Prop. 1986/87:160
om riksdagens ombudsmäns och justitiekanslerns ställning som åklagare, m.m.
Regeringens proposition 1986/87: 160
om riksdagens ombudsmäns och justitiekanslerns ställning som åklagare, m. rn.
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 7 maj 1987.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Sten Wic'kbom
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar som rör riksdagens ombudsmäns (JO:s) och justitiekanslerns (JK:s) ställning som åklagare och deras roll i det disciplinära ansvarssystemet.
Enligt förslaget skall JO och JK i sin brottsutredande verksamhet omfat- tas av samma lagregler som gäller för åklagare i allmänhet. Sekretessen hos dem skall utvidgas vad gäller förundersökningar i brottmål och beträf- fande uppgifter om personliga förhållanden från enskilda.
Vidare föreslås att JO och JK skall få en partsliknande roll i vissa ärenden angående disciplinansvar eller avskedande hos disciplinmyn- dighet eller angående begränsning av behörighet för hälso- och sjukvårds- personal eller veterinär att utöva sitt yrke.
Slutligen föreslås en utvidgning av ”(:S tillsynsområde till att omfatta vissa offentliga uppdragstagare i affärsverkens bolag.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den I januari 1988.
&
ww &
1. Förslag till
Lag om ändring i lagen (l986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän
Härigenom föreskrivs att 6. 7, 2] och 22 åå lagen (l9862765) med in- struktion för riksdagens ombudsmän skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
öö
F öresla gen lydelse
Ombudsman avgör ärende genom beslut, vari han får uttala sig om huruvida åtgärd av myndighet eller befattningshavare strider mot lag eller annan författning eller annars är felaktig eller olämplig. Ombudsman får även göra sådana uttalanden som avser att främja enhetlig och ändamåls-
enlig rättstillämpning.
Ombudsman får som särskild åklagare väcka åtal mot befatt- ningshavare som genom att åsido- sätta vad som åligger honom i tjäns- ten eller uppdraget har begått an- nan brottslig gärning än tryckfri- hetsbrott. Vid prövning av fråga om åtal gäller 20 kap. 6 5 och 79" första och tredje stycket rätte- gångsbalken.
Om befattningshavare genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller uppdraget gjort sig skyldig till fel. som kan beivras ge- nom disciplinärt förfarande, får om- budsman göra anmälan till den som har befogenhet att besluta om disci- plinpåföljd.
Ombudsman får som särskild åklagare väcka åtal mot befatt- ningshavare som genom att åsido- sätta vad som åligger honom i tjäns- ten eller uppdraget har begått an- nan brottslig gärning än tryckfri- hetsbrott. Ger utredningen iärende ombudsman anledning anta att så- dan brottslig gärning begåtts, till- lämpas vad som föreskrivs i lag om förundersökning. åtal och åtalsan- derlåtelse samt om allmän åklaga- res befogenheter i övrigt ifråga om brott under allmänt åtal. I mål som har väckts vid tingsrätt bör talan fullföljas till högsta domstolen en- dast om synnerliga skäl föranleder det.
Om befattningshavare genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller uppdraget gjort sig skyldig till fel, som kan beivras ge- nom disciplinän förfarande, får om- budsman göra anmälan till den som har befogenhet att besluta om disci- plinpåföljd. Om den som är legiti- merad eller annars behörig att ut- öva yrke inom hälso- och sjukvår- den, tandvården eller detaljhandeln med läkemedel eller yrke som vete- rinär har varit grovt oskicklig vid utövningen av sitt yrke eller på an- nat sätt visat sig uppenbart olämp- lig att utöva detta. får ombudsman göra anmälan till den som har befo- genhet att besluta om återkallelse av legitimationen eller behörighe- ten. Motsvarande anmälan får gö- ras ifråga om begränsning av så-
Prop.]986/871160
PJ
Nuvarande lydelse
l—"öres'lagen'lydelse
dan la_if'ititiierad _vrkesutövares he- hörighet. om denne ltar missbrukat sitt behörig/tet på något annat sätt.
Anser ombudsman det vara påkallat att befattningshavare avskedas eller avstängs från sin tjänst på grund av brottslig gärning eller grov eller upprepad tjz'tnstcförseclse, får han göra anmälan härom till den som har befogenhet att besluta om sådan åtgärd.
Har myndighet meddelat beslut mot befattningshavare i ärende om tillämpningen av särskilda bestäm- melser för tjänstemän i lag eller an- nan författning om disciplinansvar eller om avskedande eller avstäng- ning frän tjänsten på grund av brottslig gärning eller tjänsteför— seelse. får ombudsman föra talan vid domstol om ändring i beslutet. Närmare bestämmelser om sådan talan meddelas i lag eller annan för- fattning.
Har bcfattningsha'ware enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring vid domstol i beslut som avses i första stycket och har beslutet till- kommit efter anmälan av ombuds- man, är denne ensam befattnings- havarcns motpart i tvisten.
När ombudsman har gjort anmä- lan i ett sådant ärende som avses i tredje ellerjjärde stycket skall han i ärendet få tillfälle att komplettera egen utredning och att _vttra sig över utredning som ltar tilljörts ärendet av någon unttan samt att närvara. otn muntligtjörhör hålls. Vad som till sagts gäller dock inte ärenden om avstängning.
Har myndighet meddelat beslut mot befattningshavare i ärende om tillämpningen av särskilda bestäm- melser för tjänstemän i lag eller an- nan författning om disciplinansvar eller om avskedande eller avstäng- ning från tjänsten på grttnd av brottslig gärning eller tjänsteför— seelse. får ombudsman föra talan vid domstol om ändring i beslutet. Detsamma gäller ifråga om m_vn- dig/tets beslut i ärende om disci- plinansvar mot den som tillhör hälso- och sjuki'årdspersottalen el- ler är veterinär eller krigsman sattt! i _li'äga om myndighets beslut i ärende om sådan behörighetsjråga som avses io s' tredje stycket. När- mare bestämmelser om sådan talan meddelas i lag eller annan författ- ning.
Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring vid domstol i beslut som aVses i första stycket och har beslutet till— kommit eftcr anmälan av ombuds- man. _/i'ireträder ombuds/minnen det allmänna som befattningshava- rens motpart i tvisten. Detsamma gäller. om ombtulstnannen ltar sökt ändring i beslutet.
Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om arbetsgivare skall i fråga om tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämpning
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
på ombudsman. Bestämmelserna i 4 kap. 7 .5 och 5 kap. 1 få första stycket lagen (197437!) om rättegången i arbetstvister skall dock ej tillämpas i fråga om tvist i vilken ombudsman för talan.
Zléi
Ombudsman skall verkställa de utredningsätgärder som fordras för prövning av klagomål och andra ärenden.
När ombudsman enligt regerings- formens föreskrifter begär upplys- ningar och yttranden. fär han före- lägga vite om högst 1000 kronor. Ombudsman fär utdöma försuttet vtte.
Kan det misstänkas att befatt- ningshavare som sägs i 7 # gjort sig skyldig till förseelse. för vilken di- sciplinpäföljd bör åläggas. och kan det befaras att skriftlig anmaning enligt 14 kap. 1 5 första stycket la- gen (l976:600) om offentlig anställ- ning ej kan tillställas honom inom två är efter förseelsen. får ombuds- man utfärda sädan anmaning. An- maning som nu har sagts gäller även som underrättelse enligt 29 ä' lagen (] 98():I / ) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalert m.fl. Första meningen har motsva- rande tillämpning ifräga om under- rättelse enligt 25 # lagen (1986: 644) om disciplin/örseelser av krigsmän. "1. m.
När ombudsman enligt regerings- formens föreskrifter begär upplys- ningar och yttranden i andra ären- den än dem där han har beslutat att inleda fr'irundersc'ikning. får han fö- relägga vite om högst 1000 kronor. Ombudsman får utdöma försuttet vite.
Kan det misstänkas att befatt- ningshavare som omfattas av be- stämmelserna ont disciplinansvar i lagen (1976.'6()0) om (offentlig an- ställning har gjort sig skyldig till tiänsteförseelse, för vilken disci- plinpåföljd bör åläggas. och kan det befaras att skriftlig anmaning enligt 14 kap. l % första stycket nämnda lag inte kan tillställas honom inom två år efter förseelsen, får ombuds- man utfärda motsvarande anma- ning. Vad som nu har sagts gäller även för den som omfattas av be— stämmelser om disciplinansvar och om anmaning eller motsvarande underrättelse i någon annan för-
fattning.
När ombudsman är närvarande vid domstols eller myndighets överlägg- ningar har han ej rätt att yttra sin mening.
TV)”
Ombudsman får uppdra åt annan att väcka och utföra åtal som han har beslutat, dock ej åtal mot leda- mot av högsta domstolen eller rege- ringsrätten.
Beslut att fullfölja talan till högs- ta domstolen får ej fattas av annan än ombudsman. I mål. som an- hängiggjorts vid underrätt, bör ta- lan jithHjas till högsta domstolen endast om synnerliga skäl föranle- der det.
Ombudsman får uppdra åt annan att leda förundersökning som han har beslutat och att väcka och utfö- ra åtal som han har beslutat. om inte åtgärden avser ledamot av högsta domstolen eller regerings- rätten.
Beslut att överklaga dom eller beslut till högre rätt får inte fattas av annan än ombudsman.
[fall som avses i 7 9" får ombuds- man jörordna tjänsteman vid arn- budsmannaexpeditionen att föra talan på ombudsmannens vägnar.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I äreridähsmn avses i 6.6 tredje eller fjärde stycketfär mnlmdsman bemyndiga tjänsteman vid ombuds- mannaexpeditionen att vidta he- hövliga handläggningsåtgärder.
Denna lag träderi kraft den 1 januari 1988.
2. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1975: 1339) omjustitiekanslerns tillsyn
Härigenom föreskrivs att 3. 5—7 och 10 åå lagen (1975: 13.39) omjustitie- kanslerns tillsyn skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 ä' Underjustitiekanslerns tillsyn står dessutom 1. kommunala myndigheter och andra myndigheter som ej är statliga,
.,
under 1,
3. andra som. utan att vara knutna till statlig myndighet, inne- har tjänst eller uppdrag varmed följer myndighetsutövning. såvitt avser denna deras verksamhet, dock ej ledamöter av riksdagen. kyrkomötet eller beslutande kom- munal församling.
.-.. tjänstemän och andra befattningshavare vid myndigheter som avses
3. andra som. utan att vara knutna till statlig myndighet. inne- har tjänst eller uppdrag varmed följer myndighetsutövning. såvitt avser denna deras verksamhet. dock ej ledamöter av riksdagen, kyrkomötet eller beslutande kom- munal församling,
4. tjänstemän och uppdragsta- gare i statliga affärsverk. när deför verkens räkning fullgör uppdrag i sådana aktiebolag där staten ge-
nom verken utövar ett bestämman- de inflytande.
Vid tillsyn över kommunala myndigheter skalljustitiekanslern beakta de former i vilka den kommunala självstyrelsen utövas.
Justitiekanslern får som särskild åklagare väcka åtal mot befatt- ningshavare som har begått brotts- lig gärning genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller uppdraget. Vid prövning av fråga om åtal gäller 20 kap. 6 55 samt 7 5 första. tredje och fjärde styckena rättegångsbalken.
' Senaste lydelse 1982: 1169.
Justitiekanslern får som särskild åklagare väcka åtal mot befatt- ningshavare som har begått brotts- lig gärning genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller uppdraget. Ger utredningen :" ären- de justitiekanslern anledning anta att sådan brottslig gärning begåtts, tillämpas vad som föreskrivs i lag
'.JI
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
om jQ'irunderst'ikning. åtal och åtalsunderlätelse samt om allmän åklagares befogenheter i övrigt i fråga om brott under allmänt åtal.
I mål som har anhängiggjorts vid tingsrätt bör talan fullföljas till högsta domstolen endast om synnerliga skäl föranleder det.
Har befattningshavare åsidosatt vad som åligger honom i hans tjänst och kan felet beivras genom disci- plinärt förfarande. fär justitiekans- lern göra anmälan till den som har befogenhet att besluta om disciplin- påföljd.
Har befattningshavare åsidosatt vad som åligger honom i hans tjänst och kan felet beivras genom disci- plinärt förfarande. får justitiekans- lern göra anmälan till den som har befogenhet att besluta om disciplin- päföljd. Om den som är legitimerad eller annars behörig att utöva yrke inom hälso- och sjukvården. tand— vården eller detaljhandeln med lä- kemedel eller yrke som veterinär har varit grovt oskicklig vid utöv- ningen av sitt yrke eller på annat sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva detta. fårjustitiekanslern göra anmälan till den som har befo- genhet att besluta om återkallelse av legitimatiomm eller behörig/ze- ten. Motsvarande anmälan för gö- ras i _/i'äga om begränsning av så- dan legitimerad yrkesutövares be— hörighet. om denne har missbrukat sin behörighet på något annat sätt.
Anscrjustitiekanslern det vara påkallat att befattningshavare avskedas eller avstänges från sin tjänst på grund av brottslig gärning eller grov eller upprepad tjänsteförseelse. får han göra anmälan härom till den som har befogenhet att besluta om sådan åtgärd.
795
Har myndighet meddelat beslut mot befattningshavare i ärende om tillämpningen av särskilda bestäm-
: Senaste lydelse l986:422.
