SOU 2022:48

Tullverkets rättsliga befogenheter i en ny tid

Till statsrådet och chefen för Finansdepartementet

Den 29 april 2021 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppdraget att genomföra en samlad översyn av reglerna om Tullverkets befogenheter inom kontrollverksamheten och den brottsbekämpande verksamheten. Syftet med översynen var att skapa en överskådlig, ändamålsenlig och enhetlig reglering av Tullverkets befogenheter. Regeringen beslutade samtidigt om direktiv för utredningen (dir. 2021:28). Samma dag förordnades Gunnel Lindberg, ordförande i Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, att vara särskild utredare. Utredningen har antagit namnet Tullbefogenhetsutredningen.

Den 26 maj 2021 förordnades kanslirådet i Finansdepartementet Roger Ghiselli som sakkunnig och rättschefen i Tullverket Karin Erlingsson, rättssakkunniga i Finansdepartementet Jessica Jern, advokaten Slobodan Jovicic, seniore rådgivaren vid Tullverket Lars Kristoffersson, vice chefsåklagaren vid Åklagarmyndigheten Marie Lind Thomsen, handläggaren vid rättsavdelningen i Polismyndigheten Ironah Nzeribe, chefsjuristen vid Kustbevakningen Sara Thörngren och rättssakkunniga i Justitiedepartementet Ronja Wildenstam som experter.

Marie Lind Thomsen entledigades den 26 september 2021. Den 27 september 2021 förordnades verksjuristen vid Åklagarmyndighetens huvudkontor Roger Waldenström som expert.

Ronja Wildenstam entledigades den 31 december 2021. Den 1 januari 2022 förordnades rättssakkunniga i Justitiedepartementet Sara Pettersson som expert.

Hovrättsassessorn Anna Skytte Spånberg förordnades den 21 maj 2021 som sekreterare.

Härmed överlämnas delbetänkandet Tullverkets rättsliga befogen-

heter i en ny tid, SOU 2022:48.

Stockholm i september 2022

Gunnel Lindberg

/Anna Skytte Spånberg

Sammanfattning

Uppdraget

Utredningens uppdrag har sin bakgrund i att lagstiftningen om Tullverkets och tulltjänstemännens befogenheter är splittrad på ett flertal författningar, oenhetlig och svåröverskådlig. Uppdraget har bestått i att genomföra en översyn av reglerna om befogenheterna i kontrollverksamheten och den brottsbekämpande verksamheten, i syfte att skapa en överskådlig, ändamålsenlig och enhetlig reglering.

Utredningens förslag

En ny reglering behövs

Tullverket och tulltjänstemän har långtgående befogenheter mot enskilda. Regleringen, som finns i ett stort antal författningar, är bitvis svårtolkad, splittrad och otydlig. Det gör det svårare än nödvändigt för Tullverket och tulltjänstemän att utöva sin verksamhet på ett effektivt och rättssäkert sätt. Det riskerar också att leda till att staten går miste om tull- och skatteintäkter, att varor som omfattas av förbud mot eller villkor för införsel kommer in i landet och att brott som borde upptäckas och utredas förblir oupptäckta. Därför behövs det en ny och samlad befogenhetsreglering. Det gagnar både effektiviteten och enskildas rättsskydd. Utredningen föreslår därför att en ny lag, som benämns tullbefogenhetslag, införs. Den ska reglera Tullverkets och tulltjänstemäns befogenheter i kontrollverksamheten och den brottsbekämpande verksamheten.

Befogenhetsregleringen i lagen (2000:1225) om straff för smuggling (smugglingslagen), lagen (2008:322) om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott, tullagen (2016:253), lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges

gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (inregränslagen) och lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter (LPK) flyttas till den nya lagen. Det tydliggörs vilka bestämmelser som hör till kontrollverksamheten och vilka som hör till brottsbekämpningen. Bestämmelserna ses över för att säkerställa att de är enhetliga och ändamålsenliga, bl.a. så att beslutsfunktionerna är desamma oavsett var kontrollverksamheten bedrivs. Det införs även en ny förordning med bestämmelser som kompletterar den nya lagen. Den benämns tullbefogenhetsförordning.

Tullverkets uppdrag blir tydligare

Tullverkets roll tydliggörs genom en bestämmelse som anger myndighetens huvuduppgifter på samma sätt som i polislagen (1984:387) och kustbevakningslagen (2019:32). I Tullverkets uppdrag ingår att kontrollera införsel och utförsel av varor över den svenska gränsen, utföra annan författningsenlig kontroll, förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet i samband med införsel och utförsel av varor, ingripa vid misstanke om brott som anges i den nya lagen och utreda och lagföra sådana brott. I uppdraget ingår också att i vissa fall ge biträde till andra myndigheter.

Medel för att genomföra en tjänsteåtgärd

Behov och proportionalitet ska prägla ingripanden

Proportionalitetsprincipen innebär att ingripanden mot enskilda ska stå i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Behovsprincipen kräver att det finns ett faktiskt behov av de åtgärder som vidtas. Det finns i dag inte någon allmän bestämmelse i Tullverkets lagstiftning som uttrycker behovsprincipen och det är otydligt hur långt olika bestämmelser om proportionalitet sträcker sig. Tulltjänstemän har, i likhet med polismän och kustbevakningstjänstemän, långtgående befogenheter att ingripa mot enskilda. Ingripandena ska självklart grunda sig på ett faktiskt behov och präglas av proportionalitet. Det tas därför in en generell bestämmelse om det i den nya lagen.

Utökad rätt att använda våld

Dagens lagstiftning om en tulltjänstemans rätt att använda våld är svåröverskådlig och splittrad. Den regleras delvis i polislagen och delvis i tullagen men omfattar bara vissa av de tjänsteåtgärder som en tulltjänsteman utför. Befogenheterna är t.ex. olika vid ingripanden vid den yttre och den inre gränsen, trots att det är samma slags åtgärder. Till skillnad från tulltjänstemän har både polismän och kustbevakningstjänstemän ett generellt lagstöd för att kunna använda våld i tjänsteutövningen om det är nödvändigt. I dag saknar en tulltjänsteman positivt lagstöd för att använda våld t.ex. om han eller hon möts med våld eller hot om våld. I stället gäller de allmänna bestämmelserna om rätt att använda våld i nödvärn.

Både allmänna och enskilda intressen motiverar en tydlig och enhetlig reglering av statliga tjänstemäns rätt till våldsanvändning. Det införs därför en generell reglering av en tulltjänstemans rätt att använda våld i tjänsteutövningen. Den motsvarar det som gäller för polismän och kustbevakningstjänstemän, men anpassas till de tjänsteåtgärder som en tulltjänsteman ska genomföra. Förslaget innebär att rätten att använda våld utvidgas.

En generell rätt att stoppa transportmedel

En tulltjänsteman har i dag rätt att stoppa fordon och andra transportmedel endast i ett fåtal utpekade situationer. Det skiljer sig från regleringen i polislagen och kustbevakningslagen, som innehåller mer generella bestämmelser.

Tulltjänstemän har långtgående rätt att använda straffprocessuella tvångsmedel mot enskilda, vilket medför att de kan behöva ingripa mot någon som t.ex. färdas i ett fordon. En tulltjänsteman ges i stort sett samma generella rätt som en polisman och en kustbevakningstjänsteman att stoppa fordon och andra transportmedel. Det innebär att en tulltjänsteman får stoppa fordon bl.a. om det behövs för att med stöd i lag ingripa mot någon som färdas i fordonet, för att göra en husrannsakan eller för att kontrollera ett fordon eller en förare.

Rätten att kroppsvisitera av säkerhetsskäl

En tulltjänsteman får i dag kroppsvisitera personer av säkerhetsskäl om det är nödvändigt för att söka efter vapen eller andra farliga föremål. Det får göras dels enligt polislagen vid frihetsberövanden, dels enligt smugglingslagen vid ingripanden med stöd av den lagen. Det är oklart vad regleringen i smugglingslagen omfattar. Det finns därför risk att regleringen inte tillämpas enhetligt och att den används i fler fall än vad som är avsett. En tulltjänstemans rätt att kroppsvisitera föreslås motsvara det som gäller för en polisman.

Utökad rätt att kroppsvisitera

I polislagen har det införts en särskild rätt för polismän att kroppsvisitera förhörspersoner av säkerhetsskäl i samband med förhör som hålls i polisens lokaler. Genom regleringen kan säkerheten upprätthållas även om förhörspersonen inte är frihetsberövad och det inte heller finns en konkret brottsmisstanke mot honom eller henne. Förhörssituationen är lika utsatt för tulltjänstemän som för polismän. I många fall avser förhören allvarliga brott och grov organiserad brottslighet. En tulltjänsteman ges därför samma rätt som en polisman att kroppsvisitera i samband med förhör. Rätten får dock användas i fler utrymmen, bl.a. i Tullverkets transportmedel.

En tulltjänstemans rätt att kroppsvisitera någon i identifieringssyfte begränsas i dag till gripanden med stöd av smugglingslagen, medan polismän och kustbevakningstjänstemän har en generell rätt att kroppsvisitera i identifieringssyfte när någon grips eller annars omhändertas eller avlägsnas. Frågan om identifiering har stor praktisk betydelse i brottsbekämpningen. Tulltjänstemän ges därför en motsvarande rätt att kroppsvisitera i identifieringssyfte.

Särskilt om kontrollverksamheten

De centrala befogenheterna vid kontroll samlas

Den nuvarande befogenhetsregleringen i tullagen, inregränslagen och LPK tas in i kapitel i den nya lagen som avser befogenheter i kontrollverksamheten vid den yttre gränsen, vid den inre gränsen respektive vid kontroll av punktskattepliktiga varor. Det handlar

bl.a. om regleringen av en tulltjänstemans rätt att uppmana någon att stanna och vilka åtgärder som får vidtas vid en kontroll. I de flesta bestämmelser görs inga ändringar i sak. Omotiverade skillnader tas dock bort och bestämmelserna får en mer enhetlig, modern och tydlig utformning.

Bestämmelser om kontroll som rör flera av områdena och som i huvudsak har samma innehåll flyttas till ett kapitel med övriga bestämmelser om kontrollverksamhet. Det handlar bl.a. om rätten att undersöka och öppna försändelser och om revision.

Nya och utvidgade befogenheter

En ny rätt att avvisa eller avlägsna personer vid ordningsstörningar

För att en tulltjänsteman effektivt ska kunna utföra sina uppgifter ges han eller hon rätt att, om det är nödvändigt, avvisa eller avlägsna personer som stör ordningen på en kontrollplats. Åtgärderna får vidtas även för att avvärja brott, t.ex. våld eller hot mot tjänsteman. Regleringen motsvarar det som gäller för polismän och kustbevakningstjänstemän.

Utökad rätt att undersöka och öppna försändelser

Den nuvarande rätten för en tulltjänsteman att enligt tullagen och inregränslagen undersöka och öppna försändelser omfattar postförsändelser och motsvarande försändelser förmedlade av kurirföretag. För att en försändelse ska få öppnas krävs att den finns hos Tullverket, på ett utväxlingspostkontor eller vid ett kurirföretags första sorteringsterminal. Regleringen begränsar vilka försändelser som får kontrolleras och var i logistikkedjan kontrollen får göras. Motsvarande reglering i LPK omfattar postförsändelser men inte försändelser förmedlade av kurirföretag.

Det är angeläget att hindra olovlig införsel av bl.a. narkotika och vapen via försändelser. För att åstadkomma en enhetlig, effektiv och heltäckande reglering utvidgas regleringen till att omfatta försändelser oavsett vilken typ av företag som förmedlar dem. En försändelse ska få öppnas om den finns hos Tullverket eller ännu inte har lämnat befordringsföretagets sorteringsställe. Sådana företag blir skyldiga

att på en tulltjänstemans uppmaning tillfälligt hålla kvar en försändelse från utlandet för att den ska kunna kontrolleras.

En ny rätt att tillfälligt stänga av områden vid den inre gränsen

I kontrollverksamheten vid den yttre gränsen får Tullverket tillfälligt stänga av områden, om det behövs och inte medför något väsentligt hinder för trafiken. En motsvarande befogenhet införs vid den inre gränsen. Behovet av att för kontrolländamål kunna spärra av områden finns även där, t.ex. om ett passagerarfartyg lägger till på en plats där det saknas tullfilter. Det införs därför en rätt att tillfälligt stänga av områden vid den inre gränsen. För att åtgärden inte ska begränsa rätten till fri rörlighet inom EU mer än vad som är nödvändigt och proportionerligt, får en avstängning inte pågå längre än fyra timmar.

Utvidgade befogenheter vid revision

Tullverkets rätt att genomföra revision ändras för att i ökad utsträckning motsvara regleringen om revision i skatteförfarandelagen (2011:1244). Beslut om revision kommer därmed i fler fall än i dag att kunna verkställas utan att den som ska revideras underrättas om beslutet i förväg. Det tydliggörs också att bevissäkring får beslutas vid revisionen. Den reviderade får utökade skyldigheter, bl.a. att lämna tillträde till verksamhetslokaler.

Särskilt om den brottsbekämpande verksamheten

De centrala befogenheterna i brottsbekämpningen samlas

Den nuvarande befogenhetsregleringen i smugglingslagen och lagen om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott samlas i de kapitel i den nya lagen som avser befogenheter i brottsbekämpningen. Den sistnämnda lagen upphävs. Vissa bestämmelser i tullagen och inregränslagen som hör till brottsbekämpningen flyttas också till den nya lagen. Regleringen delas upp i befogenheter för att upptäcka brott, för att utreda brott, för att förhindra brott och för att lagföra brott. Uppdelningen innebär en tydligare skillnad mellan befogenheter som har olika syften.

Befogenheter för att utreda brott

Den direkta brottsbekämpningen

En uppdelning görs mellan direkt och indirekt brottsbekämpning, med kustbevakningslagen som förebild. Det syftar till att göra regleringen tydligare och lättare att tillämpa.

Den direkta brottsbekämpningen omfattar de brott som i dag ingår i Tullverkets huvuduppdrag att bekämpa. Det är bl.a. brott enligt smugglingslagen, tullagen, inregränslagen och LPK samt rattfylleribrott (huvudbrotten). Även ett antal brott som ligger utanför Tullverkets huvuduppdrag omfattas, bl.a. vissa narkotikabrott, om de upptäckts vid annan brottsbekämpande verksamhet (sidobrotten). Tullverket får en generell rätt att inleda förundersökning om brott som ingår i den direkta brottsbekämpningen. Eftersom fler brott tas in bland sidobrotten utvidgas också Tullverkets rätt att inleda förundersökning. Det handlar bl.a. om olovlig körning, fler former av narkotikabrott och alla grader av narkotikabrott. Ledningen av förundersökningen ska övertas av allmän åklagare under samma förutsättningar som i dag och Tullverket och tulltjänstemän ska ha samma skyldighet att biträda allmän åklagare i de förundersökningarna.

En tulltjänstemans rätt att använda straffprocessuella tvångsmedel knyts till Tullverkets rätt att inleda förundersökning. Samma befogenheter ska gälla oavsett vilket brott som förundersökningen avser. De nuvarande befogenheterna under förundersökning flyttas till den nya lagen, i huvudsak utan ändringar i sak. Det handlar bl.a. om gripande, beslag och husrannsakan. En tulltjänsteman ges samma rätt som en polisman att göra annan undersökning enligt 28 kap. 10 § rättegångsbalken och besluta om bl.a. avspärrning enligt 27 kap. 15 § samma balk.

Den indirekta brottsbekämpningen

Med indirekt brottsbekämpning avses en tulltjänstemans möjlighet att ingripa när ett brott som ligger utanför den direkta brottsbekämpningen upptäcks, t.ex. om det vid en utförselkontroll upptäcks att någon försöker föra ut stöldgods ur landet. Den nuvarande regleringen om biträde åt Polismyndigheten flyttas till den nya lagen. Därmed har en tulltjänsteman rätt att ge biträde med primärutred-

ning, att gripa misstänkta och att ta egendom i beslag. Åtgärderna får som huvudregel vidtas först när Polismyndigheten har godkänt det och ska genast rapporteras dit. Biträde kan ges generellt för brott som upptäcks i kontrollverksamheten, vilket innebär en utvidgning.

Även biträde till allmän åklagare vid brott som ligger utanför Tullverkets direkta brottsbekämpning innefattas i den indirekta brottsbekämpningen. Åklagare får en generell rätt att anlita Tullverkets eller en tulltjänstemans biträde i en förundersökning, om brottet har anknytning till Tullverkets verksamhet.

Det införs en generell bestämmelse om att Tullverket och en tulltjänsteman på begäran i ett enskilt fall ska kunna biträda andra undersökningsledare än åklagare. Det är främst Polismyndighetens undersökningsledare som avses. Tullverket får biträda om det är lämpligt och praktiskt genomförbart men har också möjlighet att säga nej. I ett enskilt fall får Tullverket hjälpa andra brottsbekämpande myndigheter med särskilda resurser, t.ex. sökhundar eller mobil skannerutrustning.

Befogenheter för att upptäcka brott

Åtgärder vid in- och utresa

Befogenheten för en tulltjänsteman att besluta om kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och urinprovtagning av resande flyttas till den nya lagen, i huvudsak utan ändringar i sak. Ett urinprov får dock bara tas när det kan antas ha betydelse för misstanke om narkotikasmuggling, vilket innebär en begränsning. Bestämmelserna om särskild kontroll av resande flyttas också till den nya lagen, men utan ändringar i sak.

Postspärr

Med postspärr avses ett beslut om att ett befordringsföretag ska hålla kvar försändelser från utlandet, om det finns anledning att anta att försändelsen innehåller vissa varor som kan tas i beslag och åtgärden är nödvändig. Regleringen flyttas till den nya lagen. Det tydliggörs att tiden för postspärr inte får vara längre än nödvändigt och att postspärren ska upphävas när det inte längre finns skäl för den.

Bokningsuppgifter från transportföretag

Tullverket får begära att transportföretag lämnar bokningsuppgifter som kan antas ha betydelse för myndighetens brottsbekämpande verksamhet. Befogenheten är viktig för Tullverkets möjlighet att arbeta underrättelsebaserat. Regleringen flyttas till den nya lagen, men för att ge förutsättningar för bättre underrättelsebaserat arbete görs vissa ändringar. En sådan är att transportföretagen blir skyldiga att lämna fler uppgifter än i dag. Det handlar om tillgängliga uppgifter om passagerares födelsedatum och nationalitet. Det görs även vissa ändringar i lagen (2018:1694) om Tullverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. Bokningsuppgifter ska bl.a. få behandlas för fler ändamål än i dag och under längre tid, högst sex månader. De får göras gemensamt tillgängliga vilket innebär att fler än ett fåtal personer får behandla dem. Tillgången till uppgifterna ska dock begränsas till särskilt angivna tjänstemän.

Tullåklagares befogenheter

Tullåklagare är en särskilt förordnad befattningshavare vid Tullverket. Det tydliggörs att en tullåklagare ska tillämpa det som föreskrivs om förundersökning, åtal och åtalsunderlåtelse och om allmänna åklagares befogenheter och skyldigheter i övrigt. Om saken inte är av enkel beskaffenhet ska ärendet överlämnas till allmän åklagare. Tullåklagares talerätt omfattar flertalet brott som Tullverket får inleda förundersökning om där påföljden uppenbart bör vara böter. Talerätten utvidgas att även gälla rattfylleri och olovlig körning om påföljden kan antas bli böter. Även tullåklagares rätt att besluta om förverkande utvidgas.

Befogenheter för att förhindra brott

I lagen om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott finns bestämmelser som syftar till att förhindra sådana brott. För Tullverkets del flyttas regleringen till den nya lagen utan ändringar i sak.

Inledande av förundersökning

Regleringen i rättegångsbalken och förundersökningskungörelsen (1947:948) innebär att en förundersökning i dag enbart kan inledas genom ett formellt beslut av en behörig undersökningsledare. Regleringen skapar problem i fråga om de brottsutredningar som startar genom att straffprocessuella tvångsmedel används, exempelvis när en polisman eller tulltjänsteman griper någon eller tar egendom i beslag. I de fallen hänger regleringen om förundersökning och straffprocessuella tvångsmedel inte ihop. Vid en strikt tolkning av regelverket kan det leda till att den som utsätts för ett tvångsmedel inte får tillgång till de rättssäkerhetsgarantier som följer av rättegångsbalken. Regelverket bör därför ändras så att en förundersökning kan inledas på två sätt, antingen genom ett särskilt beslut eller genom att en behörig tjänsteman beslutar om och verkställer ett tvångsmedel enligt 24–28 kap. rättegångsbalken.

Vissa andra frågor

Det förhållandet att bestämmelser flyttas från bl.a. smugglingslagen till den nya lagen och att lagen om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott upphävs leder till att även kustbevakningslagen behöver ändras i ett flertal avseenden. Några ändringar i sak är inte avsedda.

Kustbevakningstjänstemän och polismän vid Ekobrottsmyndigheten ges samma rätt som polismän vid Polismyndigheten och Säkerhetspolisen att kroppsvisitera förhörspersoner av säkerhetsskäl i samband med förhör.

Följdändringar och ikraftträdande

Det krävs omfattande ändringar i smugglingslagen, tullagen, inregränslagen och LPK. De två senare lagarna ges också nya benämningar. Vidare görs följdändringar i ett stort antal andra författningar.

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2023.

1. Författningsförslag

1.1. Förslag till tullbefogenhetslag (2023:000)

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns bestämmelser om vilka befogenheter som

Tullverket och en tulltjänsteman har vid kontrollverksamhet och vid brottsbekämpning.

I lagen finns också bestämmelser om

1. andra myndigheters skyldighet att medverka i Tullverkets kontrollverksamhet, och

2. Tullverkets och en tulltjänstemans skyldighet att biträda en annan myndighet i brottsbekämpande verksamhet och deras möjligheter att lämna annan hjälp i sådan verksamhet.

2 § Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande.

– Inledande bestämmelser (1 kap.) – Gemensamma bestämmelser i kontrollverksamhet och brottsbekämpning (2 kap.)

– Befogenheter i kontrollverksamheten vid den yttre gränsen (3 kap.)

– Befogenheter i kontrollverksamheten vid den inre gränsen (4 kap.)

– Befogenheter vid kontroll av punktskattepliktiga varor (5 kap.) – Övriga bestämmelser om kontrollverksamhet (6 kap.) – Befogenheter för att upptäcka brott (7 kap.) – Befogenheter för att utreda brott (8 kap.)

– Tullåklagares befogenheter (9 kap.) – Befogenheter för att förhindra brott (10 kap.) – Bestämmelser om jäv och straff (11 kap.)

EU-förordningar som lagen kompletterar

3 § I 3 och 6 kap. finns bestämmelser som kompletterar

a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen,

b) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003, och

c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1672 av den 23 oktober 2018 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur unionen och om upphävande av förordning (EG) nr 1889/2005.

Definitioner

4 § Uttryck som används i 3 kap. och 6 kap. 4 § 1, 6 § 1, 10– 29 §§ och 32 § 2 har samma betydelse som i 1 kap. 3 § tullagen (2016:253).

5 § Uttryck som används i 5 kap. och 6 kap. 4 § 3 och 6 § 3 har samma betydelse som i 1 kap.2–4 §§ lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor.

2 kap. Gemensamma bestämmelser i kontrollverksamhet och brottsbekämpning

Tullverkets uppgifter

1 § Tullverket ska i sin kontrollverksamhet och brottsbekämpning

1. kontrollera införsel och utförsel av varor över den svenska gränsen,

2. utföra annan kontroll som anges i lag eller annan författning,

3. förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet i samband med införsel och utförsel av varor,

4. ingripa vid misstanke om de brott som anges i 8 kap. denna lag, och

5. utreda och lagföra sådana brott som anges i 4. Vad som gäller vid biträde till annan myndighet framgår av 8 kap. 3 § andra stycket och 24–29 §§.

Principer för ingripanden

2 § För att genomföra en uppgift i kontrollverksamheten eller den brottsbekämpande verksamheten ska en tulltjänsteman ingripa på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Om tvång måste användas ska detta göras endast i den form och den utsträckning som behövs för att uppnå det avsedda resultatet.

Medel för att genomföra en tjänsteåtgärd

Användning av våld

3 § En tulltjänsteman får, i den utsträckning andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd i kontrollverksamheten eller den brottsbekämpande verksamheten, om

1. tjänstemannen möts med våld eller hot om våld,

2. någon som ska häktas, anhållas eller annars med stöd i lag berövas friheten försöker undkomma eller tjänstemannen annars möts av motstånd när ett sådant frihetsberövande ska verkställas,

3. tjänstemannen med stöd i lag ska avvisa eller avlägsna någon från ett visst område eller utrymme, eller verkställa eller biträda vid kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller någon annan liknande åtgärd, vid beslag eller något annat omhändertagande av egendom, vid husrannsakan eller någon annan liknande åtgärd eller när en försändelse öppnas,

4. tjänstemannen med stöd i lag ska stoppa ett fordon, ett fartyg eller något annat transportmedel eller ska kontrollera ett transportmedel eller dess last,

5. tjänstemannen annars med stöd i lag ska bereda sig tillträde till eller spärra av en byggnad, ett rum eller ett område, eller

6. tjänstemannen med stöd i lag har uppmanat någon att stanna och personen försöker undkomma eller annars gör motstånd när en sådan uppmaning ges.

I fall som avses i första stycket 3, 5 och 6 får våld mot en person användas endast om tulltjänstemannen eller den som han eller hon biträder möts av motstånd.

I 24 kap. brottsbalken finns också bestämmelser om rätten att i vissa fall använda våld. I 7 kap. 9 § tullagen (2016:253) finns bestämmelser om rätt för Tullverket att använda våld eller tvång i samband med verkställighet av ett beslut om bevissäkring.

Stoppa fordon eller annat transportmedel

4 § En tulltjänsteman får stoppa ett fordon, ett fartyg eller något annat transportmedel om det

1. finns anledning att anta att någon som befinner sig i eller på transportmedlet har gjort sig skyldig till brott som tjänstemannen får ingripa mot,

2. av någon annan anledning behövs för att med stöd i lag ingripa mot någon som befinner sig i eller på transportmedlet, genom att beröva personen friheten, på annat sätt inskränka personens rörelsefrihet eller genomföra kroppsvisitation eller kroppsbesiktning på personen,

3. behövs för att med stöd i lag göra husrannsakan i eller på transportmedlet, eller

4. behövs för att med stöd i lag eller annan författning kontrollera transportmedlet, den som för det eller dess last.

Kroppsvisitation

5 § En tulltjänsteman som med stöd i lag griper eller annars omhändertar eller avlägsnar någon, får i anslutning till ingripandet kroppsvisitera den som åtgärden riktar sig mot i den utsträckning som är nödvändig för att

1. av säkerhetsskäl kunna ta hand om vapen eller andra farliga föremål, eller

2. fastställa hans eller hennes identitet.

6 § En tulltjänsteman får i samband med ett förhör som hålls i

Tullverkets lokaler eller transportmedel, eller i lokaler som ställts till myndighetens förfogande, kroppsvisitera förhörspersonen, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl för att söka efter vapen eller andra farliga föremål.

Användning av fängsel

7 § En tulltjänsteman som med stöd i lag omhändertar någon eller på annat sätt inskränker någons rörelsefrihet får belägga honom eller henne med fängsel

1. om han eller hon uppträder våldsamt och det är nödvändigt med hänsyn till hans eller hennes egen eller någon annans säkerhet till liv eller hälsa, eller

2. vid förflyttning inom en förvaringslokal och vid transport eller någon annan vistelse utanför en sådan lokal, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl.

8 § Användning av fängsel enligt 7 § ska antecknas i ett protokoll.

Protokollet ska innehålla uppgift om

1. fängslets art,

2. tiden när fängslet sattes på och när det togs bort, och

3. skälen till åtgärden. Den som har fattat beslutet om fängsel ansvarar för att protokoll upprättas.

Rapporteringsskyldighet

9 § Om en tulltjänsteman får kännedom om att ett brott som omfattas av Tullverkets direkta brottsbekämpning har begåtts, ska tjänstemannen rapportera brottet till sin förman så snart som möjligt. Tjänstemannen behöver inte rapportera saken om brottet med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydligt och

det är uppenbart att brottet inte skulle ge någon annan påföljd än böter.

3 kap. Befogenheter i kontrollverksamheten vid den yttre gränsen

Tillämpningsområdet

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om Tullverkets och en tulltjänstemans befogenheter vid införsel eller utförsel av varor till eller från Europeiska unionens tullområde och om kontroll av kontanta medel som passerar den svenska gränsen till eller från Europeiska unionen.

Allmänna bestämmelser om införsel och utförsel av varor

2 § I 3 kap. tullagen (2016:253) finns bestämmelser om tullövervakning och om skyldigheter för förare av eller befälhavare på transportmedel som omfattas av tullövervakning. Det finns även andra bestämmelser om införsel och utförsel av varor.

Befogenheter vid tullövervakning

Förbud vid införsel och utförsel av varor

3 § Tullverket får förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning att

1. göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd, och

2. utan Tullverkets medgivande ankomma eller avgå med transportmedlet.

4 § En tulltjänsteman får meddela förbud mot att beträda, lämna eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning vid införsel eller utförsel.

5 § Ett förbud enligt 4 § mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller inte för den som i utövningen av allmän tjänst behöver få tillträde till transportmedlet.

Anmälningsskyldighet i vissa fall

6 § Den som från en plats utanför det svenska tullområdet, men inom Europeiska unionens tullområde, till det svenska tullområdet för in eller låter föra in en icke-unionsvara som inte är hänförd till ett tullförfarande och som inte befordras enligt artikel 148.5 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, är skyldig att anmäla införseln till Tullverket vid gränspasseringen.

För kontroll av anmälningsskyldigheten har Tullverket och tulltjänstemän de befogenheter som anges i 4 kap. och 6 kap. 4–9 §§.

Tillfälligt omhändertagande av icke-unionsvaror

7 § En tulltjänsteman får tillfälligt omhänderta en icke-unionsvara, om det behövs för tullövervakningen. Varan får då läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring eller ett tullager.

Tullverket får bestämma att varan inte får tas ut från anläggningen för tillfällig lagring eller tullagret förrän myndighetens kostnader för förvaringen har ersatts eller garanti har ställts för dem.

Innehavaren av en anläggning för tillfällig lagring eller ett allmänt tullager är skyldig att ta emot varan, om det kan göras utan avsevärda svårigheter.

Befogenheter vid tullkontroll

Uppmaning att stanna

8 § Var och en är skyldig att stanna på uppmaning av en tulltjänsteman. En uppmaning får ges till

1. en förare av eller befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning, eller

2. någon annan om det finns anledning att anta att personen är anmälningsskyldig enligt tullagstiftningen.

9 § En uppmaning enligt 8 § 1 får ges till föraren av ett fordon om

1. tulltjänstemannen har anledning att anta att varor som står under tullövervakning transporteras med fordonet,

2. fordonet är försett med interimsskyltar eller registreringsskyltar från ett tredjeland, eller

3. fordonet finns

a) i trakterna vid Sveriges landgräns mot ett tredjeland,

b) i trakterna vid Sveriges kuster,

c) i närheten av eller inom en anläggning för tillfällig lagring, ett tullager eller en frizon,

d) i närheten av eller inom en hamn, en flygplats eller ett annat område som har trafikförbindelser med ett tredjeland, eller

e) på en landsvägssträcka som omfattas av en föreskrift enligt tredje stycket.

En uppmaning enligt 8 § 2 får endast ges till någon som anträffats på

1. en plats som anges i första stycket 3, eller

2. en järnvägssträcka med tillhörande stationsområde som omfattas av en föreskrift enligt tredje stycket.

Regeringen får meddela föreskrifter om på vilka landsvägs- eller järnvägssträckor med tillhörande stationsområden som en tulltjänsteman får uppmana någon att stanna.

Vad kontrollen får avse

10 § För att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen har fullgjorts eller att varor inte gör intrång i de rättigheter som skyddas av förordning (EU) nr 608/2013, i den ursprungliga lydelsen, får en tulltjänsteman undersöka

1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras vid införsel eller utförsel,

2. tullager, frizoner och anläggningar för tillfällig lagring, samt områden i hamnar och på flygplatser och bangårdar där varor som står under tullövervakning förvaras och lokaler inom sådana områden, och

3. bagage, handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa till eller utresa från Europeiska unionens tullområde eller av en person som uppmanats att stanna enligt 8 § 2.

Särskilda bestämmelser om kroppsvisitation och kroppsbesiktning vid inresa till eller utresa från Sverige finns i 7 kap. 1 och 2 §§.

Tillfälligt omhändertagande av registreringsbevis

11 § En tulltjänsteman får tillfälligt omhänderta registreringsbevis och liknande handlingar som avser ett transportmedel som omfattas av tullövervakning, om det behövs för att hindra transportmedlets avgång.

Tillfällig avstängning av områden

12 § Om det behövs för kontrollverksamheten och det inte medför något väsentligt hinder för trafiken, får en tulltjänsteman tillfälligt stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas eller passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel.

Första stycket gäller även för annat område i omedelbar närhet av ett transportmedel, liksom infarter till och utfarter från frizoner, hamnar, flygplatser och anläggningar för tillfällig lagring.

Prejning av fartyg

13 § Tullverket får preja ett fartyg inom det svenska tullområdet, om det behövs för att möjliggöra Tullverkets kontroll av införsel eller utförsel av varor.

Tullverket får föra ett fartyg till en plats inom det svenska tullområdet, om

1. fartyget under färd mellan orter inom Europeiska unionens tullområde lämnar tullområdet och därigenom avviker från sin rätta kurs utan att det görs på grund av nöd eller av något annat tvingande skäl, och

2. befälhavaren inte följer en uppmaning att återvända till Europeiska unionens tullområde.

14 § En åtgärd enligt 13 § får vidtas utan föregående uppmaning, om

1. uppmaningen inte kan ges, eller

2. det finns särskild anledning att anta att en uppmaning skulle förhindra eller avsevärt försvåra åtgärden.

En åtgärd enligt 13 § andra stycket får inte vidtas mot ett utländskt fartyg eller inom en annan stats vattenområde, om det inte medges enligt avtal med den andra staten.

Särskilda föreskrifter om tåg och luftfartyg

15 § Om det är absolut nödvändigt för att tullkontroll ska kunna göras, får Tullverket

1. uppehålla ett tåg på en järnvägsstation vid gränsen mot ett tredjeland och på tågets slutstation i Sverige, och

2. begära att ett luftfartyg hindras att avgå eller uppmanas att landa.

Den enskildes skyldigheter

16 § Vid en kontroll enligt 10 § ska den person vars uppgifter ska kontrolleras eller för vars räkning varan förs in i eller ut ur Europeiska unionens tullområde

1. ge den tulltjänsteman som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan, transportmedlet eller bagaget, och

2. lämna tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser.

På tulltjänstemannens begäran ska föraren av eller befälhavaren på det transportmedel som ska undersökas närvara vid undersökningen om det är möjligt.

Administrativt förverkande

17 § Bestämmelser om Tullverkets rätt att besluta om förverkande finns i artikel 198 i förordning (EU) nr 952/2013.

Försäljning och förstöring av varor

Försäljning

18 § Om en vara ska säljas enligt artikel 198 i förordning (EU) nr 952/2013 får det göras genom Tullverkets försorg på offentlig auktion (tullauktion), eller på något annat sätt om Tullverket anser att det är lämpligare. Detsamma gäller om Tullverket enligt 2 kap. 4 § tredje stycket tullagen (2016:253) ska ta ut ett belopp ur en vara som utgör garanti.

Vid försäljning av varor som är föremål för införselvillkor ska villkoret vara uppfyllt.

19 § En tullauktion ska kungöras i god tid och på lämpligt sätt.

Innan en vara säljs på tullauktion eller på något annat sätt, ska Tullverket i god tid skicka en underrättelse till gäldenären, eller den som skulle ha varit gäldenär om varan varit tullbelagd, om adressen är känd. En sådan underrättelse ska även skickas till någon annan som kan antas vara ägare eller ha särskild rätt till varan.

Förstöring

20 § Vid tillämpning av artikel 198 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, får varorna förstöras om

1. det finns en risk för att varorna förstörs eller minskar väsentligt i värde, eller

2. kostnaden för förvaringen av varorna är orimligt hög. Innan varorna förstörs ska om möjligt bestämmelserna om underrättelse i 19 § andra stycket tillämpas.

I 2 § lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. finns ytterligare bestämmelser om förstöring av varor.

Föreläggande och vite

21 § Tullverket får förelägga den som är eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen att lämna uppgift som myndigheten behöver för att kontrollera att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten har fullgjorts.

Första stycket gäller även den för vars räkning en vara införts eller utförts.

22 § Tullverket får förelägga den som bedriver verksamhet att lämna uppgift om en rättshandling med någon annan. Föreläggandet ska avse en uppgift som

1. är av betydelse för att kontrollera att andra än den som föreläggs har fullgjort deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt tulllagstiftningen, och

2. kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten.

23 § Ett föreläggande enligt 21 eller 22 § får inte avse en uppgift i en sådan handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Ett sådant föreläggande får inte heller avse en uppgift som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen.

24 § Tullverket får förena ett föreläggande enligt 21 eller 22 § med vite. Det gäller inte om omständigheterna är sådana som anges i 7 kap. 6 § tullagen (2016:253). Beslutet om vite gäller omedelbart.

Kontroll av kontanta medel

25 § För att kontrollera att anmälningsskyldigheten enligt artikel 3 i förordning (EU) 2018/1672, i den ursprungliga lydelsen, har fullgjorts får en tulltjänsteman undersöka transportmedel och bagage, handväskor och liknande som en resande medför vid inresa till eller utresa från Europeiska unionen.

26 § För att kontrollera om det finns sådana oledsagade kontanta medel som en redovisning kan begäras in för enligt artikel 4 i förordning (EU) 2018/1672, i den ursprungliga lydelsen, får en tulltjänsteman kontrollera försändelser, behållare eller transportmedel som kan innehålla oledsagade kontanta medel och som passerar gränsen till eller från Europeiska unionen.

27 § Om det finns anledning att anta att en person inte har fullgjort sin anmälningsskyldighet enligt artikel 3 i förordning (EU) 2018/1672, i den ursprungliga lydelsen, får en tulltjänsteman kroppsvisitera honom eller henne för att söka efter kontanta medel.

För kroppsvisitation enligt första stycket gäller det som föreskrivs i 7 kap. 5 § och 8 kap. 20 §.

28 § Tullverket får tillfälligt hålla kvar kontanta medel i enlighet med artikel 7.1 i förordning (EU) 2018/1672, i den ursprungliga lydelsen.

Tiden för tillfälligt kvarhållande får inte överstiga 30 dagar. Tullverket får förlänga tiden för tillfälligt kvarhållande till högst 90 dagar om förutsättningarna för det i artikel 7.3 första stycket i förordning (EU) 2018/1672, i den ursprungliga lydelsen, är uppfyllda.

Om ett beslut om att tillfälligt hålla kvar kontanta medel inte förlängs, eller om det inte längre finns grund för kvarhållande, ska Tullverket genast underrätta den från vilken medlen hålls kvar om att de kan hämtas.

Kontroll vid intrång i vissa immateriella rättigheter

29 § I 3 kap.11–16 §§tullagen (2016:253) finns ytterligare bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013.

Kontroller och inspektioner av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning

30 § Bestämmelserna i 6 kap. 10–29 §§ ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner som genomförs enligt lagen (2017:244) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.

4 kap. Befogenheter i kontrollverksamheten vid den inre gränsen

Tillämpningsområdet

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om Tullverkets och en tulltjänstemans befogenheter vid införsel eller utförsel till eller från en annan medlemsstat inom Europeiska unionen av varor som anges i 2 § inregränslagen (1996:701).

Befogenheter vid kontroll

Uppmaning att stanna

2 § Var och en är skyldig stanna på uppmaning av en tulltjänsteman.

En uppmaning enligt första stycket får endast ges om det behövs för att möjliggöra en kontroll enligt 4 §.

3 § En uppmaning enligt 2 § får ges till

1. den som i direkt samband med inresa till Sverige från en annan medlemsstat inom Europeiska unionen befinner sig i omedelbar närhet av en gränspassage,

2. den som vid utresa från Sverige till en annan medlemsstat inom Europeiska unionen befinner sig i omedelbar närhet av en gränspassage, eller

3. den som anträffas

a) i trakterna vid Sveriges landgräns mot en annan medlemsstat inom Europeiska unionen,

b) i trakterna vid Sveriges kuster,

c) i närheten av eller inom en hamn, en flygplats eller ett annat område som har direkta trafikförbindelser med en annan medlemsstat inom Europeiska unionen, eller

d) på en landsvägs- eller järnvägssträcka med tillhörande stationsområde som omfattas av en föreskrift enligt tredje stycket.

En uppmaning enligt första stycket 3 får endast ges om det finns anledning att anta att personen för med sig en vara som avses i 2 § inregränslagen (1996:701) och att personen inte har fullgjort sin anmälningsskyldighet enligt 3 § den lagen.

Regeringen får meddela föreskrifter om på vilka landsvägs- eller järnvägssträckor med tillhörande stationsområden som en tulltjänsteman får uppmana någon att stanna.

Vad kontrollen får avse

4 § För att kontrollera att ett förbud eller villkor enligt 3 § första stycket inregränslagen (1996:701) har iakttagits och för att kontrollera att anmälningsskyldigheten enligt 3 § andra stycket den lagen har fullgjorts, får en tulltjänsteman undersöka

1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras vid införsel eller utförsel, och

2. bagage, handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa från eller utresa till en annan medlemsstat inom Europeiska unionen eller av en person som uppmanats att stanna enligt 3 § första stycket detta kapitel.

Bestämmelser om kroppsvisitation och kroppsbesiktning vid inresa till eller utresa från Sverige finns i 7 kap. 1 och 2 §§.

Tillfällig avstängning av områden

5 § Om det av någon särskild anledning behövs för kontrollverksamheten och det inte medför något väsentligt hinder för trafiken, får en tulltjänsteman tillfälligt stänga av ett område där transportmedel lossas eller lastas eller passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel. En sådan avstängning får inte pågå längre än fyra timmar.

Den enskildes skyldigheter

6 § Den som enligt 2 och 3 §§ är skyldig att stanna, ska på en tulltjänstemans begäran lämna de uppgifter och visa upp de handlingar som behövs för en kontroll enligt 4 §.

7 § Vid en kontroll enligt 4 § ska den vars uppgifter ska kontrolleras, eller för vars räkning varan införs eller utförs,

1. ge den tulltjänsteman som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan, transportmedlet eller bagaget och utan kostnad tillhandahålla de varuprov som behövs, och

2. lämna tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser.

Den vars uppgifter ska kontrolleras eller för vars räkning varan införs eller utförs ska

1. svara för den transport av varan som behövs och för uppackning och återinpackning, och

2. tillhandahålla någon som hjälper till vid provtagning och vägning.

8 § Den som åsidosätter skyldigheterna i 7 § andra stycket ska efter beslut av Tullverket ersätta staten för kostnaderna för åtgärderna. Det som sägs i 2 kap. 16 § tullagen (2016:253) om indrivning av tull ska gälla sådan ersättning. Tullverket får besluta att helt eller delvis befria från ersättningsskyldigheten.

Omhändertagande

9 § En tulltjänsteman får omhänderta en vara om

1. det behövs för att genomföra en kontroll enligt detta kapitel,

2. den inte får föras in till eller ut från Sverige till följd av att varan omfattas av ett sådant förbud eller villkor som avses i 3 § första stycket inregränslagen (1996:701), eller

3. varan förs in till eller ut från Sverige med stöd av ett tillstånd som föranletts av en oriktig uppgift eller underlåtenhet att lämna en föreskriven uppgift.

10 § En vara som omhändertagits enligt 9 § får läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring.

De kostnader som Tullverket haft för varans uppläggning och förvaring ska ersättas av den som för in eller för ut varan. Om det finns särskilda skäl får Tullverket besluta att helt eller delvis befria denne från ersättningsskyldigheten.

Tullverket får besluta att varan inte får tas ut från lagret förrän kostnaderna har ersatts eller säkerhet ställts för dem.

11 § Tullverket får besluta att varor som avses i 2 § 1–7, 9, 12, 13 och 15 inregränslagen (1996:701), och som har omhändertagits enligt 9 §, inte får lämnas ut om

1. varan enligt lag eller annan författning inte får föras in i eller ut ur landet, eller

2. ett särskilt föreskrivet villkor för att varan ska få föras in i eller ut ur landet inte är uppfyllt.

Om förutsättningarna i första stycket 2 inte är uppfyllda ska den som för in eller för ut varan, eller varans ägare, ges möjlighet att uppfylla förutsättningarna eller, vid införsel, att återutföra varan.

12 § Ett beslut enligt 11 § om att en vara inte får lämnas ut ska upphävas, om

1. det inte längre finns grund för ett sådant beslut,

2. ett beslut om beslag enligt denna lag eller 27 kap. rättegångsbalken meddelas avseende varan,

3. varan förklaras förverkad enligt 13 §, eller

4. det är oskäligt att inte lämna ut varan. Den som gör anspråk på en vara som har varit omhändertagen svarar för att varan hämtas.

Administrativt förverkande

13 § Tullverket får besluta att varor som avses i 2 § 1–7, 9, 12, 13 och 15 inregränslagen (1996:701), och som har omhändertagits enligt 9 §, ska förklaras förverkade

1. om ett beslut enligt 11 § att en sådan vara inte får lämnas ut har fått laga kraft, och

2. ägaren, eller den som för in eller för ut varan, inte inom en månad från den dag då beslutet fick laga kraft har uppfyllt förutsättningarna för in- eller utförseln, eller vid införsel, återutfört varan.

Tullverket får även besluta att en vara som avses i första stycket ska förverkas om ett tidigare beslut har upphävts enligt 12 § och ägaren

1. inte har gjort anspråk på varan inom tre månader från den dag då beslutet om att varan inte får lämnas ut upphävdes, eller

2. om han eller hon har gjort ett sådant anspråk, inte har hämtat varan inom tre månader från den dag då anspråket framställdes.

Om det finns särskilda skäl får Tullverket medge en förlängning av de tidsfrister som anges i första och andra styckena.

Försäljning och förstöring av varor

14 § När ett beslut om förverkande enligt 13 § har fått laga kraft, ska egendomen säljas genom Tullverkets försorg eller i den ordning som i allmänhet gäller för försäljning av förverkad lös egendom.

Egendomen får i stället förstöras om den

1. inte kan säljas,

2. kan befaras komma till brottslig användning, eller

3. annars är olämplig för försäljning. Det som anges i första och andra styckena gäller endast om inget annat är föreskrivet i lag eller annan författning.

Föreläggande och vite

15 § Tullverket får förelägga den vars uppgifter enligt 7 § ska kontrolleras eller för vars räkning en vara införs eller utförs att fullgöra sina skyldigheter enligt den paragrafen.

Ett beslut om föreläggande enligt första stycket får förenas med vite. Beslutet gäller omedelbart.

5 kap. Befogenheter vid kontroll av punktskattepliktiga varor

Tillämpningsområdet

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om Tullverkets och en tulltjänstemans befogenheter vid kontroll avseende punktskattepliktiga varor vid dels vägtransporter dels försändelser. Bestämmelserna har sin grund delvis i rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt.

Distansförsäljning

2 § Vid tillämpning av detta kapitel ska en flyttning av varor genom distansförsäljning inte anses ske i strid med 1 kap. 6 § lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor om mottagaren har fullgjort anmälningsskyldigheten enligt

1. 4 c kap. 6 § lagen (1994:1776) om skatt på energi,

2. 6 kap. 6 § lagen (2022:155) om tobaksskatt, eller

3. 6 kap. 6 § lagen (2022:156) alkoholskatt.

Befogenheter vid en transportkontroll

Förutsättningar för transportkontroll

3 § En tulltjänsteman får i fråga om punktskattepliktiga varor i vägtransporter som är eller kan antas vara omfattade av 1 kap. 6 § lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor kontrollera att varorna transporteras i enlighet med den paragrafen (transportkontroll).

Transportkontroll får utföras under en pågående transport och när varor på-, av- eller omlastas i direkt anslutning till en transport. Transportkontroll får genomföras även på områden som inte är tillgängliga för allmänheten.

Om det kan antas att punktskattepliktiga varor förvaras i en lokal för på-, av- eller omlastning under en pågående flyttning, får transportkontroll genomföras också i lokalen. Kontrollen får inte genomföras i en bostad.

Uppmaning att stanna

4 § Förare är skyldiga att stanna på uppmaning av en tulltjänsteman.

Vad kontrollen får avse

5 § Vid en transportkontroll får en tulltjänsteman undersöka transportmedel, lådor, behållare och andra utrymmen i transportmedel, containrar eller tankar där punktskattepliktiga varor kan för-

varas under transport. Vid en transportkontroll i en lokal får även utrymmen i lokalen där punktskattepliktiga varor förvaras eller kan antas förvaras undersökas. En tulltjänsteman får också undersöka och ta prov på varor som påträffas.

En tulltjänsteman får vidare eftersöka och granska administrativa referenskoder, förenklade administrativa referenskoder, ersättningsdokument och andra handlingar som kan vara av betydelse för beskattningen. Vid en transportkontroll i en lokal får dock inte utrymmen i lokalen undersökas i syfte att söka efter sådana handlingar.

En tulltjänsteman får även härleda den administrativa referenskoden eller den förenklade administrativa referenskoden till ett elektroniskt administrativt dokument respektive elektroniskt förenklat administrativt dokument och granska det dokumentet. Vid granskningen får tulltjänstemannen använda tekniska hjälpmedel som finns i transportmedlet eller lokalen.

6 § Vid en transportkontroll i en lokal enligt 3 § tredje stycket får en tulltjänsteman inte öppna lokalen eller ett utrymme i lokalen som är låst eller har tillslutits på annat sätt.

Avspärrning av områden

7 § Vid en transportkontroll får en tulltjänsteman spärra av områden som inte är tillgängliga för allmänheten.

Undantag för vissa bränsletransporter

8 § Vid en kontroll av en transport som medför bränsle som ska beskattas till följd av regleringen i 2 kap. 12 § andra stycket lagen (1994:1776) om skatt på energi1 gäller inte bestämmelserna i 16– 23 §§ detta kapitel eller 2 kap.1–3 och 5–11 §§ lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor.

Vid en transportkontroll enligt första stycket får en tulltjänsteman inte bereda sig tillträde till eller spärra av områden som inte är tillgängliga för allmänheten.

1 Gäller paragrafens lydelse enligt SFS 2022:166.

Den enskildes skyldigheter

9 § Förare av transportmedel är skyldiga att på en tulltjänstemans begäran legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet.

Passagerare som transporterar punktskattepliktiga varor för någon annans räkning till Sverige från ett annat område som avses i lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde är skyldiga att på en tulltjänstemans begäran lämna sådana uppgifter som gör det möjligt för tjänstemannen att med tillräcklig säkerhet fastställa personens identitet om det finns anledning att anta att transporten av varorna inte sker i enlighet med 1 kap. 6 § lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor.

10 § Förare av transportmedel är skyldiga att se till att följande koder och dokument följer med transporten i enlighet med 1 kap. 6 § lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor:

1. administrativ referenskod,

2. förenklad administrativ referenskod,

3. ersättningsdokument, och

4. följedokument för transport av vinprodukter. Vid en transportkontroll ska föraren tillhandahålla en tulltjänsteman de tillgängliga koder och dokument som anges i första stycket.

11 § Passagerare som transporterar punktskattepliktiga varor för någon annans räkning till Sverige från ett annat område som avses i lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde är skyldiga att se till att förenklad administrativ referenskod eller ersättningsdokument följer med transporten i enlighet med 1 kap. 6 § lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor, om varorna ska åtföljas av sådana dokument enligt de bestämmelser som avses i 1 kap. 5 a § den lagen.

Vid en transportkontroll ska passageraren tillhandahålla en tulltjänsteman tillgängliga förenklade administrativa referenskoder eller ersättningsdokument.

12 § När varor ska kontrolleras vid en transportkontroll ska föraren, den passagerare som transporterar varorna enligt 11 § eller ägaren

1. ge en tulltjänsteman möjlighet att undersöka varorna och transportmedlen och utan kostnad tillhandahålla varuprov, och

2. svara för den transport som behövs för kontrollen samt ansvara för uppackning och återinpackning av varorna.

Skyldigheten enligt första stycket 1 gäller endast i den utsträckning som enskilda förfogar över det som ska undersökas.

13 § Om punktskattepliktiga varor under pågående flyttning förvaras i en lokal för på-, av- eller omlastning, är den som äger lokalen eller, om lokalen är upplåten till någon annan, den som innehar nyttjanderätt till lokalen skyldig att se till att de handlingar som anges i 10 § följer med varorna och att dessa vid en transportkontroll tillhandahålls en tulltjänsteman.

14 § Vid en transportkontroll enligt 3 § tredje stycket ska den som äger lokalen eller, om lokalen är upplåten till någon annan, den som innehar nyttjanderätt till lokalen se till att en tulltjänsteman får tillträde till lokalen. Den som äger lokalen eller innehar nyttjanderätten till den ansvarar för att de skyldigheter som anges i 12 § uppfylls beträffande sådana varor som avses i 13 §.

Hur länge en transportkontroll får pågå

15 § En transportkontroll får inte pågå längre än sex timmar eller, i fall som avses i 8 § första stycket, längre än fyra timmar.

Om den som har skyldigheter enligt 10–14 § inte fullgör dem, får kontrollen pågå under längre tid, dock högst tolv timmar eller, i fall som avses i 8 § första stycket, högst åtta timmar.

Omhändertagande vid en transportkontroll

Förutsättningar för omhändertagande

16 § Om en punktskattepliktig vara påträffas vid en transportkontroll och det finns anledning att anta att transporten inte görs i enlighet med 1 kap. 6 § lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av

vissa punktskattepliktiga varor får en tulltjänsteman omhänderta varor, handlingar, lådor, behållare, containrar eller tankar som medförs vid transporten. Det får göras

1. för att kontrollera om punktskatt ska betalas i Sverige och för att fastställa vem som i så fall är skattskyldig,

2. för att kontrollera om kraven för förflyttning enligt 1 kap. 6 § lagen om flyttning och kontroll av punktskattepliktiga varor är uppfyllda, och

3. om skattskyldighet i Sverige föreligger, i avvaktan på att skatten betalas.

Om ett beslut om omhändertagande har fattats enligt första stycket gäller 5–7 §§ i tillämpliga delar.

17 § Annan egendom än punktskattepliktiga varor som kan antas transporteras i strid med 1 kap. 6 § lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor får omhändertas enligt 16 § endast om

1. det behövs för en sådan kontroll som avses i den paragrafen, eller

2. det finns anledning att anta att egendomen döljer punktskattepliktiga varor.

Handlingar får omhändertas enligt 16 § om det behövs för en sådan kontroll som avses i den paragrafen.

18 § När en punktskattepliktig vara omhändertas får även emballage och annat förvaringsmaterial omhändertas.

19 § Tullverket får omhänderta punktskattepliktiga varor även om de varit föremål för beslag enligt denna lag eller 27 kap. rättegångsbalken, om varorna har påträffats vid en transportkontroll och det fortfarande finns grund för ett omhändertagande enligt 16 § första stycket. Vid ett sådant omhändertagande gäller 5 § i tillämpliga delar.

20 § Ett beslut om omhändertagande får verkställas omedelbart.

Den enskildes skyldigheter

21 § Vid omhändertagande av en punktskattepliktig vara ska föraren, den passagerare som transporterar varan enligt 11 § eller ägaren

1. utan kostnad tillhandahålla varuprov, och

2. svara för transport av den omhändertagna varan i enlighet med de anvisningar som en tulltjänsteman ger.

Skyldigheten enligt första stycket 2 gäller endast en transport som sker i direkt anslutning till omhändertagandet av en punktskattepliktig vara.

När ett omhändertagande ska upphävas

22 § Tullverket ska upphäva omhändertagandet av en punktskattepliktig vara om

1. det inte längre finns grund för omhändertagandet,

2. ett beslut om beslag enligt denna lag eller 27 kap. rättegångsbalken meddelas för varan, eller

3. det är oskäligt att låta omhändertagandet bestå. Omhändertagandet ska också upphävas om Tullverket inte inom tre månader från dagen för beslutet om omhändertagande har fattat ett beslut om skatt enligt 2 kap. 1 eller 2 § lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor.

Om omhändertagandet av en vara har upphävts enligt första stycket 1 eller 3 eller andra stycket, ansvarar den som gör anspråk på varan för att den hämtas om inte annat följer av 24 eller 25 §.

23 § Tullverket ska upphäva omhändertagandet av annan egendom än punktskattepliktiga varor om

1. det inte längre finns grund för omhändertagandet, eller

2. ett beslut om beslag enligt denna lag eller 27 kap. rättegångsbalken meddelas för egendomen.

Om omhändertagandet av egendom har upphävts enligt första stycket, ansvarar den som gör anspråk på egendomen för att den hämtas.

När en punktskattepliktig vara inte ska lämnas ut

24 § Om omhändertagandet av en alkoholvara upphävs men den som gör anspråk på varan saknar rätt enligt 4 kap. 4 § eller 6 kap. 1 §alkohollagen (2010:1622) att föra in varan, ska Tullverket besluta att varan inte ska lämnas ut.

25 § Om omhändertagandet av en tobaksvara upphävs men den som gör anspråk på varan saknar rätt enligt 5 kap. 20 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter att föra in varan, ska

Tullverket besluta att varan inte ska lämnas ut.

Om omhändertagandet av en tobaksvara upphävs men det är sannolikt att varan är avsedd att bjudas ut till försäljning i Sverige och en sådan försäljning uppenbart skulle strida mot 3 kap. 1 § tredje stycket lagen om tobak och liknande produkter eller 2 kap. 19 § lagen (2022:155) om tobaksskatt, ska Tullverket besluta att varan inte ska lämnas ut.

Ersättningsskyldighet

26 § Den som åsidosätter en skyldighet enligt 12, 14 eller 21 § första stycket ska ersätta staten för dess kostnader på grund av det.

Tullverket ska efterge ersättningsskyldigheten helt eller delvis om det är oskäligt att ta ut ersättning.

Omhändertagande vid kontroll av försändelser

Förutsättningar för omhändertagande

27 § Om mottagaren av en alkoholvara, som påträffas i en sådan försändelse som avses i 6 kap. 4 §, saknar rätt att föra in varan enligt 4 kap. 4 § eller 6 kap. 1 §alkohollagen (2010:1622) ska en tulltjänsteman omhänderta varan. Detsamma gäller om försändelsen innehåller en tobaksvara och mottagaren är under 18 år. Avsändaren ska ges möjlighet att återutföra varan på villkor som Tullverket bestämmer.

28 § Om en alkohol- eller tobaksvara påträffas i en sådan försändelse som avses i 6 kap. 4 § och det finns anledning att anta att försändelsen inte uppfyller kraven i 1 kap. 6 § lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor, får en tulltjänsteman omhänderta varan för de ändamål som anges i 16 § första stycket.

