat ansvar.

En analys av sjöfartsverkets organisation och arbetsupp- gifter har emellertid visat, att det f n inte är realistiskt att — inom de ekonomiska ramar som står till buds — av— skilja farligt—gods—funktionen från sjöfartsverket för att sammanföra den med motsvarande landtransportfunktioner. För att de ärenden, som denna funktion inom sjöfartsverket rymmer, skall kunna handläggs på ett ändamålsenligt sätt utanför verket, fordras nämligen en ganska omfattande kom— petens i frågor, för vilka sjöfartsverket alltjämt måste ansvara. Här åsyftas i första hand frågor, som har med fartygs konstruktion, utrustning och bemanning att göra, men också sådana som gäller havets skydd mot förorening från fartyg. Frågor som är relaterade till själva fartyget och frågor som är relaterade till det farliga godset är nämligen inflätade i varandra på ett svårupplösligt sätt. Köpplingen har sin grund inte bara i sjöfartsverkets orga— nisation, vilken naturligtvis i och för sig är möjlig att ändra, utan även i de konventioner och den följdlagstift— ning till dessa som styr hela sjösäkerhetsarbetet. Efter- som en ny organisation, som medför dubblering av befint- liga tjänster också medför ökade kostnader, risk för kompe— tenskonflikter och är tveksam av effektivitetsskäl, har tanken på en samlad land— och sjötransportmyndighet över— getts.

Även järnvägstransporterna kan ju sägas ingå i ett system

som omfattar såväl det farliga godset som transportmedlet

• Sida 122
•  Original

IJ |»)

Prop. 1981/82: 94 1

och driften därav. Att det ändå befunnits möjligt och lämpligt att skilja frågor om transport av farligt gods från övriga järnvägsfrågor och sammanföra dem med vägtrans—

portfrågorna har följande grunder:

Den internationella regleringen av väg— och järnvägstrans— porter, dvs ADR och RID, är enhetlig. Avsikten är, vilket utvecklas nedan 1 avsnitt 4 JU3,att även de nationella trans— porterna skall få likartad reglering. På många punkter av- ser därför det arbete, som järnvägsförvaltningen, dvs SJ och vägtransportmyndigheterna utför, exakt samma frågor

och ärenden. Genom att sammanföra ansvaret för väg— och järnvägstransporterna torde därför betydande rationali— seringsvinster kunna göras. Varuanknutna resp transportme— delsanknutna frågor är i ADR och RID frikopplade från var- andra på ett helt annat sätt än i IMDG—koden och RAR. Detta har medfört att en gräns mot de driftspecifika järnvägs— frågorna, vilka avses kvarbli hos SJ, har varit möjlig

att dra.

Orqanisationsfrågor m m

Målet har varit att åstadkomma en effektiv, transport— orienterad myndighetsorganisation som inte medför några

ökade kostnader för det allmänna eller för enskilda.

Den föreslagna verksamheten beräknas kräva 10 å 15 heltids— tjänster. Det är knappast ändamålsenligt, vare sig från praktisk eller ekonomisk synpunkt, att bygga upp en helt

ny och fristående myndighet för en personellt så begränsad verksamhet. M h t de möjligheter till effektivt resursut- nyttjande det skulle innebära, har integrering i annan

myndighet däremot ansetts både lämplig och nödvändig.

Olika grader av integrering kan emellertid tänkas: allti- från enbart ett köp av vissa tjänster till en beslutsmässig, ekonomisk och administrativ totalintegrering.

• Sida 123
•  Original

Prop. 1981/82: 94 |

ro '.oJ

Den nya verksamheten bör få en självständig profil, så att det utåt klart framgår att detta är ett organ med ansvar för transport av farligt gods. En sådan bild utåt torde nämligen vara av värde för uppfattningen om ämnesområdets vikt. Totalintegrering i annan myndighet bör därför inte

komma i fråga.

Slutsatsen av övervägandena i denna del har därför blivit att den nya verksamheten bör vara självständig i frågor som gäller säkerheten vid transport av farligt gods, men i övrigt så väl integrerad i en befintlig myndighet som

är möjligt.

Nästa fråga blev då: i vilken myndighet kan integrering ske?

En kategori i och för sig tänkbara myndigheter är de som ingår i den nuvarande produktkontrollorganisationen: indu- striverket, naturvårdsverket, produktkontrollnämnden och arbetarskyddsstyrelsen. (strålskyddsinstitutet, kärnkraft- inspektionen och socialstyrelsen har lämnats åsido som

alltför specialiserade).

Industriverket är ett näraliggande alternativ. Verket

har f n omfattande uppgifter avseende transport av farligt gods. Uppgifterna avser farligt gods även

av annat slag än vad som omfattas av verkets produktkontroll— ansvar (jfr sid 64 ). I egenskap av chefsmyndighet för sprängämnesinspektionen har verket tillgång till den om— fattande tekniska sakkunskap som finns hos inspektionen. Inom verket handläggs frågor om produktkontroll, och där— med om transporter, vid sektionen för explosiva och brand— farliga varor. Organisatoriskt skulle denna sektion kunna tillföras ytterligare transportfunktioner. Emellertid är produktkontroll— och transportverksamheten främmande för industriverkets huvudsakligen industripolitiska arbetsfält.

Vidare skulle den eftersträvade transportinriktningen av

• Sida 124
•  Original

Prop. 1981/82: 94 134

den nya verksamheten komma i fara, eftersom den organisato— riska sammanblandningen mellan produktkontroll och trans— portfrågor skulle bestå i vad avser explosiva och brand—

farliga varor.

Naturvårdsverket och arbetarskvddsstvrelsen är två

centrala ämbetsverk med ansvar för den yttre resp inre miljön. Transport av farligt gods är ett ämnesområde som har stor betydelse för såväl den yttre som den inre miljön, varför en anknytning av transportverksamheten till något av dessa verk i och för sig vore naturlig. Båda verken har inom sig omfattande sakkunskap av betydelse i detta samman- hang. Samma invändning, som gjordes mot industriverket, måste dock i än högre grad riktas mot naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen, nämligen risken för att transport—

inriktningen skulle gå förlorad.

Sannolikt kommer produktkontrollnämnden att ersättas med en ny organisation för produktkontroll inom ramen för lagen om hälso— och miljöfarliga varor. skulle så inte bli fallet är nämnden, även med bortseende från risken för hopbland- ning av produktkontroll och transportfrågor, ändå inte något riktigt realistiskt alternativ för den nya transport— verksamheten. Nämnden är nämligen såväl organisatoriskt

som i fråga om sitt verksamhetsområde helt kopplad till

lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor.

Kommittén för översyn av produktkontrollens organisation

har, som omtalats i avsnitt 1.2 , nyligen framlagt ett för- slag till ny organisation av produktkontrollen inom till- lämpningsområdet för lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Förslaget innebär i korthet att den nuvarande produktkontroll— nämnden och dess kansli — naturvårdsverkets produktkontroll— byrå — ersätts med ett fristående produktkontrollverk. Kom- mittén, med vilken samråd skett, säger sig inte själv ha

tagit ställning till de frågor som behandlas av utredningen

om transport av farligt gods. Den framhåller dock att ämnes-

områdena transport av farligt gods och produktkontroll en—

• Sida 125
•  Original

lx) l-I'l

Prop. [981/82: 94 1

ligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor har många berö— ringspunkter och vill därför inte utesluta att en administra- tiv samordning kan visa sig ändamålsenlig (Ny produktkontroll—

organisation, Ds Jo 1980:4, s 75).

Inte heller det föreslagna produktkontrollverket anser jag vara något lämpligt alternativ för de här avsedda transport- funktionerna, även om jag instämmer i uppfattningen att många beröringspunkter finns mellan de båda tänkta verksamheterna. Argumenten mot produktkontrollverket skiljer sig inte nämn— värt från dem som anförts mot de ovan behandlade produktkon— trollmyndigheterna: transportanknytning saknas helt, faran för sammanblandning mellan produktkontrollens långsiktiga

och transportregleringarnas mer omedelbara riskvärderingar skulle bestå i fråga om sådant farligt gods som är hälso—

och miljöfarligt.

Intressegemenskapen med sjöfartsverket är som tidigare ut— vecklats otvivelaktigt mycket stor och ett nära samarbete med verket måste under alla omständigheter etableras. Verket har ett internationellt sekretariat och omfattande teknisk expertis. Ungefär samma argument om än av väsentligt lägre styrka kan anföras för luftfartsverket och SJ. Emellertid måste det anses mindre lämpat att till ett enskilt trafik— verk knyta en verksamhet, som - i SJ:s fall endast delvis — avser en helt annan trafikgren än den verkets huvuduppgift aVSer. Det bör också framhållas att SJ är ett transport— säljande företag och att det redan på grund därav är olämp— ligt att föra nya myndighetsuppgifter dit.

Andra myndigheter med anknytning till trafikområdet är trafiksäkerhetsverket, vägverket och transportrådet.

Trafiksäkerhetsverkets huvudsakliga arbetsuppgifter gäller säkerheten i vägtrafiken. Vägverket i sin tur är central förvaltningsmyndighet för ärenden om vägar och gator. Även om vägverket också har att utöva tillsyn över enskilda järn— vägar, måste både vägverket'och trafikSäkerhetsverket anses.

.

• Sida 126
•  Original

Prop. 1981/82: 94 126

alltför inriktade på väg— och vägtrafikfrågor för att vara riktigt goda alternativ för farligt—godsverksamheten som

ju avser transport av visst gods.

Transportrådet däremot har både trafik— och transportinrik— tad verksamhet. Rådet har bl a samordnande och planerande uppgifter inom trafik- och transportområdet. Uppgifterna spänner över alla transportgrenar och innefattar ett om— fattande internationellt förhandlingsarbete på yrkestra— fikområdet. Transportrådets arbetsuppgifter är m a o sådana att den tilltänkta farligt—gods—funktionen på ett naturligt sätt kan införlivas därmed. Denna funktion kan, om den in— tegreras i transportrådet, dra stor nytta bl a av rådets planerande och samordnande verksamhet och dess omfattande sakkunskap om transportnäringen. Mot tranSportrådet kan anföras, att det inte erbjuder någon sakgemenskap eller kunskap såvitt gäller det farliga godset. På samma sätt

som bl a SJ gör f n kan emellertid den nya verksamheten,

i den mån dess egen expertis inte räcker till, nyttja utom—

stående sakkunskap i fråga om t ex produktkontroll.

På nu anförda skäl och efter jämförelse med de alternativ som stått till buds har valet alltså fallit på transport—

rådet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att bl a följande för—

delar står att vinna med den föreslagna ordningen:

- frågor rörande transport av farligt gods får en själv— ständig behandling,

- genom att bygga vidare på en befintlig organisation und— går man att skapa en ny myndighet med de negativa effek— ter från administrativ och ekonomisk synpunkt det kan få,

— anknytning sker till en transport— och trafikinriktad myndighet, som i likhet med de övriga transportmyndig— heterna sjöfarts— och luftfartsverken, tillhör kommuni— kationsdepartementets ansvarsområde,

- den tilltänkta verksamheten passar väl in i transport-

rådets samordnande uppgifter.

• Sida 127
•  Original

Prop.l98l/82:94 127

4.1.2 Tillsynsfrågor

Efterlevnaden av föreskrifter för transport av farligt gods kan allmänt sett sägas vara ofullständig. Variatio- nerna i detta hänseende mellan transportslagen och varu— slagen är dock stora. Dessa slutsatser har jag dragit ef— ter att ha studerat protokoll från olika kontrollaktio— ner och efter hearings och andra möten med berörda myn- digheter och organisationer. Ett färskt exempel, som gäl— ler vägtransporterna, kan nämnas: Vid en kontroll i Malmöhus län den 27 - 29 maj 1980 kontrollerades 574 for— don, varav 69 transporterade farligt gods. I 18 fall av dessa 69 krävdes någon form av åtgärd före vidare färd — i fem fall var de konstaterade bristerna så allvarliga

att de rapporterades till åtal.

Denna bristande laglydnad har naturligtvis flera orsaker, varav bristen på effektiv tillsyn otvivelaktigt är en. An- talet kontroller t ex är i förhållande till antalet trans— porter så få att risken för att bli utsatt för en myndig- hetskontroll av last med farligt gods ofta är nära nog

försumbar.

För att förbättra situationen bör därför en effektivare tillsyn ske. En effektivare tillsyn kräver förändrade för— utsättningar bl a i form av en ny organisation såvitt gäl-

ler tillsynen över landtransporterna samt ökad informa- tion och rådgivning till tillsynspersonal, transportörer och avsändare.

Organisation

För att uppnå en lösning i organisationsfrågan som är samhällsekonomiskt anpassad och ger möjlighet till ett

effektivt resursutnyttjande har jag valt att utforma ett förslag inom ramen för befintliga myndigheters verksam—

het. Förutom att man därigenom undgår nya kostnader, vin— ner man att dessa myndigheters inspektionsnät, kunskaper

och rutiner kan tas till vara. — Nu redovisade övervägan—

• Sida 128
•  Original

Prop. 1981/82: 94 128

den förklarar varför jag inte ansett att en helt ny orga— nisation för tillsyn över transport av farligt gods bör byggas upp, även om en sådan organisation säkert också

skulle innebära fördelar från effektivitetssynpunkt. Med ovan angivna utgångspunkter föreslås att

— polisen, tullverket och yrkesinspektionen med sina riks— omfattande tillsyns— och bevakningsorganisationer och resurser skall utöva tillsyn över landtransport av farligt gods; tullverket i fråga om gränsöverskridande trafik, polisen i fråga om transporter på väg och yrkes- inspektionen i hamnar och andra terminaler inom ramen för

sin tillsyn enligt arbetsmiljölagen

— sprängämnesinspektionen skall utöva kompletterande till—

syn över landtransporter

- strålskyddsinstitutet och kärnkraftsinspektionen skall

utnyttjas för tillsyn inom resp specialområde

- den i föregående avsnitt föreslagna farligt—gods—enhe— ten, FGE, skall få till uppgift att bl a samordna till—

synen över landtransporterna

— tillsynen over sjö— och lufttransporterna liksom hit— tills skall handhas av sjöfarts— resp luftfartsinspek—

tionen

— FGE inom ramen för en allmän samordningsfunktion också skall verka för samordning av tillsynen oavsett trans—

portslag.

I förhållande till vad som gäller i dag innebär detta färre tillsynsmyndigheter, klarare avgränsning av myndig— heternas ansvarsområden samt möjlighet till central sam—

ordning av tillsynen över alla landtransporter. Den före-:x

• Sida 129
•  Original

Prop. 1981/82: 94 129

slagna organisationen kan härigenom förväntas bli effekti— vare än dagens. T ex bortfaller tillsynsorganisationen en— ligt lagen om hälso— och miljöfarliga varor, vilken omfat— tar bl a naturvårdsverket, länsstyrelserna och hälsovårds-

nämnderna.

Andra medel för ökad laglvdnad

Den konventionella tillsynsmetoden, d v s inspektioner och kontroller, är oumbärlig av bl a allmänpreventiva skäl.

Enligt min uppfattning är det emellertid lika viktigt att

satsa-på förebvqgande verksamhet av olika slag.

Ett sätt att verka förebyggande, som samtidigt förenklar tillsynen, är att förbättra de regler som skall efterle— vas. Såväl myndigheternas som transportintressenternas verksamhet kommer att underlättas och förenklas genom den lagstiftning om transport av farligt gods som jag samti- digt framlägger förslag om. I detta förslag presenterar jag bl a en klassindelning av farligt gods som dels över— ensstämmer med de internationella reglementena, dels gör det möjligt att nå större likhet mellan de olika transport— slagen och — såvitt gäller vägtranSporterna - varuslagen. Detta möjliggör en mer samlad tillsyn över transporterna utan att nya resurser tillförs. En annan följd av lagför— slaget är att tillsyn kan utövas även beträffande sådant

farligt gods som nu är oreglerat inom vägtransportsektorn.

Genom ökad information och rådgivning, i fråga om land- transporterna framför allt genom FGEzs försorg, till all— mänheten om gällande bestämmelser, bestämmelsernas bak— grund och om de risker det kan innebära om bestämmelserna inte följs kan man lättare uppnå förståelse för vikten av

att följa bestämmelserna.

I fråga om själva tillsynens utförande bör denna av säker— hetsskäl ske på ett så tidigt stadium av transporten som möjligt. Bl a är felen då lättare att avhjälpa och kan av— hjälpas innan skada hunnit åstadkommas. Inspektioner, kon—

9 Rikxdagen 198/:"82. [ mm!. Nr 94

• Sida 130
•  Original

Prop. 1981/82: 94 130

troller o dyl bör därför i första hand göras vid fasta an— läggningar såsom depåer, hamnar och andra terminaler och .inlämningsställen. Av samma skäl bör gränskontroll ske av gods på väg in i landet. Medvetenheten om att last med farligt gods stoppas vid gränserna om gällande föreskrifter inte följs kommer att bidra till att höja säkerheten vid

gränsöverskridande trafik.

Vidare bör man satsa på tillsynspersonalens utbildning och kompetens. Eftersom mycket få personer kan förväntas syss— la mer än någon del av sin arbetstid med just transport av farligt gods, kan man inte utgå i från att varje enskild tjänsteman skall ha tillräckliga kunskaper inom detta vid— sträckta område. Därför måste goda hjälpmedel såsom check— listor, lathundar och informationsmaterial ställas till deras förfogande. Sådana checklistor används redan i viss

omfattning.

Tillsynsmyndigheternas ansvarsområden och arbetsuppgifter

m m utvecklas närmare i avsnitt 6.