Närjustitiekanslern ltar gjort an- mälan [ ett sådant ärende som avses i första eller andra stycket skall han i ärendet få tillfälle att komplettera egen utredning och att yttra sig över utredning som har tillförts ärendet av någon annan samt att närvara. om muntligtför- hör hålls. Vad som nu sagts gäller dtn'k inte ärenden om avstängning.
,
Har myndighet meddelat beslut mot bcfattningshavare i ärende om tillämpningen av särskilda bestäm-
Nuvarande lydelse melser för offentliga tjänstemän i lag eller annan författning om disci- plinansvar eller om avskedande el- ler avstängning från tjänsten på grund av brottslig gärning eller tjän- steförseelse. får justitiekanslern föra talan vid domstol om ändring i beslutet. Närmare bestämmelser om sådan talan meddelas i lag eller annan författning.
l—lar befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring vid domstol i beslut som avses i första stycket och har beslutet till- kommit efter anmälan av justitie- kanslern eller har även denne sökt ändring i beslutet. är justitiekans- lern ensam befattningshavarens motpart i tvisten.
F (fires/(Igen lydelse melser föl offentliga tjänstemän i lag eller annan författning om disci- plinansvar eller om avskedande el- ler avstängning frän tjänsten på grund av brottslig gärning eller tjän- steförseelse. fär justitiekanslern föra talan vid domstol om ändring i beslutet. Detsamma gäller ifråga om myndighets beslut i ärende om diseiplinansvar mot den som tillhör hälso- och sjukt=ärdspersonalen el- ler är veterinär eller krigsman stunt i fråga om myndighets beslut i ärende om sådan behörighetsfråga som avses i () åförsta stycket. När- mare bestämmelser om sådan talan meddelas i lag eller annan författ- ning.
Har befattningshavare enligt vad därom är föreskrivet sökt ändring vid domstol i beslut som avses i första stycket och har beslutet till- kommit efter anmälan av justitie- kanslern. företräder justitiekans- lern det allmänna som befattnings- havarens motpart i tvisten. Det- samma gäller. om justitiekanslern har sökt ändring i beslutet.
Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om arbetsgivare skall i fråga om tvister som avses i denna paragraf äga motsvarande tillämpning på justitiekanslern. Bestämmelserna i 4 kap. 7 & och 5 kap. l ä första stycket lagen (l974:371) om rättegången i arbetstvister skall dock ej tilläm- pas i fråga om tvist i vilken justitiekanslern för talan.
105
Domstol och förvaltningsmyndighet samt tjänsteman hos staten eller kommun Skall tillhandagåjustitiekanslern med de upplysningar och yttran- den som han begär. Sådan skyldighet åligger även annan. om han står underjustitiekanslerns tillsyn.
När justitiekanslern begär upp- lysningar eller yttrande, får han fö- relägga vite om högst 1 000 kronor. Justitiekanslern får döma ut försut-
När justitiekanslern begär upp- lysningar eller yttrande i andra ärenden än dem där ltan har beslu— tat att inleda förunderst'ikning. får
tet vite. han förelägga vite om högst 1000
kronor. Justitiekanslern får döma ut försuttet vite.
Denna lag träder i kraft den tjanuari 1988.
3. Förslag till Prop. 1986/87: 160 Lag om ändring i lagen (1936:567) om domkapitel
Härigenom föreskrivs att 13 ä 2 mom. lagen (19361567) om domkapitel skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 ä 2 mom.'
Äsidosätter innehavare av prästerlig befattning vad som åligger honom i befattningen. äger det domkapitel under vilket han lyder besluta om disci— plinpåföljd. avskedande, åtalsanmälan och avstängning med motsvarande tillämpning av 18 och 21—26 5.5 statstjänstemannalagen (1965:274). Lyder han ej under domkapitel. tillkommer befogenhet, som nu har sagts. den myndighet som regeringen förordnar.
Bestämmelser om rättför riksda- gens ombudsmän och för justitie- kanslern att göra anmälan 1" åren- den om disctplt'nanwar. avske- dande eller avstängning och om handläggning av sådana ärenden jinns i6 5 lagen (I986:765) med in- struktion för riksdagens ombuds- män och i6 & lagen (]975:l339) om justitiekanslerns tillsyn.
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1988.
Hänvisningar till S3
- Prop. 1986/87:160: Avsnitt Justitiedepartementet, 8.1
4. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m. m.
Härigenom föreskrivs att 4 och 13 åå lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 äl Har en legitimerad veterinär visat grov oskicklighet vid utövning av veterinäryrket eller eljest visat sig uppenbart olämplig som veterinär utan att det föreligger sådant fall som avses i 3 &. får lantbruksstyrelsen äter- kalla hans legitimation.
Bestämmelser om rättför riksda- gens ombudsmän och för justitie- kanslern att göra anmälan i ärende som avses i första stycket och om handläggning av sådant ärende finns iö 35 lagen (1986:765) med in-
' Senaste lydelse 1975z956. ' Senaste lydelse 1982: 178. 8
Nut-'arande lydelse Föreslagen lydelse struktion för riksdagens ombuds- män oc/t [ 6 ä' lagen ( I 975 :1339) om justitiekansler/is tillsyn.
Om en veterinär, som har fått legitimation här i landet på grund av auktorisation i ett annat nordiskt land förlorar denna auktorisation. skall lantbruksstyrelsen återkalla legitimationen.
13 &:
Talan mot lantbruksstyrelsens beslut enligt 2—5. 7 eller i särskilt fall enligt 8 & föres hos kammarrätten genom besvär. Möt annat beslut av lantbruksstyrelsen enligt denna lag föres talan hos regeringen genom besvär.
Beslut som lantbruksstyrelsen eller kammarrätten meddelar med stöd av denna lag länder till omedelbar efterrättelse, om annat ej förordnas.
Bestämmelser om rätt för riksda- gens ombudsmän och för justitie- kanslern att söka ändring i beslut som rör återkallelse av legitimation enligt 4 åförsta stycket finns i 75 lagen ”986.765; med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 7.5 lagen (1975:1339) om justitie- kansler/ts tillsyn. Talan skall väckas inom fyra veckor från det beslutet har meddelats.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
5. Förslag till
Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971 :291)
Härigenom föreskrivs att 35 & förvaltningsprocesslagen (197lz291) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3551
Besvär över kammarrättens beslut i ett mål som har anhängiggjorts hos kammarrätten genom överklagande eller underställning prövas av rege— ringsrätten endast om regeringsrätten har meddelat prövningstillstånd.
Meddelas ej prövningstillstånd. står kammarrättens beslut fast. Erinran därom skall intagas i regeringsrättens beslut.
Vad som sägs i första stycket gäl- ler cj talan i mål om utlämnande av allmän handling och talan. som i mål om disciplinansvar föres av riksdagens ombudsmän eller justi- tiekanslern.
2 Senaste lydelse 1975273. ' Senaste lydelse 1980:275.
Vad som sägs i första stycket gäl- ler ej talan i mål om utlämnande av allmän handling samt talan som riksdagens ombudsmän eller justi- tiekanslernjöri mål om disciplinan- svar eller om återkallelse eller be-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
gränsning av behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården. tandvården eller detaljhandeln med läkemedel eller om återkallelse av behörighet att utöva veterinäryr- ket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
6. Förslag till
Lag om ändring i lagen (l976:600) om offentlig anställning
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (19761600) om offentlig anställ-
ningl
dels att 16 kap. 3 & skall ha följande lydelse. dels att deti lagen skall införas en ny paragraf. 14 kap. 11 &. av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 kap. 11 sz
Bestämmelser om handläggning av sådana ärenden om disciplinan- svar, avskedande eller avstängning som prövas efter anmälan av riks- dagens anbudsmän eller justitie- kanslern finns i 6 Q' lagen (1986: 765) med instruktion _f'ör riks- dagens ombudsmän och i 6 9" lagen (l975 : I339) om justitiekanslerns tillsyn.
16 kap.
Om rätt för riksdagens ombuds- män och justitiekanslern att söka ändring i beslut enligt 10 eller 11 kap. eller 13 kap. l ä ärföreskrivet i lagen (1975; 1057) med instruktion för justilieombudsmännen och i lagen (1975: 1339) om justitiekans- lerns tillsyn. Talan skall väckas inom fyra veckor från det beslutet har meddelats.
Med anledning av talan som av- ses i första stycketfår dock disci- plinpåföljd åläggas eller Skärpas endast om det är påkallatfrån all-
' Lagen omtryckt 1986: 430.
Bestämmelser om rätt för riksda- gens ombudsmän och för justitie- kanslern att söka ändring i beslut enligt 10 eller 11 kap. eller 13 kap. ] åfinns i 7 5 lagen (1986: 765) med instruktion för riksdagens ombuds- män och i 7 .5 lagen (1975: 1339) om justitiekanslerns tillsyn. Talan skall väckas inom fyra veckor från det beslutet har meddelats.
: Förutvarande 14 kap. 11 & upphävd 1979: 214.
Nuvarande lydelse män synpunkt. Avskedande eller avstängningjär beslutas endast om myndighetsutt')"vning är förenad med anställningen samt arbetsta- garen har begått eller. vid avstäng- ning. ör misstänkt för brott för vil- ket är stadgat fängelse i minst två ar.
Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1988.
7. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1980: 1 1) om tillsyn över hälso— och sjukvårdspersonalen rn. fl.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980: 11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. 11.
dels att 14, 24 och 40 åå skall ha följande lydelse. dels att det i lagen skall införas en ny paragraf. 38 a 5. av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
145
[lar den som avses bli föremål för disciplinpäföljd enligt denna lag inte inom två är efter förseelsen er- hällit underrättelse enligt 29 5 eller motsvarande toulerrt'ittelse från riksdagens ombudsmän eller justi- tiekanslern.fär påföljd ej åläggas.
Påföljd får inte åläggas. om den som avses bli föremål för disciplin- påföljd enligt denna lag inte inom två år efter förseelsen har fått un- derrättelse enligt 29% eller anma- ning enligt 2! # tredje stycket lagen (1986: 765) med instruktion för riks- dagens ombudsmän eller motsva- rande bestämrm'lse ifråga om ju- stitiekanslern.
24 &
Frågor om disciplinansvar skall tas upp på anmälan av socialstyrelsen eller av den patient som saken gäller eller. om patienten inte själv kan anmäla saken. en nära anhörig till honom.
Andra frågor som avses i 19 & tas upp på anmälan av socialstyrelsen eller på ansökan av den som saken gäller.
Om rätt för riksdagens ombuds- män och för justitiekanslern att göra anmälan som avses i första stycket finns det särskilda före- skrifter.
Bestämmelser om rätt för riksda- gens ombudsmän och för justitie- kanslern att göra anmälan i ärende som avses i första eller andra stycket finns i6 5 tredje stycket la- gen (1986: 765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i Öä första stycket lagen (1975: l339) om justitiekanslerns tillsyn.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 38 a #
Bestämmelser om handläggning av sådana ärenden om diseiplinan- svar eller om återkallelse eller be- gränsning av behörighet som prö- vas efter anmälan av riksdagens ombudsmän eller justitiekanslern finns i 6 :$ femte stycket lagen ( 1.986: 765 ) med instruktion för riks- dagens ombudsmän oeh 16 å tredje stycket lagen (1975: 1339) omjusti- tiekanslerns tillsyn.
40.5
Talan mot ansvarsnämndens beslut som är slutligt får föras av 1. socialstyrelsen för att tillvarata allmänna intressen,
")
-_. enskild som enligt 24 % första stycket har anmält en fråga om disci- plinansvar. om beslutet har gått honom emot. 3. annan som beslutet angår. om det har gått honom emot.
Om rätt för riksdagens ombuds- män och justitiekanslern att söka ändring i beslut om disciplinansvar finns det bestämmelser i lagen (1975: 1057) med instruktion för ja- stitieombudsmännen och i lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. Talan skall väckas inom fyra veckor från det beslutet har meddelats.
Med anledning av talan som anges i andra stycket får dock dis- eiplinpåföljd åläggas eller skärpas endast om det är påkallat från all- män synpunkt.
Bestämmelser om rätt för riksda- gens ombudsmän och för justitie- kanslern att söka ändring i beslut om disciplinansvar eller behörig- hetsfråga med anledning av fel i yrkesutövning finns i 7 5 lagen (1986: 765) med instruktion för riks- dagens ombudsmän och i 7 .ö lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. Talan skall väckas inom fyra veckor från det beslutet har meddelats.
Denna lag träder i kraft den ljanuari 1988.
8. Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 4 % sekretesslagen (1980: 100)l skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse föreslagen lydelse
11 kap.
Sekretess gäller hos riksdagens ombudsmän och justitiekanslern i deras tillsyn över offentlig verk- samhet och hos justitiekanslern i hans verksamhet för att bevaka sta- tens rätt eller tillhandagå regering- en med råd och utredningar ijuri- diska angelägenheter endast i den mån det följer av andra eller tredje stycket. Sekretess gäller inte i nä- got fall beslut av justitieombuds- man varigenom ärende avgörs.
