Prop. 1987/88:128

om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, m.m.

Regeringens proposition

1987/88: 128

om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, rop.

m- m- 1987/88: 128

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 3 mars 1988 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Mats Hellström

J ordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 1988

Närvarande: statsministern Carlsson. ordförande. och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén, Peterson. Bodström. Göransson. Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström. Johansson. Hulterström. Lindqvist. G. Andersson. Lönnqvist. Thalén

Föredragande: statsrådet Hellström

Proposition om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, m. m.

Under efterkrigstiden har mycket stora förändringar skett inom svenskt jordbruk. Nya produktionsmetoder har tagits i bruk och en omfattande

• Sida 7
•  Original

strukturomvandling har ägt rum. Dessa tendenser har gjort sig gällande i de flesta industrialiserade länder. men de har förstärkts av den förda jord- brukspolitiken. Gränsskyddet har skapat ramar för en avsevärt mer för- månlig prisutveckling än vad som allmänt skulle ha varit möjligt vid en anpassning till den internationella marknadens nivåer och marknadsregle- ringarna har garanterat landets jordbrukare avsättning för de reglerade produkterna. Den statligt stödda forskningen och rådgivningen som fört ut nya rön för allmän tillämpning samt åtgärderna på mark- och rationalise- ringsområdet — jordförvärvsprövning. strukturinsatser och olika former av rationaliseringsstöd — har medverkat till att skapa enheter med förut- sättning att utnyttja nya tekniker och metoder.

Dessa åtgärder har varit nödvändiga för att uppnå de mål som samhället vid skilda tillfällen har angett för livsmedelsförsörjningen.

Denna utveckling har emellertid i vissa avseenden haft negativa miljöef- fekter som inte alltid varit förutsedda. Utredningarna. som jag har redovi- sat i det föregående. berör den effekt som den ökade specialiseringen inom jordbruket har haft. Specialisering av jordbruksföretagen till antingen ani- malie- eller vegetabilieproduktion har medfört att spannmålsdominerade jordar inte tillförts organisk gödsel i den utsträckning som tidigare varit fallet och att husdjursföretagen haft begränsade arealer att sprida sin stallgödsel på. Spannmålens ökade betydelse i husdjurens foderstater och det minskade antalet nötkreatur samt strävandena att med priset som incitament gynna brödsädsodling har inneburit en ökad spannmålsodling och därmed en större andel jordar som ligger öppna under stora delar av året. Möjligheten att öka intäkterna genom tillförsel av i förhållande till spannmålspriset relativt billig handelsgödsel har stimulerat till mer intensiv produktion.

Den viktigaste förändringen av markanvändningen under efterkrigstiden är koncentrationen till åker och skog, på bekostnad av mer extensiv och mot miljön ofta mer skonsam markanvändning. Mångformigheten i od- lingslandskapet har minskat påtagligt och vissa natur- och kulturmiljöer, såsom t. ex. naturliga betes- och slåttermarker, hotar att försvinna.

Riksdagens beslut år 1985 (prop. 1984/85: 166, JoU 33, rskr. 393) om nya riktlinjer för livsmedelspolitiken markerade i väsentliga avseenden en breddning av statsmakternas syn på jordbrukets roll. Ett viktigt inslag i den nya definition av målen som antogs var tillkomsten av ett miljömål. Huvudmålet för livsmedelspolitiken är att trygga landets livsmedelsför- sörjning såväl ifred som under avspärrning och krig. Som likställda delmål under detta huvudmål gäller att konsumenterna får tillgång till livsmedel av god kvalitet till rimliga priser och att jordbrukarna får en med andra jämförbara grupper likvärdig standard. Verksamheten i livsmedelskedjans alla led bör bedrivas så effektivt och rationellt som möjligt samtidigt som andra viktiga samhälleliga krav beaktas. Jordbruket och livsmedelspro- duktionen måste således liksom all annan verksamhet ta hänsyn till kravet på en god miljö och till behovet av en långsiktig och planerad hushållning med våra naturresurser. Konsumenterna måste vidare kunna lita på att de produktionsmetoder som används inte innebär några risker för livsmedlens kvalitet eller för människors hälsa.

• Sida 8
•  Original

Dessa miljö— och kvalitetshänsyn har varit vägledande för arbetet med de förslag som under senare tid beretts och framlagts på "jordbrukets område. Jag kan som exempel nämna förslaget om ny djurskyddslag och det pågående arbetet på livsmedelskontrollens område. Därutöver bör nämnas ytterligare ett antal åtgärder som vidtagits under senare tid.

Sedan den 1 juli 1984 ("prop. 1983/841176. SkU 47. rskr. 383) tas en särskild miljöavgift ut på kväve- och fosforgödselmedel samt på bekämp- ningsmedel. Syftet med avgiften är att åstadkomma en minskad använd- ning, vilket är nödvändigt från miljösynpunkt. lnflutna medel används för finansiering av bl.a. forskning, rådgivning. programmet för halvering av bekämpningsmedelsanvändningen. naturvårdsåtgärderi odlingslandskapet och recipientkontroll ijordbruket.

Fr.o.m. år 1982 resp. år 1986 tas även ut en avgift på handelsgödsel och bekämpningsmedel inom ramen förjordbruksprisrcgleringen. lnflutna me- del används inom jordbruksprisregleringen för att bl.a. bidra till finansi- ering av exportkostnaderna. Avgifter som belastar andra näringar än jord- bruket återförs kollektivt till resp. näring.

Ett särskilt handlingsprogram har utarbetats i syfte att minska hälso- och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel ijordbruket. Ett del- mål i programmet är att åstadkomma en halvering av bekämpningsmedels- användningen på fem år.

Forskningen spelar en central roll genom att den kan ge ett bättre. underlag för planeringen av produktionen. Behovet av en heltäckande forskning blir än mer uttalat när nu jordbruket står inför en omställning. Ansträngningarna bör bl.a. inriktas på att ta fram miljövänliga produk- tionsmetoder. Våren 1986 antog riksdagen ett omfattande forskningspro- gram för nya produktionsformer ijordbruket och trädgårdsnäringen (prop. 1985/86:74. JoU 13. rskr. 165). Programmet grundar sig på ett av skogs- ochjordbrukets forskningsråd (SJFR) redovisat förslag. Under en femårs- period satsas ca 85 milj. kr. på forskningsprogrammet. vari fiera ämnesom- råden har direkt anknytning tilljordbrukets miljöfrågor.

Sammantaget innebär programmet att forskningen rörande jordbrukets miljöpåverkan och framtida produktionsformer ges hög prioritet. Resulta- ten från denna forskning kan förväntas bli av stor betydelse för inriktning- en av framtidens livsmedelsproduktion. Det kommer dock att dröja till in på 1990-talet innan vi kan omsätta dessa nya rön i praktiken.

Den direkta rådgivningen till lantbruksföretagen är av stor betydelse för att komma till rätta med jordbrukets negativa miljöpåverkan. Särskild miljöinriktad växtnäringsrådgivning pågår redan i lantbruksnämndernas regi. Rådgivningen är kostnadsfri och har hittills främst inriktats på företag inom särskilt föroreningskänsliga områden eller på djurintensiva företag. Konkreta förbättringar har genomförts vid enskilda företag genom upprät- tande av gödslingsplaner. Råd ges dessutom rörande hantering, lagring och spridning av gödsel samt service med konditions- och funktionstest av gödselspridare. Information om bl.a. växtnäringsläckage har spridits ge- nom lantbruksnämndernas kursverksamhet. I årets budgetproposition fö- reslås att lantbruksverket tilldelas sammanlagt 16,3 milj. kr. för budgetåret 1988/89 för miljöinriktad växtodlingsrådgivning, m.m.

• Sida 9
•  Original

I detta sammanhang vill jag också nämna att sedan den 1 juli 1984 gäller enligt lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark att vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i jordbruket hänsyn skall tas till naturvårdens intressen. Föreskrifter och allmänna råd har utarbe- tats av lantbruksstyrelsen. Dessa bygger på att hänsyn skall tas till na- turvårdens intressen. såsom i fråga om skyddet av odlings- och kulturland- skapet samt växt- och djurlivet.

Sedan den 1 juli 1986 finns möjlighet att till jordbruksföretag ge bidrag till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet. Detta stöd finansieras med miljöavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Samtidigt fortsätter ansträngningarna att linna lösningar på överskotts- problemen. Jordbruket har visat en betydande anpassningsförmåga genom att överskotten på animaliesidan nu minskat och i vissa fall eliminerats. Däremot har läget förvärrats beträffande spannmålen, vilket försvårar möjligheterna att uppnå såväl inkomst- som konsumentmålet.

Under hösten 1987 beslöt regeringen. efter överenskommelse med Lant- brukarnas riksförbund (LRF). om ett omställningsprogram — Omställning 90 — i syfte att reducera spannmålsodlingen. Jordbrukare som deltar i programmet får ersättning med 20()—,2 400 kr. per hektar och år samt ett engångsbelopp av 500 kr. per hektar för år 1988. Spannmålsodlingen skall ersättas med odling av icke prisreglerade grödor som t. ex. vall, energigrö- dor, skog och andra grödor vilka kan utnyttjas inom kemisk och medicinsk industri. Förutom att programmet leder till en minskning av spannmåls- överskottet har det i väsentliga avseenden präglats av miljömålets krav. Åtgärderna representerar också ett steg på väg mot ett mera differentierat jordbruk. som kan producera såväl livsmedel som andra råvaror för olika industrinäringar.

Inom ramen för en samlad livsmedelspolitik utgör frågan om livsmedlens kvalitet en viktig del. För att skydda konsumenterna mot skadliga eller på annat sätt från hälsosynpunkt otjänliga livsmedel sker en kontroll av livs- medlen. Den nuvarande lagstiftningen och organisationen på livsmedels- kontrollens område har tillämpats i drygt 15 år. Samtidigt har en omfattan- de strukturomvandling skett inom industri och handel. Den tekniska ut- vecklingen har gått snabbt. Mot bl. a. denna bakgrund görs för närvarande en översyn i syfte att skärpa livsmedelskontrollen.

Miljömålet är av särskild vikt vid behandlingen av de problem och förslag som nu aktualiseras av flera utredningar och som gäller följderna av utsläppen av närsalter och bekämpningsmedel från jordbruket.

Av intensitetsutredningens betänkande och de båda aktionsplaner som utarbetats av naturvårdsverket, vilkajag inledningsvis berört, framgår att jordbruket lämnar ett betydande bidrag till föroreningarna. En stor del av närsaltläckaget till kustvattnen och havet härrör från utlakning av åker- marken. Jordbruket bidrar även till luftföroreningarna, främst genom am- moniakavgång från stallgödsel.

Föroreningssituationen varierar mellan olika områden, liksom jordbru- kets andel av de samlade utsläppen. Chefen för miljö- och energideparte- mentet har tidigare (prop. 1987/88:85) redogjort för hur andra sektorer i samhället kommer att beröras av de åtgärder regeringen föreslår. Inom

• Sida 10
•  Original

flera av dessa sektorer har redan under längre tid vidtagits åtgärder för att begränsa berörda verksamheters miljöbelastning. Jag avser nu att redovisa min uppfattning om hur jordbruket bör utvecklas och förändras i en mer miljövänlig riktning. Syftet är att ytterligare konkretisera livsmedelspoliti- kens miljö- och kvalitetsmål med hänsyn tagen till jordbrukarnas plane- rings- och produktionsbetingelser.

Utförda utredningar och rapporter har visat att strukturomvandlingen och de moderna produktionsmetoderna lett till en betydande ökning av jordbrukets miljöpåverkan. Jag kommer senare att redogöra för de beräk- ningar som gjorts av omfattningen. Innebörden av de i och med 1985 års beslut förändrade målen för livsmedelspolitiken är emellertid att det från samhällets sida finns anledning att utveckla en ny syn på produktivitets- och intensitetsdrivande åtgärder. Jordbrukarnas förmåga att under efter- krigstiden höjajordbrukets produktivitet i snävt teknisk mening inger goda förhoppningar om en fortsatt utveckling mot en produktion som även tillgodoser samhälleliga krav på effektivitet, i den meningen att den sker under god hushållning såväl med insatta produktionsmedel som med de naturresurser och den miljö som verksamheten tar i anspråk.

Överskottet av spannmål är en följd av att jordbrukspolitiken. genom prissättningen, rationaliseringspolitiken och insatser för utbildning och forskning uppmuntrat till överproduktion. Produktivitetsutvecklingen har lett till överkapacitet i förhållande till landets behov av livsmedel. Intensi- tetsutredningen konstaterar att åtgärder som vidtas i syfte att minska belastningen på miljön kan ha en viss effekt även för att minska spannmåls- överskottet. Det framgår emellertid också av utredningens bedömningar att dessa effekter är begränsade. i den mån åtgärderna hänför sig till enstaka produktionsmedel eller specifika förändringar av produktionsme- toderna. dvs. om de främst påverkar odlingens kostnadssida. Däremot har utredningen inte behandlat tänkbara miljö- och volymeffekter av föränd- ringar på intäktssidan, dvs. i första hand avräkningsprisets betydelse för produktionsnivåer och användning av insatsmedel. Forskningsresultat vi- sar att det finns ett klart samband mellan avräkningspriser och markpriser å ena sidan och användningen av handelsgödsel å den andra. En större marginal mellan det erhållna priset och kostnaderna för övriga produk— tionsmedel tenderar sålunda att stimulera tillförseln av gödsel.

Behovet att bättre uppfylla livsmedelspolitikens miljökrav har varit väg- ledande för utformningen av de åtgärder jag presenterar. De reglerings-.-

och samhällsekonomiska aspekterna på jordbrukets kapacitetsutveekling måste behandlas i annan ordning. Jag vill emellertid betona vikten av att . åtgärder som utformas med det ena eller andra huvudsyftet också utvärde- ras med hänsyn till sina effekter i andra avseenden, så att den sammantag- na effektcn på måluppfyllelsen blir positiv. Min bedömning av miljöåtgär- dernas samhälls- och regleringsekonomiska effekter är därvidlag att de inte är vare sig stora eller entydiga nog att föranleda någon annan inriktning än den jag nu kommer att presentera. I det följande föreslår jag ett program för miljöförbättrande åtgärder i jordbruket. Programmet omfattar ett antal selektiva åtgärder. vilka baseras på naturvårdsverkets förslag till aktionsplan mot havsföroreningar. De

• Sida 11
•  Original

Havsområden Sveriges bidrag till belastningen av PrOp' 1987/88: 128

Kväve (%) Fosfor (%) Östersjön ca 10 7— 15 Skagerrak 10 10 Kattegatt 50 40

Källa: Statens naturvårdsverk. Aktionsplan mot havsföroreningar. 1987.

Sveriges andel är av naturliga skäl större i kustområdena. Den totala närsaltbelastningen och dess fördelning har beräknats vara följande:

Föroreningskällor Totalkväve (ton/år) Totalfosfor (ton/år") Kommunala reningsverk 13 100 800 Industriutsläpp 3 400 900 Transport med floder 112 000 4 100 Totalt ca 130 000 ca 6 000

Källa: Statens naturvårdsverk. Aktionsplan mot havsföroreningar. 1987.

Uppgifterna om transporten med floderna innefattar både direkta ut- släpp till inlandsvatten och utlakning från skogs- och jordbruksmark.

Osäkerheten i dessa uppgifter bör understrykas, men jag vill ändå redo- visa det kunskapsunderlag vi har i dag för att analysera det svenska bidraget till närsaltbelastningen på olika vattenområden.

Till de redovisade talen för vattenburna föroreningar skall läggas nedfal- let av luftburna föroreningar. För Östersjön som helhet beräknas det direkta nedfallet från atmosfären till ca 30 % av den totala kvävebelastning- en och till ca S% för fosfor. För Skagerrak och Kattegatt beräknas det atmosfäriska nedfallet av kväve till 35 resp. 17 %-

En stor transport av närsalter sker från Östersjön genom Öresund och Bälthavet, och från Nordostatlanten och Nordsjön till Skagerrak och Kat- tegatt. Betydelsen av'dessa havsströmmar i förhållande till direkta utsläpp från landbaserade källor vid västkusten är oklar.

Belastningen av närsalter har ökat mycket kraftigt. För Östersjön upp- skattas ökningen sedan sekelskiftet vara åttafaldig för fosfor och fyrfaldig för kväve. Utsläppen kommer dels från industrier och kommunala renings— verk, dels genom avrinning via vattendrag. Genom vattendragen kommer den dominerande delen av tillförseln. '

Inom Åtgärdsgrupp Väst, en regional samarbetsgrupp med företrädare från vissa länsstyrelser och naturvårdsverket. har data tagits fram som belyser åkermarkens betydelse för kvävetransporter via vattendrag för hela Västerhavets tillrinningsområde. Uppgifterna redovisas i följande sammanställning.

• Sida 12
•  Original

selektiva åtgärderna omfattar främst en behovsanpassning av växtnärings- tillförseln och en ökad andel bevuxen åkermark och avses i första hand bli genomförda ijordbruksintensiva och kustnära bygder. Därtill redovisas förslag till generella åtgärder i syfte att åstadkomma en viss intensitets- sänkning ijordbruket.

Åtgärdsprogrammets mål är att uppnå en halvering av kväveutlakningen från jordbruket fram till sekelskiftet. Naturvårdsverkets förslag i aktions- planen mot havsföroreningar bedöms kunna leda till en reduktion av kväveutlakningen med ca 20%. De förslag jag presenterar i det följande är dock på flera punkter mera långtgående. Med en större andel bevuxen åkermark samt minskad handelsgödselanvändning, i första hand genom undvikande av överoptimal gödsling, bör en ytterligare minskning av föro- reningsbelastningen med ca 10% kunna uppnås. Det är vidare min bedöm- ning att flera faktorer på sikt kommer att möjliggöra ytterligare minskning- ar av kväveläckaget så att en halvering skall kunna uppnås fram till sekelskiftet. Jag vill här särskilt nämna faktorer såsom rådgivning. en fortsatt intensitetssänkning. teknikutveckling samt förbättrad precision vid tillförsel av växtnäring ijordbruket.

I takt med att kunskaperna ökar beträffande föroreningssituationen och effekterna av olika omställningsåtgärder, bör programmets utformning kunna förbättras. Det är därför naturligt att arbetet bedrivs i olika etapper med återkommande översyner.

Programmets första etapp avser perioden 1988—1991. Inför den efter- följande treårsperioden bör en översyn ske med utgångspunkt i den då aktuella föroreningssituationen och erfarenheterna av resp. åtgärd. För- brukningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel bör följas. Vid etap- pens slut bör handelsgödselanvändningen ha minskat med 10%. Om så inte har skett kommer regeringen att överväga ytterligare avgiftshöjningar.

3.1. Jordbrukets andel av närsaltutlakningen till kustvatten och hav

Föroreningssituationen i våra kustvatten och hav varierar mellan olika områden. Övergödningsproblemen är mest akuta i våra kustområden. Ät— gärder vid svenska källor har stor betydelse framför allt för förhållandena i kustnära områden och är därför mycket angelägna. Det är nödvändigt att vissa omställnings- och anpassningsåtgärder sker ijordbruket. Andra sek- torer i samhället kommer också att beröras av olika åtgärder. vilka redovi- sats i den av regeringen tidigare beslutade propositionen 1987/88:85 om miljöpolitiken inför 1990-talet.

Sveriges andel av den totala belastningen av närsalter på omgivande havsområden framgår av följande sammanställningar.

• Sida 13
•  Original

Län andel andel kväve (%) fosfor (%)

Malmöhus län 80 55 Kristianstads län 70 45 Hallands län 65 30

Göteborgs och

Bohus län 30 20

Genomsnittligt för Västerhavet 48 28

Källa: Rapport II. Ätgärdsgrupp Väst. 1988.

Trots att det nu befintliga underlaget har brister står det klart att jord- bruksmarken svarar för en betydande — och i vissa fall helt dominerande — del av närsalttillförseln via vattendragen. Denna tillförsel är delvis beroende av jordbruksdriften i sig, men består även till en del av den naturliga utlakning som sker från all mark oavsett dess utnyttjande. Den totala kväveutlakningen från svensk åkermark har beräknats till ca 50000 ton/år. Ungefär hälften kommer från åkermark i Götalands södra slättbygd och mellanbygd.

Hur stor del av den faktiska kväveutlakningen som når fram till kuster eller andra vattenmagasin beror på transportsträckans längd. Under yt— transport sker en kväveavgång till luften — s.k. denitrifikation — vilken kan vara avsevärd om sträckan är lång.

Vad jag nu har redovisat talar för att åtgärder måste vidtas ijordbruket för att bidra till en minskad föroreningsbelastning i kust- och havsområ- den. Det finns även ett allmänt intresse av att minska utlakningen till vattensystemen i inlandet, inte minst i syfte att förbättra dricksvattnets kvalitet.

Det råder i dag stor enighet om att främst kväveläckaget kan minskas med två olika typer av åtgärder. nämligen genom förbättrad gödselhante- ring. särskilt vad avser stallgödsel. och genom "en ökad andel bevuxen åkermark under höst ,och vinter. Vidare anses allmänt att åtgärderna i första hand bör sättas in i områden som är särskilt känsliga från utlaknings- synpunkt. Jag redovisar i det följande förslag till ett åtgärdsprogram, vilket bl.a. syftar till en avsevärd reduktion av närsaltläckaget ijordbruket.

3.2. Jordbrukets roll beträffande nitratförorening av grundvatten

Nitratförorening av grundvatten är som jag har antytt i det föregående ett problem inom jordbruksintensiva områden. Detta gäller särskilt områden med sandiga. genomsläppliga jordar och områden med stor djurtäthet där nitratutlakningen från åkermark är stor. I Götaland och Svealand uppskat- tas totalt 100000 människor dricka vatten med nitrathalter över hälso- gränsvärdet. 50 mg nitrat per liter.

Tilltagande nitratförorening av många allmänna vattentäkter har ökat kommunernas kostnader för vattenförsörjningen. Hittills har nitratproble- men bemötts med olika tekniska åtgärder som t. ex. att utnyttja djupare,

• Sida 14
•  Original

nitratfattigare grundvattenmagasin eller att rena vattnet genom jonbytes- teknik. När tekniska åtgärder inte varit möjliga eller olönsamma har nitrat- förorenade vattentäkter fått tas ur bruk.

För att klara den kommunala vattenförsörjningen i många jordbruksin- tensiva regioner kommer nu tillämpade tekniska åtgärder att vara nödvän- diga hjälpmedel också de närmaste åren. Markutlakning är nämligen en i tiden utdragen process. Detta gör att också effekter av utlakningsbegrän- sande åtgärder tar tid att uppnå.

I den enskilda vattenförsörjningen ute ijordbrukslandskapet är nitrat- problemen ofta ännu större genom att vattentäkterna vanligtvis är grunda, grävda brunnar omgivna av åkermark.

För att långsiktigt trygga vattenförsörjningen krävs i ökad utsträckning åtgärder som nedbringar åkermarkens nitratutlakning. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket bör därför ha ett med havsföroreningsproblemen jämställt mål. nämligen att skydda och avlasta våra grundvattentillgångar.

3.3. Jordbrukets andel av kvävetillförseln till luften

Kvävetillförseln till luften sker i huvudsak genom utsläpp av kväveoxider och ammoniak. Kväveoxidutsläppen kommer främst från biltrafik och förbränningsanläggningar. Ammoniakutsläppen kommer framför allt från stallgödsel.

Man kan enligt den av naturvårdsverket presenterade Aktionsplan 87 mot luftföroreningar och försurning räkna med att 25—40%- av det ammo- niakkväve som deponeras i södra Sverige härrör från svenska källor. När det gäller nedfallet av oxiderade kväveföreningar torde. som ett genom- snitt för landet. det svenska bidraget vara 15—30 % Huvuddelen av depo- sitionen kommer således från utlandet. Åtgärder för att nedbringa kväve- utsläppen i andra länder framstår därför som särskilt angelägna.

Det konstateras i aktionsplanen att ammoniakutsläppen svarar för ca en tredjedel av kväveutsläppen från svenska källor och att jordbruket — främst stallgödseln — står för ca 80% av dessa utsläpp. Det finns därför-

anledning att genom särskilda miljöförbättrande åtgärder minska ammoni- akutsläppen från jordbruket. Ammoniakavgången kan begränsas genom åtgärder i stallarna, vid gödsellagring och spridning. Naturvårdsverket utreder för närvarande — i samråd med lantbruksstyrelsen — hur detta kan ske. Jordbrukstekniska institutet har i uppdrag att göra en kostnadsanalys för tänkbara åtgärder. På sikt bör en samordning ske mellan olika åtgärder för att minskajordbrukets bidrag till vatten- och luftföroreningarna.

3.4. Bekämpningsmedelsanvändningen ijordbruket

Försäljningen av kemiska bekämpningsmedel varierar mellan olika är främst beroende på årsmån, förekomst av skadegörare och växtodlingsför- hållandena i övrigt. Försäljningen i Sverige var under åren 1981—1986 ca 4500 ton aktiv substans per år. Av den totala försäljningsvolymen svarade ogräsbekämpningsmedel för huvuddelen. Den relativt sett höga förbruk- ningen av ogräsmedel sammanhänger delvis med den ökade specialisering-

• Sida 15
•  Original

en i växtodlingen som har skett under de senaste decennierna. Odling av ettåriga grödor, t.ex. stråsäd. gynnar ogräset. Även odlingslekniken med tidig vårsådd och skördetröskning verkar i samma riktning. Den ökade gödsling som har skett under samma tidsperiod har emellertid gett tätare bestånd vilket ökat grödornas konkurrenskraft gentemot ogräset. Som en följd av detta och den intensiva ogräsbekämpning som har skett har ogräs- mängden samtidigt minskat. Enligt vad jag har erfarit bör det därför på betydande arealer vara möjligt att tolerera en något högre ogräsmängd i fält. Det bör alltså vara möjligt att i motsvarande mån reducera doserna vid ogräsbekämpning. i vissa fall ner till hälften av normal dos. Det är enligt min mening angeläget att denna typ av information snabbt sprids till lantbrukare och rådgivare. Så sker också, enligt vad jag har erfarit, genom lantbruksverkets försorg.

Förbrukningen av svamp- och insektsmedel i Sverige är relativt liten jämfört med ogräsbekämpningsmedel. Mycket kan dock ändå göras för att få ner användningen av dessa medel. Växtförädling och tillgång på lämpli- ga sorter spelar här en stor roll. Från miljösynpunkt är det ett viktigt mål för förädlingsarbetet att ta fram sorter som har sådana egenskaper att kemikalieanvändningen kan nedbringas till ett minimum. Det ligger i sa- kens natur att denna typ av arbete är en långsiktig process. Det är därför än mer angeläget att arbetet intensifieras. Ytterligare åtgärder som kan vidtas för att minska användningen av insekts- och svampmedel är bl.a. en fortsatt utveckling av prognos- och varningsverksamheten till vilken jag återkommer i det följande. Användningen varierar också mellan landsdelar och är betydligt vanligare i södra och mellersta Sveriges slättbygder än i övriga delar av_landet. Det beror bl.a. på klimatologiska skillnader mellan landsdelar men också på växtodlingens inriktning. I de södra delarna av landet är andelen slåtter- och betesvallar mindre och andelen potatis och olika spannmålsgrödor större än i'övriga delar av landet.

Bekämpningsmedelsanvändningen har även ett samband med intensite- ten ijordbruksdriften. En hög kvävegödslingsnivå leder nämligen till kraf- tigare växtbestånd som i sin tur förutsätter ökad användning av bekämp- ningsmedel mot olika svampar.

Internationellt sett är förbrukningen ijordbruket av bekämpningsmedel låg i Sverige. Resthalter av bekämpningsmedel i svenskajordbruksproduk- ter ligger normalt långt under acceptabla gränser. Enligt min mening är det dock angeläget att nedbringa resthalterna av bekämpningsmedel ijord- bruksprodukter och riskerna med dessa medel till ett minimum. Bekämp- ningsmedlens påverkan på vår miljö med störningar på såväl rora, fauna som vattendrag är andra problem som jag anser vara angelägna att komma till rätta med.

Rapporter om bekämpningsmedelsresteri vattendrag pekar på förhållan- den som inte bör accepteras även om resthalterna är låga. Kemiska be- kämpningsmedel kan även ha negativa effekter på växtskadegörarnas na- turliga fiender och därmed rubba ekosystemets försvarsmekanismer. Den vilda florans och faunans betydelse för kulturlandskapet är självklar.