• Sida 131
•  Original

Prop. l98l/82: 94 13l

4.1.3 Författningsfrågor

l betänkandet framläggs författningsförslag som innebär

att regler för transport av farligt gods — med alla trans— portslag och avseende alla kategorier gods — samlats i en gemensam lag och därtill hörande förordning. Endast bulk— transporter till sjöss har lämnats utanför. Angående skälen härför hänvisas till avsnitten 4.1.1 och 7.1. Den föreslag- na lagen innehåller sådana allmänna bestämmelser som är ge- mensamma för alla transportslag och alla varukategorier. Detaljföreskrifter och sådana föreskrifter som är beroende av specifika förutsättningar för visst transportmedel eller visst varuslag föreslås komma att meddelas av sjöfarts- verket, luftfartsverket och transportrådet med stöd av de

bemyndiganden och inom de ramar lagen innehåller.

Den föreslagna lagen är en ramlag, vari de grundläggande principerna för transport av farligt gods fastslås. Mer- parten föreskrifter för transport av farligt gods kommer emellertid i praktiken, liksom hittills, att återfinnas i skilda reglementen för skilda transportslag (men inte för skilda varuslag). Trots detta måste värdet av att den grundläggande lagstiftningen är samlad och lätt tillgäng— lig tillmätas stor betydelse.

I direktiven förutsattes att jag i första hand skulle över- väga det lämpliga i att samla regler för de nationella väg— transporterna i en gemensam lagstiftning. Med hänsyn till utvecklingen mot kombinerade transporter framhöll departe— mentschefen emellertid vidare det angelägna i att frågan om ett så långt möjligt samordnat regelsystem för alla transportslag prövades. överväganden i sistnämnda hänseen— de har föranlett att lösningen med engemensam ramlag för alla transportslag slutligen valts. En samlad lagstiftning för alla transportslag torde nämligen kunna erbjuda en god bas för harmonisering av bestämmelserna för de olika trans— portslagen Och utgöra ett värdefullt arbetsinstrument i

den samordningsfunktion den nya farligt—gods—enheten inom

transportrådet föreslås få.

• Sida 132
•  Original

Prop.1981/82:94 132

Flera alternativ har dock övervägts i författnings- frågan.

I enlighet med direktiven prövades först, om reglerna för vägtransporter borde samlas i en lag och hur det i så

fall skulle ske. Åtminstone två möjligheter stod till buds: antingen en ny lag för vägtransporter, utformad i huvudsak efter samma principer som den nu föreslagna, eller en sam— ordning huvudsakligen inom ramen för produktkontrollförfatt— ningarna. Den sistnämnda möjligheten hade inneburit att transportföreskrifter alltjämt skulle ha meddelats med stöd av lagen om hälso— och miljöfarliga varor, lagen om brand- farliga och explosiva varor osv, men att rätten och skyldig— heten att meddela föreskrifterna skulle ha delegerats till en enda myndighet. Fördelen härmed hade varit att endast små ingrepp i gällande lagstiftning behövt göras. Nackde- larna hade dock varit flera och uppenbara. Det hade allt— jämt funnits flera skilda författningar att utgå från

och enhetliga författningsgrundade principer skulle ha saknats. Även om ett relativt samlat regelverk skulle kun— nat åstadkommas, skulle grundläggande bestämmelser helt

ha saknats eller varit svårtillgängliga. Slutligen hade problemet med de varukategorier som i dag faller utanför den reglerade produktkontrollen förblivit olöst. Dessa nackdelar medförde att den nu beskrivna ordningen inte befanns vara en lämplig lösning. Kvar stod därför alterna—

tivet med en samlad lag för vägtransporter.

Beröringspunkterna och likheterna mellan de internationella reglerna för väg— och järnvägstransporter är stora. Tanken på att införliva även järnvägstransporterna med lagen låg därför mycket nära. Detta i all synnerhet som i frågan om myndighetsansvaret starka motiv talade för en hopkoppling

av väg— och järnvägsfrågor.

Av redogörelsen ovan för de fördelar från harmoniserings-

och åskådlighetssynpunkt som jag anser står att vinna med

en gemensam lag för alla transportslag torde framgå skälet till att jag inte stannat vid en ny reglering endast av

landtransporterna.

• Sida 133
•  Original

Prop. 1981/82: 94 133

5. ETT SAMLAT MYNDIGHETSANSVAR FÖR LANDTRANSPORTER

5.1 Arbetsuppgifter

5.1.1 Landtransporter

Den huvudsakliga arbetsuppgiften för transportrådets far- ligt—gods—enhet, FGE, skall vara att ha det övergripande ansvaret för sådana landtransporter av farligt gods som omfattas av förslaget till lag om transport av farligt gods med viss begränsning såvitt avser ansvaret för trans— port av radioaktivt material. I lagförslaget sker en av- gränsning gentemot de näraliggande ämnesområdena produkt- kontroll, arbetarskydd och allmän trafiksäkerhet. Samma gränser avses alltså gälla för FGE:s myndighetsansvar. Be- träffande denna gränsdragning och tankarna bakom den hän- visas till de avsnitt vari författningsförslagen kommen—

teras .

Den ovannämnda begränsningen i myndighetsansvaret beträf— fande det radioaktiva materialet har följande innebörd och orsaker: ayndighetsutövningen i fråga om transport av radio— aktivt material består f n i stor utsträckning av provnings— godkännanden och tillståndsprövning. Detta är en konsekvens av de regler som tillämpas för bl a vägtransporterna, näm— ligen IAEA:s regler (se härom närmare i avsnitt 3.2.3 ). Denna myndighetsutövning är i hög grad beroende av en in— gående sakkunskap om olika frågor om det radioaktiva mate— rialet. Den krets transportintressenter som berörs av

denna myndighetsutövning är, i synnerhet när det gäller klyvbart material, mycket begränsad i jämförelse med vad som gäller för övriga transporter. Det har därför befun— nits mer rationellt och bättre från säkerhetssynpunkt arbetet i nu angivna delar även fortsättningsvis utförs av de myndigheter som har fackkunskaperna om godset, dvs

kärnkraftinspektionen och strålskyddsinstitutet, än att myndighetsbilden för landtransport av farligt gods blir

• Sida 134
•  Original

Prop. 1981/82: 94 134

helt enhetlig. Detta innebär att FGE föreslås få ansvaret för att föreskrifter för landtransporter av radioaktivt material kommer att meddelas. — I huvudsak samma ansvars- fördelning gäller i fråga om sjötransporter mellan sjö— fartsverket å ena och nyssnämnda produktkontrollmyndighe-

ter å andra sidan.

Mer preciserat föreslås FGE:s landtransportansvar innefat—

ta följande arbetsuppgifter.

Normgivning

Den föreslagna lagen är en ramlag som förutsätter att före— skrifter för transport av farligt gods till helt övervägan— de delen skall meddelas på myndighetsplanet. På FGE skall därför ankomma att meddela de egentliga föreskrifterna för samtliga landtransporter. Detta blir en omfattande, tids—

ödande och kvalificerad uppgift.

Uppgiften förutsätter en ambitiös bevakning bl a av de in- ternationella förhållandena. FGE måste nämligen, för att uppgiften över huvudtaget skall kunna genomföras, ta till vara de internationella organens arbetsresultat vid sin egen normgivning. Härvidlag kan en jämförelse göras med hur t ex sjöfartsverket helt enkelt förklarat att IMDG—koden skall gälla för transport av farligt gods med svenska fai— tyg och med utländska fartyg på svenskt vatten.

F n finns som bekant inte något enhetligt, modernt och in— ternationellt anpassat regelverk för vägtransporter. Även med tanke på att förebilden för ett sådant regelverk finns, nämligen ADR, kommer uppgiften att skapa verket att bli mycket resurskrävande. I avsnitt 9 kommer detta problem att behandlas närmare. Föreskrifter för transport av farligt gods måste m h t ämnesområdets karaktär revideras ofta. Detta innebär att också sedan de samlade vägtransportreg— lerna en gång åstadkommits, kommer normgivningsuppgiften

att vara en av FGE:s huvuduppgifter.

Genom inrättandet av FGE avhjälps också den organisatoriska

splittringen beträffande hantering av farligt gods i hamn. Förslaget till lag om transport av farligt gods ger dess-

• Sida 135
•  Original

Prop. 1981/82: 94 135

utom det författningsstöd som fordras för att FGE skall kun— na meddela säkerhetsföreskrifter för landhantering av far— ligt gods i hamn. I sammanhanget bör ånyo påpekas att FGE:s kompetens är inskränkt till lagförslagets tillämpningsområ— de. Ansvaret för arbetsmiljön kommer alltså även fortsätt—

ningsvis att åvila arbetarskyddsstyrelsen.

Inom IMCO pågår ett arbete med att utforma en "Recommenda— tion on Safe Practice on Dangerous Goods in Ports and Har— bours"(rekommendationer för säker godshantering i hamnar). Det bör ankomma på FGE att medverka till att dessa rekom- mendationer anpassas till svenska förhållanden och att till— sammans med sjöfartsverket meddela föreskrifter för godshan-

teringen i hamn som bygger på dessa rekommendationer.

Vid den närmare genomgång av IMCO:s rekommendationer och svensk praxis som måste ske innan sådana hamnföreskrifter .kan meddelas kommer sannolikt behov av ytterligare regle- ringar ge sig till känna. Detta är en av de vita fläckar FGE avses kunna täcka enligt 2 9 andra stycket förslaget

till förordning.

Handläggning av ärenden enligt lagen om transport av far—

ligt aods

Direkt av författningsförslagen följer en skyldighet för FGE, liksom för sjöfarts— och luftfartsverken att fatta be—

slut i ärenden om klassificering, dispenser och tillstånd.

Klgpgifigggipg. Med klassificering avses här förfaranden enligt 6 S förordningsförslaget (angående den närmare inne— börden härav, se kommentaren till paragrafen sidl38.) Dessa ärenden skall skiljas från de allmänna förfrågningarna om

kända ämnens klasstillhörighet.

Produktkontrollnämnden är enligt 55 & kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor skyldig att på begäran meddela be- slut huruvida viss vara med hänsyn till sina egenskaper och

• Sida 136
•  Original

Prop.1981/82:94 136

uppgivna eller troliga hantering är att anse som hälsofarlig. P g a produktkontrollnämndens erfarenheter av denna skyldig— het har viss tveksamhet förelegat om det lämpliga i att in— föra en författningsgrundad skyldighet för FGE att meddela beslut om klassificering. Tveksamheten har föranletts av farhågor om att uppgiften är så betungande att det vore orealistiskt att ålägga FGE den utan en kraftig förstärk—

ning av befintliga resurser.

Dessa farhågor kan naturligtvis inte avfärdas utan vidare. Från säkerhetssynpunkt är verksamheten emellertid av Väsent— lig betydelse och det kan på goda grunder antas att begäran om klassificering kommer att riktas till FGE under alla om- ständigheter. Vidare lämnar industriverket, produktkontroll— nämnden samt sjö— och luftfartsverken redan nu denna service. Skyldighet att handlägga klassificeringsärenden bör där— för ingå i FGE:s arbetsuppgifter. Det förtjänar i samman— hanget att påpekas att en transportmyndighet främst behöver beakta en varas akuta risker vid sin bedömning, medan en produktkontrollmyndighet har att bedöma risken även med varans långsiktiga användning, vilket är betydligt mer krä—

vande.

Dippeppgg. Även om möjligheten att bevilja dispenser är av— sedd att nyttjas restriktivt torde ansökningar om dispenser och prövning av dispensärenden ofrånkomligen att märkbart

ta FGE:s resurser i anspråk.

gillppåpdgpgöypigg. F n förekommer i landtransportsamman— hang krav på särskilt tillstånd i vissa fall för transport av explosiva varor och radioaktivt material. Frågor om till— stånd prövas beträffande explosiva varor av polismyndighe— terna och i fråga om radioaktivt material av kärnkraftin— spektionen resp strålskyddsinstitutet. Denna ordning avses

i huvudsak bestå. Som ett led i strävandena att minska an- talet myndighetskontakter skall det dock primärt ankomma på FGE att pröva frågor om tillstånd i andra fall än då fråga

är om transport av radioaktivt material. Dock lämnas i för—

• Sida 137
•  Original

Prop. 1981/82: 94 137

slaget till förordning en möjlighet för FGE att överlåta

prövningen på polismyndighet.

Behörig myndighet enligt ADR m m

Enligt ADR ankommer uppgifter av skilda slag på behörig myndighet i fördragsslutande stat. Behörig myndighet är enligt ADst definition den myndighet som i varje land och i varje särskilt fall av regeringen utsetts till behörig myndighet. Vilka myndigheter som i Sverige är behöriga myndigheter framgår av 2 9 förordningen om internationell vägtransport av farligt gods. (För en överskådlig fram—

ställning över de behöriga myndigheterna och vad som i varje särskilt fall ankommer på den hänvisas till industri-

verkets publikation Transport av farligt gods, Vägtrans- portreglerna /SIND PM l979:5/).

Behöriga myndigheter är f n industriverket, strålskydds— institutet, kärnkraftinspektionen, arbetarskyddsstyrelsen, Aktiebolaget svensk bilprovning, statens provningsantalt och polismyndigheterna. För industriverket, arbetarskydds— styrelsen, kärnkraftinspektionen och strålskyddsinstitutet aVSer uppgifterna i huvudsak att meddela godkännanden, dvs att utfärda intyg om att vissa föreskrifter i ADR är upp— fyllda. För industriverkets del tillkommer uppgiften att för svensk räkning träffa bilaterala och multilaterala av- tal om avsteg från ADR. Bilprovningens och provningsan— staltens uppgifter är hänförliga till området för provning. Polismyndigheternas uppgifter avser ordningsfrågor.

M h t de uppgifter polismyndigheterna har i sammanhanget, påverkas inte dessa myndigheter av att FGE inrättas.

Strålskyddsinstitutet och kärnkraftinspektionen bör m h t det specialområde transport av radioaktivt material utgör,

kvarstå som behöriga myndigheter.

• Sida 138
•  Original

Prop. 1981/82: 94 138

Beträffande arbetarskyddsstyrelsens, provningsanstaltens och bilprovningens funktioner har överväganden om och i

så fall i vilken utsträckning även de lämpligen skall över— föras till FGE ansetts böra anstå tills vidare. Frågan härom är nämligen beroende av resultaten av det ännu inte påbörjade utredningsavsnittet om samordning inom systemet

för officiell provning.

FGE föreslås däremot överta samtliga industriverkets upp—

gifter som behörig myndighet. Vidare skall FGE svara för att den svenska översättningen

av ADR hålls aktuell och att tillkommande ändringar löpande

offentliggörs.

Internationellt arbete

FGE skall delta aktivt i det internationella samarbete som har betydelse för landtransporter av farligt gods. Det be- tyder att FGE bör närvara vid de möten som hålls inom ADR, RID och CDG (= IMCO:s underkommitté för farligt gods).

Det internationella arbetet är en utomordentligt viktig

del av FGE:s verksamhet. Såsom upprepade gånger framhållits i detta betänkande är det nämligen ett eftersträvansvärt mål att den inhemska regleringen i så stor utsträckning som möjligt överensstämmer med den internationella. Reformer måste därför komma via de internationella reglementena.

Det är således i de internationella organen som idéer och reformkrav skall framföras och genomdrivas. FGE skall allt— så inte bara hålla sig informerad om vad som händer inter- nationellt, utan aktivt arbeta i de internationella orga—

nen.

Som ett mått på hur pass omfattande den internationella verksamheten är kan nämnas att ADR— och RID samt ADR/RID— möten pågår ca sex veckor/år, sjöfartsmöten med landtrans—

portanknytning minst två veckor/år samt expertgruppsmöten

• Sida 139
•  Original

Prop.]981/82:94 139

och konferenser i landsvägs— och järnvägsfrågor ca sex

veckor/år. Härtill kommer naturligtvis tid för for— och

efterarbete.

FGE bör även vidareutveckla det nordiska samarbetet i land-

transportfrågor. Samordning

Även om antalet, för transporterna direkt ansvariga myndig- heter minskar genom inrättandet av FGE, är det ett ganska stort antal myndigheter som ändå har uppgifter med mer el- ler mindre stor anknytning till transport av farligt gods. Förutom produktkontrollmyndigheterna, inklusive arbetar— skyddsstyrelsen, och SJ kan t ex räddningstjänstens olika organ och riksprovplatserna nämnas. En naturlig och viktig uppgift för FGE blir därför att bidra till samordningen av berörda myndigheters arbete av betydelse för landtranspor—

ter av farligt gods.

Tillsvnsarbete

Tillsynsorganisationen och inriktningen av tillsynsverksam— heten kommer att behandlas i avsnitt 6 . För sammanhangets skull skall emellertid här nämnas några få ord om FGE:s

tilltänkta tillsynsuppgifter.

FGE avses inte själv utöva någon tillsyn genom egna in- spektörer eller dylikt. Däremot föreslås, att FGE i egen— skap av normgivande och i övrigt ansvarig myndighet för landtransporter, skall meddela föreskrifter för tillsynen, bistå tillsynsmyndigheterna med råd och anvisningar och samordna dessas verksamhet samt vara knutpunkt förkunskaps—

återföringen från tillsynsmyndigheterna.

Ovrigt

FGE bör även överta den skyldighet att fortlöpande samman-

ställa och publicera lokala trafikföreskrifter som avser

• Sida 140
•  Original

Prop. 1981/82: 94 1411

transport av farligt gods som enligt 152 5 vägtrafikkun—

görelsen (l972:603) f n åvilar industriverket.

5.1.2 Information rörande alla transportslag

Med information avses här primärt vad som skulle kunna kallas förebyggande information i motsats till den infor— mation som behövs när en olycka skett och som i huvudsak är avsedd för räddningstjänstens olika organ. (Den senare typen av information avser jag att behandla i en senare

utredningsetapp).