45
Sekretess gäller hos riksdagens ombudsmän och justitiekanslern i deras tillsyn över offentlig verk- samhet och hos justitiekanslern i hans verksamhet för att bevaka sta- tens rätt eller tillhantlagå regering- en med råd och utredningar ijuri- diska angelägenheter endast i den mån det följer av andra. tredje eller jiärde stycket. Sekretess gäller inte i något fall beslut av justiticom- budsman varigenom ärende avgörs.
Erhållcrjustitieombudsman ellerjustitiekanslern i verksamhet, som an- ges i första stycket, från myndighet uppgift som är sekretessbelagd där. gäller sekretessen också hos ombudsmannen eller justitiekanslern. Före— kommer uppgiften i sådan handling som har upprättats med anledning av verksamheten. gäller sekretess hos ombudsmannen eller justitiekanslern dock endast i den mån det kan antas att allmänt eller enskilt intresse lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs.
Erhåller justitieombudsman eller justitiekanslern i verksamhet. som anges i första stycket. uppgift från enskild. gäller sekretess enligt 2 kap. i den mån det kan antas att riket lider betydande men om upp- giften röjs.
Erhåller justiticombudsman eller justitiekanslern i verksamhet. som anges i första stycket. uppgift från enskild, gäller
]. sekretess enligt 2 kap. i den mån det kan antas att riket lider betydande men om uppgiften röjs.
2. sekretess till skydd för en- skilds personliga_liiirltållanden iden mån uppgiften skulle ha varit sekre- tessbelagd Itos myndig/tet som ärendetfär anses avse oeh det kan antas att den som uppgiften rör el- ler någon honom närstående lider betydande men om uppgiften röjs.
Hur justitieombudsman eller ju- stitiekanslern beslutat inledajörun- dersökning. tillämpas 5 kap. 155 och 9 kap. 17 och 18 55? i verksam- het som artges i första stycket och som utövas av honom i egenskap av åklagare.
Denna lag träderi kraft den ljanuari 1988.
9. Förslag till
Lag om ändring i lagen (l986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l9861644') om disciplinförscelser
av krigsmän. m.m.
dels att 9 och 55 %& skall ha följande lydelse. dels att det i lagen skall införas en ny paragraf. 31 a 5. av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
955
Disciplinpåföljd får inte åläggas någon. om han inte inom två år från förseelsen har underrättats enligt 25 & om vad som anförs mot honom eller fått motsvarande underrättel- se från riksdagens ombudsman el- lcrjustitiekanslcrn.
Föreslagen lydelse
Disciplinpåföljd får inte åläggas någon. om han inte inom två år från förseelsen har underrättats enligt 25 s om vad som anförs mot honom eller fått anmaning enligt 21 _ö' tred- je stycket lagen (1986: 765) med in- struktion för riksdagens ombuds- män eller motsvarande bestämmel- se ifråga omjustitiekanslern.
31aå
Bestämmelser om rätt för riksda- gens ombudsmän och för justitie- kanslern att göra anmälan i ären- den om disciplinansvar och om handläggning av sådana ärenden finns [6 Q' lagen (I986:765) med in- struktion för riksdagens ombuds- män och i6 9" lagen (1975:I339) om justitiekanslerns tillsyn.
55%
Om rätt för riksdagens ombuds- män och justitiekanslern att söka ändring i beslut om disciplinansvar är föreskrivet i lagen (I975.'1057) med instruktion förjustitieombuds- männen och i lagen (1975: l339) om justitiekanslerns tillsyn. Talan skall väckas inom fyra veckor från det beslutet har meddelats.
Med anledning av talan som an- ges iförsta stycket får dock disci- plinpåfölja' åläggas eller skärpas endast om det är påkallat från all- män synpunkt.
Bestämmelser om rätt för riksda- gens ombudsman och för justitie- kanslern att söka ändring i beslut om disciplinansvarjinns i 7 5 lagen ( I 986: 765 ) med instruktion för riks- dagens ombudsmän och i 7 5 lagen (1975: 1339") om justitiekanslerns tillsyn. Talan skall väckas inom fyra veckor från det beslutet har meddelats.
Denna lag träderi kraft den ljanuari 1988.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 maj 1987
Närvarande: statsministern Carlsson. ordförande, och statsråden Feldt. Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Bodström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Wickbom. Johansson. Hulterström. Lindqvist. Lönnqvist
Föredragande: statsrådet Wickbom
Proposition om riksdagens ombudsmäns och justitiekanslerns ställning som åklagare, m. m.
I samband med tillkomsten av l974 års regeringsform (RF. omtryckt 19852866) infördes också nya bestämmelser om riksdagens ombudsmän (JO) och justitiekanslern (JK).
År 1983 tillsatte riksdagen en parlamentarisk kommitté med uppgift att se över JO-ämbetet. Kommittén. som antog namnet l983 års JO-utredning. avgav år 1985 betänkandet (SOU 198596") JO-ämbetet. En översyn.
På grundval av betänkandet och de remissyttranden som inhämtats över det (se sammanställningi KU l986/8712 bilaga ]) fattade riksdagen år l986 beslut om en reformering av JO-ämbetet (KU l986/8712. rskr. 3. SFS l986:764. 765). Riksdagen gav därvid regeringen till känna vad konstitu- tionsutskottet anfört. Genom detta tillkännagivande har riksdagen hos regeringen begärt förslag som gäller JO:s och JK:s ställning som åklagare och deras roll i det disciplinära ansvarssystemct. Samtidigt har riksdagen tillstyrkt att JO-utredningens förslag i dessa delar i allt väsentligt skall läggas till grund för kommande förslag.
Jag avser nu att ta upp de frågor som riksdagens begäran avser samt ytterligare två frågor som rör JO och JK.
Den ena av sistnämnda båda frågor avser en framställning från justi- ticombudsmannen Tor Svernc om en utvidgning av sekretessen hos JO. Framställningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.
Efter remiss har yttranden över framställningen avgetts av JK. kammar- rätten i Sundsvall. rikspolisstyrelsen. socialstyrelsen. riksförsäkringsver- ket. riksskatteverket. skolöverstyrclsen. arbetsmarknadsstyrelsen. Sveri- ges Advokatsamfund. Pressens Samarbetsnämnd. Sveriges Radio AB samt Tidningarnas Telegrambyrå. En sammanställning över remissyttran- dena har upprättats inom justitiedepartcmentet och finns tillgänglig i ären- det (.(lnr 1320—85).
Den andra frågan gäller en utvidgning av IK:s tillsynsområde till att omfatta också tjänstemän och uppdragstagare i de statliga affärsverken när de för verkens räkning fullgör uppdrag i verkens bolag. Denna fråga har
anmälts i prop. 1986/87:99 om ledning av den statliga förvaltningen. Där aviseras att lagförslag i ämnet skall tas upp i samband med övriga här aktuella frågor.
Frågan har tidigare varit föremål för förslag i verksledningskommitténs betänkande (SOU l985z41) Affärsverkcn och deras företag. Det betänkan- det har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden har publicerats av civildepartementet (Ds C l986z7).
Jag har i detta ärende samrått med cheferna för försvars-. social-, jord- brukS- och civildepartementen i de frågor som rör resp. departement.
Slutligen vill jag nämna att jag förutsätter att riksdagen själv tar upp frågan om eventuella konsekvensändringar i fråga om andra författningar om riksdagen och dess myndigheter.
Regeringen beslutade den 2 april 1987 att inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (19861765) med instruktion för riksdagens ombudsmän m.fl. lagar. De till lagrådet överlämnade förslagen överensstämmer. frånsett vissa redaktionella ändringar. med de lagförslag som jag avser att lägga fram nu. Lagrådet hari sitt yttrande. som bör fogas till protokollet som bilaga 2. lämnat de remitterade förslagen utan erinran.
Riksdagens beslut om en reformering av JO-ämbetet innebär huvudsakli- gen organisatoriska förändringar av nuvarande ordning. En chefsombuds- man ges en mera markant chefsroll. Han biträds av tre justitieombudsmän, Däremot har inga ändringar skett i de grundläggande frågorna om JO:s ställning som ett extraordinärt organ. om formerna för hans kontroll av den offentliga verksamheten och om omfattningen av hans tillsynsområde. Reformeringen tog sig uttryck i vissa ändringar i riksdagsordningen (SFS l986z764) och en ny lag (19861765) med instruktion för riksdagens om- budsmän (JO-instruktionen).
Samband med det nu berörda riksdagsbeslutet har ett tidigare beslut av riksdagen att begära en översyn av tjänsteansvaret (JuU 1985/86:34. rskr. 296). En sådan översyn pågår för närvarande inom regeringskansliet med sikte på att ett förslag skall kunna sändas ut på remiss senare under 1987.
Som nämnts i inledningen har riksdagen samtidigt med beslutet om reformeringen av JO-ämbetet begärt förslag från regeringen i fråga om JO:s och JKZS ställning som åklagare och deras roll i det disciplinära ansvars- systemet. I det betänkande från konstitutionsutskottet som riksdagen där- vid har godkänt finns uttalanden om vilka ändringar av bestämmelserna om JO och JK som bör göras. ] allt väsentligt förordas samma ändringar som JO-utredningen har föreslagit och som remissinstanscrna i stort sett har godtagit.
Jag lägger i det följande fram de förslag som riksdagen sålunda har begärt. Förslagen överensstämmer med något undantag med utskottets uttalanden. Jag redovisar inte JO-utredningens förslag. remissyttrandena
eller utskottets uppfattning annat än om det finns anledning till detta. som där avvikelser har gjorts från tidigare ställningstaganden. ] stället hänvisas till utskottets betänkande.
Förslag: JO och JK skall i sin brottsutredande verksamhet omfattas av samma lagregler som gäller för åklagare i allmänhet. Till följd härav skall nuvarande bestämmelser om JO:s och JKzs rätt att förelägga vite när de begär upplysningar och yttranden inte gälla när de begär upplysningar och yttranden under förundersökning.
JO tilläggs uttryckligen befogenhet att uppdra åt någon annan att leda en förundersökning som han har beslutat om. Vidare skall den nuvarande möjligheten slopas att JO låter någon annan besluta om att fullfölja talan till annan högre rätt än högsta domstolen.
Skälen för förslaget: Enligt 6 & andra stycket JO-instruktionen har JO rätt att som särskild åklagare väcka åtal mot en person som står under hans tillsyn och som genom brott har åsidosatt något åliggande i sin befattning. Av samma lagrum framgår att reglerna i rättegångsbalken om åtalsplikt och åtalsunderlätclse gäller när JO prövar fråga om åtal. Motsvarande bestäm- melser beträffande JK finns i 5 s lagen (1975: 1339) om justitiekanslerns tillsyn (JK-lagen. ändrad senast 19861422 .
Enligt vad riksdagen har uttalat skall JO och JK också i fortsättningen kunna utöva äklagarfunktioner. En utgångspunkt är vidare att de. på samma sätt som enligt den nuvarande ordningen. skall ha fria händer att välja vilka ärenden som skall tas upp till utredning. Men efter det att de har beslutat att ta upp ett ärende till utredning bör de vara bundna av reglerna om förundersökning och åtal. Det finns. främst med hänsyn till de enskilda som berörs. ett befogat intresse av att låta samma regler gälla för en brottsutredning. oavsett om det är allmän åklagare eller JO resp. JK som utreder saken. JO och JK bör därför i sin brottsutredande verksamhet omfattas av samma lagregler som gäller för åklagare i allmänhet.
Det föreslås följaktligen att i stället för den nuvarande hänvisningen till enbart reglerna i 2() kap. 6 och 7 ss rättegångsbalken om åtalsplikt och ätalsunderlätclse det i 6 s" J()-instruktionen resp. 5 & JK-lagen skall hänvi- sas till vad som i lag är föreskrivet rörande förundersökning. åtal och ätalsunderlätelse samt om allmän äklagarcs befogenheter i övrigt. Det får anses vara av betydelse att en hänvisning uttryckligen görs också till reglerna om förundersökning. eftersom dessa bestämmelser är avsedda att trygga både den enskildes intresse av en allsidig och objektiv utredning och det allmännas intresse av att brott beivras effektivt. Som JO-utredningcn har anfört får det förutsättas att ett beslut av JO eller JK att inleda förundersökning klart kommer till uttryck i skriftlig form.
Den föreslagna bestämmelsen är självfallet inte avsedd att hindra JO och JK från att anlita polisen och de allmänna åklagarna i sin brottsbeivrandc
verksamhet. Efter beslutet om förundersökning kan JO resp. JK således besluta att anlita allmän åklagare för genomförandet av förundersökning- en. Om beslutet inte innebär att ärendet i dess helhet överläts till allmän åklagare skall. sedan förundersökningen slutförts. ärendet återställas till JO eller JK. som har att ta ställning i åtalsfrägan. De skall därvid iaktta samma regler om åtalsplikt och åtalsunderlåtelse som de allmänna åklagar- na.
En särskild fråga som rör förundersökning hos JO är hur man skall lösa konkurrenssituationen när såväl JO som allmän åklagare har tagit upp ett ärende. Det bör givetvis inte förekomma att förundersökning rörande samma gärning äger rum samtidigt hos flera åklagare. 1 de få fall som kan bli aktuella bör saken kunna lösas i samförstånd mellan JO och berörd allmän åklagare. Man kan vidare utgå från att riksåklagaren kommer att meddela åklagarna allmänna råd eller rekommendationer på den här punk- ten. om det visar sig finnas ett behov av det.