• Sida 16
•  Original

3.5. Odlingslandskapet

Jordbruket bidrar till att forma det svenska kulturlandskapet. Det öppna. varierade odlingslandskapet utgör en väsentlig del av det svenska kulturar- vet.

Under efterkrigstiden har stora förändringar skett i odlingslandskapet. Denna förändring har inneburit bl.a. sammanläggningar av mindre jord- bruk, nedläggning, minskning av betesmarksarealer. främst naturliga be— ten. minskning av antalet nötkreatur, borttagande av odlingshinder, invall- ning och utdikning. I samband med nedläggningen av jordbruk har stora arealer åkermark kommit att planteras med skog eller vuxit igen på naturlig väg. Från jordbrukets synpunkt har strukturrationaliseringen varit ett led i den förda jordbrukspolitiken. som i hög grad gått'ut på att gynna stordrift och hög produktivitet. Från naturvårds- och kulturmiljösynpunkt utgör den beskrivna förändringen ett problem genom att vissa biotoper. växt- och djurarter samt kulturmiljöer hotas. Landsbygden riskerar därigenom att utarmas på väsentliga kvaliteter.

Enligt nu gällande riktlinjer för livsmedelspolitiken skall jordbruket ta hänsyn till kravet på en god miljö och till behovet av en långsiktig och planerad hushållning med våra naturresurser. Ett hänsynstagande till miljöns natur- och kulturvärden måste alltid ingå som ett led i all markan- vändning i samhället. Ett sådant hänsynstagande finns för jordbrukets del föreskrivet i lagen om skötsel avjordbruksmark. Det är angeläget att sådan hänsyn i ökad utsträckning tas vid de fortsatta förändringar i odlingsland- skapet som utvecklingen för med sig.

Jag återkommer i det följande med förslag om åtgärdersom syftar till att skydda det traditionella odlingslandskapet.

Utdrag ur betänkandet (Ds Jo l987:3) lntensiteten i jordbruksproduktionen — Miljöpåverkan och spannmålsöverskott

9 Överväganden och förslag

Forskningsresultat visar att jordbruket bidrar till föroreningen av vattenområ- den. Samtidigt föreligger problem med överskott av spannmål. Mot denna bak— grund har gruppen haft i uppdrag att undersöka möjligheterna att komma till rätta med dessa problem genom en lägre intensitet i växtodlingen. Med lägre intensitet avses i detta sammanhang minskad användning av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Gruppen skall enligt direktiven även lämna förslag på vilket sätt en minskad användning kan åstadkommas.

Strukturomvandlingen i jordbruket har inneburit specialisering och koncentra- tion av produktionen till större och färre företag. Ett ökat antal företag bedrivs helt utan animalieproduktion. Nötkreatursproduktionen har minskat samtidigt som produktionen av svin och fjäderfä har ökat. Detta har inneburit en minskad vallodling och en ökad stråsädesodling. Mellan olika delar av landet finns stora variationer vad gäller jordbruksproduktionens omfattning och inriktning samt intensitet i växtodling och djurhållning. Därmed finns även betydande skillnader i jordbrukets miljöpåverkan mellan olika delar av landet.

Användningen av handelsgödsel i jordbruket ökade till mitten av 1970-talet. Därefter har användningen av fosfor och kalium minskat. Under de senaste åren har även kväveförbrukningen tenderat att minska. Stora variationer föreligger vad gäller förbrukningen per ha mellan olika delar av landet men även mellan enskilda företag.

Gruppen konstaterar att sambanden mellan kvävegödsling och avkastning varierar avsevärt beroende på bl.a. skillnader i årsmån och bördighet. Över- optimal gödsling förekommer, särskilt i de fall där även stallgödsel används. Tillgängliga studier visar att kväveutlakningen ökar kraftigt vid överoptimala givor. En minskning av växtnäringstillförseln leder i dessa fall till att lönsamheten i växtodlingen kan förbättras. .

Användningen av kemiska bekämpningsmedel mätt i kvantitet aktiv substans, har med undantag för stråförkortningsmedel inte tenderat att öka under 1980—ta- let. Nya preparat med högre verkan per viktsenhet har emellertid kommit i bruk. Detta innebär att kemisk bekämpning kan ha ökat i omfattning även om för- brukningen av mängden aktiv substans har minskat.

Gruppen konstaterar att i enlighet med 1985 års livsmedelspolitiska beslut har relativt omfattande insatser vidtagits för att minska miljökonsekvensernaav användningen av växtnäring och kemiska bekämpningsmedel inom jordbruket. Icke föraktliga resurser har satsats på ett forskningsprogram om miljövänliga produktionsmetoder inom jordbruket. Lantbruksverket har getts ökade resurser för rådgivning om användning av växtnäring och kemiska bekämpningsmedel och om alternativ odling. Kemikalieinspektionen och livsmedelsverket har getts ökade resurser för analys och kontroll av kemiska produkter resp livsmedel. Beslut har fattats om särskilda insatser inom föroreningskänsliga områden. En aktionsplan har utarbetats mot havsföroreningar. Trenden mot ökad användning av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel har motverkats genom bl.a. rådgivningsinsatser, prisreglerings— och miljöavgifter.

Enligt förslaget till aktionsplan mot havsföroreningar är det önskvärt att redu- cera tillförseln av kväve till havet med minst 50 procent. En stor del av denna minskning åvilar jordbruket. I aktionsplanen föreslås bl. a. bättre hantering av.

• Sida 54
•  Original

Bilaga 1

stallgödsel, ökad odling av fånggrödor m.m. Genom dessa åtgärder bedöms tillförseln av kväve till havet kunna minskas med 20 procent.

Enligt gruppens bedömning krävs ytterligare åtgärder — utöver vad som före- slagits i aktionsplanen —— för att tillförseln av kväve till havet skall kunna minskas med 50 procent. En minskad användning av handelsgödsel och bekämpningsme— del bör på sikt leda till en minskad kväveutlakning och ett miljövänligare jord- bruk. Begränsningar i växtnäringstillförseln och användningen av kemiska be— kämpningsmedel kan enligt gruppens mening vara nödvändiga även för att av- lasta redan nitratförorenade vattentäkter och för att förhindra förorening av nu hotade vattenmagasin.

Ett mera långsiktigt miljömål bör vara att jordbruket ställs om till miljövän- ligare produktionsmetoder med ett optimalt växtnäringsutbyte i växtodlingen. En förändring med stor effekt i detta avseende är ökade arealer höstsådda grödor och ökad vallodling. Vidare bör djurhållningen vara anpassad till åkerarealen.

Gruppen konstaterar vidare att dagens hanterings- och spridningsteknik för stallgödsel uppvisar stora brister. Detsamma gäller för spridning av handels- gödsel och bekämpningsmedel.

Det är gruppens bedömning att åtgärder för att förbättra precisionen vid spridning av såväl stallgödsel som handelsgödsel och bekämpningsmedel är myc- ket angelägna för att nedbringa läckaget vid appliceringen. Utveckling av ny teknik för att bättre lösa dessa uppgifter är därför angelägen.

Gruppen har låtit utföra en analys av bl.a. de ekonomiska konsekvenserna av en minskad användning av handelsgödselkväve. En på sikt minskad användning av handelsgödselkväve med 30 procent medför enligt den utförda analysen att avkastningen" minskar med 5—10 procent. Med anpassning av produktions- tekniken kan avkastningen sannolikt upprätthållas även vid en lägre tillförsel av gödsel. De företagsekonomiska konsekvenserna av en på sikt minskad använd- ning av handelsgödselkväve är därför enligt gruppens mening i de flesta fall begränsad.

En reducering av användningen av handelsgödselkväve med 30 procent medför att utlakningen minskar på sikt. Den exakta minskningen av utlakningen är dock svår att beräkna. En minskning av den överoptimala gödsling som förekommer i vissa fall leder till en omedelbar minskning av utlakningen.

Det är enligt gruppens bedömning ett viktigt konsumentintresse att nedbringa resthalterna av bekämpningsmedel i jordbruksprodukter och dricksvatten så långt som möjligt. En alltmer restriktiv användning av bekämpningsmedel bör även tillgodose naturvårdens krav om större hänsynstagande till flora och fauna. Åtgärder för att begränsa användningen av handelsgödselkväve bör därför kom- bineras med motsvarande åtgärder vad gäller bekämpningsmedel. Därigenom uppnås ytterligare miljöfördelar.

Gruppen skall enligt direktiven även utreda effekterna för produktionen av en lägre intensitet i växtodlingen. Den totala spannmålsproduktionen uppgår till ca 5,8 milj ton under ett normalår. Spannrnålsöverskottet uppgår till ca 1,5 milj ton per år. En minskning av kvävetillförseln med 30 procent innebär att produktionen minskar med i storleksordningen 300000 ton och att överskotten .minskar i samma utsträckning. Åtgärder med syfte att begränsa belastningen på miljön kommer således att ha en viss effekt även på spannmålsöverskottet. För att bringa balans i spannmålsproduktionen måste ytterligare åtgärder vidtagas som be-

• Sida 55
•  Original

Bilaga 1

gränsar incitamentet att odla spannmål till fördel för annan markanvändning såsom ökad vallodling, skogsplantering, odling av energigräs och energiskog m. m. Från miljösynpunkt är sådana förändringar i markanvändningen önskvär- da liksom även en anpassning av djurhållningen till åkerarealen. Med detta införstås även en förskjutning mot ökad grovfoderbaserad nötkreatursproduk- tion som från miljösynpunkt medför fördelar genom en ökad vallodling.

Ett från miljösynpunkt intressant alternativ är kombinationen av konventio- nell jordbruksproduktion och skogsodling, s.k. agroforestry. Detta kan exem- pelvis innebära kombination av extensiv betesdrift och lövskogsodling. En sådan produktionsform förutsätter en ökad konsumtion av nötkött för att även pro— duktionsutrymmet skall kunna öka.

Enligt gruppens mening leder en minskad intensitet, alternativa odlingsformer och annan markanvändning till att såväl kväveutsläppen som spannmålsöver- skottet minskar. Problemet med spannmålsöverskottet skall även ses mot bak- grund av förväntad teknisk utveckling. Om gentekniken utvecklar spannmålssor- ter som själva producerar det nödvändiga kvävet och den moderna växtför- ädlingen frambringar sorter som behöver minskade mängder kemikalier för en säker odling kan även en större avkastning per hektar förutses än vad som nu är fallet. Möjligheter finns också att förbättra användningen av gödsel och kemiska bekämpningsmedel genom förbättrad teknik. Ses problemet i den belysningen blir alternativ arealanvändning en central fråga i den framtida jordbrukspoliti- ken.

Många förslag har framförts i'dagens debatt för att komma till rätta med spannmålsöverskottet. Vissa ekonomer föreslår världsmarknadspriser kombi- nerat med arealersättning. Andra diskuterar ett tvåprissystem med eller utan kvotering av produktionsmedlen. Arbetsgruppen har låtit utföra en omfattande analys av sambanden mellan höjda avgifter på kväve, avkastningens storlek och åkerarealens omfattning. Av dessa beräkningar framgår bl. a. att en stor del av spannmålsöverskottet kommer att kvarstå även vid kraftigt höjda avgifter på handelsgödselkväve. Mera betydande produktionsminskningar åstadkommes enligt modellberäkningarna endast om spannmålsöverskottet betalas med världs- marknadspris. Samtidigt kommer då enligt modellen åkerarealen för livsmedels- produktion att minska med i storleksordning 700000 ha. Gruppen vill dock understryka att resultaten av dessa beräkningar är förenade med osäkerheter när så stora förändringar i förutsättningarna för produktionen görs som i detta fall. Detta gäller de kraftiga förändringar i såväl kvävepriserna som priserna på spannmål som beräkningarna grundats på.

Att bringa ner spannmålsöverskottet och att minska föroreningarna med kväve till känsliga vattenområden och grundvatten är processer som kommer att ta viss tid, uppskattningsvis 5—10 år. För att understödja detta arbete fordras en klart uttalad viljeinriktning om den framtida jordbrukspolitiken så att de olika ekono- miska, tekniska, prismässiga och administrativa medlen koordineras i tid och rum mot det uttalade målet under bevakning av tekniska och biologiska framsteg och genombrott.

Rådgivning och ändrade prisrelationer mellan handelsgödsel och spannmåls- priser har medverkat till att den totala förbrukningen av handelsgödselkväve har tenderat att minska under senare år. Enligt gruppens bedömning bör priset på handelsgödselkväve ökas ytterligare genom avgifter för att ge incitament till en

• Sida 56
•  Original

Bilaga 1

bättre hushållning med växtnäringen. Däremot finns f.n. inte anledning att ytterligare öka avgifterna på fosfor och kalium.

För att relativt snabbt åstadkomma en minskning av förbrukningen av han- delsgödselkväve med 30 procent krävs mycket kraftiga prisökningar på kväve. Dessa kan åstadkommas genom en kraftig ökning av prisregleringsavgiften. Det blir dock frågan om belopp av sådan storleksordning att jordbrukets prisregle- ringssystem rubbas i grunden. Gruppen är därför inte beredd att föreslå av- giftshöjningar av sådan storlek. I stället föreslås en avgiftshöjning som kan administreras inom nuvarande prisregleringssystem. En sådan avgiftshöjning kommer att få en positiv effekt på kväveutlakningen.

För närvarande utgår en prisregleringsavgift med 1 12 öre per kg kväve. Denna avgift bör höjas för att åstadkomma positiva miljöeffekter genom en minskad användning av handelsgödselkväve. lnflutna medel bör användas inom jord- bruksprisregleringen. Gruppen konstaterar att det under de närmaste åren kom- mer att finnas behov av medel för att finansiera exporten av spannmålsöverskot- ten. Behovet av medel blir beroende av överskottens storlek och effekterna av andra åtgärder som vidtages för att minska spannmålsöverskotten. Vid en kväve- förbrukning av storleksordningen 200 000 ton innebär en höjning av avgiften med 1 kr per kg kväve att de medel som kan användas inom ramen för prisregleringen ökar med 200 milj kr.

För närvarande utgår en miljöavgift med 30 öre per kg kväve. Inf lutna av- giftsmedel används delvis till olika åtgärder med syfte att förbättra miljön. Arbetsgruppen konstaterar att det finns behov av ytterligare åtgärder som har effekter på miljön och spannmålsöverskottet. Exempel på sådana åtgärder är odling av s.k. fånggrödor samt alternativa odlingsformer som har en positiv effekt på miljön. För att stimulera sådana åtgärder behövs någon form av bidrag. Gruppen föreslår att ett Stimulansbidrag införs som finansieras genom höjning av miljöavgif ten på handelsgödselkväve. Detta innebär att jordbruket i likhet med andra näringar får svara för sina miljökonsekvenser. Principen bör vara att influtna avgiftsmedel i sin helhet skall återgå till jordbruket för miljövårdande åtgärder. Arbetsgruppen har inte haft möjlighet att närmare precisera omfatt— ning och kostnader för olika miljöförbättrande åtgärder. Det är därför inte heller möjligt att närmare ange hur stor höjning av miljöavgiften som erfordras. En höjning av miljöavgif ten med 50 öre per kg kväve innebär att avgiftsmedlen ökar med 100 milj kr om kväveförbrukningen uppgår till 200000 ton.

Inom programmet för halvering av bekämpningsmedelsanvändningen genom- förs olika tekniska och administrativa åtgärder. Vidare har rådgivningen och forskningen tillförts ytterligare resurser. Gruppen vill för sin del understryka betydelsen av att dessa åtgärder genomförs på ett verkningsfullt sätt.

Gruppen konstaterar att vissa preparattyper har en sådan ekonomisk konkur- renskraft att även kraftiga avgiftshöjningar inte leder till någon nämnvärd minsk- ning av förbrukningen. Vad gäller ogräsmedel som svarar för c:a 75 procent av den totala förbrukningen av kemiska bekämpningsmedel är dock den ekonomis— ka konkurrenskraften sådan att även mera måttliga avgiftshöjningar sannolikt medför att användningen minskar.. Med hänsyn tagen till att den ekonomiska konkurrenskraften varierar avsevärt mellan olika preparat och till deras olika effekter på miljö, Iivsmedelskvalitet och spannmålsöverskott borde avgifterna differentieras mellan olika preparat. Mot bakgrund av det stora antalet olika

• Sida 57
•  Original

Bilaga 1

preparattyper som finns och möjligheterna att tillverka kombinationspreparat torde dock en sådan differentiering vara svår att genomföra i praktiken.

För att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel och stimulera till alternativ inom växtskydd och ogräsbekämpning bör enligt gruppens mening miljö- och prisregleringsavgifterna på kemiska bekämpningsmedel höjas gene— rellt. För närvarande utgår en miljöavgift med 4 kr per kg aktiv substans och en prisregleringsavgift med 29 kr per dos. Avgiftsnivån och användningen av in- f lutna avgiftsmedel bör avvägas på samma sätt som angetts beträffande handels— gödselkväve. Härigenom avses prisregleringsavgiften bli neutral avseende valet av bekämpningsmedel. Enligt gruppens uppfattning bör även miljöavgiften an- passas på motsvarande sätt.

Beträffande stråförkortningsmedel konstaterar gruppen att tillräcklig bak- grundsinformation saknas för ett slutligt ställningstagande till hälsoriskerna med dessa medel. Mot denna bakgrund och med hänsyn till de miljökonsekvenser som användningen medför genom en ökad kvävegödsling i kombination med stråför- kortningsmedel bör förbudet mot användning i spannmålsodling med undantag för rågodling kvarstå. Vad gäller rågodling bedömer gruppen. att stråförkort- ningsmedel bör få användas under en övergångsperiod, förslagsvis 5 år, tills sorter med högre stråstyrka har införskaffats eller tagits fram. Ett fortsatt förbud mot användning i rågodling leder enligt gruppens uppfattning till en inte önsk- värd minskning av den svenska rågodlingen. Samtidigt ökar behovet av importe- rad råg vilket inte är önskvärt med hänsyn till spannmålsöverskottet. Från miljö- synpunkt är dessutom rågodling positiv genom att kväveutlakningen är avsevärt mindre vid rågodling än vid odling av vårsäd på de lättare jordar där rågodling är aktuell.

Inom de geografiska områden som är särskilt känsliga ur utlakningssynpunkt med avseende på växtnäringsämnen och kemiska bekämpningsmedel är enligt gruppens uppfattning sannolikt inte ökade rådgivningsinsatser och generella avgiftshöjningar tillräckliga. Detta kan gälla områden exempelvis i anslutning till större vattentäkter och områden som särskilt kan bidraga till kvävetillförsel till havsområden. Inom sådana områden anser gruppen att administrativa åtgärder i form av restriktioner för växtodlingen kan behövas.

Gruppen har tidigare nämnt att anpassningen av växtnäringstillförseln till de olika grödornas behov och till vad som är företagsekonomiskt optimalt i många fall är dålig vid enskilda företag. Mot denna bakgrund föreslår gruppen att informations- och rådgivningsinsatserna om användning av växtnäring bör ökas. Lantbruksstyrelsen bör tilldelas ytterligare resurser för en utökad sådan råd- givning. Enligt lantbruksstyrelsens bedömning kan behovet av ytterligare resurser beräknas till ca 5 milj kr per år.

Det är viktigt att rådgivningen om användning av växtnäring är väl under— byggd. Lantbruksstyrelsen har för budgetåret 1987/ 88 erhållit särskilda resurser för försöks- och utvecklingsprojekt inom ogräsområdet. Gruppen föreslår att särskilda resurser ställs till lantbruksstyrelsens förfogande för försöks- och ut- vecklingsprojekt inom växtnäringsområdet. Behov finns av utvecklingsprojekt om bl.a. olika odlingssystem och Odlingsteknik, fånggrödor samt spridnings— teknik. Behovet av resurser för ändamålet kan beräknas till ca 5 milj kr per år.

Gruppen konstaterar att ett betydande kunskapsunderlag finns om läckage av växtnäringsämnen från åkermark. Däremot är kunskaperna om effekterna av

• Sida 58
•  Original

Bilaga 1

olika åtgärder för att minska läckaget otillräckliga. Kunskaperna är också otill- räckliga vad gäller effekter av bekämpningsmedelsanvändningen. Ytterligare in- satser behövs inom växtförädlingen med målsättning att ta fram sorter som medger en miljövänligare produktion med mindre användning av kemiska be- kämpningsmedel. Gruppen vill även peka på behovet av resurser för demonstra- tionsgårdar där olika former av miljövänligare produktionsteknik och ändrad markanvändning kan tillämpas och utvärderas. Vidare behövs ytterligare insatser vad gäller forskning om ekonomiska förutsättningar för ändrad produktions- teknik och alternativ markanvändning. Resurser bör även ställas till lantbruks- styrelsens, naturvårdsverkets, kemikalieinspektionens och livsmedelsverkets för- fogande för olika utvecklingsprojekt med syfte att ta fram kunskapsunderlag för respektive myndighets verksamhet.

Behovet av medel för utökad rådgivning, utvecklingsprojekt och forskning bör enligt gruppens uppfattning tillgodoses inom ramen för nuvarande miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Inom förslagsvis 5 år bör effekterna av de hittills vidtagna och av gruppen nu föreslagna åtgärderna för att minska miljökonsekvenserna av jordbruksproduk- tionen utvärderas. Detta kan bl. a. ske inom ramen för den utbyggnad av recipi- entkontrollen som för närvarande pågår inom ramen för naturvårdsverkets verk- samhet. Utvärdering av att de uppställda målen uppnås kan även ske genom fortlöpande studier av utvecklingen inom jordbruket vad gäller markanvändning. användning av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel samt animaliepro- duktionens omfattning och inriktning, således en "monitoringsverksamhet” i vid mening.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1987/88:128 Sammanställning av remissyttrandena över _ _

betänkandet (Ds Jo l987:3) Intensiteteni jordbruksproduktionen — miljöpåverkan och spannmålsöverskott

1 Inledning

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kommerskollegium, över- styrelsen för civil beredskap (ÖCB), statens pris- och kartellnämnd (SPK), lant- bruksstyrelsen, Skogsstyrelsen (SKS), statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, sta- tens jordbruksnämnd, statens jordbruksnämnds konsumentdelegation (KD), statens industriverk, Sveriges geologiska undersökning (SGU), styrelsen för tek- nisk utveckling (STU), domänverket, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), statistiska centralbyrån, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljö- skydd, kemikalieinspektionen, statens energiverk, forskningsrådsnämnden (FRN), statens växtsortnämnd, statens maskinprovningar, Sveriges lantbruks- universitet, skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJ FR), länsstyrelserna i Stock- holms, Södermanlands, Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Gö- teborgs och Bohus, Örebro, Kopparbergs och Norrbottens län, Agrifack, Lands- organisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Fa- miljejordbrukarnas riksförbund, Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor, Hushållningssällskapens förbund, Kooperativa förbundet (KF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Samarbetsgruppen för alternativ odling (SAO), Svalöf AB, Leverantörsföreningen för lantbruksmaskiner (LELA), Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen (SCPF), Svenska fabriksarbetareförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska lantarbetareförbundet, Svenska naturskyddsför- eningen (SNF), Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges livsmedelsindustri— förbund (SLIM). Trädgårdsnäringens riksförbund, W. Weibull AB samt Små— bru kare i Väst.

Ett antal remissinstanser har bifogat yttranden som de i sin tur inhämtat från myndigheter och organisationer. Ytterligare yttranden har tillställts jordbruks- departemcntct från olika organisationer.

Centralorganisationen SACO/SR har avstått från att yttra sig. Medlemsför- bundet Agrifack har dock inkommit med yttrande.

Följande kommentarer till utredningens förslag finns i remissyttrandena.

2 Allmänt

2.2 Överstyrelsen för civil beredskap: ÖCB har tidigare yttrat sig till jordbruks- departementet över olika förslag till begränsning av överproduktionen av spann- mål. — —— — ÖCB framhöll därvid bl. a. att det är bra om ytor som använts för spann— 59

• Sida 60
•  Original

målsodling kan ges sådan användning att de vid behov i olika beredskapslägen Prop. 1987/881128 åter kan användas för odling av livsmedel, Bilaga 2

att om konsekvenserna av förslagen blir en reducering av åkerarealen bör denna göras så att den regionala försörjningsbalansen inte ytterligare försämras.

ÖCB vill även i detta sammanhang framhålla dessa synpunkter.

2.3 Statens pris- och kartellnämnd: Arbetsgruppens uppdrag har varit att försöka bedöma huruvida en typ av åtgärder, dvs. lägre intensitet i växtodlingen, verk- samt kan bidra till att lösa två olika problem, nämligen problemet med spann— målsöverskottet resp. problemet med jordbrukets negativa miljöpåverkan.

— — _ Eftersom problemen är så komplexa medför avsaknaden av ett totalt aktionsprogram för resp. problemområde att det är svårt att bedöma och ut- värdera arbetsgruppens förslag till åtgärder.

— — -— SPK anser att jordbrukets negativa miljöpåverkan inte kan lösas med generella medel, eftersom miljöproblemen varierar så kraftigt i olika delar av landet och även inom olika områden. SPK anser således att miljöproblemen i första hand bör lösas genom selektiva åtgärder och avstyrker därför arbets- gruppens förslag att generellt höja avgifterna på handelsgödselkväve och kemiska bekämpningsmedel. Ett annat skäl som enligt nämndens mening talar mot av- giftshöjningar är att de kan verka inf lationsdrivande. SPK anser vidare att man bör utvärdera huruvida nu gällande lagstiftning är så utformad att jordbrukets negativa miljöpåverkan kan åtgärdas på ett effektivt sätt. I övrigt tillstyrker nämnden arbetsgruppens förslag.

2.4 Lantbruksstyrelsen: —- — — Lantbruksstyrelsen har inhämtat synpunkter på betänkandet från lantbruksnämnderna. Yttranden har inkommit från tolv lant— bruksnämnder och länsstyrelsen i Norrbottens län. — — -— Lantbruksstyrelsen finner att den diskussion som förs i betänkandet och de förslag som lämnas väl sammanfaller med verkets inriktning av verksam- heten.

— — —— Lantbruksstyrelsen biträder i huvudsak arbetsgruppens förslag. Dock ———— finner styrelsen att miljöeffekten av ändrad markanvändning belysts knapphändigt. I ett räkneexempel redovisas betydande effekter på kväve- läckaget vid skogsplantering på åker.

Då de alternativa odlingsformerna förväntas öka i omfattning bör man forska kring dessa odlingsformers miljöpåverkan.

2.5 Skogsstyrelsen: SKS delar gruppens uppfattning att åtgärder behöver vid- tagas för att nå ett optimalt utnyttjande av växtnäringsämnen och bekämpnings- medel vid växtodling generellt. Optimeringen bör göras inte enbart utifrån pro- duktionssynpunkt utan från en bred miljösyn.

2.6 Statens livsmedelsverk: Livsmedelsverket delar arbetsgruppens principiella utgångspunkter att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att minska använd— ningen av kemiska medel i jordbrukets växtodling och att svenskt jordbruk långsiktigt bör ställas om till miljövänligare produktionsmetoder. Detta skulle 60

• Sida 61
•  Original

enligt livsmedelsverket bidra till att tillgodose det växande konsumentintresset av Prop. l987/ 88: 128 säkrare och bättre livsmedel. Bilaga 2

2.7 F iskeristyrelsen: Med hänsyn till de intressen fiskeristyrelsen har att bevaka är det nödvändigt att jordbruket ställs om till mer miljövänliga produktionsmeto- der. I allt väsentligt innehåller betänkandet förslag som är positiva för fiskeintres— set. — — — När det gäller de kustnära områdena måste kvävetillförseln minska. De föreslagna åtgärderna bedöms dock som helt otillräckliga. ——— Sett ur fiskeintressets synpunkt utgör de kemiska bekätnpningsmedlen det allvarligaste hotet särskilt i ett längre tidsperspektiv eftersom dessa anrikas i fisken och dess näringsdjur. Det vore önskvärt att kraftfullare åtgärder vidtogs mot anVänd— ningen av sådana ämnen och att resurser satsades på forskning rörande mindre toxiska ämnen än de som nu används. — — —

2.8 Statens jordbruksnämnd: En generell minskning av gödslingsnivån får — — — på kort sikt ringa effekt på kväveläckaget. . , En snabb och mera påtaglig minskning av kväveläckaget torde enligt nämn- dens mening och i likhet med vad intensitetsgruppen anfört endast kunna uppnås genom selektiva åtgärder mot orsakerna till läckaget. Jordbruksnämnden finner således att den i stort kan dela gruppens bedömningar av miljöeffekterna men vill särskilt betona vikten av selektiva åtgärder.