Service till allmänhet och myndigheter

FGE föreslås alltså att som sitt huvudsakliga verksamhets— område ha landtransporter av farligt gods. Redan av allmän- na principer i svensk förvaltning följer att FGE därför

är skyldig att i lämplig utsträckning lämna allmänheten

och andra myndigheter upplysningar i frågor som rör land— transporter (jfr allmänna verksstadgan (l955:600) samt servicecirkuläret (l972z406) till statsmyndigheterna).

FGE föreslås emellertid därutöver vara skyldig tillhanda— hålla viss information rörande transport av farligt gods

till sjöss och i luften.

På tidigare anförda skäl, jfr avsnitt 4.1.1 , har besluts— funktionerna beträffande transport av farligt gods till sjöss och luften ansetts böra bli kvar hos sjöfartsverket resp luftfartsverket. Det informationsansvar i fråga om sjö— och flygtransporter som FGE föreslås få kan därför i huvudsak sägas innefatta skyldighet att tillhandahålla upplysningar om innehållet i gällande rätt. FGE skall närmare bestämt kunna lämna svar på alla relevanta frågor oavsett transport— eller varuslag, som finns att hämta

i författningstext, motivuttalanden, dokumenterad praxis o dyl.

• Sida 141
•  Original

Prop. 1981/82: 94 141

Ett mål i utredningsarbetet har således varit att den som sysslar med transport av farligt gods i största möjliga ut— sträckning skall kunna få all erforderlig information från en enda källa.

Allmän informationsverksamhet

Med allmän informationsverksamhet avses här sådan verk— samhet som skall initieras av FGE själv. Verksamheten av— ses innefatta sådana uppgifter som produktion av informa- tionsmaterial, skriftserier m m och biträde vid utbild— ningsverksamhet som andra myndigheter eller organisationer

bedriver.

Såvitt gäller sjö— och lufttransporterna är den här av— sedda verksamheten en fråga som för FGE:s vidkommande

snarast hör hemma i dess samordningsansvar.

5.1.3 Samordning mellan transportslagen

övergången mellan olika transportslag är ett av de största problemen som i dag möter dem som sysslar med transport

av farligt gods. Det är därför mycket angeläget att sam— ordningen mellan transportslagen blir bättre. Uppgiften att verka för sådan samordning måste åvila samtliga trans— portmyndigheter. För att samordningen skall bli så effektiv som möjligt behövs emellertid ett samordningscentrum, som har överblick över transportsektorn och som bl a kan an— förtros viss initiativskyldighet i samordningsfrågor samt med en för samordningsuppgifter lämplig organisation. FGE föreslås bli ett sådant centrum. I avsnitt 5.2 utvecklas hur FGE avses få en organisation som skall underlätta ar— betet i denna del.

Att helt utplåna skillnaderna mellan de olika transport— slagens regelverk är inte möjligt m h t att skilda förut— sättningar gäller för skilda slag av transportmedel. Inte

• Sida 142
•  Original

Prop. 1981/82: 94 142

hellerkan eller bör vi här i Sverige förbigå den många gånger tungrodda internationella beslutsprocessen och ensamma t ex låta IMDG—kodens bestämmelser gälla vid land- transporter. Då skulle vi nämligen på ett olyckligt sätt iso- lera oss från utlandet. Däremot kan svenska myndigheter gemensamt och i samråd verka för harmonisering i det inter— nationella arbetet. l avvaktan på att sådan internationell harmonisering nås, får de svenska myndigheterna vidare försöka åstadkomma temporära och lokala lösningar på de problem som är förenade med transportmedelsbyten. Den

nu föreslagna lagstiftningen och myndighetsorganisationen får naturligtvis inte föranleda någon förändring i nuvaran— de praxis, att vid landtransporter i stor utsträckning god— ta IMDG—kodens förpacknings— och märkningsregler. Tvärtom bör understrykas att allt som kan göras för att underlätta övergångarna mellan transportslagen, utan att säkerheten

sätts åsido, bör göras.

Här ovan angivna förhållanden visar tydligt hur viktigt det är att det finns en myndighet med uppdrag att verka för samordning i frågor om transport av farligt gods med olika transportslag.

Samordningen mellan väg— och järnvägstransporter kan äga

rum inom ramen för FGE:s övriga verksamhet.

Samordningen mellan väg— och järnvägstransporter å ena samt sjö— och flygtransporter å andra sidan kan ske bl a genom att FGE deltar i det IMCD—arbete som har betydelse för samordningen mellan sjö— och landtransporter. Att FGE regelmässigt deltar också i det internationella luftfarts- arbetet torde dock inte vara nödvändigt. Vidare bör sjö— fartsverket och luftfartsverket samråda med FGE i alla principiellt viktiga frågor av betydelse för transport av farligt gods. Skyldighet att samråda i sådan föreskrivande verksamhet som utgår från lagen om transport av farligt

gods har skrivits in i förslaget, till förordning.

• Sida 143
•  Original

Prop. 1981/82: 94 143

3.2 Organisationen

Den ovan beskrivna verksamheten föreslås som tidigare

nämnts bli förlagd till transportrådet.

Transportrådets organisation ser f n i korthet1n:på föl-

jande sätt:

Rådet leds av en styrelse, som består av generaldirektören och fem andra ledamöter. Inom transportrådet finns två en— heter, en planeringsenhet och en förvaltningsenhet. Varje enhet förestås av en enhetschef. Till transportrådet är knuten en rådgivande delegation med uppgift att bistå rå- det i vissa närmare angivna frågor. Enligt sin instruktion (l979:lO37) får transportrådet inom sitt verksamhetsområ- de inrätta samrådsgrupper. F n har till transportrådet knutits ett råd för beredskapsfrågor och ett för yrkestra-

fikfrågor.

Den nya verksamheten föreslås bli organiserad enligt föl-

jande principer:

- Verksamheten skall bilda en särskild enhet inom trans—

portrådet, farligt—gods—enheten, FGE.

— FGE skall ledas av en delegation om högst sju personer, vari skall ingå företrädare för berörda fackmyndigheter och organisationer samt chefen för FGE. Chefen för FGE skall vara delegationens ordförande. Delegationens leda—

möter skall utses av regeringen.

— I frågor som uteslutande gäller säkerheten vid trans— port av farligt gods skall FGE ha självständig beslu— tanderätt. I författningsfrågor och andra frågor av stör— re vikt skall beslut fattas av delegationen och i övrigt av enhetschefen. Enhetschefen skall ha rätt att i lämp—

lig omfattning delegera sin beslutanderätt.

• Sida 144
•  Original

Prop. 1981/82: 94 144

* I andra frågor än ovan sagts skall verksamheten ledas på samma sätt som transportrådets verksamhet i övrigt. På transportrådets styrelse eller generaldirektör skall därför ankomma att besluta i frågor om t ex administra—

tion och ekonomi.

- Till FGE skall knytas en rådgivande nämnd efter före- bild av den rådgivande nämnd för transport av farligt gods som f n finns vid industriverket. I nämnden skall alltså ingå företrädare för offentliga och enskilda organ inom verksamhetsområdet transport av farligt gods. FGE:s chef skall vara ordförande i nämnden. övriga le—

damöter bör utses av transportrådet.

En delegation med den föreslagna sammansättningen och be— fogenheten innebär att säkerhetsfrågor rörande transport

av farligt gods kommer att handläggas av ett transportsä— kerhetsinriktat organ med sakkunskap i såväl transport—

som produktkontrollfrågor. Frågor som inte är beroende av denna särskilda kunskap kommer däremot att handläggas inom en organisation med goda kunskaper och resurser beträffande

t ex samordning och planering.

Den rådgivande nämndens uppgift skall vara att biträda FGE

i frågor inom de skilda sektorer i samhället som alla berör ämnesområdet, t ex produktkontroll, arbetarskydd, trafik- säkerhet och räddningstjänst samt samordning mellan de skil—

da transportslagen.

5.3 Förhållandet till andra myndigheter

I förslaget till förordning har inskrivits en skyldighet

för FGE, liksom för sjöfartsverket och luftfartsverket,

att samråda med andra berörda myndigheter innan föreskrifter meddelas. Därvid åsyftas naturligtvis inte endast ett sam— råd transportmyndigheterna emellan utan samråd även mellan

transportmyndigheterna och t ex produktkontrollmyndigheterna och statens provningsanstalt.

• Sida 145
•  Original

Prop.l981/82:94 145

Av framställningen ovan framgår att en organiserad kontakt med andra myndigheter vars verksamhetsområde anknyter ill

FGE:s avses ske i rådgivande nämnden.

Kontakterna i rådgivande nämnden kommer emellertid inte

att vara tillräckliga för FGE:s behov. Därutöver måste

FGE naturligtvis utarbeta andra vägar för samarbete och informationsutbyte med de övriga myndigheter som är sakkun— niga inom området transport av farligt gods. Exempel på sådana metoder är remissförfaranden och gemensamma arbets—

grupper.

I fråga om befintliga myndigheters nuvarande funktioner innebär inrättandet av en FGE enligt förslaget i korthet

följande:

Industriverket, produktkontrollnämnden och socialstyrelsen frigörs från sitt ansvar för transporter av sådant farligt

gods som omfattas av lagen om transport av farligt gods.

SJ frigörs från sitt myndighetsansvar för transport av

sådant gods som nyss sagts.

Kärnkraftinspektionen och strålskyddsinstitutet frigörs från ansvaret för att i huvudsak föreskrifter för trans—

porter av radioaktivt material meddelas.

Ansvaret för produktkontroll, arbetsmiljö och driftsspeci—

fika järnvägsfrågor kvarstår oförändrat hos de nuvarande

expertmyndigheterna. Sjöfartsverket, luftfartsverket och arbetarskyddsstyrelsen

påverkas i stort sett inte på annat sätt än att dessa myn—

digheter får en ny samarbetspartner.

10 Riksdagen [98/1'82. I min/. Nr 94

• Sida 146
•  Original

Prop. 1981/82: 94 146

5.4 Personalbehov m m

FGE föreslås få åtskilliga betydelsefulla arbetsuppgifter. Till den helt övervägande delen rör det sig om uppgifter som nu åvilar redan befintliga myndigheter. Vissa uppgif- ter är dock nya och utförs således inte i dag av någon ex— isterande myndighet. Personalbehovet är dock begränsat

m h t de rationaliseringsvinster som uppkommer genom att

verksamheten kan bedrivas inom en samlad organisation.

FGE:s totala personalbehov i inledningsskedet bör kunna

begränsas till tio heltidstjänster. Jag har härvid förut— satt att funktioner som telefonväxel, expedition och per- sonaladministration kan inrymmas i transportrådets befint—

liga resurser.

Genom FGE:s bildande kan ett flertal myndigheter avlastas arbetsuppgifter. De myndigheter som främst berörs är indu— striverket, naturvårdsverket, SJ, men även kärnkraftinspek— tionen och strålskyddsinstitutet. Det har under utrednings— arbetet visat sig svårt att exakt fastställa den arbetsbe— sparing som uppkommer för befintliga myndigheter genom FGE:s bildande. Detta sammanhänger bl a med att de arbets— uppgifter som är i fråga i vissa fall är spridda på ett flertal personer inom resp myndighet samt att uppgifterna tidvis utförs med hjälp av inlånad personal och genom att externa konsulter anlitas. På grundval av uppgifter från berörda myndigheter har jag beräknat att resurser motsva— .rande totalt åtta heltidstjänster kan överföras till FGE. Dessa tjänster kan i dag fördelas ungefärligen enligt ne—

dan.

• Sida 147
•  Original

Prop. 1981/82: 94 147

Myndighet Antal tjänster Industriverket 2 Naturvårdsverket 2,5 SJ 2,5 strålskyddsinstitutet 0,5 Kärnkraftinspektionen 0,5

Summa 8,0

Även vid andra myndigheter än de ovan nämnda möjliggörs arbetsbesparing genom de i betänkandet framlagda förslagen, t ex vid sjöfartsverket och luftfartsverket, som dels får endast en myndighet att överlägga med i landtransportfrå- gor, dels kommer att avlastas viss informationsverksamhet samt vid länsstyrelser och hälsovårdsnämnder som avlastas ansvaret för tillsyn över vägtransporter av hälso— och mil— jöfarliga Varor. De besparingar som förslagen kan medföra vid de nu uppräknade och andra myndigheter har jag beräk—

nat väl motsvara ytterligare två heltidstjänster.

Årligen förbrukas ca 400 000 kr. vid främst industriverket och naturvårdsverket av utrednings— och projektmedel för särskilda undersökningar, information m m avseende området transport av farligt gods. Motsvarande medel förutsätts i fortsättningen i stället bli tilldelade FGE.

Grovt beräknar jag det samlade resursbehovet för FGE till två milj. kr.

I avsnitt 9 föreslås att en organisationskommitté3tillkal— las för att närmare utforma FGE. Det bör ankomma på denna- organisationskommitté att mer i detalj lägga fram förslag även om FGE:s medelsbehov för olika ändamål och beräkna de anslagsmässiga konsekvenserna över huvud_taget inom det

statliga området.

• Sida 148
•  Original

Prop. 1981/82: 94 148 6. EFFEKTIVARE TILLSYN

6.1 Tillsynsmyndigheter och tillsynsområden

6.1.1 Landtransporter

I avsnitt 4.1.2 har framhållits att tillsyn bör verka förebyggande och att den bl a därför bör ske på ett så ti—

digt stadium av transporten som möjligt.

Tillsynen över landtransporterna bör därför i fortsätt— ningen ske i första hand i hamnar och andra terminaler, magasin, inlämningsställen och fasta anläggningar över huvud taget. Förutom att den förebyggande effekten kan en— tas vara störst på sådana ställen - dvs innan transporten kommit ut på vägen eller järnvägen — kan tillsynsarbetet där bedrivas under säkra förhållanden. Denna tillsyn bör

vara så allsidig som möjligt.

Tillsyn av åsyftad omfattning utförs f n av arbetarskydds— styrelsen och yrkesinspektionen enligt arbetsmiljölagen. Någon ändring härvidlag föreslås inte. Huvudansvaret för tillsynen vid fasta anläggningar skall alltså även i fort— sättningen åvila arbetarskyddsstyrelsen/yrkesinspektionen. Den rättsliga regleringen av landtransporterna som lagen om transport av farligt gods innebär bör räcka för att upp— fylla arbetsmiljölagens krav på arbetsmiljö. I transport— hänseenden bör alltså arbetarskyddsstyrelsen/yrkesinspek— tionen i fortsättningen kunna referera till transportla—

gens standard.

Den mer specialiserade, tekniskt inriktade tillsyn som sprängämnesinspektionen utövar i fråga om explosiva och brandfarliga varor föreslås fortgå med det tillägget att inspektionens myndighetskompetens bör utökas till att om- fatta även järnvägstransporter av brandfarliga varor. In— spektionen bör i viss utsträckning kunna utöva sådan tek- nisk tillsyn vid transport även aV andra varor än explosi—

va och brandfarliga.

• Sida 149
•  Original

Prop. 1981/82: 94 149

I avsnitt 4.1.2 har också gränskontroller av transporterna framhållits som ett effektivt medel att öka transportsäker- heten. Gränskontroller av trafiken till och från utlandet sker f n med avseende på andra förhållanden än transport

av farligt gods, huvudsakligen enligt tullförfattningarna. Tillsyn över tranSporterna bör etableras genom en utbygg- nad av denna gränskontroll. Ansvaret för tillsynen vid gränserna föreslås därför åvila tullmyndigheterna, vilka kan utöva tillsynen i samband med sin övriga övervakning

av trafiken till och från utlandet.

Exempel på sådant som tullmyndigheterna lämpligen bör kon— trollera är transporthandlingarnas överensstämmelse med godset samt gods- och fordonsmärkning. Myndigheterna bör vidare kunna informera fordonsförare om eventuella lokala

trafikföreskrifter för transport av farligt gods.

Tillsyn måste emellertid ske också ute på vägarna. Huvud- ansvaret för denna tillsyn föreslås åvila polismyndighe— terna. Tillsynen kan utföras i samband med polisens all— männa trafikövervakning och bör omfatta huvudsakligen sam— ma moment som de, vilka ovan antytts i fråga om tullens

verksamhet.

Tullen, polisen och arbetarskyddsstyrelsen/yrkesinSpektio- nen bör få biträde av strålskyddsinstitutet och kärnkrafts- lnspektionen inom de speciella områden dessa senare myndig—

heter har ansvaret för.

Enligt förordningen om internationell vägtransport av far— ligt gods skall föreskrifterna i ADR tillämpas för den del av en ADR—transport (en vägtransport av farligt gods som sker på minst två ADR—staters områden) som sker inom Sverige. En sådan transport omfattas således inte av för— slaget till lag om transport av farligt gods. Tillsynen över ADR-transporter bör ske på samma sätt som tillsynen

över de nationella landtransporterna.

• Sida 150
•  Original

Prop. 1981/82: 94 150

6.1.2 Sjö- och lufttransporter

I fråga om sjö— och lufttransporter bör tillsynen liksom

hittills utövas av sjö— resp luftfartsinspektionen.

6.2 Tillsynsmyndigheternas befogenheter

Tillsynsmyndigheterna bör få de formella befogenheter som behövs för en effektiv, förebyggande tillsyn. Exempel på sådana befogenheter är rätt att kräva handlingar och upp— lysningar, tillträde till transportmedel och andra trans- portutrymmen, att ta godsprover samt att under vissa om— ständigheter omhänderta och låta oskadliggöra gods.

Sjöfartsverket, luftfartsverket, polismyndigheterna, tull— myndigheterna och sprängämnesinspektionen tillerkänns så- dana befogenheter i förslaget till lag om transport av far- ligt gods.