Eftersom JO och JK. enligt det förevarande förslaget. i sin brottsutre- dande verksamhet skall omfattas av samma lagregler som åklagare i all- mänhet bör den nuvarande bestämmelsen om deras rätt att. när de i enlighet med 12 kap. 6 å andra stycket RF begär upplysningar och yttran- de. förelägga vite inte gälla. om de begär upplysningar eller yttrande under förundersökning. Deras möjligheter att inhämta uppgifter från en tjänste- man börju inte skilja sig från de regler som gäller för andra åklagare.
JO-utredningen har föreslagit att en begränsning av möjligheten att före- lägga vitc skall gälla endast för upplysningar vid förhör under förundersök- ningen. Detta förslag kommenteras inte i utskottsbetänkandet. Med tanke på att JO och JK kan begära upplysningar även på annat sätt än vid förhör, t. ex. genom att inhämta upplysningar skriftligen. anserjag det mest följd- riktigt att en sådan begränsning får gälla generellt för upplysningar och yttranden under förundersökning. Bestämmelserna i 21 å andra stycket JO-instruktionen resp. 10 å andra stycket JK—lagen om rätt för JO resp. JK att förelägga vite bör alltså kompletteras med en föreskrift om att dessa bestämmelser inte gäller när JO eller JK begär upplysningar under förun- dersökning. Rättcn att förelägga vite tas enligt detta förslag inte bort för andra utredningar.
Enligt 22% första stycket JO-instruktionen kan JO uppdra åt någon annan att väcka och utföra åtal som han har beslutat. JO bör också ges rätt att uppdra åt t. ex. någon av sina medarbetare att leda sådan förundersök- ning som han har beslutat. Beträffande allmän åklagare följer av 12 kap. 6 å andra stycket RF en skyldighet att biträda JO i nu avsett hänseende. Beträffande JK gäller redan en sådan delegationsmöjlighet (14% andra stycket förordningen 1975: 1345 med instruktion för justitiekanslern. JK-instruktionen, 14 & ändrad senast 1985: 1063).
En annan delegeringsfråga som bör tas upp rör bestämmelsen i 22 ' andra stycket JO-instruktionen om att JO har rätt att låta annan fatta beslut om att fullfölja talan till högre rätt, dock inte i fråga om talan till högsta domstolen. Även frågan om fullföljd till hovrätt får anses vara så viktig att det bör ankomma på JO personligen att besluta härom. Den föreliggande delegationsmöjligheten i ovannämnda lagrum bör därför inskränkas i enlig-
het härmed. En motsvarande ändring bör göras-i JK-instruktionen. Jag avser därför att senare återkomma till regeringén-med förslag i denna del. Jag vill i detta sammanhang också anmäla att jag inte nu tar upp utskot- tets önskemål om ett förtydligande av 69; JO-instruktionen så att det klargörs att det undantag från JO:s kompetens. som nu finns i 6 & JO-in- struktionen i fråga om tryckfrihetsbrott som någon under JO:s tillsyn har begått i tjänsten. även skall avse _vttrandefrihetsbrott enligt andra lagar. såsom radioansvarighetslagen ( 1966:756). Den frågan bör behandlas i sam- band med den fortsatta beredning av frågan om ett utbyggt grundlagsskydd för fler medier än det tryckta ordet somjag har aviserat tidigare denna dag i ärendet om en proposition om ändringar i tryckfrihetsförordningen m.m.
4.1. Sekretesskyddet hos JO och JK vad gäller förundersökningar i brottmål
Förslag: Den begränsade sekretess som för närvarande gäller hos JO och JK skall utvidgas sa att uppgifter i förundersökningar som bedrivs av JO eller JK får samma sekretesskydd som uppgifter i andra förundersökningar.
Skälen för förslaget: Sekretessen hos JO och JK är enligt 11 kap. 4 & sekretesslagen (19802100: omtryckt 1985: 1059. ändrad senast 1986zl407) starkt begränsad. Bestämmelserna i paragrafen avser i huvudsak deras tillsyn över offentlig verksamhet. Sekretessen hos JO är något mindre omfattande än hos JK. eftersom JO:s beslut alltid skall vara offentliga. I övrigt likställs JO och JK i sekretesshänseende. Erhåller JO eller JK uppgifter från en annan myndighet och är uppgifterna sekretessbelagda där. gäller sekretessen också hos JO resp. JK. Förekommer uppgifterna i en handling som har upprättats med anledning av tillsynsverksamheten gäller dock sekretessen hos JO eller JK endast i den mån det kan antas att ett allmänt eller enskilt intresse lider avsevärd skada eller betydande men om uppgifterna röjs. I detta fall gäller alltså sekretess endast om ett särskilt kvalificerat skaderekvisit är uppfyllt.
Beträffande uppgifter som JO eller JK erhåller från en enskild gäller sekretess endast till skydd för sådana intressen som nämns i 2 kap. sekre- tesslagen (dvs. s.k. utrikes- och försvarssekretess) och endast i den mån det kan antas att riket lider betydande men om uppgiften röjs (se vidare avsnitt 4.2).
Till tillsynsvcrksamheten räknas i detta sammanhang bl.a. åtal (prop. 1979/80z2 Del A 5. 298). vilket torde innebära att även förundersökningar inbegrips.
När det gäller den brottsbeivrandc verksamhet som ankommer på all- män åklagare och polismyndighet finns det särskilda regler i sekretesslagen om s. k. förundersökningssekretess. Enligt 5 kap. 1 & sekretesslagen gäller
sekretess för bl. a. uppgifter som hänför sig till förundersökningar i brott- mål eller till åklagares. polismyndighets eller tullmyndighets verksamhet i övrigt för att förebygga. uppdaga. utreda eller beivra brott. Förutsättning- en för att sekretess skall gälla för en uppgift är att det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgifterna röjs.
I 9 kap. 17 s sekretesslagen finns vissa bestämmelser som är meddelade av hänsyn till skyddet för enskilds förhållanden. Enligt denna paragraf gäller sekretess på samma verksamhetsomräde hos bl.a. åklagare och polis som enligt 5 kap. l & för uppgifter om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgifterna röjs. l 9 kap. 18 s finns bestämmelser om vissa begränsningar i sekretessen enligt föregående paragraf. Bl.a. gäller sek- retessen inte beslut i en åtalsfråga. Vidare upphör sekretessen ofta att gälla när åtal har väckts. Sekretessen enligt 5 kap. l ä och 9 kap. 17 och 18 ss gäller fullt ut hos JO och JK i deras verksamhet som åklagare bara i de fall som inte ingår i deras tillsynsverksamhet (SOU 1985:26 s. 200 f.).
Att sekretesskyddct är mer begränsat vad gäller JO och JK beror förstås på intresset av öppenhet och offentlig insyn i deras tillsynsverksamhet (prop. 1979/80: 2 Del A s. 298). Detta intresse kvarstår med oförminskad styrka. Som JO-utredningen har pekat på framstår emellertid nuvarande ordning som inkonsekvent i de relativt få fall där JO eller JK har beslutat inleda förundersökning. Som framgått gäller nämligen för närvarande olika regler beroende på om det är JO eller JK å ena sidan eller åklagare eller polis å andra sidan som gör utredningen. Det ter sig mindre följdriktigt, om det för samma brottsutredning gäller skilda sekretessregler i olika skeden av utredningen. när JO eller JK uppdrar åt en allmän åklagare att göra själva förundersökningen. Det kan också hävdas att samma sekretess bör gälla hos JO och JK i deras roll som åklagare oavsett om det är någon offentlig funktionär under deras tillsyn som är misstänkt eller om det är någon annan person.
Därför förordas att de regler i sekretesslagen som gäller för förundersök- ning hos allmänna åklagare skall gälla också hos JO och JK. Mot bakgrund av att tillsynsverksamheten bara i få fall får karaktären av brottsutredning bör en sådan begränsad utvidgning av sekretessen kunna ske trots det starka motstående intresset av öppenhet i tillsynsverksamheten. För att det skall gå att klart skilja dessa fall från tillsynsverksamheten i övrigt bör som utskottet har uttalat den utvidgning av sekretessen hos JO och JK som här tagits upp endast omfatta förundersökningar i brottmål. De sekretess- bestämmelser som gäller för övrig verksamhet hos åklagare för att förebyg- ga. utreda och beivra brott bör alltså inte gälla hos JO och JK. Som tidigare nämnts är det förutsatt att ett beslut av JO eller JK att inleda förundersök- ning skall dokumenteras. Härigenom klargörs i vilka fall förundersöknings- sekretessen skall gälla.
4.2 Sekretesskyddet hos JO och JK för uppgifter lämnade av Prop. l986/87:160 enskilda " 5-
Förslag: Sekretessen hos JO och JK skall utvidgas beträffande sä— dana uppgifter om enskilds personliga förhållanden som lämnas till JO eller JK av enskilda personer. För sådana uppgifter skall sekre- tess också gälla. om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående skulle lida betydande men om uppgiften lämnas ut. En andra förutsättning skall vara att uppgifterna skulle ha varit hemliga hos den myndighet ärendet hos JO ellerJK avser.
Justitieombudsmannen Svernes framställning: JO skall få möjlighet att när synnerliga skäl föreligger sekretessbelägga uppgifter om enskilds häl- sotillstånd eller personliga förhållanden i handlingar. som inges till JO av enskilda personer.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar förslaget utan erin- ran. En del av dem är dock kritiska till själva utformningen av den föreslag- na bestämmelsen och ifrågasätter bl.a. rekvisitet synnerliga skäl. Några remissinstanser framhåller att förslaget också bör omfatta verksamheten hos JK. Ett par av remissinstanserna avstyrker förslaget och hänvisar till det stora insynsintresset i den verksamhet som det här rör sig om.
Skälen för förslaget: 1 avsnitt 4.1 har redogjons för de särskilda bestäm- melser i 11 kap. 4 & sekretesslagen som reglerar sekretessen hos JO och JK. Vad gäller uppgifter som lämnas från enskilda kan endast sekretess enligt 2 kap. sekretesslagen. dvs. utrikes- och försvarssekretess. komma i fråga. Som villkor för sekretess gäller dessutom att det kan antas att riket lider betydande men om uppgiften röjs. Uppgifter av enskilda i t.ex. klagomål och därtill bifogade handlingar till JO och JK blir således i de allra flesta fall offentliga, även om de skulle ha varit hemliga ifall de hade lämnats av en myndighet.
Som anförs i förarbetena till sekretesslagen bör JO och JK arbeta under stor öppenhet och de båda myndigheterna i princip likställas när det gäller sekretess (prop. l979/80:2 Del A 5. 298). Det är alltså. vilket också fram- hålls av några remissinstanser. av stor betydelse att både JO och JK är underkastade insyn från allmänheten och massmedia. Särskilt i fråga om anmälningar av enskilda måste offentlighetsintressct tillmätas stor betydel- se.
Även om det således är mycket viktigt med insyn i JO:s och JK:s tillsynsverksamhet. finns det dock fall där behovet av sekretess får anses väga klart tyngre än intresset av offentlighet. Behovet av skydd för integri- tetskänsliga uppgifter i en anmälan från en enskild kan t.ex. i vissa fall vara så stort att det bör ta över intresset av insyn. Detta gäller kanske främst på hälso- och sjukvårdsområdet och på det sociala området där uppgifter som rör enskilda kan vara särskilt känsliga. Det kan t. ex. hända att en patientjournal bifogas en anmälan eller att själva anmälan innehåller mycket ömtåliga uppgifter om personliga förhållanden. Om någon utom- stående får tillgång till dessa uppgifter. skulle det kunna medföra betydan- de men för den enskilde.
Det finns en presumtion för sekretess beträffande uppgifter om enskilds personliga förhållanden inom många av de verksamheter över vilka JO och JK har tillsyn. t.ex. hälso— och sjukvården och socialtjänsten. Om sådana uppgifter lämnas av den enskilde i en anmälan till JO eller JK. får han emellertid som framgått räkna med att de blir offentliga. En effekt av det svaga sekretesskyddet för de uppgifter som den enskilde lämnar till JO eller JK kan tänkas vara att den enskilde ibland drar sig för att göra en anmälan.
Visserligen gäller ett bättre sekretesskydd för uppgifter som JO eller JK erhåller från en myndighet. Om den enskilde i sin anmälan inte själv lämnar de känsliga uppgifterna utan hänvisar till innehållet i t.ex. en patientjournal som JO eller JK begär in från en myndighet. kan sekretess- skyddet för uppgifterna i journalen upprätthållas. Sänder den enskilde själv in journalen till JO eller JK gäller sekretessen däremot inte. Denna ordning kan inte anses tillfredsställande.
Skäl får följaktligen anses föreligga för en ändring i sekretesslagen för att uppnå vidgade möjligheter till sekretess hos JO och JK för mycket känsliga uppgifter som lämnas av en enskild person.