29 § Tullverket får omhänderta alkohol- och tobaksvaror även sedan de varit föremål för beslag enligt denna lag eller 27 kap. rättegångsbalken, om varorna har påträffats vid en kontroll enligt 6 kap. 4 eller 6 § och det fortfarande finns grund för ett omhändertagande enligt 28 §.

30 § Ett beslut om omhändertagande får verkställas omedelbart.

När ett omhändertagande ska upphävas

31 § Tullverket ska upphäva omhändertagandet av en alkohol- eller tobaksvara om

1. det inte längre finns grund för omhändertagandet,

2. varan löses ut enligt 2 kap. 12 § femte stycket lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor,

3. ett beslut om beslag enligt denna lag eller 27 kap. rättegångsbalken meddelas för varan,

4. varan återutförs enligt 27 §, eller

5. det är oskäligt att låta omhändertagandet bestå. Omhändertagandet ska också upphävas om Tullverket inte inom tre månader från dagen för beslutet om omhändertagande har fattat ett beslut om skatt enligt 2 kap. 12 § lagen om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor.

Om omhändertagandet av en vara har upphävts enligt första stycket 1, 2 eller 5 eller andra stycket, ska varan översändas till mottagaren.

Tullverkets hantering av omhändertagen egendom

32 § Egendom som är omhändertagen ska förvaras av Tullverket eller den som fått i uppdrag av myndigheten att sköta förvaringen.

Tullverket ansvarar för att omhändertagen egendom vårdas väl och står under noggrann tillsyn.

Beslut om skatt och förverkande

33 § Bestämmelser om Tullverkets beslut om skatt på omhändertagna punktskattepliktiga varor finns i 2 kap.1–4, 12 och 13 §§ lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor.

Bestämmelser om förverkande av omhändertagen egendom finns i 2 kap. 5–11 och 14–16 §§ samma lag.

Dokumentation

34 § När ett beslut om transportkontroll eller omhändertagande har verkställts ska ett bevis över verkställigheten utfärdas. Vid en transportkontroll behöver dock ett bevis utfärdas endast om en punktskattepliktig vara påträffas eller någon berörd person annars begär det.

Ett bevis över verkställigheten ska lämnas till den som berörs av åtgärden och innehålla uppgifter om

1. var beslutet verkställts,

2. när det gäller transportkontroll, vilka som var närvarande vid kontrollen, när kontrollen påbörjades och avslutades, vad som genomsökts och annat av betydelse som förekommit vid kontrollen, och

3. vad som omhändertagits och annat av betydelse som förekommit vid omhändertagandet.

Den som verkställt beslutet om transportkontroll eller omhändertagande är ansvarig för att beviset utfärdas.

Myndigheters skyldighet att lämna uppgifter

35 § Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs för kontroll av punktskattepliktiga varor ska på Tullverkets begäran lämnas till Tullverket.

Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock inte i fråga om uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 15 kap. 1 eller 2 § eller 16 kap. 1 §offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller en bestämmelse till vilken hänvisas i någon av de paragraferna.

Om sekretess gäller för en uppgift enligt någon annan bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen och ett utlämnande skulle medföra synnerligt men för något enskilt eller allmänt intresse, föreligger uppgiftsskyldighet endast om regeringen på ansökan av Tullverket beslutar att uppgiften ska lämnas ut.

6 kap. Övriga bestämmelser om kontrollverksamhet

Förbud mot slumpmässiga kontroller

1 § Kontroller enligt denna lag som avser införsel eller utförsel av varor till eller från en annan medlemsstat inom Europeiska unionen eller punktskattepliktiga varor får inte utformas på ett sådant sätt att urvalet av vad och vem som kontrolleras görs slumpmässigt.

Avvisande eller avlägsnande av personer

När en person får avvisas eller avlägsnas från en kontrollplats

2 § Om någon genom sitt uppträdande stör ordningen eller utgör en omedelbar fara för den, får en tulltjänsteman avvisa eller avlägsna honom eller henne från ett visst område eller utrymme, där kontroller enligt lag utförs, när det är nödvändigt för att ordningen på platsen ska kunna upprätthållas. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövs för att avvärja en straffbelagd handling.

Dokumentation

3 § I fråga om dokumentation av ett ingripande enligt 2 § tillämpas 8 kap. 22 §. Det som sägs där om gripande ska då i stället gälla avvisande eller avlägsnande.

Undersökning och öppning av försändelser

Undersökning av försändelser

4 § En tulltjänsteman får undersöka paket, brev och liknande försändelser. Det får göras för att kontrollera

1. att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen har fullgjorts eller att varor inte gör intrång i de rättigheter som skyddas av förordning (EU) nr 608/2013,

2. att förbud eller villkor enligt 3 § första stycket inregränslagen (1996:701) har iakttagits och att anmälningsskyldighet enligt 3 § andra stycket den lagen har fullgjorts, eller

3. om försändelsen innehåller alkohol- eller tobaksvaror för vilka punktskatteplikt eller särskilda villkor gäller.

Tillfälligt kvarhållande av försändelser

5 § Ett befordringsföretag ska på uppmaning av en tulltjänsteman, som särskilt förordnats för uppgiften, hålla kvar en viss försändelse som inom kort ankommer, eller nyss har ankommit, till Sverige, för att försändelsen ska kunna undersökas enligt 4 § av Tullverket. En sådan uppmaning får endast ges om det finns särskilda skäl. Skyldigheten att hålla kvar försändelsen gäller högst sex timmar.

Öppning av försändelser

6 § En sådan försändelse som avses i 4 § får öppnas av en tulltjänsteman om försändelsen finns hos Tullverket eller ännu inte lämnat befordringsföretagets sorteringsställe och det finns anledning att anta att försändelsen innehåller en

1. vara för vilken deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen inte har fullgjorts,

2. vara som avses i 2 § inregränslagen (1996:701) och det finns anledning att anta att varan kan tas i beslag enligt bestämmelserna i 8 kap., eller

3. alkohol- eller tobaksvara för vilken punktskatteplikt eller särskilda villkor gäller.

7 § Beslut om att öppna en försändelse som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av en tulltjänsteman som särskilt förordnats för uppgiften.

8 § Om en försändelse har öppnats ska protokoll föras över undersökningen. Av protokollet ska syftet med undersökningen framgå och vad som har kommit fram vid denna. Den som beslutade om öppning av försändelsen ansvarar för att protokoll upprättas.

Om en försändelse har öppnats ska adressaten och, om det är möjligt, avsändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar emot det.

9 § Om en försändelse som har öppnats innehåller ett förtroligt meddelande, ska detta omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren, om inte särskilda skäl talar emot det.

Revision

Syftet med revision

10 § Tullverket får besluta om revision för att

1. kontrollera att alla nödvändiga dokument och uppgifter har tillhandahållits enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, och att dokumenten och uppgifterna är riktiga och fullständiga,

2. göra sådana kontroller som avses i artikel 48 i den förordningen, i den ursprungliga lydelsen, och

3. kontrollera att den som för ut sådana varor som nämns i 2 § 1, 3 och 7 inregränslagen (1996:701), eller för in sådana varor som nämns i 2 § 3 den lagen har fullgjort sin anmälningsskyldighet enligt 3 § samma lag. Sådana revisioner får göras hos den som för in eller för ut varorna.

Beslut om revision

11 § Ett beslut om revision ska innehålla

1. uppgift om syftet med revisionen,

2. uppgift om möjligheten att undanta handlingar från kontroll enligt 20 §, och

3. förordnande av den eller de tulltjänstemän som ska verkställa revisionen (revisor).

Av den uppgift som avses i första stycket 1 behöver det inte framgå vilken person eller rättshandling som kontrollen eller uppgifterna avser, om

1. beslutet om revision gäller för granskning av någon annan än den som revideras, och

2. det finns särskilda skäl att inte nämna personen eller rättshandlingen.

Ett beslut om revision får inte överklagas.

12 § Innan en revision verkställs ska den som ska revideras underrättas om beslutet om revision.

Underrättelsen får lämnas i samband med att revisionen verkställs om

1. en inventering eller en liknande fysisk kontroll behöver göras och kontrollen skulle förlora sin betydelse om den som ska revideras underrättas i förväg, eller

2. det följer av bestämmelserna om underrättelse om beslut om bevissäkring i 45 kap. 16 § andra stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).

Samverkan

13 § En revision ska genomföras i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten hos denne.

Kravet på samverkan gäller inte om bevissäkring har beslutats enligt 45 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) på grund av att det finns en påtaglig risk för sabotage.

Revisorns befogenheter

14 § Vid en revision får revisorn granska räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten, om de inte ska undantas enligt 20 §.

Vid en revision som syftar till en sådan kontroll som avses i 10 § 2 framgår revisorns befogenheter av artikel 48 i förordning (EU) nr 952/2013.

Vid en revision som syftar till en sådan kontroll som avses i 10 § 3 får revisorn

1. granska lager, maskiner och inventarier,

2. besiktiga verksamhetslokaler, och

3. ta prov på varor.

Den reviderades skyldigheter

15 § Den reviderade ska lämna tillträde till verksamhetslokalerna för

1. granskning av handlingar enligt 14 § första stycket om granskningen inte utan svårighet kan genomföras på någon annan plats,

2. sådana åtgärder som i övrigt avses i artikel 48 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, och

3. sådana åtgärder som avses i 14 § tredje stycket. I andra fall än som avses i första stycket 1 får en revision genomföras i verksamhetslokalerna om den reviderade medger det. Revisionen ska genomföras i verksamhetslokalerna om den reviderade begär det och revisionen kan genomföras där utan betydande svårighet.

Om revisionen genomförs i verksamhetslokalerna, ska den reviderade ställa en ändamålsenlig arbetsplats till revisorns förfogande, om det är möjligt.

16 § Att den reviderade ska tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar samt i övrigt ge revisorn all den hjälp som behövs vid revisionen vid kontroll enligt 10 § 1 eller 2 följer av artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

Vid en kontroll enligt 10 § 3 ska den reviderade tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar som behövs för revisionen.

Om handlingar ska granskas på någon annan plats än hos den reviderade, ska denne på begäran och mot kvitto överlämna handlingarna till revisorn.

17 § Den reviderade ska på begäran ge revisorn tillfälle att använda tekniska hjälpmedel för att granska en upptagning som kan uppfattas bara med sådana hjälpmedel. Detta gäller inte om

1. den reviderade tillhandahåller en kopia av upptagningen, och

2. kopian utan svårighet kan granskas med tekniska hjälpmedel som revisorn har tillgång till.

Den reviderade ska ge revisorn möjlighet att kontrollera att den kopia som avses i första stycket stämmer överens med den upptagning som finns hos den reviderade.

Vid granskning av en upptagning eller kontroll av en kopia får bara de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose syftet med revisionen. Granskningen eller kontrollen får göras via ett elektroniskt kommunikationsnät om den reviderade medger det.

Föreläggande och vite

18 § Tullverket får förelägga den som inte fullgör sina skyldigheter enligt 15, 16 eller 17 § att fullgöra dem.

Ett beslut om föreläggande enligt första stycket får förenas med vite. Det gäller dock inte om omständigheterna är sådana som anges i 7 kap. 6 § tullagen (2016:253). Beslutet om vite gäller omedelbart.

Bevissäkring

19 § Om den reviderade inte samverkar, får bestämmelserna om bevissäkring i 45 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas enligt vad som anges i 27 §.

När bestämmelserna i 45 kap. skatteförfarandelagen tillämpas gäller det som sägs i 15–18 §§ detta kapitel i stället för 41 kap.8– 12 §§skatteförfarandelagen.

Handlingar som ska undantas från granskning

20 § Vid en revision får revisorn inte granska

1. en handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken, eller

2. en handling som inte omfattas av revisionen. Revisorn får inte heller granska en handling som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för revisionen.

21 § En handling som inte får granskas ska på begäran av den reviderade undantas från revisionen.

22 § En begäran om att undanta handlingar ska ges in till allmän förvaltningsdomstol. Begäran ska vara skriftlig och ges in tillsammans med den handling som begäran avser.

Om Tullverket redan har den handling som en begäran avser, ska myndigheten omedelbart försegla handlingen och överlämna den till domstolen.

23 § Om en uppgift i en sådan upptagning som avses i 1 kap. 3 § tullagen (2016:253) ska undantas, får domstolen besluta om sådana begränsningar i Tullverkets rätt att använda tekniska hjälpmedel och sökbegrepp som behövs för att uppgiften inte ska bli tillgänglig för myndigheten.

24 § Om den enskilde begär det, ska domstolen pröva om ett beslut om att undanta handlingen kan fattas utan att domstolen granskar handlingen.

25 § Om en uppgift eller en handling har undantagits från granskning, får Tullverket inte återge eller åberopa innehållet i uppgiften eller handlingen.

26 § Ett beslut i fråga om att undanta en uppgift eller en handling gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Tillämpning av skatteförfarandelagen

27 § Om Tullverket har beslutat om revision gäller det som sägs i 7 kap. 9 § tullagen (2016:253) om tillämpning av bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244).

Avslutande av revisionen

28 § En revision får inte pågå under längre tid än nödvändigt.

Tullverket ska snarast meddela den reviderade resultatet av revisionen i de delar som rör den reviderade.

29 § Tullverket ska lämna tillbaka räkenskapsmaterial och andra handlingar till den reviderade så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats.

Om den reviderade har försatts i konkurs när handlingarna ska lämnas tillbaka, ska Tullverket

1. överlämna handlingarna till konkursförvaltaren, och

2. underrätta den reviderade om att handlingarna överlämnats till konkursförvaltaren.

Revision i ärenden om skatt

30 § I ett ärende om sådan skatt som avses i 2 kap. 1 § första stycket tullagen (2016:253) gäller regleringen i detta kapitel om revision. Vid revisionen tillämpas det som sägs om en revision enligt 10 § 1 och 2.

Medverkan av Polismyndigheten och Kustbevakningen

31 § Polismyndigheten och Kustbevakningen ska medverka i

Tullverkets kontrollverksamhet enligt 3 och 4 kap. Polismyndigheten ska även medverka i Tullverkets kontrollverksamhet enligt 5 kap.

För Polismyndigheten och Kustbevakningen samt polisman och kustbevakningstjänsteman som medverkar i Tullverkets kontrollverksamhet gäller det som sägs om Tullverket och tulltjänsteman i 2 kap. 3 och 4 §§, 3 kap. 3, 4, 8–16 och 25–28 §§ och 4 kap. 2–7 §§.

För Polismyndigheten och polisman gäller även det som sägs om Tullverket och tulltjänsteman i 5 kap. 3–15 §§.

Tillhandahållande av lokaler m.m.

32 § Ett transportföretag som befordrar passagerare från ett annat land ska utan kostnad för Tullverket ställa de lokaler och anordningar till myndighetens förfogande som enligt Tullverkets bedömning behövs för

1. att kontrollera fordon samt bagage, handväskor och liknande som resande för med sig,

2. handläggning av resandes tulldeklarationer,

3. förhör, kroppsvisitation och kroppsbesiktning av resande, och

4. tullpersonalen under uppehåll i tjänstgöringen.

33 § Tullverket får förelägga ett transportföretag att fullgöra sina skyldigheter enligt 32 §.

Ett beslut om föreläggande enligt första stycket får förenas med vite. Beslutet gäller omedelbart.

7 kap. Befogenheter för att upptäcka brott

Åtgärder vid in- och utresa

1 § En person, som i direkt samband med inresa till eller utresa ur landet uppehåller sig i trakterna vid Sveriges landgräns eller kuster eller i närheten av eller inom en flygplats eller något annat område som har direkt förbindelse med utlandet, får kroppsvisiteras och genomgå ytlig kroppsbesiktning om det finns anledning att anta att personen har med sig egendom som kan komma att tas i beslag på grund av

1. brott mot lagen (2000:1225) om straff för smuggling, eller

2. sådana brott mot narkotikastrafflagen (1968:64), vapenlagen (1996:67) eller lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor som avses i 8 kap. 2 § denna lag.

På den som är under femton år får ytlig kroppsbesiktning utföras endast om det finns särskilda skäl.

Urinprov får tas om provet kan antas ha betydelse för misstanke om narkotikasmuggling och den enskilde godtar det. Det är inte tillåtet att hålla kvar någon för urinprovstagning.

Åtgärder enligt denna paragraf får beslutas av en tulltjänsteman. I fråga om verkställighet gäller 8 kap. 19 § 2 och 20 §.

Särskild kontroll

2 § Tullverket får besluta om kroppsvisitation av varje resande som med ett visst transportmedel eller under en viss angiven, kortare tidrymd kommer till eller reser från en viss gräns- eller kustort eller annan plats som har direkt förbindelse med utlandet (särskild kontroll).

En särskild kontroll får beslutas endast om

1. det finns anledning att anta att en eller flera resande, som med transportmedlet eller under tidrymden kommer till eller reser från platsen, har begått eller står i begrepp att begå ett brott enligt 5 §, 6 § tredje eller fjärde stycket, 6 a § tredje eller fjärde stycket eller 6 b § tredje eller fjärde stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling eller försök till ett sådant brott,

2. tillräckliga uppgifter saknas för att rikta misstanke mot en bestämd person eller en mindre krets av personer, och

3. åtgärden är nödvändig för att ett ingripande mot brottet ska kunna ske.

I fråga om dokumentation gäller 5 § och i fråga om verkställighet i övrigt gäller 8 kap. 19 § 2 och 20 §.

3 § Ett beslut om särskild kontroll får fattas av en tulltjänsteman som särskilt förordnats för uppgiften. Beslutet ska prövas av chefen för Tullverket eller chefen för Tullverkets rättsavdelning. Om det uppenbart är fara i dröjsmål, får beslutet verkställas omedelbart utan sådan prövning.

Dokumentation

4 § Protokoll ska föras över ytlig kroppsbesiktning och urinprovstagning enligt 1 §. Av protokollet ska det framgå

1. vem som fattade beslutet,

2. vem eller vilka som deltog i undersökningen och när den genomfördes,

3. vem åtgärden riktade sig mot, och

4. vad som i övrigt förekom vid åtgärden. Den som genomfört kroppsbesiktningen ansvarar för att protokoll upprättas. Har egendom tagits i beslag eller förvar tillämpas bestämmelserna om protokoll i rättegångsbalken.

5 § Om en kroppsvisitation har gjorts enligt 1 eller 2 §, behöver protokoll upprättas endast om den undersökte begär det vid förrättningen eller om föremål tas i beslag eller förvar. Den som genomfört kroppsvisitationen ansvarar för att protokoll upprättas.

Ett protokoll ska, om ingen egendom tagits om hand, innehålla de uppgifter som anges i 4 §. Har egendom tagits i beslag eller förvar tillämpas bestämmelserna om protokoll i rättegångsbalken.

Postspärr

6 § En tulltjänsteman som särskilt förordnats för uppgiften får, när det gäller en försändelse som kommer från ett annat land, besluta att försändelsen ska hållas kvar av befordringsföretaget (postspärr), om

1. det finns anledning att anta att försändelsen innehåller något av följande som kan komma att tas i beslag enligt bestämmelserna i 8 kap.:

a) narkotika,

b) skjutvapen, ammunition eller ljuddämpare som avses i vapenlagen (1996:67),

c) sådana vapen eller andra föremål som anges i 1 kap. 3 § vapenlagen, eller

d) sådana explosiva varor som avses i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor, och

2. det är nödvändigt för att beslag ska kunna ske. Ett beslut om postspärr ska vara skriftligt och gälla en viss tid. Tiden får inte bestämmas längre än nödvändigt och får vara högst en månad, från den dag då beslutet delgavs befordringsföretaget. Beslutet får verkställas omedelbart, men ska snarast prövas av chefen för Tullverket eller chefen för Tullverkets rättsavdelning. Om det inte längre finns skäl för en postspärr ska beslutet hävas.

7 § Om en försändelse hållits kvar enligt 6 § är befordringsföretaget skyldigt att omedelbart underrätta Tullverket och att överlämna försändelsen.

8 § I 5 kap. 2 §2postlagen (2010:1045) finns bestämmelser om att den som i ett befordringsföretag har fått del av eller tillgång till uppgifter om att hålla kvar försändelser enligt 6 § eller om ett efterföljande beslag enligt denna lag inte obehörigen får röja vad han eller hon har fått veta.

Bestämmelser om skyldighet för den som bedriver postverksamhet att bistå Tullverket vid kontroll av postförsändelser finns i 5 kap. 6 §3postlagen.

9 § Bestämmelser om skyldighet för befordringsföretag att anmäla att det uppkommit misstanke om att en försändelse innehåller något som kan tas i beslag finns i 3 kap. 10 § tullagen (2016:256) och 4 § inregränslagen (1996:701).

Uppgifter från transportföretag

10 § Om uppgifterna kan antas ha betydelse för Tullverkets brottsbekämpande verksamhet, får Tullverket begära att ett transportföretag, som befordrar varor, passagerare eller fordon till eller från Sverige, lämnar uppgifter om ankommande eller avgående transporter som företaget har tillgång till (bokningsuppgifter). Det som sägs om transportföretag gäller även annat företag som transportföretaget yrkesmässigt ger tillgång till sina bokningsuppgifter. I fråga om passagerare omfattas endast uppgifter om

– namn, – födelsedatum, – nationalitet, – resrutt, – bagage, – medpassagerare, – betalningssätt, och – bokningssätt.

2 Gäller paragrafens lydelse enligt prop. 2021/22:259. 3 Gäller paragrafens lydelse enligt prop. 2021/22:259.

Det som sägs i första stycket gäller inte lufttrafikföretag som omfattas av skyldigheten att överföra uppgifter enligt lagen (2018:1180) om flygpassageraruppgifter i brottsbekämpningen.

Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får ge närmare anvisningar om hur bokningsuppgifter ska lämnas.

Tullverkets begäran om bokningsuppgifter får inte överklagas.

11 § Transportföretaget ska skyndsamt lämna Tullverket de uppgifter som myndigheten begär enligt 10 §.

Ett transportföretag får lämna uppgifter enligt 10 § genom direktåtkomst. Tullverket får ta del av bokningsuppgifter genom direktåtkomst innan transporten har ankommit eller avgått. Tullverket får även ta del av sådana uppgifter under högst sex månader därefter, om det behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott.

12 § Tullverket får förelägga ett transportföretag att fullgöra sina skyldigheter enligt 10 och 11 §§.

Ett beslut om föreläggande enligt första stycket får förenas med vite. Beslutet gäller omedelbart.

8 kap. Befogenheter för att utreda brott

Brott som ingår i den direkta brottsbekämpningen

1 § Tullverkets direkta brottsbekämpning omfattar brott enligt

1. denna lag,

2. lagen (1962:120) om straff i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg m.m.,

3. lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering,

4. lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner,

5. inregränslagen (1996:701),

6. lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor,

7. lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd,

8. lagen (2000:1225) om straff för smuggling,

9. lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m.,

10. tullagen (2016:253), 11. 4 och 4 a §§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, 12. 2–4 §§skattebrottslagen (1971:69), om brottet rör underlåtenhet att lämna deklaration enligt 26 kap. 37 § första stycket4skatteförfarandelagen (2011:1244), och

13. terroristbrott enligt 4 § terroristbrottslagen (2022:666) som begås genom smuggling, grov smuggling, vapensmuggling, grov vapensmuggling, synnerligen grov vapensmuggling, smuggling av explosiv vara, grov smuggling av explosiv vara eller synnerligen grov smuggling av explosiv vara eller försök till sådana brott.

2 § Tullverkets direkta brottsbekämpning omfattar även brott som anges i andra stycket, om misstanken uppkommit

1. i samband med att Tullverket utreder brott som anges i denna lag, eller

2. när en tulltjänsteman har vidtagit åtgärder enligt 5–9 eller 14– 19 §§ eller 7 kap. 1, 2 eller 6 §.

De brott som avses är brott

1. enligt 3 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

2. enligt 1–3 a §§narkotikastrafflagen (1968:64),

3. enligt 3 eller 3 a § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel,

4. enligt 9 kap. 1 eller 1 a § eller 2 § första stycket d vapenlagen (1996:67),

5. avseende innehav av hälsofarliga varor enligt 4 § och 3 § första stycket 7 lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, och

6. enligt 29 § andra stycket 2 eller 29 a § lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor.

Befogenheter i den direkta brottsbekämpningen

Inleda förundersökning

3 § Tullverket får inleda förundersökning om brott som anges i 1 och 2 §§. Om saken inte är av enkel beskaffenhet, ska ledningen av förundersökningen övertas av allmän åklagare så snart någon skäli-

4 Enligt 1 § smugglingslagens lydelse i prop. 2021/22:256 med föreslaget ikraftträdande den 13 februari 2023.

gen kan misstänkas för brottet. Allmän åklagare ska också i andra fall överta ledningen när det behövs av särskilda skäl.

När förundersökningen leds av en allmän åklagare, får åklagaren anlita biträde av Tullverket. Åklagaren får också uppdra åt en tulltjänsteman att vidta en viss åtgärd som hör till förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet.

4 § När Tullverket leder en förundersökning ska det som sägs i rättegångsbalken om undersökningsledare gälla den som myndigheten har utsett att fullgöra den uppgiften.

I 4 kap. 4 § kustbevakningslagen (2019:32) finns bestämmelser om Tullverkets rätt att anlita biträde av Kustbevakningen eller en kustbevakningstjänsteman.

Åtgärder i samband med förhör

5 § En tulltjänsteman har samma rätt som en polisman att enligt 23 kap. 3 § fjärde stycket rättegångsbalken hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder som är av betydelse för utredningen av brott. De åtgärder som vidtagits ska så snart som möjligt anmälas för den som har rätt att leda förundersökning om brottet.

Det som föreskrivs i 23 kap. 8 § rättegångsbalken om rätt för en polisman att uppmana någon att följa med till förhör och att ta med någon till förhör gäller även för en tulltjänsteman.

6 § En tulltjänsteman har samma rätt som en polisman att enligt 23 kap. 9 a § rättegångsbalken efter tillsägelse tillfälligt omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning från den som ska höras och besluta om kroppsvisitation. I fråga om protokollföring och när omhändertagandet ska upphöra gäller 23 kap. 9 b § rättegångsbalken.

Gripande

7 § En tulltjänsteman har samma rätt som en polisman att enligt 24 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken gripa den som misstänks för brott. Det som föreskrivs i rättegångsbalken om befogenheter och skyldigheter i förhållande till den som gripits gäller för tulltjän-

stemannen i samma utsträckning som för en polisman och för Tullverket i samma utsträckning som för Polismyndigheten.

Förvar

8 § En tulltjänsteman har samma rätt som en polisman att enligt 26 kap. 3 § rättegångsbalken ta egendom i förvar. En sådan åtgärd ska skyndsamt anmälas till allmän åklagare. Åklagaren ska omedelbart pröva om egendomen ska förbli i förvar.

Det som föreskrivs i 26 kap. 3 a och b §§ rättegångsbalken gäller för tulltjänstemannen i samma utsträckning som för en polisman.

Beslag

9 § En tulltjänsteman har samma rätt som en polisman att enligt 27 kap. 4 § rättegångsbalken ta egendom i beslag.

En tulltjänsteman får även i andra fall än som anges i 27 kap. 4 § rättegångsbalken ta egendom i beslag, om den skäligen kan antas bli förverkad på grund av brott eller ha betydelse för utredning om ett sådant brott.

Om beslag verkställs av någon annan än undersökningsledaren eller åklagaren och denne inte har beslutat om beslaget, ska anmälan skyndsamt göras till denne, varvid han eller hon omedelbart ska pröva om beslaget ska bestå.

10 § Beslagtagen egendom ska förvaras av Tullverket, om inte annat är föreskrivet eller åklagaren bestämmer något annat.

Egendom som har tagits i beslag med stöd av 24 § ska förvaras av Polismyndigheten när den har övertagit ärendet.

11 § Tullverket får, om inte annat är föreskrivet, omedelbart låta sälja egendom som har tagits i beslag för att den skäligen kan antas bli förverkad enligt 16 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling om

1. egendomen inte kan vårdas utan fara för att den förstörs,

2. vården av den är förenad med alltför stora kostnader, eller

3. det annars finns särskilda skäl.

Sådan egendom får i stället förstöras, om den

1. inte kan säljas,

2. kan befaras komma till brottslig användning, eller

3. annars är olämplig för försäljning.

12 § Om egendom, som enligt 11 § har sålts eller förstörts, inte förverkas, har ägaren eller annan rättsinnehavare rätt till ersättning.

För egendom som sålts lämnas dock inte ersättning med högre belopp än det som influtit vid försäljningen. Om egendomen har förstörts lämnas ersättning med skäligt belopp.

13 § Egendom som har tagits i beslag för brott som anges i 1 eller 2 § och som förvaras hos annan än Tullverket, ska överlämnas till myndigheten om beslaget hävs och egendomen ska bli föremål för

1. tullbehandling, eller

2. någon åtgärd enligt denna lag. Om egendomen redan har sålts, ska köpeskillingen överlämnas till Tullverket för redovisning.

Biometrisk autentisering

14 § En tulltjänsteman har samma rätt som en polisman att enligt 27 kap. 17 f § rättegångsbalken genomföra biometrisk autentisering.

Avspärrning

15 § En tulltjänsteman har samma rätt som en polisman att genomföra avspärrning eller vidta annan åtgärd enligt 27 kap. 15 § rättegångsbalken.

Husrannsakan, genomsökning på distans och annan undersökning

16 § En tulltjänsteman har samma rätt som en polisman att enligt 28 kap. 5 § rättegångsbalken göra husrannsakan och enligt 28 kap. 10 d § första stycket rättegångsbalken utföra en genomsökning på distans.

Finns det anledning att anta att brott som anges i 1 eller 2 § har begåtts, får en tulltjänsteman även i annat fall än som sägs i 28 kap. 1 § rättegångsbalken göra husrannsakan i magasin eller liknande utrymmen för att söka efter egendom som skäligen kan antas bli förverkad på grund av sådant brott.

17 § En tulltjänsteman har samma rätt som en polisman att enligt 28 kap. 10 f § rättegångsbalken omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning från den som är närvarande vid en genomsökning på distans och besluta om kroppsvisitation. Egendomen ska lämnas tillbaka så snart det inte längre finns skäl för åtgärden och senast vid den tidpunkt då genomsökningen avslutas.

18 § En tulltjänsteman har samma rätt som en polisman att göra en undersökning enligt 28 kap. 10 § rättegångsbalken.

Kroppsvisitation och kroppsbesiktning

19 § En tulltjänsteman har samma rätt som en polisman att

1. enligt 28 kap. 13 § rättegångsbalken besluta om kroppsvisitation och kroppsbesiktning, och

2. enligt 28 kap. 13 a § rättegångsbalken

a) hålla kvar den som ska kroppsvisiteras eller kroppsbesiktigas, och

b) ta med den som ska kroppsvisiteras eller kroppsbesiktigas till den plats där åtgärden ska genomföras.

20 § Kroppsvisitation, som är av mera väsentlig omfattning, och kroppsbesiktning ska verkställas inomhus i avskilt rum eller i lämpligt utrymme i transportmedel. Om den som ska undersökas eller den som ska verkställa undersökningen begär det, och det kan ske utan större omgång, ska undersökningen göras i vittnens närvaro.

I övrigt gäller det som sägs i 28 kap. 13 § andra och tredje styckena rättegångsbalken om verkställighet. I fråga om protokoll gäller 28 kap. 9 § i tillämpliga delar.

Det som sägs i första stycket gäller endast om inte annat är föreskrivet i lag.

Alkoholutandningsprov och ögonundersökning

21 § Bestämmelser om rätt för en tulltjänsteman att ta alkoholutandningsprov och göra ögonundersökning finns i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov och lagen (1999:216) om ögonundersökning vid misstanke om vissa brott i trafiken.

Dokumentation

22 § Protokoll ska föras över gripanden som görs enligt 7 §. Av protokollet ska det framgå

1. vem som har fattat beslutet,

2. grunden för beslutet och tidpunkten när det fattades,

3. vem eller vilka som deltog vid gripandet,

4. vem som gripandet riktade sig mot,

5. tiden för gripandet, och

6. vad som i övrigt förekom vid gripandet. Ansvarig för att protokoll upprättas är, i fråga om uppgifter som avses i första stycket 1 och 2, den som fattade beslutet och i övrigt den som var ansvarig chef vid gripandet.

23 § I rättegångsbalken finns bestämmelser om protokoll över förvar, beslag, husrannsakan, genomsökning på distans, kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Det som sägs där gäller, om det inte finns avvikande bestämmelser.

Befogenheter i den indirekta brottsbekämpningen

Biträde åt Polismyndigheten

24 § I samband med Tullverkets kontrollverksamhet får en tulltjänsteman, innan en förundersökning har inletts, ingripa mot ett brott som inte ingår i Tullverkets direkta brottsbekämpning, om

Tullverket före ingripandet i det enskilda fallet har gjort en förfrågan om det hos Polismyndigheten och den myndigheten har godkänt att ingripandet görs.

Vid ett ingripande enligt första stycket får bestämmelserna i 5 och 6 §§ tillämpas.

25 § Ett ingripande enligt 24 § får göras utan ett godkännande från

Polismyndigheten om godkännandet inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet. Vid ett sådant ingripande får även bestämmelserna i 7 och 9 §§ tillämpas.

26 § En åtgärd som vidtagits enligt 24 eller 25 § ska genast rapporteras till Polismyndigheten.

Biträde åt undersökningsledare och åklagare m.m.

27 § När en förundersökning har inletts av Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Kustbevakningen, får Tullverket lämna biträde till undersökningsledaren med utredningen av brottet, oavsett om det ingår i myndighetens direkta brottsbekämpning eller ligger utanför den.

En undersökningsledare får, när Tullverket beslutat biträda vid utredningen av brottet, ge i uppdrag åt en tulltjänsteman att vidta en viss åtgärd som hör till förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt.

28 § Tullverket får i ett enskilt fall även hjälpa en annan brottsbekämpande myndighet med tekniska eller andra motsvarande resurser för brottsbekämpande ändamål, om det är lämpligt.

29 § När en förundersökning leds av en allmän åklagare får åklagaren begära biträde av Tullverket eller en tulltjänsteman. Åklagaren får också ge i uppdrag åt en tulltjänsteman att vidta en viss åtgärd som hör till förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt.

Rätten att anlita biträde gäller utan hinder av att brottet inte ingår i Tullverkets direkta brottsbekämpning, om det har samband med en förundersökning där Tullverket biträder eller har biträtt åklagaren eller annan undersökningsledare eller om brottet på annat sätt har anknytning till Tullverkets verksamhet.

Tullverket är skyldigt att lämna det biträde som begärs.

Skyldighet att underrätta anhöriga

30 § Om någon som är skyldig att stanna kvar hos Tullverket under en brottsutredning begär det, eller om det annars finns skäl för det, ska någon av hans eller hennes närmaste anhöriga eller någon annan person som står honom eller henne särskilt nära underrättas om åtgärden. I en pågående brottsutredning får dock underrättelse inte lämnas förrän det kan ske utan men för utredningen.

Om den berörde motsätter sig att någon underrättas om åtgärden, får underrättelse lämnas bara om det finns synnerliga skäl.

Underrättelse behöver inte lämnas om åtgärden har upphört.

9 kap. Tullåklagares befogenheter

1 § I mål om brott får talan föras av särskilt förordnade befattningshavare vid Tullverket (tullåklagare) om det är fråga om

1. brott som anges i 8 kap. 1 § 1–11 och 8 kap. 2 § andra stycket 1,

2. innehav eller bruk av narkotika enligt 2 § narkotikastrafflagen (1968:64),

3. innehav av dopningsmedel enligt 3 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel, eller

4. innehav av hälsofarliga varor enligt 4 § lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, och

5. det är uppenbart att brottets straffvärde svarar mot böter och att brottet inte ska föranleda någon annan påföljd.

En tullåklagare ska tillämpa det som föreskrivs om förundersökning, åtal och åtalsunderlåtelse och om allmän åklagares befogenheter och skyldigheter i övrigt. Om saken inte är av enkel beskaffenhet, eller om det annars behövs av särskilda skäl, ska ärendet överlämnas till allmän åklagare.

2 § En tullåklagare får fatta beslut enligt 3 § första stycket lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m. om värdet av det som ska förverkas uppgår till mindre än hälften av det prisbasbelopp enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken som gällde då beslaget verkställdes eller om egendomen saknar saluvärde, om det är uppenbart att förutsättningarna för ett förverkande är uppfyllda.

Tullåklagarens beslut i fråga om förverkande ska vara skriftligt. Den som drabbats av beslaget får inom en månad från det att han eller hon fick del av förverkandebeslutet anmäla missnöje med det hos Tullverket. Anmäls missnöje, ska beslutet om förverkande inte längre gälla. Om Tullverket anser att talan om förverkande bör föras, ska ärendet snarast överlämnas till allmän åklagare.

3 § Bestämmelserna i 1 och 2 §§ inskränker inte allmän åklagares beslutanderätt.

4 § Bestämmelser om tullåklagares befogenheter finns också i

1. lagen (2011:111) om förstörande av vissa hälsofarliga missbrukssubstanser, och

2. lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor.

10 kap. Befogenheter för att förhindra brott

1 § En tulltjänsteman har vid misstanke om brott enligt 4 och 4 a §§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott samma rätt som en polisman att enligt 24 a § polislagen (1984:387) tillfälligt omhänderta fordonsnycklar, annat som behövs för färden, eller fordonet samt att göra kroppsvisitation och genomsöka fordonet.

2 § En tulltjänsteman som har beslutat om omhändertagande enligt 1 § ska skyndsamt anmäla det till Polismyndigheten, som omedelbart ska pröva om omhändertagandet ska bestå. Omhändertagen egendom ska förvaras av Tullverket, om inte Polismyndigheten bestämmer något annat.

Protokoll ska föras över omhändertagandet enligt bestämmelserna i 27 § polislagen (1984:387). Vid tillämpningen av den bestämmelsen gäller det som sägs om förman i stället Polismyndigheten.

3 § I fråga om det fortsatta förfarandet vid omhändertagande tilllämpas bestämmelserna i 24 c och 24 d §§polislagen (1984:387) om upphörande av omhändertagande och förstöring eller försäljning av egendom.

Egendom som förvaras av Tullverket ska överlämnas till Polismyndigheten, om den inte hämtas.

4 § I 7 kap. 4 § körkortslagen (1998:488) finns bestämmelser om

Tullverkets rätt att besluta om omhändertagande av körkort.

11 kap. Bestämmelser om jäv och straff

Jäv

1 § Om det för en tulltjänsteman beträffande ett visst brott finns någon omständighet som skulle utgöra jäv mot domare enligt 4 kap. 13 § rättegångsbalken, får tulltjänstemannen inte besluta om eller vidta någon åtgärd i förundersökning eller annan brottsbekämpning.

Jäv får inte grundas på en åtgärd som en tulltjänsteman har vidtagit på tjänstens vägnar, eller en gärning som förövats mot honom eller henne i eller för hans eller hennes tjänst. Även om en tulltjänsteman är jävig, får han eller hon vidta sådana åtgärder som inte utan fara kan skjutas upp.

I fråga om jäv mot tullåklagare finns bestämmelser i 7 kap. 6 § rättegångsbalken. I fråga om jäv i Tullverkets övriga verksamhet finns bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900).

Jäv mot tullåklagare och andra tulltjänstemän prövas av Tullverket.

Straff

2 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot ett förbud enligt 3 kap. 3 eller 4 §,

2. låter bli att stanna på en tulltjänstemans uppmaning enligt 3 kap. 8 §, 4 kap. 2 § eller 5 kap. 4 §, eller

3. låter bli att lämna uppgifter och visa upp handlingar för en tulltjänsteman enligt 4 kap. 6 §.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar. Ansvar enligt första stycket ska inte dömas ut om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller i lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

3 § Till penningböter döms den som uppsåtligen bryter mot skyldigheten att legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet enligt 5 kap. 9 § första stycket eller skyldigheten att lämna

uppgifter enligt 5 kap. 9 § andra stycket. Ansvar ska dock inte dömas ut om den tillfrågades identitet genast kunnat fastställas.

4 § Till penningböter döms den som uppsåtligen bryter mot skyldigheten enligt 5 kap. 10 § andra stycket att tillhandahålla administrativa referenskoder eller andra handlingar. Detsamma gäller den som uppsåtligen bryter mot skyldigheten enligt 5 kap. 11 § andra stycket att tillhandahålla förenklade administrativa referenskoder eller ersättningsdokument.

5 § Bestämmelser om ansvar för tullförseelse finns i 5 kap.2–4 §§tullagen (2016:235).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

1.2. Förslag till tullbefogenhetsförordning (2023:000)

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Förordningens innehåll

1 § Denna förordning innehåller bestämmelser som kompletterar tullbefogenhetslagen (2023:000).

EU-förordningar som förordningen kompletterar

2 § I 2 och 4 kap. finns bestämmelser som kompletterar

a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen,

b) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003, och

c) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1672 av den 23 oktober 2018 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur unionen och om upphävande av förordning (EG) nr 1889/2005.

Definitioner

3 § Uttryck som används i 2 kap. har samma betydelse som i förordning (EU) nr 952/2013, förordning (EU) 2018/1672 och 1 kap. 3 § tullagen (2016:253).

4 § Uttryck som används i 3 kap. har samma betydelse som i 1 kap. 2 § lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor.

Behörighetsregler

Behörighet i kontrollverksamheten

5 § Chefen för Tullverket eller chefen för Tullverkets rättsavdelning ska förordna de tjänstemän som enligt 6 kap. 5 § tullbefogenhetslagen (2023:000) får begära att försändelser hålls kvar tillfälligt och de tjänstemän som enligt 6 kap. 7 § samma lag får besluta att öppna försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden.

Behörighet i verksamhet för att upptäcka och utreda brott

6 § Chefen för Tullverket eller chefen för Tullverkets rättsavdelning ska utse en eller flera högre tjänstemän, som har den särskilda kompetens som krävs för uppgiften, att fatta beslut om särskild kontroll enligt 7 kap. 2 § tullbefogenhetslagen (2023:000).

7 § Chefen för Tullverket eller chefen för Tullverkets rättsavdelning ska förordna de tjänstemän som får besluta om postspärr enligt 7 kap. 6 § tullbefogenhetslagen (2023:000).

8 § Ett beslut enligt 7 kap. 10 § tullbefogenhetslagen (2023:000) att begära bokningsuppgifter från ett transportföretag får fattas av

1. chefen för Tullverkets rättsavdelning, eller

2. den som arbetar inom Tullverkets brottsbekämpande verksamhet och som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket eller den chefstjänsteman som utsetts av denne.

Transportföretaget ska underrättas om vilka som har behörighet att begära bokningsuppgifter.

9 § Chefen för Tullverket eller en chefstjänsteman som förordnats för uppgiften av denne beslutar om vilka tulltjänstemän som ska ha behörighet att ta del av bokningsuppgifter från transportföretag.

Behörighet ska endast ges till den som har nödvändig utbildning och som behöver informationen för sina arbetsuppgifter inom Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.

10 § Beslut enligt 1 a § förundersökningskungörelsen (1947:948) om att inleda förundersökning och andra beslut av en undersökningsledare får endast fattas av en tjänsteman som Tullverket utsett och som har genomgått den utbildning som Tullverket föreskriver.

11 § De befogenheter som en tulltjänsteman har enligt 7 och 8 kap. tullbefogenhetslagen (2023:000) att använda tvångsmedel får endast utövas av en tulltjänsteman som innehar en befattning som är förenad med sådan behörighet och som har genomgått den utbildning som Tullverket föreskriver.

2 kap. Kontrollverksamheten vid den yttre gränsen

Uppmaning att stanna

1 § En tulltjänstemans rätt att uppmana någon att stanna enligt 3 kap. 9 § första stycket 3 e tullbefogenhetslagen (2023:000) omfattar följande landsvägssträckor:

1. Flötningen–Idre,

2. Strimasund–Tärnaby,

3. Joesjö–Tärnaby,

4. Merkenes–Jäkkvik, och

5. Riksgränsen–Björkliden. En tulltjänstemans rätt att uppmana någon att stanna enligt 3 kap. 9 § andra stycket 2 tullbefogenhetslagen omfattar följande järnvägssträckor med tillhörande stationsområden:

1. Ed–Göteborg,

2. Charlottenberg–Karlstad,

3. Storlien–Östersund, och

4. Riksgränsen–Kiruna.

Försäljning av varor

2 § En vara som överlåtits till staten enligt artikel 199 i förordning (EU) nr 952/2013 ska säljas så snart det är möjligt. Då tillämpas bestämmelserna i 3 kap.18 och 19 §§tullbefogenhetslagen (2023:000).

3 § En tullauktion ska kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och på Tullverkets eller annan lämplig webbplats. Kungörandet ska göras minst tre veckor före auktionsdagen, om det inte finns särskilda skäl.

Auktionen får även kungöras på annat sätt, om det är lämpligt med hänsyn till egendomens beskaffenhet eller någon annan omständighet.

4 § En underrättelse enligt 3 kap. 19 § andra stycket tullbefogenhetslagen (2023:000) ska innehålla uppgifter om tid och plats för auktionen och skickas senast två veckor före auktionsdagen. Om någon som kan antas vara ägare eller ha särskild rätt till varan blir känd först därefter, ska en underrättelse genast skickas till denne.

Rapporteringsskyldighet

5 § En polisman som får kännedom om att ett luftfartyg har landat i strid mot ett förbud som har meddelats med stöd av 3 kap. 3 § 2 tullbefogenhetslagen (2023:000) ska skyndsamt underrätta Tullverket. Om det kan göras utan att annan polisverksamhet hindras ska polismannen hålla kvar luftfartyget och vidta de andra åtgärder som behövs för tullkontroll.

Kontroll av kontanta medel

6 § Om en polisman eller en kustbevakningstjänsteman vid genomförandet av en kontrollåtgärd enligt 5 kap. 2 eller 3 § har funnit sådana omständigheter som utgör grund för registrering och bearbetning av information enligt förordning (EU) 2018/1672, ska dessa uppgifter lämnas till Tullverket.

3 kap. Kontrollverksamheten vid den inre gränsen

1 § En tulltjänstemans rätt att uppmana någon att stanna enligt 4 kap. 3 § första stycket 3 d tullbefogenhetslagen (2023:000) omfattar följande landsvägssträckor

1. länsväg 395,

2. riksväg 99,

3. länsväg 403,

4. länsväg 404,

5. länsväg 900, och

6. länsväg 901. Rätten att enligt första stycket uppmana någon att stanna omfattar även den på svenskt territorium löpande delen av järnvägssträckan mellan Svedala station och Köpenhamns flygplats i Kastrup med tillhörande stationsområde.

4 kap. Kontroll av punktskattepliktiga varor

1 § Om en punktskattepliktig vara påträffas vid en transportkontroll ska protokoll föras över kontrollen. Av protokollet ska det framgå

1. var kontrollen verkställdes,

2. vilka som var närvarande vid kontrollen,

3. när kontrollen påbörjades och avslutades och vad som genomsöktes,

4. om beslut om omhändertagande fattades, och

5. annat av betydelse som förekom vid kontrollen.

2 § När ägare och andra rättsinnehavare underrättas om innehållet i ett beslut om upphävande av ett omhändertagande enligt 5 kap. 22 eller 23 § tullbefogenhetslagen (2023:000) ska de upplysas om innehållet i 2 kap. 6 § lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor.

3 § Tullverket ska underrätta Skatteverket om

1. kontroller av punktskattepliktiga varor enligt tullbefogenhetslagen (2023:000), och

2. vem som hämtat ut punktskattepliktiga varor för vilka skatt inte påförts.

5 kap. Övriga bestämmelser om kontrollverksamhet

Revision

1 § Avser en begäran enligt 6 kap. 20 § tullbefogenhetslagen (2023:000) en upptagning, bestämmer förvaltningsrätten i vilken form eller på vilket sätt upptagningen ska tillhandahållas i målet.

Medverkan av Polismyndigheten och Kustbevakningen

2 § Polismyndigheten ska på begäran av Tullverket

1. bistå Tullverket, om det behövs för att myndigheten ska kunna vidta en kontrollåtgärd enligt 3, 4 eller 5 kap. tullbefogenhetslagen (2023:000), och

2. medverka vid Tullverkets kontroll av utrikes flygtrafik.

3 § Kustbevakningen ska medverka i Tullverkets kontrollverksamhet genom att utöva tullkontroll i sjötrafiken.

Kustbevakningen ska på begäran av Tullverket bistå myndigheten, om det behövs för att Tullverket ska kunna vidta en kontrollåtgärd enligt 3 eller 4 kap. tullbefogenhetslagen (2023:000).

6 kap. Befogenheter för att upptäcka brott

1 § Tullverket får ingå en överenskommelse med ett transportföretag om direktåtkomst till företagets bokningsuppgifter under de förutsättningar som anges i 7 kap.10 och 11 §§tullbefogenhetslagen (2023:000).

2 § Utrustning som ger Tullverket tillgång till ett transportföretags bokningsuppgifter och handlingar med sådana uppgifter ska hanteras på sådant sätt att obehöriga inte får tillgång till dem.

3 § Information om innehållet i bokningsuppgifter som inhämtats med stöd av 7 kap. 10 § tullbefogenhetslagen (2023:000) får lämnas till andra tulltjänstemän, andra enheter inom Tullverket, Polismyndigheten och Kustbevakningen, om uppgiften behövs i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet för att klarlägga om brott eller brottslig verksamhet har förekommit, pågår eller planeras.

Sådan information får också lämnas till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en konvention som Sverige har tillträtt eller en överenskommelse som Sverige har ingått.

7 kap. Rätt att meddela föreskrifter

1 § Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av

1. bestämmelserna i 3 kap.3–5 §§tullbefogenhetslagen (2023:000) om förbud,

2. bestämmelserna i 3 kap. 7 § tullbefogenhetslagen om tillfälligt omhändertagande av en icke-unionsvara,

3. artiklarna 197–200 om bortskaffande av varor i förordning (EU) nr 952/2013,

4. bestämmelserna i 3 kap.8–16 §§ och 4 kap.2–7 §§tullbefogenhetslagen om Tullverkets kontroller,

5. artikel 3 om anmälningsskyldighet och artikel 4 om redovisningsskyldighet i förordning (EU) 2018/1672,

6. bestämmelserna i 6 kap.4–9 §§ och 7 kap.6 och 7 §§tullbefogenhetslagen om undersökning och öppning av försändelser och om postspärr,

7. bestämmelserna i 6 kap. denna förordning och 7 kap.10 och 11 §§tullbefogenhetslagen om bokningsuppgifter, och

8. artikel 46.4 om riskhantering i förordning (EU) nr 952/2013.

2 § Tullverket får, efter att ha gett Polismyndigheten och Kustbevakningen tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om verkställigheten av bestämmelserna i 5 kap. 2 och 3 §§ om Polismyndighetens och Kustbevakningens bistånd och medverkan.

3 § Tullverket får meddela ytterligare föreskrifter om

1. verkställigheten av 3–6 kap. tullbefogenhetslagen (2023:000),

2. verkställighet av denna förordning, och

3. klädsel, utrustning och annat som krävs för enhetlighet i Tullverkets kontrollverksamhet och brottsbekämpande verksamhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

1.3. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 § och 23 kap.3 och 24 §§rättegångsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

9 §5

Det som anges i 6 § om åklagare tillämpas även på anställda vid Skatteverket eller Tullverket och andra anställda än åklagare vid Ekobrottsmyndigheten som har att vidta åtgärd eller meddela beslut i brottsbekämpande verksamhet. En fråga om jäv prövas av respektive myndighet.

Det som anges i 6 § om åklagare tillämpas även på anställda vid Skatteverket och andra anställda än åklagare vid Ekobrottsmyndigheten som har att vidta åtgärd eller meddela beslut i brottsbekämpande verksamhet. En fråga om jäv prövas av respektive myndighet.

Bestämmelser om jäv för anställda vid Polismyndigheten och Säkerhetspolisen finns i 7 § polislagen (1984:387). Bestämmelser

om jäv för anställda vid Kust-

bevakningen finns i 2 kap. 2 § kustbevakningslagen (2019:32).

Bestämmelser om jäv för anställda vid

1. Polismyndigheten och Sä-

kerhetspolisen finns i 7 § polislagen (1984:387),

2. Tullverket finns i 11 kap. 1 § tullbefogenhetslagen (2023:000) , och

3. Kustbevakningen finns i

2 kap. 2 § kustbevakningslagen (2019:32).

23 kap.

3 §6

Beslut att inleda en förundersökning ska fattas av Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller åklagaren. Har förundersökningen inletts av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen och är

Beslut att inleda en förundersökning ska fattas av Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller åklagaren. En förundersökning

inleds även genom att en polisman beslutar om och verkställer ett

5 Senaste lydelse 2019:33. 6 Senaste lydelse 2014:649.

saken inte av enkel beskaffenhet, ska ledningen av förundersökningen om brottet övertas av åklagaren, så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren ska också i annat fall överta ledningen när det är motiverat av särskilda skäl.

tvångsmedel enligt 24–28 kap., såvida inte 22 § är tillämplig. Har

förundersökningen inletts av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen och är saken inte av enkel beskaffenhet, ska ledningen av förundersökningen om brottet övertas av åklagaren, så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren ska också i annat fall överta ledningen när det är motiverat av särskilda skäl.

När förundersökningen leds av åklagaren, får han eller hon anlita biträde av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen för att genomföra den. Åklagaren får också uppdra åt en polisman att vidta en viss åtgärd som hör till förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet.

Det som i denna balk föreskrivs om Polismyndigheten gäller för Säkerhetspolisen då den leder förundersökning eller biträder åklagare i en förundersökning.

Innan förundersökning hunnit inledas, får en polisman hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder som är av betydelse för utredningen.

Innan förundersökning hunnit inledas, får en polisman hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder som är av betydelse för utredningen. Detsamma gäller i

fall där förundersökning inletts genom en polismans användning av tvångsmedel.

24 §7

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om undersökningsledares verksamhet, om underrättelse enligt 18 a § första stycket samt

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om

1. fördelningen av uppgifter mellan allmänna åklagare och undersökningsledare vid Polis-

7 Senaste lydelse 2017:176.

om protokoll och anteckningar

vid förundersökning.

myndigheten, Säkerhetspolisen, Tullverket och Kustbevakningen,

2. undersökningsledares

verksamhet,

3. underrättelse enligt 18 a §

första stycket, och

4. protokoll och anteckning-

ar vid förundersökning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

1.4. Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 24 kap.2, 5 och 6 §§brottsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 kap.

2 §8

Rymmer den som är intagen i kriminalvårdsanstalt eller som är häktad, anhållen eller annars berövad friheten eller sätter han eller hon sig med våld eller hot om våld till motvärn eller gör han eller hon på annat sätt motstånd mot någon som han eller hon står under uppsikt av, när denne ska hålla honom eller henne till ordningen, får det våld användas som med hänsyn till omständigheterna är försvarligt för att rymningen ska hindras eller ordningen upprätthållas. Detsamma ska gälla om någon annan än de som nu har nämnts gör motstånd i ett sådant fall.

Om rätt för polismän och viss

annan personal att använda våld finns i övrigt föreskrifter i polisla-

gen (1984:387). Om rätt för kustbevakningstjänstemän att använda

våld finns föreskrifter i kustbevak-

ningslagen (2019:32).

Det finns ytterligare föreskrifter om rätt att använda våld för

1. polismän och viss annan personal i polislagen (1984:387),

2. kustbevakningstjänstemän

i kustbevakningslagen (2019:32),

och

3. tulltjänstemän i tullbefogenhetslagen (2023:000) .

5 §9

Om någon enligt 1–4 §§ detta kapitel, enligt 10 § polislagen (1984:387)eller enligt2 kap. 4 § eller 6 kap. 2 §kustbevakningslagen (2019:32) har rätt att begå en annars straffbelagd handling, har var och en som hjälper honom eller henne samma rätt.

Om någon enligt 1–4 §§ detta kapitel, enligt 10 § polislagen (1984:387), 2 kap. 4 § eller 6 kap. 2 §kustbevakningslagen (2019:32)

eller 2 kap. 3 § tullbefogenhetslagen (2023:000) har rätt att begå

en annars straffbelagd handling,

8 Senaste lydelse 2019:34. 9 Senaste lydelse 2019:34.

har var och en som hjälper honom eller henne samma rätt.

6 §10

Om någon i fall där 1–5 §§ detta kapitel, 10 § polislagen (1984:387)eller2 kap. 4 § eller 6 kap. 2 §kustbevakningslagen (2019:32) är tillämplig har gjort mer än vad som medges, ska han eller hon ändå vara fri från ansvar om omständigheterna var sådana att han eller hon svårligen kunde besinna sig.

Om någon i fall där 1–5 §§ detta kapitel, 10 § polislagen (1984:387), 2 kap. 4 § eller 6 kap. 2 §kustbevakningslagen (2019:32)

eller 2 kap. 3 § tullbefogenhetslagen (2023:000)är tillämplig har gjort

mer än vad som medges, ska han eller hon ändå vara fri från ansvar om omständigheterna var sådana att han eller hon svårligen kunde besinna sig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

10 Senaste lydelse 2019:34.

1.5. Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 10 a § utsökningsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

10 a §11

När ett utmätt fartyg eller luftfartyg omfattas av tullövervakning, får Kronofogdemyndigheten begära hjälp av Tullverket för att hindra att fartyget eller luftfartyget avgår. För att hindra fartyget eller luftfartyget att avgå har Tullverket samma befogenheter som myndigheten har enligt tullagen (2016:253). Detsamma gäller när gods i fartyget eller luftfartyget har utmätts.

När ett utmätt fartyg eller luftfartyg omfattas av tullövervakning, får Kronofogdemyndigheten begära hjälp av Tullverket för att hindra att fartyget eller luftfartyget avgår. För att hindra fartyget eller luftfartyget att avgå har Tullverket samma befogenheter som myndigheten har enligt 3 kap. tullbefogenhetslagen

(2023:000). Detsamma gäller när

gods i fartyget eller luftfartyget har utmätts.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

11 Senaste lydelse 2016:254.

1.6. Förslag till lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd

Härigenom föreskrivs att 1 och 7 §§ lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §12

Den som i saltsjön inom svensk skärgård eller vid svensk kust eller i rikets segelbara insjöar, floder eller kanaler bärgar övergivna fartyg eller fartygslämningar eller redskap eller gods som hör till fartyg är skyldig att anmäla fyndet till Polismyndigheten, Kustbevakningen eller Tull-

verket. Detta gäller oavsett om

fyndet tas upp från botten eller anträffas flytande på vattnet eller är uppdrivet på stranden. Om en

tjänsteman vid Kustbevakningen eller Tullverket har tagit emot en

sådan anmälan, ska han eller hon omedelbart underrätta Polismyndigheten om denna.

Den som i saltsjön inom svensk skärgård eller vid svensk kust eller i rikets segelbara insjöar, floder eller kanaler bärgar övergivna fartyg eller fartygslämningar eller redskap eller gods som hör till fartyg är skyldig att anmäla fyndet till Polismyndigheten eller Kustbevakningen. Detta gäller oavsett om fyndet tas upp från botten eller anträffas flytande på vattnet eller är uppdrivet på stranden. Om en kust-

bevakningstjänsteman har tagit

emot en sådan anmälan, ska han eller hon omedelbart underrätta Polismyndigheten om denna.