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen har de rät— tigheter och skyldigheter, som behövs för en transportsä—

kerhetsfrämjande tillsyn, redan enligt arbetsmiljölagen . 6.3 FGE:s uppgifter

Om den ovan föreslagna tillsynsmodellen skall bli verksam krävs en samordning av tillsynsarbetet inom landtransport- sektorn. Samordningen bör ske i formellt fastlagda former. FGE föreslås därför få ansvaret för att tillsynen samord- nas. Däri ligger bl a att FGE enligt lagen om transport av farligt gods skall meddela föreskrifter och anvisningar

om tillsynens omfattning och inriktning.

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionens tillsyn av— ses, som ovan anförts, ske med stöd av arbetsmiljölag- stiftningen, Föreskrifter och anvisningar m m för yrkes— inspektionens tillsyn kommer därför att meddelas av ar- betarskyddsstyrelsen. FGE skall dock ha ansvaret för en

viss samordning av den totala landtransporttillsynen.

• Sida 151
•  Original

Prop.l981/82:94 151

Utbildningen av personalen vid tillsynsmyndigheterna är viktig dels från effektivitetssynpunkt, dels från arbetar— skyddssynpunkt. Sådan utbildning torde främst få ske in— ternt inom resp myndighet. På FGE bör dock ankomma att

samordna utbildningen.

Genom tillsynsmyndigheternas arbete vinns erfarenheter om hur transportföreskrifterna fungerar i praktiken. Des— sa erfarenheter måste återföras till FGE för att FGE skall kunna fullgöra alla sina skyldigheter rörande transport av farligt gods. FGE bör därför bevaka att tillsynsmyndig—

heternas erfarenheter tas till vara.

6.4 Postbefordran

TillSynen över postbefordran av farligt gods faller utan— för det i föregående avsnitt beskrivna tillsynssystemet. Det ankommer emellertid på postverket att övervaka att

de särskilda bestämmelserna för postbefordran av farligt

gods efterlevs.

Svårigheten att anordna någon mottagningskontroll över brev är uppenbar. Brev kan emellertid mycket väl innehål- la farligt gods, t ex varuprover. Svårigheterna att kon— trollera att t ex inte några otillåtna ämnen lämnas till befordran i brev är därför ett problem. Detta i synnerhet

som brev ofta befordras med flyg, som är ett särskilt ut— satt transportmedel.

Postverket bör därför satsa på information till allmänhe— ten om vilka regler som finns och varför, t ex genom affischering på postkontoren. Företag kan dessutom nås

med direktinformation. Efter vad jag inhämtat har postver— ket redan planer på informationsverksamhet av detta slag. Jag vill därför endast understryka vikten av att denna

verksamhet verkligen kommer till stånd.

• Sida 152
•  Original

Prop. 1981/82: 94 142

7 SAMORDNÅDE BESTÄJIELSER FÖR TRANSPORT AV FARLIGT GODS

..

1.1 En ramlagstiftning för alla transportslag

Den normgivning som här är i fråga är hänförlig till den

s k betungande offentligrättsliga normgivningen. Sådan normgivning ingår enligt regeringsformen i det område inom vilket det i första hand ankommer på riksdagen att genom lag besluta. Regeringsformen medger dock, med vissa undan—

tag, att riksdagen genom lag delegerar denna sin kompetens.

Transport av farligt gods kräver omfattande och detaljrik reglering. Föreskrifter om transportmedel, emballage m m

är i stor utsträckning av teknisk natur. Det som transporte— ras är föränderligt: nya varor dyker upp och andra för— svinner från marknaden och därmed från transportsammanhang. Det är väsentligt från säkerhets- och handelspolitisk syn— punkt att bestämmelser om transport av farligt gods hela tiden kan hållas ä jour med utvecklingen inom teknik, in— dustri m fl områden. Utomordentligt viktigt är också att föreskrifterna ständigt anpassas efter utvecklingen inom

det internationella transportsamarbetet. Nya bestämmelser bör alltså snabbt kunna träda i kraft. Lagen har därför ut— formats som en ramlag med bemyndiganden för regeringen eller myndighet som regeringen utser att meddela de säkerhetsföre— skrifter som behövs för att en i lagen allmänt fastslagen

säkerhetsnivå skall kunna upprätthållas.

Lagförslaget innehåller, utöver bemyndiganden för rege— ringen eller myndighet som regeringen utser att meddela vidare föreskrifter, definitioner som avgränsar lagens

tillämpningsområde, en allmän säkerhetsbestämmelse samt tillsyns- och ansvarsbestämmelser.

Lagförslaget kompletteras med förslag till förordning, vilket innehåller vissa materiella föreskrifter samt vidare bemyndiganden för de tre transportmyndigheterna sjöfarts—

verket, luftfartsverket och transportrådet.

• Sida 153
•  Original

Prop. 1981/82: 94 153

De nyheter i förhållande till gällande rätt förslagen in- nehåller är till största delen av formell och redaktionell natur. I materiellt hänseende innebär förslagen i realite—

ten mycket små förändringar.

7.2 Särskilda frågor

7.2.1 Avgränsning av lagens tillämplighet

De överväganden som lett fram till förslaget om en gemensam lag för alla transportslag och alla varuslag har redovisats

i avsnitt 4.1.3.

F n gäller ju skilda regelverk dels för olika transport— slag, dels för olika varuslag. Den föreslagna lagen medför i stället att skilda regelverk kommer att gälla för trans- port av farligt gods och transport av annat gods resp

för olika led i hanteringen av farligt gods. Avgränsning av den föreslagna lagens tillämplighet måste alltså ske gentemot i första hand den lagstiftning som reglerar skyddet för den yttre och inre miljön och den som reg- lerar transporter i allmänhet. Under utredningsarbetet

har stor vikt lagtsvid.att denna avgränsning skall bli så klar som möjligt, så att delar av gällande lagstiftning

inte onödigtvis rycks ut och dubbelregleringar undviks.

Huvudändamålet med lagförslaget är att åstadkomma säkra transporter av farligt gods. Härigenom är en yttre ram given, nämligen tranSporter och farligt gods. Ett annat ändamål är att, med bibehållande av en acceptabel säker— hetsnivå, medverka till att inga onödiga hinder reses i handelsutbytet med andra länder. Härigenom ges annan ram, nämligen innehållet i de internationella överenskommelserna

om transport av farligt gods.

Lagförslaget inleds med definitioner av begreppen transport, l &, och farligt gods, 2 5. I dessa definitioner har de ovan

beskrivna ramarna kommit till uttryck. Lagen gäller sålunda

• Sida 154
•  Original

Prop. 1981/82: 94 154

endast för förflyttning av farligt gods och för sådan gods— hantering som sker i så nära samband därmed att den bör

ses som en del av förflyttningen. Vidare gäller lagen en— dast transport av gods, som p g a att det innehåller vissa uppräknade varuslag, kan orsaka skador vid transport. De uppräknade varuslagen har egenskaper som enligt allmän, in- ternationellt beprövad erfarenhet kan medföra skador vid transport. För att gods skall omfattas av lagen, skall det alltså: 1. innehålla något av de uppräknade varuslagen,

2. på grund därav medföra risk för skada, 3. om det trans—

porteras.

Uteslutna från lagens tillämplighet är godshantering, som inte har samband med transport, samt dels gods som inte innehåller något av de uppräknade varuslagen, dels gods som visserligen innehåller något av dessa varuslag, men som trots detta inte kan antas medföra Skador vid trans— port. Ett ämne, som kan medföra skador först sedan det tillåtits verka under längre tid än vad en också långsam och långväga transport kan beräknas pågå, utgör sålunda

inte farligt gods i lagens mening.

Sedan begreppen transport och farligt gods avgränsats in— ställer sig genast frågan: i vilka avseenden erfordras författningsbestämmelser för att målet säkra transporter Skall kunna uppnås?

För att en transport skall ske tryggt och säkert krävs en mängd olika försiktighetsmått och säkerhetsåtgärder röran- de t ex navigeringsutrustning, fordons konstruktion och utrustning, farledsutmärkning och järnvägssignaler, förar- utbildning och väghållning. Krav i dessa hänseenden måste emellertid ställas alldeles oavsett om det gods som trans— porteras är farligt i lagförslagets bemärkelse eller inte. Att uppställa sådana krav i den föreslagna lagstiftningen vore varken lämpligt eller möjligt, bl a för att det skul— le medföra en rad dubbelregleringar. Lagens tillämplighet har därför inskränkts till sådana förhållanden som är ty—

piska för konstellationen farligt gods och transporter.Det

• Sida 155
•  Original

Prop. 1981/82: 94 155

är alltså uteslutande de risker denna konstellation kan

innebära, som lagen avser att förebygga.

Resonemanget i föregående stycke kan åskådliggöras med föl— jande exempel. Fordonskungörelsen (l972z595) gäller, med vissa undantag, fordons beskaffenhet och utrustning och kontroll av fordon, 1 5. Enligt 7 5 kungörelsen får fordon brukas i trafik endast om det är tillförlitligt från säker— hetssynpunkt och i övrigt lämpligt för trafik. I efterföl- jande paragrafer lämnas föreskrifter om vad som i dessa hänseenden skall gälla för vissa slag av fordon. Omfattas ett fordon av fordonskungörelsen, gäller kungörelsen också om farligt gods transporteras däri. Med stöd av lagen om transport av farligt gods kan emellertid därutöver meddelas sådana — och endast sådana - föreskrifter om beskaffenhet och utrustning och kontroll av fordon, som betingas av las-

tens särskilda beskaffenhet.

Ett gränsdragningsproblem av speciell karaktär, som delvis anknyter just till ett transportmedels beskaffenhet och kontrollen av transportmedlet, gäller sjötransporter av förpackat resp oförpackat gods eller bulklast. (Med för— packat gods avses vid sjötransport också sådant gods som vid en landtransport betraktas som oförpackat, t ex lasten i en tankbil). — Tidigare i detta avsnitt har uttalats att lagförslaget gäller transport med alla transportslag. Detta är emellertid något oegentligt. Bulktransport till sjöss omfattas nämligen inte av lagförslaget, vilket framgår av definitionen av transportmedel i 3 5. Skälen för denna in-

skränkning är följande.

Vid transport av oförpackat gods utgör själva transport— medlet emballage åt godset. När oförpackat gods transpor- teras med ett fartyg kan därför, med ett måhända föga sjö— mannamässigt men klargörande uttryck, själva fartyget sägas vara en förpackning åt det transporterade godset. Detta innebär att säkerheten vid sådana transporter nästan uteslutande är en fråga om fartygets konstruktion. Fartygs- konstruktioner och därmed sammanhängande frågor utgör så

• Sida 156
•  Original

Prop. 1981/82: 94 156

integrerade delar av sjösäkerhetssystemet att de inte låter sig utbrytas ur detta. En omfattande dubbelreglering skulle därför bli en nödvändig konsekvens, om fartygsbulktranspor— terna inte undantogs från detta lagförslags tillämpningsom— råde. - Också en omfattande dubbelreglering kan till nöds godtas om tillräckligt stora fördelar står att vinna där— med. Så kan emellertid inte anses vara fallet här. Ett av de viktigaste skälen för att samla alla transportslag i en gemensam lagstiftning är, som tidigare utvecklats, önske— målet om en författningsgrundad bas för harmonisering. Det— ta önskemål gör sig dock inte gällande beträffande fartygs— bulktransporterna. Att behovet av harmonisering är så stort beror som bekant på de byten av transportslag som sker un— der de allt vanligare kombinerade transporterna. En far— tygsbulktransport är emellertid alltid fristående och utgör sålunda inte en del av en integrerad transportkedja på det sätt som andra transporter kan göra. Följaktligen är dessa transporter inte berörda av de föreskrifter om förpackning,

märkning etc som gäller för andra transportmedel. 7.2.2 Sanktionssystem

Författningförslagen innefattar dels bemyndiganden för de tre transportmyndigheterna att i olika avseenden meddela föreskrifter för transport av farligt gods, dels bemyndi— ganden för tillsynsmyndigheterna att i särskilda fall med— dela de förelägganden eller förbud som uppenbarligen behövs

för att lagstiftningen skall efterlevas.

Uppsåtliga eller oaktsamma överträdelser av lagens bestäm- melser eller av föreskrifter som regeringen eller myndig- het meddelat med stöd av lagen föreslås i ett blankett— straffbud kunna föranleda böter eller fängelse i högst ett år.

Tillsynsmyndigheterna föreslås få rätt att förena sina förelägganden eller förbud med vite. Har ett föreläggande eller förbud inte förenats med vite, kan den som bryter mot föreläggandet eller förbudet enligt förslaget fällas till

ansvar .

• Sida 157
•  Original

Prop. 1981/82: 94 [57

Inte minst när det gäller lagstiftning till skydd för den inre och yttre miljön har det under senare år vid flera tillfällen höjts röster för skärpta sanktioner. I bl a miljöskyddsutredningens betänkande (SOU l978:80) samt brotts— förebyggande rådets promemoria (PM l979:6) Kriminalisering

av föroreningar av miljön m m har t ex framhållits att

brott mot miljön i större utsträckning än f n bör krimina— liseras i brottsbalken , Brb, med hänsyn till att Brb anses

ha högre moralbildande effekt än specialstraffrätten.

I andra sammanhang åter har diskuterats olika metoder att åstadkomma sanktionssystem som riktar sig särskilt mot dem som kan ha ekonomisk vinning av brotten. Exempel på sådana diskussioner finns bl a i betänkandena Ren tur, program för miljösäkra sjötransporter (SOU l979z43) och Företagsböter (Ds Ju l978:5) samt propositionen 1979/80:167 angående åt—

gärder mot vattenförorening från fartyg.

Sådana önskemål om effektiva sanktioner gör sig naturligt- vis gällande även vid transport av farligt gods. Under ut— redningsarbetet har därför övervägts också andra sanktions- system än de konventionella som förslaget innehåller. I första hand har därvid någon form av avgiftssystem disku— terats. Avgifter kan nämligen dels riktas mot juridiska personer, dels bestämmas till betydande belopp. Metoden med sanktionsavgifter i stället för eller vid sidan av straff förekommer också i viss nyare lagstiftning, t ex i lagen (1972z435) om överlastavgift och lagen (1976:666) om på— följder och ingripande vid olovligt byggande. Såsom konsta— terats också bl a i den förutnämnda propositionen angående Åtgärder mot vattenförorening från fartyg förutsätter ett avgiftssystem dock att det finns en lämplig, helst inte för kompliceradrgrund-efter vilken avgiften kan beräknas. I så— dana fall där avgift eljest skulle vara en lämplig sanktion mot överträdelser av lagstiftningen om transport av farligt gods, t ex mot avsändare som lämnar felaktiga uppgifter i instruktioner eller transportdokument, har det inte lyckats

att konstruera en sådan beräkningsgrund.

• Sida 158
•  Original

Prop.]981/82:94 158

En annan möjlighet som diskuterats, är det system som det ovan anmärkta förslaget om företagsböter innebär. Under remissbehandlingen av förslaget till företagsböter riktades emellertid mycket stark kritik mot förslagen och chefen för justitiedepartementet har i 1980 års budgetproposition uttalat att förslagen inte utan ytterligare överväganden torde kunna läggas till grund för några åtgärder.

Varken avgifter eller företagsböter är på nu anförda skäl

f n några realistiska alternativ.

I justitiedepartementet undersöks emellertid f n möjligheten att, i stället för att vidareutveckla tanken på företags— böter, bygga ut brottsbalkens förverkanderegler. Undersök— ningen, som avses bli presenterad i en promemoria under hösten 1980, omfattar också frågor om när, var och hur

system med sanktionsavgifter bör användas.

Jag vill inte utesluta att resultatet av denna undersökning blir sådant att det bör påverka förevarande lagförslag. I

avvaktan på att resultatet föreligger har jag dock stannat för att som sanktioner endast föreslå böter, fängelse och

vite.

Det bör framhållas, att de verkligt allvarliga missförhål- landena i samband med transport av farligt gods i allmänhet

är straffbara enligt brottsbalken .

'7.3 Ikraftträdandet

För sjö—, luft— och järnvägstransporterna inrymmer frågan om tidpunkt-för lagförslagets ikraftträdande och om över— gångsbestämmelser inga problem. För dessa transportslag innebär förslagen nämligen så gott som uteslutande formella och redaktionella ändringar av gällande rätt. Varken de föreskrivande myndigheterna eller den allmänhet som berörs av lagstiftningen torde därför behöva särskild tid för om—

ställning eller anpassning.

»

• Sida 159
•  Original

Prop. 1981/82: 94 159

För vägtransporternas del är frågan emellertid mer kompli- cerad. Dels är lagförslaget i denna del helt beroende av en ny myndighetsorganisation, dels innebär det också ma— teriella nyheter beträffande transport av vissa varuslag. — I avsnitt 9 framläggs förslag till åtgärder som, om de genomförs, avses få till följd att erforderliga vägtrans— portföreskrifter kan föreligga ungefär samtidigt som den nya myndigheter träder i funktion. Bifalls dessa förslag torde inte heller vägtransporterna innebära några större problem. Lagen skulle då kunna träda i kraft för alla trans- portslag samtidigt, lämpligen sedan FGE:s verksamhet kom— mit i gång. Frågan huruvida m h t näringslivets behov av anpaSSningstid särskilda övergångsbestämmelser erfordras för vägtransport av vissa varuslag (främst de brandfarliga och explosiva varorna) torde också låta sig säkert bedöma då.

Leder förslagen i avsnitt 9 emellertid inte till beslut torde lagens ikraftträdande, i vart fall för vägtransporter— nas del, antingen få anstå till dess FGE hunnit arbeta fram föreskrifter eller kombineras med övergångsbestämmelser av innebörd att föreskrifter för vägtransport av farligt gods som meddelats med stöd av äldre lagstiftning skall gälla tills vidare.