2.9 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD instämmer självklart i gruppens allmänna utgångspunkt att ett långsiktigt mål bör vara att jordbruket bedrivs med miljövänliga produktionsmetoder. Det är en brist i utredningsarbetet att man inte — som ett alternativt styrmedel — närmare beräknat och analyserat effekterna av en prissänkning på spannmål och, till följd därav, även sänkta priser på animalier. Detta skulle vara för- delaktigt ur konsumentsynpunkt.

2.10 Statens industriverk: Statens industriverk har inga invändningar mot den ' analys och de förslag som redovisas i rubricerat ärende. Verket lämnar därför inga detaljsynpunkter på betänkandet.

2.11 Sveriges geologiska undersökning: Vi instämmer i gruppens uppfattning-att ytterligare åtgärder måste vidtagas för att begränsa belastningen på miljön. Åtgärder som syftar till att generellt minska användningen av gödsel och bekämpningsmedel (som t. ex. de i betänkandet föreslagna höjda avgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel) har — — — liten effekt jämfört med om insatserna (i form av rådgivning och/eller restriktioner) koncentreras till de om- råden som har hög sårbarhet. Sårbarhetskartor för både grund- och ytvatten behövs således som besluts- underlag såväl för en optimering av insatserna mot jordbrukets miljöpåverkan som för det allmänna skyddet av våra vattenresurser. SGU föreslår att en sårbarhetskartering snarast påbörjas. 61

• Sida 62
•  Original

Bilaga 2

2.12 Styrelsen för teknisk utveckling: STU delar utredningens slutsats att forsk- nings- och utvecklingsmässigt finns inga närliggande uppslag som kan utnyttja överskottsproduktionen av spannmål på ett ekonomiskt fördelaktigt sätt. Eftersom EG har samma problem med spannmålsöverskottet som Sverige, borde ett närmande till EG-programmct, ECLAIR, undersökas. Självfallet kan STU spela en aktiv roll om så önskas.

2.14 Statskontoret anser att det nu bör vara dags för en total omprövning av den nuvarande politiken med det alltmer komplicerade och dyrbara regelsystemet. [Statskontoret är] tveksamt till värdet av punktinsatser inom den nuvarande jordbruksregleringen. Regleringssystemet är numera så "lappat och lagat” och så svåröverblickbart att det är näst intill omöjligt att förutse effekterna av olika förändringar. Vi delar därför utredningens uppfattning vad gäller behovet av en långsiktig och klart uttalad viljeinriktning av jordbrukspolitiken.

2.15 Riksrevisionsverket: Genom att definiera lägre intensitet som minskad an- vändning av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel begränsar arbets- gruppen sina möjligheter att föreslå åtgärder som bidrar till en lösning av de två . problemen, anser riksrevisionsverket (RRV). Arbetsgruppen har ytterligare be— gränsat sin handlingsfrihet genom att enbart lämna förslag som ligger inom ramen för det nuvarande prisregleringssystemet. Mot denna bakgrund anser RRV att problemen med spannmålsöverskottet och kväveläckaget inte kan lösas inom ramen för nuvarande prisregleringssystem — och inte heller genom en generell minskning av intensiteten i produktionen. De generella avgiftshöjningar som arbetsgruppen aviserar kan dock få en positiv effekt på övergödslingen i vissa delar av landet. RRV ställer sig alltså tveksamt till om generella ekonomiska styrmedel enligt förslaget i någon väsentlig grad kan bidra till en lösning av dessa två problem. Problemen är av en art som enligt RRV:s uppfattning fordrar mer riktade styrme- del.

2.16 Statistiska centralbyrån: Generellt har i betänkandet den befintliga jord- bruks- och miljöstatistiken utnyttjats väl och tolkats på ett relevant sätt.

2.17 Statens naturvårdsverk: Utredningen har inte närmare belyst effekten på miljön av minskad användning av kemiska bekämpningsmedel. Beträffande alternativet med arealbidrag anser naturvårdsverket att det inte finns tillräckliga skäl för att helt avföra detta från diskussionen. Naturvårdsverket anser vidare att betänkandet borde ha innehållit en be- dömning av alternativet med kontraktsodling av spannmål. Detta förfarande finns ju för t. ex. oljeväxter, sockerbetor och fältmässig köksväxtodling. Vid ett sådant system bör föreskrifter om insatser av produktionsmedel, utsäde m.m. kunna anges.

2.18 Koncessionsnämnden för miljöskydd: Koncessionsnämnden anser att en förutsättningslös prövning bör företagas av frågan hur det framtida svenska jordbruket bör bedrivas. Intill dess så sker erfordras åtgärder för att bringa ned

• Sida 63
•  Original

spannmålsöverskottet m.m. Exempel på sådana åtgärder anges i rubricerade Prop. 1987/882128 betänkande. I anslutning härtill vill nämnden för sin del föreslå att lantbruks- Bilaga 2 nämnderna lämpligen bör kunna lämna erforderliga råd rörande växtodling,

spridning av olika slag av gödsel m.m. även med hänsyn till önskemålet att begränsa urlakning av växtnäringsämnen. Även andra enkla åtgärder som är ägnade att minska regleringen på jordbruksområdet bör såvitt möjligt vidtas. Beträffande hantering av gödsel och avgiftsfrågor vill koncessionsnämnden hän- visa till nämndens remissyttrande 1987-12-03 (Dnr 71—151/ 87) över betänkandet (SOU 1987:32) För en bättre miljö.

2.19 Kemikalieinspektionen: Kemikalieinspektionen instämmer i de övervägan- den och förslag som utredningen gör för att minska intensiteten inom jordbruks- produktionen. Inspektionen anser dock att ytterligare ansträngningar bör göras för att minska kemikalieanvändningen ijordbruket.

2.21 Forskningsrådsnämnden: — — — Nämnden instämmer i utgångspunkterna för utredningens övergripande bedömning, nämligen att överskottsproduktion av spannmål är ett åtminstone på kort och medellång sikt ett problem och att läckaget av näringsämnen samt bekämpningsrester måste minskas. I en del fall bör detta göras kraftigt med tanke på såväl terrest (inkl. grundvatten) som marin miljö.

2.23 Statens maskinprovningar: Maskinprovningarnas huvudsakliga invänd- ningar mot arbetsgruppens förslag kan sammanfattas i fyra satser:

att gruppen inte starkt betonat behovet av teknisk utveckling och teknisk provning av utrustning för mera miljövänlig spridning av växtnäring och kemiska bekämpningsmedel.

att gruppen inte tydligt markerat att en kommande teknisk utvärdering och konsekvensanalys måste utföras av någon officiell institution som är fristående från de institutioner som har till uppgift att forska fram nya metoder och bedriva teknisk utveckling av utrustning för rationellt, miljövänligt jordbruk.

att gruppen inte betonat att man genom att konsekvent tillämpa en balanserad växtföljd med en stor andel vall och höstsådda grödor får mindre växtnärings- läckage än om man har en växtföljd med liten eller ingen andel vall och en stor andel vårsådda grödor.

att gruppen inte betonat hur starkt årsmånen påverkar de enskilda lantbruks- företagens produktion och ekonomiska resultat.

2.24 Sveriges lantbruksuniversitet: Lantbruksuniversitetet anser liksom utred- ningen att vägar måste sökas för att minska jordbrukets bidrag till föroreningar av vattenområden och för att minska spannmålsöverskotten. Lantbruksuniversitetet anser dock att en generell sänkning av intensiteten (dvs. enligt utredningens definition minskad användning av kemiska medel och _han- delsgödsel per arealenhet) är en såväl ineffektiv som kostsam väg för att åtgärda överskottet. Denna slutsats gäller även kväveutlakning och miljörisker i an- vändningen av kemiska medel. 63

• Sida 64
•  Original

Bilaga 2

2.25 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: SJ FR instämmer iden grundläggan- de tankegången att överanvändningen av kvävegödselmedel och bekämpnings- medel måste bort. Rådet bedömer mot bakgrund av utvecklingen inom bl. a. forskningen att produktionen i ett mer långsiktigt perspektiv inte kommer att minska nämnvärt. Bättre behovsanpassad kvävetillförsel. nya sorter i kombi- nation med nya odlingssystem verkar på sikt produktionshöjande. I dessa av- seenden kan inte vi heller avskärma oss från utvecklingen i vår omvärld. SJF R anser att en övergång till mindre kemikalieberoende produktion är en relativt långvarig process.

2.26 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen ser ———— positivt på att utredningen nu tagit upp frågorna om avgifter och bidrag och om minskning av intensiteten ijordbruket, samt-att utredningen föreslår ökade resurser för råd- givning, forskning och utveckling. '

2.27 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Såväl spannmålsgruppens som intensi- tetsgruppens överväganden och förslag visar hur svårt det är att inom ramen för vårt regleringssystem kraftfullt och snabbt lägga om kursen i enlighet med miljö- och resursmålen i 1985 års riksdagsbeslut. Å andra sidan kan regleringssystemet tillsammans med ekonomiska styrmedel inom t. ex. energiförsörjning, samfärd- sel och transporter bidra till att jordbruket och dess markanvändning anpassas till en produktion som får utvecklas på ett ekologiskt och samhällsekonomiskt sätt med god nationell hushållning med naturresurserna. Vad som krävs är en vidgad helhetssyn, där kostnaden för importen av handelsgödsel och bekämpningsmedel samt av oljeprodukter och kol jämte våra kostnader för förädling och export av spannmål till världsmarknadens priser vägs in och där hänsyn även tas till nuva- rande och framtida kostnader för försurning och förgiftning av vår miljö och utarmning av flora och fauna samt riskerna för ohälsa hos människor och husdjur. Beredskapsförsörjningen måste även ingå i helhetssynen.

2.28 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen delar i huvudsak de be- dömningar arbetsgruppen gjort och tillstyrker i allt väsentligt redovisade åtgärds- förslag. En omställning till miljövänligare produktionsmetoder är nödvändig. För att uppnå detta mål är ökad rådgivning och intensifierad forskning inte tillräckliga åtgärder. Bland tänkbara styrmedel för att uppnå en miljövänligare jordbruksproduktion anser länsstyrelsen att den av arbetsgruppen föreslagna avgiftshöjningen på kväve och bekämpningsmedel är den enda åtgärd som för närvarande kan genomföras relativt snabbt utan att allvarliga företagsekonomis- ka konsekvenser uppstår. På längre sikt bör dock andra, effektivare styrmedel övervägas. '

2.29 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen är positiv till åtgärder som leder till en minskning av spannmålsöverskottet och till att de miljöproblem som en intensiv jordbruksproduktion ger upphov till försvinner. Åtgärderna måste emellertid utformas även med hänsyn till den regionala betydelse som jordbruket har för sysselsättningen.

• Sida 65
•  Original

Bilaga 2

2.30 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen delar arbetsgruppens upp- fattning att det är angeläget att minska kväveläckaget vid jordbruksproduktion men anser att det är tveksamt om avgiftshöjning på handelsgödselkväve leder till väsentligt lägre användning och därmed minskat kväveläckage. I betänkandet saknas enligt länsstyrelsen ett tillräckligt underlag för att bedöma hur stora effekter på kväveutlakningen avgiftshöjningen i olika jordbruksregioner har och vilka de ekonomiska konsekvenserna blir för enskilda jordbrukare. Länsstyrelsen anser att man inte kan isolera insatserna av enskilda produktionsmedel, exem- pelvis kvävegödsling, när man bedömer intensitetens betydelse för ekonomin i den enskilda grödan. I stället rör det sig om ett samspel mellan en rad olika odlingsåtgärder och användningen av olika produktionsmedel, exempelvis göd- selmedel och växtskyddsmedel. Enligt länsstyrelsen borde en utökad rådgivning till enskilda jordbrukare om användning och spridning av handelsgödsel och även stallgödsel samt odling av fånggrödor medverka till att begränsa kväveläckaget till havet.

När det gäller att på sikt kunna klara spannmålsöverskottet torde det vara nödvändigt att de] av åkermarken tas ur produktion. Odling av alternativa grödor eller skog på åkermark, lokaliserad med hänsyn till naturvård och friluftsliv, är ett verksamt medel mot överskottsproduktion och näringsläckage.

2.31 Länsstyrelsen i Hallands län: Arbetsgruppen konstaterar att användningen av handelsgödselkväve och kemiska bekämpningsmedel har stor betydelse för avkastningen hos de flesta lantbruksväxter. Behovet av handelsgödselkväve sam- manhänger till stor del med att kväveutbytet i växtodlingen är lågt, och att man genom tillförsel utifrån måste ersätta förlusterna till luft och vatten. Dessa för- luster skapar också problem i den externa miljön. Ser man till jordbrukspro- duktionen i sin helhet dvs. inkl. djurhållningen är förlusterna väsentligt högre än de ca 50 % som angetts för växtodlingen. Det hade därför varit mera konstruktivt att angripa problemet med målsättningen att nå ett mera slutet kvävekretslopp för jordbruket i sin helhet. En förbättrad kvävecirkulation med mindre förluster skulle på sikt leda till ett lägre behov av handelsgödselkväve. En rad växtodlings- åtgärder, t. ex. intensiteten i jordbearbetningen, nedplöjning eller utnyttjande av halmen utanför jordbruket liksom vissa åtgärder i djurhållningen hade då varit naturliga att behandla. Åtgärdsprogrammet skulle därigenom syfta till en för- bättrad resursanvändning, lägre handelsgödselförbrukning (=minskad intensi- tet) utan alltför drastiska effekter på avkastningen. När det gäller de kemiska bekämpningsmedlen redovisar gruppen deras inverkan på skördeutbytet men något underlag för den miljömässiga bedömningen presenteras inte. Länsstyrelsen finner att arbetsgruppen inte har utformat något "konkret sy- stem för hur spannmålsproduktionen skall kunna minskas genom sänkt intensi— tet” enligt direktiven men presenterat vissa tankegångar och förslag som är väl ägnade att begränsa miljöpåverkan. — — —

2.32 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän: Det är länsstyrelsens uppfattning att de frågor som tagits upp i betänkandet kring handelsgödsel och bekämpnings- medel mycket väl belyscr de allvarliga problem för miljön som användningen av dessa produkter skapar.

• Sida 66
•  Original

Bilaga 2

2.33 Länsstyrelsen i Örebro län: Utredningen är enligt länsstyrelsens bedömning välgjord. Länsstyrelsen ställer sig bakom de slutsatser samt behov av och möjlig- heter till de styrmedel som redovisas för att minska på användningen av handels- gödsel och bekämpningsmedel.

2.34 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: I Dalarna skall de areella näringarna involveras i den regionalpolitiska bedömningen. Kopparbergs län behöver ett aktivt jordbruk för att behålla det öppna landskapet och få underlag för verksam- heter i hela länet. Detta är en avgörande fråga för icke minst turismen, som är ett så tungt näringsfång för särskilt norra och västra Dalarna. För närvarandeär det en stark nedgång av mjölk- och köttproduktionen i länet och många enheter inom denna produktion beräknas försvinna de närmaste åren. Denna bakgrund bör finnas med då man bedömer hur läckaget av kväve skall förebyggas. Ett eventuellt läckage av kväve sker i första hand genom årsgrödor och då arealmässigt mest spannmål. En ökad övergång till vallodling med betesdrift och energigräs är som expertgruppen framhåller en effektiv väg för att hindra läckage. Den förändring- en passar således bra för Kopparbergs län. Likaså bör s.k. alternativ odling ges ökat stöd och stimulans. Detta passar också länet bra med sin övergripande småskaliga jordbruksstruktur. Sammantaget är det angeläget att läckaget från jordbruket dras ned till ett minimum. Växtnäringen måste stanna i jorden och de producerade växterna. Växtodlingen och djurhållning måste harmoniseras så att de kan dra nytta av varandra. Då kan också stallgödseln utnyttjas som en resurs och inte bli ett "kvittblivningsproblem”. Därigenom kan också användningen av handelsgödsel minska. För detta talar inte bara miljösynpunkter utan också beredskapsskäl.

2.35 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Det finns ingen anledning belasta ett ekono- miskt hårt pressat jordbruk som bedrivs av främst regionalpolitiska skäl med avgifter som införs mot bakgrund av förhållanden i de jordbruksintensiva delar.- na av landet. Redan i dag betalar jordbrukarna i Norrbottens län .4 milj. kr. i prisreglerings- och miljöavgifter på handelsgödsel och kemiska bekämpningsme- del utan att förorsaka spannmålsöverskott. I bakgrundsmaterialet till rapporten framgår att användningen av kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel är betydligt lägre i norra Sverige än i landet som helhet vilket är fördelaktigt ur miljösynpunkt.

2.36 Agrifack: Agrifack anser att de föreslagna åtgärderna är trubbiga instru- ment för att uppnå de uppsatta målen, och bara kommer förbättra situationen marginellt. Dessutom kommer förslagen att ge vissa negativa effekter.

2.42 Kooperativa förbundet: Arbetsgruppen konstaterar att jordbruket bidrar till . föroreningen av vattenområden samtidigt som det föreligger problem med över- skott av spannmål. KF anser att det därför var befogat att utreda huruvida en intensitetssänkning skulle kunna påverka båda problemen på ett positivt sätt. Rapporten utgör således inte någon totalbedömning av vare sig spannmåls- eller miljöfrågorna men är ändock av stort intresse då den behandlar viktiga delar av de båda frågekomplexen.

• Sida 67
•  Original

Bilaga 2

KF vill understryka att konsumentmålet måste få en mera framskjuten och prioriterad ställning i jordbruks- och livsmedelspolitiken. Det kan uppfattas som en Självklarhet att jordbruksproduktionen och den vidare förädlingen av livsmed- len måste ha som huvudsyfte att tillfredsställa konsumenternas olika krav -— såväl när det gäller varornas kvalitet och pris som framställningssätten — miljö- kraven. Verkligheten bekräftar dock ofta att denna fundamentala målsättning icke följeS. Producenternas berättigade krav på god lönsamhet kan uppnås först i en situation då produktionen är anpassad till konsumentkraven — inte tvärtom.

Såväl i direktiven som i arbetsgruppens rapport saknar KF mycket av en konsumentpolitisk grundsyn.

2.43 Lantbrukarnas riksförbund: LRF instämmer i utredningens slutsats, att en sänkt intenSitet inte är en realistisk väg att lösa överskottsproblemen. Vad-gäller miljöfrågorna anser LRF att en totalsyn saknas i utredningen. Det övergripande miljömålet bör vara att så långt det är möjligt minska föroreningarna av vatten och luft. I utredningen framstår det i stället som ett primärt mål att minska användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel. En utvärdering av de samlade miljöeffekterna borde i utredningen ha skett med en modell som, förutom intensitetsnivån, även beaktade möjligheterna att påverka markanvändningen, grödfördelningen, odlingssystemen samt hantering- en av stallgödsel. En jordbruksproduktion på nuvarande intensitetsnivå med ' ökat inslag av vallar och höstsådda grödor, men med totalt sett mindre åkerareal, ger ett minskat kväveläckage om samtidigt överskottsarealen används för skog, energiskog eller extensivt bete. ' LRF vill erinra om att animalieproduktionen och därmed stallgödseln torde ha en avgörande betydelse för storleken av växtnäringsläckaget.

2.44 Samarbetsgruppen för alternativ odling: SAO delar — — — uppfattningen att vi måste ha ett långsiktigt mål för svenskt jordbruk. Målet är att åter verka för ett självförsörjande och resursbevarande jordbruk. För detta krävs att en lång- siktig omläggningsplan upprättas. Flera olika åtgärder krävs för att nå målet. En viktig åtgärd är att all odlingsbar åkermark bibehålls och hålls odlad. Under omläggningsperioden så skall strävan vara att minimera användningen av inköpta insatsmedel såsom handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel.

2.45 Svalöf AB: Den i uppdraget ålagda uppgiften att närmare utreda effekterna för såväl produktionen som för miljön av en lägre intensitet i växtodlingen är mycket komplicerad och där de uppställda målen delvis står i biologisk konflikt med varandra. Utredningen har dock på ett förtjänstfullt. sätt analyserat kom- plexet och kommit med värdefulla synpunkter och förslag. Intensitetssänkning i växtodlingen är i sig inget mål som självfallet leder till lägre växtnäringsläckage från åkermark. Detsamma gäller vid övergång till an- nan produktion som t. ex. ökad baljväxtodling. Helheten i odlingssystemet måste bli utgångspunkt för åtgärderna. —— — — För många av de föreslagna åtgärderna behöver hela jordbruket omställningstid. Angeläget är att tid finns för erforder- liga förberedelser i hela produktionskedjan och att målen är entydiga och klara.

• Sida 68
•  Original

Bilaga 2

2.46 Leverantörsföreningen för lantbruksmaskiner: LELA'anser betänkandets utredande del vara objektiv samt väl balanserad.

2.47 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Om betänkandets skissera— de förslag genomförs skulle det få oönskade konsekvenser för såväl skogsnäring- en som samhället. Gödselmedelsavgifterna för skogsgödsling har hittills automa- tiskt följt avgiftsutvecklingen på jordbrukssidan. Detta är inte längre acceptabelt och i vårt yttrande föreslår vi avslutningsvis ett nytt system för hur gödselmedels- avgifter från skogsbrukssektorn i fortsättningen bör hanteras. Vi finner ingen anledning närmare kommentera den jordbrukspolitiska pro- blematiken och överskottsproduktionen i denna sektor. — —- —

2.49 Svenska kommunförbundet: Det är således inte rimligt att ha en överpro- duktion av spannmål med avseende på de miljöskador detta ger upphov till. Kommunförbundets styrelse delar därför utredningens uppfattning att åt- gärder bör vidtas snarast som begränsar spannmålsodling till fördel för t. ex. vallodling. Vidare är skogsplantering ett intressant alternativ vilket också ger en ökad syreproduktion som följd. Även en anpassning av djurhållningen till åker- arealen kan ur miljösynpunkt på sikt vara nödvändig.

2.49 a Reservation av Svenska kommunförbundets moderata och centerpartistis- ka ledamöter: Det anses att jordbrukets användning av handelsgödsel och i vissa fall bekämpningsmedel utgör en allvarlig belastning på miljön men även en balanserad gödsling leder till spannmålsöverskott med nuvarande arealanvänd- ning.

Kommunförbundets styrelse delar dock utredningens uppfattning att åtgärder bör vidtas snarast som begränsar spannmålsodling till fördel för t. ex. vallodling och skogsplantering vilket också ger en ökad syreproduktion som följd. Även en anpassning av djurhållningen till åkerarealen kan ur miljösynpunkt på sikt vara nödvändig.

2.50 Svenska lantarbetareförbundet: Förbundet delar i princip arbetsgruppens ställningstagande att en omställning av jordbruksproduktionen bör ske till miljö- vänligare metoder i det långsiktiga perspektivet. Uppfattningen att en omställ- ning av jordbruksproduktionen också måste medföra en minskning av spann- målsproduktionen har förbundet framfört vid åtskilliga tillfällen. Att genom pålagor söka att generellt sänka intensiteten i produktionen strider mot naturliga och nödvändiga strävanden att ständigt utveckla sin verksamhet.

Förbundet vill därför förorda åtgärder som är positiva till en förändrad areal- användning och även till en förändrad användning av produktionen, exempelvis ökad energiproduktion.

2.51 Svenska naturskyddsföreningen: Det nu föreliggande betänkandet från in- tensitetsgruppen har utarbetats under stor tidspress. Med tanke på detta har arbetsgruppen presenterat ett intressant och värdefullt underlag. Enligt förening- ens mening skulle det dock ha behövts en betydligt noggrannare utredning. En del av förslagen från arbetsgruppen är egentligen endast lösa utkast, som dock skulle

• Sida 69
•  Original

Bilaga 2

få långtgående konsekvenser för jordbrukets totala struktur i landet. En om- läggning av jordbruket till mera miljövänlig produktion är mycket angelägen och har förespråkats av föreningen under lång tid, bl.a. i det ovannämnda förslaget från 1985. Hur en sådan omläggning i detalj skall gå till skulle dock behöva utredas närmare. Föreningen anser att det är nödvändigt med ett principiellt beslut om en ändrad inriktning på jordbruksproduktionen till mera miljövänliga metoder och att regeringen sedan tillsätter en utredning med uppgift att närmare precisera målet och formerna för en omläggning.

Arbetsgruppen hade i uppgift att bl.a. ”utforma ett konkret system för hur spannmålsproduktionen skall kunna minskas genom sänkt intensitet”. Enligt föreningens mening har gruppen inte lyckats i detta avseende. Gruppen har i första hand studerat möjligheterna att minska användningen .av handelsgödsel och bekämpningsmedel samt effekterna av detta på produktionen och på miljön. Som styrmedel har gruppen diskuterat höjningar av miljö- och prisregleringsav- gifterna. Arbetsgruppen har dock inte närmare velat föreslå hur mycket av- gifterna bör höjas utan nöjt sig med ett mera allmänt resonemang. Detta gör att det inte finns underlag för en bedömning av vilka effekter på spannmålsöverskot- tet och på miljön som gruppens förslag egentligen får. Detsamma gäller effekter- na av gruppens allmänt formulerade förslag om ett mera långsiktigt miljömål för jordbruket.

2.54 Sveriges kemiska industrikontor: Regeringens definition av begreppet ”sänkt intensitet” har uppenbarligen den innebörden att man genom minskad användning av två produktionsfaktorer — växtskyddsmedel och handelsgödsel — önskar sänka produktionen i jordbruket. Kemikontoret finner denna defini- tion oacceptabel. Den lösning på svårigheterna, som erfarenhetsmässigt Visat sig vara den enda samhällsekonomiskt långsiktigt riktiga och som förr eller senare har tvingats fram, är en justering av själva näringen, såväl däri investerat kapital som antalet sysselsatta. ' Minskad intensitet i den betydelsen direktiven ger detta begrepp måste inne- bära detsamma som lägre effektivitet och lägre produktivitet genom att man begränsar jordbrukets användning av två viktiga insatsvaror. Det innebär att man medvetet går ifrån en effektiv, rationell och konkurrens- kraftig produktion i jordbruket, en produktion som använder moderna metoder och produktionsmedel. Det är såvitt känt första gången som man tagit ett sådant beslut för en näringsgren i vårt land. Det kan liknas vid att gå tillbaka till 50-talets jordbruk. Ett mer logiskt och rationellt grepp på problemen hade varit'att förutsättnings- löst se på jordbrukets överskottsproblem på ett traditionellt sätt när en närings- gren sysselsätter för stora resurser av kapital och arbetskraft.

2.55 Sveriges livsmedelsindustriförbund: SLIM ansluter sig till utredningens upp- fattning att ett mera långsiktigt mål bör vara att jordbruket ställs om till miljö— vänligare produktionsmetoder med ett optimalt växtnäringsutbyte i växtodling- en.

• Sida 70
•  Original

Bilaga 2

2.56 Trädgårdsnäringens riksförbund: När nu arbetsgruppens förslag om in- tensitetssänkande åtgärder presenteras kan förbundet omedelbart och klart kon- statera att dessa som befarats får mycket långtgående och direkt oförtjänta negativa konsekvenser för trädgårdsodlingen. . Realiseras arbetsgruppens förslag läggs ytterligare avgiftsbördor på en redan avgifts- och kostnadstyngd och konkurrensutsatt näring. Den svenska yrkes- mässiga trädgårdsodlingens konkurrenssituation torde vara väl känd för departe- mentet utan att vi därför här ytterligare i detalj behöver redogöra för denna. Sammanfattningsvis kan ändå framhållas att Sverige har det lägsta nationella konkurrensskyddet bland de av världens länder som har en modern och utvecklad trädgårdsproduktion.