7 §13

Om ett fynds värde inte överstiger 100 kronor, enligt intyg av Polismyndigheten, Kustbevakningen eller av en tulltjänsteman

som Tullverket har bemyndigat att utfärda sådana intyg, får Polis-

myndigheten utan vidare besiktning och utan kungörande av

Om ett fynds värde inte överstiger 100 kronor, enligt intyg av Polismyndigheten eller Kustbevakningen får Polismyndigheten utan vidare besiktning och utan kungörande av bärgningen lämna ut fyndet till bärgaren. Detta gäller dock bara om Polismyn-

12 Senaste lydelse 2014:612. 13 Senaste lydelse 2014:612.

bärgningen lämna ut fyndet till bärgaren. Detta gäller dock bara om Polismyndigheten inte finner att fyndet av någon särskild anledning ska behandlas på annat sätt.

digheten inte finner att fyndet av någon särskild anledning ska behandlas på annat sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

1.7. Förslag till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott ska införas en ny paragraf, 6 §14, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Utan hinder av det som föreskrivs i 1 kap. 4 och 5 §§ kustbevakningslagen (2019:32) har en kustbevakningstjänsteman i samma utsträckning som en polisman rätt att ingripa mot brott enligt 4 och 4 a §§.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

14 Tidigare 6 § upphävd genom 1988:944.

1.8. Förslag till lag om ändring i lagen (1962:120) om straff i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1962:120) om straff i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §15

Vad som föreskrivs i 19 § samt 32 § första stycket första meningen och andra stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling skall också tillämpas i fråga om brott som avses i denna lag.

I tullbefogenhetslagen (2023:000) finns bestämmelser om utredning och lagföring av

brott mot denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

15 Senaste lydelse 2000:1227.

1.9. Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att 1 § skattebrottslagen (1971:69) ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2022:159 Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller i fråga om skatt och, om så särskilt föreskrivs, annan avgift till det allmänna som inte betecknas som skatt.

Lagen tillämpas inte i fråga om

1. gärningar som är belagda med straff i lagen (2000:1225) om straff för smuggling,

2. skatt enligt lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter, och

3. skattetillägg, ränta, dröjsmålsavgift, förseningsavgift eller liknande avgift.

I lagen om straff för smuggling finns särskilda bestämmelser om

förundersökning, tvångsmedel och åtal vid brott som avses i 2–4 §§,

om brottet rör skatt enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller lagen (2022:156) om alkoholskatt.

I

tullbefogenhetslagen

(2023:000) finns bestämmelser

om utredning och lagföring av brott som avses i 2–4 §§, om brottet rör skatt enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller lagen (2022:156) om alkoholskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

1.10. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §16

En vara som i annat fall än det som nämns i 2 § andra stycket förs in i landet från en annan medlemsstat i Europeiska unionen får utan hinder av förbud eller villkor som avses i 1 §

1. föras direkt till närmaste bemannade tullkontor och där anmälas,

2. omhändertas av Tullverket, förstöras eller återutföras i enlighet med bestämmelserna i 17,

17 a och 17 d §§ lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, eller

2. omhändertas av Tullverket, förstöras eller återutföras i enlighet med bestämmelserna i 4 kap.

9, 11 och 14 §§tullbefogenhetslagen (2023:000), eller

3. bli föremål för åtgärder enligt förordningen (1994:1830) om införsel av levande djur m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

16 Senaste lydelse 2000:1282.

1.11. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.

Härigenom föreskrivs att 1, 2 a, 7 och 8 §§ lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §17

Denna lag gäller, om inte annat följer av lag eller annan författning, egendom som

1. tillfallit staten på grund av förverkande,

2. tillfallit staten enligt lagen (1938:121) om hittegods,

3. tagits i förvar enligt lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.,

4. omhändertagits med stöd av 24 a § polislagen (1984:387),

4. omhändertagits med stöd av 24 a § polislagen (1984:387),

3 kap. 16 a § kustbevakningslagen (2019:32) eller 10 kap. 1 § tullbefogenhetslagen (2023:000),

5. omfattas av 27 kap. 8 a § andra stycket rättegångsbalken, eller

6. omfattas av 17 § andra stycket lagen (2014:1437) om åtgärder vid hindrande av fortsatt färd.

2 a §18

Egendom som omhändertagits med stöd av 24 a § polislagen (1984:387) ska finnas tillgänglig hos Polismyndigheten för avhämtning i minst en månad efter det att en sådan underrättelse som anges i 24 d § polislagen har delgetts. Om egendomen inte hämtas ut inom denna tid, ska egendomen hanteras på det sätt som anges i denna lag.

Egendom som omhändertagits med stöd av 24 a § polislagen (1984:387), 3 kap. 16 a § kustbe-

vakningslagen (2019:32) eller 10 kap. 1 § tullbefogenhetslagen (2023:000) ska finnas tillgänglig

hos Polismyndigheten för avhämtning i minst en månad efter det att en sådan underrättelse som anges i 24 d § polislagen har delgetts. Om egendomen inte

17 Senaste lydelse 2014:1438. 18 Senaste lydelse 2014:608.

hämtas ut inom denna tid, ska egendomen hanteras på det sätt som anges i denna lag.

Om egendomens värde sannolikt uppgår till mer än en fjärdedel av det prisbasbelopp enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken som gällde då underrättelsen delgavs, tillämpas bestämmelserna i denna lag först efter det att tre månader har förflutit sedan Polismyndigheten genom kungörelse uppmanat ägaren eller annan rättsinnehavare att göra anspråk på egendomen.

7 §19

Gör ägaren eller någon annan

rättsinnehavare anspråk på egen-

dom som tagits i förvar med stöd

av lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m., egendom som omhändertagits med stöd av 24 a § polislagen (1984:387), egendom

som omfattas av 27 kap. 8 a §

andra stycket rättegångsbalken eller egendom som omfattas av 17 § andra stycket lagen (2014:1437) om åtgärder vid hindrande av fortsatt färd ska

den lämnas ut till rättsinnehavaren efter beslut av den myndighet som förvarar egendomen, om egendomen inte redan har sålts eller förstörts.

Egendom som ägaren eller

någon annan rättsinnehavare gör anspråk på, och som inte redan

har sålts eller förstörts, ska lämnas ut till rättsinnehavaren efter beslut av den myndighet som förvarar egendomen, om den

1. tagits i förvar med stöd av

lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.,

2. omhändertagits med stöd

av 24 a § polislagen (1984:387),

3 kap. 16 a § kustbevakningslagen (2019:32) eller 10 kap. 1 § tullbefogenhetslagen (2023:000) ,

3. omfattas av 27 kap. 8 a §

andra stycket rättegångsbalken, eller

4. omfattas av 17 § andra

stycket lagen (2014:1437) om åtgärder vid hindrande av fortsatt färd.

Har egendomen reparerats eller på annat sätt förbättrats, är den som gör anspråk på egendomen enligt första stycket skyldig att betala kostnaden för förbättringen innan egendomen lämnas ut. Betalas inte förbättringskostnaden inom en månad efter det att särskild

19 Senaste lydelse 2014:1438.

uppmaning delgivits rättsinnehavaren, får egendomen säljas i den ordning som anges i denna lag.

8 §20

Försäljning av egendom som tagits i förvar med stöd av lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m., egendom som omhändertagits med stöd av 24 a § polislagen (1984:387), egendom som omfattas av 27 kap. 8 a § andra stycket rättegångsbalken eller

egendom som omfattas av 17 §

andra stycket lagen (2014:1437) om åtgärder vid hindrande av fortsatt färd sker för statens räk-

ning.

Försäljning av följande sker

för statens räkning: egendom som

1. har tagits i förvar med stöd

av lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.,

2. har omhändertagits med

stöd av 24 a § polislagen (1984:387), 3 kap. 16 a § kustbe-

vakningslagen (2019:32) eller 10 kap. 1 § tullbefogenhetslagen (2023:000) ,

3. omfattas av 27 kap. 8 a §

andra stycket rättegångsbalken, eller

4. omfattas av 17 § andra

stycket lagen (2014:1437) om åtgärder vid hindrande av fortsatt färd.

Har egendomen sålts, har ägaren eller någon annan rättsinnehavare rätt till ersättning. Ersättning betalas inte med högre belopp än som har influtit vid försäljningen. I de fall som avses i 7 § andra stycket ska kostnaden för förbättringen avräknas från ersättningen.

Ansökan om ersättning prövas av den myndighet som beslutat om försäljningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

20 Senaste lydelse 2014:1438.

1.12. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §21

Alkoholutandningsprov får tas på den som skäligen kan misstänkas för brott som avses i 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, 30 § lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg, 20 kap. 4 § sjölagen (1994:1009), 7 kap. 2 eller 4 § järnvägssäkerhetslagen (2022:367), 8 kap. 2 eller 4 § lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem, 13 kap. 2 § luftfartslagen (2010:500) eller annat brott, på vilket fängelse kan följa, om provet kan ha betydelse för utredning om brottet.

Alkoholutandningsprov tas av

1. en polisman,

2. en tjänsteman vid Tullver-

ket eller Kustbevakningen, om

misstanken gäller brott som avses i 4 § lagen om straff för vissa trafikbrott, eller

3. en tjänsteman vid Kustbe-

vakningen, om misstanken gäller

brott som avses i 20 kap. 4 § sjölagen.

Alkoholutandningsprov tas av

1. en polisman,

2. en tulltjänsteman eller en

kustbevakningstjänsteman, om

misstanken gäller brott som avses i 4 § lagen om straff för vissa trafikbrott, eller

3. en kustbevakningstjänste-

man, om misstanken gäller brott

som avses i 20 kap. 4 § sjölagen.

En tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen som ska ta ett alkoholutandningsprov har samma befogenhet som en polisman har enligt 22 § polislagen (1984:387) att stoppa ett fordon eller ett annat transportmedel.

Bestämmelser om en tulltjänstemans och en kustbevakningstjänstemans rätt att stoppa fordon eller något annat transportmedel finns i 2 kap. 4 § 4 tullbefogenhetslagen (2023:000) respektive 3 kap. 16 § 4 kustbevakningslagen (2019:32) .

21 Senaste lydelse 2022:371.

Provtagningen ska ske på ett sätt som inte utsätter den på vilken provet tas för allmän uppmärksamhet. Om särskilda skäl inte föranleder något annat, ska provet tas i täckt fordon eller fartyg eller inomhus i avskilt rum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

1.13. Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 5 a och 17 §§passlagen (1978:302) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 a §22

Polismyndigheten ska övervaka att bestämmelserna i 5 § följs. Den som enligt 5 § ska medföra pass ska på begäran

1. överlämna passet till en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant eller en tjänsteman

vid Kustbevakningen, Tullverket

eller Migrationsverket, och

1. överlämna passet till en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant, en kustbevaknings-

tjänsteman, en tulltjänsteman eller en tjänsteman vid Migrations-

verket, och

2. låta en befattningshavare enligt 1 ta passinnehavarens fingeravtryck och en bild i digitalt format av hans eller hennes ansikte för kontroll av att dessa motsvarar de fingeravtryck och den ansiktsbild som finns sparade i passet.

Den som enligt 5 § i stället medför ett identitetskort utfärdat av en passmyndighet ska på begäran

1. överlämna identitetskortet till en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant eller en

tjänsteman vid Kustbevakningen, Tullverket eller Migrationsver-

ket, och

1. överlämna identitetskortet till en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant, en kust-

bevakningstjänsteman, en tulltjänsteman eller en tjänsteman vid

Migrationsverket, och

2. låta en befattningshavare enligt 1 ta innehavarens fingeravtryck och en bild i digitalt format av hans eller hennes ansikte för kontroll av att dessa motsvarar de fingeravtryck och den ansiktsbild som finns sparade i identitetskortet.

När en kontroll enligt andra stycket 2 eller tredje stycket 2 har genomförts, ska fingeravtrycken och ansiktsbilden samt de biometriska data som då har tagits fram omedelbart förstöras.

22 Senaste lydelse 2021:414.

17 §23

Om ett pass har återkallats, är passinnehavaren eller den som annars förfogar över passet skyldig att på begäran av en passmyndighet överlämna passet till passmyndigheten eller annan myndighet. Detsamma gäller om ett beslut om begränsning av passets giltighet har meddelats. I sådant fall skall passet förses med en anteckning om begränsningen och så snart det kan ske återställas till innehavaren. Passmyndigheten får förena en begäran med vitesföreläggande.

Om ett pass har återkallats, är passinnehavaren eller den som annars förfogar över passet skyldig att på begäran av en passmyndighet överlämna passet till passmyndigheten eller annan myndighet. Detsamma gäller om ett beslut om begränsning av passets giltighet har meddelats. I sådant fall ska passet förses med en anteckning om begränsningen och så snart det kan ske återställas till innehavaren. Passmyndigheten får förena en begäran med vitesföreläggande.

Om ett pass, som enligt första stycket skall överlämnas till en myndighet, finns hos en passmyndighet eller uppvisas för en sådan myndighet, kan myndigheten ta hand om det. Finns passet hos en annan myndighet,

skall det på begäran av passmyn-

digheten överlämnas till denna.

Om ett pass, som enligt första stycket ska överlämnas till en myndighet, finns hos en passmyndighet eller uppvisas för en sådan myndighet, kan myndigheten ta hand om det. Finns passet hos en annan myndighet, ska det på begäran av passmyndigheten överlämnas till denna.

Om en polisman påträffar ett pass som enligt första stycket

skall överlämnas till en myndig-

het, får polismannen ta hand om det och låta överlämna det till myndigheten. Detsamma gäller

en tjänsteman vid Kustbevakningen eller Tullverket. Åtgärden skall dokumenteras i enlighet

med 27 § polislagen (1984:387).

Om en polisman, en kustbe-

vakningstjänsteman eller en tulltjänsteman påträffar ett pass som

enligt första stycket ska överlämnas till en myndighet, får be-

fattningshavaren ta hand om passet och låta överlämna det till

myndigheten. Åtgärden ska dokumenteras i enlighet med 27 § polislagen (1984:387).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

23 Senaste lydelse 2005:655.

1.14. Förslag till lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1979:377) om registrering av båtar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §24

Kustbevakningen, Tullverket och Polismyndigheten biträder registermyndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan författning om båtregistrering och båtidentifiering följs. Dessa myndigheter har, liksom registermyndigheten, för detta ändamål rätt till tillträde till båt. De ska underrätta registermyndigheten om försummelser att följa bestämmelserna.

Kustbevakningen och Polismyndigheten biträder registermyndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan författning om båtregistrering och båtidentifiering följs. Dessa myndigheter har, liksom registermyndigheten, för detta ändamål rätt till tillträde till båt. De ska underrätta registermyndigheten om försummelser att följa bestämmelserna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

24 Senaste lydelse 2014:613.

1.15. Förslag till lag om ändring i lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m.

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §25

För ändamål som avses med den samordnade gränsövervakningen får den som tillhör gränsövervakningspersonalen (gränsövervakningsman)

För de ändamål som avses med den samordnade gränsövervakningen får den som tillhör gränsövervakningspersonalen (gränsövervakningsman)

1. anmoda resande eller annan person att visa pass eller annan legitimationshandling samt att i övrigt lämna de upplysningar och förete de handlingar som bedöms nödvändiga för övervakningsverksamheten,

1. begära att en resande eller

en annan person visar pass eller

annan legitimationshandling och i övrigt lämnar de upplysningar och visar de handlingar som bedöms vara nödvändiga för övervakningsverksamheten, och

2. kontrollera varutrafik samt undersöka transportmedel och

lagerlokal eller annat utrymme

som används i samband med varutrafiken med samma befogenheter som vid tullkontroll till-

kommer tulltjänsteman enligt tullagen (2016:253)och med

stöd därav meddelade bestämmelser.

2. kontrollera varutrafik och undersöka transportmedel och

lagerlokaler eller andra utrymmen

som används i samband med varutrafiken. Vid en sådan kon-

troll har gränsövervakningsmannen samma befogenheter som en

tulltjänsteman har enligt 3 kap.

tullbefogenhetslagen (2023:000)

och med stöd därav meddelade bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

25 Senaste lydelse 2016:257.

1.16. Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387)

Härigenom föreskrivs att 19 a och 29 §§polislagen (1984:387) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 a §26

En polisman får i samband med ett förhör som hålls i Polismyndighetens eller Säkerhetspolisens lokaler kroppsvisitera förhörspersonen, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl för att söka efter vapen eller andra farliga föremål.

En polisman får i samband med ett förhör som hålls i Polismyndighetens, Säkerhetspolisens

eller Ekobrottsmyndighetens loka-

ler kroppsvisitera förhörspersonen, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl för att söka efter vapen eller andra farliga föremål.

29 §27

Det som föreskrivs i 10 § första stycket 1, 2 och 4 gäller även en sådan vaktpost eller någon annan som vid Försvarsmakten tjänstgör för bevakning eller för att upprätthålla ordning. Bestämmelsen i 10 § första stycket 2 gäller dessutom den som annars med stöd i lag ska verkställa ett frihetsberövande. Bestämmelsen i 10 § första stycket 4 gäller den som i myndighetsutövning har befogenhet att verkställa någon åtgärd som anges där. Vid ingripande med stöd av 10 § första stycket 4 tillämpas också andra stycket samma paragraf.

Bestämmelsen i 10 § första stycket 5

Det som föreskrivs i 10 § första stycket 1, 2 och 4 gäller även en sådan vaktpost eller någon annan som vid Försvarsmakten tjänstgör för bevakning eller för att upprätthålla ordning. Bestämmelsen i 10 § första stycket 2 gäller dessutom den som annars med stöd i lag ska verkställa ett frihetsberövande. Bestämmelsen i 10 § första stycket 4 gäller den som i myndighetsutövning har befogenhet att verkställa någon åtgärd som anges där. Vid ingripande med stöd av 10 § första stycket 4 tillämpas också andra stycket samma paragraf.

26 Senaste lydelse 2020:1050. 27 Senaste lydelse 2019:37.

gäller även en tjänsteman vid Tullverket som utövar någon befogenhet som anges där för trafiknykterhetskontroll.

När den som avses i första stycket med stöd i lag berövar någon friheten eller avlägsnar någon, tillämpas också 19 § första stycket 1.

Bestämmelserna i 10 a och 13 §§ gäller också en ordningsvakt, om inget annat framgår av hans eller hennes förordnande. Om en ordningsvakt har omhändertagit någon, gäller dock att den omhändertagne skyndsamt ska överlämnas till närmaste polisman.

I fråga om en kustbevakningstjänstemans befogenheter finns särskilda bestämmelser i kustbevakningslagen (2019:32).

I fråga om en kustbevakningstjänstemans befogenheter finns särskilda bestämmelser i kustbevakningslagen (2019:32). I fråga

om en tulltjänstemans befogenheter finns särskilda bestämmelser i tullbefogenhetslagen (2023:000) .

Bestämmelserna i 17 a § gäller också när någon är skyldig att under en brottsutredning stanna kvar hos någon annan myndighet än Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

1.17. Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §28

Avräkning enligt denna lag ska göras från belopp som återbetalas eller annars utbetalas på grund av bestämmelse i

1. skatteförfarandelagen (2011:1244),

2. 10 kap.1–4 §§mervärdesskattelagen (1994:200),

3. lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m.,

4. lagen (1998:506) om punkt-

skattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter,

4. lagen (1998:506) om flytt-

ning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor,

5. tullagstiftningen enligt 1 kap. 3 § tullagen (2016:253), eller

6. lagen (1972:435) om överlastavgift.

Vad som sagts i första styck-

et 1 gäller inte utbetalning enligt 9 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Det som sagts i första styck-

et 1 gäller inte utbetalning enligt 9 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Avräkning ska också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i 2 § första meningen.

Denna lag träder i kraft den1 juli 2023.

28 Senaste lydelse 2016:258.

1.18. Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)

Härigenom föreskrivs att 47 § jaktlagen (1987:259) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

47 §29

Påträffas någon på bar gärning då han eller hon begår jaktbrott, får vilt och sådan egendom som enligt 49 § kan antas bli förverkad eller som kan antas ha betydelse för utredning om brottet tas i beslag av jakträttshavaren eller av någon som företräder honom eller henne. Samma befogenhet har särskilt förordnade jakttillsynsmän och behöriga

tjänstemän vid Kustbevakningen och Tullverket.

Påträffas någon på bar gärning då han eller hon begår jaktbrott, får vilt och sådan egendom som enligt 49 § kan antas bli förverkad eller som kan antas ha betydelse för utredning om brottet tas i beslag av jakträttshavaren eller av någon som företräder honom eller henne. Samma befogenhet har särskilt förordnade jakttillsynsmän och behöriga

kustbevakningstjänstemän.

Om egendom har tagits i beslag, ska anmälan om detta skyndsamt göras till Polismyndigheten eller åklagaren. Den polisman eller åklagare som tar emot en sådan anmälan om beslag ska vidta samma åtgärder som om han eller hon själv gjort beslaget.

En kustbevakningstjänsteman som tagit egendom i beslag ska anmäla beslaget till undersökningsledaren eller åklagaren.

För att undvika att vilt som har tagits i beslag förstörs, får djuret efter värdering säljas på lämpligt sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

29 Senaste lydelse 2019:38.

1.19. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:313) om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden

Härigenom föreskrivs att bilaga 2 till lagen (1990:313) om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden ska ha följande lydelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

Bilaga 2 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förteckning över de svenska skatter och avgifter som konventionen tillämpas på

Konventionen tillämpas på de skatter och avgifter som utgår enligt följande lagar.

Artikel 2 punkt 1 a:

i) Kupongskattelagen (1970:624), lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, inkomstskattelagen (1999:1229). ii) Lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. iii) Lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt.

Artikel 2 punkt 1 b:

i) Begravningslagen (1990:1144), lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund. ii) Lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, socialavgiftslagen (2000:980). iii) A. Lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

B. Lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter.

C. Mervärdesskattelagen (1994:200). D. Lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel, lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel, la-

D. Lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel, lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel, la-

30 Senaste lydelse 2014:1491.

gen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion, lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., lagen (1991:1482) om lotteriskatt, lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m., lagen (1994:1563)

om tobaksskatt, lagen ( 1994:1564 ) om alkoholskatt,

lagen

(1994:1776) om skatt på energi, lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus, lagen (1998:506) om

punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter,

lagen (1999:673) om skatt på avfall, lagen (2000:466) om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer.

gen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion, lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., lagen (1991:1482) om lotteriskatt, lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m., lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus, lagen (1998:506) om flytt-

ning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor,

lagen

(1999:673) om skatt på avfall, lagen (2000:466) om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer, lagen (2022:155) om tobaks-

skatt, lagen (2022:156) om alkoholskatt.

E. Lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon, vägtrafikskattelagen (2006:227), lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt.

G. Lagen (1972:435) om över-

lastavgift, lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg, i fråga om avgifter på allmän väg, samt lagen (2004:629) om trängselskatt.

F. Lagen (1972:435) om över-

lastavgift, lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg, i fråga om avgifter på allmän väg, samt lagen (2004:629) om trängselskatt.

1.20. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg

Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §31

Den som driver eller avser att driva verksamhet enligt denna lag ska på begäran av tillsynsmyndigheten

1. lämna myndigheten de upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för tillsynen,

2. ge myndigheten tillträde till anläggningar, fordon och annan materiel, lokaler och områden som berörs av verksamheten för de undersökningar som behövs för tillsynen,

3. vid provkörningar och andra materielprov utan kostnad tillhandahålla nödvändig personal, materiel och liknande.

Polismyndigheten och Tull-

verket ska lämna den hjälp som

behövs för tillsynen.

Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för tillsynen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

31 Senaste lydelse 2014:727.

1.21. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

7 §32

Om det med stöd av denna lag har föreskrivits begränsningar eller förbud mot att föra tillgångar in i eller ut ur landet, får Tullverket kontrollera att föreskrifterna följs.

För kontrollen gäller

1. tullagen (2016:253)i tillämpliga delar, varvid det som sägs om varor ska avse tillgångar som omfattas av valutaregleringen, samt

1. 3 och 6 kap. tullbefogenhets-

lagen (2023:000) i tillämpliga de-

lar, varvid det som sägs om varor ska avse tillgångar som omfattas av valutaregleringen, och

2. bestämmelserna om förun-

dersökning m.m., beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning i lagen ( 2000:1225 ) om straff för smuggling.

2. bestämmelserna om utred-

ning och lagföring av brott i samma lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

32 Senaste lydelse 2016:260.

1.22. Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 19 § och 22 kap. 10 §sjölagen (1994:1009) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap.

19 §33

Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, Kustbevakningen, Tull-

verket och Polismyndigheten ska

lämna en tingsrätt som håller sjöförklaring den medverkan som tingsrätten begär för utredningen. För Polismyndighetens utredningar gäller bestämmelserna om förundersökning i 23 kap. rättegångsbalken.

Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, Kustbevakningen och Polismyndigheten ska lämna en tingsrätt som håller sjöförklaring den medverkan som tingsrätten begär för utredningen. För Polismyndighetens utredningar gäller bestämmelserna om förundersökning i 23 kap. rättegångsbalken.

22 kap.

10 §34

Kustbevakningen, Tullverket och Polismyndigheten ska biträda registermyndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan författning om registrering och identifiering av skepp och inskrivning av rätt till skepp och andel i sådan egendom följs. Dessa myndigheter har, liksom registermyndigheten, för detta ändamål rätt till tillträde till ett skepp. De ska underrätta registermyndigheten om

Kustbevakningen och Polismyndigheten ska biträda registermyndigheten med att vaka över att bestämmelser i lag eller annan författning om registrering och identifiering av skepp och inskrivning av rätt till skepp och andel i sådan egendom följs. Dessa myndigheter har, liksom registermyndigheten, för detta ändamål rätt till tillträde till ett skepp. De ska underrätta registermyndigheten om försummelser att följa bestämmelserna.

33 Senaste lydelse 2014:614. 34 Senaste lydelse 2014:614.

försummelser att följa bestämmelserna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

1.23. Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)

Härigenom föreskrivs att 6 kap.4 och 4 b §§ och 9 kap. 6 §vapenlagen (1996:67) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

4 §35

Polismyndigheten ska besluta att ett vapen med tillhörande ammunition, ljuddämpare och tillståndsbevis ska tas om hand om

a) det finns risk att vapnet missbrukas, eller

b) det är sannolikt att tillståndet att inneha vapnet kommer att återkallas och särskilda omständigheter inte talar emot ett omhändertagande.

Om risken för missbruk är överhängande, får egendomen tas om hand även utan ett sådant beslut. En sådan åtgärd får vidtas av polismän, jakttillsynsmän som länsstyrelsen förordnat, personal

vid Kustbevakningen och Tullverket eller särskilt förordnade

tjänstemän vid länsstyrelsen. Åtgärden ska skyndsamt anmälas till Polismyndigheten, som omedelbart ska pröva om omhändertagandet ska bestå.

Om risken för missbruk är överhängande, får egendomen tas om hand även utan ett sådant beslut. En sådan åtgärd får vidtas av polismän, jakttillsynsmän som länsstyrelsen förordnat, kust-

bevakningstjänstemän, tulltjänstemän eller särskilt förordnade

tjänstemän vid länsstyrelsen. Åtgärden ska skyndsamt anmälas till Polismyndigheten, som omedelbart ska pröva om omhändertagandet ska bestå.

4 b §36

Medför någon ett skjutvapen utan att kunna visa att han eller hon har rätt att inneha vapnet, får vapnet omhändertas. En sådan åtgärd får vidtas av en polis-

man, jakttillsynsman som läns-

Medför någon ett skjutvapen utan att kunna visa att han eller hon har rätt att inneha vapnet, får vapnet omhändertas. En sådan åtgärd får vidtas av polismän,

jakttillsynsmän som länsstyrelsen

35 Senaste lydelse 2022:132. 36 Senaste lydelse 2012:306.

styrelsen förordnat eller av per-

sonal vid Kustbevakningen eller Tullverket.

förordnat eller av kustbevaknings-

tjänstmän eller tulltjänstemän.

Sedan en vecka förflutit efter omhändertagandet skall vapnet återställas, om det inte har tagits i beslag eller det tillstånd som medfört rätt att inneha vapnet har återkallats. Detsamma gäller dessförinnan, om den som medförde vapnet kan styrka sin rätt att ha detta med sig.

Sedan en vecka förflutit efter omhändertagandet ska vapnet återställas, om det inte har tagits i beslag eller det tillstånd som medfört rätt att inneha vapnet har återkallats. Detsamma gäller dessförinnan, om den som medförde vapnet kan styrka sin rätt att ha detta med sig.

9 kap.

6 §

Jakttillsynsmän som förordnats av länsstyrelsen samt perso-

nal vid Kustbevakningen och Tullverket eller särskilt förord-

nade tjänstemän vid länsstyrelsen har samma befogenhet som polismän att ta sådan egendom i beslag som skäligen kan antas vara förverkad enligt denna lag.

Jakttillsynsmän som förordnats av länsstyrelsen, kustbevak-

ningstjänstemän, tulltjänstemän

eller särskilt förordnade tjänstemän vid länsstyrelsen har samma befogenhet som polismän att ta sådan egendom i beslag som skäligen kan antas vara förverkad enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

1.24. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §37

Bestämmelserna i 19–23, 26,

27 och 29 §§ lagen (2000:1225) om straff för smuggling gäller vid

brott mot ett förbud mot in- eller utförsel av varor eller åtgärder som främjar sådan in- eller utförsel som har föreskrivits

Bestämmelserna i tullbefogen-

hetslagen (2023:000) om utredning och lagföring av brott gäller

vid brott mot ett förbud mot in- eller utförsel av varor eller åtgärder som främjar sådan in- eller utförsel som har föreskrivits

1. enligt 4 §, eller

2. i en sådan förordning om ekonomiska sanktioner som avses i 8 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

37 Senaste lydelse 2010:435.

1.25. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen38

dels att 2, 5–11 b, 13–18, 21 och 22 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 5, 19 och 22 §§ ska utgå,

dels att 3, 4, 12 och 19–20 a §§ ska betecknas 2–7 §§,

dels att 1 § och rubriken närmast före ska ha följande lydelse,

dels att lagens rubrik och de nya 2–7 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det närmast före de nya 3–5 §§ ska införas tre nya rubriker

av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lag ( 1996:701 ) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Inregränslag ( 1996:701 )

Inledande bestämmelser Lagens tillämpningsområde

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om Tullverkets befogen-

heter vid införsel eller utförsel

över Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (EU-land).

Denna lag innehåller bestämmelser om anmälningsskyldighet vid införsel eller utförsel över Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (EUland).

38 Senaste lydelse av 7 § 2014:1497 16 § 2018:1703 8 § 2016:269 17 § 2016:269 9 § 2016:269 17 a § 2017:626 11 § 2021:44 17 b § 2003:811 11 a § 2021:44 17 c § 2017:626 11 b § 2021:44 17 d § 2002:885 13 § 2016:269 18 § 2016:269 14 § 1999:434 21 § 2012:640 15 § 2018:1187 22 § 2012:640.

Bestämmelser om Tullverkets och tulltjänstemäns befogenheter vid införsel och utförsel av varor finns i tullbefogenhetslagen (2023:000) .

3 § 39 2 §

Lagen är tillämplig endast på följande varor:

1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och produkter som avses i lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd,

2. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),

3. skjutvapen, ammunition och ljuddämpare som avses i vapenlagen (1996:67) samt sådana vapen och andra föremål som anges i 1 kap. 3 § samma lag,

4. injektionssprutor och kanyler,

5. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel,

6. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nithandskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande,

7. kulturföremål som avses i 5 kap. kulturmiljölagen (1988:950),

8. hundar och katter för annat ändamål än handel,

9. spritdrycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt alkohollagen (2010:1622), tobaksvaror och elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare vid kontroll av åldersgränsen i 5 kap. 19 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter samt tobaksfria nikotinprodukter vid kontroll av åldersgränsen i 21 § lagen (2022:1257) om tobaksfria nikotinprodukter,

10. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler, 11. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer, att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda,

39 Senaste lydelse av tidigare 3 § 2022:1259.

12. barnpornografi enligt lagen (1998:1443) om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi,

13. varor som avses i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor,

14. varor som ska beskattas enligt lagen ( 2014:1470 ) om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter,

15. sprängämnesprekursorer

enligt artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 av den 20 juni 2019 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, i den ursprungliga lydelsen och 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer,

14. sprängämnesprekursorer

enligt artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 av den 20 juni 2019 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, i den ursprungliga lydelsen, och 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer, och

16. explosiva varor som avses

i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor.

15. explosiva varor som avses

i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor.

Skyldighet att anmäla en vara

4 § 40 3 §

Den som för in en vara från ett annat EU-land till Sverige ska anmäla varan till Tullverket om varan omfattas av ett förbud mot införsel eller ett villkor för införsel som inte är uppfyllt eller om varan förs in med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift. En

sådan anmälan ska göras också av

Den som för in en vara från ett annat EU-land till Sverige ska anmäla varan till Tullverket om varan omfattas av ett förbud mot införsel eller ett villkor för införsel som inte är uppfyllt. Det-

samma gäller om varan förs in

med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift. En anmälan ska

40 Senaste lydelse av tidigare 4 § 2016:269.

den som för ut en vara från Sverige till ett annat EU-land om varan omfattas av ett förbud mot utförsel eller ett villkor för utförsel som inte är uppfyllt eller om varan förs ut med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift.

också göras av den som för ut en

vara från Sverige till ett annat EU-land, om varan omfattas av ett förbud mot utförsel eller ett villkor för utförsel som inte är uppfyllt. Detsamma gäller om varan förs ut med stöd av ett tillstånd som meddelats på grund av en oriktig uppgift eller en utelämnad föreskriven uppgift.

Den som från ett annat EUland till Sverige för in eller från Sverige till ett sådant land för ut en vara som avses i 3 § 1, 3, 8, 10 eller 11, eller 15 när det gäller tillståndspliktiga sprängämnesprekursorer enligt 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer, ska dock alltid anmäla varan till Tullverket.

Den som från ett annat EUland till Sverige för in eller från Sverige till ett sådant land för ut en vara som avses i 2 § 1, 3, 8, 10 eller 11, eller 14 när det gäller tillståndspliktiga sprängämnesprekursorer enligt 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer, ska dock alltid anmäla varan till Tullverket.

Anmälan enligt första stycket ska göras utan dröjsmål till närmaste bemannade tullkontor. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Tullverket får meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten enligt första och andra styckena.

En anmälan enligt första

stycket ska göras utan dröjsmål till närmaste bemannade tullkontor. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Tullverket får meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten enligt första och andra styckena.

Skyldigheter för befordringsföretag

12 § 41 4 §

Polismyndigheten och Kustbevakningen är skyldiga att medverka i kontrollverksamheten enligt denna lag. Vad som sägs i 5–7

41 Senaste lydelse av tidigare 12 § 2021:44. Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs.

och 13 §§ om Tullverket och en tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också Polismyndigheten och en polisman samt Kustbevakningen och en kustbevakningstjänsteman.

Ett befordringsföretag är

skyldigt att till Tullverket anmäla

om det i företagets verksamhet uppkommer misstanke om att en försändelse innehåller något av följande som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff

för smuggling:

Ett befordringsföretag ska till Tullverket anmäla om det i företagets verksamhet uppkommer misstanke om att en försändelse innehåller något av följande som kan tas i beslag enligt tullbefo-

genhetslagen (2023:000) :

1. narkotika,

2. skjutvapen eller ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),

2. skjutvapen, ammunition

eller ljuddämpare som avses i

vapenlagen (1996:67),

3. sådana vapen eller andra föremål som anges i 1 kap. 3 § vapenlagen, eller

4. sådana explosiva varor som avses i 4 § lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor.

Befordringsföretaget är skyldigt att på begäran av Tullverket överlämna försändelsen till verket.

Försändelsen ska överlämnas till Tullverket om myndigheten begär det.

Straff

19 § 42 5 §

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet låter bli att

1. göra en anmälan enligt 4 §

när en vara som avses i 3 § 3 eller

15 när det gäller tillståndsplik-

tiga sprängämnesprekursorer enligt 3 § lagen (2014:799) om

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet låter bli att göra en anmälan enligt 3 § när en vara som avses i 2 § 3 eller

14 när det gäller tillståndsplik-

tiga sprängämnesprekursorer enligt 3 § lagen (2014:799) om

42 Senaste lydelse av tidigare 19 § 2014:800.

sprängämnesprekursorer förs in till Sverige,

2. stanna på en tulltjänstemans anmaning enligt 5 §, eller

3. lämna uppgifter och visa upp handlingar för en tulltjänsteman enligt 6 §.

sprängämnesprekursorer förs in till Sverige.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

20 §

43

6 §

Ansvar enligt 19 § inträder

inte om gärningen är belagd med

straff i brottsbalken eller i lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

Ansvar enligt 5 § ska inte dö-

mas ut om gärningen är belagd

med straff i brottsbalken eller i lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

20 a §

44

7 §

Särskilda bestämmelser om

förundersökning, tvångsmedel, åtal m.m. vid brott som rör införsel eller utförsel finns i lagen ( 2000:1225 ) om straff för smuggling.

Särskilda bestämmelser om

utredning och lagföring av brott mot denna lag finns i tullbefogenhetslagen (2023:000) .

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för beslut som har överklagats före ikraftträdandet.

43 Senaste lydelse av tidigare 20 § 2000:1232. 44 Senaste lydelse av tidigare 20 a § 2000:1232.

1.26. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor

Härigenom föreskrivs att 6 a § lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 a §45

I ärenden som avses i 1 § första stycket 2 och 3 får förhandsbesked lämnas efter ansökan av det allmänna ombudet hos Skatteverket endast om

1. frågan angår en enskild,

2. Skatteverket eller, i fall som avses i 2 kap. 13 § eller 3 kap. 5 § lagen (1998:506) om punktskat-

tekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter, Tullverket har

fattat ett beslut i saken,

2. Skatteverket eller, i fall som avses i 2 kap. 1 § eller 12 § lagen (1998:506) om flyttning och kon-

troll av vissa punktskattepliktiga varor, Tullverket har fattat ett

beslut i saken,

3. beslutet gått den enskilde emot, och

4. det är av vikt för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning att förhandsbesked lämnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

45 Senaste lydelse 2007:464.

1.27. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter46

dels att 2 och 3 kap., 4 kap. 11–13 §§, 5 kap. 2–4 §§ och rubriken

närmast före 4 kap. 13 § ska upphöra att gälla,

dels att 5 kap. 1 a–1 c §§ ska betecknas 5 kap. 2–4 §§,

dels att lagens rubrik, 1 kap. 1, 5 och 6 §§, rubriken till 4 kap.,

4 kap. 1 b, 9 a, 9 b, 14, 14 a, 17 och 20 §§ och 5 kap. 1 och 5 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 2 kap., av följande lydelse.

Lag ( 1998:506 ) om

punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter

Lag ( 1998:506 ) om flyttning

och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor

46 Senaste lydelse av lagens rubrik 2006:1510 2 kap. 14 § 2000:1233 2 kap. 1 § 2012:679 2 kap. 15 § (jfr SFS 2022:167) 2 kap. 1 a § (jfr SFS 2022:167) 2 kap. 16 § 2021:428 2 kap. 1 b § 2012:679 2 kap. 16 a § (jfr SFS 2022:167) 2 kap. 1 c § (jfr SFS 2022:167) 2 kap. 17 § 2013:1076 2 kap. 2 § (jfr SFS 2022:167) 2 kap. 20 § (jfr SFS 2022:167) 2 kap. 3 § 2014:670 2 kap. 22 § 2002:883 2 kap. 4 § 1999:438 2 kap. 23 § 2002:883 2 kap. 5 § 2018:1888 3 kap. 1 § 2010:1629 2 kap. 6 § (jfr SFS 2022:167) 3 kap. 2 § 2004:209 2 kap. 7 § 2018:1888 3 kap. 4 § 2002:883 2 kap. 8 § 2012:679 3 kap. 4 a § 2002:883 2 kap. 9 § 2002:883 3 kap. 5 § (jfr SFS 2022:167) 2 kap. 9 a § 2002:883 3 kap. 5 a § 2021:428 2 kap. 11 § 2018:1888 3 kap. 6 § (jfr SFS 2022:167) 2 kap. 12 § 1999:438 3 kap. 9 § 1999:438 2 kap. 13 § (jfr SFS 2022:167) 4 kap. 12 § 2014:1510 2 kap. 13 a § (jfr SFS 2022:167) 4 kap. 13 § 2009:470 2 kap. 13 b § (jfr SFS 2022:167) 5 kap. 2 § 2002:883 2 kap. 13 c § (jfr SFS 2022:167) 5 kap. 3 § 2018:1888 5 kap. 4 § (jfr SFS 2022:167).

Lydelse enligt SFS 2022:167 Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

I denna lag finns bestämmelser om flyttning av punktskattepliktiga varor samt om kontroll

avseende punktskattepliktiga varor vid vägtransporter och vid försändelser med post. I denna lag finns även bestämmelser om kon-

troll av upplagshavare inom uppskovsförfarandet. Bestämmelserna har sin grund delvis i rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt, i den ursprungliga lydelsen.

I denna lag finns bestämmelser om flyttning av punktskattepliktiga varor och om kontroll av upplagshavare inom uppskovsförfarandet. Bestämmelserna har sin grund delvis i rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt, i den ursprungliga lydelsen.

Bestämmelser om kontroll av punktskattepliktiga varor vid vägtransporter, kontroll av försändelser och omhändertagande av varor finns i tullbefogenhetslagen (2023:000) .

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §47

Ett beslut om åtgärd enligt denna lag får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den enskilde.

Ett beslut om en åtgärd enligt denna lag får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den enskilde. För Tullverket finns föreskrif-

ter om principer för ingripanden i 2 kap. 2 § tullbefogenhetslagen (2023:000) .

47 Senaste lydelse 2002:883.

Kontroller enligt denna lag får inte utformas på sådant sätt att urvalet av vad och vem som kontrolleras sker slumpmässigt.

Lydelse enligt SFS 2022:167 Föreslagen lydelse

6 §

En punktskattepliktig vara får flyttas endast om de krav i fråga om elektroniskt administrativt dokument, administrativ referenskod, elektroniskt förenklat administrativt dokument, förenklad administrativ referenskod, ersättningsdokument, följedokument för transport av vinprodukter, säkerhet, anmälningsskyldighet och registrering är uppfyllda som följer av de lagar som anges i 2 § eller av bestämmelser som avses i 5 a §.

En flyttning av punktskattepliktiga varor anses inte ha skett i strid med första stycket endast på grund av smärre brister i följande dokument som avser flyttningen eller åtföljer varorna:

1. det elektroniska administrativa dokumentet,

2. det elektroniska förenklade administrativa dokument,

2. det elektroniska förenklade administrativa dokumentet,

3. ersättningsdokumentet, eller

4. följedokumentet för transport av vinprodukter. Första stycket gäller inte punktskattepliktiga varor som återutförs enligt 3 kap. 1 § femte

stycket eller 17 a § andra stycket lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

Första stycket gäller inte punktskattepliktiga varor som återutförs enligt 4 kap. 11 § an-

dra stycket eller 5 kap. 27 § tullbefogenhetslagen (2023:000) .

2 kap. Skatt och förverkande när en vara har omhändertagits

När varan har omhändertagits vid en transportkontroll

Beslut om skatt

1 § Om en punktskattepliktig vara har omhändertagits enligt 5 kap. 16 eller 19 § tullbefogenhetslagen (2023:000) och skattskyldighet föreligger för varan enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller lagen (2022:156) om alkoholskatt ska Tullverket besluta om skatten på varan om

1. skattskyldighet har inträtt, och

2. varan har transporterats i strid med 1 kap. 6 §. Skatt enligt första stycket ska tas ut enligt de skattesatser som anges i lagen om skatt på energi, lagen om tobaksskatt eller lagen om alkoholskatt.

Vid tillämpning av första stycket gäller det som föreskrivs i 5 kap. 2 § tullbefogenhetslagen.

2 § Tullverket ska besluta om skatt om det finns grund för att ta ut skatt för en omhändertagen punktskattepliktig vara enligt

1. 5 kap. 22, 24 eller 25 § lagen (1994:1776) om skatt på energi,

2. 9 kap. 25, 27 eller 28 § lagen (2022:155) om tobaksskatt, eller

3. 9 kap. 25, 27 eller 28 § lagen (2022:156) om alkoholskatt. Om Tullverket har fattat beslut enligt första stycket får myndigheten även besluta om särskilt ansvar enligt 5 kap. 27 § lagen om skatt på energi, 9 kap. 30 § lagen om tobaksskatt eller 9 kap. 30 § lagen om alkoholskatt. När Tullverket tillämpar dessa bestämmelser ska det som där sägs om Skatteverket i stället gälla Tullverket.

Skatt enligt första stycket ska tas ut enligt de skattesatser som anges i lagen om skatt på energi, lagen om tobaksskatt eller lagen om alkoholskatt.

3 § Beslut enligt 1 eller 2 § får inte fattas om varorna omfattas av ett beslut om skatt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244) eller enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller lagen (202:156) om alkoholskatt som fattades innan varorna omhändertogs.

Bestämmelserna i 1 och 2 §§ gäller inte i sådana fall som avses i 3 kap. 6 § tullbefogenhetslagen (2023:000).

4 § Skatten på varan ska efterges om Tullverket har beslutat om skatt på

1. en sådan beskattad vara som avses i 1 kap. 12 § lagen (2022:156) om alkoholskatt och den som kan antas göra anspråk på varan om omhändertagandet skulle upphävas enligt 5 kap. 22 § tullbefogenhetslagen (2023:000) saknar rätt enligt 4 kap. 4 § eller 6 kap. 1 §alkohollagen (2010:1622) att föra in varan,

2. snus, tuggtobak, övrig tobak eller en sådan beskattad vara som avses i 1 kap. 11 § lagen (2022:155) om tobaksskatt och den som kan antas göra anspråk på varan om omhändertagandet skulle upphävas enligt 5 kap. 22 § tullbefogenhetslagen saknar rätt enligt 5 kap. 20 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter att föra in varan, eller

3. snus, tuggtobak, övrig tobak eller en sådan beskattad vara som avses i 1 kap. 11 § lagen om tobaksskatt och det är sannolikt att varan är avsedd att bjudas ut till försäljning i Sverige och en sådan försäljning uppenbart skulle strida mot 3 kap. 1 § tredje stycket lagen om tobak och liknande produkter eller 2 kap. 19 § lagen om tobaksskatt.

Beslut om administrativt förverkande

5 § En punktskattepliktig vara får förverkas om

1. ett beslut om skatt enligt 1 § har fått laga kraft och skatten inte har betalats inom en månad från den dag beslutet fick laga kraft, eller

2. ett beslut enligt 5 kap. 24 eller 25 § tullbefogenhetslagen (2023:000) att varan inte får lämnas ut har fått laga kraft.

Ett beslut om förverkande enligt första stycket 1 får inte fattas om det är oskäligt.

6 § Egendom som har varit omhändertagen enligt 5 kap. 16, 17 eller 19 § tullbefogenhetslagen (2023:000) får förverkas om,

1. ägaren eller någon annan rättsinnehavare inte har gjort anspråk på den, eller

2. den som har gjort anspråk på egendomen inte har hämtat egendomen.

Ett beslut om förverkande enligt första stycket får inte fattas förrän tre månader förflutit från den dag vad avser 1 då omhändertagandet upphävdes och vad avser 2 då anspråket framställdes.

7 § Om omhändertagen egendom förklaras förverkad får förverkandet även omfatta emballage och annat förvaringsmaterial.

8 § Skyldigheten att betala skatt som påförts med stöd av 1 § består även efter det att varorna förverkats, om skatten inte eftergetts enligt 4 §.

9 § Särskild rätt till egendom som förklarats förverkad består om inte även den särskilda rätten förklaras förverkad. Om rätten vunnits genom utmätning eller betalningssäkring upphör den dock, om det inte av särskild anledning beslutats att rätten ska bestå. I ett beslut om förverkande ska en anteckning om bestående särskild rätt göras.

10 § När ett beslut om förverkande av egendom har fått laga kraft, ska egendomen säljas genom Tullverkets försorg eller i den ordning som i allmänhet gäller för försäljning av förverkad lös egendom.

Egendomen får i stället förstöras om den

1. inte kan säljas,

2. kan befaras komma till brottslig användning, eller

3. annars är olämplig för försäljning. Det som anges i första stycket gäller endast om inget annat är föreskrivet i lag eller annan författning.

Vid en försäljning ska Tullverket göra förbehåll för sådan känd rätt som gäller enligt 9 §.

11 § Om ett förverkande beslutats enligt 5 § första stycket 1 ska intäkterna från försäljning enligt 10 § användas till att betala punktskatt för varan. Om det därefter finns ett överskott ska detta lämnas till den vars vara förverkats om han eller hon är känd. Annars ska överskottet tillfalla staten.

I andra fall än som avses i första stycket ska försäljningsintäkten lämnas till den vars egendom förverkats om han eller hon är känd. Annars ska överskottet tillfalla staten.

När varan har omhändertagits vid kontroll av försändelser

Beslut om skatt

12 § Om skattskyldighet har inträtt enligt lagen (2022:156) om alkoholskatt eller lagen (2022:155) om tobaksskatt för en alkohol- eller tobaksvara som omhändertagits enligt 5 kap. 28 § tullbefogenhetslagen (2023:000), ska Tullverket besluta om skatten på varan.

Tullverket ska besluta om skatt om det finns grund för uttag av skatt för omhändertagen alkohol- eller tobaksvara enligt

1. 9 kap. 25, 27 eller 28 § lagen om tobaksskatt, eller

2. 9 kap. 25, 27 eller 28 § lagen om alkoholskatt. Skatt enligt första och andra styckena ska tas ut enligt de skattesatser som anges i nämnda lagar.

Beslut enligt första eller andra stycket får inte fattas om varorna i fråga omfattas av ett beslut om skatt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), lagen om tobaksskatt eller lagen om alkoholskatt som fattades innan varorna omhändertogs.

Om den skattskyldige inte är känd eller inte har betalat skatten trots anmaning om detta, ska mottagaren ges tillfälle att lösa ut en vara som omhändertagits enligt 5 kap. 28 § tullbefogenhetslagen genom att betala ett belopp som motsvarar skatten.

13 § Om det saknas tillräckliga uppgifter för att fastställa skatten enligt 12 § första stycket får denna tas ut med

– 207 kronor/liter för spritdryck, – 55 kronor/liter för starkvin, – 27 kronor/liter för vin, – 11 kronor/liter för starköl, – 1 krona och 63 öre/styck för cigaretter. I denna bestämmelse förstås med

spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger

22 volymprocent,

starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men

inte 22 volymprocent,

vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alko-

holhalt som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl,

starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent.

Beslut om administrativt förverkande

14 § Om en alkohol- eller tobaksvara har omhändertagits enligt 5 kap. 27, 28 eller 29 § tullbefogenhetslagen (2023:000) får varan förverkas, om

1. ett beslut om skatt enligt 12 § har fått laga kraft och skatten inte har betalats inom två månader från den dag beslutet fick laga kraft, eller

2. det av någon annan anledning fortfarande finns grund för ett omhändertagande.

En vara får inte förverkas med stöd av första stycket 2 förrän tre månader efter den dag då beslutet att omhänderta varan fattades.

Ett beslut om förverkande får inte fattas om det är oskäligt.

15 § Skyldigheten att betala skatt som påförts med stöd av 12 § består även efter det att varorna förverkats.

16 § När ett beslut om förverkande enligt 14 § har fått laga kraft ska varorna förstöras genom Tullverkets försorg.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

Gemensamma bestämmelser vid kontroll av vägtransporter och kontroll av postförsändelser

Transporttillägg och vissa förfaranderegler

Lydelse enligt SFS 2022:167 Föreslagen lydelse

1 b §

Transporttillägg ska påföras en

1. förare som inte har med sig föreskriven administrativ referenskod, eller ersättningsdokument vid flyttning av punktskattepliktiga varor, eller

2. förare eller passagerare som transporterar varor enligt 2 kap.

6 § andra stycket som inte har

med sig föreskriven förenklad administrativ referenskod eller

2. förare eller passagerare som transporterar varor enligt 5 kap.

11 § tullbefogenhetslagen (2023:000)som inte har med sig

föreskriven förenklad admini-

ersättningsdokument vid flyttning av punktskattepliktiga varor som beskattats i ett annat EUland.

strativ referenskod eller ersättningsdokument vid flyttning av punktskattepliktiga varor som beskattats i ett annat EU-land.

Om det finns grund för att påföra såväl en förare som en passagerare transporttillägg för samma varor, får transporttillägg bara påföras passageraren.

Transporttillägg ska påföras den som äger eller, om en sådan lokal är upplåten till någon annan, den som innehar nyttjanderätt till en lokal där punktskattepliktiga varor förvaras för på-, av- eller omlastning under en pågående flyttning, om föreskriven förenklad administrativ referenskod eller ersättningsdokument vid flyttning av punktskattepliktiga varor som beskattats i ett annat EU-land inte tillhandahålls vid transportkontrollen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 a §48

Frågor om förverkande enligt 2 kap. 17–19 §§ och 3 kap. 7 § första stycket 1 får prövas av sär-

skilt förordnad befattningshavare vid Tullverket om värdet av det

som ska förverkas uppgår till mindre än det prisbasbelopp enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken som gällde då omhändertagandet verkställdes och det är uppenbart att förutsättningarna för ett förverkande är uppfyllda.

Frågor om förverkande enligt 2 kap. 5–7 och 14 §§ första stycket 1 får prövas av en tull-

åklagare eller annan särskilt förordnad tulltjänsteman om värdet

av det som ska förverkas uppgår till mindre än det prisbasbelopp enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken som gällde då omhändertagandet verkställdes och det är uppenbart att förutsättningarna för ett förverkande är uppfyllda.

Första stycket gäller inte om det i ärendet finns anledning att anta att någon innehar en särskild rätt till egendomen.

48 Senaste lydelse 2018:1888.

9 b §49

I ett ärende om förverkande enligt 9 a § tillämpas bestämmelserna i 18 § och 19 § första stycket.

Ett beslut om förverkande ska meddelas skriftligen. Ägaren till egendomen eller den som senast innehade varorna får inom en månad från det att han eller hon fick del av förverkandebeslutet anmäla missnöje med det till Tullverket. Anmäls missnöje, ska beslutet om förverkande inte längre gälla.

Om Tullverket inte häver omhändertagandet, ska Tullverket ansöka om förverkande hos allmän förvaltningsdomstol. Har ansökan inte gjorts inom en månad från det att anmälan kom in, ska omhändertagandet anses hävt om inte 2 kap. 16 eller 16 a § är tillämplig.

Om Tullverket inte häver omhändertagandet, ska Tullverket ansöka om förverkande hos allmän förvaltningsdomstol. Har ansökan inte gjorts inom en månad från det att anmälan kom in, ska omhändertagandet anses hävt om inte 5 kap. 24 eller 25 §

tullbefogenhetslagen (2023:000)

är tillämplig.

14 §50

Beslut enligt 2 kap. 1–6 §§

och 12 § och 4 kap. 9 a § får inte

överklagas. Andra beslut enligt 1–4 kap. får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Beslut enligt 4 kap. 9 a § får inte överklagas. Andra beslut enligt 1–4 kap. får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Talan mot beslut enligt 3 kap.

5 § första stycket får föras även

av mottagaren av varan.

Talan mot beslut enligt 2 kap.

12 § första stycket får föras även

av mottagaren av varan.

Skatteverket får överklaga beslut enligt denna lag som fattats av Tullverket.

Lydelse enligt SFS 2022:167 Föreslagen lydelse

14 a §

Om Tullverket har beslutat

om ansvar enligt 2 kap. 13 a § andra

stycket, får den som gjorts an-

Om Tullverket har beslutat om ansvar enligt 2 kap. 2 § andra stycket, får den som gjorts an-

49 Senaste lydelse 2018:1888. 50 Senaste lydelse 2018:1888.

svarig överklaga det beslut om skatt enligt 2 kap. 13 a § första stycket som omfattas av beslutet om ansvar. Överklagandet ska göras inom den tid och på det sätt som gäller för den som beslutet om skatt gäller.

svarig överklaga det beslut om skatt enligt 2 kap. 2 § första stycket som omfattas av beslutet om ansvar. Överklagandet ska göras inom den tid och på det sätt som gäller för den som beslutet om skatt avser.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Mål om omhändertagande och förverkande skall handläggas skyndsamt.

Mål om förverkande ska handläggas skyndsamt.

20 §51

Vid handläggning av frågor om omhändertagande, förverkande samt transporttillägg i förvaltningsrätt eller kammarrätt

skall muntlig förhandling hållas,

om enskild part begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas om det är uppenbart obehövligt. En enskild part skall upplysas om rätten till muntlig förhandling.

Vid handläggning av frågor om förverkande och transporttillägg i förvaltningsrätt eller kammarrätt ska muntlig förhandling hållas, om en enskild part begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas om det är uppenbart obehövligt. En enskild part ska upplysas om rätten till muntlig förhandling.

5 kap.

1 §52

Den som uppsåtligen i strid med 1 kap. 6 §

1. förflyttar punktskattepliktiga varor inom Sverige,

2. för in punktskattepliktiga varor till Sverige från ett område som tillhör Europeiska unionens punktskatteområde, eller

3. för ut punktskattepliktiga varor från Sverige och därigenom ger upphov till fara för att en myndighets kontrollverksamhet med avseende på varuförflyttningen allvarligt för-

51 Senaste lydelse 2009:829. 52 Senaste lydelse 2011:290.

svåras döms, om inte gärningen är belagd med straff i lagen (2000:1225) om straff för smuggling, för olovlig förflyttning av

punktskattepliktiga varor till fängelse i högst två år eller, om brottet

är grovt, till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Om brottet är att anse som ringa döms till böter.

Den som till Tullverket frivilligt anmäler varor som förflyttas i strid med 1 kap. 6 § för kontroll enligt 2 eller 3 kap. ska inte dömas till ansvar enligt första stycket.

Den som till Tullverket frivilligt anmäler varor som förflyttas i strid med 1 kap. 6 § för kontroll enligt 5 kap. eller 6 kap. 4 eller 6 §

tullbefogenhetslagen (2023:000)

ska inte dömas till ansvar enligt första stycket.

5 §53

Utöver vad som följer av 1 § andra och tredje styckena lagen (2000:1225) om straff för smuggling ska vid brott enligt 1–1 c §§ följande bestämmelser i samma lag tillämpas:

– bestämmelserna om förverkande i 16–18 §§,

– bestämmelserna om förun-

dersökning och tvångsmedel i 19– 26 a §§, 27 § första och tredje styckena, när det gäller kroppsvisitation, och i 29–30 §§, samt

– bestämmelserna om talan i

32 och 33 §§.

Vid brott enligt 1–4 §§ ska bestämmelserna om förverkande i 16–18 §§ lagen (2000:1225) om

straff för smuggling tillämpas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för beslut som har överklagats före ikraftträdandet.