Eftersom inskränkningar i offentligheten hos JO och JK inte bör göras annat än om det finns mycket starka skäl för det. bör endast sådana uppgifter sekretessbeläggas vilkas röjande kan antas leda till men av sär- skilt påtagligt slag för den enskilde. Det skall alltså vara fråga om uppgifter om personliga förhållanden som är utpräglat integritetskänsliga och som skulle kunna medföra betydande men för den enskilde eller någon honom närstående om de skulle lämnas ut. En förutsättning för sekretess bör vidare vara att uppgifterna skulle ha varit sekretessbelagda om de funnits hos den myndighet tillsynsärendet gäller. dvs. den myndighet mot vilken klagomålen riktas eller där den anmälde offentlige funktionären har varit verksam. Uppgifter som rör förhållanden hos myndigheter. där någon sekretess för uppgifterna inte skulle ha gällt. bör alltså vara offentliga även i fortsättningen. Med en sådan avgränsning av sekretessen sker inget mera betydande avsteg från principen om öppenhet i JO:s och JK:s tillsynsverk- samhet. Det föreslås att en regel av angiven innebörd skall tas in i ll kap. 4 & sekretesslagen.
Hänvisningar till S4-1
- Prop. 1986/87:160: Avsnitt 4.1
5.1. JO:s och JK:s ställningi ärende hos disciplinmyndighet
Förslag: JO och JK skall få rätt att yttra sig över material som har tillförts ett ärende angående disciplinansvar och avskedande hos en disciplinmyndighct till vilken de anmält en sådan fråga samt rätt att närvara vid muntligt förhör. JO och JK skall även ha en sådan rätt vid handläggningen av frågor om begränsning i rätten att utöva vissa yrken i motsvarande fall.
JO:s och JK:s befogenhet att utfärda en skriftlig anmaning under handläggningen av ett ärende skall utvidgas till att gälla också bl. a. präster och veterinärer.
Skälen för förslaget: 1 lagen (1976:600) om offentlig anställning (LOA. omtryckt 1986z430. ändrad senast 1986:1131) finns bl.a. regler om disci- plinansvar och om avstängning och avskedande. En arbetstagare får åläg- gas diseiplinpåföljd (varning eller löneavdrag) för tjänsteförseelse om han uppsåtligen eller av oaktsamhet har åsidosatt vad som ålegat honom i hans tjänst. Vid allvarligare eller upprepade förseelser eller brott kan han avske- das. lnför ett avskedande kan arbetstagaren avstängas från arbetet. De arbetstagare som omfattas av disciplinbestämmelserna i LOA är bl.a. arbetstagare med statligt reglerade anställningar. dvs. främst arbetstagare vid myndigheterna under regeringen. de kommunalt anställda lärarna och de anställda hos de allmänna försäkringskassorna. Men bestämmelserna är även tillämpliga på anställningar vid riksdagen och dess verk.
På det rent kommunala området regleras frågan om disciplinansvar i kollektivavtal och frågan om avskedande i lagen ( 1982:80) om anställnings— skydd (ändrad senast 1984: 1008).
Både JO och JK kan anmäla en tjänsteman såväl på det statligt reglerade området som på det rent kommunala området till den myndighet som är behörig. vanligtvis anställningsmyndigheten. och begära att tjänstemannen åläggs disciplinpåföljd. avstängs eller avskedas i anledning av en tjänste- förseelse. Beträffande vissa högre statliga tjänster är det statens ansvars- nämnd som är sådan disciplinmyndighet. Vid nämnden tillämpas ett dom— stolsliknande förfarande.
För hälso- och sjukvårdspersonalen. veterinärer. präster samt värnplik- tiga och andra s.k. krigsmän gäller vissa särbestämmelser. Frågor om disciplinansvar för hälso- och sjukvårdspersonalen regleras i lagen (1980: 11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. (tillsynsla- gen: ändrad senast 1986: 1 182) och prövas av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN). Frågor om avstängning och avskedande för denna personal regleras i LAS och i kollektivavtal. HSAN prövar även vissa frågor om begränsning av behörighet att utöva yrke inom hälso— och sjukvården. härom vidare i avsnitt 5.2. Frågor om disciplinpåföljd, avske- dande och avstängning för veterinärer under lantbruksstyrelsens tillsyn 23
samt återkallande av sådan behörighet att utöva yrke eller verksamhet som meddelas av lantbruksstyrelsen prövas av veterinärväsendets ansvars- nämnd enligt förordningen (19672425) med instruktion för lantbruksstyrel- sen och lantbruksnämnderna (omtryckt 1978:289; ändrad senast 1985: 880). Enligt lagen (1936:567) om domkapitel (ändrad senast 1982z944) prövas frågor om disciplinansvar. avstängning och avskedande beträffande präster av det domkapitel under vilket vederbörande befattningshavare lyder och beträffande biskopar av ansvarsnämnden för biskopar. För handläggningen av dessa ärenden är vissa bestämmelser i den annars upphävda statstjänstemannalagen tillämpliga.
Vad slutligen gäller värnpliktiga och andra krigsmän som avses i lagen (19861644) om disciplinförseelser av krigsmän. m.m. prövas enligt den lagen frågor om disciplinansvar av den myndighet där vederbörande tjänst- gör eller senast har tjänstgjort.
Ett disciplinärt förfarande inleds i regel genom att en skriftlig anmaning utfärdas av disciplinmyndigheten till arbetstagaren (14 kap. 1 & LOA). Detta sker efter det att frågan om disciplinansvar aktualiserats antingen inom den egna organisationen eller genom anmälan från någon som står utanför myndigheten. Har arbetstagaren inte inom två är efter förseelsen erhållit en sådan anmaning. får disciplinpåföljd inte åläggas honom. An- maningen harmed andra ord en preskriptionsavbrytande verkan.
Enligt nuvarande ordning har JO och JK motsvarande befogenheter att. om vissa förutsättningar är uppfyllda. under handläggningen av ett ärende bryta preskription i fråga om disciplinpåföljd. De kan sålunda utfärda anmaning om de under handläggningen av ett ärende. vari de överväger att efter utredning göra anmälan för åläggande av disciplinpåföljd enligt LOA och gör den bedömningen att vederbörande disciplinmyndighet kommer att få svårt att hinna med anmaning enligt 14 kap. 1 & LOA.
Gällande regler innebär att JO saknar befogenhet att med preskriptions- avbrytande verkan utfärda anmaning beträffande präster och veterinärer. Denna ordning saknar fog. Även präster och veterinärer bör omfattas av JO:s anmaningsrätt. förutsatt att de står under dennes tillsyn.
Beträffande hälso- och sjukvårdspersonalen bör ett förtydligande göras i JO-instruktionen av JO:s rätt att utfärda skriftlig anmaning. Enligt 29å tillsynslagen skall den, mot vilken åtgärd ifrågasätts. underrättas om vad som anförts mot honom och föreläggas att svara inom viss tid. JO bör också i detta fall ges rätt att vid preskriptionsfara bryta preskription genom att tillställa vederbörande anmaning att inom en viss tid avge svar till HSAN. Denna anmaning ersätter alltså den i paragrafen föreskrivna un- derrättelsen. Motsvarande justering bör göras i lagen om disciplinför- seelser av krigsmän. m.m.
JO och JK bör ha samma befogenheter i det nu behandlade hänseendet. Eftersom den motsvarande bestämmelsen om JK:s anmaningsrätt finns i JK-instruktionen. avser jag att senare återkomma till regeringen med ett förslag om ändring av samma innebörd som det nu redovisade förslaget avseende JO.
En sådan skriftlig anmaning som här är aktuell sker som framgått under handläggningen hos JO eller JK innan någon anmälan om disciplinpåföljd
har gjorts. Efter det att JO eller JK har gjort en disciplinanmälan har de för närvarande formellt inte längre någon del i handläggningen. eftersom de saknar partsställning hos disciplinmyndigheten. Ett undantag från denna regel utgör dock de ärenden som JO eller JK har anmält till statens ansvarsnämnd. Där behandlas de nämligen som part trots att det inte finns några uttryckliga bestämmelser härom (jfr 7 s förordningen 1986154 med instruktion för statens ansvarsnämnd). 1 diseiplinärenden som de anmält till HSAN enligt tillsynslagen är de också part.
Det finns ingen anledning att göra någon skillnad mellan ett sådant fall då ett anmält JO- eller JK-ärende handläggs av statens ansvarsnämnd eller HSAN och då det handläggs av en annan statlig disciplinmyndighet. Det föreslås därför att JO och JK alltid skall ges tillfälle att yttra sig över sådant material som tillförts ärendet av någon annan. De bör också ha rätt att vara närvarande när förhör hålls i ärendet samt ges tillfälle att komplettera sin egen utredning. Detta bör gälla i ärenden om disciplinansvar. avskedande och behörighetsfrågor (sistnämnda ärenden behandlas vidare i avsnitt 5.2). i vilka de har gjort anmälan hos disciplinmyndigheten. men inte i ärenden om avstängning. framför allt med hänsyn till att dessa är av brådskande natur. Det bör införas nya bestämmelser om en sådan ställning för JO och JK i JO-instruktionen resp. JK-lagen.
Jag vill slutligen erinra om att frågor som rör JO:s och JK:s ställning i diseiplinärenden på det kommunala området ses över av kommunalan- svarsutredningen (C 1986:()2).
5.2. JO:s och JK:s befattning med behörighetsfrågor angående hälso- och sjukvårdspersonalen och veterinärer
Förslag: JO och JK skall ges rätt att anmäla vissa behörighetsfrågor angående hälso- och sjukvärdspersonalen och veterinärer till den myndighet som har att besluta i sådana ärenden.
Skälen för förslaget: Som redan tidigare redovisats i avsnitt 5.1 prövar HSAN frågor om disciplinansvar samt vissa behörighetsfrågor. bl.a. ären- den om återkallelse av främst legitimation för yrkesutövare inom hälso- och sjukvården och om begränsning av rätten för läkare. tandläkare och veterinärer att förskriva vissa läkemedel och alkohol (6 & 2 mom. narkoti- kaförordningen 1962z704. lagrummet ändrat senast 198121348. resp. 5 & förordningen 1963:654 om försäljning från apotek av alkoholhaltiga läke- medel och teknisk sprit. m.m.. 5 & ändrad senast 1982:118). Både JO och JK har rätt att hos HSAN anmäla frågor om disciplinansvar. Någon möjlig- het att påkalla prövning av behörighetsfrägor har de däremot inte. För närvarande kan en sådan anmälan göras endast av socialstyrelsen och av den patient som saken gäller eller, om patienten inte själv kan anmäla saken. en nära anhörig till honom. Eftersom JO och JK kan anmäla disciplinfrägor hos HSAN är det naturligt att de också får anmäla behö- righetsfrägor dit. Dessa frågor kan ju ha nära samband med frågor om
IJ 'JI
disciplinansvar. Från principiell synpunkt gäller dessutom att JO:s och JK:s möjligheter att ingripa mot redan begångna fel i den offentliga verk- samheten inte bör begränsas mer än nödvändigt. Vad nu sagts gäller också behörighetsfrågor angående veterinärer i ärenden hos veterinärvå'isendets ansvarsnämnd.
Det föreslås därför att det införs en ny befogenhet för JO och JK att anmäla frågor. som rör återkallelse av legitimation eller annan behörighet att utöva nu berörda yrken liksom andra frågor om begränsning av vissa legitimerade yrkesutövares behörighet. till den myndighet som har att besluta i sådana frågor. JO:s och JK:s befattning med legitimationsfrågor bör dock begränsas till att gälla sådan återkallelse av legitimation eller annan behörighet att utöva yrke där grunden för anmälan är att den legitimerade har varit grovt oskicklig vid utövningen av sitt yrke eller på annat sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket. De bör däremot inte ges befogenhet att göra anmälan till ansvarsnämnden om äterkallelsen av legitimation skulle grunda sig på sjukdom eller annan liknande omständig- het. JO och JK bör vidare ha rätt att göra anmälan om begränsning av en legitimerad yrkesutövares rätt att förskriva vissa läkemedel och alkohol. om denne har missbrukat sin behörighet.
] avsnitt 5.1 har förordats att JO:s och JK:s ställning hos disciplinmyn- dighet skall gälla ocksä handläggningen av behörighetsfrågor. Frågan om JO:s och JK:s rätt att överklaga en disciplinmyndighets beslut om återkal- lelse av behörighet att utöva yrke m.m. behandlas i avsnitt 5.3
5.3. JO:s och JK:s talerätt och partsställning hos domstol
Förslag: JO och JK skall ha rätt att föra talan om ändring i beslut mot veterinärer i diseiplinärenden samt beslut beträffande hälso- och sjukvårdspersonalen och veterinärer i sådana ärenden om behörig— hetsfrågor, som de får anmäla till vederbörande disciplinmyndighet.
De inskränkningar som finns i LOA m.fl. författningar om JO:s och JK:s talerätt i domstol ifråga om beslut i ärenden om disciplin- ansvar. avstängning och avskedande skall avskaffas.
Om JO eller JK är part i ett mål om disciplinansvar. avstängning. avskedande e. d.. skall han vara ensam företrädare för det allmänna hos domstolen.
I fråga om JO:s delegationsrätt i disciplin- och behörighetsären- den skall gälla att han skall kunna förordna någon medarbetare att vidta behövliga handläggningsåtgärder. Han skall också kunna dele- gera rätten att utföra talan pä JO:s vägnar.
Skälen för förslaget: Enligt 7 & JO-instruktionen och 7 s" JK-lagen har både JO och JK rätt att föra talan vid domstol om ändring i en diseiplin- myndighets beslut om disciplinansvar. avskedande eller avstängning. 'l'a- lerätten gäller även beslut i ärenden i vilka JO eller JK inte har gjort
anmälan. På det rent kommunala området har JO och JK dock inte denna rätt.