2.58 Småbrukare i Väst: ————- Sedan ledande politiker hänvisat till denna utredning, som en lösning på jordbrukets växande miljöproblem, är det en stor besvikelse att ta del av den. Det moderna jordbrukets ödeläggelse av dricksvatten, jord, luft och även havsområden tas inte på allvar av utredarna. I stället försöker man framställa gifter och kemikalier som något mer eller mindre naturligt inom jordbruket. Det är med andra ord en mycket feg utredning. — — —. Vi har med både ilska och bestörtning konstaterat att såväl SUPRA som det transnationella, västtyska gift- och kemibolaget BASF har haft representanter i utredningen, medan däremot de biologiska odlarföreningarna eller den nyinstif- tade institutionen för miljövänligt jordbruk på lantbruksuniversitetet inte är representerade. Småbrukare i Väst anser det helt otillständigt att växtgifts- och kemibolagen skall få vara företrädda i en statlig utredning och styra den efter sina kortsiktiga rent kommersiella intressen. — — —

3 Intensitetssänkning för att minska överskottet

3.1 Kommerskollegium: —— — — Det är av vikt att Sverige har ett rationellt och effektivt och i internationell jämförelse konkurrenskraftigt jordbruk som är rätt dimensionerat till den efterfrågan som skall täckas. En sådan utveckling mot— verkas emellertid om intensiteten i den svenska växtodlingen sänks eftersom detta leder till minskad produktivitet och effektivitet i jordbruksproduktionen. För att komma till rätta med ett av de problem som utredningen behandlar, nämligen spannmålsöverskotten, bör därför enligt kollegiet andra och mer logiska och rationella lösningar sökas som direkt angriper själva grundproblemet. — — —

3.4 Lantbruksstyrelsen: — — — I betänkandet utgår man från att en 30 % sänkt kvävegiva leder till sänkt skörd med 5—10 %. Flera lantbruksnämnder menar att effekten på skörden blir större. Man menar att försöken representerar bättre jordar än genomsnittet. Försöksplatsernas bördighet och jordarnas förmåga att leverera kväve skulle därmed vara bättre. Effekten av detta blir att utbyteskurvan ofta blir flack kring optimum och den skördesänkande effekten av minskad gödsling relativt liten. Jordar med lägre bördighet uppvisar som regel brantare och toppigare utbyteskurvor. I sådana fall får en sänkt kvävegiva större effekt på skörden.

• Sida 71
•  Original

Bilaga 2

Olika jordar uppvisar olika utbyteskurvor. Bördiga lerjordar får som regel flacka kurvor medan magra sandjordar som regel får toppiga utbyteskurvor. Försöksmaterialet domineras av lerjordar. Studerar man de försök som legat på sandjord finner man att effekten av minskad kvävegiva är större än motsvarande effekt på lerjord.

Lantbruksstyrelsen delar i huvudsak de synpunkter som nämnderna framfört angående effekten på skörden av minskad kvävegödsling. Den förda diskussio- nen i betänkandet bygger dessutom på att all mark skulle gödslas optimalt enligt försöken. Så är dock inte fallet. Betydande arealer gödslas mindre. Effekten av en minskning blir då större än om man vidtar motsvarande minskning utifrån optimal giva. Detta gäller oavsett om man tillämpar försökens produktions- funktion för genomsnittet av alla försök eller delar försöksmaterialet utifrån jordarter eller på annat sätt.

Slutligen vill styrelsen påpeka att oavsett om man väljer 5 % eller 10 % skördeminskning av en 30 % reducering av kvävegödslingen försämras lönsam- heten väsentligt. Vid större negativ effekt på skörden blir denna försämring givetvis ännu större.

3.8 Statens jordbruksnämnd: — — —.- Som framgår av intensitetsgruppen krävs det mycket höga avgifter på handelsgödsel kväve för att användningen skall mins- ka så mycket att spannmålsöverskottet försvinner.

Det torde vara svårt att utforma ett återbetalningssystem som inte leder till omfördelningseffekter och strukturella förändringar ijordbruket. Sänkningen av produktiviteten i växtodlingen vid kraftigt minskad kväveanvändning torde enligt jordbruksnämndens uppfattning på sikt leda till högre livsmedelspriser.

En höjning av prisregleringsavgiften på kväve för att minska kväveanvänd- ningen enligt den målsättning som anges i utredningen, —30 %, leder till att mycket stora belopp kommer att tillföras regleringen. Som en följd av avgiftshöj- ningen kommer produktionen att minska vilket medför att behovet av reglerings- medel kommer att minska. Under förutsättning att jordbruket inte skall drabbas av försämrad lönsamhet måste dessa medel återföras till näringen.

Om medlen återbetalas genom prishöjningar motverkas ef fe'kterna av höj- ningen av handelsgödselavgiften. lntensitetsgruppen diskuterar en återföring'ge- nom någon form av arealbunden ersättning. Jordbruksnämnden delar intensi- tetsgruppens mening att en arealbunden ersättning skulle medföra ett omfattan- de administrativt system vilket ytterligare kompliceras om utbetalningarna dif fe- rentieras. '

lntensitetsgruppen har studerat effekterna på produktion och lönsamhet med ledning av s. k. produktionsfunktioner som visar sambandet mellan insats av handelsgödselkväve och avkastningen för vissa grödor.

Funktionerna bygger på försöksresultat från olika delar av landet som be- arbetats till funktioner för hela landet. Sambanden ser olika ut i skilda delar av landet. Vidare har näringstillgången i marken varit olika i de skilda försöken. Den använda funktionen ger därför endast en grov och osäker bild av hur skörden

• Sida 72
•  Original

Bilaga 2

förändrats vid ändringar i gödslingen. Alla slutsatser som dras med hjälp av funktionen blir därför osäkra. Detta gäller speciellt vid stora förändringar i insatsen av kväve.

När de ekonomiska förutsättningarna ändras på grund av höjd handelsgöd- selavgift anpassar jordbrukarna sin gödsling till de nya förutsättningarna efter hand som dessa blir kända för dem. Vid plötsliga stora förändringar av priset på handelsgödsel kan emellertid reaktionerna kortsiktigt bli större än vad som är ekonomiskt motiverat. En anpassning (dvs. en ny jämvikt inställer sig) sker därför först efter en viss tid.

Minskad kvävegödsling leder till avkastningsminskningar i samtliga grödor. Det leder till att spannmålsöverskottet påverkas av lägre hektarskördar i spann- målsodlingen men också av att det krävs en större areal för att bibehålla pro- duktionen av övriga grödor. Det är i varje fall troligt att animalieproduktionen inte kommer att minskas vilket innebär att det krävs en större areal för pro- duktion av foder när avkastningen minskar per hektar. Det är sannolikt att även arealerna av oljeväxter, sockerbetor och potatis kommer att öka vid minskade hektarskördar.

3.9 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: — — — KD delar gruppens uppfattning att en minskning av användningen av handelsgödsel och bekämp- ningsmedel genom kvotering skulle medföra stora administrativa problem, inte minst med tanke på att behovet är så varierande på olika jordar och vid olika tillfällen.

3.15 Riksrevisionsverket: — — — I fråga om spannmålsöverskottet framgår det av arbetsgruppens utredning att problemet inte kan lösas genom lägre intensitet inom ramen för prisregleringssystemet. Avkastning, intensitet och produktion varierar mellan olika typer av jordbruk och olika delar av landet. I runda tal svarar 20 % av spannmålsodlarna för 80 % av produktionen. Detta betyder att insatser typ ekonomiska styrmedel riktade mot denna grupp torde ha större effekt vad gäller överskottet än generella avgiftshöjningar. Enligt RRV hade det varit mer intressant om arbetsgruppen utifrån skördestatistiken kunnat peka ut de områden där avkastning, intensitet och skörd är högst. Därmed hade det varit möjligt att beräkna hur mycket och på hur många ha åker produktionen skulle behöva begränsas för att minska överskottet med t. ex. 10, 25 eller 50 %. Lämp- liga styrmedel kunde ha utformats med hänsyn till detta underlag.

3.17 Statens naturvårdsverk: -———— En minskning av kvävegödslingen med 30 % medför en sänkning av avkastningen med 5—10 % för spannmål och med mindre än 5 % för sockerbetor, potatis och våroljeväxter. Minskningen av kväve- utlakningen vid en 30 % reduktion av kvävegödslingen bedöms i det korta perspektivet bli mindre än 6 kg/ha dvs. liten i förhållande till normal utlakning i jordbruksdominerade regioner (30—40 kg/ha). Man konstaterar att betydligt större miljövinster står att vinna genom att hålla marken beväxt även utanför den egentliga växtodlingssäsongen. — _ —— Man kan emellertid också konstatera att en neddragning av kvävegödslingen med 30 % minskar spannmålsskörden med endast 5—10 %.

• Sida 73
•  Original

Bilaga 2

-— — — Det framgår av detta avsnitt att enbart avgifter på kvävegödselmedel och bekämpningsmedel är ett trubbigt instrument för att uppnå reduktion av spannmålsöverskottet. Andra styrmedel erfordras sålunda därutöver.

3.21 Forskningsrådsnämnden: —— — — Överskottsproduktionen [kan] inte bara diskuteras i ett jordbrukstekniskt och naturvetenskapligt perspektiv. Samspelet mellan faktiskt föreliggande ekologiska och hydrologiska möjligheter och den ekonomisk-juridiska och organisatoriska incitamentstruktur som kan förändra förhållandena i positiv inriktning måste beaktas. — —— —-

3.24 Sveriges lantbruksuniversitet: —— — _ [finner] att utredningen ej tillräckligt belyst de ekonomiska konsekvenserna av såväl sina egna förslag som mera långt- gående åtgärder.

En slutsats i utredningen är att en sänkning av intensiteten ej är ett bra medel att klara överskottet. Detta visas genom att peka på de orimliga kväveavgifter som erfordras och — — — problemen att kompensera odlarna för åtgärderna.

Remissgruppen delar denna uppfattning och eftersom detta är en av huvud- frågorna borde utredningen lyft fram detta än tydligare. — — —

3.26 Länsstyrelsen i Stockholms län: — ——- Det är uppenbart att dagens jord- bruk har tekniska möjligheter att ge en mycket hög arealavkastning men att detta i viss utsträckning sker på bekostnad av miljön. Länsstyrelsen anser att jord- brukets mål om hög avkastning måste samordnas med tre viktiga miljömål: minskade utsläpp till vatten och luft -— — -—-, bevarande av det varierade kultur- landskapet och dess flora och fauna samt att tillgodose friluftslivets behov av tätortsnära öppna kulturmarker. Det moderna skogs- och jordbruket har lett till att landskapet utvecklats mot enformigare och artfattigare växt- och djursam- hällen, bl.a. genom beskogning av ängs- och hagmark, dikning och borttagning av s. k. odlingshinder. Riktlinjerna för jordbruket kan inte bli likalydande över landet. De måste variera till och med mellan olika länsdelar. Inom större jordbruksområden kan det enligt länsstyrelsens mening bli nödvändigt att ligga på en lägre produktions- nivå än vad som är tekniskt möjligt. Vid en hög produktionsnivå krävs det en teknik och en gödsel- och bekämpningsmedelsinsats av en sådan omfattning att riskerna för miljön blir betydligt större. Av intensitetsutredningen framgår att kväveutbytet i dagens jordbruk redan ligger mycket under kväveutbytet i för- söksodlingar eftersom optimala odlingsbetingelser sällan förekommer i den fält- mässiga växtodlingen. .

Inom områden med småskaligt och ofta nedläggningshotat jordbruk måste såväl mål som riktlinjer för jordbruket bli annorlunda. Landskapets framväxt har medfört att naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen är särskilt stora. I Stockholms läns naturvårdsprogram och kulturminnesvårdsprogram framgår att kulturlandskapet måste bevaras och att det är av stor betydelse för upplevelsen av en intressant friluftsmiljö. — — ——

• Sida 74
•  Original

Bilaga 2

3.28 Länsstyrelsen i Östergötlands län: — -— —— Användningen av bekämpnings- medel sammanhänger till viss del med kvävegivornas storlek. En minskad kväve- gödsling medför därför ett minskat behov av t. ex. svampbekämpning. En mins- kad användning av kemiska bekämpningsmedel bl. a. genom bättre behovsan- passning är enligt länsstyrelsens mening motiverad. Den bör till viss del kunna uppnås genom ökad rådgivnings- och prognosverksamhet.

3.29 Länsstyrelsen i Kristianstads län: ——— Vad gäller produktionsanpass- ningen är länSStyrelsens uppfattning att en minskning av spannmålsproduktionen . i första hand bör ske genom en ändrad arealanvändning. Denna kan också innebära en inriktning mot en miljövänligare jordbruksproduktion. Länsstyrel- sen vill bl. a. peka på de åtgärder som anges i Omställning 90 och som syftar till att minska spannmålsproduktionen och att minska belastningen på miljön.

3.30 Länsstyrelsen i Malmöhus län: —-—— I betänkandet betonas nödvändig- heten av en minskad användning av handelsgödsel och kemiska bekämpningsme- del i jordbruksproduktionen. Länsstyrelsen finner det angeläget framhålla att växtnäringstillförseln är ett viktigt led då det gäller att producera jordbrukspro- dukter med god kvalitet. Tillförsel av olika slags gödsel bör anpassas så att givorna är optimala och sprides vid rätt tillfälle. Kvävet utgör grunden för upp- byggnaden av nödvändiga proteiner. Proteinhalten i höstvete får inte understiga 12 % då mjölet används i bageriindustrin. Det är ur denna synpunkt ytterst angeläget att svenskt jordbruk producerar vete av sådan kvalitet som bagerinä- ringen accepterar. Det är ett välkänt faktum att proteinhalten påverkas i hög grad redan vid en måttlig minskning av kvävegödslingen. Proteinhalten är i dag be- talningsgrundande och en minskad gödselgiva till följd av höjda avgifter för- sämrar jordbrukets lönsamhet. Detta får allt större betydelse då höga fasta kostnader för bl.a. maskiner och odlingsmark redan försämrat ekonomin 'i växtodlingen. Ökade kostnader kan få stora konsekvenser när det "gäller att upprätthålla balansen mellan import och inhemsk spannmålsodling. Spannmål med oacceptabelt låg proteinhalt måste ersättas med en import som ökar spann- målsöverskottet.

3.31 Länsstyrelsen i Hallands län: —-—— Arbetsgruppen finner att avkast- ningen sjunker med 5—10 % vid en minskning av kvävegödslingen med 30 %. Gruppen grundar sina bedömningar på ettåriga gödslingsförsök vilka knappast kan ligga till grund för långsiktiga bedömningar. Visserligen kommer kväveut- lakningen på sikt att bli lägre men avkastningen kommer enligt genomförda försök att relativt sett minska väsentligt mer. Att enbart begränsa kvävegöds- lingen utan kombination med åtgärder som förbättrar kvävehushållningen torde vara en mycket kostsam metod för att minska såväl överskottsproduktionen som utlakningen. Man kan också befara att den företagsekonomiska effekten blir mycket varierande beroende på stallgödseltillgång och jordarnas odlingshistoria. Åtgärder för att komma till rätta med den under vissa omständigheter före- kommande överoptimala gödslingen och för att förbättra precisionen i göds- lingen är som utredningen framhåller mycket angelägna för att minska miljöbe- lastningen. Däremot är det en alltför optimistisk bedömning att minskad gödsling

• Sida 75
•  Original

vid överoptimal växtnäringstillförsel alltid leder till förbättrad lönsamhet. Hante— ' Prop. 1987/882128 ringen av stallgödsel är ett belysande exempel på detta. Stallgödseln sprids inte Bilaga 2 sällan i större mängder än vad som motsvarar grödans växtnäringsbehov. Detta beror bl. a. på att lagrings- och spridningskostnaderna för stallgödsel är höga och att näringssammansättningen i stallgödseln inte alltid motsvarar grödans växtnä— ringsbehov. Spridningen sker därför ibland på sätt som kan vara företagsekono- miskt försvarbart men innebär däremot inte ett optimalt växtnäringsutnyttjande utan snarare högre förluster till omgivningen.

3.39 Familjejordbrukarnas riksförbund: ——— För att minska spannmåls- överskottet måste spannmålsproducenterna drastiskt minska på intensiteten i sin produktion. Det finns ingen annan väg som leder till målet balans med den inhemska konsumtionen. För att nå dit måste flera olika vägar pro'vas. — — —

3.40 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: — —— Åtgärder av det slag som nu diskuterats får, som gruppen själv konstaterar, en mycket begränsad effekt på spannmålsöverskottet. För att komma till rätta med detta problem krävs uppenbarligen åtgärder av ett helt annat slag. Enligt gruppens analyser kommer mera betydande produktionsminskningar att ske endast om överskottet betalas till världsmarknadspris. Detta skulle också leda till att åkerarealen för livsmedels— produktion minskade med cirka 700 000 ha.

Såvitt vi förstår finns det inte några möjligheter att radikalt minska spannmåls- överskottet utan att minska resurserna i jordbruket, främst åkerarealen, i varje fall om man inte är beredd att göra avkall på effektivitetskraven och sannolikt också inkomstmålet. Ur livsmedelspolitisk synpunkt är en sådan anpassning av produktionsresurserna i jordbruket angelägen. Mycket talar för att bortåt en tredjedel av den nu brukade åkerarealen kommer att vara överflödig vid sekel- skiftet. Det överskott av främst spannmål som kan produceras på denna areal kommer, om inte situationen i vår omvärld radikalt ändras, att bli en tung börda för livsmedelskonsumenterna och även för jordbrukarna själva om inte en an— passning kommer till stånd. Ansvaret för att en anpassning kommer till stånd och att den sker i socialt acceptabla former måste staten ta på sig eftersom det endast är staten som i den reglerade näring som jordbruket utgör, förfogar över de instrument och styrmedel som behövs. — — —

Den analys som arbetsgruppen har gjort pekar på att det också ur miljösyn- punkt kan vara bättre med ett jordbruk som är anpassat till behoven och som arbetar effektivt och med optimal användning av handelsgödsel och bekämp- ningsmedel. Vill man komma till rätta med spannmålsöverskotten och samtidigt minska den totala användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel torde den effektivaste metoden vara'att ta den överflödiga arealen ur produktion."

Det kan naturligtvis finnas skäl — ur regionalpolitisk synpunkt eller för att bevara ett öppet odlingslandskap _- att hålla arealer som inte behövs för livsme- delsproduktion öppna och i bruk. Det bör då ske på billigaste och mest miljövän— liga sätt och kostnaderna härför bör inte få påverka livsmedelspriserna. 75

• Sida 76
•  Original

3.41 Hushållningssällskapens förbund: — — — Man har konstaterat att en kraf— Prop. 1987/ 88: 128 tig intensitetssänkning endast får marginell effekt på spannmålsöverskottet och Bilaga 2 att problemet med jordbrukets överskottsareal måste lösas genom andra åt- gärder. Förbundet delar denna uppfattning.

En stor del av det framlagda förslaget bygger på — _ — sammanställningar över kvävegödslingsförsök ——— från olika delar av landet och genomförda under mycket olika betingelser. Detta har i sin tur lett till slutsatserna att en minskad kvävegödSIing med exempelvis 30 %, generellt inte skulle leda till sär- skilt stora skördeminskningar. Bilden hade säkert blivit helt annorlunda om man i sammanställningar av detta slag mer beaktat de stora regionala skillnader som föreligger. Sålunda kan man bl. a. konstatera att de maximalt uppnådda skördar— na enligt de redovisade kurvorna inte ens når upp till de medelskördar för exempelvis höstvete som under de senaste 5 åren uppnåtts i Skåne.

—— — Man har i betänkandet framhållit att behovet av kvävegödsling va- rierar mycket starkt från område till område, liksom också från gård till gård. Trots detta lägger man dock fram slutsatser av generell karaktär och utan be- aktande av påtalade Skillnader.

Förbundet vill härvid hänvisa till det särskilda yttrande som avgivits av herrar Gunnar Larsson och Magnus Toll och där man efterlyser en regional bedömning av sambandet mellan intensitet och avkastning.

Den gjorda analysen, [i remissyttrandet] som sålunda är baserad på de f aktis- ka förhållandena vid ett stort antal gårdar i Malmöhus län, visar att det krävs väl anpassade insatser av handelsgödsel och växtskyddsmedel för att få ekonomi i spannmålsodlingen. Om man höjer kostnaderna för olika produktionsmedel medför detta att den enskilda odlaren inte kan få täckning för sina fasta kostna- der, än mindre någon ersättning för nedlagt arbete. I dagens diskussion om spannmålsöverskottet tycks man helt glömma bort att den enskilde lantbrukaren är en småföretagare, som för att överleva måste ha betalt för såväl alla fasta kostnader på sin gård som för nedlagt arbete.

3.42 Kooperativa förbundet: — — — Med utgångspunkt från i första hand kon- sumentmålet är det otillfredsställande med en spannmålsproduktion i sådan storleksordning att den belastar de svenska konsumenterna med nästan 2 miljar- der kr. per år i exportkostnader. Inriktningen måste därför vara att en balans mellan produktion och konsumtion uppnås så snabbt som möjligt och att pro- dukterna överensstämmer med konsumentkraven såväl när det gäller kvaliteter, framställningsmetoder, miljöaspekter som priser.

Det är KF:s mening att priset på produkterna är det effektivaste styrmedlet då det gäller att uppnå målet om balans i produktion/ konsumtion men att detta måste kombineras med ett flertal olika inslag av andra åtgärder. — — —

3.43 Lantbrukarnas riksförbund: — — '— LRF instämmer i utredningens slutsats

att en sänkt intensitet inte är en realistisk väg att lösa överskottsproblemen. - ___ 76

• Sida 77
•  Original

Utredningens analys av sambandet mellan intensitet och avkastning har inte Prop. 1987/88:128 genomförts på regional nivå. En sådan analys skulle förmodligen ge en annan Bilaga 2 bild av ifrågavarande samband.

I delar av mellersta och norra Sverige är det vanligt att gödslingen är otillräcklig för att ge en företagsekonomiskt optimal skörd. En minskad gödsling ger i sådana fall en relativt kraftig avkastningsminskning till följd. Detta förklaras av att avkastningsfunktionen normalt har ett flackt förlopp i närheten av optimipunk- ten, medan avkastningseffekterna är kraftigare vid lägre gödslingsnivåer.

Det försöksmaterial som de diskuterade sambanden bygger på söker renodla kvävegödslingens effekter på avkastningen med allting annat hållet oförändrat. I praktiken är dock olika gödslingsnivåer kopplade till olika insatser av växt- skyddsmedel. Detta innebär att det material som utredningen utnyttjat vad gäller sambandet mellan kväveeffekten och avkastningen underskattar den samlade effekten av en minskad kvävegödsling.

Ett underlag rörande sambandet mellan kvävegödsling och avkastning i prak- tisk odling finns nu tillgängligt för Götalands södra slättbygder. Hushållnings- sällskapet i Malmöhus län har bearbetat ett omfattande dataunderlag som insam- lats i samband med sällskapets rådgivningsverksamhet på sammanlagt 63 700 ha under perioden 1981—1986.

[I ett exempel] , som baseras på hushållningssällskapets material, visas för höstveteodlingen hur avkastning och täckningsbidrag ökar vid ökad gödsling.

Den omfattande analys som gjorts vid Malmöhus läns hushållningssällskap avseende förhållandena i praktisk odling, visar även att man inte kan isolera insatserna av enskilda produktionsmedel, exempelvis kvävegödsling, när man bedömer intensitetens betydelse för ekonomin i den enskilda grödan. I stället rör det sig om ett samspel mellan en rad olika odlingsåtgärder och användningen av olika produktionsmedel, exempelvis gödselmedel och växtskyddsmedel. '

Effekterna på avkastningen av' en med 30 % minskad gödsling och därtill kopplade insatser av övriga produktionsmedel torde enligt ovan beskrivna studie ofta vara högre än den intervall på 5—10 % som anges i utredningen.

Beträffande långtidseffekterna av en sänkt gödslingsnivå anser LRF att ut- redningen bagatelliserar dessa. Utifrån de skånska långtidsförsöken kan förutses att markens bördighet vid en sänkt gödslingsnivå på sikt kommer att sänkas drastiskt. När kvävetillförseln minskar kommer på sikt tillförseln av skörderester och rötter att minska, mullhalten att sjunka och markens bördighet att för- sämras.

Det är viktigt att framhålla att överoptimal gödsling inte kan utläsas från uppgifter rörande spridningen i gödslingsnivåerna. Detta förklaras av att även grödornas växtnäringsbehov varierar i mycket stor utsträckning, beroende på årsmänsvariationerna, markens näringstillstånd, grödans friskhet, klimatfakto- rer och andra specifika förutsättningar.

Vid en minskning av kvävegödslingen med 30 % (från 120 till 85 kg kväve) för höstvete sänks enligt utredningen proteinhalten med 0,7 procentenheter. 77

• Sida 78
•  Original

Bilaga 2

Vad gäller proteinhalten är bageriernas målsättning att erhålla mjöl från nor- malvete (höstvete) med en proteinhalt av 12 % och mjöl från kvalitetsvete (vårve- te) med proteinhalten 13 %. Även för export av brödsäd är proteinhalten av stor betydelse. Sålunda ställcr- importländerna för närvarande krav på minst 11 % protein i vete för användning som livsmedel. Som jämförelse kan nämnas att den genomsnittliga proteinhalten i den svenska höstveteskörden under perioden 1982—4986 har varierat mellan 10,3 och 11,7 %. Man kan här. konstatera att ' jordbruket får motstridiga signaler i den mening att konsumentintresset skulle komma'i konflikt med en generell intensitetssänkning.

3.44 Samarbetsgruppen för alternativ odling: — —— Genom att avkastningen vid den" alternativa odlingen är mindre leder en ökad alternativodling även till minskade spannmålsöverskott. —- — —

3.45 Svalöf AB: — — — Växtnäringsnivån har ägnats stor uppmärksamhet och olika förslag lämnas till att sänka gödslingsintcnsiteten. Här måste vi som växt- förädlingsföretag konstatera att utredningen bortsett från de negativa konse- kvenser detta medför i form av lägre kvalitet i t. ex'; brödsäd och att detta står i motsats till vad livsmedelsutredningen hävdade som krav på framtida jordbruks- produkter. — _ —

3.48 Svenska fabriksarbetareförbundet: — — — Det bör också uppmärksammas att en sänkning av kvävegödslingen inte är något mål i sig, utan ett medel som föreslagits för att minska kväveutlakningen och som arbetsgruppen tror skall vara verksamt på längre sikt. Den föreslagna prishöjningen tar dock inte hänsyn till att kväveförlusterna beror på förhållandet mellan insats och behov och inte enbart på den faktiskt använda gödselmängden.

3.51 Svenska naturskyddsföreningen: — —— — Föreningen vill'göra följande all- männa kommentarer beträffande förutsättningarna att minska spannmålsöver- skottet. . Vid sidan av att även i fortsättningen lägga mark i träda är intensitetssänkning och odling av proteingrödor de enda metoderna att på kort sikt minska spann- målsöverskottet. Snabb skogsplantering i stor skala torde vara orealistisk och dessutom från natur- och landskapssynpunkt en tveksam åtgärd inom stora områden. Dessa åtgärder kan dock inte eliminera mer än en begränsad del av överpro- duktionen. Därför måste vi på litet längre sikt f inna alternativa sätt att använda en del av vår nuvarande åkermark. Dessa markanvändningsalternativ måste vara positiva från naturvårdssynpunkt. En intensitetssänkning kräver inga investeringar. Den är för närvarande sam- hällsekonomiskt lönsam och skulle snarast höja livsmedelsberedskapen genom ett mindre importberoende av handelsgödsel och bekämpningsmedel. Från regio- nalpolitisk synpunkt och för miljön skulle en intensitetssänkning vara positiv. Dessutom är den reversibel: intensiteten kan åter höjas snabbt om så skulle önskas. Skulle däremot barrskogsplantering ske i stor skala blir det. mycket besvärligt att inom överskådlig tid ta marken i anspråk för jordbruksproduktion.

• Sida 79
•  Original

Föreningen har bl. a. av dessa skäl redan tidigare bestämt motsatt sig barrskogs- Prop. l987/ 88: 128 plantering på åkermark. Bilaga 2

3.55 Sveriges livsmedelsindustriförbund: —--—— SLIM anser ——— inte att avgifter på jordbrukets produktionsmedel är rätt styrmedel för att åstadkomma ' denna anpassning. Utredningen har inte klargjort för sig dessa styrmedels kon- struktion och vilka effekterna blir när det gäller spannmålsöverskottet och miljön ' av de föreslagna avgiftshöjningarna på handelsgödselkväve och kemiska be— kämpningsmedel.

SLIM anser, att en reform av prispolitiken vore naturlig med tanke på att denna medfört att en alltför stor spannmålsareal kunnat bibehållas. Reformen skulle innebära sänkta spannmålspriset vid nuvarande världsmarknadspriser samt ändrade prisrelationer mellan brödsäd och fodersäd. Detta skulle i sin tur medföra att marginalproduktionen av spannmål föll bort. För att inte de små och ._ medelstora spannmålsproducenterna skall drabbas oskäligt av en ändrad prispo- litik bör även icke produktionskopplade stöd övervägas, anser SLIM. Att sänka spannmålspriset är att åtgärda orsaken till ett av svenskt jordbruks allt över- skuggande problem — spannmålsöverskottet. Att utöka finansieringsunderlaget genom höjda avgifter är bara att åtgärda ett symptom, dvs. svensk spannmåls- handels återkommande kassabrist.