53 Senaste lydelse 2022:320.

1.28. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §54

Den som drabbas av en personskada eller en sakskada genom våld som utövas med stöd av 10 §, 10 a § eller 29 § första stycket första eller femte meningen polislagen (1984:387), 2 kap. 17 § utsökningsbalken, 4 kap. 2 och 16 §§

tullagen (2016:253), 21 b § lagen (2000:1225) om straff för smuggling eller 2 kap. 4 eller 6 § eller

6 kap. 2 § kustbevakningslagen (2019:32) har rätt till ersättning,

om den skadelidande inte har betett sig på ett sådant sätt att det varit påkallat att använda våld mot hans eller hennes person eller egendom.

Den som drabbas av en personskada eller en sakskada genom våld

har rätt till ersättning, om den skadelidande inte har betett sig på ett sådant sätt att det varit påkallat att använda våld mot hans eller hennes person eller egendom, och våldet utövas med stöd av

1. 10 §, 10 a § eller 29 § första

stycket första meningen polislagen (1984:387),

2. 2 kap. 17 § utsökningsbal-

ken,

3. 2 kap. 4 eller 6 § eller 6 kap.

2 § kustbevakningslagen (2019:32),

eller

4. 2 kap. 3 eller 7 § tullbefogenhetslagen (2023:000).

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för skador enligt 8 § som uppkommit före ikraftträdandet och som grundas på 4 kap. 2 eller 16 § tullagen (2016:253) eller 21 b § lagen (2000:1225) om straff för smuggling i då gällande lydelse.

54 Senaste lydelse 2021:762.

1.29. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:216) om ögonundersökning vid misstanke om vissa brott i trafiken

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1999:216) om ögonundersökning vid misstanke om vissa brott i trafiken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §55

En ögonundersökning enligt denna lag genomförs av

1. en polisman, eller

2. en tjänsteman vid Tullver-

ket eller Kustbevakningen, om

misstanken gäller brott som avses i 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

En ögonundersökning enligt denna lag genomförs av

1. en polisman, eller

2. en tulltjänsteman eller en

kustbevakningstjänsteman, om

misstanken gäller brott som avses i 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

En tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen som ska genomföra en ögonundersökning har samma befogenhet som en polisman har enligt 22 § polislagen (1984:387) att stoppa ett fordon.

Bestämmelser om en tulltjänstemans och en kustbevakningstjänstemans rätt att stoppa fordon eller något annat transportmedel finns i 2 kap. 4 § 4 tullbefogenhetslagen (2023:000) respektive 3 kap. 16 § 4 kustbevakningslagen (2019:32) .

Undersökningen ska göras på ett sätt som inte utsätter den som undersöks för allmän uppmärksamhet. Om särskilda skäl inte föranleder något annat, ska undersökningen genomföras i ett täckt fordon eller inomhus i ett avskilt rum. Om den undersökte begär det ska det föras ett protokoll vid undersökningen och utfärdas ett bevis om utförd åtgärd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

55 Senaste lydelse 2008:328.

1.30. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete

Härigenom föreskrivs att 2 kap.10 och 11 §§ lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

10 §

Tullverket, en tjänsteman vid

Tullverket eller Kustbevakningen eller en polisman får i samband

med utredning av brott som också motsvarar brott enligt svensk lag vidta åtgärder enligt

19, 20, 22 och 26 §§ samt 27 § första och andra stycket lagen ( 2000:1225 ) om straff för smuggling.

Tullverket och en tulltjänste-

man får i samband med utred-

ning av brott som också motsvarar brott enligt svensk lag vidta åtgärder enligt 8 kap. 3, 5, 9, 16

och 19 §§ tullbefogenhetslagen (2023:000) . En kustbevakningstjänsteman eller en polisman har vid utredning av sådana brott samma befogenheter som en tulltjänsteman.

Åtgärderna får vidtas endast under de förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd med anledning av brott enligt svensk rätt och enligt särskilda bestämmelser i denna lag.

Tvångsmedel får inte användas med stöd av denna lag i syfte att möjliggöra förverkande av egendom.

11 §

Om en åtgärd i samband med utredningen kräver åklagares eller domstols beslut enligt 23, 27 och 28 kap. rättegångsbalkenoch lagen

(2000:1225) om straff för smuggling, skall ansökan i den delen

handläggas enligt bestämmelserna i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. Har beslag verkställts i samband med utredningen tillämpas dock

Om en åtgärd i samband med utredningen kräver åklagares eller domstols beslut enligt 23, 27 eller 28 kap. rättegångsbalkeneller

8 kap. tullbefogenhetslagen (2023:000), ska ansökan i den de-

len handläggas enligt bestämmelserna i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. Har beslag verkställts i samband med utredningen tillämpas dock

först 27 kap. 4 § tredje stycket rättegångsbalken.

först 27 kap. 4 § tredje stycket rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

1.31. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:1225) om straff för smuggling

dels att 1 a, 19–23, 25–30, 32 och 34–40 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 1–3 och 7 §§ ska ha följande lydelse,

dels att 24 § ska betecknas 19 § och ha följande lydelse,

dels att 31 och 33 §§ ska betecknas 20 och 21 §§ och att rubriken

före nya 20 § ska lyda ”Åtal och talan om förverkande m.m.”,

dels att det ska införas en ny paragraf, 22 §, av följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2021/22:256 Föreslagen lydelse

1 §56

Denna lag innehåller bestämmelser om ansvar m.m. för gärningar som rör införsel till eller utförsel från landet av varor. Har det i lag eller annan författning föreskrivits straff för den som bryter mot ett förbud mot eller villkor för att föra in eller ut en vara, gäller i stället bestämmelserna i den författningen om inget annat är föreskrivet.

I 19–22, 25 a–27, 29 a och 32 §§ finns särskilda bestämmelser om befogenheter för att förhindra, utreda och beivra brott enligt denna lag eller brott, som rör införsel till eller utförsel från landet av varor, enligt någon av de författningar som nämns i tredje stycket. Befogenheterna gäller även vid sådana brott enligt narkotikastrafflagen (1968:64) , vapenlagen (1996:67) och lagen ( 2010:1011 ) om brandfarliga och explosiva varor som avses i 12 § tredje stycket samt vid sådana terroristbrott enligt 4 § terroristbrottslagen (2022:666) som begås genom smuggling, grov smuggling, vapen-

56 Ändringen innebär att andra–fjärde styckena upphävs.

smuggling, grov vapensmuggling, synnerligen grov vapensmuggling, smuggling av explosiv vara, grov smuggling av explosiv vara eller synnerligen grov smuggling av explosiv vara eller försök till sådana brott. Befogenheten enligt 32 § att väcka åtal eller besluta om förverkande gäller dock inte vid brott enligt narkotikastrafflagen , vapenlagen , lagen om brandfarliga och explosiva varor eller terroristbrottslagen .

De författningar som avses i andra stycket är lagen ( 1996:701 ) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, lagen ( 1998:506 ) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter, lagen ( 2000:1064 ) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, tullagen (2016:253) samt lagen ( 2006:1329 ) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m.

Bestämmelserna i 19–22, 25 a–26 a §§ samt 27 § första och tredje styckena, när det gäller kroppsvisitation, och bestämmelserna i 32 § gäller också vid brott som avses i 2 – 4 §§ skattebrottslagen (1971:69) , om brottet rör underlåtenhet att lämna deklaration enligt 26 kap. 37 § första stycket skatteförfarandelagen (2011:1244) .

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §57

Vid tillämpning av denna lag ska en vara anses ha förts in till eller ut från landet när den har förts över gränsen för svenskt territorium.

I denna lag förstås med

1. narkotika: sådana varor som anges i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64),

2. vapen: sådana skjutvapen som avses i vapenlagen (1996:67) samt sådana vapen och andra föremål som anges i 1 kap. 3 § vapenlagen,

3. explosiva varor: sådana varor som anges i 4 § lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor, och

4. tullbehandling: vad som föreskrivs i tullagstiftningen om att en vara ska läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring, hän-

föras till ett tullförfarande eller

återexporteras eller åtgärder enligt 3 kap. 1 § tullagen (2016:253), då varan förs in till eller ut från landet.

4. tullbehandling: det som föreskrivs i tullagstiftningen om att en vara ska läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring, bli

föremål för ett tullförfarande eller

återexporteras eller bli föremål

för åtgärder enligt 3 kap. 6 § tullbefogenhetslagen (2023:000),

då varan förs in till eller ut från landet.

3 §58

Den som, i samband med införsel till landet av en vara som omfattas av ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel, uppsåtligen bryter mot förbudet eller villkoret genom att underlåta att anmäla varan till tullbehandling, döms för smuggling till böter eller fängelse i högst två år.

Vad som föreskrivs i första

stycket gäller också den som, i samband med att en sådan vara förs in till landet, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift vid tullbehandling eller underlåter att lämna föreskriven uppgift vid tull-

Det som föreskrivs i första

stycket gäller också den som, i samband med att en sådan vara förs in till landet, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift vid tullbehandling eller underlåter att lämna föreskriven uppgift vid tull-

57 Senaste lydelse 2020:901. 58 Senaste lydelse 2016:275.

behandling och därigenom ger upphov till fara för att införseln fullföljs i strid med förbudet eller villkoret.

behandling och därigenom ger upphov till fara för att införseln fullföljs i strid med förbudet eller villkoret.

För smuggling döms också den som uppsåtligen

1. från landet för ut en vara i strid med ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för utförsel eller efter utförseln förfogar över varan i strid med förbudet eller villkoret,

2. under pågående tullbehandling förfogar över en vara som omfattas av ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel och därigenom föranleder att införseln fullföljs i strid med förbudet eller villkoret,

3. till landet för in eller från landet för ut en vara med stöd av ett tillstånd som föranletts av att någon lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna föreskriven uppgift till en tillståndsmyndighet eller förfar på ett sådant sätt hos en tillståndsmyndighet och därigenom föranleder att tillstånd meddelas och att varan förs in till eller ut från landet med stöd av tillståndet, eller

4. förfogar över en vara i strid med villkor som uppställts för eller i samband med varans införsel eller utförsel.

I det fall bestämmelserna om tullbehandling inte är tillämpliga vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land, gäller vad som anges i första och andra styckena angående tullbehandling i stället förfarande enligt lagen (1996:701)

om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

I det fall bestämmelserna om tullbehandling inte är tillämpliga vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land, gäller det som anges i första och andra styckena angående tullbehandling i stället förfarande enligt inregränslagen(1996:701).

7 §59

Den som av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i 3, 6, 6 a eller 6 b §, döms för olovlig införsel eller olovlig utförsel till böter eller fängelse i högst två år.

För olovlig införsel eller olovlig utförsel döms också den som av grov oaktsamhet

59 Senaste lydelse 2020:901.

1. i samband med utförsel från landet av en vara underlåter att anmäla varan till tullbehandling, lämnar oriktig uppgift vid tullbehandling eller underlåter att lämna föreskriven uppgift vid tullbehandling och därigenom ger upphov till fara för att sådant förbud eller villkor som avses i 3 § tredje stycket 1 eller den bestämmelsen tillsammans med 6, 6 a eller 6 b § överträds, eller

2. lämnar oriktig uppgift eller underlåter att lämna föreskriven uppgift i samband med ansökan om sådant tillstånd som avses i 3 § tredje stycket 3 eller den bestämmelsen tillsammans med 6, 6 a eller 6 b § och därigenom ger upphov till fara för att varan förs in eller ut med stöd av detta tillstånd.

I de fall bestämmelserna om tullbehandling inte är tillämpliga vid utförsel till ett annat EUland, gäller vad som anges i andra stycket 1 angående tullbehandling i stället förfarande enligt la-

gen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

I de fall bestämmelserna om tullbehandling inte är tillämpliga vid utförsel till ett annat EUland, gäller vad som anges i andra stycket 1 angående tullbehandling i stället förfarande enligt in-

regränslagen (1996:701).

Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.

24 § 19 §

En myndighet, som har om hand egendom som har tagits i beslag för att den skäligen kan antas bli förverkad enligt 16 §, får omedelbart låta sälja den om

En annan myndighet än Tull-

verket, som har om hand egen-

dom som har tagits i beslag för att den skäligen kan antas bli förverkad enligt 16 §, får, om inte

annat är föreskrivet, omedelbart

låta sälja den om

1. den inte kan vårdas utan fara för att den förstörs,

2. vården av den är förenad med alltför stora kostnader, eller

3. det annars finns särskilda skäl. Sådan egendom får i stället förstöras, om

1. den inte kan säljas,

2. den kan befaras komma till brottslig användning, eller

3. den annars är olämplig för försäljning.

Om egendom, som sålts eller förstörts, inte förverkas, har ägaren eller annan rättsinnehavare rätt till ersättning. För egendom som sålts lämnas dock inte ersättning med högre belopp än vad som influtit vid försäljningen. Om egendomen har förstörts, lämnas ersättning med skäligt belopp.

Vad som föreskrivits i första och andra styckena gäller endast om inget annat är föreskrivet i lag eller annan författning.

Bestämmelser om Tullverkets rätt att försälja eller förstöra egendom som har tagits i beslag finns i 8 kap. 11 § tullbefogenhetslagen (2023:000) .

22 §

Utan hinder av det som föreskrivs i 1 kap. 4 och 5 §§ kustbevakningslagen (2019:32) har en kustbevakningstjänsteman i samma utsträckning som en polisman rätt att ingripa mot brott enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

1.32. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 8 § lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2022:169 Föreslagen lydelse

2 kap.

8 §

Kronofogdemyndigheten får ha direktåtkomst till uppgifter som avses i 3 § 1–5, 8, 10 och 11. Direktåtkomst till uppgifter som avses i 3 § 4, 5, 8, 10 och 11 får endast avse den som

1. har ansökt om skuldsanering eller F-skuldsanering,

2. är registrerad som gäldenär hos Kronofogdemyndigheten,

3. är make eller likställd med make till den som har ansökt om skuldsanering eller F-skuldsanering, eller

4. är make eller likställd med make till gäldenär hos Kronofogdemyndigheten.

Tullverket får ha direktåtkomst till uppgifter som avses i 3 § 1–5, 10 och 11. Åtkomsten får endast avse den som är eller kan antas vara gäldenär enligt tullagstiftningen, skyldig att betala skatt för vara vid import eller otillåten införsel eller föremål för Tullverkets kontrollverksamhet enligt lagen (1998:506)

om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter.

Tullverket får ha direktåtkomst till uppgifter som avses i 3 § 1–5, 10 och 11. Åtkomsten får endast avse den som är eller kan antas vara gäldenär enligt tullagstiftningen, skyldig att betala skatt för vara vid import eller otillåten införsel eller föremål för Tullverkets kontrollverksamhet enligt 5 kap. eller

6 kap. 4 § 3 eller 6 § 3 tullbefogenhetslagen (2023:000) .

Tullverket får ha direktåtkomst till uppgifter och handlingar som avses i 4 a §.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter och handlingar direktåtkomst enligt första till tredje styckena får omfatta.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

1.33. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

7 §60

Skatteverket får ha direktåtkomst till uppgifter som avses i 3 § 1, 2, 5–7, 10 och 11 i fråga om personer som är eller kan antas vara skattskyldiga eller förekommer i ett ärende enligt lagen (1998:506) om punktskattekon-

troll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter.

Skatteverket får ha direktåtkomst till uppgifter som avses i 3 § 1, 2, 5–7, 10 och 11 i fråga om personer som är eller kan antas vara skattskyldiga eller förekommer i ett ärende enligt lagen (1998:506) om flyttning och kon-

troll av vissa punktskattepliktiga varor eller 5 kap. tullbefogenhetslagen (2023:000) .

Kronofogdemyndigheten får ha direktåtkomst till uppgifter som avses i 3 § 1, 2, 5–7, 10 och 11 i fråga om den som är registrerad som gäldenär hos Kronofogdemyndigheten eller make till gäldenären eller någon annan som likställs med make.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter direktåtkomst enligt första stycket får omfatta.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

60 Senaste lydelse 2007:467.

1.34. Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

Härigenom föreskrivs att 4 kap.5 och 7 §§ lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

5 §61

Åklagaren ska anhålla den eftersökte om det inte saknas risk för att denne avviker eller på annat sätt undandrar sig ett överlämnande. Ett anhållande ska även ske om det finns risk för att den eftersökte, genom att undanröja bevis eller på något annat sätt, försvårar utredningen av en gärning som omfattas av arresteringsordern.

Ett anhållande enligt första stycket får inte ske om det kan antas att förutsättningar för ett överlämnande saknas.

Den som inte har fyllt arton år får anhållas endast om det finns synnerliga skäl.

Om det finns skäl för anhållande enligt första–tredje styckena men det är tillräckligt att den eftersökte meddelas ett reseförbud eller att det föreskrivs en anmälningsskyldighet, ska en sådan åtgärd beslutas i stället för anhållande. I fall som avses i 24 kap. 4 § rättegångsbalken ska övervakning ersätta ett anhållande.

Om det finns skäl för anhållande enligt första–tredje styckena får en polisman eller en tjän-

steman vid Tullverket eller Kustbevakningen i brådskande fall

även utan ett anhållningsbeslut gripa den eftersökte.

Om det finns skäl för anhållande enligt första–tredje styckena får en polisman, en tull-

tjänsteman eller en kustbevakningstjänsteman i brådskande fall

även utan ett anhållningsbeslut gripa den eftersökte.

7 §

Innehåller en arresteringsorder en ansökan om beslag tillämpas i denna del bestämmelserna i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.

61 Senaste lydelse 2011:1177.

Om det påträffas sådana föremål som på grund av den uppgivna gärningen skulle kunna tas i beslag och överlämnas enligt 4 kap. 19 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, får föremålen även utan en särskild ansökan tas i beslag genom beslut av åklagaren eller den som griper den eftersökte. Har beslag skett tillämpas 4 kap. 16 § andra stycket den lagen.

I samband med att den eftersökte frihetsberövas får husrannsakan göras för att söka efter föremål som får tas i beslag. Förordnande om husrannsakan meddelas av åklagaren. Om det är fara i dröjsmål får en polisman eller en

tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen göra husrann-

sakan även utan ett sådant förordnande.

I samband med att den eftersökte frihetsberövas får husrannsakan göras för att söka efter föremål som får tas i beslag. Förordnande om husrannsakan meddelas av åklagaren. Om det är fara i dröjsmål får en polisman, en tull-

tjänsteman eller en kustbevakningstjänsteman göra husrannsakan

även utan ett sådant förordnande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

1.35. Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 8 b–d och 8 f §§utlänningslagen (2005:716) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

8 b §62

Vid en kontroll enligt 1 eller 9 § är den som innehar ett uppehållstillståndskort, ett uppehållskort, ett permanent uppehållskort, ett bevis om uppehållsstatus eller ett bevis för gränsarbetare skyldig att låta en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant

eller en tjänsteman vid Tullverket, Kustbevakningen eller Migrations-

verket fotografera honom eller henne och ta hans eller hennes fingeravtryck, för kontroll av att fotografiet och fingeravtrycken motsvarar det fotografi och de fingeravtryck som finns sparade i kortet eller beviset.

Vid en kontroll enligt 1 eller 9 § är den som innehar ett uppehållstillståndskort, ett uppehållskort, ett permanent uppehållskort, ett bevis om uppehållsstatus eller ett bevis för gränsarbetare skyldig att låta en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant,

en tulltjänsteman, en kustbevakningstjänsteman eller en tjänsteman vid Migrationsverket foto-

grafera honom eller henne och ta hans eller hennes fingeravtryck, för att kontrollera att fotografiet och fingeravtrycken motsvarar det fotografi och de fingeravtryck som finns sparade i kortet eller beviset.

När en kontroll enligt första stycket har genomförts, ska det fotografi och de fingeravtryck som tagits för kontrollen omedelbart förstöras. Detsamma gäller de biometriska data som tagits fram i samband med kontrollen.

8 c §63

En utlänning är vid in- eller utresekontroll skyldig att låta en polisman, en särskilt förordnad

En utlänning är vid in- eller utresekontroll skyldig att låta en polisman, en särskilt förordnad

62 Senaste lydelse 2021:415. 63 Senaste lydelse 2018:30. Ändringar i paragrafen har beslutats genom SFS 2022:242, som träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Hänsyn har inte tagits till de ändringarna.

passkontrollant eller en tjänste-

man vid Tullverket, Kustbevakningen eller Migrationsverket fo-

tografera honom eller henne och ta hans eller hennes fingeravtryck för kontroll av identiteten och av resehandlingens äkthet, i enlighet med artikel 8.2 b eller 8.3 ib i kodexen om Schengengränserna. Denna skyldighet gäller under förutsättning att utlänningen har en resehandling som är försedd med ett lagringsmedium som innehåller ett fotografi eller fingeravtryck.

passkontrollant, en tulltjänste-

man, en kustbevakningstjänsteman

eller en tjänsteman vid Migrationsverket fotografera honom eller henne och ta hans eller hennes fingeravtryck för att kontrol-

lera identiteten och resehand-

lingens äkthet, i enlighet med artikel 8.2 b eller 8.3 ib i kodexen om Schengengränserna. Denna skyldighet gäller under förutsättning att utlänningen har en resehandling som är försedd med ett lagringsmedium som innehåller ett fotografi eller fingeravtryck.

När en kontroll enligt första stycket har genomförts ska det fotografi och de fingeravtryck som tagits för kontrollen omedelbart förstöras. Det gäller också de biometriska data som tagits fram i samband med kontrollen.

8 d §64

Den som har en Schengenvisering är vid in- eller utresekontroll enligt artikel 8.3 i kodexen om Schengengränserna skyldig att låta en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant eller

en tjänsteman vid Tullverket, Kustbevakningen eller Migrations-

verket ta hans eller hennes fingeravtryck för kontroll av identiteten och av viseringens äkthet, i enlighet med artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och

Den som har en Schengenvisering är vid in- eller utresekontroll enligt artikel 8.3 i kodexen om Schengengränserna skyldig att låta en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant, en

tulltjänsteman, en kustbevakningstjänsteman eller en tjänsteman vid

Migrationsverket ta hans eller hennes fingeravtryck för att kon-

trollera identiteten och visering-

ens äkthet, i enlighet med artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/ 2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar

64 Senaste lydelse 2018:30. Ändringar i paragrafen har beslutats genom SFS 2022:242, som träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Hänsyn har inte tagits till de ändringarna.

utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen), i den ursprungliga lydelsen.

(VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VISförordningen), i den ursprungliga lydelsen.

Skyldighet att lämna fingeravtryck enligt första stycket gäller även för en utlänning som vid en sådan in- eller utresekontroll inte kan styrka sin identitet och som får kontrolleras i identifieringssyfte i enlighet med artikel 20 i VIS-förordningen.

När en kontroll enligt första eller andra stycket har genomförts, ska de fingeravtryck som tagits för kontrollen omedelbart förstöras. Det gäller också de biometriska data som tagits fram i samband med kontrollen.

8 f §65

En utlänning är vid en kontroll enligt 1 eller 9 § skyldig att låta en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant eller en

tjänsteman vid Tullverket, Kustbevakningen eller Migrationsver-

ket fotografera honom eller henne och ta hans eller hennes fingeravtryck för att genom en sökning i Schengens informationssystem identifiera utlänningen om identiteten inte kan fastställas på annat sätt.

En utlänning är vid en kontroll enligt 1 eller 9 § skyldig att låta en polisman, en särskilt förordnad passkontrollant, en tull-

tjänsteman, en kustbevakningstjänsteman eller en tjänsteman vid

Migrationsverket fotografera honom eller henne och ta hans eller hennes fingeravtryck för att genom en sökning i Schengens informationssystem identifiera utlänningen om identiteten inte kan fastställas på annat sätt.

När en kontroll enligt första stycket har genomförts, ska det fotografi och de fingeravtryck som har tagits för kontrollen omedelbart förstöras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

65 Senaste lydelse 2020:1005.

1.36. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m.

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §66

Varor som kvarhålls genom beslut av Tullverket i enlighet med artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1236/2005 ska förvaras på betryggande sätt och stå under Tullverkets övervakning.

Det som sägs i 3 kap. 7 § tull-

lagen (2016:253) om en anlägg-

ning för tillfällig lagring och ett tullager gäller även vid sådant kvarhållande av varor som Tullverket beslutar enligt första stycket. Tullverket får även godkänna ett byte av förvaringsställe för en kvarhållen vara.

Det som sägs i 3 kap. 7 § tull-

befogenhetslagen (2023:000) om

en anläggning för tillfällig lagring och ett tullager gäller även vid sådant kvarhållande av varor som Tullverket beslutar enligt första stycket. Tullverket får även godkänna ett byte av förvaringsställe för en kvarhållen vara.

Den som har lagt upp en vara på en anläggning för tillfällig lagring eller på ett tullager ansvarar för förvaringskostnaden även när varan kvarhålls av Tullverket enligt första stycket. Om däremot Tullverket beslutar förvaringsställe ska i stället den som enligt tullagstiftningen är gäldenär eller skulle ha varit gäldenär om varan varit tullbelagd ansvara för förvaringskostnaden.

Om det behövs för att säkerställa betalning ska Tullverket besluta att en vara som har kvarhållits enligt första stycket inte får lämnas ut förrän Tullverkets kostnader för förvaringen har ersatts eller säkerhet ställts för dem.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ställande av säkerhet för Tullverkets kostnader för förvaring enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

66 Senaste lydelse 2016:282.

1.37. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa

Härigenom föreskrivs att 16 och 23 §§ lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §67

Innan ett fartyg anlöper första svenska hamn eller senast vid ankomsten till hamnen ska befälhavaren på fartyget lämna information om hälsotillståndet ombord till Tullverket eller Kustbevakningen om

Innan ett fartyg anlöper första svenska hamn eller senast vid ankomsten till hamnen ska befälhavaren på fartyget lämna information om hälsotillståndet ombord till Kustbevakningen om

1. befälhavaren har anledning att anta att smittämnen eller andra ämnen som kan utgöra ett internationellt hot mot människors hälsa finns ombord,

2. fartyget kommer från en hamn i ett område som har förklarats drabbat av ett internationellt hot mot människors hälsa och ankomsten sker inom inkubationstiden för en smittsam sjukdom, eller

3. det ombord på fartyget finns en person som har vistats inom ett område som har förklarats drabbat av ett internationellt hot mot människors hälsa under sådan tid att inkubationstiden för en smittsam sjukdom inte har gått ut vid fartygets ankomst till hamnen.

När Tullverket eller Kustbevakningen har fått sådan information som avses i första stycket, ska myndigheten omedelbart underrätta smittskyddsläkaren och Folkhälsomyndigheten om innehållet i informationen. Om informationen gäller fartyg som tillhör och bemannas av Försvarsmakten ska även försvarsinspektören för

När Kustbevakningen har fått sådan information som avses i första stycket, ska myndigheten omedelbart underrätta smittskyddsläkaren och Folkhälsomyndigheten om innehållet i informationen. Om informationen gäller fartyg som tillhör och bemannas av Försvarsmakten ska även för-

67 Senaste lydelse 2017:785.

hälsa och miljö omedelbart underrättas.

svarsinspektören för hälsa och miljö omedelbart underrättas.

Vad som sägs i första och

andra styckena om fartyg och hamn ska även gälla luftfartyg respektive flygplats. Den skyldighet som befälhavare på luftfartyg har att lämna information enligt första stycket gäller dock endast i

förhållande till Tullverket.

Det som sägs i första och

andra styckena om fartyg och hamn ska även gälla luftfartyg respektive flygplats. Den skyldighet som befälhavare på luftfartyg har att lämna information enligt första stycket ska i stället fullgö-

ras till Folkhälsomyndigheten.

23 §

När ett fartyg kommer till första svenska hamn skall befälhavaren för Tullverket eller Kustbevakningen visa upp intyg, eller till någon av myndigheterna ge in kopia av sådant intyg, om att utrotning av djur som avses i 22 § har skett ombord eller ett intyg om att utrotning av sådana djur inte behövs. Om ett intyg inte visas upp eller ges in skall Tull-

verket eller Kustbevakningen ome-

delbart underrätta kommunen som skall låta undersöka fartyget och, om det behövs, vidta åtgärder för att utrota djur som avses i 22 §.

När ett fartyg kommer till första svenska hamn ska befälhavaren för Kustbevakningen visa upp intyg, eller till myndigheten ge in kopia av sådant intyg, om att utrotning av djur som avses i 22 § har skett ombord eller ett intyg om att utrotning av sådana djur inte behövs. Om ett intyg inte visas upp eller ges in ska Kustbevakningen omedelbart underrätta kommunen som ska låta undersöka fartyget och, om det behövs, vidta åtgärder för att utrota djur som avses i 22 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

1.38. Förslag till lag om ändring i lagen (2008:322) om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott

Härigenom föreskrivs att lagen (2008:322) om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott ska upphöra att gälla vid utgången av juni 2023.

1.39. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

68

Härigenom föreskrivs att 44 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

44 kap.

5 §69

Rätten enligt 1 kap.1 och 7 §§tryckfrihetsförordningen och 1 kap.1 och 10 §§yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter inskränks av den tystnadsplikt som följer

1. av beslut som har meddelats med stöd av 7 § lagen (1999:988) om förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet,

2. av 7 kap. 1 § 1 lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap,

3. av 4 kap. 16 § försäkringsrörelselagen (2010:2043),

4. av 5 kap. 15 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige,

5. av 32 § lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning,

5. av 32 § lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning, och

6. av 11 a § lagen (1996:701)

om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, och

6. av 7 kap. 6 § tullbefogenhets-

lagen ( 2023:000 ).

7. av 4 kap. 23 a § tullagen (2016:253).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

68 Lagförslaget utgår om förslagen i prop. 2021/22:259, med föreslaget ikraftträdande den 2 januari 2023, leder till riksdagsbeslut. 69 Senaste lydelse 2021:46.

1.40. Förslag till lag om ändring i postlagen (2010:1045)

Härigenom föreskrivs att 5 kap.702 § och 6 §§postlagen (2010:1045) ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2021/22:259 Föreslagen lydelse

5 kap.

2 §

Den som i postverksamhet

eller i ett kurirföretag har fått del

av eller tillgång till en uppgift som avses i 1 eller 2 får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon fått del av eller tillgång till. Tystnadsplikten omfattar en uppgift som handlar om att

Den som hos ett befordrings-

företag har fått del av eller till-

gång till en uppgift som avses i 1 eller 2 får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon fått del av eller tillgång till. Tystnadsplikten omfattar en uppgift som handlar om att

1. hålla kvar en försändelse enligt 4 kap. 22 § tullagen (2016:253)

eller 11 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, eller

1. hålla kvar en försändelse enligt 6 kap. 5 § eller 7 kap. 6 §

tullbefogenhetslagen (2023:000),

eller

2. beslagta egendom, efter en sådan åtgärd som anges i 1, enligt

22 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

2. beslagta egendom, efter en sådan åtgärd som anges i 1, enligt

8 kap. 9 § tullbefogenhetslagen.

6 §

Den som bedriver postverksamhet ska trots 1 § bistå Tullverket vid kontroll avseende en postförsändelse enligt tullagen

(2016:253) eller lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Detta

Den som bedriver postverksamhet ska trots 1 § bistå Tullverket vid kontroll avseende en postförsändelse enligt tullbefogen-

hetslagen (2023:000). Detta gäller

dock endast vid misstanke om att postförsändelsen innehåller

705 kap. postlagen föreslås träda i kraft den 2 januari 2023.

gäller dock endast vid misstanke om att postförsändelsen innehåller något av följande som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225)

om straff för smuggling:

något av följande som kan tas i beslag enligt den lagen:

1. narkotika,

2. skjutvapen eller ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),

2. skjutvapen, ammunition eller

ljuddämpare som avses i vapen-

lagen (1996:67),

3. sådana vapen eller andra föremål som anges i 1 kap. 3 § vapenlagen, eller

4. sådana explosiva varor som avses i 4 § lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

1.41. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:111) om förstörande av vissa hälsofarliga missbrukssubstanser

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2011:111) om förstörande av vissa hälsofarliga missbrukssubstanser ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Beslut om förstörande fattas av en åklagare. Om ärendet är av enkel beskaffenhet får beslut om förstörande även fattas av en sådan be-

fattningshavare hos Tullverket som anges i 32 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Vad som

i denna lag föreskrivs om åklagare gäller även en sådan befattnings-

havare, om inte annat anges.

Om ärendet är av enkel beskaffenhet får beslut om förstörande även fattas av en tullåkla-

gare. Det som i denna lag före-

skrivs om åklagare gäller även

tullåklagare, om inte annat anges.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

1.42. Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder

Härigenom föreskrivs att 3 kap.6 och 8 §§ lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

6 §

Åklagaren ska anhålla den eftersökte om det inte saknas risk för att denne avviker eller på annat sätt undandrar sig ett överlämnande. Ett anhållande ska även ske om det finns risk för att den eftersökte, genom att undanröja bevis eller på något annat sätt, försvårar utredningen av en gärning som omfattas av den nordiska arresteringsordern.

Ett anhållande enligt första stycket får inte ske om det kan antas att förutsättningar för ett överlämnande saknas.

Den som inte har fyllt arton år får anhållas endast om det finns synnerliga skäl.

Om det finns skäl för anhållande enligt första–tredje styckena men det är tillräckligt att den eftersökte meddelas ett reseförbud eller att det föreskrivs en anmälningsskyldighet, ska en sådan åtgärd beslutas i stället för anhållande. I fall som avses i 24 kap. 4 § rättegångsbalken ska övervakning ersätta ett anhållande.

Om det finns skäl för anhållande enligt första–tredje styckena får en polisman eller en tjänsteman

vid Tullverket eller Kustbevakningen i brådskande fall, även utan

ett anhållningsbeslut, gripa den eftersökte.

Om det finns skäl för anhållande enligt första–tredje styckena får en polisman, en tulltjänsteman

eller en kustbevakningstjänsteman

i brådskande fall, även utan ett anhållningsbeslut, gripa den eftersökte.

8 §

Innehåller en nordisk arresteringsorder en ansökan om beslag, tillämpas i den delen lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Om det påträffas sådana föremål som på grund av den uppgivna gärningen skulle kunna tas i beslag och överlämnas enligt 4 kap. 19 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, får föremålen även utan en särskild ansökan tas i beslag genom beslut av åklagaren eller den som griper den eftersökte.

I samband med att den eftersökte frihetsberövas får husrannsakan göras för att söka efter föremål som får tas i beslag. Förordnande om husrannsakan meddelas av åklagaren. Om det är fara i dröjsmål får en polisman eller en

tjänsteman vid Tullverket eller Kustbevakningen göra en husrann-

sakan även utan ett sådant förordnande.

I samband med att den eftersökte frihetsberövas får husrannsakan göras för att söka efter föremål som får tas i beslag. Förordnande om husrannsakan meddelas av åklagaren. Om det är fara i dröjsmål får en polisman, en tull-

tjänsteman eller en kustbevakningstjänsteman göra en husrannsakan

även utan ett sådant förordnande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

1.43. Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §

Lagen gäller inte för punktskattepliktiga varor som

1. är omhändertagna med stöd av lagen (1998:506) om punkt-

skattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter, eller

1. är omhändertagna med stöd av 5 kap. tullbefogenhetslagen

(2023:000), eller

2. omfattas av ett beslut om skatt enligt samma lag.

2. omfattas av ett beslut om skatt enligt lagen (1998:506) om

flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor.

Om ett sådant beslut om omhändertagande eller om skatt upphävs, ska dock den här lagen anses ha varit tillämplig som om beslutet aldrig hade fattats.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

1.44. Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (2012:210)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 6 §71yrkestrafiklagen (2012:210) och rubriken före 5 kap. 6 § ska upphöra att gälla vid utgången av juni 2023.

71 Senaste lydelse 2016:541.

1.45. Förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 9 §72taxitrafiklagen (2012:211) och rubriken före 5 kap. 9 § ska upphöra att gälla vid utgången av juni 2023.

72 Senaste lydelse 2016:542.

1.46. Förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253)

Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (2016:253)73

dels att 3 och 4 kap. ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 1 och 13 §§, 2 kap. 1 §, 6 kap. 2 och 14 §§ och 7 kap.

5 §, ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 3 kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §74

I denna lag finns bestämmelser som kompletterar – Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen och de förordningar som meddelas med stöd av den förordningen,

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003,

– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1672 av den 23 oktober 2018 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur unionen och om upphävande av förordning (EG) nr 1889/2005, och

– rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen.

Vissa bestämmelser om autonoma åtgärder för militär utrustning finns i rådets förordning (EG) nr 150/2003 av den 21 januari 2003 om upphävande av importtullar på vissa vapen och militär utrustning.

73 Senaste lydelse av 4 kap. 6 a § 2018:1189 rubriken närmast före 4 kap. 43 a § 2017:248 4 kap. 8 § 2018:1713 4 kap. 43 a § 2017:248 4 kap. 18 § 2021:45 4 kap. 51 § 2021:753 4 kap. 22 § 2021:45 4 kap. 52 § 2021:753 4 kap. 23 a § 2021:45 4 kap. 53 § 2021:753. 4 kap. 23 b § 2021:45 74 Senaste lydelse 2021:753.

Bestämmelser om Tullverkets och tulltjänstemäns befogenheter vid införsel och utförsel av varor finns i tullbefogenhetslagen (2023:000) .

13 §

Om en särskild sakkunnig har anlitats enligt 4 kap. 5 §, ska kostnaden för den sakkunnige betalas av den som har lämnat en felaktig uppgift eller av den som inte har följt en uppmaning att lämna en uppgift eller en handling om en vara. Tullverket kan besluta att den som inte har följt en uppmaning inte ska vara betalningsskyldig.

Om en särskild sakkunnig har anlitats enligt 3 kap. 9 §, ska kostnaden för den sakkunnige betalas av den som har lämnat en felaktig uppgift eller av den som inte har följt en uppmaning att lämna en uppgift eller en handling om en vara. Tullverket kan besluta att den som inte har följt en uppmaning inte ska vara betalningsskyldig.

Betalningsskyldighet enligt första stycket gäller inte om en felaktig uppgift avser varans tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna värdet med mer än tio procent.

Om Tullverket har haft en kostnad som någon annan ska stå för enligt första stycket, ska denne ersätta Tullverkets kostnad.

Lydelse enligt SFS 2022:175 Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §

Bestämmelser om skyldighet att betala annan skatt än tull vid import eller införsel till det svenska tullområdet finns i

– mervärdesskattelagen (1994:200), – lagen (1994:1776) om skatt på energi, – lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, – lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, – lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar, – lagen (2022:155) om tobaksskatt, och – lagen (2022:156) om alkoholskatt. Skatt som avses i första stycket ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte något annat föreskrivits.

Om det i beskattningsunderlaget för sådan skatt ska ingå tullvärde, tull eller motsvarande avgift som fastställts i annan valuta, ska sådant underlag omräknas till svensk valuta efter den kurs som enligt tullagstiftningen gällde den dag då tullvärdet fastställdes.

I 6 kap. tullbefogenhetslagen (2023:000) finns bestämmelser om revision vid kontroll av sådan skatt som avses i första stycket.

3 kap. Införsel och utförsel av varor

Tullövervakning vid införsel

1 § Ett transportmedel som kommer till det svenska tullområdet omfattas av tullövervakning, om det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning.

Om transportmedlet kommer till det svenska tullområdet utan att medföra varor, omfattas det av tullövervakning till dess att en anmälan om transportmedlet enligt 3 § har behandlats av Tullverket.

Har transportmedlet tagits ut för kontroll enligt 3 kap. 10 § tullbefogenhetslagen (2023:000), omfattas det av tullövervakning till dess att kontrollen har avslutats.

2 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transportmedlet beräknas komma till ett tullkontor eller en annan plats som

Tullverket anvisat eller godkänt.

Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgifter om transportmedlet och dess last.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheterna enligt första och andra styckena.

3 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som förs in i det svenska tullområdet ska anmäla transportmedlets ankomst till Tullverket även i andra fall än det som avses i artikel 133.1 första stycket i förordning (EU) nr 952/2013.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten enligt första stycket.

Tullövervakning vid utförsel

4 § Ett transportmedel som ska avgå från det svenska tullområdet omfattas av tullövervakning, om det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning.

Om transportmedlet ska avgå från det svenska tullområdet direkt till tredjeland utan att medföra varor, omfattas det av tullövervakning sedan en anmälan om detta har gjorts.

5 § Ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska avgå från

1. ett tullkontor, eller

2. en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt. Tullverket kan i enskilda fall medge undantag från första stycket, om möjligheterna till tullövervakning och tullkontroll enligt tullbefogenhetslagen (2023:000) inte försämras.

6 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska på förhand meddela när transportmedlet beräknas avgå från ett tullkontor eller en annan plats som

Tullverket anvisat eller godkänt.

Föraren eller befälhavaren ska lämna uppgifter om transportmedlet och dess last.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheterna enligt första och andra styckena.

7 § Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som ska föras ut ur det svenska tullområdet ska anmäla transportmedlets avgång till Tullverket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten enligt första stycket.

Frizon

8 § Regeringen får besluta att en del av det svenska tullområdet ska vara en frizon enligt artikel 243.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska fastställa frizonens gränser och var dess infarts- och utfartsställen ska vara belägna.

Sakkunnig

9 § Tullverket får anlita en särskild sakkunnig

1. om det finns anledning att anta att en uppgift som har lämnats enligt tullagstiftningen är felaktig, för att få fram den information som behövs, och

2. när en uppmaning att lämna en uppgift eller en handling om en vara inte har följts.

Skyldigheter för befordringsföretag

10 § Ett befordringsföretag ska till Tullverket anmäla om det i företagets verksamhet uppkommer misstanke om att en försändelse innehåller något av följande som kan tas i beslag enligt 8 kap. 9 § tullbefogenhetslagen (2023:000):

1. narkotika,

2. skjutvapen, ammunition eller ljuddämpare som avses i vapenlagen (1996:67),

3. sådana vapen eller andra föremål som anges i 1 kap. 3 § vapenlagen, eller

4. sådana explosiva varor som avses i 4 § lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor.

Försändelsen ska överlämnas till Tullverket om myndigheten begär det. Befordringsföretaget ska också på annat sätt medverka i Tullverkets kontrollverksamhet enligt tullagstiftningen i fråga om varor som befordras med post, på järnväg eller med luftfartyg.

Tullkontroll vid intrång i vissa immateriella rättigheter

11 § Uttryck som används i 12–16 §§ har den innebörd som anges i förordning (EU) nr 608/2013.

12 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om ingripande enligt förordning (EU) nr 608/2013 om beslut enligt artikel 11.3, 13 eller 16 i förordningen. En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket

1. fick kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 11.3 eller 16 i förordningen, eller

2. tog emot en sådan begäran som avses i artikel 13 i förordningen.

13 § Tullverket ska underrätta innehavaren av ett beslut om ingripande om följande beslut som myndigheten fattar enligt förordning (EU) nr 608/2013:

1. beslut att avslå eller avvisa en begäran enligt artikel 12.1 om förlängning, eller

2. beslut enligt artikel 12.5 att återkalla eller ändra ett beslut om förlängning.

En sådan underrättelse ska lämnas inom 30 arbetsdagar efter det att Tullverket

1. tagit emot en sådan begäran som avses i artikel 12.1, eller

2. fått kännedom om de omständigheter som kan ligga till grund för ett beslut enligt artikel 12.5.

14 § Uppkommer en skada på en vara vid en sådan inspektion som avses i artikel 19.1 i förordning (EU) nr 608/2013, ansvarar den som inspekterar varan för skadan.

15 § Frågor om huruvida en vara gör intrång i en immateriell rättighet och hur en sådan vara ska hanteras prövas av domstol enligt det som gäller för den immateriella rättigheten i fråga.

Domstolen får meddela ett interimistiskt beslut om att ett uppskov med att frigöra eller hålla kvar en vara ska upphöra.

Tullverket ska verkställa sådana domar och beslut från domstolen som fått laga kraft och som gäller frigörande, ändring eller förstöring

av varor vilkas frigörande skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket.

16 § När en dom eller ett beslut om förstöring av eller någon annan åtgärd med varor vilkas frigörande har skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket har fått laga kraft, har innehavaren av ett beslut om ingripande rätt till ersättning för sina kostnader i samband med

Tullverkets ingripande mot varorna.

Ersättningsskyldig enligt första stycket är den som domstolens beslut har gått emot. Kan ersättningskravet riktas mot flera personer, har dessa ett solidariskt ansvar att ersätta innehavaren av beslutet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

2 §75

Följande beslut av Tullverket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol:

1. beslut enligt tullagstiftningen,

2. beslut enligt artikel 7.1 i förordning (EU) 2018/1672, och

3. beslut enligt artikel 7.2, 9.1, 11.3, 12.1, 12.2, 12.5, 13 eller 16 i förordning (EU) nr 608/2013 samt beslut att avvisa en ansökan som inte uppfyller villkoren i artikel 5.3 i den förordningen.

Tullverkets eller annan förvaltningsmyndighets beslut om nedsättning eller befrielse enligt 2 kap. 12 och 20 §§ överklagas hos regeringen.

Tullverkets beslut om revision enligt 4 kap. 26 § får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Detsamma gäller vid överklagande i mål som avses i 5 kap. 19 §.

14 §

Det allmänna ombudet får ta över uppgiften att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden som gäller frågor som avses i 3 och 7 §§.

Det allmänna ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid Tull-

Det allmänna ombudet får uppdra åt en tulltjänsteman att

75 Senaste lydelse 2021:753.

verket att företräda det allmänna

i allmän förvaltningsdomstol.

företräda det allmänna i allmän förvaltningsdomstol.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också i mål om betalningssäkring.

7 kap.

5 §

Tullverket kan förena ett föreläggande med vite

1. när verket med stöd av tulllagstiftningen förelägger någon att vidta en åtgärd som behövs för Tullverkets kontrollverksamhet, samt

1. när Tullverket med stöd av tullagstiftningen förelägger någon att vidta en åtgärd som behövs för myndighetens kontrollverksamhet, och

2. om någon

– inte har lämnat uppgift som

krävs enligt tullagstiftningen, eller

– inte har fullgjort sådan

skyldighet som föreskrivs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen, eller i 4 kap. 4, 7, 32 eller

33 §.

2. om någon

a) inte har lämnat uppgift som

krävs enligt tullagstiftningen, eller

b) inte har fullgjort sådan skyl-

dighet som föreskrivs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 952/2013, i den ursprungliga lydelsen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för beslut som har överklagats före ikraftträdandet.

1.47. Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1694) om Tullverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2018:1694) om Tullverkets behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område

dels att 4 kap. 3 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 2 §, 2 kap. 10 och 11 §§, 3 kap. 2, 6 och 7 §§ och

4 kap. 7, 10 och 11 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 4 kap. 9 a §, av följande ly-

delse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §76

I lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete, lagen (2018:1180) om flygpassageraruppgifter i brottsbekämpningen

och lagen (2022:613) om finan-

siell information i brottsbekämpningen samt i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till dessa lagar, finns det särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter. Om det i dessa författningar finns avvikande bestämmelser, ska de tilllämpas i stället för bestämmelserna i denna lag.

I lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete, lagen (2018:1180) om flygpassageraruppgifter i brottsbekämpningen, lagen (2022:613) om finansiell information i brottsbekämpningen

och tullbefogenhetslagen (2023:000)

samt i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till dessa lagar, finns det särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter. Om det i dessa författningar finns avvikande bestämmelser, ska de tillämpas i stället för bestämmelserna i denna lag.

2 kap.

10 §

Personuppgifter som lämnas till Tullverket enligt 15 § lagen

( 1996:701 ) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett

Personuppgifter som lämnas till Tullverket enligt 7 kap. 10 §

tullbefogenhetslagen (2023:000)

får behandlas för följande ända-

76 Senaste lydelse 2022:616.

annat land inom Europeiska unionen eller 4 kap. 6 § tullagen (2016:253) får behandlas för att planera kontroller och välja ut kontrollobjekt för att utföra en upp-

gift som anges i 1 § 1 eller 2.

mål för att utföra en uppgift som

anges i 1 § 1 eller 2:

1. planera kontroller,

2. välja ut kontrollobjekt, och

3. göra analyser som behövs för att uppdatera eller skapa nya kriterier som ska användas vid planering av kontroller eller urval av kontrollobjekt.

Personuppgifter som avses i första stycket får endast i ett enskilt fall behandlas för nya ändamål enligt 2 kap. 4 eller 22 § brottsdatalagen (2018:1177).

11 §

Vid terminalåtkomst enligt

16 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen eller 4 kap. 8 § tullagen (2016:253) får Tull-

verket inte ändra eller på annat sätt bearbeta personuppgifterna.

Vid

direktåtkomst

enligt

7 kap. 11 § tullbefogenhetslagen (2023:000) får Tullverket inte

ändra eller på annat sätt bearbeta personuppgifterna.

3 kap.

2 §77

Följande personuppgifter får göras gemensamt tillgängliga:

1. Uppgifter som kan antas ha samband med misstänkt brottslig verksamhet, om den misstänkta verksamheten

a) innefattar brott för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller mer, eller

b) sker systematiskt.

2. Uppgifter som behövs för övervakningen av en person som

a) kan antas komma att begå brott för vilket det är föreskrivet fängelse i två år eller mer, och

b) är allvarligt kriminellt belastad.

3. Uppgifter från transportföretag som behandlas enligt 2 kap. 10 §.

77 Senaste lydelse 2019:436. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

3. Uppgifter som förekom-

mer i ett ärende om utredning av eller lagföring för brott.

4. Uppgifter som förekom-

mer i ett ärende om utredning av eller lagföring för brott.

4. Uppgifter som förekom-

mer i ett ärende om uppbörd.

5. Uppgifter som förekom-

mer i ett ärende om uppbörd.

5. Uppgifter som har rappor-

terats till Tullverkets ledningscentraler.

6. Uppgifter som har rappor-

terats till Tullverkets ledningscentraler.

6. Uppgifter som behandlas i

syfte att fullgöra internationella åtaganden, om det krävs för att den aktuella förpliktelsen ska kunna fullgöras.

7. Uppgifter som behandlas i syfte att fullgöra internationella åtaganden, om det krävs för att den aktuella förpliktelsen ska kunna fullgöras.

Personuppgifter från transportföretag som behandlas enligt 2 kap. 10 § första stycket får göras gemensamt tillgängliga endast om det behövs i ett enskilt fall.

Tillgången till uppgifter som görs gemensamt tillgängliga med stöd av första stycket 2 ska begränsas till särskilt angivna tjänstemän som har till uppgift att arbeta med övervakningen. Information om att en person är föremål för övervakning får dock göras tillgänglig för andra.

Tillgången till uppgifter som görs gemensamt tillgängliga med stöd av första stycket 3 ska begränsas till särskilt angivna tjänstemän som har sådana uppgifter som anges i 2 kap. 10 § första stycket. Endast om det behövs i ett enskilt fall får uppgifterna göras tillgängliga för andra.

6 §

Bestämmelserna i 5 § gäller inte vid sökning i en viss handling eller i ett visst ärende.

Bestämmelserna i 5 § gäller inte heller vid sökning som görs av särskilt angivna tjänstemän

1. när de utför beredningsuppgifter i underrättelseverksamhet och arbetet befinner sig i ett inledande skede,

2. i syfte att i underrättelseverksamhet bearbeta och analysera personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga med stöd av 2 § första stycket 1 eller 2 och som enbart dessa tjänstemän har tillgång till,

2. i syfte att i underrättelseverksamhet bearbeta och analysera personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga med stöd av 2 § första stycket 1, 2 eller 3 och som enbart dessa tjänstemän har tillgång till,

3. i syfte att utreda brott för vilket det är föreskrivet fängelse i fyra år eller mer, eller

4. i syfte att samordna utredningar om brott som kan vara systematiska och för vilka det är föreskrivet fängelse i två år eller mer.

Bestämmelserna i 5 § gäller inte heller vid sökning som en tjänsteman vid någon av Tullverkets ledningscentraler utför på begäran av en tulltjänsteman som verkställer ett ingripande eller vidtar en åtgärd som rör en enskild.

7 §

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Kustbevakningen och Skatteverket får för ett syfte som anges i 1 kap. 2 § brottsdatalagen (2018:1177) medges direktåtkomst till personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga med stöd av 2 §.

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Kustbevakningen och Skatteverket får för ett syfte som anges i 1 kap. 2 § brottsdatalagen (2018:1177) medges direktåtkomst till personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga med stöd av 2 § första

stycket 1, 2 och 4–7.

4 kap.

7 §78

Personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga med stöd av 3 kap. 2 § första stycket 1, 2, 5 eller 6 får som längst behandlas under den tid som anges i 8–11 §§.

Personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga med stöd av 3 kap. 2 § första stycket 1–3, 6 eller 7 får som längst behandlas under den tid som anges i 8–11 §§.

Bestämmelsen i 2 kap. 17 § andra stycket brottsdatalagen (2018:1177) gäller inte vid tillämpningen av 8–11 §§.

78 Senaste lydelse 2019:436.

9 a §

Uppgifter som med stöd av 7 kap. 11 § tullbefogenhetslagen (2023:000) tillhandahålls på annat sätt än genom direktåtkomst, ska förstöras senast sex månader efter det att de behandlades första gången.

Det som sägs i första stycket gäller också vid behandling av personuppgifter som ingår i en strukturerad samling personuppgifter.

10 §79

Personuppgifter som behandlas med stöd av 3 kap. 2 § första stycket 5 får inte behandlas längre än ett år efter utgången av det kalenderår då de behandlades automatiserat första gången.

Personuppgifter som behandlas med stöd av 3 kap. 2 § första stycket 6 får inte behandlas längre än ett år efter utgången av det kalenderår då de behandlades automatiserat första gången.

11 §80

Personuppgifter som behandlas med stöd av 3 kap. 2 § första stycket 6 får inte behandlas längre än ett år efter utgången av det kalenderår då ärendet som uppgifterna behandlades i avslutades.

Personuppgifter som behandlas med stöd av 3 kap. 2 § första stycket 7 får inte behandlas längre än ett år efter utgången av det kalenderår då ärendet som uppgifterna behandlades i avslutades.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

79 Senaste lydelse 2019:436. 80 Senaste lydelse 2019:436.

1.48. Förslag till lag om ändring i kustbevakningslagen (2019:32)

Härigenom föreskrivs i fråga om kustbevakningslagen (2019:32)

dels att 1 kap. 2 § ska upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 5 och 7 §§, 3 kap. 1–3, 8, 10, 15 och 17 §§ och 4 kap.

4 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 3 kap. 15 b och 16 a–

c §§, och före nya 15 b § och 16 a § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

5 §

En kustbevakningstjänsteman som med stöd i lag griper eller annars omhändertar eller avlägsnar någon, får i anslutning till ingripandet kroppsvisitera den som åtgärden riktar sig mot i den utsträckning som är nödvändig för att

1. av säkerhetsskäl kunna ta om hand vapen eller andra farliga föremål, eller

2. fastställa hans eller hennes identitet.

En kustbevakningstjänsteman får också i samband med ett förhör som hålls i myndighetens lokaler, i lokaler som ställts till myndighetens förfogande eller ombord på myndighetens fartyg kroppsvisitera förhörspersonen, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl för att söka efter vapen eller andra farliga föremål.

7 §81

Protokoll ska föras över ingripanden som innebär att någon avvisas, avlägsnas, omhändertas eller grips. Av protokollet ska det framgå

Protokoll ska föras över ingripanden som innebär att någon avvisas, avlägsnas, omhändertas eller grips och över att föremål

omhändertas enligt 3 kap. 16 a §.

Av protokollet ska det framgå

81 Senaste lydelse 2022:327.

1. vem som har fattat beslutet,

2. grunden för beslutet och tidpunkten när det har fattats,

3. vem eller vilka som har deltagit i ingripandet,

4. vem eller vilka som ingripandet har riktat sig mot,

5. tiden för ingripandet, och

6. vad som i övrigt har förekommit vid ingripandet. Ansvarig för att protokollet upprättas är, i fråga om uppgifter som avses i första stycket 1 och 2, den som har fattat beslutet och i övrigt den som varit förman vid ingripandet.

I rättegångsbalken finns bestämmelser om protokoll över förvar, beslag, husrannsakan, genomsökning på distans, kroppsvisitation och kroppsbesiktning.

3 kap.

1 §

Till Kustbevakningens uppgifter inom den direkta brottsbekämpningen hör att självständigt

1. förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet,

2. ingripa vid misstanke om brott,

3. utreda brott, eller

4. beivra brott.

Det som sägs i första stycket punkten 1 gäller inte vid brott som anges 2 § första stycket 7 och 8.

2 §82

Kustbevakningens direkta brottsbekämpning omfattar brott som rör

1. skyddslagstiftning i

a) lagen (2004:487) om sjöfartsskydd,

b) skyddslagen (2010:305), och

c) lagen (2016:319) om skydd för geografisk information,

2. sjötrafik och sjösäkerhet i

a) lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn,

b) lagen (1983:294) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän flottled,

c) mönstringslagen (1983:929),

d) sjölagen (1994:1009),

82 Senaste lydelse 2021:627.

e) lagen (1994:1776) om skatt på energi,

f) lagen (1998:958) om vilotid för sjömän,

g) fartygssäkerhetslagen (2003:364),

h) lagen (2006:263) om transport av farligt gods,

i) barlastvattenlagen (2009:1165), och

j) lagen (2021:626) om förarbevis för vattenskoter,

3. vattenförorening och miljö i

a) 10 kap. 1 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, och

b) 29 kap. 1 § första stycket 1 miljöbalken i fråga om utsläpp från fritidsfartyg, samt 29 kap. 2–2 b §§, 4 § första stycket 1 j i fråga om otillåten hantering av ammunition som innehåller bly, 4 a § och 8 § första stycket 12 och 13 samma balk,

4. överträdelser av fiske- och jaktlagstiftning i

a) jaktlagen (1987:259),

b) fiskelagen (1993:787),

c) lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, och

d) vapenlagen (1996:67),

5. fornminnen och vrak i

a) 2 kap. kulturmiljölagen (1988:950), och

b) lagen (1995:732) om skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia, och

b) lagen (1995:732) om skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia,

6. Sveriges maritima zoner i

a) lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, och

b) lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.

6. Sveriges maritima zoner i

a) lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, och

b) lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,

7. trafiklagstiftning i 4 och 4 a §§ lagen ( 1951:649 ) om straff för vissa trafikbrott, och

8. tullagstiftning i

a) lagen ( 1962:120 ) om straff i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg m.m.,

b) lagen ( 1992:1602 ) om valuta- och kreditreglering,

c) lagen ( 1996:95 ) om internationella sanktioner,

d) inregränslagen (1996:701) ,

e) lagen ( 2000:1064 ) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd,

f) lagen ( 2000:1225 ) om straff för smuggling,

g) lagen ( 2006:1329 ) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m., och

h) tullagen (2016:253) .

Brott som har begåtts i Sveriges maritima zoner omfattas alltid av den direkta brottsbekämpningen.

Regeringen får meddela föreskrifter om att ytterligare brott med endast böter i straffskalan ska ingå i den direkta brottsbekämpningen.