Nu anförda omständigheter medför att det bör överlåtas åt regeringen att bestämma tidpunkten för lagens ikraftträ— dande, varvid bemyndigandet bör omfatta rätt att låta detta ske etappvis, samt att meddela de övergångsbestämmelser som eventuellt kah'komma att behövas."

• Sida 160
•  Original

Prop. 1981/82: 94 ' 160

8. FÖLJDÄNDRINGAR I GÄLLANDE FÖRFATTNINGÄR De i tidigare avsnitt framlagda förslagen om ny lagstift- ning och ny myndighetsorganisation berör följande nu gäl-

lande lagar, förordningar och kungörelser.

lagen (l965:7l9) om säkerheten på farty

u> H förordningen (1965z908) om säkerheten p

LA)

luftfartslagen (l957:297)

.b. luftfartskungörelsen (19612558)

järnvägstrafikstadgan (l966:202)

mm

kungörelsen (1933z85) angående förvaring och trans—

port till lands av kisellegeringar

x] lagen (l975:69) om explosiva och brandfarliga varor

8. förordningen (l961:568) om brandfarliga varor

9. förordningen (1949:3411 om explosiva varor

10. kungörelsen (l957:232) med vissa bestämmelser röran— de explosiva varor för försvarets behov m m

11. kungörelsen (l962z500) om brandfarliga varor, som om-

händerhavas av/krigsmakten/ m m

12. lagen (l973:329) om hälso— ,ch miljöfarliga varor

13 kungörelsen (l973:334) om hälso— och miljöfarliga varor

14. förordningen ( 1975:346 ) om miljöfarligt avfall

15. läkemedelsförordningen (l962:701)

16. atomenergilagen (l956:306)

l7. strålskyddslagen (1958:110) 18. strålskyddsförordningen (1958:652)

19. kungörelsen ( 1945:126 ) om tillfällig inskränkning i rätten att sjöledes transportera explosi'a varor

20. förordningen (1877z43 s. 1) ang förbud mot pOStbe— fordran av eldfarliga eller explosiva eller frätande ämnen

21. förordningen (l974z35) om internationell vägtransport

av farligt gods

22. Ivägtrafikkungörelsen (19 72 : 603)

• Sida 161
•  Original

Prop.!981/82z94 161

Beträffande flertalet av dessa författningar har förslag till ändring eller — i ett fall - upphävande upprättats,

se författningsförslagen ; — 14. Ändringsförslagen kommen-

teras i specialmotiveringen (avsnitt 11.3).

I fråga om lagen och förordningen om säkerheten på fartyg, järnvägstrafikstadgan och förordningen ang förbud mot postbefordran av eldfarliga eller explosiva eller frätan— de ämnen har några ändringar inte föreslagits. Motiven

härför utvecklas nedan.

Lagenoch förordningen om säkerheten på fartvg

Varken lagen eller förordningen innehåller några direkta transportbestämmelser eller bemyndiganden som avser sådan sjötransport som omfattas av lagen om transport av farligt gods. Sistnämnda lag skall därför inte ersätta, utan komp- lettera, sjösäkerhetslagstiftningen. P g härav och då 2 kap 38 5 och 4 kap 9 5 sjösäkerhetsförordningen innehåller påpekanden av innebörd att det gäller särskilda bestämmel- ser för transport av farligt gods är någon ändring i sjö— säkerhetslagstiftningen inte påkallad. Järnvägstrafikstadgan

Lagen om transport av farligt gods påverkar inte den skyl— dighet att fastställa normalvillkor bl a för transport av farligt gods som enligt järnvägstrafikstadgan åvilar järn- väg, se härom närmare avenitt 3.2.2. Någon ändring i stad— gan behövs därför inte. Efter ikraftträdandet av lagen om transport av farligt gods torde en järnväg kunna fullgöra sin skyldighet enligt stadgan genom att i sina normalvill- kor hänvisa till lagen och med stöd därav meddelade före-

skrifter.

l1 Riksdagen 198If82. I mm]. Nr 94

• Sida 162
•  Original

Prop. 1981/82: 94 162

Förordningen med förbud mot postbefordran av eldfarliga

eller explosiva eller frätande ämnen

Postbefordran behandlas inte särskilt i lagen om trans— port av farligt gods. tt direkt inlemma den traditionella typen av postbefordran i det föreslagna regelsystemet skul— le nämligen medföra oöverstigliga praktiska problem. Något förslag till ändring i rubricerade författning, som delvis är grunden för postverkets egna bestämmelser i poststadgan och pakettaxan, framläggs därför inte. Tidigare har nämnts ( avsnitt 3.2.6 ) att man inom postverket f n arbetar med

att komplettera och modernisera de särskilda föreskrifter— na för postbefordran av farligt gods samt att man därvid

strävat efter en anknytning till RAR, eftersom RAR är det mest restriktiva transportreglementet. När resultatet av

detta arbete föreligger bör övervägas — lämpligen av trans— portmyndigheterna i samråd med postverket — huruvida gene- rella undantag från lagen om transport av farligt gods bör göras för postbefordran av traditionell typ. Detta föran— leder att särskilda övergångsbestämmelser till lagen kan

bli erforderliga i fråga om postbefordran.

F n är postbefordran formellt undantagen endast från till— lämpningsområdet för förordningarna om explosiva och

brandfarliga varor.

Övrigt

Utöver de ovan uppräknade 22 författningarna berörs ett antal verksinstruktioner, i första hand industriverkets

och transportrådets, samt myndighetskungörelser o dyl.

• Sida 163
•  Original

Prop. 1981/82: 94 163

9. GENOMFÖRANDET

I aVSnitt 4 och 5 har principerna för en ny myndighetsor- ganisation angivits. Jag föreslår att en organisations- kommitté tillkallas för att närmare utforma den nya orga-

nisationen i enlighet med dessa principer.

Som tidigare framhållits är tanken den att FGE, sjöfarts— verket och luftfartsverket med stöd av lagen om transport av farligt gods i princip skall sätta bestämmelserna i ADR, RID, IMDG—koden och RARi_kraft för svenskt vidkomman— de. För järnvägs—, sjö— och flygtransporterna innebär det— ta inte några egentliga ändringar i förhållande till vad som redan gäller. I regelverken för dessa transportslag torde endast marginella ändringar av i huvudsak formell karaktär bli nödvändiga om och när lagen om transport av

farligt gods träder i kraft.

För vägtransporterna är situationen en helt annan. Befint— liga föreskrifter är i många avseenden föråldrade och inte alls anpassade efter ADR såsom förutsattes då riktlinjerna för den nuvarande ordningen fastslogs i samband med Sveriges tillträde till ADR år 1973. För ett antal varu—

slag saknas bestämmelser helt.

An3varet för vägtransportföreskrifterna skall enligt för— slaget åvila FGE. Om FGE inom rimlig tid skall kunna till— godose det mycket stora uppdämda behovet av föreskrifter krävs större resurser än som angivits i avsnitt 5.4 . Sedan en modernisering och komplettering av föreskrifterna väl skett, kommer resursbehovet dock att minska till den an—

givna nivån.

En möjlighet att komma till rätta med detta problem är

att under ett övergångsskede ställa extra resurser till FGE:s förfogande. Vissa obestridliga nackdelar är dock förenade med ett sådant förfarande. Möjligheterna att rekrytera kompetent personal för kortare tid torde sålunda

vara ytterst begränsad. Även om FGE:s resurser förstärktes

• Sida 164
•  Original

Prop. 1981/82: 94 164

under inledningsskedet skulle vidare ett modernt regel—

verk för vägtransporterna låta vänta på sig ännu lång tid.

Som framgår av det anförda påverkar frågan om uppläggning— en av arbetet med vägtransportföreskrifterna FGE:s funk— tioner både i initialskedet och senare. Framför allt under övergångsperioden mellan det nuvarande systemet med pro— duktkontrollorienterade säkerhetsföreskrifter och det av mig föreslagna transportanknutna kommer ett stort antal problem av nära nog engångskaraktär att kräva en omedelbar lösning. Sättet att åstadkomma denna påverkar utan tvekan FGE:s organisation. Jag föreslår därför att den ovan för- ordade organisationskommittén samtidigt ser över i vilken utsträckning nu gällande, med stöd av produktkontrollför- fattningarna meddelade föreskrifter för vägtransporter kan och bör nyttjas som föreskrifter enligt lagen om transport av farligt gods samt i förekommande fall utarbetar nya föreskrifter. - Det skulle väsentligt förbättra förutsätt— ningarna för såväl FGEzs som transportintressenternas ar— bete om resultatet av en sådan översyn kan föreligga när

FGE startar sin verksamhet.

Enligt min mening bör förslagen i detta betänkande kunna

träda i kraft den 1 januari 1982.

• Sida 165
•  Original

Prop. l981/82: 94 165

10. RESURSBERÄKNING

De presenterade förslagen om ett samlat myndighetsansvar, en effektivare tillsyn och samordnande bestämmelser får konsekvenser för såväl stat och kommun som för företag och enskilda. Viesa effekter, t ex förändringar i antalet tjänster vid en myndighet, låter sig tämligen enkelt beräk- nas, medan andra svårligen kan mätas beloppsmässigt. Detta

gör att resursberäkningen är osäker.

För den statliga sektorn innebär förslaget om FGE att trans-

portrådet tillförs tio tjänster. Kostnaderna för dessa tio tjänster bör_uppvägas av motsvarande besparingar hos de myn- digheter som avlastas genom utredningsförslauen. Nettobe— lastningen på den statliga sektorn förblir därför i stort

oförändrad.

Förslagen på tillsynsområdet innebär nyheter främst i frå— ga om polisen, tullen och sprängämnesinspektionen. Nyheter— na består i att dessa myndigheter får vidgade befogenheter snarare än nya arbetsuppgifter. Den tillsyn som polis och tull föreslås utföra avses ske Stickprovsvis i samband med övrig trafikövervakning. Sprängämnesinspektionens roll blir att komplettera tillsynen som teknisk expertmyndighet. Några ökade resurser torde därför inte behöva tillföras

dessa myndigheter.

För den kommunala sektorn torde förslagen innebära en viss avlastning.

När det gäller den privata sektorn slutligen, dvs alla dem som i den praktiska hanteringen kommer i kontakt med trans- porter av farligt gods kommer förslagen att medföra bespa- ringar. Genom att transportföreskrifterna blir mer samlade, modernare och bättre internationellt anpassade kommer arbe— tet med tran3port av farligt gods nämligen att väsentligt förenklas. Exempel på sådana förenklingar är att åtskill— nad inte längre skall behöva göras mellan ADR—transporter

och inhemska vägtransporter samt att utbildningsverksamhet

• Sida 166
•  Original

Prop. 1981/82: 94 166

på området blir mindre komplicerad. Dessutom innebär för- slagen förenklingar i fråga om val av emballage och trans— portsätt. Genom inrättandet av FGE kommer allmänheten också kunna göra tidsvinster, eftersom det innebär att man i fortsättningen i ökad utsträckning kan vända sig till en

myndighet.

Även de samhällsekonomiska effekterna bör beaktas. Huvudsyf— tet med förslagen är att skapa säkrare transporter av far— ligt gods. Konsekvenserna för samhället — förutom person— skador-— har visat sig kunna bli enorma, t ex förstörda vattentäkter och utrymda städer. Olyckor sker dock rela- tivt sällan. I vilken omfattning utredningsförslagen bi— drar till att höja säkerheten är svårt att mäta. En en— hetlig lagstiftning, ett samordnat myndighetsansvar och

en effektivare tillsyn ger dock en rad förutsättningar

för säkra och rationella transporter som nu saknas.

• Sida 167
•  Original

Prop. 1981/82: 94 l67

ll. SPECIALMOTIVERING TILL FÖRFATTNINGSFÖRSLAGEN

ll.l Lagen om transport av farligt gods

15. Första stycket. För att omfattas av lagen skall en trans— port dels avse gods enligt 2 5, dels utföras med något av

transportmedlen enligt 3 5.

En godstransport innebär en förflyttning av godset. För— flyttningen förutsätter att ett antal andra hanteringsmo— ment utförs, såsom lastning, stuvning och säkring av godset. För att förflyttningen skall vara meningsfull förutsätts vidare att godset lossas. Ofta kan en påbörjad förflytt— ning inte slutföras i ett sammanhang. Uppehåll av varieran— de längd förekommer sålunda, varvid godset förvaras i av— vaktan på vidare befordran. Arbetsmoment av nu nämnd karak- tär har ett så starkt samband med själva förflyttningen att praktiska skäl talar för att de inte ses som självständiga moment utan som delar av en transport och även regleras i samband därmed. Lagen föreslås därför omfatta inte endast förflyttning av farligt gods utan även sådan lastning, lossning, förvaring och annan hantering, som utgör ett led i förflyttningen. — Lagen föreslås med andra ord gälla

från det ögonblick en vara hämtas på avsändarens lager

till det ögonblick den lossats hos mottagaren.

Andra stycket. — Ett av skälen till att kringgärda trans— port av farligt gods med säkerhetsföreskrifter är att tredje mans intressen måste skyddas. Berörs inte tredje man av transporten bortfaller detta skäl. I detta stycke föreslås därför att undantag görs för vissa s k interna transporter. En transport som sker endast inom ett område där tillverkning, lagring eller förbrukning av farligt

gods äger rum omfattas sålunda inte av lagförslaget under

• Sida 168
•  Original

Prop. l98l/82: 94 168

förutsättning att tredje man - dvs allmänhetens — intres- sen inte är hotade. Transportsträckans längd har därvid mindre betydelse än graden av avskildhet. Att en transport har nu angivna begränsade karaktär minskar i och för sig inte riskerna för dem som utför transporten eller för mil- jön. Föreskrifter till förebyggande av dessa risker åter—

finns emellertid i annan skyddslagstiftning.

För interna transporter som går även över längre och mer oskyddade sträckor kan det ibland te sig överdrivet att använda hela det säkerhetssystem som avses gälla för trans— port av farligt gods i allmänhet. För sådana fall finns möjlighet till dispens enligt 6 5. I en del fall, varvid. främst transporterna inom jordbruket åsyftas, kan antas

att de kvantiteter farligt gods som berörs av den enskilda transporten ofta är så små, att den ansvariga transport— myndigheten får förutsättas föreskriva att de inte utgör

farligt gods i lagens bemärkelse.

Begränsningen i andra stycket torde ha betydelse i första hand för landtransporterna. Närmare föreskrifter för verk—

ställigheten därav får därför överlämnas åt FGE att med— dela-

2 5 Ett viktigt mål för arbetet med att åstadkomma en nationell lagstiftning om transport av farligt gods är att uppnå största möjliga harmonisering med de internationella reg— lerna. I detta hänseende är bestämningen av begreppet far— ligt gods central. Någon skillnad mellan den nationella och internationella uppfattningen om vad som i transport- sammanhang utgör farligt gods föreligger knappast. Inte heller i förhållande till de internationella regelverken bör därför några skillnader finnas. — Lagen föreslås därför gälla endast transport av gods som omfattas av de internationella överenskommelser om transport av farligt

gods som Sverige biträtt eller eljest accepterat.

De internationella reglerna för samtliga transportslag

• Sida 169
•  Original

Prop. 1981/82: 94 169

bygger numera på FN—rekommendationernas klassindelning. Uppräkningen av varuslag i 2 % anknyter därför till klass- rubrikerna i FN—rekommendationerna. Den har också anpassats till vissa särdrag i ADR och RID respektive RAR. Sålunda har vämjeliga varor Vilka rubriceras särskilt i ADR och RID, men inte i FN—rekomendationerna, IMDG—koden eller RAR, medtagits i uppräkningen. — Endast RAR upptar magne- tiskt material som farligt gods. Magnetiskt material skiljer sig från övriga varuslag genom att det inte i sig är skadebringande utan kan utlösa skadliga effekter på transportmedlets navigeringsutrustning. För att uppnå överensstämmelse med de internationella luftfartsbestäm—

melserna föreslås lagen omfatta även magnetiskt material.

Uppräkningen är uttömmande. Varuslag, som representerar andra risker än dem som de förtecknade gör, omfattas så—

ledes inte av lagförslaget.

De uppräknade varuslagen är inte lika farliga i alla sam— manhang. Riskerna de representerar varierar t ex med mängden, med typen av transportmedel eller med arten av gods med vilket de sammanlastas. I en viss mängd och transporterat med ett visst transportmedel kan således gods innehållande något av varuslagen vara helt ofarligt. Ytterligare ett rekvisit måste därför vara uppfyllt för att godset skall anses farligt i lagens mening, nämligen att det p g a sina egenskaper kan medföra skador vid transport eller — med syftning på det magnetiska materia— let - påverka transportmedlets säkra framförande.

Lagen föreslås alltså gälla endast sådant gods som om— fattas av de internationella överenskommelserna om trans— port av farligt gods. En nackdel är förenad med en så strikt internationell anpassning. Det kan nämligen inte uteslutas att transport av andra varuslag än de som ryms inom dessa överenskommelser kan behöva regleras som ett led i den nationella produktkontrollen. Ett exempel härpå är varor, som innehåller polyklorerade bifenyler, PCB,

och som på grund därav har hälar—eller miljöfarliga egen—

• Sida 170
•  Original

Prop.]981/82z94 170

skaper. De farliga egenskaperna hos PCB hinner normalt inte göra sig gällande under en transport eftersom expo— neringstiden är för kort. Varor som anses farliga endast p g a att de innehåller PCB omfattas därför inte av öve— renskommelserna eller lagförslaget. Däremot omfattas han- tering, inklusive transport, av PCB—varor av lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Den nackdel det innebär att transportföreskrifter kan komma att finnas också inom ramen för annan nationell lagstifning får dock anses vara

uppvägd av fördelarna med en internationell anpassning.