Ett sänkt spannmålspris som medför en minskad spannmålsareal är således den viktigaste åtgärden för att minska spannmålsöverskottet och begränsa be- lastningen på miljön. Att belasta handelsgödsel och bekämpningsmedel med avgifter är att angripa fel resurs, anser SLIM. — — —

4 Intensitetssänkning för att minska miljöproblemen

4.1 Kommerskollegium: — — —' När det gäller — — — jordbruksproduktionens negativa inverkan på miljön, bör man enligt kollegiet eftersträva en mer heltäck- ande lösning, inbegripet åtgärder avseende själva hanteringen ide enskilda fallen, istället för att som nu skett begränsa sig till punktvisa åtgärder som ensidigt riktar sig mot handelsgödselkväve och kemiska bekämpningsmedel.

4.7 F iskeristyrelsen: — — — Av stor betydelse är enligt f iskeristyrelsens bedöm- ' ning att de viktigaste geografiska problemområdena i sötvatten och kust- och skärgårdsvatten identifieras. Redan nu bör inre Hanöbukten klassas som ett sådant område i paritet med Laholmsbukten och Ringsjön. När det gäller Hanö- bukten föreligger klara samband mellan den intensiva kreatursskötseln på Lister- landet och övergödningen i kustnära havsområden. Åtgärderna bör således vara inriktade mot speciella problemområden för att så snart som möjligt ge resultat. De stora insatserna måste koncentreras till odlingsintensiva områden med stor utlakning, snarare än i de områden där jordbruket redan i dagsläget har relativt liten omfattning.

4.11 Sveriges geologiska undersökning: ——— Den miljöpåverkan som jord- brukets användning av gödsel och bekämpningsmedel medför på grundvatten, 79

• Sida 80
•  Original

Bilaga 2

vattendrag och kustvatten är inom vissa områden allvarlig. Vi instämmer i grup- pens uppfattning att ytterligare åtgärder måste vidtagas för att begränsa be- lastningen på miljön.

4.17 Statens naturvårdsverk: — — — Naturvårdsverket anser att en minskad användning av bekämpningsmedel, antingen i form av lägre dosering eller i form av minskat antal behandlingar kan mycket väl ha stor betydelse för såväl fauna som flora runt åkrarna. Det kan bl. a. medföra lägre halter bekämpningsmedel i åar och därmed kan man undvika att få en påverkan på det lägre djurlivet och på fiskars lekbeteende. Om dosen är lägre och därmed även mängden vindavdrivet preparat utanför åkern är mindre, kan fler känsliga växter klara sig.

4.24 Sveriges lantbruksuniversitet: ——-— [framför] att läckagefrågorna bäst löses med riktade åtgärder och stimulans. Regionalt anpassade aktionsplaner innehållande riktlinjer och an- visningar rörande gödsling, odlingsformer, annan markanvändning och fånggrö- dor kan [och bör] utvecklas. [Vidare framför SLU:] att stallgödselhanteringen måste förbättras. Riskerna med för stor växtnä- ringstillförsel i djurtäta områden måste elimineras, att kunskapen om skiftesanpassad gödsling måste förbättras för att nå en bättre anpassning i fält, att åtgärder för en allmän förbättring av markstrukturen i de ensidiga odlings- systemen bör vidtagas, att minskad användning av kemiska bekämpningsmedel kan åstadkommas genom teknisk utveckling. Vidare kan förbättringar åstadkommas genom pro- gnos- och varningstjänst samt ytterligare resistensförädling. Odlingssystemens utformning kan också nämnvärt minska behovet av kemiska medel, att grovfoderanvändningen kan ökas och delvis ersätta spannmål och kraft- foder. Här fordras dock betydligt bättre grovfoderkvalitet än vad som för närva- rande presteras.

4.26 Länsstyrelsen i Stockholms län: ——-— En minskning av intensiteten — minskad användning av handelsgödsel och bekämpningsmedel — kan på sikt leda till en minskad kväveutlakning. Som utredningen framför är en måttlig minskning av handelsgödselanvändningcn dock inte tillräcklig för att på kort sikt minska läckaget. Det krävs även en omställning till miljövänliga produktions- metoder, t.ex. ökad areal höstsådda grödor, ökad vallodling, arealanpassad djurhållning och förbättrad spridningsteknik för stallgödsel.

En minskning av bekämpningsmedelsanvändningen är angelägen i sig för att genomföra ett miljövänligare jordbruk. Läckage av bekämpningsmedel till vat- tenmiljön har påvisats. Kemiska bekämpningsmedel påverkar den vilda floran och faunan i närhet av åkern.

4.28 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Genom Lantbruksuniversitetets forskning har visats att läckaget av växtnäringsämnen ökar med ökande gödselgivor. Ut- lakningen ökar kraftigt när gödselgivan överstiger den ekonomiskt optimala.

• Sida 81
•  Original

Länsstyrelsen anser därför att minskade insatser av gödselmedel är en nödvändig Prop. 1987/ 88: 128 åtgärd för att minska läckaget av växtnäringsämnen. Bilaga 2

4.41 Hushållningssällskapens förbund: — — — Att man, som antyds i betänkan- det, genom en mindre kvävegödsling och därmed mindre kväverika skörderester, på sikt skulle minska det organiskt bundna kvävet i marken för att därmed minska jordens egen kvävelevererande förmåga går stick i stäv mot det Som i alla tider varit vägledande för den enskilda jordbrukaren, nämligen att genom göds- ling och markvård så långt möjligt behålla och helst förbättra jordens bördighet. En betydligt naturligare väg borde i stället vara att så långt möjligt förbättra metoderna att anpassa gödslingen efter de enskilda jordarnas egen leveransför— måga av växtnäring och grödornas behov. '

l betänkandet uppskattas kväveläckaget i södra Götaland till närmare 50 kg/ha, samtidigt som det från atmosfären tillförda kvävet anges till 15 kg/ha. Det angivna kväveläckaget grundar sig på observationer från fyra sinsemellan mycket olika försöksplatser, som på intet sätt'kan sägas vara representativa för hela det odlingsområde det här är fråga om. Sålunda visar andra försök att utlakningen av kväve i södra Sverige uppgår till storleksordningen 20—30 kg, samtidigt som det med atmosfären tillförs 20—25 kg/ha och år.

Trots den mycket låga förbrukningen av handelsgödselkväve i landet framhålls i betänkandet att "många” jordbrukare använder mer växtnäring än vad som motsvarar grödornas behov. Det är här synnerligen viktigt att understryka att vad som betecknas som överoptimal gödsling inte går att utläsa i form av använd gödsling i relation till allmänna rekommendationer. Som också framhålls i be- tänkandet är variationerna från jord till jord och från gård till gård mycket stora när det gäller att bedöma det optimala växtnäringsbehovet. Trots detta bygger slutsatserna i betänkandet till övervägande del på allmänt hållna genomsnittliga rekommendationer för stora delar av landet.

4.42 Kooperativa förbundet: — —— Beträffande miljömålen delar KF arbets- gruppens synpunkter på att jordbruket ställs om till miljövänligare produktions- mctodcr.

4.43 Lantbrukarnas riksförbund: ——— Enligt LRF:s förmenande har ut- redningen i sina åtgärdsförslag inte tillräckligt beaktat att gödselanvändningen successivt har minskat under senare år. Utöver nu pågående och av LRF tidigare föreslagna åtgärder (rådgivning, växtodlings— och gödslingsplaner etc.) för att generellt anpassa gödselanvändningen, anser LRF inte att ytterligare åtgärder är motiverade.

———— LRF [vill] understryka angelägenheten av att minska läckaget av framför allt kväve. Som redan tidigare framhållits saknas i utredningen en hel- täckande analys av läckageproblemcn i jordbruket. En utvärdering av de samlade miljöeffekterna borde ha skett med en modell som förutom intensitetsnivån även beaktade möjligheterna att påverka odlad areal, markanvändning, grödfördel- ning, odlingssystem samt hanteringen av stallgödseln.

En jordbruksproduktion på nuvarande intensitetsnivå med ökat inslag av 81

• Sida 82
•  Original

Bilaga 2

vallar och höstsådda grödor, men med totalt sett mindre åkerareal ger ett minskat kväveläckage om samtidigt överskottsarealen används för skog, energiskog eller extensivt bete.

Av exemplet [från hushållningssällskapet i Malmöhus län] framgår att kvävet utnyttjats bättre vid de högre skördenivåerna och att mängden ”restkväve” är lägre trots en kraftigare gödsling. Till ett väl etablerat och friskt bestånd som har förutsättningar att ge en hög skörd är det sålunda motiverat att ge mer kväve utan att detta behöver medföra en ökad belastning på miljön.

Det i utredningen , — —— redovisade kväveutbytet under perioden 1850— l980 avser enbart bortfört kväve och bortser från de på fälten kvarlämnade skörderesterna. Att kväveutbytet mätt på detta sätt har minskat sedan 1800-talet är med de givna förutsättningarna odiskutabelt. Äldre åkerbruksmetoder läckte mindre då marken utarmades på växtnäring, vilket ledde till otillfredsställande kvalitet på födan för både djur och människor. Av dessa skäl är en återgång till gamla odlingssystem inte intressant. Frågan gäller i stället hur nya och produktiva odlingssystem bättre kan anpassas till kravet på mindre läckage.

Av utredningen framgår att i de fall överoptimal gödsling förekommer är det oftast fråga om en kombination mellan stallgödsel och handelsgödsel. LRF vill erinra om att animalieproduktionen och därmed stallgödseln torde ha en av- görande betydelse för storleken av växtnäringsläckaget. — — —

— —— — I utredningen uppmärksammas att urlakningen från åkermarken i huvudsak sker utanför växtodlingssäsongen. — — —

En angelägen åtgärd är sålunda att stimulera att olika slag av fånggrödor anläggs, speciellt på lätta jordar i nederbördsrika områden. I utredningen fram- ställs detta som en kortsiktig åtgärd, men den är naturligtvis lika viktig även på lång sikt. LRF vill i detta sammanhang peka på treårsprogrammet ”Omställning 90” som syftar till att minska stråsädesodlingen och i stället stimulera vall, energigrödor, fånggrödor etc.

———— Den lämpligaste vägen att ytterligare sänka kväveläckaget är enligt LRF:s mening att sätta in åtgärder i de regionalt avgränsade problemområdena. I utredningen anges ett behov av restriktioner för växtodlingen i anslutning till vattentäkter och i områden som särskilt kan bidraga till kvävetillförsel till havs- områden. Av denna anledning bör utformningen av sådana åtgärder analyseras ytterligare. Självklart är det nödvändigt att kompensera berörda jordbrukare för ökade kostnader till följd av sådana restriktioner.

Avslutningsvis berörs här den av utredningen föreslagna generella minskning- en av tillfört handelsgödselkväve. En minskning av kvävegödslingen med 30 % skulle enligt utredningen leda till ett minskat kväveläckage med högst 6 kg N per ha och år. Uppgifter som redovisats i samband med gruppens arbete tyder på att läckaget i södra Sveriges slättbygder skulle kunna minskas med enbart ett fåtal kg N per ha och år. Satt i relation till det totala kväveläckaget i dessa områden utgör denna minskning en blygsam del av det totala läckaget (ca 30—40 kg N per ha), varför den föreslagna åtgärden bör vägas mot ovan redovisade alternativa möjlig- heter till minskat läckage. Generella åtgärder får inte i onödan leda till ökade

• Sida 83
•  Original

Bilaga 2

livsmedelskostnader för konsumenterna om motsvarande miljöeffekter kan upp- nås på avsevärt enklare och totalt sett billigare sätt.

4.44 Samarbetsgruppen för alternativ odling: — — — Alternativ odling känne- tecknas av att man ersätter användningen av lättlöslig konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel med andra metoder. Avgifter på ovanstående insatsmedel som inte används i denna odlingsform gynnar den alternativa odlingen. En allmän övergång till alternativ odling bidrar till att minska jordbrukets miljö- problem och likaså få bukt med spannmålsöverskottet. Miljöproblemen över- vinns med väl balanserade växtföljder där inslaget av vall är stort. ——— Genom att inslaget av vall'är så pass stort så minskar automatiskt spannmålsarea— len.

SAO saknar i betänkandet förslag till effektiva åtgärder som skulle leda till den samtidiga minskningen av kemikalieanvändningen, växtnäringsläckaget och överskottet, vilket är målsättningen med gruppens arbete. — — —

För att komma tillrätta med kväveläckaget i svenskt jordbruk är det nödvän— digt med en arealbunden djurhållning. — — _—

4.48 Svenska fabriksarbetareförbundet: — — — Förbundet vill understryka all- varet i vad arbetsgruppen själv kommit fram till, nämligen att -— om man vill åstadkomma en mer omfattande påverkan av utlakade kvävemängder med i stort sett omedelbar verkan — det torde vara betydligt mer att vinna på att hålla marken beväxt också utanför den egentliga växtodlingssäsongen, jämfört med vad en sänkt kvävegödsling kan förväntas ge.

4.51 Sveriges naturskyddsförening: — — — Föreningen anser att vissa av miljö- effekterna av dagens jordbruk är oacceptabla och måste upphöra eller minska starkt, alldeles oavsett vilken nivå eventuella produktionsöverskott ligger på. Detta gäller bl. a. läckaget av kväve från åkermarken. Föreningen vill för sin del ånyo slå fast mycket bestämt att det miljömål som diskuterats av intensitets- gruppen och som föreslagits i aktionsplanen mot havsföroreningar, nämligen att kväveläckaget till havet bör reduceras med minst 50 %, måste uppnås inom tio år. För att nå detta mål krävs enligt vår åsikt en rad insatser. Utöver vad som föreslås i aktionsplanen mot havsföroreningar behövs både en intensitetssänkning i jord- bruket genom kraftigt minskad användning av kvävegödsel och en strukturom- läggning i jordbruket med bl.a. ökad andel vall, odling av lövskog i viss ut— sträckning samt en övergång till en kombination av extensivt bete och lövskog i vissa områden.

En minskad användning av kvävegödsel — och kemiska bekämpningsmedel — kan åstadkommas på olika sätt. SNF förespråkar en kombination av kraftigt höjda priser (genom höjning av miljö- och regleringsavgifterna) och en utökad rådgivning. Det är helt avgörande för ett genomförande att få jordbrukarna positivt inställda. Därför måste alla avgifter oavkortade återföras direkt till jord- brukarna i form av olika stöd till en omläggning av jordbruket i mera miljövänlig inriktning.

• Sida 84
•  Original

Bilaga 2

4.55 Sveriges livsmedelsindustriförbund: ———— I övrigt bör som vi framhöll inledningsvis, ett mera långsiktigt miljömål vara att jordbruket ställs om till . miljövänligare produktionsmetoder med ett optimalt växtnäringsutbyte i växtod- lingen. Ett optimalt växtnäringsutbyte innebär att urlakning och annan miljöpå— verkan minimeras. För att uppnå detta mål fordras emellertid en rad precisa åtgärder för anpassning av växtnäringstillförsel och bekämpningsmedel ofta ner till det enskilda fältet. — — —

4.58 Småbrukare i Väst: ———- Småbrukare i Väst kräver totalförbud mot användningen av växtgifter i jordbruks- och trädgårdsskötsel, förbud mot till— verkning och import samt rigorös kontroll av att livsmedel som importeras skall vara odlade utan våxtgifter. Förr eller senare måste ett totalförbud komma och ju förr dess bättre.

Andra tungt vägande skäl för oss att kräva totalförbud mot växtgifterna är den stora hälsorisk som jordbrukarna och deras familjer utsätts för. Samma sak för arbetarna i giftfabrikerna. — — ——

—-—— Hela utredningens tal om hur fruktlöst det är med miljöavgifter och hur svåradministrerat det är talar entydigt för ett totalförbud. Ett totalförbud tvingar fram en biologiskt balanserad odling, med omväxlande växtföljd och därmed mindre spannmålsöverskott. Det konstgödslade angrips mycket hårdare av alla slags angrepp, både mögel, röta och insekter. Ett giftförbud tvingar fram en odling i balans med naturen. En frisk jord ger friska grödor.

5 Höjning av miljö— och prisregleringsavgifterna för kväve och kemiska bekämpningsmedel

5.1 Kommerskollegium: — — — Eftersom inf lutna medel från prisregleringsav- gifterna skall tillföras regleringskassorna och där används för att finansiera exporten av spannmålsöverskottet är det enligt kollegiets mening svårt "att se hur en höjning av dessa avgifter skulle kunna utgöra något mer betydelsefullt ekono- miskt incitament för jordbruket att minska användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel i spannmålsproduktionen. Utredningen konstaterar också att en stor del av spannmålsöverskottet kommer att kvarstå. — — _

—— —— — Däremot torde avgiftshöjningen få en större negativ inverkan på an- vändningen när det gäller odlingen av andra grödor än spannmål vilket dock inte torde ha varit avsikten med föreslagna höjningar.

Vad gäller miljöavgifterna är kollegiet av den uppfattningen att höjningar av dessa avgifter i större utsträckning än vad som gäller för regleringsavgifterna kommer att slå igenom i kostnadsledet. Om inte jordbruket får kompensera sig för dessa kostnader genom höjda priser för sina produkter, inkl. höjning av gränsskyddet. föreligger en risk för ökad snedvridning av konkurrensförhållan- dena. Detta gäller inte bara jordbruksprodukter utan även produkter inom träd- gårdsområdet samt delar av livsmedelsindustrin. Om å andra sidan kostnaderna kompenseras torde resultatet bli högre priser för konsumenterna.

• Sida 85
•  Original

Bilaga 2

5.3 Statens pris- och kartellnämnd: ——— Av rapporten framgår att det är många faktorer som är av betydelse för läckaget. ——— Enligt nämndens mening talar detta för att man i första hand bör använda selektiva medel för att komma till rätta med problemen. Bl.a. mot denna bakgrund ifrågasätter nämnden arbetsgruppens förslag att höja avgifterna på handelsgödselkväve och kemiska bekämpningsmedel. Nackdelarna med den- na typ av generella medel är flera. Det kan ifrågasättas om man uppnår den positiva miljöeffekt som eftersträvas, eftersom generella avgiftshöjningar drab- bar alla lika, oavsett om de använder insatsmedlen på ett riktigt eller oriktigt sätt och oavsett vilka grödor de odlar. En generell avgiftshöjning kan komma att öka kostnaderna i jordbruket och bl. a. för jordbrukare som redan i dagsläget använder insatsmedlen på ett riktigt sätt. Detta kan medföra ökade kompensationskrav från jordbruket även om det är utsagt att kompensation inte skall utgå för miljöavgifter. Därtill kommer eventuellt ökade kostnader för administrationen av avgifterna. l ett läge då statsmakterna försöker komma till rätta med inflationsproblemet är det enligt nämndens mening olämpligt att införa åtgärder som kan verka inf lationsdrivan- de.

5.4 Lantbruksstyrelsen: — — — Lantbruksstyrelsen tillstyrker att prisreglerings- avgifterna på kVäve höjs om det behövs för att finansiera export eller annan användning av spannmålsöverskottet. Vidare tillstyrks en höjning av prisregle- ringsavgiften på bekämpningsmedel i syfte att användningen skall minska" och utveckling av alternativa metoder stimuleras. — — — Lantbruksstyrelsen tillstyrker en höjning av — — — miljöavgif ter på ' kväve och bekämpningsmedel ——— under förutsättning att influtna medel

- används för miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, rådgivning och-forskning. Vidare tillstyrker styrelsen gruppens förslag att miljöavgiften på bekämpnings- medel får samma konstruktion som prisregleringsavgi f ten, dvs. att avgiften an- passas så att den blir lika per hektar där bekämpningsmedel använts.

5.5 Skogsstyrelsen: — — — Beträffande ökning av priser på handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel så kan inte SKS f. n. bedöma i vad mån dessa medel är de bästa för att uppnå uppsatta mål inom jordbruket. SKS konstaterar dock att gruppen inte gjort någon djupare analys av regionalpolitiska effekter av för- slagen. Om risken är stor att kombinerade skogs- och jordbruksföretag drabbas hårt med omfattande nedläggningar till följd bör differentierade avgifter m.m. övervägas. Skogsmarksgödsling i norra och mellersta Sverige är en åtgärd som ligger helt i samhällets intresse eftersom den bl.a. möjliggör en ökad avverkning i en relativt nära framtid. Gödselmedel avsedda för skogsbruk bör därför inte belastas med höjdaavgifter. '

5.6 Statens livsmedelsverk: ——— I fråga om tillförseln av kväve till åkermar- ken ansluter sig livsmedelsverket till arbetsgruppens slutsats, att en begränsning kan vara nödvändig för att avlasta redan nitratförorenade vattentäkter och för att förhindra förorening av nu hotade vattenmagasin. Livsmedelsverket tillstyrker

• Sida 86
•  Original

Bilaga 2

därför de förslag till åtgärder som arbetsgruppen lagt fram för att minska kväve- gödselanvändningen.

— — — Beträffande bekämpningsmedel gör arbetsgruppen bedömningen att det är ett viktigt konsumentintresse att nedbringa resthalterna av sådana medel i jordbruksprodukter och dricksvatten så långt som möjligt. Livsmedelsverket, som instämmer i den bedömningen, vill för egen del framhålla följande. Även om det inte finns anledning anta att de resthalter av bekämpningsmedel som nu kan finnas i svenska jordbruksprodukter utgör några påtagliga hälsorisker för konsu- menterna, är blotta förekomsten av rester av sådana ämnen i våra livsmedel en negativ egenskap för konsumenterna. Livsmedelsverket tillstyrker arbetsgrup— pens förslag till åtgärder för att minska användningen av bekämpningsmedel.

När det gäller frågan om höjningen av miljöavgiften på bekämpningsmedel anser livsmedelsverket att det är angeläget att pröva möjligheterna att dif ferentie— ra avgiften så att de bekämpningsmedel som bedöms kunna medföra störst hälsorisker för konsumenterna — bl. a. vissa svamp- och insektsmedel —— får en högre avgift än övriga bekämpningsmedel.

5.8 Statensjordbruksnämnd: [.Vad gäller avgifterna på handelsgödsel framhåller jordbruksnämnden att en] ——— kraftig höjning av avgifterna får många negativa konsekvenser. Ett system för återbetalning måste utformas vilket leder till ökad administration.

Ett ekonomiskt bättre sätt att ta bort överskottet är att stimulera annan lön- sammare användning av överskottsarealen.

Försämrad produktivitet i jordbruket kan på sikt medföra högre livsmedelspri- ser.

Minskad kvävegödsling leder till sänkt produktivitet i växtodlingen. Om kväve- givan f rån början är optimal blir produktivitetsförlusterna förhållandevis små vid måttlig minskning av gödselgivan. Förlusterna blir dock allt större då göds- lingen reduceras ytterligare eftersom minskningen i avkastning tilltar. Effekten på lönsamheten blir också beroende av företagens produktionsinriktning. Av- giften drabbar de företag hårdast som saknar stallgödsel och de som har stor odling av grödor med högt skördevärde. Produktivitetsförsämringen blir också - störst i de bästa jordbruksbygderna.

Det är också troligt att en sjunkande proteinhalt skulle medföra en ökad import av kvalitetsvete vilket skulle leda till en motsvarande större export'av svenskt vete.

Nedgången i proteinhalt kan dock motverkas genom ökad proteinbetalning. Ökad proteinbetalning gynnar sorter som ger högre proteinhalt vid viss gödsling. Vid högre proteinbetalning kan det också bli lönsamt att ge en del av kvävet vid tiden för kärnbildningen då det har större effekt på proteinhalten.

Redan vid nuvarande avgiftsuttag har näringarna, främst skogsbruk och yrkes- mässig trädgårdsodling, framfört krav på individuell återbetalning till resp. för- brukare. Höjs avgiften kommer det med all sannolikhet att leda till förnyade krav på individuell återbetalning. Individuell återbetalning skulle leda till ökad adr'ni— nistration och kontroll. — — —

.lordbruksnämnden har inget att erinra mot en viss höjning av avgifterna på bekämpningsmedel. Lämpligt avvägda medverkar de till en behovsanpassad 'an- vändning.

• Sida 87
•  Original

Bilaga 2

Höjda avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel ökar dock kraftigt problemen med återföringen av medlen till sektorer utanför jordbruksprisregle- ringen. Vidare ökar risken för fusk. Bekämpningsmedel är förhållandevis enkla att föra in i landet utan att erlägga avgift. Det gäller speciellt de nya s.k. låg— dospreparaten som säljs i små förpackningar. Vidare ökar risken att preparat som inte är avgiftsbelagda kommer att användas. Jordbruksnämnden har inget att erinra mot att miljöavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel höjs enligt förslaget och att de medel som tas in används för att stimulera miljövårdan- de åtgärder i jordbruket. Kraftiga avgiftshöjningar ger dock motsvarande negati- va effekter som uppkommer vid höjning av prisregleringsavgif ten.

5.9 Jordbruksnämndens konsumentdelegation: — — — Det eventuella behovet av avgiftshöjning får prövas när kostnaderna för de miljöförbättrande åtgärderna beräknats.

KD kan i och för sig tänka sig att prisregleringsavgiften på kvävegödsel och bekämpningsmedel används som styrmedel för att påverka intensiteten i jord- bruket. Enligt KD:s mening har gruppen dock i alltför hög grad inriktat sig på just detta instrument.

5.11 Sveriges geologiska undersökning: — — — Åtgärder som syftar till att gene- rellt minska användningen av gödsel och bekämpningsmedel (som t.ex. de i betänkandet föreslagna höjda avgifterna på handelsgödsel och bekämpningsme- del) har således liten effekt jämfört med om insatserna (i form av rådgivning och/eller restriktioner) koncentreras till de områden som har hög sårbarhet. I många fall är landskapets variabilitet sådan att det kan vara fråga om områden på storleksnivån gård, skifte eller t. o. m. del av skifte.

5.13 Domänverket: ——— ] betänkandet diskuteras en höjning av nuvarande prisreglerings- och miljöavgifter på handelsgödselmedel som en tänkbar åtgärd för att minska gödselmedelsanvändningen i jordbruket. Gödselmedelsanvänd- ningen i skogsbruket nämns inte i utredningen varför — — — Domänverket förutsätter att gödselmedel som används på skogsmark inte kommer att beröras. Beträffande de administrativa åtgärder, som krävs för att undanta skogsmarksgödslingen från avgiftshöjningar ansluter vi oss till det av SCPF (remissvar) framlagda förslaget. Vi vill samtidigt påtala att en höjning av avgifterna av den storleksordning som diskuteras i utredningen skulle, om den berörde Skogsmarksgödsling, reducera Domänverkets gödslingsprogram påtagligt. -——- —— En höjning av avgifterna skulle därtill motverka skogsbrukets ambi- tion att gå över till miljövänligare men dyrare gödselmedel, vilket vi finner ologiskt.

5.14 Statskontoret: Den av utredningen föreslagna höjningen av miljöavgif ten får ses som ett första steg på en lång och besvärlig väg mot en omformning av det svenska jordbruket. En sådan höjning torde främst vara till gagn för miljön och i sista hand komma att betalas av livsmedelskonsumenterna. Vi är tveksamma till den typen av avgifter. Om därtill jordbruket kompenseras för avgifter vid prissätt- ningen på spannmål får en sådan avgift troligen ingen effekt alls.

• Sida 88
•  Original

Bilaga 2

5.17 Statens naturvårdsverk: ——— Vid en höjning av avgifterna diskuteras enbart kvävet. Naturvårdsverket menar att även fosforn bör finnas med i dis- kussionen. Orsaken är att ett höjt fosforpris medför bättre utnyttjande av stall- gödseln. Miljöeffekten blir därför väsentligt större än vad enbart en höjning av kvävepriset innebär.

5.19 Kemikalieinspektionen: — — — Kemikalieinspektionen, lantbruksstyrelsen och naturvårdsverket har i förslag till handlingsprogram för att minska hälso- och mil jöriskerna vid användningen av bekämpningsmedel anvisat hur användningen kan halveras inom 5 år. Höjda avgifter på bekämpningsmedel enligt utredningens förslag bör, om de genomförs, verka i samma riktning. Bekämpningsmedlens ekonomiska konkurrenskraft är dock, som utredningen framhåller, sådan att avgiftshöjningen inte med säkerhet leder till nämnvärd minskning av förbruk- ningen.