1 första hand gäller deras talerätt beslut av disciplinmyndighet i ett ärende enligt LOA. Genom hänvisningar i 40 & tillsynslagen och 55 $$ lagen om disciplinförseelser av krigsmän. m.m. anses JO och JK ha tillagts talerätt också när det gäller beslut i diseiplinärenden enligt dessa lagar. Frågan om de har talerätt mot beslut av veterinärväsendets ansvarsnämnd i diseiplinärenden är emellertid oklar.
Det föreslås därför att tillägg skall göras i J()- instruktionen och JK-lagen så att det tydligt framgår att JO och JK också har rätt att föra talan vid domstol om ändring i beslut i diseiplinärenden av veterinärväsendets an- svarsnämnd. Bestämmelserna bör utformas så att de täcker in även beslut i diseiplinärenden enligt tillsynslagen och lagen om diseiplinförseelser av krigsmän. rn. ni. Jag avser att senare föreslå regeringen att det i förordning- en (l967:425) med instruktion för lantbruksstyrelsen och Ianthruksnämn— derna tas in en hänvisning till JO—instruktionen och JK-lagen på samma sätt som förordas i fråga om 40 & tillsynslagen och 55 & lagen om disciplin— förseelser av krigsmän. m.m.
Vad gäller präster har varken JO eller JK någon talerätt beträffande beslut i ärenden om disciplinansvar. avskedande eller avstängning. ] tjän- steansvarskommitte'ns betänkande (Ds Ju 198317) Tjänsteansvar i offentlig verksamhet föreslogs att LOA:s bestämmelser om disciplinansvar, bl.a. då om talerätt i diseiplinärenden. skulle tillämpas i stället för reglerna i statstjänstemannalagen. 1 prop. 19847851117 om vissa frågor rörande tjän- steansvaret i offentlig verksamhet m.m. (s. 12) anförde jag att det var motiverat att avvakta kyrkoförfattningsutredningens (Kn 1982106) slutliga förslag innan frågan om en modernisering av ansvarsreglerna för präster tas upp. Detta ställningstagande föranledde inte någon erinran vid riks- dagsbehandlingen av propositionen (JuU 1985/86134. rskr. 296).Den nämnda utredningen har i betänkandet (SOU 1987z4. 5) En ny kyrkolag m.m. lagt fram vissa förslag som rör reglerna om disciplinansvar m.m. i statstjänstemannalagen. I väntan på den fortsatta behandlingen av det förslaget föreslås inte nu någon talerätt för JO eller JK i fråga om diseiplin— myndighets beslut mot präster. Konstitutionsutskottet har inte heller utta- lat att någon sådan ändring bör göras nu.
När det gäller beslut i ärenden om behörighetsfrågor av det slag som JO och JK skall få anmäla (och som har behandlats i avsnitt 5.7) förordas att det i 7 s JO-instruktionen och i 7 äJK-lagen tas in bestämmelser om att de skall ges rätt att föra talan om ändring också i beslut i sådana ärenden. I övriga berörda författningar bör hänvisningar göras till dessa bestämmel- ser på samma sätt som nyss har sagts om diseiplinärenden.
I detta sammanhang bör också tas tipp de bestämmelser som finns i 16 kap. 3 s andra stycket LOA och som begränsar JO:s och JK:s talerätt till domstol i fråga om beslut i ärenden om disciplinansvar. avskedande eller avstängning.
1 16 kap. 3 5 andra stycket första meningen LOA föreskrivs att disciplin- påföljd med anledning av talan av JO eller JK får åläggas eller skärpas endast om det är påkallat från allmän synpunkt. Den nuvarande reglering-
en innebär således att domstolen. i det fall den i motsats till JO eller JK inte skulle anse den angivna förutsättningen uppfylld. inte får bifalla deras talan. Denna bedömning. som i själva verket bör vara avgörande för om JO eller JK bör väcka talan eller inte. bör i fortsättningen ankomma på dem själva. Man kan utgå ifrån att de inte utnyttjar sin talerätt i fall där detta inte är motiverat utifrån de allmänna intressen som de är satta att bevaka.
1 16 kap. 3 5 andra stycket andra meningen LOA finns vidare en be- gränsning av JO:s och JK:s möjligheter att föra talan om avskedande och avstängning. Enligt lagrummet kan de nämligen få bifall bara om myndig- hetsutövning är förenad med anställningen samt arbetstagaren har begått eller. vid avstängning, är misstänkt för brott för vilket är stadgat fängelse i minst två år. JO och JK bör emellertid rimligen även i andra fall kunna föra talan i avskeds- och avstängningsärenden när det är påkallat från allmänna synpunkter. Även denna inskränkning av deras talerätt bör därför avskaf- fas.
Det föreslås således att de inskränkningar som finns i 16 kap. 3 & LOA om JO:s och JK:s talerätt slopas. En motsvarande ändring bör också göras i 40 & tillsynslagen och i 55 5 lagen om disciplinförseelser av krigsmän. m.m.. vilka har liknande föreskrifter om inskränkning av deras talerätt.
Vad sedan gäller JO:s och JK:s partsställning hos domstol i de fall där de har talerätt kan följande anföras. l normalfallet är det statens arbetsgivar- verk som företräder staten som arbetsgivare och som är motpart till arbets- tagarsidan. När JO genom 1975 års JO-reform tillerkändes partsställning hos domstolen i vissa mål torde avsikten ha varit att JO i dessa mål ensam skulle vara part på arbetsgivarsidan. Regleringen får också anses ha denna innebörd när JO eller JK. med stöd av 7 %% första stycket JO—instruktionen resp. 7 & första stycket JK-lagen, som kärande för talan vid domstol om ändring i disciplinmyndighets beslut. Detsamma gäller om arbetstagaren har fört talan om ändring i ett beslut som har tillkommit efter anmälan av JO eller JK.
Däremot synes både arbetsgivarverket och JO kunna vara parter på arbetsgivarsidan i de fall både arbetstagaren och JO söker ändring vid domstol i ett beslut. som inte har tillkommit efter anmälan av JO. Eftersom en sådan -— låt vara i praktiken sannolikt sällsynt — situation synes olämp- lig, bör en ändring göras i 7 % andra stycket JO-instruktionen så att den överensstämmer med 7 & andra stycket JK-lagen. Enligt denna paragraf är JK nämligen ensam motpart i tvisten om han sökt ändring av beslutet.
I samband med förslaget om JO:s och JK:s roll som åklagare togs i avsnitt 5.1 upp några förslag till nya delegationsbestämmelser. Ytterligare några delegationsfrågor aktualiseras beträffande disciplin- och behörig- hetsärenden. Mot bakgrund av förslaget i avsnitt 5.1 om ökade befogen- heter för JO och JK under en disciplinmyndighets behandling av ärenden om disciplinansvar. avskedande eller behörighetsfrågor, finns det skäl att ge dem större möjligheter att delegera också de handläggningsåtgärder som ankommer på dem till någon av sina medarbetare. Det förordas att en ändring görs i JO-instruktionen som möjliggör en sådan delegering. En motsvarande ändring av JK-instruktionen kommer jag att senare föreslå regeringen.
Av 14 & tredje stycket JK-instruktionen framgår att JK får förordna lämplig person att föra talan pä JK:s vägnar. En sådan möjlighet att bemyndiga en tjänsteman att utföra talan i mål om disciplinansvar, avske- dande och avstängning samt i vissa mål gällande behörighetsfrågor bör ges också för JO. Den bör dock bara avse tjänstemän hos JO.
Förslag: JK:s tillsynsområde utvidgas till att omfatta också tjänste- män och uppdragstagare i de statliga affärsverken. när de för ver- kens räkning fullgör uppdrag i sådana aktiebolag som ingår i en affärsverkskoncern.
Verksledningskommitténs förslag överensstämmer i sak nära med försla- get här utom sa till vida att en förutsättning för JK:s tillsyn är en begäran från verksstyrelsen eller regeringen.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser. däribland både JO och JK, tillstyrker förslaget. JO har därutöver föreslagit att JK ges formell rätt att fordra in handlingar av aktiebolagen under vissa förutsättningar.
Skälen för förslaget: Statliga myndigheter samt anställda. uppdragsta- gare och andra som är knutna till sådana myndigheter står enligt JK-lagen under JK:s tillsyn i den utsträckning regeringen föreskriver det. Sådana föreskrifter finns i JK-instruktionen och avser (med undantag för vissa krigsmän) ]. statliga myndigheter. 2. tjänstemän och andra befattningsha- vare vid statliga myndigheter, 3. andra som är knutna till statlig myndighet och som innehar tjänst eller uppdrag varmed följer myndighetsutövning, såvitt angår denna deras verksamhet. Tillsynen avser huruvida dessa myn- digheter och personer efterlever lagar och andra författningar och i övrigt fullgör sina åligganden.
JK får. som tidigare redovisats i avsnitt 3. som särskild åklagare väcka åtal mot en befattningshavare som står under JK:s tillsyn och som har begått en brottslig gärning genom att åsidosätta sina åligganden i tjänsten eller uppdraget. JK kan också påkalla att den myndighet som har en sådan befogenhet beslutar om disciplinansvar. Vid allvarligare brott eller uppre- pade tjänsteförseelscr kan JK påkalla avskedande eller avstängning.
Det vanliga sättet för JK att avsluta ett tillsynsärende är dock att han själv gör ett uttalande utan att företa någon ytterligare åtgärd.
De statliga aktiebolagen är i princip inte underkastade JK:s tillsyn. När det gäller sådana tjänstemän och uppdragstagare i affärsverken som även fullgör uppdrag inom dessas bolag, ställer sig saken visserligen annorlun- da. Sådana tjänstemän och uppdragstagare som för verkens räkning hand- lar på bolagens vägnar här under vissa omständigheter ansetts stå under JK:s tillsyn. Men det råder. som JO pekat på i sitt remissvar. en inte obetydlig oklarhet om hur långt denna tillsyn egentligen sträcker sig.
Iden förut nämnda propositionen om ledning av den statliga förvaltning-
en (prop. 1986/87:99) — som ännu inte har behandlats av riksdagen — utvecklas tankegången att affärsverken och deras aktiebolag skall behand- las som sammanhållna grupper av företagsenheter —— affärsverkskon- cerner. Syftet är att skapa förutsättningar för att verksamheten i affärsver— ken skall kunna bedrivas så effektivt som möjligt. Detta synsätt förutsätter att verksamheten i affärsverken och dess bolag kan samordnas på ett smidigt sätt. För att garantera denna samordning är det nödvändigt att tjänstemän och uppdragstagare i affärsverken i viss omfattning också tjänstgöri bolagen. Dessa skall agera i bolagen på grundval av den offent- ligrättsliga ställning som de har i affärsverken. Deras uppdrag blir således att se till att de riktlinjer och andra beslut som regeringen och verket har meddelat följs av bolagen.
Mot denna bakgrund faller det sig naturligt att tjänstemän och uppdrags- tagare i affärsverken uttryckligen ställs under JK:s tillsyn, när de på verkets uppdrag agerar i bolagen.
Verksledningskommitténs tanke att begränsa tillsynsrätten till att avse situationer där affärsverkens styrelser eller regeringen uttryckligen begär en granskning stämmer enligt min mening mindre väl överens med den roll som JK har som regeringens högste ombudsman. Jag vill därför inte förorda någon sådan begränsning i JK:s tillsynsrätt.
Kommittén har vidare föreslagit att JK:s tillsyn uttryckligen skulle be- gränsas till att avse en bedömning av hur tjänstemän och uppdragstagare i verken skött sina uppdrag i bolagen i förhållande till förvaltningsrättsligt givna direktiv _ och inte en bedömning enligt aktiebolagslagen (1975: 1385. omtryckt 19822739, ändrad senast 1986:1295) m.m. - Syftet med förslaget är enligt min mening tillgodosett redan genom att JK:s uppgift som den formulerats i 1 äJK-lagen är att ha tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. Någon uttrycklig bestämmelse härutöver anserjag med andra ord inte behövlig.
JK har enligt 10 & JK-lagen rätt att begära upplysningar och yttranden från dem som står under hans tillsyn. Denna rätt är vitessanktionerad och kommer med mitt förslag att avse även det utvidgade tillsynsområdet.
JO har föreslagit att JK skall ges en formell rätt att fordra in handlingar från aktiebolagen som kan belysa huruvida någon som står under JK:s tillsyn har fullgjort sina åligganden som vederbörande har i den egenskap som föranleder tillsynen.
JK:s rätt att fordra in upplysningar och yttranden omfattar i dag dem som står under hans tillsyn. Jag är inte beredd att föreslå att denna rätt utvidgas till att avse bolag som inte står under JK:s tillsyn enbart därför att vissa uppdragstagare i bolagen omfattas av tillsynen och själva är skyldiga att lämna upplysningar och yttranden till JK. Med hänsyn till det bestäm- mande inflytande som staten förutsätts ha i affärsverkens bolag har jag svårt att tänka mig annat än att ett önskemål från JK att få ta del av handlingar som regel ändå kommer att villfaras, även om det inte finns någon garanti för detta.