3 §83

Kustbevakningen får besluta att inleda förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken om brott som avses i 2 § första och tredje

styckena. De befogenheter och

skyldigheter som undersökningsledaren har enligt rättegångsbalken gäller då Kustbevakningen.

Kustbevakningen får besluta att inleda förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken om brott som avses i 2 § första stycket 1–7 och tredje stycket. De befogenheter och skyldigheter som undersökningsledaren har enligt rättegångsbalken gäller då den som Kustbevakningen har utsett att full-

göra den uppgiften.

Om saken inte är av enkel beskaffenhet ska ledningen av förundersökningen övertas av åklagare så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren ska också i andra fall överta

Om saken inte är av enkel beskaffenhet ska ledningen av förundersökningen övertas av åklagare så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren ska också i andra fall överta ledningen när det behövs av sär-

83 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

ledningen när det behövs av särskilda skäl.

skilda skäl. Åklagaren får begära

biträde av Kustbevakningen med förundersökningen. Åklagaren får också uppdra åt en kustbevakningstjänsteman att vidta en viss åtgärd som hör till förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt.

Kustbevakningen ska förordna särskilda befattningshavare att utföra myndighetens uppgifter enligt denna bestämmelse.

8 §

En kustbevakningstjänsteman har samma rätt som en polisman att enligt 28 kap. 5 § rättegångsbalken göra husrannsakan för brott som omfattas av den direkta brottsbekämpningen.

En husrannsakan får göras även om påföljden för gärningen, till följd av bestämmelserna i lagen (1996:517) om begränsning av tillämpningen av svensk lag när det gäller vissa brott som begåtts på utländska fartyg eller 41 § första stycket fiskelagen (1993:787), endast kan bestämmas till böter.

Finns det anledning att anta att brott som anges i 3 kap. 2 § 8 har begåtts, får även i annat fall än som sägs i 28 kap. 1 § rättegångsbalken en kustbevakningstjänsteman göra husrannsakan i magasin eller liknande utrymmen för att söka efter egendom som skäligen kan antas bli förverkad på grund av sådant brott.

10 §

En kustbevakningstjänsteman har samma rätt som en polisman att enligt 27 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken ta föremål i beslag för brott som ingår i den direkta brottsbekämpningen.

Vid brott som anges i 3 kap. 2 § 8 får en kustbevakningstjänsteman även i andra fall än som anges i 27 kap. 4 § rättegångsbalken ta egendom i beslag, om den skäligen kan antas bli förverkad på grund av brott eller ha betydelse för utredning om ett sådant brott.

Om det i lag finns avvikande bestämmelser om beslag gäller dessa.

15 §

I fråga om brott som ingår i den direkta brottsbekämpningen har en kustbevakningstjänsteman samma rätt som en polisman att

1. besluta om kroppsvisitation och kroppsbesiktning enligt 28 kap. 13 § första stycket rättegångsbalken, och

2. ta med den som ska kroppsvisiteras eller kroppsbesiktigas till den plats där åtgärden ska genomföras, enligt 28 kap. 13 a § tredje stycket rättegångsbalken.

En kustbevakningstjänsteman har samma rätt som en tulltjänsteman att vidta åtgärder enligt 7 kap. 1 § tullbefogenhetslagen (2023:000) .

Ta alkoholutandningsprov och göra ögonundersökning

15 b §

I lagen ( 1976:1090 ) om alkoholutandningsprov och lagen ( 1999:216 ) om ögonundersökning vid misstanke om vissa brott i trafiken finns bestämmelser om rätten för en kustbevakningstjänsteman att ta alkoholutandningsprov och göra ögonundersökning.

Tillfälligt omhänderta fordonsnycklar m.m.

16 a §

En kustbevakningstjänsteman har vid misstanke om brott enligt 4 och 4 a §§ lagen ( 1951:649 ) om straff för vissa trafikbrott samma befogenhet som en polisman har enligt 24 a § polislagen (1984:387) att tillfälligt omhänderta fordonsnycklar, annat som behövs för färden, eller fordonet samt att göra kroppsvisitation och genomsöka fordonet.

16 b §

I fråga om det fortsatta förfarandet vid omhändertagande tilllämpas bestämmelserna i 24 c och 24 d §§ polislagen (1984:387) om upphörande av omhändertagande och förstöring eller försäljning av egendom.

Egendom som förvaras av Kustbevakningen ska överlämnas till Polismyndigheten, om den inte hämtas.

16 c §

I 7 kap. 4 § körkortslagen (1998:488) finns bestämmelser om Kustbevakningens rätt att besluta om omhändertagande av körkort.

17 §

En kustbevakningstjänsteman som ingriper med stöd av 4–10 §§ eller 13–15 §§ ska genast anmäla detta till någon som är behörig att leda en förundersökning.

En kustbevakningstjänsteman som har omhändertagit något enligt 16 a § ska skyndsamt anmäla det till Polismyndigheten, som omedelbart ska pröva om omhändertagandet ska bestå. Omhändertagen egendom ska förvaras av Kustbevakningen, om inte Polismyndigheten bestämmer något annat.

4 kap.

4 §

När en förundersökning har inletts får Kustbevakningen bistå förundersökningsledaren med utredningen av brottet, även om brottet inte ingår i den direkta brottsbekämpningen.

En förundersökningsledare får anlita biträde av Kustbevakningen för att genomföra förundersökningen. Förundersökningsledaren får också ge i uppdrag åt en kustbevakningstjänsteman att vidta en viss åtgärd som hör till förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt.

En förundersökningsledare får anlita biträde av Kustbevakningen för att genomföra förundersökningen. Förundersökningsledaren får också ge i uppdrag åt en kustbevakningstjänsteman att vidta en viss åtgärd som hör till förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till åtgärdens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt. En kustbevakningstjänste-

man har då de befogenheter som anges i 3 kap. 5–10 och 13–15 §§.

Om förundersökningen leds av åklagare är Kustbevakningen och en kustbevakningstjänsteman skyldiga att lämna det biträde som begärs enligt denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

1.49. Förslag till lag om ändring i lagen (2022:155) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 24 § och 12 kap. 8 § lagen (2022:155) om tobaksskatt ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2022:155 Föreslagen lydelse

9 kap.

24 §

Om beskattade varor för vilka skattskyldighet inträtt enligt denna lag har omhändertagits av Tullverket enligt 2 kap. 9 § lagen

(1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter och Tullverket därefter har

beslutat att inte lämna ut varorna enligt 2 kap. 16 § andra stycket

eller 16 a § samma lag, ska Skatte-

verket besluta om befrielse från skatten på varorna.

Om beskattade varor för vilka skattskyldighet inträtt enligt denna lag har omhändertagits av Tullverket enligt 5 kap. 16 § tullbefo-

genhetslagen (2023:000)och Tull-

verket därefter har beslutat att inte lämna ut varorna enligt 5 kap.

25 § samma lag, ska Skatteverket

besluta om befrielse från skatten på varorna.

Första stycket gäller bara om beslut om skatt för varorna har fattats av Skatteverket.

12 kap.

8 §

Om skatt har betalats till Skatteverket för beskattade varor eller för snus, tuggtobak eller övrig tobak och Tullverket därefter har beslutat att inte lämna ut tobaksvarorna enligt 2 kap. 16 §

andra stycket eller 16 a § lagen ( 1998:506 ) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkohol

Om skatt har betalats till Skatteverket för beskattade varor eller för snus, tuggtobak eller övrig tobak och Tullverket därefter har beslutat att inte lämna ut tobaksvarorna enligt 5 kap. 25 §

tullbefogenhetslagen (2023:000),

ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten.

varor, tobaksvaror och energiprodukter, ska Skatteverket efter an-

sökan besluta om återbetalning av skatten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

1.50. Förslag till lag om ändring i lagen (2022:156) om alkoholskatt

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 24 § och 12 kap. 8 § lagen (2022:156) om alkoholskatt ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2022:156 Föreslagen lydelse

9 kap.

24 §

Om beskattade alkoholvaror för vilka skattskyldighet inträtt enligt denna lag har omhändertagits av Tullverket enligt 2 kap. 9 §

lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter och Tullverket

därefter har beslutat att inte lämna ut varorna enligt 2 kap. 16 §

första stycket samma lag, ska Skatte-

verket besluta om befrielse från skatten på varorna.

Om beskattade alkoholvaror för vilka skattskyldighet inträtt enligt denna lag har omhändertagits av Tullverket enligt 5 kap. 16 §

tullbefogenhetslagen (2023:000)

och Tullverket därefter har beslutat att inte lämna ut varorna enligt

5 kap. 24 § samma lag, ska Skatte-

verket besluta om befrielse från skatten på varorna.

Första stycket gäller bara om beslut om skatt för varorna har fattats av Skatteverket.

12 kap.

8 §

Om skatt har betalats till Skatteverket för alkoholvaror och Tullverket därefter har beslutat att inte lämna ut varorna enligt 2 kap.

16 § första stycket lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter,

ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten.

Om skatt har betalats till Skatteverket för alkoholvaror och Tullverket därefter har beslutat att inte lämna ut varorna enligt 5 kap. 24 § tullbefogenhets-

lagen (2023:000), ska Skattever-

ket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

1.51. Förslag till förordning om ändring i förundersökningskungörelsen (1947:948)

Härigenom föreskrivs att det i förundersökningskungörelsen (1947:948) ska införas två nya paragrafer, 1 b och 1 c §§, med följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 b §

Bestämmelser om Tullverkets rätt att inleda förundersökning finns i 8 kap. tullbefogenhetslagen (2023:000) . Bestämmelser om Kustbevakningens rätt att inleda förundersökning finns i 3 kap. kustbevakningslagen (2019:32)

1 c §

Åklagarmyndigheten får, efter att ha gett Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Tullverket respektive Kustbevakningen tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om fördelningen av arbetsuppgifter mellan allmänna åklagare och undersökningsledare vid andra myndigheter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

1.52. Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1969:590) om ersättning vid förundersökning i brottmål

Härigenom föreskrivs att 3 § kungörelsen (1969:590) om ersättning vid förundersökning i brottmål ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §84

Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Tullverket eller Kustbevakningen meddelar beslut i fråga om ersättning. Om förundersökningen leds av en åklagare, får även han eller hon meddela ett sådant beslut.

Beslut som avses i första stycket överklagas till länsstyrel-

sen inom två veckor från den dag

då den hörde fick del av beslutet.

I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Beslut som avses i

första stycket ska överklagas inom två veckor från den dag då den hörde fick del av beslutet.

Mot länsstyrelsens beslut får talan inte föras.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

2. I fråga om beslut som har överklagats före ikraftträdandet gäller alltjämt äldre bestämmelser.

84 Senaste lydelse 2014:1117. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

1.53. Förslag till förordning om ändring i fartygsregisterförordningen (1975:927)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 § och 7 kap.2, 3 och 4 §§fartygsregisterförordningen (1975:927) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

10 §85

Båtbevis utfärdas på ägarens begäran av fartygsinspektör, lots eller tjänsteman vid Tullverket

eller Kustbevakningen. Sådant be-

vis kan även utfärdas av besiktningsman för fartyg enligt 18 kap. 21 § sjölagen (1994:1009) eller någon annan som registermyndigheten utser eller godkänner.

Båtbevis utfärdas på ägarens begäran av en fartygsinspektör,

en lots eller en kustbevakningstjänsteman. Sådant bevis kan även

utfärdas av en besiktningsman för fartyg enligt 18 kap. 21 § sjölagen (1994:1009) eller någon annan som registermyndigheten utser eller godkänner.

I förordningen (1994:1162) om skeppsmätning finns bestämmelser om fartygsbevis.

7 kap.

2 §86

Registermyndigheten ska fortlöpande underrätta Trafikanalys,

Tullverket,

Kustbevakningen,

Post- och telestyrelsen samt Havs- och vattenmyndigheten om ändringar i registrets innehåll med avseende på uppgifter om fartyg eller bygge, registreringsförhållanden, äganderättsförhållanden samt huvudredare.

Registermyndigheten ska fortlöpande underrätta Trafikanalys, Kustbevakningen, Post- och telestyrelsen samt Havs- och vattenmyndigheten om ändringar i registrets innehåll med avseende på uppgifter om fartyg eller bygge, registreringsförhållanden, äganderättsförhållanden och huvudredare.

85 Senaste lydelse 2001:807. 86 Senaste lydelse 2011:659.

3 §87

Tullverket och Kustbevak-

ningen biträder registermyndigheten med att

Kustbevakningen biträder registermyndigheten med att

1. tillhandahålla blanketter för anmälningar och ansökningar i registerärenden och båtregistreringsärenden,

2. ta emot och till registret vidarebefordra anmälningar, ansökningar och andra handlingar i sådana ärenden.

4 §88

Tullverket och Kustbevakning-

en biträder också registermyndigheten med sådan utredning om fartyg som registermyndigheten behöver för en tillförlitlig registerföring.

Kustbevakningen biträder också registermyndigheten med sådan utredning om fartyg som registermyndigheten behöver för en tillförlitlig registerföring.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

87 Senaste lydelse 2001:807. 88 Senaste lydelse 2001:807.

1.54. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1975:929) med vissa bestämmelser om fartygs identifiering

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § förordningen (1975:929) med vissa bestämmelser om fartygs identifiering ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

2 §89

Kan märkning icke lämpligen

anbringas varaktigt, får den utfö-

ras på platta i korrosions- och brandbeständigt material, vilken

skall plomberas av fartygsinspek-

tör, tulltjänsteman eller tjänste-

man vid kustbevakningen. Trans-

portstyrelsen kan bemyndiga annan att utföra sådan plombering.

Kan märkning inte lämpligen

fästas varaktigt, får den utföras

på en platta i korrosions- och brandbeständigt material, vilken

ska plomberas av en fartygsin-

spektör eller en kustbevaknings-

tjänsteman. Transportstyrelsen kan förordna någon annan att utföra

sådan plombering.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

89 Senaste lydelse 2008:1224.

1.55. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1977:937) om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet m.m.

Härigenom föreskrivs att 7 a § förordningen (1977:937) om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 a §90

Beslut av Skatteverket som överklagas till en förvaltningsrätt ska tas upp av Förvaltningsrätten i Falun om beslutet avser ärenden enligt

1. skatteförfarandelagen (2011:1244) i fråga om punktskatt och om återbetalning av mervärdesskatt eller punktskatt enligt 64 kap. 6 § samma lag,

2. författning som anges i 3 kap. 15 § skatteförfarandelagen,

3. kupongskattelagen (1970:624),

4. lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.,

5. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,

6. lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kommunalförbund och samordningsförbund,

7. mervärdesskattelagen (1994:200) som rör den som är mervärdesskattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 samma lag, eller

8. lagen (1998:506) om punkt-

skattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter i fråga om kon-

troll av upplagshavare inom uppskovsförfarandet enligt 6 kap. samma lag.

8. lagen (1998:506) om flyttning

och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor i fråga om kontroll

av upplagshavare inom uppskovsförfarandet enligt 6 kap. samma lag.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

90 Senaste lydelse 2019:1003.

1.56. Förslag till förordning om ändring i jaktförordningen (1987:905)

Härigenom föreskrivs att 52 § jaktförordningen (1987:905) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

52 §91

Den som jagar ska ha med sig sitt jaktkort. Kortet ska på uppmaning visas för en polisman, jakttillsynsman, naturvårdsvakt, tillsynsman i nationalpark eller naturreservat, kustbevakningstjänsteman, tulltjänsteman eller för den som äger eller innehar marken eller har jakträtten där.

Den som jagar ska ha med sig sitt jaktkort. Kortet ska på uppmaning visas för en polisman, jakttillsynsman, naturvårdsvakt, tillsynsman i nationalpark eller naturreservat, kustbevakningstjänsteman eller för den som äger eller innehar marken eller har jakträtten där.

En kustbevakningstjänsteman får ge en sådan uppmaning som framgår av första stycket även på land i anslutning till de områden som anges 1 kap.4 och 5 §§kustbevakningslagen (2019:32).

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

91 Senaste lydelse 2019:89.

1.57. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1992:1303) om krigsmateriel

Härigenom föreskrivs att 15 a § förordningen (1992:1303) om krigsmateriel ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 a §92

Anmälan enligt 15 § första stycket behöver inte göras, om utförseln enligt vad som anges i utförseltillståndet avser

1. materiel som förs ut för reparation, översyn eller någon annan liknande åtgärd och som ska återinföras,

2. materiel som efter reparation, översyn eller någon annan liknande åtgärd åter förs ut,

3. materiel som förs ut för demonstration, lån eller bearbetning och som ska återinföras, i den utsträckning den inte förbrukas,

4. materiel som efter demonstration, lån eller bearbetning åter förs ut, eller

5. materiel som förs ut efter utbyte eller återsänds efter reklamation eller felleverans eller av något annat liknande skäl.

Anmälan enligt 15 § första stycket behöver inte heller göras, om utförseln omfattas av föreskrifterna i 4 a § andra eller tredje stycket.

Bestämmelserna i 15 § tredje stycket och 15 a § första och andra styckena innebär inget undantag från deklarationsskyldigheten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen eller från anmälningsskyldigheten enligt lagen (1996:701) om Tull-

verkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

Bestämmelserna i 15 § tredje stycket och 15 a § första och andra styckena innebär inget undantag från deklarationsskyldigheten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen eller från anmälningsskyldigheten enligt inregränslagen (1996:701).

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

92 Senaste lydelse 2020:785.

1.58. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1994:1162) om skeppsmätning

Härigenom föreskrivs att 28 och 34 §§ förordningen (1994:1162) om skeppsmätning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 §93

Om ett svenskt fartyg har ändrats i något annat hänseende än som sägs i 23–26 §§ och avser ändringen något förhållande som mätbrevet innehåller en uppgift om, skall ägaren eller befälhavaren genast anmäla ändringen till Transportstyrelsen, ett tullkontor eller en svensk utlandsmyndighet. Mätbrevet skall då visas upp för anteckning om ändringen.

Om ett svenskt fartyg har ändrats i något annat hänseende än som sägs i 23–26 §§ och avser ändringen något förhållande som mätbrevet innehåller en uppgift om, ska ägaren eller befälhavaren genast anmäla ändringen till Transportstyrelsen eller en svensk utlandsmyndighet. Mätbrevet ska då visas upp för anteckning om ändringen.

Om anteckningen verkställs av en svensk utlandsmyndighet

eller ett tullkontor skall Transport-

styrelsen genast underrättas.

Om anteckningen verkställs av en svensk utlandsmyndighet

ska Transportstyrelsen genast

underrättas.

Om ägaren begär det får Transportstyrelsen i stället för att göra en anteckning enligt första stycket utfärda ett nytt mätbrev med de ändrade uppgifterna införda. Det äldre mätbrevet skall sändas till Transportstyrelsen innan det nya mätbrevet lämnas ut, om inte Transportstyrelsen har medgivit något annat.

Om ägaren begär det får Transportstyrelsen i stället för att göra en anteckning enligt första stycket utfärda ett nytt mätbrev med de ändrade uppgifterna införda. Det äldre mätbrevet ska sändas till Transportstyrelsen innan det nya mätbrevet lämnas ut, om inte Transportstyrelsen har medgett något annat.

93 Senaste lydelse 2008:1162.

34 §94

En tjänsteman vid Kustbevak-

ningen, Transportstyrelsen eller Tullverket får när som helst ta

del av ett fartygs mätbrev. Om mätbrevet gäller här i landet och om det kan ske utan väsentligt hinder för fartyget får tjänstemannen ombord även undersöka

En tjänsteman vid Transportstyrelsen eller en kustbevaknings-

tjänsteman får när som helst ta

del av ett fartygs mätbrev. Om mätbrevet gäller här i landet och om det kan ske utan väsentligt hinder för fartyget får tjänstemannen ombord även undersöka

a) om fartygets karakteristiska kännemärken svarar mot uppgifterna i mätbrevet, eller

b) om fartyget har ändrats på ett sätt som påverkar brutto- eller nettodräktigheten.

Om det vid undersökningen kommer fram att uppgifterna i mätbrevet inte stämmer överens med de verkliga förhållandena,

skall detta anmälas till Transport-

styrelsen.

Om det vid undersökningen kommer fram att uppgifterna i mätbrevet inte stämmer överens med de verkliga förhållandena, ska detta anmälas till Transportstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

94 Senaste lydelse 2008:1162.

1.59. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1996:702) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1996:702) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen95

dels att 2–7 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 8 och 9 §§ ska betecknas 2 och 3 §§,

dels att lagens rubrik, 1 § och de nya 2 och 3 §§ ska ha följande

lydelse.

Förordning ( 1996:702 ) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Inregränsförordning ( 1996:702 )

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §96

I denna förordning finns be-

stämmelser i anslutning till lagen (1996:701) om Tullverkets befo-

genheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

Denna förordning innehåller

bestämmelser som kompletterar

inregränslagen (1996:701).

95 Senaste lydelse av 2 § 2000:1316 3 § 2000:1316 4 § 2004:213 5 § 2004:213 6 § 1999:539 7 § 2014:1196. 96 Senaste lydelse 2000:1316.

8 §972 §

Tullverket får meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten enligt 4 § lagen

( 1996:701 ) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

Tullverket får meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten enligt 3 § inregräns-

lagen ( 1996:701 ).

9 §983 §

Tullverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av

lagen

(1996:701) om Tullverkets befo-

genheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen samt av denna förordning.

Tullverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av inregränslagen(1996:701).

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

97 Senaste lydelse av tidigare 8 § 1999:539. 98 Senaste lydelse av tidigare 9 § 1999:539.

1.60. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:518) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholprodukter, tobaksvaror och energiprodukter

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1998:518) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter99

dels att 2 och 3 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 3 a § ska betecknas 3 §,

dels att förordningens rubrik, 1, 4, 6–8 §§ och den nya 3 § ska ha

följande lydelse.

Förordning ( 1998:518 ) om

punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter

Förordning ( 1998:518 ) om

flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §100

Denna förordning gäller vid tillämpning av lagen (1998:506) om punktskattekontroll av trans-

porter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter.

Denna förordning gäller vid tillämpning av lagen (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa

punktskattepliktiga varor.

Termer och uttryck som används i denna förordning har samma innebörd som i lagen om

punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter. Termerna

upplagshavare, varumottagare och skatterepresentant har samma innebörd som i lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564)

Termer och uttryck som används i förordningen har samma innebörd som i lagen om flyttning

och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor. Termerna upplags-

havare, varumottagare och skatterepresentant har samma innebörd som i lagen (1994:1776) om skatt

på energi, lagen (2022:155) om

99 Senaste lydelse av förordningens rubrik 2007:3593 § 2007:359. 100 Senaste lydelse 2007:359.

om alkoholskatt och lagen

(1994:1776) om skatt på energi.

tobaksskatt och lagen (2022:156)

om alkoholskatt.

3 a § 101 3 §

I ärenden och mål om skatt eller transporttillägg enligt lagen (1998:506) om punktskattekon-

troll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter gäller bestämmelserna

om betalningssäkring i 11 kap.1, 2 och 4–7 §§, 17 kap. 8 §, 18 kap. 6 § och 19 kap. 3 §skatteförfarandeförordningen (2011:1261).

I ärenden och mål om skatt eller transporttillägg enligt lagen (1998:506) om flyttning och kon-

troll av vissa punktskattepliktiga varor gäller bestämmelserna om

betalningssäkring i 11 kap.1, 2 och 4–7 §§, 17 kap. 8 §, 18 kap. 6 § och 19 kap. 3 §skatteförfarandeförordningen (2011:1261).

När Tullverket tillämpar bestämmelserna i första stycket ska det som sägs i skatteförfarandeförordningen om Skatteverket i stället gälla Tullverket.

4 §102

Om det krävs säkerhet för anstånd enligt 4 kap. 7 § lagen (1998:506) om punktskattekon-

troll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter skall den skattskyldige

underrättas om den tid inom vilken säkerheten skall lämnas för att anståndet skall gälla. Tullverket bevakar den ställda säkerheten.

Om det krävs säkerhet för anstånd enligt 4 kap. 7 § lagen (1998:506) om flyttning och kon-

troll av vissa punktskattepliktiga varor ska den skattskyldige un-

derrättas om den tid inom vilken säkerheten ska lämnas för att anståndet ska gälla. Tullverket bevakar den ställda säkerheten.

6 §103

Tullverket skall underrätta Skatteverket om

1. kontroller och beslut enligt

lagen (1998:506) om punktskat-

Tullverket ska underrätta Skatteverket om beslut enligt lagen (1998:506) om flyttning och

101 Senaste lydelse av tidigare 3 a § 2012:165. 102 Senaste lydelse 2007:359. 103 Senaste lydelse 2007:359.

tekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter, och

2. vem som hämtat ut punktskattepliktiga varor för vilka skatt inte påförts.

kontroll av vissa punktskattepliktiga varor.

7 §104

Allmän förvaltningsdomstol

skall enligt de föreskrifter Skatte-

verket och Tullverket meddelar lämna uppgifter till verken om

sina

beslut enligt lagen

(1998:506) om punktskattekon-

troll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter.

Allmän förvaltningsdomstol

ska enligt de föreskrifter Skatte-

verket och Tullverket meddelar lämna uppgifter till myndigheterna om beslut enligt lagen (1998:506) om flyttning och kon-

troll av vissa punktskattepliktiga varor.

8 §105

Tullverket får meddela

1. föreskrifter om hur avsändaren av en postförsändelse ska underrättas om att en vara har tagits om hand enligt 3 kap. 1 § lagen ( 1998:506 ) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter,

2. föreskrifter om betalnings-

säkring enligt 4 kap. 5 § lagen om punktskattekontroll av trans-

porter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter

som gäller

1. föreskrifter om betalnings-

säkring enligt 4 kap. 5 § lagen (1998:506) om flyttning och kon-

troll av vissa punktskattepliktiga varor som gäller

a. sådan säkerhet som avses i 46 kap. 17 § skatteförfarandelagen (2011:1244), och

b. sådan säkerhet som avses i 69 kap. 16 § skatteförfarandelagen,

104 Senaste lydelse 2007:359. 105 Senaste lydelse 2012:165.

3. ytterligare föreskrifter om

verkställighet av lagen om punkt-

skattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter, och

2. ytterligare föreskrifter om

verkställighet av lagen om flytt-

ning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor, och

4. föreskrifter om verkställig-

het av denna förordning inom

verkets verksamhetsområde.

3. föreskrifter om verkställig-

het av denna förordning inom

myndighetens verksamhetsområde.

Innan Tullverket meddelar föreskrifter med stöd av första stycket 2–4 ska verket höra Skatteverket.

Innan Tullverket meddelar föreskrifter med stöd av första stycket ska myndigheten höra Skatteverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

1.61. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2000:1217) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd

Härigenom föreskrivs att 10 § förordningen (2000:1217) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §106

Anmälan enligt 9 § behöver inte göras, om

1. exporten eller överföringen enligt vad som anges i tillståndet avser

a. produkter som exporteras eller överförs för reparation, översyn eller någon annan liknande åtgärd och som ska återinföras,

b. produkter som efter reparation, översyn eller någon annan liknande åtgärd åter förs ut,

c. produkter som exporteras eller överförs för demonstration, lån eller bearbetning och som ska återinföras, i den utsträckning de inte förbrukas,

d. produkter som efter demonstration, lån eller bearbetning åter förs ut,

e. produkter som återsänds efter reklamation, felleverans eller av något annat liknande skäl, eller

f. biologiska agens, eller

2. globalt tillstånd enligt 3 § första stycket eller generellt exporttillstånd enligt 4 § eller avsnitt A–H i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/821 har meddelats för exporten eller överföringen.

Bestämmelserna i 9 § tredje stycket och 10 § första stycket innebär inget undantag från deklarationsskyldigheten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om faststäl-

Bestämmelserna i 9 § tredje stycket och 10 § första stycket innebär inget undantag från deklarationsskyldigheten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om faststäl-

106 Senaste lydelse 2018:138.

lande av en tullkodex för unionen eller från anmälningsskyldigheten enligt lagen (1996:701) om

Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

lande av en tullkodex för unionen eller från anmälningsskyldigheten enligt

inregränslagen

(1996:701).

I fall där generellt exporttillstånd enligt 4 § eller avsnitt A–H i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/821 har meddelats ska tillståndet åberopas i tulldeklarationen för export.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

1.62. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsdatabas

Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsdatabas ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §107

Beträffande personer som avses i 2 kap. 2 § lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet får det i beskattningsdatabasen behandlas uppgifter

1. som behövs vid Skatteverkets handläggning av ärenden som görs med stöd av

– kupongskattelagen (1970:624), – fastighetstaxeringslagen (1979:1152), – lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, – lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift, – skatteförfarandelagen (2011:1244), – mervärdesskattelagen (1994:200), – lagen (1998:506) om punkt-

skattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter,

– lagen (1998:506) om flytt-

ning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor,

– lagen (1999:445) om exportbutiker, – inkomstskattelagen (1999:1229), – lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter,

– lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete, – lagen (2020:548) om omställningsstöd, eller – annan författning med bestämmelser om skatter och socialavgifter,

2. om planerad, beslutad, pågående eller avslutad revision och annan kontroll av skatter, avgifter och stöd,

3. om att fordran mot en person registrerats hos Kronofogdemyndigheten och om indrivningsresultat,

107 Senaste lydelse 2021:1235.

4. om beslut om näringsförbud,

5. om antal anställda och anställdas personnummer,

6. om plusgiro- och bankgironummer, om fullmakt lämnats för bank- eller plusgiro att ta emot skatteåterbetalning på ett konto samt uppgifter om fullmakten och kontot,

7. för förberedelsearbete vid fastighetstaxering,

8. om lagfarna köp av hela eller delar av fastigheter samt om fastighetsregleringar vid vilka mer än två hektar åkermark, betesmark och skogsmark överförs från en fastighet till en annan och där frivillig överenskommelse om likviden föreligger,

9. om tillsyn enligt alkohollagen (2010:1622), 10. som behövs för – handläggning av ärenden enligt lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden,

– handläggning av ärenden en-

ligt 36 § lagen ( 1994:1564 ) om alkoholskatt,

– handläggning av ärenden enligt lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning,

– handläggning av ärenden enligt lagen (2015:63) om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet,

– handläggning av ärenden enligt lagen (2015:912) om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton,

– handläggning av ärenden enligt lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton,

– handläggning av ärenden

enligt lagen (2017:182) om automatiskt utbyte av land-för-landrapporter på skatteområdet, och

– handläggning av ärenden

enligt lagen (2017:182) om automatiskt utbyte av land-för-landrapporter på skatteområdet,

– handläggning av ärenden enligt 13 kap. 10 § lagen ( 2022:156 ) om alkoholskatt, och

– annat informationsutbyte och annan handräckning enligt internationella åtaganden,

11. från aktiebolagsregistret, 12. från vägtrafikregistret, 13. från Folkhälsomyndigheten om tillstånd enligt alkohollagen och om omsättning enligt restaurangrapport,

14. från Arbetsförmedlingen om beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt om utbetalt belopp och datum för utbetalningen,

15. från Tullverket om debiterad mervärdesskatt vid import, exportvärden, antal import- och exporttillfällen samt de tidsperioder som uppgifterna avser samt uppgifter från verket som behövs för tillämpningen av 3 kap. 30 § andra stycket mervärdesskattelagen och för fastställande, uppbörd eller kontroll av mervärdesskatt vid import,

15. från Tullverket om debiterad mervärdesskatt vid import, exportvärden, antal import- och exporttillfällen samt de tidsperioder som uppgifterna avser samt uppgifter från myndigheten som behövs för tillämpningen av 3 kap. 30 § andra stycket mervärdesskattelagen och för fastställande, uppbörd eller kontroll av mervärdesskatt vid import,

16. från Försäkringskassan om försäkring mot kostnader för sjuklön när det gäller arbetsgivaren och den försäkrade, om sjukpenninggrundande inkomst av annat förvärvsarbete och om utsänd person,

17. om avgiftsskyldighet till sådant trossamfund som har eller har beviljats uppbördshjälp enligt 16 § lagen (1998:1593) om trossamfund samt om församlingstillhörighet inom Svenska kyrkan,

18. om att prissättningsbesked har lämnats enligt lagen (2009:1289) om prissättningsbesked vid internationella transaktioner,

19. om flyttningar av varor eller bränsle som avses i lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen

(1994:1564) om alkoholskatt re-

spektive lagen (1994:1776) om

skatt på energi,

19. om flyttningar av varor eller bränsle som avses i lagen

(1994:1776) om skatt på energi,

lagen (2022:155) om tobaksskatt respektive lagen om alkoholskatt,

20. om sjuklön enligt lagen (1991:1047) om sjuklön, och 21. som har lämnats enligt 24 § lagen (2014:1020) om redovisningscentraler och beställningscentraler för taxitrafik.

Skatteverket får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får behandlas i beskattningsdatabasen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

1.63. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2002:1054) om gränstullsamarbete med Norge

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2002:1054) om gränstullsamarbete med Norge

dels att 11 § ska upphävas,

dels att 13 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §108

Det som sägs i 4 kap. 1 § tull-

förordningen (2016:287) om bistånd av Polismyndigheten ska

gälla på svenskt territorium även när det är fråga om utövande av tulltjänst för norsk räkning. Det gäller oavsett om tjänsten utövas av svensk eller norsk tullpersonal.

Det som sägs i 5 kap. 2 § tull-

befogenhetsförordningen (2023:000) om medverkan av

Polismyndigheten ska gälla på svenskt territorium även när det är fråga om utövande av tulltjänst för norsk räkning. Det gäller oavsett om tjänsten utövas av svensk eller norsk tullpersonal.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

108 Senaste lydelse 2016:299.

1.64. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2014:1102) med instruktion för Polismyndigheten

Härigenom föreskrivs att det i förordningen (2014:1102) med instruktion för Polismyndigheten ska införas en ny paragraf, 24 a § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 a §

Polismyndigheten ska lämna tekniskt biträde till Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten och Tullverket i den utsträckning som myndigheterna kommer överens om.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

1.65. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2014:1103) med instruktion för Säkerhetspolisen

Härigenom föreskrivs att 10 § förordningen (2014:1103) med instruktion för Säkerhetspolisen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §109

I 6 § polislagen (1984:387) finns grundläggande bestämmelser om Säkerhetspolisens samarbete med andra myndigheter och organ.

Säkerhetspolisen ska lämna tekniskt biträde till Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten och Tullverket i den utsträckning som myndigheterna kommer överens om.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

109 Senaste lydelse 2018:1947. Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

1.66. Förslag till förordning om ändring i tullförordningen (2016:287)

Härigenom föreskrivs i fråga om tullförordningen (2016:287)110

dels att 3 kap. 9–12 §§ och 4 kap. 1–12, 17, 18 och 23 §§ ska upp-

höra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 3 kap. 9 §, 4 kap. 1, 4, 10–12 och

17 §§ ska utgå,

dels att 4 kap. 13–16, 19–21 a och 22 §§ ska betecknas 4 kap. 1–

9 §§,

dels att rubriken före 4 kap. 11 § ska placeras före nya 4 kap. 1 §,

att rubriken före 4 kap. 13 § ska placeras före nya 4 kap. 2 §, att rubriken före 4 kap. 19 § ska placeras före nya 4 kap. 6 § och att rubriken före 4 kap. 22 § ska placeras före nya 4 kap. 9 §,

dels att 3 kap. 1, 2, 5, 22 och 23 §§, de nya 4 kap. 3, 4 och 9 §§

samt 5 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 3 kap. 9 §, och att den nya

3 kap. 9 § och rubriken närmast före ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

1 §

Tullverket får meddela föreskrifter om undantag från förarens eller befälhavarens skyldigheter enligt 3 kap. 3 § första och andra styckena tullagen (2016:253).

Tullverket får meddela föreskrifter om undantag från förarens eller befälhavarens skyldigheter enligt 3 kap. 2 § första och andra styckena tullagen (2016:253).

2 §

Tullverket får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten enligt 3 kap.

Tullverket får meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten enligt 3 kap.

110 Senaste lydelse av 4 kap. 17 § 2021:754 4 kap. 18 § 2021:754 4 kap. 19 § 2021:696 4 kap. 20 § 2021:696 4 kap. 21 § 2021:696 4 kap. 21 a § 2021:696.

4 § första stycket tullagen

(2016:253).

3 § första stycket tullagen

(2016:253).

5 §

Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av

1. artiklarna 127–152 om införsel av varor i Europeiska unionens tullområde i förordning (EU) nr 952/2013,

2. bestämmelserna i 3 kap. 3 § första och andra styckena och 3 kap. 4 § första stycket tullagen (2016:253) om förarens eller befälhavarens skyldigheter,

3. bestämmelserna i 3 kap. 5 och 6 §§ tullagen om Tullverkets förbud, och

4. bestämmelserna i 3 kap. 7 § tullagen om tillfälligt omhändertagande av en icke-unionsvara.

1. artiklarna 127–152 om införsel av varor i Europeiska unionens tullområde i förordning (EU) nr 952/2013, och

2. bestämmelserna i 3 kap. 2 § första och andra styckena och 3 kap. 3 § första stycket tullagen (2016:253) om förarens eller befälhavarens skyldigheter.

Innan Tullverket meddelar föreskrifter om verkställigheten av artikel 135 om transport till avsedd plats, bör Transportstyrelsen och Polismyndigheten ges tillfälle att yttra sig.

Bortskaffande av varor Skyldigheter för befordringsföretag

9 §

Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av bestämmelserna i 3 kap. 10 § tullagen (2016:253) om befordringsföretagens medverkan vid Tullverkets kontroller.

22 §

Tullverket får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i 3 kap. 15 § första och andra styckena och 3 kap.

16 § första stycket tullagen

(2016:253) om förarens eller befälhavarens skyldigheter.

Tullverket får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i 3 kap. 6 § första och andra styckena och 3 kap.

7 § första stycket tullagen

(2016:253) om förarens eller befälhavarens skyldigheter.

23 §

Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av

1. artiklarna 263–277 om utförsel av varor i förordning (EU) nr 952/2013, och

2. bestämmelserna i 3 kap. 15 § första och andra styckena, 3 kap.

16 § första stycket och 3 kap. 17 § tullagen (2016:253) om föra-

rens eller befälhavarens skyldigheter och om Tullverkets förbud.

2. bestämmelserna i 3 kap. 6 § första och andra styckena och 3 kap. 7 § första stycket tullagen (2016:253) om förarens eller befälhavarens skyldigheter.

4 kap.

3 §

Den domstol som har fått en underrättelse enligt 14 § ska informera Tullverket om sina beslut i frågan samt om huruvida besluten har överklagats eller fått laga kraft.

Den domstol som har fått en underrättelse enligt 3 § ska informera Tullverket om sina beslut i frågan samt om huruvida besluten har överklagats eller fått laga kraft.

Första stycket gäller också den domstol som ska pröva ett överklagande.

4 §

Tullverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av

1. artiklarna 13, 19.2 och 26.5 i förordning (EU) nr 608/2013 om en begäran att ändra en förteckning över de immateriella rättigheter som omfattas av ett beslut, om provtagning och om samtycke till att varor i en småförsändelse förstörs, och

2. bestämmelserna i 4 kap. 48 § tredje stycket tullagen (2016:253) om Tullverkets verkställande av domar.

2. bestämmelserna i 3 kap. 15 § tredje stycket tullagen (2016:253) om Tullverkets verkställande av domar.

9 §111

En polisman som får kännedom om att ett luftfartyg har lan-

dat i strid mot förbud som har meddelats med stöd av 3 kap. 5 § 2 tullagen (2016:253) ska skyndsamt

underrätta Tullverket och, om det kan göras utan att annan polisverksamhet hindras, hålla kvar

luftfartyget och vidta de andra åt-

gärder som behövs för tullkontrollen.

En polisman som får kännedom om att en svensk eller ut-

ländsk tullförsegling har skadats eller tagits bort vid transitering eller att ett fordon har använts i strid mot bestämmelserna om tillfällig införsel ska skyndsamt

underrätta Tullverket. Om det kan göras utan att annan polisverksamhet hindras ska polis-

mannen hålla kvar fordonet och

vidta de andra åtgärder som behövs för tullkontrollen.

Motsvarande gäller om en polisman får kännedom om att en svensk eller utländsk tullförsegling har skadats eller tagits bort vid transitering eller att ett fordon har använts i strid mot bestämmelserna om tillfällig införsel.

5 kap.

3 §

Tullverket får, efter att ha gett Transportstyrelsen och Post- och telestyrelsen tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om hur varor som transporteras på järnväg, med post eller med luftfartyg ska anmälas till ett tullförfarande, överlåtelse eller förstöring.

För Tullverkets räkning utövas tullkontroll av järnvägsföretaget i fråga om varor som transporteras på järnväg och av postföretaget i fråga om varor som transporteras

För Tullverkets räkning utövas tullkontroll av järnvägsföretaget i fråga om varor som transporteras på järnväg och av postföretaget i fråga om varor som transporteras

111 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

med post. Vid sådan kontrollverksamhet tillämpas 3 kap. 7 § och 4 kap. 18 §tullagen (2016:253).

med post. Vid sådan kontrollverksamhet tillämpas 3 kap. 10 § tullagen (2016:253) och 3 kap. 7 § tullbefogenhetslagen (2023:000).

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

1.67. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2016:1332) med instruktion för Tullverket

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2016:1332) med instruktion för Tullverket

dels att 4 och 5 §§ ska upphävas,

dels att 2, 3, 20 och 21 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Tullverket ska övervaka och kontrollera trafiken till och från Sverige så att bestämmelser om in- och utförsel av varor följs.

Tullverket ska övervaka och kontrollera trafiken till och från Sverige så att bestämmelser om in- och utförsel av varor följs.

Bestämmelser om Tullverkets uppgifter i kontrollverksamheten och brottsbekämpningen finns i 2 kap. 1 § tullbefogenhetslagen (2023:000) .

3 §112

Tullverket ska förebygga och motverka brottslighet i samband med in- och utförsel av varor.

Tullverket ska delta i det myndighetsgemensamma arbetet mot den grova och organiserade brottsligheten.

Tullverket ska delta i det myndighetsgemensamma arbetet mot den grova och organiserade brottsligheten.

20 §

Tullverket får meddela föreskrifter om

1. beväpning av tulltjänstemän för sådana situationer som avses i 24 kap. brottsbalken

1. beväpning av tulltjänstemän för sådana situationer som avses i 24 kap. brottsbalken, och

2. uniformer och annan personlig utrustning för anställda vid Tullverket, och

112 Senaste lydelse 2020:99. Ändringen innebär att första stycket upphävs.

3. användningsområdet för

Tullverkets heraldiska vapen.

2. användningsområdet för

Tullverkets heraldiska vapen.

21 §

Tullverket får, efter att ha gett Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om hur åklagarverksamhet som avses

i 4 § ska utövas.

Tullverket får, efter att ha gett Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om hur Tullverkets åklagarverksamhet ska utövas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

1.68. Förslag till förordning om ändring i strålskyddsförordningen (2018:506)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 15 § strålskyddsförordningen (2018:506) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

15 §

Tillståndsplikten enligt 6 kap. 1 § strålskyddslagen (2018:396) gäller inte för att utan medicinskt syfte avbilda en människa med en metod som medför exponering för joniserande strålning, om

1. avbildningen sker i en verksamhet som har tillstånd för medicinsk exponering, och

2. exponeringen sker med stöd av 28 kap. rättegångsbalken, lagen

(2000:1225) om straff för smuggling, lagen (2005:225) om rätts-

intyg med anledning av brott

ellerutlänningslagen (2005:716).

2. exponeringen sker med stöd av 28 kap. rättegångsbalken, lagen (2005:225) om rättsintyg med anledning av brott, utlänningslagen (2005:716)eller tullbefo-

genhetslagen (2023:000).

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

1.69. Förslag till förordning om ändring i kustbevakningsförordningen (2019:83)

Härigenom föreskrivs att 5 § kustbevakningsförordningen (2019:83) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Kustbevakningen ska förordna särskilda befattningshavare att utföra myndighetens uppgifter enligt 3 kap. 3 § första stycket kustbevakningslagen (2019:32) .

Beslut om att inleda förundersökning och andra beslut av undersökningsledaren får fattas av en tjänsteman som Kustbevak-

ningen utser och som har genom-

gått den utbildning som är föreskriven av Kustbevakningen.

Beslut om att inleda förundersökning och andra beslut av undersökningsledaren får fattas av en tjänsteman som har genomgått den utbildning som är föreskriven av Kustbevakningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

1.70. Förslag till förordning om ändring i vägtrafikdataförordningen (2019:382)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 3 § vägtrafikdataförordningen (2019:382) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

3 §113

Polismyndigheten ska underrätta Transportstyrelsen om dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot som har antecknats i det register som avses i lagen (1998:620) om belastningsregister, om den registrerade har gjort sig skyldig till brott som avses i följande bestämmelser:

1. 3 kap. 1, 2, 5, 6, 7, 8, 9 eller 10 § brottsbalken eller någon av dessa paragrafer och 3 kap. 11 § brottsbalken,

2. 4 kap. brottsbalken,

3. 6 kap. 1, 1 a, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9, 10, 10 a, 11 eller 12 § brottsbalken eller någon av dessa paragrafer och 6 kap. 15 § brottsbalken,

4. 8 kap. 1, 4, 4 a, 5, 6 eller 7 § brottsbalken eller någon av dessa paragrafer och 8 kap. 12 § brottsbalken,

5. 9 kap. 1, 3, 4, 5, 6 eller 9 § brottsbalken eller någon av dessa paragrafer och 9 kap. 11 § brottsbalken,

6. 10 kap. 1, 3 eller 5 § brottsbalken eller någon av dessa paragrafer och 10 kap. 9 § brottsbalken,

7. 11 kap. brottsbalken,

8. 12 kap. 3 § brottsbalken eller 12 kap.3 och 5 §§brottsbalken,

9. 13 kap. brottsbalken, 10. 14 kap. 1, 2, 3 eller 10 § brottsbalken eller någon av dessa paragrafer och 14 kap. 13 § brottsbalken,

11. 15 kap. 1, 11 eller 12 § brottsbalken eller 15 kap.1 och 15 §§brottsbalken,

12. 16 kap. 10 a § eller 16 kap.10 a och 17 §§brottsbalken, 13. 17 kap. 1, 2, 4, 5 eller 10 § brottsbalken eller någon av dessa paragrafer och 17 kap. 16 § brottsbalken,

14. 29 kap. 1 eller 4 a § miljöbalken 15. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

113 Senaste lydelse 2022:699.

16. narkotikastrafflagen (1968:64), 17. skattebrottslagen (1971:69), 18. lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som har begåtts utomlands,

19. 30 § första, andra, tredje eller fjärde stycket lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg,

20. 3 eller 3 a § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller någon av dessa paragrafer och 4 § samma lag,

21. 20 kap. 3, 4, 5 eller 7 § sjölagen (1994:1009), 22. 9 kap. 1 eller 1 a § vapenlagen (1996:67), 23. 9 kap. 2 eller 3 § körkortslagen (1998:488), 24. 20 eller 21 § lagen (1998:492) om biluthyrning 25. 5 kap. 1, 1 a eller 1 b § lagen (1998:506) om punktskattekontroll

av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter,

25. 5 kap. 1, 1 a eller 1 b § lagen (1998:506) om flyttning och kon-

troll av vissa punktskattepliktiga varor,

26. 4 § lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, 27. 45 h § lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare, 28. lagen (2000:1225) om straff för smuggling, 29. 5 kap. 1 § fordonslagen (2002:574), 30. 25, 26 eller 26 a § lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete,

31. 20 kap. 8 eller 9 § utlänningslagen (2005:716), 32. 16 § lagen (2006:263) om transport av farligt gods, 33. 2 eller 3 § bidragsbrottslagen (2007:612), 34. 11 kap. lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens, 35. 13 kap. 1, 2 eller 3 § luftfartslagen (2010:500), 36. 11 kap. 1, 3, 4 eller 6 § alkohollagen (2010:1622), 37.5 kap. yrkestrafiklagen (2012:210), 38. 5 kap. taxitrafiklagen (2012:211), 39. 3, 4, 5, 6, 7 eller 8 § lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott,

40. lagen (2014:406) om straff för vissa internationella brott, 41. 10 kap. 1, 3, 4 eller 5 § djurskyddslagen (2018:1192), 42. 23 eller 24 § lagen (2019:370) om fordons registrering och användning,

43. 7 kap. 2 eller 3 § järnvägssäkerhetslagen (2022:367), 44. 8 kap. 2 eller 3 § lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem,

45. terroristbrottslagen (2022:666), 46. 19, 19 a eller 20 § förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter,

47. 12 § förordningen (1994:1297) om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet,

48.14 § förordningen (1998:780) om biluthyrning, 49. 4, 6 eller 6 a § förordningen (1998:786) om internationella vägtransporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),

50.trafikförordningen (1998:1276), 51. 9 kap. 1, 2, 3, 4 eller 5 § förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.,

52. 8 kap. 5, 6, 7, 8 eller 9 § fordonsförordningen (2009:211), 53.6 kap. 1 § yrkestrafikförordningen (2012:237), 54. 7 kap. 1, 2 eller 3 § taxitrafikförordningen (2012:238), eller 55.12 kap.1–4 §§ förordningen (2019:383) om fordons registrering och användning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

1.71. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2022:182) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 5 § förordningen114 (2022:182) om tobaksskatt ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Om en tobaksvara har förklarats förverkad enligt lagen

(2022:155) om tobaksskatt, lagen

(1998:506) om punktskattekon-

troll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter eller lagen (2000:1225)

om straff för smuggling, ska den förstöras genom Skatteverkets försorg eller under tullkontroll.

Om en tobaksvara har förklarats förverkad enligt lagen (1998:506) om flyttning och kon-

troll av vissa punktskattepliktiga varor, lagen (2000:1225) om straff

för smuggling eller lagen

(2022:155) om tobaksskatt, ska

den förstöras genom Skatteverkets försorg eller under tullkontroll.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

114 Förordningen träder i kraft den 23 februari 2023.

2. Utredningens uppdrag och arbete

2.1. Utredningens uppdrag

Tullverkets befogenheter regleras i ett flertal författningar som tillkommit vid olika tidpunkter utan att en grundlig översyn har gjorts. Utredningens uppdrag har sin bakgrund i att lagstiftningen är splittrad och svåröverskådlig och att de aktuella författningarna till stor del reglerar andra frågor än befogenheter, t.ex. straffbestämmelser eller regler om uppbörd av tull och skatt. Uppdraget har bestått i att genomföra en samlad översyn av reglerna om Tullverkets befogenheter inom kontrollverksamheten och den brottsbekämpande verksamheten. Syftet har varit att skapa en överskådlig, ändamålsenlig och enhetlig reglering av Tullverkets befogenheter och därmed bättre förutsättningar för Tullverket att utföra sitt uppdrag på ett effektivt sätt. Uppdraget har bl.a. innefattat att

  • redogöra för och analysera Tullverkets befintliga befogenheter och överväga om myndigheten bör ges ytterligare befogenheter samt, i så fall, föreslå sådana,
  • föreslå en ny sammanhållen författningsreglering som innehåller de bestämmelser som bedöms vara nödvändiga och lämpliga för att reglera Tullverkets befogenheter, och
  • i övrigt lämna nödvändiga författningsförslag.

Utredningen får enligt direktiven även ta upp andra närliggande frågor i samband med de frågeställningar som ska utredas och lägga fram de förslag som behövs.

Direktiven för utredningens uppdrag finns i bilaga 1.

Utredningens uppdrag har utvidgats och förlängts genom regeringens beslut den 13 april 2022 om tilläggsdirektiv. De finns i bila-

ga 2. Tilläggsdirektiven innebär bl.a. att utredningen ska se över det

tullrättsliga sanktionssystemet och utreda vissa förverkandefrågor.

Uppdraget i den del som avser de ursprungliga direktiven om Tullverkets befogenheter ska enligt tilläggsdirektiven redovisas senast den 2 september 2022. Uppdraget ska slutredovisas senast den 14 juli 2023.

2.2. Utredningens arbete

Utredningens arbete påbörjades i slutet av maj 2021. Det har bedrivits på sedvanligt sätt med regelbundna sammanträden med expertgruppen och löpande kontakter i enskilda frågor med experterna. Utredningen har haft sammanträde vid totalt nio tillfällen, varav ett sammanträde var ett internat som varade i två dagar. Utredningens första möte hölls som videomöte. Övriga möten hölls på vanligt sätt.

Det har varit angeläget för utredningen att föra en dialog med de som berörs av utredningens förslag och att ta del av synpunkter på den nuvarande ordningen och förslag till förändringar. Utredaren och sekreteraren gjorde därför under hösten 2021 ett antal verksamhetsbesök hos Tullverket. Vid samtliga besök förde de en dialog med myndighetens medarbetare. Vid några av besöken närvarade Tullverkets rättschef, som också är expert i utredningen.

Utredaren och sekreteraren informerades på Tullverkets huvudkontor i Stockholm om Tullverkets uppbördsverksamhet och förde dialog med regionala enheter inom myndighetens uppbördsavdelning. De träffade även Tullverkets underrättelseavdelning och fick bl.a. information om myndighetens underrättelse- och selekteringsverksamhet. I samband med det besöktes tullkriminalens it- och teknikcenter.

Utredaren och sekreteraren besökte även Tullverkets verksamheter vid Lernacken i Malmö. De fick där information om Tullverkets kontrollverksamhet vid Öresundsbron och förevisades bl.a. hur en tullkontroll kan gå till och hur ett mobilt skannerfordon fungerar. Vidare besökte de ett klareringskontor och en postterminal och informerades om Tullverkets verksamheter där. Utredaren och sekreteraren besökte även Tullverkets kontrollverksamhet i Helsingborgs

hamn och fick bl.a. information om myndighetens arbetsmetoder där och om hundträning. De besökte också Tullverkets beslagslager.

Vid ett besök hos Tullverkets verksamhet på Arlanda flygplats förevisades utredaren och sekreteraren den verksamheten och fick information bl.a. om klareringsverksamheten och kontrollarbetet i det s.k. tullfiltret på flygplatsen. De besökte även PostNords postterminal vid flygplatsen och informerades om Tullverkets verksamhet där.

Utredaren och sekreteraren besökte vidare Tullverkets verksamhet vid Svinesundsbron vid gränsen mot Norge. Där fick de information om Tullverkets kontroll- och klareringsverksamhet vid gränsen mot tredjeland och förevisades hur den fungerar. Vid ett besök på Tullverkets kontor i Göteborg informerades utredaren och sekreteraren om tullåklagares verksamhet och om tullkriminalverksamheten i stort, bl.a. om insatser vid grova brott. Vidare gjorde utredaren och sekreteraren ett studiebesök hos Tullverkets laboratorium i Solna.

Utredaren deltog den 7 december 2021 i ett områdesmöte där Tullverkets ledningsgrupp och enhetschefer för de operativa avdelningarna deltog. Utredaren informerade om utredningens arbete.

Utredaren och sekreteraren har även haft ett flertal samrådsmöten med Tullverket, främst genom de båda experter som representerar Tullverket i utredningen.

Ett samrådsmöte hölls den 9 januari 2022 med Ekobrottsmyndigheten, som företräddes bl.a. av generaldirektören.

I en enskild fråga inhämtade utredningen information från länsstyrelserna i Stockholms län, Västra Götalands län, Skåne län och Västerbottens län.

Utredaren besökte den 9 juni 2022 chefsjuristen vid Säkerhetspolisen och informerade om de förslag som berör myndigheten.

Utredningen har hållit sig underrättad om pågående arbete inom Regeringskansliet, kommittéväsendet och EU. Det har främst gjorts genom kontakter med utredningens experter och sakkunniga men även genom kontakter med andra pågående utredningar.

2.3. Betänkandets disposition

Författningsförslaget finns i kapitel 1 och i detta kapitel redovisas utredningens uppdrag och arbete. Kapitel 3–7 är deskriptiva kapitel som ger en grundläggande förståelse för det område som behandlas. I kapitel 3 beskrivs bakgrunden till dagens tullagstiftning och Tullverkets uppdrag och organisation. Tullverkets kontrollverksamhet beskrivs allmänt i kapitel 4 och myndighetens brottsbekämpande verksamhet i kapitel 5. Kapitel 6 behandlar tvångsingripanden och de grundläggande principer som gäller vid dem. En övergripande beskrivning av förundersökningsförfarandet och de straffprocessuella tvångsmedlen finns i kapitel 7. Därefter följer i kapitel 8 och 9 en kartläggning av Tullverkets befintliga befogenheter.

Utredningens överväganden och förslag redovisas i de följande kapitlen. Vissa avgränsningar görs i kapitel 10 och i kapitel 11 föreslår utredningen en ny sammanhållen reglering av Tullverkets och tulltjänstemäns befogenheter. I kapitel 12 föreslås vissa bestämmelser som ska gälla generellt både i Tullverkets kontrollverksamhet och brottsbekämpande verksamhet.

I kapitel 13–18 behandlas frågor om Tullverkets kontrollverksamhet. Utredningen föreslår i kapitel 13 en samlad reglering av befogenheterna i den verksamheten. I de följande kapitlen tar utredningen ställning till vilka regler som ska flyttas till den nya lagen och i vilken utsträckning de behöver ändras. Det gäller kontrollverksamheten vid den yttre gränsen i kapitel 14, vid den inre gränsen i kapitel 15 och kontroll av punktskattepliktiga varor i kapitel 16. I kapitel 17 föreslås att även vissa andra bestämmelser som rör Tullverkets kontrollverksamhet ska tas in i den nya lagen. I kapitel 18 föreslår utredningen vissa nya eller utvidgade befogenheter för Tullverket och tulltjänstemän i kontrollverksamheten.

Den brottsbekämpande verksamheten behandlas i kapitel 19–21. I kapitel 19 föreslår utredningen en uppdelning mellan direkt och indirekt brottsbekämpande verksamhet. Befogenheterna i den direkta brottsbekämpningen tas upp där. Befogenheterna i den indirekta brottsbekämpningen behandlas i kapitel 20 och tullåklagares befogenheter i kapitel 21.

I kapitel 22 behandlar utredningen frågan om inledande av förundersökning. Förverkande behandlas i kapitel 23 och Tullverkets tillgång till bokningsuppgifter i kapitel 24. I kapitel 25 tas upp att vissa

befogenheter inte längre behövs. Vissa andra frågor behandlas i kapitel 26 och i kapitel 27 föreslås nödvändiga följdändringar. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser behandlas i kapitel 28.

Därefter analyseras förslagens konsekvenser i kapitel 29. Författningskommentaren finns i kapitel 30.