5.20 Statens energiverk: —- — — Verket saknar en större översyn av den svenska jordbrukssektorn i anslutning till analysen av åtgärder för att minska det svenska spannmålsöverskottet —- en översyn som också skulle rymma konsekvenserna för samhället utanför jordbrukssektorn. Expertgruppen redovisar att de svenska jordbruksföretagen är relativt okänsliga för prishöjningar på viktiga insatsvaror för produktionen. Enligt verkets uppfattning stärker detta argumenten för en översyn av både administrativa och ekonomiska styrmedel i jordbrukssektorn. Expertgruppen har inte heller analyserat hur ett förändrat pris på spannmål skulle påverka användningen av konstgödsel och bekämpningsmedel.

Statens energiverk finner inte att utredningen ger verket anledning att frångå tidigare redovisade uppfattningar. Behovet av mer ofattande samhällsekonomis- ka analyser och en analys av samordningen mellan ekonomiska och administrati- va styrmedel inom jordbrukssektorn kvarstår. Detta gäller även behovet av en anpassning av de använda styrmedlen till övriga berörda samhällssektorer, bland dem energisektorn.

5.21 Forskningsrådsnämnden: ——— Nämnden tar inte ställning till om de föreslagna höjningarna på priset på handelsgödsel är rätt metod eller om nivån är rätt avvägd.

5.23 Statens maskinprovningar: —-——- Enligt Maskinprovningarnas uppfatt- ning är det inte tillfredsställande att det inom ramen för nuvarande regelverk för fördelning av miljöavgifterna på bekämpningsmedel och konstgödsel inte går att finansiera projekt för utveckling och provning av t. ex. från miljösynpunkt ef fek- tivare spridare. Om delar av miljöavgifterna kunde disponeras för teknisk ut- veckling och opartisk provning skulle odlarna kunna erbjudas metoder och utrustning, som gör det möjligt att minska mängden gödsel- och bekämpnings- medel på kortare tid än vad som nu kan förväntas.

5.24 Sveriges lantbmksuniversitet: —— — —— Utredningen har _— — — konstaterat att avgifter på handelskväve är ett trubbigt redskap. Därför blir förslaget om en viss avgiftshöjning i preventivt syfte och som finansieringskälla för forskning, rådgivning och olika stimulansåtgärder mycket tveksamt och orättfärdigt ..

• Sida 89
•  Original

Bilaga 2

Sveriges lantbruksuniversitet anser att spannmålsöverskottet bäst löses med andra metoder än avgifter på handelsgödsel och kemiska medel. Fram för allt bör alternativa användningar av spannmålsarealen utvecklas.

5.25 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: — — — Förslaget att öka kostnader- na för lättlösliga kvävegödselmedel medför att alternativ till dessa exempelvis stallgödsel får ett högre värde. Härmed uppnås positiva miljöeffekter. — — —'

5.26 Länsstyrelsen i Stockholms län: ——— En omställning av jordbruket ——— kräver en samordning av de ekonomiska, administrativa m. fl. medlen och en uttalad viljeinriktning inom jordbrukspolitiken. Höjda miljöavgif ter kan användas för att stimulera denna omställning förutsatt att de influtna avgifts- medlen i sin helhet återgår till jordbruket. Det är viktigt att de ekonomiska förutsättningarna för jordbrukarna — speciellt i skogs- och mellanbygder — inte försämras så att driften måste läggas ner.

5.27 Länsstyrelsen i Södermanlands län: — — — När det gäller avgifter på han- delsgödsel och bekämpningsmedel anser länsstyrelsen att intäkterna oavkortat skall återgå till jordbruket för forskning, rådgivning och stimulans av miljövår- dande åtgärder och miljövänligare produktion. Därmed torde man också skapa ekonomiska motiv för att i ökad grad utveckla en produktionsteknologi som är miljövänligare. Avgifterna på bekämpningsmedel och stråförkortningsmedel bör anpassas till medlens verkliga behov samt riskerna och omfattningen av deras miljöeffekter. Det bör ytterligare övervägas om inte en kvotering av handelskvä- vemedel kan vara ett lämpligt kompletterande styrmedel i anslutning till en utbyggd rådgivning.

5.28 Länsstyrelsen i Östergötlands län: — —— — Enligt länsstyrelsens bedömning finns i dag inte något användbart alternativ till avgifter som styrmedel för han- delsgödselanvändningen. Länsstyrelsen tillstyrker därför den av arbetsgruppen föreslagna avgiftshöjningen på handelsgödselkväve i syfte att förstärka de ekono- - miska motiven för en bättre hushållning med växtnäringen. En sådan åtgärd medför en tämligen liten sänkning av den ekonomiskt optimala kvävegivan, men den ger samtidigt möjligheter att använda inf lutna medel till andra miljöförbätt- rande åtgärder i jordbruket. Ökade priser på handelsgödsel medför också ett effektivare utnyttjande av stallgödseln vars värde stiger i motsvarande grad. Från miljöskyddssynpunkt är detta särskilt angeläget eftersom brister i stallgödselhanteringen har stor be- tydelse för jordbrukets miljöpåverkan.

— — — Länsstyrelsen anser att miljöavgif ten på bekämpningsmedel bör rela- teras till dosen på samma sätt som nu gäller för prisregleringsavgiften.

5.29 Länsstyrelsen i Kristianstads län: — — — Arbetsgruppen har föreslagit att miljöavgiften på handelsgödselkväve höjs. Om avgiftshöjningen genomförs vill länsstyrelsen, i likhet med arbetsgruppen, betona att avgifterna i sin helhet skall återgå till jordbruket för miljövårdande åtgärder.

Det kan resas flera invändningar mot en generell prishöjning på handels-

• Sida 90
•  Original

Bilaga 2

gödselkväve som ett medel att komma tillrätta med spannmålsöverskottet och miljöproblemen. En prisökning påverkar inte enbart användningen av handels- gödsel i de områden där kväveutlakningen är omfattande. Även andra grödor som kvävegödslas påverkas. Jordbruksföretag med låg vinstmarginal kan kom- ma att läggas ner med en minskad sysselsättning som följd.

5.30 Länsstyrelsen i Malmöhus län: — —- — En ökad avgift på kvävegödselmedel skulle tillsammans med andra åtgärder — — -— kunna vara en åtgärd på vägen mot målet att lösa miljö— och överskottsproblemen. I betänkandet saknas dock enligt länsstyrelsen ett tillräckligt underlag för att bedöma hur stora effekter på kväveutlakningen en avgiftshöjning ger i olika jordbruksregioner och vilka de ekonomiska konsekvenserna blir för enskilda jordbrukare.

Ett ökat pris på handelsgödselkvävet medför att stallgödselns värde ökar. Detta bör ge större ekonomiska förutsättningar för en bättre hantering och nyttiggörande med minskat kväveläckage som följd. — — —

I betänkandet föreslås en princip att influtna avgiftsmedel i sin helhet skall återgå till jordbruket för miljövårdande åtgärder. Som exempel på sådana åt- gärder anges odling av fånggrödor och alternativa odlingsformer. Länsstyrelsen delar denna uppfattning men vill särskilt peka på att också andra miljövårdsåt- gärder inom jordbruket bör stimuleras genom bidrag t. ex. utbyggnad av göd- selvårdsanläggningar för att kunna lagra hela årsproduktionen av stallgödsel, utveckling av bättre spridningsmetoder för stallgödsel och odling av energi- och proteingrödor.

5.31 Länsstyrelsen i Hallands län: — -— — En ökning av avgifterna på handels- gödsel skulle emellertid öka stallgödselns konkurrenskraft och motivera utbygg- nad av lagringsmöjligheterna och övergång till vårspridning av gödseln. Det är således prishöjningens sidoeffekter snarare än dess direkta inverkan på avkast- ningen och kväveutlakningen som skulle utgöra motivet. Man måste dock vara klar över att handelsgödselns betydelse som produktionsfaktor skiljer sig avsevärt mellan företag och att detta skapar svårigheter när det "gäller att återföra dessa medel till jordbruket" på ett rättvist sätt. Länsstyrelsen tillstyrker i vart fall en måttlig ökning av miljöavgif ten på handelsgödsel.

5.34 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: ———- I syftet att förbättra miljön och samtidigt sänka produktionen kommer avgifter på kemikalier och handelsgödsel kombinerat med ett arealbidrag vara ett verksamt medel.

5.35 Länsstyrelsen i Norrbottens län: — — — En generell höjning av prisregle- ringsavgifter och miljöavgifter på handelsgödsel, kväve och kemiska bekämp- ningsmedel är dock en åtgärd som jordbrukare i Norrbottens län inte bör drabbas av.

——— Länsstyrelsen i Norrbottens län föreslår att dessa avgifter samt den eventuella höjningen av avgifterna återförs till länets jordbrukare. Detta kan ske genom en höjning av Norrlandsstödet eller på annat sätt. Hittills har den miljöin- riktade rådgivningen enbart kommit jordbrukare i de intensiva jordbruksbyg- derna till del.

• Sida 91
•  Original

Bilaga 2

5.36 Agrifack: — — — Orimligt höga avgifter på växtnäring och bekämpnings- medel kan leda till en kvalitetsmässigt sämre produkt; låg proteinhalt, bildning av mykotoxiner etc. I sin tur kan det medföra ett ökat importbehov av t. ex. kvalitetsvete, samt ökade kvantiteter undermålig vara som skall omsättas på utlandsmarknaden. Dessutom drabbar en höjning av produktionskostnaderna uteslutande den enskilda jordbrukaren som redan nu är ekonomiskt hårt pressad.

Om riksdagen ändå beslutar om avgifter på kvävegödsel- och bekämpningsme— del anser Agrifack att de oavkortat skall föras tillbaka till jordbruket.

Jordbrukets negativa andel i miljövårdsfrågorna torde på sikt till inte oväsent— lig del kunna åtgärdas genom pedagogiskt riktigt tillrättalagd information, samt t. ex. bidrag för gödselvårdsanläggningar m. m. och inte genom avgifter som expertgruppen föreslår.

Utredningens förslag bör vila för att ytterligare erfarenhet av effekten av redan beslutade åtgärder skall erhållas. Näringen bör ges visst andrum för anpassning och dess kreativa förmåga att finna nya alternativ till traditionell spannmålsod- ling bör ges tid att verka. Ytterligare höjda avgifter på handelsgödsel och be- kämpningsmedel bör i avvaktan på dessa erfarenheter anstå eller avföras helt från dagordningen.

5.37 Landsorganisationen i Sverige: — — — LO avstyrker gruppens förslag om en höjning av miljö- och prisregleringsavgifterna för kväve och kemiska be- kämpningsmedel. Avgifterna skall användas till att finansiera spannmålsöver- skottet samt vissa rådgivnings- och forskningsinsatser. LO anser att man kan använda prissättningen på spannmål för att uppnå dessa mål. Priset på spannmål påverkar också miljön. Om spannmålspriserna sänks blir det mindre lönsamt att använda stora insatser av handelsgödsel och bekämpningsmedel för att åstad- komma stora skördar.

5.38 Tjänstemännens centralorganisation: —— —— —— TCO anser att utredningens förslag till höjda miljö- och prisregleringsavgifter på handelsgödselkväve är ett alltför trubbigt instrument för att åstadkomma önskad effekt. Det krävs mer selektiva och varierade metoder, anpassade efter lokala förutsättningar. TCO konstaterar samtidigt att det också är angeläget att komma till rätta med felaktig hantering av stallgödsel och de miljöeffekter som följer av detta. Det är också angeläget.. att stimulera minskad användning av kemiska be- kämpningsmedel. Därför tillstyrker TCO förslaget till höjda miljö— och pris- regleringsavgifter på kemiska bekämpningsmedel.

5.39 Familjejordbrukamas riksförbund: Vi anser att kväveavgifterna inte fun- gerar som styrmedel för att nå det avsedda kombinerade produktions— och miljö- målet. Kväveavgifter är ingen bra finansieringsform. Vi har redan prisförhållan- den som uppmuntrar till ekologisk effektivitet. Tekniskt vore det bättre med en neutral finansiering genom budgetmedel eller modifierad prissättning på spann- mål (tvåpris). Kväveavgifterna har några stora nackdelar:

Alla kvävegödslade grödor får bidraga till Spannmålens finansiering, bland dessa flera önskade ersättningsgrödor.

• Sida 92
•  Original

Bilaga 2

Vi får en tendens mot minskad proteinhalt i spannmålet, vilket försvårar dess användning både hemma och för export.

Svenska jordbrukare får hårdare villkor än andra jämförbara länders, vilket försvårar utvecklingen av nischprodukter för export. .

Stora avgifter kan medföra betydande administrativa problem med återbe- talning.

5.40 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: ———— Att med generella avgifter fördyra handelsgödselkvävet för att därigenom minska användningen och avkastningen är knappast någon lämplig väg att minska den totala spann- målsproduktionen. — — —

— — — För vår del måste vi bestämt avstyrka höjda avgi fter. Generella avgifter är inte ett effektivt medel för att komma till rätta med övergödsling och över- driven eller felaktig användning av bekämpningsmedel. — — —

5.41 Hushållningssällskapens förbund: — — —— Betänkandet redovisar inget som talar för att höjda avgifter på handelsgödsel resp. bekämpningsmedel skulle minska spannmålsöverskottet eller medföra minskad förorening av vattenområ- den. Däremot innebär höjda avgifter på produktionsmedel dyrare livsmedcl eller sämre lönsamhet för lantbrukarna. Förbundet motsätter sig därför helt de före- slagna avgiftshöjningarna.

5.42 Kooperativa förbundet: -—-—— Då effekterna av en avgiftshöjning kan bedömas få en marginell effekt på förbrukningen av kvävegödsel och då KF icke bedömer finansieringsformen som ändamålsenlig ur konsumentsynpunkt av- styrker KF förslaget om höjd avgift för att öka prisregleringsmedlen. Förslaget har även en inflationsdrivande effekt vilket också talar emot avgiftshöjningen.

— — —— Miljöavgifter har i dag enligt KF:s uppfattning en annan karaktär än den tidigare föreslagna prisregleringsavgiften då avgiften inte skall kunna åbe- ropas vid prisförhandlingarna. KF tillstyrker i princip utredningens förslag att höja miljöavgiften enär denna typ av avgift borde utgöra en betydligt större stimulans till att minska förbrukningen av kvävegödsel än prisregleringsavgif ten. KF finner dock en brist i utredningen genom att inte de föreslagna avgiftshöj- ningarna preciseras.

För att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel och stimulera till alternativ inom växtskydd och ogräsbekämpning föreslår gruppen att miljö- och prisregleringsavgifterna på kemiska bekämpningsmedel höjes generellt. Förslaget är av principiell natur eftersom inga prishöjningsförslag anges. Gruppen anser dock att såväl avgiftsnivån som användningen av inf lutna medel bör avvägas på samma sätt som beträffande handelsgödselkväve. KF har samma syn på dessa förslag som beträffande förslagen gällande kvävegödselmedel.

5.43 Lantbrukarnas riksförbund: — — — Den föreslagna generella minskningen av användningen av handelsgödselkväve anser LRF vara omotiverad, bl. a. mot bakgrund av den sedan några år pågående nedgången i kväveanvändningen. De av miljöskäl motiverade skälen för en minskning av kväveanvändningen varierar starkt i olika områden, varför selektiva åtgärder är effektivare. Vägledande bör

• Sida 93
•  Original

Bilaga 2

samtidigt vara att livsmedlen inte onödigtvis skall fördyras av åtgärder som inte är '

nödvändiga med tanke på Iivsmedelskvalitet och miljö.

Den föreslagna höjningen av avgifterna och därmed av handelsgödselpriset torde regionalt ge varierande effekter inom växtodlingen. — — —

————— LRF tar bestämt avstånd från eventuella höjningar av miljöavgifter och prisregleringsavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel. I stället för- ordas en ökad satsning på rådgivning och försöksverksamhet samt åtgärder som direkt riktas mot de regionalt avgränsade problemområdena.

— —- — LRF vill kraftigt understryka att jordbrukets och speciellt spann- målsodlingens ekonomiska situation är starkt pressad, varför utrymmet för ytter- ligare kostnadsökningar är obefintligt. Höjda miljöavgifter måste därför tas ut på marknaden och därmed leda till höjda konsumentpriser.

5.44 Samarbetsgruppen för alternativ odling: — — — Vi delar uppfattningen att höjda avgifter införs på de insatsmedel som driver på ökad överproduktion och miljöbelastning. Prishöjningen skall gå tillbaka till näringen och betala över- skottet. — — — En radikal höjning påskyndar mycket snabbt omläggningen av svenskt jordbruk. Inte på så sätt att höjda avgifter på kväve medför sänkning av Spannmålsöverskottet — — —, utan att innan den effekten uppnås blir det direkt lönsamt att gå över till annan odlingsform. Det blir lönsamt att odla sitt eget kväve. — —- -—

—— — SAO har nu i flera år drivit kravet på att genom avgifter belastade insatsmedel som driver på ökad överproduktion och miljöbelastning. På detta sätt kan man stödja och göra det lönsamt för de företag som lägger om till en bättre miljö- och resurshushållning i sina odlingsmetoder.

Ju högre avgifter som införs på handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel som införs, ju mer företagsekonomiskt attraktiv blir alternativ odling. — — —

En ytterligare effekt blir att det blir ganska enkelt att uppnå målet att halvera bekämpningsmedelsanvändningen.

5.45 Svalöf AB: ——— Kortsiktigt kommer ökade ekonomiska bördor främst att drabba berörda odlare, men på längre sikt överförs dessa till konsumentledet. Det gäller således att väga positiva effekter för miljön och samhället i stort mot en negativ påverkan för den enskilde odlaren. Mot denna bakgrund framstår det som angeläget att se dessa frågor i ett utvecklingsperspektiv. Beslut om höjda avgifter på produktionsmedlen måste paras med beslut om ökade resurser för utveckling av produktionsteknik och produktionsmedel. Praktiskt innebär detta en utveckling av odlingssystem och sortmaterial inom jordbruk och trädgård, som medför ett minskat läckage och om möjligt oförändrad odlingsekonomi vid lägre insatser av gödselmedel och växtskyddsmedel.

5.46 Leverantörsföreningen för lantbruksmaskiner: — -— — Vi förordar — — — en minskning av "proteinbelöningen", så att man får en naturlig motivation hos den enskilde lantbrukaren att minska kväveanvändningen, hellre än kraftiga prishöjningar på kväve, vilket ju av gruppen framhålls som en osäker väg.

• Sida 94
•  Original

Bilaga 2

5.47 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: —— — Höjda gödselme- delsavgifter slår omedelbart igenom i skogsgödslingskalkylerna med försämrad lönsamhet som följd. — — —

— — — Minskad skogsgödsling måste följas av sänkt avverkning för att såväl kompensera direkt bortfall av de f ramgödslade volymerna som en ökad ransone- ring av den äldre skogen. En sådan utveckling är inte önskvärd vare sig ur samhällets eller skogsnäringens synpunkt.

5.48 Svenska fabriksarbetareförbundet: ———- Enligt förbundets uppfattning är resultatet av en sådan i och för sig måttlig prisökning som föreslås i be- tänkandet svårt att överblicka med hänsyn bl. a. till de stora regionala variationer i jordbrukets inriktning och omfattning som beskrivs i utredningen.

— — — Förbundet anser det viktigt att framhålla att den totala förbrukningen av handelsgödsel i Sverige har minskat under senare år. Kväveförbrukningen är avsevärt lägre hos oss än i flertalet västeuropeiska länder.

Den föreslagna prishöjningen på kväve kan bara förväntas påverka spannmåls- överskottet marginellt. Om incitament kan skapas för att förändra markan— vändningen och djurhållningen kan detta, förutom de positiva effekterna på miljön, också förbättra balansen i spannmålsodlingen.

— —— Mot bakgrund av de ovan beskrivna förhållandena avvisar Svenska Fabriksarbetareförbundet bestämt de föreslagna avgiftshöjdningarna.

5.49 Svenska kommunförbundet: [Förbundets styrelse tillstyrker att]

—- ——- -— miljö- och prisregleringsavgifterna på kemiska bekämpningsmedel höjs generellt och väsentligt.

— — — priset på handelsgödsel och kväve ökas ytterligare för att genom avgifter ge incitament till en bättre hushållning med växtnäring, samt att de på så sätt inf lutna medlen bör användas inom jordbruksprisregleringen. '

5.50 Svenska lantarbetareförbundet: ———— Förbundet motsätter sig en gene- rell höjning av reglerings- och miljöavgifterna som ett styrmedel för minskning av såväl miljöföroreningar som minskning av spannmålsproduktionen. En drastisk höjning av kväveavgifterna skulle främst i mellanbygderna kunna få effekter för sysselsättningen, i första hand då för den anställda arbetskraften. En lägre lön- samhet skulle på sikt också medföra nedläggning av jordbruk, vilket i sin tur motverkar satsningarna på en levande landsbygd och ett öppet landskap. Enligt förbundets mening har arbetsgruppen i sitt arbete i mycket liten ut- sträckning beaktat de negativa effekterna av kväveavgif ter och därmed minskad intensitet i odlingen.

' — — — På samma grunder som redovisats för kvävet avstyrker förbundet en generell höjning av avgifterna på kemiska bekämpningsmedel. Användning av kemiska bekämpningsmedel kan vara nödvändig i vissa odlingar, om det skall vara möjligt att med rimlig lönsamhet bedriva dessa. — — —

5.51 Svenska naturskyddsföreningen: En minskad användning av kvävegödsel — och kemiska bekämpningsmedel — kan åstadkommas på olika sätt. SNF före- språkar en kombination av kraftigt höjda priser (genom höjning av miljö- och regleringsavgifterna) och en utökad rådgivning.

• Sida 95
•  Original

5.52 Sveriges fiskares riksförbund: ——— [Förbundet] tillstyrker förslaget om PYOP- 1987/88328 att handelsgödselanvändningen skall minska med minst 30 %. Vi tillstyrker också Bilaga 2 förslaget om att öka kostnaderna för användning av kväve. — — —- [Förbundet] tillstyrker också att förslaget om att mängden bekämp- ningsmedel kraftigt måste reduceras. Miljöavgiften på bekämpningsmedel måste förändras så att Iågdospreparaten fördyras i proportion till effektiviteten.

5.53 Sveriges industriförbund -— — — avvisar förslaget om ytterligare höjning av miljö- och prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och kemiska bekämpnings- medel. Industriförbundet finner det mer naturligt att dessa avgifter avskaffas. För lndustriförbundet är det en främmande tanke att lösa ett strukturproblem inom en gren av näringslivet genom att medvetet sänka produktiviteten. — — —

5.54 Sveriges kemiska industrikontor: — —— — Ingen saklig grund [f inns] för att användningen av växtskyddsmedel generellt bör minskas av hänsyn till miljön. Därmed finns heller ingen anledning för att dessa medel skall beläggas med mil jö- och regleringsavgif ter. ——— Användningen av handelsgödsel har redan nu i vårt land en nedåt— gående trend. Ytterligare avgiftshöjningar kan bli negativa för svenskt jordbruk och den industri som är anknuten därtill.

— — —— Att lägga avgifter på handelsgödsel, när orsaken till urlakning — då en sådan förekommer —— mera torde vara att söka i hanteringen av stallgödsel, förefaller olämpligt. Att beskatta en vara för eventuella ofullkomligheter i an- vändningen av en annan vara torde i varje fall te sig fiskalt oetiskt.

5.55 Sveriges Iivsmedelsindustriförbund: ——— SLIM anser, att det inte kan vara rätt åtgärd att i ett läge med stort'spannmålsöverskott utöka finansie- ringsunderlaget för en stor spannmålsproduktion, om man vill reducera spann- målsöverskottet. Avgifterna stimulerar i stället spannmålsproduktionen genom att spannmålsproducenterna får tillbaka mer än de själva betalat i avgifter, och avgifterna motverkar därmed sitt eget syfte. Andra grödor utan överskott (sock- erbetor) och grödor med egenfinansierade överskott (oljeväxter) drabbas där- emot orättmätigt av ökade kostnader för att finansiera spannmålsöverskottet. Principen för all jordbruksproduktion bör enligt SLIM vara att varje gröda skall bära sina egna kostnader, dvs. sektorsvis ekonomi.

— — — Det är en brist i utredningen, att man i så hög grad har koncentrerat sig på ökade avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel som styrmedel för att minska intensiteten i jordbruket och undvikit att beräkna och analysera effekter- na av ett sänkt spannmålspris på användningen av kvävegödselmedel, på spann- målsöverskottet samt på produktion och konsumtion av animalier. — — —

— — — SLIM vill med hänvisning till vad som ovan anförts avvisa förslaget om ytterligare höjning av miljö— och prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Syftet bör i stället vara att avskaffa dessa avgifter.

5.56 Trädgårdsnäringens riksförbund: ———— Det torde framgå av vad för- bundet här framfört att varje nytt förslag om höjda regleringsavgifter på handels- 95

• Sida 96
•  Original

Bilaga 2

gödsel och bekämpningsmedel därmed måste avvisas. — — -— Beträffande ut- redningens överväganden och förslag om en höjning av miljöavgifterna på kväve och bekämpningsmedel baserar sig dessa huvudsakligast på intensitets- och ur- lakningsproblemen inom det areella jordbruket. Frågeställningarna berör därför inte i någon väsentlig grad den yrkesmässiga trädgårdsodlingen. På samma grun— der som framförts ovan beträffande regleringsavgifterna måste förbundet för den yrkesmässiga trädgårdsodlingens del avvisa förslagen. — — —- ,

5.57 W. Weibull AB: ——-— Kvalitetsfrågan [måste] noga beaktas innan för- slag, som kan leda till minskad kvävegödsling i veteodlingen, framlägges.

5.58 Småbrukare i Väst: — — — Småbrukare i Väst vill ha en miljöavgift på konstgödsel på 100 % på försäljningsvärdet vilket med nuvarande användning ger ca 1,5 miljarder kr. som skall återföras i sin helhet, i form av brukarbidrag, till de odlare som går över till en biologisk odling. Det blir ett effektivt styrinstrument där avgörandet läggs i händerna på den enskilda jordbrukaren. — — —

6 Selektiva miljöförbättrande åtgärder. Restriktion i växtodlingen i speciellt känsliga områden

6.3 Statens pris- och kartellnämnd: -— — — Arbetsgruppen anser att inom om- råden som är särskilt känsliga ur utlakningssynpunkt med avseende på växtnä- ringsämnen och kemiska bekämpningsmedel kan olika former av restriktioner för växtodlingen behövas. Nämnden delar denna bedömning och vill samtidigt framhålla att 5. k. alternativ odling synes särskilt lämplig inom sådana områden. Man kan därför överväga om ”alternativföretag” bör få särskilt stöd inom sådana områden. '

6.4 Lantbruksstyrelsen: — -— — Lantbruksstyrelsen delar uppfattningen att do- serna vid ogräsbekämpning kan sänkas. — — —

Lantbruksstyrelsen delar uppfattningen att en utbyggd varningsverksamhet, förbättrade prognosmetoder och utökad rådgivning leder till en bättre behovsan- passning av bekämpningsmedelsanvändningen. Liksom avseende växtnärings- och ogräsmedelsanvändningen återstår dock många frågor att lösa. Styrelsen understryker därför vikten av att fortsatta satsningar görs på forskning och försök inom detta område.

Betänkandet belyser miljöeffekterna av ändrad markanvändning mycket knapphändigt. Enligt styrelsens mening finns här mycket intressanta effekter att belysa.

Betänkandet fastslår att i den utsträckning alternativa odlingsformer ökar i omfattning kommer jordbrukets negativa miljöpåverkan att minska. Enligt lant- bruksstyrelsen uppkommer det även inom de alternativa odlingsformerna miljö- problem. Dessa är till viss del av annan karaktär och ej nämnvärt studerade.

Beträffande bekämpningsmedlen uppstår givetvis ej problem med restsubstan- ser eller påverkan av yttre miljö inom alternativ odling eftersom man inte an-

• Sida 97
•  Original

Bilaga 2

vänder bekämpningsmedel. Avstår man från att använda bekämpningsmedel uppstår dock betydande svårigheter att bemästra vissa skadegörare som i sig kan utgöra ett miljöproblem genom t. ex. toxinbildning, damning eller oaptitliga skador.

När det gäller växtnäring försöker man inom den alternativa odlingen att klara försörjningen genom stallgödsel och baljväxtodling. Stallgödselanvändningen inom alternativ odling torde vara lika problemfylld som motsvarande använd- ning inom konventionell odling. Att samla kväve genom baljväxtodling innebär betydliga kväveläckagerisker. Inom alternativ odling används som regel träda för ogräsbekämpning. Trädesbruk innebär betydande risk för ett ökat kväveläckage. Genom vallodling, höstsådda grödor, fånggrödor m. m. kan kväveläckaget mins- kas. Detta gäller inom såväl alternativ som konventionell odling.