Verksledningskommitténs förslag omfattar endast uppdragstagare i af- färsverkens bolag. Situationen är visserligen likartad i flera andra statliga
aktiebolag. Men i avsaknad av någon utredning i detta hänseende är jag inte beredd att föreslå någon utvidgning av JK:s tillsynsområde till att avse också uppdragstagare i andra statliga aktiebolag.
Frågan huruvida JO bör ges motsvarande befogenheter som dem JK nu föreslås få tas inte upp här. Jag förutsätter att riksdagen själv aktualiserar den frågan.
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats för- slag till
1. lag om ändring i lagen (19861765) med instruktion för riksdagens ombudsmän. lag om ändring i lagen (1975: 1339) om justitiekanslerns tillsyn. lag om ändring i lagen ( 1936:567') om domkapitel. . lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryr- ket m.m.. lag om ändring i förvaltningsprocesslagcn (1971 :291). lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning. lag om ändring i lagen (1980: 1 l ) om tillsyn över hälso- och sjukvårds- personalcn m. fl., lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100), 9. lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m. m. Förslagen 3 och 6 har upprättats efter samråd med chefen för civildepar- tementet. förslaget 4 efter samråd med chefen förjordbruksdepartementet, förslaget 7 efter samråd med chefen för socialdepartementet och förslaget 9 efter samråd med chefen för försvarsdepartementet.
ali—'# ls.)
xloäui
?0
8.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän
65
Ändringen i andra mycket har behandlats i avsnitt 3. Den innebär att JO i sin brottsutredande verksamhet i princip skall omfattas av samma lagregler som åklagare i allmänhet. Dessa regler återfinns främst i rättegångsbalken (RB). JO skall på samma sätt som för närvarande vara underkastad samma regler om åtalsplikt (20 kap. 6 så RB) och åtalsunderlåtelse (20 kap. 7, 7 a och 7 b åå RB) som de allmänna åklagarna.
Vad gäller förundersökningen tar den föreslagna hänvisningen till annan lag i första hand sikte på de bestämmelser därom som finns i 23 kap. RB. Det finns dock vissa regler rörande åtal m.m. också i andra lagar, t. ex. i lagen (1964: 167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (ändrad senast 19852398). lagen (1952z98) med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål (ändrad senast 1981zl296) och lagen (1.964: 163) om införande av brottsbalken (ändrad senast l986:119').
Av hänvisningen till de lagregler som finns om allmän åklagarcs befogen- heter följer bl.a. att JO likställs med sådan åklagare även vad angår användande av straffprocessuella tvångsmedel under förundersökningen. I praktiken torde det dock knappast bli aktuellt för JO själv att använda sig av olika tvångsmedel.
[ och med att hänvisningen i andra stycket bara tar sikte på vad som finns stadgat i lag utesluts sådana bestämmelser i tillhörande ämnen som regeringen har meddelat. t.ex. förandersökningskungörelsen (1947z948). Det innebär att reglerna om ersättning av allmänna medel till bl. a. vittnen under förundersökning faller utanför. Frågan om en tillämpning hos JO av dessa regler bör tas tipp särskilt. Det får i övrigt ankomma på JO själv att avgöra när situationen är sådan att en analogisk tillämpning av bestämmel- ser i bl.a. förundersökningskungörelsen är befogad. Det är naturligt att i första hand se till de regler som syftar till att ta till vara den enskildes rättssäkerhetsintressen. t. ex. regeln om att en misstänkt skall underrättas om sin rätt att anlita försvarare.
Den föreslagna sista meningen i andra stycket. som överensstämmer med nuvarande 22 å andra stycket andra meningen, har av redaktionella skäl förts över till förevarande paragraf.
I tredje stycket ges ökade möjligheter för JO att ta initiativ till ett disciplinärt förfarande i vidsträckt mening. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.2. JO ges enligt lagrummet rätt att anmäla dels frågor om återkal- lelse av legitimation eller annan behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården, dels andra frågor om begränsning av legitimerade yrkesutöva- res behörighet med anledning av ifrågasatt fel i yrkesutövning till den myndighet som har att besluta i sådana ärenden. Med sistnämnda frågor avses bl.a. begränsning av rätten för läkare, tandläkare och veterinärer att förskriva vissa läkemedel och alkohol. Denna anmälningsrätt för JO gäller också beträffande veterinärer i fråga om återkallelse av sådan behörighet att utöva yrke eller verksamhet som meddelas av lantbruksstyrelsen.
Vad gäller JO:s rätt att göra anmälan om återkallelse av legitimation eller annan behörighet att utöva yrke inskränks emellertid denna rätt till att gälla fall. där grunden för yrkandet är att yrkesutövaren varit grovt oskick- lig vid utövningen av sitt yrke eller på annat sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket. Någon befattning med ärenden där grunden för återkallelse är sjukdom eller annan liknande omständighet skall JO alltså inte ha.
I detta sammanhang vill jag anmärka att termen "befattningshavare" används såväl i tredje stycket som i övrigt i JO-instruktionen (och JK-lagen och JK-instruktionen). Termen används numera oftast inte som beteck- ning på offentliga funktionärer (jfr t. ex. prop. 1975:8 och 1984/85: 117). Jag har inhämtat att chefen för civildepartcmentet avser att i ett senare sam- manhang lägga fram förslag om att byta ut termen där den förekommer i lagstiftningen mot något annat uttryck.
JO:s ställning som part i ärende hos disciplinmyndighet till vilken han anmält en fråga förstärks enligt det nya femte stycket. som har berörts i
avsnitt 5.1. JO skall enligt lagrummet ha rätt att komplettera egen utred- ning och att yttra sig över utredning som tillförs ärendet av någon annan samt att närvara om muntligt förhör hälls. Eftersom ärenden om avstäng- ning måste behandlas skyndsamt gäller denna rätt dock inte sådana ären- den.
7.5
Ändringarna har behandlats i avsnitt 5.3.
Genom ändringen ijörxta stycket utökas JO:s möjlighet att föra ett beslut av disciplinmyndighet under domstols prövning. Enligt lagrummet ges JO hädanefter rätt att föra talan om ändring i beslut mot bcfattningsha- vare för vilka gäller särskilda disciplinära regler. t. ex. veterinärer. Även om talerätten på hälso- och sjukvårdsområdet har ansetts fastlagd tidigare genom en hänvisning till JO-instruktionen i 40 & tillsynslagen och på det militära området genom en motsvarande regel i 55 & lagen om disciplinför- seelse av krigsmän. m.m. har bestämmelsen utformats så att den täcker in även dessa beslut. Någon talerätt i fråga om disciplinmyndighets beslut mot präster och biskopar har JO däremot inte getts för närvarande. Vidare ges JO rätt att föra talan om ändring i beslut mot hälso- och sjukvårdsper- sonalen och veterinärer i de ärenden om behörighetsfrågor. som JO får anmäla till vederbörande disciplinmyndighet.
1 andra stycket har gjorts ett tillägg så att JO är ensam motpart på arbetsgivarsidan i diseiplinärenden också i det fall där både JO och arbets- tagare sökt ändring vid domstol i beslut. som inte har tillkommit efter anmälan av JO. Det gäller även beslut om vissa behörighetsfrågor. Be- stämmelsen har vidare justerats på så sätt att den anger inte bara att JO är ensam motpart utan också att JO är ensam företrädare för det allmänna. Genom den avfattning som bestämmelsen har fått klargörs bättre att JO visserligen är ensam motpart på arbetsgivarsidan. men att arbetstagaren ändå kan ha som ytterligare motpart en enskild som anmält arbetstagaren till HSAN i mål enligt tillsynslagen.
21%
1 andra stycket föreskrivs om undantag från JO:s rätt att förelägga vite. när det gäller upplysningar och yttranden som JO begär under förundersök- ning. Ändn'ngen har behandlats i avsnitt 3. Bestämmelsen innebär inte någon begränsning i den principiella skyldighet att lämna JO upplysningar och yttranden som är grundlagsfäst i 12 kap. 6 & RF. Någon möjlighet att ålägga vite för att få någon att uppfylla sin skyldighet föreligger dock inte längre under en förundersökning som bedrivs av JO.
] tredje stycket ges JO rätt att under handläggningen av ett JO-ärende bryta preskription för disciplinpåföljd. Genom hänvisningen till bestäm- melser om disciplinansvar och anmaning i annan författning än LOA förs i andra meningen också veterinärer och präster in under JO:s anmaningsrätt i enlighet med vad som har anförts i avsnitt 5.1.
Enligt andra meningen har JO vidare? rätt att vid preskriptionsfara bryta
preskription för disciplinpåföljd genom att tillställa någon som tillhör hälso- och s_jukvårdspersonalen eller en krigsman anmaning att inom viss tid avge svar till HSAN resp. till den myndighet där krigsmannen tjänstgör eller har tjänstgjort. Denna anmaning från JO ersätter alltså sådan under- rättelse som avses i 29.5 tillsynslagen resp. 25 5 lagen om disciplinför- seelser av krigsmän. m.m. Det i anmaningen formulerade gärningspå- ståendet utgör processförcmålet hos disciplinmyndigheten. vilket innebär att disciplinmyndigheten i princip inte får åberopa andra omständigheter än dem som har tagits upp i JO:s anmaning. Eftersom JO inte kan sägas utfärda en anmaning enligt 14 kap. 1 % LOA utan en anmaning som svarar mot en sådan som enligt LOA skall utfärdas av disciplinmyndigheten. har enjustering gjorts av första meningen.
22.5
Ändringarna har behandlats i avsnitt 3 och 5.3.
En bestämmelse har införts iförsta stycket som ger JO rätt att uppdra åt annan att — förutom att väcka och utföra åtal — också leda förundersök— ning som han har beslutat. Delegationen bör emellertid vara begränsad i det avseendet att beslut som innebär att förundersökningen avslutas. t. ex. beslut om åtalsunderlåtelse eller nedläggande av förundersökningen skall fattas av JO. Att delegationen inte omfattar beslut om åtal framgår av lagtexten.
Ändringen i andra stycket innebär att JO:s rätt att låta annan fatta beslut att fullfölja talan till annan högre rätt än högsta domstolen slopas. Även beslut om fullföljd till t.ex. hovrätten skall alltså i fortsättningen fattas av JO personligen. Självfallet kan JO sedan han väl har beslutat att talan skall fullföljas uppdra åt annan att ombesörja detta. Andra styckets nuvarande andra mening har förts över till 6 5.
1 det nya tredje stycket finns en särskild delegationsbestämmelse som ger JO rätt att förordna en JO-tjänsteman att utföra JO:s talan i mål om disciplinansvar, avskedande och avstängning samt i vissa mål gällande behörighetsfrågor.
JO ges vidare rätt enligt fjärde stycket, som också är nytt. att i ärenden om disciplinansvar, avskedande. avstängning eller behörighetsfrågor. i vilka JO har gjort anmälan till en disciplinmyndighet, till en JO-tjänsteman delegera frågor om handläggningsåtgärder som behöver vidtas.
Hänvisningar till S8-1
8.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1975: 1339) om justitiekanslerns tillsyn
35
Motiveringen till utvidgningen av JK:s tillsynsområde finns i avsnitt 6.
En förutsättning för JK:s utvidgade tillsyn är att tjänstemän och upp- dragstagare i affärsverken utövar uppdraget i bolagen för affärsverkens räkning. En anställd i ett affärsverk som har en bisyssla vilken han i annan egenskap utövar i ett bolag står således inte under JK:s tillsyn när han
utövar sin bisyssla. De aktiebolag som avses i detta hänseende är bolag som affärsverket i sin egenskap av företrädare för staten har ett bestäm- mande inflytande över. Hit räknas sålUnda både s.k. dotterbolag och dotterdottcrbolag. Med "bestämmande inflytande” avses här samma sak som i l kap. 2 & aktiebolagslagen.
5.5
Den ändring som gjorts i första stycket motsvarar ändringen i 6 å andra stycket JO-instruktionen.
6 å Ändringarna i första och tredje styckena motsvarar de ändringar som gjorts i 6 & tredje och femte styckena JO-l instruktionen.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i lagen (_1986:765') med instruktion för riksda- gens ombudsmän,
2. lag om ändring i lagen (1975: 1339) om justitiekanslerns tillsyn.
3. lag om ändring i lagen (1936:567) om domkapitel.
4. lag om ändring i lagen (l965:61) om behörighet att utöva vete- rinäryrket m.m..
5. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971 :291).
6. lag om ändring i lagen ( 1976:600) om offentlig anställning.
7. lag om ändring i lagen (1980:”) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.,
8. lag om ändringi sekretesslagen (19801100).
9. lag om ändring i lagen (198616441 om disciplinförseelser av krigsmän, m. m.
75. De ändringar som gjorts i första och andra styckena motsvarar ändringarna i 7 & JO-instruktionen. '
10.5 '
Ändringen i andra stycket motsvarar ändringen i 21 å andra stycket JO-in- struktionen. '
8.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:567) om domkapitel
I ett nytt andra stycke i 13 5 2 mom. erinras om de särskilda bestämmelser som finns i 6 % tredje och femte stycketia JO-instruktionen och 6 & första och tredje styckena JK-lagen om JO:s re'sp. JK:s rätt att göra anmälan och om deras roll i de ärenden om disciplinansvar och avskedande, i vilka de har gjort anmälan hos disciplinmyndigheten.
8.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m. m.