Det förtjänar att särskilt påpekas att miljöfarligt av— fall enligt förordningen (l975:346) om miljöfarligt av— fall praktiskt taget alltid också är farligt gods enligt såväl nu gällande som den här föreslagna lagstiftningen om transport av farligt gods. Detta innebär att för trans— port av miljöfarligt avfall, som också är farligt gods, gäller dels denna lag, dels förordningen om miljöfarligt avfall. Sistnämnda förordning innehåller bestämmelser om bl a krav på särskilt tillstånd för den som yrkesmässigt

transporterar miljöfarligt avfall på väg.

2 & anger ramen för vad som är farligt gods. Närmare be— stämmelsercm1vad som i skilda transportsituationer skall förstås med de uppräknade varuslagen föreslås bli över— lämnat till de tre transportmyndigheterna att meddela. Be— myndigande härtill lämnas i förordningen med stöd av 5 5

lagförslaget.

35- Punkten 1. Lagen föreslås gälla ett vidare transportmedels-

begrepp än ADR gör.

ADR gäller för fordon, som för framdrivande på väg är för— sett med motor och icke löper på skenor eller har förbin— delse med elektrisk ledning och som normalt används för befordran av personer eller gods, för motorfordon, som åtföljs av en påhängsvagn samt för släpfordon, dvs varje

fordon som är byggt för koppling till motorfordon

• Sida 171
•  Original

Prop. l981/82: 94 171

(Artikel 1 a) av ADR jämförd med artikel 4 av konventionen den 19 september 1949 om vägtrafik).

Den föreslagna lagens giltighet inskränker sig emellertid inte till motordrivna fordon eller till fordon avsedda för vägtrafik utan omfattar alla slags fordon som används för transport på väg eller i terrängen. Beteckningen for— don används i samma betydelse som i vägtrafikkungörelsen (l972:603), nämligen anordning på hjul, band, medar eller liknande som är inrättad för färd på marken och ej löper på skenor.

Sin största betydelse har naturligtvis lagförslaget för den fordonskategori som omfattas också av ADR, dvs i hu- vudsak bilar och sådana släpfordon som kan kopplas till

dem.

övriga fordonsslag torde förhållandevis sällan komma i fråga för transport av farligt gods. I den mån de gör det, torde vidare de transporterade kvantiteterna ofta vara så små att FGE får förutsättas föreskriva att det inte är

fråga om farligt gods i lagens mening.

Det lämpliga i att mot denna bakgrund över huvudtaget låta lagförslaget omfatta sistnämnda fordonsslag kan naturligt— vis diskuteras. Transport av farligt gods med t ex häst- skjuts, paketcykel eller terrängfordon innebär emellertid samma risker som transport med t ex lastbil. Även om spe— cialföreskrifter för dessa ovanligare transportmedel inte anses påkallade bör i vart fall de allmänna aktsamhetskra—

ven gälla även för dem.

Punkt 4. Beträffande sjötransporterna föreslås lagen gäl- la endast transport av förpackat gods och alltså inte för bulktransporter. Skälen till denna begränsning har redovi— sats i den allmänna motiveringen. Lagens tillämpningsområ— de avses med andra ord komma att helt överensstämma med IMDG—kodens.

• Sida 172
•  Original

Prop. 1981/82z94 172

Begreppet bulk har delvis olika innebörd vid land— och sjö— transporter. En bulklast i t ex en bil på väg blir i det ögonblick bilen körts ombord på ett fartyg förpackad last. Själva bilen utgör nämligen i förhållande till fartyget en förpackning. Gods i containrar, flyttbara tankar eller väg— eller järnvägsfordon är alltså i sjöfartssammanhang gods i förpackad form. Formuleringen i punkt 4 kan med hänsyn här— till tyckas vara en onödig uppräkning av synonymer. Uppräk— ningen har emellertid valts för att missförstånd angående

begreppet förpackad form skall undvikas.

Lagförslaget, liksom IMDG—koden, gäller fartyg vari trans— porteras gods i förpackad form, även om i fartyget samti—

digt transporteras oförpackat gods.'

4é

Första stycket har till syfte att ge lagen samma geografiska tillämpningsområde som lagen om säkerheten på fartyg resp luftfartslagen . Med "svenskt fartyg"och "svenskt luftfartyg" skall därför förstås detsamma som i sjösäkerhetslagen resp

luftfartslagen .

I den utsträckning försvarsmakten transporterar eller låter transportera farligt gods med civila transportmedel eller eljest i sammanhang som inte skiljer sig från det civila samhället saknas anledning att generellt betrakta försvars- maktens transporter annorlundaän transporter i allmänhet. Transporter med örlogsfartyg eller militära luftfartyg

sker emellertid under så speciella betingelser att säker— hetsföreskrifterna för dem inte självklart skall vara de- samma,om än inte mindre omfattande, som för övriga trans- porter. Huvudsakligen i enlighet med vad som gäller beträf— fande sjösäkerhetslagen och luftfartslagen föreslås därför frågan om denna lags tillämpning på transporter med örlogs— fartyg eller militära luftfartyg vara beroende av förord-

nande från regeringen.

• Sida 173
•  Original

Prop. 1981/82: 94 173

65

Första stycket. Lagförslaget reglerar transport av farligt gods. Detta ämnesområde är till art och omfattning sådant att däri ryms otaliga kombinationer av gods, transport— medel och andra transportförutsättningar. Med denna komple- xitet är det ofrånkomligt att situationer kan uppstå, där det måste anses befogat att medge undantag från lagens tillämpning. Regeringen eller myndighet som regeringen ut- ser föreslås därför få möjlighet att förordna om undantag från lagens tillämpning på enstaka transport eller på visst slag av transporter. En förutsättning för att denna möjlig- het skall få utnyttjas bör dock naturligtvis alltid vara

att rimliga krav på säkerhet ändå är tillgodosedda.

Andra stycket. Med undantag för transporter med örlogsfar- tyg och militära luftfartyg föreslås lagen bli generellt tillämpligt på alla transporter av farligt gods, alltså även på försvarsmaktens transporter. Möjlighet bör dock finnas för regeringen eller myndighet som regeringen utser att förordna om undantag från lagens tillämpning på för— svarsmakten. På samma sätt som beträffande den allmänna dispensmöjligheten enligt första stycket, bör förutsätt- ningen för sådant undantag vara att rimliga krav på säker— het ändå är tillgodosedda. Detta torde i allmänhet vara fallet för sådana transporter som sker under ledning av militärbefäl eller annan av försvarsmyndighet förordnad per- son, dvs sådana transporter som f n är undantagna från ex—

plosivvaruförordningens tillämpning.

7 och 8 95 I dessa paragrafer anges under Vilka förutsättningar trans-

port av farligt gods får ske.

7 5, andra stycket innefattar en erinran om det i och för sig självklara förhållandet att bestämmelser i internatio— nella överenskommelser om transport av farligt gods, som

Sverige biträtt, skall gälla för transporter som omfattas

av överenskommelserna.

• Sida 174
•  Original

Prop.]98l/82z94 ' . 174

95

Som tidigare anförts har det mest ändamålsenliga tillväga— gångssättet vid regleringen av transport av farligt gods befunnits vara, att föreskrifter för sådana transporter meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen utser inom ramar som riksdagen bestämt. Genom förevarande para— graf delegeras i enlighet härmed till regeringen eller myn— dighet som regeringen utser, rätten och skyldigheten att meddela de föreskrifter för transport av farligt gods som behövs för att transportsäkerhetskraven enligt 7 5 skall

anses uppfyllda.

10 5

Vissa transporter representerar så stora risker att inte

ens de mest rigorösa föreskrifter kan neutralisera risken till en godtagbar nivå. Sådana transporter bör kunna helt förbjudas. Andra transporter åter är inte så riskfyllda

som nyss sagts, men innebär ändå sådana risker utöver det vanliga att de, även om eljest föreskrivna villkor uppfyllts, inte bör få förekomma utan att särskilt tillstånd därtill givits eller lämplig myndighet underrättats om att trans— porten skall äga rum.

I denna paragraf föreslås därför att regeringen eller myn— dighet, som regeringen utser, får rätten att föreskriva krav på tillstånd för eller förhandsanmälan om eller att förbjuda visst-slag av transporter. Krav på tillstånd eller förhandsanmälan och i än högre grad förbud innebär stora ingrepp i de berördas handlingsfrihet. Med hänsyn härtill föreslås att föreskrifter härom skall kunna komma i fråga endast när det är av särskild betydelse från säkerhetssyn—

punkt.

Utgångspunkten för föreskrifter enligt paragrafen bör vara arten av det gods som är ifråga. Samtliga transportförut— sättningar bör dock kunna medtas i bedömningen, således även t ex avsett transportmedel och avsedd färdsträckas längd. Detta innebär att tillståndskrav eller förbud kan avse inte bara visst gods — generellt eller i vissa kvanti—

teter - utan även transport av godset med visst transport-

medel.

• Sida 175
•  Original

Prop. 1981/82: 94 - 175

Föreskrifter om tillståndsplikt avses komma i fråga för transporter, för vilka särskild försiktighet bör iakttas, t ex transporter av radioaktiva eller explosiva varor. Lämpligen bör tillstånd därför kunna förenas med före- skrifter om speciella försiktighetsmått såsom nyttjande

av viss färdväg m m.

Förhandsanmälan bör komma i fråga för sådana transporter där tillståndskrav är för ingripande men där det från transportsäkerhetssynpunkt ändå föreligger ett befogat intresse för allmänna organ, t ex polismyndighet eller

brandförsvar, att känna till transporterna.

I detta sammanhang bör påpekas, att länsstyrelse enligt 147 och 148 95 vägtrafikkungörelsen (l972:603) kan meddela lokal trafikföreskrift om förbud mot trafik med fordon med last av farligt gods. Sådant förbud kan avse viss väg,

ViSS vägsträcka eller samtliga vägar inom visst område.

12 och 13 55 I dessa paragrafer ges tillsynsmyndigheterna de befogenheter som behövs för att kontrollen över efterlevnaden av bestäm—

melser om transport av farligt gods skall bli möjlig.

Motsvarighet till paragraferna finns i annan lagstiftning av liknande karaktär, t ex i arbetsmiljölagen(1977:1160)

och lagen ( 1973:329 ) om hälso- och miljöfarliga varor.

gärskilt_om l3_5. De befogenheter som genom denna paragraf tillerkänns tillsynsmyndigheterna skall skiljas från de be— fogenheter att meddela föreskrifter till allmän efterrät— telse som regeringen eller myndighet som regeringen utser avsesfå genom t ex 9 5. Med stöd av 13 5 avses tillsynsmyn— digheterna få en möjlighet att ingripa i det enskilda fal— let för att framtvinga efterlevnad av lagens bestämmelser. Utöver föreläggande om rättelse av uppdagade brister bör förbud mot färd till mottagaren kunna meddelas. Det bör sålunda vara möjligt att dirigera en olämplig last till

exempelvis en kommunal soptipp där lasten deponeras i av—

• Sida 176
•  Original

Prop. 1981/82: 94 176

vaktan på att avsändare eller mottagare förklarar sig vil- lig att vidta lämpliga åtgärder. Sannolikheten att kommu— nen skulle bli belastad av inte avhämtat farligt gods är mycket liten m h t varuhavarnas intresse att få sitt gods och transportörernas intresse att få loss sina fordon. skulle det trots allt visa sig nödvändigt att slutligt de—

ponera godset bör det allmänna bära kostnaden för detta.

För att ett föreläggande eller förbud skall kunna komma ifråga bör det vara helt klart dels att en överträdelse av gällande bestämmelser verkligen ägt rum, dels att rättelse

inte kan åstadkommas på frivillig väg.

Befogenheten enligt tredje stycket måste ses som en abso— lut sista utväg för tillsynsmyndighet att få en förelagd åtgärd utförd.

14 5

Vid en inspektion kan en tillsynsmyndighet upptäcka en brist som myndigheten bedömer kunna medföra risk för skador. Genom otillåten sammanlastning t ex kan en kemisk reaktion ha påbörjats eller skett. Genom denna paragraf får till- synsmyndigheterna befogenhet att i sådana fall, i syfte att avvärja faran, omhänderta och oskadliggöra godset.

15 &

Avgiftsbeläggning bör kunna komma i fråga t ex i ärenden om klassificering av farligt gods. I denna paragraf bemyn- digas därför regeringen att föreskriva att särskilda av—

gifter skall utgå i ärenden enligt lagen.

Den nu föreslagna lagstiftningen avses inte föranleda någon ändring i förordningen (l975z421) om vissa avgifter till statens kärnkraftinspektion. Enligt denna förordning är den som söker bl a transporttillstånd eller kolliproto- typgodkännande skyldig att erlägga avgift till inspek—

tionen.

• Sida 177
•  Original

Prop. l981/82: 94 177

17 5

Tystnadsplikt bör gälla för de enskilda som i vissa fall kan komma att delta i de transportansvariga myndigheternas verksamhet. Ett exempel på sådant fall är den utomstående expertis som dessa myndigheter i bland torde behöva anlita vid prövning av vissa ärenden om klassificering. Första

stycket innehåller därför en bestämmelse om tystnadsplikt.

I andra stycket hänvisas till sekretesslagen (l980:lOO), som träder i kraft den 1 januari 1981. Sekretess för of— fentliga funktionärer kan såvitt nu är i fråga föreskrivas

med stöd av 8 kap 6 5 sekretesslagen.

11.2 Förordningen om transport av farligt gods

25

För att undvika att författningstexten tyngs med ofta före—

kommande uppräkningar av namnen på de myndigheter regeringen föreslås utse till skilda uppdrag, nämligen sjöfartsverket,

luftfartsverket och transportrådet, införs genom denna para—

graf begreppet transportmyndighet.

I andra stycket regleras frågan om vilken myndighet som skall vara ansvarig för sådana säkerhetsproblem vilka inte är direkt beroende av de särskilda förutsättningarna för ett visst transportslag. Vissa säkerhetsåtgärder är nöd— vändiga vid alla typer av transporter och kan trots detta vara lämnade utanför den internationella regleringen. Andra säkerhetsåtgärder avser förhållanden i gränslandet mellan transport och lagring. Ytterligare frågor utan transport- slagstillhörighet är de speciella överväganden som ligger bakom det legala begreppet miljöfarligt avfall vilket otvivelaktigt också är farligt gods i traditionell mening. Även i samband med krav på provning av enhetslastanord— ningar och behållare kan generella krav behöva ställas med hänsyn till att dessa ofta fyller fler funktioner än enbart transportredskapets. Likaså kan föreskrifter för den all—

männa ordningen och säkerheten behöva utfärdas utan att de

12 Riksdagen I 98/1'82. I mm!. Nr 94

• Sida 178
•  Original

Prop. l981/82: 94 178

går att hänföra till riskerna inom ett visst transportslag.

35'

Som tidigare anförts anger 2 5 lagförslaget ramarna för vad som skall förstås med farligt gods.G encm förevarande para- graf får transportmyndigheterna uppdraget att för resp transportslag fylla ut dessa ramar med detaljföreskrifter. Transportmyndigheterna förutsätts därvid i allt väsentligt

följa vad som gäller internationellt.

4 och 5 55

Kraven på säkerhetsårgärder vid transport av farligt gods måste med nödvändighet varieras med egenskaperna hos skil- da godstyper. Som framgår av redogörelser i det föregående har därför, både internationellt och nationellt, en syste— matisering av säkerhetssystemen för transport av farligt gods skett genom att det farliga godset indelats i olika klasser, till vilka sedan säkerhetsföreskrifter knutits. Då en vara hänförts till viss klass, och i förekommande fall undergrupp till klassen, dvs klassificerats, utlöses sålunda det régelkomplex som skall tillämpas vid tran5port av varan. Klassificering av det farliga godset är ett cen—

tralt moment i säkerhetssystemen.

Av de föreslagna paragraferna framgår sålunda att farligt gods indelas i nio olika klasser samt att farligt gods vid

transport alltid skall vara klassificerat.

Särgkilt_9m_4_5. I paragrafen anges vilka varuslag de nio olika transportklasserna omfattar. För att överensstämmel— se med de internationella regelverken skall kunna uppnås i föreskrifterna för resp transportslag har detta tillväga— gångssätt valts framför en uppräkning av de exakta klass— rubrikerna. Rubrikerna varierar nämligen något mellan de

skilda regelverken.

Endast FN—rekommendationerna, IMDG—koden och RAR (samt det

kommande ICAO—annexet) upptar klass 9, i FN—rekommendatio—

• Sida 179
•  Original

Prop. l981/82: 94 179

nerna rubricerad Miscellaneous Dangerous Substances — an—

nat farligt gods.

Med undantag för magnetiskt material omfattar klasserna

1—8 alla nu kända slag av gods som är farligt från trans- portsynpunkt. Klass 9 enligt IMDG—koden och RAR tjänstgör därför huvudsakligen, förutom som permanent hemvist för magnetiskt material vid flygtransporter, som en genomgångs—

klass. — Samma innebörd avses klass 9 ha här.

Klass 9 finns alltså inte i ADR, RID eller några nuvarande nationella landtransportföreskrifter. För landtransporterna torde därför klass 9 komma att bli en "tom klass". Det har emellertid inte ansetts nödvändigt att utesluta landtrans— portmyndigheten från möjligheten att hänföra gods till klass 9. .

Det skall i detta sammanhang understrykas, att de gränser för begreppet farligt gods som 2 9 lagförslaget anger inte får överskridas. Skulle helt nya typer av farligt gods upptäckas kan m a 0 klass 9 inte användas för att inlemma dem i lagens tillämpningsområde utan att en lag— ändring först skett.