3. Bakgrund

3.1. En introduktion till dagens tullagstiftning

Sedan den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) tillkom år 1958 har den gemensamma tullpolitiken utgjort en av hörnstenarna vid skapandet av den gemensamma marknaden, som sedan år 1993 är Europeiska unionens (EU) inre marknad. Den gemensamma tullpolitiken är därför ett område där harmoniseringen av EU:s lagstiftning har gått mycket långt (En ny tullag, prop. 2015/16:79, s. 100 f.). En av de grundläggande principerna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är fri rörlighet för varor. Principen innebär bl.a. att det inte ska finnas tullar och kvantitativa restriktioner mellan medlemsländerna och att åtgärder med motsvarande verkan inte är tillåtna. EU är en tullunion vilket innebär att medlemsländerna tillämpar en gemensam extern tulltaxa och har avskaffat de nationella tulltaxorna. Huvudregeln är att inga gränsformaliteter ska äga rum enbart till följd av att en gräns mellan medlemsstater passeras. Tullunionen och principen om fri rörlighet för varor har sin grund i artikel 28 i EUF-fördraget.

När Sverige den 1 januari 1995 blev medlem i EU fick Sverige till stora delar en ny tullagstiftning. EU:s tullreglering blev direkt gällande rätt i Sverige. Det gällde främst den s.k. gemenskapstullkodexen (rådets förordning [EEG] nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen) och den s.k. tilllämpningskodexen (kommissionens förordning [EEG] nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning [EEG] nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen). Merparten av den svenska tullagstiftningen upphävdes och ersattes av vissa författningar som skulle komplettera EU-förordningarna. Det infördes bl.a. en ny tullag, tullagen (1994:1550). För att reglera Tullverkets befogenheter vid in- eller

utförsel över Sveriges gräns mot andra medlemsländer infördes lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (inregränslagen), som trädde i kraft den 1 juli 1996.

Genom lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter (numera lagen om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter; LPK), som trädde i kraft den 1 juli 1998, fick Tullverket rätt att kontrollera att transporter av punktskattepliktiga varor görs i enlighet med det s.k. cirkulationsdirektivet (rådets direktiv av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, [92/12/EEG]). Sedan cirkulationsdirektivet upphävts har lagen sin EU-rättsliga grund i det s.k. punktskattedirektivet (rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12 EEG). Europeiska unionens råd har beslutat ett nytt punktskattedirektiv (rådets direktiv [EU] 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt).

Eftersom 1995 års tullag hade tillkommit under stor tidspress blev det snart nödvändigt med en översyn. Översynen ledde bl.a. till en ny tullag, tullagen (2000:1281), som trädde i kraft den 1 januari 2001. Samtidigt ersattes lagen (1960:418) om straff för varusmuggling av lagen (2000:1225) om straff för smuggling (smugglingslagen). Syftet med den nya lagen var bl.a. att utforma bestämmelser i bättre samklang med EU:s tullreglering (En ny smugglingslag m.m., prop. 1999/2000:124, s. 64).

Den 1 maj 2016 började en ny tullkodex att tillämpas inom EU, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (tullkodexen). Som en följd infördes en ny tullag, tullagen (2016:253). Lagen kompletterar, liksom tullförordningen (2016:287), tullkodexen och vissa andra EU-förordningar på tullområdet.

Från att ha varit den enskilda statens angelägenhet har tullagstiftningen inom EU alltså utvecklats och är numera fullt ut harmoniserad. Tullkodexen utgör kärnan i den gemensamma tullagstiftningen (prop. 2015/16:79 s. 100 f.).

Tullverkets befogenheter regleras i flera av de nämnda och ett betydande antal andra författningar. Till stor del reglerar författning-

arna annat än befogenheter, t.ex. straffbestämmelser och uppbörd av tullar och skatter. Det finns alltså ingen sammanhållen och enhetlig reglering av befogenheterna. Det skiljer sig från regleringen av Polismyndighetens motsvarande befogenheter, som i huvudsak finns i rättegångsbalken och polislagen (1984:387), och regleringen av Kustbevakningens befogenheter, som i huvudsak finns i kustbevakningslagen (2019:32).

3.2. Tullverkets uppdrag

3.2.1. Allmänt om uppdraget

Tullverket har till uppgift att övervaka och kontrollera varuflödet in i och ut ur Sverige. Myndigheten lyder under Finansdepartementet. Den utveckling som beskrivits ovan – att Sverige har fått ny lagstiftning som en följd av EU-inträdet och numera är en del av EU:s tullunion och inre marknad – har inneburit att Tullverkets verksamhet genomgått stora förändringar. Myndighetens uppgifter framgår av ett flertal författningar, bl.a. tullkodexen, tullagen, inregränslagen och smugglingslagen. Tullverkets uppdrag styrs av förordningen (2016:1332) med instruktion för Tullverket (instruktionen) och genom regeringens årliga regleringsbrev och andra regeringsbeslut. I det följande beskrivs Tullverkets uppdrag enligt instruktionen och regleringsbrevet. Myndighetens kontrollverksamhet och brottsbekämpande verksamhet beskrivs övergripande i kapitel 4 och 5.

3.2.2. Instruktionen

Tullverkets uppdrag beskrivs i instruktionen för myndigheten. Enligt den ska Tullverket

  • fastställa och ta ut tullar, skatter och avgifter så att en riktig uppbörd kan säkerställas (1 §),
  • övervaka och kontrollera trafiken till och från Sverige så att bestämmelser om införsel och utförsel av varor följs (2 §), och
  • förebygga och motverka brottslighet i samband med in- och utförsel av varor och delta i det myndighetsgemensamma arbetet mot den grova och organiserade brottsligheten (3 §).

Till Tullverkets uppgifter hör vidare enligt 4 § att bedriva viss utrednings- och åklagarverksamhet i fråga om brott mot bestämmelser om in- och utförsel av varor. Enligt 5 § ska Tullverket bedriva viss verksamhet i fråga om rattfylleribrott. Tullverket ska också enligt 6 § tillhandahålla information och god service så att allmänheten och företag har goda förutsättningar för att kunna fatta långsiktiga och hållbara beslut. Tullverket ska enligt 7 § bidra till ett väl fungerande samhälle och utföra sina uppgifter på ett sätt som är rättssäkert, kostnadseffektivt och enkelt för såväl allmänhet och företag som Tullverket. Myndigheten är enligt 8 a § behörig myndighet enligt lagen (2017:244) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, när det gäller vissa utpekade kontroller och inspektioner.

3.2.3. Regleringsbrevet

Genom regleringsbrevet beslutar regeringen bl.a. om Tullverkets uppdrag, mål och återrapporteringskrav. I regleringsbrevet för budgetåret 2022 (dnr Fi2021/03951) anges att Tullverket ska bidra till att säkerställa finansiering av den offentliga sektorn och bidra till ett väl fungerande samhälle för allmänhet och företag samt motverka brottslighet. Allmänhet och företag ska enligt regleringsbrevet ha förtroende för Tullverkets verksamhet och alla ska ges samma möjligheter och villkor vid kontakter med myndigheten. Bland de uppdrag, mål och återrapporteringskrav som regleringsbrevet tar upp bör följande nämnas.

  • Kontrollverksamheten. Ambitionsnivån avseende att förhindra smuggling av narkotika, vapen och explosiva varor liksom att förhindra storskalig eller frekvent illegal införsel av alkohol och tobak ska öka. Samtidigt måste insatserna balanseras mot myndighetens ansvar inom samtliga risk- och restriktionsområden. Tullverket ska redovisa resultatet av kontrollverksamheten avseende smuggling av narkotika, vapen och explosiva varor samt storskalig eller frekvent illegal införsel av alkohol och tobak. Av redovisningen ska det även framgå hur myndigheten har balanserat insatserna inom dessa områden mot insatser på övriga risk- och restriktionsområden, hur ambitionsnivån ökat samt vilka överväganden som gjorts.
  • Den brottsförebyggande verksamheten. Tullverket ska redovisa hur myndigheten har stärkt arbetet med att förebygga brottslighet i samband med in- och utförsel av varor.

Ramanslaget för Tullverket, som riksdagen beslutar om genom statsbudgeten, anges också i regleringsbrevet. De senaste åren har anslaget successivt ökat, från omkring 1,7 miljarder kronor för år 2016 och åren dessförinnan till knappt 2,5 miljarder kronor för år 2022. Av Tullverkets årsredovisning för år 2021 framgår att verksamhetens kostnader det året fördelade sig enligt följande:

  • 41 procent avsåg kontrollverksamhet.
  • 28 procent avsåg brottsutredningsverksamhet.
  • 16 procent avsåg underrättelseverksamhet.
  • 15 procent avsåg uppbördsverksamhet.

Enligt årsredovisningen har kostnaderna för samtliga verksamhetsdelar ökat i linje med tillförd anslagsökning. Andelen för respektive verksamhetsdel har varit i stort sett oförändrad jämfört med föregående år (Tullverket, Årsredovisning 2021, s. 18).

3.3. Tullverkets organisation

3.3.1. Framväxten av den nuvarande organisationen

Historisk bakgrund

Det svenska tullväsendet har gamla anor. Någon form av tullpålagor förekom i Sverige redan under 1100-talet och det är troligt att tullar fanns långt tidigare. Det handlade främst om importtullar men från 1500-talet infördes även exporttullar. De viktigaste tullarna var Stora sjötullen för utrikeshandeln och Lilla tullen, införd år 1622, som togs ut för varor som fördes in i städer.

I Generaltullstyrelsens jubileumsbok till myndighetens 350-årsjubileum, Tullverket 1636–1986, skildras tullväsendets utveckling. Av särskilt intresse är den reform av tullväsendet som genomfördes år 1636, under Gustav II Adolfs regeringstid. Det nuvarande tullväsendet har sin grund i den reformen och Tullverket räknar sina anor

från det årtalet. Det innebär att Tullverket är en av Sveriges äldsta myndigheter. Reformen ingick i en omfattande centralisering och effektivisering av staten och syftade bl.a. till att öka statens inkomster. I perioder under 1700- och 1800-talen var tulluppbörden utarrenderad till ett bolag, Generaltullarrendesocieteten, med representanter från städerna. En generaltulldirektion inrättades år 1785 och Generaltullstyrelsen år 1824.

Under 1700-talet och början av 1800-talet fördes en relativt hård tullpolitik i Sverige. Det infördes bl.a. tullavgifter och importförbud för att hindra att utländska textilier kom in i landet. I samband med den industriella revolutionen lättade Sverige på tullpolitiken. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet ökade utrikeshandeln och det fanns en strävan efter ökad frihandel. Sverige ingick bl.a. ett handelsavtal med Tyskland år 1906. Utvecklingen innebar att arbetsbördan för Tullverket ökade. År 1923 genomförde Tullverket en stor omorganisation som syftade till ökad effektivitet inom myndigheten.

Det nuvarande Tullverket växer fram

Den frihandelsvänliga handelspolitiken fortsatte efter andra världskriget. År 1960 bildades Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) av Danmark, Norge, Portugal, Schweiz, Storbritannien, Sverige och Österrike. Syftet var att skapa frihandel för industriprodukter mellan länderna. I början av 1970-talet ingicks frihandelsavtal mellan Efta och EEG. Ett utvidgat avtal mellan organisationerna, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), trädde i kraft år 1994. EES-avtalet innebar att de länder som anslöt sig till avtalet, bl.a. Sverige, kunde delta i EU:s inre marknad utan att vara medlemmar i EU. År 1995 lämnade Sverige Efta och blev i stället medlem i EU. Utvecklingen har inneburit att tullavgifternas betydelse för statens inkomster och som näringspolitiskt instrument har minskat.

I och med EU-inträdet ställdes Tullverket inför en omfattande förändring av sin verksamhet beträffande bl.a. gränsformaliteter. Anslaget till Tullverket sänktes och en ny organisation för myndigheten genomfördes. Organisationen innebar att Generaltullstyrelsen var chefsmyndighet inom Tullverket. Under styrelsen fanns 12 regionala myndigheter. Verksamheten utvärderades år 1998 av Utredningen om tullens dimensionering m.m. Det konstaterades att re-

gionmyndigheterna hade svårt att klara effektiviteten och att det stora antalet regioner ledde till ett inflexibelt resursutnyttjande. Utredningen föreslog bl.a. färre regionala myndigheter (En gräns – en myndighet?, SOU 1998:18, s. 20 och 26).

Med hänvisning till utredningens slutsatser begärde Generaltullstyrelsen att regeringen skulle vidta åtgärder för att Tullverket skulle kunna omorganiseras till en myndighet. Inom den nya myndigheten skulle det finnas en central och en regional nivå. (Tullagens överklaganderegler, m.m., prop. 1998/99:79, s. 72). Från och med den 1 juli 1999 är Tullverket en myndighet.

Kustbevakningen blir en egen myndighet

Kustbevakning var sedan 1600-talet en verksamhetsgren inom tullväsendet. Först år 1988 inrättades myndigheten Kustbevakningen. Reformen hade föreslagits i ett betänkande redan år 1979 (se Ren Tur – program för miljösäkra transporter, SOU 1979:43–45). Där föreslogs att kustbevakningsverksamheten skulle brytas ut ur Tullverket och föras samman med Sjöfartsverket, bl.a. för att underlätta och förbättra planeringen av sjösäkerhetsarbetet. Ett effektivare resursutnyttjande förväntades vidare leda till en bättre tillsyn. År 1985 föreslogs på nytt att kustbevakningen skulle brytas ur tullväsendet och att en ny myndighet för sjöfart och kustbevakning skulle bildas. En sådan organisation förväntades ge besparingar och rationaliseringsvinster (Service och övervakning: förslag till hur den nya, sjöinriktade myndighet, som bildas när Sjöfartsverket och Tullverkets kustbevakning slås ihop, bör organiseras och fungera, DsK 1985:5).

I en organisatorisk översyn konstaterade regeringen att fyra olika myndigheter hade ansvar för uppgifter till sjöss och att alla sorterade under olika departement. Regeringen ansåg att sjöövervakningen präglades av sektorisering och splittrat ansvar (Totalförsvarets fortsatta utveckling, prop. 1986/87:95, bil. 6, s. 53 f.). Riksdagen beslutade att kustbevakningsverksamheten från och med den 1 juli 1988 skulle föras över till en ny statlig myndighet benämnd Kustbevakningen. Myndigheten lades under Försvarsdepartementet men rollen som civil myndighet inom rättsväsendet betonades (prop. 1986/87:95, bil. 6, s. 61 f.). Kustbevakningskommittén förordade ett nära samarbete mellan Kustbevakningen och Tullverket,

bl.a. att myndigheterna kontinuerligt skulle informera varandra (Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen, SOU 1989:26, s. 30 f.).

3.3.2. Dagens organisation i stort

Tullverkets organisationsstruktur fr.o.m. den 1 januari 2021 sammanfattas i nedanstående bild. Enligt Tullverkets årsredovisning för år 2021 har myndigheten kontor på ett tjugotal platser i landet men merparten av personalen är placerad på de tre huvudorterna Stockholm, Göteborg och Malmö. Som nämnts har Tullverkets anslag ökat väsentligt på senare år och uppgår år 2022 till knappt 2,5 miljarder kronor. Den största utgiften är personalkostnader (70 procent år 2021). Myndigheten har 2 083 årsarbetskrafter, en ökning med drygt 300 årsarbetskrafter, närmare 20 procent, sedan år 2017 (Årsredovisning 2021 s. 9, 18 och 109).

Tullverkets organisation fr.om. den 1 januari 2021

3.3.3. Den centrala organisationen

Grundläggande bestämmelser om Tullverkets organisation finns i instruktionen och i myndighetsförordningen (2007:515). Myndigheten leds enligt 11 och 14 §§ instruktionen av en generaltulldirek-

tör. Det ska enligt 15 § finnas en överdirektör som är ställföreträdare för generaltulldirektören. Till stöd för ledningen av myndigheten har generaltulldirektören en ledningsgrupp och det ska även finnas en operativ ledningsgrupp (Tullverket, Arbetsordning för Tullverket 2022, s. 5). Enligt 12 § instruktionen och 9 § myndighetsförordningen ska det finnas ett insynsråd med högst tolv ledamöter där generaltulldirektören är ordförande. Insynsrådet ska utöva insyn i verksamheten och ge råd till generaltulldirektören. Tullverket ska enligt 13 § instruktionen bedriva verksamhet på de platser som motiveras av uppgifterna. Det är myndighetens ledning som bestämmer den närmare utformningen av organisationen. Under generaltulldirektören finns en verksledningsstab, en internrevision och en säkerhetschef. Det finns vidare centrala avdelningar för juridik, ekonomi, kommunikation, it, HR och administration.

3.3.4. Den operativa verksamheten

Tullverket beslutade år 2020 om en ny organisation av myndighetens operativa verksamhet, som trädde i kraft den 1 januari 2021. Omorganisationen innebär att det numera finns fyra operativa avdelningar, nämligen

  • underrättelseavdelningen,
  • kontrollavdelningen,
  • uppbördsavdelningen och
  • tullkriminalavdelningen.

Vid varje operativ avdelning finns det fyra enheter med ansvar inom ett visst geografiskt område: syd, öst, väst och nord. Till område syd hör Kalmar, Kronobergs, Blekinge och Skåne län. Till område öst hör Uppsala, Västmanlands, Örebro, Stockholms, Östergötlands och Gotlands län. Till område väst hör Västra Götalands län (exklusive de delar som hör till gränsen mot Norge), Hallands och Jönköpings län. Till område nord hör Dalarnas, Norrbottens, Västerbottens, Värmlands, Jämtlands, Västernorrlands och Gävleborgs län samt de delar av Västra Götalands län som hör till gränsen mot Norge. Omorganisationen har syftat till att underlätta för mer flexibla arbetsformer. Ett annat syfte har varit att organisationen tydli-

gare ska spegla Tullverkets hela uppdrag med en samlad kontrollverksamhet, ett större fokus på uppbörd och separata avdelningar för underrättelse- respektive tullkriminalverksamhet.

3.4. Tullverkets nationella och internationella samverkan

3.4.1. Nationell samverkan

Tullverkets verksamhet har av naturliga skäl beröringspunkter med ett flertal andra myndigheter, både nationellt och internationellt. Utöver det internationella samarbete som beskrivs i nästa avsnitt deltar Tullverket i olika former av nationell myndighetssamverkan. Samverkan inom ramen för det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet (OB-samverkan) har stor betydelse. OB-samverkan har pågått sedan år 2009, efter uppdrag från regeringen (dnr Ju2008/5776/PO och Ju2015/09350/PO). I dagsläget ingår Arbetsförmedlingen, Ekobrottsmyndigheten, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Kustbevakningen, Migrationsverket, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten i satsningen, liksom nio s.k. nätverksmyndigheter.

Även annan myndighetssamverkan är av stor betydelse för Tullverkets verksamhet. De tre gränskontrollmyndigheterna Tullverket, Kustbevakningen och Polismyndigheten har ett operativt samarbete där s.k. TKP-grupper genomför gemensamma in- och utförselkontroller, främst i södra Sverige. Tullverket ingår vidare i Samverkan mot alkohol och droger i trafiken (SMADIT). Det är ett samarbete mellan Trafikverket, Tullverket, Polismyndigheten, Kustbevakningen, Transportstyrelsen, Socialstyrelsen, Kriminalvården och länsstyrelserna som syftar till att minska risken för återfall. Tullverket samarbetar vidare nationellt med marknadskontrollerande myndigheter som t.ex. Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Läkemedelsverket (Tullverket, Verksamhetsplan 2019, s. 16).

I november 2019 fick Tullverket regeringens uppdrag att, tillsammans med Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Försvarsmakten och Totalförsvarets forskningsinstitut, öka samhällets förmåga att hantera explosiva varor samt att förebygga och förhindra den illegala införseln och an-

vändningen av dessa (dnr Ju2019/03980/PO). Uppdraget samordnades av Polismyndigheten och slutredovisades i november 2021 (dnr A618.924/2019).

Som framgår av bl.a. kapitel 4 är Polismyndigheten och Kustbevakningen enligt vissa författningar skyldiga att medverka i Tullverkets kontrollverksamhet.

3.4.2. Internationell samverkan

För att upprätthålla en fungerande varuhandel och se till att tullbestämmelser efterlevs är samarbete mellan olika länders tulladministrationer nödvändig. Sedan länge är det internationella samarbetet en viktig del i Tullverkets verksamhet. Myndigheten samverkar i stor utsträckning med utländska tulladministrationer, både multilateralt och bilateralt. Myndigheten bistår dessutom regeringen med expertis i EU-arbetet.

Tullverket deltar aktivt i EU:s arbete på tullområdet, bl.a. i ett stort antal expert- och arbetsgrupper samt i olika högnivågrupper. Inom ramen för EU-kommissionens åtgärdsprogram på tullområdet deltar myndigheten i EU:s utvecklingsarbete på området, som bl.a. avser arbetsmetoder, it-system och regelverk. Tullverket deltar även i arbetet inom EU:s byrå för samarbete inom brottsbekämpning, Europol. Myndigheten ingår bl.a. i EU:s policycykel mot organiserad och grov internationell brottslighet, EMPACT, som organiserar operativa insatser inom EU, och i arbetet med hotbildsbedömning av den grova organiserade brottsligheten, EU SOCTA.

Det finns ett nära samarbete mellan EU:s tullförvaltningar. Samarbetet har sin grund i dels den s.k. tullsamarbetskonventionen, eller Neapel II-konventionen, dvs. konventionen om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar inom EU:s medlemsstater (EGT C 24, 23.1.1998, s. 1), dels rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (EGT L 82, 22.3.1997, s. 1).

Tullverket samverkar även med en rad olika internationella organisationer och organ. Sverige är sedan grundandet år 1952 medlem i Världstullorganisationen (World Customs Organisation, WCO).

WCO har till syfte att underlätta den legala handeln, säkerställa en rättvis uppbörd och skydda samhället. Arbetet syftar bl.a. till att utveckla internationella standarder.

De nordiska länderna har sedan lång tid ett nära samarbete mellan polis- och tullmyndigheterna (Polis och Tull i Norden, PTN), som syftar till att bekämpa gränsöverskridande kriminalitet. PTN-samarbetet innebär enligt årsredovisningen bl.a. att gemensamt utsedda sambandsmän är utstationerade utom Norden för att representera de nordiska länderna (Årsredovisning 2021 s. 74). Myndigheten har placerat en ny sambandsman i Berlin inom ramen för PTN-samarbetet. Samverkan äger vidare rum inom Nordiska tulladministrativa rådet (NTR). Samarbetet syftar bl.a. till att åstadkomma enhetliga och enkla tulladministrativa bestämmelser inom de nordiska länderna. Tullverket deltar även i svensk-norska gränstullsamarbetsnämnden där frågor som rör gränstullsamarbete och allmänt informationsutbyte behandlas. Under år 2020 startades ett samarbete mellan tull- och polismyndigheter i Danmark och Sverige för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet i Öresundsregionen (Årsredovisning 2021 s. 74).

Därutöver deltar Tullverket, liksom bl.a. Polismyndigheten och Kustbevakningen, i Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet (Baltic Sea Task Force), som är en del av samarbetet inom Östersjöstaternas råd, även kallat Östersjösamarbetet. Utöver Sverige ingår Tyskland, Danmark, Estland, Finland, Island, Lettland, Litauen, Norge, Polen och Ryssland i samarbetet. Även inom ramen för Förenta nationerna (FN) deltar Tullverket i internationell samverkan på tullområdet. Myndigheten ingår bl.a. i en arbetsgrupp som löpande ser över FN-konventioner på området, exempelvis den s.k. TIR-konventionen, dvs. 1975 års tullkonvention om internationell transport av gods upptaget i TIR-Carnet.

Sammantaget deltar representanter från Tullverket i närmare tvåhundra grupper och aktiviteter inom ramen för myndighetens internationella samverkan.

4. Allmänt om Tullverkets kontrollverksamhet

4.1. Inledning

Som redovisats i avsnitt 3.2.2 ansvarar Tullverket för att fastställa och ta ut tullar, skatter och avgifter så att en riktig uppbörd kan säkerställas. Myndigheten har också till uppgift att övervaka och kontrollera trafiken till och från Sverige så att bestämmelser om in- och utförsel av varor följs. Inom ramen för den verksamheten får Tullverket och tulltjänstemän utföra olika typer av kontroller. I detta kapitel beskrivs Tullverkets kontrollverksamhet övergripande.

Tullkodexen är central i sammanhanget. Den ger ramen för kontrollverksamheten vid den yttre gränsen, dvs. vid gränsen mot tredjeland. Bestämmelser som kompletterar tullkodexen finns bl.a. i tullagen. Vid den inre gränsen, dvs. vid Sveriges gräns mot en annan EU-medlemsstat, förekommer som huvudregel inget tullförfarande. Tullverkets kontrollverksamhet vid den inre gränsen regleras främst i inregränslagen. Kontrollverksamheten regleras även i andra lagar, bl.a. LPK.

4.2. Övergripande om tullkodexen

4.2.1. Allmänt om regelverket

Kärnan i EU:s gemensamma tullagstiftning utgörs av tullkodexen som fastställer de allmänna regler och förfaranden som ska tillämpas på varor som förs in i eller ut ur EU:s tullområde. Den är en EUförordning vilket innebär att den är direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Tullkodexen är omfattande. Den består av 59 skäl, 288 artiklar och en bilaga som innehåller en jämförelsetabell. I detta avsnitt ges en kort sammanfattning av tullkodexen med fokus på bestämmelser om in- och utförsel av varor. Syftet är att ge en bild av ramarna för Tullverkets kontrollverksamhet vid den yttre gränsen.

Tullkodexen utgör endast en del av det regelsystem som styr EU:s tullrätt. EU-kommissionen har med stöd av artikel 290 i EUFfördraget och delegationsföreskrifter i tullkodexen antagit ett antal kompletterande akter som inte är lagstiftningsakter. Den s.k. kompletteringsförordningen (Kommissionens delegerade förordning [EU] 2015/2446 av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning [EU] nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex) och den s.k. genomförandeförordningen (Kommissionens genomförandeförordning [EU] 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning [EU] nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen) är två sådana akter. De berörs inte i den fortsatta framställningen.

4.2.2. Införsel av varor

Huvudregeln vid införsel är att varor som förs in i EU:s tullområde ska deklareras. Som utgångspunkt ska varorna enligt artikel 127.1 i tullkodexen tas upp i en summarisk införseldeklaration. Deklarationen ska enligt artikel 127.3 som huvudregel ges in till tullkontoret för första införsel inom en fastställd tidsfrist, innan varorna förs in i tullområdet. Deklarationen ska enligt artikel 128 innehålla de upplysningar som krävs för riskanalys av säkerhets- och skyddsskäl. Enligt artikel 6 ska deklarationer och andra utbyten av uppgifter med eller mellan tullmyndigheter som huvudregel äga rum genom elektronisk kommunikation.

Alla varor som förs in i EU:s tullområde ska ha tullstatus som antingen unionsvaror eller icke-unionsvaror. Enligt artikel 153.1 antas varor ha tullstatus som unionsvaror, såvida det inte fastställs att de inte har sådan tullstatus. Ofta krävs att varornas tullstatus som unionsvaror bevisas enligt artikel 153.2. Varor som förs in i tullområdet ska enligt artikel 134.1 omfattas av tullövervakning och får un-

derkastas tullkontroller. Tullövervakningen består till dess att varorna har bytt status, t.ex. genom ett bevis om att de är unionsvaror.

Omedelbart vid ankomsten ska införseln anmälas till tullmyndigheten enligt artikel 139.1. Vid den tidpunkt som varorna anmäls ska icke-unionsvaror enligt artikel 144 vara i tillfällig lagring. Varor i tillfällig lagring ska enligt artikel 149 hänföras till ett tullförfarande eller återexporteras. Vilka olika tullförfaranden som finns tas upp nedan. Om inget annat föreskrivs ska deklaranten enligt artikel 150 fritt få välja till vilket tullförfarande varorna ska hänföras, enligt villkoren för det förfarandet, oberoende av varornas beskaffenhet, mängd, ursprungsland, användningsland eller destinationsland. Alla varor som hänförs till ett tullförfarande, utom förfarandet för frizoner, ska enligt artikel 158.1 omfattas av en tulldeklaration. Deklarationen ska, utom i särskilda fall, ges in elektroniskt till ett behörigt tullkontor, se artiklarna 158.2 och 159. Tulldeklarationen kan vara en standardtulldeklaration eller en förenklad tulldeklaration, vilket regleras i artiklarna 162–165 respektive 166–169. Därutöver förekommer ett antal andra typer av tulldeklarationer, bl.a. registrering i deklarantens bokföring, muntlig deklaration, pappersdeklaration avsedd för resande, särskild deklaration för postförsändelser och deklaration genom annat handlande. Den vanligaste formen av deklaration genom annat handlande, som ofta förekommer på flygplatser och i hamnar, är att någon passerar genom den gröna filen eller ”inget att deklarera”-filen vid tullkontor där ett tvåfilssystem tillämpas (Pierre Duras och Christina Moëll, Tullrätt, upplaga 1:1, 2017, s. 163 f.). Om tulldeklarationen uppfyller vissa angivna villkor, ska den enligt artikel 172.1 omedelbart godtas av tullmyndigheterna, förutsatt att de varor som den avser har anmälts dit. Att en godtagen tulldeklaration kan ändras eller ogiltigförklaras framgår av artiklarna 173 och 174.

I syfte att kontrollera att uppgifterna i en godtagen tulldeklaration är korrekta, får tullmyndigheterna enligt artikel 188 granska deklarationer och de handlingar som styrker dem och begära att deklaranten lämnar andra handlingar. Tullmyndigheterna får även undersöka varorna och ta prover för analys eller för fördjupad undersökning. Resultatet av kontrollen ska enligt artikel 191.1 användas vid tillämpningen av bestämmelserna om det tullförfarande till vilket varorna hänförs. Enligt artikel 191.3 har resultatet samma bevisvärde i hela EU:s tullområde. Om villkoren för att hänföra varor till ett visst förfarande är uppfyllda och förutsatt att eventuella restrik-

tioner har tillämpats och att varorna inte är föremål för några förbud, ska tullmyndigheterna enligt artikel 194.1 frigöra varorna så snart uppgifterna i tulldeklarationen har kontrollerats eller godtagits utan kontroll. Detsamma gäller om en kontroll inte kan slutföras inom rimlig tid och varorna inte längre behöver vara tillgängliga för kontrolländamål. Under vissa omständigheter ska varor bortskaffas, t.ex. om en skyldighet enligt tullagstiftningen som rör införsel av icke-unionsvaror inte är fullgjord eller om varorna har undanhållits tullbehandling. Bortskaffande handlar enligt artiklarna 197 och 198 bl.a. om förverkande, försäljning eller förstöring av varorna.

Icke-unionsvaror ska som nämnts hänföras till ett tullförfarande eller återexporteras. Ett centralt tullförfarande är övergång till fri omsättning. Huvudregeln enligt artikel 201 är att icke-unionsvaror, som är avsedda att släppas ut på EU:s marknad eller är avsedda för privat användning eller konsumtion inom EU:s tullområde, ska hänföras till det förfarandet. Övergång till fri omsättning medför bl.a. att tillämpliga importtullar och eventuella avgifter tas ut och att ickeunionsvaror får tullstatus som unionsvaror. I artiklarna 203–209 finns bestämmelser om befrielse från importtullar i vissa fall, bl.a. för varor som återinförs till tullområdet i samma skick som de var i när de exporterades. I övrigt får varor enligt artikel 210 hänföras till något av de särskilda förfarandena

  • transitering, som ska omfatta extern transitering och intern transitering,
  • lagring, som ska omfatta lagring i tullager och frizoner,
  • särskild användning, som ska omfatta tillfällig införsel och slutanvändning, och
  • förädling, som ska omfatta aktiv förädling och passiv förädling.

Enligt artikel 211.1 krävs tillstånd från tullmyndigheterna för vissa särskilda förfaranden. Vid några sådana förfaranden omfattas varorna inte av importtullar och andra avgifter, t.ex. vid extern transitering och lagring.

4.2.3. Utförsel av varor

Varor som ska föras ut ur EU:s tullområde ska enligt artikel 263.1 i tullkodexen tas upp i en deklaration innan utförseln. Deklarationen ska ges in till det behöriga tullkontoret inom en fastställd tidsfrist innan varorna förs ut ur tullområdet. Den ska enligt artikel 263.3 utgöras av en tulldeklaration, en deklaration om återexport eller en summarisk utförseldeklaration. Enligt artikel 263.4 ska deklarationen innehålla de uppgifter som krävs för riskanalys av säkerhets- och skyddsskäl.

Varor som ska föras ut ur EU:s tullområde ska enligt artikel 267.1 omfattas av tullövervakning och får underkastas tullkontroller. Unionsvaror ska enligt huvudregeln i artikel 269.1 hänföras till förfarandet för export. Om varorna exporteras temporärt från tullområdet omfattas de enligt artikel 277 av befrielse från exporttull under förutsättning att de återimporteras.

4.2.4. Tullar och tullskuld

Import- och exporttullar ska enligt artikel 56.1 i tullkodexen grunda sig på den gemensamma tulltaxan. Den innehåller en förteckning över bl.a. tullsatser, varukoder, import- och exportbestämmelser och växelkurser. Vid tillämpning av tulltaxan ska varor klassificeras enligt artikel 57. Varornas ursprung kan vara förmånsberättigande eller icke-förmånsberättigande. Om varor har förmånsberättigande ursprung så omfattas de av bestämmelser om förmånstull enligt artikel 56.2 d eller e. Varors tullvärde ska enligt artikel 69 fastställas vid tillämpningen av bl.a. tulltaxan. Som huvudregel fastställs tullvärdet enligt artikel 70 på grundval av transaktionsvärdet, dvs. det pris som faktiskt betalats eller ska betalas för varorna när de säljs för export till EU:s tullområde, vid behov justerat.

En tullskuld vid import uppkommer enligt artikel 77 genom att icke-unionsvaror som omfattas av importtullar hänförs till vissa tullförfaranden, bl.a. övergång till fri omsättning. Tullskulden uppkommer vid den tidpunkt då tulldeklarationen godtas. Det är som huvudregel deklaranten som är gäldenär. En tullskuld vid import kan även enligt artikel 79 uppkomma bl.a. genom bristande efterlevnad av vissa skyldigheter eller villkor och genom undandragande från tullövervakning.

En tullskuld vid export uppkommer enligt artikel 81.1 genom att exporttullpliktiga varor hänförs till förfaranden som avser export eller passiv förädling. Tullskulden uppkommer enligt artikel 81.2 vid den tidpunkt då tulldeklarationen godtas. En tullskuld vid export kan även enligt artikel 82.1 uppkomma genom bristande efterlevnad av vissa skyldigheter och villkor.

Tullmyndigheterna kan enligt artikel 89 kräva att en garanti ställs för en potentiell eller befintlig tullskuld. Garantin ska i vissa fall täcka både import- och exporttullbeloppet och de andra avgifter som ska betalas i samband med import och export av varor.

4.2.5. Tillstånd till förenklingar vid tullprocessen

Tullkodexen ger utrymme för tullmyndigheterna att ge tillstånd som innebär förenklingar vid tullprocessen. En ekonomisk aktör som är etablerad inom EU:s tullområde kan enligt artikel 38 få status som godkänd ekonomisk aktör för tullförenklingar. En sådan aktör kan bl.a. få tillstånd till centraliserad klarering (artiklarna 179–181), till att ge in tulldeklarationen i form av en registrering i bokföringen (artiklarna 182–184) och till att själv utföra vissa tullformaliteter i syfte att fastställa tullbelopp och utföra vissa kontroller under tullövervakningen (artikel 185). En inom tullområdet etablerad ekonomisk aktör kan vidare enligt artikel 38 få status som godkänd ekonomisk aktör för säkerhet och skydd, vilket ger lättnader i sådana avseenden. Statusen som godkänd ekonomisk aktör kräver enligt artikel 39 att vissa kriterier är uppfyllda, bl.a. i fråga om ekonomisk solvens, kontroll över varuflödet och frånvaro av allvarliga överträdelser av tullagstiftningen och skattelagstiftningen. Under liknande villkor får tullmyndigheterna enligt artikel 95 bevilja s.k. samlad garanti. En sådan garanti får svara mot en tullskuld för två eller flera deklarationer, transaktioner eller tullförfaranden. Tullmyndigheterna ska enligt artikel 23.5 övervaka lämnade tillstånd.

4.2.6. Tullkontroll

Som nämnts omfattas varor som ska föras in i eller ut ur EU:s tullområde av tullövervakning och får underkastas tullkontroller. Tullmyndigheterna får enligt artikel 46.1 i tullkodexen genomföra alla

tullkontroller som de anser nödvändiga. Tullkontrollerna ska särskilt bestå i att undersöka varor, utföra provtagning, kontrollera att de uppgifter som lämnas i en deklaration eller anmälan är riktiga och fullständiga, kontrollera att dokument finns och är äkta, riktiga och giltiga, granska ekonomiska aktörers räkenskaper och annan bokföring eller undersöka transportmedel, bagage och andra varor som personer för med sig eller bär på sig samt utföra officiella undersökningar och andra liknande handlingar. Andra tullkontroller än slumpvisa kontroller ska enligt artikel 46.2 främst baseras på en riskanalys i syfte att identifiera och bedöma risker och utarbeta nödvändiga motåtgärder. Enligt artikel 46.3 ska tullkontroller utföras inom en gemensam ram för riskhantering som grundar sig på utbyte av riskinformation och riskanalysresultat mellan tullförvaltningar. Det ska fastställas gemensamma riskkriterier och standarder, kontrollåtgärder och prioriterade kontrollområden. Tullkontroller får enligt artikel 48 även genomföras efter det att varor har frigjorts. EU-kommissionen ska enligt artikel 50 anta åtgärder i form av vissa genomförandeakter. Syftet är bl.a. att säkerställa en enhetlig tillämpning av tullkontroller, inkluderande utbyte av resultaten av riskinformation och riskanalys.

Enligt artikel 15.1 är varje person som direkt eller indirekt är involverad i fullgörandet av tullformaliteter eller i tullkontroller skyldig att på begäran tillhandahålla tullmyndigheterna nödvändiga dokument och uppgifter och ge dem all nödvändig hjälp för att fullgöra formaliteterna eller kontrollerna. En person som ger in en deklaration eller vissa anmälningar och ansökningar ansvarar enligt artikel 15.2 för att de uppgifter som lämnas är riktiga och fullständiga och att de dokument som lämnas till stöd för deklarationen, anmälan eller ansökan är äkta, riktiga och fullständiga. Varje medlemsstat ska enligt artikel 42.1 fastställa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för överträdelser av tullagstiftningen.

4.3. Övergripande om den svenska regleringen

4.3.1. Allmänt om kontrollverksamheten

Den svenska kontrollen vid gränsen utförs av Tullverket, Polismyndigheten och Kustbevakningen. Tullverket ansvarar för kontrollen av varor medan Polismyndigheten har huvudansvaret för kontrollen

av personer. Kustbevakningen kontrollerar sjötrafiken avseende såväl varor som personer.

Tullverkets befogenheter i kontrollverksamheten regleras i ett flertal författningar (se kapitel 8). Kontrollverksamheten syftar i huvudsak till att undersöka om lagstiftningen på de olika områdena följs. Det kan t.ex. handla om att kontrollera att en skyldighet att deklarera eller lämna uppgifter har fullgjorts. Det kan också handla om att kontrollera att villkor för införsel och utförsel av varor har iakttagits, t.ex. att nödvändiga tillstånd finns eller att korrekt dokumentation medförs. Överträdelser som upptäcks vid kontrollen kan avse både administrativa bestämmelser och straffbestämmelser. En överträdelse kan alltså leda till administrativa åtgärder, t.ex. att tull eller avgift påförs, eller till att det uppstår misstanke om brott. När misstanke om brott uppstår leder det till åtgärder inom Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.

4.3.2. Tullagen

Allmänt

I tullagen finns det bestämmelser som kompletterar tullkodexen. Lagen innehåller bl.a. i 3 kap. bestämmelser om införsel och utförsel av varor och i 4 kap. bestämmelser om tullkontroll. I 5 kap. regleras överträdelser och sanktioner. Det handlar bl.a. om straffrättsligt ansvar för tullförseelse och om tulltillägg som är en administrativ sanktion. Tullförordningen kompletterar tullkodexen och tullagen.

Övergripande om befogenheterna

Tullagen innehåller ett stort antal bestämmelser som reglerar vad Tullverket och en tulltjänsteman får göra i kontrollverksamheten. I 3 kap. regleras tullövervakning vid införsel och utförsel av varor. Med tullövervakning avses, enligt artikel 5.27 i tullkodexen, de allmänna åtgärder som vidtas av tullmyndigheterna i syfte att sörja för att främst tullagstiftningen iakttas. Bland de åtgärder som Tullverket får vidta ingår rätten att

  • förbjuda en förare av eller befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning att utan Tullverkets medgivande ankomma eller avgå med transportmedlet (3 kap. 5 och 17 §§),
  • meddela förbud mot att beträda, lämna eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning (3 kap. 6 och 18 §§), och
  • tillfälligt ta hand om en icke-unionsvara, om det behövs för tullövervakningen (3 kap. 7 §).

Tullkontrollen regleras i 4 kap. tullagen. Med tullkontroll avses, enligt artikel 5.3 i tullkodexen, de särskilda åtgärder som vidtas av tullmyndigheterna för att säkerställa efterlevnad av tullagstiftningen och annan lagstiftning om bl.a. införsel och utförsel av varor. Proportionalitetsprincipen uttrycks i 4 kap. 1 § tullagen. Där föreskrivs att ett beslut om en kontrollåtgärd enligt tullagstiftningen endast får fattas om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den enskilde.

En central befogenhet är rätten för en tulltjänsteman att uppmana personer att stanna. En sådan uppmaning får enligt 4 kap. 12 § tullagen bl.a. ges till en förare av ett fordon i trakterna vid Sveriges landgräns mot ett tredjeland. I vissa fall får en tulltjänsteman uppmana personer att stanna även inne i landet. För att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldigheten enligt tullagstiftningen har fullgjorts, får Tullverket enligt 4 kap. 16 § tullagen undersöka bl.a. transportmedel, containrar och tullager. Undersökningsrätten omfattar även områden i hamnar, på bangårdar och på flygplatser där varor som står under tullövervakning förvaras. Även bagage, handväskor och liknande som medförs av en resande får undersökas. Bland de övriga åtgärder som Tullverket får vidta ingår rätten att

  • tillfälligt ta hand om registreringsbevis och liknande handlingar som avser ett transportmedel som omfattas av tullövervakning (4 kap. 13 §), och
  • uppehålla ett tåg på en järnvägsstation vid gränsen mot ett tredjeland och på tågets slutstation inom Sverige samt begära att ett luftfartyg hindras att avgå eller uppmanas att landa (4 kap. 15 §).

En viktig befogenhet för möjligheten att kontrollera försändelser är rätten för en tulltjänsteman enligt 4 kap. 19 § tullagen att undersöka och öppna post- och kurirförsändelser.

Rätten att använda våld regleras i 4 kap. 2 §. En tulltjänsteman får, i den utsträckning andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld eller tvång för att genomföra vissa åtgärder enligt lagen. Våld mot person får endast användas om tulltjänstemannen möts av motstånd och det med hänsyn till ändamålet med åtgärden är försvarligt. Därutöver innehåller kapitlet bestämmelser om bl.a. revision, tullkontroll vid intrång i vissa immateriella rättigheter och tullkontroll av kontanta medel. Enligt 4 kap. 3 § tullagen ska Polismyndigheten och Kustbevakningen medverka i Tullverkets kontrollverksamhet enligt lagen.

4.3.3. Inregränslagen

Allmänt

Inregränslagen innehåller bestämmelser om Tullverkets befogenheter vid införsel eller utförsel över Sveriges gräns mot en annan EUmedlemsstat. Kontrollen är begränsad till de varor som anges i 3 § inregränslagen. Det rör sig om bl.a. krigsmateriel, narkotika, vapen, injektionssprutor och kanyler, dopningsmedel, spritdrycker, vin och öl, barnpornografi och explosiva varor. Anmälningsskyldighet gäller enligt 4 § för varor som omfattas av bl.a. ett förbud mot införsel eller ett villkor för införsel som inte är uppfyllt. I 19 och 20 §§ finns det bestämmelser om straff för den som bryter mot vissa skyldigheter enligt lagen.

Tullverkets kontroller enligt inregränslagen får enligt 2 § inte utformas på ett sådant sätt att urvalet av vad och vem som kontrolleras görs slumpmässigt. Det har enligt förarbetena sin grund i att principerna om fria varurörelser inom EU anses innebära att systematiska kontroller vid de inre gränserna är uteslutna (Tullens befogenheter vid den inre gränsen, prop. 1995/96:166, s. 55 f.).

Inregränslagen kompletteras av förordningen (1996:702) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (inregränsförordningen).

Övergripande om befogenheterna

Enligt 5 § inregränslagen är var och en skyldig att stanna på en tulltjänstemans anmaning. En sådan anmaning får ges till den som i omedelbart samband med inresa eller utresa befinner sig i omedelbar närhet av en gränspassage. En tulltjänsteman får i vissa fall även anmana den som anträffas inom ett vidare område att stanna, om det finns anledning att anta att han eller hon medför en vara som avses i 3 § och inte har fullgjort sin anmälningsskyldighet. Den som är skyldig att stanna ska enligt 6 § på en tulltjänstemans begäran lämna de uppgifter och visa upp de handlingar som behövs för kontrollen. Enligt 7 § får en tulltjänsteman undersöka transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras. Även bagage, handväskor och liknande som medförs av resande får undersökas. En tulltjänsteman får enligt 8 § även undersöka post- och kurirförsändelser. Av 18 § framgår att Tullverket får göra kontrollbesök och revisioner hos den som för ut och in vissa av de varor som nämns i 3 §. Polismyndigheten och Kustbevakningen är enligt 12 § första stycket inregränslagen skyldiga att medverka i Tullverkets kontrollverksamhet enligt lagen.

4.3.4. Lagen om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter

Allmänt

Genom cirkulationsdirektivet skapades inom EU en gemensam beskattningsordning för vissa punktskattepliktiga varor. Direktivet är numera upphävt och ersatt av punktskattedirektivet. LPK kom till som en följd av cirkulationsdirektivet och har numera sin grund i punktskattedirektivet. Lagen reglerar bl.a. flyttning av vissa punktskattepliktiga varor, nämligen tobaksvaror, alkoholvaror och energiprodukter. I 2 kap. regleras kontroll av sådana varor vid vägtransporter och i 3 kap. kontroll av försändelser via post.

En punktskattepliktig vara får enligt 1 kap. 6 § första stycket LPK endast flyttas om kraven i fråga om bl.a. elektroniskt administrativt dokument, administrativ referenskod, förenklat ledsagardokument samt säkerhet och anmälningsskyldighet är uppfyllda. Om en vara som transporterats i strid med bestämmelsen har omhändertagits ska

Tullverket i vissa fall enligt 2 kap. 13 § och 3 kap. 5 § besluta om skatt på varan. En särskild avgift, ett s.k. transporttillägg, kan enligt 4 kap. 1 § påföras den som gör sig skyldig till överträdelser av lagens administrativa bestämmelser. Straffbestämmelser finns i 5 kap. LPK.

Europeiska unionens råd har som tidigare nämnts beslutat om ett nytt punktskattedirektiv (se avsnitt 3.1). Genomförandet av direktivet kräver vissa ändringar i svensk lagstiftning (se Nytt punktskattedirektiv och vissa andra ändringar, prop. 2021/22:61). Ändringarna innebär huvudsakligen att även flyttning av vissa varor som har beskattats i en EU-medlemsstat och därefter flyttas till en annan EU-medlemsstat ska hanteras i ett datoriserat system. I samband med ändringarna införs tre nya lagar, lagen (2022:155) om tobaksskatt, lagen (2022:156) om alkoholskatt och lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde. Genom de nya lagarna upphävs lagen (1994:1563) om tobaksskatt och lagen (1994:1564) om alkoholskatt. Förslagen medför följdändringar i bl.a. LPK (prop. 2021/22:61 s. 307). Ändringarna träder i kraft den 13 februari 2023.

LPK kompletteras av förordningen (1998:518) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter.

Övergripande om befogenheterna

Tullverket får enligt 2 kap. 1 § första stycket LPK göra transportkontroll i syfte att undersöka om punktskattepliktiga varor transporteras i enlighet med de administrativa krav som ställs upp i 1 kap. 6 §. Transportkontroll får främst göras under en pågående transport och när varor på-, av- eller omlastas i direkt anslutning till transporten. Enligt 2 kap. 2 § första stycket och 3 § första stycket LPK har Tullverket vid kontrollen bl.a. rätt att

  • undersöka transportmedel, lådor, behållare och andra utrymmen i transportmedel, containrar eller tankar där punktskattepliktiga varor kan förvaras under transporten,
  • undersöka utrymmen i lokaler där punktskattepliktiga varor förvaras eller kan förväntas förvaras, och
  • öppna transportmedel, containrar och andra utrymmen som är låsta eller har tillslutits på annat sätt.

Förare är enligt 2 kap. 4 § LPK skyldiga att stanna på anmaning av en tulltjänsteman och ska enligt 2 kap. 5 § på begäran legitimera sig eller på annat godtagbart sätt styrka sin identitet. Tullverket får vidare enligt 2 kap. 7 § undersöka varorna och transportmedlen samt ta varuprov. Enligt 3 kap. 1 § LPK får Tullverket undersöka postförsändelser, såsom paket och brev, för att kontrollera om de innehåller alkohol- eller tobaksvaror. Polismyndigheten ska enligt 2 kap. 3 § andra stycket LPK lämna Tullverket den handräckning som behövs för transportkontrollen.

4.4. Uppgiften att säkerställa uppbörd

4.4.1. Allmänt om uppbörden

Uppbörden består av tull, skatt och avgifter

Ett av Tullverkets uppdrag är att fastställa och ta ut tull, skatt och avgifter så att en riktig uppbörd kan säkerställas. Begreppet uppbörd omfattar de tullar, skatter och andra avgifter som Tullverket debiterar för varor som importeras till EU:s tullområde.

Uppbörden utgörs till största delen av tullmedel som fastställs i enlighet med tullkodexen och Gemensamma tulltaxan. Enligt Tullverkets årsredovisning utgör tullmedel närmare 90 procent av den debiterade årliga uppbörden (Årsredovisning 2021 s. 54). Därutöver består uppbörden av punktskatt i form av tobaksskatt, alkoholskatt, energiskatt (inklusive koldioxid- och svavelskatt), kemikalieskatt på viss elektronik, nikotinskatt och skatt på plastbärkassar.

Om det är fråga om import från tredjeland ska punktskatten enligt 2 kap. 1 § andra stycket tullagen fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte något annat föreskrivs. Det innebär bl.a. att skatten som huvudregel ska betalas till Tullverket. Vid införsel från en annan EU-medlemsstat är Skatteverket uppbördsmyndighet. Tullverket tar dock ut skatt i vissa fall enligt regleringen i LPK.

Även mervärdesskatt kan tas ut vid import eller införsel till det svenska tullområdet enligt 1 kap. 1 § första stycket 2 och 3 mervärdesskattelagen (1994:200). Vid import från tredjeland ska mervärdesskatten normalt betalas till Skatteverket enligt reglerna i skatteförfarandelagen (2011:1244). Om deklaranten inte är registrerad för

mervärdesskatt i Sverige ska mervärdesskatten dock i vissa fall enligt 2 kap. 2 § tullagen betalas till Tullverket. Även vid införsel av varor från en annan EU-medlemsstat ska skatten betalas till Skatteverket.

Uppbörden omfattar även avgifter som tas ut av Tullverket, t.ex. avgift för tullkontroller enligt 1 kap. 4 § tullagen och förseningsavgifter enligt 5 kap. 15 § tullagen.

Uppbördens storlek

Storleken på uppbörden beror på värdet av de varor som importeras eller förs in till Sverige, vilken typ av varor det är fråga om och varornas ursprung. Enligt Tullverkets årsredovisning ökade den uppbörd som myndigheten debiterade, från omkring 6,9 miljarder kronor år 2020 till cirka 8,2 miljarder kronor år 2021. Tullverket tar även in uppbörd vid efterkontroller. Uppbörden bestod till mer än 88 procent av tullmedel. Det totala importvärdet år 2021 var drygt 551 miljarder kronor vilket är en ökning med 36 procent jämfört med år 2020 (Årsredovisning 2021 s. 54).

4.4.2. Hur uppbörden säkerställs

Tillstånd, klarering och efterkontroll

Innan en vara från ett land utanför EU kan frigöras på EU:s inre marknad ska varan som framgått i avsnitt 4.2.2 stå under tullövervakning. För att säkra korrekt uppbörd och att bestämmelserna för införsel följs arbetar Tullverket med tillståndsgivning, klarering och efterkontroll i enlighet med tullkodexen och övrig tullagstiftning.

Som nämnts i avsnitt 4.2.5 kan företag ansöka om olika tillstånd för att förenkla sin tullhantering. Tullverket prövar bl.a. ansökningar om status som godkänd ekonomisk aktör, om att aktören själv ska få utföra vissa tullformaliteter och om tillstånd till samlad garanti. Sådana tillstånd förutsätter att bestämmelser och villkor efterlevs och att företaget har goda rutiner för sin tullhantering. Även andra ansökningar prövas av Tullverket, bl.a. om betalningsanstånd och förenklad deklaration. Tullverkets tillståndsprövning medför enligt Tullverkets årsredovisning en kvalitetssäkring av företagens tullhantering och regelefterlevnad. Myndigheten behandlade under år 2021

drygt 2 200 nya ansökningar om tillstånd (Årsredovisning 2021 s. 51 f.).

Klarering är den tullhantering som görs när en vara förs in eller ut över EU:s gräns för att säkerställa att deklarations- och uppgiftsskyldigheten enligt tullagstiftningen fullgörs. Vid klareringen beslutas bl.a. om tull och andra avgifter och om varan ska frigöras på den inre marknaden. Antalet klareringsärenden ökade enligt årsredovisningen stadigt under perioden 2019–2021, som en följd av ökad handel. År 2021 hanterade Tullverket sammantaget cirka 13,7 miljoner deklarationer vilket innebar en kraftig ökning jämfört med tidigare år. Elektroniska import- och exportärenden hanteras i tulldatasystemet, TDS. Merparten av ärendena, drygt 93 procent, klareras med automatiska kontrollfunktioner och valideringar. Med hjälp av spärrar i systemet selekteras de deklarationer som behöver kontrolleras manuellt. De manuella kontrollerna kan bestå i dokumentkontroll, klareringskontroll eller varukontroll. Dokumentkontroll innebär att uppgifter i en anmälan eller deklaration stäms av mot uppgifter i de handlingar som styrker den. Klareringskontroll innebär vanligtvis att uppgifter i en anmälan eller deklaration stäms av mot information i interna eller externa system. Varukontroll innebär en fysisk kontroll av varor för att undersöka att uppgifter i styrkande handlingar är korrekta och att de stämmer med lämnade uppgifter. Även om klareringen numera i stor utsträckning är automatiserad är det fortfarande vanligt med manuella kontroller. Inom EU pågår ett omfattande arbete för att göra tullprocessen helt digital. Arbetet beräknas pågå till år 2025 (Årsredovisning 2021 s. 49 f. och 133).

Efterkontroll genomförs i form av revisioner och eftergranskningar. Kontrollerna görs för att säkerställa att deklarationerna är korrekta och att företag har goda rutiner för sin tullhantering.

De avvikelser som Tullverket uppmärksammar vid klareringen eller efterkontrollen kan leda till att uppbörden korrigeras och, om deklaranten har lämnat en oriktig uppgift till ledning för att fastställa tull, att ett tulltillägg enligt 5 kap. 5 § tullagen tas ut. Avvikelser kan också leda till att tillstånd dras in och, vid misstanke om brott, att en förundersökning inleds (Årsredovisning 2021 s. 50). Efterkontroller görs vanligen efter en riskvärdering eller signaler om felbeteenden och bygger till stor del på analyser från underrättelseverksamheten. Även vid Tullverkets kontroller enligt LPK av punktskattepliktiga varor kontrolleras uppbörd.

Tjänstemän vid Tullverkets kontrollavdelning ansvarar för klareringen medan uppbördsavdelningen ansvarar för tillstånd och efterkontroll.

Åtgärder för att minska skattefelet

Skillnaden mellan de fastställda och de teoretiskt riktiga beloppen för skatter och avgifter, det s.k. skattefelet, ska enligt Tullverkets regleringsbrev vara så liten som möjligt. Skattefelet uppstår när varor inte deklareras eller deklareras felaktigt på ett sätt som får påverkan på uppbörden. För att minska skattefelet arbetar Tullverket enligt årsredovisningen med flera typer av åtgärder, bl.a.

  • vägledning och attitydpåverkan, t.ex. att tillhandahålla information och ge god service,
  • strukturutveckling, t.ex. att förbättra system och strukturer för att lämna information och uppgifter, och
  • kontroller i olika skeden av tullprocessen.

Det saknas av naturliga skäl säkra uppgifter om hur stort skattefelet är. En teoretisk beräkningsmetod avseende tullavgifter som Tullverket har tagit fram i samarbete med Statistiska centralbyrån indikerar att beloppet uppgick till 132 miljoner kronor år 2019, 120 miljoner kronor år 2020 och 137 miljoner kronor år 2021 (Årsredovisning 2021 s. 60).

4.5. Uppgiften att övervaka och kontrollera in- och utförselregler

4.5.1. Allmänt om kontrollen

Ett stort antal varor omfattas av restriktioner som består av förbud mot eller villkor för införsel eller utförsel. Anledningen kan vara handelspolitiska skäl, hänsyn till miljön, hänsyn till människors hälsa eller säkerhet eller behovet att hindra spridning av djur- eller växtsjukdomar. Som nämnts ingår det i Tullverkets uppdrag att övervaka och kontrollera trafiken till och från Sverige så att sådana bestämmelser om in- och utförsel följs. Tullverket genomför kontroller

inom en mängd olika områden, bl.a. när det gäller införsel och utförsel av djur, utrotningshotade djur och växter, livsmedel, kulturföremål, avfallstransporter, vapen och produkter med dubbla användningsområden. Restriktionerna regleras i andra författningar än i tullagstiftningen. Ofta ansvarar andra myndigheter än Tullverket för regleringarna, bl.a. Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Läkemedelsverket. Det är också andra myndigheter än Tullverket som ansvarar för tillstånd, licenser och andra villkor, bl.a. Polismyndigheten, Strålskyddsmyndigheten och Skogsstyrelsen.

4.5.2. Skillnader i kontrollen vid den inre och yttre gränsen

En grundläggande förutsättning för att en fysisk undersökning av exempelvis ett fordon eller en vara som medförs i fordonet ska kunna genomföras är att Tullverket har laglig möjlighet att vidta de kontroller som behövs. Tullkodexen och tullagen reglerar Tullverkets kontrollverksamhet vid gränsen mot länder utanför EU:s tullområde. Tullagen innehåller som tidigare nämnts (se avsnitt 4.3.2) en rad befogenheter för Tullverket vid tullövervakningen och tullkontrollen vid den yttre gränsen, t.ex. vid gränsen mot Norge eller när gods fraktas till sjöss eller med flyg till Sverige från tredjeland. Regleringen skiljer sig i flera avseenden från kontrollen vid gränsen mot andra EU-medlemsstater, som regleras i inregränslagen (se avsnitt 4.3.3). En viktig skillnad är att kontrollen vid den inre gränsen är begränsad till kontroll av vissa utpekade varor. Det rör sig bl.a. om krigsmateriel, narkotika, vapen, injektionssprutor och kanyler, dopningsmedel, spritdrycker, vin och starköl, tobaksvaror, barnpornografi, explosiva varor och vissa djur. Andra varor än de som anges i inregränslagen får inte kontrolleras vid den inre gränsen.