4å
I det nya andra stycket erinras om de bestämmelser som finns i 6 & tredje och femte styckena JO-instruktionen och 6 & första och tredje styckena JK-lagen om 1025 resp. JK:s möjlighet'er att ingripa mot veterinärer och om deras partsliknande roll i behörighetsärenden, i vilka de har gjort anmälan hos disciplinmyndigheten. Avsikten är att motsvarande erinran skall göras i 21 b & förordningen med :instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna. '
135
Det nya fjärde. stycket föranleds av de nya bestämmelserna i 7 & första stycket JO-instruktionen och 7 & första stycket JK-lagen om 1015 resp. JK:s rätt att också föra talan mot beslut i behörighetsfrågor.
8.5. Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:2911
Ändringen i 35 % tredje stycket motiveras av de nya bestämmelserna i 7 & JO-instruktionen och 7 åJK-lagen om att JO resp. JK har rätt att föra talan mot en disciplinmyndighets beslut om vissa behörighetsfrågor beträffande hälso- och sjukvårdspersonalen (jfr lagen (l984z542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m. m.) samt veterinärer.
8.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning
14 kap. llä
I detta nya lagrum erinras dels om de särskilda bestämmelser som finns i 6 & tredje och femte styckena JO-insttuktionen och 6 åå första och tredje styckena JK-lagen om JO:s resp. JK:s rätt att göra anmälan dels om deras roll i sådana ärenden om bl. a. disciplinansvar och avskedande. i vilka de har gjort anmälan hos disciplinmyndigheten.
16 kap. 3 5
Genom att andra stycket upphävs avskaffas de inskränkningar som finns där vad gäller JO:s och JK:s talerätt till domstol över beslut i ärenden om disciplinansvar. avskedande eller avstängning. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.3.
Hänvisningar till S8-6
8.7. Förslaget till lag om ändring i lagen (1980: 1 1) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.
14%
Ändringen föranleds av föreskriften i 21 & tredje stycket JO-instruktioncn om JO:s rätt att utfärda skriftlig anmaning. Bestämmelsen är utformad så att den hänvisar också till en avsedd ändring i 6 & JK-instruktionen. För- slag om en ändring i denna författning kommer att läggas fram för regering- en senare.
24.5
I tredje stycket erinras om de bestämmelser som finns i 6 & tredje stycket JO-instruktionen och 6 5 första stycket JK-lagen om JO:s resp. JK:s möj- ligheter att ingripa mot hälso- och sjukvårdspersonalen.
38a.5
I denna nya paragraf erinras om de särskilda bestämmelser som finns i 6 5 femte stycket JO-instruktionen och 6 .5 tredje stycket JK-lagen om JO:s resp. JK:s roll i de disciplin- och behörighetsärenden. i vilka de har gjort anmälan hos disciplinmyndigheten.
405
Ändringen i andra stycket föranleds av de nya bestämmelserna i 7 .5 första stycket JO-instruktionen och 7 .5 förstalstyckct JK-lagcn om JO:s resp. JK:s rätt att också föra talan mot beslut i behörighetsfrågor.
Genom att det nuvarande tredje stycket upphävs avskaffas de begräns- ningar som där finns av JO:s och JK:s rätt att hos domstol söka ändring i beslut om disciplinansvar för hälso- och 'sjukvårdspersonal.jfr 16 kap. 3 5 LOA. ;
8.8. Förslaget till lag om ändring i" sekretesslagen (1980: 100)
Förslaget har behandlats i avsnitt 4.
l 1 1 kap. 4 äförsta stycket har tagits in en hänvisning till det nyafjärde stycket som innebär att den starkt begränsade sekretess som gäller enligt paragrafen utvidgas så att. när JO eller JK har beslutat inleda en förunder- sökning. bestämmelserna i 5 kap. 1 åoch 9 kap. 17 och 18 ås" om sekretess skall gälla i förundersökningen också hos JO resp. JK. Genom ändringen möjliggörs att en brottsutredning får en likartad behandling i sekretesshän- seende. oavsett om det är JO. JK eller en allmän åklagare som utför förundersökningen. Denna regel om att tillämpa bestämmelserna om sek- retess i 5 kap. 1 s och 9 kap. 17 och 18 5.5 kommer till användning först sedan JO eller JK har fattat ett formellt ;beslut om att inleda förundersök- ning. 1 ett tidigare skede av ett ärendes handläggning gäller således den begränsade sekretessen i andra tillsynsä'renden. Denna begränsade sekre- tess gäller också för t. ex. brottsutredningar som inte har formen av förun- dersökning. Om cn allmän åklagare på-JO:s eller JK:s uppdrag utför en förundersökning och lämnar in sin utredning till JO resp. JK. ingår dcssa handlingar i förundersökningen. De omfattas således av denna utvidgade sekretess och inte av regeln om överförd sekretess i andra stycket.
Genom tillägget i tredje styr.-ket byggs sekretesskyddet ut hos JO och JK för uppgifter som lämnas av enskilda. Förutom den nuvarande sekretessen för uppgifter från enskilda enligt 2 kap..i den mån det kan antas att riket lider betydande men om uppgifterna röjs skall sekretess också gälla för uppgifter från enskilda om enskilds personliga förhållanden. om man kan anta att utlämnandet' av en viss uppgift skulle medföra betydande men för den enskilde. Sekretesskyddet omfattar även närstående till den enskilde som är berörd. Sekretessen avgränsas Smed ett kvalificerat skaderekvisit för att markera att den är tänkt att tillämpas endast i speciella undantagssi- tuationer. Sådana uppgifter om personliga förhållanden av ömtålig natur som bör kunna hållas hemliga är t. ex. uppgifter om allvarligare brott. om
missbruksförhållanden och om känsliga sjukdomar. En andra förutsättning för sekretess är att uppgifterna skulle ha varit sekretessbelagda, om de funnits hos den myndighet mot vilken en anmälan kan anses riktad eller hos vilken en anmäld befattningshavare har varit verksam då ett eventuellt fel begicks. Ofta gäller emellertid i fråga om anmälningar hos JO och JK att de inte på detta sätt kan hänföras till någon myndighet. och för sådana fall blir med den här föreslagna lösningen uppgifterna liksom nu offentliga. Offentlighet är med det tillägg som gjorts även i fortsättningen huvudre- gel vad gäller uppgifter, som lämnas till JO eller JK av enskilda personer.
8.9. Förslaget till lag om ändring i lagen (l986:644) om disciplinförseelser av krigsmän. m.m.
9å
Ändringen i första stycket föranleds av föreskriften i 21 & tredje stycket JO-instruktionen om JO:s rätt att utfärda skriftlig anmaning. Bestämmel- sen hänvisar också till en avsedd ändring i 6 & JK-instruktionen.
3laä
] denna nya paragraf erinras om de särskilda bestämmelser som finns i 6 & tredje och femte styckena JO-instruktionen och 6 & tredje och femte styckena JK-lagen om JO:s resp. JK:s rätt att göra anmälan och om deras roll i de ärenden om disciplinansvar. i vilka de har gjort anmälan hos disciplinmyndigheten.
555
Ändringarna i första stycket är redaktionella.
Genom att det nuvarande andra stycket upphävs av5kaffas de begräns- ningar som där finns av JO:s resp. JK:s rätt att hos domstol söka ändring i beslut om disciplinansvar för krigsmän.jfr 16 kap. 3 & LOA (se också JuU 1985/86124 s. 59 f.).
10. Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
Justitiedepartementet 103 33 STOCKHOLM
Av enskild person till justitieombudsman (JO) ingivna klagomål och därtill fogade handlingar blir som regel offentliga. när de inkommer till ombuds- mannaexpeditionen. Från denna regel ges endast ett undantag. Som fram- går av 11 kap. 4 stredjc stycket sekretesslagen gäller sålunda sekretess för uppgift av enskild enligt 2 kap. i den mån det kan antas att riket lider betydande men om uppgiften röjs.
Att verksamheten hos JO är underkastad insyn från allmänheten och massmedia är givetvis av stor vikt. Emellertid kan denna insyn ibland framförallt på det sociala området medföra allvarligt men för den enskilde. Det har sålunda hänt att enskilda personer i klagomål till JO redogjort för sina personliga förhållanden vilka är av sådan att att det måste medföra svårt lidande för den enskilde. om dessa uppgifter sprids till utomstående. JO kan då inte göra något för att förhindra detta.
Det händer bland annat. att psykiskt sjuka personer fogar en kopia av sin sjukjournal till klagomålen. Dennajournalkopia blir då offentlig. något som klaganden säkerligen inte tänkt sig.
Som ett annat exempel kan nämnas att en person klagat till JO över att han i sin affär hämtas till polisen som misstänkt för incest. Han hemställde att hans klagomål inte skulle offentliggöras. Denna begäran kunde alltså inte villfaras med nuvarande lagstiftning. Resultatet blev att klaganden efter några dagar kunde i ortspressen läsa att en person. som på orten kunde identifieras. hämtats till polisen för förhör om incest. Det kan tilläggas att förundersökningen några dagar senare lades ner, eftersom något brott inte kunde styrkas.
1 ett annat fall begärde en läkare JO:s hjälp med anledning av att han kände sig förföljd av främmande makter. Det framgick klart att den hjälp- sökande var svårt sjuk. lnlagan. som innehöll en omfattande redogörelse för sjukdomsbilden. är offentlig.
Ofta begär den enskilde att hans klagoskrift skall hemligförklaras hos JO. ] andra fall framgår av klagoskriften att klaganden utgår från att skn'ften kommer att hemlighållas. Inte sällan händer det också att enskilda personer ringer till JO:s kansli och klagar på vissa förhållanden inom hälso- och sjukvården. omsorgsverksamheten eller socialtjänsten. När de får höra att deras klagomål blir offentliga. om de inges till JO. avstår de från att sända in dem.
I samtliga nu berörda fall kan den enskilde räkna med sekretess beträf- fande sina personliga förhållanden hos myndighet som hör till hälso- och sjukvården. omsorgsverksamheten och socialtjänsten men däremot inte hos JO.
Att sekretess i dessa fall inte gäller hos JO medför ibland att enskilda personer blir utsatta för oförskyllt lidande. Den enskilde känner sig också ofta lurad. när de känsliga uppgifterna om hans personliga förhållanden blir kända för andra. därför att han./hon klagat till JO. Slutligen bidrar offent- ligheten i dessa fall till att den enskilde. som känner till offentligheten avstår från att klaga till JO. trots att han/hon anser sig oriktigt behandlad av en myndighet.
Under åberopande av det anförda får jag härmed hemställa att 11 kap. itä sekretesslagen måtte ändras på så sätt att JO får möjlighet att när synnerliga skäl föreligger sekretessbelägga uppgifter om enskilds hälsotill- stånd eller personliga förhållanden i handlingar. som inges till JO av enskilda personer.
En sådan ändring av sekretesslagen berör inte JO:s beslut. Dessa bör givetvis alltid vara offentliga. På så sätt erhåller allmänheten den insyn i verksamheten som är önskvärd.
Jag har i detta ärende samrått med justitieombudsmännen Per-Erik Nilsson. Anders Wigelius och Sigvard Holstad. Tur .S'rerne Tor Sverne
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-04-10
Närvarande: f.d. regeringsrådet Wieslander. justitierådet Sterzel. rege- ringsrådet Tottie.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 2 april 1987 har regeringen på hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (19861765) med instruktion för riksdagens ombudsmän. m.m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Åsa Syden.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
lnnehållsförteckning
Propositionen ................................................ Propositionens huvudsakliga innehåll ...........................
Propositionens lagförslag ...................................... Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 maj 1987 ..... 1 Inledning ................................................. 2 Reformeringen av J O-ämbetet ............................... 3 JO:s och JK:s ställning som åklagare ......................... 4 Sekretessen hos JO och JK ................................. 4.1 Sekretesskyddet hos JO och JK vad gäller förundersökningari brottmål ..............................................
4.2 Sekretesskyddet hos JO och JK för uppgifter lämnade av enskilda. .............................................. 5 JO:s och JK:s roll i det disciplinära ansvarssystemet ........... 5.1 JO:s och JK:s ställning i ärende hos disciplinmyndighet ..... 5.2 JO:s och JK:s befattning med behörighetsfrågor angående hälso- och sjukvårdspersonalen och veterinärer ............ 5.3 JO:s och JK:s talerätt och partsställning hos domstol ....... Utvidgning av JK:s tillsynsområde ........................... U pprättade lagförslag ...................................... 8 Specialmotivering ......................................... 8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986: 765) med instruktion för riksdagens ombudsmän .............................. 8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975: 1339) om justitie- kanslerns tillsyn ....................................... 8.3 Förslaget till lagom ändring i lagen (1936: 567) om domkapitel 8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965: 61) om behörighet att utöva veterinäryrket m. m. ........................... 8.5 Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971: 291) ............................................ 8.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976: 600) om offentlig anställning ............................................ 8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980: 11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. .....................
8.8 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100) . . . . 8.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986: 644) om disciplinför- seelser av krigsmän. m.m. 9 Hemställan ............................................... 10 Beslut ....................................................
xlO'N
Bilaga 1 Justitieombudsmannen Tor Svernes framställning om sek- retess hos JO ...................................... Bilaga 2 Lagrådets yttrande
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1937
it, 17 19
19
21 23 23
25 26 29 31 31
31
36
36 37
38 39 39