Särskilt_om å & . Först sedan klassificering skett, kan den ansvarige för transporten få korrekt information om vad som skall iakttas under transporten. Följdenligt före- skriver 5 5 att klassificering av godset är ett villkor för transport. Vid klassificeringen skall godset hänföras till den klass — och eventuell undergrupp till klassen — som omfattar godsets huvudsakliga transportrisk. En vätska som t ex är både brandfarlig och giftig, men vars brand— farliga egenskaper innebär den största transportrisken, skall alltså hänföras till klass 3.

6—8 åå

Ingen skall behöva känna sig frestad att kringgå lagen eller med stöd därav meddelade föreskrifter p g a svårig- heter med att avgöra om och i så fall var visst gods hör

hemma i förevarande lagstiftning.

• Sida 180
•  Original

Prop.l981/82:94 180

framgår av 5 9 skall farligt gods vara klassificerat

m O 3

C |... ().. transport. Råder det tveksamhet om huruvida en vara

tgor farligt gods eller ej eller om till vilken klass

C.”

den rätteligen bör hänföras, får transport därför inte

ske förrän tveksamheten undanröjts. I många fall saknar enskilda, det må vara företag eller privatpersoner, re— surser att göra de bedömningar som erfordras i dessa hän— seenden. I 6 5 föreslås därför att behörig transportmyn— dighet skall vara skyldig att på ansökan meddela beslut huruvida viss vara utgör farligt gods och, om så är fallet,

i beslutet ange till vilken klass varan skall hänföras.

För att beslut skall kunna lämnas inom rimlig tid, bör sökanden tillhandahålla underlaget för myndighetens pröv— ning. Skyldighet härtill föreskrivs därför i 6 5, andra stycket. I normalfallet torde beslut kunna fattas på grund— val endast av det material sökanden tillhandahållit. Er— fordras emellertid därutöver att särskilda undersökningar genomförs, t ex på laboratorium, bör sökanden betala kost— naderna för undersökningen. Med hänsyn till att situationer kan tänkas uppstå, i vilka det vore stötande att låta sö— kanden bära hela kostnaden för undersökningen, föreslås transportmyndigheterna få befogenhet att bestämma ett lägre belopp om omständigheterna fönnueder det. Som exempel på

en omständighet som bör kunna föranleda avgiftsreduktion kan nämnas att fråga är om undersökning vars resultat är

av stort allmänt intresse.

Det ligger i sakens natur att beslut enligt 6 5 skall med- delas så snabbt som myndigheten kan utan att säkerheten åsidosätts. aer eller mindre lång tidsutdräkt torde dock vara ofrånkomlig i vissa fall, inte minst p g a ärendenas svårighetsgrad. På grund härav och då sökanden i vissa fall kan ha stort intresse av att ändå kunna transportera sin vara, föreslås i 8 & sökanden i vissa fall ha rätttill interimistiskt beslut i ärendet. Denna rätt föreslås emel— lertid inte, till skillnad från rätten enligt 6 5, vara

ovillkorlig. En förutsättning för interimistiskt beslut

• Sida 181
•  Original

Prop.]981/82z94 181

måste nämligen alltid vara att myndigheten med någorlunda

tillförlitlighet kan bedöma varans transportrisker.

Beslut enligt 6 5 kan antas vara av allmänt intresse. I 7 5 föreslås därför att transportmyndigheterna skall vara skyl— diga att fortlöpande publicera besluten. Besluten kan nå- turligtvis också föranleda ändringar eller tillägg i de föreskrifter transportmyndigheterna skall meddela enligt

3 5 förordningen. Skyldigheten enligt förevarande paragraf skall ses som ett komplement till skyldigheten enligt 3 5,

inte som en dubblering av denna.

9 5

En förutsättning för att godtagbar säkerhet skall kunna vidmakthållas under en transport är att de anordningar, som kommer till användning vid transporten, erbjuder till- fredsställande trygghet. Det ankommer därför på resp trans— portmyndighet att ställa erforderliga krav på material, konstruktion, utförande och utrustning i vad avser trans- portmedel, enhetslastanordningar, behållare och emballage som används vid transport av farligt gods. Uppräkningen

av vilka anordningar som transportmyndigheterna skall be— döma från säkerhetssynpunkt, är vald med hänsyn till be— hovet av att kunna ange inom vilket område myndigheterna kan och bör standardisera säkerhetskraven. Med transport— medel förstås här detsamma som i 3 5 lagen. Med enhets— lastanordning förstås en varaktig anordning för godstrans— port som är särskilt konstruerad för att underlätta trans— port med flera transportmedel utan att godset behöver lastas om. Enhetslastanordningar förekommer i flera olika utföranden. En del av dem är redan underkastade någon

form av krav påprovning, så t ex vissa torrlast- och vätskecontainrar. Andra åter är föremål för en långt gåen— de standardisering utan att krav på provning ställs, t ex lastpallarna. Även lösflak och liknande hör till gruppen enhetslastanordningar. Behållare och emballage kan före— falla vara synonyma begrepp. Här avses dock med behållare anordningar av typen avmonterbara.tankar, kärl för vätskor och gaser under tryck eller vid låg temperatur. Skillnaden

mellan behållare och emballage är således oklar, men i det

• Sida 182
•  Original

Prop. 1981/82: 94 182

enskilda fallet torde någon svårighet inte föreligga för myndigheten att korrekt identifiera det objekt som even—

tuella krav riktar sig mot.

För att möjliggöra för transportmyndigheterna att säkra efterlevnaden av de krav som kan komma att ställas, bör

de ges rätt att föreskriva att nyssnämnda anordningar får- användas för transport endast om de är provade och god— kända, dvs att anordningarna skall genomgå officiell prov— ning. Denna rätt hindrar naturligtvis inte myndigheterna från att stanna vid att kräva provning vid sådan auktori— serad provplats som avses i 7 9 lagen (l974z896) om offi— ciell provning eller att nöja sig med att förutsätta egen— kontroll, dvs kontroll som den prövande låter utföra i

e en verksamhet och å e et ansvar. 9 g

10 5

Krav på märkning av gods förekommer i nu gällande, såväl nationella som internationella, föreskrifter för samtliga transportslag. I vissa fall krävs även märkning av själva transportmedlet. Märkningen syftar till att göra dem som kommer i beröring med godset uppmärksamma på att fråga är om gods med farliga egenskaper och även om arten av den fara godset representerar. Den skall också ge information om hur godset skall hanteras bl a i förhållande till annat

gods och till transportmedlet.

I det internationella samarbetet rörande transport av far— ligt gods har man kommit mycket långt med att åstadkomma enhetliga symboler för märkning. Samma symboler används därför över praktiskt taget hela världen, i vart fall för gränsöverskridande trafik. Mellan transportslagen skiljer sig märkningen åt huvudsakligen genom vissa tillägg av

text eller siffror till symbolerna.

Av detanförda framgår att det redan finns väl fungerande och allmänt accepterade system för märkning av farligt gods vid transporter. Med hänsyn till det stora antalet varia—

tioner och kombinationer av gods och transportmedel m m

• Sida 183
•  Original

Prop. 1981/82: 94 183

som måste beaktas i sammanhanget bör föreskrifter om hur och i vilken utsträckning märkning skall ske meddelas för varje transportslag för sig. Bemyndigande för transport— myndigheterna att meddela sådana föreskrifter lämnas därför

i denna paragraf.

ll och 12 55

Frågan "vad är farligt gods"? har i avsnitt 2.1 besvarats med bl a att det skall vara fråga om gods som har skade— bringande egenskaper, vilka det krävs särskilda insikter för att kunna förutse. Säkra transporter av farligt gods förutsätter därför att den som har kunskaper om godsets särskilda egenskaper förmedlar kunskaperna till den som tar emot godset för transport. — I 9 5 lagförslaget har i enlighet härmed uppdragits åt regeringen eller myndighet som regeringen utser att meddela föreskrifter om uppgifts- plikt vid transport av farligt gods. Uppdraget fullgörs delvis här genom föreskrifter om att det för alla trans— porter skall finnas dels en skriftlig godsdeklaration,

dels en skriftlig instruktion.

Närmare föreskrifter rörande vem som skall tillhandahålla uppgifterna till deklarationen och instruktionen samt rö— rande deklarationernas och instruktionernas form, innehåll, antal, språk, förvaring under transporten m m bör meddelas av transportmyndigheterna. Detta m h t att skilda förut— sättningar gäller för de olika transportslagen och till den detaljrikedom som krävs. I förordningen har därför endast de grundläggande och för alla transportslag gemen- samma kraven på en godsdeklaration och en instruktion kom— mit till uttryck.

Särskilt_om ll_5; Av största vikt är, att den som tar emot farligt gods för transport känner till vad det är

som skall transporteras. Deklarationen skall därför inne— hålla uppgifter om dels godsets korrekta tekniska benäm— ning, dels om den klass godset tillhör enligt föreskrifterna för det transportslag som är i fråga. Slutligen skall de- klarationen innehålla ett intyg av avsändaren, att såvitt

på honom ankommer, givna föreskrifter iakttagits.

• Sida 184
•  Original

Prop.]98l/82z94 ' 184

Något generellt formkrav för deklarationen har inte upp- ställts i paragrafen med hänsyn bl a till att det vid landtransporter förekommande bruket att låta fraktsedel och deklaration utgöra en enda handling bör få fortleva. Det bör därför överlåtas åt transportmyndigheterna att uppställa eventuella formkrav.

Särskilt_om å2_9; Medan uppgifterna enligt ll 5 huvud— sakligen är riktade till den som har ansvaret för trans- portens utförande, kan uppgifterna enligt 12 5 sägas vara riktade även till tredje man. Syftet med instruktionerna är nämligen att ge räddningsmanskap och andra sådana upplys- ningar om godset att de på ett verksamt sätt kan motverka

och förhindra skador om något oförutsett inträffar.

Som ovan anförts bör närmare föreskrifter rörande bl a

hur instruktionerna skall handhas under transporten lämp— ligen meddelas av de behöriga transportmyndigheterna. Här bör endast framhållas, att det är av stor vikt att instruk— tionerna förvaras så att de är tillgängliga för dem som kan behöva ta del av dem samt — inte minst — så att rätt instruktion kan hänföras till rätt gods.

14 och 15 55 Dessa paragrafer innehåller föreskrifter om några för alla transport— och varuslag gemensamma krav på försiktighets-

mått i samband med transporter.

15 5 syftar till att förebygga förekomsten av irrelevant märkning. Annan märkning än sådan som avser last i trans— portmedlet får alltså inte förekomma. Inte heller får ett transportmedel, som över huvudtaget inte innehåller farligt gods, vara märkt. Onödig märkning kan ju bl a föranleda opåkallade räddningspådrag vid t ex en dikeskörning. Det bör Särskilt påpekas att märkning inte får avlägsnas förr— än transportmedlet lossats och rengjorts från alla rester

av det farliga godset.

• Sida 185
•  Original

Prop. 1981/82: 94 185

16 - 19 55

Paragraferna innehåller ett antal bcmyndiganden för trans- portmyndigheterna och — beträffande transport av radioak— tivt material — för strålskyddsinstitutet och kärnkraftin- spektionen samt en erinran om att en transportmyndighet skall samråda med andra berörda myndigheter innan den med-

delar föreskrifter.

Frågor om samråd i transportfrågor samt om strålskyddsin— stitutets och kärnkraftinspektionens uppgifter har närmare behandlats i avsnitt 5 . Tillsynsorganisationen har utveck—

lats i avsnitt 6.

20 - 22 55 Talan bör kunna föras mot myndigheternas beslut enligt den

föreslagna lagstiftningen.

Mot beslut av polismyndighet, tullmyndighet eller sprängt ämnesinspektionen föreslås därför att talan på vanligt sätt får föras hos resp chefsmyndighet. Mot beslut av de centrala förvaltningsmyndigheterna får talan enligt för— slaget föras hos kammarrätten, om beslutet är meddelat i särskilt fall, dvs inte gäller till allmän efterrättelse,

och i övrigt hos regeringen. 11.3 Följdändringar Lagen (l975:69) om explosiva och brandfarliga varor

Det förslag till ändring i lagen om explosiva och brand- farliga varor som betänkandet innehåller kompletteras med utkast till ändringar i förordningen (1949z34l) om explo- siva varor, förordningen (l961:568) om brandfarliga varor. kungörelsen (l957:2321 med vissa bestämmelser rörande explosiva varor för försvarets behov m m samt kungörelsen (l962z500) om brandfarliga varor, som omhänderhavas av

/krigsmakten/, m m, se bilagorna 2 — 5.

• Sida 186
•  Original

Prop. l98l/82: 94 [86

De centrala författningarna rörande explosiva och brand— farliga varor är de båda förordningarna. De har meddelats av regeringen. Förordningarna innehåller, till skillnad från praktiskt taget alla andra lagar, förordningar och kungörelser som berör transport av farligt gods, materiel— la transportföreskrifter. T ex innehåller förordningen om explosiva varor en transportklassindelning av explosiva varor som skiljer sig helt från klassindelningen i ADR, RID, IMDG och RAR. Förordningen om brandfarliga varor in— nehåller ett flertal materiella bestämmelser om transport

medelst rörledning.

De båda "militära" kungörelserna är utflöden av förordning— arna och bygger på dessa. Följaktligen bygger också de föreskrifter i olika avseenden rörande hantering av explo— siva och brandfarliga varor, som försvarsmyndigheterna meddelat, på förordningarna ( bl a Instruktion för för— varing och transport av försvarets explosiva varor,

IFTEX, och Försvarsmaktens gemensamma bestämmelser för

åtgärder mot brand— och explosionsfara, BVFK).

Lagen tillkom år 1975 för att ge regeringen de bemyndigan— den som p g a 1974 års regeringsform dåmera erfordrades för att regleringen av explosiva och brandfarliga varor

alltjämt skulle kunna ske genom regeringsförordningar.

Försvaret transporterar omfattande kvantiteter explosiva och brandfarliga varor och kommer i framtiden liksom i dag att ha behov av att kunna meddela särskilda föreskrifter för dessa transporter. Transporterna sker i bland med ör— logsfartyg eller militära luftfartyg och kommer då inte att omfattas av lagen om transport av farligt gods, 4 5.

I andra fall kan transporterna förutsättas bli undantagna

genom beslut enligt 6 5 denna lag.

Till skillnad från t ex lagen om hälso— och miljöfarliga varor och läkemedelsförordningen omfattar lagen om explo—

siva och brandfarliga varor inte andra varor än sådana som

• Sida 187
•  Original

Prop. l981/82: 94 187

är farligt gods. Däremot omfattar sistnämnda lag andra transportmedel än vad lagen om transport av farligt gods gör, nämligen rörledningar. P g härav och m h t försvars— maktens speciella behov måste det finnas utrymme för att meddela transportföreskrifter med stöd av lagen om explo- siva och brandfarliga varor även efter ikraftträdandet av lagen om transport av farligt gods. Den föreslagna ändring— en möjliggör detta, genom att endast de transporter för vilka lagen om transport av farligt gods gäller har undan—

tagits.

Utkasten till följdändringar i förordningarna och de "mili- tära" kungörelserna har upprättats för att den författ— ningsmässiga effekten av införandet av lagen om transport av farligt gods skall kunna överblickas. Någon mer grundlig genomgång av författningarna ligger emellertid inte bakom utkasten. Regleringen av explosiva och brandfarliga varor är nämligen över huvud taget otidsenlig och bör modernise- ras. I samband med en total översyn av författningarna

på området som enligt min uppfattning bör komma till stånd inom kort torde en bättre anpassning mellan lagen om trans—

port av farligt gods och regleringen av explosiva och brand—

farliga varor komma att ske.

Utkasten torde inte kräva någon annan kommentar, än att den omständigheten att 3 5 2 mom förordningen om explosiva varor föreslås upphävd inte hindrar försvarsmyndigheterna att i föreskrifter enligt den "militära" explosivvarukun- görelsen bibehålla den transportklassindelning detta mo— ment nu innehåller.

• Sida 188
•  Original

Prop. 1981/82: 9-1 188

Kungörelsen (1945:126) om tillfällig inskränkning i rätten

att sjöledes transportera explosiva varor

Kungörelsen saknar själetändig betydelse vid sidan om sjö— säkerhetslagen och lagen om transport av farligt gods samt de föreskrifter som meddelats resp kommer att meddelas

med stöd av nämnda lagar. Den bör därför upphöra att gälla.

Lagen (l973:329) om hälso- och miljöfarliga varor Kungörelsen (l973:334) om hälso- och miljöfarliga varor

Förordningen (l 75:346) om mil'öfarligt avfall

I betänkandet Ny produktkontrollorganisation (Ds Jo l980:4) har kommittén för översyn av produktkontrollens organisa— tion föreslagit att transporter av sådana hälso— och miljö— farliga varor, som är farligt gods enligt lagen om trans— port av farligt gods, undantas från tillämpningsområdet

för lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Undantaget har gjorts i 2 5 i ett förslag till produktkontrollförordning.

Som en konsekvens av detta har kommittén föreslagit att de paragrafer i kungörelsen om hälso— och miljöfarliga varor, som innehåller bemyndiganden för sjöfartsverket, luft— fartsverket och SJ att meddela transportföreskrifter,

skall upphöra att gälla.