Befogenheterna enligt inregränslagen skiljer sig även i flera andra avseenden från befogenheterna enligt tullagen. Exempelvis har en tulltjänsteman rätt att använda våld vid kontrollverksamheten enligt tullagen men inte enligt inregränslagen. En stor skillnad är möjligheten att utföra slumpmässiga kontroller. Vid gränsen mot en annan EU-medlemsstat får urvalet av vad och vem som kontrolleras enligt 2 § inregränslagen inte göras slumpmässigt. Endast s.k. selektiva kontroller, som görs på grundval av gjorda iakttagelser, underrättelser, tips, riskprofiler och liknande är tillåtna (se prop. 1995/96:166

s. 55 f.). Vid kontroll vid den yttre gränsen finns det inget hinder mot slumpmässiga kontroller.

Skillnaderna motiveras i stor utsträckning av EU-medlemskapet. I förarbetena till inregränslagen framhålls att Sverige är skyldigt att tillämpa unionens grundläggande principer om fri rörlighet för bl.a. varor och personer. Det innebär i princip att kontroller som enbart grundas på att en vara passerar en gräns inte är tillåtna. Förbudet är dock inte undantagslöst. Med hänvisning till artikel 36 i EG-fördraget, som motsvarar artikel 36 i EUF-fördraget, anges i förarbetena att kontroller får behållas under förutsättning att de har sin grund i ett godtagbart samhällsintresse (bl.a. hänsynen till allmän ordning, allmän säkerhet och intresset att skydda människors och djurs liv och hälsa) och att detta samhällsintresse inte kan tillgodoses på något annat, neutralt sätt. Dessutom ska kontrollen vara proportionerlig i förhållande till det hinder den innebär för den fria rörligheten. Med det avses att det hinder som kontrollen utgör inte får gå utöver det syfte som motiverar kontrollen, eller i övrigt ha en onödigt störande inverkan på utbytet över gränsen. Om det skyddsvärda ändamålet blivit fullt tillgodosett genom gemenskapsrättsliga regler finns det inte längre någon möjlighet att nationellt föreskriva om kontroller (prop. 1995/96:166 s. 27).

4.5.3. Hur kontrollen genomförs

Tullverket genomför många olika typer av kontroller för att förhindra överträdelser av restriktioner mot in- eller utförsel av varor. Det handlar både om kontroll av deklarationer, tillstånd och andra handlingar, och underlaget för dem, och om fysiska kontroller av olika slag. Tullverket förfogar över olika tekniska och andra resurser, t.ex. särskilda utrymmen för undersökning av fordon och personer, röntgenutrustning och sökhundar, för att genomföra de fysiska kontrollerna. Tullverket har också ett eget laboratorium som genomför analyser av varor.

Tullverket ska kunna utföra kontroller på landsväg, i järnvägstrafik, i hamnar och på flygplatser. Kontrollerna omfattar både persontrafik och godstrafik och såväl kommersiell som privat verksamhet. Sverige har en omfattande landgräns och många hamnar. Det är därför en utmaning för Tullverket att sätta in rätt resurser i kontroll-

verksamheten. Kontroller utförs även inne i landet med stöd av bl.a. LPK. I stor utsträckning är Tullverkets kontroller en följd av selektering och underrättelseverksamhet, som underrättelseavdelningen ansvarar för.

Riksrevisionen granskade år 2019 Tullverkets kontrollverksamhet. Den övergripande slutsatsen var att Tullverket i huvudsak har de byggstenar som krävs för att utforma kontrollverksamheten på ett effektivt sätt, men att det behövs åtgärder för att säkerställa att resurserna fördelas på det sätt som genererar största möjliga nytta. Åtgärder för att förbättra kontrollverksamhetens verktyg och anpassningsförmåga skulle enligt Riksrevisionen också kunna öka effektiviteten (Riksrevisionen, Tullverkets kontroll – en träffsäker verksamhet?, RiR 2019:12, s. 5).

Av Tullverkets årsredovisning för år 2020 framgår att myndigheten vidtog åtgärder, delvis med anledning av Riksrevisionens påpekanden. Tullverket beslutade om en ny organisation, en ny grundutbildning och en ny kontrollstrategi. Syftet är att Tullverket ska kunna göra rätt urval och kontroller samt ha en hög omställningsförmåga och närvaro under dygnets alla timmar. Den nya organisationen, som har beskrivits i avsnitt 3.4.2 och som trädde i kraft den 1 januari 2021, innebär bl.a. att underrättelseverksamheten är en egen operativ avdelning inom myndigheten. Den nya kontrollstrategin syftar till en långsiktig inriktning för att åstadkomma en effektiv och samlad kontrollverksamhet där hela Tullverkets uppdrag står i fokus. Tullverket ska bl.a. effektivisera kontrollverksamheten genom att

  • få en mer heltäckande bild över samtliga hot och risker för att kunna genomföra så effektiva kontroller som möjligt,
  • så långt som möjligt genomföra fysiska kontroller utifrån både ett uppbörds- och restriktionsperspektiv, och
  • använda digitala urvalsverktyg som skanner och kamera i så stor utsträckning som möjligt.

Enligt årsredovisningen prioriterade Tullverket år 2021 kontroller för att hitta narkotika, vapen, explosiva varor och att upptäcka illegal storskalig och frekvent införsel av alkohol och tobak. Även kontroller för att hitta varor som kan vara ett hot mot hälsa, miljö och säkerhet utfördes. Enligt årsredovisningen ökade antalet fysiska kon-

troller år 2021 totalt med 13 procent och antalet kontrolltimmar med 16 procent jämfört med år 2020. Ökningen beror bl.a. på att Tullverket anställt och utbildat fler tjänstemän. Träffprocenten, dvs. andelen fysiska kontroller som leder till att en avvikelse upptäcks, minskade dock. Träffprocenten var 16,4 procent år 2019, 12,4 procent år 2020 och 11,8 procent år 2021 (Årsredovisning 2021 s. 132).

4.6. Något om gränsen mellan kontrollverksamhet och brottsbekämpning

Inom ramen för sin kontrollverksamhet får Tullverket utföra olika typer av fysiska kontroller. Befogenheterna finns i bl.a. tullagen och inregränslagen, som i allt väsentligt reglerar kontroll av administrativa tullbestämmelser. Som nämnts finns det regler som syftar till att tvinga den kontrollerade att lämna korrekta och fullständiga uppgifter. Den som kontrolleras är ofta skyldig att lämna över handlingar eller bereda tulltjänstemän tillträde till bl.a. fordon och lokaler. Befogenheterna syftar till att undersöka om deklarations- eller anmälningsskyldigheten har fullgjorts och om villkor för in- eller utförsel har iakttagits.

Som beskrivs i bl.a. kapitel 5 ingår det också i Tullverkets uppdrag att förebygga och motverka brottslighet i samband med in- och utförsel av varor. Tullverkets befogenheter i brottsbekämpningen regleras framför allt i smugglingslagen. Befogenheterna syftar till att förhindra, utreda och lagföra brott. Det handlar bl.a. om rätt för Tullverket eller tulltjänstemän att, när det gäller brott enligt smugglingslagen och de andra brottstyper som pekas ut, inleda förundersökning, väcka åtal, besluta om förverkande och använda tvångsmedel som t.ex. gripande, beslag och husrannsakan.

Det kan ibland vara svårt att skilja på vad som utgör kontrollverksamhet och brottsbekämpande verksamhet. En anledning är att överträdelser av tullbestämmelser kan avse både administrativa tullbestämmelser och straffbestämmelser. Bestämmelserna övervakas av samma tjänstemän och verksamheterna kan sammanfalla i tid och rum, t.ex. när någon som har stoppats för tullkontroll ertappas med smuggelgods. Kontroller enligt tullagen eller inregränslagen kan vidare göras efter underrättelseuppslag som handlar om misstänkt smuggling. Den kontroll som görs efter ett sådant uppslag syftar till

att kontrollera om en vara har förts in i landet i strid med införselrestriktioner eller kommer att föras in. Verksamheten kan dock gradvis övergå från kontroll till brottsmisstanke, exempelvis vid indikationer på att det skett en uppsåtlig eller grovt oaktsam överträdelse av en straffbelagd tullbestämmelse. Omvänt kan en brottsmisstanke visa sig vara ogrundad men ge underlag för kontrollåtgärder.

Gränsen mellan Tullverkets kontrollverksamhet och brottsbekämpande verksamhet kommer att belysas ytterligare i kommande avsnitt.

5. Allmänt om Tullverkets brottsbekämpande verksamhet

5.1. Inledning

Som redovisats i avsnitt 3.2.2 ansvarar Tullverket för att förebygga och motverka brottslighet i samband med in- och utförsel av varor. Tullverket ska delta i det myndighetsgemensamma arbetet mot den grova och organiserade brottsligheten. Till myndighetens uppgifter hör vidare att bedriva viss utrednings- och åklagarverksamhet i fråga om brott mot bestämmelser om in- och utförsel av varor. I detta kapitel ges en övergripande beskrivning av Tullverkets brottsbekämpande verksamhet, i vilken även ingår att bedriva viss verksamhet i fråga om rattfylleribrott.

Tullverkets brottsbekämpande verksamhet regleras i ett flertal författningar (se kapitel 9). Den huvudsakliga regleringen finns i smugglingslagen och lagen (2008:322) om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott. Tullverket har rätt att i vissa situationer använda våld, vilket regleras i bl.a. polislagen. Myndighetens befogenheter enligt dessa författningar syftar i huvudsak till att förhindra, utreda och lagföra brott.

I rättegångsbalken regleras befogenheter och skyldigheter för bl.a. Polismyndigheten och polismän samt åklagare. Tullverket och tulltjänstemän har i huvudsak motsvarande befogenheter som Polismyndigheten och polismän vid brottsbekämpning, genom de hänvisningar som görs dels i smugglingslagen till rättegångsbalken, dels i annan lagstiftning till smugglingslagen. Regleringen i rättegångsbalken beskrivs i kapitel 7.

5.2. Allmänt om den brottsbekämpande verksamheten

Tullverkets brottsbekämpande verksamhet består bl.a. i att – vid brott som rör införsel eller utförsel av varor – inleda förundersökning, använda straffprocessuella tvångsmedel som t.ex. gripande, beslag och husrannsakan och i vissa fall väcka åtal eller utfärda straffförelägganden. Ledningen av förundersökningar som inte är av enkel beskaffenhet överlämnas till allmän åklagare. Verksamheten består också i att ge biträde till sådana åklagare och till Kustbevakningen och Polismyndigheten i vissa fall.

Tullverket bedriver brottsbekämpande verksamhet både beträffande brott som upptäcks vid gränsen och brott som upptäcks inne i landet, t.ex. vid kontroller som görs med stöd av LPK. En brottsmisstanke uppstår normalt genom att det vid en kontroll kommer fram omständigheter som ger anledning att anta att ett konkret brott har begåtts. En kontroll är många gånger ett resultat av underrättelseverksamhet men kan också ha sin grund i iakttagelser som tulltjänstemän gör när varor eller resande passerar den svenska gränsen.

Tjänstemän vid Tullverkets kontrollavdelning övervakar och kontrollerar trafiken till och från Sverige och ingriper mot smugglingsbrott och andra brott som ryms inom myndighetens uppdrag. Inom avdelningen utförs vidare kontroller enligt LPK och planerade operativa insatser, som inte sällan leder till misstanke om brott. Gränsen mellan Tullverkets kontrollverksamhet och brottsbekämpande verksamhet har berörts i avsnitt 4.6.

Tullkriminalavdelningen ansvarar för den brottsutredande verksamheten och för teknisk inhämtning. Förundersökningar om brott av enkel beskaffenhet utreds inom avdelningen, under ledning av någon av Tullverkets undersökningsledare. Även förundersökningar som leds av en allmän åklagare utreds inom avdelningen, exempelvis förundersökningar som rör grova brott, förundersökningar med frihetsberövade personer och förundersökningar där det förekommer särskilda insatser. Vid avdelningen tjänstgör bl.a. brottsutredare, analytiker, spanare, forensiker och spaningstekniker. Tulltjänstemännen verkställer husrannsakan, hämtning till förhör och andra tvångsmedel samt genomför kontrollerade leveranser och andra typer av operativa insatser. Spaningsverksamhet bedrivs vid misstanke om konkreta brott. På avdelningen hanteras också hemliga tvångs-

medel som exempelvis hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning. I Tullverkets laboratorium görs analyser av bl.a. narkotika, hälsofarliga varor och läkemedel.

Den verksamhet som bedrivs inom Tullverkets underrättelseavdelning har stor betydelse i den brottsbekämpande verksamheten. Det handlar bl.a. om strategisk, taktisk och operativ underrättelse- och riskanalys, särskild internetinhämtning, informatörshantering och spaning vid misstanke om brottslig verksamhet.

Som redovisats i avsnitt 3.4 har olika former av samverkan stor betydelse vid brottsbekämpningen. Det handlar bl.a. om samverkan i underrättelseverksamhet och i operativa insatser. Sådan samverkan pågår exempelvis inom ramen för det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet. Internationell samverkan är också av stor betydelse, bl.a. inom ramen för det nordiska polis- och tullsamarbetet och EU:s policycykel mot organiserad brottslighet.

Samverkan mot tullbrottslighet (SMT) är en överenskommelse som företag som hanterar transport och logistik av varor som förs över den svenska gränsen erbjuds att teckna med Tullverket. Syftet är att komma överens om brottsförebyggande åtgärder.

Tullverkets brottsförebyggande arbete består också i bl.a. kommunikationsarbete och kamerabevakning. Myndigheten har år 2021 infört fast kamerabevakning vid flera gränsövergångar. De fasta kamerorna läser av fordonens registreringsnummer, som jämförs med information i Tullverkets underrättelseregister. På så sätt identifieras intressanta fordon. Drygt tio procent av de objekt som den automatiserade selektionen identifierade kontrollerades. Det ledde till beslag, omhändertaganden av varor och rapportering till andra myndigheter i vissa fall. Tullverket använder mobila kameror vid planerade insatser (Årsredovisning 2021 s. 73).

5.3. Övergripande om regleringen

5.3.1. Smugglingslagen

Allmänt

Smugglingslagen innehåller straffbestämmelser för gärningar som rör införsel eller utförsel från landet av varor. Straffbestämmelserna avser smugglingsbrott (3–7 §§), tullbrott m.m. (8–11 §§) och olovlig

befattning med smuggelgods (12 och 13 §§). Ansvar för försök, förberedelse och stämpling regleras i 14 §. Lagen är en s.k. blankettstrafflag vilket innebär att den straffsanktionerar en rad bestämmelser i andra författningar om in- och utförsel av varor. Den är enligt 1 § första stycket subsidiär i förhållande till annan lagstiftning på så sätt att om det i lag eller annan författning föreskrivs straff för den som bryter mot ett förbud mot eller villkor för in- eller utförsel, gäller i stället bestämmelserna i den författningen om inget annat är föreskrivet.

Utöver straffbestämmelser innehåller smugglingslagen en rad bestämmelser om befogenheter för Tullverket och tulltjänstemän som är centrala i myndighetens brottsbekämpande verksamhet. Lagen kan också sägas ha en paraplyfunktion på så sätt att den inte enbart reglerar befogenheter för att förhindra, utreda och beivra brott enligt smugglingslagen utan även, som redovisas närmare i det följande, brott som Tullverket enligt annan lagstiftning har till uppgift att ingripa mot.

Enligt 1 § andra stycket smugglingslagen innehåller lagen särskilda bestämmelser om befogenheter för att förhindra, utreda och beivra brott. Befogenheterna avser brott enligt smugglingslagen och brott enligt annan i paragrafen angiven lagstiftning som rör införsel till eller utförsel från landet av varor, bl.a. inregränslagen, LPK och tullagen. Dessutom avser befogenheterna lagstiftning som inte gäller införsel eller utförsel utan som reglerar straff för bl.a. innehav av vissa varor. Det är fråga om vissa brott enligt narkotikastrafflagen (1968:64), vapenlagen (1996:67) och lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor. Sådana varor som de sist nämnda lagarna avser, t.ex. narkotika och vapen, påträffas ofta av tulltjänstemän i kontrollverksamheten eller i den brottsbekämpande verksamheten men kan inte alltid kopplas till ett smugglingsbrott.

Övergripande om befogenheterna

Enligt 19 § första stycket smugglingslagen får Tullverket fatta beslut om att inleda förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken angående brott enligt smugglingslagen eller andra brott som avses i 1 § andra stycket den lagen. Tullverkets förundersökningsrätt omfattar alltså bl.a. smugglingsbrott, tullbrott, olovlig befattning med smug-

gelgods samt brott som rör införsel till eller utförsel från landet av varor enligt bl.a. inregränslagen, LPK och tullagen. Därutöver får Tullverket inleda förundersökning gällande vissa brott i bl.a. narkotikastrafflagen och vapenlagen. När Tullverket får inleda förundersökning har myndigheten enligt 19 § första stycket smugglingslagen samma befogenheter och skyldigheter som en undersökningsledare har enligt rättegångsbalken. Tullverket ska förordna särskilda befattningshavare för att fullgöra uppgifterna. Om saken inte är av enkel beskaffenhet ska ledningen av förundersökningen övertas av allmän åklagare så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Allmän åklagare ska också överta ledningen av förundersökningen när det behövs av särskilda skäl.

En tullåklagare får enligt 32 § smugglingslagen föra talan i mål om de brott som avses i 1 § andra stycket, om det är uppenbart att brottets straffvärde svarar mot böter och att brottet inte ska föranleda någon annan påföljd. Med tullåklagare avses en särskilt förordnad befattningshavare vid Tullverket. En tullåklagare får även fatta beslut om förverkande av beslagtagen egendom. Rätten att väcka åtal eller besluta om förverkande gäller dock inte alla brott som det hänvisas till i smugglingslagen. Tullåklagares behörighet inskränker inte allmän åklagares åtalsrätt.

Innan en förundersökning har inletts får en tulltjänsteman enligt 20 § första stycket smugglingslagen, i enlighet med vad som anges i 23 kap. 3 § fjärde stycket rättegångsbalken, hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder som är av betydelse för utredningen av brott enligt smugglingslagen eller andra brott som avses i 1 § andra stycket den lagen. Åtgärderna ska så snart som möjligt anmälas för den som har rätt att leda förundersökning om brottet.

I smugglingslagen regleras även rätten för tulltjänstemän att använda tvångsmedel vid brott som anges i smugglingslagen, med hänvisning till motsvarande befogenheter enligt rättegångsbalken. Det är bl.a. fråga om att

  • efter tillsägelse tillfälligt omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning från den som ska höras (20 a §),
  • gripa den som misstänks för brott (21 §),
  • ta egendom i beslag (22 §) eller i förvar (25 a §§),
  • göra husrannsakan (26 §) eller genomsökning på distans (26 a §), och
  • besluta om kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller urinprovstagning (27 §).

Tullverket har vissa kompletterande befogenheter som endast gäller i de fall där en brottsmisstanke av visst slag uppkommer i samband med att myndigheten agerar enligt sina ordinarie brottsbekämpande befogenheter, t.ex. vid utredningen av ett smugglingsbrott. Tullverket får då enligt 34 och 35 §§ smugglingslagen inleda förundersökning avseende innehav eller bruk av narkotika, dopningsbrott och innehav av hälsofarliga varor, om det finns anledning att anta att ett sådant brott har begåtts.

Rätten att inleda förundersökning, väcka åtal och använda vissa tvångsmedel gäller enligt 1 § fjärde stycket smugglingslagen också vid vissa skattebrott som rör underlåten deklarationsskyldighet.

Biträde åt andra myndigheter

När en förundersökning leds av allmän åklagare får åklagaren enligt 19 § tredje stycket smugglingslagen anlita biträde av Tullverket. Om det är lämpligt får åklagaren uppdra åt en tulltjänsteman att vidta en viss åtgärd som hör till förundersökningen. Om förundersökningen leds av Tullverket får myndigheten anlita biträde av Kustbevakningen eller en kustbevakningstjänsteman.

Sedan den 1 augusti 2021 har en tulltjänsteman enligt 37 § smugglingslagen möjlighet att i samband med en tullkontroll ingripa vid misstanke om brott som inte omfattas av Tullverkets rätt att inleda förundersökning. Ingripandet ska enligt huvudregeln göras efter förfrågan till och godkännande av Polismyndigheten. Enligt 38 § får en tulltjänsteman bl.a. hålla förhör och vidta vissa andra primära utredningsåtgärder. Åtgärderna ska genast rapporteras till Polismyndigheten. När en förundersökning har inletts får en undersökningsledare vid Polismyndigheten eller en allmän åklagare enligt 40 § smugglingslagen anlita biträde av Tullverket i vissa fall.

5.3.2. Lagen om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott

Allmänt

Lagen om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott innehåller bestämmelser om befogenheter för myndigheterna och tjänstemän vid dem att vidta åtgärder för att förhindra, upptäcka och utreda rattfylleri och grovt rattfylleri. Tullverket har bl.a. rätt att inleda förundersökning vid sådana brott.

Övergripande om befogenheterna

Tullverket får enligt 3 § första stycket lagen om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott besluta att inleda förundersökning om rattfylleri och grovt rattfylleri. De befogenheter och skyldigheter som undersökningsledaren har enligt rättegångsbalken gäller då Tullverket. Tullverket ska förordna särskilda befattningshavare att fullgöra uppgifterna. Enligt andra stycket ska ledningen av förundersökningen övertas av allmän åklagare så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet, dock inte om saken är av enkel beskaffenhet. Allmän åklagare ska också överta ledningen av förundersökningen när det behövs av särskilda skäl. I de fall där förundersökningen leds av en allmän åklagare får åklagaren enligt tredje stycket anlita biträde av Tullverket. Åklagaren får vidare uppdra åt en tulltjänsteman att vidta en viss åtgärd som hör till förundersökningen, om det är lämpligt.

Tullverkets förundersökningsrätt enligt lagen har nyligen utvidgats. Numera har Tullverket enligt 3 a § rätt att inleda förundersökning om det finns anledning att anta att brott som avser innehav eller bruk av narkotika, dopningsbrott och innehav av hälsofarliga varor har begåtts, i de fall där brottsligheten upptäcks i samband med åtgärder enligt lagen. Om det är uppenbart att brottets straffvärde svarar mot böter och att brottet inte föranleder någon annan påföljd får tullåklagare föra talan i mål om sådana brott och fatta beslut om förverkande av beslagtagen egendom. Behörigheten inskränker inte allmän åklagares åtalsrätt.

Vid utredningen av rattfylleri och grovt rattfylleri och de ytterligare brott som anges i 3 a § har en tulltjänsteman i princip samma

befogenheter som en polisman har enligt rättegångsbalken. Med hänvisning till bestämmelser i rättegångsbalken får en tulltjänsteman bl.a.

  • hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder innan en förundersökning hunnit inledas (4 §),
  • efter tillsägelse tillfälligt omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning och besluta om kroppsvisitation (4 a §),
  • gripa den som misstänks (5 §),
  • ta egendom i beslag (6 §),
  • göra husrannsakan och genomsökning på distans (7 §), och
  • besluta om kroppsvisitation och kroppsbesiktning (8 §).

En tulltjänsteman har vidare, enligt 9 § lagen om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott, samma rätt som en polisman har enligt 24 a § polislagen att tillfälligt omhänderta bl.a. fordonsnycklar eller fordon och att göra kroppsvisitation och genomsöka fordonet. I fråga om befogenhet för tulltjänstemän att ta alkoholutandningsprov och göra ögonundersökning samt stoppa fordon för sådan provtagning eller undersökning hänvisas i 2 § till lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov och lagen (1999:216) om ögonundersökning vid misstanke om vissa brott i trafiken. Rätten för en tulltjänsteman som exempelvis stoppar ett fordon för trafiknykterhetskontroll att i vissa situationer använda våld och utföra kroppsvisitation av säkerhetsskäl regleras i 29 § första och andra styckena polislagen genom en hänvisning i 13 § lagen om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott. När det gäller Tullverkets befogenhet att besluta om omhändertagande av körkort hänvisas i 12 § till körkortslagen (1998:488).

5.4. Något om Tullverkets brottsbekämpning i praktiken

Uppgifterna nedan, som framgår av Tullverkets årsredovisning för år 2021, ger en bild av myndighetens brottsbekämpande verksamhet i praktiken.

  • Tullverket fattar årligen mellan 1 000 och 1 600 beslut som leder till lagföring. Med lagföring avses domar, godkända strafförelägganden och åtalsunderlåtelser. År 2021 lagfördes 207 personer för grova brott. Myndigheten har bedömt att 22 kriminella nätverk allvarligt har skadats eller slagits ut under året. Vidare har 37 sådana nätverk identifierats (Årsredovisning 2021 s. 68 f. och 142 f.).
  • År 2021 inleddes 8 730 förundersökningar, vilket innebar en liten minskning från 8 778 året innan. Av förundersökningarna var 89 procent av enkel beskaffenhet med rätt för Tullverket att leda förundersökningen (Årsredovisning 2021 s. 67 f. och 141 f.).
  • År 2021 slutfördes 3 659 förundersökningar, vilket var en ökning med 9 procent sedan året innan. Av dem avsåg 1 965 förundersökningar som redovisats till Åklagarmyndigheten. Tullåklagare utfärdade 1 655 strafförelägganden och väckte åtal i 39 fall. Tullverket lägger mest tid på utredningar av narkotikasmuggling (Årsredovisning 2021 s. 65 f. och 141).
  • Antalet beslag av narkotika minskade med 3 procent år 2021, jämfört med år 2020. Antalet beslag av alkohol minskade under samma tid med 19 procent, medan antalet beslag av tobak ökade med 33 procent. Antalet beslagtagna vapen minskade något, medan antalet beslag av explosiva varor ökade kraftigt (Årsredovisning 2021 s. 34 f. och 134 f.).
  • I Tullverkets brottsbekämpande verksamhet ingår att ta tillgångar i beslag och göra tillgångsutredningar i syfte att ekonomiskt utbyte av brott ska kunna förverkas. År 2021 fattade domstol beslut om sådant förverkande i 28 domar avseende Tullverkets beslag, vilket var en ökning från år 2020 då motsvarande siffra var 24. År 2021 förverkades drygt 7,7 miljoner kronor. Det var en minskning från omkring 8,5 miljoner kronor året innan (Årsredovisning 2021 s. 70 och 143).
  • Tullverket utförde 15 930 rattfyllerikontroller år 2021 i samband med tullkontroll av motordrivna fordon. Antalet kontroller minskade med 15 procent i förhållande till år 2020, då 18 647 kontroller utfördes. Antalet förundersökningar om rattfylleri som redovisades till åklagare var 126 jämfört med 139 år 2020 (Årsredovisning 2021 s. 70 f. och 143).

6. Grundläggande om tvångsingripanden

6.1. Inledning

Med tvångsmedel avses sådana ingripanden mot person eller egendom som görs i myndighetsutövning och som utgör ett intrång i någons rättssfär. Det krävs inte att åtgärden verkställs med tvång (Gunnel Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel – när och hur får de användas?, upplaga 4:1, 2018, s. 5). Tvångsingripanden kan delas in i kategorierna straffprocessuella och administrativa tvångsmedel.

Straffprocessuella tvångsmedel används framför allt i brottsutredande syfte eller för att en brottmålsrättegång ska kunna genomföras. Den huvudsakliga regleringen finns i rättegångsbalken. Som redovisas i kapitel 7 ger bestämmelserna allmän domstol, åklagare och polismän rätt att använda straffprocessuella tvångsmedel. På flera områden finns lagstiftning som ersätter eller kompletterar bestämmelserna i rättegångsbalken. Smugglingslagen innehåller exempelvis regler som ger Tullverket och tulltjänstemän rätt att använda tvångsmedel i den brottsbekämpande verksamheten. Straffprocessuella tvångsmedel innebär en avvägning mellan samhällets krav på effektiv brottsbekämpning och enskildas krav på integritet och rättssäkerhet. För att skapa en balans mellan olika motstående intressen gäller ett antal allmänna principer, främst legalitetsprincipen, ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitetsprincipen. Grunden för principerna är några av de fri- och rättigheter som slås fast i 2 kap. regeringsformen och i Europakonventionen.

Administrativa tvångsmedel används av myndigheter i syfte att exempelvis utföra kontroll eller utöva tillsyn eller för att upprätthålla allmän ordning. De avser olika former av tvångsingripanden som inte föranleds av en brottsutredning. Det rättsliga stödet för sådana tvångsingripanden finns i lagstiftningen på ett flertal områden. Tull-

lagen innehåller exempelvis ett antal bestämmelser som innebär befogenheter för Tullverket och tulltjänstemän att göra tvångsingripanden i kontrollverksamheten. De allmänna principer som gäller för straffprocessuella tvångsmedel anses även gälla för administrativa tvångsmedel (se Kustbevakningens rättsliga befogenheter, SOU 2008:55, s. 222).

De allmänna principerna kommer till uttryck på olika sätt i lagstiftningen. Det är vanligt att proportionalitetsprincipen nämns uttryckligen i författningar som reglerar administrativa tvångsingripanden. De allmänna bestämmelserna om legalitet, objektivitet och proportionalitet i förvaltningslagen (2017:900) gäller om det inte finns några specialbestämmelser på området.

6.2. Regeringsformen

Den offentliga makten ska enligt 1 kap. 1 § tredje stycket regeringsformen utövas under lagarna. I 1 kap. 9 § slås fast att domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska beakta allas likhet inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet.

I 2 kap. regeringsformen anges grundläggande friheter och rättigheter. Där anges också om och i så fall i vilken utsträckning principerna får inskränkas. När det gäller tvångsmedel är bestämmelserna i 2 kap.5, 6 och 8 §§regeringsformen av särskilt intresse. Enligt 2 kap. 5 § är var och en skyddad mot kroppsstraff. Ingen får heller utsättas för tortyr eller för medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden. Var och en är vidare, enligt 2 kap. 6 §, skyddad mot påtvingade kroppsliga ingrepp, mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång, mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande. Dessutom är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Enligt 2 kap. 8 § är var och en gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövanden. Den som är svensk medborgare är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det.

De rättigheter som slås fast i 2 kap.6 och 8 §§regeringsformen får enligt 2 kap. 20 § begränsas genom lag. Enligt 2 kap. 21 § får begränsningar endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. En begränsning får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Begränsningen får inte heller sträcka sig så långt att den är ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Regelverket innebär alltså att de grundläggande fri- och rättigheterna gäller i alla situationer där det inte i lag har föreskrivits undantag från dem. Skyddet mot kroppsstraff och tortyr enligt 2 kap. 5 § är absolut och får inte inskränkas.

Enligt 2 kap. 25 § regeringsformen är utlänningar här i landet jämställda med svenska medborgare när det gäller skyddet enligt 2 kap. 6 och 8 §§. Skyddet enligt 2 kap. 5 § är absolut även för andra än svenska medborgare.

6.3. Europakonventionen

Sverige tillträdde Europakonventionen år 1953. Reglerna inkorporerades till en början i svensk rätt, främst genom bestämmelserna i 2 kap. regeringsformen. Sedan den 1 januari 1995 gäller konventionen som svensk lag genom lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Konventionen ålägger staterna att garantera de fri- och rättigheter som anges i konventionen. Statens ansvar omfattar lagstiftning, rättstillämpning och annan maktutövning. Att konventionen har status som svensk lag innebär att den direkt kan åberopas inför svenska domstolar och myndigheter. I artiklarna 2– 14 anges de grundläggande friheter och rättigheter som konventionen skyddar.

Artiklarna 3, 5 och 8 har särskild betydelse för tvångsingripanden. Enligt artikel 3 får ingen utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Rättigheten är absolut och har alltså inga undantag. Artikel 5 föreskriver att var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet. Ingen får berövas friheten förutom i de undantagssituationer som anges i artikeln och i den ordning som lagen föreskriver. Ett sådant undantag är när någon är lagligen berövad friheten efter fällande dom av en behörig domstol (punkten 1 a) eller när någon är lagligen berövad friheten för att stäl-

las inför en behörig rättslig myndighet såsom skäligen misstänkt för att ha begått ett brott (punkten 1 c). Enligt artikel 8 har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Rättigheten får inskränkas, dock endast om det sker med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Rätten till domstolsprövning och en rättssäker process regleras i artikel 6. Vid prövningen av någons civila rättigheter eller skyldigheter eller av en anklagelse om brott ska var och en enligt artikel 6.1 vara tillförsäkrad en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol. I korthet är den artikeln, enligt Europadomstolens praxis, tillämplig under förutsättning att det föreligger en reell och seriös tvist mellan en enskild – fysisk eller juridisk – person och en annan person eller en myndighet, att tvisten gäller en rättighet eller skyldighet som har sin grund i den nationella rätten och att denna rättighet eller skyldighet kan karaktäriseras som civil (En moderniserad rättsprövning m.m., Ds 2005:9, s. 23). En genomgång av Europadomstolens omfattande rättspraxis angående vad som anses vara en civil rättighet eller skyldighet finns i Hans Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, upplaga 5, 2015, s. 161–174.

Var och en som anklagas för brott ska enligt artikel 6.2 betraktas som oskyldig till dess att skulden har blivit lagligen fastställd. Han eller hon har enligt artikel 6.3 rätt till ett antal minimirättigheter. Det som avses är bl.a. rätten att utan dröjsmål underrättas om brottsmisstanken på ett språk som han eller hon förstår, rätten att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar och rätten att försvara sig antingen personligen eller genom ett rättegångsbiträde som den anklagade själv har valt.

I tilläggsprotokollet den 20 mars 1952 till Europakonventionen, artikel 1, slås fast att varje person har rätt till respekt för sin egendom. Ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och med stöd av lag. Artikeln har betydelse för tillämpningen av tvångsåtgärder som riktar sig mot egendom.

6.4. Barnkonventionen

Sverige tillträdde barnkonventionen år 1990. Sedan den 1 januari 2020 gäller konventionen som svensk lag genom lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Enligt artikel 1 avses med barn varje människa under 18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare. En av konventionens grundläggande principer är att det som bedöms vara barnets bästa i första hand ska beaktas vid alla beslut som rör barnet (artikel 3).

I konventionen finns ett antal bestämmelser som har betydelse för tvångsingripanden. I artikel 16 anges bl.a. att barn inte får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens. Barnet har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden. Ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin familjemiljö ska enligt artikel 20 ha rätt till särskilt skydd och stöd från statens sida.

I artikel 37 anges bl.a. att inget barn olagligt eller godtyckligt får berövas sin frihet. Gripande, anhållande, häktning, fängslande eller annat frihetsberövande ska ske i enlighet med lag och får endast användas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid. Barn som frihetsberövats ska behandlas humant och med respekt för människans inneboende värdighet och på ett sätt som beaktar behoven hos personer i dess ålder. Barnet har rätt att snarast få juridiskt biträde och annat lämpligt stöd, rätt att få lagligheten i sitt frihetsberövande prövad och rätt till ett snabbt beslut i saken.

Artikel 40 behandlar ett barns rätt till en värdig och barnanpassad straffrättslig process och kriminalvård. Artikeln behandlar bl.a. en stats skyldigheter i förhållande till ett barn som är misstänkt för, åtalad för eller har befunnits skyldig till brott. Barnet ska vara garanterad att snarast och direkt underrättas om anklagelserna mot sig och, om lämpligt, genom sina föräldrar eller vårdnadshavare. Barnet har vidare bl.a. rätt till juridiskt biträde eller annan lämplig hjälp vid förberedelse och framläggande av sitt försvar, rätt att utan kostnad få hjälp av tolk och rätt att få sitt privatliv till fullo respekterat under förfarandet.

6.5. Principer för tvångsingripanden vid brottsbekämpning

6.5.1. Allmänt om principerna

Nedan beskrivs de allmänna principer som gäller vid tvångsingripanden vid brottsbekämpning. Principerna gäller både vid beslut om och verkställighet av tvångsmedel. Legalitetsprincipen har sin grund i de redovisade bestämmelserna i regeringsformen och Europakonventionen. Ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitetsprincipen är bara till viss del lagfästa. De har utvecklats i praxis och kan sägas återspegla de värden som 2 kap. regeringsformen värnar (Lindberg s. 22 med där gjorda hänvisningar).

6.5.2. Legalitetsprincipen

Legalitetsprincipen innebär att en myndighet inte får ingripa i en enskild persons rättssfär utan uttryckligt stöd i lag. Sådana bestämmelser ska tolkas enligt sin ordalydelse. Analog tolkning och tillämpning till nackdel för enskilda är alltså inte tillåten när det gäller sådana bestämmelser. Högsta domstolen har uttalat att det i fråga om bestämmelser om undantag från en grundlagsskyddad rättighet finns särskild anledning att vara restriktiv vid tolkningen av bestämmelsen (se bl.a. NJA 1996 s. 577).

6.5.3. Ändamålsprincipen

Ändamålsprincipen innebär att ett tvångsmedel endast får användas för det ändamål som anges i lagstiftningen. Principen återspeglas i lagstiftningen genom att det för varje enskilt tvångsmedel anges för vilket eller vilka ändamål de får användas. Innan ett tvångsmedel beslutas för ett visst ändamål ska beslutsfattaren alltid pröva om ändamålet ligger inom tvångsmedlets tillämpningsområde. Om så inte är fallet får tvångsmedlet inte användas. Ändamålsprincipen innefattar att beslutsfattaren vid misstanke om ett visst brott inte får tillgripa tvångsmedel på grund av ett allmänt antagande om att den misstänkte också har gjort sig skyldig till annan brottslighet. Det är alltså inte tillåtet att besluta om tvångsmedel eller verkställa tvångsmedel i

syfte att få fram överskottsinformation (se bl.a. JO 1988/89 s. 47 och Lindberg s. 22 f.).

6.5.4. Behovsprincipen

Behovsprincipen innebär att tvångsmedel bara får användas om det finns ett påtagligt behov av tvångsmedlet och det avsedda resultatet inte kan uppnås med andra, mindre ingripande medel (proposition om vissa tvångsmedelsfrågor, prop. 1988/89:124, s. 26). Principen innebär också att ett tvångsmedel ska upphöra så snart syftet har uppnåtts eller när det av andra skäl inte längre finns behov av det. Om åtgärden uteslutande eller i huvudsak syftar till att göra det lättare eller bekvämare för den brottsbekämpande myndigheten att fullgöra sina uppgifter anses den strida mot behovsprincipen. Principen innebär vidare att ett beslut om tvångsmedel inte får ges större omfattning än vad som är sakligt motiverat (Lindberg s. 25).

6.5.5. Proportionalitetsprincipen

Proportionalitetsprincipen sammanfaller delvis med behovsprincipen och innebär att en tvångsåtgärd i fråga om art, styrka, räckvidd och varaktighet ska stå i rimlig proportion till det önskade målet med åtgärden (prop. 1988/89:124 s. 26 f.). Skälen som talar för att ett tvångsmedel ska användas ska vägas mot det intrång eller men som åtgärden innebär. Om åtgärden kan förväntas innebära allvarliga skadeverkningar kan avvägningen leda till att något annat medel bör användas, eller till att beslutsfattaren bör avstå från tvångsåtgärder. Principen har uttryckligt stöd i 24–28 kap. rättegångsbalken och anses också gälla för de tvångsingripanden som regleras i 23 kap.

6.5.6. Andra allmänna principer

Objektivitetsprincipen

Objektivitetsprincipen, som slås fast i 1 kap. 9 § regeringsformen, innebär att saklighet och opartiskhet ska beaktas vid all offentlig verksamhet. Principen har preciserats i 23 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken när det gäller hur en förundersökning ska bedrivas.

Den paragrafen föreskriver också att hänsynsprincipen och skyndsamhetsprincipen gäller vid förundersökning. Vad principerna innebär utvecklas närmare i avsnitt 7.2.5.

Allmänna principer för polisingripanden

Allmänna principer för polisingripanden regleras i polislagen. Enligt 8 § första stycket ska en polisman som har att verkställa en tjänsteuppgift, under iakttagande av vad som är föreskrivet i lag eller annan författning, ingripa på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Om tvång måste användas ska det endast ske i den form och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet ska uppnås. Av andra stycket framgår att ett ingripande som begränsar någon av de grundläggande fri- och rättigheterna i 2 kap. regeringsformen inte får grundas enbart på bestämmelserna i första stycket. Det måste alltså finnas ett uttryckligt lagstöd för det ingripande som är aktuellt. Bestämmelsen får betydelse bl.a. när polisen verkställer tvångsmedel enligt 24–28 kap. rättegångsbalken. En likartad bestämmelse, som gäller för kustbevakningstjänstemän i deras brottsbekämpande och ordningshållande verksamhet, finns i 2 kap. 1 § kustbevakningslagen.

6.6. Legalitet, objektivitet och proportionalitet enligt förvaltningslagen

Flera av de grundläggande principer som nyss redovisats kommer till uttryck i förvaltningslagens allmänna bestämmelser om grunderna för god förvaltning. Förvaltningslagen gäller enligt 1 § första stycket för handläggning av ärenden hos främst förvaltningsmyndigheter. Enligt andra stycket gäller bestämmelserna om grunderna för god förvaltning inte enbart vid myndigheters handläggning av ärenden utan även i annan förvaltningsverksamhet, den s.k. faktiska verksamheten. Eventuella specialbestämmelser i en annan lag eller förordning gäller enligt 4 § förvaltningslagen i stället för de allmänna bestämmelserna i den lagen.

Enligt 5 § första stycket förvaltningslagen får en myndighet endast vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen (legalitetsprincipen). I sin verksamhet ska myndigheten enligt andra stycket vara

saklig och opartisk (objektivitetsprincipen). Myndigheten får enligt tredje stycket ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot (proportionalitetsprincipen). Den närmare innebörden av principerna diskuteras ingående i En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag, prop. 2016/17:180, s. 57 f.

Ett stort antal bestämmelser i förvaltningslagen gäller enligt 3 § inte för brottsbekämpande verksamhet hos bl.a. Tullverket. Bestämmelserna om god förvaltning i bl.a. 5 § lagen tillämpas dock även i sådan verksamhet. Det innebär att förvaltningslagens bestämmelser om legalitet, objektivitet och proportionalitet gäller för administrativa beslut och åtgärder som Tullverket meddelar och verkställer, om det inte finns en specialbestämmelse som avviker från förvaltningslagen. Rättegångsbalkens regler om objektivitet, hänsyn och proportionalitet gäller i stället för förvaltningslagen.

7. Allmänt om förundersökning och straffprocessuella tvångsmedel

7.1. Inledning

I detta kapitel beskrivs rättegångsbalkens regler om förundersökning och straffprocessuella tvångsmedel. I stor utsträckning är det rättegångsbalken som reglerar Tullverkets och tulltjänstemännens befogenheter i brottsbekämpningen, genom hänvisningar till balken i smugglingslagen och annan lagstiftning. Genomgången tar upp sådana tvångsmedel som är centrala i den brottsbekämpande verksamheten och som en tulltjänsteman får besluta om. Det beskrivs översiktligt hur reglerna knyter an till Tullverkets verksamhet.

Inledningsvis redovisas förundersökningsförfarandet övergripande. Därefter beskrivs kortfattat några straffprocessuella tvångsmedel som ofta aktualiseras vid utredning av brott. De grundläggande principerna för tvångsingripanden har beskrivits i kapitel 6.

När en förundersökning leds av allmän åklagare är det vanligt att åklagaren begär Tullverkets biträde i förundersökningen. Det handlar ofta om biträde med sådana tvångsmedel som beskrivs i detta kapitel, exempelvis beslag eller husrannsakan. När det gäller allvarliga brott kan det i vissa fall handla om att verkställa ett beslut om ett hemligt tvångsmedel, exempelvis hemlig kameraövervakning eller hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation. Beslut om hemliga tvångsmedel fattas av domstol på begäran av allmän åklagare. I vissa fall får åklagaren fatta ett interimistiskt beslut. Hemliga tvångsmedel berörs inte närmare i framställningen.

7.2. Förundersökningsförfarandet

7.2.1. Allmänt om regleringen

Allmänna bestämmelser om förundersökning finns i 23 kap. rättegångsbalken och i förundersökningskungörelsen (1947:948). Ett beslut om att inleda förundersökning fattas enligt 23 kap. 3 § första stycket rättegångsbalken av Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller åklagare. Har förundersökningen inletts av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen och är saken inte av enkel beskaffenhet ska ledningen av förundersökningen övertas av åklagare så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagare ska överta ledningen av förundersökningen även i andra fall, om det finns särskilda skäl.

Som redovisas i bl.a. avsnitt 5.3 får även Tullverket inleda förundersökning om ett flertal brottstyper. Tullverkets förundersökningsrätt är framför allt knuten till brott som begås vid Sveriges yttre och inre gräns. När Tullverket har förundersökningsrätt har myndighetens undersökningsledare samma befogenheter och skyldigheter som en undersökningsledare har enligt rättegångsbalken. Om saken inte är av enkel beskaffenhet ska ledningen av förundersökningen övertas av allmän åklagare så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Detsamma gäller om det finns särskilda skäl. När det är fråga om bötesbrott får en tullåklagare i vissa fall väcka åtal för brott och besluta om förverkande.

7.2.2. Förundersökningsplikten

En förundersökning ska enligt huvudregeln i 23 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken inledas så snart det finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har begåtts. Anledning att anta anses uttrycka den lägsta nivån av brottsmisstanke (Lindberg s. 44). Enligt JO kan en förundersökning inledas på mycket svaga misstankar så snart misstankarna avser något som objektivt sett kan vara ett brott (se JO 1953 s. 105 och 107).

Förundersökningsplikten har flera undantag. Enligt 23 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken behöver en förundersökning inte inledas om det är uppenbart att brottet inte går att utreda. En förundersökning behöver enligt 23 kap. 4 a § rättegångsbalken inte heller inledas om utredningen skulle kräva kostnader som inte står i rimligt

förhållande till sakens betydelse och det dessutom kan antas att brottets straffvärde inte överstiger fängelse i tre månader. Vidare behöver förundersökning inte inledas om brottet kan antas bli föremål för åtalsunderlåtelse eller särskild åtalsprövning och något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts genom att förundersökning inte inleds. Förundersökning behöver enligt 23 kap. 22 § rättegångsbalken inte heller genomföras om det ändå finns tillräckliga skäl för åtal och det är fråga om ett brott som inte kan antas föranleda någon annan påföljd än böter. Det är vad som kallas en förenklad utredning. Många av Tullverkets brottsutredningar görs med stöd av 23 kap. 22 § rättegångsbalken.

7.2.3. Åtgärder innan en förundersökning har inletts

En grundläggande förutsättning för att få använda tvångsmedel enligt rättegångsbalken är att en förundersökning har inletts. Huvudprincipen har dock flera undantag vilka kort redovisas här.

Innan en förundersökning har hunnit inledas får en polisman enligt 23 kap. 3 § fjärde stycket rättegångsbalken hålla förhör eller vidta andra åtgärder som är av betydelse för utredningen. Det kallas primärutredning. Utgångspunkten är att åtgärder vid primärutredningen enbart får vidtas i det absoluta inledningsskedet av en utredning, innan någon behörig person har hunnit ta ställning till om en förundersökning ska inledas eller inte. Det rör sig om sådana utredningsåtgärder som behöver genomföras i omedelbar anslutning till brottet, normalt på brottsplatsen. Oftast är det fråga om förhör med personer som befinner sig på platsen. Eftersom en misstänkt person inte får försättas i ett sämre läge än vid en förundersökning ska allmänna bestämmelser om förundersökning iakttas. Det gäller t.ex. kraven på objektivitet och hänsyn (Lindberg, Rättegångsbalk [1942:740] 23 kap. 3 §, Lexino 2022-01-01, JUNO).

En polisman som ingriper mot ett brott eller annars kommer till platsen för ett brott, eller som tar upp en anmälan, ska enligt 3 a § förundersökningskungörelsen vidta de utredningsåtgärder som är möjliga, även om en förundersökning inte har hunnit inledas. Utredningen ska om möjligt färdigställas direkt på plats. Vidtagna åtgärder ska så snart som möjligt anmälas för den som har rätt att leda förundersökningen för brottet.

Enligt 23 kap. 8 § rättegångsbalken är den som befinner sig på en plats där ett brott har förövats skyldig att, även innan en förundersökning har inletts, på tillsägelse av en polisman följa med till ett förhör som hålls omedelbart därefter. Om personen utan giltig orsak vägrar får polismannen ta med honom eller henne till förhöret. Detsamma gäller om personen befinner sig på en plats i anslutning till brottsplatsen, i de fall där det är fråga om särskilt allvarlig brottslighet. En polisman får vidare enligt 23 kap. 9 a § rättegångsbalken tillfälligt omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning som förhörspersonen bär med sig eller har på sig. Det gäller om det kan antas att utredningen annars försvåras. I vissa fall får en polisman kroppsvisitera den som ska höras, för att söka efter sådan utrustning.

Dessutom får en polisman enligt 23 kap. 22 § första stycket använda beslag vid en förenklad utredning där förundersökning inte inleds.

Tulltjänstemän har, vid brott som de har rätt att utreda, samma befogenheter som en polisman att genomföra primärutredning, ta med någon till förhör, tillfälligt omhänderta elektronisk kommunikationsutrustning och besluta om kroppsvisitation för att söka efter sådan utrustning. Det framgår av 20 och 20 a §§ smugglingslagen samt 4 och 4 a §§ lagen om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott.

7.2.4. När förundersökning har inletts

Förundersökningen syftar enligt 23 kap. 2 § rättegångsbalken till att utreda vem som skäligen kan misstänkas för brottet och om det finns tillräckliga skäl för åtal mot honom eller henne. Under förundersökningen ska målet beredas så att bevisningen vid en huvudförhandling kan läggas fram i ett sammanhang. Åklagaren är i princip skyldig att väcka åtal om han eller hon kan förvänta sig en fällande dom.

Förundersökningen kan delas in i två skeden. Det första skedet innefattar spanings- och efterforskningsåtgärder för att utreda om ett brott har blivit begånget och vem som i så fall skäligen kan misstänkas för brottet. Under det andra skedet görs den ytterligare utredning som behövs för att få underlag för bedömningen av om det finns tillräckliga skäl för åtal. I det följande redovisas några av de grundläggande reglerna för hur en förundersökning ska bedrivas.

De tvångsåtgärder som får vidtas före förundersökningen (se avsnitt 7.2.3) får vidtas även under pågående förundersökning. Enligt 23 kap. 5 § rättegångsbalken kan det under förundersökningen bli aktuellt att göra en anmälan om att en offentlig försvarare ska utses för den misstänkte eller ett målsägandebiträde för brottsoffret. Det får enligt 23 kap. 6 § hållas förhör med alla som kan antas kunna lämna upplysningar av betydelse för utredningen. Den som ska höras får enligt 23 kap. 6 a § kallas vid vite och får enligt 23 kap. 7 § hämtas till förhöret i vissa fall. Det kan vidare bli aktuellt att använda tvångsmedel enligt 24–28 kap. rättegångsbalken, exempelvis gripande, anhållande, beslag, husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning.

När förundersökningen kommit så långt att någon skäligen kan misstänkas för brottet ska den misstänkte enligt 23 kap. 18 § rättegångsbalken underrättas om misstanken när han eller hon hörs. Allmänt sett innebär beviskravet skäligen kan misstänkas att det krävs konkreta objektiva omständigheter av en viss styrka som pekar på att just den misstänkte har begått brottet (se bl.a. Lindberg s. 45 f.). Den misstänkte och försvararen har därefter rätt att fortlöpande ta del av det som förekommer under förundersökningen, i den mån det kan ske utan men för utredningen och med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). När undersökningsledaren har slutfört den utredning som han eller hon anser vara nödvändig har den misstänkte och försvararen enligt 23 kap. 18 a § rättegångsbalken rätt att ta del av materialet och får begära att förundersökningen kompletteras. Innan de har fått skälig tid att anföra det som de anser är nödvändigt får något beslut om åtal inte fattas.

När förundersökningen avslutas ska åklagare enligt 23 kap. 20 § rättegångsbalken besluta om åtal ska väckas eller inte. Enligt 23 kap. 21 § ska det föras ett protokoll över det som har förekommit vid förundersökningen om det är av betydelse för utredningen. Innan åklagaren fattar beslut i åtalsfrågan ska förundersökningsprotokollet enligt 23 § andra stycket förundersökningskungörelsen ha fått sin slutliga form. Om åtal beslutas har den misstänkte och försvararen enligt 23 kap. 21 a § rättegångsbalken rätt att få en papperskopia av protokollet eller anteckningar från förundersökningen. När åtal väckts får förundersökningen enligt 23 kap. 23 § rättegångsbalken kompletteras om det finns behov av ytterligare utredning.

Om det inte längre finns anledning att fullfölja förundersökningen, ska den enligt 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken läggas ner. Det kan t.ex. finnas skäl att avsluta förundersökningen om det saknas spår efter gärningsmannen. En förundersökning får också läggas ner av processekonomiska skäl, s.k. förundersökningsbegränsning. Det framgår av 23 kap. 4 a § rättegångsbalken.

7.2.5. Grundläggande principer vid förundersökningen

Rättegångsbalken föreskriver ett antal grundläggande principer för hur en förundersökning ska bedrivas. Principerna, som beskrivs kortfattat nedan, anses ha sådan generell betydelse att de bör tillämpas även utanför själva förundersökningen, bl.a. vid beslut om en förundersökning ska inledas (Lindberg, Rättegångsbalk [1942:740] 23 kap. 4 §, Lexino 2020-12-01, JUNO).

Objektivitetsprincipen. En förundersökning ska enligt 23 kap. 4 §

första stycket rättegångsbalken bedrivas objektivt. Förundersökningsledaren och den som biträder honom eller henne ska söka efter, ta till vara och beakta omständigheter och bevis oavsett om de är till den misstänktes fördel eller nackdel. Principen syftar till att säkerställa att förundersökningen ger ett så tillförlitligt underlag som möjligt för beslut under förundersökningen och för bedömningen i åtalsfrågan och skapar förutsättningar för en rättssäker process. Ytterst kan principen sägas syfta till att säkerställa att oskyldiga inte döms för brott (Förundersökning – objektivitet, beslag, dokumentation m.m., SOU 2011:45, s. 118). Objektivitetsprincipen gäller under hela brottmålsprocessen, även efter det att åtal har väckts (se bl.a. Förstärkt rättssäkerhet och effektivitet i förundersökningsförfarandet, prop. 2015/16:68, s. 28 f.).

Hänsynsprincipen. Förundersökningen ska enligt 23 kap. 4 §

andra stycket rättegångsbalken bedrivas så att ingen onödigt utsätts för misstanke eller orsakas kostnad eller olägenhet. Principen innebär att förundersökningen ska genomföras med iakttagande av diskretion. Den ska tillämpas gentemot alla som involveras i en förundersökning och förutsätter att det tas praktiska hänsyn och att de berördas integritet värnas (Lindberg, Rättegångsbalk [1942:740] 23 kap. 4 §, Lexino 2020-12-01, JUNO). Att förhör enligt 5 § förundersökningskungörelsen som huvudregel ska hållas på tid och

plats som antas medföra minsta olägenhet för den hörde är ett uttryck för hänsynsprincipen. Detsamma gäller regleringen i 17 § förundersökningskungörelsen som innebär att förhör med den som är under 18 år ska planeras och verkställas så att det inte uppkommer fara för att den som hörs tar skada och att det bör tillses att det inte väcks uppmärksamhet kring förhöret.

Skyndsamhetsprincipen. En förundersökning ska enligt 23 kap.

4 § andra stycket rättegångsbalken bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Principen har tillkommit både av hänsyn till det allmänna och till de som berörs av förundersökningen. Den syftar emellertid framför allt till att skydda den misstänkte och brottsoffret mot ett alltför utdraget förfarande (Lindberg, Rättegångsbalk [1942:740] 23 kap. 4 §, Lexino 2020-12-01, JUNO). Bestämmelser om särskild skyndsamhet vid misstanke om brott av underåriga finns i 4 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

7.3. Straffprocessuella tvångsmedel

7.3.1. Allmänt om regleringen

Nedan beskrivs några centrala straffprocessuella tvångsmedel som ofta aktualiseras i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. De huvudsakliga bestämmelserna om sådana tvångsmedel finns i rättegångsbalken. Regelverket ger i allmänhet undersökningsledaren, åklagaren eller polismän rätt att besluta om tvångsmedlen. Det finns dock bestämmelser om straffprocessuella tvångsmedel även i annan lagstiftning. Smugglingslagen innehåller exempelvis bestämmelser som reglerar tulltjänstemäns befogenheter när det gäller gripande, beslag, förvar, husrannsakan, genomsökning på distans, kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Även om regleringen i allt väsentligt motsvarar det som gäller enligt rättegångsbalken finns det vissa avvikande regler. I speciallagstiftningen i övrigt hänvisas i fråga om en tulltjänstemans befogenheter ofta till reglerna i smugglingslagen, som i sin tur hänvisar till rättegångsbalken. Rättegångsbalkens regler fungerar som riktlinjer, även om avvikande regler gäller framför balkens bestämmelser. I vilken utsträckning tulltjänstemän har rätt att besluta om straffprocessuella tvångsmedel har berörts i avsnitt 5.3 och kartläggs närmare i kapitel 9.

7.3.2. Gripande som självständigt tvångsmedel

Gripande som självständigt tvångsmedel är ett tillfälligt förstadium till anhållande, som beslutas av åklagare. Ändamålet är att säkerställa att en misstänkt person inte har möjlighet att avlägsna sig innan åklagaren har hunnit ta ställning i anhållningsfrågan. Regleringen finns i 24 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken. Av paragrafen framgår att en polisman även utan anhållningsbeslut i brådskande fall får gripa någon om det finns anhållningsskäl enligt 24 kap. 6 §. Anhållande kräver i sin tur att det enligt 24 kap.1–4 §§rättegångsbalken finns skäl för häktning, som beslutas av rätten. Det innebär att gripande som självständigt tvångsmedel som huvudregel bl.a. kräver att någon är på sannolika skäl misstänkt för ett brott för vilket fängelse i minst ett år är föreskrivet och att minst en av de särskilda häktningsgrunderna risk för avvikande (flyktfara), risk för undanröjande av bevis (kollusionsfara) eller risk för fortsatt brottslighet (recidivfara) föreligger. Även vid en lägre misstankegrad, skälig misstanke, får den misstänkte gripas i vissa fall. Det krävs då enligt 24 kap. 6 § andra stycket att det är av synnerlig vikt att han eller hon tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning. Gripande som självständig myndighetsåtgärd skiljer sig från sådant gripande som avser verkställighet av ett beslut om anhållande eller häktning i någons frånvaro.