Då det förväntas att den alternativa odlingen kommer att öka är det viktigt att även miljöproblemen inom dessa odlingsformer studeras. Detta bör där så är möjligt och relevant omfattas av de projekt som avser att utveckla de alternativa odlings formerna.

6.9 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: —— — —— Av det framlagda materialet drar KD, liksom arbetsgruppen, den slutsatsen att varken miljöproble- men eller spannmålsöverskottet kan elimineras med en enda åtgärd och att i stället en rad olika styrmedel måste sättas in.

KD tillstyrker gruppens förslag om vissa åtgärder, såsom stimulans till odling av s.k. fånggrödor och alternativa odlingsformer. KD kan acceptera att dessa finansieras genom inflytande mil jöavgifter. — — —

6.15 Riksrevisionsverket: ——— Vad gäller kväveläckaget har arbetsgruppen i allmänna termer pekat på möjligheten att vidta administrativa åtgärder som begränsar växtodlingen i vissa områden. RRV anser att miljöskyddslagens be- stämmelser som gör det möjligt att peka ut och vidta åtgärder i särskilt för— oreningskänsliga områden t. ex. Laholmsbukten utgör en mer framgångsrik väg att komma till rätta med kväveproblemen än generella avgiftshöjningar på han- delsgödsel. Arbetsgruppen borde enligt RRV ha försökt anknyta sina övervägan- den och förslag till det miljöskyddsarbete som pågår i dessa områden.

6.17 Statens naturvårdsverk: ——— Arbetsgruppen föreslår att bidrag införs för att stimulera bl.a. odling av fånggrödor och alternativa odlingssystem. Bi- dragen skulle finansieras med höjda avgifter på handelsgödselkväve. Naturvårdsverket instämmer i att åtgärder av detta slag behöver stimuleras. Detta bör dock ses i ett större sammanhang. — — — För att uppnå positiva miljöeffekter i jordbruket är det också nödvändigt att öka anslagen för bidrag till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet. Mil jöef fekterna av en minskad produktionsintensitet behöver vidare följas upp genom en utvidgad recipientkontroll. Det särskilda anslaget för recipientkontroll i jordbruket behöver därför förstärkas.

Det finns flera skäl för att genomföra en kursändring inom jordbruket, bl.a. — spannmålsöverskottet — utlakningen av växtnäring

• Sida 98
•  Original

Bilaga 2

— störningar på fauna, flora och vattenmiljö från kemiska bekämpningsmedel — utarmning av växt- och djurliv till följd av landsbygdsförändringar (vilket innefattar både skogsplantering på åker, invandring av sly, nedlagda gårdar, skolor och serviceanläggningar etc., vilket tillsammans minskar diversiteten i landskapet).

Naturvårdsverket anser att en konsekvent kursändring kräver en helhetssyn på jordbruket. Riksdagen har i det senaste jordbrukspolitiska beslutet fört upp miljömålet bredvid de andra delmålen. Produktions— och miljömål måste sålun- da integreras från början.

Jordbrukaren som företagare måste för sin planering ha långsiktiga riktlinjer att arbeta efter. Ändringar i djurhållningen är särskilt långsiktiga. När man nu med hänsyn till överskottssituationen måste göra radikala förändringar, är det sålunda nödvändigt att kursändringen sker så att både livsmedelsproduktionen, miljön och jordbruksföretaget beaktas.

Det är naturvårdsverkets erfarenhet att mil jömedvetenheten hos jordbrukaren har ökat betydligt de senaste fem åren. LRF:s eget miljöprogram är ett uttryck för detta.

Det fordras styrmedel för att genomföra en kursändring. Dessa styrmedel måste ge jordbrukaren incitament till att minska spannmålsproduktionen och att införa t. ex. ökad vallodling, odling av energigröda eller annan gröda som mins- kar spannmålsöverskottet och har lång vegetationstid. Skogsplantering kan kom— ma att ske med lövskog, barrskog eller blandskog alltefter de naturliga förut- sättningarna, men med beaktande av ortens naturvärden.

Denna kursändring har delvis redan påbörjats. Programmet Omställning 90 som utgår från Rapport nr 3 från spannmålsgruppen (Ds Jo 198712) är ett led i detta skeende. Naturvårdsverket anser emellertid att kursändringen behöver sty- ras målmcdvetet, bl. a. genom införande av ekonomiska styrmedel. Enbart "mju- ka” styrmedel av typ rådgivning kan inte förväntas ge effekt på den korta tid som är aktuell.

Naturvårdsverket föreslår att lantbruksstyrelsen ges i uppdrag att ta fram nya allmänna råd för livsmedelsproduktionen med beaktande även av miljöfrågorna. Ekonomiska styrmedel behöver då finnas tillgängliga.

En kursändring inom jordbruket för med sig bl. a. följande konsekvenser: — produktiviteten inom växtodlingen för exportgrödorna bör frysas under en övergångstid —— ytterligare satsning på att få fram grödor resp. användning av befintliga grödor för nya ändamål krävs — styrmedel för anpassning av skogsplantering på före detta åkermark tillskapas — en bred information till alla berörda parter fordras för att presentera den beslutade kursen för jordbruket.

6.19 Kemikalieinspektionen: —- — —- Kemikalieinspektionen anser emellertid att — — — ansträngningar måste göras för att minska kemikaliebelastningen på miljön. Målsättningen på lång sikt bör vara att få ett jordbruk på biologisk grund och inte ett som baseras på kemikalier.

• Sida 99
•  Original

Bilaga 2

6.23 Statens maskinprovningar: — — —- Med tillfredsställelse finner Maskin- provningarna att expertgruppen nämner möjligheterna att begränsa växtnärings— Iäckage — inte enbart kväve utan även fosfor och kalium — från svenska åkrar genom att odla mer vall och höstsådda grödor dvs. genom att konsekvent tillämpa den beprövade metoden med balanserade växtföljder. Enligt Maskinprovningar- nas uppfattning borde dessa fakta betonats starkare än vad som nu skett. Från miljösynpunkt borde vall och höstsådda grödor dessutom värderas högre än vad som nu är fallet.

6.24 Sveriges lantbruksuniversitet: ———' En ändrad produktionsinriktning bör ses på lite längre sikt där olika stimulansåtgärder måste till i ett inlednings- skede. Målet bör vara vegetationsklädd mark under så stor del av året som möjligt. Fånggrödor måste finnas på utlakningskänsliga jordar. Andelen höstsäd och perenna växter måste ökas. Nya fleråriga grödor måste komma till såsom energigrödor, f ibergrödor och grödor för kemisk industri.

6.27 Länsstyrelsen i Södermanlands län: — — — Administrativa åtgärder i form av restriktioner för växtodling och djuruppfödning inom områden som är särskilt föroreningskänsliga och påverkade kan innebära en omfördelning av produktio- nen mellan olika produktionsområden i landet i stort. En sådan omfördelning innebär även ändrade förutsättningar för förädlings- och transportleden. Såväl ur miljö- som försörjningssynpunkt innebär detta väsentliga fördelar. En utveckling av stråsäd och andra grödor som styrs av en ensidig och specifik ökning av kemikalieinsatsen måste ifrågasättas. När det gäller mjölkproduktio- nen finns en fara att aveln utvecklas mot än mera högproducerande kor, vilkas uppfödning endast kan klaras i stor skala, där betesdrift inte är möjlig. Även en industriell uppfödning av grisar med inriktning på att framställa fläskkött som ersättning för det högkvalitativa nötköttet kan ifrågasättas.

Den negativa påverkan på miljö- och naturförhållanden, riskerna för ohälsa samt den pågående diskussionen om djurskydd och etiska frågor i samband med avel och växtförädling kräver en ökad insyn från samhällets sida. Det bör därför övervägas att inrätta en allsidigt sammansatt nämnd som har att följa och pröva ny produktionsteknik. Det är viktigt att även konsumenterna ges en stark ställ- ning i nämnden. Sveriges arbete på det internationella planet med frågor av aktuellt slag måste intensifieras. Grundläggande för jordbrukets utveckling är

dock den svenska bondens villkor i olika delar av vårt land. Därför krävs snarast '

att en långsiktig jordbrukspolitik läggs fast.

6.28 Länsstyrelsen i Östergötlands län: — — — Länsstyrelsen anser det angeläget att långsiktiga åtgärder vidtas för att främja en förskjutning av animalieproduk- tionen från fläsk och fjäderfä mot ökad produktion av nötkött baserad på betesdrift och grovfoder som producerats på den egna gården. En ökad betesdrift och grovfoderproduktion skulle medföra fördelar för vattenvården, floran, fau- nan, kulturlandskapet och sysselsättningen i skogs- och mellanbygden. Liknande positiva effekter bör kunna uppnås med s.k. agroforestry som arbetsgruppen beskriver som ett från miljösynpunkt intressant alternativ till den konventionella jordbruksproduktionen.

• Sida 100
•  Original

Bilaga 2

En ökad produktion av nötkött kräver också ett ändrat konsumtionsmönster. Ett sätt att öka konsumtionen av nötkött kan vara att införa en särskild kött- kvalitet för kött från nötboskap som fötts upp på inhemskt grovfoder och som hållits i betesdrift under sommarhalvåret. Många konsumenter är beredda att betala ett något högre pris för kött från djur som fötts upp på ett naturligt sätt och som kan antas hålla en hög kvalitet.

_ — _ Länsstyrelsen anser det mycket angeläget att odling av mellangrödor stimuleras genom bidrag från de medel som flyter in genom avgifterna på han- delsgödsel. Ett forsknings- och utvecklingsarbete pågår för att utveckla tekniken vid odling av mellangröda. På sikt bör en stor del av den areal som inte höstsås .

kunna hållas täckt med mellangrödor. Länsstyrelsen anser att Stimulansbidrag bör utgå även till odling av vissa andra grödor som innebär att marken hålls bevuxen under större delen av året.

6.30 Länsstyrelsen i Malmöhus län: — ——- För att på sikt kunna klara spann- målsöverskottet torde det vara nödvändigt att del av åkermarksarealen tas ur produktion. Överföring av åkermark till skog eller energiskog är ett effektivt sätt att minska utlakningen av kväve liksom också fosforförlusterna genom ytav- rinning. Störst effekt erhålls om åkermark som i dag har sämst växtnärings-

hushållning överförs till skog eller energiskog.

Från miljö- och naturskyddssynpunkt är det väsentligt var jordbruksmarken tas ur produktion och att olika regionala organ ges möjlighet att medverka i planeringsarbetet. En överföring av viss åkermark till lövskog i tätortsnära om— råden, t.ex. i västra Skånes helåkersbygder, skulle vara positivt för rekreation och friluftsliv och öka mångfalden i landskapet men få motsatt effekt i mellan- och skogsbygder för kulturlandskapstyper (ängar, hagar) med stora värden för naturvård, kulturminnesvård, turism och friluftsliv. — — —

Den alternativa användningen bör planeras noga och olika möjligheter bör undersökas vad avser produktion och ekonomi. Förutom variation i landskapet, betydelse för friluftsliv m.m. kan viltvården och bevarandet av vinderosions- känsliga jordar gynnas. Tendenserna hos senare decenniers jordbruksteknik in- nebärande nedbrytning av naturliga korridorer och öar med stor betydelse för de ekologiska sambanden i landskapet, kan hejdas och restaureringsåtgärder vidtas.

Genom att i närheten av vattendrag och sjöar skapa ordentliga odlingsfria zoner kan såväl kväveutlakning som ytavrinning av fosfor till vattenområdena reduceras. I första hand bör därför dessa områden bli aktuella för den ändrade markanvändningen.

l vattendrag, sjöar, dammar och andra vattensamlingar sker en självrening av det avrinnande vattnet bl. a. genom sedimentation av partikulärt material och denitrifikation. Under senaste seklet har en omfattande dränering oCh utdikning skett av sådana våtmarker vilket medfört försämrade förutsättningar för det avrinnande vattnets förmåga till självrening. Kulvertering och rätning av vatten- dragen är vanligen förekommande åtgärder i jordbrukslandskapet. Dessa åt- gärder har en negativ effekt för självreningsförmågan. På sikt bör övervägas möjligheten att restaurera vissa våtmarker i vattendragens nedre delar.

• Sida 101
•  Original

Bilaga 2

6.32 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: — — —— Det är svårt för länssty— relsen att avgöra hur mycket handelsgödselanvändningen behöver reduceras för att få tillräckligt avsedd effekt. Det är inte heller möjligt att avgöra vilka styrmedel som är effektivast för att nå uppsatta mål. Det är dock viktigt att betona att användningen av handelsgödsel måste minimeras för att snabbt åstadkomma positiva miljöeffekter. I betänkandet borde tydligare uttalats konkreta åtgärder för att på kort tid radikalt minska handelsgödselanvändningen. De långsiktiga åtgärderna för att minska kvävegödselanvändningen förefaller genomtänkta och lovar säkert gott för framtiden.

I betänkandet framhålls också betydelsen av att nedbringa användningen av bekämpningsmedel för att minska resthalter i jordbruksprodukter och dricksvat- ten. Detta år positivt och kommer sannolikt att få effekt även på jordbruks- landskapets fauna och flora. Forskning och utveckling kring alternativa ogräsbe- kämpningsmetoder liksom även växtförädling bör stimuleras för att ytterligare nedbringa behovet av kemiska bekämpningsmedel.

Det är också positivt att man i betänkandet föreslår minskad spannmålsodling till förmån för annan markanvändning såsom ökad vallodling, lövskogsodling och s.k. agroforestry. Det är också viktigt från miljösynpunkt att man så snart som möjligt får till stånd en ändrad arealanvändning med sikte på att marken skall vara beväxt så lång tid som möjligt på året. Odling av fånggrödor minskar utlakning av näringsämnen liksom skyddsbälten av vegetation längs vattendrag, diken och vägar. Dessa åtgärder får också positiva effekter på flora och fauna.

En annan inriktning på djurhållningen, mot mer nötkreatur på bekostnad av svinuppfödning, skulle också få en rad positiva effekter för miljön. Svinupp- födningen är i huvudsak koncentrerad till södra Sveriges slättbygder och baseras på spannmål som foder. Med minskad svinuppfödning minskar spannmålsod- lingen och många av de problem som är förknippade därmed (handelsgödselan- vändning och bekämpningsmedelsanvändning). Nötkreaturhållningen är också på ett helt annat sätt knutet till skogs- och mellanbygderna, dvs. de områden som enligt jordbrukets utredningsinstitut 1984 skulle kunna drabbas av en upp till 40—procentig nedläggning av åkermark. Det finns all anledning att särskilt betona vikten av att satsa på en överlevnad för dessa bygder. Klas Hjelm säger också i sitt särskilda yttrande att ”Dessa områden är speciellt värdefulla från fauna- och f lorasynpunkt, eftersom det mer småskaliga jordbruket med större inslag av djurhållning leder till ett betydligt mer omväxlande landskap med fler lämpliga biotoper för växter och djur”.

Bibehållandet av en levande landsbygd med ett öppet odlingslandskap är en förutsättning för att alla de naturvärden som finns i detta landskap skall kunna bevaras. Bevarandet av en levande landsbygd har också stora sociala, kulturella och turistiska värden, som alltför lite beaktas i dessa sammanhang. Det är definitivt samhällets sak att värdera dessa aspekter då landskapet berör oss alla.

6.33 Länsstyrelsen i Örebro län: —— —- — Länsstyrelsen menar att tiden nu är mogen att på försök i större skala pröva möjligheten med ökad andel våtmarker i jordbrukslandskapet. Våtmarkerna kan fungera som översilningsarealer, där fos- for och kväve reduceras genom att våtmarksälskande växter gynnas. Växtligheten kan skördas och sedan fungera som foder och gödsel.

• Sida 102
•  Original

Bilaga 2

6.38 Tjänstemännens centralorganisation: Inom särskilt miljökänsliga områden bör, som utredningen föreslår, särskilda restriktioner för växtodlingen kunna införas. Det finns exempelvis områden, nära känsliga vattendrag, där det enligt TCO:s mening borde krävas att man planterar träd eller anlägger vall i stället för att odla spannmål.

6.42 Kooperativa förbundet: — — — Arbetsgruppen föreslår en rad åtgärder för att nå de eftersträvade miljömålen. KF instämmer i förslagen beträffande ökad andel höstsådda grödor, odling av s.k. fånggrödor och att djurhållningen bör vara anpassad till åkerarealen. Förslagen om förbättrad spridningsteknik av gödsel bedömer KF vara mycket välgrundade och av stor betydelse för miljön. KF vill även understryka behovet av gödslings— och växtodlingsplaner för resp. lant- bruksföretag.

I rapporten anges att på areal som gödslas med både handelsgödsel och stall- gödsel förekommer överoptimering på ca halva arealen medan areal som enbart gödslas med handelsgödsel är ca 20 % överoptimalt gödslad. Det är också klar- lagt att varje lantbruksföretag har specifika förutsättningar beträffande geo- grafiskt läge och klimat, jordan och produktionsinriktning. För att erhålla full effekt av åtgärderna är det därför KF:s mening att selektiva medel ger större effekt än generella. Utgångspunkten för åtgärdsförslagen bör därför vara att varje lantbruksföretag oftast har en unik situation dels beträffande behov av gödsel- och bekämpningsmedel, dels beträffande tillvägagångssätt för att komma tillrätta med eventuellt växtnäringsläckage.

Rapporten innehåller också ett antal förslag till selektivt verkande åtgärder varav KF redan inledningsvis har tillstyrkt en ökad andel av höstsådda grödor, odling av s.k. fånggrödor, arealanpassad djurhållning samt förbättrad sprid- ningsteknik av gödsel.

* Arbetsgruppens förslag till åtgärder i syfte att begränsa belastningen på miljön kommer endast att ha en mindre effekt på spannmålsöverskottet. KF är ense med arbetsgruppen om att ytterligare åtgärder måste vidtagas för att bringa balans i spannmålsodlingen.

Arbetsgruppen noterar att utförda beräkningar (ej redovisade i utredningen) visar att ett alternativ med s.k. tvåprissystem leder till att spannmålsöverskottet försvinner. Utan att ta någon ställning till tvåprissystem som sådant instämmer KF i uppfattningen att priset på spannmålen är det effektivaste styrmedlet för att nå balans emellan produktion och konsumtion. I den statliga utvärderingen av de olika åtgärdsförslagen måste därför prisfrågan ingå som den viktigaste parame- tern i kombination med olika stödåtgärder.

6.48 Svenska fabriksarbetareförbundet: — —— De långsiktigt inriktade åtgär- derna som föreslås t.ex. beträffande markanvändning, produktionsteknik, in- formation, rådgivning och forskning är angelägna att arbeta vidare med.

6.49 Svenska kommunförbundet: — — — I syfte att få större överensstämmelse mellan jordbrukets produktions- och miljömål tillstyrker förbundets styrelse utredningens förslag beträffande att

• Sida 103
•  Original

Bilaga 2

ett bidrag införs med syfte att stimulera till åtgärder inom jordbruket som har effekter på miljön,

inom områden, som är särskilt känsliga ur urlakningssynpunkt med avseende på växtnäringsämnen och kemiska bekämpningsmedel kan administrativa åt- gärder i form av restriktioner för växtodlingen behöva införas.

6.51 Svenska naturskyddsföreningen: För att den nödvändiga omställningen i jordbruksproduktionen skall kunna ske förhållandevis snabbt och smärtfritt är det nödvändigt att jordbrukarna har en positiv inställning och att de ges ekono- miska möjligheter att våga prova nya vägar. Därför måste inkomsterna från de höjda avgifterna gå tillbaka oavkortade till- jordbrukarna för att hjälpa dem att klara omställningen. SNF vill slutligen särskilt framhålla nödvändigheten av en helhetssyn på jord- brukets framtid och val av produktionsmetoder. Åtgärder bör så långt möjligt väljas och utformas så att flera samhälls- och miljömål tillgodoses. Detta är möjligt, men för att de långsiktigt riktiga besluten om framtida produktionsin- riktning och omställningsstrategi skall kunna fattas anser SNF att det är nödvän- digt med en kompletterande utredning som utförligt beskriver hur en omläggning av jordbruket i mera miljövänlig riktning skall gå till. På kort sikt anser för- eningen att det är angeläget med en omedelbar, kraftig höjning av avgifterna på kvävegödsel för att få ner kväveanvändningen. Skulle det visa sig att en av- giftshöjning inte får de väntade effekterna är det lätt att åter sänka avgifterna.

6.55 Sveriges livsmedelsindustriförbund: När det gäller områden som är särskilt känsliga ur urlakningssynpunkt med avseende på växtnäringsämnen och kemiska bekämpningsmedel ansluter sig SLIM till utredningens bedömning att admini- strativa åtgärder i form av restriktioner för växtodlingen kan behövas.

7 Förbud mot användning av stråförkortningsmedel' 1 spannmål. Råg undantas 1 fem ar. "

7.4 Lantbruksstyrelsen: — —— Lantbruksstyrelsen vill särskilt peka på vikten av en bibehållen rågodling i landet. Rågen odlas företrädesvis på lätta jordar, dvs. jordar som är utlakningskänsliga. En höstsådd gröda, som råg, motverkar risken för kväveläckage. Minskar rågodlingen torde den ersättas av vårstråsäd, kom och havrc. Läckagerisken ökar därmed. Råg av tillräcklig kvalitet kan vid nuvarande odlingsomfattning avsättas inom landet. Minskar odlingen ökar importen. En ökad fodersädesproduktion kom- mer normalt att behöva exporteras. Även ur produktionsbalans- och reglerings- ekonomisk synpunkt synes det därför vara negativt om rågodlingen minskar.

Lantbruksstyrelsen tillstyrker förslaget men tvivlar på att stråstyva rågsorter finns tillgängliga inom fem år. Man bör därför vara inställd på att det kan vara nödvändigt att tillåta stråförkortningsmedel under en längre övergångsperiod än fem år.

Styrelsen vill även peka på möjligheten att höja rågpris'ct. Man skulle då kunna

• Sida 104
•  Original

Bilaga 2

få lönsamhet i odlingen vid lägre kvävegödsling. Behovet av stråförkortningsme- del minskar därmed.

7.6 Statens livsmedelsverk: -——— Vid all framställning av livsmedel måste enligt livsmedelsverket som en grundläggande princip gälla att onödig använd- ning av sådana kemiska ämnen som kan medföra hälsorisker för konsumenterna inte bör tillåtas. Av säkerhetsskäl bör den principen gälla även om en normal användning av ett kemiskt ämne inte ger upphov till sådana halter av ämnet i livsmedlen att några hälsorisker kanbefaras. Stråförkortningsmedel behöver, med visst undantag, inte användas i vårt land för att producera-den spannmål som krävs för att tillgodose konsumtionen av bröd och andra spannmålsproduk- ter. Även om en toxikologisk bedömning av stråförkortningsmedlen skulle ge vid handen att låga resthalter av dessa medel i spannmål eller i mjöl skulle kunna tolereras från hälsosynpunkt, bör stråförkortningsmedel med hänsyn till den nyss angivna principen inte tillåtas vid odlingen av spannmål. Då därtill kommer att användningen av stråförkortningsmedel kan leda till miljöolägenheter, bör såsom arbetsgruppen föreslagit det nuvarande förbudet kvarstå. På de av arbetsgruppen anförda skälen anser också livsmedelsverket att undantag från förbudet bör göras för rågodlingen under en övergångsperiod. På förekommen anledning bör frågan om import av spannmål som kan inne- hålla resthalter av stråförkortningsmedel uppmärksammas av regeringen vid prövning av frågan om förlängning av det nuvarande förbudet. — — —

7.8 Statens jordbruksnämnd: —— -— Jordbruksnämnden har i stort sett inget att erinra mot gruppens förslag i fråga om stråförkortningsmedel för andra grödor än råg. Troligtvis behöver dispensen för råg omfatta 10—15 år. Det kan trots detta vara lämpligt att besluta för' kortare period. Beslutet kan sedan om— prövas när perioden gått till ända.

7.'I4 Statskontoret: —-—— När det gäller fortsatt användning av stråförkort- ningsmedel i råg bör det vara kemikalieinspektionen som avgör om olika växt- skyddsmedel skall förbjudas på toxikologiska grunder. Det borde vara angeläget för växtförädlingen att få besked i denna fråga.

7.24 Sveriges lantbruksuniversitet: ———— Remissgruppen delar i stort utred- ningens bedömning. Då det gäller stråförkortningsmedel i rågodlingen finns i dag inte tillräckligt bärande skäl till förbud och rågodlingen kan äventyras. -— — —

7.27 Länsstyrelsen i Södermanlands län: -— — —- Förbudet mot stråförkort- ningsmedel ser länsstyrelsen som en berättigad markering mot en teknokratisk utveckling av växtförädlingen. Eftersom förbudet inte synes betingat av risker ur hälsosynpunkt och tills vidare medför behov av import av råg (behandlad med stor kemikalieinsats) och dessutom rågodlingen är positiv ur kväveurlaknings- synpunkt tillstyrker länsstyrelsen en ändring i nu gällande förbud.

7.29 Länsstyrelsen i Kristianstads län: ——-— Länsstyrelsen tillstyrker arbets- gruppens förslag om att stråförkortningsmedel vid rågodling bör få användas

• Sida 105
•  Original

. Bilaga 2

under en övergångsperiod. Länsstyrelsen vill emellertid inte precisera övergångs— tiden utan anser att denna skall gälla tills det finns sorter med tillräckligt hög stråstyrka.

7.30 Länsstyrelsen i Malmöhus län: ——— I betänkandet konstateras att till- räcklig bakgrundsinformation saknas för ett slutligt ställningstagande till hälso- riskerna vid användning av stråförkortningsmedel. Förbudet mot användning av stråförkortningsmedel föreslås kvarstå med undantag för rågodling. l rågodling föreslås att stråförkortningsmedel bör få användas under en övergångsperiod. förslagsvis fem är. Länsstyrelsen delar denna uppfattning och vill erinra att de båda skånelänsstyrelserna i samråd med lantbruksnämnderna och Hushållnings- sällskapen i Kristianstads och Malmöhus län redan innan förbudet mot stråför- kortningsmedel trädde i kraft den ] maj_l987, hemställde om dispens för an- vändning av stråförkortningsmedel vid rågodling i Skåne. Vidare anser länssty- relsen att förbud mot användning av stråförkortningsmedel i Sverige bör kombi- neras med ett förbud att importera spannmål som behandlats med stråförkortningsmedel.

7.38 Tjänstemännens centralorganisation: — — — I likhet med utredningen an- ser TCO det vara ofrånkomligt att tillfälligtvis undanta viss spannmålsodling från förbudet mot att använda stråförkortningsmedel. Annars torde det exem- pelvis vara omöjligt att de närmaste åren få fram inhemsk råg med acceptabel kvalitet. Däremot är organisationen inte alldeles övertygad om att det är nödvän- digt med ett generellt undantagande. Alternativet vore att spannmål för ändamål, där det ställs speciella kvalitetskrav, blir föremål för kontraktsodling och att de kontraktsslutande parterna ges möjlighet att begära dispens från förbudet mot att använda stråförkortningsmedel. Att det därigenom skulle stå klart för med- vetna konsumenter vilka spannmålsprodukter som förutsätter stråförkortnings- medel borde i sig utgöra ett kraftigt incitament att utveckla utsäden och odlings- metoder, som gör dessa medel onödiga.

7.41 Hushållningssällskapens förbund: —-—— Förbundet instämmer i grup- pens konstaterande att det saknas tillräcklig bakgrundsinformation för ett slutligt ställningstagande till hälsoriskerna beträffande stråförkortningsmedel. Då det har visat sig att det importeras spannmål som innehåller rester av stråförkort- ningsmedel anser vi det orimligt med ett förbud som enbart drabbar den inhem- ska odlingen. Rågodlingen har drabbats särskilt hårt av detta förbud och vi stöder därför utredningens förslag till fortsatt användning av stråförkortningsmedel i rågodlingen.

7.42 Kooperativa förbundet: ——— KF tillstyrker arbetsgruppens förslag att förbudet mot användning av stråförkortningsmedel i spannmålsodlingen med undantag för rågodlingen kvarstår. För rågen omprövas frågan efter fem år.

7.43 Lantbrukarnas riksförbund: — — — LRF ifrågasätter förslaget om. förbud mot stråförkortningsmedel då det är synnerligen dåligt underbyggt. Utrednings— materialet styrker således inte att- förslaget är motiverat vare sig med tanke på hälsorisker eller effekter på spannmålsöverskottet.