De skillnader i förhållande till ovanstående som ändrings- förslagen i förevarande betänkande innehåller, har två orsaker. För det första bör undantaget från lagen om häl— so- och miljöfarliga varor, enligt min uppfattning, be- slutas av riksdagen och sålunda få lagform. För det andra måste undantaget utformas så, att det författningsmässiga stödet för regeringen att meddela särskilda föreskrifter för transport av miljöfarligt avfall kvarstår, även om avfallet - vilket oftast är fallet — är farligt gods. Förordningen om miljöfarligt avfall, som är ett utflöde

av lagen om hälso— och miljöfarliga varor, innehåller bl a bestämmelser om tillståndkskrav ivissa fall för vägtrans— port av miljöfarligt avfall, 9 — 13 55. Dessa bestämmelser, som är en del av det totala systemet för kontroll över av-

• Sida 189
•  Original

Prop. 1981/82: 94 189

fallet, avses gälla vid sidan om lagen om transport av far— ligt gods. Som en huvudregel föreslås därför att lagen om hälso— och miljöfarliga varor inte skall gälla för trans- port av farligt gods, men att regeringen m h t det miljö—

farliga avfallet undantagsvis kan förordna annorlunda.

I fråga om följdändringar i kungörelsen har jag inte pre- senterat något eget förslag, utan hänvisar till de förslag som kommittén för översyn av produktkontrollens organisa— tion lagt fram. De ändringar som påkallas av förevarande utredningsförslag torde emellertid beröra endast 49 5 andra stycket, 56 5, 58 5 tredje stycket och 64 5.

Luftfartskungörelsen (l961:558) Kungörelsen (1933z85) angående förvaring och transport till lands av kisellegeringar

Läkemedelsförordningen (1962:70l)

Atomenergilagen (1956z306)

Strålskvddsförordningen (l958z652)

Att ändringen i kungörelsen ang förvaring och transport till lands av kisellegeringar fått en annan utformning

än ändringen i övriga författningar beror på att kungörel— sen är den enda av författningarna som innehåller direkta

transportföreskrifter.

Några ändringar i luftfartslagen (l957:297), jfr 8 kap 4 5, eller strålskyddslagen (l958:llO), jfr 22 5, kan inte

anses påkallade.

I övrigt torde inte ändringsförslagen kräva några närmare

kommentarer.

• Sida 190
•  Original

Prop. 1981/82: 94 190

Förslag till lag om tillsyn över vissa internationella vägtransporter av farligt gods

Förordningen (l974z35) om internationell vägtransport av

farligt gods

I avsnitt 6.1 har jag framhållit att tillsynen över ADR— transporter bör ske på samma sätt som tillsynen över de nationella landtransporterna. I förslaget till lag om till— syn över vissa internationella vägtransporter av farligt ' gods får regeringen därför bemyndigande att utse tillsyns- myndigheterna som skall utöva tillsynen. Vidare tiller- känns tillsynsmyndigheterna samma befogenheter som enligt lagen om transport av farligt gods.

Lagförslaget kompletteras i förordningen om internationell vägtransport av farligt gods med förordnande av tillsyns- myndigheterna och fullföljdsbestämmelser. Samma myndighe— ter och instansordning som i förordningen om transport av farligt gods föreslås.

Enligt 1974 års regeringsform kan endast riksdagen före— skriva fängelse som rättsverkan av brott. Eftersom nuva- rande 3 5 i förordningen, vilken meddelats av regeringen, stadgar bl a fängelse för överträdelser av ADR, har para— grafen flyttats över till den föreslagna tillsynslagen.

Sekretesslagen (l980:100), vilken träder i kraft den 1 januari 1981, medför att 4 5 förordningen bör upphävas.

• Sida 191
•  Original

Prop.]98l/82:94 191

Särskilt vttrande av Hans Hoppe (expert)

I samband med transport av farligt gods har följande fem myndigheter (här bortses från radioaktiva varor och läke-

medel) en central funktion.

Sjöfartsverket Luftfartsverket Produktkontrollnämnden Industriverket

Statens Järnvägar

Av utredningens förslag följer att endast de tre sist— nämnda myndighetsfunktionerna skulle sammanföras. Enligt min mening borde även Sjöfartsverkets myndighetsuppgifter på detta område inordnas i den nya myndighet utredningen föreslår. Som skäl härför kan åberopas såväl administra— tiva, tekniska och ekonomiska omständigheter som säker—

hetsmässiga aspekter.

En mycket stor del av de transporter som sker med farligt gods sker i form av integrerade transporter mellan land och sjö. Ett nära samarbete mellan de myndigheter som har ansvar för reglering av land— resp sjötransport är därför nödvändigt. Dessutom gäller att man vid sjötrans— port tillämpar regler, vilka i många avseenden fungerar som riktmärke för harmonisering av olika regelsystem på landtransportområdet. En rad gränsproblem uppstår vid övergång från ett transportmedel till ett annat, främst mellan land— och sjötransport, t ex i form av hantering i hamnar, färjetrafik m m. Ett sammanförande av myndig— hetsansvaret på sjösidan med motsvarande funktioner på

landsidan ter sig därför både naturligt och önskvärt.

Utvecklingen går mot att en allt större andel av farligt gods-transporterna till viss del sker med flyg. Även här gäller att reglerna undan för undan anpassas till FN- rekommendationerna och att det därför finns ett stort

intresse av att det etableras ett nära samarbete mellan

• Sida 192
•  Original

Prop. 1981/82: 94 192

Luftfartsverket och berörda myndigheter inom sjö- och landtransportområdena. Ett sammanförande av myndighets— funktionerna ter sig i och för sig naturligt men är ännu

_nte av samma angelägenhet som på sjösidan.

Genom ett sammanförande av myndighetsuppgifterna som ovan

förordats skapas förutsättningar för bl a

— en effektivare samordning vid utarbetande av regler för olika transportmedel,

— ett bättre utnyttjande av tillgängliga resurser,

— en aktivare bevakning av och medverkan i det interna— tionella regelarbetet,

— en samordnad information till berörda parter bl a räddningstjänsten, industrin, transportörer, rederier, speditörer, pOlisr

— ett samlat organ av tillräcklig storlek för att kunna rymma expertis på olika områden,

— en effektivare tillsynsverksamhet samt

- en samlad utbildningsverksamhet inom farligt gods—

området.

Vad gäller lokaliseringen av en särskild enhet för trans- port av farligt gods så bör denna fråga om möjligt sam— ordnas med behandlingen av det uredningsförslag som ny— ligen presenterats rörande produktkontrollens framtida organisation. Om man skulle stanna för utredningens för— slag att inte samordna annat än myndighetsfunktionerna för landtransport talar enligt min uppfattning mycket för en lokalisering i nära anslutning till de övriga närmast berörda myndigheterna, dvs Sjöfartsverket och Luftfarts— verket, båda belägna i Norrköping. Om man i stället skul- le gå vidare i samordningssträvandena och sammanföra myn— dighetsfunktionerna för åtminstone land— och sjötranspor— ter är det mycket som talar för en samlokalisering med eller rent av ett inordnande i en ny produktkontrollmyn—

dighet.

• Sida 193
•  Original

Prop. l981/82: 94 193

Sammanfattningsvis borde enligt min uppfattning utred— ningen inte ha stannat vid att föreslå en samordning av myndighetsfunktionerna för landtransporter av farligt gods. I utredningsförslaget borde också ha ingått ett sammanförande av myndighetsfunktionerna för land— och sjötransporter, eventuellt också flygtransporter. Be— träffande lokaliseringen av farligt gods—enheten så bor— de den bli beroende av i första hand till vilken/vilka myndigheter enheten har den starkaste anknytningen i sak— frågor och var man kan erhålla bästa möjliga samordning och resursutnyttjande. Lokaliseringen bör sålunda bli beroende av såväl farligt gods—enhetens innehåll som överväganden rörande andra organisationsförändringar in—

om produktkontrollens område.

13 Riksdagen 1981/82. ] saml. Nr 94

• Sida 194
•  Original

Prop. 1981/82: 94 194

BILAGA NR 1

Arbetsgruppernas arbetsområden och sammansättning.

Grupp I — samordning m m av regler för transport av

farligt gods

samtliga experter samt avdelningsdirektören Thure Hansson, luftfartsverket direktören Stieg Edlund, Plast— och kemikalieleverantörer— nas förening

förbundsjuristen Bertil Wendler, Svenska åkeriförbundet avdelningsdirektören Ragnar Odeen, SJ inspektören Lars Schalin, naturvårdsverket

avdelningsdirektören Erik Tennevall, arbetarskyddsstyrelsen sjökaptenen Ulrich Jahnke, Sveriges Redareförening

Grupp II — myndighetsansvaret

experterna Björkman, Hoppe och Strömgren samt sjösäkerhetsdirektören Per Eriksson, sjöfartsverket avdelningsdirektören Bengt-Erik Stenmark, sjöfartsverket avdelningsdirektören Erik Tennevall, arbetarskyddsstyrelsen trafikdirektören Per Eije, SJ

inspektören Lars Schalin, naturvårdsverket

Grupp III — tillsynfrågor

experten Björkman samt förste byråsekreteraren Bertil Enemo, rikspolisstyrelsen sjökaptenen Nils Bjernhage, Sjöfartsinspektionen sprängämnesinspektören Owe Fredholm, sprängämnesinspektionen tullinspektören Gösta Hartzell, tullverket avdelningsdirektören Erik Tennevall, arbetarskyddsstyrelsen byrådirektören Christer Jakobson, naturvårdsverket sekreteraren Rune Karlsson, Svenska kommunförbundet

ingenjör Torsten Muhrbeck, ASG

• Sida 195
•  Original

Prop. l98l/82: 94

BILAGA NR 2

Utkast till följdändring i förordningen (1949z34l) om ex-

plosiva varor

Regeringen föreskriver i fråga om förordningen (l949:34l)

om explosiva varor

dels att 3 5 2 mom och 47 - 53 55 skall upphöra att gälla,

dels att 1 och 2 55, 4 5.3 mom, 19 5, 58 5 1 mom, 59 och

60 55 (samt 61 5 3 och 4 mom) skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lvdelse

lå

Föreslagen lvdelse

Med explosiva varor förstås i denna förordning varor,

som bestå av eller innehålla explosiva eller pyrotekniska

ämnen.

Till eprOsiva varor hänföras ej explosiva luft- och gas—

blandningar, ej heller tändstickor.

Bestämmelserna i denna förordning skola icke gälla beträffande läkemedel och uteslutande för tillverkning därav avsedda varor, som in- nehålla eller bestå av explo- siva ämnen; dock må statens industriverk i den utsträck- ning som finnes påkallad fö— reskriva, att tillverkning annorstädes än å apotek av sådana läkemedel och varor samt transport av sistnämnda varor skola vara underkastade

förordningens bestämmelser.

Bestämmelserna i denna förordning skola icke gälla beträffande läkeme— del och uteslutande för tillverkning därav avsed- da varor, som innehålla eller bestå av explosiva ämnen; dock må statens industriverk i den ut— sträckning som finnes på— kallad föreskriva, att tillverkning annorstädes än å apotek av sådana lä- kemedel och varor skola vara underkastade förord— ningens bestämmelser.

I fråaa om transport av

explosiva varor finns

• Sida 196
•  Original

Prop.]981/82z94

fx) (01

Denna förordning skall allenast i den mån rege— ringen särskilt förordnar därom äga tillämpning på försvarets fabriker, verk— städer, forskningsanstal- ter och förråd samt kronan tillhöriga explosiva varor, som äro avsedda för försva— rets behov. Vad i denna förordning stadgas om transport skall dock utan sådant särskilt förordnande gälla även explosiva varor som nyss nämnts, såvida icke transporten sker under led— ning av militärbefäl eller annan av försvarsmyndighet

förordnad person.

|96

särskilda bestämmelser.

Denna förordning skall

allenast i den mån rege-

ringen särskilt förord-

nar därom äga tillämp— ning på försvarets fab— riker, verkstäder, forsk— ningsanstalter och för— råd samt kronan tillhö- riga explosiva varor, som äro avsedda för för—

svarets behov.

Beträffande ammunition och tändmedel, som avses i vapen—

lagen (l973:ll76), samt hagelpatroner och härför avsedda

tändhattar ävensom för jaktstudsare avsedd kulammunition

med central antändning skola bestämmelserna i 5 och 7 ka—

pitlen av denna förordning äga tillämpning allenast på

tillverkares och handlandes befattning med sådana varor

i och för rörelsen.

4 5 3 mom

Med tillämpning av bestäm— melserna i denna förordning avgör statens industriverk till vilket huvudslag och till vilken transportklass explosiv vara är att hänföra

samt, efter samråd med krigs-

Med tillämpning av be—

stämmelserna i denna för—

ordning avgör statens

industriverk till vilket

huvudslag samt, efter

samråd med krigsmateriel—

inspektionen inom handels—

• Sida 197
•  Original

Prop.]981/82z94

materielinspektionen inom han- delsdepartementet, huruvida explosiv vara skall anses som

militär explosiv vara.

19 5

197

departementet, huruvida

explosiv vara skall an—

ses som militär explosiv

vara.

EXplOsiV vara skall, då den såsom färdig handelsvara ut— lämnas från tillverkningsställe eller från handelsrörelse,

vara förpackad på ett ändamålsenligt och betryggande sätt.

I samma kärl eller låda må icke packas flera slag av

explosiva varor, såvida ej statens industriverk beträffan—

de ifrågavarande varuslag medgivit sampackning. Utan in-

dustriverkets medgivande må ej i kärl eller låda, som in—

nehåller explosiv vara, inrymmas annat föremål, som icke

erfordras för varans förpackning.

Där ej statens industriverk medgivit annat, skall ytter- förpackning vara märkt så, att varans egenskap av explo- siv vara samt transportklass

tydligt framgå.

58 5 1 mom

I samtliga ärenden enligt denna förordning, för vil— kas avgörande tekniska syn- skall

den beslutande myndigheten, punkter ha betydelse,

där ej särskilda skäl föran— leda till annat, inhämta ytt- rande från sprängämnesinspek- tionen. I annat ärende än som avses i 52 5 är polismyndig- het dock skyldig att höra in— spektionen endast om förhål— landena i det enskilda fallet giva särskild anledning där% till.

Där ej statens indue-

striverk medgivit annat, skall ytterförpackning

vara märkt så, att va—

rans egenskap av explo-

siv vara tydligt fram—

går.

I samtliga ärenden en-

ligt denna förordning,

för vilkas avgörande tekniska synpunkter ha betydelse, skall den be— slutande myndigheten, där ej särskilda skäl

föranleda till annat, in-

hämta yttrande från

sprängämnesinspektionen.

Polismyndighet är dock skyldig att höra inspe —

tionen endast om förhål—

landena i det enskilda

• Sida 198
•  Original

Prop.l981/82:94 198

fallet giva särskild an—

ledning därtill.

I ärenden, där kännedom kräves om någons personliga egenskaper eller lämplighet, skall yttrande inhämtas från polismyndigheten i den ort, där vederbörande har sitt hemvist, såvida icke av särskilda skäl sådant yttran— de icke finnes erforderligt.

Då vid ärendes avgörande hänsyn bör tagas till ord— nings— och säkerhetssynpunkter, skall polismyndigheten i orten höras, såvida icke av särskild anledning sådant yttrande ej är påkallat. Då brandskyddssynpunkter föran— leda därtill, skall brandchefen i orten beredas tillfälle att yttra sig.

I övrigt skall i ärenden varom här är fråga yttrande inhämtas från berörda myndigheter i den utsträckning så

prövas erforderligt.

59 &

Utöver vad förut sagts äger Utöver vad förut sacts statens industriverk meddela äger statens industriverk föreskrifter som gäller till— meddela föreskrifter'som verkning, handel, hantering, gäller tillverkning, han— förvärv, överlåtelse, trans- del, hantering, förvärv, port eller införsel eller som överlåtelse eller inför— i övrigt är påkallade från sel eller som i övrigt är säkerhetssynpunkt. påkallade från säkerhets-

synpunkt. Det åligger vidare industriverket att i erforderlig ut— sträckning fastställa formulär till ansökningsblanketter,

tillståndsbevis m m.

60 5

Talan mot polismyndighetens beslut föres hos länsstyrel—

sen genom besvär.

Mot länsstyrelsens beslut Mot länsstyrelsens be— med anledning av besvär över slut med anledning av be— polismyndighets beslut om svär över polismyndighets

innehav eller transport av beslut om innehav av ex—

• Sida 199
•  Original

Prop. l981/82: 94 199

explosiv vara må talan ej plosiv vara må talan ej

föras. föras.

Beslut enligt denna förordning lända till efterrättelse utan hinder av besvär, intill dess annorlunda förordnas. Polismyndighets beslut att återkalla tillstånd till handel med explosiva varor länder dock omedelbart till efterrät— telse endast om förordnande därom meddelas i beslutet. Så-

dant förordnande må meddelas om särskilda skäl föreligga.

61 5 3 mom och 4 mom

Vissa strykningar behöver ske.

• Sida 200
•  Original

Prop. l981/82: 94 200

BILAGA NR 3

Utkast till följdändring i kungörelsen (1957:232) med vissa bestämmelser rörande explosiva varor för försvarets

behov m.m.

Regeringen föreskriver att 1 och 9 55 kungörelsen (1957: 232) med vissa bestämmelser rörande explosiva varor för

försvarets behov m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lidelse

Prop. l98l/82: 94

seende stadgats i detta fördrag.

Om befordran av brand— farlig vara med posten gäl— ler vad särskilt stadgats.

I fråga om internationell vägtransport av brandfar— liga varor i vissa fall finnas särskilda bestäm—

melser.

48 5

Behållare, vari brandfar— lig gas eller brandfarlig vätska klass 1, klass 2 a eller klass 2 b är inneslu— ten, skall, då den transpor— teras såsom styckegods eller ock yrkesmässigt saluhålles eller försäljes, vara på väl synlig plats försedd med tydligt och varaktigt märke, utvisande att inne— hållet är brandfarligt. Är behållare förpackad, skall vad nyss stadgats gälla jämväl höljet.

202

Behållare, vari brand— farlig gas eller brand—

farlig vätska klass 1,

klass 2 a eller klass