När någon grips ska han eller hon enligt 24 kap. 9 § rättegångsbalken få besked om vad brottsmisstanken gäller och grunden för frihetsberövandet. Den misstänkte ska enligt 24 kap. 8 § andra stycket förhöras så snart som möjligt och frihetsberövandet ska skyndsamt anmälas till åklagaren. Omedelbart efter förhöret ska åklagaren besluta om den misstänkte ska anhållas. Om han eller hon inte anhålls ska gripandet omedelbart hävas.

I vilken utsträckning en tulltjänsteman får gripa den som är misstänkt för brott redovisas närmare i avsnitt 9.2.4.

7.3.3. Envarsgripande

Bestämmelsen om envarsgripande i 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken ger var och en rätt att gripa dels den som har begått ett brott för vilket fängelse är föreskrivet och som påträffas på bar gärning eller flyende fot, dels den som är efterlyst för brott. Den gripne ska skyndsamt överlämnas till en polisman.

Med gripande på bar gärning avses att gärningsmannen ertappas i anslutning till att brottet fullbordats eller medan det ännu pågår. Det är i regel fråga om situationer där det är uppenbart att gärningsmannen har avslöjats i sitt brottsliga handlande. Envarsgripanden torde vara vanligast vid ringa stöld, skadegörelse och enklare våldsbrott (Lindberg s. 233). Vad som innefattas i begreppet flyende fot är inte helt klarlagt. Det är rimligt att anta att ett gripande i en sådan situation förutsätter att den som griper utan avbrott har följt gärningsmannen från brottsplatsen (RH 2009:20 och Lindberg s. 234). När det gäller envarsgripande av den som är efterlyst för brott, exempelvis den som är anhållen i sin frånvaro, spelar det ingen roll vilket brott han eller hon är misstänkt för eller när brottet har begåtts (Lindberg s. 235).

Ett envarsgripande ställer inte krav på att den som vidtar åtgärden ska ha någon särskild tjänst eller befattning. I de flesta fall är det väktare, ordningsvakter, butikskontrollanter och biljettkontrollanter som gör envarsgripanden, även om det förekommer att sådana gripanden görs av privatpersoner. Ett envarsgripande kan också göras av en tjänsteman som har till uppgift att bekämpa brott men som inte har rätt att ingripa mot den aktuella brottstypen. Det kan alltså finnas situationer där tulltjänstemän gör sådana gripanden.

7.3.4. Beslag

Beslag syftar till att tillfälligt säkra föremål i en brottsutredning. Det är en mycket vanlig straffprocessuell åtgärd som förutsätter att föremålet finns tillgängligt för den som beslutar om beslaget. I regel förutsätter därför beslag att något annat tvångsmedel används för att skaffa fram föremålet, exempelvis husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning. I Tullverkets verksamhet görs ofta beslag i samband med tullkontroll.

Enligt 27 kap. 1 § rättegångsbalken får beslag beslutas i fyra olika situationer. Ett föremål får tas i beslag om det skäligen kan antas

  • ha betydelse för utredning om brott eller genomsökning på distans (bevisbeslag),
  • vara avhänt någon genom brott (återställandebeslag),
  • vara förverkat på grund av brott (förverkandebeslag), eller

För att beviskravet skäligen kan antas ska vara uppfyllt krävs att det finns konkreta omständigheter av viss styrka som pekar på att föremålet är av den beskaffenhet som lagstiftningen kräver (Lindberg s. 403). Beslag får beslutas även om föremålet ägs eller innehas av någon annan än den misstänkte. Åtgärden förutsätter överhuvudtaget inte att det finns någon misstänkt person. Det krävs inte heller att brottet är av viss svårhetsgrad, utom vid beslag hos post- och telebefordringsföretag. Möjligheten att ta skriftliga handlingar i beslag, tex. vissa postförsändelser och handlingar som har anförtrotts någon som har viss tystnadsplikt, begränsas dock av bestämmelserna i 27 kap.2 och 3 §§rättegångsbalken. Där framgår att brottet ska vara av viss svårhetsgrad för att handlingarna ska kunna tas i beslag. Vissa skriftliga handlingar får enligt 27 kap. 2 § första stycket överhuvudtaget inte tas i beslag.

Den som med laga rätt griper en misstänkt eller verkställer ett beslut om häktning, husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får enligt 27 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken ta föremål som påträffas i beslag. Bestämmelsen gäller även vid envarsgripanden. Enligt 27 kap. 4 § andra stycket får föremål som påträffas i andra fall tas i beslag efter beslut av undersökningsledaren eller åklagaren. Om det är fara i dröjsmål får en polisman, även utan ett sådant beslut, ta föremål i beslag i de flesta fall. När ett beslag har verkställts utan föregående beslut av undersökningsledaren eller åklagaren, ska det enligt 27 kap. 4 § tredje stycket skyndsamt anmälas till dem. Undersökningsledaren eller åklagaren ska omedelbart pröva om beslaget ska bestå.

Rätten får enligt 27 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken besluta om beslag av föremål som antingen uppvisas vid rätten eller annars är tillgängligt för beslag. En sådan situation är ovanlig. Om ett beslag har verkställts utan rättens förordnande kan den som drabbats av beslaget enligt 27 kap. 6 § begära rättens prövning. Beslagtagna föremål ska enligt 27 kap. 10 § som huvudregel tas i förvar av den som har verkställt beslaget. Den från vilken beslaget har gjorts ska enligt 27 kap. 11 § underrättas om beslaget om han eller hon inte varit närvarande. Det ska enligt 27 kap. 13 § föras protokoll över beslag och den som drabbats har på begäran rätt att få ett bevis om

beslaget. Enligt 27 kap. 8 § första stycket ska beslaget omedelbart hävas när det inte längre finns skäl för det. Den som leder förundersökningen förutsätts göra en fortlöpande prövning av om beslaget är motiverat. När ett beslag hävs ska egendomen så snart som möjligt lämnas tillbaka (Lindberg s. 453 och 457).

Inom specialstraffrätten finns det andra grunder för när föremål får tas i beslag. Särskilda bestämmelser finns bl.a. i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m., narkotikastrafflagen, vapenlagen och smugglingslagen. I de fall där det finns sådana särskilda regler gäller de i stället för reglerna i rättegångsbalken, se 27 kap. 17 §.

I avsnitt 9.2.4 redovisas närmare i vilken utsträckning en tulltjänsteman får besluta om beslag.

7.3.5. Förvar

Förvar är en åtgärd som innebär en möjlighet för brottsutredande myndigheter att säkra egendom som kan bli föremål för kvarstad. Kvarstad beslutas av rätten i syfte att säkra en betalningsförpliktelse i en kommande dom. Reglerna om kvarstad i brottmål finns i 26 kap.1 och 2 §§rättegångsbalken. Åtgärden kräver att någon är skäligen misstänkt för ett brott och att det skäligen kan befaras att han eller hon – t.ex. genom att avvika – kommer att undandra sig en förväntad betalningsförpliktelse till det allmänna eller målsäganden. Det kan exempelvis handla om böter, värdet av förverkad egendom eller skadestånd. Beviskravet skäligen misstänkt innebär allmänt sett att det krävs konkreta objektiva omständigheter av en viss styrka som pekar på att just den misstänkte har begått brottet (se bl.a. Lindberg s. 46). Kvarstad får beslutas oavsett brottets svårhet.

Ändamålet med förvar är att i avvaktan på rättens beslut tillfälligt säkra egendom som senare kan bli föremål för kvarstad. Ett beslut om förvar kräver alltså att det finns förutsättningar för kvarstad. Det är enligt 26 kap. 3 § rättegångsbalken åklagaren som beslutar om förvar. Om det är fara i dröjsmål får en polisman besluta om förvar. Åtgärden ska i så fall skyndsamt anmälas till åklagaren som omedelbart ska pröva om åtgärden ska bestå. Enligt 26 kap. 4 § rättegångsbalken ska åklagaren senast fem dagar efter sitt beslut om förvar göra

en framställning till rätten om kvarstad. Om någon sådan framställning inte görs ska egendomen omedelbart lämnas tillbaka.

Efter ett beslut om förvar får egendomen i vissa fall enligt 26 kap. 3 a § första stycket rättegångsbalken lämnas kvar i innehavarens besittning. Enligt 26 kap. 3 b § ska protokoll föras över det som har tagits i förvar. Ägaren ska underrättas utan dröjsmål om han eller hon inte var närvarande vid åtgärden. På begäran ska ägaren få ett bevis om åtgärden.

I avsnitt 9.2.4 redovisas närmare i vilken utsträckning en tulltjänsteman får besluta om förvar.

7.3.6. Husrannsakan och genomsökning på distans

Husrannsakan

Husrannsakan innebär en möjlighet för brottsutredande myndigheter att genomsöka utrymmen som de annars inte skulle ha tillgång till. I rättegångsbalken regleras två typer av husrannsakan. Reell husrannsakan syftar till att söka efter egendom medan personell husrannsakan syftar till att söka efter personer. Ett viktigt användningsområde för husrannsakan är att skapa förutsättningar för andra straffprocessuella tvångsmedel. Reell husrannsakan används t.ex. för att söka efter föremål som kan tas i beslag. Personell husrannsakan används bl.a. för att söka efter misstänkta som ska frihetsberövas eller genomgå kroppsvisitation eller kroppsbesiktning.

Förutsättningarna för reell husrannsakan regleras i 28 kap. 1 § rättegångsbalken. Enligt första stycket får husrannsakan företas i hus, rum eller slutet förvaringsställe för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller förvar eller användas för genomsökning på distans. Husrannsakan får också göras för att utröna omständigheter som kan antas vara av betydelse för utredning om brott eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken. Det krävs att det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa. Beviskravet anledning att anta är lågt och motsvarar det krav som gäller för att inleda förundersökning (se avsnitt 7.2.2). Det förutsätts inte att ett brott har konstaterats utan det räcker med en misstanke om det. Med hus avses inte bara bostadshus utan även andra byggnader som ekonomi- och uthusbyggnader, fabriker och magasin. Med rum avses även kontors-

och lagerlokaler, hytter och rum på fartyg. Kassafack i bank och ett stängt fordon räknas också som ett slutet förvaringsställe. Vissa stängda föremål som personer har med sig, t.ex. handväskor och portföljer, undersöks emellertid enligt reglerna om kroppsvisitation (Lindberg s. 618 f.). Husrannsakan hos en annan person än den som är skäligen misstänkt för brottet får enligt 28 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken göras i vissa undantagssituationer, om brottet har begåtts hos den andra personen eller den misstänkte har gripits där. I övrigt krävs det synnerlig anledning att anta att det som eftersöks finns där för husrannsakan hos annan.

Förutsättningarna för personell husrannsakan framgår av 28 kap.2 och 2 a §§rättegångsbalken. För att söka efter den som ska gripas, anhållas, häktas, hämtas till förhör eller till rätten eller genomgå kroppsbesiktning eller kroppsvisitation får husrannsakan göras hos honom eller henne. Husrannsakan får också göras hos någon annan om det finns synnerlig anledning att anta att den som eftersöks finns där. I vissa fall får husrannsakan även göras för att söka efter en tilltalad som söks för delgivning av stämning eller kallelse till förhandling i domstol. För att söka efter någon som ska gripas, anhållas eller häktas får husrannsakan i vissa fall göras i transportmedel. Det krävs då enligt 28 kap. 2 a § att personen är misstänkt för ett brott med fängelse minst fyra år i straffskalan. Det ska också finnas särskild anledning att anta att den sökte kan komma att passera platsen.

I lokaler som är tillgängliga för allmänheten, exempelvis butiker och restauranger, får enligt 28 kap. 3 § rättegångsbalken både reell och personell husrannsakan göras under delvis andra förutsättningar. De allmänna förutsättningarna för husrannsakan enligt 28 kap. 1 och 2 §§ ska dock alltid vara uppfyllda. I vissa fall får en husrannsakan enligt 28 kap. 3 § andra och tredje stycket genomföras i lokaler som brukar användas gemensamt av personer som kan antas ägna sig åt brottslig verksamhet, samt i utrymmen och fordon i omedelbar anslutning till sådana lokaler.

Enligt 28 kap. 4 § rättegångsbalken är det i regel undersökningsledaren, åklagaren eller rätten som beslutar om husrannsakan. Om det är fara i dröjsmål får en polisman enligt 28 kap. 5 § göra husrannsakan utan ett sådant beslut. Det gäller dock inte husrannsakan för delgivning. Det ska enligt 28 kap. 9 § föras protokoll över husrannsakan. Den som har utsatts för husrannsakan har rätt att få ett bevis om åtgärden.

I avsnitt 9.2.4 redovisas närmare i vilken utsträckning en tulltjänsteman får besluta om husrannsakan.

Genomsökning på distans

Genomsökning på distans är ett nytt tvångsmedel som regleras i 28 kap. 10 a–i §§ rättegångsbalken. Tvångsmedlet, som kan sägas vara en variant av husrannsakan, ger enligt 28 kap. 10 a § brottsbekämpande myndigheter möjlighet att söka efter handlingar som finns lagrade i ett avläsningsbart informationssystem utanför den elektroniska kommunikationsutrustning som används för genomsökningen. Det kan t.ex. vara fråga om handlingar som är lagrade i en molntjänst och som eftersöks på en dator, surfplatta eller mobiltelefon som har tagits i beslag eller som har påträffats vid en husrannsakan. Det kan också vara fråga om handlingar som finns på ett konto i sociala medier. Endast lagrade handlingar får eftersökas.

Förutsättningarna för att få använda genomsökning på distans anges i 28 kap. 10 b § och motsvarar i huvudsak det som gäller för husrannsakan. Det ska finnas anledning att anta att ett brott på vilket fängelse kan följa har begåtts. Syftet med åtgärden ska vara att söka efter handlingar som kan ha betydelse för utredning av brottet eller för utredning av förverkande enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken. Enligt huvudregeln ska tvångsmedlet riktas mot den som är skäligen misstänkt, men det får också användas mot annan om det finns synnerlig anledning att anta att det går att påträffa handlingar.

Genomsökning på distans får inte avse handlingar som inte får tas i beslag.

Beslut om genomsökning på distans fattas enligt 28 kap. 10 d § rättegångsbalken av åklagare, undersökningsledare eller rätten. Vid fara i dröjsmål får även en polisman besluta om tvångsmedlet, dock inte om åtgärden kan antas bli av stor omfattning eller medföra synnerlig olägenhet.

I avsnitt 9.2.4 redovisas närmare i vilken utsträckning en tulltjänsteman får besluta om genomsökning på distans.

7.3.7. Kroppsvisitation

Kroppsvisitation är ett tvångsmedel som omfattar undersökning av såväl person som egendom. Enligt 28 kap. 11 § tredje stycket rättegångsbalken avses med kroppsvisitation en undersökning av kläder och annat som någon bär på sig samt av väskor, paket och andra föremål som någon har med sig. Det saknar betydelse om föremålet är öppet, stängt eller låst eller på vilket sätt det medförs. Det innebär att bl.a. väskor, paket och plånböcker får undersökas. Bilar och andra fordon faller under bestämmelserna om husrannsakan.

Kroppsvisitation förutsätter enligt 28 kap. 11 § första stycket rättegångsbalken att det finns anledning att anta att ett brott på vilket fängelse kan följa har begåtts. Användningsområdet är alltså brett, även om åtgärden till skillnad från beslag inte får användas vid rena bötesbrott. Kroppsvisitation får göras på den som skäligen kan misstänkas för brottet. Beviskravet har kort beskrivits i avsnitt 7.2.4. Ett huvudändamål med kroppsvisitation är att söka efter föremål som kan tas i beslag eller förvar eller användas för genomsökning på distans. Ett annat ändamål kan vara att ta reda på omständigheter som kan vara av betydelse för utredningen av brottet eller vid en utredning om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet.

I vissa fall får kroppsvisitation göras på personer som inte är skäligen misstänkta. Det kräver enligt 28 kap. 11 § andra stycket rättegångsbalken att det finns synnerlig anledning att anta att ett föremål som kan tas i beslag eller förvar eller användas för genomsökning på distans kommer att anträffas vid kroppsvisitationen eller att åtgärden annars är av betydelse för utredningen.

Ett beslut om kroppsvisitation får enligt 28 kap. 13 § första stycket rättegångsbalken fattas av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Om det är fara i dröjsmål får åtgärden beslutas av en polisman. Det finns bestämmelser om hur kroppsvisitationen ska genomföras. Exempelvis ska enligt 28 kap. 13 § andra stycket förrättningar som är av mera väsentlig omfattning verkställas inomhus och i avskilt rum. Huvudregeln är att kroppsvisitation av en kvinna endast får utföras och bevittnas av en annan kvinna. Det gäller dock inte om åtgärden enbart består i undersökning av något som kvinnan har med sig. Den som ska kroppsvisiteras får enligt 28 kap. 13 a § hållas kvar för ändamålet upp till tre timmar eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare tre timmar.

I avsnitt 9.2.4 redovisas närmare i vilken utsträckning en tulltjänsteman får besluta om kroppsvisitation.

7.3.8. Kroppsbesiktning

Kroppsbesiktning innebär enligt 28 kap. 12 § tredje stycket rättegångsbalken en undersökning av människokroppens yttre och inre och att prov tas från kroppen och undersöks. Begreppet kroppsbesiktning omfattar alltså alla typer av kroppsliga undersökningar, såväl utvärtes som invärtes. En kroppsbesiktning får inte utföras så att den som undersöks riskerar framtida ohälsa eller skada.

Enligt 28 kap. 12 § första stycket rättegångsbalken får kroppsbesiktning göras på den som skäligen kan misstänkas för ett brott på vilket fängelse kan följa. Beviskravet har kortfattat beskrivits i avsnitt 7.2.4. Kroppsbesiktning får göras för i huvudsak samma ändamål som kroppsvisitation enligt 28 kap. 11 §, dvs. för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller för vissa utredningsändamål. Vid kroppsbesiktning för beslagsändamål är det som regel föremål som har svalts eller gömts i kroppens håligheter som eftersöks. Kroppsbesiktning för utredningsändamål förekommer för att t.ex. undersöka om den misstänkte har några skador som kan ha uppkommit i samband med brottet eller för att ta dna-prov. Därutöver får kroppsbesiktning göras i syfte att utreda en misstänkt persons ålder, om den har betydelse för frågan om han eller hon är straffmyndig eller för vilken påföljd som ska dömas ut. Ett ytterligare ändamål är enligt 28 kap. 12 a § att kunna ta salivprov för en dna-analys i registreringssyfte. Det kräver att misstanken gäller ett brott på vilket fängelse kan följa. Enligt 28 kap. 12 b § får ett sådant salivprov i vissa fall tas från någon annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet, bl.a. om det finns synnerlig anledning att anta att det är av betydelse för utredningen av brottet.

Den som ska kroppsbesiktigas får enligt 28 kap. 13 a § andra stycket rättegångsbalken hållas kvar upp till sex timmar eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare sex timmar. Vid kroppsbesiktning liksom vid kroppsvisitation ska en förrättning som är av mera väsentlig omfattning verkställas inomhus i ett avskilt rum. Om kroppsbesiktningen inte utförs av en läkare ska om möjligt ett trovärdigt vittne närvara. Vissa undersökningar får endast utföras av en läkare

eller en legitimerad sjuksköterska. Beslut om kroppsbesiktning fattas enligt 28 kap. 13 § första stycket av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Om det är fara i dröjsmål får även en polisman fatta ett sådant beslut.

För vissa former av kroppsbesiktning gäller särskilda regler. Det gäller alkoholutandningsprov enligt lagen om alkoholutandningsprov, ögonundersökning enligt lagen om ögonundersökning vid misstanke om vissa brott i trafiken och undersökning beträffande vissa smittsamma sjukdomar enligt lagen (1988:1473) om undersökning beträffande vissa smittsamma sjukdomar i brottmål.

I avsnitt 9.2.4 redovisas närmare i vilken utsträckning en tulltjänsteman får besluta om kroppsbesiktning.

8. Tullverkets befogenheter i kontrollverksamheten

8.1. Inledning

I detta kapitel kartläggs Tullverkets och tulltjänstemännens nuvarande befogenheter i kontrollverksamheten. Syftet med beskrivningen är att redovisa befogenheterna. Övrigt innehåll i författningarna beskrivs därför endast mycket översiktligt. Befogenheterna i brottsbekämpningen kartläggs i kapitel 9. Utöver befogenheterna beskrivs också vissa skyldigheter som Tullverket och tulltjänstemän har i kontrollverksamheten, bl.a. skyldigheten att hjälpa andra myndigheter.

Den huvudsakliga regleringen finns i tullkodexen, tullagen och inregränslagen. Kapitlet inleds med en kartläggning av befogenheter i kontrollverksamheten enligt de författningarna. Därefter beskrivs befogenheterna i LPK. Sist kartläggs övriga författningar där Tullverket eller tjänstemän vid Tullverket har befogenheter i kontrollverksamheten.

8.2. Tullkodexen

8.2.1. Allmänt

En allmän beskrivning av tullkodexen finns i avsnitt 4.2. Som nämnts utgör tullkodexen kärnan i EU:s gemensamma tullagstiftning. Den innehåller allmänna regler om förfaranden när varor förs in i eller ut ur EU:s tullområde, dvs. vid den yttre gränsen. Kodexen, som är omfattande, innehåller bl.a. bestämmelser om tullövervakning och tullkontroll.

Begreppet tullagstiftning avser enligt artikel 5.2 i tullkodexen det regelverk som utgörs av kodexen och de bestämmelser för att komplettera eller genomföra den som har antagits på unionsnivå eller nationell nivå. Begreppet innefattar även den gemensamma tulltaxan, lagstiftning som fastställer ett unionssystem för tullbefrielser och internationella avtal som innehåller tullbestämmelser, i den mån de är tillämpliga i unionen.

Tullkodexen är en EU-förordning vilket innebär att den är direkt tillämplig i alla medlemsstater. Kodexen kompletteras av bestämmelser i tullagen och tullförordningen (se avsnitt 8.3).

8.2.2. Tullmyndigheternas uppgifter

I artikel 3 i tullkodexen finns en allmän bestämmelse om tullmyndigheternas uppgifter. Myndigheterna ska ha det primära ansvaret för att övervaka unionens internationella handel. Genom övervakningen ska tullmyndigheterna bidra till en rättvis och öppen handel, till genomförandet av de externa aspekterna av den inre marknaden, den gemensamma handelspolitiken och annan gemensam politik på unionsnivå som har betydelse för handeln och till säkerhet i hela leveranskedjan. I artikeln föreskrivs att tullmyndigheterna ska inrätta åtgärder som särskilt ska syfta till att

  • skydda unionens och dess medlemsstaters ekonomiska intressen,
  • skydda unionen från illojal och olaglig handel samtidigt som legitim affärsverksamhet får stöd,
  • säkerställa unionens och dess invånares säkerhet och skydd, samt skyddet av miljön, vid behov i nära samarbete med andra myndigheter, och
  • bevara en lämplig balans mellan tullkontroll och underlättande av laglig handel.

Enligt 1 kap. 2 § tullförordningen ska Tullverket utföra de uppgifter som en tullmyndighet eller en behörig myndighet har enligt tullkodexen och de förordningar som meddelas med stöd av kodexen, om inget annat sägs i lag eller förordning.

8.2.3. Tullövervakning

Med tullövervakning avses enligt artikel 5.27 i tullkodexen varje allmän åtgärd som vidtas av tullmyndigheterna i syfte att sörja för att tullagstiftningen och, i förekommande fall, andra bestämmelser som gäller varor som omfattas av sådana åtgärder iakttas. Som redovisats i avsnitt 4.2.2 ska alla varor som förs in i EU:s tullområde ha tullstatus som antingen unionsvaror eller icke-unionsvaror.

Den huvudsakliga regleringen om tullövervakning vid införsel finns i artikel 134 i tullkodexen. Varor ska enligt artikeln stå under tullövervakning under den tid som krävs för att fastställa deras tullstatus. Tullövervakningen ska bestå till dess att varornas tullstatus har ändrats, de har förts ut ur unionens tullområde eller förstörts. Unionsvaror kan även stå under tullövervakning enligt artikel 158.3 i tullkodexen. Artikeln behandlar varor som deklarerats för export, intern unionstransitering och passiv förädling. Sådana varor omfattas av tullövervakning från och med den tidpunkt när tulldeklarationen godtas till och med den tidpunkt när de förs ut ur unionens tullområde eller överlåts till staten eller förstörs eller tulldeklarationen förklaras ogiltig.

Den huvudsakliga regleringen om tullövervakning vid utförsel finns i artikel 267.1 i tullkodexen. Varor som ska föras ut ur EU:s tullområde ska enligt artikeln stå under tullövervakning och får underkastas tullkontroller. Vid behov får tullmyndigheterna fastställa vilken rutt som ska användas och vilken tidsfrist som ska iakttas när varorna ska föras ut ur tullområdet.

Systemet med tullövervakning innebär i princip att varken innehavaren eller någon annan får företa någon åtgärd med varorna utan tullmyndigheternas medgivande. Syftet är att förhindra att varorna förändras, skingras eller undandras eventuella kontroller, eftersom det annars kan uppstå risk för att tull eller annan skatt undandras det allmänna eller att varor som är föremål för vissa restriktioner förs in eller ut utan tillstånd (Duras och Moëll s. 150).

8.2.4. Tullkontroll

Allmänt om tullkontroll

Med tullkontroll avses enligt artikel 5.3 i tullkodexen särskilda åtgärder som vidtas av tullmyndigheterna för att säkerställa efterlevnad av tullagstiftningen och annan lagstiftning om bl.a. införsel, utförsel, transitering, befordran, lagring och slutanvändning av varor. En grundläggande bestämmelse om tullkontroll finns i artikel 46.1. Där föreskrivs att de nationella tullmyndigheterna får genomföra alla tullkontroller som de anser nödvändiga. I artikeln nämns ett antal exempel på kontrollåtgärder som bl.a. kan avse att undersöka varor eller utföra provtagning. Det kan också handla om att kontrollera att uppgifter som lämnats i en deklaration eller anmälan är riktiga och fullständiga, kontrollera att dokument finns och är äkta, riktiga och giltiga och att granska ekonomiska aktörers räkenskaper och annan bokföring. En annan typ av kontroll som nämns är att undersöka transportmedel, bagage och andra varor som personer för med sig eller bär på sig. Ytterligare exempel på kontroller är att utföra officiella undersökningar och andra liknande handlingar.

Tullmyndigheterna får alltså enligt tullkodexen i stor utsträckning besluta om nödvändiga tullkontroller, inom ramen för vad kodexen föreskriver. På vissa områden finns det dock i EU:s tullagstiftning mer precisa bestämmelser om kontrollen. De tas upp nedan.

Kontroll av tulldeklarationer

Kontroll av tulldeklarationer regleras i artikel 188 i tullkodexen. I syfte att kontrollera att uppgifterna i en godtagen tulldeklaration är riktiga får tullmyndigheterna

  • granska deklarationen och de styrkande handlingarna,
  • begära att deklaranten lämnar andra handlingar,
  • undersöka varorna, och
  • ta prover för analys eller för fördjupad undersökning av varorna.

Detsamma gäller vid kontroll av deklarationer för tillfällig lagring enligt artikel 145.7.

Undersökning och provtagning av varor regleras i artikel 189 i tullkodexen. Där anges bl.a. att deklaranten ansvarar för att varor transporteras till den plats där de ska undersökas eller där provtagning ska utföras, och för all nödvändig hantering i samband med undersökningen eller provtagningen. Om det finns rimliga skäl får tullmyndigheterna kräva att deklaranten eller hans eller hennes ombud är närvarande vid undersökningen eller provtagningen och att deklaranten ger tullmyndigheterna den hjälp som behövs för att underlätta åtgärderna. I artikel 238–245 i genomförandeförordningen finns ytterligare bestämmelser om varukontroll. Där regleras bl.a. rätten för tullmyndigheterna att i vissa fall undersöka varor och ta varuprover utan deklarantens hjälp (artikel 239.2 och 240.2).

Kontroll efter det att varor har frigjorts

I artikel 48 i tullkodexen regleras förutsättningarna för tullkontroll efter det att varor har frigjorts. Sådana kontroller får enligt artikeln genomföras bl.a. i syfte att kontrollera om uppgifter som lämnats i en deklaration eller en anmälan är riktiga och fullständiga eller om styrkande handlingar finns och är äkta, riktiga och giltiga. Vid kontrollen får deklarantens räkenskaper och annan bokföring som avser verksamheten granskas. Tullmyndigheterna får undersöka varorna och ta prover om det fortfarande är möjligt att göra det. Kontrollerna får genomföras på plats hos innehavaren av varorna eller innehavarens företrädare eller hos varje annan person som av yrkesmässiga skäl är inblandad i verksamheten eller som innehar dokumenten och uppgifterna i kommersiellt syfte.

Flygningar och sjöförbindelser inom unionen

Inom EU ska det i princip inte utföras några tullkontroller enligt tullkodexen. I artikel 49.1 föreskrivs emellertid en möjlighet att genomföra kontroller vid flygningar och sjöförbindelser inom unionen. Enligt bestämmelsen får tullkontroller eller tullformaliteter utföras för handbagage och lastrumsbagage som tillhör personer som reser med flyg eller fartyg, dock endast om det föreskrivs i tullagstiftningen. Enligt artikel 46.2 i tullkodexen ska sådana kontroller

eller formaliteter inte påverka säkerhets- och skyddskontroller eller kontroller med anledning av förbud eller restriktioner.

Genomförandeförordningen

Kommissionen får enligt artikel 50 i tullkodexen anta åtgärder för att säkerställa en enhetlig tillämpning av tullkontroller och riskhantering. Med stöd av artikeln har genomförandeförordningen, dvs. förordning (EU) 2015/2447, antagits. Den innehåller bestämmelser om kontroll av varor. Förordningen innehåller närmare bestämmelser om

  • elektroniskt system för riskhantering och tullkontroller (artikel 36),
  • hand- och lastrumsbagage som transporteras med flyg (artiklarna 37–45), och
  • bagage som transporteras sjövägen (artiklarna 46 och 47).

8.2.5. Riskhantering

Tullkontroller ska enligt artikel 46.3 i tullkodexen utföras inom en gemensam ram för riskhantering. Riskhanteringen ska grunda sig på utbyte av riskinformation och riskanalysresultat mellan tullförvaltningar. Gemensamma riskkriterier och standarder, kontrollåtgärder och prioriterade kontrollområden ska fastställas. När sådana kriterier och standarder m.m. arbetas fram ska proportionalitetsöverväganden göras, vilket föreskrivs i artikel 46.6. Tullmyndigheterna ska enligt artikel 46.4 i tullkodexen bedriva en riskhantering som skiljer mellan olika risknivåer för varor som är föremål för tullkontroll och varor som är föremål för tullövervakning. Riskhanteringen ska bl.a. innefatta insamling av uppgifter och information, riskanalys och riskbedömning.

Tullkontroller som inte är slumpvisa ska enligt artikel 46.2 i tullkodexen främst baseras på en riskanalys. Analysen ska göras med hjälp av elektronisk databehandling. Syftet med riskanalysen är att identifiera och bedöma risker och utarbeta nödvändiga motåtgärder.

8.2.6. Samarbete mellan myndigheter

Ett system med ”one-stop-shop” föreskrivs i artikel 47.1 i tullkodexen. Det innebär att tullkontroller och andra typer av myndighetskontroller som kan aktualiseras vid gränsöverskridande handel om möjligt ska göras vid ett och samma tillfälle. Det kan vara fråga om kontroller som utförs av t.ex. polis- jordbruks- eller försvarsmyndigheter (Duras och Moëll s. 222). Vid sådana kontroller ska tullmyndigheterna ha den samordnande rollen.

En allmän bestämmelse om samarbete mellan myndigheter finns i artikel 47.2 i tullkodexen. I artikeln föreskrivs att tullmyndigheterna och andra behöriga myndigheter får utbyta uppgifter med varandra och med kommissionen. Det handlar om uppgifter om bl.a. införsel, utförsel, transitering, befordran, lagring och slutanvändning. Informationsutbyte får äga rum inom ramen för tullkontroller, men bara om det är nödvändigt för att minimera risker och bekämpa bedrägerier. Tullmyndigheterna och kommissionen får också utbyta sådana uppgifter i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av tulllagstiftningen.

8.3. Tullagen

8.3.1. Allmänt

Tullagen innehåller bestämmelser som kompletterar tullkodexen och tre andra EU-förordningar, nämligen

  • Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003,
  • Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1672 av den 23 oktober 2018 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur unionen och om upphävande av förordning (EG) nr 1889/2005, och
  • rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att

säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen.

Tullagens bestämmelser om tullövervakning i 3 kap. och tullkontroll i 4 kap. reglerar befogenheter som är centrala i Tullverkets kontrollverksamhet vid den yttre gränsen, dvs. vid gränsen mot ett land utanför EU:s tullområde. Tullagen innehåller också i 2 kap. bestämmelser om tullskuld, skatt, ränta och garantier, i 5 kap. om överträdelser och sanktioner, i 6 kap. om överklagande och i 7 kap. särskilda bestämmelser. Dessa bestämmelser berörs, med något undantag, inte närmare här.

Tullförordningen innehåller bestämmelser som kompletterar tullkodexen, övriga nämnda EU-förordningar och tullagen. I stor utsträckning innebär bestämmelserna en rätt för Tullverket att meddela föreskrifter på området. Sådana föreskrifter finns i Tullverkets föreskrifter och allmänna råd om en tullordning, TFS 2016:2 (tullordningen).

8.3.2. Befogenheter vid tullövervakning

Allmänt

Med tullövervakning avses i tullagen detsamma som i tullkodexen, vilket framgår av 1 kap. 3 § andra stycket tullagen. Vilka varor som står under tullövervakning anges i artikel 134 i tullkodexen (se avsnitt 8.2.3).

Tullövervakning vid införsel

Transportmedel som omfattas av tullövervakning

Enligt 3 kap. 2 § första stycket tullagen omfattas ett transportmedel som kommer till det svenska tullområdet av tullövervakning om det ombord på transportmedlet finns sådana varor som omfattas av tullövervakning. Med ”transportmedel” avses transportmedel för sjö-, flyg-, järnvägs- och vägtrafik (prop. 2015/16:79 s. 182). Om transportmedlet kommer till det svenska tullområdet utan att medföra varor, omfattas det av tullövervakning till dess att en anmälan om

transportmedlet enligt 3 kap. 4 § tullagen har behandlats av Tullverket. Paragrafen beskrivs under rubriken nedan.

Ankomst av vissa transportmedel ska både förhandsanmälas och anmälas

Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning ska enligt 3 kap. 3 § första stycket tullagen på förhand anmäla när transportmedlet beräknas komma till ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt. Föraren eller befälhavaren ska enligt paragrafens andra stycke lämna uppgifter om transportmedlet och dess last.

I 3 kap. 4 § första stycket tullagen föreskrivs en skyldighet för föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som förs in i det svenska tullområdet att anmäla transportmedlets ankomst till Tullverket.

Tullverket har enligt 3 kap. 3 § tredje stycket och 4 § andra stycket tullagen samt 3 kap.1 och 2 §§tullförordningen rätt att meddela föreskrifter om undantag från skyldigheterna att förhandsanmäla och anmäla ankomsten. Enligt 3 kap. 5 § första stycket 2 tullförordningen får Tullverket meddela verkställighetsföreskrifter.

Tullverket får meddela förbud mot att göra uppehåll eller ankomma med ett transportmedel

Tullverket får enligt 3 kap. 5 § tullagen förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd. Tullverket får även förbjuda en förare eller befälhavare på ett sådant transportmedel att utan myndighetens medgivande ankomma med transportmedlet.

Tullverket får meddela verkställighetsföreskrifter enligt 3 kap. 5 § första stycket 3 tullförordningen.

Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna eller lasta ett transportmedel

Enligt 3 kap. 6 § tullagen får Tullverket meddela förbud mot att beträda, lämna eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning vid införsel. Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller emellertid inte för den som i sin tjänsteutövning behöver få tillträde till transportmedlet.

Tullverket får meddela verkställighetsföreskrifter enligt 3 kap. 5 § första stycket 3 tullförordningen.

Tullverket får tillfälligt ta hand om icke-unionsvaror

Tullverket får enligt 3 kap. 7 § första stycket tullagen tillfälligt ta hand om en icke-unionsvara, om det behövs för tullövervakningen. Varan får då läggas upp på en anläggning för tillfällig lagring eller ett tullager. Enligt andra stycket får Tullverket bestämma att varan inte får tas ut från anläggningen eller tullagret förrän myndighetens kostnader för förvaringen har ersatts eller garanti har ställts för dem.

Tullverket får meddela verkställighetsföreskrifter enligt 3 kap. 5 § första stycket 4 tullförordningen.

Försäljning och förstöring av varor

I artikel 198 i tullkodexen föreskrivs att tullmyndigheterna ska vidta alla åtgärder som krävs, inbegripet förverkande, försäljning och förstöring, för att bortskaffa varor, bl.a. om varorna har undanhållits tullövervakning. Om en vara ska säljas enligt artikeln får det enligt 3 kap. 8 § första stycket tullagen göras genom Tullverkets försorg på offentlig auktion (tullauktion) eller på något annat sätt, om Tullverket anser att det är lämpligare. Försäljning på offentlig auktion får också ske i vissa fall om Tullverket ska ta ut ett belopp ur en vara som utgör garanti. Enligt 3 kap. 9 § tullagen ska en tullauktion kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Tullverket ska i god tid skicka en underrättelse, om adressen är känd, till gäldenären eller den som skulle ha varit gäldenär om varan varit tullbelagd samt till någon annan som kan antas vara ägare eller ha särskild rätt till varan.

Vid tillämpning av artikel 198 i tullkodexen får varorna i vissa fall förstöras enligt 3 kap. 10 § tullagen. Det förutsätter att det finns en risk för att varorna förstörs eller minskar väsentligt i värde, alternativt att kostnaden för förvaringen av varorna är orimligt hög. Innan varorna förstörs ska om möjligt bestämmelserna om underrättelse i 3 kap. 9 § andra stycket tullagen tillämpas.

1 3 kap.9–11 §§tullförordningen finns kompletterande bestämmelser om bortskaffande av varor. Enligt 3 kap. 12 § tullförordningen får Tullverket meddela föreskrifter om verkställigheten av artiklarna 197–200 i tullkodexen om bortskaffande av varor.

I lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. finns ytterligare bestämmelser om försäljning och förstöring av varor som är föremål för införselförbud eller införselvillkor. Tullverkets befogenheter enligt den lagen beskrivs i avsnitt 8.10.3.

Tullverket får i vissa fall utföra kontroller enligt inregränslagen

I tullkodexen föreskrivs en skyldighet att anmäla varor som förs in i EU:s tullområde. Anmälan ska enligt artikel 139.1 i tullkodexen göras till en tullmyndighet omedelbart vid ankomsten. Som princip ska det därefter inte förekomma något anmälningsförfarande när varor förs vidare mellan EU:s medlemsstater. I 3 kap. 1 § första stycket tullagen föreskrivs dock skyldighet att anmäla icke-unionsvaror till Tullverket i vissa fall när varan förs mellan medlemsländerna. För att kontrollera att anmälningsskyldigheten har uppfyllts har Tullverket enligt 3 kap. 1 § andra stycket rätt att utföra de kontroller som framgår av inregränslagen (se avsnitt 8.4.5).

Tullövervakning vid utförsel

Transportmedel som omfattas av tullövervakning

Ett transportmedel som ska avgå från det svenska tullområdet omfattas enligt 3 kap. 13 § tullagen av tullövervakning om det ombord på transportmedlet finns varor som omfattas av tullövervakning. Om transportmedlet ska avgå från det svenska tullområdet direkt till

tredjeland utan att medföra varor, omfattas det av tullövervakning sedan en anmälan om detta har gjorts.

Ett transportmedel som omfattas av tullövervakning ska som huvudregel enligt 3 kap. 14 § tullagen avgå från ett tullkontor eller en annan plats som Tullverket anvisat eller godkänt. I vissa fall får Tullverket medge undantag, om möjligheterna till tullövervakning och tullkontroll inte försämras.

Avgång av vissa transportmedel ska både förhandsanmälas och anmälas

Enligt 3 kap. 15 § första stycket tullagen ska föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller luftfartyg som omfattas av tullövervakning på förhand meddela när transportmedlet beräknas avgå. Föraren eller befälhavaren ska enligt paragrafens andra stycke lämna uppgifter om transportmedlet och dess last.

Föraren av eller befälhavaren på ett fartyg eller ett luftfartyg som ska föras ut ur det svenska tullområdet ska enligt 3 kap. 16 § första stycket tullagen anmäla transportmedlets avgång till Tullverket.

Enligt 3 kap. 22 § tullförordningen får Tullverket meddela föreskrifter om undantag från de nämnda bestämmelserna i tullagen. Föreskriftsrätten har sin grund i 3 kap. 15 § tredje stycket och 3 kap. 16 § andra styckettullagen. Enligt 3 kap. 23 § 2 tullförordningen får Tullverket meddela verkställighetsföreskrifter.

Tullverket får meddela förbud mot att göra uppehåll eller avgå med ett transportmedel

Tullverket får enligt 3 kap. 17 § tullagen förbjuda en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning att göra något annat uppehåll under färden inom det svenska tullområdet än vad som föranleds av en myndighets åtgärd. Vidare får Tullverket förbjuda en förare av eller befälhavare på ett sådant transportmedel att utan myndighetens medgivande avgå med transportmedlet.

Tullverket får enligt 3 kap. 23 § 2 tullförordningen meddela verkställighetsföreskrifter.

Tullverket får meddela förbud mot att beträda, lämna eller lasta ett transportmedel

Enligt 3 kap. 18 § tullagen får Tullverket meddela förbud mot att beträda, lämna eller lasta ett transportmedel som omfattas av tullövervakning vid utförsel. Ett förbud mot att beträda eller lämna ett transportmedel gäller emellertid inte för den som i sin tjänsteutövning behöver få tillträde till transportmedlet.

8.3.3. Befogenheter vid tullkontroll

Allmänt

I 4 kap. tullagen finns bestämmelser om tullkontroll. Med tullkontroll avses detsamma i tullagen som i artikel 5.3 i tullkodexen. Begreppet avser alltså särskilda åtgärder för att säkerställa efterlevnad av tullagstiftningen och annan lagstiftning om bl.a. införsel, utförsel, transitering, befordran, lagring och slutanvändning av varor.

Nedan beskrivs de bestämmelser i 4 kap. tullagen som reglerar befogenheter i Tullverkets kontrollverksamhet. I kapitlet regleras även vissa befogenheter som aktualiseras när det finns misstanke om att brott har förövats. Bestämmelserna i fråga, som avser rätt att besluta om postspärr och begära att transportföretag ska lämna uppgifter, redovisas i avsnitt 9.5.2.

Kapitlets bestämmelser om föreläggande och revision och om uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll har utformats med bestämmelserna i skatteförfarandelagen som förebild (se prop. 2015/16:79 s. 185).

En allmän princip om proportionalitet

I 4 kap. 1 § tullagen föreskrivs en allmän proportionalitetsprincip vid beslut om en kontrollåtgärd enligt tullagstiftningen. En sådan åtgärd får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den enskilde. Enligt förarbetena utgör bestämmelsen ramen för all kontrollverksamhet som bedrivs med stöd av tullagen. Bestämmelsen innebär bl.a. att en kontrollåtgärd inte får vara mer omfattande eller pågå längre tid än vad

som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med åtgärden (prop. 1999/2000:126 s. 149 och prop. 2015/16:79 s. 185).

Rätt för en tulltjänsteman att använda våld och tvång

Tullverkets kontrollåtgärder vidtas i de allra flesta fall i samverkan med den undersökte. Det ligger dock i sakens natur att personer ibland motsätter sig en kontroll och försöker hindra att den genomförs. Det händer t.ex. att personer vägrar att stanna på anmaning eller att ge tulltjänstemännen tillträde till utrymmen där varor förvaras. Det händer också att personer försöker ta sig in på ett avspärrat område eller att de vägrar att lämna ett sådant område. I sådana situationer kan en tulltjänsteman behöva använda tvång och ibland våld för att genomföra kontrollerna (prop. 1999/2000:126 s. 102 f.).

Tulltjänstemäns rätt att använda våld och tvång i kontrollverksamheten regleras i 4 kap. 2 § tullagen. Enligt den paragrafen får en tulltjänsteman, i den utsträckning andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld eller tvång för att

11 § tullagen),

Våld mot person får enligt 4 kap. 2 § andra stycket tullagen endast användas om tulltjänstemannen möts av motstånd och det med hänsyn till ändamålet med åtgärden är försvarligt.

Bestämmelsen i 4 kap. 2 § tullagen har utformats för att ligga nära bl.a. 10 § polislagen (prop. 2015/16:79 s. 185).

Tullkontroll av varor och transportmedel

Tullverket får preja fartyg och föra fartyg till en plats inom det svenska tullområdet

Tullverket får enligt 4 kap. 9 § första stycket tullagen preja ett fartyg inom det svenska tullområdet. Det förutsätter att åtgärden behövs för att möjliggöra Tullverkets övervakning och kontroll av import eller export av varor.

Enligt 4 kap. 9 § andra stycket tullagen får Tullverket föra ett fartyg till en plats inom det svenska tullområdet. Åtgärden förutsätter att fartyget under färd mellan orter inom EU:s tullområde lämnar tullområdet och därigenom avviker från sin rätta kurs utan att det görs på grund av nöd eller av något annat tvingande skäl. Det krävs dessutom att befälhavaren inte följer en uppmaning att återvända till tullområdet.

I 4 kap. 10 § tullagen föreskrivs att en åtgärd enligt 4 kap. 9 § i vissa fall får vidtas utan föregående uppmaning. Det gäller om en uppmaning inte kan ges eller det finns särskild anledning att anta att en uppmaning skulle förhindra eller avsevärt försvåra åtgärden.

En tulltjänsteman får uppmana någon att stanna

I 4 kap. 11 § första stycket tullagen föreskrivs en skyldighet för en förare av eller en befälhavare på ett transportmedel som omfattas av tullövervakning att stanna på uppmaning av en tulltjänsteman. En sådan uppmaning får enligt 4 kap. 12 § första stycket ges till föraren av ett fordon

1. när fordonet finns

– i trakterna vid Sveriges landgräns mot ett tredjeland, – i trakterna vid Sveriges kuster, – i närheten av eller inom en anläggning för tillfällig lagring, ett

tullager eller en frizon, eller – i närheten av eller inom en hamn, en flygplats eller ett annat

område som har trafikförbindelser med ett tredjeland,

2. om tulltjänstemannen har anledning att anta att varor som står

under tullövervakning transporteras med fordonet, eller

3. när fordonet är försett med interimsskyltar eller registrerings-

skyltar från ett tredjeland.

Enligt 4 kap. 11 § andra stycket tullagen är även andra personer än förare och befälhavare skyldiga att stanna på uppmaning av en tulltjänsteman. En sådan uppmaning får endast ges om det finns anledning att anta att personen är anmälningsskyldig enligt tullagstiftningen. Uppmaningen får enligt 4 kap. 12 § andra stycket tullagen bara riktas till en person som anträffas på en plats som anges i första stycket 1 den paragrafen.

Vid tillkomsten av tullagen ansåg Lagrådet att innebörden av uttrycken ”i trakterna vid” och ”i närheten av” behövde preciseras. Vad som avses med uttrycken i fråga utvecklades därför närmare i prop. 2015/16:79 s. 186 f.

Regleringen motsvarar i flera avseenden det som gäller enligt 5 § inregränslagen (se avsnitt 8.4.5).

Tullverket får tillfälligt ta hand om registreringsbevis och liknande handlingar

Tullverket får enligt 4 kap. 13 § tullagen tillfälligt ta hand om registreringsbevis och liknande handlingar som avser ett transportmedel som omfattas av tullövervakning. Det förutsätter att åtgärden behövs för att hindra att transportmedlet avgår.

Tullverket får tillfälligt stänga av områden

I 4 kap. 14 § första stycket tullagen föreskrivs att Tullverket i vissa fall tillfälligt får stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas eller där passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel. Det krävs att avstängningen behövs för kontrollverksamheten och att den inte medför något väsentligt hinder för trafiken.

I 4 kap. 14 § andra stycket tullagen föreskrivs att även andra områden får stängas av. Det som avses är områden i omedelbar närhet av ett transportmedel, liksom infarter till och utfarter från frizoner, hamnar, flygplatser och anläggningar för tillfällig lagring.

Tullverket får uppehålla tåg och begära att luftfartyg hindras att avgå

Tullverket får enligt 4 kap. 15 § tullagen uppehålla ett tåg på en järnvägsstation vid gräns mot ett tredjeland och på tågets slutstation inom Sverige. Tullverket får också begära att ett luftfartyg hindras att avgå eller uppmanas att landa. I 8 kap. 7 § första stycket 3 luftfartsförordningen (2010:770) finns bestämmelser om hur en begäran som avser luftfartyg ska hanteras. Transportstyrelsen eller en flygtrafikledningsenhet ska, om inte hänsynen till luftfartsskyddet eller flygsäkerheten talar emot det, på en tulltjänstemans begäran hindra ett luftfartyg att avgå eller uppmana det att landa. Det krävs att åtgärden är absolut nödvändig för att en riktig tullkontroll ska kunna göras.

Tullverket får undersöka transportmedel, tullager, bagage m.m.

För att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldigheten enligt tullagstiftningen har fullgjorts har Tullverket enligt 4 kap. 16 § första stycket tullagen rätt att undersöka

  • transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras,
  • tullager, frizoner och anläggningar för tillfällig lagring, samt områden i hamnar och på flygplatser och bangårdar där varor som står under tullövervakning förvaras och även lokaler inom sådana områden, och
  • bagage samt handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa till eller utresa från EU:s tullområde eller av en person som har uppmanats att stanna enligt 4 kap. 11 § andra stycket tullagen.

Tullverket får också genomföra sådana undersökningar för att kontrollera att varor inte gör intrång i de immateriella rättigheter som skyddas i förordning (EU) nr 608/2013.

Regleringen motsvarar i flera avseenden det som gäller enligt 7 § inregränslagen (se avsnitt 8.4.5).

Skyldighet för enskilda att medverka vid kontroll

En bestämmelse som reglerar skyldigheten för enskilda att medverka vid en tullkontroll finns i 4 kap. 17 § tullagen. Den person vars uppgifter ska kontrolleras eller för vars räkning varan förs in i eller ut ur EU:s tullområde ska ge den tulltjänsteman som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan, transportmedlet eller bagaget. Personen ska lämna tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser. På tulltjänstemannens begäran ska om möjligt föraren av eller befälhavaren på det transportmedel som ska undersökas närvara vid undersökningen. Regleringen motsvarar i flera avseenden det som gäller enligt 13 § inregränslagen (se avsnitt 8.4.5).

Skyldighet för befordringsföretag att medverka

I 4 kap. 18 § första stycket tullagen föreskrivs en skyldighet för befordringsföretag att anmäla till Tullverket om en försändelse innehåller vissa varor som kan tas i beslag, bl.a. narkotika. Regleringen beskrivs närmare i avsnitt 9.5.2. I paragrafens andra stycke föreskrivs att befordringsföretaget ska medverka i kontrollverksamhet enligt tullagstiftningen i fråga om varor som befordras med post, på järnväg eller med luftfartyg.

Verkställighetsföreskrifter

Tullverket får enligt 4 kap. 9 § 2 tullförordningen meddela föreskrifter om verkställigheten av bestämmelserna i 4 kap.6–18 §§tullagen om Tullverkets kontroller och befordringsföretagens medverkan vid sådana kontroller.

Skyldighet för transportföretag att lämna uppgifter

Skyldigheten för transportföretag att på Tullverkets begäran lämna aktuella uppgifter om ankommande och avgående transporter redovisas i avsnitt 9.5.2. Där beskrivs också vilka befattningshavare inom Tullverket som får begära sådana uppgifter, överföring av uppgifterna och hanteringen av dem inom Tullverket.

Tullkontroll av postförsändelser och försändelser förmedlade av kurirföretag

Enligt 4 kap. 19 § första stycket tullagen får en tulltjänsteman undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser, och motsvarande försändelser förmedlade av kurirföretag. Det får göras för sådan kontroll som avses i 4 kap. 16 § tullagen, dvs. för att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen har fullgjorts och för att kontrollera att varor inte gör intrång i immateriella rättigheter. I 4 kap. 19 § andra stycket tullagen föreskrivs att en sådan försändelse får öppnas, om det finns anledning att anta att den innehåller en vara för vilken deklarations- eller uppgiftsskyldigheten inte har fullgjorts.

Enligt 4 kap. 20 § tullagen får ett beslut om att öppna försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden endast fattas av en tjänsteman som förordnats för uppgiften av chefen för Tullverket. Om en försändelse innehåller ett förtroligt meddelande ska det omedelbart tillslutas och skickas vidare till mottagaren. En försändelse som öppnats får enligt 4 kap. 21 § inte undersökas närmare än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med undersökningen. Protokoll ska föras över undersökningen. Om försändelsen har öppnats ska adressaten och, om det är möjligt, även avsändaren underrättas så snart som möjligt, om inte särskilda skäl talar emot det.

Skyldigheten för befordringsföretag att i vissa fall göra en anmälan till Tullverket beskrivs i avsnitt 9.5.2. Där redovisas också rätten för Tullverket att besluta om s.k. postspärr, skyldigheten för befordringsföretag att överlämna försändelser som omfattas av postspärr och regleringen av de anställdas tystnadsplikt. Bestämmelserna finns i 4 kap.22–23 b §§tullagen. Regleringen motsvarar i flera avseenden det som gäller enligt 8 § inregränslagen (se avsnitt 8.4.5).

Tullverket får enligt 4 kap. 10 § tullförordningen meddela föreskrifter om verkställigheten av bestämmelserna i 4 kap.19–23 §§tullagen.

Skyldighet för transportföretag att tillhandahålla lokaler

Ett transportföretag som befordrar passagerare från tredjeland ska enligt 4 kap. 4 § tullagen utan kostnad för Tullverket ställa de lokaler och anordningar till myndighetens förfogande som enligt Tullverkets bedömning behövs för bl.a.

  • kontroll av fordon samt bagage, handväskor och liknande som resande för med sig,
  • handläggning av resandes tulldeklarationer, och
  • förhör och kroppsvisitation samt kroppsbesiktning av resande.

Regleringen motsvarar i huvudsak det som gäller enligt 14 § inregränslagen (se avsnitt 8.4.5).

Anlitande av sakkunnig

Enligt 4 kap. 5 § tullagen får Tullverket anlita en särskild sakkunnig om det finns anledning att anta att en uppgift som har lämnats enligt tullagstiftningen är felaktig, för att få fram den information som behövs. En särskild sakkunnig får också anlitas när en uppmaning att lämna en uppgift eller en handling om en vara inte har följts. Av 1 kap. 13 § tullagen framgår att kostnaderna för en särskild sakkunnig som huvudregel ska betalas av den som har lämnat en felaktig uppgift eller den som inte har följt en uppmaning att lämna en uppgift eller en handling om en vara.

Föreläggande

Tullverket får enligt 4 kap. 24 § tullagen förelägga den som är eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen att lämna uppgift som myndigheten behöver för kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten har fullgjorts. Det gäller även den för vars räkning en vara importerats eller exporterats. Av 4 kap. 25 § tullagen framgår att Tullverket får förelägga den som bedriver verksamhet att lämna uppgift om en rättshandling med någon annan. Det förutsätter att en uppgift av betydelse för kontrollen av en annan persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt tullag-

stiftningen kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten. Ett föreläggande får förenas med vite enligt 7 kap. 5 § tullagen.

Enligt 4 kap. 36 § tullagen får ett föreläggande inte avse en uppgift i en sådan handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Beslagsförbudet omfattar sådan information för vilken det råder tystnadsplikt och som enligt 36 kap. 5 § rättegångsbalken inte får yppas vid vittnesmål. Ett föreläggande får inte heller avse en uppgift som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen. En handling som inte får granskas ska på begäran av den som är föremål för revision undantas från kontrollen enligt 4 kap. 38 § tullagen. En sådan begäran ska enligt 4 kap. 39 § prövas av förvaltningsdomstol.

Tullverkets rätt att förelägga någon att lämna uppgift får enligt förarbetena anses innefatta en rätt att låta föreläggandet i stället avse att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av en handling (prop. 2015/16:79 s. 189).

Revision

Tullverket får besluta om revision

Tullverket får enligt 4 kap. 26 § tullagen besluta om revision i följande situationer.

Revision får beslutas för att kontrollera att alla nödvändiga dokument och uppgifter har tillhandahållits enligt artikel 15.1 i tullkodexen och att dokumenten och uppgifterna är riktiga och fullständiga. Enligt den artikeln är varje person som direkt eller indirekt är involverad i fullgörandet av tullformaliteter eller i tullkontroller skyldig att på begäran och inom föreskriven tid tillhandahålla tullmyndigheterna nödvändiga dokument och uppgifter och ge dem all nödvändig hjälp för att fullgöra dessa formaliteter eller kontroller.

Revision får även beslutas för att göra sådana kontroller som avses i artikel 48 i tullkodexen. Det som avses är kontroller av att uppgifter i en tulldeklaration, en deklaration för tillfällig lagring, en summarisk in- eller utförseldeklaration, en deklaration om återexport eller en anmälan om återexport är riktiga och fullständiga och att styrkande handlingar finns och är äkta, riktiga och giltiga.

Ett beslut om revision ska enligt 4 kap. 27 § tullagen bl.a. innehålla ett förordnande av den eller de tulltjänstemän som ska verkställa revisionen, s.k. tullrevisorer. Den som ska revideras ska enligt 4 kap. 28 § tullagen som huvudregel underrättas om revisionsbeslutet innan revisionen verkställs. Underrättelsen får dock i vissa fall lämnas i samband med verkställigheten. Det förutsätter att en inventering eller en liknande fysisk kontroll behöver göras och att kontrollen skulle förlora sin betydelse om den som ska revideras underrättas i förväg.

Föreläggande vid vite

En revision ska enligt 4 kap. 29 § första stycket tullagen genomföras i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten hos denne. I paragrafens andra stycke föreskrivs att om den reviderade inte samverkar får bestämmelserna om vite i 7 kap. 5 § tullagen tillämpas. Enligt den paragrafen får Tullverket förena ett föreläggande med vite.

Bevissäkring

Enligt 4 kap. 29 § andra stycket tullagen får bestämmelserna om bevissäkring i 45 kap. skatteförfarandelagen tillämpas, om den reviderade inte samarbetar vid revisionen. Bevissäkring innebär en möjlighet att med tvång göra revision i den reviderades verksamhetslokaler (45 kap. 3 §), att söka efter och omhänderta handlingar (45 kap. 4– 11 §§) och att försegla en lokal, förvaringsplats eller annat utrymme (45 kap. 12 §). Sådana åtgärder beslutas av en granskningsledare eller av förvaltningsrätten på ansökan av en granskningsledare enligt reglerna i 45 kap.13 och 14 §§skatteförfarandelagen. Av 7 kap. 9 § första stycket 1 och andra stycket tullagen framgår att Tullverket får förordna granskningsledare.

Hänvisningen i 7 kap. 9 § andra stycket tullagen till