• Sida 106
•  Original

Om man av andra skäl vill förbjuda stråförkortningsmedel är det enligt LRF:s mening inte trovärdigt gentemot konsumenterna att behandla spannmålsslagen olika. Som en konsekvens av ett förbud måste följa att även import av spannmål som behandlats med stråförkortningsmedel förbjuds.

Hösten 1987 genomförde lantbrukare från mellan-Sverige två spontana boj- kottaktioner mot import av råg, som efter analys visade sig vara behandlad med stråförkortningsmedel. Anledningen till aktionen var jordbrukarnas upprördhet över att beslutet om förbud mot stråförkortningsmedel innebar konkurrens mot importvara på ojämlika villkor.

LRF anser det vara mycket angeläget att de ekonomiska konsekvenserna av ett förbud mot stråförkortningsmedel utvärderas. Effekterna blir olika för 1987 och efterföljande år, beroende på olika förutsättningar för jordbrukarna vid plane- ringen av växtodlingen. Då förbudet infördes med kort varsel i april 1987 innebar det att jordbrukarna hade begränsade möjligheter till anpassning av gödselgivor etc.

Ett förbud mot stråförkortningsmedel får olika ekonomiska konsekvenser för olika spannmålsslag. För att rågodlingen skall kunna behållas i landet krävs mycket kraftiga höjningar av rågpriset. En återgång till äldre, lägre avkastande rågsorter blir i ett sådant fall nödvändig.

Även för odling av vårvete i mellan-Sverige har stråförkortningsmedel för" närvarande en stor betydelse. Utan tillgång till stråförkortningsmedel torde vår- vetesorten Kadett få bytas mot andra sorter med lägre skörd och lägre proteinhalt (även mindre resistens mot mjöldagg, vilket innebär att användningen av svamp- bekämpningsmedel kommer att öka).

Beträffande höstvete anger utredningen att ett slopande av stråförkortnings- medel inte bör påverka avkastningen. Detta motsägs dock av det material som tagits fram av Hushållningssällskapet i Malmöhus län avseende odlingen i Göta- lands södra slättbygder. Materialet visar att användningen av stråförkortnings- medel är kopplad till högre kvävegödsling och därmed högre avkastning och en högre lönsamhet i odlingen. Regionalt kan de ekonomiska effekterna sålunda bli kännbara för enskilda företag, medan det på sektorsnivå leder till enbart en mindre påverkan på överskotten.

7.45 Svalöf AB: ———— Utredningsförslaget att under en övergångsperiod få använda stråförkortningsmedel i rågodlingen tycker vi är riktigt och det bör medverka till att upprätthålla en konkurrenskraf tig rågodling.

7.49 Svenska kommunförbundet: — — — —- förbudet mot användning av strå- förkortningsmedel i spannmålsodlingen med undantag för rågodling bör kvarstå,

7.50 Svenska lantarbetareförbundet: —' — —- Förbundet tillstyrker förslaget om en fortsatt användning av stråförkortningsmedel i rågodlingen under en femårs- period i avsikt att få fram sorter som mer framgångsrikt kan odlas utan an- vändning av stråförkortningsmedel.

7.51 W. Weibull AB: ——— När det gäller frågan om fortsatt användning av stråförkortningsmedel vill vi framhålla att stråstyvhet sedan länge varit ett viktigt

' Bilaga2

• Sida 107
•  Original

Bilaga 2

förädlingsmål i arbetet på Weibullsholms Växtförädlingsinstitut. Som ett resultat av dessa insatser har vi de senaste åren kunnat lansera sorter med bästa till- gängliga stråstyrka på den svenska marknaden. Det gäller höstvete Kosack och vårkorn Hulda, Formula och Ariel. '

För den relativt omfattande vårvetcodlingen i Svealand är dock behovet av stråförkortning större. Omfattande försök genomförda av Sveriges Lantbruks- universitet har visat att stråförkortningen ökar möjligheterna att producera ett vårvete med god kvalitet i detta odlingsområde med nuvarande sorter; speciellt gäller detta sorten Kadett. En tidsbegränsad dispens för användningen av stråför- kortningsmedel i Svealands vårveteodling är därför motiverad. Nya sorter med bl. a. bättre stråstyrka är dock på väg och kan vara i odling om några år.

På rågsidan är stråstyrkan hos nuvarande sortmaterial på svenska marknaden otillräcklig. Preliminära resultat tyder dock på en större variation i stråstyrkan hos nya hybridsorter som nu börjar provas i svenska officiella försök. Det återstår ännu att utvärdera om det är kommersiellt möjligt att producera utsäde av dessa hybridsorter i Sverige. Dessutom måste en odlings- och kvalitetssäker rågsort också ha en förbättrad axgroningsresistens. Bl. a. i kommande hybridsorter skul- le i ett längre perspektiv kunna finnas ett alternativ till användning av stråförkort- ningsmedel. Förmodligen kommer dock fem år ej att räcka för att hinna få fram dessa till allmän odling.

7.58 Småbrukare i Väst: — — —— I ett avseende innebär utredningsförslaget t. o. m. en tillbakagång, nämligen då det gäller förbudet mot stråförkortningsme- del. Utredningen föreslår att det tas bort för råg under den _kommande femårspe- rioden. — — ——

Det går fint att odla råg med biologiska metoder utan stråförkortningsmedel. Därför kräver Småbrukare i Väst ett fortsatt totalförbud för stråförkortningsme- del.

8 Forskning, försök och utveckling

8.3 Statens pris- och kartellnämnd: — — — Nämnden har inget att erinra mot arbetsgruppens förslag att ekonomiska resurser satsas på utökad rådgivning, utvecklingsprojekt och forskning inom här berörda områden.

Behovet av medel för utökad rådgivning, forskning etc. bör i första hand tillgodoses inom ramen för inf lutna miljöavgif ter på handelsgödsel och bekämp— ningsmedel. Om en generell avgiftshöjning på handelsgödselkväve och kemiska bekämpningsmedel inte genom förs och medlen därför inte skulle räcka kan man enligt nämndens mening överväga att ställa budgetmedel till förfogande. I detta- senare fall kommer således forskningen inom här berörda områden att få kon- kurrera om ekonomiska resurser med forskningen inom andra sektorer och statsmakterna får därvid göra de nödvändiga prioriteringarna.

8.4 Lantbruksstyrelsen: ——— Arbetsgruppen föreslår att lantbruksstyrelsen tilldelas 5 milj. kr. för försöks- och utvecklingsprojekt på växtnäringsområdet. Gruppen pekar på behov av utvecklingsprojekt om odlingssystem, Odlingsteknik,

• Sida 108
•  Original

Bilaga 2

fånggrödor och spridningsteknik.

l styrelsens yttrande över aktionsplanen mot havsföroreningar föreslog styrel- sen, utöver vad som framgick av aktionsplanen projekt om växtnäringsstyrning, praktisk teknik vid stallgödselspridning och medel för snabbt uppkomna problem inom växtnärings-miljöområdet.

Det är lämpligt att styrelsen disponerar medel för sådan verksamhet som arbetsgruppen föreslagit. Inom ramen för detta bör även projekt av den typ styrelsen angett i sitt yttrande över aktionsplanen mot havsföroreningar kunna ingå.

Lantbruksstyrelsen avser att i första hand använda medlen till projekt som tar sikte på att anpassa nya rön till praktisk tillämpning.

8.8 Statens jordbruksnämnd: ——— Jordbruksnämnden tillstyrker de förslag som lämnas i utredningen angående forskning och rådgivning. Insatser av forsk- ning och rådgivning torde i speciellt utsatta områden ge snabbare resultat än de effekter som kan uppnås genom en mera generell åtgärd, typ handelsgödselav- gifter.

8.9 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: ——— KD har inget att erinra mot gruppens förslag i fråga om ökade resurser till forskning och råd- givning i miljöfrågor.

8.14 Statskontoret: — — — Utredningen föreslår att lantbruksverket får medel för försöks- och utvecklingsprojekt. Vi anser att forskning bör utföras av univer- sitet och högskolor. Lantbruksverkets roll som beställare kan däremot behöva förstärkas.

8.15 Riksrevisionsverket: —— — Arbetsgruppen föreslår att ytterligare 5 milj. kr. tilldelas lantbruksnämnderna för rådgivningsinsatser. Rådgivning om opti— mala handelsgödselgivor bör i första hand ha effekt på övergödningen. En minsk- ning av detta till den optimala nivån ger, som arbetsgruppen påpekar, före- tagsekonomiska fördelar. Rådgivning med en sådan inriktning bör enligt RRV inte bekostas med statliga medel. I övrigt har den statliga rådgivningen avlastats uppgifter under senare är, varför ökad miljöinriktad rådgivning bör kunna finan- sieras genom omfördelning av befintliga resurser. Därför avstyrker RRV att ytterligare medel tillförs rådgivningen.

8.17 Statens naturvårdsverk: ——— Naturvårdsverket tillstyrker ökade anslag för förstärkt rådgivning avseende växtnäring och bekämpningsmedel. Detta er- fordras bl. a. för att genomföra den kursändring inom jordbruket som är nöd- vändig för att minska spannmålsöverskottet.

8.19 Kemikalieinspektionen: — — — En övergång till ett mindre kemikaliebero- ende jordbruk kräver forsknings— och utvecklingsinsatser i betydande utsträck- ning. För att få till stånd sådana inom bl. a. näringen, högskolan och hos myndig— heterna krävs politiska och ekonomiska styrmedel. Inspektionen efterlyser därför jordbrukspolitiska ställningstaganden som anger en sådan inriktning av det

• Sida 109
•  Original

Bilaga 2

framtida jordbruket och som ger ekonomiska förutsättningar för nödvändigt forsknings- och utvecklingsarbete.

Forsknings- och utvecklingsinsatser behövs också för att t.ex. utveckla od- lingssystem som är mindre beroende av kemikalier. Det behöver också utvecklas appliceringssystem som minimerar förbrukningen av bekämpningsmedel.

8.21 Forskningsrådsnämnden: — — — F RN vill i sammanhanget notera att vad vi talar om är inte bara beredningen av ett kunskapsunderlag som redan finns, utan i än högre grad att genom forskningsinsatser bygga ett bättre underlag för beslut på sikt. Detta är ingen kortsiktlig verksamhet och den kräver betydande ' resurser och en ordentlig uthållighet. FRN delar utredningens uppfattning om att ”ytterligare insatser behövs inom växtförädlingen med målsättning att ta fram sorter som medger en miljövänligare produktion med mindre användning av bekämpningsmedel." Detta är emellertid ingen liten uppgift, inte minst mot bakgrund av att forskningen under så lång tid på detta område inriktats mot produktionsmaximering. Det gäller nu att medvetet växla in på en inriktning med en mer komplex kriterieuppsättning i vilken naturliga skydd hos växten mot skadegörare betonas. — — —

8.22 Statens växtsortnämnd: — — — Statens Växtsortnämnd biträder de önske- mål och förslag som lagts fram i betänkandet i fråga om växtförädling och framtagandet av sorter med sådana för odlingsmiljön och för samhället viktiga egenskaper som bl.a. resistens, stråstyrka och näringsvärde. — — —

8.23 Statens maskinprovningar: ——— Enligt Maskinprovningarnas uppfatt- ning krävs det under nästa femårsperiod en målmedveten satsning på utveckling och opartisk provning av teknisk utrustning för spridning av stallgödsel, konst- gödsel och bekämpningsmedel. Detta kommer att ge större förutsättningar för att skapa ett effektivt jordbruk som kan bedrivas i harmoni med miljön än om motsvarande resurser används för grundläggande biologisk och naturvetenskap- lig forskning.

Maskinprovningarna instämmer helt i arbetsgruppens uppfattning, att en om— ställning av jordbruket till en mera miljöanpassad produktionsteknik förutsätter tillgång till en objektiv och avgiftsfri information och rådgivning. För att råd- givningen skall vara meningsfull är det dock enligt Maskinprovningarnas upp- fattning en förutsättning, att forskning och provning ges resurser att ta fram fakta som rådgivarna kan föra ut till odlarna. Detta gäller i särskilt hög grad, när ny teknik införs. — — —

8.24 Sveriges lantbruksuniversitet: ——— menar att utredningen formulerat behovet av en omfattande driftsomläggning i jordbruket med ändrad produk- tionsinriktning, men ej tillräckligt lyft fram de genomgripande behoven av ny kunskap som ett större åtgärdsprogram medför. För att lyckas med sådana program är det nödvändigt att resurserna samordnas och integreras i den forsk- nings- och försöksverksamhet som finns inom lantbruksuniversitetet så att till- gänglig kompetens utnyttjas optimalt. Lantbruksuniversitetet anser det därför

• Sida 110
•  Original

Bilaga 2

mindre välbetänkt att anvisa forskningsmedel till rådgivnings- och tillsynsmyn- digheter.

En mängd nya frågor kommer att kräva sin lösning och därmed ytterligare forskningsverksamhet, rådgivning och utbildning. Detta kräver både tid och resurser.

8.29 Länsstyrelsen i Kristianstads län: ——— Länsstyrelsen vill vidare fram- hålla att resurser bör satsas på att förändra den nuvarande hanteringen av stall- gödsel. Lämpliga åtgärder är bl. a. en utveckling av spridningstekniken för stall- gödsel (fasta och flytande), föreskrifter om analys av stallgödsel före varje sprid- ningsperiod, föreskrifter om regelbunden markkartering och ökad stimulans till handeln med stallgödsel. En förstärkning av prövnings- och tillsynsverksamheten bör därför ske på det regionala planet.

8.30 Länsstyrelsen i Malmöhus län: — — — Länsstyrelsen stöder arbetsgruppens förslag att bevilja 5 milj. kr. till försöks- och utvecklingsarbete och 5 milj. kr. per år för utökad rådgivning om användning av växtnäring. Försöksverksamheten behöver ökas för att ge bättre underlag för rådgivningen i intensitetsfrågor, miljövänliga odlingsmetoder, alternativ odling m. m.

8.34 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: ———— Vad som i övrigt framhålls om bl.a. ökade insatser beträffande forskning, utvecklingsarbeten och rådgivning tillstyrkes av länsstyrelsen.

8.36 Agrifack: — — — Agrifack anser —- — —— att ökade forskningsinsatser krävs för att få ökade kunskaper om val av grödor, anläggningsteknik och effekterna av mellangrödorna på huvudgrödans sundhet och avkastning.

Vidare anser vi att ökade resurser bör satsas på forskning och rådgivning för att rätt kunna utnyttja stallgödseln i svensk växtodling.

8.37 Landsorganisationen i Sverige: ——— LO tillstyrker ———— att lant- bruksstyrelsen ges särskilda resurser för försöks- och utvecklingsprojekt inom växtnäringsområdet.

8.40 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: ——— tillstyrker ——-— arbetsgruppens förslag när det gäller utveckling av hanterings- och spridnings— tekniken liksom förslaget till utökad prognos- och varningsverksamhet, som bör kunna leda till att jordbrukarna får bättre möjligheter att närma sig en optimal användning av bekämpningsmedel. — — —

8.41 Hushållningssällskapens förbund: — —— — Försöks- och utvecklingsprojekt bör som hittills genomföras inom den officiella försöksverksamheten vid SLU:s försöksavdelningar, förslaget att splittra resurserna genom att ge resurser för försöksverksamhet till lantbruksstyrelsen motsätter sig förbundet helt.

Hushållningssällskapen i de flesta län bedriver lantbruk vid egna försöks- gårdar. Till demonstrationsgårdar av det slag gruppen talar om passar dessa utmärkt.

• Sida 111
•  Original

Bilaga 2

8.42 Kooperativa förbundet: — — — KF tillstyrker utredningens förslag att råd— givningsinsatserna om användning av växtnäring utökas samt att särskilda resur- ser ställs till lantbruksstyrelsens förfogande för försöks— och utvecklingsprojekt inom växtnäringsområdet.

KF tillstyrker utredningens förslag om ökade insatser inom växtförädlingsom- rådet. En intensiv satsning där man kombinerar traditionell växtförädling med den moderna bioteknikens möjligheter borde även på relativt kort sikt kunna ge växtslag med resistens mot olika skadegörare (som bl.a. visats i Belgien och USA).

SJFR och STU bör få i uppdrag att stödja projekt som använder de för— nyelsebara jordbruksråvarorna i industriella processer för framställning av fin- och specialkemikalier. (KF har här redan satsat genom den forskning Karlshamns AB stöder).

8.43 Lantbrukarnas riksförbund: ——— Den lämpligaste vägen att ytterligare sänka kväveläckaget är enligt LRF:s mening att dels sätta in åtgärder i de regio— nalt avgränsade problemområdena, dels satsa på ökad rådgivning och försöks- verksamhet. Självklart är det nödvändigt att kompensera berörda jordbrukare för ökade kostnader till följd av olika restriktioner.

8.45 Svalöf AB: ——-— Vid sidan av Odlingsteknik, utvecklings- och försöks- verksamhet framStår växtförädling i allmänhet, och resistensförädling i synner- het, inom såväl jordbruk som trädgård som särskilt angelägen. Svalöf AB, som bedriver en omfattande växtförädling inom såväl jordbruk som trädgård, kan öka insatserna vad gäller förädling och närliggande odlingsteknisk utveckling under förutsättning att verksamheten kan påräkna en uthållig och stabil finansie- ring. Sett ur Svalöf AB:s synvinkel framstår det därför som angeläget att de statsmedel som blir tillgängliga genom eventuellt höjda avgifter strikt reserveras för odlingsteknisk utveckling och växtförädling med anknytning till de här be- rörda miljöproblemen i den mån medel inte direkt återföres till berörda odlare.

8.50 Svenska lantarbetareförbundet: — — — Det är förbundets bestämda upp- fattning att ett högproducerande effektivt jordbruk, som kräver hög grad av gödsling, inte behöver stå i motsatsställning till en miljöbevarande produktion. Förbundet vill därför som synnerligen angeläget framhålla vikten av en kraftigt utökad satsning på forskning och försök med kväveanvändning anpassade till odlingssystem och markförhållanden. Inte minst måste tekniken vid spridning av såväl handelsgödsel som stallgödsel bli föremål för utveckling.

Det framstår också som angeläget att genomföra mer genomgripande analyser av läckage vid alternativa odlingar i jämförelse med den konventionella jord- bruksdrif ten. Likaså bör forskningen i ökad utsträckning inriktas på de lång- siktiga effekterna av sänkt gödsling i avseende på åkermarkens avkastningsför— maga.

• Sida 112
•  Original

Bilaga 2

9 Rådgivning

9.4 Lantbruksstyrelsen: ——- — Betänkandet framhåller rådgivningens möjlig— heter att påverka såväl gödsling som bekämpningsmedelsanvändning. Lant- bruksstyrelsen delar uppfattningen att man med rådgivning har stora möjligheter att påverka användningen av olika produktionsmedel. För att detta skall fungera krävs dock ett tillfredsställande rådgivningsunder- lag. Underlaget består huvudsakligen av officiella forsknings— och försöksresul- tat. Utan en relevant verksamhet av tillräcklig omfattning på detta område får rådgivningen svårt att verka. Ytterligare en viktig förutsättning för en framgångsrik rådgivning är att den utgår från jordbrukarens mål och syften med sin verksamhet. Liksom i annan företagsamhet är ett gott ekonomiskt resultat som regel ett viktigt mål. Om således ett företagsekonomiskt optimalt eller gott resultat ej står i samklang med miljömålen och/eller mål beträffande produktionsbalansen är rådgivning som regel ett mindre effektivt styrmedel. l sådana fall bör man överväga andra styr- medel t. ex. avgifter, stimulanser, begränsningar, förbud etc. På så sätt påverkas de grundläggande förutsättningarna för produktionen så att rådgivningen åter kan bli ett verksamt medel. Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning innebär som regel ett ekonomiskt opti- malt utnyttjande av växtnärings-, ogräs- och växtskyddsmedel inom ramen för lagstiftningsrestriktioner och dagens prisrelationer att kraven på miljöhänsyn tillgodoses.

9.14 Statskontoret: Utredningen föreslår utökade resurser till lantbruksverket för rådgivning. Vi anser att jordbrukets behov av rådgivning är väl tillgodosett men att den är splittrad på ett alltför stort antal organisationer. Vi anser det också viktigt att det finns en samklang mellan rådgivningen om miljön och prissystemet så att inte rådgivningen drar åt olika håll beroende på budskapet.

9.29 Länsstyrelsen i Kristianstads län: ——— Länsstyrelsen anser vidare att miljöfrågorna bör angripas där problemen finns med riktade åtgärder.

Länsstyrelsen anser därför att rådgivningen spelar en central roll och bör förstärkas. Arbetsgruppens förslag om en ökning av lantbruksstyrelsens råd- givningsresurser biträdes därför. Medlen bör framför allt användas i jordbruks- intensiva län som Kristianstads län.

När det gäller rådgivningssidan vill länsstyrelsen peka på de positiva erfaren- heterna från det hittillsvarande arbetet i den växtnäringsgrupp som bildades i länet under 1986.

9.31 Länsstyrelsen i Hallands län: ——— Rådgivning och information är och har varit ett viktigt styrmedel när det gäller att höja avkastningsnivån och effekti- viteten i jordbruket. Så längde de föreslagna åtgärderna förbättrar den före— tagsekonomiska lönsamheten kan rådgivningen utnyttjas för att anpassa jord- bruket. Förändrade prisrelationer mellan produktionsmedel som handelsgödsel och bekämpningsmedel och produkter kommer att kräva ökade rådgivningsin- satser.

• Sida 113
•  Original

Bilaga 2

Rådgivningen har också utnyttjats för att åstadkomma en miljömässig an- passning av jordbruket både vad gäller växtnäringshushållning och kemisk be- kämpning. För detta ändamål är rådgivning och information verksamt så länge miljökraven är förenliga med förbättrad företagsekonomi. Utvecklingen under senare år tyder emellertid på att jordbruket liksom övriga näringar i samhället måste ta på sig vissa faktiska miljöskyddskostnader. För sådana åtgärder är inte enbart rådgivning tillräckligt, utan denna måste kompletteras med t.ex. admi- nistrativa och ekonomiskastyrmedel. Rådgivningen till jordbruket kommer i sådana fall att underlätta en effektiv anpassning till miljöskyddskraven. Vi får dessutom samma rollfördelning mellan företag, konsult och mil jöskyddsmyndig- het som inom andra branscher. Väl preciserade miljöskyddskrav blir då också incitament för en utökad rådgivning. Länsstyrelsen tillstyrker gruppens förslag om ytterligare resurser för rådgivningsinsatser på växtnäringsområdet, men vill samtidigt påtala behovet av resurser för en utökad och effektiviserad miljö- skyddstillsyn, där behovet av kvalificerad personal är minst lika stort.

9.33 Länsstyrelsen i Örebro län: — — — Länsstyrelsen vill understryka vikten av rådgivning till enskilda jordbrukare om användning av växtnärings- och växtbe- kämpningsmedel. I Örebro län gäller detta speciellt för områden utefter Hjälma- rens tillflöden Svartån och Täljeån.

Länsstyrelsen vill peka på att det är viktigt att lantbruksnämnden får tillgång till ekonomiska och personella resurser att verkligen kunna utföra växtnärings- rådgivning och utarbeta gödslingsplaner och utföra markkartering. Detsamma gäller behovet av att minska på kemikalieanvändning i jordbruket.

9.36 Agrifack: ——— för att nå ut till jordbrukare med framtagen forskning krävs en effektiv och objektiv rådgivningsorganisation. Den bör anförtros lant- bruksnämnderna. Vi anser det självklart att jordbruket ej skall betala denna rådgivning både genom avgifter på produktionsmedel och direkt på rådgiv- ningen. Det viktigaste är att rådgivningen med väl utformade pedagogiska re- kommendationer om gödselhantering, spridningstider, nya sorter (resistens och stråstyvhet), växtföljder med täckgrödor når varje jordbrukare.

9.37 Landsorganisationen i Sverige: — — — LO tillstyrker att lantbruksstyrelsen bör tilldelas ca 5 milj. kr. per år för ökade informations- och rådgivningsinsatser om användningen av växtnäring.

9.40 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: — _— — tror — — — att det kan finnas behov av ökade rådgivnings- och utbildningsinsatscr riktade till jord- brukarna när det gäller hantering av såväl stallgödsel som handelsgödsel- och bekämpningsmedel. Att dagens kunniga och rationella jordbrukare snabbt får kännedom om de senaste rönen när det gäller olika preparat och deras effekter samt bästa spridnings- och hanteringsteknik, kan i sig leda till positiva miljöef- fekter genom mera optimal gödsling och bekämpning.

De resurser som kan behövas för en utökad rådgivning m. m. bör enligt vår mening i första hand skapas genom omprioriteringar inom lantbruksverket. På motsvarande sätt bör resurser kunna avdelas för de forsknings- och utvecklings-

• Sida 114
•  Original

Bilaga 2

insatser som föreslås inom ramen för de medel som anvisats för forskning på jordbruksområdet.

9.41 Hushållningssällskapens förbund: Förbundet vill framhålla att lantbrukar- na i dag är synnerligen medvetna om riskerna för miljön och därför angelägna att minimera jordbrukets negativa miljöpåverkan. Förvirringen är dock mycket stor både när det gäller miljöpåverkan och de ekonomiska konsekvenserna av olika rekommenderade ”miljövänliga” åtgärder. En ur jordbrukarens synpunkt oberoende, individuell rådgivning, där intensi— tet och miljöhänsyn vägs in i helheten, är mycket efterfrågad bland hushållnings- sällskapens medlemmar. En stor mängd försök över hela landet, liksom insamlade data från s.k. HIR-gårdar, pekar entydigt på att en anpassning av insatta produktionsmedel till förutsättningarna på varje skifte, så att insatta produktionsmedel utnyttjas opti- malt, innebär lägsta möjliga belastning på miljön. Kombineras detta med en växtföljd där marken är beväxt så stor del av året som möjligt, blir effekterna ur miljösynpunkt de bästa. En sådan anpassning kan för enskilda gårdar innebära sänkt — eller höjd intensitet beroende på de lokala förutsättningarna. En satsning på individuell rådgivning med insamling av data från varje skifte, i likhet med vad som sker i HlR-rådgivningen, framstår som den effektivaste åtgärden för att minska belastningen på miljön från jordbruket. Hushållnings- sällskapen är i dag väl skickade att bedriva denna form av rådgivning men saknar ekonomiska resurser för utvidgning av nuvarande verksamhet.

9.44 Samarbetsgruppen för alternativ odling: — — -—- En massiv insats krävs vad gäller utbildning av rådgivare, lärare och odlare i alternativ odling. Särskilt inrättade tjänster för alternativ odling behövs på varje lantbruksnämnd och det är viktigt att denna rådgivning omfattar både produktionsmetoder och ekonomi med hänsyn till den nya produktionsinriktningen i jordbruket. Medel för dessa åtgärder måste vara klart destinerade eller ”öronmärkta”, för att komma till avsett ändamål.

9.49 Svenska kommunförbundet: — — — tillstyrker att

— lantbruksstyrelsen tilldelas 5 milj. kr. per år för utökad rådgivning om an- vändning av växtnäring, — effekterna av hittills vidtagna åtgärder bör utvärderas inom fem år.

9.50 Svenska lantarbetareförbundet: ——— Forskning och rådgivning är en mycket viktig del i strävandena att minska både miljöpåverkningarna och över- skottsproduktionen. Arbetsgruppen föreslår att lantbruksstyrelsen tilldelas 5milj. kr. per år för ökad rådgivning och ytterligare 5 milj. kr. för utökad forskning inom det aktuella området. Förbundet anser att dessa belopp bör ökas, i vart fall till det dubbla. Såväl minskning av miljöeffekterna som en minskning av överproduktionen måste emellertid ses som en nationell angelägenhet. Vi förut- sätter därför att nödvändig rådgivning blir kostnadsfri. Förbundet vill påpeka att det är den förda jordbrukspolitiken som i stor utsträckning medverkat till den rationalisering och effektivisering som vårt jord- bruk genomgått. Därför bör kostnaderna för åtgärder för en omställning inte

• Sida 115
•  Original

enbart åvila näringen. Det synes därför rimligt att medel för sådana åtgärder i viss Prop. 1987/88:128 utsträckning tas över budgeten. - Bilaga 2

Förbundet instämmer i att en utvärdering är nödvändig men ifrågasätter att tidsrymdcn skall vara så lång som fem år. Lantbruksstyrelsen och lantbruks- nämnderna bör få i uppgift att kontinuerligt följa utvecklingen.

• Sida 116
•  Original